SOU 1945:27

1944 års uppbördsberednings betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet

N +” ('?

nå (-

_ Cila

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012

' ' STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1945:27 . FINANSDEPARTEMENTET

1944. ÅRS UPPBORDSBEREDNINGS *

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

OMLÄ'GGNINC AV

UPPB'O'RDSFO'RFARANDET

_

STOCKHOLM 1945

-V i. ?"Statens offentliga utredningar 1945

Kronologisk förteckning

l'iictijnkn'nde med förslag till utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlänning l anstalt ' eller förläggning. Norstedt. 169 s. Ju.

.' 2. Betänkande med förslag till organisation av en luft- fartsstyrelse m. m. Norstedt. 68 s. K.

I'3.»'Betånkande rörande särskilda åtgärder vid åter- förandet till civil verksamhet av till beredskaps- tjänstgörlng inkallad persona]. Baggström”. 7 4 s. Fö.

4. Betänkande angående den husllga utbildningen. _ Beckman. 167 5. S. ._Betän.kande med utredning och förslag angående

. 4 yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande av sjöfolkcts allmänna.. och medborgerliga, bildning. Idun. 370 s. E.

Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- ningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livs- medelsforskningens ordnande. Haeggström. 150 s. H. . Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. ' Del 1. Allmänna synpunkter. Idun. 109 5. R. S. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 2. Blekingenätets järnvägar. Idun. 124 s. 1 pl. li.

9. Promemoria med förslag till arrendebestänunelser för kommunal "ord. Marcus. 56 s. Jo _10. Betänkande o förslag rörande effektivisering av skyddsbemselevernas eftervård m.m. Marcus. 158 s. s. 11.Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- ring. 8. Framställningar och utlåtanden från kom- missionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 2. Be- tänkande med förslag till vissa åtgärder i syfte att under depression stimulera avsättningen av varak-

. tiga. konsumtionsvaror m. m. Marcus. 153 s. Pl.

1?- Investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda. anlägg-

. ningsarbeten. Marcus. viij, 350 S. F!.

13. Bilagor till investeringsutredningens betänkande med förslag "till invosteringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunder- stödda anläggningsarbeten. Marcus. 83 s. Fi.

? 14. ; 15.

f 16.

; 17.

' 18.

3 '19.

Socialpolitikens ekonomiska verkningar. Av C. W'elinder. Beckman. 113. s. 8. Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till bygg- nadslag m. m. V. Petterson. 646 s. Ju. Betänkande med förslag till nyorganisation av kyr- kogmsigerbefattningarna m. m. Del 1. Hseggström. s. '. statsmakterna och folkhushållningcn under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdde krisen. Del 5. Tiden juli 1943—juni 1944. Idun. 484 5. PO. N ormalbrandordning för städer, köpingar och muni- cipalsamhällen. Norstedt. 21 3. K. Normalbrandordning för landskommuner. Alter- nativ 1. För kommuner med bygdebrandförsvaret octhkogsbrandförsvaret samordnade. Norstedt. 21 s. . . Normalbrandordning för landskommuner. Alterna-

tiv 2. För kommuner, i vilka skogsbrandförsvaret ordnats för sig. Norstedt. 22 5. K. Betänkande och förslag rörande upplysningsverk- samhet om och inom försvaret. Katalog- 0. Tid- skriftstryck. 142 s. Wi. " . Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvardskommit-

téns betänkande del 3. Heeggström. 371 s. Ju. Socialvardskommitténs betänkande. 10. Statistisk undersökning angående folkpensicnärernas bostads- förhållanden m.m. Beckman. 108 s. 5- Betänkande angående grundpenningväsendet. Mar- cus. 64 s. ll- , Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleviisendet. Haaggström. 83 5. E. . Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden.

Bilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialvä- sendets forskningsorganisation. Av Hj. Cederström. Idun. xx, 296 s. 4 pl. S. . 1944 års uppbördsberednings betänkande med för-

slag till omläggning av uppbördsförfnrandet. Mur- cus. 589 s. Fi.

. Anm. Om särskild tryckeri; ej angivas, är tryckorton Stockholm. Bokstäverna. med fetstil utgöra begynnelse- bokstävcrna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesinstikdcpartementet. Jo. = jord'bruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig för

1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning g för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR194&27 FINANSDEPABTEMENTET

1944 ÅRS UPPBÖRDSBEREDNINGS

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

OMLÄGGNING AV UPPBÖRDSFÖRFARANDET

STOCKHOLMlSM lSAAC MARCUS BOKTRYCKERLAKTTEBOLAG 457050

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 januari 1944 tillkallade Herr Statsrådet samma dag landskamreraren A. G. A. Wigert, f. d. kammar- rättsrådet E. D. Sivert och assessorn i kammarrätten S. E. Jamerup att så- som sakkunniga inom finansdepartementet biträda med ytterligare utredning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet. Vidare uppdrog Herr Statsrådet åt Wigert att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete samt åt Jarnerup att tillika vara sekreterare åt de sakkunniga.

Den 11 maj 1944 förordnade Herr Statsrådet e. o. taxeringsinspektören, numera länsbokhållvaren K. 5. Edström att vara biträdande sekreterare åt de sakkunniga och folkbokföringskommittén gemensamt. Från och med november 1944 har Edström helt biträtt de sakkunniga.

De sakkunniga hava antagit benämningen 1944 års uppbördsberedning. Enligt Herr Statsrådets medgivande har t. f. byrådirektören N. M. af Malmborg biträtt beredningen vid behandlingen av frågor, som röra löne- regleringen av häradsskrivarna och deras biträden.

Efter medgivande av Herr Statsrådet har beredningen anordnat provdebi- tering för undersökning av olika metoder för beräkning av preliminär skatt i fråga om sex kommuner i riket.

Beredningen har haft överläggningar med representanter för arbetsgivare- och arbetareorganisationer samt kommunala sammanslutningar ävensom med olika verk och myndigheter. Vidare har beredningen samrått med folkbok— föringskommiltén samt de sakkunniga, som inom socialdep—a—rtementet till- kallats för utredning dels rörande åtgärder för uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga om länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt, dels ock bland annat möjligheterna att rationalisera arbetet å landsfiskalskontoren.

Beredningen har avgivit yttranden över en i riksdagens första kammare framställd fråga, huruvida Herr Statsrådet hade för avsikt att i avvaktan på den väntade uppbördsreformen taga initiativ till en provisorisk lösning av uppbördsfrågan, folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till om- organisation av folkbokföringen, ett av sekreteraren G.Britth framlagt förslag till åtgärder till förbättrande av löneställningen för biträdespersonalen å hå-

ra-dsskrivarekonloren samt motion 11:78 till 1945 års riksdag rörande viss översyn av gällande indrivningsförordning.

För att tagas i övervägande vid fullgörande av beredningens uppdrag hava till densamma överlämnats:

riksdagens skrivelse den 27 april 1923 (nr 116) angående vidtagande av anordningar till viss lättnad för skattskyldig i fall av dubbelbeskattning;

riksdagens skrivelse den 16 juni 1932 (nr 369) angående rätt för dubbel- taxerad person till anstånd med gäldande av det ena av de påförda skatte- beloppen;

riksdagens skrivelse den 10 juli 1944 (nr 455) i anledning av riksdagens år 1943 församlade revisorers berättelse, såvitt rör punkt 5:o) angående frå- .ga-n om kronouppbörden i magistratsstäderna och punkt 6:o) angående över— syn av bestämmelserna i förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.; samt

åtskilliga framställningar från enskilda personer rörande uppbördsfrågan. Vid betänkandet finnes fogat särskilt yttrande av ledamoten av beredning- en Sivert.

Efter att hava slutfört sitt uppdrag får uppbördsberedningen härmed vörd- samt överlämna betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfa- randet.

Stockholm den 31 maj 1945. ALAR-IK WIGERT.

EINAR SIVERT. STURE JARNERUP.

/ Kjell Edström.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Alternativ I.

Förslag till

förordning angående debitering, upphörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning).

Inledande bestämmelser.

1 &. .

Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, allmänna ut— skylder till stat och kommun, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsav- gifter, skogsaccis, pensionsavgifter, som avses i 1 & lagen om folkpensione— ring, samt olycksfallsförsäkringsavgifter, som uppbäras enligt 5 1 förord- ningen den 31 mars 1922 angående upphörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

2 g.

1 mom. Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förord— ningen om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt eller taxeringsförordning— en, begagnas i denna förordning, skola de, såvida ej annat angives eller av sammanhanget framgår, hava samma innebörd som i nämnda författningar.

2 mom. I denna Iförordning förstås med slutlig skatt: utskylder, vilka debiteras på grund av sådan taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, särskild skatt å förmögen-het, utskiftningsskatt, ersättning-sskatt samt skogsaccis, varom be- skattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober taxeringsåret, ävensom i 1 å omförmälda avgifter, vilka debiteras i sammanhang med nämnda ut- skylder;

preliminär skatt: skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt; kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt; samt

tillkommande skatt: skatt, som debiteras på grund av beslut, vilket fattats av prövningsnämnd senare än den 10 oktober taxeringsåret eller av kammar- rätten eller av Kungl. Maj:t;

uppbördsdr: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad nästföljande år;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; landet: jämväl stad utan magistrat samt sådan sta-d med magistrat, som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi; samt

stad: stad, som icke tillhör fögderi.

Beräkning av preliminär skatt.

3 %.

Preliminär skatt skall, på sätt nedan närmare stadgas, utgå för inkomst och förmögenhet, varför skattskyldighet föreligger jämlikt kommunalskatte— lagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förord— ningen om särskild skatt å förmögenhet, samt beräknas med hänsyn till de utskylder och den pensionsavgift, vilka efter verkställd årlig taxering för nämnda inkomst och förmögenhet kunna antagas konnna att påföras skatt- skyldig.

Preliminäi skatt skall, där icke nedan i denna paragraf annorledes stad- gas, beräknas med ledning av det taxerade belopp, den taxerade inkomst eller den beskattningsbara förmögenhet, varom beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober året närmast före inkomståret.

Har skattskyldig icke under året näst före inkomståret taxerats för inkomst eller förmögenhet men kan han antagas komma att under sistnämnda år upp— bära inkomst, skall preliminär skatt beräknas med ledning av särskild taxe- ring till sådan skatt (preliminär taxering), vilken verkställes under året näst före inkomståret eller under inkomståret. Äger nu nämnd skattskyldig för- mögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet föreligger, skall preliminär skatt även för förmögenheten beräknas med ledning av så- dan taxering.

Preliminär skatt skall jämväl beräknas med ledning av preliminär taxe- ring, vilken verkställes under året näst före inkomståret, därest det med sannolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerat belopp eller taxerad inkomst kommer att avvika från motsvarande belopp eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må dock preliminär skatt beräknas med ledning av preliminär taxering även i annat fall än nyss sagts.

Att i särskilt fall preliminär skatt skall utgå med viss procent av utbetald lön m. m., därom stadgas i 32 å andra stycket.

4 5. Vid beräkning av preliminär skatt med ledning av taxering skola beskatt- ningsbart belopp, beskattningsbar inkomst och beskattningsbar förmögenhet fastställas i enlighet med bestämmelserna i förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, kommunalskattelagen samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Dock skall iakttagas, att vid bestämmande av beskatt- ningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ortsavdrag beräknas med hän- syn till den ortsg-rupp, vartill den kommun eller kommundel hör, där skatt- skyldig mantalsskrives för inkomståret, ävensom, där icke i andra stycket annorlunda stadgas, till skattskyldigs civilstånd och barnantal den 1 novem- ber året näst före inkomståret. Härvid avses med barn hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållna barn, vilka vid nyss angivna tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst uppgående till minst sexhundra kronor.

Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn tagas i fråga om skattskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas kom- ma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal till förhållandet vid den tidpunkt, då taxeringen verkställes.

Har skattskyldig vid den årliga taxeringen medgivits särskilt avdrag, enär hans skatteförmåga funnits vara väsentligen nedsatt till .följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omstän- dighet, och kunna ifrågavarande omständigheter antagas komma att vara för handen även under inkomståret, skall vid bestämmande av beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst hänsyn tagas jämväl till dylikt avdrag.

5 g.

Då så finnes påkallat med hänsyn till det konjunkturläge, som kan anta— gas komma att råda under inkomståret, äger Kungl. Maj:t förordna, att pre- liminär skatt, som beräknas med ledning av årlig taxering, skall för riket i dess helhet eller viss del därav eller vissa kategorier skattskyldiga utgå å allenast viss procentuell del av det beskattningsbara belopp och den beskatt- ningsbara inkomst, som skall ligga till grund för uträkningen av den preli- minära skatten.

6 %.

På landet skall häradsskrivare och i stad uppbördskommissarie (lokal skattemyndighet) verkställa beräkning av preliminär skatt beträffande de skattskyldiga, vilka för inkomståret skola påföras sådan skatt i kommun eller kommundel inom myndighetens tjänstgöringsområde.

7 &.

Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär dekla- ration). Sådan taxering må ock åsättas med stöd av annan uppgift eller upp- lysning.

8 %.

1 mom. Skattskyldig åligger att avgiva preliminär deklaration: 1) därest han icke året näst före inkomståret taxerats för inkomst men kan antagas komma att under sistnämnda år uppbära inkomst, varför skatt- skyldighet föreligger; samt

2) därest hans vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerade be- lopp eller taxerade inkomst, såvitt senast den 20 oktober året näst före in- komståret kan bedömas, kommer att överstiga motsvarande belopp eller in- komst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor.

2 mom. Skattskyldig, som icke enligt vad ovan sagts har skyldighet att avlämna preliminär deklaration, är berättigad därtill.

9 &.

Preliminär deklaration skall avfattas å blankett enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär.

Preliminär deklaration enligt 8 & 1 mom. skall avlämnas, såvitt angår pre- liminär taxering under året näst före inkomståret, senast den 20 oktober förstnämnda år samt, såvitt angår dylik taxering under inkomståret, senast fjorton dagar efter det att skattskyldig erhållit kännedom om att han kom- mer att uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger.

Preliminär deklaration enligt 8 5 2 mom. bör för att vinna beaktande vid preliminär taxering vara avlämnad senast den 20 oktober under året näst före inkomståret.

Preliminär deklaration skall avlämnas till den lokala skattemyndighet, som jämlikt 6 & har att verkställa beräkning av preliminär skatt.

10 &.

Efter anmaning av lokal skattemyndighet äro arbetsgivare och försäkrings- anstalt skyldiga att, den förre beträffande namngiven hos honom anställd person och den senare beträffande namngiven person, som av anstalten upp- burit pension eller livränta, såvitt möjligt, lämna uppgift å lön m. m., pen- sion eller livränta, som kommer att utbetalas till honom under inkomståret.

Uppgift, som i första stycket sägs, skall avlämnas inom den tid, minst fem dagar, somi anmaningen förelägges.

11 å.

Har skattskyldig, som jämlikt 8 & 1 mom. skolat utan antinaning avgiva preliminär deklaration, icke avlämnat sådan inom föreskriven tid eller be- finnes avgliven deklaration ofullständig, äger den lokala skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen.

12 %.

Anmaning skall innehålla dels föreläggande för den anmanade att till den lokala skattemyndigheten avlämna deklaration eller annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad ti—d, minst fem dagar efter delfåen-det, dels ock underrättelse om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anma- ningen med'för enligt 86 %.

13 &.

Lokal skattemyndighet har att debitera skatt samt utfärda debetsedel, var- om i 24 & förmäles.

14 å.

Skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin. Uppbördsterminerna under uppbördsåret äro tolv och infalla under tiden från och med den 5 till och med den 12 i varje månad. Kungl. Maj:t må dock, om särskilda omständigheter därtill föranleda, efter generalpoststyrel- sens hörande, föreskriva, att uppbördstermin under viss månad skall infalla under annan tid än nyss sagts.

15 å.

Vid debiteringen av preliminär skatt skall iakttagas: att pensionsavgift beräknas med motsvarande tillämpning av 4 5 lagen om folkpensionering, dock att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofyra år;

att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för in- komståret;

att allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomst- året bestämts för utdebitering till kommun, municipalsamhälle, landsting och tingshusbyggnadsskyldiga.

16 &.

Preliminär skatt skall debiteras i en gemen-sam post, därvid öretal icke medtagas. Preliminär skatt, som icke uppgår till tolv kronor, skall icke på— föras.

Den preliminära skatten skall förfalla till betalning: om skattens belopp uppgår till högst sjuttiotvå kronor, med sex kronor under envar av de två första och de närmast i ordning därefter följande upp- bördsterminerna, dock att under den första av ifrågavarande terminer dess- utom skall förfalla belopp, som vid sådan fördelning icke uppgår till sex kro- nor; samt

om skattens belopp övenstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna, dock att belopp, som skall förfalla under an— nan termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden förfalla under den första terminen.

17 %. Vid debiteringen av slutlig skatt skall iakttagas: att slutsumman utföres i helt antal kronor, därvid öretal, om de uppgå till högst femtio, bort-falla och, om de överstiga femtio, höjas till närmaste hela krontal;

att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet samt allmän kommunal- skatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att skogsaccis uträknas enligt den skattesats, som bestämts för utdebitering under taxeringsåret; samt

att allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för sig samt skogsaccis och skogsvårdsavgift för sig påföras i en gemensam post.

18 5.

Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas debiterad pre- liminär skatt, så ock preliminär skatt, som erlagts med viss procent av ut- betald lön m. m. på sätti 32 å andra stycket sägs utan att avräknas å seder— mera debiterad preliminär skatt.

19 &.

Kvarstående skatt skall förfalla till betalning: om skattens belopp uppgår till högst sex kronor, under den första uppbörds- terminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret;

om skattens belopp övers-tiger sex men icke sjuttiotvå kronor med sex kronor under envar av den första och de närmast i ordning därefter följande uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att under den första av ifrågavarande terminer dessutom skall förfalla belopp, som vid sådan för- delning icke uppgår till sex kronor; samt

om skattens belopp överstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att belopp, som skall förfalla under annan termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden förfalla under den första terminen.

20 &. Debitering av tillkommande skatt skall ske efter samma grunder, som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

21 %.

Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under en eller flera, högst tolv, på varandra följande uppbördsterminer. Lokal skattemyndighet bestäm- mer, under vilka uppbördsterminer .skatten sålunda skall förfalla till betal- ning, därvid skall iakttagas, att uppbördstermin eller, om uppbördsterminer- na äro flera, den första av dessa icke må infalla tidigare än fjorton dagar efter det debetsedeln utfärdats.

22 å. Skatt skall upptagas å uppbördskort, som upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt formulär.

Särskilt uppbördskort skall uppläggas för envar skattskyldig, som har att utgöra skatt, dock att pensionsavgift eller preliminär skatt, motsvarande så- dan avgift, skall för make, som är mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som andre maken och som skall utgöra allenast dylik avgift, anteck- nas å uppbördskort för den senare maken, därest sådant upplägges.

24 %.

För envar skattskyldig, för vilken »upplagts särskilt uppbördskort, skall ut— färdas debetsedel, upptagande å uppbördskortet angivna uppgifter.

Särskild debetsedel skall utfärdas åt fastighetsägare för "varje honom till- hörig fastighet, därest han före den 20 maj taxeringsåret därom gör fram- ställning hos vederbörande lokala skattemyndighet.

Vid debetsedel skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatte- anvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.

Debetsedel och skatteanvisnin-gar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda formulär.

25 5. Har skattskyldig att utgöra slutlig och kvarstående skatt på grund av taxe- ring visst år samt preliminär skatt för nästföljande år, skola, därest den skattskyldige mantalsskrives för nämnda år i samma kommun, ifrågavaran-

de skatter upptagas a gemensam debetsedel. I andra fall än i första stycket sägs skall preliminär skatt upptagas å sär- skild debetsedel samt slutlig och kvarstående skatt å särskild debetsedel. Här- vid skall å debetsedel för preliminär skatt angivas, huruvida den skattskyl- dige påförts kvarstående skatt i kommun, där han mantalsskrivits för taxe- ringåret.

Tillkommande skatt skall upptagas å särskild debetsedel.

26 &.

Debetsedel å skatt, för vars gäl'dand'e avdrag å lön m. m. enligt 28 eller 29 5 skall verkställas, skall, där icke fall föreligger, som i tredje stycket sägs, med tillhörande skatteanvisningar senast den 18 december året näst före inkomståret med posten utan kostnad för den skattskyldige tillställas denne under adress, som är angiven i mantalslängden eller befolkningsregistret eller anmälts till den lokala skattemyndigheten, dock att debetsedel, som avser sjöman, inskriven vid sjömanshus, skall avsän-da-s senast den 15 novem- ber förstnämnda är.

Debetsedel å annan skatt än i första stycket sägs skall, med i nästföljande stycke omförmält undantag, jämte tillhörande skatteanvisningar översändas till skattskyldig senast den 25 januari näst före ingången av vederbörligt upp- bördsår.

Debetsedel å skatt, som grundar sig på preliminär taxering, verkställd un- der inkomståret, samt debetsedel å tillkommande skatt skol-a med tillhörande skatteanvisningar skyndsamt översändas till skattskyldig.

Dårest skattskyldig, som icke senast den 23 december året näst före in— komståret erhållit i 26 å första stycket omförmäld debetsedel, hos vederbö- rande lokala skattemyndighet gör anmälan härom, åligger det denna att, om debetsedel bort utfärdas, under i anmälningen uppgiven eller eljest känd adress ofördröjligen översända sådan till den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast den 28 december förstnämnda är.

Vad i första stycket stadgas skall hava motsvarande tillämpning för det fall, att skattskyldig icke erhållit debetsedel, som i 26 å andra stycket sägs. senast den 30 januari näst före ingången av vederbörligt uppbördsår. An— mälan bör i detta fall göras senast den 4 februari under uppbördsåret.

Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt.

28 &.

Arbetsgivare är skyldig att vid utbetalning till arbetstagareav kontant lön eller annan ersättning i penningar för utfört arbete verkställa avdrag för gäldande av preliminär skatt, som påförts i kommun, där arbetstagaren m'antalsskrives för inkomståret, samt kvarstående skatt, som påförts i kom- mun, där arbetstagaren mantalsskrivits för taxeringsåret (löneavdrag) under förutsättning, att lönen eller ersättningen hänför sig till arbetstagarens hu- vudsakliga arbetsanställning, att arbetsanställningen är avsedd att vara längre tid än fyra veckor samt att utbetalning sker månadsvis eller oftare.

Utgöres den huvudsakliga delen av skattskyldig—s sammanlagda inkomst icke av lön eller annan ersättning för utfört arbete eller finnes av annan anledning löneavdrag lämpligen icke böra verkställas, äger lokal skattemyn— dighet å den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lönen utbetalas, på ansökan av arbetstagaren eller arbetsgivaren medgiva, att dylikt avdrag icke verkställes.

Löneavdrag skall icke verkställas å lön, som utbetalas till person, vilken är i konkurs, eller till konkursbo.

29 å.

Vad i 28 & sägs angående arbetsgivare samt lön eller annan ersättning i penningar för utfört arbete skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den, som utbetalar pension eller livränta samt periodiskt understöd eller där— med jämförlig periodisk utbetalning, därest givaren enligt 22, 25 eller 29 & kommunalskattelagen är berättigad till avdrag därför, ävensom i fråga om utbetalda belopp av den art, som nyss sagts.

I denna förordning avses med arbetsgivare jämväl den, som utbetalar pension eller livränta samt periodiskt understöd eller annan i första stycket omförmäld periodisk utbetalning, med arbetstagare jämväl den, som upp- bär belopp av nämnda art, samt med lön jämväl annan ersättning för ut- fört arbete ävensom utbetalt belopp av nyss angivna slag.

Arbetsgivare skall, då skyldighet att verkställa löneavdrag föreligger, göra dylikt avdrag från och med den första månad, under vilken arbetstagare haft anställning den första dagen i månaden, med början vid det avlönings- tillfälle, som infaller tidigast en vecka efter anställningens början.

31 %.

Arbetstagare har att till arbetsgivaren överlämna debetsedel å skatt, för vars gäldande löneavdrag skall äga rum. Debetsedeln skall överlämnas till arbetsgivaren senast den 27 december året näst före inkomståret eller, då fråga är om debetsedel, som utfärdas efter preliminär taxering under in- komståret, ofördröjligen efter det debetsedeln kommit arbetstagaren tillhanda.

Tillträder arbetstagaren under inkomståret ny anställning, skall debetsedel å skatt, för vars gäldande löneavdrag skall äga rum, överlämnas till arbets- givaren ofördröjligen efter det anställningen tillträtts.

32 %.

Då debetsedel å skatt, för vars gäldande löneavdrag skall äga rum, över- lämnats till arbetsgivare, skall denne vid avlöningstillfällena under en må— nad verkställa dylikt avdrag med belopp, som erfordras för att gälda ar— betstagares under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt.

Har icke debetsedel å preliminär skatt i fall, då så bort ske, överlämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas med tjugufem procent av be— lopp, som utbetalas vid varje avlöningstillfälle. Det avdragna beloppet av— rundas till närmast lägre hela krontal.

Därest arbetstagaren icke i fall, som nyss sagts, senast fem dagar efter anställnings början till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å preliminär eller kvarstående skatt, har denne att ofördröjligen hos den lokala skatte- myndigheten i orten göra anmälan härom. Därest denna haft att utfärda debetsedel, skall myndigheten skyndsamt utfärda ny debetsedel och över- sända densamma till arbetsgivaren. I annat fall har myndigheten att skynd— samt lämna meddelande till vederbörande lokala skattemyndighet, som har att förfara på sätt nyss sagts. Ny debetsedel bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången av den månad, under vilken vederbörlig uppbördster- min infaller.

33 &.

Med belopp, som innehållits genom löneavdrag, skall arbetsgivare gälda arbetstagares under uppbördstermin förfallande skatt.

Uppbär icke arbetstagaren under en månad så stor lön, att genom löne- avdrag innehållna belopp förslå att gälda under uppbördstermin förfallande skatt. och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren felande belopp senast den 10 i nästföljande månad, skola de innehållna be- loppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 17 i samma månad. Därest arbetstagaren senast den 15 i samma månad erlagt felande belopp jämte i 46 & omförmäld avgift, skall arbetsgivaren i den ordning, som i nämnda pa-

ragraf sägs, inbetala skattebeloppet och vederbörlig avgift. Erlägges icke f fe- lande belopp jämte omförmälda avgift inom sist angiven tid, har arbetsgiv.va- ren att skyndsamt på sätt i 47 å andra stycket sägs inbetala innestående bbe— lopp till vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad.

Har genom löneavdrag enligt 32 å andra stycket under en månad innne- hållits större belopp än som enligt arbetsgivaren senare tillhandakommuen debetsedel skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas, skaall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad såluun- da för mycket innehållits.

34 &. Arbetstagare äger rätt att taga del av för honom utfärdad debetseddel, som förvaras hos arbetsgivaren.

35 &.

Efter utgången av den sista uppbördstermin, under vilken enligt vid (de- betsedel fogade skatteanvisningar skatt skall erläggas, eller, då arbetstagaare tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall arbetsgivaren till :ar- betstagaren återställa debetsedeln.

Innestår, då arbetstagare slutar anställning, hos arbetsgivaren innehåltllet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördstater- min förfallande skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tillhandahållas :ar— betstagaren.

36 %.

Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sin skkyl- dighet enligt bestämmelserna i 28—35 åå.

Det åligger lokal skattemyndighet att med hjälp av exekutionsbiträc'den inom myndighetens tjänstgöringsområde biträda länsstyrelsen vid fullgörran- det av ovannämnda övervakning.

Lokal skattemyndighet skall därjämte på begäran av arbetsgivare ebller arbetstagare lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa, lö- neavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av be- stämmelserna i 28—35 åå.

Med lokal skattemyndighet avses i tredje stycket dylik myndighet å (den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas.

Jämkning av preliminär skatt.

37 &. Jämkning av preliminär skatt skall, under i tredje stycket angiven förrut- sättning, äga rum under inkomsåret, 1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller bamamtal, vartill hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret;; 2) därest skattskyldig eller, om han avlidit, hans dödsbo gör sannollikt,

att nämnda skatt till följd av ändring i inkomsten eller rätt att vid taxering åtnjuta andra avdrag, frånsett ortsavdrag, än sådana, som vid beräkning av skatten beaktats, kommer att avvika från den slutliga skatten; eller

3) därest skattskyldig visar, att hans skatteförmåga blivit väsentligen ned- satt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet.

Erhåller lokal skattemyndighet annorledes än ovan sägs kännedom om att fall, som under 2) sägs, sannolikt kommer att vara för handen eller att under 3) angivna förhållanden föreligga, skall myndigheten, under i nästföljande stycke angiven förutsättning, under inkomståret vidtaga den jämkning av preliminär skatt, som fimies därav böra föranledas. Innan dylik jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt.

Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall jämkning i preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skat- ten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor.

Erhåller lokal skattemyndighet efter anmälan av skattskyldig eller eljest vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av han-s debet- sedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må erfordras.

Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt icke vi- dare skaJll utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga såsom slutlig skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tjugufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å de- bitering av den slutliga skatten. Äro särskilda omständigheter för handen, må llokal skattemyndighet besluta om återbetalning av preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten icke på sätt nyss sagt-s överstiger den beräknade slutliga skatten.

Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före ut- gången av april månad förstnämnda är.

38 %.

Beslut om jämkning i preliminär skatt meddelas av lokal skattemyndighet beträffande de skattskyldiga, åt vilka myndigheten för inkomståret utfärdat debetsedel å preliminär skatt.

Är skattskyldig bosatt utom den lokala skattemyndighets tjänstgöringsom— råde, som i första stycket sägs, må ansökan om jämkning i preliminär skatt ingivas till den lokala skattemyndigheten å bosättningsorten. Denna har att,

sedan erforderlig utredning i ärendet införskaffats, översända ansökningen till i första stycket omförmäld myndighet.

Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständig- heter till annat föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio dagar samt beträffande annan inkomst senast inom tjugu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndig'heten. Därest beslutet innebär, att preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än det, som tidigare utfärdad de- betsedel utvisar, skall ny debetsedel utfärdas, upptagande den ändrade skat- ten. Beslutet jämte, i förekommande fall, den nya debetsedeln skall skynd— samt tillställas vederbörande skattskyldig utan kostnad för denne. Beslut, som avses i 37 å femte eller sjätte stycket ävensom annat beslut, vilket med- delats av lokal skattemyndighet på landet, skall därjämte tillställas länssty- relsen.

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkställas, har att ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning jämte, i förekommande fall, utfärdad ny debetsedel. Dylikt beslut skall av arbets- givaren iakttagas med början vid det avlöningstillfälle, som infaller närmast, dock tidigast en vecka, efter det att beslutet överlämnats till arbetsgivaren.

39 &.

Har genom löneavdrag under en månad innehållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall under närmast följande uppbörds- termin inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla ar- betstagaren vad sålunda för mycket innehållits.

Anstånd med inbetalning av skatt.

40 &.

Skattskyldig, vilkens skattebetalningsförmåga på grund av tillfällig arbets- löshet, sjukdom eller annan liknande orsak blivit nedsatt, må beviljas an- stånd med erläggande av kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som för- faller till betalning under högst tre av de uppbördsterminer, vilka utlöpa när- mast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må bestämmas att gälla längst sex månader efter det beslutet därom meddelats.

41 å.

Gör skattskyldig sannolikt, att han taxerats för samma fastighet, inkomst, förmögenhet eller avverkat virke å mera än en ort, och har han anfört be— svär över endera av taxeringarna, må den skattskyldige beviljas anstånd med betalning av det lägre av de skattebelopp, som påförts på grund av taxe— ringarna, eller, om skattebeloppen äro lika stora, med ettdera beloppet, in- till dess prövn'ingsnämnden eller, om besvär anförts direkt hos kammarrätten, denna meddelat beslut i anledning av besvären.

Anstånd, som i 40 och 41 åå avses, beviljas efter ansökan av skattskyldig av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å den skatt, vilken anståndet avser.

Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kost- nad för denne; på landet skall beslutet därjämte tillställas vederbörande läns- styrelse. I övrigt skola bestämmelserna i 38 % sista stycket samt 39 & äga motsvarande tillämpning i fråga om anstånd, som i 40 å avses.

Om anståndet skall anteckning verkställas å uppbördskort och i restlängd, varom i 48 & förmäles. Har restlängd överlämnats till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skyndsamt underrätta denne om anståndet.

43 &.

Sedan meddelande om anstånd inkommit till utmätningsmannen, må den av anståndet omfattade skatten icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för skatten.

Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall dock den skattskyldige erlägga i 49 & stadgad restavgift å den del av skatten, som då återstod ogulden.

Uppbörd av skatt. 44 &.

Uppbörd av skatt verkställes genom postverkets försorg samt av de pen— ninginrättningar, med vilka Kungl. Maj:t därom träffat avtal.

45 &.

Skatt, som förfaller till betalning under viss uppbördstermin, skall under samma termin inbetalas å fast postanstalt inom riket eller i sådan penning- inrättning, med vilken Kungl. Maj:t träffat avtal om förrättande av upp— hörd. ]nbetalning sker kostnadsfritt. Därvid skall den för vederbörande skattskyldig utfärdade debetsedeln jämte för uppbördsterminen avsedd skat- teanvisning företes. För skattskyldig, som har att vidkännas löneavdrag, skalll arbetsgivaren ombesörja inbetalningen. Skall enligt utfärdad debet- sedel skatt erläggas under mera än en termin, må, om därför avsedd-a skatte- anvisningar företes, under en termin inbetalas jämväl den del av skatten, somi förfaller till betalning under den eller de närmast följande terminerna.

Arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare må, efter tillstånd av länsstyrelsen i länet, för arbetstagarna inbetala under uppbördstermin förfal— lan(de skatt sålunda, att till postkontoret i resi-densstaden i länet eller till i första stycket omförmäld penninginrättning översändes det sammanlagda skazttebeloppet jämte för uppbördsterminen avsedda skatteanvisningar och snnnmerad förteckning över de olika skattebeloppen. För att sådan inbetal- nintg skall anses verkställd under uppbördsterminen, skall försändelsen hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag.

Tillstånd, som i nästföregående stycke sägs, lämnas tills vidare men må när som helst återkallas.

Inbetaln-ing av skatt under uppbördstermin må ock kunna fullgöras så- lunda, att skattebelopp medelst girering överföres till postgirokontorets skat- teavdelning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbörds- terminen, skall girokort jämte debetsedel eller debetsedlar med därtill hö- rande skatteanvisningar eller, då inbetalning verkställes av arbetsgivare, som i andra stycket sägs, girokort jämte skatteanvisningar och i nämnda stycke angiven förteckning hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag.

Kontant inbetalning av skatt bör såvitt möjligt ske med jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente, samt ställd till eller överlåten å postverket eller vederbörande penningin- rättning.

Har vid inbetalning av skatt debetsedel överlämnats till postanstalt, pen- ninginrättning, postkontor eller postgirokontorets skatteavdelning, har veder- börande tjänsteman att frånskilja och behålla skatteanvisning, enligt vilken betalning erlagts, samt att till den, som verkställt inbetalningen, återställa debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvisningar å densamma. Har inbetalning verkställts samtidigt enligt minst tio debetsed- la'r, må i stället vid inbetalningen lämnas interimskvitto, upptagande namn och, om så erfordras, adress å den, som verkställt inbetalningen, samt debet- sedl-arnas antal och sammanlagda belopp. Snarast därefter skola debetsedlar- na, kvitterade och avstämplade, mot återbekommande av interimskvittot åter- ställas till den, som verkställt inbetalningen.

Har arbetsgivare, som i andra stycket sägs, inbetalt skatt för arbetstagare, skall postkontor, penninginrättning eller postgirokontorets skatteavdelning i vederbörlig ordning meddela kvitto å det inbetalda beloppet. Arbetsgivaren har därefter att låta förse arbetstagarens debetsedel med kvitto i överensstäm- melse med anvisningar å debetsedeln.

Kvitto, meddelat i annan ordning än i överensstämmelse med anvisningarna å debetsedeln, gäller icke mot statsverket.

46 5.

Har skattskyldig försummat att under uppbördstermin inbetala därunder förfallande skatt, äger han att senast den 17 i den månad, under vilken ter- minen infallit, å postanstalt erlägga skatten, därvid han tillika skall gälda särskild avgift, utgörande för skattebelopp om

högst 20 kronor ......................... 20 öre över 20 men icke över 50 »

» 50 » » » 100 » ......................... 1 krona samt över 100 kronor ytterligare 1 krona för varje påbörjat hundratal kronor. Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall vederbörande

' tjänsteman förfara på sätt i 45 & sjätte stycket sägs samt därjämte förse vederbörlig skatteanvisning med frimärke till belopp, varmed avgift jämlikt bestämmelsen i första stycket skall utgå.

47 &.

Postanstalt må icke under annan tid efler i annan ordning än i 45 eller ' 46 % sägs samt postgirokontorets sk*a'tteavdelning och penninginrätttning, med 1 vilken avtal träffats om förrättande av upphörd, icke under annan tid eller i » annan ordning än i 45 & omförmäles mottaga skattebelopp, som under viss ' uppbördstermin förfallit till betalning eller eljest då fått erläggas. Ej heller må skattebelopp m-ottagas, som icke motsvarar vad vid den ell-er de upp- ' bördsterminer, inbetalningen avser, förfaller till betalning. , Erlägges under uppbördstermin förfallande skatt helt eller delvis efter ut- j gången av den i 46 & angivna tiden men innan åtgärd för indrivning av skat- , ten vidtagits mot vederbörande, skall skatten inbetalas till särskilt postgiro- konto för vederbörande länsstyrelse eller lokalla skattemyndighet i stad me- delst inbetalningskort eller girokort, varå angivas skattskyldigs namn och mantalsskrivningsadress samt debetsedels nummer. Har efter utgången av ' omförmälda tid skatt insänts till postkontor, penninginrättning eller postgiro- .4 kontorets skatteavdehiing, skall postkontoret, inrättningen eller skatteavdel- ningen i den ordning nyss sagts översända skattebeloppet till länsstyrelse eller , lokal skattemyndighet i stad. Vid inbetalning av skatt efter utgången av tid, som i 46 & sägs, skall jämväl erläggas i 49 % omförmäld avgift.

Skatt, som enligt 32 å andra stycket innehållits genom löneavdrag, skall under vederbörlig uppbördstermin inbetalas i den ordning, som i nästföre- gående stycke sägs.

48 &.

Penninginrättning, med vilken avtal träffats om förrättande av upphörd, skall dag för dag till postkontoret i residensstaden i länet översända dels in— betalda skattebelopp, dels ock motsvarande skatteanvisningar, försedda med anteckning eller påstämpling, att beloppen inbetalats till inrättningen, jämte över desamma upprättad förteckning i två exemplar. Det ena exemplaret av förteckningen, försett med kvitto av vederbörande tjänsteman å postkontoret, skall återställas till penninginrättningen.

Postgirokontorets skatteavdelning har att efter utgången av uppbördster- min skyndsamt till postkontoret i vederbörlig residensstad översända till skat- teavdelningen inom föreskriven tid inkomna skattebelopp och skatteanvis- ningar.

I den mån skattebelopp och skatteanvisningar rörande inbetald skatt in— komma till postkontoret i residensstad, har kontoret att dag för dag dels till postkontoret i residensstad i annat län översända skattebelopp och skattean- visningar, som avse skattskyldiga i nämnda län, dels ock i riksbanken å stats- verkets checkräkning för länsstyrelsens i länet räkning insätta beloppet av in- betald skatt, avseende skattskyldiga inom länet, därvid särskilt skall angivas beloppet av skatt, som avser skattskyldiga i stad. Riksbanken skall lämna lo- kal skattemyndighet i staden uppgift å sistnämnda belopp.

Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördstermin för landet och, därest residensstaden icke tillhör fögderi, jämväl för staden göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort, som överlämnats till post- kontoret, samt att särskilt för varje kommun eller del av kommun upprätta i tre exemplar förteckning över skatt, vilken förfallit till betalning under ifrå- gavarande uppbördstermin men icke erlagts i tid och ordning, som i 45 och 46 åå sägs ( restlängd ). Restlän-gden skall översändas till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i residensstaden senast den 5 i månaden näst efter den, under vilken ifrågavarande uppbördstermin infallit.

Därest Kungl. Maj:t så förordnar, skall jämväl postkontor i annan stad, som icke tillhör fögderi, än residensstad på sätt i näst'föregående stycke sägs göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt upprätta rest- längd, såvitt angår skattskyldiga i förstnämnda stad.

Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördstermin till den lokala skattemyndigheten i annan fögderi icke tillhörande stad än re- sidensstaden, beträffande vilken icke meddelats i nästföregående stycke om- förmält förordnande, skyndsamt avlämna de skatteanvisningar, som avse skattskyldiga i staden. Skatteanvisningarna skola vara ordnade i nummer- följd samt åtföljda av förteckning i två exemplar, upptagande skattean- visningarnas nummer och belopp. Det ena exemplaret av förteckningen, för- sett med den lokala skattemyndighetens kvitto, skall återställas till postkon- toret. Den lokala skattemyndigheten har därefter att göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt att i ovan omförmäld ordning upprätta restlängd. Skatteanvisningarna skola av den lokala skattemyndigheten se- nast inom fyra månader efter upphördsterminens utgång återsändas till postkontoret.

Indrivning av resterande skatt.

49 &.

Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 45 och 46 åå sägs, åligger med det undantag, som i andra stycket sägs, att erlägga restavgift, beräknad efter fyra öre för varje full krona av den rest- förda skattens slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre.

Har skattskyldig, som innehar anställning ä fartyg, till följd av dettas resa i utrikes farvatten icke kunnat inbetala under uppbördstermin förfallande skatt i tid och ordning, som i 45 och 46 åå sägs, men inbetalar han skatten senast sex månader efter uppbördsterminens utgång i den ordning, som i 47 å andra stycket omförmäles, skall restavgift icke utgå å ifrågavarande skattebelopp.

50 &.

Länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skall så snart ske kan och senast inom fyra veckor efter utgången av uppbördstermin överlämna två exemplar av restlängd till vederbörande utmätningsman för resternas in- drivning. Utmätningsmannen skall så snart ske kan till vederbörande exeku- tionsbiträde överlämna ett av de honom tillställda exemplaren.

51 5.

Innan restlängd översändes till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad med ledning av befolkningsregistret undersöka, huruvida skattskyldig, som icke i behörig ordning erlagt sin skatt, avflyttat till annan fastighet inom kommunen eller till annan kommun eller huruvida skattskyldig, som är arbetstagare, erhållit anställning hos annan arbetsgivare, än som finnes angiven å vederbörligt uppbördskort. I förekommande fall skall i restlängden antecknas, vad sålunda eller eljest må vara av betydelse för skattens indrivan—de.

52 g.

Skall indrivning av skatt äga rum, åligger det vederbörande utmätnings- man att verkställa indrivningen och för sådant ändamål förrätta utmätning eller bevilja införsel.

Utmätningsman må åt exekutionsbiträde uppdraga att verkställa indriv- ning av skatt samt att för sådant ändamål förrätta utmätning av lös egen- dom eller, där förordna-nde jämlikt 21 ä 8) lagen om införsel i avlöning, pen-sion eller livränta meddelats, bevilja införsel.

Utmätningsman eller exekutionsbiträde må, innan han vidtager indriv- ningsåtgärd som ovan sägs, genom tjänstebrev anmana den skattskyldige att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Dä exekutionsbiträde förrättat utmätning, skall det vid utmätningen förda protokollet av honom genast insändas till den utmätningsman, av vilken han erhållit uppdraget att verkställa utmätningen, och åligger det utmätnings- mannen att med ärendet vidare lagligen förfara.

Av exekutionsbiträde indrivna medel skola till utmätningsmannen redo- visas i den ordning, som därför finnes särskilt stadgad.

53 ä.

1 mom. Vad i 6 & utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman är ock gällande med avseende å den, som på grund av denna förordning för- rättar utmätning.

2 mom. Vid utmätning enligt denna förordning skola, med de förbehåll som i 3 mom. sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om verkställighet av utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egen- doms försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning in- flutit, samt om klagan över utmätningsmans förfarande.

3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning enligt denna förordning.

Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att så- dan underrättelse, varom i 59 och 60 åå utsökningslagen sägs, blivit honom meddelad. Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som finnes å annan ort än där han har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte uppgift om förråttningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits

i restlängden eller eljest kan av utmätningsmannen utrönas. Återkommer brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta över- exekutor vid insändandet av protokoll över utmätningen; och åligger det i sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försälj- ning vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åtgär- der och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, om vistelseorten därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämna gäldenären un- derrättelse om utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny ägare, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans underrät— tande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas förre ägaren.

4 mom. Beträffande införsel för skatt skall iakttagas vad som är stadgat i 21 5 lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.

54 %.

Framgår av restlängden, att skattskyldig vistas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verkställas inom annat utmätningsmans— distrikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet, därest icke ho- nom veterligen annan inom samma distrikt än den skattskyldige är pliktig att ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnnes, att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet begära hand- räckning för skattens uttagande. Därvid skall överlämnas fullständigt rest— längdsutdrag, försett med uppgift om ovannämnda i restlängden anteck— nade förhållanden samt intyg, att skatten icke kunnat inom distriktet uttagas.

55 5.

Kan skattskyldig, som ej behörigen erlagt sin skatt, icke anträffas inom den kommun, där skatten blivit honom påförd, åligger utmätningsmannen, därest icke honom veterligen annan inom distriktet än den skattskyldige är pliktig att ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes, att ofördröjligen med ledning av det hos honom befintliga anställningsregistret eller genom införskaffande av upplysningar ur befolk- ningsr-egistret hos länsstyrelsen noga undersöka, å vilken ort den skattskyl- dige eller annan, som är pliktig att ansvara för skatten, må kunna anträffas.

Undersökningen skall bedrivas skyndsamt och bör vara slutförd senast en månad efter det restlängd kommit utmätningsmannen tillhanda.

Framgår av undersökningen eller annorledes, att skattskyldig må kunna anträffas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verk- ställas inom annat utmätningsmansdistrikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare di- striktet begära handräckning för skattens uttagande. Därvid överlämnas full- ständigt restlängdsutdrag, försett med intyg, att den skattskyldige blivit inom

distriktet förgäves eftersökt samt att skatten där icke kunnat uttagas, ävensom med uppgift om vad vid undersökningen framkommit rörande vederböran- des vistelseort och, i förekommande fall, anställning eller andra omständig- heter, som kunna föranleda till antagande att skatten kan uttagas a annan ort. 56 %.

Kan skattskyldig enligt behöriga intyg icke anträffas å handräckningsor- ten, skall utmätningsmannen därstädes verkställa sådan utredning, som i 55 & omförmäles, samt därefter till den utmätningsman, som begärt hand- räckningen, återsända restlängdsutdrag i ärendet, försett med intyg om vad vid ifrågavarande utredning framkommit.

57 5.

Det åligger utmätningsman, hos vilken handräckning begärts, att intill dess slutredovisning avgivits, senast den 20 i varje månad över postgiro till sökanden redovisa dittills influtna medel samt i övrigt så skyndsamt ombe- sörja handräckningen, att slutredovisning, såvitt på honom beror, kommer den, som påkallat åtgärden, tillhanda senast inom sex månader efter det ut- mätningsmannen emottagit framställningen om handräckning.

58 ä. 1 mom. Därest skattskyldig, som häftar för restförd skatt, enligt vun- nen upplysning vistas å känd ort utom riket och skatten vid undersök- ning inom riket icke kunnat uttagas, skall, där ej 2 mom. till annat för- anleder, utmätningsmannen, då beloppet av skatten överstiger femtio kro- nor, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt ske kan vidtager åt- gärd, för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning eller konsu- lat erhåller anmaning att till beskickningen eller konsulatet erlägga skatten.

2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommel- se, på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för in- drivning av skatt, skall det åligga utmätningsmannen att, om skatten ej kunnat uttagas här i riket men anledning föreligger antaga, att den skall kunna indrivas genom handräckning i den främmande staten, vidtaga de åtgärder, som enligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan handräckning.

59 %.

Finner länsstyrelsen sådana omständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som i 62 & tredje stycket avses, bör försättas i konkurs här i riket för utfående av skatt, skall länsstyrelsen förordna, att fram- ställning därom skall göras; dock att, då skattebelopp, för vilket den skatt- skyldige eller arbetsgivaren samtidigt häftar, understiger etthundra kronor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet syn- nerliga skäl därtill äro.

60 &.

Utmätningsman på landet skall å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen och utmätningsman i stad den 15 i varje månad till den lokala skattemyndigheten i staden insända uppgift, upptagande specifikt de skatteposter, beträffande vilka efter avgivandet av nästföregå- ende uppgift indrivningen slutförts till följd av verkställd inbetalning eller meddelat beslut om avkortning eller avskrivning. Uppgiften skall dock icke upptaga skatt, som på grund av handräckning skall slutligen redovisas till annan än länsstyrelsen.

Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen insända uppgift, som i första stycket sägs, dock att däri upptagen skatt skall angivas summariskt.

Samtidigt med att uppgift enligt första eller andra stycket insändes, skall till vederbörande myndighets postgirokonto gireras enligt uppgiften influten skatt.

61 &. Riksräkenskapsverket äger att, i den mån så påkallas, meddela särskilda föreskrifter i fråga om redovisning av medel, som influtit efter indrivning.

Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd.

62 å.

Överstiger debiterad preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall det överskjutan'de beloppet, i den mån detsamma är oguld'et, avkortas.

Föreligger beträffande slutligt påförd pensionsavgift sådant skäl till upp- hävande av avgiftspåföringen, som avses i 15 & tredje stycket lagen om folkpensionering, skall avgiften avkortas.

Befinnes arbetsgivare, som till gäldande av skatt verkställt avdrag ålön jäm- likt denna förordning eller lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta, sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av in- nehållet belopp, är den skattskyldige fri från skyldighet att erlägga mot- svarande debiterade preliminära skatt eller kvarstående skatt och skall den- na i följd härav avkortas. I samband härmed skall beloppet uppföras så— som fordran för statsverket hos arbetsgivaren.

I övrigt skall avkortning av debiterad skatt äga rum, då genom oriktig debitering slutlig skatt påförts skattskyldig dubbelt eller med för högt belopp eller påförts annan person än som vederbort; sko- lande i sistnämnda fall, såframt icke den rätteligen skattskyldige på grund av stadgandet i 72 & är från betalningsskyldighet fri, i sammanhang med beslut om avkortning förordnas om det avkortade beloppets uttagande hos denne;

då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsatt taxering; samt

då genom beslut om jämkning preliminär skatt nedsatts.

63 &.

Avskrivning av debiterad skatt må äga rum, 1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till skattens gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller liv- ränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke må ske för skatt, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts, att betalning för skatten icke kunnat erhållas ur egendomen;

2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplys- ningar antagits uppehålla sig;

3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och minst två år förflutit från det åtgärd av beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndig- het vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit;

,4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda skatten ej kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet; samt

5) då beloppet av den skatt, för vilken till utlandet avflyttad eller där- städes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke överstiger femtio kronor.

Avskrivning av preliminär skatt mä icke äga rum förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående skatt må icke äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av anledning, som under 2) sägs, må ske tidigast två år efter det att bevis om sådant hinder, som där avses, först utfärdats.

Då arbetsgivaren jämlikt 78 5 är ansvarig för arbetstagares skatt, må avskrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av anledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

64 &.

Beträffande skatt, som ifrågasättes till avskrivning på grund av att den skattskyldige icke äger tillgång till dess gäldande eller vistas å okänd ort, skola vederbörliga hindersbevis granskas, i stad, som icke tillhör fögderi, av den lokala skattemyndigheten och drätselkammaren, i annan stad av drätselkammaren samt på landet av kommunalnämnden. Sådan granskning må i stället för av drätselkammare eller kommunalnämnd verkställas av den ledamot eller de ledamöter av drätselkammaren eller nämnden, som därtill utses. Om granskningen och vad därvid förekommit skall den, som verkställt densamma, teckna intyg å hindersbevisen eller å en förteckning över desamma.

Granskning, som i första stycket sägs, erfordras icke beträffande skatt, för vars uttagande handräckning enligt 54 eller 55 & begärts.

65 &. Utmätningsman på landet skall under månaderna februari, juni och ok- tober senast å fjortonde söckendagen i månaden hos länsstyrelsen och utmät-

ningsman i stad under samma månader senast å femte söckendagen i måna- den hos den lokala skattemyndigheten till avkortning eller avskrivning an- mäla skattskyldig påförd skatt, vilken enligt då tillgängliga intyg eller andra handlingar må avkortas eller avskrivas. Vid sådan anmälan skall fogas längd över samtliga till avkortning eller avskrivning ifrågakommande poster samt bevis om de förhållanden, på vilka anmälningen grundas; i förekommande fall skall vid längden fogas jämväl intyg, varom förmäles i 64 %.

Sedan den lokala skattemyndigheten granskat de enligt första stycket dit inkomna handlingarna, har myndigheten att senast å fjortonde söckendagen i den månad, under vilken handlingarna inkommit, till länsstyrelsen över- sända desamma tillika med bevis om granskningen.

Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje må- nads utgång till länsstyrelsen insända längd över sådan skattskyldig påförd preliminär skatt, som till följd av meddelat beslut om jämkning skall av- kortas.

66 &.

Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av skatt och, där stadgade förutsättningar härför föreligga, förordna om skattens av- kortning eller avskrivning. Saknas i något fall erforderlig utredning, skall, intill dess sådan vunnits, med prövningen av avkortnings- eller avskrivnings— frågan i denna del anstå.

Beslut rörande avkortning eller avskrivning skall meddelas senast den 20 i månaden näst efter den, då anmälan härom inkommit till länsstyrel- sen. Om beslutet skall vederbörande utmätningsman på landet eller lokal skattemyndighet i stad ofördröjligen underrättas.

67 &.

Över skatt, som avkortas före upprättandet av restlängd, skall länsstyrel- sen upprätta särskild avkortningslängd med angivande tillika av orsaken till avkortningen.

68 5.

1 mom. Har avskrivning av skatt ägt rum, kvarstår likväl den skatt- skyldiges betalningsskyldighet. I händelse framdeles anledning förekommer till antagande, att obetald skatt kan uttagas, skall denna åter uppföras i rä- kenskapen, varefter åtgärder ånyo skola vidtagas för dess indrivande och redovisning.

Det åligger exekutionsbiträde, som erhåller kännedom om att tillgång fin- nes till gäldande av avskriven skatt, att därom ofördröjligen underrätta ve- derbörande utmätningsman. Erhåller utmätningsmannen sålunda eller annor- ledes kännedom om förhållande, som nyss sagts, har han att därom under- rätta på landet länsstyrelsen och i stad den lokala skattemyndigheten.

2 mom. Sedan avkortning av skatt medgivits, skola åtgärder för skattens indrivning icke vidare äga rum. Skulle emellertid avkortad skatt frivilligt erläggas, skall den i räkenskapen ånyo uppföras och behörigen redovisas.

69 &. Före den 15 januari varje år skall vederbörande utmätningsman på lan- det till länsstyrelsen och i stad till den lokala skattemyndigheten insända balanslängd över all vid nästföregående års utgång oredovisad skatt.

Balanslängden, som bör åtföljas av intyg om hinder, som mött för in- drivningen eller verkställigheten, skall upptaga:

a) specifikt den skatt, som beror på sökt handräckning, med uppgift för en var skattskyldig om den eller de utmätningsmän, hos vilka handräck— ning blivit sökt, och dagen för varje sådan åtgärd; samt

b) likaledes specifikt all övrig skatt, vilken är beroende på åtgärd inom distriktet, med noggrann uppgift om de åtgärder, som vidtagits, och om det hinder, som mött för indrivningen.

I balanslängden må skatt, som restförts under senast tilländalupna år, upptagas summariskt.

Sedan den lokala skattemyndigheten granskat den enligt första stycket dit inkomna balanslängden, har myndigheten att före utgången av januari månad samma år till länsstyrelsen översända densamma tillika med bevis om granskningen.

Restitution av skatt.

70 ä.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall länsstyrelsen i det län, där den preliminära skatten debiterats, utan kostnad för skattskyldig till denne återbetala det överskjutande beloppet.

Det åligger lokal skattemyndighet i stad att skyndsamt till länsstyrelsen översända förteckning, upptagande skattskyldiga, vilka enligt första stycket äro berättigade återbekomma skatt, samt beloppet av sådan skatt.

Sedan beslut, som i 37 & femte eller sjätte stycket avses, inkommit till läns- styrelsen, skall länsstyrelsen utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala det belopp, som han enligt beslutet äger återbekomma.

2 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debitering funnit, att anledning föreligger till antagande, att slutlig eller tillkommande skatt blivit någon påförd obehörigen eller till för högt belopp, skall ämbets— verket underrätta vederbörande länsstyrelse härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, därest vederbörande finnes hava erlagt skatt obehörigen eller med för högt belopp, till honom återbetala vad som för mycket erlagts. Finner länsstyrelsen eljest, att förhållande, som nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen likaledes att återbetala för mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig skatt eller tillkommande skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt.

Därest någon, utan att sådant fall, som i andra stycket sägs, är för handen, hos länsstyrelsen visar, att för samma är mera än en pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering erlagts för honom, skall länsstyrelsen återbetala vad som befinnes erlagt utöver den högsta avgiftens belopp.

3 mom. Skall den, som jämlikt stadgandet i 2 mom. första eller andra stycket berättigats återbekomma skatt, som debiterats å en ort för visst är, i stället utgöra skatt, som debiterats eller hör debiteras å annan ort eller för tidigare år, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av beslut i restitutions- ärendet ej gulden, äger den skattskyldige utfå allenast den del av det erlagda beloppet, som överstiger det belopp, vilket han sålunda rätteligen har att ut- göra. Återstoden av det erlagda beloppet skall gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och i förekommande fall skyndsamt tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket den ort är belägen, där skatten debiterats eller bör debiteras.

1; mom. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma erlagt skattebelopp, veterligen för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Åter- stoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommnade fall tillställas annan länsstyrelse på sätt i 3 mom. sägs.

71 &.

Envar, som jämlikt 70 ä 2 mom. första eller tredje stycket eller efter besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig eller tillkommande skatt, äger vid återbekommande av för myc- ket erlagt belopp tilllika erhålla ränta å det belopp, som utfås, efter fem pro- cent för år.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas: att ränta utgår för skatt, som preliminärt erlagts under vederbörligt upp— bördsår, från utgången av nämnda år samt för annan skatt, därest den er- lagts under förra hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå föl- jande augusti och, därest den erlagts under senare hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå följande februari; samt

att ränta utgår till den dag, då beloppet återbekommes, dock att, då skatt återfås efter besvär över taxering eller debitering, ränta ej må utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärs- målet meddelats eller underordnad myndighets beslut däri vunnit laga kraft.

Etterkrav och preskription av skatt.

72 %.

För slutlig eller tillkommande skatt, som befinnes vara från debitering obe— hörigen utesluten eller till för ringa belopp påförd, är den skattskyldige fort- farande ansvarig; dock är han från betalningsskyldighet fri, därest icke krav delgives honom inom tre år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten, om debitering i vederbörlig ordning skett, skolat erläggas, samt i förekommande fall utslag i mål angående vederbörandes betalningsskyldig- het är meddelat inom två år, efter det kravet hos honom anställdes.

73 %. Skatt må icke uttagas senare än fem år efter utgången av det uppbörds- år, under vilket skatten enligt verkställd debitering skolat erläggas.

Ansvar för debitering, upphörd, indrivning och redovisning av skatt.

74 &.

Häradsskrivare, så ock uppbördskommissarie är ansvarig för den debite- ring, som på honom ankommer.

Postverket ansvarar för den upphörd av skatt, som äger rum genom ver- kets försorg.

I :stad är uppbördskommissarien ansvarig för in-drivningens och redovis- ningens behöriga verkställande.

På landet ansvarar vederbörande utmätningsman för indrivning eller be- fordrande till avkortning eller avskrivning av ogulden skatt.

75 &.

Underlåter lokal skattemyndighet eller på landet utmätningsman att in- om föreskriven tid vidtaga åtgärd, som enligt denna förordning ankommer på vederbörande, skall länsstyrelsen, då sådant blivit känt, omedelbart vid- taga de åtgärder, vartill förhållandena kunna föranleda.

Gör utmätningsman i stad sig skyldig till underlåtenhet, varom förmäles ) i första stycket, skall lokal skattemyndighet i staden förfara på sätt i nämn-

da stycke stadgas beträffande länsstyrelse.

76 %.

Där annan utmätningsman än landsfiskal skulle göra sig skyldig till för- summelse eller tjänstefel vid indrivning eller redovisning av medel, som han uppbär enligt denna förordning, skall vad i gällande instruktion för lands- fiskaler för sådant fall är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

77 %.

Arbetsgivare skall, därest han enligt lag är skyldig föra handelsböcker, hava sin bokföring så ordnad, att därav framgår arbetstagares namn, utbe- tald lön samt löneavdrags belopp.

Det åligger arbetsgivare, som i första stycket sägs, att efter anmaning av vederbörande föredragande i uppbördsårenden hos länsstyrelsen tillhanda- hålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkstäl- landet av löneavdrag.

Kontroll, som i andra stycket avses, skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, vil— kens bokföring är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren det begär och det lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handels- böcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren.

78 å.

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte arbets- tagaren ansvarig för skatt, vilken löneavdraget skolat avse, till belopp, som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.

Ansvar, som enligt första stycket åvilar arbetsgivare, må allenast göras gällande sålunda att, därest arbetstagaren icke inom föreskriven tid eller se- nare efter anmaning erlägger ifrågavarande skatt, felande belopp må hos arbetsgivaren uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid arbetsgivaren är skyldig att tillika å beloppet erlägga i 49 & omförmäld avgift.

Bestrider arbetsgivare skyldighet att svara för arbetstagares skatt, har ut- mätningsmannen att av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta be- sked, huruvida arbetsgivaren är ansvarig för skatten. Denna må icke hos arbetsgivaren uttagas, därest icke nämnda myndighet funnit arbetsgivaren ansvarig för skatten. Har länsstyrelsen efter besvär av arbetsgivare över lokal skattemyndighets beslut funnit denne icke vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall vederbörande länsstyrelse till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbetstagaren, jämte ränta efter fem procent för år.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall av kvitto, som i 93 % sägs, framgå nämnda förhållande.

79 &.

Arbetsgivare, som på sätt i 78 & sägs utgivit skattebelopp, äger söka belop- pet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren att till vederbörande utmätningsman insända i 93 % omförmält kvitto, försett med anteckning, som i 78 % fjärde stycket »angives.

Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt.

80 &.

Inbetalar icke arbetsgivare, som verkställt löneavdrag, imiehållet belopp till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i stad inom föreskriven tid, må beloppet hos honom uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid det åligger arbetsgivaren att tillika å beloppet er- lägga avgift som i 49 & sägs.

81 å.

Har någon till arbetsgivare lämnat oriktig uppgift rörande förhållande, som har betydelse för verkställandet av löneavdrag, under sådana omständig— heter, att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att löneavdrag icke verkställes eller sker med för lågt belopp, straffes med dagsböter, minst trettio.

82 å.

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra vad honom sålunda åligger eller verkställer han löneavdrag med för lågt be-

lopp och begås gärningen av uppenbar tredska, straffes med dagsböter, minst trettio. Medverkar den, som är skyldig vidkännas löneavdrag, mot bättre vetande till att arbetsgivare underlåter att vederbörligen fullgöra skyldighet att verk- ställa dylikt avdrag, straffes på sätt i första stycket sägs.

83 &.

Skattskyldig, som i preliminär deklaration eller i ansökan om jämkning av preliminär skatt mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift, ägnad att för honom eller den han företräder leda till frihet från preliminär skatt eller till för låg sådan, straffes med dagsböter, minst trettio.

Begår någon av grov oaktsamhet gärning, som i första stycket sägs, straffes med dagsböter.

84 &. Fullgör icke arbetsgivare vad honom enligt 77 % första stycket åligger, straffes med böter, högst trehundra kronor.

85 %. Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är belagd med straff enligt allmänna strafflagen.

86 &.

Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär deklara— tion eller X

underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra » sådan skyldighet eller verkställer han löneavdrag med för lågt belopp och : begås gärningen av uppenbar tredska . eller fullgör arbetsgivare av uppenbar tredska icke vad honom åligger enligt —:77 & första eller andra stycket

J

"2 äger länsstyrelsen förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig itjänsteman, lämpligt vite. % 87 ä.

1 mom. Förseelse, som i 81—84 åå omförmäles, må åtalas antingen vid laga domstol i brottmål eller vid den rätt, där vederbörande skall svara i tvistemål i allmänhet.

2 mom. Den, som verkställer delgivning av jämlikt denna förordning med— !delat vitesföreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse

imed fem kronor för varje förrättning.

, 3 mom. Där fråga uppstår om "tillämpning av förelagt vite, skall av ;vederbörande föredragande i uppbördsårenden hos länsstyrelsen, uppbörds- lkommissarie, häradsskrivare eller annan behörig person anmälan d !

ärom göras hos länsstyrelsen, som har att, efter prövning av härvid förekommande för— hållanden, förordna om uttagande av det vite, vartill någon finnes hava gjort sig förfallen.

4 mom. Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

88 %.

Förmenar någon, att slutlig eller tillkommande skatt blivit genom fel vid de- biteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att fel- aktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, äger han att däri söka rättelse hos den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Ansö- kan om rättelse skall ingivas till nämnda myndighet inom natt och år efter det skatten blivit klaganden avfordrad.

89 &.

Den, som icke åtnöjes med beslut av lokal skattemyndighet, äger i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola till länsstyrelsen ingivas inom trettio dagar efter det vederbörande erhållit del av beslutet.

90 å.

Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande preliminär taxering, jämkning av preliminär skatt, verkställande av löneav- drag eller anstånd med inbetalning av skatt. Besvären skola ingivas till läns- styrelsen senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till pröv- ning. Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången av nyss stadgade besvärstid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedel- bart överlämnas till vederbörande länsstyrelse.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från ve- derbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammar- rätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets delfående.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huru- vida vite bort föreläggas, komma under bedömande.

91 &. Besvär eller ansökan enligt denna förordning må jämte tillhörande hand- lingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens eget äventyr i betalt brev med posten insändas till vederbörande myndighet.

92 &. Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering befriar icke skattskyldig i vidare mån än i 41 % sägs från att i behörig ordning erlägga skatt.

Utmätningsman eller exekutionsbiträde skall å medel, som han uppbär enligt denna förordning, utfärda särskilt kvitto ( indrivningskvilto ), dock att, där medel erläggas genom insättning å hans tjänstepostgirokonto, indriv- ningskvitto icke skall utfärdas. Indrivningskvittot skall vid b-etalntingstill- fället lämnas till den som erlagt beloppet eller, där så icke kan ske, såsom då beloppet översänts med posten, tillställas honom i tjänstebrev. Annat kvitto än indrivningskvitto eller av postverket utfärdat kvitto om insätt- ning å tjänstepostgirokonto är icke gällande.

Där utmätt lös egendom av utmätningsmannen säljes å auktion, vare han icke pliktig att utfärda indrivningskvitto å betalningen för varje inrop, utan må kvittot avse inropssumman i dess helhet; sådant kvitto skall läm— nas till gäldenären.

94 5.

För indrivning av skatt, som ankommit på landsfiskal, skall stadgad rest- avgift tillfalla statsverket. Har landsfiskal för indrivningen anlitat exeku- tionsbiträde, äger dock denne uppbära hälften av restavgiften, dock högst femtio kronor, för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning.

Har indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna icke överstiger etthundra kronor. Har exekutionsbiträde anlitats för indrivningen, äger dock denne uppbära hälften av den utmätningsmannen tillkommande , restavgiften för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning. Där i , stad, med eller utan magistrat, i övrigt finnas meddelade särskilda föreskrifter ' rörande dispositionen av restavgift, skola dessa föreskrifter fortfarande tills

vidare tillämpas. Restavgift skall till den del, densamma icke tillkommer utmätningsman, ; som icke är landsfiskal, eller exekutionsbiträde, tillfalla statsverket. . Har utmätningsman fått vidkännas kostnad för införande i ortstidning av , kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning eller för egen resa vid utmät— ning av fast egendom, vare han, där utmätningen ägt rum för uttagande av skatt, berättigad till ersättning för sagda kostnad på sätt i enskilda utsök- ningsmål gäller. ; Restavgift och ersättning, varom i denna paragraf är fråga, äger den, som verkställer indrivningen, utan särskilt bemyndigande uttaga.

95 &. Om debitering, up—pbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm är särskilt stadgat.

96 å. . De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna för- ordning, meddelas av Konungen.

3—457050.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947 ; dock skola förord- ningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av upphörd av preliminär skatt skola enligt förordningen vidtagas före 1947 års ingång, träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad upp- gift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december 1917, restindrivningsföro—rdningen den 13 november 1931 samt förordningen den 30 april 1943 om preskription av utskylder m. ni., så ock vad eljest fin- nes stadgat stridande mot denna förordnings bestämmelser.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Skattskyldig är, med den inskränkning, som under 2) och 3) sägs, be- friad från att erlägga:

A. av skatter, påförda på grund av 1946 års taxering,

a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt äldre bestämmelser skolat erläggas under andra uppbördsterminen eller å andra uppbördsstämman,

b) allmän kommunalskatt; samt B. av skatter, påförda på grund av 1947 års taxering, statlig inkomst— och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel, tings- husmedel samt allmän kommunalskatt.

2) Befrielse från att erlägga under 1) omförmälda skatter skall icke gälla fastighetsskatt.

3) Har skattskyldig under åren 1946 eller 1947 taxerats för inkomst eller förmögenhet, må preliminär skatt, som enligt denna förordning skall av ho- nom erläggas under uppbördsåren 1947 och 1948, icke beräknas enligt lägre taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar förmögenhet än som fastställts vid 1946, respektive 1947 års taxering. Överstiger den sålunda be- räknade preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, må skattskyldig icke tillgodoräknas det överskjutande beloppet.

Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig av- lidit och kan till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskattade inkomsten med sannolikhet antagas komma att understiga motsvarande in- komst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall vederbörande lokala skattemyndighet, utan hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyl- dige bestämma den preliminära skatt, som skall erläggas under uppbördsåret 1947 eller 1948, i enlighet med den lägre inkomsten. Vid debitering av slutlig skatt på grund av 1948 eller 1949 års taxering skall skattskyldig gottskrivas preliminär skatt enligt bestämmelsen i 18 5.

I fråga om beslut, som i nästföregående stycke avses, gäller icke den i 90 5 första punkten stadgade begränsningen i rätten att anföra besvär över läns- styrelses beslut.

Understiger för skattskyldig, vilken är skyldig att vidkännas löneavdrag å

sin inkomst, denna under år 1947 eller 1948 i annat fall än i andra stycket sägs så väsentligt den inkomst, som legat till grund för 1946, respektive 1947 års taxering, att den skattskyldige efter verkställandet av löneavdrag komme att sakna vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhålls- bidrag, skall lokal skattemyndighet på ansökan av den skattskyldige förordna om sådan nedsättning av det belopp, vilket skall genom löneavdrag innehållas, som därav må föranledas. Den lokala skattemyndighetens beslut skall till- ställas länsstyrelsen för restföring av den skatt, vilken till följd av beslutet icke kommer att gäldas under uppbördstermin.

4) Annuiteter å avdikningslån, som upptagits å kronodebetsedel för år 1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen eller å första uppbördsstämman. I Iandstingsmedel och tingshusmedel ingående skatt för fastighet för år 1946 samt skogaccis för samma år skola enligt bestämmel- serna i denna förordning erläggas under uppbördsåret 1947.

5) I fråga om skatt, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller tidi- gare års taxering och som icke utgöres av i Iandstingsmedel och tingshusme- del ingående skatt för fastighet för år 1946 eller skogsaccis för samma år, skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Alternatiu I .

Anvisningar

till 28 5.

Med arbetsgivare förstås enligt denna förordning den, som enligt allmänna civilrättsliga regler ingått avtal med en person om utförande av arbete för hans räkning och som i följd härav är skyldig utbetala lön till denne. Med arbetstagare förstås i förordningen den, med vilken sådant avtal ingåtts. Så— som arbetstagare betraktas emellertid icke den, som är att anse som själv— ständig företagare.

Då en person åtagit sig utförande av arbete och i sin tur anställt arbets- tagare, är han att anse som arbetsgivare gentemot dessa. Huruvida han skall beaktas såsom arbetstagare i förhållande till sin uppdragsgivare eller såsom självständig företagare, får bedömas med hänsyn till dels innebörden av det mellan dem träffade avtalet, dels ock arten av den förvärvsverksamhet, som av uppdragstagaren bedrives. Vid skogsarbete, dikningsarbete, byggnadsar- bete m. m. förekommer ofta, att en person åtager sig att utföra visst arbete och i sin tur anställer en eller flera personer för dess utförande. Här må erinras om att det särskilt i norra och mellersta Sverige är vanligt att en skogsägare träffar avtal med en jordbrukare, att denne skall mot visst pris verkställa avverkning. Jordbrukaren (köraren) utför timmekörslor men an- ställer skogsarbetare (huggare), som verkställa huggning. I sådant fall är jordbrukaren att anse som arbetsgivare gentemot de av honom anställda. Då inkomsten av avverkningen för jordbrukaren i regel torde utgöra in— . komst av jordbruk eller rörelse, blir denne vanligen att betrakta såsom själv- ) ständig företagare. )

Om en person avlönas uteslutande genom andel i vinst, är han att betrakta som självständig företagare. I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovan- ligt, att en eller flera delägare utföra arbete för bolagets räkning och därför uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidspe- riod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare enligt denna förordnings mening. Enligt skatte- författningarna anses icke heller den inkomst, som han uppbär i form av lön, såsom inkomst av tjänst utan såsom inkomst av rörelse. Om en person enligt denna förordning anses som arbetstagare, förändras däremot icke denna hans ställning av att han jämte fastställd lön uppbär tantiem.

Provision torde icke få anses utgöra andel i vinst, då den utgår med hänsyn till omsättningen. En handelsresande, som helt avlönas medelst provision, är alltså arbetstagare, om han kan anses såsom anställd i huvudmannens tjänst.

För bedömande av frågan, huruvida en person är att anse som arbetsta-

gare eller ej, saknar det betydelse, om han utför arbetet i sitt hem eller a arbetsplats, som av honom bestämmes, eller om han är på visst sätt släkt med arbetsgivaren. (Jfr dock vad nedan sägs om löneavdrag vid utbetalning av lön eller annan ersättning till make eller hemmavarande barn under sexton år.)

Varje person, som gentemot anställd, enligt vad ovan sagts, är att betrakta såsom arbetsgivare, är under de förutsättningar, som i denna paragraf an- givas, skyldig att verkställa avdrag för skatt å lön eller annan ersättning, som kontant utbåtalas. Sker utbetalning till make eller hemmavarande barn un- der sexton år eller hemmavarande barn, som fyllt sexton men icke aderton år och som icke anses tillhöra arbetspersonalen, skall dock löneavdrag icke verkställas, enär icke nämnda personer utan den utbetalande arbetsgivaren med hänsyn till bestämmelserna i 20 & kommunalskattelagen och 2 & för- ordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxeras för lönen eller ersättningen.

Har arbetstagaren jämte sin huvudsyssla en eller flera bisysslor, skall den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning, verkställa löneavdrag enligt den utfärdade och till honom jämlikt 31 % överlämnade debetsedeln, medan den eller de arbetsgivare, för vilkens eller vilkas räkning arbetstagaren utför bisysslorna, icke hava att verkställa dylikt avdrag. Kan av flera anställningar ingen anses såsom den huvudsakliga eller föreligger tvekan om vilken anställning som skall betraktas såsom huvudsaklig, får arbetstagaren vända sig till den lokala skattemyndigheten, som meddelar besked om vid vilken anställning löneavdrag skall verkställas.

Har en anställning, som varit avsedd att vara högst fyra veckor, kommit att fortgå längre, inträder skyldighet för arbetsgivaren att verkställa löne- avdrag vid utgången av den fjärde veckan.

Arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag avser preliminär och kvarstående men icke tillkommande skatt. Avdragsskyldigheten är icke in- skränkt till att avse skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även annan inkomst. Den å debetsedel upptagna preliminära och kvarstående skatten kan nämligen avse båda de nyssnämnda slagen av inkomst.

Arbetsgivare är skyldig göra avdrag endast för sådan preliminär och kvar- stående skatt, som påförts i kommun, där arbetstagaren mantalsskrivits för inkomståret, respektive taxeringsäret. Härigenom undantages skatt, som utgår för sådan inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, vilken taxeras i annan kommun än hemortskommunen.

I vissa fall kan inkomst av arbetsanställning, även om denna är arbets— tagarens huvudsakliga, vara så obetydlig i förhållande till annan inkomst, exempelvis av kapital, att de genom löneavdrag innehållna beloppen icke , förslå att gälda skatten för hela inkomsten. Efter ansökan av arbetstagaren » eller arbetsgivaren ägeri sådana fall lokal skattemyndighet, som i 28 å andra stycket sägs, medgiva, att löneanrag icke sker.

38 till 32 &.

Därest lön utbetalas vid flera avlöningstillfällen under en månad, bör ar— betsgivaren i regel uppdela det belopp, som under en månad skall innehållas å lönen, lika å avlöningstillfällena under månaden. Uppkommer härvid brutet krontal, kan dock lämpligen belopp, som skall innehållas Vild annat avlöningstillfälle än det första, avrundas till jämnt krontal och återstoden av- dragas vid det första avlöningstillfället. Är fråga om veckolön, kunna i vissa månader infalla fem avlönin-gstillfällen. Därest arbetsgivaren finner det enk- lare att även under dessa månader verkställa avdrag vid blott fyra avlö- ningstillfällen, äger han rätt därtill.

Intet hindrar emellertid, att efter överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare det belopp, som skall avdragas från lönen under månaden, uppdelas å avlöningstillfällena på annat sätt än ovan sagts. Sålunda kan vid ett eller flera avlöningstillfällen avdragas mindre belopp, än som med hän- syn till antalet avlöningstillfällen under månaden skulle falla å förstnämnda avlöningstillfälle eller avlöningstillfällen, och i stället vid övriga avlönings- tillfällen under samma månad avdragas så mycket större belopp. Är det belopp, som under månaden skall inrmehållas, ringa men inkomsten stor, kan ifrågavarande belopp avdragas vid ett färre antal avlöningstillfällen under månaden, än normalt skulle ske. Givetvis skall, huru löneavdragen än uppdelas å avlöningstillfällena under en månad, alltid iakttagas, att av- drag tillhopa sker med det belopp, som skall inbetalas under uppbördster- minen i nästföljande månad.

Överlämnas icke debetsedel å preliminär skatt till arbetsgivaren, bör den- ne, såvida det icke är fullt klart, att anställningen hos honom enligt vad i 28 & sägs är att anse som tillfällig eller som bisyssla, alltid verkställa av- drag med tjugufem procent av utbetalt lönebelopp. Gör arbetstagaren gäl- lande, att anställningen är av nyssnämnda natur, bör arbetsgivaren i tvek- samma fall påfordra, att arbetstagaren styrker förhållandet med intyg från den lokala skattemyndigheten.

