SOU 1945:27

1944 års uppbördsberednings betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet

N +” ('?

nå (-

_ Cila

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012

' ' STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1945:27 . FINANSDEPARTEMENTET

1944. ÅRS UPPBORDSBEREDNINGS *

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

OMLÄ'GGNINC AV

UPPB'O'RDSFO'RFARANDET

_

STOCKHOLM 1945

-V i. ?"Statens offentliga utredningar 1945

Kronologisk förteckning

l'iictijnkn'nde med förslag till utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlänning l anstalt ' eller förläggning. Norstedt. 169 s. Ju.

.' 2. Betänkande med förslag till organisation av en luft- fartsstyrelse m. m. Norstedt. 68 s. K.

I'3.»'Betånkande rörande särskilda åtgärder vid åter- förandet till civil verksamhet av till beredskaps- tjänstgörlng inkallad persona]. Baggström”. 7 4 s. Fö.

4. Betänkande angående den husllga utbildningen. _ Beckman. 167 5. S. ._Betän.kande med utredning och förslag angående

. 4 yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande av sjöfolkcts allmänna.. och medborgerliga, bildning. Idun. 370 s. E.

Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- ningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livs- medelsforskningens ordnande. Haeggström. 150 s. H. . Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. ' Del 1. Allmänna synpunkter. Idun. 109 5. R. S. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 2. Blekingenätets järnvägar. Idun. 124 s. 1 pl. li.

9. Promemoria med förslag till arrendebestänunelser för kommunal "ord. Marcus. 56 s. Jo _10. Betänkande o förslag rörande effektivisering av skyddsbemselevernas eftervård m.m. Marcus. 158 s. s. 11.Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- ring. 8. Framställningar och utlåtanden från kom- missionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 2. Be- tänkande med förslag till vissa åtgärder i syfte att under depression stimulera avsättningen av varak-

. tiga. konsumtionsvaror m. m. Marcus. 153 s. Pl.

1?- Investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda. anlägg-

. ningsarbeten. Marcus. viij, 350 S. F!.

13. Bilagor till investeringsutredningens betänkande med förslag "till invosteringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunder- stödda anläggningsarbeten. Marcus. 83 s. Fi.

? 14. ; 15.

f 16.

; 17.

' 18.

3 '19.

Socialpolitikens ekonomiska verkningar. Av C. W'elinder. Beckman. 113. s. 8. Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till bygg- nadslag m. m. V. Petterson. 646 s. Ju. Betänkande med förslag till nyorganisation av kyr- kogmsigerbefattningarna m. m. Del 1. Hseggström. s. '. statsmakterna och folkhushållningcn under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdde krisen. Del 5. Tiden juli 1943—juni 1944. Idun. 484 5. PO. N ormalbrandordning för städer, köpingar och muni- cipalsamhällen. Norstedt. 21 3. K. Normalbrandordning för landskommuner. Alter- nativ 1. För kommuner med bygdebrandförsvaret octhkogsbrandförsvaret samordnade. Norstedt. 21 s. . . Normalbrandordning för landskommuner. Alterna-

tiv 2. För kommuner, i vilka skogsbrandförsvaret ordnats för sig. Norstedt. 22 5. K. Betänkande och förslag rörande upplysningsverk- samhet om och inom försvaret. Katalog- 0. Tid- skriftstryck. 142 s. Wi. " . Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvardskommit-

téns betänkande del 3. Heeggström. 371 s. Ju. Socialvardskommitténs betänkande. 10. Statistisk undersökning angående folkpensicnärernas bostads- förhållanden m.m. Beckman. 108 s. 5- Betänkande angående grundpenningväsendet. Mar- cus. 64 s. ll- , Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleviisendet. Haaggström. 83 5. E. . Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden.

Bilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialvä- sendets forskningsorganisation. Av Hj. Cederström. Idun. xx, 296 s. 4 pl. S. . 1944 års uppbördsberednings betänkande med för-

slag till omläggning av uppbördsförfnrandet. Mur- cus. 589 s. Fi.

. Anm. Om särskild tryckeri; ej angivas, är tryckorton Stockholm. Bokstäverna. med fetstil utgöra begynnelse- bokstävcrna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesinstikdcpartementet. Jo. = jord'bruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig för

1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning g för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR194&27 FINANSDEPABTEMENTET

1944 ÅRS UPPBÖRDSBEREDNINGS

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

OMLÄGGNING AV UPPBÖRDSFÖRFARANDET

STOCKHOLMlSM lSAAC MARCUS BOKTRYCKERLAKTTEBOLAG 457050

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 januari 1944 tillkallade Herr Statsrådet samma dag landskamreraren A. G. A. Wigert, f. d. kammar- rättsrådet E. D. Sivert och assessorn i kammarrätten S. E. Jamerup att så- som sakkunniga inom finansdepartementet biträda med ytterligare utredning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet. Vidare uppdrog Herr Statsrådet åt Wigert att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete samt åt Jarnerup att tillika vara sekreterare åt de sakkunniga.

Den 11 maj 1944 förordnade Herr Statsrådet e. o. taxeringsinspektören, numera länsbokhållvaren K. 5. Edström att vara biträdande sekreterare åt de sakkunniga och folkbokföringskommittén gemensamt. Från och med november 1944 har Edström helt biträtt de sakkunniga.

De sakkunniga hava antagit benämningen 1944 års uppbördsberedning. Enligt Herr Statsrådets medgivande har t. f. byrådirektören N. M. af Malmborg biträtt beredningen vid behandlingen av frågor, som röra löne- regleringen av häradsskrivarna och deras biträden.

Efter medgivande av Herr Statsrådet har beredningen anordnat provdebi- tering för undersökning av olika metoder för beräkning av preliminär skatt i fråga om sex kommuner i riket.

Beredningen har haft överläggningar med representanter för arbetsgivare- och arbetareorganisationer samt kommunala sammanslutningar ävensom med olika verk och myndigheter. Vidare har beredningen samrått med folkbok— föringskommiltén samt de sakkunniga, som inom socialdep—a—rtementet till- kallats för utredning dels rörande åtgärder för uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga om länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt, dels ock bland annat möjligheterna att rationalisera arbetet å landsfiskalskontoren.

Beredningen har avgivit yttranden över en i riksdagens första kammare framställd fråga, huruvida Herr Statsrådet hade för avsikt att i avvaktan på den väntade uppbördsreformen taga initiativ till en provisorisk lösning av uppbördsfrågan, folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till om- organisation av folkbokföringen, ett av sekreteraren G.Britth framlagt förslag till åtgärder till förbättrande av löneställningen för biträdespersonalen å hå-

ra-dsskrivarekonloren samt motion 11:78 till 1945 års riksdag rörande viss översyn av gällande indrivningsförordning.

För att tagas i övervägande vid fullgörande av beredningens uppdrag hava till densamma överlämnats:

riksdagens skrivelse den 27 april 1923 (nr 116) angående vidtagande av anordningar till viss lättnad för skattskyldig i fall av dubbelbeskattning;

riksdagens skrivelse den 16 juni 1932 (nr 369) angående rätt för dubbel- taxerad person till anstånd med gäldande av det ena av de påförda skatte- beloppen;

riksdagens skrivelse den 10 juli 1944 (nr 455) i anledning av riksdagens år 1943 församlade revisorers berättelse, såvitt rör punkt 5:o) angående frå- .ga-n om kronouppbörden i magistratsstäderna och punkt 6:o) angående över— syn av bestämmelserna i förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.; samt

åtskilliga framställningar från enskilda personer rörande uppbördsfrågan. Vid betänkandet finnes fogat särskilt yttrande av ledamoten av beredning- en Sivert.

Efter att hava slutfört sitt uppdrag får uppbördsberedningen härmed vörd- samt överlämna betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfa- randet.

Stockholm den 31 maj 1945. ALAR-IK WIGERT.

EINAR SIVERT. STURE JARNERUP.

/ Kjell Edström.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Alternativ I.

Förslag till

förordning angående debitering, upphörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning).

Inledande bestämmelser.

1 &. .

Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, allmänna ut— skylder till stat och kommun, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsav- gifter, skogsaccis, pensionsavgifter, som avses i 1 & lagen om folkpensione— ring, samt olycksfallsförsäkringsavgifter, som uppbäras enligt 5 1 förord- ningen den 31 mars 1922 angående upphörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

2 g.

1 mom. Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förord— ningen om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt eller taxeringsförordning— en, begagnas i denna förordning, skola de, såvida ej annat angives eller av sammanhanget framgår, hava samma innebörd som i nämnda författningar.

2 mom. I denna Iförordning förstås med slutlig skatt: utskylder, vilka debiteras på grund av sådan taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, särskild skatt å förmögen-het, utskiftningsskatt, ersättning-sskatt samt skogsaccis, varom be- skattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober taxeringsåret, ävensom i 1 å omförmälda avgifter, vilka debiteras i sammanhang med nämnda ut- skylder;

preliminär skatt: skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt; kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt; samt

tillkommande skatt: skatt, som debiteras på grund av beslut, vilket fattats av prövningsnämnd senare än den 10 oktober taxeringsåret eller av kammar- rätten eller av Kungl. Maj:t;

uppbördsdr: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad nästföljande år;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; landet: jämväl stad utan magistrat samt sådan sta-d med magistrat, som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi; samt

stad: stad, som icke tillhör fögderi.

Beräkning av preliminär skatt.

3 %.

Preliminär skatt skall, på sätt nedan närmare stadgas, utgå för inkomst och förmögenhet, varför skattskyldighet föreligger jämlikt kommunalskatte— lagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förord— ningen om särskild skatt å förmögenhet, samt beräknas med hänsyn till de utskylder och den pensionsavgift, vilka efter verkställd årlig taxering för nämnda inkomst och förmögenhet kunna antagas konnna att påföras skatt- skyldig.

Preliminäi skatt skall, där icke nedan i denna paragraf annorledes stad- gas, beräknas med ledning av det taxerade belopp, den taxerade inkomst eller den beskattningsbara förmögenhet, varom beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober året närmast före inkomståret.

Har skattskyldig icke under året näst före inkomståret taxerats för inkomst eller förmögenhet men kan han antagas komma att under sistnämnda år upp— bära inkomst, skall preliminär skatt beräknas med ledning av särskild taxe- ring till sådan skatt (preliminär taxering), vilken verkställes under året näst före inkomståret eller under inkomståret. Äger nu nämnd skattskyldig för- mögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet föreligger, skall preliminär skatt även för förmögenheten beräknas med ledning av så- dan taxering.

Preliminär skatt skall jämväl beräknas med ledning av preliminär taxe- ring, vilken verkställes under året näst före inkomståret, därest det med sannolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerat belopp eller taxerad inkomst kommer att avvika från motsvarande belopp eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må dock preliminär skatt beräknas med ledning av preliminär taxering även i annat fall än nyss sagts.

Att i särskilt fall preliminär skatt skall utgå med viss procent av utbetald lön m. m., därom stadgas i 32 å andra stycket.

4 5. Vid beräkning av preliminär skatt med ledning av taxering skola beskatt- ningsbart belopp, beskattningsbar inkomst och beskattningsbar förmögenhet fastställas i enlighet med bestämmelserna i förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, kommunalskattelagen samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Dock skall iakttagas, att vid bestämmande av beskatt- ningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ortsavdrag beräknas med hän- syn till den ortsg-rupp, vartill den kommun eller kommundel hör, där skatt- skyldig mantalsskrives för inkomståret, ävensom, där icke i andra stycket annorlunda stadgas, till skattskyldigs civilstånd och barnantal den 1 novem- ber året näst före inkomståret. Härvid avses med barn hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållna barn, vilka vid nyss angivna tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst uppgående till minst sexhundra kronor.

Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn tagas i fråga om skattskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas kom- ma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal till förhållandet vid den tidpunkt, då taxeringen verkställes.

Har skattskyldig vid den årliga taxeringen medgivits särskilt avdrag, enär hans skatteförmåga funnits vara väsentligen nedsatt till .följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omstän- dighet, och kunna ifrågavarande omständigheter antagas komma att vara för handen även under inkomståret, skall vid bestämmande av beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst hänsyn tagas jämväl till dylikt avdrag.

5 g.

Då så finnes påkallat med hänsyn till det konjunkturläge, som kan anta— gas komma att råda under inkomståret, äger Kungl. Maj:t förordna, att pre- liminär skatt, som beräknas med ledning av årlig taxering, skall för riket i dess helhet eller viss del därav eller vissa kategorier skattskyldiga utgå å allenast viss procentuell del av det beskattningsbara belopp och den beskatt- ningsbara inkomst, som skall ligga till grund för uträkningen av den preli- minära skatten.

6 %.

På landet skall häradsskrivare och i stad uppbördskommissarie (lokal skattemyndighet) verkställa beräkning av preliminär skatt beträffande de skattskyldiga, vilka för inkomståret skola påföras sådan skatt i kommun eller kommundel inom myndighetens tjänstgöringsområde.

7 &.

Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär dekla- ration). Sådan taxering må ock åsättas med stöd av annan uppgift eller upp- lysning.

8 %.

1 mom. Skattskyldig åligger att avgiva preliminär deklaration: 1) därest han icke året näst före inkomståret taxerats för inkomst men kan antagas komma att under sistnämnda år uppbära inkomst, varför skatt- skyldighet föreligger; samt

2) därest hans vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerade be- lopp eller taxerade inkomst, såvitt senast den 20 oktober året näst före in- komståret kan bedömas, kommer att överstiga motsvarande belopp eller in- komst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor.

2 mom. Skattskyldig, som icke enligt vad ovan sagts har skyldighet att avlämna preliminär deklaration, är berättigad därtill.

9 &.

Preliminär deklaration skall avfattas å blankett enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär.

Preliminär deklaration enligt 8 & 1 mom. skall avlämnas, såvitt angår pre- liminär taxering under året näst före inkomståret, senast den 20 oktober förstnämnda år samt, såvitt angår dylik taxering under inkomståret, senast fjorton dagar efter det att skattskyldig erhållit kännedom om att han kom- mer att uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger.

Preliminär deklaration enligt 8 5 2 mom. bör för att vinna beaktande vid preliminär taxering vara avlämnad senast den 20 oktober under året näst före inkomståret.

Preliminär deklaration skall avlämnas till den lokala skattemyndighet, som jämlikt 6 & har att verkställa beräkning av preliminär skatt.

10 &.

Efter anmaning av lokal skattemyndighet äro arbetsgivare och försäkrings- anstalt skyldiga att, den förre beträffande namngiven hos honom anställd person och den senare beträffande namngiven person, som av anstalten upp- burit pension eller livränta, såvitt möjligt, lämna uppgift å lön m. m., pen- sion eller livränta, som kommer att utbetalas till honom under inkomståret.

Uppgift, som i första stycket sägs, skall avlämnas inom den tid, minst fem dagar, somi anmaningen förelägges.

11 å.

Har skattskyldig, som jämlikt 8 & 1 mom. skolat utan antinaning avgiva preliminär deklaration, icke avlämnat sådan inom föreskriven tid eller be- finnes avgliven deklaration ofullständig, äger den lokala skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen.

12 %.

Anmaning skall innehålla dels föreläggande för den anmanade att till den lokala skattemyndigheten avlämna deklaration eller annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad ti—d, minst fem dagar efter delfåen-det, dels ock underrättelse om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anma- ningen med'för enligt 86 %.

13 &.

Lokal skattemyndighet har att debitera skatt samt utfärda debetsedel, var- om i 24 & förmäles.

14 å.

Skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin. Uppbördsterminerna under uppbördsåret äro tolv och infalla under tiden från och med den 5 till och med den 12 i varje månad. Kungl. Maj:t må dock, om särskilda omständigheter därtill föranleda, efter generalpoststyrel- sens hörande, föreskriva, att uppbördstermin under viss månad skall infalla under annan tid än nyss sagts.

15 å.

Vid debiteringen av preliminär skatt skall iakttagas: att pensionsavgift beräknas med motsvarande tillämpning av 4 5 lagen om folkpensionering, dock att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofyra år;

att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för in- komståret;

att allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomst- året bestämts för utdebitering till kommun, municipalsamhälle, landsting och tingshusbyggnadsskyldiga.

16 &.

Preliminär skatt skall debiteras i en gemen-sam post, därvid öretal icke medtagas. Preliminär skatt, som icke uppgår till tolv kronor, skall icke på— föras.

Den preliminära skatten skall förfalla till betalning: om skattens belopp uppgår till högst sjuttiotvå kronor, med sex kronor under envar av de två första och de närmast i ordning därefter följande upp- bördsterminerna, dock att under den första av ifrågavarande terminer dess- utom skall förfalla belopp, som vid sådan fördelning icke uppgår till sex kro- nor; samt

om skattens belopp övenstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna, dock att belopp, som skall förfalla under an— nan termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden förfalla under den första terminen.

17 %. Vid debiteringen av slutlig skatt skall iakttagas: att slutsumman utföres i helt antal kronor, därvid öretal, om de uppgå till högst femtio, bort-falla och, om de överstiga femtio, höjas till närmaste hela krontal;

att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet samt allmän kommunal- skatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att skogsaccis uträknas enligt den skattesats, som bestämts för utdebitering under taxeringsåret; samt

att allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för sig samt skogsaccis och skogsvårdsavgift för sig påföras i en gemensam post.

18 5.

Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas debiterad pre- liminär skatt, så ock preliminär skatt, som erlagts med viss procent av ut- betald lön m. m. på sätti 32 å andra stycket sägs utan att avräknas å seder— mera debiterad preliminär skatt.

19 &.

Kvarstående skatt skall förfalla till betalning: om skattens belopp uppgår till högst sex kronor, under den första uppbörds- terminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret;

om skattens belopp övers-tiger sex men icke sjuttiotvå kronor med sex kronor under envar av den första och de närmast i ordning därefter följande uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att under den första av ifrågavarande terminer dessutom skall förfalla belopp, som vid sådan för- delning icke uppgår till sex kronor; samt

om skattens belopp överstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att belopp, som skall förfalla under annan termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden förfalla under den första terminen.

20 &. Debitering av tillkommande skatt skall ske efter samma grunder, som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

21 %.

Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under en eller flera, högst tolv, på varandra följande uppbördsterminer. Lokal skattemyndighet bestäm- mer, under vilka uppbördsterminer .skatten sålunda skall förfalla till betal- ning, därvid skall iakttagas, att uppbördstermin eller, om uppbördsterminer- na äro flera, den första av dessa icke må infalla tidigare än fjorton dagar efter det debetsedeln utfärdats.

22 å. Skatt skall upptagas å uppbördskort, som upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt formulär.

Särskilt uppbördskort skall uppläggas för envar skattskyldig, som har att utgöra skatt, dock att pensionsavgift eller preliminär skatt, motsvarande så- dan avgift, skall för make, som är mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som andre maken och som skall utgöra allenast dylik avgift, anteck- nas å uppbördskort för den senare maken, därest sådant upplägges.

24 %.

För envar skattskyldig, för vilken »upplagts särskilt uppbördskort, skall ut— färdas debetsedel, upptagande å uppbördskortet angivna uppgifter.

Särskild debetsedel skall utfärdas åt fastighetsägare för "varje honom till- hörig fastighet, därest han före den 20 maj taxeringsåret därom gör fram- ställning hos vederbörande lokala skattemyndighet.

Vid debetsedel skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatte- anvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.

Debetsedel och skatteanvisnin-gar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda formulär.

25 5. Har skattskyldig att utgöra slutlig och kvarstående skatt på grund av taxe- ring visst år samt preliminär skatt för nästföljande år, skola, därest den skattskyldige mantalsskrives för nämnda år i samma kommun, ifrågavaran-

de skatter upptagas a gemensam debetsedel. I andra fall än i första stycket sägs skall preliminär skatt upptagas å sär- skild debetsedel samt slutlig och kvarstående skatt å särskild debetsedel. Här- vid skall å debetsedel för preliminär skatt angivas, huruvida den skattskyl- dige påförts kvarstående skatt i kommun, där han mantalsskrivits för taxe- ringåret.

Tillkommande skatt skall upptagas å särskild debetsedel.

26 &.

Debetsedel å skatt, för vars gäl'dand'e avdrag å lön m. m. enligt 28 eller 29 5 skall verkställas, skall, där icke fall föreligger, som i tredje stycket sägs, med tillhörande skatteanvisningar senast den 18 december året näst före inkomståret med posten utan kostnad för den skattskyldige tillställas denne under adress, som är angiven i mantalslängden eller befolkningsregistret eller anmälts till den lokala skattemyndigheten, dock att debetsedel, som avser sjöman, inskriven vid sjömanshus, skall avsän-da-s senast den 15 novem- ber förstnämnda är.

Debetsedel å annan skatt än i första stycket sägs skall, med i nästföljande stycke omförmält undantag, jämte tillhörande skatteanvisningar översändas till skattskyldig senast den 25 januari näst före ingången av vederbörligt upp- bördsår.

Debetsedel å skatt, som grundar sig på preliminär taxering, verkställd un- der inkomståret, samt debetsedel å tillkommande skatt skol-a med tillhörande skatteanvisningar skyndsamt översändas till skattskyldig.

Dårest skattskyldig, som icke senast den 23 december året näst före in— komståret erhållit i 26 å första stycket omförmäld debetsedel, hos vederbö- rande lokala skattemyndighet gör anmälan härom, åligger det denna att, om debetsedel bort utfärdas, under i anmälningen uppgiven eller eljest känd adress ofördröjligen översända sådan till den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast den 28 december förstnämnda är.

Vad i första stycket stadgas skall hava motsvarande tillämpning för det fall, att skattskyldig icke erhållit debetsedel, som i 26 å andra stycket sägs. senast den 30 januari näst före ingången av vederbörligt uppbördsår. An— mälan bör i detta fall göras senast den 4 februari under uppbördsåret.

Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt.

28 &.

Arbetsgivare är skyldig att vid utbetalning till arbetstagareav kontant lön eller annan ersättning i penningar för utfört arbete verkställa avdrag för gäldande av preliminär skatt, som påförts i kommun, där arbetstagaren m'antalsskrives för inkomståret, samt kvarstående skatt, som påförts i kom- mun, där arbetstagaren mantalsskrivits för taxeringsåret (löneavdrag) under förutsättning, att lönen eller ersättningen hänför sig till arbetstagarens hu- vudsakliga arbetsanställning, att arbetsanställningen är avsedd att vara längre tid än fyra veckor samt att utbetalning sker månadsvis eller oftare.

Utgöres den huvudsakliga delen av skattskyldig—s sammanlagda inkomst icke av lön eller annan ersättning för utfört arbete eller finnes av annan anledning löneavdrag lämpligen icke böra verkställas, äger lokal skattemyn— dighet å den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lönen utbetalas, på ansökan av arbetstagaren eller arbetsgivaren medgiva, att dylikt avdrag icke verkställes.

Löneavdrag skall icke verkställas å lön, som utbetalas till person, vilken är i konkurs, eller till konkursbo.

29 å.

Vad i 28 & sägs angående arbetsgivare samt lön eller annan ersättning i penningar för utfört arbete skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den, som utbetalar pension eller livränta samt periodiskt understöd eller där— med jämförlig periodisk utbetalning, därest givaren enligt 22, 25 eller 29 & kommunalskattelagen är berättigad till avdrag därför, ävensom i fråga om utbetalda belopp av den art, som nyss sagts.

I denna förordning avses med arbetsgivare jämväl den, som utbetalar pension eller livränta samt periodiskt understöd eller annan i första stycket omförmäld periodisk utbetalning, med arbetstagare jämväl den, som upp- bär belopp av nämnda art, samt med lön jämväl annan ersättning för ut- fört arbete ävensom utbetalt belopp av nyss angivna slag.

Arbetsgivare skall, då skyldighet att verkställa löneavdrag föreligger, göra dylikt avdrag från och med den första månad, under vilken arbetstagare haft anställning den första dagen i månaden, med början vid det avlönings- tillfälle, som infaller tidigast en vecka efter anställningens början.

31 %.

Arbetstagare har att till arbetsgivaren överlämna debetsedel å skatt, för vars gäldande löneavdrag skall äga rum. Debetsedeln skall överlämnas till arbetsgivaren senast den 27 december året näst före inkomståret eller, då fråga är om debetsedel, som utfärdas efter preliminär taxering under in- komståret, ofördröjligen efter det debetsedeln kommit arbetstagaren tillhanda.

Tillträder arbetstagaren under inkomståret ny anställning, skall debetsedel å skatt, för vars gäldande löneavdrag skall äga rum, överlämnas till arbets- givaren ofördröjligen efter det anställningen tillträtts.

32 %.

Då debetsedel å skatt, för vars gäldande löneavdrag skall äga rum, över- lämnats till arbetsgivare, skall denne vid avlöningstillfällena under en må— nad verkställa dylikt avdrag med belopp, som erfordras för att gälda ar— betstagares under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt.

Har icke debetsedel å preliminär skatt i fall, då så bort ske, överlämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas med tjugufem procent av be— lopp, som utbetalas vid varje avlöningstillfälle. Det avdragna beloppet av— rundas till närmast lägre hela krontal.

Därest arbetstagaren icke i fall, som nyss sagts, senast fem dagar efter anställnings början till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å preliminär eller kvarstående skatt, har denne att ofördröjligen hos den lokala skatte- myndigheten i orten göra anmälan härom. Därest denna haft att utfärda debetsedel, skall myndigheten skyndsamt utfärda ny debetsedel och över- sända densamma till arbetsgivaren. I annat fall har myndigheten att skynd— samt lämna meddelande till vederbörande lokala skattemyndighet, som har att förfara på sätt nyss sagts. Ny debetsedel bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången av den månad, under vilken vederbörlig uppbördster- min infaller.

33 &.

Med belopp, som innehållits genom löneavdrag, skall arbetsgivare gälda arbetstagares under uppbördstermin förfallande skatt.

Uppbär icke arbetstagaren under en månad så stor lön, att genom löne- avdrag innehållna belopp förslå att gälda under uppbördstermin förfallande skatt. och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren felande belopp senast den 10 i nästföljande månad, skola de innehållna be- loppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 17 i samma månad. Därest arbetstagaren senast den 15 i samma månad erlagt felande belopp jämte i 46 & omförmäld avgift, skall arbetsgivaren i den ordning, som i nämnda pa-

ragraf sägs, inbetala skattebeloppet och vederbörlig avgift. Erlägges icke f fe- lande belopp jämte omförmälda avgift inom sist angiven tid, har arbetsgiv.va- ren att skyndsamt på sätt i 47 å andra stycket sägs inbetala innestående bbe— lopp till vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad.

Har genom löneavdrag enligt 32 å andra stycket under en månad innne- hållits större belopp än som enligt arbetsgivaren senare tillhandakommuen debetsedel skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas, skaall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad såluun- da för mycket innehållits.

34 &. Arbetstagare äger rätt att taga del av för honom utfärdad debetseddel, som förvaras hos arbetsgivaren.

35 &.

Efter utgången av den sista uppbördstermin, under vilken enligt vid (de- betsedel fogade skatteanvisningar skatt skall erläggas, eller, då arbetstagaare tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall arbetsgivaren till :ar- betstagaren återställa debetsedeln.

Innestår, då arbetstagare slutar anställning, hos arbetsgivaren innehåltllet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördstater- min förfallande skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tillhandahållas :ar— betstagaren.

36 %.

Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sin skkyl- dighet enligt bestämmelserna i 28—35 åå.

Det åligger lokal skattemyndighet att med hjälp av exekutionsbiträc'den inom myndighetens tjänstgöringsområde biträda länsstyrelsen vid fullgörran- det av ovannämnda övervakning.

Lokal skattemyndighet skall därjämte på begäran av arbetsgivare ebller arbetstagare lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa, lö- neavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av be- stämmelserna i 28—35 åå.

Med lokal skattemyndighet avses i tredje stycket dylik myndighet å (den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas.

Jämkning av preliminär skatt.

37 &. Jämkning av preliminär skatt skall, under i tredje stycket angiven förrut- sättning, äga rum under inkomsåret, 1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller bamamtal, vartill hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret;; 2) därest skattskyldig eller, om han avlidit, hans dödsbo gör sannollikt,

att nämnda skatt till följd av ändring i inkomsten eller rätt att vid taxering åtnjuta andra avdrag, frånsett ortsavdrag, än sådana, som vid beräkning av skatten beaktats, kommer att avvika från den slutliga skatten; eller

3) därest skattskyldig visar, att hans skatteförmåga blivit väsentligen ned- satt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet.

Erhåller lokal skattemyndighet annorledes än ovan sägs kännedom om att fall, som under 2) sägs, sannolikt kommer att vara för handen eller att under 3) angivna förhållanden föreligga, skall myndigheten, under i nästföljande stycke angiven förutsättning, under inkomståret vidtaga den jämkning av preliminär skatt, som fimies därav böra föranledas. Innan dylik jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt.

Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall jämkning i preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skat- ten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor.

Erhåller lokal skattemyndighet efter anmälan av skattskyldig eller eljest vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av han-s debet- sedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må erfordras.

Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt icke vi- dare skaJll utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga såsom slutlig skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tjugufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å de- bitering av den slutliga skatten. Äro särskilda omständigheter för handen, må llokal skattemyndighet besluta om återbetalning av preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten icke på sätt nyss sagt-s överstiger den beräknade slutliga skatten.

Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före ut- gången av april månad förstnämnda är.

38 %.

Beslut om jämkning i preliminär skatt meddelas av lokal skattemyndighet beträffande de skattskyldiga, åt vilka myndigheten för inkomståret utfärdat debetsedel å preliminär skatt.

Är skattskyldig bosatt utom den lokala skattemyndighets tjänstgöringsom— råde, som i första stycket sägs, må ansökan om jämkning i preliminär skatt ingivas till den lokala skattemyndigheten å bosättningsorten. Denna har att,

sedan erforderlig utredning i ärendet införskaffats, översända ansökningen till i första stycket omförmäld myndighet.

Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständig- heter till annat föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio dagar samt beträffande annan inkomst senast inom tjugu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndig'heten. Därest beslutet innebär, att preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än det, som tidigare utfärdad de- betsedel utvisar, skall ny debetsedel utfärdas, upptagande den ändrade skat- ten. Beslutet jämte, i förekommande fall, den nya debetsedeln skall skynd— samt tillställas vederbörande skattskyldig utan kostnad för denne. Beslut, som avses i 37 å femte eller sjätte stycket ävensom annat beslut, vilket med- delats av lokal skattemyndighet på landet, skall därjämte tillställas länssty- relsen.

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkställas, har att ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning jämte, i förekommande fall, utfärdad ny debetsedel. Dylikt beslut skall av arbets- givaren iakttagas med början vid det avlöningstillfälle, som infaller närmast, dock tidigast en vecka, efter det att beslutet överlämnats till arbetsgivaren.

39 &.

Har genom löneavdrag under en månad innehållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall under närmast följande uppbörds- termin inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla ar- betstagaren vad sålunda för mycket innehållits.

Anstånd med inbetalning av skatt.

40 &.

Skattskyldig, vilkens skattebetalningsförmåga på grund av tillfällig arbets- löshet, sjukdom eller annan liknande orsak blivit nedsatt, må beviljas an- stånd med erläggande av kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som för- faller till betalning under högst tre av de uppbördsterminer, vilka utlöpa när- mast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må bestämmas att gälla längst sex månader efter det beslutet därom meddelats.

41 å.

Gör skattskyldig sannolikt, att han taxerats för samma fastighet, inkomst, förmögenhet eller avverkat virke å mera än en ort, och har han anfört be— svär över endera av taxeringarna, må den skattskyldige beviljas anstånd med betalning av det lägre av de skattebelopp, som påförts på grund av taxe— ringarna, eller, om skattebeloppen äro lika stora, med ettdera beloppet, in- till dess prövn'ingsnämnden eller, om besvär anförts direkt hos kammarrätten, denna meddelat beslut i anledning av besvären.

Anstånd, som i 40 och 41 åå avses, beviljas efter ansökan av skattskyldig av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å den skatt, vilken anståndet avser.

Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kost- nad för denne; på landet skall beslutet därjämte tillställas vederbörande läns- styrelse. I övrigt skola bestämmelserna i 38 % sista stycket samt 39 & äga motsvarande tillämpning i fråga om anstånd, som i 40 å avses.

Om anståndet skall anteckning verkställas å uppbördskort och i restlängd, varom i 48 & förmäles. Har restlängd överlämnats till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skyndsamt underrätta denne om anståndet.

43 &.

Sedan meddelande om anstånd inkommit till utmätningsmannen, må den av anståndet omfattade skatten icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för skatten.

Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall dock den skattskyldige erlägga i 49 & stadgad restavgift å den del av skatten, som då återstod ogulden.

Uppbörd av skatt. 44 &.

Uppbörd av skatt verkställes genom postverkets försorg samt av de pen— ninginrättningar, med vilka Kungl. Maj:t därom träffat avtal.

45 &.

Skatt, som förfaller till betalning under viss uppbördstermin, skall under samma termin inbetalas å fast postanstalt inom riket eller i sådan penning- inrättning, med vilken Kungl. Maj:t träffat avtal om förrättande av upp— hörd. ]nbetalning sker kostnadsfritt. Därvid skall den för vederbörande skattskyldig utfärdade debetsedeln jämte för uppbördsterminen avsedd skat- teanvisning företes. För skattskyldig, som har att vidkännas löneavdrag, skalll arbetsgivaren ombesörja inbetalningen. Skall enligt utfärdad debet- sedel skatt erläggas under mera än en termin, må, om därför avsedd-a skatte- anvisningar företes, under en termin inbetalas jämväl den del av skatten, somi förfaller till betalning under den eller de närmast följande terminerna.

Arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare må, efter tillstånd av länsstyrelsen i länet, för arbetstagarna inbetala under uppbördstermin förfal— lan(de skatt sålunda, att till postkontoret i resi-densstaden i länet eller till i första stycket omförmäld penninginrättning översändes det sammanlagda skazttebeloppet jämte för uppbördsterminen avsedda skatteanvisningar och snnnmerad förteckning över de olika skattebeloppen. För att sådan inbetal- nintg skall anses verkställd under uppbördsterminen, skall försändelsen hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag.

Tillstånd, som i nästföregående stycke sägs, lämnas tills vidare men må när som helst återkallas.

Inbetaln-ing av skatt under uppbördstermin må ock kunna fullgöras så- lunda, att skattebelopp medelst girering överföres till postgirokontorets skat- teavdelning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbörds- terminen, skall girokort jämte debetsedel eller debetsedlar med därtill hö- rande skatteanvisningar eller, då inbetalning verkställes av arbetsgivare, som i andra stycket sägs, girokort jämte skatteanvisningar och i nämnda stycke angiven förteckning hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag.

Kontant inbetalning av skatt bör såvitt möjligt ske med jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente, samt ställd till eller överlåten å postverket eller vederbörande penningin- rättning.

Har vid inbetalning av skatt debetsedel överlämnats till postanstalt, pen- ninginrättning, postkontor eller postgirokontorets skatteavdelning, har veder- börande tjänsteman att frånskilja och behålla skatteanvisning, enligt vilken betalning erlagts, samt att till den, som verkställt inbetalningen, återställa debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvisningar å densamma. Har inbetalning verkställts samtidigt enligt minst tio debetsed- la'r, må i stället vid inbetalningen lämnas interimskvitto, upptagande namn och, om så erfordras, adress å den, som verkställt inbetalningen, samt debet- sedl-arnas antal och sammanlagda belopp. Snarast därefter skola debetsedlar- na, kvitterade och avstämplade, mot återbekommande av interimskvittot åter- ställas till den, som verkställt inbetalningen.

Har arbetsgivare, som i andra stycket sägs, inbetalt skatt för arbetstagare, skall postkontor, penninginrättning eller postgirokontorets skatteavdelning i vederbörlig ordning meddela kvitto å det inbetalda beloppet. Arbetsgivaren har därefter att låta förse arbetstagarens debetsedel med kvitto i överensstäm- melse med anvisningar å debetsedeln.

Kvitto, meddelat i annan ordning än i överensstämmelse med anvisningarna å debetsedeln, gäller icke mot statsverket.

46 5.

Har skattskyldig försummat att under uppbördstermin inbetala därunder förfallande skatt, äger han att senast den 17 i den månad, under vilken ter- minen infallit, å postanstalt erlägga skatten, därvid han tillika skall gälda särskild avgift, utgörande för skattebelopp om

högst 20 kronor ......................... 20 öre över 20 men icke över 50 »

» 50 » » » 100 » ......................... 1 krona samt över 100 kronor ytterligare 1 krona för varje påbörjat hundratal kronor. Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall vederbörande

' tjänsteman förfara på sätt i 45 & sjätte stycket sägs samt därjämte förse vederbörlig skatteanvisning med frimärke till belopp, varmed avgift jämlikt bestämmelsen i första stycket skall utgå.

47 &.

Postanstalt må icke under annan tid efler i annan ordning än i 45 eller ' 46 % sägs samt postgirokontorets sk*a'tteavdelning och penninginrätttning, med 1 vilken avtal träffats om förrättande av upphörd, icke under annan tid eller i » annan ordning än i 45 & omförmäles mottaga skattebelopp, som under viss ' uppbördstermin förfallit till betalning eller eljest då fått erläggas. Ej heller må skattebelopp m-ottagas, som icke motsvarar vad vid den ell-er de upp- ' bördsterminer, inbetalningen avser, förfaller till betalning. , Erlägges under uppbördstermin förfallande skatt helt eller delvis efter ut- j gången av den i 46 & angivna tiden men innan åtgärd för indrivning av skat- , ten vidtagits mot vederbörande, skall skatten inbetalas till särskilt postgiro- konto för vederbörande länsstyrelse eller lokalla skattemyndighet i stad me- delst inbetalningskort eller girokort, varå angivas skattskyldigs namn och mantalsskrivningsadress samt debetsedels nummer. Har efter utgången av ' omförmälda tid skatt insänts till postkontor, penninginrättning eller postgiro- .4 kontorets skatteavdehiing, skall postkontoret, inrättningen eller skatteavdel- ningen i den ordning nyss sagts översända skattebeloppet till länsstyrelse eller , lokal skattemyndighet i stad. Vid inbetalning av skatt efter utgången av tid, som i 46 & sägs, skall jämväl erläggas i 49 % omförmäld avgift.

Skatt, som enligt 32 å andra stycket innehållits genom löneavdrag, skall under vederbörlig uppbördstermin inbetalas i den ordning, som i nästföre- gående stycke sägs.

48 &.

Penninginrättning, med vilken avtal träffats om förrättande av upphörd, skall dag för dag till postkontoret i residensstaden i länet översända dels in— betalda skattebelopp, dels ock motsvarande skatteanvisningar, försedda med anteckning eller påstämpling, att beloppen inbetalats till inrättningen, jämte över desamma upprättad förteckning i två exemplar. Det ena exemplaret av förteckningen, försett med kvitto av vederbörande tjänsteman å postkontoret, skall återställas till penninginrättningen.

Postgirokontorets skatteavdelning har att efter utgången av uppbördster- min skyndsamt till postkontoret i vederbörlig residensstad översända till skat- teavdelningen inom föreskriven tid inkomna skattebelopp och skatteanvis- ningar.

I den mån skattebelopp och skatteanvisningar rörande inbetald skatt in— komma till postkontoret i residensstad, har kontoret att dag för dag dels till postkontoret i residensstad i annat län översända skattebelopp och skattean- visningar, som avse skattskyldiga i nämnda län, dels ock i riksbanken å stats- verkets checkräkning för länsstyrelsens i länet räkning insätta beloppet av in- betald skatt, avseende skattskyldiga inom länet, därvid särskilt skall angivas beloppet av skatt, som avser skattskyldiga i stad. Riksbanken skall lämna lo- kal skattemyndighet i staden uppgift å sistnämnda belopp.

Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördstermin för landet och, därest residensstaden icke tillhör fögderi, jämväl för staden göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort, som överlämnats till post- kontoret, samt att särskilt för varje kommun eller del av kommun upprätta i tre exemplar förteckning över skatt, vilken förfallit till betalning under ifrå- gavarande uppbördstermin men icke erlagts i tid och ordning, som i 45 och 46 åå sägs ( restlängd ). Restlän-gden skall översändas till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i residensstaden senast den 5 i månaden näst efter den, under vilken ifrågavarande uppbördstermin infallit.

Därest Kungl. Maj:t så förordnar, skall jämväl postkontor i annan stad, som icke tillhör fögderi, än residensstad på sätt i näst'föregående stycke sägs göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt upprätta rest- längd, såvitt angår skattskyldiga i förstnämnda stad.

Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördstermin till den lokala skattemyndigheten i annan fögderi icke tillhörande stad än re- sidensstaden, beträffande vilken icke meddelats i nästföregående stycke om- förmält förordnande, skyndsamt avlämna de skatteanvisningar, som avse skattskyldiga i staden. Skatteanvisningarna skola vara ordnade i nummer- följd samt åtföljda av förteckning i två exemplar, upptagande skattean- visningarnas nummer och belopp. Det ena exemplaret av förteckningen, för- sett med den lokala skattemyndighetens kvitto, skall återställas till postkon- toret. Den lokala skattemyndigheten har därefter att göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt att i ovan omförmäld ordning upprätta restlängd. Skatteanvisningarna skola av den lokala skattemyndigheten se- nast inom fyra månader efter upphördsterminens utgång återsändas till postkontoret.

Indrivning av resterande skatt.

49 &.

Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 45 och 46 åå sägs, åligger med det undantag, som i andra stycket sägs, att erlägga restavgift, beräknad efter fyra öre för varje full krona av den rest- förda skattens slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre.

Har skattskyldig, som innehar anställning ä fartyg, till följd av dettas resa i utrikes farvatten icke kunnat inbetala under uppbördstermin förfallande skatt i tid och ordning, som i 45 och 46 åå sägs, men inbetalar han skatten senast sex månader efter uppbördsterminens utgång i den ordning, som i 47 å andra stycket omförmäles, skall restavgift icke utgå å ifrågavarande skattebelopp.

50 &.

Länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skall så snart ske kan och senast inom fyra veckor efter utgången av uppbördstermin överlämna två exemplar av restlängd till vederbörande utmätningsman för resternas in- drivning. Utmätningsmannen skall så snart ske kan till vederbörande exeku- tionsbiträde överlämna ett av de honom tillställda exemplaren.

51 5.

Innan restlängd översändes till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad med ledning av befolkningsregistret undersöka, huruvida skattskyldig, som icke i behörig ordning erlagt sin skatt, avflyttat till annan fastighet inom kommunen eller till annan kommun eller huruvida skattskyldig, som är arbetstagare, erhållit anställning hos annan arbetsgivare, än som finnes angiven å vederbörligt uppbördskort. I förekommande fall skall i restlängden antecknas, vad sålunda eller eljest må vara av betydelse för skattens indrivan—de.

52 g.

Skall indrivning av skatt äga rum, åligger det vederbörande utmätnings- man att verkställa indrivningen och för sådant ändamål förrätta utmätning eller bevilja införsel.

Utmätningsman må åt exekutionsbiträde uppdraga att verkställa indriv- ning av skatt samt att för sådant ändamål förrätta utmätning av lös egen- dom eller, där förordna-nde jämlikt 21 ä 8) lagen om införsel i avlöning, pen-sion eller livränta meddelats, bevilja införsel.

Utmätningsman eller exekutionsbiträde må, innan han vidtager indriv- ningsåtgärd som ovan sägs, genom tjänstebrev anmana den skattskyldige att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Dä exekutionsbiträde förrättat utmätning, skall det vid utmätningen förda protokollet av honom genast insändas till den utmätningsman, av vilken han erhållit uppdraget att verkställa utmätningen, och åligger det utmätnings- mannen att med ärendet vidare lagligen förfara.

Av exekutionsbiträde indrivna medel skola till utmätningsmannen redo- visas i den ordning, som därför finnes särskilt stadgad.

53 ä.

1 mom. Vad i 6 & utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman är ock gällande med avseende å den, som på grund av denna förordning för- rättar utmätning.

2 mom. Vid utmätning enligt denna förordning skola, med de förbehåll som i 3 mom. sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om verkställighet av utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egen- doms försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning in- flutit, samt om klagan över utmätningsmans förfarande.

3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning enligt denna förordning.

Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att så- dan underrättelse, varom i 59 och 60 åå utsökningslagen sägs, blivit honom meddelad. Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som finnes å annan ort än där han har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte uppgift om förråttningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits

i restlängden eller eljest kan av utmätningsmannen utrönas. Återkommer brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta över- exekutor vid insändandet av protokoll över utmätningen; och åligger det i sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försälj- ning vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åtgär- der och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, om vistelseorten därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämna gäldenären un- derrättelse om utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny ägare, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans underrät— tande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas förre ägaren.

4 mom. Beträffande införsel för skatt skall iakttagas vad som är stadgat i 21 5 lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.

54 %.

Framgår av restlängden, att skattskyldig vistas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verkställas inom annat utmätningsmans— distrikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet, därest icke ho- nom veterligen annan inom samma distrikt än den skattskyldige är pliktig att ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnnes, att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet begära hand- räckning för skattens uttagande. Därvid skall överlämnas fullständigt rest— längdsutdrag, försett med uppgift om ovannämnda i restlängden anteck— nade förhållanden samt intyg, att skatten icke kunnat inom distriktet uttagas.

55 5.

Kan skattskyldig, som ej behörigen erlagt sin skatt, icke anträffas inom den kommun, där skatten blivit honom påförd, åligger utmätningsmannen, därest icke honom veterligen annan inom distriktet än den skattskyldige är pliktig att ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes, att ofördröjligen med ledning av det hos honom befintliga anställningsregistret eller genom införskaffande av upplysningar ur befolk- ningsr-egistret hos länsstyrelsen noga undersöka, å vilken ort den skattskyl- dige eller annan, som är pliktig att ansvara för skatten, må kunna anträffas.

Undersökningen skall bedrivas skyndsamt och bör vara slutförd senast en månad efter det restlängd kommit utmätningsmannen tillhanda.

Framgår av undersökningen eller annorledes, att skattskyldig må kunna anträffas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verk- ställas inom annat utmätningsmansdistrikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare di- striktet begära handräckning för skattens uttagande. Därvid överlämnas full- ständigt restlängdsutdrag, försett med intyg, att den skattskyldige blivit inom

distriktet förgäves eftersökt samt att skatten där icke kunnat uttagas, ävensom med uppgift om vad vid undersökningen framkommit rörande vederböran- des vistelseort och, i förekommande fall, anställning eller andra omständig- heter, som kunna föranleda till antagande att skatten kan uttagas a annan ort. 56 %.

Kan skattskyldig enligt behöriga intyg icke anträffas å handräckningsor- ten, skall utmätningsmannen därstädes verkställa sådan utredning, som i 55 & omförmäles, samt därefter till den utmätningsman, som begärt hand- räckningen, återsända restlängdsutdrag i ärendet, försett med intyg om vad vid ifrågavarande utredning framkommit.

57 5.

Det åligger utmätningsman, hos vilken handräckning begärts, att intill dess slutredovisning avgivits, senast den 20 i varje månad över postgiro till sökanden redovisa dittills influtna medel samt i övrigt så skyndsamt ombe- sörja handräckningen, att slutredovisning, såvitt på honom beror, kommer den, som påkallat åtgärden, tillhanda senast inom sex månader efter det ut- mätningsmannen emottagit framställningen om handräckning.

58 ä. 1 mom. Därest skattskyldig, som häftar för restförd skatt, enligt vun- nen upplysning vistas å känd ort utom riket och skatten vid undersök- ning inom riket icke kunnat uttagas, skall, där ej 2 mom. till annat för- anleder, utmätningsmannen, då beloppet av skatten överstiger femtio kro- nor, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt ske kan vidtager åt- gärd, för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning eller konsu- lat erhåller anmaning att till beskickningen eller konsulatet erlägga skatten.

2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommel- se, på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för in- drivning av skatt, skall det åligga utmätningsmannen att, om skatten ej kunnat uttagas här i riket men anledning föreligger antaga, att den skall kunna indrivas genom handräckning i den främmande staten, vidtaga de åtgärder, som enligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan handräckning.

59 %.

Finner länsstyrelsen sådana omständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som i 62 & tredje stycket avses, bör försättas i konkurs här i riket för utfående av skatt, skall länsstyrelsen förordna, att fram- ställning därom skall göras; dock att, då skattebelopp, för vilket den skatt- skyldige eller arbetsgivaren samtidigt häftar, understiger etthundra kronor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet syn- nerliga skäl därtill äro.

60 &.

Utmätningsman på landet skall å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen och utmätningsman i stad den 15 i varje månad till den lokala skattemyndigheten i staden insända uppgift, upptagande specifikt de skatteposter, beträffande vilka efter avgivandet av nästföregå- ende uppgift indrivningen slutförts till följd av verkställd inbetalning eller meddelat beslut om avkortning eller avskrivning. Uppgiften skall dock icke upptaga skatt, som på grund av handräckning skall slutligen redovisas till annan än länsstyrelsen.

Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen insända uppgift, som i första stycket sägs, dock att däri upptagen skatt skall angivas summariskt.

Samtidigt med att uppgift enligt första eller andra stycket insändes, skall till vederbörande myndighets postgirokonto gireras enligt uppgiften influten skatt.

61 &. Riksräkenskapsverket äger att, i den mån så påkallas, meddela särskilda föreskrifter i fråga om redovisning av medel, som influtit efter indrivning.

Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd.

62 å.

Överstiger debiterad preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall det överskjutan'de beloppet, i den mån detsamma är oguld'et, avkortas.

Föreligger beträffande slutligt påförd pensionsavgift sådant skäl till upp- hävande av avgiftspåföringen, som avses i 15 & tredje stycket lagen om folkpensionering, skall avgiften avkortas.

Befinnes arbetsgivare, som till gäldande av skatt verkställt avdrag ålön jäm- likt denna förordning eller lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta, sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av in- nehållet belopp, är den skattskyldige fri från skyldighet att erlägga mot- svarande debiterade preliminära skatt eller kvarstående skatt och skall den- na i följd härav avkortas. I samband härmed skall beloppet uppföras så— som fordran för statsverket hos arbetsgivaren.

I övrigt skall avkortning av debiterad skatt äga rum, då genom oriktig debitering slutlig skatt påförts skattskyldig dubbelt eller med för högt belopp eller påförts annan person än som vederbort; sko- lande i sistnämnda fall, såframt icke den rätteligen skattskyldige på grund av stadgandet i 72 & är från betalningsskyldighet fri, i sammanhang med beslut om avkortning förordnas om det avkortade beloppets uttagande hos denne;

då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsatt taxering; samt

då genom beslut om jämkning preliminär skatt nedsatts.

63 &.

Avskrivning av debiterad skatt må äga rum, 1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till skattens gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller liv- ränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke må ske för skatt, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts, att betalning för skatten icke kunnat erhållas ur egendomen;

2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplys- ningar antagits uppehålla sig;

3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och minst två år förflutit från det åtgärd av beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndig- het vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit;

,4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda skatten ej kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet; samt

5) då beloppet av den skatt, för vilken till utlandet avflyttad eller där- städes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke överstiger femtio kronor.

Avskrivning av preliminär skatt mä icke äga rum förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående skatt må icke äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av anledning, som under 2) sägs, må ske tidigast två år efter det att bevis om sådant hinder, som där avses, först utfärdats.

Då arbetsgivaren jämlikt 78 5 är ansvarig för arbetstagares skatt, må avskrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av anledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

64 &.

Beträffande skatt, som ifrågasättes till avskrivning på grund av att den skattskyldige icke äger tillgång till dess gäldande eller vistas å okänd ort, skola vederbörliga hindersbevis granskas, i stad, som icke tillhör fögderi, av den lokala skattemyndigheten och drätselkammaren, i annan stad av drätselkammaren samt på landet av kommunalnämnden. Sådan granskning må i stället för av drätselkammare eller kommunalnämnd verkställas av den ledamot eller de ledamöter av drätselkammaren eller nämnden, som därtill utses. Om granskningen och vad därvid förekommit skall den, som verkställt densamma, teckna intyg å hindersbevisen eller å en förteckning över desamma.

Granskning, som i första stycket sägs, erfordras icke beträffande skatt, för vars uttagande handräckning enligt 54 eller 55 & begärts.

65 &. Utmätningsman på landet skall under månaderna februari, juni och ok- tober senast å fjortonde söckendagen i månaden hos länsstyrelsen och utmät-

ningsman i stad under samma månader senast å femte söckendagen i måna- den hos den lokala skattemyndigheten till avkortning eller avskrivning an- mäla skattskyldig påförd skatt, vilken enligt då tillgängliga intyg eller andra handlingar må avkortas eller avskrivas. Vid sådan anmälan skall fogas längd över samtliga till avkortning eller avskrivning ifrågakommande poster samt bevis om de förhållanden, på vilka anmälningen grundas; i förekommande fall skall vid längden fogas jämväl intyg, varom förmäles i 64 %.

Sedan den lokala skattemyndigheten granskat de enligt första stycket dit inkomna handlingarna, har myndigheten att senast å fjortonde söckendagen i den månad, under vilken handlingarna inkommit, till länsstyrelsen över- sända desamma tillika med bevis om granskningen.

Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje må- nads utgång till länsstyrelsen insända längd över sådan skattskyldig påförd preliminär skatt, som till följd av meddelat beslut om jämkning skall av- kortas.

66 &.

Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av skatt och, där stadgade förutsättningar härför föreligga, förordna om skattens av- kortning eller avskrivning. Saknas i något fall erforderlig utredning, skall, intill dess sådan vunnits, med prövningen av avkortnings- eller avskrivnings— frågan i denna del anstå.

Beslut rörande avkortning eller avskrivning skall meddelas senast den 20 i månaden näst efter den, då anmälan härom inkommit till länsstyrel- sen. Om beslutet skall vederbörande utmätningsman på landet eller lokal skattemyndighet i stad ofördröjligen underrättas.

67 &.

Över skatt, som avkortas före upprättandet av restlängd, skall länsstyrel- sen upprätta särskild avkortningslängd med angivande tillika av orsaken till avkortningen.

68 5.

1 mom. Har avskrivning av skatt ägt rum, kvarstår likväl den skatt- skyldiges betalningsskyldighet. I händelse framdeles anledning förekommer till antagande, att obetald skatt kan uttagas, skall denna åter uppföras i rä- kenskapen, varefter åtgärder ånyo skola vidtagas för dess indrivande och redovisning.

Det åligger exekutionsbiträde, som erhåller kännedom om att tillgång fin- nes till gäldande av avskriven skatt, att därom ofördröjligen underrätta ve- derbörande utmätningsman. Erhåller utmätningsmannen sålunda eller annor- ledes kännedom om förhållande, som nyss sagts, har han att därom under- rätta på landet länsstyrelsen och i stad den lokala skattemyndigheten.

2 mom. Sedan avkortning av skatt medgivits, skola åtgärder för skattens indrivning icke vidare äga rum. Skulle emellertid avkortad skatt frivilligt erläggas, skall den i räkenskapen ånyo uppföras och behörigen redovisas.

69 &. Före den 15 januari varje år skall vederbörande utmätningsman på lan- det till länsstyrelsen och i stad till den lokala skattemyndigheten insända balanslängd över all vid nästföregående års utgång oredovisad skatt.

Balanslängden, som bör åtföljas av intyg om hinder, som mött för in- drivningen eller verkställigheten, skall upptaga:

a) specifikt den skatt, som beror på sökt handräckning, med uppgift för en var skattskyldig om den eller de utmätningsmän, hos vilka handräck— ning blivit sökt, och dagen för varje sådan åtgärd; samt

b) likaledes specifikt all övrig skatt, vilken är beroende på åtgärd inom distriktet, med noggrann uppgift om de åtgärder, som vidtagits, och om det hinder, som mött för indrivningen.

I balanslängden må skatt, som restförts under senast tilländalupna år, upptagas summariskt.

Sedan den lokala skattemyndigheten granskat den enligt första stycket dit inkomna balanslängden, har myndigheten att före utgången av januari månad samma år till länsstyrelsen översända densamma tillika med bevis om granskningen.

Restitution av skatt.

70 ä.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall länsstyrelsen i det län, där den preliminära skatten debiterats, utan kostnad för skattskyldig till denne återbetala det överskjutande beloppet.

Det åligger lokal skattemyndighet i stad att skyndsamt till länsstyrelsen översända förteckning, upptagande skattskyldiga, vilka enligt första stycket äro berättigade återbekomma skatt, samt beloppet av sådan skatt.

Sedan beslut, som i 37 & femte eller sjätte stycket avses, inkommit till läns- styrelsen, skall länsstyrelsen utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala det belopp, som han enligt beslutet äger återbekomma.

2 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debitering funnit, att anledning föreligger till antagande, att slutlig eller tillkommande skatt blivit någon påförd obehörigen eller till för högt belopp, skall ämbets— verket underrätta vederbörande länsstyrelse härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, därest vederbörande finnes hava erlagt skatt obehörigen eller med för högt belopp, till honom återbetala vad som för mycket erlagts. Finner länsstyrelsen eljest, att förhållande, som nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen likaledes att återbetala för mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig skatt eller tillkommande skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt.

Därest någon, utan att sådant fall, som i andra stycket sägs, är för handen, hos länsstyrelsen visar, att för samma är mera än en pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering erlagts för honom, skall länsstyrelsen återbetala vad som befinnes erlagt utöver den högsta avgiftens belopp.

3 mom. Skall den, som jämlikt stadgandet i 2 mom. första eller andra stycket berättigats återbekomma skatt, som debiterats å en ort för visst är, i stället utgöra skatt, som debiterats eller hör debiteras å annan ort eller för tidigare år, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av beslut i restitutions- ärendet ej gulden, äger den skattskyldige utfå allenast den del av det erlagda beloppet, som överstiger det belopp, vilket han sålunda rätteligen har att ut- göra. Återstoden av det erlagda beloppet skall gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och i förekommande fall skyndsamt tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket den ort är belägen, där skatten debiterats eller bör debiteras.

1; mom. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma erlagt skattebelopp, veterligen för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Åter- stoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommnade fall tillställas annan länsstyrelse på sätt i 3 mom. sägs.

71 &.

Envar, som jämlikt 70 ä 2 mom. första eller tredje stycket eller efter besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig eller tillkommande skatt, äger vid återbekommande av för myc- ket erlagt belopp tilllika erhålla ränta å det belopp, som utfås, efter fem pro- cent för år.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas: att ränta utgår för skatt, som preliminärt erlagts under vederbörligt upp— bördsår, från utgången av nämnda år samt för annan skatt, därest den er- lagts under förra hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå föl- jande augusti och, därest den erlagts under senare hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå följande februari; samt

att ränta utgår till den dag, då beloppet återbekommes, dock att, då skatt återfås efter besvär över taxering eller debitering, ränta ej må utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärs- målet meddelats eller underordnad myndighets beslut däri vunnit laga kraft.

Etterkrav och preskription av skatt.

72 %.

För slutlig eller tillkommande skatt, som befinnes vara från debitering obe— hörigen utesluten eller till för ringa belopp påförd, är den skattskyldige fort- farande ansvarig; dock är han från betalningsskyldighet fri, därest icke krav delgives honom inom tre år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten, om debitering i vederbörlig ordning skett, skolat erläggas, samt i förekommande fall utslag i mål angående vederbörandes betalningsskyldig- het är meddelat inom två år, efter det kravet hos honom anställdes.

73 %. Skatt må icke uttagas senare än fem år efter utgången av det uppbörds- år, under vilket skatten enligt verkställd debitering skolat erläggas.

Ansvar för debitering, upphörd, indrivning och redovisning av skatt.

74 &.

Häradsskrivare, så ock uppbördskommissarie är ansvarig för den debite- ring, som på honom ankommer.

Postverket ansvarar för den upphörd av skatt, som äger rum genom ver- kets försorg.

I :stad är uppbördskommissarien ansvarig för in-drivningens och redovis- ningens behöriga verkställande.

På landet ansvarar vederbörande utmätningsman för indrivning eller be- fordrande till avkortning eller avskrivning av ogulden skatt.

75 &.

Underlåter lokal skattemyndighet eller på landet utmätningsman att in- om föreskriven tid vidtaga åtgärd, som enligt denna förordning ankommer på vederbörande, skall länsstyrelsen, då sådant blivit känt, omedelbart vid- taga de åtgärder, vartill förhållandena kunna föranleda.

Gör utmätningsman i stad sig skyldig till underlåtenhet, varom förmäles ) i första stycket, skall lokal skattemyndighet i staden förfara på sätt i nämn-

da stycke stadgas beträffande länsstyrelse.

76 %.

Där annan utmätningsman än landsfiskal skulle göra sig skyldig till för- summelse eller tjänstefel vid indrivning eller redovisning av medel, som han uppbär enligt denna förordning, skall vad i gällande instruktion för lands- fiskaler för sådant fall är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

77 %.

Arbetsgivare skall, därest han enligt lag är skyldig föra handelsböcker, hava sin bokföring så ordnad, att därav framgår arbetstagares namn, utbe- tald lön samt löneavdrags belopp.

Det åligger arbetsgivare, som i första stycket sägs, att efter anmaning av vederbörande föredragande i uppbördsårenden hos länsstyrelsen tillhanda- hålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkstäl- landet av löneavdrag.

Kontroll, som i andra stycket avses, skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, vil— kens bokföring är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren det begär och det lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handels- böcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren.

78 å.

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte arbets- tagaren ansvarig för skatt, vilken löneavdraget skolat avse, till belopp, som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.

Ansvar, som enligt första stycket åvilar arbetsgivare, må allenast göras gällande sålunda att, därest arbetstagaren icke inom föreskriven tid eller se- nare efter anmaning erlägger ifrågavarande skatt, felande belopp må hos arbetsgivaren uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid arbetsgivaren är skyldig att tillika å beloppet erlägga i 49 & omförmäld avgift.

Bestrider arbetsgivare skyldighet att svara för arbetstagares skatt, har ut- mätningsmannen att av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta be- sked, huruvida arbetsgivaren är ansvarig för skatten. Denna må icke hos arbetsgivaren uttagas, därest icke nämnda myndighet funnit arbetsgivaren ansvarig för skatten. Har länsstyrelsen efter besvär av arbetsgivare över lokal skattemyndighets beslut funnit denne icke vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall vederbörande länsstyrelse till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbetstagaren, jämte ränta efter fem procent för år.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall av kvitto, som i 93 % sägs, framgå nämnda förhållande.

79 &.

Arbetsgivare, som på sätt i 78 & sägs utgivit skattebelopp, äger söka belop- pet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren att till vederbörande utmätningsman insända i 93 % omförmält kvitto, försett med anteckning, som i 78 % fjärde stycket »angives.

Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt.

80 &.

Inbetalar icke arbetsgivare, som verkställt löneavdrag, imiehållet belopp till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i stad inom föreskriven tid, må beloppet hos honom uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid det åligger arbetsgivaren att tillika å beloppet er- lägga avgift som i 49 & sägs.

81 å.

Har någon till arbetsgivare lämnat oriktig uppgift rörande förhållande, som har betydelse för verkställandet av löneavdrag, under sådana omständig— heter, att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att löneavdrag icke verkställes eller sker med för lågt belopp, straffes med dagsböter, minst trettio.

82 å.

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra vad honom sålunda åligger eller verkställer han löneavdrag med för lågt be-

lopp och begås gärningen av uppenbar tredska, straffes med dagsböter, minst trettio. Medverkar den, som är skyldig vidkännas löneavdrag, mot bättre vetande till att arbetsgivare underlåter att vederbörligen fullgöra skyldighet att verk- ställa dylikt avdrag, straffes på sätt i första stycket sägs.

83 &.

Skattskyldig, som i preliminär deklaration eller i ansökan om jämkning av preliminär skatt mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift, ägnad att för honom eller den han företräder leda till frihet från preliminär skatt eller till för låg sådan, straffes med dagsböter, minst trettio.

Begår någon av grov oaktsamhet gärning, som i första stycket sägs, straffes med dagsböter.

84 &. Fullgör icke arbetsgivare vad honom enligt 77 % första stycket åligger, straffes med böter, högst trehundra kronor.

85 %. Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är belagd med straff enligt allmänna strafflagen.

86 &.

Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär deklara— tion eller X

underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra » sådan skyldighet eller verkställer han löneavdrag med för lågt belopp och : begås gärningen av uppenbar tredska . eller fullgör arbetsgivare av uppenbar tredska icke vad honom åligger enligt —:77 & första eller andra stycket

J

"2 äger länsstyrelsen förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig itjänsteman, lämpligt vite. % 87 ä.

1 mom. Förseelse, som i 81—84 åå omförmäles, må åtalas antingen vid laga domstol i brottmål eller vid den rätt, där vederbörande skall svara i tvistemål i allmänhet.

2 mom. Den, som verkställer delgivning av jämlikt denna förordning med— !delat vitesföreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse

imed fem kronor för varje förrättning.

, 3 mom. Där fråga uppstår om "tillämpning av förelagt vite, skall av ;vederbörande föredragande i uppbördsårenden hos länsstyrelsen, uppbörds- lkommissarie, häradsskrivare eller annan behörig person anmälan d !

ärom göras hos länsstyrelsen, som har att, efter prövning av härvid förekommande för— hållanden, förordna om uttagande av det vite, vartill någon finnes hava gjort sig förfallen.

4 mom. Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

88 %.

Förmenar någon, att slutlig eller tillkommande skatt blivit genom fel vid de- biteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att fel- aktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, äger han att däri söka rättelse hos den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Ansö- kan om rättelse skall ingivas till nämnda myndighet inom natt och år efter det skatten blivit klaganden avfordrad.

89 &.

Den, som icke åtnöjes med beslut av lokal skattemyndighet, äger i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola till länsstyrelsen ingivas inom trettio dagar efter det vederbörande erhållit del av beslutet.

90 å.

Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande preliminär taxering, jämkning av preliminär skatt, verkställande av löneav- drag eller anstånd med inbetalning av skatt. Besvären skola ingivas till läns- styrelsen senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till pröv- ning. Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången av nyss stadgade besvärstid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedel- bart överlämnas till vederbörande länsstyrelse.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från ve- derbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammar- rätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets delfående.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huru- vida vite bort föreläggas, komma under bedömande.

91 &. Besvär eller ansökan enligt denna förordning må jämte tillhörande hand- lingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens eget äventyr i betalt brev med posten insändas till vederbörande myndighet.

92 &. Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering befriar icke skattskyldig i vidare mån än i 41 % sägs från att i behörig ordning erlägga skatt.

Utmätningsman eller exekutionsbiträde skall å medel, som han uppbär enligt denna förordning, utfärda särskilt kvitto ( indrivningskvilto ), dock att, där medel erläggas genom insättning å hans tjänstepostgirokonto, indriv- ningskvitto icke skall utfärdas. Indrivningskvittot skall vid b-etalntingstill- fället lämnas till den som erlagt beloppet eller, där så icke kan ske, såsom då beloppet översänts med posten, tillställas honom i tjänstebrev. Annat kvitto än indrivningskvitto eller av postverket utfärdat kvitto om insätt- ning å tjänstepostgirokonto är icke gällande.

Där utmätt lös egendom av utmätningsmannen säljes å auktion, vare han icke pliktig att utfärda indrivningskvitto å betalningen för varje inrop, utan må kvittot avse inropssumman i dess helhet; sådant kvitto skall läm— nas till gäldenären.

94 5.

För indrivning av skatt, som ankommit på landsfiskal, skall stadgad rest- avgift tillfalla statsverket. Har landsfiskal för indrivningen anlitat exeku- tionsbiträde, äger dock denne uppbära hälften av restavgiften, dock högst femtio kronor, för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning.

Har indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna icke överstiger etthundra kronor. Har exekutionsbiträde anlitats för indrivningen, äger dock denne uppbära hälften av den utmätningsmannen tillkommande , restavgiften för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning. Där i , stad, med eller utan magistrat, i övrigt finnas meddelade särskilda föreskrifter ' rörande dispositionen av restavgift, skola dessa föreskrifter fortfarande tills

vidare tillämpas. Restavgift skall till den del, densamma icke tillkommer utmätningsman, ; som icke är landsfiskal, eller exekutionsbiträde, tillfalla statsverket. . Har utmätningsman fått vidkännas kostnad för införande i ortstidning av , kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning eller för egen resa vid utmät— ning av fast egendom, vare han, där utmätningen ägt rum för uttagande av skatt, berättigad till ersättning för sagda kostnad på sätt i enskilda utsök- ningsmål gäller. ; Restavgift och ersättning, varom i denna paragraf är fråga, äger den, som verkställer indrivningen, utan särskilt bemyndigande uttaga.

95 &. Om debitering, up—pbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm är särskilt stadgat.

96 å. . De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna för- ordning, meddelas av Konungen.

3—457050.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947 ; dock skola förord- ningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av upphörd av preliminär skatt skola enligt förordningen vidtagas före 1947 års ingång, träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad upp- gift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december 1917, restindrivningsföro—rdningen den 13 november 1931 samt förordningen den 30 april 1943 om preskription av utskylder m. ni., så ock vad eljest fin- nes stadgat stridande mot denna förordnings bestämmelser.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Skattskyldig är, med den inskränkning, som under 2) och 3) sägs, be- friad från att erlägga:

A. av skatter, påförda på grund av 1946 års taxering,

a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt äldre bestämmelser skolat erläggas under andra uppbördsterminen eller å andra uppbördsstämman,

b) allmän kommunalskatt; samt B. av skatter, påförda på grund av 1947 års taxering, statlig inkomst— och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel, tings- husmedel samt allmän kommunalskatt.

2) Befrielse från att erlägga under 1) omförmälda skatter skall icke gälla fastighetsskatt.

3) Har skattskyldig under åren 1946 eller 1947 taxerats för inkomst eller förmögenhet, må preliminär skatt, som enligt denna förordning skall av ho- nom erläggas under uppbördsåren 1947 och 1948, icke beräknas enligt lägre taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar förmögenhet än som fastställts vid 1946, respektive 1947 års taxering. Överstiger den sålunda be- räknade preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, må skattskyldig icke tillgodoräknas det överskjutande beloppet.

Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig av- lidit och kan till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskattade inkomsten med sannolikhet antagas komma att understiga motsvarande in- komst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall vederbörande lokala skattemyndighet, utan hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyl- dige bestämma den preliminära skatt, som skall erläggas under uppbördsåret 1947 eller 1948, i enlighet med den lägre inkomsten. Vid debitering av slutlig skatt på grund av 1948 eller 1949 års taxering skall skattskyldig gottskrivas preliminär skatt enligt bestämmelsen i 18 5.

I fråga om beslut, som i nästföregående stycke avses, gäller icke den i 90 5 första punkten stadgade begränsningen i rätten att anföra besvär över läns- styrelses beslut.

Understiger för skattskyldig, vilken är skyldig att vidkännas löneavdrag å

sin inkomst, denna under år 1947 eller 1948 i annat fall än i andra stycket sägs så väsentligt den inkomst, som legat till grund för 1946, respektive 1947 års taxering, att den skattskyldige efter verkställandet av löneavdrag komme att sakna vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhålls- bidrag, skall lokal skattemyndighet på ansökan av den skattskyldige förordna om sådan nedsättning av det belopp, vilket skall genom löneavdrag innehållas, som därav må föranledas. Den lokala skattemyndighetens beslut skall till- ställas länsstyrelsen för restföring av den skatt, vilken till följd av beslutet icke kommer att gäldas under uppbördstermin.

4) Annuiteter å avdikningslån, som upptagits å kronodebetsedel för år 1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen eller å första uppbördsstämman. I Iandstingsmedel och tingshusmedel ingående skatt för fastighet för år 1946 samt skogaccis för samma år skola enligt bestämmel- serna i denna förordning erläggas under uppbördsåret 1947.

5) I fråga om skatt, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller tidi- gare års taxering och som icke utgöres av i Iandstingsmedel och tingshusme- del ingående skatt för fastighet för år 1946 eller skogsaccis för samma år, skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Alternatiu I .

Anvisningar

till 28 5.

Med arbetsgivare förstås enligt denna förordning den, som enligt allmänna civilrättsliga regler ingått avtal med en person om utförande av arbete för hans räkning och som i följd härav är skyldig utbetala lön till denne. Med arbetstagare förstås i förordningen den, med vilken sådant avtal ingåtts. Så— som arbetstagare betraktas emellertid icke den, som är att anse som själv— ständig företagare.

Då en person åtagit sig utförande av arbete och i sin tur anställt arbets- tagare, är han att anse som arbetsgivare gentemot dessa. Huruvida han skall beaktas såsom arbetstagare i förhållande till sin uppdragsgivare eller såsom självständig företagare, får bedömas med hänsyn till dels innebörden av det mellan dem träffade avtalet, dels ock arten av den förvärvsverksamhet, som av uppdragstagaren bedrives. Vid skogsarbete, dikningsarbete, byggnadsar- bete m. m. förekommer ofta, att en person åtager sig att utföra visst arbete och i sin tur anställer en eller flera personer för dess utförande. Här må erinras om att det särskilt i norra och mellersta Sverige är vanligt att en skogsägare träffar avtal med en jordbrukare, att denne skall mot visst pris verkställa avverkning. Jordbrukaren (köraren) utför timmekörslor men an- ställer skogsarbetare (huggare), som verkställa huggning. I sådant fall är jordbrukaren att anse som arbetsgivare gentemot de av honom anställda. Då inkomsten av avverkningen för jordbrukaren i regel torde utgöra in— . komst av jordbruk eller rörelse, blir denne vanligen att betrakta såsom själv- ) ständig företagare. )

Om en person avlönas uteslutande genom andel i vinst, är han att betrakta som självständig företagare. I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovan- ligt, att en eller flera delägare utföra arbete för bolagets räkning och därför uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidspe- riod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare enligt denna förordnings mening. Enligt skatte- författningarna anses icke heller den inkomst, som han uppbär i form av lön, såsom inkomst av tjänst utan såsom inkomst av rörelse. Om en person enligt denna förordning anses som arbetstagare, förändras däremot icke denna hans ställning av att han jämte fastställd lön uppbär tantiem.

Provision torde icke få anses utgöra andel i vinst, då den utgår med hänsyn till omsättningen. En handelsresande, som helt avlönas medelst provision, är alltså arbetstagare, om han kan anses såsom anställd i huvudmannens tjänst.

För bedömande av frågan, huruvida en person är att anse som arbetsta-

gare eller ej, saknar det betydelse, om han utför arbetet i sitt hem eller a arbetsplats, som av honom bestämmes, eller om han är på visst sätt släkt med arbetsgivaren. (Jfr dock vad nedan sägs om löneavdrag vid utbetalning av lön eller annan ersättning till make eller hemmavarande barn under sexton år.)

Varje person, som gentemot anställd, enligt vad ovan sagts, är att betrakta såsom arbetsgivare, är under de förutsättningar, som i denna paragraf an- givas, skyldig att verkställa avdrag för skatt å lön eller annan ersättning, som kontant utbåtalas. Sker utbetalning till make eller hemmavarande barn un- der sexton år eller hemmavarande barn, som fyllt sexton men icke aderton år och som icke anses tillhöra arbetspersonalen, skall dock löneavdrag icke verkställas, enär icke nämnda personer utan den utbetalande arbetsgivaren med hänsyn till bestämmelserna i 20 & kommunalskattelagen och 2 & för- ordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxeras för lönen eller ersättningen.

Har arbetstagaren jämte sin huvudsyssla en eller flera bisysslor, skall den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning, verkställa löneavdrag enligt den utfärdade och till honom jämlikt 31 % överlämnade debetsedeln, medan den eller de arbetsgivare, för vilkens eller vilkas räkning arbetstagaren utför bisysslorna, icke hava att verkställa dylikt avdrag. Kan av flera anställningar ingen anses såsom den huvudsakliga eller föreligger tvekan om vilken anställning som skall betraktas såsom huvudsaklig, får arbetstagaren vända sig till den lokala skattemyndigheten, som meddelar besked om vid vilken anställning löneavdrag skall verkställas.

Har en anställning, som varit avsedd att vara högst fyra veckor, kommit att fortgå längre, inträder skyldighet för arbetsgivaren att verkställa löne- avdrag vid utgången av den fjärde veckan.

Arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag avser preliminär och kvarstående men icke tillkommande skatt. Avdragsskyldigheten är icke in- skränkt till att avse skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även annan inkomst. Den å debetsedel upptagna preliminära och kvarstående skatten kan nämligen avse båda de nyssnämnda slagen av inkomst.

Arbetsgivare är skyldig göra avdrag endast för sådan preliminär och kvar- stående skatt, som påförts i kommun, där arbetstagaren mantalsskrivits för inkomståret, respektive taxeringsäret. Härigenom undantages skatt, som utgår för sådan inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, vilken taxeras i annan kommun än hemortskommunen.

I vissa fall kan inkomst av arbetsanställning, även om denna är arbets— tagarens huvudsakliga, vara så obetydlig i förhållande till annan inkomst, exempelvis av kapital, att de genom löneavdrag innehållna beloppen icke , förslå att gälda skatten för hela inkomsten. Efter ansökan av arbetstagaren » eller arbetsgivaren ägeri sådana fall lokal skattemyndighet, som i 28 å andra stycket sägs, medgiva, att löneanrag icke sker.

38 till 32 &.

Därest lön utbetalas vid flera avlöningstillfällen under en månad, bör ar— betsgivaren i regel uppdela det belopp, som under en månad skall innehållas å lönen, lika å avlöningstillfällena under månaden. Uppkommer härvid brutet krontal, kan dock lämpligen belopp, som skall innehållas Vild annat avlöningstillfälle än det första, avrundas till jämnt krontal och återstoden av- dragas vid det första avlöningstillfället. Är fråga om veckolön, kunna i vissa månader infalla fem avlönin-gstillfällen. Därest arbetsgivaren finner det enk- lare att även under dessa månader verkställa avdrag vid blott fyra avlö- ningstillfällen, äger han rätt därtill.

Intet hindrar emellertid, att efter överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare det belopp, som skall avdragas från lönen under månaden, uppdelas å avlöningstillfällena på annat sätt än ovan sagts. Sålunda kan vid ett eller flera avlöningstillfällen avdragas mindre belopp, än som med hän- syn till antalet avlöningstillfällen under månaden skulle falla å förstnämnda avlöningstillfälle eller avlöningstillfällen, och i stället vid övriga avlönings- tillfällen under samma månad avdragas så mycket större belopp. Är det belopp, som under månaden skall inrmehållas, ringa men inkomsten stor, kan ifrågavarande belopp avdragas vid ett färre antal avlöningstillfällen under månaden, än normalt skulle ske. Givetvis skall, huru löneavdragen än uppdelas å avlöningstillfällena under en månad, alltid iakttagas, att av- drag tillhopa sker med det belopp, som skall inbetalas under uppbördster- minen i nästföljande månad.

Överlämnas icke debetsedel å preliminär skatt till arbetsgivaren, bör den- ne, såvida det icke är fullt klart, att anställningen hos honom enligt vad i 28 & sägs är att anse som tillfällig eller som bisyssla, alltid verkställa av- drag med tjugufem procent av utbetalt lönebelopp. Gör arbetstagaren gäl- lande, att anställningen är av nyssnämnda natur, bör arbetsgivaren i tvek- samma fall påfordra, att arbetstagaren styrker förhållandet med intyg från den lokala skattemyndigheten.

Har i de fall då arbetstagaren mantalsskrives i olika kommuner för in- komståret och året dessförinnan samt i följd därav särskilda debetsedlar ä preliminär och kvarstående skatt utfärdats, debetsedel å kvarstående skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, är denne icke skyldig att verkställa löne- avdrag för gäldande av den kvarstående skatten med viss procent av lönen såsom enligt 32 å andra stycket skall ske, då debetsedel å preliminär skatt icke överlämnats till arbetsgivaren. Däremot har arbetsgivaren — lik- som då arbetstagaren underlåter att överlämna debetsedel å preliminär skatt —— att hos den lokala skattemyndigheten i orten, (1. v. s. å den plats, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas, anmäla förhållandet, så att ny debetsedel kan utfärdas och tillställas arbetsgivaren. Sistnämnda de- betsedel torde som regel kunna vara arbetsgivaren tillhanda är sådan tid under månaden, att åtminstone ett avlöningstillfälle återstår, vid vilket löne- avdrag för den kvarstående skatten kan verkställas; kan så icke ske, har abetstagaren att själv erlägga nämnda skatt.

Har, då särskilda debetsedlar å kvarstående och preliminär skatt utfär— dats, ingendera debetsedeln överlämnats till arbetsgivaren, har denne att verkställa avdrag med tjugufem procent av lönen. Förslår icke det sålunda innehållna beloppet att gälda både den preliminära och den kvarstående skatt, som förfaller under nästkommande uppbördstermin, skall beloppet avräknas i första hand å den sistnämnda skatten.

till 33 %.

Att under en månad avdragna belopp icke förslå att gälda under upp- bördstermin i nästkommande månad förfallande skatt kan inträffa i sådana fall, då arbetstagare med relativt hög skatt blir sjuk eller utan arbete under längre tid av månaden. Härvid torde som regel föreligga anledning för ar- betstagaren att begära jämkning i preliminärskatten. Vad angår den kvar- stående skatten, har vederbörande möjlighet att enligt 40 å erhålla anstånd med betalningen därav under kortare tid. Därest vederbörande av någon an- ledning icke begär jämkning av preliminärskatten eller anstånd med erläg- ; gande av den kvarstående skatten, har arbetsgivaren att förfara på sätt i 'andra stycket sägs.

till 34 5.

Då arbetstagaren tager del av sin hos arbetsgivaren förvarade debetsedel, har han att göra detta på sådant sätt och å sådan tid, att hinder icke för- orsakas arbetsgivaren eller hans personal i det förberedande arbetet för in— betalning till uppbördsmyndigheten av innehållna belopp.

till 35 &.

Arbetstagare, som under en månad slutar sin anställning, äger utfå under samma månad innehållna belopp, därest dessa icke förslå att gälda under närmast följande uppbördstermin förfallande skatt. Erhåller han under samma månad annan anställning, är den nye arbetsgivaren skyldig verk— ställa löneavdrag från och med den därpå följande månaden. Arbetstagaren har alltså att själv inbetala den skatt, som förfaller under uppbördstermin i sistnämnda månad.

till 37 %. Sker ändring i skattskyldigs civilstånd under första delen av inkomståret eller ändras under inkomståret antalet barn därigenom, att barn födes eller ' att barn, för vilket skattskyldig vid beräkningen av preliminärskatt erhållit familjeavdrag, avlider, har lokal skattemyndighet att utan särskild anmälan från den skattskyldige vidtaga den jämkning i nämnda skatt, som av änd- ' ringen må betingas.

Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skatt- skyldige upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt i övriga i denna paragraf omförmälda fall. Jämkning må emellertid i dessa fall icke ske, utan att den skattskyldige beretts tillfälle att yttra sig, därest detta icke

uppenbarligen är obehövligt. Vid höjning av preliminär skatt utan skatt- skyldigs medgivande bör iakttagas stor försiktighet, så att icke för hög sådan skatt uttages.

Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning, är olika i det fall, som avses i första stycket under 2), och i de fall vilka omförmälas i samma stycke under 3) och i fjärde stycket. I det förstnämnda fallet behöv-er vederbörande endast göra sannolikt, att ifrågavarande för- hållande kommer att vara för handen; mera kan han tydligen i detta fall icke heller åstadkomma. I de båda sistnämnda fallen däremot har han att styrka, att de berörda omständigheterna verkligen föreligga.

Vid beslut om jämkning skall den lokala skattemyndigheten tillse, att den preliminära skatten för inkomståret så nära som möjligt kommer att över- ensstämma med den slutliga skatt, som kan antagas komma att påföras på grund av taxering, verkställd under året näst efter inkomståret. Har skatt- skyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen bort göra, skall icke sålunda inbe— tald skatt nedsättas och vad som för mycket erlagts restitueras, utan den pre- liminära skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, skall i mot- svarande grad reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kom- mer att uppgå till belopp, som för inkomståret kan beräknas böra utgå. Fall kunna förekomma —— sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomståret — då preliminärskatten nedsättes med så , stort belopp, att, trots det den skattskyldige helt befrias från att erlägga ! dylik skatt under återstående uppbördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätte- ligen bort göra. Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en fem- tedel av den slutliga skatt, som kan beräknas komma att utgå, dock till minst tjugufem kronor, äger skattskyldig återbekomma det för mycket in— betalda beloppet utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda förhållanden för handen — fråga är t. ex. om ömmande omstän- digheter eller om ett särskilt stort skattebelopp — äger skattskyldig, även om det angivna villkoret icke är uppfyllt, återbekomma för mycket erlagd preliminär skatt.

Alternativ II.

F ö r sl a g till förordning angående debitering, upphörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning).

Inledande bestämmelser.

1 &.

Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, allmänna utskylder till stat och kommun, Iandstingsmedel, tinghusmedel, skogsvårdsav- gifter, skogsaccis, pensionsavgifter, som avsesi 1 & lagen om folkpensionering, samt olycksfallsförsäkringsavgifter, som uppbäras enligt & 1 förordningen den 31 mars 1922 angående upphörd av avgifter för försäkringar i riksför- säkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

25.

1 mom. Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förord— ningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller taxeringsförordning- en, begagnas i denna förordning, skola de, såvida ej annat angives eller av sammanhanget framgår, hava samma innebörd som i nämnda författningar.

2 mom. I denna förordning förstås med slutlig skatt: utskylder, vilka debiteras på grund av sådan taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiftningsskatt, ersättningsskatt samt skogsaccis, var- om beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober taxeringsåret, ävensom i 1 % omförmälda avgifter, vilka debiteras i sammanhang med nämnda utskylder;

preliminär skatt: skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt; kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt; samt

tillkommande skatt: skatt, som debiteras på grund av beslut, vilket fattats. av prövningsnämnd senare än den 10 oktober taxeringsåret eller av kammar- rätten eller av Kungl. Maj:t;

uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad nästföljande år;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; landet: jämväl stad utan magistrat samt sådan stad med magistrat, som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi; samt

stad: stad, som icke tillhör fögderi.

Beräkning av preliminär skatt.

3 &.

Preliminär skatt skall, på sätt nedan närmare stadgas, utgå för inkomst och förmögenhet, varför skattskyldighet föreligger jämlikt kommunalskatte— lagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förord- ningen om särskild skatt å förmögenhet, samt beräknas med hänsyn till de utskylder och den pensionsavgift, vilka efter verkställd årlig taxering för nämnda inkomst och förmögenhet kunna antagas komma att påföras skatt- skyldig.

Där icke i sista stycket annorlunda stadgas, skall preliminär skatt, av- seende i nästföljande punkt omförmäld inkomst av tjänst, som hänför sig till skattskyldigs huvudsakliga arbet-sanställning eller eljest utgör dennes hu- vudsakliga inkomst, utgå med belopp, som angivas i skattetabeller, varom i 4 % förmäles, eller med den procent av inkomsten, som i 7 å sägs ( prelimi- när A—skatt). Inkomst, som här avses, utgöres av intäkt av allmän eller enskild tjänst, stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller till- fällig arbetsanställning, pension eller livränta samt periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt 22, 25 eller 29 % kommunalskattelagen är berättigad till avdrag därför.

I fråga om annan inkomst än av tjänst ävensom beträffande förmögenhet skall preliminär skatt utgå enligt debitering, som grundar sig på verkställd taxering. Sådan skatt skall beräknas antingen för inkomst från skattskyldigs samtliga förvärvskällor ävensom för förmögenhet (preliminär B—skatt) eller i fall, varom förmäles i 23—26 åå, för inkomst allenast från annan förvärvs- källa än tjänst ävensom för förmögenhet (preliminär C—skatt).

I fall, då särskilda omständigheter därtill föranleda, må på landet härads— skrivare och i stad uppbördskommissarie (lokal skattemyndighet) förordna, att skattskyldig, som eljest skolat utgöra preliminär A-skatt eller preliminär A-skatt och preliminär C-skatt, i stället skall erlägga preliminär B-skatt.

Preliminär A-skatt.

4 &.

Preliminär A-skatt skall, då inkomsten uppbäres för bestämd tidsperiod, utgå med belopp, som angn'vas i skattetabeller, vilka av Kungl. Maj:t fast- ställas för varje inkomstår.

Skattetabellerna skola upprättas så, att de för olika inkomstbelopp, beräk— nade för vecka och månad eller annan tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, an- giva den därå belöpande skatt, som skattskyldig kommer att påföras under

förutsättning,

att inkomsten samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under in- komståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än här avses eller för förmögenhet,

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skatt- skyldige än dels, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekro— na och skatteöre det belopp, som enligt åttonde stycket legat till grund vid ut- räknandet av de uti ifrågavarande tabell angivna utskylderna, dels ock orts- avdrag.

I fråga om civilstånd och barnantal skola tabellerna upptaga den beräk- nade skatten för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

l) sådan inkomsttagare utan barn, som är ogift, änkling, änka eller från— skild;

2) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; 4)—10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn;

11) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med ett barn;

12)—18) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn.

Gift kvinna med egen inkomst skall, därest maken har inkomst, hänföras till under 1) upptagen grupp av skattskyldiga.

Gift kvinna, som har egen inkomst men vilkens make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare.

Skattskyldig, som äger åtnjuta familjeavdrag för husförestånd'arinna, skall likställas med gift manlig inkomsttagare.

Skattskyldig, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, så ock skattskyldig, som är berättigad till ett halvt familjeavdrag för barn, lik- ställes med skattskyldig, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag.

För envar av de i 48 ä 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem orts- grupperna skola upprättas olika tabeller, angivande den preliminära skatten under förutsättning att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret, samt att det sammanlagda beloppet av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel ochi tingshusmedel beräknas för skattekro- na och skatteöre till olika i hela krontal och femtiotal ören bestämda belopp, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande sexhundra kronor, eller ett beskattningsbart belopp, understigande tio kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i helt antal kronor.

5 5.

Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt tabell skall för skattskyldig till- lämpas den skattetabell, som upprättats för den ortsgrupp, till vilken den kommun eller kommundel hör, där vederbörande mantalsskrives för inkomst- året, och för det sammanlagda belopp av allmän kommunalskatt, landstings- medel och tingshusmedel för skattekrona och skatteöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande beträffande nämnda kommun eller kommundel för inkomståret till utdebitering bestämda belopp.

Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke i nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 4 € tredje stycket omförmäld grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänföras. Härvid skall iakttagas, att i nämnda författningsrum avses med frånskild jämväl hemskild samt med barn skattskyldigs hemmavarande eller av ho- nom helt eller delvis underhållna barn, vilka vid ovan angivna tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst sexhundra kronor.

Skall under inkomståret preliminär A-skatt enligt tabell börja utgå för skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barn- antal förhållande vid den tidpunkt, då debetsedel jämlikt 42 å andra stycket översändes till skattskyldig, vara avgörande för till vilken i 4 5 tredje stycket avsedd grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänföras.

65.

Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med belopp, som i vederbörlig tabell för ifrågavarande inkomst angives för den tidsperiod, vilken inkomsten avser. Därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i tabellen upptagen, skall det belopp uträknas, som inkomsten skulle utgöra för i tabellen upptagen tidsperiod, samt skatten därefter utgå i förhållande till den skatt, som i tabellen angives för nämnda belopp.

Uppbäres inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke utgå mera än en gång i veckan. Därvid skola de vid olika tillfällen uppburna inkomstbeloppen sammanläggas och anses på en gång utbetalda.

75.

Då inkomst icke uppbäres för bestämd tidsperiod, skall å inkomsten preli- minär A-skatt utgå med tio procent av inkomsten. Kan skattskyldig under inkomståret antagas komma att uppbära inkomst, överstigande tiotusen kro- nor, skall dock nämnda skatt utgå med femton procent av inkomsten. Här avsedd skatt skall icke utgå å belopp, understigande tjugufem kronor. Skatte- beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal.

I första stycket omnämnda procentsatser skola angivas i skattetabell.

&

I fråga om svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos ut- ländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsul-a- tets betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, äger Kungl. Maj:t förordna rörande uttagande av den preliminära A-skatt å in- komst av tjänsten, vilken motsvarar därå belöpande statlig inkomst— och för- mögenhetsskatt samt pensionsavgift.

9 %.

Ätnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost för hel dag och bostad eller endera av dessa förmåner, skall preliminär A- skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Kungl. Maj:t fastställer de värden, som i första stycket angivna naturaför- mäner skola anses äga inom olika delar av riket vid tillämpning av denna förordning. Nämnda värden skola angivas i skattetabell.

10 &.

Äger skattskyldig på grund av arbetsavtal uppbära, förutom kontant in- komst av arbetsgivaren, ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspen- ningar eller dylikt, och är ersättningens belopp för arbetsgivaren känt eller är densamma av natur att kunna av honom uppskattas, skall vid beräkning av preliminär A-skatt i inkomsten inräknas jämväl ifrågavarande ersättning.

11 &.

Preliminär A-skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal tjänst anvisats för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller å ersätt- ning, som utbetalats till person, vilken är i konkurs, eller till konkursbo.

12 &.

Preliminär A-skatt skall beräknas å det belopp, som återstår, sedan från inkomsten avräknats sådana avgifter, som den skattskyldige på grund ag , sin tjänst har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering.

Till andra vid taxering medgivna avdrag från inkomsten för kostnader för fullgörande av tjänst än ovan sagts må icke, där ej Kungl. Maj:t annor- ledes förordnat, vid beräkning av preliminär A-skatt hänsyn tagas i annan ordning än i 53 å omförmäles.

Preliminär B-skatt.

13 &.

Preliminär B—skatt skall, där icke nedan i denna paragraf annorledes stad- gas, beräknas med ledning av det taxerade belopp, den taxerade inkomst eller den beskattningsbara förmögenhet, varom beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober året näst före inkomståret.

Har skattskyldig icke under året näst före inkomståret taxerats för inkomst eller förmögenhet men kan han antagas komma att under sistnämnda år

uppbära inkom-st, skall preliminär B-skatt beräknas med ledning av sär- skild taxering till sådan skatt (preliminär taxering), vilken verkställes under året näst före inkomståret eller under inkomståret. Äger nu nämnd skatt- skyldig förmögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet föreligger, skall preliminär B-skatt även för förmögenheten beräknas med ledning av sådan taxering.

Preliminär B-skatt skall jämväl beräknas med ledning av preliminär taxe- ring, vilken verkställes under året näst före inkomståret, därest det med san- nolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerat belopp eller taxerad inkomst kommer att avvika från motsvarande belopp— eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må dock preliminär B-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering även i annat fall än nyss sagts.

14 5.

Då så finnes påkallat med hänsyn till det konjunkturläge, som kan anta- gas komma att råda under inkomståret, äger Kungl. Maj :t förordna, att preli- minär B-skatt, som beräknas med ledning av årlig taxering, skall för riket i dess helhet eller viss del därav eller vissa kategorier skattskyldiga utgå å allenast viss procentuell del av det beskattningsbara belopp och den beskatt- ningsbara inkomst, som skall ligga till grund för uträkningen av den preli- minära skatten.

15 5.

Vid beräkning av preliminär B-ska'tt med ledning av taxering skola beskatt- ningsbart belopp, beskattningsbar inkomst och beskattningsbar förmögenhet fastställas i enlighet med bestämmelserna i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunalskattelagen samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Dock skall iakttagas, att vid bestämmande av beskatt- ningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ortsavdrag beräknas med hänsyn till den ortsgrupp, vartill den kommun eller kommundel hör, där skattskyldig mantalsskrives för inkomståret, ävensom, där icke i andra styc- ket annorlunda stadgas, till skattskyldigs civilstånd och barnantal den 1 november året näst före inkomståret. Härvid avses med barn hemmava— rande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållna barn, vilka vid nyss angivna tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst sex— hundra kronor.

Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn tagas i fråga om skattskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas kom- ma att råda under större delen av inkomståret. samt beträffande skattskyl- digs barnantal till förhållandet vid den tidpunkt, då taxeringen verkställes.

Har skattskyldig vid den årliga taxeringen medgivits särskilt avdrag, enär hans skatteförmåga funnits vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn,

för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omstän- dighet, och kunna ifrågavarande omständigheter antagas komma att vara för handen även under inkomståret, skall vid bestämmande av beskattnings— bart belopp och beskattningsbar inkomst hänsyn tagas jämväl till dylikt avdrag. 16 &. Lokal skattemyndighet skall verkställa beräkning av preliminär B-skatt beträffande de skattskyldiga, vilka för inkomståret skola påföras sådan skatt i kommun eller kommundel inom myndighetens tjänstgöringsområde.

17 &.

Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär dekla- ration). Sådan taxering må ock åsättas med stöd av annan uppgift eller upp- lysning.

18 ä.

1 mom. Skattskyldig, som har att utgöra preliminär B-skatt, åligger att av- giva preliminär deklaration:

1) därest han icke under året näst före inkomståret taxerats för inkomst men kan antagas komma att under sistnämnda år uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger; samt

2) därest hans vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerade be— lopp eller taxerade inkomst, såvitt senast den 20 oktober året näst före in- komståret kan bedömas, kommer att överstiga motsvarande belopp eller in— komst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor.

2 mom. Skattskyldig äger i andra fall, än i 1 mom. sägs, rätt att avgiva preliminär deklaration.

19 %.

Preliminär deklaration skall avfattas å blankett enligt av Kungl. Maj:t fast- ställt formulär.

Preliminär deklaration enligt 18 5 1 mom. skall avlämnas, såvitt angår pre- liminär taxering under året näst före inkomståret, senast den 20 oktober först- nämnda år samt, såvitt angår dylik taxering under inkomståret, senast fjor- ton dagar efter det att skattskyldig erhållit kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger.

Preliminär deklaration enligt 18 ä 2 mom. skall avlämnas senast den 20 oktober året näst före inkomståret.

Preliminär deklaration skall avlämnas till den lokala skattemyndighet, som jämlikt 16 5 har att verkställa beräkning av preliminär skatt.

20 5. Efter anmaning av lokal skattemyndighet äro arbetsgivare och försäk- ringsanstalt skyldiga att, den förre beträffande namngiven hos honom an- ställd person och den senare beträffande namngiven person, som av anstalten

uppburit pension eller livränta, såvitt möjligt, lämna uppgift å lön m. m., pension eller livränta, som kommer att utbetalas till honom under inkomst- året.

Uppgift, som i första stycket sägs, skall avlämnas inom den tid, minst fem dagar, som i anmaningen förelägges.

21 å.

Har skattskyldig, som jämlikt 18 ä 1 mom. skolat utan anmaning avgiva preliminär deklaration, icke avlämnat sådan inom föreskriven tid eller be- finnes avgiven deklaration ofullständig, äger den lokala skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen.

22 %.

Anmaning skall innehålla dels föreläggande för den anmanade att till den lokala skattemyndigheten avlämna deklaration eller annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, dels ock underrättelse om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anma- ningen medför enligt 102 &.

Preliminär C-skatt.

23 5.

Har för skattskyldig, som skall erlägga preliminär A—skatt, vid" taxering upptagits inkomst såväl av tjänst som av annan förvärvskälla och utgör den senare inkomsten tillhopa minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, av den sammanlagda uppskattade inkomsten, skall preliminär C-skatt för den inkomst, som härflutit från annan förvärvskälla än tjänst, med iaktta- gande av vad i 24—26 åå särskilt stadgas, beräknas med motsvarande till- lämpning av bestämmelserna i 13—22 åå. Därest skattskyldig i dylikt fall äger förmögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet föreligger, skall preliminär C-skatt jämväl för förmögenheten beräknas på sätt nyss sagts.

24 %.

Preliminär C-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering, vil- ken verkställes under året näst före inkomståret, därest det med sannolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret den uppskat- tade inkomsten från annan förvärvskälla än tjänst tillhopa kommer att av- vika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näs-t före in- komståret sålunda, att taxerat belopp eller taxerad inkomst vid den förra taxeringen skiljer sig från motsvarande belopp eller inkomst vid den senare taxeringen med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må dock preliminär C-sk'att beräknas med ledning av preliminär taxering även i annat fall än nyss sagts.

För debitering av preliminär C—skatt skall, vare sig skatten beräknas med ledning av årlig eller preliminär taxering, beskattningsbart belopp och be— skattningsbar inkomst fastställas för inkomsten från samtliga förekommande t'örvärvskällor.

26 5.

I fråga om skyldighet att avgiva preliminär deklaration skall, i stället för ' bestämmelsen i 18 ä 1 mom. 2), gälla, att dylik skyldighet åligger skattskyl- dig, därest hans vid årlig taxering under året näst efter inkomståret uppskat- tade inkomst från annan förvärvskälla än tjänst, såvitt senast den 20 okto- ber året näst före inkoms-tåret kan bedömas, tillhopa kommer att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret sålunda, att taxerat belopp eller taxerad inkomst vid den förra taxeringen skiljer sig från motsvarande belopp eller inkomst vid den senare taxeringen med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst ! sexhundra kronor. '

Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel.

27 &.

Lokal skattemyndighet har att angiva, vilken skattetabell och vilken ko— lumn i vederbörlig avdelning av tabellen, som skall tillämpas vid uttagande av preliminär A-skatt, debitera preliminär B-skatt och C-skatt samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt ävensom utfärda debetsedel, varom i 40 & förmäles.

28 %. Skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin. Uppbördsterminerna under uppbördsåret äro tolv och infalla under tiden från och med den 5 till och med den 12 i varje månad. Kungl. Maj:t må dock, om särskilda omständigheter därtill föranleda, efter generalpo—sbstyrelsens hörande, föreskriva, att uppbördstermin under viss månad skall infalla un— der annan tid än nyss sagts.

29 5.

Till ledning för uttagande av preliminär A-skatt skall angivas, vilken skat- tetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas.

30 g.

Vid debiteringen av preliminär B-skatt skall iakttagas: att pensionsavgift uträknas med motsvarande tillämpning av 4 å lagen om folkpensionering, dock att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår

före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofyra år;

att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträk- nas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt

att allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomst- året bestämts för ut-debitering till kommun, municipalsamhälle, landsting och tingshusbyggnadsskyldige.

31 &.

Preliminär C-skatt skall debiteras dels med belopp, som belöper å beskatt- ningsbar förmögenhet, dels ock med så stor del av den preliminära skatt, vil- ken ubgår å det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, varom i 25 & sågs, som den uppskattade inkomsten av annan förvärvskälla än tjänst tillhopa utgör av den uppskattade inkomsten från samtliga för- värvskällor.

32 å. ,

Preliminär B-skatt, så ock C-skatt skall debiteras i en gemensam post, där- l vid öretal icke medtagas. Preliminär skatt, som icke uppgår till tolv kronor, i skall icke påföras. Den preliminära skatten skall förfalla till betalning: 4

om skattens belopp uppgår till högst sjuttiotvå kronor, med sex kronor i under envar av de två första och de närmast i ordning därefter följande upp- i bördsterminerna, dock att under den första av ifrågavarande terminer dess- ? utom skall förfalla belopp, som vid sådan fömdclning icke uppgår till sex i kronor; samt

om skattens belopp överstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna, dock att belopp, som skall förfalla under an- nan termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kro- nor och återstoden förfalla under den första terminen.

33 5.

Vid debiteringen av slutlig skatt skall iakttagas: att slutsumman utföres i helt antal kronor, därvid öretal, om de uppgå till högst femtio, bortfalla och, om de öv-erstiga femtio, höjas till närmaste hela krontal;

att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträk- nas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet samt allmän kom- i munalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel med ledning av den utvdebite- ' ring för skattekrona och skatteöre, som fastställts att gälla för den prelimi- nära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att skogsaccis uträknas enligt den skattesats, som bestämts för utdebitering i under taxeringsåret; samt i

att allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för sig i samt skogsaccis och skogsvårdsavgift för sig påföras i en gemensam post. I

34 å. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas debiterad pre- liminär skatt, så ock preliminär skatt, som uttagits med ledning av skatte— tabell eller med viss procent av inkomsten.

35 &. Kvarstående skatt skall förfalla till betalning: om skattens belopp uppgår till högst sex kronor, under den första upp- bördsterminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret; om skattens belopp överstiger sex men icke sjuttiotvå kronor, med sex kronor under envar av den första och de närmast i ordning därefter följan- de uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att under den första av ifrågavarande terminer dessutom skall förfalla belopp, som vid sådan fördelning icke uppgår till sex kronor;,samt om skattens belopp Överstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att belopp, som skall förfalla under annan termin än den första, skall avrundas till när- mast lägre hela antal kronor och återstoden förfalla under den första ter- minen. 36 &. Debitering av tillkommande skatt skall ske efter samma grunder, som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

37 %.

Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under en eller flera, högst tolv på varandra följande uppbördsterminer. Lokal skattemyndighet bestäm- mer, under vilka uppbördsterminer skatten sålunda skall förfalla till betal- ning, därvid skall iakttagas, att uppbördstermin eller, om uppbördsterminer- na äro flera, den första av dessa icke må infalla tidigare än fjortOn dagar efter det debetsedel utfärdats.

38 5. Uppgift, som i 29 & sägs, ävensom debiterad preliminär skatt, slutlig och

' kvarstående skatt samt tillkommande skatt skola upptagas a uppbördskort,

som upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt formulär.

39 %.

Särskilt uppbördskort skall uppläggas för envar skattskyldig, som har att utgöra skatt, dock att pensionsavgift eller preliminär skatt, motsvarande så- dan avgift, skall för make, som är mantalsskriven såsom tillhörande sam- ma hushåll som andre maken och som skall utgöra allenast dylik avgift, an- tecknas å uppbördskort för den senare maken, därest sådant upplägges.

40 5. För envar skattskyldig, för vilken upplagts särskilt uppbördskort, skall

o

utfärdas debetsedel, upptagande a uppbördskortet angivna uppgifter. Vid

debetsedel, som upptager uppgift, som i 29 & sägs, skall fogas vederbörlig skattetabell. .

Särskild debetsedel skall utfärdas åt fastighetsägare för varje honom till- hörig fastighet, därest han före den 20 maj taxeringsåret därom gör fram- ställning hos vederbörande lokala skattemyndighet.

Vid debetsedel skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatte- anvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.

Debetsedel och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda formulär.

41 5.

Har skattskyldig att utgöra slutlig och kvarstående skatt på grund av taxering visst är samt preliminär skatt för nästföljande år, skola, därest den skattskyldige mantalsskrives för nämnda år i samma kommun, ifrågavarande skatter eller, om den preliminära skatten utgöres av preliminär A-skatt, slutlig och kvarstående skatt samt uppgift, som i 29 % sägs, upptagas å gemen- sam debetsedel.

I andra fall än i första stycket sägs skall preliminär skatt eller ovannämn- da uppgift upptagas å särskild debetsedel samt slutlig och kvarstående skatt å särskild debetsedel. Härvid skall å debetsedel, som upptager nyssnämnda uppgift, angivas, huruvida skattskyldig påförts kvarstående skatt i kom- mun, där han mantalskrivits för taxeringsåret.

Har skattskyldig att utgöra både preliminär A-skatt och preliminär C-skatt, skall särskild debetsedel utfärdas för vartdera slaget av skatt. Härvid skall hela den slutliga och kvarstående skatten upptagas å en debetsedel. I fall, som i första stycket sägs, skola sistnämnda skatter upptagas å samma de- betsedel som den preliminära C-skatten.

Tillkommande skatt skall upptagas å särskild debetsedel.

42 %.

Debetsedel, upptagande i 29 % omförmäld uppgift, debetsedel å preliminär C-skatt samt debetsedel å enbart slutlig och kvarstående skatt skola med till- hörande skatteanvisningar och, då fråga är om förstnämnda debetsedel, jäm- te skattetabell senast den 18 december året näst före inkomståret med pos- ten utan kostnad för den skattskyldige tillställas denne under adress, som är angiven i mantalslängden eller befolkningsregistret eller anmälts till den 10- kala skattemyndigheten, dock att debetsedel, som avser sjöman, inskriven vid sjömanshus, skall avsändas senast den 15 november förstnämnda är.

Tillträder skattskyldig, som tidigare icke haft anställning hos arbetsgivare, vilken varit skyldig att verkställa löneavdrag, varom i 46 & förmäles, för gäl- dande av preliminär A-skatt, under inkomståret sådan anställning, skall den skattskyldige ofördröjligen hos vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan härom. Denna har att under i anmälningen uppgiven eller eljest känd adress till den skattskyldige skyndsamt översända debetsedel jämte till- hörande skatteanvisningar och skattetabell.

%

43 å.

Debetsedel, upptagande preliminär B-skatt, skall jämte tillhörande skatte- anvisningar i den ordning, som i 42 & sägs, översändas till skattskyldig senast den 25 januari näst för-e ingången av vederbörligt uppbördsår.

Debetsedel å skatt, som grundar sig på preliminär taxering, verkställd under inkomståret, samt debetsedel å tillkommande skatt skola med till- hörande skatteanvisningar skyndsamt översändas till skattskyldig.

44 å.

Därest skattskyldig, som icke senast den 23 december året näst före in- komståret erhållit i 42 & första stycket omförmäld debetsedel, hos veder- börande lokala skattemyndighet gör anmälan härom, åligger det denna att, om debetsedel bort utfärdas, under i anmälningen uppgiven eller eljest känd adress ofördröjligen översända sådan till den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast den 28 december förstnämnda är.

Vad i första stycket stadgas skall hava motsvarande tillämpning för det fall, att skattskyldig icke erhållit debetsedel, som i 43 & första stycket sägs, senast den 30 januari näst före ingången av vederbörligt uppbördsår. An- mälan bör i detta fall göras senast den 4 februari under uppbördsåret.

45 %.

Utfärdas under inkomståret debetsedel med uppgift, 80111 i 29 % sägs, för skattskyldig, som haft att erlägga preliminär B-skatt, skall sådan skatt icke utgå längre än till och med uppbördsterminen i den månad, under vilken löneavdrag, varom i 46 & förmäles, börjat verkställas.

Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt.

46 &.

Arbetsgivare eller annan, som utbetalar kontant belopp (arbetsgivare), vil- ket för mottagaren (arbetstagare) utgör i 3 5 andra stycket omförmäld in- komst av tjänst ( län:), är skyldig att å nämnda belopp verkställla avdrag ( löneavdrag) med vad mottagaren har att erlägga såsom preliminär skatt.

Har arbetstagaren att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun, där han mantalsskrivits för taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid ut- betalning av belopp, som i första stycket sägs, verkställa avdrag jämväl för gäldande av sådan skatt, dock att dylik skyldighet icke föreligger i fråga om kvarstående skatt, som omförmäles i 41 % tredje stycket. Arbetsgivaren skall vid varje utbetalningstillfälle under en månad av-draga belopp, motsvarande så stor del av den under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatten, som med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen under förstnämn- da månad belöper å utbetalningstillfället, dock att belopp, som skall avdra- gas vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall avrundas till närmast

lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första utbetalnings- tillfället.

Löneavdrag skall ske endast under förutsättning, att arbetsanställningen va- rat minst en vecka.

Har lokal skattemyndighet meddelat förordnande, som i 3 & fjärde stycket avses, skall myndigheten tillika- föreskriva, huruvida löneavdrag skall verk- ; ställas för gäldande av skattskyldig påförda skatter. Skall löneavdrag ske, , skall den preliminära skatten fördelas å utbetalningstillfällena på sätt ovan sagts i fråga om kvarstående skatt.

I fall, som i nästföregående stycke sägs, skall löneavdrag icke verkställas å lön, vilken utbetalas till person, som är i konkurs, eller till konkursbo.

47 5.

Då löneavdrag skall verkställas, skall arbetstagare senast den 27 december ? året näst före inkomståret eller i fall, som i 42 å andra stycket sägs, oför- dröjligen efter det han erhållit debetsedel överlämna denna till arbetsgi- varen.

Tillträder arbetstagaren ny anställning, skall debetsedeln överlämnas till den nye arbetsgivaren ofördröjligen efter det anställningen tillträtts.

Har debetsedel, avseende preliminär skatt, i fall, då så bort ske, icke över- lämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas med tjugufem procent

av belopp, som utbetalas vid varje avlöningstillfälle. Det avdragna beloppet , avrundas till närmast lägre hela krontal.

Därest arbetstagaren i ovannämnda fall icke senast fem dagar efter an- ställnings början till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å kvarstående skatt, har denne att ofördröjligen hos den lokala skattemyndigheten i orten göra anmälan härom. Därest denna haft att utfärda debetsedel, skall myndighe- ten skyndsamt utfärda ny debetsedel och översända densamma till arbets- givaren. I annat fall har myndigheten att skyndsamt lämna meddelande till vederbörande lokala skattemyndighet, som har att förfara på sätt nyss sagts. Ny debetsedel bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången av den månad, under vilken vederbörlig uppbördstermin infaller.

48 &.

Vill arbetstagare, att löneavdrag för gäldande av preliminär A-skatt skall under inkomståret eller viss del därav verkställas med större belopp, än som skulle ske enligt bestämmelserna här ovan, och gör han anmälan härom hos arbetsgivaren senast en vecka före visst avlöningstillfälle, är denne skyldig att från och med nämnda avlöningstillfälle verkställa det begärda löneavdra- get under den angivna tiden.

49 g.

Är icke utbetald lön av den storlek, att dårå verkställt löneavdrag motsva- rar för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående skatt, som be- *

löper å utbetalningstillfället, skall genom löneavdraget innehållet belopp an- ses avse i första hand kvarstående skatt.

Kan icke å lön vid visst utbetalningstillfälle under en månad verkställas löneavdrag med belopp, som motsvarar å utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare under samma månad infallande u'tbetalningstillfåille avdragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förslå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. Kan så icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgiva- ren felande belopp senast den 10 i sistnämnda månad, skola de innehållna beloppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 15 i samma månad. _. Därest arbetstagaren inom sistnämnda tid erlagt felande belopp jämte i 62 %

omförmäld avgift, skall arbetsgivaren i den ordning, som i nämnda paragraf sägs, inbetala skattebeloppet och vederbörlig avgift. Erlägges icke felande belopp jämte omförmälda avgift inom nyss angiven tid, har arbetsgivaren att skyndsamt på sätt i 63 å andra stycket sägs inbetala innestående belopp tilll vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad.

Har i fall, som i 46 & fjärde stycket sägs, genom löneavdrag jämlikt 47 å

, tredje stycket under en månad innehållits större belopp, än som enligt ar-

betsgivaren senare tillhandakommen debetsedel skall under närmast följande ' uppbördstermin inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhan-

dahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits.

50 å.

Arbetstagare äger rätt att taga del av för honom utfärdad debetsedel, som förvaras hos arbetsgivaren.

51 %.

Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, då arbetstagare tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall arbets- givaren till arbetstagaren återställa debetsedeln. -

Innestår, då arbetstagare slutar anställning, hos arbetsgivaren innehållet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördster— min förfallande kvarstående skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tillhanda- hållas arbetstagaren.

52 %.

Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sin skyl- dighet enligt bestämmelserna i 46—51 åå.

Det åligger lokal skattemyndighet att med hjälp av exekutionsbiträden inom myndighetens tjänstgöringsområde biträda länsstyrelsen vid fullgöran- det av ovannämnda övervakning.

Lokal skattemyndighet skall därjämte på begäran av arbetsgivare eller arbetstagare lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa löneavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 46—51 åå.

Med lokal skattemyndighet avses i tredje stycket dylik myndighet å den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön» utbetalas.

Jämkning av preliminär skatt.

53 %.

Jämkning av preliminär skatt skall, under i tredje stycket angiven förut- sättning, äga rum under inkomståret,

1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, var- till hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret;

2) därest skattskyldig eller, om han avlidit, hans dödsbo gör sannolikt, att nämnda skatt till följd av ändring i inkomsten eller rätt att vid taxering åt- njuta andra avdrag, frånsett ortsavdrag, än sådana, som vid beräkning av skatten beaktats, kommer att avvika från den slutliga skatten; eller

3) därest skattskyldig visar, att hans skatteförmåga blivit väsentligen ned— satt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet.

Erhåller lokal skattemyndighet annorledes än ovan sägs kännedom om att fall, som under 2) sägs, sannolikt kommer att vara för handen eller att under 3) angivna förhållanden föreligga, skall myndigheten, under i nästföljande stycke angiven förutsättning, under inkomståret vidtaga den jämkning av preliminär skatt, sem finnes därav böra föranledas. Innan dylik jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt. )

Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall jämkning i ) preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skat- ) ten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten. dock * minst tjugufem kronor.

Erhåller lokal skattemyndighet efter anmälan av skattskyldig eller eljest vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debet- sedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må erfordras.

Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt icke vi- dare skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga såsom slutlig skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tjugufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å de- ) bitering av den slutliga skatt—en. Äro särskilda omständigheter för handen, må lokal skattemyndighet besluta om återbetalning av preliminär skatt, även om ) den inbetalda preliminärskatten icke på sätt nyss sagts överstiger den beräk- ) nade slutliga skatten. )

Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående j stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl ; under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före ut- gången av april månad förstnämnda är.

Beslut om jämkning i preliminär skatt meddelas av lokal skattemyndighet beträffande de skattskyldiga, åt vilka myndigheten för inkomståret utfärdat debetsedel, avseende preliminär skatt.

Är skattskyldig bosatt utom den lokala skattemyndighets tjänstgöringsom- råde, som i första stycket sägs, må ansökan om jämkning i preliminär skatt ingivas till den lokala skattemyndigheten å bosättningsorten. Denna har att, sedan erforderlig utredning i ärendet införskaffats, översända ansökningen till i första stycket omförmäld myndighet.

Innebär beslut om jämkning, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än det, som tidigare utfärdad debetsedel utvisar, skall ny debetsedel utfär— das, upptagande den ändrade skatten.

Sker jämkning i preliminär skatt, vilken beräknas enligt skattetabell, av anledning, som i 53 å första stycket under 1) sägs, skall å skattskyldigs de- betsedel angivas, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som med hänsyn till det ändrade civilståndet eller barnantalet skall tillämpas vid skat- tens beräkning. Vixdtages jämkning i- nämnda preliminära skatt av annan an— ledning, än nyss sagts, skall i beslutet därom angivas, att den inkomst, varå skatten beräknas, skalll nedsättas med viss del eller att skatt skall utgå med visst belopp vid varje avlöningstillfälle.

Vid jämkning i preliminär skatt, vilken utgår med i 7 % omförmäld pro- centsats, skall å skattskyldigs debetsedel angivas, med vilken procentsats den ändrade skatten skall utgöras.

Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständig— heter till annat föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio dagar samt beträffande aiman inkomst senast inom tjugu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Beslutet jämte, i förekommande fall, den nya eller ändrade debetsedeln skall skyndsamt till- ställas vederbörande skattskyldig utan kostnad för denne. Beslut, som avses i 53 & femte och sjätte styckena, ävensom annat beslut, vilket meddelats av lokal skattemyndighet på landet, skall därjämte tillställas länsstyrelsen.

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkställas, har att ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning jämte, i förekommande fall, utfärdad ny eller ändrad debetsedel. Dylikt beslut skall av arbetsgivaren iakttagas med början vid det avlöningstillfälle, som infaller närmast, dock tidigast en vecka, efter det att beslutet överlämnats till arbets- givaren.

55 5.

Har i fall, som i 46 % fjärde stycket sägs, genom löneavdrag under en må— nad innehållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits.

Anstånd med inbetalning av skatt.

56 5.

Skattskyldig, vilkens skattebetalningsförmåga på grund av tillfällig arbets— löshet, sjukdom eller annan liknande orsak blivit nedsatt, må beviljas an- stånd med erläggande av kvarstående eller tillkommande skatt, som förfaller till betalning under högst tre av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må bestämmas att gälla längst sex månader efter det beslutet därom meddelats.

57 5.

Gör skattskyldig sannolikt, att han taxerats för samma fastighet, inkomst, förmögenhet eller avverkat virke å mera än en ort, och har han anfört besvär över endera av taxeringarna, må den skattskyldige beviljas anstånd med be- talning av det lägre av de skattebelopp, som påförts på grund av taxering— a'rna, eller, om skattebeloppen äro lika stora, med ettdera beloppet, intill dess prövningsnämnden eller, om besvär anförts direkt hos kammarrätten, denna meddelat beslut i anledning av besvären. '

58 &.

Anstånd, som i 56 och 57 åå avses, beviljas efter ansökan av skattskyldig av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å den skatt, vilken anståndet avser.

Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kost— nad för denne; på landet skall beslutet därjämte tillställas vederbörande läns- styrelse. I övrigt skola bestämmelserna i 54 & sista stycket och 55 & äga mot- svarande tillämpning i fråga om anstånd, som i 56 % avses.

Om anståndet skall anteckning verkställas å uppbördskort och i restlängd, varom i 64 & förmäles. Har restlängd överlämnats till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skyndsamt underrätta denna om anståndet.

59 %.

Sedan meddelande om anstånd inkommit till utmätningsmannen, mä den av anståndet omfattade skatten icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för skatten.

Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall dock den skattskyldige erlägga i 65 & stadgad restavgift å dbn del av skatten, som då återstod ogulden

Uppbörd av skatt.

60 %. Uppbörd av skatt verkställes genom postverkets försorg samt av de pen- uinginrättningar, med vilka Kungl. Maj:t därom träffat avtal.

61 %.

Skatt, som förfaller till betalning under viss uppbördstermin, skall under samma termin inbetalas å fast postanstalt inom riket eller i sådan penning— inrättning, med vilken Kungl. Maj:t träffat avtal om förrättande av upp- börd. Inbetalning sker kostnadsfritt. Därvid skall den för vederbörande skattskyldig utfärdade debetsedeln jämte för uppbördsterminen avsedd skat- teanvisning företes. För skattskyldig, som har att vidkännas löneavdrag, skall arbetsgivaren ombesörja inbetalningen. Då arbetsgivare har att inbetala pre- liminär A-skatt för arbetstagare, skall arbetsgivaren å skatteanvisningen hava ifyllt beloppet av sådan skatt samt, i förekommande fall, summan av denna och den kvarstående skatten. Skall enligt utfärdad debetsedel skatt erläggas under mera än en termin, må, om därför avsedda skatteanvisningar företes, under en termin inbetalas jämväl den del av skatten, som förfaller till betalning under den eller de närmast följande terminerna.

Arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare må, efter tillstånd av läns- styrelsen i länet, för arbetstagarna inbetala under uppbördstermin förfal- lande skatt sålunda, att till postkontoret i residensstaden i länet eller till i första stycket omförmäld penninginrättning översändes det sammanlagda skattebeloppet jämte för uppbördsterminen avsedda skatteanvisningar och summerad förteckning över de olika skattebeloppen. För att sådan inbetal- ning skall anses verkställd un—der uppbördsterminen, skall försändelsen hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag.

Tillstånd, som i nästföregående stycke sägs, lämnas tills vidare men må när som helst återkallas.

Inbetalning av skatt under uppbördstermin må ock kunna fullgöras så- lunda, att skattebelopp medelst girering överföres till postgirokontorets skatte- avdelning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbörds- terminen, skall girokort jämte debetsedel eller debetsedlar med därtill hö- rande skatteanvisningar eller, då inbetalning verkställes av arbetsgivare, som i andra stycket sägs, girokort jämte skatteanvisningar och i nämnda stycke angiven förteckning hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag.

Kontant inbetalning av skatt hör såvitt möjligt ske med jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas postremissväxel, utfärdad av riks- banken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente, samt ställd till eller överlåten å postverket eller vederbörande penninginrättning.

Har vid inbetalning av skatt debetsedel överlämnats till postanstalt, pen- ninginrättning, postkontor eller postgirokontorets skatteavdelning, har ve-

del-hörande tjänsteman. att frånskilja och behålla skatteanvisning, enligt vil- ken betalning erlagts, samt att till den, som verkställt inbetalningen, åter- ställa debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvis- ningar å densamma. Har inbetalning verkställts samtidigt enligt minst tio debetsedlar, må i stället vid inbetalningen lämnas interimskvitto, upptagande namn och, om så erfordras, adress å den, som verkställt inbetalningen, samt debetsedlarnas antal och sammanlagda belopp. Snarast därefter skola debet- sedlarna, kvitterade och avstämplade, mot återbekommande av interims- kvittot återställas till den, som verkställt inbetalningen.

Har arbetsgivare, som i andra stycket sägs, inbetalt skatt för arbetstagare, skall postkontor, penninginrättning eller postgirokontorets skatteavdelning i vederbörlig ordning meddela kvitto å det inbetalda beloppet. Arbetsgivaren har därefter att låta förse arbetstagarens debetsedel med kvitto i överensstäm- melse med anvisningar å debetsedeln.

Kvitto, meddelat i annan ordning än i överensstämmelse med anvisning- arna å debetsedeln, gäller icke mot statsverket.

62 5.

Har skattskyldig försummat att under uppbördstermin inbetala därunder förfallande skatt, äger han att senast den 17 i den månad, under vilken ter- minen infallit, å postanstalt erlägga skatten, därvid han tillika skall gälda särskild avgift, utgörande för skattebelopp om

högst 20 kronor ............ 20 öre över 20 men icke över 50 » ............ 50 » >> 50 » » » 100 >> ............ 1 krona samt

över 100 kronor ytterligare 1 krona för varje påbörjat hundratal kronor.

Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall vederböran- de tjänsteman förfara på sätt i 61 & sjätte stycket sägs samt därjämte förse vederbörlig skatteanvisning med frimärke till belopp, varmed avgift jäm- likt bestämmelsen i första stycket skall utgå.

63 &.

Postanstalt må icke under annan tid eller i annan ordning än i 61 eller 62 % sägs samt postgirokontorets skatteavdelning och penninginrättning, med vil— ken avtal träffats om förrättande av upphörd, icke under annan tid eller i an— nan ordning än i 61 & angives mottaga skattebelopp, som under viss upp- bördstermin förfallit till betalning eller eljest då fått erläggas. Ej heller må skattebelopp mottagas, som icke motsvarar vad vid den eller de uppbörds- terminer, inbetalningen avser, förfaller till betalning.

Erlägges under uppbördstermin förfallande skatt helt eller delvis efter ut- gången av den i 62 & angivna tiden men innan åtgärd för indrivning av skatten vidtagits mot vederbörande, skall skatten inbetalas till särskilt postgirokonto för vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad medelst inbetalningskort eller girokort, varå angivas skattskyldigs namn och man—

talsskrivningsadress samt debetsedels nummer. Har efter utgången av om- förmälda tid skatt insänts till postkontor, penninginrättning eller postgiro- kontorets skatteavdelning, skall postkontoret, inrättningen eller skatteavdel- ningen i den ordning nyss sagts översända skattebeloppet till länsstyrelse el- ler lokal skattemyndighet i stad. Vid inbetalning av skatt efter utgången av tid, som i 62 å sägs, skall jämväl erläggas i 65 å omförmäld avgift.

Skatt, som enligt 47 å tredje stycket innehållits genom löneavdrag, skall under vederbörlig uppbördstermin inbetalas i den ordning, som i nästföre- gående stycke sägs.

64 å.

Penninginrättning, med vilken avtal träffats om förrättande av upphörd, skall dag för dag till postkontoret i residensstaden i länet översända dels inbetalda skattebelopp, dels ock motsvarande skatteanvisningar, försedda ; med anteckning eller påstämpling, att beloppen inbetalats till inrättningen, jämte över desamma upprättad förteckning i två exemplar. Det ena exempla- '. ret av förteckningen, försett med kvitto av vederbörande tjänsteman å post- ' kontoret, skall återställas till penninginrättningen.

Postgirokontorets skatteavdelning har att efter utgången av uppbördster— min skyndsamt till postkontoret i vederbörlig residensstad översända till skatteavdelningen inom föreskriven tid inkomna skattebelopp och skatte- anvisningar.

I den mån skattebelopp och skatteanvisningar rörande inbetald skatt in- komma till postkontoret i residensstad, har kontoret att dag för dag dels till postkontoret i residensstad i annat län översända skattebelopp och skatte— anvisningar, som avse skattskyldiga i nämnda län, dels ock i riksbanken å statsverkets checkräkning för länsstyrelsens i länet räkning insätta beloppet av inbetald skatt, avseende skattskyldiga inom länet, därvid särskilt skall an- givas beloppet av skatt, som avser skattskyldiga i stad. Riksbanken skall lämna lokal skattemyndighet i staden uppgift å sistnämnda belopp.

Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördstermin för landet och, därest residensstaden icke tillhör fögderi, jämväl för staden göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort, som överlämnats till postkon- toret, samt att särskilt för varje kommun eller del av kommun upprätta i tre exemplar förteckning över debiterad skatt, vilken förfallit till betalning un- * der ifrågavarande uppbördstermin men icke erlagts i tid och ordning, som i 61 och 62 åå sägs (restlängd). Restlängden skall översändas till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i residensstaden senast den 5 i månaden näst efter den, under vilken ifrågavarande uppbördstermin infallit.

Därest Kungl. Maj:t så förordna-r, skall jämväl postkontor i annan stad, som icke tillhör fögderi, än residensstad på sätt i nästföregående stycke sägs göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt upprätta restlängd, såvitt angår skattskyldiga i förstnämnda stad.

Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördstermin till den lokala skattemyndigheten i annan fögderi icke tillhörand'estad än resi-

densstaden, beträffande vilken icke meddelats i nästföregående stycke om- förmält förordnande, skyndsamt avlämna de skatteanvisningar, som avse skatt- skyldiga i staden. Skatteanvisningarna skola vara ordnade i nummerföljd samt åtföljda av förteckning i två exemplar, upptagande skatteanvisningar- nas nummer och belopp. Det ena exemplaret av förteckningen, försett med den lokala skattemyndighetens kvitto, skall återställas till postkontoret. Den lokala skattemyndigheten har därefter att göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt att i ovan omförmäld ordning upprätta restlängd. Skatteanvisningarna skola av den lokala skattemyndigheten senast inom fyra månader efter uppbördsterminens utgång återsändas till postkontoret.

Indrivning av resterande skatt.

65 å.

Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 61 och 62 åå sägs, åligger med det undantag, som i andra stycket sägs, att erlägga restavgift, beräknad efter fyra öre för varje full krona av den så— lunda icke erlagda skattens slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre.

Har skattskyldig, som innehar anställning å fartyg, till följd av dettas resa i utrikes farvatten icke kunnat inbetala under uppbördstermin förfallande skatt i tid och ordning, som i 61 och 62 åå sägs, men inbetalar han skatten senast sex månader efter uppbördsterminens utgång i den ordning, som i 63 å andra stycket omförmäles, skall restavgift icke utgå å ifrågavarande skattebelopp.

66 å.

Länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skall så snart ske kan och senast inom fyra veckor efter utgången av uppbördstermin överlämna två exemplar av restlängd till vederbörande utmätningsman för resternas indriv- ning. U'tmätningsmannen skall så snart ske kan till vederbörande exekutions- biträde överlämna ett av de honom tillställda exemplaren.

67 å.

Innan restlängd översändes till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad med ledning av befolkningsregistret undersöka, huruvida skattskyldig, som icke i behörig ordning erlagt sin skatt, avflyttat till annan fastighet inom kommunen eller till annan kommun eller huruvida skattskyldig, som är arbetstagare, erhållit anställning hos annan arbetsgivare, än som finnes angiven å vederbörligt uppbördskort. I förekommande fall skall i restlängden antecknas, vad sålunda eller eljest må vara av betydelse för skattens indrivande.

68 å. Skall indrivning av skatt äga rum, åligger det vederbörande utmätnings- man att verkställa indrivningen och för sådant ändamål förrätta utmätning eller bevilja införsel.

Utmätningsman må åt exekutionsbiträde uppdraga att verkställa indriv- ning av skatt samt att för sådant ändamål förrätta utmätning av lös egen- dom eller, där förordnande jämlikt 21 å 8) lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta meddelats, bevilja införsel.

Utmätningsman eller exekutionsbiträde må, innan han vidtager indriv- ningsåtgärd som ovan sägs, genom tjänstebrev anmana den skattskyldige att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Då exekutiousbiträde förrättat utmätning, skall det vid utmätningen förda protokollet av honom genast insändas till den utmätningsman, av vilken han erhållit uppdraget att verkställa utmätningen, och åligger det utmätnings- mannen att med ärendet vidare lagligen förfara.

Av exekutionsbiträde indrivna medel skola till utmätningsmannen redo- visas i den ordning, som därför finnes särskilt stadgad.

69 å.

1 mom. Vad i 6 å utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman är ock gällande med avseende å den, som på grund av denna förordning förrät— tar utmätning.

2 mom. Vid utmätning enligt denna förordning skola, med de förbehåll som i 3 mom. sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om verkställighet av utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egen— doms försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning influ- tit, samt om klagan över utmätningsmans förfarande.

3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning enligt denna förordning.

Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att sådan underrättelse, varom i 59 och 60 åå utsökningslagen sägs, blivit honom med- delad. Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som finnes å annan ort än där han har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte ' uppgift om förrättningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton

dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits ' i restlängden eller eljest kan av utmätningsmannen utrönas. Återkommer

brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta över- ; exekutor vid insändandet av protokoll över utmätningen; och åligger det i

sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försälj- ' ning vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens

vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åt- : gärder och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, om vistelse-

orten därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämna gäldenären underrättelse om utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny ägare, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans underrättande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas förre ägaren.

4 mom. Beträffande införsel för skatt skall iakttagas vad som är stadgat i 21 å lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.

70 å.

Framgår av restlängden, att skattskyldig vistas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verkställas inom annat utmätningsmansdi- strikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet, därest icke honom veterligen annan inom samma distrikt än den skattskyldige är pliktig att ansvara för skatt-en eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes, att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet begära hand- räckning för skattens uttagande. Därvid skall överlämnas fullständigt rest- längd-sutdrag, försett med uppgift om ovannämnda i restlängden antecknade förhållanden samt med intyg, att skatten icke kunnat inom distriktet uttagas.

71 5.

Kan skattskyldig, som ej behörigen erlagt sin skatt, icke anträffas inom den kommun, där skatten blivit honom påförd, åligger utmätningsmannen, därest icke honom veterligen annan inom distriktet än den skattskyldige är pliktig att ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes, att ofördröjligen med ledning av det hos honom befintliga anställ- ningsregistret eller genom införskaffande av upplysningar ur befolkningsre— gistret hos länsstyrelsen noga undersöka, å vilken ort den skattskyldige eller annan, som år pliktig att ansvara för skatten, må kunna anträffas.

Undersökningen skall bedrivas skyndsamt och bör vara slutförd senast en månad efter det restlängd kommit utmätningsmannen tillhanda.

Framgår av undersökningen eller annorledes, att skattskyldig må kunna anträffas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verkstäl- las inom annat utmätningsmansdistrikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet begära handräckning för skattens uttagande. Därvid skall överlämnas fullständigt restlängdsutdrag, försett med intyg, att den skattskyldige blivit inom distrik- tet förgäves eftersökt samt att skatten där icke kunnat uttagas, ävensom med uppgift om vad vid undersökningen framkommit röran-de vederbörandes vis- telseort och, i förekommande fall, anställning eller andra omständigheter,

o

som kunna föranleda till antagande att skatten kan uttagas a annan ort.

72 5.

Kan skattskyldig enligt behöriga intyg icke anträffas å handräcknings— orten, skall utmätningsmannen därstädes verkställa sådan utredning, som i 71 å omförmäles, samt därefter till den utmätningsman, som begärt hand- räckningen, återsända restlängdsutdrag i ärendet, försett med intyg om vad vid ifrågavarande utredning framkommit.

65 73 å.

Det åligger utmätningsman, hos vilken handräckning begärts, att intill dess slutredovisning avgivits, senast den 20 i varje månad över postgiro till sökanden redovisa ditlills influtna medel samt i övrigt så skyndsamt om- besörja handräckningen, att slutredovisning, såvitt på honom beror, kommer den, som påkallat åtgärden, tillhanda senast inom sex månader efter det ut- mätningsmannen emottagit framställningen Om handräckning.

74 å.

1 mom. Därest skattskyldig, som häftar lör restförd skatt, enligt vunnen upplysning vistas ä känd ort utom riket och skatten vid undersökning inom riket icke kunnat uttagas, skall, där ej 2 mom. till annat föranleder, utmät- ningsmannen, då beloppet av skatten överstiger femtio kronor, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt ske kan vidtager åtgärd, för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning eller konsulat erhåller an- maning att till beskickningen eller konsulatet erlägga skatten. f 2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommelse, på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för indrivning ' av skatt, skall det åligga utmätningsmannen att, om skatten ej kunnat utta- Å gas här i riket men anledning föreligger antaga, att den skall kunna indrivas , genom handräckning i den främmande staten, vidtaga de åtgärder, som en- ligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan handräckning.

75 å.

Finner länsstyrelsen sådana omständigheter före—ligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som i 78 å tredje stycket avses, bör försättas i konkurs här i riket för utfående av skatt, skall länsstyrelsen förordna, att framställning därom skall göras; dock att, då skattebelopp, för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren samtidigt häftar, understiger etthundra kronor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet synnerliga skäl därtill äro.

76 å.

Utmätningsman på landet skall å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen och utmätningsman i stad den 15 i varje månad till den lokala skattemyndigheten i staden insända uppgift, upptagande specifikt de skatteposter, beträffande vilka efter avgivandet av nästföregå— ende uppgift indrivningen slutförts till följd av verkställd inbetalning eller meddelat beslut om avkortning eller avskrivning. Uppgiften skall dock icke upptaga skatt, som på grund av handräckning skall slutligen redovisas till an— nan än länsstyrelsen.

Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje må- nads utgång till länsstyrelsen insända uppgift, som i första stycket sägs, dock att däri upptagen skatt skall angivas summariskt.

Samtidigt med att uppgift enligt första eller andra stycket insändes, skall till vederbörande myndighets postgirokonto gireras enligt uppgiften influten skatt.

77 &.

Rik-sräkenskapsverket äger att, i den mån så påkallas, meddela särskilda föreskrifter i fråga om redovisning av medel, som influtit efter indrivning. *

Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd.

78 å. ?

Överstiger debiterad preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall det överskjutande beloppet, i den mån detsamma är oguldet, avkortas.

Föreligger beträffande slutligt påförd pensionsavgift sådant skäl till upp- hävande av avgiftspåföringen, som avses i 15 å tredje stycket lagen om folkpensionering, skall avgiften avkortas.

Befinnes arbetsgivare, som till gäldande av skatt verkställt avdrag å lön jämlikt denna förordning eller lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlö- ning, pension eller livränta, sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av innehållet belopp, är den skattskyldige fri från skyldighet att erlägga motsvarande debiterade preliminära eller kvarstående skatt och skall denna i följd härav avkortas. I samband härmed skall beloppet uppföras såsom fordran för statsverket hos arbetsgivaren.

I övrigt skall avkortning av debiterad skatt äga rum, då genom oriktig debitering slutlig skatt påförts skattskyldig dubbelt eller med för högt belopp eller påförts annan person än som vederbort; skolande i sistnämnda fall, såframt icke den rätteligen skattskyldige på grund av stadgandet i 88 å är från betalningsskyldighet fri, i sammanhang med be- slut om avkortning förordnas om det avkortade beloppets uttagande hos denne;

då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsatt taxering; samt

då genom beslut om jämkning debiterad preliminär skatt nedsatts.

79 g.

Avskrivning av debiterad skatt må äga rum, 1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till skattens gäl- dande och i-nförsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke må ske för skatt, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts, att betalning för skatten icke kunnat erhållas ur egendomen;

2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplys- ningar antagits uppehålla sig;

3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och minst två år förflutit från det åtgärd av beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndig- het vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit;

4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda skatten ej kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet; samt

5) då beloppet av den skatt, för vilken till utlandet avflyttad eller därstä— des eljest bosatt skattskyldig häftar, icke överstiger femtio kronor.

Avskrivning av preliminär skatt må icke äga rum förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående skatt må icke äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av anledning, som under 2) sägs, må ske tidigast två år efter det att bevis om sådant hinder, som där avses, först utfärdats.

Då arbetsgivaren jämlikt 94 å är ansvarig för arbetstagares skatt, må av- skrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av an- ledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

80 å.

Beträffande skatt, som ifrågasättes till avskrivning på grund av att den skattskyldige icke äger tillgång till dess gäldande eller vistas å okänd ort, skola vederbörliga hindersbevis granskas, i stad, som icke tillhör fögderi, ,! av den lokala skattemyndigheten och drätselkammaren, i annan stad av 3 drätselkammaren samt på landet av kommunalnämnden. Sådan granskning tmå i stället för av drätselkammare eller kommunalnämnd verkställas av lden ledamot eller de ledamöter av drätselkammaren eller nämnden, som 1 därtill utses. Om granskningen och vad därvid förekommit skall den, som verkställt densamma, teckna intyg å hindersbevisen eller en förteckning över l desamma. Granskning, som i första stycket sägs, erfordras icke beträffande skatt, i för vars uttagande handräckning enligt 70 eller 71 å begärts.

|

81 å.

( Utmätningsman på landet skall under månaderna februari, juni och okto— , ber senast å fjortonde söckendagen i månaden hos länsstyrelsen och utmät— ningsman i stad under samma månader senast å femte söckendagen i måna- ) den hos den lokala skattemyndigheten till avkortning eller avskrivning an- mäla skattskyldig påförd skatt, vilken enligt då tillgängliga intyg eller andra , handlingar må avkortas eller avskrivas. Vid sådan anmälan skall-fogas längd ' över samtliga till avkortning eller avskrivning ifrågakommande poster samt bevis om de förhållanden, på vilka anmälningen grundas; i förekommande fall skall vid längden fogas jämväl intyg, varom förmäles i 80 å. Sedan den lokala skattemyndigheten granskat de enligt första stycket dit inkomna handlingarna, har myndigheten att senast å fjortonde söckendagen

i den månad, under vilken handlingarna inkommit, till länsstyrelsen över— sända desamma tillika med bevis om granskningen.

Lokal skattemyndighet i stad har att är tredje söckendagen före varje må- nads utgång till länsstyrelsen insända längd över sådan skattskyldig påförd preliminär skatt, som till följd av meddelat beslut om jämkning skall av- kortas. 82 å.

Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av skatt i och, där stadgade förutsättningar härför föreligga, förordna om skattens avkortning eller avskrivning. Saknas i något fall erforderlig utredning, skall, . intill dess sådan vunnits, med prövningen av avkortnings- eller avskrivnings- frågan i denna del anstå.

Beslut rörande avkortning eller avskrivning skall meddelas senast den 20 i månaden näst efter den, då anmälan härom inkommit till länsstyrelsen. Om beslutet skall vederbörande utmätningsman på landet eller lokal skattemyn- dighet i stad ofördröjligen underrättas.

83 å. Över skatt, som avkortas före upprättandet av restlängd, skall länsstyrel- sen upprätta särskild avkortningslä-ngd med angivande tillika av orsaken till avkortningen. 84 å.

1 mom. Har avskrivning av skatt ägt rum, kvarstår likväl den skattskyl— '

diges betalningsskyldighet. I händelse framdeles anledning förekommer till antagande, att obetald skatt kan uttagas, skall denna åter uppföras i räken- skapen, varefter åtgärder ånyo skola vidtagas för dess indrivande och redo- visning.

Det åligger exekutionsbiträde, som erhåller kännedom om att tillgång fin- nes till gäldande av avskriven skatt, att därom ofördröjligen underrätta ve- derbörande utmätningsman. Erhåller utmätningsman sålunda eller annor- ledes kännedom om förhållande, .som nyss sagts, har han att därom under- rätta på landet länsstyrelsen och i stad den lokala skattemyndigheten.

2 mom. Sedan avkortning av skatt medgivits, skola åtgärder för skattens indrivning icke vidare äga rum. Skulle emellertid avkortad skatt frivilligt erläggas, skall den i räkenskapen ånyo uppföras och behörigen redovisas.

85 å. Före den 15 januari varje år skall vederbörande utmätningsman på landet till länsstyrelsen och i stad till den lokala skattemyndigheten insända balans- längd över all vid nästföregående års utgång oredovisad skatt. Balanslängden, som bör åtföljas av intyg om hinder, som mött för indriv- ningen eller verkställigheten, skall upptaga: a) specifikt den skatt, som beror på sökt handräckning, med uppgift för en var skattskyldig om den eller de utmätningsmän, hos vilka handräck- ning blivit sökt, och dagen för varje sådan åtgärd; samt

b) likaledes specifikt all övrig skatt, vilken är beroende på åtgärd inom distriktet, med noggrann uppgift om de åtgärder, som vidtagits, och om det hinder, som mött för indrivningen.

I balanslängden må skatt, som restförts under senast tilländalupna år, upp- tagas summariskt.

Sedan den lokala .skattemyndigheten granskat den enligt första stycket dit inkomna balanslängden, har myndigheten att före utgången av januari månad samma år till länsstyrelsen översända densamma tillika med bevis om granskningen.

Restitution av skatt.

86 &.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall länsstyrelsen i det län, där den preliminära skatten debiterats, utan kostnad för skattskyldig till denne återbetala det överskjutande beloppet.

Det åligger lokal skattemyndighet i stad att skyndsamt till länsstyrelsen översända förteckning, upptagande skattskyldiga, vilka enligt första stycket *" äro berättigade återbekomma skatt, samt beloppet av sådan skatt.

Sedan beslut, som i 53 & femte och sjätte styckena avses, inkommit till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala det belopp, som han enligt beslutet äger återbekomma.

2 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debite- ring funnit, att anledning föreligger till antagande, att slutlig eller tillkom- mande skatt blivit någon påförd obehörigen eller till för högt belopp, skall ämbetsverket underrätta vederbörande länsstyrelse härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, därest vederbörande finnes hava erlagt skatt obehörigen eller med för högt belopp, till honom återbetala vad som för mycket erlagts. Finner länsstyrel- sen eljest att förhållande, som nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen lika- ledes att återbetala för mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig eller tillkommande skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt.

Därest någon, utan att sådant fall, som i andra stycket sägs, är för handen, hos länsstyrelsen visar, att för samma år mera än en pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering erlagts för honom, skall länsstyrelsen återbetala vad som befinnes erlagt utöver den högsta avgiftens belopp.

3 mom. Skall den, som jämlikt stadgandet i 2 mom. första eller andra stycket berättigats återbekomma skatt, SOm debiterats å en ort för visst år, i stället utgöra skatt, som debiterats eller bör debiteras å annan ort eller för tidigare år, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av beslut i restitutions- ärendet ej gulden, äger den skattskyldige utfå allenast den del av det erlagda beloppet, som överstiger det belopp, vilket han sålunda rätteligen har att ut-

göra. Återstoden av det erlagda beloppet skall gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och i förekommande fall skyndsamt till- ställas länsstyrelsen i det län, inom vilket den ort är belägen, där skatten de- biterats eller bör debiteras.

4 mom. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma erlagt skattebelopp, veterligen för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte dårå belöpande restavgift. Åter- stoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommande fall tillställas annan länsstyrelse på sätt i

l 3 mom. sägs.

87 %.

Envar SOnl jämlikt 86 ä 2 mom. första eller tredje stycket eller efter besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig eller tillkommande skatt, äger vid återbekommande av för mycket erlagt belopp tillika erhålla ränta å det belopp, som utfås, efter fem procent för år.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas: att ränta utgår för skatt, som preliminärt erlagts under vederbörligt upp- bördsår, från utgången av nämnda år samt för annan skatt, därest den er- lagts under förra hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå föl- jande augusti och, därest den erlagts under senare hälften av ett uppbördsår, ; från och med den 1 därpå följande februari; samt ;

att ränta utgår till den dag, då beloppet återbekommes, dock att, då skatt ! återfås efter besvär över taxering eller debitering, ränta ej må utgå för längre ' tid än till dess trettio dagar förflutit efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärs- målet meddelats eller underordnad myndighets beslut däri vunnit laga kraft.

Efterkrav och preskription av skatt.

88 %.

För slutlig eller tillkommande skatt, som befinnes vara från debitering obe- hörigen utesluten eller till för ringa belopp påförd, är den skattskyldige fort- farande ansvarig; dock är han från betalningsskyldighet fri, därest icke krav delgives honom inom tre år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten, om debitering i vederbörlig ordning skett, skolat erläggas, samt i förekommande fall utslag i mål angående vederbörandes betalningsskyldighet är meddelat inom två år, efter det kravet hos honom anställdes.

89 &.

Skatt må icke uttagas senare än fem år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten enligt verkställd debitering skolat erläggas.

Ansvar för debitering, upphörd, indrivning och redovisning av skatt.

90 &.

Häradsskrivare, så ock uppbördskommissarie är ansvarig för den debite- ring, som på honom ankommer. -

Postverket ansvarar för den upphörd av skatt, som äger rum genom verkets försorg.

I stad är uppbördskommissarien ansvarig för indrivningens och redovis— ningens behöriga verkställande.

På landet ansvarar vederbörande utmätningsman för indrivning eller be- l'ordrande till avkortning eller avskrivning av ogulden skatt.

91 å.

] Underlåter lokal skattemyndighet eller på landet utmätningsman att inom föreskriven tid vidtaga åtgärd, som enligt denna förordning ankommer på vederbörande, skall länsstyrelsen, då sådant blivit känt, omedelbart vidtaga de åtgärder, vartill förhållandena kunna föranleda.

Gör utmätningsman i stad sig skyldig till underlåtenhet, varom förmäles i första stycket, skall lokal skattemyndighet i staden förfara på sätt i nämnda stycke stadgas beträffande länsstyrelse.

92 %. Där annan utmätningsman än landsfiskal skulle göra sig skyldig till för- , summelse eller tjänstefel vid indrivning eller redovisning av medel, som han ; uppbär enligt denna förordning, skall vad i gällande instruktion för lands- ; fiskaler för sådant fall är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

93 &.

Arbetsgivare skall, därest han enligt lag är skyldig föra handelsböcker, hava sin bokföring så ordnad, att därav framgå arbetstagares namn, utbetald lön samt löneavdrags belopp.

Det åligger arbetsgivare, som i första stycket sägs, att efter anmaning av vederbörande föredragande i uppbördsårenden hos länsstyrelsen tillhanda- hålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkstäl- landet av löneavdrag.

Kontroll, som i andra stycket avses, skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, vil- kens bokföring är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren det begär och det lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handels— böcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren.

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte arbets- tagaren ansvarig för skatt, vilken löneavdraget skolat avse, till belopp, som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.

Ansvar, som enligt första stycket åvilar arbetsgivare, må allenast göras gällande sålunda att, därest arbetstagaren icke inom föreskriven tid eller senare efter anmaning erlägger ifrågavarande skatt, felande belopp må hos arbetsgivaren uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid arbetsgivaren är skyldig att tillika å beloppet erlägga i 65 & om— förmäld avgift.

Bestrider arbetsgivare skyldighet att svara för arbetstagares skatt, har ut— mätningsmannen att av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta be- sked, huruvida arbetsgivaren är ansvarig för skatten. Denna må icke hos ar- betsgivaren uttagas, därest icke nämnda myndighet funnit arbetsgivaren an- svarig för skatten. Har länsstyrelsen efter besvär av arbetsgivare över lokal skattemyndighets beslut funnit denne icke vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall vederbörande länsstyrelse till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbetstagaren, jämte ränta efter fem procent för år.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall av kvitto, som i 109 & sägs, framgå nämnda förhållande.

95 &.

Arbetsgivare, som på sätt i 94 % sägs utgivit skattebelopp, äger söka be- loppet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren till vederbörande ut- mätningsman insända i 109 & omförmält kvitto, försett med anteckning, som i 94 & fjärde stycket angives.

Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet i samma ord— ning som stadgats i fråga om indrivning av skatt.

965.

Inbetalar icke arbetsgivare, som verkställt löneavdrag, innehållet belopp till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i stad inom föreskriven tid, må beloppet hos honom uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning a'v skatt, därvid det åligger arbetsgivaren att tillika å be— loppet erlägga avgift som i 65 & sägs.

97 &.

Har någon till arbetsgivare lämnat oriktig uppgift rörande förhållande, som har betydelse för verkställandet av löneavdrag, under sådana omstän- digheter, att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att löneav- drag icke verkställes eller sker med för lågt belopp, straffes med dagsböter,, minst trettio. —

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra vad honom sålunda åligger eller verkställer han löneavdrag med för lågt be— lopp och begås gärningen av uppenbar tredska, straffes med dagsböter, minst trettio.

Medverkar den, som är skyldig vidkännas löneavdrag, mot bättre vetande till att arbetsgivare underlåter att vederbörligen fullgöra skyldighet att verk- ställa dylikt avdrag, straffes på sätt i första stycket sägs.

99 å.

. Skattskyldig, som i preliminär deklaration eller i ansökan om jämkning '; av preliminär skatt mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift, ägnad att för ; ' honom eller den han företräder leda till frihet från preliminär skatt eller till för låg sådan, straffes med dagsböter, minst trettio. f Begår någon av grov oaktsamhet gärning, 'som i första stycket sägs, straf— i fes med dagsböter.

; 100 g.

Fullgör icke arbetsgivare vad honom enligt 93 & första stycket åligger, straffes med böter, högst trehundra kronor.

101 &.

Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är be- lagd med straff enligt allmänna strafflagen.

102 %.

Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär deklara— tion eller

underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller verkställer han löneavdrag med för lågt belopp och begås gärningen av uppenbar tredska

eller fullgör arbetsgivare av uppenbar tredska icke vad honom åligger enligt 93 & första eller andra stycket,

äger länsstyrelsen förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite.

103 ä.

1 mom. Förseelse, .som i 97—100 åå omförmäles, må åtalas antingen vid l laga domstol i brottmål eller vid den rätt, där vederbörande skall svara i tvistemål i allmänhet.

2 mom. Den, som verkställer delgivning av jämlikt denna förordning med- delat vitesföreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse- med fem kronor för varje förrättning.

3 mom. Där fråga uppstår om tillämpning av förelagt vite, skall av ve- derbörande föredragande i uppbördsårenden hos länsstyrelsen, uppbördskom- missarie, häradsskrivare eller annan behörig person anmälan därom göras hos länsstyrelsen, som har att, efter prövning av härvid förekommande för- hållanden, förordna om uttagande av det vite, vartill någon finnes hava gjort sig förfallen.

4 mom. Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

104 %.

Förmenar någon, att slutlig eller tillkommande skatt blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att fel- aktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, äger han att däri söka rättelse hos den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Ansökan om rättelse skall ingivas till nämnda myndighet inom natt och år efter det skatten blivit klaganden avfordrad.

105 5.

Den, som icke åtnöjes med beslut av lokal skattemyndighet, äger i be- slutet söka ändring hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola till länssty- relsen ingivas inom trettio dagar efter det vederbörande erhållit del av be- slutet.

106 %.

Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rö- rande preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, jämkning av sådan skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med inbetalning av skatt. Besvären skola ingivas till länsstyrelsen .senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försit- tes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kammarrätten. utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kam- marrätten inkommit före utgången av nyss stadgade besvärstid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från ve- derbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammar— rätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom be- svär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, ingi- vas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets delfå- ende.

& l 1

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huru- vida vite bort föreläggas, komma under bedömande.

107 &.

Besvär eller ansökan enligt denna förordning må jämte tillhörande hand— lingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens eget äventyr i betalt brev med posten insändas till vederbörande myndighet.

108 &.

Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering befriar icke skattskyldig i vidare mån än i 57 & sägs från att i behörig ordning erlägga skatt.

109 &.

Utmätningsman eller exekutionsbiträde skall å medel, som han uppbär en- ligt denna förordning, utfärda särskilt kvitto ( indrivningskvitto), dock att, där medel erläggas genom insättning å hans tjänstepostgirokonto, indrivnings- kvitto icke skall utfärdas. Indrivningskvittot skall vid betalningstillfället läm- nas till den som erlagt beloppet eller, där så icke kan ske, såsom då beloppet översänts med posten, tillställas honom i tjänstebrev. Annat kvitto än in- drivningskvitto eller av postverket utfärdat kvitto om insättning å tjänste- postgirokonto är icke gällande.

Där utmätt lös egendom av utmätningsmannen säljes å auktion, vare han icke pliktig att utfärda inskrivningskvitto å betalningen för varje inrop, utan må kvittot avse inropssumman i dess helhet; sådant kvitto skall lämnas till gäldenären.

110 &.

För indrivning av skatt, som ankommit på landsfiskal, skall stadgad rest- avgift tillfalla statsverket. Har landsfiskal för indrivningen anlitat exeku- tionsbiträde, äger dock denne uppbära hälften av restavgiften, dock högst femtio kronor, för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning.

Har indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna icke överstiger etthundra kronor. Har exekutionsbiträde anlitats för indrivningen, äger dock denne uppbära hälften av den utmätningsmannen tillkommande restavgif- ten för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning. Där i stad, med eller utan magistrat, i övrigt finnas meddelade särskilda föreskrifter rörande dispositionen av restavgift, skola dessa föreskrifter fortfarande tills vidare tillämpas.

Restavgift skall till den del, densamma icke tillkommer utmätningsman, som icke är landsfiskal, eller exekutionsbiträde, tillfalla statsverket.

Har utmätningsman fått vidkännas kostnad för införande i ortstidning av kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning eller för egen resa vid ut- mätning av fast egendom, vare han, där utmätningen ägt rum för uttagande av skatt, berättigad till ersättning för sagda kostnad på sätt i enskilda utsök- ningsmål gäller.

Restavgift och ersättning, varom i denna paragraf är fråga, äger den, som verkställer indrivningen, utan särskilt bemyndigande uttaga.

111 5.

Om debitering, upphörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm är särskilt stadgat.

112 %.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förord- ning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola förord— ningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av upphörd av preliminär skatt skola enligt förordningen vidtagas före 1947 års ingång, träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dårå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december 1917, restindrivningsförordningen den 13 november 1931 samt förordningen den 30 april 1943 om preskription av utskylder m. m., så ock vad eljest fin- nes stadgat stridande mot denna förordnings bestämmelser.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Skattskyldig är, med den inskränkning. som under 2) och 3) sägs, be- friad från att erlägga:

A. av skatter, påförda på grund av 1946 års taxering, -

a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt äldre bestämmelser skolat erläggas under andra uppbördsterminen eller å andra uppbördsstämman,

b) allmän kommunalskatt; samt B. av skatter, påförda på grund av 1947 års taxering, statlig inkomst— och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel, tingshus- medel samt allmän kommunalskatt.

2) Befrielse från att erlägga under 1) omförmälda skatter skall icke gälla fastighetsskatt.

3) Överstiger taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar för- mögenhet vid 1946 eller 1947 års taxering motsvarande belopp, inkomst eller förmögenhet vid 1948, respektive 1949 års taxering, skall slutlig skatt, som skulle hava utgått med hänsyn till 1948 års taxering, i stället utgöras i för- hållande till 1946 års taxering och slutlig skatt, som skulle hava utgått med hänsyn till 1949 års taxering, i stället utgöras i förhållande till 1947 års — taxering. Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig

;” skola äldre bestämmelser forfarande äga tillämpning.

avlidit och har till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering upp- skattade inkomsten understigit motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall vederbörande lokala skattemyndighet, utan hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyldige besluta, att slutlig skatt för år 1948 eller 1949 skall utgå enligt det taxerade belopp, den taxerade inkomst och den beskattningsbara förmögenhet, som bestämts med hänsyn till den lägre inkomsten.

I fråga om beslut, som i nästföregående stycke avses, gäller icke den i 106 å första punkten stadgade begränsningen i rätten att anföra besvär över länsstyrelses beslut.

4) Annuiteter å avdikningslån, som upptagits å kronodebetsedel för år 1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen eller å första uppbördsstämman. I Iandstingsmedel och tingshusmedel ingående skatt för fastighet för år 1946 samt skogsaccis för samma år skola enligt bestämmel- serna i denna förordning erläggas under uppbördsåret 1947.

5) I fråga om skatt, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller tidi- gare års taxering och som icke utgöres av i Iandstingsmedel och tingshus- medel ingående skatt för fastighet för år 1946 eller skogsaccis för samma år,

Alternativ 1 I .

Anvisningar

till 46 5.

Med arbetsgivare förstås enligt denna förordning den, som enligt allmänna civilrättsliga regler ingått avtal med en person om utförande av arbete för hans räkning och som i följd härav är skyldig utbetala lön till denne. Med arbetstagare förstås i förordningen den, med vilken sådant avtal ingåtts. Så- som arbetstagare betraktas emellertid icke den, som är att anse som självstän- dig företagare.

Då en person åtagit sig utförande av arbete och i sin tur anställt arbets- tagare, är han att anse som arbetsgivare gentemot dessa. Huruvida han skall be- traktas såsom arbets—tagare i förhållande till sin uppdragsgivare eller såsom självständig företagare, får bedömas med hänsyn till dels innebörden av det mellan dem träffade avtalet, dels ock arten av den förvärvsverksamhet, som av uppdragstagaren bedrives. Vid skogsarbete, dikningsarbete, byggnadsar- bete m. m. förekommer ofta, att en person åtager sig att utföra visst arbete och i sin tur anställer en eller flera personer för dess utförande. Här må erinras om att det särskilt i norra och mellersta Sverige är vanligt, att en skogsägare träffar avtal med en jordbrukare, att denne skall mot visst pris verkställa avverkning. Jordbrukaren (köraren) utför ti'mmerkörslor men an- ställer skogsarbetare (huggare), som verkställa huggning. I sådant fall är jordbrukaren att anse .som arbetsgivare gentemot de av honom anställda. Då inkomsten av avverkningen för jordbrukaren i regel torde utgöra inkomst av jordbruk eller rörelse, blir denne vanligen att betrakta såsom sjävständig företagare.

Om en person avlönas uteslutande genom andel i vinst, är han att betrakta som självständig företagare. I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovanligt, att en eller flera delägare utföra arbete för bolagets räkning och där- för uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidsperiod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare enligt denna förordnings mening. Enligt skatteförfattningarna anses icke heller den inkomst, som han uppbär i form av lön, såsom inkomst av tjänst utan såsom inkomst av rörelse. Om en per— son enligt denna förordning anses .som arbetstagare, förändras däremot icke denna hans ställning av att han jämte fastställd lön uppbär tantiem.

Provision torde icke få anses utgöra andel i vinst, då den utgår med hän- syn till omsättningen. En handelsresande, som helt avlönas medelst provision, är alltså arbetstagare, om han kan anses såsom anställd i huvudmannens tjänst.

För bedömande av frågan, huruvida en person är att anse som arbetstagare eller ej saknar det betydelse, om han utför arbetet i sitt hem eller å arbets- plats, som av honom bestämmes, eller om han är på visst sätt släkt med ar- .

|

betsgivaren. (Jfr dock vad nedan sägs om löneavdrag vid utbetalning av lön eller annan ersättning till make eller hemmavarande barn under sexton år.)

Varje person, som gentemot anställd, enligt vad ovan sagts, är att betrakta såsom arbetsgivare, är under de förutsättningar, som i denna paragraf angi- vas, skyldig att verkställa avdrag för skatt å lön eller annan ersättning, som kontant utbetalas. Sker utbetalning till make eller hemmavarande barn under sexton år eller hemmavarande barn, som fyllt sexton men icke aderton år och som icke anses tillhöra arbetspersonalen, skall dock löneavdrag icke verkställas, enär icke nämnda personer utan den utbetalande arbetsgivaren med hänsyn till bestämmelserna i 20 & kommunalskattelagen och 2 5 för- ' ordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxeras för lönen eller

ersättningen.

Har arbetstagaren jämte sin huvudsyssla en ell-er flera bisysslor, skall den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning, verkställa löneavdrag enligt den utfärdade och till honom jämlikt 47 å överlämnade debetsedeln och skattetabellen ell-er i fall, som i 46 & fjärde stycket avses, enligt debetsedel med därå till beloppet angiven preliminär skatt, medan den eller de arbetsgivare, för vilkens eller vilkas räkning arbetstagaren utför bisysslorna, icke hava att verkställa dylikt avdrag. Kan av flera anställningar .- ingen anses såsom den huvudsakliga eller föreligger tvekan om vilken an- ? ställning som skall betraktas såsom huvudsaklig, får arbetstagaren vända sig

till den lokala skattemyndighet-en, som meddelar besked om vid vilken an- ställning löneavdrag skall verkställas.

Arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag avser preliminär och kvarstående men icke tillkommande skatt. Avdragsskyldigheten, såvitt an- går kvarstående skatt och å debetsedel till beloppet angiven preliminär skatt, är icke inskränkt till att avse skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även annan inkomst. Den å debetsedel upptagna preliminära och kvarstående skatten kan nämligen avse båda de nyssnämnda slagen av in- komst.

Arbetsgivare är skyldig göra avdrag endast för sådan till beloppet an- given preliminär skatt och sådan kvarstående skatt, som påförts i kommun, där arbetstagaren m—antalsskrivits för inkomståret, respektive taxeringsåret. ;Härigenom undantages skatt, som utgår för sådan inkomst av jordbruks—

fastighet, annan fastighet och rörelse, vilken taxeras i annan kommun än hemortskommunen.

Med stöd av 3 % fjärde stycket kan lokal skattemyndighet i fall, då 'en be- räkning 'av preliminär skatt enligt skattetabell eller med viss procentsats skulle visa otillfredsställande resultat, på ansökan av skattskyldig eller av egen ; drift förordna, att sådan skatt skall utgå med belopp, SOm grundar sig på

taxering och angives å debetsedeln. Sådana fall kunna vara för handen. då fråga är om bruttoinkomst, från vilken skattskyldig är berättigad att göra avdrag för omkostnader till betydande del av inkomsten, t. ex. inkomst. som åtnjutes av provisionsresande, de ovan nämnda köra-rna eller andra arbetstagare, vilka hava att bekosta material för arbetet: berörda inkomst

företer viss likhet med inkomst av rörelse. Dylika fall kunna vidare inträffa, då av skattskyldig uppburen inkomst av tjänst utgör blott obetydlig del av hela hans inkomst. Då i sistnämnda fall inkomsten av tjänst, även om den är arbetstagarens huvudsakliga, är så obetydlig i förhållande till annan inkomst, att de genom löneavdrag innehållna beloppen icke förslå att gälda skatten å hela inkomsten, äger den lokala skattemyndigheten tillika för- ordna, att löneavdrag icke skall verkställas. Då skattskyldig väl åtnjuter in- komst av tjänst i kommunalskattelagens mening men icke uppbär inkomsten av arbetsgivare, kan löneavdrag icke ske och preliminär skatt ej heller be- räknas enligt skattetabell eller med viss procentsats; såsom exempel å sådana skattskyldiga kan nämnas viss serveringspersonal.

nu 47 5.

Överlämnas icke debetsedel å preliminär skatt till arbetsgivaren, bör denne, såvida det icke är fullt klart, att anställningen hos honom är att anse som bisyssla, alltid verkställa avdrag med tjugufem procent av utbetalt lönehe- lopp. Gör arbetstagaren gällande, att anställningen är av nyssnämnda natur, bör arbetsgivaren i tveksamma fall påfordra, att arbetstagaren styrker för- hållandet med intyg från den lokala skattemyndigheten.

Har i de fall, då arbetstagaren mantalsskrivits i olika kommuner för in- komståret och året dessförinnan samt i följd därav särskilda debetsedlar, avseende preliminär och kvarstående skatt, utfärdats, debetsedel å kvarstå— ende skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, är denne icke skyldig att i verkställa löneavdrag för gäldande av den kvarstående skatten med viss pro- cent av lönen såsom enligt 47 & tredje stycket skall ske, då debetsedel, av- seende preliminär skatt, icke överlämnats till arbetsgivaren. Däremot har arbetsgivaren att hos den lokala skattemyndigheten i orten, (1. v. s. å den plats, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas, anmäla förhål- landet, så att ny debetsedel å kvarstående skatt kan utfärdas och tillställas arbetsgivaren. Sistnämnda debetsedel torde som regel kunna vara arbets- givaren tillhanda å sådan tid under månaden, att åtminstone ett avlönings- tillfälle återstår, vid vilket löneavdrag för den kvarstående skatten kan verk- ställas; kan så icke ske, har arbetstagaren att själv erlägga nämnda skvatt. Har, då särskilda debetsedlar, avseende kvarstående och preliminär skatt, utfärdats, ingendera debetsedeln överlämnats till arbetsgivaren, har denne att ' verkställa avdrag med tjugufem procent av lönen. Förslår icke det sålunda innehållna beloppet att gälda både den preliminära och den kvarstående skatt, som förfaller under nästkommande uppbördstermin, skall beloppet avräknas i första hand å den sistnämnda skatten.

till 50 å.

Då arbetstagaren tager del av sin hos arbetsgivaren förvarade debetsedel, har han att göra detta på sådant sätt och å sådan tid, att hinder icke förorsa— , kas arbetsgivaren eller hans personal i det förberedande arbetet för inbetal- ' ning till uppbördsmyndigheten av innehållna belopp.

Räcker, då arbetstagaren slutar sin anställning under loppet av en månad, innehållet belopp icke att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvarstående skatt, skall belopppet mot kvitto tillhandahållas denne. Förslår i nämnda fall innehållet belopp att gälda hela den under närmast infallande uppbördstermin förfallande skatten, skall arbetsgivaren inbetala denna och först därefter återställa debetsedeln. Är innehållet belopp tillräckligt endast för betalning av den kvarstående skatten, skall det av arbetsgivaren inbetalas i vanlig ordning; återstår ytterligare någon del av ifrågavarande belopp, skall denna avse preliminär skatt och på samma sätt inbetalas. Om arbetstagaren senare under samma månad erhåller ny an- ställning och löneavdrag vid denna göres för preliminär skatt, finnes icke vid debetsedeln någon skatteanvisning för inbetahiing av sagda skatt. Arbets- givaren har då att låta det avdragna beloppet innestå för att inbetalas i samband med under nästföljande månad innehållet belopp. Skulle arbets- tagaren sluta den nya anställningen före den förra månadens utgång, skall det för gäldande av preliminär skatt innehållna beloppet likaledes åter- ställas till arbetstagaren.

nu 53 &.

Sker ändring i skattskyldigs civilstånd under första delen av inkomståret eller ändras under inkomståret antalet barn därigenom, att barn födes eller att barn, för vilket skattskyldig vid beräkningen av preliminärskatt erhållit familjeavdrag, avlider, har lokal skattemyndighet att utan särskild anmälan från den skattskyldige vidtaga den jämkning i nämnda skatt, som av änd- ringen må betingas.

Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skatt- skyldige upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt i övriga i denna paragraf omförmälda fall. Jämkning må emellertid i dessa fall icke ske, utan att den skattskyldige beretts tillfälle att yttra sig, därest detta icke uppen- barligen är obehövligt. Vid höjning av preliminär skatt utan skattskyldigs medgivande bör iakttagas stor försiktighet, så att icke för hög sådan skatt uttages.

Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning, är olika i det fall, som avses i första stycket under 2), och i de fall, som omförmälas i samma stycke under 3) och i fjärde stycket. I det förstnämnda fallet behöver vederbörande endast göra sannolikt, att ifrågavarande för- hållande kommer att vara för handen; mera kan han tydligen i detta fall icke heller åstadkomma. I de sistnämnda båda fallen däremot har han att styrka, att de berörda omständigheterna verkligen föreligga.

Vid beslut om jämkning skall den lokala skattemyndigheten tillse, att den preliminära skatt-en för inkomståret så nära som möjligt kommer att över- ensstämma med den slutliga skatt, som kan antagas komma att påföras på grund av taxering, verkställd under året näst efter inkomståret. Har skatt— skyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt 6—457050.

högre preliminär skatt, än han rätteligen bort göra, skall icke sålunda in— betald skatt nedsättas och vad som för mycket erlagts restitueras, utan den preliminära skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, skall i mot- svarande grad reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till belopp, som för inkomståret kan beräknas böra utgå. Fall kunna förekomma —— sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning un- der senare delen av inkomståret — då preliminärskatten nedsättes med så stort belopp, att, trots det den skattskyldige helt befrias från att erlägga dylik skatt under återstående uppbördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätte- ligen bort göra. Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femte- del av den slutliga skatt, som kan beräknas komma att utgå, dock till minst tjugufem kronor, äger skattskyldig återbekomma det för mycket in— betalda beloppet utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda. förhållanden för handen — fråga är t. ex. om s. k. ömmande om- ständigheter eller om ett särskilt stort skattebelopp —— äger skattskyldig, även om det angivna villkoret icke är uppfyllt, återbekomma för mycket erlagd preliminärskatt.

- så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa

I |

Alternativ III.

Förslag till

förordning angående debitering, upphörd och indrivning av skatt,

avdrag för gäldande av skatt (uppbördstörordning).

1 kap. Inledande bestämmelser.

1 och 2 åå lika med motsvarande paragrafer i alternativ I.

2 kap. Bestämmelser avseende skattskyldiga i allmänhet.

3—76 åå lika med motsvarande paragrafer i alternativ I.

3 kap. Bestämmelser avseende allenast vissa skattskyldiga. Skattskyldiga, som avses i detta kapitel. 77 5.

För skattskyldig, som är inskriven vid sjömanshus och tillhör besättningen

, å svenskt handelsfartyg om minst 20 registertons nettodräktighet skola, i stål- Q let för vad förut i denna förordning i motsvarande avseenden stadgats, gälla . de bestämmelser, som innehållas i detta kapitel.

Beräkning av preliminär skatt.

78 %.

Preliminär skatt skall, såvitt angår lön, som hänför sig till skattskyldigs anställning å fartyg som i 77 ?; sägs, utgå med belopp, vilka angivas i skatte- » tabeller, varom i 79 % förmäles, eller i fall, som i 82 5 första stycket, 90 å , tredje stycket och 93 & sägs, med viss procent av den utbetalda lönen.

Har för skattskyldig vid taxering upptagits inkomst såväl av tjänst som av

' annan förvärvskälla och utgör den senare inkomsten tillhopa minst en fem-

tedel, dock minst sexhundra kronor, av den sammanlagda uppskattade in- komsten skall för denna senare inkomst utgå preliminär skatt enligt debite- ring på sätt i 2 kap. sägs till belopp, motsvarande skillnaden mellan å den sammanlagda inkomsten jämte förmögenhet belöpande skatt och den skatt, som enligt ovanberörda skattetabeller angives helöpa å inkomsten av tjänst.

79 &.

Preliminär skatt å lön, som i 78 % avses, skall utgå med belopp, som angi- vas i skattetabeller, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår.

Skaltetabellema skola upprättas så, att de för olika inkomstbelopp, beräk- nade för vecka och månad eller annan tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, an- giva den därå belöpande skatt, som skattskyldig kommer att påföras under förutsättning,

att inkomsten samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under in- 1 komståret, !

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än här i avses eller för förmögenhet, %

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyl- i dige än dels, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhets- ! skatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona t och skatteöre det belopp, som enligt åttonde stycket legat till grund vid ut- räknandet av de uti ifrågavarande tabell angivna utskylderna, dels ock orts- avdrag.

I fråga ”om civilstånd och barnantal skola tabellerna upptaga den beräk- nade skatten för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

1) sådan inkomsttagare utan barn, som är ogift, änkling, änka eller från- skild;

2) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; i 4)—10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt : skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn; i '.11) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med ett barn;

12)—18) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn.

Gift kvinna med egen inkomst skall, därest maken har inkomst, hänföras till under 1) upptagen grupp av skattskyldiga.

Gift kvinna, som har egen inkomst men vilkens make icke uppbär in- komst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare.

Skattskyldig, som äger åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinna, skall likställas med gift manlig inkomsttagare. !

' Skattskyldig, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, så ock ! skattskyldig, som är berättigad till ett halvt familjeavdrag för barn, likställes] med skattskyldig, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag. |

.För envar av de i 48 5 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem ortsgrup- [ perna skola upprättas olika tabeller, angivande den preliminära skatten un-I der förutsättning att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bot-t tenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som?

bestämts för inkomståret, samt att det sammanlagda beloppet av allmän kom— munalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till olika i hela krontal och femtiotal ören bestämda belopp, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande sexhundra kronor, eller ett beskattningsbart belopp, understigande tio kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i helt antal kronor.

805.

' Vid beräkning av preliminär skattå löneinkomst, som i detta kapitel av- ses, skall för skattskyldig tillämpas den skattetabell, som upprättats för den ; ortsgrupp, till vilken den kommun eller kommundel hör, där vederbörande 1, mantalsskrives för inkomståret, och för det sammanlagda belopp av allmän % kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona och ' skatteöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande beträf- ] fande nämnda kommun eller kommundel för inkomståret till utdebitering % bestäm-da belopp. ; Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke , i nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 79 & tredje stycket omförmäld grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänfö- ras. Härvid skall iakttagas, att i nämnda författningsrum avses med från- ; skild jämväl hemskild samt med barn skattskyldigs hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka vid ovan angivna tidpunkt Iicke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomst- %året uppbära inkomst, uppgående till minst sexhundia kronor. ; Skall under inkomståret preliminär skatt enligt tabell börja utgå för åskattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga ! om skattskyldigs civilstånd det förhallande, som kan anses komma att råda i-undei stö11e delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal förhållandet vid den tidpunkt, då skattekort jämlikt 86 % översändes till ? skattskyldig, vaia avgörande för till vilken i 79 % tredje stycket av sedd grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänföias.

81 %.

Preliminär skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med belopp, som i vederbörlig tabell för ifrågavarande inkomst angives för den tidsperiod, vilken inkomsten avser. Därest inkomsten avser jannan tidsperiod än som är i tabellen upptagen, skall det belopp uträknas, :som inkomsten skulle utgöra för i tabellen_upptagen tidsperiod, samt skat- ten därefter utgå i förhållande till den skatt, som i tabellen angives för nämnda belopp. .

Uppbäres inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke utgå mera än en gång i veckan. Därvid skola de vid olika till-

fällen uppburna inkomstbeloppen sammanläggas och anses på en g' ng ut- betalda.

82 %.

Uppbär befälhavare å fartyg kapplake, skall preliminär skatt härför utgå med tjugufem procent av det utbetalade beloppet. Skatten avrundas till när- mast lägre hela krontal.

Bestämmelserna i denna paragraf skola intagas i de skattetabeller, varom förmäles i 79 &.

Preliminär skatt skall beräknas efter sammanlagda värdet av kontant lön samt förmånen .av fri kost och fri bostad.

Kungl. Maj:t fastställer det värde, som i tredje stycket angivna natura- förmåner skola anses äga vid tillämpning av denna förordning. Nämnda värde skall angivas i skattetabell-erna.

83 %. Preliminär skatt skall icke beräknas å ersättning, som utbetalas till per— son, vilken är i konkurs, eller till konkursbo.

84 å.

Preliminär skatt enligt tabell beräknas å det belopp. som återstår, sedan från inkomsten avräknats sådana avgifter, som den skattskyldige på grund av sin tjänst har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering.

Till andra vid taxering medgivna avdrag från inkomsten för kostnader för fullgörande av tjänst än ovan sagts må icke vid beräkning av preliminär skatt hänsyn tagas i annan ordning än i samband med jämkning.

Debitering av skatt och utfärdande av skattekort.

85 &.

I stället för i 24 & omförmäld debetsedel skall skattskyldig, som i detta kapitel avses, inom i 26 & första stycket föreskriven tid, tillställas skatt-e- kort, upptagande å sådan debetsedel angivna uppgifter, dock att i stället för uppgift om debiterad preliminär skatt skall upptagas uppgift om vilken skattetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas.

Vid skattekort skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatte- anvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.

Skattekort och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställd-a formulär.

86 &.

Inskrives någon vid sjömanshus, skall ombudsmannen vid sjömanshuset ofördröjligen hos vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan här- om. Denne har att under i anmälan uppgiven eller eljest känd adress till den skattskyldige skyndsamt översända skattekort jämte skattetabell.

Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas erlagd och, i förekommande fall, debiterad preliminär skatt.

88 å. Utfärdas under inkomståret skattekort för skattskyldig, som haft att er- lägga debiterad preliminär skatt, skall sådan skatt utgå till och med upp- bördsterminen under den månad, varunder löneavdrag, som i 89 % avses, börjat verkställas.

Avdrag å lön för gäldande av "skatt.

89 å.

. Befälhavare å fartyg som i 77 & sägs, är skyldig att vid utbetalning av lön ,till skattskyldig, som till befälhavaren överlämnat skattekort, verkställa av— drag med belopp, som den skattskyldige enligt bestämmelserna i 78 % första g.stycket samt 79—84 åå har att erlägga såsom preliminär skatt. i Har skattskyldig att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun, där than mantalsskrivits för taxeringsåret, är befälhavaren skyldig att vid ut- betalning av lön verkställa avdrag jämväl för gäldande av sådan .skatt. Be- fälhavaren skall vid varje utbetalningstillfälle under en månad avdraga belopp, motsvarande så stor del av den under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatten, som med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen under ,förstnämnda månad belöper å utbetalningstillfället, dock att belopp, som iskall avdragas vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall avrundas !till närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första ? utbetalningstillfället. ' Löneavdrag skall ske endast under förutsättning, att arbetsanställningen jvarat minst en vecka.

90 å. ' Skattskyldig skall senast den 27 december året näst före inkomståret eller i fall som i 86 % sägs ofördröjligen efter det han erhållit skattekort över- ilämna detta till befälhavaren.

Tillträder skattskyldig ny anställning, skall han ofördröjligen överlämna skattekortet till den nye befälhavaren.

Har skattekort icke överlämnats till befähavaren, skall, därest skattskyl- dig begär, att löneavdrag för gäldande av preliminär skatt skall verkställas enligt skattekort för nästföregående inkomstår, och till befälhavaren över— ;lämnar detta, löneavdrag ske på nämnda sätt. I annat fall skall löneavdrag tverkställas med tjugufem procent av belopp, som utbetalas vid varje avlö- ningstillfälle. Det avdragna beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal.

Därest arbetstagaren icke till befälhavaren överlämnat för inkomståret utfärdat skattekort eller debetsedel å kvarstående skatt, har denne att så

snart ske kan till lokal skattemyndighet i den ort, där den anställde uppgivits vara mantalsskriven, göra sådan anmälan, som i 32 % sista stycket sägs. Den lokala skattemyndigheten har därefter att förfara på sätt i samma för- fattningsrum föreskrives.

91 så.

Är icke utbetald lön av den storlek, att dårå verkställt löneavdrag motsva— rar för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall genom löneavdraget innehållet belopp anses avse i första hand kvarstående skatt.

Kan icke å lön vid visst utbetalningstillfälte under en månad verkställas löneavdrag med belopp, som motsvarar a utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare under samma månad infallande utbetalningstillfälle avdragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förslå ; att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. Kan * så icke ske, förfares, utom i fall som avsesi 49 å andra stycket, på sätt i 33 å andra stycket sägs. 92 %.

Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, då skattskyldig tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall befäl- havaren till den skattskyldige återställa skattekortet.

Innestår, då skattskyldig slutar anställning, hos befälhavaren innehållet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvarstående skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tillhandahål- las den skattskyldige.

93 &.

Slutar av tillfällig anledning skattskyldig anställning å fartyg, som i 77 % sägs, utan att avföras ur inskrivningsregistret vid sjömanshus och erhåller han annan anställning, skall, därest icke lokal skattemyndighet i den ordning som i 94 & sägs annorledes förordnat, löneavdrag verkställas med tjugufem procent av belopp som kontant utbetalas vid varje avlöningstillfälle. Det avdragna beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal.

Jämkning av preliminär skatt.

94 %.

Jämkning av preliminär skatt, som i detta kapitel avses, skall, under i andra stycket angiven förutsättning, äga rum under inkomståret,

1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, var- till hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret,

2) därest skattskyldigs skatteförmåga blivit väsentligt nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstå- ende än barn, för Vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jäm— förlig omständighet, eller

3) därest skattskyldig i fall som avses i 93 % gör sannolikt, att nämnda skatt kommer att väsentligt överstiga den slutliga.

Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall dock jämk- ning i preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skatten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor.

Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt icke vidare skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga så- som slutlig skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tju- gufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å de- bitering av den slutliga skatten.

Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före ut- gången av april månad förstnämnda är.

Uppbörd av skatt.

95 5.

Då arbetstagares skatt inbetalas av befälhavare, skall denne å skatteanvis- ningen hava ifyllt beloppet av preliminär skatt samt, i förekommande fall, summan av sådan skatt och kvarstående skatt. Vad sålunda stadgats skall dock icke gälla, då skatt inbetalas i den ordning, som i 47 å andra stycket

i sägs.

4 kap. Särskilda bestämmelser. 96—108 åå lika med 77—89 åå enligt alternativ 1.

109 &. Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande preliminär taxering, jämkning av preliminär skatt, sättet för uttagande av ; sådan skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med inbetalning av

skatt. Besvären skola ingivas till länsstyrelsen senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försit- . tes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständigheten, att

besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kam- , marrätten inkommit före utgången av nyss stadgade besvärstid. I sådant fall ] skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande

länsstyrelse.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från ve- derbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammar- rätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom be— svär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, in- givas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets del- fående.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande.

110—115 åå lika med 91—96 åå enligt alternativ 1.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947 ; dock skola förord- ningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av upphörd av preliminär skatt skola enligt förordningen vidtagas före 1947 års ingång, träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dårå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december 1917, restindrivningsförordningen den 13 november 1931 samt förordningen den 30 april 1943 om preskription av utskylder m. ni., så ock vad eljest fin- nes stadgat stridande mot denna förordnings bestämmelser.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Skattskyldig är, med den inskränkning, som under 2), 3) och 4) sägs, befriad från att erlägga:

A. av skatter, påförda på grund av 1946 års taxering,

a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt äldre bestämmelser skolat erläggas under andra uppbördsterminen eller är andra uppbördsstämman,

b) allmän kommunalskatt; samt B. av skatter, påförda på grund av 1947 års taxering, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, Iandstingsmedel, tings- husmedel samt allmän kommunalskatt.

2) Befrielse från att erlägga under 1) omförmälda skatter skall icke gälla fastighetsskatt.

3) Har skattskyldig, som i 2 kap. avses, under åren 1946 eller 1947 taxe- rats för inkomst eller förmögenhet, må preliminär skatt, som enligt denna förordning skall av honom erläggas under uppbördsåren 1947 och 1948, icke beräknas enligt lägre taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar förmögenhet än som fastställts vid 1946, respektive 1947 års taxering. Över- stiger den sålunda beräknade preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, må skattskyldig icke tillgodoräknas det överskjutande beloppet.

Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig avlidit och kan till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskat- tade inkomsten med sannolikhet antagas komma att understiga motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall vederbörande lokala skattemyndighet, utan

hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyl- dige bestämma den preliminära skatt, som skall erläggas under uppbördsåret 1947 eller 1948, i enlighet med den lägre inkomsten. Vid debitering av slut— lig skatt på grund av 1948 eller 1949 års taxering skall skattskyldig gott- skrivas preliminär skatt enligt bestämmelsen i 18 %.

Understiger för skattskyldig, vilken är skyldig att vidkännas löneavdrag å sin inkomst, denna under år 1947 eller 1948 i annat fall än i andra stycket sägs så väsentligt den inkomst, som legat till grund för 1946, respektive 1947 års taxering, att den skattskyldige efter verkställandet av löneavdrag komme att sakna vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make, toch oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta under— ;hållsbidrag, skall lokal skattemyndighet på ansökan av den skattskyldige

förordna om sådan nedsättning av det belopp, vilket skall genom löneavdrag ?innehållas, som därav må föranledas. Den lokala skattemyndighetens beslut iskall tillställas länsstyrelsen för restföring av den skatt, vilken till följd av %heslutelt icke kommer att gäldas under uppbördstermin. _ 4) Overstiger för skattskyldig, som i 3 kap. avses, taxerat belopp, taxerad jinkomst eller beskattningsbar förmögenhet vid 1946 eller 1947 års taxering åmotsvarande belopp, inkomst eller förmögenhet vid 1948, respektive 1949 :års taxering, skall slutlig skatt, som skulle hava utgått med hänsyn till 1948 års taxering, i stället utgöras i förhållande till 1946 års taxering och slutlig skatt, som .skulle hava utgått med hänsyn till 1949 års taxering, i stället utgöras i förhållande till 1947 års taxering. * Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder åeller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig iavlidit och har till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskat- 1tade inkomsten understigit motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 :års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall ve- derbörande lokala skattemyndighet, utan hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyldige besluta, att slutlig skatt för år 1948 eller 1949 skall utgå enligt det taxerade belopp, den taxerade in- komst och den beskattningsbara förmögenhet, som bestämts med hänsyn till den lägre inkomsten.

5) I fråga om beslut, som i andra stycket under 3) och 4) avses, gäller 'icke den i 109 5 första punkten stadgade begränsningen i rätten att anföra besvär över länsstyrelses beslut.

6) Annuiteter å avdikningslån. som upptagits å kronodebetsedel för år '1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen eller å första uppbördstämman. I Iandstingsmedel och tinghusmedel ingående skatt ;för fastighet för år 1946 samt skogsaccis för samma år skola enligt bestäm- )melserna i denna förordning erläggas under uppbördsåret 1947.

