SOU 1960:11
Översyn av lagen om försäkringsrörelse
4. De sakkunnigas intervjuer av försäkringstagarrepresentanterna
5. Till de sakkunniga framförda synpunkter .
6. Övriga nordiska länder . . . . .
De sakkunniga. .
Behovet av försäkringstagarrepresentanter m.m. .
Tillsättningsformen. Alternativ 1. Alternativ2. .. Kombinationer av alternativen 1 och 2 . . . . . . . . . Alternativ 3. . . .
Sammanfattning och förslag.
KAPITEL XII Företagsformen på livförsäkringsområdet. .
1. Gällande lag och förarbetena till densamma. Huvuddragen. Några ord om den tidigare diskussionen .
2. Det faktiska läget på livförsäkringsbolagsområdet. Vissa bestämmelser i livförsäkringsbolagens bolagsordningar m.m.
3. Till de sakkunniga framförda synpunkter .
4. Övriga nordiska länder . De sakkunniga . Inledning .
Synpunkter beträffande företagsformen för livförsäkring.
Sammanfattning m.m.
.
...-..-
KAPITEL XIII Om livförsäkringens fonder .
1. Gällande fondsystem. Några drag ur lagens förarbeten . 2. Övergången till bruttobeskattningssystem. Koncession för livförsäk- ringsbolagen. Några uppgifter om fondernas storlek. . . . .
3. Till de sakkunniga framförda synpunkter . . . . . . . . . . . . . 4. Övriga nordiska länder . . . . . . .
De sakkunniga. . . Minskning av antalet fonder . Sammanfattning.
KAPITEL XIV
Försäkringsinspektionens ställning och uppgifter .
1. Försäkringsinspektionens nuvarande organisation och verksamhet 2. Till de sakkunniga framförda synpunkter . 3. Övriga nordiska länder . . . . . .
373 374 375
377
377 380
383 385 389 390 391 391 395 395 397 398 398 399
402
402
403 404 405 406 406 406 413
415 415
421 422 423 424 424 429
430 430 439 440
De sakkunniga. . . . . . . . . . . Försäkringsinspektionens huvudsakliga arbetsuppgifter . Försäkringsinspektionens rätt att infordra uppgifter och att förrätta in- spektioner m m.. . . Försäkringsinspektionens ingripanden.
Försäkringsinspektionens konsumentupplysande verksamhet.
Konferenser med styrelseledamöter,huvudmänm. fl. . . . . . Försäkringsinspektionens personalbehov m. m. Sammanfattning.........................
KAPITEL XV Kontakt mellan samhällelig och enskild försäkring Huvudformer av samhällelig försäkring . Yrkesskadeförsäkringen . Den allmänna sjukförsäkringen. . Folkpensioneringen och den frivilliga statliga pens1onsforsakr1ngen . Den allmänna tilläggspensioneringen . De sakkunniga. . . Förslag rörande fortlöpande kontakt .
KAPITEL XVI
Lagförslag. . Paragrafgenomgång. . . Sammanfattning av i tidigare kapitel icke behandlade förslag
442 442
444 449 451 454 455 456
459
459 459 462 464 466 468 468
471 471 508
Anm. I betänkandet lämnade sakuppgifter hänför sig, där annat icke angives, till förhållandena vid utgången av år 1958.
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet
Den 10 januari 1958 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdeparte- mentet att tillkalla högst två utredningsmän för att verkställa översyn av lagen om försäkringsrörelse.
Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 1 februari 1958 såsom utred- ningsmän dåvarande sekreteraren i Landsorganisationen, numera experten i arbetsmarknadsstyrelsen och ledamoten av riksdagens andra kammare Nils Kellgren samt byråchefen i försäkringsinspektionen Lorentz Vogel. Den 14 april 1958 förordnades extra ordinarie aktuarien hos försäkringsinspek- tionen Karin von Willebrand att vara expert åt utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1958 års försäkringssakkunniga. Som sekreterare hos de sakkunniga har tjänstgjort förste byråsekreteraren hos försäkringsin- spektionen Lennart Elfverson.
Aktuarien Karin von Willebrand har varit de sakkunniga behjälplig med sammanställning av det i betänkandet ingående statistikmaterialet. För vissa försäkringstekniska beräkningar har de sakkunniga beretts tillfälle utnyttja försäkringsteknisk expertis hos försäkringsinspektionen.
Efter vederbörlig remiss har de sakkunniga avgivit utlåtande över en hemställan från Livförsäkringsaktiebolaget Thule om sådana ändringar i gällande lagstiftning att bolaget beredes möjlighet att erbjuda allmänheten en livförsäkring med premiereserven placerad i aktier.
De sakkunniga får efter att ha slutfört uppdraget vördsamt överlämna sitt betänkande.
Stockholm den 31 december 1959
Nils Kellgren Lorentz Vogel
/ Lennart Elfverson
. |. _.|w; |_-_
'_|I|| »....LH
|_IH|||__E|1
Huvuddragen av förslaget
De sakkunnigas översyn av lagen om försäkringsrörelse innefattar en vidare- utveckling av de principer, på vilka lagen bygger. Förslaget präglas av en strävan att förbättra garantierna för att försäkringstagarnas intressen blir väl tillgodosedda. Samtidigt har föreliggande möjligheter till förenklingar tillvaratagits. Värdesäkrings- och kapitalplaceringsfrågorna har på grund av direktivens innehåll lämnats utanför den nu gjorda lagöversynen.
]. De sakkunniga har övervägt, huruvida en garantigivning av den spe- ciella typ, som introducerats på bilmarknaden av Aktiebolaget Volvo, hör genom lagändring föras in under lagen om försäkringsrörelse. Något förslag härom framlägges emellertid icke. I förhandenvarande läge synes det de sak- kunniga naturligast att man avvaktar erfarenheterna på området och ingri- per med lagstiftning först om det i praktiken skulle visa sig att behovet av lagstiftning är starkare än de fördelar som vinnes genom nuvarande ordning.
2. Det nuvarande stela förbudet för försäkringsbolag att driva annan rö- relse än försäkringsrörelse uppmjukas. Sålunda skall enligt de sakkunnigas förslag försäkringsbolag bl. a. få rätt att uppföra bostads-, kontors- eller affärsfastighet, vilken är avsedd att utgöra en varaktig kapitalplacering, samt att bedriva sådan maskinuthyrnings— och annan verksamhet, vilken medför ett ändamålsenligt utnyttjande av maskiner och personal som er- fordras för bolagets försäkringsrörelse. Vidare skall försäkringsinspektio- nen på därom gjord ansökan kunna medgiva undantag från förbudet. Liv- försäkringsbolag tillerkännes en klar rätt att förvalta och förränta livför- säkringsbelopp, som förfallit till betalning.
3. De sakkunniga föreslår att rätten att stadfästa beslut om ändringar i försäkringsbolags bolagsordningar och försäkringstekniska grunder i ökad omfattning delegeras från Kungl. Maj:t till försäkringsinspektionen. Vidare förordas att i främsta rummet inom sakförsäkringen branschspecifikatio- nen i bolagsordningarna i viss utsträckning göres mindre detaljerad än nu är fallet.
4. För skadeförsäkringens del föreslår de sakkunniga att den år 1950 införda skälighetsprincipen effektiveras. Tiden anses mogen att kräva en utförligare redovisning och icke blott i stort sett uppgifter om rörelseutfallet inom hela försäkringsgrenar. Inom skadeförsäkringen bör enligt de sakkun- nigas mening skälighetsprincipen i stor utsträckning kunna realiseras utan
några återbäringssystem. I den utsträckning som är påkallad ur skälighets- synpunkt skall dock enligt de sakkunnigas förslag återbäring förekomma. För att förstärka garantierna för att försäkringstagarnas intressen blir väl tillgodosedda föreslår de sakkunniga att försäkringsinspektionen skall få en klar rätt att å tid och enligt formulär, som inspektionen bestämmer, in- fordra uppgifter till belysning av skadeförsäkringsbolagens premiesättning och återbäringsförhållanden. För att ytterligare öka insynen i premiesätt- ningen och för att bereda inspektionen tillfälle att i fall av behov upptaga överläggningar med bolagen rörande planerade premieändringar föreslår de sakkunniga vidare, att i den omfattning inspektionen bestämmer det skall åligga skadeförsäkringsbolag att innan beslut fattas om ändring av premiesats meddela inspektionen den avsedda ändringen samt en samman- fattning av det material och de överväganden varpå premieändringen byg- ger.
5. För grupplivförsäkring och vissa andra typer av livförsäkring utan sparmoment har de sakkunniga funnit, att det från försäkringstagarsyn- punkt icke föreligger behov av grunder vilka skall på förhand stadfästas av offentlig myndighet m. m. Mot bakgrunden av de föreslagna bestämmelser- na angående effektivering av skälighetskontrollen på skadeförsäkringsom- rådet anser sig de sakkunniga kunna förorda att ifrågavarande livförsäk- ringsformer i tillsynshänseende helt eller till största delen likställes med Skadeförsäkring. För att möjliggöra denna förenkling föreslås ett stadgande av innehåll att i fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som meddelas för en tid av längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, försäkringsinspektionen skall, där sådant finnes förenligt med försäkringstagarnas intressen, äga medgiva att bestämmelser- na i lagen om försäkringsrörelse angående annan försäkring än livförsäkring skall vara helt eller delvis tillämpliga på rörelsen.
6. I fråga om livförsäkringsområdet förordas att försäkringstagarna be- redes tillfälle att öva inflytande på den form, i vilken återbäringen tillgodo— föres dem. Premierna för livförsäkringar på kortare tid bör enligt de sak- kunnigas mening ligga på en lägre nivå än premierna för sådana livförsäk- ringar, vid vilka bolagen för mycket lång tid bundit sig för en viss premie. Det anses böra övervägas om det icke skulle vara till fördel för allmänheten att kunna välja mellan livförsäkringsavtal med fast premie och avtal med rörlig premie. En förskjutning av konkurrensen i livförsäkring så att den- samma i ökad omfattning får karaktären av en priskonkurrens ligger enligt de sakkunnigas uppfattning i försäkringstagarnas intresse. Försäkringsin- spektionen föreslås skola medverka härtill genom att publicera uppgifter om återbäringen på ett antal vanliga försäkringstyper i skilda bolag och genom att sammanställa återbäringen med premierna så att en bild erhål— les av det nettopris, som försäkringstagarna haft att erlägga i de olika bo— lagen.
7. De sakkunniga föreslår att där fråga uteslutande är om personförsäk- ring särskilda skäl icke skall krävas för förening i samma bolag av livför— säkringsrörelse och försäkringsrörelse av annat slag.
8. Vad angår annan personförsäkring än livförsäkring föreslår de sakkun- niga, att vad i lagen om försäkringsrörelse särskilt stadgas angående livför- säkring skall äga i stort sett motsvarande tillämpning på annan personför- säkring, men att samtidigt skall gälla, att därest dylik försäkring meddelas för en tid av längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, bestämmelserna angående Skadeförsäkring må äga tillämpning på rörelsen. Förslaget innefattar en något ändrad gräns- dragning mellan s. k. lång och s. k. kort sjuk— och olycksfallsförsäkring.
9. Det synes de sakkunniga vara en brist i lagstiftningen, att på försäk- ringsvillkorsområdet och angränsande fält någon kontroll av sakkunnig myndighet icke utövas över att försäkringstagarintressena ej blir åsidosatta. För undanröjande av denna brist föreslår de sakkunniga, att i den omfatt- ning försäkringsinspektionen bestämmer det skall åligga försäkringsbolag att till inspektionen insända bolagets formulär till försäkringsbrev, försäk- ringsvillkor och andra handlingar, som berör förhållandet till försäkrings- tagarna, och att, där inspektionen så bestämt, vederbörande bolagsorgan skall, innan beslut fattas om ändring av insänt formulär, meddela inspek- tionen den avsedda ändringen. För att förstärka garantierna för en riktig skadereglering föreslås vidare, att försäkringsinspektionens tillsynsbefogen- heter utvidgas till att omfatta jämväl skaderegleringen. Misskötsel av denna sida av rörelsen skall kunna föranleda ingripande. 10. Beträffande försäkringstagarinflytandet i ömsesidiga försäkringsbo- lag förordar de sakkunniga, att för de vanligaste typerna av ömsesidiga riks- bolag delägarnas rösträtt på bolagsstämma skall utövas av delegerade, vilka antingen väljes av försäkringstagarna eller utses av organisationer, som står försäkringstagarna nära och kan antagas hysa intresse för uppgiften att få fram lämpliga företrädare för dessa. Kombinationer mellan ifrågavarande två metoder anses också kunna tänkas. I fråga om valmetoden skisserar de sakkunniga en ordning, som bygger på nominering av en valberedning och omröstning bland alla försäkringstagare som önskar deltaga i valet. Prak- tiska detaljsynpunkter avsedda att tjäna till ledning för försäkringsbolagen framföres av de sakkunniga. De sakkunniga understryker angelägenheten av att bolagen vid konstaterade brister i representationsordningen söker förbättra det använda systemet. En viss experimentverksamhet anses kunna vara på sin plats. 11. Vad angår försäkringstagarinflytandet i försäkringsaktiebolagen är de sakkunniga av den uppfattningen, att de särskilda försäkringstagarrepre- sentanterna i styrelserna icke i första hand bör fungera såsom kontrollor- gan -— för den uppgiften ”anses försäkringsinspektionen bäst skickad _ utan i främsta rummet bör vara positivt verksamma såsom kontaktmän för
försäkringstagarna och såsom idégivare och initiativtagare, byggande på grundligast möjliga kunskaper om olika försäkringsfrågor sedda ur kon- sumentsynvinkel. Mot denna bakgrund föreslås att försäkringstagarrepre- sentanterna i aktiebolagsstyrelserna skall utses genom direkta eller indi- rekta val av försäkringstagarna eller intressegrupp eller intressegrupper med anknytning till dem eller, där sådant val icke lämpligen kan ifrågakom- ma, genom förordnande av Kungl. Maj:t eller offentlig myndighet. De sak- kunniga förordar en ökning av antalet försäkringstagarrepresentanter inom i första hand livförsäkringsaktiebolagen. I fråga om skadeförsäkringsaktie- bolagen uttalar de sakkunniga, att blott i specialbolag, som driver allenast. någon eller några skadeförsäkringstyper, färre än två försäkringstagarrepre- sentanter bör godtagas.
12. I fråga om de tekniska överskottsfonderna för livförsäkring och där- med jämställd personförsäkring föreslås att regleringsfonden och återbä- ringsfonden sammanslås till en fond. 13. Det nuvarande undantagslösa kravet på begränsad eller obegränsad personlig ansvarighet för ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser i fråga om direkt sakförsäkring föreslås uppmjukat. 14. De sakkunniga föreslår att i lagen om försäkringsrörelse direkt ut- säges, att försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet i första hand skall avse att tillvarataga försäkringstagarnas intressen. Uppräkningen av de fall där försäkringsinspektionen skall kunna ingripa mot försäkringsbolag med föreläggande, föreslås utvidgad till att omfatta jämväl de fall, att försäk- ringsbolag icke iakttager tillbörlig sparsamhet i fråga om omkostnaderne för rörelsen eller att det sätt, varpå premierna bestämmes eller inträffadc försäkringsfall behandlas, giver skälig anledning till anmärkning. De sak- kunniga föreslår vidare, att försäkringsinspektionens rätt att infordra upp- gifter och att företaga inspektioner skall utsträckas till att omfatta jämvä bl. a. tarifförening, skadereglerings- och villkorsnämnd samt annat liknan- de organ, som biträder försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande. 15. Vidare föreslår de sakkunniga att försäkringsinspektionens konsu» mentupplysande verksamhet utvidgas. Övervägande skäl anses tala för att inspektionen utgiver en särskild konsumentupplysningspublikation, utfor- mad direkt med tanke på att bibringa den intresserade allmänheten prak- tiskt nyttiga kunskaper på försäkringsområdet. De sakkunniga förorda) även, att inspektionen årligen håller en eller flera konferenser med styrel- seledamöter, delegerade och andra personer i ledande ställning hos försäk- ringsbolagen. 16. De sakkunniga förordar att från departementshåll eller från berörd: parters sida initiativ tages till fortlöpande överläggningar i personförsäk- ringsfrågor mellan företrädare för samhällelig och enskild försäkring. Så- väl när det gäller skaderegleringen som i fråga om den närmare utformning- en av försäkringarnas innehåll och riktlinjerna för premiesättningen samt
den statistiska bearbetningen av försäkringsmaterialet bör enligt de sakkun- nigas mening ett utbyte av erfarenheter kunna på ömse sidor avsätta resul- tat, som blir av värde för försäkringstagarna.