Har i de fall då arbetstagaren mantalsskrives i olika kommuner för in- komståret och året dessförinnan samt i följd därav särskilda debetsedlar ä preliminär och kvarstående skatt utfärdats, debetsedel å kvarstående skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, är denne icke skyldig att verkställa löne- avdrag för gäldande av den kvarstående skatten med viss procent av lönen såsom enligt 32 å andra stycket skall ske, då debetsedel å preliminär skatt icke överlämnats till arbetsgivaren. Däremot har arbetsgivaren lik- som då arbetstagaren underlåter att överlämna debetsedel å preliminär skatt —— att hos den lokala skattemyndigheten i orten, (1. v. s. å den plats, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas, anmäla förhållandet, så att ny debetsedel kan utfärdas och tillställas arbetsgivaren. Sistnämnda de- betsedel torde som regel kunna vara arbetsgivaren tillhanda är sådan tid under månaden, att åtminstone ett avlöningstillfälle återstår, vid vilket löne- avdrag för den kvarstående skatten kan verkställas; kan så icke ske, har abetstagaren att själv erlägga nämnda skatt.

Har, då särskilda debetsedlar å kvarstående och preliminär skatt utfär— dats, ingendera debetsedeln överlämnats till arbetsgivaren, har denne att verkställa avdrag med tjugufem procent av lönen. Förslår icke det sålunda innehållna beloppet att gälda både den preliminära och den kvarstående skatt, som förfaller under nästkommande uppbördstermin, skall beloppet avräknas i första hand å den sistnämnda skatten.

till 33 %.

Att under en månad avdragna belopp icke förslå att gälda under upp- bördstermin i nästkommande månad förfallande skatt kan inträffa i sådana fall, då arbetstagare med relativt hög skatt blir sjuk eller utan arbete under längre tid av månaden. Härvid torde som regel föreligga anledning för ar- betstagaren att begära jämkning i preliminärskatten. Vad angår den kvar- stående skatten, har vederbörande möjlighet att enligt 40 å erhålla anstånd med betalningen därav under kortare tid. Därest vederbörande av någon an- ledning icke begär jämkning av preliminärskatten eller anstånd med erläg- ; gande av den kvarstående skatten, har arbetsgivaren att förfara på sätt i 'andra stycket sägs.

till 34 5.

Då arbetstagaren tager del av sin hos arbetsgivaren förvarade debetsedel, har han att göra detta på sådant sätt och å sådan tid, att hinder icke för- orsakas arbetsgivaren eller hans personal i det förberedande arbetet för in— betalning till uppbördsmyndigheten av innehållna belopp.

till 35 &.

Arbetstagare, som under en månad slutar sin anställning, äger utfå under samma månad innehållna belopp, därest dessa icke förslå att gälda under närmast följande uppbördstermin förfallande skatt. Erhåller han under samma månad annan anställning, är den nye arbetsgivaren skyldig verk— ställa löneavdrag från och med den därpå följande månaden. Arbetstagaren har alltså att själv inbetala den skatt, som förfaller under uppbördstermin i sistnämnda månad.

till 37 %. Sker ändring i skattskyldigs civilstånd under första delen av inkomståret eller ändras under inkomståret antalet barn därigenom, att barn födes eller ' att barn, för vilket skattskyldig vid beräkningen av preliminärskatt erhållit familjeavdrag, avlider, har lokal skattemyndighet att utan särskild anmälan från den skattskyldige vidtaga den jämkning i nämnda skatt, som av änd- ' ringen må betingas.

Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skatt- skyldige upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt i övriga i denna paragraf omförmälda fall. Jämkning må emellertid i dessa fall icke ske, utan att den skattskyldige beretts tillfälle att yttra sig, därest detta icke

uppenbarligen är obehövligt. Vid höjning av preliminär skatt utan skatt- skyldigs medgivande bör iakttagas stor försiktighet, så att icke för hög sådan skatt uttages.

Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning, är olika i det fall, som avses i första stycket under 2), och i de fall vilka omförmälas i samma stycke under 3) och i fjärde stycket. I det förstnämnda fallet behöv-er vederbörande endast göra sannolikt, att ifrågavarande för- hållande kommer att vara för handen; mera kan han tydligen i detta fall icke heller åstadkomma. I de båda sistnämnda fallen däremot har han att styrka, att de berörda omständigheterna verkligen föreligga.

Vid beslut om jämkning skall den lokala skattemyndigheten tillse, att den preliminära skatten för inkomståret så nära som möjligt kommer att över- ensstämma med den slutliga skatt, som kan antagas komma att påföras på grund av taxering, verkställd under året näst efter inkomståret. Har skatt- skyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen bort göra, skall icke sålunda inbe— tald skatt nedsättas och vad som för mycket erlagts restitueras, utan den pre- liminära skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, skall i mot- svarande grad reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kom- mer att uppgå till belopp, som för inkomståret kan beräknas böra utgå. Fall kunna förekomma —— sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomståret då preliminärskatten nedsättes med så , stort belopp, att, trots det den skattskyldige helt befrias från att erlägga ! dylik skatt under återstående uppbördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätte- ligen bort göra. Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en fem- tedel av den slutliga skatt, som kan beräknas komma att utgå, dock till minst tjugufem kronor, äger skattskyldig återbekomma det för mycket in— betalda beloppet utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda förhållanden för handen fråga är t. ex. om ömmande omstän- digheter eller om ett särskilt stort skattebelopp äger skattskyldig, även om det angivna villkoret icke är uppfyllt, återbekomma för mycket erlagd preliminär skatt.

Alternativ II.

F ö r sl a g till förordning angående debitering, upphörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning).

Inledande bestämmelser.

1 &.

Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, allmänna utskylder till stat och kommun, Iandstingsmedel, tinghusmedel, skogsvårdsav- gifter, skogsaccis, pensionsavgifter, som avsesi 1 & lagen om folkpensionering, samt olycksfallsförsäkringsavgifter, som uppbäras enligt & 1 förordningen den 31 mars 1922 angående upphörd av avgifter för försäkringar i riksför- säkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

25.

1 mom. Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förord— ningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller taxeringsförordning- en, begagnas i denna förordning, skola de, såvida ej annat angives eller av sammanhanget framgår, hava samma innebörd som i nämnda författningar.

2 mom. I denna förordning förstås med slutlig skatt: utskylder, vilka debiteras på grund av sådan taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiftningsskatt, ersättningsskatt samt skogsaccis, var- om beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober taxeringsåret, ävensom i 1 % omförmälda avgifter, vilka debiteras i sammanhang med nämnda utskylder;

preliminär skatt: skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt; kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt; samt

tillkommande skatt: skatt, som debiteras på grund av beslut, vilket fattats. av prövningsnämnd senare än den 10 oktober taxeringsåret eller av kammar- rätten eller av Kungl. Maj:t;

uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad nästföljande år;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; landet: jämväl stad utan magistrat samt sådan stad med magistrat, som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi; samt

stad: stad, som icke tillhör fögderi.

Beräkning av preliminär skatt.

3 &.

Preliminär skatt skall, på sätt nedan närmare stadgas, utgå för inkomst och förmögenhet, varför skattskyldighet föreligger jämlikt kommunalskatte— lagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förord- ningen om särskild skatt å förmögenhet, samt beräknas med hänsyn till de utskylder och den pensionsavgift, vilka efter verkställd årlig taxering för nämnda inkomst och förmögenhet kunna antagas komma att påföras skatt- skyldig.

Där icke i sista stycket annorlunda stadgas, skall preliminär skatt, av- seende i nästföljande punkt omförmäld inkomst av tjänst, som hänför sig till skattskyldigs huvudsakliga arbet-sanställning eller eljest utgör dennes hu- vudsakliga inkomst, utgå med belopp, som angivas i skattetabeller, varom i 4 % förmäles, eller med den procent av inkomsten, som i 7 å sägs ( prelimi- när A—skatt). Inkomst, som här avses, utgöres av intäkt av allmän eller enskild tjänst, stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller till- fällig arbetsanställning, pension eller livränta samt periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt 22, 25 eller 29 % kommunalskattelagen är berättigad till avdrag därför.

I fråga om annan inkomst än av tjänst ävensom beträffande förmögenhet skall preliminär skatt utgå enligt debitering, som grundar sig på verkställd taxering. Sådan skatt skall beräknas antingen för inkomst från skattskyldigs samtliga förvärvskällor ävensom för förmögenhet (preliminär B—skatt) eller i fall, varom förmäles i 23—26 åå, för inkomst allenast från annan förvärvs- källa än tjänst ävensom för förmögenhet (preliminär C—skatt).

I fall, då särskilda omständigheter därtill föranleda, må på landet härads— skrivare och i stad uppbördskommissarie (lokal skattemyndighet) förordna, att skattskyldig, som eljest skolat utgöra preliminär A-skatt eller preliminär A-skatt och preliminär C-skatt, i stället skall erlägga preliminär B-skatt.

Preliminär A-skatt.

4 &.

Preliminär A-skatt skall, då inkomsten uppbäres för bestämd tidsperiod, utgå med belopp, som angn'vas i skattetabeller, vilka av Kungl. Maj:t fast- ställas för varje inkomstår.

Skattetabellerna skola upprättas så, att de för olika inkomstbelopp, beräk— nade för vecka och månad eller annan tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, an- giva den därå belöpande skatt, som skattskyldig kommer att påföras under

förutsättning,

att inkomsten samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under in- komståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än här avses eller för förmögenhet,

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skatt- skyldige än dels, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekro— na och skatteöre det belopp, som enligt åttonde stycket legat till grund vid ut- räknandet av de uti ifrågavarande tabell angivna utskylderna, dels ock orts- avdrag.

I fråga om civilstånd och barnantal skola tabellerna upptaga den beräk- nade skatten för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

l) sådan inkomsttagare utan barn, som är ogift, änkling, änka eller från— skild;

2) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; 4)—10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn;

11) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med ett barn;

12)—18) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn.

Gift kvinna med egen inkomst skall, därest maken har inkomst, hänföras till under 1) upptagen grupp av skattskyldiga.

Gift kvinna, som har egen inkomst men vilkens make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare.

Skattskyldig, som äger åtnjuta familjeavdrag för husförestånd'arinna, skall likställas med gift manlig inkomsttagare.

Skattskyldig, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, så ock skattskyldig, som är berättigad till ett halvt familjeavdrag för barn, lik- ställes med skattskyldig, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag.

För envar av de i 48 ä 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem orts- grupperna skola upprättas olika tabeller, angivande den preliminära skatten under förutsättning att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret, samt att det sammanlagda beloppet av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel ochi tingshusmedel beräknas för skattekro- na och skatteöre till olika i hela krontal och femtiotal ören bestämda belopp, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande sexhundra kronor, eller ett beskattningsbart belopp, understigande tio kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i helt antal kronor.

5 5.

Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt tabell skall för skattskyldig till- lämpas den skattetabell, som upprättats för den ortsgrupp, till vilken den kommun eller kommundel hör, där vederbörande mantalsskrives för inkomst- året, och för det sammanlagda belopp av allmän kommunalskatt, landstings- medel och tingshusmedel för skattekrona och skatteöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande beträffande nämnda kommun eller kommundel för inkomståret till utdebitering bestämda belopp.

Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke i nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 4 € tredje stycket omförmäld grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänföras. Härvid skall iakttagas, att i nämnda författningsrum avses med frånskild jämväl hemskild samt med barn skattskyldigs hemmavarande eller av ho- nom helt eller delvis underhållna barn, vilka vid ovan angivna tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst sexhundra kronor.

Skall under inkomståret preliminär A-skatt enligt tabell börja utgå för skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barn- antal förhållande vid den tidpunkt, då debetsedel jämlikt 42 å andra stycket översändes till skattskyldig, vara avgörande för till vilken i 4 5 tredje stycket avsedd grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänföras.

65.

Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med belopp, som i vederbörlig tabell för ifrågavarande inkomst angives för den tidsperiod, vilken inkomsten avser. Därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i tabellen upptagen, skall det belopp uträknas, som inkomsten skulle utgöra för i tabellen upptagen tidsperiod, samt skatten därefter utgå i förhållande till den skatt, som i tabellen angives för nämnda belopp.

Uppbäres inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke utgå mera än en gång i veckan. Därvid skola de vid olika tillfällen uppburna inkomstbeloppen sammanläggas och anses på en gång utbetalda.

75.

Då inkomst icke uppbäres för bestämd tidsperiod, skall å inkomsten preli- minär A-skatt utgå med tio procent av inkomsten. Kan skattskyldig under inkomståret antagas komma att uppbära inkomst, överstigande tiotusen kro- nor, skall dock nämnda skatt utgå med femton procent av inkomsten. Här avsedd skatt skall icke utgå å belopp, understigande tjugufem kronor. Skatte- beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal.

I första stycket omnämnda procentsatser skola angivas i skattetabell.

&

I fråga om svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos ut- ländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsul-a- tets betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, äger Kungl. Maj:t förordna rörande uttagande av den preliminära A-skatt å in- komst av tjänsten, vilken motsvarar därå belöpande statlig inkomst— och för- mögenhetsskatt samt pensionsavgift.

9 %.

Ätnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost för hel dag och bostad eller endera av dessa förmåner, skall preliminär A- skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Kungl. Maj:t fastställer de värden, som i första stycket angivna naturaför- mäner skola anses äga inom olika delar av riket vid tillämpning av denna förordning. Nämnda värden skola angivas i skattetabell.

10 &.

Äger skattskyldig på grund av arbetsavtal uppbära, förutom kontant in- komst av arbetsgivaren, ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspen- ningar eller dylikt, och är ersättningens belopp för arbetsgivaren känt eller är densamma av natur att kunna av honom uppskattas, skall vid beräkning av preliminär A-skatt i inkomsten inräknas jämväl ifrågavarande ersättning.

11 &.

Preliminär A-skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal tjänst anvisats för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller å ersätt- ning, som utbetalats till person, vilken är i konkurs, eller till konkursbo.

12 &.

Preliminär A-skatt skall beräknas å det belopp, som återstår, sedan från inkomsten avräknats sådana avgifter, som den skattskyldige på grund ag , sin tjänst har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering.

Till andra vid taxering medgivna avdrag från inkomsten för kostnader för fullgörande av tjänst än ovan sagts må icke, där ej Kungl. Maj:t annor- ledes förordnat, vid beräkning av preliminär A-skatt hänsyn tagas i annan ordning än i 53 å omförmäles.

Preliminär B-skatt.

13 &.

Preliminär B—skatt skall, där icke nedan i denna paragraf annorledes stad- gas, beräknas med ledning av det taxerade belopp, den taxerade inkomst eller den beskattningsbara förmögenhet, varom beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober året näst före inkomståret.

Har skattskyldig icke under året näst före inkomståret taxerats för inkomst eller förmögenhet men kan han antagas komma att under sistnämnda år

uppbära inkom-st, skall preliminär B-skatt beräknas med ledning av sär- skild taxering till sådan skatt (preliminär taxering), vilken verkställes under året näst före inkomståret eller under inkomståret. Äger nu nämnd skatt- skyldig förmögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet föreligger, skall preliminär B-skatt även för förmögenheten beräknas med ledning av sådan taxering.

Preliminär B-skatt skall jämväl beräknas med ledning av preliminär taxe- ring, vilken verkställes under året näst före inkomståret, därest det med san- nolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerat belopp eller taxerad inkomst kommer att avvika från motsvarande belopp— eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må dock preliminär B-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering även i annat fall än nyss sagts.

14 5.

Då så finnes påkallat med hänsyn till det konjunkturläge, som kan anta- gas komma att råda under inkomståret, äger Kungl. Maj :t förordna, att preli- minär B-skatt, som beräknas med ledning av årlig taxering, skall för riket i dess helhet eller viss del därav eller vissa kategorier skattskyldiga utgå å allenast viss procentuell del av det beskattningsbara belopp och den beskatt- ningsbara inkomst, som skall ligga till grund för uträkningen av den preli- minära skatten.

15 5.

Vid beräkning av preliminär B-ska'tt med ledning av taxering skola beskatt- ningsbart belopp, beskattningsbar inkomst och beskattningsbar förmögenhet fastställas i enlighet med bestämmelserna i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunalskattelagen samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Dock skall iakttagas, att vid bestämmande av beskatt- ningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ortsavdrag beräknas med hänsyn till den ortsgrupp, vartill den kommun eller kommundel hör, där skattskyldig mantalsskrives för inkomståret, ävensom, där icke i andra styc- ket annorlunda stadgas, till skattskyldigs civilstånd och barnantal den 1 november året näst före inkomståret. Härvid avses med barn hemmava— rande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållna barn, vilka vid nyss angivna tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst sex— hundra kronor.

Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn tagas i fråga om skattskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas kom- ma att råda under större delen av inkomståret. samt beträffande skattskyl- digs barnantal till förhållandet vid den tidpunkt, då taxeringen verkställes.

Har skattskyldig vid den årliga taxeringen medgivits särskilt avdrag, enär hans skatteförmåga funnits vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn,

för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omstän- dighet, och kunna ifrågavarande omständigheter antagas komma att vara för handen även under inkomståret, skall vid bestämmande av beskattnings— bart belopp och beskattningsbar inkomst hänsyn tagas jämväl till dylikt avdrag. 16 &. Lokal skattemyndighet skall verkställa beräkning av preliminär B-skatt beträffande de skattskyldiga, vilka för inkomståret skola påföras sådan skatt i kommun eller kommundel inom myndighetens tjänstgöringsområde.

17 &.

Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär dekla- ration). Sådan taxering må ock åsättas med stöd av annan uppgift eller upp- lysning.

18 ä.

1 mom. Skattskyldig, som har att utgöra preliminär B-skatt, åligger att av- giva preliminär deklaration:

1) därest han icke under året näst före inkomståret taxerats för inkomst men kan antagas komma att under sistnämnda år uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger; samt

2) därest hans vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerade be— lopp eller taxerade inkomst, såvitt senast den 20 oktober året näst före in- komståret kan bedömas, kommer att överstiga motsvarande belopp eller in— komst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor.

2 mom. Skattskyldig äger i andra fall, än i 1 mom. sägs, rätt att avgiva preliminär deklaration.

19 %.

Preliminär deklaration skall avfattas å blankett enligt av Kungl. Maj:t fast- ställt formulär.

Preliminär deklaration enligt 18 5 1 mom. skall avlämnas, såvitt angår pre- liminär taxering under året näst före inkomståret, senast den 20 oktober först- nämnda år samt, såvitt angår dylik taxering under inkomståret, senast fjor- ton dagar efter det att skattskyldig erhållit kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger.

Preliminär deklaration enligt 18 ä 2 mom. skall avlämnas senast den 20 oktober året näst före inkomståret.

Preliminär deklaration skall avlämnas till den lokala skattemyndighet, som jämlikt 16 5 har att verkställa beräkning av preliminär skatt.

20 5. Efter anmaning av lokal skattemyndighet äro arbetsgivare och försäk- ringsanstalt skyldiga att, den förre beträffande namngiven hos honom an- ställd person och den senare beträffande namngiven person, som av anstalten

uppburit pension eller livränta, såvitt möjligt, lämna uppgift å lön m. m., pension eller livränta, som kommer att utbetalas till honom under inkomst- året.

Uppgift, som i första stycket sägs, skall avlämnas inom den tid, minst fem dagar, som i anmaningen förelägges.

21 å.

Har skattskyldig, som jämlikt 18 ä 1 mom. skolat utan anmaning avgiva preliminär deklaration, icke avlämnat sådan inom föreskriven tid eller be- finnes avgiven deklaration ofullständig, äger den lokala skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen.

22 %.

Anmaning skall innehålla dels föreläggande för den anmanade att till den lokala skattemyndigheten avlämna deklaration eller annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, dels ock underrättelse om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anma- ningen medför enligt 102 &.

Preliminär C-skatt.

23 5.

Har för skattskyldig, som skall erlägga preliminär A—skatt, vid" taxering upptagits inkomst såväl av tjänst som av annan förvärvskälla och utgör den senare inkomsten tillhopa minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, av den sammanlagda uppskattade inkomsten, skall preliminär C-skatt för den inkomst, som härflutit från annan förvärvskälla än tjänst, med iaktta- gande av vad i 24—26 åå särskilt stadgas, beräknas med motsvarande till- lämpning av bestämmelserna i 13—22 åå. Därest skattskyldig i dylikt fall äger förmögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet föreligger, skall preliminär C-skatt jämväl för förmögenheten beräknas på sätt nyss sagts.

24 %.

Preliminär C-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering, vil- ken verkställes under året näst före inkomståret, därest det med sannolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret den uppskat- tade inkomsten från annan förvärvskälla än tjänst tillhopa kommer att av- vika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näs-t före in- komståret sålunda, att taxerat belopp eller taxerad inkomst vid den förra taxeringen skiljer sig från motsvarande belopp eller inkomst vid den senare taxeringen med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må dock preliminär C-sk'att beräknas med ledning av preliminär taxering även i annat fall än nyss sagts.

För debitering av preliminär C—skatt skall, vare sig skatten beräknas med ledning av årlig eller preliminär taxering, beskattningsbart belopp och be— skattningsbar inkomst fastställas för inkomsten från samtliga förekommande t'örvärvskällor.

26 5.

I fråga om skyldighet att avgiva preliminär deklaration skall, i stället för ' bestämmelsen i 18 ä 1 mom. 2), gälla, att dylik skyldighet åligger skattskyl- dig, därest hans vid årlig taxering under året näst efter inkomståret uppskat- tade inkomst från annan förvärvskälla än tjänst, såvitt senast den 20 okto- ber året näst före inkoms-tåret kan bedömas, tillhopa kommer att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret sålunda, att taxerat belopp eller taxerad inkomst vid den förra taxeringen skiljer sig från motsvarande belopp eller inkomst vid den senare taxeringen med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst ! sexhundra kronor. '

Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel.

27 &.

Lokal skattemyndighet har att angiva, vilken skattetabell och vilken ko— lumn i vederbörlig avdelning av tabellen, som skall tillämpas vid uttagande av preliminär A-skatt, debitera preliminär B-skatt och C-skatt samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt ävensom utfärda debetsedel, varom i 40 & förmäles.

28 %. Skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin. Uppbördsterminerna under uppbördsåret äro tolv och infalla under tiden från och med den 5 till och med den 12 i varje månad. Kungl. Maj:t må dock, om särskilda omständigheter därtill föranleda, efter generalpo—sbstyrelsens hörande, föreskriva, att uppbördstermin under viss månad skall infalla un— der annan tid än nyss sagts.

29 5.

Till ledning för uttagande av preliminär A-skatt skall angivas, vilken skat- tetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas.

30 g.

Vid debiteringen av preliminär B-skatt skall iakttagas: att pensionsavgift uträknas med motsvarande tillämpning av 4 å lagen om folkpensionering, dock att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår

före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofyra år;

att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträk- nas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt

att allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomst- året bestämts för ut-debitering till kommun, municipalsamhälle, landsting och tingshusbyggnadsskyldige.

31 &.

Preliminär C-skatt skall debiteras dels med belopp, som belöper å beskatt- ningsbar förmögenhet, dels ock med så stor del av den preliminära skatt, vil- ken ubgår å det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, varom i 25 & sågs, som den uppskattade inkomsten av annan förvärvskälla än tjänst tillhopa utgör av den uppskattade inkomsten från samtliga för- värvskällor.

32 å. ,

Preliminär B-skatt, så ock C-skatt skall debiteras i en gemensam post, där- l vid öretal icke medtagas. Preliminär skatt, som icke uppgår till tolv kronor, i skall icke påföras. Den preliminära skatten skall förfalla till betalning: 4

om skattens belopp uppgår till högst sjuttiotvå kronor, med sex kronor i under envar av de två första och de närmast i ordning därefter följande upp- i bördsterminerna, dock att under den första av ifrågavarande terminer dess- ? utom skall förfalla belopp, som vid sådan fömdclning icke uppgår till sex i kronor; samt

om skattens belopp överstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna, dock att belopp, som skall förfalla under an- nan termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kro- nor och återstoden förfalla under den första terminen.

33 5.

Vid debiteringen av slutlig skatt skall iakttagas: att slutsumman utföres i helt antal kronor, därvid öretal, om de uppgå till högst femtio, bortfalla och, om de öv-erstiga femtio, höjas till närmaste hela krontal;

att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträk- nas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet samt allmän kom- i munalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel med ledning av den utvdebite- ' ring för skattekrona och skatteöre, som fastställts att gälla för den prelimi- nära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att skogsaccis uträknas enligt den skattesats, som bestämts för utdebitering i under taxeringsåret; samt i

att allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för sig i samt skogsaccis och skogsvårdsavgift för sig påföras i en gemensam post. I

34 å. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas debiterad pre- liminär skatt, så ock preliminär skatt, som uttagits med ledning av skatte— tabell eller med viss procent av inkomsten.

35 &. Kvarstående skatt skall förfalla till betalning: om skattens belopp uppgår till högst sex kronor, under den första upp- bördsterminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret; om skattens belopp överstiger sex men icke sjuttiotvå kronor, med sex kronor under envar av den första och de närmast i ordning därefter följan- de uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att under den första av ifrågavarande terminer dessutom skall förfalla belopp, som vid sådan fördelning icke uppgår till sex kronor;,samt om skattens belopp Överstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att belopp, som skall förfalla under annan termin än den första, skall avrundas till när- mast lägre hela antal kronor och återstoden förfalla under den första ter- minen. 36 &. Debitering av tillkommande skatt skall ske efter samma grunder, som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

37 %.

Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under en eller flera, högst tolv på varandra följande uppbördsterminer. Lokal skattemyndighet bestäm- mer, under vilka uppbördsterminer skatten sålunda skall förfalla till betal- ning, därvid skall iakttagas, att uppbördstermin eller, om uppbördsterminer- na äro flera, den första av dessa icke må infalla tidigare än fjortOn dagar efter det debetsedel utfärdats.

38 5. Uppgift, som i 29 & sägs, ävensom debiterad preliminär skatt, slutlig och

' kvarstående skatt samt tillkommande skatt skola upptagas a uppbördskort,

som upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt formulär.

39 %.

Särskilt uppbördskort skall uppläggas för envar skattskyldig, som har att utgöra skatt, dock att pensionsavgift eller preliminär skatt, motsvarande så- dan avgift, skall för make, som är mantalsskriven såsom tillhörande sam- ma hushåll som andre maken och som skall utgöra allenast dylik avgift, an- tecknas å uppbördskort för den senare maken, därest sådant upplägges.

40 5. För envar skattskyldig, för vilken upplagts särskilt uppbördskort, skall

o

utfärdas debetsedel, upptagande a uppbördskortet angivna uppgifter. Vid

debetsedel, som upptager uppgift, som i 29 & sägs, skall fogas vederbörlig skattetabell. .

Särskild debetsedel skall utfärdas åt fastighetsägare för varje honom till- hörig fastighet, därest han före den 20 maj taxeringsåret därom gör fram- ställning hos vederbörande lokala skattemyndighet.

Vid debetsedel skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatte- anvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.

Debetsedel och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda formulär.

41 5.

Har skattskyldig att utgöra slutlig och kvarstående skatt på grund av taxering visst är samt preliminär skatt för nästföljande år, skola, därest den skattskyldige mantalsskrives för nämnda år i samma kommun, ifrågavarande skatter eller, om den preliminära skatten utgöres av preliminär A-skatt, slutlig och kvarstående skatt samt uppgift, som i 29 % sägs, upptagas å gemen- sam debetsedel.

I andra fall än i första stycket sägs skall preliminär skatt eller ovannämn- da uppgift upptagas å särskild debetsedel samt slutlig och kvarstående skatt å särskild debetsedel. Härvid skall å debetsedel, som upptager nyssnämnda uppgift, angivas, huruvida skattskyldig påförts kvarstående skatt i kom- mun, där han mantalskrivits för taxeringsåret.

Har skattskyldig att utgöra både preliminär A-skatt och preliminär C-skatt, skall särskild debetsedel utfärdas för vartdera slaget av skatt. Härvid skall hela den slutliga och kvarstående skatten upptagas å en debetsedel. I fall, som i första stycket sägs, skola sistnämnda skatter upptagas å samma de- betsedel som den preliminära C-skatten.

Tillkommande skatt skall upptagas å särskild debetsedel.

42 %.

Debetsedel, upptagande i 29 % omförmäld uppgift, debetsedel å preliminär C-skatt samt debetsedel å enbart slutlig och kvarstående skatt skola med till- hörande skatteanvisningar och, då fråga är om förstnämnda debetsedel, jäm- te skattetabell senast den 18 december året näst före inkomståret med pos- ten utan kostnad för den skattskyldige tillställas denne under adress, som är angiven i mantalslängden eller befolkningsregistret eller anmälts till den 10- kala skattemyndigheten, dock att debetsedel, som avser sjöman, inskriven vid sjömanshus, skall avsändas senast den 15 november förstnämnda är.

Tillträder skattskyldig, som tidigare icke haft anställning hos arbetsgivare, vilken varit skyldig att verkställa löneavdrag, varom i 46 & förmäles, för gäl- dande av preliminär A-skatt, under inkomståret sådan anställning, skall den skattskyldige ofördröjligen hos vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan härom. Denna har att under i anmälningen uppgiven eller eljest känd adress till den skattskyldige skyndsamt översända debetsedel jämte till- hörande skatteanvisningar och skattetabell.

%

43 å.

Debetsedel, upptagande preliminär B-skatt, skall jämte tillhörande skatte- anvisningar i den ordning, som i 42 & sägs, översändas till skattskyldig senast den 25 januari näst för-e ingången av vederbörligt uppbördsår.

Debetsedel å skatt, som grundar sig på preliminär taxering, verkställd under inkomståret, samt debetsedel å tillkommande skatt skola med till- hörande skatteanvisningar skyndsamt översändas till skattskyldig.

44 å.

Därest skattskyldig, som icke senast den 23 december året näst före in- komståret erhållit i 42 & första stycket omförmäld debetsedel, hos veder- börande lokala skattemyndighet gör anmälan härom, åligger det denna att, om debetsedel bort utfärdas, under i anmälningen uppgiven eller eljest känd adress ofördröjligen översända sådan till den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast den 28 december förstnämnda är.

Vad i första stycket stadgas skall hava motsvarande tillämpning för det fall, att skattskyldig icke erhållit debetsedel, som i 43 & första stycket sägs, senast den 30 januari näst före ingången av vederbörligt uppbördsår. An- mälan bör i detta fall göras senast den 4 februari under uppbördsåret.

45 %.

Utfärdas under inkomståret debetsedel med uppgift, 80111 i 29 % sägs, för skattskyldig, som haft att erlägga preliminär B-skatt, skall sådan skatt icke utgå längre än till och med uppbördsterminen i den månad, under vilken löneavdrag, varom i 46 & förmäles, börjat verkställas.

Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt.

46 &.

Arbetsgivare eller annan, som utbetalar kontant belopp (arbetsgivare), vil- ket för mottagaren (arbetstagare) utgör i 3 5 andra stycket omförmäld in- komst av tjänst ( län:), är skyldig att å nämnda belopp verkställla avdrag ( löneavdrag) med vad mottagaren har att erlägga såsom preliminär skatt.

Har arbetstagaren att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun, där han mantalsskrivits för taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid ut- betalning av belopp, som i första stycket sägs, verkställa avdrag jämväl för gäldande av sådan skatt, dock att dylik skyldighet icke föreligger i fråga om kvarstående skatt, som omförmäles i 41 % tredje stycket. Arbetsgivaren skall vid varje utbetalningstillfälle under en månad av-draga belopp, motsvarande så stor del av den under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatten, som med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen under förstnämn- da månad belöper å utbetalningstillfället, dock att belopp, som skall avdra- gas vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall avrundas till närmast

lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första utbetalnings- tillfället.

Löneavdrag skall ske endast under förutsättning, att arbetsanställningen va- rat minst en vecka.

Har lokal skattemyndighet meddelat förordnande, som i 3 & fjärde stycket avses, skall myndigheten tillika- föreskriva, huruvida löneavdrag skall verk- ; ställas för gäldande av skattskyldig påförda skatter. Skall löneavdrag ske, , skall den preliminära skatten fördelas å utbetalningstillfällena på sätt ovan sagts i fråga om kvarstående skatt.

I fall, som i nästföregående stycke sägs, skall löneavdrag icke verkställas å lön, vilken utbetalas till person, som är i konkurs, eller till konkursbo.

47 5.

Då löneavdrag skall verkställas, skall arbetstagare senast den 27 december ? året näst före inkomståret eller i fall, som i 42 å andra stycket sägs, oför- dröjligen efter det han erhållit debetsedel överlämna denna till arbetsgi- varen.

Tillträder arbetstagaren ny anställning, skall debetsedeln överlämnas till den nye arbetsgivaren ofördröjligen efter det anställningen tillträtts.

Har debetsedel, avseende preliminär skatt, i fall, då så bort ske, icke över- lämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas med tjugufem procent

av belopp, som utbetalas vid varje avlöningstillfälle. Det avdragna beloppet , avrundas till närmast lägre hela krontal.

Därest arbetstagaren i ovannämnda fall icke senast fem dagar efter an- ställnings början till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å kvarstående skatt, har denne att ofördröjligen hos den lokala skattemyndigheten i orten göra anmälan härom. Därest denna haft att utfärda debetsedel, skall myndighe- ten skyndsamt utfärda ny debetsedel och översända densamma till arbets- givaren. I annat fall har myndigheten att skyndsamt lämna meddelande till vederbörande lokala skattemyndighet, som har att förfara på sätt nyss sagts. Ny debetsedel bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången av den månad, under vilken vederbörlig uppbördstermin infaller.

48 &.

Vill arbetstagare, att löneavdrag för gäldande av preliminär A-skatt skall under inkomståret eller viss del därav verkställas med större belopp, än som skulle ske enligt bestämmelserna här ovan, och gör han anmälan härom hos arbetsgivaren senast en vecka före visst avlöningstillfälle, är denne skyldig att från och med nämnda avlöningstillfälle verkställa det begärda löneavdra- get under den angivna tiden.

49 g.

Är icke utbetald lön av den storlek, att dårå verkställt löneavdrag motsva- rar för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående skatt, som be- *

löper å utbetalningstillfället, skall genom löneavdraget innehållet belopp an- ses avse i första hand kvarstående skatt.

Kan icke å lön vid visst utbetalningstillfälle under en månad verkställas löneavdrag med belopp, som motsvarar å utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare under samma månad infallande u'tbetalningstillfåille avdragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förslå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. Kan så icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgiva- ren felande belopp senast den 10 i sistnämnda månad, skola de innehållna beloppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 15 i samma månad. _. Därest arbetstagaren inom sistnämnda tid erlagt felande belopp jämte i 62 %

omförmäld avgift, skall arbetsgivaren i den ordning, som i nämnda paragraf sägs, inbetala skattebeloppet och vederbörlig avgift. Erlägges icke felande belopp jämte omförmälda avgift inom nyss angiven tid, har arbetsgivaren att skyndsamt på sätt i 63 å andra stycket sägs inbetala innestående belopp tilll vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad.

Har i fall, som i 46 & fjärde stycket sägs, genom löneavdrag jämlikt 47 å

, tredje stycket under en månad innehållits större belopp, än som enligt ar-

betsgivaren senare tillhandakommen debetsedel skall under närmast följande ' uppbördstermin inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhan-

dahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits.

50 å.

Arbetstagare äger rätt att taga del av för honom utfärdad debetsedel, som förvaras hos arbetsgivaren.

51 %.

Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, då arbetstagare tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall arbets- givaren till arbetstagaren återställa debetsedeln. -

Innestår, då arbetstagare slutar anställning, hos arbetsgivaren innehållet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördster— min förfallande kvarstående skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tillhanda- hållas arbetstagaren.

52 %.

Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sin skyl- dighet enligt bestämmelserna i 46—51 åå.

Det åligger lokal skattemyndighet att med hjälp av exekutionsbiträden inom myndighetens tjänstgöringsområde biträda länsstyrelsen vid fullgöran- det av ovannämnda övervakning.

Lokal skattemyndighet skall därjämte på begäran av arbetsgivare eller arbetstagare lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa löneavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 46—51 åå.

Med lokal skattemyndighet avses i tredje stycket dylik myndighet å den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön» utbetalas.

Jämkning av preliminär skatt.

53 %.

Jämkning av preliminär skatt skall, under i tredje stycket angiven förut- sättning, äga rum under inkomståret,

1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, var- till hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret;

2) därest skattskyldig eller, om han avlidit, hans dödsbo gör sannolikt, att nämnda skatt till följd av ändring i inkomsten eller rätt att vid taxering åt- njuta andra avdrag, frånsett ortsavdrag, än sådana, som vid beräkning av skatten beaktats, kommer att avvika från den slutliga skatten; eller

3) därest skattskyldig visar, att hans skatteförmåga blivit väsentligen ned— satt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet.

Erhåller lokal skattemyndighet annorledes än ovan sägs kännedom om att fall, som under 2) sägs, sannolikt kommer att vara för handen eller att under 3) angivna förhållanden föreligga, skall myndigheten, under i nästföljande stycke angiven förutsättning, under inkomståret vidtaga den jämkning av preliminär skatt, sem finnes därav böra föranledas. Innan dylik jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt. )

Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall jämkning i ) preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skat- ) ten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten. dock * minst tjugufem kronor.

Erhåller lokal skattemyndighet efter anmälan av skattskyldig eller eljest vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debet- sedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må erfordras.

Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt icke vi- dare skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga såsom slutlig skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tjugufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å de- ) bitering av den slutliga skatt—en. Äro särskilda omständigheter för handen, må lokal skattemyndighet besluta om återbetalning av preliminär skatt, även om ) den inbetalda preliminärskatten icke på sätt nyss sagts överstiger den beräk- ) nade slutliga skatten. )

Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående j stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl ; under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före ut- gången av april månad förstnämnda är.

Beslut om jämkning i preliminär skatt meddelas av lokal skattemyndighet beträffande de skattskyldiga, åt vilka myndigheten för inkomståret utfärdat debetsedel, avseende preliminär skatt.

Är skattskyldig bosatt utom den lokala skattemyndighets tjänstgöringsom- råde, som i första stycket sägs, må ansökan om jämkning i preliminär skatt ingivas till den lokala skattemyndigheten å bosättningsorten. Denna har att, sedan erforderlig utredning i ärendet införskaffats, översända ansökningen till i första stycket omförmäld myndighet.

Innebär beslut om jämkning, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än det, som tidigare utfärdad debetsedel utvisar, skall ny debetsedel utfär— das, upptagande den ändrade skatten.

Sker jämkning i preliminär skatt, vilken beräknas enligt skattetabell, av anledning, som i 53 å första stycket under 1) sägs, skall å skattskyldigs de- betsedel angivas, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som med hänsyn till det ändrade civilståndet eller barnantalet skall tillämpas vid skat- tens beräkning. Vixdtages jämkning i- nämnda preliminära skatt av annan an— ledning, än nyss sagts, skall i beslutet därom angivas, att den inkomst, varå skatten beräknas, skalll nedsättas med viss del eller att skatt skall utgå med visst belopp vid varje avlöningstillfälle.

Vid jämkning i preliminär skatt, vilken utgår med i 7 % omförmäld pro- centsats, skall å skattskyldigs debetsedel angivas, med vilken procentsats den ändrade skatten skall utgöras.

Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständig— heter till annat föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio dagar samt beträffande aiman inkomst senast inom tjugu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Beslutet jämte, i förekommande fall, den nya eller ändrade debetsedeln skall skyndsamt till- ställas vederbörande skattskyldig utan kostnad för denne. Beslut, som avses i 53 & femte och sjätte styckena, ävensom annat beslut, vilket meddelats av lokal skattemyndighet på landet, skall därjämte tillställas länsstyrelsen.

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkställas, har att ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning jämte, i förekommande fall, utfärdad ny eller ändrad debetsedel. Dylikt beslut skall av arbetsgivaren iakttagas med början vid det avlöningstillfälle, som infaller närmast, dock tidigast en vecka, efter det att beslutet överlämnats till arbets- givaren.

55 5.

Har i fall, som i 46 % fjärde stycket sägs, genom löneavdrag under en må— nad innehållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits.

Anstånd med inbetalning av skatt.

56 5.

Skattskyldig, vilkens skattebetalningsförmåga på grund av tillfällig arbets— löshet, sjukdom eller annan liknande orsak blivit nedsatt, må beviljas an- stånd med erläggande av kvarstående eller tillkommande skatt, som förfaller till betalning under högst tre av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må bestämmas att gälla längst sex månader efter det beslutet därom meddelats.

57 5.

Gör skattskyldig sannolikt, att han taxerats för samma fastighet, inkomst, förmögenhet eller avverkat virke å mera än en ort, och har han anfört besvär över endera av taxeringarna, må den skattskyldige beviljas anstånd med be- talning av det lägre av de skattebelopp, som påförts på grund av taxering— a'rna, eller, om skattebeloppen äro lika stora, med ettdera beloppet, intill dess prövningsnämnden eller, om besvär anförts direkt hos kammarrätten, denna meddelat beslut i anledning av besvären. '

58 &.

Anstånd, som i 56 och 57 åå avses, beviljas efter ansökan av skattskyldig av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å den skatt, vilken anståndet avser.

Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kost— nad för denne; på landet skall beslutet därjämte tillställas vederbörande läns- styrelse. I övrigt skola bestämmelserna i 54 & sista stycket och 55 & äga mot- svarande tillämpning i fråga om anstånd, som i 56 % avses.

Om anståndet skall anteckning verkställas å uppbördskort och i restlängd, varom i 64 & förmäles. Har restlängd överlämnats till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skyndsamt underrätta denna om anståndet.

59 %.

Sedan meddelande om anstånd inkommit till utmätningsmannen, mä den av anståndet omfattade skatten icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för skatten.

Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall dock den skattskyldige erlägga i 65 & stadgad restavgift å dbn del av skatten, som då återstod ogulden

Uppbörd av skatt.

60 %. Uppbörd av skatt verkställes genom postverkets försorg samt av de pen- uinginrättningar, med vilka Kungl. Maj:t därom träffat avtal.

61 %.

Skatt, som förfaller till betalning under viss uppbördstermin, skall under samma termin inbetalas å fast postanstalt inom riket eller i sådan penning— inrättning, med vilken Kungl. Maj:t träffat avtal om förrättande av upp- börd. Inbetalning sker kostnadsfritt. Därvid skall den för vederbörande skattskyldig utfärdade debetsedeln jämte för uppbördsterminen avsedd skat- teanvisning företes. För skattskyldig, som har att vidkännas löneavdrag, skall arbetsgivaren ombesörja inbetalningen. Då arbetsgivare har att inbetala pre- liminär A-skatt för arbetstagare, skall arbetsgivaren å skatteanvisningen hava ifyllt beloppet av sådan skatt samt, i förekommande fall, summan av denna och den kvarstående skatten. Skall enligt utfärdad debetsedel skatt erläggas under mera än en termin, må, om därför avsedda skatteanvisningar företes, under en termin inbetalas jämväl den del av skatten, som förfaller till betalning under den eller de närmast följande terminerna.

Arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare må, efter tillstånd av läns- styrelsen i länet, för arbetstagarna inbetala under uppbördstermin förfal- lande skatt sålunda, att till postkontoret i residensstaden i länet eller till i första stycket omförmäld penninginrättning översändes det sammanlagda skattebeloppet jämte för uppbördsterminen avsedda skatteanvisningar och summerad förteckning över de olika skattebeloppen. För att sådan inbetal- ning skall anses verkställd un—der uppbördsterminen, skall försändelsen hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag.

Tillstånd, som i nästföregående stycke sägs, lämnas tills vidare men må när som helst återkallas.

Inbetalning av skatt under uppbördstermin må ock kunna fullgöras så- lunda, att skattebelopp medelst girering överföres till postgirokontorets skatte- avdelning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbörds- terminen, skall girokort jämte debetsedel eller debetsedlar med därtill hö- rande skatteanvisningar eller, då inbetalning verkställes av arbetsgivare, som i andra stycket sägs, girokort jämte skatteanvisningar och i nämnda stycke angiven förteckning hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag.

Kontant inbetalning av skatt hör såvitt möjligt ske med jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas postremissväxel, utfärdad av riks- banken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente, samt ställd till eller överlåten å postverket eller vederbörande penninginrättning.

Har vid inbetalning av skatt debetsedel överlämnats till postanstalt, pen- ninginrättning, postkontor eller postgirokontorets skatteavdelning, har ve-

del-hörande tjänsteman. att frånskilja och behålla skatteanvisning, enligt vil- ken betalning erlagts, samt att till den, som verkställt inbetalningen, åter- ställa debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvis- ningar å densamma. Har inbetalning verkställts samtidigt enligt minst tio debetsedlar, må i stället vid inbetalningen lämnas interimskvitto, upptagande namn och, om så erfordras, adress å den, som verkställt inbetalningen, samt debetsedlarnas antal och sammanlagda belopp. Snarast därefter skola debet- sedlarna, kvitterade och avstämplade, mot återbekommande av interims- kvittot återställas till den, som verkställt inbetalningen.

Har arbetsgivare, som i andra stycket sägs, inbetalt skatt för arbetstagare, skall postkontor, penninginrättning eller postgirokontorets skatteavdelning i vederbörlig ordning meddela kvitto å det inbetalda beloppet. Arbetsgivaren har därefter att låta förse arbetstagarens debetsedel med kvitto i överensstäm- melse med anvisningar å debetsedeln.

Kvitto, meddelat i annan ordning än i överensstämmelse med anvisning- arna å debetsedeln, gäller icke mot statsverket.

62 5.

Har skattskyldig försummat att under uppbördstermin inbetala därunder förfallande skatt, äger han att senast den 17 i den månad, under vilken ter- minen infallit, å postanstalt erlägga skatten, därvid han tillika skall gälda särskild avgift, utgörande för skattebelopp om

högst 20 kronor ............ 20 öre över 20 men icke över 50 » ............ 50 » >> 50 » » » 100 >> ............ 1 krona samt

över 100 kronor ytterligare 1 krona för varje påbörjat hundratal kronor.

Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall vederböran- de tjänsteman förfara på sätt i 61 & sjätte stycket sägs samt därjämte förse vederbörlig skatteanvisning med frimärke till belopp, varmed avgift jäm- likt bestämmelsen i första stycket skall utgå.

63 &.

Postanstalt må icke under annan tid eller i annan ordning än i 61 eller 62 % sägs samt postgirokontorets skatteavdelning och penninginrättning, med vil— ken avtal träffats om förrättande av upphörd, icke under annan tid eller i an— nan ordning än i 61 & angives mottaga skattebelopp, som under viss upp- bördstermin förfallit till betalning eller eljest då fått erläggas. Ej heller må skattebelopp mottagas, som icke motsvarar vad vid den eller de uppbörds- terminer, inbetalningen avser, förfaller till betalning.

Erlägges under uppbördstermin förfallande skatt helt eller delvis efter ut- gången av den i 62 & angivna tiden men innan åtgärd för indrivning av skatten vidtagits mot vederbörande, skall skatten inbetalas till särskilt postgirokonto för vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad medelst inbetalningskort eller girokort, varå angivas skattskyldigs namn och man—

talsskrivningsadress samt debetsedels nummer. Har efter utgången av om- förmälda tid skatt insänts till postkontor, penninginrättning eller postgiro- kontorets skatteavdelning, skall postkontoret, inrättningen eller skatteavdel- ningen i den ordning nyss sagts översända skattebeloppet till länsstyrelse el- ler lokal skattemyndighet i stad. Vid inbetalning av skatt efter utgången av tid, som i 62 å sägs, skall jämväl erläggas i 65 å omförmäld avgift.

Skatt, som enligt 47 å tredje stycket innehållits genom löneavdrag, skall under vederbörlig uppbördstermin inbetalas i den ordning, som i nästföre- gående stycke sägs.

64 å.

Penninginrättning, med vilken avtal träffats om förrättande av upphörd, skall dag för dag till postkontoret i residensstaden i länet översända dels inbetalda skattebelopp, dels ock motsvarande skatteanvisningar, försedda ; med anteckning eller påstämpling, att beloppen inbetalats till inrättningen, jämte över desamma upprättad förteckning i två exemplar. Det ena exempla- '. ret av förteckningen, försett med kvitto av vederbörande tjänsteman å post- ' kontoret, skall återställas till penninginrättningen.

Postgirokontorets skatteavdelning har att efter utgången av uppbördster— min skyndsamt till postkontoret i vederbörlig residensstad översända till skatteavdelningen inom föreskriven tid inkomna skattebelopp och skatte- anvisningar.

I den mån skattebelopp och skatteanvisningar rörande inbetald skatt in- komma till postkontoret i residensstad, har kontoret att dag för dag dels till postkontoret i residensstad i annat län översända skattebelopp och skatte— anvisningar, som avse skattskyldiga i nämnda län, dels ock i riksbanken å statsverkets checkräkning för länsstyrelsens i länet räkning insätta beloppet av inbetald skatt, avseende skattskyldiga inom länet, därvid särskilt skall an- givas beloppet av skatt, som avser skattskyldiga i stad. Riksbanken skall lämna lokal skattemyndighet i staden uppgift å sistnämnda belopp.

Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördstermin för landet och, därest residensstaden icke tillhör fögderi, jämväl för staden göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort, som överlämnats till postkon- toret, samt att särskilt för varje kommun eller del av kommun upprätta i tre exemplar förteckning över debiterad skatt, vilken förfallit till betalning un- * der ifrågavarande uppbördstermin men icke erlagts i tid och ordning, som i 61 och 62 åå sägs (restlängd). Restlängden skall översändas till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i residensstaden senast den 5 i månaden näst efter den, under vilken ifrågavarande uppbördstermin infallit.

Därest Kungl. Maj:t så förordna-r, skall jämväl postkontor i annan stad, som icke tillhör fögderi, än residensstad på sätt i nästföregående stycke sägs göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt upprätta restlängd, såvitt angår skattskyldiga i förstnämnda stad.

Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördstermin till den lokala skattemyndigheten i annan fögderi icke tillhörand'estad än resi-

densstaden, beträffande vilken icke meddelats i nästföregående stycke om- förmält förordnande, skyndsamt avlämna de skatteanvisningar, som avse skatt- skyldiga i staden. Skatteanvisningarna skola vara ordnade i nummerföljd samt åtföljda av förteckning i två exemplar, upptagande skatteanvisningar- nas nummer och belopp. Det ena exemplaret av förteckningen, försett med den lokala skattemyndighetens kvitto, skall återställas till postkontoret. Den lokala skattemyndigheten har därefter att göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt att i ovan omförmäld ordning upprätta restlängd. Skatteanvisningarna skola av den lokala skattemyndigheten senast inom fyra månader efter uppbördsterminens utgång återsändas till postkontoret.

Indrivning av resterande skatt.

65 å.

Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 61 och 62 åå sägs, åligger med det undantag, som i andra stycket sägs, att erlägga restavgift, beräknad efter fyra öre för varje full krona av den så— lunda icke erlagda skattens slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre.

Har skattskyldig, som innehar anställning å fartyg, till följd av dettas resa i utrikes farvatten icke kunnat inbetala under uppbördstermin förfallande skatt i tid och ordning, som i 61 och 62 åå sägs, men inbetalar han skatten senast sex månader efter uppbördsterminens utgång i den ordning, som i 63 å andra stycket omförmäles, skall restavgift icke utgå å ifrågavarande skattebelopp.

66 å.

Länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skall så snart ske kan och senast inom fyra veckor efter utgången av uppbördstermin överlämna två exemplar av restlängd till vederbörande utmätningsman för resternas indriv- ning. U'tmätningsmannen skall så snart ske kan till vederbörande exekutions- biträde överlämna ett av de honom tillställda exemplaren.

67 å.

Innan restlängd översändes till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad med ledning av befolkningsregistret undersöka, huruvida skattskyldig, som icke i behörig ordning erlagt sin skatt, avflyttat till annan fastighet inom kommunen eller till annan kommun eller huruvida skattskyldig, som är arbetstagare, erhållit anställning hos annan arbetsgivare, än som finnes angiven å vederbörligt uppbördskort. I förekommande fall skall i restlängden antecknas, vad sålunda eller eljest må vara av betydelse för skattens indrivande.

68 å. Skall indrivning av skatt äga rum, åligger det vederbörande utmätnings- man att verkställa indrivningen och för sådant ändamål förrätta utmätning eller bevilja införsel.

Utmätningsman må åt exekutionsbiträde uppdraga att verkställa indriv- ning av skatt samt att för sådant ändamål förrätta utmätning av lös egen- dom eller, där förordnande jämlikt 21 å 8) lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta meddelats, bevilja införsel.

Utmätningsman eller exekutionsbiträde må, innan han vidtager indriv- ningsåtgärd som ovan sägs, genom tjänstebrev anmana den skattskyldige att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Då exekutiousbiträde förrättat utmätning, skall det vid utmätningen förda protokollet av honom genast insändas till den utmätningsman, av vilken han erhållit uppdraget att verkställa utmätningen, och åligger det utmätnings- mannen att med ärendet vidare lagligen förfara.

Av exekutionsbiträde indrivna medel skola till utmätningsmannen redo- visas i den ordning, som därför finnes särskilt stadgad.

69 å.

1 mom. Vad i 6 å utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman är ock gällande med avseende å den, som på grund av denna förordning förrät— tar utmätning.

2 mom. Vid utmätning enligt denna förordning skola, med de förbehåll som i 3 mom. sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om verkställighet av utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egen— doms försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning influ- tit, samt om klagan över utmätningsmans förfarande.

3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning enligt denna förordning.

Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att sådan underrättelse, varom i 59 och 60 åå utsökningslagen sägs, blivit honom med- delad. Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som finnes å annan ort än där han har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte ' uppgift om förrättningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton

dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits ' i restlängden eller eljest kan av utmätningsmannen utrönas. Återkommer

brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta över- ; exekutor vid insändandet av protokoll över utmätningen; och åligger det i

sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försälj- ' ning vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens

vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åt- : gärder och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, om vistelse-

orten därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämna gäldenären underrättelse om utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny ägare, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans underrättande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas förre ägaren.

4 mom. Beträffande införsel för skatt skall iakttagas vad som är stadgat i 21 å lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.

70 å.

Framgår av restlängden, att skattskyldig vistas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verkställas inom annat utmätningsmansdi- strikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet, därest icke honom veterligen annan inom samma distrikt än den skattskyldige är pliktig att ansvara för skatt-en eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes, att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet begära hand- räckning för skattens uttagande. Därvid skall överlämnas fullständigt rest- längd-sutdrag, försett med uppgift om ovannämnda i restlängden antecknade förhållanden samt med intyg, att skatten icke kunnat inom distriktet uttagas.

71 5.

Kan skattskyldig, som ej behörigen erlagt sin skatt, icke anträffas inom den kommun, där skatten blivit honom påförd, åligger utmätningsmannen, därest icke honom veterligen annan inom distriktet än den skattskyldige är pliktig att ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes, att ofördröjligen med ledning av det hos honom befintliga anställ- ningsregistret eller genom införskaffande av upplysningar ur befolkningsre— gistret hos länsstyrelsen noga undersöka, å vilken ort den skattskyldige eller annan, som år pliktig att ansvara för skatten, må kunna anträffas.

Undersökningen skall bedrivas skyndsamt och bör vara slutförd senast en månad efter det restlängd kommit utmätningsmannen tillhanda.

Framgår av undersökningen eller annorledes, att skattskyldig må kunna anträffas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verkstäl- las inom annat utmätningsmansdistrikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet begära handräckning för skattens uttagande. Därvid skall överlämnas fullständigt restlängdsutdrag, försett med intyg, att den skattskyldige blivit inom distrik- tet förgäves eftersökt samt att skatten där icke kunnat uttagas, ävensom med uppgift om vad vid undersökningen framkommit röran-de vederbörandes vis- telseort och, i förekommande fall, anställning eller andra omständigheter,

o

som kunna föranleda till antagande att skatten kan uttagas a annan ort.

72 5.

Kan skattskyldig enligt behöriga intyg icke anträffas å handräcknings— orten, skall utmätningsmannen därstädes verkställa sådan utredning, som i 71 å omförmäles, samt därefter till den utmätningsman, som begärt hand- räckningen, återsända restlängdsutdrag i ärendet, försett med intyg om vad vid ifrågavarande utredning framkommit.

65 73 å.

Det åligger utmätningsman, hos vilken handräckning begärts, att intill dess slutredovisning avgivits, senast den 20 i varje månad över postgiro till sökanden redovisa ditlills influtna medel samt i övrigt så skyndsamt om- besörja handräckningen, att slutredovisning, såvitt på honom beror, kommer den, som påkallat åtgärden, tillhanda senast inom sex månader efter det ut- mätningsmannen emottagit framställningen Om handräckning.

74 å.

1 mom. Därest skattskyldig, som häftar lör restförd skatt, enligt vunnen upplysning vistas ä känd ort utom riket och skatten vid undersökning inom riket icke kunnat uttagas, skall, där ej 2 mom. till annat föranleder, utmät- ningsmannen, då beloppet av skatten överstiger femtio kronor, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt ske kan vidtager åtgärd, för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning eller konsulat erhåller an- maning att till beskickningen eller konsulatet erlägga skatten. f 2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommelse, på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för indrivning ' av skatt, skall det åligga utmätningsmannen att, om skatten ej kunnat utta- Å gas här i riket men anledning föreligger antaga, att den skall kunna indrivas , genom handräckning i den främmande staten, vidtaga de åtgärder, som en- ligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan handräckning.

75 å.

Finner länsstyrelsen sådana omständigheter före—ligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som i 78 å tredje stycket avses, bör försättas i konkurs här i riket för utfående av skatt, skall länsstyrelsen förordna, att framställning därom skall göras; dock att, då skattebelopp, för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren samtidigt häftar, understiger etthundra kronor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet synnerliga skäl därtill äro.

76 å.

Utmätningsman på landet skall å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen och utmätningsman i stad den 15 i varje månad till den lokala skattemyndigheten i staden insända uppgift, upptagande specifikt de skatteposter, beträffande vilka efter avgivandet av nästföregå— ende uppgift indrivningen slutförts till följd av verkställd inbetalning eller meddelat beslut om avkortning eller avskrivning. Uppgiften skall dock icke upptaga skatt, som på grund av handräckning skall slutligen redovisas till an— nan än länsstyrelsen.

Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje må- nads utgång till länsstyrelsen insända uppgift, som i första stycket sägs, dock att däri upptagen skatt skall angivas summariskt.

Samtidigt med att uppgift enligt första eller andra stycket insändes, skall till vederbörande myndighets postgirokonto gireras enligt uppgiften influten skatt.

77 &.

Rik-sräkenskapsverket äger att, i den mån så påkallas, meddela särskilda föreskrifter i fråga om redovisning av medel, som influtit efter indrivning. *

Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd.

78 å. ?

Överstiger debiterad preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall det överskjutande beloppet, i den mån detsamma är oguldet, avkortas.

Föreligger beträffande slutligt påförd pensionsavgift sådant skäl till upp- hävande av avgiftspåföringen, som avses i 15 å tredje stycket lagen om folkpensionering, skall avgiften avkortas.

Befinnes arbetsgivare, som till gäldande av skatt verkställt avdrag å lön jämlikt denna förordning eller lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlö- ning, pension eller livränta, sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av innehållet belopp, är den skattskyldige fri från skyldighet att erlägga motsvarande debiterade preliminära eller kvarstående skatt och skall denna i följd härav avkortas. I samband härmed skall beloppet uppföras såsom fordran för statsverket hos arbetsgivaren.

I övrigt skall avkortning av debiterad skatt äga rum, då genom oriktig debitering slutlig skatt påförts skattskyldig dubbelt eller med för högt belopp eller påförts annan person än som vederbort; skolande i sistnämnda fall, såframt icke den rätteligen skattskyldige på grund av stadgandet i 88 å är från betalningsskyldighet fri, i sammanhang med be- slut om avkortning förordnas om det avkortade beloppets uttagande hos denne;

då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsatt taxering; samt

då genom beslut om jämkning debiterad preliminär skatt nedsatts.

79 g.

Avskrivning av debiterad skatt må äga rum, 1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till skattens gäl- dande och i-nförsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke må ske för skatt, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts, att betalning för skatten icke kunnat erhållas ur egendomen;

2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplys- ningar antagits uppehålla sig;

3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och minst två år förflutit från det åtgärd av beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndig- het vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit;

4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda skatten ej kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet; samt

5) då beloppet av den skatt, för vilken till utlandet avflyttad eller därstä— des eljest bosatt skattskyldig häftar, icke överstiger femtio kronor.

Avskrivning av preliminär skatt må icke äga rum förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående skatt må icke äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av anledning, som under 2) sägs, må ske tidigast två år efter det att bevis om sådant hinder, som där avses, först utfärdats.

Då arbetsgivaren jämlikt 94 å är ansvarig för arbetstagares skatt, må av- skrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av an- ledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

80 å.

Beträffande skatt, som ifrågasättes till avskrivning på grund av att den skattskyldige icke äger tillgång till dess gäldande eller vistas å okänd ort, skola vederbörliga hindersbevis granskas, i stad, som icke tillhör fögderi, ,! av den lokala skattemyndigheten och drätselkammaren, i annan stad av 3 drätselkammaren samt på landet av kommunalnämnden. Sådan granskning tmå i stället för av drätselkammare eller kommunalnämnd verkställas av lden ledamot eller de ledamöter av drätselkammaren eller nämnden, som 1 därtill utses. Om granskningen och vad därvid förekommit skall den, som verkställt densamma, teckna intyg å hindersbevisen eller en förteckning över l desamma. Granskning, som i första stycket sägs, erfordras icke beträffande skatt, i för vars uttagande handräckning enligt 70 eller 71 å begärts.

|

81 å.

( Utmätningsman på landet skall under månaderna februari, juni och okto— , ber senast å fjortonde söckendagen i månaden hos länsstyrelsen och utmät— ningsman i stad under samma månader senast å femte söckendagen i måna- ) den hos den lokala skattemyndigheten till avkortning eller avskrivning an- mäla skattskyldig påförd skatt, vilken enligt då tillgängliga intyg eller andra , handlingar må avkortas eller avskrivas. Vid sådan anmälan skall-fogas längd ' över samtliga till avkortning eller avskrivning ifrågakommande poster samt bevis om de förhållanden, på vilka anmälningen grundas; i förekommande fall skall vid längden fogas jämväl intyg, varom förmäles i 80 å. Sedan den lokala skattemyndigheten granskat de enligt första stycket dit inkomna handlingarna, har myndigheten att senast å fjortonde söckendagen

i den månad, under vilken handlingarna inkommit, till länsstyrelsen över— sända desamma tillika med bevis om granskningen.

Lokal skattemyndighet i stad har att är tredje söckendagen före varje må- nads utgång till länsstyrelsen insända längd över sådan skattskyldig påförd preliminär skatt, som till följd av meddelat beslut om jämkning skall av- kortas. 82 å.

Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av skatt i och, där stadgade förutsättningar härför föreligga, förordna om skattens avkortning eller avskrivning. Saknas i något fall erforderlig utredning, skall, . intill dess sådan vunnits, med prövningen av avkortnings- eller avskrivnings- frågan i denna del anstå.

Beslut rörande avkortning eller avskrivning skall meddelas senast den 20 i månaden näst efter den, då anmälan härom inkommit till länsstyrelsen. Om beslutet skall vederbörande utmätningsman på landet eller lokal skattemyn- dighet i stad ofördröjligen underrättas.

83 å. Över skatt, som avkortas före upprättandet av restlängd, skall länsstyrel- sen upprätta särskild avkortningslä-ngd med angivande tillika av orsaken till avkortningen. 84 å.

1 mom. Har avskrivning av skatt ägt rum, kvarstår likväl den skattskyl— '

diges betalningsskyldighet. I händelse framdeles anledning förekommer till antagande, att obetald skatt kan uttagas, skall denna åter uppföras i räken- skapen, varefter åtgärder ånyo skola vidtagas för dess indrivande och redo- visning.

Det åligger exekutionsbiträde, som erhåller kännedom om att tillgång fin- nes till gäldande av avskriven skatt, att därom ofördröjligen underrätta ve- derbörande utmätningsman. Erhåller utmätningsman sålunda eller annor- ledes kännedom om förhållande, .som nyss sagts, har han att därom under- rätta på landet länsstyrelsen och i stad den lokala skattemyndigheten.

2 mom. Sedan avkortning av skatt medgivits, skola åtgärder för skattens indrivning icke vidare äga rum. Skulle emellertid avkortad skatt frivilligt erläggas, skall den i räkenskapen ånyo uppföras och behörigen redovisas.

85 å. Före den 15 januari varje år skall vederbörande utmätningsman på landet till länsstyrelsen och i stad till den lokala skattemyndigheten insända balans- längd över all vid nästföregående års utgång oredovisad skatt. Balanslängden, som bör åtföljas av intyg om hinder, som mött för indriv- ningen eller verkställigheten, skall upptaga: a) specifikt den skatt, som beror på sökt handräckning, med uppgift för en var skattskyldig om den eller de utmätningsmän, hos vilka handräck- ning blivit sökt, och dagen för varje sådan åtgärd; samt

b) likaledes specifikt all övrig skatt, vilken är beroende på åtgärd inom distriktet, med noggrann uppgift om de åtgärder, som vidtagits, och om det hinder, som mött för indrivningen.

I balanslängden må skatt, som restförts under senast tilländalupna år, upp- tagas summariskt.

Sedan den lokala .skattemyndigheten granskat den enligt första stycket dit inkomna balanslängden, har myndigheten att före utgången av januari månad samma år till länsstyrelsen översända densamma tillika med bevis om granskningen.

Restitution av skatt.

86 &.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall länsstyrelsen i det län, där den preliminära skatten debiterats, utan kostnad för skattskyldig till denne återbetala det överskjutande beloppet.

Det åligger lokal skattemyndighet i stad att skyndsamt till länsstyrelsen översända förteckning, upptagande skattskyldiga, vilka enligt första stycket *" äro berättigade återbekomma skatt, samt beloppet av sådan skatt.

Sedan beslut, som i 53 & femte och sjätte styckena avses, inkommit till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala det belopp, som han enligt beslutet äger återbekomma.

2 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debite- ring funnit, att anledning föreligger till antagande, att slutlig eller tillkom- mande skatt blivit någon påförd obehörigen eller till för högt belopp, skall ämbetsverket underrätta vederbörande länsstyrelse härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, därest vederbörande finnes hava erlagt skatt obehörigen eller med för högt belopp, till honom återbetala vad som för mycket erlagts. Finner länsstyrel- sen eljest att förhållande, som nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen lika- ledes att återbetala för mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig eller tillkommande skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt.

Därest någon, utan att sådant fall, som i andra stycket sägs, är för handen, hos länsstyrelsen visar, att för samma år mera än en pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering erlagts för honom, skall länsstyrelsen återbetala vad som befinnes erlagt utöver den högsta avgiftens belopp.

3 mom. Skall den, som jämlikt stadgandet i 2 mom. första eller andra stycket berättigats återbekomma skatt, SOm debiterats å en ort för visst år, i stället utgöra skatt, som debiterats eller bör debiteras å annan ort eller för tidigare år, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av beslut i restitutions- ärendet ej gulden, äger den skattskyldige utfå allenast den del av det erlagda beloppet, som överstiger det belopp, vilket han sålunda rätteligen har att ut-

göra. Återstoden av det erlagda beloppet skall gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och i förekommande fall skyndsamt till- ställas länsstyrelsen i det län, inom vilket den ort är belägen, där skatten de- biterats eller bör debiteras.

4 mom. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma erlagt skattebelopp, veterligen för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte dårå belöpande restavgift. Åter- stoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommande fall tillställas annan länsstyrelse på sätt i

l 3 mom. sägs.

87 %.

Envar SOnl jämlikt 86 ä 2 mom. första eller tredje stycket eller efter besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig eller tillkommande skatt, äger vid återbekommande av för mycket erlagt belopp tillika erhålla ränta å det belopp, som utfås, efter fem procent för år.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas: att ränta utgår för skatt, som preliminärt erlagts under vederbörligt upp- bördsår, från utgången av nämnda år samt för annan skatt, därest den er- lagts under förra hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå föl- jande augusti och, därest den erlagts under senare hälften av ett uppbördsår, ; från och med den 1 därpå följande februari; samt ;

att ränta utgår till den dag, då beloppet återbekommes, dock att, då skatt ! återfås efter besvär över taxering eller debitering, ränta ej må utgå för längre ' tid än till dess trettio dagar förflutit efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärs- målet meddelats eller underordnad myndighets beslut däri vunnit laga kraft.

Efterkrav och preskription av skatt.

88 %.

För slutlig eller tillkommande skatt, som befinnes vara från debitering obe- hörigen utesluten eller till för ringa belopp påförd, är den skattskyldige fort- farande ansvarig; dock är han från betalningsskyldighet fri, därest icke krav delgives honom inom tre år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten, om debitering i vederbörlig ordning skett, skolat erläggas, samt i förekommande fall utslag i mål angående vederbörandes betalningsskyldighet är meddelat inom två år, efter det kravet hos honom anställdes.

89 &.

Skatt må icke uttagas senare än fem år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten enligt verkställd debitering skolat erläggas.

Ansvar för debitering, upphörd, indrivning och redovisning av skatt.

90 &.

Häradsskrivare, så ock uppbördskommissarie är ansvarig för den debite- ring, som på honom ankommer. -

Postverket ansvarar för den upphörd av skatt, som äger rum genom verkets försorg.

I stad är uppbördskommissarien ansvarig för indrivningens och redovis— ningens behöriga verkställande.

På landet ansvarar vederbörande utmätningsman för indrivning eller be- l'ordrande till avkortning eller avskrivning av ogulden skatt.

91 å.

] Underlåter lokal skattemyndighet eller på landet utmätningsman att inom föreskriven tid vidtaga åtgärd, som enligt denna förordning ankommer på vederbörande, skall länsstyrelsen, då sådant blivit känt, omedelbart vidtaga de åtgärder, vartill förhållandena kunna föranleda.

Gör utmätningsman i stad sig skyldig till underlåtenhet, varom förmäles i första stycket, skall lokal skattemyndighet i staden förfara på sätt i nämnda stycke stadgas beträffande länsstyrelse.

92 %. Där annan utmätningsman än landsfiskal skulle göra sig skyldig till för- , summelse eller tjänstefel vid indrivning eller redovisning av medel, som han ; uppbär enligt denna förordning, skall vad i gällande instruktion för lands- ; fiskaler för sådant fall är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

93 &.

Arbetsgivare skall, därest han enligt lag är skyldig föra handelsböcker, hava sin bokföring så ordnad, att därav framgå arbetstagares namn, utbetald lön samt löneavdrags belopp.

Det åligger arbetsgivare, som i första stycket sägs, att efter anmaning av vederbörande föredragande i uppbördsårenden hos länsstyrelsen tillhanda- hålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkstäl- landet av löneavdrag.

Kontroll, som i andra stycket avses, skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, vil- kens bokföring är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren det begär och det lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handels— böcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren.

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte arbets- tagaren ansvarig för skatt, vilken löneavdraget skolat avse, till belopp, som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.

Ansvar, som enligt första stycket åvilar arbetsgivare, må allenast göras gällande sålunda att, därest arbetstagaren icke inom föreskriven tid eller senare efter anmaning erlägger ifrågavarande skatt, felande belopp må hos arbetsgivaren uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid arbetsgivaren är skyldig att tillika å beloppet erlägga i 65 & om— förmäld avgift.

Bestrider arbetsgivare skyldighet att svara för arbetstagares skatt, har ut— mätningsmannen att av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta be- sked, huruvida arbetsgivaren är ansvarig för skatten. Denna må icke hos ar- betsgivaren uttagas, därest icke nämnda myndighet funnit arbetsgivaren an- svarig för skatten. Har länsstyrelsen efter besvär av arbetsgivare över lokal skattemyndighets beslut funnit denne icke vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall vederbörande länsstyrelse till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbetstagaren, jämte ränta efter fem procent för år.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall av kvitto, som i 109 & sägs, framgå nämnda förhållande.

95 &.

Arbetsgivare, som på sätt i 94 % sägs utgivit skattebelopp, äger söka be- loppet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren till vederbörande ut- mätningsman insända i 109 & omförmält kvitto, försett med anteckning, som i 94 & fjärde stycket angives.

Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet i samma ord— ning som stadgats i fråga om indrivning av skatt.

965.

Inbetalar icke arbetsgivare, som verkställt löneavdrag, innehållet belopp till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i stad inom föreskriven tid, må beloppet hos honom uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning a'v skatt, därvid det åligger arbetsgivaren att tillika å be— loppet erlägga avgift som i 65 & sägs.

97 &.

Har någon till arbetsgivare lämnat oriktig uppgift rörande förhållande, som har betydelse för verkställandet av löneavdrag, under sådana omstän- digheter, att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att löneav- drag icke verkställes eller sker med för lågt belopp, straffes med dagsböter,, minst trettio. —

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra vad honom sålunda åligger eller verkställer han löneavdrag med för lågt be— lopp och begås gärningen av uppenbar tredska, straffes med dagsböter, minst trettio.

Medverkar den, som är skyldig vidkännas löneavdrag, mot bättre vetande till att arbetsgivare underlåter att vederbörligen fullgöra skyldighet att verk- ställa dylikt avdrag, straffes på sätt i första stycket sägs.

99 å.

. Skattskyldig, som i preliminär deklaration eller i ansökan om jämkning '; av preliminär skatt mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift, ägnad att för ; ' honom eller den han företräder leda till frihet från preliminär skatt eller till för låg sådan, straffes med dagsböter, minst trettio. f Begår någon av grov oaktsamhet gärning, 'som i första stycket sägs, straf— i fes med dagsböter.

; 100 g.

Fullgör icke arbetsgivare vad honom enligt 93 & första stycket åligger, straffes med böter, högst trehundra kronor.

101 &.

Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är be- lagd med straff enligt allmänna strafflagen.

102 %.

Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär deklara— tion eller

underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller verkställer han löneavdrag med för lågt belopp och begås gärningen av uppenbar tredska

eller fullgör arbetsgivare av uppenbar tredska icke vad honom åligger enligt 93 & första eller andra stycket,

äger länsstyrelsen förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite.

103 ä.

1 mom. Förseelse, .som i 97—100 åå omförmäles, må åtalas antingen vid l laga domstol i brottmål eller vid den rätt, där vederbörande skall svara i tvistemål i allmänhet.

2 mom. Den, som verkställer delgivning av jämlikt denna förordning med- delat vitesföreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse- med fem kronor för varje förrättning.

3 mom. Där fråga uppstår om tillämpning av förelagt vite, skall av ve- derbörande föredragande i uppbördsårenden hos länsstyrelsen, uppbördskom- missarie, häradsskrivare eller annan behörig person anmälan därom göras hos länsstyrelsen, som har att, efter prövning av härvid förekommande för- hållanden, förordna om uttagande av det vite, vartill någon finnes hava gjort sig förfallen.

4 mom. Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

104 %.

Förmenar någon, att slutlig eller tillkommande skatt blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att fel- aktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, äger han att däri söka rättelse hos den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Ansökan om rättelse skall ingivas till nämnda myndighet inom natt och år efter det skatten blivit klaganden avfordrad.

105 5.

Den, som icke åtnöjes med beslut av lokal skattemyndighet, äger i be- slutet söka ändring hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola till länssty- relsen ingivas inom trettio dagar efter det vederbörande erhållit del av be- slutet.

106 %.

Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rö- rande preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, jämkning av sådan skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med inbetalning av skatt. Besvären skola ingivas till länsstyrelsen .senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försit- tes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kammarrätten. utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kam- marrätten inkommit före utgången av nyss stadgade besvärstid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från ve- derbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammar— rätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom be- svär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, ingi- vas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets delfå- ende.

& l 1

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huru- vida vite bort föreläggas, komma under bedömande.

107 &.

Besvär eller ansökan enligt denna förordning må jämte tillhörande hand— lingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens eget äventyr i betalt brev med posten insändas till vederbörande myndighet.

108 &.

Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering befriar icke skattskyldig i vidare mån än i 57 & sägs från att i behörig ordning erlägga skatt.

109 &.

Utmätningsman eller exekutionsbiträde skall å medel, som han uppbär en- ligt denna förordning, utfärda särskilt kvitto ( indrivningskvitto), dock att, där medel erläggas genom insättning å hans tjänstepostgirokonto, indrivnings- kvitto icke skall utfärdas. Indrivningskvittot skall vid betalningstillfället läm- nas till den som erlagt beloppet eller, där så icke kan ske, såsom då beloppet översänts med posten, tillställas honom i tjänstebrev. Annat kvitto än in- drivningskvitto eller av postverket utfärdat kvitto om insättning å tjänste- postgirokonto är icke gällande.

Där utmätt lös egendom av utmätningsmannen säljes å auktion, vare han icke pliktig att utfärda inskrivningskvitto å betalningen för varje inrop, utan må kvittot avse inropssumman i dess helhet; sådant kvitto skall lämnas till gäldenären.

110 &.

För indrivning av skatt, som ankommit på landsfiskal, skall stadgad rest- avgift tillfalla statsverket. Har landsfiskal för indrivningen anlitat exeku- tionsbiträde, äger dock denne uppbära hälften av restavgiften, dock högst femtio kronor, för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning.

Har indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna icke överstiger etthundra kronor. Har exekutionsbiträde anlitats för indrivningen, äger dock denne uppbära hälften av den utmätningsmannen tillkommande restavgif- ten för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning. Där i stad, med eller utan magistrat, i övrigt finnas meddelade särskilda föreskrifter rörande dispositionen av restavgift, skola dessa föreskrifter fortfarande tills vidare tillämpas.

Restavgift skall till den del, densamma icke tillkommer utmätningsman, som icke är landsfiskal, eller exekutionsbiträde, tillfalla statsverket.

Har utmätningsman fått vidkännas kostnad för införande i ortstidning av kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning eller för egen resa vid ut- mätning av fast egendom, vare han, där utmätningen ägt rum för uttagande av skatt, berättigad till ersättning för sagda kostnad på sätt i enskilda utsök- ningsmål gäller.

Restavgift och ersättning, varom i denna paragraf är fråga, äger den, som verkställer indrivningen, utan särskilt bemyndigande uttaga.

111 5.

Om debitering, upphörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm är särskilt stadgat.

112 %.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förord- ning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola förord— ningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av upphörd av preliminär skatt skola enligt förordningen vidtagas före 1947 års ingång, träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dårå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december 1917, restindrivningsförordningen den 13 november 1931 samt förordningen den 30 april 1943 om preskription av utskylder m. m., så ock vad eljest fin- nes stadgat stridande mot denna förordnings bestämmelser.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Skattskyldig är, med den inskränkning. som under 2) och 3) sägs, be- friad från att erlägga:

A. av skatter, påförda på grund av 1946 års taxering, -

a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt äldre bestämmelser skolat erläggas under andra uppbördsterminen eller å andra uppbördsstämman,

b) allmän kommunalskatt; samt B. av skatter, påförda på grund av 1947 års taxering, statlig inkomst— och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel, tingshus- medel samt allmän kommunalskatt.

2) Befrielse från att erlägga under 1) omförmälda skatter skall icke gälla fastighetsskatt.