7) I fråga om skatt, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller tidi- gare års taxering och som icke utgöres av i Iandstingsmedel och tingshus- medel ingående .skatt för fastighet för år 1946 eller skogsaccis för samma år, skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Utkast till förordning med särskilda bestämmelser avseende vissa skattskyl- diga, beträffande vilka avdrag för gäldande av preliminär skatt skall beräknas med ledning av skattetabeller.

Inledande bestämmelser.

1 &.

För arbetstagare, som i denna förordning avs—es, skall avdrag för gäldande av preliminär skatt (löneavdrag) verkställas med ledning av en skattetabell, bifogad ett för arbetstagaren utfärdat skattekort, 'vilket av denne skall över- lämnas till arbetsgivaren i stället för i 24 & uppl)ördsförordningen omför- mäld debetsedel.

I den män i denna förordning meddelade bestämmelser icke strida mot stadgandena i uppbördsförordningen skola dessa lända till efterrättelse jäm- väl beträffande sådant uppbördsförfarande som i denna förordning avses.

Arbetsgivare och arbetstagare, a vilka denna förordning äger tillämpning.

2 &.

1 mom. Arbetsgivare, som enligt mantalsuppgift, avlämnad år 1947, haft mer än tre i heltidstjänst anställda arbetstagare, skall senast den 1 augusti 1948 till den lokala skattemyndigheten insända förteckning över hos honom anställda arbetstagare, vilka uppbära lön för vecka, månad eller annan regel- bundet återkommande period, kortare än en månad. Å förteckningen bör , dock icke upptagas arbetstagare, beträffande vilken anledning föreligger till ' antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att frånträda an- ställningen.

Ä dylik förteckning, som upprättas kommunvis, skall angivas arbetstaga- rens fullständiga namn och födelseår samt numret å för denne utfärdad, till

arbetsgivaren överlämnad debetsedel. Beträffande var och en å förteckningen '

uppförd arbetstagare skall angivas, huruvida denne i anställningen åtnjuter naturaförmåner till högre värde för år än 300 kronor i annan form än kost för hel dag och bostad eller endera av dessa förmåner eller fri bostad till högre värde än 1 200 kronor för är, huruvida han har att vidkännas bety- .:

dande kostnader för anställningen samt huruvida anledning föreligger till antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att åtnjuta inkomst utöver den från arbetsgivaren för bestämd tidsperiod uppburna lönen till be- lopp, överstigande en femtedel av denna. Därest arbetstagaren på förfrågan förklarat sig önska erhålla debetsedel i stället för skattekort, skall anteckning härom verkställas ä uppgiften.

Arbetsgivare, som önskar vinna frihet från skyldighet att verkställa löne- avdrag mted ledning av skattetabell, äger därom framställa yrkande i sam- band med förteckningens avlämnande.

2 mom. Har arbetsgivare, för vilken uppgiftsskyldighet jämlikt 1 mom. ) icke förelegat, enligt mantalsuppgift, avlämnad år 1948 eller senare, mer än 5 tre i heltidstjänst anställda arbetstagare, skall arbetsgivaren senast den 1 no- , vember det år mantalsuppgiften avlämnats, till den lokala skattemyndigheten : inkomma med sådan förteckning som ovan sagts.

3 mom. I 1 och 2 mom. omförmäld arbetsgivare, som icke enligt vad nei dan sägs befriats från skyldighet att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, har att årligen senast den 1 november till den lokala skatte- myndigheten inkomma med uppgift huruvida under det senast förflutna ' året ändring inträtti förhållanden, som enligt vad i 1 mom. sägs skall fram- gå av berörda förteckningar, samt sådan tilläggsförteckning över arbets- tagare, s—om därav må föranledas.

4 mom. I detta författningsrum föreskrivna uppgifter skol-a upprättas å formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t.

3 €.

Arbetsgivare, som enligt vad i 2 % 1 och 2 mom. sägs har att avlämna där omförmälda förteckningar, är skyldig att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, försåvitt icke den lokala skattemyndigheten i visst fall annor- ledes förordnar.

Har yrkande om frihet från sådan skyldighet av den lokala skattemyndig- heten ogillats, skall beslutet omedelbart underställas länsstyrelsens prövning.

Över arbetsgivare, som enligt vad ovan sägs är skyldig verkställa löneav- drag med ledning av skattetabell, har länsstyrelsen att årligen upprätta för- teckning.

Beträffande arbetstagare, upptagen å förteckning eller tilläggsförteckning, som avlämnats av sådan arbetsgivare, har den lokala skattemyndigheten att pröva, huruvida den preliminära skatten lämpligen bör beräknas med ledning - av skattetabell samt, då så befinnes böra ske, å vederbörande uppbördskort med stämpel anbringa ordet »Skattekort».

Ska-ttekort bör i regel ick-e utfärdas för arbetstagare, beträffande vilken ? upplysning vunnits,

att han åtnjuter naturaförmåner i annan form eller till väsentligt högre värde än som enligt vad i 9 % sägs å vederbörande skattetabell finnes angivet, att han har att vidkännas avsevärda kostnader för anställningen,

att anledning föreligger till antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att frånträda anställningen, eller

att han under samma år kan antagas komma att åtnjuta inkomst utöver den för bestämd tidsperiod uppburna lönen i sin huvudsakliga anställning till belopp, överstigande en femtedel av denna, dock minst sexhundra kronor.

4 å.

Skyldighet att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell fortfar, intill dess annorledes blivit av vederbörande myndighet förordnat.

Slutar arbetstagare, för vilken skattekort enligt 3 & utfärdats, sin anställ- ning, har arbetsgivaren att ofördröjligen därom göra anmälan till den lokala skattemyndigheten. Därest upplysning icke vinnes, att arbetstagaren erhållit ny anställning hos arbetsgivare, som enligt vad ovan sagts har att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabeller, skall den lokala skattemyndigheten för sådan arbetstagare verkställa debitering av den skatt, vartill omständig- heterna må föranleda, och utfärda debetsedel, vilken tillställes denne.

Beräkning av preliminär skatt.

5 &.

Preliminär skatt, som uttages enligt denna förordning, skall, på sätt nedan närmare stadgas, utgå för inkomst av tjänst, varför skattskyldighet föreligger jämlikt kommunalskattelagen och förordningen ”om statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt samt beräknas med hänsyn till de utskylder och den pensions- avgift, vilka efter verkställd årlig taxering för nämnda inkomst kunna antagaSg komma att påföras den skattskyldige. Den preliminära skatten skall utgå med belopp, vilka angivas i skattetabeller, varom i 6 & förmäles, eller i fall som i 16 % tredje stycket avses med viss procent av lönen.

Gå.

Skattetabeller fastställas av Kungl. Maj:t för varje inkomstår. Skattetabellerna skola upprättas så, att de för olika inkomstbelopp, beräk- nade för vecka och månad eller annan tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, an- giva den därå belöpande skatt, som skattskyldig kommer att påföras under förutsättning,

att inkomsten samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under in— komståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än här avses eller för förmögenhet, _

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyl- dige än dels, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhets— skatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt åttonde stycket legat till gmnd vid uträk- nandet av de uti ifrågavarande tabell angivna utskylderna, dels ock ortsav- avdrag.

I fråga om civilstånd och barnantal skola tabellerna upptaga den beräknade skatten för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

1) sådan inkomsttagare utan barn, som är ogift, änkling, änka eller från- skild;

?) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; 4)_10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn;

11) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med ett barn;

12)—18) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med fler än åtta barn. '( Gift kvinna med egen inkomst skall, därest maken har inkomst, hänföras 5 till under 1) upptagen grupp av skattskyldiga. Gift kvinna, som har egen inkomst men vilkens make icke uppbär inkomst, ? skall likställas med gift manlig inkomsttagare. ' Skattskyldig, som äger åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinna, skall likställas med gift manlig inkomsttagare.

Skattskyldig, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, så ock skattskyldig, som är berättigad till ett halvt familje-avdrag för barn, lik- ställ'es med skattskyldig, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag.

För envar av de i 48 g 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem orts- grupperna skola upprättas olika tabeller, angivande den preliminära skatten under förutsättning att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bot-tenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, ' som bestämts för inkomståret, samt att 'det sammanlagda beloppet av allmän ' kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till olika i hela krontal och femtiotal ören bestämda belopp, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande 600 kronor, eller -ett beskattningsbart belopp, understigande 10 kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i helt antal kronor.

7 5.

Vid beräkning av preliminär skatt enligt denna förordning skall för skatt- l skyldig tillämpas den skattetabell. som upprättats för den ortsgrupp, till vil- i ken den kommun eller kommundel hör, där vederbörande mantalsskrives för inkomståret, och för det sammanlagda belopp av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona och skatteöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande beträffande nämnda kom- mun eller kommundel för inkomståret till utdebitering bestämda belopp.

för till vilken i 6 å tredje stycket omförmäld grupp av skattskyldiga som ve- derbörande skall hänföras. Härvid skalll iakttagas, att i nämnda författnings- rum avses med frånskild jämväl hemskild samt med barn skattskyldigs hem- mavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka vid ovan angivna tidpunkt icke fyllt 17 år och ej heller kunna antagas komma att un- der inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst 600 kronor.

Så.

Preliminär skatt utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med belopp, som i vede1börlig tabell för ifrågavarande inkomst angives för den tidsperiod, vilken inkomsten avser. Därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i tabellen upptag—en, skall det belopp uträknas, som inkomsten skulle utgöra för i tabellen upptagen tidsperiod, samt skatten därefter utgå i förhållande till den skatt, som i tabellen angives för nämnda belopp. Skatt å inkomst, som icke avser viss tidsperiod, utgår med det belopp som angives för inkomst, be- löpande å en månad.

Uppbäres inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke utgå mera än en gång i veckan. Därvid skola de vid olika tillfällen upp-

! Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro avgörande i

l l

i burna inkomstbeloppen sammanläggas och anses på en gång utbetalda. !

95.

Ätnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost ' för hel dag och bostad eller endera av 'dessa förmåner, skall preliminär skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Kungl. Maj:t fastställer de värden, som i första stycket [angivna na'turafö-r- . måner skola anses äga inom olika :delar av riket vid tillämpning av denna* förordning. Nämnda värden skola angivas i skattetabell.

10 &.

Preliminär skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal tjänst anvisats för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller å ersättning, "som utbetalas till person, vilken är i konkurs, eller till konkursbo.

11 %.

Preliminär skatt beräknas å det belopp, som återstår sedan från inkomsten ' avräknats sådana avgifter, som den skattskyldige på grund av sin tjänst. har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering.

. Till andra vid taxering medgivna avdrag från inkomsten för kostnader för. fullgörande av tjänst än ovan sagts må icke vid beräkning av preliminär! skatt enligt denna förordning hänsyn tagas.

&

Utfärdande av skattekort. 12 %.

I stället för i 24 % uppbördsförordningen omförmäld debetsedel skall skattskyldig, beträffande vilken på sätt i 3 & fjärde stycket angivits att skattekort skall för honom utfärdas, inom i 26 & första stycket uppbörds- förordningen föreskriven tid, tillställas skattekort, upptagande å sådan de— betsedel angivna uppgifter, dock att i stället för uppgift om debiterad preli- minär skatt skall upptagas uppgift om vilken skattetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig av- delning av tabellen som skall tillämpas.

Vid skattekort skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatte—

' anvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.

Skattekort och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda formulär.

% t 1 i

13 5.

Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas erlagd skatt och, i förekommande fall, debiterad preliminär skatt.

14 &.

Utfärdas under inkomståret skattekort för skattskyldig, som haft att er- lägga debiterad preliminär skatt. skall sådan skatt utgå till och med upp- bördsterminen under den månad, varunder löneavdrag, som i 15 & avses, börjat verkställas.

Avdrag å lön för gäldande av skatt.

15 g.

Arbetsgivare är skyldig att vid utbetalning av lön till arbetstagare, som till arbetsgivaren överlämnat skattekort, verkställa avdrag med belopp, som ', arbetstagaren enligt bestämmelserna i 6—11 åå har att erlägga såsom pre-

liminär skatt.

Har arbetstagaren att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun, där han mantalsskrivits för taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön verkställa avdrag jämväl för gäldande av sådan skatt. Arbetsgivaren skall vid varje utbetalningstillfälle under en. månad avdraga belopp, motsvarande så stor del av den under uppbördstermin i nästföljan- de månad förfallande skatten, som med hänsyn till antalet utbetalnings- tillfällen under förstnämnda månad belöper å utbetalningstillfället, dock att ; belopp, som skall avdragas vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall

avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstod-en avdragas vid det första utbetalningstillfället.

Löneavdrag skall ske endast under förutsättning, att arbetsanställningen varat minst en vecka.

Skattskyldig skall senast den 27 december under året näst före inkomståret överlämna skattekortet till arbetsgivaren.

Tillträder skattskyldig ny anställning, skall han ofördröjligen överlämna skattekortet till den nye arbetsgivaren, därest denne är upptagen å i 3 5 tredje stycket omförmälda förteckning.

Har skattekort icke överlämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verk- ställas med tjugufem procent av det belopp, som utbetalas vid varje avlö- ningstillfälle. Det avdragna beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal-

Därest arbetstagaren icke i fall, som nyss sagts, senast fem dagar efter anställnings början till arbetsgivaren överlämnat skattekort, har denne att ofördröjligen hos den lokala skattemyndigheten i orten göra anmälan här- om. Därest denna haft att utfärda skattekort, skall myndigheten skynd— samt utfärda nytt skattekort och översända detta till arbetsgivaren. I annat fall har myndigheten att skyndsamt lämna meddelande till vederbörande. lokala skattemyndighet, som har att förfara på sätt nyss sagts. Nytt skatte— kort bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången av den månad, under vilken vederbörlig uppbördstermin infaller.

17 %.

Är icke utbetald lön av den storlek, att därå verkställt löneavdrag mot- svarar för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall genom löneavdraget innehållet belopp anses avse i första hand kvarstående skatt.

Kan icke å lön vid visst utbetalningstillfälle under en månad verkställas

o

löneavdrag med belopp, som motsvarar a utbetalningstillfället belöpande; skatt, skall vid senare under samma månad infallande utbetalningstillfälle av- dragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förstå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallands skatt. Kan så icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren fel-ande belopp senast den 10 i sistnämnda månad, skola d—e innehållna belop- pen innestå hos arbetsgivaren till och med den 17 i samma månad. Därest arbetstagaren senast den 15 i samma månad erlagt felande belopp jämte i 46 % uppbördsföror-dningen omförmäld avgift, skall arbetsgivare-n i »den ordning, som i nämnda paragraf sägs, inbetala skattebeloppet och vederbör- lig avgift. Erlägges icke felande belopp jämte omförmälda avgift inom sist angiven tid, har arbetsgivaren att skyndsamt på sätt i 47 å andra stycket samma förordning sägs inbetala innestående belopp till vederbörande läns— styrelse eller lokala skattemyndighet i stad.

18 %.

Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, då arbetstagaren tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall arbets- givaren till arbetstagaren återställa skattekortet.

Innestår, då arbetstagare slutar anställning, hos arbetsgivaren innehållet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvarstående skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tilhandahål- las arbetstagaren.

Jämkning av preliminär skatt.

19 &.

Jämkning av preliminär skatt skall, under i andra stycket angiven förut- sättning, äga rum under inkomståret,

1) därest sådan ändring sketti skattskyldigs civilstånd eller barnantal, var-- till hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret; eller

2) därest skattskyldigs skatteförmåga blivit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående— än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet.

Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall dock jämkning i preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skatten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor.

Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt icke vid-are skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga så- som slutlig skatt, med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tjugufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å de- bitering av den slutliga skatten.

Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före utgången av april månad förstnämnda år.

Uppbörd av skatt.

20 %.

Då arbetstagares skatt inbetalas av arbetsgivare, skall denne å skatteanvis- ningen hava ifyllt beloppet av preliminär skatt samt, i förekommande fall, summan av sådan skatt och kvarstående skatt. Vad sålunda stadgats skall dock icke gälla, då skatt inbetalas i den ordning, som i 47 å andra stycket uppbördsförord'ningen sägs.

Särskilda bestämmelser.

21 5.

Efter anmaning av lokal skattemyndighet är arbetsgivare skyldig inkomma med erforderliga upplysningar för bedömande av huruvida skyldighet att av- lämna i 2 å omförmälda uppgifter för honom föreligger.

22 5.

Har arbetsgivare, som jämlikt 2 % skolat avlämna uppgifter, varom i sam— ma författningsrum förmäles, icke inkommit därmed inom föreskriven tid eller befinnes avlämnade uppgifter ofullständiga, äger den lokala skatte- myndigheten anmana arbetsgivaren att avlämna dylika uppgifter eller att fullständiga avlämnade uppgifter.

23 5. ] Hörsammar icke arbetsgivare anmaning att avlämna uppgifter eller nipp- lysningar, varom i nästföregående författningsrum förmäles, äger länsstyrel- sen förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämp- ligt 'vite.

24 %.

Anmaning skall innehålla dels föreläggande att till den lokala skattemyn- digheten avlämna ifrågavarande uppgifter eller upplysningar inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, dels ock un- derrättelse om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anmaningen medför enligt 23 g.

25 g.

Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut röran- de jämkning av preliminär skatt eller sättet för uttagande av sådan skatt. Ej heller må klagan föras över länsstyrelses beslut rörande verkställande lav löneavdrag i andra fall än då beslutet avser tillämpning av 3 ;S första eller andra stycket. Besvären skola ingivas till länsstyrelsen senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständig- heten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kam- marrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvä- ren till kammarrätten inkommit före utgången av nyss stadgade besvärs- tid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från

vederbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kam- marrätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom be- svär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets delfående.

Vild prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande.

i 26 å. ' Av länsstyrelse meddelat beslut jämlikt 3 5 andra stycket samt lokal skatte— myndighets beslut i andra fall än i nämnda författningsrum avses rörande ' skyldighet för arbetsgivare att verkställa löneavdrag med ledning av skatte- , tabell så ock beslut, som av lokal skattemyndighet meddelas jämlikt fjärde

stycket samma författningsrum, gå i verkställighet utan hinder av att klagan däremot föres.

27 å.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förord- ning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948.

F ö r s 1 a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 24 %, 74—78 åå och 85 & lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet skola upphöra att gälla samt att 11 %, 15 g, 17 ä 1 inom., 23 ä 2 och 3 mom., 60 %, 62 5, 67 5, 69—73 åå, 79 & 2 mom., 80 å och 88 & ävensom rubriken till 6 kapitlet samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 g.

Rättighet att —— _ _ en röst. Sådan rättighet — —— — försörjning; eller

(1) i avseende åt honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna uppbördsåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år.

Den omständigheten — —— —— andra maken. Att den — —— —— andra stycket.

15 å. Kommunalstämma utser — — — i länskungörelserna.

' eller

d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Ej må —— —— —— vice ordförande.

17 ä.

1 mom. I kommun —— — — i valnämnd; en under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fast-

ställande av kommunens utgifts- och inkomststat; samt

en i — —— — och revisorssuppleanter. 23 ä. 2 mom. För beslut — — — eller behov; c) beviljande av -— —— —— i kommun, där den under nästföregående år

fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona;

d) höjande av —— _ — skulle utgöra: 1) mera än _ _ _ i kommun, där den under nästföregående år fastställ— da högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona;

2) mera än _ _ _ i kommun, där den under nästföregående är fastställ- da högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tolv kronor för skattekrona;

3) mera än —_ _ _ i kommun, där den under nästföregående är fast- ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger femton ! kronor för skattekrona;

e) beviljande av _ _ _ låns återbetalande; eller

g) införande av _ _ — i 44 ä 3 mom. Med allmän _ _ _ eller kyrkofullmäktige. Hurusom för —— _ _ kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om _ _ _ belopp skall utdebiteras eller upplånas. 60 å.

! Om kommunalnämndens befattning med kommunens d'rätsel samt om revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.

62 5.

Förslag till utgifts- och inkomststat skall före augusti månads utgång upp- göras av kommunalnämnden. För detta ändamål skola de styrelser, nämn- der eller personer, vilka kommunen för särskilda förvaltningsbestyr tillsatt, före den 1 augusti till kommunalnämnden ingiva sina specialförslag över ut— gifter och inkomster för det nästföljande året.

% Kommunalnämndens statförslag _ _ _ hållas under tiden från och med i den 1 till och med den 15 september, vara offentligen tillgängligt på lämp— ligt ställe, som tillkännagives i kungörelsen.

På nämnda _ _ _ och avgörande. Den fastställda _ _ _ till kommunalnämnden.

6 kap. Om allmän kommunalskatt.

67 %. Kommuns medelsbehov _ _ _ täckas genom utdebitering av allmän kom- munalskatt i förhållande till _ _ _ kommunen skattskyldiga. 69 &.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebite- ring för ett år, skall utgöras sådan allmän kommunalskatt, som ingår dels "i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma är, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästföljande år.

70 %.

Kommunalnämnden åligger att, sedan kommunens utgifts— och inkomststat fastställts och beslut om utdebitering till församling, skoldistrikt och i före- kommande fall fattigvårdssamhälle,—som omförmäles i 6 5 lagen om fattig- vården, delgivits nämnden, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och veder- börande lokala skattemyndighet om det belopp, varmed jämlikt 69 & allmän kommunalskatt skall utgöras, samt till länsstyrelsen insända ett exemplar av utgifts- och inkomststaten. !

4 !

71 %.

Om debitering och uppbörd av kommunalutskylder stadgas i uppbördsför- ' ordningen.

72 5.1

Till utdebitering beslutade medel äger kommunen uppbära av statsverket. ; Belopp, som vid utgången av ett år utgör kommuns fordran hos statsverket, 1 skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången * av varje kvartal utanordnas till kommunalnämnden.

73 %.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till kommunalnämnden över- lämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och till nämnden utanordnad allmän kommunalskatt.

79 g.

2 mom. Kommun äger _ _ _ motsvarande en utdebitering av tre kro— nor för varje å kommunen belöpande skattekrona enligt den under näst- föregående år fastställda taxeringen.

Utöver vad _ _ — som nyss sagts en utdebitering av det belopp, var- med den under nästföregående år fastställda utdebiteringen understiger _'annan ordning.

Lån, som _ _ _ nytt lån. Nyttjar kommun _ _ _ nyttjade fondmedel. Med lån — — _ även borgen. Kommun äger _ _ _ barnrika familjer. Av Konungen _ _ — upptaga lånet.

80 &. Länsstyrelsens godkännande _ _ _ beslut; eller 0) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år. Samtliga av _ — _ besluten avse.

Hurusom i _ _ _ kommunal fondbildning. Underställt beslut _ _ _ därför uppgivas. Över vägrad _ _ _ hos Konungen.

88 5.

För municipalsamhälle _ _ _ andra styckena: att municipalsamhälle _ _ _ anskaffas genom utdebitering, dock högst ett belopp motsvarande en utdebitering av en krona _ _ _ år fastställda taxeringen;

att, där — _ _ längre tid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola bestämmelserna i !11 och 15 åå träda i kraft den 1 januari 1947. ? I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: * 1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av

1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. 2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skat- teöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947,

årespektive 1948.

i _ - i . .

F ö r s 1 a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 28 5, 69—73 åå och 80 5 lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad skola upphöra att gälla samt att 11 5, 13 %, 19 5, '27 5 2 och 3 mom., 39 5, 54 3", 62 &, 63 5 3 mom., 64—68 55, 74 g 2 mom. och E75 % ävensom rubriken till 6 kapitlet samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 &. Rösträtt vid _ _ _ en röst. Sådan rösträtt _ _ _ försörjning; eller

(1) i avseende å honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning un— 'der de tre sistförflutna uppbördsåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år.

Den omständigheten _ _ _ andra maken.

13 &. Stadsfullmäktige väljas — — _ års ålder. Stadsfullmäktig kan _ — _ varaktig försörjning; eller

d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Följande personer _ _ _ befattning redovisningsskyldig. Ej må _ _ _ såsom stadsfullmäktig.

19 %.

Ordinarie sammanträden _ _ — av fullmäktige. Vid ordinarie _ _ _ och förvaltning.

Vid ordinarie sammanträde under tiden från och med den 1 till och med den 15 september fastställes grunden för utdebitering av allmän kommunal- skatt.

Vid ordinarie _ _ _ och revisorssuppleanter. Extra sammanträde _ _ _ det nödigt. 27 ä. 2 mom. För beslut _ _ _ eller behov; c) beviljande av _ _ _ i stad, där den under nästföregående år fastställ-

da högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona ; d) höjande av — _ _ skulle utgöra: 1) mera än _ _ _ i stad, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skat-

tekrona; 2) mera än _ _ — i stad, där den under nästföregående år fastställda

högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tretton kronor för

skattekrona; 3) mera än _ _ _ i stad, där den under nästföregående år fastställda

högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger sexton kronor för skattekrona ;

e) beviljande av _ _ _ låns återbetalande. Med allmän _ _ _ eller kyrkofullmäktige. Hurusom för _ _ — kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om _ _ _ belopp skald utdebiteras eller upplånas. 39 &.

I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, skola årligen tre ordinarie allmän- na rådstugor hållas: en före utgången av juni månad för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning, en under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fast- ställande av grunden för utdebitering av allmän kommunalskatt samt en _ _ _ och revisorssuppl-eanter.

Den tredje ordinarie allmänna _ _ _ å sön- eller helgdag.

54 %. Om drätselkammarens befattning med kommunens drätsel samt om revi- sion och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.

6 kap. Om allmän kommunalskatt.

62 &. Stads medelsbehov _ _ _ täckas genom utdebitering av allmän kommu- nalskatt i förhållande till — _ _ kommunen skattskyldiga. 63 ä. 3 mom. Skulle i _ — _ höra, i fråga om utdebitering för visst ändamål, [antingen _ _ _ frågan kräver. 64 &.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebite- ring för ett år, skall utgöras sådan allmän kommunalskatt, som ingår dels i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma är, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästfölljand-e år.

65 å.

_ Drätselkammaren åligger att, sedan beslut om utdebitering till sta-den även- isom till församling eller skoldistrikt delgivits drätselkammaren, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet om det be- lopp, varmed jämlikt 64 ; allmän kommunalskatt skall utgöras. Sedan ut- gifts- och inkomststaten fastställts, har drätselkammaren att ofördröjligen till länsstyrelsen insända ett exemplar av denna.

66 %.

Om debitering och upphörd av kommunalutskylder stadgas i uppbördsför- ordningen.

67 5.

Till utdebitering beslutade medel äger stad uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör stads fordran hos statsverket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till drätselkammaren.

68 &.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till drätselkammaren överlämna "för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och :till drätselkammaren utanordnad allmän kommunalskatt.

74 %.

2 mom. Stad äger, _ — _ enligt den under nästföregående år fastställda taxeringen en utdebitering av fyra kronor, såvitt angår i landsting ej delta- ;gande stad, och en utdebitering av tre kronor, såvitt angår annan stad.

Utöver vad _ _ _ som nyss sagts en utdebitering av det belopp, varmed den under nästföregående år fastställda utdebiteringen understiger, i _ _ _ annan ordning.

Lån, som _ _ _ nytt lån. Nyttjar stad — _ _ nyttjade fondmedel. Med lån _ _ _ även borgen. Stad äger _ _ _ barnrika familjer. Av Konungen _ _ _ upptaga lånet.

75 %.

Länsstyrelsens godkännande _ _ — beslut; eller

c) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år. Beslut, som _ _ — drätselkammaren insändas.

Samtliga av _ — _ besluten avse. Hurusom i _ — _ kommunal fondbildning.

Underställt beslut — _ _ därför uppgivas. Över vägrad _ _ _ hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola bestämmelserna i 11 och 13 åå träda i kraft den 1 januari 1947.

I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av |; 1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. )

2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skatte- , öre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947, respek- * tive 1948.

F ö r s 1 a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse. ;

Härigenom förordnas, att 21 % lagen den 6 juni 1930 om församlingssty- * relse skall upphöra att gälla samt att 12 5, 14 ä 1 mom., 20 ä 2 och 3 mom., i 59 5, 60 å och 66 % samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan ; angives.

12 5.

I församling _ _ _ till domkapitlet. | Ordförande eller _ _ _ varaktig försörjning; eller I

d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Ej må _ — vice ordförande. I församling _ _ _ i kyrkostämman. Vid gemensam _ _ _ föra ordet. 14 ä. 1 mom. I församling _ _ _ och förvaltning; en under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fast- ,Iställande av utgifts- och inkomststat för kyrka och skola samt församlings- :bibliotek; samt

en före — _ _ och revisorsuppleanter. 20 &. 2 mom. För beslut — _ — eller behov;

' c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, i Iands- tförsamling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebitering- en av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona, i stads- ; församling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen 'av omförmälda skatt överstiger tio kronor för skattekrona, samt i församling 'bestående av landsbygd och stad, därest den under nästföregående är fast- ställda högsta ut—debiteringen av samma skatt i någon del av församlingen överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgående anslag,

i landsförsamling, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den under näst- föregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under näst- 'föregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt överstiger tolv kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföre- gående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt överstiger femton kronor för skattekrona;

i stadsförsamling, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den under lnästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunal- lskatt överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under näst- föregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt överstiger tret- ton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföre- gående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

samt i församling bestående av landsbygd och stad, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den under nästföregående är fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunal- skatt i någon del av församlingen överstiger tio kronor för skattekrona, |

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under näst- föregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt i någon del av församlingen överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföre— gående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt i någOn del av församlingen överstiger sexton kronor för skattekrona; l

e) beviljande av _ — _ låns återbetalande. Med allmän _ _ _ eller kyrkofullmäktige. Hurusom för _ _ _ kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om _ _ _ belopp skall utdebiteras eller upplånas. 59 %. Förslag till _ _ _ befattning ankommer. Statförslagen skola _ _ _ hållas under tiden från och med den 1 till och

med den 15 september, vara offentligen tillgängliga på lämpligt ställe, som tilllkännagives i kungörelsen. '

På nämnda _ _ _ och avgörande. 60 5. Vad kyrkostämman eller kyrkofullmäktige beslutat till utdebitering skall, allt efter _ _ _ delgivas på landet kommunalnämnden och i stad drätsel-

kammaren, vilka det åligger att på sätt i lagen om kommunalstyrelse på wlan- det eller lagen om kommunalstyrelse i stad är stadgat härom underrätta ve- derbörande lokala skattemyndighet och länsstyrelsen för debitering och upp- hörd av utdebiterat belopp i samband med övriga kommunalutskylder. Sedan avgifterna utanordnats av länsstyrelsen, skalll kommunalnämnden eller drät— selkammaren avlämna medlen till kyrkorådet, skolrådet eller särskild styrelse.

4 1

66 å. * 1 mom. För att _ _ _ avses; eller I c) utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år. Hurusom beslut _ _ _ kommunal fondbildning. Beslut, som _ _ _ till Konungen. 2 mom. Församlingen äger _ _ _ anskaffas genom utdebitering. Lån,. som _ _ _ annan ordning.

Lån, som _ _ _ nytt lån.

Nyttjar församling — — _ nyttjade fondmedel. Med lån — — — även borgen. Av Konungen _ _ — upptaga lånet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skall bestämmelsen i 12 & träda i kraft den 1 januari 1947.

F ö r sl a g till . lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 i (nr 349) om landsting. ) | ; Härigenom förordnas, att 6 5, 33 ä 2 mom., 34 &, 45 5, 47—51 55 och 54 å ! lagen den 20 juni 1924 om landsting skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne— ; dan angives. % 6 %. Landstingsmän och _ _ _ års ålder. Landstingsman eller _ _ _ varaktig försörjning;

d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren. Landshövding, landssekreterare _ _ _ vara landstingsmän.

Ej må _ _ såsom landstingsman. 33 ä. 2 mom. Till beslut _ _ —— dylikt företag;

' d) påläggande av avgifter, SOm erfordra utdebitering för längre tid' än fem år;

e) beviljande av__-— härflytande rättighet. Hurusom till _ _—kommunal fondbildning. 34. 5. Beslut om —— — _ erforderligt belopp utdebiteras eller upplåning därav ske. 45 g. 1 mom. Med led=ning_——_skattskyldiga invånare utdebiteras. Hinder möter ___ följande året. Om fondbildning är särskilt stadgat. 2 mom. Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till

utdebitering för ett år, skall utgöras sådan landstings—skatt, som ingår dels i | den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma är, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästföljande år.

47 å. )

Till ledning för landstingsskattens bestämmande skall lokal skattemyndig- )

het varje år efter slutade taxeringsförrättningar _ _ _ varje kommun. . 48 %.

Landstingets förvaltningsutskott åligger att, sedan landstingets utgifts- och inkomststat fastställts, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbö- rande lokala skattemyndighet om det belopp, varmed jämlikt 45 5 2 mom. landstingsskatt skall utgöras, samt till länsstyrelsen insända ett exemplar av utgifts- och inkomststaten.

49 5.

Om debitering och upphörd av landstingsskatt stadgas i uppbördsförord- ningen.

50 %.

Till utdebitering beslutade medel äger landstinget uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör landstingets fordran hos statsver- ket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter in- gången av varje kvartal utanordnas till landstingets förvaltningsutskott.

51 å.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till landstingets förvaltningsut- skott överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterade och till förvaltningsutskottet utanordnade Iandstingsmedel.

Förvaltningsutskottet låter däröver upprätta sammandrag att föreläggas landstinget vid dess första sammanträde.

54 %.

Konungens godkännande — _ _ som avse: a) påläggande av avgifter, vilka erfordra utdebitering för längre tid än fem år;

b) upptagande av _ _ _ av landstingsmän. Av Konungen _ _ _ upptaga lånet. Hurusom beslut _ _ _ kommunal fondbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skall bestämmelsen i 6 & träda i kraft den 1 januari 1947.

I samband med denna lags ikraftträdande skall iakttagas: 1) I fråga om landstingsskatt, som påförts eller påföres på grund av 1945 eller tidigare års taxering, samt sådan landstingsskatt för inkomst, vilken på- förts eller påföres på grund av 1946 års taxering, i den mån nämnda skatt er- lagts eller skolat erläggas under första uppbördsterminen eller å första upp- , bördsstämman, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

2) Landstingsskatt för fastighet för åren 1946 och 1947 skall för skatte- ' krona och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947, respektive 1948. 3) Landstingsmedel, som förfalla till betalning vid den första terminen eller stämman för upphörd av 1946 års kronoutskylder, skola, i den mån de in— , flyta, tillfalla statsverket.

|

F ö r s i a g till lag angående ändrad lydelse av 6 och 8 55 lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa kommuner.

Härigenom förordnas, att 6 och 8 åå lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse ' i vissa kommuner skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 €. , Det åligger folk-skolestyrelsen att årligen före den 15 augusti till kommunal- eller stadsfullmäktige _ _ —- rörande fortsättningsskoleväsendet. I statförslaget _ _ _ att påräkna. ; 8 5. ; Till ledamot _ _ — befordra skolväsendet. ) Ledamot i _ _ _ varaktig försörjning; eller

d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Vad om _ — _ om suppleant. Vid val _ -— _ inom styrelsen.

Denna lag träder i kraft, beträffande bestämmelsen i 6 % den 1 juli 1946

) och beträffande bestämmelsen i 8 å den 1 januari 1947. ) )

8—457050.

F ö r sl a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 27, 61, 62 och 70 åå lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm skola upphöra att gälla samt att 9 &, 11 5, 17 5, 26 ä 2 och 3 mom., 43 ä 2 mom., 46 å, 49 5, 54 5, 56—60 åå, 63 ä 2 mom. och 64 & ävensom rubriken till 5 kapitlet samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 &. Rösträtt vid _ _ — en röst. Sådan rättighet — _ försörjning; eller (1) i avseende å honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning un— der de tre sistförflutna uppbördsåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år.

Den omständigheten _ _ _ andra maken. 11 &. Stadsfullmäktige väljas _ — _ års ålder.

Stadsfullmäktig kan _ _ varaktig försörjning; eller d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Följande personer _ _ _ befattning redovisningsskyl-dig. Ej må _ _ _ såsom stadsfullmäktig. 17 &.

Ordinarie sammanträden skola av stadsfullmäktige hållas i oktober må- nad å första helgfria dag efter tjänstgöringsårets början samt i övriga må- nader med undantag av juli och augusti å dag, som fullmäktige äga be- stämma, dock att i september månad ett sammanträde skall hållas senast den 15 i månaden.

Vid sammanträde i september månad fastställes grunden för utdebitering av allmän kommunalskatt.

Vid sammanträde i december — _ _ erforderligt, revisorssuppleanter. Extra sammanträde _ _ _ det nödigt.

2 mom. För beslut _ _ _ eller behov;

c) beviljande av _ _ — utgått, därest den under nästföregående är fast— ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av — _ —— skulle utgöra: 1) mera än _ _ -— anslaget, därest den under nästföregående är fast- ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kro- nor för skattekrona;

2) mera än — _ —— anslaget, därest den under nästföregående år fast— ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tretton kronor för skattekrona;

3) mera än — _ — anslaget, därest den under nästföregående är fast- ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av _ _ _ genom upplåning; eller

f) upptagande av _ —— _ låns återbetalande. Med allmän _ -— — eller församlingsdelegerade. Hurusom för _ _ _ kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om _ _ _ belopp skall utdebiteras eller upplånas. 43 ä.

2 mom. Borgarrådsberedningens ordförande skall i stadskollegiet föredraga förs1ag till utdebitering av allmän kommunalskatt samt till stadens utgifts- och inkomststat. Angående ärendenas _ _ _ i 45 g.

46 5.

Om stadens drätsel samt om revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 4 kap.

49 &.

Stad'skollegiets statförslag _ _ _ och avgörande. Den fastställda utgifts- och inkomststaten återställes därefter till stads- kollegiet.

5 kap. Om allmän kommunalskatt.

54 &. Stadens medelsbehov _ _ — täckas genom utdebitering av allmän kom- munalskatt i förhållande till _ _ _ kommunen skattskyldiga. 56 &.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebite- ring för ett år, skall utgöras sådan allmän kommunalskatt, som ingår dels

i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma är, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grimd av taxering för nästföljande år.

57 &.

Stadskollegiet åligger att, sedan beslut om utdebitering till staden delgivits kollegiet, ofördröjligen underrätta överståthållarämbetet om det belopp, var- med jämlikt 56 å allmän kommunalskatt skall utgöras. Sedan utgifts— och inkomststaten fastställts, har stadskollegiet att ofördröjligen till överståt- hållarämhetet överlämna ett exemplar av denna.

58 5.

Om debitering och uppbörd av kommunalutskylder stadgas i uppbördsför— ordningen för Stockholm.

59 g.

Till utdebitering beslutade medel äger staden uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör stadens fordran hos statsverket, skall av överståthållarämbetet under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till staden.

60 %.

Överståthållarämbetet skall senast den 15 februari till sta-den överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och till staden utanordnad allmän kommunalskatt.

63 ä.

2 mom. Staden äger _ _ _ motsvarande en utdebitering av fyra kronor för varje å staden belöpande skattekrona enligt den under nästföregående år fastställda taxeringen.

Utöver vad _ _ _ som nyss sagts en utdebitering av det belopp, varmed den under nästföregående år fastställda utdebiteringen understiger _ _ _ annan ordning.

Lån, som _ _ _ nytt lån. Nyttjar staden _ _ _ nyttjade fondmedel. Med lån _ _ _ även borgen. Staden äger _ — — barnrika familjer. Av Konungen _ — — upptaga lånet. 64 %. Överståthål'larämbetets stadfästelse _ — _ gällande beslut;

b) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år; eller c) avse åläggande _ _ _ allmänna grund.

Hurusom i _ _ _ kommunal fondbildning. Underställt beslut _ — _ därför uppgivas. Över vägrad _ _ _ hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola bestämmelserna i 9 och 11 55 träda i kraft den 1 januari 1947.

I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser gälla.

2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skatte- öre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947, respek- tive 1948.

F ö r s 1 a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse'i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 22 5 lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm skall upphöra att gälla samt att 8 5, 14 €, 21 ä 2 och 3 mom., f 36 %, 49 5, 63 5, 64 å och 69 & samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 &. Kyrkofu-llmäktige väljas — _ _ års ålder. Kyrkofullmäktig kan _ _ försörjning; eller (1) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.

Följande personer _ _ _ avlönade betjänte. Ej må — _ _ såsom kyrkofulhnäkvtig. 14 %.

Tre ordinarie sammanträden skola av kyrkofullmäktige årligen hållas: ett före utgången av maj månad för besluts fattande i anledning av berät- telsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning;

ett under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fastställande av församligens utgifts- och inkomststat; samt ett före utgången av november månad för *anställande av val till de be-

fattningar inom församlingen, vilka vid årets slut bliva lediga, samt av revisorer och revisorssuppleanter. I övrigt _ _ _ det nödigt.

21 ä.

2 mom. För beslut _ _ _ eller behov;

c) beviljande av___försam1ing, där den under näst—föregående år fast- ställda högsta utdebi-teringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kro- nor för skattekrona;

d) höjande av _ _ _ skulle utgöra; _ 1) mera än _ _ _ församling, där den under nästföregående är fast- ställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kro- nor för skattekrona,

2) mera än _ _ _ församling, där den under nästföregående år fast- ställda högsta utdebiteringen av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än _ _ _ församling, där den under nästföregående är fast- ställda högsta utdebiteringen av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av _ _ _ genom upplåning; eller

f) upptagande eller _ _ — låns återbetalande. Med allmän _ _ _ eller församlingsdelegerade.

Hurusom för _ _ _ kommunal fondbildning.

3 mom. Beslut om _ _ _ erforderligt belopp skall utdebiteras eller "upplånas.

36 å.

Försa-mlin-gsdelegerade och _ _ _ ägde rum. Avgår delegerad _ _ _ äga rum å tredje ordinarie kyrkofullmäktig- sammanträdet under året.

Erfordras särskilda _ _ _ av Konungen.

49 &. Ledamöter och _ _ _ ägde rum. Avgår ledamot _ _ _ äga rum å tredje ordinarie kyrkofullmäktigsam- mant-rådet under året.

63 ä.

1 mom. Förslag till _ _ — befattning ankommer. Statförslagen skola upptagas till granskning och fastställelse vid det ordi- narie kyrkofullm-äktigsammanträde, som hålles under tiden från och med den 1 till och med den 15 september. Därvid skola _ _ — och av- görande. 2 mom. Förslag till _ _ _ församlingsdelegerades beredningsutskott.

i i

Beredningsutskottets förslag _ _ _ och fastställelse senast den 15 sep- tember. Därvid skola _ _ och avgörande.

64 %. Underrättelse om vad kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade beslutat till utdebitering skall, allt efter _ _ _ ordförande tillika med ett exemplar av fastställd utgifts- och inkomststat överlämnas till överståthållarämbetet.

Om debitering och upphörd av avgift, som i första stycket sägs, stadgas i uppbördsförordningen för Stockholm.

Till utdebitering beslutade medel äger församling och den kyrkliga sam- fälligheten uppbära av statsverket.

Belopp, som vid utgången av ett år utgör församlings eller den kyrkliga samfällighetens fordran hos statsverket, skall av överståthållarämbetet under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till kyrkorådet, skolrådet, bibliotekss-tyrels-en eller församlingsdelegerades kassaförvaltare.

Överståthållarämbetet skall senast den 15 februari till kyrkorådet, skolrå— det, biblioteksstyrelsen eller församlingsdelegerades kassaförvaltare överläm- na för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och till nämnd-a råd, styrelse eller kassaförvaltare utanordnade medel.

69 ä.

1 mom. För att _ _ _ avses; eller

0) utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år.

Hurusom beslut _ _ _ kommunal fondbildning. Beslut, som _ _ till Konungen. .? mom. Församling äger, _ — _ anskaffas genom utdebitering. Lån, som _ — _ annan ordning.

Lån, som _ _ _ nytt lån. Nyttjar församling _ _ _ nyttjade fondmedel. Med län _ _ _ även borgen. Av Konungen _ _ _ upptaga lånet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skall bestämmelsen i 8 & träda i kraft den 1 januari 1947.

F ö r s 1 & g till lag om ändrad lydelse av 1 och 13 55 lagen den 12 juni 1931 (nr 201) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.

Härigenom förordnas, att 1 och 13 åå lagen den 12 juni 1931 angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg skola erhålla följande änd- rade lydelse.

1 &. Samtliga Göteborgs _ _ _ avgifter, som utdebiteras för kyrkoväsendet _ _ _ samfällighetens behov. 13 5.

Det åligger kyrkonämnden att årligen före den 1 september upprätta och _ _ _ gemensamma nämnd före den 1 augusti till kyrkonämnden _ _ _ och inkomster.

Kyrkonämndens förslag _ _ _ och fastställelse senast den 15 september. Å statens _ —- _ tillkommer samfälligheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

F ö r sla g till lag angående ändrad lydelse av 7 5 2 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 7 5 2 mom. lagen den 14 juni 1918 om fattig— vården skall erhålla följande ändrade lydelse.

7 &. 2 mom. Fattigvårdssamhälle, som _ _ _ valförrättare; samt att utdebitering, som fattigvårdsstämma beslutat, skall anmälas hos de särskilda kommunernas kommunalnämnder, vilka det åligger att på sätt i

lagen om kommunalstyrelse på landet är stadgat härom underrätta veder- börande lokala skattemyndighet och länsstyrelsen för debitering och upp- börd av utdebiterat belopp i samband med övriga kommunalutskylder sam-t redovisa dem tillhandakomna medel till fattigvård'sstyrelsen.

Konungen äger, _ _ _ inom samhället.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

F ö r s 1 a g i till

1 lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293) i

om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

Härigenom förordnas, att 19 och 41 åå lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning skola upp- höra att gälla samt att 7 och 39 55 samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

' 7 å. ; Vid fördelning _ _ _ att tillhöra; : att annan i uppgörelsen _ _ _ finnes skäligt. ; *; 39 &. Angående utdebiteringen av de _ _ _ motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

Förslag till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 55 å och anvisningarna till samma paragraf kom- munalskattelagen den 28 september 1928 skola upphöra att gälla samt att 15 ä 2 mom., 19 5, 20 5, 32 ä 2 mom., 46 ä 2 mom., 65 &, 66 å och 75 % även- som anvisningarna till 20 ä 2. och 3., 48 % 1. och 53 ä 1. Samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

15 ä. 2 mom. Har här _ _ _ för taxeringsåret. Där beskattningsnämnd _ — _ på sätt i 75 g 1 mom. stadgas.

19 &.

Till skattepliktig _ _ _ 100 kronor; folkpension enligt 6 å lagen om folkpensionering; vad som _ _ _ mottagarens utbildning.

20 5. Vid beräkningen _ _ -— och bibehållande. Avdrag må _ _ _ nedlagda kapital; pensionsavgift enligt 1 & lagen om folkpensionering; allmänna skatter _ — _ till kapitalförlust.

32 ä.

2 mom. Har livränta _——_ 10 procent av livräntans belopp. Om livränta _ _ _ beräknat belopp. Såsom skattepliktig _ _ _ och invalidränteförsäkring. Har livränta _ _ _ beräknat belopp. Med försäkring _ _ _ försäkringsavtalets ingående.

Pensionsförsäkring enligt 35 å lagen om folkpensionering anses ej inne- fatta försäkring mot engångspremie.

46 ä. 2 mom. I hemortskommunen _ _ _ eller uppfostran. 2) för pensionsavgift, varom förmäles i 35 & lagen om folkpensionering, samt för avgift till övrig pensionsförsäkring _ — _ här ovan.

Därest skattskyldig _ _ _ nämnda tid. Avdrag, som _ _ _ sålunda uppburits. 65 5. Frågan, huruvida _ —— _ efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Har under _ _ _ för taxeringen. 66 &. Med lremortskommun _ _ _ taxeringsåret mantalsskriven. För den _ _ _ under beskattningsåret. För oskift —— _ _ avlidnes hemortskommun. För bolag —- _ _ av företaget den 1 november året näst före taxeringsåret utövats. För annan___ eller förvaltning den 1 november året näst före taxe-

ringsåret haft sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid varit bosatt.

75 5.

1 mom. Har avliden _ _ —— (= nuvarande 2 mom.) _ _ _ efter döds- året.

2 mom. För kommunal ——__ (= nuvarande 3 mom.) ___ hans dödsbo.

Anvisningar till 20 ä. 2. Hemmavarande barn _ _ _ enligt 51 å.

, Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året ? näst före taxeringsåret (se 65 ä).

3. Såsom allmänna—__ fattigvården, tingslag och municipalsamhälle. Såsom _ _ _ heller skogsvårdsavgift.

till 48 ä. 1. Vad i_ _ barns ålder efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med barn _ _ _ av beskattningsåret.

till 53 å. . 1. Såsom bosatt _ _ _ i riket. ; ' Huruvida en _ _ _ till förhållandena den 1 november året näst före taxe- ringsåret, utan avseende _ __ samma år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola i fråga om 1946 ,och tidigare års taxeringar eller skatt, som påförts eller påföres på grund av nämnda taxeringar, äldre bestämmelser fortfarande gälla.

F ö r s la g till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 23 5 förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla samt att 2 %, 4 ä, 6 & 1 mom., 14 %, 20 &, 24 å och 32 & samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 &. Om vad _ _ _ följande undantag: till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkom- mande skatt, som avkortats, restituerats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxetringar;

vid beräkning _ _ _ beräknade nettointäkten. 4 &. Från sammanlagda _ _ _ därtill förslår;

slutlig eller tillkommande skatt, som utgöres av skatt till kommun eller annan menighet och som under beskattningsåret här i riket påförts skatt- skyldig.

Skattskyldig, som _ — _ kommunalskattelagen sägs. 6 &. 1 mom. Skyldighet att _ _ _ eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som avkortats, restituerats eller avskri- vits, i den mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxe- ringar; samt

för inkomst _ _ _ eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som avkortats, restituerats eller avskri- vits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst _ _ _ ekonomiska föreningar.

14 5. Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst före taxeringsåret icke fyllt _ __barnets förmögenhet.

20 5. Varje år bestämmes, med vilka procenttal av de i 18 ä 2 mom. a), b) och c) omförmälda grundbeloppen bottenskatt skall ingå dels i 'den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under nästföljande är, dels ock i den slut- liga skatt, som påföres på grund av taxering för det därpå följande året.

Vid bestämmandet _ _ _ å livförsäkringsrörelsen.

24 %. För inkomst- och ___ (= nuvarande 2 mom.) ___ hans dödsbo.

32 &. Om skattskyldig— __ ordning, som för restitution av skatt i uppbörds- förordningen stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestämmel— sen i 20 % träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dårå medde- lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skola i fråga om 1946 och tidigare års taxeringar eller skatt, som påförts eller påföres på grund av nämnda taxeringar, äldre bestämmelser fortfarande gälla.

F ö r sla g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 7 & förordningen den 17 juni 1938 om särskild skatt å förmögenhet skall upphöra att gälla samt att 1 och 8 åå samma för- ordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 &. Särskild skatt _ _ barn, som den 1 november året näst före taxerings- året icke fyllt 21 är _ _ _ taxeras därför. Skattskyldighet, som _ _ _ omförmäld familjestiftelse. 8 %. Där jämlikt 24 % förordningen om _ _ _ å förmögenhet. I

I

; ___

; Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947 ; dock skola i fråga

om 1946 och tidigare års taxeringar eller skatt, som påförts eller påföres på grund av nämnda taxeringar, äldre bestämmelser fortfarande gälla.

F ö r s l & g till lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 55 lagen den 28 sep- tember 1928 (nr 377) om skogsaccis.

Härigenom förordnas, att 8, 14 och 16 åå lagen den 28 september 1928 om skogsaccis skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 %.

Skogsaccis till _ _ _ under de senast förflutna fem åren beslutats till utdebitering inom kommunen, skolande nämnda skattesats jämkas till när- mast högre femtal ören.

Skattesatsen fastställes på landet vid den ordinarie kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, vid det ordinarie sammanträde med kom- munalfullmäktige, som skall hållas under tiden från och med den 16 mars till och med den 31 maj taxeringsåret, samt i stad vid det ordinarie sam- manträde med stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige ej finnas, vid den allmänna rådstuga, som skall hållas före utgången av juni månad samma år.

14 &. Skogsaccis skall _ _ _ om fattigvården. Vid beräkning _ —— _ vad i 8 & första stycket samt 12 & stadgas äga mot- svarande tillämpning. Beträffande skogsaccismedel _ _ _ och 11 åå. Skattesatsen för skogsaccis fastställes för församling och skoldistrikt av kyrkostämma eller, där kyrkofullmäktige finnes, av dessa vid den ordinarie kyrkostämma eller det ordinarie sammanträde med kyrkofullmäktige, som skall hållas före utgången av maj månad taxeringsåret. För särskilt fattig- vårdssamhälle fastställes nämnda skattesats av fattigvårdsstämma eller, där fattigvårdsfullmäktige finnas, av dessa vid tid, som i 8 % andra stycket i fråga om kommunalstämma eller kommunalfullmäktige sägs.

16 &.

Sedan skattesatsen för skogsaccis fastställts och dylikt beslut i församling, skoldistrikt och fattigvårdssamhälle delgivits på landet kommunalnämnd och i stad drätselkammare, skola dessa ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet härom.

Om debitering och upphörd av skögsaccis stadgas i uppbördsförordningen.

Till utdebitering beslutad skogsaccis äger kommun, församling, skoldistrikt och särskilt fattigvårdssamhälle uppbära av statsverket.

Belopp, som vid utgången av ett år utgör kommuns, församlings, skoldi- strikts eller särskilt fattigvårdssamhälles fordran hos statsverket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till kommunalnämnden eller drätselkammaren.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till kommunalnämnden eller drätselkammaren överlämna för nästföregående år upprättad fullständig re- dovisning över debiterad och till kommunalnämnden eller drätselkammaren utanordnad skogsaccis.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1946.

I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Underrättelse, som enligt 16 5 första stycket meddelas före den 1 juli 1946, skall lämnas till, i stället för lokal skattemyndighet, på landet härads- 1 skrivare och i stad kronouppbördskassör eller motsvarande befattnings- havare. ! 2) I fråga om skogsaccis, som påförts eller påföres på grund av 1945 eller 3 tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

F ö r s 1 a g till *; förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen i den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 12 ä 1 och 3 mom., 15 g 2 mom., 78 5 samt 145 5 1, 2 och 4 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

12 få. 1 mom. Till medlemmar _ _ _ taxeringens verkställande. Av kommun _ _ _ landstings område. Ej må annan väljas till ledamot

i eller suppleant än den som tillika under det år, då valet äger rum, haft att ut- göra skatt, varom i uppbördsförordningen sägs, och jämväl, i den mån skat- ten vid tiden för valet varit förfallen, erlagt densamma.

Vid kommuns _ _ _ inom densamma. Vid val _ _ -— ankommande taxeringsfrågorna. Till medlemmar _ _ _ nämndens verksamhetsområde. 3 mom. Medlem i _ _ _ svensk medborgare.

Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i kon-

kurstillstånd, eller av den, som icke under nästföregående kalenderår haft att utgöra skatt, varom i uppbördsförordningen sägs, ej heller av den som icke, i den mån skatten är förfallen, erlagt densamma.

15 ä. 2 mom. Ordförande i — _ _ taxeringsnämnd i stad med egen uppbörds- förvaltning, skall erforderligt biträde _ _ _ av magistraten. I övriga stä— der och på landet skall biträde lämnas av vederbörande lokala skattemyn- dighet i den utsträckning Kungl. Maj:t föreskriver.

78 &.

Taxeringsnämndens ordförande _ _ _ vinnande behövligt. Det åligger _ _ _ kunna lämnas.

På begäran av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet åligger det vidare ordförande i taxeringsnämnd att lämna länsstyrelsen eller myndigheten de upplysningar, som vid handläggning av ärenden enligt uppbördsförordningen må erfordras och som av ordföranden kunna lämnas.

145 g.

1 mom. Av statsmedel _ _ _ städernas tjänstemän; samt

4) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 och 6 samt 8_12 mom. här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen _ — _ bestämmelserna i 1 mom. 1) och 3) äro därtill _ _ _ ersättningarnas beräknande.

Motsvarande yttrande _ _ _ under taxeringsåret. Yttrande enligt _ _ _ taxeringsnämndernas beslut. 4 mom. Efter prövning _ —— _ kommun utanordnas. Därvid må _ _ _ allmän fastighetstaxering jämlikt 15 ä 2 mom. av städernas tjänstemän lämnade biträde jämte vad som utanordnas _ _ _ fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som _ _ _ årliga taxeringen jämlikt 15 5 2 mom. av städernas tjänstemän lämnade biträde jämte vad som utanordnas _ — _ taxerings- nämndernas beslut.

Vid fördelningen _ _ _ av länsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft beträffande bestämmelserna i 78 & samt 145 5 1, 2 och 4 mom. den 1 juli 1946, beträffande bestämmelsen i 15 ä 2 mom. den 1 augusti 1946 samt beträffande bestämmelserna i 12 ä 1 och 3 mom. den 1 januari 1947; dock skola i fråga om ersättning för biträde, som jämlikt 107 % i samband med taxeringsförrättningarna lämnats av härads- skrivare före den 1 juli 1946, bestämmelserna i 145 g 1, 2 och 4 mom. i sin äldre lydelse alltjämt äga tillämpning.

F ö r s la g till lag angående ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 55 handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 och 12 åå handelsbalken skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 g. _ efter förfallodagen. Företräde till betalning som nyss sagts må jämväl åtnjutas för fastighetsskatt, vilken skall utgå för fast egen— dom och utgöras av den, som innehaft egendomen med äganderätt eller ock med fideikommissrätt eller eljest på grund av testamente, därest skatten ej stått inne längre än ett år efter utgången av det uppbördsår, varunder den-

samma förfallit till betalning. Samma förmånsrätt _ _ _ arrendatorn lämnat.

Därefter njute _ _ _ lika rätt. Enahanda förmånsrätt _ _ _ förmedlat lånet. Har delägare _ _ _ ej rum. Den, som _

12 g.

Därnäst skola pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering utgå med förmånsrätt, såvitt de förfallit eller förfalla till betalning under sistförflutna eller löpande uppbördsår. f ' "

Sist skola, i den mån ej bättre rätt äger rum jämlikt 6 &, med förmåns- rätt ur gäldenärens egen-dom så i fast som löst gäldas med. lika rätt sins emellan: allmänna utskylder till stat och kommun, skogsvårdsavgift, skogs- accis, landstingsmedel samt tingshusmedel, så ock vad' enligt lag om för- säkring för olycksfall i arbete statsverket må hava förskjutit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga försäkrings- eller tilläggsavgift, samt— liga utskylder och avgifter, såvitt de förfallit eller förfalla till betalning un— der sistförflutna eller löpande uppbördsår.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947, dock att äldre bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning beträffande utskylder och avgifter, som dessförinnan förfallit till betalning, samt i konkurs, vari beslut om egendoms- avträde tidigare meddelats.

F ö r s 1 a g till lag angående ändrad lydelse av 20 & konkurslagen den 13 maj 1921.

Härigenom förordnas, att 20 % konkurslagen den 13 maj 1921 skall er- hålla följande ändrade lydelse.

20 &.

Kungörelse, 'som _ _ _ avseende bestämts.

Sedan den _ _ _ innehåll; skolande sådan underrättelse alltid meddelas unnätningsmannen i gäldenärens hemrtskommun.

Breven skola _ _ _ utsatta dag. Vanier sedan _ _ _ ovan sägs. Om innehållet _ _ _ avlägga houppteckningsed Att i _ _ _ sistnämnda paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

F ö r s 1 a g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 16 decem-

ber 1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Härigenom förordnas att 2 g, 3 g, 4 g 1 mom. och 5 5 förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synner- ligt skattetyngda kommuner skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives.

2 %.

1 mom. För att understöd skall kunna erhållas erfordras:

a) att den kommunalskatt och landstingsskatt, som vederbörande kom- mun, församling och skoldistrikt samt landsting under det löpande året be- slutat till utdebitering skola tillhopa _ _ _ nästföregående åren beslutade ut-debiteringar, skall i medeltal för dessa tre är likaledes överstiga tio kro- nor för etthundra kronor beskattningsbar inkomst; samt

b) att de utgifter för kommunområdets kyrka-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen, för vilkas bestridande utdebitering beslutats under _ — _ beskattningsbar inkomst.

2 mom. Om synnerliga skäl därtill äro, må stad så ock annat kommun- område, ändock 'att det ej uppfyller de i 1 mom. b) angivna betingelser — _ _ avsevärd försämring.

35.

Vid beräkning _ — _ iakttagas följande:

3) Kommunalskatten upptages till det belopp, som utdebiterats för ett- hundra kronor _ _ _ för etthundra kronor beskattningsbar inkomst ut- debiterade beloppet.

b) Har vederbörande _ _ _ skall endast den utdebitering tagas i beräk- ning, som _ _ _ dylik användning.

—— — _ icke medräknats vid utdebiteringens bestämmande.

4 g. 1 mom. Understöd, som _ _ _ fem kronor 50 öre. Med iakttagande _ _ _ eller beslutat utdebitering för täckande av nt- gifter _ _ _ annorledes än med u-tdebiterad'e medel,

? i e) Ingår bland' _ _ _ skall allenast den utdebitering beräknas, som eller finner _ _ _ a) sägs.

5 &.

Kommun, församling eller skoldistrikt, som skall ansöka om understöd .en- ligt denna förordning, åligger att vid upprättande av utgifts- och inkomst— ? stat för kalenderåret näst efter det löpande upptaga beräknat sådant under- stöd bland inkomsterna samt att bestämma utdebiteringen av skatt till det lägre belopp, som med hänsyn till det beräknade bidraget är erforderligt. ! 1

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946 men skall icke tillämpas beträffande understöd, som utgår under år 1946.

F ö r s 1 a g

till lag angående ändrad lydelse av 7 och 21 55 lagen den 14 juni 1917 '— (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta. *

Härigenom förordnas, att 7 och 21 åå lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7 &.

Varder införsel beviljad, förordne utmätningsmannen, huru stort belopp av avlöningen skall, i den mån densamma förfaller, innehållas till gäldande av un-derhållsbidraget. Därvid skall tillika föreskrivas, att vid varje avlö- ningstillfälle skall, sedan stadgat löneavdrag för gäldande av skatt verkställts, visst angivet belopp, motsvarande vad den underhållsskyldige kan anses be- höva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag, förbehållas den underhållsskyldige, samt att förty innehållande må ske endast i den mån avlöningen efter löneavdraget överskjuter sistnämnda belopp. Vad av _ _ _ viss tidsperiod.

Beviljas införsel _ _ _ bidragens storlek. 21 %. Häftar någon _ _ _ sådana utskylder eller avgifter jämte stadgad rest- '

avgift eller uppbördsp-rovision — _ avgiva yttrande.

2) Sedan tre är förflutit efter utgången av det uppbördsår, under vilket utskylderna eller avgifterna förfallit till betalning, må ej införsel beviljas eller meddelat beslut om införsel äga tillämpning.

3) Beviljas införsel _ _ _ meddelade bestämmelser.

8) Finnes beträffande viss stad eller visst område på landet erforderligt, att ärenden angående införsel till gäldande av utskylder eller avgifter skola kunna handläggas jämväl av exekutionsbiträde, äge Konungen därom för- ordna; och skall i ty fall vad om utmätningsman gäller tillämpas å sådant biträde.

Denna lag träder i kraft 'den 1 januari 1947, dock att vad i 21 ä 2) i dess äldre lydelse finnes stadgat fortfarande skall äga tillämpning beträffande ut- skylder och avgifter, som före lagens ikraftträdande förfallit till betalning.

| | ! !

f l ?

F ö r s la g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 18 5 lagen den 28 juni 1935 om folkpensione- ring skall upphöra att gälla samt att 4, 15, 16 och 17 åå samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 5. Pensionsavgift erlägges _ _ _ varaktigt arbetsoförmögen. Efter det av- giftsbelopp till någon del förfallit till betalning, medför dock _ _ _ detta belopp»

Beloppet av den pensionsavgift för år, som skall av envar avgiftspliktig erläggas, utgör sex kronor eller, om han enligt förordningen om statlig in- komst- och förmögenhetsskatt för det år, som pensionsavgiften avser, har taxerat belopp överstigande 600 kronor, en procent av det taxerade beloppet. Om avgiftspliktig _ _ _ 20 kronor.

Pensionsavgift, som _ _ _ hela krontal.

Angående uttagande av preliminärt beräknad pensionsavgift i avräkning å den pensionsavgift, som enligt vad ovan sägs skall slutligen erläggas, stad- gas i uppbördsförordningen.

15 5.

Enligt de i 1 och 4 åå angivna grunderna och den av prövningsnämnden fastställda taxeringen verkställes påföring av pensionsavgifter av lokal skatte- myndighet.

Sedan prövningsnämnd _ _ _ avgifts belopp. Pensionsstyrelsen äger _ _ _ yttra sig. Konungens befallningshavande _ _ _ av avgiftspåföring. 16 5.

Angående besvär över påföring av pensionsavgift genom lokal skattemyn-

! dighet gäller vad om besvär över fel vid debitering av skatt är i uppbörds-

förordningen stadgat. Rättelse, som i 15 å tredje stycket sagts, må ock på- kallas hos pensionsstyrelsen inom natt och år efter det debetsedel å slutlig skatt, vari pensionsavgiften ingår, blivit klaganden tillställd.

Vill någon _ _ _ Konungens befallningshavande.

17 %. Pensionsavgifterna uppbäras och redovisas på sätt i uppbördsförordningen är stadgat. Pensionsavgift, vars _ — _ den avgiftspliktige. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947, dock att i fråga om rätt för i arbetsgivare, som före sagda dag erlagt pensionsavgift för avgiftspliktig, att i av denne tillkommande kontant avlöning till ersättning för sitt utlägg inne- hålla det erlagda beloppet vad i 18 % är stadgat fortfarande skall gälla.

F ö r s t a g till förordning om upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr 461) om ersättning för debitering och upphörd av Iandstingsmedel.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 juni 1933 om ersättning för debitering och upphörd av Iandstingsmedel skall upphöra att gälla från och med den 1 januari 1947, dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla beträffande Iandstingsmedel, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering.

F ö r s 1 a g till lag angående ändrad lydelse av 19 5 lagen den 17 juni 1916 (nr 235)' om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 19 å lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete skall erhålla följande ändrade lydelse.

19 %. Grunderna för _ _ _ av Konungen. Riksförsäkringsanstaltens beslut _ _ _ blivit erlagt. Angående tid _ _ _ som för indrivning av resterande skatt i uppbörds- förordningen är stadgat. Försäkringsavgifterna ingå _ _ _ och riksdag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

F ö r s 1 a g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående upphörd av avgifter för försäkringar i riks- försäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete.

Härigenom förordnas, att ä 1, 5 3, 5 4 inom. 6 och ä 7 förordningen den 31 mars 1922 angående upphörd av avgifter för försäkringar i riksförsäk- ringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete skola er- hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

ä 1. Avgifter för _ _ -— undantag uppbäras på sätt i uppbördsförordningen stadgas. & 3.

Mom. 1. Riksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till överståt- hållarämbetet samt i annan stad och på landet till vederbörande lokala skattemyndighet insända särskilt _ _ _ erläggas på sätt i uppbördsför- ordningen stadgas. Denna förteckning _ _ _ augusti månads utgång; dock skall på landet och i stad utan egen uppbördsförvaltning förteckningen, i vad _ _ _ den 15 augusti. Förteckningen bör — _ _ erlagd avgift.

Mom. 2. Sedan avgifterna antecknats å de avgiftspliktigas uppbördskort, skola _ _ _ den 1 oktober av lokal skattemyndighet, vid hot _ _ _ återsändas till den lokala skattemyndigheten, som har att _ _ _ anstalten bestämmes.

I stad _ _ _ anstalten bestämmes.

Mom. 3. Efter uppbördsåre'ts utgång och sedan därunder influtna avgifter blivit hos länsstyrelsen bokförda, skall länsstyrelsen låta till riksförsäkrings— anstalten utanordna vad som sålunda influtit.

ått.

Mom. 6. Arbetsgivare, som _ _ _ avgiftens belopp. Avgift och böter skola indrivas i den ordning, som om resterande skatt är i uppbördsförord- ningen stadgat.

Av böterna _ _ _ verkställt indrivningen, dock att på landsfiskal be- löpande bötesbelopp skall tillkomma statsverket. Återstoden av bötesbeloppet skall tillfalla statsverket.

Beträffande avgift _ _ _ skall uppbäras på sätt i uppbördsförordningen stadgas eller på sätt _ _ _ är föreskrivet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947, dock att vad i & 3 mom. 1 och mom. 2 första stycket sägs om magistrat och häradsskrivare skall från och med den 1 juli 1946 avse lokal skattemyndighet.

F ö r s 1 a g till förordning om ändrad lydelse av 11 åförordningen den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för hundar.

Härigenom förordnas, att 11 5 förordningen den 17 maj 1923 angående skatt för hundar skall erhålla följande ändrade lydelse.

11 &. Hundskatt, som _ — _ må utmätas lika med skatt, varom i uppbörds- förordningen sägs. Kommunen äger _ _ _ påföljden, dödas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.

Förslag till

förordning om utdebitering av tingshusmedel.

Härigenom förordnas som följer.

1 &. Tingshusbyggnadsskyldige skola senast den 15 september fastställa ut- gifts- och inkomststat för det nästföljande året, utvisande, å ena sidan, de särskilda utgiftsposterna och, å den andra, de inkomster, som äro att på- räkna, samt det belopp, vilket skall hos tingslagets skattskyldiga invånare utdebiteras.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebi- tering för ett år, skola utgöras sådana tingshusmedel, som ingå dels i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma är, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästföljande år.

3 &.

Sedan utgifts- och inkomststaten fastställts, skol-a länsstyrelsen och veder- börande lokala skattemyndighet ofördröjligen underrättas om det belopp, varmed jämlikt 2 % tingshusmedel skola utgöras, varjämte ett exemplar av utgifts- och inkomststaten skyndsamt skall till länsstyrelsen insändas.

45.

Om debitering och upphörd av tingshusmedel stadgas i uppbördsförord- ningen.

5 5. Till utdebitering beslutade medel äga tingshusbyggnadsskyldige uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör tingshusbyggnadsskyldiges fordran hos statsverket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till tingshusbyggnadsskyldige.

6 &. Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till tingshusbyggnadsskyldige överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över de- biterade och till tingshusbyggnadsskyldige utanordnade tingshusmedel.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946. Genom denna förordning upphäves förordningen den 30 juni 1933 om de- bitering och uppbörd av tingshusmedel.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall iakttagas: 1) I fråga om dels tingshusmedel, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering, dels ock tingshusmedel för inkomst, vilka påförts eller påföras på grund av 1946 års taxering, i den mån nämnda me- , del erlagts eller skolat erläggas under första uppbördsterminen eller å första

uppbördsstämman, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. 2) Tingshusmedel för fastighet för åren 1946 och 1947 skola för skatte- ». krona och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för * åren 1947, respektive 1948.

3) Tingshusmedel, som förfalla till betalning vid den första terminen eller stämman för uppbörd av 1946 års kronoutskylder, skola, i den mån de in- flyta, tillfalla statsverket.

F ö r s 1 a g till lag angående ändrad lydelse av 5 och 6 55 lagen den 10 juli 1899 : (nr 58 s. 1) om ersättningäav allmänna medel ivissa fall för skada, * som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera.

Härigenom förordnas, att 5 och 6 åå lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera, skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 &.

Vad förut — _ _ Om händer,

vad han fått om händer enligt särskilda stadganden om indrivning av allmänna avgifter med mera,

influtna bötesandelar _ _ _ redovisning emottagits.

I fall, som i denna paragraf sagda äro, skall dock ersättning av allmänna medel ej utgå för vad ledamot i magistrat, uppbördskommissarie eller stads- fogde tillgriper och förskingrar av stadens medel.

6 %. Vad ovan _ _ _ särskilda stadganden om indrivning av allmänna av- gifter med mera eller om _ _ _ ej utgå för vad exekutionsbetjänt i stad med egen uppbördsförvaltning tillgriper och förskingrar av stadens medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola i fråga om kommu— nalutskylder, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering, äldre bestämmelser fortfarande gälla.

F ö r sla g till förordning angående upphävande av förordningen den 30 april 1943 (nr 205)) om? erkända skatteförmedlingskassor och: förordningen samma dag (nr 206) om utskyldsbetalning genom erkända skatte- förmedlingskassor.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteförmedlingskassor och förordningen samma dag om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor skola upphöra att gälla från och med den 1 januari 1947; dock att bestämmelserna i sistnämnda förordning alltjämt skola äga tillämpning i fråga om anstånd med erläggande av utskyl- der, som beviljats före sist angivna dag.

F ö r s ] a g till förordning om ändrad lydelse av 5 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

Härigenom förordnas, att ä 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 an- gående postsparbanken skall erhålla följande ändrade lydelse.

% 2. Mom. 1. Envar äger _ _ _ i postsparbanken. Insättning må _ _ _ särskild motbok.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestäm- melsen i 5 2 förordningen i dess äldre lydelse äga tillämpning i fråga om skatteförmedlingskassa, som den 31 december 1946 varit erkänd, till och med mars månads utgång år 1947.

F ö r sla g till lag angående ändrad lydelse av 52 5 lagen den 221uni 1911 (nr 74) om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 52 & lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse skall erhålla följande ändrade lydelse.

52 %. Varda penningar _ _ _ hos bolaget. En och _ _ _ fyra tusen kronor. Bankaktiebolag må — — _ i mot- boken. Ej må _ — _ bolaget åberopas. I fråga _ _ _ särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestämmelsen i 52 å lagen i dess äldre lydelse äga tillämpning i fråga om skatteförmedlings- kassa, som den 31 december 1946 varit erkänd, till och med mars månads utgång år 1947.

F ö r sla g till lag angående ändrad lydelse av 22 och 23 55 lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker.

Härigenom förordnas, att 22 och 23 %% lagen den 29 juni 1923 om spar- banker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

22 &. Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse än å motboksräkning; dock att sparbank — _ — upptaga lån. En och _ — _ bestämda beloppet.

Ej må _ _ _ uppsägningstidens utgång.

23 å. Insättning i sparbank skall antecknas i motbok. Motboken, som _ _ _ och insättare.

Då medel som insatts i sparbank lyftas, skall anteckning därom ske i mot- boken.

I fråga _ _ _ särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola bestämmelserna i 22 och 23 åå lagen i dess äldre lydelse äga tillämpning i fråga om skatte- förmedlingskassa, som den 31 december 1946 varit erkänd, till och med mars månads utgång år 1947.

) J ! lag angående ändrad? lydelse av; 2 $ 14:o) lagen den 26 maj 1909 ! (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

!

Härigenom förordnas, att 2 & 14:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse.

14:o) mål om inmutning _ _ _ andra personalstiftelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947 .

Förslag till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 30 april 1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning.

Härigenom förordnas, att 2 % förordningen den 30 april 1943 om skyldig- het för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning skall upphöra att gälla samt att 4 ; samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 &. Utmätningsmannen skall _ _ _ till överståthållarämbetet. Anställningskort, som inkommit till överståthållarämbetet, skall, då arbets- tagaren är mantalsskriven å annan ort än Stockholm, översändas till utmät- ningsmannen å denna ort.

Ur anställningsregister _ _ _ fem år. Uppgift angående arbetstagares arbetsanställning skall inpräglas å dennes avtrycksplåt i det hos länsstyrelsen och överståthållarämbetet förda tryckande

registret.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dårå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

F ö r s ] a g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni

1944 (nr 283) angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl.

Härigenom förordnas, att rubriken till förordningen den 9 juni 1944 an- gående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl. skall erhålla följande ändrade lydelse, att 8, 12, 13, 17 och 18 åå nämnda förordning skola upp- höra att gälla samt att 1 %, 3—6 åå, 9_11 55 samt 14—16 åå samma förord- ning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Förordning angående inbetalning av värnpliktiga m. fl. påförda utskylder. 1 5.

Värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring, må, utöver anstånd med inbetalning av skatt, varomi 56 och 57 55 uppbördsförordningen1 stadgas, i den omfattning och under de villkor, som i denna förordning sägs, beviljas anstånd med inbetalning av honom påförda utskylder.

I fråga om anstånd, som i denna förordning avses, skola, där icke nedan annorlunda stadgas, bestämmelserna i uppbördsförordningen angående an- stånd, som i 56 & sistnämnda förordning1 sägs, hava motsvarande tillämpning.

3 å. "Med utskylder förstås i denna förordning utskylder och andra medel, som avses i 1 & uppbördsförordningen.

4 &. Fråga om anstånd med inbetalning av utskylder enligt .denna förordning prövas och avgöras av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å de utskylder, vilka anståndet avser.

* Enligt alternativ II.

5 ©. Anstånd må beviljas med inbetalning av utskylder, vilka förfalla till be— talning under uppbördstermin, som till någon del infaller under tiden för militärtjänstgö-ringen eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut.

6 &. Anstånd, som — — _ skolat erläggas. Med inbetalning av utskylder —— — — göras gällande.

9 %. Värnpliktig, som vill komma i åtnjutande av anstånd med inbetalning av .: utskylder enligt denna förordning, skall göra skriftlig ansökan härom. An-

: sökningen skall ställas till den lokala skattemyndighet, varom i 4 & förmäles '— _ —1942 (nr 521). | ! I 1 1 ! 10 5. !

Ansökan, som — _ — infallande uppbördstermin, som anståndet skall avse. Har ansökan — _ — till prövning. 11 &. Då ansökan — — —— till vederbörande lokala skattemyndighet. Nämnden skall _ — — eller avstyrkes. 14 å. . Restavgift må icke uttagas för utskylder, beträffande vilka anstånd be- ' viljats med inbetalningen enligt denna förordning, i den mån —— — —— från = militärtjänstgöring.

Angående ersättning för indrivning i vissa fall, då restavgift icke skall , utgå, är särskilt stadgat.

; 15 å. i Har, sedan —— — — äger den lokala skattemyndigheten upptaga —— — — ” förnyad prövning.

16 &.

Då värnpliktigs tjänstgöring upphört av annan anledning än på grund av tidsbegränsad ledighet, skall familjebidragsnämnden, därest den värn- ! ipliktige begärt anstånd med inbetalning av utskylder, ofördröjligen under-

rätta vederbörande länsstyrelse och utmätningsman om tjänstgöringens upp- hörande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola i fråga om anstånd, som beviljats före sistnämnda dag, äldre bestämmelser fortfa- rande gälla.

F ö r s 1 a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 juni 1944 (nr 284) om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å röst- rätt och behörighet.

Härigenom förordnas, att rubriken till lagen den 9 juni 1944 om upphä— vande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kom- mun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet samt 1 & samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Lag om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder med avseende å rösträtt och behörighet.

1 5. Vid tillämpning — — '-— utskylder, vilka förfallit till betalning under tiden för militärtjänstgöring eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut, un- der förutsättning att den vä—rnpliktige inom föreskriven tid gjort ansökan

om anstånd med inbetalning av utskyldema jämlikt förordningen denna dag (nr 283) angående inbetalning av värnpliktiga m. fl. påförda utskylder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall beträffande värn- pliktig, som före nämnda dag gjort ansökan om anstånd med indrivning av utskylder jämlikt förordningen den 9 juni 1944 (nr 283) angående indriv— ning av utskylder hos värnpliktiga m. fl., bestämmelsen i 1 5 lagen i dess äldre lydelse fortfarande gälla.

Förslag till

lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 åå lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 37 och 39 åå lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. ! i i 37 å. ! För varje valdistrikt skall röstlängd upprättas av lokal skattemyndighet. 1 39 %. Senast den — — — till magistraten. ] Envar, som — — — avskrift därav.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

F ö r s 1 a g till lag angående ändrad lydelse av 6, 8 och 9 55 kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).

Härigenom förordnas, att 6, 8 och 9 åå kommunala vallagen den 6 juni 1930 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 5. Varje år skall röstlängd för kommunalval och kommunala beslut upprät- tas av lokal skattemyndighet.

8 5. I röstlängden —— — — beslut å kommunalstämma, municipalstämma eller allmän rådstuga ävensom val av kommunal—, municipal- eller stadsfullmäk- tige och landstingsmän.

Envar sådan —— — — löpande kalenderår. Där en _ — —— röstberättigad person saknar rösträtt —— — — territoriell församling, skall om — — — i längden.

Närmare föreskrifter —— — — av Konungen.

Senast den —— — — till magistraten. Envar äger — — — avskrift därav. Vad i — — —— detta kapitel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

F ö r sl a g till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning.

Härigenom förordnas, att 14, 15 och 24 åå lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

14 %. För bidrag — —— —— han'delsbalken sägs. Bidrag i övrigt utgår med förmånsrätt enligt 17 kap. 12 å andra stycket handelsbalken. 15 &. Bidrag debiteras, uppbäras och redovisas i den ordning Konungen före— skriver. 24 å.

Indrivning av avgift må, om så erfordras, verkställas i den ordning, som för indrivning av skatt är i uppbördsförordningen stadgad.

Den-na lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestämmelsen i 15 å i lagen träda i kraft den 1 juli 1946.

Förslag till

lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110 s. 1) angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning.

Härigenom förordnas, att lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hen- nes prästerskap och betjäning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. '

Avgifter till — —— _ eller eljest utdebiteras, skola — — — det år, då debitering av de i slutlig skatt ingående avgifterna verkställes, i laga — —— — främmande församlingen.

I ändamål —— — — utfärdas och före den 1 juli tillställas vederbörande — _— _ verkställer debiteringen.

Äro avgifterna —— — — äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

1 KAP.

Brister i nuvarande uppbördsförfarande.

Av de allmänna utskylder, som nu utgå för inkomsten under ett visst ka- lenderår, erläggas de å kronodebetsedel upptagna under två uppbördstermi- ner eller å två uppbördsstämmor i november månad året näst efter inkomst- året och i april—maj månader året därpå samt de å kommunaldebetsedel upptagna som regel å två eller tre uppbördsstämmor under våren och hösten sistnämnda år.1 Utskyl-derna betalas alltså av de skattskyldiga först ett å två år efter det år, då inkomsten förvärvats. Anledningen till denna sena skatte- betalning är att söka i det förhållandet, att skatten fastställes genom ett taxe— ringsförfarande, vilket intill år 1944 pågått i taxeringsnämnderna under tiden februari—maj och i prövningsnämnden under tiden juli—oktober året (taxe- ringsåret) näst efter inkomståret. De ändringar, som från och med år 1944 ge- nomförts i taxeringsorganisationen, hava förlängt den förut gällande tiden för taxeringsförrättningarna så, att taxeringsarbetet må kunna pågå i taxerings- nämnderna till mitten av juni under taxeringsåret och i prövningsnämnden till och med juni under året näst efter taxeringsåret? Nämnda förlängning av prövningsnämndens arbetsperiod kan föranleda, att tiden för erläggande av de "tilläggsutskylder, som påföras på grund av prövningsnämndens beslut, yt- terligare förskjules från tiden för inkomstförvärvet. Vad kommunerna beträf- far, förorsakas den i förhållande till inkomstförvärvet sena tidpunkten för uppbörden jämväl därav, att den kommunala utdebiteringens storlek bestäm- mes fö-rst under senare delen av taxeringsåret.

Den nuvarande uppbördsordningen medför, såsom vid tidigare behandling av uppbördsfrågan framhållits, olägenheter både för de skattskyldiga och det allmänna. Då relativt lång tid förflyter mellan inkomstförvärvet och skattebe- talningen, kan det inträffa, att den skattskyldiges inkomster vid den senare tidpunkten äro lägre än de, å vilka skatten grundar sig. Under sådan förhållan- den föreligga ofta stora svårigheter att med den minskade inkomsten betala den efter en högre inkomst beräknade skatten. Särskilda svårigheter i berörda avseende uppstå vid skattskyldigs utträde ur förvärvslivet, vare sig detta sker genom pensionering eller dödsfall; i sistnämnda fall medgiva emellertid gäl—

1 För närvarande erlägges dessutom värnskatt till staten i städerna under februari och på landet under mars månad andra året efter inkomståret. 2 I Stockholm avslutades redan tidigare arbetet 1 taxeringsnämnderna först i juni månad.

lande bestämmelser i stor utsträckning befrielse för dödsboet från skattskyl- dighet. Det ringa antalet uppbördstillfällen, varav följer, att relativt stora be- lopp förfalla vid varje uppbördstillfälle, samt dessas ojämna fördelning under året försvåra ytterligare för de skattskyldiga att i rätt tid erlägga sina utskyl- der.

De ovan berörda olägenheterna äro givetvis även av betydelse för staten samt kommunerna och övriga kommunala samfälligheter, i det att de kunna befaras föranleda en bristande effektivitet i uppbördsförfarandet med åtföl- jande minskning i första hand av de belopp, som inbetalas under uppbörds- terminer och å uppbördsstämmor, och i andra hand av de belopp, som slutli- gen inl'lyta efter indrivning. Av en undersökning, som 1936 års uppbördskom- mitté verkställde för att utröna, i vilken utsträckning 1922—1935 års kronout- skylder influtit i vederbörlig ordning eller restförts, framgår, att på landsbyg- den och i fögderistäderna antalet debetsedlar, som uppförts å restlängd, utgjor- de högst 26,44 procent (1932), lägst 22,28 procent (1929) och i medeltal 23,49 procent av samtliga utfärdade debetsedlar samt att de restförda beloppen upp- gingo till högst 14,88 procent (1922), lägst 10,28 procent (1935) och i medeltal 12,73 procent av summan av de debitera-de utskyldema. I magistratsstäderna utgjorde motsvarande procenttal i fråga om antalet debetsedlar högst 47,47 procent (1922), lägst 38,08 procent (1935) och i medeltal 42,59 procent samt be- träffande beloppen högst 14,35 procent (1923), lägst 10,29 procent (1935) och i medeltal 12,84 procent. En liknande undersökning av kommittén beträffan- de 1930 och 1933 års kommunalutskylder utvisar, att på landsbygden och i fögderistäderna antalet debetsedlar, sem uppförts å restlängd, utgjorde år 1930 28,50 procent och år 1933 27,49 procent av samtliga utfärdade debetsed- lar samt att de restförda beloppen uppgingo till år 1930 15,35 procent och år 1933 15,18 procent av summan av de debiterade utskylderna. För magistrats- städerna utgjorde motsvarande procenttal i fråga om debetsedlarnas antal år 1930 39,34 procent och år 1933 39,59 procent samt i fråga omvde restförda utskyldsbeloppen år 1930 17,24 procent och år 1933 18,72 procent.

1936 års uppbördskommitté företog även en undersökning i fråga om re- sultatet av indrivningen av restförda utskylder. Av undersökningen framgår, att av 1930 års kronoutskylder 96,30 procent influtit vid 1933 års utgång, då preskriptionstirden för nämnda utskylder utgick; 3,70 procent av utskyldsbe- loppet hade alltså gått förlorade. Av 1930 års kommunalutskylder hade vid 1935 års utgång influtit 94,68 procent; då preskriptionsti-den vid berörda tid- punkt ännu icke utgått, beräknade kommittén skatteförlusten till minst 5 pro- cent. Kommittén beräknade, att av sammanlagda beloppet av krono- och kommunalutskylder för år 1930, 650 781 106 kronor, 4,4 procent eller i runt tal 28,6 miljoner kronor kunde anses förlorade. Vidkommande 1933 års ut- skylder beräknade kommittén, som icke kunnat fullfölja undersökningen till- räckligt lång tid, att 96,3 procent av kronoutskylderna komme att inflyta, un- der det att 3,7 procent torde få anses såsom förlorade; av kommunalutskyl- derna ansågos 95 procent komma att inflyta och 5 procent komma att gå för- lorade. Av sammanlagda beloppet krono- och kommunalutskylder för år 1933,

648 725 645 kronor, beräknades 4,4 procent eller 28,8 miljoner kronor icke kunna indrivas.

Den nyssnämnda statistiken angående uppbördsresultatet kan kompletteras med siffror, hämtade ur en av borgmästaren Joel Laurin utarbetad PM an- gående skatteavdrag å vissa slag av inkomster och utvisande den procentuella restföringen av kronoutskylder vid uppbördsterminer och uppbördsstämmor åren 1936—1938. Av 1936 års kronoutskylder restfördes på landsbygden och i fögd—eristäderna 21,11 procent av antalet utfärdade debetsedlar och 9,47 pro- cent av debiterade belopp samt i magistratsstäderna 34,27 procent av antalet utfärdade debetsedlar och 8,72 procent av debiterade belopp. Motsvarande siff- ror voro i fråga om 1937 års kronoutskylder 22,05 och 9,89, respektive 33,44 och 8,85 procent samt beträffande 1938 års kronoutskylder 22,99 och 9,96, res- pektive 32,82 och 7,41 procent.

Enligt de ovan återgivna siffrorna inflyter vid uppbördstillfällen och efter indrivning så stor del av de debiterade utskylderna, att skatteförlusten icke kan sägas vara särskilt stor. Härvid är att märka, att under åren 1930— 1933 konjunkturerna voro nedåtgående samt under därpå följande år uppåt- gående. Av den upprättade statistiken framgår emellertid, att även under år med uppåtgående konjunkturer utskylderna till betydande del restföras och först efter indrivning inflyta. Sistnämnda form av upphörd är givetvis föga tillfredsställande.

2 KAP.

Tidigare förslag till skattebetalning i nära samband med inkomstförvärvet.

Under senare år hava vid flerfaldiga tillfällen både från riksdagens sida och från enskilt håll framhållits förut berörda med vårt nuvarande upp- | bördsväsen förenade olägenheter och uttalats önskemål om ett uppbördsför— ' farande, enligt vilket utskylderna uttagas i närmare samband med in- komstens förvärvande än för närvarande är fallet. Efter offentliga .utred- ningar hava framlagts olika förslag, mera eller mindre genomgripande, till uppbördsfrågans lösning i nyss angivna riktning, och även enskilda perso- ) ner hava bidragit med dylika förslag. Vissa av de framlagda förslagen hava ; föranlett partiella förbättringar av uppbördsförfarandet; någon mera väsent- » lig förändring av vårt uppbördsväsende har emellertid icke kommit till stånd.

Frågan om ett förbättrat uppbördsförfarande togs upp av 1921 års riks- dag, som hos Kungl. Maj:t anhöll om utredning rörande vilka åtgärder som lämpligen borde vidtagas för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd. Denna riksdagens framställning föranleddes dels av i riksdagens båda kam- rar väckta motioner, i vilka såsom en framkomlig väg till uppbördsproble- mets lösning angavs införande av en allmän och obligatorisk förskotts- avsättning till skatteändamål, och dels av en inom andra kammaren väckt motion, vari påyrkades utredning för utrönande, huruvida och i vad mån något kunde åtgöras för uttagande av påförda utskylder av försumliga och tredskande skattskyldiga. I riksdagens skrivelse förordades vissa åtgär- ) der i syfte att underlätta skattebetalningen, såsom att uppbördsterminerna

ordnades på ändamålsenligt sätt. Huvudvikten ansågs böra läggas på indriv- ningsförfarandet-s effektivitet gentemot skatteskolkare samt på att uppmuntra skattebetalarna själva till enkla och praktiska åtgärder för att underlätta . skattebetalnjngen. I anledning av riksdagens skrivelse tillkallades sakkunniga ; — 1924 års uppbördssakkunniga —— med uppgift att uppdraga riktlinjer för i en allmän revision av uppbörds- och indrivningsväsendet.

1924 års uppbördssakkunniga föreslogo i sitt år 1929 avgivna betänkande, att under ett är skulle i förskott å de utskylder, som påfördes under samma år, uttagas 9/10 av nästföregående års sammanlagda utskyldsbelopp. Avsikten med nämnda förskottsavsättning var alltså att uttaga den å nästföregående års inkomst belöpande skatten. Beträffande nytillkomna skattskyldiga, d.v.s.

sådana som icke nästföregående år påförts utskylder, skulle emellertid för- skottsavsättningarna börja redan under det första inkomståret och således avse den skatt, som belöpte å den under samma år uppburna inkomsten; med tiden komme denna ordning att gälla beträffande samtliga skattskyldiga. I sistnämnda fall skulle förskotten beräknas på grundval av en förhandsupp- skattning av det sannolika utskyldsbeloppet. Beträffande anställda borde denna uppskattning kunna ske närmast med ledning av uppgifter om av- löningens storlek och familjeförhållandena med mera, vilka uppgifter förut— sattes skola av arbetsgivaren lämnas till vederbörande myndighet i samband med anmälan om anställande av arbetstagare. Vad anginge gruppen egna företagare ställde det sig svårare att finna en lämplig norm för förhands- uppskattningen av blivande utskyldsbelopp. Man kunde dock tänka sig, att företagaren ålades att vid företagets igångsättande göra anmälan till veder- börande myndighet om vissa yttre förhållanden, såsom angående anlägg- nings- och rörelsekapitalet, taxeringsvärdet å i företaget använd fastighet, påräknad omsättning av varor eller dylikt, varjämte det kunde stå den skatt- skyldige öppet att uppgiva det belopp, till vilket han själv beräknade den blivande nettovinsten för året.

Då omständigheterna talade för att utskylderna under löpande kalenderår komme att i hög grad avvika från nästföregående års utskylder, borde det föreligga möjlighet för uppbörd-smyndigheten att föreskriva erforderlig höj- ning, respektive sänkning av förskottsavsättningarna.

I fråga om löntagare skulle uppbörden ske under medverkan av arbets- givarna, vilka skulle verkställa avdrag å lönen för skatten. Övriga skattskyl- diga skulle själva insända sina utskylder till uppbörd'smyndigheten. Upphör- den av förskottsavsättningarna skulle ägarum månatligen under tiden den 25 februari—den 24 november. Efter verkställd taxering och slutlig debite- ring skulle uppbörd av möjligen återstående skattebelopp förrättas under ti- den den 25 januari—den 2-4 februari påföljande år.

De sakkunniga föreslogo härutöver, att gemensam upphörd av krono- och kommunalutskylder skulle äga rum :samt att det kommunala budgetåret skulle omläggas så, att det sammanfölle med det statliga (1/7—30/6).

Alternativt rekommenderade de sakkunniga andra lösningar av uppbörds- frågan. En möjlighet vore att tillämpa de sakkunnigas förslag men att ute— sluta det ifrågasatta åläggandet för arbetsgivare att förmedla förskottsavsätt- ningarna. I sådant fall skulle alltså all skattebetalning verkställas av de skatt- skyldiga själva på sätt föreslagits beträffande egna företagare. Ett annat sätt vore att frångå tanken på förskottsavsättningar och i stället söka åstadkom- ma bättre resultat av skatteuppbörden genom vissa åtgärder först efter verk- ställd debitering. Dessa åtgärder borde gå :ut på dels bekväma betalnings— former och dels skärpta anordningar beträffande indrivningen. Det syntes även böra övervägas, huruvida icke intressekontorens verksamhet borde på lämpligt sätt uppmuntras och stödjas av det allmänna.

Förslaget mötte i yttrandena över detsamma stark kritik. Denna vände sig bland annat mot tanken på att för anställda införa obligatoriska skatteav-

drag å lönen. Vidare påpekades, att den inkomst, som enligt förslaget skulle ligga till grund för beräkningen av förskottsinvbetalningarnas storlek, åtnju- tits av den skattskyldige redan två år tidigare och att förändringar därefter givetvis kunnat inträffa beträffande den skattskyldiges inkomstförhållanden; den föreslagna beräkningsgrunden kunde därför bliva ohållbar.

I fråga om lämpligheten av att företaga gemensam uppbörd av krono- och kommunalutskylder samt omlägga det kommunala budgetåret vore me- ningarna delade.

Förslaget föranledde icke annan åtgärd, än att den dittillsvarande upp- bördsterminen för kronoutskylder, förlagd till november—december måna- der under taxeringsåret, delades på nuvarande tvenne terminer. ; Till följd av en framställning från de sakkunniga inrättades år 1926 vid ( postgirokontoret en särskild avdelning, som hade till uppgift att för de skatt- ] skyldigas räkning mottaga förskottsavsättningar för skatteändamål samt full- i göra skattebetalningar till vederbörande uppbördsmyndighet. Denna avdel- ) ning ombildades år 1933 till statens intressekontor, som ombesörjer, förutom betalning av utskylder, jämväl andra mera regelbundet före-kommande ut- gifter.

I en vid 1933 års riksdag väckt motion påyrkades utredning rörande möj- ligheterna att förlägga skatteuppbörden så nära inkomstkällan som möjligt. I motionen framhölls, att en annan skatteuppbörd än den i vårt land gäl- lande otvivelaktigt skulle, i all synnerhet under dåvarande ekonomiska be— tryck, hava räddat betydande skattebelopp för både stat och kommuner. Riksdagen ansåg emellertid icke sådana omständigheter föreligga, som mo- tiverade en omedelbar utredning.

År 1936 tillsattes efter bemyndigande av Kungl. Maj:t ånyo en kommitté — 1936 års uppbördskommitté —— med uppdrag att verkställa utredning rö- rande skatteuppbörd och folkbokföring m. rn.

I sitt år 1938 avgivna betänkande avvisade kommittén en uppbördsform, som innebar, att skatten slutgiltigt uttogs redan vid inkomstkällan. Kommit- tén uttala-de därvid, att om man ville genomföra en dylik form för uppbör- den man bleve tvungen att tillämpa schablonmässiga regler för beskattning- en. Ville man åter med bibehållande av vårt nuvarande taxeringsförfarande uttaga skatten samtidigt med inkomstförvärvet, återstode möjligheten att förskottsvis upptaga skatt efter en mera summarisk grund och därefter vid- taga korrigeringar, sedan den exakta debiteringen blivit verkställd. Varje sådant system måste emellertid i viss utsträckning medföra dubbelarbete och ökade kostnader. , Kommittén undersökte även, huruvida debitering skulle kunna ske på ; grundval av särskild av den skattskyldige avgiven förhandsuppgift angåen- ' de hans påräknade inkomst under beskattningsåret och uppbörd redan un- der samma år äga rum i enlighet med sådan debitering med korrigering i en eller annan form, sedan inkomsten taxerats i samma ordning som nu. Kommittén fann emellertid en sådan lösning icke godtagbar.

Kommittén föreslog härefter, att statliga och kommunala utskylder beträf-

fande såväl debitering som uppbörd skulle sammanslås. Med ledning av taxeringsnämndernas av prövningsnämnden ännu ej granskade beslut skulle en preliminär debitering äga rum, och därefter skulle på grund av denna debitering uttagas förskottsskatt. Ett förskottsbelopp, motsvarande hälften av det belopp, vartill skattskyldigs på visst sätt beräknade totala skatter skulle hava uppgått, därest de debiterats på grundval av de av taxerings- nämnden besluta-de taxeringarna, skulle uttagas under augusti, september och november månader under taxeringsåret. Sedan prövningsnämnden på hösten samma år fastställt taxeringarna, skulle definitiv debitering av skatt ske och slutlig uppbörd härav, efter avdrag av erlagd förskottsskatt, äga rum under februari, mars och maj månader nästföljande år.

Kommittén föreslog även, att särskilda åtgärder skulle vidtagas för un- derlättandet av frivillig förskottsavsättning för skattebetalning. Sålunda för- ordades, att sådana anstalter (intressekontor, skattekassor, skattebetalnings- föreningar, sparbanker, jordb-rukskreditkassor m. fl.) samt enskilda perso- ner och företag, som förmedlade inbetalning av utskylder, skulle erhålla visst statsbidrag i form av rabatt å de inbetalda utskylderna.

Förslaget blev föremål för åtskillig kritik i de avgivna yttrandena. All— mänt framhölls, att den förkortning av tiden mellan inkomstförvärvet och utskyldsbetalningen, som förslaget innebure, vore ganska ringa och icke kunde anses motivera de avsevärda kostnader och olägenheter, som kunde förväntas uppkomma vid förslagets genomförande.

Önskvärdheten av en omläggning av det kommunala budgetåret under- ströks genomgående av de hörda myndigheterna.

Kommitténs förslag föranledde i huvudsak ingen åtgärd. Sedan fullmäktige i riksbanken under år 1939 framlagt ett ur penning- politiska synpunkter motiverat förslag om inrättande av räntebärande post- girokonton för frivillig förskottsinbetalning av skatter, tillkallades sakkun- niga för utredning av frågan om förskottsinbetalning av skatter till det all- männa. I sin år 1940 avgivna redogörelse framhöllo de sakkunniga, att be- tydande svårigheter ställde sig hindrande i vägen för strävandet att med själva uppbördssystemet införliva en obligatorisk förskottsuppbörd, ägnad att mera väsentligt inknappa tiden mellan inkomstförvärvet och erläggandet av den på samma inkomst belöpande skatten. De sakkunniga ansågo emel- lertid, att även inom ramen av nuvarande uppbördssystem mycket skulle kunna vinnas genom lämpliga åtgärder för frivillig förskottsbetalning av skatter. De sakkunniga föreslogo därför en anordning med skattesparböc- ker eller sk*attepostgirokonton, å vilka medel, avsedda för gäldande av ut- skylder, skulle insättas. Nämnda sparböcker och postgirokonton skulle vara spärrade eller bundna, så att behållningen å dem icke finge användas för annat ändamål än skattebetalning. För att stimulera till insättning å spar- böckerna eller postgirokontona borde å medel, innestående å d'essa, utgå nå— got högre ränta än gängse inlåningsränta. För anställda borde förskottsav- sättningen ordnas så, att i anslutning till företagen bildade intressekontor eller skattekassor hopsamlade medel och insatte dessa å ett för kontoret eller

kassan upplagt, bundet postgirokonto. Till intressekontor och skattekassor av sådant slag borde utgå statsbidrag med visst belopp.

I yttrandena över förslaget tillstyrktes detta i allmänhet till sina huvud- grunder. Vissa av de hörda myndigheterna framhöllo önskvärdheten av en anordning med obligatoriska avsättningar till skatt.

De sakkunnigas förslag har icke genomförts. I motioner, väckta vid 1940 års riksdag, hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande av förslag till sådan ändring av skattebetalningssystemet, att skatterna komme att betalas samma år som inkomsten intjänades.

Bevillningsutskottet underströk i sitt betänkande i anledning av motio- nerna behovet av en bättre ordning på ifrågavarande område, vilket med särskild skärpa framträdde under dåvarande förhållanden, då på grund av det ovissa läget och ändrade konjunkturer den enskildes ekonomiska ställ— ning hastigt kunde bliva avsevärt försämrad. Risken för att det allmänna därigenom kunde i stor utsträckning tillskyndas skatteförluster vore påtag- lig. På grund av den numera avsevärt skärpta beskattningen syntes varje möjlighet till åvägabringande av en tidigare skattebetalning böra tagas un- der noggrant Övervägande. Vad som förekommit i samband med de tidigare utredningarna på detta område, vilka utredningar ännu icke föranlett lag- stiftningsåtgärder, kunde enligt utskottets mening icke anses giva vid han- den, att en lösning _— åtminstone av provisorisk art —— skulle vara omöjlig att åstadkomma. Utskottet vore självfallet icke berett att giva anvisning om huru frågan lämpligen borde lösas. Utskottet ansåge sig dock böra fram- hålla, att, såvitt utskottet kunde finna, 1924 års uppbördssakkunnigas för- slag angående obligatoriska förskottsavsättningar av anställdas avlöning un- der arbetsgivarens medverkan borde tagas under förnyad omprövning.

Utskottets betänkande godkändes av riksdagen, som i skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll, att Kungl. Maj:t ville med beaktande av vad utskottet i be- tänkandet anfört snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag i syfte att tidigare inbetalning av skatter till stat och kommun skulle kunna äga rum.

Sedan enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström erhållit i uppdrag att verkställa utredning i ovan berörda avse- ende, avlämnade denne i början av år 1941 betänkande, vari för inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital förordades en uppbörd vid inkomstkällan. I fråga om inkomst av tjänst skulle arbetsgivarna vid avlöningstillfällena verkställa avdrag för skatt enligt tabeller, upptagande vad som å avlöningsbeloppet kunde beräknas belöpa dels i statsskatt, dels i en gemensam kommunalskatt, som i huvudsak skulle ersätta skatten till landstingen och primärkommunerna. För inkomst av tillfällig förvärvsverk- samhet och vissa slag av inkomst av kapital föreslogos fasta skatteavdrag med 25 procent, medan andra slag av inkomst av kapital lämnades utan-för reformen. För inkomst av rörelse och inkomst av fastighet förutsattes en preliminär beskattning under inkomståret i förhållande till den under före- gående år debiterade skatten. För krono- och kommunalutskylder skulle ge-

mensam uppbörd äga rum. Ändring i det kommunala budgetåret föreslogs däremot icke.

I flertalet yttranden över förslaget avstyrktes detta, framför allt med den motiveringen, att de olägenheter, som vore förbundna med reformen, icke syntes uppvägas av de fördelar, vilka skulle kunna vinnas därmed, De myn- digheter, som i större eller mindre omfattning uttalade sin anslutning till förslagets huvudlinjer, ansågo överarbetning av detsamma erforderlig.

Särskilt med hänsyn därtill, att betänkandet icke innefattade utarbetade författningstexter, förordnade Kungl. Maj:t borgmästaren J. Laurin att så- som särskild sakkunnig inom finansdepartementet biträda med fortsatt ut- redning av den i betänkandet behandlade frågan.

Laurin avlämnade i september 1941 en promemoria angående skatteav- drag å vissa slag av inkomster; vid promemorian funnos fogade författnings- förslag i huvudsaklig överensstämmelse med de av Sandström uppdragna riktlinjerna, dock med sådana begränsningar, att själva kommunalbeskatt- ningen i huvudsak lämnades orubbad samt att inkomst av fastighet och av rörelse helt undantogs från reformen. Ä egentlig löneinkomst, pension och livränta skulle envar arbetsgivare verkställa skatteavdrag enligt skilda ta- beller, i vilka kommunalutskylder upptogos efter 8, 10 eller 12 kronor för skattekrona, allt efter den olika sammanlagda utdebiteringen till primär- kommunen, landstinget, vägdistriktet och tingslaget. För åtskilliga mera ore- gelbundna inkomster, vare sig de voro att anse som inkomst av tjänst eller som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, föreslogos fasta skatteavdrag med 10 procent. Skyldighet att verkställa sådana skatteavdrag skulle dock föreligga endast för statlig och kommunal myndighet, juridisk person och bokföringspliktig rörelseidkare; skatteavdrag skulle vidare icke verkställas i fråga om vissa mindre belopp. Beträffande kapitalinkomst innehöllo för- fattningsförslagen bestämmelser om skatteavdrag å 10 procent för aktieut- delningar, obligationsräntor och räntor å bankfordringar; annan kapitalin- komst lämnades utanför förslagen. Avdragna skattebelopp —— jämte sex pro- cent ränta — skulle från deklarationerna införas i taxeringslängderna och sedan avräknas å de i samma ordning som nu debiterade skatterna. Belop- pen skulle avräknas i första hand å kronodebetsedelns olika skatter och i andra hand å skatten till primärkommunen. Viss del av de avdragna skatte- beloppen skulle emellertid alltid garanteras primärkommunen. Återstående kommunalskatt skulle, liksom återstående kronoutskylder, uppbäras och in- drivas i vanlig ordning.

För att under övergångsåren undvika dubbel skattebörda föreslogs, att de skatter, som belöpte å inkomst, förvärvad före ikraftträdandet av de före- slagna bestämmelserna, och förföllo till betalning efter nämnda tidpunkt, skulle efterskänkas, i den mån de belöpte på inkomstslag, som enligt det nya systemet beräknades bliva förskottsbeskattade enligt tabell.

I organisatoriskt avseende förutsatte författningsförslagen, att utmätnings- männen med underlydande befattningshavare tilldelades uppgiften att utöva kontroll å verkställandet av skatteavdrag å löneinkomster och andra dylika

inkomster samt att lämna besked om och medgiva jämkning av sådana skat— teavdrag.

De över promemorian avgivna yttranden-a gåvo 'vid handen, att övervä- gande antalet hörda myndigheter och sammanslutningar icke kunde tillstyr- ka förslagets genomförande.

Vid behandling av ärendet i statsrådet den 30 januari 1942 uttalade che- fen för finansdepartementet bland annat, att de verkställda ingående utred— ningarna och de avgivna yttrandena tyvärr givit vid handen, att en upp- bördsreform efter de föreslagna linjerna vore förenad med så avsevärda svårigheter och olägenheter, att det i varje fall icke vore möjligt att till 1942 års riksdag framlägga förslag därom. Departementschefen syftade då främst % därpå, att särskiljandet av de olika inkom'stslagen — dels egentlig lönein- komst m. m. med skatteavdrag enligt tabell, dels inkomst av rörelse och av fastighet utan skatteavdrag, dels det mångskiftande gränsområdet av tillfäl- liga och oregelbundna inkomster med skatteavdrag å 10 procent —— ställde så stora krav på arbetsgivare och andra, som skulle tillämpa bestämmel- serna, att detta i varje fall icke skulle vara i praktiken möjligt utan stöd av en lokalorganisation av helt annat slag än för närvarande stode till buds. Den föreslagna förskottsbeskattningens begränsning till vissa inkomstslag hade visserligen synts ur vissa synpunkter nödvändig men ledde å andra sidan till avsevärda olägenheter, särskilt med tanke på de fall då en skatt— skyldig överginge från ett yrke till ett annat. Efterskänkandet av skatt un- der övergångsåren bleve med en sådan begränsning hart när omöjligt att genomföra på ett ens tillnärmelsevis tillfredsställande sätt och medförde i varje fall uppgifter för taxeringsnämnderna, som dessa näppeligen kunde be- mästra utan genomgripande förstärkningar i taxeringsorganisationen.

Fråga vore också, om ett uppbördssystem, 'som innebure, att de enligt skattelagarna fastställda skatterna praktiskt taget genomgående skulle utta- gas av alla löntagare, vore av sociala skäl försvarligt, så länge skatt enligt dessa skattelagar i stor utsträckning debiterades även å inkomster, som vore så små, att de läge under införselfritt existensminimum.

Beträffande fasta skatteavdrag å kapitalinkomster förelåge särskilda svå- ligheter, som bottnade däri, att kapitalinkomsterna i stor utsträckning vore skattefria, nämligen dels i den mån de tillkomme sådana skattefria subjekt som stiftelser och dylika, dels i den mån rän'tetagaren hade så ringa sam— manlagd inkomst, 'att han ej skulle taxeras.

Det kunde överhuvud ifrågasättas, om det vore möjligt att med bibehål- lande av vårt beskattningssystem, som minutiöst sökte avväga skatten efter individuella förhållanden, uttaga förskottsskatter vid källan, vilka motsva- rade den blivande skatten. I många yttranden hade detta betecknats som en olöslig uppgift. I så fall skulle en så genomgripande förbättring av upp- börden, som uppställts såsom mål för berörda utredningar, icke kunna vin- nas utan en omläggning av själva skattesystemet. Departementschefen kunde för sin del icke anse detta dittills ådagalagt utan hade för avsikt att ytter- ligare undersöka möjligheterna till en preliminär källbeskattning inom det

nuvarande skattesystemets ram. Därvid syntes man särskilt böra inrikta sig på att om möjligt ernå en källbeskattning, eller åtminstone en förskottsbe- skattning, som omfattade icke blott vissa utan samtliga inkomstslag. Möj- ligen bleve det därvid nödvändigt att även överväga sådana lösningar, en- ligt vilka förskottsskatterna anpassades efter föregående års skatt i stället för efter den beräknade blivande skatten.

Då emellertid resultatet av detta fortsatta arbete måste anses i viss mån ovisst och lösningen i varje fall måste ställas något på framtiden, borde man icke underlåta att omedelbart vidtaga vissa förbättringar i uppbörds- systemet, som visserligen vore väsentligt mindre genomgripande än de förut åsyftade men som dock kunde vara av ett visst värde. I främsta rummet syntes böra undersökas, vilka åtgärder som kunde vidtagas av statsmakter- na i syfte att uppmuntra och stödja intressekontorsverksamheten, som otvi- velaktigt varit till avsevärd nytta såväl för det allmänna som för lönta- garna själva och kunnat medföra en betydande minskning i restantiema.

Sedan fem sakkunniga tillkallats för att. utreda sistnämnda fråga, avgåvo dessa i början av år 1942 betänkande med förslag till främjande av utskylds- betalning genom erkända skatteförmedlingskassor. Förslaget förelades efter mindre ändringar genom proposition 1943 års riksdag, som med några smärre ändringar biföll propositionen. Genom riksdagens beslut har utskyldsbetal- ningen för skattskyldig, som anslutit sig till dylik kassa, underlättats dels där- igenom, att arbetsgivaren är skyldig att vid utbetalning av anställds lön å den- na avdraga belopp, som skall inbetalas till kassan, samt tillhandahålla kassan detta, dels därigenom, att skattskyldig kan beviljas anstånd med utskyldsbe- talningen, varvid han dessutom under viss förutsättning befrias från att er- lägga indrivningsavgift. Erkänd skatteförmedlingskassa erhåller statsbidrag till sina förvaltningskostnader. Anslutningen till kassorna är helt frivillig.

Efter utredning av postsparbankschefen J. Enger avgavs under år 1942 he— tänkande med förslag till åtgärder för främjande av sjöfolkets utskyldsbetal- ning. I betänkandet föreslogs inrättande av ett intressekontor, anknutet till postsparbanken, med uppgift att förmedla betalning av utskylder för sjömän. Anslutningen till intres-sekontoret skulle vara obligatorisk för sjömän, som tillhörde besättningen å mönstringspliktigt handelsfartyg eller, alternativt, han- delsfartyg av viss nettodräktighet. Postsparbanken skulle för de ifrågakom— mande sjömännen med ledning av till postsparbanken insända debetsedlar årligen bestämma de avdrag, som månatligen skulle verkställas å lönen till gäldande av de under nästkommande år förfallande utskylderna, samt däref- ter till vederbörande redare överlämna förteckningar över de bestämda avdra— gen. Under viss övergångstid skulle avdragen ske med ledning av tabell, upp- tagande för olika lönebelopp, angivna för månad, och familjeförhållanden avdragsbelopp, vilka ungefärligen motsvarade sammanlagda beloppet av å ifrågavarande lön belöpande statliga och kommunala utskylder, de senare be- räknade efter en för hela riket genomsnittlig utdebitering. Avdrag efter sådan tabell skulle verkställas även beträffande i sjöfart nyanställda sjömän, i frå- ga om vilka postsparbanken icke erhållit debetsedlar. De avdragna beloppen

skulle insändas till postsparbanken, som därmed skulle gälda under uppbörds- termin eller å uppbördsstämma förfallande utskylder. Därest på grund av vissa omständigheter hos postsparbanken innestående medel icke förslogo till betalning av vid uppbördstillfälle förfallande skatt, skulle generalpoststyrel- sen äga bevilja erforderligt anstånd med utskyldsbetalningen.

Förslaget om en särskild form för sjöfolkets utskyldsbetalning föranledde i huvudsak ingen åtgärd.

Under år 1943 togs uppbördsfrågan upp på nytt, i det att chefen för finans- departementet tillkallade åtta sakkunniga för att inom departementet biträda med fortsatt utredning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet.

Departementschefen erinrade i direktiven för utredningen om att frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet under senare år varit föremål för upp- repade utredningar. Senast hade två sakkunnigförslag i ämnet framlagts år 1941. Departementschefen framhöll därefter bland annat, att olägenheten av att skatterna för närvarande hänförde sig till tidigare års inkomster och att skattebetalningarna alltså icke vore anpassade efter de inkomster, som före- låge vid tidpunkten för betalningen, givetvis särskilt gjorde sig gällande vid ett förhållandevis högt skattetryck. Det vore därför naturligt, att frågan om upp- bördens utformning tilldragit sig ökad uppmärksamhet i sammanhang med den stegring av skattetrycket, som ägt rum under krigsåren. Vid de två senaste utredningarna hade rik'tpunkten för arbetet också varit att nå fram till en käll- beskattning, vid vilken den skatt, som skulle gäldas, så nära som möjligt an- slöte sig till löpande inkomst. Det hade hittills icke visat sig möjligt att finna en lösning på uppbördsproblemet, som på ett tillfredsställande sätt tillgodo- såge önskemålet om en sådan anpassning. Alternativa utvägar hade diskute- rats, men dessa hade i olika avseenden ansetts behäftade med sådana brister, att de icke lämpligen kunnat anlitas.

Förklaringen till att uppbördsfrågan visat sig så vansklig att lösa låge främst däri, att de svenska inkomst- och förmögenhetsskatterna erhållit en så- , dan utformning, att ett summariskt taxerings- och uppbördsförfarande icke ' kunnat genomföras utan att väsentliga rubbningar skulle inträda i den efter- strävade skatteavvägningen. En annan svårighet hade legat i den stora olik— [ het, som rådde i fråga om möjligheterna att genomföra en källbeskattning med avseende å olika slag av inkomster; en källbeskattning av arbetsinkomst läte sig exempelvis lättare genomföra än en motsvarande beskattning av rörel- seinkomst. Om man med hänsyn därtill begränsade källbeskattningen till vissa slag av inkomster, uppkomme emellertid allvarliga svårigheter, bland annat om den skattskyldige överginge från en inkomsttyp till en annan. Bedöm- ningen av uppbördsfrågan hade slutligen också påverkats av den oklarhet, _ som rätt rörande de organisatoriska förutsättningarna för den i administrativt avseende mera betungande uppbördsform, som en källbeskattning medförde.

Departementschefen uttalade slutligen, att det förhållandet, att några till- fredsställande resultat hittills icke uppnåtts, icke borde få hindra, att arbetet på en lösning av uppbördsfrågan fördes vidare. Hittills verkställda utredning- ar hade varit ägnade att klarlägga de olika alternativ, som förelåge, och gåve

alltså tillsammans en god grund för en slutlig prövning av möjligheterna att komma till rätta med ifrågavarande problem. Uppgiften för en ny utredning i ämnet borde bliva att med fasthållande av det förut angivna syftet med en uppbördsreform väga de olika förslagen mot varandra, pröva deras fördelar och nackdelar samt — om någon linje med beaktande av både skatterättsliga och praktiska synpunkter ansåges möjlig att rekommendera — utarbeta ett förslag efter denna linje, omfattande såväl författningsbestämmelser som rikt- linjer för de åtgärder i administrativt hänseende, som förslagets genomföran- de skulle påkalla.

Syftet med den ifrågasatta uppbördsreformen angåve ramen för den nya utredningen. Denna borde i övrigt vara bunden endast av den förutsättningen, att inkomst- och förmögenhetsskatternas rättsliga utformning icke i detta sammanhang kunde tänkas i väsentliga avseenden reviderad. I organisatoriskt hänseende hade utredningen givetvis att utgå från i huvudsak den förvalt- ningstekniska ram, som redan förelåge.

De sakkunniga överlämnade i början av år 1944 till chefen för finansdepar- tementet en skrivelse, vari de angåvo vissa huvudlinjer, efter vilka en lösning av uppbördsfrågan i nyss antydd riktning syntes möjlig.

De sakkunnigas förslag till omläggning av uppbördsförfarandet innebar, att under inkomståret skulle uttagas preliminär skatt, vilken avsåg att väsent- ligen täcka den slutliga skatt, som efter taxering i nuvarande ordning skulle erläggas för inkomsten under nämnda år. Det preliminära uppbördsförfa- randet skulle omfatta samtliga förvärvskällor. Den preliminära skatten skulle beräknas till 8/10 eller 9/10 av de utskylder, vilka enligt senast fastställda stat- liga och kommunala utdebiteringar utginge på grundval av den under året näst före inkomståret verkställda taxeringen. Då den preliminära debite- ringen sålunda byggde på en inkomst, vilken förvärvats cirka två år före inkomståret, kunde den inkomst, som beräknades i verkligheten inflyta un- der inkomståret, komma att i betydande grad skilja sig från förstnämnda inkomst. Till följd härav föreslogs, att det nämnda beräkningssättet skulle i förekommande fall kompletteras med en uppskattning av inkomsten under inkomståret med ledning av preliminär deklaration, avgiven av den skatt- skyldige. Ändrades inkomsten under inkomståret, så att den mera väsent- ligt komme att avvika från den inkomst, som legat till grund för den preli- minära debiteringen, borde efter ansökan hos vederbörande myndighet jämk- ning i debiteringen kunna äga rum. Sådan jämkning borde även kunna ske vid ändring i f-amiljeförhållandena, vilken hade betydelse för taxeringen, samt då förutsättningar förelåge för medgivande av avdrag för s. k. ömman- de omständigheter.

Sedan debetsedlar å den preliminära skatten tillställts de skattskyldiga, skulle uppbörd av skatten ske vid uppbördsstämmor, vilkas antal kunde be- stämmas antingen till sex såsom för närvarande eller till tolv (en i varje månad). Efter verkställd taxering av inkomsten för inkomståret skulle slut- lig debitering ske gemensamt av statliga och kommunala utskylder, därvid preliminärt debiterad skatt avräknades. Den rest-skatt, som kunde återstå

att gälda, skulle erläggas vid någon eller några av de förut omnämnda upp- bördsstämmoma. Överstege preliminärskatten den slutliga skatten, skulle det överskjutande beloppet restitueras eller avräknas å den preliminära skat- ten för nästkommande år.

Arbetsgivare med mera än en, eventuellt två anställda skulle medverka vid uppbörden av de anställdas skatter genom att vid utbetalning av lön verkställa avdrag å denna för skatten samt vid uppbördsstämma inbetala de avdragna beloppen. Arbetsgivarens skyldighet att verkställa skatteavdrag å lönen borde dock icke omfatta viss—a tillfälliga arbetare.

Även enligt dessa sakkunniga-s mening borde vid övergången till det före- slagna uppbördsförfarandet viss skatt efterskänkas, enär i annat fall de skattskyldiga skulle drabbas av för tung skattebörda.

De sakkunniga förutsatte viss förstärkning av personalen hos debiterings- förrättare och uppbördsmyndigheter med därav föranledda kostnader.

En fortsatt utredning vore enligt de sakkunnigas mening erforderlig för att utröna, om en lösning av uppbördsfrågan efter de ovan angivna huvud- linjerna vore möjlig. Vid denna fortsatta utredning borde även ytterligare undersökas, huruvida icke i fråga om inkomst av tjänst en beskattning i samband med inkomstförvärvet kunde ernås med ett system, enligt vilket den preliminära skatten uträknades med tillhjälp av tabeller, vilka direkt angåve den skatt, som under vissa förutsatta omständigheter utginge å ett inkomstbelopp; beträffande vissa löntagarkategorier kunde det finnas lämp- ligt att komplettera tabellsystemet med en beräkning av preliminärskatten efter viss procentsats. Ifrågavarande metod för beräkning av preliminärskat- ten ägde det företrädet framför den förut nämnda, att hänsyn omedelbart kunde tagas till ökning eller minskning i inkomsten.

Chefen för finansdepartementet, som ansåg en lösning av uppbördsfrå- gan efter de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna böra närmare över- vägas, fann utredningen böra fullföljas efter dessa linjer, därvid den när- mare utformningen av det förslag, som framkommit vid den nys-s verkställ- da principiella omprövningen av uppbördsfrågan, lämpligen kunde anför- tros åt ett mindre antal sakkunniga. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigan- de tillkallade departementschefen tre sakkunniga att inom finansdeparte- mentet biträda med ytterligare utredning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet.

I direktiven för utredningen uttalade departementschefen bland annat, att under den fortsatta utredningen även borde, såsom de sakkunniga föror- dat, övervägas, huruvida icke vid inkomst av tjänst den preliminära skat- ten för visst år kunde beräknas direkt på grundval av den under samma år inflytande inkomsten. Tidigare verkställda utredningar och däröver av— givna yttranden hade visserligen givit vid handen, att åtskilliga olägenhe- ter vore förenade med en dylik metod för bestämmande av preliminärskat- ten. Då emellertid ifrågavarande metod bättre än någon annan medgåve hänsynstagande till variationer i inkomsten under löpande år, borde ytter- ligare undersökning ske för att utröna möjligheten av att så begränsa be— 11—457050.

rörda olägenheter, att de icke hindrade en lösning efter denna linje, såvitt löntagare anginge. Betydelsen av en dylik lösning framginge av det förhål- landet, att löntagarna utgjorde ungefär två tredjedelar av hela antalet skatt- skyldiga. "

Efter åtskilliga utredningar sedan början av detta århundrade har för vis- sa skattskyldiga införts beskattning vid inkomstkällan i fråga om inkomst genom utdelning å aktier. Genom förordningen den 12 februari 1943 om ku- , pongskatt har nämligen stadgats skyldighet att utgöra inkomst- och förmö- % genhetsskatt till staten i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag för den, som är berättigad lyfta utdelningen, därest antingen den u'tdelningsberättigade är fysisk person, vilken ej är bosatt eller stadig- varande vistas här i riket, eller oskift dödsbo efter sådan person eller ut- ländskt bolag eller juridisk person, som enligt 25 g 2 mom. förordningen om statlig inkom-st- och förmögenhetsskatt skall likställas med utländskt bo- lag, och utdelningen ej är hänförlig till inkomst av rörelse, som här bedrivits, eller den utdelningsberättigade genom annat fång än arv eller testamente för- värvat rätt till utdelningen utan att också hava förvärvat aktien. Skyldighet att utgöra kupongskatt åligger under vissa förutsättningar även utdelnings- berättigad, som uppträder såsom bulvan för annan. Aktiebolag skall vid ut- betalande av utdelning innehålla för gäldande av kupongskatt erforderligt belopp. Kupongskatt utgår med 20 procent av utdelningen.

Såsom förut omnämnts, hava även enskilda personer framkommit med förslag till uppbördsfrågans lösning. Av dessa torde ett förslag, som fram- lagts av numera avlidne f. d. professor-n Karl Ljungberg, i den allmänna diskussionen hava tilldragit sig viss uppmärksamhet.

Ljungbergs förslag innebar, att preliminär skatt för inkomst skulle uttagas under samma år, som inkomsten uppbars. Nämnda skatt skulle beräknas med ledning av den inkomst, som fanns angiven i senast upprätt-ade taxe- ringslängd, samt uträknas efter skattesatser, som för statsskatten, respektive , de kommunala skatterna fastställts året näst före inkomståret. De belopp, som skulle erläggas i preliminär skatt, skulle upptagas i en skattebok, som före inkomstårets ingång tillställdes den skattskyldige.

För skattskyldig arbetstagare skulle skatteboken angiva antagen inkomst och preliminär skatt samt dessutom det procenttal, som nämnda skatt ut- gjorde av inkomsten i fråga. Arbetsgivaren skulle vid varje utbetalning av lön innehålla så stor del av denna, som motsvarade sagda procenttal.

För annan skattskyldig än arbetstagare skulle den preliminära skatten för-falla till betalning med en fjärdedel sista dagen av varje kvartal. Den skattskyldige kun-de göra inbetalningar, när han så önskade, blott han iakt- tog, att å varje förfallodag inbetalts så mycket, som då förföll till betalning. Skilde sig den antagna inkomsten avsevärt från den, som kom att uppbäras under beskattningsåret, kunde jämkning av den preliminära skatten äga rum.

Om skattskyldig jämte löneinkomst hade inkomst exempelvis av kapital eller rörelse, borde, därest sistnämnda inkomst vore obetydlig i förhållande till lönen, skatten å kapital- eller rörelseinkom-sten erläggas i samband med skatten å löneinkomsten. Vore däremot inkomsten av kapital eller rörelse mera betydande, borde särskild skattebok för berörda inkomst utfärdas.

Redovisning av inbetald skatt skulle ske sålunda, att skattemärken eller skattecheckar inköptes och inklistrades i skatteboken. Efter varje kvartals utgång skulle skatteboken uppvisas för uppbördsmyndigheten, som kon- trollerade, att vederbörlig inbetalning skett. Ur skatteboken skulle samtidigt från-skiljas en kupong, varav framgick, hur stort skattebelopp som inbetalts; kupongen skulle därefter insändas till länsstyrelsen för att tillställas veder- börande debiteringsförrättare, som gjorde anteckning om inbetald skatt i ve- derbörlig längd. Länsstyrelsen skulle tillställa kommunerna dem tillkomman— , de skatt.

Sedan taxering ägt rum, skedde debitering av den slutliga skatten, varvid preliminärt inbetald skatt avräknades. Överstege den slutliga skatten», vad som preliminärt inbetalats, skulle skillnaden därefter uppbäras; hade preli— minärt för stort belopp erlagts, skulle mellanskillnaden restitueras eller gå i avräkning mot följande års preliminära skatt.

3 KAP.

Uppbörd av skatt vid inkomstkällan i vissa utländska stater.

I Betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare in- betalning av utskylder, del I (SOU 1941: 5), finnes intagen redogörelse för de skilda former av beskattning vid inkomstkällan, som införts i England, Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakiet, Norge och Finland. Till denna redo- görelse hänvisar uppbördsberedningen.

Nedan redogöres för den lagstiftning, som under år 1943 ägt rum i några främmande stater i syfte att införa eller giva utsträckt tillämpning åt ett system med skatt i samband med inkomstförvärvet.

I Amerikas Förenta Stater har genom Current Tax Payment Act of 1943 föreskrivits skyldighet för arbetsgivare att innehålla 20 procent av det be- lopp, varmed anställds lön överstiger visst belopp, approximativt motsvaran- de det för honom medgivna skattefria person- och familjeavdraget; för skatt- skyldiga med lägre inkomster har med hänsyn till att viss del av värnskatt under alla förhållanden måste erläggas fastställts särskilt minimum för skatteavdraget. Den anställde skall till arbetsgivaren avlämna skriftlig upp- gift om civilstånd, barnantal, annan försörjningsplikt m. m. På grundval av nämnda uppgifter skall arbetsgivaren uträkna och av lönen innehålla därä belöpande skatt. Alternativt må avdraget approximativt beräknas med till- hjälp av fastställda tabeller. Arbetsgivaren skall till ett uppbördsverk avlämna redovisning över innehållna skattebelopp före utgången av januari, april, juli och oktober månader. Före januari månads utgång skall han till den anställ- de utfärda kvitto å beloppet av de under föregående år verkställda skatte- avdragen.

Efter inkomstårets utgång avgi'ves skattedeklaration. Överstiger eller un- derstiger beloppet av skatteavdragen den skatt, som vederbörande enligt skattelagen har att erlägga, skall arbetsgivaren efter uppbördsverkets bestäm- mande företaga erforderlig efterjustering av skatteavdragen å den utgående lönen.

Vissa undantag från skyldigheten att vidkännas skatteavdrag å lön stadgas för militär personal å aktiv stat, lantbruksarbetare, hembiträden, präster m. fl. Lön eller ersättning, utbetald till i Förenta Staterna ej fast bosatt ut- länning, skall icke heller bliva föremål för skatteavdrag enligt den nya lagen. Sistnämnda bestämmelse torde framför allt gälla utländska sjömän, som mönstrat på amerikanska båtar. (Dessa senare torde i stället drabbas av ett under år 1942 infört 30-procents skatteavdrag.)

För den, som uppbär annan inkomst än av lön eller större löneinkomst, be- träffande vilken det ovannämnda 20-procentsavdraget icke förslår att täcka den slutliga skatten, stadgar lagen skyldighet att avgiva preliminär deklara- tion den 15 mars under inkomståret för beräkning av skatten för detta är; samtidigt skall avlämnas efterdeklaration beträffande föregående års in- komst. Nämnda preliminära deklaration kan sedermera justeras genom ny preliminär deklaration den 15 juni, den 15 september eller den 15 december under inkomståret. Den, som i preliminär deklaration uppgiver inkomst, för vilken den preliminära skatten med viss procent understiger den slutliga | skatten, straffas med böter. ) I England har tidigare skatt vid inkomstkällan uttagits i fråga om arrende- ! inkomster, räntor, dividender eller ann-uiteter, som erläggas i England, samt ) inkomst av tjänst, som uppbäres av statstjänstemän och tjänstemän vid järn- . vägsföretag. Beträffande övriga löntagare har skatten efter verkställda taxe— 1 ringar, avseende halvår, uppburits tio månader efter inkomstens förvärvande. *, Under år 1943 har för parlamentet framlagts ett förslag till lag om skatt ) vid inkomstkällan för veckolöntagare. Enligt detta fastställes av arbetsgiva- .' ren vid slutet av varje vecka det skattebelopp, som löntagaren är skyldig ) erlägga för den sammanlagda löneinkomsten till och med nämnda tidpunkt. Skattebeloppet uträknas efter den totala löneinkomsten, minskad med en proportionell del av de årliga avdrag vid taxeringen, som vederbörande är berättigad åtnjuta. 'Det skattebelopp, som skall avdragas en viss vecka, ut- göres av den skatt, som svarar mot den sammanlagda inkomsten till och med den ifrågavarande veckan, minskad med den skatt, som redan avdra- gits föregående veckor under året (»ackumulativ skatt»). Med det angivna sättet för beräkning av skatteavdragen komma dessa att hålla jämna steg med den slutligen utgående skatten, och man undviker för stora skatteavdrag vid fluktuerande inkomster, vilket skulle kunna bliva följden, om man vid bestämmandet av skattebeloppet enda—st toge hänsyn till inkomsten under en viss vecka. Om lönen tillfälligt sjunker eller upphör, kan det inträffa, att skatten till och med slutet av en viss vecka blir mindre än det sammanlagda skattebe- lopp, som avdragits föregående veckor. I dylika fall skall arbetsgivaren ome- delbart återbetala skillnadsbeloppet. Denne torde i regel för dylik återbe- talning hava tillgängliga skattemedel, som avdragits för andra anställda. Är så icke fallet, erhåller arbetsgivaren medel från statskontoret (the Inland Revenue). Den ackumulativa skatten till och med årets sista vecka (den totala skat- ten på inkomsten för hela året, sedan vederbörlig hänsyn tagits till hela årets ) avdrag vid taxeringen) kommer, med vissa obetydliga undantag, att bliva ) lika med den slutliga skatt, som löntagaren har att betala för det ifrågava- ' rande året.

Vid fluktuerande lön tenderar systemet att utöva en utjämnande inverkan på den verkliga nettoinkomsten från vecka till vecka, ty under veckor med högre inkomst komma skatteavdragen att bliva proportionsvis större och

under veckor med lägre inkomst proportionsvis mindre; eventuellt kan ifrå- gakomma återbetalning av skatt. Om en löntagare är borta från arbetet på grund av sjukdom och ej erhåller någon lön, kan det vid hans återkomst till arbetet visa sig, att han är berättigad till återbetalning av skatt. Skatten till och med slutet av den vecka, under vilken han återvänder till arbetet, kan nämligen vara mindre än den skatt, som avdragits, innan han blev sjuk.

Systemet anses icke komma att medföra besvärliga uträkningar för ar- betsgivaren. Varje löntagare erhåller av statskontoret ett nummer, hänvisan- de till en kod, som angiver honom vid taxeringen tillkommande avdrag, och kodnumret meddelas arbetsgivaren i god tid före skatteårets början. Arbets- givaren erhåller också skattetabeller, som utvisa den ackumulativa skatten för varje kodnummer och varje förekommande sammanlagt lönebelopp till och med slutet av varje vecka under året. Vid bestämmande av skatteav- draget för viss vecka avläser arbetsgivaren ur tabellerna (under det för den ifrågavarande anställde tillämpliga kodnumret) den ackumulativa skatten å lönen till och med slutet av ifrågavarande vecka. Arbetsgivaren avdrager därefter å lönen för nämnda vecka skillnaden mellan den ackumulativa skat— ten till och med slutet av nämnda vecka och den sammanlagda skatt, som avdragits föregående veckor; överstiger den senare skatten den förra äter- betalas skillnaden. Ett skatteavdragskort tillhandahålles arbetsgivaren av vederbörande skatteinspektör för varje löntagare, och på detta skola utbe- talda löner och avdragna skattebelopp antecknas vecka för vecka.

Arbetsgivaren inbetalar varje månad den av honom innehållna skatten till vederbörande skatteuppbördsman. Rör det sig om mindre belopp, kunna inbetalningarna verkställas kvartalsvis. Efter beskattningsårets utgång in- sänder arbetsgivaren skatteavdragskorten till skatteuppbördsmannen; vid samma tidpunkt utfärdar arbetsgivaren åt den anställde intyg om beloppet , av den skatt, som under beskattningsåret innehållits. Uppgår den under 3 beskattningsåret innehållna skatten till högre eller lägre belopp än den slut- , liga skatten, utjämnas skillnaden sålunda, att för kommande beskattningsår en kod fastställes, som tager hänsyn till skillnadsbeloppet. Är den innehållna * skatten större än den slutliga, äger dock löntagaren påfordra omedelbar utbetalning av överskottet.

Om löntagaren under beskattningsåret blir berättigad till större avdrag vid taxeringen, än tillämpad kod medgiver, har han att anmäla förhållandet till skatteinspektören, varefter denne bestämmer, att en mot det större avdraget svarande kod i fortsättningen skall tillämpas vid verkställandet av skatte- avdrag, samt lämnar arbetsgivaren meddelande om beslutet.

Då anställd flyttar från en arbetsgivare till en annan, lämnar den förre arbetsgivaren statskontoret meddelande härom samt den anställde intyg om ditintills under året utbetald lön och innehållen skatt. Den anställde över- lämnar intyget till den nya arbetsgivaren, vilken upplägger ett nytt skatte- avdragskort och fortsätter att verkställa skatteavdrag.

Då en arbetsgivare anställer en person, vilken icke tidigare vidkänts skat- teavdrag, har arbetsgivaren att omedelbart underrätta skatteinspektören här-

om för att denne skall bestämma den kod, enligt vilken skatteavdrag skall verkställas. Tills så skett, avdrages skatt i enlighet med en kod, som gäller för ogift person med relativt låga avdrag vid taxeringen.

Statskontoret kontrollerar riktigheten av de av arbetsgivarna avdragna och till kontoret insända skattebeloppen dels genom granskning av de inkomna skatteavdragskorten, dels genom en löpande stickprovsrevision hos arbets- givarna.

Parlamentet har antagit ovannämnda lagförslag med det tillägget, att det skall avse icke blott veckoavlönade utan även andra löntagare.

I Finland har sedan några decennier skatt vid inkomstkällan uttagits be- träffande dividender (utdelningar) från aktiebolag. Genom lagen den 6 au- gusti 1943 om förskottsuppbörd av inkomst- och förmögenhetsskatt, vilken trätt i kraft den 1 januari 1944, har i fråga om nämnda skatt införts en för- skottsuppbörd, vilken är anordnad i det stora hela på samma sätt, som i vårt land föreslagits av Sandström och Laurin.

Enligt lagen den 22 december 1943 om temporär förskottsuppbörd av kom- munalskatt, vilken lag gäller i fråga om skatter, som skola uppbäras för åren 1943—47, kunna kommunalfullmäktige på landet och i stad besluta, att i av- räkning å de skatter, som vid kommunaltaxeringen påföras, skall vid en eller flera förskottsuppbörder under beskattningsåret erläggas viss av fullmäktige beslutad del, dock högst två tredjedelar, av den skatt, som påförts vid den närmast föregående kommunaltaxeringen. Då kommunalskatt, som skall på- föras skattskyldig, kan väntas understiga den vid närmast föregående taxe- ring påförda skatten med minst en tredjedel, skall efter ansökan förskottet fastställas på grundval av det belopp, till vilket den skatt, som skall påföras, prövas uppgå. Förskottsskatt, som icke uppgår till 400 mark, påföres icke.1

1 Under år 1944 har även i Australien införts ett »källskattesystem».

4 KAP. Olika metoder för beräkning av preliminär skatt.

Såväl det allmänna som de skattskyldiga äga intresse av att ett upp- bördssystem är så ordnat, att skatten för viss inkomst erlägges samtidigt som ' inkomsten förvärvas eller i varje fall i så nära samband med inkomstför- värvet som möjligt. Endast ett sålunda anordnat system kan beräknas er- bjuda full effektivitet för det allmänna, d. v. s. inbringa största möjliga del av den skatt, som skall utgöras för inkomsten, samt en bekväm form för Ä betalning av skatten för de skattskyldiga. Under de två senaste decennierna har man, såsom den tidigare fram- ställningen utvisar, både från statsmakternas och de enskildas sida haft * blicken öppen för de fördelar, ett uppbördssystem av den art, som ovan nämnts, skulle innebära, och även framlagt olika förslag till skapande av ' ett dylikt system. I de hittills framlagda förslagen har man sökt lösa frågan om en tidigare inbetalning av skatt på i huvudsak två olika sätt. Å ena sidan har man ansett sig icke böra göra någon ändring i det nuvarande uppbörds— systemet utan velat avhjälpa bristerna däri genom att vid sidan av det officiella uppbördsförfarandet föreslå särskilda anordningar för en frivillig avsättning av medel för gäldande av skatt. Ett av dessa förslag har även genomförts och föranlett utfärdande av förordningar om erkända skatte- förmedlingskassor och om utskyldsbetalning genom dylika kassor. De medel, som under viss tid inbetalas till de ifrågavarande kassorna, äro avsedda att ; gälda den under samma tid förfallande skatten och icke den skatt, vilken be- löper på den inkomst, som användes för avsättningen. Eftersläpningen av * skatten upphäves sålunda icke, även om den något reduceras. Å andra sidan har man föreslagit mera eller mindre genomgripande ändringar i själva upp- bördssystemet för att åstadkomma ett närmande av skattebetalningen till in- komstförvärvet. Av hithörande förslag var det av 1936 års uppbördskom- mitté avgivna i nämnda avseende minst genomgripande. Enligt 1924 års uppbördssakkunnigas förslag, såvitt detsamma avsåg andra skattskyldiga än nytillträdande, förkortades tiden mellan inkomstförvärvet och skattebe- talningen i allenast något större utsträckning än enligt systemet med skatte- förmedlingskassor. I vad förslaget avsåg nytillträdande skattskyldiga innebar detsamma dock, att skatten för viss inkomst erlades samtidigt som inkomsten förvärvades. Enligt Sandströms och Laurins förslag var förhållandet det- samma; Laurins förslag omfattade dock allenast inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. I fråga om metoden för beräknande av

den förskottsskatt eller preliminära skatt, som uttogs samtidigt med in- komstens förvärvande, förelåg viss skillnad mellan 1924 års uppbördssakkun- nigas förslag, å ena, samt Sandströms och Laurins förslag, å andra sidan, i så måtto, att enligt det förra förslaget nämnda skatt utgjorde 9/10 av nästföregående års sammanlagda utskyldsbelopp, under det att enligt de senare förslagen berörda skatt beräknades beträffande inkomst av tjänst en- ligt skattetabeller eller efter viss procentsats och beträffande tillfällig för- värvsverksamhet och kapital likaledes efter viss procentsats, varvid hänsyn togs till den löpande inkomsten, samt beträffande inkomst av fastighet och rörelse (enligt Sandström—s förslag) i förhållande till de under nästföregående år debiterade utskylderna.

I samtliga förslag till tidigare inbetalning av utskylder har förutsatts, att avräkning skall äga rum av den preliminära skatten mot den slutliga skatt, som påföres efter verkställd taxering.

Såsom ovan framhållits, bör å ett skatteuppbördssystem ställas det kravet, att skatten gäldas för ett inkomstbelopp, då detta uppbäres eller, om så ej kan ske, inom relativt kort tid därefter. För löntagare skulle detta innebära, att skatten skulle utgöras för löneperiod, d. v. s. som regel för vecka, tio eller fjorton dagar eller månad. Ägare av annan fastighet än jordbruksfastig- het uppbära inkomst för månad eller kvartal, och ägare av kapital lyfta in- komst för halvt eller helt år; skatt skulle sålunda utgå för samma perioder. Vad åter jordbrukare och rörelseidkare angår, uppbära ju dessa — i varje fall de senare — som regel inkomst dagligen. Då skatt icke lämpligen kan uttagas så ofta, skulle, såsom nu sker i fråga om omsättningsskatten, skatt kunna uttagas för månad.

Våra nu gällande skattelagar avse, genom bestämmelser om rätt till en mångfald avdrag av olika slag från bruttoinkomsten samt om skattens pro- gres-sion, att åvågabringa en beskattning, som tager hänsyn till den indivi- duella skatteförmågan. Med ett så utformat skattesystem kan icke förrän efter utgången av ett beskattningsår fastställas det belopp, som skall utgöras i skatt. Vill man med bibehållande av vårt nuvarande skattesystem — och häri före- slår uppbördsberedningen i enlighet med direktiven för utredningen icke några väsentliga ändringar — redan under beskattningsåret uttaga skatt för därunder inflytande inkomst, torde detta därför icke kunna ske annor- lunda än genom uppbärande av förskott å den slutliga skatten. Beredningen finner således, i likhet med tidigare utredningar, att den skatt, som under beskattningsåret uttages å därunder utgående inkomst, bör gå i avräkning mot den slutliga skatt, som påföres efter taxering i nuvarande ordning.

En förskottsskatt kan tänkas utgå enligt skilda beräkningsgrunder. Den kan uttagas på grund av debitering, verkställd av vederbörande myndighet, eller, utan att sådan debitering sker, med ledning av särskilda tabeller, vil- ka angiva skatten efter viss utdebitering för olika inkomstbelopp, beräknade för viss tidsperiod, under förutsättning, att avdrag från inkomsten medgives med antaget belopp, eller slutligen med viss procent av inkomsten.

Enligt uppbördsberedningens mening innebure det obestridligen åtskilliga

fördelar, om den preliminära skatten alltid kunde utgå på grund av debite- ring, verkställd av myndighet. Härvid vore skatten före betalningstillfället fixerad, och detta skulle medföra fördelar både för myndigheten och de skattskyldiga; myndigheten skulle kunna kontrollera, att just det debiterade beloppet inflöte, och för de skattskyldiga skulle debiteringen utgöra en garanti för att riktiga skattebelopp påfördes. En debitering, som hänförde sig till inkomsten under en av de ovan nämnda inkomstperiodern—a, skulle emellertid, såsom tydligt år, vara praktiskt ogenomförbar. Skall preliminär skatt utgå efter debitering, måste debiteringen avse en längre period, lämpli- gen som regel icke kortare än, liksom för närvarande, ett år, samt verkställas före inkomstårets ingång. Till grund för debiteringen kan då läggas icke en faktiskt uppburen inkomst utan en antagen inkomst; en dylik anordning måste emellertid bliva behäftad med brister, då i många fall större avvikelser mellan de nämnda inkomsterna kunna förekomma. Ifrågavarande beräknings- sätt bör kunna användas beträffande samtliga förvärvskällor.

En metod, enligt vilken preliminärskatten uttages med ledning av förut nämnda tabeller eller med viss procent av inkomsten, synes bäst lämpad att använda i fråga om sådana förvärvskällor, beträffande vilka från brutto- inkomsten i regel avgår endast en mindre del som avdrag för omkostna- der. Förvärvskällor av denna art äro tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet (av annat slag än avyttring av egendom och lotterispel) samt kapital. Vad angår förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse är emel- lertid nämnda metod icke användbar, enär omkostnadsavdragen i nämnda förvärvskällor äro betydande. Visserligen kan i fråga om rörelse för en viss bransch approximativt fastslås, hur stor del bruttovinsten utgör av om- sättningen. Däremot är det med hänsyn till skillnaden i olika rörelsers om- kostnader nästan ogörligt att fastställa någon procentsats, som generellt skulle utvisa, hur stor nettovinsten är i förhållande till omsättningen. Det- samma torde kunna sägas vara förhållandet beträffande jordbruksfastighet och annan fastighet.

Den mest ändamålsenliga formen av skatteuppbörd är den, som innebär, att skatten uttages samtidigt med utbetalandet av det belopp, varå skatten utgår, så att den skattskyldige lyfter endast det belopp, som återstår, sedan skatten avdragits. En dylik anordning kan tänkas i fråga om förvärvskällorna tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet (med det ovan nämnda undantaget) och _ kapital, i vilka man, såsom förut framhållits, i regel kan räkna med relativt obetydliga omkostnadsavdrag; bruttoinkomsten utgör således till väsent- ligaste delen även nettoinkomst. Beträffande inkomsten från berörda för- värvskällor är det med andra ord möjligt att genomföra en om ock alle— nast approxima'tiv — »skatt vid källan». Annorlunda är förhållandet i fråga om förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse. Från bruttoinkomsten av dessa kunna vid taxering medgivas så många avdrag av olika natur, att det är omöjligt att, då en inkomst inflyter, avgöra, huru stor del av denna som är nettoinkomst. För övrigt är det tydligen alldeles otänk- bart, att vid varje likvid för köpt-a varor i en rörelse avdrag skulle ske för

skatt. Detsamma torde gälla även beträffande jordbruksfastighet och annan fastighet, även om transaktionernas antal icke är så stort som i fråga om rörelse. Det får därför anses vara klart, att en källbeskattning icke kan tänkas, såvitt angår de sistnämnda förvärvskällorna.

Den preliminära skatten för inkomst av jordbruksfastighet, annan fastig- het och rörelse torde, såsom ovan framhållits, böra bestämmas genom debi- tering, vilken lämpligen icke bör verkställas för kortare perioder än ett år. Denna debitering bör ske på grundval av en inkomst, som vederbörande skattskyldig kan beräknas komma att uppbära under året. Berörda metod för | beräkning av preliminär skatt beträffande inkomst från näringsverksamhet förekommer i Amerikas Förenta Stater, Tyskland och Finland. I förstnämn- da land beräknas preliminärskatten med ledning av preliminär deklaration, , i de båda sistnämnda länderna utgår densamma med det belopp, som vid ! senast verkställda taxering påförts vederbörande. % Det är givet, att det är förenat med betydande svårigheter att beräkna in- ! komsten för ett kommande år. Vanligen torde man väl vid en dylik beräk- ! ning nödgas utgå från den inkomst, som vederbörande haft under något år I

före det år, beräkningen avser, samt justera nämnda inkomst med hänsyn till de förändringar däri, som kunna förväntas uppkomma under inkomst- året. För att kunna verkställa en dylik förhandsberäkning av preliminär- skatten är debiteringsmyndigheten tydligen beroende av medverkan från den skattskyldige. Sådan medverkan torde dock vara erforderlig endast i sådana fall, då inkomsten under inkomståret kan beräknas komma att i högre grad avvika från en under ett tidigare år uppburen inkomst, vilken är för debi— tering-smyndigheten känd. I andra fall synes lämpligen sistnämnda inkomst kunna antagas komma att utgå jämväl för inkomståret. Det kunde härvid synas naturligt, att den blivande inkomsten beräknades till samma belopp, som vederbörande enligt taxering förvärvat under året näst före inkomståret. Då preliminärskatten för underlättande av skattebetalningen bör uppbäras under ett relativt stort antal uppbördsterminer, jämnt fördelade under in- komståret, bör emellertid debiteringen av berörda skatt vara verkställd före inkomstårets ingång eller i varje fall så tidigt i början av nämnda år, att taxering av inkomsten för nästföregående är icke slutförts och i regel icke ens deklaration rörande samma inkomst avgivits. Vederbörande myndighet äger ') således icke, då debitering av preliminärskatt skall verkställas, tillgång till

uppgift om nämnda inkomst och kan därför ej heller lägga denna till grund för debiteringen. Den inkomst, som vid tidpunkten för debiteringen är för myndigheten känd, är den, för vilken taxering skett under året näst före in- komståret. Lägges denna inkomst till grund för debiteringen, förutsättes alltså, att inkomsten under det nästföljande inkomståret kommer att vara lik-a med en inkomst, som uppburits cirka två år före nämnda år. Det är tydligt, att i många fall ifrågavarande inkomster avsevärt skilja sig från varandra. I dessa fall bör det ligga både i de skattskyldigas och i det allmännas intresse, att den inkomst, som skall ligga till grund för debiteringen, beräknas så, att den bättre motsvarar den inkomst, som verkligen kan förväntas inflyta un-

der det kommande inkomståret; vederbörande skattskyldig bör därför till debiteringsmyndigheten avlämna uppgift om nämnda inkomst, och debite- ringen bör då ske på grundval av denna inkomst i stället för den senast taxerade inkomsten. Sker en beräkning av preliminärskatten för ett inkomst— år med ledning av särskild uppgift från den skattskyldige i de fall, då in- komsten enligt senast verkställda taxering skulle i mera betydande mån skilja sig från den inkomst, som verkligen kan antagas komma att uppbär-as un- der inkomståret, torde större tvekan icke behöva hysas för att som regel lägga inkomsten enligt senast verkställda taxering till grund för debitering av preli— minärskatt. Den nyss omförmälda beräkningen av preliminärskatt med led- ning av särskild uppgift från den skattskyldige bör kompletteras med möj- lighet att under inkomståret, där så erfordras, jämka preliminärskatten, så att den bringas i så nära överensstämmelse som möjligt med den slutliga skatt, som kan förväntas komma att bliva vederbörande påförd. Att emeller- tid den arbetsbelastning för debiteringsmyndigheten, som en debitering av preliminärskatt kommer att medföra, ytterligare ökas genom ifrågavarande särskilda beräkning av sådan skatt och jämkning däri är ju tydligt. I Tysk- land och Finland, där, såsom tidigare sagts, preliminärskatten för närings- idkare utgår med belopp, som enligt senast verkställda taxering påförts ve- derbörande, kan en dylik särskild beräkning eller jämkning under den ovan angivna förutsättningen äga rum. I Amerikas Förenta Stater, där prelimi- när skatt för näringsidkare alltid beräknas med ledning av deklaration, av- given av den skattskyldige, kunna uppgifterna däri justeras i senare kvar- talsvis under inkomståret avlämnade d-eklarationer.

Den nyssnämnda metoden, enligt vilken preliminär skatt beräknas med ledning av senast verkställda taxering eller särskild uppgift (preliminär de— klaration), avgiven av skattskyldig, kan utom beträffande förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, i fråga om vilka berörda metod är den enda användbara, tillämpas även såvitt angår övriga förvärvs- källor. Härigenom ernås en enhetlighet beträffande beräkningen av prelimi- närskatten, som måste innebära en fördel. Vad beträffar förvärvskällorna tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet (av annan art än avyttring av egendom och lotterispel) samt kapital kan emellertid preliminärskatten beräknas jäm- väl enligt ann-an metod än den nyssnämnda. Nämnda skatt kan sålunda be— räknas i fråga om tjänst med ledning av förut omnämnda skattetabeller eller med viss procentsats av inkomsten samt beträffande tillfällig förvärvsverk- samhet (med berörda undantag) och kapital likaledes efter viss procentsats av inkomsten. En fördel med de nämnda beräkningssätten ligger däri, att vid varierande inkomster den preliminära skatten ökas eller minskas i förhållan- de till ökningen eller minskningen i inkomsten. Utformas skattetabellerna så, att vid uträkningen av skatten för visst inkomstbelopp, uppburet under an- given tidsperiod, hänsyn tages till samtliga inkomstskatter samt till olika civilstånd, barnantal, ortsgrupper och kommunala utdebiteringar torde, därest skattskyldig icke har annan inkomst än sådan, som drabbas av skatt enligt tab-ell, och ej heller förmögenhet samt inkomsten utgår under vä-

& t t i ?

sentligaste delen av året utan alltför stora variationer mellan de olika löne- perioderna, den enligt tabell uträknade skatten relativt nära sammanfalla med den slutliga skatten. Har den skattskyldige jämte inkomst, för vilken skatten beräknas enligt tabell, annan inkomst eller förmögenhet eller har han rätt att vid taxering åtnjuta mera betydande avdrag, till vilka hänsyn icke tagits vid uträknande av de i tabellen angivna beloppen, eller utgår inkomsten under blott en del av året eller vid vissa utbetalningstillfällen med betydligt större belopp än eljest (t. ex. då ackordsersättning utbetalas ett fåtal gånger under året), kan större eller mindre differens mellan den preliminära och slut- liga skatten uppstå. En beräkning av preliminär skatt efter viss procentsats torde giva ett mera approximativt resultat än en beräkning av sådan skatt enligt de omförmälda skattetabellerna. Vad förvärvskällorna tillfällig för- värvsverksamhet och kapital angår, torde svårigheten att beräkna prelimi- närskatten till belopp, som så nära som möjligt överensstämmer med den slutliga skatten, ökas därigenom, att inkomsten från nämnda förvärvskällor i regel endast utgör en biinkomst till annan inkomst och att i följd därav den slutliga skatt, som belöper på förstnämnda inkomst, med hänsyn till skatteprogressionen kommer att uppgå till olika belopp, beroende på stor- leken av den sistnämnda inkomsten.

En förutsättning för att preliminär skatt skall kunna beräknas enligt skattetabell eller efter viss procentsats är, att denna beräkning jämte inne- hållande av den beräknade skatten verkställes av den, som utbetalar det skattepliktiga beloppet. Det kan nämligen näppeligen tänkas, att åt den skattskyldige själv anförtros att uträkna skatten. Berörda beräkningssätt för- utsätter alltså medverkan i fråga om inkomst av tjänst och tillfällig förvärvs- verksamhet av arbetsgivare samt beträffande inkomst av kapital av banker och andra personer, som utbetala utdelning å aktier och andelar eller ränta å räkning hos bank eller annan penninginrättning eller å obligation, förlags- bevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning.

De skattetabeller, som i vissa utländska stater användas för att uträkna preliminär skatt å inkomst av tjänst, äro av olika slag. I Tyskland och Fin- land1 nyttjas tabeller, vilka för inkomsten under en löneperiod, vecka, fjor- ton dagar eller månad, angiva den dårå belöpande skatten. I England åter användas tabeller, som angiva skatten för inkomsten under den första löne— perio'den under inkomståret samt för den sammanlagda inkomsten till och med den andra, tredje etc. till och med den sista löneperioden under nämn- da år. I sistnämnda land har arbetsgivaren att vid varje senare löneperiod än den första sammanräkna all inkomst, som arbetstagaren till och med sagda löneperiod uppburit, vidare med ledning av tabellen uträkna skatten för samma inkomst samt slutligen från denna skatt avdraga för tidigare löne- perioder erlagd skatt. Med sistnämnda metod justeras successivt under in- komståret oriktigheter i skatteberäkningen, vilka på grund av progression eller andra omständigheter, vartill hänsyn icke tages i tabellerna, kunna

1 I Finland inbegripas icke kommunala utskylder i de i tabellerna upptagna skattebeloppen.

uppkomma, därest skatten beräknas särskilt för varje löneperiod för sig, såsom sker i Tyskland och Finland. Användandet av den engelska metoden förutsätter emellertid ett betydligt större antal tabeller än som erfordras vid tillämpning av den tyska eller finska metoden; den förra metoden är där— jämte mycket betungande för arbetsgivarna. Beredes de skattskyldiga möj- lighet att genom myndighets försorg erhålla jämkning i preliminär skatt, därest denna kan antagas komma att i stör-re mån avvika från den slutliga skatten, kunna de felaktigheter vid beräkning av preliminärskatten, vilka stundom uppstå vid användning av den senare metoden, väsentligen elimi- neras, utan att arbetsgivarnas medverkan i högre grad behöver påfordras. Vid sådant förhållande anser uppbördsberedningen skäl icke föreligga att tillämpa den förra mera invecklade metoden.

I ett från enskilt håll framfört förslag till lösning av uppbördsfrågan har förordats, att i fråga om löntagare (liksom beträffande övriga skattskyldiga) den preliminära skatten visserligen skulle grundas på senast verkställda taxe- ring men att, såvitt angår löntagarna, nämnda skatt skulle uttagas efter den procentsats, som skatten utgjorde av inkomsten enligt berörda taxering. På så sätt skulle hänsyn kunna tagas till variationer i inkomsten under inkomst- året. Ändras inkomst, civilstånd eller barn'antal under detta år, giver emel- lertid icke en på ovannämnda sätt beräknad procentsats ett riktigt uttryck för preliminärskatten. Det torde därför ofta enbart innebära en onödig om- gång för debiteringsförrättaren att uträkna ifrågavarande procentsats och för arbetsgivaren ett tyngande merarbete att procentuellt beräkna prelimi- närskatten; en direkt debiterad preliminärskatt torde i regel vara att anse så- som lika riktigt beräknad som en på angivna sätt procentuellt beräknad skatt.

Ovan har framhållits, att en s. k. källskatt endast kan komma i fråga, såvitt angår förvärvskällorna tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapi- tal. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida det icke kunde vara lämpligt att uttaga preliminär skatt endast å inkomsten från berörda för- värvskällor. Enligt 1924 års uppbördssakkunnigas förslag, liksom det av Sandström avgivna, avsåg preliminärskatten samtliga förvärvskällor. Däremot föreslog Laurin en begränsning av preliminärskatten till de förstnämnda förvärvskällorna, då endast i fråga om dessa avdrag för skatt kunde ske i samband med utbetalande av belopp, vartill skatten hänförde sig. I Amerikas Förenta Stater, Tyskland och Finland utgår preliminärskatt å inkomsten från samtliga förvärvskällor: i England uttages sådan skatt endast i fråga om arrendeinkomster samt inkomst av kapital och tjänst.

Även om preliminär skatt, såvitt angår förvärvskällorna jordbruksfastig- het, annan fastighet och rörelse, icke kan uttagas i samband med inkomst- förvärvet, erbjuder sig dock den möjligheten, att skatten kan utgöras i nära samband därmed; skatten bör, som tidigare omnämnts, av skattskyldig kun— na erläggas månadsvis, efter hand som inkomsten inflyter. Svårigheter före- ligga visserligen att bestämma preliminärskatten så, att den ungefär mot— svarar den slutliga skatten. Då av sistnämnda skatt dock i regel den väsent-

ligaste delen torde kunna uttagas under inkomståret, bör det vara en fördel både för det allmänna och de skattskyldiga, att preliminär skatt utgår jäm- väl för inkomst från här ifrågavarande förvärvskällor. Härtill kommer, att om dessa förvärvskällor icke medtagas i preliminärskattesystemet, vissa svår- bemästrade olägenheter uppkomma, då skattskyldig övergår från preliminär- beskattad förvärvskälla till annan eller tvärtom. Slutar sålunda skattskyldig att vara arbetstagare och börjar rörelse, drabbas han (huvudsakligen) icke av skatt under en tid, som i vissa fall kan uppgå till två år; i motsatta fallet får han vidkännas dubbel skatt under samma tid. I det senare fallet äro olägenheterna av samma art som de, vilka sammanhänga med övergången från vårt nuvarande uppbördssystem till ett system med preliminärskatt. Dylika olägenheter i samband med övergång till ett nytt system böra kunna , undanröjas genom visst efterskänkande av skatt; inträffa de, sedan syste-

met trätt i tillämpning, vid övergång från ett yrke till ett annat, torde knap- past ett efterskänkande av skatt vara tillrådligt. ; Med hänsyn till vad som ovan anförts finner uppbördsberedningen, att preliminär skatt bör utgå å inkomsten från samtliga förvärvskällor. Utöver nyssnämnda inkomstskatter ingå emellertid i vårt skattesystem åtskilliga andra skatter, vilka utgå på grund av taxering. Därjämte uttagas i samband med uppbörden av skatt särskilda avgifter av olika slag. I den mån pre- liminär skatt anses böra utgå i avräkning å sistnämnda skatter eller avgifter, torde skatt och sådan avgift, som grundar sig på taxering, böra beräknas på grundval av senast påförda årliga taxering eller preliminär taxering samt annan avgift med ledning av senast påförda avgift. Frågan om preliminärt uttagande av här berörda skatter och avgifter behandlas närmare under 8 kapitlet.

Enligt direktiven för utredningen har uppbördsberedningen att överväga en lösning av frågan om uppbörd av skatt i närmare samband med inkomst- förvärvet enligt de tvenne huvudlinjer, som ovan berörts: enligt den ena bör den preliminära skatten utgå efter debitering, grundande sig å verkställd taxering, beträffande samtliga förvärvskällor, enligt den andra bör skatten * i fråga om tjänst uttagas enligt skattetabeller eller med viss procentsats samt i fråga om övriga förvärvskällor efter dylik debitering. Beredningen har fun- nit sig böra framlägga tre alternativa förslag, betecknade såsom alternativ 1, alternativ II och alternativ 111, till lösning av uppbördsfrågan i ovan angivna riktning. Enligt samtliga alternativ föreslås preliminärskatten skola utgå efter debitering beträffande annan inkomst än av tjänst samt förmögenhet. I fråga om inkomst av tjänst föreslås preliminärskatten skola utgå enligt alternativ I efter debitering beträffande samtliga skattskyldiga samt enligt alternativ II med ledning av skattetabell eller med viss procentsats beträffande det övervägande antalet skattskyldiga och blott i undantagsfall efter debitering. Enligt alternativ III beräknas den preliminära skatten för omkring två tred- jedelar av löntagarna skola uttagas med ledning av skattetabell, vilket antal förutsättes skola successivt ökas, medan preliminärskatten för övriga skatt-

skyldiga uttages efter debitering. Alternativ I och III hava i huvudsak ut- formats enligt den mening, som omfattas av ledamoten Sivert, under det att alternativ II i huvudsak giver uttryck åt majoritetens, ledamöterna Wigert och Jarnerup, åsikt. Under 8 kapitlet redogöres närmare för de olika för- slagen.

Innan uppbördsberedningen lämnar en närmare redogör-else för för- slagen till ändrat uppbördsförfarande, böra först behandlas några huvud- frågor, vilka äro gemensamma för samtliga alternativ och vilkas tillfredsstäl- lande lösning dessutom torde utgöra en förutsättning för genomförande av alternativen, vilketdera man nu än väljer. De frågor, som här avses, röra gemensam debitering och uppbörd av krono- och kommunalutskylder, utde- bitering av skatt och budgetår, såvitt angår kommun eller annan kommunal ' samfällighet ävensom staten, samt ändrad folkbokföring.

5 KAP.

Gemensam debitering och uppbörd av krono- och kommunalutskylder.

Nu gällande bestämmelser om debitering, uppbörd och indrivning av kro— noutskylder återfinnas i uppbördsreglementet den 14 december 1917; indriv— ningsförfarandet regleras därjämte genom restindrivningsförordningen den 13 november 1931. För Stockholm äro motsvarande bestämmelser medde- lade i uppbördsreglementet för Stockholm den 17 april 1936.

Med kronoutskylder förstås i uppbördsreglementet årliga utskylder och av- gifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt allmän för— fattning eller med tillämpning av särskilda, av Kungl. Maj:t meddelade stad— ganden uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.

De årliga utskylder, som för närvarande utgå till kronan, äro statlig in- komst- och förmögenhetsska'tt, värnskatt samt särskild skatt å förmögenhet. Andra utskylder till kronan, som uttagas i samband med kronouppbörden, äro.utskiftningsskatt och ersättningsskatt. I samma ordning utgöras jämväl Iandstingsmedel och tingshusmedel, vilka äro att hänföra till kommunala ut- skylder. Enligt 48 å lagen om landsting ombesörjer länsstyrelsen, på lands— tingets därom framställda begäran, uppbörd av Iandstingsmedel i samband med kronoutskylderna. Med stöd av berörda stadgande hava samtliga lands— ting uppdragit åt vederbörande länsstyrelse att omhänderhava uppbörden av Iandstingsmedel. Enligt förordningen den 30 juni 1933 är länsstyrelse skyldig att på begäran av tingshusbyggnadsskyldige ombesörja även uppbörden av tingshusmedel i sammanhang med kronoutskylderna. I denna ordning torde uppbörden ske endast i ett mindre antal tingslag, år 1940 i 56 av rikets 181 tingslag. I övriga tingslag fördelas det till utdebitering beslutade beloppet på de i tingslaget ingående kommunerna, vilka inleverera sin andel samt uttaga motsvarande belopp i samband med kommunalutskylderna.

De avgifter, som uppbäras i sammanhang med kronouppbörden, äro pen- sionsavgifter enligt lagen om folkpensionering, olycksfallsförsäkringsavgif— ter, skogsvårdsavgifter, annuiteter å avdikningslån, annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor, riddarhuskapitationsavgifter, vissa försäkringsav- gifter, avgifter till hushållningssällskap samt debetsedelslösen. Härutöver ut- tagas i samband med kronoutskylderna i vissa län även andra avgifter, t. ex. vattenavgifter till befrämjande av fisket, annuiteter å lån till vissa fonder im. fl. ' '

Enligt allmänna uppbördsreglementet verkställes debitering av kronout- skylder på landet och i stad, där magistrat ej finnes (fögderistad), av hä- radsskrivaren samt i annan stad (utom Stockholm) av magistraten eller, där särskild tjänsteman (kronokassör eller motsvarande tjänsteman) finnes där- till förordnad, av denne under magistratens inseende och ansvar. I Stockholm ombesörjes debiteringen av överståthållarämbetet.

Uppbörden av kronoutskylder förrättas på landet och i fögderistad ge- nom postverkets försorg under två allmänna uppbördsterminer, den första från och med den 10 till och med den 20 november under taxeringsåret och den andra från och med den 25 april till och med den 5 maj påföljande år.

I stad med magistrat (utom Stockholm) verkställes uppbörden av krono- utskylder av magistraten eller, där särskild tjänsteman (kronokassör eller motsvarande tjänsteman) finnes därtill förordnad, av denne under magistra— tens inseende och ansvar vid två allmänna uppbördsstämmor, vilka äga rum den första viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 5 till och med den 20 november under taxeringsåret och den andra viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 25 april till och med den 5 maj påföl- jande år.1

Genom särskilda kungörelser har beträffande ett femtontal magistratsstä- der medgivits, att de allmänna uppbördsstämmorna må hållas, utom av kro- nokassören, jämväl av de banker, med vilka magistraten träffat avtal om upp- bördens förrättande. I en av dessa städer (Gävle) må uppbörden därjämte verkställas av postverket. I fråga om två magistratsstäder (Kalmar och Lund) har Kungl. Maj:t medgivit, att uppbördsstämmor må hållas av drätselkam- maren och de banker, med vilka drätselkammaren träffat dylikt avtal. .

Uppbörden av kronoutskylder i Stockholm förrättas genom överståthållar- ämbetets försorg vid två uppbördsstämmor, vilka skola vara avslutade den första den 20 november under taxeringsåret och den andra den 5 maj näst- följande år. Vid dessa skall uppbörden, i den mån den ej äger rum å skatte- verket, verkställas av postverket och de banker, med vilka överståthållaräm- betet därom träffat avtal.

Kronoutskylder, vilka påförts på grund av beslut, som fattats av mellan- kommunala prövningsnämnden senare än den 5 oktober eller av länspröv- ningsnämnd senare än den 10 oktober (av Stockholms stads prövningsnämnd senare än den 20 oktober) under taxeringsåret, eller på grund av utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, hinna icke debiteras i så god tid, att de av de skattskyldiga kunna gäldas vid den första av de allmänna uppbördster- minerna eller uppbördsstämmor—na. De uppbäras därför i särskild ordning. Inbetalningen verkställes sålunda till länsstyrelsens (överståthållarämbetets) postgirokonto för ifrågavarande utskylder å tid, som länsstyrelsen (överståt- hållarämbetet) i varje särskilt fall bestämmer.

' Uppbörd av värnskatt för budgetåret 1944/45 äger rum på landet och i fögderistad under uppbördstermin från och med den 3 till och med den 10 mars 1945 samt i stad vid upp- bördsstämma, som hålles viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 1 till och med den 15 februari 1945.

Över utskylder, som icke erlagts vid uppbördstermin eller uppbördsstäm- ma, upprättas restlängd. Denna uppgöres för landet och fögderistad av lands- kontoret samt för annan stad (utom Stockholm) av den uppbördsman, som förrättat uppbörden. Ett exemplar av restlängden överlämnas till utmätnings— mannen, som är på landet och i fögderistad landsfiskal eller annan särskilt förordnad utmätningsman (finnes i fögderistad stadsfogde skall dock denne vara utmätningsman) samt i annan stad (utom Stockholm) stadsfogde.

I Stockholm han-dhaves restindrivningen av överståthållarämbetet. Bestämmelser om debitering, uppbörd och indrivning av kommunalutskyl- der hava meddelats i lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet, lagen samma dag om kommunalstyrelse i stad samt lagen samma dag om församlingsstyrelse. Vidare återfinnas bestämmelser rörande indrivningen i restindrivnin—gsförordningen. För Stockholms del innehållas bestämmelser i * nämnda avseenden i lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stock- holm, lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm samt upp— bördsreglementet för Stockholm.

De utskylder, som uppbäras vid kommunaluppbörden, utgöras av allmän kommunalskatt (fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt), som utgår till kommun (stad, landskommun, köping) och municipalsamhälle, avgifter till församling, kyrklig samfällighet eller skoldistrikt, som icke sammanfaller '. med stad eller landskommun, samt skogsaccis. I den allmänna kommunal- .) skatten ingår, såsom ovan nämnts, i ett flertal kommtmer tingshusmedel. Till . hithörande kommunala utskylder torde även böra räknas allmän kyrkoav-

gift, som inbetalas. till kyrkofonden och utgår i förhållande till det antal skat— tekronor, för vilket församlingsavgifter erläggas; med kyrkofondens inkoms- ter gäldas bland annat utgifter för församlingarnas gemensamma ändamål. I sammanhang med kommunaluppbörden uttagas i åtskilliga kommuner ', — i synnerhet i städer, köpingar och municipalsamhällen — vissa kommunala & avgifter av olika slag, såsom sotninigsn renhållnings— och snöskottningsav- ) gifter. | ( t :

På landet åvilar debiteringen av kommunalutskylder kommunalnämnden. I större kommuner ombesörjes emellertid denna uppgift på kommunalnämn- dens ansvar av avlönade tjänstemän.

I stad (utom Stockholm) åligger det magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren att ombesörja den del av debiteringen, som består i upp- rättande av debiterings- och uppbördslängd; i regel upprättas emellertid denna på drätselkammarens ansvar av någon dess tjänsteman. Drätselkammaren

; har alltid att utfärda debetsedlar. ) I Stockholm ombesörjes även debiteringen av kommunalutskylder av överståthållarämbetet.

På landet skall stämma för uppbörd av de kommunalutskylder, som debi- terats på grund av senaste taxering, hållas före februari månads utgång under året näst efter taxeringsåret på lämpligt ställe inom kommunen av kom— munalnämnden eller, på dess ansvar, av vissa dess medlemmar eller kommu- nens tjänstemän, såvida icke kommunalstämman eller, där kommunalfull—

mäktige finnas, dessa annorledes bestäm-t om tiden eller sättet för uppbör- den. En av 1936 års uppbördskommitté verkställd undersökning1 rörande antalet uppbördsstämmor för kommunalutskylder och de tider, då nämnda stämmor höllos, under år 1935 _ vid vilken undersökning uppgifter er- höllos från 2 408 landskommuner — gav vid handen, att i 1 372 av dessa, motsvarande 57 procent av hela antalet, förrättades kommunaluppbörd vid två stämmor, i 885 kommuner, motsvarande närmare 37 procent av hela antalet, ägde uppbörden rum vid tre stämmor, i 105 kommuner eller något mera än 4 procent av hela antalet, höllos fyra stämmor och i 43 kommuner förrättades uppbörden vid en stämma. I 2 kommuner höllos fem uppbörds- stämmor och i 1 kommun sex stämmor. Av 184 municipalsamhällen för— rättade 90, motsvarande 49 procent av hela antalet, uppbörd vid två stäm- mor, 85 eller 46 procent uppbörd vid en stämma och 9 uppbörd vid tre stäm- mor. Vad beträffar de tider, då kommunala uppbördsstämmor hållas, fram- gick av den verkställda undersökningen, att i fråga om landskommunerna uppbördsstämmor företrädesvis höllos i februari (90 0/0 av antalet'landskom- muner), juli (44 0/o), september (35 0lo), augusti (28 0/o) och juni (16 0/0). Upp— bördsstämmor förekommo även i mars (7 0/0), maj (9 0/0) och oktober (7 0/o), medan uppbönd under övriga av årets månader förekom endast i undantags— fall. Sålunda förekommo uppbör-dsstämmor i april i två procent av antalet kommuner, i januari i allenast en procent och i november i lika obetydlig ut- sträckning, medan uppbörd ägde rum i december endast i 7 kommuner, mot- svarande 0,3 procent. De uppbördsstämmor, som uppgivits äga rum under sist- nämnda båda månader, torde i allmänhet hava avsett uppbörd av skogsaccis. I municipalsamhällena höllos uppbördsstämmor företrädesvis i februari (35 0/o), mars (27 %), juli (21 %) och augusti (23 %). Vidare förekommo uppbörds— stämmor mera allmänti april (13 0/o), maj (9 0/o), juni (11 0/o) och september (13 %), medan under övriga månader uppbörd endast undantagsvis förekom.

l stad (utom Stockholm) verkställes uppbörden av kommunalutskylder, med iakttagande av därom i drätselkammarens reglemente givna föreskrifter, av drätselkammaren å tid och i ordning, som bestämmas av stadsfullmäktige. Enligt ovan berörda undersökning verkställdes uppbörden i 96 städer eller 84 procent av hela antalet vid tre stämmor och i 13 städer, motsvarande nå- got över 11 procent, vid fyra stämmor. I 3 städer höllos fem uppbördsstäm- mor och i 2 städer två stämmor. I fråga om tiden för uppbörden voro i stå- derna de vanligaste uppbördsmånaderna mars (79 0/0), juni (67 0/o) och sep- ' tember (81 %). Tämligen allmänt förekom uppbörd även under juli (24 0/0), augusti (17 0i'o) och februari (14 0/0). Undantagsvis ägde uppbörd rum i april (6 0/0), i maj (8 0/o) och i oktober (6 0/0), medan i stad i intet fall uppbörd ägde rum under någon av årets övriga tre månader, januari, november och december.

I vissa städer och även i åtskilliga landskommuner får inbetalning av kom- munalutskylder, förutom å uppbördsstämma, ske även genom bank eller

1 SOU 1938: 46, sid. 118, 119.

postverket. I ett hundratal landskommuner och municipalsamhällen för- rättas uppbörden uteslutande genom postverkets försorg.

I Stockholm verkställes uppbörden av kommunalutskylder av Överståt- hållarämbetct vid tre uppbördsstämmor, för vilka tiden bestämmes av äm- betet.

Efter uppbördsstämma upprättas restlängd å de utskylder, som icke gäl- dats vid stämman, på landet av kommunalnämnden och i stad (utom Stock- holm) av drätselkammaren. På landet insändes restlängden i två exemplar till länsstyrelsen, som efter verkställande av erforderliga anteckningar översänder exemplaren till vederbörande utmätningsman för de resterande utskyldernas indrivning. I stad med magistrat skall restlängden jämte berättelse, huru upp- börden utfallit, överlämnas till magistraten, som låter indriva i restlängden . upptagna utskyldsbelopp. I fögderistad skall restlängden tillställas den, som

är utmätningsman för staden.

I Stockholm handhaves restindrivningen även i fråga om kommunalut- skylderna av överståthållarämbetet.

Tidigare hava i skilda sammanhang anmärkningar riktats mot den tudel— ning av uppbördsorganisationen, som består däri, att såväl debitering som uppbörd av kronoutskylder och kommunalutskylder handhaves av skilda myndigheter, och förslag hava framlagts om gemensam debitering och upp- börd av nämnda utskylder. Sålunda föreslogo både 1924 års uppbördssakkun- niga och 1936 års uppbördskommitté, att debitering och uppbörd var för sig skulle ske gemensamt av statliga och kommunala utskylder. Uppbördskom- mitten uttalade därvid, att efter vilka riktlinjer man än ville söka genomföra en reform av uppbördsväsendet det hade synts kommittén, att en samman- slagning av debitering och uppbörd av statliga och kommunala utskylder borde ske. En sådan ordning innebure avgjort en rationalisering, som ur skilda synpunkter vore önskvärd. För den skattskyldige komme en samman—

! slagning att innebära minskat besvär samt större reda och ordning. Skatte- betalningen kunde också förenklas och underlättas därigenom att en sådan - uppbörd medgåve en jämnare fördelning av skattebeloppen på olika betal- ' ningstillfällen. Genom en sammanslagning komme åtskilligt nu nödvändigt dubbelarbete att bortfalla, varjämte vunnes större överskådlighet beträffande den totala skattebördan å olika orter samt bättre Överblick över i vilken ut- sträckning utskylder erlades i vederbörlig ordning, bleve föremål för in— cllivningsåtgärdei' och slutligen avkortades eller avskreves. I yttrandena över uppbördskommitténs förslag tillstyrktes i allmänhet den förordade samman— , slagningen av krono- och kommunaluppbörden. , I likhet med 1936 års uppbördskommitté anser uppbördsberedningen, att I även med bibehållande av nuvarande uppbördssystem betydande fördelar

vore att vinna, därest debitering och uppbörd av både krono- och kommunal- utskylder anförtroddes åt samma organ. Skall uppbörd under inkomståret ske av preliminära utskylder, bestämda efter debitering, och skall efter taxering avräkning av preliminärskatten ske mot slutlig skatt, kan en dylik avräkning särskilt beträffande kronoutskylder och särskilt beträffande kommunalut- skylder knappast tänkas.

Bestämmas preliminärutskylderna i fråga om inkomst av tjänst med led- ning av tabeller eller efter viss procentsats, därvid de sålunda beräknade skattebeloppen innefatta både krono- och kommunalutskylder, måste tyd- ligen, såvitt de ifrågavarande inkomstarterna angår, gemensam preliminär- uppbörd och till följd därav även gemensam slutlig uppbörd av de båda sla- gen av utskylder äga rum. Ett annat förfaringssätt kan därvid näppeligen komma till användning beträffande övriga inkomstslag, i fråga om vilka preliminär debitering tillämpas.

Uppbördsberedningen finner därför, vare sig de preliminära utskylderna bestämmas efter den ena eller den andra av de båda ovan nämnda metoder- na, att en sammanslagning av krono- och kommunalutskylder, i vad angår såväl debitering eller annat förberedande arbete för den preliminära upp- börden som uppbörd, bör komma till stånd.

Den ovannämnda sammanslagningen av krono- och kommunalutskylder kan, såsom även 1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskom- mitté framhållit, icke anses utgöra något ingrepp i den kommunala självsty- relsen. Det torde nämligen icke kunna påstås, att genom den föreslagna an- ordningen kommunerna betages rätten att besluta i egna angelägenhe- ter; ifrågavarande anordning innebär blott, att uppbördsförfarandet undergår en ändring, som är avsedd att medföra en mera rationell och effektiv upp- börd.

Därest krono- och kommunalutskylder sammanslås på sätt här förordas, bör, för att förenkla debitering, uppbörd och redovisning av utskylderna, över- vägas, huruvida icke vissa utskylder kunna uteslutas från det allmänna upp- bördsförfarandet. Vid ett uppbördssystem, enligt vilket preliminär skatt ut- göres beträffande blott vissa slag av utskylder och avgifter, är ett dylikt ute- slutande av särskild betydelse, såvitt angår sådana utskylder och avgifter, som icke preliminärt uttagas, enär härigenom undvikes, att dessa senare onödigt betunga slutuppbörden. Den berörda frågan har behandlats vid tidigare ut- redningar rörande en reformering av uppbördsväsendet. 1924 års uppbörds- sakkunniga föres'logo sålunda, att av de avgifter, som fortfarande uppbäras å kronodebetsedel, från det allmänna uppbördsförfarandet skulle utsöndras avgifter till privata försäkringsanstalter samt annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor. 1936 års uppbördskommitté, liksom Sandström, förordade, att avgifter till försäkringsbolag samt frivilliga leda- motsavgifter, såsorn avgifter till hushållningssällskap och riddarhuskapita- tionsavgifter, borde uteslutas från det allmänna uppbördsförfarandet. Sand— ström ansåg, att på liknande sätt borde förfaras med olycksfallsförsäkrings- avgifter, annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälserän- tor samt de särskilda avgifter, som uttagas i vissa län i samband med krono— utskylderna eller i somliga kommuner i sammanhang med kommunalutskyl— derna. Vidare höll Sandström före, att skogsvårdsavgift borde uppbäras av kommunerna i samband med uttagandet av skogsaccis. Därjämte föreslogo både uppbördskommittén och Sandström, att debetsedelslösen icke skulle ut- gå. Slutligen förordade Laurin, i likhet med uppbördskommittén och Sand-

& ! ;

f

ström, att avgifter till försäkringsbolag icke borde uppbäras i samband med kronouppbörden.

Vad angår avgifter till försäkringsbolag uppbäras dessa i samband med kro- nouppbörden med stöd av kungörelsen den 22 oktober 1886 angående upp- börd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter. De anstalter-, som i kungörelsen avses, äro brand-, hagelskade- och kreatursför- säkringsanstalter, vilka uppfylla vissa i kungörelsen angivna villkor. Ett stort antal av dessa anstalter hava numera övergått till att uttaga sina avgifter annorledes än i sammanhang med kronoutskylderna, t. ex. över postgiro.

Uppbördsberedningen kan icke finna tillräckliga skäl föreligga för att ifrå- gavarande försäkringsanstalter bibehållas vid rätten att få dem tillkommande avgifter uppburna i samband med den allmänna skatteuppbörden. I denna sin uppfattning styrkes beredningen av det ovan angivna förhållandet, att ett fler- tal anstalter ordnat avgiftsuppbörden på annat sätt än nyss sagts.

Avgifter till hushållningssällskapen uttagas i samband med kronouppbör- den enligt föreskrift i kungl. brev den 29 augusti 1919. Enligt vad uppbörds- beredningen inhämtat, upptaga fyra hushållningssällskap för närvarande sina avgifter utan sammanhang med kronouppbörden. Då hushållningssällskap äro halvofficiella institutioner, finnas visserligen större skäl att låta hushåll- ningssällskapsavgiftema uppbäras i samband med den allmänna skatteupp— börden än att medgiva, att så sker beträffande de ovan berörda försäkrings- : avgifterna. Uppbörden av hushållningssällskapsavgifterna synes emellertid

utan större olägenhet kunna ombesörjas av hushållningssällskapen själva, och beredningen anser sig därför böra förorda, att så sker.

Riddarhuskapitationsavgift utgår enligt 5 5 mom. 1 riddarhusordningen. År 1944 debiterades dylika avgifter till ett belopp av ca 40 000 kronor. Det relativt obetydliga belopp, varom således är fråga, synes uppbördsbered- ningen kunna uppbäras genom riddarhusdirektionens försorg. Erinras bör, att för ändring av riddarhusordningen erfordras gemensamt beslut av Kungl. Maj:t samt ridderskapet och adeln.

Annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor uppbäras vid krono- uppbörden med stöd av stadgande i kungörelsen den 20 december 1912 med vissa bestämmelser angående avlösning av frälseräntor. Annuiteter å avdik- ningslån uppbäras likaledes i samband med kronouppbörden enligt bestäm- melse i kungörelsen den 30 juni 1939 angående villkoren för lån från statens ' avdikningslånefond. Det synes olämpligt att kronouppbörden belastas med

&

dessa avgifter. Uppbörden av de båda slagen av annuiteter kan tänkas ske ge— _ nom länsstyrelsernas försorg sålunda, att inbetalningskort med uppgift å det

belopp, som skall inbetalas, utsändes till vederbörande. Emellertid synes det 'uppbördsberedningen mera ändamålsenligt, att uppbörden centralt handha-

ves av statskontoret, dit avgifterna slutligen skola redovisas. Redan nu har statskontoret maskiner för prägling av plåtar, angivande avdikningslånens namn och identitetsnummer. För tryckning å inbetalningskorten borde präg-

Wlas plåtar med lånens namn, nummer, namn å betalningsskyldig samt adress.

Även för förskotten för avlösning av frälseräntor torde plåtar kunna präglas

med motsvarande uppgifter. Annuiteterna böra inbetalas viss tid, förslagsvis en månad, efter det inbetalningskor'tet kommit vederbörande betalningsskyl- dig tillhanda. Genom utsändande av lämpligt antal inbetalningskort varje må— nad skulle arbetet kunna fördelas jämnt under hela året och den för ändamå- let tjänstgörande personalen kunna beredas full sysselsättning.

De särskilda avgifter, vilka uppbäras i vissa län vid kronouppbörden och i vissa kommuner vid kommunaluppbörden, torde likaledes lämpligen böra upptagas i särskild ordning av länsstyrelse, respektive kommun.

Även om ovannämnda avgifter och annuiteter icke vidare skola uppbäras i samband med den allmänna uppbörden, böra dock vederbörande fortfarande äga rätt att få avgifterna indrivna i den för indrivning av skatt stadgade ord- ningen.

Vad beträffar debetsedelslösen, utgår denna enligt kungörelsen den 3 de- cember 1897 angående ersättning till vederbörande tjänstemän för utfärdan- de av debetsedlar. Ersättningen, som upptages å kronodebetsedeln,1 utgör för debetsedel, om slutsumman icke överstiger 7 kronor, 3 öre, om densam- ma överstiger 7 kronor men icke 75 kronor, 12 öre samt om densamma upp— går till högre belopp, 50 öre.