17. Möjlighet synes de sakkunniga föreligga att genomföra de föreslagna lagändringarna utan att samtidigt någon utökning av försäkringsinspektio- nens personal kommer till stånd. Frågan om en personalökning hos inspek- tionen anses böra upptagas till behandling först sedan erfarenheter vunnits av den nya lagstiftningen och av den närmaste tidens utveckling på försäk- ringsområdet samt dessutom en undersökning gjorts av möjligheterna att reformvägen minska behovet av personal hos inspektionen för tillsynen över understödsföreningar och bundna stiftelser.
0
Förslag till Lag om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse
Härigenom förordnas att 1—4, 6 och 9 55, 10 5 1 mom., 29, 31, 47 och 52 55, 59 5 2 mom., 60 5, 61 ä 1 mom., 66, 70, 72, 81 och 90 55, 93 5 3 mom., 94 5 1 mom., 96 5 1 mom., 99 5, 100 5 1 mom., 130, 133, 134, 158, 163, 166, 168, 170. 173, 174, 191, 194, 197 och 199 55, 204 5 1 mom., 227, 231, 232, 251, 253 och 259 55, rubriken före 262 g, 263 och 270—274 55, 276 5 1 mom., 277, 281 och 282 55, 287 & 1 och 2 mom., 288 5 2 mom., 295 5 2 mom., 302 och 303 59, 304 5 2 mom., 305—307, 314, 315, 327 och 328 55, 332 5 2 mom., 334 5 1 mom., 336 och 341 55, 345 & jämte föregående rubrik samt 347—349 55 lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives ävensom att i lagen skola införas fyra nya paragrafer, betecknade 58 a, 270 a, 287 a och 340 a 55, av den lydelse nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
lå.
Försäkringsrörelse må, där ej an- nat följer av vad i lag eller författ- ning är stadgat, drivas endast av för- säkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag, som därtill erhållit Konungens tillåtelse (koncession).
Försäkringsrörelse må, där ej an- nat följer av vad i lag eller författ- ning är stadgat, drivas endast av försäkringsaktiebolag eller ömsesi- digt försäkringsbolag, som därtill er- hållit särskild tillåtelse (koncession).
Om utländsk — — — stadgas särskilt.
25.
Försäkringsbolag må icke driva annan rörelse än försäkringsrörelse.
1 mom. Försäkringsbolag må icke utan försäkringsinspektionens med- givande driva annan rörelse än för- säkringsrörelse.
Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må försäkringsbolag bi— träda annat försäkringsbolag vid dess rörelse, uppföra bostads-, kon- tors- eller affärsfastighet, vilken är
1 Senaste lydelse, se beträffande 70 5, 204 5 1 mom. samt 282, 345 och 349 55 1950: 320.
(Gällande lydelse)
Med livförsäkringsrörelse må ej för- enas försäkringsrörelse av annat slag, med mindre särskilda skäl äro därtill.
Vad nedan i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i frå- ga om annan personförsäkring, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år.
(Föreslagen lydelse)
avsedd att utgöra en varaktig kapi- talplacering, samt bedriva sådan maskinuthyrnings- och annan verk— samhet, vilken medför ett ändamåls- enligt utnyttjande av maskiner och personal som erfordras för bolagets försäkringsrörelse.
2 mom. Med livförsäkringsrörelse må ej utan särskilda skäl förenas försäkringsrörelse av annat slag, med mindre rörelsen uteslutande avser personförsäkring.
Vad nedan i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om personförsäkring av annat slag. Meddelas sådan försäkring för en tid av längst fem år eller mot pre- mie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, må dock bestämmelserna angående annan försäkring än livförsäkring äga till- lämpning på rörelsen.
35.
Försäkringsbolag skola, på sätt i denna lag sägs, stå under tillsyn av en för hela riket gemensam försäk- ringsinspektion.
Försäkringsbolag skola," på sätt i denna lag sägs, stå under tillsyn av en för hela riket gemensam försäk- ringsinspektion. Inspektionens till- synsverksamhet skall i första hand avse att tillvarataga försäkringsta- garnas intressen.
Hos försäkringsinspektionen -— — — varder föreskrivet.
45-
1 mom. De som vilja stifta försäk— ringsaktiebolag skola upprätta bo- lagsordning samt därå söka Konung- ens stadfästelse. Avser bolagets rö- relse livförsäkring eller avser rörel- sen annat slag av försäkring för all framtid eller för längre tid än tio år,
1 mom. De som vilja stifta försäk- ringsaktiebolag skola upprätta bo- lagsordning samt dårå söka Ko- nungens stadfästelse. Avser bolagets rörelse livförsäkring eller avser rö- relsen annat slag av försäkring för all framtid eller för längre tid än tio
(Gällande lydelse)
skola tillika enligt vad i 9 & sägs upprättas särskilda grunder för verk- samheten samt därå sökas Konung- ens stadfästelse. Bolagsordningen och grunderna skola vara försedda med stiftarnas bevittnade namnun- derskrifter.
(Föreslagen lydelse)
år, skola tillika enligt vad i 9 5 sägs upprättas särskilda grunder för verksamheten samt dårå sökas Ko— nungens stadfästelse. Bolagsordning- en och grunderna skola vara försed- da med stiftarnas bevittnade namn— underskrifter. I ansökningen, som skall inlämnas till försäkringsin- spektionen, skola stiftarna uppgiva namn och postadress för ombud, som äger å stiftarnas vägnar mottaga handlingar och meddelanden (stif— tarombud).
Konungen prövar — —— —— må erfordras. Finnes den — —— -— löpande räkenskapsår.
2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder skall ock sökas Konungens stadfästelse.
Avser ändringen utvidgning av bo- lagets rörelse till ny försäkrings- gren eller nytt verksamhetsområde eller avser ändringen en väsentlig omläggning av rörelsen skall vad om koncession för nytt bolag är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Konungen må uppdraga ät försäk- ringsinspektionen att i Konungens ställe meddela stadfästelse å änd- ringsbeslut i annat fall än i första stycket andra punkten sägs.
3 mom. Ansökan om stadfästelse skall inlämnas till försäkringsinspek- tionen.
Avser ansökningen koncession för
2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stad- fästa grunder skall sökas försäk- ringsinspektionens stadfästelse. An- sökningen skall, sedan beslut om ändringen fattats, göras av styrelsen eller verkställande direktören. Vid ansökningen skall fogas avskrift av protokoll som förts i ärendet.
Avser ändringen utvidgning av bo- lagets rörelse till ny försäkringsgren eller nytt verksamhetsområde eller avser ändringen en väsentlig omlägg- ning av rörelsen skall vad om kon— cession för nytt bolag är stadgat äga motsvarande tillämpning ä försäk- ringsinspektionens handläggning av ärendet.
Finner försäkringsinspektionen ändringsärende vara av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt, skall inspektionen överlämna ärendet till Konungen för avgörande.
(Gällande lydelse)
nytt bolag, skola stiftarna i ansök- ningen uppgiva namn och postadress för ombud, som äger å stiftarnas vägnar mottaga handlingar och med— delanden (stiftarombud).
Ansökan om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grun- der skall, sedan beslut om ändring- en fattats, göras av styrelsen eller verkställande direktören. Vid ansök- ningen skall fogas enligt 341 5 andra stycket bestyrkt avskrift av proto- koll som förts i ärendet.
1 9 (Föreslagen lydelse)
65.
Bolagsordning för försäkringsak- tiebolag skall angiva:
1. bolagets firma;
2. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huruvi- da verksamheten skall avse såväl di- rekt försäkring som återförsäkring;
3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk- samhet;
4. aktiekapitalet eller, där detta skall kunna utan ändring av bolags— ordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet ;
5. akties nominella belopp;
6. den ort inom riket, där bolagets styrelse skall hava sitt säte;
7. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för dem skola fin- nas, antalet styrelsesuppleanter, an- talet revisorer, tiden för styrelsele- damots och revisors uppdrag, så ock, där styrelseledamot och styrelse— suppleant eller revisor och revisors- suppleant ej skola väljas å bolags-
Bolagsordning för aktiebolag skall angiva: 1. bolagets firma;
2. föremålet för bolagets verksam- het med särskilt angivande, huru- vida verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som äterförsäk- ring;
3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk- samhet;
4. aktiekapitalet eller, där detta skall kunna utan ändring av bolags- ordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och in aximikapitalet ;
5. akties nominella belopp;
6. den ort inom riket, där bola— gets styrelse skall hava sitt säte;
7. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för dem skola fin- nas, antalet styrelsesuppleanter, an- talet revisorer, tiden för styrelseleda- mots och revisors uppdrag, så ock, där styrelseledamot och styrelse- suppleant eller revisor och revisors- suppleant ej skola väljas å bolags—.
f örsäkrings-
(Gällande lydelse)
stämma, huru de skola tillsättas, ävensom i vilken omfattning reviso- rerna skola vara auktoriserade revi- sorer eller godkända gransknings- män;
8. huruvida mer än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas, samt vilka ärenden som skola före- komma å ordinarie stämma, utöver dem vilka enligt 118 & skola före- komma å stämma som i 113 & sägs, eller, där flera ordinarie stämmor skola hållas, å envar av dem;
9. tiden för ordinarie bolagsstäm- mas hållande, vilken tid, i fråga om stämma" som i 113 & sägs, skall be- stämmas till viss'period, icke över- stigande tre månader, inom sex må— nader från nästföregående räken- skapsårs utgång;
10. det*sätt, varpå kallelse till bo- lagsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till aktieägar- nas kännedom, ävensom den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåt- gärder senast skola vara vidtagna;
11. de grunder, enligt vilka skall förfogas över uppkommen vinst, med särskilt angivande i fråga om livför- säkringsrörelse i vad mån avsätt- ning skall ske till regleringsfond; samt
12. beträffande annan försäkring än livförsäkring regler för begräns- ning av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda sig på en och samma risk.
(Föreslagen lydelse) stämma, huru de skola tillsättas, ävensom i vilken omfattning reviso— rerna skola vara auktoriserade revi- sorer eller godkända gransknings- män;
8. huruvida mer än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas, samt vilka ärenden som skola före- komma å ordinarie stämma, utöver dem vilka enligt 118 5 skola före- komma å stämma som i 113 & sägs, eller, där flera ordinarie stämmor skola hållas, å envar av dem;
9. tiden för ordinarie bolagsstäm— mas hållande, Vilken tid, i fråga om stämma som i 113 5 sägs, skall be- stämmas till viss period, icke över- stigande tre månader, inom sex må- nader från nästföregående räken— skapsårs utgång;
10. det sätt, varpå kallelse till bo- lagsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till aktieägar- nas kännedom, ävensom den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåti gärder senast skola vara vidtagna;
11. de grunder, enligt vilka skall förfogas över uppkommen vinst, med särskilt angivande i fråga om livför- säkringsrörelse i vad mån avsättning skall ske till återbäringsfond; samt
12. beträffande annan försäkring än livförsäkring i vad mån bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring.
Antalet styrelseledamöter — — — antalet angives.
95.
För livförsäkring skola grunder upprättas beträffande
För livförsäkring skola, där icke på grund av försäkringens särskilda
(Gällande lydelse)
1. beräkning av försäkringspre- mier och premiereserv;
2. avsättning till och användning av utjämningsfond ;
3. försäkringstagares rätt till åter- köp och fribrev;
4. belåning av försäkringsbrev hos bolaget;
5. verkan av underlåten premie- betalning;
6. försäkringstagares rätt när, an- norledes än av anledning som avses under 3 eller 5, försäkringen upphör i förtid .eller bolaget eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall;
7. återbäring till försäkringstagar- na; samt
8. begränsning av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring iklä- da sig pä en och samma risk.
(Föreslagen lydelse) natur anledning till undantag före- ligger, grunder upprättas beträffan— de
1. beräkning av försäkringspre- mier och premiereserv ;
2. avsättning till och användning av utjämningsfond;
3. försäkringstagares rätt till åter- köp och fribrev;
4. belåning av försäkringsbrev hos bolaget; .
5. verkan av underlåten premie- betalning;
6. försäkringstagares rätt när, an— norledes än av anledning som avses under 3 eller 5, försäkringen upphör i förtid eller bolaget eljest är fritt från ansvarighet för.. försäkringsfall ;
7. återbäring till försäkringstagar- na;
8. skyldighet att teckna återför- säkring; samt
9. förräntning av försäkringsbe- lopp som.förfallit till betalning.
Skall försäkring — — — för försäkringsfall.
Om grunder för livförsäkring stad- gas vidare i 263—265, 267—270 och 273 55.
Om grunder för livförsäkring stad- gas vidare i 263—265, 267—270 a och 273 55.
10 5.
1 mom. Skall för bolag, vars aktie- kapital skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till låg- re eller högre belopp, förbehåll träf- fas om aktiekapitalets nedsättning genom inlösen av aktier enligt be- stämda grunder efter vad i 60 & sägs,
eller skall förbehåll träffas enligt 65 5 1 mom. om rätt för aktieägare .att vid akties övergång lösa aktien
1 mom. Skall för bolag, vars aktie- kapital skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till låg- re eller högre belopp, förbehåll träf- fas om aktiekapitalets nedsättning genom inlösen av aktier enligt be— stämda grunder efter vad i 60 å sägs,
eller skall förbehåll träffas enligt 65 5 1 mom. om rätt för aktieägare att vid akties övergång lösa aktien
22 (Gällande lydelse) eller enligt 65 52 mom. om in- skränkning 'i rätten att förvärva aktie eller enligt 344 5 om tvisters avgörande av skiljemän,
eller skola, i den mån sådant må ske, grunderna för utövande av röst- rätt och fattande av beslut å bolags- stämma avvika från vad därom fin- nes föreskrivet i 111, 125, 127 och 134 %.
eller skall bolaget driva försäk- ringsrörelse i utlandet,
eller skall bolagets verksamhet upphöra efter viss tid eller under visst villkor,
varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen.
(Föreslagen lydelse)
eller enligt 65 5 2 mom. om in skränk- ning i rätten att förvärva aktie eller enligt 344 5 om tvisters avgörande av skiljemån,
eller skola, i den mån sådant må ske, grunderna för utövande :av röst- rätt och fattande av beslut å bolags- stämma avvika från vad därom fin- nes föreskrivet i 111, 125, 127 och 134 få.
eller skall bolaget driva försäk— ringsrörelse avseende risker i utlan- det,
eller skall bolagets verksamhet upphöra efter viss tid eller under visst villkor,
varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen.
Skall kalenderåret — — — i bolagsordningen.
Där ej ————————— av aktier. Skall om —————— i bolagsordningen.
29 5.
Ansökan om — -— — koncession beviljats.