3) Överstiger taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar för- mögenhet vid 1946 eller 1947 års taxering motsvarande belopp, inkomst eller förmögenhet vid 1948, respektive 1949 års taxering, skall slutlig skatt, som skulle hava utgått med hänsyn till 1948 års taxering, i stället utgöras i för- hållande till 1946 års taxering och slutlig skatt, som skulle hava utgått med hänsyn till 1949 års taxering, i stället utgöras i förhållande till 1947 års — taxering. Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig

;” skola äldre bestämmelser forfarande äga tillämpning.

avlidit och har till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering upp- skattade inkomsten understigit motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall vederbörande lokala skattemyndighet, utan hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyldige besluta, att slutlig skatt för år 1948 eller 1949 skall utgå enligt det taxerade belopp, den taxerade inkomst och den beskattningsbara förmögenhet, som bestämts med hänsyn till den lägre inkomsten.

I fråga om beslut, som i nästföregående stycke avses, gäller icke den i 106 å första punkten stadgade begränsningen i rätten att anföra besvär över länsstyrelses beslut.

4) Annuiteter å avdikningslån, som upptagits å kronodebetsedel för år 1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen eller å första uppbördsstämman. I Iandstingsmedel och tingshusmedel ingående skatt för fastighet för år 1946 samt skogsaccis för samma år skola enligt bestämmel- serna i denna förordning erläggas under uppbördsåret 1947.

5) I fråga om skatt, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller tidi- gare års taxering och som icke utgöres av i Iandstingsmedel och tingshus- medel ingående skatt för fastighet för år 1946 eller skogsaccis för samma år,

Alternativ 1 I .

Anvisningar

till 46 5.

Med arbetsgivare förstås enligt denna förordning den, som enligt allmänna civilrättsliga regler ingått avtal med en person om utförande av arbete för hans räkning och som i följd härav är skyldig utbetala lön till denne. Med arbetstagare förstås i förordningen den, med vilken sådant avtal ingåtts. Så- som arbetstagare betraktas emellertid icke den, som är att anse som självstän- dig företagare.

Då en person åtagit sig utförande av arbete och i sin tur anställt arbets- tagare, är han att anse som arbetsgivare gentemot dessa. Huruvida han skall be- traktas såsom arbets—tagare i förhållande till sin uppdragsgivare eller såsom självständig företagare, får bedömas med hänsyn till dels innebörden av det mellan dem träffade avtalet, dels ock arten av den förvärvsverksamhet, som av uppdragstagaren bedrives. Vid skogsarbete, dikningsarbete, byggnadsar- bete m. m. förekommer ofta, att en person åtager sig att utföra visst arbete och i sin tur anställer en eller flera personer för dess utförande. Här må erinras om att det särskilt i norra och mellersta Sverige är vanligt, att en skogsägare träffar avtal med en jordbrukare, att denne skall mot visst pris verkställa avverkning. Jordbrukaren (köraren) utför ti'mmerkörslor men an- ställer skogsarbetare (huggare), som verkställa huggning. I sådant fall är jordbrukaren att anse .som arbetsgivare gentemot de av honom anställda. Då inkomsten av avverkningen för jordbrukaren i regel torde utgöra inkomst av jordbruk eller rörelse, blir denne vanligen att betrakta såsom sjävständig företagare.

Om en person avlönas uteslutande genom andel i vinst, är han att betrakta som självständig företagare. I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovanligt, att en eller flera delägare utföra arbete för bolagets räkning och där- för uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidsperiod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare enligt denna förordnings mening. Enligt skatteförfattningarna anses icke heller den inkomst, som han uppbär i form av lön, såsom inkomst av tjänst utan såsom inkomst av rörelse. Om en per— son enligt denna förordning anses .som arbetstagare, förändras däremot icke denna hans ställning av att han jämte fastställd lön uppbär tantiem.

Provision torde icke få anses utgöra andel i vinst, då den utgår med hän- syn till omsättningen. En handelsresande, som helt avlönas medelst provision, är alltså arbetstagare, om han kan anses såsom anställd i huvudmannens tjänst.

För bedömande av frågan, huruvida en person är att anse som arbetstagare eller ej saknar det betydelse, om han utför arbetet i sitt hem eller å arbets- plats, som av honom bestämmes, eller om han är på visst sätt släkt med ar- .

|

betsgivaren. (Jfr dock vad nedan sägs om löneavdrag vid utbetalning av lön eller annan ersättning till make eller hemmavarande barn under sexton år.)

Varje person, som gentemot anställd, enligt vad ovan sagts, är att betrakta såsom arbetsgivare, är under de förutsättningar, som i denna paragraf angi- vas, skyldig att verkställa avdrag för skatt å lön eller annan ersättning, som kontant utbetalas. Sker utbetalning till make eller hemmavarande barn under sexton år eller hemmavarande barn, som fyllt sexton men icke aderton år och som icke anses tillhöra arbetspersonalen, skall dock löneavdrag icke verkställas, enär icke nämnda personer utan den utbetalande arbetsgivaren med hänsyn till bestämmelserna i 20 & kommunalskattelagen och 2 5 för- ' ordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxeras för lönen eller

ersättningen.

Har arbetstagaren jämte sin huvudsyssla en ell-er flera bisysslor, skall den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning, verkställa löneavdrag enligt den utfärdade och till honom jämlikt 47 å överlämnade debetsedeln och skattetabellen ell-er i fall, som i 46 & fjärde stycket avses, enligt debetsedel med därå till beloppet angiven preliminär skatt, medan den eller de arbetsgivare, för vilkens eller vilkas räkning arbetstagaren utför bisysslorna, icke hava att verkställa dylikt avdrag. Kan av flera anställningar .- ingen anses såsom den huvudsakliga eller föreligger tvekan om vilken an- ? ställning som skall betraktas såsom huvudsaklig, får arbetstagaren vända sig

till den lokala skattemyndighet-en, som meddelar besked om vid vilken an- ställning löneavdrag skall verkställas.

Arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag avser preliminär och kvarstående men icke tillkommande skatt. Avdragsskyldigheten, såvitt an- går kvarstående skatt och å debetsedel till beloppet angiven preliminär skatt, är icke inskränkt till att avse skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även annan inkomst. Den å debetsedel upptagna preliminära och kvarstående skatten kan nämligen avse båda de nyssnämnda slagen av in- komst.

Arbetsgivare är skyldig göra avdrag endast för sådan till beloppet an- given preliminär skatt och sådan kvarstående skatt, som påförts i kommun, där arbetstagaren m—antalsskrivits för inkomståret, respektive taxeringsåret. ;Härigenom undantages skatt, som utgår för sådan inkomst av jordbruks—

fastighet, annan fastighet och rörelse, vilken taxeras i annan kommun än hemortskommunen.

Med stöd av 3 % fjärde stycket kan lokal skattemyndighet i fall, då 'en be- räkning 'av preliminär skatt enligt skattetabell eller med viss procentsats skulle visa otillfredsställande resultat, på ansökan av skattskyldig eller av egen ; drift förordna, att sådan skatt skall utgå med belopp, SOm grundar sig på

taxering och angives å debetsedeln. Sådana fall kunna vara för handen. då fråga är om bruttoinkomst, från vilken skattskyldig är berättigad att göra avdrag för omkostnader till betydande del av inkomsten, t. ex. inkomst. som åtnjutes av provisionsresande, de ovan nämnda köra-rna eller andra arbetstagare, vilka hava att bekosta material för arbetet: berörda inkomst

företer viss likhet med inkomst av rörelse. Dylika fall kunna vidare inträffa, då av skattskyldig uppburen inkomst av tjänst utgör blott obetydlig del av hela hans inkomst. Då i sistnämnda fall inkomsten av tjänst, även om den är arbetstagarens huvudsakliga, är så obetydlig i förhållande till annan inkomst, att de genom löneavdrag innehållna beloppen icke förslå att gälda skatten å hela inkomsten, äger den lokala skattemyndigheten tillika för- ordna, att löneavdrag icke skall verkställas. Då skattskyldig väl åtnjuter in- komst av tjänst i kommunalskattelagens mening men icke uppbär inkomsten av arbetsgivare, kan löneavdrag icke ske och preliminär skatt ej heller be- räknas enligt skattetabell eller med viss procentsats; såsom exempel å sådana skattskyldiga kan nämnas viss serveringspersonal.

nu 47 5.

Överlämnas icke debetsedel å preliminär skatt till arbetsgivaren, bör denne, såvida det icke är fullt klart, att anställningen hos honom är att anse som bisyssla, alltid verkställa avdrag med tjugufem procent av utbetalt lönehe- lopp. Gör arbetstagaren gällande, att anställningen är av nyssnämnda natur, bör arbetsgivaren i tveksamma fall påfordra, att arbetstagaren styrker för- hållandet med intyg från den lokala skattemyndigheten.

Har i de fall, då arbetstagaren mantalsskrivits i olika kommuner för in- komståret och året dessförinnan samt i följd därav särskilda debetsedlar, avseende preliminär och kvarstående skatt, utfärdats, debetsedel å kvarstå— ende skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, är denne icke skyldig att i verkställa löneavdrag för gäldande av den kvarstående skatten med viss pro- cent av lönen såsom enligt 47 & tredje stycket skall ske, då debetsedel, av- seende preliminär skatt, icke överlämnats till arbetsgivaren. Däremot har arbetsgivaren att hos den lokala skattemyndigheten i orten, (1. v. s. å den plats, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas, anmäla förhål- landet, så att ny debetsedel å kvarstående skatt kan utfärdas och tillställas arbetsgivaren. Sistnämnda debetsedel torde som regel kunna vara arbets- givaren tillhanda å sådan tid under månaden, att åtminstone ett avlönings- tillfälle återstår, vid vilket löneavdrag för den kvarstående skatten kan verk- ställas; kan så icke ske, har arbetstagaren att själv erlägga nämnda skvatt. Har, då särskilda debetsedlar, avseende kvarstående och preliminär skatt, utfärdats, ingendera debetsedeln överlämnats till arbetsgivaren, har denne att ' verkställa avdrag med tjugufem procent av lönen. Förslår icke det sålunda innehållna beloppet att gälda både den preliminära och den kvarstående skatt, som förfaller under nästkommande uppbördstermin, skall beloppet avräknas i första hand å den sistnämnda skatten.

till 50 å.

Då arbetstagaren tager del av sin hos arbetsgivaren förvarade debetsedel, har han att göra detta på sådant sätt och å sådan tid, att hinder icke förorsa— , kas arbetsgivaren eller hans personal i det förberedande arbetet för inbetal- ' ning till uppbördsmyndigheten av innehållna belopp.

Räcker, då arbetstagaren slutar sin anställning under loppet av en månad, innehållet belopp icke att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvarstående skatt, skall belopppet mot kvitto tillhandahållas denne. Förslår i nämnda fall innehållet belopp att gälda hela den under närmast infallande uppbördstermin förfallande skatten, skall arbetsgivaren inbetala denna och först därefter återställa debetsedeln. Är innehållet belopp tillräckligt endast för betalning av den kvarstående skatten, skall det av arbetsgivaren inbetalas i vanlig ordning; återstår ytterligare någon del av ifrågavarande belopp, skall denna avse preliminär skatt och på samma sätt inbetalas. Om arbetstagaren senare under samma månad erhåller ny an- ställning och löneavdrag vid denna göres för preliminär skatt, finnes icke vid debetsedeln någon skatteanvisning för inbetahiing av sagda skatt. Arbets- givaren har då att låta det avdragna beloppet innestå för att inbetalas i samband med under nästföljande månad innehållet belopp. Skulle arbets- tagaren sluta den nya anställningen före den förra månadens utgång, skall det för gäldande av preliminär skatt innehållna beloppet likaledes åter- ställas till arbetstagaren.

nu 53 &.

Sker ändring i skattskyldigs civilstånd under första delen av inkomståret eller ändras under inkomståret antalet barn därigenom, att barn födes eller att barn, för vilket skattskyldig vid beräkningen av preliminärskatt erhållit familjeavdrag, avlider, har lokal skattemyndighet att utan särskild anmälan från den skattskyldige vidtaga den jämkning i nämnda skatt, som av änd- ringen må betingas.

Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skatt- skyldige upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt i övriga i denna paragraf omförmälda fall. Jämkning må emellertid i dessa fall icke ske, utan att den skattskyldige beretts tillfälle att yttra sig, därest detta icke uppen- barligen är obehövligt. Vid höjning av preliminär skatt utan skattskyldigs medgivande bör iakttagas stor försiktighet, så att icke för hög sådan skatt uttages.

Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning, är olika i det fall, som avses i första stycket under 2), och i de fall, som omförmälas i samma stycke under 3) och i fjärde stycket. I det förstnämnda fallet behöver vederbörande endast göra sannolikt, att ifrågavarande för- hållande kommer att vara för handen; mera kan han tydligen i detta fall icke heller åstadkomma. I de sistnämnda båda fallen däremot har han att styrka, att de berörda omständigheterna verkligen föreligga.

Vid beslut om jämkning skall den lokala skattemyndigheten tillse, att den preliminära skatt-en för inkomståret så nära som möjligt kommer att över- ensstämma med den slutliga skatt, som kan antagas komma att påföras på grund av taxering, verkställd under året näst efter inkomståret. Har skatt— skyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt 6—457050.

högre preliminär skatt, än han rätteligen bort göra, skall icke sålunda in— betald skatt nedsättas och vad som för mycket erlagts restitueras, utan den preliminära skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, skall i mot- svarande grad reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till belopp, som för inkomståret kan beräknas böra utgå. Fall kunna förekomma —— sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning un- der senare delen av inkomståret då preliminärskatten nedsättes med så stort belopp, att, trots det den skattskyldige helt befrias från att erlägga dylik skatt under återstående uppbördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätte- ligen bort göra. Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femte- del av den slutliga skatt, som kan beräknas komma att utgå, dock till minst tjugufem kronor, äger skattskyldig återbekomma det för mycket in— betalda beloppet utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda. förhållanden för handen fråga är t. ex. om s. k. ömmande om- ständigheter eller om ett särskilt stort skattebelopp —— äger skattskyldig, även om det angivna villkoret icke är uppfyllt, återbekomma för mycket erlagd preliminärskatt.

- så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa

I |

Alternativ III.

Förslag till

förordning angående debitering, upphörd och indrivning av skatt,

avdrag för gäldande av skatt (uppbördstörordning).

1 kap. Inledande bestämmelser.

1 och 2 åå lika med motsvarande paragrafer i alternativ I.

2 kap. Bestämmelser avseende skattskyldiga i allmänhet.

3—76 åå lika med motsvarande paragrafer i alternativ I.

3 kap. Bestämmelser avseende allenast vissa skattskyldiga. Skattskyldiga, som avses i detta kapitel. 77 5.

För skattskyldig, som är inskriven vid sjömanshus och tillhör besättningen

, å svenskt handelsfartyg om minst 20 registertons nettodräktighet skola, i stål- Q let för vad förut i denna förordning i motsvarande avseenden stadgats, gälla . de bestämmelser, som innehållas i detta kapitel.

Beräkning av preliminär skatt.

78 %.

Preliminär skatt skall, såvitt angår lön, som hänför sig till skattskyldigs anställning å fartyg som i 77 ?; sägs, utgå med belopp, vilka angivas i skatte- » tabeller, varom i 79 % förmäles, eller i fall, som i 82 5 första stycket, 90 å , tredje stycket och 93 & sägs, med viss procent av den utbetalda lönen.

Har för skattskyldig vid taxering upptagits inkomst såväl av tjänst som av

' annan förvärvskälla och utgör den senare inkomsten tillhopa minst en fem-

tedel, dock minst sexhundra kronor, av den sammanlagda uppskattade in- komsten skall för denna senare inkomst utgå preliminär skatt enligt debite- ring på sätt i 2 kap. sägs till belopp, motsvarande skillnaden mellan å den sammanlagda inkomsten jämte förmögenhet belöpande skatt och den skatt, som enligt ovanberörda skattetabeller angives helöpa å inkomsten av tjänst.

79 &.

Preliminär skatt å lön, som i 78 % avses, skall utgå med belopp, som angi- vas i skattetabeller, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår.

Skaltetabellema skola upprättas så, att de för olika inkomstbelopp, beräk- nade för vecka och månad eller annan tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, an- giva den därå belöpande skatt, som skattskyldig kommer att påföras under förutsättning,

att inkomsten samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under in- 1 komståret, !

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än här i avses eller för förmögenhet, %

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyl- i dige än dels, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhets- ! skatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona t och skatteöre det belopp, som enligt åttonde stycket legat till grund vid ut- räknandet av de uti ifrågavarande tabell angivna utskylderna, dels ock orts- avdrag.

I fråga ”om civilstånd och barnantal skola tabellerna upptaga den beräk- nade skatten för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

1) sådan inkomsttagare utan barn, som är ogift, änkling, änka eller från- skild;

2) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; i 4)—10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt : skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn; i '.11) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med ett barn;

12)—18) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn.

Gift kvinna med egen inkomst skall, därest maken har inkomst, hänföras till under 1) upptagen grupp av skattskyldiga.

Gift kvinna, som har egen inkomst men vilkens make icke uppbär in- komst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare.

Skattskyldig, som äger åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinna, skall likställas med gift manlig inkomsttagare. !

' Skattskyldig, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, så ock ! skattskyldig, som är berättigad till ett halvt familjeavdrag för barn, likställes] med skattskyldig, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag. |

.För envar av de i 48 5 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem ortsgrup- [ perna skola upprättas olika tabeller, angivande den preliminära skatten un-I der förutsättning att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bot-t tenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som?

bestämts för inkomståret, samt att det sammanlagda beloppet av allmän kom— munalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till olika i hela krontal och femtiotal ören bestämda belopp, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande sexhundra kronor, eller ett beskattningsbart belopp, understigande tio kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i helt antal kronor.

805.

' Vid beräkning av preliminär skattå löneinkomst, som i detta kapitel av- ses, skall för skattskyldig tillämpas den skattetabell, som upprättats för den ; ortsgrupp, till vilken den kommun eller kommundel hör, där vederbörande 1, mantalsskrives för inkomståret, och för det sammanlagda belopp av allmän % kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona och ' skatteöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande beträf- ] fande nämnda kommun eller kommundel för inkomståret till utdebitering % bestäm-da belopp. ; Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke , i nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 79 & tredje stycket omförmäld grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänfö- ras. Härvid skall iakttagas, att i nämnda författningsrum avses med från- ; skild jämväl hemskild samt med barn skattskyldigs hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka vid ovan angivna tidpunkt Iicke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomst- %året uppbära inkomst, uppgående till minst sexhundia kronor. ; Skall under inkomståret preliminär skatt enligt tabell börja utgå för åskattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga ! om skattskyldigs civilstånd det förhallande, som kan anses komma att råda i-undei stö11e delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal förhållandet vid den tidpunkt, då skattekort jämlikt 86 % översändes till ? skattskyldig, vaia avgörande för till vilken i 79 % tredje stycket av sedd grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänföias.

81 %.

Preliminär skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med belopp, som i vederbörlig tabell för ifrågavarande inkomst angives för den tidsperiod, vilken inkomsten avser. Därest inkomsten avser jannan tidsperiod än som är i tabellen upptagen, skall det belopp uträknas, :som inkomsten skulle utgöra för i tabellen_upptagen tidsperiod, samt skat- ten därefter utgå i förhållande till den skatt, som i tabellen angives för nämnda belopp. .

Uppbäres inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke utgå mera än en gång i veckan. Därvid skola de vid olika till-

fällen uppburna inkomstbeloppen sammanläggas och anses på en g' ng ut- betalda.

82 %.

Uppbär befälhavare å fartyg kapplake, skall preliminär skatt härför utgå med tjugufem procent av det utbetalade beloppet. Skatten avrundas till när- mast lägre hela krontal.

Bestämmelserna i denna paragraf skola intagas i de skattetabeller, varom förmäles i 79 &.

Preliminär skatt skall beräknas efter sammanlagda värdet av kontant lön samt förmånen .av fri kost och fri bostad.

Kungl. Maj:t fastställer det värde, som i tredje stycket angivna natura- förmåner skola anses äga vid tillämpning av denna förordning. Nämnda värde skall angivas i skattetabell-erna.

83 %. Preliminär skatt skall icke beräknas å ersättning, som utbetalas till per— son, vilken är i konkurs, eller till konkursbo.

84 å.

Preliminär skatt enligt tabell beräknas å det belopp. som återstår, sedan från inkomsten avräknats sådana avgifter, som den skattskyldige på grund av sin tjänst har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering.

Till andra vid taxering medgivna avdrag från inkomsten för kostnader för fullgörande av tjänst än ovan sagts må icke vid beräkning av preliminär skatt hänsyn tagas i annan ordning än i samband med jämkning.

Debitering av skatt och utfärdande av skattekort.

85 &.

I stället för i 24 & omförmäld debetsedel skall skattskyldig, som i detta kapitel avses, inom i 26 & första stycket föreskriven tid, tillställas skatt-e- kort, upptagande å sådan debetsedel angivna uppgifter, dock att i stället för uppgift om debiterad preliminär skatt skall upptagas uppgift om vilken skattetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas.

Vid skattekort skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatte- anvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.

Skattekort och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställd-a formulär.

86 &.

Inskrives någon vid sjömanshus, skall ombudsmannen vid sjömanshuset ofördröjligen hos vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan här- om. Denne har att under i anmälan uppgiven eller eljest känd adress till den skattskyldige skyndsamt översända skattekort jämte skattetabell.

Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas erlagd och, i förekommande fall, debiterad preliminär skatt.

88 å. Utfärdas under inkomståret skattekort för skattskyldig, som haft att er- lägga debiterad preliminär skatt, skall sådan skatt utgå till och med upp- bördsterminen under den månad, varunder löneavdrag, som i 89 % avses, börjat verkställas.

Avdrag å lön för gäldande av "skatt.

89 å.

. Befälhavare å fartyg som i 77 & sägs, är skyldig att vid utbetalning av lön ,till skattskyldig, som till befälhavaren överlämnat skattekort, verkställa av— drag med belopp, som den skattskyldige enligt bestämmelserna i 78 % första g.stycket samt 79—84 åå har att erlägga såsom preliminär skatt. i Har skattskyldig att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun, där than mantalsskrivits för taxeringsåret, är befälhavaren skyldig att vid ut- betalning av lön verkställa avdrag jämväl för gäldande av sådan .skatt. Be- fälhavaren skall vid varje utbetalningstillfälle under en månad avdraga belopp, motsvarande så stor del av den under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatten, som med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen under ,förstnämnda månad belöper å utbetalningstillfället, dock att belopp, som iskall avdragas vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall avrundas !till närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första ? utbetalningstillfället. ' Löneavdrag skall ske endast under förutsättning, att arbetsanställningen jvarat minst en vecka.

90 å. ' Skattskyldig skall senast den 27 december året näst före inkomståret eller i fall som i 86 % sägs ofördröjligen efter det han erhållit skattekort över- ilämna detta till befälhavaren.

Tillträder skattskyldig ny anställning, skall han ofördröjligen överlämna skattekortet till den nye befälhavaren.

Har skattekort icke överlämnats till befähavaren, skall, därest skattskyl- dig begär, att löneavdrag för gäldande av preliminär skatt skall verkställas enligt skattekort för nästföregående inkomstår, och till befälhavaren över— ;lämnar detta, löneavdrag ske på nämnda sätt. I annat fall skall löneavdrag tverkställas med tjugufem procent av belopp, som utbetalas vid varje avlö- ningstillfälle. Det avdragna beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal.

Därest arbetstagaren icke till befälhavaren överlämnat för inkomståret utfärdat skattekort eller debetsedel å kvarstående skatt, har denne att så

snart ske kan till lokal skattemyndighet i den ort, där den anställde uppgivits vara mantalsskriven, göra sådan anmälan, som i 32 % sista stycket sägs. Den lokala skattemyndigheten har därefter att förfara på sätt i samma för- fattningsrum föreskrives.

91 så.

Är icke utbetald lön av den storlek, att dårå verkställt löneavdrag motsva— rar för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall genom löneavdraget innehållet belopp anses avse i första hand kvarstående skatt.

Kan icke å lön vid visst utbetalningstillfälte under en månad verkställas löneavdrag med belopp, som motsvarar a utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare under samma månad infallande utbetalningstillfälle avdragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förslå ; att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. Kan * så icke ske, förfares, utom i fall som avsesi 49 å andra stycket, på sätt i 33 å andra stycket sägs. 92 %.

Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, då skattskyldig tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall befäl- havaren till den skattskyldige återställa skattekortet.

Innestår, då skattskyldig slutar anställning, hos befälhavaren innehållet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvarstående skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tillhandahål- las den skattskyldige.

93 &.

Slutar av tillfällig anledning skattskyldig anställning å fartyg, som i 77 % sägs, utan att avföras ur inskrivningsregistret vid sjömanshus och erhåller han annan anställning, skall, därest icke lokal skattemyndighet i den ordning som i 94 & sägs annorledes förordnat, löneavdrag verkställas med tjugufem procent av belopp som kontant utbetalas vid varje avlöningstillfälle. Det avdragna beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal.

Jämkning av preliminär skatt.

94 %.

Jämkning av preliminär skatt, som i detta kapitel avses, skall, under i andra stycket angiven förutsättning, äga rum under inkomståret,

1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, var- till hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret,

2) därest skattskyldigs skatteförmåga blivit väsentligt nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstå- ende än barn, för Vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jäm— förlig omständighet, eller

3) därest skattskyldig i fall som avses i 93 % gör sannolikt, att nämnda skatt kommer att väsentligt överstiga den slutliga.

Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall dock jämk- ning i preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skatten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor.

Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt icke vidare skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga så- som slutlig skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tju- gufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å de- bitering av den slutliga skatten.

Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före ut- gången av april månad förstnämnda är.

Uppbörd av skatt.

95 5.

Då arbetstagares skatt inbetalas av befälhavare, skall denne å skatteanvis- ningen hava ifyllt beloppet av preliminär skatt samt, i förekommande fall, summan av sådan skatt och kvarstående skatt. Vad sålunda stadgats skall dock icke gälla, då skatt inbetalas i den ordning, som i 47 å andra stycket

i sägs.

4 kap. Särskilda bestämmelser. 96—108 åå lika med 77—89 åå enligt alternativ 1.

109 &. Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande preliminär taxering, jämkning av preliminär skatt, sättet för uttagande av ; sådan skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med inbetalning av

skatt. Besvären skola ingivas till länsstyrelsen senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försit- . tes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständigheten, att

besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kam- , marrätten inkommit före utgången av nyss stadgade besvärstid. I sådant fall ] skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande

länsstyrelse.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från ve- derbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammar- rätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom be— svär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, in- givas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets del- fående.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande.

110—115 åå lika med 91—96 åå enligt alternativ 1.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947 ; dock skola förord- ningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av upphörd av preliminär skatt skola enligt förordningen vidtagas före 1947 års ingång, träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dårå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december 1917, restindrivningsförordningen den 13 november 1931 samt förordningen den 30 april 1943 om preskription av utskylder m. ni., så ock vad eljest fin- nes stadgat stridande mot denna förordnings bestämmelser.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Skattskyldig är, med den inskränkning, som under 2), 3) och 4) sägs, befriad från att erlägga:

A. av skatter, påförda på grund av 1946 års taxering,

a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt äldre bestämmelser skolat erläggas under andra uppbördsterminen eller är andra uppbördsstämman,

b) allmän kommunalskatt; samt B. av skatter, påförda på grund av 1947 års taxering, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel, tings- husmedel samt allmän kommunalskatt.

2) Befrielse från att erlägga under 1) omförmälda skatter skall icke gälla fastighetsskatt.

3) Har skattskyldig, som i 2 kap. avses, under åren 1946 eller 1947 taxe- rats för inkomst eller förmögenhet, må preliminär skatt, som enligt denna förordning skall av honom erläggas under uppbördsåren 1947 och 1948, icke beräknas enligt lägre taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar förmögenhet än som fastställts vid 1946, respektive 1947 års taxering. Över- stiger den sålunda beräknade preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, må skattskyldig icke tillgodoräknas det överskjutande beloppet.

Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig avlidit och kan till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskat- tade inkomsten med sannolikhet antagas komma att understiga motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall vederbörande lokala skattemyndighet, utan

hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyl- dige bestämma den preliminära skatt, som skall erläggas under uppbördsåret 1947 eller 1948, i enlighet med den lägre inkomsten. Vid debitering av slut— lig skatt på grund av 1948 eller 1949 års taxering skall skattskyldig gott- skrivas preliminär skatt enligt bestämmelsen i 18 %.

Understiger för skattskyldig, vilken är skyldig att vidkännas löneavdrag å sin inkomst, denna under år 1947 eller 1948 i annat fall än i andra stycket sägs så väsentligt den inkomst, som legat till grund för 1946, respektive 1947 års taxering, att den skattskyldige efter verkställandet av löneavdrag komme att sakna vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make, toch oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta under— ;hållsbidrag, skall lokal skattemyndighet på ansökan av den skattskyldige

förordna om sådan nedsättning av det belopp, vilket skall genom löneavdrag ?innehållas, som därav må föranledas. Den lokala skattemyndighetens beslut iskall tillställas länsstyrelsen för restföring av den skatt, vilken till följd av %heslutelt icke kommer att gäldas under uppbördstermin. _ 4) Overstiger för skattskyldig, som i 3 kap. avses, taxerat belopp, taxerad jinkomst eller beskattningsbar förmögenhet vid 1946 eller 1947 års taxering åmotsvarande belopp, inkomst eller förmögenhet vid 1948, respektive 1949 :års taxering, skall slutlig skatt, som skulle hava utgått med hänsyn till 1948 års taxering, i stället utgöras i förhållande till 1946 års taxering och slutlig skatt, som .skulle hava utgått med hänsyn till 1949 års taxering, i stället utgöras i förhållande till 1947 års taxering. * Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder åeller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig iavlidit och har till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskat- 1tade inkomsten understigit motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 :års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall ve- derbörande lokala skattemyndighet, utan hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyldige besluta, att slutlig skatt för år 1948 eller 1949 skall utgå enligt det taxerade belopp, den taxerade in- komst och den beskattningsbara förmögenhet, som bestämts med hänsyn till den lägre inkomsten.

5) I fråga om beslut, som i andra stycket under 3) och 4) avses, gäller 'icke den i 109 5 första punkten stadgade begränsningen i rätten att anföra besvär över länsstyrelses beslut.

6) Annuiteter å avdikningslån. som upptagits å kronodebetsedel för år '1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen eller å första uppbördstämman. I Iandstingsmedel och tinghusmedel ingående skatt ;för fastighet för år 1946 samt skogsaccis för samma år skola enligt bestäm- )melserna i denna förordning erläggas under uppbördsåret 1947.

7) I fråga om skatt, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller tidi- gare års taxering och som icke utgöres av i Iandstingsmedel och tingshus- medel ingående .skatt för fastighet för år 1946 eller skogsaccis för samma år, skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Utkast till förordning med särskilda bestämmelser avseende vissa skattskyl- diga, beträffande vilka avdrag för gäldande av preliminär skatt skall beräknas med ledning av skattetabeller.

Inledande bestämmelser.

1 &.

För arbetstagare, som i denna förordning avs—es, skall avdrag för gäldande av preliminär skatt (löneavdrag) verkställas med ledning av en skattetabell, bifogad ett för arbetstagaren utfärdat skattekort, 'vilket av denne skall över- lämnas till arbetsgivaren i stället för i 24 & uppl)ördsförordningen omför- mäld debetsedel.

I den män i denna förordning meddelade bestämmelser icke strida mot stadgandena i uppbördsförordningen skola dessa lända till efterrättelse jäm- väl beträffande sådant uppbördsförfarande som i denna förordning avses.

Arbetsgivare och arbetstagare, a vilka denna förordning äger tillämpning.

2 &.

1 mom. Arbetsgivare, som enligt mantalsuppgift, avlämnad år 1947, haft mer än tre i heltidstjänst anställda arbetstagare, skall senast den 1 augusti 1948 till den lokala skattemyndigheten insända förteckning över hos honom anställda arbetstagare, vilka uppbära lön för vecka, månad eller annan regel- bundet återkommande period, kortare än en månad. Å förteckningen bör , dock icke upptagas arbetstagare, beträffande vilken anledning föreligger till ' antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att frånträda an- ställningen.

Ä dylik förteckning, som upprättas kommunvis, skall angivas arbetstaga- rens fullständiga namn och födelseår samt numret å för denne utfärdad, till

arbetsgivaren överlämnad debetsedel. Beträffande var och en å förteckningen '

uppförd arbetstagare skall angivas, huruvida denne i anställningen åtnjuter naturaförmåner till högre värde för år än 300 kronor i annan form än kost för hel dag och bostad eller endera av dessa förmåner eller fri bostad till högre värde än 1 200 kronor för är, huruvida han har att vidkännas bety- .:

dande kostnader för anställningen samt huruvida anledning föreligger till antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att åtnjuta inkomst utöver den från arbetsgivaren för bestämd tidsperiod uppburna lönen till be- lopp, överstigande en femtedel av denna. Därest arbetstagaren på förfrågan förklarat sig önska erhålla debetsedel i stället för skattekort, skall anteckning härom verkställas ä uppgiften.

Arbetsgivare, som önskar vinna frihet från skyldighet att verkställa löne- avdrag mted ledning av skattetabell, äger därom framställa yrkande i sam- band med förteckningens avlämnande.

2 mom. Har arbetsgivare, för vilken uppgiftsskyldighet jämlikt 1 mom. ) icke förelegat, enligt mantalsuppgift, avlämnad år 1948 eller senare, mer än 5 tre i heltidstjänst anställda arbetstagare, skall arbetsgivaren senast den 1 no- , vember det år mantalsuppgiften avlämnats, till den lokala skattemyndigheten : inkomma med sådan förteckning som ovan sagts.

3 mom. I 1 och 2 mom. omförmäld arbetsgivare, som icke enligt vad nei dan sägs befriats från skyldighet att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, har att årligen senast den 1 november till den lokala skatte- myndigheten inkomma med uppgift huruvida under det senast förflutna ' året ändring inträtti förhållanden, som enligt vad i 1 mom. sägs skall fram- gå av berörda förteckningar, samt sådan tilläggsförteckning över arbets- tagare, s—om därav må föranledas.

4 mom. I detta författningsrum föreskrivna uppgifter skol-a upprättas å formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t.

3 €.

Arbetsgivare, som enligt vad i 2 % 1 och 2 mom. sägs har att avlämna där omförmälda förteckningar, är skyldig att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, försåvitt icke den lokala skattemyndigheten i visst fall annor- ledes förordnar.

Har yrkande om frihet från sådan skyldighet av den lokala skattemyndig- heten ogillats, skall beslutet omedelbart underställas länsstyrelsens prövning.

Över arbetsgivare, som enligt vad ovan sägs är skyldig verkställa löneav- drag med ledning av skattetabell, har länsstyrelsen att årligen upprätta för- teckning.

Beträffande arbetstagare, upptagen å förteckning eller tilläggsförteckning, som avlämnats av sådan arbetsgivare, har den lokala skattemyndigheten att pröva, huruvida den preliminära skatten lämpligen bör beräknas med ledning - av skattetabell samt, då så befinnes böra ske, å vederbörande uppbördskort med stämpel anbringa ordet »Skattekort».

Ska-ttekort bör i regel ick-e utfärdas för arbetstagare, beträffande vilken ? upplysning vunnits,

att han åtnjuter naturaförmåner i annan form eller till väsentligt högre värde än som enligt vad i 9 % sägs å vederbörande skattetabell finnes angivet, att han har att vidkännas avsevärda kostnader för anställningen,

att anledning föreligger till antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att frånträda anställningen, eller

att han under samma år kan antagas komma att åtnjuta inkomst utöver den för bestämd tidsperiod uppburna lönen i sin huvudsakliga anställning till belopp, överstigande en femtedel av denna, dock minst sexhundra kronor.

4 å.

Skyldighet att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell fortfar, intill dess annorledes blivit av vederbörande myndighet förordnat.

Slutar arbetstagare, för vilken skattekort enligt 3 & utfärdats, sin anställ- ning, har arbetsgivaren att ofördröjligen därom göra anmälan till den lokala skattemyndigheten. Därest upplysning icke vinnes, att arbetstagaren erhållit ny anställning hos arbetsgivare, som enligt vad ovan sagts har att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabeller, skall den lokala skattemyndigheten för sådan arbetstagare verkställa debitering av den skatt, vartill omständig- heterna må föranleda, och utfärda debetsedel, vilken tillställes denne.

Beräkning av preliminär skatt.

5 &.

Preliminär skatt, som uttages enligt denna förordning, skall, på sätt nedan närmare stadgas, utgå för inkomst av tjänst, varför skattskyldighet föreligger jämlikt kommunalskattelagen och förordningen ”om statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt samt beräknas med hänsyn till de utskylder och den pensions- avgift, vilka efter verkställd årlig taxering för nämnda inkomst kunna antagaSg komma att påföras den skattskyldige. Den preliminära skatten skall utgå med belopp, vilka angivas i skattetabeller, varom i 6 & förmäles, eller i fall som i 16 % tredje stycket avses med viss procent av lönen.

Gå.

Skattetabeller fastställas av Kungl. Maj:t för varje inkomstår. Skattetabellerna skola upprättas så, att de för olika inkomstbelopp, beräk- nade för vecka och månad eller annan tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, an- giva den därå belöpande skatt, som skattskyldig kommer att påföras under förutsättning,

att inkomsten samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under in— komståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än här avses eller för förmögenhet, _

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyl- dige än dels, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhets— skatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt åttonde stycket legat till gmnd vid uträk- nandet av de uti ifrågavarande tabell angivna utskylderna, dels ock ortsav- avdrag.

I fråga om civilstånd och barnantal skola tabellerna upptaga den beräknade skatten för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

1) sådan inkomsttagare utan barn, som är ogift, änkling, änka eller från- skild;

?) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; 4)_10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn;

11) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med ett barn;

12)—18) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med fler än åtta barn. '( Gift kvinna med egen inkomst skall, därest maken har inkomst, hänföras 5 till under 1) upptagen grupp av skattskyldiga. Gift kvinna, som har egen inkomst men vilkens make icke uppbär inkomst, ? skall likställas med gift manlig inkomsttagare. ' Skattskyldig, som äger åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinna, skall likställas med gift manlig inkomsttagare.

Skattskyldig, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, så ock skattskyldig, som är berättigad till ett halvt familje-avdrag för barn, lik- ställ'es med skattskyldig, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag.

För envar av de i 48 g 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem orts- grupperna skola upprättas olika tabeller, angivande den preliminära skatten under förutsättning att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bot-tenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, ' som bestämts för inkomståret, samt att 'det sammanlagda beloppet av allmän ' kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till olika i hela krontal och femtiotal ören bestämda belopp, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande 600 kronor, eller -ett beskattningsbart belopp, understigande 10 kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i helt antal kronor.

7 5.

Vid beräkning av preliminär skatt enligt denna förordning skall för skatt- l skyldig tillämpas den skattetabell. som upprättats för den ortsgrupp, till vil- i ken den kommun eller kommundel hör, där vederbörande mantalsskrives för inkomståret, och för det sammanlagda belopp av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona och skatteöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande beträffande nämnda kom- mun eller kommundel för inkomståret till utdebitering bestämda belopp.

för till vilken i 6 å tredje stycket omförmäld grupp av skattskyldiga som ve- derbörande skall hänföras. Härvid skalll iakttagas, att i nämnda författnings- rum avses med frånskild jämväl hemskild samt med barn skattskyldigs hem- mavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka vid ovan angivna tidpunkt icke fyllt 17 år och ej heller kunna antagas komma att un- der inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst 600 kronor.

Så.

Preliminär skatt utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med belopp, som i vede1börlig tabell för ifrågavarande inkomst angives för den tidsperiod, vilken inkomsten avser. Därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i tabellen upptag—en, skall det belopp uträknas, som inkomsten skulle utgöra för i tabellen upptagen tidsperiod, samt skatten därefter utgå i förhållande till den skatt, som i tabellen angives för nämnda belopp. Skatt å inkomst, som icke avser viss tidsperiod, utgår med det belopp som angives för inkomst, be- löpande å en månad.

Uppbäres inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke utgå mera än en gång i veckan. Därvid skola de vid olika tillfällen upp-

! Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro avgörande i

l l

i burna inkomstbeloppen sammanläggas och anses på en gång utbetalda. !

95.

Ätnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost ' för hel dag och bostad eller endera av 'dessa förmåner, skall preliminär skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Kungl. Maj:t fastställer de värden, som i första stycket [angivna na'turafö-r- . måner skola anses äga inom olika :delar av riket vid tillämpning av denna* förordning. Nämnda värden skola angivas i skattetabell.

10 &.

Preliminär skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal tjänst anvisats för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller å ersättning, "som utbetalas till person, vilken är i konkurs, eller till konkursbo.

11 %.

Preliminär skatt beräknas å det belopp, som återstår sedan från inkomsten ' avräknats sådana avgifter, som den skattskyldige på grund av sin tjänst. har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering.

. Till andra vid taxering medgivna avdrag från inkomsten för kostnader för. fullgörande av tjänst än ovan sagts må icke vid beräkning av preliminär! skatt enligt denna förordning hänsyn tagas.

&

Utfärdande av skattekort. 12 %.

I stället för i 24 % uppbördsförordningen omförmäld debetsedel skall skattskyldig, beträffande vilken på sätt i 3 & fjärde stycket angivits att skattekort skall för honom utfärdas, inom i 26 & första stycket uppbörds- förordningen föreskriven tid, tillställas skattekort, upptagande å sådan de— betsedel angivna uppgifter, dock att i stället för uppgift om debiterad preli- minär skatt skall upptagas uppgift om vilken skattetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig av- delning av tabellen som skall tillämpas.

Vid skattekort skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatte—

' anvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.

Skattekort och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda formulär.

% t 1 i

13 5.

Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas erlagd skatt och, i förekommande fall, debiterad preliminär skatt.

14 &.

Utfärdas under inkomståret skattekort för skattskyldig, som haft att er- lägga debiterad preliminär skatt. skall sådan skatt utgå till och med upp- bördsterminen under den månad, varunder löneavdrag, som i 15 & avses, börjat verkställas.

Avdrag å lön för gäldande av skatt.

15 g.

Arbetsgivare är skyldig att vid utbetalning av lön till arbetstagare, som till arbetsgivaren överlämnat skattekort, verkställa avdrag med belopp, som ', arbetstagaren enligt bestämmelserna i 6—11 åå har att erlägga såsom pre-

liminär skatt.

Har arbetstagaren att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun, där han mantalsskrivits för taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön verkställa avdrag jämväl för gäldande av sådan skatt. Arbetsgivaren skall vid varje utbetalningstillfälle under en. månad avdraga belopp, motsvarande så stor del av den under uppbördstermin i nästföljan- de månad förfallande skatten, som med hänsyn till antalet utbetalnings- tillfällen under förstnämnda månad belöper å utbetalningstillfället, dock att ; belopp, som skall avdragas vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall

avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstod-en avdragas vid det första utbetalningstillfället.

Löneavdrag skall ske endast under förutsättning, att arbetsanställningen varat minst en vecka.

Skattskyldig skall senast den 27 december under året näst före inkomståret överlämna skattekortet till arbetsgivaren.

Tillträder skattskyldig ny anställning, skall han ofördröjligen överlämna skattekortet till den nye arbetsgivaren, därest denne är upptagen å i 3 5 tredje stycket omförmälda förteckning.

Har skattekort icke överlämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verk- ställas med tjugufem procent av det belopp, som utbetalas vid varje avlö- ningstillfälle. Det avdragna beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal-

Därest arbetstagaren icke i fall, som nyss sagts, senast fem dagar efter anställnings början till arbetsgivaren överlämnat skattekort, har denne att ofördröjligen hos den lokala skattemyndigheten i orten göra anmälan här- om. Därest denna haft att utfärda skattekort, skall myndigheten skynd— samt utfärda nytt skattekort och översända detta till arbetsgivaren. I annat fall har myndigheten att skyndsamt lämna meddelande till vederbörande. lokala skattemyndighet, som har att förfara på sätt nyss sagts. Nytt skatte— kort bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången av den månad, under vilken vederbörlig uppbördstermin infaller.

17 %.

Är icke utbetald lön av den storlek, att därå verkställt löneavdrag mot- svarar för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall genom löneavdraget innehållet belopp anses avse i första hand kvarstående skatt.

Kan icke å lön vid visst utbetalningstillfälle under en månad verkställas

o

löneavdrag med belopp, som motsvarar a utbetalningstillfället belöpande; skatt, skall vid senare under samma månad infallande utbetalningstillfälle av- dragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förstå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallands skatt. Kan så icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren fel-ande belopp senast den 10 i sistnämnda månad, skola d—e innehållna belop- pen innestå hos arbetsgivaren till och med den 17 i samma månad. Därest arbetstagaren senast den 15 i samma månad erlagt felande belopp jämte i 46 % uppbördsföror-dningen omförmäld avgift, skall arbetsgivare-n i »den ordning, som i nämnda paragraf sägs, inbetala skattebeloppet och vederbör- lig avgift. Erlägges icke felande belopp jämte omförmälda avgift inom sist angiven tid, har arbetsgivaren att skyndsamt på sätt i 47 å andra stycket samma förordning sägs inbetala innestående belopp till vederbörande läns— styrelse eller lokala skattemyndighet i stad.

18 %.

Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, då arbetstagaren tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall arbets- givaren till arbetstagaren återställa skattekortet.

Innestår, då arbetstagare slutar anställning, hos arbetsgivaren innehållet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvarstående skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tilhandahål- las arbetstagaren.

Jämkning av preliminär skatt.

19 &.

Jämkning av preliminär skatt skall, under i andra stycket angiven förut- sättning, äga rum under inkomståret,

1) därest sådan ändring sketti skattskyldigs civilstånd eller barnantal, var-- till hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret; eller

2) därest skattskyldigs skatteförmåga blivit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående— än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet.

Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall dock jämkning i preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skatten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor.

Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt icke vid-are skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga så- som slutlig skatt, med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tjugufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å de- bitering av den slutliga skatten.

Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före utgången av april månad förstnämnda år.

Uppbörd av skatt.

20 %.

Då arbetstagares skatt inbetalas av arbetsgivare, skall denne å skatteanvis- ningen hava ifyllt beloppet av preliminär skatt samt, i förekommande fall, summan av sådan skatt och kvarstående skatt. Vad sålunda stadgats skall dock icke gälla, då skatt inbetalas i den ordning, som i 47 å andra stycket uppbördsförord'ningen sägs.

Särskilda bestämmelser.

21 5.

Efter anmaning av lokal skattemyndighet är arbetsgivare skyldig inkomma med erforderliga upplysningar för bedömande av huruvida skyldighet att av- lämna i 2 å omförmälda uppgifter för honom föreligger.

22 5.

Har arbetsgivare, som jämlikt 2 % skolat avlämna uppgifter, varom i sam— ma författningsrum förmäles, icke inkommit därmed inom föreskriven tid eller befinnes avlämnade uppgifter ofullständiga, äger den lokala skatte- myndigheten anmana arbetsgivaren att avlämna dylika uppgifter eller att fullständiga avlämnade uppgifter.

23 5. ] Hörsammar icke arbetsgivare anmaning att avlämna uppgifter eller nipp- lysningar, varom i nästföregående författningsrum förmäles, äger länsstyrel- sen förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämp- ligt 'vite.

24 %.

Anmaning skall innehålla dels föreläggande att till den lokala skattemyn- digheten avlämna ifrågavarande uppgifter eller upplysningar inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, dels ock un- derrättelse om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anmaningen medför enligt 23 g.

25 g.

Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut röran- de jämkning av preliminär skatt eller sättet för uttagande av sådan skatt. Ej heller må klagan föras över länsstyrelses beslut rörande verkställande lav löneavdrag i andra fall än då beslutet avser tillämpning av 3 ;S första eller andra stycket. Besvären skola ingivas till länsstyrelsen senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständig- heten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kam- marrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvä- ren till kammarrätten inkommit före utgången av nyss stadgade besvärs- tid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från

vederbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kam- marrätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom be- svär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets delfående.

Vild prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande.

i 26 å. ' Av länsstyrelse meddelat beslut jämlikt 3 5 andra stycket samt lokal skatte— myndighets beslut i andra fall än i nämnda författningsrum avses rörande ' skyldighet för arbetsgivare att verkställa löneavdrag med ledning av skatte- , tabell så ock beslut, som av lokal skattemyndighet meddelas jämlikt fjärde

stycket samma författningsrum, gå i verkställighet utan hinder av att klagan däremot föres.

27 å.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förord- ning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948.

F ö r s 1 a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 24 %, 74—78 åå och 85 & lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet skola upphöra att gälla samt att 11 %, 15 g, 17 ä 1 inom., 23 ä 2 och 3 mom., 60 %, 62 5, 67 5, 69—73 åå, 79 & 2 mom., 80 å och 88 & ävensom rubriken till 6 kapitlet samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 g.

Rättighet att —— _ _ en röst. Sådan rättighet —— — försörjning; eller

(1) i avseende åt honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna uppbördsåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år.

Den omständigheten —— —— andra maken. Att den —— —— andra stycket.

15 å. Kommunalstämma utser — — — i länskungörelserna.

' eller

d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Ej må —— —— —— vice ordförande.

17 ä.

1 mom. I kommun —— — — i valnämnd; en under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fast-

ställande av kommunens utgifts- och inkomststat; samt

en i — —— — och revisorssuppleanter. 23 ä. 2 mom. För beslut — — — eller behov; c) beviljande av -— —— —— i kommun, där den under nästföregående år

fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona;

d) höjande av —— _ — skulle utgöra: 1) mera än _ _ _ i kommun, där den under nästföregående år fastställ— da högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona;

2) mera än _ _ _ i kommun, där den under nästföregående är fastställ- da högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tolv kronor för skattekrona;

3) mera än —_ _ _ i kommun, där den under nästföregående är fast- ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger femton ! kronor för skattekrona;

e) beviljande av _ _ _ låns återbetalande; eller

g) införande av _ _ — i 44 ä 3 mom. Med allmän _ _ _ eller kyrkofullmäktige. Hurusom för —— _ _ kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om _ _ _ belopp skall utdebiteras eller upplånas. 60 å.

! Om kommunalnämndens befattning med kommunens d'rätsel samt om revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.

62 5.

Förslag till utgifts- och inkomststat skall före augusti månads utgång upp- göras av kommunalnämnden. För detta ändamål skola de styrelser, nämn- der eller personer, vilka kommunen för särskilda förvaltningsbestyr tillsatt, före den 1 augusti till kommunalnämnden ingiva sina specialförslag över ut— gifter och inkomster för det nästföljande året.

% Kommunalnämndens statförslag _ _ _ hållas under tiden från och med i den 1 till och med den 15 september, vara offentligen tillgängligt på lämp— ligt ställe, som tillkännagives i kungörelsen.

På nämnda _ _ _ och avgörande. Den fastställda _ _ _ till kommunalnämnden.

6 kap. Om allmän kommunalskatt.

67 %. Kommuns medelsbehov _ _ _ täckas genom utdebitering av allmän kom- munalskatt i förhållande till _ _ _ kommunen skattskyldiga. 69 &.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebite- ring för ett år, skall utgöras sådan allmän kommunalskatt, som ingår dels "i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma är, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästföljande år.

70 %.

Kommunalnämnden åligger att, sedan kommunens utgifts— och inkomststat fastställts och beslut om utdebitering till församling, skoldistrikt och i före- kommande fall fattigvårdssamhälle,—som omförmäles i 6 5 lagen om fattig- vården, delgivits nämnden, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och veder- börande lokala skattemyndighet om det belopp, varmed jämlikt 69 & allmän kommunalskatt skall utgöras, samt till länsstyrelsen insända ett exemplar av utgifts- och inkomststaten. !

4 !

71 %.

Om debitering och uppbörd av kommunalutskylder stadgas i uppbördsför- ' ordningen.

72 5.1

Till utdebitering beslutade medel äger kommunen uppbära av statsverket. ; Belopp, som vid utgången av ett år utgör kommuns fordran hos statsverket, 1 skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången * av varje kvartal utanordnas till kommunalnämnden.

73 %.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till kommunalnämnden över- lämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och till nämnden utanordnad allmän kommunalskatt.

79 g.

2 mom. Kommun äger _ _ _ motsvarande en utdebitering av tre kro— nor för varje å kommunen belöpande skattekrona enligt den under näst- föregående år fastställda taxeringen.

Utöver vad _ _ — som nyss sagts en utdebitering av det belopp, var- med den under nästföregående år fastställda utdebiteringen understiger _'annan ordning.

Lån, som _ _ _ nytt lån. Nyttjar kommun _ _ _ nyttjade fondmedel. Med lån — — _ även borgen. Kommun äger _ _ _ barnrika familjer. Av Konungen _ _ — upptaga lånet.

80 &. Länsstyrelsens godkännande _ _ _ beslut; eller 0) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år. Samtliga av _ — _ besluten avse.

Hurusom i _ _ _ kommunal fondbildning. Underställt beslut _ _ _ därför uppgivas. Över vägrad _ _ _ hos Konungen.

88 5.

För municipalsamhälle _ _ _ andra styckena: att municipalsamhälle _ _ _ anskaffas genom utdebitering, dock högst ett belopp motsvarande en utdebitering av en krona _ _ _ år fastställda taxeringen;

att, där — _ _ längre tid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola bestämmelserna i !11 och 15 åå träda i kraft den 1 januari 1947. ? I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: * 1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av

1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. 2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skat- teöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947,

årespektive 1948.

i _ - i . .

F ö r s 1 a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 28 5, 69—73 åå och 80 5 lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad skola upphöra att gälla samt att 11 5, 13 %, 19 5, '27 5 2 och 3 mom., 39 5, 54 3", 62 &, 63 5 3 mom., 64—68 55, 74 g 2 mom. och E75 % ävensom rubriken till 6 kapitlet samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 &. Rösträtt vid _ _ _ en röst. Sådan rösträtt _ _ _ försörjning; eller

(1) i avseende å honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning un— 'der de tre sistförflutna uppbördsåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år.

Den omständigheten _ _ _ andra maken.

13 &. Stadsfullmäktige väljas — — _ års ålder. Stadsfullmäktig kan _ — _ varaktig försörjning; eller

d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Följande personer _ _ _ befattning redovisningsskyldig. Ej må _ _ _ såsom stadsfullmäktig.

19 %.

Ordinarie sammanträden _ _ — av fullmäktige. Vid ordinarie _ _ _ och förvaltning.

Vid ordinarie sammanträde under tiden från och med den 1 till och med den 15 september fastställes grunden för utdebitering av allmän kommunal- skatt.

Vid ordinarie _ _ _ och revisorssuppleanter. Extra sammanträde _ _ _ det nödigt. 27 ä. 2 mom. För beslut _ _ _ eller behov; c) beviljande av _ _ _ i stad, där den under nästföregående år fastställ-

da högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona ; d) höjande av — _ _ skulle utgöra: 1) mera än _ _ _ i stad, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skat-

tekrona; 2) mera än _ _ — i stad, där den under nästföregående år fastställda

högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tretton kronor för

skattekrona; 3) mera än _ _ _ i stad, där den under nästföregående år fastställda

högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger sexton kronor för skattekrona ;

e) beviljande av _ _ _ låns återbetalande. Med allmän _ _ _ eller kyrkofullmäktige. Hurusom för _ _ — kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om _ _ _ belopp skald utdebiteras eller upplånas. 39 &.

I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, skola årligen tre ordinarie allmän- na rådstugor hållas: en före utgången av juni månad för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning, en under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fast- ställande av grunden för utdebitering av allmän kommunalskatt samt en _ _ _ och revisorssuppl-eanter.

Den tredje ordinarie allmänna _ _ _ å sön- eller helgdag.

54 %. Om drätselkammarens befattning med kommunens drätsel samt om revi- sion och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.

6 kap. Om allmän kommunalskatt.

62 &. Stads medelsbehov _ _ _ täckas genom utdebitering av allmän kommu- nalskatt i förhållande till — _ _ kommunen skattskyldiga. 63 ä. 3 mom. Skulle i _ — _ höra, i fråga om utdebitering för visst ändamål, [antingen _ _ _ frågan kräver. 64 &.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebite- ring för ett år, skall utgöras sådan allmän kommunalskatt, som ingår dels i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma är, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästfölljand-e år.

65 å.

_ Drätselkammaren åligger att, sedan beslut om utdebitering till sta-den även- isom till församling eller skoldistrikt delgivits drätselkammaren, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet om det be- lopp, varmed jämlikt 64 ; allmän kommunalskatt skall utgöras. Sedan ut- gifts- och inkomststaten fastställts, har drätselkammaren att ofördröjligen till länsstyrelsen insända ett exemplar av denna.

66 %.

Om debitering och upphörd av kommunalutskylder stadgas i uppbördsför- ordningen.

67 5.

Till utdebitering beslutade medel äger stad uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör stads fordran hos statsverket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till drätselkammaren.

68 &.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till drätselkammaren överlämna "för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och :till drätselkammaren utanordnad allmän kommunalskatt.

74 %.

2 mom. Stad äger, _ — _ enligt den under nästföregående år fastställda taxeringen en utdebitering av fyra kronor, såvitt angår i landsting ej delta- ;gande stad, och en utdebitering av tre kronor, såvitt angår annan stad.

Utöver vad _ _ _ som nyss sagts en utdebitering av det belopp, varmed den under nästföregående år fastställda utdebiteringen understiger, i _ _ _ annan ordning.

Lån, som _ _ _ nytt lån. Nyttjar stad — _ _ nyttjade fondmedel. Med lån _ _ _ även borgen. Stad äger _ _ _ barnrika familjer. Av Konungen _ _ _ upptaga lånet.

75 %.

Länsstyrelsens godkännande _ _ — beslut; eller

c) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år. Beslut, som _ _ — drätselkammaren insändas.

Samtliga av _ — _ besluten avse. Hurusom i _ — _ kommunal fondbildning.

Underställt beslut — _ _ därför uppgivas. Över vägrad _ _ _ hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola bestämmelserna i 11 och 13 åå träda i kraft den 1 januari 1947.

I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av |; 1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. )

2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skatte- , öre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947, respek- * tive 1948.

F ö r s 1 a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse. ;

Härigenom förordnas, att 21 % lagen den 6 juni 1930 om församlingssty- * relse skall upphöra att gälla samt att 12 5, 14 ä 1 mom., 20 ä 2 och 3 mom., i 59 5, 60 å och 66 % samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan ; angives.

12 5.

I församling _ _ _ till domkapitlet. | Ordförande eller _ _ _ varaktig försörjning; eller I

d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Ej må _ — vice ordförande. I församling _ _ _ i kyrkostämman. Vid gemensam _ _ _ föra ordet. 14 ä. 1 mom. I församling _ _ _ och förvaltning; en under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fast- ,Iställande av utgifts- och inkomststat för kyrka och skola samt församlings- :bibliotek; samt

en före — _ _ och revisorsuppleanter. 20 &. 2 mom. För beslut — _ — eller behov;

' c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, i Iands- tförsamling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebitering- en av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona, i stads- ; församling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen 'av omförmälda skatt överstiger tio kronor för skattekrona, samt i församling 'bestående av landsbygd och stad, därest den under nästföregående är fast- ställda högsta ut—debiteringen av samma skatt i någon del av församlingen överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgående anslag,

i landsförsamling, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den under näst- föregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under näst- 'föregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt överstiger tolv kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföre- gående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt överstiger femton kronor för skattekrona;

i stadsförsamling, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den under lnästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunal- lskatt överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under näst- föregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt överstiger tret- ton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföre- gående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

samt i församling bestående av landsbygd och stad, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den under nästföregående är fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunal- skatt i någon del av församlingen överstiger tio kronor för skattekrona, |

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under näst- föregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt i någon del av församlingen överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföre— gående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt i någOn del av församlingen överstiger sexton kronor för skattekrona; l

e) beviljande av _ — _ låns återbetalande. Med allmän _ _ _ eller kyrkofullmäktige. Hurusom för _ _ _ kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om _ _ _ belopp skall utdebiteras eller upplånas. 59 %. Förslag till _ _ _ befattning ankommer. Statförslagen skola _ _ _ hållas under tiden från och med den 1 till och

med den 15 september, vara offentligen tillgängliga på lämpligt ställe, som tilllkännagives i kungörelsen. '

På nämnda _ _ _ och avgörande. 60 5. Vad kyrkostämman eller kyrkofullmäktige beslutat till utdebitering skall, allt efter _ _ _ delgivas på landet kommunalnämnden och i stad drätsel-

kammaren, vilka det åligger att på sätt i lagen om kommunalstyrelse på wlan- det eller lagen om kommunalstyrelse i stad är stadgat härom underrätta ve- derbörande lokala skattemyndighet och länsstyrelsen för debitering och upp- hörd av utdebiterat belopp i samband med övriga kommunalutskylder. Sedan avgifterna utanordnats av länsstyrelsen, skalll kommunalnämnden eller drät— selkammaren avlämna medlen till kyrkorådet, skolrådet eller särskild styrelse.

4 1

66 å. * 1 mom. För att _ _ _ avses; eller I c) utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år. Hurusom beslut _ _ _ kommunal fondbildning. Beslut, som _ _ _ till Konungen. 2 mom. Församlingen äger _ _ _ anskaffas genom utdebitering. Lån,. som _ _ _ annan ordning.

Lån, som _ _ _ nytt lån.

Nyttjar församling — — _ nyttjade fondmedel. Med lån — — — även borgen. Av Konungen _ _ — upptaga lånet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skall bestämmelsen i 12 & träda i kraft den 1 januari 1947.

F ö r sl a g till . lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 i (nr 349) om landsting. ) | ; Härigenom förordnas, att 6 5, 33 ä 2 mom., 34 &, 45 5, 47—51 55 och 54 å ! lagen den 20 juni 1924 om landsting skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne— ; dan angives. % 6 %. Landstingsmän och _ _ _ års ålder. Landstingsman eller _ _ _ varaktig försörjning;

d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren. Landshövding, landssekreterare _ _ _ vara landstingsmän.

Ej må _ _ såsom landstingsman. 33 ä. 2 mom. Till beslut _ _ —— dylikt företag;

' d) påläggande av avgifter, SOm erfordra utdebitering för längre tid' än fem år;

e) beviljande av__-— härflytande rättighet. Hurusom till _ _—kommunal fondbildning. 34. 5. Beslut om —— — _ erforderligt belopp utdebiteras eller upplåning därav ske. 45 g. 1 mom. Med led=ning_——_skattskyldiga invånare utdebiteras. Hinder möter ___ följande året. Om fondbildning är särskilt stadgat. 2 mom. Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till

utdebitering för ett år, skall utgöras sådan landstings—skatt, som ingår dels i | den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma är, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästföljande år.

47 å. )

Till ledning för landstingsskattens bestämmande skall lokal skattemyndig- )

het varje år efter slutade taxeringsförrättningar _ _ _ varje kommun. . 48 %.

Landstingets förvaltningsutskott åligger att, sedan landstingets utgifts- och inkomststat fastställts, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbö- rande lokala skattemyndighet om det belopp, varmed jämlikt 45 5 2 mom. landstingsskatt skall utgöras, samt till länsstyrelsen insända ett exemplar av utgifts- och inkomststaten.

49 5.

Om debitering och upphörd av landstingsskatt stadgas i uppbördsförord- ningen.

50 %.

Till utdebitering beslutade medel äger landstinget uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör landstingets fordran hos statsver- ket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter in- gången av varje kvartal utanordnas till landstingets förvaltningsutskott.

51 å.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till landstingets förvaltningsut- skott överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterade och till förvaltningsutskottet utanordnade Iandstingsmedel.

Förvaltningsutskottet låter däröver upprätta sammandrag att föreläggas landstinget vid dess första sammanträde.

54 %.

Konungens godkännande — _ _ som avse: a) påläggande av avgifter, vilka erfordra utdebitering för längre tid än fem år;

b) upptagande av _ _ _ av landstingsmän. Av Konungen _ _ _ upptaga lånet. Hurusom beslut _ _ _ kommunal fondbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skall bestämmelsen i 6 & träda i kraft den 1 januari 1947.

I samband med denna lags ikraftträdande skall iakttagas: 1) I fråga om landstingsskatt, som påförts eller påföres på grund av 1945 eller tidigare års taxering, samt sådan landstingsskatt för inkomst, vilken på- förts eller påföres på grund av 1946 års taxering, i den mån nämnda skatt er- lagts eller skolat erläggas under första uppbördsterminen eller å första upp- , bördsstämman, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

2) Landstingsskatt för fastighet för åren 1946 och 1947 skall för skatte- ' krona och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947, respektive 1948. 3) Landstingsmedel, som förfalla till betalning vid den första terminen eller stämman för upphörd av 1946 års kronoutskylder, skola, i den mån de in— , flyta, tillfalla statsverket.

|

F ö r s i a g till lag angående ändrad lydelse av 6 och 8 55 lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa kommuner.

Härigenom förordnas, att 6 och 8 åå lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse ' i vissa kommuner skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 €. , Det åligger folk-skolestyrelsen att årligen före den 15 augusti till kommunal- eller stadsfullmäktige _ _ —- rörande fortsättningsskoleväsendet. I statförslaget _ _ _ att påräkna. ; 8 5. ; Till ledamot _ _ — befordra skolväsendet. ) Ledamot i _ _ _ varaktig försörjning; eller

d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Vad om _ — _ om suppleant. Vid val _ -— _ inom styrelsen.

Denna lag träder i kraft, beträffande bestämmelsen i 6 % den 1 juli 1946

) och beträffande bestämmelsen i 8 å den 1 januari 1947. ) )

8—457050.

F ö r sl a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 27, 61, 62 och 70 åå lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm skola upphöra att gälla samt att 9 &, 11 5, 17 5, 26 ä 2 och 3 mom., 43 ä 2 mom., 46 å, 49 5, 54 5, 56—60 åå, 63 ä 2 mom. och 64 & ävensom rubriken till 5 kapitlet samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 &. Rösträtt vid _ _ — en röst. Sådan rättighet — _ försörjning; eller (1) i avseende å honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning un— der de tre sistförflutna uppbördsåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år.

Den omständigheten _ _ _ andra maken. 11 &. Stadsfullmäktige väljas _ — _ års ålder.

Stadsfullmäktig kan _ _ varaktig försörjning; eller d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Följande personer _ _ _ befattning redovisningsskyl-dig. Ej må _ _ _ såsom stadsfullmäktig. 17 &.

Ordinarie sammanträden skola av stadsfullmäktige hållas i oktober må- nad å första helgfria dag efter tjänstgöringsårets början samt i övriga må- nader med undantag av juli och augusti å dag, som fullmäktige äga be- stämma, dock att i september månad ett sammanträde skall hållas senast den 15 i månaden.

Vid sammanträde i september månad fastställes grunden för utdebitering av allmän kommunalskatt.

Vid sammanträde i december — _ _ erforderligt, revisorssuppleanter. Extra sammanträde _ _ _ det nödigt.

2 mom. För beslut _ _ _ eller behov;

c) beviljande av _ _ — utgått, därest den under nästföregående är fast— ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av — _ —— skulle utgöra: 1) mera än _ _ -— anslaget, därest den under nästföregående är fast- ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kro- nor för skattekrona;

2) mera än — _ —— anslaget, därest den under nästföregående år fast— ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tretton kronor för skattekrona;

3) mera än — _ — anslaget, därest den under nästföregående är fast- ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av _ _ _ genom upplåning; eller

f) upptagande av _ —— _ låns återbetalande. Med allmän _ -— — eller församlingsdelegerade. Hurusom för _ _ _ kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om _ _ _ belopp skall utdebiteras eller upplånas. 43 ä.

2 mom. Borgarrådsberedningens ordförande skall i stadskollegiet föredraga förs1ag till utdebitering av allmän kommunalskatt samt till stadens utgifts- och inkomststat. Angående ärendenas _ _ _ i 45 g.

46 5.

Om stadens drätsel samt om revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 4 kap.

49 &.

Stad'skollegiets statförslag _ _ _ och avgörande. Den fastställda utgifts- och inkomststaten återställes därefter till stads- kollegiet.

5 kap. Om allmän kommunalskatt.

54 &. Stadens medelsbehov _ _ — täckas genom utdebitering av allmän kom- munalskatt i förhållande till _ _ _ kommunen skattskyldiga. 56 &.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebite- ring för ett år, skall utgöras sådan allmän kommunalskatt, som ingår dels

i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma är, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grimd av taxering för nästföljande år.

57 &.

Stadskollegiet åligger att, sedan beslut om utdebitering till staden delgivits kollegiet, ofördröjligen underrätta överståthållarämbetet om det belopp, var- med jämlikt 56 å allmän kommunalskatt skall utgöras. Sedan utgifts— och inkomststaten fastställts, har stadskollegiet att ofördröjligen till överståt- hållarämhetet överlämna ett exemplar av denna.

58 5.

Om debitering och uppbörd av kommunalutskylder stadgas i uppbördsför— ordningen för Stockholm.

59 g.

Till utdebitering beslutade medel äger staden uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör stadens fordran hos statsverket, skall av överståthållarämbetet under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till staden.

60 %.

Överståthållarämbetet skall senast den 15 februari till sta-den överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och till staden utanordnad allmän kommunalskatt.

63 ä.

2 mom. Staden äger _ _ _ motsvarande en utdebitering av fyra kronor för varje å staden belöpande skattekrona enligt den under nästföregående år fastställda taxeringen.

Utöver vad _ _ _ som nyss sagts en utdebitering av det belopp, varmed den under nästföregående år fastställda utdebiteringen understiger _ _ _ annan ordning.

Lån, som _ _ _ nytt lån. Nyttjar staden _ _ _ nyttjade fondmedel. Med lån _ _ _ även borgen. Staden äger _ — — barnrika familjer. Av Konungen _ — — upptaga lånet. 64 %. Överståthål'larämbetets stadfästelse _ — _ gällande beslut;

b) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år; eller c) avse åläggande _ _ _ allmänna grund.

Hurusom i _ _ _ kommunal fondbildning. Underställt beslut _ — _ därför uppgivas. Över vägrad _ _ _ hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola bestämmelserna i 9 och 11 55 träda i kraft den 1 januari 1947.

I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser gälla.

2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skatte- öre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947, respek- tive 1948.

F ö r s 1 a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse'i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 22 5 lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm skall upphöra att gälla samt att 8 5, 14 €, 21 ä 2 och 3 mom., f 36 %, 49 5, 63 5, 64 å och 69 & samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 &. Kyrkofu-llmäktige väljas — _ _ års ålder. Kyrkofullmäktig kan _ _ försörjning; eller (1) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Följande personer _ _ _ avlönade betjänte. Ej må — _ _ såsom kyrkofulhnäkvtig. 14 %.

Tre ordinarie sammanträden skola av kyrkofullmäktige årligen hållas: ett före utgången av maj månad för besluts fattande i anledning av berät- telsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning;

ett under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fastställande av församligens utgifts- och inkomststat; samt ett före utgången av november månad för *anställande av val till de be-

fattningar inom församlingen, vilka vid årets slut bliva lediga, samt av revisorer och revisorssuppleanter. I övrigt _ _ _ det nödigt.

21 ä.

2 mom. För beslut _ _ _ eller behov;

c) beviljande av___försam1ing, där den under näst—föregående år fast- ställda högsta utdebi-teringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kro- nor för skattekrona;

d) höjande av _ _ _ skulle utgöra; _ 1) mera än _ _ _ församling, där den under nästföregående är fast- ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kro- nor för skattekrona,

2) mera än _ _ _ församling, där den under nästföregående år fast- ställda högsta utdebiteringen av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än _ _ _ församling, där den under nästföregående är fast- ställda högsta utdebiteringen av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av _ _ _ genom upplåning; eller

f) upptagande eller _ _ — låns återbetalande. Med allmän _ _ _ eller församlingsdelegerade.

Hurusom för _ _ _ kommunal fondbildning.

3 mom. Beslut om _ _ _ erforderligt belopp skall utdebiteras eller "upplånas.

36 å.

Försa-mlin-gsdelegerade och _ _ _ ägde rum. Avgår delegerad _ _ _ äga rum å tredje ordinarie kyrkofullmäktig- sammanträdet under året.

Erfordras särskilda _ _ _ av Konungen.

49 &. Ledamöter och _ _ _ ägde rum. Avgår ledamot _ _ _ äga rum å tredje ordinarie kyrkofullmäktigsam- mant-rådet under året.

63 ä.

1 mom. Förslag till _ _ — befattning ankommer. Statförslagen skola upptagas till granskning och fastställelse vid det ordi- narie kyrkofullm-äktigsammanträde, som hålles under tiden från och med den 1 till och med den 15 september. Därvid skola _ _ — och av- görande. 2 mom. Förslag till _ _ _ församlingsdelegerades beredningsutskott.

i i

Beredningsutskottets förslag _ _ _ och fastställelse senast den 15 sep- tember. Därvid skola _ _ och avgörande.

64 %. Underrättelse om vad kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade beslutat till utdebitering skall, allt efter _ _ _ ordförande tillika med ett exemplar av fastställd utgifts- och inkomststat överlämnas till överståthållarämbetet.

Om debitering och upphörd av avgift, som i första stycket sägs, stadgas i uppbördsförordningen för Stockholm.

Till utdebitering beslutade medel äger församling och den kyrkliga sam- fälligheten uppbära av statsverket.

Belopp, som vid utgången av ett år utgör församlings eller den kyrkliga samfällighetens fordran hos statsverket, skall av överståthållarämbetet under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till kyrkorådet, skolrådet, bibliotekss-tyrels-en eller församlingsdelegerades kassaförvaltare.

Överståthållarämbetet skall senast den 15 februari till kyrkorådet, skolrå— det, biblioteksstyrelsen eller församlingsdelegerades kassaförvaltare överläm- na för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och till nämnd-a råd, styrelse eller kassaförvaltare utanordnade medel.

69 ä.

1 mom. För att _ _ _ avses; eller

0) utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år.

Hurusom beslut _ _ _ kommunal fondbildning. Beslut, som _ _ till Konungen. .? mom. Församling äger, _ — _ anskaffas genom utdebitering. Lån, som _ — _ annan ordning.

Lån, som _ _ _ nytt lån. Nyttjar församling _ _ _ nyttjade fondmedel. Med län _ _ _ även borgen. Av Konungen _ _ _ upptaga lånet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skall bestämmelsen i 8 & träda i kraft den 1 januari 1947.

F ö r s 1 & g till lag om ändrad lydelse av 1 och 13 55 lagen den 12 juni 1931 (nr 201) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.

Härigenom förordnas, att 1 och 13 åå lagen den 12 juni 1931 angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg skola erhålla följande änd- rade lydelse.

1 &. Samtliga Göteborgs _ _ _ avgifter, som utdebiteras för kyrkoväsendet _ _ _ samfällighetens behov. 13 5.

Det åligger kyrkonämnden att årligen före den 1 september upprätta och _ _ _ gemensamma nämnd före den 1 augusti till kyrkonämnden _ _ _ och inkomster.

Kyrkonämndens förslag _ _ _ och fastställelse senast den 15 september. Å statens _ —- _ tillkommer samfälligheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

F ö r sla g till lag angående ändrad lydelse av 7 5 2 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 7 5 2 mom. lagen den 14 juni 1918 om fattig— vården skall erhålla följande ändrade lydelse.

7 &. 2 mom. Fattigvårdssamhälle, som _ _ _ valförrättare; samt att utdebitering, som fattigvårdsstämma beslutat, skall anmälas hos de särskilda kommunernas kommunalnämnder, vilka det åligger att på sätt i

lagen om kommunalstyrelse på landet är stadgat härom underrätta veder- börande lokala skattemyndighet och länsstyrelsen för debitering och upp- börd av utdebiterat belopp i samband med övriga kommunalutskylder sam-t redovisa dem tillhandakomna medel till fattigvård'sstyrelsen.

Konungen äger, _ _ _ inom samhället.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

F ö r s 1 a g i till

1 lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293) i

om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

Härigenom förordnas, att 19 och 41 åå lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning skola upp- höra att gälla samt att 7 och 39 55 samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

' 7 å. ; Vid fördelning _ _ _ att tillhöra; : att annan i uppgörelsen _ _ _ finnes skäligt. ; *; 39 &. Angående utdebiteringen av de _ _ _ motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

Förslag till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 55 å och anvisningarna till samma paragraf kom- munalskattelagen den 28 september 1928 skola upphöra att gälla samt att 15 ä 2 mom., 19 5, 20 5, 32 ä 2 mom., 46 ä 2 mom., 65 &, 66 å och 75 % även- som anvisningarna till 20 ä 2. och 3., 48 % 1. och 53 ä 1. Samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

15 ä. 2 mom. Har här _ _ _ för taxeringsåret. Där beskattningsnämnd _ — _ på sätt i 75 g 1 mom. stadgas.

19 &.

Till skattepliktig _ _ _ 100 kronor; folkpension enligt 6 å lagen om folkpensionering; vad som _ _ _ mottagarens utbildning.

20 5. Vid beräkningen _ _ -— och bibehållande. Avdrag må _ _ _ nedlagda kapital; pensionsavgift enligt 1 & lagen om folkpensionering; allmänna skatter _ — _ till kapitalförlust.

32 ä.

2 mom. Har livränta _——_ 10 procent av livräntans belopp. Om livränta _ _ _ beräknat belopp. Såsom skattepliktig _ _ _ och invalidränteförsäkring. Har livränta _ _ _ beräknat belopp. Med försäkring _ _ _ försäkringsavtalets ingående.

Pensionsförsäkring enligt 35 å lagen om folkpensionering anses ej inne- fatta försäkring mot engångspremie.

46 ä. 2 mom. I hemortskommunen _ _ _ eller uppfostran. 2) för pensionsavgift, varom förmäles i 35 & lagen om folkpensionering, samt för avgift till övrig pensionsförsäkring _ — _ här ovan.

Därest skattskyldig _ _ _ nämnda tid. Avdrag, som _ _ _ sålunda uppburits. 65 5. Frågan, huruvida _ —— _ efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Har under _ _ _ för taxeringen. 66 &. Med lremortskommun _ _ _ taxeringsåret mantalsskriven. För den _ _ _ under beskattningsåret. För oskift —— _ _ avlidnes hemortskommun. För bolag —- _ _ av företaget den 1 november året näst före taxeringsåret utövats. För annan___ eller förvaltning den 1 november året näst före taxe-

ringsåret haft sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid varit bosatt.

75 5.

1 mom. Har avliden _ _ —— (= nuvarande 2 mom.) _ _ _ efter döds- året.

2 mom. För kommunal ——__ (= nuvarande 3 mom.) ___ hans dödsbo.

Anvisningar till 20 ä. 2. Hemmavarande barn _ _ _ enligt 51 å.

, Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året ? näst före taxeringsåret (se 65 ä).

3. Såsom allmänna—__ fattigvården, tingslag och municipalsamhälle. Såsom _ _ _ heller skogsvårdsavgift.

till 48 ä. 1. Vad i_ _ barns ålder efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med barn _ _ _ av beskattningsåret.

till 53 å. . 1. Såsom bosatt _ _ _ i riket. ; ' Huruvida en _ _ _ till förhållandena den 1 november året näst före taxe- ringsåret, utan avseende _ __ samma år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola i fråga om 1946 ,och tidigare års taxeringar eller skatt, som påförts eller påföres på grund av nämnda taxeringar, äldre bestämmelser fortfarande gälla.