I likhet med 1936 års uppbördskommitté och Sandström anser uppbörds- beredningen, att debitering av särskild lösen å debetsedeln är en otidsenlig, tidsödande och dessutom kostsam form för uttagande av ersättning för debi- teringskostnaden. Ur psykologisk synpunkt är det därjämte föga lyckligt att påföra en dylik avgift, då det bör förefalla de skattskyldiga egendomligt, att de utöver den skatt, som är upptagen å debetsedeln, skola gälda särskild av- gift för att debetsedel utskrivits. Uppbördsberedningen föreslår därför, att debetsedelslösen icke vidare skall utgå.

Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida olycksfallsförsäkringsavgif— ter borde uteslutas från den allmänna uppbörden. Enligt förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäk- ringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete uppbäras ifrågavarande avgifter i samband med kronouppbörden. Omfattar försäkring arbetare, som användes i rörelse, företag eller annan verksamhet, vari i re- gel minst fem arbetare äro anställda, skola dock avgifterna, där ej Konungen annorlunda förordnar, uttagas direkt av riksförsäkringsanstalten genom post- förskott eller, om riksförsäkringsanstalten anser sådant påkallat, erläggas ge- nom inbetalning å riksförsäkringsanstaltens postgirokonto eller genom in— sändande till anstalten av postremissväxel eller check eller på annat sätt, som anstalten finner lämpligt föreskriva. Även i fråga om försäkring av mindre omfattning må, på ansökan av arbetsgivare eller där omständigheterna eljest därtill föranleda, riksförsäkringsanstalten föreskriva, att avgifterna skola uppbäras på detta sätt. Efter avslutandet av den första terminen eller den första stämman för kronouppbörden, utanordnar länsstyrelsen så snart ske kan och senast före den 1 februari till riksförsäkringsanstalten vad som i

1 I Stockholm upptages debetsedelslösen å kommunaldebetsedeln, om sådan utfärdas, men eljest å kronodebetsedeln.

vederbörlig ordning influtit samt lämnar anstalten uppgift om vad som rest- förts av det belopp, som debiterats i samband med kronouppbörden. Det resterande beloppet förskjutes därefter i sin helhet av statsmedel; vad som av nämnda belopp efter indrivning inflyter tillfaller i stället statsverket.

Då riksförsäkringsanstalten själv ombesörjer uppbörden av avgifterna för de större arbetsgivarna, vilkas antal utgör cirka 58000, kunde det synas lämpligt att anstalten övertoge uppbörden även av avgifterna för de mindre arbetsgivarna, vilkas antal uppgår till omkring 667 000. Medeltalet av avgifter- nas belopp, såvitt angår de mindre arbetsgivarna, utgör cirka 9 kr.; av dessa arbetsgivare erlägga omkring 250 000 den lägsta avgiften eller 1 krona 5 öre. Med hänsyn till den sålunda i ett stort antal fall mycket låga avgiften synes det emellertid mindre rationellt att uttaga denna genom särskild försändelse. | Härtill kommer, att upptagandet av ifrågavarande avgifter å debetsedel i ] samband med den slutliga skatten icke vållar så stora olägenheter, enär indivi- l duell redovisning till riksförsäkringsanstalten icke äger rum utan statsver-

ket svarar för resterande skatt, en anordning, som överensstämmer med vad upphördsberedningen föreslår skola gälla i fråga om medel, vilka vid den allmänna uppbörden uttagas för annans räkning än statsverkets, dock med ] undantag för folkpensionsavgifter, som fortfarande skola redovisas individu- ellt. Uppbördsberedningen har på grund härav icke ansett sig böra föreslå olycksfallsförsäkringsavgifternas uteslutande från den allmänna uppbörden. Vad angår skogsvårdsavgift, utgår denna liksom skogsaccis i förhållande till det taxerade rotvärdet å avverkat virke. Då skogsaccisen bör uppbäras vid den allmänna uppbörden, torde lämpligen så böra ske även i fråga om skogsvårdsavgiften.

6 KAP.

Utdebitering av skatt och budgetår.

Kommuner och andra kommunala samfälligheter.

Allmänna synpunkter på den kommunala utdebiteringen. Den prelimi- nära skatten bör i regel täcka den väsentligaste delen av den slutliga inkomst- skatten. En kommun (härmed avses i fortsättningen även annan kommunal samfällighet) torde därför genom uttagande av preliminärskatt under ett budgetår (kalenderår = inkomstår) vanligen få det medelsbehov, vilket skall täckas med inkomstskatt, i det närmaste fyllt. Stundom kanske den prelimi— nära skatten understiger den slutliga, stundom åter är förhållandet måhän— da det motsatta. Kommunen torde därför, såvitt angår inkomstskatt, få räkna med den preliminära skatten såsom den huvudsakligaste skatteinkoms- ten under budgetåret; den slutliga skatt, som återstår, sedan preliminär skatt avräk'nats därifrån, kvarstående skatt, och som inflyter under budgetåret torde som reg-el utgöra endast en mindre del i förhållande till den under samma år inflytande preliminärskatten. Kommunen har därjämte att såsom inkomst räkna med fastighetsskatt; i regel torde denna utgöra blott en mindre del av den sammanlagda skatt-einkomsten. Såsom nedan framhålles, föreslås fastighetsskatten skola intagas endast i form av slutlig skatt.

Med hänsyn till att sålunda under ett budgetår den preliminära skatten i regel kommer att utgöra kommunens mest betydande skatteinkomst, synes den kommunala utdebitering, som fastställes för budgetåret, böra avse den preliminära skatten för samma år. För tillämpning av en sådan metod synes emellertid föreligga ett allvarligt hinder därutinnan, att man vid utdebitering- ens bestämmande icke vet, vilket skatteunderlag man har att räkna med un- der budgetåret. Så är däremot fallet, då kommun för närvarande bestäm- mer utdebiteringen i samband med fastställande av staten. Denna uppgö- res i huvudsak på grundval av de av taxeringsnämnderna beslutade taxe- ringarna. Landstingen hava länge förfarit sålunda, under det att primär- kommunerna före år 1944, då prövningsnämndens arbetsperiod avslutades under oktober månad, vid statens uppgörande kunde utgå från de genom prövningsnämndens beslut fastställda taxeringarna. Från och med nämnda år nödgas även primärkommunerna bygga sin statberäkning i huvudsak på de av taxeringsnämnderna verkställda taxeringarna. Härigenom kom— mer visserligen staten att vila på något osäkrare grund än om den uppgjorts på grundval av prövningsnämndens beslut, men någon större olägenhet här- av torde i regel icke förorsakas primärkommunerna lika litet som lands- tingen, vilka ju redan förut gått tillväga på samma sätt vid statuppgörandet.

1 l ! ;

Även om man vid fastställande av utdebiteringen för preliminär skatt icke exakt känner skatteunderlagets storlek under budgetåret, saknar man dock icke hållpunkter för bedömande av huru stora skattebelopp som kunna väntas inflyta under nämnda år. Med ledning av den under året näst före budgetåret verkställda taxeringen synes nämligen skatteutfallet under sist- nämnda år kunna bedömas med en viss grad av säkerhet. Vid stabila kon— junkturer torde nämligen skatteunderlaget i en kommun under några på var- andra följande år i regel förändras relativt obetydligt. Kunna ändringar i konjunkturläget förväntas, torde väl också de ändringar i skatteunderlaget, som härav må föranledas, åtminstone i stort kunna bedömas. Tydligt är emel- lertid, att rubbningar i det ekonomiska jämviktsläget kunna kullkasta be- räkningarna i en uppgjord stat. Detta kan emellertid inträffa även för när- varande, då staten upprättas på grundval av ett känt skatteund—erlag. Här- vid åstadkomma icke de ekonomiska rubbningarna någon ändring i det skat- teunderlag, som legat till grund för inkomstberäkningen i staten, men väl i de skattebelopp, som beräknats inflyta; vid exempelvis nedåtgående kon- junkturer med för de skattskyldiga minskade inkomster kan, på grund av att skatten icke betalas samtidigt med inkomstförvärvet, den del av den de- biterade skatten, som normalt bruk-ar inflyta, kraftigt nedgå. Den ifrågasatta ordningen för budgetberäkningen skulle i huvudsak innebära, att ett osäker- hetsmoment vid beräkningen utbytes mot ett annat.

Därest sålunda skatteinkomsten under ett budgetår även vid' ett system med preliminärskatt synes kunna beräknas, visserligen med mindre grad av säkerhet än med den nuvarande uppbördsordningen men dock med så stor tillförlitlighet, att beräkningen bör kunna läggas till grund för uppgörande av en stat, återstår att fatta ståndpunkt till frågan, efter vilken utdebitering den slutliga skatten skall utgå. Principiellt synes samma utdebitering böra gälla i fråga om både den preliminära och den slutliga skatten. Praktiskt skulle tillämpningen av annan utdebitering vid den slutliga skatten än vid den preliminära medföra åtskilliga otillfredsställande konsekvenser. Sålunda skulle härigenom kunna uppstå betydande differenser mellan preliminär och slutlig skatt. Vore utdebiteringen för den slutliga skatten högre än den, som gällt beträffande den preliminära skatten, kunde den kvarstående skatten komma att uppgå till större belopp, som de skattskyldiga, då preliminär skatt samtidigt utginge, hade svårighet att erlägga. Om däremot utdebiteringen bestämdes lägre för den slutliga skatten än för den preliminära, skulle detta antagligen för ett betydande antal skattskyldiga medföra att restitution av skatt finge ske, varav skulle följa ett avsevärt merarbete för vederbörande myndighet. Det skulle kunna invändas, att en kommun för att under sär- skilda förhållanden erhålla en stark budget borde äga rätt att beträffande den slutliga skatten höja den utdebitering, som gällt för motsvarande pre- liminära skatt. Det behov, som sålunda kan förefinnas att visst är disponera skattemedel, bör emellertid tillgodoses genom höjning av utdebiteringen för den preliminära skatten för samma år.

Med hänsyn till det ovan anförda finner uppbördsberedningen, att den

preliminära och slutliga utdebiteringen böra bestämmas till samma belopp. Om så sker, kunna härvid olika tillvägagångssätt tänkas. Är fråga om skatt för inkomst under år 1955, kan utdebiteringen fastställas för den preliminära skatten på hösten 1954 och för den slutliga skatten på hösten 1956. Under ett och samma år komma således att bestämmas två skilda utdebiteringar, dels för preliminär skatt för inkomst under nästföljande är, dels ock för slutlig skatt för förstnämnda är (taxeringsåret). Man kan också förfara så, att på hösten 1954 fastställes en enda utdebitering, avseende både preliminär skatt för inkomst under år 1955 och slutlig skatt för år 1956. Det senare förfa- ringssättet, som synes vara det mest konsekventa, vill beredningen för sin del förorda.

Då fastighetsskatt enligt beredningens förslag utgöres endast såsom slutlig skatt, bör den utgå efter den utdebitering, som gäller för den slutliga inkomst- skatt, vilken samtidigt uttages. F astighetsskatten kommer i följd härav att utgå efter den utdebitering, som fastställts under det tredje året före bud- getåret. Detta är givetvis en olägenhet; berörda olägenhet bör emellertid icke tillmätas alltför stor betydelse, då i regel utdebiteringen under så kort tidrymd icke undergår större förändringar och fastighetsskatten vanligen ut- gör blott en mindre del av kommunens hela skatteinkomst.

Även om budgetberäkningen bör kunna ske i den ovan föreslagna ord— ningen, är det tydligt att viss osäkerhet kommer att vidlåda densamma. Med hänsyn härtill och även till andra förhållanden föreslår beredningen — så- som av framställningen ä s. 197 o. ff. framgår — för att undanröja den ifrågavarande osäkerheten och säkerställa kommuns behov av erforderliga medel, att kommunen alltid skall av statsverket tilldelas belopp, som beslu- tats till utdebitering.

Tidpunkten för fastställande av den kommunala utdebiteringen. Kommu- nala utskylder uttagas för närvarande av landskommuner, köpingar, muni- cipalsamhällen, städer, församlingar, skoldistrikt, som utgöra del av försam- ling, landsting och tingslag. Bestämmelser härom äterfinnas i lagarna den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet, samma dag om kommunal- styrelse i stad, samma dag om församlingsstyrelse, den 20 juni 1924 om landsting och den 5 juni 1909 angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse. För Stockholm gälla lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm och lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm. I fråga om den kyrk- liga samfälligheten1 i Göteborg gäller lagen den 12 juni 1931 angående kyr- kofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg. Utskylderna utgå i förhållande till de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunal-

1 För vården av kyrkliga angelägenheter, som äro gemensamma för Stockholm eller Göte— borg, bilda samtliga stadens territoriella församlingar en kyrklig samfällighet. Även annor- städes må två eller flera församlingar (eller delar av skilda församlingar) för vården omi lagen om församlingsstyrelse avsedda angelägenheter eller vissa av dem förenas till en kyrklig samfällighet. Beträffande sistnämnda samfällighet gäller i fråga om fastställande av utgifts— och inkomststat vad som sagts om församling annorstädes än i Stockholm och Göteborg.

| i l .

skattelagen vid senaste taxering påförts de skattskyldiga inom vederböran- de samfällighets förvalt—ningsområde. Det belopp för skattekrona, som skall utdebiteras, bestämmes i samband med fastställande av samfällighetens ut- gifts- och inkomststat. Denna fastställes för kalenderår i landskommuner, köpingar, municipalsamhällen och församlingar (skoldistrikt) vid det sam- manträde med samfällighetens beslutande organ, som hålles under tiden från och med den 1 oktober till och med den 15 november, samt i städer vid det ordinarie sammanträde med stadsfullmäktige, som hålles före de- cember månads utgång. I Stockholm fastställes utgifts- och inkomststat för kommunen av stadsfullmäktige i december månad, för församling av kyrko— fullmäktige före november månads utgång och för den kyrkliga samfällig- heten av församlingsdelegerade före den 1 november. I Göteborg fastställes utgifts- och inkomststaten för den kyrkliga samfälligheten före december månads utgång. Landstinget fastställer sin utgifts- och inkomststat för kalen- derår vid det lagtima möte, som tager sin början första måndagen i septem- ber månad. I fråga om tingslag finnes i nämnda avseende ingen annan be— stämmelse, än att i förordningen den 30 juni 1933 om debitering och upp- börd av tingshusmedel stadgas, att då länsstyrelsen skall ombesörja, att av tingshusbyggnadsskyldige till uttaxering beslutade medel debiteras och in- drivas i sammanhang med kronoskatterna, uppgift å det till uttaxering be— slutade beloppet skall före den 1 september vara länsstyrelsen tillhanda.

Såsom under 8 kap. frarnhålles, förordar uppbördsberedningen, att den första terminen för uppbörd av preliminär skatt för ett inkomstår infaller i början av februari; i fråga om löntagare skola löneavdrag börja verkställas från och med det första löneutbetalningstillfället under januari. Uppbörd av slutlig skatt, efter avräkning av preliminärt erlagda belopp, föreslås lika- ledes skola taga sin början under uppbördsterminen i februari året näst efter taxeringsåret. Även för gäldande av nyssnämnda kvarstående skatt föreslås löneavdrag skola för löntagare verkställas med början i januari.

Med hänsyn till vad som föreslagits beträffande löneavdrag böra debet- sedlar å preliminär och slutlig skatt, i varje fall såvitt angår löntagare, vara de skattskyldiga tillhanda viss tid före inkomstårets ingång. För att detta skall medhinnas och vid debiteringen samtidigt skall kunna iakttagas den för inkomståret beslutade kommunala utdebiteringen för skattekrona och skatteöre, måste debiteringsförrättarna senast vid mitten av september må— nad erhålla kännedom om nämnda utdebitering. I syfte att möjliggöra, att så sker, synas i huvudsak tvenne utväg-ar kunna komma i fråga: antingen att omlägga det kommunala budgetåret till att omfatta liksom det statliga tiden den 1 juli—den 30 juni eller också att, utan omläggning av budgetåret, tillbakaflytta tiden för fastställande av kommunernas utgifts- och inkomst- stater till senast början av september.

Både 1924 års uppbörds—sakkunniga och 1936 års uppbördskommitté dis— kuterade möjligheten att på ovan angivna sätt omlägga kommunernas och andra samfälligheters budgetår-1. En dylik omläggning skulle möjliggöra tidi-

* SOU 1929: 17, sid. 60 0. f. samt 1938: 46, sid. 169 o. ff.

gare betalning av de kommunala utskylderna. Även ur and-ra än uppbörds- synpunkter skulle omläggningen vara fördelaktig; sålunda skulle densamma underlätta redovisningen och kontrollen av de statsbidrag av olika slag, som utginge till kommunerna. Åtskilliga olägenheter skulle emellertid även vara förenade med ifrågavarande omläggning. Det förberedande budgetarbetet finge taga sin början tidigt på våren, då taxeringsnärnndernas arbete ännu icke avslutats och då således skatteunderlagets storlek vore obekant. Budget- anbetet skulle vidare infalla under riksdagsperioden, varigenom de kommu- nala förtroendemän, som tillika vore riksdagsmän, finge svårt att deltaga i nämnda arbete. Slutligen skulle i städer och stadsliknande samhällen kost— naderna för gatu- och vägarbeten, vilka påginge under sommaren, komma att uppdelas på två skilda budgetår.

1924 års uppbördssakkunniga förordade, att budgetåret för primärkom- munernas och tingslagens del omlades så, att det sammanföll med det statliga. För landstingens och vägdistriktens del ansågs en dylik omläggning icke er- forderlig, då samma resultat med avseeende å uppbördsförfarandet kunde vinnas, därest nu nämnda samfälligheter fastställde sin utdebitering under augusti månad. 1936 års uppbördskommitté fann de skäl, som anförts mot en omläggning av budgetåret, föranleda till att i första hand andra utvägar borde sökas för genomförande av den av kommittén åsyftade uppbördsre- formen.

Vad angår frågan om ett tidigare fastställande av den kommunala utgifts- och inkomststaten utan omläggning av budgetåret behandlades denna av 1936 års uppbördskommitté närmast under den förutsättningen, att kommunernas och övriga kommunala samfälligheters stater skulle fastställas så tidigt, att debitering av de kommunala utskylderna för visst är kunde påbörjas redan i juli samma år. Kommittén uttalade därvid, att upprättandet av en mera , exakt budgetberäkning för ett kommande räkenskapsår erbjöde allt större l svårigheter ju tidigare upprättandet måste ske i förhållande till räkenskaps- l året. I synnerhet i större städer torde det på grund av det komplicerade och l tidskrävande budgetarbetet knappast vara möjligt att fastställa utdebiteringen l tidigare än någon månad före det nya räkenskapsårets ingång.

Vid de överläggningar rörande hithörande frågor, som uppbördsbered- ningen haft med representanter för landskommuner, stadskommuner och landsting, uttalades av vederbörande representant för landskommunerna, att ett tidigare fastställande av utgifts- och inkomststaten i enlighet med upp- bördsberedningens önskemål icke borde för landskommunernas del vara förenat med alltför stora svårigheter; nämnda anordning vore av mindre genomgripande natur än en omläggning av budgetåret och därför att före- draga framför en sådan. Representanterna för stadskommunerna anförde betänkligheter mot ett tidigare fastställande av ständernas stater, enär häri— genom lång tid komme att förflyta mellan fastställandet och det räkenskaps— år, som staten avsåge, samt hållbarheten av de gjorda beräkningarna i mot- svarande mån komme att minskas. Nackdelen av det ifrågasatta förfarandet ökades ytterligare därigenom, att det förberedande budgetarbetet, särskilt i

medelstora och större städer, till följd av städernas många verksamhetsgre- nar toge avsevärd tid i anspråk. Det kunde ifrågasättas, om icke en omlägg- ning av budgetåret vore lättare att genomföra än ett tidigare fastställande av staterna. Representanten för landstingen yttrade, att det skulle vara önsk- värt, att landstingens utgifts- och inkomststat fastställdes senare än nu vore fallet. Emellertid hade icke några större olägenheter av den nuvarande ordningen försports. En omläggning av budgetåret kunde för landstingens del icke tillstyrkas.

Uppbördsberedningen har under hand inhämtat vissa upplysningar röran- de möjligheten att i Stockholm tidigare än för närvarande fatta beslut om den kommunala utdebiteringen. Från vederbörligt håll inom kommunalför- valtningen har uppgivits, att för Stockholms del stora svårigheter ansåges föreligga att utan omläggning av budgetåret förlägga fastställandet av ut- gifts- och inkomststaten för kommunen till en tidigare tidpunkt än den nu- varande. Det förberedande budgetarbetet påbörjades i Stockholm för visst är redan i februari månad året därförut. Skulle staten för visst är fastställas i september månad nästföregående år, nödgades man påbörja budgetarbetet så tidigt, att man icke hade tillgång till den för sistnämnda år fastställda staten och ej heller till bokslutet för året därförut. Utan sådan tillgång skulle bud- getberäkningen bliva alltför löst grundad. Någon förkortning av den nuva- rande tiden för budgetarbetet ansåges icke vara tillrådlig, 'enär den förbere- dande behandlingens effektivitet därigenom skulle minskas. En omläggning av budgetåret, så att det sammanfölle med det statliga, syntes vara en lämp- ligare utväg för att lösa ifrågavarande spörsmål. De därmed förknippade olä- genheter, som ovan omnämnts, utgjorde dock starka skäl att icke heller välja den senare utvägen.

En lösning av den föreliggande frågan syntes för Stockholm, enligt vad som uppgivits, kunna —— utan att budgetåret omlades eller tiden för fastställan- de av utgifts- och inkomststaten i huvudsak ändrades —— ske på det sättet, att stadskollegiet omkring den 1 oktober bestämde utdebiteringen för näst- följande år. Vid nämnda tidpunkt hade budgetberedningen framskridit så ' långt, att kollegiet kunde bilda sig en relativt säker uppfattning om medels- . behovet för kommande år. I december hade stadsfullmäktige att fastställa

staten, därvid de emellertid voro bundna av kollegiets beslut rörande utdebi- ' teringens storlek. Skulle de av stadsfullmäktige beslutade utgifterna icke täc- kas av de inkomster, som kunde påräknas på grund av den av kollegiet be- slutade utdebiteringen, och övriga beräknade inkomster, finge underskottet ' utjämnas med medel ur en särskild för ändamålet upplagd fond. Uppkomme däremot överskott, skulle detta tillgodoföras samma fond. l i En omläggning av det kommunala budgetåret så att det sammanfölle med det statliga skulle medföra, att beslut om utdebiteringen komme att fattas senast under juni månad, vilket enligt uppbördsberedningens mening vore till stor fördel för debiteringsarbetet. Även i andra hänseenden skulle en dylik omläggning, såsom av det förut anförda framgår, hava fördelaktiga verk-

ningar. Emellertid vore därmed förenade åtskilliga olägenheter. Ovan har bland andra framhållits, att man under det förberedande budgetarbetet skulle sakna kännedom om det aktuella skatteunderlagets storlek, enär taxerings- nämndernas arbete vid nämnda tid icke avslutats. Före den 1 januari 1944, från och med vilken dag åtskilliga ändringar i taxeringsorganisationen ge- nomförts, borde dock kommuner och andra samfälligheter ganska snart efter den 20 maj, då taxeringsarbetet avslutades, kunna hava erhållit uppgift om antalet skattekronor och skatteören; under förutsättning, att sammanträde med kommunens eller samfällighetens beslutande organ för fastställelse av staten hölles först inemot mitten av juni månad, skulle ifrågavarande upp- gift kunna vara tillgänglig för den budgetberedande myndigheten viss tid före % berörda sammanträde. Efter den 1 januari 1944 kan emellertid arbetet i de särskilda taxeringsnämnderna och i vissa fall även i de lokala taxerings- nämndern-a pågå till den 15 juni. Härvid torde knappast uppgift om skatte- underlaget i dess helhet kunna föreligga vid ovannämnda sammanträde, även om detta hölles först i slutet av juni. Detta är så mycket menligare för bud- getberäkningen, som de taxeringar, om vilka uppgift vid sistnämnda tidpunkt saknas, avse framför allt rörelseidkande juridiska och fysiska personer, vilka i regel hava stor andel i det för kommunen förefintliga skatteunderlaget. Det må även erinras om att från både landskommunernas och landstingens sida betänkligheter uttalats mot ifrågavarande omläggning av budgetåret. Med hänsyn till ifrågavarande olägenheter finner sig uppbördsberedningen icke i t första hand böra förorda en i kommunernas och övriga kommunala samfäl— ligheters förvaltning så ingripande ändring, som en omläggning av budget- året till att omfatta tiden den 1 juli—den 30 juni innebär. Att låta det kom- » munala budgetåret omfatta annan tid än det statliga, t. ex. tiden den 1 okto- * ber—den 30 september, synes icke böra ske, då man med en dylik omlägg- 1

!

ning icke skulle ernå de fördelar, som ett med det statliga budgetåret sam- manfallande kommunalt budgetår skulle innebära. , Härefter återstår att undersöka, huruvida kommunerna kunna, utan om- läggning av budgetåret, fastställa utgifts- och inkomststaten redan i början * av september månad. Mot en dylik anordning kan, såsom ovan framhållits, ( anmärkas, att härigenom säkerheten i budgetberäkningen minskas. Nämnda l anmärkning synes emellertid icke vara av allvarligare art, då staten icke fastställes längre tid före räkenskapsårets början än cirka fyra månader. För landstingens del förfares sålunda, och någon större olägenhet härav har icke förmärkts. Då i landskommuner och församlingar (utom i Stockholm) staten för närvarande fastställes under tiden den 1 oktober—den 15 novem- ber, innebär en ändring av här ifrågasatta art, att i bästa fall tidpunkten för fastställelsen förskjutes bakåt i tiden blott omkring en månad. Från landskommunernas sida har också medgivits, att en sådan ändring utan alltför stora svårigheter torde vara möjlig att genomföra. Samma möjlighet synes föreligga för köpingar, municipalsamhällen och församlingar (skol- distrikt). Jämväl för församling i Stockholm samt kyrklig samfällighet där och i Göteborg synes samma ordning kunna genomföras. I fråga Om städerna fastställes utgifts- och inkomststaten för närvarande

i december månad. Med hänsyn till att nu det förberedande budgetarbetet, åtminstone i medelstora och större städer, till följd av den verksamhet av olika slag, som i dessa städer vanligen bedrives, påbörjas redan under våren, skulle den ifrågasatta ändringen medföra, att budgetarbetet måste igångsättas så tidigt under ett år, att bokslutet för föregående år, vilket bland annat tjänar till ledning vid budgetarbetet, icke förelåge. I Stockholm (och må- hända även i andra större städer) skulle man nödgas påbörja budgetarbetet redan i slutet av andra året före det år, som budgetberäkningen skulle avse; härvid skulle man sakna tillgång icke blott till bokslutet för förstnämnda är utan även till staten för det därpå följande året. På grund härav skulle ; stora svårigheter föreligga att på ett så tidigt stadium påbörja budgetarbetet. Även om utgifts- och inkomststaten i de mindre städerna, liksom på lan- det, i regel synes kunna fastställas i början av september, torde näppeligen samma ordning kunna tillämpas i övriga städer i betraktande av de sär- skilda förhållanden, som där råda. För att likväl även beträffande dessa utdebiteringen må kunna bestämmas redan i början av september, synes annan möjlighet att vinna detta syfte icke stå till buds, än att — i huvud- saklig överensstämmelse med det förslag till lösning, som framförts i fråga om Stockholm — beslutet om utdebiteringens storlek brytes ut från övriga beslut rörande staten och fattas av stadsfullmäktige redan i början av sep- tember. En dylik anordning är måhända principiellt mindre tilltalande. I praktiken torde emellertid i regel fullmäktige vid sistnämnda tidpunkt kunna bedöma medelsbehovet med sådan säkerhet. att den då bestämda utdebiteringen kommer att befinnas tillräcklig även vid statbehandlingen i december. I vissa fall kunna dock därvid större utgifter komma att beslutas än som beräknats vid bestämmande av utdebiteringen. Då denna icke kan ändras, måste tydligen erforderliga inkomster anskaffas på annat sätt. För '. detta ändamål bör kunna anlitas den i lagen den 12 juni 1936 om kommunal fondbildning omnämnda allmänna fonden. Särskilda sakkunniga äro för närvarande sysselsatta med omarbetning av denna lag, främst dess bestäm- melser om allmän fond; de sakkunniga beräkna att avsluta sitt arbete un— der hösten 1945. Uppbördsberedningen har till de sakkunniga framfört de 3 önskemål i fråga om utformningen av bestämmelserna rörande berörda fond, som ur uppbördssynpunkt kunna framställas och vilka i korthet äro ' följande. Det underskott eller överskott, som vid statens fastställelse i de— cember kan uppkomma till följd av att inkomster eller utgifter då beräknas annorlunda än vid utdebiteringens bestämmande i september, bör utjämnas genom att motsvarande medel tagas från eller tillföras fonden. Fonden bör ; fastställas till visst minimibelopp, motsvarande förslagsvis en krona för varje skattekrona enligt skatteunderlaget under löpande år. Nedgår fonden under nämnda belopp, bör i staten upptagas såsom inkomst det belopp, som er- fordras för att uppbringa fonden till det fastställda beloppet. Då särskild u't- redning pågår angående hithörande ämne, anser sig beredningen sakna an— ledning att närmare än vad nu skett ingå på frågan huru bestämmelserna rörande berörda fond böra utformas. 13—457050.

Gränsdragningen mellan de städer, som i fråga om statbehandlingen skola likställas med landsbygden, och övriga städer är svår att verkställa. Tänkbart vore, att härvid invånarantalet i vederbörande stad eller utgifts- och inkomst- statens totalbelopp bleve utslagsgivande. En dylik gränsdragning synes emel- lertid bliva synnerligen schablonmässig. Uppbördsberedningen vill därför ifrå— gasätta, om icke för samtliga städer på sätt här ovan närmare angivits utde- biteringen bör bestämmas i september och staten i övrigt fastställas i de- cember. Den ovan föreslagna fonden bör då vara obligatorisk i stad_ Annan ? kommun eller kommunal samfällighet bör hava frihet att avgöra, om dylik fond skall finnas eller ej.

Kommunal utdebitering och understöd av skatteutjämningsmedel. Ett sär- skilt problem erbju-der frågan, med 'vilket belopp allmän kommunalskatt skall debiteras, då i en kommun så hög utdebitering bestämmes, att kom- munen jämlikt förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner är berättigad till dylikt understöd. Bestämmelser om understöd av skatteutjämningsmedel återfinnas, förutom i nyssnämnda förordning, i kungörelsen den 28 septem- , ber 1928 angående utbetalande av understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner. *För att kommunområde1 skall kunna er- hålla understöd av skatteutjämningsmedel erfordras, att vissa i 2 g 1 mom. nämnda förordning angivna villkor blivit uppfyllda, bland annat att beslut * i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften av den under det löpande året beslutade kommunalskatten skall verkställas tidigast efter utgången av juni månad påföljande år. Om synnerliga skäl föreligga, kan, enligt 2 g 2 , mom. berörda förordning, under särskilda förutsättningar understöd erhållas, utan att vissa eljest erforderliga betingelser, bland andra den ovan berörda, uppfyllts. Ansökning om understöd skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till länsstyrelsen. Ansökningen bör ingivas, om sökanden är landskommun, före den 20 november det löpande året samt, om sökanden är stadskommun. före den 20 januari påföljande år. Vid ansökningen skola fogas —— förutom under 'det löpande året beslutade utgifts- och inkomststater för kommunen och församlingen samt i förekommande fall skoldi-striktet eller municipal- samhället _ vissa uppgifter enligt fastställt formulär. Länsstyrelsen har att tillse, att ansökning åtföljes av erforderliga handlingar och uppgifter, att. i den mån så erfordras, sörja för dessas komplettering och att inhämta upp- lysningar, som ytterligare kunna anses behövliga. Länsstyrelsen har slutligen att med eget utlåtande insända inkomna ansökningar till Kungl. Maj :t, an- sökningar från landskommuner före den 20 december det löpande året och ansökningar från stadskommuner före den 20 februari påföljande år. I ut- låtandet skall särskilt angivas. huruvida anledning förefinnes att tillämpa vissa i förordningen meddelade föreskrifter och, om så anses vara förhål-

' Med kommunområde förstås i nämnda förordning dels kommun, dels församling eller skol- distrikt, dels ock del av kommun, därest densamma ingår i församling eller skoldistrikt, som omfattar även annan kommun eller del av annan kommun.

landet, med vilket belopp understöd enligt länsstyrelsens mening bör utgå. Kommun eller annan samfällighet, som gjort ansökning om understöd, skall så snart räkenskaperna för löpande året avslutats, till länsstyrelsen insända preliminärt sammandrag över desamma. Sammandragen, vilka böra vara inkomma till länsstyrelserna från landskommunerna senast den 5 mars och från stadskommunerna senast den 5 april påföljande år, skola av länssty- relserna granskas och därefter insändas till Kungl. Maj:t. Understöd, som avses i 2 5 1 mom. förordningen, skall komma de skattskyldiga till godo efter storleken av vars och ens kommunalskatt genom avkortning å skatte- belopp, som förfaller vid uppbörd efter utgången av juni månad sistnämnda år. Överstiger avkortningsbelopp 'vad den skattskyldige vid sådan uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet den kommun, den för— samling eller det skoldistrikt, som gjort ansökning om understödet. På sist- nämnda sätt förfares jämväl, om kommunområde sammanfaller med kom- mun, församling, skoldistrikt eller municipalsamhälle, med understöd, som icke överstiger 50 öre för etthundra kronors inkomst. Om understöd skall kom— ma de skattskyldiga till godo genom avkortning å vid uppbörd förfallande skattebelopp, åligger det kommunen att låta upprätta avkortningslängd, upp- tagande det belopp, som skall komma envar skattskyldig till godo. Beträf— fande understöd, som avses i 2 % 2 mom. förordningen, bestämmer Kungl. Maj:t, huru detsamma skall komma vederbörande skattskyldiga till godo.

Den ordning, i vilken för närvarande understöd av skatteutjämningsmedel kommer skattskyldig till godo, måste ur uppbördssynpunkt anses såsom mycket otillfredsställande. Skattskyldig har sålunda att det år, då under- stödet beviljas, erlägga .utskylder vid uppbördsstämma eller uppbördsstäm— mor un—der förra halvåret efter den högre utdebiteringen och vid uppbörds- stämma eller uppbördsstämmor under senare halvåret efter den lägre utdebi- teringen. Utskyldsbetalningen kommer härigenom att koncentreras till den förra delen av ifrågavarande år och verka betungande för den skattskyldige. Härtill kommer, att kommunerna förorsakas besvär och kostnader till följd av berörda förfaringssätt. ? Anledningen till att bestämmelserna om tilldelande av understöd av skatte- ( utjämningsmedel utformats på sätt som skett är, såsom framgår av förar- ' betena till nu gällande förordning,1 att man velat garantera, att understödet

kommer just de skattskyldiga till godo, som betala den höga skatten, och just under det år, då skatten erlägges.

Vid åtskilliga tillfällen hava förslag framkommit, att ifrågavarande un-

[ derstöd, i stället för att i regel komma de skattskyldiga till godo genom av- ) kortning, skulle tillfalla kommun eller annan samfällighet och ingå i bud- ) geten. Dessa förslag hava emellertid icke föranlett någon åtgärd. Ett av t ) )

1924 års skatteberedning framlagt förslag innebar, att understödet skulle ingå i den kommunala budgeten året näst efter det, då detsamma utdelats. I proposition med förslag till nu gällande bestämmelser2 avvisade vederböran- _1 Jfr SOU 1925: 35, sid. 62—64, prop. 1927: 205, sid. 44, 45. 2 Prop. 1927: 205, sid. 44, 45.

de departementschef förslaget i denna del, enär vid den av skatteberedningen ifrågasatta metoden understödet icke komme det rätta årets skattskyldiga till godo. Departementschefen åberopade därjämte vissa svårigheter, som enligt hans mening vore förenade med övergången till det ifrågasatta systemet, samt det förhållandet, att förevarande spörsmål torde kunna påverkas av det resultat, till vilket en pågående utredning angående omläggning av uppbörds- förfarandet ledde.

1936 års uppbördskonnnitté förordade, att understödet tillgodoräknades de skattskyldiga på det sättet, att vid den slutliga debiteringen avdroges ett belopp, motsvarande den minskning i utdebiteringen, som föranleddes av det understöd, vilket enligt preliminär beräkning i finansdepartementet borde komma den kommunala samfälligheten till godo. Understege eller överstege det slutligen beviljade understödet, vad som preliminärt beräknats, med visst belopp, skulle skillnadsbeloppet särskilt påföras de skattskyldiga, respektive komma de skattskyldiga till godo på sätt Kungl. Maj:t förordnade. I annat fall än nyss sagts skulle det överskjutande beloppet tillfalla vederbörande kommun eller annan samfällighet, som ansökt om understödet.

Kommunalskatteberedningen föreslog,1 att kommunal samfällighet, som skulle ansöka om ovan berörda understöd (av kommunalskatteberedningen benämnt statsbidrag), skulle i staten för året näst efter det löpande upptaga beräknat sådant bidrag som inkomst samt bestämma utdebiteringen av skatt för samfälligheten eller den del därav, som bidraget avsåge, till det lägre belopp, som med hänsyn till det beräknade bidraget vore erforderligt. Upp- komme överskott eller underskott därigenom, att de faktiskt utgående bidra- gen komme att skilja sig från de beräknade, skulle skillnadsbeloppen tillfalla, respektive belasta samfälligheten och ingå i det följande årets budget. Ge- nom denna lösning av frågan finge de rätta skattskyldiga i stort sett åtnjuta de med bidragen avsedda lättnaderna.

Det sätt, på vilket understöd av skatteutjämningsmedel för närvarande till— godoföres vederbörande skattskyldiga, nämligen genom avkortning eller res- titution av skatt, är, såsom förut framhållits, föga tillfredsställande. Med det av uppbördsberedningen föreslagna uppbördssystemet, låter sig den ifrågava- rande ordningen näppeligen förena. Då statliga och kommunala utskylder gemensamt debiteras eller upptagas i skattetabeller, kan svårligen under uppbördsåret avkortning ske av viss del av utskylderna. Restitution av tidi- gare under året för mycket erlagd-a utskylder är visserligen fortfarande tänk— bar men innebär en extra arbetsbelastning av vederbörande myndighet, som bör undvikas. Uppbördsberedningen anser, att en tillfredsställande lösning av hithörande fråga icke står att vinna annorledes än därigenom, att ifråga- varande understöd upptages som inkomst i den kommunala samfällighetens stat. Härvid hör, av skäl, som tidigare åberopats mot ett dylikt tillvägagångs- sätt, understödet icke upptagas i staten för året näst efter det, under vilket detsamma beviljats, utan i staten för sistnämnda år. För att så skall kunna

1 SOU 1943: 43, sid. 229 o. ff.

ske, mäste, i likhet med vad kommunalskatteberedningen föreslagit, den kommunala samfälligheten i förväg beräkna det understöd, som kan komma att utgå. Tydligen kan en exakt beräkning av understödet icke ske men det— samma är ju förhållandet med all budgetberäkning; staten måste ju uppgö- ras så, att dylika osäkerhetsmoment så vitt möjligt neutraliseras. Det belopp, varmed beviljat understöd skiljer sig från beräknat sådant, bör, såsom även kommunalskatteberedningen förordat, ingå i det följande årets budget såsom inkomst eller utgift.

Det ovan förordade förfaringssättet torde kunna tillämpas utan större olä- genheter för budgetberäkningen. Erinras må, att kommunerna för närvarande vid uppgörande av sina stater förfara på liknande sätt med de statsbidrag, som utgå för olika förvaltningsuppgifter.

Vid tillämpning av det sålunda föreslagna systemet för tilldelande av skatte- utjämningsunderstöd åt kommun torde någon orättvisa knappast kunna sä— gas drabba de skattskyldiga. Härjämte skapas för dessa en tillfredsställande betalningsform och undvikes för myndigheterna det merarbete, som avkort- ning eller restitution av skatt innebär.

Redovisning av kommun eller annan kommunal samfällighet tillkom- mande utskylder. Då redovisning skall ske till kommuner och andra dylika samfälligheter (i fortsättningen användes den sammanfattande beteckningen kommun) av dem tillkommande andelar i influtna skattebelopp, preliminära och slutliga, möta vissa svårigheter vilka hava sin grund dels däri, att den preliminära skatten icke lämpligen kan uppdelas på olika inkomsttitlar, dels ock däri, att åtskilliga skattskyldiga till följd av flyttning icke äro bosatta i samma kommun under inkomståret (beskattningsåret) som under taxe- ringsåret.

Då kommunalutskylder uppbäras preliminärt under inkomståret, bör kommunen rätteligen redan under detta år utbekomma vad som uppburits. För att möjliggöra, att så sker, skulle erfordras, att vid vissa tidpunkter un- der nämnda år, exempelvis vid utgången av varje kvartal, en uppdelning av då influten skatt mellan skilda kommuner och statsverket ägde rum. Då den preliminära skatten, därest debitering kommer i fråga, bör debiteras i ett belopp, omfattande både statliga och kommunala utskylder, är en dylik uppdelning svår att verkställa. Samma svårighet föreligger att på sätt nyss sagts uppdela den preliminära skatt — likaledes avseende både statliga och kommunala utskylder _ vilken uttages enligt skattetabeller. En riktig för- delning av preliminärskatten kan icke verkställas, förrän debitering av mot-

, svarande slutliga skatt ägt rum. Däremot skulle en approximativ fördelning av berörda skatt å olika inkomsttitlar kunna ske i proportion till den å sam— , ma titlar på grundval av senast verkställda taxering debiterade slutliga skat- ten. Leverering av preliminär skatt till kommun skulle även kunna tänkas ske enligt sådan norm, att under ett år utbetalades ett belopp, lika stort som eller utgörande viss del, t. ex. 90 procent, av den skatt, vilken efter den för nämnda år fastställda utdebiteringen skulle utgå på grund av taxeringen un-

der året näst före inkomståret. Med tillämpning av nyssnämnda grunder för fördelningen kunde en kommun under ett år stundom erhålla något för stor, stundom åter något för liten tilldelning av preliminär skatt. Den fordran hos, respektive skuld till ifrågavarande kommun, som till följd härav upp- komme för statsverket, kunde utjämnas i samband med den slutliga tilldel- ningen av kommunen tillkommande skatt för ifrågavarande år.

Sedan för en kommun slutlig skatt debiterats, från denna avräknats pre- liminär skatt och vederbörliga uppbördsterminer för inbetalning av den kvarstående skatten gått till ända, skulle kunna avgöras, huru stor skatt som för inkomståret influtit under uppbördstermin. (Saken kompliceras något till följd av att, såsom i ett senare kapitel omnämnes, den debiterade preliminära skatten föreslås skola avräknas icke med erlagt utan med debiterat belopp; sådan skatt, som icke erlagts under uppbördstermin, skall nämligen restföras för sig.) Belopp, som sålunda influtit, skulle, efter avdrag för vad vederbö- rande kommun uppburit i förskott för inkomståret, utbetalas till kommunen. Överstege de utbetalda förskottsbeloppen, vad som influtit, finge skillnaden avgå å kommunen därefter tillkommande skatt. I den mån restförda belopp inflöte, skulle dessa tillgodoräknas kommunen.

En redovisning av skatt till kommunerna, som skedde på sätt ovan angi- vits, torde emellertid i praktiken komma att medföra stora olägenheter. Vad avräkningen av preliminär skatt angår, skulle de skattskyldigas flyttningar

(

mellan olika kommuner skapa svårlösta problem. Vore en skattskyldig för . inkomståret mantalsskriven i kommunen A men under följande år, taxerings- * året, mantalsskriven i kommunen B, bokfördes den preliminära skatten för den förra kommunen men den slutliga och sålunda även den kvarstående skatten för den senare kommunen. Ifrågavarande bokföring av skatten för viss kommun bör emellertid icke medföra, att den preliminära skatten skiljes från den kvarstående skatten så, att den förra tillfaller en kommun och den senare en annan. Då den preliminära skatten rätteligen icke är något annat än ett förskott å den slutliga skatten, synes preliminärskatten böra tillfalla samma kommun som den, där den slutliga skatten påföres och den kvarstå- ende skatten erlägges. Härvid kunna tydligen två olika möjligheter komma i fråga: antingen kan den slutliga skatten tilldelas kommunen A, d. v. 5. den kommun, där den preliminära skatten influtit, eller också kommunen B, där enligt nuvarande regler den slutliga skatten efter taxering påföres i de fall, 1 då vederbörande beskattas i hemortskommunen.

Skulle den slutliga skatten tillfalla kommunen A, måste ändring ske i nu i gällande bestämmelser angående den ort, där självdeklaration skall avgivas ? och taxering äga rum i de fall, då bosättning och mantalsskrivning äro av- görande för beskattningsorten. Förstnämnda ort borde då bestämmas med *

hänsyn till mantalsskrivningen för beskattningsåret (inkomståret). I enlighet med vad beredningen anför under 7 kapitlet, skulle härvid bosättningen den 1 november näst före nämnda års ingång vara avgörande; kommunen A vore alltså i fråga om beskattningen av inkomst, förvärvad under inkomståret eller motsvarande beskattningsår, att anse som hemortskommun för de skattskyl-

diga, vilka vore upptagna i den mantalslängd för kommunen A, vilken avsåge inkomståret.

Enligt den nyss ifrågasatta ordningen skulle avräkningen av den prelimi— nära skatten mot den slutliga betydligt förenklas, enär båda skatterna alltid påfördes i samma kommun. Däremot skulle nämnda ordning vara förenad med den olägenheten, att skattskyldig i de berörda fallen skulle avgiva dekla- ration och taxeras i kommunen A, där han icke längre vore bosatt; härige- nom skulle eventuellt erforderliga förhandlingar mellan taxeringsnämnden och den skattskyldige försvåras. Vidare måste, då skattskyldig för året näst ? efter taxeringsåret mantalsskrivits i kommunen C och preliminär skatt för ; förstnämnda är skulle beräknas med ledning av under sistnämnda år verk- : ställd taxering, debiteringsförrättaren i C erhålla kännedom om den i A verk- ; ställda taxeringen. För att möjliggöra detta skulle erfordras, antingen att för ' alla skattskyldiga uppgift funnes om vederbörandes mantalsskrivning två år före det löpande eller att debiteringsförrättaren i C först tillskreve uppbörds- myndigheten i B (det förutsättes att uppgift om senaste mantalsskrivning är att tillgå), vilken i sin tur måste tillskriva uppbördsmyndigheten i A.

Därest å andra sidan den slutliga skatten skulle tillfalla kommunen B, er- fordrades ingen ändring i nu gällande taxeringsbestämmelser i de ovan an- givna avseendena; taxering komme således alltjämt att ske i kommunen B, ; där den skattskyldige i regel vore bosatt under taxeringsåret, ett förhållande, ': som skulle underlätta kontakten mellan taxeringsmyndigheten och skattskyl- dig. För att avräkningen av preliminär skatt mot slutlig skulle kunna äga rum, finge emellertid preliminärskatten överföras från kommunen A till kom- munen B. Detta skulle medföra ett väsentligt ökat arbete i form av skrift- växling mellan avräkningmyndigheterna; särskilt betungande måste detta bliva i de kommuner, där flyttningsfrekvensen vore betydande.

Uppbördsberedningen har ansett, att de fördelar, som äro förenade med den nuvarande ordningen, enligt vilken skattskyldig taxeras i den kommun, vilken utgör hans hemortskommun för taxeringsåret, äro så stora, att änd- ring därutinnan icke lämpligen bör ske. Å andra sidan är beredningen väl medveten om de olägenheter, som vidlåda ifrågavarande ordning, såvitt an- går det berörda avräknin—gsförfarandet. Emellertid torde dessa olägenheter ". kunna väsentligen mildras därigenom, att en reglering av preliminär skatt för varje särskild kommun icke verkställes utan att denna sker för ett helt län sålunda, att beloppet av den preliminära skatt, som i ett län påförts eller inbetalats av de skattskyldiga, vilka för taxeringsåret mantalsskrivas inom annat län, överföres till sistnämnda län. Härvid skulle statsverket kunna till : varje kommun under ett inkomstår utbetala ett belopp, motsvarande de * kommunala utskylder, som skulle utgå å det efter taxering under nästföre- gående år föreliggande skatteunderlaget efter den för inkomståret fastställda utdebiteringen. Härvid skulle den för preliminärskatten för inkomst under in- komståret fastställda utdebiteringen kunna tillämpas även i fråga om den fastighetsskatt, som påfördes på grund av taxeringen för året näst före in- komståret, ehuru sistnämnda skatt rätteligen skulle utgöras efter en utdebi-

tering, som fastställts tre år tidigare. Ändrades sedermera skatteunderlaget genom beslut av prövningsnämnden, förslagsvis efter den 10 oktober under taxeringsåret, eller kammarrätten eller Kungl. Maj:t, borde hänsyn härtill tagas vid kommande utbetalningar av skatt till kommunen; en årlig avräk- ning mellan denna och statsverket komme härigenom till stånd. I stället skulle alla inflytande kommunala utskylder tillfalla statsverket. En sådan anordning1 skulle —— utöver vad ovan nämnts med hänsyn till avräkningsförfa- randet — innebära betydande fördelar. Redovisning av influtna restförda me- del till skilda kommuner skulle icke vidare erfordras, och en icke ringa arbets- lättnad för myndigheterna skulle härav bliva följden. Vidare .skulle kommu— — nen alltid kunna räkna med att den erhölle hela det till utdebitering beslutade ' beloppet; för många primärkommuner skulle denna omständighet hava stor betydelse för deras budget.

Med hänsyn till de fördelar, som det ovan ifrågasatta redovisningssystemet får anses äga, vill uppbördsberedningen förorda detsamma.

Det skulle kunna invändas, att det vore riktigare att anordna redovisningen till kommunerna så, att tilldelningen av skatt skedde med hänsyn icke till skatteunderlaget året näst före inkomståret utan till skatteunderlaget under taxeringsåret (alltså året näst efter inkomståret). Vid sådant förhållande skulle under inkomståret till kommunerna utbetalas förskott å det belopp, som skulle utgå å skatteunderlaget under påföljande år efter den för förstnämn— da år fastställda utdebiteringen. En sådan anordning skulle för kommuner- na vara fördelaktigare, därest skatteunderlaget under taxeringsåret vore större än skatteunderlaget under året näst före inkomståret, men ofördel- aktigare, om förhållandet vore det motsatta; i längden torde den nämnda anordningen icke giva kommunen större förmåner än den av uppbördsbe- redningen förordade. Det är för övrigt att märka, att kommunerna beredes en betydande fördel därigenom, att statsverket svarar för belopp, som icke kunna indrivas. Den berörda anordningen skulle göra avräkningsförfarandet hos länsstyrelsen något vi'dlyftigare, än som skulle bliva fallet enligt det ovan förordade systemet. Vidare skulle statuppgörandet för kommunerna bliva besvärligare, enär kommunen hade att räkna med dels ett överskott eller underskott, som hänförde sig till sistförflutna är, dels ock ett förskotts- belopp för det kommande året. Genom det förordade förenklade redovisnings- systemet göres ingen annan ändring i den nuvarande budgetberäkningen, än att kommunen alltid erhåller det belopp, som för budgetåret beslutats till utdebitering. Sistnämnda system har därför synts beredningen vara att före- draga.

Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida icke vid redovisningen till kommun av densamma tillkommande medel avdrag borde ske med viss del därav, motsvarande vad som enligt förd statistik i genomsnitt för viss tids-

1 Ett system för redovisning av kommun tillkommande skatt av den art, som här angives, har tidigare förordats av Sveriges industriförbund m. fl. näringsorganisationer ävensom länssty— relserna i Gotlands samt Göteborgs och Bohus län iyttranden över 1936 års uppbördskommittés

förslag.

period slutligen icke inflöte av debiterad skatt för riket i dess helhet. Då be- redningen i fråga om arbetstagare — bland vilka det övervägande antalet restförda är att finna —— föreslår, att deras skatt skall under medverkan av arbetsgivarna gäldas genom avdrag å lönen, och då med hänsyn härtill och det föreslagna uppbördssystemets påräknade effektivitet i övrigt beredningen anser sig hava skäl att räkna med att endast en obetydlig del av de debite— rade beloppen icke kommer att erläggas, har beredningen icke ansett det erforderligt föreslå, att vid redovisningen något avdrag göres för icke infly- tande restantier. Att statsverket svarar för dessa restantier kan bidraga till en önskvärd skatteutjämning mellan kommunerna. | Mot det ovannämnda redovisningssystemet kan icke gärna riktas den in- ] vändningen, att genom dess tillämpning ett ingrepp skulle ske i den kom— ' munala självstyrelsen. Kommunen skall fortfarande utan inskränkningar ' äga att besluta om erforderlig utdebitering, och det ifrågavarande systemet innebär endast att statsverket garanterar kommunen, att skatteintäkterna för ett är aldrig komma att understiga det för samma år till utdebitering beslutade beloppet (med de ändringar, som bero på senare vidtagna höjningar eller sänkningar av taxeringarna). 3 De kommunala samfälligheter, i fråga om vilkas skatt staten sålunda ' skulle inträda som garant, äro primärkommunerna, den borgerliga såväl som den kyrkliga, landstingen och tingslagen. Redovisningen till dessa sam- fälligheter av det för inkomståret till utdebitering beslutade beloppet torde, där—est det ur statliga budgetsynpunkter icke skulle anses lämpligt, att skatte- beloppet utbetalas på en gång i början av inkomståret, kunna ske med en fjärdedel av beloppet vid ingången av varje kvartal.

Statsverket.

Då det gäller skatter till staten, föreligger icke samma samband mellan det förefintliga skatteunderlaget och skattesatsens storlek som i fråga om de kommunala skatterna. Staten är icke så beroende av de skatter, som utgå på grund av årlig taxering, som kommunerna, alldenstund staten har andra betydande inkomster än de ifrågavarande skatterna. Enligt statsverks- propositionen för budgetåret 1945/1946 beräknas sålunda inkomsten av stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt samt särskild skatt å förmögen- het till 1 244 milj. kronor, under det att samtliga inkomster å driftbudgeten beräknas till ca 3 240 milj. kronor. Ett uttryck för den berörda omständigheten är, att i fråga om vissa utskylder skattens storlek i förhållande till det beskatt- t ningsbara beloppet, respektive den beskattningsbara förmögenheten icke be- stämmes årligen utan är direkt angiven i vederbörlig författning. Så är fallet med den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående tilläggsskat- ten, den särskilda skatten å förmögenhet samt skogsvårdsavgiften, vilken till- faller skogsvärdsstyrelserna i riket. Värnskattens storlek i förhållande till det beskattningsbara beloppet angives likaså direkt i författningen; med hänsyn till skattens tillfälliga karaktär utfärdas ny författning för varje budgetår.

Beträffande den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten bestämmes däremot för varje år, med vilka procenttal av sär- skilt angivna grundbelopp som sistnämnda skatt skall för det året utgå. Med hänsyn till de angivna förhållandena synes en med ledning av senast verkställda taxering företagen beräkning av den preliminära skatt, som kan förväntas inflyta under närmast infallande budgetår, för statsverkets del kun- na godtagas trots de osäkerhetsmoment, varmed den, såsom förut framhål- lits, är behäftad.

Såsom tidigare omnämnts, föreslår uppbördsberedningen, att den preli- minära skatten —— vare sig den utgår enligt debitering eller skattetabeller eller med viss procentsats — skall utgå för inkomstår (kalenderår). Vidare skall både preliminär och kvarstående skatt uppbäras under ett uppbördsår, som omfattar tiden februari—januari. Den sålunda föreslagna ordningen medför vissa problem med hänsyn till att dels det statliga budgetåret avser tiden den 1 juli—den 30 juni, dels ock enligt bestämmelsen i 61 å regerings- formen »alla avgifter, som riksdagen — beviljat, skola utgöras intill början av det statsregleringsår, för vilket den nya bevillningen av riksdagen fast- ställd bliver»; ifrågavarande bestämmelse innebär beträffande den statliga skatteprocenten, att denna skall fastställas att gälla för ett helt budgetår.

Det synes vara tydligt, att olika skatteprocenter för preliminärskatten icke gärna kunna fastställas för de båda halvår, som ingå i inkomståret, så att omdebitering under sistnämnda år finge äga rum.1 Riksdagen måste således t. ex. under år 1954 bestämma den skatteprocent, som skall gälla för beräk- ning av preliminärskatten för inkomst under år 1955, vilken skatt erlägges under uppbördsåret 1955 (februari 1955—januari 1956). Den sålunda be- stämda skatteprocenten bör, med motsvarande tillämpning av vad som sagts beträffande den kommunala utdebiteringen, gälla även i fråga om den slut- liga skatten för år 1956, vilken efter taxering samma år inbetalas under uppbördsåret 1957. Den nu ifrågasatta ordningen innebär, att olika skatte- procenter kumia gälla för det statliga budgetårets båda hälfter samt vidare, att den preliminärskattsom utgår enligt den under år 1954 fastställda skat- teproc-enten, börjar inflyta först i februari 1955, under det att, därest nu- varande regler gällt, skatt, beräknad efter berörda skatteprocent, skulle bör- jat inbetalas redan under november 1954. Budgetberäkningen kommer till följd härav att bliva m-era besvärlig än för närvarande. Liksom i fråga om de kommunala utskylderna torde kunna förutsättas, att den under ett bud— getår inflytande skatten till väsentligaste delen utgöres av preliminär skatt. Vill man exempelvis uppskatta inkomsten av den statliga inkomst- och för- mögenhetsskattens bottenskatt under budgetåret 1954/19—55 har man — un— der förutsättning att skatteprocenten för den preliminära skatten fastställts för inkomst under år 1954 till 160 procent och för inkomst under år 1955 till 170 procent _— att räkna med dels hälften av bottenskatt efter 160 procent å skatteunderlaget enligt den under år 1953 verkställda taxeringen, justerat med hänsyn till de uppgifter, vilka — i likhet med vad nu sker ——

1 Jfr SOU 1941:5, sid 297, 298.

kunna erhållas om taxeringsresultatet enligt taxeringsnämndernas beslut un- der år 1954, dels ock hälften av sådan skatt efter 170 procent å skatteunder- laget enligt den taxering, som verkställts under sistnämnda år. Att längre tid än för närvarande kommer att förflyta mellan skatteprocentens fast- ställande och den efter samma procent beräknade skattens inbetalning är givetvis mindre tillfredsställande. De berörda olägenheterna torde dock icke vara av alltför allvarlig natur. De äro för övrigt oundvikliga, därest det statliga budgetåret fortfarande skall omfatta tiden den 1 juli—den 30 juni; någon tanke på att föreslå ändring härutinnan har uppbördsberedningen icke. De föreslagna reglerna för fastställande av skatteprocent stå icke i for— mell överensstämmelse med det förut berörda stadgandet i 61 % regerings- formen. I de av Sandström och Laurin framlagda förslagen, som i här ifrå— gavarande avseenden i stort sett överensstämma med uppbördsberedningens förslag, förutsättes, att trots den angivna bristande överensstämmelsen ovan sagda regler böra kunna tillämpas; Sandström åberopar, att tidigare avsteg ej sällan gjorts från den princip, varåt bestämmelsen i 61 % regeringsformen giver uttryck.1 Skulle emellertid ett dylikt avsteg uti ifrågavarande avseende icke anses böra äga rum, återstår icke annat val, än att riksdagen varje år för nästkommande budgetår beslutar skatteprocent sålunda, att för budget- årets båda hälfter för preliminär skatt och slutlig skatt fastställas särskilda procentsatser, därvid bör iakttagas, att för kalenderår samma procentsats kommer att gälla för preliminär skatt, å ena, och för slutlig skatt, å andra sidan, samt att procentsatsen för den slutliga skatten bestämmes lika med procentsatsen för motsvarande preliminära skatt. Det bör framhållas, att den skatteprocent, som sålunda gäller för ett inkomstår, kommer att avse skatt, som inflyter under motsvarande uppbördsår, d. v. 5. från och med februari under inkomståret till och med januari näst efter dess utgång.

1 Jfr Häitz, Riksdagens finansmakt (Sveriges riksdag, del XII), sid. 86 o. ff.

7 KAP.

Ändrad folkbokföring.

De faktorer, som påverka beräkningen av den preliminära skatten, vare sig denna sker på grundval av taxering beträffande samtliga förvärvskällor ) eller med ledning av skattetabeller beträffande löntagare, äro _ utom be- j räknad inkomst (taxerat belopp och taxerad inkomst), varom här icke är fråga — ortsavdrag och utdebitering å skatteunderlaget. Ortsavdragens stor- lek bestämmes dels av skattskyldigs civilstånd och barnantal, dels ock av hans bosättning, i det att orterna i riket indelas i fem ortsgrupper, I—V, av ( vilka ortsgrupp I omfattar orter med de billigaste och ortsgrupp V orter med i de dyraste levnadskostnaderna, samt ortsavdragen äro lägst i ortsgrupp I och högst i ortsgrupp V. Vad angår utdebiteringen ä skatteunderlaget, har denna fråga förut behandlats. ,

Det vore en betydande fördel, om den preliminära skatten för inkomståret kunde beräknas med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal samt bosättning vid nämnda års ingång, d. v. s. grunda sig på förhållandena enligt mantalsskrivningen för inkomståret. Härigenom skulle berörda förhållanden ' vara så aktuella som möjligt år. Denna aktualitet skulle även bidraga till ! att den preliminära skatten komme att bättre överensstämma med den slut- ] liga skatten.

Enligt nu gällande, i 1894 års förordning angående mantalsskrivning in- tagna bestämmelser »är i regel bosättningen den 1 januari avgörande för varest I en person skall mantalsskrivas. Mantalsskrivning förrättas årligen under ti- ! den den 15 november till årets slut, och mantalslängden föreligger justerad ' i slutet av februari påföljande år. Ur mantalslängderna kan upplysning er- hållas endast om en persons bosättningsort, civilstånd och barnantal den 1 januari. En fortlöpande registrering av befolkningen efter bostadsort sker genom kyrkobokföringen hos pastorsämbetena, medan någon motsvarande registrering av befolkningen hos annan myndighet, med undantag för Stock- holm och Göteborg, icke äger rum.

Såsom tidigare omnämnts måste debetsedlar å preliminär (och slutlig) skatt, i varje fall beträffande löntagare, vara de skattskyldiga tillhanda viss tid före inkomstårets ingång. Det är sålunda med nuvarande bestämmelser omöjligt att vid debiteringen av preliminär skatt eller angivande av vilken skattetabell som skall tillämpas taga hänsyn till skattskyldigs mantalsskriv- ning för inkomståret samt hans civilstånd och barnantal för samma år.

Under sådana förhållanden skulle man nödgas att vid debiteringen av preliminär skatt eller bestämmande av skattetabell för inkomståret utgå från de uppgifter angående bosättning, civilstånd och barnantal, som grunda sig på mantalsskrivningen för året näst före inkomståret. Detta skulle medföra högst betydande olägenheter. Då den preliminära skatten skulle beräknas på grundval av ett civilstånd och barnantal, som hänförde sig till förhållandena ett år före inkomstårets ingång, vore skattskyldig, för att erhålla ändring i nämnda skatt på grund av under året näst före inkomståret inträffade för- ändringar i eivilständet eller barnantalet, tvungen att särskilt söka jämk- ning av skatten. En dylik ordning skulle säkerligen av de skattskyldiga, som redan förut i föreskriven ordning futllg'jont sin anmälningsskyldighet i förevarande hänseenden, uppfattas som mycket otillfredsställande. Det är dessutom att märka, att sådana skattskyldiga, som på grund av förändringar i civilstånd eller barnantal rätteligen borde erlägga högre preliminär skatt, än debetsedeln angåve, sannolikt icke komme att söka ändring med påföljd, att nämnda skatt komme att utgå med oriktigt belopp. Bortsett härifrån skul—

_ le emellertid — om ifrågavarande rättelser i den ena eller andra riktningen

skulle ske genom jämkning —— ett avsevärt ökat antal jäniknjngsfall under inkomståret föranleda motsvarande hårda belastning av jämkningsmyndig- heten. Vidare skulle man vid utsändandet av debetsedlar i regel nödgas an- vända ett år gamla adresser, varför ett stort antal debetsedlar skulle komma

f vederbörande tillhanda först lång tid efter avsändandet; detta skulle vara

särskilt olägligt, då löneavdrag enligt debetsedel skulle börja verkställas ome- delbart efter inkomstårets ingång. Slutligen skulle stora svårigheter uppstå vid avräkningen av preliminär skatt från slutlig skatt i de fall, då vederbö- rande för taxeringsåret vore mantalsskriven i annan kommun än den, där- han mantalsskrivits för det år, som låge två år tillbaka i tiden, (1. v. 5. det - år, då debitering eller fastställande av skattetabell för inkomståret ägt rum.

För att möjliggöra för debiteringsförrättaren att i dylika fall erhålla uppgift om debiterad eller erlagd preliminärskatt måste i mantalslängden för envar där upptagen person uppgivas hans mantalsskrivningsort för det andra året , före taxeringsåret. Uppbördsberedningen hyser emellertid farhågor för att . även med en dylik komplettering av mantalslängden stora svårigheter skulle

föreligga att utan ytterligare förbättring av den nuvarande folkbokföringen införskaffa ifrågavarande uppgifter; i varje fall skulle inhämtandet därav komma att föranleda en synnerligen betungande skriftväxuing.

De ovan nämnda olägenheterna äro av den art, att uppbördsberedningen icke anser sig kunna förorda ett nytt uppbördssystem med mindre en ändring av vår nuvarande folkbokföring kommer till stånd i sådant avse- ende, att debiteringen av preliminär skatt och bestämmandet av skattetabell för inkomståret under hösten före samma år kan ske på grundval av mantalsskrivningen för inkomståret. Det är tydligt, att så icke kan ske, utan att den tidpunkt, som i fråga om bosättningen skall vara avgörande för varest en person skall mantalsskrivas, fastställes så, att den infaller tidigare än nu. Med hänsyn till det relativt stora antal flyttningar, som på landet

inträffar under oktober månad i samband med anställdas ombyte av tjänst, bör ifrågavarande tidpunkt, för att mantalsskrivningen för det kommande året skall avse så aktuella förhållanden som möjligt, icke fastställas tidigare än till den 1 november. Till senare dag bör tidpunkten i fråga ej heller be- stämmas, enär före årets slut i så stor utsträckning som möjligt bör vara avgjort, vilka personer som skola för nästkommande år mantalsskrivas inom en kommun. Beredningen finner därför, att med hänsyn till det föreslagna uppbördsförfarandet den 1 november lämpligen bör vara den tidpunkt, som beträffande bosättningen är avgörande för varest en person skall mantals- skrivas för det kommande kalenderåret.

Även om den för mantalsskrivningen avgörande tidpunkten bestämmes så, 1 som nu föreslagits, kunna emellertid mantalsskrivningsförrättningarna icke ! avslutas förrän omkring mitten av december och mantalslängderna icke slutjusteras förrän viss ytterligare tid förflutit. För att debiteringsarbetet skall kunna medhinnas, är det därför icke tillräckligt med ovannämnda för- ändring. Det är därjämte erforderligt, att debiteringsförrättaren på något sätt erhåller löpande underrättelser om inträffade flyttningar, så att han vid arbetet med preliminär debitering och bestämmande av skattetabell är i : stånd att med tillhjälp av nämnda underrättelser bedöma, vilken den nya mantalsskrivningsorten kommer att bliva, med sådan grad av säkerhet, att omdebitering endast i undantagsfall blir nödvändig till följd av det förhållan- det, att mantalsskrivningsorten enligt den justerade mantalslängden blir en annan än den vid debiteringen antagna.

För en riktig beräkning av preliminärskatten är det vidare erforderligt, att debiteringsförrättaren på sätt ovan sagts erhåller löpande underrättelser om inträffade förändringar i civilstånd och barnantal.

Under utredningens gång har uppbördsberedningen efter överläggningar med folkbokföringskommittén till denna framfört de önskemål beträffande en förbättrad folkbokföring, som beredningen enligt det ovan sagda ansett böra tillgodoses för att vinna en tillfredsställande lösning av frågan om tidi- gare inbetalning av skatt enligt de huvudlinjer, som av beredningen vid ut- redningen följas. Folkbokföringskommittén har utformat sitt förslag till om— organisation av folkbokföringen1 i överensstämmelse med beredningens så- lunda framförda önskemål.

Enligt folkbokföringskommitténs förslag skall således bosättningen den 1 november vara avgörande för varest mantalsskrivning skall äga rum. Hos länsstyrelserna skola med tillhjälp av adresseringsmaskiner föras register, : vilka genom anmälningar från pastorsämbetena angående flyttningar och förändringar i civilstånd och barnantal ständigt hållas aktuella. Underrät- , telse om ifrågavarande anmälningar skall av länsstyrelsen meddelas debite— ringsförrättarna i länet, varigenom även hos dessa komma att finnas stän- digt aktuella register över befolkningen.

Mantalsskrivningen skall förrättas under tiden den 15 oktober—den 20 december. Tiden för mantalsskrivningens förrättande inom varje kommun

1 SOU 1944:52.

bestämmes av länsstyrelsen med iakttagande av att förrättning på landsbyg— den icke må utsättas till tidigare dag än den 15 november. Före mantals- skrivningens förrättande i kommun skall länsstyrelsen trycka och till man— talsskrivningsförrättaren översända stomme i två exemplar till mantalslängd; stommen upptager de personer, vilka, enligt vad länsregistret vid tidpunkten för tryckningen utvisar, äro bosatta i kommunen. Sedan vid mantalsskriv- ningen avlämnade mantalsuppgifter granskats samt med ledning därav och kyrkböckerna ävensom andra upplysningar avgjorts, vilka personer som skola mantalsskrivas i kommunen, skall förrättningsmannen fullständiga och rätta stommen till mantalslängd. Det ena exemplaret av stommen skall inom fjorton dagar efter förrättningens slut insändas till länsstyrelsen. Efter man- talsskrivningsförrättningens slut kan mellan olika mantalsskrivningsförrät- tare skriftväxling äga rum rörande förhållanden, som kunna föranleda ändring i den vid förrättningen beslutade mantalsskrivningen. De be- slut, som i anledning av skriftväxlingen meddelats, skola av mantals- skrivningsförrättaren antecknas i det exemplar av stommen, som av honom innehaves; detta exemplar skall senast den 25 januari under mantalsåret insändas till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall med ledning av stommarna till mantalslängd samt inkomna underrättelser angående förhållanden, som icke äro angivna i stommarna men som skola iakttagas vid mantalsskriv- ningen, trycka mantalslängd i erforderligt antal exemplar samt översända denna till mantalsskrivningsförrättaren senast den 15 februari under man- talsåret. Sedan denne emottagit mantalslängden, skall han genast under- skriva densamma. Längden anses därefter justerad.

Därest folkbokföringen ordnas så, som folkbokföringskommittén föresla- git, kunna debiteringsförrättarna, allteftersom meddelande erhålles om in— träffade lokala eller personella förändringar, iakttaga dessa vid det förbe- redande arbetet för preliminärskattens bestämmande under hösten före in- komståret. Det arbete, som föranledes av de nämnda förändringarna, kan således fördelas under flera månader och behöver icke hopas vid slutet av året, vilket skulle medföra en arbetsbelastning, som svårligen skulle kunna bemästras utan avsevärd personalförstärkning. En särskild forcering av ar- betet under november och december månader med åtföljande behov av extra personal hos debiteringsförrättarna kan dock icke undvikas.

Med en sålunda anordnad folkbokföring torde det bliva möjligt att före inkomstårets början med relativt få undantag slutligt färdigställa debetsedlar beträffande preliminär skatt. I vissa fall torde det emellertid inträffa, att en skattskyldigs mantalsskrivningsort efter skriftväxling mellan mantalsskriv- ningsförrättarna kommer att bestämmas annorlunda, än vid utfärdandet av debetsedel med stöd av stommen till mantalslängd eller det hOS debiterings— förrättaren befintliga befolkningsregistret antagits. Vid sådant förhållande bör den skattskyldige tillställas ny debetsedel, upptagande ändrad prelimi- när skatt eller försedd med uppgift om vilken skattetabell i stället för tidi- gare angiven som skall tillämpas.

I de avseenden, som ovan nämnts, skulle ett genomförande av folkbokfö- ringskommitténs förslag hava särskild betydelse för ett uppbördsförfarande, enligt vilket skatten erlägges i nära samband med inkomstförvärvet. Härut- över skulle en folkbokföring i enlighet med kommitténs förslag verksamt bidraga till ett förbättrat uppbördsförfarande såtillvida, att till följd av den noggrannare registrering av befolkningen, vilken en reformerad folkbokföring komme att innebära, den dubbelföring eller det uteslutande av person vid mantalsskrivningen, som nu stundom äger rum, icke vidare borde förekomma.

% |

8 KAP.

Uppbördsberedningens förslag till ändrat uppbörds- förfarande.

Beräkning av preliminär skatt.

Skatter, som böra uttagas preliminärt. I både de skattskyldigas och det allmännas intresse är det av vikt, att preliminär skatt i första hand uttages för inkomst. Inkomstskatterna äro de skatter, som i regel mest belasta de skattskyldiga och som därjämte hava den största betydelsen för det all- männa.

De inkomstskatter, som nu ingå i den allmänna uppbörden, äro, såsom förut omnämnts, dels statliga, nämligen den statliga inkomstskatten, väm- skatten, ut-skiftningsskatten och ersättningssk'atten, dels ock kommunala, nämligen kommunal inkomstskatt, innefattande inkomstskatt till stad, lands- kommun, köping och municipalsamhälle, församlingsavgifter, Iandstingsme- del och tingshusmedel. Av de nämnda skatterna avse samtliga, med undan— tag för utskiftni-ngsskatten och ersättningsskatten, inkomster, som äro av årlig natur. Utskiftningsskatten och ersättningsskatten äro däremot icke av sådan beskaffenhet utan utgå endast under särskilda omständigheter, den förra då svenskt aktiebolag utskiftar tillgångar (förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar) och den senare då svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller annat i beskatt- ningsavseende med sådan förening likställt företag, som bedriver förvalt- ningsverksamhet, underlåtit, helt eller delvis, att besluta vinstutdelning i syfte att bereda fysiska personer, vilka ägt del i företaget, lindring i deras be- skattning här i riket (förordningen den 26 juni 1933 om ersättningsskatt).

Med hänsyn till att utskiftningsskatten och ersättningsskatten sålunda knutits till fakta av tillfällig natur böra dessa skatter icke preliminärt ut- tagas. Så bör däremot ske i fråga om de övriga här ovan omförmälda skat- terna.

Utöver inkomstskatterna uppbäras vid den allmänna uppbörden skatt å förmögenhet, å fastighet samt å virke.

Skatt å förmögenhet, som erlägges till staten, är dels den med den stat— liga inkomstskatten kombinerade förmögenhetsskatten, dels ock den särskil- da skatten å förmögenhet. Till grund för beräkningen av den förra förmö- genhetsskatten lägges 1/100 av den skattepliktiga förmögenheten till den till stat-

lig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten.1 Den senare förmö- genhetsskatten erlägges av fysisk person, oskift. dödsbo, utländsk juridisk per- son, som enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt be- traktas som utländskt bolag, ävensom i 18 5 1 mom. nyssnämnda förordning omförmäld familjestiftelse, därest vederbörandes skattepliktiga förmögenhet överstigit 20000 kronor. Båda slagen av förmögenhetsskatt beräknas med hänsyn till förmögenhetsförhållandena vid beskattningsårets utgång.

Såsom ovan framhållits är det icke av samma intresse, att förmögenhets- skatterna preliminärt uttagas, som att så sker beträffande inkomstskatterna. För de skattskyldiga, som äga förmögenhet, torde i regel icke föreligga sam— ma svårighet att gälda en förmögenhetsskatt 1 51 11/2 år efter beskattnings- årets utgång som för skattskyldiga utan förmögenhet att inom samma tid erlägga en inkomstskatt. Det allmänna har större utsikter att utfå skatten, då säkerhet för denna finnes i förmögenhet; detta gäller visserligen icke blott förmögenhetsskatter utan även inkomstskatter. Emellertid kan det för skattskyldiga i synnerhet för sådana med större förmögenheter —— vara i

i |

en fördel att få erlägga även förmögenhetsskatten preliminärt redan under inkomståret, och uppbördsberedningen har därför ansett sig böra förorda. att även de ovan nämnda förmögenhetsskatterna uttagas preliminärt i den utsträckning så är möjligt enligt de av beredningen föreslagna olika meto- derna för beräkning av preliminär skatt.

Fastighets-skatt utgöres i förhållande till fastighets taxeringsvärde vid taxe- ringsårets ingång av den vid nämnda tidpunkt för fastigheten skattskyldige och erlägges till kommun eller annan kommunal samfällighet. I fråga om betydelsen av att uttaga denna skatt preliminärt gäller vad ovan sagts om ' förmögenhetsskatterna. Med hänsyn till de skattskyldigas intresse borde allt— . så även fastighetsskatten uttagas preliminärt. %

Emellertid föreligga i fråga om fastighetsskatten särskilda förhållanden, i vilka synas böra föranleda till att denna skatt icke preliminärt uttages. Taxc- ] ring av fastighet avser det löpande året, under det att taxering av inkomst |

I 1

hänför sig till inkomsten under nästföregående år.

För att den preliminära fastighetsskatten skulle kunna avräknas mot slut- lig skatt vid samma taxering som den övriga preliminära skatt, som debi- 1 terats samtidigt med den preliminära fastighetsskatten, skulle sistnämnda skatt beräknas med ledning av en fastighetstaxering, som skett två år före det är, då den slutliga taxeringen äger rum. Detta är emellertid intet annat än vad som sker beträffande preliminär inkomstskatt och bör alltså icke medföra några särskilda olägenheter. Sådana vållas däremot av den Oln- ständigheten, att fastigheterna i betydande omfattning byta ägare. Fråga uppstår då, vem som skall tillgodoräknas preliminär fastighetsskatt: den gamle eller den nye ägaren. Rätteligen borde väl, då skatten bör följa fastig- hetens ägare, nämnda skatt tillgodoföras den nye ägaren; den avräkning ' mellan denne och den gamle ägaren, som härav bleve erforderlig, finge ske

' För ekonomisk förening skall till den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade- inkomsten läggas 1/2oo av den förmögenhet, för vilken föreningen är skattskyldig.

i samband med överlåtelsen. För att underlätta en dylik ordning borde fastighetsskatten debiteras särskilt, vilket för vederbörande myndighet skulle innebära en särskild arbetsbelastning. Denna skulle ytterligare ökas därige- nom, att preliminär skatt i ett stort antal fall finge överflyttas från en skatt- skyldig till annan.

De olägenheter, som sålunda äro förenade med en preliminärbeskattning av själva fastigheten, hava föranlett uppbördsberedningen att avstå från att föreslå, att fastighetsskatt skall preliminärt uttagas. Till denna beredningens inställning har även bidragit den omständigheten, att även om fastighets- skatten skulle preliminärt utgå detta enligt beredningens nedan utvecklade förslag (alternativ Il) för ett stort antal fastighetsägare, nämligen sådana, vilka hava löneinkomst som den väsentliga inkomsten, innebure, att den så- lunda uttoges blott i de fall, då fastigheten lämnade så stor inkomst, att denna utgjorde minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, av den samman- lagda inkomsten. Fastighetsskatt skulle således komma att uttagas prelimi- närt för vissa fastighetsägare men först i samband med den slutliga skatten för andra; ett dylikt resultat måste betecknas såsom föga lämpligt. De fastig- hetsägare, som äro löntagare, komma emellertid enligt beredningens förslag att i regel få den slutliga fastighetsskatten avdragen å lönen. Detta torde för vederbörande innebära en icke oväsentlig fördel.

Skatt å avverkat virkes rotvärde utgår dels till kommun, församling, skol— distrikt och fattigvårdssamhälle i form av skogsaccis, dels ock till skogs- vårdsstyrelse i form av skogsvårdsavgift. Då avverkning av skog för veder— börande skattskyldiga vanligen icke är årligen återkommande, bör icke lämp- ligen skogsaccis och skogsvårdsavgift ingå i preliminärskattesystemet.

De avgifter, som, utom skogsvårdsavgift, enligt uppbördsberedningens för- slag skola uttagas i samband med den allmänna uppbörden, äro pensions- avgift enligt lagen om folkpensionering samt olycksfallsförsäkringsavgift.

Vad pensionsavgift angår, erlägges sådan avgift av envar svensk medbor- gare. Avgift utgöres emellertid ej av någon för år före det, under vilket han fyller aderton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofem år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift erlägges ej heller av person, som åtnjuter folkpension, invalidunderstöd eller blindhets- ersättning eller är omhändertagen av allmänna fattigvården för varaktig för- sörjning. Från avgiftsplikt undantages likaledes den, som ej tidigare fått avgift sig påförd och som befinnes varaktigt arbetsoförmögen. Efter det av- giftsbelopp förfallit till betalning, medför dock varken inträffande av sådan omständighet som ovan nämnts eller dödsfall eller förlust av svenskt med— borgarskap befrielse från skyldighet att erlägga detta belopp. Pensionsav- giftens årliga belopp utgör sex kronor eller, om vederbörande enligt förord- ningen om statlig inkoms-t- och förmögenhetsskatt för året har taxerat be- lopp, överstigande 600 kronor, en procent av det taxerade beloppet. Om av- giftspliktig är gift med annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom till- hörande samma hushåll som sin make, skola de för makarna sålunda beräk- nade avgiftsbeloppen sammanläggas och skall vardera makens pensionsavgift

utgöra hälften av det sammanlagda beloppet. Högsta pensionsavgiften är 20 kronor.

Ehuru någon egentlig förmånsrätt för pensionsavgifter icke förefinnes, äga dock dessa avgifter viss prioritet framför utskylder och andra avgifter, som för närvarande 'uttagars vid kronouppbörden. I 8 & kungörelsen den 29 ja- nuari 1937 angående påföring, debitering, uppbörd och redovisning av pen— sions-avgifter enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering stadgas näm-

(

ligen, att om restfört kronoutskyldsbelopp, vari pensionsavgift ingår, endast * delvis erlagts, vad som erlagts i första hand skall anses vara pensionsavgift, i såvida den betalningsskyldige icke tillkännagivit annan önskan. Den sålunda stadgade prioritetsrätten för pensionsavgift -—— vilken enligt beredningens för- slag ytterligare stärk-es därigenom, att sådan avgift skall enligt 17 kap. 12 %; handelsbalken utgå med förmånsrätt före utskylder och andra avgifter — synes böra medföra, att då nu årligen utgående utskylder, med förut angivet undantag, föreslås skola uttagas preliminärt så bör ske även i fråga om pen— sionsavgift. Dä något hinder för att låta pensionsavgifterna utgå preliminärt icke föreligger, förordar uppbördsberedningen, att de uttagas på detta sätt. i Vid avräkningen av preliminär skatt, vilken uttages utan uppdelning på olika titlar, mot den slutliga skatten torde, med hänsyn till den föreslagna förmåns- rätten, vad som preliminärt erlagts anses böra utgöra i första hand pensions- avgift. Då, såsom i det följande omnämnes, preliminär skatt, understigande tolv kronor, icke skall uttagas, kommer emellertid i fall, då endast pensions- avgift utgår samt beloppet därav för skattskyldig icke uppgår till nämnda belopp, pensionsavgiften att upptagas allenast såsom slutlig avgift. Pensions- avgifterna komma således att erläggas dels i flertalet fall (i regel i sin helhet) ! preliminärt under inkomståret, dels ock i ett mindre antal fall endast slutligt , under uppbördsåret näst efter taxeringsåret. Detta torde icke medföra några olägenheter för pensionsstyrelsen, då slutlig redovisning dit kan ske tidigast efter det att debitering av den slutliga avgiften ägt rum.

Vad angår olycksfallsförsäkringsavgifter torde knappast skäl föreligga att uttaga dessa preliminärt; icke min-st det förhållandet, att ett stort antal av- gifter uppgå till mycket obetydliga belopp, talar emot ett dylikt uttagande. Uppbördsberedningen anser därför, att ifrågavarande avgifter böra :utgå först i samband med uppbörden av slutlig skatt.

Beräkning av preliminär skatt för olika förvärvskällor. Under 4 kap. hava berörts de tvenne huvudmetoder, efter vilka den preliminära skatten enligt uppbördsberedningens mening kan beräknas, nämligen dels på grundval av verkställd taxering, åtföljd av debitering av skatten, dels ock med led- ning av skattetabeller eller efter viss procent av inkomsten. Därvid har även omnämnts, att enligt beredningens- förslag alternativ I den förra metoden bör tillämpas i fråga om samtliga förvärvskällor, att enligt förslag alternativ II den senare metoden bör ifrågakomma såSOm regel beträffande inkomst av tjänst och den förra metoden beträffande övriga förvärvskällor samt att en- ligt förslag alternativ III preliminär skatt bör beräknas med ledning av skat-

tetabell för vissa kategorier löntagare — vilkas antal utgör omkring två tred- jedelar av samtliga löntagare men förutsättes skola successivt ökas _ även- som efter debitering beträffande övriga skattskyldiga. I nämnda kapitel har även redogjorts för de olika omständigheter, som göra den ena eller andra metoden särskilt användbari fråga om de skilda förvärvskällorna.

Vid alternativ II har övervägts, huruvida en procentuell beräkning av pre- liminärskatten borde ske, såvitt angår förvärvskällorna tillfällig förvärvs- verksamhet (av annat slag än avyttring av egendom och lotterispel) samt kapital. Detta skulle medföra, att den, som utbetalade belopp, hänförliga till nämnda förvärvskällor, skulle vara skyldig att verkställa avdrag för prelimi- närskatten. | Vidkommande tillfällig förvärvsverksamhet (med det ovan nämnda un- ! dantaget) föreslog Sandström, att den preliminära skatten skulle beräknas till

25 procent av inkomsten, varmed avdrag av uppdragsgivaren skulle verk- ställas, dock att sådant avdrag icke skulle ske, därest den inkomst, som till— 1 hop'a under ett år uppburits från samme uppdragsgivare, icke uppginge till 100 kronor. Laurin förordade, att skatteavdrag skulle verkställas med 10 procent av inkomsten under förutsättning, att denna utbetalades av statlig eller kommunal _myndighet, juridisk person eller bokföringsskyldig rörelse- idkare, att inkomsten uppginge till minst 10 kronor samt att denna jämte tidigare från samma person tuppburet belopp översteg-e 200 kronor.

Beträffande kapital förordade både Sandström och Laurin, att skatteav- drag för preliminär skatt skulle ske, då fråga vore om utdelning å aktier i svenska bolag, ränta å obligationer och liknande värdepapper samt ränta å medel i bank eller annan penninginrättning. Procentsatsen uppgick enligt Sandströms förslag till 25 och enligt Laurins till 10.

Tidigare har framhållits svårigheten att vid nyssnämnda båda inkomstslag bestämma procentsatsen för den preliminära skatten så, att denna kommer att någorlunda nära täcka den slutliga skatten. Anledningen härtill är, att då ; ifrågavarande inkomstslag i regel utgöra biinkomster till annan inkomst den ? är dessa belöpande skatten, med hänsyn till progressionen vid statsbeskatt- 5 ningen, varierar i förhållande till storleken av den huvudsakliga inkomsten. * Berörda svårighet torde emellertid icke vara så betydande, att den ensam skulle utgöra hinder för att beräkna preliminärskatten procentuellt. Emel- lertid tillkomma andra omständigheter, vilka ytterligare försvåra det ifråga- satta beräkningssättet. Uppbördsberedningen har, såsom nedan omförmäles, ansett en tillfredsställande kontroll av uppbörden av preliminärskatten icke kunna vinnas med mindre en individuell bokföring av inflytande skattebe- , lopp äger rum hos vederbörande uppbördsmyndighet. Med en sådan anord- ning skulle uppdragsgivaren vid utbetalning av ersättning för ett tillfälligt uppdrag göra avdrag för skatten, insända den till rätt uppbördsmyndighet samt därvid lämna fullständiga uppgifter om namn och adress å den per- son, som beloppet a-vsåge. Frånsett att det ofta skulle bereda uppdragsgivaren svårighet att avgöra, vilken uppbördsmyndighet som vore den rätta, skulle över huvud taget de åligganden, som sålunda komme att läggas på dem,

vilka utbetalde ersättning för tillfälliga uppdrag, vara så betydande, att det icke gärna synes böra- komma i fråga, att varje person, som någon ens-taka gång utbetalar dylik ersättning, skulle vara skyldig att göra avdrag för preliminär skatt.

Om man således icke bör införa en så vidsträckt skyldighet, som ovan sagts, att verkställa avdrag för preliminär skatt å ersättning för tillfälliga uppdrag, kunde det tänkas, att skyldigheten, såsom Laurin föreslog, begrän- sades till de kategorier, vilka utöva förvaltnings- eller näringsverksamhet, vari utbetalning av ersättning för utfört arbete som regel förekommer, d. v. s. kommunala och statliga myndigheter samt juridiska personer och andra rörelseidkare. Visst fog kan ju förefinnas för att ålägga nyssnämnda per- soner att verkställa avdrag icke blott ä lön åt hos dem anställda —— vilket föreslås skola ske — utan även ä annan ersättning åt andra, som av dem erhållit tillfälligt uppdrag. Även om allenast de berörda kategorierna upp- dragsgivare medverkade vid uppbörden av preliminär skatt, skulle dock de svårigheter kvarstå, som sammanhänga därmed, att skatten måste insän— das till rätt uppbördsmyndighet tillika med så noggranna uppgifter om ve- derbörande skattskyldigs nanm och adress, att han lätt kan återfinnas i myndighetens samling av uppbördskort. I fråga om arbetstagare föreslär uppbördsberedningen, såsom nedan framhälles, att till dessa skola översän- das debetsedlar jämte skatteanvisningar för inbetalning av skatten — en för , envar av de tolv uppbördsterminerna —— med sådana uppgifter, att den skattskyldige kan identifieras hos uppbördsmyndigheten; debetsedel jämte ' skatteanvisningar skall överlämnas till den arbetsgivare, hos vilken skatt- skyldig har huvudsaklig anställning, för att denne skall verkställa avdrag å lönen för gäldande av skatten. För att möjliggöra en tillfredsställande redo— visning av preliminär skatt för inkomst av tillfälliga uppdrag borde redo- visningen likaledes ske medelst nyssnämnda sk'atteanvisningar. Detta skulle innebära, antingen att alla skattskyldiga, utom debetsedel med tolv skatte- anvisningar, tillställdes ytterligare ett antal skatteanvisningar, eller också att skattskyldig vore nödsakad att, innan han lyfte ersättning för uppdraget, hos uppbördsmyndigheten rekvirera en eller flera skatteanvisningar. Det förra alternativet skulle förorsaka betydande merkostnader utan motsvaran- de nytta, då endast ett begränsat antal skattskyldiga uppbära inkomst av tillfälliga uppdrag, under det att det senare alternativet skulle medföra extra besvär för vederbörande och därför säkerligen mycket ofta föranleda, att denne underläte att anskaffa skatteanvisningen »— med påföljd att de ovan berörda svårigheterna kvarstode.

Uppbördsberedningen har sålunda funnit övervägande skäl tala för att den preliminära skatten å ersättningar för tillfälliga uppdrag eller annan till- fälligt bed-riven verksamhet icke bör beräknas efter viss procent av in- komsten och att således icke heller avdrag ä denna för skattens gäldande bör äga rum.

Vidkommande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet kommer en för- enkling, som särskilt med hänsyn till preliminärbeskattningen av nämnda

» l

inkomst är att hälsa med tillfredsställelse, att inträda, därest riksdagen an- tager ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag,1 innebärande att alla lotteri- vinster, med undantag för sådana, som härröra från utländska lotterier, skola beskattas icke enligt kommunalskattelagen eller förordningen om statlig in- komst- och förmögenhetsskatt utan enligt förordningen den 28 september 1928 om särskild skatt å vissa lotterivinster; i fråga om vinst vid vadhållning medelst tolalisator vid hästtävlingar skola dock gälla särskilda regler. Uppbör— den av skatt för lotterivinster kommer således att utbrytas ur det allmänna uppbördssystemet och ske i särskild ordning.

Vad inkomst av kapital angår, möta samma svårigheter att beräkna pre- liminärskatten procentuellt och att å inkomsten verkställa avdrag för dess gäldande, som i fråga om inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet ovan be- rörts. I fråga om räntor å medel i bank och annan penninginrättning har det nämnda beräkningssättet därjämte den nackdelen med sig, att prelimi- när skatt i många fall kommer att uttagas, då slutlig skatt icke skall utgå; dylika medel innehavas nämligen i stor utsträckning av personer, vilkas in- komst icke uppgår till skattepliktigt belopp. Även om berörda nackdel i viss män kan undanröjas därigenom, att räntor understigande visst relativt lågt belopp undantagas från preliminärbeskattning, måste dock restitution kom- ma att äga rum i ett avsevärt antal fall. Härutöver försvåras uttagandet av preliminär skatt beträffande kapitalinkomster på sätt nyss sagts till följd därav, att åtskilliga kategorier skattskyldiga, t. ex. vissa stiftels'er, äro fri- kallade från skattskyldighet för inkomst av kapital. För att undvika att pre- liminär skatt uttoges av nämnda skattskyldiga föreslogo både Sandström och Laurin, att länsstyrelse skulle upprätta förteckningar över de skattskyldiga inom länet, vilka enligt vad som för länsstyrelsen vore känt vore frikallade från skattskyldighet för inkomst av kapital. Dessa förteckningar skulle väl, åtminstone efter viss tid, kunna bliva relativt fullständiga och sålunda kun— na i huvudsak tjäna sitt syfte; för banker m. fl. inrättningar skulle likväl handhavandet därav innebära en ytterligare tunga utöver den, som uttagan- det av preliminär skatt skulle åsamka dem.

Med hänsyn till de ovan berörda olägenheterna finner sig uppbördsbered- ningen icke heller beträffande inkomst av kapital böra förorda, att preli- minär skatt beräknas med viss procent av inkomsten och uttages genom av- drag å densamma.

Även om sålunda enligt uppbördsberedningens förslag preliminär skatt, beräknad efter viss procentsats och uttagen genom avdrag å inkomsten, icke skall utgöras för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet och kapital, kom- mer dock enligt förslaget preliminär skatt, i större eller mindre utsträckning enligt de olika alternativen, att utgå för nämnda inkomstslag. Då, såsom av det följande framgår, preliminär skatt skall utgå på grundval av verkställd taxering beträffande samtliga förvärvskällor, kommer nämnda skatt att avse även inkomsten av berörda båda förvärvskällor. I de fall, då preliminär skatt för inkomst av tjänst beräknas enligt skattetabell eller med viss pro-

1 Prop. 1945: 264.

cent av inkomsten, föreslås visserligen sådan skatt med ledning av taxering skola utgöras allenast för annan inkomst än av tjänst eller av tillfällig för- värvsverksamhet och blott under förutsättning, att dylik inkomst uppgår till minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, av den sammanlagda uppskattade inkomsten. I sistnämnda fall har emellertid arbetstagare möj— lighet att få preliminär skatt uttagen även för inkomst, som enligt vad nyss sagts icke skulle drabbas av sådan skatt; han kan nämligen hos sin arbets- givare eller den, som eljest utbetalar inkomsten av tjänst, begära, att av- draget å denna inkomst för därå belöpande skatt under viss tid höjes så, att det kommer att täcka även skatten å annan inkomst. De skattskyldigas in- tresse att få erlägga skatten, i varje fall den väsentligaste delen därav, re- dan under inkomståret torde således på det föreslagna sättet i tillräcklig grad tillgodoses.

Ur det allmännas synpunkt vore det väl fördelaktigt, att redan vid utbe- talningen av inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital viss pro- centuell del därav innehölles för skatt, ty härigenom skulle erhållas dels kontroll å att inkomsten icke undginge taxering, dels ock garanti för att i varje fall någon del av skatten erlades. Det må dock erinras om att denna kontroll och garanti, såsom Sandströms och Laurins förslag utformats, icke komme att avse alla räntor, t. ex. icke inteckningsräntor. Både Sandström och Laurin ansågo nämligen, att man icke lämpligen kunde ålägga en privat lån- tagare skyldighet att vid erläggande av ränta å lån innehålla visst belopp för skatt. Uppbördsberedningen delar denna Sandströms och Laurins åsikt.

En kontroll av den art, som ovan nämnts, synes emellertid närmast vara en taxeringsfråga och torde, i den mån densamma icke redan är tillfreds- ställande tillgodosedd, kunna anordnas på annat och enklare sätt än genom innehållande av viss del av inkomsten för skatt.

Såvitt rör inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet av annat slag än av avyttring av egendom och lotterispel gäller nu, att uppdragsgivare är skyldig lämna uppgift om utbetald ersättning för utfört arbete, därest icke denna under året utgått med mindre än 100 kronor till samme mottagare eller ut- betalts till rörelseidkare, som enligt lag varit skyldig föra handelsböcker; upp- giftsskyldighet föreligger vidare för annan uppdragsgivare än statlig eller kommunal myndighet eller juridisk person endast i fråga om sådana förmå- ner, som utgått från av honom utövad rörelse eller från av honom bedrivet jordbruk eller'skogsbruk (33 å ä) taxeringsförordningen). I de fall, då sådan omedelbar uppgiftsskyldighet icke föreligger, är uppdragsgivare skyldig att efter anmaning lämna uppgift om den utbetalda ersättningen (35 ä 1 mom. a) taxeringsförordningen). Den nu gällande uppgiftsskyldigheten synes vara tillräckligt omfattande för att tillgodose kravet å kontroll, att ifrågava- rande inkomst deklareras. Genom olika kontrollåtgärder kunna beskatt- ningsmyndigheterna tillse, att uppgiftsskyldigheten även fullgöres. Vad an- går utdelning å aktier och andelar torde taxeringskontrollen få anses vara relativt fullständig i det avseendet, att den, som lyfter sådan utdelning, i regel är skyldig att till ledning för taxeringen avlämna särskild upp—

gift härom, vilken sedermera överlämnas till beskattningsmyndigheten (42 Q 3 och 4 mom. taxeringsförordningen). Även beträffande lyftad ränta å obligation eller liknande värdepapper skall som regel dylik uppgift av- lämnas; dessa uppgifter tillställas emellertid beskattning'smytndigheterna endast i den utsträcknig, som Kungl. Maj:t förordnar (ovannämnda för- fattningsrum). Intet hindrar, att om kontroll i större omfattning än för när- varande1 skulle anses erforderlig i fråga om lyftade obligationsräntor förord- nande meddelas om avlämnande av uppgifter till beskattningsmyndigheterna i den önskade utsträckningen.

Kontrollen å att bankräntor vederbörligen uppgivas till beskattning till- godoses på olika sätt. Sålunda är styrelse för bank eller annan penninginrätt- ning skyldig att dels efter anmaning av taxeringsintendent, ordförande i taxe- ringsnämnd eller, i vissa fall, taxeringskonsulent lämna uppgift om namn— given skattskyldigs ränteinkomst från (och innestående medel hos) penning- ; inrättningen (35 5 1 mom. c) taxeringsförordningen), dels ock efter förord- ' nande av Kungl. Maj:t, i den omfattning som angives vid förordnandets med- delande, lämna uppgift om insättares ränteinkomst och innestående medel samt om insättares fullständiga namn och senast kända bostadsadress (35 5 4 mom. taxeringsförordningen). Vidare har styrelse för bank eller annan penninginrättning att efter anmaning av taxeringsintenden't tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för att bereda beskattningsmyndig— het upplysning om penninginrättningens borgenärer, d. v. s. om insättarna (35 ä 3 mom. andra stycket taxeringsförordningen). Därest behov av större kontrollmöjlighet i förevarande avseende skulle anses föreligga, torde det kunna tillgodoses genom utvidgning av uppgiftsskyldigheten.

Att genom innehållande av viss del av inkomsten skapa garanti för att motsvarande del av den efter taxering påförda skatten komme att erläggas synes i fråga om kapitalinkomst knappast erforderligt, enär i kapitalet fin- nes säkerhet för skatten. Större behov av en dylik garanti föreligger väl be- träffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; i viss mån tillgodoses dock detta enligt uppbördsberedningens förslag.

Enligt alternativ I skall beräkningen av preliminär skatt för samtliga skatt- skyldiga normalt ske på grundval av den taxering, som verkställts under året näst före inkomståret. Den taxering, som sålunda skall ligga till grund för den preliminära skatten, kan vara påförd genom beslut antingen av taxe- ringsnämnd eller av prövningsnämnd; enligt gällande bestämmelser kan prövningsnämnd i ordinär ordning behandla ärenden, som angå visst års taxering, icke blott under taxeringsåret utan även under tiden till och med den 30 juni året därpå. Med hänsyn till att —- såsom förut berörts _ debet- sedlar måste vara de skattskyldiga tillhanda i någorlunda god tid före in- komstårets ingång, torde beslut, som av prövningsnämnd fattats efter den 10 oktober, icke kunna läggas till grund för preliminärskattens beräkning. I de

1 Kungl. Maj:t brukar så gott som varje år förordna, att avlämnade uppgifter beträffande några grupper av obligationer skola avlämnas till överståthållarämbetet eller någon av läns- styrelserna för att tillställas beskattningsmyndlghetema.

fall, då vid nämnda tidpunkt prövningsnämnd icke beslutat rörande viss taxering, kommer således preliminär skatt att utgå på grundval av den av taxeringsnämnden verkställda taxeringen. Skulle prövningsnämnden eller kammarrätten efter den 10 oktober ändra ifrågavarande taxering, bör icke i följd härav ändring ske i den uträknade preliminärskatten med mindre sådana förutsättningar föreligga, som enligt vad nedan sägs böra föranleda jämkning i skatten.

Den beskattningsbara förmögenhet, som bestämts vid taxeringen, kan ome— delbart läggas till grund för beräkningen av den preliminära särskilda skat- ten å förmögenhet. Hava icke med tillämpning från och med inkomståret grunderna för beräkning av särskild skatt å förmögenhet ändrats, kommer den preliminära särskilda skatten för förmögenhet att bliva lika med den året näst före inkomståret debiterade särskilda skatten å förmögenhet. Där- emot bör preliminär skatt för inkomst icke alltid beräknas med ledning av det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, som bestämts vid taxeringen året näst före inkomståret. För att preliminärskatten så nära som möjligt skall överensstämma med den slutliga skatten, böra de faktorer, som påverka ortsavdragets storlek, d. v. s. bosättning (ortsgrupp), civilstånd och barnantal, bestämmas med hänsyn tagen till förhållandena den 1 novem- ber året näst före inkomståret eller den tidpunkt, till vilken i mantalsläng- den registrerade förhållanden föreslås skola hänföra sig. Är alltså skattskyl- dig för inkomståret mantalsskriven i kommun, som tillhör annan ortsgrupp än den kommun, där han mantalsskrivits för nästföregående år, eller har hans civilstånd eller barnantal intill den 1 november året näst före inkomst- året undergått ändring i förhållande till civilståndet eller barnantalet vid samma tidpunkt ett år tidigare, bör omräkning av ortsavdraget med hänsyn till de ändrade förhållandena äga rum. Med barn bör här, med motsvarande tillämpning av stadgandena i 48 g 2 mom. kommunalskattelagen och 16 ä 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt men med hänsyn tagen till att det rör sig om förhållandena vid en tidpunkt ett år före den, som är av betydelse för taxering av inkomsten, avses hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under sjutton år, vilket icke kan antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst 600 kronor.

Om skattskyldig vid taxering under året näst före inkomståret medgivits särskilt avdrag, enär hans skatteförmåga ansetts vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet, bör hänsyn tagas jämväl härtill vid beräkning av den preliminära skatten, såvida de ifrågavarande omständigheterna kunna antagas komma att vara för handen även under inkomståret.

I fråga om de personer, som året näst före inkomståret icke påförts taxe- ring men som under inkomståret kunna förväntas uppbära inkomst, t. ex. av nytillträdd tjänst eller påbörjad rörelse, måste en särskild uppskattning, pre- liminär taxering, ske av nämnda inkomst. Dylik taxering kan ske antingen

vid samma tid, som beräkningen av den preliminära skatten med ledning av den årliga taxeringen äger rum, därest skattskyldig redan då har kännedom om att han 'under det påföljande inkomståret kommer att uppbära inkomst, eller också under inkomståret, om han först därunder erhåller sådan känne- dom. Till ledning för den preliminära taxeringen bör den skattskyldige vara skyldig avgiva en särskild deklaration, preliminär deklaration. I denna bör angivas bruttoinkomst, omkostnader och nettoinkomst beträffande olika för- värvskällor samt yrkade allmänna avdrag. Äger skattskyldig förmögenhet, varför han är skattskyldig till särskild skatt å förmögenhet, bör han i den preliminära deklarationen upptaga jämväl sådan förmögenhet. Med ledning av den preliminära deklarationen uträknar lokal skattemyndighet — på landet, vartill hänföras även fögderistad och, enligt Kungl. Maj:ts förord— nande, mindre magistratsstad (se under 10 kapitlet), häradsskrivare och i annan stad uppbördskommissarie (se under samma kapitel) — beskattnings- bart belopp och beskattningsbar inkomst samt beskattningsbar förmögenhet med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunalskattelagen samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Vild bestämmande av ortsavdragets storlek skall, därest den preliminära taxeringen äger rum året näst före inkomståret, hän- syn tagas till bosättning, civilstånd och barnantal den 1 november förstnämn- da år. Sker nämnda taxering under inkomståret skall ortsavdraget bestämmas med hänsyn till förhållandena beträffande bosättningen vid nyss berörda tidpunkt samt i fråga om barnantalet vid tidpunkten för taxeringen; såvitt angår civilstånd skall vid ortsavdragets fastställande hänsyn tagas till det förhållande, som kan antagas komma att råda under större delen av in- komståret. Är vid preliminärtaxering, som äger rum under förra hälften av inkomståret, skattskyldig gift, erhåller han familjeavdrag för hustru; har skattskyldig gift sig under senare hälften av inkomståret, erhåller han vid preliminärtaxering, som sker under samma halvår, ortsavdrag såsom ogift. För att vid sådan beräkning av preliminär skatt, som sker under året näst före inkomståret, hänsyn skall kunna tagas till uppgifter i preliminär deklara- tion, måste denna vara avlämnad till den lokala skattemyndigheten senast den 20 oktober förstnämnda är. Inkommer deklaration senare under detta är, bör likväl nämnda myndighet, därest så kan ske utan åsidosättande av övriga brådskande arbetsuppgifter, taga hänsyn till deklarationen vid beräkningen och debiteringen av preliminärskatten. Är detta icke möjligt, bör myndig- heten, sedan det ordinarie debiteringsarbetet slutförts, utan särskild ansökan från den skattskyldige vidtaga den jämkning i den debiterade preliminär- skatten, som mä föranledas av de i deklarationen angivna uppgifterna. Vid preliminär taxering, som äger rum under inkomståret, bör deklaration av- lämnas senast fjorton dagar efter det att skattskyldig erhållit kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger. Skulle icke nytillträdande skattskyldig självmant avgiva preliminär dekla- ration till ledning för beräkning av preliminär skatt för inkomståret, bör den lokala skattemyndigheten äga rätt att anmana vederbörande att inkomma

med dylik deklaration. För att myndigheten skall ”kunna använda sig av denna rätt erfordras emellertid, att densamma erhåller kännedom om att arbetstagare erhåller nyanställning eller att annan skattskyldig börjar idka näringsverksamhet.

Vad angår anställning av arbetstagare har arbetsgivare enligt förordningen den 30 april 1943 om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning att å anställningskort i två exemplar till utmätningsmannen i anställnings- orten eller, då Stockholm är anställningsort, till överståthållarämbetet an- mäla sådan anställning, som är avsedd att vara längre tid än fyra veckor. ( Utmätningsmannen skall förvara det ena exemplaret av anställningskortet » samt översända det andra till länsstyrelsen eller, där arbetstagaren är man- i talsskriven inom annan utmätningsmans tjänstgöringsområde, till denne, som i har att taga kännedom om innehållet å kortet och därefter vidarebefordra detsamma till länsstyrelsen i mantalsskrivningsorten. Enligt folkbokförings- kommitténs förslag skall länsstyrelsen å en avtrycksplåt för arbetstagaren |

( l

låta prägla uppgift om dennes arbets—givare. Länsstyrelsen låter därefter me- delst plåten trycka registerkort, som översändes till vederbörande lokala skattemyndighet. Härigenom erhåller således nämnda myndighet kännedom om nyanställningen och kan omedelbart anmana arbetstagaren att inkomma med preliminär deklaration. Skulle vederbörande icke hörsamma anmaning— en bör länsstyrelsen efter anmälan av den lokala skattemyndigheten äga före- ( lägga lämpligt vite för att framtvinga deklaration. Då emellertid nämnda ut- 1 väg kräver viss tid, bör lokal skattemyndighet kunna åsätta preliminär taxe- ring icke blott med ledning av deklaration utan även med stöd av annan uppgift eller upplysning, som myndigheten inhämtat om vederbörandes in- : komst. Sålunda bör lokal skattemyndighet äga att anmana arbetsgivare att beträffande hos denne anställd namngiven person, såvitt möjligt, lämna upp— gift om storleken av den lön eller annan ersättning för utfört arbete, som kommer att utbetalas till arbetstagaren under inkomståret. Då denne icke åtnjuter bestämd lön utan exempelvis provision eller då han jämte fast lön åtnjuter provisions- eller ackordsersättning, kan tydligen ifrågavarande upp- gift endast approximativt angiva lön eller annan ersättning.

] de fall, då enligt vad i det följande sägs arbetsgivare eller annan är skyl— dig att vid utbetalning av lön eller andra medel verkställa avdrag dårå för gäldande av skatt, föreslär uppbördsberedningen ett till synes verksamt medel att framtvinga preliminär deklaration: avgiver icke arbetstagaren sådan deklaration, så att debetsedel å preliminär skatt kan utfärdas för att av arbetstagaren tillställas arbetsgivaren, har denne att verkställa avdrag år ut— betalt belopp med tjugufem procent av detsamma. Nämnda procentsats är av den storlek, att arbetstagaren som regel =bör finna det vara med sin fördel bäst överensstämmande att avlämna deklaration med uppgift om sin inkomst och de avdrag från denna, som han önskar få åtnjuta.

Såvitt rör annan skattskyldig än arbetstagare, kunde det, i likhet med vad Sandström framhållit,1 i fråga om rörelseidkare tänkas, att lokal skattemyn- dighet erhölle kännedom om påbörjad näringsverksamhet sålunda, att den

myndighet, hos vilken anmälan om påbörjad dylik verksamhet skall göras,1 underrättade den förra myndigheten om anmälningen. En sådan underrät- telseplikt, som skulle medföra besvär och kostnader för vederbörande myn- digheter, synes emellertid icke erforderlig. (jenomföres folkbokföringskom- mitténs förslag, erhåller länsstyrelse och lokal skattemyndighet löpande un- derrättelser om i en kommun nyinflyttade rörelseidkare, jordbrukare eller utövare av fria yrken, vilka äro fysiska personer. Däremot kommer icke den lokala skattemyndigheten att på nämnda sätt redan under inkomståret få kän— nedom om att juridisk person börjar idka verksamhet i kommunen; ej heller erhåller nämnda myndighet under inkomståret vetskap om att någon där ? börjar uppbära inkomst av annan fastighet eller av kapital, enär detta för- hållande icke framgår av vederbörligt registerkort. Den lokala skattemyndig— heten får vidare icke kännedom om att en i kommunen bosatt person börjar i driva näringsverksamhet, alldenstund under inkomståret ändring av register- kortet icke sker enbart av denna anledning. Överlåter ägare av rörelse eller fastighet denna under inkomståret till annan, torde dock den lokala skatte- myndigheten erhålla kännedom om den nye ägaren i samband med den an- sökan om jämkning av preliminärskatten, som den förre ägaren sannolikt kommer att ingiva. De nu berörda förhållanden, varom lokal skattemyndig- het sålunda icke erhåller kännedom under inkomståret, torde i regel bliva . uppenbara vid mantalsskrivningen för eller taxeringen under påföljande år. ' Det synes ur det allmännas synpunkt icke hava större betydelse, att den lokala skattemyndigheten icke redan under inkomståret får vetskap om ifrågava- rande förhållanden, enär — frånsett att en påbörjad rörelse under det första året vanligen torde lämna en relativt ringa vinst — det allmänna även med nuvarande uppbördssystem i regel brukar utfå påförda utskylder av de nämn- da kategorierna; i fråga om skattskyldig, som äger fastighet eller annat slag av kapital, finnes ju normalt realsäkerhet för utskylderna. Försummelsen att avgiva preliminär deklaration drabbar den skattskyldige själv hårdast, ty denne får till följd härav under det tredje verksamhetsåret betala skatt för inkomsten under både det första och det tredje verksamhetsåret.

Såsom ovan framhållits, skulle, om skattskyldig året näst före inkomståret påförts taxering, denna normalt läggas till grund för beräkning av den pre- liminära skatten. Då denna taxering avser en inkomst, som förvärvats i re- gel ett år tidigare, torde det i många fall inträffa, att nämnda inkomst skiljer sig från den inkomst, som kan beräknas inflyta under inkomståret. Likaså torde de avdrag från inkomsten, som skattskyldig vid taxering äger åtnjuta, i många fall vara av olika storlek .vid taxeringen året näst före in- komståret och vid taxeringen året näst efter detsamma, även om inkomsten därvid är ungefär lika stor. (I fråga om ortsavdragen bestämmas ju alltid dessa, såsom ovan påpekats, med hänsyn till de aktuella förhållandena.) I

1 Anmälan skall göras till handelsregistret, som föras i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten eller stadsstyrelsen samt på landet hos länsstyrelsen. Vissa bolag och föreningar registreras icke i handelsregistret; sålunda registreras aktiebolag hos patent- och registreringsverket samt ekonomiska föreningar hos länsstyrelsen.

dessa fall bör skattskyldig äga påfordra, att förhållandena under inkomst- året läggas till grund för beräkning av preliminärskatten för inkomståret. Han bör därför avgiva preliminär deklaration, och med ledning härav åsät- tes preliminär taxering. Med hänsyn till det arbete, som åsättande av en dylik taxering förorsakar den lokala skattemyndigheten och som är desto mera betungande som det infaller under den för den lokala skattemyndig- heten mest arbetsfyllda delen av året — de sista månaderna därunder —, bör dock skattskyldig icke hava rätt att kräva, att den preliminära skatten beräknas på grundval av preliminär taxering, med mindre det taxerade be- loppet eller den taxerade inkomsten vid årlig taxering året näst efter in- komståret sannolikt kan antagas komma att avvika från motsvarande be- lopp eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med viss icke alltför ringa del av förstnämnda belopp eller inkomst. Uppbörds- beredningen har icke kunnat föreslå nämnda del lägre än till en femtedel, motsvarande dock minst sexhundra kronor, enär eljest alltför många om- taxen'ngar skulle bliva följden. Därest särskilda omständigheter föreligga bör dock den preliminära skatten kunna beräknas med ledning av prelimi- när taxering, även om den nyss omnämnda förutsättningen icke är för han- den. Sådana särskilda omständigheter kunna föreligga, då fråga är om öm- mande fall eller särskilt stora skattebelopp. Förväntad ändring enbart i för- mögenhet bör däremot icke, såvida icke nyssnämnda särskilda omständig- heter äro för handen, föranleda omtaxering; i regel torde nämligen ändringen i preliminär skatt vara tämligen obetydlig.

Även i förevarande fall bör, för att preliminärtaxeringen skall kunna läg- gas till grund för beräkning av den preliminära skatten för inkomståret, preliminär deklaration avlämnas till lokal skattemyndighet senast den 20 oktober året näst före inkomståret. Inkommer deklarationen senare under året näst före inkomståret, bör därmed förfaras på samma sätt, som tidi- gare förordats för motsvarande fall i fråga om nytillträdande skattskyldiga. Erhåller skattskyldig kännedom om de omständigheter, som kunna förvän- tas medföra ändrad inkomst eller ändrade avdrag därifrån, först under in- komståret, sker den härav betingade ändringen i preliminärskatten icke på grundval av preliminär taxering utan genom jämkning, 'som nedan behand- las. Jämkningen innebär, att ändring sker i preliminär skatt, som redan de- biterats.

Det är tydligt, att skattskyldig i avgiven preliminär deklaration kommer att påyrka, att förhållandena under inkomståret i stället för förhållandena två år tidigare skola läggas till grund för beräkningen av preliminärskatten framför allt i de fall. då inkomsten kan förväntas nedgå eller avdragen där- ifrån kunna beräknas stiga. Skyldighet bör emellertid åligga skattskyldig att inkomma med preliminär deklaration, då fråga är om höjning av in- komsten eller minskning av avdragen utöver den gräns, som ovan föror- dats. Fullgör icke vederbörande berörda deklarationsskyldighet, bör lokal skattemyndighet hava rätt att anmana honom att avgiva deklaration. Give-t är dock, att det torde vara endast i mycket sällsynta fall, som nämnda myn-

i

dighet erhåller kännedom om att sådana omständigheter äro för handen, som skola medföra deklarationsskyldighet. Under den bråda tid, som infal- ler under slutet av året och under vilken samtidigt arbete med preliminär taxering, debitering och mantalsskrivning pågår, kan icke heller den lokala skattemyndigheten göra några omfattande efterforskningar för att uppdaga förhållanden, som kunna medföra höjning av preliminärskatten utöver det belopp, som framkommer på grundval av den årliga taxeringen. Det skulle med hänsyn härtill kunna ifrågasättas, huruvida icke ändring i preliminär- skatten borde äga rum endast efter anmälan av skattskyldig. Uppbördsbe- redningen har emellertid ansett, att initiativrätt i berörda hänseende hör till- komma även den lokala skattemyndigheten, enär det vore otillfredsställan- de, om myndigheten icke skulle kunna föranstalta om höjning av prelimi— närskatten i de fall, då enligt vad som kommit till myndighetens kännedom sådan höjning borde ske. Underlåter skattskyldig, som i dylikt fall anma- nats att inkomma med deklaration, att hörsamma anmaningen men åsättes preliminär taxering med ledning av de upplysningar, som den lokala skatte- myndigheten erhållit, exempelvis efter att hava hört vederbörande taxerings- nämnds ordförande, bör härvid stor försiktighet iakttagas, så att icke den skattskyldige påföres för hög preliminär skatt.

Då den preliminära skatten för inkomståret på sätt ovan sagts beräknas med ledning av ett tidigare års taxering, kan det befaras, att nämnda skatt stundom kommer att uttagas med för högt belopp. För att undvika ett dylikt resultat förordade 1924 års uppbördssakkunniga, att preliminärskatten för inkomståret skulle utgå med 9/10 av nästföregående års sammanlagda ut- skyldsbelopp. Enligt Sandströms förslag skulle däremot uti ifrågavarande fall vid beräkning av preliminärskatten någon dylik reduktion av senast på- förda utskylder icke äga rum. Uppbördsberedningen anser —— i synnerhet med hänsyn till det av beredningen föreslagna sättet för beräkning av den preliminära skatten _ att reduktion av nämnda skatt normalt icke torde vara erforderlig. Skulle skattskyldig påföras högre preliminär skatt, än som kan beräknas komma att slutligen utgå, har han möjlighet att erhålla jämk- ning i preliminärskatten, därest icke skillnaden är alltför obetydlig. Ur det allmännas synpunkt torde det kräva mindre arbete, att länsstyrelsen resti- tuerar preliminär skatt i de enskilda fall, då sådan uttagits med för högt belopp, än att den lokala skattemyndigheten beträffande samtliga skattskyl— diga till exempelvis 9/1o reducerar den preliminära skatt, som enligt det ovan sagda skulle utgå, ett arbete, som skulle inträffa under sistnämnda myndig- hets mest arbetstyngda tid och därför medföra en mycket hård belastning av den lokala organisationen.

Emellertid kan det under särskilda förhållanden vara ändamålsenligt, att den preliminära skatten uttages med endast viss del av vad som enligt för- slaget i regel skulle utgå. Kan under året näst före inkomståret förutses, att till följd av nedåtgående konjunkturer inkomsten för samtliga skattskyl- diga eller för betydande kategorier av dessa under inkomståret kan kom- ma att väsentligt nedgå, varav kommer att föranledas ett omfattande jämk-

ningsarbete, bör det vara ett intresse både för de skattskyldiga och det all- männa, att redan vid beräkningen av preliminärskatten före inkomstårets ingång hänsyn tages härtill. Kungl. Maj:t bör därför vid sådant förhållan- de äga förordna, att i de fall, då preliminärskatten skall beräknas med led- ning av årlig taxering, nämnda skatt skall för riket i dess helhet eller viss del därav eller för vissa kategorier skattskyldiga utgå å allenast viss procen- tuell del av det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, som skall ligga till grund för uträkningen av den preliminära skatten. Att ifrågavarande reduktion icke föreslås skola ske, då preliminärskatten grun- dar sig på preliminär taxering, beror därpå, att vid sådan taxering hän- syn tages till den under inkomståret påräkneliga inkomsten. Det skulle kun- na ifrågasättas, huruvida icke — liksom vid sjunkande inkomster den pre- liminära skatten bör utgå å blott viss del av det beskattningsbara beloppet och den beskattningsbara inkomsten vid årlig taxering — vid stigande in- komster nämn-da belopp och inkomst borde procentuellt höjas, innan de lades till grund för uträkningen av samma skatt. Då en dylik generell för- höjning av den eljest utgående preliminära skatten kan befaras i ett stort antal fall föranleda jämkning i skatten eller restitution av viss del därav, ' finner uppbördsberedningen det sist ifrågasatta förfaringssättet icke vara tillrådligt.

Enligt alternativ II skall preliminär skatt beräknas beträffande inkomst av tjänst, med vissa undantag, med ledning av skattetabell eller med viss procent av inkomsten samt i fråga om inkomst av övriga förvärvskällor, med undan- tag för tillfällig förvärvsverksamhet, på grundval av verkställd taxering. I särskilda fall bör dock även beträffande inkomst av tjänst den preliminära skatten beräknas med ledning av verkställd taxering. Då skattskyldig uppbär , jämte sådan inkomst av tjänst, varom här är fråga, inkomst av annan för- : värvskälla, uttages icke preliminär skatt för sistnämnda inkomst, därest den- na härflyter från tillfällig förvärvsverksamhet, ej heller såvitt densamma ut- göres av inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse eller kapital och uppgår till mindre del av 'den sammanlagda inkomsten. i

Metoden att beräkna preliminär skatt enligt skattetabell eller med viss pro- ' cent av inkomsten sammanhänger såtillvida intimt med skyldigheten för den, som utbetalar inkomstbeloppet, att verkställa avdrag å nämnda belopp för den sålunda beräknade skatten, att en tillämpning av ifrågavarande metod icke gärna kan tänkas utan att dylikt avdrag verkställes. Åt den skattskyldige torde nämligen icke kunna överlåtas att uträkna den egna skatten; då i varje särskilt fall icke kan kontrolleras, att riktigt skattebelopp uträknats, skulle ett dylikt förfaringssätt få betänkliga konsekvenser — bortsett från att den ef- fektivitet i skatteuttagandet, som eftersträvas vid ett system med avdrag för belopp, avseende skatt, icke skulle ernås.

Såsom tidigare omnämnts, kan beräkning av preliminär skatt enligt skatte- tabell icke lämpligen komma i fråga beträffande andra förvärvskällor än tjänst. Beräkning av preliminär skatt efter viss procentsats bör enligt upp- bördsberedningens tidigare uttalade mening likaledes inskränkas till sist-

nämnda förvärvskälla. I vad mån en beräkning av preliminärskatten enligt någon av de nämnda båda metoderna bör ske i fråga om alla de i förvärvs- källan tjänst ingående inkomstartema eller begränsas till vissa av dem, får bedömas med hänsyn till frågan, beträffande vilka av berörda inkomst- arter avdrag för preliminärskatten bör äga rum.

Enligt 31 % kommunalskattelagen hänföras till tjänst allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning. Med tjänst likställes rätt till pension, annan livränta och undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk !intäkt, därest givaren enligt 22, 25, 29 eller 46 % kommunalskattelagen är ;berättigad till avdrag därför,1 samt inkomst av lediga ecklesiastika sysslor, ..som enligt gällande föreskrifter kan tillkomma allmän kassa och icke ut- ,gjort intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet.

Jämlikt 32 & kommunalskattelagen hänföras till intäkt av tjänst avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller an- nat, som utgått för tjänsten, vad som tillflutit skattskyldig såsom pension, an- fnan livränta, undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämför- ilig periodisk intäkt, som i 31 & samma lag avses,2 samt vad som ingått till lallmän kassa från ledig ecklesiastik syssla.

Har tjänstinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att han enligt 13 & ovannämnda lag är skattskyldig för fastigheten, skall dock intäkt, som han åtnjutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruks- fastighet eller av anna-n fastighet.

Avdrag för gäldande av preliminär skatt synes i första hand böra äga rum beträffande kontant inkomst, som hänför sig till arbetsanställning, av vilket slag den vara må. Den, som utbetalar ersättning för det utförda arbetet, arbetsgivaren, bör alltså åläggas skyldighet att verkställa ifrågavarande av- drag. Sådan skyldighet torde också böra åläggas den, som utbetalar pen- sion, livränta eller annan periodisk ersättning på grund av förutvarande ar- betsanställning. På grund av avdragsskyldigheten i sistnämnda hänseende kommer sådan att åvila bland andra försäkringsbolag och försäkringsan— stalter, vilka hava att utbetala jämväl pension eller livränta, som icke äger samband med ett föregående tjänsteförhållande. Med hänsyn till intresset för de skattskyldiga och det allmänna, att avdrag göres för skatt å det förra slaget av pension och livränta, och till svårigheten att särskilja de båda sla— gen av pension och livränta, synes avdragsskyldigheten böra omfatta all pen- .sion och livränta.

Beträffande de övriga i 32 & kommunalskattelagen omförmälda inkomst- slagen torde däremot avdrag för preliminär skatt icke böra ske. Detta synes naturligt i fråga om undantagsförmåner, vilka icke utgå kontant utan i na- l 1 Här avses antingen periodisk intäkt, som utgår på grund av förutvarande anställning å jordbruksfastighet (22 5), å annan fastighet (25 5) eller i rörelse (29 å) och varför givaren är berättigad till avdrag i motsvarande förvärvskälla, eller sådan intäkt, som icke hänför sig till särskild förvärvskälla utan varför givaren äger åtnjuta avdrag från den sammanlagda inkomsten från samtliga förvärvskällor (46 å).

* I särskilda fall skall livränta utgöra skattepliktig intäkt endast till viss delav sitt belopp. 15—457050.

tura. Vad angår i 46 & kommunalskattelagen omnämnt periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, varför avdrag vid taxering må åtnjutas, sker sådan utbetalning normalt på grund av åtagande av någon att utgiva understöd till annan och är ofta av benefik karaktär (t. ex. under- stöd till anhörig). Det synes i dylika fall icke lämpligen böra åläggas utgi- varen av understödet att göra avdrag för skatt. Ej heller torde anledning föreligga att stadga skyldighet att göra sådant avdrag beträffande inkomst, som ingår till allmän kassa från ledig ecklesiastik syssla.

Då sålunda enligt uppbördsberedningens mening avdrag för preliminär skatt bör verkställas i fråga om de ovan angivna slagen av inkomst av tjänst, bör även preliminär skatt för sådan inkomst i regel be- räknas med ledning av skattetabell eller med viss procent av inkomsten. Till de särskilda fall, då preliminär skatt för inkomst av tjänst bör beräk- nas på grundval av verkställd taxering, återkommer beredningen senare. Så- vitt angår tjänst av bisysslas natur föreslås dock avdrag för skatt icke skola ske och preliminär skatt överhuvud taget icke skola uttagas; i fråga om skälen härför hänvisas dels till vad tidigare anförts i motsvarande avse-Ij ende beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, dels ock till vadi nedan ytterligare sägs rörande preliminär skatt för sådan inkomst. För de' frågor i övrigt, som sammanhänga med avdragsskyldigheten, däribland den stundom uppkommande svårigheten att avgöra, om inkomst skall hänföras till tjänst, rörelse eller tillfällig förvärvsverksamhet, redogöres närmare ne- dan under avdelningen om avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt. &

Stundom inträffar det, att skattskyldig, för vilken den preliminära skatten-Ä beräknas enligt skattetabell eller med viss procent av inkomsten, har inkomst? av annan förvärvskälla än tjänst, t. ex. av tillfällig förvärvsverksamhet. Ovan-Ä ligt är icke heller, att löntagare har inkomst av kapital, exempelvis medel i: bank, eller att han äger fastighet; i ett stort antal fall avser äganderätten' s. k. egna hem, vilka emellertid vanligen icke lämna någon nettointäkt. Då! skattetabellerna och den angivna procentsatsen avse endast inkomst av tjänst, nödgas man, om man vill träffa inkomsten från annan förvärvskälla änå tjänst med preliminär skatt, debitera sådan skatt på grundval av taxeringi

Vad angår inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, kan dock, såsom förutv. omnämnts, preliminär skatt för denna icke lämpligen utgå, då sådan skatt för inkomst av tjänst uttages enligt skattetabell eller med viss procentsats. Anledningen härtill är, att i inkomstlängden inkomst av tjänst och av till- fällig förvärvsverksamhet äro sammanslagna i ett belopp. Att verkställa de- biteringen på grundval av årlig taxering med ledning av självdeklarationer- na, vari de båda inkomstslagen äro skilda åt, kan icke ske, enär deklaratio- nerna vid tiden för debiteringen behövas å länsstyrelsen för prövnings- nämndsarbetet. Någon ändring av inkomstlängden så, att ifrågavarande in- komstslag upptagas i skilda kolumner, torde knappast vara erforderlig, all- denstund inkomsten av tillfällig förvärvsverksamhet vanligen icke torde upp- gå till så stort belopp, att särskild debitering, enligt vad nedan sägs, kommer i fråga. Vidkommande övriga förvärvskällor av annat slag än tjänst synes

det — såväl med hänsyn till det merarbete, som härigenom skulle förorsakas den lokala skattemyndigheten, som på grund av olägenheten för de skatt- skyldiga att erhålla två debetsedlar —— knappast erforderligt att särskilt de- bitera preliminär skatt i de fall, då inkomsten från annan förvärvskälla än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet utgör blott en mindre del i förhållan- de till den sammanlagda inkomsten. Någon preliminär skatt kommer i så fall icke att uttagas för den förra inkomsten, ej heller, om skattskyldig har till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbar förmögenhet, för denna. Större olägenhet för de skattskyldiga torde icke uppkomma härav, då i re- gel fråga är om relativt små skattebelopp i förhållande till den sammanlagda skatten. För övrigt må erinras om den ovan berörda möjlighet för ifrågava- rande skattskyldiga att få preliminär skatt beräknad jämväl å annan inkomst än av tjänst och få skatten avdragen å sistnämnda inkomst, som består däri, att vederbörande kan hos arbetsgivare eller annan, som utbetalar lön eller annan inkomst av tjänst, begära, att eljest utgående avdrag dårå så höjes, att detsamma kommer att avse även skatt, 'som belöper å annan inkomst än av tjänst. Vidare är att nämna, att, även om preliminär skatt icke skulle be- räknas å annan inkomst än av tjänst, enligt uppbördsberedningens förslag avdrag för den kvarstående skatt, som belöper å den förra inkomsten, likväl skall ske å inkomsten av tjänst; enbart detta förhållande torde innebära en viss fördel för de ifrågavarande skattskyldiga.

Uppbördsberedningen anser, att i de ovannämnda fallen särskild beräk- ning av preliminär skatt på grundval av taxering bör äga rum endast, därest inkomsten av annan förvärvskälla än tjänst eller tillfällig förvärvsverk- samhet uppgår till minst en femtedel av den sammanlagda uppskattade in- komsten, dock till minst sexhundra kronor. Med uppskattad inkomst avses här inkomst från viss förvärvskälla i den mening, inkomstbegreppet har en- ligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt: i nämnda för- ordning avses med inkomst av förvärvskälla intäkten därifrån efter avdrag för omkostnader men utan avdrag för inkomstbelopp, som skall anses be- skattat genom fastighetsskatt (det 5. k. procentavdraget). Den särskilda be- räkningen av preliminär skatt i berörda fall möjliggöres genom den ändrade uppställning av inkomstlängden, som genomfördes från och med år 1944; en- ligt denna specificeras inkomsten från olika förvärvskällor vid den statliga taxeringen i stället för, såsom tidigare, vid den kommunala.

Vad som förut sagts om beräkning av preliminär skatt på grundval av taxering enligt alternativ I bör hava motsvarande tillämpning i fråga om liknande beräkning av sådan skatt enligt alternativ II. Skatten kan alltså beräknas på grundval av antingen årlig eller preliminär taxering. Sistnämnda taxering bör emellertid läggas till grund för debitering av preliminärskatten endast i det fall, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret den upp- skattade inkomsten från annan förvärvskälla än tjänst eller tillfällig för- värvsverksamhet tillhopa sannolikt kan antagas komma att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret sålunda, att taxerat belopp eller taxerad inkomst vid den förra taxeringen

skiljer sig från motsvarande belopp eller inkomst vid den senare taxeringen med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sex- hundra kronor. Det sist sagda bör reglera även skyldigheten att avgiva pre- liminär deklaration.

Som huvudregel gäller, att skattskyldiga för ovannämnda slag av inkomst av tjänst skola erlägga preliminär skatt, beräknad enligt skattetabell eller med viss procentsats. I vissa fall kan emellertid en beräkning av preliminär- skatten på det nämnda sättet komma att visa otillfredsställande resultat. Så kan ske, då fråga är om bruttoinkomst, från vilken skattskyldig är berätti- gad att göra avdrag för omkostnader till betydande del av inkomsten, t. ex. inkomst, som åtnjutes av provisionsresande, körare i norra och mellersta Sverige, vilka åtaga sig avverkning åt skogsägare och utföra körslor med egen häst samt anställa huggare och brosslare, eller andra arbetstagare, vilka hava att bekosta material för arbetet; berörda inkomst företer VlSS lik- het med inkomst av rörelse. Dylika fall kunna vidare inträffa, då av skatt- skyldig uppburen inkomst av tjänst utgör blott en obetydlig del av hela hans inkomst och i följd härav genom avdrag å den förra inkomsten innehållna belopp icke förslå att gälda skatten å hela inkomsten. Då skattskyldig väl åtnjuter inkomst av tjänst i kommunalskattelagens mening men icke uppbär inkomsten av arbetsgivare, kan avdrag å lönen för skatt icke ske och preli- minär skatt ej heller beräknas enligt skattetabell eller med viss procentsats; som exempel å sådana skattskyldiga kan nämnas viss» serveringspersonal.

I samtliga ovannämnda fall kan det vara lämpligare att beräkna prelimi- närskatten för inkomst av tjänst och, i förekommande fall, jämväl av övriga förvärvskällor på grundval av taxering. Lokal skattemyndighet bör därför, då dylikt fall föreligger, antingen på ansökan av skattskyldig eller ex officio, äga förordna, att preliminärskatten skall beräknas på det nämnda sättet. Samtidigt skall myndigheten föreskriva,"huruvida avdrag å lön eller annan inkomst av tjänst för skattens gäldande skall verkställas eller ej.

I fråga om åtskilliga av de ovan berörda kategorierna skattskyldiga, vilka åtnjuta inkomst, från vilken betydande del avgår såsom omkost- nad, synes efter närmare undersökningar Kungl. Maj:t kunna fastställa en procentsats, som skall anses motsvara en genomsnittlig nettoinkomst. Det är givet, att en på så sätt fastställd procentsats blir synnerligen schematisk; stundom kommer för låg, stundom äter för hög preliminär skatt att med ledning härav uttagas. Är avvikelsen från den slutliga skatt, som kan förväntas komma att utgå, alltför stor, finnes dock möjlighet att erhålla jämkning i preliminärskatten.

Då preliminär skatt för inkomst av tjänst enligt huvudregeln skall utta- gas enligt skattetabell eller med viss procentsats, skall den förra metoden till- lämpas i de fall, då inkomsten uppbäres vid bestämda, regelbundet återkom- mande tillfällen. De av uppbördsberedningen föreslagna tabellerna överens- stämma i stort sett med de av Sandström och Laurin förordade. Vad angår lön utbetalas denna, såsom framgår av en som Bilaga A vid betänkandet fo- ga-d redogörelse för sättet för löneutbetalning inom olika näringsgrenar, i

regel för vecka, tio eller fjorton dagar eller månad. Skattetabellerna böra därför upprättas så, att de angiva den preliminära skatt, som under vissa förutsättningar belöper å olika belopp, vilka utbetalas för de nämnda tids- perioderna. Kungl. Maj:t bör emellertid vid behov äga besluta om upprättan- de av skattetabeller, avseende jämväl annan period än nyss sagts. Skatten enligt tabellerna uträknas under förutsättning, att inkomsten utgår för sam- ma tidsperioder under hela inkomståret och med samma belopp för envar period samt att den skattskyldige icke uppbär annan inkomst än den ifråga- varande och ej heller äger förmögenhet.

Andra omständigheter, till vilka hänsyn tages i tabellerna, äro skilda civil— stånd och barnantal samt ortsgrupper, fastställt procenttal, varmed den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten skall ut- gå, samt olika belopp, som för skattekrona och skatteöre bestämts till kom- munal utdebitering.

I fråga om civilstånd och barnantal skulle tabellerna enligt Sandströms1 och Laurins förslag angiva skatten för följande grupper skattskyldiga:

1) inkomsttagare utan barn, som vore ogift, änkling, änka eller frånskild;

2) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; 4)——10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skulle avse även inkomsttagare med flera än åtta barn.

Gift kvinna med egen inkomst skulle, därest maken hade inkomst, hänfö- ras till grupp 1) här ovan, vare sig makarna hade barn eller icke.

Inkomsttaga're, som vore ogift, änkling, änka eller frånskild med ett, två etc. till och med åtta barn, skulle likställas med gift manlig inkomsttagare med motsvarande antal barn. Hänsyn till halvt barnavdrag togs icke i de ovannämnda båda förslagen. Det sammanförande av skattskyldiga med olika civilstånd och barnantal till en grupp, som sålunda skett, motiverades med att annars tabellerna skulle bliva alltför komplicerade och deras användning försvåras.

Uppbördsberedningen anser, att tabellerna böra angiva preliminär skatt för de grupper av skattskyldiga med skilda civilstånd och barnantal, som ovan angivits, dock att viss ytterligare differentiering bör ske i syfte att ernå, att preliminärskatten så nära som möjligt ansluter sig till den slutliga skatten. Sålunda finner beredningen, att preliminär skatt bör särskilt angivas för skattskyldig, som är ogift, änkling, änka eller frånskild med ett, två etc. till och med åtta barn, därvid preliminär skatt för skattskyldig med åtta barn skall avse jämväl skattskyldig med flera än åtta barn. Vidare bör stadgas, dels att då skattskyldig hänföres till någon av ovannämnda grupper den, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, ävensom den, som är berättigad till ett halvt familjeavdrag för barn, Skall likställas med den, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag, dels ock att gift kvinna, vilkens make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare.

1 Sandströms förslag är icke i alla nedan nämnda avseenden i detalj utformat.

Skattskyldig, som jämlikt 48 5 2 mom. kommunalskattelagen och 16 ä 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äger åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinna, bör likställas med gift manlig in- komsttagare. Då familjeavdrag för husföreståndarinna vid statsbeskattningen motsvarar endast halvt familjeavdrag för hustru, kommer vederbörande vid beräkningen av preliminärskatt att erhålla något för högt ortsavdrag, en oundviklig följd, som emellertid torde sakna större betydelse.

Den sålunda föreslagna differentieringen gör visserligen tabellerna relativt vidlyftiga, men denna nackdel torde väl uppvägas av den ovan berörda för- del, som vinnes genom differentieringen. Denna bör icke försvåra tabeller- nas användning för de skattskyldiga, enär, såsom i fortsättningen omnämnes, uppbördsberedningen föreslår, att å den debetsedel, vid vilken vederbörlig tabell fogas, skall angivas icke blott vilken skattetabell utan även, med hän- syn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas.

Den preliminära skatt, som angives i tabellerna, är uträknad under förut- sättning, att civilstånd och barnantal äro oförändrade under inkomståret.

För envar av de i 48 ä 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem orts- grupperna skola upprättas olika tabeller för skilda belopp, som samman- lagt för skattekrona och skatteöre bestämts till utdebitering av allmän kom- munalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel. Vilka belopp som sålunda skola ligga till grund för uträkning av preliminärskatt fastställas för varje inkomstår av Kungl. Maj:t med hänsyn till de skilda belopp, som av pri- märkommuner, landsting och tingslag kunna förväntas bliva bestämda till utdebitering för inkomståret. Uppgift om det högsta och lägsta belopp, som sålunda kan antagas komma att bestämmas inom ett län, hör av länsstyrel— sen meddelas Kungl. Maj:t senast under juli månad under inkomståret (vid denna tid torde kommunal samfällighet kunna lämna en dylik uppgift), så att samtliga tabeller kunna föreligga upprättade och färdiga för utsändning över länsstyrelserna till de lokala skattemyndigheterna senast i början av september. Sedan Kungl. Maj:t en gång fastställt de olika belopp, som skola avse utdebitering av kommunala utskylder enligt vederbörlig tabell, behöver ingen annan ändring härvidlag vidtagas, än att komplettering av de tidigare fastställda beloppen sker med ytterligare något belopp utöver det högsta eller lägsta av dessa. De ifrågavarande beloppen böra bestämmas i hela kron- tal och femtiotal ören; längre gående differentiering synes icke böra ifråga— komma med hänsyn till att tabellernas antal icke bör bliva allt för stort.

Av en såsom Bilaga B vid betänkandet fogad tablå framgå de belopp, som för år 1944 inom olika län högst och lägst sammanlagt utdebitera—ts för skattekrona av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusme- del. Med utgångspunkt från de angivna beloppen, lägst 4: 77 kronor, högst 20:08 kronor, skulle för hela riket för nämnda är, därest för envar av samtliga fem ortsgrupper upprättas en tabell för varje helt krontal och fem— tiotal ören, erfordras 160 taheller. Antalet tabeller är givetvis stort och dess upprättande (och ändring, om den statliga skatteprocenten ändras) kräver ett betydande arbete. Då skattskyldig genom lokal skattemyndighets försorg

tillställes den tabell, som av vederbörande arbetsgivare eller annan, som ut- betalar lön m. ni., skall för honom tillämpas, föranleder emellertid icke det stora antalet tabeller någon olägenhet för skattskyldig eller arbetsgivare.

I samtliga tabeller skall den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskat- ten ingående bottenskatten uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för inkomståret.

Såsom exempel på huru en skattetabell kommer att se ut återgives som |Bilaga C ett brottstycke av en tabell för ortsgrupp I, angivande preliminär |skatt vid veckolön enligt en statlig skatteprocent av 150 och en samman- Elagd kommunal utdebitering av 11 kronor för skattekrona. I de i tabellerna angivna skattebeloppen skola därjämte inräknas på före- jkommande inkomstbelopp belöpande värnskatt, så länge sådan utgår, samt ;pensionsavgift. Beträffande avdrag från inkomsten bör hänsyn kunna tagas till avdrag för kommunala utskylder vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i så måtto, att vid p—reliminärskattens uträknande avdrag sker med det belopp, som skulle för ifrågavarande inkomst utgå såsom kom- Qmunala utskylder enligt den sammanlagda kommunala utdebitering, vilken .enligt vederbörlig tabell ligger till grund för preliminärskattens bestämman- _de. Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida vid skattens uträkning från inkomsten borde avdragas visst ytterligare belopp, exempelvis 100 kronor, motsvarande vad som flertalet skattskyldiga årligen kunde antaga-s normalt utgiva för försäkringspremier m. fl. vid taxering avdragbara kostnader. Det syfte, som ett dylikt avdrag skulle tjäna — att utgöra en garanti för att i normalfallen för hög preliminär skatt icke skulle uttagas —— synes emellertid tillgodoses därigenom, att såsom ned-an framhålles nämnda skatt i regel kom- mer att beräknas enligt en lägre kommunal utdebitering än den verkliga.

För att underlätta tillämpningen av tabellerna samt verkställandet av av- drag för preliminärskatten ävensom inbetalningen av densamma till upp- bördsmyndigheten föreslår uppbördsberedningen, att de i tabellerna upp- tagna skattebeloppen skola utföras i hela kronor.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande 600 kronor, eller ett beskattningsbart belopp, understigande 10 kronor. För lägre belopp än de nämn-da föreligger i [fråga om inkomst av tjänst icke skatteplikt, såvitt an- går fysisk person, 'som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret. Skulle annan person uppbära inkomst, motsvarande lägre taxerat belopp eller taxerad inkom-st än 600 kronor, kommer således preli- iminär skatt icke att uttagas. Att så icke sker, torde med hänsyn till det ringa lantal fall, varom här är fråga, sakna större betydelse. 1 För skattskyldig skall tillämpas den tabell, som avser den ortsgrupp, till ,vilken den kommun eller kommundel hör, där vederbörande mantalsskrives för inkomståret, och som tillika upptager det sammanlagda belopp av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona och skat- teöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande belopp, som för inkomståret uti ifrågavarande kommun eller kommun-del enligt beslut av

vederbörande myndigheter skall utgå. Vilket civilstånd och barnantal som skall vara avgörande för beräkningen av preliminärskatten, d. v. 5. vilken kolumn i vederbörlig avdelning (för veckolön etc.) av tabellen som skall an- vändas, bedömes, liksom i motsvarande avseende enligt alternativ I, med hän- syn till förhållandena den 1 november året näst före inkomståret. Skall un- der inkomståret preliminär skatt börja utgå enligt skattetabell för skatt- skyldig, för vilken dylik skatt icke tidigare beräknats på nämnda sätt, bör dock, i likhet med vad som förut sagts beträffande motsvarande fall enligt alternativ I, i fråga om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan an— tagas komma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal förhållandet vid den tidpunkt, då debetsedel jämte tabell tillställes skattskyldig, vara avgörande för beräkningen av preliminär- skatten.

Sandström föreslog, att den tabell alltid skulle tillämpas, som gällde för den ort, där arbetsplatsen vore belägen. Laurin förordade samma regel med det undantaget, att i fråga om skatt för pension, livränta eller annat belopp, , beträffande vilket nämnda regel icke kunde tillämpas, skulle användas ta- l bellen för den ort, där skattskyldig vid beskattningsårets ingång vore bosatt, eller om denna ort icke vore känd för den, SOm utbetalade lön eller annan er- sättning, den tabell, som upptoge de högsta skattebeloppen.

Den ovannämnda förenklingen i användandet av tabellerna föranleddes därav, att arbetsgivare eller annan, som hade att beräkna och göra avdrag för preliminärskatten, själv hade att avgöra, vilken tabell som skulle tilläm- pas. Man kunde då icke begära, att denne skulle efterforska skattskyldigs mantalsskrivningsort för inkomståret och, om han erhölle uppgift härom, yt- terligare taga reda på vilken ortsgrupp denna tillhörde ävensom vilken kom- . munal utdebitering som där gällde (enligt Laurins förslag) samt därefter anskaffa vederbörlig tabell.

Därest tabell för den ort, där arbetsplatsen vore belägen, alltid skulle till- lämpas, komme detta att medföra, att då skattskyldig vore mantalsskriven å annan ort, belägen inom ortsgrupp med billigare eller dyrare levnadskostna- der eller med högre eller lägre kommunal utdebitering än den förra, antingen för låg eller för h 6 g preliminär skatt uttoges; ju större skillnaden vore i ortsgrupp och antal familjemedlemmar, för vilka familjeavdrag erhölles, el- ler uti ifrågavarande utdebitering desto större skulle skillnaden i skatt bliva. Det är givetvis med hänsyn härtill mest tillfredsställande, om alltid den ta- bell tillämpas, som gäller för den. ort, där skattskyldig är mantalsskriven för inkomståret. Då uppbördsberedningen föreslår, att å skattskyldigs debetsedel skall angivas, vilken tabell som skall användas, och att denna skall bifogas debetsedeln, hava härmed undanröjts de svårigheter för arbetsgivare eller an- nan, som utbetalar lön eller annan ersättning, att välja riktig tabell, som man enligt de tidigare förslagen haft att räkna med.

Preliminär skatt utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med be- lopp, som i vederbörlig tabell för ifrågavarande inkomst angives» för den tids- period, vilken inkomsten avser. Är det fråga om en arbetstagare, som är gift

och har två minderåriga barn samt uppbär som inkomst för vecka 60 kronor, utgör skatten —— om det förutsättes, att den som bilaga C intagna tabellen skulle tillämpas — 6 kronor. Skulle inkomsten vid något tillfälle avse annan period än sådan, som finnes upptagen i tabellen, får inkomstbeloppet omräk- nas med hänsyn till sistnämnda period, varefter den skatt, som utgår för den sålunda omräknade inkomsten, i sin tur omräknas, så att den avser den fak- tiska perioden. Uppbär t. ex. den ovan nämnde arbetstagaren 210 kronor för tre veckor, vilken tidsperiod icke är angiven i den som bilaga C intagna ta- bellen, motsvarar nämnda inkomst ett belopp av 70 kronor för vecka; för sist- sagda belopp utgör skatten 7 kronor, vilket belopp motsvarar 21 kronor för tre veckor.

Uppbär skattskyldig inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, utgår icke preliminär skatt mera än en gång i veckan. Lyfter sålunda arbetstagare lön för dag, sammanlägges inkomsten för sex dagar och uttages vid det sjätte utbetalningstillfället skatt för den sammanlagda inkomsten med belopp, som utgår för motsvarande veckolön. Skulle lön avse en femdagarsperiod ett exempel som torde vara av mera teoretiskt än praktiskt intresse — får är den lön, som uppbäres vid ett eller två tillfällen under en vecka, beräknas skatt i förhållande till vad som skulle utgå för motsvarande lönebelopp, omräknat till att avse vecka. I sistnämnda fall bör dock, i enlighet med vad nedan sägs, preliminärskatten enklare kunna uttagas medelst där angiven procent av inkomsten.

Då lön eller annan ersättning stadigvarande utbetalas för tidsperioder, som icke äro av samma längd, skulle användningen av de ovannämnda tabellerna för preliminärskattens beräkning verka alltför betungande för den, som ut- betalar ersättningen. Skatten torde därför i dylika fall böra utgå med viss procent av inkomsten. För att härvid ernå, att preliminär skatt uttoges med någorlunda riktiga belopp, skulle erfordras, att ett mycket stort antal pro- centsatser komme till användning, beroende på att skatten i förhållande till inkomsten varierar med hänsyn till inkomstens storlek, utdebitering för skat- teenhet, bosättning å ort i viss ortsgrupp samt civilstånd och barnantal. Att tillämpa ett stort antal procentsatser vid sidan av ett stort antal tabeller skulle emellertid göra sättet för beräkning av preliminär skatt alltför invecklat och besvärligt; ett dylikt förfarande synes icke heller vara erforderligt med hänsyn till den mindre omfattning, i vilken en procentuell beräkning av pre- liminärskatten kan förväntas förekomma.

Uppbördsberedningen har verkställt undersökning av huru stor procent nu utgående årliga inkomstskatter jämte pensionsavgift enligt lagen om folkpen- sionering (alltså samma skatter och avgift, som ingå i de i tabellerna upp- tagna skattebeloppen) utgöra av olika inkomstbelopp under förutsättning av skilda civilstånd och barnantal samt bosättning å ort i någon av ortsgrupper- na I, III eller V med en sammanlagd kommunal utdebitering (av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel) av 8, 11 eller 14 kronor för skattekrona. Resultatet av undersökningen innehålles i såsom Bilaga D. vid betänkandet fogade tablåer. Av dessa framgår, att, därest man räknar

med att flertalet skattskyldiga äro ogifta eller gifta och hava i medeltal två barn, för inkomstlägen upp till 10000 kronor högre procentsats än tio, om man vill tillämpa endast en enda procentsats, knappast synes kunna väljas; tillämpas högre procentsats, kan det befaras, att i alltför många fall för sto-r preliminär skatt uttages. Det är dessutom att märka, att det övervägande an- talet skattskyldiga, vilka uppbära inkomst av tjänst, enligt uppgifter, som vis- serligen hänföra sig till år 1930 men ändock i det stora hela torde vara rättvi- sande, hava årsinkomster i inkomstlägena under 6 000 kronor. För inkomst- lägen över 10 000 kronor synes emellertid en procentsats av 15 böra tilläm- pas. Vilken procentsats som skall användas bör avgöras med hänsyn till den inkomst, som skattskyldig kan antagas komma att uppbära under inkomst- året.

Preliminär skatt föreslås icke skola utgå å belopp under tjugufem kro- nor. Skattebeloppet skall avrundas till närmast lägre hela krontal. De ovan omförmälda procents-atserna skola angivas i skattetabellerna.

Inkomst, som uppbäres för tidsperioder av olika längd, kan utgöra an— tingen skattskyldigs hela inkomst eller viss del därav. I det förra fallet kan det röra sig om exempelvis provisionsersättningar, som efter avräkning ut- betalas vid vissa oregelbundet återkommande tillfällen; vidare lär fortfa- rande stundom förekomma på landet vid mindre lantbruk, att ogifta lant- arbetare lyfta kontant lön. vid de tillfällen, då de framställa begäran härom. I det senare fallet är det t. ex. fråga om ackords- och provisionsersättningar, vilka utgå jämte tidlön. Då vid de ovannämnda procentsatsemas bestämman- de hänsyn tagits till ortsavdrag, kommer i sistberörda fall stundom för låg preliminär skatt att uttagas; som den skattskyldige redan vid tillämpningen av tabell beträffande tidlönen tillgodoräknats ortsavdrag, får han ju åtnjuta dubbla ortsavdrag. Därest man icke vill använda flera procentsatser, är detta dock en oundviklig olägenhet. Utbetalas sistnämnda ersättningar, såsom fallet lär vara vid vissa industrier, vid samma tillfällen och för samma perioder som tidlönen, böra emellertid beloppen sammanslås och preliminär skatt be- räknas å det sammanlagda beloppet enligt skattetabell.

Svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, är icke skattskyldig här i riket enligt kommunalskattelagen för sin inkomst av berörda tjänst. Då de vanliga skattetabellerna därför icke kunna tillämpas beträffande ifråga- varande skattskyldiga, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att för dem fast- ställa särskilda tabeller, upptagande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och pensionsavgift.

Den preliminära skatten bör, vare sig den uttages enligt tabell eller me- delst någon av de fastställda procentsatsema, beräknas icke blott å kontant inkomst utan även å åtnjutna naturaförmåner. Härvid synes emellertid icke böra medtagas förmåner av mera obetydlig omfattning, sålunda icke för— män av blott ett mål mat om dagen. För att värdet av naturaförmån skall inräknas i inkomsten, bör förmånen omfatta kost för hel dag (varmed

här avses minst två mål om dagen) och bostad eller endera av dessa förmå- ner. Kungl. Maj:t bör fastställa värden å de angivna naturaförmånerna för olika delar av riket. De sålunda fastställda värdena, vilka tydligen måste bliva ganska schematiska, skola tillämpas endast vid beräkning av den pre- liminära skatten; för taxering av inkomsten och således bestämmande av den slutliga skatten skola de på intet sätt vara bindande.

I yttrandena över Sandströms förslag uttalades farhågor för att stora svå- righeter skulle möta för, i varje fall de mindre, jordbrukarna att handhava de ifrågavarande skattetabellerna, då även värdet av natura skulle inräknas i inkomsten. Det är för uppbördsberedningen fullt klart, att särskilt i bör— jan av systemets tillämpning dylika svårigheter torde vara för handen. ; Emellertid är att märka, att enligt de senast ingångna kollektivavtalen för * lantarbetare den s. k. staten avskaffats, i följd varav hela lönen utbetalas

kontant. Även i fråga om de lantarbetare, för vilka kollektivavtalen icke gälla, torde utvecklingen gå i den riktningen, att användandet av natura såsom löneförmån alltmera inskränkes. Härutöver må framhållas, att även de ( mindre jordbrukarna genom den uppgiftsskyldighet i olika avseenden, som under kristiden ålagts dem, gjorts förtrogna med arbete av ungefär samma ' svårighetsgrad som det, vilket nu föreslås skola ankomma på dem. Vid de överläggningar, som beredningen haft med representant för Riksförbundet landsbygdens folk, har denne uttalat, att även de mindre lantbrukarna i regel borde kunna fullgöra den ovan berörda uppgiften.

Därest skattskyldig enligt arbetsavtal äger uppbära, förutom kontant in- komst av arbetsgivaren, jämväl ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspenningar eller dylikt, och arbetsgivaren har vetskap om hur stor er- sättning som minst uppburits, t. ex. beträffande drickspenningar därigenom, att vederbörandes försäljning inrapporteras till arbetsgivaren och den norm, enligt vilken drickspenningarna beräknas, är känd, bör det åligga arbets- givaren att i inkomsten inräkna även det belopp, vartill ifrågavarande er- sättning sålunda lägst kan beräknas uppgå. Arbetsgivarens skyldighet att verkställa avdrag å den på nyssnämnda sätt beräknade inkomsten är dock begränsad till det belopp, som är hos honom innestående och som tillkommer vederbörande. Härigenom inskränkes möjligheten att beräkna preliminär- skatten enligt tabell eller med viss procent av inkomsten och att göra av- drag därför å utbetalt belopp till sådana fall, där arbetstagaren åtnjuter relativt stor kontant lön eller där drickspenningarna dagligen av serverings— personalen inlevereras till företagets kassa och utdelas vid vissa regelbundet

. återkommande tillfällen, t. ex. varje fjortonde dag. I fråga om den över— vägande delen av serveringspersonralen vid restauranterna, som uppbär endast drickspenningar, vilka icke inlevereras till företagets kassa, kan emel- lertid den nämnda metoden för beräkning av preliminärskatt icke tillämpas och sålunda ej heller avdrag för skatten ske. Förhållandet kompliceras ytter- ligare därigenom, att enligt uppbördsberedningens förslag de personer, som uppbära inkomst av tjänst, skola tillställas debetsedel jämte skattetabell. Då serveringspersonalen uppbär dylik inkomst och sålunda skulle erhålla

% 1 )

skattetabell men då i fråga om större delen därav preliminärskatten icke kun— de beräknas enligt tabell eller efter å tabellen upptagen procentsats, skulle ifrågavarande skattskyldiga nödgas hos den lokala skattemyndigheten be- gära, att tabellen utbyttes mot uppgift å debetsedeln om debiterad prelimi- när skatt, vilken alltså vederbörande själv hade att erlägga.

För att ernå likställighet i uppbördshänseende mellan all serveringspersonal och övriga arbetstagare skulle tydligen erfordras, att i de fall, då drickspen- ningar utgjorde den väsentligaste delen av lönen, i kollektivavtal eller eljest i avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare intoges bestämmelse om att * drickspenningarna dagligen skulle inlevereras till vederbörligt företags. kassa ' för att därefter visst antal gånger i månaden utbetalas till arbetstagaren. Så sker redan enligt avtal vid vissa företag. Uppbördsberedningen har erfarit, att hos många andra både arbetsgivare och arbetstagare inom restaurantfac- * ket stort intresse förefinnes för en dylik anordning. Genom utbetalning av — drickspenningsersättningen t. ex. en gång i veckan eller varje fjortonde dag skulle för ifrågavarande arbetstagare skapas möjligheter att bättre än vad nu för många är möjligt planera sin ekonomi. Denna bristande ekonomiska planering visar sig bland annat däri, att många av dessa arbetstagare icke kunna erlägga sina utskylder. Då de icke uppbära sådan avlöning, vari in- försel kan beviljas, kunna utskylderna icke heller tvångsvis uttagas. Om så- lunda den ordning, vari drickspenningar för närvarande uppbäras, är för- knippad med olägenheter för både ifrågavarande arbetstagare och det all- männa redan enligt det nuvarande uppbördssystemet, blliva dessa olägenheter ännu mera framträdande enligt det av uppbördsberedningen föreslagna syste- met, enligt vilket skatten för övriga arbetstagare uttages genom avdrag å lö- nen; vid sistnämnda system framträder därjämte den förefintliga bristande ' likställigheten i uppbördshänseende mellan ifrågavarande och andra anbets- | tagare så mycket skarpare. Beredningen anser det därför vara av stor bety- | delse, att genom arbetsgivarnas och arbetstagarnas försorg drickspenningar- | nas utbetalning till vederbörande arbetstagare ordnas på det ovannämnda sät— |

| |

tet; sker icke detta kan preliminärskatten icke beräknas enligt tabell, vilken metod för ifrågavarande arbetstagare torde vara den mest fördelaktiga, och löneavdrag ej heller äga rum. Dylikt avdrag kan likaledes icke äga rum, då ' fråga är om debiterad skatt.

Preliminär skatt beräknas icke för de i 32 å 3 mom. kommunalskattelagen omförmälda belopp, vilka av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader. Skabtskyldighet förelig- ger nämligen icke för dessa belopp, vilka äro så beräknade, att de icke böra överstiga motsvarande kostnader. Däremot föreligger skattskyldighet för den ersättning, som vid kommunal eller enskild tjänst anvisats för bestridande av vissa med tjänsten förenade kostnader; från nämnda ersättning få i stället avdragas de omkostnader, som därmed bestritts. Då ifrågavarande ersättning vid kommunal — liksom vid statlig — tjänst i regel icke är större än mot- svarande kostnad, har uppbördsberedningen ansett sig kunna förorda, att densamma vid beräkningen av preliminär skatt likställes med den statliga ersättningen och sålunda icke betraktas såsom intäkt.

konkursbo, bör drabbas av preliminär skatt. I dylikt fall bör nämligen icke det allmänna uttaga skatt, innan det prövats, att icke borgenärer finnas, som hava bättre förmånsrätt för sina fordringar än det allmänna för skatten. För att preliminär skatt icke skall uttagas uti ifrågavarande fall erfordras givet- vis, att vederbörande hos den arbetsgivare, som skall beräkna skatten och göra avdrag därför å lön eller annan ersättning, tillförlitligen styrker, att kon- kurs föreligger.

Tidigare har omnämnts, att de i tabellerna angivna skattebeloppen äro ut- räknade under förutsättning, att andra avdrag från inkomsten icke medgivas _,än vid taxeringen tilll statlig inkomst- och förmögenhetsskatt det allmänna gavdrag, som avser kommunala utskylder och som beräknats på visst sätt. Vad angår övriga allmänna avdrag (avdrag för underskott i förvärvskäila, pe- riodiskt understöd ävensom vissa avgifter för pensionsförsäkring, däribland avgift enligt lagen om folkpensionering, samt sjuk-, arbetslöshets-, kapital- och olycksfallsförsäkring) samt avdrag från inkomsten för utgifter i tjänsten * kunde det tänkas, att arbetsgivaren avräknade dessa, innan skatten avlästes !ur vederbörlig tabell. Sandström och Laurin ansågo, att arbetsgivare icke , kunde åläggas att taga hänsyn till allmänna avdrag, som icke vore inräknade i de i tabellerna angivna skattebeloppen. Vore nämnda avdrag av någon bety- delse kunde de beaktas vid uträkningen av den preliminära skatten endast efter beslut av vederbörande myndighet. Härvid är att erinra om att Sand- ström föreslog, att viss begränsning skulle införas beträffande rätten till av- drag för periodiskt understöd ävensom att rätten till avdrag för avgifter en- ligt lagen om folkpensionering, för premier och andra avgifter enligt 46 ä 2 mom. 3) kommunalskattelagen (högst 200 kronor) samt, vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, för kommunala utskylder skulle av- skaffas; samtidigt skulle utfallande folkpension hänföras till icke skatteplik- tig intäkt. I fråga om de allmänna avdragen föreslog Laurin ingen annan ändring i gällande bestämmelser än att avdrag för avgift enligt lagen om folk- pensionering icke skulle medgivas men att i stället utgående folkpension icke skulle beskattas. Vidkommande avdrag för utgifter i tjänsten föreslogo Sand- ström (denne förordade viss begränsning i avdragsrätten.) och Laurin, att ar- betsgivaren i stor utsträckning skulle avgöra avdragets storlek. Sålunda föror- dade Laurin, att arbetsgivaren skulle från bruttointäkten avräkna icke blott sådana i förväg bestämda avgifter, som den skattskyldige på grund av sin tjänst hade att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering, och så- dan i 33 å kommunalskattelagen till bestämd del av inkomsten angiven kost- nad, som sammanhängde med fullgörande av uppdrag såsom riksdagsman m.fl. uppdrag, utan även åtskilliga andra i nämnda författningsrum särskilt omförmälda eller eljest avsedda kostnader, såsom hyra eller annan kostnad | för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vid- kännas utgift, kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat, kostnad för resor i enskild tjänst samt kostnad för materialier, fordon m. 111. Enligt både Sandströms och Lau- | 237 Ej heller inkomst, som uppbäres av person, vilken är i konkurs, eller av

sked av vederbörande myndighet.

Enligt uppbördsberedningens mening skulle möjligen de största arbetsgi— varna med (i skattefrågor) väl kvalificerad personal kunna anförtros att be- stämma avdraget i de ovan berörda fall, där för avgörandet kräves en sär- skild prövning. Men beredningen anser det fullkomligt uteslutet, att avgöran- det i dessa frågor — låt vara att det endast rör sig om ett preliminärt så- dant — skulle kunna överlämnas åt alla arbetsgivare. Det rör sig här om fall, vilka även beska-ttningsmyndighetema hava åtskilligt besvär att kom- ma till rätta med. Skall det allmänna ålägga arbetsgivarna att medverka vid | uppbörden, får denna medverkan dock icke sträcka sig så långt som till att j avse en prövning av vare sig rättsfrågor eller uppsk-attnin—gsfrågor. Dessa måste avgöras av myndighet.

I de ovan angivna fall, där fråga är om avdrag från inkomsten, äro av- dragsbeloppen förut bestämda allenast såvitt angår avgifter för tjänste- eller familjepensionering samt kostnad för deltagande i riksdag 111. m. Vad angår arvode för uppdrag såsom riksdagsman m. fl. uppdrag, bör, då dylikt upp- drag icke kan anses såsom huvudsaklig syssla, preliminär skatt å arvodet icke beräknas enligt skattetabell eller med viss procent därav och sålunda ej hel- ler avdrag göras -å arvodet för skattens gäldande. Endast då det gäller ovan- nämnda pen-sionsavgifter bör arbetsgivaren vid beräkningen av preliminär- skatten avräkn-a ifrågak-ommande belopp. I alla övriga fall bör arbetsgiva- ren först efter beslut av myndighet, utgörande antingen avgörande av lokal skattemyndighet i ett särskilt fall eller direktiv av Kungl. Maj:t för ett större antal fall, vara skyldig taga hänsyn till avdrag för kostnad i förvärvskällan tjänst. Vad angår allmänna avdrag, bör endast lokal skattemyndighet kunna besluta om avdragets storlek.

Då preliminär skatt beräknas enligt skattetabell, kommer vid mera varie- rande inkomster eller då skattskyldig under längre tid icke uppbär inkomst (t. ex. på grund av sjukdom eller arbetslöshet) nämn—da skatt att uttagas med |

i |

238 lins förslag skulle dock arbetsgivaren i tveksamma fall kunna inhämta be— I

för stort belopp, enär de i tabellerna upptagna skattebeloppen äro uträknade under förutsättning, att den för viss period utgående inkomsten uppbäres lika under 'hela året.1 Särskilt framträdande är denna omständighet beträffan- de säsonginkomster. För att såvitt möjligt undanröja den ifrågavarande olä- genheten föreslog Sandström, att för arbetstagargrupper, som hade arbete högst sex månader av året, den preliminära skatten skulle utgöra blott hälften av i tabellerna angivna belopp; Kungl. Maj:t skulle äga att avgöra, vilka arbets- tagargrupper som vore att hänföra hit. Laurin förordade en liknande regel. De berörda arbetstagargrupperna vore emellertid enligt hans förslag sådana, som i regel ätnjöto inkomst under kortare tid än åtta månader av året; läns- styrelsen skulle bestämma, vilka grupper som sålunda skulle komma i fråga och huru stor del av de i tabellerna angivna skattebeloppen som skulle uttagas.

1 Jfr SOU 1941:5, sid. 353 0. ff.

| » | |

Den vid de tidigare utredningarna föreslagna regeln för beräkning av pre- liminär skatt för säsongarbetare tord-e bliva mycket svårtillämplig. Det måste vara förenat med betydande svårigheter att avgränsa de kategorier arbetsta- gare, vil-ka skola anses såsom säsongarbetare. Arbetsperioden för de arbets- tagare, som icke äro sysselsatta hela året inom ett yrke, varierar icke blott för olika personer inom samma yrke utan även för samma person från år till år. Vidare torde det icke vara ovanligt, att en person arbetar inom ett yrke viss del av året och inom annat yrke eller andra yrken återstående del av året; i dessa fall kan icke gärna vara fråga om säsongarbete. Slutligen synes man sträva efter att så långt sig göra låter avskaffa säsong-arbete, där detta icke på grund av väderleks— eller andra förhållanden är omöjligt.

Av ovannämnda orsaker har uppbördsberedningen icke funnit skäl att före- slå särskild bestämmelse om uttagande av reducerad preliminär skatt för säsongarbete. Skulle till följd av sysselsättning blott en del av året för stor preliminär skatt komma att uttagas, har vederbörande möjlighet att erhålla jämkning i skatten.

Vid alternativ III föreslås den enligt alternativ I förordade metoden att beräkna preliminär skatt beträffande samtliga förvärvskällor på grundval av verkställd taxering skola i fråga om vissa kategorier skattskyldiga ersättas med en beräkning av preliminärskatten med ledning av skattetabeller, såvitt angår samtliga eller vissa av de slag av inkomst av tjänst, beträffande vilka enligt alternativ II preliminär skatt beräknas på sistnämnda sätt. De kate- gorier, om vilka här är fråga, äro dels sjömän, dels ock sådana skattskyl- diga, som äro anställda hos andra än de minsta arbetsgivarna och som upp- bära inkomst av tjänst, för vilken med hänsyn till dess art preliminär skatt lämpligen kan beräknas enligt skattetabell.

Metoden att beräkna preliminärskatten på grundval av senast verkställda årliga taxering — i vissa fall enligt preliminär taxering _— innebär i fråga om de sjömän, som påmönstrat fartyg i utrikes fart, vissa särskilda olägenheter. För att preliminär taxering skall kunna läggas till grund för beräkning av preliminär skatt, erfordras att preliminär deklaration avlämnas. Med hän- syn till sina tjänstgöringsförhållanden torde nämnda sjömän hava svårt att begagna sig av möjligheten att genom avgivande av preliminär deklaration få rättelse i en med avseende å beräkning av preliminär skatt missvisande årlig taxering. Av samma skäl torde också svårigheter föreligga för veder- börande att under inkomståret erhålla jämkning i preliminärskatten. Då vid beräkning av preliminär skatt enligt skattetabeller skattebeloppet varierar i förhållande till ändringar i inkomsten och i följd härav preliminär taxering icke behöver förekomma samt behov av jämkning föreligger endast i ett mindre antal fall, synas de ifrågavarande olägenheterna i huvudsak kunna undgås, därest preliminärskatten uttages med ledning av skattetabell.

En beräkning av preliminärskatt enligt skattetabeller skulle egentligen icke vara erforderlig i fråga om andra sjömän än dem, som tillhöra besättningen å fartyg i utrikes fart. Det torde emellertid möta svårigheter att begränsa

tillämpningen av ifrågavarande beräkningsmetod på det angivna sättet. En sjöman, som är påmönstrad ett fartyg i utrikes fart, kan övergå till ett far- tyg i inrikes .fart. Vidare kan det inträffa, att fartyg övergår från utrikes till inrikes fart. Slutligen kan ett fartyg trafikera så närbelägna utrikes farvat- ten, att förbindelsen med hemlandet icke är sämre än för ett fartyg i inrikes fart. Dessa omständigheter hava föranlett uppbördsberedningen att föreslå ut- sträckning av tillämpningen av den berörda beräkningsmetoden till att avse flera sjömän än de först nämnda.

Enligt 12 å kungörelsen den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. ni. hör en var svensk medborgare, som å svenskt handelsfartyg idkar sjöfart såsom yrke, vara inskriven vid sjö- manshus. Inskrivning vid sjömanshus är, enligt 35 % samma kungörelse, med vissa undantag, stadgad såsom villkor för påmönstring av besättning å svenskt fartyg i den ordning, som i nämnda kungörelse sägs. Sådan påmönstring skall enligt 33 & kungörelsen ske i fråga om svenskt handelsfartyg om 20 register- tons nettodräktighet eller däröver, om fartyget går i utrikes fart eller om fartyget går i inrikes fart och är att hänföra till passagerarfartyg, såvida far— tyget enligt gällande passagerarfartygscertifikat må nyttjas till passagerares befordran i kustfart eller vidsträcktare fart samt ej utgår allenast på lustresa eller annan tillfällig resa (mönstringspliktigt fartyg). Det är emellertid far- tygsbefälhavare obetaget att även i andra fall än nyss sagts låta påmönstra fartygets besättning. Även besättningen å mönstringsfria handelsfartyg av 20 registertons nettodräktighet eller däröver [torde som regel vara inskriven vid sjömanshus.

En avgränsning av den kategori av sjömän, beträffande vilka preliminär skatt skall uttagas enligt skattetabeller, sålunda, att till nämnda kategori hänfördes sjömän, som äro inskrivna vid sjömanshus och tillhöra besättningen å svenskt handelsfartyg om minst 20 registertons nettodräktighet, skulle i stort sett stå i överensstämmelse med rådande faktiska förhållanden. Genom att vid avgränsningen av ifrågavarande kategori sjömän anknyta till inskriv- ningen vid sjömanshus skulle man dessutom kunna ernå, att lokal skattemyn— dighet kunde underrättas om inskrivning och avförande av sjöman ur re- gistret. Enligt bestämmelserna i ovan berörda kungörelse skall ombudsman vid sjömanshus, när sjöman införes i eller awföres ur inskrivningsregistret, härom underrätta pastor i den församling, där sjömannen är kyrkobokförd. Genomföres folkbokföringskommitténs förslag kommer genom underrättelse från pastor till länsstyrelsen att å vederbörandes personplåt och sålunda även å det avtryckskort, som översändes till lokal skattemyndighet, finnas upp- gift om inskrivning vid sjömanshus. Därest den lokala skattemyndigheten med ledning av sådan uppgift utfärdade och tillställde vederbörande skattskyl- digl debetsedel jämte skattetabell, skulle i huvudsak den ovan berörda kate- gorin sjömän få erlägga preliminär skatt, beräknad enligt skattetabell. Skulle alternativ III genomföras vore det ur uppbördssynpunkt fördelaktigt, om be- stämmelserna i ovannämnda kungörelse ändrades så, att skyldighet stadga- des för ifrågavarande kategori sjömän att vara inskriven vid sjömanshus.

Det föreslås således, att enligt alternativ III preliminär skatt skall beräk- nas med ledning av skattetabell, såvitt angår skattskyldig, som är inskriven vid sjömanshus och tillhör besättningen å svenskt handelsfartyg om minst 20 registertons nettodräktighet. I samband härmed föreslås kungörelsen an- gående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. skola ändras på det ovan angivna sättet.

I fråga om beräkningen av preliminär skatt enligt skattetabell för ovan- nämnda kategori av skattskyldiga bör i stort sett gälla vad tidigare sagts rörande tillämpningen enligt alternativ II av samma metod. Enligt vad som framgår av det nedan sagda skola vid alternativ III under de två första åren efter det att det nya systemet börjat tillämpas eller under åren 1947 och 1948 skattetabeller användas endast i fråga om sjömän. Med hänsyn härtill skulle kunna ifrågasättas, huruvida det icke under nämnda tid skulle vara tillfyl- lest med enklare tabeller, upprättade exempelvis endast för vissa ortsgrupper och angivande preliminär skatt på grundval av blott ett mindre antal olika belopp för sammanlagd kommunal utdebitering. Uppbördsberedningen har emellertid ansett det vara mest ändamålsenligt, att de fullständiga tabellerna tillämpas redan från och med år 1947, icke minst av det skälet, att använd- ningen av de mindre fullständiga tabellerna kan befaras i vissa fall giva mindre tillfredsställande resultat såtillvida, att skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt blir större än eljest skulle hava blivit fallet.

På samma fartyg äro ofta anställda både svenska och utländska sjömän. Då skatt för de förra uttages vid utbetalningen av lön genom avdrag dårå, under det att de senare undgå dylikt avdrag, kan härav tänkas uppkomma irritation hos den svenska besättningen. Det skulle även kunna befaras, att svårigheter uppstå att till svenska fartyg rekrytera svenskt sjöfolk, enär detta föredrager anställning å sådana utländska fartyg, där de icke drabbas av avdrag å lönen för skatt. Skulle tillämpningen av det förordade uppbörds- systemet få sådana följder, bör övervägas, huruvida icke avdrag för skatt till' Sverige bör ske med viss procent av den lön, som utbetalas till utländska sjömän med anställning å svenska fartyg.

I övrigt föreslås vid alternativ III preliminär skatt skola uttagas med led- ning av skattetabell endast under förutsättning dels att ovisshet icke i allt för hög grad kan anses råda beträffande arbetsgivares kompetens att beräkna preliminärskatten enligt tabell, dels ock att arbetstagares anställnings- och inkomstförhållanden äro sådana, att nämnda sätt för uttagande av preli- minär skatt icke medför för denne eller det allmänna ogynnsammare verk- ningar än ett system för uppbörd av dylik skatt på grundval av preliminär debitering. I det förra avseendet har det av praktiska skäl ansetts nödvän— digt att åtminstone under de första åren av det nya uppbördssystemets fulla tillämpning begränsa kretsen av de arbetsgivare, för vilka enligt den lokala skattemyndighetens beprövande skyldighet att tillämpa tabellmetoden kan ifrågakomma. Den prövning, som enligt förslaget skall ankomma på den 10— kala skattemyndigheten, skulle eljest bliva alltför betungande. Förslaget in- nebär därför, att allenast arbetsgivare med mera än tre anställda skola vara

skyldiga att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, försåvitt icke den lokala skattemyndigheten i visst fall annorledes förordnar. I det senare avseendet föreslås från tillämpningen av tabellmetoden skola undantagas samtliga säsongarbetare, arbetare, som regelmässigt åtnjuta mera betydande ackordsersättning, vilken icke uppbäres för bestämd tidsperiod, skattskyl- diga, som åtnjuta annan tjänsteinkomst än från den huvudsakliga anställ- ningen eller inkomst av annan förvärvskälla än tjänst, allt under förutsätt- ning att nämnda inkomster överstiga en femtedel av lönen från den hu- vudsakliga anställningen, samt arbetstagare, som hava att vidkännas avse- värda kostnader i anställningen eller åtnjuta naturaförmåner i annan form eller till väsentligt högre värde än som i vederbörande skattetabell finnes angivet. Det synes antagligt, att under ovannämnda förutsättningar omkring två tredjedelar av arbetstagarna komme att bliva föremål för löneavdrag en- ligt tabell. Beträffande återstoden komme löneavdraget att grundas å debite- ring. '

Med hänsyn till de fördelar, som ansetts vara förenade med en tillämpning av alternativ I under övergångsåren 1947 och 1948, föreslås preliminärskatten skola beräknas enligt skattetabell för i nästföregående stycke omförmälda skattskyldiga först från och med år 1949. Arbetsgivare, som ovan sagts, har att senast den 1 augusti 1948 till lokal skattemyndighet insända förteckning över de hos honom då anställda arbetstagare, vilka uppbära lön för bestämd, regelbundet återkommande tidsperiod och vilka icke kunna antagas komma att under nästföljande år frånträda anställningen. För envar i förteckningen upptagen arbetstagare skall lämnas de uppgifter, som erfordras för bedöman- de av huruvida arbetstagaren tillhör någon av de ovannämnda kategorier, be- träffande vilka tahellmetoden icke skall tillämpas. Har arbetstagare begärt, att preliminär skatt skall debiteras i stället för beräknas enligt skattetabell, skall anteckning härom ske å förteckningen.

Arbetsgivare, som vid mantalsskrivningen för år 1949 har mera än tre i heltidstjänst anställda arbetstagare, skall senast den 1 november år 1948 in- komma med förteckning, som ovan sagts. Arbetsgivare har därefter att årli- gen anmäla inträffade förändringar i sådana förhållanden, som av förteck- ningen framgå, samt i förekommande fall avlämna tillägg till berörda för— teckning.

Över arbetsgivare, vilka enligt vad ovan sagts äro skyldiga att verkställa avdrag å lön enligt tabell, skall länsstyrelsen årligen upprätta förteckning.

I fråga om arbetstagare, som är upptagen å den till lokal skattemyndighet insända förteckningen, skall myndigheten avgöra, om den preliminära skatten skall beräknas enligt skattetabell eller efter debitering. I regel bör preliminär- skatten beräknas enligt den förra metoden, därest arbetstagaren icke tillhör någon av de kategorier, vilka, enligt vad ovan nämnts, ansetts böra undanta- gas från tillämpning av tabellmetoden.

Därest arbetstagare, för vilken preliminär skatt beräknas enligt skatteta- bell, slutar sin anställning, skall arbetsgivaren göra anmälan härom till den lokala skattemyndigheten. Har icke arbetstagaren, såvitt för myndigheten är

bekant, erhållit anställning hos arbetsgivare, som skall beräkna preliminär skatt på nyssnämnda sätt, skall myndigheten debitera sådan skatt och till- ställa arbetstagaren debetsedel härå.

Avsikten är, att även enligt alternativ III avdrag enligt tabell skall kom- ma till användning i fråga om pension, livränta och periodiskt understöd av visst slag. Med hänsyn till svårigheten för den, som verkställer utbetalning härav, att avgöra, huruvida utbetalat belopp avser huvudsaklig inkomst eller ej, har det emellertid ansetts lämpligt att tills vidare icke utsträcka tillämp- ningen av tabellmetoden att omfatta även nu berörda inkomstslag. Sedan beträffande dessa löneavdrag på grundval av debitering av preliminärskatten under någon tid verkställts, hava de, som utbetala ifrågavarande belopp, vun- nit kännedom om i vilka fall löneavdrag skall ske, och övergång till tabell- metoden synes då icke vara ägnad att väcka betänkligheter.

I övrigt gäller beträffande de olika metoderna för beräkning av preliminär ' skatt enligt alternativ III vad tidigare sagts i motsvarande avseenden vid redogörelsen för alternativen I och II. % För att erfara, vilka resultat beräkningen av preliminär skatt enligt dels ? debitering, dels ock skattetabell skulle giva, har uppbördsberedningen verk- ställt provdebitering inom sex kommuner, nämligen Nynäshamns köping i Stockholms län, Skurups socken och Skurups köpingi Malmöhus län, Svedvi och Kolbäcks socknar i Västmanlands län samt Skellefteå stad i Västerbottens län. Till grund för provdebiteringen hava valts 1935 och 1937 års taxeringar; för tidigare år än 1937 finnas självdeklarationer, vilka hava varit erforder- liga för provdebiteringen, icke i behåll.

Debiteringen av preliminär skatt har beräknats med ledning av 1935 års taxering, och den slutliga skatten har avlästs i kronouppbördsboken eller den kommunala uppbördslängdeu för år 1937. Debiteringen har omfattat under nämnda år utgående pensionsavgift och skatter; de senare utgöras av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, ut— jämningsskatt och särskild skatt å förmögenhet samt allmän kommunalskatt, kommunal progressivskatt, Iandstingsmedel, tingshusmedel och vägskatt. Per— sonliga avgifter, debetsedelslösen, försäkringsavgifter m. fl. dylika avgifter hava icke medräknats, varav föranletts vissa justeringar vid avläsningen av den slutliga skatten.

Provdebiteringen har måst inskränkas till att avse sådana skattskyldiga, som i 1935 och 1937 års taxeringslängder återfunnits under samma adress. , För att ernå motsvarighet mellan den preliminära och den slutliga skatten har, då skattskyldigs civilstånd eller barnantal icke varit detsamma vid 1935 loch 1937 års taxeringar, ortsavdraget vid 1935 års taxering omräknats, så ! att det motsvarat ortsavdraget vid 1937 års taxering. Då extra inkomst- Och ! förmögenhetsskatt, vägskatt och pensionsavgift utgått efter andra grunder vid 1935 års taxering än vid 1937 års taxering och då utdebiteringen av allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona i vissa fall varit olika vid de båda nämnda taxeringarna, har därj ämte preliminär

skatt för år 1935 i nyssnämnda avseenden beräknats efter samma grunder som den slutliga skatten på grund av 1937 års taxering.

Därest vid 1935 års men icke vid 1937 års taxering avdrag medgivits för s. k. ömmande omständigheter, har vid den preliminära debiteringen icke räknats med dylikt avdrag.

En sammanställning av resultatet av provdebiteringen, såvitt angår debi- tering av preliminär skatt, återfinnes å tablåer, intagna såsom Bilaga E. Skill- naden mellan preliminär och slutlig skatt är genomgående ganska stor, och i flertalet fall är den preliminära skatten lägre än den slutliga; anledningen härtill torde vara de under ifrågavarande år stigande konjunkturerna.

Med ledning av upprättade skattetabeller av liknande slag som den vid betänkandet såsom bilaga C fogade samt avlöningslistor för år 1936, vilka av en det större arbetsgivare ställts till förfogande, har i fråga om 197 skatt- skyldiga inom de ovannämnda kommunerna beräknats preliminär skatt för den inkomst, som uppburits under år 1936 och taxerats år 1937. Vid föreva- rande undersökning har den slutliga skatten reducerats med personliga avgif- ter och debetsedelslösen. Resultatet av denna beräkning återgives å Bilaga F. Skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt är vid tillämpning av föreva- rande metod mindre än vid användning av debiteringsmetoden. I de fall, då enligt tabellerna för hög preliminär skatt i förhållande till den slutliga skatten beräknats, torde detta väsentligen hava haft sin grund däri, att inkomst icke , åtnjutits under hela året eller att lönen vid de olika utbetalningstilltfällena ' mera betydande varierat, t. ex. till följd av att större ackordsersättningar jämte timlönen utbetalats vid vissa tillfällen. Då den preliminära skatten varit lägre än den slutliga skatten, torde detta hava föranletts av att skattskyldig , haft inkomst även från annan arbetsgivare eller av kapital eller av fastighet.

Slutligen har i en såsom Bilaga G vid betänkandet fogad tablå samman- ställts resultaten av en beräkning av preliminär skatt för inkomsten under år 1936 beträffande 157 av de ovannämnda 197 arbetstagarna,1 därvid beräk— ningen, med de justeringar, som ovan omförmälts, skett dels med ledning av skattetabell, dels ock enligt debitering på grundval av 1935 års taxering. Av | tablån framgår, att den förra metoden givit bättre resultat än den senare. !

I de fall, då avvikelsen mellan preliminär och slutlig skatt överstiger en * femtedel av den sen—are, skall enligt förslaget jämkning äga rum. Då prelimi- närskatten utgår på grund av debitering, kan bättre överensstämmelse mel- lan preliminär och slutlig skatt vinnas även därigenom, att preliminärskatten grundas å preliminär taxering året näst före inkomståret. Av den verkställda undersökningen torde framgå, att antalet fall, då jämkning (eller preliminär taxering) skall ske, blir betydligt större vid beräkning av preliminärskatten enligt debitering än vid beräkning därav med ledning av skattetabell.

1 Beträffande återstående 40 arbetstagare har beräkning av preliminärskatten efter debitering icke kunnat ske, enär de icke i vederbörande kommun varit upptagna både i 1935 och 1937 års taxeringslängder.

Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel.

Under 5 kap. har i korthet redogjorts för de bestämmelser, som nu gälla i fråga om debitering av skatt.

Debitering föreslås skola verkställas av lokal skattemyndighet i fråga om preliminär skatt, som beräknas på grundval av taxering, årlig eller prelimi— när, samt beträffande slutlig, kvarstående och tillkommande skatt.1 Prelimi- när skatt, som beräknas enligt tabell eller efter viss procentsats, blir till be- loppet känd först i samband med uppbärandet av den inkomst, varå skatten , belöper och kan följaktligen icke debiteras i förväg. Till ledning för utta-

gande av preliminär skatt enligt tabell skall den lokala skattemyndigheten i stället angiva, vilken skattetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civil— stånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas. Däremot kan icke i samband härmed angivas, om och i så fall vilken procentsats som skall användas, enär lokal skattemyndighet i regel icke då vet, huruvida inkomsten kommer att uppbäras vid oregelbun- det återkommande utbetalningstillfällen.