Ansökningen skall beträffande Ansökningen skall beträffande styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktören och vice verkställande direktören och vice verkställande direktör innehålla verkställande direktör innehålla upp— uppgift om fullständiga namnet ävensom hemvist, så ock förklaring att dessa personer äro svenska med- borgare och ej äro omyndiga. Där enligt denna lag eller bolagsordning- en revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd gransknings- inan, skola beträffande sådan revi- sor och suppleant för denne lämnas enahanda uppgifter under angivan- de att han är auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.
gift om fullständiga namnet, med- borgarskap och hemvist, så ock för- klaring att dessa personer ej äro omyndiga. Där enligt denna lag eller bolagsordningen revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, skola beträffande sådan revisor och suppleant för den- ne lämnas enahanda uppgifter un- der angivande att han är auktorise- rad revisor eller godkänd gransk- ningsman.
I ansökningen — — — sådan firmatecknare.
(Gällande lydelse)
Bolagets postadress skall angivas. Vid ansökningen skola fogas:
1. de listor å vilka aktieteckning— en ägt rum;
2. avskrift av protokollet vid konstituerande stämman så ock, om särskild stämma hållits, avskrift av det därvid förda protokollet;
3. två avskrifter av koncessionen, bolagsordningen och i 9 5 omför- mälda grunder; samt
4. en av samtliga styrelseledamö- ter och verkställande direktören un- dertecknad handling, innehållande dels uppgift om det tecknade belopp, för vilket tilldelning av aktier ägt rum, samt om det belopp, för vilket aktier må hava förklarats förverka- de enligt 39 &, ävensom därom huru mycket av det belopp, vartill aktie- kapitalet sålunda uppgår, blivit in- betalt, dels ock försäkran att den anmälda inbetalningen på aktiekapi- talet blivit verkställd genom betal- ning i penningar eller därmed enligt 331 5 jämställd betalning.
I femte stycket angivna avskrifter skola vara bestyrkta på sätt i 341 5 andra stycket stadgas.
(Föreslagen lydelse )
Bolagets postadress skall angivas. Vid ansökningen skola fogas:
1. de listor å vilka aktieteckningen ägt rum;
2. avskrift av protokollet vid konstituerande stämman så ock, om särskild stämma hållits, avskrift av det därvid förda protokollet;
3. en av samtliga styrelseledamö- ter och verkställande direktören un- dertecknad handling, innehållande dels uppgift om det tecknade belopp, för vilket tilldelning av aktier ägt rum, samt om det belopp, för vilket aktier må hava förklarats förverkade enligt 39 å, ävensom därom huru mycket av det belopp, vartill aktie- kapitalet sålunda uppgår, blivit in- betalt, dels ock försäkran att den an"- mälda inbetalningen på aktiekapita— let blivit verkställd genom betalning i penningar eller därmed enligt 331 & jämställd betalning; samt
4. bevis om tillstånd som må vara lämnat enligt 72, 81 eller 100 5.
I registreringsärendet skola ock föreligga två avskrifter av konces- sionen, bolagsordningen och i 9 &” omförmälda grunder.
Har ej ————————— av vittnen.
Där full betalning för aktier er- lagts vid tiden för ansökningen, skall den i femte stycket 4 omförmälda handlingen jämväl innehålla uppgift om sammanlagda nominella belop- pet av till fullo betalda aktier.
Där full betalning för aktier er- lagts vid tiden för ansökningen, skall den i femte stycket 3 omförmälda handlingen jämväl innehålla uppgift om sammanlagda nominella belop- pet av till fullo betalda aktier.
24 (Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
31 å. . Efter det —————— i aktieboken. -
Om verkställd teckning av aktie må utgivas bevis, däri upptages för- behåll att aktiebrev eller interims- bevis å aktien ej må utbekommas av aktietecknaren eller den till vilken hans rätt övergått, med mindre be- viset återställes.
Sådant bevis (teckningsbevis) skall ställas till viss man och under- tecknas av stiftarna eller av styrel- sen efter vad i 30 5 är stadgat om aktiebrev eller ock genom bank på sätt i första stycket är föreskrivet om interimsbevis. Beviset, däri skall angivas bolagets firma, akties nomi- nella belopp och dagen för utfär- dandet,» skall innehålla de uppgifter som i 30 å andra stycket angivas.
Om verkställd teckning av aktie må utgivas bevis, däri upptages för- behåll att aktiebrev eller interims- bevis å aktien ej må utbekommas av aktietecknaren eller den till vilken hans rätt övergått, med mindre be— viset återställes. Sådant bevis (teck- ningsbevis) skall ställas till viss man och undertecknas av stiftarna eller av styrelsen efter vadi 30 5 är stad- gat om aktiebrev eller ock genom bank på sätt i första stycket är. före- skrivet om interimsbevis. Beviset, däri '.skall angivas bolagets firma, akties nominella belopp och dagen för utfärdandet, skall innehålla de uppgifter som i 305 andra stycket angivas.
Å interimsbevis — — — ——— — å aktien. Teckningsrättsbevis och — — — är föreskrivet;
. ' 47 s. ' Bolagsstämmans beslut-_ — — för registrering.
Vid anmälningen skola fogas två enligt. 341 5 andra stycket bestyrkta avskrifter av protokoll rörande be- slutet, så ock i huvudskrift och av- skrift det i 44 å andra stycket första punkten omförmälda yttrandet samt berättelse och yttrande som avses i nämnda stycke 2 och 3.
Vid anmälningen skola fogas två avskrifter av protokoll rörande be- slutet, så ock i huvudskrift och av- skrift det i 44 å andra stycket första punkten omförmälda yttrandet samt berättelse och yttrande som avses i nämnda stycke 2 och 3.
Om villkor —————— 308 g 1 mom.
52 &.
Teckning av de nya aktierna skall ske å teckningslistan i huvudskrift eller i avskrift, som bestyrkts på sätt i 341 5 andra stycket stadgas.
Teckning av de nya aktierna skall ske å teckningslistan i huvudskrift eller i avskrift, som bestyrkts av no— tarius publicus eller landsfiskal eller av två styrelseledamöter.
Vid teckningslistan — — — dessa tidningar.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse) — Å varje -—— — ___. — — listans framläggande. När aktieteckning— — — och postadress. 58 a ä'.
Ökas försäkringsaktiebolags aktie- kapital för förvärv av mer än hälften av aktierna i annat försäkringsaktie- bolag eller, om aktier med olika röst- värde finnas, så många aktier, att röstetalet för dem utgör mer än hälf- ten av röstetalet för samtliga aktier, må efter medgivande av försäkrings- inspektionen aktie i det senare bo— laget utgöra vederlag för aktie i det förra bolaget samt teckning ske med villkor att- sådant tillskott göres. I dylikt fall skola bestämmelserna ovan om aktiekapitalets ökning gäl— la» med de' tillägg och undantag som nedan angivas. -» - ' Beslutet om'aktiekapitalets ökning skall innehålla jämväl alla-de om aktieförvärvet och koncernbildning- ein träffade bestämmelserna. Vad som stadgas i 45 5*föranleder ej därtill, att värdet av aktie som till- skjutes ' skall i i beslutet uppskattas till visst penningbelopp. Försäkrings- inspektionens beslut om medgivan- de skall genom styrelsens och verk— ställande direktörens försorg dels minst en vecka före bolagsstämman hållas hos bolaget tillgängligt för aktieägarna dels ock framläggas å stämman.
Avskrift av försäkringsinspektio— nens beslut skall vara fogad vid teck- ningslistan. Beslutet skall vara med- taget i Iistans förteckning över bi— fogade handlingar.
Vad som stadgas i 46 och 50 55
26- (Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse) samt 53 5 andra stycket äger icke tillämpning i förevarande fall.
Anmälan som avses i 57 5 1 eller 2 mom. skall, i stället för försäkran som där sägs, innehålla uppgift & de aktier som tillskjutits och det antal aktier i bolaget för vilka tillskott skett.
Tillgång, som försäkringsaktie— bolag på sätt ovan sägs förvärvat, skall vid dess införande i bolagets böcker upptagas till skäligt värde.
59 ä.
2 mom. Beslutet om ökningen skall genom styrelsens och verkställande direktörens försorg kungöras på sätt i 49 & stadgas. Ökningsbeslutet skall därefter av styrelsen eller verkstäl- lande direktören anmälas för regist— rering. Vid anmälningen skola fogas dels två enligt 341 5 andra stycket bestyrkta avskrifter av protokoll som förts i ärendet, dels ett exemplar av de tidningar, i vilka beslutet varit infört, dels ock avskrift av den för nästföregående räkenskapsår fast- ställda balansräkningen eller, där beslutet ej fattats å ordinarie bolags- stämma som avses i 113 5, av de handlingar, som efter vad i 1 mom. tredje stycket sägs skola hava fram- lagts å bolagsstämman.
2 mom. Beslutet om ökningen skall genom styrelsens och verkstäl- lande direktörens försorg kungöras på sätt i 49 & stadgas. Ökningsbe- slutet skall därefter av styrelsen el- ler verkställande direktören anmälas för registrering. Vid anmälningen skola fogas dels två avskrifter av protokoll som förts i ärendet, dels ett exemplar av de tidningar, i vilka beslutet varit infört, dels ock av- skrift av den för nästföregående rä- kenskapsår fastställda balansräk- ningen eller, där beslutet ej fattats å ordinarie bolagsstämma som avses i 113 5, av de handlingar, som efter vad i 1 mom. tredje stycket sägs sko- la hava framlagts å bolagsstämman.
Aktiekapitalet skall — — -— till aktiekapitalet. De nya —————— i nummerföljd. Ej må ————————— i aktieboken. 60 5. I försäkringsaktiebolag — — — bestämda minimikapitalet. Sådan nedsättning — — — bolagsordningen registrerats.
Ej må ————————— fullo täckta.
(Gällande lydelse)
Då enligt de i förbehållet stadga— de grunderna blivit bestämt att vissa aktier skola inlösas, skola styrelsen och verkställande direktören oför— dröjligen göra anmälan för registre— ring av aktiekapitalets nedsättning med motsvarande belopp. Vid denna anmälan skall fogas avskrift av den fastställda balansräkningen för näst- föregående räkenskapsår, så ock, där inlösen beslutats av bolagsstämma, två enligt 341 5 andra stycket be- styrkta avskrifter av protokollet i ärendet samt i annat fall i två exem- plar en av styrelsen och verkställan- de direktören underskriven hand- ling rörande bestämmandet av vilka" aktier som skola inlösas, Då regist- rering skett, skall aktiekapitalet an- ses nedsatt, och må inlösen ej dess- förinnan ske.
27 (Föreslagen lydelse)
Då enligt de i förbehållet stadga- de grunderna blivit bestämt att Vis- sa aktier skola inlösas, skola styrel- sen och verkställande direktören ofördröjligen göra anmälan för re—
gistrering av aktiekapitalets nedsätt-
ning med motsvarande belopp. Vid denna anmälan skall fogas avskrift av den fastställda balansräkningen för nästföregående räkenskapsår, så ock, där inlösen beslutats av bolags- stämma, två avskrifter av protokollet i ärendet samt i annat fall i två exem- plar en av styrelsen och verkställan- de direktören underskriven handling rörande bestämmandet av vilka aktier som skola inlösas. Då regist- rering skett, skall aktiekapitalet an- ses nedsatt, och må inlösen ej dess— förinnan ske.
När aktie —————— om inlösandet.
61 5. 1 mom. Beslut om — — — 127 & stadgas. Förslag till —————— över berättelsen. Handlägges nedsättningsfrågan — — — båda stämmorna. Nedsättningsbeslutet skall — — — föreskrifter meddelas.
Inom fyra månader från det ned- sättningsbeslutet fattades eller, om klandertalan därå anställes, från det denna talan genom lagakraftägande dom ogillades, skall nedsättnings- beslutet av styrelsen eller verkstäl- lande direktören anmälas för re— gistrering. Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 5 andra stycket bestyrkta avskrifter av protokoll som förts i ärendet, så ock avskrift av den för nästföregående år fast- ställda balansräkningen eller, där fastställelse av balansräkningen ej
Inom fyra månader från det ned— sättningsbeslutet fattades eller, om klandertalan dårå anställes, från det denna talan genom lagakraftägande dom ogillades, skall nedsättningsbe- slutet av styrelsen eller verkställan- de direktören anmälas för registre- ring. Vid anmälningen skola fogas två avskrifter av protokoll som förts i ärendet, så ock avskrift av den för nästföregående år fastställda balans- räkningen eller, där fastställelse av balansräkningen ej skett i samband med nedsättningsbeslutet, av de i
(Gällande lydelse) skett i samband med nedsättnings- beslutet, av de i andra stycket 1,2 och 3 omförmälda handlingarna.
(Föreslagen lydelse)
andra stycket 1, 2 och 3 omförmälda handlingarna.
Har anmälan — — — nedsättningsbeslutet förfallet. 66 &.
Försäkringsaktiebolag skall — — — ånyo vidtaga. Till'reservfonden —————— å aktien.
Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av förlust, som enligt fastställd balans- räkning finnes hava uppstått å bo- lagets verksamhet i dess helhet, och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande avsatta me- del. Om användande av medel, som avsatts till reservfond, i visst fall vid nedsättning av aktiekapitalet stad- gas i 60 å tredje stycket.
, , 70 5." För försäkringsaktiebolag skall-
finnas en styrelse bestående av minst tre ledamöter. Av styrelseledamöter- na skall, där bolaget icke uteslutan- de driver. återförsäkring, minst en utses med uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagarnas intres- se vederbörligen beaktas; sådan sty- relseledamot må ej vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget.
Styrelsen väljes å bolagsstämma. Styrelseledamot som avses i första stycket andra punkten skall dock enligt bestämmelse, som skall vara
Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av för- lust, som enligt fastställd balans- räkning finnes hava uppstått å bola- gets verksamhet i dess helhet, och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande. avsatta me- del; dock att vad nu sagts ej skall lända till rubbning av vad i 273 5 2 mom. är föreskrivet om täckande av förlust iförsäkringsbolag, vilket meddelar . såväl _livförsäkring som försäkring av annat slag. Om använ- .-dande av medel, som avsattstill re-
servfond, i visst fall vid nedsättning
av aktiekapitalet stadgas i 60 & tredje stycket. 3
För försäkringsaktiebolag skall finnas en styrelse bestående av minst tre ledamöter. Av styrelseledamö- terna skall, där bolaget icke uteslu- tande driver återförsäkring, minst en utses med uppgift att särskilt verka för att försäkringstagarnas intressen bliva vederbörligen tillgo- dosedda; sådan styrelsedamot må ej vara aktieägare eller befattningsha- vare i bolaget.
Styrelsen väljes å bolagsstämma. Styrelseledamot som avses i första stycket andra punkten skall dock enligt bestämmelse, som skall vara
(Gällande lydelse)
intagen i bolagsordningen, utses av försäkringstagarna eller av intresse- grupp, som har anknytning till dem, eller genom förordnande av Konung- en eller offentlig myndighet; jämväl annan styrelseledamot må enligt be- stämmelse i bolagsordningen tillsät- tas i annan ordning än genom val å bolagsstämma.
(Föreslagen lydelse) intagen i bolagsordningen, utses ge; nom direkt eller indirekt val av för- säkringstagarna eller intressegrupp eller intressegrupper med anknyt- ning till dem eller, där sådant val icke lämpligen kan ifrågakomma, genom förordnande av Konungen eller offentlig myndighet-; jämväl annan styrelseledamot må enligt be- stämmelse i bolagsordningen tillsät- tas i annan ordning än genom val än bolagsstämma.
Styrelseledamot, som — — — skall förrättas. Ändå att —————— tillsatt honom.
Om styrelseledamot, — — — och suppleanter. 72 å.
Styrelseledamöterna och verkstäl- lande direktören skola vara myndiga här i riket bosatta svenska medbor- gare.