F ö r s la g till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 23 5 förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla samt att 2 %, 4 ä, 6 & 1 mom., 14 %, 20 &, 24 å och 32 & samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 &. Om vad _ _ _ följande undantag: till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkom- mande skatt, som avkortats, restituerats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxetringar;

vid beräkning _ _ _ beräknade nettointäkten. 4 &. Från sammanlagda _ _ _ därtill förslår;

slutlig eller tillkommande skatt, som utgöres av skatt till kommun eller annan menighet och som under beskattningsåret här i riket påförts skatt- skyldig.

Skattskyldig, som _ — _ kommunalskattelagen sägs. 6 &. 1 mom. Skyldighet att _ _ _ eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som avkortats, restituerats eller avskri- vits, i den mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxe- ringar; samt

för inkomst _ _ _ eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som avkortats, restituerats eller avskri- vits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst _ _ _ ekonomiska föreningar.

14 5. Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst före taxeringsåret icke fyllt _ __barnets förmögenhet.

20 5. Varje år bestämmes, med vilka procenttal av de i 18 ä 2 mom. a), b) och c) omförmälda grundbeloppen bottenskatt skall ingå dels i 'den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under nästföljande är, dels ock i den slut- liga skatt, som påföres på grund av taxering för det därpå följande året.

Vid bestämmandet _ _ _ å livförsäkringsrörelsen.

24 %. För inkomst- och ___ (= nuvarande 2 mom.) ___ hans dödsbo.

32 &. Om skattskyldig— __ ordning, som för restitution av skatt i uppbörds- förordningen stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestämmel— sen i 20 % träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dårå medde- lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skola i fråga om 1946 och tidigare års taxeringar eller skatt, som påförts eller påföres på grund av nämnda taxeringar, äldre bestämmelser fortfarande gälla.

F ö r sla g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 7 & förordningen den 17 juni 1938 om särskild skatt å förmögenhet skall upphöra att gälla samt att 1 och 8 åå samma för- ordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 &. Särskild skatt _ _ barn, som den 1 november året näst före taxerings- året icke fyllt 21 är _ _ _ taxeras därför. Skattskyldighet, som _ _ _ omförmäld familjestiftelse. 8 %. Där jämlikt 24 % förordningen om _ _ _ å förmögenhet. I

I

; ___

; Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947 ; dock skola i fråga

om 1946 och tidigare års taxeringar eller skatt, som påförts eller påföres på grund av nämnda taxeringar, äldre bestämmelser fortfarande gälla.

F ö r s l & g till lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 55 lagen den 28 sep- tember 1928 (nr 377) om skogsaccis.

Härigenom förordnas, att 8, 14 och 16 åå lagen den 28 september 1928 om skogsaccis skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 %.

Skogsaccis till _ _ _ under de senast förflutna fem åren beslutats till utdebitering inom kommunen, skolande nämnda skattesats jämkas till när- mast högre femtal ören.

Skattesatsen fastställes på landet vid den ordinarie kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, vid det ordinarie sammanträde med kom- munalfullmäktige, som skall hållas under tiden från och med den 16 mars till och med den 31 maj taxeringsåret, samt i stad vid det ordinarie sam- manträde med stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige ej finnas, vid den allmänna rådstuga, som skall hållas före utgången av juni månad samma år.

14 &. Skogsaccis skall _ _ _ om fattigvården. Vid beräkning _ —— _ vad i 8 & första stycket samt 12 & stadgas äga mot- svarande tillämpning. Beträffande skogsaccismedel _ _ _ och 11 åå. Skattesatsen för skogsaccis fastställes för församling och skoldistrikt av kyrkostämma eller, där kyrkofullmäktige finnes, av dessa vid den ordinarie kyrkostämma eller det ordinarie sammanträde med kyrkofullmäktige, som skall hållas före utgången av maj månad taxeringsåret. För särskilt fattig- vårdssamhälle fastställes nämnda skattesats av fattigvårdsstämma eller, där fattigvårdsfullmäktige finnas, av dessa vid tid, som i 8 % andra stycket i fråga om kommunalstämma eller kommunalfullmäktige sägs.

16 &.

Sedan skattesatsen för skogsaccis fastställts och dylikt beslut i församling, skoldistrikt och fattigvårdssamhälle delgivits på landet kommunalnämnd och i stad drätselkammare, skola dessa ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet härom.

Om debitering och upphörd av skögsaccis stadgas i uppbördsförordningen.

Till utdebitering beslutad skogsaccis äger kommun, församling, skoldistrikt och särskilt fattigvårdssamhälle uppbära av statsverket.

Belopp, som vid utgången av ett år utgör kommuns, församlings, skoldi- strikts eller särskilt fattigvårdssamhälles fordran hos statsverket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till kommunalnämnden eller drätselkammaren.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till kommunalnämnden eller drätselkammaren överlämna för nästföregående år upprättad fullständig re- dovisning över debiterad och till kommunalnämnden eller drätselkammaren utanordnad skogsaccis.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1946.

I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Underrättelse, som enligt 16 5 första stycket meddelas före den 1 juli 1946, skall lämnas till, i stället för lokal skattemyndighet, på landet härads- 1 skrivare och i stad kronouppbördskassör eller motsvarande befattnings- havare. ! 2) I fråga om skogsaccis, som påförts eller påföres på grund av 1945 eller 3 tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

F ö r s 1 a g till *; förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen i den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 12 ä 1 och 3 mom., 15 g 2 mom., 78 5 samt 145 5 1, 2 och 4 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

12 få. 1 mom. Till medlemmar _ _ _ taxeringens verkställande. Av kommun _ _ _ landstings område. Ej må annan väljas till ledamot

i eller suppleant än den som tillika under det år, då valet äger rum, haft att ut- göra skatt, varom i uppbördsförordningen sägs, och jämväl, i den mån skat- ten vid tiden för valet varit förfallen, erlagt densamma.

Vid kommuns _ _ _ inom densamma. Vid val _ _ -— ankommande taxeringsfrågorna. Till medlemmar _ _ _ nämndens verksamhetsområde. 3 mom. Medlem i _ _ _ svensk medborgare.

Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i kon-

kurstillstånd, eller av den, som icke under nästföregående kalenderår haft att utgöra skatt, varom i uppbördsförordningen sägs, ej heller av den som icke, i den mån skatten är förfallen, erlagt densamma.

15 ä. 2 mom. Ordförande i — _ _ taxeringsnämnd i stad med egen uppbörds- förvaltning, skall erforderligt biträde _ _ _ av magistraten. I övriga stä— der och på landet skall biträde lämnas av vederbörande lokala skattemyn- dighet i den utsträckning Kungl. Maj:t föreskriver.

78 &.

Taxeringsnämndens ordförande _ _ _ vinnande behövligt. Det åligger _ _ _ kunna lämnas.

På begäran av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet åligger det vidare ordförande i taxeringsnämnd att lämna länsstyrelsen eller myndigheten de upplysningar, som vid handläggning av ärenden enligt uppbördsförordningen må erfordras och som av ordföranden kunna lämnas.

145 g.

1 mom. Av statsmedel _ _ _ städernas tjänstemän; samt

4) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 och 6 samt 8_12 mom. här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen _ — _ bestämmelserna i 1 mom. 1) och 3) äro därtill _ _ _ ersättningarnas beräknande.

Motsvarande yttrande _ _ _ under taxeringsåret. Yttrande enligt _ _ _ taxeringsnämndernas beslut. 4 mom. Efter prövning _ —— _ kommun utanordnas. Därvid må _ _ _ allmän fastighetstaxering jämlikt 15 ä 2 mom. av städernas tjänstemän lämnade biträde jämte vad som utanordnas _ _ _ fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som _ _ _ årliga taxeringen jämlikt 15 5 2 mom. av städernas tjänstemän lämnade biträde jämte vad som utanordnas _ — _ taxerings- nämndernas beslut.

Vid fördelningen _ _ _ av länsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft beträffande bestämmelserna i 78 & samt 145 5 1, 2 och 4 mom. den 1 juli 1946, beträffande bestämmelsen i 15 ä 2 mom. den 1 augusti 1946 samt beträffande bestämmelserna i 12 ä 1 och 3 mom. den 1 januari 1947; dock skola i fråga om ersättning för biträde, som jämlikt 107 % i samband med taxeringsförrättningarna lämnats av härads- skrivare före den 1 juli 1946, bestämmelserna i 145 g 1, 2 och 4 mom. i sin äldre lydelse alltjämt äga tillämpning.

F ö r s la g till lag angående ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 55 handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 och 12 åå handelsbalken skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 g. _ efter förfallodagen. Företräde till betalning som nyss sagts må jämväl åtnjutas för fastighetsskatt, vilken skall utgå för fast egen— dom och utgöras av den, som innehaft egendomen med äganderätt eller ock med fideikommissrätt eller eljest på grund av testamente, därest skatten ej stått inne längre än ett år efter utgången av det uppbördsår, varunder den-

samma förfallit till betalning. Samma förmånsrätt _ _ _ arrendatorn lämnat.

Därefter njute _ _ _ lika rätt. Enahanda förmånsrätt _ _ _ förmedlat lånet. Har delägare _ _ _ ej rum. Den, som _

12 g.

Därnäst skola pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering utgå med förmånsrätt, såvitt de förfallit eller förfalla till betalning under sistförflutna eller löpande uppbördsår. f ' "

Sist skola, i den mån ej bättre rätt äger rum jämlikt 6 &, med förmåns- rätt ur gäldenärens egen-dom så i fast som löst gäldas med. lika rätt sins emellan: allmänna utskylder till stat och kommun, skogsvårdsavgift, skogs- accis, landstingsmedel samt tingshusmedel, så ock vad' enligt lag om för- säkring för olycksfall i arbete statsverket må hava förskjutit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga försäkrings- eller tilläggsavgift, samt— liga utskylder och avgifter, såvitt de förfallit eller förfalla till betalning un— der sistförflutna eller löpande uppbördsår.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947, dock att äldre bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning beträffande utskylder och avgifter, som dessförinnan förfallit till betalning, samt i konkurs, vari beslut om egendoms- avträde tidigare meddelats.

F ö r s 1 a g till lag angående ändrad lydelse av 20 & konkurslagen den 13 maj 1921.

Härigenom förordnas, att 20 % konkurslagen den 13 maj 1921 skall er- hålla följande ändrade lydelse.

20 &.

Kungörelse, 'som _ _ _ avseende bestämts.

Sedan den _ _ _ innehåll; skolande sådan underrättelse alltid meddelas unnätningsmannen i gäldenärens hemrtskommun.

Breven skola _ _ _ utsatta dag. Vanier sedan _ _ _ ovan sägs. Om innehållet _ _ _ avlägga houppteckningsed Att i _ _ _ sistnämnda paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

F ö r s 1 a g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 16 decem-

ber 1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Härigenom förordnas att 2 g, 3 g, 4 g 1 mom. och 5 5 förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synner- ligt skattetyngda kommuner skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives.

2 %.

1 mom. För att understöd skall kunna erhållas erfordras:

a) att den kommunalskatt och landstingsskatt, som vederbörande kom- mun, församling och skoldistrikt samt landsting under det löpande året be- slutat till utdebitering skola tillhopa _ _ _ nästföregående åren beslutade ut-debiteringar, skall i medeltal för dessa tre är likaledes överstiga tio kro- nor för etthundra kronor beskattningsbar inkomst; samt

b) att de utgifter för kommunområdets kyrka-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen, för vilkas bestridande utdebitering beslutats under _ — _ beskattningsbar inkomst.

2 mom. Om synnerliga skäl därtill äro, må stad så ock annat kommun- område, ändock 'att det ej uppfyller de i 1 mom. b) angivna betingelser — _ _ avsevärd försämring.

35.

Vid beräkning _ — _ iakttagas följande:

3) Kommunalskatten upptages till det belopp, som utdebiterats för ett- hundra kronor _ _ _ för etthundra kronor beskattningsbar inkomst ut- debiterade beloppet.

b) Har vederbörande _ _ _ skall endast den utdebitering tagas i beräk- ning, som _ _ _ dylik användning.

—— — _ icke medräknats vid utdebiteringens bestämmande.

4 g. 1 mom. Understöd, som _ _ _ fem kronor 50 öre. Med iakttagande _ _ _ eller beslutat utdebitering för täckande av nt- gifter _ _ _ annorledes än med u-tdebiterad'e medel,

? i e) Ingår bland' _ _ _ skall allenast den utdebitering beräknas, som eller finner _ _ _ a) sägs.

5 &.

Kommun, församling eller skoldistrikt, som skall ansöka om understöd .en- ligt denna förordning, åligger att vid upprättande av utgifts- och inkomst— ? stat för kalenderåret näst efter det löpande upptaga beräknat sådant under- stöd bland inkomsterna samt att bestämma utdebiteringen av skatt till det lägre belopp, som med hänsyn till det beräknade bidraget är erforderligt. ! 1

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946 men skall icke tillämpas beträffande understöd, som utgår under år 1946.

F ö r s 1 a g

till lag angående ändrad lydelse av 7 och 21 55 lagen den 14 juni 1917 '— (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta. *

Härigenom förordnas, att 7 och 21 åå lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7 &.

Varder införsel beviljad, förordne utmätningsmannen, huru stort belopp av avlöningen skall, i den mån densamma förfaller, innehållas till gäldande av un-derhållsbidraget. Därvid skall tillika föreskrivas, att vid varje avlö- ningstillfälle skall, sedan stadgat löneavdrag för gäldande av skatt verkställts, visst angivet belopp, motsvarande vad den underhållsskyldige kan anses be- höva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag, förbehållas den underhållsskyldige, samt att förty innehållande må ske endast i den mån avlöningen efter löneavdraget överskjuter sistnämnda belopp. Vad av _ _ _ viss tidsperiod.

Beviljas införsel _ _ _ bidragens storlek. 21 %. Häftar någon _ _ _ sådana utskylder eller avgifter jämte stadgad rest- '

avgift eller uppbördsp-rovision — _ avgiva yttrande.

2) Sedan tre är förflutit efter utgången av det uppbördsår, under vilket utskylderna eller avgifterna förfallit till betalning, må ej införsel beviljas eller meddelat beslut om införsel äga tillämpning.

3) Beviljas införsel _ _ _ meddelade bestämmelser.

8) Finnes beträffande viss stad eller visst område på landet erforderligt, att ärenden angående införsel till gäldande av utskylder eller avgifter skola kunna handläggas jämväl av exekutionsbiträde, äge Konungen därom för- ordna; och skall i ty fall vad om utmätningsman gäller tillämpas å sådant biträde.

Denna lag träder i kraft 'den 1 januari 1947, dock att vad i 21 ä 2) i dess äldre lydelse finnes stadgat fortfarande skall äga tillämpning beträffande ut- skylder och avgifter, som före lagens ikraftträdande förfallit till betalning.

| | ! !

f l ?

F ö r s la g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 18 5 lagen den 28 juni 1935 om folkpensione- ring skall upphöra att gälla samt att 4, 15, 16 och 17 åå samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 5. Pensionsavgift erlägges _ _ _ varaktigt arbetsoförmögen. Efter det av- giftsbelopp till någon del förfallit till betalning, medför dock _ _ _ detta belopp»

Beloppet av den pensionsavgift för år, som skall av envar avgiftspliktig erläggas, utgör sex kronor eller, om han enligt förordningen om statlig in- komst- och förmögenhetsskatt för det år, som pensionsavgiften avser, har taxerat belopp överstigande 600 kronor, en procent av det taxerade beloppet. Om avgiftspliktig _ _ _ 20 kronor.

Pensionsavgift, som _ _ _ hela krontal.

Angående uttagande av preliminärt beräknad pensionsavgift i avräkning å den pensionsavgift, som enligt vad ovan sägs skall slutligen erläggas, stad- gas i uppbördsförordningen.

15 5.

Enligt de i 1 och 4 åå angivna grunderna och den av prövningsnämnden fastställda taxeringen verkställes påföring av pensionsavgifter av lokal skatte- myndighet.

Sedan prövningsnämnd _ _ _ avgifts belopp. Pensionsstyrelsen äger _ _ _ yttra sig. Konungens befallningshavande _ _ _ av avgiftspåföring. 16 5.

Angående besvär över påföring av pensionsavgift genom lokal skattemyn-

! dighet gäller vad om besvär över fel vid debitering av skatt är i uppbörds-

förordningen stadgat. Rättelse, som i 15 å tredje stycket sagts, må ock på- kallas hos pensionsstyrelsen inom natt och år efter det debetsedel å slutlig skatt, vari pensionsavgiften ingår, blivit klaganden tillställd.

Vill någon _ _ _ Konungens befallningshavande.

17 %. Pensionsavgifterna uppbäras och redovisas på sätt i uppbördsförordningen är stadgat. Pensionsavgift, vars _ — _ den avgiftspliktige. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947, dock att i fråga om rätt för i arbetsgivare, som före sagda dag erlagt pensionsavgift för avgiftspliktig, att i av denne tillkommande kontant avlöning till ersättning för sitt utlägg inne- hålla det erlagda beloppet vad i 18 % är stadgat fortfarande skall gälla.

F ö r s t a g till förordning om upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr 461) om ersättning för debitering och upphörd av Iandstingsmedel.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 juni 1933 om ersättning för debitering och upphörd av Iandstingsmedel skall upphöra att gälla från och med den 1 januari 1947, dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla beträffande Iandstingsmedel, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering.

F ö r s 1 a g till lag angående ändrad lydelse av 19 5 lagen den 17 juni 1916 (nr 235)' om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 19 å lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete skall erhålla följande ändrade lydelse.

19 %. Grunderna för _ _ _ av Konungen. Riksförsäkringsanstaltens beslut _ _ _ blivit erlagt. Angående tid _ _ _ som för indrivning av resterande skatt i uppbörds- förordningen är stadgat. Försäkringsavgifterna ingå _ _ _ och riksdag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

F ö r s 1 a g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående upphörd av avgifter för försäkringar i riks- försäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete.

Härigenom förordnas, att ä 1, 5 3, 5 4 inom. 6 och ä 7 förordningen den 31 mars 1922 angående upphörd av avgifter för försäkringar i riksförsäk- ringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete skola er- hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

ä 1. Avgifter för _ _ -— undantag uppbäras på sätt i uppbördsförordningen stadgas. & 3.

Mom. 1. Riksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till överståt- hållarämbetet samt i annan stad och på landet till vederbörande lokala skattemyndighet insända särskilt _ _ _ erläggas på sätt i uppbördsför- ordningen stadgas. Denna förteckning _ _ _ augusti månads utgång; dock skall på landet och i stad utan egen uppbördsförvaltning förteckningen, i vad _ _ _ den 15 augusti. Förteckningen bör — _ _ erlagd avgift.

Mom. 2. Sedan avgifterna antecknats å de avgiftspliktigas uppbördskort, skola _ _ _ den 1 oktober av lokal skattemyndighet, vid hot _ _ _ återsändas till den lokala skattemyndigheten, som har att _ _ _ anstalten bestämmes.

I stad _ _ _ anstalten bestämmes.

Mom. 3. Efter uppbördsåre'ts utgång och sedan därunder influtna avgifter blivit hos länsstyrelsen bokförda, skall länsstyrelsen låta till riksförsäkrings— anstalten utanordna vad som sålunda influtit.

ått.

Mom. 6. Arbetsgivare, som _ _ _ avgiftens belopp. Avgift och böter skola indrivas i den ordning, som om resterande skatt är i uppbördsförord- ningen stadgat.

Av böterna _ _ _ verkställt indrivningen, dock att på landsfiskal be- löpande bötesbelopp skall tillkomma statsverket. Återstoden av bötesbeloppet skall tillfalla statsverket.

Beträffande avgift _ _ _ skall uppbäras på sätt i uppbördsförordningen stadgas eller på sätt _ _ _ är föreskrivet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947, dock att vad i & 3 mom. 1 och mom. 2 första stycket sägs om magistrat och häradsskrivare skall från och med den 1 juli 1946 avse lokal skattemyndighet.

F ö r s 1 a g till förordning om ändrad lydelse av 11 åförordningen den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för hundar.

Härigenom förordnas, att 11 5 förordningen den 17 maj 1923 angående skatt för hundar skall erhålla följande ändrade lydelse.

11 &. Hundskatt, som _ — _ må utmätas lika med skatt, varom i uppbörds- förordningen sägs. Kommunen äger _ _ _ påföljden, dödas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.

Förslag till

förordning om utdebitering av tingshusmedel.

Härigenom förordnas som följer.

1 &. Tingshusbyggnadsskyldige skola senast den 15 september fastställa ut- gifts- och inkomststat för det nästföljande året, utvisande, å ena sidan, de särskilda utgiftsposterna och, å den andra, de inkomster, som äro att på- räkna, samt det belopp, vilket skall hos tingslagets skattskyldiga invånare utdebiteras.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebi- tering för ett år, skola utgöras sådana tingshusmedel, som ingå dels i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma är, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästföljande år.

3 &.

Sedan utgifts- och inkomststaten fastställts, skol-a länsstyrelsen och veder- börande lokala skattemyndighet ofördröjligen underrättas om det belopp, varmed jämlikt 2 % tingshusmedel skola utgöras, varjämte ett exemplar av utgifts- och inkomststaten skyndsamt skall till länsstyrelsen insändas.

45.

Om debitering och upphörd av tingshusmedel stadgas i uppbördsförord- ningen.

5 5. Till utdebitering beslutade medel äga tingshusbyggnadsskyldige uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör tingshusbyggnadsskyldiges fordran hos statsverket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till tingshusbyggnadsskyldige.

6 &. Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till tingshusbyggnadsskyldige överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över de- biterade och till tingshusbyggnadsskyldige utanordnade tingshusmedel.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946. Genom denna förordning upphäves förordningen den 30 juni 1933 om de- bitering och uppbörd av tingshusmedel.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall iakttagas: 1) I fråga om dels tingshusmedel, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering, dels ock tingshusmedel för inkomst, vilka påförts eller påföras på grund av 1946 års taxering, i den mån nämnda me- , del erlagts eller skolat erläggas under första uppbördsterminen eller å första

uppbördsstämman, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. 2) Tingshusmedel för fastighet för åren 1946 och 1947 skola för skatte- ». krona och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för * åren 1947, respektive 1948.

3) Tingshusmedel, som förfalla till betalning vid den första terminen eller stämman för uppbörd av 1946 års kronoutskylder, skola, i den mån de in- flyta, tillfalla statsverket.

F ö r s 1 a g till lag angående ändrad lydelse av 5 och 6 55 lagen den 10 juli 1899 : (nr 58 s. 1) om ersättningäav allmänna medel ivissa fall för skada, * som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera.

Härigenom förordnas, att 5 och 6 åå lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera, skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 &.

Vad förut — _ _ Om händer,

vad han fått om händer enligt särskilda stadganden om indrivning av allmänna avgifter med mera,

influtna bötesandelar _ _ _ redovisning emottagits.

I fall, som i denna paragraf sagda äro, skall dock ersättning av allmänna medel ej utgå för vad ledamot i magistrat, uppbördskommissarie eller stads- fogde tillgriper och förskingrar av stadens medel.

6 %. Vad ovan _ _ _ särskilda stadganden om indrivning av allmänna av- gifter med mera eller om _ _ _ ej utgå för vad exekutionsbetjänt i stad med egen uppbördsförvaltning tillgriper och förskingrar av stadens medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola i fråga om kommu— nalutskylder, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering, äldre bestämmelser fortfarande gälla.

F ö r sla g till förordning angående upphävande av förordningen den 30 april 1943 (nr 205)) om? erkända skatteförmedlingskassor och: förordningen samma dag (nr 206) om utskyldsbetalning genom erkända skatte- förmedlingskassor.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteförmedlingskassor och förordningen samma dag om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor skola upphöra att gälla från och med den 1 januari 1947; dock att bestämmelserna i sistnämnda förordning alltjämt skola äga tillämpning i fråga om anstånd med erläggande av utskyl- der, som beviljats före sist angivna dag.

F ö r s ] a g till förordning om ändrad lydelse av 5 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

Härigenom förordnas, att ä 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 an- gående postsparbanken skall erhålla följande ändrade lydelse.

% 2. Mom. 1. Envar äger _ _ _ i postsparbanken. Insättning må _ _ _ särskild motbok.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestäm- melsen i 5 2 förordningen i dess äldre lydelse äga tillämpning i fråga om skatteförmedlingskassa, som den 31 december 1946 varit erkänd, till och med mars månads utgång år 1947.

F ö r sla g till lag angående ändrad lydelse av 52 5 lagen den 221uni 1911 (nr 74) om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 52 & lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse skall erhålla följande ändrade lydelse.

52 %. Varda penningar _ _ _ hos bolaget. En och _ _ _ fyra tusen kronor. Bankaktiebolag må — — _ i mot- boken. Ej må _ — _ bolaget åberopas. I fråga _ _ _ särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestämmelsen i 52 å lagen i dess äldre lydelse äga tillämpning i fråga om skatteförmedlings- kassa, som den 31 december 1946 varit erkänd, till och med mars månads utgång år 1947.

F ö r sla g till lag angående ändrad lydelse av 22 och 23 55 lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker.

Härigenom förordnas, att 22 och 23 %% lagen den 29 juni 1923 om spar- banker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

22 &. Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse än å motboksräkning; dock att sparbank — _ — upptaga lån. En och _ — _ bestämda beloppet.

Ej må _ _ _ uppsägningstidens utgång.

23 å. Insättning i sparbank skall antecknas i motbok. Motboken, som _ _ _ och insättare.

Då medel som insatts i sparbank lyftas, skall anteckning därom ske i mot- boken.

I fråga _ _ _ särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola bestämmelserna i 22 och 23 åå lagen i dess äldre lydelse äga tillämpning i fråga om skatte- förmedlingskassa, som den 31 december 1946 varit erkänd, till och med mars månads utgång år 1947.

) J ! lag angående ändrad? lydelse av; 2 $ 14:o) lagen den 26 maj 1909 ! (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

!

Härigenom förordnas, att 2 & 14:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse.

14:o) mål om inmutning _ _ _ andra personalstiftelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947 .

Förslag till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 30 april 1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning.

Härigenom förordnas, att 2 % förordningen den 30 april 1943 om skyldig- het för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning skall upphöra att gälla samt att 4 ; samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 &. Utmätningsmannen skall _ _ _ till överståthållarämbetet. Anställningskort, som inkommit till överståthållarämbetet, skall, då arbets- tagaren är mantalsskriven å annan ort än Stockholm, översändas till utmät- ningsmannen å denna ort.

Ur anställningsregister _ _ _ fem år. Uppgift angående arbetstagares arbetsanställning skall inpräglas å dennes avtrycksplåt i det hos länsstyrelsen och överståthållarämbetet förda tryckande

registret.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dårå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

F ö r s ] a g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni

1944 (nr 283) angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl.

Härigenom förordnas, att rubriken till förordningen den 9 juni 1944 an- gående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl. skall erhålla följande ändrade lydelse, att 8, 12, 13, 17 och 18 åå nämnda förordning skola upp- höra att gälla samt att 1 %, 3—6 åå, 9_11 55 samt 14—16 åå samma förord- ning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Förordning angående inbetalning av värnpliktiga m. fl. påförda utskylder. 1 5.

Värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring, må, utöver anstånd med inbetalning av skatt, varomi 56 och 57 55 uppbördsförordningen1 stadgas, i den omfattning och under de villkor, som i denna förordning sägs, beviljas anstånd med inbetalning av honom påförda utskylder.

I fråga om anstånd, som i denna förordning avses, skola, där icke nedan annorlunda stadgas, bestämmelserna i uppbördsförordningen angående an- stånd, som i 56 & sistnämnda förordning1 sägs, hava motsvarande tillämpning.

3 å. "Med utskylder förstås i denna förordning utskylder och andra medel, som avses i 1 & uppbördsförordningen.

4 &. Fråga om anstånd med inbetalning av utskylder enligt .denna förordning prövas och avgöras av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å de utskylder, vilka anståndet avser.

* Enligt alternativ II.

5 ©. Anstånd må beviljas med inbetalning av utskylder, vilka förfalla till be— talning under uppbördstermin, som till någon del infaller under tiden för militärtjänstgö-ringen eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut.

6 &. Anstånd, som — — _ skolat erläggas. Med inbetalning av utskylder —— — göras gällande.

9 %. Värnpliktig, som vill komma i åtnjutande av anstånd med inbetalning av .: utskylder enligt denna förordning, skall göra skriftlig ansökan härom. An-

: sökningen skall ställas till den lokala skattemyndighet, varom i 4 & förmäles '— _ —1942 (nr 521). | ! I 1 1 ! 10 5. !

Ansökan, som — _ — infallande uppbördstermin, som anståndet skall avse. Har ansökan _ till prövning. 11 &. Då ansökan — — —— till vederbörande lokala skattemyndighet. Nämnden skall _ — — eller avstyrkes. 14 å. . Restavgift må icke uttagas för utskylder, beträffande vilka anstånd be- ' viljats med inbetalningen enligt denna förordning, i den mån —— — —— från = militärtjänstgöring.

Angående ersättning för indrivning i vissa fall, då restavgift icke skall , utgå, är särskilt stadgat.

; 15 å. i Har, sedan —— — äger den lokala skattemyndigheten upptaga —— — ” förnyad prövning.

16 &.

Då värnpliktigs tjänstgöring upphört av annan anledning än på grund av tidsbegränsad ledighet, skall familjebidragsnämnden, därest den värn- ! ipliktige begärt anstånd med inbetalning av utskylder, ofördröjligen under-

rätta vederbörande länsstyrelse och utmätningsman om tjänstgöringens upp- hörande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola i fråga om anstånd, som beviljats före sistnämnda dag, äldre bestämmelser fortfa- rande gälla.

F ö r s 1 a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 juni 1944 (nr 284) om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å röst- rätt och behörighet.

Härigenom förordnas, att rubriken till lagen den 9 juni 1944 om upphä— vande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kom- mun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet samt 1 & samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Lag om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder med avseende å rösträtt och behörighet.

1 5. Vid tillämpning — — '-— utskylder, vilka förfallit till betalning under tiden för militärtjänstgöring eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut, un- der förutsättning att den vä—rnpliktige inom föreskriven tid gjort ansökan

om anstånd med inbetalning av utskyldema jämlikt förordningen denna dag (nr 283) angående inbetalning av värnpliktiga m. fl. påförda utskylder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall beträffande värn- pliktig, som före nämnda dag gjort ansökan om anstånd med indrivning av utskylder jämlikt förordningen den 9 juni 1944 (nr 283) angående indriv— ning av utskylder hos värnpliktiga m. fl., bestämmelsen i 1 5 lagen i dess äldre lydelse fortfarande gälla.

Förslag till

lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 åå lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 37 och 39 åå lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. ! i i 37 å. ! För varje valdistrikt skall röstlängd upprättas av lokal skattemyndighet. 1 39 %. Senast den — — — till magistraten. ] Envar, som — — avskrift därav.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

F ö r s 1 a g till lag angående ändrad lydelse av 6, 8 och 9 55 kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).

Härigenom förordnas, att 6, 8 och 9 åå kommunala vallagen den 6 juni 1930 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 5. Varje år skall röstlängd för kommunalval och kommunala beslut upprät- tas av lokal skattemyndighet.

8 5. I röstlängden —— — — beslut å kommunalstämma, municipalstämma eller allmän rådstuga ävensom val av kommunal—, municipal- eller stadsfullmäk- tige och landstingsmän.

Envar sådan —— löpande kalenderår. Där en _ —— röstberättigad person saknar rösträtt —— — territoriell församling, skall om — — — i längden.

Närmare föreskrifter —— — av Konungen.

Senast den —— — — till magistraten. Envar äger — — — avskrift därav. Vad i — — —— detta kapitel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

F ö r sl a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning.

Härigenom förordnas, att 14, 15 och 24 åå lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

14 %. För bidrag —— —— han'delsbalken sägs. Bidrag i övrigt utgår med förmånsrätt enligt 17 kap. 12 å andra stycket handelsbalken. 15 &. Bidrag debiteras, uppbäras och redovisas i den ordning Konungen före— skriver. 24 å.

Indrivning av avgift må, om så erfordras, verkställas i den ordning, som för indrivning av skatt är i uppbördsförordningen stadgad.

Den-na lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestämmelsen i 15 å i lagen träda i kraft den 1 juli 1946.

Förslag till

lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110 s. 1) angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning.

Härigenom förordnas, att lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hen- nes prästerskap och betjäning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. '

Avgifter till — —— _ eller eljest utdebiteras, skola — — det år, då debitering av de i slutlig skatt ingående avgifterna verkställes, i laga — —— — främmande församlingen.

I ändamål —— — utfärdas och före den 1 juli tillställas vederbörande — _— _ verkställer debiteringen.

Äro avgifterna —— — — äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

1 KAP.

Brister i nuvarande uppbördsförfarande.

Av de allmänna utskylder, som nu utgå för inkomsten under ett visst ka- lenderår, erläggas de å kronodebetsedel upptagna under två uppbördstermi- ner eller å två uppbördsstämmor i november månad året näst efter inkomst- året och i april—maj månader året därpå samt de å kommunaldebetsedel upptagna som regel å två eller tre uppbördsstämmor under våren och hösten sistnämnda år.1 Utskyl-derna betalas alltså av de skattskyldiga först ett å två år efter det år, då inkomsten förvärvats. Anledningen till denna sena skatte- betalning är att söka i det förhållandet, att skatten fastställes genom ett taxe— ringsförfarande, vilket intill år 1944 pågått i taxeringsnämnderna under tiden februari—maj och i prövningsnämnden under tiden juli—oktober året (taxe- ringsåret) näst efter inkomståret. De ändringar, som från och med år 1944 ge- nomförts i taxeringsorganisationen, hava förlängt den förut gällande tiden för taxeringsförrättningarna så, att taxeringsarbetet må kunna pågå i taxerings- nämnderna till mitten av juni under taxeringsåret och i prövningsnämnden till och med juni under året näst efter taxeringsåret? Nämnda förlängning av prövningsnämndens arbetsperiod kan föranleda, att tiden för erläggande av de "tilläggsutskylder, som påföras på grund av prövningsnämndens beslut, yt- terligare förskjules från tiden för inkomstförvärvet. Vad kommunerna beträf- far, förorsakas den i förhållande till inkomstförvärvet sena tidpunkten för uppbörden jämväl därav, att den kommunala utdebiteringens storlek bestäm- mes fö-rst under senare delen av taxeringsåret.

Den nuvarande uppbördsordningen medför, såsom vid tidigare behandling av uppbördsfrågan framhållits, olägenheter både för de skattskyldiga och det allmänna. Då relativt lång tid förflyter mellan inkomstförvärvet och skattebe- talningen, kan det inträffa, att den skattskyldiges inkomster vid den senare tidpunkten äro lägre än de, å vilka skatten grundar sig. Under sådan förhållan- den föreligga ofta stora svårigheter att med den minskade inkomsten betala den efter en högre inkomst beräknade skatten. Särskilda svårigheter i berörda avseende uppstå vid skattskyldigs utträde ur förvärvslivet, vare sig detta sker genom pensionering eller dödsfall; i sistnämnda fall medgiva emellertid gäl—

1 För närvarande erlägges dessutom värnskatt till staten i städerna under februari och på landet under mars månad andra året efter inkomståret. 2 I Stockholm avslutades redan tidigare arbetet 1 taxeringsnämnderna först i juni månad.

lande bestämmelser i stor utsträckning befrielse för dödsboet från skattskyl- dighet. Det ringa antalet uppbördstillfällen, varav följer, att relativt stora be- lopp förfalla vid varje uppbördstillfälle, samt dessas ojämna fördelning under året försvåra ytterligare för de skattskyldiga att i rätt tid erlägga sina utskyl- der.

De ovan berörda olägenheterna äro givetvis även av betydelse för staten samt kommunerna och övriga kommunala samfälligheter, i det att de kunna befaras föranleda en bristande effektivitet i uppbördsförfarandet med åtföl- jande minskning i första hand av de belopp, som inbetalas under uppbörds- terminer och å uppbördsstämmor, och i andra hand av de belopp, som slutli- gen inl'lyta efter indrivning. Av en undersökning, som 1936 års uppbördskom- mitté verkställde för att utröna, i vilken utsträckning 1922—1935 års kronout- skylder influtit i vederbörlig ordning eller restförts, framgår, att på landsbyg- den och i fögderistäderna antalet debetsedlar, som uppförts å restlängd, utgjor- de högst 26,44 procent (1932), lägst 22,28 procent (1929) och i medeltal 23,49 procent av samtliga utfärdade debetsedlar samt att de restförda beloppen upp- gingo till högst 14,88 procent (1922), lägst 10,28 procent (1935) och i medeltal 12,73 procent av summan av de debitera-de utskyldema. I magistratsstäderna utgjorde motsvarande procenttal i fråga om antalet debetsedlar högst 47,47 procent (1922), lägst 38,08 procent (1935) och i medeltal 42,59 procent samt be- träffande beloppen högst 14,35 procent (1923), lägst 10,29 procent (1935) och i medeltal 12,84 procent. En liknande undersökning av kommittén beträffan- de 1930 och 1933 års kommunalutskylder utvisar, att på landsbygden och i fögderistäderna antalet debetsedlar, sem uppförts å restlängd, utgjorde år 1930 28,50 procent och år 1933 27,49 procent av samtliga utfärdade debetsed- lar samt att de restförda beloppen uppgingo till år 1930 15,35 procent och år 1933 15,18 procent av summan av de debiterade utskylderna. För magistrats- städerna utgjorde motsvarande procenttal i fråga om debetsedlarnas antal år 1930 39,34 procent och år 1933 39,59 procent samt i fråga omvde restförda utskyldsbeloppen år 1930 17,24 procent och år 1933 18,72 procent.

1936 års uppbördskommitté företog även en undersökning i fråga om re- sultatet av indrivningen av restförda utskylder. Av undersökningen framgår, att av 1930 års kronoutskylder 96,30 procent influtit vid 1933 års utgång, då preskriptionstirden för nämnda utskylder utgick; 3,70 procent av utskyldsbe- loppet hade alltså gått förlorade. Av 1930 års kommunalutskylder hade vid 1935 års utgång influtit 94,68 procent; då preskriptionsti-den vid berörda tid- punkt ännu icke utgått, beräknade kommittén skatteförlusten till minst 5 pro- cent. Kommittén beräknade, att av sammanlagda beloppet av krono- och kommunalutskylder för år 1930, 650 781 106 kronor, 4,4 procent eller i runt tal 28,6 miljoner kronor kunde anses förlorade. Vidkommande 1933 års ut- skylder beräknade kommittén, som icke kunnat fullfölja undersökningen till- räckligt lång tid, att 96,3 procent av kronoutskylderna komme att inflyta, un- der det att 3,7 procent torde få anses såsom förlorade; av kommunalutskyl- derna ansågos 95 procent komma att inflyta och 5 procent komma att gå för- lorade. Av sammanlagda beloppet krono- och kommunalutskylder för år 1933,

648 725 645 kronor, beräknades 4,4 procent eller 28,8 miljoner kronor icke kunna indrivas.

Den nyssnämnda statistiken angående uppbördsresultatet kan kompletteras med siffror, hämtade ur en av borgmästaren Joel Laurin utarbetad PM an- gående skatteavdrag å vissa slag av inkomster och utvisande den procentuella restföringen av kronoutskylder vid uppbördsterminer och uppbördsstämmor åren 1936—1938. Av 1936 års kronoutskylder restfördes på landsbygden och i fögd—eristäderna 21,11 procent av antalet utfärdade debetsedlar och 9,47 pro- cent av debiterade belopp samt i magistratsstäderna 34,27 procent av antalet utfärdade debetsedlar och 8,72 procent av debiterade belopp. Motsvarande siff- ror voro i fråga om 1937 års kronoutskylder 22,05 och 9,89, respektive 33,44 och 8,85 procent samt beträffande 1938 års kronoutskylder 22,99 och 9,96, res- pektive 32,82 och 7,41 procent.

Enligt de ovan återgivna siffrorna inflyter vid uppbördstillfällen och efter indrivning så stor del av de debiterade utskylderna, att skatteförlusten icke kan sägas vara särskilt stor. Härvid är att märka, att under åren 1930— 1933 konjunkturerna voro nedåtgående samt under därpå följande år uppåt- gående. Av den upprättade statistiken framgår emellertid, att även under år med uppåtgående konjunkturer utskylderna till betydande del restföras och först efter indrivning inflyta. Sistnämnda form av upphörd är givetvis föga tillfredsställande.

2 KAP.

Tidigare förslag till skattebetalning i nära samband med inkomstförvärvet.

Under senare år hava vid flerfaldiga tillfällen både från riksdagens sida och från enskilt håll framhållits förut berörda med vårt nuvarande upp- | bördsväsen förenade olägenheter och uttalats önskemål om ett uppbördsför— ' farande, enligt vilket utskylderna uttagas i närmare samband med in- komstens förvärvande än för närvarande är fallet. Efter offentliga .utred- ningar hava framlagts olika förslag, mera eller mindre genomgripande, till uppbördsfrågans lösning i nyss angivna riktning, och även enskilda perso- ) ner hava bidragit med dylika förslag. Vissa av de framlagda förslagen hava ; föranlett partiella förbättringar av uppbördsförfarandet; någon mera väsent- » lig förändring av vårt uppbördsväsende har emellertid icke kommit till stånd.

Frågan om ett förbättrat uppbördsförfarande togs upp av 1921 års riks- dag, som hos Kungl. Maj:t anhöll om utredning rörande vilka åtgärder som lämpligen borde vidtagas för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd. Denna riksdagens framställning föranleddes dels av i riksdagens båda kam- rar väckta motioner, i vilka såsom en framkomlig väg till uppbördsproble- mets lösning angavs införande av en allmän och obligatorisk förskotts- avsättning till skatteändamål, och dels av en inom andra kammaren väckt motion, vari påyrkades utredning för utrönande, huruvida och i vad mån något kunde åtgöras för uttagande av påförda utskylder av försumliga och tredskande skattskyldiga. I riksdagens skrivelse förordades vissa åtgär- ) der i syfte att underlätta skattebetalningen, såsom att uppbördsterminerna

ordnades på ändamålsenligt sätt. Huvudvikten ansågs böra läggas på indriv- ningsförfarandet-s effektivitet gentemot skatteskolkare samt på att uppmuntra skattebetalarna själva till enkla och praktiska åtgärder för att underlätta . skattebetalnjngen. I anledning av riksdagens skrivelse tillkallades sakkunniga ; — 1924 års uppbördssakkunniga —— med uppgift att uppdraga riktlinjer för i en allmän revision av uppbörds- och indrivningsväsendet.

1924 års uppbördssakkunniga föreslogo i sitt år 1929 avgivna betänkande, att under ett är skulle i förskott å de utskylder, som påfördes under samma år, uttagas 9/10 av nästföregående års sammanlagda utskyldsbelopp. Avsikten med nämnda förskottsavsättning var alltså att uttaga den å nästföregående års inkomst belöpande skatten. Beträffande nytillkomna skattskyldiga, d.v.s.

sådana som icke nästföregående år påförts utskylder, skulle emellertid för- skottsavsättningarna börja redan under det första inkomståret och således avse den skatt, som belöpte å den under samma år uppburna inkomsten; med tiden komme denna ordning att gälla beträffande samtliga skattskyldiga. I sistnämnda fall skulle förskotten beräknas på grundval av en förhandsupp- skattning av det sannolika utskyldsbeloppet. Beträffande anställda borde denna uppskattning kunna ske närmast med ledning av uppgifter om av- löningens storlek och familjeförhållandena med mera, vilka uppgifter förut— sattes skola av arbetsgivaren lämnas till vederbörande myndighet i samband med anmälan om anställande av arbetstagare. Vad anginge gruppen egna företagare ställde det sig svårare att finna en lämplig norm för förhands- uppskattningen av blivande utskyldsbelopp. Man kunde dock tänka sig, att företagaren ålades att vid företagets igångsättande göra anmälan till veder- börande myndighet om vissa yttre förhållanden, såsom angående anlägg- nings- och rörelsekapitalet, taxeringsvärdet å i företaget använd fastighet, påräknad omsättning av varor eller dylikt, varjämte det kunde stå den skatt- skyldige öppet att uppgiva det belopp, till vilket han själv beräknade den blivande nettovinsten för året.

Då omständigheterna talade för att utskylderna under löpande kalenderår komme att i hög grad avvika från nästföregående års utskylder, borde det föreligga möjlighet för uppbörd-smyndigheten att föreskriva erforderlig höj- ning, respektive sänkning av förskottsavsättningarna.

I fråga om löntagare skulle uppbörden ske under medverkan av arbets- givarna, vilka skulle verkställa avdrag å lönen för skatten. Övriga skattskyl- diga skulle själva insända sina utskylder till uppbörd'smyndigheten. Upphör- den av förskottsavsättningarna skulle ägarum månatligen under tiden den 25 februari—den 24 november. Efter verkställd taxering och slutlig debite- ring skulle uppbörd av möjligen återstående skattebelopp förrättas under ti- den den 25 januari—den 2-4 februari påföljande år.

De sakkunniga föreslogo härutöver, att gemensam upphörd av krono- och kommunalutskylder skulle äga rum :samt att det kommunala budgetåret skulle omläggas så, att det sammanfölle med det statliga (1/7—30/6).

Alternativt rekommenderade de sakkunniga andra lösningar av uppbörds- frågan. En möjlighet vore att tillämpa de sakkunnigas förslag men att ute— sluta det ifrågasatta åläggandet för arbetsgivare att förmedla förskottsavsätt- ningarna. I sådant fall skulle alltså all skattebetalning verkställas av de skatt- skyldiga själva på sätt föreslagits beträffande egna företagare. Ett annat sätt vore att frångå tanken på förskottsavsättningar och i stället söka åstadkom- ma bättre resultat av skatteuppbörden genom vissa åtgärder först efter verk- ställd debitering. Dessa åtgärder borde gå :ut på dels bekväma betalnings— former och dels skärpta anordningar beträffande indrivningen. Det syntes även böra övervägas, huruvida icke intressekontorens verksamhet borde på lämpligt sätt uppmuntras och stödjas av det allmänna.

Förslaget mötte i yttrandena över detsamma stark kritik. Denna vände sig bland annat mot tanken på att för anställda införa obligatoriska skatteav-

drag å lönen. Vidare påpekades, att den inkomst, som enligt förslaget skulle ligga till grund för beräkningen av förskottsinvbetalningarnas storlek, åtnju- tits av den skattskyldige redan två år tidigare och att förändringar därefter givetvis kunnat inträffa beträffande den skattskyldiges inkomstförhållanden; den föreslagna beräkningsgrunden kunde därför bliva ohållbar.

I fråga om lämpligheten av att företaga gemensam uppbörd av krono- och kommunalutskylder samt omlägga det kommunala budgetåret vore me- ningarna delade.

Förslaget föranledde icke annan åtgärd, än att den dittillsvarande upp- bördsterminen för kronoutskylder, förlagd till november—december måna- der under taxeringsåret, delades på nuvarande tvenne terminer. ; Till följd av en framställning från de sakkunniga inrättades år 1926 vid ( postgirokontoret en särskild avdelning, som hade till uppgift att för de skatt- ] skyldigas räkning mottaga förskottsavsättningar för skatteändamål samt full- i göra skattebetalningar till vederbörande uppbördsmyndighet. Denna avdel- ) ning ombildades år 1933 till statens intressekontor, som ombesörjer, förutom betalning av utskylder, jämväl andra mera regelbundet före-kommande ut- gifter.

I en vid 1933 års riksdag väckt motion påyrkades utredning rörande möj- ligheterna att förlägga skatteuppbörden så nära inkomstkällan som möjligt. I motionen framhölls, att en annan skatteuppbörd än den i vårt land gäl- lande otvivelaktigt skulle, i all synnerhet under dåvarande ekonomiska be— tryck, hava räddat betydande skattebelopp för både stat och kommuner. Riksdagen ansåg emellertid icke sådana omständigheter föreligga, som mo- tiverade en omedelbar utredning.

År 1936 tillsattes efter bemyndigande av Kungl. Maj:t ånyo en kommitté — 1936 års uppbördskommitté —— med uppdrag att verkställa utredning rö- rande skatteuppbörd och folkbokföring m. rn.

I sitt år 1938 avgivna betänkande avvisade kommittén en uppbördsform, som innebar, att skatten slutgiltigt uttogs redan vid inkomstkällan. Kommit- tén uttala-de därvid, att om man ville genomföra en dylik form för uppbör- den man bleve tvungen att tillämpa schablonmässiga regler för beskattning- en. Ville man åter med bibehållande av vårt nuvarande taxeringsförfarande uttaga skatten samtidigt med inkomstförvärvet, återstode möjligheten att förskottsvis upptaga skatt efter en mera summarisk grund och därefter vid- taga korrigeringar, sedan den exakta debiteringen blivit verkställd. Varje sådant system måste emellertid i viss utsträckning medföra dubbelarbete och ökade kostnader. , Kommittén undersökte även, huruvida debitering skulle kunna ske på ; grundval av särskild av den skattskyldige avgiven förhandsuppgift angåen- ' de hans påräknade inkomst under beskattningsåret och uppbörd redan un- der samma år äga rum i enlighet med sådan debitering med korrigering i en eller annan form, sedan inkomsten taxerats i samma ordning som nu. Kommittén fann emellertid en sådan lösning icke godtagbar.

Kommittén föreslog härefter, att statliga och kommunala utskylder beträf-

fande såväl debitering som uppbörd skulle sammanslås. Med ledning av taxeringsnämndernas av prövningsnämnden ännu ej granskade beslut skulle en preliminär debitering äga rum, och därefter skulle på grund av denna debitering uttagas förskottsskatt. Ett förskottsbelopp, motsvarande hälften av det belopp, vartill skattskyldigs på visst sätt beräknade totala skatter skulle hava uppgått, därest de debiterats på grundval av de av taxerings- nämnden besluta-de taxeringarna, skulle uttagas under augusti, september och november månader under taxeringsåret. Sedan prövningsnämnden på hösten samma år fastställt taxeringarna, skulle definitiv debitering av skatt ske och slutlig uppbörd härav, efter avdrag av erlagd förskottsskatt, äga rum under februari, mars och maj månader nästföljande år.

Kommittén föreslog även, att särskilda åtgärder skulle vidtagas för un- derlättandet av frivillig förskottsavsättning för skattebetalning. Sålunda för- ordades, att sådana anstalter (intressekontor, skattekassor, skattebetalnings- föreningar, sparbanker, jordb-rukskreditkassor m. fl.) samt enskilda perso- ner och företag, som förmedlade inbetalning av utskylder, skulle erhålla visst statsbidrag i form av rabatt å de inbetalda utskylderna.

Förslaget blev föremål för åtskillig kritik i de avgivna yttrandena. All— mänt framhölls, att den förkortning av tiden mellan inkomstförvärvet och utskyldsbetalningen, som förslaget innebure, vore ganska ringa och icke kunde anses motivera de avsevärda kostnader och olägenheter, som kunde förväntas uppkomma vid förslagets genomförande.

Önskvärdheten av en omläggning av det kommunala budgetåret under- ströks genomgående av de hörda myndigheterna.

Kommitténs förslag föranledde i huvudsak ingen åtgärd. Sedan fullmäktige i riksbanken under år 1939 framlagt ett ur penning- politiska synpunkter motiverat förslag om inrättande av räntebärande post- girokonton för frivillig förskottsinbetalning av skatter, tillkallades sakkun- niga för utredning av frågan om förskottsinbetalning av skatter till det all- männa. I sin år 1940 avgivna redogörelse framhöllo de sakkunniga, att be- tydande svårigheter ställde sig hindrande i vägen för strävandet att med själva uppbördssystemet införliva en obligatorisk förskottsuppbörd, ägnad att mera väsentligt inknappa tiden mellan inkomstförvärvet och erläggandet av den på samma inkomst belöpande skatten. De sakkunniga ansågo emel- lertid, att även inom ramen av nuvarande uppbördssystem mycket skulle kunna vinnas genom lämpliga åtgärder för frivillig förskottsbetalning av skatter. De sakkunniga föreslogo därför en anordning med skattesparböc- ker eller sk*attepostgirokonton, å vilka medel, avsedda för gäldande av ut- skylder, skulle insättas. Nämnda sparböcker och postgirokonton skulle vara spärrade eller bundna, så att behållningen å dem icke finge användas för annat ändamål än skattebetalning. För att stimulera till insättning å spar- böckerna eller postgirokontona borde å medel, innestående å d'essa, utgå nå— got högre ränta än gängse inlåningsränta. För anställda borde förskottsav- sättningen ordnas så, att i anslutning till företagen bildade intressekontor eller skattekassor hopsamlade medel och insatte dessa å ett för kontoret eller

kassan upplagt, bundet postgirokonto. Till intressekontor och skattekassor av sådant slag borde utgå statsbidrag med visst belopp.

I yttrandena över förslaget tillstyrktes detta i allmänhet till sina huvud- grunder. Vissa av de hörda myndigheterna framhöllo önskvärdheten av en anordning med obligatoriska avsättningar till skatt.

De sakkunnigas förslag har icke genomförts. I motioner, väckta vid 1940 års riksdag, hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande av förslag till sådan ändring av skattebetalningssystemet, att skatterna komme att betalas samma år som inkomsten intjänades.

Bevillningsutskottet underströk i sitt betänkande i anledning av motio- nerna behovet av en bättre ordning på ifrågavarande område, vilket med särskild skärpa framträdde under dåvarande förhållanden, då på grund av det ovissa läget och ändrade konjunkturer den enskildes ekonomiska ställ— ning hastigt kunde bliva avsevärt försämrad. Risken för att det allmänna därigenom kunde i stor utsträckning tillskyndas skatteförluster vore påtag- lig. På grund av den numera avsevärt skärpta beskattningen syntes varje möjlighet till åvägabringande av en tidigare skattebetalning böra tagas un- der noggrant Övervägande. Vad som förekommit i samband med de tidigare utredningarna på detta område, vilka utredningar ännu icke föranlett lag- stiftningsåtgärder, kunde enligt utskottets mening icke anses giva vid han- den, att en lösning _— åtminstone av provisorisk art —— skulle vara omöjlig att åstadkomma. Utskottet vore självfallet icke berett att giva anvisning om huru frågan lämpligen borde lösas. Utskottet ansåge sig dock böra fram- hålla, att, såvitt utskottet kunde finna, 1924 års uppbördssakkunnigas för- slag angående obligatoriska förskottsavsättningar av anställdas avlöning un- der arbetsgivarens medverkan borde tagas under förnyad omprövning.

Utskottets betänkande godkändes av riksdagen, som i skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll, att Kungl. Maj:t ville med beaktande av vad utskottet i be- tänkandet anfört snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag i syfte att tidigare inbetalning av skatter till stat och kommun skulle kunna äga rum.

Sedan enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström erhållit i uppdrag att verkställa utredning i ovan berörda avse- ende, avlämnade denne i början av år 1941 betänkande, vari för inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital förordades en uppbörd vid inkomstkällan. I fråga om inkomst av tjänst skulle arbetsgivarna vid avlöningstillfällena verkställa avdrag för skatt enligt tabeller, upptagande vad som å avlöningsbeloppet kunde beräknas belöpa dels i statsskatt, dels i en gemensam kommunalskatt, som i huvudsak skulle ersätta skatten till landstingen och primärkommunerna. För inkomst av tillfällig förvärvsverk- samhet och vissa slag av inkomst av kapital föreslogos fasta skatteavdrag med 25 procent, medan andra slag av inkomst av kapital lämnades utan-för reformen. För inkomst av rörelse och inkomst av fastighet förutsattes en preliminär beskattning under inkomståret i förhållande till den under före- gående år debiterade skatten. För krono- och kommunalutskylder skulle ge-

mensam uppbörd äga rum. Ändring i det kommunala budgetåret föreslogs däremot icke.

I flertalet yttranden över förslaget avstyrktes detta, framför allt med den motiveringen, att de olägenheter, som vore förbundna med reformen, icke syntes uppvägas av de fördelar, vilka skulle kunna vinnas därmed, De myn- digheter, som i större eller mindre omfattning uttalade sin anslutning till förslagets huvudlinjer, ansågo överarbetning av detsamma erforderlig.

Särskilt med hänsyn därtill, att betänkandet icke innefattade utarbetade författningstexter, förordnade Kungl. Maj:t borgmästaren J. Laurin att så- som särskild sakkunnig inom finansdepartementet biträda med fortsatt ut- redning av den i betänkandet behandlade frågan.

Laurin avlämnade i september 1941 en promemoria angående skatteav- drag å vissa slag av inkomster; vid promemorian funnos fogade författnings- förslag i huvudsaklig överensstämmelse med de av Sandström uppdragna riktlinjerna, dock med sådana begränsningar, att själva kommunalbeskatt- ningen i huvudsak lämnades orubbad samt att inkomst av fastighet och av rörelse helt undantogs från reformen. Ä egentlig löneinkomst, pension och livränta skulle envar arbetsgivare verkställa skatteavdrag enligt skilda ta- beller, i vilka kommunalutskylder upptogos efter 8, 10 eller 12 kronor för skattekrona, allt efter den olika sammanlagda utdebiteringen till primär- kommunen, landstinget, vägdistriktet och tingslaget. För åtskilliga mera ore- gelbundna inkomster, vare sig de voro att anse som inkomst av tjänst eller som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, föreslogos fasta skatteavdrag med 10 procent. Skyldighet att verkställa sådana skatteavdrag skulle dock föreligga endast för statlig och kommunal myndighet, juridisk person och bokföringspliktig rörelseidkare; skatteavdrag skulle vidare icke verkställas i fråga om vissa mindre belopp. Beträffande kapitalinkomst innehöllo för- fattningsförslagen bestämmelser om skatteavdrag å 10 procent för aktieut- delningar, obligationsräntor och räntor å bankfordringar; annan kapitalin- komst lämnades utanför förslagen. Avdragna skattebelopp —— jämte sex pro- cent ränta skulle från deklarationerna införas i taxeringslängderna och sedan avräknas å de i samma ordning som nu debiterade skatterna. Belop- pen skulle avräknas i första hand å kronodebetsedelns olika skatter och i andra hand å skatten till primärkommunen. Viss del av de avdragna skatte- beloppen skulle emellertid alltid garanteras primärkommunen. Återstående kommunalskatt skulle, liksom återstående kronoutskylder, uppbäras och in- drivas i vanlig ordning.

För att under övergångsåren undvika dubbel skattebörda föreslogs, att de skatter, som belöpte å inkomst, förvärvad före ikraftträdandet av de före- slagna bestämmelserna, och förföllo till betalning efter nämnda tidpunkt, skulle efterskänkas, i den mån de belöpte på inkomstslag, som enligt det nya systemet beräknades bliva förskottsbeskattade enligt tabell.

I organisatoriskt avseende förutsatte författningsförslagen, att utmätnings- männen med underlydande befattningshavare tilldelades uppgiften att utöva kontroll å verkställandet av skatteavdrag å löneinkomster och andra dylika

inkomster samt att lämna besked om och medgiva jämkning av sådana skat— teavdrag.

De över promemorian avgivna yttranden-a gåvo 'vid handen, att övervä- gande antalet hörda myndigheter och sammanslutningar icke kunde tillstyr- ka förslagets genomförande.

Vid behandling av ärendet i statsrådet den 30 januari 1942 uttalade che- fen för finansdepartementet bland annat, att de verkställda ingående utred— ningarna och de avgivna yttrandena tyvärr givit vid handen, att en upp- bördsreform efter de föreslagna linjerna vore förenad med så avsevärda svårigheter och olägenheter, att det i varje fall icke vore möjligt att till 1942 års riksdag framlägga förslag därom. Departementschefen syftade då främst % därpå, att särskiljandet av de olika inkom'stslagen dels egentlig lönein- komst m. m. med skatteavdrag enligt tabell, dels inkomst av rörelse och av fastighet utan skatteavdrag, dels det mångskiftande gränsområdet av tillfäl- liga och oregelbundna inkomster med skatteavdrag å 10 procent —— ställde så stora krav på arbetsgivare och andra, som skulle tillämpa bestämmel- serna, att detta i varje fall icke skulle vara i praktiken möjligt utan stöd av en lokalorganisation av helt annat slag än för närvarande stode till buds. Den föreslagna förskottsbeskattningens begränsning till vissa inkomstslag hade visserligen synts ur vissa synpunkter nödvändig men ledde å andra sidan till avsevärda olägenheter, särskilt med tanke på de fall då en skatt— skyldig överginge från ett yrke till ett annat. Efterskänkandet av skatt un- der övergångsåren bleve med en sådan begränsning hart när omöjligt att genomföra på ett ens tillnärmelsevis tillfredsställande sätt och medförde i varje fall uppgifter för taxeringsnämnderna, som dessa näppeligen kunde be- mästra utan genomgripande förstärkningar i taxeringsorganisationen.

Fråga vore också, om ett uppbördssystem, 'som innebure, att de enligt skattelagarna fastställda skatterna praktiskt taget genomgående skulle utta- gas av alla löntagare, vore av sociala skäl försvarligt, så länge skatt enligt dessa skattelagar i stor utsträckning debiterades även å inkomster, som vore så små, att de läge under införselfritt existensminimum.

Beträffande fasta skatteavdrag å kapitalinkomster förelåge särskilda svå- ligheter, som bottnade däri, att kapitalinkomsterna i stor utsträckning vore skattefria, nämligen dels i den mån de tillkomme sådana skattefria subjekt som stiftelser och dylika, dels i den mån rän'tetagaren hade så ringa sam— manlagd inkomst, 'att han ej skulle taxeras.

Det kunde överhuvud ifrågasättas, om det vore möjligt att med bibehål- lande av vårt beskattningssystem, som minutiöst sökte avväga skatten efter individuella förhållanden, uttaga förskottsskatter vid källan, vilka motsva- rade den blivande skatten. I många yttranden hade detta betecknats som en olöslig uppgift. I så fall skulle en så genomgripande förbättring av upp- börden, som uppställts såsom mål för berörda utredningar, icke kunna vin- nas utan en omläggning av själva skattesystemet. Departementschefen kunde för sin del icke anse detta dittills ådagalagt utan hade för avsikt att ytter- ligare undersöka möjligheterna till en preliminär källbeskattning inom det

nuvarande skattesystemets ram. Därvid syntes man särskilt böra inrikta sig på att om möjligt ernå en källbeskattning, eller åtminstone en förskottsbe- skattning, som omfattade icke blott vissa utan samtliga inkomstslag. Möj- ligen bleve det därvid nödvändigt att även överväga sådana lösningar, en- ligt vilka förskottsskatterna anpassades efter föregående års skatt i stället för efter den beräknade blivande skatten.

Då emellertid resultatet av detta fortsatta arbete måste anses i viss mån ovisst och lösningen i varje fall måste ställas något på framtiden, borde man icke underlåta att omedelbart vidtaga vissa förbättringar i uppbörds- systemet, som visserligen vore väsentligt mindre genomgripande än de förut åsyftade men som dock kunde vara av ett visst värde. I främsta rummet syntes böra undersökas, vilka åtgärder som kunde vidtagas av statsmakter- na i syfte att uppmuntra och stödja intressekontorsverksamheten, som otvi- velaktigt varit till avsevärd nytta såväl för det allmänna som för lönta- garna själva och kunnat medföra en betydande minskning i restantiema.

Sedan fem sakkunniga tillkallats för att. utreda sistnämnda fråga, avgåvo dessa i början av år 1942 betänkande med förslag till främjande av utskylds- betalning genom erkända skatteförmedlingskassor. Förslaget förelades efter mindre ändringar genom proposition 1943 års riksdag, som med några smärre ändringar biföll propositionen. Genom riksdagens beslut har utskyldsbetal- ningen för skattskyldig, som anslutit sig till dylik kassa, underlättats dels där- igenom, att arbetsgivaren är skyldig att vid utbetalning av anställds lön å den- na avdraga belopp, som skall inbetalas till kassan, samt tillhandahålla kassan detta, dels därigenom, att skattskyldig kan beviljas anstånd med utskyldsbe- talningen, varvid han dessutom under viss förutsättning befrias från att er- lägga indrivningsavgift. Erkänd skatteförmedlingskassa erhåller statsbidrag till sina förvaltningskostnader. Anslutningen till kassorna är helt frivillig.

Efter utredning av postsparbankschefen J. Enger avgavs under år 1942 he— tänkande med förslag till åtgärder för främjande av sjöfolkets utskyldsbetal- ning. I betänkandet föreslogs inrättande av ett intressekontor, anknutet till postsparbanken, med uppgift att förmedla betalning av utskylder för sjömän. Anslutningen till intres-sekontoret skulle vara obligatorisk för sjömän, som tillhörde besättningen å mönstringspliktigt handelsfartyg eller, alternativt, han- delsfartyg av viss nettodräktighet. Postsparbanken skulle för de ifrågakom— mande sjömännen med ledning av till postsparbanken insända debetsedlar årligen bestämma de avdrag, som månatligen skulle verkställas å lönen till gäldande av de under nästkommande år förfallande utskylderna, samt däref- ter till vederbörande redare överlämna förteckningar över de bestämda avdra— gen. Under viss övergångstid skulle avdragen ske med ledning av tabell, upp- tagande för olika lönebelopp, angivna för månad, och familjeförhållanden avdragsbelopp, vilka ungefärligen motsvarade sammanlagda beloppet av å ifrågavarande lön belöpande statliga och kommunala utskylder, de senare be- räknade efter en för hela riket genomsnittlig utdebitering. Avdrag efter sådan tabell skulle verkställas även beträffande i sjöfart nyanställda sjömän, i frå- ga om vilka postsparbanken icke erhållit debetsedlar. De avdragna beloppen

skulle insändas till postsparbanken, som därmed skulle gälda under uppbörds- termin eller å uppbördsstämma förfallande utskylder. Därest på grund av vissa omständigheter hos postsparbanken innestående medel icke förslogo till betalning av vid uppbördstillfälle förfallande skatt, skulle generalpoststyrel- sen äga bevilja erforderligt anstånd med utskyldsbetalningen.

Förslaget om en särskild form för sjöfolkets utskyldsbetalning föranledde i huvudsak ingen åtgärd.

Under år 1943 togs uppbördsfrågan upp på nytt, i det att chefen för finans- departementet tillkallade åtta sakkunniga för att inom departementet biträda med fortsatt utredning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet.

Departementschefen erinrade i direktiven för utredningen om att frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet under senare år varit föremål för upp- repade utredningar. Senast hade två sakkunnigförslag i ämnet framlagts år 1941. Departementschefen framhöll därefter bland annat, att olägenheten av att skatterna för närvarande hänförde sig till tidigare års inkomster och att skattebetalningarna alltså icke vore anpassade efter de inkomster, som före- låge vid tidpunkten för betalningen, givetvis särskilt gjorde sig gällande vid ett förhållandevis högt skattetryck. Det vore därför naturligt, att frågan om upp- bördens utformning tilldragit sig ökad uppmärksamhet i sammanhang med den stegring av skattetrycket, som ägt rum under krigsåren. Vid de två senaste utredningarna hade rik'tpunkten för arbetet också varit att nå fram till en käll- beskattning, vid vilken den skatt, som skulle gäldas, så nära som möjligt an- slöte sig till löpande inkomst. Det hade hittills icke visat sig möjligt att finna en lösning på uppbördsproblemet, som på ett tillfredsställande sätt tillgodo- såge önskemålet om en sådan anpassning. Alternativa utvägar hade diskute- rats, men dessa hade i olika avseenden ansetts behäftade med sådana brister, att de icke lämpligen kunnat anlitas.

Förklaringen till att uppbördsfrågan visat sig så vansklig att lösa låge främst däri, att de svenska inkomst- och förmögenhetsskatterna erhållit en så- , dan utformning, att ett summariskt taxerings- och uppbördsförfarande icke ' kunnat genomföras utan att väsentliga rubbningar skulle inträda i den efter- strävade skatteavvägningen. En annan svårighet hade legat i den stora olik— [ het, som rådde i fråga om möjligheterna att genomföra en källbeskattning med avseende å olika slag av inkomster; en källbeskattning av arbetsinkomst läte sig exempelvis lättare genomföra än en motsvarande beskattning av rörel- seinkomst. Om man med hänsyn därtill begränsade källbeskattningen till vissa slag av inkomster, uppkomme emellertid allvarliga svårigheter, bland annat om den skattskyldige överginge från en inkomsttyp till en annan. Bedöm- ningen av uppbördsfrågan hade slutligen också påverkats av den oklarhet, _ som rätt rörande de organisatoriska förutsättningarna för den i administrativt avseende mera betungande uppbördsform, som en källbeskattning medförde.

Departementschefen uttalade slutligen, att det förhållandet, att några till- fredsställande resultat hittills icke uppnåtts, icke borde få hindra, att arbetet på en lösning av uppbördsfrågan fördes vidare. Hittills verkställda utredning- ar hade varit ägnade att klarlägga de olika alternativ, som förelåge, och gåve

alltså tillsammans en god grund för en slutlig prövning av möjligheterna att komma till rätta med ifrågavarande problem. Uppgiften för en ny utredning i ämnet borde bliva att med fasthållande av det förut angivna syftet med en uppbördsreform väga de olika förslagen mot varandra, pröva deras fördelar och nackdelar samt — om någon linje med beaktande av både skatterättsliga och praktiska synpunkter ansåges möjlig att rekommendera — utarbeta ett förslag efter denna linje, omfattande såväl författningsbestämmelser som rikt- linjer för de åtgärder i administrativt hänseende, som förslagets genomföran- de skulle påkalla.

Syftet med den ifrågasatta uppbördsreformen angåve ramen för den nya utredningen. Denna borde i övrigt vara bunden endast av den förutsättningen, att inkomst- och förmögenhetsskatternas rättsliga utformning icke i detta sammanhang kunde tänkas i väsentliga avseenden reviderad. I organisatoriskt hänseende hade utredningen givetvis att utgå från i huvudsak den förvalt- ningstekniska ram, som redan förelåge.

De sakkunniga överlämnade i början av år 1944 till chefen för finansdepar- tementet en skrivelse, vari de angåvo vissa huvudlinjer, efter vilka en lösning av uppbördsfrågan i nyss antydd riktning syntes möjlig.

De sakkunnigas förslag till omläggning av uppbördsförfarandet innebar, att under inkomståret skulle uttagas preliminär skatt, vilken avsåg att väsent- ligen täcka den slutliga skatt, som efter taxering i nuvarande ordning skulle erläggas för inkomsten under nämnda år. Det preliminära uppbördsförfa- randet skulle omfatta samtliga förvärvskällor. Den preliminära skatten skulle beräknas till 8/10 eller 9/10 av de utskylder, vilka enligt senast fastställda stat- liga och kommunala utdebiteringar utginge på grundval av den under året näst före inkomståret verkställda taxeringen. Då den preliminära debite- ringen sålunda byggde på en inkomst, vilken förvärvats cirka två år före inkomståret, kunde den inkomst, som beräknades i verkligheten inflyta un- der inkomståret, komma att i betydande grad skilja sig från förstnämnda inkomst. Till följd härav föreslogs, att det nämnda beräkningssättet skulle i förekommande fall kompletteras med en uppskattning av inkomsten under inkomståret med ledning av preliminär deklaration, avgiven av den skatt- skyldige. Ändrades inkomsten under inkomståret, så att den mera väsent- ligt komme att avvika från den inkomst, som legat till grund för den preli- minära debiteringen, borde efter ansökan hos vederbörande myndighet jämk- ning i debiteringen kunna äga rum. Sådan jämkning borde även kunna ske vid ändring i f-amiljeförhållandena, vilken hade betydelse för taxeringen, samt då förutsättningar förelåge för medgivande av avdrag för s. k. ömman- de omständigheter.

Sedan debetsedlar å den preliminära skatten tillställts de skattskyldiga, skulle uppbörd av skatten ske vid uppbördsstämmor, vilkas antal kunde be- stämmas antingen till sex såsom för närvarande eller till tolv (en i varje månad). Efter verkställd taxering av inkomsten för inkomståret skulle slut- lig debitering ske gemensamt av statliga och kommunala utskylder, därvid preliminärt debiterad skatt avräknades. Den rest-skatt, som kunde återstå

att gälda, skulle erläggas vid någon eller några av de förut omnämnda upp- bördsstämmoma. Överstege preliminärskatten den slutliga skatten, skulle det överskjutande beloppet restitueras eller avräknas å den preliminära skat- ten för nästkommande år.

Arbetsgivare med mera än en, eventuellt två anställda skulle medverka vid uppbörden av de anställdas skatter genom att vid utbetalning av lön verkställa avdrag å denna för skatten samt vid uppbördsstämma inbetala de avdragna beloppen. Arbetsgivarens skyldighet att verkställa skatteavdrag å lönen borde dock icke omfatta viss—a tillfälliga arbetare.

Även enligt dessa sakkunniga-s mening borde vid övergången till det före- slagna uppbördsförfarandet viss skatt efterskänkas, enär i annat fall de skattskyldiga skulle drabbas av för tung skattebörda.

De sakkunniga förutsatte viss förstärkning av personalen hos debiterings- förrättare och uppbördsmyndigheter med därav föranledda kostnader.

En fortsatt utredning vore enligt de sakkunnigas mening erforderlig för att utröna, om en lösning av uppbördsfrågan efter de ovan angivna huvud- linjerna vore möjlig. Vid denna fortsatta utredning borde även ytterligare undersökas, huruvida icke i fråga om inkomst av tjänst en beskattning i samband med inkomstförvärvet kunde ernås med ett system, enligt vilket den preliminära skatten uträknades med tillhjälp av tabeller, vilka direkt angåve den skatt, som under vissa förutsatta omständigheter utginge å ett inkomstbelopp; beträffande vissa löntagarkategorier kunde det finnas lämp- ligt att komplettera tabellsystemet med en beräkning av preliminärskatten efter viss procentsats. Ifrågavarande metod för beräkning av preliminärskat- ten ägde det företrädet framför den förut nämnda, att hänsyn omedelbart kunde tagas till ökning eller minskning i inkomsten.

Chefen för finansdepartementet, som ansåg en lösning av uppbördsfrå- gan efter de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna böra närmare över- vägas, fann utredningen böra fullföljas efter dessa linjer, därvid den när- mare utformningen av det förslag, som framkommit vid den nys-s verkställ- da principiella omprövningen av uppbördsfrågan, lämpligen kunde anför- tros åt ett mindre antal sakkunniga. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigan- de tillkallade departementschefen tre sakkunniga att inom finansdeparte- mentet biträda med ytterligare utredning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet.

I direktiven för utredningen uttalade departementschefen bland annat, att under den fortsatta utredningen även borde, såsom de sakkunniga föror- dat, övervägas, huruvida icke vid inkomst av tjänst den preliminära skat- ten för visst år kunde beräknas direkt på grundval av den under samma år inflytande inkomsten. Tidigare verkställda utredningar och däröver av— givna yttranden hade visserligen givit vid handen, att åtskilliga olägenhe- ter vore förenade med en dylik metod för bestämmande av preliminärskat- ten. Då emellertid ifrågavarande metod bättre än någon annan medgåve hänsynstagande till variationer i inkomsten under löpande år, borde ytter- ligare undersökning ske för att utröna möjligheten av att så begränsa be— 11—457050.

rörda olägenheter, att de icke hindrade en lösning efter denna linje, såvitt löntagare anginge. Betydelsen av en dylik lösning framginge av det förhål- landet, att löntagarna utgjorde ungefär två tredjedelar av hela antalet skatt- skyldiga. "

Efter åtskilliga utredningar sedan början av detta århundrade har för vis- sa skattskyldiga införts beskattning vid inkomstkällan i fråga om inkomst genom utdelning å aktier. Genom förordningen den 12 februari 1943 om ku- , pongskatt har nämligen stadgats skyldighet att utgöra inkomst- och förmö- % genhetsskatt till staten i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag för den, som är berättigad lyfta utdelningen, därest antingen den u'tdelningsberättigade är fysisk person, vilken ej är bosatt eller stadig- varande vistas här i riket, eller oskift dödsbo efter sådan person eller ut- ländskt bolag eller juridisk person, som enligt 25 g 2 mom. förordningen om statlig inkom-st- och förmögenhetsskatt skall likställas med utländskt bo- lag, och utdelningen ej är hänförlig till inkomst av rörelse, som här bedrivits, eller den utdelningsberättigade genom annat fång än arv eller testamente för- värvat rätt till utdelningen utan att också hava förvärvat aktien. Skyldighet att utgöra kupongskatt åligger under vissa förutsättningar även utdelnings- berättigad, som uppträder såsom bulvan för annan. Aktiebolag skall vid ut- betalande av utdelning innehålla för gäldande av kupongskatt erforderligt belopp. Kupongskatt utgår med 20 procent av utdelningen.

Såsom förut omnämnts, hava även enskilda personer framkommit med förslag till uppbördsfrågans lösning. Av dessa torde ett förslag, som fram- lagts av numera avlidne f. d. professor-n Karl Ljungberg, i den allmänna diskussionen hava tilldragit sig viss uppmärksamhet.

Ljungbergs förslag innebar, att preliminär skatt för inkomst skulle uttagas under samma år, som inkomsten uppbars. Nämnda skatt skulle beräknas med ledning av den inkomst, som fanns angiven i senast upprätt-ade taxe- ringslängd, samt uträknas efter skattesatser, som för statsskatten, respektive , de kommunala skatterna fastställts året näst före inkomståret. De belopp, som skulle erläggas i preliminär skatt, skulle upptagas i en skattebok, som före inkomstårets ingång tillställdes den skattskyldige.

För skattskyldig arbetstagare skulle skatteboken angiva antagen inkomst och preliminär skatt samt dessutom det procenttal, som nämnda skatt ut- gjorde av inkomsten i fråga. Arbetsgivaren skulle vid varje utbetalning av lön innehålla så stor del av denna, som motsvarade sagda procenttal.

För annan skattskyldig än arbetstagare skulle den preliminära skatten för-falla till betalning med en fjärdedel sista dagen av varje kvartal. Den skattskyldige kun-de göra inbetalningar, när han så önskade, blott han iakt- tog, att å varje förfallodag inbetalts så mycket, som då förföll till betalning. Skilde sig den antagna inkomsten avsevärt från den, som kom att uppbäras under beskattningsåret, kunde jämkning av den preliminära skatten äga rum.

Om skattskyldig jämte löneinkomst hade inkomst exempelvis av kapital eller rörelse, borde, därest sistnämnda inkomst vore obetydlig i förhållande till lönen, skatten å kapital- eller rörelseinkom-sten erläggas i samband med skatten å löneinkomsten. Vore däremot inkomsten av kapital eller rörelse mera betydande, borde särskild skattebok för berörda inkomst utfärdas.

Redovisning av inbetald skatt skulle ske sålunda, att skattemärken eller skattecheckar inköptes och inklistrades i skatteboken. Efter varje kvartals utgång skulle skatteboken uppvisas för uppbördsmyndigheten, som kon- trollerade, att vederbörlig inbetalning skett. Ur skatteboken skulle samtidigt från-skiljas en kupong, varav framgick, hur stort skattebelopp som inbetalts; kupongen skulle därefter insändas till länsstyrelsen för att tillställas veder- börande debiteringsförrättare, som gjorde anteckning om inbetald skatt i ve- derbörlig längd. Länsstyrelsen skulle tillställa kommunerna dem tillkomman— , de skatt.

Sedan taxering ägt rum, skedde debitering av den slutliga skatten, varvid preliminärt inbetald skatt avräknades. Överstege den slutliga skatten», vad som preliminärt inbetalats, skulle skillnaden därefter uppbäras; hade preli— minärt för stort belopp erlagts, skulle mellanskillnaden restitueras eller gå i avräkning mot följande års preliminära skatt.