Uppgift om skattetabell och kolumn i vederbörlig avdelning i tabellen till ' ledning för beräkning av preliminär skatt ävensom om debiterad skatt skall upptagas å uppbördskort och därjämte å debetsedel, vid vilken skola fin- nas fogade frånskiljbara skatteanvisningar för inbetalning av skatt; till dessa bör Kungl. Maj:t fastställa formulär. Förslag till uppbördskort och debet— sedel fogas vid betänkandet såsom Bilagor H och I. Uppbördsberedningen föreslår således, att den nuvarande uppbördsboken ersättes av ett kortre- gister med ett kort för varje skattskyldig; har make, vilken är mantalsskri- ven såsom tillhörande samma hushåll som andre maken, att utgöra allenast pensionsavgift, skall denna dock antecknas å uppbördskort för den senare, därest sådant upplägges. En samling av uppbördskort torde vara mera än- damålsenlig att använda än en uppbördsbok bland annat av det skälet, att den kan kompletteras med nya kort, vilket måste ske, då under året till- komma nya skattskyldiga, som erhålla anställning eller påbörja närings- verksamhet, eller då ett kort blivit fullskrivet (så kan ske vid ett större an- tal jämkningar av preliminärskatten).2

Uppbördskorten höra på landet upprättas i två exemplar, varav det ena behålles av den lokala skattemyndigheten och det andra efter verkställd debitering m. m. översändes till länsstyrelsen för att under det kommande uppbördsåret vara tillgängligt under viss tid för länsstyrelsen och under viss annan tid för postverket. I magistratsstad med egen uppbördisförvaltning (se under 10 kapitlet) erfordras icke att mera än ett uppbördskort för skatt—

' Rätteligen borde beteckningen »debiteringr icke avse kvarstående skatt utan endast slutlig skatt,' enär någon egentlig debitering av den förra skatten icke sker; dess belopp erhålles ju genom att debiterad eller erlagd preliminär skatt frändrages debiterad slutlig skatt.

2 I Stockholm ersattes redan år 1936 uppbördsboken av uppbördskort för de skattskyldiga.

i l l

skyldig upplägges, enär den lokala skattemyndigheten där handhar icke blott debiteringen utan även uppbörden.

Till ledning för lokal skattemyndighet, då det enligt alternativ II gäller att avgöra, för vilka skattskyldiga de förut berörda uppgifterna rörande beräk— ning av preliminär skatt enligt tabell skola angivas, böra tjäna för inkomst- året upplagd stomme till mantalslängd och befolkningsregistret, vilka båda urkunder genom uppgift om arbetsgivare utvisa, vilka personer som äro ar- betstagare, samt senast upprättade inkomstlängd, varav framgår, vilka per— soner som hava taxerats för inkomst av tjänst. Sedan 'det nya systemet kom- mit i gång, underlättas den lokala skattemyndighetens arbete i berörda av-

vande vilka skattskyldiga som då tillställts debetsedel med de ifrågavarande uppgifterna, finnes att tillgå. Då, såsom förut omförmälts, preliminär skatt icke skall beräknas är vissa slag av inkomst av tjänst (undantagsförmåner, sådana periodiska understöd, som icke hänföra sig till förutvarande arbets- anställning, samt allmän kassa tillkommande inkomst av ledig ecklesiastik syssla), kan, åtminstone såvitt angår de båda förra slagen av inkomst, första gången svårighet föreligga att avgöra, vilka skattskyldiga som sålunda icke skall tillställas debetsedel med uppgift till ledning för beräkning av preli- minär skatt enligt tabell utan beträffande vilka preliminärskatten skall debi— teras. Uppbördsberedningen ifrågasätter, huruvida det icke med hänsyn till ifrågavarande svårigheter vore lämpligt, att taxeringsnämnderna vid taxe- ringen år 1946 i inkomstlängden angåve, för vilka skattskyldiga enligt de fö-

lingalr utvisa, att vederbörande har eller bör hava inkomst av tjänst, å debet— sedel angiva nyss berörda uppgift, såvida icke myndigheten har kännedom om att fråga är om ett av 'de ovan angivna undantagsfallen eller myndighe- ten i särskilt fall förordnat, att den preliminära skatten för inkomst av tjänst skall utgå efter debitering. Skattskyldig, som felaktigt erhållit debet- sedel med ifrågavarande uppgift, har att anmäla förhållandet till myndighe- ten, vilken i stället skall för vederbörande debitera preliminär skatt.

Vid alternativ III tjäna de av arbetsgivare avlämnade förteckningarna till ledning för bedömande av frågan, för vilka arbetstagare å debetsedel (enligt detta alternativ i förevarande avseende benämnd skattekort) skola angivas de berörda uppgifterna till ledning för beräkning av preliminär skatt enligt tabell.

Skatt — preliminär, kvarstående och tillkommande (den preliminära, vare sig den är beräknad enligt skattetabell eller efter viss procentsats eller grundar sig på debitering) — skall erläggas under uppbördstermin. Uppbördstermi- nerna äro tolv och infalla under tiden den 5—den 12 i varje månad under uppbördsåret, som omfattar tiden februari månad ett år till och med januari månad påföljande år. Anledningen till att uppbördsåret börjar med februari är, att då inkomståret omfattar kalenderår den å inkomsten under januari belöpande skatten kan inbetalas först under uppbördstermin i februari. seende därigenom, att ett exemplar av föregående års uppbördskort, angi- — reslagna bestämmelserna preliminärskatten borde beräknas enligt tabell. Den ; lokala skattemyndigheten måste emellertid i alla de fall, då tillgängliga hand- 3

Denna anordning av uppbördsterminerna bör vara till fördel för de skatt- skyldiga, enär härigenom skattebetalningen torde i betydande grad under- lättas; särskilt märkbart bör detta vara för de skattskyldiga vilka hava att själva inbetala sin skatt, d. v. 5. andra än löntagare och därmed likställda, men även arbetsgivare m. fl., som hava att innehålla lön m. m. för skattens gäldande, torde hava fördel av den föreslagna inbetalningsanordningen.

Då fråga är om debitering av preliminär skatt, uträknas på grundval av det beskattningsbara belopp, den beskattningsbara inkomst och den beskattnings- bara förmögenhet, som fastställts vid taxeringen, de olika skattebelopp, vilka skola ingå i den preliminära skatten. Den i den statliga inkomst- och förmö- genhetsskatten ingående bottenskatten uträknas med tillämpning av det pro- centtal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret. Allmän kommunal- skatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret bestämts för utdebitering till kommun (borgerlig och kyrklig), municipalsamhälle, landsting och tings- lag. Meddelande om sistnämnda belopp skall tillställas lokal skattemyndig- het av kommunen eller den kommunala samfälligheten, så snart beslut här- om fattats i början av september. Pensionsavgift utgår med ledning av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, då detta över- stiger 600 kronor, och med motsvarande tillämpning även i övrigt av 4 & lagen om folkpensionering, dock med iakttagande av att, då här är fråga om förhållanden, som avse inkomståret, d. v. s. året näst före taxeringsåret, de i nämnda paragraf angivna åldersgränserna, 18, respektive 65 år, böra ändras till 17, respektive 64 år.

Den preliminära skatt, som enligt alternativ II utgår efter debitering i de fall, då skattskyldig jämte inkomst av tjänst har mera betydande inkomst av annan förvärvskälla än tillfällig förvärvsverksamhet, skall debiteras dels med belopp, som belöper å beskattningsbar förmögenhet, dels ock med så stor del av den preliminära skatt, vilken utgår å det beskattningsbara be- lopp och den beskattningsbara inkomst, som bestämts för inkomsten från samtliga förvärvskällor jämte förmögenhet, som den uppskattade inkomsten av annan förvärvskälla än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet tillhopa utgör av den uppskattade inkomsten från samtliga förvärvskällor. Genom denna regel kommer hänsyn att i viss mån tagas till progressionen vid stats- beskattningen.

Den debiterade preliminära skatten påföres i helt krontal i en gemensam post. Preliminär skatt, som icke uppgår till 12 kronor, påföres icke; nämnda belopp motsvarar den dubbla lägsta pensionsavgiften, som utgår för samboen- de äkta makar. Den preliminära skatten fördelas å uppbördsterminerna under uppbördsåret så, att under varje termin förfaller likna belopp, dock minst 6 kronor. Vid fördelningen iakttages vidare, att om skattens belopp icke uppgår till 72 kronor jämväl det belopp, som icke uppgår till 6 kronor, förfaller under den första terminen, samt att, om skattens belopp överstiger 72 kronor, be- lopp, som förfaller under annan termin än den första, avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden förfaller under den första terminen.

Debitering av slutlig skatt sker på grundval av den taxering, som senast den 10 oktober taxeringsåret fastställts av prövningsnämnd eller, om denna ännu ej fattat beslut rörande taxeringen, verkställts av taxeringsnämnd. Härvid iakttages, att den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten in- gående bottenskatten uträknas med tillämpning av det procenttal av grund- beloppet samt allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som fast- ställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den slutliga skatten; frågan om huru berörda procenttal och utdebitering skola bestämmas har berörts under 6 kap. Skogsaccis, som icke uttages prelimi- närt, utgår liksom nu enligt den skattesats, vilken under taxeringsåret be- stämts för utdebitering; vad angår tiden för bestämmande härav hänvisas till specialmotiveringen till lagen om skogsaccis.

En förenkling i debitering och uppbörd bör kunna ernås därigenom, att allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel för sig samt skogs- accis och skogsvårdsavgift för sig påföras i en gemensam post.

Uppbördsberedningen har tidigare föreslagit, att preliminär skatt, vare sig den utgår efter debitering eller enligt skattetabell eller med viss procentsats, skall bestämmas till helt antal kronor. För att vinna ytterligare förenkling i debitering och uppbörd har beredningen övervägt huruvida icke även den slutliga skatten skulle kunna utgöras i hela kronor.

Frågan om borttagande av öretalen från kronodebetsedlarna har berörts av riksdagens revisorer i deras berättelse för år 1941, 5 26. Revisorerna utta- lade därvid bland annat:

»Det stora flertalet utskyldstitlar uträknas och påföras i öretal. Revisorerna vilja i det följande något ingå på konsekvenserna härav och framlägga vissa förslag till rationalisering.

Antalet kronodebetsedlar närmar sig numera 4 miljoner. De till postverket inbe- talade kronoskattepostanvisningarna inklusive värnskatteanvisningar uppgingo för budgetåret 1940/41 till omkring 4 350 000.

Innan skattebeloppen blivit slutligt redovisade, hava de passerat ett stort antal led i redovisningen. Det första utriiknandet sker i fråga om inkomst- och förmögen— hetsskatten i inkomstlängden, i fråga om vissa andra utskyldstitlar i särskilda för- teckningar eller längder. De uträknade beloppen å samtliga titlar införas i uppbörds- boken och påföras debetsedlarna. De fördelas därefter enligt särskilda regler på två betalningstillfällen. I den mån inbetalning sker genom postverkets försorg, utskrivas därvid särskilda journalkvitton. De inbetalda beloppen summeras, redovisas vidare till vederbörande uppbördsmyndighet, avs-tömmas, underkastas revision m. m. I fråga om belopp, som ej inbetalas i tid, sker restföring med specifikt angivande av beloppet 51 varje särskild utskyldstitel. Nästa led blir i många fall att restlängdsutdrag ut- skrivas. Belopp, som indrivas eller som avkortas och avskrivas, redovisas av lands- fiskal specifikt med angivande av exakta beloppet för varje ifrågakommande ut- skyldstitel. Samma princip gäller i viss utsträckning vid utskrivandet av balansläng- der över utestående oredovisade utskylder o. s. v.

Det förefaller revisorerna uppenbart, att en högst väsentlig rationalisering skulle ernås, om utskyldstitlarna över huvud taget påfördes endast i helt krontal. Revi- sorerna hava icke förbisett, att genomförandet av en sådan ordning kan stöta på svårigheter, som ej enbart äro av teknisk art. I fråga om flertalet egentliga skatte- titlar torde emellertid syftet kunna — utan någon minskning av inkomsterna — er-

nås genom lämplig omläggning av skatteskalorna. Vad beträffar vissa utskylder och avgifter, som uppbäras vid kronouppbörden torde det, som tidigare berörts, redan av andra skäl vara önskvärt, att uppbörden sker annorledes än i sammanhang med kronouppbörden. Ersättning för debiteringen torde kunna uttagas på annat sätt än genom debetsedelslösen.

Därest det icke lämpligen låter sig göra att gå så långt i förenkling som ovan ifrågasatts, återstår likväl att undersöka möjligheten av en sådan teknisk förenk- ling, att debetsedelns slutsumma avjämnas till helt krontal. Härigenom skulle i varje fall de direkta uppbördskostnaderna minskas.

Enligt en inom generalpoststyrelsen verkställd, till synes försiktigt hållen beräk- ning torde redan i avseende på den genom postverkets försorg verkställda krono- uppbörden öresbeloppens slopande kunna beräknas medföra en tidsv'inst i kassa- tjänst, motsvarande omkring 2 000 arbetsdagar. Summeringsarbetet beräknas minska med cirka 40 procent, vilket approximativt räknat skulle motsvara sammanlagt cirka 1400 arbetsdagar för år. En uppskattning av den totala arbetsminskningen har lett till en beräknad kostnadsbesparing av 'i runt tal 30000 kronor per år. Detta är naturligt nog endast en liten del av den besparing som ett slopande av öretalen å debetsedlarna bör kunna förväntas medföra.

För den skattskyldige skulle det uppenbarligen medföra påtagliga fördelar, om debetsedeln slutade på helt krontal, i varje fall skulle inbetalningen underlättas.

Revisorerna inse väl, att även en sådan till synes blygsam reform, som den nu senast föreslagna kan vara förknippad med vissa svårigheter, men hålla för sanno- likt, att dessa låta sig lösas.

Med hänsyn till det ovan anförda finna revisorerna synnerligen önskvärt, att frå- gan om öretalens slopande från kronodebetsedlarna göres till föremål för utredning.»

Yttranden i anledning av revisorernas ovannämnda uttalande avgåvos av statskontoret och riksräkenskapsverket, vilka myndigheter anslöto sig till re- visorernas förslag. Riksräkenskapsverket framhöll därvid, att därest man ville ernå en verklig rationalisering man borde inrikta sig på en reform av det slag revisorerna i första hand ifrågasatt, av den innebörd alltså att de utskyldstitlar, som inginge i kronouppbörden, redan vid debiteringen påför- des endast i helt krontal. Detta innebure, att i kronouppbörden skulle ingå allenast sådana utskyldstitlar, som lämpligen läte sig påföras uteslutande i helt krontal. Riksräkenskapsverket granskade därjämte de olika utskyldstit- larna i syfte att utröna, i vad mån gällande bestämmelser lade hinder i vä- gen för den ifrågasatta reformens genomförande. I fråga om vissa titlar an- såg riksräkenskapsverket reformen kunna genomföras relativt snart, medan beträffande andra verket fann särskild utredning erforderlig.

Genom den ifrågasatta reformen skulle, såsom riksräkenskapsverket fram- höll, vinnas, att debiteringen komme att väsentligt förenklas och skatteinbe- talningen underlättas. De största fördelarna skulle likväl vinnas i fråga om restindrivningen och dess redovisning. Verket erinrade om att inemot 30 pro- cent av hela antalet debetsedlar å 1940 års kronoutskylder uppförts å rest- längd. Varje restförd debetsedel torde, innan den blivit slutligt redovisad, i genomsnitt hava föranlett, att ett 40-tal belopp — i vilka öretal normalt inginge — utskrivits och blivit föremål för summeringsåtgärder.

Vad angår en reform av den mera begränsade art, att endast debetsedelns slutsumma skulle avjämnas till helt krontal, yttrade riksräkenskapsverket,

att en dylik förenkling onekligen skulle underlätta själva skatteinbetalningen och redovisningen av dei rätt tid erlagda skattebeloppen. I fråga om debite- ringen liksom beträffande redovisningen å de olika utskyldstitlarna skulle däremot någon fördel ej vinnas. I betraktande av att kronouppbörden vore sammansatt av ett stort antal utskyldstitlar, som var för sig påfördes i öre- tal, skulle förfaringssättet väl snarast leda till att såväl debiteringen som redovisningen av restförda belopp ytterligare komplicerades. En sålunda be- gränsad reform syntes därför i realiteten bliva av tvivelaktigt värde, i varje ? fall om de till indrivning överlämnade restlängderna allt fortfarande skulle av utmätningsmännen redovisas med fullständig fördelning på de olika ut- skyldstitlarna. Om en sådan förenkling av restantieredovisningen kunde ge- % nomföras, att de exemplar av restlängderna, som överlämnades till utmät— ningsmännen för indrivning, endast upptoge det för varje skattskyldig rest— ? förda beloppets slutsumma, skulle frågan däremot komma i ett annat läge.

]

Riksdagen, som fann det av revisorerna framförda uppslaget vara förtjänt av beaktande, anhöll, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande frågan om bortarbetande av öretalen från kronodebetsedlarna.

Kungl. Maj:t har uppdragit åt riksräkenskapsverket att verkställa ifråga— varande utredning. Denna har ännu icke slutförts.

Enligt uppbördsberedningens mening skulle borttagandet av öretal från samtliga poster å uppbördskort och debetsedel samt således även från slut- summan å desamma innebära en betydande förenkling icke blott för de skattskyldiga utan även för det allmänna, som därigenom säkerligen skulle i göra icke oväsentliga kostnadsbesparingar. Då frågan om en reform i den ' utsträckning, som nyss sagts, är föremål för utredning, saknar beredningen _ anledning att närmare ingå på densamma. Tills vidare synes emellertid en & avsevärd förenkling kunna ernås redan genom borttagandet av öretalen från slutsumman å uppbördskortet och debetsedeln. Vissa tekniska svårigheter äro visserligen förknippade även med en dylik förenkling, men de torde icke vara större än att de kunna övervinnas.

Då den preliminära skatten enligt beredningens förslag skall utföras i hela krontal, kommer, därest den slutliga skatten utföres på liknande sätt, även den kvarstående skatten att upptagas i hela krontal. '

För att ernå, att den slutliga skatten debiteras i hela kronor, bör däri in- gående öretal borttagas sålunda att, om öretalet uppgår till högst 50, skatte- beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal och, om öretalet översti— ger 50, nämnda belopp jämkas till närmast högre hela krontal. Uppgår skattebeloppet till högst 50 öre, kommer ingen skatt att utgöras. Därest skatte- beloppen avrundas på sådant sätt, torde man icke behöva räkna med' någon skatteförlust för det allmänna. För att vid en anordning av nyssnämnda slag slutsumman skall stämma med summan av delposterna, måste å uppbörds- kort och debetsedel i en särskild kolumn införas det öretal, som avgår eller tillägges för att erhålla helt krontal. Ifrågavarande öretal bör vid den sum- mariska fördelning av skatt å skattetitlar, som av uppbördsberedningen fö- reslås (se under specialmotiveringen till uppbördsförordningen) hänföras till

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. I restlängd kommer, såsom beredningen under avdelningen om indrivning av resterande skatt framhål— ler, att upptagas endast det restförda beloppets slutsumm—a.

Med den ovan föreslagna anordningen skulle visserligen icke själva debi- teringen förenklas, tvärtom skulle denna kräva något mera arbete därigenom, att avgående eller tillkommande öretal skulle särskilt angivas. I fråga om uppbörd och indrivning skulle emellertid vinnas avsevärda fördelar ur ar- bets- och kostnadssynpunkt.

Sedan den slutliga skatten debiterats, skall preliminär skatt avräknas. I fråga om debiterad preliminär skatt avräknas hela det debiterade beloppet, oberoende av om detsamma erlagts helt, delvis eller icke alls; anledningen till att så sker är, att nyssnämnda skatt. om den icke erlägges, särskilt rest- föres. Preliminär skatt, som uttagits med ledning av skattetabell eller med viss procent av inkomsten, avräknas med belopp, som erlagts. För att i sist- nämnda fall lokal skattemyndighet på landet skall få kännedom om huru mycket skattskyldig erlagt i preliminär skatt, måste länsstyrelsen lämna be- rörda myndighet uppgift härom. Detta bör lämpligen ske sålunda, att, sedan medelst det plåtregister, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skall finnas hos länsstyrelsen, namn och adress tryckts å uppbördskort och debet— sedlar, å dessa, såvitt angår landet, antecknas den preliminära skatten. Ehuru den lokala skattemyndigheten på landet själv har tillgång till uppgift om den debiterade preliminära skatten, torde det vara mest ändamålsenligt, att länsstyrelsen samtidigt påför även denna å uppbördskort och debetsedlar.

Överstiger den slutliga skatten den preliminärt debiterade eller erlagda eller, om skattskyldig haft att erlägga båda slagen av preliminär skatt (t. ex. då vederbörande en del av inkomståret varit arbetstagare och en annan del av samma år rörelseidkare eller samtidigt varit både arbetstagare och rörelse— idkare) summan av dessa, har den skattskyldige att erlägga den kvarstående skatten under en eller flera terminer under uppbördsåret näst efter taxe- ringsåret. Sistnämnda skatt fördelas å uppbördsterminer enligt samma reg- ler som ovan föreslagits i fråga om den debiterade preliminära skatten.

Därest den preliminära skatten överstiger den slutliga, kunde det tänkas, att överskjutande belopp, som erlagts, avräknades å preliminär skatt, vil- ken skulle utgöras under året näst efter taxeringsåret. Ett sådant förfarings— sätt kunde dock näppeligen tillämpas, om skillnadsbeloppet vore mera bety- dande; i dylikt fall borde beloppet självfallet återbetalas. Avräkning på an- givet sätt skulle emellertid medföra åtskilliga olägenheter. Den komme att innebära ett tyngande merarbete för den lokala skattemyndigheten under den för denna — såsom förut i skilda sammanhang framhållits —— mest ar- betsbelasta-de delen av året. Vidare borde tydligen, därest skattskyldig häfta- de för ogulden skatt, avräknas endast den del av den för mycket erlagda pre- liminärskatten, som överstege den oguldna skatten jämte därå belöpande restavgift (nuvarande indrivningsavgift); återstoden borde gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och avgift. För att lokal skat- temyndighet på landet skulle erhålla upplysning om den skatt, varför skatt-

skyldig, varom här är fråga, häftade, måste länsstyrelsen någon gång under höstens lopp upprätta och till nämnda myndighet översända uppgift om sådan skatt. Slutligen skulle ett dylikt avräkningsförfarande vålla arbets- givare och andra, som hade att göra avdrag för skatt å lön eller annan er- sättning, extra besvär i de fall, då preliminärskatten skulle uttagas enligt tabell eller med viss procentsats; vederbörande skulle nämligen hava att först avläsa skattebeloppet för inkomsten ur tabellen eller uträkna detsam- ma efter den ifrågakommande procentsatsen samt därefter från nämnda be- lopp avdraga, vad som av det belopp, som skulle avräknas, belöpte å utbe- talningstillfället.

De berörda olägenheterna äro så betydande, att uppbördsberedningen icke finner det ifrågasatta avräkningsförfarandet böra komma i fråga. Härtill kommer, att de skattskyldiga kunna anse sig hava berättigade anspråk på att återfå vad de erlagt för mycket i preliminär skatt, även då fråga är om mindre belopp. Överstiger erlagd preliminärskatt slutlig skatt, bör därför det överskjutande beloppet restitueras, såvida icke skattskyldig häftar för ogulden skatt, i vilket fall denna och dårå belöpande restavgift först skol-a gäldas så långt det ifrågavarande beloppet därtill förslår. I vissa fall kan det belopp, som skall restitueras, röra sig om blott en krona; sådana fall torde sannolikt dock bliva ganska fåtaliga och då samma olägenheter vid avräkning skulle inträda, då det överskjutande beloppet är obetydligt som då det är större, har beredningen icke ansett sig kunna förorda, att visst högre belopp bestämmes såsom minimum för erhållande av restitution.

Länsstyrelsen skall hava att restituera för mycket erlagd preliminär skatt, sedan länsstyrelsen i början av året näst efter taxeringsåret från lokal skatte- myndighet på landet erhållit uppbördskort med uppgift om bland annat belopp, som skall restitueras; lokal skattemyndighet i magistratsstad med egen uppbördsförvaltning skall vid samma tid till länsstyrelsen översända förteckning, upptagande dem, som skola erhålla restitution, och belopp, som skola återbetalas. Arbetet med restitution av preliminär skatt torde icke för länsstyrelsen vara så betungande, som handhavandet av ovannämnda av- räkning skulle vara för lokal skattemyndighet.

Överstiger debiterad preliminär skatt den slutliga skatten men har det överskjutande beloppet icke erlagts, skall detta avkortas. '

Innebär beslut, som fattas av prövningsnämnd senare än den 10 oktober eller av kammarrätten eller av Kungl. Maj:t, att ny taxering påföres eller att taxering höjes, skall den sk' grund av förenämnda beslut, utgå efter samma grunder som gällt för debi- tering av motsvarande slutliga skatt; den tillkommande skatten skall upp- tagas å särskilt uppbördskort och särskild debetsedel. Sådan skatt bör för- falla till betalning under en eller flera, högst tolv på varandra följande upp- bördsterminer. Lokal skattemyndighet bestämmer, under vilka terminer skat- ten sålunda skall inbetalas.

I fråga om debetsedeln torde, då kvarstående skatt på grund av taxering visst är samt preliminär skatt för nästföljande år skola inbetalas under sam-

ma uppbördsår, nämnda skatter — eller, då fråga är om preliminär skatt, beräknad enligt tabell, sagda kvarstående skatt jämte uppgift till ledning för beräkning av den preliminära skatten för påföljande år — och då givetvis även hela den slutliga skatten på grund av berörda taxering böra upptagas å samma debetsedel. Att sålunda undgå att handskas med tvenne debetsedlar för samma skattskyldig innebär givetvis en fördel både för vederbörande myndigheter och de skattskyldiga. Mantalsskrives skattskyldig för två på varandra följande år i olika kommuner, kan emellertid en dylik anordning icke tillämpas, utan slutlig och kvarstående skatt måste upptagas å särskild , debetsedel samt preliminär skatt eller ifrågavarande uppgift till ledning för ' beräkning av sådan skatt å särskild debetsedel.1

Om skattskyldig har att utgöra både preliminär skatt, som beräknas en- ligt tabell och sådan skatt, som utgår efter debitering, måste särskild debet- sedel utfärldas för vartdera slaget av skatt, enär den debetsedel, som uppta- ger uppgift till ledning för beräkning av det förra slaget av skatt, skall över- lämnas till arbetsgivare eller därmed likställd person och den debetsedel, å Som angiver debiterad preliminär skatt, skall behållas av den skattskyldige, ] vilken själv har att ombesörja inbetalning av den senare skatten. Den slut- ' liga och kvarstående skatten bör i dylikt fall upptagas å endast en debet-

sedel; är skattskyldig för taxeringsåret och nästföljande år mantalsskriven

; i samma komm-un böra nämnda skatter uppföras å samma debetsedel, som upptager debiterad preliminär skatt.

I de fall, då arbetsgivare eller annan har att göra avdrag å lön eller annan ersättning för gäldande av skatt, skola avdragen börja verkstäl- las vid det första utbetalningstillfället efter inkomstårets ingång. Då skattskyldig, som skall vidkännas dylikt avdrag å sin inkomst, har att före inkomstårets ingång överlämna debetsedel till den, som skall verk- ställa dylikt avdrag, bör debetsedel tillställas sådan skattskyldig i nå- gorlunda god tid dessförinnan; senare än den 18 december året näst före inkomståret bör debetsedeln icke utsändas. Vad angår skattskyldig, som icke skall vidkännas avdrag å inkomsten för gäldande av skatt, bör det vara tillräckligt, att debetsedel översändes till honom 10 a 14 dagar före början av den första uppbördsterminen, förslagsvis senast den 25 januari. Då preliminärskatten beräknas enligt skattetabell, kan med ledning av upp- gift å debetsedeln om skattetabell m. m. avgöras, vilka skattskyldiga som skola vidkännas avdrag å inkomsten för skatt. Men även då fråga är om debetsedel, upptagande preliminär skatt, och den utskrivna debetsedeln alltså är lika för både skattskyldiga, för vilka dylikt avdrag skall verkställas, och övriga skattskyldiga (vid alternativ I och jämväl vid alternativ II och III i i viss utsträckning _— mindre vid alternativ II och större vid alternativ III _) * torde med ledning av senast upprättade inkomstlängd, vilken i vart fall måste tjäna till ledning för debiteringen, kunna avgöras, vilka skattskyldiga som skola vidkännas löneavdrag. Vid samtliga alternativ bör därför skillnad kunna göras mellan de båda ifrågavarande kategorierna skattskyldiga och

* I de fall, då särskild debetsedel utfärdas, skall tillika särskilt uppbördskort uppläggas.

debetsedel senast den 18 december kunna översändas till de skattskyldiga, å vilkas inkomst avdrag för skatt skall ske; till övriga skattskyldiga (utgö- rande omkring 1/3 av hela antalet skattskyldiga) behöver debetsedel icke ut- sändas förrän senast den 25 påföljande januari. Härav följer, att den lokala skattemyndigheten kan fördela debiteringsarbetet över en längre tidsperiod och undgå den mera betydande forcering, som eljest skulle bliva oundviklig. Enligt samtliga alternativ torde det dock medföra minst arbete att, utan un- dersökning av för vilka skattskyldiga avdrag skall verkställas å inkomsten för skatt, redan i december utsända debetsedlar å enbart slutlig och kvar— stående skatt. Vidare torde det vara mest ändamålsenligt, att skattskyldig, som enligt alternativ 11 skall erhålla både debetsedel med uppgift om skatte— tabell m. m. och debetsedel å preliminär skatt, i december tillställes även den senare debetsedeln.

Debetsedel, som avser sjöman, inskriven vid sjömanshus, bör för att kom- ma denne tillhanda i rätt tid avsändas senast 'den 15 november. Vilka som äro inskrivna vid sjömanshus kommer att framgå av mantalslängden och be- & folkningsregistret, därest folkbokföringskommitténs förut berörda förslag genomföres.

Börjar skattskyldig under inkomståret uppbära inkomst, varför preliminär skatt skall beräknas enligt tabell eller med viss procent av inkomsten, skall han ofördröjligen hos vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan härom, varefter denna skyndsamt till den skattskyldige översänder debetse- del och tillämplig skattetabell. Debetsedel, som grundar sig på preliminär taxering eller avser tillkommande skatt, skall skyndsamt efter det att veder- börlig debitering verkställts översändas till skattskyldig.

Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt.

För att bereda vederbörande skattskyldiga en bekväm betalningsform och åstadkomma ett effektivt uppbördsförfarande är det av vikt, att i så stor omfattning som möjligt den, av vilken skattskyldig uppbär inkomst, verk- ställer avdrag å inkomsten för gäldande av dårå belöpande skatt. Dylikt av- drag torde dock, såsom uppbördsberedningens förslag utformats, i huvudsak icke kunna ifrågakomma beträffande annan inkomst än sådana slag av in- komst av tjänst, som hänföra sig till innehavd eller förut innehavd tjänst eller annan arbetsanställning eller till pension eller annan livränta, vare sig den är hänförlig till förutvarande arbetsanställning eller ej. Den, som utbe— talar ersättning för utfört arbete (lön), pension eller annan livränta eller så— dant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk ersättning, som utgår på grund av förutvarande anställning, skall alltså —— dock endast under vissa förutsättningar, vilka nedan angivas — vara skyldig att å lönen eller annan nu nämnd ersättning göra avdrag för skatt.

Skyldighet för den, som utbetalar lön, pension eller livränta, att verkställa avdrag å utbetalt belopp för gäldande av skatt är icke någon nyhet i svensk

rätt. Sådan skyldighet föreligger redan enligt lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta samt vidare enligt förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteförmedlingskassor. De avdrag, som enligt införsellagen verkställas, avse i regel endast vissa av de vid ett företag an- ställda arbetstagarna, ehuru —— såsom av uppbördsberedningen införskaffade uppgifter, fogade vid betänkandet såsom Bilaga J, utvisa —— det stundom kan röra sig om flertalet arbetstagare vid företaget. Avdrag enligt den ovan- nämnda förordningen sker i varierande utsträckning vid olika företag; vid somliga torde samtliga anställda vara anslutna till skattefömnedlingskassa, under det att vid andra företag anslutningen är ringa eller ingen.

Skyldighet för arbetsgivare eller därmed likställd person att verkställa av- drag för skatt förordades av 1924 års uppbördssakkunniga samt av Sand- ström och Laurin.

Den av uppbördsberedningen förordade avdragsskyldigheten kommer att bliva väsentligt mera omfattande än den motsvarande skyldighet, som före- ligger enligt förordningen om erkända skatteförmedlingskassor, enär fullgö— j randet av den nu föreslagna skyldigheten utgör en obligatorisk del av själva _! uppbördsförfarandet och icke, såsom enligt nämnda förordning, beror på fri— ; villig anslutning till en skatteförmedlingskassa. Därest preliminär skatt be-

räknas enligt skattetabell eller med viss procent av inkomsten, är medver- kan av den, som utbetalar ersättning, varom här är fråga, nödvändig. Utgår preliminär skatt efter debitering, är däremot dylik medverkan icke erfor— derlig men givetvis av utomordentlig betydelse för både de berörda skattskyl- diga och det allmänna. Uppböndsberedningen förordar därför, att även i fall, då den preliminära skatten debiterats, skyldighet att verkställa avdrag för gäldande av denna skall föreligga; dylika fall äro regel enligt alternativ I, utgöra ett relativt stort antal enligt alternativ III samt förekomma mera sällan enligt alternativ II. Om skyldighet att verkställa avdrag & lön eller annan ersättning förelig- * ger, får bedömas i första hand med hänsyn till huruvida den utbetalda er- .,sättningen är att hänföra till de förut angivna slagen av inkomst av tjänst. Härvid kan det ofta vara svårt att avgöra om inkomsten avser tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet eller rörelse; i synnerhet gränsdragningen mellan arbets»- anställning och rörelse kan vålla svårigheter. Huruvida inkomst skall hän- föras till den ena eller andra av de nämnda förvärvskällorna får bedömas med ledning av bestämmelserna i kommunalskattelagen. Då avdragsskyldig- heten i det övervägande antalet fall sammanhänger med anställning, d. v. 5. ett avtalsförhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare, kunde det synas .vara av värde att giva en definition å arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen. ! En sådan torde dock knappast vara erforderlig. Varken i lagen den 17 juni 1938 om semester eller i förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteför- ;medlingskassor har någon dylik definitiOn intagits. Enligt de vid propositio- nerna med förslag till berörda författningar fogade statsrådsprotokollen ut- talade vederbörande departementschef, att en definition är begreppen arbets- givare och arbetstagare icke syntes vara nödvändig. Till det förra protokollet

yttrade därjämte departementschefen, att för semesterlagens vidkommande frågan om vem som i det särskilda fallet skulle betraktas som arbetsgivare, respektive arbetstagare måste bedömas med hänsyn till vem som slutit ar- betsavtalet. Vem som enligt den föreslagna uppbördsförordningen skall anses såsom arbetsgivare bör avgöras efter samma grund. Arbetstagare är emeller- tid icke den, som är att betrakta som självständig företagare.

Då en person åtagit sig utförande av arbete och i sin tur anställt arbets- tagare, är han att anse som arbetsgivare gentemot dessa. Huruvida han skall betraktas såsom arbetstagare i förhållande till sin uppdragsgivare eller såsom självständig företagare, får bedömas med hänsyn till dels innebörden av det mellan dem träffade avtalet, dels ock arten av den förvärvsverksam- het, som av uppdragstagaren bedrives. Vid skogsarbete, dikningsarbete, byggnadsarbete m. m. förekommer ofta, att en person åtager sig att utföra visst arbete och i sin tur anställer en eller flera personer för dess utförande. Särskilt i norra och mellersta Sverige är, såsom förut omnämnts, vanligt, att en skogsägare träffar avtal med en jordbrukare, att denne skall mot visst pris verkställa avverkning. Jordbrukaren utför timmerkörslor men anställer skogsarbetare, som verkställa huggning. I sådant fall är jordbrukaren att anse som arbetsgivare gentemot de av honom anställda. Då inkomsten av avverkningen för jordbrukaren i regel torde utgöra inkomst av jordbruk eller rörelse, blir denne vanligen att betrakta såsom självständig företagare.

Om en person avlönas uteslutande genom andel i vinst, är han att be- trakta som självständig företagare. I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovanligt, att en eller flera delägare utföra arbete för bolagets räkning och därför uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidsperiod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare i uppbördsförordningens me- ning. Enligt skatteförfattningarna anses icke heller den inkomst, som han uppbär i form av lön, såsom inkomst av tjänst utan såsom inkomst av rö- relse. Om en person anses som arbetstagare, förändras däremot icke denna hans ställning av att han jämte fastställd lön uppbär tantiem.

Provision torde icke få anses utgöra andel i vinst, då den utgår med hän- syn till omsättningen. En handels-resande, som helt avlönas medelst provi- sion, är alltså arbetstagare, om han kan anses såsom anställd i huvudman- nens tjänst.

För bedömande av frågan, huruvida en person är att anse som arbetsta- gare eller ej, saknar det betydelse, om han utför arbetet i sitt hem eller är arbetsplats, som av honom bestämmes, eller om han är släkt med arbets- givaren. Sker utbetalning till make eller hemmavarande barn under 16 år eller till hemmavarande barn, som fyllt 16 men icke 18 år och som icke anses tillhöra arbetspersonalen,1 skall dock löneavdrag icke verkställas, enär icke nämnda personer utan den utbetalande arbetsgivaren (enligt bestäm-

1 Enligt; anvisningarna till 20 % kommunalskattelagen anses ifrågavarande barn icke tillhöra arbetspersonalen med mindre dess inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föranleder skatteplikt för barnet.

melserna i 20 & kommunalskattelagen och 2 % förordningen om statlig in- komst- och förmögenhetsskatt) taxeras för lönen eller ersättningen.

Att avgöra, när utbetalning av pension eller annan livränta föreligger, torde icke möta några svårigheter. När periodiskt understöd eller annan pe— riodisk ersättning hänför sig till förutvarande arbetsanställning får bedömas med hänsyn till vad ovan sagts angående när ett anställningsförhållande kan anses vara för handen. I det följande användes benämningen arbetsgivare även för den, som utbetalar pension eller annan livränta eller ifrågavarande periodiska ersättning, beteckningen arbetstagare även för den, som mottager dylikt belopp, samt benämningen lön även beträffande berörda pension, liv- ränta och periodiska ersättning.

Den skyldighet att verkställa avdrag ä lön för gäldande av skatt (löneav— drag), som enligt det ovan sagda åvilar arbetsgivare, inträder, såsom ovan framhållits, endast under vissa förutsättningar, i åtskilliga avseenden olika enligt de skilda alternativen.

Det har gjorts gällande, att avdragsskyldighet icke borde åläggas mindre företagare — flertalet av dessa skulle sakna kvalifikationer för att uträkna avdragsbeloppen —— och ej heller personer med i hemhushåll anställda — att utsträcka avdragsskyldigheten till sistnämnda kategori av arbetsgivare vore olämpligt, enär sådana personer icke borde betungas med ifrågavarande arbete eller besväras av skattemyndigheternas eventuella kontroll över att avdragna belopp rätt uträknats.

Avgörande skäl synas emellertid föreligga för att avdragsskyldigheten av— ser samtliga arbetsgivare. Först må påpekas, att redan nu skyldighet att göra löneavdrag kan åläggas även sådana arbetsgivare, som förmenats sakna kva- lifikationer härför eller av andra skäl ansetts böra befrias därifrån. Enligt såväl införsellagen som lagen om erkända skatteförmedlingskassor kan ar— betsgivare utan undantag åläggas att vid löneutbetalning verkställa avdrag för anställds skatt. I princip är sådan skyldighet således redan accepterad. Ur praktisk synpunkt skulle ett system med begränsad skyldighet att göra löneavdrag medföra påtagliga olägenheter. Undantoges de mindre arbetsgi- varna från avdragsskyldighet, skulle detta innebära, att samme arbetstagare stundom skulle få vidkännas löneavdrag och .stundom själv skulle hava att erlägga skatt, beroende på hos vilken kategori av arbetsgivare han för till- fället vore anställd. Väljes ett uppbördssystem, enligt vilket preliminärskatten som regel beräknas med ledning av skattetabell i de fall, då löneavdrag skall verkställas, samt efter debitering i övriga fall, bliva olägenheterna än mera framträdande. Övergår härvid arbetstagare från arbetsgivare, som är skyldig göra löneavdrag, till annan arbetsgivare, måste arbetstagaren hos vederböran— de lokala skattemyndighet göra anmälan härom för att få debetsedel med uppgift om skattetabell jämte sådan tabell utbytt mot ny debetsedel, upptagan- de debiterad preliminärskatt; sker övergången i motsatt riktning måste likale- des dylik anmälan hos den lokala skattemyndigheten göras för att erhålla de- betsedel av det senare slaget utbytt mot debetsedel av det förra slaget med bifogad tabell. Genom en sådan kategoriklyvning av arbetsgivarna skulle

därjämte debiteringsarbetet försvåras. Slutligen måste fastslås, att den om— ständigheten, att löneavdrag verkställes, är att betrakta såsom en förmån för de skattskyldiga, vilka på sådant sätt få erlägga sina utskylder. Att un- dandraga hos mindre företagare och i hemmen anställda skattskyldiga denna förmån skulle med fog kunna betecknas såsom en orättvisa. Särskilt må fram- hållas, att från hembiträdeshåll bestämt påyrkats, att därest ett system med löneavdrag infördes detta skulle omfatta även hembiträdena.

Vid överläggningar, som uppbördsberedningen haft med representanter för olika sammanslutningar av arbetsgivare — näringslivets skattedelegation. Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, riksförbundet landsbygdens folk samt Sveriges husmodersföreningars riks- förbund — hava dess-a uttalat, att utan tvivel vissa svårigheter komme att föreligga för åtskilliga mindre arbetsgivare att, åtminstone i början, fullgöra den ifrågasatta avdragsskyldigheten; flertalet representanter hava samtidigt framhållit, »att det dock icke kunde vara lämpligt att undantaga vissa kate- gorier av dessa från nämnda skyldighet. Ifrågavarande representanter hava därjämte uttalat, att full medverkan med råd och anvisningar från organi- sationernas sida vore att påräkna, därest avdragsskyldighet infördes. Vidare har vid dessa överläggningar framhållits, att sysslandet med de omfattande och ofta invecklade ransoneringsbestämmelserna skapat ökade förutsättningar för att arbetsgivarna skulle kunna handhava de uppgifter, som sammanhäng- de med verkställandet av löneavdrag. Det kunde dock icke undgås, att särskilt under de första åren åtskilliga misstag och förbiseenden komme att äga rum. En förutsättning för genomförandet av det föreslagna systemet vore emeller- tid, att skattemynudigheterna inxtoge en förstående ställning till de svårigheter, som vore förknippade med skyldigheten att göra löneavdrag, samt i samarbete med ifrågavarande organisationer vidtoge erforderliga anstalter för undan- röjande av dessa svårigheter.

Uppbördsberedningen finner sig i anledning av vad sålunda anförts böra föreslå, att skyldighet att verkställa löneavdrag skall enligt samtliga alter- nativ åvila varje arbetsgivare.

För att skyldighet att verkställa löneavdrag skall föreligga erfordras en- ligt samtliga alternativ, att den utbetalda lönen hänför sig till arbetstagarens huvudsakliga arbetsanställning. Har denne någon bisyssla, är alltså den ar- betsgivare, som utbetalar ersättning för bisysslan, icke skyldig göra löneav— drag å nämnda ersättning. Kan vid flera anställningar ingen anses såsom den huvudsakliga eller föreligger i dylikt fall tvekan om vilken anställning som skall betraktas såsom huvudsaklig, har arbetstagaren att vända sig till den lokala skattemyndigheten, som meddelar besked om vid vilken anställ- ning löneavdrag skall ske.

Då preliminärskatten utgår enligt debitering, kan hänsyn tagas till inkomst av bisysslor därigenom, att skattebeloppet bestämmes så, att det avser även nämnda inkomst. Avdrag för hela skatt-en kommer därvid att ske å inkomsten från den huvudsakliga arbetsanställningen. Beräknas preliminärskatten enligt tabell eller efter viss procentsats, och har skattskyldig inkomst av bisyssla

eller av tillfällig förvärvsverksamhet eller sådan inkomst av tjänst, för vil- ken preliminär skatt icke utgår, eller inkomst av annan förvärvskälla än tillfällig förvärvsverksamhet, vilken inkomst icke är så stor i förhållande till den sammanlagda inkomsten, att debiterad preliminär skatt för den förra skall utgöras, har vederbörande möjlighet att få preliminärskatten uttagen även för nyssnämnda inkomster. Den arbetsgivare, som verkställer löneav- drag, är nämligen på begäran av arbetstagaren skyldig att göra dylikt avdrag med större belopp, än den preliminära skatten enligt tabell eller vederbörlig procentsats utgör.

Enligt Sandströms och Laurins förslag skulle arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag avse endast preliminär skatt; den skattskyldige hade alltså att själv erlägga den kvarstående skatten.

En dylik ordning synes föga tillfredsställande. Då arbetstagarna finge den preliminära skatten, som utgjorde den större delen av den slutliga skatten, avdragen å lönen, kunde det befaras, att de i stor utsträckning komme att underlåta att erlägga den kvarstående skatten, vilken i regel utgjorde mindre belopp, under uppbördstermin för att i stället låta densamma uttagas genom införsel mot erläggande av den obetydliga restavgift, som därvid skulle utgå. Följden skulle alltså bliva, att trots det att den större delen av skatten ut—

: toges genom löneavdrag en mindre det dock fortfarande skulle restföras och * bliva föremål för indrivning; då antalet restförda belopp antagligen icke

komma att minskas, skulle därför någon inskränkning i indrivningsorgani- sationen icke kunna ske. Uppbördsberedningen har därför vid samtliga alter- nativ funnit sig böra föreslå, att löneavdrag skall ske även för kvarstående skatt. I de fall, då löneavdrag sker för gäldande av preliminärt debiterad skatt, äro både preliminär och kvarstående skatt mestadels upptagna på sam- m-a debetsedel, varjämte det sammanlagda belopp av dessa skatter, som skall erläggas under en uppbördstermin, finnes angivet å vederbörlig skatte- , anvisning. Skyldigheten att göra avdrag jämväl för den kvarstående skatten

torde därför i regel icke förorsaka arbetsgivaren något ytterligare arbete; så ' sker endast, då den kvarstående skatten upptagits å särskild debetsedel, men

det ökade arbete, .som härvid uppstår, torde icke vara särskilt betungande. : Då preliminär skatt utgår enligt tabell eller efter viss procentsats, kommer

skyldigheten att verkställa löneavdrag för kvarstående skatt att vålla arbets- givaren något mera arbete, än som är förenat med verkställandet av löneav— drag i de nyssnämnda fallen; han har nämligen att dels beräkna preliminär skatt enligt tabell eller med viss procentsats, dels uträkna huru mycket av den under nästkommande uppbördstermin förfallande kvarstående skatten , som belöper å utbetalningstillfälle-t, d'els ock göra avdrag å lönen för det

sammanlagda beloppet.

Däremot har det icke ansetts erforderligt att föreslå skyldighet för arbets- givare att verkställa löneavdrag för den tillkommande skatten. Denna torde i fråga om arbetstagare bliva mindre vanligt förekommande, och i de fall, då sådan skatt påföres, synes den böra erläggas av vederbörande utan arbets- givares medverkan.

Vad angår övriga förutsättningar för att skyldighet att verkställa löneav— drag skall föreligga äro dessa något olika enligt de skilda alternativen, vilka därför nedan behandlas var för sig.

Arbetsgivare är icke skyldig att verkställa löneavdrag vid arbetsanställning av tillfällig natur. Enligt alternativ I anses såsom sådan en anställning, som icke är avsedd att vara längre tid än fyra veckor. Nämnda tidsperiod över- ensstämmer med den, som arbetsanställning enligt förordningen den 30 april 1943 om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning skall hava varat för att nyssnämnda skyldighet skall föreligga. Har en anställning, som varit avsedd att vara högst fyra veckor, kommit att fortgå längre, inträder dock skyldighet för arbetsgivaren att verkställa löneavdrag vi-d utgången av den fjärde veckan.

Såsom en ytterligare förutsättning för arbetsgivares skyldighet att verk- ställa löneavdrag föreslås enligt alternativ 1, att utbetalning av lön eller an- nan ersättning skall ske månadsvis eller oftare. De tidsperioder, som vid löneutbetalning äro allmänt förekommande, äro vecka, tio dagar, fjorton dagar och mån-ad. Att utbetalningsperioden icke bestämts längre än en må- nad förklaras därav, att löneavdraget vid sådant förhållande icke skulle fylla sitt ändamål: att medel skola innehållas för gäldande av skatt under upp- bördstermin, vilken infaller varje månad.

Den arbetsgivare åvilande skyldigheten att göra löneavdrag är enligt alter- , nativ I icke inskränkt till att avse skatt, som utgår för inkomst av tjänst, ; utan gäller även skatt för annan inkomst. Den ä debetsedel upptagna pre— liminära och kvarstående skatten kan ju avse båda de nyssnämnda slagen av inkomst. Skulle arbets—givaren verkställa avdrag endast för skatt, som belöpte å inkomst av tjänst, bleve det vid blandade inkomster erforderligt att göra en uppdelning av skatten, så att skatt för inkomst av tjänst uppto- ges å särskild debetsedel. En sådan anordning har icke ansetts erforderlig.

Arbetsgivaren är emellertid skyldig göra avdrag endast för sådan prelimi- när och kvarstående skatt, som påförts i kommun där arbetstagaren man- talsskrivits för inkomståret, respektive taxeringsåret. Härigenom undantages skatt, SOm utgår för sådan inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, vilken taxeras i annan kommun än hemortskommunen. Då nämnda skatt avser annan inkomst än av tjänst och är upptagen å särskild debet- sedel, torde anledning saknas att ålägga arbetsgivaren att verkställa löne- avdrag för gäld-ande av skatten.

I vissa fall kan inkomst av arbetsanställning, även om denna är arbets- tagarens huvudsakliga, vara så obetydlig i förhållande till annan inkomst, exempelvis av kapital, att de genom löneavdrag innehållna beloppen icke förslå att gälda skatten å hela inkomsten. I sådana fall torde det icke vara av något större intresse, vare sig för det allmänna eller den skattskyldige, att löneavdrag verkställes. Efter ansökan av arbetstagaren eller arbetsgivaren äger därför lokal skattemyndighet å den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lönen utbetala-s, medgiva, att löneavdrag icke sker.

Därest de förut angivna förutsättningarna för skyldighet att verkställa

löneavdrag föreligga, skall enligt alternativ I dylikt avdrag dock göras först från och med den första månad, under vilken arbetstagaren haft anställning den första dagen i månaden, därvid början skall ske vid det avlöningstill- fälle, som infaller tidigast en vecka efter anställningens början. Anledningen till att löneavdrag skall börja verkställas från och med ingången av en - månad är, att genom löneavdraget under månaden innehållna belopp skola förslå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. För att arbetsgivaren skall hinna vidtaga erforderliga expeditionella förberedelser för löneavdragets verkställande, bör minst en vecka förflyta från anställningens början till det första avlöningstillfället.

Då löneavdrag skall verkställas, har arbetstagaren att till arbetsgivaren överlämna sin debetsedel..Denna skall överlämnas senast den 27 december ' året näst före inkomståret eller, då fråga är om debetsedel, som utfärdas efter

preliminär taxering under inkomståret, ofördröjligen efter det debetsedeln kommit arbetstagaren tillhanda. Då arbetstagare under inkomståret tillträder ny anställning hos arbetsgivare, som är skyldig göra löneavdrag, skall arbets— tagaren ofördröjligen efter det anställningen tillträtts till arbetsgivaren över- lämna sin debetsedel (vilken av den förre arbetsgivaren vid anställningens slut återställts till honom).

Därest lön utbetalas vid flera avlöningstillfällen under en månad, bör ar— betsgivaren i regel uppdela det belopp, som skall under en månad innehållas å lönen, lika å avlöningstillfällena under månaden. Uppkommer härvid bru- tet krontal, kan dock lämpligen belopp, som skall innehållas vid annat avlö- ningstillfälle än det första, avrundas till jämnt krontal och återstoden avdra— gas vid det första avlöningstillfället. Är fråga om veckolön, kunna i vissa må- nader infalla fem avlöningstillfällen. Därest arbetsgivaren finner det enklare att även dessa månader verkställa avdrag vid blott fyra avlöningstillfällen, bör han äga rätt därtill.

Intet hindrar emellertid, att efter överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare det belopp, som skall avdragas från lönen under månaden, uppdelas å avlöningstillfällena på annat sätt än ovan sagts. Sålunda kan vid ett eller flera avlöningsrtillfäl'len avdragas mindre belopp, än som med hän- syn till antalet avlöningstillfällen under månaden skullle falla å förstnämn- da avlönings'tillfälle eller alvlönin'gswtill-fälrlen, och i stället vid övriga avlö- ningstillfällen under samma måna-d avdragas så mycket större belopp. Är det belopp, som skall innehållas under månaden, ringa men inkomsten stor — är skillnaden större, bör arbetstagaren begära sådan jämkning i prelimi— närskatten, att denna kommer att bättre motsvara den ökade inkomst-en —, kan ifrågavarande belopp avdragas vid ett färre antal avlöningstillfäl'len ; under månaden, än normalt skulle ske. Givetvis skall, huru löneavdragen % än uppdelas å avlöningstillfällena under en månad, alltid iakttagas, att av- i drag tillhopa sker med det belopp, som skall inbetalas under uppbörds- termin i nästföljande månad.

Överlämnar icke arbetstagare debetsedel å preliminär skatt till arbetsgi- varen i fall, då så bör ske, föreslås löneavdrag skola ske med tjugufem pro-

cent av den utbetalda lönen. Då löneavdrag sker efter en så relativt hög procentsats, torde arbetstagaren finna det med sin fördel bäst överens—stäm- mande att överlämna debetsedel eller, om han icke erhållit sådan, ingiva preliminär deklaration till den lokala skattemyndigheten för erhållande av debetsedel. Därest debetsedel icke överlämnats till arbetsgivaren inom förslags- vis fem dagar efter anställningens början, bör denne hos den lokala skatte- myndigheten i orten, d. v. s. å den plats där arbetsgivaren har kontor, var- ifrån lön utbetalas, anmäla förhållandet. Därest denna myndighet haft att utfärda debetsedel, skall myndigheten skyndsamt utfärda ny debetsedel och översända denna till arbetsgivaren. I annat fall skall myndigheten vidare- befordra anmälningen till rätt myndighet, som har att förfara på sätt nyss sagts. Har genom ifrågavarande procentuella löneavdrag under en månad innehållits större belopp, än som enligt arbetsgivaren senare tillhandakom- men debetsedel skall under närmast följande uppbörstermin inbetalas, bör arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren det för myc- ket innehållna beloppet.

Har i de fall, då arbetstagaren mantalsskrives i annan kommun för in— komståret än för året dessförinnan och i följd därav särskilda debetsedlar , å preliminär och kvarstående skatt utfärdats, debetsedel å kvarstående skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, är d'enne icke skyldig att verkställa löne- avdrag för gäldande av den kvarstående skatten med viss procent av lönen , såsom skall ske, då debetsedel å preliminär skatt icke överlämnats till ar- betsgivaren. Då den kvarstående skatten för arbetstagare vanligen torde upp- ' gå till mindre belopp, har det icke ansetts nödvändigt »att omedelbart vid utbetalningen av lön innehålla viss del av denna för gäldande av nämnda skatt. Däremot har arbetsgivaren att ofördröjligen hos lokal skattemyndighet anmäla förhållandet, så att ny debetsedel kan utfärdas och tillställas arbets- givaren. Sistnämnda debetsedel torde i regel kunna vara arbetsgivaren till- handa å sådan tid under månaden, att åtminstone ett avlöningstillfälle åter- står, vid vilket löneavdrag för den kvarstående skatten kan verkställas, där- est icke redan innehållet belopp förslår att gälda även denna. Kan icke, om så erfordras, avdrag ske för betalning av nämnda skatt, har arbets- tagaren att själv erlägga denna.

Överlänmas icke debetsedel å preliminär skatt till arbetsgivaren, hör denne. såvida det icke är fullt klart, att anställningen hos honom enligt vad ovan sagts är att anse som tillfällig eller som bisyssla, alltid verkställa avdrag med tjugufem procent av utbetalt lönebelopp. Gör arbetstagaren gällande, att anställningen är av nyssnämnda natur, bör arbetsgivaren i tveksamma fall påfordra, att arbetstagaren styrker förhållandet med intyg från 'den lokala skattemyndigheten.

Därest arbetstagare under en månad icke uppbär så stor lön, att dårå kan verkställas löneavdrag med belopp, som är tillräckligt för att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt, skall arbetsgivaren anmoda honom att inbetala felande belopp senast den 10 i sistnämnda må- nad. Sker icke detta, skola 'de innehållna beloppen innestå hos arbetsgiva-

ren till och med den 17 i samma månad. Har arbetstagaren senast den 15 i sistnämnda månad erlagt felande belopp jämte den mindre restavgift, som nedan under avdelningen uppbörd av skatt omförmäles, skall arbetsgivaren inbetala skattebeloppet och ifrågavarande avgift i den ordning som där sägs. Erlägges icke felande belopp och omförmälda avgift inom sist angivna tid, har arbetsgivaren att till särskilt postgirokonto för vederbörande läns— styrelse eller lokala skattemyndighet i stad inbetala det innehållna beloppet, därvid skattskyldigs namn och mantalsskrivningsadress samt debetsedels nummer skola angivas å inbetalningskortet eller girokortet. Fall som det förevarande kunna inträffa, om arbetstagare blir "tillfälligt sjuk eller utan arbete under större delen av en månad. Ofta torde härvid föreligga anledning att begära jämkning i preliminärskatten samt anstånd, varom nedan för- mäles, med betalningen av den kvarstående skatten.

Förslår icke innehållet belopp att gälda både preliminär och kvarstående skatt, skall beloppet av vederbörande uppbördsmyndighet avräknas i första hand å sistnämnda skatt.

Efter utgången av den sista uppbördstermin, .under vilken skatt enligt de- betsedeln skall erläggas, skall denna av arbetsgivaren återställas till arbets- tagaren. Slutar den senare dessförinnan sin anställning, hör han äga utfå av arbetsgivaren avdragna, hos denne innestående belopp, vilka icke förslå att gälda under närmast följande uppbördstermin förfallande skatt. Arbets- tagaren har då att under nämnda termin själv inbetala sin— skatt. Arbets- givaren synes icke böra betungas med att i särskild ordning inbetala dylika belopp; då det i regel torde röra sig om mindre belopp, synes ej heller det allmännas intresse påfordra, att så sker. Är innestående belopp tillräckligt för att betala ifrågavarande skatt, skall däremot arbetsgivaren gälda denna och först därefter återställa debetsedel-n.

Enligt alternativ II förstås med arbetsanställning av tillfällig natur —— vid vilken arbetsgivare icke är skyldig att göra löneavdrag _ sådan anställning som icke varat minst en vecka. Kortare tidsperiod torde med hänsyn till arbetsgivarnas intresse av att erhålla viss tid för att vidtaga förberedande åt— gärder för löneavdrags verkställande icke böra komma i fråga. Genom att bestämma tidsperioden till en vecka komma de lösarbetare, som ofta byta tjänst, att drabbas av löneavdrag och kunna således icke, såsom nu ofta är fallet i följd av svårigheten att nå dem med införsel, undgå att betala skatt.

Liksom vid alternativ I föreslås enligt alternativ II, att avdrag för gäl- dande av kvarstående skatt skall avse endast sådan skatt, som påförts i kommun, där skattskyldig mantalsskrivits för taxeringsåret. Från denna regel bör emellertid gälla visst undantag. Då arbetstagare med mera betydande in- komst av annan förvärvskälla än tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet har att utgöra preliminär skatt såväl enligt tabell eller med viss procentsats som med debiterat belopp, skall all kvarstående skatt upptagas å en enda debet- sedel. Upptagas debiterad preliminärskatt och kvarstående skatt å samma de- betsedel, överlämnas icke denna till arbetsgivaren utan arbetstagaren ombe- sörjer själv betalningen av berörda del av skatten; är den kvarstående skat-

ten upptagen å annan debetsedel än nämnda preliminärskatt, bör förhållan- det icke vara annorlunda, utan arbetsgivaren bör även då vara befriad från skyldighet att verkställa löneavdrag.

Då den kvarstående skatten i regel torde uppgå till mindre belopp, synes vid alternativ II anledning saknas att bestämma fördelningen av denna å utbetalningstillfällena annorledes än med hänsyn till antalet sådana tillfällen.

Då i vissa fall vid alternativ II preliminär skatt för inkomst av tjänst kan utgå efter debitering, bör även vid detta alternativ efter medgivande av lokal skattemyndighet befrielse från skyldighet att verkställa löneavdrag kunna erhållas i sådana fall, då inkomsten av huvudsaklig arbetsanställning är obe- tydlig i förhållande till annan inkomst. På nyssnämnda sätt beräknad prelimi- när ska'tt bör _ då skyldighet att verkställa löneavdrag föreligger — fördelas å utbetalningstillfällena under månaden på samma sätt som den kvarstå- ende skatten.

I fråga om åliggande för arbetstagare att överlämna debetsedel till arbets- givare, om avdrag med tjugufem procent, då debetsedel med uppgift till led— ning för beräknande av preliminär skatt icke sålunda överlämnats, samt om anmälan till lokal skattemyndighet, då arbetstagare icke överlämnat debet- sedel å kvarstående skatt till arbetsgivaren, gäller i huvudsak vad som i nämnda avseenden föreslagits vid alternativ I. Någon anmälan till lokal skattemyndighet i de fall, då debetsedel med uppgift till ledning för beräk- ning av preliminär skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, har vid alterna- tiv II icke ansetts erforderlig, enär det relativt höga procentavdraget i regel torde förmå arbetstagaren att anskaffa debetsedel jämte vederbörlig tabell.

Om arbetstagare icke uppbär så stor lön, att denna förslår att gälda både den därå belöpande preliminära skatten och den kvarstående skatt, som be- löper å utbetalningstillfället, skall det innehållna beloppet avse i första hand den senare skatten, som ju är den äldre. Täcker icke vid visst utbetalnings- tillfälle under en månad innehållet belopp å utbetalningstillfället belöpande skatt, bör vid senare under samma månad infall-ande utbetalningstillfälle avdragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förslå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. Kan så icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren senast den 10 i sistnämnda månad felande belopp, skola de innehållna beloppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 15 i samma månad för att bereda arbetstagaren tillfälle att erlägga felande belopp jämte den förut omförmälda mindre restavgiften. Med beloppet skall arbetsgivaren vidare förfara så, som vid alternativ I för motsvarande fall angivits.

Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, om arbetstagaren dessförinnan slutar sin anställning, efter dennas slut, skall arbetsgivaren till honom återställa debetsedeln. Räcker, då arbets— tagaren slutar sin anställning under loppet av en månad, innehållet belopp icke att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvar- stående skatt, skall beloppet mot kvitto tillhandahållas denne. Förslår i nämnda fall innehållet belopp att gälda hela den under närmast infallande uppbördstermin förfallande skatten, skall arbetsgivaren inbetala denna och

först därefter återställa debetsedeln. Är innehållet belopp tillräckligt endast för betalning av den kvarstående skatten, skall det av arbetsgivaren inbe- talas i vanlig ordning; återstår ytterligare någon del av ifrågavarande belopp, skall denna avse preliminär skatt och på samma sätt inbetalas. Om arbets- tagaren senare under samma månad erhåller ny anställning och löneavdrag vid denna göres för preliminär skatt, finnes icke vid debetsedeln någon skatte- anvisning för inbetalning av sagda skatt. Arbetsgivaren bör då låt-a det av— dragna beloppet innestå för att inbetalas i samband med under nästföljande månad innehållet belopp. Skulle arbetstagaren sluta den nya anställningen *' före den förra månadens utgång, bör det för gåt-dande av preliminär skatt " innehållna beloppet likaledes återställas till arbetstagaren.

Vid alternativ III gäller i fråga om löneavdrag för skatt, som utgår efter debitering, vad ovan sagts rörande dylikt avdrag vid alternativ I samt be- träffande löneavdrag för skatt, som beräknas enligt tabell eller med viss pro- centsats, vad ovan anförts rörande sådant avdrag vid alternativ II.

Jämkning av preliminär skatt.

Ett uppbördssystem, enligt vilket preliminär skatt uttages efter tidigare fö- reslagna, i fråga om olika förvärvskällor mera eller mindre schematiska grunder, kräver för sin tillämpning, att de skattskyldiga äga möjlighet att erhålla jämkning av den preliminära skatt, som utgår efter debitering, tabell eller viss procentsats. Vederbörande myndighet bör även hava rätt att ex officio vidtaga jämkning i nämnda skatt. Under inkomståret kunna nämligen omständigheter inträffa, till vilka hänsyn icke kunnat tagas vid debiteringen av preliminärskatten eller fastställande av viss tabell att tilJlämpas vid beräk— ningen av nämnda skatt. Sålunda kan under inkomståret sådan ändring ske i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, SOm har betydelse för taxeringen under året näst efter inkomstår-et. Vidare kan ändring äga rum i bruttoin- komsten från viss förvärvskälla elleri de särskilda omkostnadsavdrag, som vid taxering medgivas från nämnda inkomst, eller i de allmänna avdrag, som vid taxering få avdragas från den sammanlagda inkomsten från samtliga för- värvskällor. Uttages preliminär skatt enligt tabell, behöver dock jämkning icke ske, då bruttoinkomsten ändras, alldenstund hänsyn härtill tages redan vid tabellens tillämpning. Skattskyldig kan slutligen under inkomståret bliva berättigad till avdrag för s. k. ömmande omständigheter.

Givet är, att varje ändring i de förhållanden, som legat till grund för be- stämmande av den preliminära skatten, icke bör föranleda ändring i denna. För att så skall ske, bör ändringen vara av någon betydelse. De skattskyldiga . kunna icke äga något berättigat krav på att mindre väsentliga ändringar sko- la iakttagas; skulle detta ske, komme därjämte att förorsakas en icke tillrådlig organisationsbelastning. Varest gränsen i berörda avseende skall dragas, torde böra avgöras på liknande sätt som tidigare föreslagits för de fall, då preliminär skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering i stället

för på grundval av årlig taxering. Då vid jämkning fråga är även om skatt, som utgår enligt tabell eller med viss procentsats, måste emellertid bestäm- melserna anknyta till ändring icke i taxeringen utan i skatten. Jämkning bör således, där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, icke ske såvida icke ändringen beträffande den preliminära skatten (vid inkomst av både tjänst och annan förvärvskälla den sammanlagda preliminära skatten) uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor. Med ovan omförmälda »särskilda omständigheter» avses här samma fall, som åsyftats med nämnd-a uttryck vid angivandet av förut- sättningarna för att preliminär skatt skall beräknas med ledning av prelimi- när taxering.

Har skattskyldig påförts preliminär skatt obehörigen eller med oriktigt be- lopp eller har felaktighet i fråga om nämnda skatt ägt rum vid utskrivandet av skattskyldigs debetsedel, bör likaledes jämkning (innebärande även un- danröjande) av skatten äga rum. Jämkning i nyssnämnda fall bör normalt ske, även Om ändringen i preliminär skatt icke skulle vara av den storlek, som ovan sagts.

Sker ändring i skattskyldigs civilstånd under första delen av inkomståret eller ändras uaner inkomståret antalet barn därigenom, att barn födes eller att barn, för vilket skattskyldig vid den tidigare beräkningen av preliminärskatt erhållit familjeavdrag, avlider, har lokal skattemyndighet att ex officio vild- taga den jämkning i nämnda skatt, som av ändringen mä betingas. Uppgift : om ifrågavarande förändringar innehålles å de avtryckskort, som enligt fotlik- . bokföringskommitténs förslag länsstyrelsen skall översända till den lokala '

skattemyndigheten.

Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skatt- skyldige upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt till följd av att dels ändring skett i bruttointäkten från viss förvärvskälla eller i belopp, vilka vid taxering må avdragas såsom omkostnader från nämnda intäkt eller såsom allmänna avdrag från den. sammanlagda inkomsten från samtliga förvärvs— källor, dels förutsättning för medgivande av avdrag för s. k. ömmande om- ständigheter föreligger, dels ock ovan berönda formella felaktigheter ägt rum vid bestämmandet av preliminärskatten. Jämkning må emellertid i dessa fall icke ske, utan att den skattskyldige beretts tillfälle att yttra sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt. Vid höjning av preliminär skatt utan skatt- skyldigs medgivande bör iakttagas stor försiktighet, så att icke för hög sådan skatt uttages.

Det torde emellertid — bortsett från fall av ändrat civilstånd och barnan- tal — endast vara undantagsvis, som lokal skattemyndighet kan taga initiativ till ändring i preliminärskatten; de förhållanden, som kunna föranleda dylik ändring, lära vanligen komma till myndighetens kännedom först efter anmä- lan av den skattskyldige.

På den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning, bör ställas olika krav, allteftersom fråga är om jämkning på grund av ändring i inkomst eller avdrag från inkomsten, till följd av s. k. ömmande omständig-

! !

heter eller i anledning av förelupna formella felaktigheter vid bestämmandet av preliminärskatten. I det förstnämnda fallet kan icke fordras mera, än att vederbörande gör sannolikt, att ifrågavarande förhållande kommer att vara för handen; mera kan han tydligen i detta fall icke heller åstadkomma. I de båda sistnämnda fallen bör man däremot kunna kräva, att vederbörande styrker, att de berörda omständigheterna verkligen föreligga.

Vid beslut om jämkning skall den lokala skattemyndigheten tillse, att den preliminära skatten för inkomståret så nära som möjligt kommer att över- ensstämma med den slutliga skatt, som kan antagas komma att påföras på grund av taxering, verkställd under året näst efter inkomståret. Har skatt- skyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt högre preliminär skatt, än han rätteligen bort göra, skall icke sålunda inbe- tald skatt nedsättas och vad som för mycket erlagts restitueras, utan den preliminära skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, skall i mot- svarande grad reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till belopp, som för inkomståret kan beräknas böra utgå. Fall kunna förekomma _ sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomståret — då preliminärskatten nedsättes med så stort belopp, att, trots det den skattskyldige helt befrias från att erlägga dylik skatt under återstående uppbördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätteligen bort göra. Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den slutliga skatt, som han kan beräknas komma att erlägga, dock till minst tjugufem kronor, har det ansetts oskäligt, att den skattskyldige skulle vänta på att få tillbaka beloppet i fråga, till dess debitering av den slutliga skatten ägt rum under året näst efter inkomståret. Lokal skattemyndighet bör därför i dylikt fall äga besluta, att det för mycket inbetalda beloppet skall återbetalas till den skattskyldige utan avvaktan å nämnda debitering. Äro särskilda omständig- heter för handen, bör lokal skattemyndighet äga besluta om återbetalning av preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten icke på sätt nyss sagts överstiger den beräknade slutliga skatten. Under de angivna förutsätt— ningarna bör lokal skattemyndighet äga besluta om återbetalning även efter inkomstårets utgång, därest ansökan dlärom inkommer före april månads ut- gång; i många fall får nämligen skattskyldig först sedan inkomståret gått till ända sådan kännedom om sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden un- der detta år, att han kan bedöma, huruvida för hög preliminär skatt erlagts. Innan ett sådant beslut meddelas av lokal skattemyndighet på landet, måste denna sätta sig i förbidelse med länsstyrelsen för att erhålla uppgift å belop- pet av den preliminära skatt, som för ifrågavarande inkomstår inbetalats. Be- slutet om återbetalning skall översändas till länsstyrelsen, som har att utbetala det för mycket erlagda beloppet.

Beslut om jämkning föreslås skola meddelas av den lokala skattemyndig- het, som utfärdat debetsedel, avseende ifrågavarande preliminära skatt. Är skattskyldig bosatt utom nyssnämnda myndighets tjänstgöringsområde, sy- nes han böra äga ingiva eller insända ansökan om jämkning till den lokala

skattemyndigheten bosättningsorten; denna har att, sedan erforderlig ut- redning verkställts berörda ort, översända ansökningen till den myndighet, som har att besluta i ärendet.

Vid beslut om jämkning av debiterad preliminär ska—tt måste ny debetsedel utfärdas, då sådan skatt, som förfaller efter det beslutet meddelats, skall utgöra—s med annat belopp än det, som finnes upptaget å tidiga—re utfärdad debetsedel.

Då jämkning sker i preliminär skatt, som utgår enligt tabell, på grund av ändring i civilstånd eller barnantal, behöver ny debetsedel icke utfärdas utan å den gamla debetsedeln kan anteckn-as, vilken kolumn i vederbörlig avdel- ning av tabellen som med hänsyn till det ändrade civilståndet eller barn- antalet skall tillämpas vid preliminärskattens beräkning. Sker jämkning uti ifrågavarande preliminära skatt av annan anledning än nyss sagts, skall i särskilt beslut, som vidfogas debetsedeln, angivas, att inkomst, innan preli- minär skatt därå beräknas, skall nedsättas med viss del eller att skatt skall utgå med visst belopp vid varje avlöningstillfälle; beslut av det senare slaget kan icke meddelas i annat fall än då det med säkerhet kan antagas, att in- komsten under inkomståret kommer att utgå med lika stora belopp vid varje avlöningstillfälle.

Jämkas preliminär skatt, som utgår med viss procent av inkomsten, skall å skattskyldigs debetsedel angivas, med vilken procent den ändrade skatten skall utgöras.

Beslut om jämkning av preliminär skatt på ansökan av skattskyldig skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständig- heter till annat föranleda, meddelas skyndsamt och senast beträffande lön inom tio dagar och beträffande annan inkomst inom tjugu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Då löne- avdrag verkställes, bör myndigheten i brådskande fall kunna meddela in- terimistiska muntliga besked. Det är nämligen av vikt, att skattskyldig icke längre än strängt nödigt är inbetalar högre preliminär skatt, än han kan an- tagas böra rätteligen gälda. Arbetstagare, som har att vidkännas löneavdrag. skall ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslutet om jämkning jämte, i förekommande fall, utfärdad ny eller ändrad debetsedel. Har, då fråga är om debiterad preliminär skatt, under en månad genom löneavdrag inne- hållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas, (föreslås arbetsgivaren skola mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad som för mycket innehål— lits. Då beträffande preliminär skatt, beräknad enligt tabell eller med viss procentsats, icke är av myndighet angivet, huru stort belopp som förfaller under uppbördstermin, synes i fråga om nämnda skatt ett dylikt förfarings- sätt icke lämpligen böra tillämpas.

å ä

Anstånd med inbetalning av skatt.

Enligt förordningen om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmed- lingskassor må skattskyldig, som är ansluten till sådan kassa, beviljas an- stånd med utskyldsbetalning, där så erfordras för genomförande av den inbetalningsplan, vilken upprättats för gäldande av skattskyldigs utskylder. Kassan mä bevilja den, som ansluter sig till kassan, anstånd med erläggande av utskylder, som förfalla till betalning vid de två uppbördsterminer eller uppbördsstämmor, vilka utlöpa närmast efter anslutningen. Anståndet må icke räcka längre än ett år efter utgången av det kvartal, varunder den skatt- skyldige anslutit sig till kassan. Häftar skattskyldig vid anslutning till kassan för restförda utskylder, må kassan bevilja anstånd under nyssnämnda tid med betalningen jämväl av dessa utskylder jämte därå belöpande indriv- ningsavgift. Utmätningsman må bevilja till erkänd skatteförmedlingskassa ansluten skattskyldig anstånd för längre tid eller i annat fall än ovan sagts, om så finnes erforderligt för att framdeles förfallande utskylder skola kunna gäldas vid vederbörliga uppbördsstämmor eller uppbördsterminer. Vid be- viljande av anstånd skall iakttagas, att restförda utskylder skola vara betalda senast vid den tidpunkt, då utskylderna eljest skulle vara preskriberade eller, därest införsel i den skattskyldige tillkommande avlöning, pension eller liv- ränta skulle kunna beviljas för uttagande av utskylderna, då rätten att er- hålla införsel upphör. Av anståndet omfattade utskylder må icke indrivas, dock må med indrivning av utskylder, som utgå för fast egendom, icke anstå längre än att den i 17 kap. 6 % handelsbalken stadgade förmånsrätten för dylika utskylder kan göras gällande. (Nämnda förmånsrätt åtnjutes av kom- mun eller annan menighet för fastighetsskatt, som icke stått inne längre än ett år efter förfallodagen.)

Genomföres ett uppbördsförfarande, utformat i huvudsak lika med något av de föreslagna alternativen, torde de nuvarande bestämmelserna om er- kända skatteförm—edlingskassor och om utskyldsbetalning genom sådana kas- sor kunna upphävas, då de icke längre fylla något ändamål. Det anstånd, som enligt nämnda bestämmelser kan beviljas med erläggande av utskylder, synes emellertid vara av värde för de skattskyldiga och därför höra i någon form överflyttas till de nu föreslagna uppbördsstadgandena. Det kan inträffa, att skattskyldig på grund av tillfällig arbetslöshet, sjukdom eller annan lik- nande orsak blir urståndsatt att erlägga under en eller flera uppbördstermi- ner förfall—ande skatt. I fråga om preliminär skatt, som utgår enligt tabell eller med viss procent av inkomsten, blir berörda fall aldrig aktuellt, enär större skatt i regel icke uttages, än som motsvarar inkomstens storlek. Så- vitt angår debiterad preliminär skatt samt kvarstående och tillkommande skatt, kan däremot en dylik händelse inträffa. Den svårighet att erlägga de- biterad preliminär skatt, som sålunda kan uppstå, bör kunna undanröjas genom jämkning; härigenom icke blott nedsättes skatten utan bestämmas även förfallotiderna så, att de infalla först sedan ifrågavarande betalnings- hin-der kan beräknas hava upphört. Vidkommande kvarstående och tillkom-

mande skatt kan däremot jämkning icke ske, och det synes därför vara av värde, att skattskyldig i de ifrågavarande fa'lle'n må kunna beviljas anstånd med skattens inbetalning. Då anståndet bör avs-e att avhjälpa endast betal- ningssvårighet, som härrör av de ovan omförmälda tillfälliga orsakerna, bör det bestämmas att gälla endast kortare tid. Uppbördsberedningen har ansett, att anståndet bör avse den skatt, som förfaller till betalning under högst tre av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det ansökan om anstånd gjorts, samt bestämma-s att gälla längst sex månader efter det beslutet därom meddelades. Därest anståndstiden fastställes så, behöver icke riskeras, att förmånsrätten för fastighetsskatt förloras. Anstånd med restförd skatt har icke ansetts böra ifrågakomma, enär denna bör gäldas snarast möjligt.

Ett annat fall, då anstånd med erläggande av skatt bör vara motiverat, är, då skattskyldig taxerats för samma fastighet, inkomst, förmögenhet eller av- verkat virke å mera än en ort. Även i detta fall kan anståndsrätten begrän- sas till att avse kvarstående och tillkommande skatt. Skulle preliminär skatt uttagas för inkomst eller förmögenhet å mera än en ort, bör nämligen rät- telse ske genom jämkning.

1923 års riksdag anhöll i skrivelse (nr 116), att Kungl. Maj:t Ville taiga i övervägande, huruvida och på vilket sätt skattskyldiga i händelse av dub- beltaxering kunde beredas lättnad vid erläggande av dem påförda skatter. Riks—dagen uttala-de därvid bland annat, att länsstyrelserna borde kunna er— hålla befogenhet att i dylikt fall bevilja uppskov med skattens erläggande. Uppskovet skulle bero på särskild prövning och beviljas endast, då det ge- nom företagen utredning bleve fastslaget, att d'ubbeltaxering ägt rum och att vederbörande besvärat sig i kammarrätten. Givetvis borde härvid tillses att i händelse skatten å olika håll debiterats med olika belopp den skattskyldige finge erlägga det högre beloppet samt erhålla anstånd med det lägre. Även borde uppställas garantier för att det inbetalda beloppet i fall av taxeringens upphävande i orten överflyttades till uppbördsmyndighet på den andra be- skattningsorten.

1932 års riksdag anhöll i skrivelse (nr 369) till Kungl. Maj:t om utred- ning och framläggande av förslag till bestämmelser om rätt för dubbel- taxerad person till anstånd med gäldande av det ena av de påförda skatte- beloppen.

Det anstånd, som här avs-es, bör kunna beviljas, därest skattskyldig an- fört besvär över endera av de åsatta taxeringarna. Anståndet bör avse det lägre av de skattebelopp, som påförts på grund av taxeringarna, eller, om beloppen äro lika stora, ettdera av beloppen samt gälla intill dess pröv- ningsnämnd eller, därest skattskyldig besvärat sig direkt hos kammarrätten, denna meddelat beslut i anledning av besvären.

För att anstånd vid dubbeltaxering skall beviljas den skattskyldige, torde det vara tillräckligt, att han gör sannolikt, att sådan taxering ägt rum. Stundom torde nämligen den skattskyldige icke hinna att före vederbörlig uppbördstermin skaffa fullständig bevisning om att .dubbeltaxering ägt rum. För övrigt torde det icke vara erforderligt, att den myndighet, vilken skall

taga befattning med ärende angående anstånd och vilken enligt vad nedan sägs icke är samma myndighet, som prövar t—axerin-gsrfrågan, ingår i pröv- ning av huruvida dubbeltaxering verkligen ägt rum, utan det synes vara tillräckligt, att myndigheten konstaterar, att sannolikhet föreligger för att så är fallet. Kan den skattskyldige i förevarande avseende prestera mera än sannolikhetsbewisning, föreligger givetvis intet hinder för att han gör detta, tvärtom är det naturligtvis fördelaktigt, om så sker.

Den erforderliga bevisningen torde, vanligen kunna full-göras sålunda, att den skattskyldige vid ansökan om anstånd fogar styrkt avskrift av de be- svär, han anfört hos prövningsnämnd eller kammarrätten över endera eller ; båda av de ifrågavarande taxeringarna, samt, om särskilda handlingar för . styrkande av den förda talan fogats vid besvären, jämväl av dessa hand-

lingar.

Uppbördsherednin-gen finner, att med hänsyn till arten av de uppgifter i övrigt, som föreslås skola ankomma på lokal skattemyndighet, denna lämp— ligen bör handlägga ärenden rörande beviljande av anstånd. Behörig att medgiva anstånd bör den lokala skattemyndighet vara, som utfärdat debet- sedel å den skatt, som anståndet avser.

Upphäves taxeringen å den ena av de ifrågavarande orterna, bör belopp, som inbetalts till uppbördsmyndigheten för denna ort, överföras till uppbörds- myndigheten för den andra orten.

Har arbetstagare, å vilkens lön löneavdrag skall verkställas, medgivits 'an— stånd på grund av nedsatt skattebetalningsförmåga, skall han ofördröjligen överlämna beslutet om anstånd till arbetsgivaren, vilken då icke skall verk- ställa löneavdrag för den kvarstående skatt, som anståndet avser. Vid anstånd på grund av dubbeltaxering erfordras dock icke dylikt överlämnande, enär arbetsgivare bör vara skyldig att verkställa löneavdrag endast för kvarstående

. skatt, som påförts å en av de berörda orterna.

Den skatt, som anståndet avser, upptages visserligen i restlängd men den- samma får icke indrivas, så länge anståndet varar; restavgift får icke heller uttagas för skatten. Går anståndstiden till ända utan att skatten till fullo gul- dits, skall emellertid restavgift utgå å den del av skatten, som vid anstånds- tidens utgång är obetald.

Uppbörd av skatt.

Under 5 kapitlet har i korthet redogjorts för nu gällande bestämmelser angående uppbörd av skatt.

Frågan om inlevereringen till statsverket av de medel, som av arbetsgivare innehållits å lön för gäldande av skatt, har i samband med' tidigare utred- ningar ägnats särskild uppmärksamhet. Därvid hava diskuterats olika me— toder för inleverering av den preliminära skatten, nämligen antingen inbetal- ning till uppbördsmyndighet av innehållna belopp och bokföring av dessa hos myndigheten för varje skattskyldig eller också redovisning av berörda

belopp sålunda, att arbetsgivaren hos postverket inköper skattemärken, mot- svarande skattens belopp, vilka överlämnas till arbetstagaren såsom bevis för att vederbörligt löneavdrag verkställts.

1924 års uppbördssakkunniga förordade en anordning med individuell bokföring av till uppbördsmyndighet inlevererade belopp. Ett system med redovisning av skattebelopp medelst märken avvisades av de sakkunniga med hänsyn till de olägenheter, som ansåges vara förenade därmed: besvär för de skattskyldiga att förvara märkena, risk att de skulle förkomma, var— vid skattskyldig icke komme att tillgodoräknas innehållet belopp, fara för att skattskyldig överläte märkena och försummade att betala den slutliga skat- ten (nämnda olägenheter kunde visserligen delvis undanröjas genom upp- klistring av märkena i en skattebok) samt svårigheter vid uppbörd, redovis- ning och restitution av för mycket erlagd skatt.

Sandström och Laurin förordade däremot ett system med skattemärken, vilka skulle inklistras i en skattebok för skattskyldig. Arbetsgivare med ett större antal arbetstagare skulle emellertid kunna erhålla befrielse från skyl- digheten att redovisa innehållna belopp med begagnande av skattemärken. I stället skulle dessa arbetsgivare efter avlöningstillfällena insätta summan av de innehållna beloppen för uppbördsmyndighetens räkning samt till denna insända en kopia av avlöningslistorna, angivande löneavdragens belopp; i ar— betstagares skattebok skulle vid vissa tillfällen införas bevis om verkställda

]

löneavdrag. Med ett dylikt system ansågs kontroll kunna vimias å att arbets- _, givarna inlevererade de innehållna beloppen till statsverket; samtidigt er- hölle arbetstagarna kvitto å avdraget belopp. Systemet hade därjämte den ' fördelen, att arbetsgivarna icke särskilt behövde inleverera ifrågavarande belopp samt att särskild bokföring av beloppen hos uppbördsmyndigheten icke erfordrades. En kompletterande kontroll skulle emellertid utövas däri- genom, att, sedan skatteböckerna tillika med självdeklarationerna avlämnats till taxeringsnämnderna och beloppet av löneavdragen införts i taxeringsläng- derna samt längderna överlämnats till debiteringsförrättarna, dessa skulle i samband med debiteringen uppmärksamma fall, då större avvikelse mellan preliminär och slutlig skatt förelåge, samt i dessa fall själva verkställa eller hos länsstyrelsen påkalla närmare undersökning härav.

Enligt uppbördsberedningens mening synes ett redovisningssystem med skattemärken knappast erbjuda tillräcklig kontroll å att arbetsgivare fullgör sin skyldighet att verkställa löneavdrag samt genom inköp av märken in- leverera avdraget belopp till statsverket. Den kontroll, som borde utövas av debiteringsförrättare och länsstyrelse under inkomståret, sätter in först ine- mot ett år efter inkomstårets utgång. I de fall, då avskrift av avlöningslistor— na insändas till uppbördsmyndigheten, finnes bättre möjlighet till kontroll å att arbetsgivare behörigen fullgör den ifrågavarande skyldigheten. För att er— nå kontroll å att löneavdrag göres, då innehållet belopp redovisas medelst skattemärken, torde det vara nödvändigt att anställa ett icke ringa antal be— fattningshavare, som genom stickprovsundersökningar hos arbetsgivarna övervaka, "att dessa fullgöra den berörda skyldigheten.

Vid tillämpning av det ovan omförmälda redovisningssystemet torde vi- dare vara att befara, att i åtskilliga fall skatteböcker (och även skattemär- ken) förkomma med påföljd, att för de skattskyldiga måste uppstå betydan- de svårigheter att styrka med vilket belopp de erlagt preliminär skatt.

Avräk-ningen av den preliminära skatten mot den slutliga komme slutligen vid det angivna systemet att bliva mycket omständlig och besvärlig. Då skat- teboken av skattskyldig tillika med självdeklaration avlämnades till taxerings- nämnd, torde det vara erforderligt, att dennas ordförande eller annan, som 1' för nämndens räkning mottager deklarationer, lämnar bevis om avlämnandet. 5 För taxeringsnämnderna skulle summeringen av beloppen i skatteböckerna och införandet av den p1eliminärt erlagda skatten i taxeringslängderna innebära en betydande arbetsbelastning, som menligt skulle inverka på deras egentliga .1r.bete Säkerligen skulle denna arbetsuppgift icke medhinnas med mindre ,taxeringsnämnden finge sä1skild hjälp för dess utförande. ' Med hänsyn till vad ovan anförts skulle det enligt beredningens mening ur *kontrollsynpunkt vara mera ändamålsenligt, därest de belopp, som arbets- givare innehållit föi gäldande av preliminär skatt, inbetalades till uppbörds- myndigheten medelst de skatteanvisningar, som enligt beredningens förslag skola finnas fogade vid skattskyldigs debetsedel, och hos nämnda myndig- het bokfördes för varje skattskyldig; såvitt angår debiterad preliminär skatt synes ett dylikt förfarande vara det enda, som bör komma i fråga. Efter varje :uppbörd kunde uppbördskorten genomgås för att kontrollera att skatt in- flutit. Visserligen kunde icke härvid avgöras, huruvida riktigt skattebelopp influtit i de fall, då preliminär skatt beräknades enligt tabell, men det kunde konstateras, i vilka fall skatt icke inbetalts eller inbetalts med belopp, som med hänsyn till förefintlig uppgift om anställningens art kunde antagas vara uppenbart för lågt I dessa fall skulle lokal skattemyndighet efter anmälan från uppbördsmyndighet (i stad med egen uppbördsförvaltning är lokal skat- temyndighet jämväl uppbördsmyndighet) hos vederbörande arbetsgivare (varom uppgift skall finnas å uppbördskortet) efterhöra anledningen till att ,skatt icke influtit samt i förekommande fall förordna om att den oguldna skatten uttoges genom löneavdrag. Med en dylik anordning skulle taxerings- .nämnderna icke heller behöva handhava den för taxeringen strängt taget främmande uppgift, som bestode i granskning av skatteböcker och skatte- jmärken. ' Utöver de skäl, som beredningen anser tala för ett system med individuell bokföring av preliminär skatt, tillkommer ytterligare ett, som sammanhänger med beredningens förslag, att löneavdrag skall göras även för gäldande av kvarstående skatt. Vid avlöningstillfällena under 1 regel några månader skall löneavdrag verkställas för såväl preliminär som kvarstående skatt, och båda lslagen av skatt skol-a redovisas samtidigt. Då härvid samma redovisnings- ,system bör ifrågakomma beträffande preliminär och kvarstående skatt och då den kvarstående skatten näppeligen kan tänkas redovisad medelst skatte— märken, torde det vara ofrånkomligt, att även den preliminära skatten all— id inbetalas medelst skatteanvisning och bokföres för varje skattskyldig.

Uppbördsberedningen anser sig på de ovan angivna skälen böra föreslå, att genom löneavdrag innehållna belopp skola inbetalas i likhet med annan skatt och att nämnd-a belopp skola bokföras individuellt för varje skatt- skyldig.

Skattebetalning genom postverket samt banker har visat sig erbjuda en bekväm betalningsform för de skattskyldiga samtidigt som den ur kontroll- synpunkt är fördelaktig för det allmänna. Uppbördsberedningen föreslår där— för, att uppbörden av skatt enligt det föreslagna systemet skall ske på nämnda sätt. Utöver bankerna (affärsbanker och sparbanker) bör även centralkassa för jordbrukskredit kunna förmedla skatteinbetalning. Avtal med de ifråga- varande penninginrättningarna om medverkan vid uppbörden synes böra träffas av Kungl. Maj:t.

Skattskyldig skall under uppbördstermin med företeende av debetsedeln jämte vidfogad vederbörlig skatteanvisning inbetala under uppbördsterminen förfallande skatt å fast postanstalt eller i penninginrättning, som ovan sagts; , för skattskyldig, som haft att vidkännas löneavdrag, skall arbetsgivaren om- besörja inbetalningen. Vederbörande äger verkställa inbetalningen till vilken postanstalt eller penninginrättning av angivet slag som helst inom riket. ln- nan inbetalningen sker, har arbetsgivare att i de fall, då prelimiär skatt beräknas enligt tabell eller med viss procent av lönen, å skatteanvisning ifylla beloppet av sådan skatt samt, i förekommande fall, summan av denna skatt och den av lokal skattemyndighet angivna kvarstående skatten. Liksom nu bör skattskyldig äga under en termin inbetala även den del av skatten, som förfaller till betalning under den eller de närmast följande terminerna. Då inbetalning av skvatt sker, har vederbörande tjänsteman hos posten eller penninginrättning att frånskilja och behålla skatteanvisningen samt kvittera och återställa debetsedeln. För att underlätta det arbete, som kommer att upp- stå för posten och penninginrättning, som förmedlar skattebetalning, bör, - därest inbetalning göres enligt minst tio debetsedlar, interimskvitto omedelbart få lämnas rörande hela inbetalningen; snarast därefter skola de kvitterade debetsedlarna återställas mot återbekommande av interimskvittot. Arbetsgi- vare med flera än tjugufem arbetstagare bör beredas möjlighet att för arbets- tagarna inbetala skatt sålunda, att till postkontoret i residensstaden i länet * eller till penninginrättning, som förmedlar skattebetalning, översändes det sam- , manlagda skattebeloppet jämte frånskilda skatteanvisningar och summerad förteckning över de olika skattebeloppen. Sådan. försändelse skall, för att inbetalningen skall anses vara verkställd under uppbördstermin, hava av- lämnats för postbefordran senast å terminens sista dag. Det kunde tänkas, att såsom förutsättning för att inbetalning skulle anses verkställd i behörig tid borde gälla, att försändelsen kommit ifrågavarande postkontor eller pen— . ninginrättning tillhanda inom den nämnda tiden. Då emellertid vederbörande härigenom skulle försättas i sämre ställning än en mindre arbetsgivare, som får å terminens sista dag vidtaga på honom ankommande åtgärd för att gälda skatten, har en bestämmelse av det sist ifrågasatta innehållet icke föreslagits. Har försändelsen överlämnats för postbefordran senare än ovan sagts, bör

den återställas till avsändaren. Postkontoret eller penninginrättningen skall meddela kvitto å det inbetalda beloppet, men därefter skall enligt uppbörds- beredningens förslag arbetsgivaren kvittera arbetstagarens debetsedel. Det av arbetsgivaren meddelade kvittot bör kunna utgöras exempelvis av firmastäm- pel jämte signatur. Det kan även tänkas, att statsverket låter trycka liknande kvittensjournaler, som postverket använder, för att tillhandahållas arbets- givare utan kostnad för denne. Det av arbetsgivaren meddelade kvittot skall vara lika bindande mot kronan som postverkets kvitto.

För att ovan omförmäld arbetsgivare skall äga inbetala skatt och kvittera debetsedel på det nämnda sättet bör länsstyrelsen hava lämnat tillstånd här— till. Dylikt tillstånd bör lämnas tills vidare och kunna när som helst återkallas.

Inbetalning av skatt under uppbördstermin föreslås kunna fullgöras även sålunda, att skattebelopp medelst girering överföres till postgirokontorets skatteavdelning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under upp- bördsterminen, skall girokort jämte debetsedel eller debetsedlar med tillhö- rande skatteanvisningar eller, då inbetalning verkställes av ovan omförmäld större arbetsgivare, girokort jämte skatteanvisningar och summerad förteck- ning över skattebelopp hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag.1 För närvarande gäller enligt 5 12 mom. 1 uppbördsreglementet, att vid girering av skatt till uppbördsmans i stad tjänstepostgirokonto giro- kort skall hava ankommit till postgirokontoret i. Stockholm senast å upp— bördsstämmans sista dag, för att inbetalningen skall anses fullgjord vid upp- bördsstämman. I överensstämmelse med vad som ovan föreslagits beträffan- de vissa större arbetsgivare synes det emellertid beredningen riktigt, att skatt- skyldig, vilken inbetalar skatt genom girering, såtillvida likställes med skatt— skyldig, som i annan ordning inbetalar skatt, att han får å sista dagen un- der uppbördsterminen vidtaga på honom ankommande åtgärd för att gälda skatten. Härvid förutsätter beredningen, att då girokortet ankommer till post- girokontoret i Stockholm år vederbörandes postgirokonto finnas innestående medel, som förslå till skattens betalning. Är så icke fallet, har skattebetal- ningen icke fullgjorts inom föreskriven tid. Har försändelsen icke avlämnats för postbefordran inom stadgad tid eller finnas icke å vederbörandes konto medel, tillräckliga för skattens gäldande, bör girokort och övriga insända handlingar återställas till vederbörande.

Utöver i nu gällande uppbördsreglemente medgivna betalningsmedel bör för skattebetalningen kunna användas jämväl å postverket eller vederbörlig penninginrättning överlåten postremissväxel. Skattebetalning bör kunna full— göras även medelst check i den mån denna betalningsform enligt allmänna poststadgan eller instruktionen för vederbörlig penninginrättning eller eljest är tillåten.

Det har .synts uppbördsberedningen mindre tilltalande, att, såsom nu är ' fallet, skattskyldig, som försummat att erlägga sin skatt under vederbörlig * uppbördstermin men SOm inom viss kortare tid därefter inbetalar denna utan att indrivningsåtgärd behövt vidtagas, skall erlägga indrivningsavgift enligt

1 Jfr sou 1938: 46, sid. 250 0. f.

samma grunder, som om indrivningsåtgärd varit nödvändig, eller med fyra öre för varje full krona av skattebeloppet, dock minst tjugufem öre. Mera skäligt vore, att vederbörande i dylikt fall visserligen finge vidkännas särskild avgift men att denna beräknades lägre än den ovan angivna. Uppbördsbered— ningen föreslår därför, att den, som försummat att under uppbördstermin erlägga därunder förfallande skatt, skall äga att senast den 17 i den månad, under vilken ifrågavarande uppbördstermin infallit, inbetala skatten mot gäldande av särskild avgift, beräknad på sätt angives i författningsförslagen 46 & enligt alternativ I och III samt 62 & enligt alternativ II. Sådan inbetal- ning må ske endast å postanstalt, ej i tidigare omnämnd penninginrättning, enär inbetalning i denna ordning förutsättes icke komma att ske i någon större omfattning; härigenom förenklas även redovisningen av de märken, varmed enligt förslaget skatteanvisning skall förses till bevis om att berörda avgift erlagts. Med hänsyn till postverkets arbetsförhållanden synes det ute- slutet att utsträcka respittiden längre än fem dagar.

Genom den föreslagna anordningen kommer postverkets arbete att något ökas. Denna ökning torde dock —— med hänsyn bland annat till att förläng- ningen av uppbördsterminen torde komma att medföra, att antalet i restlängd uppförda personer minskas — icke behöva föranleda någon förskjutning av den nuvarande tidpunkten för färdigställandet av restlängd efter uppbörds- termin — en månad efter.dennas utgång —, i vilken uppbördsberedningen icke finner någon ändring böra vidtagas. Upprättandet av restlängd bör lik- som för närvarande påbörjas, så snart anteckning skett om under uppbörds— termin inbetalda belopp. Inkommer efter vederbörlig uppbördstermin men senast den 17 i den månad, varunder samma termin infaller, skatt beträf- fande person, som redan uppförts i restlängden, får denne strykas i längden.

I likhet med vad nu gäller för postverket böra postanstalt och postgirokon- torets skatteavdelning samt ifrågavarande penninginrättning med det undan- tag, som ovan nämnts i fråga om postanstalt, icke äga under annan tid än under uppbördstermin mottaga skattebelopp, som under terminen förfal- lit till betalning eller eljest då fått erläggas. Ej heller bör skattebelopp få mottagas, vilket icke motsvarar vad som förfaller till betalning vid den eller de uppbördsterminer, som inbetalningen avser. Då det belopp, varmed pen- sionsavgift ingår i preliminär och kvarstående skatt icke särskilt angives, kunna de nuvarande bestämmelserna i 17 å lagen den 28 juni 1935 om folk- pensionering angående rätt att särskilt erlägga pensionsavgift samt i å 10 mom. I tredje stycket och g 12 mom. 2 uppbördsreglementet angående förfa- randet, därest någon begagnar sig av nämnda rätt, icke lämpligen vidare gälla. Med hänsyn till vad som tidigare föreslagits rörande fördelning av skattebelopp å uppbördsterminer bör emellertid som regel ingen svårighet föreligga för skattskyldig, som påföres utom pensionsavgift jämväl annan skatt, att inbetala under en eller ett par uppbördsterminer förfallande skatt, därvid han — då pensionsavgiften utgår med förmånsrätt _ erlagt nämnda avgift utan att få vidkännas restavgift.

Därest under uppbördstermin i viss månad förfallande skatt helt eller del- '

vis erlägges efter den 17 i samma månad men innan åtgärd för indrivning av skatten vidtagits mot vederbörande, bör skattebeloppet inbetalas till sär- skilt postgirokonto för vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndig- het i stad medelst inbetalningskort eller girokort, varå angivas skattskyldigs namn och mantalsskrivningsadress samt debetsedels nummer. Vid inbetal- ning av skatt, som sker på sätt nu sagts, skall jämväl erläggas full restavgift.

Belopp, som av arbetsgivare innehållits med tjugufem procent av lönen, d. v. s. i de fall, då debetsedel å preliminär skatt eller med uppgift till led- ning för beräknande av dylik skatt icke överlämnats till honom, bör under uppbördstermin inbetalas i den ordning, som i nästföregående stycke sägs.

Penninginrättning, som medverkat vid uppbörden, bör dag för dag till postkontoret i residensstaden i länet översända inbetald skatt och motsva— rande skatteanvisningar, försedda med anteckning eller påstämpling, att skat- ten inbetalts till penninginrättningen. Samtidigt bör bifogas förteckning i två exemplar över Skatteanvisningarna; det ena exemplaret skall av postkontoret i kvitterat skick återställas till penninginrättningen. Postkontorets skatteav- delning bör efter utgången av uppbördstermin skyndsamt till postkontoret i vederbörlig residensstad översända inkomna skattebelopp och skatteanvis—

— ningar.

Postkontoret i residensstad skall hava att sortera inkommande skatteanvis- ningar samt dag för dag till postkontoret i residensstad i annat län översända skatteanvisningar och skattebelopp, som avse skattskyldiga i nämnda län. Postkontoret skall därjämte likaledes dag för dag i riksbanken å statsver— kets checkräkning för länsstyrelsens i länet räkning insätta den skatt, som avser skattskyldiga inom länet.

Vidare föreslår uppbördsberedningen, efter att hava samrått med postver- ket, att postkontoret i residensstad skall efter utgången av uppbördstermin för landet och residensstad med egen uppbördsförvaltning å uppbördskort, ' som av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i nämnda stad överlämnats

till postkontoret, göra anteckning om inbetald skatt samt därutöver upprätta restlängder i tre exemplar över debiterad skatt, som förfallit till betalning under ifrågavarande uppbördstermin men icke erlagts senast den 17 i samma månad, som terminen infallit. Genom de uppgifter, som sålunda föreslås - skola ankomma på postkontor i residensstaden, kommer den personal, som erfordras för uppbördsarbete, att kunna sysselsättas hela månaden, och

motsvarande utökning av personalen hos länsstyrelse eller uppbördsförvalt- ning i större magistratsstad behöver icke ske. Uppbördskorten torde kunna ; förvaras hos posten under uppbördsåret och först därefter översändas till

länsstyrelse eller lokal skattemyndighet i residensstad. Anteckning om belopp, .som influtit efter indrivning, sker i länsstyrelsens eller den lokala skatte-

myndighetens exemplar av restlängden, varför nämnda myndigheter icke torde behöva äga tillgång till uppbördskorten för detta ändamål.

Är fråga om preliminär skatt, vilken utgår enligt tabell eller med viss pro- centsats, upptages icke i restlängd sådan skatt, som blir ogulden, emedan ar- betsgivaren underlåter att göra vederbörligt löneavdrag. Efter uppbördstermin

skola emellertid uppbördskorten på sätt ovan berörts genomgås för kontroll, att nyssnämnda skatt influtit. Denna genomgång bör, då densamma icke "torde medhinnas av postens personal, företagas hos posten av befattnings- havare hos länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i residensstaden.

Den nära kontakt mellan uppbördsmyndighet och posten, som sålunda för- ordas, är i regel möjlig att åstadkomma endast i residensstad. I övriga stä- der, som enligt uppbördsberedningens förslag skola hava egen uppbörds- förvaltning, bör anteckning å uppbördskort och upprättande av restlängd an- komma på den lokala skattemyndigheten i staden. I de största av dessa se— nare städer (Norrköping, Hälsingborg, Borås, Eskilstuna) torde det dock vara möjligt för posten att ombesörja det ifrågavarande arbetet; postkontoret i residensstaden i länet har då att översända Skatteanvisningarna till postkon— toret uti ifrågavarande stad.

Indrivning av resterande skatt.

Under 5 kapitlet hava gällande bestämmelser angående indrivning av ut- skylder i korthet berörts.

Då under uppbördstermin förfallande skatt — vare sig den utgår efter debitering eller enligt skattetabell eller efter viss procentsats — icke erlägges i senast den 17 i den månad, under vilken terminen infaller, har skattskyldig att ' tillika gälda särskild avgift, lika med nu utgående indrivningsavgift. (Att viss | lägre avgift utgår, därest vederbörande inbetalt under uppbördstermin för-; fallande skatt efter dennas utgång men senast den 17 i angivna månad, har,i förut omnämnts.) Då förstnämnda avgift utgår, vare sig skattebetalningen skett efter indrivning eller ej, får den nuvarande benämningen å avgiften, indrivningsavgift, anses vara missvisande. Denna benämning har också hos vissa skattskyldiga föranlett den uppfattningen, att skyldighet att erlägga dylik avgift skulle föreligga först, då indrivning av skatt äger rum. Med hän- syn härtill föreslår uppbördsberedningen, att ifrågavarande avgift benämnes restavgift.

Enligt de nuvarande bestämmelserna i % 10 mom. 2 andra stycket och! 5 12 mom. 3 första stycket uppbördsreglementet gäller, att därest skattskyl-j dig, som äger rätt att betala honom å kronodebetsedel påförda utskylder vid] två uppbördsterminer eller uppbördsstämmor, försummar att i behörig ord-l ning erlägga, vad vid första terminen eller stämman är till betalning förfal-l let, jämväl vad eljest skolat först vid andra terminen eller stämman gäldas, är till omedelbar betalning förfallet. Härvid är vederbörande skyldig erlägga!» indrivningsavgift å hela det vid båda uppbördsterminerna eller uppbörds-f stämmoma förfallande utskyldsbeloppet. Sådan skyldighet föreligger dock? icke, därest den skattskyldige inom sju dagar efter första uppbördsterminenst eller uppbördsstämmans utgång till utmätningsmannen i orten inbetalar de- betsedelns hela belopp. 4 Samma påföljd, som enligt vad ovan sagts inträder vid underlåtenhet att

betala vid första uppbördsterminen eller uppbördsstämman förfallande kro— noutskylder, tillämpas även i flertalet kommuner vid motsvarande underlå— tenhet att gälda kommunalutskylder. I vissa kommuner gäller emellertid be- träffande kommunalutskylder en sådan ordning, att underlåtenhet att inbe— tala vad vid en uppbördstermin förfaller till betalning icke medför, att vad som eljest skolat förfalla först vid en senare stämma jämväl omedelbart för- faller till betalning.

Enligt uppbördsberedningens förslag skall preliminär skatt erläggas under tolv uppbördsterminer (stundom vid ett mindre antal av dessa) och kvar- stående skatt under en, flera eller samtliga av nämnda terminer. Då syftet sålunda är. att skatteuppbörden skall såvitt möjligt jämnt fördelas under året, och då därjämte den preliminära skatten avses skola gäldas med den inkomst. som samtidigt uppbäres, är det otänkbart att låta underlåtenhet att gälda den debiterade skatt, som förfaller under den första uppbördsterminen eller någon av de följande terminerna under uppbördsåret, medföra den på- följden, att sådan skatt, som senare förfaller, skall vara förfallen till betalning samtidigt som den förstnämnda skatten. I stället bör härvidlag tillämpas samma ordning som enligt det ovan anförda gäller i vissa kommuner, nämli— gen att underlåtenhet att gälda skatt, som förfaller under en uppbördstermin, icke har till följd att jämväl senare förfallande skatt omedelbart förfaller till betalning. Härav följer, att det icke åligger skattskyldig att erlägga den fulla restavgiften för annat skattebelopp än det, vilket han icke inbetalt senast den 17 i den månad, varunder beloppet förfallit till betalning.

För sjömän, som hava tjänst ä fartyg i utrikes farvatten, kan det stundom vara omöjligt att under uppbördstermin eller under tiden därefter till och med den 17 i den månad, under vilken terminen infaller, inbetala därunder förfallande skatt. Det synes vid sådant förhållande vara stötande att uttaga restavgift. Visar vederbörande, att han till följd av dylikt skäl icke kunnat erlägga skatt inom den angivna tiden, och inbetalar han skatten senast sex månader efter uppbördsterminens utgång, bör därför restavgift icke utgå.

Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida de restlängder, som post- verket föreslås skola upprätta, böra uppläggas efter endast vissa av de tolv uppbördsterminerna, exempelvis var annan eller var tredje termin, eller efter envar av dessa. Enligt det förra alternativet skulle man visserligen vin- na, att uppbördsmyndigheten, utmätningsmän och exekutionsbiträden hade att handhava ett färre antal restlängder; något minskat arbete med upprät- tande av restlängder skulle likväl icke uppstå, enär i restlängden belop- pen för varje uppbördstermin bor-de särskilt angivas. Däremot skulle effek- tiviteten i indrivningen reduceras, alldenstund denna beträffande under viss eller vissa terminer förfallande skatt komme att påbörjas senare än om rest- längd upprättades efter varje termin. På grund härav finner beredningen sig böra förorda, att restlängd upprättas efter varje uppbördstermin.

I restlängden bör preliminär och kvarstående skatt upptagas var för sig. Restavgift beräknas särskilt beträffande den förra och särskilt beträffande den senare skatten. Någon fördelning av nämnda skatt—er å olika skattetitlar

(an icke ske. Har skattskyldig påförts fastighetsskatt måste. därest icke så stor preliminär skatt influtit, att den förslår att täcka fastighetsskatten, i restlängden angivas, huru stor del av den kvarstående skatten som utgör fastighetsskatt; denna utgår nämligen med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 % handelsbalken, därest den uttages inom ett år från förfallodagen. Det synes ändamålsenligt, att utmätningsman och exekutionsbiträde för varje restförd skattskyldig upplägger ett särskilt restkort, varå antecknas alla avbetalningar. Då en skattepost är slutbetald, verkställes anteckning härom i restlängden.

Restlängder, som av postverket upprättats, böra översändas till länssty- relsen eller lokal skattemyndighet i stad med egen uppbördsförvaltning. Den— na har att så snart ske kan och senast inom fyra veckor efter utgången av uppbördstermin överlämna två exemplar av restlängden till vederbörande utmätningsman för resternas indrivning; det ena exemplaret skall av utmät- ningsmannen överlämnas till vederbörande exekutionsbiträde.

Har efter genomgång av uppbördskorten konstaterats, att preliminär skatt, som utgår enligt skattetabell eller med viss procentsats, icke genom löneav- drag utt—agits, skall såsom förut omnämnts lokal skattemyndighet efter un- dersökning fastställa beloppet av den oguldna preliminärskatten samt för- ordna om dess uttagande genom löneavdrag.

Det befolkningsregister, som enligt folkbok'föringskommitténs förslag skall föras hos länsstyrelse och av vilket avtryckskort skola tillställas lokal skatte- myndighet, kommer till följd av de aktuella uppgifter rörande befolkningen —— däribland uppgift rörande anställds arbetsgivare — vilka upptagas i re- gistret, att vara av stort värde för indrivningsarbetet. I de fall, då indriv- ning fortfarande kommer att äga rum, bör med tillhjälp av nämnda register i jämte det hos utmätningsman förda anställningsregistret upplysning om skattskyldigs vistelseort relativt snabbt kunna erhållas.

Vad indrivningen angår, föreslår uppbördsberedningen i stort sett ingen ändring i nu gällande bestämmelser. I fråga om handräckningsförfarandet föreslog 1936 års uppbördskommitté1 att detta i regel skulle ombesörjas av länsstyrelse och uppbördskamrerare (den senare motsvarade av uppbörds— beredningen föreslagen lokal skattemyndighet i stad med egen uppbördsför- valtning). Härigenom skulle enligt kommitténs mening vinnas större möj- lighet till översikt och enhetlighet samt överhuvud taget ernås avsevärd rationalisering i fråga om handräckningsarbetet. I åtskilliga yttranden över kommitténs förslag uttalades betänkligheter mot en dylik centralisering av handräckningsförfarandet med motivering, att denna komme att medföra omgång, då en utmätningsman icke direkt kunde vända sig till annan ut- mätningsman med begäran om handräckning utan måste insända erforderliga handlingar till länsstyrelse eller uppbördskamrerare, vilka därefter hade att ombesörja handräckningen.

Uppbördsberedningen anser av samma skäl, som i de nyssnämnda ytt- randena anförts, att en centralisering av handräckningsförfarandet till läns- styrelse eller lokal skattemyndighet i stad icke bör komma i fråga. Såsom

1 sou 1938: 46, sid. 186, 187.

v

ytterligare skäl för denna beredningens mening tillkommer, att ett överflyt- tande å berörda myndigheter av ytterligare arbetsuppgifter utöver tidigare av beredningen föreslagna kan befaras innebära en alltför betydande arbets- belastning av dessa myndigheter.

Såsom den tidigare framställningen utvisar, föreslås, att kommun, lands- ting och tingslag skola av länsstyrelsen tillställas de skattebelopp, som på grundval av verkställd taxering utdebiterats för vederbörande kommunala samfällighets räkning, samt att vad som av nämnda medel efter uppbörd och indrivning inflyter i stället skall tillfalla statsverket. Berörda samfälligheter hava därför intet intresse av att själva ingripa i indrivningsförfarandet, t. ex. genom att begära skattskyldigs försättande i konkurs. Länsstyrelsen bör där- för vara den enda myndighet, som har rätt att förordna, att framställning skall göras om skattskyldigs eller i vissa fall (62 & tredje stycket alternativ I och 111 samt 78 % tredje stycket alternativ II) arbetsgivares försättande i kon- kurs för utfående av skatt. ,

Vad beträffar bevakning av skatt i konkurs, hör av skäl, som nyss angi- vits, bevakningen ankomma enbart å en myndighet, nämligen den, som har j att bevaka det allmännas rätt i konkurs. För närvarande åvilar denna upp- gift på landet landsfiskal och i stad magistraten eller särskild tjänsteman under magistratens ansvar. Ifrågavarande tjänsteman är i vissa städer krono- uppbördskassör (eller motsvarande tjänsteman) och i andra stadsfogde. Då stadsfogden handhar indrivningen av skatt, synes det uppbördsberedningen mest naturligt, att stadsfogden bevakar det allmännas rätt till skatt i kön— kurs. Härigenom erhålles därjämte likformighet mellan landet och stad så- tillvida, att utmätningsman alltid handhar ifrågavarande uppgift. Underrät- telse om konkursen bör därför alltid tillställas utmätningsmannen å den ort, där gäldenären är mantalsskriven.

Enligt 20 & konkurslagen i dess nuvarande lydelse skall underrättelse om konkursen alltid meddelas, utom kända borgenärer, kronans ombudsman i orten och dem, som handhava uppbörden av kommunalutskylder samt, där särskild uppbörd av prästlönemedel eller vägskatt äger rum, dem, som om— händerhava sådan uppbörd.

1936 års uppbördskommitté uttalade,1 att det med nuvarande ordning ofta torde vara förenat med olägenhet och medföra risk för förluster för veder- börande utmätningsman eller det allmänna, att utskylder i konkurs skulle bevakas av utmätningsmannen i den ort, där utskylderna påförts, i det att denne, om konkursgäldenären icke hade sitt hemvist inom distriktet, icke erhölle underrättelse om konkursen. Med beaktande härav hade kommittén — som förordade, att handräckning i fråga om utskylder skulle handhavas » av länsstyrelse på landet och särskild tjänsteman, uppbördskamrerare, i stad _ ansett det lämpligt, att bestyret med utskylders bevakande i konkurs 'an- förtroddes dessa myndigheter. I överensstämmelse härmed föreslogs, att före- skrivna konkurskallelser skulle tillställas ifrågavarande myndigheter, varmed tydligen avsågs myndigheten för den ort, som utgjorde den skattskyldiges

1 SOU 1938:46, sid 65, 189.

hemort. Ägde denne enligt konkursbouppteckningen eller tillägg till den- samma fastighet utom rättens domvärjo, skulle dock kallelsebrev tillställas även nämnda myndighet för den ort, där fastigheten vore belägen,

Enligt & 21 instruktionen den 14 december 1917 för landsfiskalerna ålig- ger det landsfiskal bland annat att bevaka det allmännas rätt vid konkur- ser, då fråga är om allmänna medel, vilka tillhöra landsfiskalens indrivning. Detta stadgande har ansetts böra tolkas så som 1936 års uppbördskommitté angivit. Uppbördsberedningen anser, att det vore ändamålsenligare, därest utmätningsmannen i den skattskyldiges hemortskommun bevakade all skatt, som denne hade att erlägga, alltså även den skatt, som påförts i annan kom- mun än hemortskommunen. Då berörda utmätningsman erhållit underrät- telse om konkursen, borde han hos konkursdomaren efterhöra, huruvida i konkursbouppteckningen upptagits i annan kommun påförd skatt eller av bouppteckningen framginge, att vederbörande gäldenär där ägde fastighet eller dreve rörelse, i följd varav det kunde misstänkas, att det allmänna hade fordran å skatt i nämnda kommun. Stundom torde i dylika fall hos utmät- ningsmannen i hemortskommunen handräckning hava begärts för utfående av skatt, som påförts i annan kommun, varför ifrågavarande utmätningsman ägde kännedom om beloppet av sådan skatt. Denne borde dock alltid av utmätningsmannen i sistnämnda kommun inhämta uppgift om skatt, varför gäldenären stode i skuld. Utmätningsmannen i hemortskommunen skulle därefter bevaka all skatt, den debiterade till beloppet angiven och övrig skatt reservationsvis. Härvid skulle särskild underrättelse från konkursdomaren till utmätningsman i annan kommun än gäldenärens hemortskommun icke behövas. För genomförande av ett dylikt förfarande vid bevakning i kon- kurs, vilket uppbördsberedningen vill förorda, skulle erfordras ändring av förenämnda paragraf i instruktionen för landsfiskalerna.

Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd.

Enligt & 22 uppbördsreglementet må i fråga om kronoutskylder avkort- ning äga rum:

då genom oriktig debitering utskyld påförts skattskyldig dubbelt eller med för högt belopp eller annan person än som vederbort; skolande i sistnämnda fall, såframt icke den rätteligen skattskyldige på grund av stadgandet i & 29 är från betalningsskyldighet fri, i sammanhang med beslut om avkortning förordnas om det avkortade beloppets uttagande hos denne;

då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsatt taxering; samt

då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller liv- ränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avkortning icke må ske för utskyld eller avgift, för vilken fast egendom svarar, med mindre utrett blivit, att betalning för utskylden eller avgiften icke kunnat erhållas ur egendomen.

Har till kronoutskylders gäldande införsel beviljats och befinnes arbets- givaren sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av innehållet belopp, må vad som mot sagda belopp svarar avkortas.

Föreligger sådant skäl till upphävande av avgiftspåföring, som avses i 15 % tredje stycket lagen om folkpensionering, må pensionsavgift avkortas.

Avskrivning av kronoutskylder må enligt 5 24 uppbördsreglementet ske: då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skatt- skyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt meddelade upplysningar antagits uppehålla sig;

då skattskyldig vistas å utrikes ort och minst två år förflutit från det åt- gärd av beskickning eller konsulat vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit;

då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda utskylderna ej kan genom beskickning eller konsulat honom tillställas; samt

då beloppet av de utskylder, för vilka till utlandet avflyttad eller därstä- des eljest bos-att skattskyldig häftar, icke överstiger femton kronor.

Enligt 78 & 1 mom. lagen om kommunalstyrelse på landet och 73 ä 1 mom. lagen om kommunalstyrelse i stad må avkortning av kommunalut- skylder beslutas av kommunalnämnden, respektive drätselkammaren:

då kommunalstämman eller kommunalfullmäktige, respektive allmänn-a rådstugan eller stadsfullmäktige, kyrkostämman eller kyrkofullmäktige i laga ordning beslutat efterskänka påförda utskylder eller då, utan att "sådant be- slut fattats, rätt att utfå utskylder i följd av ackord i konkurs eller i ackords— förhandling utan konkurs icke längre föreligger, eller

då någon efter besvär över taxering eller debitering vunnit nedsättning i eller befrielse från honom påförda utskylder.

Enligt 78 g 2 mom. lagen om kommunalstyrelse på landet och 73 g 2 mom. lagen om kommunalstyrelse i stad må avskrivning av kommunalut- skylder beslutas av kommunalnämnden, respektive drätselkammaren:

då skattskyldig saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta icke kan äga rum,

då upplysning om den skattskyldiges vistelseort icke kunnat vinn-as eller den skattskyldige icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar antagits uppehålla sig, eller

då den skattskyldige vistas å utrikes ort och utsikt att utfå utskylderna på den grund ej förefinnes.

För Stockholm gäll—a enligt 5 21 uppbördsreglementet för Stockholm och 62 % lagen om kommunalstyrelse i Stockholm likartade bestämmelser.

Då statsverket föreslås skola övertaga ansvaret för uppbörden av kom— munalutskylder, böra tydligen samma bestämmelser gälla för avkortning och avskrivning såväl av statliga som kommunala utskylder. Uppbördsbered— ningen förordar därför, att de i uppbördsreglementet intagna stadgandena skola gälla även i fråga om kommunalutskylder. Vidare föreslår uppbörds- beredningen. att avkortning skall avse endast sådana fall, då ett skattebelopp

avföres ur räkenskaperna på grund därav, att en fordran å beloppet icke längre föreligger, under det att avskrivning skall avse de fall, då ett skatte- belopp av amian anledning avföres ur räkenskaperna. Till följd härav skall avskrivning och icke avkortning äga rum i det fall, då skattskyldig saknar utmätningsbara tillgångar till skattens gäldande och införsel i avlöning, pen- sion eller livränta icke kan verkställas.

Några bestämmelser, som medgiva ingående av ackord rörande kronout- skylder, finnas icke. Skulle i något särskilt fall anses önskvärt, att ackord rörande nämnda utskylder träffas, torde rätteligen så kunna ske allenast med riksdagens medgivande. En motsvarighet till stadgandena om efter- skänkande av kommunalutskylder, då fråga icke är om antagande av ackord, utgör den nuvarande bestämmelsen i & 22 uppbördsreglementet om avkort- ning i det fall, då kronoutskylder till följd av bristande tillgång icke kunna gäldas. Enligt uppbördsberedningens förslag skall emellertid i dylikt fall icke avkortning utan avskrivning äga rum.

Det synes föga ändamålsenligt, att ackord rörande skatt till kronan (en— ligt förslaget även beträffande skatt till kommun eller annan samfällighet) icke skulle kunna ingås utan riksdagens medgivande. Enligt uppbördsbered- ningens mening borde lämpligen länsstyrelse äga rätt att ingå dylikt ackord. Då emellertid denna fråga har större räckvidd, i det att den berör även kro- nans fordringar för annat än skatt, och då frågan är föremål för övervägan- de i annat sammanhang, har beredningen icke ansett sig böra närmare ingå på densamma. »

Den möjlighet till avkortning av skatt, som nu förefinnes, då införsel be- viljats men arbetsgivaren befinnes sakna utmätningsbara tillgångar till be- talning av innehållet belopp, bör avse även det fall, då löneavdrag verkställts.

Icke blott kvarstående och tillkommande skatt utan även debiterad pre- liminär skatt kan bliva föremål för avkortning och avskrivning enligt de ovan föreslagna bestämmelserna. Härutöver bör den senare skatten avkortas i de fall, då densamma överstiger den slutliga skatten och det överskjutande beloppet blivit restfört samt då densamma genom beslut om jämkning ned- satts.

Även om avskrivning av skatt icke medför, att skattefordringen upphör, bör dock en dylik åtgärd icke vidtagas, förrän alla medel, som kunna anses verksamma för skattens indrivande, försökts samt, därest den skattskyldiges vistelseort är obekant, ingående efterforskningar efter denna företagits. Av dessa skäl föreslås, att avskrivning av kvarstående skatt icke må äga rum, förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning. Då preliminär skatt icke lämpligen bör avskrivas tidigare än den kvarstående skatt, som skattskyldig efter taxering må hava att erlägga, bör avskrivning av den förstnämnda skatten icke äga rum förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket denna skatt förfallit till betal- ning. I det fall, att upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelse- ort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar antagits uppehålla sig, föreslås avskrivning få ske tidigast två år efter det att bevis om dylikt hinder först utfärdats.

De i nästföregående stycke föreslagna tidpunkter, före vilka avskrivning av annan skatt än preliminär sådan icke må ske, överensstämma med de av 1936 års uppbördskommitté i motsvarande avseenden förordade.1

Då jämte arbetstagare arbetsgivare till följd av underlåtenhet att verkställa löneavdrag är ansvarig för den förres skatt, bör icke denna genom avskriv- ning avföras ur räkenskaperna, förrän det konstaterats, att av anledning, som berättigar till avskrivning, skatten icke kan utfås av någondera.

Enligt & 27 uppbördsreglementet skall landsfiskal och magistrat i måna- derna augusti och december tredje söckendagen före månadens utgång till landskontoret avlämna balanslängd över alla då oredovisade kronoutskylder. Några motsvarande bestämmelser i fråga om kommunalutskylder finnas icke.

Uppbördsberedningen anser, i likhet med 1936 års uppbördskommitté och

' den genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 januari 1943 inom socialdeparte—

mentet tillkallade sakkunnige för utredning rörande bland annat möjlighe- terna att rationalisera arbetet å landsfiskalskontoren, att det bör vara till— räckligt med en balanslängd årligen. Balanslängden utgör, förutom en för— teckning över statsverkets utestående fordringar å skatt (balanslängden kom- mer enligt förslaget att upptaga både statlig och kommunal skatt), även ett medel att kontrollera, att restindrivningen handhaves på ett tillfredsställande sätt. Utöver den kontroll av indrivningsresultatet, som en årlig balanslängd erbjuder, synes det vara tillräckligt med den granskning av nämnda resultat, vilken verkställes dels av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad » kontinuerligt vid mottagandet av redovisning av skatt, dels ock vid de in—

venteringar, vilka, liksom nu, årligen böra företagas av länsstyrelsen hos utmätningsman på landet och av den lokala skattemyndigheten i stad hos utmätningsman där samt av utmätningsman hos exekutionsbiträde. (Länssty- relsen bör stundom verkställa inventering även hos utmätningsman i stad med egen uppbördsförvaltning, d. v. s. i stad, där lokal skattemyndighet normalt företager inventering.) Vid inventering hos exekutionsbiträde höra till denne ' överlämnade restlängder och restlängdsutdrag noggrant granskas och däri in-

förda anteckningar jämföras med motsvarande anteckningar i hos utmät- ningsmannen förvarade handlingar.

Med hänsyn till den på sina håll yppade svårigheten att avlämna balans- längden inom nu föreskriven tid föreslås, att denna skall insändas före den j 15 januari året näst efter det årsslut, som den oredovisade skatten avser.

Restitution av skatt.

I uppbördsreglementet (& 21), lagen om kommunalstyrelse på landet (74 och 75 åå), lagen om kommunalstyrelse i stad (69 och 70 åå) samt lagen om kommunalstyrelse i Stockholm (59 och 60 åå) finnas bestämmelser om att den, som vunnit nedsättning i eller befrielse från honom påförda utskylder, äger återbekomma vad han för mycket erlagt.

* SOU 1938:46, sid. 188, 189.

Enligt 5”; 21 uppbördsreglementet har vidare, även om i nästföregående stycke omförmält fall icke är för handen, den, som hos länsstyrelsen visar, att för samma är mera än en pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering erlagts för honom, rätt att av länsstyrelsen återbekomma vad som betalts utöver den högsta avgiftens belopp.

Återbetalning av för mycket erlagda kronoutskylder verkställes enligt före- skrift i % 21 uppbördsreglementet av länsstyrelsen. För mycket erlagda kom- munalutskylder torde i regel återbetalas på landet av kommunalnämnden och i stad av drätselkammaren.

I de ifrågavarande bestämmelserna föreslår uppbördsberedningen den ändringen, att i överensstämmelse med vad som tidigare förordats restitu- tion av all skatt skall ske genom länsstyrelsens försorg.

Vad angår preliminär skatt, har tidigare omnämnts, att erlagd sådan skatt, som överstiger den slutliga skatten, skall i början av året näst efter taxerings- året återbetalas till den skattskyldige.

Vinner skattskyldig efter jämkning nedsättning i preliminär skatt, regleras hans fordran på för mycket inbetalt belopp på det sättet, att senare under inkomståret förfallande sådan skatt nedsättes med motsvarande belopp. Vid nedsättning i eller befrielse från preliminär skatt, som skulle medföra resti- tution därav, erhålles emellertid icke sådan förrän debitering av motsva- rande slutliga skatt ägt rum, utom i de fall som omförmälas i 37 & femte och sjätte styckena förslaget till uppbördsförordning enligt alternativ 1 och 111 samt 53 & femte och sjätte styckena samma förslag enligt alternativ Il.

Utöver vad ovan nämnts föreslår uppbördsberedningen dels i visst av- seende utvidgning av rätten till restitution av skatt, dels ock i annat avseende begränsning i nämnda rätt. Beredningens förslag grundar sig i denna del på vad tidigare 1936 års uppbördskommitté förordat.

I skrivelse den 20 augusti 1924 underställde riksräkenskapsverket Kungl. Maj:t frågan, huruvida restitution skulle kunna äga rum jämväl i de fall, då ämbetsverket vid sin granskning uppmärksammat, att skattebelopp på enskildas bekostnad oriktigt kommit statsverket till godo. Ämbetsverket ut- talade därvid som sin åsikt, att det vore med billighet och rättvisa förenligt, att restitution i dylika fall ägde rum.

I en vid 1938 års riksdag i andra kammaren framställd interpellation framställde vederbörande interpellant till chefen för finansdepartementet en fråga, huruvida departementschefen hade för avsikt att vidtaga såda- na åtgärder, att granskning av de statliga beskattningslängderna kunde omfatta kontroll jämväl däröver, att den skattskyldige icke erlagt högre skattebelopp än som rätteligen bort ske samt att den skattskyldige i de fall, då sådant förhållande konstaterats, bereddes möjlighet att återfå det för mycket erlagda beloppet.

Departementschefen anförde i sitt svar å interpellationen bland annat, att antalet fall, där för hög debitering kunnat konstateras, numera vore jäm- förelsevis ringa och det antal fall, då för högt belopp uttagits, säkerligen än lägre. Huruvida den skattskyldiges besvärsrätt likväl borde kompletteras med

ett restitutionsförfarande på statlig myndighets initiativ, vore en ingalunda lättlöst fråga, till vilken departementschefen icke vore beredd att intaga nå- gon bestämd ståndpunkt. Emellertid komme departementschefen att hava sin uppmärksamhet riktad på frågan och, därest möjlighet yppade sig, före- slå åtgärder i det syfte, interpellationen avsåge.

1936 års uppbördskommitté1 upptog förevarande fråga till behandling och anförde därvid, att den ansåge det vara förenligt med rättvisa och bil— lighet, att därest vid granskning av statsmyndighet befunnes, att utskylder påförts någon felaktigt eller till för högt belopp, vad som erlagts för mycket skulle kunna restitueras till vederbörande utan hinder därav, att tiden för ingivande av besvär över debiteringen vore tilländalupen. Sådan restitution borde utan framställning från den därtill berättigade verkställas av veder- börande länsstyrelse. För sådant ändamål borde det ankomma på riksräken- skapsverket att, om ämbetsverket vid fullgörandet av detsamma åliggande granskning eller eljest inom tre år efter slutet av det uppbördsår, under vil- ket enligt verkställd debitering utskylder skolat av någon erläggas, funnit anledning förekomma därtill, att utskylderna blivit obehörigen eller till för högt belopp påförda, därom underrätta vederbörande länsstyrelse, som hade att verkställa utredning i ärendet och i förekommande fall utan ansökning kostnadsfritt till den person, varom fråga vore, restituera vad som för myc- ket erlagts. Då denna riksräkenskapsverkets uppgift måste anses vara alle- nast sekundär i förhållande till ämbetsverkets uppgift att utöva kontroll å statens inkomster, kunde enligt kommitténs åsikt en sådan ändring icke föranleda, att den ämbetsverket åliggande granskningen av debiteringen ut- sträcktes utöver vad som hittills varit brukligt eller ur andra synpunkter finge anses lämpligt.

Uppbördsberedningen finner det rättvist, att, därest någon påförts skatt obehörigen eller med för högt belopp, rättelse må kunna ske jämväl i den ordning, som 1936 års uppbördskommitté sålunda föreslagit. Länsstyrelsen bör emellertid även av egen drift kunna vidtaga rättelse, då förhållande som nyss sagts föreligger.

1936 års uppbördskommitté2 fann gällande bestämmelser om restitution av utskylder medföra olägenheter och uttalade, att det måste anses som ett missförhållande, att utskylder, som felaktigt påförts en person i en kom- mun och blivit där erlagda, på ansökan skulle restitueras, därvid vederbö- rande tillika skulle åtnjuta ränta, även i sådana fall, då samma person hade att i stället erlägga utskylder —— måhända till högre belopp —— i annan kom- mun eller häftade för restförda utskylder. Även om den myndighet, som handlade restitutionsärendet, satte sig i förbindelse med uppbördsmyndig- heten för den ort, där vederbörande rätteligen hade att utgöra utskylder, för att säkerställa erläggandet av sistnämnda utskylder — så torde ofta ske utan att någon skyldighet därtill förelåge — kunde det väl tänkas, att de sedermera rätteligen påförda utskylderna icke kunde uttagas hos den skatt-

1 SOU" 1938: 46, sid. 221, 222. 2 SOU 1938: 46, sid. 22l o. ft.

skyldige. Enligt kommitténs förmenande borde restitution kunna erhållas allenast om och i den mån den skattskyldige erlagt för mycket med hänsyn tagen till hans vid tiden för restitutionsb-eslutet förfallna skatteskulder oavsett var dessa rätteligen skulle infrias. Den skattskyldige borde sålunda endast utfå den del av erlagda beloppet, som överstege det utskyldsbelopp, som han i stället rätteligen kunde hava att utgöra å annan ort eller som restförts. Återstoden av det på grund av den undanröjda debiteringen erlagda ut- skyldsbeloppet borde gottskrivas den skattskyldige till gäldande av de ut- skylder, som han enligt behörig debitering hade att utgöra.

Uppbördsberedningen ansluter sig helt till vad kommittén sålunda anfört och föreslår således enahanda begränsning i rätten till restitution som kom- mittén förordat. Härutöver föreslår emellertid beredningen, i överensstäm- melse med kammarrättens yttrande över vad 1943 års riksdagsrevisorer uttalat angående rätten till ränta vid restitution av utskylder m. m. _ vilket yttrande nedan ät—ergives — att motsvarande begränsning i rätten till restitu— tion av skatt skall ske, då den, som är berättigad återbekomma skatt, vilken debiterats för visst år, i stället skall utgöra skatt, som debiterats eller bort debiteras för tidigare år.

Tillämpningen av ifrågavarande kvittningsförfarande kommer att betyd- ligt underlättas därigenom, att enligt uppbördsberedningens förslag såväl debitering som uppbörd av statliga och kommunala utskylder skall ske ge- mensamt. Kvittningsförfarandet erfordrar, därest fråga är om skilda län, att vederbörande länsstyrelser underrätta varandra om huru mycket den skattskyldige inbetalt i skatt inom vartdera länet. Sådan underrättelse bör lämnas skyndsamt.

Enligt förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m. äger envar, som efter besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd utskyld eller avgift till stat eller kommun eller från annan allmän utskyld eller avgift, vid åter- bekommandet av det belopp, han för mycket erlagt, tillika erhålla ränta därå efter fem för hundra om året från och med den dag, beloppet visas vara av honom guldet, till den dag, detsamma återbekommes, dock att ränta ej må utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit, efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmålet meddelats eller underordnad myndighets beslut däri tagit åt sig laga kraft. Enligt förordningen den 2 april 1937 gäller vad sålunda stadgats ej med avseende å återbetalning av pensionsavgift enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering.

Före tillkomsten av 1919 års förordning utgick icke ränta vid restitution. I en vid 1918 års riksdag inom första kammaren väck-t motion, nr 97, före- slogs, att de skattskyldiga skulle medgivas anstånd med inbetalning av tvistiga skattebelopp mot ställande av säkerhet för desamma.

I sitt utlåtande, nr 49, över motionen yttrade bevillningsutskottet bland annat, att av större betydelse än ränteförlusten kunde det i många fall vara, att den skattskyldige under den långa tid en taxeringstvist genom alla in- stanser toge i anspråk vore berövad dispositionen av det omtvistade skatte-

beloppet. Utskottet ville giva motionärerna rätt däruti, att de olägenhet-er, som härigenom tillskyndades den skattskyldige och för vilka han icke finge någon gottgörelse, icke vore förenliga med rättvisa och billighet. Om en av motionärerna föreslagen anordning med ställande av säkerhet skulle möta för stora svårigheter, t. ex. med hänsyn till statens eller kommunernas be- hov av omedelbar tillgång till debiterade skattebelopp eller på grund av risken för i uppskovssyfte väckta skattetvister, torde andra utvägar kunna erbjuda sig. Ett minimum av rättvisa vore skyldighet för vederbörande skatte- mottagare att gottgöra ränta å belopp, som restituerades. Då förevarande fråga vore föremål för utredning, funne utskottet en framställning i ämnet från riksdagens sida överflödig. Motionen föranledde icke någon riksdagens 1 åtgärd.

I en vid 1919 års riksdag framlagd proposition, nr 104, framhöll dåvaran- de chefen för finansdepartementet, bland annat, att det svårligen läte sig förnekas, att det förhållandet, att klagomål över taxeringen icke befriade skattskyldig från att i behörig ordning inbetala honom påförda utskyld-er, vore ägnat att många gånger medföra betydande ekonomiska olägenheter , för de skattskyldiga därigenom, att de under avsevärd tid utan att ens er- ! hålla någon ränta måste ligga ute med skattebelopp, som de slutligen för- ' klarades berättigade återfå. Det syntes därför departementschefen bäst över- ensstämma med rättvisa och billighet, att den, som på grund av ändring i taxeringen ägde återbekomma erlagt utskyldsbelopp, i gengäld fördet han under tiden måst ligga ute med detsamma berättigades att erhålla någon ränta därå. Den räntefot, efter vilken sådan räntegottgörelse borde utgå, föreslogs i propositionen skäligen böra bestämmas till fem procent.

Bevillningsutskottet erinrade i sitt i anledning av propositionen avgivna betänkande (nr 18), att Kungl. Maj:ts förslag innefattade en lösning av frå- gan i den snävare form, som utskottet år 1918 betecknat som ett minimum

; av rättvisa. Då under all-a omständigheter förslaget innebure en avsevärd för- del för de skattskyldiga, syntes det böra bifallas. Detta blev även riksdagens - beslut.

I skrivelse den 9 augusti 1934 till Kungl. Maj:t hemställde överståthållar- ämbetet, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens bemyndigande att för varje år fastställa den räntefot, efter vilken ränta skulle utgå vid restitution av utskylder och avgifter av nu ifrågavarande slag liksom vid eftergift eller restitution av arvsskatt och skatt för gåva. Det syntes ämbetet, att denna ; ränta borde stå i nära överensstämmelse med den räntesats, till vilken staten » själv hade att verkställa upplåning vid tillfället för räntefotens fastställande. Till stöd för sin uppfattning anförde ämbetet, att det visserligen vore rik- l tigt, att en skattskyldig, som erhölle restitution av utskylder, finge skälig ränta å av honom för mycket erlagda skattebelopp, men att räntefoten där- vid icke borde vara så hög, att den skattskyldige bereddes obehörig vinst. En ränta av fem procent vore med dåvarande läge på penningmarknaden enligt ämbetets mening alltför hög.

19—457050.

Över överstäthållarämbetets framställning avgåvo statskontoret, riksrä- kenskapsverket och kammarrätten utlåtanden. Statskontoret anförde därvid bland annat, att ämbetsverket i likhet med överståthållarämbetet ansåge, att riksdagens bemyndigande bord-e inhämtas om rätt för Kungl. Maj:t att be- stämma =den räntesats, efter vilken ränta å restituerade medel skulle utgå. Härvid borde dock föreskrivas en begränsning uppåt, förslagsvis till fem procent. Statskontoret ifrågasatte emellertid, om det kunde vara lämpligt, att ett dylikt fastställande ägde rum för ett år i sänder. Förhållanden kun- d—e inträffa, som gjorde det önskvärt att med längre eller kortare mellan- rum än ett år vidtaga ändring i nu ifrågavarande avseende. Vid fastställan- det av räntan syntes ledning kunna hämtas av vid tidpunkten i fråga ut- gående ränta å depositionsräkning ävensom av den effektiva räntan å stats- obligationer. Riksräkenskapsverket yttrade i huvudsak, att föreskrifter om en räntefot av fem procent stode i överensstämmelse med ett flertal be- stämmelser rörande ränteberäkning inom det offentligrättsliga området. I de vid förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fogade, jäm- väl för förordningen om arvsskatt och skatt för gåva avsedda tabellerna för uträkning av kapitalvärden räknades med en räntefot av fem procent. Även i andra offentligrättsliga författningar räknades med samma räntefot, och på det civilrättsliga området förekomme även enahanda ränteberäknings- norm. Utginge man från att bestämmelserna om ränta vid restitution av ut- skylder m. m. tillkommit väsentligen för att bereda skattskyldig skydd mot ränteförlust, ansåge riksräkenskapsverket en räntefot av fem procent väl hög under nuvarande läge å penningmarknaden. Med hänsyn härtill syntes vissa skäl tala för att i förevarande fall räntefoten avvägd'es i närmare över- ensstämmelse med det Växlande allmänna ränteläget. Emellertid vore att märka, att för enskilda företagare och andra skattskyldiga den upplånings- ränta, dessa måste vidkännas, direkt eller indirekt, för inbetalningar av skatt, torde ligga väsentligt över statslåneräntan. Riksräkenskapsverket an- såge, att det icke läte sig göra att begränsa en lagändring i antydd riktning till att avse allenast de av överståthållarämbetet åsyftade fallen av restitution utan att en sådan ändring borde avse samtliga hithörande bestämmelser å det skatterättsliga området. Vad som kunde befinnas böra gälla för nämnda om- råde, torde kunna antagas äga giltighet även för det offentligrättsliga om- rådet i övrigt. Det kunde dessutom ifrågasättas, om icke en ändring av ifråga- varande räntesatser komme att få konsekvenser beträffande jämväl å det privaträttsliga området meddelade bestämmelser av ifrågavarande slag. Häri- genom ansåge riksräkenskapsverket, att frågan erhölle en sådan räckvidd, att ett ställningstag'an-de till densamma krävde en utredning av ingående och omfattande beskaffenhet. Riksräkenskapsverket kunde fördenskull ej finna annat än att den av överståthållarämbetet väckta frågan måste prövas i ett vidsträcktare sammanhang, varför ämbetsverket ansåge sig icke kunna tillstyrka bifall till överståthållarämbetets förslag, sådant det förelåge. Kam- marrätten anförde i huvudsak, att med hänsyn till fluktuationerna å pen-

ningm-arknaden syntes önskvärt, att den vid restitution av utskylder m. m. utgående räntan gjordes såtillvida rörlig, att räntefoten bestämdes för ett år 1 sänder. Däremot kunde kammarrätten icke instämma i överståthållar- ämbetets förslag angående räntefotens fastställande. Kammarrätten ansåge det bäst överensstämma med syftet med ifrågavarande stadgande om rätt till ränta, att räntan bestämdes så, att den skattskyldige i regel kunde an— tagas bekomma full ersättning för den ränteutgift, han själv haft eller skulle hava haft, därest han varit tvungen att genom lån anskaffa medel för betal- ning av det sedermera återbekomna beloppet. Då räntesatsen för enskilda lån så gott som undantagslöst torde överstiga räntan å statens lån, kunde en restitutionsränta, som utginge allenast med vad staten själv behövde er- lägga vid upplåning, icke anses innefatta full gottgörelse.

I en vid 1935 års riksdag inom första kammaren väckt motion, nr 3, hem- ställdes, att riksdagen för sin del måtte besluta säd-an ändrad lydelse av förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av ut- skylder m. m., att den som ägde återbekomma dylika utskylder tillika skulle äga erhålla ränta därå efter postsparbankens vid tidpunkten för återbekom- mandet gällande inlåningsränta. Som motivering för detta förslag anfördes i motionen följande. Vid tiden för tillkomsten av 1919 års förordning hade fem procent ränta i förevarande avseende ansetts skälig. De höga räntesat- sema under kristiden förklarade, att man vid den tiden ansett en ränta å fem procent ej vara hög. Utvecklingen sedermera och framförallt de senare årens visade dock, att den som exemplvis genom egen vårdslöshet dubbel- taxerats och erlagt utskylder efter i den ena kommunen oriktigt påförd taxering, varefter han så småningom återfinge dessa, i själva verket gjort en särdeles förmånlig penningplacering. Detta kunde icke hava varit lag- stiftarens mening. Det torde vara rättvis-t, icke minst med hänsyn till kom- munernas intresse av frågan, att nu företaga ändring i förordningen med avseende å räntans storlek. Erfarenheten hade visat, att en fixerad räntesats icke vore tillfredsställande. Bättre syntes vara att i detta avseende anknyta till inlåningsräntan vid den tidpunkt, då utskylder av det slag, varom här vore fråga, skulle återbetalas. Och därvid borde postsparbankens inlånings- ränta få vara bestämmande, emedan den ej växlade lika ofta som privat- bankernas.

Bevillningsutskottet anförde (betänkande nr 16) i anledning av motionen, att syftet med ifrågavarande bestämmelser om rätt till ränta vid restitution av utskylder m. ni. hade varit att bereda skattskyldig, vilken åsatts taxering, som sedermera nedsattes, skydd mot ränteförlust. Givet vore, att den skatt- skyldige icke borde beredas någon vinst i anledning av att han påförts oriktig taxering. Det vore därför önskvärt, att räntefoten i förevarande fall avvägdes så, att densamma så nära som möjligt anslöte sig till det allmänna ränteläget under den tid, tvist angående den skattskyldiges taxering påginge. Att på sätt i motionen föreslagits anknyta räntesatsen till den tidpunkt, då utskylderna skulle återbetalas, syntes icke tillfredsställande liksom ej heller att bestämma räntesatsen efter en medeltalsränta för viss längre tid eller efter den åt stats-

län eller andra dylika lån utgående räntan. Även under nuvarande ränteläge torde nämligen inträffa, att skattskyldiga vid förekommande upplåning av medel för gäldande av påförda utskylder finge vidkännas en ränta, som låge väsentligt över räntesatsen i berörda fall. Härtill komme, att en räntefot av fem procent i förevarande fall icke torde kunna anses vara så hög, att den- samma kunde uppmuntra de skattskyldiga att fördröja framläggandet av er— forderlig utredning i tvister angående taxering för att därigenom söka upp- skjuta avgörandet under en längre tid och på detta eller annat sätt söka för- skaffa sig obehörig räntevinst. Då dessutom, såsom riksräkenskapsverket framhållit, en räntefot av fem procent fastställts icke blott för ifrågavarande fall utan jämväl för vissa andra fall inom det offentligrättsliga området, syn— tes skäl tala för att ifrågavarande spörsmål icke säges för sig utan i ett större sammanhang. Med hänsyn härtill och då frågan redan vore föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet hade utskottet icke ansett skäl föreligga att föreslå någon åtgärd i anledning av motionen. Denna avslogs av båda kam- rarna.

I en motion vid 1938 års riksdag, nr 29 i andra kammaren, hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa skyndsam utredning samt för riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas, angående frågan, huruvida skäl före- låge att bibehålla räntegottgörelse vid restitution av skatter och utskylder, samt, om räntegottgörelse ansåges alltjämt böra utgå, angående denna ränte- gottgörelses bringande i bättre överensstämmelse med nuvarande ränteläge och ett närmare preciserande av bestämmelserna, för vilka fall dylik gottgö- relse skulle lämnas. I motionen anfördes bland annat, att förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m. hade till- kommit vid en tidpunkt med avsevärt högre ränteläge än vad som för när- varande vore gällande. Det torde dåmera knappast vara befogat att alltjämt bibehålla en räntegottgörelse, som vore ungefär dubbel mot gällande inlånings- ränta vid bankerna. Därjämte syntes frågan, huruvida räntegottgörelse över- huvud taget skulle erläggas, böra prövas. För en skattskyldig, som vunne nedsättning i sin taxering och därmed erhölle återbäring av erlagda skatte- belopp, innebure redan detta en så betydande favör, att någon ytterligare gottgörelse i ränteavseende knappast kunde anses motiverad. Man borde där- jämte taga i betraktande de svårigheter, som ofta yppade sig vid taxering av i synnerhet vissa fastigheter i industri- och vattenkraftsanläggningar, i vilka fall justeringar kunde uppgå till avsevärda belopp. Exempel funnes, där kom— muner beträffande just sådana skatteobjekt, utom restitution av betydande skattebelopp, haft att erlägga 10000 kronor och däröver i räntegottgörelse. Bevillningsutskottet hemställde i utlåtande (nr 9) över motionen, att, enär, enligt vad utskottet inhämtat, det i motionen berörda spörsmålet vore före- mål för 1936 års uppbördskommittés närmare övervägande och kommittén beräknades komma att slutföra sitt uppdrag under år 1938, motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta blev också riksdagens beslut.

1936 års uppbördskommitté1 behandlade frågan om restitutionsräntans Watts, sid. 222, 293.

storlek och anförde därvid, att en räntefot av fem procent under dåvarande förhållanden å penningmarknaden torde vara alltför hög, om bestämmelserna skulle hava till ändamål allenast att bereda skattskyldig skydd mot ränteför- lust. Den effektiva medelräntefoten för statens totala upplåning, d. v. 5. för den samlade statsskulden, vore för det dåvarande inemot fyra procent. Medelräntefoten för ett års nyupplåning vore lägre, för budgetåret 1937/1938 3,01 procent. Vid ett fortsatt oförändrat ränteläge komme givetvis även me- delräntefoten för den totala upplåningen att nedlgå, allt eftersom äldre hög- procentiga obligationslån utlöpte och konverterades till då gällande låga räntefot. Emellertid ansåge kommittén, att även andra synpunkter måste beaktas vid bedömandet av vilken räntefot som finge anses skälig i före- varande avseende. Sålunda torde det ej få förbises, att räntegottgörelsen borde utgöra ersättning ej endast för den beräknade ränteförlusten utan även " för de kostnader och olägenheter i övrigt., som tillskyndats den skattskyldige genom den felaktiga taxeringen eller debiteringen. Kommittén delade även de synpunkter rörande den principiella räckvidden av räntefotens förändé rande, som riksräkenskapsverket framfört i sitt utlåtande över överståthållar- ämbetets ovanberörda framställning. Då enligt kommitténs förslag den, som eljest vore berättigad återfå utskylder, som debiterats å en ort, men i stället hade att utgöra utskylder, vilka skulle debiteras å annan ort, eller häftade för restförda utskylder, skulle äga återbekomma allenast vad som av det erlagda beloppet överstege det belopp —— i förekommande fall jämte indriv- ningsavgift — vilket han sålunda hade att utgöra, förelåge enligt kommitténs förmenande än mindre anledning att göra ändring i fråga om räntefoten. Om räntefoten bibehölles vid fem procent, skulle hinder icke behöva möta att i fråga om den tid, ränteberäkningen skulle avse, stadga mera schematiska be- stämmelser, vilket ur arbetssynpunkt måste anses önskvärt, särskilt med hän- syn till att utskylderna enligt kommitténs förslag kunde förfalla till betalning vid ett flertal terminer. Av ovan anförda, såväl principiella som praktiska skäl hade kommittén funnit sig böra förorda bibehållande av den nuvarande räntefoten.

1937 års riksdagsrevisorer påtalade vissa förhållanden, som hänförde sig till tillämpningen av ovannämnda förordning den 2 maj 1919. Sålunda på— visade revisorerna, hurusom i vissa fall skattskyldig uppburit ränta å resti- tuerade skattebelopp, där den överordnade myndighetens beslut icke inne- burit någon ändring av den skattskyldiges taxeringar utan endast att fördel— ningen av den skattepliktiga inkomsten mellan olika taxeringsdistrikt eller kommuner ändrats. I anledning härav anhöll 1938 års riksdag, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning i syfte att åvågabringa ändring i gäl- lande bestämmelser i av revisor—erna anmärkta avseenden.

Även 1936 års uppbördskommitté fann gällande bestämmelser om rätt till ränta vid restitution av utskylder otillfredsställande i de berörda avseendena.

1943 års riksdagsrevisorer framhöllo, att, såvitt de kunnat finna, 1938 års riksdagsframställning om utredning i ovannämnda avseenden icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Revisorerna påpekade vidare, hurusom ränta jämlikt berörda förordning vid restitution av utskylder enligt ett av regeringsrätten meddelat utslag ut— gått jämväl då utskylder, vilka erlagts å en ort, i stället till följd av att taxering bort ske å annan ort rätteligen skolat gäldas å sistnämnda ort.

I yttrande Över vad revisorerna sålunda anmärkt uttalade kammarrätten bland annat, att kammarrätten i likhet med revisorerna funnit gällande be- stämmelser om skattskyldigs rätt till ränta vid restitution av utskylder i nu ifrågavarande avseende otillfredsställande och ansett det önskvärt, att sådana anordningar vidtoges, att en skattskyldig icke bereddes vinst i anledning av att han påfördes taxering å oriktig ort. Därest till förekommande härav sär- skilda författningsbestämrnelser komme att meddelas, torde emellertid böra iaktta-gas, att desamma gjordes så omfattande, att däri inbegrepes även andra. i viss mån likartade fall, då den skattskyldige kunde göra en oberättigad räntevinst. I sådant avseende kunde exempelvis framhållas, att, om kam— marrätten undanröjde en taxering för inkomst på den grund, att inkomst—en icke influtit under beskattningsåret utan under ett tidigare år, och den skattskyldige i samband därmed åsattes eftertaxering för inkomsten för det år, beskattningen rätteligen bort ske, den skattskyldige enligt nu gällande rättspraxis torde vara berättigad att åtnjuta ränta å hela det utskyldsbe— lopp, som han erlagt på grund av den sedermera undanröjda taxeringen.

Med anledning av revisorernas uttalande anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa översyn av bestämmel- sema i ovannämnda förordning den 2 maj 1919.

Uppbördsberedningen finner, att rättvisa och billighet kräva, att skattskyl- dig, som efter besvär över taxering eller över debitering av skatt eller eljest genom beslut av länsstyrelse vinner nedsättning i eller befrielse från slutlig eller tillkommande ska-tt, vid återbekommande därav tillika erhåller ränta å det återbekomna beloppet. Skall enligt vad som ovan sagts av det belopp, som skattskyldig äger återbekomma, viss del avräknas för gäldande av an- nan skatt, bör emellertid rättvisligen, såsom av 1936 års uppbördskommitté föreslagits, ränta utgå endast å det belopp, som verkligen utfås. Då skatt— skyldig häftar för restförd skatt, som icke hänför sig till samma inkomst som den skatt, vilken han äger återbekomma, borde visserligen en jämförelse rätteligen ske mellan den tid, under vilken den förra skatten varit restförd, och den tid, som den skattskyldige varit i avsaknad av det belopp, som han äger återbekomma. Äro nämnda tidsperioder lika långa eller är den först- nämnda tidsperioden längre än den sistnämnda, borde ingen ränta utgå; är den senare tidsperioden längre än den förra, borde ränta utgå för den överskju- tande tiden. En dylik beräkning torde emellertid i praktiken i regel sakna större betydelse för de skattskyldiga; däremot komme den att verka mycket betungande för arbetet-å länsstyrelserna. Då skattskyldig häftar för restförd skatt, torde därför alltid ränta räknas blott å skillnaden mellan det belopp. som vederbörande äger återbekomma, och det belopp, som är restfört, jämte därå belöpande restavgift.

Vad angår preliminär skatt, anser uppbördsberedningen, att nedsättning

i eller befrielse från sådan skatt icke skäligen bör medföra, att ränta utgår å belopp, som för mycket erlagts. Uttages under inkomståret för stor preli- minär skatt, har skattskyldig möjlighet att, så snart han erhåller kännedom om att så skett, hos den lokala skattemyndigheten begära jämkning, och beslut i ärendet skall av myndigheten meddelas snarast. Då det sålunda i dylikt fall är fråga blott om en kort tid, varunder skattskyldig kan nödgas undvara visst belopp, bör räntegottgörelse icke utgå, så mycket mera som först efter taxering kan avgöra-s, huru stor skatt som rätteligen skolat er- läggas för inkomståret. Om det sålunda näppeligen torde vara motiverat, att ränta utgår vid nedsättning i eller befrielse från preliminär skatt, som sker under inkomståret (eller i visst fall efter dess utgång), skulle det möjligen kunna göras gällande, att, därest vid den slutliga debiteringen befunnes, att skattskyldig erlagt för stor preliminär skatt, ränta borde utgå å det för mycket erlagda beloppet. Häremot kan invändas, att skattskyldig i regel redan under inkomståret bör kunna beräkna, hur stor den preliminära skat- ten ungefärligen bör vara, och, om skatten icke överensstämmer med ett så— lunda beräknat belopp, begära erforderlig jämkning. Den mindre skillnad, som vid den slutliga debiteringen trots jämkning kan komma att föreligga mellan preliminär och slutlig skatt, är med vårt skattesystem oundviklig och bör icke medföra, att ränta beräknas och gottgöres den skattskyldige. Det ifrågavarande uppbördssystemet föreslås skola genomföras lika mycket i de skattskyldigas som i det allmännas intresse, och den ifrågavarande nack- delen torde därför böra bäras av de skattskyldiga utan särskild gottgörelse. Härtill kommer, att uträknandet av ränta i dylika fall skulle medföra en kraftig arbetsbelastning för länsstyrelsen.

Vid bedömande av frågan, med vilken procentsats ränta i förekommande fall skall utgå, häller uppbördsberedningen före, att, därest räntegottgörelsen skall anses utgöra enbart ersättning för ränteförlust, räntans höjd bör be— räknas med hänsyn tagen till den ränta, som en gäldenär normalt får er- lägga till bank vid lån mot annan säkerhet än inteckning i fast egendom. Man torde nämligen böra räkna med — särskilt under tider som de nuva- rande med högt skattetryck —— att den skattskyldige nödgas upplåna medel för att gälda den för högt beräknade skatten. Ifrågavarande ränta uppgår med nuvarande låga ränteläge till 4 a 5 procent, och man synes våga antaga, att räntan å berörda lån under lång tid framåt icke kommer att mera avsevärt understiga nämnda procentsatser. Anser man i likhet med 1936 års uppbördskommitté —— vilket icke får anses omotiverat _, att räntan bör innefatta, förutom ersättning för ränteförlust, jämväl ersättning för de kost- nader och olägenheter i övrigt, som tillskyndats den skattskyldige genom den felaktiga taxeringen eller debiteringen, torde en ränta uppgående till fem procent i regel icke kunna betraktas såsom för hög. En ränta av nämnda storlek är enligt åtskilliga andra författningar av både offentligrättslig och civilrättslig natur stadgad såsom norm för ersättning för den förlust, som förorsakas vederbörande därigenom, att han är i avsaknad av ett kapital- belopp. Då skattskyldig i förevarande avseende icke torde böra försättas i

sämre ställning än person, som enligt berörda författningar är berättigad återbekomma visst belopp, finner uppbördsberedningen ränta vid restitu- tion av skatt alltjämt böra utgå efter fem procent. Ytterligare ett skäl för beredningen att förorda bibehållande av den nuvarande räntesatsen är, att beredningen, såsom av det nedan anförda framgår, föreslår, att den tid, un- der vilken ränta skall utgå, bestämmes på ett mera schematiskt sätt än tidigare; detta är praktiskt nödvändigt med hänsyn till det stora antalet uppbördsterminer.

I fråga om den tidpunkt, från vilken ränta skall beräknas, böra följande regler gälla. Nedsättes slutlig eller tillkommande skatt sålunda, att det be- lopp, vartill skatten nedsatts, understiger vad som under vederbörligt upp- bördsår erlagts såsom preliminär skatt, skall ränta utgå dels å skillnaden mellan nämnda belopp och den erlagda preliminärskatten från utgången av berörda uppbördsår, dels ock å den kvarstående eller tillkommande skatt, som för mycket erlagts, från och med den 1 augusti under ett uppbördsår, därest skatten erlagts under förra hälften av samma uppbördsår, samt från och med den 1 februari under ett uppbördsår, där-est skatten erlagts under senare hälften av närmast föregående uppbördsår. Har preliminär skatt rest- förts och erlagts först efter utgången av vederbörligt uppbördsår, räknas ränta å den del av den för mycket erlagda preliminärskatten, som inbetalts efter nänmda uppbördsår, från ingången av den hälft av ett uppbördsår, som inträffar närmast efter det berörda del av skatten erlagts. Beräknings- grunden är såsom synes schematisk, men en mera detaljerad beräkning torde med hänsyn till antalet uppbördsterminer medföra så stora svårigheter att tillämpa i praktiken, att :den icke bör ifrågakomma. Att beträffande pre- liminär skatt ränta föreslås skola utgå först från utgången av det uppbörds- år, under vilket skatten rätteligen skall erläggas, och icke från utgången av vardera hälften av nämnda uppbördsår har sin orsak däri, att det i fall av jämkning _— sådana fall torde förekomma i icke ringa utsträckning _ för- anleder svårigheter att uträkna hur stor del av den för mycket erlagda skatten som faller på den ena och hur stor del som faller på den andra hälften av uppbördsåret. Då räntan föreslås skola utgå med fem procent, torde de skattskyldiga även med det förordade schematiska beräkningssät- tet få anses i regel tillräckligt gottgjorda för den ränteförlust och olägenhet i övrigt, som förorsakats dem genom att för mycket skatt uttagits.

För att undgå det tidsödande arbete, sem skulle föranledas av en fördel- ning å skattetitlar av de i regel obetydliga belopp, vartill ränta vid restitution uppgår, föreslår uppbördsberedningen att statsverket skall svara för all ränta. Härav följer, att ränta bör utgå jämväl å pensionsavgift, vilket icke nu är fallet. Såsom skäl för att ränta icke skulle beräknas å pensionsavgift anfördes vid tillkomsten av ovannämnda förordning den 2 april 1937, att uträkningen av räntan å pensionsavgift, vilken i regel rörde sig om mycket ringa belopp, komme att för länsstyrelserna medföra ett besvär, som icke stode i naturlig proportion till de ekonomiska värden, frågan gällde. Ränteberäkningen skulle därjämte förorsaka en visserligen ej betydande men i alla händelser onödig

komplikation i länsstyrelsernas redovisning till pensionsstyrelsen. Med den utformning, som det nu framlagda förslaget om beräkning och redovisning av ränta erhållit, torde de sålunda gjorda invändningarna sakna betydelse.

I den nu gällande bestämmelsen om den tidpunkt, intill vilken ränta utgår, föreslås ingen ändring.

Förmånsrätt för skatt.

Enligt 17 kap. 12 & handelsbalken åtnjutes förmånsrätt för utskylder till kronan, kommunal- och stadsutskylder, av kyrkostämma eller kyrkofullmäk- tige beslutade avgifter till kyrka och skola, skogsaccis samt härads— och lands- tingsmedel, samtliga dock endast för sista och löpande året, så ock för vad enligt lag om försäkring för olycksfall i arbete statsverket må hava förskju- tit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga försäkrings- eller till- läggsavgift för sista och löpande året.

Kommun eller annan menighet äger enligt 17 kap. 6 å handelsbalken för- månsrätt till betalning ur fast egendom för fastighetsskatt, vilken skall utgå för egendomen och utgöras av den, som innehaft densamma med äganderätt eller ock med fideikommissrätt eller eljest på grund av testamente, därest % icke skatten stått inne längre än ett år efter förfallodagen.

Samma förmånsrätt, som i nästföregående stycke sägs, åtnjutes för bland annat årliga avbetalnings- och räntebelopp i anledning av avlösning av vissa frälseräntor och dylika belopp å lån från statens avdikningslånefond (13 5 lagen den 8 november 1912 om avlösning av vissa frälseräntor, 2 5 lagen den 14 maj 1929 om kronans förmånsrätt för avdikningslån).

Uppbördsberedningen anser, att i fråga om förmånsrätten för skatt annan ändring icke bör göras än som kan erfordras med hänsyn till det föreslagna

uppbördssystemet.

Vad angår förmånsrätt enligt 17 kap. 12 & handelsbalken, kan denna vid det nya uppbördsförfarandet tänkas bestämd på tvenne olika sätt. Å ena sidan kan man härvid intaga den ståndpunkten, att då slutlig skatt, som påföres på grund av taxering, uttages i form av dels preliminär skatt under inkomståret, dels ock kvarstående skatt ungefär två år senare, samma för- ; mänsrätt bör åtnjutas för båda slagen av skatt. Härigenom kommer för— ! månsrätten, om den såsom nu knytes till taxeringarna för sistförflutna och , löpande året, visserligen att sträcka sig längre tillbaka i tiden men icke i rea-

liteten att avse annan skatt än för närvarande är fallet. I fråga om skatt, , som utgår preliminärt enligt tabell eller med viss procentsats, skulle för-

månsrätten kunna begränsas till att gälla den kvarstående skatten på grund av viss taxering, enär blott erlagd preliminär skatt avräknas från den slut- liga skatten och således, om dylik skatt icke betalts, den kvarstående skatten kommer att höjas i motsvarande mån. Vidkommande debiterad preliminär skatt är förhållandet ett annat. Icke erlagd sådan skatt restföres särskilt och hela den debiterade preliminärskatten avräknas från den slutliga skatten.

Förmånsrätten kan icke här inskränkas till att avse enbart den kvarstående skatten, ty härigenom skulle det allmänna komma i sämre ställning än för närvarande. Med den sålunda ifrågasatta ordningen skulle emellertid ingen förmånsrätt erhållas för den debiterade preliminära skatt, som förfaller un- der löpande året. Ej heller skulle förmånsrätt, enligt den tolkning, som givits åt de nuvarande bestämmelserna (jfr Nytt juridiskt arkiv I 1924, s. 576), åtnjutas för annan på grund av eftertaxering påförd skatt än den, som ut- ginge enligt eftertaxering, påförd under löpande året för nästföregående år. Detta kan givetvis icke anses tillfredsställande.

Å andra sidan kan förmånsrätten bestämmas så, att den anknytes till den skatt, som förfaller under .sistförflutna och löpande uppbördsår. Härvid kommer olika förmånsrätt att åtnjutas för preliminär och motsvarande kvar- stående skatt. Den ifrågavarande utformningen av förmåns-rät'tsbestämmel- serna kan ur principiell synpunkt synas mindre tillfredsställande; den medför emellertid, att de olägenheter undgås, vilka äro förena-de med det förra alter- nativet.

Uppbördsberedningen har funnit sig böra förorda det senare alternativet. Fastighetsskatt, för vilken förmånsrätt åtnjutes enligt 17 kap. 6 & han- delsbalken, uttages icke preliminärt, varför här icke möta samma problem som vid bestämmande av förmånsrätten enligt 17 kap. 12 & handelsbalken. Då nämnda skatt enligt förslaget vanligen torde komma att förfalla till be- talning under tolv uppbördsterminer, skulle ett bibehållande av den nuva- rande bestämmelsen oförändrad innebära, att förmånsrätten skulle bliva olika för envar tolftedel av skatten. Detta synes mindre tillfredsställande, och' uppbördsberedningen föreslår därför _ i likhet med 1936 års uppbörds-l kommitté —— att förmånsrätt för under ett uppbördsår förfallande fastig-

! 1 I !

hetsskatt skall, oberoende av under vilken uppbördstermin densamma för- fallit, åtnjutas å dess nuvarande plats i förmånsrättsordningen, därest den icke stått inne längre än ett år efter uppbördsårets utgång.

Tidigare har vid skilda tillfällen och från olika håll, bland annat från pensionsstyrelsens sida, framställts krav på att pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering skulle utgå med förmånsrätt framför utskylder och and- ra allmänna avgifter. 1936 års uppbördskommitté föreslog1 sådan förmåns- — rätt för pensionsavgift. Med hänsyn till bestämmelsen i 8 & kungörelsen den 29 januari 1937 angående påföring, debitering, uppbörd och redovisning av * pensionsavgifter enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering, att därest : restfört kronoutskyldsbelopp, vari pensionsavgift ingår, endast delvis erlagts * vad som erlagts skall i första hand vara pensionsavgift, såvida den betal- ; ningsskyldige icke tillkännagivit annan önskan, fann kommittén den före- slagna bättre förmånsrätten för pensionsavgift i förhållande till utskylder i sak icke innebära någon ändring av betydelse.

Då pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering har karaktär av för- säkringsavgift i så måtto, att beloppet av erlagda avgifter har viss betydelse för bestämmandet av grundpension, kan det vara motiverat, att pensionsavgift

1 sou 15738: 46, sid. 207, 208.

utgår med förmånsrätt framför utskylder och andra allmänna avgifter. Vis- serligen föreligger enligt 8 å ovannämnda kungörelse i realiteten sådan för- månsrätt, men det synes riktigare, att, då man tydligen velat tillskapa en särskild förmånsrätt för pensionsavgift, i 17 kap. 12 % handelsbalken införes en bestämmelse om dylik förmånsrätt.

' Efterkrav och preskription av skatt.

För närvarande stadgas i g 29 uppbördsreglementet, att skattskyldig fort— farande är ansvarig för kronoutskylder, som befinnas vara från debitering obehörigen uteslutna eller till för ringa belopp påförda; dock är han, när fråga är om utskylder till kronan, från betalningsskyldighet fri, därest icke krav delgives honom inom tre år efter slutet av det år, under vilket utskyl- derna skolat erläggas, samt utslag i målet är meddelat inom två år, efter det kravet hos honom anställdes. Genom reservationskrav enligt kungörelsen den 17 december 1920 angående anställande av reservationskrav avbrytes pre- ' skription, som nyss nämnts, och ny preskriptionstid börjar löpa från kr—avets anställande.

[ fråga om allmän kommunalskatt gäller enligt 74 5 lagen om kommunal- styrelse på landet, 69 5 lagen om kommunalstyrelse i stad samt 59 5 lagen , om kommunalstyrelse i Stockholm, att därest kommun vill vinna rättelse

av debiteringen på den grund, att sådan underlåtits eller skett till för lågt belopp, framställning härom skall av respektive kommunalnämnden, drätsel- kammaren eller magistraten eller, i Stockholm, drätselnänmden eller skatte- direkltören hos överståthållarämbetet ingivas till länsstyrelsen, respektive överståthållarämbetet under kalenderåret näst efter det, då debiteringen ägt rum, respektive vars utskylder debiteringen avser.

1936 års uppbördskommitté1 fann sig icke böra föreslå någon ändring be- träffande den nu bestämda tiden för efterkrav med motivering, att denna finge anses vara tillräcklig för det allmänna att göra sin rätt gällande i fråga om debitering av utskylder.

Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke den för efterkrav av utskyl— der nu föreskrivna tiden, tre år, borde göras lika med preskriptionstiden för ' utskylder, vilken är fem år. Någon anledning att förorda en dylik ändring torde emellertid av skäl, som uppbördskommittén anfört, icke föreligga. Upp— bördsberedningen föreslår därför icke annan ändring i nu gällande bestäm— » melser, än att den angivna tiden av tre år, som givetvis skall avse samtliga ' å debetsedel upptagna utskylder och avgifter, skall räknas från utgången av ' det uppbördsår, under vilket ifrågavarande skatt, om debitering i vederbörlig 3 ordning skett, skolat erläggas. Den sålunda bestämda preskriptionstiden bör, i likhet med vad nu gäller, kunna avbrytas genom reservationskrav.

Enligt förordningen den 30 april 1943 om preskription av utskylder m. m. må sådana till stat eller kommun utgående utskylder och andra medel, som

* SOU 1938: 46, sid. 211, 212.

avses i 1 % restindrivningsförordningen under a) och b) (utskylder och av- gifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt särskilda stadganden uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden, ävensom kommunalutskylder och sådana medel, vilka uppbäras och redo— visas lika med kommunalutskylder), icke uttagas senare än fem år efter utgången av det år, under vilket någon del av utskylderna eller medlen enligt verkställd debitering senast skolat erläggas.

Uppbördsberedningen finner icke skäl föreslå annan ändring i nu gällande stadgande om preskription av skatt, än att preskriptionstiden räknas från utgången av det uppbördsår, under vilket skatten enligt verkställd debitering skolat erläggas. Liksom nu är fallet bör preskriptionen icke kunna avbrytas.

De avgifter, som föreslås utmönstrade från den allmänna uppbörden, sy— nas i efterkravs- och preskriptionshänseende böra likställas med vanliga fordringar, för vilka i nämnda avseenden gälla bestämmelserna i förord- ningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.

Särskilda bestämmelser om straff och annan påföljd samt besvär över myndighets beslut m. 111.

Då arbetsgivares verkställande av löneavdrag utgör en betydelsefull del av uppbördsförfarandet, bör givetvis det allmänna äga med lämplig påföljd in— gripa mot den arbetsgivare, som icke vederbörligen fullgör nämnda skyl- dighet. Dylik påföljd bör enligt uppbördsberedningens mening bestå däri, att arbetsgivare, vilken, ehuru han är skyldig göra löneavdrag, utan skälig an- ledning underlåter att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, blir, jämte den skattskyldige, ansvarig för skatt, som löneavdraget skolat avse, till be- lopp, som svarar mot vad han underlåtit att avdraga.

Såsom exempel på ett fall, då arbetsgivaren får anses hava skälig anled— ning att icke verkställa löneavdrag, kan nämnas, att han med hänsyn till de föreliggande omständigheterna har rimlig orsak att betrakta den, till vil- ken ersättning för utfört arbete utbetalas, såsom egen företagare. Förefin- nes hos arbetsgivaren någon tvekan om skyldigheten att verkställa löneav- avdrag, hör han emellertid alltid vända sig till den lokala skattemyndigheten för att erhålla besked om huruvida sådan skyldighet föreligger eller icke.

Har arbetstagaren blivit restförd för skatt, vilken helt eller delvis skolat ' gäldas med lönebelopp, som arbetsgivaren utan skälig anledning underlåtit att innehålla, skall utmätningsman eller exekutionsbiträde anmana arbets- f tagaren att inbetala den restförda skatten. Inbetalar icke denne omedelbart * eller inom tid, som i anmaningen bestämts, den restförda skatten eller så stor del därav, som motsvarar ovannämnda lönebelopp, föreslås berörda del skola kunna uttagas hos arbetsgivaren i samma ordning, som gäller för indrivning av skatt; arbetsgivaren är därvid skyldig att gälda full restavgift å beloppet.

Är fråga om preliminär skatt, vilken utgår enligt tabell eller med viss pro- centsats, har tidigare omnämnts, att lokal skattemyndighet skall förordna, att ogulden sådan skatt skall uttagas genom löneavdrag. Har icke arbets- tagaren sålunda gäldat skatten inom tid, som i förordnandet bestämts, eller senare efter anmaning, skall skatten jämte full restavgift uttagas hos den arbetsgivare, som enligt vad ovan sagts är ansvarig för densamma.

Skulle arbetsgivaren vid uttagande av skatt hos honom i den ordning ovan sagts bestrida skyldighet att svara för skatten med påstående, att han icke , varit skyldig verkställa löneavdrag eller verkställa dylikt avdrag med belopp, , motsvarande skatten, bör utmätningsmannen av lokal skattemyndighet i or- * ten inhämta beslut, huruvida arbetsgivaren är'ansvarig för skatten. Finner

nämnda myndighet dylikt ansvar icke åvila arbetsgivaren, må skatten icke uttagas hos denne. Besvärar sig arbetsgivaren hos länsstyrelsen över myn- dighetens beslut, varigenom han förklarats vara ansvarig för skatten, böra besvären icke hindra skattens uttagande hos honom. Bifallas besvären, bör arbetsgivaren äga återbekomma, vad han utgivit, jämte fem procent ränta. Har arbetsgivare på grund av underlåtenhet att vederbörligen göra löne- avdrag måst utgiva arbetstagares skatt, äger han söka beloppet åter av denne.

o

? Den erlagda restavgiften bör emellertid stanna a arbetsgivaren, alldenstund

det är hans underlåtenhet att verkställa löneavdrag, som föranlett, att skat- ten icke erlagts inom föreskriven tid. Arbetstagaren bör emellertid i sin tur vara skyldig att, då beloppet hos honom uttages, gälda full restavgift därå.

Beror arbetsgivares underlåtenhet att vederbörligen verkställa löneavdrag på uppenbar tredska, bör länsstyrelsen äga förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite. Han bör därjämte kunna straffas med dagsböter, med hänsyn till försummelsens svårighetsgrad icke understigande trettio.

Arbetsgivare har att inbetala genom löneavdrag innehållna belopp före

' vederbörlig uppbördstermins utgång eller i de fall, då innehållet belopp för

viss arbetstagare icke förslår att gälda under uppbördsterminen förfallande skatt och denne härvid äger erlägga felande belopp senast den 15 i den må- nad, varunder uppbördsterminen infaller, skyndsamt efter sistnämnda tid- punkt. Inbetalar icke arbetsgivaren innehållet belopp inom sålunda föreskri- ven tid, föreslås beloppet skola kunna hos honom uttagas i samma ordning, — som stadgats i fråga om indrivning av skatt; det åligger därvid arbetsgi-

varen att gälda full restavgift.

Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, bör, för att möjliggöra kontroll å att löneavdrag vederbörligen sker, hava sin bokföring så ordnad, att därav framgå löntagares namn, utbetald lön och löneavdra- gets belopp. Han bör vidare vara skyldig att efter anmaning av vederbörande föredragande i uppbördsårenden hos länsstyrelsen tillhandahålla sin bok- föring med därtill hörande handlingar för nyssnämnda kontroll.

På sätt närmare framgår av 81 och 83 åå i den.föreslagna uppbördsförord- ningen enligt alternativ I samt motsvarande paragrafer i samma förordning enligt alternativ II och III föreslår uppbördsberedningen straff i form av dags-

böter, vid uppsåtligt brott bestämda till minst trettio, för den, som genom oriktig uppgift söker åstadkomma, att löneavdrag icke vederbörligen verk- ställes eller att eljest preliminär skatt icke utgår med belopp, som rätteligen skall utgöras. Den, som mot bättre vetande medverkar till att arbetsgivare underlåter att vederbörligen fullgöra skyldighet att verkställa löneavdrag, föreslås skola straffas på enahanda sätt.

Bokföringsskyldig arbetsgivare, som icke fullgör skyldighet att hava sin bokföring ordnad på sätt ovan sagts, föreslås skola straffas med böter, högst trehundra kronor. Underlåter sådan arbetsgivare av uppenbar tredska att fullgöra nyssnämnda åliggande eller att tillhandahålla sin bokföring för kon- troll å verkställandet av löneavdrag, föreslås länsstyrelsen skola äga före- lägga den försumlige lämpligt vite.

Därest någon förmenar, att skatt blivit genom fel vid debiteringen obehö— rigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, äger han enligt gällande bestämmelser söka rättelse genom besvär hos vederbörande länsstyrelse inom natt och år , efter det skatten blivit honom avfordrad. Uppbördsberedningen anser, att rättelse av sådan felaktighet, såvitt angår slutlig eller tillkommande skatt, enklast sökes direkt hos den lokala skattemyndighet, som verkställt debite- ring-en. (Dylik rättelse i fråga om preliminär skatt hänföres till jämkning.) Skulle denna myndighet anse sig förhindrad att företaga den begärda rättel- sen, har den skattskyldige, om han vidhåller sitt yrkande om rättelse, att besvära sig hos länsstyrelsen.

Besvär över lokal skattemyndighets beslut böra få anföras hos länsstyrel- sen. Liksom för närvarande bör klagan få föras över länsstyrelsens beslut hos kammarrätten och över denn-as utslag hos Kungl. Maj:t. Rätt till besvär över länsstyrelsens beslut, som angå preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, jämkning av sådan skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med' inbetalning av skatt, torde dock icke vara erforderlig med hänsyn till arten av ifrågavarande ärenden och till behovet att snabbt erhålla ett slutligt avgörande. Enligt alternativ III skall dock i fall, som avses i 3 & första eller andra stycket tilläggsförordningen enligt nämnda alternativ, kla- gan få föras över länsstyrelsens beslut rörande verkställande av löneavdrag.

Enligt 12 & restindrivningsförordningen äger den utmätningsman, inom vil- kens distrikt krono- eller kommunalutskylder uttagits, åtnjuta ersättning för 2 indrivningen med stadgad indrivningsavgift. Har utmätningsman för indriv- ningen anlitat exekutionsbiträde, må dock denne uppbära hälften av indriv- ; ningsavgiften för medel, med vilkas indrivande han sålunda tagit befattning. Har indrivningen ankommit på landsfiskal, skall på landsfiskalen belöpande * avgift tillfalla statsverket samt redovisas till länsstyrelsen på sätt riksräken- skapsverket bestämmer. Där i stad finna-s meddelade särskilda föreskrifter ' rörande dispositionen av sådan avgift, skola dessa föreskrifter fortfarande tills vidare tillämpas. 1936 års uppbördskommitté1 föreslog, att indrivningsavgiften helt skulle

! sou lås: 46, sid. 232 o. ff.

tillfalla det exekutionsbiträde, som verkställt indrivning av .skatt, eller, om indrivningen skett genom utmätningsmans försorg, det exekutionsbiträde, som normalt skulle hava anlitats för indrivningen. Den omständigheten, att ut- mätningsmannen i undantagsfall själv komme att verkställa indrivningen, borde enligt kommitténs mening icke föranleda, att indrivningsavgiften eller andel däri tillades denne. Då indrivningsavgiften i vissa fall kunde uppgå till jämförelsevis höga belopp, kunde det emellertid icke anses skäligt, att densamma alltid oavkortad tillfölle vederbörande exekutionsbiträde. Maxi- mering borde därför ske av det belopp, som skulle tillfalla exekutionsbiträdet * sålunda, att belopp om högst femtio kronor tillfölle exekutionsbiträdet samt ' överskjutande belopp statsverket. Där för stad 'eller annan ort funnes med- delade särskilda föreskrifter angående dispositionen av indrivningsavgift, skulle dessa föreskrifter dock fortfarande tillämpas med den jämkning, som kunde föranledas av den av kommittén föreslagna sammanslagningen av krono- och kommunaluppbörderna.

Uppbördsberedningen finner, i motsats till 1936 års uppbördskommitté, icke anledning föreligga att föreslå annan fördelning av restavgiften mellan utmätningsman (statsverket) och exekutionsbiträde än som för närvarande , gäller.

Vad angår beloppet av den restavgift, som bör tillfalla exekutionsbiträde, finner uppbördsberedningen, i likhet med 1936 års uppbördskommitté, att restavgift, överstigande visst belopp, icke bör tillfalla exekutionsbiträde utan statsverket. Detsamma bör gälla beträffande annan utmätningsman änlands- fiskal. Emellertid anser beredningen, att restavgift allenast i den mån den- samma i sin helhet överstiger etthundra kronor bör tillfalla statsverket. Be— redningens förslag överensstämmer härutinnan med de bestämmelser om statsverkets andel i ind-rivningsavgift, vilka återfinnas i 19 & kungörelsen den , 4 februari 1944 (nr 32) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 13 ' december 1940 om allmän omsättningsskatt samt 16 & kungörelsen den 22 juni 1944 (nr 483) med vissa tillämpningsföleskrifter till förordningen den 26 maj 1944 om k1igskonjunkturskatt för år 1944. I annat avseende än nyss nämnts böra de särskilda föreskrifter, som för stad, med eller utan magistrat, må finnas meddelade rörande dispositionen av restavgift (indrivningsavgift), fortfarande tills vidare lända till efterrättelse. Genom dylika föreskrifter kan vara bestämt, att restavgiften helt eller delvis skall ingå till stadens (kommu- nens) kassa eller att annan fördelning av restavgiften mellan utmätningsman- nen och exekutionsbiträde än ovan sagts skall tillämpas.

Statsverket tillkommande restavgift bör redovisas till länsstyrelsen på sätt riksräkenskapsverket bestämmer.

För närvarande gäller enligt 12 & restindrivningsförordningen, att indriv- ningsavgift och annan ersättning, varom i nämnda paragraf är fråga, äger den, som verkställer indrivningen, uttaga endast i sammanhang med de me— del, för vilkas indrivning ersättningen utgår. Va-d särskilt indrivningsav- giften angår, har detta medfört, att i de fall, då skattskyldig inbetalt res-t- fört utskyldsbelopp i dess helhet utan att tillika gälda därå belöpande indriv-

ningsavgift, beloppet likväl icke kunnat helt redovisas såsom utskylder, all— denstund viss del därav måst avgå för att täcka vederbörlig indrivningsav- gift; redovisas hela det inbetalda beloppet såsom utskylder, kan nämligen icke därefter indrivningsavgiften särskilt uttagas. Då det nämnda förfarandet ur redovisningssynpunkt icke kan anses tillfredsställande, föreslår beredning- en, att restavgift och annan i nämnda paragraf omförmäld ersättning må uttagas även utan samband med uttagandet av den skatt för vars indrivning ersättning utgår.

Övergångsbestämmelser.

Det nya uppbördsförfarandet föreslås skola börja tillämpas den 1 januari 1947. Redan under senare halvåret 1946 måste emellertid företagas debitering eller andra åtgärder för bestämmande av preliminär skatt för år 1947. De bestämmelser, som angå ifrågavarande förberedande åtgärder, böra därför träda i kraft redan tidigare, lämpligen icke senare än den 1 juli 1946. Vid sistnämnda tidpunkt måste även föreslagna nya tjänster vara tillsatta samt erforderliga lokalutrymm-en och kontorsutensilier vara anskaffade.

Under åren 1947 och 1948 kommer att uttagas dels enligt de nya bestäm- melserna preliminär skatt för inkomst och förmögenhet, som hänföra sig till dessa är, dels ock enligt de äldre bestämmelserna skatt för inkomst och förmögenhet, som påförts på grund av 1946 och 1947 års taxeringar och hänföra sig till åren 1945 och 1946 eller motsvarande räkenskapsår. Vid så- dant förhållande skulle de skattskyldiga under åren 1947 och 1948 drabbas av »dubbel» skatt, vilken flertalet skattskyldiga med nuvarande höga skatte- tryck icke torde kunna bära. För att lindra övergången till det nya systemet för de skattskyldiga skulle kunna tänkas, att det bestämdes, att de äldre skatterna finge erläggas under t. ex. en femårsperiod. Även därest man för- fore så, skulle dock de skattskyldiga drabbas av en alltför tung skattebörda. Det har därför synts uppbördsberedningen oundvikligt, att äldre skatter för inkomst och förmögenhet, som förfalla till betalning efter den 1 januari 1947, efterskänkas, Liknande förslag framlades av Sandström och Laurin. Enligt gällande bestämmelser om skattebefrielse för döds-bo sker visst efterskänkan— de av utskylder redan nu. De föreslagna bestämmelserna innebära i stort sett, att efterskänkandet i stället flyttas tillbaka till åren 1947 och 1948. Då efter det nya uppbördssystemets genomförande under sistnämnda båda är lika stora skattebelopp torde kunna beräknas inflyta, som skulle hava skett enligt den äldre ordningen, torde efterskänkandet för det allmänna verka föga kännbart, i det att de skattebelopp, som verkligen förloras, fördelas å en lång följd av år och för övrigt i huvudsak torde uppvägas av skatter, som erläg- gas av nytillträdande skattskyldiga.