Styrelseledamöterna och verkstäl- lande direktören skola vara myndiga och, där ej för särskilt fall Konung— en eller myndighet Konungen för— ordnar annat tillåter, här i riket bo- satta svenska medborgare. Sådant tillstånd må beträffande styrelsele— damöterna ej avse mer än en tredje— del av hela antalet.
81 5.
Bemyndigande för styrelseleda- mot, styrelsesuppleant, verkställan- de direktören eller vice verkställan- de direktör att teckna bolagets firma må meddelas av styrelsen, där ej i bolagsordningen blivit bestämt, att sådant bemyndigande icke må med— delas. Styrelsen äge ock bemyndiga annan än nu sagts att teckna bola- gets firma, om tillåtelse därtill givits i bolagsordningen eller av bolags- stämman; dock må i dylikt fall be— myndigande ej lämnas den som är
Bemyndigande för styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande di- rektören eller vice verkställande di- rektör att teckna bolagets firma må meddelas av styrelsen, där ej i bo- lagsordningen blivit bestämt, att så- dant bemyndigande icke må medde- las. Styrelsen äge ock bemyndiga annan än nu sagts att teckna bola- gets firma, om tillåtelse därtill givits i bolagsordningen eller av bolags- stämman; dock må i dylikt fall be— myndigande ej lämnas den som är
30 (Gällande lydelse) omyndig eller den som icke är här i riket bosatt svensk medborgare.
(Föreslagen lydelse) omyndig och ej heller utan tillstånd av Konungen eller myndighet Ko- nungen förordnar den som icke är här i riket bosatt svensk medborgare.
Bemyndigande att — — — styrelsen återkallas.
90
Utses, "efter det ansökan om bo- lagets registrering gjorts, vice verk- ställande direktör, eller sker ändring i avseende å de till styrelseledamöå ter eller styrelsesuppleanter eller till verkställande direktör eller vice verkställande direktör utsedda perso- nerna eller i fråga om rätten att teck- na bolagets firma eller ändrar sty- relseledamot, styrelsesuppleant, verk- ställande direktören eller vice verk- ställande direktör eller eljest någon, som ensam eller i förening med an— nan äger teckna firman, sitt hem- vist eller ändras bolagets postadress, skall styrelsen eller verkställande direktören därom ofördröjligen göra anmälan för registrering. Å denna anmälan skall vad i 29 5 andra, tredje och sjunde styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vid an- mälan, som ej avser allenast ändring av hemvist eller av bolagets post- adress, skall fogas avskrift av proto- koll eller annan handling som be- styrker anmälningen.
å.
Utses, efter det ansökan om bola— gets registrering gjorts, vice verk- ställande direktör, eller sker änd— ring i avseende å de till styrelseleda- möter eller styrelsesuppleanter eller till verkställande direktör eller vice verkställande direktör utsedda per- sonerna eller i fråga om rätten att teckna bolagets firma eller ändrar styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktören eller vice verkställande direktör eller eljest någon, som ensam eller i förening med annan äger teckna firman, sitt hemvist eller ändras bolagets post- adress, skall styrelsen eller verkstäl- lande direktören därom ofördröjli- gen göra anmälan för registrering. Å denna anmälan skall vad i 29 5 and- ra, tredje och sjunde styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vid anmälan, som ej avser allenast änd- ring av hemvist eller av bolagets postadress, skall fogas avskrift av protokoll eller annan handling som bestyrker anmälningen, så ock, där jämlikt 72 eller 81 å särskilt tillstånd erfordras, bevis om sådant tillstånd.
Rätt att —————— av anmälningen.
93 5.
3 mom. Om fastighet som avses i 2 mom. måste anses äga ett beståen- de värde väsentligt överstigande det belopp, vartill fastigheten är uppförd
3 mom. Om fastighet som avses i 2 inom. måste anses äga ett beståen- de värde väsentligt överstigande det belopp, vartill fastigheten är uppförd
(Gällande lydelse)
i närmast föregående balansräkning, må fastigheten utan hinder av vad i sagda moment är stadgat upptagas till högst detta värde, såframt det belopp varmed uppskrivning sker användes till
a) avsättning till försäkringsfond, utjämningsfond, säkerhetsfond, åter- bäringsfond eller regleringsfond eller
b) erforderlig avskrivning på vår- det av andra tillgångar av det slag som avses i 2 mom.
(Föreslagen lydelse)
i närmast föregående balansräkning, må fastigheten utan hinder av vad i sagda moment är stadgat upptagas till högst detta värde, såframt det belopp varmed uppskrivning sker användes till
a) avsättning till försäkringsfond, utjämningsfond, säkerhetsfond eller återbäringsfond eller
b) erforderlig avskrivning på vår- det av andra tillgångar av det slag som avses i 2 mom.
Fastighetens värde —— — —- fastställda taxeringsvärdet.
94 5.
1 mom. I balansräkningen skola tillgångar och skulder fördelas i poster på sätt som må anses påkallat med hänsyn till verksamhetens art och allmänna bokföringsgrunder. Därvid skall iakttagas, att försäk— ringsfond upptages såsom särskild skuldpost; omfattar bolagets rörelse olika försäkringsgrenar, skall för varje försäkringsgren särskild för- säkringsfond upptagas. Driver bola— get livförsäkringsrörelse, skola för denna verksamhetsgren såsom sär- skilda skuldposter upptagas jämväl följande tekniska fonder, nämli- gen utjämningsfond, säkerhetsfond, äterbäringsfond och regleringsfond.
1 mom. I balansräkningen skola tillgångar och skulder fördelas i poster på sätt som må anses påkallat med hänsyn till verksamhetens art och allmänna bokföringsgrunder. Därvid skall iakttagas, att försäk- ringsfond upptages såsom särskild skuldpost; omfattar bolagets rörelse olika försäkringsgrenar, skall för varje försäkringsgren särskild för- säkringsfond upptagas. Driver bola- get livförsäkringsrörelse, skola, där icke på grund av rörelsens särskilda natur annat följer av bolagets grun— der, för denna verksamhetsgren så- som särskilda skuldposter upptagas jämväl följande tekniska fonder, nämligen utjämningsfond, säkerhets— fond och återbäringsfond.
Närmare bestämmelser — _ —— av Konungen.
96 5. 1 mom. I förvaltningsberättelsen — —— -— räkenskapsårets slut.
I förvaltningsberättelsen skall upp- givas medelantalet under räken- skapsåret anställda fältmän, med
I förvaltningsberättelsen skola uppgivas medelantalet under räken- skapsåret anställda fältmän, med
(Gällande lydelse)
särskilt angivande av antalet yrkes- fältmän, samt medelantalet övriga i bolagets tjänst anställda personer. I den mån motsvarande uppgifter ej lämnas i vinst- och förlusträkningen, skall ock i särskilda poster uppta- gas sammanlagda beloppet av utbe- talda löner och ersättningar under räkenskapsåret dels till fältmän, dels till styrelsen samt verkställande di- rektören och andra personer i ledan- de ställning, dels ock till övriga be- fattningshavare i bolaget.
(Föreslagen lydelse) särskilt angivande av antalet yrkes- fältmän, medelantalet arbetare samt medelantalet övriga i bolagets tjänst anställda personer. I den mån mot- svarande uppgifter ej lämnas i vinst- och förlusträkningen, skall ock i sär- skilda poster upptagas sammanlagda beloppet av på räkenskapsåret belö- pande löner och ersättningar dels till fältmän, dels till arbetare, dels till styrelsen samt verkställande di- rektören och andra personer i le— dande ställning, dels ock till övriga befattningshavare i bolaget.
Har tillgång —————— av beloppet. Har beträffande _— — — i förvaltningsberättelsen. Styrelsen och-— —— — enligt balansräkningen.
99 &. Revisorer och —— —- —— 4— —— —— tillsatt honom. Om revisor, _ — —- —— —— — sådan stämma. Den, som -— — — —- — _ tillsatt honom. Skall enligt bolagsordningen revi- sor vara auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman och sker ändring i avseende å därtill utsedd person eller suppleant för denne el- ler beträffande sådan persons hem- vist, skall styrelsen eller verkställan- de direktören ofördröjligen göra an- mälan därom för registrering. Å den- na anmälan skall vad i 29 å andra stycket sägs äga motsvarande tillämp- ning. Vid anmälan, som ej avser alle- nast ändring av hemvist, skall fogas avskrift av protokoll eller annan handling som bestyrker ändringen.
Skall enligt bolagsordningen revi- sor vara auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman och sker ändring i avseende å därtill utsedd person eller suppleant för denne el- ler beträffande sådan persons hem- vist, skall styrelsen eller verkställan- de direktören ofördröjligen göra an- mälan därom för registrering. Å den— na anmälan skall vad i 29 5 andra stycket sägs äga motsvarande tillämp— ning. Vid anmälan, som ej avser alle- nast ändring av hemvist, skall fogas avskrift av protokoll eller annan handling som bestyrker ändringen, sä ock, där jämlikt 100 5 särskilt till- stånd erfordras, bevis om sådant till- stånd.
Rätt att —— —- —— —— —— —- av ändringen. Med auktoriserad _ — — godkänd granskningsman.
100 5.
1 mom. Revisor skall vara myndig här i riket bosatt svensk medborga- re. Revisor skall hava den erfarenhet beträffande bokföring och insikt i ekonomiska förhållanden som med hänsyn till bolagets verksamhet er- fordras för uppdraget.
1 mom. Revisor skall vara myndig och, där ej för särskilt fall Konungen eller myndighet Konungen förord- nar annat tillåter, här i riket bosatt svensk medborgare. Revisor skall hava den erfarenhet beträffande bok- föring och insikt i ekonomiska för- hållanden som med hänsyn till bo- lagets verksamhet erfordras för upp- draget.
Omfattar bolagets — —— _ godkänd granskningsman. Till revisor ——————— andres syskon. 130 &.
Sedan stadfästelse meddelats å ändring av bolagsordning eller grun- der, skall ändringen av styrelsen el- ler uerkställande direktören oför- dröjligen anmälas för registrering. Ändringsbeslutet må ej gå i verkstäl- lighet innan registrering skett. Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 å andra stycket bestyrkta av- skrifter av beslutet om stadfästelse.
Sedan stadfästelse meddelats å ändring av bolagsordning eller grun- der, skall efter föregången anmälan ändringen registreras. Anmälan för registrering skall göras av styrelsen eller verkställande direktören oför- dröjligen efter beslutet om stadfäs— telse eller, utom i fall som avses i andra stycket, i förväg i samband med ansökningen om stadfästelse. Ändringsbeslutet må ej gå i verk- ställighet innan registrering skett. I registreringsärendet skola föreligga två avskrifter av beslutet om stad— fästelse.
Avser beslutet —————— avsedda aktier.
133 5.
Ansökan om förlängning av kon- cession, som beviljats försäkringsak- tiebolag för bestämd tid, skall, ställd till Konungen, inlämnas till försäk- ringsinspektionen sist sexton måna- der före utgången av den löpande koncessionen.
Ansökan om förlängning av kon- cession, som beviljats försäkringsak- tiebolag för bestämd tid, skall, ställd till den myndighet som beviljat kon- cessionen, inlämnas till försäkrings- inspektionen sist sexton månader före utgången av den löpande kon- cessionen.
Beslut om sådan ansökan skall fat- tas å ordinarie bolagsstämma. Vid ansökningen skall fogas enligt 341 5 andra stycket bestyrkt avskrift av protokoll som förts i ärendet.
Beslut om sådan ansökan skall fat- tas å ordinarie bolagsstämma. Vid ansökningen skall fogas avskrift av protokoll som förts i ärendet.
134 &. Bolagsstämma äger _ — _ till efterrättelse. Föreligger ej fall som i första styc- ket andra eller tredje punkten sägs, må bolagsstämman kunna i beslutet föreskriva, att likvidationen skall in— träda först å viss kommande dag högst två månader därefter, dock se- nast å första dagen av nästa räken- skapsår.
Föreligger ej fall som i första styc- ket andra eller tredje punkten sägs, må bolagsstämman kunna i beslutet föreskriva, att likvidationen skall in- träda först å viss kommande dag högst nio månader därefter, dock se— nast å första dagen av nästa räken— skapsår.
158 5.
Då likvidatorerna _______
Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvidato- rer, skola fogas enligt 341 5 andra stycket bestyrkt avskrift av proto- koll som förts i ärendet ävensom be- vis om dagen för utfärdande av kal- lelsen å okända borgenärer.
för registrering.
Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvidato- rer, skola fogas avskrift av protokoll som förts i ärendet ävensom bevis om dagen för utfärdande av kallel- sen å okända borgenärer.
163 5. Har försäkringsaktiebolag —— _ —_ _ _ _ sin verksamhet. Uppkommer fråga _ _ — till likvidationsrevisorerna. Likvidationsrevisorerna skola — — _ eller icke. Balansräkningen, berättelsen _ _ —-- å stämman. Bolagsstämmas beslut _ _ _ _ —— —— för handen. För registrering skall ofördröjli- gen anmälas, att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptagas. Anmälningen, som skall undertecknas av samtliga lik- vidatorer, skall innehålla försäk- ran, att hinder enligt första stycket mot verksamhetens återupptagande ej föreligger. Vid anmälningen skola
För registrering skall ofördröjli— gen anmälas, att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptagas. Anmälningen, som skall undertecknas av samtliga lik- vidatorer, skall innehålla försäk— ran, att hinder enligt första stycket mot verksamhetens återupptagande ej föreligger. Vid anmälningen skola
fogas två enligt 341 5 andra stycket bestyrkta avskrifter av protokoll, som förts i ärendet, samt avskrift av balansräkningen, berättelsen och yttrandet av likvidationsrevisorerna.
(Föreslagen lydelse) fogas två avskrifter av protokoll, som förts i ärendet, samt avskrift av ba- lansräkningen, berättelsen och ytt- randet av likvidationsrevisorerna.
Beslutet om ______ registrering skett.
166 5.
1 mom. De som vilja stifta ömse- sidigt försäkringsbolag skola upp- rätta bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser bola- gets rörelse livförsäkring eller av- ser rörelsen annat slag av försäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skola tillika enligt vad i 173 5 sägs upprättas särskilda grunder för verksamheten samt därå sökas Ko- nungens stadfästelse. Bolagsordning- en och grunderna skola vara försed- da med stiftarnas bevittnade namn— underskrifter.
1 mom. De som vilja stifta ömse— sidigt försäkringsbolag skola upp- rätta bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser bola- gets rörelse livförsäkring eller av- ser rörelsen annat slag av försäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skola tillika enligt vad i 173 & sägs upprättas särskilda grunder för verksamheten samt'därå sökas Ko— nungens stadfästelse. Bolagsordning- en och grunderna skola vara försed- da med stiftarnas bevittnade namn— underskrifter. I ansökningen, som skall inlämnas till försäkringsin- spektionen, skola stiftarna uppgiva namn och postadress för ombud, som äger å stiftarnas vägnar mottaga handlingar och meddelanden (stif- tarombud).
Konungen prövar _______ må erfordras. Finnes den _______ löpande räkenskapsår. 2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfäs— ta grunder skall ock sökas Konung— ens stadfästelse.
Avser ändringen utvidgning av bo- lagets rörelse till ny försäkrings- gren eller nytt verksamhetsområde
2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfäs- ta grunder skall sökas försäkringsin- spektionens stadfästelse. Ansökning- en skall, sedan beslut om ändringen fattats, göras av styrelsen eller verk- ställande direktören. Vid ansökning- en skall fogas avskrift av protokoll som förts i ärendet.
Avser ändringen utvidgning av bolagets rörelse till ny försäkrings— gren eller nytt verksamhetsområde
(Gällande lydelse)
eller avser ändringen en väsentlig omläggning av rörelsen, skall vad om koncession för nytt bolag är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Konungen må uppdraga åt försäk- _ ringsinspektionen att i Konungens ställe meddela stadfästelse & änd- ringsbeslut i annat fall än i första stycket andra punkten sägs.