3 KAP.

Uppbörd av skatt vid inkomstkällan i vissa utländska stater.

I Betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare in- betalning av utskylder, del I (SOU 1941: 5), finnes intagen redogörelse för de skilda former av beskattning vid inkomstkällan, som införts i England, Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakiet, Norge och Finland. Till denna redo- görelse hänvisar uppbördsberedningen.

Nedan redogöres för den lagstiftning, som under år 1943 ägt rum i några främmande stater i syfte att införa eller giva utsträckt tillämpning åt ett system med skatt i samband med inkomstförvärvet.

I Amerikas Förenta Stater har genom Current Tax Payment Act of 1943 föreskrivits skyldighet för arbetsgivare att innehålla 20 procent av det be- lopp, varmed anställds lön överstiger visst belopp, approximativt motsvaran- de det för honom medgivna skattefria person- och familjeavdraget; för skatt- skyldiga med lägre inkomster har med hänsyn till att viss del av värnskatt under alla förhållanden måste erläggas fastställts särskilt minimum för skatteavdraget. Den anställde skall till arbetsgivaren avlämna skriftlig upp- gift om civilstånd, barnantal, annan försörjningsplikt m. m. På grundval av nämnda uppgifter skall arbetsgivaren uträkna och av lönen innehålla därä belöpande skatt. Alternativt må avdraget approximativt beräknas med till- hjälp av fastställda tabeller. Arbetsgivaren skall till ett uppbördsverk avlämna redovisning över innehållna skattebelopp före utgången av januari, april, juli och oktober månader. Före januari månads utgång skall han till den anställ- de utfärda kvitto å beloppet av de under föregående år verkställda skatte- avdragen.

Efter inkomstårets utgång avgi'ves skattedeklaration. Överstiger eller un- derstiger beloppet av skatteavdragen den skatt, som vederbörande enligt skattelagen har att erlägga, skall arbetsgivaren efter uppbördsverkets bestäm- mande företaga erforderlig efterjustering av skatteavdragen å den utgående lönen.

Vissa undantag från skyldigheten att vidkännas skatteavdrag å lön stadgas för militär personal å aktiv stat, lantbruksarbetare, hembiträden, präster m. fl. Lön eller ersättning, utbetald till i Förenta Staterna ej fast bosatt ut- länning, skall icke heller bliva föremål för skatteavdrag enligt den nya lagen. Sistnämnda bestämmelse torde framför allt gälla utländska sjömän, som mönstrat på amerikanska båtar. (Dessa senare torde i stället drabbas av ett under år 1942 infört 30-procents skatteavdrag.)

För den, som uppbär annan inkomst än av lön eller större löneinkomst, be- träffande vilken det ovannämnda 20-procentsavdraget icke förslår att täcka den slutliga skatten, stadgar lagen skyldighet att avgiva preliminär deklara- tion den 15 mars under inkomståret för beräkning av skatten för detta är; samtidigt skall avlämnas efterdeklaration beträffande föregående års in- komst. Nämnda preliminära deklaration kan sedermera justeras genom ny preliminär deklaration den 15 juni, den 15 september eller den 15 december under inkomståret. Den, som i preliminär deklaration uppgiver inkomst, för vilken den preliminära skatten med viss procent understiger den slutliga | skatten, straffas med böter. ) I England har tidigare skatt vid inkomstkällan uttagits i fråga om arrende- ! inkomster, räntor, dividender eller ann-uiteter, som erläggas i England, samt ) inkomst av tjänst, som uppbäres av statstjänstemän och tjänstemän vid järn- . vägsföretag. Beträffande övriga löntagare har skatten efter verkställda taxe— 1 ringar, avseende halvår, uppburits tio månader efter inkomstens förvärvande. *, Under år 1943 har för parlamentet framlagts ett förslag till lag om skatt ) vid inkomstkällan för veckolöntagare. Enligt detta fastställes av arbetsgiva- .' ren vid slutet av varje vecka det skattebelopp, som löntagaren är skyldig ) erlägga för den sammanlagda löneinkomsten till och med nämnda tidpunkt. Skattebeloppet uträknas efter den totala löneinkomsten, minskad med en proportionell del av de årliga avdrag vid taxeringen, som vederbörande är berättigad åtnjuta. 'Det skattebelopp, som skall avdragas en viss vecka, ut- göres av den skatt, som svarar mot den sammanlagda inkomsten till och med den ifrågavarande veckan, minskad med den skatt, som redan avdra- gits föregående veckor under året (»ackumulativ skatt»). Med det angivna sättet för beräkning av skatteavdragen komma dessa att hålla jämna steg med den slutligen utgående skatten, och man undviker för stora skatteavdrag vid fluktuerande inkomster, vilket skulle kunna bliva följden, om man vid bestämmandet av skattebeloppet enda—st toge hänsyn till inkomsten under en viss vecka. Om lönen tillfälligt sjunker eller upphör, kan det inträffa, att skatten till och med slutet av en viss vecka blir mindre än det sammanlagda skattebe- lopp, som avdragits föregående veckor. I dylika fall skall arbetsgivaren ome- delbart återbetala skillnadsbeloppet. Denne torde i regel för dylik återbe- talning hava tillgängliga skattemedel, som avdragits för andra anställda. Är så icke fallet, erhåller arbetsgivaren medel från statskontoret (the Inland Revenue). Den ackumulativa skatten till och med årets sista vecka (den totala skat- ten på inkomsten för hela året, sedan vederbörlig hänsyn tagits till hela årets ) avdrag vid taxeringen) kommer, med vissa obetydliga undantag, att bliva ) lika med den slutliga skatt, som löntagaren har att betala för det ifrågava- ' rande året.

Vid fluktuerande lön tenderar systemet att utöva en utjämnande inverkan på den verkliga nettoinkomsten från vecka till vecka, ty under veckor med högre inkomst komma skatteavdragen att bliva proportionsvis större och

under veckor med lägre inkomst proportionsvis mindre; eventuellt kan ifrå- gakomma återbetalning av skatt. Om en löntagare är borta från arbetet på grund av sjukdom och ej erhåller någon lön, kan det vid hans återkomst till arbetet visa sig, att han är berättigad till återbetalning av skatt. Skatten till och med slutet av den vecka, under vilken han återvänder till arbetet, kan nämligen vara mindre än den skatt, som avdragits, innan han blev sjuk.

Systemet anses icke komma att medföra besvärliga uträkningar för ar- betsgivaren. Varje löntagare erhåller av statskontoret ett nummer, hänvisan- de till en kod, som angiver honom vid taxeringen tillkommande avdrag, och kodnumret meddelas arbetsgivaren i god tid före skatteårets början. Arbets- givaren erhåller också skattetabeller, som utvisa den ackumulativa skatten för varje kodnummer och varje förekommande sammanlagt lönebelopp till och med slutet av varje vecka under året. Vid bestämmande av skatteav- draget för viss vecka avläser arbetsgivaren ur tabellerna (under det för den ifrågavarande anställde tillämpliga kodnumret) den ackumulativa skatten å lönen till och med slutet av ifrågavarande vecka. Arbetsgivaren avdrager därefter å lönen för nämnda vecka skillnaden mellan den ackumulativa skat— ten till och med slutet av nämnda vecka och den sammanlagda skatt, som avdragits föregående veckor; överstiger den senare skatten den förra äter- betalas skillnaden. Ett skatteavdragskort tillhandahålles arbetsgivaren av vederbörande skatteinspektör för varje löntagare, och på detta skola utbe- talda löner och avdragna skattebelopp antecknas vecka för vecka.

Arbetsgivaren inbetalar varje månad den av honom innehållna skatten till vederbörande skatteuppbördsman. Rör det sig om mindre belopp, kunna inbetalningarna verkställas kvartalsvis. Efter beskattningsårets utgång in- sänder arbetsgivaren skatteavdragskorten till skatteuppbördsmannen; vid samma tidpunkt utfärdar arbetsgivaren åt den anställde intyg om beloppet , av den skatt, som under beskattningsåret innehållits. Uppgår den under 3 beskattningsåret innehållna skatten till högre eller lägre belopp än den slut- , liga skatten, utjämnas skillnaden sålunda, att för kommande beskattningsår en kod fastställes, som tager hänsyn till skillnadsbeloppet. Är den innehållna * skatten större än den slutliga, äger dock löntagaren påfordra omedelbar utbetalning av överskottet.

Om löntagaren under beskattningsåret blir berättigad till större avdrag vid taxeringen, än tillämpad kod medgiver, har han att anmäla förhållandet till skatteinspektören, varefter denne bestämmer, att en mot det större avdraget svarande kod i fortsättningen skall tillämpas vid verkställandet av skatte- avdrag, samt lämnar arbetsgivaren meddelande om beslutet.

Då anställd flyttar från en arbetsgivare till en annan, lämnar den förre arbetsgivaren statskontoret meddelande härom samt den anställde intyg om ditintills under året utbetald lön och innehållen skatt. Den anställde över- lämnar intyget till den nya arbetsgivaren, vilken upplägger ett nytt skatte- avdragskort och fortsätter att verkställa skatteavdrag.

Då en arbetsgivare anställer en person, vilken icke tidigare vidkänts skat- teavdrag, har arbetsgivaren att omedelbart underrätta skatteinspektören här-

om för att denne skall bestämma den kod, enligt vilken skatteavdrag skall verkställas. Tills så skett, avdrages skatt i enlighet med en kod, som gäller för ogift person med relativt låga avdrag vid taxeringen.

Statskontoret kontrollerar riktigheten av de av arbetsgivarna avdragna och till kontoret insända skattebeloppen dels genom granskning av de inkomna skatteavdragskorten, dels genom en löpande stickprovsrevision hos arbets- givarna.

Parlamentet har antagit ovannämnda lagförslag med det tillägget, att det skall avse icke blott veckoavlönade utan även andra löntagare.

I Finland har sedan några decennier skatt vid inkomstkällan uttagits be- träffande dividender (utdelningar) från aktiebolag. Genom lagen den 6 au- gusti 1943 om förskottsuppbörd av inkomst- och förmögenhetsskatt, vilken trätt i kraft den 1 januari 1944, har i fråga om nämnda skatt införts en för- skottsuppbörd, vilken är anordnad i det stora hela på samma sätt, som i vårt land föreslagits av Sandström och Laurin.

Enligt lagen den 22 december 1943 om temporär förskottsuppbörd av kom- munalskatt, vilken lag gäller i fråga om skatter, som skola uppbäras för åren 1943—47, kunna kommunalfullmäktige på landet och i stad besluta, att i av- räkning å de skatter, som vid kommunaltaxeringen påföras, skall vid en eller flera förskottsuppbörder under beskattningsåret erläggas viss av fullmäktige beslutad del, dock högst två tredjedelar, av den skatt, som påförts vid den närmast föregående kommunaltaxeringen. Då kommunalskatt, som skall på- föras skattskyldig, kan väntas understiga den vid närmast föregående taxe- ring påförda skatten med minst en tredjedel, skall efter ansökan förskottet fastställas på grundval av det belopp, till vilket den skatt, som skall påföras, prövas uppgå. Förskottsskatt, som icke uppgår till 400 mark, påföres icke.1

1 Under år 1944 har även i Australien införts ett »källskattesystem».

4 KAP. Olika metoder för beräkning av preliminär skatt.

Såväl det allmänna som de skattskyldiga äga intresse av att ett upp- bördssystem är så ordnat, att skatten för viss inkomst erlägges samtidigt som ' inkomsten förvärvas eller i varje fall i så nära samband med inkomstför- värvet som möjligt. Endast ett sålunda anordnat system kan beräknas er- bjuda full effektivitet för det allmänna, d. v. s. inbringa största möjliga del av den skatt, som skall utgöras för inkomsten, samt en bekväm form för Ä betalning av skatten för de skattskyldiga. Under de två senaste decennierna har man, såsom den tidigare fram- ställningen utvisar, både från statsmakternas och de enskildas sida haft * blicken öppen för de fördelar, ett uppbördssystem av den art, som ovan nämnts, skulle innebära, och även framlagt olika förslag till skapande av ' ett dylikt system. I de hittills framlagda förslagen har man sökt lösa frågan om en tidigare inbetalning av skatt på i huvudsak två olika sätt. Å ena sidan har man ansett sig icke böra göra någon ändring i det nuvarande uppbörds— systemet utan velat avhjälpa bristerna däri genom att vid sidan av det officiella uppbördsförfarandet föreslå särskilda anordningar för en frivillig avsättning av medel för gäldande av skatt. Ett av dessa förslag har även genomförts och föranlett utfärdande av förordningar om erkända skatte- förmedlingskassor och om utskyldsbetalning genom dylika kassor. De medel, som under viss tid inbetalas till de ifrågavarande kassorna, äro avsedda att ; gälda den under samma tid förfallande skatten och icke den skatt, vilken be- löper på den inkomst, som användes för avsättningen. Eftersläpningen av * skatten upphäves sålunda icke, även om den något reduceras. Å andra sidan har man föreslagit mera eller mindre genomgripande ändringar i själva upp- bördssystemet för att åstadkomma ett närmande av skattebetalningen till in- komstförvärvet. Av hithörande förslag var det av 1936 års uppbördskom- mitté avgivna i nämnda avseende minst genomgripande. Enligt 1924 års uppbördssakkunnigas förslag, såvitt detsamma avsåg andra skattskyldiga än nytillträdande, förkortades tiden mellan inkomstförvärvet och skattebe- talningen i allenast något större utsträckning än enligt systemet med skatte- förmedlingskassor. I vad förslaget avsåg nytillträdande skattskyldiga innebar detsamma dock, att skatten för viss inkomst erlades samtidigt som inkomsten förvärvades. Enligt Sandströms och Laurins förslag var förhållandet det- samma; Laurins förslag omfattade dock allenast inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. I fråga om metoden för beräknande av

den förskottsskatt eller preliminära skatt, som uttogs samtidigt med in- komstens förvärvande, förelåg viss skillnad mellan 1924 års uppbördssakkun- nigas förslag, å ena, samt Sandströms och Laurins förslag, å andra sidan, i så måtto, att enligt det förra förslaget nämnda skatt utgjorde 9/10 av nästföregående års sammanlagda utskyldsbelopp, under det att enligt de senare förslagen berörda skatt beräknades beträffande inkomst av tjänst en- ligt skattetabeller eller efter viss procentsats och beträffande tillfällig för- värvsverksamhet och kapital likaledes efter viss procentsats, varvid hänsyn togs till den löpande inkomsten, samt beträffande inkomst av fastighet och rörelse (enligt Sandström—s förslag) i förhållande till de under nästföregående år debiterade utskylderna.

I samtliga förslag till tidigare inbetalning av utskylder har förutsatts, att avräkning skall äga rum av den preliminära skatten mot den slutliga skatt, som påföres efter verkställd taxering.

Såsom ovan framhållits, bör å ett skatteuppbördssystem ställas det kravet, att skatten gäldas för ett inkomstbelopp, då detta uppbäres eller, om så ej kan ske, inom relativt kort tid därefter. För löntagare skulle detta innebära, att skatten skulle utgöras för löneperiod, d. v. s. som regel för vecka, tio eller fjorton dagar eller månad. Ägare av annan fastighet än jordbruksfastig- het uppbära inkomst för månad eller kvartal, och ägare av kapital lyfta in- komst för halvt eller helt år; skatt skulle sålunda utgå för samma perioder. Vad åter jordbrukare och rörelseidkare angår, uppbära ju dessa i varje fall de senare som regel inkomst dagligen. Då skatt icke lämpligen kan uttagas så ofta, skulle, såsom nu sker i fråga om omsättningsskatten, skatt kunna uttagas för månad.

Våra nu gällande skattelagar avse, genom bestämmelser om rätt till en mångfald avdrag av olika slag från bruttoinkomsten samt om skattens pro- gres-sion, att åvågabringa en beskattning, som tager hänsyn till den indivi- duella skatteförmågan. Med ett så utformat skattesystem kan icke förrän efter utgången av ett beskattningsår fastställas det belopp, som skall utgöras i skatt. Vill man med bibehållande av vårt nuvarande skattesystem och häri före- slår uppbördsberedningen i enlighet med direktiven för utredningen icke några väsentliga ändringar — redan under beskattningsåret uttaga skatt för därunder inflytande inkomst, torde detta därför icke kunna ske annor- lunda än genom uppbärande av förskott å den slutliga skatten. Beredningen finner således, i likhet med tidigare utredningar, att den skatt, som under beskattningsåret uttages å därunder utgående inkomst, bör gå i avräkning mot den slutliga skatt, som påföres efter taxering i nuvarande ordning.

En förskottsskatt kan tänkas utgå enligt skilda beräkningsgrunder. Den kan uttagas på grund av debitering, verkställd av vederbörande myndighet, eller, utan att sådan debitering sker, med ledning av särskilda tabeller, vil- ka angiva skatten efter viss utdebitering för olika inkomstbelopp, beräknade för viss tidsperiod, under förutsättning, att avdrag från inkomsten medgives med antaget belopp, eller slutligen med viss procent av inkomsten.

Enligt uppbördsberedningens mening innebure det obestridligen åtskilliga

fördelar, om den preliminära skatten alltid kunde utgå på grund av debite- ring, verkställd av myndighet. Härvid vore skatten före betalningstillfället fixerad, och detta skulle medföra fördelar både för myndigheten och de skattskyldiga; myndigheten skulle kunna kontrollera, att just det debiterade beloppet inflöte, och för de skattskyldiga skulle debiteringen utgöra en garanti för att riktiga skattebelopp påfördes. En debitering, som hänförde sig till inkomsten under en av de ovan nämnda inkomstperiodern—a, skulle emellertid, såsom tydligt år, vara praktiskt ogenomförbar. Skall preliminär skatt utgå efter debitering, måste debiteringen avse en längre period, lämpli- gen som regel icke kortare än, liksom för närvarande, ett år, samt verkställas före inkomstårets ingång. Till grund för debiteringen kan då läggas icke en faktiskt uppburen inkomst utan en antagen inkomst; en dylik anordning måste emellertid bliva behäftad med brister, då i många fall större avvikelser mellan de nämnda inkomsterna kunna förekomma. Ifrågavarande beräknings- sätt bör kunna användas beträffande samtliga förvärvskällor.

En metod, enligt vilken preliminärskatten uttages med ledning av förut nämnda tabeller eller med viss procent av inkomsten, synes bäst lämpad att använda i fråga om sådana förvärvskällor, beträffande vilka från brutto- inkomsten i regel avgår endast en mindre del som avdrag för omkostna- der. Förvärvskällor av denna art äro tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet (av annat slag än avyttring av egendom och lotterispel) samt kapital. Vad angår förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse är emel- lertid nämnda metod icke användbar, enär omkostnadsavdragen i nämnda förvärvskällor äro betydande. Visserligen kan i fråga om rörelse för en viss bransch approximativt fastslås, hur stor del bruttovinsten utgör av om- sättningen. Däremot är det med hänsyn till skillnaden i olika rörelsers om- kostnader nästan ogörligt att fastställa någon procentsats, som generellt skulle utvisa, hur stor nettovinsten är i förhållande till omsättningen. Det- samma torde kunna sägas vara förhållandet beträffande jordbruksfastighet och annan fastighet.

Den mest ändamålsenliga formen av skatteuppbörd är den, som innebär, att skatten uttages samtidigt med utbetalandet av det belopp, varå skatten utgår, så att den skattskyldige lyfter endast det belopp, som återstår, sedan skatten avdragits. En dylik anordning kan tänkas i fråga om förvärvskällorna tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet (med det ovan nämnda undantaget) och _ kapital, i vilka man, såsom förut framhållits, i regel kan räkna med relativt obetydliga omkostnadsavdrag; bruttoinkomsten utgör således till väsent- ligaste delen även nettoinkomst. Beträffande inkomsten från berörda för- värvskällor är det med andra ord möjligt att genomföra en om ock alle— nast approxima'tiv »skatt vid källan». Annorlunda är förhållandet i fråga om förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse. Från bruttoinkomsten av dessa kunna vid taxering medgivas så många avdrag av olika natur, att det är omöjligt att, då en inkomst inflyter, avgöra, huru stor del av denna som är nettoinkomst. För övrigt är det tydligen alldeles otänk- bart, att vid varje likvid för köpt-a varor i en rörelse avdrag skulle ske för

skatt. Detsamma torde gälla även beträffande jordbruksfastighet och annan fastighet, även om transaktionernas antal icke är så stort som i fråga om rörelse. Det får därför anses vara klart, att en källbeskattning icke kan tänkas, såvitt angår de sistnämnda förvärvskällorna.

Den preliminära skatten för inkomst av jordbruksfastighet, annan fastig- het och rörelse torde, såsom ovan framhållits, böra bestämmas genom debi- tering, vilken lämpligen icke bör verkställas för kortare perioder än ett år. Denna debitering bör ske på grundval av en inkomst, som vederbörande skattskyldig kan beräknas komma att uppbära under året. Berörda metod för | beräkning av preliminär skatt beträffande inkomst från näringsverksamhet förekommer i Amerikas Förenta Stater, Tyskland och Finland. I förstnämn- da land beräknas preliminärskatten med ledning av preliminär deklaration, , i de båda sistnämnda länderna utgår densamma med det belopp, som vid ! senast verkställda taxering påförts vederbörande. % Det är givet, att det är förenat med betydande svårigheter att beräkna in- ! komsten för ett kommande år. Vanligen torde man väl vid en dylik beräk- ! ning nödgas utgå från den inkomst, som vederbörande haft under något år I

före det år, beräkningen avser, samt justera nämnda inkomst med hänsyn till de förändringar däri, som kunna förväntas uppkomma under inkomst- året. För att kunna verkställa en dylik förhandsberäkning av preliminär- skatten är debiteringsmyndigheten tydligen beroende av medverkan från den skattskyldige. Sådan medverkan torde dock vara erforderlig endast i sådana fall, då inkomsten under inkomståret kan beräknas komma att i högre grad avvika från en under ett tidigare år uppburen inkomst, vilken är för debi— tering-smyndigheten känd. I andra fall synes lämpligen sistnämnda inkomst kunna antagas komma att utgå jämväl för inkomståret. Det kunde härvid synas naturligt, att den blivande inkomsten beräknades till samma belopp, som vederbörande enligt taxering förvärvat under året näst före inkomståret. Då preliminärskatten för underlättande av skattebetalningen bör uppbäras under ett relativt stort antal uppbördsterminer, jämnt fördelade under in- komståret, bör emellertid debiteringen av berörda skatt vara verkställd före inkomstårets ingång eller i varje fall så tidigt i början av nämnda år, att taxering av inkomsten för nästföregående är icke slutförts och i regel icke ens deklaration rörande samma inkomst avgivits. Vederbörande myndighet äger ') således icke, då debitering av preliminärskatt skall verkställas, tillgång till

uppgift om nämnda inkomst och kan därför ej heller lägga denna till grund för debiteringen. Den inkomst, som vid tidpunkten för debiteringen är för myndigheten känd, är den, för vilken taxering skett under året näst före in- komståret. Lägges denna inkomst till grund för debiteringen, förutsättes alltså, att inkomsten under det nästföljande inkomståret kommer att vara lik-a med en inkomst, som uppburits cirka två år före nämnda år. Det är tydligt, att i många fall ifrågavarande inkomster avsevärt skilja sig från varandra. I dessa fall bör det ligga både i de skattskyldigas och i det allmännas intresse, att den inkomst, som skall ligga till grund för debiteringen, beräknas så, att den bättre motsvarar den inkomst, som verkligen kan förväntas inflyta un-

der det kommande inkomståret; vederbörande skattskyldig bör därför till debiteringsmyndigheten avlämna uppgift om nämnda inkomst, och debite- ringen bör då ske på grundval av denna inkomst i stället för den senast taxerade inkomsten. Sker en beräkning av preliminärskatten för ett inkomst— år med ledning av särskild uppgift från den skattskyldige i de fall, då in- komsten enligt senast verkställda taxering skulle i mera betydande mån skilja sig från den inkomst, som verkligen kan antagas komma att uppbär-as un- der inkomståret, torde större tvekan icke behöva hysas för att som regel lägga inkomsten enligt senast verkställda taxering till grund för debitering av preli— minärskatt. Den nyss omförmälda beräkningen av preliminärskatt med led- ning av särskild uppgift från den skattskyldige bör kompletteras med möj- lighet att under inkomståret, där så erfordras, jämka preliminärskatten, så att den bringas i så nära överensstämmelse som möjligt med den slutliga skatt, som kan förväntas komma att bliva vederbörande påförd. Att emeller- tid den arbetsbelastning för debiteringsmyndigheten, som en debitering av preliminärskatt kommer att medföra, ytterligare ökas genom ifrågavarande särskilda beräkning av sådan skatt och jämkning däri är ju tydligt. I Tysk- land och Finland, där, såsom tidigare sagts, preliminärskatten för närings- idkare utgår med belopp, som enligt senast verkställda taxering påförts ve- derbörande, kan en dylik särskild beräkning eller jämkning under den ovan angivna förutsättningen äga rum. I Amerikas Förenta Stater, där prelimi- när skatt för näringsidkare alltid beräknas med ledning av deklaration, av- given av den skattskyldige, kunna uppgifterna däri justeras i senare kvar- talsvis under inkomståret avlämnade d-eklarationer.

Den nyssnämnda metoden, enligt vilken preliminär skatt beräknas med ledning av senast verkställda taxering eller särskild uppgift (preliminär de— klaration), avgiven av skattskyldig, kan utom beträffande förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, i fråga om vilka berörda metod är den enda användbara, tillämpas även såvitt angår övriga förvärvs- källor. Härigenom ernås en enhetlighet beträffande beräkningen av prelimi- närskatten, som måste innebära en fördel. Vad beträffar förvärvskällorna tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet (av annan art än avyttring av egendom och lotterispel) samt kapital kan emellertid preliminärskatten beräknas jäm- väl enligt ann-an metod än den nyssnämnda. Nämnda skatt kan sålunda be— räknas i fråga om tjänst med ledning av förut omnämnda skattetabeller eller med viss procentsats av inkomsten samt beträffande tillfällig förvärvsverk- samhet (med berörda undantag) och kapital likaledes efter viss procentsats av inkomsten. En fördel med de nämnda beräkningssätten ligger däri, att vid varierande inkomster den preliminära skatten ökas eller minskas i förhållan- de till ökningen eller minskningen i inkomsten. Utformas skattetabellerna så, att vid uträkningen av skatten för visst inkomstbelopp, uppburet under an- given tidsperiod, hänsyn tages till samtliga inkomstskatter samt till olika civilstånd, barnantal, ortsgrupper och kommunala utdebiteringar torde, därest skattskyldig icke har annan inkomst än sådan, som drabbas av skatt enligt tab-ell, och ej heller förmögenhet samt inkomsten utgår under vä-

& t t i ?

sentligaste delen av året utan alltför stora variationer mellan de olika löne- perioderna, den enligt tabell uträknade skatten relativt nära sammanfalla med den slutliga skatten. Har den skattskyldige jämte inkomst, för vilken skatten beräknas enligt tabell, annan inkomst eller förmögenhet eller har han rätt att vid taxering åtnjuta mera betydande avdrag, till vilka hänsyn icke tagits vid uträknande av de i tabellen angivna beloppen, eller utgår inkomsten under blott en del av året eller vid vissa utbetalningstillfällen med betydligt större belopp än eljest (t. ex. då ackordsersättning utbetalas ett fåtal gånger under året), kan större eller mindre differens mellan den preliminära och slut- liga skatten uppstå. En beräkning av preliminär skatt efter viss procentsats torde giva ett mera approximativt resultat än en beräkning av sådan skatt enligt de omförmälda skattetabellerna. Vad förvärvskällorna tillfällig för- värvsverksamhet och kapital angår, torde svårigheten att beräkna prelimi- närskatten till belopp, som så nära som möjligt överensstämmer med den slutliga skatten, ökas därigenom, att inkomsten från nämnda förvärvskällor i regel endast utgör en biinkomst till annan inkomst och att i följd därav den slutliga skatt, som belöper på förstnämnda inkomst, med hänsyn till skatteprogressionen kommer att uppgå till olika belopp, beroende på stor- leken av den sistnämnda inkomsten.

En förutsättning för att preliminär skatt skall kunna beräknas enligt skattetabell eller efter viss procentsats är, att denna beräkning jämte inne- hållande av den beräknade skatten verkställes av den, som utbetalar det skattepliktiga beloppet. Det kan nämligen näppeligen tänkas, att åt den skattskyldige själv anförtros att uträkna skatten. Berörda beräkningssätt för- utsätter alltså medverkan i fråga om inkomst av tjänst och tillfällig förvärvs- verksamhet av arbetsgivare samt beträffande inkomst av kapital av banker och andra personer, som utbetala utdelning å aktier och andelar eller ränta å räkning hos bank eller annan penninginrättning eller å obligation, förlags- bevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning.

De skattetabeller, som i vissa utländska stater användas för att uträkna preliminär skatt å inkomst av tjänst, äro av olika slag. I Tyskland och Fin- land1 nyttjas tabeller, vilka för inkomsten under en löneperiod, vecka, fjor- ton dagar eller månad, angiva den dårå belöpande skatten. I England åter användas tabeller, som angiva skatten för inkomsten under den första löne— perio'den under inkomståret samt för den sammanlagda inkomsten till och med den andra, tredje etc. till och med den sista löneperioden under nämn- da år. I sistnämnda land har arbetsgivaren att vid varje senare löneperiod än den första sammanräkna all inkomst, som arbetstagaren till och med sagda löneperiod uppburit, vidare med ledning av tabellen uträkna skatten för samma inkomst samt slutligen från denna skatt avdraga för tidigare löne- perioder erlagd skatt. Med sistnämnda metod justeras successivt under in- komståret oriktigheter i skatteberäkningen, vilka på grund av progression eller andra omständigheter, vartill hänsyn icke tages i tabellerna, kunna

1 I Finland inbegripas icke kommunala utskylder i de i tabellerna upptagna skattebeloppen.

uppkomma, därest skatten beräknas särskilt för varje löneperiod för sig, såsom sker i Tyskland och Finland. Användandet av den engelska metoden förutsätter emellertid ett betydligt större antal tabeller än som erfordras vid tillämpning av den tyska eller finska metoden; den förra metoden är där— jämte mycket betungande för arbetsgivarna. Beredes de skattskyldiga möj- lighet att genom myndighets försorg erhålla jämkning i preliminär skatt, därest denna kan antagas komma att i stör-re mån avvika från den slutliga skatten, kunna de felaktigheter vid beräkning av preliminärskatten, vilka stundom uppstå vid användning av den senare metoden, väsentligen elimi- neras, utan att arbetsgivarnas medverkan i högre grad behöver påfordras. Vid sådant förhållande anser uppbördsberedningen skäl icke föreligga att tillämpa den förra mera invecklade metoden.

I ett från enskilt håll framfört förslag till lösning av uppbördsfrågan har förordats, att i fråga om löntagare (liksom beträffande övriga skattskyldiga) den preliminära skatten visserligen skulle grundas på senast verkställda taxe- ring men att, såvitt angår löntagarna, nämnda skatt skulle uttagas efter den procentsats, som skatten utgjorde av inkomsten enligt berörda taxering. På så sätt skulle hänsyn kunna tagas till variationer i inkomsten under inkomst- året. Ändras inkomst, civilstånd eller barn'antal under detta år, giver emel- lertid icke en på ovannämnda sätt beräknad procentsats ett riktigt uttryck för preliminärskatten. Det torde därför ofta enbart innebära en onödig om- gång för debiteringsförrättaren att uträkna ifrågavarande procentsats och för arbetsgivaren ett tyngande merarbete att procentuellt beräkna prelimi- närskatten; en direkt debiterad preliminärskatt torde i regel vara att anse så- som lika riktigt beräknad som en på angivna sätt procentuellt beräknad skatt.

Ovan har framhållits, att en s. k. källskatt endast kan komma i fråga, såvitt angår förvärvskällorna tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapi- tal. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida det icke kunde vara lämpligt att uttaga preliminär skatt endast å inkomsten från berörda för- värvskällor. Enligt 1924 års uppbördssakkunnigas förslag, liksom det av Sandström avgivna, avsåg preliminärskatten samtliga förvärvskällor. Däremot föreslog Laurin en begränsning av preliminärskatten till de förstnämnda förvärvskällorna, då endast i fråga om dessa avdrag för skatt kunde ske i samband med utbetalande av belopp, vartill skatten hänförde sig. I Amerikas Förenta Stater, Tyskland och Finland utgår preliminärskatt å inkomsten från samtliga förvärvskällor: i England uttages sådan skatt endast i fråga om arrendeinkomster samt inkomst av kapital och tjänst.

Även om preliminär skatt, såvitt angår förvärvskällorna jordbruksfastig- het, annan fastighet och rörelse, icke kan uttagas i samband med inkomst- förvärvet, erbjuder sig dock den möjligheten, att skatten kan utgöras i nära samband därmed; skatten bör, som tidigare omnämnts, av skattskyldig kun— na erläggas månadsvis, efter hand som inkomsten inflyter. Svårigheter före- ligga visserligen att bestämma preliminärskatten så, att den ungefär mot— svarar den slutliga skatten. Då av sistnämnda skatt dock i regel den väsent-

ligaste delen torde kunna uttagas under inkomståret, bör det vara en fördel både för det allmänna och de skattskyldiga, att preliminär skatt utgår jäm- väl för inkomst från här ifrågavarande förvärvskällor. Härtill kommer, att om dessa förvärvskällor icke medtagas i preliminärskattesystemet, vissa svår- bemästrade olägenheter uppkomma, då skattskyldig övergår från preliminär- beskattad förvärvskälla till annan eller tvärtom. Slutar sålunda skattskyldig att vara arbetstagare och börjar rörelse, drabbas han (huvudsakligen) icke av skatt under en tid, som i vissa fall kan uppgå till två år; i motsatta fallet får han vidkännas dubbel skatt under samma tid. I det senare fallet äro olägenheterna av samma art som de, vilka sammanhänga med övergången från vårt nuvarande uppbördssystem till ett system med preliminärskatt. Dylika olägenheter i samband med övergång till ett nytt system böra kunna , undanröjas genom visst efterskänkande av skatt; inträffa de, sedan syste-

met trätt i tillämpning, vid övergång från ett yrke till ett annat, torde knap- past ett efterskänkande av skatt vara tillrådligt. ; Med hänsyn till vad som ovan anförts finner uppbördsberedningen, att preliminär skatt bör utgå å inkomsten från samtliga förvärvskällor. Utöver nyssnämnda inkomstskatter ingå emellertid i vårt skattesystem åtskilliga andra skatter, vilka utgå på grund av taxering. Därjämte uttagas i samband med uppbörden av skatt särskilda avgifter av olika slag. I den mån pre- liminär skatt anses böra utgå i avräkning å sistnämnda skatter eller avgifter, torde skatt och sådan avgift, som grundar sig på taxering, böra beräknas på grundval av senast påförda årliga taxering eller preliminär taxering samt annan avgift med ledning av senast påförda avgift. Frågan om preliminärt uttagande av här berörda skatter och avgifter behandlas närmare under 8 kapitlet.

Enligt direktiven för utredningen har uppbördsberedningen att överväga en lösning av frågan om uppbörd av skatt i närmare samband med inkomst- förvärvet enligt de tvenne huvudlinjer, som ovan berörts: enligt den ena bör den preliminära skatten utgå efter debitering, grundande sig å verkställd taxering, beträffande samtliga förvärvskällor, enligt den andra bör skatten * i fråga om tjänst uttagas enligt skattetabeller eller med viss procentsats samt i fråga om övriga förvärvskällor efter dylik debitering. Beredningen har fun- nit sig böra framlägga tre alternativa förslag, betecknade såsom alternativ 1, alternativ II och alternativ 111, till lösning av uppbördsfrågan i ovan angivna riktning. Enligt samtliga alternativ föreslås preliminärskatten skola utgå efter debitering beträffande annan inkomst än av tjänst samt förmögenhet. I fråga om inkomst av tjänst föreslås preliminärskatten skola utgå enligt alternativ I efter debitering beträffande samtliga skattskyldiga samt enligt alternativ II med ledning av skattetabell eller med viss procentsats beträffande det övervägande antalet skattskyldiga och blott i undantagsfall efter debitering. Enligt alternativ III beräknas den preliminära skatten för omkring två tred- jedelar av löntagarna skola uttagas med ledning av skattetabell, vilket antal förutsättes skola successivt ökas, medan preliminärskatten för övriga skatt-

skyldiga uttages efter debitering. Alternativ I och III hava i huvudsak ut- formats enligt den mening, som omfattas av ledamoten Sivert, under det att alternativ II i huvudsak giver uttryck åt majoritetens, ledamöterna Wigert och Jarnerup, åsikt. Under 8 kapitlet redogöres närmare för de olika för- slagen.

Innan uppbördsberedningen lämnar en närmare redogör-else för för- slagen till ändrat uppbördsförfarande, böra först behandlas några huvud- frågor, vilka äro gemensamma för samtliga alternativ och vilkas tillfredsstäl- lande lösning dessutom torde utgöra en förutsättning för genomförande av alternativen, vilketdera man nu än väljer. De frågor, som här avses, röra gemensam debitering och uppbörd av krono- och kommunalutskylder, utde- bitering av skatt och budgetår, såvitt angår kommun eller annan kommunal ' samfällighet ävensom staten, samt ändrad folkbokföring.

5 KAP.

Gemensam debitering och uppbörd av krono- och kommunalutskylder.

Nu gällande bestämmelser om debitering, uppbörd och indrivning av kro— noutskylder återfinnas i uppbördsreglementet den 14 december 1917; indriv— ningsförfarandet regleras därjämte genom restindrivningsförordningen den 13 november 1931. För Stockholm äro motsvarande bestämmelser medde- lade i uppbördsreglementet för Stockholm den 17 april 1936.

Med kronoutskylder förstås i uppbördsreglementet årliga utskylder och av- gifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt allmän för— fattning eller med tillämpning av särskilda, av Kungl. Maj:t meddelade stad— ganden uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.

De årliga utskylder, som för närvarande utgå till kronan, äro statlig in- komst- och förmögenhetsska'tt, värnskatt samt särskild skatt å förmögenhet. Andra utskylder till kronan, som uttagas i samband med kronouppbörden, äro.utskiftningsskatt och ersättningsskatt. I samma ordning utgöras jämväl Iandstingsmedel och tingshusmedel, vilka äro att hänföra till kommunala ut- skylder. Enligt 48 å lagen om landsting ombesörjer länsstyrelsen, på lands— tingets därom framställda begäran, uppbörd av Iandstingsmedel i samband med kronoutskylderna. Med stöd av berörda stadgande hava samtliga lands— ting uppdragit åt vederbörande länsstyrelse att omhänderhava uppbörden av Iandstingsmedel. Enligt förordningen den 30 juni 1933 är länsstyrelse skyldig att på begäran av tingshusbyggnadsskyldige ombesörja även uppbörden av tingshusmedel i sammanhang med kronoutskylderna. I denna ordning torde uppbörden ske endast i ett mindre antal tingslag, år 1940 i 56 av rikets 181 tingslag. I övriga tingslag fördelas det till utdebitering beslutade beloppet på de i tingslaget ingående kommunerna, vilka inleverera sin andel samt uttaga motsvarande belopp i samband med kommunalutskylderna.

De avgifter, som uppbäras i sammanhang med kronouppbörden, äro pen- sionsavgifter enligt lagen om folkpensionering, olycksfallsförsäkringsavgif— ter, skogsvårdsavgifter, annuiteter å avdikningslån, annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor, riddarhuskapitationsavgifter, vissa försäkringsav- gifter, avgifter till hushållningssällskap samt debetsedelslösen. Härutöver ut- tagas i samband med kronoutskylderna i vissa län även andra avgifter, t. ex. vattenavgifter till befrämjande av fisket, annuiteter å lån till vissa fonder im. fl. ' '

Enligt allmänna uppbördsreglementet verkställes debitering av kronout- skylder på landet och i stad, där magistrat ej finnes (fögderistad), av hä- radsskrivaren samt i annan stad (utom Stockholm) av magistraten eller, där särskild tjänsteman (kronokassör eller motsvarande tjänsteman) finnes där- till förordnad, av denne under magistratens inseende och ansvar. I Stockholm ombesörjes debiteringen av överståthållarämbetet.

Uppbörden av kronoutskylder förrättas på landet och i fögderistad ge- nom postverkets försorg under två allmänna uppbördsterminer, den första från och med den 10 till och med den 20 november under taxeringsåret och den andra från och med den 25 april till och med den 5 maj påföljande år.

I stad med magistrat (utom Stockholm) verkställes uppbörden av krono- utskylder av magistraten eller, där särskild tjänsteman (kronokassör eller motsvarande tjänsteman) finnes därtill förordnad, av denne under magistra— tens inseende och ansvar vid två allmänna uppbördsstämmor, vilka äga rum den första viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 5 till och med den 20 november under taxeringsåret och den andra viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 25 april till och med den 5 maj påföl- jande år.1

Genom särskilda kungörelser har beträffande ett femtontal magistratsstä- der medgivits, att de allmänna uppbördsstämmorna må hållas, utom av kro- nokassören, jämväl av de banker, med vilka magistraten träffat avtal om upp- bördens förrättande. I en av dessa städer (Gävle) må uppbörden därjämte verkställas av postverket. I fråga om två magistratsstäder (Kalmar och Lund) har Kungl. Maj:t medgivit, att uppbördsstämmor må hållas av drätselkam- maren och de banker, med vilka drätselkammaren träffat dylikt avtal. .

Uppbörden av kronoutskylder i Stockholm förrättas genom överståthållar- ämbetets försorg vid två uppbördsstämmor, vilka skola vara avslutade den första den 20 november under taxeringsåret och den andra den 5 maj näst- följande år. Vid dessa skall uppbörden, i den mån den ej äger rum å skatte- verket, verkställas av postverket och de banker, med vilka överståthållaräm- betet därom träffat avtal.

Kronoutskylder, vilka påförts på grund av beslut, som fattats av mellan- kommunala prövningsnämnden senare än den 5 oktober eller av länspröv- ningsnämnd senare än den 10 oktober (av Stockholms stads prövningsnämnd senare än den 20 oktober) under taxeringsåret, eller på grund av utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, hinna icke debiteras i så god tid, att de av de skattskyldiga kunna gäldas vid den första av de allmänna uppbördster- minerna eller uppbördsstämmor—na. De uppbäras därför i särskild ordning. Inbetalningen verkställes sålunda till länsstyrelsens (överståthållarämbetets) postgirokonto för ifrågavarande utskylder å tid, som länsstyrelsen (överståt- hållarämbetet) i varje särskilt fall bestämmer.

' Uppbörd av värnskatt för budgetåret 1944/45 äger rum på landet och i fögderistad under uppbördstermin från och med den 3 till och med den 10 mars 1945 samt i stad vid upp- bördsstämma, som hålles viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 1 till och med den 15 februari 1945.

Över utskylder, som icke erlagts vid uppbördstermin eller uppbördsstäm- ma, upprättas restlängd. Denna uppgöres för landet och fögderistad av lands- kontoret samt för annan stad (utom Stockholm) av den uppbördsman, som förrättat uppbörden. Ett exemplar av restlängden överlämnas till utmätnings— mannen, som är på landet och i fögderistad landsfiskal eller annan särskilt förordnad utmätningsman (finnes i fögderistad stadsfogde skall dock denne vara utmätningsman) samt i annan stad (utom Stockholm) stadsfogde.

I Stockholm han-dhaves restindrivningen av överståthållarämbetet. Bestämmelser om debitering, uppbörd och indrivning av kommunalutskyl- der hava meddelats i lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet, lagen samma dag om kommunalstyrelse i stad samt lagen samma dag om församlingsstyrelse. Vidare återfinnas bestämmelser rörande indrivningen i restindrivnin—gsförordningen. För Stockholms del innehållas bestämmelser i * nämnda avseenden i lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stock- holm, lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm samt upp— bördsreglementet för Stockholm.

De utskylder, som uppbäras vid kommunaluppbörden, utgöras av allmän kommunalskatt (fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt), som utgår till kommun (stad, landskommun, köping) och municipalsamhälle, avgifter till församling, kyrklig samfällighet eller skoldistrikt, som icke sammanfaller '. med stad eller landskommun, samt skogsaccis. I den allmänna kommunal- .) skatten ingår, såsom ovan nämnts, i ett flertal kommtmer tingshusmedel. Till . hithörande kommunala utskylder torde även böra räknas allmän kyrkoav-

gift, som inbetalas. till kyrkofonden och utgår i förhållande till det antal skat— tekronor, för vilket församlingsavgifter erläggas; med kyrkofondens inkoms- ter gäldas bland annat utgifter för församlingarnas gemensamma ändamål. I sammanhang med kommunaluppbörden uttagas i åtskilliga kommuner ', i synnerhet i städer, köpingar och municipalsamhällen — vissa kommunala & avgifter av olika slag, såsom sotninigsn renhållnings— och snöskottningsav- ) gifter. | ( t :

På landet åvilar debiteringen av kommunalutskylder kommunalnämnden. I större kommuner ombesörjes emellertid denna uppgift på kommunalnämn- dens ansvar av avlönade tjänstemän.

I stad (utom Stockholm) åligger det magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren att ombesörja den del av debiteringen, som består i upp- rättande av debiterings- och uppbördslängd; i regel upprättas emellertid denna på drätselkammarens ansvar av någon dess tjänsteman. Drätselkammaren

; har alltid att utfärda debetsedlar. ) I Stockholm ombesörjes även debiteringen av kommunalutskylder av överståthållarämbetet.

På landet skall stämma för uppbörd av de kommunalutskylder, som debi- terats på grund av senaste taxering, hållas före februari månads utgång under året näst efter taxeringsåret på lämpligt ställe inom kommunen av kom— munalnämnden eller, på dess ansvar, av vissa dess medlemmar eller kommu- nens tjänstemän, såvida icke kommunalstämman eller, där kommunalfull—

mäktige finnas, dessa annorledes bestäm-t om tiden eller sättet för uppbör- den. En av 1936 års uppbördskommitté verkställd undersökning1 rörande antalet uppbördsstämmor för kommunalutskylder och de tider, då nämnda stämmor höllos, under år 1935 _ vid vilken undersökning uppgifter er- höllos från 2 408 landskommuner — gav vid handen, att i 1 372 av dessa, motsvarande 57 procent av hela antalet, förrättades kommunaluppbörd vid två stämmor, i 885 kommuner, motsvarande närmare 37 procent av hela antalet, ägde uppbörden rum vid tre stämmor, i 105 kommuner eller något mera än 4 procent av hela antalet, höllos fyra stämmor och i 43 kommuner förrättades uppbörden vid en stämma. I 2 kommuner höllos fem uppbörds- stämmor och i 1 kommun sex stämmor. Av 184 municipalsamhällen för— rättade 90, motsvarande 49 procent av hela antalet, uppbörd vid två stäm- mor, 85 eller 46 procent uppbörd vid en stämma och 9 uppbörd vid tre stäm- mor. Vad beträffar de tider, då kommunala uppbördsstämmor hållas, fram- gick av den verkställda undersökningen, att i fråga om landskommunerna uppbördsstämmor företrädesvis höllos i februari (90 0/0 av antalet'landskom- muner), juli (44 0/o), september (35 0lo), augusti (28 0/o) och juni (16 0/0). Upp— bördsstämmor förekommo även i mars (7 0/0), maj (9 0/0) och oktober (7 0/o), medan uppbönd under övriga av årets månader förekom endast i undantags— fall. Sålunda förekommo uppbör-dsstämmor i april i två procent av antalet kommuner, i januari i allenast en procent och i november i lika obetydlig ut- sträckning, medan uppbörd ägde rum i december endast i 7 kommuner, mot- svarande 0,3 procent. De uppbördsstämmor, som uppgivits äga rum under sist- nämnda båda månader, torde i allmänhet hava avsett uppbörd av skogsaccis. I municipalsamhällena höllos uppbördsstämmor företrädesvis i februari (35 0/o), mars (27 %), juli (21 %) och augusti (23 %). Vidare förekommo uppbörds— stämmor mera allmänti april (13 0/o), maj (9 0/o), juni (11 0/o) och september (13 %), medan under övriga månader uppbörd endast undantagsvis förekom.

l stad (utom Stockholm) verkställes uppbörden av kommunalutskylder, med iakttagande av därom i drätselkammarens reglemente givna föreskrifter, av drätselkammaren å tid och i ordning, som bestämmas av stadsfullmäktige. Enligt ovan berörda undersökning verkställdes uppbörden i 96 städer eller 84 procent av hela antalet vid tre stämmor och i 13 städer, motsvarande nå- got över 11 procent, vid fyra stämmor. I 3 städer höllos fem uppbördsstäm- mor och i 2 städer två stämmor. I fråga om tiden för uppbörden voro i stå- derna de vanligaste uppbördsmånaderna mars (79 0/0), juni (67 0/o) och sep- ' tember (81 %). Tämligen allmänt förekom uppbörd även under juli (24 0/0), augusti (17 0i'o) och februari (14 0/0). Undantagsvis ägde uppbörd rum i april (6 0/0), i maj (8 0/o) och i oktober (6 0/0), medan i stad i intet fall uppbörd ägde rum under någon av årets övriga tre månader, januari, november och december.

I vissa städer och även i åtskilliga landskommuner får inbetalning av kom- munalutskylder, förutom å uppbördsstämma, ske även genom bank eller

1 SOU 1938: 46, sid. 118, 119.

postverket. I ett hundratal landskommuner och municipalsamhällen för- rättas uppbörden uteslutande genom postverkets försorg.

I Stockholm verkställes uppbörden av kommunalutskylder av Överståt- hållarämbetct vid tre uppbördsstämmor, för vilka tiden bestämmes av äm- betet.

Efter uppbördsstämma upprättas restlängd å de utskylder, som icke gäl- dats vid stämman, på landet av kommunalnämnden och i stad (utom Stock- holm) av drätselkammaren. På landet insändes restlängden i två exemplar till länsstyrelsen, som efter verkställande av erforderliga anteckningar översänder exemplaren till vederbörande utmätningsman för de resterande utskyldernas indrivning. I stad med magistrat skall restlängden jämte berättelse, huru upp- börden utfallit, överlämnas till magistraten, som låter indriva i restlängden . upptagna utskyldsbelopp. I fögderistad skall restlängden tillställas den, som

är utmätningsman för staden.

I Stockholm handhaves restindrivningen även i fråga om kommunalut- skylderna av överståthållarämbetet.

Tidigare hava i skilda sammanhang anmärkningar riktats mot den tudel— ning av uppbördsorganisationen, som består däri, att såväl debitering som uppbörd av kronoutskylder och kommunalutskylder handhaves av skilda myndigheter, och förslag hava framlagts om gemensam debitering och upp- börd av nämnda utskylder. Sålunda föreslogo både 1924 års uppbördssakkun- niga och 1936 års uppbördskommitté, att debitering och uppbörd var för sig skulle ske gemensamt av statliga och kommunala utskylder. Uppbördskom- mitten uttalade därvid, att efter vilka riktlinjer man än ville söka genomföra en reform av uppbördsväsendet det hade synts kommittén, att en samman- slagning av debitering och uppbörd av statliga och kommunala utskylder borde ske. En sådan ordning innebure avgjort en rationalisering, som ur skilda synpunkter vore önskvärd. För den skattskyldige komme en samman—

! slagning att innebära minskat besvär samt större reda och ordning. Skatte- betalningen kunde också förenklas och underlättas därigenom att en sådan - uppbörd medgåve en jämnare fördelning av skattebeloppen på olika betal- ' ningstillfällen. Genom en sammanslagning komme åtskilligt nu nödvändigt dubbelarbete att bortfalla, varjämte vunnes större överskådlighet beträffande den totala skattebördan å olika orter samt bättre Överblick över i vilken ut- sträckning utskylder erlades i vederbörlig ordning, bleve föremål för in— cllivningsåtgärdei' och slutligen avkortades eller avskreves. I yttrandena över uppbördskommitténs förslag tillstyrktes i allmänhet den förordade samman— , slagningen av krono- och kommunaluppbörden. , I likhet med 1936 års uppbördskommitté anser uppbördsberedningen, att I även med bibehållande av nuvarande uppbördssystem betydande fördelar

vore att vinna, därest debitering och uppbörd av både krono- och kommunal- utskylder anförtroddes åt samma organ. Skall uppbörd under inkomståret ske av preliminära utskylder, bestämda efter debitering, och skall efter taxering avräkning av preliminärskatten ske mot slutlig skatt, kan en dylik avräkning särskilt beträffande kronoutskylder och särskilt beträffande kommunalut- skylder knappast tänkas.

Bestämmas preliminärutskylderna i fråga om inkomst av tjänst med led- ning av tabeller eller efter viss procentsats, därvid de sålunda beräknade skattebeloppen innefatta både krono- och kommunalutskylder, måste tyd- ligen, såvitt de ifrågavarande inkomstarterna angår, gemensam preliminär- uppbörd och till följd därav även gemensam slutlig uppbörd av de båda sla- gen av utskylder äga rum. Ett annat förfaringssätt kan därvid näppeligen komma till användning beträffande övriga inkomstslag, i fråga om vilka preliminär debitering tillämpas.

Uppbördsberedningen finner därför, vare sig de preliminära utskylderna bestämmas efter den ena eller den andra av de båda ovan nämnda metoder- na, att en sammanslagning av krono- och kommunalutskylder, i vad angår såväl debitering eller annat förberedande arbete för den preliminära upp- börden som uppbörd, bör komma till stånd.

Den ovannämnda sammanslagningen av krono- och kommunalutskylder kan, såsom även 1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskom- mitté framhållit, icke anses utgöra något ingrepp i den kommunala självsty- relsen. Det torde nämligen icke kunna påstås, att genom den föreslagna an- ordningen kommunerna betages rätten att besluta i egna angelägenhe- ter; ifrågavarande anordning innebär blott, att uppbördsförfarandet undergår en ändring, som är avsedd att medföra en mera rationell och effektiv upp- börd.

Därest krono- och kommunalutskylder sammanslås på sätt här förordas, bör, för att förenkla debitering, uppbörd och redovisning av utskylderna, över- vägas, huruvida icke vissa utskylder kunna uteslutas från det allmänna upp- bördsförfarandet. Vid ett uppbördssystem, enligt vilket preliminär skatt ut- göres beträffande blott vissa slag av utskylder och avgifter, är ett dylikt ute- slutande av särskild betydelse, såvitt angår sådana utskylder och avgifter, som icke preliminärt uttagas, enär härigenom undvikes, att dessa senare onödigt betunga slutuppbörden. Den berörda frågan har behandlats vid tidigare ut- redningar rörande en reformering av uppbördsväsendet. 1924 års uppbörds- sakkunniga föres'logo sålunda, att av de avgifter, som fortfarande uppbäras å kronodebetsedel, från det allmänna uppbördsförfarandet skulle utsöndras avgifter till privata försäkringsanstalter samt annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor. 1936 års uppbördskommitté, liksom Sandström, förordade, att avgifter till försäkringsbolag samt frivilliga leda- motsavgifter, såsorn avgifter till hushållningssällskap och riddarhuskapita- tionsavgifter, borde uteslutas från det allmänna uppbördsförfarandet. Sand— ström ansåg, att på liknande sätt borde förfaras med olycksfallsförsäkrings- avgifter, annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälserän- tor samt de särskilda avgifter, som uttagas i vissa län i samband med krono— utskylderna eller i somliga kommuner i sammanhang med kommunalutskyl— derna. Vidare höll Sandström före, att skogsvårdsavgift borde uppbäras av kommunerna i samband med uttagandet av skogsaccis. Därjämte föreslogo både uppbördskommittén och Sandström, att debetsedelslösen icke skulle ut- gå. Slutligen förordade Laurin, i likhet med uppbördskommittén och Sand-

& ! ;

f

ström, att avgifter till försäkringsbolag icke borde uppbäras i samband med kronouppbörden.

Vad angår avgifter till försäkringsbolag uppbäras dessa i samband med kro- nouppbörden med stöd av kungörelsen den 22 oktober 1886 angående upp- börd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter. De anstalter-, som i kungörelsen avses, äro brand-, hagelskade- och kreatursför- säkringsanstalter, vilka uppfylla vissa i kungörelsen angivna villkor. Ett stort antal av dessa anstalter hava numera övergått till att uttaga sina avgifter annorledes än i sammanhang med kronoutskylderna, t. ex. över postgiro.

Uppbördsberedningen kan icke finna tillräckliga skäl föreligga för att ifrå- gavarande försäkringsanstalter bibehållas vid rätten att få dem tillkommande avgifter uppburna i samband med den allmänna skatteuppbörden. I denna sin uppfattning styrkes beredningen av det ovan angivna förhållandet, att ett fler- tal anstalter ordnat avgiftsuppbörden på annat sätt än nyss sagts.

Avgifter till hushållningssällskapen uttagas i samband med kronouppbör- den enligt föreskrift i kungl. brev den 29 augusti 1919. Enligt vad uppbörds- beredningen inhämtat, upptaga fyra hushållningssällskap för närvarande sina avgifter utan sammanhang med kronouppbörden. Då hushållningssällskap äro halvofficiella institutioner, finnas visserligen större skäl att låta hushåll- ningssällskapsavgiftema uppbäras i samband med den allmänna skatteupp— börden än att medgiva, att så sker beträffande de ovan berörda försäkrings- : avgifterna. Uppbörden av hushållningssällskapsavgifterna synes emellertid

utan större olägenhet kunna ombesörjas av hushållningssällskapen själva, och beredningen anser sig därför böra förorda, att så sker.

Riddarhuskapitationsavgift utgår enligt 5 5 mom. 1 riddarhusordningen. År 1944 debiterades dylika avgifter till ett belopp av ca 40 000 kronor. Det relativt obetydliga belopp, varom således är fråga, synes uppbördsbered- ningen kunna uppbäras genom riddarhusdirektionens försorg. Erinras bör, att för ändring av riddarhusordningen erfordras gemensamt beslut av Kungl. Maj:t samt ridderskapet och adeln.

Annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor uppbäras vid krono- uppbörden med stöd av stadgande i kungörelsen den 20 december 1912 med vissa bestämmelser angående avlösning av frälseräntor. Annuiteter å avdik- ningslån uppbäras likaledes i samband med kronouppbörden enligt bestäm- melse i kungörelsen den 30 juni 1939 angående villkoren för lån från statens ' avdikningslånefond. Det synes olämpligt att kronouppbörden belastas med

&

dessa avgifter. Uppbörden av de båda slagen av annuiteter kan tänkas ske ge— _ nom länsstyrelsernas försorg sålunda, att inbetalningskort med uppgift å det

belopp, som skall inbetalas, utsändes till vederbörande. Emellertid synes det 'uppbördsberedningen mera ändamålsenligt, att uppbörden centralt handha-

ves av statskontoret, dit avgifterna slutligen skola redovisas. Redan nu har statskontoret maskiner för prägling av plåtar, angivande avdikningslånens namn och identitetsnummer. För tryckning å inbetalningskorten borde präg-

Wlas plåtar med lånens namn, nummer, namn å betalningsskyldig samt adress.

Även för förskotten för avlösning av frälseräntor torde plåtar kunna präglas

med motsvarande uppgifter. Annuiteterna böra inbetalas viss tid, förslagsvis en månad, efter det inbetalningskor'tet kommit vederbörande betalningsskyl- dig tillhanda. Genom utsändande av lämpligt antal inbetalningskort varje må— nad skulle arbetet kunna fördelas jämnt under hela året och den för ändamå- let tjänstgörande personalen kunna beredas full sysselsättning.

De särskilda avgifter, vilka uppbäras i vissa län vid kronouppbörden och i vissa kommuner vid kommunaluppbörden, torde likaledes lämpligen böra upptagas i särskild ordning av länsstyrelse, respektive kommun.

Även om ovannämnda avgifter och annuiteter icke vidare skola uppbäras i samband med den allmänna uppbörden, böra dock vederbörande fortfarande äga rätt att få avgifterna indrivna i den för indrivning av skatt stadgade ord- ningen.

Vad beträffar debetsedelslösen, utgår denna enligt kungörelsen den 3 de- cember 1897 angående ersättning till vederbörande tjänstemän för utfärdan- de av debetsedlar. Ersättningen, som upptages å kronodebetsedeln,1 utgör för debetsedel, om slutsumman icke överstiger 7 kronor, 3 öre, om densam- ma överstiger 7 kronor men icke 75 kronor, 12 öre samt om densamma upp— går till högre belopp, 50 öre.

I likhet med 1936 års uppbördskommitté och Sandström anser uppbörds- beredningen, att debitering av särskild lösen å debetsedeln är en otidsenlig, tidsödande och dessutom kostsam form för uttagande av ersättning för debi- teringskostnaden. Ur psykologisk synpunkt är det därjämte föga lyckligt att påföra en dylik avgift, då det bör förefalla de skattskyldiga egendomligt, att de utöver den skatt, som är upptagen å debetsedeln, skola gälda särskild av- gift för att debetsedel utskrivits. Uppbördsberedningen föreslår därför, att debetsedelslösen icke vidare skall utgå.

Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida olycksfallsförsäkringsavgif— ter borde uteslutas från den allmänna uppbörden. Enligt förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäk- ringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete uppbäras ifrågavarande avgifter i samband med kronouppbörden. Omfattar försäkring arbetare, som användes i rörelse, företag eller annan verksamhet, vari i re- gel minst fem arbetare äro anställda, skola dock avgifterna, där ej Konungen annorlunda förordnar, uttagas direkt av riksförsäkringsanstalten genom post- förskott eller, om riksförsäkringsanstalten anser sådant påkallat, erläggas ge- nom inbetalning å riksförsäkringsanstaltens postgirokonto eller genom in— sändande till anstalten av postremissväxel eller check eller på annat sätt, som anstalten finner lämpligt föreskriva. Även i fråga om försäkring av mindre omfattning må, på ansökan av arbetsgivare eller där omständigheterna eljest därtill föranleda, riksförsäkringsanstalten föreskriva, att avgifterna skola uppbäras på detta sätt. Efter avslutandet av den första terminen eller den första stämman för kronouppbörden, utanordnar länsstyrelsen så snart ske kan och senast före den 1 februari till riksförsäkringsanstalten vad som i

1 I Stockholm upptages debetsedelslösen å kommunaldebetsedeln, om sådan utfärdas, men eljest å kronodebetsedeln.

vederbörlig ordning influtit samt lämnar anstalten uppgift om vad som rest- förts av det belopp, som debiterats i samband med kronouppbörden. Det resterande beloppet förskjutes därefter i sin helhet av statsmedel; vad som av nämnda belopp efter indrivning inflyter tillfaller i stället statsverket.

Då riksförsäkringsanstalten själv ombesörjer uppbörden av avgifterna för de större arbetsgivarna, vilkas antal utgör cirka 58000, kunde det synas lämpligt att anstalten övertoge uppbörden även av avgifterna för de mindre arbetsgivarna, vilkas antal uppgår till omkring 667 000. Medeltalet av avgifter- nas belopp, såvitt angår de mindre arbetsgivarna, utgör cirka 9 kr.; av dessa arbetsgivare erlägga omkring 250 000 den lägsta avgiften eller 1 krona 5 öre. Med hänsyn till den sålunda i ett stort antal fall mycket låga avgiften synes det emellertid mindre rationellt att uttaga denna genom särskild försändelse. | Härtill kommer, att upptagandet av ifrågavarande avgifter å debetsedel i ] samband med den slutliga skatten icke vållar så stora olägenheter, enär indivi- l duell redovisning till riksförsäkringsanstalten icke äger rum utan statsver-

ket svarar för resterande skatt, en anordning, som överensstämmer med vad upphördsberedningen föreslår skola gälla i fråga om medel, vilka vid den allmänna uppbörden uttagas för annans räkning än statsverkets, dock med ] undantag för folkpensionsavgifter, som fortfarande skola redovisas individu- ellt. Uppbördsberedningen har på grund härav icke ansett sig böra föreslå olycksfallsförsäkringsavgifternas uteslutande från den allmänna uppbörden. Vad angår skogsvårdsavgift, utgår denna liksom skogsaccis i förhållande till det taxerade rotvärdet å avverkat virke. Då skogsaccisen bör uppbäras vid den allmänna uppbörden, torde lämpligen så böra ske även i fråga om skogsvårdsavgiften.

6 KAP.

Utdebitering av skatt och budgetår.

Kommuner och andra kommunala samfälligheter.

Allmänna synpunkter på den kommunala utdebiteringen. Den prelimi- nära skatten bör i regel täcka den väsentligaste delen av den slutliga inkomst- skatten. En kommun (härmed avses i fortsättningen även annan kommunal samfällighet) torde därför genom uttagande av preliminärskatt under ett budgetår (kalenderår = inkomstår) vanligen få det medelsbehov, vilket skall täckas med inkomstskatt, i det närmaste fyllt. Stundom kanske den prelimi— nära skatten understiger den slutliga, stundom åter är förhållandet måhän— da det motsatta. Kommunen torde därför, såvitt angår inkomstskatt, få räkna med den preliminära skatten såsom den huvudsakligaste skatteinkoms- ten under budgetåret; den slutliga skatt, som återstår, sedan preliminär skatt avräk'nats därifrån, kvarstående skatt, och som inflyter under budgetåret torde som reg-el utgöra endast en mindre del i förhållande till den under samma år inflytande preliminärskatten. Kommunen har därjämte att såsom inkomst räkna med fastighetsskatt; i regel torde denna utgöra blott en mindre del av den sammanlagda skatt-einkomsten. Såsom nedan framhålles, föreslås fastighetsskatten skola intagas endast i form av slutlig skatt.

Med hänsyn till att sålunda under ett budgetår den preliminära skatten i regel kommer att utgöra kommunens mest betydande skatteinkomst, synes den kommunala utdebitering, som fastställes för budgetåret, böra avse den preliminära skatten för samma år. För tillämpning av en sådan metod synes emellertid föreligga ett allvarligt hinder därutinnan, att man vid utdebitering- ens bestämmande icke vet, vilket skatteunderlag man har att räkna med un- der budgetåret. Så är däremot fallet, då kommun för närvarande bestäm- mer utdebiteringen i samband med fastställande av staten. Denna uppgö- res i huvudsak på grundval av de av taxeringsnämnderna beslutade taxe- ringarna. Landstingen hava länge förfarit sålunda, under det att primär- kommunerna före år 1944, då prövningsnämndens arbetsperiod avslutades under oktober månad, vid statens uppgörande kunde utgå från de genom prövningsnämndens beslut fastställda taxeringarna. Från och med nämnda år nödgas även primärkommunerna bygga sin statberäkning i huvudsak på de av taxeringsnämnderna verkställda taxeringarna. Härigenom kom— mer visserligen staten att vila på något osäkrare grund än om den uppgjorts på grundval av prövningsnämndens beslut, men någon större olägenhet här- av torde i regel icke förorsakas primärkommunerna lika litet som lands- tingen, vilka ju redan förut gått tillväga på samma sätt vid statuppgörandet.

1 l ! ;

Även om man vid fastställande av utdebiteringen för preliminär skatt icke exakt känner skatteunderlagets storlek under budgetåret, saknar man dock icke hållpunkter för bedömande av huru stora skattebelopp som kunna väntas inflyta under nämnda år. Med ledning av den under året näst före budgetåret verkställda taxeringen synes nämligen skatteutfallet under sist- nämnda år kunna bedömas med en viss grad av säkerhet. Vid stabila kon— junkturer torde nämligen skatteunderlaget i en kommun under några på var- andra följande år i regel förändras relativt obetydligt. Kunna ändringar i konjunkturläget förväntas, torde väl också de ändringar i skatteunderlaget, som härav må föranledas, åtminstone i stort kunna bedömas. Tydligt är emel- lertid, att rubbningar i det ekonomiska jämviktsläget kunna kullkasta be- räkningarna i en uppgjord stat. Detta kan emellertid inträffa även för när- varande, då staten upprättas på grundval av ett känt skatteund—erlag. Här- vid åstadkomma icke de ekonomiska rubbningarna någon ändring i det skat- teunderlag, som legat till grund för inkomstberäkningen i staten, men väl i de skattebelopp, som beräknats inflyta; vid exempelvis nedåtgående kon- junkturer med för de skattskyldiga minskade inkomster kan, på grund av att skatten icke betalas samtidigt med inkomstförvärvet, den del av den de- biterade skatten, som normalt bruk-ar inflyta, kraftigt nedgå. Den ifrågasatta ordningen för budgetberäkningen skulle i huvudsak innebära, att ett osäker- hetsmoment vid beräkningen utbytes mot ett annat.

Därest sålunda skatteinkomsten under ett budgetår även vid' ett system med preliminärskatt synes kunna beräknas, visserligen med mindre grad av säkerhet än med den nuvarande uppbördsordningen men dock med så stor tillförlitlighet, att beräkningen bör kunna läggas till grund för uppgörande av en stat, återstår att fatta ståndpunkt till frågan, efter vilken utdebitering den slutliga skatten skall utgå. Principiellt synes samma utdebitering böra gälla i fråga om både den preliminära och den slutliga skatten. Praktiskt skulle tillämpningen av annan utdebitering vid den slutliga skatten än vid den preliminära medföra åtskilliga otillfredsställande konsekvenser. Sålunda skulle härigenom kunna uppstå betydande differenser mellan preliminär och slutlig skatt. Vore utdebiteringen för den slutliga skatten högre än den, som gällt beträffande den preliminära skatten, kunde den kvarstående skatten komma att uppgå till större belopp, som de skattskyldiga, då preliminär skatt samtidigt utginge, hade svårighet att erlägga. Om däremot utdebiteringen bestämdes lägre för den slutliga skatten än för den preliminära, skulle detta antagligen för ett betydande antal skattskyldiga medföra att restitution av skatt finge ske, varav skulle följa ett avsevärt merarbete för vederbörande myndighet. Det skulle kunna invändas, att en kommun för att under sär- skilda förhållanden erhålla en stark budget borde äga rätt att beträffande den slutliga skatten höja den utdebitering, som gällt för motsvarande pre- liminära skatt. Det behov, som sålunda kan förefinnas att visst är disponera skattemedel, bör emellertid tillgodoses genom höjning av utdebiteringen för den preliminära skatten för samma år.

Med hänsyn till det ovan anförda finner uppbördsberedningen, att den

preliminära och slutliga utdebiteringen böra bestämmas till samma belopp. Om så sker, kunna härvid olika tillvägagångssätt tänkas. Är fråga om skatt för inkomst under år 1955, kan utdebiteringen fastställas för den preliminära skatten på hösten 1954 och för den slutliga skatten på hösten 1956. Under ett och samma år komma således att bestämmas två skilda utdebiteringar, dels för preliminär skatt för inkomst under nästföljande är, dels ock för slutlig skatt för förstnämnda är (taxeringsåret). Man kan också förfara så, att på hösten 1954 fastställes en enda utdebitering, avseende både preliminär skatt för inkomst under år 1955 och slutlig skatt för år 1956. Det senare förfa- ringssättet, som synes vara det mest konsekventa, vill beredningen för sin del förorda.

Då fastighetsskatt enligt beredningens förslag utgöres endast såsom slutlig skatt, bör den utgå efter den utdebitering, som gäller för den slutliga inkomst- skatt, vilken samtidigt uttages. F astighetsskatten kommer i följd härav att utgå efter den utdebitering, som fastställts under det tredje året före bud- getåret. Detta är givetvis en olägenhet; berörda olägenhet bör emellertid icke tillmätas alltför stor betydelse, då i regel utdebiteringen under så kort tidrymd icke undergår större förändringar och fastighetsskatten vanligen ut- gör blott en mindre del av kommunens hela skatteinkomst.

Även om budgetberäkningen bör kunna ske i den ovan föreslagna ord— ningen, är det tydligt att viss osäkerhet kommer att vidlåda densamma. Med hänsyn härtill och även till andra förhållanden föreslår beredningen så- som av framställningen ä s. 197 o. ff. framgår — för att undanröja den ifrågavarande osäkerheten och säkerställa kommuns behov av erforderliga medel, att kommunen alltid skall av statsverket tilldelas belopp, som beslu- tats till utdebitering.

Tidpunkten för fastställande av den kommunala utdebiteringen. Kommu- nala utskylder uttagas för närvarande av landskommuner, köpingar, muni- cipalsamhällen, städer, församlingar, skoldistrikt, som utgöra del av försam- ling, landsting och tingslag. Bestämmelser härom äterfinnas i lagarna den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet, samma dag om kommunal- styrelse i stad, samma dag om församlingsstyrelse, den 20 juni 1924 om landsting och den 5 juni 1909 angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse. För Stockholm gälla lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm och lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm. I fråga om den kyrk- liga samfälligheten1 i Göteborg gäller lagen den 12 juni 1931 angående kyr- kofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg. Utskylderna utgå i förhållande till de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunal-

1 För vården av kyrkliga angelägenheter, som äro gemensamma för Stockholm eller Göte— borg, bilda samtliga stadens territoriella församlingar en kyrklig samfällighet. Även annor- städes må två eller flera församlingar (eller delar av skilda församlingar) för vården omi lagen om församlingsstyrelse avsedda angelägenheter eller vissa av dem förenas till en kyrklig samfällighet. Beträffande sistnämnda samfällighet gäller i fråga om fastställande av utgifts— och inkomststat vad som sagts om församling annorstädes än i Stockholm och Göteborg.

| i l .

skattelagen vid senaste taxering påförts de skattskyldiga inom vederböran- de samfällighets förvalt—ningsområde. Det belopp för skattekrona, som skall utdebiteras, bestämmes i samband med fastställande av samfällighetens ut- gifts- och inkomststat. Denna fastställes för kalenderår i landskommuner, köpingar, municipalsamhällen och församlingar (skoldistrikt) vid det sam- manträde med samfällighetens beslutande organ, som hålles under tiden från och med den 1 oktober till och med den 15 november, samt i städer vid det ordinarie sammanträde med stadsfullmäktige, som hålles före de- cember månads utgång. I Stockholm fastställes utgifts- och inkomststat för kommunen av stadsfullmäktige i december månad, för församling av kyrko— fullmäktige före november månads utgång och för den kyrkliga samfällig- heten av församlingsdelegerade före den 1 november. I Göteborg fastställes utgifts- och inkomststaten för den kyrkliga samfälligheten före december månads utgång. Landstinget fastställer sin utgifts- och inkomststat för kalen- derår vid det lagtima möte, som tager sin början första måndagen i septem- ber månad. I fråga om tingslag finnes i nämnda avseende ingen annan be— stämmelse, än att i förordningen den 30 juni 1933 om debitering och upp- börd av tingshusmedel stadgas, att då länsstyrelsen skall ombesörja, att av tingshusbyggnadsskyldige till uttaxering beslutade medel debiteras och in- drivas i sammanhang med kronoskatterna, uppgift å det till uttaxering be— slutade beloppet skall före den 1 september vara länsstyrelsen tillhanda.

Såsom under 8 kap. frarnhålles, förordar uppbördsberedningen, att den första terminen för uppbörd av preliminär skatt för ett inkomstår infaller i början av februari; i fråga om löntagare skola löneavdrag börja verkställas från och med det första löneutbetalningstillfället under januari. Uppbörd av slutlig skatt, efter avräkning av preliminärt erlagda belopp, föreslås lika- ledes skola taga sin början under uppbördsterminen i februari året näst efter taxeringsåret. Även för gäldande av nyssnämnda kvarstående skatt föreslås löneavdrag skola för löntagare verkställas med början i januari.

Med hänsyn till vad som föreslagits beträffande löneavdrag böra debet- sedlar å preliminär och slutlig skatt, i varje fall såvitt angår löntagare, vara de skattskyldiga tillhanda viss tid före inkomstårets ingång. För att detta skall medhinnas och vid debiteringen samtidigt skall kunna iakttagas den för inkomståret beslutade kommunala utdebiteringen för skattekrona och skatteöre, måste debiteringsförrättarna senast vid mitten av september må— nad erhålla kännedom om nämnda utdebitering. I syfte att möjliggöra, att så sker, synas i huvudsak tvenne utväg-ar kunna komma i fråga: antingen att omlägga det kommunala budgetåret till att omfatta liksom det statliga tiden den 1 juli—den 30 juni eller också att, utan omläggning av budgetåret, tillbakaflytta tiden för fastställande av kommunernas utgifts- och inkomst- stater till senast början av september.

Både 1924 års uppbörds—sakkunniga och 1936 års uppbördskommitté dis— kuterade möjligheten att på ovan angivna sätt omlägga kommunernas och andra samfälligheters budgetår-1. En dylik omläggning skulle möjliggöra tidi-

* SOU 1929: 17, sid. 60 0. f. samt 1938: 46, sid. 169 o. ff.

gare betalning av de kommunala utskylderna. Även ur and-ra än uppbörds- synpunkter skulle omläggningen vara fördelaktig; sålunda skulle densamma underlätta redovisningen och kontrollen av de statsbidrag av olika slag, som utginge till kommunerna. Åtskilliga olägenheter skulle emellertid även vara förenade med ifrågavarande omläggning. Det förberedande budgetarbetet finge taga sin början tidigt på våren, då taxeringsnärnndernas arbete ännu icke avslutats och då således skatteunderlagets storlek vore obekant. Budget- anbetet skulle vidare infalla under riksdagsperioden, varigenom de kommu- nala förtroendemän, som tillika vore riksdagsmän, finge svårt att deltaga i nämnda arbete. Slutligen skulle i städer och stadsliknande samhällen kost— naderna för gatu- och vägarbeten, vilka påginge under sommaren, komma att uppdelas på två skilda budgetår.

1924 års uppbördssakkunniga förordade, att budgetåret för primärkom- munernas och tingslagens del omlades så, att det sammanföll med det statliga. För landstingens och vägdistriktens del ansågs en dylik omläggning icke er- forderlig, då samma resultat med avseeende å uppbördsförfarandet kunde vinnas, därest nu nämnda samfälligheter fastställde sin utdebitering under augusti månad. 1936 års uppbördskommitté fann de skäl, som anförts mot en omläggning av budgetåret, föranleda till att i första hand andra utvägar borde sökas för genomförande av den av kommittén åsyftade uppbördsre- formen.

Vad angår frågan om ett tidigare fastställande av den kommunala utgifts- och inkomststaten utan omläggning av budgetåret behandlades denna av 1936 års uppbördskommitté närmast under den förutsättningen, att kommunernas och övriga kommunala samfälligheters stater skulle fastställas så tidigt, att debitering av de kommunala utskylderna för visst är kunde påbörjas redan i juli samma år. Kommittén uttalade därvid, att upprättandet av en mera , exakt budgetberäkning för ett kommande räkenskapsår erbjöde allt större l svårigheter ju tidigare upprättandet måste ske i förhållande till räkenskaps- l året. I synnerhet i större städer torde det på grund av det komplicerade och l tidskrävande budgetarbetet knappast vara möjligt att fastställa utdebiteringen l tidigare än någon månad före det nya räkenskapsårets ingång.