De skatter, som föreslås skola efterskänkas, utgöras i första hand av de skatter för inkomst och förmögenhet, vilka påföras på grund av 1946 års taxering och förfalla till betalning efter den 1 januari 1947, d. v. s. dels stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstings-

med-el och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt nu gällande be- stämmelser skolat erläggas vid uppbördsterminen eller uppbördsstämman i april—maj månader 1947, dels ock värnskatt, därest sådan då utgår, och allmän kommunalskatt, vilka enligt nuvarande bestämmelser skola gäldas under är 1947. Vidare komma i fråga nyssnämnda skatter, vilka påföras på grund av 1947 års taxering och avse inkomst och förmögenhet; då dessa i sin helhet förfalla efter den 1 januari 1947, böra de helt efterskänkas. Höjas 1946 eller 1947 års taxeringar genom senare beslut av prövnings- nämnd, kammarrätten eller Kungl. Maj:t bör den tillkommande skatt, som , på grund av beslutet påföres för inkomst eller förmögenhet jämväl efter-

skänkas, såvida icke fråga är om sådana kronoutskylder på grund av 1946 års taxeringar, vilka rätteligen skulle hava erlagts vid uppbördsterminen eller uppbördsstämman i november sistnämnda år. Skulle nämnda taxeringar ge- nom dylikt beslut nedsättas, bör restitution icke medgivas för skatt för in- komst eller förmögenhet, därest icke fråga ä-r om kronoutskylder som nyss sagts.

Att icke fastighetsskatten efterskänkes, beror därpå, att denna skatt icke föreslås skola uttagas preliminärt.

Av de avgifter, som nu erlägga-s i samband med kronouppbörden, är det endast annuiteter å avdikningslån, vilka under viss förutsättning förfalla med ' hälften vid vardera av de båda uppbördsterminerna eller uppbördsstämmor-

na. Såsom förut omnämnts, föreslås, att ifrågavarande annuiteter icke längre skola uppbäras i samband med den allmänna uppbörden. De annuiteter, som debiteras på hösten 1946, böra därför i sin helhet gäldas vid den uppbörds- termin eller uppbördsstämma, som infaller i november 1946. I regel torde beloppet av annuiteterna icke vara så stort, att det föreslagna förfaringssät- tet kommer att vålla de skattskyldiga kännbar olägenhet.

Av den fastighetsskatt, som påföres på grund av 1946 års taxering och en- ligt gällande bestämmelser upptages å kronodebetsedel, förfaller enligt sam- ma bestämmelser hälften vid vardera av de båda uppbördsterminerna eller uppbördsstämmoma. Rätteligen skulle väl vid övergången förfaras så, att halva fastighetsskatten förfölle vid uppbörden i november 1946 och andra hälften fördelades å de tolv uppbördsterminerna under uppbördsåret 1947 eller, med hänsyn till skattens storlek, å vissa av dem. Då den fastighets- skatt, som för närvarande upptages å kommunaldebets-edeln, enligt förslaget skall erläggas under uppbördsåret 1947, synes det emellertid mest ändamåls- enligt att låta hela den fastighetsskatt för år 1946, som nu upptages å krono- debetsedel, inbetalas under nämnda uppbördsår.

För inkomst och förmögenhet påföres icke slutlig skatt på grund av 1947 års taxering utan först på grund av 1948 års taxering; preliminär skatt för inkomst och förmögenhet, hänförande sig till år 1947, avräknas nämligen först vid 1948 års taxering. Skatt, som icke uttages preliminärt, påföres däremot enligt 1947 års taxering för att erläggas under uppbördsåret 1948; sålunda debiteras fastighetsskatt, skogsaccis, skogsvårdsavgift och olycks- fallsförsäkringsavgift. Ehuru pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering 20—457050.

utgöres preliminärt, bör dock, med hänsyn till att skattskyldig erlägger så— dan avgift endast under vissa levnadsår och grundpensionen beräknas bland annat i förhållande till beloppet av erlagda avgifter, pensionsavgift inbetalas jämväl på grund av 1947 års taxering; den under uppbördsåret 1947 uttagna pensionsavgiften utgör ju endast förskott å den avgift, som påföres på grund av 1948 års taxering.

Såsom förut omförmälts utgår, då preliminär skatt utt-ages enligt tabell eller med viss procentsats, icke preliminär skatt å all inkomst av tjänst, t. ex. icke å bisysslor, eller å inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, ej heller, då inkomst av tjänst åtnjutes, å inkomst av annan förvärvskälla (med undantag av tillfällig förvärvsverksamhet), därest den senare inkomsten är mindre betydande i förhållande till den sammanlagda inkomsten; i de nämn— da fallen utgår icke heller preliminär skatt för förmögenhet. Rätteligen bor— de därför på grund av 1946 och 1947 års taxeringar skatt erläggas för nyss- nämnda icke preliminärbeskattade inkomst och förmögenhet. För att så skulle kunna ske, skulle erfordras anteckning i inkomstlängden för nämn-da år om inkomst av tjänst, som icke skulle preliminärbeskattas, samt om in- komst av tillfällig förvärvsverksamhet; härutöver skulle krävas ett synnerli— gen besvärligt och tidsödande uträkningsarbete, varför tillfällig personalför- stärkning komme att behövas. Då ifrågavarande inkomst och förmögenhet därjämte i regel uppgå till relativt obetydliga belopp, har uppbördsbered- ningen icke ansett sig böra föreslå särskilda åtgärder för att dessa skola be- skattas under åren 1947 och 1948.

Då sålunda skatt för inkomst och förmögenhet på grund av 1946 och 1947 års taxeringar föreslås skola efterskänkas, kan det befaras, att vissa skatt- skyldiga, som därtill hava möjlighet, komma att förlägga en särskilt stor inkomst till båda eller något av åren 1945 och 1946 eller motsvarande rä- kenskapsår. För att förhindra, att skattskyldig på så sätt undandrager sig skatt, föreslår uppbördsberedningen, att för inkomst och förmögenhet, hän- förliga till åren 1947 och 1948, icke skall erläggas lägre skatt, än som skulle hava utgått på grund av 1946, respektive 1947 års taxering-ar, sådana dessa slutligen bestämts. Denna regel är utformad olika enligt alternativ I och III, å ena, samt alternativ II, å andra sidan.

Preliminär skatt utgår enligt alternativ I städse och enligt alternativ III under övergångsåren beträffande alla förvärvskällor på grund av debitering, dock skall enligt sistnämnda alternativ preliminärskatten för inkomst, som sjöman uppbär i sin tjänst, även under berörda år beräknas enligt skatte- tabell eller med viss procentsats, i följd varav för sjöman skola tillämpas de övergångsbestämmelser, som föreslås enligt alternativ II. I det i nästföre- gående stycke angivna fallet påföres preliminär skatt, som skall erläggas un- der uppbördsåret 1947, på grundval av 1946 års taxering och sådan skatt, som skall erläggas under uppbördsåret 1948, på grundval av 1947 års taxe— ring. Debitering av nyssnämnda preliminära skatt kan icke enligt preliminär taxering ske till lägre belopp än nu sagts, ej' heller kan senare jämkning nedåt ifden påförda preliminärskatten erhållas, såvida icke 1946 och 1947

års taxeringar ändras i högre instans. Överstiger den sålunda beräknade pre— liminära skatten motsvarande slutliga skatt, skall skattskyldig icke tillgodoräk- nas det överskjutande beloppet och sålunda ej heller erhålla restitution, om detsamma erlagts. I fråga om inkomst av tjänst, varå löneavdrag för prelimi- närt debiterad skatt verkställes, bör emellertid en särskild anordning få vidta— gas i det fall, att inkomsten under något av åren 1947 och 1948 så väsentligt understiger den inkomst, som legat till grund för 1946, respektive 1947 års taxering, att skattskyldig efter verkställandet av löneavdrag komme att sak- na vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och * oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhålls-

bidrag. I dylikt fall bör lokal skattemyndighet på ansökan av den skatt- skyldige förordna om sådan nedsättning av löneavdraget, som må föranledas av de föreliggande omständigheterna; ett belopp, motsvarande det nedsatta skattebeloppet, skall tillika restföras för vidtagande av indrivningsåtgärd, så snart så kan ske.

Enligt alternativ II kan preliminär skatt enligt tabell eller med viss pro-

centsats uttagas endast i förhållande till den inkomst, som verkligen upp- . bäres under åren 1947 och 1948. Hänsyn till den högre inkomst, som legat till grund för 1946 och 1947 års taxeringar, kan tagas endast på det sättet, _ att därest taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar förmögenhet vid sistnämnda taxeringar överstiger motsvarande belopp, inkomst eller för; mögenhet vid 1948, respektive 1949 års taxering slutlig skatt, som skulle hava utgått i förhållande till 1948 års taxering, i stället skall utgöras med hänsyn till 1946 års taxering och slutlig skatt, som skulle hava utgått i förhållande till 1949 års taxering, i stället skall utgöras med hänsyn till 1947 års taxe- ring. I fråga om preliminär skatt, som utgår efter debitering, kunde visserli- gen samma förfarande användas som vid alternativ I och III, men detta * skulle medföra, att ett blandat system med därav följande olägenheter finge tillämpas. Då preliminär skatt i det övervägande antalet fall kommer att ut- göras enligt tabell eller efter viss procentsats, synes det förstnämnda "förfaf rand—et enhetligt böra användas beträffande all preliminär skatt. Härigenom kommer skatt, som belöper på den högre inkomst-en vid 1946 och 1947 års taxeringar, att uttagas två år senare vid alternativ II än vid alternativ I och 111. Detta innebär givetvis en olägenhet, som emellertid icke på något sätt bör överdrivas. Endast om en utpräglad depression sätter in under åren 1949 och 1950 med åtföljande allmän inkomstminrskning torde denna olägenhet bliva märkbar. Det kunde möjligen ifrågasättas, att man för att undvika ldenna tänkbara olägenhet skulle liksom vid alternativ III under övergångs- åren uttaga preliminär_ skatt enligt debitering. Det har emellertid synts upp- bördsberedningen mindre ändamålsenligt, att under övergångsåren tillämpa iett sy stem för beräkning av preliminär skatt för att därefter övergå till ett [annat. _

Det bör framhållas, att då jämförelsen mellan 1945 och 1946 års inkoms- ter, å ena, samt 1947, respektive 1948 års inkomst, å andra sidan, avser taxe- rat belopp eller taxerad inkomst skattskyldig vid taxeringarna äger åtnjuta ortsavdrag i vanlig ordning.

Från den ovan angivna spärregeln bör emellertid ett undantag gälla vid samtliga alternativ, nämligen i fråga om skattskyldig, som avgått från tjänst till följd av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete och på grund där- av lidit inkomstminskning; detsamma bör gälla beträffande skattskyldig, som avlidit och vilkens dödsbo till följd därav erhållit minskad inkomst. Upp- bördsberedningen föreslår sålunda enligt alternativ I och III, att därest uti ifrågavarande fall den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskattade inkoms- ten med sannolikhet kan antagas komma att understiga motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, vederbörande lokala skattemyndighet skall efter ansökan av den skattskyldige bestämma den preliminära skatten, som skall erläggas under uppbördsåret 1947 eller 1948 enligt den lägre inkomsten. Vid debite- ringen av slutlig skatt på grund av 1948 eller 1949 års taxeringar skall skatt- skyldig gottskrivas preliminär skatt i vanlig ordning och, därest den erlagda preliminära skatten överstiger den slutliga, erhålla restitution. Vid alternativ II skall, därest den uppskattade inkomsten'vid 1948 eller 1949 års taxering understigit motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering på sätt ovan sagts, lokal skattemyndighet efter ansökan av skattskyldig besluta, att slutlig skatt för år 1948 eller 1949 skall utgå enligt det taxerade belopp, den taxerade inkomst och den beskattningsbara förmögenhet, som bestämts med hänsyn till den lägre inkomsten. Då beslut, som här avses, innebär ett avgörande rörande slutlig skatt, bör skattskyldig äga föra klagan även hos kammarrätten och Kungl. Maj:t.

En liknande bestämmelse som den i nästföregående stycke omförmälda kunde synas böra gälla även i fråga om annan skatt-skyldig än löntagare, därest sådan skattskyldig på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete slutat med sin förvärvsverksamhet. Med hänsyn till de svårigheter, som utan tvivel skulle uppkomma vid tillämpningen av en sådan regel beträffande rörelseidkare m. fl. näringsidkare, har uppbördsberedningen an- sett sig böra föreslå, att densamma begränsas till att avse löntagare. Däremot gäller ifrågavarande bestämmelse, såvitt angår skattskyldig, som avlidit, även annan skattskyldig än löntagare.

Primärkommun (borgerlig eller kyrklig), landsting och tingslag tilldelas under åren 1947 och 1948 skattemedel på samma sätt som sker senare under det nya systemets tillämpning. För nämnda år utbetalas sålunda till veder- börande kommunala samfällighet vad denna på hösten 1946, respektive 1947 beslutat utdebitera för påföljande år. Med hänsyn härtill böra landstings— medel och tingshusmedel, som förfalla till betalning vid den första terminen eller stämman för uppbörd av 1946 års kronoutskylder, tillfalla statsverket, i den mån de inflyta.

! !. i i .

9 KAP.

Särskilda skattefrågor, som äga samband med det före- slagna ändrade uppbördsförfarandet.

Avdrag för pensionsavgift enligt 1 5 lagen om folkpensionering samt skatteplikt för folkpension.

För att ernå, att den preliminära skatten så nära som möjligt överens— stämmer med den slutliga, är det av vikt — i synnerhet då preliminärskatten beräknas med ledning av skattetabell eller med viss procentsats —— att man har att räkna med så få avdrag som möjligt från bruttoinkomsten. Sand- , ström föreslog, såsom tidigare omnämnts, begränsningar bland annat i rät- ' ten till allmänna avdrag vid taxering. Förslaget mötte i denna del i regel kri— 3 tik, enär det ansågs icke stå i överensstämmelse med principen om skatt efter förmåga. Förslaget att borttaga rätten till avdrag för folkpensionsavgift mötte däremot allmänt ingen gensaga, alldenstund folkpension samtidigt fö— reslogs icke skola beskattas.

Då det med hänsyn till det föreslagna uppbördsförfarandet skulle vara för- delaktigt, att avdrag för avgift enligt lagen om folkpensionering icke medgå- ves vid taxering. föreslår uppbördsberedningen, att den nu enligt 46 ä 2 ; mom. kommunalskattelagen och 4 5 förordningen om statlig inkomst- och * förmögenshetsskatt medgivna rätten till dylikt avdrag avskaffas. För att , skattskyldig genom den förlorade avdragsrätten icke skall komma i sämre ställning, föreslår beredningen samtidigt, att folkpension enligt 6 5 lagen om folkpensionering hänföres till icke skattepliktig inkomst. Skulle förslaget i nu berörda del icke anses böra genomföras, höra i stället i de i skattetabel- lerna angivna skattebeloppen inräknas mot förekommande inkomstbelopp svarande avdrag för folkpensionsavgift.

Avdrag för allmänna skatter till kommun eller annan kommunal samfällighet vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Enligt 4 5 förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt får vid taXering till sådan skatt avdrag ske för allmänna skatter, som av den skatt— skyldige under beskattningsåret här i riket erlagts, med undantag av krono- utskylder.

I överensstämmelse härmed finnes i 2 & samma förordning stadgat, att till skattepliktig inkomst skall hänföras vad som tillflutit den skattskyldige genom restitution av allmänna skatter, för vilka avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar.

Ovannämnda bestämmelse om rätt till avdrag för skatter kan icke bibe- hållas oförändrad vid genomförandet av det av beredningen föreslagna uppbördsförfarandet. Både för den skattskyldige och för beskattnings- myndigheterna föreligga betydande svårigheter att avgöra, med vilket belopp kommunala utskylder ingå i den preliminära och kvarstående skatt, som erlägges under beskattningsåret. Att utsträcka avdragsrätten till samt— liga erlagda skatter torde vara uteslutet. Sandström1 föreslog, att bestämmel- sen om rätt till avdrag för kommunala utskylder skulle slopas. Förslaget här- om mötte emellertid stark kritik i de över Sandströms förslag avgivna ytt- randena. Uppbördsberedningen har därför icke ansett sig böra förorda, att berörda avdrag skall avskaffas. Skall dylikt avdrag fortfarande medgivas, måste det emellertid beräknas annorlunda än vad nu är fallet. Härvid synes detsamma lämpligen kunna avse utskylder till kommun eller annan kommu- nal samfällighet, som under beskattningsåret påförts skattskyldig, oberoende ; av om och när dessa utskylder erlagts. Med hänsyn till det förbättrade upp- bördsresultat, som det föreslagna uppbördssystemet kan förväntas medföra, torde debiterad skatt i regel jämväl komma att i sin helhet erläggas. Den före- slagna anordningen synes därför icke vara ägnad att ingiva större betänklig— heter ur den synpunkten, att de skattskyldiga därigenom skulle medgivas ; för .stort avdrag för utskylder. Beredningen vill erinra om att en sådan utväg föreslagits av Laurin.2

'I överensstämmelse härmed föreslår beredningen sådan ändring i 4 & förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att avdrag vid den statliga taxeringen medgives för sådan slutlig eller tillkommande skatt, som utgöres av skatt till kommun eller annan menighet och som under beskatt- ningsåret här i riket påförts skattskyldig. '

Som en konsekvens härav hör till skattepliktig inkomst hänföras slutlig eller tillkommande skatt, som avkortats, restituerats eller avskrivits, i den "mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar.

Skulle sålunda avskrivet skattebelopp åter uppdebiteras i räkensk-apen, torde detta böra jämställas med den skattskyldige påförd tillkommande skatt, för vilken avdragsrätt föreligger.

Skattebefrielse för dödsbo..

För att undanröja de olägenheter, som för bodelägare efter avliden person förorsakas därav, att enligt vårt nuvarande uppbördsförfarande utskylder erläggas längre tid »efter det motsvarande inkomst förvärvats, medgiva gäl-

— 1 SOU 1941: 5. sid; 229 o. ff. ? PM, sid. 9.

lande skatteförfattningar i stor utsträckning befrielse för dödsbo från att erlägga utskylder, som förfalla till betalning efter dödsfallet. Sålunda stad- gas i 15 ä 2 mom. kommunalskattelagen, att därest här i riket bosatt skatt- skyldig, vilken avlidit efter taxeringsårets ingång, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, och be- hållningen i boet efter den avlidne ej överstigit 40 000 kronor, beskattnings- nämnd, om synnerligen ömmande omständigheter äro för handen, äger helt eller delvis frikalla den skattskyldige från skatt-skyldighet för fastighet för taxeringsåret. Har avliden person i fall, där nyssnämnda betingelser äro för handen, vid taxering upptagits såsom skattskyldig för fastighet, och hava utskylder för fastigheten på grund av taxeringen påförts den avlidne eller dödsboet att erläggas vid allmän uppbörd, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, eller har påföring av utskylder för fastigheten på grund av taxeringen ännu ej ägt rum, äger jämlikt 75 g 2 mom. samma lag beskatt- ningsnämnd att efter framställning från dödsboet medgiva befrielse från er- läggande helt eller delvis av dessa utskylder.

Vidare stadgas i 55 % kommunalskatt-elagen och 23 & förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att därest här i riket bosatt skatt- skyldig, vilken avlidit under beskattningsåret eller senare, efterlämnat bodel- ägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, och den avlidne under beskattningsåret haft inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete, vilken upphört att utgå före eller vid dödsfallet eller ock efter dödsfallet i nära anslutning till detta, dödsboet skall, om ej särskilda förhållanden till annat föranleda, efter beskattningsnämnds beprövande er- hålla befrielse från skattskyldighet enligt nämnda författningar för sagda in- komst eller skälig del av densamma. Har behållningen i boet efter skatt- skyldig, som nyss sagts, ej överstigit 40 000 kronor, äger beskattningsnämn- den att, oavsett arten av den avlidnes inkomst under beskattningsåret, helt eller delvis frikalla dödsboet från skattskyldighet enligt kommunalskatte— lagen för hans inkomst under beskattningsåret samt enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för nämnda inkomst, så ock för hans förmögenhet vid beskattningsårets utgång. Befrielse som nu sagts må, där synnerligen ömmande omständigheter äro för handen, medgivas även där behållningen i boet överstiger 40 000 kronor. Har avliden skattskyldig eller dödsbo efter skattskyldig i fall, där ovannämnda betingelser äro för handen, taxerats för inkomst enligt kommunalskattelagen eller för inkomst eller för- mögenhet enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och hava utskylder på grund av nämnda taxeringar påförts den avlidne eller dödsboet att erläggas vid allmän uppbörd, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, eller har påföring av utskylder på grund av taxeringarna vid tiden , för dödsfallet ännu ej ägt rum, äger jämlikt 75 5 1 mom. kommunalskatte-

lagen och 24 g 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets- ' skatt dödsboet hos beskattningsnämnd göra f-ramställning om befrielse från erläggande helt eller delvis av dessa utskylder. Vid prövning av framställ- ning om dylik befrielse skola ovannämnda bestämmelser äga motsvarande tillämpning.

Där jämlikt 23 & förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt befrielse medgives från skattskyldighet för inkomst eller förmögenhet, skall, där den ändrade beräkningen av inkomsten eller förmögenheten därtill föran- leder, jämlikt 7 å förordningen om särskild skatt å förmögenhet motsvarande befrielse medgivas jämväl i fråga om särskild skatt å förmögenhet. Detsam— ma gäller, där beskattningsnämnd jämlikt 24 ä 1 mom. förstnämnda förord- ning medgiver befrielse från erläggande av inkomst- och förmögenhetsskatt.

Enligt förordningen den 26 maj 1944 om värnskatt för budgetåret 1944/45 skall, därest skattebefrielse för dödsbo meddelats jämlikt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, motsvarande befrielse åtnjutas jäm- väl i fråga om värnskatt.

Enligt uppbördsberedningens förslag skall preliminär skatt utgå för in» komst och förmögenhet, varför skattskyldighet föreligger jämlikt kommu- nalskattelagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Därest preliminär- skatten kunde så beräknas, att den alltid helt täckte de utskylder, vilka efter taxering för inkomst eller förmögenhet komme att påföras skattskyl- dig, förelåge icke någon anledning att bibehålla de nuvarande bestämmel- serna om befrielse för dödsbo från eftersläpande skatt för inkomst eller för- mögenhet. Det har emellertid icke varit möjligt att giva bestämmelserna om preliminär skatt en sådan utformning, att den slutliga skatten för inkomst och förmögenhet alltid fullständigt täckes av erlagd preliminär skatt. På grund härav nödgas man räkna med att kvarstående skatt — grundad å taxering för inkomst eller förmögenhet — kommer att påföras skattskyldiga i viss utsträckning. Om skattskyldig utnyttjar de möjligheter, som det före— slagna uppbördssystemet erbjuder att _ genom jämkning eller annorledes —— få den preliminära skatten att så nära som möjligt ansluta sig till den slutliga, torde emellertid den kvarstående skatt, som kan komma att påföras, i regel uppgå till så obetydliga belopp, att regler om skattebefrielse för döds- bo icke synas vara erforderliga. Särskilda fall kunna visserligen inträffa, då skattskyldig icke kan lastas för en uppkommen större skillnad mellan pre- liminär och slutlig skatt och då det måhända kunde synas obilligt, att möj- lighet till befrielse från eftersläpande skatt för inkomst eller förmögenhet icke längre förelåge. Då dylika fall emellertid icke kunna antagas bliva allt- för många och det för övrigt torde möta betydande svårigheter att skilja dessa från sådana, där ifrågavarande skillnad beror på den skattskyldiges eget åtgörande eller underlåtenhet från hans sida att utnyttja möjligheterna att få erlägga skatten preliminärt, synas de näppeligen kunna motivera ett bibehållande av de nuvarande bestämmelsema om befrielse för dödsbo från skattskyldighet för inkomst eller förmögenhet. Beredningen har därför fun- nit övervägande skäl tala för att nämnda bestämmelser upphävas. Skulle framdeles, sedan det nya uppbördssystemet tillämpats någon tid, ett verkligt behov av motsvarande bestämmelser konstateras föreligga, bör frågan upp- tagas på nytt. Skulle nya bestämmelser om befrielse för dödsbo från skatt komma att utfärdas, synes befrielsen —— med hänsyn till att skatt enligt det

nu föreslagna uppbördssystemet skall erläggas dels såsom preliminär skatt, dels ock såsom slutlig skatt — böra anknyta till debiteringen och icke till taxeringen eller, med andra ord, skattskyldig bör befrias från att erlägga på- förd skatt, icke, såsom nu i vissa fall, från skattskyldighet för inkomst eller förmögenhet. Ifrågavarande bestämmelser torde därför böra intagas i upp- bördsförordningen, icke i skatteförfattningarna.

Beredningens förslag innebär, att dödsbo fortfarande skall kunna erhålla befrielse från fastighetsskatt. Dylik skatt skall nämligen icke erläggas preli— minärt utan alltid utgå i form av kvarstående skatt. Beredningen har icke nu föreslagit, att bestämmelserna om nyssnämnda skattebefrielse skola över- flyttas från kommunalskattelagen till uppbördsförordningen. Skulle emeller- tid uppbördsförordningen senare kompletteras med bestämmelser om befri- else från skatt för inkomst eller förmögenhet, böra också bestämmelserna om befrielse från fastighetsskatt överföras till nämnda förordning.

Konkurrens mellan införselbeslut och löneavdrag.

Enligt lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller liv-

' ränta kan införsel meddelas dels för vissa underhållsbidrag, dels för oguldna

utskylder eller allmänna avgifter, dels ock för böter eller viten.

Beviljas införsel, förordnar utmätningsmannen, huru stort belopp av av.- löningen som skall innehållas. Utmätningsmannen föreskriver tillika, att vid varje avlöningstillfälle visst angivet belopp skall förbehållas löntagaren, mot- svarande vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta under- hållsbidr—ag, samt att innehållande må ske endast i den mån avlöningen över- ,_ skjuter sistnämnda belopp (det 5. k. existensminimum).

Därest införsel beviljas till gäldande av såväl underhållsbidrag som utskyl-

' der eller avgifter och det belopp, som må innehållas, ej förslår att gälda

båda slagen av medel, skall beloppet i första hand gå till underhållsbidra- gets betalning. Beviljas införsel till gäldande förutom av böter eller viten : även av underhålls'bidrag eller av utskylder eller allmänna avgifter och för-

slår ej därtill det belopp, som må innehållas, äga böter och viten minsta rätt. Införselförfarande för indrivning av skatter torde efter den föreslagna ; uppbördsreformens genomförande komma att tillämpas i begränsad omfatt-

ning. I undantagsfall torde dock införsel för nämnd-a ändamål alltjämt kom- ma att erfordras. Vidare måste under de första åren efter de nya bestäm- melsernas ikraftträdande införsel äga rum för gäldande av dessförinnan för.- fallna men oguldna utskylder. Liksom tidigare kommer i avsevärd utsträck- ning införsel att ske för underhållsbidrag samt i mindre omfattning för böter och viten.

Löneavdrag för gäldande av preliminär skatt måste beräknas uteslutande efter skattelagarnas regler om ortsavdrag m. m. vid skilda familjeförhållan- den och således utan hänsyn till den å olika orter skiftande praxis rörande

fastställande av existensminimum vid tillämpning av införsellagen, ehuru detta existensminimum ofta satts högre än det i skattelagarna förutsatta.

Sandström1 och Laurin2 hava behandlat frågan om den konkurrens, som i anledning av nyss berörda förhållanden kan uppkomma mellan löneavdrag för skatt och införsel. Understiger inkomsten det införselfria minimum eller äro beloppen lika, uppstår ingen sådan konkun'ens; därest enligt för veder- börande fastställd skattetabell eller utfärdad debetsedel löneavdrag ändock skall verkställas, skall så ske, men införs—el kan ej ifrågakomma. Överstiger inkomsten åter nämnda minimum och har samtidigt införsel beviljats, upp- kommer frågan, huruvida löneavdrag eller införsel skall äga företräde för det fall, att överskottet ej förslår att täcka vad som sålunda tillhopa skall ut- tagas. Enligt Sandströms mening borde man låta införselbesluten fortfaran- de verkställas i nuvarande ordning, medan löneavdragen skulle utgå av där- efter återstående inkomst. Laurin framhöll, att en sådan anordning väl måste antagas påverka praxis rörande existensminimas belopp så, att dessa höjdes med ungefär löneavdragens beräknade belopp; ansåges en löntagare förut för oundgängliga utgifter behöva minst ett visst belopp, måste väl utmätnings- mannen höja detta belopp, därest han visste, att löntagaren av det tidigare honom förbehållna beloppet måste avstå en del till skatt. Å andra sidan vore det uteslutet att tänka sig någon lösning, som innebure att de i tabellerna fast- ställda skattteavdragen skulle jämkas i följd av föreliggande införselbeslut. En sådan ordning skulle stå i strid med den angivna förutsättningen om skat- teavdragens beroende allenast av skattelagarna, och den skulle medföra orim— liga resultat vid jämförelsen mellan skattskyldiga med och utan införsel; den skulle sannolikt också för arbetsgivarna medföra alltför stora svårig- heter i tillämpningen. Därest i fall utan införsel skatteavdrag å lön skulle automatiskt uttagas av envar, utan annan hänsyn till familjeförhållanden o. dyl. än den, som genom skattelagarna tagits, och utan hänsyn således ock- så till hur lönttagarens förmåga att fullgöna sin underhållsskyldighet därav påverkades, syntes d-et över huvud mest konsekvent, att även i fall av inför- sel skatteavdrag alltid verkställdes, innan införselbeslutet trädde i tillämpning, och att införsel således därvid ägde rum endast i den mån den återstående in- komsten överstege existensminimum.

Uppbördsberedningen anser i likhet med Laurin och på av honom an- förda skäl, att i fall av införsel löneavdrag alltid skall verkställas, innan in- förselbeslutet träder i tillämpning. Den »företJrä-desställning, som vid löneav- drag gives åt skatt, kommer enligt beredningens förslag, enligt vilket även kvarstående skatt omfattas av löneavdraget, att bliva mera framträdande. I regel torde emellertid den kvarstående skatten komma att uppgå till en- dast mindtre belopp.

' SOU 1941:5. sid. 392 o. ff. 2 PM, sid. 52 0. f.

Utskyldsstrecket vid kommunal rösträtt och kommunala uppdrag m. m.

Enligt 11 och 31 åå lagen om kommunalstyrelse på landet må rättighet att deltaga i kommunalstämmas överläggningar och beslut samt rösträtt vid val av kommunalfullmäktige ej utövas av den, som i avseende å honom på- förda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år.

Motsvarande bestämmelser finnas meddelade för annan stad än Stock- holm i 11 och 34 åå lagen om kommunalstyrelse i stad, såvitt gäller rösträtt vid val av stadsfullmäktige samt rättighet att deltaga i allmän rådstugas överläggningar och beslut, samt för Stockholm i 9 å lagen om kommunal- styrelse i- Stockholm, såvitt gäller rösträtt vid val av stadsfullmäktigei staden.

Enligt 9 & lagen om församlingsstyrelse tillkommer rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut på landet den som äger utöva rösträtt å kommunalstämma och i stad den 'som äger utöva rösträtt å all-

. män rådstuga. Jämlikt 28 % samma lag tillkommer rösträtt vid val av kyrko-

fullmäktige envar, som äger rösträtt å kyrkostämma. Enligt 6 5 lagen om församlingsstyrelse i Stockholm tillkommer rösträtt vid val av kyrkofull- mäktige envar, som är mantalsskriven inom vederbörande församling och äger utöva rösträtt vid val av stadsfullmäktige. Jämlikt 28 & samma lag till- kommer rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut en- var, som äger rösträtt vid val av kyrkofullmäktige.

Enligt 5 5 lagen om landsting tillkommer rösträtt vid val av landstings- män jämte suppleanter envar inom landstingsområdet i kommuns gemensam- ma angelägenheter röstberättigad man eller kvinna.

Enligt 15 och 32 åå lagen om kommunalstyrelse på landet kan ej den vara ordförande eller vice ordförande i kommunalstämma eller kommunal- fullmäktig, som häftar för honom påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna kalenderåren.

Motsvarande bestämmelser finnas meddelade i 13 & lagen om kommunal- styrelse i stad och i 11 5 lagen om kommunalstyrelse i Stockholm, såvitt gäl- ler rätt att vara stadsfullmäktig, i 12 och 29 åå lagen om församlingsstyrelse, såvitt gäller rätt att vara ordförande eller vice ordförande i kyrkostämma eller kyrkofullmäktig, i 8 % lagen om församlingsstyrelse i Stockholm, såvitt , gäller rätt att vara kyrkofullmäktig i staden, i 8 % lagen om skolstyrelse i * vissa kommuner, såvitt gäller rätt att vara ledamot i folkskolestyrelse, samt'i . 6 å lagen om landsting, såvitt gäller rätt att vara landstingsman.

Den, som häftar för honom påförda kommunala utskylder, vilka förfal-

, lit till betalning under något av de tre sistförflutna åren, må ej heller vara

ledamot eller suppleant i kommunalnämnd, drätselkammare, kyrkoråd eller Skolråd, Stockholms stads stadskollegium eller dräts-elnämnd eller i landstings förvaltningsutskott; ej heller må sådan person vara församlingsdelegerad eller

suppleant för församlingsdelegerad i Stockholm (47 & lagen om kommunal— styrelse på landet, 51 5 lagen om kommunalstyrelse i stad, 44 % lagen om för- samlingsstyrelse, 37 och 45 åå lagen om kommunalstyrelse i Stockholm, 41 5 lagen om landsting samt 35 och 48 åå lagen om församlingsstyrelse i Stock- holm).

Omnämnas bör, att 1945 års riksdag i anledning av väckta motioner an- tagit förslag till lagändringar åsyftande upphävande av utskyldsstrecket så- som diskvalifikationsgrund för rösträtt vid kommunala val. Däremot avser riksdagens beslut icke någon ändring i ovannämnda villkor för rätt att innehava vissa kommunala uppdrag.

Enligt uppbördsberedningens förslag skola både statliga och kommunala utskylder upptagas å samma debetsedel. Det belopp, som förfaller till betal— ning under uppbördstermin, är icke uppdelat å de båda slagen av utskylder så att den skattskyldige kan särskilt inbetala de kommunala utskylderna. Då debiterad preliminär eller kvarstående skatt restföres, omfattar den likaledes både statliga och kommunala utskylder, och särskild inbetalning av sistnämn— da utskylder kan icke äga rum. Den möjlighet, som nu föreligger för röst- berättigad skattskyldig att vid uppkommande svårighet att gälda samtliga skatter bevara sin kommunala rösträtt genom att erlägga kommunalutskyl- der men låta å kronodebetsedel upptagna utskylder restföras, kommer såle- des vid genomförande av det föreslagna uppbördssystemet icke längre att " förefinnes. Den sålunda inträdande skärpningen av utskyldsstrecket är måhända en mindre önskvärd följd av det nya uppbördssystemet. Betydelsen härav kom- mer dock att väsentligen minskas, därest Kungl. Maj:t biträder riks-dagens i ovannämnda beslut om upphävande av utskyldsstrecket såsom hinder för ut- övande av kommunal rösträtt. De invändningar, som kunna riktas emot skärpningen i fråga om förutsättningarna för innehav av kommunala upp- drag, torde nämligen knappast kunna anses vara av samma tyngd som even- tuella invändningar emot skärpningen av villkoren för utövande av rösträtt vid kommunala val. 'Det bör också påpekas, att man har anledning antaga att det nya uppbördssystemet kommer att medföra en stark begränsning av antalet restförda. Man synes därför kunna utgå från att 'skärpningen blir kännbar blott i rena undantagsfall.

Med hänsyn till uppbördsförfarandets anknytning till uppbördsår hava fö- reskrifterna om utskyldsstrecket ansetts böra avse skatt, som förfaller till be- talning under uppbördsår i stället som för närvarande under kalenderår.

I 12 & taxeringsförordnin—gen stadgas, att av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd icke väljas annan än den, som under det år, då valet äger rum, haft att ut— ! göra allmän kommunalskatt eller statlig inkomst— och förmögenhetsskatt eller ' särskild skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för ' valet varit förfallna, erlagt desamma, samt att uppdrag som medlem i be- skattningsnämnd ej må utövas av den, som icke under nästföregående kalen-

derår haft att utgöra sådana utskylder, eller av den som icke, i den mån ut— skylderna äro förfallna, erlagt desamma.

Det har synts beredningen lämpligt, att bestämmelserna i nämnda para- graf ändras till att omfatta sådan skatt, varom i uppbördsförordningen sägs. Med hänsyn till utformningen av paragrafen har det däremot icke ansetts er- forderligt att här liksom i kommunallagarna införa begreppet uppbördsår.

10 KAP.

Organisationsfrågor.

A. Den nuvarande organisationen.

1. Landsbygd och fögderistäder.

Häradsskrivare.

Enligt kungl. skrivelse den 7 september 1917 (nr 687) är riket utom magistratsstäderna indelat i 119 fögderier. Indelningen har sedermera und-er- kastats ett flertal mindre jämkningar utan att dock antalet fögderier ändrats. Dessa fördela sig på länen sålunda, att

,—

i ett vart av 9 län finnas .................. 4 fögderier L

» >> » » 9 » » .................. 6 » » » » » 4 » >> .................. 5 » » » » » 5 » 7) .................. 4 » » » » » 3 » » .................. 3 »

samt 1 1 » » .................. 2 »

utgörande egna kommuner, samt 52 städer under landsrätt.1 Fördelningen av dessa kommuner på fögderier är mycket varierande. Sålunda består Gälli- vare fögderi i Norrbottens län av allenast 3 kommuner, under det att Skara fögderi i Skaraborgs län omfattar icke mindre än 61 kommuner. Här må dock samtidigt anmärkas, att invånarantalet i Gällivare fögderi, som om- fattar en areal om 36 161 kvadratkilometer, uppgår till 39 543, medan in- vånarantalet i Skara fögderi, omfattande 1 390 kvadratkilometer, uppgår till 37 226 eller, om Skara stad, där särskild kronokassör finnes anställd, icke medräknas, till 29 515. Antalet kommuner utgjorde under år 1944:

I i | ! l riket funnos "den 1 januari 1944 2338 landskommuner, 57 köpingar,

i 28 fögderier mindre än ...................... 11 » 42 » ...................... 11—20 » 26 » ...................... 21—30 » 10 » ...................... 31—40 » 11 » ...................... 41—50 » 2 » mera ) ...................... 50

* Från och med år 1945 har antalet s. k. fögderistäder ökats till 55 genom att 3 magistrate- städer lagts under landsrätt.

Fögderierna äro av mycket olika utsträckning. Det till ytvidden minsta fögderiet, Göteborgs fögderi i Göteborgs och Bohus län, omfattar 408 kvad— ratkilometer, under 'det att arealen av det största, Gällivare fögderi, såsom ovan nämnts, utgör 36161 kvadratkilometer.

Folkmängden å landsbygden och i fögderistäderna utgjorde den 1 januari 1944 4 299 693 personer och fördelade sig på fögderierna sålunda, att invå- narantalet uppgick

i i 9 fögderier till ...................... 20 001—25 000 » » 16 » » ...................... 25 001—30 000 » 34 » » ...................... 30 001—35 000 » 28 » » ...................... 35 001—40 000 , » 17 » » ........... . .......... 40 001—45 000 » 6 >> » ...................... 45 001—50 000 » 3 » » ...................... 50 001—55 000 » 5 » » ...................... 55 001—60 000 » 1 fögderi » ...................... 60 001—65 000

Gripsholms fögderi i Södermanlands län hade det lägsta invånarantalet, ,20 960 personer, och Svartsjö fögderi i Stockholms län det högsta, 63 313 personer. Antalet invånare i fögderi var i medeltal 36 132.

I varje fögderi finnes en häradsskrivare. Angående dennes åligganden är stadgat i en särskild instruktion den 16 maj 1918 (nr 283) för häradsskri- varna samt i särskilda författningar. I enlighet med gällande föreskrifter samt med ledning av uppgifter, som införskaffats från ett antal häradsskri- vare, representerande skilda landsdelar och befolkningsförhällanden, läm- nas nedan en summarisk redogörelse för arbetet på ett häradsskrivarkontor.

Under tiden frånvoch med den 15 november till omkring den 20 decem- ,ber förrätta häradsskrivarna mantalsskrivning. I anslutning till dessa på- börjas med ledning av de vid förrättningarna rättade stommarna till man- talslängder arbetet med utskrift av nya mantalslängder. Från mitten av januari påföljande år till omkring den 20 februari äger skriftväxling rum mellan mantalsskrivningsförrättarna. Med anledning av vad härvid förekom— mit ävensom m-ed ledning av från pastor mottagna uppgifter införas rättel- ser i och tillägg till mantalslängderna. Dessa föreligga kollationerade och slutjusterade i slutet av februari. 1 de flesta fögderier utskrivas samtidigt med de nya längderna med genomslag stommar för nästa års mantalsskriv- ningar. Under tiden den 20 november—den 15 januari upprätta häradsskri- varna enligt överenskommelse med riksförsäkringsanstalten förteckningar för varje kommun över arbetsgivare, vilka skola erlägga avgift enligt lagen jom försäkring för olycksfall i arbete. Under tiden den 1 februari—den 25 jmars uppläggas stommar till inkomst- och fastighetslängder.1 Delvis paral-

1 I fråga om taxeringsarhetet bortses här från häradsskrivarnas åligganden i samband'med allmän fastighetstaxering.

lellt härmed fram till början av april upprättas röstlängder, vilka förses med anteckningar om vederbörandes kön genom instreckning i härför av- sedda kolumner samt därefter under senare hälften av juni kompletteras med uppgifter om rösträttshinder och om rösträtt vid olika val; sistnämnda förhållande angives medelst instreckning i särskilda kolumner i längden. Taxeringsnämndernas ordförande skola till häradsskrivarna överlämna fas- tighetslängderna senast den 30 april, inkomstlängderna och förmögenhets— längderna senast den 20 maj samt skogsaccislängderna senast den 5 juni. Ordförande i särskild taxeringsnämnd skall dock avlämna inkomstlängden na och förmögenhetslängderna först sistnämnda dag, varjämte anstånd kan av länsstyrelsen lämnas till den 20 juni med avlämnandet av samtliga läng- der utom fastighetslängderna. Ofördröjligen efter mottagandet av fastighets- längdema och inkomstlängderna skola häradsskrivarna dels uträkna och i fastighetslängderna införa det antal skattekronor och skatteören, som på grund av taxeringsnämnd-ens beslut skall påföras envar skattskyldig, dels ock beträffande inkomstlängden uträkna och i avdelning A av längden införa ' ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst även- som summera nämnda belopp och inkomst. Vidare skola avskrifter av taxe— ringslängderna verkställas, av förmögenhetslängden i ett samt av fastighets- längderna och inkomstlängden i två exemplar. Arbetet härmed skall vara avslutat senast den 15 juli. I samband med kompletterandet av taxerings- längdema skola häradsskrivama granska längdernas summering och, om , därvid eller eljest förmärkes någon felräkning. misskrivning eller annan orik— : tighet i längderna, som icke kan av dem själva rättas, så fort ske kan skrift- ligen framställa anmärkning till taxeringsintendenten. Före den 15 juli skola häradsskrivarna vidare upprätta skogsvårdsavgiftslängder ävensom verkställa en avskrift av dessa längder. Före nämnda dag skola slutligen häradsskri- varna hava uträknat och i huvudskriften till vederbörlig taxeringslängd hava infört statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet samt skogsvårdsavgift, varjämte inom samma tid särskilda sam— mandrag över taxeringarna skola hava upprättats och insänts till länssty— relsen. Innan arbetet med de från taxeringsnämnderna mottagna taxerings- längderna tager sin början, plåga häradsskrivarna låta upprätta stommar till uppbördsböcker och pensionsavgiftsförteckningar. Arbetet härmed torde merendels pågå under tiden den 1 mars—den 20 maj. Debiteringsarbetet, avseende även påförande av pensionsavgifter i pensionsavgiftsförteckningar- na, utföres huvudsakligen under tiden den 1 maj—den 31 oktober. Färdig- ställandet (omfattande jämväl kuvertering) av debetsedlarna, vilka meren— dels tillskrivits, d. v. s. försetts med uppgift om de skattskyldigas namn och : adresser, under tiden den 1 juli—den 15 september, sker under tiden där- efter till den 3 november, vilken dag debetsedlarna senast skola hava avläm- nats för postbefordran till de skattskyldiga. Häradsskrivarna hava därjämte bland annat att i förekommande fall för prästval upprätta särskilda valläng- . der, att upprätta och till statistiska centralbyrån överlämna vissa statistiska uppgifter, att till landsting, tingshusbyggnadsskyldige och stiftsnämnder

överlämna uppgift å antal skattekronor inom vederbörliga områden, att till länsstyrelsen samtidigt med uppbördsboken insända vissa sammandrag av årets taxeringslängder m. m., att taga viss befattning med upprättande av priskuranter för den årliga markegångssättningen samt att avgiva yttran- den i mantalsskrivningsmål. Härutöver tillkomma löpande expeditionsgöro- mål (utfärdande av utdrag ur mantals— och taxeringslängder på begäran av myndigheter och enskilda m. m.), vilket arbete särskilt i de större fögde- rierna kan vara rätt betungande.

Enligt 107 & taxeringsförordningen åligger det hära-dsskrivarna att, då de ;av länsstyrelsen därtill förordnas, biträda taxeringsintendenten vid ledningen 'och övervakandet av taxeringsarbetet. Av de framställningar om ersättning för taxeringsarbetet i första instans under år 1944, som länsstyrelserna in- givit till Kungl. Maj:t, framgår att dylikt förordnande meddelats i endast två län, Jönköpings och Västmanlands, och att även i dessa län häradsskrivarna utnyttjats i allenast begränsad omfattning. Däremot innehava häradsskri— varna i stor utsträckning uppdrag som ordförande och kronoombud samt från och med år 1944 även som taxeringskonsulent i taxeringsnämnd. Enligt införskaffade uppgifter voro under år 1943 95 häradsskrivare ordförande i sammanlagt 204 taxeringsnämnder och kronoombud i 2 nämnder på sätt här tnedan närmare angives:

envar av 3 häradsskrivare ordförande i 5 taxeringsnämnder, » » 9 » » >> 4: » , >> » 21 » » » 3 » , 1 » » » 3 » OCh därjämte kronoombud » 1 taxeringsnämnd, » » 26 häradsskrivare ordförande » 2 taxeringsnämnder, » » 34 » » » 1 taxeringsnämnd samt 1 » » » 1 >> och därjämte 1

kronoombud » »

Under år 1944 hava 30 häradsskrivare innehaft förordnande som taxe— tringskonsulent.

Vid fullgörande av på dem ankommande arbetsuppgifter anlita härads- skrivarna biträdespersonal i stor utsträckning. Uppgifter härom hava in- fordrats från samtliga häradsskrivare såvitt gäller dels förhållandena un- der år 1943, dels ock den utökning av arbetskrafterna, vilken nödvändig- ;gjorts av det ökade arbete i fråga om taxeringslängdernas färdigställande, lsom från och med år 1944 ålagts häradsskrivarna. Enligt dessa uppgifter hava hos häradsskrivarna under år 1943 funnits anställda 365 fasta, årsav— flönade biträden och därutöver många tillfälliga biträden. Som dessa sist- nämnda mera sällan arbetat mot tim- eller daglön utan i stället vanligtvis |utfört ackordsarbete, har det varit förenat med vissa svårigheter att beräkna &arbetstiden för denna personalgrupp. Med reservation för en viss felmarginal torde antalet arbetsdagar kunna uppskattas för den tillfälliga personalen ill 31 000 och för årsbiträdena, efter i medeltal 270 arbetsdagar per år och

biträde samt med hänsyn tagen till i avsevärd omfattning utfört övertids- arbete, till 105 000. Härtill kommer det icke avlönade arbete, som utförts av häradsskrivarnas familjemedlemmar. Icke heller denna arbetstid har med visshet kunnat bedömas, men torde kunna uppskattas till 7 000 dagar. Slut- ligen tillkommer av häradsskrivarna utfört eget arbete, beräknat till 36 000 dagar. Sammanlagda antalet arbetsdagar under år 1943 för häradsskrivarna samt deras avlönade och oavlönade biträden skulle sålunda kunna uppskattas till 179 000. Utökningen av arbetstiden under år 1944 torde kunna beräknas till 12000 dagar, vilket dagantal jämte nyssnämnda 179 000 dagar motsva- rar en sammanlagd arbetstid av 191 000 dagar.

Med ledning av de tidigare omnämnda, från vissa häradsskrivare inför- skaffade uppgifterna, vilka angiva den tid, som krävts för utförande av de olika på häradsskrivarna ankommande göromålen, har uppbördsberedning- en försökt beräkna den tid, som utförandet av dessa göromål för närvaran- de kräver dels sammanlagt i alla fögderier och dels i genomsnitt i ett fög- deri av medelstorlek (med en folkmängd av ca 36000 personer). Beräk-' ningarna hava utförts med hänsyn till folkmängden i de särskilt undersökta fögderierna, jämförd med den sammanlagda befolkningen i rikets samtliga fögderier samt med folkmängden i ett fögderi av nämnda medelstorlek. En— ligt dessa beräkningar skulle följande arbetsuppgifter taga i anspråk nedan- nämnda antal arbetsdagar:

i samtliga i ett medel- fögderier stort fögderi mantalsskrivningar .............................. 27 400 230 därav för utskrift och kollationering samt utsiffring av mantalslängderna ......................... (16 700) (140) upprättande av arbetsgivarförteckningar ............ 4 000 35 upprättande av röstlängder ....................... 10 600 90 därav för utskrift av stommar .................. (7 600) (65) upprättande av stommar till fastighetslängder ....... 7 900 65 upprättande av stommar till inkomstlängd .......... 6100 50 uträknande och införande av ortsavdrag samt beskatt- ningsbart belopp och beskattningsbar inkomst i även— som föreskriven summering av inkomstlängderna, uträknande och införande av antal skattekronor och skatteören i fastighetslängderna samt formell granskning av dessa längder .................... 17 000 140 avskrift av fastighets- och inkomstlängder ........... 16 900 140

upprättande av skogsvårdsavgiftslängder jämte avskrift

samt avskrift och formell granskning av förmögen— hetslängder ................................... 1 600 15 införande av inkomst- och förmögenhetsskatt, värn-

skatt, särskild skatt ä förmögenhet samt skogsvårds- avgift i vederbörliga längder .................... 6 300 55 upprättande och färdigställande av pensionsavgiftsför— teckningar och uppbördsböcker .................. 47 000 400 därav för utskrift av stommar till pensionsavgiftsförteckning (7 700) (65) utskrift av stommar till uppbördsbok .......... (6 600)

i samtliga i ett medel- fögderier stort fögderi debitering i pensionsavgiftsförteckningar ......... (4 000) (35) debitering i uppbördsböcker ................... (28 700) (245) utskrift och kuvertering av debetsedlar ............. 29 300 245 därav för utskrift av stommar .................. (11 600) (100) övriga arbetsuppgifter ............................ 18 600 155 eller tillhopa 192 700 1 620

En jämförelse mellan dessa beräkningar och sammanlagda antalet arbets- dagar enligt ovan, 191000 dagar, visar, att uppgifterna stämma rätt väl överens.

Ett genomsnittligt antal arbetsdagar om 1 620 i ett medelstort fögderi mot- svarar det arbete, som utföres av en häradsskrivare, fyra helårsanställda bi- träden och ett tillfälligt biträde under 240 dagar.

De från samtliga fögderier inkomna uppgifterna utvisa, att antalet fast anställda biträden i de olika fögderierna varierar från 0 till 6 sålunda:

O biträden i 3 fögderier 1 biträde » 4 » 2 biträden » 25 »

3 >> » 49 » 4 )) » 2 7 » 5 » » lO » 6 ”> >> 1 fögderi.

Denna fördelning av de fast anställda biträdena på de olika fögderierna svarar emellertid icke emot arbetets omfattning såtillvida, att de fögderier, där de flesta biträdena finnas anställda, skulle vara de mest arbetstyngda. Häradsskrivarna anlita nämligen i mycket olika utsträckning tillfälliga ar- betskrafter, varför i en del fögderier de fasta biträdenas antal är lågt medan den tillfälliga personalen i stället är så mycket större. Nedanstående sam- manställning utvisar, att den sammanlagda arbetstiden i ett fögderi för all biträdespersonal (även icke avlönade familjemedlemmar) utgör: i 16 fögderier högst 810 arbetsdagar, motsvarande högst 3 årsbiträden, » 74 >> 811——1 350 >> , » 4—5 » , » 26 >> 1 351—1 890 » , » 6—7 » , » 3 » över 1 890 » , » mer än 7 »

Vidare bör beaktas, att biträdeshjälpen varierar icke allenast med hänsyn till fögderiernas storlek utan även på grund av att i de olika fögderierna skilda arbetsmetoder (olika maskinell utrustning) användes och att härads- skrivaren i olika utsträckning själv lägger hand vid göromålen. Därjämte må framhållas, att antalet arbetsdagar för den tillfälliga personalen även— som för icke avlönade familjemedlemmar i ett flertal fögderier endast kun- nat approximativt uppskattas, varför sammanställningen här ovan icke kan anses vara fullt exakt.

En jämförelse med tidigare förhållanden visar, att enligt uppgift av 1924 års uppbördssakkunniga1 under åren 1923—25 medeltalet tjänstebiträden per fögderi utgjorde 2,7 ständiga och 4,4 tillfälliga samt att enligt upplysning av 1936 års uppbördskommitté2 under år 1935 345 ständiga och 432 tillfäl- liga biträden funnos anställda, motsvarande i medeltal per fögderi 2,89 stän- diga och 3,63 tillfälliga biträden. I fråga om de tillfälliga biträdena finnes emellertid icke någon beräkning av arbetstiden, varför uppgifterna i denna del icke kunna jämföras med uppbördsberedningens siffror.

För att kunna uppföras å förslag till häradsskrivartjänst fordras enligt kungörelsen den 14 december 1917 (nr 904) att hava avlagt studentexamen och därutöver att hava tjänstgjort å landskontor ävensom uppehållit hä- radsskrivarbefattning eller i tjänsten biträtt häradsskrivare, allt under minst fyra år, samt därvid hava ådagalagt skicklighet i kamerala göromål. Hä- radsskrivare tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelsen.

Beträffande häradsskrivares rätt till med semester likställd ledighet, tjänst- göringsort för häradsskrivare samt villkor för åtnjutande av fastställda av- löningsförmåner hänvisas till vad härom anförts av uppbördskommittén.3

På grund av pågående utredningar angående ändrad uppbördsorganisation hava ledigblivna häradsskrivartjänster alltsedan slutet av år 1923 icke åter- besatts med ordinarie innehavare utan endast tillsatts medelst förordnande tills vidare med rättighet för den å tjänsten förordnade att uppbära de med denna förenade löneförmånerna med undantag av ett belopp, motsvarande vad ordinarie innehavare av tjänsten skulle hava att erlägga för egen pensio- nering. I följd härav voro vid ingången av år 1943 ett nittiotal av befattning- arna tillsatta pä förordnande. Sistnämnda år reglerades emellertid detta för- hållande, då ett sjuttiotal tillförordnade häradsskrivare, vilka samtliga under minst ca 5 års tid efter av Kungl. Maj:t meddelat förordnande uppehållit hä- radsskrivartjänst, blevo ordinarie innehavare av sina befattningar, dock med skyldighet att underkasta sig, förutom stadgade lönevillkor, de avlöningsbe- stämmelser, som vid ny lönereglering för häradsskrivare kunde bliva gällan- de. Pä samma villkor hava under åren 1944 och 1945 ytterligare några hä- radsskrivare med minst nyssnämnda tjänstetid erhållit ordinarie tjänst. Vid årsskiftet 1944/45 voro 93 häradsskrivartjänster besatta med ordinarie inne- havare.

Enligt gällande avlöningsstat åtnjuta häradsskrivarna lön ä 2 600 kronor och tjänstgöringspenningar ä 1 000 kronor. Lönen kan efter 5 år höjas med 500 kronor och efter ytterligare 5 år med likaledes 500 kronor. Ortstillägg å 200 kronor utgår till 19 häradsskrivare i rikets nordliga delar (Västernorr- lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län). Förvaltningsbidrag er- hålles med 150 kronor för varje påbörjat 5000-tal av folkmängden inom fögderiet. För budgetåret 1944/45 utgår detta bidrag med högst 1 950 kro- nor och lägst 750 kr—onor. Tillfällig löneförbättring tillkommer häradsskrivare

1 SOU 1929:17, sid. 119. ” SOU 1938: 48, sid. 31. 3 SOU 1938: 48, sid. 30.

med 550 kronor år lön och 300 kronor å tjänstgöringspenningar, var- jämte dyrtidstillägg och kristillägg efter de grunder, som gälla för befatt- ningshavare vid 5. k. oreglerade verk, utgå å samtliga nu nämnda löneför— måner. För första kvartalet 1945 utgår dyrtidstillägg med 44 0/0 och kris- tillägg med 16 0/o, det sistnämnda å ett särskilt beräknat underlag. Dyrtids- tillägg och kristillägg utgå icke å den del av bruttolönen för månad, som över- stiger 600 kronor.

Frånsett ortstillägg och förvaltningsbidrag uppbär en ordinarie häradsskri- vare för närvarande (första kvartalet 1945) i bruttolön för år

utan med två ålderstillägg lön ............................................ 2 600: — 2 600: — tjänstgöringspenningar ............................ 1 000: —— 1 000: — ålderstillägg .................................... —— 1 000: — tillfällig löneförbättring ........................... 850: — 850: —— tillhopa 4 450: — 5 450: — dyrtidstillägg (förekommande barntillägg ej medräk- nade) ........................................ 1 944: — 2 388: — kristillägg ...................................... 908: 40 1 115: 40 Summa kr 7 302: 40 8 953: 40 För en tillförordnad häradsskrivare — sådan häradsskrivare äger icke uppbära något ålderstillågg — utgår bruttolönen för år med 7 155 kronor

40 öre.

Avdraget för tjänstepension för år utgör för ordinarie häradsskrivare utan ålderstillägg 93 kronor 60 öre och för ordinarie häradsskrivare med två ål- derstillägg 129 kronor 60 öre. Avdraget för familjepension varierar avsevärt, enär flertalet av de år 1943 eller senare utnämnda ordinarie häradsskrivarna till följd av att de dessförinnan innehaft annan ordinarie eller extra ordinarie tjänst, äro underkastade allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser med pensionsrätt och skyldighet att vidkännas pensionsavdrag, som om de fort-farande vore innehavare av sina tidigare befattningar. För den grupp ordinarie häradsskrivare, som utnämnts år 1923 eller tidigare, utgör familje- pensionsavdraget 151 kronor 20 öre för år. Samtliga tillförordnade härads— skrivare torde vara ordinarie befattningshavare i annan statstjänst eller inne- hava extra ordinarie sådan tjänst samt åtnjuta därför pensionsrätt och hava att vidkännas pensionsavdrag i dessa befattningar.

Utöver lön uppbära häradsskrivarna som nyss nämnts förvaltningsbidrag med därå belöpande dyrtids— och kristillägg. Summan av häradsskrivarnas nettolön jämte förvaltningsbidrag under år 1943 kan uppskattas till ca 1 100 000 kronor.

För ordinarie häradsskrivare utgår enligt nu gällande pensionsbestämmel- ser och under förutsättning av full pensions- och tjänsteälder för är, hel tjänstepension med 6019 kronor 20 öre och hel familjepension för efterle- vande hustru med 2 221 kronor 20 öre (dyrtidstillägg m. m. däri inräknat); familjepension till nänmda belopp utgår emellertid endast till häradsskrivare,

utnämnd år 1923 eller tidigare, och till häradsskrivare, som utnämnts år 1943 eller senare och vilken tidigare icke innehaft annan med familjepen- sionsrätt enligt allmänna familjepensionsr-egtementet förenad tjänst. För an- nan ordinarie häradsskrivare utgår, som ovan nämnts, familjepension å tidi- gare innehavd befattning; detsamma gäller i fråga om såväl tjänste- som fa- miljepension för tillförordnad häradsskrivare, som antingen är ordinarie be- fattningshavare i annan statstjänst eller innehar extra ordinarie sådan tjänst.

I tjänsten åtnjuter häradsskrivare utöver lön och förvaltningsbidrag in— komster till betydande belopp, såsom debetsedelslösen, ersättning (provision) för debitering av Iandstingsmedel, tingshusmedel, försäkringsavgifter, hus- hållningssällskapsavgifter och riddarhusmedel m. fl. i samband med krono- utskylderna debiterade avgifter, ersättning för debitering av värnskatt, er- sättning för upprättande av arbetsgivarförteckningar, pensionsavgiftsförteck- ningar och röstlängder, ersättning för viss befattning med mantals- och taxe- ringslängder, expeditionslösen samt andra dylika inkomster. Angående sättet för beräkning av provisioner för debitering av nämnda medel och avgifter, de- betsedelslösen samt ersättning för upprättande av berörda förteckningar och längder hänvisas till härför av 1936 års uppbördskommitté lämnad redogörelse.1 Vad angår ersättning för viss befattning med mantals- och taxeringslängder, äger häradsskrivare jämlikt kungl. cirkulär till länsstyrelserna den 26 maj 1944 (nr 257) från och med år 1944 åtnjuta ersättning dels för upprättande av ut- drag av mantalslängd, upptagande sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras av lokal taxeringsnämnd för taxering av allenast viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga, med 3 öre för varje i utdraget upptagen person, som fyllt 18 är, dels för upprättande av stomme till avdelning A av inkomstlängden samt för sådant arbete med längdföring och summering, som förut omförmälts, med 10 öre för varje i inkomstlängden upptagen person, dels ock för upprättande av skogsvårdsavgiftslängd samt för verkställande av föreskrivna avskrifter av taxeringslängder, för såväl huvudskrift som avskrift av skogsvårdsavgifts- längd samt för varje avskrift av fastighetslängd med 80 öre för varje påbör- jat fyrtiotal i längden upptagna fastigheter jämte 80 öre för varje påbörjat upp- slag i summeringslängden till fastighetslängd, för varje avskrift av inkomst- längd med 80 öre för varje påbörjat trettiotal av sammanlagda antalet i A-, B- och C-längderna upptagna personer jämte 80 öre för varje påbörjat upp- slag i summeringslängden samt för avskrift av förmögenhetslängd med 80 öre för varje påbörjat fyrtiotal i längden upptagna personer. Före år 1944 ålåg det icke häradsskrivare att upprätta utdrag av mantalslängd eller stom- me till avdelning A av inkomstlängden, ej heller att utföra ovan omförmälda längdföring och summering av inkomstlängden eller att verkställa avskrift av skogsvårdsavgiftslängd. För upprättande av skogsvårdsavgiftslängd samt verkställande av avskrift av andra taxeringslängder än nyssnämnda längd utgick enligt kungl. cirkulär den 26 maj 1939 (nr 199) samma ersättning

1 SOU 1938: 48, sid. 25 0. f. I stället för kungörelsen den 13 mars 1931 om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare samt av kommunal röstlängd gäller numera kungörelsen den 13 februari 1942 (nr 60).

som för närvarande. För debitering av värnskatt åtnjutes ersättning med 3 öre för debiterad skattepost.

Uppbördsberedningen har från länsstyrelserna och häradsskrivarna inför— skaffat uppgifter angående häradsskrivarnas sportelinkomster i tjänsten un- der år 1943. Enligt dessa uppgifter uppgingo sportelinkomsterna, samman— lagt och i medeltal per fögderi, till följande belopp:

sammanlagt medeltal kr. kr. debetsedelslösen..................................... 630256 5296 provisioner ......................................... 470 223 3 952 ersättning för debitering av värnskatt. . . .. .. .. .. . . . . . . 50 805 427 ersättning av staten för arbetsgivarförteckningar ........................... 76 447 642 pensionsavgiftsförteckningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 738 922 röstlängder ....................................... 80 338 675 taxeringslängder .................................. 251 720 2 115 ersättning av kommuner för röstlängder ............... 200 472 1 685 expeditionslösen......... 37368 314 övrigainkomsteravtjänsten........................ 214356 1802

Summa 2 121 723 17 830

Härav utgingo ca 569 000 kronor från statsverket samt återstoden, 1 552 700 kronor, från menigheter och enskilda.

Som ovan nämnts utgår från och med år 1944 ersättning till häradsskrivar- na för nya uppgifter beträffande mantals- och taxeringslängder, Statsverkets kostnader för samtliga uppgifter beträffande mantals- och taxeringslängder uppgingo under nämnda år till sammanlagt 505 890 kronor eller i medeltal per fögderi 4 251 kronor.

Såsom ävenledes tidigare omnämnts åligger det häradsskrivarna från och med år 1944 att, då de därtill av länsstyrelsen förordnas, biträda taxerings— intendenten vid ledningen och övervakandet av taxeringsarbetet. För detta a-r- bete, vilket är ett tjänsteuppdrag och icke är att förväxla med uppdragen som ordförande, kronoombud eller taxeringskonsulent i taxeringsnämnd, utgår jämlikt 145 & taxeringsförordningen särskild ersättning. Sådan ersättning har enligt inhämta-de uppgifter under år 1944 utbetalats till 6 häradsskrivare i två län med sammanlagt 97 5 kronor.

Ett utbyte i ovannämnda sammanställning av där angiven ersättning för avskrifter av taxeringslängder mot nämnda belopp, 505 890 och 975 kronor, skulle giva en bruttoinkomst av sportler om sammanlagt 2 376 868 kronor och i medeltal per fögderi 19 974 kronor.

Sportelinkomsterna utgjorde år 1943:

i 5 fögderier .................. 10 000—12 000 kr0nor » 15 » .................. 12 001—14 000 » » 30 » .................. 14: 001—16 000 ) » 23 » .................. 16 001—18 000 » » 16 » .................. 18 001—20 000 »

14 .................. 20 001—22 000

5 fögderier .................. 22 001—24 000 kronor 6 » .................. 24 001—26 000 » » 1 fögderi .................. 26 001—28 000 »

» 1 » .................. 28 001—30 000 » » O » .................. 30 001—32 000 »

» 0 » .................. 32 001—34 000 » » 1 » .................. 34 001—36 000 » » 1 » .................. 36 001—38 000 » » 1 » .................. 38 001—40 000 »

Sportelinkomsterna uppgingo till lägst 10204 kronor och till högst 38 608 kronor.

Storleken av den debetsedelslösen, den ersättning för debitering av värn- skatt och de provisioner häradsskrivarna uppburit under åren 1934—1940 och år 1943 framgår närmare av följande sammanställning:1

1934 | 1935 | 1996 | 1937 | 1938 | 1939 | 1940 | 1943

Kronor

Debetsedelslösen . 337 282 349 885 391 884 444 030 488 500 504 015 511 528 630 256 Ersättning ö r de— bitering av värn- skatt .......... — — — — — 1110 400 2 103 100 950 805 Provisioner ä Iandstingsmedel 219 084 226 637 231 337 244 291 260 297 270 152 277 310 310 342 vägskatt ....... 170 186 172 390 198 018 202 844 213 898 211 202 204 744 — tingshusmedel . . ]8 385 20 050 21 298 25 629 28 572 32 577 34 873 48 150 riddarhusmedel. 34 30 30 32 30 29 26 29 avgifter till hus- hållningssällskap 8 749 8 921 9 614 10 000 10 322 11 303 11 691 12 551

försäkringsavgif— ter ............ 66 274 67 575 73 463 76 748 78 052 81 341 85 485 98 747 div. andra medel 303 463 429 427 426 264 264 404

Summa 820 297 845 951 926 073 1 004 001 1 080 097 1 221 283 1 229 021 1 151 284

1 För budgetåret 1939/1940. Beloppet har uppskattats med ledning av antalet debetsedlar. Ersättning har utgått med 10 öre för debiterad post. — ” För budgetåret 1940/1941. Beloppet har uppskattats med ledning av antalet debetsedlar. Ersättning har utgått med 7 öre för debiterad post. — 3 För budgetåret 1943/1944. Ersättning har utgått med 3 öre för debite- rad post.

Det åligger häradsskrivarna att själva bestrida kostnaderna för t jänstelokal, biträden, skriv- och räknemaskiner samt övriga expenser. Från statsverket erhålla de ej ersättning för andra av tjänsten föranledda utgifter än för kost-

1 Uppgifterna äro hämtade för åren 1934—1935 ur uppbördskommitténs betänkande (del III sid. 27) och för åren 1936—1940 huvudsakligen ur en av dåvarande t. f. underståthållaren K G. A. Sandström verkställd utredning (Se SOU 1941: 5, sid. 511). För år 1943 äro uppgifterna införskaffade av uppbördsberedningen. '

1 ?

' sätt:

nad för telefonförbindelse samt för resor till och från markegångsnämnds sammanträde. Kostnaderna för utgifterna i övrigt få täckas av förvaltnings- bidragen och Sportelinkomsterna. Enligt från häradsskrivarna inhämtade upp- gifter uppgingo utgifterna för tjänsten under år 1943 till, sammanlagt och i medeltal för fögderi:

sammanlagt medeltal kr. kr.

för fast anställda biträden ........................... 791 257 6 649

» tillfälliga arbetskrafter ........................... 234 592 1 971 » biträdande mantalsskrivningsförrättare och vikarier

under 5. k. semester . . .. . .. . . . 16 751 141

» verklig eller beräknad utgift för kontorslokal . . 170 739 1 435 » amortering av maskiner (10 / å anskaffningsvärdet).. 62 783 528 » övriga kostnader............................ 152940 1285

Summa 1 429 062 12 009

Utgifterna fördelade sig på de olika fögderierna sålunda:

i 13 fögderier .................. 6 000— 8 000 kronor » 23 » .................. 8 001—10 000 » » 29 » .................. 10 001—12 000 » » 27 » .................. 12 001—14 000 » » 16 » .................. 14 001—16 000 » » 6 » .................. 16 001—18 000 » >> 1 fögderi .................. 18 001—20 000 » » 1 » .................. 20 001—22 000 » >> 0 » .................. 22 001—24 000 » » 1 » .................. 24 001—26 000 » » 1 » .................. 26 001—28 000 » » 1 » .................. 28 001—30 000 »

Utgifterna uppgingo till lägst 6 015 och högst 28 692 kronor. Av det ökade arbete, som 1943 års ändringar i taxeringsorganisationen med- fört från och med år 1944, hava även följt ökade kostnader för häradsskrivar- na, närmast avseende biträdeshjälp. Uppgifter om dessa merkostnader hava lämnats av allenast ca 80 häradsskrivare och uppgifterna äro därjämte i stor utsträckning endast approximativa, varför någon beräkning av kostnaderna svårligen låter sig göra. Man torde måhända kunna uppskatta desamma till ungefär 100 000 kronor.

Sportelinkomsterna inom samtliga fögderier överstege utgifterna i tjänsten under år 1943 med 692 661 kronor, motsvarande en behållen medelinkomst av 5 821 kronor och under ar 1944 med ca 840 000 kronor, motsvarande en be- hållen medelinkomst av ungefär 7 000 kr.onor

l 3 av fögderierna understego år 1943 häradsskrivarnas sportelinkomster av tjänsten de med denna förenade utgifterna med respektive 72, 248 och 1 263 kronor. I de övriga fögderierna fördelade sig överskottet på följande

» 20 » .................. 2 001— 4 000 » » 34 » .................. 4 001— 6 000 >> » 34 » .................. 6001— 8 000 >> >> 16 » .................. 8 001—10 000 >> » 6 » .................. 10 001—12 000 » » 1 fögderi .................. 12 001—14 000 »

I det fögderi, som nämnda år utvisade den lägsta behållningen, uppgick denna till 553 kronor. Högsta behållningen utgjorde 12 274 kronor.

Häradsskrivarnas sammanlagda bruttoinkomster under år 1943 av tjänsten uppgingo, enligt vad ovan sagts, av löner och förvaltningsbidrag till ca 1 100 000 kronor och av sportler till ungefär 2 121000 kronor eller sålunda tillhopa till 3221000 kronor. Då utgifterna uppgingo till i avrundat tal 1 429 000 kronor, utgjorde de sammanlagda nettoinkomsterna 1 792 000 kro— nor, motsvarande i medeltal för fögderi 15 050 kronor. Nettoinkomsten var lägst ca 8 800 kronor och högst ca 22 500 kronor. För år 1944 kunna brutto- inkomsterna uppskattas i löner och förvaltningsbidrag till ca 1 150000 kro- nor och i sportler till 2 375 000 kronor eller sålunda tillhopa till 3 525 000 kronor samt utgifterna till 1 525 000 kronor. Sammanlagda nettoinkomsten nämnda år kan därför beräknas till 2000 000 kronor eller i medeltal för fögderi till ca 16 800 kronor.

I fråga om häradsskrivarnas sportelinkomster, utgifter i tjänsten och be- hållna inkomst tidigare är hänvisas till uppbördskommittén-s betänkande.1

Vid sidan av tjänsten innehava, som ovan nämnts, häradsskrivarna taxe- ringsuppdrag i stor utsträckning. I ersättning härför uppburo de enligt från länsstyrelserna införskaffade uppgifter under år 1943 sammanlagt 229314 kronor med lägst 450 kronor och högst 6 215 kronor. Häradsskrivarnas kost- nader för dessa uppdrag hava icke kunnat utrönas. I viss utsträckning torde desamma ingå i ovan omförmälda kostnader för tjänsten.

Enligt de från häradsskrivarna införskaffade uppgifterna uppgick den ge- nomsnittliga årslönen under år 1943 till de å häradsskrivarkontoren fast an- ställda bitrådena till något över 2100 kronor. I flera fall hava emellertid löneförmånerna till ifrågavarande biträden blivit höjda under och efter nämn- da år. Den genomsnittliga ersättningen till den tillfälligt anställda personalen uppgick under samma år till omkring 7 kronor 60 öre för dag.

Kommunala myndigheter för debitering och uppbörd av kommunalutskylder.

För debitering och uppbörd av kommunalutskylder har förut i korthet redogjorts under 5 kap. Vad angår kostnaderna för debitering och uppbörd av kommunalutskylder i landskommunerna och fögderistäderna har någon närmare undersökning rörande storleken härav icke kunnat verkställas. För- hållandena växla betydligt i de olika kommunerna. Att uppskatta kostnaderna

1 SOU 1938: 48, sid. 27 0. if.

möter stora svårigheter. 1924 års uppbördssakkunniga ansågo, att desamma icke understego 750 000 kronor.l 1936 års uppbördskommitté uppskattade motsvarande kostnader under år 1935 till 1000 000 kronor.2 Med utgångs- punkt från nämnda belopp samt med hänsyn till den numera på många håll utvidgade kommunala organisationen och det ändrade prisläget skulle må- hända de nuvarande kostnaderna approximativt kunna uppskattas till ca 1 500 000 kronor.

Utmätningsmän och exekutionsbiträden.

landsfiskal. Ä lan-det, dit i utsökningshänseende även fögderistäderna räk- nas, är landsfiskalen utmätningsman inom sitt tjänstgöringsområde; i några fögderistäder och köpingar finnes dock särskild utmätningsman.

Som utmätningsman åligger det landsfiskal bland annat att ombesörja in- drivning av utskylder, varå restlängd kommit honom tillhanda eller beträf- fande vilka handräckning begärts av annan utmätningsman. Det direkta in- drivningsarbetet verkställes dock närmast under landsfiskalens överinseende av denne underställda exekutionsbiträden. Redovisning sker till länsstyrelsen beträffande restförda kronoutskylder, till vederbörande kommun beträffande restförda kommunalutskylder och till vederbörande handräckningssökande, ! såvitt gäller medel, för vilkas uttagande handräckning begärts. Då en ingå— ,i ende redogörelse för indrivningsförfarandet lämnats av 1936 års uppbörds-

kommitté,3 torde det vara tillräckligt att här hänvisa till denna.

Landsfiskal är förutom utmätningsman i regel** även polischef och åklagare. ; 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning har verkställt en undersök— : ning5 rörande fördelningen av landsfiskalernas arbetsbörda mellan å ena ' sidan indrivningsverksamheten, såvitt gäller utskylder, och å andra sidan i övriga göromål som utmätningsman samt som polischef och åklagare. Enligt ; denna undersökning, som avser år 1937, skulle i medeltal för hela riket i !

nämnda indrivningsverksamhet taga i anspråk 33,6 "lo av arbetstiden. För senare år finnes, såvitt känt är, någon motsvarande undersökning icke verk- ställd, men då restindrivningen blivit avsevärt mera omfattande än tidigare, synes man berättigad antaga, att detta arbete för närvarande tager minst i samma del eller drygt en tredjedel av arbetstiden i anspråk. Landsfiskalstjänsterna omorganiserades år 1941, då de infogades i gällan- å de civila avlöningsreglemente med placering, flertalet tjänster i lönegraden 5, A 22 samt ett mindre antal i vissa större distrikt i lönegraderna A 23 och A i 24. I samband med löneregleringen indrogos landsfiskal tidigare tillkomman- ." de sportler till statsverket, varjämte en begränsning skedde av befattnings- i |

1 SOU 1929: 17, sid. 153. ? SCU 1938: 48, sid. 136. * SGU 1938: 46, sid. 105 o. ff. och sid. 120 o. ff. " I några landsfiskalsdistrikt finnas två landsfiskalen varav den ene är polischef och allmän åklagare samt den andre utmätningsman. 5 SOU 1939: 9, sid. 319.

havarnas rätt till bisysslor. Statsverket bestrider i princip samtliga omkost— ) nader för tjänsten. ':

I landsfiskalsdistrikten finnas anställda statsavlönade tjänstebiträden, ) nämligen landsfiskalsassistenter och kanslibiträden samt manliga och kvinn— ) liga skrivbiträden. Av dessa äro de sistnämnda placerade i lönegrad Eo 2, ) dock att, så länge de icke uppnått en tjänstetid av två år, lön åtnjutesl allenast enligt lönegrad Ex 2. Beträffande lönesättningen för landsfiskaler- l nas tjänstebiträden föreslås emellertid i en till 1945 års riksdag avlåten proposition (nr 235) bland annat, att i vissa större distrikt nya kvinnliga biträdestjänster skola inrättas i lönegraderna Eo 9 och Bo 7. I övrigt skola finnas ordinarie kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt icke or— dinarie skriv- och kontorsbiträden, vilka i likhet med länsstyrelser- nas biträden1 avses skola vid antagandet erhålla lön som skrivbiträden i lönegrad Ex 2 för att därefter kunna antagas, efter ett års tjänstgöring till extra ordinarie skrivbiträden i lönegrad Eo 2 samt efter ytterligare två år till extra ordinarie kontorsbiträden i lönegrad Eo 4. De ordinarie kontors- biträdestjänsterna äro avsedda att till visst antal tilldelas varje län utan an- knytning till särskilt landsfiskalsdistrikt.

För behörighet att erhålla landsfiskalstjänst fordras enligt 27 & lands- fiskalsinstruktionen den 14 december 1917 i dess lydelse enligt kungörelsen den 30 augusti 1941 (nr 730) att hava avlagt antingen distriktsåklagarexamen eller för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov, d. v. s. juris kandidatexamen, samt att hava med godkända betyg genomgått polischefs- kurs. Bestämmelser om distriktsåklagarexamen hava meddelats genom stad- gan den 30 juni 1944 (nr 533). Enligt denna skall nämnda examen avläggas inom Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning. För be- hörighet att bliva inskriven vid högskolan såsom deltagare i distriktsåkla- garkurs fordras att av en särskild nämnd för antagande av aspiranter å lands- fiskalstjänst hava antagits till landsfiskalsaspirant och erhållit tillträde till distriktsåklagarkursen. Denna beräknas kunna avslutas inom en normaltid av fyra terminer. Polischefskurs anordnas, då behov av sådan kurs yppas, vid statens polisskola enligt av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall utfärdade bestämmelser. Sådan kurs brukar omfatta en tid av närmare ett halvt år. För att kunna antagas till landsfiskalsaspirant kräves enligt kungörel- sen den 24 april 1942 (nr 220) om antagande av aspiranter å lands- fiskalstjänst m. in. bland annat att hava avlagt studentexamen samt att hava fullgjort provtjänstgöring å landsfiskalskontor, hos landsfogde och vid länsstyrelse under en sammanlagd tid av 18 månader. Innan landsfiskals- aspirant kan vinna tillträde till polischefskurs, skall han hava fullgjort prak- tisk polistjänstgöring under en tid av 6 månader vid poliskåren i Stockholm eller Göteborg. För landsfiskalsaspirant gälla särskilda avlöningsbestäm- melser.

1 Med undantag för sådana biträden å landskontor, vilka äro sysselsatta med arbete med omsättningsskatt och taxering.

Landstiskal underställda exekutionsbiträden. De uppgifter, som åvila (landsfiskal underställda exekutionsbiträden, äro i viss mån olika på lands- bygden och i stad. På landsbygden omfattar polisverksamheten, förutom upprätthållande av allmän ordning och säkerhet m. in., även biträde vid åt- gärd i utsökningsmål, vid indlivning av utskylder eller böter och vid annan handräckning, d. v. s. den verksamhet, som ankommer på exekutionsbiträde. I överensstämmelse härmed är flertalet befattningshavare vid landsbygdens polisväsen tillika exekutionsbiträden. I städerna är exekutionsbiträdesverk— samheten skild från polisverksamheten och uppdragen åt särskilda befatt- ningshavare; dock förekommer i en del mindre städer, att vissa befattnings— havare vid polisväsendet samtidigt äro förordnade som exekutionsbiträden.

Upprätthållandet av polisverksamheten, &. v. s. på landsbygden jämväl exekutionsbiträdesverksamheten, är enligt polislagen en angelägenhet, som åvilar de särskilda kommunerna i riket. För detta ändamål är riket indelat i särskilda polisdistrikt, varje distrikt omfattande en eller flera kommuner.

I polisdistrikten på landsbygden finnas anställda fjärdingsmän eller polis- män, vilka innehava antingen ordinarie eller icke ordinarie befattning. Fjär— dingsmännen (polismännen) åtnjuta lön, fastställd i särskild ordning, och därjämte, i den mån de biträda vid indrivningsverksamheten stadgad indriv— ningsprovision.

Med undantag för sådana köpingar, vilka enligt bestämmelserna i veder- börliga köpingsbrev äro pliktiga att själva bekosta sitt polisväsen, utgår till polisdistrikten på landsbygden bidrag av statsmedel till kostnaderna för po- lisväsendet. Statsverket bidrager till kostnaderna för avlöning av den, som innehar eller uppehåller ordinarie befattning, med hälften, och till avlönings- kostnaderna för den, som innehar eller uppehåller icke ordinarie befattning, med en femtedel.

Exekutionsbiträdena i nyssnämnda köpingar och i sådana städer, där landsfiskalen är utmätningsman, avlönas helt av vederbörande kommun utan bidrag av statsmedel. Även dessa exekutionsbiträden äga åtnjuta före- skriven indrivningsprovision.

Uppbördsberedningen har icke införskaffat några uppgifter angående in- drivningsprovisionens storlek i de olika polisdistrikten eller uti ifrågavaran— de städer. Emellertid har beredningen inhämtat, att under år 1943 lands- )fiskalerna i riket redovisat statsverket tillkommande andel i indrivningsav- ? gifter med 1 258 171 kronor. Då exekutionsbiträde anlitas vid skatteindriv- ningen, äger denne uppbära hälften av indrivningsavgifterna. Då sådant bi- träde brukar anlitas i praktiskt taget alla restindrivningsärenden, torde 'det vara berättigat att uppskatta exekutionsbiträdenas inkomst av indrivnings- ;favgifter till motsvarande belopp eller till ca 1 250 000 kronor. Därjämte äga v—xexekutionsbiträdena jämlikt särskilda bestämmelser av statsmedel uppbära ersättning för indrivning av utskylder i vissa fall, då restförd är befriad från att erlägga indrivningsavgift (gäller beträffande till militärtjänstgöring inkallade värnpliktiga). Sådan ersättning har under år 1943 utbetalats till ifrågavarande exekutionsbiträden med sammanlagt ca 90 000 kronor.

Som jämförelse må nämnas, att enligt en av 1939 års polisutredning verk- ställd undersökning1 av fjärdingsmännens sportelinkomster under åren 1938 ) ———1940 dessa under nämnda år uppburit indrivningsprovisioner dels sam- ) manlagt och dels i medeltal per befattningshavare med belopp, som framgå av härefter intagna tabell.

Indrivningsprovision ! Totalbelopp Per ?;gings' Ordinarie fjärdingsmän. 1938 ................. 413 872 332 1939 ................. 468 158 370 1940 ................. 495 602 387 Extra fjärdingsmdn. 1938 ................. 53 315 64 1939 ................. 60 978 75 1940 ................. 64 241 80

Uppmärksammas bör, att uppgifterna endast avse fjärdingsmän, alltså icke exekutionsbiträden i ovan omförmälda städer och köpingar.

Det bör framhållas, att ovannämnda provisionsinkomster utgöra brutto— belopp. Avdrag har således icke skett för kostnader för inkomsternas för- värvande. För närvarande hava exekutionsbiträdena i regel att själva be- strida de med indrivningsverksamheten förenade utgifterna. Beträffande den för fjärdingsmännen viktigaste utgiftsposten, resekostnaderna, gäller sålunda, att befattningshavarna icke äro berättigade till ersättning härför av stats- medel. De på sina håll utgående kommunala resebidragen torde i regel en- dast avse de med polistjänsten förenade resorna.

Utmätningsmän och exekutionsbiträden i vissa fögderistäder och köpingar. Såsom ovan nämnts finnes i några fögderistäder och köpingar särskild ut- mätningsman. Stadsfogde finnes sålunda anställd i ett tiotal fögderistäder. Jämlikt 3 å utsökningslagen äger vidare länsstyrelsen inom visst område för- ordna lämplig person att på eget ansvar i landsfiskal-s ställe vara utmät- ningsman. Sådant förordnande synes hava lämnats allenast beträffande en fögderistad och ett par köpingar. Dessa utmätningsmän ävensom dem un- derställda exekutionsbiträden avlönas helt av staden eller köpingen; bidrag av statsmedel utgår således icke.

Utmätningsman, som nyss sagts, skall enligt kungörelsen den 15 augusti 1933 (nr 532) vara uppbördsredogörare enligt uppbördsreglementet, förord- ningen angående indrivning och redovisning av böter samt kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen; i följd härav skall å den- ne tillämpas vad i angivna hänseende enligt nämnda författningar gäller om landsfiskal.

1 SOU 1944: 54, sid. 89.

Genom länsstyrelserna hava vissa uppgifter införskaffats rörande kostna- derna för indrivningsverksamheten och om storleken av uppburen indriv- ningsprovision m. m. i förevarande städer och köpingar. Dessa uppgifter ingå i den redogörelse för restindrivningen i magistratsstäderna, som lämnas ne- dan.

2. Magistratsstäder. a. Magistratsstäder med undantag för Stockholm.

Antalet städer i riket — frånsett Stockholm — uppgår för närvarande till 122. Av dessa voro den 1 januari 1944 70 städer med magistrat och återstoden eller 52 s. k. fögderistäder, d. v. s. förlagda under landsrätt.1

Invånarantalet i dessa magistratsstäder den 1 januari 1944 uppgick till sammanlagt 1 588 955; Göteborg och Malmö hade det största invånarantalet med 290424, respektive 163 116 invånare. Lägsta invånarantalet uppvisade Skanör med Falsterbo med 977 och Trosa med 1096 invånare.

Efter invånarantalet den 1 januari 1944 fördela sig magistratsstäderna så- lunda:

2 städer med över 100 000 invånare 4 » » högst 100 000 och lägst 50 001 >> 8 >> » » 50 000 >> » 30 001 » 12 » » » 30 000 » » 15 001 >> 13 » » » 15 000 » >> 10 001 » 16 » » » 10 000 » >> 5 001 » samt 15 » » » 5 000 »

Debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder, mantalsskrivning m. tl. hithörande arbetsuppgifter.

Såsom tidigare nämnts skall enligt uppbördsreglementet i stad med ma— gistrat debitering av kronoutskylder verkställas av magistraten eller, där sär- skild tjänsteman finnes därtill förordnad, av denne under magistratens inse- ende och ansvar. Detsamma gäller om kronouppbördens förrättande. Redo- visningen av influtna medel ankommer enligt samma reglemente på magi- straten. I flertalet magistratsstäder ombesörjas ifrågavarande uppgifter av en särskild tjänsteman, vanligtvis benämnd kronokassör. Denne tjänsteman för- rättar i regel därjämte mantalsskrivning och upprättar i samband därmed mantalslängd. Vidare upprättar han vanligen röstlängd, arbetsgivarförteck- ning och pensionsavgiftsförteckning samt biträder vid taxeringsarbetet på sätt nedan närmare angives.

I några större städer (Norrköping, Göteborg och Gävle) finnes förutom ett kronouppbördskontor ett särskilt mantalskontor med en mantalskommissarie

1 Från och med år 1945 hava ytterligare tre av magistratsstäderna, nämligen Hjo, Filipstad och Hudiksvall blivit förlagda under landsrätt.

eller mantalsdirektör som chef. Å mantalskontoret ombesörjes i första hand mantalsskrivningsarbetet. I Gävle handhar mantalskontoret därjämte debi- teringen av kronoutskylderna; detsamma är förhållandet i Göteborg, där även upprättandet av den kommunala debiterings- och uppbördslängden ankom- mer på mantalskontoret.

Ett system, som liknar det i Göteborg införda, finnes i Falun, där mantals- skrivning samt debitering av krono— och kommunalutskylder förrättas av en stadsbokhållare, som tillika upprättar den kommunala debiterings- och uppbördslängden, under det att uppbörden och redovisningen av kronout- skylderna ombesörjes av en kronouppbördskassör.

Kronokassören upprättar den kommunala uppbörds- och debiteringsläng- den i ett tiotal städer. I en av dessa (Lund) ombesörjes i stället uppbörden av kronoutskylderna genom drätselkammaren. Detta uppbördssätt i fråga om kronoutskylderna tillämpas även i Kalmar.

I Uppsala och Uddevalla finnes en kronokamrerare för mantalsskrivning och debitering av kronoutskylder, under det att en kronokassör, som tillika är stadsfogde, ombesörjer utskyldernas uppbörd och redovisning ävensom, i sistnämnda egenskap, restindrivningen.

I de två sistnämnda städerna äro sålunda kronokassörs- och stadsfogde- göromålen förenade i en tjänst. Liknande förhållande råder i Borås, där ett centraliserat uppbördsverk för debitering, uppbörd och redovisning av både krono- och kommunalutskylder finnes inrättat med en krono- och kommu- naluppbördskassör som chef.

Uppehållande av kronokassörstjänst samtidigt med annan tjänst förekom- mer i icke ringa utsträckning. Följande kombinationer må anföras som exempel:.

kronokassör, tillika stadskassör eller stadskamrerare,

» stadsfogde, » stadskassör eller stadskamrerare och stadsfogde, » stadsfiskal,

, » » och stadsfogde samt

» , » rådman. » , ) 9 » s ))

I några fall förekommer därjämte, att kronokassörstjänsten uppehålles som bisyssla antingen av en landsstatstjänsteman eller av en advokat. Kronokassörsgöromålen ombesörjas i några av de minsta städerna av ma— gistraten genom borgmästaren mot åtnjutande av särskild ersättning härför. I några få städer ombesörjer magistraten genom sina ledamöter eller genom för ändamålet särskilt utsedda personer uppbörden av kronoutskylder. Slutligen må nämnas, att i Skövde bestyret med mantalsskrivning och debi- tering av kronoutskylder under kommunalborgmästarens tillsyn handhaves av stadsfogden, oaktat staden är förlagd under landsrätt, ävensom att i Skara, som även lyder under landsrätt, särskild kronokassör finnes anställd, vilken har att under kommunalborgmästarens tillsyn handhava de göro-

v——.r uar-www.», e- -_-.._-__

mal, som i stad med magistrat ankomma på sådan tjänsteman, med undan- tag av uppbörden av kronoutskylder, vilken sker genom postverket.

Någon av Kungl. Maj:t utfärdad särskild instruktion eller några särskilda i allmän författning meddelade kompetensvillkor såsom för häradsskrivarna finnas icke för kronokassörerna. För dessa gälla de särskilda författningar, som reglera hithörande arbetsuppgifter, t. ex. mantalsskrivningsförordningen, uppbördsreglementet, kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvalt- ningen i länen, taxeringsförordningen och kungörelsen med vissa föreskrif- ter rörande taxeringsförfarandet samt kungörelsen om upprättande av röst- längd för val till riksdagens andra kammare samt av kommunal röstlängd. Ytterligare föreskrifter återfinnas därjämte i de instruktioner eller arbets- ordningar, som i en del städer finnas fastställda av vederbörande magistrat. Kronokassörerna äro kommunala befattningshavare och tillsättas av magistra- teina, under vilka de sortera.

Liksom beträffande häradsskrivarna har uppbördsberedningen från ett antal inagistratsstä—der, representerande skilda landsdelar och befolknings— förhällanden, införskaffat uppgifter angående arbetet med mantalsskrivning och uppbörd m. 111. Med ledning av dessa uppgifter ävensom de föreskrif- ter, som äro meddelade i ovannämnda författningar, lämnas nedan en kort- fattad redogörelse för arbetet å ett kronouppbördskontor. Denna redogö- relse tager endast sikte på normalfallet med en kronokassör som chef för kronoupp-bördskontoret. Härifrån kunna uppenbarligen avvikelser förekom- ma i olika avseenden med hänsyn till de tidigare omnämnda variationerna i fråga om arbetsgöromålens fördelning på olika befattningshavare.

Beträffande mantalsskrivning, upprättande av arbetsgivarförteckning, röst- längd och stommar till taxeringslängder, komplettering och. avskrift av taxe- ringslängder,1 upprättande av pensionsavgiftsförteckning samt debitering av kronoutskylder m. m. eller således de göromål, som motsvara häradsskrivar- nas tjänsteåligganden, gälla i stort sett samma bestämmelser och samma tids- schema som för häradsskrivarna. Sålunda pågår mantalsskrivningsarbetet från mitten av november till slutet av februari och arbetet med upprättande av arbetsgivarförteckning från mitten av november till och med mars. Under tiden den 15 februari—den 25 mars uppläggas stommar till inkomst- och l'astighetslängder. Stomme till röstlängd upprättas under måna-derna mars— maj och kompletteras med rösträttshinder m. m. under senare hälften av juni. Sedan taxeringsnämndens ordförande avlämnat taxeringslängderna, åligler det kronokassören att låta uträkna och i fastighetslängd införa det antal skattekronor och skatteören, som skall påföras envar skattskyldig, att upprätta skogsvårdsavgiftslängd samt att därefter låta verkställa en avskrift av dessa längder ävensom av inkomstlängden och förmögenhetslängden. Ar- betet härmed skall vara avslutat den 15 juli. Senast sistnämnda dag skall kronokassören även hava uträknat och i huvudskriften till vederbörliga läng- der infört statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å

* I fråga om taxeringsarhetet bortses här från de särskilda åligganden, som äga samband med allmän fastighetstaxering. 22—457050.

förmögenhet samt skogsvårdsavgift ävensom upprättat och till länsstyrelsen , insänt sammandrag över taxeringarna. Stommar till pensionsavgiftst örteck- ning, uppbördsbok och debetsedlar upprättas under mars—september. Debi- teringsarbetet slutligen pågår under juli—oktober. För magistratsstäderna tillkommer arbetet med uppbörd av kronoutskylder och värnskatt, åtföljt av upprättande av restlängd-er. Arbetet härmed pågår under febmarifinars, april—juni och november—december. Jämlikt 15 ä 2 mom. taxeringsför- ordningen skall vid uppläggandet och kompletterandet av de längder, som skola föras hos taxeringsnämnd i stad, där magistrat finnes, erforderligt bi- träde lämnas av uppbörds- eller annan tjänsteman, som av magistraten stäl— les till förfogande. Ombesörjandet av detta biträde ankommer merendels på kronokassören och honom underställda biträden. Frånsett ovannämnda upp— rättande av stommar till inkomst- och fastighetslängd varierar arbetets om— fattning avsevärt i de olika städerna. I stor utsträckning brukar biträde läm- nas vid mottagande samt sortering och ordnande av deklarationer och upp- gifter till ledning för annans taxering. I flertalet magistratsstäder, åtminstone i de större och medelstora, finnes ett register över stadens mantalsskrivna befolkning. Arbetet med komplettering av detta register brukar vara avslutat senast under juni månad. Utöver förut nämnda arbetsuppgifter har krono- kassören att utföra dels löpande göromål av samma beskaffenhet som de, vilka häradsskrivarna enligt tidigare lämnad redogörelse hava att fullgöra. dels ock vissa uppgifter, vilka icke motsvaras av sådana, som ankomma på häradsskrivare, nämligen förande av kassajournal, restlängder och bötes— liggare, avgivande av månadsräkning samt upprättande av avkortnings-, av— skrivnings- och balanslängder m. m., allt avseende kronorestantier och böter m. fl. medel.

Kronokassörerna torde i likhet med häradsskrivarna i viss utsträckning innehava uppdrag som ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd. Några uppgifter angående omfattningen härav hava icke införskaffats.

Vid fullgörande av sina arbetsuppgifter hava kronokassörerna biträde av särskild å kronouppbördskontoren anställd personal. Biträdeshjälpens om— fattning varierar av naturliga skäl avsevärt i de olika städerna. Uppgifter, avseende förhållandena under år 1943, hava införskaffats från samtliga ma- gistratsstäder. Av dessa uppgifter framgår, att t. ex. hela personalen å man- tals- och kronouppbördskontoren i Göteborg nämnda år motsvarade närmare 170 helårsanställda personer. Anmärkas må dock att, som ovan nämnts. mantalskontoret i Göteborg utöver övriga arbetsuppgifter ombesörjer upp- rättandet av den kommunala debiterings- och uppbördslängden. Motsvarande siffror (antal arbetsdagar för tillfällig personal omräknat i helårsanställning) för övriga större städer äro för

Malmö ................... 69 personer, Norrköping ............... 37 » , Hälsingborg .............. 24 >: och Ö rebro ................... 1 6 »

l » l l 1 l l

För de minsta städerna är den uppgivna arbetstiden avsevärt mindre. Sam- manlagt antal arbetsdagar för kronokassören och dennes biträden kan så- lunda uppskattas till i

Skanör med Falsterbo ........... 120 arbetsdagar, Trosa .......................... 190 >> , Sigtuna ......................... 210 >> , Mariefred ....................... 300 » , Torshälla ....................... 120 » och Askersund ....................... 250 »

Enligt de införskaffade uppgifterna hava i magistratsstäderna (jämte fög- deristäderna Skövde och Skara) under år 1943 kronokassörer jämte biträden i olika tjänsteställningar till ett antal av närmare 500 personer varit helt sysselsatta med å kronokassör ankommande uppgifter, varjämte deltidssys- selsatt (även kronokassörer i viss utsträckning, se nedan) eller tillfällig per- sonal varit anställd i en omfattning, motsvarande omkring 100 helårsanställ- da personer. Av de heltidssysselsatta befattningshavarna finnas omkring 430 i städer med över 15 000 invånare och omkring 70 i städer med ett invånar- antal, understigande 15 000; av den deltidssysselsatta och den tillfälliga per- sonalen faller på samma grupper städer ett antal befattningshavare, motsva- rande omkring 60, respektive 40 helårsanställda personer.

Kronokassörerna synas vara helt sysselsatta i sin tjänst i samtliga städer med mera än 15 000 invånare. I övriga städer (Skövde och Skara inbegripna) förekommer förening av tjänster i följande utsträckning:

.. .,. Kronokassörstjäns— ..... marmorerat ;;; gggagggejgg invånarantal A n t a l s t ä (1 e r

15 000—10 001 .............. 5 9 10 000—— f) 001 .............. 9 8 högst F) 000 .............. 11 4 Summa 25 21

I fråga om häradsskrivarna har ovan (sid. 322) verkställts en beräkning av antalet arbetsdagar under ett år för dessa tjänstemän och deras biträ- den ävensom av den tid, som krävts för utförande av olika arbetsgöromål dels sammanlagt i alla fögderier och dels i genomsnitt i ett fögderi av me- delstorlek. Motsvarande beräkningar hava icke ansetts erforderliga beträf- fande magistratsstäderna. Några jämförelser de olika städerna emellan skulle knappast vara av större värde med hänsyn till de synnerligen skiftande ar- betsförhållandena. Jämförelse mellan arbetsbördan å olika häradsskrivar- och kronouppbördskontor kan knappast verkställas, icke minst därför att en kronokassör har flera uppgifter att fullgöra än en häradsskrivare.

För vissa kronokassören åliggande arbetsuppgifter utgår särskild ersätt- ning, vilken antingen inlevereras till stadens kassa eller uppbäres av krono- :

kassören, beroende på det sätt varpå denne avlönas. För utfärdande av de— * betsedlar och för debitering av landstingsmedel utgår i form av debetsedels- lösen, respektive debiteringsprovision samma ersättning som till häradsskri— _vare.1 Härtill kommer i magistratsstad särskild provision för uppbörd av ' landstingsmedel med en halv procent av det belopp, som för varje kalender- år hos länsstyrelsen bokförts såsom under kalenderåret influtet från staden. För debitering, uppbörd och redovisning av riddarhusmedel och hushåll- ningssällskapsavgifter utgår ersättning, beträffande riddarhusmedlen med en procent av det belopp, som vid uppbörd inflyter,2 samt i fråga om hus- hållningssällskapsavgifterna med fyra procent av debiterat belopp.3 I ett fåtal städer uppbäras i samband med kronoutskylderna brandstodsmedel och andra försäkringsavgifter. För debitering, uppbörd och redovisning av dessa avgifter uttages med stöd av kungörelsen den 22 oktober 1886 (nr 80) ersättning med tre procent av debiterat belopp. Ovan omförmälda provisio- ner utgå av de medel, varå provisionerna beräknas. Debetsedelslösen erläg- ges av de skattskyldiga. För debitering av värnskatt åtnjutes ersättning av statsmedel med tre öre för debiterad skattepost.4

För upprättande av stomme till avdelning A av inkomstlängden utgår från och med år 1944 av statsmedel ersättning med två öre för varje i längden upptagen person.5 I övrigt utgår jämlikt 15 & 2 mom. och 145 5 1 mom. 3) taxeringsförordningen ersättning av statsmedel för det biträde, som läm— nas av vederbörande tjänstemän vid nppläggandet och kompletterandet av taxeringslängdema. Ersättningen bestämmes i varje särskilt fall av länssty- relsen. Slutligen kan jämlikt 145 ä 1 mom. 2) taxeringsförordningen bidrag av statsmedel utgå till kostnader, som stad åtagit sig för särskilda anstal- ter för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 15 ä 1 mom. samma förordning eller annorledes, där—est Kungl. Maj:t finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna.

För upprättande av arbetsgivarförteckningar utgår samma ersättning som till häradsskrivare.6 Detta arbete plågar vanligtvis utföras av kronokassören eller annan befattningshavare vid kronouppbördskontoret såsom ett privat- uppdrag och alltså icke i tjänsten.

För upprättande av pensionsavgiftsförteckningar, röstlängder och av- skrifter av taxeringslängderna utgår icke någon ersättning.

Enligt av uppbördsberedningen från länsstyrelserna och magistratsstäder- na införskaffade uppgifter uppgingo ovan omförmälda ersättningar under år 1943 till följande belopp:

* Se härom SOU 1938:48, sid. 25 0. f. ” Kungörelse den 30 september 1812. ” Cirkulär den 29 augusti 1919 (nr 579). * I fråga om ersättning för debitering av värnskatt för budgetåret 1944/45 gäller kungörelsen den 26 maj 1944 (nr 251). " Cirkulär den 26 maj 1944 (nr 257). 6 Se härom SOU 191-38:48, sid. 26.

)

debetsedelslösen ...................................... kronor 292 793 provisioner för debitering av landstingsmedel ........ kronor 144 866 uppbörd av Iandstingsmedel .......... » 214 234 debitering och uppbörd av riddarhusme- del ............................... >> 29 debitering och uppbörd av hushållnings- sällskapsavgifter ................... » 757 debitering och uppbörd av försäkrings- avgifter ........................... » 952 ,, 360 333 ersättning för debitering av värnskatt ....... i ........... » 25 148 ersättning för upprättande av arbetsgivarförteckningar . .. . >> 18 889

Summa kronor 697 668

Såsom ovan nämnts utgår från och med år 1944 särskild ersättning för upprättande av stomme till avdelning A av inkomstlängden. Ersättning här— för har för nämnda år utbetalats med ca 20 500 kronor. Uppgifter hava icke införskaffats angående i vilken utsträckning i övrigt ersättning jämlikt 145 g 1 mom. 2) och 3) taxeringsförordningen utgått till vederbörande tjänstemän eller städer för biträde vid taxeringsarbetet.

Det må erinras om att debitering och uppbörd av landstingsmedel icke förekommer i några av de större städerna (Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle).

Ovan angivna ersättningar uppbäras i en det städer av kronokassören, under det att de —— frånsett ersättning för upprättande av arbetsgivarför- teckningar, vilket arbete som tidigare nämnts överlag faller utom tjänsten — i övriga städer inlevereras till stadens kassa. Sistnämnda förhållande är regel i de städer, vilka hava ett invånarantal av omkring 15000 och där- över. I de mindre städerna däremot uppbär vanligtvis kronokassören sport- lerna.

I en del av de städer, där kronokassören uppbär sportlerna, har han att med dessa medel själv helt eller delvis avlöna för tjänstens skötsel erforder- lig personal. Förhållandena variera i detta avseende avsevärt i de olika städerna. Utöver sportlerna åtnjuter kronokassören därjämte lön av sta- den, som vanligtvis även tillhandahåller kontorslokaler med nödig utrust- ning,

Där sportlerna äro indragna till stadens kassa, uppbär kronokassören fast reglerad lön i likhet med stadens övriga tjänstemän. Staden tillhandahåller för tjänsten erforderlig personal ävensom kontorslokaler med utrustning. Lönen varierar av naturliga skäl alltefter städernas olika storlek men synes i fler- talet städer med över 15 000 invånare — frånsett Göteborg och Malmö —— uppgå till mellan 10 000 och 13 000 kronor.

Från städerna hava införskaffats uppgifter, avseende år 1943, angående dels kronokassörernas sportelinkomster och utgifter i tjänsten, dels städernas

kostnader för kronouppbördskontoren, dels ock till städernas kassor indrag- na sportler. En sammanställning av dessa uppgifter, utförd i jämna 1 OOO-tal kronor, lämnas här nedan. Därvid bör framhållas, att i kronokassörernas sportelinkomster även inräknats uppburna ersättningar för upprättande av arbetsgivarförteckningar samt att primäruppgifterna, särskilt beträffande städernas utgifter utöver löner, delvis äro approximativa. Av kronokassörerna uppburna sportler .................... kronor 233 000 » » havda kostnader i tjänsten ............ >> 117 000 Kronokassörernas behållna sportelinkomster .............. ...,, >> * Mil 16 000 Städernas kostnader för avlöningar ....................... » 2 505 000

> » iövrigt..............................i,» 740000 >» » ,sammanlagt..........................W >>_.8245000 Till städernas kassor indragna sportler .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. » 464 000 Städernas nettokostnader » 2781000 Sammanlagda bruttokostnader .. .. .. .. . . .. .. .. .. .. .. .. .. .. kronor 3 478 000

Som jämförelse må nämnas, att enligt en av 1924 års uppbördssakkunni- ga verkställd utredning1 motsvarande bruttokostnader i medeltal för åren 1923—1925 utgjorde 1 640 815 kronor. Vissa beräkningar röran-de kostnader- na för kronouppbörd och mantalsskrivning avseende år 1935 hava senare verkställts av 1936 års uppbördskommitté.2 Dessa beräkningar omfatta emelv lertid även restindrivningen och kunna därför icke användas som jämförel- sematerial.

Debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylder.

Jämlikt lagen om kommunalstyrelse i stad åligger det magistraten att låta upprätta debiterings- och uppbördslängd för kommunalutskylder. Detta ar— bete ävensom själva kommunaluppbörden ombesörjes dock vanligtvis genom drätselkammarens försorg. I en del större städer finnas för ändamålet sär- skilda kommunaluppbördskontor inrättade, varjämte som ovan nämnts i ett tiotal städer kronouppbördskontoren upprätta den kommunala debiterings- och uppbördslängden. I Borås finnes såsom tidigare omnämnts ett gemen- samt krono- och kommunaluppbördskontor.

Från magistratsstäderna hava uppgifter infordrats angående organisatio- nen och kostnaderna för debitering, uppbörd och redovisning av kommunal- utskylder. De lämnade uppgifterna, som avse år 1943, äro i många fall myc- ket approximativa, beroende på de svårigheter, som förelegat för uppgifts- lämnarna att verkställa erforderlig uppdelning av drätselkontorens kostna- der å utgifter, som avse endast här ifrågavarande arbete, och å övriga utgif- ter. I flertalet städer tages vanligen den med hithörande arbetsuppgifter sys— selsatta personalen även i anspråk för övriga å drätselkontoren förekomman— 1 SOU 19:39:17, sid. 312 o. ff.

* SOU 1938: 48, sid. 136 0. f.

1 t t 1

de göromål. Med !ledning av de lämnade uppgifterna kan dock beräknas, att —- därest arbetstiden för denna personal ävensom för tillfällig biträdeshjälp vid uppbördsarbetet omräknas till helårsanställda personer — sammanlagt närmare 130 personer varit under år 1943 upptagna av arbete med debite- ring, uppbör-d och redovisning av kommunalutskylder. Kostnaderna för av- löningar och övriga utgifter hava för samma år uppgått till i runt tal 750 000 kronor. Det bör därvid framhållas, att i dessa kostnader icke medräknats kostnaderna för upprättande av debiterings- och uppbördslängd, där detta verkställts å kronouppbördskontoren. Dessa kostnader finnas upptagna i de förut avgivna uppgifterna för sistnämnda kontor.

Enligt uppgift av 1924 års uppbördssakkunniga uppgingo beräknade kost— naderna i magistratsstäderna _ ej Stockholm — under år 1923 för debite- ring, uppbörd och redovisning av kommunalutskylder och dåvarande pen- sionsgrundavgifter till 540 000 kronor.1

1936 års uppbördskommitté har likaledes i sitt betänkande2 verkställt be- räkningar av förevarande kostnader. Enligt kommitténs beräkningar skulle dessa kostnader under år 1935 kunna uppskattas till omkring 2 150 000 kro- nor. Därvid bör emellertid anmärkas, att i nämnda belopp ingå dels motsva— rande kostnader för Stockholms stad, dels ock utgifterna för restindrivning- en i vad de belöpa på kommunalutskylder. Kommitténs och beredningens uppgifter kunna därför icke jämföras med varandra.

Restindrivning.

I magistratsstad är stadsfogden utmätningsman, dock att i vissa städer jämlikt 23 & utsökningslagens promulgationsförordning länsstyrelsen är över- exekutor och utmätningsmannens befattning utövas av magistraten. Detta är fallet i städerna Sigtuna, Enköping, Mariefred, Trosa, Skanör med Falsterbo och Lindesberg. I flera av dessa städer hava magistra'terna emellertid begag- nat sig av den i nyssnämnda paragraf under punkt 1. angivna möjligheten att för visst fall till utmätningsman i sitt ställe sätta annan, som godkänts av länsstyrelsen. Sålunda fullgöras utmätningsmannagöromålen i realiteten i Enköping av kronokassören och i Skanör med Falsterbo av landsfiskalen i ett angränsande distrikt.

Som utmätningsman åligger det stadsfogden bland annat att ombesörja indrivning av utskylder, varå restlängd kommit honom tillhanda eller beträf- fande vilka handräckning begärts av annan utmätningsman. Redovisning sker till kronokassören beträffande i stadsfogden tillhandakommen restlängd upptagna kronoutskylder, till drätselkammaren beträffande i sådan restlängd upptagna kommunalutskylder och till vederbörande handräckningssökande, såvitt gäller handräckningsärendena.

Erfordras i stad mera än en stadsfogde, bestämmer Kungl. Maj :t deras an- tal och omfånget för envars befattning. Mera än en stadsfogde finnes — från- sett Stockholm —— i Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg.

_ 3 sou 1929:17, sid. 318 0. ft. ? son 1938: 48, sid. 137.

Särskilda bestämmelser finnas meddelade angående tillsättning av stads— fogde och kompetensvillkor för sådan befattningshavare. Enligt förordning- en den 12 juli 1878 angående stadsfogdes tillsättning och om villkoren för erhållande av sådan befattning tillsättes stadsfogde av magistraten. För att kunna utnämnas till stadsfogde skall sökande hava avlagt studentexamen i samt under minst två år hava, med vitsord om skicklighet, tjänstgjort hos länsstyrelse, överståthållarämbetet eller magistrat eller å stadsfogdekontor. * Beslut om stadsfogdes lön skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. *

I städer med över 15 000 invånare uppehåller stadsfogden som regel icke annan befattning. Undantag förekomma i tre städer, där stadsfogden tillika är rådman eller assessor i rådhusrätten. Därjämte råda, såsom tidigare om- nämnts, särskilda förhållanden i Uppsala och Uddevalla. I de mindre stä- derna är det däremot mycket vanligt, att stadsfogden samtidigt innehar även annan tjänst eller sysselsättning. Oftast förekommande är kombinationen stadsfogde och stadsfiskal men även annan förening av tjänster finnes, t. ex. stadsfogde och kronokassör, stadsfogde, kronokassör och stadsfiskal, stads— fogde och rådman ävensom stadsfogde och advokat. I en stad uppehålles stadsfogdetjänsten av landsfiskalsassistenten i ett angränsande landsfiskals- distrikt.

Såsom tidigare framhållits, finnas i en del fögderistäder särskild stads— fogde. Även å sådan tjänst gälla föreskrifterna uti ovannämnda förordning den 12 juli 1878, dock att tjänsten tillsättes av länsstyrelsen och att Kungl. Maj:t kan medgiva dispens från de i förordningen angivna kompetensvill- koren. Slutligen finnes i åtminstone någon fögderistad och i några köpingar av länsstyrelsen särskilt förordnad utmätningman. I nu nämnda städer och köpingar är stadsfogdetjänsten merendels förenad med annan befattning, t. ex. som kommunalborgmästare, stadsfiskal eller poliskommissarie. I Sköv- de fullgör stadsfogden på kronokassör eljest ankommande åligganden be- träffande mantalsskrivning och debitering av kronoutskylder. Den härefter följande redogörelsen avser även nyssnämnda stadsfogdar och särskilt för- ordnade utmätningsmän.

Såsom kommunal tjänsteman åtnjuter stadsfogden av staden i regel viss, relativt låg lön och har därjämte rätt att uppbära med tjänsten förenade sportler, huvudsakligen indrivningsprovision. I ett mindre antal städer, där sportlerna indragits till stadens kassa, uppbär stadsfogden allenast fast lön. Utvecklingen synes leda till ett mera allmänt tillämpande av sistnämnda avlöningssätt.

Vid indrivningsverksamheten åtnjuta stadsfogdarna biträde av exekutions- biträden. Dessa tillsättas i magistratsstad av magistraten och annorstädes av länsstyrelsen. De avlönas av staden antingen med lön jämte andel i indriv- ningsprovisionen eller endast med lön. I några städer utgår utöver eller i stål- let för stadgad indrivningsprovision särskild ersättning, beräknad med hän— syn till storleken och omfattningen av de utskylder, som drivas in. Exeku- tionsbiwträdena äro vanligtvis helt sysselsatta i sin tjänst. Endast i några mind-

' re städer förekommer, att de samtidigt uppehålla annan tjänst, t. ex. som polisman eller som rådhusvaktmästare.

Där stadsfogden åtnjuter sportler, har han att i stor utsträckning själv avlöna den kontorsbiträdeshjälp, som tarvas för tjänstens skötsel. Annorstä- des avlönas dessa biträden av staden, som också i övervägande antalet fall bestrider kostnaderna för kontorslokaler och expenser.

I några enstaka, huvudsakligen större städer anlita exekutionsbiträdena för expeditionsarbetet särskild, av dem själva avlönad skrivhjälp. I andra större städer ställes sådan hiträdeshjälp till förfogande av staden. För fjär- dingsmännen på landsbygden åtgå sportelinkomsterna i icke ringa utsträck- ning för gäldande av utgifter för resor m. m.; motsvarande utgifter före- komma i allenast begränsad omfattning i städerna.

Kostnaderna för stadsfogdarnas och exekutionsbiträdenas verksamhet be- stridas helt av städerna själva, i den mån desamma icke gäldas av provi- sionsinkomster. Av statsmedel utgår intet bidrag härtill.

Uppgifter hava införskaffats angående organisationen och kostnaderna för indrivningsverksamheten i magistratsstäderna samt ovannämnda fögderistä- der och köpingar under år 1943. Uppgifterna avse hela den verksamhet, som utövas av stadsfogdar och exekutionsbiträden, alltså även till den del denna verksamhet omfattar utmätning och annan handräckning i enskilda mål, in- drivning av böter m. m., dock icke i de städer med mera än en stadsfogde, där de olika verksamhetgrenarna kunnat särskiljas. Enligt dessa uppgifter, som omfatta samtliga 70 magistratsstäder ävensom 12 fögderistäder och 2 kö- pingar, hava 510 befattningshavare, stadsfogdar, exekutionsbiträden och bi- träden i övrigt, varit helt sysselsatta med hithörande göromål; därjämte har deltidssysselsatt och tillfällig personal fullgjort hithörande göromål i en omfattning, som motsvarar omkring 90 helårsanställda personer.

En sammanställning, utförd i jämna 1 OOO-tal kronor, utvisar, att spor- telinkomster samt städernas och befattningshavarnas utgifter under år 1943 uppgått till följande belopp: Av befattningshavarna uppburna sportler .................. kronor 1 773 000

» » havda kostnader i tjänsten .. .. . . .. .. » 93 000

Befattningshavarnas behållna sportelinkomster .. .. .. .. .. .. >> 1 680 000

; Städernas kostnader för avlöningar .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. ) 2 579 000

» » 10V1'1gt » 588000

2 » » ,sammanlagt......................... » 3167000 ' Till städerna indragna sportler ........................... » 658000

[ Städernas nettokostnader................................. » 2509000

? Sammanlagda bruttokostnader .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. kronor 4940 000 l

Här ovan angivna sportler, sammanlagt 2 431 000 kronor, omfatta förutom stadgad, av de restförda erlagd indrivningsavgift dels sådan ersättning för indrivning av utskylder, som jämlikt kungörelserna den 30 december 1941 (nr 990) och den 18 december 1942 (nr 957) utgått av statsmedel i vissa fall,

då indrivningsavgift ej skall utgå (avser vissa fall av militärinkallelser) _ sådan ersättning har utgått med ca 158 000 kronor — dels i begränsad om- fattning ersättning till utmätningsmän för utmätning i enskilda mål m. m. och expeditionslösen, dels ock beträffande några få städer sådan särskild indrivningsersättning utöver fastställd indrivningsprovision, som dessa stä- der av olika anledningar tillerkänt vanligtvis exekutionsbiträdena. Där så varit möjligt hava emellertid sistnämnda två grupper ersättningar utmönst- rats från övriga sportelinkomster, varför man torde vara berättigad utgå från att indrivniugsprovisionerna jämte uppburna ersättningar enligt de båda ovannämnda kungörelserna uppgått till omkring 2 400 000 kronor.

b. Stockholm.

Såsom tidigare omnämnts ombesörjer i Stockholm överståthållarämbelel arbetet med debitering, uppbörd, indrivning, redovisning, restitution, avkort— ning och avskrivning icke blott av kronoutskylder utan även av kommunal— utskylder; överståthållarämbetet handhar därjämte debitering och uppbörd m. m. av sådana utskylder och avgifter, som enligt gällande föreskrifter skola uppbäras och redovisas av ämbetet. Vidare ankommer på ämbetet att ombesörja den civila folkbokföringen och mantalsskrivningen.

Ifrågavarande ärenden handläggas å en av överståthållarämbetets huvud—

0

avdelningar, skatteverket, uppbördsårendena a verkets uppbördsavdelning samt folkbokförings— och mantalsskrivningsärendena å verkets mantalsav- delning; debitering-av skatt ombesörjes dock av taxeringsavdelningen.

Kostnaderna för debitering av de å krono- och kommunaldebelsedel upp— tagna utskylderna torde för år 1944 kunna uppskattas till omkring 410 000 kronor. Kostnaderna för uppbördsavdelningen1 hava under samma år upp— gått till ca 1 920 000 kronor. (Då storleken av kostnaderna för mantalsavdel— ningen i detta sammanhang saknar större intresse, har uppgift härom icke införskaffats.)

Till ämbetet har under år 1944 influtit i form av ersättning för debitering av värnskatt .............. ca 12000 kronor debetsedelslösen .................................. >> 187 000 » indrivningsavgifter jämte ersättning av statsmedel för

indrivning av utskylder enligt kungörelsen den 18 de- ce1nber1942(nr957) »130000 »

Enligt kungl. brev den 17 januari 1816 uppbär Stockholms stad för krono— uppbördsverket i staden årligt bidrag av statsmedel med 11472 kronor.

1 Å denna avdelning ombesörjas jämväl vissa andra arbetsuppgifter än sådana, som avse upp- börd m.m. av å krono- och kommunaldebetsedel upptagna utskylder; sålunda handhavas här bland annat debitering och uppbörd av hundskatt och nöjesskatt. Kostnaderna härför äro ej här medräknade.

]. | l [

3. Länsstyrelser.

Enligt gällande landshövdinginstruktion den 19 november 1937 (nr 902) är styrelsen i varje län anförtrodd åt en landshövding, som utövar densamma med biträde av en landssekreterare och en landskamrerare jämte andra be- fattningshavare som föredragande. -

Till länsstyrelsens ämbetsbefattning hörande ärenden handläggas på två avdelningar, nämligen landskansliet och landskontoret.

På landskontoren äro anställda, utom landskamreraren som avdelningschef, en taxeringsintendent, en eller flera länsassessorer (_i Gotlands län finnes icke någon länsassessor). länsbokhållare, landskontorister, kansliskrivare, konto- rister, kansli-, kontors- och skrivbiträden, expeditionsvakter och telefonister. Uteslutande för taxeringsarbetet och arbetet med omsättningsskatt finnas därjämte anställda taxeringsrevisorer, taxeringsinspektörer, taxeringsassisten- ter och kontrollanter.

Antalet befattningshavare av olika slag å landskontoren samt deras place- ring i lönegrad framgår närmare av såsom Bilaga K intagen förteckning. Av denna framgår jämväl, i vilken omfattning tjänsterna äro ordinarie eller icke-ordinarie.

För vissa av de icke—ordinarie befattningshavarna gälla särskilda av Kungl. Maj:t i brev den 22 december 1943 (ändrat den 19 maj 1944) meddelade löne- bestiimmelser. I detta brev stadgas bland annat:

2. Befattningshavare, som antagits till extra landskanslist eller extra landskonto- rist, må placeras högst i lönegraden Ex 4 och efter ett är högst i lönegraden Ex 7. Befattningshavare, som före erhållande av antagningsbevis såsom extra landskanslist eller extra landskontorist under minst två år innehaft likvärdig anställning hos läns- styrelse eller inom fögderiförvaltningen, må vid antagandet till sådan befattnings- havare placeras högst i lönegradcn Ex 7. Extra landskanslist eller extra landskonto— rist, som under ett år tillhört lönegraden Ex 7, må placeras högst i lönegraden Ex 11 och efter yttenligare ett är högst i lönegraden Ex 14. Har befattningshavaren under ett år tillhört sistnämnda lönegrad, må han antagas till extra ordinarie landskansllist eller extra ordinarie landskontorist med placering högst i lönegradcn Ro 15. Vid beräkning av tjänstetid må allenast i fall, då länsstyrelsen av särskilda skäl därtill finner anledning, hänsyn tagas till sådan tjänstgöring inom fögderiförvaltningen, som ägt rum efter erhållande av antagningsbevis. 3 a). Befattningshavare, som antagits till extra skrivbiträde å landskontor för arbete med omsättningsskatt eller taxering, må placeras högst i ilönegraden -Ex 2. Efter två år må befattningshavaren antagas till extra ordinarie skrivbiträde med pla- cering högst i lönegraden Eo 2. Befattningshavare, som före erhållande av antag— ningsbevis såsom extra skrivbiträde under minst tre år innehaft likvärdig anställ- ning hos länsstyrelse eller inom fögderiförvaltningen, mä omedelbart antagas till extra ordinarie skrivbiträde med placering högst i lönegraden Eo 2. b). Annan än under a) avsedd befattningshavare, som antagits till extra skriv— biträde, må placeras högst i lönegraden Ex 2. Efter ett år må befattningshavaren antagas till extra ordinarie skrivbiträde med placering högst i lönegraden Eo 2. Befattningshavare, som före erhållande av antagningsbevis såsom extra skrivbiträde under minst två år innehaft likvärdig anställning hos länsstyrelse eller inom fögderi- förvaltningen, må omedelbart antagas till extra ordinarie skrivbiträde med place-

ring högst i lönegraden Eo 2. Befattningsluware, som under två år tillhört lönegra- den Eo 2, må antagas till extra ordinarie kontorsbiträde med placering högst i lönegraden Eo 4.

Genom kungörelse den 19 maj 1944 (nr 246) hava meddelats föreskrifter om antagande av aspiranter å länsnotarie-, länsbokhållar- och taxeringsassis- tenttjäns-ter m. 111. För antagande av aspiranter å nämnda tjänster och för prövning av aspirants lämplighet för dylik tjänst skall finnas en för hela riket gemensam antagningsnämnd. Den, som vill vinna behörighet till sådan tjänst, skall fullgöra särskild provtjänstgöring, aspirant å länsnotarie— eller länsbokhållartjänst vid två länsstyrelser under sammanlagt ett år och aspi— rant å taxeringsassistenttjänst vid en länsstyrelse under sex månader.

Ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i 24- och högre lönegra- der tillsättas av Kungl. Maj :t genom fullmakt eller förordnande. Övrig per- sonal tillsättes eller antages av länsstyrelsen.

Vid länsstyrelserna hava från och med år 1944 genomförts vissa rationali- seringsåtgärder, innebärande bland annat att arbetet å de båda avdelnind— arna, landskansliet och landskontoret, uppdelats i särskilda arbetsdetaljer med en ordinarie landskanslist, respektive landskontorist som föreståndare för varje arbetsdetalj. Föreståndaren leder arbetet inom detaljen, ombesörjer i lämplig utsträckning ärendenas beredning, överlägger med föredragandena, länsstyrelsens experter m. fl. angående ärendena samt upprättar förslag till beslut i sådana fall, där detta ej bör ankomma på jurist eller kan anförtros åt detaljföreståndaren underställd personal. Ät detaljerna gives sådan storlek, att det arbete inom desamma, som bör ankomma å landskanslist eller lands— kontorist, giver denne full sysselsättning.

Av landskontorets arbetsuppgifter skola här endast beröras de, som äga samband med uppbördsväsendet och folkbokföringen.

Ärenden rörande uppbördsväsendet handläggas å en särskild arbetsdetalj, i samtliga län benämnd uppbördsavdelning. Av hithörande ärenden må så- som de viktigaste antecknas följande:

uppbörd av kronoutskylder, d. v. s. mottagande av postverkets redovis- ning av influtna skattemedel, anteckning härom i uppbördsböckerna samt upprättande av restlängd över icke influtna utskylder;

upprättande av landskontorets månadsräkning; upprättande av debiteringsrapport samt av uppbörds- och bötesredogörel— ser, inbegripet granskning av magistraternas och landsfiskalernas månads- räkningar jämte därvid fogade uppgifter samt antecknande i restlängder och saköreslängder av redovisade utskylder och böter;

granskning av från uppbördsredogörare inkomna avkortnings och avskriv- ningslängder rörande kronoutskylder och böter samt meddelande av det be- slut, vartill granskningen kan föranleda;

granskning av balanslängder över kronoutskylder och böter; redovisning av diverse medel till olika statliga och kommunala myndig- heter samt enskilda sammanslutningar; upprättande av uppbördsstatistik;

inventering hos medelsförvaltare och kontroll över hos exekutionsbiträden verkställda inventeringar;

vård av uppbördssäkerheter; påförande, befrielse och redovisning av böter enligt värnpliktslagen; granskning av nöjesskatteredovisningar; ansökningar om befrielse från utgörande av nöjesskatt; besvär över kommunala myndigheters beslut rörande nöjesskatt;

debiteringsbesvär;

omhänderhavande av det 5. k. anställningsregistret. Vissa avvikelser härifrån kunna förekomma i de olika länen. Sålunda handläggas nöjesskatteärendena å annan arbetsdetalj i några få län, under det att i vissa län ärenden rörande fördelning av återbetalningsskyldighet för avdikningslån samt redovisning av jaktkort och jaktpass omhänderhavas å uppbördsavdelningen.

Föredragande i flertalet av de ärenden, som handläggas ä uppbördsavdel- ningen, är i så gott som samtliga län ordinarie länsassessorn. Ä avdelningar- na tjänstgöra i växlande omfattning landskontorister och befattningshavare i lägre tjänsteställning, varjämte, särskilt för det egentliga uppbördsarbetet, extra personal anlitas i icke ringa utsträckning. Enligt av länsstyrelserna i dessa avseenden lämnade uppgifter hava kostnaderna för den extra perso- nalen under är 1944 uppgått till ca 125 000 kronor.

Ärenden rörande folkbokföringen, d. v. s. mantalsskrivningsmäl och kyrko- skrivm'ngsmål, handläggas vanligen å landskontorets s. k. brevdetalj eller allmänna avdelning. Ordinarie länsassessorn är i flertalet län föredragande i dessa ärenden.

Vid länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Västernorrlands län föras för närvarande särskilda alfabetiska register över inom vederbörande län mantalsskrivna personer. Förandet av dessa adressregister ombesörjes -hu- vudsakligen av tillfälliga arbetskrafter.

Landshövdingen äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, som före- dragas inför honom. Föredraganden är skyldig att uttala sin mening och, därest beslutet avviker därifrån, låta anteckna densamma till protokollet.

Därest icke landshövdingen påkallar föredragning eller föredraganden fin- ner särskild omständighet böra föranleda därtill, må föredraganden å läns— styrelsens vägnar meddela beslut i ärenden dels av expeditionen natur och dels eljest av den art, att i avgörandet icke skäligen bör krävas deltagande av mera än en person. Till ären—den av sistnämnda art, 5. k. enmansärenden, hänföras bland andra ärenden, som angå påförande av samt befrielse från ' böter enligt värnpliktslagen, avkortning och avskrivning av kronoutskylder och böter samt mantalsskrivning, däremot icke t. ex. debiteringsbesvär.

Vid ledighet å landshövdingtjänsten eller då landshövdingen är tjänstledig eller frånvarande eller hindrad av andra tjänsteangelägenheter eller jävig, utövas beslutanderätten i ärenden, som skola föredragas för landshövdingen,

a) där landssekreteraren eller landskamreraren är föredragande, av dem båda gemensamt; vid skiljaktiga meningar dem emellan gäller föredragan- dens mening såsom länsstyrelsens beslut;

b) i andra fall av föredraganden och hans avdelningschef; vid skiljaktiga meningar dem emellan gäller avdelningschefens mening såsom länsstyrel— sens beslut.

Från huvudregeln, att föredragning skall ske inför landshövdingen, gäller därjämte det undantaget, att ärenden, som angå taxering enligt förordningen om allmän omsättningsskatt eller fastställelse av meddelat föreläggande att inbetala sådan skatt eller föreläggande av vite jämlikt nämnda förordning skola, där ej landshövdingen påkallar föredragning, föredragas inför lands— kamreraren och avgöras av honom. Övriga ärenden rörande allmän omsätt- ningsskatt äro enmansärenden.

4. Postverket.

Alltsedan år 1918 har postverket medverkat vid uppbörden av kronout- skylder på landet och i fögderistäderna? Skattskyldig har att under upp— bördstermin å vilken fast postanstalt som helst inOm riket med företeende av den för honom utfärdade kronodebetsedeln jämte bifogad för uppbördster- minen avsedd skattepostanvisning portofritt inbetala honom påförda utskyl- der, som förfalla till betalning under uppbördsterminen eller, i förekommande fall, under nästföljande uppbördstermin. Postverket frånskiljer vederbörlig skattepostanvisning och förser debetsedeln med särskilt kvitto. Inbetalning kan enligt särskilda föreskrifter ske jämväl över postgiro.

Under uppbördsterminerna inbetalda skattepostanvisningar översändas till postkontoret i vederbörande residensstad. I den mån postanvisningarna dit inkomma, insätter postkontoret dag för dag å statsverkets checkräkning i riks- banken för länsstyrelsens räkning anvisningarnas sammanlagda belopp. An- visningarna sorteras kommunvis i nummerföljd och överlämnas till länssty- relsen jämte i två exemplar upprättade förteckningar över desamma, uppta- gande nummer och belopp.

I ersättning för detta arbete uppbär postverket av statsverket vanlig post- anvisningsavgift, minskad med fem öre, för varje inbetalad skattepostanvis- ning. Sistnämnda avgift beräknas därvid efter medelbeloppct för samtliga under en uppbördsperiod inbetalda skattepostanvisningar. De ersättningar. postverket för berörda arbete uppburit under senare år, framgå av Bilaga L.

För det arbete, som är förenat med skattepostanvisningarnas sortering och redovisning till länsstyrelsen, anlitas vid postkontoren i residensstäderna i stor utsträckning tillfällig personal.

Postverket ombesörjer dessutom tryckning av blanketter till kronodebet— _ sedlar för landet och fögderistäderna. Kostnaderna härför uppgingo under år 1944 till ca 60000 kronor. De färdigställda debetsedlarna tillställas de. skattskyldiga över posten emot en postbefordringsavgift, som gäldas av stats- verket och som under senare år uppgått till 4 öre för varje försändelse.

1 Dylik medverkan har i vissa kommuner avsett jämväl uppbörd av kommunalutskylder.

B. Uppbördstöreningens förslag. 1. Allmänna synpunkter.

Arbetet med debitering, uppbörd och redovisning samt restindrivning av skatt är — såsom av den tidigare redogörelsen framgår — fördelat å ett flertal myndigheter. Debiteringen av kronoutskylder ombesörjes sålunda på landet och i fögderistäderna av statlig myndighet (häradsskrivare) samt i magistratsstäderna av kommunanställda befattningshavare (kronokassö- rer). Uppbörden av kronoutskylder handhaves i magistratsstäderna av sist- nämnda tjänstemän samt å landet och i fögderistäderna av postverket och länsstyrelserna. Debitering och uppbörd av allmän kommunalskatt (och skogsaccis) handhaves av kommunala myndigheter (vid själva uppbörden anlitas dock postverket i en omfattning, som fortlöpande tenderar att öka). Restindrivningen slutligen ombesörjes på landet och i vissa fögderistäder av landsfiskal —— för vissa områden fungerar dock i landsfiskals ställe kom- munavlönad särskild utmätningsman — samt i andra städer av kommunal tjänsteman (stadsfogde).

Rationalisering av arbetet får anses önskvärd ur organisatorisk synpunkt. Härtill syftar också uppbördsberedningens förslag om gemensam debitering och uppbörd av den allmänna kommunalskatten (även skogsaccis) och krono- utskylderna samt om uppbörd genom postverket även beträffande magistrats- städerna.

Ytterligare rationaliseringsätgärder synas i första hand böra utmynna i för- sök att åstadkomma centralisering av arbetet till färre antal myndigheter. Denna fråga har tidigare behandlats av bland andra 1924 års uppbördssak- kunniga och 1936 års uppbördskommitté.

Med hänsyn till det nära sambandet mellan debitering av nt.skylder, be— stämmande av storleken av de av de sakkunniga föreslagna förskottsavsätt- ningarna, bokföring av inflytande uppbördsmedel, övriga skatteuppbörds- göromål samt förandet av det av de sakkunniga föreslagna folkregistret — närmast motsvarande de register, som enligt folkbokföringskommitténs för- slag skola föras vid länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar — föreslogo uppbördssakkunniga att alla dessa göromål skulle förenas hos en och samma myndighet, nämligen länsstyrelsen.

Tanken på en ännu mera genomglipande centralisering, innebärande, att alla de ovannämnda förvaltningsuppgifterna skulle sammanföras till en föl hela riket gemensam myndighet med säte i Stockholm, funne sig de sakkun- niga nödsakade avvisa. De förklarade sig dock vara övertygade om att en fullständig centralisering skulle ställa sig billigare än den anordning, för vil- ken de slutligen bestämde sig. En central uppbörds- och folkbokföringsmyn- dighet antogs nämligen kräva mindre lokalutrymme och fåtaligare arbets- kraft än de provinsiella myndigheterna sammantagna. Såsom skäl mot en dylik centralisering anförde emellertid de sakkunniga:

Mantalsskrivningen måste alltjämt bibehållas under medverkan av personer inom kommunerna. Vidare mäste självfallet taxeringsmyndigheterna vara förlagda i or- I terna. Ett Lintimt samarbete mellan dessa lokala organ och uppbördsmyndigheten måste oavlåtligen äga rum. Detta skulle endast med svårighet kunna genomföras, därest en enda uppbördsmyndighet, förlagd i Stockholm, bleve inrättad. För debi- teringsarbetet ävensom vissa andra åligganden, som nu ankomma på den, som för- rättar debitering av kronoutskylder, erfordras ock en rätt ingående kännedom om ortens förhållanden, v'ilken kännedom svårligen torde kunna förutsättas hos tjänste- männen tl ett till Stockholm förlagt, hela landet avseende ämbetsverk. Allmänheten skulle antagligen finna det obekvämt att vid möjligen behövliga förfrågningar eller andra ärenden hos uppbördsmyndigheten nödgas vända sig till huvudstaden.

De sakkunniga medgåvo, att de anförda skälen i viss mån men dock med betydligt mindre styrka talade mot även en centralisering länsvis. Men vinsten av en dylik anordning bleve likväl enligt de sakkunniga övervägande. Skulle mindre områden förekomma, skulle arbetsgivarna få att göra med ett stort antal uppbördsmyndigheter, varigenom deras arbete skulle kompliceras, syn- nerligast om deras arbetare vore bosatta inom ett stort antal kommuner. Vi- dare ökades värdet av folkregistret, därest detsamma omfattade ett större om- råde, Slutligen bleve möjligheterna att använda arbetsbesparande maskiner desto större, ju mera omfattande arbetsmaterialet vore.

Uppbördskommittén framlade i fråga om organisationen tre alternativa förslag. Vid sitt ståndpunktstagande till de olika alternativen anförde kom- mittén bland annat:1

Vid sin planläggning av olika myndigheters befa-ttming med uppbörds- och folk— bokföringsgöromålen har kommittén eftersträvat en rationell arbetsfördelning mel- lan dessa myndigheter och särskilt haft sin uppmärksamhet fästad å de fördelar, som äro förbundna med ett centralt utförande av det administrativa arbetet. Beträf- fande de landskontoren underställda s. k. kamerala ärendena, vilka framför allt röra befolkningens ekonomiska skyldigheter gentemot det allmänna, har kommittén un— dersökt möjligheten att undvara lokala organ och övergå till en helt centraliserad förvaltning. Kommittén har dock kommit till den uppfattningen att en handläggning av dessa ärenden endast på grundval av skriftliga handlingar och med den lokal- kännedom, som må förefinnas hos landskontorens tjänstemän, icke kan anses till— fredsställande. Det gäller här ofta värderingsfrägor och skälighetsavgöranden, som för ett viktigt resultat fordra en mer ingående ortskännedom än den, som kan för— värvas per telefon eller genom enstaka tjänsteresor. Landskontorens tjänstemän överhopas alltmer med skrivbordsarbete och få därigenom svårare att göra sig för- trogna med orternas förhållanden. Det händer ej sällan, att i den bild av saklägct, som ett studium av handlingarna i ett ärende giver, en mängd förhållanden erhålla oriktiga proportioner och att en föredragande kommer till en rakt motsatt uppfatt— ming efter att hava tagit kännedom om förhållandena å ort och ställe. Det är icke tilltalande att grunda avgöranden i frågor av så ömtålig natur som "angående den enskildes skatteplikt och medborgerliga rättigheter i stat och kommun enbart å ett mer eller mindre fullständigt skriftligt material. Dessa farhågor gälla överhuvud taget beslut inom förvaltningen, där det på grund av arbetsmaterialets storlek icke alltid är möjligt att förebringa en på varje punkt uttömmande utredning om de faktiska förhållandena och där det är av särskild vikt att vid bedömandet av åbe- ropade omständigheter kunna insätta dessa i deras lokala sammanhang. De ökade krav, som såväl statsmakterna som allmänheten ställa på länsstyrelserna i fråga

1 SOU 1938: 48, sid. 18 o. t.

om verkställighets- och .fastställelseåtgärder av olika slag, nödvändiggöra starkare , förbindelser mellan länsstyrelserna och de olika orterna. Det är icke möjligt att enbart från landskontoren kontrollera folkbokförings- och skatteförfattningarnas efterlevnad i orterna och där tillvarataga det allmännas ekonomiska intressen. För det i många avseenden grundläggande mantalsskrivnlingsarbetet är närmare förtro- genhet med kommunernas förhållanden synnerligen värdefull. Det är även önsk- värt, att på landsbygden finnas tjänstemän, som kunna lämna allmänheten bistånd och besked i de ofta svårbegripliga taxerings- och debiteringsfrågorna.

Efter att hava berört den samtidigt pågående utredningen angående om— organisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna anförde kom- mittén vidare:]

Med utgångspunkt härifrån torde enligt kommitténs mening knappast böra ifråga- sättas, att landsfiskalerna skola vara lokalmyndigheter för alla kamerala och all- mänt administrativa ärenden. Det gäller vid sådant förhållande att kunna ställa till förfogande andra lokala organ, som förmå övertaga en del av landsfiskalernas nu- varande arbete.-Även om landsfiskalerna genom vissa åtgärder skulle kunna bere- das lättnad i sina nuvarande göromål, torde, såvida dessa tjänstemän bleve de en— då myndigheter i orterna, som kunde anlitas i den allmänna administrationens tjänst, risk föreligga för att de på grund av de administrativa ärendenas snabba ökning efter någon tid skulle vara lika belastade med olikartade göromål som nu och farhågor åter framkomma för att de icke skulle hava tillfälle att tillräckligt ägna sig åt polis- och åklagarverksamhet. Med hänsyn härtill gör sig ett behov av särskilda ortsmyndighcter vid sidan av landsfiskalerna gällande. Då en särskild lokal- myndighet för kamerala och allmänt administrativa ärenden sålunda ur olika syn- punkter är behövlig, har kommittén stannat vid att föreslå häradsskrivarorgani- sationens bibehållande ute i orterna, därvid denna dock bör erhålla en allsidigare inriktning och organiseras på ett effektivare sätt. — — —— Kommittén har även undersökt frågan om centralisering av arbetet med debitering och utskrift av debet- sedlar. Detta arbete behöver ur tekniska synpunkter icke förläggas till någon be- stämd plats. Det skulle utan olägenheter för driften kunna för hela riket samman- föras å någon ort med låga. kostnader. En sådan anordning låter sig emellertid icke göra, enär oavlåtlig förbindelse mellan debiteringsförrättaren och debiteringsorten är nödvändig. Ett visst samarbete bör alltid ske med taxeringsmyndigheterna i orten, och de talrika förfrågningar och klagomål från allmänhetens sida, som förekomma under uppbördsarbetet, måste utredas och besvaras inom kort tid. Vid en centralise- ring av debiteringen för hela riket vore detta omöjligt. Däremot är det tänkbart att utföra debiteringsarbetet centralt för varje län. Det har emellertid visat sig, att några andra maskiner än sådana som nu äro i bruk år häradsskrivarkontoren icke kunna användas vid central drift. En centralisering skulle därför endast innebära, att man flyttade tillsamman de personer och maskiner, som nu utnyttjas för debite- ringsarbete å flera orter, till en central lokal å dyrare ort, Man skulle därigenom möjligen vinna ett något bättre utnyttjande av maskinernas och personalens ar— betskapacitet, men detta torde mo-tvägas av de ökade kostnaderna för lokaler och personal. Då häradsskrivarna enligt kommitténs mening alltjämt behövas såsom ortsmyndigheter och några påtagliga fördelar av debiteringsarbetets centralisering icke äro att vinna, föreslår kommittén ej någon ändring av debiteringsarbetets nu- varande förläggning till häradsskrivarkontoren.

I likhet med 1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté och på av dem anförda skäl finner sig uppbördsberedningen böra avstyrka

1 SOU 1938: 48, sid. 19 o. ff. 23—457050. '

inrättandet av en central myndighet för samtliga ifrågavarande uppbörds- göromål. Emellertid synas skäl föreligga att undersöka, huruvida vissa ar- betsuppgifter lämpligen skulle kunna centraliseras för att på ett effektivt sätt utnyttja den moderna kontorstekniken, enkannerligen det 5. k. hålkorts- systemet. Hålkortsmaskiner synas visserligen icke med fördel kunna an- vändas för det egentliga debiteringsarbetet, men om de vid debetsedlarna fogade Skatteanvisningarna vore utmärkta med hålkortsinslag, skulle utan tvivel sorteringsarbetet avsevärt underlättas. Detta vore med hänsyn till det stora antal skatteanvisningar, som måste beräknas inkomma varje månad. synnerligen önskvärt. Måhända skulle maskinerna också kunna användas för vissa slutdetaljer av själva debiteringsarbetet ävensom för anteckning å uppbördskorten av vid uppbördstenninerna influtna belopp och för upp— rätta-nde av restlängd. En arbetsorganisation, som skall använda hålkorts— maskiner för de ifrågavarande ändamålen, bör helst anordnas centralt: möjligen skulle högst tm ä fyra centraler i riket kunna tänkas.

Spörsmålet om eventuellt införande av hålkortsmaskiner i uppbördsarbetet kräver emellertid mera ingående och omfattande undersökningar än upp— bördsberedningen med hänsyn till nödvändigheten att ägna den till buds stående begränsade tiden åt andra, ofrånkomliga utredningar kunnat åstad- komma. Dessutom föreligger ett annat enligt beredningens åsikt tungt vä- gande skäl för uppskov med denna fråga. Den genomgripande omläggning av uppbördsväsendet, som nu föreslås, förutsätter — om den utan alltför stora friktioner skall kunna genomföras —— att alla av reformen berörda — icke minst uppbördstjänstemännen — med nit och intresse medverka för ernående av ett gott resultat. De anspråk, som härutinnan ställas särskilt å tjänste— männen, bliva sannolikt mycket stora. All tillgänglig arbetskraft med er- farenhet av uppbördsarbete blir härvid värdefull, i den mån densamma i övrigt kan antagas äga förutsättningar för att medverka vid det nya syste— mets genomförande. Därest emellertid reformen icke skulle inskränkas till att "avse en omläggning av själva uppbördsförfarandet utan dessutom samtidigt innebära en omläggning av det tekniska tillvägagångssättet, föreligger otvi— velaktigt anledning att befara att svårigheterna vid själva genomförandet skulle stegras. Allt för många ovissa faktorer skulle på en gång inkopplas i arbetsmaskineriet. Enligt beredningens mening är det därför önskvärt att något eller några år se det nya uppbördssystemet i verksamhet, innan man genomför en nyorganisation med genomgripande, rent tekniska förändringar vilka under övergångsåren måhända skulle kunna komplicera genomfö- randet. Eventuellt kunna hålkortsmaskiner komma till användning senare. någon egentlig olägenhet av uppskov härvidlag synes ej föreligga. Sedan det föreslagna uppbördssystemet några år prövats, bör undersökas, om an- vändning av hålkortsmaskiner kan vara till fördel Sannolikt kunna fördela1 i olika avseenden — kanske icke minst ur besparingssynpunkt _ vinnas genom användande av hålkortsmaskiner. Beredningens förslag till uppbörds- förvaltningens organisation torde icke hindra, att arbetet senare omlägges för möjliggörande av användning av sådana maskiner.

...a—___..z-————_——.f*_ ._ _

Det uppbördsarbete, som länsvis för närvarande bedrives centralt, skall enligt beredningens förslag i viss omfattning utökas och även delvis om- läggas. Förutom att uppbörden även skall omfatta allmän kommunalskatt, innebär förslaget sålunda, att postverket skall ombesörja uppbörden även i magistratsstäderna samt att arbetet med anteckning å uppbördskorten av influtna skattebelopp ävensom upprättande av restlängd — uppgifter, som nu ankomma på länsstyrelserna — skall övertagas av postverket.

Vid bedömande av lämpligheten att överföra debiteringsarbetet från hä- radsskrivarna till länsstyrelserna bör i första hand klargöra-s, i vilken ut- sträckning tekniska hjälpmedel kunna anlitas för att underlätta arbetet. Hos flertalet häradsskrivare och även i åtskilliga magistra'tsstäder begagnas nu för ändamålet — förutom skrivmaskiner — enkla elektriska eller hand- drivna additionsmaskiner eller dylika maskiner med s. k. dubbla räkneverk. Uppbördsberedningen har funnit, att vid central drift additionsmaskiner av större kapacitet, s. k. bokföringsmaskiner, sannolikt med fördel skulle kunna användas för själva debiteringsarbetet. Det måste emellertid ifråga-sättas, hu- ruvida icke dessa maskiner — för att ur ekonomisk synpunkt lämna en mot kostnaderna svarande nytta —— böra vara i användning även under den del av året, då debiteringsarbete icke pågår. Då möjlighet härtill icke torde före- ligga och då maskiner av den typ, som nu allmänt förekommer å häradsskri- varkontoren och hos kronoka—ssörerna, därest de i viss mindre omfattning ombyggas för att kunna användas för de nya uppbördskorten och debetsed- larna, äro tillräckliga för arbetet inom begränsade lokala områden, synes centralisering länsvis av debiteringsarbetet knappast kunna motiveras av att därigenom bättre tekniska hjälpmedel än för närvarande skulle kunna ut- nyttjas.

Det bör emellertid undersökas, om icke andra skäl tala för centralisering. Härvid skulle måhända krävas mindre lokalutrymmuen än vid lokalförvalt- ningarna sammanlagt. Vid arbetsanhopning skulle det vidare kanske vara lättare att åstadkomma tillfällig förstärkning av arbetskrafterna genom att personal från övriga arbetsdetaljer vid länsstyrelsen kunde anlitas. Huru- vida verkligen sådana fördelar skola kunna vinnas, är emellertid problema- tiskt. Vid flertalet av länsstyrelserna erfordras av olika anledningar redan nu ökade utrymmen. Sannolikt löses lokalfrågan för uppbördsväsendet lättare. om utrymmen för den med de nu ifrågavarande göromålen sysslande per- sonalen icke behöva anskaffas vid själva länsstyrelsen. Samma svårigheter för anskaffande av arbetskrafter torde möta, evad göromålen förläggas till länsstyrelserna eller till lokala kontor; flertalet av dessa kontor skulle kom- ma att ligga i tätorter. Med hänsyn till länsstyrelsernas alltjämt ökade ar- betsbörda, som medfört hård belastning av personalen på alla avdelningar. har uppbördsberedningen svårt att föreställa sig att utbyte av personal mel- lan arbetsdetaljerna skulle kunna förekomma i en utsträckning, som kunde hava betydelse i nu förevarande avseende.

Såsom följder av eventuell centralisering av debiteringen måste man räkna med, å ena sidan, att de för häradsskrivarna återstående arbetsuppgifterna

_ jämsides med debiteringen måste en del därmed sammanhörande upp- gifter, såsom komplettering av taxeringslängder och upprättande av avskrif— , ter av dessa m. m., överflyttas till länsstyrelserna _ icke skulle bliva till- räckliga för en jämn arbetsfördelning under hela året, och, å andra sidan, att arbetet vid länsstyrelserna skulle erhålla säsongkaraktär i ganska utpräglad utsträckning och därigenom vålla organisationstekniska svårigheter beträf- fande arbetskraften. Det bleve icke möjligt att bereda de vid länsstyrelserna anställda jämn sysselsättning året runt, samtidigt som det — under arbets- säsongen _ bleve svårt att anskaffa erforderliga tillfälliga biträden. Debite- ringsarbetet medför årligen en kraftig arbetsanhopning under senare delen av året. Det samtidigt pågående prövningsnämn'dsarbetet och arbetet å de föreslagna folkbokföringsavdelningarna för färdigställande av stommar till mantalslängder skulle skärpa dessa olägenheter. Att i viss mån motsvarande olägenheter vidlåda debiteringsarbetet överhuvud taget och således komme att göra sig gällande även vid lokalförvaltningen är visserligen riktigt. Detta kommer emellertid att ske i så begränsa-d omfattning, att svårigheterna sä- kerligen här kunna bemästras. Det arbetstidsschefma för häradsskrivarkon- toren, som uppbördsberedningen utarbetat, giver vid handen, att detta är möjligt.

Ytterligare några synpunkter torde böra läggas på ifrågavarande orga- nisationsspörsmål. I och för sig vore väl icke otänkbart, att samtliga härads— skrivamas nuvarande arbetsuppgifter överfördes till länsstyrelserna. Den orts- och personkännedom, som kan anses vara erforderlig'för mantalsskriv- ningsarbetet, torde kunna förvärvas även av en befattningshavare vid läns- styrelse under förutsättning, att arbetet fördelades så, att en och samma befattningshavare mera stadigvarande sysselsattes med uppgifter, som rörde samma del av länet. Den ytterligare kontakt med allmänheten, som för man— talsskrivningsväsendet vore av behovet påkallad, kun-de förmedlas genom landsfiskalerna eller av prästerna och de av folkbokföringskommittén före- slagna roteombuden. Att debiteringsarbetet skulle kunna centraliseras är också klart. Övriga hära-dsskrivama åvilande arbetsuppgifter sammanhänga i stort sett med mantalsskrivnings- och debiteringsarbetet och även dessa torde därför kunna överföras till länsstyrelserna.

Om de kamerala lokalmyndjgheterna försvunne, skulle emellertid våra skattemyndigheter icke längre äga tillgång till lämpliga organ i orterna, genom vilka myndigheterna kunde införskaffa nödiga lokal—a uppgifter och till vilka de skattskyldiga kunde vända sig för att erhålla upplysningar och hjälp i ka'm—erala ärenden. Särskilt i vad gäller jämkning av preliminärskatt har uppbördsberedningen funnit det vara oundgängligen nödvändigt, att 10- kala organ finnas. De skattskyldiga måste anses hava berättigade krav på att äga tillgång till en lokal myndighet — lätt anträffbar och förtrogen med ortens alla förhållanden — till vilken de kunna vända sig för att erhålla råd och upplysningar och vilken snabbt och utan onödig omgång kan om- pröva preliminärskaittens storlek. Även för arbetsgivarna måste det vara av icke ringa värde att kunna vända sig till någon i trakten lokaliserad myn-

. ——:.—,___——-—.

dighet, som kan lämna bin-dande besked, under vilka omständigheter och med vilka belopp avdrag å arbetstagares lön för gäldande av skatt skall verkställas, m. m. Den olägenhet för arbetsgivarna, som göromålens för- delning å ett flertal lokala myndigheter enligt uppbördssakkunnigas mening skulle kunna innebära, har uppbördsberedningen sökt eliminera genom att föreslå, att den lokala skattemyndigheten i den ort, där arbetsgivaren har kontor för löneutbetalning, städse skall vara skyldig att på begäran av ar- betsgivaren eller arbetstagare lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa löneavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen av löneavdragsbestämmelserna i övrigt.

Väl vore det tänkbart, att med en centralisering till länsstyrelserna av ar- betet i övrigt häradsskrivarna bibehölles som allenast jämkningsmyndighet eller att till jämkningsmyndighet utsåges annat statligt lokalt organ. Här- emot talar emellertid i första hand det förhållandet, 'att debitering och jämkning måste anses äga sådant samband med varandra, att de lämpli- gen synas böra omhänderhavas av samma myndighet. Vidare är att märka, att om häradsskrivarna bibehölles som allenast jämkningsmyndighet, det knappast bleve möjligt att helt sysselsätta dem. Att överföra jämkningsären- dena till ann-an lok—al myndighet vore väl i det närmaste ogörligt. Då lands- fiskalsinstitutionen — det vore väl denna som i så fall borde ifrågakomma — nyligen Oinorganiserats med huvudsyfte att tillgodose helt andra ända- mål än skatteväsendet, har uppbördsberedningen icke ansett sig kunna före- slå, att landsfiskal skall vara jämkningsmyndighet.

Vidare vill beredningen understryka, att det för länsstyrelserna måste vara värdefullt att för taxeringsarbetet kunna anlita lokala kamerala tjäns- temän. Rådande svårigheter att i länen anskaffa kunniga och för saken intresserade ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna torde vara tillräckligt omvittnade. Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen för hä— ra-dsskrivarnas arbetsuppgifter framgår, anlitas dessa i mycket stor utsträck- ning som taxeringsnämn-dsordförande och, från och med år 1944, som taxe- ringskonsulenter. »

Med hänsyn till vad sålunda anförts och med beaktande jämväl av vad 1936 års uppbördskommitté yttrat i denna fråga, har uppbördsberedningen funnit sig böra förorda, att häradsskrivarna bibehållas som lokala myn- digheter med nuvarande arbetsåligganden och därjämte med uppgift att fungera som jämkningsmyndighet. Ett särskilt stöd för detta ständpunkts- tagande har beredningen trott sig finna däruti, att _ såsom beredningen redan förut funnit van-ledning framhålla — den genomgripande omläggning av uppbördsförfarandet, som beredningen föreslår, åtminstone under de första åren icke bör kombineras med de omfattande organisatoriska för- ändringar som en centralisering skulle medföra. För att de nya bestämmel- serna skola kunna tillämpas under så gynnsamma förhållanden som möjligt, är det enligt beredningens mening nödvändigt att bygga på och anknyta till den befintliga organisationen. Att samtidigt med det nya uppbördsförfaran-

det genomföra de ifrågavarande organisatoriska omläggningarna kan icke vara riskfritt. Det må :dock påpekas, att beredningens förslag till uppbörds- förfarande icke med nödvändighet förutsätter, att debiteringsarbetet hand— haves av lokala organ; förslaget kan genomföras även om debiteringsarhe- tet förlägges till länsstyrelserna. Det är i huvudsak de ovan omförmälda syn- punkterna, som föranlett beredningen att föreslå bibehållandet av lokala debiteringsmyndigheten

Samma skäl, som ovan åberopats för bibehållande av häradsskrivarna som lokala myndigheter, tala även för att i de större magistratsstäderna funktio- nerna på mantalsskrivningens och uppbördsväsendets områden bibehållas vid en lokal myndighet. Andra ändringar ifrågasättes icke för dessas del än att, som ovan nämnts, uppbörden skall ske genom postverket.

Vad angår de mindre magistratsstäderna har uppbördsberedningen funnit det mest ändamålsenligt att låta här ifrågavarande arbetsuppgifter handläg- gas i samma ordning som på landet och i fögderistäderna. Dessa städer fö- reslås därför i berörda avseenden lagda till fögderierna. Den närmare moti- veringen härför lämnas nedan i detta kapitel under avdelningen B 4 Ma- gistratsstäder.

I fråga om restindrivningen ifrågasättas ur organisatorisk synpunkt i huvudsak inga förändringar.

2. Häradsskrivare.

Arbetsuppgifter.

Uppbördsberedningen har tidigare framhållit, att beredningen funnit över- vägande skäl tala för att häradsskrivarna organiseras såsom lokala organ. De skola handlägga samma eller motsvarande göromål som för närvarande och därjämte hava att i egenskap av lokala skattemyndigheter besluta om pre- liminär taxering samt verkställa debitering av preliminär skatt eller utfärda skattetabell för skattskyldiga, för vilka preliminärskatten skall uträknas med ledning av sådan tabell, meddela beslut om jämkning av preliminär skatt eller om anstånd med inbetalning av skatt, lämna arbetsgivare och arbetstagare besked i i frågor, som angå skyldigheten att verkställa löneavdrag m. m., samt biträda länsstyrelsen vid övervakningen av att arbetsgivare behörigen full- göra sin skyldighet att verkställa löneavdrag.

De olika arbetsuppgifternas omfattning och innebörd torde framgå av följande redogörelse. Liksom för närvarande skall häradsskrivaren förrätta mantalsskrivning. Enligt det förslag till folkbokföringsförordning, som framlagts av folkbokföringskommittén, skola mantalsskrivningsförrättning- arna äga rum årligen mellan den 15 oktober och den 20 december, dock att mantalsskrivningsförrättning på landsbygden ej må utsättas till tidigare dag än den 15 november. I fråga om de närmare detaljerna angående mantals- skrivningens förrättande och omfattning m. m. enligt folkbokföringskom—

mitténs förslag hänvisas till kommitténs betänkande.1 Här må endast erinras om att enligt förslaget mantalsskrivningen skall omfatta alla fastigheter även- som samtliga såväl fysiska som juridiska personer, att mantalslängden skall uppläggas i två delar, en personell liggare för redovisning av de fysiska och juridiska personerna och en fastighetsliggare för redovisning av fastigheterna, att mantalsuppgift skall lämnas för varje fysisk och juridisk person, att bi— träde vid mantalsskrivningen skall lämnas av särskilda roteombud samt att stommar till mantalslängd ävensom slutlig mantalslängd skola tryckas vid länsstyrelsens folkbokföringsavdelning. Ett genomförande av folkbokförings-

— kommitténs förslag kommer att medföra en icke ringa arbetslättnad för hä- 3 radsskrivaren, bestående framförallt däri, att manuell utskrift av stomme

till mantalslängd eller av slutlig mantalslängd med åtföljande kollationering icke längre blir erforderlig. Själva mantalsskrivningsförrättningarna torde vi- dare komma att kräva mindre arbete och tid än för närvarande därigenom, att de föreslagna stommarna bliva avsevärt mera akuella än de nuvarande stommarna. De sistnämnda pläga merendels utgöra allenast en avskrift av det löpande årets mantalslängd. De tryckta stommarna däremot utvisa förhållan- dena kort tid före själva mantalsskrivningsförrättningen, och det är att för- " vänta, att de rationaliseringsätgärder, som av folkbokföringskommittén före—

slås beträffande kyrkobokföringen, komma att medföra, att dessa stommar vid förrättningarna icke i allt för .stor omfattning skola behöva rättas och kompletteras. Häradsskrivarens granskningsarbete torde vidare komma att underlättas av roteombudens verksamhet. Vid mantalsskrivningsförrättning- arna torde förrättningsmannen kunna utgå ifrån, att namn, födelsedata, upp- gifter om födelseort, civilstånd, närmast föregående mantals- och kyrkoskriv- ningsort samt postadress äro riktigt återgivna, och huvudsakligen inrikta sin uppmärksamhet på att kontrollera, att personerna och fastigheterna äro full- ständigt och i rätt ordning upptagna, att fastigheterna äro angivna med senast '" gällande beteckningar samt att anteckningarna beträffande sådana förhål-

landen, t. ex. yrke, näringsfång och äganderätt till eller innehav av fastighet, varom upplysningar skola inhämtas genom mantalsskrivningen, äro korrekta.

En annan lättnad i arbetsbördan består däri, att kolumnerna för utsiffring av antalet mantalsskrivna personer, för införande av uppgifter för den obli- gatoriska olycksfallsförsäkringen samt för anteckning om värnpliktsförhål— landen slopas.

Å andra sidan blir häradsskrivarens arbetsbörda något ökad av att mantals- skrivningen skall omfatta jämväl juridiska Dersoner. Med hänsynstagande till detta merarbete torde man uppskattningsvis kunna antaga, att arbetet med själva mantalsskrivningsförrättningarna samt skriftväxlingen och rättandet av stommen till mantalslängd kommer att taga allenast omkring tre fjärde- delar av den arbetstid, som för närvarande beräknas åtgå för motsvarande arbetsuppgifter.

Enligt folkbokföringskommitténs förslag skall mantalsskrivningsförrätta- ren i mantalslängdens ordning föra register över fastigheterna inom ettvart

* SOU 1944: 52.

honom underlydande distrikt. Registret består av avtryckskort av det hos länsstyrelsen förda tryckande registret. Den 30 september varje år skall man- talsskrivningsförrättaren å avtryckskorl för vederbörande fastigheter medde- la länsstyrelsen underrättelse om de förändringar med avseende å fastigheter- ' na och deras beteckningar samt ägare och innehavare, som hava inträffat , under tiden från och med den 1 november föregående år till och med den 31 nästför'flutna augusti. Ändring—arna antecknas å avtryckskorten efter hand. som de komma till mantalsskrivningsförrätlarens kännedom. Kort, varå an- , teckning skett, uttagas ur registret och förvaras, distriktsvis ordnade, för sig. Förändringar, som inträffa under september och oktober månader, antecknas icke å avtryckskort utan endast i vederbörande stomme till mantalslängd. Se— dan förändringarna införts i del tryckande registret, tillställer länsstyrelsen mantalsskrivningsförrättaren nya avtryckskort för de fastigheter ändringarna avse. Förslaget till folkbokföringsförordning är vidare så utformat, att av— trycksregister även över de fysiska och juridiska personerna skola kunna fö- ras hos mantalsskrivningsförrättaren. Sådana register bliva ofrånkomliga, då såsom uppbördsberedningen förutsätter, debiteringsarhetet och förrättandel av mantalsskrivning skola åvila samma befattningshavare. För aktualisering av dessa register skal—l länsstyrelsen lämna mantalsskrivningsförrättaren un— derrättelser om timade förändringar genom översändande av nya avtrycks- kort, varå förändringarna finnas införda. Ifrågavarande arbetsuppgifter äro för häradsskrivarens del helt nya.

Upprättandet av arbetsgivarförteckningar bör såsom hittills verkställas ge- nom häradsskrivarens försorg. Upprättandet sker för närvarande med led— ning av mantalslängden och de särskilda mantalsuppgifterna, där sådana fö— rekomma. Enligt folkbokföringskommitténs förslag skall anteckning om ar- betsanställda icke längre göras i mantalslängden, varför arbetsgivarförteck— ningarna få upprättas uteslutande med ledning av mantalsuppgifterna. Upp- rättandet måste med hänsyn härtill beräknas komma att taga något längre tid i anspråk än för närvarande. Beredningen utgår ifrån, att roteombuden för- granskat mantalsuppgifterna jämväl i vad de avse de förhållanden, som ligga till grund för arbetsgivarförteckningarnas upprättande.

Liksom för närvarande skall häradsskrivaren färdigställa röstlängd för val till riksdagens andra kammare samt kommunal röstlängd. Arbetet härmed kommer att underlättas avsevärt därigenom, att länsstyrelsen tillhandahåller tryckta stommar till längderna. På häradsskrivaren ankommer då endast att kontrollera, att alla, som författningsenligt skola medtagas i röstlängden, ock- så finnas däri upptagna ävensom att samtidigt låta angiva vederbörandes kön genom instreckning i vederbörliga kolumner samt att därefter låta i längden införa föreskrivna anteckningar om rösträttshinder och i härför avsedda ko- lumner instrecka, vid vilka val de röstberättigade äga rösträtt. En möjlighet att ytterligare underlätta häradsskrivarens arbetsbörda i fråga om röstläng- dens upprättande beröres nedan.

Även stommar till fastighetslängder och till inkomstlängder tryckas hos länsstyrelsen. Arbetet med iordningställande av stammarna till fastighetslängd

mem—"___;—

bortfaller dock icke helt, enär dessa måste av häradsskrivaren rättas och kompletteras med hänsyn till de förändringar i fråga om äganderätts- och fastighetsförhällanden, som kunna inträffa under tiden den 2 november—den 31 december. Stommarna tryckas nämligen med hänsyn till förhållandena den 1 november, under det att fastighetslängderna upprättas med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets början, d. v. 5. den 1 januari. l'ågon gransk- ning genom häradsskrivarens försorg av stomme till inkomstlängd torde där- emot icke vara erforderlig.

På enahanda sätt som för närvarande skall häradsskrivaren hava att i in- komstlängden uträkna och införa ortsavdrag samt heskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ävensom summera längden, uträkna och införa antal skattekronor och skatteören i fastighetslängderna samt verkställa for- mell granskning och avskrift av ifrågavarande längder ävensom av förmögen- hetslängden.

För närvarande upprättas dels av taxeringsnämnden särskild skogsaccis— längd, vilken längd av de kommunala myndigheterna även användes som de- biterings- och uppbördslängd för skogsaccis, och dels av häradsskrivaren sär— skild skogsvårdsavgiftslängd jämte avskrift för debitering av skogsvårdsav- gift. Sistnämnda längd utgör i huvudsakliga delar allenast en avskrift av skogsaccislängden. Då enligt uppbördsberedningens förslag debitering och uppbörd av skogsaccis samt av skogsvårdsavgift skola verkställas av samma myndigheter, synes en sammanslagning av skogsaccis— och skogsvårdsavgifts— längden kunna äga rum. I stället för upprättande av skogsvårdsavgiftslängd jämte avskrift bör häradsskrivarens arbete avse verkställande av avskrift av en gemensam skogsaccis- och skogsvårdsavgiftslängd.

Det åligger för närvarande häradsskrivaren att uträkna och i respektive inkomstlängd, förmögenhetslängd och skogsvårdsavgiftslängd införa statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med särskilt angivande i förekommande fall av tilläggsskatt samt värnskatt, särskild skatt å förmögenhet och skogsvårds- avgift. Härvid framkomna skattebelopp — dock icke tilläggsskatt överfö- ras därefter till uppbördsboken, i vilken även av häradsskrivaren må anteck- nas den skattskyldige åsatta taxeringar till statlig inkomst- och förmögenhets- skatt samt till kommunal inkomstskatt. Enligt fastställt formulär till upp- bördsbok äro sistnämnda anteckningar frivilliga; de torde förekomma i alle- nast ett fåtal uppbördsböcker. Anteckning härom skall dock ske å debetsed- larna. I uppbördsboken liksom å debetsedlarna skola vidare antecknas enligt kommunalskattelagen påförda skattekronor och skatteören, särskilt för fas- tighet och särskilt för inkomst. I uppbördsboken antecknade skattebelopp överföras därefter å debetsedlarna, ä vilka dessutom såsom nyss nämnts an- tecknas taxerat och beskattningsbart belopp m. m. och i förekommande fall angivas registerbeteckningar och taxeringsvärden å sådana den skattskyldige tillhöriga fastigheter, för vilka skattskyldighet föreligger.

Enligt uppbördsberedningens förslag skall uppbördsboken i fortsättningen föras i form av kortregister med ett uppbördskort för varje skattskyldig. Ä uppbördskortet skall obligatoriskt införas anteckning om taxerat och beskatt-

ningsbart belopp enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets- skatt, taxerad och beskattningsbar inkomst enligt kommunalskattelagen, en- ligt samma lag påförda skattekronor och skatteören för inkomst ävensom för fastighet med angivande av taxeringsvärde å fastighet samt taxerat rot- värde enligt lagen om skogsaccis. Med ledning av nämnda uppgifter borde måhända statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och skogsvårds- avgift kunna påföras direkt å uppbördskortet, varigenom nu förekommande dubbelarbete skulle undvikas. De finansstatistiska uppgifter, som för närva- rande inhämtas ur taxeringslängderna, skulle i stället kunna tagas från upp- bördskorten. Emellertid åligger det riksräkenskapsverket att ombesörja efter- granskning av de verkställda statsskattedebiteringarna. Detta mycket omfat- tande arbete skulle om icke omöjliggöras så dock avsevärt försvåras, om skattebeloppen funnes angivna endast å uppbördskorten. I förevarande sam- manhang måste man därför räkna med att häradsskrivaren fortfarande måste införa skattebeloppen i taxeringslängderna.

För närvarande skall i förekommande fall å debetsedeln antecknas beskatt- ningsbar förmögenhet enligt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Då vid det föreslagna uppbördssystemet arbetstagarnas debetsedlar skola överlämnas till arbetsgivarna, har beredningen med hänsyn till gällande be- stämmelser om sekretesskydd för förmögenhetslängden ansett, att uppgift om förmögenhet icke längre hör förekomma å debetsedeln och i följd härav icke heller å uppbördskortet, som i stort sett fått samma utformning som debet- sedeln.

Stommar till pensionsavgiftsförteckning samt till uppbördskort och debet- sedlar skola tryckas genom länsstyrelsens försorg; dock torde det ankomma på häradsskrivaren att utskriva stommar till nya uppbördskort och debetsed- lar å preliminärskatt för sådana skattskyldiga, vilka mantalsskrivas i olika kommuner för taxeringsåret och det därpå följande inkomståret och därför skola erhålla särskilda debetsedlar å kvarstående skatt och å preliminärskatt.

Före debiteringsarbetets början eller parallellt med debiteringen av slutlig skatt verkställes anteckning i pensionsavgiftsförteckningarna om sådana för- hållanden, som medföra avgiftsbefrielse, samt påföras vederbörliga pensions- belopp. Detta arbete torde bliva av ungefär samma omfattning som för när- varande.

Sedan de tryckta sto-mmarna till uppbördskort samt debetsedlar, vilka där- jämte före avsändandet från länsstyrelsen försetts med uppgift om den pre- liminärskatt, som debiterats att förfalla till betalning under nästföregåen- de uppbördsår, samt om den preliminärskatt, som erlagts under samma år,1 kommit häradsskrivaren till handa, införas därå efter verkställd taxe- ring med ledning av fastighetslängden uppgift å fastighet, för vilken skatt- skyldighet föreligger, fastighetens taxeringsvärde samt antal skattekronor

1 Där den skattskyldige är mantalsskriven i olika kommuner för inkomståret och taxerings— året, måste, i stället för att anteckning sker å uppbördskort och debetsedlar om i den gamla kommunen debiterad och erlagd preliminär skatt, särskild uppgift härom översändas till debite- ringsförrättaren i den nya kommunen.

och skatteören för fastigheten ävensom med ledning av inkomstlängden civil- stånd och antal barn, för vilka ortsavdrag åtnjutits, taxerat och beskattnings- bart belopp enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt taxerad och beskattningsbar inkomst enligt kommunalskattelagen jämte skattekronor och skatteören för inkomst ävensom med ledning av skogsaccislängden taxerat rotvärde enligt lagen om skogsaccis. Motsvarande uppgifter med undantag för civilstånd och antal barn förekomma redan nu å debetsedeln. I uppbördsboken antecknas däremot för närvarande icke namn eller taxeringsvärde å fastighet och ej heller taxerat rotvärde, varjämte an- teckning om taxerat och beskattningsbart belopp samt taxerad och beskatt- ningsbar inkomst, som nyss nämnts, är frivillig. Uppgiften om civilstånd och antal barn, vilken uppgift är önskvärd för att underlätta arbetet med debi- tering av preliminär skatt eller angivande av vederbörlig kolumn i skatte- tabell, är helt ny. Man skulle möjligen kunna förmoda, att denna arbets- uppgift borde medföra en avsevärt öka-d arbetsbörda för häradsskrivaren. Emellertid böra anteckningarna ske samtidigt å uppbördskort och debetsedel genom kopiering, varför merarbetet reduceras i icke ringa grad.

Som nästa moment följer debitering av slutlig skatt, titelvis å uppbörds- kortet och med uträknande av den sammanlagda skatten för varje skatt- skyldig genom summering å debetsedeln, samt summering av de olika skattetitlarna för varje kommun. Härvid bör anmärkas den arbetslättnad, som uppstår därigenom, att någon debitering av bland annat vissa försäk- ringsavgifter, av annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor, av avgifter till hushållningssällskap samt av riddarhusmedel icke längre skall komma i fråga. Allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel skola debiteras i en post. Någon nämnvärd arbetsökning bör därför ej uppkomma genom 'att debitering av kommunalskatt skall an- komma på häradsskrivaren. Att debiteringen även omfattar skogsaccis bör icke heller medföra någon arbetsökning, då en sammanslagning till en post av denna skatt med skogsvårdsavgiften bör kunna ske. Å andra sidan måste det förhållandet, att debiteringen enligt det nya systemet skall ske på kort och icke som för närvarande i uppbördsbok, medföra ett visst merarbete.

Härefter följa nya arbetsmoment, nämligen avräknan—de av preliminär skatt mot slutlig skatt samt angivande av kvarstående skatt, respektive hur mycket av preliminärskatten som skall restitueras, avräknas på restförda skatter eller avkortas. Arbetet härmed bör utföras i anslutning till debitering- en av den slutliga skatten.

Därnäst åligger det häradsskrivaren att verkställa preliminär taxering, var- efter den preliminära skatten för nästföljande inkomstår skall debiteras; skall preliminär skatt beräknas enligt skattetabell, skalli stället å uppbördskort och debetsedel angivas, vilken skattetabell och vilken kolumn i vederbörlig av- delning av tabellen, som härvid skall tillämpas.

Av debiteringsarbetet kvarstår härefter fördelning av kvarstående och de- biterad preliminär skatt å uppbördsterminer jämte summering kommunvis av de olika skattebeloppen för varje uppbördstermin, färdigställande av de-

betsedlarna i den mån dessa icke utskrivits samtidigt med uppbördskorten, erforderligt kollationeringsarbete, kuvertering och expe-dierande av debetsed- larna samt upprättande av sammandrag över kommunerna och fögderiet. Även dessa arbetsuppgifter kräva en icke ringa arbetstid.

Fortlöpande under året har häradsskrivaren att meddela beslut om jämk— ning av preliminär skatt och om anstånd med inbetalning av skatt.

Icke blott debiterings- utan även jämkningsarbetet måste bliva avsevärt me- ra omfattande enligt alternativ I än enligt alternativ II; nämnda arbete måste även enligt alternativ III bliva av större omfattning än enligt alternativ II.

Härefter kvarstå övriga arbetsuppgifter av olika slag, verkställande av ut- redningar och avgivande av yttranden i mantalsskrivnings- och kyrkobokfö- ringsmål, upprättande av markegångsuppgifter, besvarande av förfrågningar i debiteringsärenden och andra ärenden, exempelvis från arbetsgivare eller arbetstagare om skyldighet att verkställa löneavdrag, biträde åt länsstyrelsen vid kontroll att arbetsgivare verkställa dylikt avdrag, löpande expeditions- göromål m. m. En viss lättnad i arbetet torde kunna vinnas, om framdeles ut— drag ur mantals- och taxeringslängder till myndigheter och enskilda utfärdas av länsstyrelsen i stället för av häradsskrivaren. Å andra sidan torde särskilt förfrågningarna från arbetsgivare och skattskyldiga i debiterings- och skatte- ärenden m. m. komma att förorsaka ett avsevärt arbete.

Slutligen bör häradsskrivaren i den mån tiden det medgiver biträda taxe— ringsintendenten i taxeringsarbetet på sätt i 107 å taxeringsförordningen fin- nes föreskrivet.

För att kunna fullgöra samtliga härovan omförmälda arbetsuppgifter är det nödvändigt, att häradsskrivaren har tillgång till lämplig maskinell utrustning. För närvarande använda häradsskrivarna i arbetet dels skrivmaskiner med bred vagn för uppläggande av stommar till taxeringslängder och uppbörds- böcker m. m., dels ock additionsmaskiner, vanligen elektriska, med ett eller två räkneverk för utskrift av debetsedlar och för förekommande summerings- arbeten. Åtskilliga häradsskrivare hava därjämte låtit anskaffa multiplika— tionsmaskiner bland annat för fördelning av statlig inkomst- och förmögen- hetsskatt, värnskatt samt särskild skatt å förmögenhet mellan äkta makar i de fall, då båda äro taxeraude. Enligt från häradsskrivarna införskaffade upp- gifter finnas å häradsskrivarkontoren ett stort antal maskiner av ovan an- givna slag. Beredningen har, som tidigare omnämnts, efter verkställda under— sökningar funnit, att även efter det nya uppbördssystemets genomförande ar- betet bör kunna utföras på ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt fullt till— fredsställande sätt, om samtliga häradsskrivare förses med skriv- och räkne- maskiner av samma kapacitet som de å flertalet hära—dsskrivarkon-tor redan befintliga, d. v. s. skrivmaskiner med vagnar av viss bredd samt multiplika— tionsmaskiner och additionsmaskiner, därvid dock de sistnämnda måste by,,- gas om och förses med vagn-ar av större bredd än de för närvarande hava. Vid nedan omförmälda beräkningar av arbetsbördan på häradsskrivarkon— toren har uppbördsberedningen utgått ifrån en maskinpark hos häradsskri- varna av nyss angivna beskaffenhet. Frågan om det behövliga antalet maskiå ner av olika slag beröres i ett senare sammanhang.

....." -Ao-——ubl

__..—._;__,.

Uppbördsberedningen har sökt uppskatta det antal arbetsdagar per år, som utförandet av ovan omförmälda arbetsuppgifter sannolikt kommer att kräva av häradsskrivaren och hans biträden enligt dels alternativ I och dels alter- nativ Il. För alternativ III hava några tidsberäkningar icke verkställts. Arbets- bördan enligt detta alternativ torde kunna beräknas motsvara medeltalet av den arbetstid, som erfordras enligt de båda andra alternativen.

Beredningen har därvid beträffande de arbetsuppgifter, som redan nu an- komma på häradsskrivarna, utgått från de tidigare omförmälda, från vissa häradsskrivare införskaffade arbetstidsuppgifterna. I fråga om debiteringsar— betet har beredningen, beräknat arbetstiden med utgångspunkt från det antal debetsedlar i medeltal per fögderi, som kunna antagas bliva utfärdade, samt efter den tid, som utförandet av de olika arbetsmomenten kan beräknas kräva. Jämkningsarbetets omfattning kan icke med visshet beräknas. Dock måste hållas för sannolikt, att antalet jämkningsfall kommer att bliva mycket stort.

En sammanställning av beräkningarna finnes intag-en som Bilaga M till betänkandet. I dessa beräkningar har icke medtagits det biträde, häradsskri- varen avses skola lämna taxeringsintendenten i taxeringsarbetet. Den tid, som kommer att åtgå härför, kan icke beräknas och äri stor utsträckning avhängig av hur lång tid andra tjänstegöromål taga häradsskrivarens arbetstid i an- språk. Arbetsbördan har beräknats dels för fögderierna sammanlagt, därvid till dessa också hänförts förut omförmälda mindre magistratsstäder, dels för ett fögderi av medelstorlek under förutsättning, att nuvarande antal fögderier, 119, bibehålles, d. v. 5. ett fögderi med ett invånarantal av omkring 38000 personer, dels ock för ett fögderi om i medeltal 30 000, respektive 25 000 in- vånare, motsvarande ca 150, respektive ca 180 fögderier i riket.

Uppbördsberedningen vill framhålla, att beräkningarna äro approximativa. Vidare må påpekas, att avvikelser från beräkningarna måste förekomma i viss utsträckning i de olika fögderierna, beroende bland annat på olika geo- grafiska förhållanden samt befolkningens skiftande rörlighet och olika för- delning på yrkesgrupper.

Enligt beräkningarna skulle efter uppbörds- och folkbokföringsreformer- nas genomförande för fullgörandet av de arbetsuppgifter, som skulle ankom- ma på häradsskrivarna och deras biträden, krävas årligen sammanlagt ca 345000 arbetsdagar enligt alternativ I och ca 260000 arbetsdagar enligt alternativ II. Därest antalet fögderier skulle vara oförändrat, 119, skulle i varje fögderi häradsskrivarens arbetstid utgöra 600 arbetsdagar årligen en- ligt alternativ I och 460 dagar enligt alternativ II, vartill komme biträdes- hjälp under sammanlagt 2 300, respektive 1 700 dagar. I ett fögderi med om- kring 30 000 invånare skulle motsvarande siffror bliva 450, respektive 350 för här adsskrivaren och 1 850, respektive 1 400 för biträdena. I ett fögderi med 25 000 invånare slutligen skulle häradsskrival en årligen nödgas utföra arbete under 360 arbetsdagar enligt alternativ I och 280 dagar enligt alternativ II, varjämte biträdeshjälp skulle vara erforderlig under 1 500, respektive 1 150 dagar. I fråga om den tid under året, då de olika arbetsuppgifterna å hä1adsskri-

varkontoren efter de berörda reformernas genomförande komma att utföras, må anföras följande.

Mantalsskrivningsförråttningarna skola, som tidigare omnämnts, äga rum under tiden den 15 oktober—den 20 december; flertalet förrättningar kom— ma att företagas under november och december månader.

Skriftväxlingen mellan mantalsskrivningsförrättare samt arbetet med rät- telser av och tillägg till mantalslängderna komma att fortgå huvudsakligen under november och december samt under påföljande januari intill den 20 i sistnämnda månad.

Avtrycksregistren kräva skötsel under hela året. Komplettering av stomm-ar till fastighetslängder utföres under mars månad. Arbetsgivarförteckningar upprättas under tiden den 1 november—den 15 januari. Önskvärt hade varit, att arbetet härmed kunnat förskjutas in i feb- ruari; härigenom skulle arbetsbördan under november hava kunnat lätt-as något. Detta torde emellertid icke låta sig göra med hänsyn till att riksför- säkringsanstalten för på anstalten ankommande debiteringsarbete är i stort behov av förteckningarna snarast möjligt under året.

Granskning av stommarna till röstlängd utföres lämpligen under april månad, därvid samtidigt vederbörandes kön angives genom instreckning i härför avsedda kolumner. Rösträttshinder angives samt instreckning om röst- rätt vid olika val verkställes för närvarande i föreskrivna kolumner i röst- längden under tiden den 12—den 30 juni. Denna tid är mindre lämplig här- för med hänsyn till då pågående, forcerade arbete med taxeringslängderna (se nedan). Lämpligast hade varit, om arbetet kunnat utföras redan i april. Tiden är emellertid helt beroende av stadganden, givna i gällande vallagar. En ändring av ifrågavarande tid förutsätter därför ändring i nämnda lagar.

Denna fråga har tidigare berörts av 1936 års uppbördskommitté. Kommit— tén anförde härom:1

För underlättandet av arbetets jämna gång å häradsskrivarkontoren anser kom- mittén det därjämte böra övervägas, huruvida icke röstlängden skulle kunna färdig- ställas tidigare än vad nu är fallet. Enligt de nu gällande bestämmelserna skall röstlängd vara upprättad sen-ast den 30 juni. Till grund för röstlängdens upprät- tande ligga, utom mantalslängden för året, uppgifter från vissa myndigheter an— gående huruvida förhållande, som utgör hinder för rösträtt, förelegat den 10 juni. Röstlängden justeras sedermera den 25 juli. Enligt kommitténs förmenande skulle röstlängden lämpligen kunna färdigställas så mycket tidigare, att densamma skulle. föreligga upprättad den 30 april. Röstlängdens justering torde icke kunna ske så tidigt som i maj, ty detta skulle vara förenat med den olägenheten, att sådana för- ändringar med avseende å hinder för rösträtt, vilka inträffa intill mitten av juni månad, icke såsom hittills skulle kunna beaktas. Däremot synes hinder ej möta, att berörda uppgifter avgivas tidigare och avse förhållandena den 10 april samt sedermera kompletteras med tilläggsuppgifter avseende ändringar, som till och med den 10 juni inträffa med avseende å hinder, vare sig dessa ändringar bestå däri att nya hinder uppstått eller däri att tidigare anmälda hinder upphört.

Jämväl uppbördsberedningen finner den sålunda ifrågasatta anordningen vara förtjänt av närmare övervägande. I samband härmed torde även böra

1 SOU 1938: 41, sid. 376.

f.-—__Mug-r—p—w—

.. .._——.;_

utredas, huruvida icke den nuvarande uppgiften för samtliga röstberättigade om rösträtt vid olika val kunde ersättas med uppgift om att rösträtt icke förefunnes. Härigenom skulle en viss arbetslättna'd komma till stånd.

Arbetet med uträknande och införande av ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst i inkomstlängderna, påföring av skatte- kronor och skatteören i fastighetslängdema, summering i föreskrivna delar av nämnda längder ävensom verkställande av avskrift av dess-a jämte av gemensam skogsaccis- och skogsvårdsavgiftslängd samt av förmögenhets- längd får såsom för närvarande utföras under tiden den 1 maj——d-en 15 juli.

Uträknande och införande i vederbörliga längder av inkomst- och för- mögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet samt skogsvårdsav- gift bör ske under tiden den 15 juni—den 15 juli.

I pensionsavgiftsförteckningarna, till vilka tryckta stommar erhållas från länsstyrelsen under juni eller juli månader, införas omedelbart efter mot- tagandet därav föreskrivna anteckningar om avgiftsbefrielse samt anteck- nas därefter eller samtidigt med debiteringen av slutlig skatt för envar av- giftspliktig beloppet av den pensionsavgift han har att erlägga.

Antecknande å uppbördskort och debetsedlar av civilstånd och barnantal, taxerat och beskattningsbart belopp samt taxerad och beskattningsbar in- komst m. m. verkställes lämpligen efter det arbetet med uträkning och in- föring av ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar in- komst m. m. samt upprättandet av avskrift av taxeringslängder slutförts eller efter den 15 juli. Debiteringen av slutlig skatt torde också böra igångsättas vid samma tidpunkt. I omedelbar anslutning till debiteringen av den slutliga skatten uträknas kvarstående skatt. Samtliga dessa arbetsmoment böra vara slutförda vid utgången av oktober, då även prövningsnämndens före den 10 oktober meddelade beslut skola hava beaktats.