3-mom. Ansökan om stadfästelse skall inlämnas till försäkringsin- spektionen.
Avser ansökningen koncession för nytt bolag, skola stiftarna i ansök- ningen uppgiva namn och postadress för ombud, som äger å stiftarnas vägnar mottaga handlingar och med-* delanden (stiftarombud).
Ansökan om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grun- der skall, sedan beslut om ändringen fattats, göras av styrelsen eller verk- ställande direktören. Vid ansökning- en skall fogas enligt 341 5 andra stycket bestyrkt avskrift av proto- koll som förts i ärendet.
(Föreslagen lydelse) eller avser ändringen en väsentlig omläggning av rörelsen, skall vad om koncession för nytt bolag är stadgat äga motsvarande tillämpning å för- säkringsinspektionens handläggning av ärendet.
Finner försäkringsinspektionen ändringsärende vara av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt, skall inspektionen överlämna ärendet till Konungen för avgörande.
168 5.
Delägare i ömsesidigt försäkrings- bolag äro försäkringstagarna. Åter- försäkringstagare skall dock icke på grund av återförsäkringen anses så- som delägare.
I fråga om livförsäkring och an- nan personförsäkring ävensom åter- försäkring häfta för ömsesidigt för- säkringsbolags förbindelser allenast
bolagets tillgångar.
1 mom. Delägare i ömsesidigt för- säkringsbolag äro försäkringstagar- na. Återförsäkringstagare skall dock icke på grund av återförsäkringen anses såsom delägare.
I fråga om livförsäkring och an— nan personförsäkring ävensom äter- försäkring häfta för ömsesidigt för- säkringsbolags förbindelser allenast bolagets tillgångar. Föreligga med hänsyn till bolagets ställning samt rörelsens omfattning och beskaffen-
(Gällande lydelse)
Beträffande försäkring av annat slag svara delägarna personligen med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet för bolagets förbindelser.
Delägares ansvarighet må göras gällande allenast i den ordning den- na lag föreskriver.
(Föreslagen lydelse)
het särskilda skäl därtill, mä det- samma gälla beträffande försäkring av annat slag. _
I annat fall än som avses i andra stycket svara ömsesidigt försäkrings- bolags delägare personligen med obe— gränsad eller till visst belopp begrän- sad ansvarighet för bolagets förbin- delser. Delägares ansvarighet må gö- ras gällande allenast i den ordning denna lag föreskriver.
2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. andra stycket första punkten stadgas må för ändamål som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring fin- nas ömsesidigt försäkringsbolag för vars förbindelser delägarna svara personligen med obegränsad ansva- righet.
170 &.
Bolagsordning för ömsesidigt för- säkringsbolag skall angiva:
1. bolagets firma;
2. föremålet för bolagets verk- samhet med särskilt angivande, hu- ruvida verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäk- ring;
3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk- samhet;
4. den ort inom riket, där bolagets styrelse skall hava sitt säte;
5. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för dem skola fin- nas, antalet styrelsesuppleanter, an— talet revisorer, tiden för styrelsele- damots och revisors uppdrag, så ock, där styrelseledamot och styrelse- suppleant eller revisor och revisors- suppleant ej skola väljas å bolags-
Bolagsordning för ömsesidigt för— säkringsbolag skall angiva:
1. bolagets firma;
2. föremålet för bolagets verk- samhet med särskilt angivande, hu- ruvida verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäk- ring;
3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verk- samhet;
4. den ort inom riket, där bolagets styrelse skall hava sitt säte ;
5. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för dem skola fin— nas, antalet styrelsesuppleanter, an- talet revisorer, tiden för styrelsele- damots och revisors uppdrag, så ock, där styrelseledamot och styrelse- suppleant eller revisor och revisors-
suppleant ej skola väljas å bolags— _, _
(Gällande lydelse)
stämma, huru de skola tillsättas, ävensom i vilken omfattning reviso- rerna skola vara auktoriserade revi- sorer eller godkända gransknings- män;
6. 'huruvida mer än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas, samt vilka ärenden som skola före- komma å ordinarie stämma, utöver dem vilka enligt 218 5 skola före- komma å stämma som i 213 & sägs, eller, där flera ordinarie stämmor skola hållas, å envar av dem;
7. tiden för ordinarie bolagsstäm- mas hållande, vilken tid, i fråga om stämma som i 213 & sägs, skall be- stämmas till viss period, icke över- stigande tre månader, inom sex må- nader från nästföregående räken- skapsårs utgång;
8. grunderna för utövande av röst- rätt och fattande av beslut å bolags- stämma med särskilt angivande, hu— ruvida och i vilken mån delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade och, där garantikapital förskjutes, rösträtt skall tillkomma garant;
9. det sätt, varpå kallelse till bo- lagsstämma skall ske och andra med- delanden kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro deläga- re, ävensom den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;
10. där ej för bolagets förbindelser häfta allenast dess tillgångar, intill vilket belopp och i vilken ordning delägarna äro personligen ansvariga för bolagets förbindelser;
11. där bolaget är skyldigt att göra avsättning till reservfond, huru stor
(Föreslagen lydelse)
stämma, huru de skola tillsättas, ävensom i vilken omfattning reviso- rerna skola vara auktoriserade revi— sorer eller godkända gransknings- män;
6. huruvida mer än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas, samt vilka ärenden som skola före- komma å ordinarie stämma, utöver dem vilka enligt 218 5 skola före- komma å stämma som i 213 & sägs, eller, där flera ordinarie stämmor skola hållas, å envar av dem;
7. tiden för ordinarie bolagsstäm- mas hållande, vilken tid, i fråga om stämma som i 213 5 sägs, skall be- stämmas till viss period, icke över- stigande tre månader, inom sex må- nader från nästföregående räken- skapsårs utgång;
8. grunderna för utövande av röst— rätt och fattande av beslut å bolags- stämma med särskilt angivande, hu- ruvida och i vilken mån delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade och, där garantikapital förskjutes, rösträtt skall tillkomma garant;
9. det sätt, varpå kallelse till bo- lagsstämma skall ske och andra med— delanden kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro deläga- re, ävensom den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;
10. där ej för bolagets förbindelser häfta allenast dess tillgångar, intill vilket belopp och i vilken ordning delägarna äro personligen ansvariga för bolagets förbindelser:
11. där bolaget är skyldigt att göra avsättning till reservfond, huru stor
' (Gällande lydelse) del av bolagets årsvinst, som minst skall avsättas till dylik fond, och till vilket belopp reservfonden skall upp- gå för att avsättning ej skall behöva äga rum;
12. de grunder, enligt vilka eljest skall förfogas över uppkommen vinst, med särskilt angivande i fråga om livförsäkringsrörelse i vad mån avsättning skall ske till reglerings- fond;
13. antal och belopp av försäkring"- ar, som skola vara tecknade, innan bolaget må anses bildat;
14. beträffande annan försäkring än livförsäkring, regler för begräns- ning av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda sig på en och samma risk;
15. där verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäk- ring, regler för återförsäkringens be- gränsning i förhållande till den di- rekta försäkringen; '
ävensom, där garantikapital för- skjutes:
16. garantikapitalets belopp; 17. i vilken ordning garant skall inbetala tecknat garantibelopp ;
18. huruvida och i vilken ordning ränta skall erläggas å garantikapita- let och vinst utdelas till garant, så ock i vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas.
(Föreslagen lydelse) del av bolagets årsvinst, som minst skall avsättas till dylik fond, och till vilket belopp reservfonden skall upp- gå för att avsättning ej skall behöva
äga rum; 12. de grunder, enligt vilka eljest skall förfogas över uppkommen vinst, med särskilt angivande i fråga om livförsäkringsrörelse i vad mån avsättning skall ske till återbärings— fond;
13. antal och belopp av försäkring— ar, som skola vara tecknade, innan bolaget må anses bildat; "
14. beträffande annan försäkring än livförsäkring i vad mån bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring;
15. där verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäk- ring, regler för återförsäkringens be- gränsning i förhållande till den di- rekta försäkringen;
ävensom, där garantikapital för- skjutes:
16. garantikapitalets belopp; 17. i vilken ordning garant skall inbetala tecknat garantibelopp;
18. huruvida och i vilken ordning ränta skall erläggas å garantikapita- let och vinst utdelas till garant, så ock i vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas.
Antalet styrelseledamöter _ _ _ antalet angives. Bolagsordningen skall ______ enligt 183 5.
173 5.
För livförsäkring skola grunder upprättas beträffande
För livförsäkring skola, där icke på grund av försäkringens särskilda natur anledning till undantag före- ligger, grunder upprättas beträffande
(Gällande lydelse)
1. beräkning av försäkringspremi— er och premiereserv;
2. avsättningftill och användning av utjämningsfond;
3. försäkringstagares rätt till åter- köp och fribrev;
4. belåning av försäkringsbrev hos bolaget;
5. verkan av underlåten premie- betalning;
6. försäkringstagares rätt när, an- norledes än av anledning som avses under 3 eller 5, försäkringen upphör i förtid eller bolaget eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall;
7. återbäring till försäkringstagar- na; samt
8. begränsning av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring iklä- da sig på en och samma risk.
(Föreslagen lydelse)
1. beräkning av försäkringspremi- er och premiereserv;
2. avsättning till och användning av utjämningsfond;
3. försäkringstagares rätt till åter- köp och fribrev;
4. belåning av försäkringsbrev hos bolaget;
5. verkan av underlåten premie- betalning;
6. försäkringstagares rätt när, an- norledes än av anledning som avses under 3 eller 5, försäkringen upphör i förtid eller bolaget eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall;
7. återbäring till försäkringstagar- na;
8. skyldighet att teckna återförsäk- ring; samt
; 9. förräntning av försäkringsbe- lopp som förfallit till betalning.
Skall försäkring ______ för försäkringsfall. Om grunder för livförsäkring stad- gas vidare i 263—265, 267—270 och 273 55.
Om grunder för livförsäkring stad- gas vidare i 263_265, 267_270 a och 273 55.
174 5.
Skall förbehåll träffas enligt 344 5 om tvisters avgörande av skiljemän,
eller skall bolaget driva försäk- ringsrörelse i utlandet,
eller skall bolagets verksamhet upphöra efter viss tid eller under visst villkor,
varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen.
Skall förbehåll träffas enligt 344 & om tvisters avgörande av skiljemän,
eller skall bolaget driva försäk- ringsrörelse avseende risker i utlan- det,
eller skall bolagets verksamhet upphöra efter viss tid eller under visst villkor,
varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen.
Där kalenderåret _______ i bolagsordningen. Skall om _______ i bolagsordningen.
(Gällande lydelse)
41 (Föreslagen lydelse)
191 5.
Ansökan om ______ koncession beviljats.
Ansökningen skall beträffande Ansökningen skall beträffande styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktören och vice verkställande direktören och vice verkställande direktör innehålla verkställande direktör innehålla uppgift om fullständiga namnet ävensom hemvist, så ock förklaring att dessa personer äro svenska medborgare och ej äro omyndiga. Där enligt denna lag eller bolagsord- ningen revisor skall vara auktorise- rad revisor eller godkänd gransk- ningsman, skola beträffande sådan revisor och suppleant för denne läm— nas enahanda uppgifter under angi- vande att han är auktoriserad revi- sor eller godkänd granskningsman.
uppgift om fullständiga namnet, medborgarskap och hemvist, så ock förklaring att dessa personer ej äro omyndiga. Där enligt denna lag eller bolagsordningen revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, skola beträffande sådan revisor och suppleant för den- ne lämnas enahanda uppgifter under angivande att han är auktoriserad revisor eller godkänd gransknings- man.' ' '
-I ansökningen —' ————— sådan firmatecknare.
Bolagets postadress skall angivas. Vid ansökningen skola fogas:
1. de listor å vilka teckning av försäkringar ägt rum;
2. avskrift av protokollet vid kon- stituerande stämman så ock, om sär- skild st'ämma hållits, avskrift av det därvid förda protokollet; samt
3. två avskrifter av koncessionen, bolagsordningen och i 173 5 omför- mälda grunder.
Bolagets postadress skall angivas. Vid ansökningen skola fogas:
1. de listor å vilka teckning av försäkringar ägt rum;
2. avskrift av protokollet vid kon- stituerande stämman så ock, om sär- skild stämma hållits, avskrift av det därvid förda protokollet; samt
3. bevis om tillstånd som må vara lämnat enligt 204 5, jämförd med 72 och 81 55, eller enligt 206 5, jämförd med 100 59.
Dessutom skall, ——————— jämställd betalning.
I femte och sjätte styckena angiv- na avskrifter skola vara bestyrkta på sätt i 341 5 andra stycket stadgas.
I registreringsärendet skola ock föreligga två avskrifter av konces- sionen, bolagsordningen och i 173 5 omförmälda grunder.
42 (Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
-194 €. Ömsesidigt försäkringsbolag ——- _ _ "ånyo vidtaga. Nedsättning' av reservfonden må beslutas allenast för täckande av för- lust, som enligt fastställd balansräk- ning finnes hava uppstått å bolagets verksamhet i dess helhet, och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande avsatta medel.
197
Uppkommer i ömsesidigt försäk— ringsbolag förlust å annan försäk- ring än personförsäkring, skall det belopp, vartill förlusten uppgår, i den mån den icke varder täckt genom an— vändande av befintliga till framtida förfogande avsatta medel eller genom nedsättning av reservfonden, med tillägg av högst en tiondel uttaxeras å dem, som varit delägare i bolaget under hela eller någon del av det rä- kenskapsår, varunder förlusten uppkommit. Är enligt bestämmelse i bolagsordningen delägarnas person- liga ansvarighet begränsad till visst belopp eller har i bolagsordningen intagits föreskrift om att uttaxering i första hand skall ske inom en be- stämd grupp av delägare eller eljest i annan ordning än i denna paragraf stadgas, skall uttaxeringen därefter jämkas.
Nedsättning' av reservfonden må beslutas allenast för täckande av för- lust, som enligt fastställd balansräk- ning finnes hava uppstått å bolagets verksamhet i dess helhet, och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande avsatta medel; dock att vad nu sagts ej skall lända till rubbning av vad i 273 5 2 mom. är föreskrivet om täckande av för— lust i försäkringsbolag, vilket medde- Iar såväl livförsäkring som försäk- ring av annat slag.
5.
Uppkommer i ömsesidigt försäk- ringsbolag förlust å sådan försäk— ring, beträffande ' vilken delägarna äro personligen ansvariga för bola- gets förbindelser, skall, där ej annat följer av vad i 273 & stadgas, det belopp vartill förlusten uppgår, i den mån den icke varder täckt genom an- vändande av befintliga till framtida förfogande avsatta medel eller genom nedsättning av reservfonden, med tillägg av högst en tiondel uttaxeras å dem, som varit delägare i bolaget under hela eller någon del av det rä— kenskapsår, varunder förlusten uppkommit. Är enligt bestämmelse i bolagsordningen delägarnas person- liga ansvarighet begränsad till visst belopp eller har i bolagsordningen intagits föreskrift om att uttaxering i första hand skall ske inom en be- stämd grupp av delägare eller eljest i annan ordning än i denna paragraf stadgas, skall uttaxeringen därefter jämkas.
(Gällande lydelse).
. 43 (Föreslagen lydelse)
Varder ej _______ förlusten uppkommit. Där garantikapital _____ _ till garanterna.
199 &.
Uttaxering skall ske i förhållande till varje delägares' försäkringsbe— lopp.
Uttaxering skall ske i förhållande till varje delägares på det räken- skapsår varunder förlusten uppkom— mit belöpande premie för sådan för- säkring, för vilken personlig ansva- righet föreligger.