Vid de överläggningar rörande hithörande frågor, som uppbördsbered- ningen haft med representanter för landskommuner, stadskommuner och landsting, uttalades av vederbörande representant för landskommunerna, att ett tidigare fastställande av utgifts- och inkomststaten i enlighet med upp- bördsberedningens önskemål icke borde för landskommunernas del vara förenat med alltför stora svårigheter; nämnda anordning vore av mindre genomgripande natur än en omläggning av budgetåret och därför att före- draga framför en sådan. Representanterna för stadskommunerna anförde betänkligheter mot ett tidigare fastställande av ständernas stater, enär häri— genom lång tid komme att förflyta mellan fastställandet och det räkenskaps— år, som staten avsåge, samt hållbarheten av de gjorda beräkningarna i mot- svarande mån komme att minskas. Nackdelen av det ifrågasatta förfarandet ökades ytterligare därigenom, att det förberedande budgetarbetet, särskilt i

medelstora och större städer, till följd av städernas många verksamhetsgre- nar toge avsevärd tid i anspråk. Det kunde ifrågasättas, om icke en omlägg- ning av budgetåret vore lättare att genomföra än ett tidigare fastställande av staterna. Representanten för landstingen yttrade, att det skulle vara önsk- värt, att landstingens utgifts- och inkomststat fastställdes senare än nu vore fallet. Emellertid hade icke några större olägenheter av den nuvarande ordningen försports. En omläggning av budgetåret kunde för landstingens del icke tillstyrkas.

Uppbördsberedningen har under hand inhämtat vissa upplysningar röran- de möjligheten att i Stockholm tidigare än för närvarande fatta beslut om den kommunala utdebiteringen. Från vederbörligt håll inom kommunalför- valtningen har uppgivits, att för Stockholms del stora svårigheter ansåges föreligga att utan omläggning av budgetåret förlägga fastställandet av ut- gifts- och inkomststaten för kommunen till en tidigare tidpunkt än den nu- varande. Det förberedande budgetarbetet påbörjades i Stockholm för visst är redan i februari månad året därförut. Skulle staten för visst är fastställas i september månad nästföregående år, nödgades man påbörja budgetarbetet så tidigt, att man icke hade tillgång till den för sistnämnda år fastställda staten och ej heller till bokslutet för året därförut. Utan sådan tillgång skulle bud- getberäkningen bliva alltför löst grundad. Någon förkortning av den nuva- rande tiden för budgetarbetet ansåges icke vara tillrådlig, 'enär den förbere- dande behandlingens effektivitet därigenom skulle minskas. En omläggning av budgetåret, så att det sammanfölle med det statliga, syntes vara en lämp- ligare utväg för att lösa ifrågavarande spörsmål. De därmed förknippade olä- genheter, som ovan omnämnts, utgjorde dock starka skäl att icke heller välja den senare utvägen.

En lösning av den föreliggande frågan syntes för Stockholm, enligt vad som uppgivits, kunna —— utan att budgetåret omlades eller tiden för fastställan- de av utgifts- och inkomststaten i huvudsak ändrades —— ske på det sättet, att stadskollegiet omkring den 1 oktober bestämde utdebiteringen för näst- följande år. Vid nämnda tidpunkt hade budgetberedningen framskridit så ' långt, att kollegiet kunde bilda sig en relativt säker uppfattning om medels- . behovet för kommande år. I december hade stadsfullmäktige att fastställa

staten, därvid de emellertid voro bundna av kollegiets beslut rörande utdebi- ' teringens storlek. Skulle de av stadsfullmäktige beslutade utgifterna icke täc- kas av de inkomster, som kunde påräknas på grund av den av kollegiet be- slutade utdebiteringen, och övriga beräknade inkomster, finge underskottet ' utjämnas med medel ur en särskild för ändamålet upplagd fond. Uppkomme däremot överskott, skulle detta tillgodoföras samma fond. l i En omläggning av det kommunala budgetåret så att det sammanfölle med det statliga skulle medföra, att beslut om utdebiteringen komme att fattas senast under juni månad, vilket enligt uppbördsberedningens mening vore till stor fördel för debiteringsarbetet. Även i andra hänseenden skulle en dylik omläggning, såsom av det förut anförda framgår, hava fördelaktiga verk-

ningar. Emellertid vore därmed förenade åtskilliga olägenheter. Ovan har bland andra framhållits, att man under det förberedande budgetarbetet skulle sakna kännedom om det aktuella skatteunderlagets storlek, enär taxerings- nämndernas arbete vid nämnda tid icke avslutats. Före den 1 januari 1944, från och med vilken dag åtskilliga ändringar i taxeringsorganisationen ge- nomförts, borde dock kommuner och andra samfälligheter ganska snart efter den 20 maj, då taxeringsarbetet avslutades, kunna hava erhållit uppgift om antalet skattekronor och skatteören; under förutsättning, att sammanträde med kommunens eller samfällighetens beslutande organ för fastställelse av staten hölles först inemot mitten av juni månad, skulle ifrågavarande upp- gift kunna vara tillgänglig för den budgetberedande myndigheten viss tid före % berörda sammanträde. Efter den 1 januari 1944 kan emellertid arbetet i de särskilda taxeringsnämnderna och i vissa fall även i de lokala taxerings- nämndern-a pågå till den 15 juni. Härvid torde knappast uppgift om skatte- underlaget i dess helhet kunna föreligga vid ovannämnda sammanträde, även om detta hölles först i slutet av juni. Detta är så mycket menligare för bud- getberäkningen, som de taxeringar, om vilka uppgift vid sistnämnda tidpunkt saknas, avse framför allt rörelseidkande juridiska och fysiska personer, vilka i regel hava stor andel i det för kommunen förefintliga skatteunderlaget. Det må även erinras om att från både landskommunernas och landstingens sida betänkligheter uttalats mot ifrågavarande omläggning av budgetåret. Med hänsyn till ifrågavarande olägenheter finner sig uppbördsberedningen icke i t första hand böra förorda en i kommunernas och övriga kommunala samfäl— ligheters förvaltning så ingripande ändring, som en omläggning av budget- året till att omfatta tiden den 1 juli—den 30 juni innebär. Att låta det kom- » munala budgetåret omfatta annan tid än det statliga, t. ex. tiden den 1 okto- * ber—den 30 september, synes icke böra ske, då man med en dylik omlägg- 1

!

ning icke skulle ernå de fördelar, som ett med det statliga budgetåret sam- manfallande kommunalt budgetår skulle innebära. , Härefter återstår att undersöka, huruvida kommunerna kunna, utan om- läggning av budgetåret, fastställa utgifts- och inkomststaten redan i början * av september månad. Mot en dylik anordning kan, såsom ovan framhållits, ( anmärkas, att härigenom säkerheten i budgetberäkningen minskas. Nämnda l anmärkning synes emellertid icke vara av allvarligare art, då staten icke fastställes längre tid före räkenskapsårets början än cirka fyra månader. För landstingens del förfares sålunda, och någon större olägenhet härav har icke förmärkts. Då i landskommuner och församlingar (utom i Stockholm) staten för närvarande fastställes under tiden den 1 oktober—den 15 novem- ber, innebär en ändring av här ifrågasatta art, att i bästa fall tidpunkten för fastställelsen förskjutes bakåt i tiden blott omkring en månad. Från landskommunernas sida har också medgivits, att en sådan ändring utan alltför stora svårigheter torde vara möjlig att genomföra. Samma möjlighet synes föreligga för köpingar, municipalsamhällen och församlingar (skol- distrikt). Jämväl för församling i Stockholm samt kyrklig samfällighet där och i Göteborg synes samma ordning kunna genomföras. I fråga Om städerna fastställes utgifts- och inkomststaten för närvarande

i december månad. Med hänsyn till att nu det förberedande budgetarbetet, åtminstone i medelstora och större städer, till följd av den verksamhet av olika slag, som i dessa städer vanligen bedrives, påbörjas redan under våren, skulle den ifrågasatta ändringen medföra, att budgetarbetet måste igångsättas så tidigt under ett år, att bokslutet för föregående år, vilket bland annat tjänar till ledning vid budgetarbetet, icke förelåge. I Stockholm (och må- hända även i andra större städer) skulle man nödgas påbörja budgetarbetet redan i slutet av andra året före det år, som budgetberäkningen skulle avse; härvid skulle man sakna tillgång icke blott till bokslutet för förstnämnda är utan även till staten för det därpå följande året. På grund härav skulle ; stora svårigheter föreligga att på ett så tidigt stadium påbörja budgetarbetet. Även om utgifts- och inkomststaten i de mindre städerna, liksom på lan- det, i regel synes kunna fastställas i början av september, torde näppeligen samma ordning kunna tillämpas i övriga städer i betraktande av de sär- skilda förhållanden, som där råda. För att likväl även beträffande dessa utdebiteringen må kunna bestämmas redan i början av september, synes annan möjlighet att vinna detta syfte icke stå till buds, än att i huvud- saklig överensstämmelse med det förslag till lösning, som framförts i fråga om Stockholm beslutet om utdebiteringens storlek brytes ut från övriga beslut rörande staten och fattas av stadsfullmäktige redan i början av sep- tember. En dylik anordning är måhända principiellt mindre tilltalande. I praktiken torde emellertid i regel fullmäktige vid sistnämnda tidpunkt kunna bedöma medelsbehovet med sådan säkerhet. att den då bestämda utdebiteringen kommer att befinnas tillräcklig även vid statbehandlingen i december. I vissa fall kunna dock därvid större utgifter komma att beslutas än som beräknats vid bestämmande av utdebiteringen. Då denna icke kan ändras, måste tydligen erforderliga inkomster anskaffas på annat sätt. För '. detta ändamål bör kunna anlitas den i lagen den 12 juni 1936 om kommunal fondbildning omnämnda allmänna fonden. Särskilda sakkunniga äro för närvarande sysselsatta med omarbetning av denna lag, främst dess bestäm- melser om allmän fond; de sakkunniga beräkna att avsluta sitt arbete un— der hösten 1945. Uppbördsberedningen har till de sakkunniga framfört de 3 önskemål i fråga om utformningen av bestämmelserna rörande berörda fond, som ur uppbördssynpunkt kunna framställas och vilka i korthet äro ' följande. Det underskott eller överskott, som vid statens fastställelse i de— cember kan uppkomma till följd av att inkomster eller utgifter då beräknas annorlunda än vid utdebiteringens bestämmande i september, bör utjämnas genom att motsvarande medel tagas från eller tillföras fonden. Fonden bör ; fastställas till visst minimibelopp, motsvarande förslagsvis en krona för varje skattekrona enligt skatteunderlaget under löpande år. Nedgår fonden under nämnda belopp, bör i staten upptagas såsom inkomst det belopp, som er- fordras för att uppbringa fonden till det fastställda beloppet. Då särskild u't- redning pågår angående hithörande ämne, anser sig beredningen sakna an— ledning att närmare än vad nu skett ingå på frågan huru bestämmelserna rörande berörda fond böra utformas. 13—457050.

Gränsdragningen mellan de städer, som i fråga om statbehandlingen skola likställas med landsbygden, och övriga städer är svår att verkställa. Tänkbart vore, att härvid invånarantalet i vederbörande stad eller utgifts- och inkomst- statens totalbelopp bleve utslagsgivande. En dylik gränsdragning synes emel- lertid bliva synnerligen schablonmässig. Uppbördsberedningen vill därför ifrå— gasätta, om icke för samtliga städer på sätt här ovan närmare angivits utde- biteringen bör bestämmas i september och staten i övrigt fastställas i de- cember. Den ovan föreslagna fonden bör då vara obligatorisk i stad_ Annan ? kommun eller kommunal samfällighet bör hava frihet att avgöra, om dylik fond skall finnas eller ej.

Kommunal utdebitering och understöd av skatteutjämningsmedel. Ett sär- skilt problem erbju-der frågan, med 'vilket belopp allmän kommunalskatt skall debiteras, då i en kommun så hög utdebitering bestämmes, att kom- munen jämlikt förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner är berättigad till dylikt understöd. Bestämmelser om understöd av skatteutjämningsmedel återfinnas, förutom i nyssnämnda förordning, i kungörelsen den 28 septem- , ber 1928 angående utbetalande av understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner. *För att kommunområde1 skall kunna er- hålla understöd av skatteutjämningsmedel erfordras, att vissa i 2 g 1 mom. nämnda förordning angivna villkor blivit uppfyllda, bland annat att beslut * i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften av den under det löpande året beslutade kommunalskatten skall verkställas tidigast efter utgången av juni månad påföljande år. Om synnerliga skäl föreligga, kan, enligt 2 g 2 , mom. berörda förordning, under särskilda förutsättningar understöd erhållas, utan att vissa eljest erforderliga betingelser, bland andra den ovan berörda, uppfyllts. Ansökning om understöd skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till länsstyrelsen. Ansökningen bör ingivas, om sökanden är landskommun, före den 20 november det löpande året samt, om sökanden är stadskommun. före den 20 januari påföljande år. Vid ansökningen skola fogas —— förutom under 'det löpande året beslutade utgifts- och inkomststater för kommunen och församlingen samt i förekommande fall skoldi-striktet eller municipal- samhället _ vissa uppgifter enligt fastställt formulär. Länsstyrelsen har att tillse, att ansökning åtföljes av erforderliga handlingar och uppgifter, att. i den mån så erfordras, sörja för dessas komplettering och att inhämta upp- lysningar, som ytterligare kunna anses behövliga. Länsstyrelsen har slutligen att med eget utlåtande insända inkomna ansökningar till Kungl. Maj :t, an- sökningar från landskommuner före den 20 december det löpande året och ansökningar från stadskommuner före den 20 februari påföljande år. I ut- låtandet skall särskilt angivas. huruvida anledning förefinnes att tillämpa vissa i förordningen meddelade föreskrifter och, om så anses vara förhål-

' Med kommunområde förstås i nämnda förordning dels kommun, dels församling eller skol- distrikt, dels ock del av kommun, därest densamma ingår i församling eller skoldistrikt, som omfattar även annan kommun eller del av annan kommun.

landet, med vilket belopp understöd enligt länsstyrelsens mening bör utgå. Kommun eller annan samfällighet, som gjort ansökning om understöd, skall så snart räkenskaperna för löpande året avslutats, till länsstyrelsen insända preliminärt sammandrag över desamma. Sammandragen, vilka böra vara inkomma till länsstyrelserna från landskommunerna senast den 5 mars och från stadskommunerna senast den 5 april påföljande år, skola av länssty- relserna granskas och därefter insändas till Kungl. Maj:t. Understöd, som avses i 2 5 1 mom. förordningen, skall komma de skattskyldiga till godo efter storleken av vars och ens kommunalskatt genom avkortning å skatte- belopp, som förfaller vid uppbörd efter utgången av juni månad sistnämnda år. Överstiger avkortningsbelopp 'vad den skattskyldige vid sådan uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet den kommun, den för— samling eller det skoldistrikt, som gjort ansökning om understödet. På sist- nämnda sätt förfares jämväl, om kommunområde sammanfaller med kom- mun, församling, skoldistrikt eller municipalsamhälle, med understöd, som icke överstiger 50 öre för etthundra kronors inkomst. Om understöd skall kom— ma de skattskyldiga till godo genom avkortning å vid uppbörd förfallande skattebelopp, åligger det kommunen att låta upprätta avkortningslängd, upp- tagande det belopp, som skall komma envar skattskyldig till godo. Beträf— fande understöd, som avses i 2 % 2 mom. förordningen, bestämmer Kungl. Maj:t, huru detsamma skall komma vederbörande skattskyldiga till godo.

Den ordning, i vilken för närvarande understöd av skatteutjämningsmedel kommer skattskyldig till godo, måste ur uppbördssynpunkt anses såsom mycket otillfredsställande. Skattskyldig har sålunda att det år, då under- stödet beviljas, erlägga .utskylder vid uppbördsstämma eller uppbördsstäm— mor un—der förra halvåret efter den högre utdebiteringen och vid uppbörds- stämma eller uppbördsstämmor under senare halvåret efter den lägre utdebi- teringen. Utskyldsbetalningen kommer härigenom att koncentreras till den förra delen av ifrågavarande år och verka betungande för den skattskyldige. Härtill kommer, att kommunerna förorsakas besvär och kostnader till följd av berörda förfaringssätt. ? Anledningen till att bestämmelserna om tilldelande av understöd av skatte- ( utjämningsmedel utformats på sätt som skett är, såsom framgår av förar- ' betena till nu gällande förordning,1 att man velat garantera, att understödet

kommer just de skattskyldiga till godo, som betala den höga skatten, och just under det år, då skatten erlägges.

Vid åtskilliga tillfällen hava förslag framkommit, att ifrågavarande un-

[ derstöd, i stället för att i regel komma de skattskyldiga till godo genom av- ) kortning, skulle tillfalla kommun eller annan samfällighet och ingå i bud- ) geten. Dessa förslag hava emellertid icke föranlett någon åtgärd. Ett av t ) )

1924 års skatteberedning framlagt förslag innebar, att understödet skulle ingå i den kommunala budgeten året näst efter det, då detsamma utdelats. I proposition med förslag till nu gällande bestämmelser2 avvisade vederböran- _1 Jfr SOU 1925: 35, sid. 62—64, prop. 1927: 205, sid. 44, 45. 2 Prop. 1927: 205, sid. 44, 45.

de departementschef förslaget i denna del, enär vid den av skatteberedningen ifrågasatta metoden understödet icke komme det rätta årets skattskyldiga till godo. Departementschefen åberopade därjämte vissa svårigheter, som enligt hans mening vore förenade med övergången till det ifrågasatta systemet, samt det förhållandet, att förevarande spörsmål torde kunna påverkas av det resultat, till vilket en pågående utredning angående omläggning av uppbörds- förfarandet ledde.

1936 års uppbördskonnnitté förordade, att understödet tillgodoräknades de skattskyldiga på det sättet, att vid den slutliga debiteringen avdroges ett belopp, motsvarande den minskning i utdebiteringen, som föranleddes av det understöd, vilket enligt preliminär beräkning i finansdepartementet borde komma den kommunala samfälligheten till godo. Understege eller överstege det slutligen beviljade understödet, vad som preliminärt beräknats, med visst belopp, skulle skillnadsbeloppet särskilt påföras de skattskyldiga, respektive komma de skattskyldiga till godo på sätt Kungl. Maj:t förordnade. I annat fall än nyss sagts skulle det överskjutande beloppet tillfalla vederbörande kommun eller annan samfällighet, som ansökt om understödet.

Kommunalskatteberedningen föreslog,1 att kommunal samfällighet, som skulle ansöka om ovan berörda understöd (av kommunalskatteberedningen benämnt statsbidrag), skulle i staten för året näst efter det löpande upptaga beräknat sådant bidrag som inkomst samt bestämma utdebiteringen av skatt för samfälligheten eller den del därav, som bidraget avsåge, till det lägre belopp, som med hänsyn till det beräknade bidraget vore erforderligt. Upp- komme överskott eller underskott därigenom, att de faktiskt utgående bidra- gen komme att skilja sig från de beräknade, skulle skillnadsbeloppen tillfalla, respektive belasta samfälligheten och ingå i det följande årets budget. Ge- nom denna lösning av frågan finge de rätta skattskyldiga i stort sett åtnjuta de med bidragen avsedda lättnaderna.

Det sätt, på vilket understöd av skatteutjämningsmedel för närvarande till— godoföres vederbörande skattskyldiga, nämligen genom avkortning eller res- titution av skatt, är, såsom förut framhållits, föga tillfredsställande. Med det av uppbördsberedningen föreslagna uppbördssystemet, låter sig den ifrågava- rande ordningen näppeligen förena. Då statliga och kommunala utskylder gemensamt debiteras eller upptagas i skattetabeller, kan svårligen under uppbördsåret avkortning ske av viss del av utskylderna. Restitution av tidi- gare under året för mycket erlagd-a utskylder är visserligen fortfarande tänk— bar men innebär en extra arbetsbelastning av vederbörande myndighet, som bör undvikas. Uppbördsberedningen anser, att en tillfredsställande lösning av hithörande fråga icke står att vinna annorledes än därigenom, att ifråga- varande understöd upptages som inkomst i den kommunala samfällighetens stat. Härvid hör, av skäl, som tidigare åberopats mot ett dylikt tillvägagångs- sätt, understödet icke upptagas i staten för året näst efter det, under vilket detsamma beviljats, utan i staten för sistnämnda år. För att så skall kunna

1 SOU 1943: 43, sid. 229 o. ff.

ske, mäste, i likhet med vad kommunalskatteberedningen föreslagit, den kommunala samfälligheten i förväg beräkna det understöd, som kan komma att utgå. Tydligen kan en exakt beräkning av understödet icke ske men det— samma är ju förhållandet med all budgetberäkning; staten måste ju uppgö- ras så, att dylika osäkerhetsmoment så vitt möjligt neutraliseras. Det belopp, varmed beviljat understöd skiljer sig från beräknat sådant, bör, såsom även kommunalskatteberedningen förordat, ingå i det följande årets budget såsom inkomst eller utgift.

Det ovan förordade förfaringssättet torde kunna tillämpas utan större olä- genheter för budgetberäkningen. Erinras må, att kommunerna för närvarande vid uppgörande av sina stater förfara på liknande sätt med de statsbidrag, som utgå för olika förvaltningsuppgifter.

Vid tillämpning av det sålunda föreslagna systemet för tilldelande av skatte- utjämningsunderstöd åt kommun torde någon orättvisa knappast kunna sä— gas drabba de skattskyldiga. Härjämte skapas för dessa en tillfredsställande betalningsform och undvikes för myndigheterna det merarbete, som avkort- ning eller restitution av skatt innebär.

Redovisning av kommun eller annan kommunal samfällighet tillkom- mande utskylder. Då redovisning skall ske till kommuner och andra dylika samfälligheter (i fortsättningen användes den sammanfattande beteckningen kommun) av dem tillkommande andelar i influtna skattebelopp, preliminära och slutliga, möta vissa svårigheter vilka hava sin grund dels däri, att den preliminära skatten icke lämpligen kan uppdelas på olika inkomsttitlar, dels ock däri, att åtskilliga skattskyldiga till följd av flyttning icke äro bosatta i samma kommun under inkomståret (beskattningsåret) som under taxe- ringsåret.

Då kommunalutskylder uppbäras preliminärt under inkomståret, bör kommunen rätteligen redan under detta år utbekomma vad som uppburits. För att möjliggöra, att så sker, skulle erfordras, att vid vissa tidpunkter un- der nämnda år, exempelvis vid utgången av varje kvartal, en uppdelning av då influten skatt mellan skilda kommuner och statsverket ägde rum. Då den preliminära skatten, därest debitering kommer i fråga, bör debiteras i ett belopp, omfattande både statliga och kommunala utskylder, är en dylik uppdelning svår att verkställa. Samma svårighet föreligger att på sätt nyss sagts uppdela den preliminära skatt likaledes avseende både statliga och kommunala utskylder _ vilken uttages enligt skattetabeller. En riktig för- delning av preliminärskatten kan icke verkställas, förrän debitering av mot-

, svarande slutliga skatt ägt rum. Däremot skulle en approximativ fördelning av berörda skatt å olika inkomsttitlar kunna ske i proportion till den å sam— , ma titlar på grundval av senast verkställda taxering debiterade slutliga skat- ten. Leverering av preliminär skatt till kommun skulle även kunna tänkas ske enligt sådan norm, att under ett år utbetalades ett belopp, lika stort som eller utgörande viss del, t. ex. 90 procent, av den skatt, vilken efter den för nämnda år fastställda utdebiteringen skulle utgå på grund av taxeringen un-

der året näst före inkomståret. Med tillämpning av nyssnämnda grunder för fördelningen kunde en kommun under ett år stundom erhålla något för stor, stundom åter något för liten tilldelning av preliminär skatt. Den fordran hos, respektive skuld till ifrågavarande kommun, som till följd härav upp- komme för statsverket, kunde utjämnas i samband med den slutliga tilldel- ningen av kommunen tillkommande skatt för ifrågavarande år.

Sedan för en kommun slutlig skatt debiterats, från denna avräknats pre- liminär skatt och vederbörliga uppbördsterminer för inbetalning av den kvarstående skatten gått till ända, skulle kunna avgöras, huru stor skatt som för inkomståret influtit under uppbördstermin. (Saken kompliceras något till följd av att, såsom i ett senare kapitel omnämnes, den debiterade preliminära skatten föreslås skola avräknas icke med erlagt utan med debiterat belopp; sådan skatt, som icke erlagts under uppbördstermin, skall nämligen restföras för sig.) Belopp, som sålunda influtit, skulle, efter avdrag för vad vederbö- rande kommun uppburit i förskott för inkomståret, utbetalas till kommunen. Överstege de utbetalda förskottsbeloppen, vad som influtit, finge skillnaden avgå å kommunen därefter tillkommande skatt. I den mån restförda belopp inflöte, skulle dessa tillgodoräknas kommunen.

En redovisning av skatt till kommunerna, som skedde på sätt ovan angi- vits, torde emellertid i praktiken komma att medföra stora olägenheter. Vad avräkningen av preliminär skatt angår, skulle de skattskyldigas flyttningar

(

mellan olika kommuner skapa svårlösta problem. Vore en skattskyldig för . inkomståret mantalsskriven i kommunen A men under följande år, taxerings- * året, mantalsskriven i kommunen B, bokfördes den preliminära skatten för den förra kommunen men den slutliga och sålunda även den kvarstående skatten för den senare kommunen. Ifrågavarande bokföring av skatten för viss kommun bör emellertid icke medföra, att den preliminära skatten skiljes från den kvarstående skatten så, att den förra tillfaller en kommun och den senare en annan. Då den preliminära skatten rätteligen icke är något annat än ett förskott å den slutliga skatten, synes preliminärskatten böra tillfalla samma kommun som den, där den slutliga skatten påföres och den kvarstå- ende skatten erlägges. Härvid kunna tydligen två olika möjligheter komma i fråga: antingen kan den slutliga skatten tilldelas kommunen A, d. v. 5. den kommun, där den preliminära skatten influtit, eller också kommunen B, där enligt nuvarande regler den slutliga skatten efter taxering påföres i de fall, 1 då vederbörande beskattas i hemortskommunen.

Skulle den slutliga skatten tillfalla kommunen A, måste ändring ske i nu i gällande bestämmelser angående den ort, där självdeklaration skall avgivas ? och taxering äga rum i de fall, då bosättning och mantalsskrivning äro av- görande för beskattningsorten. Förstnämnda ort borde då bestämmas med *

hänsyn till mantalsskrivningen för beskattningsåret (inkomståret). I enlighet med vad beredningen anför under 7 kapitlet, skulle härvid bosättningen den 1 november näst före nämnda års ingång vara avgörande; kommunen A vore alltså i fråga om beskattningen av inkomst, förvärvad under inkomståret eller motsvarande beskattningsår, att anse som hemortskommun för de skattskyl-

diga, vilka vore upptagna i den mantalslängd för kommunen A, vilken avsåge inkomståret.

Enligt den nyss ifrågasatta ordningen skulle avräkningen av den prelimi— nära skatten mot den slutliga betydligt förenklas, enär båda skatterna alltid påfördes i samma kommun. Däremot skulle nämnda ordning vara förenad med den olägenheten, att skattskyldig i de berörda fallen skulle avgiva dekla- ration och taxeras i kommunen A, där han icke längre vore bosatt; härige- nom skulle eventuellt erforderliga förhandlingar mellan taxeringsnämnden och den skattskyldige försvåras. Vidare måste, då skattskyldig för året näst ? efter taxeringsåret mantalsskrivits i kommunen C och preliminär skatt för ; förstnämnda är skulle beräknas med ledning av under sistnämnda år verk- : ställd taxering, debiteringsförrättaren i C erhålla kännedom om den i A verk- ; ställda taxeringen. För att möjliggöra detta skulle erfordras, antingen att för ' alla skattskyldiga uppgift funnes om vederbörandes mantalsskrivning två år före det löpande eller att debiteringsförrättaren i C först tillskreve uppbörds- myndigheten i B (det förutsättes att uppgift om senaste mantalsskrivning är att tillgå), vilken i sin tur måste tillskriva uppbördsmyndigheten i A.

Därest å andra sidan den slutliga skatten skulle tillfalla kommunen B, er- fordrades ingen ändring i nu gällande taxeringsbestämmelser i de ovan an- givna avseendena; taxering komme således alltjämt att ske i kommunen B, ; där den skattskyldige i regel vore bosatt under taxeringsåret, ett förhållande, ': som skulle underlätta kontakten mellan taxeringsmyndigheten och skattskyl- dig. För att avräkningen av preliminär skatt mot slutlig skulle kunna äga rum, finge emellertid preliminärskatten överföras från kommunen A till kom- munen B. Detta skulle medföra ett väsentligt ökat arbete i form av skrift- växling mellan avräkningmyndigheterna; särskilt betungande måste detta bliva i de kommuner, där flyttningsfrekvensen vore betydande.

Uppbördsberedningen har ansett, att de fördelar, som äro förenade med den nuvarande ordningen, enligt vilken skattskyldig taxeras i den kommun, vilken utgör hans hemortskommun för taxeringsåret, äro så stora, att änd- ring därutinnan icke lämpligen bör ske. Å andra sidan är beredningen väl medveten om de olägenheter, som vidlåda ifrågavarande ordning, såvitt an- går det berörda avräknin—gsförfarandet. Emellertid torde dessa olägenheter ". kunna väsentligen mildras därigenom, att en reglering av preliminär skatt för varje särskild kommun icke verkställes utan att denna sker för ett helt län sålunda, att beloppet av den preliminära skatt, som i ett län påförts eller inbetalats av de skattskyldiga, vilka för taxeringsåret mantalsskrivas inom annat län, överföres till sistnämnda län. Härvid skulle statsverket kunna till : varje kommun under ett inkomstår utbetala ett belopp, motsvarande de * kommunala utskylder, som skulle utgå å det efter taxering under nästföre- gående år föreliggande skatteunderlaget efter den för inkomståret fastställda utdebiteringen. Härvid skulle den för preliminärskatten för inkomst under in- komståret fastställda utdebiteringen kunna tillämpas även i fråga om den fastighetsskatt, som påfördes på grund av taxeringen för året näst före in- komståret, ehuru sistnämnda skatt rätteligen skulle utgöras efter en utdebi-

tering, som fastställts tre år tidigare. Ändrades sedermera skatteunderlaget genom beslut av prövningsnämnden, förslagsvis efter den 10 oktober under taxeringsåret, eller kammarrätten eller Kungl. Maj:t, borde hänsyn härtill tagas vid kommande utbetalningar av skatt till kommunen; en årlig avräk- ning mellan denna och statsverket komme härigenom till stånd. I stället skulle alla inflytande kommunala utskylder tillfalla statsverket. En sådan anordning1 skulle —— utöver vad ovan nämnts med hänsyn till avräkningsförfa- randet — innebära betydande fördelar. Redovisning av influtna restförda me- del till skilda kommuner skulle icke vidare erfordras, och en icke ringa arbets- lättnad för myndigheterna skulle härav bliva följden. Vidare .skulle kommu— nen alltid kunna räkna med att den erhölle hela det till utdebitering beslutade ' beloppet; för många primärkommuner skulle denna omständighet hava stor betydelse för deras budget.

Med hänsyn till de fördelar, som det ovan ifrågasatta redovisningssystemet får anses äga, vill uppbördsberedningen förorda detsamma.

Det skulle kunna invändas, att det vore riktigare att anordna redovisningen till kommunerna så, att tilldelningen av skatt skedde med hänsyn icke till skatteunderlaget året näst före inkomståret utan till skatteunderlaget under taxeringsåret (alltså året näst efter inkomståret). Vid sådant förhållande skulle under inkomståret till kommunerna utbetalas förskott å det belopp, som skulle utgå å skatteunderlaget under påföljande år efter den för förstnämn— da år fastställda utdebiteringen. En sådan anordning skulle för kommuner- na vara fördelaktigare, därest skatteunderlaget under taxeringsåret vore större än skatteunderlaget under året näst före inkomståret, men ofördel- aktigare, om förhållandet vore det motsatta; i längden torde den nämnda anordningen icke giva kommunen större förmåner än den av uppbördsbe- redningen förordade. Det är för övrigt att märka, att kommunerna beredes en betydande fördel därigenom, att statsverket svarar för belopp, som icke kunna indrivas. Den berörda anordningen skulle göra avräkningsförfarandet hos länsstyrelsen något vi'dlyftigare, än som skulle bliva fallet enligt det ovan förordade systemet. Vidare skulle statuppgörandet för kommunerna bliva besvärligare, enär kommunen hade att räkna med dels ett överskott eller underskott, som hänförde sig till sistförflutna är, dels ock ett förskotts- belopp för det kommande året. Genom det förordade förenklade redovisnings- systemet göres ingen annan ändring i den nuvarande budgetberäkningen, än att kommunen alltid erhåller det belopp, som för budgetåret beslutats till utdebitering. Sistnämnda system har därför synts beredningen vara att före- draga.

Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida icke vid redovisningen till kommun av densamma tillkommande medel avdrag borde ske med viss del därav, motsvarande vad som enligt förd statistik i genomsnitt för viss tids-

1 Ett system för redovisning av kommun tillkommande skatt av den art, som här angives, har tidigare förordats av Sveriges industriförbund m. fl. näringsorganisationer ävensom länssty— relserna i Gotlands samt Göteborgs och Bohus län iyttranden över 1936 års uppbördskommittés

förslag.

period slutligen icke inflöte av debiterad skatt för riket i dess helhet. Då be- redningen i fråga om arbetstagare — bland vilka det övervägande antalet restförda är att finna —— föreslår, att deras skatt skall under medverkan av arbetsgivarna gäldas genom avdrag å lönen, och då med hänsyn härtill och det föreslagna uppbördssystemets påräknade effektivitet i övrigt beredningen anser sig hava skäl att räkna med att endast en obetydlig del av de debite— rade beloppen icke kommer att erläggas, har beredningen icke ansett det erforderligt föreslå, att vid redovisningen något avdrag göres för icke infly- tande restantier. Att statsverket svarar för dessa restantier kan bidraga till en önskvärd skatteutjämning mellan kommunerna. | Mot det ovannämnda redovisningssystemet kan icke gärna riktas den in- ] vändningen, att genom dess tillämpning ett ingrepp skulle ske i den kom— ' munala självstyrelsen. Kommunen skall fortfarande utan inskränkningar ' äga att besluta om erforderlig utdebitering, och det ifrågavarande systemet innebär endast att statsverket garanterar kommunen, att skatteintäkterna för ett är aldrig komma att understiga det för samma år till utdebitering beslutade beloppet (med de ändringar, som bero på senare vidtagna höjningar eller sänkningar av taxeringarna). 3 De kommunala samfälligheter, i fråga om vilkas skatt staten sålunda ' skulle inträda som garant, äro primärkommunerna, den borgerliga såväl som den kyrkliga, landstingen och tingslagen. Redovisningen till dessa sam- fälligheter av det för inkomståret till utdebitering beslutade beloppet torde, där—est det ur statliga budgetsynpunkter icke skulle anses lämpligt, att skatte- beloppet utbetalas på en gång i början av inkomståret, kunna ske med en fjärdedel av beloppet vid ingången av varje kvartal.

Statsverket.

Då det gäller skatter till staten, föreligger icke samma samband mellan det förefintliga skatteunderlaget och skattesatsens storlek som i fråga om de kommunala skatterna. Staten är icke så beroende av de skatter, som utgå på grund av årlig taxering, som kommunerna, alldenstund staten har andra betydande inkomster än de ifrågavarande skatterna. Enligt statsverks- propositionen för budgetåret 1945/1946 beräknas sålunda inkomsten av stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt samt särskild skatt å förmögen- het till 1 244 milj. kronor, under det att samtliga inkomster å driftbudgeten beräknas till ca 3 240 milj. kronor. Ett uttryck för den berörda omständigheten är, att i fråga om vissa utskylder skattens storlek i förhållande till det beskatt- t ningsbara beloppet, respektive den beskattningsbara förmögenheten icke be- stämmes årligen utan är direkt angiven i vederbörlig författning. Så är fallet med den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående tilläggsskat- ten, den särskilda skatten å förmögenhet samt skogsvårdsavgiften, vilken till- faller skogsvärdsstyrelserna i riket. Värnskattens storlek i förhållande till det beskattningsbara beloppet angives likaså direkt i författningen; med hänsyn till skattens tillfälliga karaktär utfärdas ny författning för varje budgetår.

Beträffande den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten bestämmes däremot för varje år, med vilka procenttal av sär- skilt angivna grundbelopp som sistnämnda skatt skall för det året utgå. Med hänsyn till de angivna förhållandena synes en med ledning av senast verkställda taxering företagen beräkning av den preliminära skatt, som kan förväntas inflyta under närmast infallande budgetår, för statsverkets del kun- na godtagas trots de osäkerhetsmoment, varmed den, såsom förut framhål- lits, är behäftad.

Såsom tidigare omnämnts, föreslår uppbördsberedningen, att den preli- minära skatten —— vare sig den utgår enligt debitering eller skattetabeller eller med viss procentsats — skall utgå för inkomstår (kalenderår). Vidare skall både preliminär och kvarstående skatt uppbäras under ett uppbördsår, som omfattar tiden februari—januari. Den sålunda föreslagna ordningen medför vissa problem med hänsyn till att dels det statliga budgetåret avser tiden den 1 juli—den 30 juni, dels ock enligt bestämmelsen i 61 å regerings- formen »alla avgifter, som riksdagen beviljat, skola utgöras intill början av det statsregleringsår, för vilket den nya bevillningen av riksdagen fast- ställd bliver»; ifrågavarande bestämmelse innebär beträffande den statliga skatteprocenten, att denna skall fastställas att gälla för ett helt budgetår.

Det synes vara tydligt, att olika skatteprocenter för preliminärskatten icke gärna kunna fastställas för de båda halvår, som ingå i inkomståret, så att omdebitering under sistnämnda år finge äga rum.1 Riksdagen måste således t. ex. under år 1954 bestämma den skatteprocent, som skall gälla för beräk- ning av preliminärskatten för inkomst under år 1955, vilken skatt erlägges under uppbördsåret 1955 (februari 1955—januari 1956). Den sålunda be- stämda skatteprocenten bör, med motsvarande tillämpning av vad som sagts beträffande den kommunala utdebiteringen, gälla även i fråga om den slut- liga skatten för år 1956, vilken efter taxering samma år inbetalas under uppbördsåret 1957. Den nu ifrågasatta ordningen innebär, att olika skatte- procenter kumia gälla för det statliga budgetårets båda hälfter samt vidare, att den preliminärskattsom utgår enligt den under år 1954 fastställda skat- teproc-enten, börjar inflyta först i februari 1955, under det att, därest nu- varande regler gällt, skatt, beräknad efter berörda skatteprocent, skulle bör- jat inbetalas redan under november 1954. Budgetberäkningen kommer till följd härav att bliva m-era besvärlig än för närvarande. Liksom i fråga om de kommunala utskylderna torde kunna förutsättas, att den under ett bud— getår inflytande skatten till väsentligaste delen utgöres av preliminär skatt. Vill man exempelvis uppskatta inkomsten av den statliga inkomst- och för- mögenhetsskattens bottenskatt under budgetåret 1954/19—55 har man un— der förutsättning att skatteprocenten för den preliminära skatten fastställts för inkomst under år 1954 till 160 procent och för inkomst under år 1955 till 170 procent _— att räkna med dels hälften av bottenskatt efter 160 procent å skatteunderlaget enligt den under år 1953 verkställda taxeringen, justerat med hänsyn till de uppgifter, vilka i likhet med vad nu sker ——

1 Jfr SOU 1941:5, sid 297, 298.

kunna erhållas om taxeringsresultatet enligt taxeringsnämndernas beslut un- der år 1954, dels ock hälften av sådan skatt efter 170 procent å skatteunder- laget enligt den taxering, som verkställts under sistnämnda år. Att längre tid än för närvarande kommer att förflyta mellan skatteprocentens fast- ställande och den efter samma procent beräknade skattens inbetalning är givetvis mindre tillfredsställande. De berörda olägenheterna torde dock icke vara av alltför allvarlig natur. De äro för övrigt oundvikliga, därest det statliga budgetåret fortfarande skall omfatta tiden den 1 juli—den 30 juni; någon tanke på att föreslå ändring härutinnan har uppbördsberedningen icke. De föreslagna reglerna för fastställande av skatteprocent stå icke i for— mell överensstämmelse med det förut berörda stadgandet i 61 % regerings- formen. I de av Sandström och Laurin framlagda förslagen, som i här ifrå— gavarande avseenden i stort sett överensstämma med uppbördsberedningens förslag, förutsättes, att trots den angivna bristande överensstämmelsen ovan sagda regler böra kunna tillämpas; Sandström åberopar, att tidigare avsteg ej sällan gjorts från den princip, varåt bestämmelsen i 61 % regeringsformen giver uttryck.1 Skulle emellertid ett dylikt avsteg uti ifrågavarande avseende icke anses böra äga rum, återstår icke annat val, än att riksdagen varje år för nästkommande budgetår beslutar skatteprocent sålunda, att för budget- årets båda hälfter för preliminär skatt och slutlig skatt fastställas särskilda procentsatser, därvid bör iakttagas, att för kalenderår samma procentsats kommer att gälla för preliminär skatt, å ena, och för slutlig skatt, å andra sidan, samt att procentsatsen för den slutliga skatten bestämmes lika med procentsatsen för motsvarande preliminära skatt. Det bör framhållas, att den skatteprocent, som sålunda gäller för ett inkomstår, kommer att avse skatt, som inflyter under motsvarande uppbördsår, d. v. 5. från och med februari under inkomståret till och med januari näst efter dess utgång.

1 Jfr Häitz, Riksdagens finansmakt (Sveriges riksdag, del XII), sid. 86 o. ff.

7 KAP.

Ändrad folkbokföring.

De faktorer, som påverka beräkningen av den preliminära skatten, vare sig denna sker på grundval av taxering beträffande samtliga förvärvskällor ) eller med ledning av skattetabeller beträffande löntagare, äro _ utom be- j räknad inkomst (taxerat belopp och taxerad inkomst), varom här icke är fråga — ortsavdrag och utdebitering å skatteunderlaget. Ortsavdragens stor- lek bestämmes dels av skattskyldigs civilstånd och barnantal, dels ock av hans bosättning, i det att orterna i riket indelas i fem ortsgrupper, I—V, av ( vilka ortsgrupp I omfattar orter med de billigaste och ortsgrupp V orter med i de dyraste levnadskostnaderna, samt ortsavdragen äro lägst i ortsgrupp I och högst i ortsgrupp V. Vad angår utdebiteringen ä skatteunderlaget, har denna fråga förut behandlats. ,

Det vore en betydande fördel, om den preliminära skatten för inkomståret kunde beräknas med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal samt bosättning vid nämnda års ingång, d. v. s. grunda sig på förhållandena enligt mantalsskrivningen för inkomståret. Härigenom skulle berörda förhållanden ' vara så aktuella som möjligt år. Denna aktualitet skulle även bidraga till ! att den preliminära skatten komme att bättre överensstämma med den slut- ] liga skatten.

Enligt nu gällande, i 1894 års förordning angående mantalsskrivning in- tagna bestämmelser »är i regel bosättningen den 1 januari avgörande för varest I en person skall mantalsskrivas. Mantalsskrivning förrättas årligen under ti- ! den den 15 november till årets slut, och mantalslängden föreligger justerad ' i slutet av februari påföljande år. Ur mantalslängderna kan upplysning er- hållas endast om en persons bosättningsort, civilstånd och barnantal den 1 januari. En fortlöpande registrering av befolkningen efter bostadsort sker genom kyrkobokföringen hos pastorsämbetena, medan någon motsvarande registrering av befolkningen hos annan myndighet, med undantag för Stock- holm och Göteborg, icke äger rum.

Såsom tidigare omnämnts måste debetsedlar å preliminär (och slutlig) skatt, i varje fall beträffande löntagare, vara de skattskyldiga tillhanda viss tid före inkomstårets ingång. Det är sålunda med nuvarande bestämmelser omöjligt att vid debiteringen av preliminär skatt eller angivande av vilken skattetabell som skall tillämpas taga hänsyn till skattskyldigs mantalsskriv- ning för inkomståret samt hans civilstånd och barnantal för samma år.

Under sådana förhållanden skulle man nödgas att vid debiteringen av preliminär skatt eller bestämmande av skattetabell för inkomståret utgå från de uppgifter angående bosättning, civilstånd och barnantal, som grunda sig på mantalsskrivningen för året näst före inkomståret. Detta skulle medföra högst betydande olägenheter. Då den preliminära skatten skulle beräknas på grundval av ett civilstånd och barnantal, som hänförde sig till förhållandena ett år före inkomstårets ingång, vore skattskyldig, för att erhålla ändring i nämnda skatt på grund av under året näst före inkomståret inträffade för- ändringar i eivilständet eller barnantalet, tvungen att särskilt söka jämk- ning av skatten. En dylik ordning skulle säkerligen av de skattskyldiga, som redan förut i föreskriven ordning futllg'jont sin anmälningsskyldighet i förevarande hänseenden, uppfattas som mycket otillfredsställande. Det är dessutom att märka, att sådana skattskyldiga, som på grund av förändringar i civilstånd eller barnantal rätteligen borde erlägga högre preliminär skatt, än debetsedeln angåve, sannolikt icke komme att söka ändring med påföljd, att nämnda skatt komme att utgå med oriktigt belopp. Bortsett härifrån skul—

_ le emellertid — om ifrågavarande rättelser i den ena eller andra riktningen

skulle ske genom jämkning —— ett avsevärt ökat antal jäniknjngsfall under inkomståret föranleda motsvarande hårda belastning av jämkningsmyndig- heten. Vidare skulle man vid utsändandet av debetsedlar i regel nödgas an- vända ett år gamla adresser, varför ett stort antal debetsedlar skulle komma

f vederbörande tillhanda först lång tid efter avsändandet; detta skulle vara

särskilt olägligt, då löneavdrag enligt debetsedel skulle börja verkställas ome- delbart efter inkomstårets ingång. Slutligen skulle stora svårigheter uppstå vid avräkningen av preliminär skatt från slutlig skatt i de fall, då vederbö- rande för taxeringsåret vore mantalsskriven i annan kommun än den, där- han mantalsskrivits för det år, som låge två år tillbaka i tiden, (1. v. 5. det - år, då debitering eller fastställande av skattetabell för inkomståret ägt rum.

För att möjliggöra för debiteringsförrättaren att i dylika fall erhålla uppgift om debiterad eller erlagd preliminärskatt måste i mantalslängden för envar där upptagen person uppgivas hans mantalsskrivningsort för det andra året , före taxeringsåret. Uppbördsberedningen hyser emellertid farhågor för att . även med en dylik komplettering av mantalslängden stora svårigheter skulle

föreligga att utan ytterligare förbättring av den nuvarande folkbokföringen införskaffa ifrågavarande uppgifter; i varje fall skulle inhämtandet därav komma att föranleda en synnerligen betungande skriftväxuing.

De ovan nämnda olägenheterna äro av den art, att uppbördsberedningen icke anser sig kunna förorda ett nytt uppbördssystem med mindre en ändring av vår nuvarande folkbokföring kommer till stånd i sådant avse- ende, att debiteringen av preliminär skatt och bestämmandet av skattetabell för inkomståret under hösten före samma år kan ske på grundval av mantalsskrivningen för inkomståret. Det är tydligt, att så icke kan ske, utan att den tidpunkt, som i fråga om bosättningen skall vara avgörande för varest en person skall mantalsskrivas, fastställes så, att den infaller tidigare än nu. Med hänsyn till det relativt stora antal flyttningar, som på landet

inträffar under oktober månad i samband med anställdas ombyte av tjänst, bör ifrågavarande tidpunkt, för att mantalsskrivningen för det kommande året skall avse så aktuella förhållanden som möjligt, icke fastställas tidigare än till den 1 november. Till senare dag bör tidpunkten i fråga ej heller be- stämmas, enär före årets slut i så stor utsträckning som möjligt bör vara avgjort, vilka personer som skola för nästkommande år mantalsskrivas inom en kommun. Beredningen finner därför, att med hänsyn till det föreslagna uppbördsförfarandet den 1 november lämpligen bör vara den tidpunkt, som beträffande bosättningen är avgörande för varest en person skall mantals- skrivas för det kommande kalenderåret.

Även om den för mantalsskrivningen avgörande tidpunkten bestämmes så, 1 som nu föreslagits, kunna emellertid mantalsskrivningsförrättningarna icke ! avslutas förrän omkring mitten av december och mantalslängderna icke slutjusteras förrän viss ytterligare tid förflutit. För att debiteringsarbetet skall kunna medhinnas, är det därför icke tillräckligt med ovannämnda för- ändring. Det är därjämte erforderligt, att debiteringsförrättaren på något sätt erhåller löpande underrättelser om inträffade flyttningar, så att han vid arbetet med preliminär debitering och bestämmande av skattetabell är i : stånd att med tillhjälp av nämnda underrättelser bedöma, vilken den nya mantalsskrivningsorten kommer att bliva, med sådan grad av säkerhet, att omdebitering endast i undantagsfall blir nödvändig till följd av det förhållan- det, att mantalsskrivningsorten enligt den justerade mantalslängden blir en annan än den vid debiteringen antagna.

För en riktig beräkning av preliminärskatten är det vidare erforderligt, att debiteringsförrättaren på sätt ovan sagts erhåller löpande underrättelser om inträffade förändringar i civilstånd och barnantal.

Under utredningens gång har uppbördsberedningen efter överläggningar med folkbokföringskommittén till denna framfört de önskemål beträffande en förbättrad folkbokföring, som beredningen enligt det ovan sagda ansett böra tillgodoses för att vinna en tillfredsställande lösning av frågan om tidi- gare inbetalning av skatt enligt de huvudlinjer, som av beredningen vid ut- redningen följas. Folkbokföringskommittén har utformat sitt förslag till om— organisation av folkbokföringen1 i överensstämmelse med beredningens så- lunda framförda önskemål.

Enligt folkbokföringskommitténs förslag skall således bosättningen den 1 november vara avgörande för varest mantalsskrivning skall äga rum. Hos länsstyrelserna skola med tillhjälp av adresseringsmaskiner föras register, : vilka genom anmälningar från pastorsämbetena angående flyttningar och förändringar i civilstånd och barnantal ständigt hållas aktuella. Underrät- , telse om ifrågavarande anmälningar skall av länsstyrelsen meddelas debite— ringsförrättarna i länet, varigenom även hos dessa komma att finnas stän- digt aktuella register över befolkningen.

Mantalsskrivningen skall förrättas under tiden den 15 oktober—den 20 december. Tiden för mantalsskrivningens förrättande inom varje kommun

1 SOU 1944:52.

bestämmes av länsstyrelsen med iakttagande av att förrättning på landsbyg— den icke må utsättas till tidigare dag än den 15 november. Före mantals- skrivningens förrättande i kommun skall länsstyrelsen trycka och till man— talsskrivningsförrättaren översända stomme i två exemplar till mantalslängd; stommen upptager de personer, vilka, enligt vad länsregistret vid tidpunkten för tryckningen utvisar, äro bosatta i kommunen. Sedan vid mantalsskriv- ningen avlämnade mantalsuppgifter granskats samt med ledning därav och kyrkböckerna ävensom andra upplysningar avgjorts, vilka personer som skola mantalsskrivas i kommunen, skall förrättningsmannen fullständiga och rätta stommen till mantalslängd. Det ena exemplaret av stommen skall inom fjorton dagar efter förrättningens slut insändas till länsstyrelsen. Efter man- talsskrivningsförrättningens slut kan mellan olika mantalsskrivningsförrät- tare skriftväxling äga rum rörande förhållanden, som kunna föranleda ändring i den vid förrättningen beslutade mantalsskrivningen. De be- slut, som i anledning av skriftväxlingen meddelats, skola av mantals- skrivningsförrättaren antecknas i det exemplar av stommen, som av honom innehaves; detta exemplar skall senast den 25 januari under mantalsåret insändas till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall med ledning av stommarna till mantalslängd samt inkomna underrättelser angående förhållanden, som icke äro angivna i stommarna men som skola iakttagas vid mantalsskriv- ningen, trycka mantalslängd i erforderligt antal exemplar samt översända denna till mantalsskrivningsförrättaren senast den 15 februari under man- talsåret. Sedan denne emottagit mantalslängden, skall han genast under- skriva densamma. Längden anses därefter justerad.

Därest folkbokföringen ordnas så, som folkbokföringskommittén föresla- git, kunna debiteringsförrättarna, allteftersom meddelande erhålles om in— träffade lokala eller personella förändringar, iakttaga dessa vid det förbe- redande arbetet för preliminärskattens bestämmande under hösten före in- komståret. Det arbete, som föranledes av de nämnda förändringarna, kan således fördelas under flera månader och behöver icke hopas vid slutet av året, vilket skulle medföra en arbetsbelastning, som svårligen skulle kunna bemästras utan avsevärd personalförstärkning. En särskild forcering av ar- betet under november och december månader med åtföljande behov av extra personal hos debiteringsförrättarna kan dock icke undvikas.

Med en sålunda anordnad folkbokföring torde det bliva möjligt att före inkomstårets början med relativt få undantag slutligt färdigställa debetsedlar beträffande preliminär skatt. I vissa fall torde det emellertid inträffa, att en skattskyldigs mantalsskrivningsort efter skriftväxling mellan mantalsskriv- ningsförrättarna kommer att bestämmas annorlunda, än vid utfärdandet av debetsedel med stöd av stommen till mantalslängd eller det hOS debiterings— förrättaren befintliga befolkningsregistret antagits. Vid sådant förhållande bör den skattskyldige tillställas ny debetsedel, upptagande ändrad prelimi- när skatt eller försedd med uppgift om vilken skattetabell i stället för tidi- gare angiven som skall tillämpas.

I de avseenden, som ovan nämnts, skulle ett genomförande av folkbokfö- ringskommitténs förslag hava särskild betydelse för ett uppbördsförfarande, enligt vilket skatten erlägges i nära samband med inkomstförvärvet. Härut- över skulle en folkbokföring i enlighet med kommitténs förslag verksamt bidraga till ett förbättrat uppbördsförfarande såtillvida, att till följd av den noggrannare registrering av befolkningen, vilken en reformerad folkbokföring komme att innebära, den dubbelföring eller det uteslutande av person vid mantalsskrivningen, som nu stundom äger rum, icke vidare borde förekomma.

% |

8 KAP.

Uppbördsberedningens förslag till ändrat uppbörds- förfarande.

Beräkning av preliminär skatt.

Skatter, som böra uttagas preliminärt. I både de skattskyldigas och det allmännas intresse är det av vikt, att preliminär skatt i första hand uttages för inkomst. Inkomstskatterna äro de skatter, som i regel mest belasta de skattskyldiga och som därjämte hava den största betydelsen för det all- männa.

De inkomstskatter, som nu ingå i den allmänna uppbörden, äro, såsom förut omnämnts, dels statliga, nämligen den statliga inkomstskatten, väm- skatten, ut-skiftningsskatten och ersättningssk'atten, dels ock kommunala, nämligen kommunal inkomstskatt, innefattande inkomstskatt till stad, lands- kommun, köping och municipalsamhälle, församlingsavgifter, Iandstingsme- del och tingshusmedel. Av de nämnda skatterna avse samtliga, med undan— tag för utskiftni-ngsskatten och ersättningsskatten, inkomster, som äro av årlig natur. Utskiftningsskatten och ersättningsskatten äro däremot icke av sådan beskaffenhet utan utgå endast under särskilda omständigheter, den förra då svenskt aktiebolag utskiftar tillgångar (förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar) och den senare då svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller annat i beskatt- ningsavseende med sådan förening likställt företag, som bedriver förvalt- ningsverksamhet, underlåtit, helt eller delvis, att besluta vinstutdelning i syfte att bereda fysiska personer, vilka ägt del i företaget, lindring i deras be- skattning här i riket (förordningen den 26 juni 1933 om ersättningsskatt).

Med hänsyn till att utskiftningsskatten och ersättningsskatten sålunda knutits till fakta av tillfällig natur böra dessa skatter icke preliminärt ut- tagas. Så bör däremot ske i fråga om de övriga här ovan omförmälda skat- terna.

Utöver inkomstskatterna uppbäras vid den allmänna uppbörden skatt å förmögenhet, å fastighet samt å virke.

Skatt å förmögenhet, som erlägges till staten, är dels den med den stat— liga inkomstskatten kombinerade förmögenhetsskatten, dels ock den särskil- da skatten å förmögenhet. Till grund för beräkningen av den förra förmö- genhetsskatten lägges 1/100 av den skattepliktiga förmögenheten till den till stat-

lig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten.1 Den senare förmö- genhetsskatten erlägges av fysisk person, oskift. dödsbo, utländsk juridisk per- son, som enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt be- traktas som utländskt bolag, ävensom i 18 5 1 mom. nyssnämnda förordning omförmäld familjestiftelse, därest vederbörandes skattepliktiga förmögenhet överstigit 20000 kronor. Båda slagen av förmögenhetsskatt beräknas med hänsyn till förmögenhetsförhållandena vid beskattningsårets utgång.

Såsom ovan framhållits är det icke av samma intresse, att förmögenhets- skatterna preliminärt uttagas, som att så sker beträffande inkomstskatterna. För de skattskyldiga, som äga förmögenhet, torde i regel icke föreligga sam— ma svårighet att gälda en förmögenhetsskatt 1 51 11/2 år efter beskattnings- årets utgång som för skattskyldiga utan förmögenhet att inom samma tid erlägga en inkomstskatt. Det allmänna har större utsikter att utfå skatten, då säkerhet för denna finnes i förmögenhet; detta gäller visserligen icke blott förmögenhetsskatter utan även inkomstskatter. Emellertid kan det för skattskyldiga i synnerhet för sådana med större förmögenheter —— vara i

i |

en fördel att få erlägga även förmögenhetsskatten preliminärt redan under inkomståret, och uppbördsberedningen har därför ansett sig böra förorda. att även de ovan nämnda förmögenhetsskatterna uttagas preliminärt i den utsträckning så är möjligt enligt de av beredningen föreslagna olika meto- derna för beräkning av preliminär skatt.

Fastighets-skatt utgöres i förhållande till fastighets taxeringsvärde vid taxe- ringsårets ingång av den vid nämnda tidpunkt för fastigheten skattskyldige och erlägges till kommun eller annan kommunal samfällighet. I fråga om betydelsen av att uttaga denna skatt preliminärt gäller vad ovan sagts om ' förmögenhetsskatterna. Med hänsyn till de skattskyldigas intresse borde allt— . så även fastighetsskatten uttagas preliminärt. %

Emellertid föreligga i fråga om fastighetsskatten särskilda förhållanden, i vilka synas böra föranleda till att denna skatt icke preliminärt uttages. Taxc- ] ring av fastighet avser det löpande året, under det att taxering av inkomst |

I 1

hänför sig till inkomsten under nästföregående år.

För att den preliminära fastighetsskatten skulle kunna avräknas mot slut- lig skatt vid samma taxering som den övriga preliminära skatt, som debi- 1 terats samtidigt med den preliminära fastighetsskatten, skulle sistnämnda skatt beräknas med ledning av en fastighetstaxering, som skett två år före det är, då den slutliga taxeringen äger rum. Detta är emellertid intet annat än vad som sker beträffande preliminär inkomstskatt och bör alltså icke medföra några särskilda olägenheter. Sådana vållas däremot av den Oln- ständigheten, att fastigheterna i betydande omfattning byta ägare. Fråga uppstår då, vem som skall tillgodoräknas preliminär fastighetsskatt: den gamle eller den nye ägaren. Rätteligen borde väl, då skatten bör följa fastig- hetens ägare, nämnda skatt tillgodoföras den nye ägaren; den avräkning ' mellan denne och den gamle ägaren, som härav bleve erforderlig, finge ske

' För ekonomisk förening skall till den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade- inkomsten läggas 1/2oo av den förmögenhet, för vilken föreningen är skattskyldig.

i samband med överlåtelsen. För att underlätta en dylik ordning borde fastighetsskatten debiteras särskilt, vilket för vederbörande myndighet skulle innebära en särskild arbetsbelastning. Denna skulle ytterligare ökas därige- nom, att preliminär skatt i ett stort antal fall finge överflyttas från en skatt- skyldig till annan.

De olägenheter, som sålunda äro förenade med en preliminärbeskattning av själva fastigheten, hava föranlett uppbördsberedningen att avstå från att föreslå, att fastighetsskatt skall preliminärt uttagas. Till denna beredningens inställning har även bidragit den omständigheten, att även om fastighets- skatten skulle preliminärt utgå detta enligt beredningens nedan utvecklade förslag (alternativ Il) för ett stort antal fastighetsägare, nämligen sådana, vilka hava löneinkomst som den väsentliga inkomsten, innebure, att den så- lunda uttoges blott i de fall, då fastigheten lämnade så stor inkomst, att denna utgjorde minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, av den samman- lagda inkomsten. Fastighetsskatt skulle således komma att uttagas prelimi- närt för vissa fastighetsägare men först i samband med den slutliga skatten för andra; ett dylikt resultat måste betecknas såsom föga lämpligt. De fastig- hetsägare, som äro löntagare, komma emellertid enligt beredningens förslag att i regel få den slutliga fastighetsskatten avdragen å lönen. Detta torde för vederbörande innebära en icke oväsentlig fördel.

Skatt å avverkat virkes rotvärde utgår dels till kommun, församling, skol— distrikt och fattigvårdssamhälle i form av skogsaccis, dels ock till skogs- vårdsstyrelse i form av skogsvårdsavgift. Då avverkning av skog för veder— börande skattskyldiga vanligen icke är årligen återkommande, bör icke lämp- ligen skogsaccis och skogsvårdsavgift ingå i preliminärskattesystemet.

De avgifter, som, utom skogsvårdsavgift, enligt uppbördsberedningens för- slag skola uttagas i samband med den allmänna uppbörden, äro pensions- avgift enligt lagen om folkpensionering samt olycksfallsförsäkringsavgift.

Vad pensionsavgift angår, erlägges sådan avgift av envar svensk medbor- gare. Avgift utgöres emellertid ej av någon för år före det, under vilket han fyller aderton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofem år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift erlägges ej heller av person, som åtnjuter folkpension, invalidunderstöd eller blindhets- ersättning eller är omhändertagen av allmänna fattigvården för varaktig för- sörjning. Från avgiftsplikt undantages likaledes den, som ej tidigare fått avgift sig påförd och som befinnes varaktigt arbetsoförmögen. Efter det av- giftsbelopp förfallit till betalning, medför dock varken inträffande av sådan omständighet som ovan nämnts eller dödsfall eller förlust av svenskt med— borgarskap befrielse från skyldighet att erlägga detta belopp. Pensionsav- giftens årliga belopp utgör sex kronor eller, om vederbörande enligt förord- ningen om statlig inkoms-t- och förmögenhetsskatt för året har taxerat be- lopp, överstigande 600 kronor, en procent av det taxerade beloppet. Om av- giftspliktig är gift med annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom till- hörande samma hushåll som sin make, skola de för makarna sålunda beräk- nade avgiftsbeloppen sammanläggas och skall vardera makens pensionsavgift

utgöra hälften av det sammanlagda beloppet. Högsta pensionsavgiften är 20 kronor.

Ehuru någon egentlig förmånsrätt för pensionsavgifter icke förefinnes, äga dock dessa avgifter viss prioritet framför utskylder och andra avgifter, som för närvarande 'uttagars vid kronouppbörden. I 8 & kungörelsen den 29 ja- nuari 1937 angående påföring, debitering, uppbörd och redovisning av pen— sions-avgifter enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering stadgas näm-

(

ligen, att om restfört kronoutskyldsbelopp, vari pensionsavgift ingår, endast * delvis erlagts, vad som erlagts i första hand skall anses vara pensionsavgift, i såvida den betalningsskyldige icke tillkännagivit annan önskan. Den sålunda stadgade prioritetsrätten för pensionsavgift -—— vilken enligt beredningens för- slag ytterligare stärk-es därigenom, att sådan avgift skall enligt 17 kap. 12 %; handelsbalken utgå med förmånsrätt före utskylder och andra avgifter — synes böra medföra, att då nu årligen utgående utskylder, med förut angivet undantag, föreslås skola uttagas preliminärt så bör ske även i fråga om pen— sionsavgift. Dä något hinder för att låta pensionsavgifterna utgå preliminärt icke föreligger, förordar uppbördsberedningen, att de uttagas på detta sätt. i Vid avräkningen av preliminär skatt, vilken uttages utan uppdelning på olika titlar, mot den slutliga skatten torde, med hänsyn till den föreslagna förmåns- rätten, vad som preliminärt erlagts anses böra utgöra i första hand pensions- avgift. Då, såsom i det följande omnämnes, preliminär skatt, understigande tolv kronor, icke skall uttagas, kommer emellertid i fall, då endast pensions- avgift utgår samt beloppet därav för skattskyldig icke uppgår till nämnda belopp, pensionsavgiften att upptagas allenast såsom slutlig avgift. Pensions- avgifterna komma således att erläggas dels i flertalet fall (i regel i sin helhet) ! preliminärt under inkomståret, dels ock i ett mindre antal fall endast slutligt , under uppbördsåret näst efter taxeringsåret. Detta torde icke medföra några olägenheter för pensionsstyrelsen, då slutlig redovisning dit kan ske tidigast efter det att debitering av den slutliga avgiften ägt rum.

Vad angår olycksfallsförsäkringsavgifter torde knappast skäl föreligga att uttaga dessa preliminärt; icke min-st det förhållandet, att ett stort antal av- gifter uppgå till mycket obetydliga belopp, talar emot ett dylikt uttagande. Uppbördsberedningen anser därför, att ifrågavarande avgifter böra :utgå först i samband med uppbörden av slutlig skatt.

Beräkning av preliminär skatt för olika förvärvskällor. Under 4 kap. hava berörts de tvenne huvudmetoder, efter vilka den preliminära skatten enligt uppbördsberedningens mening kan beräknas, nämligen dels på grundval av verkställd taxering, åtföljd av debitering av skatten, dels ock med led- ning av skattetabeller eller efter viss procent av inkomsten. Därvid har även omnämnts, att enligt beredningens- förslag alternativ I den förra metoden bör tillämpas i fråga om samtliga förvärvskällor, att enligt förslag alternativ II den senare metoden bör ifrågakomma såSOm regel beträffande inkomst av tjänst och den förra metoden beträffande övriga förvärvskällor samt att en- ligt förslag alternativ III preliminär skatt bör beräknas med ledning av skat-

tetabell för vissa kategorier löntagare — vilkas antal utgör omkring två tred- jedelar av samtliga löntagare men förutsättes skola successivt ökas _ även- som efter debitering beträffande övriga skattskyldiga. I nämnda kapitel har även redogjorts för de olika omständigheter, som göra den ena eller andra metoden särskilt användbari fråga om de skilda förvärvskällorna.

Vid alternativ II har övervägts, huruvida en procentuell beräkning av pre- liminärskatten borde ske, såvitt angår förvärvskällorna tillfällig förvärvs- verksamhet (av annat slag än avyttring av egendom och lotterispel) samt kapital. Detta skulle medföra, att den, som utbetalade belopp, hänförliga till nämnda förvärvskällor, skulle vara skyldig att verkställa avdrag för prelimi- närskatten. | Vidkommande tillfällig förvärvsverksamhet (med det ovan nämnda un- ! dantaget) föreslog Sandström, att den preliminära skatten skulle beräknas till

25 procent av inkomsten, varmed avdrag av uppdragsgivaren skulle verk- ställas, dock att sådant avdrag icke skulle ske, därest den inkomst, som till— 1 hop'a under ett år uppburits från samme uppdragsgivare, icke uppginge till 100 kronor. Laurin förordade, att skatteavdrag skulle verkställas med 10 procent av inkomsten under förutsättning, att denna utbetalades av statlig eller kommunal _myndighet, juridisk person eller bokföringsskyldig rörelse- idkare, att inkomsten uppginge till minst 10 kronor samt att denna jämte tidigare från samma person tuppburet belopp översteg-e 200 kronor.

Beträffande kapital förordade både Sandström och Laurin, att skatteav- drag för preliminär skatt skulle ske, då fråga vore om utdelning å aktier i svenska bolag, ränta å obligationer och liknande värdepapper samt ränta å medel i bank eller annan penninginrättning. Procentsatsen uppgick enligt Sandströms förslag till 25 och enligt Laurins till 10.

Tidigare har framhållits svårigheten att vid nyssnämnda båda inkomstslag bestämma procentsatsen för den preliminära skatten så, att denna kommer att någorlunda nära täcka den slutliga skatten. Anledningen härtill är, att då ; ifrågavarande inkomstslag i regel utgöra biinkomster till annan inkomst den ? är dessa belöpande skatten, med hänsyn till progressionen vid statsbeskatt- 5 ningen, varierar i förhållande till storleken av den huvudsakliga inkomsten. * Berörda svårighet torde emellertid icke vara så betydande, att den ensam skulle utgöra hinder för att beräkna preliminärskatten procentuellt. Emel- lertid tillkomma andra omständigheter, vilka ytterligare försvåra det ifråga- satta beräkningssättet. Uppbördsberedningen har, såsom nedan omförmäles, ansett en tillfredsställande kontroll av uppbörden av preliminärskatten icke kunna vinnas med mindre en individuell bokföring av inflytande skattebe- , lopp äger rum hos vederbörande uppbördsmyndighet. Med en sådan anord- ning skulle uppdragsgivaren vid utbetalning av ersättning för ett tillfälligt uppdrag göra avdrag för skatten, insända den till rätt uppbördsmyndighet samt därvid lämna fullständiga uppgifter om namn och adress å den per- son, som beloppet a-vsåge. Frånsett att det ofta skulle bereda uppdragsgivaren svårighet att avgöra, vilken uppbördsmyndighet som vore den rätta, skulle över huvud taget de åligganden, som sålunda komme att läggas på dem,

vilka utbetalde ersättning för tillfälliga uppdrag, vara så betydande, att det icke gärna synes böra- komma i fråga, att varje person, som någon ens-taka gång utbetalar dylik ersättning, skulle vara skyldig att göra avdrag för preliminär skatt.

Om man således icke bör införa en så vidsträckt skyldighet, som ovan sagts, att verkställa avdrag för preliminär skatt å ersättning för tillfälliga uppdrag, kunde det tänkas, att skyldigheten, såsom Laurin föreslog, begrän- sades till de kategorier, vilka utöva förvaltnings- eller näringsverksamhet, vari utbetalning av ersättning för utfört arbete som regel förekommer, d. v. s. kommunala och statliga myndigheter samt juridiska personer och andra rörelseidkare. Visst fog kan ju förefinnas för att ålägga nyssnämnda per- soner att verkställa avdrag icke blott ä lön åt hos dem anställda —— vilket föreslås skola ske — utan även ä annan ersättning åt andra, som av dem erhållit tillfälligt uppdrag. Även om allenast de berörda kategorierna upp- dragsgivare medverkade vid uppbörden av preliminär skatt, skulle dock de svårigheter kvarstå, som sammanhänga därmed, att skatten måste insän— das till rätt uppbördsmyndighet tillika med så noggranna uppgifter om ve- derbörande skattskyldigs nanm och adress, att han lätt kan återfinnas i myndighetens samling av uppbördskort. I fråga om arbetstagare föreslär uppbördsberedningen, såsom nedan framhälles, att till dessa skola översän- das debetsedlar jämte skatteanvisningar för inbetalning av skatten — en för , envar av de tolv uppbördsterminerna —— med sådana uppgifter, att den skattskyldige kan identifieras hos uppbördsmyndigheten; debetsedel jämte ' skatteanvisningar skall överlämnas till den arbetsgivare, hos vilken skatt- skyldig har huvudsaklig anställning, för att denne skall verkställa avdrag å lönen för gäldande av skatten. För att möjliggöra en tillfredsställande redo— visning av preliminär skatt för inkomst av tillfälliga uppdrag borde redo- visningen likaledes ske medelst nyssnämnda sk'atteanvisningar. Detta skulle innebära, antingen att alla skattskyldiga, utom debetsedel med tolv skatte- anvisningar, tillställdes ytterligare ett antal skatteanvisningar, eller också att skattskyldig vore nödsakad att, innan han lyfte ersättning för uppdraget, hos uppbördsmyndigheten rekvirera en eller flera skatteanvisningar. Det förra alternativet skulle förorsaka betydande merkostnader utan motsvaran- de nytta, då endast ett begränsat antal skattskyldiga uppbära inkomst av tillfälliga uppdrag, under det att det senare alternativet skulle medföra extra besvär för vederbörande och därför säkerligen mycket ofta föranleda, att denne underläte att anskaffa skatteanvisningen »— med påföljd att de ovan berörda svårigheterna kvarstode.

Uppbördsberedningen har sålunda funnit övervägande skäl tala för att den preliminära skatten å ersättningar för tillfälliga uppdrag eller annan till- fälligt bed-riven verksamhet icke bör beräknas efter viss procent av in- komsten och att således icke heller avdrag ä denna för skattens gäldande bör äga rum.

Vidkommande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet kommer en för- enkling, som särskilt med hänsyn till preliminärbeskattningen av nämnda

» l

inkomst är att hälsa med tillfredsställelse, att inträda, därest riksdagen an- tager ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag,1 innebärande att alla lotteri- vinster, med undantag för sådana, som härröra från utländska lotterier, skola beskattas icke enligt kommunalskattelagen eller förordningen om statlig in- komst- och förmögenhetsskatt utan enligt förordningen den 28 september 1928 om särskild skatt å vissa lotterivinster; i fråga om vinst vid vadhållning medelst tolalisator vid hästtävlingar skola dock gälla särskilda regler. Uppbör— den av skatt för lotterivinster kommer således att utbrytas ur det allmänna uppbördssystemet och ske i särskild ordning.

Vad inkomst av kapital angår, möta samma svårigheter att beräkna pre- liminärskatten procentuellt och att å inkomsten verkställa avdrag för dess gäldande, som i fråga om inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet ovan be- rörts. I fråga om räntor å medel i bank och annan penninginrättning har det nämnda beräkningssättet därjämte den nackdelen med sig, att prelimi- när skatt i många fall kommer att uttagas, då slutlig skatt icke skall utgå; dylika medel innehavas nämligen i stor utsträckning av personer, vilkas in- komst icke uppgår till skattepliktigt belopp. Även om berörda nackdel i viss män kan undanröjas därigenom, att räntor understigande visst relativt lågt belopp undantagas från preliminärbeskattning, måste dock restitution kom- ma att äga rum i ett avsevärt antal fall. Härutöver försvåras uttagandet av preliminär skatt beträffande kapitalinkomster på sätt nyss sagts till följd därav, att åtskilliga kategorier skattskyldiga, t. ex. vissa stiftels'er, äro fri- kallade från skattskyldighet för inkomst av kapital. För att undvika att pre- liminär skatt uttoges av nämnda skattskyldiga föreslogo både Sandström och Laurin, att länsstyrelse skulle upprätta förteckningar över de skattskyldiga inom länet, vilka enligt vad som för länsstyrelsen vore känt vore frikallade från skattskyldighet för inkomst av kapital. Dessa förteckningar skulle väl, åtminstone efter viss tid, kunna bliva relativt fullständiga och sålunda kun— na i huvudsak tjäna sitt syfte; för banker m. fl. inrättningar skulle likväl handhavandet därav innebära en ytterligare tunga utöver den, som uttagan- det av preliminär skatt skulle åsamka dem.

Med hänsyn till de ovan berörda olägenheterna finner sig uppbördsbered- ningen icke heller beträffande inkomst av kapital böra förorda, att preli- minär skatt beräknas med viss procent av inkomsten och uttages genom av- drag å densamma.

Även om sålunda enligt uppbördsberedningens förslag preliminär skatt, beräknad efter viss procentsats och uttagen genom avdrag å inkomsten, icke skall utgöras för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet och kapital, kom- mer dock enligt förslaget preliminär skatt, i större eller mindre utsträckning enligt de olika alternativen, att utgå för nämnda inkomstslag. Då, såsom av det följande framgår, preliminär skatt skall utgå på grundval av verkställd taxering beträffande samtliga förvärvskällor, kommer nämnda skatt att avse även inkomsten av berörda båda förvärvskällor. I de fall, då preliminär skatt för inkomst av tjänst beräknas enligt skattetabell eller med viss pro-

1 Prop. 1945: 264.

cent av inkomsten, föreslås visserligen sådan skatt med ledning av taxering skola utgöras allenast för annan inkomst än av tjänst eller av tillfällig för- värvsverksamhet och blott under förutsättning, att dylik inkomst uppgår till minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, av den sammanlagda uppskattade inkomsten. I sistnämnda fall har emellertid arbetstagare möj— lighet att få preliminär skatt uttagen även för inkomst, som enligt vad nyss sagts icke skulle drabbas av sådan skatt; han kan nämligen hos sin arbets- givare eller den, som eljest utbetalar inkomsten av tjänst, begära, att av- draget å denna inkomst för därå belöpande skatt under viss tid höjes så, att det kommer att täcka även skatten å annan inkomst. De skattskyldigas in- tresse att få erlägga skatten, i varje fall den väsentligaste delen därav, re- dan under inkomståret torde således på det föreslagna sättet i tillräcklig grad tillgodoses.

Ur det allmännas synpunkt vore det väl fördelaktigt, att redan vid utbe- talningen av inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital viss pro- centuell del därav innehölles för skatt, ty härigenom skulle erhållas dels kontroll å att inkomsten icke undginge taxering, dels ock garanti för att i varje fall någon del av skatten erlades. Det må dock erinras om att denna kontroll och garanti, såsom Sandströms och Laurins förslag utformats, icke komme att avse alla räntor, t. ex. icke inteckningsräntor. Både Sandström och Laurin ansågo nämligen, att man icke lämpligen kunde ålägga en privat lån- tagare skyldighet att vid erläggande av ränta å lån innehålla visst belopp för skatt. Uppbördsberedningen delar denna Sandströms och Laurins åsikt.

En kontroll av den art, som ovan nämnts, synes emellertid närmast vara en taxeringsfråga och torde, i den mån densamma icke redan är tillfreds- ställande tillgodosedd, kunna anordnas på annat och enklare sätt än genom innehållande av viss del av inkomsten för skatt.

Såvitt rör inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet av annat slag än av avyttring av egendom och lotterispel gäller nu, att uppdragsgivare är skyldig lämna uppgift om utbetald ersättning för utfört arbete, därest icke denna under året utgått med mindre än 100 kronor till samme mottagare eller ut- betalts till rörelseidkare, som enligt lag varit skyldig föra handelsböcker; upp- giftsskyldighet föreligger vidare för annan uppdragsgivare än statlig eller kommunal myndighet eller juridisk person endast i fråga om sådana förmå- ner, som utgått från av honom utövad rörelse eller från av honom bedrivet jordbruk eller'skogsbruk (33 å ä) taxeringsförordningen). I de fall, då sådan omedelbar uppgiftsskyldighet icke föreligger, är uppdragsgivare skyldig att efter anmaning lämna uppgift om den utbetalda ersättningen (35 ä 1 mom. a) taxeringsförordningen). Den nu gällande uppgiftsskyldigheten synes vara tillräckligt omfattande för att tillgodose kravet å kontroll, att ifrågava- rande inkomst deklareras. Genom olika kontrollåtgärder kunna beskatt- ningsmyndigheterna tillse, att uppgiftsskyldigheten även fullgöres. Vad an- går utdelning å aktier och andelar torde taxeringskontrollen få anses vara relativt fullständig i det avseendet, att den, som lyfter sådan utdelning, i regel är skyldig att till ledning för taxeringen avlämna särskild upp—

gift härom, vilken sedermera överlämnas till beskattningsmyndigheten (42 Q 3 och 4 mom. taxeringsförordningen). Även beträffande lyftad ränta å obligation eller liknande värdepapper skall som regel dylik uppgift av- lämnas; dessa uppgifter tillställas emellertid beskattning'smytndigheterna endast i den utsträcknig, som Kungl. Maj:t förordnar (ovannämnda för- fattningsrum). Intet hindrar, att om kontroll i större omfattning än för när- varande1 skulle anses erforderlig i fråga om lyftade obligationsräntor förord- nande meddelas om avlämnande av uppgifter till beskattningsmyndigheterna i den önskade utsträckningen.