Debitering av preliminärskatt eller angivande av skattetabell bör kunna på- börjas i oktober månad. Det mesta av detta arbete torde dock komma att utföras först under november och under förra hälften av december månad.

Fördelning av kvarstående och preliminär skatt å uppbördsterminer, fär- digställande av debetsedlar i den mån så icke redan skett, erforderlig kol- lationering av uppbördskort och debetsedlar, upprättande av sammandrag över kommunerna och fögderiet m. m. sker under november och december månader. En viss förskjutning i tiden kan påräknas, enär man kan låta an- stå med utsändandet av de debetsedlar, som avse andra skattskyldiga än så- dana, å vilkas inkomst löneavdrag skall verkställas, till första hälften av januari månad. Vidare kan anstå till in i januari måna-d med antecknandet å uppbördskorten av en del uppgifter, som först tillskrivas å debetsedlarna (fördelning av kvarstående och preliminär skatt å uppbördsterminer m'. m.) och som kunna överföras till uppbördskorten med ledning av de kopior av debetsedlarna, som avses skola utskrivas och vilka skola utgöra de exemplar av uppbördskorten, som skola kvarbliva hos häradsskrivarna. Arbetet med att kommunvis summera den kvarstående skatt och den preliminärskatt, som enligt den verkställda debiteringen under varje uppbördstermin skall för-

falla till betalning, bör slutligen med ledning av »debelsedelskopiorna kunna utföras under februari månad.

Det är i viss mån vanskligt att avgöra, under vilka tider på året arbetet med att meddela beslut om jämkning av preliminär skatt och om anstånd med inbetalning av skatt kommer att bliva mest betungande. Sannolikt torde dock de flesta jämkningsbesluten komma att meddelas under månaderna ja- nuari—juni, varefter arbetet minskar allt mera och mera för att under no- vember och december i stort sett upphöra.

Övriga arbetsuppgifter handläggas fortlöpande under året. Uppbördsberedningen har sökt beräkna, hur arbetsbördan på ett härads- skrivarkontor kommer att fördela sig å årets olika månader. Diagram över dessa beräkningar finnas intagna som Bilagor N och 0. Av diagrammen torde _ även om de endast approximativt angiva arbetsbördan — framgå, att i ett fögderi om ca 25000 personer enligt alternativ I och i ett fögderi om ca 30 000 personer enligt alternativ II häradsskrivaren personligen torde komma att bliva ganska jämnt sysselsatt under hela året; dock kommer särskild arbetsanhopning att uppstå under tiden 15 juni—15 juli samt under novem- ber och december månader. För att det under dessa tider synnerligen krä- vande arbetet skall kunna medhinnas, bör länsstyrelsen i viss utsträckning bevilja häradsskrivaren ledighet från viss-a göromål eller grupper av göro- mål. De göromål, från vilka häradsskrivaren regelmässigt nödgas påkalla befrielse, böra anförtros åt fullt kompetent vikarie. För biträdenas det torde en icke ringa minskning i arbetsbördan uppkomma under månaderna mars och april. Emellertid torde det vara rätt sannolikt, att under det forcerade debiteringsarbetet en del andra arbetsuppgifter icke medhinnas. För att taga igen vad sålunda eftersatts samt för att utföra t. ex. arkiveringsarbete m. m. bör denna lugnare period komma väl till pass. Lämpligen synes därjämte biträdena under denna tid höra i viss utsträckning tilldelas semester.

Lönereglering.

Uppbördsberedningen har — liksom tidigare 1924 års uppbördssakkun- niga och 1936 års uppbördskommitté — utgått från att häradsskrivarna skola inordnas under civila avlöningsreglementets bestämmelser. De särskilda er- sättningar av statsmedel för utfört arbete, som nu tillkomma dem, böra då upphöra att utgå, varjämte expeditionslösen och sådan ersättning, som kom- muner utgöra för upprättande av röst-längder, indragas till statsverket. Den ersättning, som landsting och tingshusbyggnadsskyldige erlägga till härads- skrivarna för debitering av landstings- och tingshusmedel, bör — då kom- mun enligt uppbördsberedningens förslag icke skall gälda ersättning för 'de- bitering och uppbörd av kommunala utskylder _— bortfalla. Då riddarhus- medel, hushållningssällskapsavgifter och vissa försäkringsavgifter icke vi- dare skola uppbäras i samband med den allmänna uppbörden, upphör även debiteringsprovisionen för dessa avgifter. Debetsedelslösen bör av skäl, som tidigare angivits, icke vidare uttagas.

Håradsskrivarnas åligganden såsom lokal skattemyndighet hava tidigare omnämnts. Beträffande taxeringsarbetet åligger det för närvarande härads- skrivare att på sätt i 107 % taxeringsförordningen stadgas biträda taxerings- intendenten vid fullgörandet av dennes uppgifter genom att lämna ordföran- dena i beskattningsnämnderna i första instans råd och upplysningar, på be- gäran av ordförande i sådan nämnd verkställa utredning i invecklade taxe- ringrsärenden samt övervaka nämndernas arbete. Vidare innehava flertalet hä- radsskrivare uppdrag som ordförande och kronoombud i taxeringsn-ämnd eller som taxeringskonsulent. Någon förändring i sistnämnda båda hänseen- den finner beredningen icke böra ske. Den erfarenhet i fråga om skattelagar- nas tillämpning, som häradsskrivarna genom fullgörande av förevarande uppgifter förvärva, är av stort värde vid utövandet av verksamheten som jämkningsmyndighet.

Enligt uppbördsberedningens mening bör för häradsskrivare föreskrivas Skyldighet att utöver vad som följer av civila avlöningsreglementets allmän- na bestämmelser tjänstgöra å landskontor. Beredningen instämmer i detta avseende i följande uttalande av 1936 års uppbördskommitté:1

Häradsskrivare hör av länsstyrelsen i det lån, vars fögderiförvaltning han tillhör, kunna förordnas att under högst tre månader av ett och samma kalenderår bestrida befattning vid länsstyrelsen. Genom sådana förordnanden kunna häradsskrivarna bi- behålla kontakten med det allsidigare administrativa arbetet ä länsstyrelserna och

a

aspiranter a häradsskrivartjäns-ter få tillfälle att förvärva erfarenheter angående tjänsternas skötsel.

Då häradsskrivarna underkastas civila avlöningsreglementets bestämmel— ser, regleras därigenom allmänt deras rätt att innehava bisysslor. 1936 års uppbördskommitté anförde härom:2

På grund av deras ställning såsom administrativa tjänstemän i fögderierna äro dock vissa särskilda inskränkningar i häradsskrivarnas sysslande med uppdrag utom tjänsten erforderliga för att giva dem en fullt opartisk ställning. Sålunda torde det icke vara lämpligt, att häradsskrivare på grund av privata uppdrag förrättar auk- tioner inom sitt fögderi eller där utövar yrkesmässig advokatverksamhet eller åtager sig uppdrag såsom konkursförvaltare enl-igt 45 % konkurslagen. I övrigt torde he- stämmelserna i avlöningsreglementet vara tillfyllest för att hindra häradsskrivarna från att syssla med uppdrag, som kunna hava en menlig inverkan å deras tjänste- ' utövning.

Liknande synpunkter hava anlagts vid bedömande av landsfiskalernas rätt att innehava bisysslor. Sålunda stadgas i g 32 landsfiskalsinstruktionen:

Angående förening av tjänster m. m. gäller vad i civila avlön-ingsreglementet är stadgat.

Därjämte skall gälla, att landsfiskal ick-e må åtaga sig uppdrag 'att själv eller genom annan förrätta auktioner;

att vara förvaltare i konkurs; eller att vara enskild parts rättegångsombud eller rättegångsbiträde annorledes än i samband med utförande av tjänstetalan och där det kan ske utan eftersättande av

1 SOU 1938: 48, sid. 37. 2 SOU 1938:48, sid. 35 off.

landsfiskalen åvilande tjänsteplikter, och må landsfiskalen, om han åtager sig dylikt uppdrag, icke betinga sig eller mottaga gottgörelse för detsamma.

Landsfiskal vare ock förbjudet att bedriva advokatverksamhet eller inkasserings- rörelse.

Justitiekanslersämbetet må dock efter Kungl. Maj:ts befallningshavandes hörande, där synnerliga skäl därtill äro, beträffande viss landsfiskal, medgiva undantag från förbudet för landsfiskal att vara förvaltare i konkurs samt 'att, annat än under de i första stycket angivna förutsättningar, vara enskild parts rättegångsombud eller rättegångsbiträde.

I överensstämmelse med vad uppbördskommittén anfört och i anslutning till för landsfiskalerna gällande bestämmelser bör enligt uppbördsberedning- ens mening förbud stadgas för häradsskrivare att på grund av privata upp- drag själv eller genom annan förrätta auktioner, att utöva med advokatverk- samhet likartad rörelse eller inkasseringsrörelse eller att vara förvaltare i konkurs. Såsom uppbördskommittén föreslagit, synas bestämmelsernas gil- tighet böra begränsas till häradsskrivarens tjänslgöringsområde. När syn- nerliga skäl därtill föreligga, bör länsstyrelsen äga rätt att beträffande viss häradsskrivare medgiva undantag från förbudet att vara konkursförvaltare.

Såsom tidigare nämnts finnas för närvarande icke andra kompetensford— ringar uppställda för att kunna uppföras å förslag till häradsskrivartjånst än att vederbörande avlagt studentexamen samt dessutom tjänstgjort å lands- kontor och uppehållit häradsskrivarbefattning eller i tjänsten biträtt härads- skrivare, allt under minst fyra är, och därvid ådagalagt skicklighet i kamerala göromål.

Enligt det av 1936 års uppbördskommitté framlagda förslaget skulle hä- radsskrivarna fullgöra ungefär samma göromål som för närvarande och där- jämte dels debitera en särskild förskottsskatt dels ock verkställa utredningar och avgiva yttranden i ärenden angående tvister mellan kommuner om er- sättning för fattigvård och barnavård samt i ärenden angående understöd och lån av allmänna medel, utfärda intyg angående fastigheters beskaffen- het, bevaka det allmännas rätt beträffande publika fastigheter samt förrätta syn, besiktning och värdering beträffande sådan egendom, bevaka det all— männas rätt inför domstolar och andra myndigheter i fall där länsstyrelsen så funne lämpligt samt förrätta inventeringar, besiktningar, inspektioner och andra förrättningar enligt länsstyrelsens förordnande.

I fråga om kompetensfordringarna anförde uppbördskommittén:1

De göromål, som häradsskrivarna enligt kommitténs förslag böra åläggas, äro ganska skiftande och till stor del av maktpåliggande art. Fastställandet av mantals- skrivn-ingskommun, rösträtt, skattskyldighet m. m. är av grundläggande betydelse för medborgarnas ställning inom samhället, och det rätta handhavandet av dessa uppgifter är av stor betydelse såväl för det allmännas ekonomiska ställning som för medborgarnas trygghet. Med hänsyn till administrationens och särskilt skatteväsen- dets ökade komplicering och allt djupare ingripande i samhällslivet torde härads- skrivarna icke utan juridisk utbildning kunna ans-es motsvara tidens krav. På grund av dessa förhållanden och då häradsskrivarna enligt förutsättningarna för den nya organisationen böra vara kompetenta 'att övertaga möjligen nytillkommande ad—

' SOU 1938: 48, sid. 20 0. f.

ministrativa ärenden av olika slag, har kommittén ansett sig böra för behörighet till häradsskrivartjänst föreslå, utöver allmän skicklighet i kamerala göromål, viss juri— disk kompetens. Då lägre juridisk examen än juris kandidatexamen och statsveten- skaplig-juridisk examen numera ej finnes och det icke torde komma i fråga, att särskild juridisk utbildning anordnas för häradsskrivaraspiranter, har kommittén icke kunnat underlåta att såsom kompetensvillkor uppställa avlagd juris kandidat- examen eller statsvetenskaplig-juridisk examen. —— — — Kommittén anser sig emel— lertid även böra föreslå, att för häradsskrivartjänst särskilt lämpliga personer utan den föreslagna utbildningen skola kunna genom dispensförfarande efter att hava ådagalagt vissa kunskaper tillerkännas behörighet att uppföras å förslag till härads- skrivartjänst. Personer med särskild fallenhet för kamerala värv och god förmåga att tolka och tillämpa författningar böra ej utestängas från häradsskrivarbanan där— för att de icke avlagt vederbörlig examen. För dylika personer torde särskilda prov kunna anordnas under socialdepartem-entets inseende i de för häradsskrivartjänstens skötande mest betydelsefulla juridiska ämnena, t. ex. finansrätt, förvaltningsrätt samt vissa delar av privaträtten och processrätten. Sedan vederbörliga prov full- gjorts, skulle Kungl. Maj:t, där så befunnes lämpligt, förklara den omständigheten att aspirant å häradsskrivartjänst icke avlagt föreskriven examen ej utgöra hinder för hans uppförande å förslag till sådan tjänst.

I de över uppbördskommitténs betänkande avgivna yttrandena uttalades delade meningar om det uppställda kravet på avlagd juris kandidatexamen förhäradsskrivarna. Tre länsstyrelser tillstyrkte och elva avstyrkte förslaget, under det att tre länsstyrelser uttalade viss tveksamhet. Av övriga myndig- heter, som yttrade sig i frågan, ansågo statskontoret och riksräkenskapsver- ket, att de nuvarande fordringarna vore tillfyllest. Styrelsen för Sveriges hä- radsskrivarförening hade icke något att erinra mot de föreslagna kompetens- villkor-en. Det ifrågasatta dispensförfarandet avstyrktes däremot. De särskilda prov, som skulle erfordras för dispens, liksom även på annat sätt förvärvad och styrkt motsvarande utbildning borde utan vidare medföra kompetens till de nya tjänsterna.

Uppbördsberedningen har icke funnit skäl föreligga att kräva sådan kom- petens för häradsskrivartjänst som den av uppbördskommittén föreslagna. Visserligen skola häradsskrivarna enligt beredningens förslag åläggas åtskil- liga arbetsuppgifter av kvalificerad beskaffenhet, främst handläggning av ärenden angående jämkning av preliminär skatt. Beredningen kan likväl icke finna, att fullgörandet av dessa arbetsuppgifter måste förutsätta sådan teore- tisk skolning, som avlagd juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig—juri- disk examen innebär. Däremot torde det med fog kunna göras gällande, att tjänstemän, som skola handlägga de krävande och icke sällan ömtåliga jämk- ningsärendena, böra besitta — förutom avsevärd praktisk erfarenhet — vissa teoretiska kvalifikationer utöver studentexamen. Främst synas härvid böra fordras goda kunskaper angående skatte- och taxeringsförfattningarna. Men även ett visst mått av samhällskunskap synes önskvärt hos dessa tjänstemän, enär icke sällan ett jämkningsproblem kan höra bedömas ur sociala syn- punkter; härvid torde en socialpolitisk utbildning vara av värde för den tjänsteman, som har att taga befattning med ärendet, Uppbördsberedningen vill därför föreslå, att för tillgodoseende av nyss angivna syfte särskilda ut—

bildningskurser genom Kungl. Maj:ts försorg anordnas för aspiranter till ifrå- gavarande tjänster. Undervisningen torde lämpligen kunna lämnas vid de in— stitut för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning, som finnas inrättade i Stockholm och Göteborg, och torde böra omfatta gällande upp- börds-, folkbokförings-, skatte- och taxeringsförfattningar ävensom förvalt- , ningsrättens, särskilt sociallagstiftningens, och processrättens grunder. För * genomgående av kursen torde böra beräknas minst ett är. De för häradsskri- vartjänst nu gällande praktiska kompetensfordringarna synas böra bibehål- las, kompletterade med bestämmelse därom, att tjänstgöring å landskontor skall hava fullgjorts under minst ett år ävensom att vederbörande skall hava uppehållit häradsskrivartjänst under minst samma tid.

Den normala rekryteringsgången för aspirant på häradsskrivartjänst bör vara följande. Efter avlagd studentexamen sker antagning som extra lands- kontorist vid länsstyrelse. Efter minst ett års tjänst vid landskontoret bör följa lika lång tids tjänstgöring som aspirant å häradsskrivarkontor. Därefter bör följa den ovan omförmälda teoretiska utbildningskursen. Under tjänst- göringstiden på häradsskrivarkontoret bör vederbörande åtnjuta avlönings- förmåner SOm extra landskontorist. Under kursen, vilken endast avses för sådana extra landskontorister, som kunna ifrågakomma till häradsskrivar- tjänst, torde av billighets—skäl viss lön böra utgå, förslagsvis den tidigare lö- nen, minskad med B-avdrag. Efter genomgången kurs bör aspiranten återgå som extra landskontorist till landskontoret, där fortsatt tjänstgöring sker med avbrott för förordnanden å häradsskrivartjänst såsom vikarie under se- mester eller sjukdom 111. m. ävensom då häradsskrivare meddelas partiell le- dighet på grund av arbetsanhopning. I enlighet med för länsstyrelsernas icke-ordinarie personal gällande avlöningsbestämmelser bör aspiranten kom- ma i åtnjutande av sedvanliga lönegradsuppflyttningar som extra landskon- torist samt därefter antagas till extra ordinarie landskontorist, varefter med tillämpning av allmänna befordringsgrunder befordran till ordinarie lands- kontorist bör kunna påräknas. Uppkonma vakanser å häradsskrivartjänst beräknas i första hand fyllas av lämpliga landskontor-ister med den före- slagna utbildningen, för vilka alltså häradsskrivarbefattningen skulle bliva sluttjänst. Genom en sådan befordringsväg synas många fördelar stå att vinna. Sålunda komma de blivande häradsskrivarna att vinna god kännedom om landskontorens arbetsförhållanden och landskontoristerna att bliva väl in- satta i de göromål, som förekomma å ett häradsskrivarkontor. Vidare måste den erfarenhet av taxeringsarbete, som aspiranten förvärvar under sitt ar- bete å landskontoret, vara av största värde för en blivande häradsskrivare. Befordringsmöjligheterna måste antagas komma att utgöra en sporre för landskontoristerna och ett medel för urval av de dugligaste till häradsskri- vartjänst.

Vad angår häradsskrivarnas Iönegradsplacering föreslogo 1924 års uppbörds- sakkunniga, att häradsskrivarna skulle placeras i 22 lönegraden. Enligt de sak- kunnigas förslag skulle häradsskrivarna överföras till länsstyrelserna och där

leda arbetet å skattekontoret,1 med biträde av lägre personal verkställa debi- tering av utskylder, fatta beslut rörande beloppet av de skatteavsättningar, som det skulle åligga de skattskyldiga att göra, pröva inkommande ansök- ningar om jämkningar i skatteavsättningarna ävensom i övrigt fullgöra hä- radsskrivares nuvarande åligganden i den mån dessa genom den nya orga- nisationen icke bleve obehövliga eller ålades annan.

1936 års uppbördskommitté föreslog med hänsyn till av kommittén upp- ställda krav på såväl juridisk som kameral utbildning hos häradsskrivarna, att dessa skulle placeras lägst i lönegrad A 24; ett mindre antal tjänster före- slog kommittén skola placeras i lönegrad A 25.

Kommitténs förslag kritiserades av statskontoret, som i sitt yttrande över kommitténs betänkande anförde:

Den lönegradsplacering, som de sakkunniga, enligt vad ovan sagts, funnit skälig för häradsskrivarna, måste statskontoret för sin del finna alltför hög, även om de sakkunnigas förslag i fråga om den formella kompetensen skulle vinna beaktande. Med hänsyn till förekommande arbetsuppgifter torde vid jämförelse med andra statliga befattningshavare högre placering än 'i 21:a eller möjligen i 22:a lönegraden icke komma i fråga. Ej heller kan statskontoret dela de sakkunnigas uppfattning, att häradsskrivarna i vissa distrikt skulle givas en högre lönegradsplacering än den regelmässigt gällande.

Riksräkenskapsverket ansåg, att frågan om häradsskrivartjänsternas place- ring i lönegrad borde ses i samband med landsfiskalstjänsternas lönegrads- placering. Enligt ämbetsverkets uppfattning saknades skäl att placera härads- skrivarna i högre lönegrad än den, till vilken landsfiskalerna vid en blivande lönereglering i allmänhet komme att hänföras.

Av de länsstyrelser, SOm yttrade sig över uppbördskommitténs förslag i denna del, tillstyrkte så gott som samtliga förslaget eller ifrågasatte än högre lönegradsplacering. Åtskilliga länsstyrelser ansågo, att 24 lönegraden eller högre lönegrad borde ifrågakomma, även om juridisk examen icke krävdes för häradsskrivartjänst.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening uttalade, att lägre lönegrad än A 26 rättvisligen icke kunde komma i fråga för de nya häradsskrivartjäns- terna. Den föreslagna differentieringen av häradsskrivartjänsterna efter svå; righetsgrad avstyrktes av styrelsen. Sådan differentiering syntes lämpligare ske därigenom, att folkrikare och mera s—vårskötta fögderier tilldelades ett större antal biträden.

Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida uppdelning av häradsskrivar- tjänsterna i olika lönegrader kan vara lämplig på sätt 1936 års uppbörds- kommitté föreslagit och såsom skett i fråga om landsfiskalstjänsterna. Enligt uppbördskommitténs förslag skulle fögderierna i storlekshänseende fortfa- rande komma att utvisa avsevärda olikheter. Jämväl landsfiskals—distrikten äro av växlande storlek. Uppbördsberedningen har däremot sökt åstadkomma en så jämn fögderiindelning som möjligt. Visserligen har det därvid icke

1 Vid varje länsstyrelse skulle finnas en uppbördsavdelning, uppdelad på ett mantalskontor och ett skattekontor.

kunnat undvikas, att i en del fall fögderierna blivit större eller mindre än normalt. Beredningen har likväl icke funnit skäl föreligga att föreslå någon gradering av fögderierna i lönehänseende utan ansett, att samma lönegrad bör gälla för samtliga häradsskrivartjänster.

Enligt uppbördsberedningens förslag komma häradsskrivarna att dels i hu- vudsak bibehållas vid sina nuvarande arbetsuppgifter, dels ock därutöver åläggas andra uppgifter av icke ringa vikt. Häradsskrivarnas åligganden att som lokala skattemyndigheter bland annat verkställa preliminär taxering och debitering av preliminärskatt, besluta om jämkning av sådan skatt och om anstånd med skattebetalning samt lämna arbetsgivare och skattskyldiga råd och anvisningar beträffande skattskyldighetens behöriga fullgörande även- som övervaka, att arbetsgivarna och de skattskyldiga fullgöra dessa sina skyl- digheter, äro synnerligen betydelsefulla och förutsätta skicklighet och omdöme hos tjänstinnehavarna. Det forcerade och till en kortare tidrymd under året koncentrerade debiteringsarbetet ställer vidare stora krav på häradsskrivarnas förmåga att leda och organisera arbetet på kontoret. Om därtill lägges, att häradsskrivarna förutsättas skola såsom biträden åt taxeringsintendenten i icke ringa utsträckning taga befattning med olika kvalificerade uppgifter inom taxeringsväsendet, synes en placering av häradsskrivarna i relativt hög löne- grad vara väl motiverad.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och med särskilt beaktande av de krävande ochmaktpåliggande arbetsuppgifter, som efter det nya uppbörds- systemets genomförande komma att åvila häradsskrivarna, finner uppbörds- beredningen, att lägre lönegrad än A 24 icke skäligen bör komma i fråga för berörda befattningshavare. Den föreslagna löneplaceringen innebär, att häradsskrivartjänst skulle i lönehänseende jämställas med de högst placerade landsfiskalstjänsterna; flertalet landsfiskalstjänster tillhöra lönegrad A 22. Erinras må, att för erhållande av landsfiskalstjänst kräves avlagd distrikts- åklagarexamen eller juris kandidatexamen ävensom genomgången polischefs- kurs. För erhållande av häradsskrivartjänst skulle däremot enligt beredning- en-s förslag icke erfordras en så omfattande teoretisk utbildning. Beredningen vill emellertid — utan att ingå på någon bedömning av riktigheten av lands- fiskalernas lönegradsplacering —— understryka, att det avgörande vid bedö- mandet av frågan om häradsskrivarnas lönegradsplacering bör i första hand vara arten av de arbetsuppgifter. som hädanefter skola åvila häradsskrivarna. Det är med denna utgångspunkt, som beredningen finner sig böra föreslå lönegrad A 24 för dessa befattningshavare.

Det synes lämpligt, att vid återbesättande av ledig häradsskrivartjänst på annat sätt än genom transport av redan utnämnd ordinarie häradsskrivare vederbörande, därest han icke dessförinnan under längre tid innehaft förord- nanden å häradsskrivartjänst, icke omedelbart utses till ordinarie innehavare av tjänsten utan av Kungl. Maj:t först förordnas att under viss prövotid uppe- hålla densamma på förordnande. Under dylikt förordnande bör vikariatslön utgå. Beredningen vill erinra, att motsvarande förfaringssätt tillämpas vid återbesättande av ledig folkskolinspektörstjänst.

! I

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att tillsätta häradsskrivare även enligt den nya organisationen.

Därest tjänstgöringsorterna för häradsskrivarna bliva fastställda enligt nedan intaget förslag till fögderiindelning, komma häradsskrivarna med nu gällande ortsgruppering att genomsnittligt bliva placerade i dyrortsgrup- pen D. För en ordinarie befattningshavare i lönegrad A 24 med tjänst- göring i nämnda dyrortsgrupp uppgå för närvarande löneförmånema, inbe- gripet rörligt tillägg och kristillägg men frånsett kallortstillägg och utan frånräknande av pensionsavdrag, i 24 (lägsta) löneklassen till 10 353 kronor och i 27 (högsta) löneklassen till 12 298 kronor 80 öre. Pensionsavdraget utgör för år, tjänstepensionsavdraget 315 kronor och familjepensionsavdraget 285 kronor. Inbegripet rörligt tillägg och kristillägg utgår hel tjänstepension med 7 907 kronor 40 öre och hel familjepension för efterlevande hustru med 3 065 kronor 40 öre för år.

Anledning synes icke föreligga att bestämma pensionsåldern annorlunda än den för ordinarie befattningshavare i 24 lönegra-den vanliga eller 65 år.

För organisationens genomförande äro vissa övergångsanordningar er- forderliga.

De ordinarie häradsskrivare, vilka vid omorganisationens ikraftträdande icke uppnått stadgad pensionsålder, äro skyldiga bestrida ny häradsskrivar- tjänst. För de ordinarie häradsskrivare, vilka utnämnts år 1943 eller senare, föreligger skyldighet att övergå å ny lönestat. Motsvarande skyldighet före- ligger däremot icke för övriga ordinarie häradsskrivare, utnämnda år 1923 eller tidigare. Dessa _ ca 20 till antalet —— äga övergå å den nya organisa- tionen med bibehållande av nuvarande avlöning å stat. Ä dem äro vidare före den 1 juli 1935 gällande pensionsbestämmelser tillämpliga. De äro där- för icke skyldiga att avgå från tjänsten förrän vid 67 års ålder. För övriga ordinarie häradsskrivare är pensionsåldern däremot 65 år eller samma ålder, som beredningen föreslår såsom pensionsålder för häradsskrivare med regle- rad avlöning. I den mån de äldre häradsskrivarna icke vilja övergå till befatt- ning på den nya lönestaten, böra de överföras antingen å indragningsstat eller ä övergångsstat, i det senare fallet med tjänstgöringsskyldighet som häradsskrivare i den nya organisationen eller i annan befattning vid lands- staten. Det synes emellertid sannolikt, att endast ett mycket begränsat antal häradsskrivare kommer att föredraga att kvarstå på gammal stat.

Däremot är det icke uteslutet, att en del äldre häradsskrivare, oberoende av för dem fastställd pensionsålder, med' hänsyn till de nya arbetsuppgifter, som enligt uppbördsberedningens förslag skola åläggas dem, icke önska komma i fråga till någon av de nya tjänsterna. I viss mån torde det också vara ett statsintresse, att dessa önskemål beaktas. Dessa äldre häradsskrivare kunna icke alltid förutsättas äga det intresse eller den förmåga att sätta sig in i de nya uppgifterna, som måste krävas av vederbörande. ] den mån så kan anses vara lämpligt, böra de häradsskrivare, varom nu är fråga, över- föras å indragningsstat eller å övergångsstat. Detsamma bör också undan- tagsvis gälla, om någon av de ordinarie häradsskrivarna på grund av annan

anledning än ålder, exempelvis sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga, icke lämpligen bör ifrågakomma såsom innehavare av nyreglerad tjänst.

Å indragnings- eller övergångsstat överförda befattningshavare böra _— på sätt skett beträffande landsfiskaler i motsvarande situation — få uppbära följande avlöningsförmåner, nämligen lön, tjänstgöringspenningar, ålders- tillägg och tillfällig lön-eförbättring; för häradsskrivare å övergångsstat bör därjämte i förekommande fall utgå ortstillägg. Till häradsskrivare å indrag— ningsstat bör utgå halvt och till häradsskrivare å övergångsstat helt dyrtids- och kristillägg.

Frånsett sådan före år 1943 utnämnd ordinarie häradsskrivare, vilken icke önskar övergå till befattning å den nya lönestaten men likväl anses lämplig att uppehålla nyorganiserad häradsskrivartjänst och därför överföres är över- gångsstat med tjänstgöringsskyldighet som häradsskrivare, bör övriga å över- gångsstat överförda häradsskrivare i första hand åläggas tjänstgöringsskyl- dighet vid länsstyrelse. För närvarande torde häradsskrivarna med hänsyn till gällande lönevillkor icke kunna åläggas annan tjänstgöring än inom landsstaten. Men även i andra statliga organ borde en häradsskrivare med sin mångåriga erfarenhet och rutin kunna göra god nytta. En mera vid- sträckt tjänstgöringsskyldighet, varigenom detta skulle möjliggöras, kan till- skapas, därest ett erforderligt antal tjänster inrättas å övergångsstat i lämp- lig lönegrad, förslagsvis A 21, i civila avlöningsreglementet. De häradsskri- vare som överföras å denna övergångsstat, dä1vid för häradsskrivare, ut- nämnda före år 1943, annat än frivillig övergång icke är möjlig, komma härigenom i åtnjutande av i olika avseenden förbättrade avlönings och pen- sionsförmåner.

I stället för att överföra vissa häradsskrivare å indragnings- eller över- gångsstat kan måhända befinnas lämpligt att bevilja dem pension såsom innehavare av tjänst i förslagsvis lönegrad A 21 eller A 24. Ett liknande förfaringssätt tillämpa-des å vissa landsfiskaler vid genomförande av den nya landsfiskalsorganisationen år 1941.

De ordinarie häradsskrivare, vilka överföras till den nya organisationen, böra — utan ansök-an _— tilldelas sina nuvarande fögderier som tjänstgö- ringsområden, i den mån dessa äro i huvudsak oförändrade. På grund av den ändrade fögderiindelningen torde emellertid en del omflyttningar bliva oundvikliga. Avgörandet härom torde böra ankomma på Kungl. Maj:t. Be- redningen förutsätter härvid, att ehuru i regel ansökningsförfarande bör tillämpas för häradsskrivartjänsternas tillsättande, det i vissa fall för ordi- narie häradsskrivare bör vara tillräckligt med en anmälan om den tjänst eller de tjänster, vartill vederbörande i första hand önskar komma i fråga.

Ordinarie häradsskrivare äger för närvarande uppbära lön, tillfällig löne- förbättring å lön, ålderstillägg och ortstillägg i förskott. Där sådan härads— skrivare överföres till den nya lönestaten, bör vid ingången av första måna- den efter övergången s. k. övergångslön utbetalas.

De häradsskrivare, vilka från nuvarande ordinarie tjänst övergå till eller

utnämnas å nyreglerad häradsskrivartjänst, böra för inplacering i löne- klass få tillgodoräkna sig dels hela den tid, de innehaft fullmakt å härads- skrivartjänst, dels ock den tid därutöver, under vilken de innehaft av Kungl. Maj:t meddelat förordnande att tills vidare uppehålla sådan tjänst. Bered- ningen vill erinra om att samma princip tillämpats vid omorganisationen av landsfiskalstjänsterna år 1941.

Häradsskrivare, som vid den nya organisationens genomförande efter av Kungl. Maj:t meddelat förordnande tills vidare uppehålla häradsskrivartjänst, höra i vanlig ordning hava att söka lediga nya tjänster. I fråga om dessa häradsskrivares placering i löneklass anförde 1936 års uppbördskommitté:1

Vid bestämmandet av deras begynnelselön bör — — — hänsyn skäligen tagas till den tid, varunder de på förordnande uppehållit häradsskrivartjänst. Ifrågavarande befattningshavare hava hittills på grund av de särskilda löneförhållandena icke kom- mit i åtnjutande av ålderstillägg, men om deras löner regleras, synes det motiverat, att de vid tillträde av ordinarie häradsskrivartjänst erhålla placering i löneklass, som om de varit ordinarie befattningshavare & den nya lönegraden den tid, varunder de å förordnande tills vidare uppehållit häradsskrivartjänst. Särskilda bestämmelser torde böra meddelas härom.

Uppbördsberedningen biträder vad uppbördskommittén sålunda föresla- git. Det torde böra framhållas, att i fråga om tillgodoräknande av föregåen- de tjänstetid samma princip tillämpats beträffande de tillförordnade lands— fiskalerna vid omorganisationen av landsfiskalstjänsterna år 1941. Någon övergångslön bör i detta fall icke utgå. Ifrågavarande häradsskrivare upp- bära nämligen redan nu samtliga löneförmåner i efterskott.

Ovan angivna regler för inplacering i löneklass böra även gälla för de häradsskrivare, som överföras å övergångsstat i lönegrad A 21.

De nuvarande tillförordnade häradsskrivare, som äro ordinarie tjänstemän i samma eller högre lönegrad än den, som fastställes för de nya häradsskri- vartjänsterna, torde —— därest så finnes lämpligt — kunna kvarstå i sina gamla befattningar men av Kungl. Maj:t förordnas att såsom vikarier tills vidare uppehålla nyreglerad häradsskrivartjänst.

Beträffande de nuvarande ordinarie häradsskrivarna är lagen den 11 ok- tober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension till- lämplig. Jämlikt 17 g 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet må de av nämnda häradsskrivare, vilka övergå å den nya lönestaten, för tjänstår tillgodoräkna föregående tjänstetid på sätt i nämnda lag närmare stadgas. Några särskilda bestämmelser angående tillgodoräknande av tid för tjänst- år torde därför icke vara erforderliga. Enligt föreliggande uppgifter inne- hava samtliga tillsvidareförordnade häradsskrivare ordinarie eller extra ordi- narie statstjänst och äro i följd härav underkastade civila avlöningsreglemen- tets eller civila icke-ordinariereglementets bestämmelser. Allmänna tjänste— pensionsreglementet äger därför redan tillämpning å dessa tjänstemän, var- för icke heller för dem några särskilda bestämmelser av ovanberörda slag äro erforderliga. Skulle likväl i något fall anledning föreligga att låta inne-

1 son 1938: 48, sid. 41.

havare av ny häradsskrivartjänst för tjänstår i pensionshänseende få till- godoräkna särskild tjänstetid, torde Kungl. Maj:t äga möjlighet att lämna medgivande härtill.

Tidigare har uppbördsberedningen föreslagit, att för erhållande av hä- radsskrivartjänst skulle krävas bland annat genomgången särSkild ut- bildningskurs. Uppenbart är att detta krav icke kan ställas på de nuvarande ordinarie eller tillförordnade häradsskrivarna. Under en övergångstid torde dessutom dispens från nämnda krav böra meddelas sådana aspiranter på häradsskrivartjänst, vilka kunna förutsättas besitta för tjänstens uppehållan— de erforderliga insikter. Före övergången till det nya uppbördssystemet böra emellertid samtliga nya häradsskrivare och andra befattningshavare, som kunna tänkas komma att under de närmast följande åren tjänstgöra som vi- karier för häradsskrivare, under en kortare kurs — icke nödvändigtvis cen— tralt ordnad — instrueras angående systemets tillämpning.

Då enligt de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna häradsskrivarnas rätt att uppbära sportler kommer att upphöra, torde detta för flertalet av de nuvarande häradsskrivarna medföra beskärning av de inkomster i tjänsten, som de för närvarande åtnjuta. Med anledning härav synes böra övervägas, huruvida åtgärder böra vidtagas för att bereda dem kompensation för inträf- fande inkomstminskning genom särskild övergångsersättning för mistade sportler.

Frågan om sportelersättning har i fråga om andra befattningshavare åtskil- liga gånger tidigare varit föremål för statsmakternas prövning och beslut.

Vid kronofogdetjänsternas indragning i samband med den år 1917 beslu— tade omorganisationen av fögderiförvaltm'ngen meddelades särskilda över— gång-sbestämmelser rörande dessa tjänster. Kronofogde, som överflyttades å ny stat med anställning som landsfogde, tillerkändes rätt att, i den mån av- löningsförmånerna vid den nya tjänsten understego sammanlagda beloppet av med kronofogdetjänsten förenad lön, tjänstgöringspenningar, ålderstill— lägg och vederbörligen uträknad ersättning för behållna sportler, erhålla er- sättning för skillnaden. Kronofogde, som överfördes å allmänna indragnings- staten, skulle äga rätt att uppbära den lön jämte ålderstillägg och de tjänst- göringspenningar, vartill han varit berättigad vid överflyttningen å indrag- ningsstat, ävensom ersättning för behållna sportler. Sportelersättningen hän— förde sig till sådana sportler, som enligt 1878 års lönereglering tillförsäkrats kronofogdarna. För sportler i övrigt utgick icke någon ersättning. Successiv nedskärning av sportelersättningen var icke ifrågasatt.

Vid 1925 års lönereglering för länsstyrelserna tillerkändes landssekreterare och landskamrerare, vilkens avlöning i medeltal under åren 1920—1924 _ eller den kortare tid, varunder vederbörande till äventyrs innehaft tjänsten —— och under samma tid i medeltal uppburna sportler tillhOpa överstego lönen för budgetåret 1925/26, personligt lönetillägg motsvarande berörda över- skott, dock högst 5 400 kronor för år räknat, med iakttagande av att löne- tillägget, vilket skulle minskas eller upphöra i den mån avlöningen å ny stat ökades, skulle under loppet av nio år avskrivas med en niondedel om året.

I samband med ikraftträdandet den 1 juli 1939 av de nu gällande avlö- ningsreglementena meddelades genom kungörelse den 22 juni 1939 (nr 334) föreskrift om att befattningshavare, å vilken civila avlöningsreglementet eller civila icke-ordinariereglementet bleve tillämpligt, icke skulle efter ingången av år 1940 äga räkna sig till godo den provision för försäljning av stämplar, varom förmäldes i 42 å första stycket förordningen angående stämpelavgif— ten. I kungörelsen intogs emellertid en övergångsbestämmelse av innehåll, att befattningshavare, som före den 1 juli 1939 varit berättigad till stämpelpro- vision och för år 1939 ägt uppbära d_vlik provision med minst 100 kronor, skulle för år 1940 äga tillgodoräkna sig oavkortad stämpelprovision, varefter provisionen för varje år skulle minskas med en femtedel av vad eljest bort utgå och upphöra med ingången av år 1945. Där provisionen med tillämp- ning av angivna beräkningsgrunder under något år understege 100 kronor, skulle rätten till provision upphöra med det året.

Vidare må nämnas, att vid behandlingen vid 1942 års riksdag av frågan om lönereglering för häradshövdingarna1 beslöts, att övergångsersättning skulle tillkomma häradshövding, som genom övergången till ny lönestat kom- me att lida löneminskning. Nämnda ersättning skulle beräknas på grundval av medelinkomsten under tioårsperioden 1933—1942. Under det första över- gångsåret (budgetåret 1943/44) skulle ersättningen utgå med fyra femtedelar av skillnaden mellan lön i lönegrad B 2, i förekommande fall ökad med av- löningsförstärkning, å ena, och nämnda medelinkomst, å andra sidan. Över- gångsersättningen finge dock icke överstiga 10 000 kronor för år. Ersättning- en skulle därefter avskrivas med en tiondedel varje år. Vid jämförelsen skulle även rörligt tillägg och kristillägg inräknas. I enlighet med beslut vid 1943 års riksdag2 skulle övergångsersättningen beräknas efter sportelavkastningen i domsagan under nämnda tioårsperiod, oavsett om vederbörande häradshöv- ding innehaft ämbetet under hela denna tid eller ej. Rätt till övergångsersätt- ning tillerkändes _ med ett undantagIa —— samtliga häradshövdingar, även om vederbörande -— såsom förhållandet var beträffande några av dessa —— vid utnämningen genom i fullmakten intaget villkor ålagts skyldighet att övergå på ny lönestat.

I en till 1945 års riksdag avlåten proposition (nr 122) angående den stats- understödda torrläggningsverksamheten har Kungl. Maj:t framlagt förslag till viss ändring av lantbruksingetnjörsorganisation-en, innebärande bland annat att lantbruksingenjörernas lön omregleras. Kungl. Maj:t föreslår där- vid vissa övergångsersättningar till lantbruksingenjörerna. Övergångsersätt- ningen föreslås skola under övergångsåret utgå med skillnaden mellan be- fattningshavarnas årslön omedelbart före omorganisationens ikraftträdande jämte genomsnittliga årliga nettoinkomsten av förrättningar åren 1934—1943 och årslönen å den nya lönestaten, dock högst med 6 600» kronor. Ersättning-

1 Prop. 1942z252; riksd. skriv. 1942:488. ? Prop. 1943:198; riksd. skriv. 1943:290. 3 Enligt förbehåll vid utnämningen hade i detta fall vederbörande förklarats skyldig att underkasta sig lönereglering utan rätt till övergångsersåttning.

en skall därefter avskrivas med en tiondedel under vart och ett av de följande åren. Även vissa lantbruksingenjörer, som på grund av i fullmakt inryckt förbehåll äro skyldiga underkasta sig de nya avlöningsbestämmelserna, före— slås skola komma i åtnjutande av sådan övergångsersättning.

1924 års uppbördssakkunniga tillstyrkte, att de ordinarie häradsskrivare, vilka enligt de sakkunnigas förslag skulle överflyttas å sådan tjänst inom den av de sakkunniga föreslagna nya organisationen, som närmast kunde anses motsvara häradsskrivartjänst, under en över-gångstid skulle komma i åtnjutande av sportelersättning. Denna skulle beräknas till skillnaden mel- lan medeltalet av befattningshavarnas behållna avlöningsförmåner under de tre år, som gått till ända närmast före löneregleringens ikraftträdande, och avlöningsförmånerna under det första året därefter. Ersättningen skulle utgå med fulla beloppet under det första kalenderåret och därefter nedskrivas med en niondedel under vart och ett av de följande åren. Häradsskrivare, som överfördes å indragningsstat,1 föreslogos jämväl skola komma i åtnjutande av sportelersättning; dock borde, med hänsyn till att dessa tjänstemän skulle kvarstå å gammal stat, ersättningarna icke avskrivas till fullo. Nedsättning syntes icke böra ske med mera än en tredjedel av ersättningens högsta be- lopp. För tillförordnade häradsskrivare kunde sportelersättning icke komma i fråga.

Även 1936 års uppbördskommitté tillstyrkte sportelersättning till de hä— radsskrivare, som komme att överföras på ny stat. Förslaget stod i överens- stämmelse med det av 1924 års uppbördssakkunniga framlagda, dock att avskrivningen skulle ske med en tiondedel om året under tio år. Icke heller enligt uppbördskommitténs förslag kunde sportelersättning komma i fråga för å häradsskrivartjänst tillsvidare förordnade befattningshavare.

Uppbördsberedningen vill framhålla, att någon rätt icke torde föreligga för häradsskrivarna att åtnjuta ersättning för mistade sportler. Emellertid tala billighetsskäl för att sådan ersättning beredes dem i viss utsträckning i likhet med vad som skett i fråga om vissa andra befattningshavare.

Då det gäller att avgöra, vilka häradsskrivare som böra komma i åtnju- tande av sportelersättning, torde man först hava att göra åtskillnad mellan ordinarie och tillförordnade häradsskrivare. Beträffande de ordinarie hä- radsskrivarna bör en gränsdragning göras mellan sådana, som år 1923 eller tidigare fått fullmakt å sin tjänst, samt sådana, som fått fullmakt först år 1943 eller senare. I fullmakterna för denna sistnämnda grupp har, som ovan (sid. 324) omnämnts, inryckts föreskrift om skyldighet för vederbörande att underkasta sig, förutom stadgade lönevillkor, de avlöningsbestämmelser, som vid en lönereglering för häradsskrivare kun-de bliva gällande.

I likhet med 1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskom— mitté kan uppbördsberedningen icke förorda, att någon övergångsersättning för mistade sportler skall utgå till de befattningshavare, som äro förordnade

1 Enligt uppbördssakkunnigas förslag skulle å indragningsstat överförda häradsskrivare intill uppnådd pensionsålder åtnjuta oavkortad lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg men icke tillfällig löneförbättring eller dyrtidstillägg.

att allenast tillsvidare uppehålla häradsskrivartjänst. Sådan ersättning torde däremot böra utgå till häradsskrivare, utnämnda år 1923 eller tidigare. Be- träffande den återstående gruppen häradsskrivare kan måhända viss tvekan råda, om ersättning bör utgå. Med hänsyn bland annat till den långa tid, varunder åtskilliga av dessa befattningshavare före utnämningen uppe- hållit sina tjänster, och i överensstämmelse med för hära—dshövdingarna och lantbruksingenjörerna tillämpade principer synas de emellertid böra jäm- ställas med den äldre gruppen häradsskrivare och liksom dessa erhålla er- sättning för mistade sportler.

För de häradsskrivare, som överföras å den nya häradsskrivarorganisa— tionen, har uppbördsberedningen funnit sig böra föreslå, att övergångsersätt- ningen skall bestämmas till fyra femtedelar (samma beräkningsgrund som för häradshövdingarna) av skillnaden mellan vederbörandes årslön omedel- bart före löneregleringens ikraftträdande jämte behållen inkomst, beräknad på sätt här nedan närmare angives, av förvaltningsbidrag och i tjänsten upp- burna sportler, å ena, och de nya löneförmånerna under det första över- gångsåret, å andra sidan. Med årslönen före övergången avses lön, tjänstgö- ringspenningar och tillfällig löneförbättring samt, i förekommande fall, ål- derstillägg och ortstillägg jämte dyrtids- och kristillägg därå. Dessa löne- förmåner skola minskas med pensionsavdrag. De nya löneförmånerna om- fatta lön i vederbörlig löneklass med därå belöpande rörligt tillägg och kris- tillägg jämte, i förekommande fall, kallortstillägg; löneförmånerna skola minskas med föreskrivna pensionsavdrag. Det sålunda framkomna ersätt- ningsbeloppet bör avrundas till närmast lägre jämna hundratal kronor. I lik- het med vad som skett i liknande fall torde övergångsersättningen böra maximeras till visst belopp, förslagsvis 5 000 kronor.

Sålunda föresla-gen övergångsersättning torde under det första övergångs- året (budgetåret 1946/47) utgå med oavkortat belopp, varefter avskriv- ning bör ske med en tiondedel om året. Ersättning skall utgå allenast så länge häradsskrivare, som kommit i åtnjutande härav, kvarstår i tjänst så- som häradsskrivare. Förutom genom nämnda successiva avskrivning bör övergångsersättningen minskas i den mån häradsskrivarens avlöning till följd av uppflyttning i högre löneklass ökas utöver tidigare angiven avlöning un- der det första övergångsåret.

Vid beräknandet av nettoinkomsten av förvaltningsbidrag och sportler tor- de det icke vara tillräckligt att utgå från inkomsterna och utgifterna under det senaste året före löneregleringens ikraftträdande. Med ledning av upp- gifter, som få införskaffas från länsstyrelserna och häradsskrivarna, synes man i stället, i likhet med vad tidigare ägt rum, böra söka få fram en genomsnittlig nettoinkomst under en tioårsperiod, förslagsvis åren 1935-— 1944. Denna nettoinkomst torde emellertid icke utan vidare böra fastställas med ledning av de lämnade uppgifterna.

Av uppgifter, som införskaffats rörande biträdespersonalens å härads— skrivarkontoren avlöningsförmåner,1 framgår, att häradsskrivarnas biträden

* Se även prop. 1945: 136.

åtminstone tidigare regelmässigt varit lägre avlönade än statliga befattnings- havare med motsvarande arbetsuppgifter. AV nämnda uppgifter synes även framgå, att biträdena i vissa fall erhållit en avlöning, som måste anses vara alltför låg. Det har därför synts uppbördsberedningen vara mindre tillfreds— ställande att låta den genomsnittliga nettoinkomst under jämförelseåren före omorganisationen, som skall ligga till grund för beräknandet av övergångs- ersättningen, fastställas på grundval av nämnda lågailöner; i stället bör ifrågavarande nettoinkomst bestämmas på ett sådant sätt, att de härads- skrivare, som utgivit alltför låga löner, därvid icke gynnas.

Beredningen får därför föreslå, att fögderierna med hänsyn till sin stor- lek samt omfattningen av i tjänsten influtna sportler uppdelas i lämpligt antal grupper, förslagsvis fem. För varje grupp uträknas det för tioårsperio- den genomsnittliga bruttot av förvaltningsbidrag och sportler i medeltal för fögderi. Därefter uträknas utgifterna med undantag för löner på enahanda sätt, varefter lönekostnaderna uppskattas för ett normalfögderi inom grup- pen med tillräckligt antal biträden och med godtagbara avlöningsförhållan- den. Sedan de sålunda framkomna sammanlagda utgifterna fråndragits bruttoinkomsten, antages skillnadsbeloppet, avrundat i jämna hundratal kronor, utgöra för samtliga fögderier i gruppen genomsnittlig nettoinkomst av förvaltningsbidrag och sportler.

Beredningen har icke kunnat verkställa några närmare beräkningar av storleken av den behållna nettoinkomst, som enligt ovannämnda grunder skulle framkomma för varje grupp. Uppskattningsvis torde emellertid netto- inkomsten kunna angivas i den första gruppen, omfattande de minsta fögde- rierna, till 3 000 kronor samt i en var av de övriga till respektive 4 500, 6 000, 7 500 och 10 000 kronor.

Även de ordinarie häradsskrivare, som överföras å övergångsstat, synas böra komma i åtnjutande av övergångsersättning efter ovan angivna regler; dock bör vid fastställandet av ersättningen för dessa häradsskrivare årslönen före övergången jämte behållen inkomst av sportler och förvaltningsbidrag icke jämföras med lönen efter omorganisationens ikraftträdande utan med den lön, som skulle hava utgått, därest häradsskrivaren erhållit någon av de nya häradsskrivartjänsterna i lönegrad A 24 med lön efter den dyrorts— grupp, dit den ort hör, där den å övergångsstat överförde ålagts tjänstgörings— skyldighet, och i den löneklass, som enligt ovan angivna principer bort ifråga— komma.

I fråga om den återstående gruppen häradsskrivare, nämligen dem som sko-la överföras å indragningsstat, har beredningen funnit sig böra föreslå en på annat sätt beräknad övergångsersättning. Med hänsyn till den relativt låga indragningslönen för nämnda häradsskrivare synas dessa av billighets- skäl böra få uppbära viss fas-t övergångsersättning intill uppnådd pensions- ålder eller dessförinnan inträffat dödsfall. Sådan övergångsersättning, för- slagsvis 2 500 kronor om året, bör utgå oavsett föregående inkomstförhållan- den.

Enligt uppbördsberedningens förslag skall antalet fögderier ökas från 119

till 155, i samband varmed vissa magistratsstäder skola läggas till fögderier- na. Sannolikt kommer det att visa sig lämpligt att å häradsskrivartjänst över- . föra vissa av de nuvarande kronokassörerna i nämnda magistratsstäder. Frågan om dessa kronokassörers löneklassplacering torde i varje särskilt fall böra prövas jämlikt bestämmelserna i 8 ä 4 mom. civila avlöningsreglemen- tet. Frågan om tillgodoräknande av sådan tid såsom tjänstår i pensionshän- seende bör avgöras enligt 17 ä 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet.

Den nya uppbördsorganisationen är — liksom den föreslagna nya organi» sationen för folkbokföringen _ avsedd att tillämpas från och med den 1 ja- nuari 1947. Under hösten 1946 bör fördenskull debitering m. in. av prelimi- närskatt samt mantalsskrivning förrättas enligt den nya ordningen. Av denna anledning samt med hänsyn till att den nya häradsskrivarorganisationen före den 1 januari 1947 bör hava vunnit åtminstone någon stadga, torde det vara nödvändigt, att densamma sättes i kraft dessförinnan. Som lämplig tidpunkt härför kan angivas antingen den 1 april eller den 1 juli 1946. För förstnämnda datum talar det förhållandet, att regleran-det av häradsskrivarnas sportelin- komster då kan genomföras utan större svårigheter. De större arbeten, som vid denna tid på året pläga vara under utförande på häradsskrivarkontoren, böra antingen vara avslutade till nämnda tidpunkt, t. ex. upprättande av stommar till inkomst- och fastighetslängder, eller kunna anstå till efter sagda datum, t. ex. upprättande av röstlängd och sto—mmar till uppbördsbok och pensionsavgiftsförteckning. Därjämte utgör den 1 april flyttningsdag, vilket i någon män kan underlätta flyttningar och minska statens utgifter för dub- belhyror. Emellertid torde det bliva förenat med vissa svårigheter att i detalj , fastställa organisationen och tillsätta de nya tjänsterna i så god tid. Härtill ! kommer, att det ur budgetsynpunkt torde vara fördelaktigt, att organisationen träder i kraft vid början av ett budgetår. Beredningen har därför stannat för att föreslå, att organisationen genomföres från och med den 1 juli 1946. Organisationens ikraftträdande vid denna tidpunkt kan vara förenat med en del olägenheter, beroende på att Vissa mera omfattande arbetsuppgifter, som påbörjats före den 1 juli, slutföras först därefter; till följd härav försvåras såvitt angår kommun, som skall överföras från ett fögderi till ett annat, såväl fastställandet av de för berörda uppgifter utgående ersättningarna som uppdelningen mellan skilda häradsskrivare av dessa uppgifter. Ifrågavarande ; svårigheter torde emellertid icke vara större än att de kunna övervinnas.

Biträden.

_ Vid lönereglering för häradsskrivarna böra de biträden, som bliva er- forderliga å häradsskrivarkontoren, erhålla statsanställning. Stadigvarande sysselsatt personal synes i allmänhet böra lönegradsplaceras, dock tillsvidare, intill dess under någon kortare tid verkningarna av den nya organisationen hunnit prövas, allenast i icke-ordinarie tjänsteställning. De tillfälliga biträ- den, som beräknas bliva erforderliga endast vissa tider på året, kunna där-

emot icke erhålla fast anställning, utan dessa böra, allt efter omständigheter- na, avlönas med månadsarvode, daglön eller timlön.

Av den tidigare lämnade redogörelsen för häradsskrivarnas arbetsuppgif- ; ter torde framgå, att med fögderier om ca 25 000 invånare enligt alternativ i I och ca 30000 invånare enligt alternativ II i medeltal fem biträden böra finnas fast anställda å varje häradsskrivarkontor. Uppbördsberedningen för- ordar, att av dessa ett biträde erhåller högre tjänsteställning än de övriga. Hära-dsskrivaren behöver ständigt äga tillgång till ett skickligt och i de löpande göromålen väl insatt biträde, åt vilket relativt kvalificerade arbets- uppgifter kunna anförtros. Ett sådant >>första biträde» torde redan nu fin- nas anställt å de flesta häradsskriva-rkontor. Detta biträde bör som extra ordinarie kanslibiträde placeras i lönegrad Eo 7. Övriga biträden böra lämp- ligen placeras i kontors- eller skrivbiträdes löneställning. I anslutning till i propositionen 1945:'235 framlagt förslag (se sid. 332) vill uppbördsbered- ningen föreslå, att nyanställt biträde som extra skrivbiträde placeras i löne- grad Ex 2. Efter ett är bör biträdet antagas som extra ordinarie skrivbiträde i lönegrad Eo 2 och efter ytterligare två år som extra ordinarie kontorsbiträde i lönegrad Eo 4. Vid beräkning av tjänstetid bör hänsyn tagas till anställning av motsvarande slag vid länsstyrelse eller å landsfiskalskontor. Med hänsyn till svårigheten att i förväg exakt bedöma arbetsbördan å häradsskrivarkontoren torde försiktigheten bjuda, att ett av biträdena tills vidare avlönas allenast med arvode, vilket synes böra motsvara lön-en i lägsta löneklassen av lönegrad Ex 2. Därest biträde, som avlönas med arvode, sedermera placeras i lönegrad, bör vederbörande för vinnande av anställning som extra ordi- narie skriv- och kontorsbiträde få räkna sig tillgodo den tid, varunder arvode uppburits. Samtliga biträden böra antagas av länsstyrelsen, som också bör hava att besluta om semester och annan ledighet, förordna vikarie rn. m.

Uppbördsberedningen har icke funnit skäl föreligga att föreslå inrättan- det av assistenttjänster hos häradsskrivarna. Under större delen av året sy- nes i fråga om det kvalificerade arbetet tillräcklig hjälp kunna lämnas av kanslibiträdet. Vid arbetsanhopning för häradsskrivaren personligen -— så- dan arbetsanhopning beräknas normalt återkomma under slutet av juni och början av juli månader samt under måna-derna november och december — torde däremot kvalificerad arbetskraft i högre tjänsteställning tidvis behöva ställas till häradsskrivarens förfogande. Hur detta skall kunna ske, behandlas i annat sammanhang.

Uppbördsberedningen har ovan framhållit, att i medeltal fem fast anställ— da biträden torde erfordras å varje häradsskrivarkontor. Vid arbetsanhop- ning måste härutöver anlitas tillfälliga arbetskrafter. Dessa böra efter med- givande från länsstyrelsen anställas av häradsskrivaren och avlönas av an- slag, som av Kungl. Maj:t ställes till länsstyrelsens förfogande. Uppbörds- beredningen har icke ansett sig böra upprätta fullständig personalplan sär- skilt för varje fögderi. Förutom häradsskrivaren bör, som tidigare omnämnts, i varje fögderi finnas anställt ett extra ordinarie kanslibiträde. I övrigt bör, enligt alternativ II, fögderi om ca 30000 invånare erhålla ytterligare fyra,

_ .v—q—.——q—m—v_—v—ms 1—515— .

fögderi om ca 35 000 invånare ytterligare fem och fögderi om ca 25 000 in- vånare ytterligare tre stadigvarande biträden. Vissa avvikelser från nämnda norm torde måhända med ledning av de kommande yttrandena över bered- ningens förslag bliva erforderliga vid personalstatens slutliga fastställelse.

Ä landsfiskalskontor anställda tjänstebiträden äro för närvarande icke be— rättigade till övertidsersättning. Denna undantagsbestämmelse från eljest stad— gade bestämmelser föreslås emellertid i den ovannämnda propositionen 1945: 235 skola upphöra att gälla.

Ä häradsskrivarkontoren torde tidvis under senare halvåret övertidsarbete vara ofrånkomligt. Det torde under sådana förhållanden vara erforderligt att låta biträdena komma i åtnjutande av övertidsersätlning. Kungl. Maj:t synes böra utfärda vissa allmänna direktiv för att beträffande övertidsersätit- ningen erhålla en enhetlig tillämpning.

Jämlikt 27 & civila avlöningsreglementet må tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18 (motsvarande bestämmelser gälla enligt civila icke— ordinariereglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän), för utförande av visst arbete kunna efter därom träffad överenskommelse i stället för fast- ställd avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, däi så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen. För närvarande torde i icke ringa utsträckning gälla, att häradsskrivarna låta vissa arbeten utföras av bi- trädena på ackord. Med hänsyn till att ett sådant avlöningssystem väl läm— par sig för åtskilliga arbetsuppgifter, som skola utföras på häradsskrivar- kontoren, synes det fortfarande böra där tillämpas, dock närmast i fråga om de tillfälliga biträdena. Enhetliga ackordsersättningar torde efter arbetsstu- dier, vilka även ur åtskilliga andra synpunkter skulle vara av stort värde, böra fastställas av Kungl. Maj:t.

De för närvarande hos häradsskrivarna anställda biträdena böra i den ut- sträckning så lämpligen kan ske beredas anställning i den nya organisatio— nen. Samtliga tjänster böra dock i vanlig ordning ledigförklaras. För inpla- cering av skriv- och kontorsbiträdena i lönegrad ävensom för beräknande av tjänstår i pensionshänseende för såväl nämnda biträden som kanslibiträdena bör tillgodoräkning helt eller delvis av föregående tjänstgöring å härads- skrivarkontor medgivas. Därest inom vederbörlig lönegrad högre löneklass än begynnelselöneklassen anses böra ifrågakomma, torde löneklassplacering- en få, efter anmälan av länsstyrelserna, bestämmas av Kungl. Maj:t med hänsyn till vederbörandes anställningstid och övriga på frågan inverkande omständigheter.

Sannolikt äro några av de nuvarande häradsskrivarbiträdena på grund av ålder eller annan orsak mindre arbetsföra och därför icke lämpade att vinna fast anställning i statstjänst. Där i sådant fall biträdet under en längre tid före omorganisationen varit anställd å häradsskrivarkontor och saknar möj— lighet att erhålla annat förvärvsarbete, synes böra övervägas, huruvida icke vederbörande hör av statsmedel beredas pension. Frågan härom torde böra prövas efter framställning i varje särskilt fall.

25—457050.

Kostnader för tjänstelokal samt övriga törvaltningskostnader.

I samband med regleringen av häradsskrivarnas löner bör statsverket svara för dessa befattningshavares utgifter i tjänsten. Kostnaderna härför torde lämpligen bestridas på samma sätt som nu sker i fråga om landsfiskalemas kostnader i tjänsten. Av Kungl. Maj:t den 5 september 1941 utfärdade be— stämmelser rörande landsfiskalemas förvaltningskostnader stadga i hithö— rande delar: 2. Om statsverkets utgifter för landsfiskalernas förvaltningskostnader därigenom kunna nedbringas, böra länsstyrelserna, där så lämpligen kan ske, genom central upphandling anskaffa för landsfiskalerna erforderliga kontorsförnödenheter ävensom på motsvarande sätt ombesörja erforderlig bindning av böcker och handlingar samt rengöring och tillsyn av kontorsmaskiner. 3. Skall upphandling m. m. icke i enlighet med vad i punkt 2 här ovan sägs eller eljest finnes stadgat verkställas av länsstyrelse eller annan myndighet, ankommer det på vederbörande landsfiskal att ombestyra inköp av för tjänsten erforderliga för- nödenheter och att även i övrigt träffa avtal rörande sådana utgifter i tjänsten, som skola gäldas från expensposten, dock icke till högre sammanlagt årligt belopp än som av länsstyrelsen medgivits. Landsfiskal må icke träffa avtal om köp på avbetal- ning. För bestridande av i denna punkt omförmälda utgifter må landsfiskal av läns— styrelsen erhålla lämpligt avpassat förskott mot halvårsvis skeende redovisning. 4. Från delposten till lokalbidrag m. ni. skall gäldas hyresersättning för tjänste— lokal, omfattande jämväl kostnad för lokalens uppvärmning, ävensom ersättning för möblering av sådan lokal, allt enligt de grunder, som nedan angivas. 5. Hyresersättningen skall av länsstyrelsen bestämmas efter ett lokalbehov av ett rum i distrikt med landsfiskal och högst ett biträde, två rum i distrikt med landsfiskal och två eller tre biträden samt tre eller, efter länsstyrelsens prövning. fyra rum i distrikt med landsfiskal och större antal biträden, allt jämte erforderliga arkivutrymmen. Avvikelse från nu angivna grunder må av vederbörande länssty- relse medgivas i de fall, då det prövas oundgängligen erforderligt eller då därav icke skulle följa ökade kostnader för statsverket, såvitt avser hyresersättningen. 6. Hyresersättn-ingen skall utgå med det belopp, landsfiskalen visar sig hava ut- givit i hyra för tjänstelokal av vederbörlig eller eljest godkänd storlek, dock icke med högre belopp än som kan anses skäligt med hänsyn till den allmänna hyres- nivån i orten. Till landsfiskal, som inrymt tjänstelokal i av honom förhyrd bostads- lägenhet, skall hyresersättning utgå med det belopp, som av hyran för hela lägen- heten skäligen må beräknas belöpa å tjänstelokalen. Till landsfiskal, som inrymt tjänstelokal i egen fastighet, skall hyresersättning utgå med det belopp, som av en efter ortens pris beräknad hyra för fastigheten skäligen må anses belöpa å tjänste— lokalen. I de fall, då erlagd eller beräknad hyra icke innefattar ersättning för uppvärm- ning, skall ersättningen därför beräknas efter enahanda grunder, som angivits i första stycket. 8. Det åligger landsfiskalen att tillhandahålla för tjänstelokalens användande er- forderliga möbler och annan rumsinredning. Ersättning härför skall utgå med föl— jande belopp för år räknat: för tjänstelokal om ett rum ................. 100 kronor » » » två » ................. 125 >> >> » » tre » ........ . ........ 150 »

9. Hyresersättning samt i punkt 8 omnämnd ersättning må av länsstyrelsen, på framställning, utbetalas kvartalsvis eller månadsvis 'i förskott. 10. Det åligger länsstyrelsen att tillse, att landsfiskal håller med hänsyn till tjäns- tens krav i olika hänseenden tillfredsställande kontorslokal-er. 11. Ersättning för städning och belysning av tjänstelokaler utgår från posten till expenser efter enahanda grunder, som angivits i punkt 6. 12. Landsfiskal skall å tid, som av länsstyrelsen bestämmes, till länstyrelsen av- giva förslag till omkostnadsstat för nästkommande budgetår avseende de utgifter, som skola gäldas ur posten till expenser och delposten till lokalbidrag m. m. 13. Över statsverket tillhörig egendom å landsfiskalskontoren skall föras förteck- ning enligt de bestämmelser, vederbörande länsstyrelse meddelar.

Motsvarande bestämmelser böra fastställas för häradsskrivarna; dock vill beredningen föreslå, att förvaringsskåp för de uppbördskort, vilka skola för- varas hos häradsskrivaren, skola inköpas centralt på statsverkets bekostnad.

I allmänhet komma minst sex personer att vara sysselsatta å varje härads— skrivarkontor, varjämte under vissa tider på året en utökning av personalen blir oundgänglig. Med hänsyn härtill och då på varje kontor ett icke ringa antal skriv- och räknemaskiner måste förekomma, torde för häradsskrivar— kontoren i allmänhet böra beräknas tre tjänsterum jämte erforderligt utrym- me för arkivalier m. m.

För upphandling av skriv- och räknemaskiner finnas särskilda bestäm- melser rörande centralupphandling meddelade, vilka böra tillämpas även beträffande häradsskrivarna. Behovet av sådana maskiner blir mycket stort. I allmänhet torde man för varje häradsskrivarkontor böra beräkna tre skriv— maskiner med bred vagn samt tre additionsmaskiner, av vilka två om möj— ligt böra vara elektriska och försedda med breda vagnar samt därjämte ut- rustade med s. k. dubbla räkneverk. Slutligen erfordras också en multipli- kationsmaskin å varje kontor. Sammanlagt skulle sålunda behövas omkring 465 skrivmaskiner, 465 additionsmaskiner och 155 multiplikationsmaskiner. De nuvarande häradsskrivarna hava för tjänstens skötsel anskaffat ett avse- värt antal sådana maskiner, enligt infordrade uppgifter närmare 400 skriv- maskiner, varav sannolikt flertalet med bred vagn, närmare 120 elektriska additionsmaskiner med dubbla räkneverk och över 100 additionsmaskiner med enkla räkneverk samt närmare 50 multiplikationsmaskiner. Dessa höra på begäran av ägarna inlösas av statsverket efter värdering. Därvid torde i huvudsak kunna tillämpas samma principer för värdering och inlösen, som gällde år 1941 i fråga om landsfiskalernas maskiner och år 1943 beträf- fande maskinerna å domsagornas kanslier. Värderingen verkställdes av ve- derbörande ägare och en representant för länsstyrelsen, varefter länsstyrel- sen fastställde ersättningen. Åtnöjdes icke ägaren med länsstyrelsens beslut, ansågs frågan om inlösen hava förfallit. Till grund för värderingen lades en amorteringstid av 10 år för skrivmaskiner och 15 år för additionsmaskiner, dock att skälig hänsyn jämväl skulle tagas till det skick, vari maskinerna befunnos, samt till vad de vid en realisation skäligen kunde beräkna-s in- bringa. Även äldre användbara maskiner inlöstes med skäliga belopp.

För häradsskrivarnas skriv- och additionsmaskiner torde samma amorte-

rings-tider, 10 respektive 15 år, böra gälla; dock kunde för de senares del med hänsyn till den relativt ringa förslitningen måhända ifrågasättas en något längre amorteringstid. För multiplikationsmaskinerna torde böra be- räknas en amorteringstid av 20 år.

Med hänsyn till uppbördskortets och debetsedelns tekniska utformning torde det bliva nödvändigt förse de inlösta additionsmaskinetna med bredare vagnar. Enligt vad uppbördsberedningen inhämtat, torde detta i allmänhet låta sig göra.

Häradsskrivarna tillhöriga stämplar samt kuvert, papper och annan kon- torsmateriel, som ägarna önska överlåta, böra också, i den mån nämnda stämplar och materiel kunna komma till fortsatt användning, av statsverket inlösas i enahanda ordning som maskinerna.

En reglering av häradsskrivarnas löner förutsätter, att dessa befattnings- havare erhålla ersättning av statsmedel för resor i och för tjänsten. Ersätt— ning härför bör utbetalas av länsstyrelsen, som utöver sedvanlig granskning av reseräkningarna ur kameral synpunkt även bör kontrollera resornas än— damålsenlighet. För ersättning för tjänsteresa inom eget tjänstgöringsområde böra gälla motsvarande bestämmelser rörande reduktion av de enligt all- männa resereglementet utgående ersättningar, som finnas fastställda för åt- skilliga tjänstemän i landsstaten. De tjänstgöringstraktamenten, som skola utgå vid förordnande ä häradsskrivartjänst, böra likaledes på liknande sätt som skett inom landsfiskalsorganisationen reduceras i förhållande till de belopp, som äro bestämda i gällande tilläggsbestämmelser till civila avlö— ningsreglementet.

Även för biträdena på häradsskrivarkontoren kunna tjänsteresor komma i fråga, t. ex. för att biträda vid mantalsskrivningsfö-n'ättningar. Jämväl i dy- likt fall böra på sätt ovan sagts reducerade ersättningar utgå.

Inspektion bör minst en gång årligen verkställas å häradsskrivarkontoren av tjänsteman vid länsstyrelsen, varvid häradsskrivarens förvaltning bör granskas samt t jänstelokaler, möbler och maskiner besiktigas.

Fögderiindelning.

Fögderi bör som hittills utgöra häradsskrivares tjänstgöringsområde. Med hänsyn till omfattningen av de nya arbetsuppgifter, som enligt beredningens förslag skola åläggas häradsskrivarna och till det överförande av vissa magi- stratsstäder till fögderi, som föreslås skola äga rum, torde emellertid den nu- varande fögderiindelningen, enligt vilken fögderierna utvisa avsevärda olik- heter i storlekshänseende, icke vara lämpligt avvägd. Det torde därför vara erforderligt att vidtaga sådan ändring i denna, att fögderierna bliva av en storleksordning, .som är lämpad för de nya arbetsuppgifterna. Härvid bör iaktta-gas, att åt fögderierna gives .sådan omfattning, att de göromål, som måste handläggas av häradsskrivaren personligen, kunna med normal arbets- tid medhinnas samt att häradsskrivaren har möjlighet att vinna god känne- dom om förhållandena inom sitt verksamhetsområde; fögderierna böra vidare

icke vara större, än att de skattskyldiga utan alltför stora svårigheter kunna komma i personlig förbindelse med vederbörande häradsskrivare i dennes egenskap av lokal skattemyndighet.

Av den tidigare lämnade redogörelsen för de arbetsuppgifter, som enligt be- redningens förslag skola ankomma på häradsskrivarna, torde framgå, att fög- derierna i allmänhet icke böra erhålla ett högre invånarantal än omkring 25 000 personer enligt alternativ 1 och omkring 30 000 personer enligt alterna- tiv II. Även med fögderier av denna storleksordning kan arbetsanhopning under vissa månader icke undvikas. Denna kan icke lämpligen undanröjas därigenom, att fögderierna göras mindre, ty härvid skulle häradsskrivarna icke få full sysselsättning under resten av året. Arbetsanhopningen under nämnda månader bör i stället avhjälpas genom att häradsskrivarna genom länsstyrelsernas försorg erhålla kvalificerad arbetshjälp.

Sedan ett första preliminärt utkast till fögderiindelning under hand gran- skats av vederbörande landskamrerare, har uppbördsberedningen med beak— tande, i den mån så ansetts böra ske, av de erinringar mot utkastet, som vid granskningen framställts, upprättat förslag till ny fögderiindelning. Detta för- slag bygger på beredningens förslag enligt alternativ II; i följd härav omfatta fögderierna i allmänhet ett invånarantal av omkring 30000 personer. På grund av nuvarande indelningsförhållanden har det dock icke kunnat undvi— kas, att i åtskilliga fall fögderierna i storlekshänseende förete större eller mindre avvikelser från det angivna medeltalet. Det är att befara, att de fögde- rier, vilka hava ett invånarantal, som mera avsevärt överstiger vad bered- ningen funnit vara det lämpliga, särskilt under vissa tider på året komma att bliva mycket arbetstyngda. Detta förhållande bör avhjälpas därigenom, att häradsskrivarna i dessa fögderier under den mest arbetsfyllda tiden er- hålla kvalificerad arbetshjälp i större omfattning än vad häradsskrivarna i allmänhet kunna påräkna. Därjämte bör tillses, att tjänsterna besättas med särskilt dugande befattningshavare.

Därest alternativ I eller alternativ III skulle läggas till grund för den nya uppbördsorganisationen, måste fögderierna göras mindre. Något förslag till fögderiindelning enligt dessa alternativ har beredningen icke upprättat.

I samband med upprättandet av förslag till fögderiindelning hava även an- givits tjänstgöringsorter för häradsskrivarna. Beredningen har därvid för att bereda befolkningen möjlighet att komma i förbindelse med häradsskrivarna i större utsträckning än nu är fallet eftersträvat att placera dessa inom fög— derierna samt därstädes å centralt belägna orter med goda kommunikationer.

Med utgångspunkt från de ovan anförda synpunkterna har beredningen upprättat följande förslag till ny

Stockholms län. Fögderiernas folkmängd1 283 031.

Fögderiindelning.

Norra Roslags fögderi. Areal 196 440 hektar. Folkmängd 28 439. Häradsskriva- rens tjänstgöringsort: Hallstavik.

Forsmarks socken Valö » Hökhuvuds » Börstils » Gräsö » Hargs »

Edebo Bladåkers F aringe Almunge Knutby Edsbro

socken

» » » » »

Ununge socken Häverö » Singö » Väddö » Östhammars stad Öregrunds »

Mellersta Roslags fögderi. Areal 149 421 hektar. Folkmängd 27 475. Häradsskri- varens tjänstgöringsort: Norrtälje.

Bj örkö-Arholma socken Frötuna Vätö » Rådmansö Roslags-Bro » Blidö Söderby-Karls » Länna Estuna » Skederids Lohärads » Rö Malsta » Rimbo Husby-Lyhundra » Fasterna

socken

)) ))

Kårsta socken Närtuna » Össeby-Garns » Riala » Roslags-Kulla » Norrtälje stad

l Svartsjö fögderi. Areal 92 785 hektar. Folkmängd 26 559. Häradsskrivarens !

tjänstgöringsort: Stockholm.

Gottröra socken Norrsunda Husby-Lång— Husby-Ärling- hundra » hundra Östuna » Odensala Lagga » Vidbo Alsike » Skepptuna Knivsta » Hammarby Vassunda » Fresta Haga » Eds S:t Olof och Järfälla S:t Pers » Lovö

socken

* Samtliga uppgifter angående folkmängd avse förhållandena den 1 januari 1944.

Skå socken Sånga » Hilleshögs » Färentuna » Munsö » Ekerö » Adelsö » Sigtuna stad

39.1' Spånga fögderi. Areal 5277 hektar. Folkmängd 27 394. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm.

Spånga socken Sundbybergs stad Hässelby villastads köping

Åkers fögderi. Areal 56 088 hektar. Folkmängd 27180. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Lunda socken Skånela socken Österåkers socken Frösunda » Vallentuna » Östra Ryds » Orkesta » Vada » Täby » Markims » Angarns » Lidingö stad

Danderyds fögderi. Areal 7592 hektar. Folkmängd 30 597. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Stocksunds köping Sollentuna köping Danderyds socken Djursholms stad

Solna fögderi. Areal 1 891 hektar. Folkmängd 30 300. Häradsskrivarens tjänst— göringsort: Stockholm.

Solna stad

Värmdö fögderi. Areal 108993. hektar. Folkmängd 25 485. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Ljusterö socken Boo socken Ornö socken Värmdö » Västerhaninge » Utö » Möja » Österhaninge » Muskö » Djurö » Tyresö » Vaxholms stad Ingarö » Dalarö »

Gustavsbergs » Nämdö »

Södertörns fögderi. Areal 18 874 hektar. Folkmängd 29 775. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Nacka socken Huddinge socken Saltsjöbadens köping

Södertälje fögderi. Areal 99173 hektar. Folkmängd 29 827. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Botkyrka socken Tveta socken Sorunda socken Salems » Turinge. » Ösmo » Grödinge » Vårdinge » Nynäshamns köping Östertälje » Överjärna » Torö socken Västertälje » Ytterjärna »

Uppsala län. Fögderiernas folkmängd 98 883.

Trögds fögderi. Areal 150075 hektar. Folkmängd 31728. Häradsskrivarcns , tjänstgöringsort: Enköping. ' Bro och Låssa socken Boglösa socken F röslunda socken Stockholms-Näs » Lillkyrka » Giresta » Västra Ryds » Vallby » Hjälsta » Håbo-Tibble » Kungs-Husby » Kulla » Håtuna » Veckholms » Holms » Häggeby » Torsvi » Fittja » Skoklosters » Enköpings-Näs » Gryta » Övergrans » Teda » Balingsta » Yttergrans » Svinnegarns » Västeråkers » Kalmars » Tillinge » Dalby » Hacksta » Breds » Ramsta » Löts » Sparrsätra » Hagby » Villberga » Vårfrukyrka » Skogs—Tibble » Husby—Sjutolfts » Långtora » Ålands » Litslena » Nysätra » Järlåsa » Härkeberga » Biskopskulla _ » Enköpings stad

Tiunda fögderi. Areal 196107 hektar. Folkmängd 34 582. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Uppsala. Bondkyrka socken Skuttunge socken Tuna socken Uppsala—N äs » Gamla Uppsala » Ekeby » Vänge » Vaksala » Skäfthammars » Läby » Danmarks » Alunda » Börje » Fun bo » Morka rla » J umkils » Rasbo » Films » Åkerby » Rasbokils » Österlövsta » Bälinge » Stavby » Hällnäs »

Örbyhus fögderi. Areal 164 580 hektar. Folkmängd 32 573. I—Iäradsskrivarcns tjänstgöringsort: Tierp.

Björklinge socken Dannemora socken Söderfors socken Viksta » Tegelsmora » Tolfta » Tensta » Vendels » Västlands » Lena » Tierps » Älvkarleby » Ärentuna » Tierps köping

Södermanlands län.

Fögderiernas folkmängd 137 502.

Katrineholms fögderi. Areal 79 642 hektar. Folkmängd 28090. Häradsskriva— rens tjänstgöringsort: Katrineholm. Julita socken Östra Vingåkers socken Österåkers socken Stora Malms » Västra Vingåkers » Katrineholms stad

Gripsholms fögderi. Areal 126 516 hektar. Folkmängd 28 216. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Strängnäs. Frustuna socken Överenhörna socken Härads socken Kattnäs » Toresunds » Strängnäs landskommun Bjömlunda » Ytterselö » Åkers socken Gryts » Överselö » Länna » Gåsinge-Dillnäs » Aspö » Strängnäs stad Taxinge » Helgarö » Mariefreds » Kärnbo » Fogdö » Ytterenhörna » Vansö »

Nyköpings fögderi. Areal 146 1911 hektar. Folkmängd 27 270. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Nyköping.

Tuna socken Runtuna socken Lästringe socken Lunda » Lids » Torsåkers » Bärbo » Ripsa » Västerljungs » Bergshammars » Ludgo » Trosa—Vagnhärads socken Tunabergs » Spelviks » Mörkö socken Nikolai » Bogsta » Hölö » Svärta » Sättersta » Trosa stad Helgona » Tystberga » Råby-Rönö » Bälinge »

Rekarne fögderi. Areal 131048 hektar. Folkmängd 28288. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Eskilstuna.

Dunkers socken Barva socken Råby-Rekarne socken Lilla Malma » J äders » Gillberga » Malmköpings köping Kjula » Lista » Mellösa socken Hammarby » Öja » N äshulta » Sundby » Västermo » Husby-Rekarne » Vallby » Torshälla stad Stenkvista » Torshälla landskommun Ärla Tumbo socken

I Flens fögderi. Areal 130852 hektar. Folkmängd 25 638. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Flen.

Kila socken Helgesta socken Vadsbro socken Björkviks » Årdala » Blacksta »

Halla » Forssa » Husby-Oppunda » '» Nykyrka » Flens » Vrena » % Stigtomta » Floda » Bettna » Hyltinge » Sköldinge » Lerbo »

Östergötlands län. Fögderiernas folkmängd 207 033.

Finspångs fögderi. Areal 149 743 hektar. Folkmängd 30 564. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Norrköping.

Hällestads socken Skedevi socken Kullerstads socken Finspångs köping Simonstorps » Krokeks » Regna socken Kvillinge » Kvarsebo »

Norrköpings fögderi. Areal 157 580 hektar. Folkmängd 29 243. Häradsskriva- rens tjänstgöringsort: Norrköping. Tingstads socken Östra Ny socken Börrums socken Furingstads » Å » Skällviks » Styrstads » Kuddby » S:t Anna » Dagsbergs » Konungsunds » Gryts » Östra Stenby » Täby » Valdemarsviks köping Östra Husby » Västra Husby » Ringarums socken Häradshammars » Drothems » Söderköpings stad Jonsbergs » Skönberga »

Rönö » Mogata »

Linköpings fögderi. Areal 141 411 hektar. Folkmängd 30 423. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Linköping. Vånga socken Törnevalla socken Björsäters socken Kimstads » Östra Hargs » Åtvids » Yxnerums » Rystads » Vists » Östra Ryds » Vårdsbergs » Landeryds » Gårdeby » Askeby » Skeda » Skärkinds » Örtomta » Slaka » Gistads » Bankekinds » Kärna » Lillkyrka » Grebo » Kaga » Östra Skrukeby » Värna » Ledbergs »

Godegårds Tjällmo Kristbergs Ekebyborna

Stj ärnorps Ljungs

F listads Björkebergs Klockrike Brunneby Lönsås Älvestads Skeppsås Vallerstads Fornåsa

Stora Åby Trehörna Röks Heda Svanshals Kumla Appuna Högby

i Hogstads

Malexanders Ulrika Vårdnäs Tjärstads Kättilstads Hägerstads

M oiala fögderi. "tjänstgöringsort: Motala.

socken )) )) ))

Vreta klosters socken

))

socken )) )) )) )) ))

socken

Västra Ny socken Motala landskommun Vinnerstads Asks

Varvs Styra Hagebyhöga Fivelstads Orlunda Strå S:t Pers Nässja Örberga Herrestads Källstads Rogslösa

Väderstads Rinna

Ekeby Åsbo

Blåviks

Västra Hargs Östra Tollstads Sya

Veta

socken »

Vadstena fögderi. Areal 95 502 hektar. Folkmängd tjänstgöringsort: Vadstena.

socken

Mjölby fögderi. Areal 133 491 hektar. Folkmängd tjänstgöringsort: Mjölby.

socken » » » ))

Oppeby socken

Hycklinge Horns Västra Eneby Kisa Tidersrums

Areal 80 380 hektar. Folkmängd 30 430. Häradsskrivarens

Västra Stenby socken Motala

30 861. Häradsskrivarens

Väversunda

stad

socken

Västra Tollstads »

Ödeshögs Hovs Bjälbo Allhelgona J ärstads Herrberga Normlösa Västerlösa Vadstena Skänninge

30 321. Häradsskrivarens

Viby Rappestads Sjögestads Vikingstads Gammalkils Nykils Mjölby

Norra Vi Sunds

Asby Torpa Västra Ryds Svinhults

)) » ))

stad

socken » )) )) )) )) stad -

Kinda och Ydre fögderi. Areal 217 064 hektar. Folkmängd 25 191. Häradsskri- varens tjänstgöringsort: Kisa municipalsamhälle.

socken

)) )) )) )) ))

Jönköpings län. Fögderiernas folkmängd 209 053.

Reftele fögderi. Areal 179823 hektar. Folkmängd 29 723. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Reftele.

Anderstorps socken Södra Hestra socken Bolmsö socken Båraryds » Långaryds » Tannåkers » Våthults » Färgaryds » Dannäs » Bosebo » Femsjö » Torskinge » Villstads » Södra Unnaryds » Forsheda » Burseryds » .Iälluntofta » Bredaryds » Sandviks » Kållerstads » Reftele » _ Gryteryds » Ås »

Värnamo fögderi. Areal 168775 hektar. Folkmängd 29 555. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Värnamo. Kulltorps socken Voxtorps socken Åkers socken Gnosjö » Rydaholms » Tofteryds » Kärda » Gällaryds » Byarums » Hångers » Fryele » Värnamo stad Värnamo landskommun Hagshults » Tånnö socken Kävsjö »

Tranås fögderi. Areal 129672 hektar. Folkmängd 30 411. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Tranås.

Bredestads socken Linderås socken Svarttorps socken Bälaryds » Säby » Lekeryds » Lommaryds » Adelövs » Järsnäs » Haurida » Gränna landskommun Tranås stad Vireda » Visingsö socken Gränna » Marbäcks » Ölmstads » Frinnaryds » Skärstads »

Eksjö fögderi. Areal 81204 hektar. Folkmängd 29141. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Eksjö.

Hults socken Norra Solberga socken Nässjö stad Mellby » Flisby » Eksjö » Höreda » Askeryds » Eksjö landskommun Nässjö landskommun

Jönköpings fögderi. Areal 135 657 hektar. Folkmängd 30 968. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Jönköping.

Öggestorps socken Hakarps » Rogberga » Barnarps » Månsarps » Norrahammars köping Järstorps socken

Bankeryds Bottnaryds Mulseryds Angerdshestra Bondstorps Stengårdshults Norra Unnaryds

socken

)) )) )) )) )) ))

Öreryds socken Norra Hestra » Valdshults » Åsenhöga » Källeryds » Huskvarna stad

Sävsjö fögderi. Areal 196 962 hektar. Folkmängd 29 267. Häradsskrivarens tjänst—

göringsort: Sävsjö.

Barkeryds socken Forserums » Ödestugu » Malmhäcks » Almesåkra » Bri ngetof ta » Hylletofta » Svenarums »

Vetlanda fögderi. Areal 164 867 hektar. Folkmängd tjänstgöringsort: Vetlanda. Mariannelunds köping Hässleby socken Ingatorps » Bellö » Edshults » Korsberga » Lemnhults » Näshults »

Vrigstads Nydala Hj älmseryds Stockaryds Hultsjö Skepperstads Hj ärtlanda Norra Ljunga

Stenberga Skirö Nye Bäckseda Näsby Myresjö Lannaskede Nävelsjö

Kronobergs län.

socken

)) ))

socken

Vallsjö socken Norra Sandsjö » Bodafors köping F röderyds socken Bäckaby » Ramkvilla »

Södra Solberga »

29 988. Häradsskrivarens

Björkö socken Vetlanda landskommun Skede socken Alseda » Ökna » Karlstorps » Kråkshults » Vetlanda stad

Fögderiernas folkmängd 135 913.

Uppvidinge fögderi. Areal 224 846 hektar. Folkmängd 26 207. Häradsskrivarens

tjänstgöringsort: Växjö.

Åseda socken Aseda köping N ottebäck med Gran- hults socken Sjösås » Hornaryds »

Drevs Dädesjö Herråkra Lenhovda Älghults Hälleberga

socken

)) )) )) )) ))

Ekeberga socken Algutsboda » Gårdsby » Söraby »

Konga fögderi. Areal 160 781 hektar. Folkmängd 26 726. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Växjö. 1

Långasjö socken Hemmesjö socken Tingsryds köping Ljuders » Tegnaby » Södra Sandsjö socken Älmeboda » Östra Torsås » Tävelsås » Linneryds » Uråsa » Dänningelanda » ; Hovmantorps » Nöbbele » Vederslövs » * Lessebo köping Väckelsångs »

Furuby socken Tingsås »

Kinnevalds och Norrvidinge fögderi. Areal 167 224 hektar. Folkmängd 27179. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Växjö.

Almundsryds socken Tjureda socken Härlövs socken Urshults » Tolgs » Skatelövs » .Iäts » Asa » Västra Torsås » Kalvsviks » Aneboda » Härlunda » Öja » Bergs » Virestads » Bergunda » Ormesberga » Öjaby » Örs »

Allbo fögderi. Areal 142699 hektar. Folkmängd 26 635. Häradsskrivarens tjänstgöringso rt: Alvesta.

Moheda socken Aringsås socken Pjätteryds socken Slätthögs » Blädinge » Agunnaryds » Mistelås » Vislanda » Ryssby » Kvenneberga » Stenbrohults » Hallaryds » Hjortsberga » Älmhults köping Lekaryds » Göteryds socken

Sunnerbo fögderi. Areal 188274 hektar. Folkmängd 29166. Häradsskrivarens tjänstgöringso rt: Ljungby. Södra Ljunga socken Angelstads socken Hinneryds socken Hamneda » Odensjö » Traryds » Kånna » Lidhults » Markaryds » Tutaryds » Vrå » Markaryds köping Berga » Torpa » Ljungby stad Dörarps » Annerstads »

Vittaryds Nöttja

Böda socken Högby » Källa » Persnäs » Föra » Alböke » Köpings » Räpplinge » Högsrums » Löts » Egby » Bredsätra »

Dörby socken Hossmo » Ljungby » S:t Sigfrids » Vissefjärda » Emmaboda köping

Långemåla socken Mönsterås » Mönsterås köping Ålems socken Ryssby »

Virserums socken Fagerhults » Fågelfors »

Gärdslösa Långlöts Runstens Glömminge Algutsrums Torslunda Vickleby Resmo Mörbylånga Mörbylånga

Kalmar län.

Fögderiernas folkmängd 205 880.

socken

köping

Ölands fögderi. Areal 134159 hektar. Folkmängd 26 387. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Borgholm.

Sandby socken Stenåsa » Hulterstads » Kastlösa » Smedby » Södra Möckleby » Segerstads » Gräsgårds » Ventlinge » ÅS »

Norra Möckleby socken Borgholms stad

Gårdby

Oskars Mortorps Karlslunda Arby Hagby Voxtorps

Bäckebo Kristvalla Åby Förlösa

Kläckeberga

Högsby Kråksmåla Fliseryds

socken

socken

)) » )) )) »

socken

Oskarshamns fögderi. Areal 147 605 hektar. Folkmängd 31 338. Häradsskriva- . rens tjänstgöringsort: Oskarshamn.

socken

)) ))

Döderhults Oskarshamns stad

Kalmar södra fögderi. Areal 137 667 hektar. Folkmängd 28 813. Häradsskriva— rens tjänstgöringsort: Kalmar.

Halltorps socken Söderåkra » . Torsås » Gullabo »

Kalmar norra fögderi. Areal 158 018 hektar. Folkmängd 31 284. Häradsskriva— rens tjänstgöringsort: Kalmar.

Madesjö socken Örsjö » Nybro stad

socken

Vimmerby fögderi. Areal 184 948 hektar. Folkmängd 30124. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Vimmerby. Frödinge socken Vimmerby landskommun Målilla socken Djursdala » Vena socken Gårdveda » Södra Vi » Hultsfreds köping Lönneberga » Rumskulla » Mörlunda socken J äreda » Pelarne » Tveta » Vimmerby stad

Västerviks fögderi. Areal 136 807 hektar. Folkmängd 29 952. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Västervik.

Gladhammars socken Tuna socken Kristdala socken Västrums » Misterhults » Västerviks stad Hj orteds » Figeholms köping

Gamleby fögderi. Areal 194 738 hektar. Folkmängd 27 982. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Gamleby.

Gärdserums socken Västra Eds socken Locknevi socken Dalhems » Loftahammars » Blackstads » Ukna » Lofta » Hallingebergs » Hannäs » Överums » Törnsfalls » Tryserums » Gamleby » Östra Eds » Odensvi »

Gotlands län. Fögderiernas folkmängd 59 431.

Gotlands norra fögderi. Areal 124 118 hektar. Folkmängd 29 685. Häradsskriva— rens tjänstgöringsort: Visby.

Fårö socken Bäls socken Lokrume socken Bunge » Vallstena » Fole » Rute » Källunge » Ekeby » Fleringe » Hejnums » Endre » Halls » Tingstäde » Hejdeby » Hangvars » Stenkyrka » Hörsne med Bara socken , Lärbro » Lummelunda » Gothems socken Hellvi » Martebo » Visby stad Slite köping Väskinde » Boge socken Bro »

__ ___-__..." __.,— __.»

Gotlands södra fögderi. Areal 189 892 hektar. Folkmängd 29 746. Häradsskriva- rens tjånstgöringsort: Visby.

Barlingbo socken Valls socken Etelhems socken Follingbo » Atlingbo » Lye » Akebäcks » Hogräns » Garde » Roma » Stenkumla » Alskogs » Björke » Tofta » Lau » Viklau » Eskelhems » N ärs » Guldrupe » Västergarns » Burs » Buttle » Sanda » Stänga » Vänge » Mästerby » Hemse » Sjonhems » Väte » Alva » Halla » Hej de » Ro ne » Ganthems » Klinte » Eke » Dalhems » Fröjels » Havdhems » Norrlanda » Eksta » N äs » Anga » Sproge » Grötlingbo » Kräklingbo » Silte » Fide » Ala » Hablingbo » Öja » Ardre » Levide » Hamra » Gammelgarns » Gerums » Vamlingbo » Östergarns » Fardhems » Sundre » Västerhejde » Linde » Träkumla » Lojsta »

Blekinge län. Fögderiernas folkmängd 114 753.

Karlskrona fögderi. Areal 78 039 hektar. Folkmängd 28 964. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Karlskrona. Kristianopels socken Ramdala socken Nättraby socken Jämsjö » Lösens » Aspö » Torhamns » Augerums » Hasslö » Sturkö » Rödeby »

Tjurkö » Sillhövda »

Ronneby fögderi. Areal 88 795 hektar. Folkmängd 28 756. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Ronneby. Eringsboda socken Listerby socken Backaryds socken Tvings » Hjortsberga » Öljehults » Fridlevstads » Edestads » Ronneby stad Förkärla » Ronneby landskommun

26—457060.

Karlshamns fögderi. Areal 58 068 hektar. Folkmängd 27 639. HäradSSkrivarens tjänstgöringsort: Karlshamn. Bräkne-Hoby socken Hällaryds socken Asarums Socken Åryds » Ringamåla » Karlshamns stad

Sölvesborgs fögderi. Areal 64 858 hektar. Folkmängd 29 394. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sölvesborg. Kyrkhults socken Elleholms socken Sölvesborgs landskommun Jämshögs » Gammalstorps » Sölvesborgs Stad Olofströms köping Ysane » Mörrums socken Mjällby »

Kristianstads län. Fögderiernas folkmängd 228 207.

Ängelholms fögderi. Areal 36 271 hektar. Folkmängd 28 899. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Ängelholm. Starby socken Höja socken Hovs socken Björnekulla » Barkåkra » Västra Karups » Västra Broby » Förslövs » Torekovs » Strövelstorps » Grevie » Ängelholms stad Ausås » Båstads köping

Klippans fögderi. Areal 78 603 hektar. Folkmängd 27 188. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Klippan. Färingtofta socken Össjö socken Västra Sönnarslövs soc— Riseberga » Källna » ken Rya » Östra Ljungby » Kvidinge socken Tåssjö » Klippans köping Rebbelberga » Tåstarps » Vedby socken Hjärnarps » Munka—Ljungby » Stenestads »

Örkelljunga fögderi. Areal 123 553 hektar. Folkmängd 29 640. Häradsskrivarens. tjänstgöringsort: Hässleholm. Farstorps socken Hörja socken Oderljunga socken Verums » Finja » Örkelljunga » Visseltofta » Vankiva » Fagerhults » Vittsjö » Matteröds » Hishults socken (länsdel) Norra Åkarps » Västra Torups »

Röke » Perstorps »

i Hässleholms fögderi. Areal 73 123 hektar. Folkmängd 27 260. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Hässleholm. Linderöds socken Gumlösa socken Häglinge socken Äsphults » Sörby » Tjörnarps » Djurröds » Ignaberga » Norra Mellby » Träne » Vinslövs » Brönnestads » Skepparslövs » Vinslövs köping Hässleholms stad Stoby » Önnestads socken Norra Sandby » Nävlinge »

Broby fögderi. Areal 105193 hektar. Folkmängd 28 998. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Osby.

Färlövs socken Hj ärsås socken Loshults socken Norra Strö » Emmislövs » Osby » Kviinge » Östra Broby » Osby köping Gryts » Glimåkra » Hästveda socken Knislinge » Örkeneds »

Kristianstads fögderi. Areal 68 355 hektar. Folkmängd 27 743. Häradsskriva— rens tjänstgöringsort: Kristianstad.

Köpinge socken Nymö socken N äsums socken Åhus » Trolle-Ljungby » Vånga » Åhus köping Gualövs » Oppmanna » Rinkaby socken Kiaby » Österlövs » Gustav Adolfs » Ivö » Fjälkestads » Nosaby » Bromölla köping

Fjälkinge » Ivetof ta socken

Tollarps fögderi. Areal 77 262 hektar. Folkmängd 29133. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kristianstad.

Tryde socken Vitaby socken Vittskövle socken _ Tomelilla köping Eljaröds » Östra Sönnarslövs socken i Spjutstorps socken Andrarums » Everöds socken 5 Onslunda » Brösarps » Lyngsjö » " Tranås » Ravlunda » Östra Vrams » ' Fågeltofta » Maglehems » Västra Vrams » S:t Olofs » Hörröds » Vä » Rörums » Huaröds » Södra Mellby Degeberga

Östra Tommarps

Östra Hoby

Eslövs fögderi. tj änstgöringsort: Eslöv. Källs-Nöbbelövs Norrvidinge Norra Skrävlinge

Östra Vemmerlövs

))

)) )) ))

)) ))

Areal 70 525 hektar. Folkmängd 30 528. Häradsskrivarens

socken Torrlösa » »

Östra Nöbbelövs socken Borrby

)) )) ))

Glemminge

Asmundtorps Sireköpinge

Östra Karaby

socken

)) )) )) )) )) ))

Malmöhus län. Fögderiernas folkmängd 245 275.

socken

))

socken

socken )) ))

Simrishamns

Södervidinge

Västra Karaby

Västra Strö

Simrishamns fögderi. Areal 49 446 hektar. Folkmängd 29 346. Häradsskrivarens tj änstgöringsort: Simrishamn. Hammenhögs socken Östra Herrestads Östra Ingelstads Smedstorps Kverrestads

)) )) )) )) )) )) ))

stad

Hälsingborgs fögderi. Areal 38 792 hektar. Folkmängd 30 505. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Hälsingborg.

socken socken

)) )) ))

stad

Landskrona fögderi. Areal 53 053 hektar. Folkmängd 30 832. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Landskrona. Norra Vrams socken Södra Vrams Risekatslösa

socken

)) )) )) )) )) )) )) ))

socken ))

))

Asks Konga Röstånga Billinge Hallaröds Stehags

Lunds fögderi. tj änstgöringsort: Lund. Remmarlövs Örtofta Lilla Harrie Virke Stora Harrie Högs Barsebäcks

Löddeköpinge Borgeby Flädie

Fj elie Stävie Lackalänga Västra Hoby Håstads Igelösa och Odarslövs

socknar

Hörby fögderi. tjänstgöringsort: Hörby.

Ramsåsa Röddinge Ilstorps Björka

,, Vombs Öveds

Östra Kärrstorps Brandstads Södra Åsums

Genarps Lyngby

Malmö fögderi. tjänstgöringsort: Malmö.

socken

socken

))

socken ))

Västra Sallerups socken Borlunda Gudmuntorps Bosj öklosters Södra Rörums Höörs

Stångby Vallkärra

socken

))

Norra Nöbbelövs »

Stora Råby Bj ällerups Hardeberga Södra Sandby

Revinge Silvåkra Hällestads Dalby Bonderups Gödelövs Veberöds Everlövs

Areal 81813 hektar.

Tolånga Vanstads Lövestads Vollsjö Fränninge Långaröds Östraby Västerstads

Hammarlunda

Hyby Skabersjö

Folkmängd

socken

socken

))

)) )) )) )) ))

Areal 66 569 hektar. Folkmängd

Areal 43 040 hektar. Folkmängd

Höörs Munkarps Norra Rörums Eslövs

30 925. Häradsskrivarens

Esarps Kyrkheddinge Brågarps Nevishögs Knästorps Uppåkra Flackarps Harlösa Holmby Gärdstånga Skeglinge Skarhults Östra Strö Hurva

31 570. Häradsskrivarens

Högseröds Lyby Hörby Hörby

Östra Sallerups socken

Svensköps Äspinge Fulltofta

29 928. Häradsskrivarens

Bjärshögs Bara

köping socken

))

stad

socken

))

socken

)) ))

köping

))

)) )) ))

socken

Mölleberga socken Glostorps socken Arrie socken Tottarps » Lockarps » Södra Åkarps » Lomma » Bunkeflo » Mellan-Grevie » Burlövs » Västra Klagstorps socken Törringe » Görslövs » Tygelsjö socken Västra Kärrstorps socken Särslövs » Gässie » Svedala socken Södra Sallerups » Eskilstorps » Svedala köping Oxie » Hököpinge »

Trelleborgs fögderi. Areal 55 626 hektar. Folkmängd 30899. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Trelleborg. Östra Grevie socken Västra Tommarps socken Källstorps socken Västra Ingelstads » Hammarlövs » Lilla Beddinge » Anderslövs » Västra Vemmerlövs » Tullstorps » Fru Alstads » Gylle » Västra Vemmenhögs soc— Västra Alstads » Kyrkoköpinge » ken Lilla Slågarps » Dalköpinge » Önnarps socken Stora Slågarps » Gislövs » Gärdslövs » Fuglie » Bösarps » Grönby » Vellinge » Simlinge » Börringe » Stora Hammars » Lilla Isie » Slimminge » Rängs » Östra Torps » Skurups » Håslövs » Hemmesdynge » Skurups köping Bodarps » Södra Åby » Svenstorps socken Skegrie » Östra Klagstorps » Skanör med Falsterbo Maglarps » Äspö » stad

Ystads fögderi. Areal 46868 hektar. Folkmängd 30088. Häradsskrivarens tj ä nstgöringsort: Ystad.

Blentarps socken Villie ' socken Borrie socken Östra Vemmenhögs » Skärby » Bromma » Hassle—Bösarps » Balkåkra » Sövestads » Örsjö » Snårestads » Högestads » Solberga » Bjäresjö » Baldringe » Skivarps » Hedeskoga » Sövde » Västra Nöbbelövs » Öja » Ystads stad Sjörups » Stora Köpinge » Katslösa Stora Herrestads socken

» i |

Halmstads södra fögderi. Areal 151 292 hektar. Folkmängd 31238. Häradsskri- varens tjänstgöringsort: Halmstad. Hishults socken (länsdel) Ysby socken Eldsberga socken Våxtorps socken Knäreds » Trönninge » Hasslövs » Laholms landskommun Snöstorps » Östra Karups » Tjärby socken Breareds » Skummeslövs » Veinge » Enslövs » Ränneslövs » Tönnersjö » Laholms stad

Halmstads norra fögderi. Areal 118 847 hektar. Folkmängd 30 063. Häradsskri— varens tjänstgöringsort: Halmstad. Kinnareds Torups Slättåkra Kvibille Holms Övraby Vapnö Söndrums

Varbergs fögderi. tjänstgöringsort: Varberg. Gunnarps Fagereds Källsj ö Ullareds Gällareds Okome Svartrå

Kungsbacka fögderi. Areal 117 508 hektar. Folkmängd 30 460. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kungsbacka. Grimetons Rolfstorps Skällinge Nösslinge Stamnareds

socken ))

. socken )) )) )) ))

socken )) )) ))

))

Areal 84 547 hektar. Folkmängd 31 526. Häradsskrivarens

Hallands län. Fögderiernas folkmängd 123 287.

Harplinge socken Asige socken Steninge » Abilds » Rävinge » Vessige » Getinge » Askome » Slöinge » Drängsereds » Eftra » Krogsereds » Skrea » Falkenbergs stad Årstads »

Köinge socken Morups socken Dagsås » Tvååkers » Sibbarps » Spannarps » Ljungby » Träslövs » Alfshögs » Hunnestads » Vinbergs » Gödestads » Stafsinge » Varbergs stad

Välinge socken Veddige socken Lindbergs » Värö » Torpa » Stråvalla » Ås » Frillesås »

Sällstorps » Landa »

Ölmevalla socken Hanhals socken Älvsåkers socken Gällinge » Onsala » Lindome » Idala » Vallda » Kungsbacka stad Förlanda » Släps » ] Fjärås » Tölö » i

Göteborgs och Bohus län. Fögderiernas folkmängd 173 056.

Norrvikens fögderi. Areal 138 454 hektar. Folkmängd 27 647. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Strömstad. Naverstads socken Tanums socken Näsinge socken Mo » Grebbestads köping Hogdals » Kville » Lurs socken Lommelands » Bottna » Tjärnö » Strömstads stad Svenneby » Skee »

Sunnervikens fögderi. Areal 87 519 hektar. Folkmängd 35 767. Häradsskriva- rens tjänstgöringsort: Munkedal. Lyse socken Askums socken Hede socken Brastads » Tossene » Sanne » Bro » Bärfendals » Krokstads » Malmöns » Svarteborgs » Lysekils stad Kungshamns » Håby » Smögens » Foss »

Orust och Tjörns fögderi. Areal 92 189 hektar. Folkmängd 28 403. Häradsskriva- rens tjänstgöringsort: Uddevalla. Torps socken Fiskebäckskils socken Rönnängs socken Myckleby » Grundsunds » Klädesholmens » Långelanda » Gullholmens » Lane—Ryrs » Stala » Käringöns » Herrestads » Tegneby » Mollösunds » Skredsviks » Röra » Valla » Högäs » Morlanda » Stenkyrka » Bokenäs » Skaftö ' » Klövedals » Dragsmarks »

Inlands fögderi. Areal 101086 hektar. Folkmängd 28 019. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Göteborg. Romelanda socken Ytterby socken Torsby socken Kareby » Harestads » Lycke »

Hålta socken Ödsmäls socken Ljungs socken Solberga » Ucklums » Resteröds »

J 6 rlanda » Västerlanda » Forshälla » Spekeröds » Hjärtums » Kungälvs stad Norums » Grinneröds » Marstrands »

Mölndals fögderi. Areal 10 487 hektar. Folkmängd 25 888. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Göteborg. Partille socken Mölndals stad

Göteborgs fögderi. Areal 46130 hektar. Folkmängd 27 332. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Göteborg. Härryda socken Styrsö socken Säve socken Landvetters » Tuve » Backa » Råda » Öckerö » Rödbo » Kållereds » Torslanda »

Askims » Björlanda »

Från och med år 1945 är Västra Frölunda socken införlivad med Göteborgs stad och Bäve socken med Uddevalla stad. Nämnda socknar äro icke medtagna i fögderiindelningen här ovan.

Älvsborgs län. Fögderiernas folkmängd 283 321.

Åmåls fögderi. Areal 146 300 hektar. Folkmängd 27 628. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Åmål. Edsleskogs socken Ånimskogs socken Ärtemarks socken Mo » Tisselskogs » Bengtsfors köping Fröskogs » Steneby » N össemarks socken Åmåls landskommun Laxarby » Håbols » Tösse socken Vårviks » Åmåls stad Tydje » Torrskogs »

Melleruds fögderi. Areal 168 694 hektar. Folkmängd 28 564. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Mellerud. Bäcke socken Gesäters socken Högsäters socken Ödskölts » Lerdals » Örs » Dals-Eds » Rännelanda » Gunnarsnäs » Töftedals » Råggärds » Dalskogs »

Rölanda » Järbo » Skålleruds »

Holms socken Grinstads socken Melleruds köping Erikstads » Järns socken Bolstads »

tjänstgöringsort: Vänersborg.

Färgelanda socken Frändefors socken Ödeborgs » Vä ne-Ryrs » Torps » Vassånda-Naglums soc- Valbo—Ryrs » ken

tjänstgöringsort: Trollhättan.

Gärdhems socken Rommele socken Väne—Åsaka » Fors » Upphärads » Åsbräcka »

tjänstgöringsort: Alingsås.

Fuxerna socken Skepplanda socken Hålanda » Östads » Ale-Skövde » Kilanda » Tunge » Starrkärrs » S:t Peders » Nödinge » Alingsås fögderi. Areal 90 679 hektar. Folkmängd tjänstgöringsort: Alingsås. Stora Mellby socken Långareds socken Magra » Lena » Erska » Bergstena » Lagmansereds » Fullestads » Hemsjö » Hols » Ödenäs » Horla » Alingsås landsförsamling Siene » och Rödene socken Algutstorps » Bälinge » Skogsbygdens »

Kullings—Skövde » Södra Härene »

Borås fögderi. Areal 126 578 hektar. Folkmängd tjänstgöringsort: Borås.

Kvinnestads socken Asklanda »

N årunga socken Lj urs »

Gestads socken Brålanda » Sundals-Ryrs »

Västra Tunhems socken Norra Björke » stad

Vänersborgs fögderi. Areal 78 697 hektar. Folkmängd 28 455. Häradsskrivarens i )

Vänersborgs

Trollhättans fögderi. Areal 28 059 hektar. Folkmängd 26 620. Häradsskrivarens

Trollhättans stad

Ale-Vättle fögderi. Areal 82 058 hektar. Folkmängd 29 627. Häradsskrivarens

Angereds socken Bergums » Stora Lundby » Lerums » Skallsjö »

30 728. Häradsskrivarens

Tumbergs socken Bråttensby och Landa socknar Eggvena socken Remmene » Tarsleds » , Fölene » » Herrljunga » * Alingsås stad

28 468. Häradsskrivarens

Ornunga socken Vesene »

Jällby Södra Björke Hudene Skölvene Norra Säms Hovs Källunga Hällestads

Kinna fögderi.

Hyssna Hajoms Berghems Fotskäls

! Öxnevalla socken

Horre ds Istorp s Kungs äters Grimm areds Karl-Gustavs Gunnarsjö Torestorps Älekulla Öxabäcks Ljushults Hillare ds

Eri ksbergs Broddarps Öra Al boga Ods Molla Kärråk ra

)) ))

Sätila socken

Mjäldrunga socken

Varnums Tärby Rångedala Äspereds Toarps Brämhults Gingri Fristads Borgstena

Tostareds Surteby-Kattunga socken

Örby Kinna Seglora

Sexdrega Roasjö Redslareds Svenljunga Ullasjö Örsås Revesjö Holsljunga Mjöbäcks Älvsereds Mårdaklevs Kalvs

Södra Vånga Möne Hällstads Murums Grovare Fänneslunda Härna Södra Vings

Areal 83 416 hektar. Folkmängd tjänstgöringsort: Borås.

socken

socken )) ))

socken

socken

26 992. Tämta Vänga Bredareds Sandhults Töllsjö Bollebygds Bj örketorps

Fritsla Skephults Kinnarumma

socken ))

Häradsskrivarens

socken »

))

Svenljunga fögderi. Areal 199 136 hektar. Folkmängd 28 268. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Borås.

Östra Frölunda socken Håcksviks Sjötofta Amb j örna rps Mossebo Tranemo Södra Åsarps Månstads Länghems Dannike

Nittorps Ljungsarps Ölsremma Dalstorps Hulareds Tvärreds Marbäcks Finnekumla

))

i Ulricehamns fögderi. Areal 155268 hektar. Folkmängd 27971. Häradsskriva- rens tj änstgöringsort: Ulricehamn.

socken

Södra Säms socken Böne socken Humla socken Gällstads » Knätte » Kölaby » Grönahögs » Liareds » Solberga » Strängsereds » Kölingareds » Norra Åsarps » Gullereds » Fivlereds » Smula » Hössna » Dalums » Ulricehamns stad Timmele » Blidsbergs »

Vassända—Naglums socken är från och med år 1945 införlivad, större delen med Vänersborgs stad och återstoden med Trollhättans stad.

Skaraborgs län. Fögderiernas folkmängd 242 609.

Vara fögderi. Areal 103679 hektar. Folkmängd 29 935. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Vara köping. Vänersnäs socken Längnums socken Ryda socken Flo » Tengene » Longs » Sals » Grästorps köping Hällums » Ås » Trököma socken Skarstads » Tängs » Främmestads » Vara köping Häle » Bärebergs » Önums socken Särestads » Essunga » Laske-Vedums »

Bj ärby » Kyrkås » Våsterbitterna » Flakebergs » Fåglums » Österbitterna » Sparlösa » Barne-Åsaka » Larvs » Slädene » Lekåsa » Södra Lundby » Levene » Elings » Längjums » Hyringa » Naums » Tråvads » Malma » Södra Kedums »

Lidköpings fögderi. Areal 66 860 hektar. Folkmängd 31 007. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Lidköping. Karaby socken Gillstads socken Otterstads socken Tuns » Mellby » Hovby » Friels » Kållands—Åsaka » Norra Härene » Uvereds » Råda » Hasslösa » Järpås » Örslösa » Lindärva » Häggesleds » Söne » Sävare » Lavads » Skalunda » Hangelösa » Tranums » Rackeby » Skeby » Tådene » Gösslunda » Källby » Norra Kedums » Sunnersbergs » Broby »

Väla » Strö » Lidköpings stad

! i a » l ! i i i i _) )

Skara fögderi.

Areal 97 470 hektar. Folkmängd 30 932. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Skara.

Ova socken Skälv ums Husab y Kinne—Kleva Sils Götene Vättlös a Ledsj ö Istrums Öglund a Eggby Varnhe ms Norra Lundby Häggums

Bolums Stenums Norra Vings Skärvs

socken

Skånings-Åsaka » Händene Härlanda Marums Vinköls

Västra Gerums »

Synnerby Skallmeja Trässbergs Härj evads

Saleby Öttums Jungs

F yrunga Kvänums Norra Vånga Edsvära Bj urums Bjärka Sätuna Hornborga Broddetorps

))

Skara stad

socken

Falköpings fögderi. Areal 107 984 hektar. Folkmängd 29 965. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Falköping.

Ullene socken Vilske-Kleva Marka Gökhems Sörby Trävattna Floby Göteve Groland a Jäla Brismene Börstigs

»

Tidaholms fögderi. tjänstgöringsort: Tidaholm.

Areal

Hångsdala socken

Skörstorps Östra Gerums Mularps

Åsle Tiarps Kungslena Hömbs Varvs

))

Kinneveds Vårkumla Luttra Falköpings

östra landskommun

Karleby

Slöta Kälvene Vartofta-Åsaka Vistorps Yllestads Näs

socken )) ))

socken )) )) )) >) )) ))

Sandhems socken

Nykyrka Bjurbäcks Habo

Gustav Adolfs Torbj örntorps Friggeråkers Östra Tunhems Gudhems Ugglums

))

Falköpings stad

111 343 hektar. Folkmängd 28 156. Häradsskrivarens

Dimbo socken Ottravads Suntaks Valstads Kymbo Vättaks Härj a Utvängstorps Brandstorps

)) ))

Daretorps socken

Velinga Baltaks Acklinga Agnetorps Fröj ereds Korsberga Fridene Ljunghems

Edåsa socken Borgunda »

Dala )) Högstena »

Södra Kyrketorps socken Stenstorps »

Skövde fögderi. tjänstgöringsort: Skövde. Sj ogerstads socken Rådene » Grevbäcks » Breviks » Kyrkefalla » Värsås » Varola »

Segerstads Håkantorps Valtorps Södra Fågelås Norra Fågelås

Hagelbergs Öms

Norra Kyrketorps socken socken Våmbs Ryds Forsby Sventorps

» )) )) » »

Areal 68 089 hektar. Folkmängd

socken

))

)) )) ))

Hjo landskommun

Mofalla socken Hjo stad Tidaholms »

31939. Häradsskrivarens

Horns socken Frösve » Säters » Ransbergs » Skövde stad

Mariestads fögderi. Areal 100 460 hektar. Folkmängd 29 988. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Mariestad.

Västerplana socken Medelplana » Österplana » Kestads » Kinne-Vedums » Fullösa » Forshems » Bredsäters » Lugnås » Holmestads » Bergs »

Töreboda fögderi. Areal 152 861 hektar. Folkmängd tjänstgöringsort: Töreboda. Locketorps socken Värings » Sveneby » H] älsta (1 S » Mo » Vads » Flistads » Götlunda »

Lerdala Timmersdala Böja Låstads Binnebergs Odensåkers T idavads Utby

Ekby

Eks Ullervads

Bällefors Ekeskogs Beatebergs Mölltorps Karlsborgs Tiveds Undenäs Halna

socken

))

socken

Bj örsäters socken Leksbergs » Torsö »

Hassle—Berga-Enåsa soc- ken

Färeds socken Lyrestads » Amnehärads » Mariestads stad

30 687. Häradsskrivarens

Fägre socken Trästena » Bäcks » Töreboda köping Fredsbergs socken Hova » Älgarås » Finnerödja »

Värmlands län. Fögderiernas folkmängd 225 050.

Östersysslels fögderi. Areal 140755 hektar. Folkmängd 28 882. Häradsskriva- rens tjänstgöringsort: Karlstad. Rudskoga socken Varnums socken Alsters socken Södra Råda » Ölme » Hammarö » Visnums-Kils » Väse » Grava » Visnums » Östra Fågelviks » Forshaga köping

Södersysslets fögderi. Areal 145813 hektar. Folkmängd 26 532. Häradsskriva- rens tjänstgöringsort: Säffle. Segerstads socken Huggenäs socken Tveta socken Grums » Säffle köping Kila » Borgviks » Botilsäters socken Svanskogs » Eds » Ölseruds » Gillberga » Bro » Millesviks » Värmskogs » Södra Ny » Eskilsäters »

Västersysslets fögderi. Areal 257 349 hektar. Folkmängd 26 153. Häradsskriva- rens tjänstgöringsort: Årjäng. Långseruds socken Blomskogs socken Karlanda socken Stavnäs » Trankils » Järnskogs » Glava » Västra Fågelviks » Skillingmarks » Silleruds » Holmedals » Köla » Silbodals » Töcksmarks » Årjängs köping Östervallskogs »

Jösse fögderi. Areal 127470 hektar. Folkmängd 29 222. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Arvika. Högeruds socken Gunnarskogs socken Mangskogs socken Eda » Ny » Arvika stad Bogens » Älgå »

Mellansysslets fögderi. Areal 136 396 hektar. Folkmängd 28 839. Häradsskriva— rens tjänstgöringsort: Karlstad.

Nedre Ulleruds socken Frykeruds socken Västra Ämterviks socken Övre Ulleruds » Nors » Östra Ämterviks » Ransäters » " i Brunskogs » Stora Kils Boda »

Filipstads fögderi. Areal 236 732 hektar. Folkmängd 27 992. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Filipstad. Rämens socken Brattfors socken Älvsbacka socken Gåsborns » Kroppa » Nyeds » Nordmarks » Lungsunds » Filipstads stad Färnebo » Sunnemo »

Frykdals fögderi. Areal 232 447 hektar. Folkmängd 28 638. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sunne. Sunne socken Lysviks socken Östmarks socken Sunne köping Fryksände » Vitsands » Gräsmarks socken Lekvattnets »

Älvdals fögderi. Areal 459 337 hektar. Folkmängd 28792. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Råda. Nyskoga socken Dalby socken Gustav Adolfs socken Södra Finnskoga » Norra Ny » Norra Råda » Norra Finnskoga » Ekshärads »

Örebro län. Fögderiernas folkmängd 175 120.

Hallsbergs fögderi. Areal 105 604 hektar. Folkmängd 30 142. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Hallsberg. Lerbäcks socken Kumla landskommun Askersunds landskommun Hallsbergs » Snavlunda socken Kumla stad Hallsbergs köping Hammars » Askersunds »

Örebro fögderi. Areal 150576 hektar. Folkmängd 28 518. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Örebro. Gräve socken Rinkaby socken Stora Mellösa socken Vintrosa » Glanshammars » Norrbyås » Täby » Ödeby » Gällersta » Mosjö » Lillkyrka » Ekeby » Ekers » Götlunda » Sköllersta » Hovsta » Lännäs » Svennevads » Axbergs » Askers » Bo »

Lindes fögderi. Areal 187 427 hektar. Folkmängd 31588. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Lindesberg. Fellingsbro socken Ramsbergs .socken Kopparbergs köping Linde » Ljusnarsbergs » Lindesbergs sta-d

Nora fögderi. Areal 198461 hektar. Folkmängd 27 648. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Örebro. Kils socken Hjulsjö socken Ervalla socken Tysslinge » Järnboås » Näsby » Grythyttans » Nora landskommun Nora stad Hällefors » Vikers socken

Karlskoga fögderi. Areal 56 820 hektar. Folkmängd 30 405. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Karlskoga. Bjurtjärns socken Karlskoga stad

Edsbergs fögderi. Areal 133475 hektar. Folkmängd 26 819. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Örebro. Kräcklinge socken Skagershults socken Kvistbro socken Hardemo » Tångeråsa » Nysunds » Hackvads » Edsbergs » Degerfors köping Viby » Knista »

Ramundeboda » Hidinge »

1, Västmanlands län.

Fögderiernas folkmängd 132 528.

Köpings fögderi. Areal 102100 hektar. Folkmängd 32 929. Häradsskrivarens ; tjänstgöringsort: Köping. ; Torpa socken Säterbo socken Bro-Malma socken I

Kung Karls » Arboga landskommun Odensvi » Kungsörs köping Medäkers socken Munktorps » Kungs—Barkarö socken Västra Skedvi » Köpings stad Björskogs » Himmeta » Arboga »

Fagersta fögderi. Areal 202 157 hektar. Folkmängd 31562. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Fagersta. ' Heds socken Västervåla socken Fläckebo socken Gunnilbo » Karbennings » Harakers » Skinnskattebergs » Västerfärnebo » Fagersta stad Norbergs » Ramnäs »

Västerås fögderi. Areal 142 885 hektar. Folkmängd 34992. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Västerås. Sura socken Bergs socken Säby socken Hallstahammars köping Kolbäcks » Rytterns » 27—457050.

Västerås-Barkarö socken Badelunda socken Altuna socken Dingtuna » Irsta » Simtuna » Lillhärads » Kärrbo » Frösthults » Skerike » Kungsåra » Härnevi » Skultuna » Ängsö » Torstuna » Romfartuna » Bj örksta » Österunda » Tillberga » Tortuna »

Hubbo » Sevalla »

Sala fögderi. Areal 190665 hektar. Folkmängd 33045. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sala.

Kumla socken Västerlövsta socken Harbo socken Kila » Norrby » Östervåla » Sala landskommun Tärna » Nora » Möklinta socken Vittinge » Sala stad Enåkers » Huddunge »

Större delen av Badelunda socken skall från och med 1946 införlivas med Väs- terås stad.

Kopparbergs län. Fögderiernas folkmängd 237 275.

Ovansiljans fögderi. Areal 1030 832 hektar. Folkmängd 31347. Häradsskriva— rens tjänstgöringsort: Mora. Orsa socken Morastrands köping Idre socken Våmhus » Älvdalens socken Mora » Särna »

Västerdals fögderi. Areal 731 280 hektar. Folkmängd 30 265. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Malung.

Säfsnäs socken Järna socken Lima socken Floda » Äppelbo » Transtrands » Nås » Malungs » Venjans »

Nedansiljans fögderi. Areal 344 997 hektar. Folkmängd 26 963. Häradsskriva— rens tjänstgöringsort: Leksand.

Leksands socken Rättviks socken Ore socken Siljansnäs » Boda » Solleröns »

Falu fögderi. Areal 222411 hektar. Folkmängd 27 261. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Falun.

Vika socken Envikens socken Torsångs socken Sundborns » Stora Kopparbergs socken Als » Svärdsjö » Aspeboda socken Bjursås »

Borlänge fögderi. Areal 94190 hektar. Folkmängd 33 565. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Borlänge.

Stora Tuna socken Gagnefs socken Borlänge stad

Hedemora fögderi. Areal 127 670 hektar. Folkmängd 27199. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Hedemora.

Husby socken Stora Skedvi socken Säters stad Hedemora landskommun Gustafs » Hedemora » Säters » Silvbergs »

Avesta fögderi. Areal 75 020 hektar. Folkmängd 24 066. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Avesta. By socken Krylbo köping Garpenbergs socken Folkärna » Grytnäs socken Avesta stad

Västerbergslags fögderi. Areal 189 252 hektar. Folkmängd 36 609. Häradskriva- rens tjänstgöringsort: Ludvika. Söderbärke socken Smedjebackens köping Ludvika stad Malingsbo » Ludvika landskommun Norrbärke » Grangärde socken

Gävleborgs län. Fögderiernas folkmängd 233 633.

Storviks fögderi. Areal 175200 hektar. Folkmängd 30387. Häradsskrivarens | tjänstgöringsort: Storvik.

Ovansjö socken Torsåkers socken Årsunda socken I Storviks köping Österfärnebo » Hofors socken Hedesunda »

Gävle fögderi. Areal 61 496 hektar. Folkmängd 29 104. Häradsskrivarens tjänst— göringsort: Gävle. Valbo socken Sandvikens stad

Ockelbo fögderi. Areal 252 928 hektar. Folkmängd 28 098. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Ockelbo. Ockelbo socken Hamrånge socken Hanebo socken Järbo » Skogs » Hille » Segersta »

(

Söderhamns fögderi. Areal 83 313 hektar. Folkmängd 30 423. Häradsskrivarens ! tjänstgöringsort: Söderhamn. | Söderala socken Trönö socken Rengsjö socken i Norrala » Mo » Söderhamns stad ;

Bollnäs fögderi. Areal 268626 hektar. Folkmängd 30565. Häradsskrivarens * tjänstgöringsort: Bollnäs. Bollnäs landskommun Ovanåkers socken Bollnäs stad Alfta socken Voxna »

Ljusdals fögderi. Areal 532 316 hektar. Folkmängd 29 277. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Ljusdal. Järvsö socken Ljusdals köping Färila-Kårböle socken Ljusdals » Ramsjö socken Los »

Hudiksvalls södra fögderi. Areal 250 556 hektar. Folkmängd 27 742. Härads- skrivarens tjänstgöringsort: Hudiksvall. Arbrå socken Norrbo socken Enångers socken Undersviks » Delsbo » Njutångers » Bjuråkers » Nianfors » Forsa »

Hudiksvalls norra fögderi. Areal 186 879 hektar. Folkmängd 28 037. Härads— skrivarens tjänstgöringsort: Hudiksvall. Högs socken Rogsta socken Bergsjö socken Ilsbo » Harmångers » Hassela » Hälsingtuna » Jätten dals » Hudiksvalls stad Idenors » Gnarps »

Västernorrlands län.

Fögderiernas folkmängd 256 180.

Ådals fögderi. Areal 599 580 hektar. Folkmängd 23899. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Näsåker. Edsele socken Ådals-Lidens socken Bodums socken Ramsele » Junsele » Tåsjö » Resele » Fjällsjö »

i Örnsköldsviks fögderi. Areal 98820 hektar. Folkmängd 29661. Häradsskriva- ' rens tjänstgöringsort: Örnsköldsvik.

Nätra socken Arnäs socken Själevads » Örnsköldsviks stad

Härnösands fögderi. Areal 138 900 hektar. Folkmängd 29 793. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Härnösand. Häggdångers socken Viksjö socken Ullångers socken Säbrå » Hemsö » Nordingrå » Stigsjö » Nora » Härnösands stad

Nordanskogs fögderi. Areal 563 780 hektar. Folkmängd 28 324. Häradsskriva- rens tjänstgöringsort: Örnsköldsvik. Vibyggerå socken Anundsjö socken Grundsunda socken Sidensjö » Björna » Gideå » Skorpeds » Mo » Trehörningsjö »

Kramfors fögderi. Areal 83 010 hektar. Folkmängd 29 694. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kramfors. 'Gudmundrå socken Skogs socken Ytterlännäs socken , Högsjö » Bjärtrå »

Sollefteå fögderi. Areal 219600 hektar. Folkmängd 23 798. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sollefteå. Styrnäs socken Dals socken Graninge" socken Boteå » Multrå » Helgums » Överlännäs » Sollefteå landskommun Sollefteå stad Sånga » Eds socken

Torsåkers » Långsele »

Ljunga fögderi. Areal 408320 hektar. Folkmängd 28 584. Häradsskrivarens _ tjänstgöringsort: Fränsta.

! Haverö socken Torps socken Attmars socken Borgsjö » Stöde »

Sundsvalls fögderi. Areal 70 810 hektar. Folkmängd 33176. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sundsvall. Selångers socken Njurunda socken Tuna » Sköns »

Indals fögderi. Areal 227250 hektar. Folkmängd 29251. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sundsvall.

Sättna * socken Tynderö socken Indals socken Timrå » Hässj ö » Lidens » Alnö » Ljustorps » Holms »

En del av Sköns socken lärer komma att införlivas med Sundsvalls stad. Då så sker, bör övervägas att överföra Attmars socken från Ljunga fögderi till Sundsvalls fögderi.

Jämtlands län. Fögderiernas folkmängd 124872.

Jämtlands norra fögderi. Areal 1 400 727 hektar. Folkmängd 32 579. Härads- skrivarens tjänstgöringsort: Östersund. Borgvattnets socken Föllinge socken Ströms socken Stuguns » Laxsjö » Alanäs » Kyrkås » Hotagens » Frostvikens » Lits » Hammerdals » Häggenås » Gåxsjö »

Jämtlands östra fögderi. Areal 573 485 hektar. Folkmängd 30 231. Häradsskri— varens tjänstgöringsort: Östersund. Fors socken Nyhems socken N äs socken Hällesjö » Sundsjö » Lockne » Håsjö » Revsunds » Marieby » Ragunda » Bodsjö » Brunflo » Bräcke » Hackås »

Jämtlands södra fögderi. Areal 1808 486 hektar. Folkmängd 30 602. Härads— skrivarens tjänstgöringsort: Östersund. Sunne socken Klövsjö socken Svegs socken Norderö » Rätans » Svegs köping Hallens » Vemdalens » Älvros socken Marby » Hede » Överhogdals » Ovikens » Storsjö » Ytterhogdals » Myssjö » Tännäs » Ängersj ö » Bergs » Lillhärdals » Åsarne Linsells

[ » ; i !

Jämtlands västra fögderi. Areal 980 727 hektar. Folkmängd 31 460. Häradsskri- varens tjänstgöringsort: Östersund. Rödöns socken Åre socken Offerdals socken Näskotts » Undersåkers » Alsens » Aspås » Mörsils » Mattmars » Ås » Kalls » Frösö »

Västerbottens län. Fögderiernas folkmängd 211057.

Umeå södra fögderi. Areal 344 887 hektar. Folkmängd 31873. Häradsskriva- rens tjänstgöringsort: Umeå. Nordmalings socken Bjurholms socken Vännäs köping Hörnefors » Vännäs » Holmsunds socken

Umeå norra fögderi. Areal 312747 hektar. Folkmängd 29 585. Häradsskriva- rens tjänstgöringsort: Umeå. ' Umeå landskommun Holmöns socken Nysätra socken Sävars socken Bygdeå »

Skellefteå södra fögderi. Areal 190053 hektar. Folkmängd 31 111. Häradsskri- varens tjänstgöringsort: Skellefteå. Lövångers socken Skellefteå landskommun Bureå » med undantag av Kå- gedalens församling

Skellefteå norra fögderi. Areal 308 732 hektar. Folkmängd 31071. Häradsskri- varens tjänstgöringsort: Skellefteå. Kågedalens församling av Byske socken Skellefteå stad Skellefteå landskom- Jörns » mun

Norsjö fögderi. Areal 799807 hektar. Folkmängd 32119. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Bastuträsk.

D egerfors socken Norsjö socken Burträsks » Malå »

424 Lycksele fögderi. Areal 2 057 685 hektar. Folkmängd 30 076. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Lycksele. Lycksele socken Örträsks socken Sorsele socken Lycksele köping Stensele » Tärna »

Åsele fögderi. Areal 1523 805 hektar. Folkmängd 25222. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Åsele.

Vilhelmina socken Åsele socken Dorotea » Fredrika »

Norrbottens län. Fögderiernas folkmängd 210 307.

Kiruna fögderi. Areal 2 584 480 hektar. Folkmängd 30 319. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kiruna.

Tärendö socken Junosuando socken Karesuando socken Pajala » Jukkasjärvi » '

Haparanda fögderi. Areal 753 480 hektar. Folkmängd 32 872. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Haparanda. Överkalix socken Hietaniemi socken Haparanda stad Nedertorneå » Övertorneå » Karl Gustavs » Korpilombolo »

Gällivare fögderi. Areal 3 413 946 hektar. Folkmängd 30 467. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Gällivare.

Jokkmokks socken Gällivare »

Kalix fögderi. Areal 373 960 hektar. Folkmängd 29 091. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Nederkalix.

Råneå socken Töre socken Nederkalix socken

Luleå fögderi. Areal 235 584 hektar. Folkmängd 31149. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Luleå. Nederluleå socken Överluleå socken Bodens stad

! I ! g [ l i i

Piteå fögderi. Areal 298123 hektar. Folkmängd 28076. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Piteå. Hortlax socken Norrfjärdens socken Piteå landskommun Piteå stad

Älvsby fögderi. Areal 2 204009 hektar. Folkmängd 28 333. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Älvsbyn. Älvsby socken Arvidsjaurs socken Edefors » Arjeplogs »

3. Landsfiskaler och exekutionsbiträden.

I egenskap av utmätningsman skall landsfiskal liksom hittills ombesörja indrivning och redovisning av restförda skatter. Emellertid torde det nya uppbördsförfarandet komma att föranleda minskning i landsfiskalens arbets- börda. Enligt uppbördsberedningens förslag kommer visserligen antalet rest- längder för varje kommun att öka men å andra sidan är att förvänta, att antalet restförda poster skall nedgå avsevärt. Vidare skall vid utmätnings- mans redovisning av skatt någon fördelning å utskyldstitlar icke vidare före- komma. Balanslängd skall avlämnas endast en gång årligen. Det nya folk— bokföringssystemet bör slutligen underlätta indrivnin—gsarbetet, i vad avser efterforskandet av de skattskyldiga. Minskningen i arbetet å landsfiskalskon- toren torde dock icke inträda omedelbart efter det nya uppbördsförfaran- dets genomförande utan först successivt, allteftersom de före reformens ikraft— trädande restförda skattebeloppen inbetalas, avkortas eller avskrivas. Efter ca fem års förlopp torde man emellertid kunna räkna med sådan minskning i arbetet å landsfiskalskontoren, att indragning i viss utsträckning bör kunna i större distrikt ske av sådana biträdlen, som nu sysselsättas med redovisning av indrivna utskylder. Någon beräkning av den till följd härav uppkomman— de k—ostnadsbesparingen har icke beredningen ansett sig kunna verkställa.

Restlängdernas minskade omfattning bör medföra nedgång av statsver- ket tillkommande andel i indrivningsavgifterna (restavgifterna). Även detta kommer emellertid att inträffa först så småningom. Liksom i fråga om den ovan angivna kostnadsbesparingen har beredningen icke ansett sig kunna uppskatta ifrågavarade inkomstminskning.

Den nedgång av restposterna, som det föreslagna uppbördsförfarandet kommer att medföra, bör vidare föranleda, att arbetet för exekutionsbiträ- dena på landsbygden — vanligtvis fjärdingsmän — så småningom kommer att minska. Frånsett de största polisdistrikten torde dock med hänsyn till den fåtaliga personalen — i flertalet polisdistrikt finnes endast en fjärdingsman — härav icke förorsakas någon personalindragning. I de nämnda större di- strikten, där personalindragning möjligen kan förekomma, kan denna dock icke av skäl som ovan nämnts äga rum, förrän några år förflutit efter det

den nya organisationen genomförts. Det bör därjämte anmärkas, att exeku- tionsbiträdena avses skola vid behov i den mån så kan ske biträda den lokala skattemyndigheten vid utredningar i skattefrågor samt vid kontroll av att arbetsgivare i behörig ordning verkställa löneavdrag.

Då de restförda posternas antal minskas, kommer även den inkomst, som exekutionsbiträdena hava av indrivningsavgifter (restavgifter), så småningom att nedgå. Detta kan i vissa fall föranleda ökade utgifter för kommunerna i form av ersättning till exekutionsbiträdena för minskning i deras inkomster. Såsom framgår av den å sid. 334 intagna sammanställningen rörande fjär— dingsmännens inkomst av indrivningsprovision, är emellertid denna relativt obetydlig. Anledning finnes därför att antaga, att den ersättning för ifråga- varande inkomstminskning, som kan komma att utgå, likaså torde bliva av ringa betydelse för kommunen och mer än väl uppvägas av den förbättrade ekonomiska ställning, vari dessa komma därigenom, att staten utan kostnad för kommunen ombesörjer debitering och uppbörd av kommunalutskylderna och därjämte tillhandahåller kommunerna utdebiterat belopp utan avdrag för eventuella restantier.

4. Magistratsstäder.

a. Magistratsstäder med undantag för Stockholm. Allmänna synpunkter.

Frågan om handhavandet av kronouppbörden i magistratsstäderna har tidigare vid flera tillfällen varit föremål för utredning. Redan år 1914 hem— ställde styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare hos Kungl. Maj:t, att magistraterna måtte befrias från ansvaret för kronouppbörden m. m. I an- ledning bland annat av denna framställning uppdrog-s år 1919 åt dåvarande byråchefen för lagärenden i finansdepartementet, numera överståthållaren T. Nothin att verkställa en förberedande utredning angående dels frågan om magistraternas befriande från ansvar för debitering, uppbörd och redovis- ning av kronoutskylder i städerna ävensom frågan om städernas skyldighet att genom av dem avlönade tjänstemän för statens räkning utföra visst arbete och det sammanhang, dessa frågor kunde hava med städernas privilegier el- ler eljest dem tillkommande rättigheter, dels ock frågan, på vilket sätt upp- börden av kronoutskylderna i städerna lämpligen skulle verkställas. Till full— görande av detta uppdrag avgav Nothin ett i november 1921 dagtecknat be- tänkande, vari förordades, att städernas särskilda rättigheter och skyldig— heter i förhållande till staten skulle avvecklas. Vad anginge städerna åliggan- de skyldigheter, kunde därvid två olika möjligheter tänkas, nämligen dels att staten själv övertoge ombesörjandet av ifrågavarande angelägenheter och dels att dessa såsom hittills handhades av städerna men mot ekonomiskt ve- derlag av staten. I betänkandet anfördes härom:1

1 Nothin: Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten, sid. 201 o. ff.

| i l l ! l % i !

SärSkilt vad de mindre städerna angår, lärer ofta en överflyttning av de olika åliggandena å vederbörande statstjänstemän komma att medföra en besparing för det allmänna. En samman-slagning i administrativt och judiciellt hänseende av dy- lika städer med kringliggande landsbygd torde sålunda — utan att i mera avsevärd grad öka arbetsbördan för de statens ämbets- och tjänstemän, som för landsbyg- dens del hava hand om dithörande uppgifter —— komma att möjliggöra indragning av vissa befattningar i städerna.

Emellertid bör ej förbises, att städerna själva med stor pietet fasthålla vid sitt självstyre. Ehuru den egna jurisdiktionen numera knappast kan anses innebära nå- gon fördel, åtminstone ej för de mindre städerna, men däremot medför avsevärda kostnader, ha sålunda dessa städer, när fråga uppkommit om deras ställande under landsrätt, i allmänhet på det bestämdaste motsatt sig en sådan anordning. Även om man med förstå-else för de städernas vårdnad om hundraåriga traditioner ej tvekar att tillstyrka de reformer, vilka förestavas av ett verkligt allmänt intresse, måste å andra sidan tillses, att dessa reformer ej göras mera genomgripande, än omständig- heterna påkalla, och att stadskommunernas berättigade intressen ej åsidosättas.

I detta sammanhang bör ihägkommas, att besparingen för det allmänna vid ett statens övertagande av de utav städerna nu ombesörjda angelägenhetern—a stundom skulle bliva endast skenbar. De städernas befattningshavare, som nu handhava dessa angelägenheter, hava i allmänhet även att sköta åtskilliga kommunala upp- gifter. Åtminstone i de större städerna torde för handläggningen av dessa senare ärenden alltjämt behövas särskilda tjänstemän. nDärest icke andra skäl tala för en uppdelning av det statliga och det kommunala arbete, som nu ombesörjes av sam- ma kommunala tjänstemän, kan det i dylika fall nog ofta vara ändamålsenligare att låta med avseende å arbetets utförande förbliva vid nuvarande förhållanden. Väl är det sant, att en del stadskommuner icke alltid förmått utfästa sådana löneför- måner, att de kunnat för sina tjänster förvärva fullt kvalificerade arbetskrafter. men i stort sett hava dock städerna på ett förtjänstfullt sätt handhaft dem anför- trodda värv; och den plikttrohet, som städernas befattningshavare vid fullgörandet av sitt arbete ådagalagt, är värd allt erkännande.

För städer av den storlek, att de för den kommunala förvaltningen ändock be- höva en särskild tjänstemannakår, torde understundom vara lämpligare, att deras tjänstemän jämväl för framtiden få hava hand om sådana uppgifter som mantals- skrivning, hälsovård m. m. mot ett lönetillskot-t i en eller annan form från staten. Därigenom öppnas för städerna möjlighet att utan ökade kostnader bibehålla och förvärva dugande tjänstemän. I dylika fall skulle statens bidrag lämpligen kunna arv- pwassas till det belopp, som efter folkmängd räknat motsvarar statens utgifter för sam- ma ändamål för rikets landsbygd. Därest staten förbehåller sig rätt att tillse, det tillräckliga avlöningar anslås för vederbörande befattningar, och därest jämväl med avseende å desammas tillsättande skapas erforderliga garantier, synes knappast någon mera allvarlig invändning kunna göras mot ett samgående i berörda hän- seende med städerna, om sådant finnes ur dessas synpunkt önskvärt.

Beträffande debitering och uppbörd av kronoutskylder framhölls i betän- kandet, där ovannämnda av föreningen Sveriges stadsdomare gjorda fram— ställning betecknades som beaktansvärd?L

Emellertid torde i första hand uppmärksamhet böra ägna-s spörsmålet, huruvida icke städerna böra överhuvud taget befrias från dem nu åliggande skyldighet att ombesörja kronouppbörden.

Frånsett lämpligheten av en fullständig avveckling av städernas särställning i förhållande till staten synas rent praktiska skäl tala för att kronouppbörden i stå— derna i huvudsak anordnas på samma sätt som å landsbygden.

Att en uppbörd genom postverkets försorg är den för allmänheten bekvämaste, torde vara otvivelaktigt. Även om kronoskattens inbetalning i stad ej är förbunden med samma omgång, som tidigare vani-t fallet å landsbygden, måste det dock anses innebära en lättnad för allmänheten att få inbetala skratten å närmaste postanstalt, som i allmänhet ändock besökes i andra angelägenheter. En särskild fördel bereder en sådan anordning för skattskyldig, som vistas å annan ort än den, där skatten skall inbetalas.

Ehuru det ingalunda synes uteslutet, att jämväl i större städer postverket skulle kunna ombesörja uppbörden, därest uppdelningen i distrikt med olika uppbörds- terminer skedde sålunda, a-tt arbetsbördan under samtliga uppbördsterminer för- delades någorlunda jämnt å de olika postkontoren, är det måhända lämpligast att åtminstone till en början från en uppbörd genom postverkets försorg undan- taga de större städerna.

Beträffande de städer återigen, där uppbörden av kronoutskylderna kan komma att uppdragas åt postverket, torde höra i första hand undersökas, huruvida ej jämväl debiteringen bör verkställas på samma sätt som å landet, d. v. 5. genom vederbö- rande häradsskrivare. Uteslutet synes emellertid ej vara, att det även i fråga om de mera betydande av dylika städer kan visa sig vara för det allmänna mest ändamåls- enligt, att debiteringen av kronoutskylderna fortfarande omhänderhaves av ve- derbörande stads befattningshavare. Att träffa ett generellt avgörande härom låter sig måhända ej göra. En framkomlig väg är måhända, att Kungl. Maj:t efter ve- derbörande stads hörande fattar beslut i de särskilda fallen. Givet är, att beträf- fande dels tillsättande och avlönande av kommunal befattningshavare, åt vilken fortfarande anförtros debitering av kronoutskylder, och dels ersättning för arbetets utförande bör i tillämpliga delar gälla detsamma som i fråga om de städer, där jämväl själva uppbörden kan komma att handhavas av dylika befattningshavare.

Beträffande de städer, där kronouppbördskassörsbefattningarna kunna komma att indragas, måste särskild uppmärksamhet ägnas de nuvarande tjänstinnehavarnas ställning. Visserligen äro de att betrakta såsom stadens och icke såsom statens tjänstemän, varför frågan om ersättning till dem för mistade löneförmåner i hän- delse -av statens övertagande av debitering och uppbörd icke direkt kommer staten vid. Men i den mån vederbörande stad kan anses juridiskt pliktig att till den förut— varande kronouppbördskassören utgiva dylik ersättning eller sådan eljest är av verkliga billighetsskäl påkallad, bör hänsyn därtill tagas vid en nedskrivning av de till staden från staten nu utgående förmåner.

Med den sålunda (föreslagna omorganisationen av städernas uppbördsvä- sende borde frågan om magistraternas befriande från ansvar för debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder finna sin lösning. Då emeller- tid en omorganisation ej kunde genomföras utan tidsutdräk-t, syntes rättvisan kräva, att det toges i övervägande, huruvida ej den av föreningen Sveriges stadsdomare gjorda framställningen kunde föranleda ändringar i nu gäl- lande bestämmelser utan avvaktande av en sådan omorganisation. I sådant hänseende förordades, att magistraternas ansvarsskyldighet begränsades till endast de fall, där underlåtenhet med avseende å uppsikten över kronoupp- bördskassörernas verksamhet låge dem till last. En dylik uttrycklig begräns- ning av magistraternas 'ansvarsskyldighet förutsatte utfärdandet av närmare bestämmelser, huru denna uppsikt skulle verkställas.

I fråga om mantalsskrivning anfördes?

Frågan om mantalsskrivningens verkställande sammanhänger _— — — på det närmaste med debiteringen av kronoutskylderna. I regel ombesörjes i städerna man- talsskrivning samt debitering och uppbörd av kronoutskylder av samma befatt- ningshavare. I den mån själva uppbörden kan varda överflyttad å postverket samt debiteringen åläggas häradssknivarna, böra de senare få även mantalsskrivningen i städerna uppdragen åt sig. »Därest debiteringen av kronoutskylder skall i vissa stä- der fortfarande ombesörjas av städernas tjänstemän mot ersättning till städerna, så kommer denna ersättning — i händelse den, på sätt ifrågasatts, beräknas i förhål- lande till statsverkets kostnader för avlöning av häradsskrivare ju också att in- begripa ersättning för mantalsskrivningens förrättande.

Vad slutligen anginge städernas åligganden beträffande utsökningsväsendet, uttalades i betänkandet, att samma principer borde gälla med avseende å frågan om deras befriande från skyldigheten att avlöna utmätningsmännen. En avveckling av denna städernas skyldighet syntes möjligen kunna ske sålunda, att i de större städer, där utmä-tningsgöromålen kunde anses helt eller huvudsakligen taga vederbörande tjänstenilans tid i anspråk, särskild utmätningsman fortfarande bibehölles men att han i stället för att vara en kommunens befattningshavare gjordes till en statens tjänsteman. Beträf- fande återigen mindre städer borde utmätningsgöromål—en kunna i likhet med vad redan ägde rum i städer under landsrätt handh—avas de tjänstemän, som ombesörjde samma göromål å landsbygden.

Med anledning av den sålunda framlagda utredningen tillkallades år 1922 inom finansdepartementet sakkunniga att biträda med utarbetande av för- slag, avseende, bland annat, att begränsa magistraternas ansvar för krono- uppbördens behöriga debitering, uppbörd och redovisning till de fall, där underlåtenhet förelåge med avseende å uppsikten över de tjänstemän, som hade att utföra nämnda arbetsuppgifter. 'De sakkunniga avgåvo ett den 30 december 1922 dagtecknat betänkande med utarbetade författnings— förslag bland annat till förordning med föreskrifter rörande magistrats över- vakande av kronouppbördskassörs tjänsteverksa—mhet med mera. De sak- kunniga yttrade i frågan bland annat?

I flertalet av de städer i riket, där magistrat finnes, är numera förordnad sär- skild tjänsteman, som har att under magistratens inseende och ansvar verkställa de- bitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder samt indrivning och redo- visning av böter. Denne tjänsteman benämnes allmännast kronouppbördskassör.

'Den nu ifrågasatta reformen beträffande magistrats förhållande till kronoupp- bördskassör avser, att sistnämnda tjänsteman skall på eget ansvar verkställa de göromål, för vilkas utförande han blivit anställd, och att magistraten endast då skall svara för ifrågavarande tjänstegöromål, där den uppsikt över tjänstemannen försummats, som av magistraten skäligen bör fordras.

Vid sin undersökning av detta ämne hava de sakkunniga funnit en dylik reform icke böra möta några betänkligheter under förutsättning, dels att kronouppbörds- kassörens medelsförvaltning ordnas på ett mera till-fredsställande sätt, än hittills i allmänhet varit brukligt, dels ock att magistratens skyldigheter i fråga om tillsynen över denna medelsförvaltning bliva sådana, att möjligheterna till oegentligheter i allt väsentligt begränsas till förfalskningar. I fråga om kronouppbördskassörens göromål

1 SOU 1923: 1, sid. 15.

med debiteringen torde reformen enligt de sakkunnigas mening huvudsakligen en- dast kräva, att magistraten ålägges övervaka, att icke arbetet med uppbördsboken fördröjes så, att hinder därav må möta för uppbördsstämmans hållande inom föreskriven tid.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget föranledde icke till någon åt- gård.

1924 års uppbördssakkunniga föreslogo, att magistvrarts befattning med kronouppbörden skulle upphöra. Det förutsattes, att vederbörande länsstyrelse skulle omhänderhava debitering, uppbörd och redovisning av skatterna. I Göteborg och Malmö skulle emellertid inrättas särskilda uppbördsförvalt- ningar, underordnade magistraten, vilka skulle organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med de för länsstyrelserna föreslagna uppbördsavdelning- arna. Beträffande bland annat bidrag från kommunerna till bestridande av kostnaderna för den nya organisationen anförde de sakkunniga:1

I det föregående har förutsatts att kostnaderna för den nya organisationen skola bestridas av statsmedel. Emellertid synes vara befogat, att kommuner, landsting och övriga, vilka erhålla sina utskylder och avgifter uppburna genom den statliga upp— bördsförvaltningen, ilämna bidrag till kostnaderna härför. De sakkunniga sakna därför anledning föreslå avskaffande av för det närvarande utgående provisioner för debitering och uppbörd av Iandstingsmedel m.m.

Vad därefter angår bidrag från vederbörande primärkommuner, torde skillnad böra göras mellan å ena sidan magistratsstäder ochå andra sidan övriga kommu- ner samt municipalsamhällen. Magistratsstäderna hava för närvarande sig ålagt att ombesörja mantalsskrivning och kronouppbörd. Denna anordning samman- hänger med städernas privilegier. Städerna åtnjuta i stället vissa förmåner; till vissa av dem utgår bland annat tolagsersättning, som ansetts utgöra vederlag bland annat för dessa städers omhändertagande av rättsskipningen, mantalsskrivningen och kronouppbörden. Skulle statsverket övertaga kostnaderna för dessa göromål eller vissa av dem, måste med nödvändighet fråga uppkomma om reglering av de till städerna utgående ersättningarna. Att närmare ingå på denna vidlyftiga och svår- lösta fråga hava de sakkunniga ansett icke böra tillkomma dem. Frågan torde böra upptagas i ett vidare sammanhang. I stället föreslå de sakkunniga, att, till dess frågan om tolagsersättningarnas upphörande eller minskande vinner sin lös— ning, magistratsstäder skola tillförbindas lämna bidrag till kostnaderna för upp— bördsförvaltningen. De sakkunniga hava på flera sätt sökt komma till rätta med frågan om åstadkommande av en rättvis grund för bestämmande av denna bi- dragsskyldighet. Närmast till hands skulle väl vara, att städerna i fortsättningen till statsverket betalade ett belopp, motsvarande städernas nuvarande kostnader härför Emellertid torde denna utväg befinnas mindre ändamålsenlig. De sakkunniga hava grundad förhoppning antaga, att kostnaderna för uppbördsförvaltningen i stort sett skola ställa sig billigare efter den nya organisationen än tillförne, och det torde få anses rättvist, att städerna bliva delaktiga i den härigenom uppkommande bespa- ringen. Vidare torde det vara möjligt, att städerna även efter en omläggning av upp- bördsorganisationen måste dragas med vissa kostnader, som nu beräknas belöpa å kronouppbörden. I vissa städer, huvudsakligen de mindre. hava nämligen magi- stratstjänstemännens löneförmåner bestämts med hänsyn därtill, att de skola hava viss inkomst genom sin befattning med kronouppbörden. Skulle denna ersättning upphöra, nödvändiggöres måhända ökning av deras övriga löneförmåner. Det kan

1 SOU 1929: 17, sid. 161 o. ff.

jämväl tänkas, att en eller annan kronouppbördstjänsteman utan olägenhet kan över- flyttas till tjänstgöring inom annat område för stadens förvaltning. Det synes även vara mindre lämpligt att under en tämligen obegränsad framtid låta ersättningarna utgå med en gång för alla bestämda belopp. Det skulle då icke vara möjligt att taga hänsyn till de förändringar, som betingas av utvecklingen. De sakkunniga hava därför ansett sig böra avstå från att beräkna städernas bidrag efter dylik grund.

En beräkning av ersättningen på grundval av det kommunala beskattningsunder- laget skulle likaledes verka ojämnt. Kostnaderna för exempelvis mantalsskrivningen stå icke i relation med antalet skattekronor. Vidare är arbetet med debitering prak- tiskt taget detsamma, Vare sig utskyldsbeloppet är stort eller litet. Däremot torde folkmängden i de olika städerna kunna anses utgöra en tämligen rättvis fördelnings- grund. Att tänka sig en kombination av flera beräkningsgrunder, till exempel an- talet skattekronor, folkmängd, antalet taxerade fastigheter o. s. v., skulle också vara möjligt, men varje avvägning av den andel, enligt vilken varje dylik grupp av be- skat-tningsföremål skulle deltaga, kan icke undgå att bliva mer eller mindre god- tyckligt. De sakkunniga hava därför stannat för att föreslå, att magistratsstädernas bidrag beräknas utgå efter 1 krona 25 öre för mantalsskriven innevånare, varav en krona beräknas för mantalsskrivning och kronouppbörd samt 25 öre för kommunal- uppbörden.

Emellertid torde för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö ersättning efter 1 krona 25 öre per person ställa sig förhållandevis hög. Då för dessa städer även av andra skäl torde vara att föredraga den anordningen, att städerna själva ombe- sörja mantalsskrivning och kronouppbörd, såsom redan nu sker, men efter de me- toder, som i det föregående föreslagits för länen i övrigt, h-a'va de sakkunniga an- sett sig böra utgå från att i dessa städer självständiga uppbördsförvaltningar in— rättas, förlagda, i Stockholm såsom hittills till överståthållarämbetet samt i Göte— borg och Malmö ti—ll magistraten. Något bidrag från dessa städer bör därför ej beräknas.

Såsom redan anförts i 14 kap. torde emellertid vid bestämmandet av magistrats- städernas bidrag till kostnaderna för den nya uppbördsorganisationen skäligt av- drag böra göras till städernas utgifter för avlöning åt övertalig uppbördspersonal. I undantagsfall torde på liknande sätt böra tagas hänsyn jämväl till andra kom- muners kostnader för tjänstemän, som till följd av uppbördsreformen sättes på indragningsstat. Beloppet av det avdrag, som på grund »härav bör göras från nämnda bidragsbelopp, kan icke nu beräknas.

1936 års uppbördskommitté fann det vara mest rationellt, att uppbörden av krono- och kommunalutskylder i magistratsstäderna ordnades på samma sätt som för riket i övrigt. Kommittén framhöll, att magistratsstäderna visserligen av ålder ombesörjt och bekostat uppbörden jämväl av kronoutskylder men att starka skäl enligt kommitténs mening kunde åberopas för magistratsstä- dernas likställande med riket i övrigt beträffande kostnaderna för kronoupp— börden. Magistratsstädernas särställning i uppbördshänseende sammanhäng- de emellertid med andra frågor rörande dessa städers rättigheter och skyldig- heter i förhållande till staten, och samtliga dessa frågor syntes böra lösas i ett sammanhang. Kommittén förutsatte för den skull, att kostnaderna för kronouppbörden även i fortsättningen tills vidare skulle åvila magistratsstä- derna, dock att kostnaderna för skatteinbetalningar genom postverket skulle bestridas av statsverket. Denna ståndpunkt innebar visserligen, att undantag

gjordes från principen om magistratsstädernas skyldighet att själva bestrida kostnaderna för uppbörden, men motiverades av att städerna, om, såsom kommittén föreslagit, uppbörden ägde rum genom postverkets försorg, i många fall skulle vållas ökade kostnader och att det dessutom i viss mån kunde anses vara ett statligt intresse att genom en sådan anordning under— lätta skattebetalningen och utvidga kontrollmöjligheterna i magistratsstä- derna. Den av kommittén föreslagna sammanslagningen av krono- och kom- munaluppbörden komme att nödvändiggöra vissa organisatoriska förändring- ar i städernas uppbördsväsen. Ett enhetligt uppbördsverk för alla slags ut- skylder skulle upprättas under ledning av en stadens tjänsteman, förslagsvis benämnd uppbördskamrerare. Magistraten borde befrias från befattningen med och ansvaret för uppbörden.

Riksdagens revisorer ägnade i sin till 1944 års riksdag avlämnade berättelse särskild uppmärksamhet åt kronouppbörden i magistratsstäderna jämte där- med sammanhängande förhållanden och uttalade därvid, att de funne den nuvarande ordningen för kronouppbörden i dessa städer i flera avseenden otillfredsställande. Magistratens befattning med dessa göromål syntes revi- sorerna vara ett uppdrag, som i mångt och mycket låge helt vid sidan av ma- gistratsledamöternas egentliga arbetsuppgifter. Frågan om kronouppbördens organisation i magistratsstäderna sammanhängde givetvis i viss män med den större frågan om magistratsstäders särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Emellertid kunde revisorerna icke finna, att det måste anses nödvändigt, att frågorna alltjämt skulle skjutas på framtiden i avbidan på en lösning i ett sådant större sammanhang. Enligt revisorernas mening borde snarast undersökas, dels huruvida icke uppgörelser om en effektivare uppbördsorganisation skulle kuima träffas med åtskilliga städer, dels ock huruvida icke kronouppbörden i vissa mindre magistratsstäder skulle kunna inordnas under den för landsbygden gällande ordningen, oberoende av övriga med vederbörande stad-s ställning som magistratsstad sammanhängande för- hållanden.

I yttrande över revisorernas berättelse förklarade sig riksräkenskapsverket dela revisorernas uppfattning, att den nuvarande ordningen för kronouppbör— den i magistratsstäderna i flera avseenden vore otillfredsställande. Även riks- räkenskapsverket berörde frågan om magistratsstä-demas särskilda skyldighe- ter och rättigheter i förhållande till staten. Att magistratsstäderna själva hade att vidkännas kostnaderna för kronouppbörden, syntes med hänsyn till att dessa städer ofta vore små och hade ringa ekonomisk bärkraft i många fall vara den yttersta orsaken till att uppbörden icke kunnat organiseras ratio— nellt. Ett uppbördsförfarande ordnat på så sätt att uppbörden förrättades ge- nom postverkets försorg, helt eller i kombination med förmedling av bank, borde medföra betydande fördelar. Riksräkenskapsverket utginge liksom riks- dagsrevisorerna från att magistratens ansvar för och befattning med krono- uppbörden snarast borde avvecklas. Detta syntes också låta sig göra, utan att därför hela frågan om städernas särskilda skyldigheter och rättigheter gent- emot staten skulle behöva upptagas till prövning. Det vore emellertid icke

| i | !

möjligt att vid en omorganisation av kronouppbörden i magistratsstäderna genomgående förfara på ett och samma sätt. Förhållandena vore alltför olika i en stor och i en liten stad. Det syntes riksräkenskapsverket, som om frågan om uppbördsväsendets rationella handhavande i magistratsstädema borde lösas på den vägen, att i de större städerna gemensamma uppbördsverk för krono- och kommunalutskylder inrättades, medan däremot de minsta ma- gistratsstäderna, oberoende av ställningen i övrigt som magistratsstad, i av- seende på debitering och uppbörd av kronoutskylder m. m. inordnades under den för landsbygden gällande ordningen. Städer med mindre folkmängd än förslagsvis 10 000 invånare syntes härvid lämpligen kunna hänföras till lands- bygden, men det kunde ifrågasättas, om man icke borde sträcka sig till stä— der med 15 000 a 20 000 invånare. Vad restindrivningen beträffade, torde i de minsta städerna stadsfogdetjänsterna kunna indragas och utm-ätningsmanna- göromålen övertagas av landsfiskal. Därest kronouppbörden i de minsta ma- gistratsstäderna skulle inordnas under den för landsbygden gällande ordning— en, syntes dessa städer böra ersätta statsverket härav vållade kostnader. En utredning om förhållandena i varje särskilt fall måste givetvis förutsättas, ej minst med hänsyn till den för närvarande ytterst oenhetliga organisationen av uppbördsväsendet.

Enligt uppbördsberedningens mening böra magistraterna snarast befrias från sin nuvarande befattning med uppbördsväsendet. Magistratsledamöterna hava väsentligen andra uppgifter än sådana, som sammanhänga med upp— bördens handhavande, och kunna därför i regel icke ägna uppbördsfrågorna den tid och det intresse, som vore önskvärt för att ernå största möjliga effek- tivitet i uppbördsförfarandet.

I övrigt bör uppbördsväsendet — här bortses tills vidare från restindriv- ningen —— i magistratsstäderna kunna i huvudsak organiseras efter de linjer, som uppbördskommittén, riksdagens revisorer och riksräkenskapsverket an— givit. Beredningen bi'träder riksräkenskapsverkets åsikt, att en mindre stad, oberoende av sin ställning i övrigt som magistratsstad, i avseende på ovan- nämnda arbetsuppgifter bör inordnas under den för landsbygden gällande ordningen. Fördelarna härav äro uppenbara. Möjligheten att effektivt utnyttja arbetskrafter och maskinell utrustning ökas, varav kostnadsbesparingar för det allmänna kunna vinnas. För allmänheten måste det vara av värde, att antalet uppbördsmyndigheter nedbringas. Emot förslaget skulle kunna invän— das, att allmänheten i dessa städer icke längre med samma lätthet som för närvarande skulle kunna ernå personlig kontakt med mantalsskrivnings- och debiteringsförrättaren. Emellertid är det att förvänta, att häradsskri- varna i de fögderier, dit flertalet av här ifrågavarande städer skulle komma att hänföras, icke sällan skulle få sina tjänstgöringsorter förlagda just till dessa städer. Med hänsyn till nutida moderna och bekväma kommunikations- möjligheter torde olägenheterna för övriga städer bliva jämförelsevis obetyd- liga. Vidare finner beredningen, såsom också tidigare (sid. 358) framhållits, att de större magistratsstädema böra bibehållas vid sina funktioner på mantals-

skrivningens och uppbördsväsendets områden. I dessa städer böra de nuva- rande kronouppbördskontoren utvidgas till kommunala uppbördsverk för både krono- och kommunalutskylder med en kommunal tjänsteman, för— slagsvis benämnd uppbördskommissarie, som chef; nämnda verk bör om— besörja jämväl mantalsskrivningen m. fl. hithörande arbetsuppgifter.

Gränsdragningen mellan de större och de mindre städerna är uppenbar- ligen för-enad med vissa svårigheter. En förutsättning för inrättande av ett särskilt uppbördsverk i en stad bör vara, att arbetsuppgifterna giva chefen för verket full sysselsättning. Skulle så icke bliva fallet, bör särskild uppbörds- förvaltning icke finnas i staden. Det nuvarande i flera städer förekommande systemet med förening av befattningen som kronokassör med annan eller andra tjänster kan beredningen icke förorda.

I fråga om häradsskrivarna har uppbördsberedningen funnit, att fögderier med en folkmängd av omkring 25 000 eller 30 000 personer, beroende på vil- ket alternativ för uppbördsfrågans lösning som väljues, äro av lämplig stor— leksordning med hänsyn till de arbetsuppgifter, som föreslås skola ankomma på häradsskrivaren. För stad med egen uppbördsförvaltning bör invånar- antalet sättes lägre med hänsyn till att även andra arbetsuppgifter än så— dana, som skola förekomma å häradsskrivarkontoren, i dylika städer be- räknas ankomma på uppbördstjänstemännen. Svårigheten att med säkerhet beräkna arbetsgöromålens omfattning ävensom det förhållandet, att änd- ringarna i städernas organisation bö1a genomföras med viss försiktighet, tala för att endast sådana städer, som icke inom de närmaste åren beräknas få mera än 15 000 invånare, hänföras till fögderierna.

Med denna utgångspunkt får uppbördsberedningen föreslå, att nedannämn- da magistratsstäder beträffande uppbördsväsendet hänföras till fögderi (inom parentes har folkmängden den 1 januari 1944 angivits):

i Stockholms län: Vaxholm (3 002) Norrtälje (5 531) Sigtuna (1 331) » Uppsala län: Enköping (6 912) » Södermanlands län: Torshälla (2106) Strängnäs (5 825) Mariefred (1 431) Trosa (1 096) » Östergötlands län: Söderköping (2 848) Motala (8 611) Vadstena (2 962) » Kalmar län: Oskarshamn (9 311) Västervik (13 149) Vimmerby (4 165) » Gotlands län: Visby (13 216) » Blekinge län: Karlshamn (10 109) Sölvesborg (4 214) » Kristianstads län: Ängelholm (6 221)

Malmöhus län: Ystad (11 826) Skanör med Falsterbo (977) » Hallands län: Laholm (2 679) Varberg (10 983) » Älvsborgs län: Vänersborg (9 363) Alingsås ( 10 563) Ulricehamn (6 499) Åmål (7 186) i Skaraborgs län: Mariestad (6 693) Lidköping (12 312)

Falköping (9 328)

» Örebro län: Askersund (2 198) Nora (3 136)

Lindesberg (4 702)

» Västmanlands län: Sala (8118) Köping (8 700) » Gävleborgs län: Söderhamn (9 749) » Västernorrlands län: Härnösand (13 094) » Västerbottens län: Skellefteå (11 000)

I städerna Skara och Skövde i Skaraborgs län handhavas fortfarande, så- som ovan (sid. 336) omnämnts, mantalsskrivning och debitering av kronout- skylder av kommunala befattningshavare, oaktat landsrättsförläggning ägt rum. I samband med den föreslagna omorganisationen av uppbördsväsendet böra emellertid dessa städer likställas med övriga fögderistäder.

Mantalsskrivning och uppbörd ! större magistratsstäder.

Vid de särskilda uppbördsverken i de större magistratsstäderna skola en- ligt uppbördsberedningens förslag i huvudsak handläggas följande arbets- uppgifter, nämligen:

1) mantalsskrivning; 2) upprättande av arbetsgivarförteckning; 3) upprättande av röstlängd; 4) visst biträde vid taxeringsarbetet; 5) upprättande av pensionsavgiftsförteckning;

6) debitering av skatt samt iordningställande och expediering av debet- sedlar;

7) preliminär taxering, jämkning av skatt, meddelande av beslut om an- stånd med erläggande av skatt, övervakning, närmast under länsstyrelsen, att arbetsgivare fullgöra sina skyldigheter att verkställa löneavdrag samt meddelande av råd och anvisningar åt arbetsgivare och skattskyldiga rörande tillämpning av bestämmelserna angående löneavdrag;

8) redovisning till länsstyrelsen av influten skatt ävensom upprättande av avkortnings- och avskrivningslängder samt balanslängd över restförd skatt;

9) redovisning till länsstyrelsen av böter samt av övriga avgifter och me- del, som för närvarande ingå eller framdeles kunna komma att ingå i räken- skapen, ävensom upprättande av avkortnings- och avskrivningslängder samt balanslängd rörande oguldna böter.

I större magistratsstad, som icke är residensstad, kommer härtill. såvida icke Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, anteckning om inbetald skatt å upp- bördskort samt upprättande av restlängd över skatt, som under uppbörds- termin förfallit till betalning men icke därunder behörigen guldits.

Utöver dessa uppgifter böra å uppbördsverken i de olika städerna hand- läggas sådana göromål, som sedan gammalt utförts av vederbörande upp- bördsmyndigheter. Där t. ex. magistratens förskottsmedel för utbetalande av ersättning till vittnen i brottmål m. m. för närvarande handhavas å krono- uppbördskontoret, synes därvid lämpligen böra förbliva. Att ett gemensamt uppbördsverk inrättas bör icke hindra, att de särskilda mantalskontor, som finnas inrättade i vissa städer, bibehållas såsom en del av verket. Däremot böra drätselkammarens uppgifter i fråga om debitering, uppbörd och redo- visning av kommunalutskylder städse överföras på uppbördsverket. I några få av de större magistratsstäderna äro kronokassörs- och stadsfogdetjäns- tema förenade. Liknande förening av uppbördskommissariens tjänst med stadsfogdetjänst bör icke förekomma.

Upprättande av arbetsgivanförteckning torde icke vidare böra betraktas som ett privatuppdrag utan bör ombesörjas av uppbördskommissarien i tjänsten.

Beredningen har sökt bilda sig en uppfattning, hur arbetsbördan vid de nya uppbördsverken kan komma att gestalta sig i jämförelse med det arbete, som för närvarande utföres på kronouppbördskontoren och, såvitt gäller kommunalutskylder, vid drätselkontoren i de större magistratsstäderna. En avsevärd lättnad vinnes genom att städerna genom länsstyrelsernas folkbok- föringsavdelningar tillhandahållas tryckta stommar till mantalslängd, röst- längd, taxeringslängder, pensionsavgiftsförteckning, uppbördskort och debet— sedlar m. m. ävensom tryckt mantalslängd. De nuvarande mantalsregistren ersättas vidare av befolkningsregister, till vilka länsstyrelserna tillhandahålla färdigtryckta registerkort, varjämte själva mantalsskrivningsarbetet genom den föreslagna folkbokföringsreformen kan antagas bliva mindre omfattande. Debiteringsarbetet kommer sannolikt att kräva mera tid än för närvarande. Visserligen bortfaller en del av de nuvarande uppbördstitlarna, varjämte kommunalskatten debiteras i en post tillsammans med Iandstingsmedel, vil- ket måste medföra arbetslättnader. Emellertid tillkomma avräkning av tidi- gare debiterad och erlagd preliminärskatt mot den slutliga skatten, debitering av preliminär skatt eller angivande av den skattetabell, enligt vilken preli- minärskatten skall beräknas, samt fördelning, utom av den kvarstående skat- ten, jämväl av preliminärskatten å uppbördsterminer. Därigenom att uppbörd samt, åtminstone i sådan magistratsstad som samtidigt är residensstad, an- teckning å uppbördskort av influten skatt och upprättande av restlängd om— besörjas av andra organ, bör en avsevärd arbetslättnad uppkomma för upp- bördsverkets del. Som ytterligare arbetsuppgifter tillkomma dock .preli-

minär taxering, jämkning av skatt, meddelande av beslut om anstånd med erläggande av skatt, övervakning att arbetsgivare fullgöra sina skyldig- heter att verkställa löneavdrag samt meddelande av råd och anvisningar åt arbetsgivare och skattskyldiga rörande tillämpning av bestämmelserna angående löneavdrag m. m. Ehuru det uppenbarligen är förenat med stora svårigheter att verkställa annat än approximativa beräkningar av arbets— bördan. har beredningen dock ansett sig böra utgå ifrån, att vid genom— förande av det föreslagna folkbokföringssystemet och av uppbördsberedning- ens förslag någon ökning av arbetet i jämförelse med vad nu gäller icke skall uppkomma.

Det arbete, som i huvudsak skall ankomma på uppbördsverken i de större magistratsstäderna, ombesörjes i andra kommuner av statliga befattnings- havare. Ur denna synpunkt kunde måhända ifrågasättas, att uppbördsverken borde förstatligas eller att, om ett förstatligande icke ansågs böra ske, kost- naderna för uppbördsverken i allt fall skulle bestridas av statsmedel. Det åligger emellertid magistratsstäderna av ålder att själva ombesörja mantals- skrivning och uppbörd samt att svara för kostnaderna härför, en anordning, som sammanhänger med städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Att förstatliga uppbördsverken eller låta staten be— strida kostnaderna för desamma torde därför icke kunna genomföras annat än i samband med att frågan om dessa särskilda rättigheter och skyldigheter vinner sin lösning. Då denna fråga får anses falla utanför beredningens upp- drag, har beredningen icke ingått på densamma. Beredningen föreslår där- för, att uppbördsverken i de större magistratsstäderna skola vara kommunala organ och att kostnaderna för desamma även i fortsättningen tillsvidare skola åvila städerna. Icke minst med hänsyn till nu föreliggande förslag till lösning av uppbördsfrågan synes det emellertid erforderligt, att spörsmålet—om stä- dernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten snarast göres till föremål för särskild utredning.

Därest uppbördsberedningens förslag genomföres torde för städerna upp- komma ökade kostnader. Dessa kostnader avse dels göromål, vilka föreslås skola handhavas av andra organ än uppbördsverken, dels ock personal- kostnader i samband med övergången till det nya systemet.

Förstnämnda slag av kostnader gäller ersättningen för de tryckta stommar till mantalslängder m. m., som skola tillhandahållas från länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar, för blanketter till uppbördskort och debetsedlar, i den mån dessa tillhandahållas genom statens försorg, samt för postverkets medverkan i uppbördsarbetet. Hit höra också kostnaderna för bankernas medverkan vid uppbörden. Särskilt utgifterna till postverket kunna förväntas nppgå till avsevärda belopp.

Utgifter i samband med övergången till det nya systemet kunna uppkomma i de städer, där kronokassören äger uppbära i tjänsten inflytande sportler. Omläggningen av uppbördsförfarandet måste för denne medföra en stundom avsevärd inkomstminskning. Kronokassörerna i dessa städer äga för när- varande uppbära viss ersättning för debitering av värnskatt, för debitering

' och uppbörd av Iandstingsmedel, riddarhusmedel, hushållningssällskapsav- gifter samt vissa försäkringsavgifter, för upprättande av arbetsgivarförteck— ningar ävensom i form av debetsedelslösen. Föreskrifterna angående ersätt— ning för vämskattedebiteringen och upprättande av arbetsgivarförteckningar höra fortfarande gälla. Några ersättningar i övrigt komma däremot icke längre att utgå. Debetsedelslösen skall icke längre erläggas av de skattskyl- diga. Riddarhusmedel, hushållningssällskapsavgifter och ovannämnda för— säkringsavgifter skola icke upptagas å debetsedlarna. F-ör debitering och upp— börd av landstingsmedel skall, såsom tidigare nämnts, någon ersättning icke utgå. Detta torde föranleda anspråk på städerna från kronokassörernas sida om ersättning för minskade sportelinkomster med åtföljande ökade ut- gifter för städernas del. I de städer, där sportlerna äro indragna till stadens kassa, motsvaras dessa ökade utgifter i stället av minskade inkomster.

Det nya uppbördssystemet kan även i vissa städer komma att nödvändig- göra särskilda utgifter i form av förtidspension eller annan ersättning till sådan vid kronouppbördskontoren anställd eller med kommunaluppbörden sysselsatt personal, som av skilda anledningar icke kan utnyttjas vid de nya uppbördsverken eller annorstädes i stadens tjänst. Beredningen vill dock hålla för troligt att sådana utgifter skola uppkomma i allenast begränsad omfattning. De komma därjämte att förefinnas endast under en över- gångstid.

Särskild uppmärksamhet synes böra ägnas spörsmålet, huruvida skyldig— heten för städerna att ombesörja mantalsskrivning ochi uppbörd m. m. kan anses innebära skyldighet att jämväl svara för de merkostnader, som in- förande av nya föreskrifter om sättet för mantalsskrivning och uppbörd kan medföra. Denna fråga har varit föremål för övervägande av statsmakterna i samband med genomförandet år 1931 av vissa ändringar i uppbördsreglemen- tet, innebärande bland annat uppdelning av kronouppbörden på två terminer. I samband med den proposition, som i ärendet förelades riksdagen, uttalade chefen för finansdepartementet:1

Vad beträffar det i vissa yttranden framförda kravet, att statsverket bör gottgöra städerna de ökade kostnader, som föranledas av reformens genomförande, må alle- nast anmärkas, att städerna av ålder haft och fortfarande hava att själva ombe- sörja kronouppbörden och bestrida kostnaderna härför. Undantag från denna regel gäller blott beträffande Stockholm, där staten med visst mindre belopp bidrager till avlön'ingen av befattningshavare vid överståthållarämbetet för uppbördsårenden. Huruvida ändring i vad sålunda för närvarande gäller i fråga om städernas skyl- dighet att bestrida kostnaderna för sitt uppbördsväsende framdeles kan och bör komma till stånd, därom finner jag ej anledning att i detta sammanhang göra något uttalande.

Av propositionen framgår, att de årliga merkostnaderna, som förslagets genomförande kunde förväntas medföra för samtliga magistratsstäder, av städerna själva uppskattades till 143 000 kronor, varav för Stockholm 40 000 kronor.

I till synes motsatt riktning har frågan avgjorts i samband med införandet * Prop. 1931: 186, sid. 47.

! t !

av värnskatten vid urtima riksdagen år 1939. I samband med att proposition då förelades riksdagen med förslag till förordning om värnskatt m. m. an- förde chefen för finansdepartementet:1

Därest, såsom jag förordar, debetsedvelslösen ej skall utgå vid värnskatten, kräver billighetcn, att åt debiteringsförrättarna av statsmedel beredes ersättning för arbetet med debiteringen. I sådant hänseende torde en gottgörelse med 10 öre för varje debiterad skattepost få anses skälig. I de magistratsstäder, där debiteringsförrättar— nas sportler 'indragits till stadens kassa, synes, oavsett städernas principiella skyl- dighet att bekosta debitering och uppbörd av kronoutskylder, ersättning för debite- ringen i detta fall skäligen böra utgå till staden.

Förklaringen till att ersättning i förevarande fall utgår till kronokassör eller till magistratsstad synes emellertid böra sökas i det förhållandet, att värnskatt för budgetåret 1939/40 debiterades å särskild debetsedel och att därvid debetsedelslösen, som eljest skulle erläggas av de skattskyldiga, icke påfördes: berörda ersättning motsvarade tydligen debetsedelslösen.

Beredningen har icke kunnat finna annat än att städernas skyldighet att svara för kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd får anses omfatta även de merkostnader, som kunna förorsakas av en omläggning av mantals- skrivnings- och uppbördsförfarandet. Det måste dock för dessa städers del te sig stötande. att en mantalsskrivnings- och uppbördsreform i organisato- riskt hänseende skall för dem medföra avsevärt ökade kostnader, samtidigt som enligt beredningens förslag (se nedan) de mindre magistratsstäderna helt befrias från ansvar och kostnader för dessa arbetsuppgifter samt fögde- ristäderna och landskommunerna befrias från allt arbete och alla kostnader för debitering och uppbörd av kommunalutskylder. Det må också erinras om att 1936 års uppbördskommitté ansett sig kunna göra visst undantag från principen om magistratsstädernas skyldighet att själva bestrida kostnaderna för uppbörden. Onekligen föreligga skäl för att befria de större magistrats- städerna från de ökade kostnaderna i samband med uppbördsreformen. Frå- gan om och i vad mån merkostnaderna skola bäras av ifrågavarande ma— gistratsstäder eller av statsverket bör särskilt prövas i samband med den av beredningen förordade utredningen om berörda städers rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Därvid bör jämväl övervägas det av folkbokföringskommittén framlagda förslaget2 för beräkning av den ersätt- ning. städerna skola utgiva för tryckning av stammar till mantalslängder in. in.

För närvarande utses kronokassören av magistraten. Det kunde måhända ifrågasättas, att uppbördskommissarien med hänsyn till sina arbetsuppgifter borde utses av Kungl. Maj:t eller av länsstyrelsen. Beredningen anser emel- lertid, att uppbördskommissarien, såsom en stadens tjänsteman, bör liksom kronokassören tillsättas av stadens organ. Då magistratens befattning med uppbörden föreslås skola bortfalla, synes tillsättandet böra ankomma på stadsfullmäktige. Förordnande å befattningen torde böra utfärdas av läns- styrelsen. Såväl instruktion för uppbördskommissarien med föreskrifter om

? "(Prop. 1939: 78 (urtima), sid. 22. '" SOU 1944:52, sid. 312.

befattningshavarens tillsättande och entledigande samt åligganden m. 111. som erforderliga bestämmelser om avlöning, pension och tjänsteförhållanden i öv— rigt för befattningshavaren böra antagas av stadsfullmäktige och fastställas av Kungl. Maj:t. För uppbördskommissarie synas böra uppställas samma kompetensvillkor som för häradsskrivare.

De nuvarande kronokassörer, som kunna förväntas komma i fråga som uppbördskommissarier men icke fylla de föreslagna kompetensvillkoren, böra erhålla dispens härifrån.

Erforderlig biträdespersonal bör anställas och avlönas av vederbörande stad, som även bör tillhandahålla expeditionslokaler och maskinell utrust— ning samt ställa nödiga expensmedel till förfogande.

Mantalsskrivning och uppbörd i mindre magistratsstäder.

I de mindre magistratsstäderna. skola enligt uppbördsberedningens förslag samtliga arbetsuppgifter i fråga Om mantalsskrivning och uppbörd ankomma på statliga myndigheter. I överensstämmelse med gällande skyldighet för magistratsstad att svara för kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd borde det måhända åligga här ifrågavarande städer att till statsverket utgiva ersättning för statsverkets övertagande av bestyret med dessa arbetsuppgifter. Emellertid vill beredningen erinra om att någon motsvarande ersättningsskyl— dighet icke ålägges, då i samband med landsrättsförläggning av magistrats— stad arbetsuppgifterna överföras till statliga organ. I denna fråga torde det vara av intresse att taga del av ett uttalande av chefen för socialdepartemem tet i samband med framläggande för 1932 års riksdag av proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad 111. m.; förslaget avsåg frågan om magistratsbesty— rens ombesörjande i stad utan magistrat och hade samband med ett av Kungl. Maj:t samtidigt framlagt förslag till lag om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende. Departementschefen anförde därvid bland annat:1

Vad beträffar ombesörjandet av magistrats statliga uppgifter får jag först beröra ett från representanter för olika städer framställt yrkande, att staten genom egna organ skulle ombesörja de statliga uppgifter, som nu tillkomma magistrat eller kom— munal tjänsteman. Mellan stat och kommun borde, såsom det uttryckes, en verklig boskillnad på detta område äga rum. Härvid har särskilt framhållits — förutom åklagareväsendet, som i detta sammanhang torde kunna lämnas ur räkningen — exe— kutionsväsendet, debiteringen, uppbörden och redovisningen av kronoutskylder, in- drivningen och redovisning av böter samt mantalsskrivningen, men yrkandet gäller även övriga statliga magistratsuppgifter.

Såsom skäl för berörda yrkande har anförts, att nämnda magistratsbestyr kom- mit att påvila städerna på grund därav, att de haft sina rädhusrätter och sina av samma ledamöter som rådhusrätterna bestående magistraten Det vore befogat, att de städer, som med tvång förlades under landsrätt, samtidigt uttryckligen befriades från att bekosta ombesörjandet av rena statsuppgifter, vilka för landsbygdens del och, åtminstone i huvudsak, även för fögderistädernas del bekostades av statsverket.

1 Prop. 1932: 207, sid. 42 0. if.

För egen del vill jag erinra, att varje beslut om stads förenande med domsaga skall föregås av en ingående utredning, huru ett sådant beslut i olika hänseenden skall verka, och att enligt uttrycklig bestämmelse jämväl frågan om sättet för ordnande av hithörande bestyr därvid skall komma under omprövning. Skäl synas emellertid tala för att staten principiellt icke reser något hinder mot ett i samband med sådan utredning framställt krav från en stads sida, att dessa bestyr skola övertagas av staten. Självfallet kan staden därvid icke göra anspråk på att särskilda anordningar skola vidtagas för bestyrens ombesörjande i staden, utan de vanliga statsorganen böra naturligen därför tagas i anspråk. Ett av bestyren, nämligen kronouppbörden, synes staten som regel själv böra övertaga, emedan magistrat nu åvilande ansvar för uppbörden 'icke vid magistrats indragning lärer böra överflyttas å annan. En— ligt vad jag inhämtat kunna statens kostnader vid bestyrets förstatligande i de olika städerna, i huvudsak utgörande ersättning till postverket för kronouppbörden, be- räknas uppgå till jämförelsevis obetydliga belopp. Dessa kunna för övrigt i viss mån motvägas av den provision å Iandstingsmedel m. m., som vid bestyrets för- statligande kan komma att indragas till statsverket. Enligt förordning den 15 juni 1922 utgår ersättning för uppbörden till kronouppbördstjänsteman i stad med en halv procent å uppbörden för staden. Därest från riksdagens sida icke uttalas någon erinran häremot, lärer med hänsyn till vad nu anförts vid stads förenande med domsaga kronouppbörden i allmänhet böra övertagas av postverket. Vad angår de— biteringen av kronoutskylder och det därmed nära sammanhängande mantalsskriv- ningsbestyret, lära dessa göromål som regel i mindre städer kunna ombesörjas av häradsskrivaren, utan att omreglering av fögderierna därför påkallas, och ett över- tagande synes ej heller behöva medföra någon kostnad för staten, dä ökningen & sportler för häradsskrivaren torde uppväga hans merutgifter. Önskar staden åter fortfarande själv omhänderhava hithörande göromål, torde staten med hänsyn till deras betydelse ur statlig synpunkt böra tillse, att de varda behörigen uträttade. För detta ändamål kan det vara lämpligt, att statligt organ tillerkännes inflytande vid tillsättande av de tjänstemän, som skola ombesörja göromålen, eller att göro- målens utförande eller tillsynen däröver ålägges kommunalborgmästaren. En annan synpunkt, som jämväl bör beaktas i förevarande sammanhang, är att somliga be— styr åga sådant samband med varandra, att deras splittring å olika organ skulle vara mindre tillfredsställande. Sålunda synes en stad, som önskar erhålla egen stadsfogde, böra tillförbindas att sörja för redovisning av indrivna böter. Att för så- dant fall anförtro denna uppgift åt statens organ, landsfiskalen i orten, bör ej kom- ma i fråga. Mantalsskrivning och debitering av kronoutskylder torde också i all- mänhet böra följas åt.

Enligt 1 % lagen den 17 juni 1932 (nr 263) om stads och landsbygds före- nande i judiciellt avseende äger Kungl. Maj:t på framställning av stadsfull- mäktige eller eljest med deras samtycke förordna, att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende förenas med domsaga. Beträffande stad, där domstols- och magistratsgöromålen ej bereda sysselsättning åt, för- utom borgmästaren, minst två lagfarna ledamöter i rådhusrätten, må jämlikt 2 & samma lag sådan denna lyder enligt lagen den 4 maj 1945 (nr 164), vilken träder i kraft den 1 juli samma år, Kungl. Maj:t även utan stadsfullmäktiges samtycke förordna om rådhusrättens upphörande och stadens förenande med domsaga.