Vid nedsättning -—- _ _ —— _ _ samma förhållande.
Har någon _______ mycket uppburit.
Om bolagsordningen _ —- _ _ _ _ de gällande. 204 5.
1 mom. För ömsesidigt ___ tredje stycket.
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, försäkringsinspek— tionen mä, när särskilda skäl äro därtill, medgiva undantag från före- skrifterna i 71 5 att verkställande di- rektör skall utses samt att det skall ankomma på bolagets styrelse att utse verkställande direktör och vice verkställande direktör, ävensom från bestämmelsen i 77 5 att sådan befattningshavare icke må utses till ordförande istyrelsen. Skall verk- ställande direktör ej utses, uppdrage styrelsen åt en av styrelseledamöter- na att fullgöra de skyldigheter, som enligt denna lag åvila verkställande direktören i avseende å bolagets bok- föring och medelsförvaltningen, och svare styrelsen i övrigt för de ålig— ganden, som enligt denna lag an- komma på verkställande direktören.
227
Sedan stadfästelse meddelats å ändring av bolagsordning eller grun- der, skall ändringen av styrelsen el-
Försäkringsinspektionen må, när särskilda skäl äro därtill, medgiva undantag från föreskrifterna i 71 5 att verkställande direktör skall ut- ses samt att det skall ankomma på bolagets styrelse att utse verkstäl- lande direktör och vice verkstäl- lande direktör. Giva förhållandena anledning därtill, äger inspektionen överlämna sådant ärende till Ko- nungen för avgörande. Skall verk- ställande direktör ej utses, uppdrage styrelsen åt en av styrelseledamöter— na att fullgöra de skyldigheter, som enligt denna lag åvila verkställande direktören i avseende å bolagets bok- föring och medelsförvaltningen, och svare styrelsen i övrigt för de ålig— ganden, som enligt denna lag an- komma på verkställande direktören.
Sedan stadfåstelse meddelats å ändring av bolagsordning eller grun- der, skall efter föregången anmälan
(Gällande lydelse)
ler verkställande direktören oför- dröjligen anmälas för registrering. Ändringsbeslutet må ej gå i verkstäl- lighet innan registrering skett. Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 5 andra stycket bestyrkta av- skrifter av beslutet om stadfästelse.
231
Ansökan om förlängning av kon- cession, som beviljats ömsesidigt för-' säkringsbolag för bestämd tid, skall, ställd till Konungen, inlämnas till försäkringsinspektionen sist sexton månader före utgången av den lö- pande koncessionen.
Beslut om sådan ansökan skall fat- tas å ordinarie bolagsstämma. Vid ansökningen skall fogas enligt 341 9” andra stycket bestyrkt avskrift av protokoll som förts i ärendet.
232
(Föreslagen lydelse)
ändringen registreras. Anmälan för registrering skall göras av styrelsen eller verkställande direktören oför- dröjligen efter beslutet om stadfäs- telse eller i förväg i samband med ansökningen om stadfästelse. Änd- ringsbeslutet må ej gå i verkställig- het innan registrering skett. I regist- reringsärendet skola föreligga två avskrifter av beslutet om stadfäs- telse.
5.
Ansökan om förlängning av kon- cession, som beviljats ömsesidigt för- säkringsbolagför bestämd tid, skall, ställd till den myndighet som bevil- jat koncessionen, inlämnas till för- säkringsinspektionen sist sexton må- nader före utgången av den löpande koncessionen.
Beslut om sådan ansökan skall fat- tas å ordinarie bolagsstämma. Vid ansökningen skall fogas avskrift av protokoll som förts i ärendet.
&.
Bolagsstämma äger _ _ _ till efterrättelse.
Föreligger ej fall som i första styc- ket andra punkten sägs, må bolags- stämman kunna i beslutet föreskriva, att likvidationen skall inträda först å viss kommande dag högst två må- nader därefter, dock senast å första dagen av nästa räkenskapsår.
251
Finnas, sedan den i kallelsen ä okända borgenärer utsatta inställel- sedagen är förbi och all veterlig gäld blivit betald eller erforderliga medel
Föreligger ej fall som i första styc- ket andra punkten sägs, må bolags- stämman kunnaibeslutet föreskriva, att likvidationen skall inträda först år viss kommande dag högst nio må- nader därefter, dock senast å första dagen av nästa räkenskapsår.
5.
Vid skifte av bolagets behållna till— gångar skola tillgångarna fördelas mellan dem, som vid bolagets trä— dande i likvidation voro delägare i
(Gällande lydelse)
därtill avsatta, tillgångar vilka en- ligt bestämmelse i bolagsordningen kunna fördelas bland dem, som vid bolagets trädande i likvidation voro delägare i bolaget, skall fördelning ske i förhållande till varje delägares försäkringsbelopp, där ej annan för- delningsgrund är bestämd i bolags- ordningen.
(Föreslagen lydelse)
bolaget, i förhållande till samman- lagda beloppet av de premier som varje delägare erlagt för de fem se- naste räkenskapsåren. Innehåller bo- lagsordningen bestämmelser om an- nan fördelning, lände de till efterrät- telse.
Förmenar delägare _ _ _ motsvarande tillämpning. Har delägare ______ äga tillämpning.
253 5. Då likvidatorerna _ _ _ för registrering.
Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvidato- rer, skola fogas enligt 341 5 andra stycket bestyrkt avskrift av proto- koll som förts i ärendet ävensom be- vis om dagen för utfärdande av kal- lelsen är okända borgenärer.
Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvidato- rer, skola fogas avskrift av protokoll som förts i ärendet ävensom bevis om dagen för utfärdande av kallel- sen å okända borgenärer.
259 5. Har ömsesidigt _ _ — sin verksamhet. Uppkommer fråga ——_ till likvidationsrevisorerna. Likvidationsrevisorerna skola _ — _ eller icke. Balansräkningen, berättelsen -_ _ _ å stämman. Bolagsstämmas beslut _ _ _ för handen. För registrering skall ofördröjli- gen anmälas, att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptagas. Anmälningen, som skall undertecknas av samtliga likvi- datorer, skall innehålla försäkran, att hinder enligt första stycket mot verksamhetens återupptagande ej fö- religger. Vid anmälningen skola fo- gas två enligt 341 5 andra stycket be- styrkta avskrifter av protokoll, som förts i ärendet, samt avskrift av ba- lansräkningen, berättelsen och ytt- randet av likvidationsrevisorerna.
För registrering skall ofördröjli- gen anmälas, att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptagas. Anmälningen, som skall undertecknas av samtliga lik- vidatorer, skall innehålla försäkran, att hinder enligt första stycket mot verksamhetens återupptagande ej fö- religger. Vid anmälningen skola fo- gas två avskrifter av protokoll, som förts i ärendet, samt avskrift av ba- lansräkningen, berättelsen och ytt- randet av likvidationsrevisorerna.
Beslutet om _ _ _ registrering skett.
111. Om försäkringsfonden och övriga tekniska fonder så ock om grunder för Försäkrings-
III. Om försäkringsfonden och övriga tekniska
fonder så ock om grunder m. m. för
verksamhet.- försäkringsverkeamhet. 262 5. . 1 mom. I försäkringsbolags — _ _ tilldelad återbäring. Tilldelad återbäring, _ _ _ till ersättningsreserven. 2 mom. Hava två ______ det bolaget. 263 5. De i 9 5 första stycket och 173 5 första stycket omförmälda grunder- na skola avse att trygga bolagets för- måga att dels fullgöra sina förplik— telser enligt ingångna försäkrings- avtal, dels bereda försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad.
1 mom. De i 9 och 173 åå omför- mälda grunderna skola avse att tryg- ga bolagets förmåga att dels full- göra sina förpliktelser enligt ingång- na försäkringsavtal, dels bereda för- säkring till en med hänsyn till för- säkringens art skälig kostnad.
Finnas grunderna _ _ _ av grunderna.
2 mom. I försäkringsbolag, som meddelar försäkring av annat slag än livförsäkring, åligge det styrel— sen och verkställande direktören att tillse, att premiesättningen är betryg- gande och samtidigt skäligt avvägd med hänsyn till den risk, som för- säkringen är avsedd att täcka, nödi- ga omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt även- som att återbäring förekommer i den
utsträckning, som är påkallad ur
skälighetssynpunkt.
Vad i första stycket är stadgat an- gående premiesättningens skälighet och angående återbäring skall ej äga tillämpning å verksamhet, som be- drives i utlandet, ej heller å sjö- eller transportförsäkring, som bedrives här i riket.
270 €.
Grunderna beträffande återbäring Grunderna beträffande återbäring
till försäkringstagarna skola inne- hålla regler .för
1. avsättning till återbäringsfon- den samt denna fonds användning; 2. tilldelning av återbäring; 3. förräntning av återbäringsme- del; samt 4. användning av regleringsfond.
(Föreslagen lydelse) till försäkringstagarna skola inne- hålla regler för _ . 1. användning av äterbäringsfond;
2. tilldelning av återbäring; samt 3. förräntning av återbäringsme— del.
Reglerna för _ _ _ för tilläggsförsäkring. Utfästelse om ______ av återbäring. 270 a 5.
Grunderna beträffande förränt- ning av försäkringsbelopp, som för- fallit tilI betalning, skola innehålla bestämmelser om de förutsättningar under vilka bolaget utgiver ränta å dylikt belopp, som innestår hos bo- laget, och om den räntefot som till- lämpas.
271 &. Försäkringsbolag som _ _ _ till säkerhetsfond, I den mån summan av utj ämnings— fonden och säkerhetsfonden under- stiger fem procent av den del av pre- miereserven för livförsäkring, som är redovisad annorledes än genom värdet av svensk återförsäkringsgi— vares ansvarighet, så ock i den mån säkerhetsfonden ensam understiger två och en halv procent av nämnda del av premiereserven, skall till så— kerhetsfonden avsättas minst en tredjedel av bolagets årsvinst å liv- försäkringsrörelsen, sedan möjligen förefintlig förlust å denna rörelse från föregående räkenskapsår täckts. Vid beräkning av det belopp, som sålunda minst skall avsättas, mä ej från årsvinsten avdragas den andel däri, som kan hava tillerkänts sty-
I den mån summan av utj ämnings- fonden och säkerhetsfonden under- stiger fem procent av den del av pre- miereserven för livförsäkring, som är redovisad annorledes än genom värdet av svensk återförsäkringsgi- vares ansvarighet, så ock i den mån säkerhetsfonden ensam understiger två och en halv procent av nämnda del av premiereserven, skall till så- kerhetsfonden avsättas minst en tredjedel av bolagets årsvinst å liv- försäkringsrörelsen, sedan möjligen förefintlig förlust å denna rörelse från föregående räkenskapsår täckts. Vid beräkning av det belopp, som sålunda minst skall avsättas, må ej från årsvinsten avdragas den andel däri, som kan hava tillerkänts sty-
relseledamot, verkställande direktö- ren eller annan såsom arvode (tan- tiem). Avsättning må dock ej ske av medel, som erfordras till täckande av förlust, vilken uppstått å försäk- ringsrörelse av annat slag än livför- säkringsrörelse och ej motsvaras av befintliga till framtida förfogande avsatta medel eller av reservfonden samt ej heller i fall som i 197 5 av— ses, täckes på sätt där sägs.
272
Förutom för ändamål som angi- vas i grunderna må nedsättning av regleringsfonden, utjämningsfonden och äterbäringsfonden ske allenast för täckande av förlust enligt vad i 273 5 är stadgat, dock att försäk- ringsinspektionen må medgiva ned- sättning av dylik fond när särskilda skäl äro därtill.
Nedsättning av säkerhetsfonden må icke utan försäkringsinspektio- nens tillstånd äga rum för annat än- damål än i samma lagrum 1 mom. och 2 mom. första stycket sägs.
273
1 mom. Meddelar försäkringsbolag enbart livförsäkring och uppkom- mer förlust å rörelsen, som ej kan täckas av befintliga till framtida för- fogande avsatta medel, skall till täc- kande av förlusten nedsättning ske av regleringsfonden, säkerhetsfon- den, utjämningsfonden och återbä- ringsfonden i nu angiven ordning.
relseledamot, verkställande direktö- ren eller annan såsom arvode (tan- tiem). Avsättning må dock ej ske av medel, som erfordras till täckande av förlust, vilken uppstått å försäk- ringsrörelse av annat slag än livför- säkringsrörelse och ej motsvaras av befintliga till framtida förfogande avsatta medel eller av reservfonden samt, i fall som avses i 273 5 2 mom. femte stycket, ej heller eljest täckes utan nedsättning av fond för livför- säkringsrörelsen.
&.
Förutom för ändamål som angi- vas i grunderna må nedsättning av återbäringsfonden och utjämnings- fonden ske allenast för täckande av förlust enligt vad i 273 5 är stadgat, dock att försäkringsinspektionen må medgiva nedsättning av dylik fond när särskilda skäl äro därtill.
Nedsättning av säkerhetsfonden må icke utan försäkringsinspektio— nens tillstånd äga rum för annat än— damål än täckande av förlust enligt vad i samma lagrum sägs.
%.
1 mom. Meddelar försäkringsbolag enbart livförsäkring och uppkom- mer förlust å rörelsen, som ej kan täckas av befintliga till framtida för- fogande avsatta medel, skall till täc- kande av förlusten nedsättning ske av återbäringsfonden, säkerhetsfon— den och utjämningsfonden i nu an- given ordning.
Varder i ______ tilldelad återbäring. Nedsättning av _ _ _ _ _ -—— är stadgat.
2 mom. Meddelar försäkringsbolag ___ av reservfonden.
Varder i ömsesidigt försäkringsbo- lag förlusten ej täckt på sätt i första stycket sägs, skall vad i 1 mom. an- dra och tredje styckena finnes stad- gat äga motsvarande tillämpning.
Uppkommer i bolag som avses i första stycket förlust å annan för- säkring än livförsäkring och kan för- lusten ej täckas av befintliga till framtida förfogande avsatta medel eller genom nedsättning av reserv- fonden skall till täckande av förlus- ten nedsättning ske av reglerings- fonden, utjämningsfonden, återbä- ringsfonden och säkerhetsfonden i nu angiven ordning; dock att i fall då värdehandlingar vari sådan fond redovisas skola sättas i särskilt för- var på sätt i 276 5 sägs fonden icke må nedsättas utan försäkringsin- spektionens tillstånd.
Vad sålunda stadgats skall ej lån- da till rubbning av vad i 197 5 är föreskrivet om täckande av ömsesi- digt försäkringsbolags förlust å an- nan försäkring än personförsäkring.
Varder i ömsesidigt försäkringsbo- lag förlusten ej täckt på sätt i första stycket sägs, skall vad i 1 mom. an- dra och tredje styckena finnes stad- gat äga motsvarande tillämpning; dock att i fråga om bolag, som avses i 168 5 2 mom., nedsättning som i 1 mom. andra stycket sägs skall äga rum allenast i den mån förlusten icke varder täckt genom uttaxering.
Uppkommer i bolag som avses i första stycket förlust å annan för- säkring än livförsäkring och kan för- lusten ej täckas av befintliga till framtida förfogande avsatta medel för försäkringsrörelse av annat slag än livförsäkringsrörelse eller genom nedsättning av reservfonden, skall kvarstående förlust täckas i första hand genom användande av befint- liga till framtida förfogande avsatta medel för Iivförsäkringsrörelsen samt i andra hand genom nedsätt— ning av återbäringsfonden, utjäm— ningsfonden och säkerhetsfonden i nu angiven ordning; dock att i fall då värdehandlingar vari sådan fond redovisas skola sättas i särskilt för- var på sätt i 276 5 sägs fonden icke må nedsättas utan försäkringsin- spektionens tillstånd.