Kontrollen å att bankräntor vederbörligen uppgivas till beskattning till- godoses på olika sätt. Sålunda är styrelse för bank eller annan penninginrätt- ning skyldig att dels efter anmaning av taxeringsintendent, ordförande i taxe- ringsnämnd eller, i vissa fall, taxeringskonsulent lämna uppgift om namn— given skattskyldigs ränteinkomst från (och innestående medel hos) penning- ; inrättningen (35 5 1 mom. c) taxeringsförordningen), dels ock efter förord- ' nande av Kungl. Maj:t, i den omfattning som angives vid förordnandets med- delande, lämna uppgift om insättares ränteinkomst och innestående medel samt om insättares fullständiga namn och senast kända bostadsadress (35 5 4 mom. taxeringsförordningen). Vidare har styrelse för bank eller annan penninginrättning att efter anmaning av taxeringsintenden't tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för att bereda beskattningsmyndig— het upplysning om penninginrättningens borgenärer, d. v. s. om insättarna (35 ä 3 mom. andra stycket taxeringsförordningen). Därest behov av större kontrollmöjlighet i förevarande avseende skulle anses föreligga, torde det kunna tillgodoses genom utvidgning av uppgiftsskyldigheten.

Att genom innehållande av viss del av inkomsten skapa garanti för att motsvarande del av den efter taxering påförda skatten komme att erläggas synes i fråga om kapitalinkomst knappast erforderligt, enär i kapitalet fin- nes säkerhet för skatten. Större behov av en dylik garanti föreligger väl be- träffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; i viss mån tillgodoses dock detta enligt uppbördsberedningens förslag.

Enligt alternativ I skall beräkningen av preliminär skatt för samtliga skatt- skyldiga normalt ske på grundval av den taxering, som verkställts under året näst före inkomståret. Den taxering, som sålunda skall ligga till grund för den preliminära skatten, kan vara påförd genom beslut antingen av taxe- ringsnämnd eller av prövningsnämnd; enligt gällande bestämmelser kan prövningsnämnd i ordinär ordning behandla ärenden, som angå visst års taxering, icke blott under taxeringsåret utan även under tiden till och med den 30 juni året därpå. Med hänsyn till att —- såsom förut berörts _ debet- sedlar måste vara de skattskyldiga tillhanda i någorlunda god tid före in- komstårets ingång, torde beslut, som av prövningsnämnd fattats efter den 10 oktober, icke kunna läggas till grund för preliminärskattens beräkning. I de

1 Kungl. Maj:t brukar så gott som varje år förordna, att avlämnade uppgifter beträffande några grupper av obligationer skola avlämnas till överståthållarämbetet eller någon av läns- styrelserna för att tillställas beskattningsmyndlghetema.

fall, då vid nämnda tidpunkt prövningsnämnd icke beslutat rörande viss taxering, kommer således preliminär skatt att utgå på grundval av den av taxeringsnämnden verkställda taxeringen. Skulle prövningsnämnden eller kammarrätten efter den 10 oktober ändra ifrågavarande taxering, bör icke i följd härav ändring ske i den uträknade preliminärskatten med mindre sådana förutsättningar föreligga, som enligt vad nedan sägs böra föranleda jämkning i skatten.

Den beskattningsbara förmögenhet, som bestämts vid taxeringen, kan ome— delbart läggas till grund för beräkningen av den preliminära särskilda skat- ten å förmögenhet. Hava icke med tillämpning från och med inkomståret grunderna för beräkning av särskild skatt å förmögenhet ändrats, kommer den preliminära särskilda skatten för förmögenhet att bliva lika med den året näst före inkomståret debiterade särskilda skatten å förmögenhet. Där- emot bör preliminär skatt för inkomst icke alltid beräknas med ledning av det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, som bestämts vid taxeringen året näst före inkomståret. För att preliminärskatten så nära som möjligt skall överensstämma med den slutliga skatten, böra de faktorer, som påverka ortsavdragets storlek, d. v. s. bosättning (ortsgrupp), civilstånd och barnantal, bestämmas med hänsyn tagen till förhållandena den 1 novem- ber året näst före inkomståret eller den tidpunkt, till vilken i mantalsläng- den registrerade förhållanden föreslås skola hänföra sig. Är alltså skattskyl- dig för inkomståret mantalsskriven i kommun, som tillhör annan ortsgrupp än den kommun, där han mantalsskrivits för nästföregående år, eller har hans civilstånd eller barnantal intill den 1 november året näst före inkomst- året undergått ändring i förhållande till civilståndet eller barnantalet vid samma tidpunkt ett år tidigare, bör omräkning av ortsavdraget med hänsyn till de ändrade förhållandena äga rum. Med barn bör här, med motsvarande tillämpning av stadgandena i 48 g 2 mom. kommunalskattelagen och 16 ä 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt men med hänsyn tagen till att det rör sig om förhållandena vid en tidpunkt ett år före den, som är av betydelse för taxering av inkomsten, avses hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under sjutton år, vilket icke kan antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst 600 kronor.

Om skattskyldig vid taxering under året näst före inkomståret medgivits särskilt avdrag, enär hans skatteförmåga ansetts vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet, bör hänsyn tagas jämväl härtill vid beräkning av den preliminära skatten, såvida de ifrågavarande omständigheterna kunna antagas komma att vara för handen även under inkomståret.

I fråga om de personer, som året näst före inkomståret icke påförts taxe- ring men som under inkomståret kunna förväntas uppbära inkomst, t. ex. av nytillträdd tjänst eller påbörjad rörelse, måste en särskild uppskattning, pre- liminär taxering, ske av nämnda inkomst. Dylik taxering kan ske antingen

vid samma tid, som beräkningen av den preliminära skatten med ledning av den årliga taxeringen äger rum, därest skattskyldig redan då har kännedom om att han 'under det påföljande inkomståret kommer att uppbära inkomst, eller också under inkomståret, om han först därunder erhåller sådan känne- dom. Till ledning för den preliminära taxeringen bör den skattskyldige vara skyldig avgiva en särskild deklaration, preliminär deklaration. I denna bör angivas bruttoinkomst, omkostnader och nettoinkomst beträffande olika för- värvskällor samt yrkade allmänna avdrag. Äger skattskyldig förmögenhet, varför han är skattskyldig till särskild skatt å förmögenhet, bör han i den preliminära deklarationen upptaga jämväl sådan förmögenhet. Med ledning av den preliminära deklarationen uträknar lokal skattemyndighet på landet, vartill hänföras även fögderistad och, enligt Kungl. Maj:ts förord— nande, mindre magistratsstad (se under 10 kapitlet), häradsskrivare och i annan stad uppbördskommissarie (se under samma kapitel) — beskattnings- bart belopp och beskattningsbar inkomst samt beskattningsbar förmögenhet med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunalskattelagen samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Vild bestämmande av ortsavdragets storlek skall, därest den preliminära taxeringen äger rum året näst före inkomståret, hän- syn tagas till bosättning, civilstånd och barnantal den 1 november förstnämn- da år. Sker nämnda taxering under inkomståret skall ortsavdraget bestämmas med hänsyn till förhållandena beträffande bosättningen vid nyss berörda tidpunkt samt i fråga om barnantalet vid tidpunkten för taxeringen; såvitt angår civilstånd skall vid ortsavdragets fastställande hänsyn tagas till det förhållande, som kan antagas komma att råda under större delen av in- komståret. Är vid preliminärtaxering, som äger rum under förra hälften av inkomståret, skattskyldig gift, erhåller han familjeavdrag för hustru; har skattskyldig gift sig under senare hälften av inkomståret, erhåller han vid preliminärtaxering, som sker under samma halvår, ortsavdrag såsom ogift. För att vid sådan beräkning av preliminär skatt, som sker under året näst före inkomståret, hänsyn skall kunna tagas till uppgifter i preliminär deklara- tion, måste denna vara avlämnad till den lokala skattemyndigheten senast den 20 oktober förstnämnda är. Inkommer deklaration senare under detta är, bör likväl nämnda myndighet, därest så kan ske utan åsidosättande av övriga brådskande arbetsuppgifter, taga hänsyn till deklarationen vid beräkningen och debiteringen av preliminärskatten. Är detta icke möjligt, bör myndig- heten, sedan det ordinarie debiteringsarbetet slutförts, utan särskild ansökan från den skattskyldige vidtaga den jämkning i den debiterade preliminär- skatten, som mä föranledas av de i deklarationen angivna uppgifterna. Vid preliminär taxering, som äger rum under inkomståret, bör deklaration av- lämnas senast fjorton dagar efter det att skattskyldig erhållit kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger. Skulle icke nytillträdande skattskyldig självmant avgiva preliminär dekla- ration till ledning för beräkning av preliminär skatt för inkomståret, bör den lokala skattemyndigheten äga rätt att anmana vederbörande att inkomma

med dylik deklaration. För att myndigheten skall ”kunna använda sig av denna rätt erfordras emellertid, att densamma erhåller kännedom om att arbetstagare erhåller nyanställning eller att annan skattskyldig börjar idka näringsverksamhet.

Vad angår anställning av arbetstagare har arbetsgivare enligt förordningen den 30 april 1943 om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning att å anställningskort i två exemplar till utmätningsmannen i anställnings- orten eller, då Stockholm är anställningsort, till överståthållarämbetet an- mäla sådan anställning, som är avsedd att vara längre tid än fyra veckor. ( Utmätningsmannen skall förvara det ena exemplaret av anställningskortet » samt översända det andra till länsstyrelsen eller, där arbetstagaren är man- i talsskriven inom annan utmätningsmans tjänstgöringsområde, till denne, som i har att taga kännedom om innehållet å kortet och därefter vidarebefordra detsamma till länsstyrelsen i mantalsskrivningsorten. Enligt folkbokförings- kommitténs förslag skall länsstyrelsen å en avtrycksplåt för arbetstagaren |

( l

låta prägla uppgift om dennes arbets—givare. Länsstyrelsen låter därefter me- delst plåten trycka registerkort, som översändes till vederbörande lokala skattemyndighet. Härigenom erhåller således nämnda myndighet kännedom om nyanställningen och kan omedelbart anmana arbetstagaren att inkomma med preliminär deklaration. Skulle vederbörande icke hörsamma anmaning— en bör länsstyrelsen efter anmälan av den lokala skattemyndigheten äga före- ( lägga lämpligt vite för att framtvinga deklaration. Då emellertid nämnda ut- 1 väg kräver viss tid, bör lokal skattemyndighet kunna åsätta preliminär taxe- ring icke blott med ledning av deklaration utan även med stöd av annan uppgift eller upplysning, som myndigheten inhämtat om vederbörandes in- : komst. Sålunda bör lokal skattemyndighet äga att anmana arbetsgivare att beträffande hos denne anställd namngiven person, såvitt möjligt, lämna upp— gift om storleken av den lön eller annan ersättning för utfört arbete, som kommer att utbetalas till arbetstagaren under inkomståret. Då denne icke åtnjuter bestämd lön utan exempelvis provision eller då han jämte fast lön åtnjuter provisions- eller ackordsersättning, kan tydligen ifrågavarande upp- gift endast approximativt angiva lön eller annan ersättning.

] de fall, då enligt vad i det följande sägs arbetsgivare eller annan är skyl— dig att vid utbetalning av lön eller andra medel verkställa avdrag dårå för gäldande av skatt, föreslär uppbördsberedningen ett till synes verksamt medel att framtvinga preliminär deklaration: avgiver icke arbetstagaren sådan deklaration, så att debetsedel å preliminär skatt kan utfärdas för att av arbetstagaren tillställas arbetsgivaren, har denne att verkställa avdrag år ut— betalt belopp med tjugufem procent av detsamma. Nämnda procentsats är av den storlek, att arbetstagaren som regel =bör finna det vara med sin fördel bäst överensstämmande att avlämna deklaration med uppgift om sin inkomst och de avdrag från denna, som han önskar få åtnjuta.

Såvitt rör annan skattskyldig än arbetstagare, kunde det, i likhet med vad Sandström framhållit,1 i fråga om rörelseidkare tänkas, att lokal skattemyn- dighet erhölle kännedom om påbörjad näringsverksamhet sålunda, att den

myndighet, hos vilken anmälan om påbörjad dylik verksamhet skall göras,1 underrättade den förra myndigheten om anmälningen. En sådan underrät- telseplikt, som skulle medföra besvär och kostnader för vederbörande myn- digheter, synes emellertid icke erforderlig. (jenomföres folkbokföringskom- mitténs förslag, erhåller länsstyrelse och lokal skattemyndighet löpande un- derrättelser om i en kommun nyinflyttade rörelseidkare, jordbrukare eller utövare av fria yrken, vilka äro fysiska personer. Däremot kommer icke den lokala skattemyndigheten att på nämnda sätt redan under inkomståret få kän— nedom om att juridisk person börjar idka verksamhet i kommunen; ej heller erhåller nämnda myndighet under inkomståret vetskap om att någon där ? börjar uppbära inkomst av annan fastighet eller av kapital, enär detta för- hållande icke framgår av vederbörligt registerkort. Den lokala skattemyndig— heten får vidare icke kännedom om att en i kommunen bosatt person börjar i driva näringsverksamhet, alldenstund under inkomståret ändring av register- kortet icke sker enbart av denna anledning. Överlåter ägare av rörelse eller fastighet denna under inkomståret till annan, torde dock den lokala skatte- myndigheten erhålla kännedom om den nye ägaren i samband med den an- sökan om jämkning av preliminärskatten, som den förre ägaren sannolikt kommer att ingiva. De nu berörda förhållanden, varom lokal skattemyndig- het sålunda icke erhåller kännedom under inkomståret, torde i regel bliva . uppenbara vid mantalsskrivningen för eller taxeringen under påföljande år. ' Det synes ur det allmännas synpunkt icke hava större betydelse, att den lokala skattemyndigheten icke redan under inkomståret får vetskap om ifrågava- rande förhållanden, enär frånsett att en påbörjad rörelse under det första året vanligen torde lämna en relativt ringa vinst — det allmänna även med nuvarande uppbördssystem i regel brukar utfå påförda utskylder av de nämn- da kategorierna; i fråga om skattskyldig, som äger fastighet eller annat slag av kapital, finnes ju normalt realsäkerhet för utskylderna. Försummelsen att avgiva preliminär deklaration drabbar den skattskyldige själv hårdast, ty denne får till följd härav under det tredje verksamhetsåret betala skatt för inkomsten under både det första och det tredje verksamhetsåret.

Såsom ovan framhållits, skulle, om skattskyldig året näst före inkomståret påförts taxering, denna normalt läggas till grund för beräkning av den pre- liminära skatten. Då denna taxering avser en inkomst, som förvärvats i re- gel ett år tidigare, torde det i många fall inträffa, att nämnda inkomst skiljer sig från den inkomst, som kan beräknas inflyta under inkomståret. Likaså torde de avdrag från inkomsten, som skattskyldig vid taxering äger åtnjuta, i många fall vara av olika storlek .vid taxeringen året näst före in- komståret och vid taxeringen året näst efter detsamma, även om inkomsten därvid är ungefär lika stor. (I fråga om ortsavdragen bestämmas ju alltid dessa, såsom ovan påpekats, med hänsyn till de aktuella förhållandena.) I

1 Anmälan skall göras till handelsregistret, som föras i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten eller stadsstyrelsen samt på landet hos länsstyrelsen. Vissa bolag och föreningar registreras icke i handelsregistret; sålunda registreras aktiebolag hos patent- och registreringsverket samt ekonomiska föreningar hos länsstyrelsen.

dessa fall bör skattskyldig äga påfordra, att förhållandena under inkomst- året läggas till grund för beräkning av preliminärskatten för inkomståret. Han bör därför avgiva preliminär deklaration, och med ledning härav åsät- tes preliminär taxering. Med hänsyn till det arbete, som åsättande av en dylik taxering förorsakar den lokala skattemyndigheten och som är desto mera betungande som det infaller under den för den lokala skattemyndig- heten mest arbetsfyllda delen av året — de sista månaderna därunder —, bör dock skattskyldig icke hava rätt att kräva, att den preliminära skatten beräknas på grundval av preliminär taxering, med mindre det taxerade be- loppet eller den taxerade inkomsten vid årlig taxering året näst efter in- komståret sannolikt kan antagas komma att avvika från motsvarande be- lopp eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med viss icke alltför ringa del av förstnämnda belopp eller inkomst. Uppbörds- beredningen har icke kunnat föreslå nämnda del lägre än till en femtedel, motsvarande dock minst sexhundra kronor, enär eljest alltför många om- taxen'ngar skulle bliva följden. Därest särskilda omständigheter föreligga bör dock den preliminära skatten kunna beräknas med ledning av prelimi- när taxering, även om den nyss omnämnda förutsättningen icke är för han- den. Sådana särskilda omständigheter kunna föreligga, då fråga är om öm- mande fall eller särskilt stora skattebelopp. Förväntad ändring enbart i för- mögenhet bör däremot icke, såvida icke nyssnämnda särskilda omständig- heter äro för handen, föranleda omtaxering; i regel torde nämligen ändringen i preliminär skatt vara tämligen obetydlig.

Även i förevarande fall bör, för att preliminärtaxeringen skall kunna läg- gas till grund för beräkning av den preliminära skatten för inkomståret, preliminär deklaration avlämnas till lokal skattemyndighet senast den 20 oktober året näst före inkomståret. Inkommer deklarationen senare under året näst före inkomståret, bör därmed förfaras på samma sätt, som tidi- gare förordats för motsvarande fall i fråga om nytillträdande skattskyldiga. Erhåller skattskyldig kännedom om de omständigheter, som kunna förvän- tas medföra ändrad inkomst eller ändrade avdrag därifrån, först under in- komståret, sker den härav betingade ändringen i preliminärskatten icke på grundval av preliminär taxering utan genom jämkning, 'som nedan behand- las. Jämkningen innebär, att ändring sker i preliminär skatt, som redan de- biterats.

Det är tydligt, att skattskyldig i avgiven preliminär deklaration kommer att påyrka, att förhållandena under inkomståret i stället för förhållandena två år tidigare skola läggas till grund för beräkningen av preliminärskatten framför allt i de fall. då inkomsten kan förväntas nedgå eller avdragen där- ifrån kunna beräknas stiga. Skyldighet bör emellertid åligga skattskyldig att inkomma med preliminär deklaration, då fråga är om höjning av in- komsten eller minskning av avdragen utöver den gräns, som ovan föror- dats. Fullgör icke vederbörande berörda deklarationsskyldighet, bör lokal skattemyndighet hava rätt att anmana honom att avgiva deklaration. Give-t är dock, att det torde vara endast i mycket sällsynta fall, som nämnda myn-

i

dighet erhåller kännedom om att sådana omständigheter äro för handen, som skola medföra deklarationsskyldighet. Under den bråda tid, som infal- ler under slutet av året och under vilken samtidigt arbete med preliminär taxering, debitering och mantalsskrivning pågår, kan icke heller den lokala skattemyndigheten göra några omfattande efterforskningar för att uppdaga förhållanden, som kunna medföra höjning av preliminärskatten utöver det belopp, som framkommer på grundval av den årliga taxeringen. Det skulle med hänsyn härtill kunna ifrågasättas, huruvida icke ändring i preliminär- skatten borde äga rum endast efter anmälan av skattskyldig. Uppbördsbe- redningen har emellertid ansett, att initiativrätt i berörda hänseende hör till- komma även den lokala skattemyndigheten, enär det vore otillfredsställan- de, om myndigheten icke skulle kunna föranstalta om höjning av prelimi— närskatten i de fall, då enligt vad som kommit till myndighetens kännedom sådan höjning borde ske. Underlåter skattskyldig, som i dylikt fall anma- nats att inkomma med deklaration, att hörsamma anmaningen men åsättes preliminär taxering med ledning av de upplysningar, som den lokala skatte- myndigheten erhållit, exempelvis efter att hava hört vederbörande taxerings- nämnds ordförande, bör härvid stor försiktighet iakttagas, så att icke den skattskyldige påföres för hög preliminär skatt.

Då den preliminära skatten för inkomståret på sätt ovan sagts beräknas med ledning av ett tidigare års taxering, kan det befaras, att nämnda skatt stundom kommer att uttagas med för högt belopp. För att undvika ett dylikt resultat förordade 1924 års uppbördssakkunniga, att preliminärskatten för inkomståret skulle utgå med 9/10 av nästföregående års sammanlagda ut- skyldsbelopp. Enligt Sandströms förslag skulle däremot uti ifrågavarande fall vid beräkning av preliminärskatten någon dylik reduktion av senast på- förda utskylder icke äga rum. Uppbördsberedningen anser —— i synnerhet med hänsyn till det av beredningen föreslagna sättet för beräkning av den preliminära skatten _ att reduktion av nämnda skatt normalt icke torde vara erforderlig. Skulle skattskyldig påföras högre preliminär skatt, än som kan beräknas komma att slutligen utgå, har han möjlighet att erhålla jämk- ning i preliminärskatten, därest icke skillnaden är alltför obetydlig. Ur det allmännas synpunkt torde det kräva mindre arbete, att länsstyrelsen resti- tuerar preliminär skatt i de enskilda fall, då sådan uttagits med för högt belopp, än att den lokala skattemyndigheten beträffande samtliga skattskyl— diga till exempelvis 9/1o reducerar den preliminära skatt, som enligt det ovan sagda skulle utgå, ett arbete, som skulle inträffa under sistnämnda myndig- hets mest arbetstyngda tid och därför medföra en mycket hård belastning av den lokala organisationen.

Emellertid kan det under särskilda förhållanden vara ändamålsenligt, att den preliminära skatten uttages med endast viss del av vad som enligt för- slaget i regel skulle utgå. Kan under året näst före inkomståret förutses, att till följd av nedåtgående konjunkturer inkomsten för samtliga skattskyl- diga eller för betydande kategorier av dessa under inkomståret kan kom- ma att väsentligt nedgå, varav kommer att föranledas ett omfattande jämk-

ningsarbete, bör det vara ett intresse både för de skattskyldiga och det all- männa, att redan vid beräkningen av preliminärskatten före inkomstårets ingång hänsyn tages härtill. Kungl. Maj:t bör därför vid sådant förhållan- de äga förordna, att i de fall, då preliminärskatten skall beräknas med led- ning av årlig taxering, nämnda skatt skall för riket i dess helhet eller viss del därav eller för vissa kategorier skattskyldiga utgå å allenast viss procen- tuell del av det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, som skall ligga till grund för uträkningen av den preliminära skatten. Att ifrågavarande reduktion icke föreslås skola ske, då preliminärskatten grun- dar sig på preliminär taxering, beror därpå, att vid sådan taxering hän- syn tages till den under inkomståret påräkneliga inkomsten. Det skulle kun- na ifrågasättas, huruvida icke liksom vid sjunkande inkomster den pre- liminära skatten bör utgå å blott viss del av det beskattningsbara beloppet och den beskattningsbara inkomsten vid årlig taxering — vid stigande in- komster nämn-da belopp och inkomst borde procentuellt höjas, innan de lades till grund för uträkningen av samma skatt. Då en dylik generell för- höjning av den eljest utgående preliminära skatten kan befaras i ett stort antal fall föranleda jämkning i skatten eller restitution av viss del därav, ' finner uppbördsberedningen det sist ifrågasatta förfaringssättet icke vara tillrådligt.

Enligt alternativ II skall preliminär skatt beräknas beträffande inkomst av tjänst, med vissa undantag, med ledning av skattetabell eller med viss procent av inkomsten samt i fråga om inkomst av övriga förvärvskällor, med undan- tag för tillfällig förvärvsverksamhet, på grundval av verkställd taxering. I särskilda fall bör dock även beträffande inkomst av tjänst den preliminära skatten beräknas med ledning av verkställd taxering. Då skattskyldig uppbär , jämte sådan inkomst av tjänst, varom här är fråga, inkomst av annan för- : värvskälla, uttages icke preliminär skatt för sistnämnda inkomst, därest den- na härflyter från tillfällig förvärvsverksamhet, ej heller såvitt densamma ut- göres av inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse eller kapital och uppgår till mindre del av 'den sammanlagda inkomsten. i

Metoden att beräkna preliminär skatt enligt skattetabell eller med viss pro- ' cent av inkomsten sammanhänger såtillvida intimt med skyldigheten för den, som utbetalar inkomstbeloppet, att verkställa avdrag å nämnda belopp för den sålunda beräknade skatten, att en tillämpning av ifrågavarande metod icke gärna kan tänkas utan att dylikt avdrag verkställes. Åt den skattskyldige torde nämligen icke kunna överlåtas att uträkna den egna skatten; då i varje särskilt fall icke kan kontrolleras, att riktigt skattebelopp uträknats, skulle ett dylikt förfaringssätt få betänkliga konsekvenser bortsett från att den ef- fektivitet i skatteuttagandet, som eftersträvas vid ett system med avdrag för belopp, avseende skatt, icke skulle ernås.

Såsom tidigare omnämnts, kan beräkning av preliminär skatt enligt skatte- tabell icke lämpligen komma i fråga beträffande andra förvärvskällor än tjänst. Beräkning av preliminär skatt efter viss procentsats bör enligt upp- bördsberedningens tidigare uttalade mening likaledes inskränkas till sist-

nämnda förvärvskälla. I vad mån en beräkning av preliminärskatten enligt någon av de nämnda båda metoderna bör ske i fråga om alla de i förvärvs- källan tjänst ingående inkomstartema eller begränsas till vissa av dem, får bedömas med hänsyn till frågan, beträffande vilka av berörda inkomst- arter avdrag för preliminärskatten bör äga rum.

Enligt 31 % kommunalskattelagen hänföras till tjänst allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning. Med tjänst likställes rätt till pension, annan livränta och undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk !intäkt, därest givaren enligt 22, 25, 29 eller 46 % kommunalskattelagen är ;berättigad till avdrag därför,1 samt inkomst av lediga ecklesiastika sysslor, ..som enligt gällande föreskrifter kan tillkomma allmän kassa och icke ut- ,gjort intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet.

Jämlikt 32 & kommunalskattelagen hänföras till intäkt av tjänst avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller an- nat, som utgått för tjänsten, vad som tillflutit skattskyldig såsom pension, an- fnan livränta, undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämför- ilig periodisk intäkt, som i 31 & samma lag avses,2 samt vad som ingått till lallmän kassa från ledig ecklesiastik syssla.

Har tjänstinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att han enligt 13 & ovannämnda lag är skattskyldig för fastigheten, skall dock intäkt, som han åtnjutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruks- fastighet eller av anna-n fastighet.

Avdrag för gäldande av preliminär skatt synes i första hand böra äga rum beträffande kontant inkomst, som hänför sig till arbetsanställning, av vilket slag den vara må. Den, som utbetalar ersättning för det utförda arbetet, arbetsgivaren, bör alltså åläggas skyldighet att verkställa ifrågavarande av- drag. Sådan skyldighet torde också böra åläggas den, som utbetalar pen- sion, livränta eller annan periodisk ersättning på grund av förutvarande ar- betsanställning. På grund av avdragsskyldigheten i sistnämnda hänseende kommer sådan att åvila bland andra försäkringsbolag och försäkringsan— stalter, vilka hava att utbetala jämväl pension eller livränta, som icke äger samband med ett föregående tjänsteförhållande. Med hänsyn till intresset för de skattskyldiga och det allmänna, att avdrag göres för skatt å det förra slaget av pension och livränta, och till svårigheten att särskilja de båda sla— gen av pension och livränta, synes avdragsskyldigheten böra omfatta all pen- .sion och livränta.

Beträffande de övriga i 32 & kommunalskattelagen omförmälda inkomst- slagen torde däremot avdrag för preliminär skatt icke böra ske. Detta synes naturligt i fråga om undantagsförmåner, vilka icke utgå kontant utan i na- l 1 Här avses antingen periodisk intäkt, som utgår på grund av förutvarande anställning å jordbruksfastighet (22 5), å annan fastighet (25 5) eller i rörelse (29 å) och varför givaren är berättigad till avdrag i motsvarande förvärvskälla, eller sådan intäkt, som icke hänför sig till särskild förvärvskälla utan varför givaren äger åtnjuta avdrag från den sammanlagda inkomsten från samtliga förvärvskällor (46 å).

* I särskilda fall skall livränta utgöra skattepliktig intäkt endast till viss delav sitt belopp. 15—457050.

tura. Vad angår i 46 & kommunalskattelagen omnämnt periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, varför avdrag vid taxering må åtnjutas, sker sådan utbetalning normalt på grund av åtagande av någon att utgiva understöd till annan och är ofta av benefik karaktär (t. ex. under- stöd till anhörig). Det synes i dylika fall icke lämpligen böra åläggas utgi- varen av understödet att göra avdrag för skatt. Ej heller torde anledning föreligga att stadga skyldighet att göra sådant avdrag beträffande inkomst, som ingår till allmän kassa från ledig ecklesiastik syssla.

Då sålunda enligt uppbördsberedningens mening avdrag för preliminär skatt bör verkställas i fråga om de ovan angivna slagen av inkomst av tjänst, bör även preliminär skatt för sådan inkomst i regel be- räknas med ledning av skattetabell eller med viss procent av inkomsten. Till de särskilda fall, då preliminär skatt för inkomst av tjänst bör beräk- nas på grundval av verkställd taxering, återkommer beredningen senare. Så- vitt angår tjänst av bisysslas natur föreslås dock avdrag för skatt icke skola ske och preliminär skatt överhuvud taget icke skola uttagas; i fråga om skälen härför hänvisas dels till vad tidigare anförts i motsvarande avse-Ij ende beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, dels ock till vadi nedan ytterligare sägs rörande preliminär skatt för sådan inkomst. För de' frågor i övrigt, som sammanhänga med avdragsskyldigheten, däribland den stundom uppkommande svårigheten att avgöra, om inkomst skall hänföras till tjänst, rörelse eller tillfällig förvärvsverksamhet, redogöres närmare ne- dan under avdelningen om avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt. &

Stundom inträffar det, att skattskyldig, för vilken den preliminära skatten-Ä beräknas enligt skattetabell eller med viss procent av inkomsten, har inkomst? av annan förvärvskälla än tjänst, t. ex. av tillfällig förvärvsverksamhet. Ovan-Ä ligt är icke heller, att löntagare har inkomst av kapital, exempelvis medel i: bank, eller att han äger fastighet; i ett stort antal fall avser äganderätten' s. k. egna hem, vilka emellertid vanligen icke lämna någon nettointäkt. Då! skattetabellerna och den angivna procentsatsen avse endast inkomst av tjänst, nödgas man, om man vill träffa inkomsten från annan förvärvskälla änå tjänst med preliminär skatt, debitera sådan skatt på grundval av taxeringi

Vad angår inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, kan dock, såsom förutv. omnämnts, preliminär skatt för denna icke lämpligen utgå, då sådan skatt för inkomst av tjänst uttages enligt skattetabell eller med viss procentsats. Anledningen härtill är, att i inkomstlängden inkomst av tjänst och av till- fällig förvärvsverksamhet äro sammanslagna i ett belopp. Att verkställa de- biteringen på grundval av årlig taxering med ledning av självdeklarationer- na, vari de båda inkomstslagen äro skilda åt, kan icke ske, enär deklaratio- nerna vid tiden för debiteringen behövas å länsstyrelsen för prövnings- nämndsarbetet. Någon ändring av inkomstlängden så, att ifrågavarande in- komstslag upptagas i skilda kolumner, torde knappast vara erforderlig, all- denstund inkomsten av tillfällig förvärvsverksamhet vanligen icke torde upp- gå till så stort belopp, att särskild debitering, enligt vad nedan sägs, kommer i fråga. Vidkommande övriga förvärvskällor av annat slag än tjänst synes

det såväl med hänsyn till det merarbete, som härigenom skulle förorsakas den lokala skattemyndigheten, som på grund av olägenheten för de skatt- skyldiga att erhålla två debetsedlar —— knappast erforderligt att särskilt de- bitera preliminär skatt i de fall, då inkomsten från annan förvärvskälla än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet utgör blott en mindre del i förhållan- de till den sammanlagda inkomsten. Någon preliminär skatt kommer i så fall icke att uttagas för den förra inkomsten, ej heller, om skattskyldig har till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbar förmögenhet, för denna. Större olägenhet för de skattskyldiga torde icke uppkomma härav, då i re- gel fråga är om relativt små skattebelopp i förhållande till den sammanlagda skatten. För övrigt må erinras om den ovan berörda möjlighet för ifrågava- rande skattskyldiga att få preliminär skatt beräknad jämväl å annan inkomst än av tjänst och få skatten avdragen å sistnämnda inkomst, som består däri, att vederbörande kan hos arbetsgivare eller annan, som utbetalar lön eller annan inkomst av tjänst, begära, att eljest utgående avdrag dårå så höjes, att detsamma kommer att avse även skatt, 'som belöper å annan inkomst än av tjänst. Vidare är att nämna, att, även om preliminär skatt icke skulle be- räknas å annan inkomst än av tjänst, enligt uppbördsberedningens förslag avdrag för den kvarstående skatt, som belöper å den förra inkomsten, likväl skall ske å inkomsten av tjänst; enbart detta förhållande torde innebära en viss fördel för de ifrågavarande skattskyldiga.

Uppbördsberedningen anser, att i de ovannämnda fallen särskild beräk- ning av preliminär skatt på grundval av taxering bör äga rum endast, därest inkomsten av annan förvärvskälla än tjänst eller tillfällig förvärvsverk- samhet uppgår till minst en femtedel av den sammanlagda uppskattade in- komsten, dock till minst sexhundra kronor. Med uppskattad inkomst avses här inkomst från viss förvärvskälla i den mening, inkomstbegreppet har en- ligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt: i nämnda för- ordning avses med inkomst av förvärvskälla intäkten därifrån efter avdrag för omkostnader men utan avdrag för inkomstbelopp, som skall anses be- skattat genom fastighetsskatt (det 5. k. procentavdraget). Den särskilda be- räkningen av preliminär skatt i berörda fall möjliggöres genom den ändrade uppställning av inkomstlängden, som genomfördes från och med år 1944; en- ligt denna specificeras inkomsten från olika förvärvskällor vid den statliga taxeringen i stället för, såsom tidigare, vid den kommunala.

Vad som förut sagts om beräkning av preliminär skatt på grundval av taxering enligt alternativ I bör hava motsvarande tillämpning i fråga om liknande beräkning av sådan skatt enligt alternativ II. Skatten kan alltså beräknas på grundval av antingen årlig eller preliminär taxering. Sistnämnda taxering bör emellertid läggas till grund för debitering av preliminärskatten endast i det fall, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret den upp- skattade inkomsten från annan förvärvskälla än tjänst eller tillfällig för- värvsverksamhet tillhopa sannolikt kan antagas komma att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret sålunda, att taxerat belopp eller taxerad inkomst vid den förra taxeringen

skiljer sig från motsvarande belopp eller inkomst vid den senare taxeringen med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sex- hundra kronor. Det sist sagda bör reglera även skyldigheten att avgiva pre- liminär deklaration.

Som huvudregel gäller, att skattskyldiga för ovannämnda slag av inkomst av tjänst skola erlägga preliminär skatt, beräknad enligt skattetabell eller med viss procentsats. I vissa fall kan emellertid en beräkning av preliminär- skatten på det nämnda sättet komma att visa otillfredsställande resultat. Så kan ske, då fråga är om bruttoinkomst, från vilken skattskyldig är berätti- gad att göra avdrag för omkostnader till betydande del av inkomsten, t. ex. inkomst, som åtnjutes av provisionsresande, körare i norra och mellersta Sverige, vilka åtaga sig avverkning åt skogsägare och utföra körslor med egen häst samt anställa huggare och brosslare, eller andra arbetstagare, vilka hava att bekosta material för arbetet; berörda inkomst företer VlSS lik- het med inkomst av rörelse. Dylika fall kunna vidare inträffa, då av skatt- skyldig uppburen inkomst av tjänst utgör blott en obetydlig del av hela hans inkomst och i följd härav genom avdrag å den förra inkomsten innehållna belopp icke förslå att gälda skatten å hela inkomsten. Då skattskyldig väl åtnjuter inkomst av tjänst i kommunalskattelagens mening men icke uppbär inkomsten av arbetsgivare, kan avdrag å lönen för skatt icke ske och preli- minär skatt ej heller beräknas enligt skattetabell eller med viss procentsats; som exempel å sådana skattskyldiga kan nämnas viss» serveringspersonal.

I samtliga ovannämnda fall kan det vara lämpligare att beräkna prelimi- närskatten för inkomst av tjänst och, i förekommande fall, jämväl av övriga förvärvskällor på grundval av taxering. Lokal skattemyndighet bör därför, då dylikt fall föreligger, antingen på ansökan av skattskyldig eller ex officio, äga förordna, att preliminärskatten skall beräknas på det nämnda sättet. Samtidigt skall myndigheten föreskriva,"huruvida avdrag å lön eller annan inkomst av tjänst för skattens gäldande skall verkställas eller ej.

I fråga om åtskilliga av de ovan berörda kategorierna skattskyldiga, vilka åtnjuta inkomst, från vilken betydande del avgår såsom omkost- nad, synes efter närmare undersökningar Kungl. Maj:t kunna fastställa en procentsats, som skall anses motsvara en genomsnittlig nettoinkomst. Det är givet, att en på så sätt fastställd procentsats blir synnerligen schematisk; stundom kommer för låg, stundom äter för hög preliminär skatt att med ledning härav uttagas. Är avvikelsen från den slutliga skatt, som kan förväntas komma att utgå, alltför stor, finnes dock möjlighet att erhålla jämkning i preliminärskatten.

Då preliminär skatt för inkomst av tjänst enligt huvudregeln skall utta- gas enligt skattetabell eller med viss procentsats, skall den förra metoden till- lämpas i de fall, då inkomsten uppbäres vid bestämda, regelbundet återkom- mande tillfällen. De av uppbördsberedningen föreslagna tabellerna överens- stämma i stort sett med de av Sandström och Laurin förordade. Vad angår lön utbetalas denna, såsom framgår av en som Bilaga A vid betänkandet fo- ga-d redogörelse för sättet för löneutbetalning inom olika näringsgrenar, i

regel för vecka, tio eller fjorton dagar eller månad. Skattetabellerna böra därför upprättas så, att de angiva den preliminära skatt, som under vissa förutsättningar belöper å olika belopp, vilka utbetalas för de nämnda tids- perioderna. Kungl. Maj:t bör emellertid vid behov äga besluta om upprättan- de av skattetabeller, avseende jämväl annan period än nyss sagts. Skatten enligt tabellerna uträknas under förutsättning, att inkomsten utgår för sam- ma tidsperioder under hela inkomståret och med samma belopp för envar period samt att den skattskyldige icke uppbär annan inkomst än den ifråga- varande och ej heller äger förmögenhet.

Andra omständigheter, till vilka hänsyn tages i tabellerna, äro skilda civil— stånd och barnantal samt ortsgrupper, fastställt procenttal, varmed den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten skall ut- gå, samt olika belopp, som för skattekrona och skatteöre bestämts till kom- munal utdebitering.

I fråga om civilstånd och barnantal skulle tabellerna enligt Sandströms1 och Laurins förslag angiva skatten för följande grupper skattskyldiga:

1) inkomsttagare utan barn, som vore ogift, änkling, änka eller frånskild;

2) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; 4)——10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skulle avse även inkomsttagare med flera än åtta barn.

Gift kvinna med egen inkomst skulle, därest maken hade inkomst, hänfö- ras till grupp 1) här ovan, vare sig makarna hade barn eller icke.

Inkomsttaga're, som vore ogift, änkling, änka eller frånskild med ett, två etc. till och med åtta barn, skulle likställas med gift manlig inkomsttagare med motsvarande antal barn. Hänsyn till halvt barnavdrag togs icke i de ovannämnda båda förslagen. Det sammanförande av skattskyldiga med olika civilstånd och barnantal till en grupp, som sålunda skett, motiverades med att annars tabellerna skulle bliva alltför komplicerade och deras användning försvåras.

Uppbördsberedningen anser, att tabellerna böra angiva preliminär skatt för de grupper av skattskyldiga med skilda civilstånd och barnantal, som ovan angivits, dock att viss ytterligare differentiering bör ske i syfte att ernå, att preliminärskatten så nära som möjligt ansluter sig till den slutliga skatten. Sålunda finner beredningen, att preliminär skatt bör särskilt angivas för skattskyldig, som är ogift, änkling, änka eller frånskild med ett, två etc. till och med åtta barn, därvid preliminär skatt för skattskyldig med åtta barn skall avse jämväl skattskyldig med flera än åtta barn. Vidare bör stadgas, dels att då skattskyldig hänföres till någon av ovannämnda grupper den, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, ävensom den, som är berättigad till ett halvt familjeavdrag för barn, Skall likställas med den, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag, dels ock att gift kvinna, vilkens make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare.

1 Sandströms förslag är icke i alla nedan nämnda avseenden i detalj utformat.

Skattskyldig, som jämlikt 48 5 2 mom. kommunalskattelagen och 16 ä 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äger åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinna, bör likställas med gift manlig in- komsttagare. Då familjeavdrag för husföreståndarinna vid statsbeskattningen motsvarar endast halvt familjeavdrag för hustru, kommer vederbörande vid beräkningen av preliminärskatt att erhålla något för högt ortsavdrag, en oundviklig följd, som emellertid torde sakna större betydelse.

Den sålunda föreslagna differentieringen gör visserligen tabellerna relativt vidlyftiga, men denna nackdel torde väl uppvägas av den ovan berörda för- del, som vinnes genom differentieringen. Denna bör icke försvåra tabeller- nas användning för de skattskyldiga, enär, såsom i fortsättningen omnämnes, uppbördsberedningen föreslår, att å den debetsedel, vid vilken vederbörlig tabell fogas, skall angivas icke blott vilken skattetabell utan även, med hän- syn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas.

Den preliminära skatt, som angives i tabellerna, är uträknad under förut- sättning, att civilstånd och barnantal äro oförändrade under inkomståret.

För envar av de i 48 ä 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem orts- grupperna skola upprättas olika tabeller för skilda belopp, som samman- lagt för skattekrona och skatteöre bestämts till utdebitering av allmän kom- munalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel. Vilka belopp som sålunda skola ligga till grund för uträkning av preliminärskatt fastställas för varje inkomstår av Kungl. Maj:t med hänsyn till de skilda belopp, som av pri- märkommuner, landsting och tingslag kunna förväntas bliva bestämda till utdebitering för inkomståret. Uppgift om det högsta och lägsta belopp, som sålunda kan antagas komma att bestämmas inom ett län, hör av länsstyrel— sen meddelas Kungl. Maj:t senast under juli månad under inkomståret (vid denna tid torde kommunal samfällighet kunna lämna en dylik uppgift), så att samtliga tabeller kunna föreligga upprättade och färdiga för utsändning över länsstyrelserna till de lokala skattemyndigheterna senast i början av september. Sedan Kungl. Maj:t en gång fastställt de olika belopp, som skola avse utdebitering av kommunala utskylder enligt vederbörlig tabell, behöver ingen annan ändring härvidlag vidtagas, än att komplettering av de tidigare fastställda beloppen sker med ytterligare något belopp utöver det högsta eller lägsta av dessa. De ifrågavarande beloppen böra bestämmas i hela kron- tal och femtiotal ören; längre gående differentiering synes icke böra ifråga— komma med hänsyn till att tabellernas antal icke bör bliva allt för stort.

Av en såsom Bilaga B vid betänkandet fogad tablå framgå de belopp, som för år 1944 inom olika län högst och lägst sammanlagt utdebitera—ts för skattekrona av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusme- del. Med utgångspunkt från de angivna beloppen, lägst 4: 77 kronor, högst 20:08 kronor, skulle för hela riket för nämnda är, därest för envar av samtliga fem ortsgrupper upprättas en tabell för varje helt krontal och fem— tiotal ören, erfordras 160 taheller. Antalet tabeller är givetvis stort och dess upprättande (och ändring, om den statliga skatteprocenten ändras) kräver ett betydande arbete. Då skattskyldig genom lokal skattemyndighets försorg

tillställes den tabell, som av vederbörande arbetsgivare eller annan, som ut- betalar lön m. ni., skall för honom tillämpas, föranleder emellertid icke det stora antalet tabeller någon olägenhet för skattskyldig eller arbetsgivare.

I samtliga tabeller skall den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskat- ten ingående bottenskatten uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för inkomståret.

Såsom exempel på huru en skattetabell kommer att se ut återgives som |Bilaga C ett brottstycke av en tabell för ortsgrupp I, angivande preliminär |skatt vid veckolön enligt en statlig skatteprocent av 150 och en samman- Elagd kommunal utdebitering av 11 kronor för skattekrona. I de i tabellerna angivna skattebeloppen skola därjämte inräknas på före- jkommande inkomstbelopp belöpande värnskatt, så länge sådan utgår, samt ;pensionsavgift. Beträffande avdrag från inkomsten bör hänsyn kunna tagas till avdrag för kommunala utskylder vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i så måtto, att vid p—reliminärskattens uträknande avdrag sker med det belopp, som skulle för ifrågavarande inkomst utgå såsom kom- Qmunala utskylder enligt den sammanlagda kommunala utdebitering, vilken .enligt vederbörlig tabell ligger till grund för preliminärskattens bestämman- _de. Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida vid skattens uträkning från inkomsten borde avdragas visst ytterligare belopp, exempelvis 100 kronor, motsvarande vad som flertalet skattskyldiga årligen kunde antaga-s normalt utgiva för försäkringspremier m. fl. vid taxering avdragbara kostnader. Det syfte, som ett dylikt avdrag skulle tjäna — att utgöra en garanti för att i normalfallen för hög preliminär skatt icke skulle uttagas —— synes emellertid tillgodoses därigenom, att såsom ned-an framhålles nämnda skatt i regel kom- mer att beräknas enligt en lägre kommunal utdebitering än den verkliga.

För att underlätta tillämpningen av tabellerna samt verkställandet av av- drag för preliminärskatten ävensom inbetalningen av densamma till upp- bördsmyndigheten föreslår uppbördsberedningen, att de i tabellerna upp- tagna skattebeloppen skola utföras i hela kronor.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande 600 kronor, eller ett beskattningsbart belopp, understigande 10 kronor. För lägre belopp än de nämn-da föreligger i [fråga om inkomst av tjänst icke skatteplikt, såvitt an- går fysisk person, 'som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret. Skulle annan person uppbära inkomst, motsvarande lägre taxerat belopp eller taxerad inkom-st än 600 kronor, kommer således preli- iminär skatt icke att uttagas. Att så icke sker, torde med hänsyn till det ringa lantal fall, varom här är fråga, sakna större betydelse. 1 För skattskyldig skall tillämpas den tabell, som avser den ortsgrupp, till ,vilken den kommun eller kommundel hör, där vederbörande mantalsskrives för inkomståret, och som tillika upptager det sammanlagda belopp av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona och skat- teöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande belopp, som för inkomståret uti ifrågavarande kommun eller kommun-del enligt beslut av

vederbörande myndigheter skall utgå. Vilket civilstånd och barnantal som skall vara avgörande för beräkningen av preliminärskatten, d. v. 5. vilken kolumn i vederbörlig avdelning (för veckolön etc.) av tabellen som skall an- vändas, bedömes, liksom i motsvarande avseende enligt alternativ I, med hän- syn till förhållandena den 1 november året näst före inkomståret. Skall un- der inkomståret preliminär skatt börja utgå enligt skattetabell för skatt- skyldig, för vilken dylik skatt icke tidigare beräknats på nämnda sätt, bör dock, i likhet med vad som förut sagts beträffande motsvarande fall enligt alternativ I, i fråga om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan an— tagas komma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal förhållandet vid den tidpunkt, då debetsedel jämte tabell tillställes skattskyldig, vara avgörande för beräkningen av preliminär- skatten.

Sandström föreslog, att den tabell alltid skulle tillämpas, som gällde för den ort, där arbetsplatsen vore belägen. Laurin förordade samma regel med det undantaget, att i fråga om skatt för pension, livränta eller annat belopp, , beträffande vilket nämnda regel icke kunde tillämpas, skulle användas ta- l bellen för den ort, där skattskyldig vid beskattningsårets ingång vore bosatt, eller om denna ort icke vore känd för den, SOm utbetalade lön eller annan er- sättning, den tabell, som upptoge de högsta skattebeloppen.

Den ovannämnda förenklingen i användandet av tabellerna föranleddes därav, att arbetsgivare eller annan, som hade att beräkna och göra avdrag för preliminärskatten, själv hade att avgöra, vilken tabell som skulle tilläm- pas. Man kunde då icke begära, att denne skulle efterforska skattskyldigs mantalsskrivningsort för inkomståret och, om han erhölle uppgift härom, yt- terligare taga reda på vilken ortsgrupp denna tillhörde ävensom vilken kom- . munal utdebitering som där gällde (enligt Laurins förslag) samt därefter anskaffa vederbörlig tabell.

Därest tabell för den ort, där arbetsplatsen vore belägen, alltid skulle till- lämpas, komme detta att medföra, att då skattskyldig vore mantalsskriven å annan ort, belägen inom ortsgrupp med billigare eller dyrare levnadskostna- der eller med högre eller lägre kommunal utdebitering än den förra, antingen för låg eller för h 6 g preliminär skatt uttoges; ju större skillnaden vore i ortsgrupp och antal familjemedlemmar, för vilka familjeavdrag erhölles, el- ler uti ifrågavarande utdebitering desto större skulle skillnaden i skatt bliva. Det är givetvis med hänsyn härtill mest tillfredsställande, om alltid den ta- bell tillämpas, som gäller för den. ort, där skattskyldig är mantalsskriven för inkomståret. Då uppbördsberedningen föreslår, att å skattskyldigs debetsedel skall angivas, vilken tabell som skall användas, och att denna skall bifogas debetsedeln, hava härmed undanröjts de svårigheter för arbetsgivare eller an- nan, som utbetalar lön eller annan ersättning, att välja riktig tabell, som man enligt de tidigare förslagen haft att räkna med.

Preliminär skatt utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med be- lopp, som i vederbörlig tabell för ifrågavarande inkomst angives» för den tids- period, vilken inkomsten avser. Är det fråga om en arbetstagare, som är gift

och har två minderåriga barn samt uppbär som inkomst för vecka 60 kronor, utgör skatten —— om det förutsättes, att den som bilaga C intagna tabellen skulle tillämpas — 6 kronor. Skulle inkomsten vid något tillfälle avse annan period än sådan, som finnes upptagen i tabellen, får inkomstbeloppet omräk- nas med hänsyn till sistnämnda period, varefter den skatt, som utgår för den sålunda omräknade inkomsten, i sin tur omräknas, så att den avser den fak- tiska perioden. Uppbär t. ex. den ovan nämnde arbetstagaren 210 kronor för tre veckor, vilken tidsperiod icke är angiven i den som bilaga C intagna ta- bellen, motsvarar nämnda inkomst ett belopp av 70 kronor för vecka; för sist- sagda belopp utgör skatten 7 kronor, vilket belopp motsvarar 21 kronor för tre veckor.

Uppbär skattskyldig inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, utgår icke preliminär skatt mera än en gång i veckan. Lyfter sålunda arbetstagare lön för dag, sammanlägges inkomsten för sex dagar och uttages vid det sjätte utbetalningstillfället skatt för den sammanlagda inkomsten med belopp, som utgår för motsvarande veckolön. Skulle lön avse en femdagarsperiod ett exempel som torde vara av mera teoretiskt än praktiskt intresse — får är den lön, som uppbäres vid ett eller två tillfällen under en vecka, beräknas skatt i förhållande till vad som skulle utgå för motsvarande lönebelopp, omräknat till att avse vecka. I sistnämnda fall bör dock, i enlighet med vad nedan sägs, preliminärskatten enklare kunna uttagas medelst där angiven procent av inkomsten.

Då lön eller annan ersättning stadigvarande utbetalas för tidsperioder, som icke äro av samma längd, skulle användningen av de ovannämnda tabellerna för preliminärskattens beräkning verka alltför betungande för den, som ut- betalar ersättningen. Skatten torde därför i dylika fall böra utgå med viss procent av inkomsten. För att härvid ernå, att preliminär skatt uttoges med någorlunda riktiga belopp, skulle erfordras, att ett mycket stort antal pro- centsatser komme till användning, beroende på att skatten i förhållande till inkomsten varierar med hänsyn till inkomstens storlek, utdebitering för skat- teenhet, bosättning å ort i viss ortsgrupp samt civilstånd och barnantal. Att tillämpa ett stort antal procentsatser vid sidan av ett stort antal tabeller skulle emellertid göra sättet för beräkning av preliminär skatt alltför invecklat och besvärligt; ett dylikt förfarande synes icke heller vara erforderligt med hänsyn till den mindre omfattning, i vilken en procentuell beräkning av pre- liminärskatten kan förväntas förekomma.

Uppbördsberedningen har verkställt undersökning av huru stor procent nu utgående årliga inkomstskatter jämte pensionsavgift enligt lagen om folkpen- sionering (alltså samma skatter och avgift, som ingå i de i tabellerna upp- tagna skattebeloppen) utgöra av olika inkomstbelopp under förutsättning av skilda civilstånd och barnantal samt bosättning å ort i någon av ortsgrupper- na I, III eller V med en sammanlagd kommunal utdebitering (av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel) av 8, 11 eller 14 kronor för skattekrona. Resultatet av undersökningen innehålles i såsom Bilaga D. vid betänkandet fogade tablåer. Av dessa framgår, att, därest man räknar

med att flertalet skattskyldiga äro ogifta eller gifta och hava i medeltal två barn, för inkomstlägen upp till 10000 kronor högre procentsats än tio, om man vill tillämpa endast en enda procentsats, knappast synes kunna väljas; tillämpas högre procentsats, kan det befaras, att i alltför många fall för sto-r preliminär skatt uttages. Det är dessutom att märka, att det övervägande an- talet skattskyldiga, vilka uppbära inkomst av tjänst, enligt uppgifter, som vis- serligen hänföra sig till år 1930 men ändock i det stora hela torde vara rättvi- sande, hava årsinkomster i inkomstlägena under 6 000 kronor. För inkomst- lägen över 10 000 kronor synes emellertid en procentsats av 15 böra tilläm- pas. Vilken procentsats som skall användas bör avgöras med hänsyn till den inkomst, som skattskyldig kan antagas komma att uppbära under inkomst- året.

Preliminär skatt föreslås icke skola utgå å belopp under tjugufem kro- nor. Skattebeloppet skall avrundas till närmast lägre hela krontal. De ovan omförmälda procents-atserna skola angivas i skattetabellerna.

Inkomst, som uppbäres för tidsperioder av olika längd, kan utgöra an— tingen skattskyldigs hela inkomst eller viss del därav. I det förra fallet kan det röra sig om exempelvis provisionsersättningar, som efter avräkning ut- betalas vid vissa oregelbundet återkommande tillfällen; vidare lär fortfa- rande stundom förekomma på landet vid mindre lantbruk, att ogifta lant- arbetare lyfta kontant lön. vid de tillfällen, då de framställa begäran härom. I det senare fallet är det t. ex. fråga om ackords- och provisionsersättningar, vilka utgå jämte tidlön. Då vid de ovannämnda procentsatsemas bestämman- de hänsyn tagits till ortsavdrag, kommer i sistberörda fall stundom för låg preliminär skatt att uttagas; som den skattskyldige redan vid tillämpningen av tabell beträffande tidlönen tillgodoräknats ortsavdrag, får han ju åtnjuta dubbla ortsavdrag. Därest man icke vill använda flera procentsatser, är detta dock en oundviklig olägenhet. Utbetalas sistnämnda ersättningar, såsom fallet lär vara vid vissa industrier, vid samma tillfällen och för samma perioder som tidlönen, böra emellertid beloppen sammanslås och preliminär skatt be- räknas å det sammanlagda beloppet enligt skattetabell.

Svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, är icke skattskyldig här i riket enligt kommunalskattelagen för sin inkomst av berörda tjänst. Då de vanliga skattetabellerna därför icke kunna tillämpas beträffande ifråga- varande skattskyldiga, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att för dem fast- ställa särskilda tabeller, upptagande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och pensionsavgift.

Den preliminära skatten bör, vare sig den uttages enligt tabell eller me- delst någon av de fastställda procentsatsema, beräknas icke blott å kontant inkomst utan även å åtnjutna naturaförmåner. Härvid synes emellertid icke böra medtagas förmåner av mera obetydlig omfattning, sålunda icke för— män av blott ett mål mat om dagen. För att värdet av naturaförmån skall inräknas i inkomsten, bör förmånen omfatta kost för hel dag (varmed

här avses minst två mål om dagen) och bostad eller endera av dessa förmå- ner. Kungl. Maj:t bör fastställa värden å de angivna naturaförmånerna för olika delar av riket. De sålunda fastställda värdena, vilka tydligen måste bliva ganska schematiska, skola tillämpas endast vid beräkning av den pre- liminära skatten; för taxering av inkomsten och således bestämmande av den slutliga skatten skola de på intet sätt vara bindande.

I yttrandena över Sandströms förslag uttalades farhågor för att stora svå- righeter skulle möta för, i varje fall de mindre, jordbrukarna att handhava de ifrågavarande skattetabellerna, då även värdet av natura skulle inräknas i inkomsten. Det är för uppbördsberedningen fullt klart, att särskilt i bör— jan av systemets tillämpning dylika svårigheter torde vara för handen. ; Emellertid är att märka, att enligt de senast ingångna kollektivavtalen för * lantarbetare den s. k. staten avskaffats, i följd varav hela lönen utbetalas

kontant. Även i fråga om de lantarbetare, för vilka kollektivavtalen icke gälla, torde utvecklingen gå i den riktningen, att användandet av natura såsom löneförmån alltmera inskränkes. Härutöver må framhållas, att även de ( mindre jordbrukarna genom den uppgiftsskyldighet i olika avseenden, som under kristiden ålagts dem, gjorts förtrogna med arbete av ungefär samma ' svårighetsgrad som det, vilket nu föreslås skola ankomma på dem. Vid de överläggningar, som beredningen haft med representant för Riksförbundet landsbygdens folk, har denne uttalat, att även de mindre lantbrukarna i regel borde kunna fullgöra den ovan berörda uppgiften.

Därest skattskyldig enligt arbetsavtal äger uppbära, förutom kontant in- komst av arbetsgivaren, jämväl ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspenningar eller dylikt, och arbetsgivaren har vetskap om hur stor er- sättning som minst uppburits, t. ex. beträffande drickspenningar därigenom, att vederbörandes försäljning inrapporteras till arbetsgivaren och den norm, enligt vilken drickspenningarna beräknas, är känd, bör det åligga arbets- givaren att i inkomsten inräkna även det belopp, vartill ifrågavarande er- sättning sålunda lägst kan beräknas uppgå. Arbetsgivarens skyldighet att verkställa avdrag å den på nyssnämnda sätt beräknade inkomsten är dock begränsad till det belopp, som är hos honom innestående och som tillkommer vederbörande. Härigenom inskränkes möjligheten att beräkna preliminär- skatten enligt tabell eller med viss procent av inkomsten och att göra av- drag därför å utbetalt belopp till sådana fall, där arbetstagaren åtnjuter relativt stor kontant lön eller där drickspenningarna dagligen av serverings— personalen inlevereras till företagets kassa och utdelas vid vissa regelbundet

. återkommande tillfällen, t. ex. varje fjortonde dag. I fråga om den över— vägande delen av serveringspersonralen vid restauranterna, som uppbär endast drickspenningar, vilka icke inlevereras till företagets kassa, kan emel- lertid den nämnda metoden för beräkning av preliminärskatt icke tillämpas och sålunda ej heller avdrag för skatten ske. Förhållandet kompliceras ytter- ligare därigenom, att enligt uppbördsberedningens förslag de personer, som uppbära inkomst av tjänst, skola tillställas debetsedel jämte skattetabell. Då serveringspersonalen uppbär dylik inkomst och sålunda skulle erhålla

% 1 )

skattetabell men då i fråga om större delen därav preliminärskatten icke kun— de beräknas enligt tabell eller efter å tabellen upptagen procentsats, skulle ifrågavarande skattskyldiga nödgas hos den lokala skattemyndigheten be- gära, att tabellen utbyttes mot uppgift å debetsedeln om debiterad prelimi- när skatt, vilken alltså vederbörande själv hade att erlägga.

För att ernå likställighet i uppbördshänseende mellan all serveringspersonal och övriga arbetstagare skulle tydligen erfordras, att i de fall, då drickspen- ningar utgjorde den väsentligaste delen av lönen, i kollektivavtal eller eljest i avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare intoges bestämmelse om att * drickspenningarna dagligen skulle inlevereras till vederbörligt företags. kassa ' för att därefter visst antal gånger i månaden utbetalas till arbetstagaren. Så sker redan enligt avtal vid vissa företag. Uppbördsberedningen har erfarit, att hos många andra både arbetsgivare och arbetstagare inom restaurantfac- * ket stort intresse förefinnes för en dylik anordning. Genom utbetalning av drickspenningsersättningen t. ex. en gång i veckan eller varje fjortonde dag skulle för ifrågavarande arbetstagare skapas möjligheter att bättre än vad nu för många är möjligt planera sin ekonomi. Denna bristande ekonomiska planering visar sig bland annat däri, att många av dessa arbetstagare icke kunna erlägga sina utskylder. Då de icke uppbära sådan avlöning, vari in- försel kan beviljas, kunna utskylderna icke heller tvångsvis uttagas. Om så- lunda den ordning, vari drickspenningar för närvarande uppbäras, är för- knippad med olägenheter för både ifrågavarande arbetstagare och det all- männa redan enligt det nuvarande uppbördssystemet, blliva dessa olägenheter ännu mera framträdande enligt det av uppbördsberedningen föreslagna syste- met, enligt vilket skatten för övriga arbetstagare uttages genom avdrag å lö- nen; vid sistnämnda system framträder därjämte den förefintliga bristande ' likställigheten i uppbördshänseende mellan ifrågavarande och andra anbets- | tagare så mycket skarpare. Beredningen anser det därför vara av stor bety- | delse, att genom arbetsgivarnas och arbetstagarnas försorg drickspenningar- | nas utbetalning till vederbörande arbetstagare ordnas på det ovannämnda sät— |

| |

tet; sker icke detta kan preliminärskatten icke beräknas enligt tabell, vilken metod för ifrågavarande arbetstagare torde vara den mest fördelaktiga, och löneavdrag ej heller äga rum. Dylikt avdrag kan likaledes icke äga rum, då ' fråga är om debiterad skatt.

Preliminär skatt beräknas icke för de i 32 å 3 mom. kommunalskattelagen omförmälda belopp, vilka av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader. Skabtskyldighet förelig- ger nämligen icke för dessa belopp, vilka äro så beräknade, att de icke böra överstiga motsvarande kostnader. Däremot föreligger skattskyldighet för den ersättning, som vid kommunal eller enskild tjänst anvisats för bestridande av vissa med tjänsten förenade kostnader; från nämnda ersättning få i stället avdragas de omkostnader, som därmed bestritts. Då ifrågavarande ersättning vid kommunal — liksom vid statlig — tjänst i regel icke är större än mot- svarande kostnad, har uppbördsberedningen ansett sig kunna förorda, att densamma vid beräkningen av preliminär skatt likställes med den statliga ersättningen och sålunda icke betraktas såsom intäkt.

konkursbo, bör drabbas av preliminär skatt. I dylikt fall bör nämligen icke det allmänna uttaga skatt, innan det prövats, att icke borgenärer finnas, som hava bättre förmånsrätt för sina fordringar än det allmänna för skatten. För att preliminär skatt icke skall uttagas uti ifrågavarande fall erfordras givet- vis, att vederbörande hos den arbetsgivare, som skall beräkna skatten och göra avdrag därför å lön eller annan ersättning, tillförlitligen styrker, att kon- kurs föreligger.

Tidigare har omnämnts, att de i tabellerna angivna skattebeloppen äro ut- räknade under förutsättning, att andra avdrag från inkomsten icke medgivas _,än vid taxeringen tilll statlig inkomst- och förmögenhetsskatt det allmänna gavdrag, som avser kommunala utskylder och som beräknats på visst sätt. Vad angår övriga allmänna avdrag (avdrag för underskott i förvärvskäila, pe- riodiskt understöd ävensom vissa avgifter för pensionsförsäkring, däribland avgift enligt lagen om folkpensionering, samt sjuk-, arbetslöshets-, kapital- och olycksfallsförsäkring) samt avdrag från inkomsten för utgifter i tjänsten * kunde det tänkas, att arbetsgivaren avräknade dessa, innan skatten avlästes !ur vederbörlig tabell. Sandström och Laurin ansågo, att arbetsgivare icke , kunde åläggas att taga hänsyn till allmänna avdrag, som icke vore inräknade i de i tabellerna angivna skattebeloppen. Vore nämnda avdrag av någon bety- delse kunde de beaktas vid uträkningen av den preliminära skatten endast efter beslut av vederbörande myndighet. Härvid är att erinra om att Sand- ström föreslog, att viss begränsning skulle införas beträffande rätten till av- drag för periodiskt understöd ävensom att rätten till avdrag för avgifter en- ligt lagen om folkpensionering, för premier och andra avgifter enligt 46 ä 2 mom. 3) kommunalskattelagen (högst 200 kronor) samt, vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, för kommunala utskylder skulle av- skaffas; samtidigt skulle utfallande folkpension hänföras till icke skatteplik- tig intäkt. I fråga om de allmänna avdragen föreslog Laurin ingen annan ändring i gällande bestämmelser än att avdrag för avgift enligt lagen om folk- pensionering icke skulle medgivas men att i stället utgående folkpension icke skulle beskattas. Vidkommande avdrag för utgifter i tjänsten föreslogo Sand- ström (denne förordade viss begränsning i avdragsrätten.) och Laurin, att ar- betsgivaren i stor utsträckning skulle avgöra avdragets storlek. Sålunda föror- dade Laurin, att arbetsgivaren skulle från bruttointäkten avräkna icke blott sådana i förväg bestämda avgifter, som den skattskyldige på grund av sin tjänst hade att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering, och så- dan i 33 å kommunalskattelagen till bestämd del av inkomsten angiven kost- nad, som sammanhängde med fullgörande av uppdrag såsom riksdagsman m.fl. uppdrag, utan även åtskilliga andra i nämnda författningsrum särskilt omförmälda eller eljest avsedda kostnader, såsom hyra eller annan kostnad | för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vid- kännas utgift, kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat, kostnad för resor i enskild tjänst samt kostnad för materialier, fordon m. 111. Enligt både Sandströms och Lau- | 237 Ej heller inkomst, som uppbäres av person, vilken är i konkurs, eller av

sked av vederbörande myndighet.

Enligt uppbördsberedningens mening skulle möjligen de största arbetsgi— varna med (i skattefrågor) väl kvalificerad personal kunna anförtros att be- stämma avdraget i de ovan berörda fall, där för avgörandet kräves en sär- skild prövning. Men beredningen anser det fullkomligt uteslutet, att avgöran- det i dessa frågor — låt vara att det endast rör sig om ett preliminärt så- dant skulle kunna överlämnas åt alla arbetsgivare. Det rör sig här om fall, vilka även beska-ttningsmyndighetema hava åtskilligt besvär att kom- ma till rätta med. Skall det allmänna ålägga arbetsgivarna att medverka vid | uppbörden, får denna medverkan dock icke sträcka sig så långt som till att j avse en prövning av vare sig rättsfrågor eller uppsk-attnin—gsfrågor. Dessa måste avgöras av myndighet.

I de ovan angivna fall, där fråga är om avdrag från inkomsten, äro av- dragsbeloppen förut bestämda allenast såvitt angår avgifter för tjänste- eller familjepensionering samt kostnad för deltagande i riksdag 111. m. Vad angår arvode för uppdrag såsom riksdagsman m. fl. uppdrag, bör, då dylikt upp- drag icke kan anses såsom huvudsaklig syssla, preliminär skatt å arvodet icke beräknas enligt skattetabell eller med viss procent därav och sålunda ej hel- ler avdrag göras -å arvodet för skattens gäldande. Endast då det gäller ovan- nämnda pen-sionsavgifter bör arbetsgivaren vid beräkningen av preliminär- skatten avräkn-a ifrågak-ommande belopp. I alla övriga fall bör arbetsgiva- ren först efter beslut av myndighet, utgörande antingen avgörande av lokal skattemyndighet i ett särskilt fall eller direktiv av Kungl. Maj:t för ett större antal fall, vara skyldig taga hänsyn till avdrag för kostnad i förvärvskällan tjänst. Vad angår allmänna avdrag, bör endast lokal skattemyndighet kunna besluta om avdragets storlek.

Då preliminär skatt beräknas enligt skattetabell, kommer vid mera varie- rande inkomster eller då skattskyldig under längre tid icke uppbär inkomst (t. ex. på grund av sjukdom eller arbetslöshet) nämn—da skatt att uttagas med |

i |

238 lins förslag skulle dock arbetsgivaren i tveksamma fall kunna inhämta be— I

för stort belopp, enär de i tabellerna upptagna skattebeloppen äro uträknade under förutsättning, att den för viss period utgående inkomsten uppbäres lika under 'hela året.1 Särskilt framträdande är denna omständighet beträffan- de säsonginkomster. För att såvitt möjligt undanröja den ifrågavarande olä- genheten föreslog Sandström, att för arbetstagargrupper, som hade arbete högst sex månader av året, den preliminära skatten skulle utgöra blott hälften av i tabellerna angivna belopp; Kungl. Maj:t skulle äga att avgöra, vilka arbets- tagargrupper som vore att hänföra hit. Laurin förordade en liknande regel. De berörda arbetstagargrupperna vore emellertid enligt hans förslag sådana, som i regel ätnjöto inkomst under kortare tid än åtta månader av året; läns- styrelsen skulle bestämma, vilka grupper som sålunda skulle komma i fråga och huru stor del av de i tabellerna angivna skattebeloppen som skulle uttagas.

1 Jfr SOU 1941:5, sid. 353 0. ff.

| » | |

Den vid de tidigare utredningarna föreslagna regeln för beräkning av pre- liminär skatt för säsongarbetare tord-e bliva mycket svårtillämplig. Det måste vara förenat med betydande svårigheter att avgränsa de kategorier arbetsta- gare, vil-ka skola anses såsom säsongarbetare. Arbetsperioden för de arbets- tagare, som icke äro sysselsatta hela året inom ett yrke, varierar icke blott för olika personer inom samma yrke utan även för samma person från år till år. Vidare torde det icke vara ovanligt, att en person arbetar inom ett yrke viss del av året och inom annat yrke eller andra yrken återstående del av året; i dessa fall kan icke gärna vara fråga om säsongarbete. Slutligen synes man sträva efter att så långt sig göra låter avskaffa säsong-arbete, där detta icke på grund av väderleks— eller andra förhållanden är omöjligt.

Av ovannämnda orsaker har uppbördsberedningen icke funnit skäl att före- slå särskild bestämmelse om uttagande av reducerad preliminär skatt för säsongarbete. Skulle till följd av sysselsättning blott en del av året för stor preliminär skatt komma att uttagas, har vederbörande möjlighet att erhålla jämkning i skatten.

Vid alternativ III föreslås den enligt alternativ I förordade metoden att beräkna preliminär skatt beträffande samtliga förvärvskällor på grundval av verkställd taxering skola i fråga om vissa kategorier skattskyldiga ersättas med en beräkning av preliminärskatten med ledning av skattetabeller, såvitt angår samtliga eller vissa av de slag av inkomst av tjänst, beträffande vilka enligt alternativ II preliminär skatt beräknas på sistnämnda sätt. De kate- gorier, om vilka här är fråga, äro dels sjömän, dels ock sådana skattskyl- diga, som äro anställda hos andra än de minsta arbetsgivarna och som upp- bära inkomst av tjänst, för vilken med hänsyn till dess art preliminär skatt lämpligen kan beräknas enligt skattetabell.

Metoden att beräkna preliminärskatten på grundval av senast verkställda årliga taxering i vissa fall enligt preliminär taxering _— innebär i fråga om de sjömän, som påmönstrat fartyg i utrikes fart, vissa särskilda olägenheter. För att preliminär taxering skall kunna läggas till grund för beräkning av preliminär skatt, erfordras att preliminär deklaration avlämnas. Med hän- syn till sina tjänstgöringsförhållanden torde nämnda sjömän hava svårt att begagna sig av möjligheten att genom avgivande av preliminär deklaration få rättelse i en med avseende å beräkning av preliminär skatt missvisande årlig taxering. Av samma skäl torde också svårigheter föreligga för veder- börande att under inkomståret erhålla jämkning i preliminärskatten. Då vid beräkning av preliminär skatt enligt skattetabeller skattebeloppet varierar i förhållande till ändringar i inkomsten och i följd härav preliminär taxering icke behöver förekomma samt behov av jämkning föreligger endast i ett mindre antal fall, synas de ifrågavarande olägenheterna i huvudsak kunna undgås, därest preliminärskatten uttages med ledning av skattetabell.

En beräkning av preliminärskatt enligt skattetabeller skulle egentligen icke vara erforderlig i fråga om andra sjömän än dem, som tillhöra besättningen å fartyg i utrikes fart. Det torde emellertid möta svårigheter att begränsa

tillämpningen av ifrågavarande beräkningsmetod på det angivna sättet. En sjöman, som är påmönstrad ett fartyg i utrikes fart, kan övergå till ett far- tyg i inrikes .fart. Vidare kan det inträffa, att fartyg övergår från utrikes till inrikes fart. Slutligen kan ett fartyg trafikera så närbelägna utrikes farvat- ten, att förbindelsen med hemlandet icke är sämre än för ett fartyg i inrikes fart. Dessa omständigheter hava föranlett uppbördsberedningen att föreslå ut- sträckning av tillämpningen av den berörda beräkningsmetoden till att avse flera sjömän än de först nämnda.

Enligt 12 å kungörelsen den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. ni. hör en var svensk medborgare, som å svenskt handelsfartyg idkar sjöfart såsom yrke, vara inskriven vid sjö- manshus. Inskrivning vid sjömanshus är, enligt 35 % samma kungörelse, med vissa undantag, stadgad såsom villkor för påmönstring av besättning å svenskt fartyg i den ordning, som i nämnda kungörelse sägs. Sådan påmönstring skall enligt 33 & kungörelsen ske i fråga om svenskt handelsfartyg om 20 register- tons nettodräktighet eller däröver, om fartyget går i utrikes fart eller om fartyget går i inrikes fart och är att hänföra till passagerarfartyg, såvida far— tyget enligt gällande passagerarfartygscertifikat må nyttjas till passagerares befordran i kustfart eller vidsträcktare fart samt ej utgår allenast på lustresa eller annan tillfällig resa (mönstringspliktigt fartyg). Det är emellertid far- tygsbefälhavare obetaget att även i andra fall än nyss sagts låta påmönstra fartygets besättning. Även besättningen å mönstringsfria handelsfartyg av 20 registertons nettodräktighet eller däröver [torde som regel vara inskriven vid sjömanshus.

En avgränsning av den kategori av sjömän, beträffande vilka preliminär skatt skall uttagas enligt skattetabeller, sålunda, att till nämnda kategori hänfördes sjömän, som äro inskrivna vid sjömanshus och tillhöra besättningen å svenskt handelsfartyg om minst 20 registertons nettodräktighet, skulle i stort sett stå i överensstämmelse med rådande faktiska förhållanden. Genom att vid avgränsningen av ifrågavarande kategori sjömän anknyta till inskriv- ningen vid sjömanshus skulle man dessutom kunna ernå, att lokal skattemyn— dighet kunde underrättas om inskrivning och avförande av sjöman ur re- gistret. Enligt bestämmelserna i ovan berörda kungörelse skall ombudsman vid sjömanshus, när sjöman införes i eller awföres ur inskrivningsregistret, härom underrätta pastor i den församling, där sjömannen är kyrkobokförd. Genomföres folkbokföringskommitténs förslag kommer genom underrättelse från pastor till länsstyrelsen att å vederbörandes personplåt och sålunda även å det avtryckskort, som översändes till lokal skattemyndighet, finnas upp- gift om inskrivning vid sjömanshus. Därest den lokala skattemyndigheten med ledning av sådan uppgift utfärdade och tillställde vederbörande skattskyl- digl debetsedel jämte skattetabell, skulle i huvudsak den ovan berörda kate- gorin sjömän få erlägga preliminär skatt, beräknad enligt skattetabell. Skulle alternativ III genomföras vore det ur uppbördssynpunkt fördelaktigt, om be- stämmelserna i ovannämnda kungörelse ändrades så, att skyldighet stadga- des för ifrågavarande kategori sjömän att vara inskriven vid sjömanshus.

Det föreslås således, att enligt alternativ III preliminär skatt skall beräk- nas med ledning av skattetabell, såvitt angår skattskyldig, som är inskriven vid sjömanshus och tillhör besättningen å svenskt handelsfartyg om minst 20 registertons nettodräktighet. I samband härmed föreslås kungörelsen an- gående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. skola ändras på det ovan angivna sättet.

I fråga om beräkningen av preliminär skatt enligt skattetabell för ovan- nämnda kategori av skattskyldiga bör i stort sett gälla vad tidigare sagts rörande tillämpningen enligt alternativ II av samma metod. Enligt vad som framgår av det nedan sagda skola vid alternativ III under de två första åren efter det att det nya systemet börjat tillämpas eller under åren 1947 och 1948 skattetabeller användas endast i fråga om sjömän. Med hänsyn härtill skulle kunna ifrågasättas, huruvida det icke under nämnda tid skulle vara tillfyl- lest med enklare tabeller, upprättade exempelvis endast för vissa ortsgrupper och angivande preliminär skatt på grundval av blott ett mindre antal olika belopp för sammanlagd kommunal utdebitering. Uppbördsberedningen har emellertid ansett det vara mest ändamålsenligt, att de fullständiga tabellerna tillämpas redan från och med år 1947, icke minst av det skälet, att använd- ningen av de mindre fullständiga tabellerna kan befaras i vissa fall giva mindre tillfredsställande resultat såtillvida, att skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt blir större än eljest skulle hava blivit fallet.

På samma fartyg äro ofta anställda både svenska och utländska sjömän. Då skatt för de förra uttages vid utbetalningen av lön genom avdrag dårå, under det att de senare undgå dylikt avdrag, kan härav tänkas uppkomma irritation hos den svenska besättningen. Det skulle även kunna befaras, att svårigheter uppstå att till svenska fartyg rekrytera svenskt sjöfolk, enär detta föredrager anställning å sådana utländska fartyg, där de icke drabbas av avdrag å lönen för skatt. Skulle tillämpningen av det förordade uppbörds- systemet få sådana följder, bör övervägas, huruvida icke avdrag för skatt till' Sverige bör ske med viss procent av den lön, som utbetalas till utländska sjömän med anställning å svenska fartyg.