I allenast 8 av de 37 magistratsstäder, beträffande vilka enligt beredningens förslag bestyret med mantalsskrivning och uppbörd skall övertagas av stat- liga organ, finnes för närvarande rådhusrätt med borgmästare och mera än en lagfaren ledamot. Övriga städer kunna därför förväntas bliva lagda un—

der landsrätt. Av den till grund för den ovannämnda lagen den 4 maj 1945 liggande propositionen.1 framgår dock, att rådhusrätterna icke komma att in— dragas omedelbart i samtliga dessa städer. Övergången till den nya organisa— tionen torde ske successivt, varför under ett antal år en del av städerna kom- mer att få behålla sin rådhusrätt.

I fråga om de städer, där landsrättsförläggning hinner genomföras, innan uppbördsreformen träder i kraft, löses frågan om kostnaderna för mantals- skrivning och uppbörd i samband med landsrättsförläggningen. Beträffande de återstående mindre magistratsstäderna torde måhända icke utan vidare de ovan angivna synpunkterna angående statens övertagande av kostnader för mantalsskrivning och uppbörd vid landsrättsförläggning kunna analogivis tillämpas å det föreslagna hänförandet av dessa städer till fögderi. Statens övertagande enbart av bestyret med mantalsskrivning och uppbörd torde icke kunna anses innefatta ett ingripande i städernas självstyrelse av lika stor be- tydelse som en landsrättsförläggning. Statens kostnader vid övertagandet av nämnda bestyr enligt beredningens förslag kunna vidare antagas bliva större än de, som nu uppkomma vid övertagandet av samma arbetsuppgifter i sam- band med landsrättsförläggning av magistratsstad. Förstatligandet av man- talsskrivnings- och uppbördsarbetet är emellertid betingat av angelägenheten att åstadkomma ett effektivare och rationellare uppbördssystem och de nämnda merkostnaderna äro till huvudsaklig del förorsakade av det av be— redningen föreslagna uppbördssystemet. Med hänsyn härtill och till ifråga- varande mindre städers i allmänhet sämre ekonomiska resurser synas dessa icke skäligen böra vidkännas de merkostnader, som följa av de föreslagna förändringarna i uppbördsförfarandet. Beredningen har därför funnit sig böra förorda, att statsverket från de mindre magistratsstäderna övertager bestyret och kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd ävensom övriga arbetsuppgifter, vilka därmed äga samband, utan skyldighet för städerna att härför utgiva någon ersättning.

Ifrågavarande magistratsstäder böra däremot själva vidkännas de kostna- der, som kunna komma att uppstå, därest de nödgas utgiva lön, inbegripet i förekommande fall ersättning för mistade sportler, till kronokassör eller annan befattningshavare, som icke kan beredas annan befattning i stadens eller statens tjänst. Uppenbarligen kan icke heller någon ersättning av stats- medel för mistade sportler komma i fråga i de fall, då dessa äro indragna till stadens kassa. '

Restindrivning i större magistratsstäder.

Beträffande de större magistratsstäderna föreligger icke anledning föreslå någon ändring i fråga om indrivningsväsendets organisation. Stadsfogde, ut- sedd av magistraten, synes fortfarande böra finnas anställd. Uppbördsbered- ningens förslag om inrättande av särskild tjänst som uppbördskommissarie med de åligganden rörande uppbördsväsendet, som nu ankomma på ma-

1 Prop. 1945: 41, sid. 15.

gistrat, torde icke heller böra medföra någon ändring beträffande stadsfog- dens ställning till magistraten som överexekutor. Då magistraten befrias från sin befattning med uppbördsväsendet, bör emellertid uppbördskommissarien hos stadsfogden förrätta inventering av de medel, som denne har att redo- visa till uppbördskommissarien. Inventering av övriga medel, varför stads- fogden är redovisningsskyldig, bör fortfarande verkställas av magistraten. Hinder hör emellertid icke möta för magistraten att uppdraga åt uppbörds- kommissarien att i samband med fullgörande av honom åvilande inventerings- skyldighet även förrätta den invent-ering, som magistraten eljest skulle verk- ställa. Avskrift av inventeringsprotokollet bör i dylikt fall av uppbördskom- missarien överlämnas till magistraten för kännedom. Originalprotokollet bör ingivas till länsstyrelsen för vidare befordran till riksräkenskapsverket. Läns- styrelsen synes därjämte vid lämpliga tillfällen böra låta verkställa invente- ring hos stadsfogden.

Den nedgång av restposterna, som det nya uppbördssystemet torde med- föra, kommer sannolikt att föranleda minskning i behovet av exekutionsbi- träden och övriga biträden å stadsfogdekontoren. Detta förhållande inträffar emellertid icke omedelbart vid uppbördsreformens genomförande. De gamla restlängderna finnas kvar och bliva först så småningom slutredovisade. Un- der denna övergångstid kan minskningen av antalet exekutionsbiträden och övriga biträden ske endast i begränsad omfattning. Restlängdernas framtida minskade omfattning kommer emellertid samtidigt att medföra, att beloppet av restavgit'terna så småningom nedgår. Detta förhållande kan nö-dvändiggöra ökade löneutgifter för städerna i form av ersättning till stadsfogdar och exe- kutionsbiträden för minskning i deras sportelinkomster. I de städer, där sport- lerna äro indragna till stadens kassa, uppstår i stället en motsvarande in- komstminskning för staden.

Någon laglig skyldighet för städerna att utgiva sportelersättning till stads— fogdar och exekutionsbiträden torde visserligen icke föreligga, såvida icke i anställningsvillkoren inrymts bestämmelser om sådan skyldighet. Billighets- skäl tala dock för att dylik ersättning i särskilda fall utgives.

I två av de tidigare uppbördsförslagen, nämligen Sandströms och Laurins, föreslogs, att ersättning av statsmedel skulle utgå till magistratsstäderna i an- ledning av de minskade indrivningsavgifterna. Laurin föreslog i detta avse- ende, att samtliga städer med stadsfogdar under de första fem åren efter ikraftträdande-t av den av honom föreslagna uppbördsorganisationen skulle erhålla en ersättning, motsvarande hälften av skillnaden mellan indrivnings- avgifternas genomsnittliga belopp under de närmast före ikraftträdandet för- flutna fem åren samt de nya indrivningsavgifternas verkliga belopp under vart och ett av de första fem åren. Frågan om ersättning efter dessa fem år syntes icke behöva lösas i samband med ifrågavarande förslag.

I motsats till Sandström och Laurin har uppbördsberedningen icke ansett sig kunna förorda särskild ersättning av statsmedel i förevarande fall. Vis- serligen kan nedgången av restavgifternas sammanlagda belopp medföra öka- de utgifter för städerna. Detta kommer emellertid _ såsom nyss påpekats —

att inträffa först så småningom. Under över-gångstiden böra städerna vid— taga erforderliga åtgärder — överflyttning av personal till annan verksamhet i städernas tjänst eller personalindragningar _ för att undvika eller i så stor utsträckning som möjligt nedbringa berörda merkostnader. Storleken av de efter denna övergångstid eventuellt kvarstående merutgifterna kan svårligen nu beräknas. Skulle sådana uppstå, torde de principiellt böra bäras av veder- börande stad. Ifrågavarande merkostnad utgör emellertid en del av stadens ökade kostnader för det föreslagna uppbördsförfarandet. Frågan hur dessa kostnader skola bestridas, bör såsom förut framhållits prövas i samband med den större frågan om städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhål- lande till staten.

Restindrivntng i mindre magistratsstäder ävensom i vissa fögderistäder och köpingar.

Vad ovan anförts beräffande de större magistratsstäderna äger tillämpning även å de mindre städerna ävensom å de fögderistäder och köpingar. där särskild stadsfogde eller utmätningsman finnes tillsatt. Beträffande stads— fogde i mindre magistratsstad torde dock böra föreslås sådan ändring i gäl- lande bestämmelser, att han i likhet med stadsfogde i stad utan magistrat och särskilt förordnad utmätningsman utses av länsstyrelsen samt beklädes med självständigt redogörareansvar enligt uppbördsreglementet, förordningen an— gående indrivning och redovisning av böter samt kungörelsen med föreskrif— ter angående medelsförvaltningen i länen. Vad om landsfiskal gäller enligt nämnda författningar bör tillämpas jämväl å sådan stadsfogde. Magistratens nuvarande i huvudsak form-ella medverkan vid restindrivningen torde lik- som i de större magistratsstäderna böra upphöra. I samband därmed bör magistraten befrias från skyldigheten att verkställa inventering hos stads- fogden. Denna inventering bör ombesörjas av länsstyrelsen i likhet med vad som gäller beträffande stadsfogde i stad utan magistrat. Det förhållandet, att magistraten fortfarande är överexekutor i staden, bör icke utgöra något hin- der härvidlag. Redan nu gäller att inventering ombesörjes av länsstyrelsen även i sådan fögderistad, där särskild överexeku'tor finnes tillsatt.

I de städer, där invånarantalet uppgår till högst 5 000, utgör för närva— rande st—adsfogdetjänsten en deltidssyssla. Sannolikt är att stadsfogdens ar— betsbörda efter det nya systemets genomförande så småningom kommer att minskas. Då samtidigt är att förvänta, att även indrivningsverksamheten i de till dessa städer angränsande landsfiskalsdistrikten minskar i omfattning, synas utsökningsärendena lämpligen kunna överflyttas från städerna till landsfiskalsdistrikten. Så torde också komma att ske enär samtliga dessa mindre magistratsstäder inom en nära framtid kunna förväntas bliva lagda under landsrätt.

b) Stockholm.

Det nya uppbördsförfarandet torde sannolikt icke behöva föranleda några större förändringar i den nuvarande uppbördsorgani-sationen i Stockholm. Hithörande ärenden böra som hitintills handläggas av skatteverket hos över- ståthållarämbetet. Däremot torde åtskilliga förändringar i Skatteverkets per- sonalstat bliva erforderliga. I vilken utsträckning sådana måste genomföras, synes böra ankomma på staden att närmare utreda.

Det är sannolikt, att denna utredning kommer att giva vid handen, att en utökning av personalen blir erforderlig. Härav ävensom, bland annat, av postverkets och bankernas medverkan vid uppbörden — beträffande post— verket jämväl anteckning! å uppbördskort av influtna skattebelopp och upprättandet av restlängd — måste föranledas ökade kostnader för staden. Vad tidigare sagts rörande frågan, huruvida magistratsstad eller staten skall gälda av uppbördsreformen föranledda merkostnader, bör gälla även för Stockholms del.

5. Länsstyrelser.

Uppbördsberedningens förslag till nytt uppbördssystem kräver icke några genomgripande förändringar i fråga om länsstyrelsernas organisation. Med uppbördsväsendet sammanhängande ärenden böra såsom för närvarande

o

handläggas a en särskild arbetsdetalj inom landskontoret, uppbördsavdel- ningen. Innan beredningen behandlar organisationen av nämda avdelning, torde uppmärksamhet ägnas åt frågan, huruvida beredningens förslag bör föranleda ändring i vad folkbokföringskommittén föreslagit angående inrät- tande av särskilda folkbokföringsavdelningar vid länsstyrelserna.

Folkhoklörlngsavdelningarna.

I fråga om de av folkbokföringskommittén föreslagna länsbyråerna an- förde kommittén:1

Enligt nya författningsförslaget skall i varje län finnas en länsbyrå för folkbok- föringen. Vid länsbyrån skall föras ett tryckande register över fastigheterna, befolk- ningen och de juridiska personerna inom länet. Där med hänsyn 'till förhållandena i viss stad synnerliga skäl därtill äro, må dock Kungl. Maj:t med stadens medgi- vande förordna, att det tryckande registret, såvitt angår staden, skall föras hos mantalsskrivningsförrättaren i staden. Bestämmelserna om länsbyrå skola i sistnämn- da fall tillämpas å mantalsskrivningsförrättaren. I övrigt handhavas länsbyråns ar- betsuppgifter av länsstyrelsen.

I 166 % författningsförslaget finnes stadgat, att i fråga om kyrkobokföringen och mantalsskrivningen i Stockholm och Göteborg skall gälla vad därom särskilt är eller kan vara stadgat men i övrigt vad i författningsförslaget är föreskrivet.

Bestämmelserna i 3 % därom, att det tryckande registret i viss stad skall kunna föras hos mantalsskrivningsförrättaren i staden, avser att skapa möjlighet för Kungl. Maj:t att framdeles, där så kan finnas lämpligt, besluta om uppdelning av det tryc-

1 SOU 1944:52, sid. 295.

kande registret inom något eller några län, så att de största städerna erhålla sär- skilda register. '

För närvarande har kommittén dock icke ansett skäl föreligga att framlägga för- slag härom beträffande någon särskild stad. Stockholm likställes i detta samman- hang med länen, därvid överståthållarämbetet motsvarar länsstyrelserna. För Göte— borg kunna särskilda bestämmelser om kyrkobokföringen och mantalsskrivningen befinnas erforderliga. Det tryckande registret däremot torde åtminstone till en bör— jan böra föras hos länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gemensamt med registret för den övriga delen av länet.

Vid länsbyråerna skola som ovan nämnts föras tryckande register över fastighet-erna, befolkningen och de juridiska personerna inom länen. Läns- byråerna skola därjämte bland annat fastställa födelsenummer för fysiska personer, föra vissa hjälpkortregister, trycka avtryckskort för egna, den före- slagna riksbyråns, pastorsämbetenas och mantalsskrivningsförrättarnas re— gister, trycka stommar till mantalslängd, trycka mantalslängd. trycka och översända medborgarkort samt trycka roteförteckningar ävensom stommar till taxeringslängder, röstlängder, pensionsavgiftsförteckningar. uppbörds— kort och debetsedlar.

Utöver länsbyråernas arbetsuppgifter skola enligt kom-mittens förstag läns- styrelserna handlägga åtskilliga andra med folkbokföringen sammanhäng— ande uppgifter, bland annat fastställa församlingarnas indelning i rotar och i förekommande fall medgiva undantag från skyldighet att utse roteombud, fastställa instruktioner för roteombud, förordna och entlediga roteombud, förordna biträdande mantalsskrivningsförrättare, bestämma, vilka samhällen å landet, som höra i avseende å mantalsuppgifters avlämnande likställas med stad, kungöra tider och ställen för mantalsskrivningarnas förrättande. förordna, att i stad, där så finnes påkallat, förskrivning må hållas i samband med mantalsskrivningsförrättningen, i åtskilliga fall förelägga vite för ut- krävande av uppgiftsskyldighet med mera samt efter besvär eller under— ställning avgöra mantalsskrivningsärenden samt ärenden rörande rätt kyrko- hokföringsort och kyrkobokföringsfastighet. Vissa av uppgifterna motsvaras av sådana, med vilka länsstyrelserna redan nu hava att laga befattning; särskilt gäller detta mantalsskrivningsärend-ena.

Det arbete, som sålunda lägges på länsstyrelserna, skall enligt folkbok- föringskommitténs förslag utföras å en särskild arbetsdetalj inom landskon- toret. Till denna arbetsdetalj, folkbokföringsavdelningen, överföras i sam- band därmed de mantals- och kyrkoskrivningsärenden, som för närvarande handläggas å landskontoret. Härigenom kan en viss lättnad i arbetet för- väntas uppkomma å den arbetsdetalj, där dessa ärenden nu handläggas. Arbetslättnaden, som icke torde bliva av sådan omfattning, att sistnämnda arbetsdetalj kan indragas, regleras i stället lämpligen därigenom, att perso- nalen å berörda arbetsdetalj i motsvarande utsträckning får tjänstgöra även å folkbokföringsavdelningen eller, där förhållandena det medgiva, att någon befattningshavare hel-t överföres till denna avdelning. Någon beräkning av den omfattning, vari detta kan ske, har icke verkställts av kommittén. I stället har vid beräkningen av behovet av ny personal å folkbokföringsav-

t t i | | | | ! | i

delningarna hänsyn tagits till den arbetskraft, som sålunda kan överföras till avdelningen.

Enligt folkbokföringskommitténs förslag skall vid varje länsstyrelse in- rättas en ny ordinarie landskontoristbefattning i lönegraden A 17. Dessa landskontorister skola fungera som arbetsledare vid och föreståndare för folkbokföringsavdelningama. Vid avdelningarna skola vidare finnas an- ställda kansliskrivare i lönegrad Ro 11 som biträdande arbetsledare — dock icke i Gotlands län — samt därutöver ytterligare biträdespersonal i erfor- derlig utsträckning. Den föreslagna personalförstärkningen omfattar sam— manlagt 200 personer.

Angående personalbehovet vid länsstyrelserna anförde kommittén:1 Uppbördsberedningens förslag till omläggning av uppbördsförfarandet, vilket för- slag kan förväntas bliva framlagt våren 1945, 'torde komma att medföra behov av ytterligare personalförstärkning vid länsstyrelserna, Då folkbokföringen och upp- bördsväsendet hava nära samband med varandra och då uppbördsberedningens för- slag kan medföra förändringar i fråga om de arbetsuppgifter, som vid folkbok- föringskommitténs överväganden beräknats ankomma på folkbokföringsavdelningar- na, finnes anledning antaga, att det nu framlagda förslaget beträffande organisa- tionen av folkbokföringsavdelningarna mäste justeras i olika avseenden, när upp- bördsberedningens förslag framlägges.

Uppbördsberedningens förslag synes endast i begränsad omfattning be- höva medföra några förändringar i de arbetsuppgifter, som enligt ovan skola ankomma på folkbokföringsavdelningarna. Utöver de fastighetsregister, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skola föras hos mantalsskrivnings- förrättarna, nödvändiggör det nya uppbördsysstemet att hos dessa tjänste- män, vilka samtidigt skola fungera som lokala skattemyndigheter, även fin— nas register över befolkningen inom vederbörande fögderi eller stad. Till- handahållandet av sådana register kommer att för länsstyrelsernas folkbok- föringsavdelningar medföra visst merarbete. Å andra sidan underlättas ar- betet med tryckning av stommar till uppbördskort och debetsedlar genom att tryckningen bör kunna med kopiering ske av dessa samtidigt i ett arbets— moment och icke säsom av kommittén angivits med uppbördskorten för sig och debetsedlarna för sig. Den arbetslättnad, som härigenom uppkommer, bör kunna uppväga nyssnämnda merarbete.

Av från länsstyrelserna införskaffade uppgifter har uppbördsberedningen in- hämtat, att i flertalet län en landskontorist _— ordinarie eller icke-ordinarie — i större eller mindre omfattning är sysselsatt med mantalsskrivnings- och kyrkoskrivningsärenden. Detta arbete skall enligt förslaget handläggas å folk- bokföringsavdelningama. Folkbokföringskommittén förutsätter, att den för närvarande därmed sysselsatte landskontoristen skall tjänstgöra å två arbets- detaljer, dels å folkbokföringsavdelningen i den utsträckning, som erfordras för att nämnda arbete skall medhinnas, och dels å den arbetsdetalj, där han nu arbetar. Med hänsyn till det nära sambandet mellan folkbokförings- och uppbör-dsavdelningarna finner uppbördsberedningen emellertid mera ända- målsenligt, att den landskontorist, som skall syssla med mantalsskrivnings-

och kyrkobokföringsmål, tjänstgör förutom på folkbokföringsavdelningen även å uppbördsavdelningen. Detsamma gäller den biträdespersonal, som för närvarande sysslar med ifrågavarande göromål. Detta spörsmål bör dock lösas med hänsyn till de lokala förhållandena i de olika länen och föranleder därför icke något detaljerat förslag från beredningens sida.

Beredningen har icke funnit anledning ifrågasätta några förändringar i de av folkbokföringskommittén verkställda beräkningarna rörande behovet av personalförstärkning vid de olika länsstyrelserna.

Frågan om föredragandetjänsten å avdelningen behandlas nedan.

Uppbördsavdelningarna.

Å sid. 348 hava de arbetsuppgifter angivits, som för närvarande mera all- mänt förekomma å landskontorens uppbördsavdelningar. Flertalet av dessa uppgifter komma att kvarstå även efter 'det nya uppbördssystemets genom— förande, åtskilliga dock mera eller mindre förändrade. En avsevärd lättnad inträder sålunda därigenom, att anteckning å uppbördskort och upprättande av restlängd skall ombesörjas av postverket. På länsstyrelserna skall emeller- tid ankomma att, efter det postverket redovisat influtna belopp och över- lämnat upprättade restlängder, fördela beloppen kommunvis å skattetitlar och upprätta sammandrag över resultatet av uppbörden. Länsstyrelsen skall vidare ombesörja restlängdernas komplettering med nya adresser m. 111. en- ligt befolkningsregistret samt utsända restlängderna till utmätningsmännen. Upprättandet av uppbördsredogörelserna torde sannolikt komma att taga längre tid i anspråk än för närvarande. Visserligen bör varje restlängd bliva avsevärt mindre omfattande än för närvarande. Antalet restlängder blir dock större, vartill kommer, att de lokala skattemyndigheternas många beslut om jämkning av debiterad preliminärskatt komma att medföra ett icke ringa arbete med avkortni-ngar och uppdebiteringar, allteftersom jämkningsbeslu— ten innefatta nedsättande eller höjning av preliminärskattens belopp. Arbe- tet med granskning av avkortnings- och avskrivnings— samt balanslängderna synes måhända kunna bliva mindre betungande, då restlängderna sannolikt bliva avsevärt mindre och balanslängd föreslås skola avgivas endast en gång årligen. Å andra sidan förutsätter ett fullgott uppbördssystem, att gransk— ningen av avkortnings- och avskrivningsläng-derna göres mera effektiv än för närvarande. I framtiden måste detta arbete bedrivas med största nog— grannhet under utnyttjande av de genom folkbokföringsreformen förbättrade kontrollmöjligheterna. Avräkningarna med landsting och tingshusbyggnads- skyldige rörande landstings- och tingshusmedel förenklas visserligen, men i stället tillkomma redovisningarna till samtliga kommuner av dem tillkom- mande kommunalskatt. Inventeringarna hos medelsförvaltare bliva i många län mera betungande, enär enligt beredningens förslag även stadsfogdarna i magistratsstäder skola inventeras. De 5. k. anställningsregistren och de i vissa län förda mantalsregistren komma att försvinna och ersättas av folk-

bokföringsavdelningarnas register.

% | | i | | I i 1

Enligt uppbördsberedningens förslag skola även nya omfattande göro— mål komma att åvila uppbördsavdelningen. I första hand märkes härvid det arbete, som föranledes av inkommande besvär över de lokala skattemyn- digheternas beslut rörande jämkning och anstånd med betalning av skatt m. m. Vidare måste man räkna med att en icke ringa tid kommer att åtgå vid kontroll över att preliminär skatt, som uttagits enligt tabell eller med viss procentsats, vederbörligen inlevereras. Handhavandet av denna kontroll kräver icke blott arbetsrutin utan förutsätter även ett icke ringa mått av takt och omdöme hos vederbörande tjänsteman. Bland nytillkommande mera tekniska göromål vill beredningen omnämna arbetet med avräkning kom- munvis av preliminärskatten mot den slutliga skatten samt fördelning av nämnda preliminärskatt och den kvarstående skatten å olika skattetitlar ävensom ombesörjandet av restitution, avräkning på äldre restförda skatter av för mycket erlagd preliminärskatt eller avkortning av restförd sådan skatt, som blivit för högt debiterad. Därjämte skall å stommarna till de nya uppbördskort, som skola utsändas till häradsskrivarna, antecknas under fö- regående inkomstår debiterad, respektive erlagd preliminärskatt. I de fall, där de skattskyldiga äro mantalsskrivna i annat län under taxeringsåret än under det föregående inkomståret (dessa återfinnas i särskilda på folkbok— föringsav-delningarna förda s. k. avgångsregister), skola i stället till veder- börande debiteringsförrättare översändas särskilda uppgifter rörande preli- minärskatten; härtill kommer, att sådan preliminärskatt, som skall avräknas å den slutliga skatten, genom omföring i räkenskaperna måste tillställas läns- styrelserna i de län, där de skattskyldiga för taxeringsåret finnas mantals- skrivna. Slutligen må nämnas, att den skyldighet, som nu åvilar de kommu- nala myndigheterna att till mantalsskrivningsförrättaren för dennes upprät- tande av röstlängd lämna uppgift om skattskyldiga, vilka häfta för oguldna utskylder, efter uppbördsförslagets genomförande mäste övertagas av läns- styrelsen. Denna arbetsuppgift bortfaller dock, därest Kungl. Maj:t biträder ett av årets riksdag fattat beslut om upphävande av det 5. k. utskyldsstrecket.

Av det ovan anförda torde framgå, att arbetet å länsstyrelserna-s upp- bördsav-delningar efter det nya uppbördssystemets genomförande kommer att bliva mera omfattande än för närvarande. Då man emellertid endast uppskattningsvis kan beräkna det merarbete, som särskilt de nytillkomna arbetsuppgifterna komma att medföra, måste det vara synnerligen vanskligt att bedöma, i vilken utsträckning personalförstärkning å uppbördsavdelning- arna är erforderlig.

Först bör dock konstateras, att den minskning i arbetet, som föranledes av att postverket ombesörjer anteckning å uppbördskorten av influtna belopp samt upprättande av restlängd ävensom av att anställningsregistren och de i vissa län förda mantalsregistren försvinna i sitt nuvarande skick, endast i begränsad omfattning inverkar på personalbehovet i vad gäller ordinarie personal och sådan icke-ordinarie personal, som ingår i den av Kungl. Maj:t fastställda personalplanen. För nämnda arbetsuppgifter sysselsättas nämligen huvudsakligen tillfälliga arbetskrafter. Nämnda minskning i arbetsbördan

medför endast, att vid kostnadsber—äkningama de blivande merkostna—derna kunna nedsättas med det belopp, som för närvarande åtgår för avlöning av denna tillfälliga personal.

Vid beräknandet av personalbehovet å länsstyrelserna måste behovet av vikarier å häradsskrivartjänstema beaktas. För närvarande äger härads- skrivare icke rätt till semester med bibehållande av oavkortade löneförmå-_ ner. Däremot må han enligt kungl. brev den 30 juni 1933 (ändrat den 8 no- vember 1935) årligen erhålla ledighet för enskilda angelägenheter under 20 dagar intill det år, under vilket han uppnår 40 års ålder, och under 30 da- gar från och med nämnda år. Under ledigheten äger häradsskrivaren upp- bära samtliga med tjänsten förenade inkomster med undantag av belopp, som enligt överenskommelse, vilken av vederbörande länsstyrelse godkän- nes, skall såsom gottgörelse utgå till vikarie, som i vederbörlig ordning för- ordnas att uppehålla tjänsten under ledigheten. Sådan överenskommelse må av länsstyrelsen godkännas endast såframt den gottgörelse, som därigenom tillförsäkras vikarien, prövas innefatta skälig ersättning för häradsskrivar- tjänstens uppehållande under förordnandet. Denna skyldighet för härads- skrivaren att själv bekosta vikarie, därest han önskar erhålla ledighet, har medfört, att sådan ledighet för närvarande uttages i allenast begränsad om- fattning. Där så sker och tjänsteman vid länsstyrelsen förordnas till vikarie, plägar vanligtvis vikarien även kunna samtidigt uppehålla sin egen tjänst vid länsstyrelsen. Härigenom har det varit möjligt för länsstyrelserna att vid dylika ledigheter tillhandahålla vikarier utan större åsidosättande av det egna personalbehovet. I regel hava landskontorister kommit i fråga såsom vikarier. Vid längre ledigheter för häradsskrivare, såsom vid sjukdom, eller vid vakans å häradsskrivartjänst, torde det däremot merendels — med hän- syn till länsstyrelsernas egna arbetsförhållanden —— vara förenat med svå- righeter att ställa vikarie till förfogande.

Enligt uppbördsberedningens förslag bliva häradsskrivarna berättigade till kostnadsfri semester under lägst 35 och högst 45 dagar årligen. Åtminstone i de större länen måste man därvid räkna med att flera häradsskrivare kom- ma att vara semesterlediga samtidigt, ehuru man naturligtvis bör fördela semestrarna någorlunda jämnt under året. Vidare måste man taga i betrak- tande, att under tiden den 15 juni—den 15 juli ävensom under november och december månader, då stark arbetsbelastning regelmässigt kommer att göra sig gällande i fögderierna, assisterande tjänstemän med kompetens att själv- ständigt handlägga häradsskrivargöromål äro erforderliga. Länsstyrelserna måste därför kunna ställa lämpliga vikarier i erforderlig utsträckning till för- fogande. För detta ändamål höra i första hand landskontorister tagas i anspråk. Vid beräknandet av antalet landskontorister vid länsstyrelserna måste hänsyn tagas till detta förhållande. Förut—om landskontorister böra emellertid även andra landsstatstjänstemän kunna komma i fråga som häradsskrivarvikarier, t. ex. de yngre länsbokhållarna. Möjligen kunna också — särskilt vid tiden för mantalsskrivningsförrättningarna och debiteringsarbetet _— landskans- lister, vilka genom föregående kameral utbildning och deltagande i taxerings-

(

[ i i | i 1 | | | A | l i

arbetet förvärvat för tjänstens utövande erforderlig erfarenhet och arbets- rutin —— ifrågakomma som vikarier. För förrättande av mantalsskrivningar böra även — såsom hittills på många håll varit fallet — härför lämpade landsfiskaler tagas i anspråk.

Uppbördsberedningen har trots föreliggande svårigheter sökt uppskatta behovet av nya arbetskrafter å uppbördsavdelningarna. Beredningen har därvid på sätt framgår av den som Bilaga P intagna tablån beräknat den utökning av landskontoristtjänsterna och av biträdespersonal—en vid de olika landskontoren, som beredningen antagit vara erforderlig. Härvid har be- redningen utgått ifrån, att behovet av dessa tjänster måste bliva mindre i ett län, som omfattar en eller flera städer med egen uppbördsförvaltning, än i ett till invånarantalet eljest likställt län, som till väsentlig del utgö- res av landsbygd. Vid beräkningarna har beredningen vidare förutsatt, att taxering till krigskonjunkturskatt, som för närvarande förorsakar avse- värt arbete å landskontoren under senare delen av året, icke skall verkstäl- las under år 1947 eller senare. Den nytillkomna personalen synes tillsvidare böra placeras i icke-ordinarie tjänsteställning. Först sedan det nya uppbörd-s- systemet fungerat några år, så att man slutgiltigt kan överblicka personal- behovet, torde frågan om uppförande av personalen å ordinarie stat böra upptagas till behandling.

Uppbördsberedningen förutsätter, att i varje län en landskontorist i löne- grad A 17 skall vara föreståndare för uppbördsavdelningen. Så torde redan nu vara fallet i övervägande antalet län. Där annan befattningshavare för närvarande förestår denna avdelning, bör, såvida icke särskilda skäl till an- nat föranleda, en landskontorist överföras från annan arbetsdetalj till upp- bördsavdelningen. Någon ny tjänst i denna lönegrad föreslås icke. I övrigt har beredningen utgått ifrån, att den nuvarande personalen å uppbördsav- delningen även i fortsättningen skall tjänstgöra å denna avdelning.

För anställande vid arbetsanhopning av tillfälliga arbetskrafter hör till varje länsstyrelses förfogande ställas erforderligt anslag.

Frågan om föredragandetjänsten å avdelningen behandlas här nedan.

Föredragandetlänsterna.

För den befattningshavare å länsstyrelsen, som skall vara föredragande i uppbördsårenden, kommer den nya uppbördsorganisationen att medföra en betydande arbetsbörda.

Enligt folkbokföringskommitténs förslag till folkbokföringsförordning skola, som ovan nämnts, mantalsskrivningsmål fortfarande handläggas hos länsstyrelsen. Antalet sådana mål torde kunna beräknas nedgå till följd av den föreslagna folkbokföringsreforrnen. I stället torde kyrkoskrivningsmålen emellertid öka i antal. Kommittén föreslår nämligen, att pastors beslut i frågor rörande rätt kyrkobokföringsort och kyrkobokföringsfastighet skola överklagas hos länsstyrelsen och icke såsom för närvarande hos domkapit- let. Tillsynen från prästernas sida över att flyttningar vederbörligen anmälas, vilken tillsyn bör bliva effektivare än för närvarande, kan medföra besvär

hos länsstyrelsen över pastors beslut i icke ringa omfattning. Föredraganden i mantals- och kyrkoskrivningsmål torde lämpligen böra närmast under lands- kamreraren utöva tillsyn över de föreslagna folkbokföringsavdelningarna och arbetet vid dessa. Denna uppgift måste kräva avsevärd tid.

Med hänsyn till sambandet mellan folkbokförings- och uppbördsårendena synes det ändamålsenligt, att dessa ärenden handläggas av samme föredra- gande. Denne bör vidare utöva den närmaste tillsynen över de lokala skatte- myndigheterna och över utmätningsmännen. Av särskild vikt är att före- drag-anden instruerar och handleder de förstnämnda i deras verksamhet som jämkningsbeslutande myndigheter. Detta torde kräva icke ringa tid och ar- bete. Tillsynen bör bland annat utövas vid inspektioner och inventeringar. Den föreslagna löneregleringen för häradsskrivarna och statsanställning av deras biträden måste föranleda, att föredraganden i uppbördsårenden i icke ringa grad nödgas syssla med organisations- och personalfrågor även om, vilket torde vara självfallet, landskamreraren skall vara föredragande i dessa frågor.

Av de ärenden, som skola ankomma på föredraganden i uppbördsfrågor, bliva besvär över jämkningsmyndighets beslut mycket viktiga. Dylika be- svär kunna väntas bliva ganska talrika. Även ledningen av uppbördstjänste- männens kontroll över inbetalningarna av preliminär skatt, som utgår enligt tabell eller med viss procentsats, skall åvila denne föredragande. Betydelsen av att detta viktiga arbete, som måste beröra ett stort antal skattskyldiga och arbetsgivare, utföres med omsorg kan knappast överdrivas.

Här ovan omförmälda arbetsuppgifter komma i samtliga län _ möjligen med undantag för Gotlands län — att giva föredraganden full sysselsättning. Sannolikt torde i åtskilliga län en föredragande icke medhinna att hand- lägga samtliga ärenden, varför en uppdelning av handläggningen på flera arbetskrafter kan bliva nödvändig. I så fall böra främst nöjesskatteärend—en och ärenden angående värnpliktsböter samt tillsynen över uppbördssäker- heter övertagas av annan föredragande. Det bör vidare framhållas, att då föredrag-anden själv uppenbarligen icke kan medhinna att verkställa alla in- spektioner och inventeringar hos lokala skattemyndigheter och utmätnings- män, dessa förrättningar delvis mäste utföras av andra befattningshavare.

För närvarande handläggas i så gott som samtliga län — med undantag för Gotlands län, där någon länsassessorstjänst icke finnes inrättad —— fler- talet ärenden rörande uppbördsväsendet av ordinarie länsassessorn på lands- kontoret. Även mantalsskrivningsärendena handläggas flerstädes av länsasses- sorn. Denne åligger emellertid också att handlägga åtskilliga andra ärenden av icke ringa vikt. Härtill kommer att länsassessorn vid uppkommande ledig- heter för landskamreraren vanligtvis har att uppehålla dennes tjänst och där- vid numera även att fungera som ordförande i prövningsnämnden. Med hän- syn härtill är det av vikt, att han biträder i taxeringsarbetet på landskonto- ret. i största möjliga utsträckning; främst i egenskap av föredragande och, om så medhinnes, som sekreterare i prövningsnämnden.

Det är uteslutet, att länsassessorn med bibehållande av övriga arbetsupp-

gifter skulle kunna tjänstgöra som chef för de nya uppbörds- och folkbok- föringsavdelningarna. Icke heller är det tänkbart att uppdraga åt ordinarie— länsbokhållaren eller, där mera än en ordinarie länsbokhållartjänst finnes in- rättad, någon av länsbokhållarna att utöva detta chefsskap. Länsbokhållarna äro redan ålagda föredragning i sådan omfattning, att några ytterligare ar- betsuppgifter icke kunna påläggas dem. Härtill kommer att de uppgifter, som skola åvila föredraganden i uppbörds- och folkbokföringsärendena, äro av sådan vikt och betydelse, att lägre tjänsteställning för föredraganden än som länsassessor icke kan komma i fråga. Häradsskrivarna föreslås place- rade i samma lönegrad som länsbokhållarna av l:a klass. Då föredraganden i uppbörds- och mantalsskrivningsärenden skall utöva den närmaste tillsynen över häradsskrivarna, hör han intaga en överordnad tjänsteställning i för- hållande till dessa. Av vad ovan anförts angående länsassessorns arbetsupp- gifter utöver befattningen med uppbörds- och mantalsskrivningsärendena samt angående länsbokhållarnas arbetsbörda torde framgå, att det icke är möjligt att låta länsassessorn uteslutande ägna sig åt uppbörds- och folk- bokföringsavdelningarna och uppdraga dennes övriga arbetsuppgifter åt nå— gon av länsbokhållarna. *

Beredningen har funnit oundvikligt att en ny föredragandetjänst för hand- läggning av uppbörds- och folkbokföringsärenden inrättas vid varje läns- styrelse. Med hänsyn till vad ovan anförts bör för denna tjänst lägre löne- grad än A 27 eller samma lönegrad som för länsassessor icke komma ifråga. Man torde däremot med fog kunna hävda, att föredraganden enligt den nya organisationen blir äla—gd arbetsuppgifter av betydligt mera omfattande och kvalificerad art än de, som länsassessorn i egenskap av föredragande i upp- bördsärenden och mantalsskrivningsmål nu utför. Beredningen har därför övervägt, att föreslå tillsättande av en ny tjänst i högre lönegrad än A '37 men huvudsakligen av sparsamhetsskäl ansett sig böra stanna vid denna lönegrad.

Man skulle kunna diskutera lämpligheten av att tilldela den nye föredra- ganden en ny tjänstetitel, t. ex. uppbördsintendent, för att därigenom utmärka, vilken befattningshavare inom landskontoret, som närmast är ansvarig för uppbördsväsendet. Beredningen har emellertid icke funnit detta nödvändigt utan vill i stället förorda, att en ny länsassessorstjänst i lönegraden A 27 inrättas vid sidan av den nuvarande. Det bör ankomma på vederbörande länsstyrelse att besluta åt vilken av assessorerna uppgiften att vara föredra- gande i uppbörds- och folkbokföringsärendena skall anförtros.

Då behovet av en särskild chef för de föreslagna uppbörds- och folkbok- föringsavdelningarna måste betraktas som ofrånkomligt och beståndande, bör den nya föredragandetjänsten redan från början föras på ordinarie stat.

Genom inrättandet av en ny länsassessorstjänst för uppbörds- och folkbok- l'öringsärendena blir viss arbetstid för nuvarande föredraganden i uppbörds- ärenden och mantalsskrivningsmål frigjord. Uppbördsberedningen har från länsstyrelserna införskaffat uppgifter angående den tid, som för närvarande för föredragandena åtgår för handläggning av dessa ärenden. De lämnade

uppgifterna, vilka endast kunna betraktas som ungefärliga, utvisa att göro- målen kräva de föredragandes arbetstid i mycket olika utsträckning i de olika länen, från sammanlagt ca 60 arbetsdagar i några av de mindre länen till närmare eller över 300 dagar i de största. Med anledning härav skulle kunna ifrågasättas, att en juristtjänst skulle kunna indragas i något eller några län. Antalet juristtjänster vid landskontoren är emellertid knappt och befatt- ningshavarnas arbetstid utnyttjas till bristnings-gränsen. På grund härav synes i första hand böra undersökas, om och på vad sätt den frigjorda arbetstiden bör tagas i anspråk för andra göromål. Det bör då till en början erinras där- om, att —— som tidigare nämnts — föredragningen av vissa ärenden rörande uppbördsväsendet vid många länsstyrelser sannolik-t måste handläggas av annan befattningshavare än den nye länsassessorn. Den nuvarande länsasses- sorn torde då främst komma ifråga. Ä dennes föredragning ankomma enligt de för länsstyrelsema fastställda arbetsordningarna även åtskilliga andra arbetsuppgifter. Betydelsen av att länsassessorn i största utsträckning ut— nyttjas i taxeringsarbetet, måste också ånyo betonas. Denne befattningshavare bör, såsom ovan framhållits, jämte landskamreraren vara föredragande i prövningsnämnden och därjämte, om så medhinnes, tjänstgöra såsom sekre— terare i samma nämnd. I många län har länsassessorn med hänsyn till övriga arbetsuppgifter icke kunnat deltaga i prövningsnämndsarbetet i önskvärd om- fattning; genomföres beredningens organisationsförslag skulle denna olägen- . het i viss mån kunna elimineras.

Beredningen har föreslagit, att talan emot länsstyrelses beslut i jämknings- ärenden icke skall få föras. Dessa viktiga ärenden böra enligt beredningens mening icke handläggas som s. k. enmansärenden. Föredragning skall alltså äga rum för landshövdingen eller landskamreraren. I likhet med vad som skett i fråga om ärenden rörande omsättningsskatt, bör i landshövdingin- struktionen stadgas, att ärenden, som angå jämkning av preliminär skatt, skola föredragas inför landskamreraren och avgöras av honom, där icke landshövdingen påkallar föredragning. Då landskamrerarens arbete härige- nom kan förväntas öka ganska mycket, torde det bliva nödvändigt, att han tidvis delegerar handläggningen av en del andra ärenden till länsassessorn eller annan föredragande.

Den nuvarande föredraganden i uppbördsårenden och mantalsskrivnings- mål skulle således befrias från mantals- och uppbördsårendena eller åt- minstone huvudparten av dessa men i stället tagas i anspråk för taxerings- arbetet i ökad omfattning och under vissa tider av året tilldelas även andra ärenden. Vid sådant förhållande torde med säkerhet kunna antagas, att hans arbetstid blir fullt utnyttjad. Samtidigt vinnes en önskvärd utjämning av de övriga föredragandenas arbetsbörda. Beredningen anser sig således icke kunna ifrågasätta, att någon av de nuvarande juristtjänsterna å landskontoren skulle indragas.

i l

& | [ 1

För uppbördsavdelningarna torde viss utökning av länsstyrelsernas upp- sättning av skriv- och räknemaskiner bliva erforderlig. Bland annat besvären över de lokala skattemyn'digheternas _beslut om jämkning m. m. torde med- föra ökat skrivarbete och således föranleda behov av flera skrivmaskiner. För fördelningen av kommunvis influtna skattebelopp är olika skattetitlar kräves tillgång till multiplikationsmaskiner. För summeringsarbeten erford- ras utökat antal ad-ditionsmaskiner. Visserligen bortfaller allt det summe— ringsa'rbete, som nu förekommer vid uppbörden av kronoutskylder. För detta arbete utnyttjas dock allmänt för tillfället förhyrda maskiner. Några läns- styrelsen tillhöriga maskiner bliva därför icke disponibla för de nya arbets- uppgifterna. Beredningen har icke kunnat verkställa någon närmare uder- sökning av maskinbehovet. Sannolikt torde dock för var och en av de me- delstora och större länsstyrelserna kunna beräknas nyanskaffning. av i me- deltal två skrivmaskiner samt lika många additions- och multiplikationsma- skiner. För övriga länsstyrelser torde det måhända vara tillräckligt med en maskin av vartdera slaget.

Vidare tarvas nyanskaffning av skåp eller andra anordningar för förvaring av uppbördskorten. Dessa måste, såsom förut omnämnts, under större delen av året finnas tillgängliga å postkontoren i residensstäderna. Emellertid måste även länsstyrelsernas uppbördsavdelningar äga tillgång till korten. Häradsskrivarnas jämkningsbeslut medföra nämligen, att för uppbördsåret upprättade uppbördskort i viss utsträckning måste utbytas mot nya eller förses med anteckning t. ex. därom, att annan kolumn i vederbörlig skatte- tabell skall användas än tidigare angivits. Vidare böra uppbördsavdelning— arna tid efter annan granska uppbördskorten för att utöva tillsyn över att arbetsgivarna i behörig ordning verkställa löneavdrag. Det synes föga ratio- nellt att för dessa ändamål exempelvis en gång i månaden transportera uppbördskorten från postkontoret till länsstyrelsen för att efter några dagar återföra dem till postkontoret. Mera praktiskt synes vara, att det arbete, som av personalen å uppbördsavdelningarna skall utföras med anlitande av uppbördskorten, utföres ä postkontoren, där i så fall visst lokalutrymme måste ställas till länsstyrelsernas förfogande. Ordnas arbetet på detta sätt, vilket beredningen för sin del vill förorda, bliva icke några särskilda för- varingsanordningar erforderliga å länsstyrelserna för löpande uppbördsårets uppbördskort utan endast för uppbördskorten för föregående uppbördsår, vilka kort äro behövliga för visst arbete å länsstyrelsen även under påföl- jande år, samt för arkivering av uppbördskorten för tidigare år.

Olika förvaringsanordningar äro tänkbara t. ex. v-ertikalskåp, s. k. kort- krubbor eller pärmar. Komma kortkrubbor eller pärmar till användning, måste man ur säkerhetssynpunkt räkna med behov av skåp för dessa. Må- hända kan det synas onödigt med särskilda förvaringsanordningar för de uppbördskort, som skola arkiveras. Ur kontorsteknisk synpunkt torde det emellertid vara ändamålsenligt med arkiveringsskåp av enkel beskaffenhet för dessa kort.

Beredningen har icke närmare undersökt de olika förvaringsanordningar— nas inbördes företräden. Frågan torde nämnare böra övervägas, varefter central upphandling bör komma till stånd. Det synes sannolikt, att en an- ordning med vertikalskäp kommer att visa sig vara mest praktisk.

Viss nyanskaffning av möbler torde jämväl bliva oundviklig. Vid genomförande av 'det nya uppbördsförfarandet måste behov av ut- ökade lokaler för uppbördsav—delningarna vid länsstyrelserna uppkomma. Uppbörds- och folkbokföringsavdelningarna måste på grund av deras nära sammanhängande arbetsuppgifter vara förlagda i anslutning till varandra. Redan nu föreligga emellertid vid de flesta länsstyrelserna lokalbekymmer. På grund härav måste konstateras, att lokalfrågan för de nya uppbördsavdel- ningama blir mycket svår att lösa. Sannolikt måste i de flesta län behovet till- godoses genom nybyggnad. Innan några nybyggnader kommit till stånd, torde man nödgas söka lösa frågan provisoriskt genom förhyrda lokaler, men även denna utväg kommer sannolikt att erbjuda svårigheter på grund av rådande läge å hyresmarknaden. Att för ändamålet uppföra kontorsbaracker kan knappast rekommenderas med hänsyn till eldfaran. Särskilt plåtregist- ren och övriga register å folkbokföringsavdelningarna måste förvaras i mot brandfara väl skyddade lokaler.

Närmare riktlinjer för frågans lösande saknar beredningen möjlighet att framlägga. Såsom av nästföljande kapitel framgår, har beredningen därför icke heller kunnat bland engångskostnaderna upptaga några utgifter för ny- byggnader. I stället hava bland de årliga utgifterna upptagits lokalhyror för uppbördsavdelningarna. '

6. Postverket.

I det nya uppbördsförfarandet avses postverket skola tagas i anspråk i större omfattning än för närvarande. Närmare redogörelse härför återfinnes under 8 kapitlet.

Det torde icke ankomma på uppbördsberedningen att angiva några rikt- linjer för huru postverkets arbete i fråga om uppbörden organisatoriskt skall ordnas: detta får anses vara en inre postal angelägenhet. Beredningen har därför begränsat sig till att i samråd med generalpoststyrelsen beräkna kost- naderna för postverkets medverkan i uppbördsarbetet.

Kostnaderna för tryckning av en upplaga om 7 miljoner blanketter till uppbördskort jämte debetsedlar och kopior böra beräknas till omkring 350 000 kronor, papperskostnaderna däri inräknade. Upplagans storlek är beräknad jämväl med hänsyn till förekommande jämkningsfall.

För postbefordran av de färdigställda debetsedlarna till de skattskyldiga synes samma ersättning till postverket böra beräknas som för närvarande eller 4 öre för debetsedel.

Kostnaderna för det arbete, som är förenat med mottagande av skat-te- anvisningarna vid postanstalterna, och övrigt på postverket därutöver an- kommande arbete, dock ej utskrift av restlängder, hava av postverket upp- skattats till

ningar ...................................... 24,5 öre för anvisning för skatteanvisningar, inlämnade genom större ar- betsgivare .................................... 7 » » »

Nämnda kostnadsberäkningar förutsätta, att bokföringsarbetet sker maski- nellt. Vid manuell bokföring torde kostnaderna för anvisning böra höjas med ett öre.

För utskrift av restlängd torde kostnaderna kunna beräknas till 5 öre för varje i restlängden upptagen person.

Kostnaden för utbetalning av medel på grund av sk*atterestitution böra be- räknas enligt gällande förordning angående postgirorörelsen till 15 öre för varje utbetald post.

Liksom vid länsstyrelserna torde nyanskaffning av förvaringsskåp för upp- bördskorten bliva erforderlig. Vad i detta avseende anförts för länsstyrelser- nas del äger även här tillämpning. Vidare torde utökning och förbättring av postkontorens i residensstäderna maskinella utrustning ävensom ökade lokal- utrymmen bliva ofrånkomliga.

1 1 KAP.

Kostnadsberäkningar.

Vid härefter följande kostnadsberäkningar har uppbördsberedningen ute- slutande tagit hänsyn till det av beredningens majoritet förordade alternativ II. Hur kostnaderna komma att ställa sig vid ett genomförande av ett upp- bördssystem enligt alternativ I eller alternativ III kan icke angivas. Uppenbart är dock, att i allt fall organisationskostna-derna enligt alternativ I och även enligt alternativ III i icke ringa grad skulle komma att överstiga, vad här nedan angivits.

A. Statsverket.

Det av uppbördsberedningen föreslagna uppbördsförfarandet kommer att i olika avseenden medföra ökade utgifter för statsverket.

Samtidigt komma vissa av statsverket hittills uppburna uppbördsprovisio- ner att försvinna. Detsamma gäller vissa ersättningar, som häradsskrivarna för närvarande uppbära och vilka eljest vid en lönereglering för dessa skulle hava indragits till statsverket.

Å andra sidan synas avsevärt ökade inkomster vara att Vänta genom det förbättrade uppbördsresultat, som reformen bör föra med sig.

1. Häradsskrivare.

Kostnaderna för häradsskrivarorganisationen kunna beräknas till följande belopp:

Engångskostnader.

Övergångslön ...................................... kronor 24 000 Inlösen av skriv- och räknem-askiner jämte ombyggnad av

vissa räknemaskiner .............................. » 325 000 Nyanskaffning av skriv- och räknemaskiner ............ » 740 000 Inlösen av kontorsutensilier .......................... » 12 000 Nyanskaffning av kontorsutensilier ........... _ ....... > > 24 000 Nyanskaffning av förvaringsskåp för uppbördskort » 140 000

Summa kronor 1 265 000.

Avlöningar:

Ordinarie personal ................................ kronor 2 084 000 Fast anställd icke-ordinarie personal ................ » 2 643 000 Tillfällig personal ................................ » 232000 Sjukvård m. m. .................................... » 12000 Reseersättningar:

Tjänstgöringstraktamenten . ........................ » 110 000

Reseersättningar i övrigt .......................... » 155000 Expenser .......................................... » 310 000 Lokalbidrag ........................................ » 255 000 Avskrivning å

kontorsmaskiner (7 0/0) ............................ » 75000 förvaringsskåp (5 0/o) .............................. » 7 000 Lön för häradsskrivare å övergångsstat ................ » 98 000 Lön för häradsskrivare å indragningsstat .............. » 69 000 Övergångsersättningar för mistade sportler ............ » 270000

Summa kronor 6 320 000.

Övergångslönen (se sid. 376) är till sin storlek beroende av det antal ålders- tillägg, som vederbörande häradsskrivare äger uppbära. Vid de här verk- ställda kostnadsberäkningarna h-ar beredningen för varje häradsskrivare ut- gått ifrån i medeltal ett ålderstillägg, motsvarande en övergångslön av ca 300 kronor. Uppskattningsvis kunna ett 80-tal häradsskrivare antagas få sådan övergångslön. Nämnda antal häradsskrivare har angivits efter ett uteslutande schematiskt hänsynstagande till de nuvarande ordinarie häradsskrivarnas ålder och under antagande att ett tiotal av de äldre häradsskrivarna skola överföras på indragningsstat.

Den angivna kostnaden för inlösen av skriv- och räknemaskiner samt för ombyggnad av vissa räknemaskiner (additionsmaskiner med dubbla räkne- verk) llar framkommit dels efter en med anlitande av från häradsskrivarna införskaffade uppgifter verkställd ungefärlig uppskattning av inlösenkost- na-den, dels ock efter en beräkning av ombyggnadskostna'den med ledning av lämnade preliminära prisuppgifter.

Av vad tidigare (sid. 387) anförts framgår, att omkring 65 skrivmaski- ner, 245 additionsmaskiner, därav 190 elektriska och försedda med dubbla räkneverk, samt 105 elektriska multiplikationsmaskiner torde behöva ny- anskaffas. Kostnaderna hava beräknats med ledning av införskaffade preli- minära prisuppgifter. Även kostnaderna för förvaringsskåp för uppbörds- kort hava beräknats, sedan preliminära prisuppgifter inhämtats. Kostnader- na för inlösen och nyanskaffning av kontorsutensilier äro däremot approxi- mativt uppskattade.

Vid beräkning av de årliga lönekostnaderna för häradsskrivarna har be- redningen utgått från att flertalet häradsskrivartjänster komma att besättas

med nuvarande ordinarie och tillförordnade häradsskrivare. Då dessa före- slagits skola för uppflyttning i löneklass få tillgodoräkna den tid, varunder häradsskrivartjänst uppehållits före den nya organisationens ikraftträdande, synas skäl föreligga att beräkna lönekostnaden efter näst högsta löneklassen i lönegrad A 24. För kanslibiträdena har lönen beräknats efter lägsta löne- klassen i lönegrad Eo 7 med angivande inom parentes av lönen i näst högsta löneklassen i samma lönegrad. För övrig biträdespersonal har beredningen utgått från lönen i lägsta löneklassen i begynnelselönegraden Ex 2 med an- givande inom parentes av lönen i näst högsta löneklassen i lönegrad Eo 4, dock att ett biträde i varje fögderi beräknats åtnjuta allenast arvode motsva- rande lönen i lägsta löneklassen i lönegrad Ex 2. Kostnadsberäkningarna hava verkställts med utgångspunkt från lönen å D-ort. Av de föreslagna sta- tionen'ngsorterna för häradsskn'varna äro 28 belägna ä denna dyrort samt 58 å lägre och 69 i högre dyrort. I kostnaderna hava också inräknats utgifter för löner och vikariatsersättningar till befattningshavare i lägre lönegrad vid förordnanden å häradsskrivartjänst under semester och annan ledighet för häradsskrivarna samt under tider, då häradsskrivarna på grund av ar- betsanhopning måste beredas lättnad i arbetet. Kostnadsberäkningarna hava verkställts under antagande, att ordinarie landskontorister komma att för- ordnas som vikarier. Lönen har för ordinarie och extra ordinarie tjänste- män uträknats under förutsättning, att vederbörliga pensionsavdrag verk- ställts. För den lönegradsplacerade personalen har rörligt tillägg beräknats efter 15 procent och kristillägg efter 16 procent. Provisoriskt lönetillägg har beräknats i överensstämmelse med i propositionen 1945z286 angivna rikt- linjer. I de fall, då kallortstillägg skola utgå, hava dessa inräknats i kostna- derna.

Enligt nu nämnda beräkningsgrunder skulle de årliga lönekostnaderna för den fast anställda personalen uppgå till:

Ordinarie | Icke-ordinarie befattningshavare

Lön jämte kallortstillägg minskad med . pensionsavdrag ...................... 1 565 730 1 851 096 (2 277 966) Rörligt tillägg ......................... 250 722 208 413 (282 069) Summa 1 816 452 2 059 509 (2 560 035) Kristillägg ............................ 267 429 222 456 (300 948) Provisoriskt lönetillägg ................ — 213 900 (158 100) Totalsumma 2 083 881 2 495 865 (3 019 083)

I lönekostnaderna för den ordinarie personalen ingå följande poster, avse- ende ersättning åt vikarier å häradsskrivartjänst, nämligen:

lön jämte vikariatsersättningar ........................ kronor 276 615 rörligt tillägg ........................................ » 43 983 kristillägg ........................................... » 46 926

Frånsett vikariatsersättningarna skulle sistnämnda lönekostnader hava uppgått till omkring 306 000 kronor. Denna utgiftspost motsvaras av en kost- nadsbesparing ä samma belopp å länsstyrelsernas avlöningsanslag.

För den fast anställda hiträdespersonalen tillkomma därjämte ersättningar för övertidsarbete. Därest uppskattningsvis varje biträde beräknas uppbära övertidsersättm'ng för 100 timmar för år efter en krona 90 öre i timmen eller samma timersättning som utgår till befattningshavare i 4 lönegraden, uppgå de årliga kostnaderna härför till 147 250 kronor.

Vid beräkningarna av kostnaderna för tillfällig personal har beredningen utgått ifrån, att i varje fögderi sådan personal blir erforderlig i en omfatt— ning motsvarande ett biträde under sammanlagt ca sex månader för år. Må- nadslönen har i medeltal uppskattats till 250 kronor.

För sjukvård m. m., reseersättningar, frånsett tjänstgöringstraktamenten, och expenser hava endast synnerligen approximativa kostnadsbelopp kunnat angivas. Kostnaderna för tjänstgöringstraktamenten för vikarier å härads- skrivartjänst hava beräknats med hänsynstagande till att av häradsskrivar- nas stationeringsorter 109 äro belägna å annan ort än i residensstad och att — som ovan nämnts — till vikarie i allmänhet ordinarie landskontorist kom- mer att förordnas.

Lokalbidragen hava, såvitt gäller möbelersättning, beräknats enligt för landsfiskalerna gällande föreskrifter (se sid; 386); hyresersättningen har upp- skattats till i medeltal 1 500 kronor för år för varje häradsskrivarkontor.

Med hänsyn till det antal år, under vilka skriv- och räknemaskinerna böra kunna utnyttjas, har den årliga avskrivningen på anskaffningskostnaderna för desamma beräknats till 7 procent. Å anskaffningskostnaderna för förva- ringsskåpen torde årligen böra avskrivas 5 procent.

Lönekostnaderna för å övergångsstat eller indragningsstat överförda hä- radsskrivare hava beräknats under antagande, att ett tiotal häradsskrivare skola överföras å övergångsstat och ungefär lika många å indragningsstat. Dessa antaganden bygga emellertid icke på någon som helst prövning av de nuvarande häradsskrivarnas lämplighet.

Vid beräkningen av övergångsersättningarna för mistade sportler har bered- ningen utgått ifrån, att ett 90-tal häradsskrivare skola under första över- gångsåret uppbära sådan ersättning med, för var och en, i medeltal 3000 kronor.

Kostnaderna för den nuvarande häradsskrivarorganisationen kunna anses motsvara häradsskrivarnas bruttoinkomster i tjänsten. Dessa uppgingo un- der år 1943 till ca 3221 000 kronor och hava för år 1944 uppskattats till ca 3 525 000 kronor. Då det härefter gäller att jämföra de nuvarande med de blivande kostnaderna, måste man emellertid först minska de nuvarande kostnaderna med de besparingar, som kunna beräknas uppkomma genom det av folkbokföringskommittén föreslagna folkbokföringssystemet och vil- ka besparingar räknats detta system tillgodo. Nämnda besparingar hava av folkbokföringskommittén uppskattats till 400000 kronor. I anledning härav torde de återstående kostnaderna böra beräknas till ca 3125000 kronor.

De årliga kostnaderna för den av beredningen föreslagna organisationen hava ovan beräknats till 6 320 000 kronor. Utgifterna för löner till härads— skrivare å övergångs- eller indragningsstat, vilka utgifter skola utgå under allenast ett begränsat antal år, samt sportelersättningarna till ordinarie hä- radsskrivare, vilka ersättningar helt skola försvinna efter tio år, böra emel- lertid icke belasta den av beredningen föreslagna organisationen, då dessa ersättningar närmast äro en kostnad för avveckling av det nuvarande av- löningssystemet för häradsskrivarna. De årliga kostnaderna för organisatio- nen kunna därför angivas till, i avrundat tal, 5880 000 kronor. Den före- slagna häradsskrivarorganisationen skulle enligt dessa beräkningar draga omkring 2 755 000 kronor högre kostnader än den nuvarande.

Ett flertal olika förhållanden medverka till denna kostnadsökning. Ut- ökningen av antalet fögderier från 119 till 155 vållar betydande utgifter. Beredningens förslag innebär även en lönereglering för de nuvarande hä- radsskrivarbiträdena. De fast anställda biträdenas avlöningar höjas enligt förslaget från i medeltal 2 100 till 3 300 kronor för år. Antalet biträden ökas avsevärt. I motsatt riktning verkar däremot löneregleringen för häradsskri- varna, vilkas medelinkomst för år, frånsett sportelersättningen, nedsättes från omkring 16800 till omkring 11 000 kronor. Till kostnad'sökningen bidrager även överförandet av en del magistratsstäder till fögderierna.

Även beträffande finansieringen av utgifterna för häradsskrivarorganisa- tionen innebär beredningens förslag en genomgripande förändring. Härads- skrivarnas bruttoinkomster, enligt ovan beräknade till 3 525 000 kronor, mot- svaras av utgifter (i avrundade tal)

för staten

i form av löner .................................. kronor 1 150-000 » » » ersättning för debitering av värnskatt ...... » 50 000 för upprättande av arbetsgivarfört-eckningar .......... » 75 000 för upprättande av pensionsavgiftsförteckningar ...... » 110-000 för upprättande av röstlängder .................... » 80000 för upprättande av stommar till taxeringslängder och för

komplettering av desamma ...................... » 505000

sammanlagt kronor 1 970 000

för landsting och tingshusbyggnadsskyldige för debitering av landstingsmedel och tingshusmedel . . kronor 360 000 för kommuner

för upprättande av röstlängder .................... » 200000 för riddarhusdirektionen, hushållningssällskap och vissa

försäkringsanstalter

för debitering av diverse medel .................... » 110 000 för enskilda

i form av debetsedelslösen ........................ » 630000 » >> » expeditionslösen m. m. .................. » 255000

eller tillhopa kronor 3 525 000.

| i | v i I l l !

Statsverkets nuvarande kostnader för häradsskrivarorganisationen kunna enligt det ovan sagda uppskattas till ca 1 970000 kronor. Då de blivande kostnaderna skulle uppgå till 5 880000 kronor, uppkommer härigenom en merkostnad av 3 910000 kronor.

De inkomster häradsskrivarna uppburit från menigheter och enskilda, komma icke samtliga att överföras till statsverket.

Debetsedelslösen skall icke vidare förekomma; icke heller ersättning för debitering av landstingsmedel och tingshusmedel. Ävenledes bortfalla provi— sionerna för debitering av riddarhusmedel, hushållningssällskapsavgifter och vissa försäkringsavgifter, då dessa icke längre skola uppbäras genom det all- männas försorg.

Bland häradsskrivarnas bruttoinkomster ingå vidare ersättning av kom— muner för upprättande av röstlängder. I den mån ersättning härför även i fortsättningen skall utgå, bör inkomsten härav räknas häradsskrivarorga- nisationen tillgodo. Visserligen kommer en del av arbetet med upprättandet av dessa längder att utföras å länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar. Kostnaderna härför hava dock täckts genom att folkbokföringen tillgodo- räknats den besparing, som uppkommer genom minskningen i arbetsbördan på häradsskrivarkontoren. De inkomster statsverket framdeles kan påräkna, bliva alltså allenast ersättning av kommuner för röstlängder, ca 200 000 kro- nor, och ersättning av enskilda i form av expeditionslösen m. m., ca 250 000 kronor.

Med beaktande av nämnda inkomster kunna statsverkets årliga merkost- nader för häradsskrivarorganisationen angivas till 3 460 000 kronor.

2. Landsfiskaler.

Som ovan (sid. 425) nämnts har beredningen försiktigtvis icke ansett sig böra för närvarande räkna med några kostnadsbesparingar inom landsfis- kalsorganisationen och i anslutning härtill icke heller med någon nedgång i statsverkets andel av indrivnings- eller restavgifter.

3. Länsstyrelser.

De kostnadsökningar, som föranledas av den förstärkta organisationen för uppbördsarbetet inom länsstyrelserna i enlighet med vad tidigare angivits, kunna beräknas uppgå till följande belopp:

Engångskostnader. Möbler .............................. kronor 50 000 Förvaringsskåp för uppbördskort ...... » 385000 Skriv- och räknemaskiner ............. » 70000

Summa kronor mma).

Årliga kostnader.

Avlöningar ........................... kronor 415 000 Sjukvård m. m ........................ » 4 000 Reseersättningar ...................... : 4 000 Expenser ............................ » :150 000 Lokalhyror ........................... » 120 000 Avskrivning å

möbler och förvaringsskåp (5 %) ..... » 22000 skriv- och räknemaskiner (7 %) ...... » 5000

Summa kronor 720000.

Vid beräkning av möbelkostnaderna har beredningen utgått ifrån, att ny- anskaffning av möbler endast skall behöva ifrågakomma för tillgodoseende av den nyanställda personalens behov. Möblerna avses skola vara av sådana standar—dtyper, som ingå i »Statens kontorsmöbels-erie». De här ovan angivna kostnaderna kunna måhända nedbringas genom överförande av möbler till länsstyrelserna från sådana delar av krisförvaltningen, vilka inom en nära framtid kunna antagas komma att avvecklas.

Kostnaderna för förvaringsskåp för uppbördskort hava beräknats under förutsättning, att uppbördskorten för löpande uppbördsår skola förvaras å postkontoren i residensstäderna, varför för dessa kort några förvaringsskåp icke äro erforderliga å länsstyrelserna, men att däremot sådana skåp krävas för uppbördskorten för senast förflutna uppbördsår, vilka kort skola finnas tillgängliga å länsstyrelserna, ävensom för arkivering av äldre uppbörds- kort under fem år. För sistnämnda ändamål kunna förvaringsskåp av enk- lare beskaffenhet anskaffas.

Vid beräkning av de årliga lönekostnaderna för den av beredningen före- slagna personalutökningen vid länsstyrelserna har beredningen i fråga om länsassessorerna utgått från dels lägsta och dels näst högsta löneklassen inom lönegrad A 27. För icke-ordinarie landskontorist och icke-ordinarie kontors- eller skrivbiträde har lönekostnaden beräknats med avseende å dels lägsta löneklassen inom lönegrad Ex 4, respektive lönegrad Ex 2, dels ock näst högsta löneklassen inom lönegrad Eo 15, respektive Eo 4. Beredningen har härvid, såvitt angår hiträdespersonalen, utgått ifrån, att denna skall jäm- ställas med sådan biträdespersonal, som anställes för annat arbete än med omsättningsskatt eller taxering. Kostnadsberäkningarna hava verkställts med utgångspunkt från lönen å F -ort. Nio av länsstyrelserna äro belägna å denna dyrort samt fem å högre och tio å lägre dyrort. Lön har för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän uträknats under förutsättning, att veder- börliga pensionsavdrag verkställts. Rörligt tillägg och kristillägg samt provi- soriskt lönetillägg har beräknats på samma sätt som för befattningshavare å häradsskrivarkontoren. För tjänstemännen i Västerbottens och Norrbottens län har dem tillkommande kallortstillägg inräknats i kostnaderna.

Enligt dessa beräkningsgrunder skulle de årliga avlöningskostnaderna för den fast anställda personalen uppgå till:

l l [

465 Ordinarie | Icke—ordinarie l l )

befattningshavare

Lön jämte kallortstillägg minskad med pensionsavdrag ...................... 218 556 (242 316) 342 300 (618 252) Rörligt tillägg ......................... 35 424 (38 880) 51 112 (97 383)

Summa 253 980 (281 196) 393 412 (715 635)

Kristillägg ............................ . 37 785 (41 472) ; 54 528 (103 857) Provisoriskt lönetillägg ................. —-- (—-) 59 160 (23 400) Totalsumma 291 765 (322 668) 507 100 (842 892)

De först angivna beloppen beteckna lön enligt lägsta löneklassen och de inom parentes upptagna beloppen lön enligt näst högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad.

Kostnaderna för avlöning av tillfällig personal kunna uppskattningsvis angivas till i medeltal 2 000 kronor för län eller för samtliga län till 48000 kronor.

Sammanlagda lönekostnaderna för år skulle enligt angivna beräknings- grunder uppgå till, i avrundat tal, 846 000 kronor. Nämnda kostnader skola emellertid minskas med dels 306 000 kronor, avseende löner åt landskonto- rister vid förordnanden å häradsskrivartjänst (se sid. 461), dels ock 125 000 kronor, motsvarande nuvarande kostnader för avlöning av tillfällig perso- nal å länsstyrelserna vid uppbördsarbetet m. ni. (se sid. 349). De av bered- ningens förslag föranledda lönekostnaderna kunna därför beräknas till 415 000 kronor.

Kostnaderna för sjukvård m. m., för reseersät'tningar och för expenser kunna endast angivas approximativt. I kostnaderna för expenser hava bland annat inräknats kostnader för karbonpapper att användas vid utskrift av uppbördskort och debetsedlar. Debiteringsarbetet skall visserligen utföras av häradsskrivarna men karbonpapperen komma först till användning på länsstyrelserna vid tryckning på uppbördskorten och debetsedlarna av de skattskyldigas namn m. 111. "Då karbonpapperen böra kunna användas under flera år, har som årskostnad upptagits allenast viss del av de beräknade inköpskostnaderna. I expenskostnaderna hava också inräknats de merkost— nader, som uppstå dels i följd därav, att antalet kuvert för avsändande av debetsedlar till de skattskyldiga i vanlig ordning före uppbördsåret måste beräknas bliva större än vad som för närvarande är fallet ävensom att nämn- da antal ytterligare ökas på grund av jämkningsf-örfarandet, dels ock att kuverten sannolikt måste erhålla större format än för närvarande. Nämnda kostnader hava medtagits i detta sammanhang, enär desa-mma för närva- rande bestridas från länsstyrelsernas expensanslag.

Lokalkostnaderna hava uppskattats med utgångspunkt från ett uppskattat lokalutrymme om ca 4000 kvadratmeter och efter ett beräknat hyrespris för kvadratmeter om 30 kronor. ' Avskrivningarna å möbler och förvaringsskåp samt å skriv- och räkne- SSO—457050.

maskiner hava verkställts enligt samma principer som tillämpats vid kost— nadsberäkningarna för häradsskrivarorganisationen.

För närvarande uppbär statsverket genom länsstyrelserna vissa inkomster i form av indragna provisionsandelar, såvitt gäller Iandstingsmedel, tings- husmedel, riddarhusmedel, avgifter till hushållningssällskap och vissa för- säkringsavgifter. Inkomsterna härav hava för år 1943 uppskattats till om- kring 750000 kronor, därav för landstings- och tingshusmedel ca 620000 kronor. Av vad tidigare anförts framgår, att dessa inkomster komma att upphöra efter det nya uppbördssystemets genomförande.

De av uppbördsreformen föranledda merkostnaderna för statsverket, så- vitt gäller länsstyrelserna, kunna sålunda angivas till 1 470000 kronor.

4. Postverket.

För underlättande av beräkningarna kunna utgifterna till banker för deras medverkan vid uppbörden antagas bliva ersatta genom postverket samt be- räknas uppgå till samma belopp som postverkets kostnader för motsvarande arbete.

Under denna förutsättning kunna kostnaderna för postverkets och han- kernas medverkan i uppbördsarbetet uppskattas sålunda:

tryckning av 7000 000 blanketter till uppbördskort och

debetsedlar ...................................... kronor 350 000 postbefordran av 6 000 000 debetsedlar till de skattskyldiga ä 4 öre ....................................... » 240000 redovisning av vid postanstalterna eller i banker direkt

mottagna skatteanvisningar, 32 000 000 år 24,5 öre . . . . » 7 840 000 redovisning av genom större arbetsgivare inlämnade skatte-

anvisningar, 13 000 000 år 7 öre .................... » 910 000 upprättande av restlängd, 5 000000 poster ä 5 öre » 250 000 utbetalning av medel på grund av skatterestitution, 500 000

postgiroutbetalningskort 51 15 öre .................... » 75 000

Summa kronor 9 665 000.

o

Härav belöpa a magistratstäder uppskattningsvis följande belopp: tryckning av 2 500000 blanketter till uppbördskort kronor 125 000 postbefordran av 2 000000 debetsedlar ................ » 80000 redovisning av vid postanstalter eller i banker direkt mot-

tagna skatteanvisningar, 8000 000 51 24,5 öre ........ » 1 960000 redovisning av genom större arbetsgivare inlämnade skat-

teanvisningar, 7 000000 21 7 öre .................... » 490000 upprättande av restlängd, 2 000000 poster ä 5 öre » 100000 utbetalning av medel på grund av skatterestitution1 » 10 000

Summa kronor 2 765 000.

Av kostnaderna för magistratsstäderna torde ca 600000 kronor böra be- räknas för Stockholms del.

Ovan angivet antal blanketter till uppbördskort och debetsedlar ävensom antalet postbefordrade debetsedlar är beräknat jämväl med hänsyn till före- kommande jämkningsfall.

Postverkets nuvarande kostnader kunna såsom framgår av sid. 350 jämfört med bilaga L beräknas till ca 1 900 000 kronor. De för statsverket uppkom- mande merkostnaderna böra därför beräknas till 5 000 000 kronor.

5. Utgifter i övrigt.

Tryckning av erforderligt antal skattetabeller torde draga en årlig kostnad av uppskattningsvis 100000 krono-r. Uppbördsberedningen vill föreslå, att denna kostnad stannar å statsverket. För de tabeller, som erfordras i ma- gistratsstäder med egen uppbördsförvaltning och i Stockholm, skola således dessa städer icke utgiva någon ersättning.

Upprättandet av skattetabellerna kommer också att medföra vissa kost- nader. Dessa äro dock närmast av engångsnatur. Nya tabeller behöva näm- ligen i regel utarbetas allenast då en statlig skatteprocent bestämmes, som tidigare icke tillämpats. Beredningen har härvidlag icke kunnat angiva nå- got kostnadsbelopp.

Enligt uppbördsberedningens förslag skola de kommunala samfälligheter- na äga av statsverket uppbära till utdebitering beslutade medel utan hänsyn till vad som kan från de skattskyldiga inflyta av vad sålunda utdebiterat-s. Den förlust, som måste uppstå genom att debiterad skatt till en del kommer att avskrivas på grund av bland annat bristande tillgångar hos vissa skatt- skyldiga eller bristande kännedom om skattskyldigs vistelseort, överflyttas härigenom från de kommunala samfälligheterna till statsverket.

Enligt tillgängliga statistiska uppgifter avkortades —— frånsett avkortning på grund av bidrag av skatteutjämningsmedel — eller avskrevos av restförd allmän kommunalskatt:

år 1938 .............. k-ronor 16 469 633 » 1939 . .............. » 13315 763 » 1940 . .............. » 16 197 259 » 1941 . .............. » 23 090 102. Motsvarande siffror beträffande landstingsskatt voro för år 1938 .............. kronor 1 976 315 » 1939 . .............. » 2 469 650 » 1940 . .............. » 2 936 816 » 1941 ............... » 3 072 796.

] fråga om municipalskatt avkortades eller avskrevos:

år 1938 ................ kronor 112 661 » 1939 .................. » 101 100 » 1940 .................. » 98 497

Motsvarande uppgifter rörande tingshusmedel finnas icke att tillgå. Ovan angivna belopp torde även omfatta avkortningar och avskrivningar av andra anledningar än på grund av bristande tillgångar eller okänd vistelse- ort, t. ex. avkortning på grund av nedsatta taxeringar.

Till allmän kommunalskatt och landstingsskatt utdebiterade belopp upp- gingo till:

Allmän kommunalskatt

(även municipalskatt) Landstingsskatt

åren 1931—1935 (medeltal) ........ kronor 365 890 126 kronor 64 413 338

» 1936—1940 » ........ » 476 087 323 » 98 789 013 år 1941 ......................... » 664 043 774 » 131 972 727 » 1942 ......................... » 700 987 166 » 149 631 518 » 1943 ......................... » 770 216 951 » 169 434151

1936 års uppbördskommitté har i sitt betänkande1 lämnat en redogörelse för kommunaluppbörden i riket för åren 1930 och 1933, därvid kommittén angivit skatteförlusten på grund av avkortningar och avskrivningar till minst 5 procent beträffande 1930 års kommunalutskylder och likaledes till omkring 5 procent beträffande 1933 års utskylder.

Även här ingå avkortningar på grund av, bland annat, nedsatta taxeringar. Någon motsvarande redogörelse för kommunaluppbörden för senare år är icke att tillgå men en jämförelse med kronouppbördsresultatet (se nedan) giver anledning till förmodan, att avkortnings— och avskrivningsprocenten nedgått något under senare år.

Därest man antager, att avkortnings- och avskrivningsprocenten nedgått till 3,5 procent, och utgår från för förslagsvis år 1941 utdebiterat belopp, i avrundat tal 664 000 000 kronor, skulle man komma till en skatteförlust be- träffande kommunalutskylder om, i avrundat tal, 23 000 000 kronor.

För ]andstingsskatten gäller samma avkortnings- och avskrivningsprocent som i fråga om kronoutskylderna. Med utgångspunkt härvidlag från ett pro- centtal om 2,5 procent (se nedan) och det för år 1941 utdebiterade beloppet, ca 132 000 000 kronor, erhålles en skatteförlust om, i avrundat tal," 3 000 000 kronor.

Angivna belopp överensstämma nära med skatteavkortningarna och skatte- avskrivningarna år 1941 i kommunernas och landstingens räkenskaper. Några närmare slutsatser ur jämförelsesynpunkt kunna dock näppeligen dragas härav. De i räkenskaperna år 1941 verkställda avkortningarna och avskriv- ningarna hänföra sig till debiterade utskylder för tidigare, icke jämförbara år.

Uppskattningsvis torde man emellertid med ledning av det ovan anförda kunna angiva den nuvarande skatteförlusten för år för de kommunala sam- fälligheterna till omkring 26 000 000 kronor.

I enlighet härmed skulle sålunda i sin tur statsverkets kostnader i anled- ning av beredningens förslag rörande sättet för redovisning av kommunal- utskylder uppgå till samma belopp. Emellertid bör skatteförlusten nedgå av-

1 SOU 1938: 46, sid. 128 0. f.

sevärt dels med hänsyn till det förbättrade upphördsresultat, som det nya uppbördssystemet väntas medföra, och dels på grund därav, att kommunerna, då de ej längre behöva räkna med skatteförluster på grund av restantier, i allmänhet kunna sänka utdebiteringen med tidigare för täckande av dessa förluster beräknade belopp.. Därest man därvidlag utgår från att den skatte— förlust, som uppkommer genom avkortningar och avskrivningar, nedgår till hälften av den nuvarande förlusten, skulle kostnaderna synnerligen approxi- mativt kunna angivas till 13 000 000 kronor.

6. Sammanfattning.

Statsverkets sammanlagda merutgifter i anledning av uppbördsreformen kunna sammanfattas sålunda:

för häradsskrivarorganisationen ...................... kronor 3 460 000 » landsfiskalsorganisationen ........................ » —— » länsstyrelserna .................................. » 1 470000 » postverket ...................................... » 5 000 000

» skattetabeller .................................. » 100 000

eller sammanlagt .............................. kronor 10 030000.

Härtill komma, som ovan nämnts, utgifter, motsvarande skillnaden mellan vad statsverket skall utbetala till de kommunala samfällighetema och vad som inflyter av de kommunala utskylderna.

Å andra sidan synas avsevärt ökade inkomster vara att förvänta genom det förbättrade uppbördsresultat, som reformen hör föra med sig.

Härvid må nämnas, att 1936 års uppbördskommitté1 beräknade, att 3,7 procent av såväl 1930 års som 1933 års kronoutskylder gingo förlorade på grund av avkortning eller avskrivning. Av riksräkenskapsverket har bered- ningen inhämtat 'vissa uppgifter angående resultatet av uppbörden av 1941 års kronoutskylder till och med år 1943. Av för hela riket debiterat belopp, 715 845 987 kronor, inflöto vid ordinarie uppbördsterminer och uppbörds- stämmor 645 722 007 kronor eller 90,21 procent av debiterat belopp samt restfördes 70 073 980 kronor eller 9,79 procent av debiterat belopp. Till och med år 1943 hade 96,9 procent av det debiterade beloppet erlagts och 1,4 procent avkortats eller avskrivits; 1,7 procent kvarstodo oredovisade. Det är uppenbarligen svårt att beräkna, hur stor del av det vid nämnda års utgång oredovisade beloppet, som kan antagas bliva avkortat eller avskrivet. Bered— ningen vill dock hålla för sannolikt, att mer än hälften därav måste avkortas eller avskrivas och att i följd härav sammanlagt omkring 2,5 procent av det debiterade beloppet icke kommer att inflyta.

Detta innebär ett "avsevärt förbättrat uppbördsresultat jämfört med 1930 och 1933 års kronoutskylder. Att därav utan vidare draga den slutsatsen, att uppbördssystemet under senare år blivit mera effektivt, torde dock vara för-

1 SOU 1938: 46, sid. 128 o. t'.

hastat. Anledningen torde närmast vara att söka i de under senare år rådan- de goda konjunkturerna på arbetsmarknaden.

Vid beräkningarna här ovan av statsverkets utgifter i anledning av det föreslagna sättet för redovisning av de kommunala utskylderna har bered- ningen utgått från 1941 års kommunaluppbörd. Därest man i fråga om ut- skylderna till staten (inklusive värnskatt) utgår från samma år debiterade belopp, omkring 1 003 000 000 kronor, och en avkortnings- och avskrivnings- procent av 2,5 procent, skulle man komma till en skatteförlust beträffande statsskatterna av omkring 25 000 000 kronor. Därest man även här räknar med samma förbättrade uppbördsresultat som i fråga om kommunalutskyl- derna, skulle detta medföra en ökad inkomst för statsverket av ca 12 500 000 kronor eller ungefär samma belopp, vartill kostnaderna för statsverket skulle uppgå i anledning av det föreslagna redovisningssättet till kommunerna. Ett ytterligare förbättrat uppbördsresultat skulle för statsverket medföra ökad inkomst av statsskatter och minskad utgift för kommunaluppbörden. Ett för- sämrat uppbördsresultat däremot kommer att för statsverket medföra minska- de skatteintäkter och ökade utgifter till kommunerna.

B. Städer och andra kommunala samfälligheter.

Av vad i det föregående anförts framgår, att det av beredningen före- slagna systemet för redovisning till de kommunala samfälligheterna av kom- munala utskylder kommer att för samfälligheterna medföra avsevärda ekono— miska fördelar. Därjämte kommer det nya uppbördsförfarandet att för de komumnala samfälligheterna medföra vissa ekonomiska förändringar i öv- rigt, vilka härefter i korthet beröras.

1. Magistratsstäder.

3. Större magistratsstäder utom Stockholm.

Beredningen har tidigare (sid. 437) uttalat, att efter genomförandet av det föreslagna folkbokföringsslystemet och det nya uppbördsförfarandet någon ökning av arbetet och några ökade personalkostnader icke skola uppkomma, såvitt gäller de större städernas uppbördsverk. Det bör dock framhållas, att därest icke stommar till mantalslängder samt andra längder och förteckningar ävensom till uppbördskort och debetsedlar skulle tillhandahållas genom läns- styrelsernas folkbokföringsavdelningar, ökade personalkostnader icke kunnat undvikas. Att nämnda kostnader sålunda icke beräknats skola öka, bör räk- nas omläggningen av folkbokföringen och icke uppbördsreformen till godo. Uppbördsreformen såsom sådan kommer sannolikt att förorsaka i viss mån ökade kostnader i fråga om personal vid de större städernas uppbördsverk.

För restindrivningen böra personalkostna-derna nedgå, dock först så små- ningom, varför försiktigheten bjuder att icke nu räkna med några bespa- ringar i detta hänseende.

Kostnadsökningar uppstå, såvitt gäller tryckning av blanketter till upp- bördskort och debetsedlar, debetsedlarnas utsändande till de skattskyldiga

och postverkets medverkan i övrigt vid uppbördsarbetet. Kostnaderna härför hava tidigare för de större magistratsstädernas del beräknats till 2165 000 kronor. Härvid har bortsetts från att anteckning å uppbördskort av influtna skattebelopp samt upprättande av restlängd i sådan-a städer, vilka icke samti- digt äro residensstäder, avses skola, med vissa undantag, utföras genom stä- dernas egen försorg. Utgifterna till postverket bliva i dessa städer något mindre, varemot i stället kostnaderna för uppbördsverkens organisation öka, en ökning som sannolikt blir större än minskningen i utgifterna till postver- ket. Nämnda utgifter till postverket äro dock icke att betrakta som rena mer- kostnader. Härifrån böra avdragas de nuvarande kostnaderna för tryckning av blanketter till kronodebetsedlar och kommunala debetsedlar, för blan- ketter till kommunal debiterings- och uppbördslängd samt för utsändandet till de skattskyldiga av kronodebetsedlarna och de kommunala debetsedlarna ävensom för postverkets medverkan i övrigt i uppbördsarbetet, där sådan medverkan förekommer.

Härutöver uppkomma kostnader för tryckning vid länsstyrelserna av stommar till ovannämnda längder m. m. Då dessa kostnader emellertid icke böra belasta uppbördsreformen, torde man här kunna bortse från desamma.

Med beaktande av det anförda torde måhända de i anledning av upp- bördsreformen ökade utgifterna för de större magistratsstäderna approxi- mativt kunna uppskattas till omkring 2 000 000 kronor.

Härtill komma antingen ökade utgifter i form av ersättning till krono- kassörer, stadsfogdar och exekutionsbiträden för minskade sportelinkomster eller, där sportlerna äro indragna till stadens—. kassa, motsvarande inkomst- minskning. Vad kronouppbördskontoren beträffar uppkommer minskningen i Sportelinkomsterna huvudsakligen genom bortfallandet av debetsedelslös- en och av provisioner för debitering och uppbörd av Iandstingsmedel, riddar— husmedel, hushållningssällskapsavgifter och vissa försäkringsavgifter in. in. Dessa sportelinkomster kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor. För stadsfogdarnas och exekutionsbiträdenas del uppkommer inkomstminskning i indrivningsavgifterna. Hur stor denna minskning kan bliva, kan icke nu be- räknas, men densamma, synes böra följa nedgången i personalbehovet å sta'dsfogdekontoren. Då beredningen ovan icke beräknat några kostnadsbe— sparingar av denna anledning, synes här någon kostnadsökning till följd av minskade indrivningsavgifter icke böra beräknas.

Under en övergångstid kunna slutligen uppkomma kostnader för städerna i form av ersättning till sådan tidigare anställd personal, som icke kan bere- das sysselsättning i den nya organisationen.

b. Mindre magistratsstäder.

I de mindre magistratsstäderna måste kostnadsbesparingar uppstå, då kronouppbördskontorens arbete och arbetet med debitering, uppbörd och re- dovisning av kommunalutskylder omhändertages av statliga organ. De årliga bruttokostnaderna härför uppgå för närvarande till ca 500 000 kronor.

För restindrivningen synas icke vare sig utgiftsökningar eller besparing-ar böra beräknas.

e. Stockholm".

För Stockholms det gäller i huvudsak detsamma som ovan sagts beträffan- de de större magistratsstäderna. De uppkommande merkostnaderna kunna måhända approximativt uppskattas till omkring 600 000 kronor, vartill kom- mer minskad inkomst genom upphörande av debetsedelslösen, i avrundat tal 180000 kronor.

2. Fögderistäder och landskommuner.

För fögderistäderna och landskommunerna måste kostnadsbesparingar uppkomma, vilka kunna beräknas motsvara de nuvarande utgifterna för de- bitering och uppbörd av kommunalutskylder. Dessa hava tidigare (sid. 331) uppskattats till 1 500000 kronor.

3. Övriga kommunala samfälligheter.

För landstingens del föranleder det nya uppbördsförfarandet allenast minskade utgifter, enär nu utgående provision för debitering och uppbörd av landstingsmedel, för närvarande uppgående till ca 1 200 000 kronor, före- slås skola bortfalla.

Detsamma gäller för tingshusbyggnadsskyldiges del. Här uppkommande besparingar kunna angivas till ca 80 000 kronor.

C. Allmänheten.

Kostnader, som för allmänheten kunna uppkomma i anledning av det nya uppbördsförfarandet, hänföra sig huvudsakligen till kostnader för arbets- givare i samband med verkställande av löneavdrag för arbetstagare och in— betalande av arbetstagarnas skatt. För mindre arbetsgivare torde väl något ökat besvär härigenom uppkom—ma men mera sällan några egentlig-a kostna- der. Sådana äro emellertid att befara för de större arbetsgivarna. Det torde vara ogörligt att i detta hänseende verkställa några kostnadsberäkningar. I samband härmed bör dock framhållas, att samtidigt sådana kostnader kom- ma att upphöra, som för närvarande förorsakas genom införsel för gäldande av skatt, varom beslut nu meddelas i stor utsträckning. Sådana beslut för- orsaka många större arbetsgivare åtskilligt arbete. Jämväl då arbetstagare anslutit sig till erkänd skatteförmedlingskassa, åsamkas arbetsgivaren ett icke ringa merarbete.

D. Kostnader för det allmänna.

Med ledning av de tidigare lämnade uppgifterna kunna kostnadsökningarna för det allmänna sammanfattas på följande sätt:

för statsverket .......... Kr. 10 030000 avgår debetsedelslösen inom

fögderierna ........ K:. 630 000 till statsverket indragna

provisionsandelar å landstings- och tings-

husmedel ......... » 620 000 > 1 250 000 Kr. 8 780 000 » större magistratsstäder » 2 000 000 » Stockholm ........... » 600 000

» Kr. 11 380 000 ' avgår besparingar i mindre magistratsstäder Kr. 500 000 landskommuner och fög- deristäder .......... >> 1 500 000 » 2 000 000

1 eller sammanlagt ........ Kr. 9 380000.

Kostnaderna för statsverket hava härvid minskats med, bland annat, sam- manlagda beloppet av den debetsedelslösen, som häradsskrivarna för närva- 1 rande uppbära och som vid ett bibehållande av denna ersättning skulle hava t indragits till statsverket. Det förhållandet, att debetsedelslösen icke vidare 1 skall utgå, torde icke böra inverka på kostnaderna för det allmänna. Bort- ? fallandet av denna ersättning är end-ast skenbar, då motsvarande belopp i stället kan uttagas i form av skatt. Av samma anledning hava icke heller kostnaderna för de större magistratsstäderna och för Stockholm höjts med värdet av den debetsedelslösen, som i dessa städer icke längre kommer att utgå.

Hänsyn har icke tagits till bortfallandet av debiterings- och uppbördspro- visioner å landstings- och tingshusmedel, enär för statsverket och de större magistratsstädema i detta hänseende uppkommande inkomstminskning upp- väges av motsvarande inkomstökning för landsting och tingshusbyggnads- skyldige.

Vid beräknandet av kostnaderna för de större magistratsstäderna har bort- setts från inträdande inkomstminskning genom upphörandet av den ersätt- ; ning för debitering och uppbörd av riddarhusmedel, hushållningssällskaps- avgifter och försäkringsavgifter m. fl. medel, som för närvarande inflyter till dessa städer. Sådan ersättning utgår med allena-st obetydligt belopp. Icke heller hava medräknats de utgifter av övergångsnatur, som i magistratsstä- derna kunna uppkomma i form av förtidspension till sådan i städernas tjänst anställd personal, som i anledning av det nya uppbördssystemet blir övertalig.

Kostnadsökningarna för det allmänna, vilka till icke ringa del äro för- orsakade av det ökade antalet uppbördsterminer och därav föranledda steg- rade utgifter till postverket, kunna sålunda angivas till i avrundat tal 9400 000 kronor. Gentemot denna kostnadsökning böra sättas de ökade skatteintäkter, som det nya uppbördsförfarandet bör komma att medföra. Av vad tidigare nämnts torde framgå, att de nuvarande årliga skatteför- lusterna genom avkortning och avskrivning av restförda skatter för 'de kom- munala samfälligheterna och för staten kunna beräknas uppgå till sam- manlagt över 50000 000 kronor. Uppbördsberedningen anser sig hava grun- dad anledning antaga, att denna skatteförlust bör kunna nedbringas med ett belopp, som avsevärt bör överstiga ovannämnda kostnadsökning för det all- manna.

12 KAP. Specialmotivering.

Särskild specialmotivering till alternativ I och III har icke utarbetats. Den efterföljande motiveringen bör emellertid i tillämpliga delar gälla även för- slagen till uppbördsförordnjng enligt alternativ I och III. Vidare hänvisas till i särskilt yttrande av ledamoten Sivert intagen specialmotivering till de i alternativ III ingående författningsförslagen.

I. Förslaget till uppbördsförordning enligt alternativ 11.

5 och 15 åå.

Det bör icke åligga debiteringsförrättaren att verkställa någon mera ingå— ende undersökning för att utröna, huruvida barn, som här avses, kan anta— gas komma att under inkomståret uppbära minst 600 kronors inkomst. Fram- går icke av senast upprättade taxeringslängder och ändringslängder, att har- net tidigare haft inkomst av nyssnämnda storlek, eller av befolkningsregist- ret, att barnet har yrke, som kan antagas giva inkomst av nämnda storlek, och finnes ej heller eljest anledning antaga, att inkomsten kommer att under inkomståret uppgå till 600 kronor, bör fadern medgivas familjeavdrag för barnet.

16 å.

Kan skattskyldig med stöd av befolkningsregistret och andra tillgängliga uppgifter antagas bliva för inkomståret mantalsskriven inom annan lokal skattemyndighets tjänstgöringsområde än det, inom vilket han mantalsskri- vits för nästföregäende år, skall den senare myndigheten till den förra myn— digheten översända de uppgifter, som erfordras för beräkning av den preli- minära skatten för inkomståret (uppgift om taxerat belopp, taxerad inkomst och beskattningsbar förmögenhet, om avdrag för s. k. ömmande omständig- heter m. m.)

Mantalsskrives skattskyldig i annan kommun än den, där han enligt i första stycket omförmälda uppgifter antagits skola bliva mantalsskriven, skall den lokala skattemyndigheten i sistnämnda kommun skyndsamt verkställa den ändring i beräkningen av preliminär skatt, som härav mä föranledas. Är den lokala skattemyndigheten i förstnämnda kommun annan än den i sistnämnda kommun, skall den senare myndigheten skyndsamt till den förra översända de uppgifter, vilka må erfordras för den ändrade beräkningen av den pre— liminära skatten.

Infaller den 12 i en månad å söndag eller annan allmän helgdag eller å påskafton, utgår icke uppbördsterminen, jämlikt 2 % lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid, förrän är nästa söckendag.

De särskilda omständigheterna, som omförrnälas i andra stycket andra punkten, avse exemplevis ett sådant fall, att under tiden den 5—den 12 i en månad infalla så många helgdagar eller därmed likställda dagar, att den tid, varunder uppbörd kommer att äga rum, blir för kort. Kungl. Maj:t bör då äga rätt att, efter generalpoststyrelsens hörande, föreskriva, att uppbörds- terminen skall infalla under annan tid än den normala.

32%.

Till belysande av bestämmelserna i denna paragraf må följande exempel anföras.

1) Den preliminära skatten antages uppgå till 65 kronor. Skatten förfaller då till betalning under de 10 (65: 6) första uppbördsterminerna under upp- bördsåret, därvid under den första terminen förfalla 11 (6 + 5) kronor och under envar av de följande 9 terminerna 6 kronor.

2) Den preliminära skatten antages utgöra 142 kronor. Den förfaller då till betalning under uppbördsårets samtliga terminer; under den första ter-

. » 10 nunen förfalla 21 (142: 12 = 11 &; 11 + 10 = 21) och under envar av de

övriga elva terminerna 11 kronor.

35 å..

De under 32 & anförda exemplen kunna tjäna till belysning även av be- stämmelserna i förevarande paragraf.

38 5.

För skattskyldig upplägges ett särskilt uppbördskort för varje uppbördsår. Ä ett uppbördskort, som avser t. ex. uppbördsåret 1950 (februari 1950—janu— ari 1951), upptages slutlig och kvarstående skatt enligt 1949 års taxering (för inkomst, uppburen under år 1948 eller under det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars 1949) samt preliminär skatt för inkomst under år 1950.

Har skattskyldig mantalsskrivits för år 1949 i kommunen A och för år 1950 i kommunen B, kan emellertid slutlig och kvarstående skatt samt preli- minär skatt icke upptagas å samma uppbördskort. I stället måste slutlig och kvarstående skatt på grund av taxering år 1949 upptagas å uppbördskort för kommunen A samt preliminär skatt för år 1950 upptagas å uppbördskort för kommunen B (jfr 41 5).

Förslag till uppbördskort finnes i förminskad skala intaget som Bilaga H. Formatet avses i verkligheten skola vara liggande A 4 (210 )( 297 mm). Å kortet finnas kolumner för ören. Anledningen till att örekolumner finnas med-

tagna, ehuru skatt icke skall påföras i öretal, är att additionsmaskiner äro avsedda att användas vid debiteringsarbetet. Eftersom dessa äro konstruerade för angivande av öretal och _med hänsyn till påföringen av de i den slutliga skatten ingående delposterna, vilka ofta innefatta ören —- måste vara så konstruerade, följer därav att även annorstädes på uppbördskortet kolum— nerna för skattebelopp äro försedda med plats för ören. Andra öretal än nollor skola emellertid ej angivas för andra poster än de i den slutliga skat- ten ingående del-posterna.

Skulle vid fall .av jämkning, som icke innebär utfärdande av ny debetsedel, för erforderliga anteckningar reserverat utrymme icke vara tillräckligt, får uppbördskortets baksida tagas i anspråk.

39 5.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak & 4 mom. 1 första stycket upp- bördsreglementet den 14 december 1917.

405.

Vad i andra stycket stadgas motsvararihuvudsak % 4 mom. 1 andra styc— ket uppbördsreglementet. Utfärdas i sådant fall särskild debetsedel, skall även särskilt uppbördskort uppläggas för fastigheten.

Förslag till debetsedel med därvid fogade skatteanvisningar finnes i för- minskad skala intagen som Bilaga I. Formatet avses i verkligheten skola vara A 3 (297 X 420 mm.). Debetsedlarna torde i stor utsträckning komma att utskrivas med hjälp av additionsmaskiner. Som ovan nämnts, äro dessa maskiner konstruerade för angivande av öretal. Kolumner för ören skulle emellertid kunna verka förvillande för de skattskyldiga och för arbetsgivarna; särskilt skulle detta vara fallet, om dylika kolumner förekomme å skatte- anvisningarna, varå arbetsgivarna, då preliminär skatt uttages enligt skatte- tabell eller med viss procentsats, skola anteckna beloppet av erlagd sådan skatt och summabelopp. Med hänsyn härtill hava örekolumnerna, med un- dantag för kolumnerna för slutlig skatt, vars delposter kunna utföras i öretal, täckts med svart färg. Av additionsmaskinerna utskrivna nollor komma där- igenom ej till synes.

Å debetsedeln måste tryckas vissa anvisningar för de skattskyldiga även- som finnas plats för de kvitton å erlagd skatt, som postverket, penningin- rättningar eller större arbetsgivare skola utfärda. Utrymme härför torde kun- na beredas å debetsedelns baksida.

41 5.

Är skattskyldig mantalsskriven för år 1949 i kommunen A och för år 1950 i kommunen 'B och är kommunen A belägen inom annat lokal skatte- myndighets tjänstgöringsområde än kommunen B, utfärdas debetsedel å slutlig och kvarstående skatt för år 1949 av lokal skattemyndighet i den förra kommunen samt preliminär skatt för år 1950 av nämnda myndighet i den senare kommunen.

Den anteckning, som enligt andra stycket andra punkten skall verkstäl- las å debetsedel för preliminär skatt, avser att upplysa arbetsgivare om huru— vida arbetstagare, som icke till honom avlämnat särskild debetsedel å kvar- stående skatt, har att erlägga sådan skatt, för vars gäldande arbetsgivaren är skyldig göra löneavdrag (jfr 46 å andra stycket). Derma anteckning är avsedd att anbringas med stämpel snett över utrymmet för slutlig och kvar- stående skatt å debetsedeln.

Mantalsskrives skattskyldig för inkomståret i annan kommun än den, där han vid utfärda-nde av debetsedel antagits skola bliva mantalsskriven, skall ny debetsedel, jämte i förekommande fall skattetabell, skyndsamt till- ställas skattskyldig i utbyte mot tidigare utfärdad sådan.

42 g.

Är den skattskyldige vid tidpunkten för tillträde av arbetsanställning bo- satt inom annan lokal skattemyndighets tjänstgöringsområde än det, dit mantalsskrivningskommunen hör, äger han ingiva i andra stycket omför- mäld anmälan till den lokala skattemyndigheten å bosättningsorten. Nämnda myndighet har då att vidaresända anmälan till den lokala skattemyndigheten i mantalsskrivningskommunen, vilken det åligger att utfärda debetsedel jämte tillhörande skatteanvisningar och skattetabell.

Sedan debiteringsarbetet avslutats och senast före uppbördsårets ingång skall lokal skattemyndighet på landet till länsstyrelsen insända det ena exem- plaret av upprättade uppbördskort, avseende skatt, som skall erläggas under nämnda uppbördsår, jämte sammandrag över nämnda kort. Debiteras preli- minär skatt eller ändras genom jämkning redan debiterad sådan skatt under löpande uppbördsår, skola de nya uppbördskorten jämte sammandrag, utvi- sande beloppet av ytterligare påförd eller avgående skatt, månadsvis insändas till länsstyrelsen. Upprättas under löpande uppbördsår nytt uppbördskort för skattskyldig, för vilken preliminärskatten skall uttagas med ledning av skat- tetabell, eller erhåller sådan skattskyldig jämkning av preliminärskatten eller debiteras tillkommande skatt skola de nya uppbördskorten eller besluten om jämkning likaledes månadsvis översändas till länsstyrelsen.

I stad skall lokal skattemyndighet till länsstyrelsen insända dels före upp- bördsårets ingång sammandrag över inom staden upprättade uppbördskort, upptagande under nämnda uppbördsår förfallande skatt, dels ock månatli- gen sammandrag över under månaden verkställd debitering, avseende pre- liminär och tillkommande skatt.

Närmare bestämmelser i de ovan nämnda avseendena torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

Då uppbördskort jämte sammandrag inkommit till länsstyrelsen, har läns- styrelsen att i räkenskaperna vidtaga erforderliga bokföringsåtgärder. I stad har lokal skattemyndighet att i sina räkenskaper vidtaga sådana åtgärder. Vad i det följande sägs om länsstyrelse, gäller i tillämpliga delar även om lokal skattemyndighet i stad.

Preliminär skatt omfattar statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, väm— skatt, särskild skatt å förmögenhet, kommunal inkomstskatt och pensions- avgift. Där preliminärskattens belopp framkommer efter verkställd debite- ring, föreligger möjlighet att — om än med svårighet — för varje skattskyl- dig angiva, hur skatten fördelar sig är nämnda skattetitlar. Sådan möjlighet förefinnes dock ej i fråga om preliminärskatt, som beräknas med ledning av skattetabell eller efter viss procentsats. Någon individuell titelfördelning av den preliminära skatten under löpande uppbördsår torde emellertid icke vara erforderlig.

Sammanlagda beloppet av inom varje kommun debiterad preliminärskatt ävensom av influten preliminärskatt, som beräknats enligt skattetabell eller efter viss procentsats, bör för löpande uppbördsår i räkenskaperna uppdebi- teras å särskild titel, förslagsvis benämnd »Preliminärskatt».

Sedan debitering av slutlig skatt verkställts, skall från nämnda skatt av- räknas häremot svarande preliminär skatt. Den slutliga skatten fördelas i samband med debiteringen å skattetitlar, såväl individuellt för varje skatt- skyldig som summariskt för kommunen, och uppdebiteras därefter i räken- skaperna å vederbörliga inkomsttitlar. Samtidigt bör också preliminärskatten summariskt fördelas å titlar och genom omföring från titeln »Preliminär- skatt» tillgodoföras vederbörliga inkomsttitlar. Den kvarstående skatten blir genom dessa åtgärder likaledes summariskt fördelad på inkomsttitlar.

En individuell fördelning å titlar av preliminär och kvarstående skatt torde ur budgetteknisk synpunkt icke vara erforderlig, utan det synes vara tillräck- ligt, att en .summarisk fördelning äger rum-, vilken bör ske i förhållande till vad som av den slutliga skatten faller å vederbörliga inkomsttitlar. Skillna— den mellan de belopp, som med en specifik och en summarisk redovisning tillgodoföras de olika titlarna, torde nämligen icke vara av sådan storlek, att den har någon betydelse. En summarisk fördelning å titlar — i varje fall av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å för- mögenhet —— torde därför kunna äga rum. Vad angår sådana medel, som av statsverket skola redovisas till särskilda myndigheter, kunde måhända en individuell redovisning synas erforderlig. Med det redovisningssystem, som beredningen föreslår i fråga om de kommunala utskylderna och enligt vilket kommun eller annan kommunal samfällighet alltid erhåller vad som beslutats till utdebitering, bliva nämnda utskylder närmast att likställa med de statliga skatterna, och en summarisk redovisning bör därför kunna ske jämväl av de kommunala utskylderna. Även om skogsvårdsavgift skall an— vändas för särskilt ändamål (för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet) torde en summarisk redovisning giva så tillfredsställande resultat, att den bör kunna tillämpas beträffande nämnda avgift. Då riksförsäkringsanstalten av statsverket erhåller beloppet av de debiterade avgifterna, därvid statsverket svarar för resterande avgifter, böra även dessa kunna redovisas summariskt.

Vad slutligen pensionsavgifter beträffar, måste däremot dessa avgifter re- dovisas individuellt, enär folkpensionens grundbelopp är beroende av med vilka belopp avgifterna erlagts.

influtna pensionsavgifter redovisas till pensionsstyrelsen. Debiteringsf-ör— rättaren åligger att upprätta särskilda pensionsavgiftsförteckmngar över alla avgiftspliktiga med angivande av envar påförd pensionsavgift. Dessa förteck- ningar översändas av debiteringsförrättaren till vederbörande redogör-are för kronoutskyldsrestantier före utgången av oktober månad året näst efter det, för vilket avgifterna påförts. Redogöraren skall senast den 1 påföljande feb- ruari till pensionsstyrelsen insända förteckningarna, försedda med anteck- ning om de avgifter, som icke blivit erlagda före december månads utgång. I den mån avgifterna därefter erläggas, sker redovisning enligt särskilda till- läggsuppgifter. Den individuella bokföringen hos pensionsstyrelsen grundar sig på uppgifter om vilka avgifter som icke erlagts.

Det nu gällande sättet för avgifternas redovisning torde fortfarande böra tillämpas. Som ovan nämnts skall den preliminära skatten omfatta även pen- sionsavgift. Med hänsyn härtill och till att pensionsavgift skall äga förmåns- rätt före andra utskylder och avgifter, torde i regel den pensionsavgift, som slutligen påföres, täckas redan av den preliminära skatten. Den kvarstående skatten torde därför endast i undantagsfall komma att omfatta pensionsav- gift. Blott då sådan kvarstående skatt restföres, behöver i restlängden, som icke upptager å titlar fördelade skattebelopp, angivas pensionsavgifts belopp. För att så skall kunna ske, måste å uppbördskortet angivas beloppet av er- lagd preliminärskatt även i de fall, då denna utgår efter debitering, samt därjämte, då den erlagda preliminärskatten understiger pensionsavgiften, genom kortfattad anteckning på kortet utmänkas, att den kvarstående skat- ten till en del utgöres av pensionsavgift.

Sedan den slutliga skatten, fördelad på vederbörliga inkomsttitlar, upp- debiterats i räkenskaperna, 'omföres från titeln »Preliminärskatt» till titeln »Folkpensionsavgifter'» ett så stort belopp, att .å sistnämnda titel uppdebite- rad slutlig skatt täckes.

Då restförd kvarstående skatt omfattar även pensions-avgift, uppdebiteras beloppet av sådana avgifter som balans å titeln »Folkpensionsavgifter» och tillgodoföres proportionellt övriga skattetitlar. I den mån beloppet indrives, avkortas eller .avskrives, täckes balansen å titeln »Fol-kpensionsavgifter».

En individuell fördelning å skattetitlar av all preliminär och kvarstående skatt är väl icke otänkbar. Härvid borde för varje skattskyldig preliminär- skatten först gå i avräkning mot pensionsavgift och därefter antingen pro- portionellt fördelas å övriga skattetitlar eller tillgodoföras dessa titlari viss ordning efter varandra. Att tillämpa en dylik fördelningsmetod skulle emel- lertid medföra mycket betydande svårigheter. Då en metod med 'sunnnarisk fördelning av andra utskylder och avgifter än folkpensionsavgifter torde giva tiftlräckligt tillfredsställande resultat, har uppbördsberedningen därför funnit sig böra förorda, att redovisningen —— med det nämnda undantaget —— sker summariskt. Erfonderliga föreskrifter rörande redovisningen torde böra ut- färdas av riksräkenskapsverket.

63 &.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar i huvudsak stadgandet i g 10 mom. 1 femte stycket uppbördsreglementet.

* r l !

64 5.

Den nu enligt & 18 uppbördsreglementet bestämda tid av sex månader efter uppbördstermins utgång, inom vilken skattepostanvisningar skola av läns— styrelsen återställas till postkontoret, föreslås, såvitt angår återställande av Skatteanvisningarna från lokal skattemyndighet i stad, som själv har att göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt upprätta restlängd, skola förkortas till fyra månader. Till grund för förslaget i denna del ligger ett av generalpoststyrelsen tidigare framfört önskemål.1

65 5.

Denna paragraf motsvarar % 17 mom. 1 första punkten uppbördsreglemen- tet samt 76 % sista stycket lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet och 71 & sista stycket lagen samma dag om kommunalstyrelse i stad.

Skatt, som avses i andra stycket, bör givetvis inbetalas så snart ske kan efter det att fartyget anlöpt hamn, varifrån post kan avsändas. Samtidigt med inbetalningen bör översändas intyg av befälhavaren angående fartygets resa under den termin, varunder skatten rätteligen skolat erläggas, och därefter intill betalningsdagen.

67 %.

Å uppbördskortet äro för skattskyldig angivna de förhållanden, t. ex. be— träffande bostadsort och arbetsgivare, vilka hänföra sig till tidpunkten för mantalsskrivningen för vederbörligt år. Sedan restlängden utskrivits, böra emellertid aktuella uppgifter beträffande bostadsadresser och arbetsgivare in- föras i densamma. Äger länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad kän- nedom om annan uppgift, som kan vara av betydelse för indrivningen, exempelvis att den skattskyldige äger tillgång å annan ort än där han är bosatt, bör även anteckning härom göras i restlängden, innan den översändes till utmätningsmannen.

68 &.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 1 och 3 55 restindrivningsförord- ningen den 13 november 1931.

Bestämmelsen i andra stycket innebär en utvidgning av gällande rätt för exekutionsbiträde att för indrivning av utskylder eller allmänna avgifter be- vilja införsel. I detta avseende hänvisas till vad som nedan anföres rörande föreslagen ändring i 21 5 8) lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Bestämmelser om exekutionsbiträdes redovisning av influtna medel till ut- mätningsman äro meddelade i kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden. Ändring i vissa delar av nämnda kungörelse bör ske i administrativ ordning.

* Jfr SOU 1938:46, sid. 252. 31—457050.

Denna paragraf motsvarar 4 g restindrivningsförordningen. I likhet med 1936 års uppbördskommitté1 föreslår uppbördsberedningen, att i fall, som i 3 mom. andra stycket andra punkten omförmäles, under- rättelse skall lämnas gäldenären; det får nämligen anses vara ett berättigat krav från gäldenärens sida, att i dylikt fall sådan underrättelse alltid med- delas honom.

70 &.

Indrivning kan tänkas ske inom annat utmätningsmansdistrikt än det, där skatten påförts vederbörande, bland annat av den anledningen, att denne har anställning inom det förra distriktet eller där äger tillgång till skattens gäldande.

Intyg, som i sista punkten avses, kan meddelas antingen av utmätningsman eller exekutionsbiträde. Har intyget lämnats av exekutionsbiträde, skall ut- mätningsmannen med sin namnunderskrift eller signatur bestyrka, att han icke äger kännedom om något, som strider mot intygets uppgifter. Vad i nyssnämnda avseende föreslås, överensstämmer med gällande föreskrifter.

71 5.

Då det är angeläget, att den i förevarande paragraf omförmälda undersök- ningen slutföres inom så kort tid som möjligt, föreslår uppbördsbered- ningen, i likhet med 1936 års uppbördskommitté,2 att den nu i & 14 mom. 4 uppbördsreglementet och 5 g 2 mom. första stycket restindrivningsförord- ningen bestämda tid av två månader, inom vilken undersökningen skall vara slutförd, nedsättes till en månad efter det restlängd kommit utmätningsman— nen tillhanda.

73 5.

Denna paragraf motsvarar % 15 mom. 2 uppbördsreglementet och 5 5 2 mom. fjärde stycket restindrivningsförordningen.

Därest införsel eller frivillig avbetalning å skatten förekommer, får den nu gällande tiden för avgivande av slutredovisning i han-dräckningsärende, fyra månader, anses vara för kort. I likhet med 1936 års uppbördskommitté,3 finner därför uppbördsberedningen nämnda tid böra utsträckas, lämpligen till sex månader.

74 &.

Denna paragraf motsvarar 5 16 uppbördsreglementet och 5 ä 2 mom. femte stycket restindrivningsförordningen. Restindrivningsförordningen saknar i sin nuvarande lydelse bestämmelser om krav genom svensk beskickning eller svenskt konsulat i främmande land för utfåend'e av kommunalutskylder. Det föreslagna stadgandet i 1 mom. avser däremot både krono- och kommunal- utskylder.

1 SOU 1938: 46, sid. 14. 2 SOU 19:38:46, sid. 15. 3 SOU 1938: 46, sid. 254.

Enligt nu gällande bestämmelse kan krav genom beskickning eller kon— sulat ske, därest skattens belopp överstiger femton kronor. Detta belopp synes numera vara för lågt och torde böra höjas, förslagsvis till femtio kronor.

Enligt vad uppbördsberedningen inhämtat, lär det i viss utsträckning före- komma, att vederbörande myndigheter, trots det att handräckning jämlikt & 16 mom. 2 uppbördsreglementet kunnat erhållas för indrivning av krono- utskylder, anlitat den i & 16 mom. 1 anvisade ordningen för skattens utfå- ende. Då det torde vara lämpligast att, därest avtal om handräckning för indrivning av skatt föreligger mellan Sverige och främmande stat, indriv-

! ning alltid påkallas på sätt stadgas i de föreskrifter, som med "anledning av ? avtalet utfärdats, föreslår beredningen en häremot svarande lydelse av 2 mom.

75 5.

En med innehållet i denna paragraf, såvitt gäller kronoutskylder, i huvud— sak överensstämmande föreskrift återfinnes i å 26 andra stycket uppbörds- reglementet.

Vad i nämnda paragraf stadgas om att framställning om skattskyldigs eller arbetsgivares försättande i konkurs icke må, med visst undantag, ske, därest det ifrågavarande skattebeloppet understiger femtio kronor, torde böra ändras sålunda, att nämn-da belopp höjes till etthundra kronor; ett belopp av femtio ? kronor synes nämligen vara väl lågt för att motivera ett konkursförfarande.

76 5.

Denna paragraf motsvarar ?; 18 tredje stycket och g 19 uppbördsregle— mentet.

I restlängden äro skattebeloppen upptagna utan fördelning å skattetitlar. Dylik fördelning av influtna belopp kan därför icke verkställas av utmät— ningsmannen i samband med redovisningen, såsom för närvarande sker, utan måste verkställas av länsstyrelsen, respektive den lokala skattemyndigheten i stad.

I denna paragraf omförmäld uppgift ingår i måna-dsräkning, varom för- mäles i g 2 kungörelsen den 13 november 1931 med föreskrifter angående me- delsförvaltningen i länen.

77 &.

Denna paragraf motsvarar å 20 uppbördsreglementet. För närvarande gäller enligt av riksräkenskapsverket utfärdade föreskrif- ter, att redovisning icke sker till länsstyrelsen av kronoutskylder, som utgöra del av en utskyldspost. Såsom framgår av 76 & föreslås, att ett med nämnda föreskrifter överensstämmande stadgande intages i denna förordning, därvid kommunalutskylder likställas med kronoutskylder.

78 &.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak & 22 uppbördsreglementet, dock att där skattskyldig saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäl-

dande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta icke kan äga rum, icke längre avkortning utan i stället avskrivning föreslås skola ske.

79 &.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak å 24 uppbördsreglementet. I fråga om det under 1) upptagna stadgandet hänvisas till vad som anförts under 78 5.

Det under 3) och 4) förekommande uttrycket »vederbörande utländska myndighet» syftar på det fall, då enligt 74 ä 2 mom. handräckning, utan för- medling av beskickning eller konsulat, begärts för skattens utfående.

I det stadgande i uppbördsreglementet, som motsvarar den föreslagna be- stämmelsen under 5), är såsom maximibelopp, för att avskrivning under den angivna förutsättningen skall kunna ske, fastställt femton kronor. Detta he- lopp torde numera få anses vara för lågt och föreslås därför höjt till femtio kronor.

80 %.

Denna paragraf motsvarar 5 23 tredje och fjärde styckena uppbördsregle- mentet.

I sta-d med egen uppbördsförvaltning böra, då magistratens befattning med uppbördsväsendet föreslås skola upphöra, hindersbevis granskas av den lo- kala skattemyndigheten. Därjämte torde det vara lämpligt, att i varje stad drätselkammaren eller en eller flera ledamöter av densamma, vilka därtill utses, granska nämnda bevis. Ytterligare granskning av ledamöteritaxerings- nämnd, såsom nu sker, synes icke vara nödvändig; sistnämnda granskning torde synnerligen ofta vara av enbart formell natur. På landet bör, liksom för närvarande är fallet, granskningen ankomma på kommunalnämnden, dock att granskningenäven må kunna verkställas av den ledamot eller de leda- möter, som nämnden därtill utser.

81 5.

Denna paragraf motsvarar 5 23 första och andra styckena samt % 24 första stycket uppbördsreglementet.

Vad angår fördelning av skatt å skattetitlar hänvisas till vad som anförts under 76 5.

82 5.

Denna paragraf motsvarar & 25 uppbördsreglementet.

83 5. En bestämmelse av liknande innehåll föreslogs av 1936 års uppbördskom- mitté.1 84 5. Denna paragraf motsvarar g 26 uppbördsreglementet. 1 SOU 1938: 46, sid. 20.

85 5.

Denna paragraf motsvarar 5 27 uppbördsreglementet.

86 g.

Denna paragraf motsvarar 5 21 uppbördsreglementet. l administrativ ordning bör meddelas bestämmelse, motsvarande stadgan- det i 5 21 uppbördsreglementet tredje stycket, om skyldighet för länsstyrelsen att underrätta pensionsstyrelsen om återbetalning av pensionsavgift.

87 &.

För att belysa innebörden av bestämmelserna om ränta vid restitution må anföras följande exempel. A har påförts preliminär skatt att erläggas under uppbördsåret 1950 med 70 kronor. Efter taxering under år 1951 påföres han för nämnda inkomstår slutlig skatt med 100 kronor. Han har alltså att under uppbördsåret 1952 erlägga kvarstående skatt med 30 kronor, därvid 6 kronor skola inbetalas under envar av månaderna februari—juni. Efter besvär över taxeringen nedsättes genom utslag av kam- marrätten, vilket vinner laga kraft den 30 juni 1953, den slutliga skatten till 60 kronor. Då beslut om restitution den 5 juli 1953 meddelas och veder- börligt belopp avsändes till A, har denne erlagt den preliminära skatten med 40 kronor under uppbördsåret 1950 och, efter restföring, med 30 kronor i april 1951 samt den kvarstående skatten med 18 kronor till och med april 1952 och, efter restföring, med 6 kronor i oktober 1952. Återstoden av den kvarstående skatten, 6 kronor, har med stöd av kammarrättens utslag av- kortats. Av det belopp som A erlagt för mycket, 34 kronor, hava sålunda 10 kronor betalts som preliminär och 24 kronor som kvarstående skatt. Ränta skall härvid beräknas på följande sätt. Av de 10 kronor, som utgöra preli-

40 minär skatt, få 6 [% X 10] kronor anses hava erlagts under vederbörligt

uppbördsår och 4 [;;—3 x 10] kronor anses hava inbetalts under förra hälften

av uppbördsåret 1951. Ränta beräknas alltså ä 6 kronor under tiden 1/2 1951 —5/7 1953 och ä 4 kronor under tiden 1/3 1951—5/7 1953. I fråga om de 24 kronor, som utgöra kvarstående skatt, beräknas ränta å 18 kronor under tiden 1/8 1952—5/7 1953 samt ä 6 kronor under tiden 1/g——5/7 1953.

88 &. Denna paragraf motsvarar & 29 uppbördsreglementet.

90 &.

Uppbör-dskommissaries ansvarighet för indrivningens behöriga verkställan- de avses icke skola omfatta ansvarighet för skada, som förorsakas av utmät- ningsmans och exekutionsbiträdens fel eller försummelser i tjänsten.1

1 Jfr SOU 1938: 46, sid. 256.

91 %.

De mera ålderdomliga påföljder, varom nu stadgas i & 31 uppbördsregle- mentet, torde böra ersättas med i denna paragraf omförmäld påföljd.

92 5.

Denna paragraf motsvarar 11 & restindrivningsförordningen. Gör uppbördskommissarie sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten, bör länsstyrelsen äga meddela honom föreställning samt anbefalla rättelse. Låter han sig icke därav rätta eller har han begått fel eller försummelse av svårare beskaffenhet, bör länsstyrelsen kunna vidtaga åtgärd för att ställa honom under åtal vid domstol. I sistnämnda fall bör länsstyrelsen äga av- stänga den felande från tjänstgöring, till dess målet mot honom slutligen av- dömts eller domstolen annorlunda förordnat. Beslut om avstängning från tjänstgöring bör gå i verkställighet utan hinder av besvär.

Bestämmelser i de i nästföregående stycke omförmälda avseendena böra meddelas i instruktion, som utfärdas av Kungl. Maj:t.

98 &.

Med hänsyn till att det i åtskilliga fall kan vara föremål för tvekan, huru- vida löneavdrag skall verkställas eller ej, ävensom till att löneavdrag, som verkställes enligt tabell eller med viss procentsats, genom felläsning eller fel— räkning, i synnerhet från mindre kvalificerade arbetsgivares sida, kan kom- ma att ske med för lågt belopp, synes det icke skäligt att stadga straff i andra fall än sådana, då underlåtenheten att göra löneavdrag eller verk— ställandet av avdrag med för lågt belopp har sin grund i uppenbar tredska.

108 %.

Anförda besvär befria givetvis icke heller arbetsgivaren från skyldighet att verkställa löneavdrag.

109 5. Denna paragraf motsvarar 6 5 1 mom. första och andra styckena restin- drivningsförordningen.

Närmare bestämmelser rörande indrivningskvitto torde böra utfärdas i administrativ ordning.

II. Övriga författningsförslag. Lagen om kommunalstyrelse på landet.

23 ä 2 och 3 mom.

Då uppbördsberedningen ansett beteckningen utdebitering vara ett rik- tigare uttryck för uttagandet av skatt i förhållande till skatteunderlaget, föreslås berörda beteckning skola ersätta den nuvarande benämningen ut- taxering.

Under löpande år kunna i en kommun gälla två olika utdebiteringar, den ena avseende slutlig och kvarstående skatt för nästföregående år och den andra avseende preliminär skatt för det löpande året. Den föreslagna änd— ringen av bestämmelserna i 2 mom. under c) och d) avser att utmärka, att det här är fråga om den utdebitering, som gäller för sistnämnda skatt och som således fastställts under nästföregående år.

73 å.

Närmare föreskrifter rörande redovisningen torde böra utfärdas i admi- nistrativ ordning.

Lagen om kommunalstyrelse i stad, lagen om församlingsstyrelse, lagen om kommunalstyrelse i Stockholm samt lagen om församlingsstyrelse i Stockholm.

Vad som anförts under lagen om kommunalstyrelse på landet äger mot- svarande tillämpning i fråga orn ovannämnda författningar.

Nu gällande uppbördsreglemente för Stockholm förutsättes skola ersättas av en särskild uppbördsförordning för staden, vilken bör innehålla sådana bestämmelser, vilka utöver dem, som äro givna i den allmänna uppbörds— förordningen, må finnas erforderliga med hänsyn till de i Stockholm rådande särskilda förhållandena. Uppbördsberedningen har icke utarbetat förslag till uppbördsförordning för Stockholm, enär beredningen ansett detta böra ske först sedan vederbörande myndigheter i staden hörts över det nu fram— lagda förslaget till allmän uppbördsförordning enligt de olika alternativen.

Kommunalskattelagen.

65 och 66 åå samt anvisningarna till 20, 48 och 53 åå.

Då i mantalslängden registrerade förhållanden enligt folkbokföringskom- mitténs förslag skola hänföra sig till den 1 november året näst före mantals- året, har uppbördsberedningen ansett det vara mest ändamålsenligt att låta frågan, huruvida skattskyldig haft barn eller icke, liksom frågan om barns

ålder bedömas efter förhållandena vid samma tidpunkt. Härav föranledes ändring i 65 % samt anvisningarna till 20 och 48 åå. Då mantalsskrivningen skall hänföra sig till berörda tidpunkt, bör ändring ske jämväl av 66 å och anvisningen till 53 &.

Vad angår skattskyldighet och taxeringsvärde för fastighet har emellertid beredningen icke funnit anledning föreligga att föreslå ändring i gällande bestämmelser om den tidpunkt, till vilken skattskyldigheten och taxeringsvär- det hänföra sig.

Förordningen om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet.

I fråga om ändringarna i 14 å i den förra och 1 % i den senare förord- ningen hänvisas till vad som i motsvarande avseende anförts under kommu- nalskattelagen.

Lagen om skogsaccis.

85.

Då, såsom under lagen om konnuunalstyrelse på landet omnämnts, under ett år kunna gälla två olika till utdebitering fastställda belopp, avser den föreslagna ändringen att tydligare utmärka, att det här är fråga om det belopp, som under ifrågavarande fem år beslutats till utdebitering.

Då beräknat understöd av skatteutjämningsmedel föreslås skola upptagas såsom inkomst i kommunens utgifts- och inkomststat, torde bestämmelsen i det nuvarande andra stycket böra utgå.

För att skattesatsen skall vara bestämd i god tid innan debiteringsarbetet påbörjas, föreslås densamma skola fastställas vid tid, som i det nya andra stycket angives.

14 &.

I fråga om fjärde stycket hänvisas till vad som anförts under 8 & rörande tid för fastställande av skattesatsen.

Taxeringsförordningen.

78 &.

Länsstyrelse och lokal skattemyndighet böra kunna anlita ordförande i taxeringsnämnd för erhållande av sådana upplysningar, som må erfordras vid handläggning av ärenden enligt uppbördsförordningen (t. ex. angående preliminär taxering, jämkning och anstånd med inbetalning av skatt). Före- skrift om skyldighet för ordföranden att lämna de upplysningar i sådant avseende, som kunna av honom lämnas, har meddelats i denna paragraf.

| I

Lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta. 21 5.

Enligt punkt 8) av förevarande paragraf i dess nuvarande lydelse äger, därest beträffande viss stad finnes erforderligt, att ärenden angående in- försel till gäldande av utskylder eller avgifter skola kunna handläggas jämväl av exekutionsbiträde, Konungen därom förordna; har dylikt förordnande meddelats, skall vad om utmätningsman gäller tillämpas å exekutionsbi- träde.

Ifrågavarande bestämmelse tillkom genom lagen den 20 april 1934 och föranleddes av ett Kungl. Maj:ts förslag i proposition1 till samma års riksdag. Föredragande departementschefen anförde därvid bland annat, att oaktat enligt då gällande bestämmelser meddelande av beslut om införsel skulle ankomma å utmätningsmännen såväl i Stockholm som i vissa andra större städer exekutionsbiträdena alltsedan införselinstitutet erhållit tillämpning jämväl i avseende å skatt självständigt meddelat beslut om införsel till gäl- dande av utskylder och allmänna avgifter. På grund av det stora antalet sådana införselärenden hade det nämligen icke varit möjligt för utmätnings- männen att själva hinna handlägga desamma. Då det sålunda tillämpade förfaringssättet icke syntes hava varit förenat med några olägenheter, torde det knappast böra ifrågakomma att söka åvågabringa ändring i praxis där- hän, att den komme i överensstämmelse med lagens föreskrifter. I stället syntes man böra träffa sådana bestämmelser, att hinder författningsenligt ej mötte att i de städer, där så prövades erforderligt, tillämpa förfarings- sättet. Då behov att kunna anlita exekutionsbiträden för handläggning av ifrågavarande ärenden förelåge endast beträffande de större städerna, sak- nades anledning att helt allmänt tillägga nämnda befattningshavare behö- righet att handlägga dessa ärenden. Departementschefen erinrade om att förslag i sådan riktning så sent som år 1932 varit föremål för riksdagens prövning utan att vinna någondera kammarens bifall. Å andra sidan torde man ej heller böra i lagen uppdraga någon bestämd gräns i förevarande hänseende mellan de olika städerna allt efter deras storlek. Däremot syntes frågan lämpligen kunna lösas på det sätt, att Kungl. Maj:t i lagen bemyndi- gades att tillägga exekutionsbiträde i stad behörighet att handlägga ärenden angående införsel för skatt. Med en sådan anordning skulle följa möjlighet att i varje särskilt fall pröva såväl behovet av utsträckt behörighet för exe- kutionsbiträde som ock huruvida därav kunde föranledas olägenhet.

I en motion i andra kammaren2 vid samma års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte besluta sådant tillägg till Kungl. Maj:ts ovannämnda för- slag, att Konungen skulle äga meddela dylikt förordnande jämväl för viss del av landsbygden.

Första lagutskottet3 erinrade om att utskottet redan i ett utlåtande år 1932 framhållit, att besluten om införsel innefattade en mycket grannlaga Prop. 1934: 125. l '3 Motion nr 546. 3 Utlåt. 1934: 37.

prövning av stor vikt för den enskilde och att utskottet fördenskull icke ansett lämpligt, att meddelandet av dylika beslut anförtroddes exekutions- biträdena. Med hänsyn till den begränsade innebörden av Kungl. Maj:ts förslag och då exekutionsbiträdena i de större städerna kunde antagas vara kompetenta att handlägga ifrågavarande införselärenden, ansåge utskottet sig härutinnan kunna frånträda sina tidigare uttalade betänkligheter. Vad beträffade den genom motionen väckta frågan om att Kungl. Maj:t skulle tilläggas befogenhet att jämväl för viss del av landsbygden förordna, att exekutionsbiträde skulle äga att handlägga ärenden angående införsel till gäldande av utskylder eller avgifter, vidhölle utskottet sin år 1932 uttalade uppfattning. Utskottet hemställde, att propositionen måtte av riksdagen bi- fallas samt att den i ämnet väckta motionen måtte anses härigenom be— svarad.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.1 1936 års uppbördskommitté, som till behandling upptog frågan om en utsträckning av rätten att bevilja införsel till gäldande av utskylder eller avgifter jämväl till exekutionsbiträde på landet, anförde därvid bland annat,2 att i vissa större utmätningsmansdistrikt å landet förhållandena i indrivningshänseende ej torde nämnvärt skilja sig från förhållandena i större städer. Exekutionsbiträdena i dylika distrikt, som exempelvis omfattade tätt- bebyggda förorter till större städer, torde ofta i avseende på såväl kompetens som formerna för organisationen av sitt indrivningsarbete vara jämförbara med motsvarande biträden i stad. Med hänsyn, bland annat, till anförda omständigheter hade kommittén ansett, att möjlighet borde lämnas öppen att även åt Visst exekutionsbiträde å landet meddela behörighet att inom det indrivningsdistrikt, där han tjänstgjorde, besluta om införsel för utta- gande av oguldna utskylder och avgifter. I fall, då sådan behörighet medde- lats, borde enligt kommitténs mening vad om utmätningsman gällde till- lämpas å exekutionsbiträdet. Kommittén, som till fullo insåge vikten av att införselärenden handhades endast av därtill kompetenta befattnings— havare, ville som sin åsikt uttala, att den föreslagna möjligheten till undantag från de vanliga reglerna borde komma till användning endast i sådana fall, då förhållandena å viss ort gjorde detta särskilt påkallat och samtidigt för- utsättningar för ett rätt handhavande av införselärendena uppenbarligen vore för handen.

Uppbördsberedningen har i likhet med uppbördskommittén funnit skäl föreligga för viss utsträckning av rätten för exekutionsbiträde att bevilja införsel. Beredningen har därvid ansett den av uppbördskommittén före- slagna begränsningen till visst exekutionsbiträde vara väl snäv. Det synes mera ändamålsenligt att låta stadgandet avse icke viss person utan i stål— let visst indrivningsdistrikt, inom vilket Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall finner sådana förhållanden föreligga, att där anställt exeku- tionsbiträde lämpligen bör äga behörighet att handlägga ärenden angå- ende införsel till gäldande av utskylder eller allmänna avgifter.

* Skriv. 1934zl49. :; * SOU 1938: 46, sid. 237, 238.

Lagen om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som för- orsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera.

5 och 6 åå.

Då kommun och annan kommunal samfällighet föreslås alltid skola äga uppbära till utdebitering beslutade medel av statsverket, därvid detta svarar för restantier, torde vad som stadgas om ersättning för tillgripna eller för- skingrade kommunalutskylder kunna utgå.

Förordningen angående inbetalning av värnpliktiga m. fl. påförda utskylder.

De föreslagna ändringarna avse att bringa bestämmelserna i den nu gäl- lande förordningen angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl. i överensstämmelse med stadgandena i uppbördsförordningen om anstånd med inbetalning av skatt.

Lagen om krigsskadeersättning.

15 &.

Kungl. Maj:t torde böra äga avgöra, huruvida efter det nya uppbördsför- farandets genomförande ifrågavarande bidrag böra uppbäras i samband med den allmänna uppbörden eller annorledes.

Slutomdöme om de olika alternativen.

I likhet med tidigare utredningar rörande en omläggning av uppbördsför— farandet har uppbördsberedningen konstaterat de svårigheter, som äro före- nade med ett system för uttagande av preliminär skatt, avsedd att så nära som möjligt täcka den slutliga skatt, som efter årlig taxering påföres. Dessa svårigheter hava, såsom förut berörts, sin grund i utformningen av vårt skatte- system. Den preliminära skatten måste, vilken metod man än använder för skattens beräkning, komma att för ett stort antal skattskyldiga i högre eller lägre grad avvika från motsvarande slutliga skatt. För att genom jämkning av preliminärskatten bättre anpassa denna efter den slutliga skatt, som kan an- tagas komma att påföras, och sålunda i så stor utsträckning som möjligt un- danröja de olägenheter, som eljest skulle uppkomma för de skattskyldiga, föreslår uppbördsberedningen en relativt betydande förstärkning av uppbörds- organisationen. Även med de föreslagna möjligheterna att erhålla jämkning i preliminärskatten kan :det icke undvikas, att differenser — stundom ganska betydande —— mellan nämnda skatt och den slutliga skatten uppstå. Dessa komma dock att tillrättas vid debiteringen av sistnämnda skatt.

En metod för beräkning av preliminärskatten, som för de skattskyldiga, beträffande vilka den tillämpas, omedelbart giver ett sådant resultat, att skill- naden mellan preliminär och slutlig skatt blir så liten som möjligt, är givetvis att föredraga framför varje annan metod. Vid användningen av en dylik me- tod besparas de skattskyldiga i stor utsträckning det besvär, som förorsakas genom avgivande av preliminär deklaration eller ansökan om jämkning. Även för arbetsgivarna måste en sådan metod innebära vissa lättnader; det torde nämligen icke kunna undvikas, att dessa i flertalet fall på ett eller annat sätt måste medverka, då arbetstagarna behöva påkalla jämkning av skatten. En metod, som innebär lägre jämkningsfrekvens, medför också fördelar för det allmänna i det att kostnader, som sammanhänga med en eljest erforderlig mera omfattande organisation, kunna undgås. De olika metoder, som kunna komma i fråga vid beräkning av preliminär skatt, hava förut berörts. Vid samtliga de alternativa förslagen beräknas preliminärskatten, såvitt angår annan förvärvskälla än tjänst, efter debitering. I fråga om tjänst beräknas däremot nämnda skatt enligt olika metoder vid de skilda alternativen.

Vid alternativ I föreslås, att den preliminära skatten skall beräknas efter debitering beträffande samtliga förvärvskällor. Härigenom vinnes den förde- len, att beräkningen av preliminärskatten sker efter en enhetlig grund för alla skattskyldiga och att skattens storlek är i förväg fastställd av myndighet. Där-

emot föreligger den olägenhet, som vidlåder den ifrågavarande beräknings- metoden, icke blott för de skattskyldiga, som uppbära annan inkomst än av tjänst, utan även för alla övriga skattskyldiga, d. v. s. löntagarna (de senare utgöra ca två tredjedelar av samtliga skattskyldiga). Berörda olägenhet be- står, såsom tidigare omnämnts, däri, att beräkningen av preliminärskatten grundar sig på en inkomst, som förvärvats ungefär två år före inkomståret och som således är föga aktuell. Även om för somliga skattskyldiga inkomsten år från år föga varierar, är så icke fallet beträffande andra skattskyldiga. I synnerhet vid stigande eller sjunkande konjunkturer kunna inkomsterna för stora kategorier skattskyldiga under olika är i hög grad skilja sig från var- ? andra. Detta visar bland annat den av uppbördsberedningen företagna prov- 1 debiteringen inom vissa kommuner. Vid detta alternativ är därför att förvänta

ett betydande antal preliminära deklarationer eller (och) ansökningar om » jämkning, vilket medför en avsevärd ansvällning av organisationen.

Beträffande löneinkomst föreligger den skillnaden mellan alternativ II och alternativ III, att enligt det förra alternativet som huvudregel gäller, att pre— liminärskatten skall beräknas med ledning av skattetabell eller enligt pro— centsats men att debitering av skatt undantagsvis förekommer, under det att enligt alternativ III som huvudregel måste anses gälla att skatten skall debi— teras, ehuru tabellberäknad skatt avses skola förekomma för vissa skattskyl— diga eller grupper av skattskyldiga. Både alternativ II och alternativ III för- utsätta, att löneavdrag skola verkställas av samtliga arbetsgivare. Den skill- nad, som föreligger mellan de båda alternativen, avser således endast sättet för preliminärskattens beräknande. Skillnaden kan förefalla obetydlig men av vad nedan anföres måste dock anses framgå, att valet av den ena eller den andra linjen kommer att medföra olikheter i betydelsefulla avseenden.

Den omständigheten, att intet av de ifrågavarande alternativen — alter-

] nativ I torde numera endast hava teoretiskt intresse — kunnat följa en ode- ! lad linje beträffande beräkning av preliminärskatt för inkomst av tjänst or-

sakas av önskemålet att för skilda fall kunna använda den beräkningsmetod, som bäst passar det ifrågavarande fallet.

I fråga om alternativ II har den utvägen valts att från huvudregeln — tabellskatt eller procentskatt — undantag kunna göras i särskilda fall. Så— lunda skall beträffande skattskyldiga, vilka visserligen taxeras för inkomst av tjänst, men för vilka inkomsten väsentligen har karaktär av bruttolön, varifrån betydande omkostnadsavdrag få göras, debiterad skatt kunna utta- gas i stället för tabellskatt, därest så i det särskilda fallet befinnes ända— målsenligare. Samma gäller beträffande sådana skattskyldiga, som icke — ehuru taxerade för inkomst av tjänst —— uppbära inkomsten genom arbetsgi- vare, exempelvis servitörer, samt skattskyldiga, för vilka inkomsten av tjänst ? är obetydlig i jämförelse med inkomsten av andra förvärvskällor.

För att i de fall, då skattskyldig löntagare åtnjuter antingen inkomst av annan förvärvskälla än tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet till mera be- tydande belopp eller, förutom lönen från sin huvudsakliga arbetsanställning, även inkomst av bisysslor, tillfälliga uppdrag eller annan tillfällig förvärvs-

verksamhet, preliminär skatt må uttagas även för den inkomst, för vilken tabell- eller procentskatt icke utgår, förordar beredningen särskilda anord- ningar. Sålunda föreslås för det förra fallet, att debiterad preliminärskatt uttages vid sidan av tabell- eller procentskatten för löneinkomsten, och för det senare fallet, att sistnämnda skatt efter begäran av den skattskyldige be- stämmes till högre belopp än som skulle belöpa på löneinkomsten. Är annan inkomst än av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet icke så betydande, att särskild debiterad skatt skall utgå för den förra inkomsten, kan på sätt sist angivits tabell- eller procentskatten likaledes utgå med högre belopp än som eljest skulle uttagas.

Enligt alternativ III utgår man, som nyss nämnts, från att debitering av preliminärskatten skall vara det primära. Tabellskatt skall dock uttagas i viss omfattning; sådan skatt skall sålunda alltid erläggas av sjömän. Sedan det nya skattesystemet verkat någon tid skall enligt alternativ III tabellskatt förekomma även i andra fall under förutsättning att man kan antaga att ar- betsgivaren är kompetent att handhava skattetabell, dock endast då skatte- beräkning enligt tabellmetoden skulle medföra särskilt gott resultat. Man ut- går vid bedömandet av arbetsgivarens kompetens för uppgiften från en myc- ket schematisk beräkningsgrund i det att endast arbetsgivare med mer än tre anställda anses kompetenta för uppgiften. Andra arbetsgivare äro icke kompetenta härför.

Beträffande de olika alternativens fördelar och nackdelar får beredningen framhålla följande.

De gjorda uppmjukningarna av alternativ II hava eliminerat väsentliga in- vändningar emot detta alternativ. Det är likväl alltjämt möjligt att vid större variationer i inkomsten och vid längre perioder av sysslolöshet för hög pre- liminärskatt enligt tabellmetoden kan komma att uttagas, ett förhållande som vid mera betydande skillnader mellan preliminär och påräknelig slutlig skatt torde erfordra jämkning i preliminärskatten. Betydelsen av detta förhållan- de får dock på intet sätt överdrivas; tabellmetoden är för de ojämförligt flesta arbetstagarna betydligt ändamålsenligare än debiteringsmetoden, enär en ta- bellberäknad preliminärskatt utgår i förhållande till inkomstens storlek och sålunda smidigt följer växlingarna i inkomsten.. Tabellskattens företräde framför den debiterade skatten i förevarande hänseende framgår tydligt av den verkställda provdebiteringen.

Såsom en med alternativ II förknippad olägenhet skulle vidare kunna 5 framhållas att i de fall, då arbetstagaren har även annan inkomst än av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet och den förra inkomsten är mera be- tydande, dubbla debetsedlar skulle erfordras. Det torde emellerid icke bli- va i alltför många fall som detta kommer att inträffa. Någon organisations- belastning av betydelse kommer den ifrågavarande bestämmelsen således ej att medföra. Bestämmelsen har tillkommit helt i de skattskyldigas intresse.

Den invändning emot ett generellt tillämpande av tabellskatten beträf- fande löneinkomst, som tillmätts den största betydelsen, hänför sig till upp- fattningen att det för arbetsgivaren skulle vara besvärligare att verkställa

löneavdrag enligt tabell eller med viss procentsats än att göra dylikt avdrag med ledning av debetsedel. Det synes emellertid orimligt att på grund av denna omständighet avvisa eller väsentligen inskränka användningen av ett system, som ur andra synpunkter är avgjort överlägset. De påtalade besvär- ligheterna få ej heller överskattas. Såsom bestämmelserna om tillämpningen av tabellerna utformats, torde denna icke kunna betecknas annat än som relativt enkel. Arbetsgivare i andra länder kunna bemästra likartade tabell- system. Representanter för de organisationer här i riket, vartill flertalet av de mindre arbetsgivarna höra, hava också förklarat att dessa senare böra kunna använda tabeller i den av beredningen föreslagna utformningen för skattens uträknande. Man synes också, såsom beredningen tidigare framhål- lit, hava anledning utgå från att de ifrågavarande organisationerna äro vil- liga att samverka med myndigheterna vid den verksamhet för upplysning rörande det nya uppbördsförfarandet, som är erforderlig för att så snabbt som möjligt övervinna förefintliga övergångssvårigheter. Vad beträffar per- soner, vilka hava hembiträden anställda, torde flertalet av dessa kunna full- göra den ifrågavarande uppgiften. Skulle undantagsvis i något fall så icke vara förhållandet, lärer nödig hjälp vara att påräkna hos den lokala skatte- myndigheten eller dess underlydande organ. Det har i kritiken av tabell- systemet framhållits, att svårigheterna för arbetsgivarna skulle göra sig sär— skilt gällande då naturaförmåner ingå i arbetstagarens lön. Beredningen vill med anledning härav påpeka, att tabellerna skola innehålla tydliga uppgif- ter rörande naturaförmånernas värde för varje särskild, i tabellen upptagen löneperiod samt dessutom mycket lättfattliga exempel på beräkning av pre- liminärskatt å inkomst, vari naturaförmåner ingå.

De påvisade olägenheterna måste enligt beredningens mening väga lätt gentemot de stora fördelar, som äro förknippade med alternativ II i jäm— förelse med övriga alternativ. Först och främst är härvid att åberopa tabell— skattens smidighet, som möjliggör att skatten kan följa inkomstens skift- ningar. Jämkningsfrekvensen nedbringas härigenom till ett minimum. För de skattskyldiga har detta den största betydelse; det är obestridligen en icke ringa tunga för den skattskyldige att nödgas uppsöka en skattemyndig- het, då inkomsten av en eller annan anledning växlar i storlek. Stark jämk— ningsfrekvens medför också en viss ökning av arbetsgivarens befattnings- tagande med de anställdas skatteförhållanden. I flertalet fall kan nämligen jämkning svårligen erhållas utan vederbörande arbetsgivares medverkan, ex- empelvis genom intyg om. arbetsinkomsten, muntliga upplysningar 0. d. Slut- ligen medför ett system, som nödvändiggör ett stort antal jämkningar, att en större organisation än vid ett system med ett mindre antal sådana förrätt- ningar blir ofrånkomlig. Såsom alternativ II utformats enligt beredningens förslag skulle en mindre tjänstemannakår för handläggning av uppbörds— ärenden erfordras än vid andra alternativ.

Bland fördelar, som alternativ II i jämförelse med alternativ III erbjuder, må också framhållas att enligt det förstnämnda alternativet större möjlig— heter föreligga att vid inkomstförvärvet uttaga skatt av s. k. lösarbetare. Slut—

ligen må påpekas, hurusom enligt alternativ II vid växlande konjunkturer eller arbetskonflikter myndigheternas medverkan endast undantagsvis skulle behöva sökas för reglerande av de av växlingarna eller konflikterna drabbade anställdas skatteförhållanden.

Beträffande alternativ III synes först böra uppmärksam-mas den föreslagna regeln för särskiljande av »kompetenta» och »mindre kompetenta» arbets- givare. Det kan väl icke bestridas att denna gränsdragning icke är tillfreds- ställande. Även arbetsgivare med blott en arbetstagare torde med fördel kun— na använda tabellerna; härvid hänvisas till de förut återgivna uttalandena av representanter för vissa sammanslutningar. Gränsdragningen kommer att medföra den olägenheten att stora grupper av arbetstagare, för vilka en skatteberäkning enligt tabell varit lämpligare, måste erlägga skatt enligt de- betsedel, varigenom såväl dessa arbetstagare som deras arbetsgivare nödgas att vid inträffande växlingar i inkomsten söka jämkning, respektive med- verka vid sökandet därav.

För arbetsgivare med fler än tre anställda skulle genomförandet av alter- nativ IlI medföra en särskild tunga som väl synes förtjäna att uppmärksam- mas. Beredningen åsyftar härmed skyldigheten att uppgöra och till lokal skattemyndighet insända förteckningar över de arbetstagare, som böra er- lägga tabellskatt. För att kunna uppgöra de ifrågavarande förteckningarna måste arbetsgivarna efterforska förhållanden av sådan natur, att arbetsta- garna i många fall finna sig obenägna att lämna de begärda upplysning- arna i fråga om inkomst vid sidan av lönen.

Den ifrågasatta klyvningen av arbetstagarna i två kategorier av betydande storleksordning kommer att medföra ett kännbart merarbete för de lokala skattemyndigheterna. Uppskattningsvis har beräknats att den av dessa kate- gorier, som avser skattskyldiga med tabellskatt, skulle utgöra ca två tredje- delar av samtliga arbetstagare under det att den andra kategorien —— skatt- skyldiga med debiterad skatt —— skulle motsvara en tredjedel av arbetstagar- na. Det är tydligt att debiteringsarbetet kan utföras fortare och med billi- gare arbetskraft om en dylik större kategoriklyvning icke behöver förekom- ma. Kategoriklyvningen medför olägenheter också därigenom att systemet förutsätter övervakning av de skattskyldiga från skattemyndigheten, såvitt an- går flyttning från en arbetsgivare till en annan. För detta ändamål är också viss uppgiftsskyldighet ålagd arbetsgivaren; således ytterligare en med detta alternativ förknippad börda för arbetsgivaren. Att det för en skattskyldig, som flyttar från en »kompetent» arbetsgivare till en »mindre kompetent», kommer att te sig som en olägenhet att av denna anledning nödgas ingiva preliminär deklaration till skattemyndigheten för att få skattekortet utbytt mot debetsedel är obestridligt.

Vid en uppbördsreform av den förordade omfattningen måste frågan om uppbördstjänstemannakårens storlek och organisation tillmätas den största betydelse. Enligt beredningens mening är det synnerligen önskvärt att or- ganisationen för ändamålet kan begränsas; ett system, som måste medfö- ra en stor organisation, är av denna orsak behäftad med väsentliga olägen-

heter i jämförelse med ett system, där en mindre omfattande organisation erfordras. Alternativ III nödvändiggör mera debiteringsarbete och erfordrar större personal för jämkningsverksamheten än alternativ II. Härigenom kan organisationen enligt alternativ II göras mindre och därför billigare än en- ligt alternativ III. Det är sant att i gengäld enligt alternativ II den preliminä- ra skatten i större utsträckning än enligt alternativ III skall uträknas av arbetsgivarna. Då denna uppgift emellertid icke, såsom förut framhållits, erbjuder några egentliga svårigheter, torde denna omständighet icke kunna åberopas gentemot den avsevärda fördelen av den billigare organisationen enligt alternativ II. Till sist vill beredningen framhålla, hurusom det icke är möjligt att avgiva något bestämt uttalande om huruvida det överhuvud taget är tänkbart att åstadkomma en konstant organisation av sådan stor- , leksordning, att densamma kan bemästra alla de jämkningsfall, som kunna ; befaras inträffa under konjunkturfall vid tillämpning av en metod för pre- liminärskattens beräkning, som innebär att debiterad preliminärskatt skall uttagas av stora grupper av anställda. 1 Det har i visst sammanhang gjorts gällande, att man vid den ifrågasatta * uppbördsreformen borde börja med det som säkrare betecknade debiterings- systemet för att senare övergå till det visserligen svårare men bättre tabell- systemet. Häremot talar den omständigheten att debiteringssystemet förut- sätter betydligt flera tjänstemän än tabellsystemet. Man skulle således —- om i man följde den ifrågavarande anvisningen — under de första åren nödgas anställa. och utbilda ett stort antal tjänstemän, för vilka man sedan icke hade någon användning. Det skulle därjämte vara föga ändamålsenligt att efter viss tid övergå till ett helt nytt system för uttagande av preliminär— j skatt. i Vad ovan anförts finner beredningen giva vid handen, att alternativ II ? äger avgjort företräde framför övriga alternativ såväl med hänsyn till de skattskyldigas och i stort sett även arbetsgivarnas intressen som ur det all— männas synpunkt. Beredningen får därför förorda alternativ II till genom- förande.

Särskilt yttrande av ledamoten Sivert.

Innebörden av alternativ III.

Enligt detta alternativ förutsättes, att en uppbördsförordning i huvudsak- lig överensstämmelse med det föreliggande författningsförslaget, betecknat alt. III, träder i kraft den 1 juli 1946 och att löneavdragen på sätt i nämnda författningsförslag närmare angives börja vid första löneutbetalningen efter den 1 januari 1947. Förslaget till uppbördsföro-rdning enligt alt. III skiljer sig allenast såtillvida från det såsom alt. I betecknade författningsförslaget, att i en särskild avdelning av förstnämnda förslag inrymts bestämmelser, innebärande att löneavdrag-en, såvitt angår sjömän, skola verkställas med ledning av skattetabeller redan från och med första avlöningstillfället efter den 1 januari 1947. I följd härav föreligger jämväl viss skiljaktighet mella-n de till dessa båda alternativ hörande övergångsbestämmelsema.

I vissa avseenden anser jag emellertid att förslaget till uppbördsförordning enligt 'alt. III bort erhålla en annan lydelse. Så är fallet beträffande före- skriften at't restitution alltid skall ske, då den preliminära skatten överstigit den slutliga. Det är enligt min mening angeläget att sådana anordningar i stället träffas, att massrestitutioner av smärre belopp undvikas och dessa i stället få gå i avräkning å nästkommande års preliminära skatt.

Enligt alt. III förutsättes vidare, att en författning i huvudsaklig överens- stämmelse med föreliggande »Utkast till förordning med särskilda bestäm- melser avseende vissa skattskyldiga, beträffande vilka avdrag för gäldande av preliminär skatt skall beräknas med ledning av skattetabeller», betecknat »Tilläggsförordning enligt alt. III», träder i kraft den 1 juli 1948.

Att olika tidpunkter föreslås för ikraftträdandet av de båda förordningar, som sålunda ingå i alt. III, har huvudsakligen sin grund i de verkningar, de föreslagna övergångsbestämmelserna enligt vad nedan närmare utvecklas komma att medföra under åren 1947 och 1948.

Allmän motivering till alternativ III.

Löneavdrag på grundval av preliminär debitering eller med ledning av skattetabell.

Enligt samtliga de tre av beredningen framlagda alternativen förutsättas arbetsgivarna skola medverka vid uppbörden genom verkställande av löne— avdrag. Dessa kunna, såvitt den preliminära skatten angår, antingen avse ett

av myndighet debiterat belopp eller beräknas av arbetsgivaren med ledning av skattetabeller.

Enligt de två senast framlagda förslagen till uppbördsreform (av Sand- ström och Laurin) skulle det åligga samtliga arbetsgivare att bland ett större eller mindre antal tabeller själva utfinna den, som skulle tillämpas beträf- fande vederbörande arbetstagare, och med ledning därav bestämma den pre- liminära skatten. Kvarstående skatt skulle enligt dessa förslag icke bliva föremål för löneavdrag utan betalas å uppbördsstämma av arbetstagaren. Er- lades den icke inom föreskriven tid, skulle den restföras och indrivas i nu gällande ordning. Om den preliminära skatten överstege den slutliga, skulle restitution ske, dock att, då skillnaden allenast uppginge till ett mindre be- lopp, detta skulle behållas av statsverket.

Sådant tabellsystemet av beredningens majoritet utformats skall däremot debiteringsförrättaren fastställa den skattetabell, som för vederbörande ar- betstagare skall tillämpas, och denna skall bifogas den handling (debetsedel eller skattekort) som av arbetstagaren överlämnas till arbetsgivaren. (Denna handling benämnes i alt. II debetsedel med tabell, i alt. III skattekort. I öv- rigt föreligger ingen skillnad mellan dessa handlingar.) Den kvarstående skat- ten blir liksom den preliminära föremål för löneavdrag.

Genom dessa och jämväl andra förbättringar av tabellsystemet synes mig de invändningar som på sin tid, uppenbarligen med fullt fog, restes mot de tidigare framlagda förslagen om uttagande av skatt med ledning av tabeller i väsentlig mån hava förlorat sin bärkraft. Särskilt synes mig detta bliva fallet, om en sådan anordning kunde träffas, att massrestitutioner av smärre belopp även vid tillämpning av tabell-systemet kunde undvikas. Frågan, hu- ruvida och i vilken utsträckning löneavdrag för uttagande av preliminär skatt bör ske med ledning av skattetabeller måste således anses ha kommit i ett helt nytt läge, sedan den senast var föremål för övervägande.

Beträffande systemet med löneavdrag på grundval av preliminär debite- ring märkes till en början, att skatten i detta fall är debiterad å uppbörds- kort. Om den icke inbetalas inom föreskriven tid, blir den omedelbart rest- förd och indrivningsåtgärder kunna vidtagas under andra månaden efter inkomstförvärvet i stället för såsom. för närvarande är fallet 2 a 3 år där— efter. Man synes vara berättigad förvänta, att då detta blir allmänt känt, benägenheten att underlåta skattebetalning, ehuru betalningsförmåga finnes, kommer att väsentligt minskas. En arbetsgivare, som ehuru därtill skyldig, underlåtit verkställa löneavdrag, blir i detta fall inom 2 ä 3 månader upp- märksamgjord på sin försummelse och hans betalningsansvar för den an- ställdes skatter inskränkes till de belopp, som förfalla till betalning under ett fåtal uppbördsstämmor.

Vid tillämpning av ett tabellsystem kan däremot den preliminära skatten självfallet icke debiteras å uppbördskort utan redovisas å dessa först sedan den influtit. Om arbetsgivaren underlåter att verkställa löneavdrag enligt tabell, torde detta ofta undgå upptäckt och resultatet blir att skatten i stället

blir uttagen såsom kvarstående skatt andra året efter inkomståret, vilket därigenom —— under förutsättning att tabellavdrag vid denna tidpunkt verk- ställes — blir belastat med två års skatter. Vid övergången till det nya upp- bördssystemet måste man för att undvika en sådan skattebelastning »efter- skänka» i det närmaste två års skatter för samtliga löntagare. Men för den enskilde individen, som under systemets tillämpning kommer i en dylik situation, finnes icke möjlighet att medgiva dylik eftergift. Även om under- låtenheten att verkställa tabellavdrag blir upptäckt, kan detta icke ske förrän mindre eller större del av inkomståret förflutit och de underlåtna avdragen komma att medföra mot-svarande merbelastning andra året efter inkomståret. Om tabellavdag uttages med för lågt belopp t. ex. om skatten för ett hem- biträde endast beräknas å den kontanta lönen, torde detta praktiskt taget aldrig kunna upptäckas under inkomståret och med hänsyn till ortsavdra- gens inverkan blir andra året efter inkomståret belastat med i det närmaste två års skatt. I sådana fall, då arbetsgivarens kompetens att effektuera av- dragen kan sättas i fråga, medför därför tabellsystemet ur det allmännas syn— punkt större risker för restantier än löneavdrag på grundval av peliminär debitering. För arbetsgivarens del kan dennes betalningsansvar komma att avse betydande belopp och dessa komma att utkrävas väsentligt senare än då preliminär debitering tillämpas. Kravet torde i regel komma att avse den tabellskatt, som arbetsgivaren två eller tre år tidigare underlåtit att avdraga. I de fall, då arbetsgivaren icke har ordnad bokföiing liksom då fråga är om biträde i hemmet, synes den utredning, som skall läggas till grund för ett dylikt krav mot arbetsgivaren komma att vålla svårigheter och bliva ägnad att föranleda irritation och tvister.

Beredningens majoritet finner det orimligt att avvisa eller väsentligen in- skränka tabell—systemet allenast av den anledningen, att det är besvärligare för arbetsgivarna att verkställa löneavdrag enligt detta system än på grundval av debitering. Vid prövningen av frågan, i vilken utsträckning det ena eller andra systemet lämpligen bör komma till användning, böra emellertid jäm- väl ovanberörda verkningar av tabellsystemet för det allmänna, löntagarna och arbetsgivarna beaktas.

Beträffande de åtgärder, som enligt de olika avdragssystemen ankomma på arbetsgivaren märkes:

Vid avdrag på grundval av preliminär debitering: Å debetsedeln finnes an- givet det belopp, som förfaller till betalning vid varje uppbördsstämma. Ar- betsgivaren har att avfordra den anställde debetsedeln och under varje må- nad innehålla detta belopp, vilket mot kvitto å debetsedeln av arbetsgivaren inbetalas (till postanstalt eller bank) å uppbördsstämma i vanlig ordning. In- falla flera löneutbetalningar under månaden, fördelas det debiterade beloppet å de olika avlöningstillfällena. Om debetsedel ej lämnats, avdrages 25 % å kontant utbetald avlöning och det innehållna beloppet inbetalas å uppbörds- stämma. Dessutom anmäler arbetsgivaren förhållandet till den lokala skatte- myndigheten, så att denna kan utfärda ny debetsedel.

Vid avdrag med ledning av skattetabeller: Skattekort avfordras den anställ- de. Om sådant icke lämnas, förfares på samma sätt som ovan nämnts. Å till arbetsgivaren överlämnat skattekort debiterad kvarstående skatt avdrages (ev. efter fördelning å avlöningstillfällena under månaden). Preliminär skatt be— räknas enligt tabellen, därvid naturaförmåner värderas med ledning av anvis- ningar å tabellen. Då lön utbetalas till ett hembiträde, skall således husmo- dern till den kontanta lönen (månadslön och ev. övertidsersät-tning) lägga vär- det av naturaförmånerna enligt dessa anvisningar och i tabellen utfinna det skattebelopp, som utgår å den sammanräknade avlöningen. Detta skattebe— lopp skall därefter av husmodern införas å skattekortet och summeras med den därå av debiteringsförrättaren införda kvarstående skatten, varefter det sammanräknade beloppet inbetalas å uppbördsstämman.

Vid tillämpning av tabellsystemet har arbetsgivaren således att företaga samma åtgärd som då avdrag skall ske på grundval av preliminär debitering. Men han har dessutom att verkställa avdrag för preliminär skatt enligt tabell.

Om löntagaren flyttat från en kommun till en annan under nästföregående år, blir förfarandet enligt båda alternativen något mera komplicerat, enär den kvarstående skatten då blir uppförd å särskild debetsedel. I de, även vid till- lämpning av alt. II till synes talrika fall, då jämkning av preliminärskatten enligt vad nedan sägs kommer att ske, torde avdragsförfarandet vid tillämp- ning av tabellsystemet bliva ytterligare komplicerat.

Enligt den utformning, alt. I'I erhållit, har arbetsgivaren tillika att iakttaga, huruvida någon del av inkomsten icke uppburits för bestämd tidsperiod, samt därå verkställa avdrag med 10 0/0, om den skattskyldiges sammanlagda in- komst under inkomståret kan antagas icke komma att överstiga 10000 kro- nor, men eljest med 15 0/0. Det genom detta procentuella avdrag innehållna beloppet skall därefter tilläggas det med tillämpning av skattetabellen beräk- nade beloppet, varefter summan införes å skattekortet och i förekommande fall summeras med den kvarstående skatten. *

Det synes mig icke kunna bestlidas, att avdragsförfarandet vid tillämpning av tabellsystemet är väsentligt mera invecklat än ett avdragssystem, grundat på preliminär debitering, samt behäftat med åtskilliga felkällor, vilka icke förekomma vid tillämpning av sistnämnda system. Det ligger ock i sakens natur, att anledning till tvister och missförstånd mellan 'den anställde och arbetsgivaren väsentligt minskas, om den sistnämnde till stöd för sin åtgärd att vid löneutbetalningen innehålla visst belopp, kan åberopa, att beloppet bli— vit av uppbördsmyndigheten till siffran angivet och i vederbörlig ordning de- biterat.

En så utsträckt tillämpning av tabellsystemet, att detta kommer till använd— ning även i sådana fall, då ovisshet föreligger huruvida avdrag för uttagande av preliminär skatt överhuvud taget komma att verkställas och i än högre grad huruvida avdrag kommer att ske med riktigt belopp, synes mig på grund av ovan anförda omständigheter varken ur det allmännas, arbetsgivarnas eller de anställdas synpunkt tillrådligt. Vad särskilt de anställda beträffar är sä-

kerligen skattens uttagande med tillämpning av tabell för de flesta löntagarna en lämpligare uppbördsform än löneavdrag på grundval av preliminär debi- tering, men den grundläggande förutsättningen för att förstnämnda system skall innebära en fördel för dem är dock att löneavdragen verkligen komma till stånd och ske med rätta belopp. Föreligger ovisshet i detta hänseende, är utan tvivel den preliminära debiteringen även ur löntagarens synpunkt att föredraga.

Frågan, huruvida skyldighet att verkställa löneavdrag bör åläggas samtliga arbetsgivare utan inskränkning, dryftades ingående av den år 1943 arbetande kommittén. Av kommitténs å sid. 160 0. f. återgivna principbetänkande, som innefattar riktlinjerna för uppbördsberedningens fortsatta utredningsarbete, framgår att kommittén, ehuru den utgick från att löneavdragen skulle verk- ställas med belopp, vilka till siffran angivits å en av löntagaren till arbets- givaren överlämnad debetsede-l, enhälligt kom till det resultatet, att avdrags- skyldighet för samtliga arbetsgivare, enligt uppgift uppgående till cirka 725 000, icke kunde tillstyrkas. Kommittén anför i enlighet härmed: »,Arb-ets- givare med mera än en, eventuellt två, anställda bör medverka vid uppbörden av anställds skatter genom att vid utbetalning av lön verkställa avdrag å den- na med belopp, som erfordras för att vid närmast följande uppbördsstämma förfallande skatter skola kunna erläggas, samt vid uppbördsstämma inbetala det avdragna beloppet.» Inom kommittén uttalades särskilt betänkligheter mot att avdragsskyldighet skulle införas för var och en som anställt hembi- träde e-ller vårdarinna liksom ock för alla jordbrukare, som anlitade någon arbetshjälp. Det befara-des, att avdrag i dylika fall i stor utsträckning komme att underlåtas. Arbetsgivare, ofta med svag ekonomi, komme därigenom att bliva betalnings-ansvariga för den anställdes skatter. Det gjordes vidare gäl- lande, att särskilt med hänsyn till den snabba indrivning av restförda utskyl- d'er som kunde förväntas vid ett system med preliminär debitering, den ökade effektivitet i uppbörden, som genom åläggande av oinskränkt avdragsskyldig— het för arbetsgivarna skulle vinnas, icke uppvägde därigenom förorsakad olägenhet och irritation för den enskild-e.

Enligt min mening har intet förekommit, s'om förringar bärkraften av de motiv, vilka föranlett kommitténs ståndpunkttagande. Införande av upp- bördsförfarandet i hemmen och därav föranledda erforderliga kontrollåtgär- der måste befaras förorsaka störningar och irritation i privatlivet. Det är angeläget att statliga ingripanden å detta område icke utsträckas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt. Under uppbördsberedningens över— läggningar med representanter för i frågan intresserade sammanslutningar har emellertid gjorts gällande, att de kategorier löntagare, som enligt ovanberörda kommittés riktlinjer icke skulle bliva föremål för löneavdrag, skulle komma att anse sig missgynnade. Även om dessa löntagare i realiteten icke skulle komma i sämre ställning i uppbördshänseende än jordbrukare och självstän— diga företagare, vill det dock synas som om de löntagare, vilka utan egen be- gäran uteslötes från löneavdragssystemet, skulle hava visst fog för missnöje. På grund härav och med hänsyn till att förfarandet vid verkställande av

löneavdrag på grundval av preliminär debitering är jämförelsevis enkelt och risken för misstag vid detta förfarande ringa samt att det betalningsansvar, som drabbar en arbetsgivare, vilken underlåter verkställa löneavdrag enligt detta system, såsom ovan framhållits i regel icke torde komma att avse skatt, förfallande under mer än ett fåtal uppbördsstämmor, anser jag mig emeller- tid, om ock med tvekan, kunna tillstyrka att ifrågavarande skyldighet ut- sträckes till samtliga arbetsgivare.

En förutsättning för införande av sådan oinskränkt avdragsskyldighet är dock enligt min mening att denna skyldighet, såvitt angår den stora massan mindre arbetsgivare, särskilt i hem och jordbruk, icke avser verkställande av löneavdrag enligt det föreslagna tabellsystemet utan allenast av myndig- het debiterat belopp. Skälen för denna min uppfattning framgår av vad jag ovan anfört. Såsom jag förut framhållit skulle en dylik utsträckning av tabell- systemet varken lända till båtnad för det allmänna eller för de därav berörda löntagarna.

Beredningens majoritet har som stöd för sin ståndpunkt åberopat, att repre- sentanter för de organisationer, vartill flertalet av de mindre arbetsgivarna höra, förklarat att dessa senare böra kunna tillämpa tabeller för skattens uträknande. Det stora flertalet av de mindre »arbetsgivare», vilka främst böra skyddas från över hövan betungande arbetsuppgifter och uppbördsmanna- ansvar, torde emellertid icke företrädas av några organisationer. Innebörden och verkningarna för anställda och arbetsgivare av de bestämmelser, som enligt de olika alternativen föreslås, lärer för övrigt svårligen kunna tillför- litligen bedömas utan ett ingående studium av såväl författningar som motiv. Från ifrågavarande representanters sida uttalades ock tillfredsställelse över att de olika alternativen av beredningen komme att fullständigt behandlas så att erforderligt material för ett slutligt ståndpunktstagande förelåge. Jag åberopar ytterligare i detta sammanhang vad jag anfört i specialmotiveringen till tilläggsförordningen 4 &. Huruvida »arbetsgivar-e i andra länder kunna bemästra likartade tabellsystem», synes vanskligt att bilda sig en uppfattning om. Förmodligen har systemet fungerat tillfredsställande i Tyskland, där övervakningen lär ha varit sträng. Enligt uppgift har däremot det i England införda systemet föranlett sådana svårigheter, att arbetsgivarna i samför- stånd med' myndigheterna tillämpat en enklare avdragsmetod än vad i för- fattningen föreskrivits.

För de flesta löntagarna torde emellertid, som ovan nämnts, löneavdrag med ledning av skattetabeller vara en lämpligare uppbördsform än prelimi— när debitering, enär det sistnämnda systemet är behäftat med den olägen— heten, att justeringar av skatten under inkomståret måste företagas i de fall, då den inkomst som åtnjutes i väsentlig grad icke överensstämmer med den som antagits komma att uppbäras och som lagts till grund för den prelimi- nära debiteringen. J ämkningar bliva dock tydligen även i rätt stor utsträck- ning nödvändiga vid tillämpning av tabellsystemet. Detta kan med hänsyn till utformningen av den svenska sk*attelagstiftningen ingalunda för vår del

anses vara så »avgjort Överlägset» debiteringssystemet, att icke skälig hän- syn bör tagas till de med en praktiskt taget obegränsad tillämpning av ta- bellsystemet förenade påtagliga olägenheterna. Enligt bilaga G uttages vid tillämpning av detta system av 157 löntagare för hög skatt i 90 fall, vilka enligt alt. II samtliga skola föranleda restitution. Provdebiteringen synes mig därför giva belägg för att majoriteten väsentligt överskattar tabellskattens förmåga att »smidigt följa växlingama i inkomsten». Att dett-a i varje fall icke är förhållandet beträffande säsongarbetarna är obestridligt, vilket även kommit till uttryck i tidigare framlagda förslag till uppbördsreform. Under förutsättning, att den skattskyldige i regel plågar vara sysselsatt med säsong- arbete, leder den preliminära debiteringen beträffande dessa till något bättre resultat. Även om jämkningsärendena, då skatten uttages på grundval av preliminär debitering, för löntagarnas del i regel torde bli betydligt enklare än för rörelseidkare och jordbrukare och jämkningsbeslut beträffande lön- tagarna merendels bör kunna erhållas utan tidsutdräkt, torde dock olägenhe- ten av ökad jämkningsfrekvens icke böra förringas. Härtill kommer ange- lägenheten av att lätta arbetsbördan för de lokala skattemyndigheterna i den mån så kan ske utan att det allmännas och skattebetalarnas intressen trädas för nära. På grund härav håller jag före, att tabellsystemet, sådant det nu- mera utformats, bör genomföras i den utsträckning, skälig hänsyn till dessa intressen det medgiva. Detta system bör med andra ord tillämpas under för- utsättning dels att ovisshet icke i allt för hög grad kan anses råda beträffan- de arbetsgivarens kompetens att effektuera löneavdrag enligt tabellsystemet dels ock att löntagarens anställnings- och inkomstförhållanden äro sådana att tabellsystemet icke medför för denne eller det allmänna ogynnsammare verkningar än ett uppbördssystem på grundval av preliminär debitering.

Bestämmelserna i de i alt. III ingående författningsförslagen åsyfta att en- ligt dessa grunder begränsa tabellsystemets tillämplighetsområde.

Angående den närmare innebörden av de i detta avseende föreslagna be- stämmelserna hänvisas till nedanstående specialmotivering för dessa. I detta sammanhang må dock anföras följande:

Beträffande den förstnämnda förutsättningen för tabellsystemets använd- ning märkes, att då 1943 års kommitté förordade, att avdragsskyldighet icke skulle åläggas andra arbetsgivare än sådana, som hade mer än en eller två anställda, insåg kommittén givetvis att man icke härigenom vunne någon klar gränslinje mellan sådana arbetsgivare, som icke vore kompetenta att handhava uppbördsåtgärderna och sådana, vilka måste antagas äga denna kompetens. Och jämväl bland arbetsgivare med tre eller flera arbetare före— komma utan tvivel representanter för förstnämnda kategori. Men även om gränslinjen droges så, att allenast arbetsgivare med en arbetare undantoges från avdragsskyldighet, skulle antalet arbetsgivare beträffande vilka oviss- het måste råda rörande deras förmåga att medverka vid uppbörden, i myc- ket hög grad bliva reducerat, eftersom därigenom åtminstone sådana »arbets- givare» bleve befriade från avdragsskyldighet med därav följande kontroll-

åtgärder och ansvar, vilka skaffat sig någon hjälp i hem, jordbruk eller hant- verk, därför att de på grund av sjukdom eller ålderdom inte kunnat reda sig själva. Beredningens majoritet synes anse, att detta endast »undantags— vis i något fall» förekommer, vilket dock erfarenheten knappast torde be- kräfta. Ä andra sidan förekomma givetvis även bland arbetsgivare med alle— nast en anställd ett mycket stort antal, som skulle kunna anförtros att verk- ställa löneavdrag med tillämpning av tabellsystemet. Särskilt under de första åren av det nya uppbördssystemets fulla tillämpning torde det emellertid vara nödvändigt att kretsen av de arbetsgivare, beträffande vilka skyldighet att tillämpa tabellsystemet kan ifrågakomma, på ett eller annat sätt begrän- sas, så att icke den på de lokala skattemyndigheterna ankommande pröv- ningen, huruvida viss arbetsgivare lämpligen bör åläggas sådan skyldighet icke blir allt för betungande. Detta är anledningen till att skyldighet att av— lämna i 2 å i utkastet till tilläggsförordning enligt alt. 111 omförmälda för- teckningar föreslås allenast skola avse arbetsgivare med mer än tre i hel- tidstjänst anställda arbetare och det synes mig icke befogat, att anse denna bestämmelse vittna om ett allmänt underkännande av de mindre arbetsgivar- nas kompetens.

Beträffande de flesta arbetsgivare med mer än tre arbetare torde den 10- kala skattemyndigheten utan närmare undersökning kunna presumera, att anledning icke föreligger att undantaga dem från skyldighet att tillämpa ta- bellsystemet. Så är i främsta rummet fallet med statliga och kommunala or- gan samt arbetsgivare med särskilt kontor och ordnad bokföring. Allenast be- träffande en mindre grupp enligt det föreslagna författningsrummet upp- giftspliktiga arbetsgivare torde, för den händelse den lokala skattemyndig- heten icke besitter egen ortskännedom, införskaffande av särskilda upplys- ningar bliva erforderliga. Det bör bemärkas, att ifrågavarande arbetsuppgift får karaktär av ett engångsarbete för den lokala skattemyndigheten, vilken redan under år 1947 och förra delen av år 1948 har möjlighet att förskaffa sig kännedom om de förhållanden, som äro av betydelse för ifrågavarande prövning, och att de lokala skattemyndigheternas arbetsbörda under sagda tid på grund av övergångsbestämmelsemas utformning kan väntas bliva vä— sentligt mindre än vad som blir fallet, sedan det nya uppbördssystemet trätt i full tillämpning.

Genom fullgörande av de arbetsuppgifter, som enligt de föreliggande för- slagen ankomma på de lokala skattemyndigheterna, torde dessa kunna för- väntas att inom kort erhålla en mycket god ortskännedom. Det synes fram- deles böra tagas under övervägande, huruvida icke minimiantalet arbetsta— gare, som enligt författningsutkastet utgör förutsättning för skyldighet att avlämna ifrågavarande förteckningar, successivt kunde minskas och berörda spärregel så småningom helt avlägsnas.

Beredningens majoritet framhåller, att det för arbetsgivarna skulle med- föra en särskild tunga att uppgöra och till lokal skattemyndighet insända ifrågavarande förteckningar. De förteckningar, som avses i 2 5 1 och 2 mom. tilläggsförordningen innebära visserligen en arbetsuppgift, som icke före—

kommer enligt alt. II, men dock allenast ett engångsarbete. Det merarbete, som föranledes av stadgandet i 2 5 3 mom. samma förordning, torde oftast mer än väl uppvägas genom den lindring i arbetet, som uppstår därigenom att för vissa löntagare löneavdrag kan komma att ske på grundval av de- bitering. Att, i regel 52 gånger årligen, uträkna och debitera tabellskatten samt verkställa avdrag dels för denna skatt och dels för debiterad kvarstå- ende skatt i stället för allenast ett av myndighet debiterat belopp, innebär en större merbelastning än ifrågavarande engångsuppgift. Att det alls icke är fråga om att efterforska förhållanden av ömtålig natur torde framgå re- dan av författningstexten och klarlägges ytterligare i den speciella motive- ringen, till vilken jag hänvisar.

Vad härefter angår den andra förutsättningen för tabellsystemets använd- ning, vilken anknyter till löntagarens anställnings- och inkomstförhållanden, märkes, att den med ledning av tabeller uttagna preliminära skatten är i så måtto begränsad att den endast avser de skatter, som belöpa å inkomst från den huvudsakliga anställningen och vidare allenast i den mån denna inkomst uppbäres för bestämd tidsperiod.

Enligt alt. II föreslås den preliminära skatten å sådan inkomst av den huvudsakliga anställningen, som icke uppbäres för bestämd tidsperiod, så- som vissa ackordsöverskott m. m., skola uttagas genom schematiskt beräk- nade procentuella avdrag medan preliminär skatt icke kommer att uttagas av annan tjänsteinkomst, försåvitt icke löntagaren framställer särskild begäran om att löneavdrag skall ske med större belopp än tabellen utvisar. För en löntagare, som i likhet med provinsialläkarna rn. fl. merendels åtnjuta sin huvudsakliga inkomst av tjänsten i annan form än från arbetsgivaren upp- buren lön, kommer sålunda enligt alt. II den preliminära skatten att allenast uppgå till en bråkdel av den slutliga. I sådana icke sällan förekommande fall, då löntagaren förutom avlöningen från den huvudsakliga anställningen åtnjuter inkomst av annan tjänst såsom då en statstjänsteman tillika inne— har befattning hos riksdagen, då en person innehar uppdrag såsom styrelse- ledamot i bolag eller då en städerska innehar flera anställningar, blir även den preliminära skatten enligt sistnämnda alternativ avsevärt för låg. Efter- som tabellerna icke avse lägre inkomst än 50 kr. i månaden, torde tab-ell- systemet i det sistnämnda fallet praktiskt taget bli helt ineffektivt och, om städerskan övergår till heltidsanställning, blir följden att hon under vart och ett av de två första åren av denna anställning blir belastad med två års skatter. Även i sådana fall, då den skattskyldige förutom inkomst av den huvudsakliga anställningen åtnjuter annan inkomst än av tjänst såsom av rörelse eller fast egendom, måste tabellsystemet anses olämpligt. Enligt alt. II skall, då sistnämnda inkomst utgör minst en femtedel av löneinkoms— ten från den huvudsakliga anställningen, förutom tabellskatt uttagas pre- liminär C-skatt, som uträknas genom proportionering och uppföres å sär- skild debetsedel. Det synes mig näppeligen kunna bestridas, att det ur alla synpunkter är lämpligare att den preliminära skatten i sin helhet i dylika

fall blir föremål för preliminär debitering. Beträffande löntagare, som åt- njuter naturaförmåner, synes tabellsystemet icke böra komma till använd- ning, om värdet därå väsentligt överstiger det å tabellen angivna, exempel— vis på grund av bostadens beskaffenhet. Då naturaförmåner utgå i andra former än de, som värdesatts å tabellen, torde ej heller tabellsystemet böra tillämpas, om icke värdet är ringa. Beträffande vissa löntagare, som hava att vidkännas betydande kostnader i tjänsten, exempelvis handelsresande, måste tabellsystemet betecknas såsom uppenbart olämpligt. Så torde en- ligt vad av bilaga A framgår även vara fallet, då arbetet för arbetsgivarens räkning utföres i hemmet. Slutligen märkes, att om de under året upp- burna lönebeloppen icke fördela sig någorlunda jämnt å avlöningstillfäl- lena, kommer den med ledning av tabellerna uttagna skatten att överstiga den slutliga. Detta blir särskilt kännbart för säsongarbetarna. För en skatt- skyldig, som endast har arbete halva året, kommer ofta att uttagas dubbla beloppet eller mer av vad som rätteligen bort utgå och detta kan även inträffa, om arbetet pågått 2/, av året. För säsongarbetarnas och de till— fälliga arbetarnas del kan uppbördsfrågan icke anses tillfredsställande löst genom något av de framlagda alternativen. Enligt alt. II komma säsong- arbetarna att drabbas av betydligt större skatteuttag än som rätteligen bort verkställas. Enligt alt. I och III kommer endast en del av skatten att ut- tagas genom löneavdrag och erläggandet av återstoden att bliva beroende av den skattskyldiges förmåga och villighet att själv betala skatten. Jag åter- kommer till denna fråga.

För andra kategorier löntagare än ovan angivits torde emellertid tabell— systemet, under förutsättning att detta blir riktigt tillämpat av vederbörande arbetsgivare, vara en lämplig uppbördsform. Så torde vara fallet beträffande det övervägande antalet industriarbetare och i allmän tjänst anställda, affärs— och kontorsanställda m. fl. Dessa komma ock enligt de i alt. III föreslagna bestämmelserna att redan från början till allra största delen inordnas under tabellsystemet. Att beräkna huru stor del de komme att utgöra av samtliga löntagare är vanskligt. Med största sannolikhet komme de dock att uppgå till omkring 2/3 av dessa.

Under beredningens arbete har av majoriteten gjorts gällande, att det vore nödvändigt tillämpa ett enhetligt system beträffande samtliga löntagare och att en uppdelning av dessa i olika kategorier, varav en skulle bliva föremål för preliminär debitering och en för löneavdrag enligt tabell, av flera skäl icke vore möjlig att genomföra. Om debiteringsförrättarna skulle kunna medhinna arbetet, vore det nödvändigt att debetsedel enligt tabell automa- tiskt tillställdes var och en som vore taxerad för löneinkomst, så att ingen individuell prövning behövde ske. Denna ur debiteringsmyndigheternas syn- punkt fördelaktiga princip har beredningens majoritet emellertid icke ansett sig kunna vidhålla utan i 3 % sista stycket uppbördsförordningen (alt. II) in- rymt et't stadgande, enligt vilket den lokala skattemyndigheten, då särskilda omständigheter därtill föranleda, må förordna att preliminär skatt även av

löntagare må uttagas på grundval av preliminär debitering. Avsikten är up- penbarligen, att stadgandet endast skall tillämpas i undantagsfall. Visserligen får väl antagas, att arbetstagare, som önska att preliminärskatten skall ut- tagas på annat sätt än enligt skattetabell, kunna anmäla detta till den lokala skattemyndigheten, men av vissa uttalanden av majoriteten framgår, att berör- da möjlighet att undgå tabellskatt i varje fall icke avser säsongarbetarna, vilka dock ha särskilt stort intresse därav. Utfärdande av preliminär debet- sedel föranleder ett visst merarbete för den lokala skattemyndigheten och det torde kunna tagas för visst, att stadgandet såsom avsikten ock synes vara även kommer att tolkas såsom en undantagsbestämmelse. Sannolikt kommer det endast att tillämpas å en eller annan större inkomsttagare och å servitö- rerna. Oavsett denna bestämmelse kan den enligt alt. II uppdragna gräns— linjen mellan tabellsystemet och preliminär debitering icke anses tillfreds- ställande. I åtskilliga fall torde såsom löneinkomst taxerad inkomst i reali- teten hava härflutit från fritt yrke eller annan förvärvsverksamhet och tvärt om, liksom ock en skattskyldig under det ena året kan ha åtnjutit lönein— komst och under det andra inkomst av annan förvärvskälla. Enligt alt. 111 åstadkommes däremot en klar gränsdragning mellan de båda systemen för preliminärskattens uttagande och gränsfallen komma att falla under det system, som kan tillämpas för såväl löneinkomst som annan inkomst. Detta måste givetvis anses fördelaktigare än en gränslinje, som påverkas av rent slumpartade förhållanden och den lokala skattemyndigheten större eller mindre beredvillighet att verkställa preliminär debitering. De med ifrågava- rande gränsdragning förbundna svårigheterna äro enligt min mening inga- lunda av den art, att de kunna övervinnas genom ett mångtydigt »kautschuk— stadgande», ägnat att främja tvister och godtycke.

Majoriteten gör gällande, att den klyvning av löntagarna i två kategorier, som sker enligt alt. III, skulle vålla de lokala skattemyndigheterna ett känn- bart merarbete och bland annat av denna anledning skulle alt. III kräva fler tjänstemän än alt. 11. Om den kategoriklyvning, som majoriteten numera ansett nödvändigt införa även enligt alt. II, skulle ske i sådan omfattning att stadgandet därom komme att fylla det av majoriteten uppgivna ändamå- let »att för skilda fall kunna använda den beräkningsmetod, som bäst passar det ifrågavarande fallet», skulle väl merarbetet bliva än mer kännbart för de lokala skattemyndigheterna, eftersom ju dessa icke enligt alt. II erhålla "tillgång till det för kategoriklyvningen erforderliga material; som genom ovanberörda förteckningar enligt alt. III ställes till deras förfogande. Jag hänvisar i övrigt beträffande såväl denna som övriga mot alt. III framställ- da invändningar till vad nedan anföres under rubriken »Organisationsfrå— gor» samt den speciella motiveringen till sistnämnda alternativ.

Bestämmelser i syfte att undvika restitution av smärre belopp, då den preliminära skatten överstiger den slutliga.

Eftersom den preliminära skatten endast approximativt beräknas, kan det icke undvikas, att denna i ett stort antal fall kommer att överstiga den slut— liga. Särskilt måste detta befaras bliva fallet, om såsom i alt. II föreslås den preliminära skatten uttages med ledning av skattetabeller även av så- songarbetare och andra löntagare, vilkas inkomst inflyter ojämnt under året. I många fall torde dock överskottet komma att röra sig om jämförelsevis obetydliga belopp.

Enligt samtliga de föreliggande alternativen skall överskjutande beloppet restitueras, därest den skattskyldige icke veterligen häftar för restförd skatt. I de fall, då den skattskyldige under det år restitutionen sker, icke har att erlägga preliminär skatt, är restitutionsåtgärden ofrånkomlig, såvida man icke så radikalt vill omlägga skattesystemet att den preliminära skatten i större eller mindre utsträckning göres definitiv. Det synes väl kunna ifråga- sättas, huruvida icke restitution även i dylika fall av praktiska skäl skulle kunna underlåtas, då överskottet understiger ett obetydligt belopp, t. ex. 5 a 10 kronor. Det lägsta belopp, som enligt förslagen kan ifrågakomma till restitution, är en krona. Även mot en sådan oväsentlig beskärning av resti- tutionsrätten, som ovan ifrågasatts, kunna emellertid bärande skäl anföras. Då någon större lättnad i myndigheternas arbete ej heller därigenom skulle vinnas, bör enligt min mening restitutionsrätten i dylika fall kvarstå obe- skuren.

Andra synpunkter kunna däremot anläggas å normalfallen, d. v. 5. de fall, då den skattskyldige det år överskottet konstateras, har att erlägga preli- minär skatt. Oftast torde vid den tidpunkt, restitution tidigast kan ifråga- komma, preliminär ska'tt under samma år redan hava förfallit till betalning till belopp, överstigande ifrågavarande överskott. Det måste enligt min me- ning betecknas såsom en allvarlig brist i förslagen att vid samma tidpunkt som skatt avkräves den skattskyldige, restitution verkställes av tidigare er- lagd skatt. Dessa massrestitutioner, som även vid tillämpning av alt. II måste antagas bliva mycket talrika, sannolikt avseende en miljon skattskyldiga eller mer årligen, äro ur ett flertal synpunkter ägnade att väcka betänkligheter och böra enligt min mening i möjligaste mån undvikas.