Varder i ömsesidigt försäkrings- bolag förlusten ej täckt på sätt i tredje stycket sägs och har förlusten uppkommit å försäkring beträffan- de vilken bolagets delägare äro per— sonligen ansvariga för bolagets för— bindelser, skall kvarstående förlust, i den mån densamma överstiger före- fintligt garantikapital, täckas genom uttaxering samt nedsättning av del-
50 (Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
ägares andel i premiereserven och av ersättningsbelopp enligt bestäm- melserna i 197 &.
Har i ömsesidigt försäkringsbolags bolagsordning intagits föreskrift som avses i 197 5 första stycket andra punkten, skall därefter jämkas.
förlusttäckn ingen
274 5.
Vid envar tidpunkt skall ett be— lopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar vara redovisat i följande slag av värdehandlingar:
1. obligationer eller andra skuld- förbindelser, som utfärdats eller ga— ranterats av staten;
2. obligationer utfärdade av Sve- riges allmänna hypoteksbank, ko— nungariket Sveriges stadshypoteks- kassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan eller Inteckningsbanken aktiebolag eller av hypoteksaktiebolag, som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bank- och fondinspektio- nen;
3. av riksbanken, svenskt bankak- tiebolag, postsparbanken, svensk sparbank, Svenska jordhrukskredit— kassan eller centralkassa för jord— hrukskredit utfärdade fordringsbe- vis, 1ned undantag av sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskriv- ningar, som medföra rätt till betal— ning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis);
4. obligationer eller andra skuld- förbindelser, utfärdade eller garan- terade av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanteran- de erhållit Konungens tillstånd;
Vid envar tidpunkt skall ett be- lopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar vara redovisat i följande slag av värdehandlingar:
1. obligationer eller andra skuld— förbindelser, som utfärdats eller ga- ranterats av staten ;'
2. obligationer utfärdade av Sve- riges allmänna hypoteksbank, ko— nungariket Sveriges stadshypoteks- kassa, Svenska bostadskreditkassan eller Svenska skeppshypotekskassan eller av hypoteksaktiebolag, som en- ligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bank- och fondin- spektionen;
3. av riksbanken, svenskt bank— aktiebolag, postsparbanken, svensk sparbank, Svenska jordhrukskredit- kassan eller centralkassa för jord- brukskredit utfärdade fordringsbe— vis, med undantag av sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskriv- ningar, som medföra rätt till betal- ning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagshevis);
4. obligationer eller andra skuld- förbindelser, utfärdade eller garan— terade av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanteran- de erhållit Konungens tillstånd;
(Gällande lydelse)
5. av svenskt industriföretag ut- färdade obligationer, vilka offentli- gen utbjudits av svenskt bankaktie— bolag;
6. skuldförbindelser, för vilka bo- laget äger säkerhet genom inteck- ning i fast egendom inom två tredje— delar av senast fastställda taxerings- värde, ävensom skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i tomt- rätt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde och med den ytterligare begränsning med hänsyn till tomträttsavtalets inne- håll eller andra omständigheter, som försäkringsinspektionen föreskriver; dock att i varje fall åbyggnad skall, för att inteckning i fastigheten eller tomträtten må godkännas, vara brandförsäkrad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket;
7. inhemska eller utländska värde- handlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna an- ses jämförliga med några av de un- der 1_6 nämnda; dock att värde- handlingar, vilka enligt sin lydelse skola infrias i främmande valuta, må användas för redovisning alle- nast i den mån de motsvara försäk— ringsfonden för egen räkning för för— säkringar i samma valuta;
eller ock i följande tillgångar av annan art:
8. lån mot säkerhet i bolagets för- säkringsbrev inom återköpsvärdet;
9. värdet av återförsäkringsgiva- res ansvarighet på grund av i åter- försäkring övertagna livförsäkring- ar, dock att värdet av utländsk för-
5. av svenskt industriföretag ut- färdade obligationer, vilka offentli- gen utbjudits av svenskt bankaktie— bolag;
6. skuldförbindelser, för vilka bo— laget äger säkerhet genom inteck- ning i fast egendom inom två tredje— delar av senast fastställda taxerings- värde, ävensom skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i tomt- rätt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde och med den ytterligare begränsning med hänsyn till tomträttsavtalets inne— håll eller andra omständigheter, som försäkringsinspektionen föreskriver; dock att i varje fall åbyggnad skall, för att inteckning i fastigheten eller tomträtten må godkännas, vara brandförsäkrad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket;
7. inhemska eller utländska värde— handlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna an— ses jämförliga med några av de un— der 1—6 nämnda; dock att värde- handlingar, vilka enligt sin lydelse skola infrias i främmande valuta, mä användas för redovisning alle- nast i den mån de motsvara försäk- ringsfonden för egen räkning för för— säkringar i samma valuta;
eller ock i följande tillgångar av annan art:
8. lån mot säkerhet i bolagets för— säkringsbrev inom återköpsvärdet;
9. värdet av återförsäkringsgiva- res ansvarighet på grund av i åter- försäkring övertagna livförsäkring- ar, dock att värdet av utländsk för—
säkringsanstalts ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till re- dovisning av försäkringsfonden än försäkringsinspektionen med hänsyn till försäkringstagarnas säkerhet fin- ner kunna medgivas.
säkringsanstalts ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till re— dovisning av försäkringsfonden än försäkringsinspektionen med hänsyn till försäkringstagarnas säkerhet fin- ner kunna medgivas.
Utan hinder _______ i aktier.
Med försäkringsfond _ —- _ återförsäkringsgivares ansvarighet. 276 5.
1 mom. De värdehandlingar, _ _ —— grundade förbindelser.
Det åligger styrelsen och verkstäl- lande direktören att tillse att, på sätt i första stycket är sagt, vid envar tid- punkt värdehandlingar till erforder- ligt helopp satts i särskilt förvar. Hava värdehandlingar satts i förvar till större värde än som enligt denna lag erfordras, må försäkringsinspek— tionen på framställning av styrelsen eller verkställande direktören lämna tillstånd till utbekommande av vär- dehandlingar svarande mot överskot- tet. Styrelsen eller verkställande di- rektören äge jämväl för utbetalande av förfallet försäkrings— eller återbä- ringsbelopp, för vilket avsättning ägt rum, utbekomma handlingar av mot- svarande värde. Utbyte av värde- handling mot annan handling av motsvarande värde må äga rum, där sådant påkallas av styrelsen eller verkställande direktören.
Det åligger styrelsen och verkstäl- lande direktören att tillse att, på sätt i första stycket är sagt, vid envar tid— punkt värdehandlingar till erforder- ligt belopp satts i särskilt förvar. Hava värdehandlingar satts i förvar till större värde än som enligt denna lag erfordras, äge styrelsen eller verkställande direktören utbekomma handlingar svarande mot överskot- tet. Styrelsen eller verkställande di- rektören äge jämväl för utbetalande av förfallet försäkrings- eller återbä- ringsbelopp, för vilket avsättning ägt rum, utbekomma handlingar av mot- svarande värde. Utbyte av värde- handling mot annan handling av motsvarande värde må äga rum, där sådant påkallas av styrelsen eller verkställande direktören.
_ ”Behöver bolaget _ _ _ motsvarande värde.
Meddelar försäkringsbolag såväl livförsäkring som försäkring av an- nat slag, skola tillgångar motsvaran- de » säkerhetsfonden redovisas på sätt i—274-å är föreskrivet om försäk-
277 &.
Meddelar försäkringsbolag såväl livförsäkring som annan försäkring, vilken icke utgör personförsäkring, skola tillgångar motsvarande säker- hetsfonden redovisas på sätt i 274 €
( Gällande lydelse)
ringsfond; i fråga om värdehand- lingar, i vilka tillgångarna sålunda redovisas, gälle vad i 276 & sägs om där avsedda handlingar.
281
Sist en månad efter bolagsstämma, varom i 113 eller 213 & förmäles, el- ler, om stämma ej hållits inom tid, som där stadgas, inom sju månader från föregående räkenskapsårs ut- gång skall genom styrelsens och verkställande direktörens försorg till försäkringsinspektionen insändas dels avskrift av balansräkningen, vinst- och förlusträkningen, förvalt- ningsberättelsen och revisionsberä—t- telsen, dels en särskild redogörelse angående bolagets verksamhet un- der räkenskapsåret och ställning ba- lansdagen, dels ock, i fråga om liv- försäkring, redogörelse för beräk- ning av premiereserven, utjämnings- fonden och återbäringsfonden. Redo- görelserna skola upprättas enligt an- visningar, som meddelas av inspek- tionen, och vara undertecknade, den förra av styrelsen och verkställande direktören samt den senare av aktua— rien.
(Föreslagen lydelse) är föreskrivet om försäkringsfond; i fråga om värdehandlingar, i vilka tillgångarna sålunda redovisas, gälle
vad i 276 5 sägs om där avsedda handlingar.
&.
Sist en månad efter bolagsstämma, varom i 113 eller 213 & förmäles, el- ler, om stämma ej hållits inom tid, som där stadgas, inom sju månader från föregående räkenskapsårs ut- gång skall genom styrelsens och verkställande direktörens försorg till försäkringsinspektionen insändas dels avskrift av balansräkningen, vinst- och förlusträkningen, förvalt- ningsberättelsen och revisionsberät- telsen, dels en särskild redogörelse angående bolagets verksamhet un- der räkenskapsåret och ställning *ba- lansdagen, dels ock, i fråga om liv- försäkring, redogörelse för beräk- ning av premiereservcn och utjäm— ningsfonden. Redogörelserna skola upprättas enligt anvisningar, som meddelas av inspektionen, och vara undertecknade, den förra av styrel— sen och verkställande direktören samt den senare av aktuarien.
På avskriften _ _ _ enligt balansräkningen.
I den omfattning försäkringsin- spektionen bestämmer åligger det styrelsen och verkställande direktö- ren att till inspektionen insända bo- lagets formulär till försäkringsbrev, försäkringsvillkor och andra hand— lingar, som röra förhållandet till för- säkringstagarna. Där försäkringsin— spektionen så föreskrivit, skola sty- relsen och verkställande direktören,
' 54 (Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse) innan beslut om ändring av insänt formulär fattas, meddela inspektio- nen den avsedda ändringen. Vad i tredje stycket sägs äger icke tillämpning å försäkring, som avses i 263 5 2 mom. andra stycket.
282 5.
1 mom. Det åligger styrelsen och verkställande direktören för försäk- ringsbolag som meddelar livförsäk— ring att, såvitt angår livförsäkrings- rörelsen, till försäkringsinspektio- nen insända dels inom nio månader efter varje räkenskapsårs utgång re— dogörelse i vad mån det verkliga för— loppet av rörelsen avvikit från grun— derna, dels ock för varje femårspe- riod, å tid som inspektionen bestäm- mer, statistisk-ekonomisk utredning angående verksamhetens förlopp och bolagets ställning. Där så finnes på- kallat, må inspektionen jämväl för annan tid infordra sådan utredning.
1 mom. Det åligger styrelsen och verkställande direktören för försäk- ringsbolag som meddelar livförsäk- ring att, såvitt angår livförsäkrings- rörelsen, till försäkringsinspektio- nen insända dels inom nio månader efter varje räkenskapsårs utgång re- dogörelse i vad mån det verkliga för- loppet av rörelsen avvikit från grun- derna, dels ock för period och å tid, som inspektionen bestämmer, sta— tistisk-ekonomisk utredning angåen- de verksamhetens förlopp och hela- gets ställning.
Redogörelsen och _______ av aktuarien.
Det ankommer på försäkringsin- spektionen att bestämma när och för vilken tidrymd utredning som ovan sägs skall avgivas första gången efter bolagets bildande.
2 mom. I bolag, som meddelar för- säkring av annat slag än i 1 inom. sägs, åligger det styrelsen och verk- ställande direktören att med hjälp av fortlöpande statistik eller annor- ledes övervaka att premiesättningen är skäligt avvägd med hänsyn till den risk, som försäkringen är avsedd att täcka, nödiga omkostnader för för- säkringen samt omständigheterna i övrigt. Statistik må upprättas för två eller flera bolag gemensamt. Det ålig-
2 mom. I bolag, som meddelar för- säkring av annat slag än i 1 mom. sägs, åligger det styrelsen och verk- ställande direktören att å tid och en- ligt formulär, som bestämmas av för- säkringsinspektionen, till inspektio— nen insända uppgifter till belysning av bolagets premiesättning och före— kommande återbäring.
(Gällande lydelse)
ger därjämte styrelsen och verkstäl- lande direktören att till försäkrings- inspektionen, för tidrymd som in— spektionen bestämmer, insända re- dogörelse för den metod som använts för övervakning av premiesättningen och för erfarenheter av övervak- ningen.
Vad i första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning å verksamhet, som bedrives i utlandet, ej heller å sjö- eller transportförsäkring, som bedrives här i riket.
287
1 mom. Det åligger styrelsen och verkställande direktören att när som helst för befattningshavare hos för- säkringsinspektionen, som enligt av Konungen meddelade bestämmelser har att i sådant avseende företräda inspektionen, hålla bolagets kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning.
2 mom. Befattningshavare hos för- säkringsinspektionen, som enligt av Konungen meddelade bestämmelser har befogenhet att företräda inspek- tionen, äger närvara vid bolagsstäm- ma eller av inspektionen utlyst sty-
55 (Föreslagen lydelse)
I den omfattning och enligt de reg- ler försäkringsinspektionen bestäm- mer åligger det styrelsen och verk- ställande direktören i försäkrings- bolag som avses i första stycket att, innan beslut fattas om ändring av premiesats, meddela inspektionen den avsedda ändringen samt en sam— manfattning av det material och de överväganden, varpå den avsedda premieändringen bygger.
Vad i första och andra styckena är stadgat skall ej äga tillämpning å försäkring, som avses i 263 5 2 mom. andra stycket.
5.
1 mom. Det åligger styrelsen och verkställande direktören att när som helst för befattningshavare hos för- säkringsinspektionen eller annan, som jämlikt vederbörligt beslut är behörig att i sådant avseende före- träda inspektionen, hålla bolagets kassa och övriga tillgångar samt böc- ker, räkenskaper och andra hand- lingar tillgängliga för granskning.
2 mom. Befattningshavare hos för- säkringsinspektionen eller annan, som jämlikt vederbörligt beslut är behörig att i sådant avseende företrä— da inspektionen, äger närvara vid bo— lagsstämma eller av inspektionen ut-
(Gällande lydelse)
relsesammanträde och deltagai över- läggningarna.
(Föreslagen lydelse) lyst styrelsesammanträde och delta- ga i överläggningarna.
287 a 5.
Vad i 283 5 och 287 5 1 och 3 mom. är stadgat med avseende å försäk- ringsbolag skall äga motsvarande tillämpning beträffande aktiebolag, vars verksamhet uteslutande har till föremål att biträda försäkringsbolag eller som gentemot försäkringsin— spektionen förbundit sig att lämna upplysningar samt att hälla tillgång- ar och handlingar tillgängliga för granskning, ävensom beträffande tarifförening, skadereglerings- och villkorsnämnd samt annat liknande organ, som biträder försäkringsbo- lag vid rörelsens bedrivande.
288 5.