I övrigt föreslås vid alternativ III preliminär skatt skola uttagas med led- ning av skattetabell endast under förutsättning dels att ovisshet icke i allt för hög grad kan anses råda beträffande arbetsgivares kompetens att beräkna preliminärskatten enligt tabell, dels ock att arbetstagares anställnings- och inkomstförhållanden äro sådana, att nämnda sätt för uttagande av preli- minär skatt icke medför för denne eller det allmänna ogynnsammare verk- ningar än ett system för uppbörd av dylik skatt på grundval av preliminär debitering. I det förra avseendet har det av praktiska skäl ansetts nödvän— digt att åtminstone under de första åren av det nya uppbördssystemets fulla tillämpning begränsa kretsen av de arbetsgivare, för vilka enligt den lokala skattemyndighetens beprövande skyldighet att tillämpa tabellmetoden kan ifrågakomma. Den prövning, som enligt förslaget skall ankomma på den 10— kala skattemyndigheten, skulle eljest bliva alltför betungande. Förslaget in- nebär därför, att allenast arbetsgivare med mera än tre anställda skola vara

skyldiga att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, försåvitt icke den lokala skattemyndigheten i visst fall annorledes förordnar. I det senare avseendet föreslås från tillämpningen av tabellmetoden skola undantagas samtliga säsongarbetare, arbetare, som regelmässigt åtnjuta mera betydande ackordsersättning, vilken icke uppbäres för bestämd tidsperiod, skattskyl- diga, som åtnjuta annan tjänsteinkomst än från den huvudsakliga anställ- ningen eller inkomst av annan förvärvskälla än tjänst, allt under förutsätt- ning att nämnda inkomster överstiga en femtedel av lönen från den hu- vudsakliga anställningen, samt arbetstagare, som hava att vidkännas avse- värda kostnader i anställningen eller åtnjuta naturaförmåner i annan form eller till väsentligt högre värde än som i vederbörande skattetabell finnes angivet. Det synes antagligt, att under ovannämnda förutsättningar omkring två tredjedelar av arbetstagarna komme att bliva föremål för löneavdrag en- ligt tabell. Beträffande återstoden komme löneavdraget att grundas å debite- ring. '

Med hänsyn till de fördelar, som ansetts vara förenade med en tillämpning av alternativ I under övergångsåren 1947 och 1948, föreslås preliminärskatten skola beräknas enligt skattetabell för i nästföregående stycke omförmälda skattskyldiga först från och med år 1949. Arbetsgivare, som ovan sagts, har att senast den 1 augusti 1948 till lokal skattemyndighet insända förteckning över de hos honom då anställda arbetstagare, vilka uppbära lön för bestämd, regelbundet återkommande tidsperiod och vilka icke kunna antagas komma att under nästföljande år frånträda anställningen. För envar i förteckningen upptagen arbetstagare skall lämnas de uppgifter, som erfordras för bedöman- de av huruvida arbetstagaren tillhör någon av de ovannämnda kategorier, be- träffande vilka tahellmetoden icke skall tillämpas. Har arbetstagare begärt, att preliminär skatt skall debiteras i stället för beräknas enligt skattetabell, skall anteckning härom ske å förteckningen.

Arbetsgivare, som vid mantalsskrivningen för år 1949 har mera än tre i heltidstjänst anställda arbetstagare, skall senast den 1 november år 1948 in- komma med förteckning, som ovan sagts. Arbetsgivare har därefter att årli- gen anmäla inträffade förändringar i sådana förhållanden, som av förteck- ningen framgå, samt i förekommande fall avlämna tillägg till berörda för— teckning.

Över arbetsgivare, vilka enligt vad ovan sagts äro skyldiga att verkställa avdrag å lön enligt tabell, skall länsstyrelsen årligen upprätta förteckning.

I fråga om arbetstagare, som är upptagen å den till lokal skattemyndighet insända förteckningen, skall myndigheten avgöra, om den preliminära skatten skall beräknas enligt skattetabell eller efter debitering. I regel bör preliminär- skatten beräknas enligt den förra metoden, därest arbetstagaren icke tillhör någon av de kategorier, vilka, enligt vad ovan nämnts, ansetts böra undanta- gas från tillämpning av tabellmetoden.

Därest arbetstagare, för vilken preliminär skatt beräknas enligt skatteta- bell, slutar sin anställning, skall arbetsgivaren göra anmälan härom till den lokala skattemyndigheten. Har icke arbetstagaren, såvitt för myndigheten är

bekant, erhållit anställning hos arbetsgivare, som skall beräkna preliminär skatt på nyssnämnda sätt, skall myndigheten debitera sådan skatt och till- ställa arbetstagaren debetsedel härå.

Avsikten är, att även enligt alternativ III avdrag enligt tabell skall kom- ma till användning i fråga om pension, livränta och periodiskt understöd av visst slag. Med hänsyn till svårigheten för den, som verkställer utbetalning härav, att avgöra, huruvida utbetalat belopp avser huvudsaklig inkomst eller ej, har det emellertid ansetts lämpligt att tills vidare icke utsträcka tillämp- ningen av tabellmetoden att omfatta även nu berörda inkomstslag. Sedan beträffande dessa löneavdrag på grundval av debitering av preliminärskatten under någon tid verkställts, hava de, som utbetala ifrågavarande belopp, vun- nit kännedom om i vilka fall löneavdrag skall ske, och övergång till tabell- metoden synes då icke vara ägnad att väcka betänkligheter.

I övrigt gäller beträffande de olika metoderna för beräkning av preliminär ' skatt enligt alternativ III vad tidigare sagts i motsvarande avseenden vid redogörelsen för alternativen I och II. % För att erfara, vilka resultat beräkningen av preliminär skatt enligt dels ? debitering, dels ock skattetabell skulle giva, har uppbördsberedningen verk- ställt provdebitering inom sex kommuner, nämligen Nynäshamns köping i Stockholms län, Skurups socken och Skurups köpingi Malmöhus län, Svedvi och Kolbäcks socknar i Västmanlands län samt Skellefteå stad i Västerbottens län. Till grund för provdebiteringen hava valts 1935 och 1937 års taxeringar; för tidigare år än 1937 finnas självdeklarationer, vilka hava varit erforder- liga för provdebiteringen, icke i behåll.

Debiteringen av preliminär skatt har beräknats med ledning av 1935 års taxering, och den slutliga skatten har avlästs i kronouppbördsboken eller den kommunala uppbördslängdeu för år 1937. Debiteringen har omfattat under nämnda år utgående pensionsavgift och skatter; de senare utgöras av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, ut— jämningsskatt och särskild skatt å förmögenhet samt allmän kommunalskatt, kommunal progressivskatt, Iandstingsmedel, tingshusmedel och vägskatt. Per— sonliga avgifter, debetsedelslösen, försäkringsavgifter m. fl. dylika avgifter hava icke medräknats, varav föranletts vissa justeringar vid avläsningen av den slutliga skatten.

Provdebiteringen har måst inskränkas till att avse sådana skattskyldiga, som i 1935 och 1937 års taxeringslängder återfunnits under samma adress. , För att ernå motsvarighet mellan den preliminära och den slutliga skatten har, då skattskyldigs civilstånd eller barnantal icke varit detsamma vid 1935 loch 1937 års taxeringar, ortsavdraget vid 1935 års taxering omräknats, så ! att det motsvarat ortsavdraget vid 1937 års taxering. Då extra inkomst- Och ! förmögenhetsskatt, vägskatt och pensionsavgift utgått efter andra grunder vid 1935 års taxering än vid 1937 års taxering och då utdebiteringen av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona i vissa fall varit olika vid de båda nämnda taxeringarna, har därj ämte preliminär

skatt för år 1935 i nyssnämnda avseenden beräknats efter samma grunder som den slutliga skatten på grund av 1937 års taxering.

Därest vid 1935 års men icke vid 1937 års taxering avdrag medgivits för s. k. ömmande omständigheter, har vid den preliminära debiteringen icke räknats med dylikt avdrag.

En sammanställning av resultatet av provdebiteringen, såvitt angår debi- tering av preliminär skatt, återfinnes å tablåer, intagna såsom Bilaga E. Skill- naden mellan preliminär och slutlig skatt är genomgående ganska stor, och i flertalet fall är den preliminära skatten lägre än den slutliga; anledningen härtill torde vara de under ifrågavarande år stigande konjunkturerna.

Med ledning av upprättade skattetabeller av liknande slag som den vid betänkandet såsom bilaga C fogade samt avlöningslistor för år 1936, vilka av en det större arbetsgivare ställts till förfogande, har i fråga om 197 skatt- skyldiga inom de ovannämnda kommunerna beräknats preliminär skatt för den inkomst, som uppburits under år 1936 och taxerats år 1937. Vid föreva- rande undersökning har den slutliga skatten reducerats med personliga avgif- ter och debetsedelslösen. Resultatet av denna beräkning återgives å Bilaga F. Skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt är vid tillämpning av föreva- rande metod mindre än vid användning av debiteringsmetoden. I de fall, då enligt tabellerna för hög preliminär skatt i förhållande till den slutliga skatten beräknats, torde detta väsentligen hava haft sin grund däri, att inkomst icke , åtnjutits under hela året eller att lönen vid de olika utbetalningstilltfällena ' mera betydande varierat, t. ex. till följd av att större ackordsersättningar jämte timlönen utbetalats vid vissa tillfällen. Då den preliminära skatten varit lägre än den slutliga skatten, torde detta hava föranletts av att skattskyldig , haft inkomst även från annan arbetsgivare eller av kapital eller av fastighet.

Slutligen har i en såsom Bilaga G vid betänkandet fogad tablå samman- ställts resultaten av en beräkning av preliminär skatt för inkomsten under år 1936 beträffande 157 av de ovannämnda 197 arbetstagarna,1 därvid beräk— ningen, med de justeringar, som ovan omförmälts, skett dels med ledning av skattetabell, dels ock enligt debitering på grundval av 1935 års taxering. Av | tablån framgår, att den förra metoden givit bättre resultat än den senare. !

I de fall, då avvikelsen mellan preliminär och slutlig skatt överstiger en * femtedel av den sen—are, skall enligt förslaget jämkning äga rum. Då prelimi- närskatten utgår på grund av debitering, kan bättre överensstämmelse mel- lan preliminär och slutlig skatt vinnas även därigenom, att preliminärskatten grundas å preliminär taxering året näst före inkomståret. Av den verkställda undersökningen torde framgå, att antalet fall, då jämkning (eller preliminär taxering) skall ske, blir betydligt större vid beräkning av preliminärskatten enligt debitering än vid beräkning därav med ledning av skattetabell.

1 Beträffande återstående 40 arbetstagare har beräkning av preliminärskatten efter debitering icke kunnat ske, enär de icke i vederbörande kommun varit upptagna både i 1935 och 1937 års taxeringslängder.

Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel.

Under 5 kap. har i korthet redogjorts för de bestämmelser, som nu gälla i fråga om debitering av skatt.

Debitering föreslås skola verkställas av lokal skattemyndighet i fråga om preliminär skatt, som beräknas på grundval av taxering, årlig eller prelimi— när, samt beträffande slutlig, kvarstående och tillkommande skatt.1 Prelimi- när skatt, som beräknas enligt tabell eller efter viss procentsats, blir till be- loppet känd först i samband med uppbärandet av den inkomst, varå skatten , belöper och kan följaktligen icke debiteras i förväg. Till ledning för utta-

gande av preliminär skatt enligt tabell skall den lokala skattemyndigheten i stället angiva, vilken skattetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civil— stånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas. Däremot kan icke i samband härmed angivas, om och i så fall vilken procentsats som skall användas, enär lokal skattemyndighet i regel icke då vet, huruvida inkomsten kommer att uppbäras vid oregelbun- det återkommande utbetalningstillfällen.

Uppgift om skattetabell och kolumn i vederbörlig avdelning i tabellen till ' ledning för beräkning av preliminär skatt ävensom om debiterad skatt skall upptagas å uppbördskort och därjämte å debetsedel, vid vilken skola fin- nas fogade frånskiljbara skatteanvisningar för inbetalning av skatt; till dessa bör Kungl. Maj:t fastställa formulär. Förslag till uppbördskort och debet— sedel fogas vid betänkandet såsom Bilagor H och I. Uppbördsberedningen föreslår således, att den nuvarande uppbördsboken ersättes av ett kortre- gister med ett kort för varje skattskyldig; har make, vilken är mantalsskri- ven såsom tillhörande samma hushåll som andre maken, att utgöra allenast pensionsavgift, skall denna dock antecknas å uppbördskort för den senare, därest sådant upplägges. En samling av uppbördskort torde vara mera än- damålsenlig att använda än en uppbördsbok bland annat av det skälet, att den kan kompletteras med nya kort, vilket måste ske, då under året till- komma nya skattskyldiga, som erhålla anställning eller påbörja närings- verksamhet, eller då ett kort blivit fullskrivet (så kan ske vid ett större an- tal jämkningar av preliminärskatten).2

Uppbördskorten höra på landet upprättas i två exemplar, varav det ena behålles av den lokala skattemyndigheten och det andra efter verkställd debitering m. m. översändes till länsstyrelsen för att under det kommande uppbördsåret vara tillgängligt under viss tid för länsstyrelsen och under viss annan tid för postverket. I magistratsstad med egen uppbördisförvaltning (se under 10 kapitlet) erfordras icke att mera än ett uppbördskort för skatt—

' Rätteligen borde beteckningen »debiteringr icke avse kvarstående skatt utan endast slutlig skatt,' enär någon egentlig debitering av den förra skatten icke sker; dess belopp erhålles ju genom att debiterad eller erlagd preliminär skatt frändrages debiterad slutlig skatt.

2 I Stockholm ersattes redan år 1936 uppbördsboken av uppbördskort för de skattskyldiga.

i l l

skyldig upplägges, enär den lokala skattemyndigheten där handhar icke blott debiteringen utan även uppbörden.

Till ledning för lokal skattemyndighet, då det enligt alternativ II gäller att avgöra, för vilka skattskyldiga de förut berörda uppgifterna rörande beräk— ning av preliminär skatt enligt tabell skola angivas, böra tjäna för inkomst- året upplagd stomme till mantalslängd och befolkningsregistret, vilka båda urkunder genom uppgift om arbetsgivare utvisa, vilka personer som äro ar- betstagare, samt senast upprättade inkomstlängd, varav framgår, vilka per— soner som hava taxerats för inkomst av tjänst. Sedan 'det nya systemet kom- mit i gång, underlättas den lokala skattemyndighetens arbete i berörda av-

vande vilka skattskyldiga som då tillställts debetsedel med de ifrågavarande uppgifterna, finnes att tillgå. Då, såsom förut omförmälts, preliminär skatt icke skall beräknas är vissa slag av inkomst av tjänst (undantagsförmåner, sådana periodiska understöd, som icke hänföra sig till förutvarande arbets- anställning, samt allmän kassa tillkommande inkomst av ledig ecklesiastik syssla), kan, åtminstone såvitt angår de båda förra slagen av inkomst, första gången svårighet föreligga att avgöra, vilka skattskyldiga som sålunda icke skall tillställas debetsedel med uppgift till ledning för beräkning av preli- minär skatt enligt tabell utan beträffande vilka preliminärskatten skall debi— teras. Uppbördsberedningen ifrågasätter, huruvida det icke med hänsyn till ifrågavarande svårigheter vore lämpligt, att taxeringsnämnderna vid taxe- ringen år 1946 i inkomstlängden angåve, för vilka skattskyldiga enligt de fö-

lingalr utvisa, att vederbörande har eller bör hava inkomst av tjänst, å debet— sedel angiva nyss berörda uppgift, såvida icke myndigheten har kännedom om att fråga är om ett av 'de ovan angivna undantagsfallen eller myndighe- ten i särskilt fall förordnat, att den preliminära skatten för inkomst av tjänst skall utgå efter debitering. Skattskyldig, som felaktigt erhållit debet- sedel med ifrågavarande uppgift, har att anmäla förhållandet till myndighe- ten, vilken i stället skall för vederbörande debitera preliminär skatt.

Vid alternativ III tjäna de av arbetsgivare avlämnade förteckningarna till ledning för bedömande av frågan, för vilka arbetstagare å debetsedel (enligt detta alternativ i förevarande avseende benämnd skattekort) skola angivas de berörda uppgifterna till ledning för beräkning av preliminär skatt enligt tabell.

Skatt preliminär, kvarstående och tillkommande (den preliminära, vare sig den är beräknad enligt skattetabell eller efter viss procentsats eller grundar sig på debitering) — skall erläggas under uppbördstermin. Uppbördstermi- nerna äro tolv och infalla under tiden den 5—den 12 i varje månad under uppbördsåret, som omfattar tiden februari månad ett år till och med januari månad påföljande år. Anledningen till att uppbördsåret börjar med februari är, att då inkomståret omfattar kalenderår den å inkomsten under januari belöpande skatten kan inbetalas först under uppbördstermin i februari. seende därigenom, att ett exemplar av föregående års uppbördskort, angi- reslagna bestämmelserna preliminärskatten borde beräknas enligt tabell. Den ; lokala skattemyndigheten måste emellertid i alla de fall, då tillgängliga hand- 3

Denna anordning av uppbördsterminerna bör vara till fördel för de skatt- skyldiga, enär härigenom skattebetalningen torde i betydande grad under- lättas; särskilt märkbart bör detta vara för de skattskyldiga vilka hava att själva inbetala sin skatt, d. v. 5. andra än löntagare och därmed likställda, men även arbetsgivare m. fl., som hava att innehålla lön m. m. för skattens gäldande, torde hava fördel av den föreslagna inbetalningsanordningen.

Då fråga är om debitering av preliminär skatt, uträknas på grundval av det beskattningsbara belopp, den beskattningsbara inkomst och den beskattnings- bara förmögenhet, som fastställts vid taxeringen, de olika skattebelopp, vilka skola ingå i den preliminära skatten. Den i den statliga inkomst- och förmö- genhetsskatten ingående bottenskatten uträknas med tillämpning av det pro- centtal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret. Allmän kommunal- skatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret bestämts för utdebitering till kommun (borgerlig och kyrklig), municipalsamhälle, landsting och tings- lag. Meddelande om sistnämnda belopp skall tillställas lokal skattemyndig- het av kommunen eller den kommunala samfälligheten, så snart beslut här- om fattats i början av september. Pensionsavgift utgår med ledning av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, då detta över- stiger 600 kronor, och med motsvarande tillämpning även i övrigt av 4 & lagen om folkpensionering, dock med iakttagande av att, då här är fråga om förhållanden, som avse inkomståret, d. v. s. året näst före taxeringsåret, de i nämnda paragraf angivna åldersgränserna, 18, respektive 65 år, böra ändras till 17, respektive 64 år.

Den preliminära skatt, som enligt alternativ II utgår efter debitering i de fall, då skattskyldig jämte inkomst av tjänst har mera betydande inkomst av annan förvärvskälla än tillfällig förvärvsverksamhet, skall debiteras dels med belopp, som belöper å beskattningsbar förmögenhet, dels ock med så stor del av den preliminära skatt, vilken utgår å det beskattningsbara be- lopp och den beskattningsbara inkomst, som bestämts för inkomsten från samtliga förvärvskällor jämte förmögenhet, som den uppskattade inkomsten av annan förvärvskälla än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet tillhopa utgör av den uppskattade inkomsten från samtliga förvärvskällor. Genom denna regel kommer hänsyn att i viss mån tagas till progressionen vid stats- beskattningen.

Den debiterade preliminära skatten påföres i helt krontal i en gemensam post. Preliminär skatt, som icke uppgår till 12 kronor, påföres icke; nämnda belopp motsvarar den dubbla lägsta pensionsavgiften, som utgår för samboen- de äkta makar. Den preliminära skatten fördelas å uppbördsterminerna under uppbördsåret så, att under varje termin förfaller likna belopp, dock minst 6 kronor. Vid fördelningen iakttages vidare, att om skattens belopp icke uppgår till 72 kronor jämväl det belopp, som icke uppgår till 6 kronor, förfaller under den första terminen, samt att, om skattens belopp överstiger 72 kronor, be- lopp, som förfaller under annan termin än den första, avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden förfaller under den första terminen.

Debitering av slutlig skatt sker på grundval av den taxering, som senast den 10 oktober taxeringsåret fastställts av prövningsnämnd eller, om denna ännu ej fattat beslut rörande taxeringen, verkställts av taxeringsnämnd. Härvid iakttages, att den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten in- gående bottenskatten uträknas med tillämpning av det procenttal av grund- beloppet samt allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som fast- ställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den slutliga skatten; frågan om huru berörda procenttal och utdebitering skola bestämmas har berörts under 6 kap. Skogsaccis, som icke uttages prelimi- närt, utgår liksom nu enligt den skattesats, vilken under taxeringsåret be- stämts för utdebitering; vad angår tiden för bestämmande härav hänvisas till specialmotiveringen till lagen om skogsaccis.

En förenkling i debitering och uppbörd bör kunna ernås därigenom, att allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för sig samt skogs- accis och skogsvårdsavgift för sig påföras i en gemensam post.

Uppbördsberedningen har tidigare föreslagit, att preliminär skatt, vare sig den utgår efter debitering eller enligt skattetabell eller med viss procentsats, skall bestämmas till helt antal kronor. För att vinna ytterligare förenkling i debitering och uppbörd har beredningen övervägt huruvida icke även den slutliga skatten skulle kunna utgöras i hela kronor.

Frågan om borttagande av öretalen från kronodebetsedlarna har berörts av riksdagens revisorer i deras berättelse för år 1941, 5 26. Revisorerna utta- lade därvid bland annat:

»Det stora flertalet utskyldstitlar uträknas och påföras i öretal. Revisorerna vilja i det följande något ingå på konsekvenserna härav och framlägga vissa förslag till rationalisering.

Antalet kronodebetsedlar närmar sig numera 4 miljoner. De till postverket inbe- talade kronoskattepostanvisningarna inklusive värnskatteanvisningar uppgingo för budgetåret 1940/41 till omkring 4 350 000.

Innan skattebeloppen blivit slutligt redovisade, hava de passerat ett stort antal led i redovisningen. Det första utriiknandet sker i fråga om inkomst- och förmögen— hetsskatten i inkomstlängden, i fråga om vissa andra utskyldstitlar i särskilda för- teckningar eller längder. De uträknade beloppen å samtliga titlar införas i uppbörds- boken och påföras debetsedlarna. De fördelas därefter enligt särskilda regler på två betalningstillfällen. I den mån inbetalning sker genom postverkets försorg, utskrivas därvid särskilda journalkvitton. De inbetalda beloppen summeras, redovisas vidare till vederbörande uppbördsmyndighet, avs-tömmas, underkastas revision m. m. I fråga om belopp, som ej inbetalas i tid, sker restföring med specifikt angivande av beloppet 51 varje särskild utskyldstitel. Nästa led blir i många fall att restlängdsutdrag ut- skrivas. Belopp, som indrivas eller som avkortas och avskrivas, redovisas av lands- fiskal specifikt med angivande av exakta beloppet för varje ifrågakommande ut- skyldstitel. Samma princip gäller i viss utsträckning vid utskrivandet av balansläng- der över utestående oredovisade utskylder o. s. v.

Det förefaller revisorerna uppenbart, att en högst väsentlig rationalisering skulle ernås, om utskyldstitlarna över huvud taget påfördes endast i helt krontal. Revi- sorerna hava icke förbisett, att genomförandet av en sådan ordning kan stöta på svårigheter, som ej enbart äro av teknisk art. I fråga om flertalet egentliga skatte- titlar torde emellertid syftet kunna utan någon minskning av inkomsterna er-

nås genom lämplig omläggning av skatteskalorna. Vad beträffar vissa utskylder och avgifter, som uppbäras vid kronouppbörden torde det, som tidigare berörts, redan av andra skäl vara önskvärt, att uppbörden sker annorledes än i sammanhang med kronouppbörden. Ersättning för debiteringen torde kunna uttagas på annat sätt än genom debetsedelslösen.

Därest det icke lämpligen låter sig göra att gå så långt i förenkling som ovan ifrågasatts, återstår likväl att undersöka möjligheten av en sådan teknisk förenk- ling, att debetsedelns slutsumma avjämnas till helt krontal. Härigenom skulle i varje fall de direkta uppbördskostnaderna minskas.

Enligt en inom generalpoststyrelsen verkställd, till synes försiktigt hållen beräk- ning torde redan i avseende på den genom postverkets försorg verkställda krono- uppbörden öresbeloppens slopande kunna beräknas medföra en tidsv'inst i kassa- tjänst, motsvarande omkring 2 000 arbetsdagar. Summeringsarbetet beräknas minska med cirka 40 procent, vilket approximativt räknat skulle motsvara sammanlagt cirka 1400 arbetsdagar för år. En uppskattning av den totala arbetsminskningen har lett till en beräknad kostnadsbesparing av 'i runt tal 30000 kronor per år. Detta är naturligt nog endast en liten del av den besparing som ett slopande av öretalen å debetsedlarna bör kunna förväntas medföra.

För den skattskyldige skulle det uppenbarligen medföra påtagliga fördelar, om debetsedeln slutade på helt krontal, i varje fall skulle inbetalningen underlättas.

Revisorerna inse väl, att även en sådan till synes blygsam reform, som den nu senast föreslagna kan vara förknippad med vissa svårigheter, men hålla för sanno- likt, att dessa låta sig lösas.

Med hänsyn till det ovan anförda finna revisorerna synnerligen önskvärt, att frå- gan om öretalens slopande från kronodebetsedlarna göres till föremål för utredning.»

Yttranden i anledning av revisorernas ovannämnda uttalande avgåvos av statskontoret och riksräkenskapsverket, vilka myndigheter anslöto sig till re- visorernas förslag. Riksräkenskapsverket framhöll därvid, att därest man ville ernå en verklig rationalisering man borde inrikta sig på en reform av det slag revisorerna i första hand ifrågasatt, av den innebörd alltså att de utskyldstitlar, som inginge i kronouppbörden, redan vid debiteringen påför- des endast i helt krontal. Detta innebure, att i kronouppbörden skulle ingå allenast sådana utskyldstitlar, som lämpligen läte sig påföras uteslutande i helt krontal. Riksräkenskapsverket granskade därjämte de olika utskyldstit- larna i syfte att utröna, i vad mån gällande bestämmelser lade hinder i vä- gen för den ifrågasatta reformens genomförande. I fråga om vissa titlar an- såg riksräkenskapsverket reformen kunna genomföras relativt snart, medan beträffande andra verket fann särskild utredning erforderlig.

Genom den ifrågasatta reformen skulle, såsom riksräkenskapsverket fram- höll, vinnas, att debiteringen komme att väsentligt förenklas och skatteinbe- talningen underlättas. De största fördelarna skulle likväl vinnas i fråga om restindrivningen och dess redovisning. Verket erinrade om att inemot 30 pro- cent av hela antalet debetsedlar å 1940 års kronoutskylder uppförts å rest- längd. Varje restförd debetsedel torde, innan den blivit slutligt redovisad, i genomsnitt hava föranlett, att ett 40-tal belopp — i vilka öretal normalt inginge — utskrivits och blivit föremål för summeringsåtgärder.

Vad angår en reform av den mera begränsade art, att endast debetsedelns slutsumma skulle avjämnas till helt krontal, yttrade riksräkenskapsverket,

att en dylik förenkling onekligen skulle underlätta själva skatteinbetalningen och redovisningen av dei rätt tid erlagda skattebeloppen. I fråga om debite- ringen liksom beträffande redovisningen å de olika utskyldstitlarna skulle däremot någon fördel ej vinnas. I betraktande av att kronouppbörden vore sammansatt av ett stort antal utskyldstitlar, som var för sig påfördes i öre- tal, skulle förfaringssättet väl snarast leda till att såväl debiteringen som redovisningen av restförda belopp ytterligare komplicerades. En sålunda be- gränsad reform syntes därför i realiteten bliva av tvivelaktigt värde, i varje ? fall om de till indrivning överlämnade restlängderna allt fortfarande skulle av utmätningsmännen redovisas med fullständig fördelning på de olika ut- skyldstitlarna. Om en sådan förenkling av restantieredovisningen kunde ge- % nomföras, att de exemplar av restlängderna, som överlämnades till utmät— ningsmännen för indrivning, endast upptoge det för varje skattskyldig rest— ? förda beloppets slutsumma, skulle frågan däremot komma i ett annat läge.

]

Riksdagen, som fann det av revisorerna framförda uppslaget vara förtjänt av beaktande, anhöll, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande frågan om bortarbetande av öretalen från kronodebetsedlarna.

Kungl. Maj:t har uppdragit åt riksräkenskapsverket att verkställa ifråga— varande utredning. Denna har ännu icke slutförts.

Enligt uppbördsberedningens mening skulle borttagandet av öretal från samtliga poster å uppbördskort och debetsedel samt således även från slut- summan å desamma innebära en betydande förenkling icke blott för de skattskyldiga utan även för det allmänna, som därigenom säkerligen skulle i göra icke oväsentliga kostnadsbesparingar. Då frågan om en reform i den ' utsträckning, som nyss sagts, är föremål för utredning, saknar beredningen _ anledning att närmare ingå på densamma. Tills vidare synes emellertid en & avsevärd förenkling kunna ernås redan genom borttagandet av öretalen från slutsumman å uppbördskortet och debetsedeln. Vissa tekniska svårigheter äro visserligen förknippade även med en dylik förenkling, men de torde icke vara större än att de kunna övervinnas.

Då den preliminära skatten enligt beredningens förslag skall utföras i hela krontal, kommer, därest den slutliga skatten utföres på liknande sätt, även den kvarstående skatten att upptagas i hela krontal. '

För att ernå, att den slutliga skatten debiteras i hela kronor, bör däri in- gående öretal borttagas sålunda att, om öretalet uppgår till högst 50, skatte- beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal och, om öretalet översti— ger 50, nämnda belopp jämkas till närmast högre hela krontal. Uppgår skattebeloppet till högst 50 öre, kommer ingen skatt att utgöras. Därest skatte- beloppen avrundas på sådant sätt, torde man icke behöva räkna med' någon skatteförlust för det allmänna. För att vid en anordning av nyssnämnda slag slutsumman skall stämma med summan av delposterna, måste å uppbörds- kort och debetsedel i en särskild kolumn införas det öretal, som avgår eller tillägges för att erhålla helt krontal. Ifrågavarande öretal bör vid den sum- mariska fördelning av skatt å skattetitlar, som av uppbördsberedningen fö- reslås (se under specialmotiveringen till uppbördsförordningen) hänföras till

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. I restlängd kommer, såsom beredningen under avdelningen om indrivning av resterande skatt framhål— ler, att upptagas endast det restförda beloppets slutsumm—a.

Med den ovan föreslagna anordningen skulle visserligen icke själva debi- teringen förenklas, tvärtom skulle denna kräva något mera arbete därigenom, att avgående eller tillkommande öretal skulle särskilt angivas. I fråga om uppbörd och indrivning skulle emellertid vinnas avsevärda fördelar ur ar- bets- och kostnadssynpunkt.

Sedan den slutliga skatten debiterats, skall preliminär skatt avräknas. I fråga om debiterad preliminär skatt avräknas hela det debiterade beloppet, oberoende av om detsamma erlagts helt, delvis eller icke alls; anledningen till att så sker är, att nyssnämnda skatt. om den icke erlägges, särskilt rest- föres. Preliminär skatt, som uttagits med ledning av skattetabell eller med viss procent av inkomsten, avräknas med belopp, som erlagts. För att i sist- nämnda fall lokal skattemyndighet på landet skall få kännedom om huru mycket skattskyldig erlagt i preliminär skatt, måste länsstyrelsen lämna be- rörda myndighet uppgift härom. Detta bör lämpligen ske sålunda, att, sedan medelst det plåtregister, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skall finnas hos länsstyrelsen, namn och adress tryckts å uppbördskort och debet— sedlar, å dessa, såvitt angår landet, antecknas den preliminära skatten. Ehuru den lokala skattemyndigheten på landet själv har tillgång till uppgift om den debiterade preliminära skatten, torde det vara mest ändamålsenligt, att länsstyrelsen samtidigt påför även denna å uppbördskort och debetsedlar.

Överstiger den slutliga skatten den preliminärt debiterade eller erlagda eller, om skattskyldig haft att erlägga båda slagen av preliminär skatt (t. ex. då vederbörande en del av inkomståret varit arbetstagare och en annan del av samma år rörelseidkare eller samtidigt varit både arbetstagare och rörelse— idkare) summan av dessa, har den skattskyldige att erlägga den kvarstående skatten under en eller flera terminer under uppbördsåret näst efter taxe- ringsåret. Sistnämnda skatt fördelas å uppbördsterminer enligt samma reg- ler som ovan föreslagits i fråga om den debiterade preliminära skatten.

Därest den preliminära skatten överstiger den slutliga, kunde det tänkas, att överskjutande belopp, som erlagts, avräknades å preliminär skatt, vil- ken skulle utgöras under året näst efter taxeringsåret. Ett sådant förfarings— sätt kunde dock näppeligen tillämpas, om skillnadsbeloppet vore mera bety- dande; i dylikt fall borde beloppet självfallet återbetalas. Avräkning på an- givet sätt skulle emellertid medföra åtskilliga olägenheter. Den komme att innebära ett tyngande merarbete för den lokala skattemyndigheten under den för denna — såsom förut i skilda sammanhang framhållits —— mest ar- betsbelasta-de delen av året. Vidare borde tydligen, därest skattskyldig häfta- de för ogulden skatt, avräknas endast den del av den för mycket erlagda pre- liminärskatten, som överstege den oguldna skatten jämte därå belöpande restavgift (nuvarande indrivningsavgift); återstoden borde gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och avgift. För att lokal skat- temyndighet på landet skulle erhålla upplysning om den skatt, varför skatt-

skyldig, varom här är fråga, häftade, måste länsstyrelsen någon gång under höstens lopp upprätta och till nämnda myndighet översända uppgift om sådan skatt. Slutligen skulle ett dylikt avräkningsförfarande vålla arbets- givare och andra, som hade att göra avdrag för skatt å lön eller annan er- sättning, extra besvär i de fall, då preliminärskatten skulle uttagas enligt tabell eller med viss procentsats; vederbörande skulle nämligen hava att först avläsa skattebeloppet för inkomsten ur tabellen eller uträkna detsam- ma efter den ifrågakommande procentsatsen samt därefter från nämnda be- lopp avdraga, vad som av det belopp, som skulle avräknas, belöpte å utbe- talningstillfället.

De berörda olägenheterna äro så betydande, att uppbördsberedningen icke finner det ifrågasatta avräkningsförfarandet böra komma i fråga. Härtill kommer, att de skattskyldiga kunna anse sig hava berättigade anspråk på att återfå vad de erlagt för mycket i preliminär skatt, även då fråga är om mindre belopp. Överstiger erlagd preliminärskatt slutlig skatt, bör därför det överskjutande beloppet restitueras, såvida icke skattskyldig häftar för ogulden skatt, i vilket fall denna och dårå belöpande restavgift först skol-a gäldas så långt det ifrågavarande beloppet därtill förslår. I vissa fall kan det belopp, som skall restitueras, röra sig om blott en krona; sådana fall torde sannolikt dock bliva ganska fåtaliga och då samma olägenheter vid avräkning skulle inträda, då det överskjutande beloppet är obetydligt som då det är större, har beredningen icke ansett sig kunna förorda, att visst högre belopp bestämmes såsom minimum för erhållande av restitution.

Länsstyrelsen skall hava att restituera för mycket erlagd preliminär skatt, sedan länsstyrelsen i början av året näst efter taxeringsåret från lokal skatte- myndighet på landet erhållit uppbördskort med uppgift om bland annat belopp, som skall restitueras; lokal skattemyndighet i magistratsstad med egen uppbördsförvaltning skall vid samma tid till länsstyrelsen översända förteckning, upptagande dem, som skola erhålla restitution, och belopp, som skola återbetalas. Arbetet med restitution av preliminär skatt torde icke för länsstyrelsen vara så betungande, som handhavandet av ovannämnda av- räkning skulle vara för lokal skattemyndighet.

Överstiger debiterad preliminär skatt den slutliga skatten men har det överskjutande beloppet icke erlagts, skall detta avkortas. '

Innebär beslut, som fattas av prövningsnämnd senare än den 10 oktober eller av kammarrätten eller av Kungl. Maj:t, att ny taxering påföres eller att taxering höjes, skall den sk' grund av förenämnda beslut, utgå efter samma grunder som gällt för debi- tering av motsvarande slutliga skatt; den tillkommande skatten skall upp- tagas å särskilt uppbördskort och särskild debetsedel. Sådan skatt bör för- falla till betalning under en eller flera, högst tolv på varandra följande upp- bördsterminer. Lokal skattemyndighet bestämmer, under vilka terminer skat- ten sålunda skall inbetalas.

I fråga om debetsedeln torde, då kvarstående skatt på grund av taxering visst är samt preliminär skatt för nästföljande år skola inbetalas under sam-

ma uppbördsår, nämnda skatter eller, då fråga är om preliminär skatt, beräknad enligt tabell, sagda kvarstående skatt jämte uppgift till ledning för beräkning av den preliminära skatten för påföljande år — och då givetvis även hela den slutliga skatten på grund av berörda taxering böra upptagas å samma debetsedel. Att sålunda undgå att handskas med tvenne debetsedlar för samma skattskyldig innebär givetvis en fördel både för vederbörande myndigheter och de skattskyldiga. Mantalsskrives skattskyldig för två på varandra följande år i olika kommuner, kan emellertid en dylik anordning icke tillämpas, utan slutlig och kvarstående skatt måste upptagas å särskild , debetsedel samt preliminär skatt eller ifrågavarande uppgift till ledning för ' beräkning av sådan skatt å särskild debetsedel.1

Om skattskyldig har att utgöra både preliminär skatt, som beräknas en- ligt tabell och sådan skatt, som utgår efter debitering, måste särskild debet- sedel utfärldas för vartdera slaget av skatt, enär den debetsedel, som uppta- ger uppgift till ledning för beräkning av det förra slaget av skatt, skall över- lämnas till arbetsgivare eller därmed likställd person och den debetsedel, å Som angiver debiterad preliminär skatt, skall behållas av den skattskyldige, ] vilken själv har att ombesörja inbetalning av den senare skatten. Den slut- ' liga och kvarstående skatten bör i dylikt fall upptagas å endast en debet-

sedel; är skattskyldig för taxeringsåret och nästföljande år mantalsskriven

; i samma komm-un böra nämnda skatter uppföras å samma debetsedel, som upptager debiterad preliminär skatt.

I de fall, då arbetsgivare eller annan har att göra avdrag å lön eller annan ersättning för gäldande av skatt, skola avdragen börja verkstäl- las vid det första utbetalningstillfället efter inkomstårets ingång. Då skattskyldig, som skall vidkännas dylikt avdrag å sin inkomst, har att före inkomstårets ingång överlämna debetsedel till den, som skall verk- ställa dylikt avdrag, bör debetsedel tillställas sådan skattskyldig i nå- gorlunda god tid dessförinnan; senare än den 18 december året näst före inkomståret bör debetsedeln icke utsändas. Vad angår skattskyldig, som icke skall vidkännas avdrag å inkomsten för gäldande av skatt, bör det vara tillräckligt, att debetsedel översändes till honom 10 a 14 dagar före början av den första uppbördsterminen, förslagsvis senast den 25 januari. Då preliminärskatten beräknas enligt skattetabell, kan med ledning av upp- gift å debetsedeln om skattetabell m. m. avgöras, vilka skattskyldiga som skola vidkännas avdrag å inkomsten för skatt. Men även då fråga är om debetsedel, upptagande preliminär skatt, och den utskrivna debetsedeln alltså är lika för både skattskyldiga, för vilka dylikt avdrag skall verkställas, och övriga skattskyldiga (vid alternativ I och jämväl vid alternativ II och III i i viss utsträckning _— mindre vid alternativ II och större vid alternativ III _) * torde med ledning av senast upprättade inkomstlängd, vilken i vart fall måste tjäna till ledning för debiteringen, kunna avgöras, vilka skattskyldiga som skola vidkännas löneavdrag. Vid samtliga alternativ bör därför skillnad kunna göras mellan de båda ifrågavarande kategorierna skattskyldiga och

* I de fall, då särskild debetsedel utfärdas, skall tillika särskilt uppbördskort uppläggas.

debetsedel senast den 18 december kunna översändas till de skattskyldiga, å vilkas inkomst avdrag för skatt skall ske; till övriga skattskyldiga (utgö- rande omkring 1/3 av hela antalet skattskyldiga) behöver debetsedel icke ut- sändas förrän senast den 25 påföljande januari. Härav följer, att den lokala skattemyndigheten kan fördela debiteringsarbetet över en längre tidsperiod och undgå den mera betydande forcering, som eljest skulle bliva oundviklig. Enligt samtliga alternativ torde det dock medföra minst arbete att, utan un- dersökning av för vilka skattskyldiga avdrag skall verkställas å inkomsten för skatt, redan i december utsända debetsedlar å enbart slutlig och kvar— stående skatt. Vidare torde det vara mest ändamålsenligt, att skattskyldig, som enligt alternativ 11 skall erhålla både debetsedel med uppgift om skatte— tabell m. m. och debetsedel å preliminär skatt, i december tillställes även den senare debetsedeln.

Debetsedel, som avser sjöman, inskriven vid sjömanshus, bör för att kom- ma denne tillhanda i rätt tid avsändas senast 'den 15 november. Vilka som äro inskrivna vid sjömanshus kommer att framgå av mantalslängden och be- & folkningsregistret, därest folkbokföringskommitténs förut berörda förslag genomföres.

Börjar skattskyldig under inkomståret uppbära inkomst, varför preliminär skatt skall beräknas enligt tabell eller med viss procent av inkomsten, skall han ofördröjligen hos vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan härom, varefter denna skyndsamt till den skattskyldige översänder debetse- del och tillämplig skattetabell. Debetsedel, som grundar sig på preliminär taxering eller avser tillkommande skatt, skall skyndsamt efter det att veder- börlig debitering verkställts översändas till skattskyldig.

Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt.

För att bereda vederbörande skattskyldiga en bekväm betalningsform och åstadkomma ett effektivt uppbördsförfarande är det av vikt, att i så stor omfattning som möjligt den, av vilken skattskyldig uppbär inkomst, verk- ställer avdrag å inkomsten för gäldande av dårå belöpande skatt. Dylikt av- drag torde dock, såsom uppbördsberedningens förslag utformats, i huvudsak icke kunna ifrågakomma beträffande annan inkomst än sådana slag av in- komst av tjänst, som hänföra sig till innehavd eller förut innehavd tjänst eller annan arbetsanställning eller till pension eller annan livränta, vare sig den är hänförlig till förutvarande arbetsanställning eller ej. Den, som utbe— talar ersättning för utfört arbete (lön), pension eller annan livränta eller så— dant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk ersättning, som utgår på grund av förutvarande anställning, skall alltså —— dock endast under vissa förutsättningar, vilka nedan angivas — vara skyldig att å lönen eller annan nu nämnd ersättning göra avdrag för skatt.

Skyldighet för den, som utbetalar lön, pension eller livränta, att verkställa avdrag å utbetalt belopp för gäldande av skatt är icke någon nyhet i svensk

rätt. Sådan skyldighet föreligger redan enligt lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta samt vidare enligt förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteförmedlingskassor. De avdrag, som enligt införsellagen verkställas, avse i regel endast vissa av de vid ett företag an- ställda arbetstagarna, ehuru —— såsom av uppbördsberedningen införskaffade uppgifter, fogade vid betänkandet såsom Bilaga J, utvisa —— det stundom kan röra sig om flertalet arbetstagare vid företaget. Avdrag enligt den ovan- nämnda förordningen sker i varierande utsträckning vid olika företag; vid somliga torde samtliga anställda vara anslutna till skattefömnedlingskassa, under det att vid andra företag anslutningen är ringa eller ingen.

Skyldighet för arbetsgivare eller därmed likställd person att verkställa av- drag för skatt förordades av 1924 års uppbördssakkunniga samt av Sand- ström och Laurin.

Den av uppbördsberedningen förordade avdragsskyldigheten kommer att bliva väsentligt mera omfattande än den motsvarande skyldighet, som före- ligger enligt förordningen om erkända skatteförmedlingskassor, enär fullgö— j randet av den nu föreslagna skyldigheten utgör en obligatorisk del av själva _! uppbördsförfarandet och icke, såsom enligt nämnda förordning, beror på fri— ; villig anslutning till en skatteförmedlingskassa. Därest preliminär skatt be-

räknas enligt skattetabell eller med viss procent av inkomsten, är medver- kan av den, som utbetalar ersättning, varom här är fråga, nödvändig. Utgår preliminär skatt efter debitering, är däremot dylik medverkan icke erfor— derlig men givetvis av utomordentlig betydelse för både de berörda skattskyl- diga och det allmänna. Uppböndsberedningen förordar därför, att även i fall, då den preliminära skatten debiterats, skyldighet att verkställa avdrag för gäldande av denna skall föreligga; dylika fall äro regel enligt alternativ I, utgöra ett relativt stort antal enligt alternativ III samt förekomma mera sällan enligt alternativ II. Om skyldighet att verkställa avdrag & lön eller annan ersättning förelig- * ger, får bedömas i första hand med hänsyn till huruvida den utbetalda er- .,sättningen är att hänföra till de förut angivna slagen av inkomst av tjänst. Härvid kan det ofta vara svårt att avgöra om inkomsten avser tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet eller rörelse; i synnerhet gränsdragningen mellan arbets»- anställning och rörelse kan vålla svårigheter. Huruvida inkomst skall hän- föras till den ena eller andra av de nämnda förvärvskällorna får bedömas med ledning av bestämmelserna i kommunalskattelagen. Då avdragsskyldig- heten i det övervägande antalet fall sammanhänger med anställning, d. v. 5. ett avtalsförhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare, kunde det synas .vara av värde att giva en definition å arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen. ! En sådan torde dock knappast vara erforderlig. Varken i lagen den 17 juni 1938 om semester eller i förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteför- ;medlingskassor har någon dylik definitiOn intagits. Enligt de vid propositio- nerna med förslag till berörda författningar fogade statsrådsprotokollen ut- talade vederbörande departementschef, att en definition är begreppen arbets- givare och arbetstagare icke syntes vara nödvändig. Till det förra protokollet

yttrade därjämte departementschefen, att för semesterlagens vidkommande frågan om vem som i det särskilda fallet skulle betraktas som arbetsgivare, respektive arbetstagare måste bedömas med hänsyn till vem som slutit ar- betsavtalet. Vem som enligt den föreslagna uppbördsförordningen skall anses såsom arbetsgivare bör avgöras efter samma grund. Arbetstagare är emeller- tid icke den, som är att betrakta som självständig företagare.

Då en person åtagit sig utförande av arbete och i sin tur anställt arbets- tagare, är han att anse som arbetsgivare gentemot dessa. Huruvida han skall betraktas såsom arbetstagare i förhållande till sin uppdragsgivare eller såsom självständig företagare, får bedömas med hänsyn till dels innebörden av det mellan dem träffade avtalet, dels ock arten av den förvärvsverksam- het, som av uppdragstagaren bedrives. Vid skogsarbete, dikningsarbete, byggnadsarbete m. m. förekommer ofta, att en person åtager sig att utföra visst arbete och i sin tur anställer en eller flera personer för dess utförande. Särskilt i norra och mellersta Sverige är, såsom förut omnämnts, vanligt, att en skogsägare träffar avtal med en jordbrukare, att denne skall mot visst pris verkställa avverkning. Jordbrukaren utför timmerkörslor men anställer skogsarbetare, som verkställa huggning. I sådant fall är jordbrukaren att anse som arbetsgivare gentemot de av honom anställda. Då inkomsten av avverkningen för jordbrukaren i regel torde utgöra inkomst av jordbruk eller rörelse, blir denne vanligen att betrakta såsom självständig företagare.

Om en person avlönas uteslutande genom andel i vinst, är han att be- trakta som självständig företagare. I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovanligt, att en eller flera delägare utföra arbete för bolagets räkning och därför uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidsperiod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare i uppbördsförordningens me- ning. Enligt skatteförfattningarna anses icke heller den inkomst, som han uppbär i form av lön, såsom inkomst av tjänst utan såsom inkomst av rö- relse. Om en person anses som arbetstagare, förändras däremot icke denna hans ställning av att han jämte fastställd lön uppbär tantiem.

Provision torde icke få anses utgöra andel i vinst, då den utgår med hän- syn till omsättningen. En handels-resande, som helt avlönas medelst provi- sion, är alltså arbetstagare, om han kan anses såsom anställd i huvudman- nens tjänst.

För bedömande av frågan, huruvida en person är att anse som arbetsta- gare eller ej, saknar det betydelse, om han utför arbetet i sitt hem eller är arbetsplats, som av honom bestämmes, eller om han är släkt med arbets- givaren. Sker utbetalning till make eller hemmavarande barn under 16 år eller till hemmavarande barn, som fyllt 16 men icke 18 år och som icke anses tillhöra arbetspersonalen,1 skall dock löneavdrag icke verkställas, enär icke nämnda personer utan den utbetalande arbetsgivaren (enligt bestäm-

1 Enligt; anvisningarna till 20 % kommunalskattelagen anses ifrågavarande barn icke tillhöra arbetspersonalen med mindre dess inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föranleder skatteplikt för barnet.

melserna i 20 & kommunalskattelagen och 2 % förordningen om statlig in- komst- och förmögenhetsskatt) taxeras för lönen eller ersättningen.

Att avgöra, när utbetalning av pension eller annan livränta föreligger, torde icke möta några svårigheter. När periodiskt understöd eller annan pe— riodisk ersättning hänför sig till förutvarande arbetsanställning får bedömas med hänsyn till vad ovan sagts angående när ett anställningsförhållande kan anses vara för handen. I det följande användes benämningen arbetsgivare även för den, som utbetalar pension eller annan livränta eller ifrågavarande periodiska ersättning, beteckningen arbetstagare även för den, som mottager dylikt belopp, samt benämningen lön även beträffande berörda pension, liv- ränta och periodiska ersättning.

Den skyldighet att verkställa avdrag ä lön för gäldande av skatt (löneav— drag), som enligt det ovan sagda åvilar arbetsgivare, inträder, såsom ovan framhållits, endast under vissa förutsättningar, i åtskilliga avseenden olika enligt de skilda alternativen.

Det har gjorts gällande, att avdragsskyldighet icke borde åläggas mindre företagare — flertalet av dessa skulle sakna kvalifikationer för att uträkna avdragsbeloppen —— och ej heller personer med i hemhushåll anställda att utsträcka avdragsskyldigheten till sistnämnda kategori av arbetsgivare vore olämpligt, enär sådana personer icke borde betungas med ifrågavarande arbete eller besväras av skattemyndigheternas eventuella kontroll över att avdragna belopp rätt uträknats.

Avgörande skäl synas emellertid föreligga för att avdragsskyldigheten av— ser samtliga arbetsgivare. Först må påpekas, att redan nu skyldighet att göra löneavdrag kan åläggas även sådana arbetsgivare, som förmenats sakna kva- lifikationer härför eller av andra skäl ansetts böra befrias därifrån. Enligt såväl införsellagen som lagen om erkända skatteförmedlingskassor kan ar— betsgivare utan undantag åläggas att vid löneutbetalning verkställa avdrag för anställds skatt. I princip är sådan skyldighet således redan accepterad. Ur praktisk synpunkt skulle ett system med begränsad skyldighet att göra löneavdrag medföra påtagliga olägenheter. Undantoges de mindre arbetsgi- varna från avdragsskyldighet, skulle detta innebära, att samme arbetstagare stundom skulle få vidkännas löneavdrag och .stundom själv skulle hava att erlägga skatt, beroende på hos vilken kategori av arbetsgivare han för till- fället vore anställd. Väljes ett uppbördssystem, enligt vilket preliminärskatten som regel beräknas med ledning av skattetabell i de fall, då löneavdrag skall verkställas, samt efter debitering i övriga fall, bliva olägenheterna än mera framträdande. Övergår härvid arbetstagare från arbetsgivare, som är skyldig göra löneavdrag, till annan arbetsgivare, måste arbetstagaren hos vederböran— de lokala skattemyndighet göra anmälan härom för att få debetsedel med uppgift om skattetabell jämte sådan tabell utbytt mot ny debetsedel, upptagan- de debiterad preliminärskatt; sker övergången i motsatt riktning måste likale- des dylik anmälan hos den lokala skattemyndigheten göras för att erhålla de- betsedel av det senare slaget utbytt mot debetsedel av det förra slaget med bifogad tabell. Genom en sådan kategoriklyvning av arbetsgivarna skulle

därjämte debiteringsarbetet försvåras. Slutligen måste fastslås, att den om— ständigheten, att löneavdrag verkställes, är att betrakta såsom en förmån för de skattskyldiga, vilka på sådant sätt få erlägga sina utskylder. Att un- dandraga hos mindre företagare och i hemmen anställda skattskyldiga denna förmån skulle med fog kunna betecknas såsom en orättvisa. Särskilt må fram- hållas, att från hembiträdeshåll bestämt påyrkats, att därest ett system med löneavdrag infördes detta skulle omfatta även hembiträdena.

Vid överläggningar, som uppbördsberedningen haft med representanter för olika sammanslutningar av arbetsgivare — näringslivets skattedelegation. Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, riksförbundet landsbygdens folk samt Sveriges husmodersföreningars riks- förbund hava dess-a uttalat, att utan tvivel vissa svårigheter komme att föreligga för åtskilliga mindre arbetsgivare att, åtminstone i början, fullgöra den ifrågasatta avdragsskyldigheten; flertalet representanter hava samtidigt framhållit, »att det dock icke kunde vara lämpligt att undantaga vissa kate- gorier av dessa från nämnda skyldighet. Ifrågavarande representanter hava därjämte uttalat, att full medverkan med råd och anvisningar från organi- sationernas sida vore att påräkna, därest avdragsskyldighet infördes. Vidare har vid dessa överläggningar framhållits, att sysslandet med de omfattande och ofta invecklade ransoneringsbestämmelserna skapat ökade förutsättningar för att arbetsgivarna skulle kunna handhava de uppgifter, som sammanhäng- de med verkställandet av löneavdrag. Det kunde dock icke undgås, att särskilt under de första åren åtskilliga misstag och förbiseenden komme att äga rum. En förutsättning för genomförandet av det föreslagna systemet vore emeller- tid, att skattemynudigheterna inxtoge en förstående ställning till de svårigheter, som vore förknippade med skyldigheten att göra löneavdrag, samt i samarbete med ifrågavarande organisationer vidtoge erforderliga anstalter för undan- röjande av dessa svårigheter.

Uppbördsberedningen finner sig i anledning av vad sålunda anförts böra föreslå, att skyldighet att verkställa löneavdrag skall enligt samtliga alter- nativ åvila varje arbetsgivare.

För att skyldighet att verkställa löneavdrag skall föreligga erfordras en- ligt samtliga alternativ, att den utbetalda lönen hänför sig till arbetstagarens huvudsakliga arbetsanställning. Har denne någon bisyssla, är alltså den ar- betsgivare, som utbetalar ersättning för bisysslan, icke skyldig göra löneav— drag å nämnda ersättning. Kan vid flera anställningar ingen anses såsom den huvudsakliga eller föreligger i dylikt fall tvekan om vilken anställning som skall betraktas såsom huvudsaklig, har arbetstagaren att vända sig till den lokala skattemyndigheten, som meddelar besked om vid vilken anställ- ning löneavdrag skall ske.

Då preliminärskatten utgår enligt debitering, kan hänsyn tagas till inkomst av bisysslor därigenom, att skattebeloppet bestämmes så, att det avser även nämnda inkomst. Avdrag för hela skatt-en kommer därvid att ske å inkomsten från den huvudsakliga arbetsanställningen. Beräknas preliminärskatten enligt tabell eller efter viss procentsats, och har skattskyldig inkomst av bisyssla

eller av tillfällig förvärvsverksamhet eller sådan inkomst av tjänst, för vil- ken preliminär skatt icke utgår, eller inkomst av annan förvärvskälla än tillfällig förvärvsverksamhet, vilken inkomst icke är så stor i förhållande till den sammanlagda inkomsten, att debiterad preliminär skatt för den förra skall utgöras, har vederbörande möjlighet att få preliminärskatten uttagen även för nyssnämnda inkomster. Den arbetsgivare, som verkställer löneav- drag, är nämligen på begäran av arbetstagaren skyldig att göra dylikt avdrag med större belopp, än den preliminära skatten enligt tabell eller vederbörlig procentsats utgör.

Enligt Sandströms och Laurins förslag skulle arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag avse endast preliminär skatt; den skattskyldige hade alltså att själv erlägga den kvarstående skatten.

En dylik ordning synes föga tillfredsställande. Då arbetstagarna finge den preliminära skatten, som utgjorde den större delen av den slutliga skatten, avdragen å lönen, kunde det befaras, att de i stor utsträckning komme att underlåta att erlägga den kvarstående skatten, vilken i regel utgjorde mindre belopp, under uppbördstermin för att i stället låta densamma uttagas genom införsel mot erläggande av den obetydliga restavgift, som därvid skulle utgå. Följden skulle alltså bliva, att trots det att den större delen av skatten ut—

: toges genom löneavdrag en mindre det dock fortfarande skulle restföras och * bliva föremål för indrivning; då antalet restförda belopp antagligen icke

komma att minskas, skulle därför någon inskränkning i indrivningsorgani- sationen icke kunna ske. Uppbördsberedningen har därför vid samtliga alter- nativ funnit sig böra föreslå, att löneavdrag skall ske även för kvarstående skatt. I de fall, då löneavdrag sker för gäldande av preliminärt debiterad skatt, äro både preliminär och kvarstående skatt mestadels upptagna på sam- m-a debetsedel, varjämte det sammanlagda belopp av dessa skatter, som skall erläggas under en uppbördstermin, finnes angivet å vederbörlig skatte- , anvisning. Skyldigheten att göra avdrag jämväl för den kvarstående skatten

torde därför i regel icke förorsaka arbetsgivaren något ytterligare arbete; så ' sker endast, då den kvarstående skatten upptagits å särskild debetsedel, men

det ökade arbete, .som härvid uppstår, torde icke vara särskilt betungande. : Då preliminär skatt utgår enligt tabell eller efter viss procentsats, kommer

skyldigheten att verkställa löneavdrag för kvarstående skatt att vålla arbets- givaren något mera arbete, än som är förenat med verkställandet av löneav— drag i de nyssnämnda fallen; han har nämligen att dels beräkna preliminär skatt enligt tabell eller med viss procentsats, dels uträkna huru mycket av den under nästkommande uppbördstermin förfallande kvarstående skatten , som belöper å utbetalningstillfälle-t, d'els ock göra avdrag å lönen för det

sammanlagda beloppet.

Däremot har det icke ansetts erforderligt att föreslå skyldighet för arbets- givare att verkställa löneavdrag för den tillkommande skatten. Denna torde i fråga om arbetstagare bliva mindre vanligt förekommande, och i de fall, då sådan skatt påföres, synes den böra erläggas av vederbörande utan arbets- givares medverkan.

Vad angår övriga förutsättningar för att skyldighet att verkställa löneav— drag skall föreligga äro dessa något olika enligt de skilda alternativen, vilka därför nedan behandlas var för sig.

Arbetsgivare är icke skyldig att verkställa löneavdrag vid arbetsanställning av tillfällig natur. Enligt alternativ I anses såsom sådan en anställning, som icke är avsedd att vara längre tid än fyra veckor. Nämnda tidsperiod över- ensstämmer med den, som arbetsanställning enligt förordningen den 30 april 1943 om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning skall hava varat för att nyssnämnda skyldighet skall föreligga. Har en anställning, som varit avsedd att vara högst fyra veckor, kommit att fortgå längre, inträder dock skyldighet för arbetsgivaren att verkställa löneavdrag vi-d utgången av den fjärde veckan.

Såsom en ytterligare förutsättning för arbetsgivares skyldighet att verk- ställa löneavdrag föreslås enligt alternativ 1, att utbetalning av lön eller an- nan ersättning skall ske månadsvis eller oftare. De tidsperioder, som vid löneutbetalning äro allmänt förekommande, äro vecka, tio dagar, fjorton dagar och mån-ad. Att utbetalningsperioden icke bestämts längre än en må- nad förklaras därav, att löneavdraget vid sådant förhållande icke skulle fylla sitt ändamål: att medel skola innehållas för gäldande av skatt under upp- bördstermin, vilken infaller varje månad.

Den arbetsgivare åvilande skyldigheten att göra löneavdrag är enligt alter- , nativ I icke inskränkt till att avse skatt, som utgår för inkomst av tjänst, ; utan gäller även skatt för annan inkomst. Den ä debetsedel upptagna pre— liminära och kvarstående skatten kan ju avse båda de nyssnämnda slagen av inkomst. Skulle arbets—givaren verkställa avdrag endast för skatt, som belöpte å inkomst av tjänst, bleve det vid blandade inkomster erforderligt att göra en uppdelning av skatten, så att skatt för inkomst av tjänst uppto- ges å särskild debetsedel. En sådan anordning har icke ansetts erforderlig.

Arbetsgivaren är emellertid skyldig göra avdrag endast för sådan prelimi- när och kvarstående skatt, som påförts i kommun där arbetstagaren man- talsskrivits för inkomståret, respektive taxeringsåret. Härigenom undantages skatt, SOm utgår för sådan inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, vilken taxeras i annan kommun än hemortskommunen. Då nämnda skatt avser annan inkomst än av tjänst och är upptagen å särskild debet- sedel, torde anledning saknas att ålägga arbetsgivaren att verkställa löne- avdrag för gäld-ande av skatten.

I vissa fall kan inkomst av arbetsanställning, även om denna är arbets- tagarens huvudsakliga, vara så obetydlig i förhållande till annan inkomst, exempelvis av kapital, att de genom löneavdrag innehållna beloppen icke förslå att gälda skatten å hela inkomsten. I sådana fall torde det icke vara av något större intresse, vare sig för det allmänna eller den skattskyldige, att löneavdrag verkställes. Efter ansökan av arbetstagaren eller arbetsgivaren äger därför lokal skattemyndighet å den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lönen utbetala-s, medgiva, att löneavdrag icke sker.

Därest de förut angivna förutsättningarna för skyldighet att verkställa

löneavdrag föreligga, skall enligt alternativ I dylikt avdrag dock göras först från och med den första månad, under vilken arbetstagaren haft anställning den första dagen i månaden, därvid början skall ske vid det avlöningstill- fälle, som infaller tidigast en vecka efter anställningens början. Anledningen till att löneavdrag skall börja verkställas från och med ingången av en - månad är, att genom löneavdraget under månaden innehållna belopp skola förslå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. För att arbetsgivaren skall hinna vidtaga erforderliga expeditionella förberedelser för löneavdragets verkställande, bör minst en vecka förflyta från anställningens början till det första avlöningstillfället.

Då löneavdrag skall verkställas, har arbetstagaren att till arbetsgivaren överlämna sin debetsedel..Denna skall överlämnas senast den 27 december ' året näst före inkomståret eller, då fråga är om debetsedel, som utfärdas efter

preliminär taxering under inkomståret, ofördröjligen efter det debetsedeln kommit arbetstagaren tillhanda. Då arbetstagare under inkomståret tillträder ny anställning hos arbetsgivare, som är skyldig göra löneavdrag, skall arbets— tagaren ofördröjligen efter det anställningen tillträtts till arbetsgivaren över- lämna sin debetsedel (vilken av den förre arbetsgivaren vid anställningens slut återställts till honom).

Därest lön utbetalas vid flera avlöningstillfällen under en månad, bör ar— betsgivaren i regel uppdela det belopp, som skall under en månad innehållas å lönen, lika å avlöningstillfällena under månaden. Uppkommer härvid bru- tet krontal, kan dock lämpligen belopp, som skall innehållas vid annat avlö- ningstillfälle än det första, avrundas till jämnt krontal och återstoden avdra— gas vid det första avlöningstillfället. Är fråga om veckolön, kunna i vissa må- nader infalla fem avlöningstillfällen. Därest arbetsgivaren finner det enklare att även dessa månader verkställa avdrag vid blott fyra avlöningstillfällen, bör han äga rätt därtill.

Intet hindrar emellertid, att efter överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare det belopp, som skall avdragas från lönen under månaden, uppdelas å avlöningstillfällena på annat sätt än ovan sagts. Sålunda kan vid ett eller flera avlöningsrtillfäl'len avdragas mindre belopp, än som med hän- syn till antalet avlöningstillfällen under månaden skullle falla å förstnämn- da avlönings'tillfälle eller alvlönin'gswtill-fälrlen, och i stället vid övriga avlö- ningstillfällen under samma måna-d avdragas så mycket större belopp. Är det belopp, som skall innehållas under månaden, ringa men inkomsten stor är skillnaden större, bör arbetstagaren begära sådan jämkning i prelimi— närskatten, att denna kommer att bättre motsvara den ökade inkomst-en —, kan ifrågavarande belopp avdragas vid ett färre antal avlöningstillfäl'len ; under månaden, än normalt skulle ske. Givetvis skall, huru löneavdragen % än uppdelas å avlöningstillfällena under en månad, alltid iakttagas, att av- i drag tillhopa sker med det belopp, som skall inbetalas under uppbörds- termin i nästföljande månad.

Överlämnar icke arbetstagare debetsedel å preliminär skatt till arbetsgi- varen i fall, då så bör ske, föreslås löneavdrag skola ske med tjugufem pro-

cent av den utbetalda lönen. Då löneavdrag sker efter en så relativt hög procentsats, torde arbetstagaren finna det med sin fördel bäst överens—stäm- mande att överlämna debetsedel eller, om han icke erhållit sådan, ingiva preliminär deklaration till den lokala skattemyndigheten för erhållande av debetsedel. Därest debetsedel icke överlämnats till arbetsgivaren inom förslags- vis fem dagar efter anställningens början, bör denne hos den lokala skatte- myndigheten i orten, d. v. s. å den plats där arbetsgivaren har kontor, var- ifrån lön utbetalas, anmäla förhållandet. Därest denna myndighet haft att utfärda debetsedel, skall myndigheten skyndsamt utfärda ny debetsedel och översända denna till arbetsgivaren. I annat fall skall myndigheten vidare- befordra anmälningen till rätt myndighet, som har att förfara på sätt nyss sagts. Har genom ifrågavarande procentuella löneavdrag under en månad innehållits större belopp, än som enligt arbetsgivaren senare tillhandakom- men debetsedel skall under närmast följande uppbörstermin inbetalas, bör arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren det för myc- ket innehållna beloppet.

Har i de fall, då arbetstagaren mantalsskrives i annan kommun för in— komståret än för året dessförinnan och i följd därav särskilda debetsedlar , å preliminär och kvarstående skatt utfärdats, debetsedel å kvarstående skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, är d'enne icke skyldig att verkställa löne- avdrag för gäldande av den kvarstående skatten med viss procent av lönen , såsom skall ske, då debetsedel å preliminär skatt icke överlämnats till ar- betsgivaren. Då den kvarstående skatten för arbetstagare vanligen torde upp- ' gå till mindre belopp, har det icke ansetts nödvändigt »att omedelbart vid utbetalningen av lön innehålla viss del av denna för gäldande av nämnda skatt. Däremot har arbetsgivaren att ofördröjligen hos lokal skattemyndighet anmäla förhållandet, så att ny debetsedel kan utfärdas och tillställas arbets- givaren. Sistnämnda debetsedel torde i regel kunna vara arbetsgivaren till- handa å sådan tid under månaden, att åtminstone ett avlöningstillfälle åter- står, vid vilket löneavdrag för den kvarstående skatten kan verkställas, där- est icke redan innehållet belopp förslår att gälda även denna. Kan icke, om så erfordras, avdrag ske för betalning av nämnda skatt, har arbets- tagaren att själv erlägga denna.

Överlänmas icke debetsedel å preliminär skatt till arbetsgivaren, hör denne. såvida det icke är fullt klart, att anställningen hos honom enligt vad ovan sagts är att anse som tillfällig eller som bisyssla, alltid verkställa avdrag med tjugufem procent av utbetalt lönebelopp. Gör arbetstagaren gällande, att anställningen är av nyssnämnda natur, bör arbetsgivaren i tveksamma fall påfordra, att arbetstagaren styrker förhållandet med intyg från 'den lokala skattemyndigheten.

Därest arbetstagare under en månad icke uppbär så stor lön, att dårå kan verkställas löneavdrag med belopp, som är tillräckligt för att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt, skall arbetsgivaren anmoda honom att inbetala felande belopp senast den 10 i sistnämnda må- nad. Sker icke detta, skola 'de innehållna beloppen innestå hos arbetsgiva-

ren till och med den 17 i samma månad. Har arbetstagaren senast den 15 i sistnämnda månad erlagt felande belopp jämte den mindre restavgift, som nedan under avdelningen uppbörd av skatt omförmäles, skall arbetsgivaren inbetala skattebeloppet och ifrågavarande avgift i den ordning som där sägs. Erlägges icke felande belopp och omförmälda avgift inom sist angivna tid, har arbetsgivaren att till särskilt postgirokonto för vederbörande läns— styrelse eller lokala skattemyndighet i stad inbetala det innehållna beloppet, därvid skattskyldigs namn och mantalsskrivningsadress samt debetsedels nummer skola angivas å inbetalningskortet eller girokortet. Fall som det förevarande kunna inträffa, om arbetstagare blir "tillfälligt sjuk eller utan arbete under större delen av en månad. Ofta torde härvid föreligga anledning att begära jämkning i preliminärskatten samt anstånd, varom nedan för- mäles, med betalningen av den kvarstående skatten.

Förslår icke innehållet belopp att gälda både preliminär och kvarstående skatt, skall beloppet av vederbörande uppbördsmyndighet avräknas i första hand å sistnämnda skatt.

Efter utgången av den sista uppbördstermin, .under vilken skatt enligt de- betsedeln skall erläggas, skall denna av arbetsgivaren återställas till arbets- tagaren. Slutar den senare dessförinnan sin anställning, hör han äga utfå av arbetsgivaren avdragna, hos denne innestående belopp, vilka icke förslå att gälda under närmast följande uppbördstermin förfallande skatt. Arbets- tagaren har då att under nämnda termin själv inbetala sin— skatt. Arbets- givaren synes icke böra betungas med att i särskild ordning inbetala dylika belopp; då det i regel torde röra sig om mindre belopp, synes ej heller det allmännas intresse påfordra, att så sker. Är innestående belopp tillräckligt för att betala ifrågavarande skatt, skall däremot arbetsgivaren gälda denna och först därefter återställa debetsedel-n.

Enligt alternativ II förstås med arbetsanställning av tillfällig natur —— vid vilken arbetsgivare icke är skyldig att göra löneavdrag _ sådan anställning som icke varat minst en vecka. Kortare tidsperiod torde med hänsyn till arbetsgivarnas intresse av att erhålla viss tid för att vidtaga förberedande åt— gärder för löneavdrags verkställande icke böra komma i fråga. Genom att bestämma tidsperioden till en vecka komma de lösarbetare, som ofta byta tjänst, att drabbas av löneavdrag och kunna således icke, såsom nu ofta är fallet i följd av svårigheten att nå dem med införsel, undgå att betala skatt.

Liksom vid alternativ I föreslås enligt alternativ II, att avdrag för gäl- dande av kvarstående skatt skall avse endast sådan skatt, som påförts i kommun, där skattskyldig mantalsskrivits för taxeringsåret. Från denna regel bör emellertid gälla visst undantag. Då arbetstagare med mera betydande in- komst av annan förvärvskälla än tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet har att utgöra preliminär skatt såväl enligt tabell eller med viss procentsats som med debiterat belopp, skall all kvarstående skatt upptagas å en enda debet- sedel. Upptagas debiterad preliminärskatt och kvarstående skatt å samma de- betsedel, överlämnas icke denna till arbetsgivaren utan arbetstagaren ombe- sörjer själv betalningen av berörda del av skatten; är den kvarstående skat-

ten upptagen å annan debetsedel än nämnda preliminärskatt, bör förhållan- det icke vara annorlunda, utan arbetsgivaren bör även då vara befriad från skyldighet att verkställa löneavdrag.

Då den kvarstående skatten i regel torde uppgå till mindre belopp, synes vid alternativ II anledning saknas att bestämma fördelningen av denna å utbetalningstillfällena annorledes än med hänsyn till antalet sådana tillfällen.

Då i vissa fall vid alternativ II preliminär skatt för inkomst av tjänst kan utgå efter debitering, bör även vid detta alternativ efter medgivande av lokal skattemyndighet befrielse från skyldighet att verkställa löneavdrag kunna erhållas i sådana fall, då inkomsten av huvudsaklig arbetsanställning är obe- tydlig i förhållande till annan inkomst. På nyssnämnda sätt beräknad prelimi- när ska'tt bör _ då skyldighet att verkställa löneavdrag föreligger — fördelas å utbetalningstillfällena under månaden på samma sätt som den kvarstå- ende skatten.

I fråga om åliggande för arbetstagare att överlämna debetsedel till arbets- givare, om avdrag med tjugufem procent, då debetsedel med uppgift till led— ning för beräknande av preliminär skatt icke sålunda överlämnats, samt om anmälan till lokal skattemyndighet, då arbetstagare icke överlämnat debet- sedel å kvarstående skatt till arbetsgivaren, gäller i huvudsak vad som i nämnda avseenden föreslagits vid alternativ I. Någon anmälan till lokal skattemyndighet i de fall, då debetsedel med uppgift till ledning för beräk- ning av preliminär skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, har vid alterna- tiv II icke ansetts erforderlig, enär det relativt höga procentavdraget i regel torde förmå arbetstagaren att anskaffa debetsedel jämte vederbörlig tabell.

Om arbetstagare icke uppbär så stor lön, att denna förslår att gälda både den därå belöpande preliminära skatten och den kvarstående skatt, som be- löper å utbetalningstillfället, skall det innehållna beloppet avse i första hand den senare skatten, som ju är den äldre. Täcker icke vid visst utbetalnings- tillfälle under en månad innehållet belopp å utbetalningstillfället belöpande skatt, bör vid senare under samma månad infall-ande utbetalningstillfälle avdragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förslå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. Kan så icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren senast den 10 i sistnämnda månad felande belopp, skola de innehållna beloppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 15 i samma månad för att bereda arbetstagaren tillfälle att erlägga felande belopp jämte den förut omförmälda mindre restavgiften. Med beloppet skall arbetsgivaren vidare förfara så, som vid alternativ I för motsvarande fall angivits.

Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, om arbetstagaren dessförinnan slutar sin anställning, efter dennas slut, skall arbetsgivaren till honom återställa debetsedeln. Räcker, då arbets— tagaren slutar sin anställning under loppet av en månad, innehållet belopp icke att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvar- stående skatt, skall beloppet mot kvitto tillhandahållas denne. Förslår i nämnda fall innehållet belopp att gälda hela den under närmast infallande uppbördstermin förfallande skatten, skall arbetsgivaren inbetala denna och

först därefter återställa debetsedeln. Är innehållet belopp tillräckligt endast för betalning av den kvarstående skatten, skall det av arbetsgivaren inbe- talas i vanlig ordning; återstår ytterligare någon del av ifrågavarande belopp, skall denna avse preliminär skatt och på samma sätt inbetalas. Om arbets- tagaren senare under samma månad erhåller ny anställning och löneavdrag vid denna göres för preliminär skatt, finnes icke vid debetsedeln någon skatte- anvisning för inbetalning av sagda skatt. Arbetsgivaren bör då låt-a det av— dragna beloppet innestå för att inbetalas i samband med under nästföljande månad innehållet belopp. Skulle arbetstagaren sluta den nya anställningen *' före den förra månadens utgång, bör det för gåt-dande av preliminär skatt " innehållna beloppet likaledes återställas till arbetstagaren.

Vid alternativ III gäller i fråga om löneavdrag för skatt, som utgår efter debitering, vad ovan sagts rörande dylikt avdrag vid alternativ I samt be- träffande löneavdrag för skatt, som beräknas enligt tabell eller med viss pro- centsats, vad ovan anförts rörande sådant avdrag vid alternativ II.

Jämkning av preliminär skatt.

Ett uppbördssystem, enligt vilket preliminär skatt uttages efter tidigare fö- reslagna, i fråga om olika förvärvskällor mera eller mindre schematiska grunder, kräver för sin tillämpning, att de skattskyldiga äga möjlighet att erhålla jämkning av den preliminära skatt, som utgår efter debitering, tabell eller viss procentsats. Vederbörande myndighet bör även hava rätt att ex officio vidtaga jämkning i nämnda skatt. Under inkomståret kunna nämligen omständigheter inträffa, till vilka hänsyn icke kunnat tagas vid debiteringen av preliminärskatten eller fastställande av viss tabell att tilJlämpas vid beräk— ningen av nämnda skatt. Sålunda kan under inkomståret sådan ändring ske i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, SOm har betydelse för taxeringen under året näst efter inkomstår-et. Vidare kan ändring äga rum i bruttoin- komsten från viss förvärvskälla elleri de särskilda omkostnadsavdrag, som vid taxering medgivas från nämnda inkomst, eller i de allmänna avdrag, som vid taxering få avdragas från den sammanlagda inkomsten från samtliga för- värvskällor. Uttages preliminär skatt enligt tabell, behöver dock jämkning icke ske, då bruttoinkomsten ändras, alldenstund hänsyn härtill tages redan vid tabellens tillämpning. Skattskyldig kan slutligen under inkomståret bliva berättigad till avdrag för s. k. ömmande omständigheter.

Givet är, att varje ändring i de förhållanden, som legat till grund för be- stämmande av den preliminära skatten, icke bör föranleda ändring i denna. För att så skall ske, bör ändringen vara av någon betydelse. De skattskyldiga . kunna icke äga något berättigat krav på att mindre väsentliga ändringar sko- la iakttagas; skulle detta ske, komme därjämte att förorsakas en icke tillrådlig organisationsbelastning. Varest gränsen i berörda avseende skall dragas, torde böra avgöras på liknande sätt som tidigare föreslagits för de fall, då preliminär skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering i stället

för på grundval av årlig taxering. Då vid jämkning fråga är även om skatt, som utgår enligt tabell eller med viss procentsats, måste emellertid bestäm- melserna anknyta till ändring icke i taxeringen utan i skatten. Jämkning bör således, där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, icke ske såvida icke ändringen beträffande den preliminära skatten (vid inkomst av både tjänst och annan förvärvskälla den sammanlagda preliminära skatten) uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor. Med ovan omförmälda »särskilda omständigheter» avses här samma fall, som åsyftats med nämnd-a uttryck vid angivandet av förut- sättningarna för att preliminär skatt skall beräknas med ledning av prelimi- när taxering.

Har skattskyldig påförts preliminär skatt obehörigen eller med oriktigt be- lopp eller har felaktighet i fråga om nämnda skatt ägt rum vid utskrivandet av skattskyldigs debetsedel, bör likaledes jämkning (innebärande även un- danröjande) av skatten äga rum. Jämkning i nyssnämnda fall bör normalt ske, även Om ändringen i preliminär skatt icke skulle vara av den storlek, som ovan sagts.

Sker ändring i skattskyldigs civilstånd under första delen av inkomståret eller ändras uaner inkomståret antalet barn därigenom, att barn födes eller att barn, för vilket skattskyldig vid den tidigare beräkningen av preliminärskatt erhållit familjeavdrag, avlider, har lokal skattemyndighet att ex officio vild- taga den jämkning i nämnda skatt, som av ändringen mä betingas. Uppgift : om ifrågavarande förändringar innehålles å de avtryckskort, som enligt fotlik- . bokföringskommitténs förslag länsstyrelsen skall översända till den lokala '

skattemyndigheten.

Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skatt- skyldige upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt till följd av att dels ändring skett i bruttointäkten från viss förvärvskälla eller i belopp, vilka vid taxering må avdragas såsom omkostnader från nämnda intäkt eller såsom allmänna avdrag från den. sammanlagda inkomsten från samtliga förvärvs— källor, dels förutsättning för medgivande av avdrag för s. k. ömmande om- ständigheter föreligger, dels ock ovan berönda formella felaktigheter ägt rum vid bestämmandet av preliminärskatten. Jämkning må emellertid i dess