Det har gjorts gällande, att ovannämnda antal, en miljon, skulle vara för högt beräknat. Det förefaller emellertid antagligt, att beträffande andra skattskyldiga än löntagare liksom ock då preliminär C-skatt enligt alt. II uttages och då preliminär debitering sker i annan kommun än mantals- skrivningsorten, den preliminära skatten under förutsättning av stabila kon- junkturförhållanden i ungefär lika många fall kommer att uttagas med för högt som med för lågt belopp. Jämkning medgives ju icke vid allenast en ringa nedgång i inkomsten. Dä antalet skattskyldiga, som icke äro löntagare, överstiger en miljon, måste således antagas, att ovanberörda debiteringsåt- gärder komma att föranleda mer än 1/2 miljon restitutionsfall, vid stigande

konjunktur färre, men vid fallande flera. Antalet skattskyldiga, som allt- jämt måste räknas till kategorien såsongarbetare, synes såsom i annat sam- manhang framhålles alltjämt vara betydande. Det övervägande antalet av dessa torde vid tillämpning av tabellsystemet bliva berättigade till restitution. Så blir i allmänhet ock fallet, då en löntagare på grund av sjukdom eller av annan orsak under en kortare tid saknat inkomst, då han haft att vid- kännas kostnader för anställningen såsom för resor till och från arbetsplatsen el. dyl., då han är berättigad till avdrag för ränta å stu-dieskulder eller annan gäld, då han utgivit periodiskt understöd, vartill även räknas underhåll till frånskild hustru, då en egnahemsägare verkställt reparation på sin fastighet och på grund härav blir berättigad till avdrag för under- skott å fastigheten etc. Även om man sålunda i likhet med' beredningens majoritet anser, att det ofta förekommande avdraget för försäkringspremier enbart icke i allmänhet kommer att föranleda restitution, förefaller det an- tagligt, att av hela antalet löntagare, omkring 2,5 miljoner, åtminstone 105120 procent på grund av ovan angivna orsaker bliva berättigade till restitution av merendels smärre belopp. Antalet torde väsentligt komma att ökas, om gift kvinna skulle medgivas avdrag för sina utgifter för inkomstens för- värvande. Bilaga G utvisar, att i 57 procent av de undersökta fallen den med ledning av tabeller uttagna preliminärskatten överstigit den slutliga. Det till en miljon beräknade antalet restitutionsfall kan därför icke anses vara för högt, även om en väsentligt större marginal än som beredningen föreslår mellan den beräknade skatten och den, som angives i tabellerna, skulle in- arbetas i dessa.

Dylika massrestitutioner kunna emellertid undvikas därigenom, att över- skjutande belopp avräknas från den preliminära skatt, den skattskyldige året efter taxeringsåret har att erlägga. Då jag på grund av de påtagliga för- delar, vilka äro förenade med uttagande av en 100-procentig preliminär skatt, frångick den tidigare framförda tanken, att sådan skatt skulle uttagas med allenast 80 eller 90 procent, skedde detta under förutsättning, att sådan avräkning skulle komma till stånd. Åtminstone i de fall, då överskottet icke uppgår till högre belopp än den preliminära skatt, den skattskyldige har att erlägga under de första uppbördsterminerna det år restitutionen sker, kan denne icke med fog anses vederfaras orätt genom ett dylikt förfarande. Han har ju då icke erlagt skatt med för högt belopp utan allenast betalt skatt tidigare än som rätteligen bort ske. Detta betraktelsesätt torde dock icke kunna anses gälla utan begränsning. Även ett för tidigt erläggande av skat- ten kan, då fråga är om mera betydande belopp, förorsaka den skattskyldige sådan olägenhet, att rättelse snarast möjligt bör åstadkommas. Var gränsen skall dragas är synnerligen vanskligt att avgöra. Jag har stannat för att föreslå att den sättes till 300 kronor. Skäl kunna anföras både för sänkning och höjning av detta belopp.

Jag föreslår således, att överskott av ifrågavarande slag, understigande 300 kronor, avräknas från den preliminära skatt som utgår året efter taxerings— året, men att, om överskottet uppgår till 300 kronor eller högre belopp, restitu—

tion därav skall ske, och att sådan även skall kunna äga rum innan den slutliga skatten blivit genom t'axeringsförfarandet exakt bestämd.

Mot ett dylikt avräkningsförfarande har invänts, att detta skulle åsamka visst merarbete för länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna, sär- skilt på grund av svårigheten att redan före debetsedlarnas utfärdande med bestämdhet konstatera, huruvida den skattskyldige häftade för restförda skatter. Att ett sådant bestämt konstaterande jämväl vid en senare tidpunkt föranleder svårigheter har i författningsförslagen markerats med ordet »ve- terligen». Det merarbete för myndigheterna, som sålunda genom ifrågava- rande avräkningsförfarande skulle uppstå, synes mig emellertid icke vara av så väsentlig omfattning, att det utgör tillräckligt skäl för avvisande av det av mig förordade avräkningsförfarandet, helst som man på sätt bered- ningen anfört torde vara berättigad förvänta, att restantierna genom upp- bördssystemets omläggning i mycket betydande grad komma att nedgå.

Beträffande de skattskyldiga, som hava att erlägga preliminär .skatt på grundval av debitering, sker avräkningen gen-om en enkel subtraktion i det att från den debiterade preliminärskatten avdrages det belopp, varmed den tidigare preliminära skatten befunnits överstiga den slutliga. Återstoden för- delas därefter på uppbördsterminerna under året. Dessa åtgärder kunna inte rimligen antagas vålla några svårigheter.

Då den preliminära skatten skall uttagas med ledning av skattetabell, för- anleder ej heller avräkningsförfarandet några svårigheter för den lokala skattemyndigheten, men sådana möta däremot, när det gäller att skapa ga- rantier för att överskottet vederbörligen blir den skattskyldige tillgodoräknat, då löneavdragen verkställas. Av den lokala skattemyndigheten bör i de fall, då tabellsystemet skall tillämpas, å därför avsedd plats å skattekortet an- tecknas det belopp, som skall tillgodoräknas den skattskyldige. Vid de första avlöningstillfällena under året tillgodoför arbetsgivaren i enlighet med an- visningar å skattekortet arbetstagaren så stor del av den genom löneavdrag innehållna preliminära skatten att ovannämnda belopp täckes. Arbetsgiva- ren underlåter med andra ord att verkställa löneavdrag med detta belopp. För vinnande av kontroll att så blir fallet synas emellertid särskilda åtgärder vara erforderliga. Det torde icke vara tillräckligt att bevis om den verkställda minskningen av löneavdraget tecknas å skattekortet. Arbetsgivaren torde ha ett berättigat intresse av att erhålla erkännande att beloppet kommit arbets- tagaren till godo och denne bör erhålla redovisning för de åtgärder, varige- nom beloppet blivit honom tillgodofört. För detta. ändamål bör utfärdas ett bevis, varå angives dagen för löneutbetalningen, lönesumman och därå belö— pande tabellskatt samt tillika huru stor del därav, arbetsgivaren underlåtit avdraga. Formulär till sådant bevis bör i två exemplar bifogas skattekort, varå antecknats att visst belopp skall den skattskyldige tillgodoföras. Sedan överskottet blivit till fullo täckt genom underlåtna löneavdrag, undertecknas beviset av såväl arbetsgivaren som den anställde, vilka vardera behålla ett exemplar därav. Skulle arbetstagaren sluta anställningen innan skattelind- ringen i sin helhet tillgodokommit honom, utväxlas bevis som ovan sagts

samtidigt med skattekortets återställande. I sistnämnda fall bör det ock åligga arbetsgivaren att å därför avsedd plats å skattekortet angiva det belopp, som kommit den skattskyldige till godo genom underlåtna löneavdrag. Härigenom vinnes möjlighet för arbetstagaren att få tillgodoräkna det återstående be- loppet vid de första löneutbetalningarna i den nya anställningen.

Skulle i något fall arbetstagarens underskrift å beviset icke erhållas, bör arbetsgivaren vara berättigad att med företeende av anteckningar angående utbetald lön och därå bekommet kvitto erhålla påskrift å beviset av den 10- kala skattemyndigheten. Förmenar arbetstagare, att honom vederfarits orätt vid skattelindringens tillgodoräknande, har han givetvis att vända sig till samma myndighet.

Det belopp, som av debiteringsförrättaren blivit den skattskyldige å skatte- kortet tillgodofört, skall jämväl antecknas å uppbördskortet. När kvarstående skatt för det ifrågavarande inkomståret sedermera skall beräknas, tillägges nämnda belopp den influtna preliminära skatten, varefter det sammanlagda beloppet tillgodoföres den skattskyldige.

Att ett så pass invecklat förfarande icke är genomförbart, _därest på sätt i alt. II föreslås samtliga arbetsgivare utan åtskillnad åläggas verkställa löne— avdrag enligt tabellsystemet, synes mig tämligen uppenbart. I samma mån man söker skapa garantier för att skattekort endast skola komma till an- vändning, då vederbörande arbetsgivare kan antagas äga förmåga att till- lämpa tabellsystemet, minskas emellertid betänkligheterna mot det ovan ifrågasatta förfarandet. Vad sjömännen angår torde den personal, som ombe- sörjer löneutbetalningen, med få undantag besitta god kompetens och det synes vara särskilt angeläget att undvika restitutioner till sjömän i utrikes fart. Med den i tilläggsförordningen enligt alt. III föreslagna begränsningen i tabellsystemets användning torde det ej heller föreligga större risk för att de där avsedda arbetsgivarna icke skulle kunna tillämpa ifrågavarande av- räkningssystem. Det torde kunna förutsättas, att då antalet arbetsgivare av ifrågavarande kategori på föreslaget sätt begränsas, de lokala skattemyndig- heterna skola bliva i tillfälle att med råd och anvisningar biträda de arbets— givare, som därav äro i behov.

Jag förordar således för min del, att de i alt. III ingående författningarna erhålla i huvudsak följande ändrade lydelse:

Uppbördsförordningen enligt alt. III. 20 %. Överstiger erlagd preliminär skatt den slutliga skatten med belopp, under- stigande trehundra kronor, skall nämnda belopp, därest skattskyldig påföres preliminär skatt för inkomståret näst efter taxeringsåret, avräknas å sist- nämnda skatt, i den mån så kan ske.

Häftar den skattskyldige veterligen för ogulden skatt, skall på sätt, varom förmäles i första stycket, avräknas allenast den del av det erlagda beloppet som överstiger den oguldna skatten jämte därå belöpande restavgift. Äter-

stöden skall gottskrivas den skattskyldige till gäldande av nämnda skatt och avgift.

Att i andra fall än- i första stycket sägs, belopp varmed preliminär skatt överskjuter motsvarande slutliga skatt, skall avkortas eller, Om beloppet bli- vit erlagt, återbetalas till den skattskyldige, stadgas i 62 och 70 55. Nuvarande 20 & ändras till 21 % etc.

37 %.

Jämkning — — — må erfordras. ? Innebär —— — — erlägga såsom slutlig skatt med minst trehundra kronor, ' skall den lokala — —— slutliga skatten. Beslut om återbetalning _ —— —— förstnämnda är. 70 ä.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt och skall icke med det överskjutande beloppet förfaras på sätt i 20 & sägs, skall länsstyrelsen i det län, där debiteringen av den slutliga skatten äger rum, utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala nämnda belopp.

Det _ — —— 3 mom. sägs.

85 ä.

I stället för — _— _ tillämpas.

Skall jämlikt 20 S' å preliminär skatt för inkomståret avräknas tidigare för mycket erlagd sådan skatt, skall det överskjutande beloppet upptagas å skattekortet med angivande, att beloppet skall avdragas från den preliminära skatt, som uttages vid det första och, om så erfordras, vid ett eller flera av de närmast i ordning därefter följande avlöningstillfällena under inkomst-

! året. Vid skattekort — —— — formulär.

92 %.

Är på sätt i 85 å andra stycket sägs å skattekortet angivet, att visst belopp skall avdrag-as från den preliminära skatten, skall befälhavaren, sedan löne- utbetalning ägt rum i sådan omfattning att skattelindringen enligt vad i sam- ma författningsrum föreskrives till fullo tillgodokommit arbetstagaren, ome- delbart därom utfärda bevis enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t. Dylikt bevis skall upprättas i två exemplar, varav ett behålles av befälha- varen och ett tillställes den skattskyldige. Det förstnämnda exemplaret skall jämväl undertecknas av arbetstagaren eller, om dennes underskrift ej er- hålles, pä begäran av befälhavaren av den lokala skattemyndigheten.

Slutar arbetstagaren dessförinnan anställningen, skall befälhavaren innan . skattekortet enligt vad i tredje stycket sägs återställes till arbetstagaren, därå verkställa anteckning om beloppet av den skattelindring som tillgodokom- mit denne. Tillika skall därom utfärdas bevis och i övrigt förfaras på sätt i första stycket föreskrives.

Efter utgången — -— —- arbetstagaren.

94 5. I detta författningsrum föreslås enahanda ändring som i 37 &.

Tilläggsförordning enligt alt. III.

12, 18 och 19 åå ändras i överensstämmelse med vad ovan föreslagits be- träffande 85, 92 och 94 åå uppbördsförordningen.

Storleken av den procentsats, enligt vilken löneavdrag i vissa fall skola beräknas.

Enligt de av beredningen framlagda alternativa förslagen skall löneavdrag verkställas med 25 0/0 av inkomsten, då debetsedel eller skattekort icke över- lämnats til-l arbetsgivaren. Beredningen framhåller beträffande alt. I att nämnda procentsats är av den storlek, att arbetstagaren som regel bör finna det vara med sin fördel bäst överensstämmande att avlämna preliminär deklaration. Då fråga är om tillämpning av tabellsystemet föranledes arbets- tagaren att begära debetsedel med tabell eller skattekort. För de löntagare,I vilka av ett eller annat skäl icke överlämnat debetsedel, torde med få un- dantag när en skattesats av 25 0/o väsentligt överstiga den som kan antagas komma att slutligen belöpa å inkomsten. Skatteuttaget kommer därför att framstå såsom en hård straffbeskattning. Detta torde bäst framgå genom en jämförelse med de procentsatser som i 7 % uppbördsförordningen enligt alt.' II föreslås skola utgå å löneinkomst, som icke uppbäres för bestämd tids- period, såsom viss ackordsersättning m. m. Huru länge denna straffbeskatt- ning kommer att utgå blir beroende icke blott på löntagarens egna åtgär- der utan även på den lokala skattemyndighetens villighet och förmåga att snabbt expediera ärendet. Vidare märkes, att den föreslagna skyldigheten för arbetsgivaren att redan fem dagar efter anställningens början till den lokala skattemyndigheten anmäla, att debetsedel eller skattekort icke läm- nats, i och för sig rtorde innnebära en god garanti för uppbördssystemets effektivitet i förevarande hänseende, särskilt då fråga är om löntagare i en sådan inkomstklass, att en skattesats av 25 0/o icke innebär straffbeskattning. Att tillgripa en så hög pnocentsaits innebär därför enligt min mening att bruka större vål-d än nöden kräver och jag föreslår att den nedsättes till 20. !

I detta sammanhang må framhållas angelägenheten av att arbetsgivarnai icke i författningen åläggas att tillämpa skilda procentsatser i olik-a fall,! enär detta skulle komplicera systemet och måste befaras föranleda misstag och felaktigheter. Jag föreslår dänför att procentsatsen nedsättes till 20 även? i de fall, som avses i 82 och 93 åå uppbördsförordningen enligt alt. III och' 16 & tillälggsförordningen. Arbetsgivaren har således enligt detta alternativ att alltid, då procentuella avdrag skola verkställas, beräkna dessa efter! 20 "/o, försåvitt arbets-tagaren icke i det undantagsfall som avses i 93 & till arbetsgivaren överlämnat bevis om jämkning, vari viss annan procent- sats av den lokala skattemyndigheten angivits.

Bestämmelser rörande rätt att mot erläggande av viss mindre avgift få inbetala skatten efter uppbördsterminens slut.

Även för de skattskyldiga, som icke äro löntagare, torde det i all-mänhet vara fördelaktigt att skatten erlägges månatligen. Särskilt för skattskyldiga, som bo långt från postanstalt och bank, kunna dock de många uppbörds- terminerna innebära en olägenhet. Visserligen står den möjligheten öppen att i förskott erlägga den skatt som förfaller under en eller flera uppbörds- terminer, men detta kräver god tillgång till likvida medel. De skattskyldiga kunna enligt min mening med fog framställa det önskemålet, att uppbörds- förfarandet så anordnas, att skattebetalningen göres så bekväm som möjligt. För löntagarna blir enligt samtliga de framlagda förslagen detta önskemål tillgodosett genom löneavdragen. Det synes mig rimligt, att samma önske- mål i möjligaste mån beaktas även i vad övriga skattskyldiga angår.

Enligt nu gällande bestämmelser blir var och en som försummat att å uppbördsterminens sista dag inbetala under terminen förfallande skatt ome- delbart restförd och skyldig erlägga indrivningsavgift med 4 procent av det restförda beloppet. Undantag härifrån stadgas allenast för det fall att skatt- skyldig, som försummat att gälda den å första uppbördsterminen förfallande delen av kronoutskylderna, inom sju dagar efter denna uppbördstermins ut- gång till utmätningsmannen i orten inbetalar debetsedelns hela belopp.

Även med nuvarande ant-al uppbördsterminer måste det enligt min me- ning anses innebära en obillighet mot de skattskyldiga, att det allmänna omedelbart vidtager inkassoåtgärder och utkräver en kännbar straffavgift, så snart likviden på utsatt förfallodag uteblivit. En enskild borgenär, som tillämpade en dylik metod, skulle med fog karakterisera-s som hänsynslös. Säkerligen skulle ett sådant förfarande, därest det enligt gällande lagstift- ning vore medgivet, ej heller ur affärssynpunkt visa sig lämpligt utan i längden skada borgenärens verkliga intresse. Detta främjas tvärt om bäst därigenom att borgenären vid utebliven likvid träffar överenskommelse om sådant anstånd med likvidens fullgörande, att betalning kan ske vid den tid- punkt, som bäst passar gäldenären, och att inkassoåtgärder med därav föl- jande kostnader för gäldenären endast i nödfall vidtagas. Även då det all- männa uppträder såsom borgenår framstår det enligt min mening såsom för gäldenären billigt och ur borgenärens synpunkt fördelaktigt att i möjligaste mån träffa en sådan anordning, att likviden kan fullgöras vid den tidpunkt, som för gäldenären är den lämpligaste. Det är denna tankegång som ligger till grund för källskattesystemet genom löneavdrag för löntagarna och den synes i den mån så låter sig göra böra komma till uttryck även i de bestäm- melser, som gälla för övriga skattskyldiga.

Genom de föreslagna stadgandena i 46 % uppbördsförordningen enligt alt. I och III samt 61 % uppbördsförordningen enligt alt. II berättigas ock den skattskyldige att å postanstalt verkställa skattebetalningen inom viss tid efter uppbördsterminens slut. För förhindrande att utnyttjandet av detta an- stånd blir regel och för att täcka de kostnader som anordningen, trots att restföring och indrivningsätgärder därigenom undvikas, kan beräknas med-

föra för det allmänna, har det ansetts nödvändigt att även i detta fall fast- ställa en straffavgift, vilken dock endast utgör en procent av beloppet. Den torde närmast komma att framstå såsom en portoavgift. Anståndstiden har emellertid i mycket hög grad begränsats i det att den endast gäller till den 17 i den månad, skatten förfallit till betalning. Även löntagare kunna få gagn av anståndet, då fråga är om verkställande av löneavdrag för debiterad preliminär skatt och kvarstående skatt.

För vinnande av det syfte, som med anordningen avses, erfordras enligt min mening att anståndet utsträckes t. o. m. utgången av uppbördsterminen efter den, då skatten förfallit till betalning. Härigenom skulle en skattskyldig, som av en eller annan anledning försummat att erlägga å en viss uppbörds— termin förfallande skatt, under nästkommande uppbördstermin kunna betala såväl denna skatt som den under sistnämda uppbördstermin förfallande skat- ten. En dylik utsträckt anståndstid skulle emellertid verka tyngande å den bokföring och redovisning som skall ankomma på postverket. Under de förhandlingar som först i denna fråga har postverkets representant ställt sig avvisande till det ifrågasatta anståndsmedgivandet. Såsom skäl anfördes därvid bland annat, att detta strede mot källskattens idé, att anståndet kom- me att utnyttjas i sådan omfattning att köbildning mäste befaras vid post— anstaltern—a och att redovisningen skulle i hög grad försvåras. Sedan efter förhandlingar med vissa banker dessa under hand uppgivit, att bankerna sannolikt skulle vara villiga att emottaga ifrågavarande likvid och straffavgift mot någon förhöjning av ersättningen, vilken dock komme att understiga berörda avgift, meddelades från postverkets sida att hinder mot ett dylikt anståndsförfarande icke mötte, men att tiden för anståndet icke kunde ut- sträckas längre än t. o. m. den 17 under den månad, skatten förfallit till betalning.

Det vore enligt min mening synnerligen beklagligt, om icke en sådan orga- nisation beträffande skattebeloppens redovisning vore möjlig att genomföra, att anståndstiden kun-de utsträckas på sätt av mig föreslagits eller åtminstone t. o. m. utgången av den månad, varunder skatten förfallit till betalning. Med hänsyn till den stora beredvillighet som från postverkets sida ådaga- lagts att medverka till uppbördsfrågans lösning, synes man ock kunna hysa förhoppning om att även de svårigheter, som äro förenade med tillgodose- ende av ifrågavarande önskemål skola övervinnas. Jag ifrågasätter därför, huruvida icke förevarande fråga borde bliva föremål för ytterligare under- sökning och därvid speciell sakkunskap beträffande kvontorsorganisation anlitas.

Sannolikt skulle därvid befinnas, att en utsträckt anståndstid komme att medföra, att restlängderna icke kunde färdigställas förrän något senare än vad som enligt beredningens förslag bli-r fallet. Den tidsvinst i förevarande hänseende, som enligt nämnda förslag vinnes i förhållande till vad som för närvarande gäller är dock såsom i annat sammanhang framhållits så avse- värd, att denna omständighet icke synes mig utgöra tillräcklig anledning att avstå från medgivande av anstånd i sådan utsträckning, att skattebetalningen effektivt underlättas.

Organisationsfrågor.

Vare sig det ena eller det andra av de föreliggande alternativen lägges till grund för lagstiftning, kommer resultatet uppenbarligen att bliva i främsta rummet beroende på de lokala skattemyndigheternas funktionsduglighet. En tillräcklig och smidig lokal organisation torde utgöra en nödvändig förutsätt- ning för varje uppbördsreform, som avser att möjliggöra skattebetalning samtidigt med inkomstens förvärvande.

Dä uppbördsmannaansvaret nu föreslås skola läggas på arbetsgivarna, sy- nes det mig framstå såsom ett oavvisligt krav att dessa beredas möjlighet att utan omgång och svårighet erhålla besked rörande den mångfald tveksamma frågor som utan tvivel uppkomma. Detta krav framträder med särskild styr- ka, om samtliga arbetsgivare utan åtskillnad på sätt i alt. Il föreslås åläggas verkställa löneavdrag enligt det jämförelsevis invecklade tabellsystemet. En mycket stor del av häradsskrivarnas och uppbördskommissariernas tid måste då antagas komma att tagas i anspråk för besvarande muntligen och skrift- ligen av dylika förfrågningar, och detta icke blott under de första åren av det nya systemets tillämpning, ehuruväl arbetsbelastningen i detta avseende då kan befaras bliva särskilt betydande. Det synes mig som om de lokala skattemyndigheternas skyldighet härutinnan av beredningens majoritet skju- tits väl mycket i bakgrunden.

Icke blott med hänsyn till detta krav utan jämväl på grund av det enligt samtliga alternativ, särskilt beträffande andra skattskyldiga än löntagare, föreliggande behovet av ett snabbt och smidigt jämkningsförfarande ligger det i de skattskyldigas intresse att organisationen icke blir för snäv. Jag ifrå- gasätter, huruvida icke detta blir fallet med tjänstgöringsområden omfattan— de 30 000 invånare eller mer och huruvida icke en ökning av det föreslagna antalet lokala skattemyndigheter borde komma till stånd.

Jag ifrågasätter vidare, huruvida icke en enhetlig statlig organisation för såväl stad som landsbygd framdeles borde införas och den föreslagna orga- nisationen således få karaktär av ett provisorium. En sådan anordning synes lämplig bland annat ur rekryteringssynpunkt. Om den föreslagna riksskatte- nämnden inrättas, torde däri kunna inlemmas ett centralt organ för lednim av uppbördsväsendet, varav behov sannolikt kommer att göra sig gällande.

Vad härefter angår de krav, som enligt de olika alternativen kunna anta- gas ställas å organisationen, anser beredningens majoritet uppenbart, att i allt fall organisationskostnaderna enligt alt. 1 och även enligt alt. III i icke ringa grad skulle komma att överstiga, vad som beräknats uppkomma vid genomförande av alt. 11.

Vad angår alt. I torde jämväl enligt min mening vissa merkostnader upp- stå, beroende dels på det merarbete, som föranledes genom preliminär debi- tering av samtliga löntagare, dels på ökning av antalet jämkningsärenden. Dessa bliva dock som ovan framhållits väsentligt enklare än då fråga är om andra skattskyldiga än löntagare och den lättnad, som vinnes i debiterings-

arbetet genom användning av tabellsystemet, uppväges del-vis genom andra där- av förorsaa—de arbetsuppgifter. Enligt tabellsystemet inflytande preliminärskatt måste ju bokföras och redovisas å uppbördskortet. Detta skall verkställas av postverket och måste rimligtvis antagas draga större kostnad än den kontroll, som erfordras, då den preliminära skatten redan är uppförd å uppbördskor- tet. Vidare måste kontroll utövas huruvida behöriga löneavdrag enligt skatte- tabellerna komma till stånd. Debiteringen i de fall, då enligt alt. II såväl preliminär A-skatt som C—skatt skall uttagas, föranleder ock ett visst merar— bete. I den mån kostnaden för organisationen kan antagas bliva större enligt alt. I än enligt alt. II förorsakas detta av att debiteringsarbetet enligt det senare alternativet ombesörjes av arbetsgivarna i stället för av myndighe- terna. Kostnadsfrågan synes mig därför icke böra bedömas under hänsyns- tagande till det allmännas direkta utgifter utan fasthellre ses ur synpunkten, huruvida kostnaden för debitering av skatt lämpligen bör bäras av allenast en viss grupp skattskyldiga eller av samtliga skattedragare gemensamt.

Vad härefter angår alt. 111, föranleder detta i förhållande till alt. II ett visst merarbete i det att för en del löntagare, sannolikt icke överstigande 1/3 av dessa, preliminär debitering bleve erforderlig och möjligen även att en, om ock obetydlig ökning av arbetet med jämkningsärendena skulle uppstå. Be- redningens majoritet har dock uppenbarligen, såsom nedan i annat samman- hang framhålles, överdrivit farhågorna för den merbelastning, dessa ärenden skulle kunna antagas förorsaka. Vidare skulle granskningen av förteckning- arna enligt 2 & 2 och 3 mom. tilläggsförordningen enligt alt. III förorsaka något merarbete. De fall. då skattekort under året skola utbytas mot debet- sedel, torde bli så fåtaliga, att nämnvärd ökning av arbetsbelastningen knap— past därigenom kan antagas uppstå. Å andra sidan skulle uppenbarligen den lokala skattemyndighetens ovanberörda konsulterande verksamhet bliva av— sevärt mindre omfattande, om endast ett begränsat antal kvalificerade ar— betsgivare åläggas tillämpa tabellsystemet, men återstoden handhava det enklare avdragssystemet på grundval av preliminär debitering. Vidare bort- faller enligt alt. III arbetet med debitering av C-skatt. Det granskningsarbete, som enligt alt. II erfordras och .som måste antagas bliva ganska betungande, om önskvärd effektivitet skall vinnas, för kontroll av huruvida behöriga avdrag enlig-t tabellerna bliva verkställda, torde på grund av de fordringar, som enligt alt. III uppställas å arbetsgivare, vilka skola handhava tabell- systemet, i det närmaste kunna bortfalla. Slutligen märkes, att särskilda kost- nader föranledas av den mängd restitutioner, som enligt alt. II bliva nödvän- diga, men enligt alt. III torde kunna undvikas.

Enligt beredningens beräkningar skulle i ett fögderi med omkring 25 000 invånare antalet arbetsdagar årligen för häradsskrivaren uppgå till 360 en- ligt alt. I och 280 enligt alt. II. Merarbetet på grund av den preliminära de- biteringen för löntagarna och det ökade arbetet med jämkningsärenden kom- mer således till uttryck i en ökning med 80 arbetsdagar. Enligt alt. III kan berörda merarbete antagas nedgå med 2/3 och antalet arbetsdagar således ökas med 27. Tages härjämte hänsyn till arbetet med granskning av omför-

mälda förteckningar, torde detta antal böra ökas till 30. Det merarbete, som i denna ökning kommer till uttryck, synes mig mer än väl uppvägas av den lättnad i övriga arbetsuppgifter, alt. III enligt vad ovan anförts medför i förhållande till alt. II. Jag anser därför sannolikt, att sistnämnda alternativ ställer större anspråk på organisationen än alt. III. Om de lokala skatte- myndigheterna på ett tillfredsställande sätt skola kunna vid sidan av öv- riga arbetsuppgifter betjäna allmänhet med råd och anvisningar i den ut- sträckning, som vid tillämpning av alt. II kommer att erfordras, synes mig 'en ökning av antalet lokala skattemyndigheter vara än mer av behovet på— kallad, än om alt. III genomföres.

Såväl denna konsulterande uppgift som handläggningen av jämknings- ärendena ställer stora anspråk på de lokala skattemyndigheterna. Några där- med jämförliga arbetsuppgifter ingå icke i de tjänsteåli—gganden, som för närvarande ankomma på häradsskrivarna. På grund härav synes en längre eller kortare tids tjänstgöring såsom häradsskrivare före reformens genom- förande icke böra tillerkännas avgörande betydelse vid rekrytering av de lokala skattemyndigheterna. Det bör bemärkas. att även beträffande folk- ' bokföringen en genomgripande omläggning av häradsskrivarnas nuvarande arbetsuppgifter förutsättes komma till stånd,. Vare sig innehavare av befatt- ning såsom lokal skattemyndighet för landsbygdens del skall benämnas häradsskrivare eller ej. vilket synes migr diskutabelt, förtjänar det därför en- ligt min mening att tagas under övervägande, huruvida icke den nya organi- sationen i princip borde uppbyggas genom nyrekrytering, därvid väl meri- tera'd tjänstgöring såsom häradsskrivare i förening med de egenskaper, som fordras för att på ett tillfredsställande sätt betjäna allmänheten i ovan angiv- na hänseenden. dock borde gälla såsom den bästa meriten. Häremot tala dock kostnadsskäl av sådan styrka, att det måhända är nödvändigt att bygga på den nuvarande organisationen. Härav synes mig dock icke böra följa, att rekryteringen av nytillkommande tjänster på sätt beredningens majoritet synes förutsätta huvudsakligen måste ske från landskontoren. Så- som ett av skälen mot en ökning av det föreslagna antalet lokala skatte- myndigheter har anförts rekryteringssvårighet—er. De utbildningskurser, som beredningen förutsätter skola äga rum och som utan tvivel bliva nödvändiga. böra emellertid enligt min mening stå öppna även för aspiranter utanför landss'taten, vilka fylla de för erhållande av tjänst såsom häradsskrivare sti— pulerade teoretiska kvalifikationema och i allmän eller enskild tjänst full- ! gjort arbetsuppgifter, som i någon mån äro likartade med debiterings- och mantalssk-rivningsarhetet. De yngre deltagarna i dessa kurser, vilka icke lämpligen anses böra ifrågakomma till omedelbart förordnande såsom härads- — skrivare eller uppbördskommissarie, skulle i 'den mån de äro därtill villiga. , kunna förordnas å en del av de föreslagna tjänsterna såsom kanslibiträde hos

lokal skattemyndighet, för vilka befattningar åldersmeriter icke i främsta rummet böra gälla. De skulle sedermera. om de därtill befinnas lämpliga, kunna förordnas såsom vikarie å häradsskrivare- och uppbördskommissarie-

tjänst. Det kan även ifrågasättas, huruvida icke kanslibiträdesbefatmingen i särskilt arbetstyng-da distrikt successivt bör utbytas mot en assist-entbefatt- ning, vars innehavare bör betros att självständigt handhava vissa å lokal skattemyndighet ankommande göromål. Till innehavare av dylika assistent- befattningar borde i främsta rulnmet kvalificerade kanslibiträden, såväl män som kvinnor, komma i fråga. Häradsskrivaretjänsterna skulle sedermera kunna rekryteras dels på sätt beredningen föreslagit av landskontorister och dels av innehavarna av dylika assistenttjänster.

Slutligen må understrykas angelägenheten av att de lokala skattemyndig- heterna, såväl häradsskrivare som uppbördskommissarier, beredas tillfälle att helt ägna sig åt tjänsten. De böra därför icke åtminstone under den första tiden av det nya uppbördssystemets tillämpning betungas med uppdrag så— som taxeringsnämndsordförande eller med annat taxeringsarbete. Ett ut- trycklig förbud mot användande av ifrågavarande personal för detta ända— mål är enligt min mening nödvändigt, om ej reformens genomförande skall äventyras. Under alla omständigheter synes mig detta vara fallet, om orga- nisationen tilltages så snävt som beredningen föreslagit. Den kunskap i taxe- ringsförfarandet, som lokal skattemyndighet bör besitta, bör inhämtas under aspiranttiden. Skulle genom ett dylikt förbud en förstärkning av taxerings- organisationen visa sig erforderlig, även sedan det betungande arbetet med krigskonjunkturskattetaxeringen upphört, bör en sådan komma till stånd. Det bör emellertid bemärkas, att reformens genomförande kan väntas vä- sentligt lätta landsfiskalernas arbetsbörda.

Uppbördssystemets komplettering med särskilda bestämmelser, avseende säsongarbetare och tillfälliga arbetare.

* Såsom jag förut anfört kan icke enligt något av de föreliggande alternati- ven uppbör-dsfrågan anses hava lösts såvitt angår säsongarbet-are och till- fälliga arbetare. Enligt alt. 11 kommer för stor skatt att uttagas av säsong- arbetarna och enligt alt. I och III bli löneavdragen för deras del icke effek- tiva. Beträffande de tillfälliga arbetarna bli löneavdragen icke enligt något alternativ effektiva.

Beredningens majoritet anför, att vid större variationer i inkomsten och vid längre perioder av sysslolöshet en för hög preliminär skat-t kan kom-ma att uttagas vid tillämpning av skattetabeller. Så är emellertid alltid fallet un- der förutsättning, att annan inkomst saknas. Det har vidare anförts, att strävandena inriktas på att minska antalet säsongarbetare. Detta är i och för sig riktigt, men olägenheten av att dessa skattskyldiga regelmässigt skulle bliva föremål för orättmätiga skatteuttag bör dock icke av denna anledning förringas. Jämkningsförfiarandet är icke på sätt majoriteten synes göra gällande ett lämpligt instrument för åstadkommande av en bättre avvägning av löneavdragen för säsongarbetarnas d'el. Om en person saknar , inkomst t. ex. de fyra första månaderna av året, men därefter blir föremål för tabellavdrag, synes visserligen jämkning kunna erhållas på det sätt, att

skatten angives skola beräknas så som om inkomsten allenast utgjort viss bråkdel av den som uppbäres eller med visst lägre belopp än som i tabellen angives. Att utforma ett sådant jämkningsbeslut så att av-dragssystemet icke blir ytterligare invecklat synes emellertid svårligen låta sig göra. Om där- emot arbetslösheten inträffar under de fyra sista månaderna av året, synes jämkning icke kunna erhållas, förrän efter kalenderårets slut. Om arbets- lösheten sträcker sig exempelvis från den 1 november ena året till den 1 mars andra årt, erfordras jämkning av skatten för båda åre-n. Det förefaller mig som om jämkningsärendena på grund av arbetslöshet och för säsongar- betare vid tillämpning av alt. II skulle bliva talrika och betydligt besvärligare att handlägga, än jämkningsärenden för löntagare, då preliminär debitering föreligger. Det synes därför tvivelaktigt, huruvida de lokala skattemyndig- heternas arbete med jämkningarna skulle bliva mera betungande enligt alt. 111 än enligt alt. II.

I Kungl. socialstyrelsens utredning rörande skogsbygdens arbets- och lev- nadsvillkor (1938) uppgives antalet skogsarbetare år 1930 till 87 309. Av 1940 års norrland-sutrednings betänkande (SOU 1943: 39) framgår i huru stor utsträckning dessa alltjämt måste hänföras till gruppen säsongarbetare. Så är enligt en av herr Brandt m. fl. år 1945 väckt motion (11:32) även fallet med ett betydande antal sågverksarbetare. Vidare märkes stuveriarbe- tare, tegelbruksarbetare och en stor del byggnads— och anläggningsarbetare. Trots omförmälda strävanden att minska säsongarbetslösheten synes man därför icke rimligen kunna åtnöjas med ett uppbördssystem, som, därest icke ständiga jämkningar vidtagas, leder till ett synnerligen obilligt resultat för ett mycket betydande antal skattskyldiga. Även alt. I och III äro emellertid som ovan nämnts i detta avseende bristfälliga, dock snarare ur det allmän- nas synpunkt än ur den skattskyldiges.

Genom en kombination av systemet preliminär debitering och procentuella löneavdrag synes det dock vara möjligt att även beträffande dessa kategorier skattskyldiga anordna ett i stort sett tillfredsställande uppbördsförfarande. En komplettering i detta avseende torde vara genomförbar, såvitt alt. I och III angår. Enlig dessa alternativ föreligger nämligen beträffande ifrågava- rande skattskyldiga, i motsats till vad fallet är enligt alt. II, det första ledet i kombinationen, den preliminära debiteringen.

Med ledning av mantalslängden och genom inhämtande av upplysningar, eventuellt ur avlämnade självdeklarationer, bör det vara möjligt för den lokala skattemyndigheten att bland de löntagare, som icke enligt alt. III er- hållit skattekort, avskilja skattskyldiga, som äro hänförliga till gruppen sä- songarbetare, och förse debetsedeln och uppbördskortet med lämplig på- stämpling, som på ett i ögonen fallande sätt utmärker, att det kombinerade systemet för ifrågavarande skattskyldige skall tillämpas. När sådan debet- sedel överlämnats till arbetsgivaren, skulle denne vara skyldig att verkställa avdrag å lönen med viss å debetsedeln av den lokala skattemyndigheten an- given procentsats, dock, under förutsättning att anställningen varat minst en

förfallande skatten täckes. Sedan härigenom debetsedelns slutsumma blivit genom löneavdrag erlagd, underrättas den lokala skattemyndigheten genom postverkets försorg därom, varefter den lokala skattemyndigheten tillställer den skattskyldige bevis, att löneavdrag icke vidare under kalenderåret skall för denne verkställas.

Det torde icke vara uteslutet, att ett dylikt system skulle kunna utsträckas till rent tillfälliga arbetare under förutsättning att dessa sysselsättas i jord- bruk eller rörelse. Eftersom arbetsgivaren i sin deklaration är berättigad till avdrag för utbetald avlöning även åt tillfälliga arbetare och enligt taxerings- förordningen är pliktig att lämna uppgift därom, skulle en viss, om ock bristfällig kontroll rörande löneavdragens verkställande även i dessa fall kunna vinnas. Att utsträcka systemet till att omfatta tillfällig hjälp i hem eller eljest för sådant ändamål, att löneutbetalningen icke utgör avdragsgill utgift i förvärvskälla, synes mig däremot knappast kunna ifrågakomma.

Ovan antydda utbyggnad av systemet skulle emellertid förorsaka myn- digheterna åtskilligt merarbete. Först sedan erfarenhet vunnits rörande den föreslagna organisationens funktionsduglighet och tilläventyrs erforderlig förstärkning därav skett samt löneav-dragssystemet ingått i det allmänna med- vetandet och arbetsgivarna blivit vana att tillämpa det, synes en komplette- ring därav i förevarande avseende böra tagas under övervägande.

Övergången till det nya uppbördssystemet.

Oavsett huruvida tabellsystemet i den ena eller den andra utsträckningen anses böra komma till användning, sedan det nya uppbördssystemet trätt i full tillämpning, är en ingående prövning erforderlig av frågan, huruvida skatten under de båda övergångsåren 1947 och 1948 bör uttagas enligt den ena eller den andra metoden.

Den skatt, som kommer att uttagas under dessa båda år, får enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna så att säga dubbel karaktär i det att den dels utgör betalning för utskylder, belöpande på inkomst under åren 1945 och 1946, och dels utgör preliminär skatt, som får gå i avräkning å den på inkomsten under åren 1947 och 1948 belöpande skatten. Den skiljer sig i det väsentliga avseendet från den preliminära skatt som kommer att utta— gas, sedan systemet trätt i full tillämpning, att den på grund av förstnämnda karaktär icke följer inkomstens växlingar under åren 1947 och 1948, om inkomsten under dessa år nedgår, i det att den, utom i vissa undantagsfall, icke får understiga ett visst fixerat belopp. Följden härav blir, att om in- komsten under sistnämnda båda är nedgår i förhållande till inkomsten år 1945 respektive 1946, den skatt, som vid tillämpningen av tabellsystemet ut- tages under övergångsåren blir i motsvarande män för låg, vilket däremot icke blir fallet, om skatten uttages genom preliminär debitering. Den vid tillämpning av tabellsystemet härigenom uppkommande bristen i de uttagna skattebeloppen kommer enligt förslagen till övergångsbestämmelser att täc- månad, med minst så stort belopp att den vid närmaste uppbördsstämma | I l l l i

kas därigenom, att felande skattebelopp uttages i form av kvarstående skatt under åren 1949 och 1950. Vid tillämpning av tabellsystemet under åren 1947 och 1948 träder systemet således för löntagarnas del icke i full tillämpning förrän år 1951 och en betydande eftersläpning av skatten kommer att upp- stå, om vikande konjunktur inträffar efter den 1 januari 1947. Detta blir fallet, även om löneavdragen enligt tabellsystemet omedelbart efter den 1 januari 1947 skulle verkställas med full effektivitet. Såsom jämväl av bered- , ningens majoritet framhållits måste emellertid befaras, att så icke kommer * att ske, med påföljd, att den kvarstående skatt, som skall uttagas under åren ' 1949 och 1950, ytterligare ökas för ett sannolikt mycket stort antal löntagare. Dessa komma därigenom att under vart och ett av sistnämnda båda är be- lastas med två års skatter. Enighet torde råda därom, att det med nuvarande hårda skattetryck icke är möjligt att upphäva eftersläpningen med mindre än att skatteanspråket eftergives i sådan utsträckning, att icke under något är mer än ett års skatt uttages. Om så icke sker, skulle de skattskyldiga kom— ma i en olidlig situation. De föreslagna övergångsbestämmelserna avse att för- hindra detta. 'Detta resultat vinnes emellertid icke, om tabellsystemet tilläm- pas under åren 1947 och 1948, beträffande ett mycket stort antal skattskyl- diga, merendels tillhörande de lägre inkomstklasserna. Det innebär icke enligt min mening någon som helst överdrift att beteckna detta såsom en mycket allvarlig olägenhet.

De nackdelar, som äro förenade med skatteuttag enligt tabell under åren 1947 och 1948, föranleder tvekan, huruvida detta system bör komma till an- vändning under sistnämnda båda är ens i den begränsade omfattning, som föreslås i alt. III, nämligen för sjömännen. För dessa skulle emellertid löne- avdrag på grundval av preliminär debitering kunna verka obilligt med hän- syn till att de ofta skulle sakna möjlighet att begära nedsättning av löneav- dragen enligt övergångsbestämmelserna till alt. III p. 3 tredje stycket. Vidare torde man vara berättigad antaga, att en jämförelsevis god säkerhet förelig- ger för att avdragen för sjömännens del komma att effektueras. Det synes mig ock vara lämpligt, att tabellsystemet först prövas i begränsad omfatt- ning, innan det kommer till mera allmän användning. Med hänsyn härtill anser jag mig kunna förorda, att detta system tillämpas beträffande sjömän- nen redan från och med den 1 januari 1947 på sätt i alt. III föreslås.

Vad angår den arbetsbelastning, som under åren 1947 och 1948 kommer att åvila de lokala skattemyndigheterna, märkes att under senare delen av år 1946 samt januari 1947 skola utfärdas dels en debetsedel enligt nu gäl- lande bestämmelser, upptagande vid uppbördsterminen hösten 1946 förfal- lande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstingsmedel och tingshusmedel, dels ock en debetsedel enligt de föreslag- na nya bestämmelserna, upptagande allenast preliminär skatt, vilken alltid skall grundas å det år 1946 taxerade beloppet och den samma år taxerade inkomsten. Skattebeloppen bli oftast desamma, som legat till grund för den förstnämnda debiteringsåtgärden. I jämförelse med det debiteringsarbete, som under systemets fulla tillämpning kommer att åvila de lokala skatte-

myndigheterna, innebära deSSa arbetsuppgifter en betydande arbetslättnad. Debiteringsarbetet under år 1947 blir än lindrigare i det att då allenast en debetsedel skall utfärdas, upprättad enligt enahanda enkla grunder. Någon anledning att under övergångsåren använda tabellssystemet för att bereda de lokala skattemyndighetema lättnad vid debiteringsarbetet synes följakt— ligen icke föreligga. Det bör för övrigt bemärkas, att den lättnad, som där- igenom skulle vinnas, komme att motsvaras av ökad arbetsbelastning åren 1948 och 1949 genom debitering av ovan omförmälda kvarstående skatt. Far- hågorna för att man genom användande under övergångsåren av debiterings- systemet skulle nödgas »anställa och utbilda ett stort antal tjänstemän, för vilka man sedan icke hade någon användning» äro utan tvivel ogrundade.

Slutligen må framhållas, att om förslag till uppbördsreform förelägges innevarande års riksdag, hinder icke synes möta att, om så anses lämpligt, en uppbördsförordning i huvudsakhg överensstämmelse med något av de såsom alt. I eller alt. III betecknade förslagen antages vid denna riksdag och ett principbeslut meddelas beträffande den omfattning, i vilken tabellsyste- met anses böra efter övergångstiden tillämpas. Härigenom synes tillräcklig grundval för organisationsfrågornas avgörande erhållas. Beslut rörande den närmare utformningen av bestämmelserna i berörda avseende torde, om så anses önskvärt, utan större olägenhet kunna anstå till nästkommande år. Då jag förordat, att i alt. III skulle ingå två särskilda författningar, har detta föranletts dels av önskemålet att underlätta en dylik handläggning och dels av den anledningen, att den tankegång, som ligger till grund för detta alter- nativ, därigenom tydligare synes komma till uttryck. Måhända bör emeller- tid, om alt. III lägges till grund för lagstiftning, de i tillägg-sförordningen in- rymda bestämmelserna inarbetas i uppbördsförordningen.

Sammanfattning.

Med hänsyn till de i förhållande till tidigare framlagda förslag till upp- bördsreform vunna förbättringarna i tabellsystemet och de fördelar, löne- avdrag enligt detta system måste anses innebära för de flesta löntagarna, an- ser jag mig icke böra förorda att uppbördssystemet utformas i överensstäm- melse med alt. I.

Vid bedömande av, huruvida alt. II eller alt. 111 bör läggas till grund för lagstiftning, finner jag sistnämnda alternativ vara förenat med i huvudsak följande fördelar:

F är det allmänna: Genom debitering av den preliminära skatten och dennas uppförande å uppbördskort i sådana fall, då ovisshet måste anses föreligga, huruvida löneavdrag med tillämpning av tabell bliva ve— derbörligen verkställda, vinnes en snabbare och effektivare restindrivning. Risken för att mer än ett års skatt skall uttagas under ett och samma år, varmed man enligt alt. II i stor utsträckning måste räkna, och därav för- orsakade förluster för det allmänna blir väsentligt minskad. Gränslinjen mellan de båda systemen för uttagande av preliminär skatt drages så, att risk

för skatteförluster å gränsfallen undvikes. Restitution av en mängd smärre belopp undvikes, vilket däremot icke torde vara möjligt enligt alt. II. Genom att framdeles komplettera den preliminära debiteringen med procentuella av- drag kunna effektiva löneavdrag verkställas beträffande säsongarbetare och i förvärvsverksamhet sysselsatta tillfälliga arbetare. Med hänsyn bland an- nat till den omfattande rådgivande verksamhet, de lokala skattemyndigheter- na enligt alt. ll skulle nödgas utöva, torde organisationskostnaderna bli mindre enligt alt. 111 än enligt alt. 11.

För löntagarna: Löntagare, för vilka tabellsystemet länder till nackdel, främst säsongarbetarna, undantagas därifrån. Systemet torde framdeles kun- na så utbyggas, att uppbördsfrågan även för nänmda kategori skattskyldiga liksom och för tillfälliga arbetare erhåller en tillfredsställande lösning. Risk för tvist mellan arbetsgivare och löntagare angående löneavdragets storlek föreligger i avsevärt mindre omfattning än enligt alt. II. Skatten blir i så måtto jämnare fördelad, att risken för att mer än ett års skatt uttages un- der ett och samma är väsentligt minskas. Genom en successiv utsträckning av tabellsystemet torde allenast de löntagare, för vilka tabellsystemet är olämpligt, men inga andra, kunna undantagas därifrån.

För arbetsgivarna: De arbetsgivare, beträffande vilka ovisshet mäste an- tagas råda rörande deras förmåga att riktigt tillämpa tabellsystemet, löpa icke den påtagliga risk för betalningsansvar för betydande belopp, som enligt alt. II föreligger. Det uppbördsmannaansvar, som även enligt alt. III ålägges denna kategori arbetsgivare, torde även det komm-a att åsamka dessa bekymmer och besvär, men icke i tillnärmelsevis samma grad som enligt alt. 11 skulle bliva fallet. Risken för tvister med de anställda minskas vä- sentligt. För övriga arbetsgivare, vilka enligt alt. III förutsättas successivt komma att inbegripas under tabellsystemet, medför upprättandet av de i 2 g 1 och 2 mom. tilläggsförordningen omförmälda förteckningarna ett visst en- gångsarbete, vilket dock i förhållande till de arbetsuppgifter, som enligt samt- liga alternativ i övrigt komma att åläggas arbetsgivarna, framstår såsom täm— ligen ringa.

Med hänsyn till vad ovan anförts kan jag i motsats till beredningens majo- ritet icke förorda att uppbördsfrågan löses i överensstämmelse med alt. ll utan anser, att alt. Ill bör läggas till grund för lagstiftning. Skälen härför äro i främst-a rummet ovanberörda fördelar för det allmänna och att vissa löntagare, särskilt säsongarbetare, skyddas från orättmätiga skatteuttag, att vissa kategorier arbetsgivare icke åläggas i förhållande till deras förmåga över hövan betungande arbetsuppgifter och ansvar samt icke minst, att alt. III, i motsats till vad fallet synes vara med alt. II, successivt kan utbyggas till ett uppbördssystem, som låter anpassa sig efter de i hög grad skiftande anställnings- och inkomstförhållandena. Med bibehållande av nuvarande be- skattningsregler är det enligt min mening icke möjligt 'att, innan den för ändamålet erforderliga organisationen blivit prövad, genomföra ett uppbörds- system, som tillgodoser detta berättigade krav.

Specialmotivering till de i alternativ III ingående författningsförslagen.

Förordningen angående debitering, uppbörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning).

Beträffande 20, 37, 70, 85, 92 och 94 åå hänvisas till den allmänna moti- veringen. Med hänsyn till att omedelbar restitution föreslås skola äga rum endast i sådana fall, då jämkningsbeslutet innebär, att preliminär skatt in- betalts med ett minst 300 kronor för högt belopp, torde någon ytterligare spärregel icke erfordras i 37 och 94 åå. Härigenom förenklas beräkningarna.

78 &.

I utkastet till tilläggsförordning förekommer icke någon bestämmelse, mot- svarande andra stycket av detta författningsrum. Enligt nämnda utkast skall nämligen den preliminära skatten i sin helhet uttagas på grundval av debi— tering, om den skattskyldige utöver den för bestämd tidsperiod uppburna lönen i den huvudsakliga anställningen åtnjuter inkomst till belopp, överstigande en femtedel av denna, dock minst sexhundra kronor. De fall, då såväl skatte- kort som debetsedel måste utfärdas, nedbringas härigenom till ett minimum.

85 &.

Enligt alternativ II benämnes den handling, som av arbetstagaren skall överlämnas till arbetsgivaren, debetsedel, vare sig den preliminära skatten är debiterad å densamma eller ej. Denna beteckning kan anses befogad, ef— tersom kvarstående skatt i förekommande fall debiteras därå. Då enligt alter- nativ III löneavdrag skall ske antingen på grundval av preliminär debitering eller med ledning av skattetabell, bör däremot lämpligen de handlingar, varå de två olika slagen av löneavdrag skola grundas, givas skilda beteckningar i de författningar, som ingå i alternativ III. Något hinder att använda be- teckningen »Skattekort», då tabellsystemet tillämpas, trots att kvarstående skatt i förekommande fall är debiterad å den ifrågavarande handlingen, sy- nes icke föreligga. Formulären till debetsedel och skattekort kunna emeller- tid göras exakt likalydande. Det kan därför måhända vara lämpligt att alle- nast ett formulär kommer till användning och förses med båda benämning- arna. Härigenom möjliggöres för debiteringsförrättaren att debitera den kvar— stående skatten redan innan avgörande träffats, huruvida debetsedel eller skattekort skall utfärdas. Sedan detta blivit avgjort, överkorsas (med stäm- pel) den benämning som icke skall gälla.

Skattekort för det begränsade antal skattskyldiga som här avses böra kunna färdigställas inom den tid, som i 26 % första stycket uppbördsförord- ningen beträffande sjömän är föreskriven, sålunda senast den 15 november. 1 tillämpningsförordningen böra inrymmas bestämmelser om den adress, un- der vilken skattekorten skola översändas till dessa skattskyldiga.

1 |

Det torde inte kunna undgäs, att åtskilliga sjömän i utrikes fart erhålla sina skattekort först efter årsskiftet. I dylika fall kan det vara lämpligt att verk- ställa avdragen enligt den tabell, som tillämpats under det gångna året.

93 s.

Under förutsättning, att tabellsystemet efter den 1 januari 1949 kommer till utsträckt användning och den nye arbetsgivaren har att tillämpa detta, bör givetvis även i fall som här avses skattekortet överlämnas till denne och löne- avdrag verkställas med ledning av skattetabell. Måhända bör ett stadgande av denna innebörd inrymmas i övergångsbestämmelserna.

Förordningen med särskilda bestämmelser avseende vissa skattskyldiga, beträffande vilka avdrag för gäldande av preliminär skatt skall beräknas med ledning av skattetabeller. (Tilläggsförordning enligt alternativ III.)

as.

Genom bestämmelsen, att å förteckningen icke skall upptagas arbetstagare, beträffande vilken anledning föreligger till antagande, att han under påföljan- de kalenderår kommer att frånträda anställningen, bli säsongarbetarna un- dantagna från tabellsystemet. Staadgandet avser vidare att begränsa det antal fall, då skattekort under inkomståret skall utbytas mot debetsedel. I 1936 års semestersakkunnigas betänkande (SOU 1937: 49) framläggas statistiska upp- gifter rörande omflyttningsfrekvensen beträffande i enskild tjänst anställda arbetare och tjänstemän. Den var enligt dessa uppgifter synnerligen varieran- de inom olika kategorier. Sålunda utgjorde omflyttningsfrekvensen för arbe- tare inom verkstadsindustrien år 1932 29,9 0/0, 1933 17,3 0/0, 1934 15,8 0/0, 1935 16,8 0/0 och 1936 16,3 0/0 medan den för kontorister och han-delsanbetare stan- nade vid 1,5 år 2 0/0. Man synes av uppgifterna i detta betänkande att döma vara berättigad draga den slutsatsen att det antal arbetstagare, som —— för- utom säsongarbetarna —— på grund av ifrågavarande bestämmelse icke bliva upptagna å förteckningarna, kommer att stanna vid åtminstone 15 a 20 0/0. Den omständigheten, att en arbetstagare vid driftsinskränkning kan antagas bliva uppsagd från anställningen, utgör givetvis icke tillräckligt skäl att ute- sluta honom från förteckningen. Emdast om det tillika föreligger anledning antaga, att driftsinskränkning nästkommande år blir nödvändig, är detta fallet.

Uppgifterna angående naturaförmånerna avse Såsom av 3 % sista stycket framgår att möjliggöra för den lokala skattemyndigheten att från tabellsyste— met undantaga anställda, som åtnjuta naturaförmåner i annan form eller till väsentligt högre värde än som å skattetabellen finnes angivet. Det kan icke anses lämpligt att använda detta system beträffande en tjänsteman, som åt- njuter fri bostad med mångdubbelt högre värde än det i tabellen angivna och ej heller i de fall, då stat alltjämt utgår. Å andra sidan bör icke åtnjutandet'

av naturaförmåner med allenast ringa värde t. ex. fri lunch utgöra hinder för tabellsystemets användning.

Ä förteckningen skall vidare, enligt vad av utskastet till författningstext angives, tillika antecknas, huruvida anledning föreligger till antagande, att arbetstagaren under påföljande kalenderår kommer att åtnjuta inkomst ut- över den från arbetsgivaren för bestämd tidsperiod uppburna lönen till be- lopp, överstigande en femtedel av denna.

Uppgiften erfordras för att från tabellsystemets tillämplighetsområde ute- sluta sådana fall, då tabellerna leda till påtagligt felaktigt resultat, antingen på grund av att den från arbetsgivaren uppburna inkomsten till icke oväsent- lig del utgöres av sådana ackordsöverskott o. d., som icke uppbäras för be- stämd tidsperiod, såsom fallet uppgives vara beträffande byggnadsarbetare m. fl. eller av den anledningen, att arbetstagaren förutom inkomsten från den huvudsakliga anställningen åtnjuter förhållandevis betydande inkomst av tjänst eller annan förvärvskälla. Vad ackordsöverskott o. d. beträffar grun- das arbetsgivarens uppgift på kännedom om avlöningsförhållandena i den an- ställning, varom fråga är. Eftersom ackor—dsersättningarna merendels utgå för bestämd tidsperiod, torde denna avlöningsform ickei de flesta fall föran— leda att tabellsystemet blir olämpligt och följaktligen ej heller att särskild an- teckning därom skall verkställas. I fråga om annan inkomst än sådan, som utgår i den huvudsakliga anställningen, torde arbetsgivaren icke sällan äga kännedom om bisysslor, som arbetstagaren innehar, enär denne utverkat ar- betsgivarens tillstånd därtill. Av uttrycket »huruvida anledning föreligger till antagande» torde framgå, att avsikten däremot icke är att arbetsgivaren skall verkställa efterforskningar röran-de arbetstagarens inkomstförhållanden i öv- rigt. Denne äger dock möjlighet att i samband med förteckningens upprättan- de anföra detta skäl för sin önskan att erhålla debetsedel i stället för skatte- kort. Om han icke vill framföra detta till anbetsgivaren, står det honom gi- vetvis fritt att göra det direkt till den lokala skattemyndigheten. De ifråga- varande förteckningama avse endast att utgöra ett primärmaterial, som vid behov kan kompletteras med uppgifter ur taxeringslängderna och av (den 10- kala skattemyndigheten begärda upplysningar av den skattskyldige. Om det skulle anses olämpligt att arbetsgivarens uppgift berör andra inkomstförhål- landen än sådana, som direkt anknyta sig till den huvudsakliga anställningen d. v. s. ackordsöverskott o. d., möter det därför intet hinder att giva stad- gandet en dylik begränsad omfattning.

Arbetsgivare, som framställer yrkande om frihet från skyldighet att verk— ställa löneavdrag med ledning av skattetabell, bör anföra de skäl, han önskar åberopa till stöd för yrkandet, såsom att han på grund av verksamhetens be- skaffenhet ofta måste byta lokal, där kontorsarbetet utföres, och ombesörja detta under primitiva förhållanden, att han själv nödgas utföra kontorsarbe- tet, men saknar vana vid sådant arbete etc.

De uppgifter från nytillkomna arbetsgivare, som omförmälas i 2 mom., tor- de i allmänhet icke uppgå till större antal och kunna icke antagas åsamka den lokala skattemyndigheten nämnvärt merarbete.

Även om arbetstagarna nedgått under det i 1 mom. angivna antalet, före- ligger uppgiftsskyldighet enligt 3 mom. och skyldighet att verkställa löneav- drag med ledning av skattetabell fortfar, intill dess annorlunda förordnats.

3 5.

Även Om yrkande därom icke framställts, kan den lokala skattemyndighe— ten befria viss arbetsgivare från skyldighet att verkställa löneavdrag med led- ning av skattetabell. Det förutsättes, att den lokala skattemyndigheten vid den prövning, som avses i första stycket, i tveksamma fall rådgör med vederbö- rande taxeringsnämn-dsordförande, ledamöter i taxeringsnämnden eller andra personer, som kunna antagas besitta god ortskännedom.

Om överordnad myndighet efter anförda besvär ändrar ett av den lokala skattemyndigheten meddelat beslut, varigenom yrkande om frihet från skyl- dighet att verkställa löneavdrag avslagits, skulle detta kunna föranleda att ett flertal skattekort under inkomståret finge utbytas mot debetsedel. Med hänsyn härtill föreslås stadgandet i andra stycket.

De i tredje stycket omförmälda förteckningarna förutsättas skola vara upp- rättade före årsskiftet och höra tillställas samtliga lokala skattemyndigheter.

Sedan den i fjärde stycket omförmälda prövningen blivit verkställd hösten 1948, erfordras följande år förnyad prövning allenast i fråga om sådana skatt- skyldiga, som föregående år erhållit skattekort, men beträffande vilka i upp— gift enligt 2 % 3 mom. upplysts, att förändrade förhållanden inträtt. För övriga skattskyldiga, vilkas uppbördskort föregående år försetts med ifrågavarande stämpel, överföres denna utan prövning till uppbördskortet för det löpande året. Denna rent mekaniska arbetsuppgift kan givetvis fullgöras av underord— nad personal.

Uppräkningen i sista stycket av de omständigheter, vilka i regel böra föran- leda att skattekort icke utfärdas, avser icke att vara fullständig. Sålunda sy- nes skattekort icke böra komma till användning, då fråga är om svensk med- borgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands.

4 &.

Såsom det huvudsakligaste skälet mot alternativ III har gjorts gällande, att detta skulle medföra utomordentligt stora svårigheter vid ombyte av anställ- ning och under uppbördsberedningens överläggningar med vissa sammanslut- ningar anfördes bland annat, att det för arbetarna skulle bli »olidligt att gå till myndighet varje gång de byta anställning». Då en sådan framställning av förslagets verkningar icke torde undgå att påverka bedömandet, synes anled— ning föreligga att utförligt analysera förslagets innebörd i denna del.

Enligt alternativ lII kommer den övervägande delen av anställda i allmän tjänst, samt praktiskt taget alla företag inom industri, kommunikationsväsen, grosshan-del och småindustri liksom ock de större företagen inom detaljhan- del och hantverk att inbegripas under tabellsystemet. De som komma att un—

dantagas därifrån äro huvudsakligen löntagare anställda i jordbruk och hem samt i mindre handelsföretag och hantverk. Flera löntagare torde söka sig från den sistnämnda kategorien arbetsgivare till den förstnämnda än tvärtom. Då en person lämnar den sistnämnda kategorien och vinner anställning hos en arbetsgivare, som tillämpar tabellsystemet, skall intet utbyte av debetsedel ske utan denna överlämnas i vanlig ordning till den nye arbetsgivaren. Först det år, då den nyanställde upptagits å den i 2 5 2 mom. omförmälda förteck- ningen, utfärdas skattekort. Nyanställningar av detta slag, vilka måste anta- gas utgöra mer än hälften av samtliga nyanställningar, föranleda således icke någon åtgärd i nu förevarande hänseende från den lokala skattemyndighetens sida och än mindre från den anställdes. Enahanda förhållande föreligger, då en hos förstnämnda kategori arbetsgivare anställd person, vilken icke uppta- gits å arbetsgivarens förteckning och följaktligen erhållit debetsedel, byter an- ställning.

Det återstår således de fall, då en skattskyldig, för vilken skattekort utfär- dats, lämnar sin anställning. Med hänsyn till föreskriften att å ifrågavarande förteckningar icke skall upptagas skattskyldig, beträffande vilken anledning föreligger till antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att frånträda anställningen, måste antagas att dylika fall komma att inträffa i jämförelsevis ringa utsträckning. Det föreligger en allmän tendens hos före- tagare av här ifrågavarande kategorier att i möjligaste mån begränsa uppsäg- ningarna och, då sådana icke kunna undvikas, förbereda dessa i god tid. Här- igenom beredes arbetsgivaren i många fall möjlighet att omnämna den befara- de uppsägningen iden uppgift, som enligt 2 & 3 mom. årligen skall avlämnas, och den skattskyldige får då icke skattekort för det nästkommande året.

I de fall, då skattekort finnes för den anställde utfärdat vid den tidpunkt, han lämnar sin anställning, erhåller den lokala skattemyndigheten jämlikt 4 å andra stycket anmälan därom. Någon omedelbar åtgärd från den lokala skattemyndighetens sida i anledning av en sådan anmälan torde icke vara er- forderlig utan därmed synes kunna anstå någon tid i avvaktan på, huruvida anmälan om ny anställning kommer den lokala skattemyndigheten tillhanda.

Inkommer sådan anmälan, har den lokala skattemyndigheten att med led- ning av i 3 & tredje stycket omförmälda förteckning undersöka, huruvida jämväl den nye arbetsgivaren är skyldig verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell. Befinnes så vara fallet, behöver någon vidare åtgärd icke vid- tagas i ärendet. Skulle däremot den nye arbetsgivaren icke vara ålagd sådan skyldighet, har den lokala skattemyndigheten att från denne eller den an- ställde begära uppgift om avlöningsförmånerna i den nya anställningen, eventuellt anmana den anställde att avlämna preliminär deklaration, samt utfärda preliminär debetsedel. Ofta torde i dylika fall 'den skattskyldige självmant inkomma med preliminär deklaration för att undgå procentuellt löneavdrag med 25 (20) 0/0.

Om däremot anmälan rörande ny anställning icke inkommit inom viss tid, exempelvis 11/2 51 2 månader, synes den lokala skattemyndigheten till en början lämpligen böra undersöka, huruvida anmälan inkommit rörande

den skattskyldiges avflyttning från myndighetens tjänstgöringsområde. Är detta icke fallet, bör den lokala skattemyndigheten (skriftligen eller medelst telefon) sätta sig i förbindelse med den skattskyldige och efterhöra, huruvida han erhållit ny anställning eller utövar annan förvärvsverksamhet och i före- kommande fall anmana honom inkomma med preliminär deklaration.

Skulle det befinnas, att flyttningsanmälan inkommit, bör den lokala skatte- myndigheten i utflyttningsorten sätta sig i förbindelse med samma myn- dighet i inflyttningsorten, som verkställer sådan undersökning som nyss sagts, varefter förstnämnda myndighet, därest undersökningen därtill för- anleder, utfärdar preliminär debetsedel.

Det må erinras, att undersökningar av ifrågavarande slag för utrönande av huruvida den skattskyldige ägnat sig åt annan förvärvsverksamhet rätte- ligen böra verkställas även enligt alternativ II i alla de fall, då preliminär skatt icke för viss löntagare inflyter, om systemet skall fungera effektivt. De undersökningar, som ovan ifrågasatts, då anmälan om ny anställning icke inkommit, innebära således ingen merbelastning å myndigheterna i förhållande till vad fallet blir vid tillämpning av alternativ II.

Av ovanstående redogörelse torde framgå, dels att det övervägande antalet platsombyten lika litet enligt alternativ III som enligt alternativ Il föranleda någon åtgärd från de lokala skattemyndigheternas sida, dels att, då sådant fall föreligger, att anmälan jämlikt 4 å andra stycket" skall ske rörande an- ställningens upphörande, ett visst merarbete, vilket dock till största delen kan utföras av underordnad personal, förorsakas den lokala skattemyndigheten för den händelse att anmälan inkommer om nyanställning hos sådan arbets- givare, som icke är skyldig verkställa löneavdrag med ledning av skatte- tabell, men att i övrigt ingen väsentlig skiljaktighet föreligger enligt alterna— tiv II och alternativ III beträffande de arbetsuppgifter, som i samband med upphörande av anställning ankomma på myndigheterna, dels oclc att på- ståendet att arbetarna skulle bliva nödsakade att »gå till myndighet, varje gång de byta anställning» är grundlöst. Vid ombyte av anställning eller verksamhet kunna de undantagsvis lika väl som andra skattskyldiga däremot bliva anmanade avlämna preliminär deklaration.

8 %.

Med hänsyn till att inkomst, som icke avser viss tidsperiod, på grund av stadgandet i 3 & sista stycket förutsättes komma att uppgå till högst 1/5 av den för bestämd tidsperiod uppburna lönen från den huvudsakliga anställ- ningen, synes icke erforderligt att fastställa vissa procentsatser för uttagande av skatt å ifrågavarande inkomst, varigenom önskvärd förenkling av syste- met vinnes.

12 %. Skattekort skall jämlikt 1 & sista stycket. jämfört med 26 & uppbördsförord- ningen senast den 18 december året näst före inkomståret tillställas den skatt- skyldige. Bestämmelserna i 27 å sistnämnda förordning äga motsvarande till— lämpning.

532 14 %.

Skattekort kommer endast att utfärdas under inkomståret i det undantags- fall, att den lokala skattemyndigheten tillställt den skattskyldige debetsedel, men överordnad myndighet efter besvär förordnat att skattekort skall utfär— das.

16 5.

Då arbetstagaren flyttat under året före inkomståret så att den kvarstå- ende skatten debiterats i annan kommun, kommer denna att uppföras på sär- skild debetsedel varom anteckning jämlikt 12 &, jämförd med 25 & upp- bördsförordningen, skall ske å skattekortet. Denna debtesedel skall jämlikt 1 & sista stycket, jämfört med 28 och 31 åå uppbördsförordningen, jämväl överlämnas till arbetsgivaren. Om detta underlåtits, träda bestämmelserna i 32 % sista stycket uppbördsförordningen i tillämpning.

25 å.

Verkningarna av beslut, som avses i 3 & första och andra stycket, äro icke begränsade till ett år. Med hänsyn härtill och då ärendenas avgörande enligt enhetliga principer är önskvärd, saknas anledning att beskära besvärsrätten i dessa fall. Det förefaller sannolikt, att de besvärsärenden av detta slag, som komma att dragas under överinstansernas prövning, bliva tämligen sällsynta.

Övriga i betänkandet framlagda författningsförslag.

Omläggningen av uppbördssystemet föranleder ändringar i ett flertal för- fattningar, och förslag till sådana författningsändringar hava ock av bered- ningen framlagts. Dessa hava emellertid på grund av ärendets brådskande natur icke kunnat föreligga utarbetade inom sådan tid, att det med hänsyn till andra arbetsuppgifter varit mig möjligt att underkasta dem annat än en mycket flyktig granskning. Förslagen synas emellertid överensstämma med de principbeslut, som av beredningen fattats. Beträffande förslaget, att folk- pension enligt 6 % lagen om folkpensionering skall undantagas från skatte- plikt, anser jag dock att en sådan reform kräver en mera allsidig utredning rörande verkningarna därav i olika hänseenden och jag är därför icke beredd att tillstyrka beredningens förslag i denna del. I likhet med majoriteten an- ser jag att det visserligen ur uppbördssynpunkt skulle vara lämpligt, om folkpensionerna kunde undantagas från skatteplikt, men detta utgör ingen nödvändig förutsättning för uppbördsreformen.

Särskilt tillägg av ordföranden och av ledamoten Jarnerup.

1 det av ledamoten Sivert avgivna särskilda yttrandet förekommer (å sid. 516) vissa uttalanden rörande uppbördsberedningens överläggningar med en representant för postverket. Dessa uttalanden giva enligt vår mening en mycket ofullständig bild av vad som förekommit. Med anledning härav hava vi lämnat postverkets ifrågavarande representant, byråchefen Harry Holm- ström, tillfälle att taga del av vad Sivert i förevarande hänseende anfört. Holmström har anhållit att nedannämnda av honom avgivna förklaring måtte fogas till betänkandet:

>>Mot utsträckande av anståndstiden för inbetalning av skatt t. o. m. ut- gången av uppbördsterminen efter den, då skatten förfallit till betalning, anfördes från min sida, att bokföringen vid postanstalterna och kontrollen över de mindre postanstalternas redovisningar försvårades, att risk förelåge för stockningar vid postkassorna vid månadsskiftena, varigenom syftemålet med uppbördens förläggande till för postverket lämplig tidpunkt skulle för- felas, samt att bokföringen vid länspostkontorens skatteavdelningar försvå- rades och redovisningen till länsstyrelserna försenades.

Även mot ett alternativt förslag om en förlängning av uppbördstiden till den sista dagen i varje månad riktades i stort sett samma invändningar.

Om arbetet vid länspostkontorens skatteavdelningar skulle kunna orga- niseras på lämpligt sätt och personalen där erhålla en jämn sysselsättning, vilket bl. a. ur kostnadssynpunkt vore av största betydelse, ansåg jag en utsträckning längre än till den 17 icke genomförbar. För kommittémajori- teten framstod det även som särskilt betydelsefullt, att redovisningen till länsstyrelserna kunde avges särskilt för varje uppbörd.

Jag ifrågasatte visserligen, om icke ett uppskovsförfarande principiellt stred mot källskattens idé, men mitt ståndpunktstagande grundade sig ute- slutande på ovan omförmälda praktiska olägenheter.»

BILAGOR

Bilaga A.

PM angående utbetalning av löner.

Denna promemoria avser att till tjänst för den pågående utredningen om käll- beskattning lämna vissa upplysningar angående avlöningsutbetalning. Härvid redo- göres för periodiciteten i utbetalningarna, men även vissa andra frågor ha berörts, som, enligt vad erfarenheterna från de föregående utredningarna ha givit vid han- den, kunna vara av intresse i detta sammanhang. Översikten omfattar de verksam- hetsområden, som höra under Arbetsgivareföreningen, men även vissa områden därutöver. De viktigaste av de arbetstagargrupper, som här ej berörts, äro statens och kommunernas arbetstagare samt arbetstagare vid enskilda järnvägar, 51 fartyg, restauranter och i fiske.

A. Arbetare.

Arbetare avlönas, som bekant, med tidlön eller ackord. Tidlönen beräknas för arbetare som regel per timme. Inom vissa fack förekomma undantagsvis vecko- löner. Där detta är förhållandet, har det särskilt anmärkts i nedanstående redo- görelse. Månadslöner för arbetare äro mycket sällsynta, och tillämpas endast un- dantagsvis och då främst för sådana arbetare, som erhållit särskild förtroende- ställning (exempelvis vakter). Där ackordsarbete förekommer i större omfattning, har detta särskilt anmärkts. Detta förhållande har bl. a. den betydelsen, att inkoms- terna inom sådana fack variera mera än beträffande sådana fack, där arbetarna 'i huvudsak avlönas med tidlön.

]. Malmbrytning och metallindustri.

1. Gruvindustri.

I kollektivavtalet för Järnbruksförbundets gruvor finnes stadgat, att Ordinarie likvid utbetalas en gång i varje månad. Vid dessa tillfällen uträknas och likvideras även ackordsförtjänsten. Mellan de ordinarie likviderna må dock arbetare å viss av arbetsgivaren bestämd dag utbekomma förskott, motsvarande efter uppskatt— ning arbetarnas innestående tillgodohavande, dock högst halva månadsförtjänsten. Det har upplysts, att sådana förskott regelmässigt förekomma, dock med varierande periodicitet. I förskott få arbetarna i allmänhet en rund summa, exempelvis 75 eller 100 kronor. Stundom kan likvid icke ske varje månad, nämligen när ackords- arbetet är av den omfattning, att det sträcker sig över flera månader. I sådana fall gör arbetsgivaren å dagen för den ordinarie likviden en uppskattning av det ackords- arbete, som utförts, och utbetalar förskott i proportion därtill.

2. Järnverken. I riksavtalet inom denna bransch finnes stadgat, att ordinarie likvid utbetalas en gång varje månad. Mellan de ordinarie likviderna skola dock arbetarna å viss av förvaltningen bestämd dag utbekomma förskott motsvarande efter uppskattning

arbetarnas innestående tillgodohavande, dock högst halva mänadsförtjänsten. Vad sålunda föreskrives utgör icke hinder för att avlöning i stället får utgå i form av vecko- eller 14-dagarslikvid. Det är upplyst, att det är mycket vanligt, att vid järn- verken avlöningen på detta sätt utgår i form av vecko- eller fjortondagarslikvid. Någon bestämd regel om periodicitet vid utbetalningarna vid järnverken kan där- för icke uppställas. Blott i undantagsfall förekomma ackord, som sträcka sig över flera avlöningsperioder.

Vissa naturaförmåner utgä, varom närmare upplysningar i fall av behov kunna erhållas hos Järnbruksförbundet.

3. Mekaniska verkstäder.

I riksavtalet för denna industri — det största och viktigaste kollektivavtalet på den svenska arbetsmarknaden — finnes stadgat, att avlöningen utbetalas endast å bestämda avlöningsdagar, dock minst två gånger i månaden. Vanligen utbetalas avlöningen veckovis, och det torde endast vara vid några få verkstäder å lands- bygden, som avlöningen utbetalas med intervaller om 14 dagar.

Ackordsarbete utföres antingen mot 5. k. fasta listor, då timlönen icke är garan— terad, eller också i enlighet med uppgörelser mellan arbetsgivaren och vederbörande arbetare, då timlönen är garanterad. (Denna skillnad mellan fasta och tillfälliga ackord finnes inom de flesta branscher.) Inom den tunga industrin förekommer ofta, att ackordsarbetena äro av sådan omfattning, att de sträcka sig över flera avlöningsperioder. Vid de avlöningstillfällen, som infalla medan ackordsarbetet ut— föres, erhåller arbetaren i sådana fall sin ordinarie timlön förskotterad. Denna av- räknas sedermera å ackordssumman. Skillnaden, det 5. k. ackordsöverskottet, er- håller arbetaren, när ackordsarbetet är färdigt. Vid gemensamhetsackord erhåller han del i det uppkomna överskottet i förhållande till sin timpenning och det antal arbetstimmar, han deltagit i ackordet.

4. Bilreparationsverkstäder. Avlöning utbetalas varje helgfri fredag. Ackordsarbete är rätt sällsynt.

ll. Jord- och stenindustri.

1. Byggnadsämnesindustri. Avlöningsutbetalning sker en gång i veckan. I avtalet finnes dessutom stadgat, att vid ackordsarbete, som icke slutförts i så god tid före avlöningsutbetalningen, att beräkning av arbetarens tillgodohavande kunnat verkställas, utbetalas ä avlönings- dagen förskott med sådant belopp, att arbetsgivaren med visshet kan förutse. att ackordsöverskott uppstår.

2. Småglasbruk. Här förekommer ackordsarbete i stor omfattning. Avlöningen uträknas per ka- lendermånad. Avlöningen skall enligt riksavtalet utbetalas den 10, 20 samt sista dagen i varje månad. Den 20 lämnas slutlikvid för föregående månad och den 10 samt sista dagen i månaden lämnas förskott i jämna krontal, för varje gång 1/3 av den beräknade arbetsförtjänsten under löpande månad. Vid åtskilliga bruk tillämpas emellertid en annan ordning, enligt vilken avlöning äger rum den 10 och 25 i varje månad. Den 25 utbetalas förskott för innevarande och den 10 slut- avlöning för föregående kalendermånad. Några arbeten, som sträcka sig över flera avlöningsperioder, finnas icke. Arbetarna ha fri bostad.

3. Buteljglasbruk. Ackordsarbete förekommer i stor omfattning. Avlöningen uträknas och utbetalas var fjortonde dag. Efter åtta dagar erhålles dock förskott av avlöningen, uppgående

till det belopp som motsvarar av arbetaren under en tid av åtta dagar utfört arbete. Förskott avräknas på nästa avlöning. Arbetarna ha fri bos-tad.

4. Porslinsindustri.

Ackordsarbete förekommer i stor omfattning. Avlöningen uträknas och utbetalas antingen varje vecka eller också var fjortonde dag med förskott den vecka, dä slut— avlöningen icke utbetalas. Ackordsarbetet omfattar icke flera arbetsperioder.

5. Torvindustri.

Avlöning utbetalas varannan torsdag. Ackordsarbete förekommer i stor omfatt- ning. men ackordsarbetet sträcker sig icke över flera avlöningspcrioder,

Ill. Träindustri.

1. Sågverk. Avlöningen utbetalas antingen var fjortonde dag eller två gånger i månaden i ar- betsgivarens val.

2. Snickeriindustri.

Avlöningen utbetalas som regel omedelbart efter den ordinarie arbetstidens slut & fredagen varje vecka. Ackordsarbete förekommer i rät-t stor utsträckning.

lV. Pappers- och grafisk industri.

1. Massafabriker.

Enligt pappersmasseavtalet sker utbetalningen var fjortonde dag eller två gånger i månaden. På många håll sker den exakta löneutbetalningen blott en gång i måna- den och varannan utbetalning har därför karaktären av förskott.

2. Pappersbruk.

I riksavtalet stadgas, att avlöning utbetalas på sätt överenskommelse mellan ar- betsgivaren och arbetarna lokalt träffas. Det vanliga är, att avlöningen utbetalas var fjortonde dag. På senare tid har man på en del platser börjat övergå till att ha slut— avlöning per kalendermånad och ett beräknat förskott efter fjorton dagar.

3. De grafiska facken (boktryckare, bokbindare och litografer). Avlöning varje fredag. Ackordsarbete förekommer i relativt liten utsträckning.

V. Livsmedelsindustri.

Inom denna industri (kvarnar, bagerier, chokladfabriken bryggerier, slakterier) utgår -i allmänhet veckolöner, som utbetalas varje fredag. Ackordsarbete förekom- mer i mycket liten utsträckning.

VI. Textil- och beklädnadsindustri.

Textil- och konfektionsindustri.

Ungefär hälften av allt arbete utföres på ackord. Avlöning utbetalas som regel varje fredag.

VII. Läder—, hår- och gummivaruindustri.

1. Skofabriker och garverier. Ackordsarbete förekommer i stor utsträckning. Lönen utbetalas veckovis.

2. Beträffande skin n industrin i Malung märkes, att arbetet i stor ut- sträckning utföres som hemarbete, ofta på så sätt att hela .fam'iljer arbeta för ett företag. I sådana fall brukar blott en familjemedlem stå såsom arbetstagare i för- hållande till företaget. Han uppbär ensam lönen, vilken utbetalas efter vederbörandes önskan antingen när som helst, då färdigt arbete avlämnas, eller också med bestämd periodicitet, exempelvis månadsvis. Bolaget har ingen egen kännedom om hur den uppburna lönen fördelas mellan familjens medlemmar. Då arbetsgivaren skall lämna sin årliga uppgift till taxeringsmyndigheterna, lämnar den familjemedlem, som ti för- hållande till arbetsgivaren företräder de övriga .familjemedlemmarna, en uppgift till arbetsgivaren, hur lönen fördelats inom familjen. På grundval av denna uppgift lämnar arbetsgivaren sina uppgifter till taxeringsmyndigheterna. Vad som sålunda gäller beträffande skinnindustrin i Malung torde äga sin till- lämpbighet även beträffande hemarbete inom andra verksamhetsgrenar. De arbetare inom denna industri, som arbeta på verkstaden, erhålla som regel avlöning var fjortonde dag. Inga bestämda regler härom finnas i kollektivavtalet.

VIII. Kemisk-teknisk industri.

Ackordsarbete förekommer i rätt stor utsträckning. Lönen utbetalas veckovis.

IX. Byggnads- och anläggningsverksamhet.

1. Husbyggnadsindustri.

Cirka 40 0/0 av allt arbete utföres mot ackord. Ackordsarbete förekommer före— trädesvis vid nybyggnader, medan reparationsarbete som regel utföres mot tidlön. I avtalen stadgas, att avlöning utbetalas varje helgfri fredag. Ackordsarbete har inom denna industri regelmässigt karaktären av gruppackord och sträcker sig som regel över flera avlöningsperioder. Under den tid detta ackordsarbete pågår, erhålla ar- betarna enligt avtalet förskott på blivande ackordsförtjänst med sin timlön. Då ackordsarbetet är slutfört, uppmätes det enligt de fastställda prislistorna. Från de sålunda fastställda ackordspris—en avräknas vad arbetarna uppburit i förskott. Ac— kordsöverskottet skall, då arbetslaget består av minst 3 personer, utbetalas 'till den eller dem, som flertalet av arbetslaget befullmäktigat att uppbära och fördela det— samma. Arbetsgivaren är, när betalning i denna form sket-t, fri från vidare anspråk från lagets sida. Laget äger sålunda självt inbördes fördela ackordsöverskottet, Av- skrift av fördelningslistan skall vid utbetalningen avlämnas till arbetsgivaren. På grund av den långa tid, under vilken ackordsarbete pågår, kunna ackordsöverskot- ten uppgå till mycket betydande belopp per arbetare, ofta åtskilliga hundratal kronor.

Anmärkas bör, att en bestämmelse finnes, att om ett ackordsarbete är av den omfattning, att det ej kan slutföras inom fyra månader, skall vid slutet av var tredje månad från arbetets påbörjande ske uppmätning och uträkning av då ut- fört arbete och utbetalas 75 0/0 av det å detta arbete belöpande överskottet.

2. Anläggningsverksamhet. Även inom denna bransch förekommer ackordsarbete Åi stor utsträckning, ehuru överenskommelse om ackorden träffas från fall till fall och fasta ackordsprislistor sålunda icke finnas.

a) Enligt flertalet avtal för arbete på landsbygden utbetalas avlöningen varannan fredag för tiden t. o. in. samma veckas tisdag. För ackordsarbete utbetalas därvid förskott enligt gällande timlön vid varje ordinarie avlöningstillfälle, medan ackords— ersättningen utbetalas samtidigt med avlöningen för den avlöningsperiod, under vil— ken ackordsarbetet uppmätts (dylik uppmätning sker —— såvida icke annat över- enskommes — en gång i månaden).

b) Enligt flertalet avtal för arbeten inom städernas områden utbetalas avlöningen varje fredag för tiden t. o. m. samma veckas tisdag eller onsdag. I fråga om ackords- arbete gälla samma bestämmelser som 1 mom. a) nämnda avtal.

Beträffande både husbyggnadsindustrin och anläggningsverksamhet gäller att av- lön'ingsutbetalningen kompliceras därigenom att arbetet ofta utföres på långt av- stånd från företagets kontor (mycket ofta inom annat län). Med hänsyn härtill ut- betalas avlöning till arbetarna efter huvudsakligen två olika metoder.

Enligt den ena metoden insända arbetsledarna på respektive arbetsplatser avlö- ningsliistorna till huvudkontoret, så att desamma äro kontoret tillhanda i god *tid före avlöningsdagen. Huvudkontoret inlägger därefter den för varje arbetare ut— räknade avlöningen i tillslutna kuvert, vilka förses med vissa uppgifter angående avlöningen. Kuverten sändas därefter till arbetsledaren på platsen, som på fredagen överlämnar desamma.

Enligt den andra metoden rekvirerar arbetsledaren på respektive arbetsplats från huvudkontoret det belopp, vartill den sammanlagda avlöningssumman .för samtliga arbetare uppgår. Huvudkontoret sänder därefter det begärda beloppet till arbets- ledaren, varefter denne på arbetsplatsen under fredagen fördelar detsamma bland arbetarna efter avlöningslistorna.

3. Beträffande 6 v r i g a b v g g 11 a (l 5 f a c k (elektriska instailationsfirmor. rörledningsfirmor m. fl.) gäller -i huvudsak detsamma som för husbyggnadsindustriu.

X. Handel- och varulager.

Beträffande arbetare inom handeln gäller, att de äro veckoavlönade och att ackordsarbete mera sällan .förekommer. Beträffande f r i s é r s a i o n g e r märkes drickspenningssystemet.

XI. Samiärdsel.

1. Biltrafik. Ackordsarbete förekommer icke. Avlöning en gång i veckan.

2. Stuverirörelse. Där må först nämnas, att i varje hamn finnes en ordinarie kår av arbetare, bland vilka arbetet rättvisas-t möjligt fördelas. Förutom denna ordinarie kår anlitas i stor utsträckning extra arbetare. Beträffande den ordinarie kårens medlemmar har man i vissa städer (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Halmstad) genomfört, att de arbetsförtjänster, som arbetarna förvärvat under en vecka, samlas och utbetalas på en avlöningsdag, van- ligen fredagen. I Stockholm och Göteborg, där det finnes flera stuveribolag som uppträda såsom' arbetsgivare, sker utbetalning genom de av stuveribolagen gemen- samt inrättade s. k. hamnarbetskontoren. Beträffande den ordinarie kåren i övriga städer och beträffande samtliga extra arbetare gäller som regel, att lönen utbetalas, sedan lossningen eller lastningen av en båt är utförd. De extra arbetarna stå i myc- ket lösligt förhållande till arbetsgivaren. Arbetsgivaren känner ofta icke ens deras namn. I den mån namn uppgivas. äro de stundom falska, för att vederbörande däri- genom skall undgå att de intjänade beloppen kunna meddelas skattemyndigheterna.

XII. Jordbruk och skogsbruk-

1.

Arbetsförhållandena inom jordbruket regleras av det mellan Svenska Lantarbets— givareföreningen och Svenska Lantarbetareförbundet träffade riksavtalet för jord- bruket och i samband härmed träffade löneavtal. Man beräknar att omkring 45 000 arbetare direkt och omkring 20000 arbetare indirekt beröras av riksavtalet. Inom jordbruket förekommer ett stort antal avlöningsformer beroende på att lantarbetar- na sedan gammalt avlönats såväl med kontant lön som med vissa naturaförmåner. Ackordsavlöning förekommer däremot utom vid betskötsel sällan eller aldrig. Enligt riksavtalet åtnjuta sålunda s. k. statare förutom sin kontanta lön såväl förmånen av fri bostad och fritt bränsle som också vissa naturpersedlar (säd, mjölk, potatisland samt potatis). Statavlöningsformen användes huvudsakligen för gifta arbetare under det ogifta arbetare avlönas med förutom kontant lön fri kost, logi och tvätt. En- ligt en nyligen av Svenska Lantarbetsgivareföreningen verkställd utredning röran- de hos föreningens medlemmar anställda lantarbetare avlönas 39,3 0/0 av arbetarna med stat och 9 0/0 av arbetarna med års- eller månadslön med kost, logi och tvätt medan 51,7 0/0 avlönas med timlön. Emellertid åtnjuta jämväl timavlönade arbe- tare i viss utsträckning avlöning in natura, förnämligast fri bostad och fritt bränsle. Av ovannämnda 51.7 0/0 avlönas sålunda 38,8 0/0 med timlön utan förmåner, 11,8 0/0 med timlön, bostad och bränsle och 1,1 0/0 med förutom kontant timlön fri kost, logi och tvätt. Timlönerna äro fastställda med hänsyn till värd-et av naturaförmå- nerna.

Beträffande kontantlönens resp. naturaförmånernas utgivande är nu att märka, att i staten ingående spannmål enligt riksavtalet för jordbruket skall utlämnas månads- eller kvartalsvis (kvartal räknas vanligen per anställningsår) i förskott under någon av de tre första dagarna i månaden eller kvartalet. Arbetare anställda för kreaturs- skötsel erhålla 1/12 av årslönen varje månad. Den övriga arbetare tillkommande års- lönen fördelas emellertid med hänsyn till arbetstidens ojämna fördelning under året med 55 0/0 å sommarhalvåret (1/4 ——30/9) och med 45 0/0 å vinterhalvåret (1/10—31/3). Ä resp. halvår belöpande lön fördelas jämnt å halvårets olika månader. Det nu sagda gäller endast arbetare med årslön alltså ej timavlönade arbetare.

Den under en månad intjänta kontanta lönen skall enligt riksavtalet för jordbruket utbetalas senast den 10 påföljande månad. Avtalet räknar sålunda med en av- löningsutbetalning per månad. Emellertid förekommer i praktiken i stor utsträck- ning två utbe'talningsdagar i månaden (var fjortonde dag). I vilken utsträckning av- löningen betalas en eller två gånger i månaden låter sig 'i avsaknad av statist-iska uppgifter ej bedömas. I det fall en utbetalning per månad förekommer, är arbetaren likväl berättigad att uttaga förskott, dock tidigast fjorton dagar efter den ordina- rie utbetalningsdagen. I vilken utsträckning förskottsbetalning förekommer, kan ej bedömas.

Tillfällig arbetskraft avlönas i stor utsträckning en gång 'i veckan. I det mellan Svenska Lantarbetsgivareföreningen och vederbörande arbetare- förbund träffade täckdikningsavtalet föreskrives att lönen skall betalas en gång i veckan (i täckdikningsavtalet på fredagarna).

Jordbruk.

2. Skogsbruk inom södra och mellersta Sverige. Arbetsförhållandena inom skogsbruket regleras i stor utsträckning av de mellan parterna på ifrågavarande arbetsmarknad träffade kollektivavtalen, av vilka omkring 30 000 arbetare direkt beröras. Inom skogsbruket är ackordsavlöning regel och timlön förekommer endast i mycket begränsad utsträckning. Några siffror för belysning av förekomsten av ackords- resp. timbetalningens förekomst fuinnas ej tillgängliga.

För hugguingsarbeten gäller i allmänhet, att uppräkning göres en gång i månaden av utfört arbete, varefter avlöningen utbetalas. Sålunda stipuleras i vissa hugg- ningsavtal, att den under nästföregående månad 'intjänta avlöningen utbetalas se- nast den 16 i månaden. Enligt andra avtal skall däremot avlöningen utbetalas en gång i månaden (i regel vid månadens mitt). Förskott kan arbetaren erhålla fjor- ton dagar efter ordinarie avlöningsdag.

För körningsarbeten gäller en något annan form för löneutbetalningen. Sålunda stipuleras i vissa körningsavtal, att arbetsförtjänsten viss månad utbetalas senast den 15 påföljande månad avräkningsvis intill 80 0/0. Slutlikvid skall ske senast 4 veckor efter det snöförhållandena medgiva avsyning av skiftet.

I södra och mellersta Sverige torde huggarnas löner utbetalas direkt av den, som har avverkningsrätten, och icke genom körarna som mellanled, vilket däremot —- såsom framgår av det nedanstående — ofta är fallet i Norrland.

3. Skogsbruk i Norrland. Det väsentligaste arbetet är de 5. k. timmerdrivningarna, som utföras mot ackord. Ackordsprisen redovisas särskilt för huggning och särskilt .för körning. Uppgörelse om avverkning på ett visst skogsskifte träffas med köraren, som efter kontrakt åtager sig att svara för såväl körningen som huggningen. I det 5. k. ramavtalet för skogs- bruket i Norrland och Dalarna bestämmes, att likvid intill 80 0/0 av arbetsförtjänsten utbetalas en gång i månaden. Slutlikvid verkställes snarast efter arbetets avslutande i enlighet med gällande lokala överenskommelser. Ersättningen utbetalas principiellt till köraren, som därav betalar sina huggare. Emellertid kan även köraren till huggarna utlämna anvisningar å sitt tillgodohavande hos skogsbolaget. Huggarna bli då berättigade att lyfta sin ersättning dJirekt hos bolaget. Det är icke alltid säkert, att bolaget känner till, huru många huggare som köraren anställt eller dessas namn. Denna egendomlighet sammanhänger med att vinteravverkningen i Norrland ursprungligen utfördes genom ett rent entreprenadförfarande. Ett skogssk—if-te utläm- nades på entreprenad till köraren, som självständigt antog sina huggare, vilka voro anställda hos köraren. Man närmar sig emellertid i Norrland, särskilt efter till- komsten av det nämnda ramavtalet, mer och mer den uppfattningen, att såväl körar- na som huggarna äro anställda hos skogsbolagen. Beträffande körarnas och huggarnas rättsliga ställning torde observeras arbetsdom- stolens domar 1942 nr 88 och 89. Det är att märka, att i ersättningen för körningen även ingår ersättning för häst och fordon. I avtalet rörande flottningen vid de norrländska älvarna stadgas, att vid tidlöns— arbete utbetalas avlöningen antingen var fjortonde dag eller två gånger i månaden. Där ackordsuppgörelse träffats, verkställer arbetsgivaren två gånger i månaden förskottslikvid (i mån av arbetets fortgång intill 80 0/0 av intjänt belopp. Slu—tlikvid verkställes så snart det åtagna arbetet slutförts och kontraktsbestämmelserna full— gjorts. Det är att märka, att vid ackordwsuppgörelse träffas överenskommelse med en representant för ett arbetslag och att arbetsgivaren i alla sina mellanhavanden med arbetarna håller sig till denna representant.

B. Tjänstemän (= andra arbetstagare än kroppsarbetare).

Vad beträffar dessa torde i nu ifrågavarande avseende icke behöva göras någon annan allmän anmärkning, än att de som regel erhålla lön antingen per månad eller två gånger 'i månaden.

Särskild uppmärksamhet torde emellertid 'i detta sammanhang böra ägnas hau— delsresandena. Beträffande denna kategori torde först böra bemärkas, att vissa av dem äro att anse såsom arbetstagare andra icke. I detta hänseende kan hänvisas till

86 % kommissionslagen och den kommenterande redogörelsen för nämnda paragraf i GaddeuEklunds kommentar. Beträffande handelsresande gäller ju, att de avlönas med fast lön och provision. Mycket ofta utgår emellertid ingen som helst fast lön. I den mån provision utgår, utbetalas denna provision efter varje affärstransaktion, medan i andra fall handelsresanden får förskott å tämligen obestämda tider och i en del fall erhåller förskott exempelvis månadsvis. Vidare innefattar provisionen stundom ersättning för särskilda kostnader. såsom för resekostnader, porto, tele- fon m. m. I andra fall är detta icke händelsen utan huvudmannen betalar dylika kostnader och kanske även utger dagtraktamenten. I detta hänseende torde när- mare upplysningar kunna erhållas från köpmännens och handelsresandenas organi- sationer. Svenska Arbetsgivareföreniugen har endast i mindre omfattning haft kon- takt med dessa frågor.

Stockholm i juni 1944. Alvar Odholm.

utdebitering beslutat belopp.)

Bilaga B.

Tablå, utvisande det belopp av allmän kommunalskatt, landstings- medel och tingshusmedel för skattekrona, som för år 1944 högst och lägst utdebiterats inom olika län.

(Beviljat understöd av skatteutjämningsmedel har fränräknats ursprungligen till

Styrsö » ......................................

Högst Lägst

Stockholms län. Lovö socken ...................................... 3; 54 Lohärads socken .................................. 14: 15

Uppsala län. Torsvi socken .................................... 6; 40 Holms » .................................... 14: 46

Södermanlands län. Malmköpings köping .............................. 7: 25 Trosa stad ....................................... 13: 75

Östergötlands län. Åtvids socken .................................... T; S.") Tingstads >> .................................... 14: 04 Jönköpings län, Norra Unnaryds socken ............................ G; :30 Hylletofta » ............................ 13: 80 Kronobergs län. Nottebäcks socken med Granhult ................... 8: 10 Västra Torsås socken .............................. 14 69

Kalmar län. Lönneberga socken ................................ , 7; 40 Högby » ................................ 13: 65

Gotlands län. Atlingbo socken .................................. 8: 70 Anga » .................................. 18: 33 Blekinge län. Sölvesborgs landskommun ......................... 10: 04 Oljehults socken .................................. 16: _

Kristianstads län. Östra Nöbbelövs socken ........................... 6; 80 Simris » ........................... 6: 80 Verums » ........................... 14: 08

Malmöhus län. Lockarps secken .................................. 6: 10 Kyrkoköpinge socken .............................. 6: 10 Landskrona stad .................................. 13: 80

Hallands län. Vapnö socken .................................... 6; 10 Idala » .................................... 13: 10

Göteborgs och Bohus län. Bro socken ...................................... 15: 24

4: 77

Älvsborgs län. Norra Säms socken ................................ Rännelanda » ................................

Skaraborgs län. Tådene socken .................................... Töreboda köping .................................. Värmlands län. Lekvattnets socken ............................... Västra Fågelviks socken ...........................

Örebro län. Skagershults socken ............................... Ödeby » ...............................

Västmanlands län. Norrby socken .................................... Arboga stad ......................................

Kopparbergs län. Garpenbergs socken ............................... Orsa » ...............................

Gävleborgs län. Nianfors socken .................................. Norrala » ..................................

Västernorrlands län. Hemsö socken .................................... Stigsjö » ....................................

Jämtlands län. Ragunda socken .................................. Marby » .................................. Västerbottens län. Holmöns socken .................................. Vilhelmina » ..................................

Norrbottens län. Jukkasjärvi socken ................................ Karesuando ................................

14:

13:

14:

14:

13:

12:

15:

20:

15:

16:

20:

62

53

83

14

60

53

60

34

01

08

5:

10:

10:

85

:05

:50

:20

290

:50

:80

163

:70

77

30

35—457050.

Tabell, utvisande beloppet av preliminär skatt vid veckolön. (Årsinkomst högst 6000 kronor.)

Ortsgrupp I.

Bilaga C.

I statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt beräknad efter 150 procent.

Allmän kommunalskatt, Iandstingsmedel och tingshusmedel sammanlagt 11 kronor för skattekrona.

Prelimmar skatt för vecka

Inkomst för vecka för

ensam— stående

makar utan

barn

makar med 1 barn makar med 2 barn makar med 3 barn makar med 4 barn makar med 5 barn makar med 6 barn makar med 7 barn makar med 8 barn

Iuelavtewn—ooaa

l 2 3 4 5 6 7 8 9

10

— 1299 13— 18-99 19— 23139 24— 2899 29—— 32-99 33— 36-99 4199 45-99 4999 54-99 58-99 59— 63—99 64— 67-99 68— 72-99 73— 76199 77— 80-99 81— 85-99 86— 89-99 90— 93-99 94— 97—99 98—101-99 102—10599 106—109'99 110—11399 114—117-99

46— 50— 55—

— 14199 15— 2399 24— 2999 30— 35-99 36— 41-99 47-99 5199 56-99 60-99 64-99 69-99 70— 73-99 74— 77-99 78— 82-99 83— 86-99 87— 91-99

92— 95-99 96—100—99 101—104-99 105—108-99 109—112-99 113—116'99

48— 50_ 57— 61— 65—

— 1799 18— 27-99 28— 3599 36— 41-99 42— 47-99 48— 53-99 51— 58-99 59— 63-99 64— 68-99 69— 73-99 74— 78-99 79— 8399 84— 87-99 88— 92-99 93— 96-99 97—101'99 102—10599 106—109 99 110—114'99 115—118-99 — 19-99 20— 31-99 32— 40—99 41— 4799 48— 53-99 54— 58-99 59— 64-99 65— 70-99 71— 76—99 77— 81-99 82— 865—99 87— 92-99 93— 97-99 98—101-99 102—106'99 107—110'99 111—115-99 — 20-99 21— 35-99 36— 4499 45— 53-99 54— 60-99 61— 66-99 67— 72'99 73— 7899 79— 8499 85— 90-99 91— 9699 97—102-99

103—108-99 109—11499 115—118-99

_— 21'99 22— 3899 39— 4899 49— 57—99 58— 6599 66— 73-99 74— 80-99 81— 86-99 87— 92-99 93— 98'99 99—104-99

105—110'99 111—116'99

— 22'99 23— 4099 41— 52'99 53— 61'99 62— 7099 71— 7899 79— 86'99 87— 93'99 94——100'99

101—106'99 107—112'99 113—118'99

— 2699 27— 4399 44— 57'99 58— 6699 67— 74'99 75— 8399 84— 9299 93—100'99

101—107'99 108—113'99 114—12099

— 28'99 29— 46'99 47— 6099 61— 69'99 70— 79'99 80— 8899 89— 97'99 98—106'99

107—115'99

_— 28-99 29— 48-99 49— 62-99 63— 74-99 75— 88-99 84— 93-99 94—102-99 103—111'99

112—119-99

Bilaga D.

Tablåer 1—9, utvisande för vissa inkomster och familjeförhållanden sammanlagda beloppet, uttryckt i procent av inkomsten, av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering (enligt för budgetåret 44/45 gällande be- stämmelser) samt kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 8, 11 eller 14 kronor för skattekrona.

(Vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt har beräknats avdrag för kommunala utskylder med respektive 8, 11 och 14 kronor för skattekrona.)

Tablå 1: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 8 kronor för skattekrona.

Ortsgrupp I.

Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för kåEI-st en- makar makar makar makar makar makar makar makar makar samstå- utan med med med med med med med med ende barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn 7 barn 8 barn 600 2-47 2-40 2-00 200 2-00 2-00 2—00 200 2-00 200 700 3-71 2-63 1—71 1-71 1-71 1-71 1-71 171 1-71 1-71 800 4-71 280 2—00 175 1-75 1-75 1-75 1-75 1-75 175 900 5-74 316 2-44 173 Läs 1-56 1-56 156 1-56 1—56 1000 6-70 3-24 2-60 1-96 2-10 210 2-10 2-10 210 2-10 1500 10-29 035 4-39 3-37 295 2-52 2-20 1-77 11” 1—67 2 000 13—11 8-43 6-01 4-53 3-57 3-09 2-85 253 2-21 1-89 2 500 14-51 068 7-74 5-85 4-70 3-93 3.32 306 2-81 255 3 000 15-38 11-47 896 7-38 5—42 4-74 4-10 3-46 3-14 2-93 4 000 16-47 13-68 11-04 9-15 7-59 003 5-23 4-75 4-27 3-79 5 000 17-49 14-89 12-78 10-68 835 7-59 034 5-40 5-01 4-63 6 000 18-38 16-02 13-98 12-19 9—68 80; 7-00 6-55 5-56 5-19 8 000 19-88 17-53 15-99 14-47 12-27 10-31 9-16 838 7-60 082 10 000 21-24 18-79 17-39 16—01 14-22 12-46 10-70 9-48 '8-85 8-23 12 000 22-79 19-98 18-65 17-40 15-71 14—05 12-58 11-12 9-69 917 15 000 24-95 21-87 2066 19-47 17-75 16-18 14-74 1340 12.12 1095 20 000 27-89 2498 23—77 22-58 21-03 19-58 18—13 16-79 15-47 14-24 25 000 29-94 27-61 26-64 25-69 24-26 2284 21-41 19-98 18-62 17-46 30 000 31-92 29-56 28—60 27-76 26-57 25—38 24-20 23-01 21-82 20-63 40 000 35-22 33-32 32-59 31-88 30-81 29-74 28-66 _ 27-59 26-52 25-45 50 000 38-13 36-46 3579 35-12 34'12 33-12 32-13 31-22 30-30 29-38 100 000 45—77 45-39 44-32 44-25 43-67 43-10 '

för skattekrona.

Ortsgrupp III.

Tablå 2: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 8 kronor

Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för

kära-st _ en- makar makar makar makar makar makar makar makar makar

samstå- utan med med med med med med med med ende barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn 7 barn 8 barn 600 220 2-00 2-00 2-00 200 2-00 2-00 2-00 2-00 200 700 2-46 229 1-71 1-71 1-71 171 1-71 1-71 171 1-71 800 2-78 250 1-60 1-75 175 1-75 1-75 175 1-75 175 900 4-07 2-89 209 1-56 156 1-56 1-56 156 1'56 1-56 1 000 4-90 3-00 2-28 1-56 210 2-10 2-10 2—10 210 2-10 1 500 8—55 505 3-59 3-11 263 2-15 1-67 1-67 1-67 1-67 2 000 11-23 7-32 4-80 3—69 317 2-81 245 2-09 1-73 1-55 2 500 13-52 879 6-60 4-79 3-93 3-29 300 2-71 242 2-14 3 000 14-59 10.09 801 6-19 4-74 4-02 3-30 3-06 2-82 258 4000 15-88 12-65 9-62 826 6-44 517 4-63 4-09 3-55 3-09 5 000 16-96 14-07 11-62 9-38 793 6-47 530 4-87 4-44 400 6 000 17-88 15-24 12-97 10-93 892 7-71 6-52 5-39 5-03 467 8 000 19—47 16-94 15-16 13-39 10% 9-25 8-35 7—45 6-54 563 10 000 20-89 18-26 16-65 15-11 13-05 1099 9-46 8-73 800 7-28 12 000 22-45 19-46 17-97 16-58 14-61 12-83 11-13 9-59 8-98 838 15 000 2467 21-42 20-02 18-63 16-70 14-98 13-41 11-93 10-56 9-53 20 000 27-36 24-54 23-14 21-79 20-09 18-40 16—81 15-27 13-86 12-60 25 000 29-91 27-26 26-14 25-02 23-35 21-68 20-02 18-44 17-09 15-73 30 000 31-90 29-22 28-14 27-20 2581 24-42 23—04 21-64 20-25 18—86 40 000 35-21 33-06 3222 31-38 30-12 2887 27-62 26-36 25-11 23—85 50000 38-12 36-22 35-44 34-66 33-49 32-31 31-24 30—16 29-08 28-01 100000 47-11 46-02 45-57 45-13 44-45 43-78 43-12 4244 41.77 4110

Tablå 3: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 8 kronor för skattekrona.

Ortsgrupp V.

Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för

In- komst en- makar makar makar makar makar makar makar makar makar

samstå- utan med med med med med med med med ende barn lbarn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn 7 barn 8 barn

600 1-07 200 2—00 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 200 700 200 1-71 1-71 1-71 1-71 171 1-71 1-71 171 1-71 800 2-38 200 1-75 1-75 1-75 175 1-75 1-75 175 1-75 900 2-67 244 1-56 1-56 1-56 1-56 1-56 1-56 156 1-56

1 000 3-47 260 1-80 1-60 2-10 2-10 2-10 2-10 2-10 210 1 500 7-06 4-07 3-27 2-73 220 1-67 1-67 1—67 167 1-67 2 000 9-71 6-28 405 3-25 2-85 2-45 205 1-65 155 1-55 2 500 12—01 7-95 5-54 412 3-32 3-00 2-68 2-36 204 1-72 3 000 13-68 9-14 7-06 503 4-10 3-30 3-03 277 2-50 223 4 000 15-29 11-62 8-91 7-36 5-33 4-63 403 3-43 303 2-83 5 000 16-44 13-24 10-44 8-66 7-01 539 4-82 4-34 3-86 3-38 6 000 17—39 14-46 11-99 9-68 8-15 6-79 543 4-95 4-55 4-15 8 000 19-07 16-35 14-31 12-30 9-67 856 7-53 649 5-47 511 10 000 20—54 17-74 15-88 14-24 11-89 9-69 880 797 7-14 6-32 12 000 22—13 18-07 17-29 15-76 13-58 11-62 9-68 8-95 826 7-57 15 000 24-42 20-97 19-37 17-82 15-72 13-87 12-13 10—56 9—43 883 20 000 27-83 24-11 22-50 21-10 19-16 17-27 15-50 13-86 12-44 11-08 25 000 29-89 26-90 25-62 24-35 22-43 20-53 18—66 17—10 15—56 14-13 30 000 31-88 28-87 2771 26'65 25—05 23—46 21-86 20—27 18-68 17-08 40 000 35-19 3280 31-83 30-88 29-44 28-01 26—57 25-12 23-69 22-34 50 000 38-11 35—99 35-09 34-20 32-85 31-57 30-34 2910 27-87 26-72 100 000 45-37 44—86 44-09 43-33 42-55 41-78 41-02 40-25

för skattekrona.

Ortsgrupp I.

Tablå 4: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 11 kronor

Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för

kåt—st en- ., makar makar makar makar makar makar makar makar makar

samsta- utan med med med med med med med med ende barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn 7 barn 8 barn 600 3-01 2-55 2-00 200 2.00 200 200 2-00 200 2.00 700 4-43 297 1-71 171 1-71 1-71 171 1—71 171 1-71 800 571 3-29 219 1-75 1-75 1-75 1-75 1-75 175 1-75 900 '6-82 3-76 278 1-80 1-56 156 1-56 1-56 1-56 156 1000 7-98 3-93 3-05 2-17 2-10 2-10 2-10 2-10 2-10 210 1 500 11-05 7-68 5-41 401 3-43 2-84 240 1-81 1-67 1-67 2 000 15-02 10-18 7-46 569 4-37 3-71 3-38 2-94 2-50 206 2 500 16-59 11-62 9-45 7-32 585 4-88 404 3-69 3-34 298 3 000 17-53 13-35 10-77 9-07 6—91 603 515 4-27 3-83 3-54 4 000 18-73 1580 13-01 11-10 9-39 7-65 6-76 6-10 544 4—78 5 000 19-76 17-11 14-88 12-66 1084 9-44 8-07 708 6-55 603 6 000 20-04 18—24 16-12 14-28 11-82 10-66 9-49 8-35 7-30 086 8 000 22-11 19-83 18-22 1603 1436 12—37 11-29 10-43 9-56 869 10 000 23-46 21-07 19—62 18-22 16-40 14—56 12-80 11-68 10—98 10-29 12 000 24—91 22-18 2086 19-62 17—89 16-23 14-72 13-20 11-93 11-35 15 000 27-00 24-03 22-79 21-57 19-88 18-31 16-89 15-51 14-25 13-04 20 000 29-85 26-92 25-69 24-56 23-09 21-60 20—17 18-83 1751 16—31 25 000 31-91 29-56 28-58 27—61 2617 24-71 23-27 21'83 20—61 19-44 30 000 33-60 31-33 30-51 29-70 28-50 27-29 26-08 24-88 23-67 2247 40 000 36-91 35-09 34-36 33-63 32-55 31—46 30-38 29—30 28—22 27-14 50 000 39-70 38-04 37—36 36-09 35-68 34-71 33—79 32-86 31-93 31-00 100 000 48-40 47—53 47-14 46-76 46-19 45-61 45-03 4446 4388 43-30

Tablå 5: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 11 kronor lör skattekrona.

Ortsgrupp III.

Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för

ko st en- makar makar makar makar makar makar makar makar makar m samstå- utan med med med med med med med med ende barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn 7 barn 8 barn

600 2-65 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 200 700 3-00 250 1-71 171 1-71 1-71 1-71 171 1-71 171 800 3-49 288 1-64 1-75 1-75 1-75 1-75 1-75 1-75 175 900 407 3-39 2-20 156 1-56 156 1-56 1—56 1-56 156 1 000 5-94 3-60 2-61 162 1-20 1-20 2-10 2-10 2-10 210 1 500 10.20 020 4-31 3-65 2-99 2-33 1—67 167 1'67 1-67 2 000 12-96 8—84 602 4-53 382 3-32 2-83 2—33 184 1-55 2 500 15-35 10-01 8-09 598 4-88 4-00 360 3-20 2-81 241 3 000 16-62 11-74 965 7-66 6—03 504 4-05 3-72 3-39 306 4 000 18-06 14-66 11-62 10-05 8-06 6-68 5-94 520 4-45 3-82 5 000 19-16 16—20 13-61 11-39 9-77 8-18 den 6-36 5—76 517 6 000 20-11 17-38 15-07 1292 10.93 9-59 820 7-13 604 6—14 8 000 21-66 19-13 17-32 15-46 12—99 11—36 10-37 936 8-37 7-39 10 000 23-07 20-50 18-81 17-29 15-16 13-03 11-03 10-82 10-03 9-22 12 000 24-54 ' 21-67 20-14 18-74 16-73 14-05 13-18 11-80 11-13 10-46 15 000 2609 23-56 22-12 20-71 18-82 17-12 15-50 14-04 1262 11—74 20 000 2980 26-46 25-03 23—84 22-12 20—41 18—83 17-31 1593 14.68 25 000 31-87 29-20 28-06 26-92 25-23 23-53 21-84 20-13 19-05 17-72 30000 3366 31—02 30-07 29-12 27-71 26-30 24—80 23—49 22-08 20137 40 000 36-89 34-82 33-97 33-12 31-85 30-58 29-32 28-05 26-78 25-54 50 000 39-69 37-79 37-00 36-21 35—04 33-90 32—87 31-79 30-70 29-69 100000 46-94 46-49 4582 45-14 44-47 43-79 43-12 42-44

Tablå 6: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 11 kronor

för skattekrona.

Ortsgrupp V.

Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för

kåk-st en- & makar makar makar makar makar makar makar makar makar

samsta- utan med med med med med med med med ende barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn 7 barn 8 barn 600 1-92 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 200 700 2-43 1-71 1-71 1-71 1-71 1-71 1-71 1-71 171 1-71 800 2-94 2-19 1-75 1-75 1-75 175 1-75 175 1-75 1-75 900 3-33 2-78 1-56 1-56 1-56 1—56 1-56 1—56 1-56 156 1 000 3-65 305 1-95 2-10 2-10 2-10 2-10 2-10 2-10 210 1 500 8-39 4-97 3-87 3-13 240 1-67 1-67 1-67 1—67 167 2 000 11-28 7-57 5-03 393 3-38 2-83 228 1-73 155 1-55 2 500 13-75 9-59 6-74 5-14 404 3-60 3-16 272 2-28 184 3 000 15—59 10-39 8-59 6-34 5—15 405 3-68 3-32 2-95 258 4000 17-41 13-54 10—77 90? 6-81 5-94 5-11 4129 3-74 3-46 5 000 18-59 15-30 12-35 10-54 873 6-98 6-29 5-63 4-97 4-31 6 000 19-59 16-55 14-02 11—57 10-05 8-54 7-10 6-53 5-98 543 8 000 21-25 18-55 16-43 14-32 11-70 10-57 9-44 8-30 7-36 6-82 10000 2270 19-94 18-06 16-37 13-03 11-79 10-89 90! 9-07 8-15 12 000 24-10 21-17 19-48 17-89 15-71 1368 11-85 11-09 10-34 957 15 000 26-39 23-10 2145 19-91 1782 15—96 14-24 12-62 11-62 11-00 20 000 29-77 26-02 24-47 23-13 21-16 19—30 17-53 15-03 14-51 13-17 25 000 31-84 28-84 27-53 26-23 24-29 22-35 20-65 19-07 17-54 16-10 30000 33-64 30-73 29—63 28-55 26-94 25—32 23-71 22—10 20-48 18-98 40 000 36-88 34-56 33-58 32-61 31-16 29-71 28-26 26-81 25-40 24-19 50 000 39-68 37-55 36-64 35-74 34-45 33-21 31-97 30-72 29-56 28—40 100 000 48-48 4726 46-74 46-23 45-45 44-68 43-91 43—13 42-36 41-58

lör skattekrona.

Ortsgrupp I.

Tablå 7: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 14 kronor

Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för kall-st en- makar makar makar makar makar makar makar makar makar samstå- utan med med med med med med med med ende barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn 7 barn 8 barn 600 3-57 2-70 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 2-00 200 700 5-07 3-31 171 1-71 171 1-71 1-71 1-71 1-71 171 800 673 3-78 2-38 175 1-75 1-75 175 1-75 1-75 1-75 900 8-06 4-36 311 1-87 1-56 156 1-56 1-56 1—56 156 1 000 9-27 4-62 350 2-38 2-10 2-10 210 2-10 2-10 210 1 500 13% 8-97 6-43 465 3-91 3-16 260 1-85 1-67 1-67 2 000 16-89 11—93 8-84 6—84 5-16 4-32 3-90 3-34 2-78 222 2 500 18-68 13-57 11-16 8-74 7-09 5-74 4-76 4-31 3-86 342 3 000 19-72 15-31 12-66 10-64 8-37 7-32 6-20 5-08 4-52 415 4 000 21-03 17-92 14-98 13-05 11-16 9-26 330 7-46 6-62 5.78 5 000 22-06 19—33 16-98 14-65 12-83 11-29 9-77 8-77 810 7-42 6 000 22—95 20-46 18-31 16-37 13-94 12-65 11—39 10-13 ' 9-08 8-52 8 000 24-39 22-12 20-45 18-79 16—47 14-42 13-41 12-47 11-52 10-56 10 000 25-60 23-35 21-84 20—45 18-56 16-67 14-91 13-87 13-11 12-35 ' 12 000 27-03 24-44 23-08 21-84 20-05 18-41 16-85 15-27 14-18 13—53 15 000 29-06 26-20 24-93 23-69 22-01 20-46 19-04 17-64 16-39 15-13 20 000 31-82 28-86 27-66 26-64 25—13 23-62 22-24 20—86 19-58 18—39 25 000 33-89 31-52 30-52 29-53 28—06 26-59 25-13 23-81 22-62 21-41 30 000 35-47 3329 32-46 31-64 30-41 29-19 27—97 26-75 25-53 24-31 40 000 38-65 36-86 36-12 35-39 3429 33.19 3211 31-01 29-92 28-32 50 000 41-29 3961 38-92 3826 37-31 36-37 35-44 34-50 33-57 32-69 100 000 49-87 48-52 48—13 47-55 46—97 46-39 45-81

för skattekrona.

Ortsgrupp III .

Tablå 8: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 14 kronor

Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för

kåk-st en- .. makar makar makar makar makar makar makar makar makar

samsta- utan med med med med med med med med ende barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn 7 barn 8 barn 600 3-10 2-00 2-00 2-00 2-00 2—00 200 2.00 2-00 200 700 3-66 271 1-71 1-71 1-71 1-71 1-71 1-71 1-71 171 800 4-20 3-25 1-68 175 1-75 1-75 175 1-75 175 1-75 900 5-87 3-89 2-49 1-56 1-56 1-56 1-56 1-56 1-56 150 1 000 7-05 4—20 294 1-68 2—10 2-10 2-10 2-10 2-10 210 1 500 11-62 7-36 5-03 4-19 3-35 251 1-67 1-67 1-67 1-67 2 000 14-70 10-43 7-26 5-37 446 3-83 3—20 257 1-94 155 2 500 17-24 12-37 959 7-26 5-74 4-70 4-20 3-70 3-19 269 3 000 18—70 13-71 11-39 90”! 7-32 8-06 480 4-38 3-96 354 4 000 20-26 16-70 13-61 11-87 9—05 320 7-25 6-31 5-36 456 5 000 21-38 18—35 15-63 13-39 11-62 9-87 850 7-84 7-09 633 6 000 22-34 19-55 17—19 14-92 13-09 11-47 10-01 887 8-24 761 8 000 23—89 21-44 19-50 17-56 15—05 12.-47 1238 11-29 10-19 9-21 10 000 25-27 22-75 21-02 19-47 17-20 15-13 13-80 12-92 12-05 11-17 12 000 26-67 23-00 22-38 20-92 18-91 17-08 15-25 14-02 13-29 12-56 15 000 28-72 25—71 24-24 2285 20-95 19-26 17-02 16-16 14-70 13-94 20000 31-76 28-39 27-10 25-90 24-14 22-47 20-87 19-37 18-03 16-77 25 000 33-84 31-15 29-99 28-83 27-10 25-39 2382 22-42 21-02 19-72 3u 000 35-43 32-98 32-02 31-05 29-01 28-19 2676 25-34 23-91 22-48 40 000 38—62 36-59 35-73 34-87 33-58 32-30 31-03 29-75 28-45 27-40 50 000 41-26 39-36 38-56 37-80 36-70 35-61 34-52 33-44 32-41 31-39 100000 48-32 47-86 4718 46-50 45-83 45-15 44-47 43-79

för skattekrona.

Ortsgrupp V.

Tablå 9: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 14 kronor

Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för kgåist en- _ makar makar makar makar makar makar makar makar makar samsta- utan med med med med med med med med ende barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 barn 6 barn 7 barn 8 barn 600 2-17 2-00 2-00 2-00 2-00 2—00 2-00 2-00 2-00 200 700 2-86 171 1-71 1-71 1-71 1-71 171 1—71 1-71 171 800 3-50 2-38 1-75 1-75 1-75 175 1-75 1-75 1-75 1—75 900 4-00 3-11 156 1-56 1-56 1-56 1-56 1-56 1-56 156 1000 4-40 3-50 2-10 2-10 2-10 2-10 2-10 2-10 2-10 210 1 500 9-74 587 4-47 353 2-60 1-67 167 1-67 1-67 167 2 000 12—97 8-93 6-00 4-60 3-90 3-20 250 1-80 1—55 155 2 500 15—55 11-18 8—02 6-08 4-76 4-20 3-64 3-08 252 1-96 3 000 17-46 12-72 10-08 7-64 6-20 480 4-33 3-87 3-40 293 4 000 19-53 15-47 1263 10-66 850 7-25 6.20 5-15 4-45 410 5000 20-74 17-37 14-26 12-42 10-44 8-60 776 6-92 6-08 524 6 000 21-81 18-64 16-04 13-60 11-94 10-29 380 8-10 7-40 670 8000 23-42 20-76 18-54 16-35 13-83 12-59 11-34 10-10 9-05 853 10 000 24-90 22-15 20-25 18-40 15-98 13-97 12-97 11-98 11-00 10-00 12 000 26-31 23-36 21-07 20-01 17-34 15-75 14-06 13-23 12-41 11-58 15 000 28-42 25-22 23-55 22-00 19-06 18-06 16-35 14-68 13—83 13-16 20000 31-70 27-93 26-53 25-16 23-17 21-33 19-57 18-01 16-59 15-28 25 000 33-80 30-77 29-44 28-12 26-16 24-23 22-63 21-02 19-55 18-13 30 000 35—40 32—67 31-56 30-46 28-82 27-19 25-55 23-92 22-29 20-94 40 000 38-60 36-32 3533 34.35 32-88 31-41 29—95 28-48 27-26 26—03 50 000 41-25 39-11 3820 37-36 36-10 34-85 33-60 32-42 31-26 30-08 100 000 49-85 48—11 47-59 46-81 46-04 45-26 44—48

Bilaga E. Tablåer 1—13, utvisande för ett antal undersökta personer, fördelade efter den taxerade inkomstens storlek, procentuell skillnad mellan preliminär skatt, beräknad på grundval av 1935 års taxering, och slutlig skatt, påförd på grund av 1937 års taxering.

Tablå 1: Näringsidkare i Nynäshamns köping.

Taxerad inkomst Skillnaden__ mellan preliminar och slutlig skatti procent av den preliminära skatten

Skillnaden mellan preli-

minär och slutlig skatt i

procent av den slutliga skatten1

Summa

25 001 o. darover 100— 1 500

— 100 och därunder . . . 3 99—90 ............ 1 89—80 ............ — 79—70 ............ — 69—60 ............ ——- 59—50 ............ — 49—40 ............ 3 39—30 ............ 1 29—20 ............ —— 19—10 ............ 1

9—0 ............ 2

—900 och därunder 899—400 399—233 232—150 1 49—100 99—67 66—43 42—25 24—1 1 10—0

| I

| | | I | I |

+ 0—— 9 10—16 17—23 24—27 28—33 34—38 39—41 42—44 45—47

— — _ — —— 48—50 — -— — — 11 51 och däröver

IHICONNIODHngHlv—(HI

I I I I I I I I I

| | I I | I I | | | I I l l I I I I | I | | | I | I | | | | | |

91—100 ........... _ 100 och däröver ..... —

Summa 2 23 Totalsumma 13 56

1 Då preliminär skatt understiger slutlig skatt, angives den procentuella skillnaden med —.

I I |

lmh |!"

u-l Gl !! Q' _! H &I Gl G"!

136

Tablå 2: Anställda i Nynäshamns köping.

_ Taxerad inkomst Skillnaden _. Skillnaden mellan preh— mellan preliminar

minär och slutlig skatt i och slutlig skatt i

procent av den slutliga procent av den skatten preliminära

skatten

25 0010. däröver

-— 100 och därunder —900 och 99—90 ............ därunder 89—80 ............ 899—400 79—70 ............ 399—233 69—60 ............ 232—150 59—50 ............ 149—100 49—40 ............ 99—67 39—30 ............ 66—43 29——20 ............ 42—25 19410 ............ 24—11

10—0

0— 9

10—16 17—23 24—27 28—33 34—38 39—41 42—44 45—47 48—50

100 och däröver ..... 51 och däröver Summa

Totalsumma

Tablå 3: Näringsidkare i Skurups socken.

Taxerad inkomst Skillnaqen Skillnaden mellan preli- mellan preliminär minär och slutlig skatt i och slutlig skatt i procent av den slutliga procent av den skatten preliminära skatten

25 001 0. däröver

—900 och därunder 899—400 399—233 232—150 1 49—100 99—67 66—43 42—25 24—1 1 10——0

— 100 och därunder . . . 99—90 ............ 89—80 ............ 79—70 ............ 69—60 ............ 59—50 ............ 49—40 ............ 39—30 ............ 29—20 ............ 19—10 ............

6 4 9 3 8 2 2 1 2 1 4

0—— 9 10—16 17—23 24—27 28—33 34—38 39—41 42—44 45—47 48—50 51 och däröver

IOGDBHYHv—tv—dl

COCDUJ H

100 och däröver ..... Summa

ln QD

Totalsumma

Tablå 4: Anställda i Skurups socken.

Skillnaden mellan preli- minär och slutlig skatt i procent av den slutliga skatten

Taxerad inkomst

100— 1 500 .

Skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt i

procent av den preliminära skatten

— 100 och därunder

99—90 ............ 89—80 ............ 79—70 ............ 69—60 ............ 59—50 ............ 49—40 ............ 39—30 ............ 29—20 ............ 19—10 ............

Summa

1— 10 ........... 11— 20 ........... 21— 30 ........... 31— 40 ........... 41— 50 ........... 51— 60 ........... 61— 70 ........... 71— 80 ........... 81— 90 ........... 91—100 ...........

100 och däröver .....

Summa

Totalsumma

NOTIHlv—CICNTIT—II 1140 H

I mewhmwgw

GQ v-(h

Wwwmv—v—(v—awnv-imcq Q HQ.

v—4 NNNCOCONLOH || | _. I

JHII I

—900 och därunder

899—400 399—233 232—150 149—100

99—67 66—43 42—25

24—1 1

10—0

+ 0— 9 10—16 17—23 24——27 28—33 34—38 39—41 42—44 45—47 48—50 51 och däröver

Tablå 5: Näringsidkare i Skurups köping.

Taxerad inkomst Skillnaden Skillnaden mellan preli- mellan preliminär minär och slutlig skatt i och slutlig skatt i procent av den slutliga procent av den skatten preliminära skatten

25 001 o. däröver

1 501— 2 500

—900 och därunder 899—400 399—233 232—150 149—100 99—67 66—43 42—25 24—1 1 10—0

— 100 och därunder . . . 99—90 ............ 89—80 ............ 79—70 ............ 69—60 ............ 59—50 ............ 49—40 ............ 39—30 ............ 29—20 ............ 19—10 ............

Illl

lclv—lo'lv-il

IN] ImmHHHmdwv—(m

05 (N

0— 9 10—16 17—23 24—27 28—33 341—38 39—41 42—44 45—47 48—50 51 och däröver

v—(Gl'r—l & (”H I I

som meNNWv—ll

#COHHNIO

N

100 och däröver .....

CQ (7)

Summa

llev—Hv—(mmmwwshwhwmle—l | [coma N G!!!

C!) (D v—1 Imdåå

Totalsumma

Anställda i Skurups köping.

. . Taxerad inkomst Skillnaden " Skillnaden mellan preh- mellan preliminar

minär och slutlig skatt i och slutlig skatt i

procent av den slutliga procent av den skatten preliminära

skatten

36—457050.

25 001 o. däröver 100— 1 500

— 100 och därunder . . . 99—90 ............ 89—80 ............ 79—70 ............ 69—60 ............ 59—50 ............ 49—40 ............ 39—30 ............ 29—20 ............ 19—10 ............

—900 och därunder 899—400 399—233 232—150 149—100 99—67 66—43 42—25 24—1 1 10—0

| | IMHwa-w

+ 0— 9 10—16 17—23 24—27 28—33 34—38 39—41 42—44 45—47 48—50 51 och däröver

H

85 11 6 3 3 1 |"'l| I

100 och däröver. . Summa

[HIF-132

Totalsumma

Tablå 7: Näringsidkare i Svedvi socken.

Taxerad inkomst

Skillnaden mellan preli-

minär och slutlig skatt i

procent av den slutliga skatten

1 501— 2 500

Skillnaden

mellan preliminär och slutlig skatt i

procent av den preliminära skatten

—100 och därunder 99—90 ............ 89—80 ............ 79—70 ............ 69—60 ............ 59—50 ............ 49—40 ............ 39—30 ............ 29—20 ............ 19—10 ............

IHHmt—Qw—cl

100 och däröver .....

Summa

Totalsumma

mammas—il IHH-122 I GQOFQNH! H

NHF—4 7410

—900 och därunder 899—400 399—233 232—150 149—100 99—67 66—43 42—25 24—11 10—0 0—9 10—16 17—23 24——27 28—33 34—38 39—41 42—44 45—47 48—50 51 och däröver

Tablå 8: Anställda i Svedvi socken.

Taxeradinkomst Skillnaden Skillnaden mellan preli- . mellan preliminär minär och slutlig skatt i och slutlig skatt i procent av den slutliga procent av den skatten preliminära skatten

25 001 o. däröver

— 100 och därunder " —900 och 99—90 ............ därunder 89—80 ............ 899—400 79—70 ............ 399—233 69—60 ............ ' 232—150 59—50 ............ ' 149—100 49—40 ............ 99—67 39—30 ............ 66—43 29—20 ............ ' 42—25 19—10 ............ * i 24—11

) ' 10—0

+ 0—9 10—16 17—23 24—27 28—33 34—38 39—41 42—44 45—47 48—50 51 och däröver

wäl—!=" INIQHI

100 och däröver ..... Summa

läs

(& 15

Totalsumma

Tablå 9: Näringsidkare i Kolbäcks socken.

Skillnaden Skillnaden mellan preli- mellanfpreliminär minär och slutlig skatt i och slutlig skatt 1

procent av den slutliga procent av den skatten preliminära skatten

Taxerad inkomst

1 501— 2 500 100— 1 500

—900 och därunder 899—400 399—233 232—150 149—100 99—67 66—43 42—25 24——11 10——0

— 100 och därunder . . . 99—90 ............ 89—80 ............ 79—70 ............ 69—60 ............ 59—50 ............ 49—40 ............ 39—30 ............ 29—20 ............ 19—10 ............

]

v-cv-qxnboomooeooocow NN Ibowco'dmv-cv-al

Hama—amanuens g tommy—(HI HH

+ 0— 9 10—16 17—23 24—27 28—33 34—38 39—41 42—44 45—47 48—50 51 och däröver

amazon—Hål

HCP H

100 och däröver ..... Summa Totalsumma

I""!Nåä & ln

Tablå 10: Anställda i Kolbäcks socken.

Taxerad inkomst Skillnaden Skillnaden mellan preli- mellan preliminär minär och slutlig skatt i och slutlig skatt" i procent av den slutliga procent av den skatten preliminära skatten

25 001 o. däröver

— 100 och "därunder. . . 99—90 ............ 89—80 ............ 79—70 ............ 69—60 ............ 59—-50 ............ 49—40 ............ 39—30 ............ 29—20 ............ 19—10 ............ .9—0 .............

Summa

1— 10 ........... 11— 20 ........... 21— 30" ........... 31— 40 ........... 41— 50 ........... 51— 60 ........... 61— 70 ........... 71— 80 ........... 81— 90 ........... 91—100 ..... . ......

100 och däröver. . . * Summa

—900 och därunder 899—400 399—233 232—150 149—100 99—67 66—43 42—25 24—1 1 10—0

+ 0— 9 10—16 17—23 24—27 28—33 34—38 39—41 42—44 45—47 48—50 51 och däröver

DDQDmHNmQ CDi-_CDHHCOv—lv—lv—ldo

00 H NG

&

Totalsumma

Tablå 11: Näringsidkare ! Skellefteå stad.

Skillnaden i t Skillnaden mellan preli- T a x e r a d n k 0 m 5 mellan preliminär

minär och slutlig skatt i och slutlig skatt i

procent av den slutliga procent av den skatten preliminära

skatten

25 001 o. däröver

1 501— 2 500 100—

1 500

— 100 och därunder . . . 99—90 ............ 89—80 ............ 79—70 ............ 69—60 ............ 59—50 ............ 49—40 ............ 39—30 ............ 29—20 ............ 19—10 ............

—900 och därunder 899—400 399—233 232—150 149—100 99—67 66—43 42—25 24—1 1 10—0

[ I I

]N [Halv—(CD!!)

& N

+ 0— 9 10—16 17—23 24—27 28—33 34—38 39—41 42—44 45—47 48—50 51 och däröver

]v—(v-llv—RHGWHDv—tl

ID H

ac:—innocent.» F. "|

I

= ]HNCOHNHNQ' = suv-4 INHNHI

I

|

100 Och däröver ..... Summa

62 H

& of: "' & leat.;

Totalsumma

Tablå 12: Anställda ! Skellefteå stad. . . Taxerad inkomst Skillnaden __ Skillnaden mellan preh— mellan preliminar

minär och slutlig skatt i och slutlig skatt i

procent av den slutliga procent av den skatten = preliminära

skatten

— 100 och därunder . .. 99—90 ............ 89—80 ............ 79—70 ............ 69—60 ............ 59—50 ............ 49—40 ............ 39—30 ............ 29—20 ............ 19—10 ........ . . . .

—900 och därunder 899—400 399—233 232—150 149—100 99—67 66—43 42—25 24—1 1 10—0

[III llli

| !

O '#

'en—termos O!! in?!

=D CD H [*QCDQ'Nv—OCQID

+ 0— 9 10—16 17—23 24—27 28—33 34—38 39—41 42—44 45—47 48—50 51 och däröver

H 10 H S 01

| v—i

91—100 ........... 100 och däröver .....

Summa

2 2 5 3 3 2 3 3 2 3 8 ha N!—

ee No

&

Totalsumma

Tablå 13: Sammanställning av i tablåerna 1—12 angivna uppgifter för skillnad mellan preliminär och slutlig skatt, uttryckt i procent av den slutliga skatten.

Skillnad Skillnad Skillnad Skillnad Summa under 1076 under 20% över 10 % över 20 #

Kommun antal

Antal % Antal % Antal % Antal %

Nynäshamns köping .......... 310 586 1 085 809 Skurups socken ................ 147 235 462 374

» . . 126 209 348 265 Svedvi socken .......... . 255 434 800 621 Kolbäcks socken .......... . . 285 460 663 488 Skellefteå stad ................ 282 559 1 466 1 189

Summa 1 405 2 483 4 824 3 746

Bilaga F.

Tablå, utvisande för ett antal skattskyldiga (arbetstagare) i Nynäs- hamns köping, Skurups socken, Skurups köping, Svedvi socken, Kolbäcks socken och Skellefteå stad skillnaden, uttryckt iprocent av den slutliga skatten, mellan preliminär skatt för inkomst under år 1936 och slutlig skatt enligt 1937 års taxering under förutsätt- ning, att den preliminära skatten beräknas enligt särskilt upprät- tade skattetabeller med hänsyn till nämnda inkomst.

Skillnad Skillnad Skillnad Skillnad Summa under 10 % under 20 76 över 10 % över 20 % antal

Antal .74 Antal % Antal % Antal 76

Nynäshamns köping: Veckolön. . . . 51 36 706 48 94'1 15 2941 3 59 Skurups socken: Veckolön. . .. 52 18 34'6 28 538 34 654 24 46"? » köping: Veckolön. . . . 12 5 417 10 83'3 7 583 2 167 Svedvi socken: 2 veckors lön 20 17 850 18 900 3 150 2 100 > » : Månadslön .. 21 14 667 19 905 7 33'3 2 9'5 Kolbäcks socken: Månadslön . . 15 11 73'3 13 86'7 4 267 2 13'3 » » : 2 veckors lön 20 15 750 19 95'0 5 250 1 50 Skellefteå stad: Veckolön. . . . 6 3 500 6 1000 3 501) . 0 0 Summa 197 119 604 161 81'7 78 896 86

Bilaga G.

Tablå, utvisande för ett antal skattskyldiga (arbetstagare) i Nynäs- hamns köping, Skurups socken, Skurups köping, Svedvi socken och Kolbäcks socken den procentuella skillnaden mellan preliminär skatt för inkomst under år 1936 och slutlig skatt enligt 1937 års taxering under förutsättning, att den preliminära skatten beräknas d el 5 enligt debitering på grundval av 1935 års taxering, dels o ck enligt särskilt upprättade skattetabeller med hänsyn till nämnda inkomst.

252323 E.??"åääi; Preliminär Pieiiminäi 313.223351'3235112235 procent av dengslutliga säaåttenligt Slliatå 35% procent av den %rellmi- skatten e lermg s a e e nära skatten 1 1 —100 och därunder . . . . 99— 90 .............. —900 och därunder 89— 80 .............. 4 899—400 | 79— 70 .............. 399—233 3 69— 60 .............. 4 232—150 ; 23— % .............. ' 4 3 133—12? ' — .............. 8 3 — 39— 30 .............. 22 6 66— 43 29— 20 .............. 41 10 42— 25 19— 10 .............. 31 14 24— 11 9— 0 .............. 23 31 10— 0 Summa 137 87 + 1— 10 .............. 11 62 + 0— 9 11— 20 .............. 2 16 10—16 21— 30 .............. 1 5 17—23 31— 40 .............. ' 3 2 24—27 41— 50 .............. 3 28—33 fä— gg .............. gg—ä ] - .............. — 1 71— 80 .............. 1 42—44 ' ååå—133 .............. 1 gig—gg : — .............. — i 100 och däröver ...... 2 1 51 och däröver % Summa 20 90 I Totalsumma

(Plats för plluvlryck) *

Uppbörd-kort 16! uppbörd-net 1948.

Stockholms

Speelnkatlon | lutlgllemhierlnmlrden.

4—4 — '" Norre " '

Forsmarks kommun

Fullghelsbetecknlng

Texerl ngsvlrde varav skogsvarde under!

3171. Nr'oooo

Onuvdrag såsom

med

Ant;

Jm

Prellmlnlr skatt.

Kom. utdebltering for skallekrom:

bam tl landstinget.

l

Tlxerlng år 1947.

Ortnvdug inom med

barn

Enl. kommumlskmehgen: tu. Inkomst ..... kl heslt-bar . .

Enl. ummn Ing pilordn skltle- kronor och skolteoren: lör Inkomst . fastighet ..

kr _ore

" . .

Slutlig skatt.

(Om uppglher ej iterlinnas har nedan. har

skatten med Iednlng av l947 irs

A. Enligt nm års taxering: Penslanuvglll: egen

mike: mm...»..."wu

Slutlig lnkomrt— och förmögenhetsskltt...

taxerlng; se kolumnerna lljl vänster.) Kommunal Inkomstskatt....,.................,... (Beräknad tlxerad Inkomst, ( . buk.-bar .

Vlrnskatt lor budgetåret 1947—1948"

Slisklltl skett ! larmogenhet ' _ och _ * samt man kommunalskatt .................

WWW—m -.

Skogsaccis och skogsvlrduvgllt . ........ . ..

Summa _ Kom. utdeblterlng lor skattekrona: tlll llndstlnget _ kr . llnzshnsbnsk. . . kommunen

Summa

Enl. fomrln. om statlig lnk.- och

[Dmozenhetsskeltz tu. belopp buk.-bart .

Enl. lagen om skogsaccis: tax. rolvlrrle _W

Skutteuts lur 100 kr tu. rotvlrde: skogaccis , kr skoglvirdsuvgllt

Sum me kr me

B. Olyckslallnlorsakringsavgltt lör år 1946 lo

...n-u.w,m.u... .

n_.-...___.........—......

_ "Miu-wv-nlpvvo'nw' -

Statlig ' " vlrnsknlt

(Berlkmt taxerat belopp _ ( . beslutat . Slrsklld skett i '

...,._.......1...._..,_ .)

. tingshusb.-sk

Summl

Berlknld skutt.

Kronor

Sklttetnbell.

än

(Enl. beslut I

...—...

V.,—”Mim

Prellmlnlr skall

Uppbörd lv kvuotlende nen , ' skm

An erllgz.

] Erllgl

Summa av rad 1—10 ll Kvlrll sklli Prel. sk lit Summn l Kursl.sk|ll |, Pm .nu | Summ-

kronor ore Kronor nn: K runor nu

1. Kronor Kra-mr oul Kronor eu

Avglrlr. el. lllllggeså nd ll upptaget belopp

[2

Slutlig skatt 13

kommun

for uppbardsirel 1946| Kronor erllgd prel. A-skltt... deb.prel. B- el. Geksll

erllgd . .

du

.M.....n..........

Av ovunsllende prel. skall ske avrlknes pi ovnnn. alulllgs skall

Avkort-s. lvrlknls pl restlärdl skatter el. restitueras

Kvlritlende skm

Format 210 x 291 mm.

(Pi-ts lor piltavtvyek)

Debetsedel för uppbörd-året [Ola.

Stockholms lln

Specifikation l iastighetstaxeriugsvlrden

Norr-" lagderi Forsmarks kommun

Fuughetsbeteckning

Tlieringsvlrde varav skogsvlrde

Debetsedel nl B 171 0000

Ortsavdrag såsom

med

Ant. :

Taxerlng år 1947.

Oriuvtlrlg ”som med . .. Ant: .

. bem

Enl. kommunalskattelagen: tu. Inkomst buk.-bar .

Enl. samma lag pilarna slutte- kronor och skatteoren: iOr'lnkomst . . . ledighet..

Summa.

Kom. utdebitering tor skattekrona: till landstinget __ kr the . tlngtht'rso . .. . . kommunen .. . .

Summa kr Dre

Enl. (brordn. om-stalllg lnk.— och tonnagenhelsskau:

tu. belopp . .. .kr buk.-bart .

Enl. lagen om skogsaccis: tu. rotvlrde skogsaccis .. skogsvlrdsavgllt

Slutlig skatt. "_

(Om uppgifter e] lterilnnas hlr nedan. har

barn

Berlknart skatt.

Prelimiulr skatt.

Kom. utdebitering lor skattekrona: till landstinget kr . . tingshusbnsk . kommunen.

Summa _ .

Skottet-bell.

A. Enllgt 1947 In taxering:

skatten med ledni av 1947 års

Kro-vor

Pentlonuvgltt: egen .. makes

Statlig inkomst- och iormogenhetsskatt Vlmskait lor budgetåret 1947—1948 ...... Slrsklid skatt | förmögenhet ....... Llndstlngs- och ting-husmedel samt | -

mln kommunalskatt . Skogsaccis och skogsvlrdsavgl

taxering: ve kolumnerna tll vinster)

Kommunal inkomstskatt... (Beraknld taxerad lnkomsl.. . kr) ( , buk.-bar . .. . . . .) Statllg inkomst- och inrrnagenhetsskatt samt

varnskatt . (Beräknat taxerat belopp . _ . kr) ( .. besk—blit . .) Slrsklld skall ! lormogenhet .....................

Penslansavgllt .......................... . ...............

B. Olycksiallslorslkringsavglit lor lr l946

(Enl. beslut .

Summa av rad l—io

Armblad. lägges: rad li upptaget belopp Slutlig skatt

Preliminlr skatt

Forn-mln: uv lll!" pa uppbördsterminer

Kme lklll Prel, nun

Kronor Kronor

5—12 iebr. i948 mars

|. .. ., . .. kommun?

iof uppbördsåret 19461__ Kronor ! E erlagd pre! Avskal _ I i l deb. prel. B- el C- skattl.__ . l

erlagd . .

Av ovanstående prel. skatt. skall avräknas på ovanst. slutliga skall ................... .. ......

aprii

maj junl ]ull nug. sept.

Avkortls. avrlknas pl restlordo skatter el. restitueras

Kvar—silence stent! | . _

leedsskrivaren i Norra Roslags ioxderi

n.;

Hallstavik.

Skatteanvisnin-

wvm... _ A..—ww .

Kronor

Kva rst. skatt

12

Prel skatt... . . .

Summa .

Stockholms lan Norra Roslags lögnen Forsmarks kommun

B 171

Debetsedel nr

Belorrlras utan kostnad

lor den skattskyldige

m.- __. _. ._

—-.- _W.

skatteanvisning

ml.-

Debetsedel nr

Kvarsi. skall ' Prel. skatt . Summa .

. Kronor l

0000

Belordras utan kostnad tar den skattskyldige

Stockholms län

än

Norra Roslags iögderi

Forsmarks kommun

B 171

(Sllnaiur-l

SEA

V

Kronor

Kvarst. skatt Prei. skatt

10

Summa .

Stockholms län Norra Roslags lbgderi Forsmarks kommun

. '""ä;;.'...'..'.'..';.'.' ' . B 171

* (Signal .'

Belordras utan kostnad lor den skattskyldige

Skatteanvianln

Kronor

Prel. skatt

Kvarsi. skatt .

Summa .

Stockholms län Norra Roslags iogderi Forsmarks kommun

Skatteanvisnin

B 171

Beiordras utan kostnld

tar den skattskyldige

Kronor

6

Prel. skatt

Kvarst. skall

Summa .

Stockholms län Norra Roslags logderi Forsmarks komm-ut

B 171

Belordras utan kostnad lor den skattskyldige

Skatteanvi-nln

Debetsedel nr

Kronor

8

Prel. skatt

Kvarst. skatt .. _ .

Summa ..

0000

Belordras utan kostnad lor den skattskyldige

Stockholms län

Norra Roslags lögderi Forsmarks kommun

.. "(Sl natur.)"m'

Skatteanvlanlng

Debetsedel nr

Prel. skatt

Summa

Kronor l

Kvarst. skatt

0000

Belorylrls utan kostnad för den sksthkyidlge

Stockholms un Forsmarks kommun

Nm Roslags logderi

B 171

Skatteanvlcnlnl

T(ronor

Kvarst. skett Prel. skatt

Summa

Stockholms lin Norra Roslags lögderl Forsmarks kommun

Redovisningsnr

B 171

Debetsedel nr

0000

Belordras utan kostnad lor den skattskyldige

Skattoauvlanlnn

Kronor

1

Kvarst. skatt Prel. skatt

Summa

Stockholms län Norra Roslags logderi Forsmarks kommun

B 171

Debetsedel nr

0000

Heimdras utan kostnad lor den skattskyldige

----------- N. 'x

("Stair-...) (Siku-lui.) .. .

(slå...... "

Skatteanvl-nin Debetsedel nr

Kronor

Skam-nvianiu Debetsedel nr

Kronor

' Skatteanvisnin F ' nr

Kronor

Prel. skatt

Kvarst. skatt .. .

Summa

Forsmarks kommun

Redovisninganr

0000

Belordras utan kostnad

for den skattskyldige

2

Summa

Kvarst. skatt ,. _ .. Prel. skatt... . ,. .

0000

Belordrn utan kostnad lor den skltllkyidlge

Stockholms län Norra Roslags logderi Forsmarks kommun Summa

] Kvarst. skatt .. .. Prel. skatt... . .

0000

Belordras utan kostnad

lor den skattskyldige

Stockholms län Norra Roslags lögderi Forsmarks kommun

Format 297 x420 mm.

Bilaga I.

Samman-

av uppgifter, införskaffade från länsstyrelserna, angående

Meddelade beslut Antal av utmätningsman och exeku— Vid tionsbiträden meddelade beslut om in- försel för uttagande av utskylder år L ä n Antal under— Antal sökta anställda 1936 1937 1943 1944 företag 1 2 3 4 5 6 7 Stockholms stad ................. — 103" 092 122 580 134 776 Stockholms län ............ 15 287 15 261 31 074 35 011 7 6 970 Uppsala » ............ 9 490 9 705 13 412 14 896 5 3 744 Södermanlands » ............ 8 994 9 870 20 363 21 247 5 4 563 Östergötlands » ............ 26 656 29 224 45 234 52 003 5 6 355 Jönköpings » ............ 7 774 7 592 13 634 14 105 6 6 176 Kronobergs » ............ 2 822 2 793 7 822 8 794 5 2 072 Kalmar » ............ 16 018 17 943 32 635 35 166 5 2 743 Gotlands » ............ 1 990 1 966 4 805 4 890 5 857 Blekinge » ............ 1 7 331 l 7 866 21 682 23 325 4 3 050 Kristianstads » ............ 5 548 5 919 14 387 16 150 5 4 037 Malmöhus » ............ 52 060 54 280 84 474 91 332 5 8 786 Hallands » ............ 6 830 6 963 9 834 10 466 5 2 805 Göteborgs o. Bohus » ............ 55 566 55 453 72 972 74 947 7 17 428 Älvsborgs » ............ 32 154 31 456 57 770 59 575 4 10 683 Skaraborgs » ............ 7 473 8 504 17 411 17 258 5 3 149 Värmlands » ............ 23 661 21 295 38 308 42 456 5 6 151 . Örebro » ............ 9 17 730 3 18 050 3 33 761 3 44 058 5 12 130 Västmanlands » ............ 7 699 7 763 16 911 19 581 5 11 831 Kopparbergs » ............ 4 8 634 4 8 "194 17 032 18 637 5 4 740 Gävleborgs : ............ 5 29 705 5 29 318 44 704 51 703 6 7 542 Västernorrlands » ............ 21 748 23 800 46 159 51 883 4 2 250 Jämtlands » ............ 3 208 4 170 14 480 17 176 4 1 128 Västerbottens » ............ 5 679 6 187 9 307 11 125 5 4 404 Norrbottens » ............ ” 9 187 " 12 298 21 325 25 699 3 2 415 Summa 383 244 498 962 812 076 896 259 120 136 009 1 Beträffande två utmätningsmansdistrikt är antalet uppskattat. — 3 Antalet är upp- uppskattat. — 4 Uppgifter saknas beträffande fyra landsfiskalsdistrikt och äro beträffande

—- 3 Uppgifter saknas beträffande fyra landsfiskalsdistrikt. — " Uppgifterisaknas beträffande

Bilaga J.

ställning meddelade beslut om införsel för uttagande av utskylder.

om införsel för uttagande av utskylder hos arbetstagare, anställda vid vissa större industrier slutet av år 1943 Vid slutet av år 1944 Antal införslar, uttryckt 176, Antal införslar, uttryckt 176, i förhållande till antalet i förhållande till antalet Antal anställda Anita] t 1 Antal anställda ååå??? Högst Lägst I medeltal näää a,;Fääda ååå?” Högst | Lägst I m_edeltal vid något av Vid de företag förslar vid något av Vld de de undersökta undersokta de undersökta undersökta företagen for etagen företagen företagen 8 9 | 1 0 1 1 1 2 13 14 1 5 | 16 1 7 Uppgift kan ej lämnas 2 113 59 5 30 7 7 345 2 223 59 6 30 1 318 53 11 35 5 3 982 1 232 ' 40 13 31 1 232 40 8 27 5 4 864 1 265 37 9 26 1 592 60 13 25 5 6 291 1 804 42 11 29 2 388 62 9 39 . 6 5 961 1 959 67 12 33 513 42 1 25 5 2 153 541 44 7 25 1 446 66 46 53 5 2 641 1 309 61 31 49 134 32 8 16 5 834 138 24 10 17 511 40 5 17 4 3 162 520 43 10 16 1 629 59 5 40 5 4 145 1 881 66 4 45 1 701 34 13 19 5 8 804 1 982 38 13 23 ” 985 52 18 35 5 2 880 21 020 49 19 35 10 363 79 12 59 7 17 122 10 420 82 12 61 4 250 74 8 40 4 10 617 4 070 68 10 38 1 216 82 0 39 5 3 032 1 061 74 2 35 1 541 30 14 25 5 6 130 1 950 45 16 32 4 076 58 3 34 5 12 110 4 349 67 8 36 1 901 37 11 16 5 12 041 2 069 35 12 17 792 25 2 17 5 4 654 836 27 1 18 2 795 89 19 37 6 7 482 3 406 83 21 46 837 75 29 37 4 2 155 1 025 76 40 48 213 38 10 19 4 481 154 48 12 32 1 340 49 4 30 5 4 217 1 348 93 6 32 1 076 85 31 45 3 2 255 1 391 66 8 62 45962 — _ ' _ 120 135358 47 953 _ _ — skattat. —— 3 Uppgifter saknas beträffande ett landsfiskalsdistrikt. I övrigt är antalet delvis två landsfiskalsdistrikt uppskattade. — 5 Uppgifter saknas beträffande två landsfiskalsdlstrikt. tre landsfiskalsdistrikt.

Personalförteckning för lands-

Tjänstemän å ordinarie stat

3” » m w: » DD: 'N 7: eo %

L ä n 5- gå 5: 4 3 d 3 å g 71 få %. m & 0 "2 >? ”= >5 >rg>s$>g >". >e. wå :va >o = 53; så” ==” >o? mä Fra-J»— »? —a— en? 3 5 n =*- 03 & as kav—w _,5 m =S— .: ”:s. a =>e. es

" 3 m :: m » &: i? & =” g ** 2' ;” & q » _; ::. m

"' &S S' S & =”? & En" :=. » " :=. === m = ; 5 =: = a a = '” % 5. 5

1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 0 l 1 1 2 1 3 14 Stockholm ........ 1 1 1 1 1 5 1 1 3 8 23 1 3 Uppsala .......... 1 1 1 1 — 3 1 1 1 1 11 1 1 Södermanland ..... 1 1 l 1 — 4 1 1 1 2 13 1 1 Östergötland ...... 1 1 1 1 l 4 1 1 3 3 17 l 1 Jönköping ........ 1 1 1 1 1 4 1 1 1 3 16 1 1 Kronoberg ........ 1 1 1 1 — 3 1 — 1 1 10 1 1 Kalmar ........... l 1 1 1 1 4 1 1 1 3 16 1 1 Gotland .......... 1 1 — 1 — 2 —— — 1 1 7 1 1 Blekinge .......... 1 1 l 1 — 2 1 1 1 1 10 1 1 Kristianstad ...... 1 1 1 1 1 4 1 1 1 3 15 ] 1 Malmöhus . . . . . 1 1 1 1 1 5 2 2 3 6 28 1 3 Halland .......... 1 1 1 1 — 3 1 -— 1 1 10 1 1 Göteborgs o. Bohus 1 1 1 1 1 5 1 1 3 5 20 1 2 Älvsborg .......... 1 1 1 1 2 4 l 2 2 2 17 1 1 Skaraborg ........ 1 1 1 1 — 3 1 1 1 1 11 1 1 Värmland ........ 1 1 1 1 1 4 1 1 2 2 16 1 1 Örebro ........... 1 1 1 1 — 3 1 1 1 1 11 1 1 Västmanland ...... 1 1 1 1 -— 3 1 1 1 1 11 1 1 Kopparberg ...... 1 1 1 1 1 4 1 1 1 3 16 1 1 Gävleborg ........ 1 1 1 1 1 4 1 1 2 2 16 1 1 Västernorrland . . . . F1 1 1 1 1 4 1 2 2 3 17 1 1 Jämtland ......... 1 1 1 1 — 3 1 1 1 2 12 1 1 Västerbotten . . . 1 1 1 1 1 4 1 1 2 2 15 1 1 Norrbotten ....... 1 1 1 1 1 4 1 l 1 2 14 1 1 Summa 24 24 23 24 15 88 24 24 37 59 342 24 29

1 Landskamrerare äger dessutom uppbära särskild avlöningsförstärkning. — ” Taxeringsintendenten lönegrad A 15 samt ett antal övertaliga e. o. landskontorister i lönegrad Eo 14. Så länge sådan derna A 11, A 9, A 7 (kanslibiträden) och A 4 i nu nämnd ordning hållas vakanta, därest icke landskansll och landskontor. -— ' Antalet skall minskas till 2, då viss tjänsteman frånträder sin av Kungl. Maj:t ”"/|| 1944.

! |

Bilaga K.

kontoren den 1 januari 1945.

Icke-ordinarie tjänstemän enligt av Kungl. Maj:t den 14 januari 1944 fastställd plan med däri intill år 1945 vidtagna förändringar % T' ? Summa === & m m aa: & m Lands- ?: .. m 5: ä ('D—OES] xä yxa—l ? kontorist å ;];— 515 m 5? 515]? av (% m=. amma Ha- m—aä >= mm wo —- = 0.42 wa; kol. oå ca?. WWF—353 To Mia?? 05172 få: 5 |å€=|312+26 se as zmss' mä 2m”5'3-= s:.- mä m: a rar—sma. 8 2 00303 oå ooavåogE.7 Ex4 51:02:93; :» omgog " a' %& ' >..» %& ' r— (” 150153 n» så 10% a Tux" & "" c:a 0 '” a 15 16 17 18 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 26 27 28 29 1 1 2 3 3 4 — 6 -— 11 7 38 2 1 61 — 1 1 1 1 2 —- 2 —- 4 3 16 1 1 26 — 1 1 2 2 2 — 2 — 4 4 18 1 — 31 — 1 2 2 2 4 — 3 1 6 7 28 1 1 45 — 1 2 1 2 4 —- 3 1 6 8 28 -— 1 43 — 1 1 1 1 2 — 2 —— 4 3 15 1 1 25 —— 1 2 1 2 4 — 3 1 4 6 24 1 1 39 — l —— 2 — 1 — 2 -— 3 1 10 — 1 17 — 1 1 1 1 2 1 2 — 4 3 16 — 1 26 — 1 2 2 2 4 — 3 1 4 7 26 2 1 41 1 1 3 3 5 10 1 6 1 10 12 63 — 2 76 — 1 1 2 1 3 — 2 —— 6 4 20 — 1 30 1 1 3 63 6 9 -— 7 1 8 11 50 1 1 70 —— l 2 2 2 4 — 3 1 7 9 31 1 1 48 — 1 2 2 2 4 1 3 1 4 5 26 — 1 36 — 1 2 1 2 4 — 3 1 4 6 24 1 1 39 — 1 2 2 2 4 1 3 1 5 5 26 1 1 37 _ 1 l 2 2 2 — 2 — 5 4 19 — 1 30 — l 2 2 2 4 — 3 1 4 6 26 — 1 40 — 1 2 2 2 4 — 3 1 5 6 26 1 1 41 1 1 2 2 2 5 — 3 1 7 5 29 1 1 46 — 1 72 2 l 2 — 2 — 5 "4 19 1 1 31 — 1 1 2 1 3 — 3 — 6 4 21 1 1 36 —— 1 72 2 1 3 — 3 -— 6 "4 22 1 1 36 24 41 45 47 90 4 74 13 132 134 608 18 24 950

i Gotlands län placerad i lönegrad A 27. —— 3 Därjämte ett antal landskontorister å övergångsstat i befattning finnes vid länsstyrelse, skall motsvarande antal befattningar vid länsstyrelsen i lönegra- Kungl. Maj:t medgiver undantag härifrån. — ' Jfr föregående anmärkning. —— 5 Gemensamma för befattning som e. o. länsbokhållare i länet. —- ' Därav en för tiden '/1a 1944—30/6 1945 enligt beslut

Bilaga L.

Uppgift, avseende landsbygd och fögderistäder, å antal till post- befordran avlämnade kronodebetsedlar, antal inbetalade skatte- postanvisningar samt postverkets ersättning för dess befattning härmed.

Postverkets Debetsedlar Skattepostanvisningar sammanlagda . Uppbörds— inkomst Budgetar termin (avrundade Antal Ersättning Ant al Ersättning belopp) Kr. Kr. Kr. 1: sta . . 2 285 188 3 685 556 1938/1939 ( 2. dra % 2 654 546 1 132 727 i 2 933 383 3 282813 ; 1 106 000 1: sta . .. 2 24 ” 66 7 1939/1940 ( 2. dra i 5 558 406 1 127 921 i 935 604 8 280 681 > 1 396 800 Värnskatt 1 038 452 1 54 422 238? ägg 3 265 135 1: sta . . ' 3 664 7 5 1940/1941 2. dra i 2 562 064 2 103 483 12 970 602 4 388 240 % 1 561 600 Värnskatt 1 461 369 * 58 454 % 215523? 3 å4ä 293 1: sta . 1 0 3 9 76 1941/1942 % 2 dra i 2 598 714 2 105 949 i 1 006 359 4 402 544 ; 1 593 300 Värnskatt 1 506 052 9 60 242 1 107 054 3 332 116 1. sta 2 468 767 3 740 630 1942/1943 2 .dra 2 636 817 2 105 473 1 126 948 4 450 779 % 1 650 600 Värnskatt 1 179 199 3 353 760 1: sta 2 572 690 5 771 807 1943/1944 2:dra 2 643 372 ” 105 735 1 173 341 4 469 336 1 839 300 Värnskatt 1 231 088 ' 492 433 1 Efter özöre för debetsedel. — 2 Efter 4 öre för debetsedel. — 5 Efter 30 öre för skatte— postanvisning. —— 4 Efter 40 öre för skattepostanvisning.

5-7 9 Bilaga M.

Tablå, utvisande den arbetstid, uttryckt i dagar, som erfordras för fullgörande av olika arbetsuppgifter på häradsskrivarkontoren.

. . Arbetstid 1 dagar med föreslagna arbetsupp- 4 ägåtsttäivårgååir gifter enligt alternativ I och II. (Där arbets— '. arbetsu Gifter tiden är olika enligt de båda alternativen, har

pp., tiden enligt alternativ I angivits inom parentes)

Arbetsuppgifter Samtliga fogderier Samtliga Fogden med antal invanare

med nu- med fögderier ca 38 000 ca 30 000 ca 25 000

-- _ med före- Hä- . Hä- . Hä— . varande föresla slagen in— (1 B1- d _ Bl- d _ B1- Indel' gen ln" delnin ra ?— trä- ra .5 trä- ra .5 trä- ning delning % skrl- den skri- den skri— den vare vare vare 1 2 3 4 5 | 6 7 8 9 10

1) Mantalsskrivningslörrättning— ar ävensom skriftväxling och tillägg till mantalslängd efter mantalsskrivningsförrättning-

, arna ....................... 10 700 11 300 9 000 40 35 30 30 25 25 i 2) Utskrift och kollationering » samt utsiffring av mantals- 1 längd ...................... 16 700 17 700 _ — — _ _ _ _ i 3) Handhavande av avtrycks- registren ................... — -—— 4 500 —— 40 — 30 — 25 4) Upprättande av arbetsgivar— , förteckningar ............... 4 000 4 200 6 700 10 45 5 40 3 35 5) Stommar till röstlängd ...... 7 600 8 000 3 700 5 25 5 20 2 18 6) Införande av rösträttshinder ; samt instreckning i röstlängd 3000 3200 3200 12 15 10 12 8 10

7) Upprättande av stammar till

fastighetslängd .............. 7 900 8 400- 2 000 6 10 5 8 4 7 8) Upprättande av stommar till inkomstlängd .............. 6 100 6 500 — — —— — —— —— _ 9) Uträknande och införande i inkomstlängd av ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ävensom summering av nämn- da belopp och inkomst, på- föring av skattekronor och skatteören i fastighetslängd samt formell granskning av ifrågavarande längder ....... 17000 18000 18000 30 120 20 100 15 85 Avskrift av inkomst- och fas- tighetslängder, avskrift och formell granskning av .för— mögenhetslängd samt upp- rättande av skogsvårdsav- . giftslängd med avskrift ..... 18500 19600 19600 10 160 5 125 5 100 Uträknande samt införande av inkomst- och förmögen— hetsskatt, värnskatt, särskild skatt ä förmögenhet samt skogsvårdsavgift i vederbör- liga längder ................ 6300 6 700 10000 25 60 20 50 15 40 '.2) Upprättande av stommar till pensionsavgittsförteckning ... 7700 8200 — — _ _ _ _ _ 13) Upprättande av stammar till uppbördsbok (uppbördskort). 10 V 11 V

Arbetstid i dagar

med nuvarande arbetsuppgifter

Arbetstid i dagar med föreslagna arbetsupp- gifter enligt alternativ I och 11. (Där arbets- tiden är olika enligt de båda alternativen, har tiden enligt alternativ I angivits inom parentes)

Samtliga fögderier Fögderi med antal invånare

Arbetsuppgifter Samtliga med nu- med fögderier ca 38000 ca 30000 ca 25000 .. _ med före- Hä- _ Hä- _ Hä- _ vi"??? foresla_ 513391! in- rads- B!.- rads- Bi.- rads- B!.— låineg åäiniåg delning skri- tra— skri— åra- skri— tra— vare den vare en vare den 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 14) Upprättande av stommar till _ _ _ _ debetsedlar ................ 11 600 12 300 _ _ _ 15) Färdigställande av pensions- avgiftsförteckning .......... 4 000 4 200 5 300 5 40 5 30 5 25 16) Antecknande å uppbörds- kort och debetsedlar av fas- tighetsbeteckning och taxe- ringsvärde, taxerad och be— skattningsbar inkomst, antal skattekronor och skatteören för inkomst och fastighet, taxerat och beskattningsbart belopp, beskattningsbar för- mögenhet och taxerat rot- värde ..................... Se 17) 16500 — 140 — 110 — 90 17) Debitering av slutlig och kvarstående skatt (omfattan- de jämväl summering och överförande ä debetsedlar av nämnda skatter) ........... 146 400 49000 37000 40 260 30 220 25 175 18) Preliminär taxering jämte de- bitering av preliminär skatt eller bestämmande av skatte- tabell ..................... — — 16500 30 110 20 90 15 75 (34000) (45) (250) (30) (200) (25) (165) 19) Fördelning å uppbördster- miner av kvarstående och preliminär skatt samt sum- mering kommunvis av de olika skattebeloppen för varje uppbördstermin, erforderligt kollationeringsarbete (utöver tidigare utfört sådant arbete), kuvertering av debetsedlar _ m. m ...................... Se 17) 30000 20 230 15 190 '10 150 (60000) (40) (460) (20) (380) (15) (300) 20) Jämkning avpreliminär skatt — —— 21000 100 75 80 60 65 50 (51000) (200) (225) (160) (180) (120) (160) 21) Övriga arbetsuppgifter ..... 18600 19700 35000 100 195 80 150 70 125 192 700 204 000 238 000 433 1560 330 1265 267 1035 (315500) (568) (2 080) (425) (1685) (337) (1385) Tillkommer för arbetstid, som icke effektivt kan utnyttjas . . 22 000 27 140 20 135 13 115 (29 500) (32) (220) (25) (165) (23) (115) Summa 192700 204000 260000 460 1700 350 1400 280 1150 (345000) (600) (2300) (450) (1850) (360) (1500)

1 Häri ingår allt arbete med uppbördsbok och debetsedlar.

I/ 11 II

I! II

I I I I I

33,9 _ maa _ :,zyo _ Jaa/as- _ '5/70

000 's; 000 5? 000 OC 000 0;

kk!

”*./fpwaf/D få ”9 WWW/_l 0009;

_ _I/IZ/ _ _lurz/

ki klä u

wp./Ja/DéO/få'fR/fgfaf'l/ . _... _ ..._

tuk— & !

fom _ .vc/D _ stax” _ .vyaf/ _ 'ug/

_: |.

i. _1 —€

; -v

_)- ,__......,.. _; ______ __ ." -—, |__—_____..__.. 1 __ ___ ___ _ "i:—+" ___—': —__:__—___—_—i:-.;n—.|' _r-_._'_L.__l_—___I "__—6.12: L it.. .::1________.______ - i j_ ________________ få ___ ""*-”L. . ;;

o. :" :-—--—---'

""—"L ___ _ _ _ _ _. _ _ '_'"r— __ _ ! J ...._.........____J L...—... 9. __ _.._.__ '——-lr___ ; jfr-___.—._ _ _ _: '" n "_ _ _. | "5 ]? ": VI ._.—-—- _

L _______ _ __ _) .. ___ __ gi...) 'N "' |L_._,,_ . .. ..._ m .I DI ÅDPde/ Joana/f MW/

Mae/QWWWWW inte,

"0557 H.Pffä/ 76.709 &%%'?”qu May

aa éyfyyafzapaayfuaygmpgm/n

QNQQQS 898636 mobb—äga. QQXQX så? xx ..on __. %määäbwuäågbääokgääx %Qummxmuoxg8xxmoxäxåxkax0k

& exv—hemn— »»

é

.qu *DN äxxakmd

"|..J .»

...,-qu-

Nää.

|. . . ..||. . ||| .. ÅQXQX äv.—assa xWäNQWKWWxVS Nm. QQQ xvuiMQQNm. mQXxWX 031830?

xx ww. && .. .wbå . M.MQQQ .. NMQQQ

[ul-I.!" & & lä — It'll" ! ! ÄH . å

ä i

&

Bilaga P.

Föreslagna nya befattningar å landskontorens uppbörds- avdelningar.

.. Lands— Kontors— Lansassessor kontorist biträde Summa A 27 Ex4—Eo 15 Ex 2—Eo 4

Län

b-l

numwwcauwwi—mmcwmwuu-amman—

Stockholm ............................ Uppsala .............................. Södermanland ................. ' ' ...... Östergötland ...... Jönköping ............................ Kronoberg ............................ Kalmar .............................. Gotland .............................. Blekinge .............................. Kristianstad ......................... ' Malmöhus ............................ Halland .............................. Göteborgs och Bohus .................. Älvsborg ............................. Skaraborg ............................ Värmland ............................ Örebro ............................... Västmanland .......................... Kopparberg ........................... Gävleborg ............................. Västernorrland ........................ Jämtland ............................. Västerbotten .......................... Norrbotten ............................

H

HHHHI—IHHHHHHHHHHHHHl—HHHHH wmmmwpwwmhwwwnpwh—wwoomwwa mmwhmmwwmmau—wwmmrdmwwuxwww H

,-

IQ i— —'| bh - CO |.— —| CD

Summa

Innehållsförteckning.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet . ..

Författningsförslag.

Förslag till förordning angående debitering, uppbörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning), alternativ I ................. ;) Förslag till förordning angående debitering, uppbörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning), alternativ II .................. 41 Förslag till förordning angående debitering, uppbörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning), alternativ III .................. 83 Utkast till förordning med särskilda bestämmelser avseende vissa skattskyldiga, beträffande vilka avdrag för gäldande av preliminär skatt skall beräknas med ledning av skattetabeller, tilläggsförordning enligt alternativ III .......... 92 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet ...................................... 102 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad .......................................... 105 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse ............................................... 108 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting ........................................................ 111 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 och 8 55 lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa kommuner ................................ 113 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm .................................... 114 Förslag t111 lag angående ändring i Vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm .................................... 117 Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 13 55 lagen den 12 juni 1931 (nr 201) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg ................. 120 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 5 2 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården ............................................. 120 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning . 121 Förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 sep- 1 tember 1928 (nr 370) ................................................ 122 Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst— och förmögenhetsskatt ....... 124 Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet .............................. 125 | Förslag till lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 55 lagen den 28 sep- tember 1928 (nr 377) om skogsaccis ................................... 126 | |

Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) ...................................... Förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 55 handelsbalken . . Förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 5 konkurslagen den 13 maj 1921 Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 16 de- cember 1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt syn- nerligt skattetyngda kommuner ....................................... Förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 och 21 55 lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta ................... Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering ............................................. Förslag till förordning om upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr 461) om ersättning för debitering och uppbörd av Iandstingsmedel ........ Förslag till lag angående ändrad lydelse av 19 5 lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete ................................... Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäk— ringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete .......... Förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 5 förordningen den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för hundar ................................... Förslag till förordning om utdebitering av tingshusmedel ................... Förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 och 6 55 lagen den 10 juli 1899 (nr 58 sid. 1) om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som föror- sakats av ämbets- eller tjänstemän med flera .......................... Förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 30 april 1943 (nr 205) om erkända skatteförmedlingskassor och förordningen samma dag (nr 206) om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor . Förslag till förordning om ändrad lydelse av ä 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken ............................ Förslag till lag angående ändrad lydelse av 52 5 lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse ...................................................... Förslag till lag angående ändrad lydelse av 22 och 23 55 lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker .............................................. Förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 5 14:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 sid. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt ............................ Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 30 april 1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1944 (nr 283) angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl. ......... Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 juni 1944 (nr 284) om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet . Förslag till lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 55 lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen ................................... Förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 8 och 9 55 kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253) ............................................. Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning .............................................. Förslag till lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110 s. 1) angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning ................................

Sid. 127 129 130 130 132 133 134

134

135 136 136

138

139 139 140 140 141 141

142

146

147

Sid. 1 Kap. Brister i nuvarande uppbördsförfarande ......................... 148 2 Kap. Tidigare förslag till skattebetalning i nära samband med inkomstför- värvet ..................................................... 151 3 Kap. Uppbörd av skatt vid inkomstkällan i vissa utländska stater ..... 164 4 Kap. Olika metoder för beräkning av preliminär skatt ................. 168 5 Kap. Gemensam debitering och uppbörd av krono- och kommunalutskylder 177 6 Kap. Utdebitering av skatt och budgetår ............................ 186 Kommuner och andra kommunala samfälligheter .............. 186

Allmänna synpunkter på den kommunala utdebiteringen, sid. 186. — Tidpunkten för fastställande av den kommunala utdebiteringen,

sid. 188. — Kommunal utdebitering och understöd av skatteutjäm- ningsmedel, sid. 194. — Redovisning av kommun eller annan kom—

munal samfällighet tillkommande utskylder, sid. 197.

Statsverket ................................................ 201 7 Kap. Ändrad folkbokföring ......................................... 204 8 Kap. Uppbördsberedningens förslag till ändrat uppbördsförfarande ..... 209 Beräkning av preliminär skatt ............................... 209

Skatter, som böra uttagas preliminärt, sid. 209. _Berdkning av preliminär skatt för olika förvärvskällor, sid. 212.

Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel ..... 245 Avdrag å lön rn. m. för gäldande av skatt ................... 254 Jämkning av preliminär skatt ............................... 265 Anstånd med inbetalning av skatt ........................... 269 Uppbörd av skatt .......................................... 271 Indrivning av resterande skatt ............................... 278 Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd ........ 282 Restitution av skatt ......................................... 285 F örmånsrätt för skatt ....................................... 297 Efterkrav och preskription av skatt .......................... 299 Särskilda bestämmelser om straff och annan påföljd samt besvär över myndighets beslut m. m. ............................. 300 Övergångsbestämmelser ..................................... 304

9 Kap. Särskilda skattefrågor, som äga samband med det föreslagna änd- rade uppbördsförfarandet ..................................... 309

Avdrag för pensionsavgift enligt 1 slagen om folkpensionering samt skatteplikt för folkpension ......................... 309 Avdrag för allmänna skatter till kommun eller annan kommunal

samfällighet vid taxering till statlig inkomst— och förmögen— hetsskatt .............................................. 309 Skattebefrielse för dödsbo ................................ 310 Konkurrens mellan införselbeslut och löneavdrag ........... 313 Utskyldsstrecket vid kommunal rösträtt och kommunala upp— drag m. m ............................................ 315 10 Kap. Organisationsfrågor ........................................... 318 A. Den nuvarande organisationen ............................. 318 1. Landsbygd och fögderistäder ........................... 318 Häradsskrivare ...................................... 318 Kommunala myndigheter för debitering och uppbörd av kommunalutskylder ................................ 330

Sid- Utmätningsmän och exekutionsbiträden ................ 331 Landsfiskal, sid. 331. — Landsfiskal underställda exeku- tionsbiträden, sid. 333. —- Utmätningsmän och exekutions— biträden i vissa fögderistäder och köpingar, sid. 334. 2. Magistratsstäder ....................................... 335 a. Magistratsstäder med undantag för Stockholm ......... 335

Debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder, mantalsskrivning m. fl. hithörande arbetsuppgifter . 335 Debitering, uppbörd och redovisning av kommunalut—

skylder ........................................ 342 Restindrivning ................................... 343 b. Stockholm ......................................... 346 3. Länsstyrelser .......................................... 347 4. Postverket ............................................ 350 B. Uppbördsberedningens förslag .............................. 351 1. Allmänna synpunkter .................................. 351 2. Häradsskrivare ........................................ 358 Arbetsuppgifter ...................................... 358 Löncreglering ........................................ 368 Biträden........................, ................... 383 Kostnader för tjänstelokal samt övriga förvaltningskost— nader ............................................ 386 Fögderiindelning ..................................... 388 3. Landsfiskaler och exekutionsbiträden .................... 425 4. Magistratsstäder ....................................... 426 a. Magistratsstäder med undantag för Stockholm ........ 426 Allmänna synpunkter ............................. 426 Mantalsskrivning och uppbörd i större magistratsstäder 435 Mantalsskrivning och uppbörd i mindre magistratsstäder 440 Restindrivning i större magistratsstäder ............ 442 Restindrivning i mindre magistratsstäder ävensom i vissa fögderistäder och köpingar ................. 444 b. Stockholm ......................................... 445 5. Länsstyrelser .......................................... 445 Folkbokföringsavdelningarna .......................... 445 Uppbördsavdelningarna ............................... 448 F öredragandetj änsterna ............................... 451 Övriga spörsmål ..................................... 455 6. Postverket . . . ._ ........................................ 456 11 Kap. Kostnadsberäkningar .......................................... 458 A. Statsverket .............................................. 458 1. Häradsskrivare ........................................ 458 2. Landsfiskaler .......................................... 463 3. Länsstyrelser .......................................... 463 4. Postverket ............................................ 466 5. Utgifter i övrigt ....................................... 467 6. Sammanfattning ....................................... 469 B. Städer och andra kommunala samfälligheter ................ 470 1 Magistratsstäder ....................................... 470 a. Större magistratsstäder utom Stockholm .............. 470 b. Mindre magistratsstäder ............................. 471 c. Stockholm ........................................ 472

2. Fögderistäder och landskommuner ...................... 472

3. Övriga kommunala samfälligheter ....................... 472

C. Allmänheten ............................................. 472

D. Kostnader för det allmänna ............................... 473

12 Kap. Specialmotivering ............................................. 475 I. Förslaget till uppbördsförordning enligt alternativ II ........ 475 11. Övriga författningsförslag ................................. 487 Slutomdöme om de olika alternativen ................................... 492 Särskilt yttrande av ledamoten Sivert .................................. 498 Särskilt tillägg av ordföranden och av ledamoten Jarnerup ................ 533

Bilagor. Bilaga A. PM angående utbetalning av löner ........................... 536

Bilaga B. Tablå, utvisande det belopp av allmän kommunalskatt, landstings- medel och tingshusmedel för skattekrona, som för år 1944 högst och lägst utdebiterats inom olika län ......................... 544 Bilaga Tabell, utvisande beloppet av preliminär skatt vid veckolön ..... 546 Bilaga D. Tablåer 1—9, utvisande för vissa inkomster och familjeförhållan— den sammanlagda beloppet, uttryckt i procent av inkomsten, av statlig inkomst— och förmögenhetsskatt, värnskatt och pensions— avgift enligt lagen om folkpensionering (enligt för budgetåret 1944/45 gällande bestämmelser) samt kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 8, 11 eller 14 kronor för skattekrona 547 Bilaga E. Tablåer 1—13, utvisande för ett antal undersökta personer, för- delade efter den taxerade inkomstens storlek, procentuell skillnad mellan preliminär skatt, beräknad på grundval av 1935 års taxe- ring, och slutlig skatt, påförd på grund av 1937 års taxering ..... 556 Bilaga F. Tablå, utvisande för ett antal skattskyldiga (arbetstagare) i Ny- näshamns köping, Skurups socken, Skurups köping, Svedvi soc- ken, Kolbäcks socken och Skellefteå stad skillnaden, uttryckt i pro- cent av den slutliga skatten, mellan preliminär skatt för inkomst under år 1936 och slutlig skatt enligt 1937 års taxering under för- utsättning, att den preliminära skatten beräknas enligt särskilt upprättade skattetabeller med hänsyn till nämnda inkomst ...... 569 Bilaga G. Tablå utvisande för ett antal skattskyldiga (arbetstagare) i Ny- näshamns köping, Skurups socken, Skurups köping, Svedvi socken och Kolbäcks socken den procentuella skillnaden mellan preliminär skatt för inkomst under år 1936 och slutlig skatt enligt 1937 års taxering under förutsättning, att den preliminära skatten beräknas dels enligt debitering på grundval av 1935 års taxering, dels ock enligt särskilt upprättade skattetabeller med hänsyn till

9

nämnda inkomst ........................................... 570 Bilaga H. Uppbördskort .............................................. 571 Bilaga I. Debetsedel ................................................. 572

Bilaga J. Sammanställning av uppgifter, införskaffade från länsstyrelserna, angående meddelade beslut om införsel för uttagande av utskylder 574 Personalförteckning för landskontoren den 1 januari 1945 ....... 576

589 Sid. Bilaga L. Uppgift, avseende landsbygd och fögderistäder å antal till post-

befordran avlämnade kronodebetsedlar, antal inbetalade skatte- postanvisningar samt postverkets ersättning för dess befattning härmed .................................................... 578 Bilaga M. Tablå, utvisande den arbetstid, uttryckt i dagar, som erfordras för fullgörande av olika arbetsuppgifter på häradsskrivarkontoren. . . 579 Bilaga N. Diagram utvisande beräknad arbetstid för en häradsskrivare enligt 1944 års uppbördsberednings förslag .......................... 581 Bilaga 0. Diagram utvisande beräknat antal biträden å ett häradsskrivar- kontor enligt 1944 års uppbördsberednings förslag ............. 582 Bilaga P. Föreslagna nya befattningar å landskontorens uppbördsavdelningar 583

Allmän lagstiftning. Rättssklpnlng. Fångvård.

ning. ill]

Statsförfattnlng. Allmän statsförvaltning.

Komunalförvultnln g.

S_t'a'tcns och kommunernas finnnsväsen.

till: omläggning av uppbördsförfarandet. [27]

Politi.

"'Normälbra. (iordning för städer, köpingar och munici- - paisamhii len. [18]

* .*Normalbrundordninz för landskommuner. Alternativ 1. [19] Alternativt. [90]

Nationalekonomi och socialpolitik.

jisse-inkalla ang. den kusliga utbildningen. [41 Betänkandeooh—förslag rörande effektivisering av skydds- hemselevernns eftervård m. m. [10] Utredningar ang. ekonomiskZetterkrlgsplanering. 8. [11]

* Investeringsutredningens betänkande med förslag till :

; - investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, - * kommunala och statsunderstödda. anläggningens-beten. [1,2] Bilagor. [13] ' Socialpolitikens ekonomiska verkningar. [14] . ' statsmakterna och folkhushållningen under den till ," * följd av stormaktskriget 1939 int-rädda. krisen. Del , 5..Tiden juli 1943—juni 1944. [17] ;;,Soeialvårdskommitténs betänkande. 10. Statistisk un- ' dersökning'a'ng. folkpensionärernas bostadsförhallan- _. _den m. m. [23] ' ' ' ,:Kommitténs för partiellt &rbetsförabetänkanden. Bilaga. " 3115! 1. Riktlinjer för skapande av 'socielväsendets forsk- — ningeerganisetion. [26] - ' llälso- och sjukvård.

Sta-tens offentliga utredningar 1945 __ Systematisk förteckning, ' Siffrorna. inom klammer beteckna. utredning—arna! nummer i den kronologiska” förteckningen.)

Betänkande med förslag nu utlänningsleg och lag ang. & omhändertagande av utlänning i anstalt eller törliigg- 1

S'.Iö'spla1äåtredningen 1942. 3. Förslag till byggnadsleg

1"94_4 års uppbördsberednings betänkande med förslag Ä

Fast egendom. Jordbruk med bmm-ingar.

Promemoria. med förslag till arrendebestämmelser för

kommunal jord. [9]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri.

Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsknin-

gens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livsmedels- forskningens ordnande. [6] ' *

Handel och sjöfart.

Betänkande ang. grundpenningväsendct. [24]

Komlnunikationsvlisen.

Betänkande med förslag till organisation av en luftfarts-

sty'relse m. 111. [2] Betänkande rörande Sveriges smalspåriga. järnvägar.

Del 1. Allmänna synpunkter. [71 Del 2. Blekingeniitets järnvägar. [8]

Bank-, kredit- och penningvusen.

Försäkringsviiscn.

”(oväsen. Undervisningsvlisen. Andlig odling i övrigt.

Betänkande med utredning och förslag ang. yrkesut- bildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande av sjöfolkets allmänna och medborger— liga. bildning. [5] Betänkande med förslag till nyorganisetlon av kyrko- musikerbefattningarna. m. m. Del 1. [16]

Ungdomen och nöjeslivet. Ungdo'msvårdskommitténs betänkande del 3. [22] Betänkande och förslag ang. statsbidrag till byggnader för folkskolcväsendet. [25]

Försvarsväsen. Betänkande rörande särskilda åtgärder vid äterförandet till Civil verksamhet av till beredskapstjänstgöring inkallad personal. [3] Betänkande och förslag rörande upplysningsverksam- het om och inom försvaret. [21]