2 mom.; Finner försäkringsinspek— tionen,
att avvikelse skett från denna lag eller med stöd därav meddelade be- stämmelser eller från bolagsordning- en eller grunderna, där sådana fin- nas,
att bolagsordningen eller grunder— na icke längre äro tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,
att de tillgångar, i vilka försäk- ringsfonden redovisas, icke äro till- fyllest,
att försäkringsbeståndet icke är tillräckligt för erforderlig riskutjäm— ning, eller
2 mom. Finner försäkringsinspek- tionen,
att avvikelse skett från denna lag eller med stöd därav meddelade be— stämmelser eller från bolagsordning- en eller grunderna, där sådana fin— nas,
att bolagsordningen eller grunder- na icke längre äro tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,
att de tillgångar, i vilka försäk— ringsfonden redovisas, icke äro till- fyllest,
att försäkringsbeståndet icke är tillräckligt för erforderlig riskutjäm- ning,
att tillbörlig sparsamhet i fråga om omkostnaderna för rörelsen icke iakttages,
att det sätt, varpå premierna be-
(Gällande lydelse)
att eljest allvarlig anmärkning mot försäkringsbolags verksamhet före- ligger,
skall inspektionen förelägga bola- get eller styrelsen att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som prövas på— kallade härav.
(Föreslagen lydelse)
stämmas eller inträffade försäk- ringsfall behandlas, giver skälig an- ledning till anmärkning, eller
att eljest allvarlig anmärkning mot försäkringsbolags verksamhet före- ligger,
skall inspektionen, där ej vid er- inring kan bero, förelägga bolaget eller styrelsen att inom viss tid vid- taga de åtgärder, som prövas på- kallade härav.
295 5.
2 mom. Beslut om _______
Inom fyra månader från det be- slutet fattades eller, om klandertalan därå anställts, från det denna talan genom lagakraftägande dom ogilla- des, skall beslutet av det överlåtande bolagets styrelse eller verkställande direktör anmälas för registrering. Två enligt 341 5 andra stycketibe— styrkta avskrifter av protokoll som förts i ärendet, innehållande fullstän- digt angivande av förslaget till avtal, skola fogas vid anmälningen. Har an- mälan ej gjorts inom föreskriven tid, vare frågan om överlåtelse förfallen.
ordinarie bolagsstämma.
Inom fyra månader från det be- slutet fattades eller, om klandertalan därå anställts, från det denna talan genom lagakraftägande dom ogilla- des, skall beslutet av det överlåtande bolagets styrelse eller verkställande direktör anmälas för registrering. Två avskrifter av protokoll som förts i ärendet, innehållande fullständigt angivande av förslaget till avtal,. sko- la fogas vid anmälningen. Har anmä- lan ej gjorts inom föreskriven tid, vare frågan om överlåtelse förfallen.
302 5.
Det åligger styrelsen och verkstäl— lande direktören att övervaka att an! skaffning av ansökningar om för— säkring hos bolaget sker på sätt som Överensstämmer med god försäk- ringssed. Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående an- skaffningsverksamheten och må där- vid tillika förordna, att frågor röran- de densamma skola, på sätt och i den omfattning som i nämnda be- stämmelser angives, handläggas av en av Konungen utsedd nämnd.
Det åligger styrelsen och verkstäl- lande direktören att övervaka att an- skaffning av ansökningar om för— säkring hos bolaget sker på ett sant och ansvarsmedvetet sätt. Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående anskaffningsverksamheten och må därvid tillika förordna, att frågor rörande densamma skola, på sätt och i den omfattning som i nämnda bestämmelser angives, handläggas av en av Konungen ut— sedd nämnd.
58 (Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
303 5.
Ansökan om försäkringsbolags re- gistrering och anmälan för registre- ring skola ingivas eller i betalt brev med posten insändas till försäkrings- inspektionen. Sådan ansökan eller anmälan skall vara åtföljd av stad- gade avgifter.
Ansökan om försäkringsbolags re- gistrering och anmälan för registre- ring skola ingivas eller i betalt brev med posten insändas till försäkrings- inspektionen.
304 5.
2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät- tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering och för vars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras, icke hava tillkommit i föreskriven ordning el— ler ej stå i överensstämmelse med fö- reskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller grunderna eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skal] registrering väg- ras. Är annan grund till sådan klan- dertalan mot bolagsstämmobeslut, som avses i 131 5 1 mom. andra styc- ket eller 229 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna föreskrif- ter om särskild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder mot registrering, sedan tid för väckande av klandertalan utgått utan att talan väckts.
2 mom. Hava vid anmälan för re- gistrering eller i fråga om upprät- tande av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som anmäles för registrering och för vars giltighet stadfästelse ej erfordras, icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med föreskrifter- na i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolags- ordningen eller grunderna eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras. Är annan grund till sådan klandertalan mot bolagsstämmobeslut, som avses i 131 5 1 mom. andra stycket eller 229 5 1 mom. andra stycket, än att vid beslutet i denna lag eller bolags- ordningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder mot registrering, sedan tid för väc- kande av klandertalan utgått utan att talan väckts.
305 &. Beviljas försäkringsaktiebolags —— — -— hans fullständiga namn och hemvist.
(Gällande lydelse)
59 (Föreslagen lydelse)
Innehåller bolagsordningen _— — -— kunna utgivas.
Den ena av de till försäkringsin- spektionen ingivna avskrifterna av koncessionen skall förses med bevis om registreringen av bolaget och återställas till detta. De listor å vilka aktieteckningen ägt rum skola ock återställas till bolaget.
Den ena av de i registreringsären- det föreliggande avskrifterna av kon- cessionen skall förses med bevis om registreringen av bolaget och till- ställas detta. De listor å vilka aktie- teckningen ägt rum skola återställas till bolaget.
306 5. Beviljas ömsesidigt — _ — hans fullständiga namn och hemvist. Innehåller bolagsordningen — -— _ i registret.
Den ena av de till försäkringsin- spektionen ingivna avskrifterna av koncessionen skall förses med bevis om registreringen av bolaget och återställas till detta. De listor å vilka teckning av försäkringar ägt rum skola ock återställas till bolaget.
Den ena av de i registreringsären- det föreliggande avskrifterna av kon— cessionen skall förses med bevis om registreringen av bolaget och till- ställas detta. De listor å vilka teck- ning av försäkringar ägt rum skola återställas till bolaget.
307 &. Göres, efter ——————— i registret.
Sker registrering på grund av an- mälan i fall, då protokollsavskrift eller, jämlikt 60 & fjärde stycket, an- nan handling skall i två exemplar ingiuas i ärendet, skall det ena av dessa, försett med bevis om registre- ringen, återställas till bolaget.
Sker registrering på grund av an- mälan i fall, då avskrift eller, jäm- likt 60 5 fjärde stycket, annan hand— ling skall i två exemplar föreligga i ärendet, skall det ena av dessa, för- sett med bevis om registreringen, tillställas bolaget.
Har handling — — — —— —-— — rum återställas. 314 5. Vad i —- —— -— _ — —— allmänna tidningarna. Där i ————————— ovan sägs. En samling ——————— och överexekutor. Anmälningar och ansökningar Anmälningar och ansökningar
med därvid fogade handlingar skola, särskilt för varje bolag, förvaras så- som bilagor till försäkringsregistret.
med därvid fogade eller eljest i re- gistreringsärende föreliggande hand- lingar skola, särskilt för varje bolag, förvaras såsom bilagor till försäk— ringsregistret.
60 (Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
315 &.
Närmare föreskrifter om försäk- ringsregistrets förande, de i 314 & stadgade kungörelserna, avgifterna för registreringen och dess kungö- rande samt om tid och sätt för utgi- vande av den i nämnda paragraf om- förmälda samlingen och dess över- sändande till vissa myndigheter med- delas av Konungen.
Närmare föreskrifter om försäk- ringsregistrcts förande och de i 314 & stadgade kungörelserna samt om tid och sätt för utgivande av den i nämn- da paragraf omförmälda samlingen och dess översändande till vissa myndigheter meddelas av Konungen.
327 5.
Med dagsböter eller fängelse straf- fes ock
1. styrelseledamot eller verkstäl— lande direktör, som uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i redogörelse, utredning eller bevis, som avses i 281 eller 282 5, eller vid lämnande av upplysning enligt 283 5;
2. aktuarie, där han i redogörelse eller utredning, som enligt 281 eller 282 & avlämnats till försäkringsin- spektionen, uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;
3. styrelseledamot, med vars begi— vande utfärdas aktiebrev, interims- bevis eller teckningsbevis, som är ställt till innehavaren, eller dylikt brev eller bevis, i vilket mot före- skrift i 30 5 andra stycket, 31 5 första stycket tredje punkten el— ler 31 å andra stycket tredje punk- ten den i förbehåll som i nämnda lagrum sägs bestämda inskränkning- en icke angivits;
4. styrelseledamot eller likvidator.
Med dagsböter eller fängelse straf- fes ock
1. styrelseledamot, verkställande direktör eller, i fall som avses i287 a 5, person i motsvarande ställning, vilken uppsåtligen eller av vårdslös; het meddelar oriktig eller vilseledanf de uppgift i redogörelse, utredning, bevis, meddelande eller uppgift, som avses i 281 eller 282 5, eller vid läm- nande av upplysning enligt "283 5 eller 287a 5," jämförd med 283" 5;
2. aktuarie, där han i redogörelse eller utredning, som enligt 281 eller 282 & avlämnats till försäkringsin- spektionen, uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;
3. styrelseledamot, med vars begi- vande utfärdas aktiebrev, interims- bevis eller teckningsbevis, som är ställt till innehavaren, eller dylikt brev eller bevis, i vilket mot före- skrift i 30 å andra stycket, 31 5 första stycket tredje punkten el- ler 31 5 andra stycket tredje punk- ten den i förbehåll som i nämnda lagrum sägs bestämda inskränkning— en icke angivits;
4. styrelseledamot eller likvidator,
(Gällande lydelse)
där han uppsåtligen låter i aktiebo- ken verkställa införing i strid mot bestämmelserna i 35 5 1 mom. andra eller tredje stycket, 35 5 2 mom. för- sta eller andra stycket, 35 5 3 mom. första punkten, 54 & tredje punkten eller 59 5 2 mom. tredje stycket eller fjärde stycket sista punkten eller underlåter att ombesörja, att föränd- ring i äganderätten till aktie varder jämlikt 35 5 1 mom. tredje eller fjär- de stycket, 35 5 2 mom. första eller andra stycket eller 35 5 3 mom. för- sta punkten införd i aktieboken;
5. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som uppsåt— ligen eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelserna i 63 5, 67 5 1 mom., 68 5 första stycket, 193 5 eller 195 5 1 mom. låter verkställa utbetalning till aktieägare eller garant;
6. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors medhjälpare som, oaktat han insett eller bort inse, att skada därav kun- nat följa, yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom, utan att det med nödvändighet erfordras för fullgö- rande av hans uppdrag;
7. den som i sådan försäkran, var- om förmäles i 107 &, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift.
där han uppsåtligen låter i aktiebo— ken verkställa införing i strid mot bestämmelserna i 35 5 1 mom. andra eller tredje stycket, 35 5 2 mom. för- sta eller andra stycket, 35 5 3 mom. första punkten, 54 & tredje punkten eller 59 5 2 mom. tredje stycket eller fjärde stycket sista punkten eller underlåter att ombesörja, att föränd- ring i äganderätten till aktie varder jämlikt 35 5 1 mom. tredje eller fjär- de stycket, 35 5 2 mom. första eller andra stycket eller 35 5 3 mom. för- sta punkten införd i aktieboken;
5. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som uppsåt- ligen eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelserna i 63 5, 67 5 1 mom., 68 5 första stycket, 193 5 eller 195 5 1 mom. låter verkställa utbetalning till aktieägare eller garant;
6. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors medhjälpare som, oaktat han insett eller bort inse, att skada därav kun- nat följa, yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom, utan att det med nödvändighet erfordras för fullgö- rande av hans uppdrag;
7. den som i sådan försäkran, var- om förmäles i 107 &, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift.
328 5.
Med dagsböter straffes
1. styrelseledamot eller verkstäl— lande direktör, där han vid upprät- tande av balansräkning, vinst- och förlusträkning eller redogörelse, som avses i 91 eller 97 5 eller 205 &, jäm— förd med 91 och 97 55, eller 139, 146
Med dagsböter straffes
1. styrelseledamot eller verkstäl— lande direktör, där han vid upprät- tande av balansräkning, vinst- och förlusträkning eller redogörelse, som avses i 91 eller 97 5 eller 205 5, jäm- förd med 91 och 97 åå, eller 139, 146
(Gällande lydelse )
eller 241 5, väsentligen eftersätter bestämmelserna i 94 ä 1 mom. eller med stöd av 94, 95 eller 97 & medde- lade bestämmelser, eller vid upprät- tande av handling varom nyss sagts eller av förvaltningsberättelse, som avses i 91, 146 eller 241 5, av vårds- löshet förfar i strid mot bestämmel— ser som avses i 326 5 4;
2. likvidator, där han vid upprät- tande av balansräkning, som avses i 163 eller 259 &, väsentligen eftersät- ter bestämmelserna i 94 5 1 mom. eller med stöd av samma paragraf meddelade bestämmelser, eller vid upprättande av balansräkning, likvi- dationsräkning, vinst- och förlust- räkning eller förvaltningsberättelse, som avses i 148, 152, 157, 163, 243, 247, 252 eller 259 5, av vårdslöshet förfar i strid mot bestämmelser som avses i 326 5 5;
3. revisor eller likvidationsrevisor, där han annorledes än i 326 5 6 sägs vid upprättande av revisionsberättel- se, som avses i 104, 146, 153 eller 157 5 eller 206 &, jämförd med 104 5, eller 241, 248 eller 252 5, väsentligen eftersätter bestämmelserna i nämnda lagrum;
4. stiftare, där han uppsåtligen el- ler av vårdslöshet bestyrker avskrift, som i 12 5 första stycket eller 175 5 första stycket sägs, ehuru avskriften är oriktig, så ock styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande di— rektör, vice verkställande direktör, likvidator, suppleant för likvidator eller firmatecknare, där han uppsåt— ligen eller av vårdslöshet bestyrker avskrift, varom förmäles i 341 5 and- ra stycket, ehura avskriften är orik— tig.
(Föreslagen lydelse)
eller 241 5, väsentligen eftersätter bestämmelserna i 94 5 1 mom. eller med stöd av 94, 95 eller 97 & medde- lade bestämmelser, eller vid upprät- tande av handling varom nyss sagts eller av förvaltningsberättelse, som avses i 91, 146 eller 241 g, av vårds- löshet förfar i strid mot bestämmel- ser som avses i 326 5 4;
2. likvidator, där han vid upprät- tande av balansräkning, som avses i 163 eller 259 5, väsentligen eftersät— ter bestämmelserna i 94 å 1 mom. eller med stöd av samma paragraf meddelade bestämmelser, eller vid upprättande av balansräkning, likvi- dationsräkning, vinst- och förlust- räkning eller förvaltningsberättelse, som avses i 148, 152, 157, 163, 243, 247, 252 eller 259 5, av vårdslöshet förfar i strid mot bestämmelser som avses i 326 5 5;
3. revisor eller likvidationsrevisor, där han annorledes än i 326 Q 6 sägs vid upprättande av revisionsberättel— se, som avses i 104, 146, 153 eller 157 5 eller 206 5, jämförd med 104 5, eller 241, 248 eller 252 &, väsentligen eftersätter bestämmelserna i nämnda lagrum;
4. stiftare eller styrelseledamot, där han uppsåtligen eller av vårds- löshet bestyrker avskrift, som i 12 5 första stycket, 52 5 första stycket eller 175 5 första stycket sägs, ehuru avskriften är oriktig.
(Gällande lydelse)
63 (Föreslagen lydelse)
332 5.
2 mom. När god man på grund av förordnande jämlikt 11 kap. 4 5 5 lagen om förmynderskap förvaltar aktier för blivande ägares räkning, skall blivande ägare på anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteckning om för- värvet och om förordnandet.
2 mom. När god man på grund av förordnande jämlikt 18 kap. 4 g 5 föräldrabalken förvaltar aktier för blivande ägares räkning, skall bli- vande ägare på anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktie- boken med anteckning om förvärvet och om förordnandet.
334 5. 1 mom. Beslutas i ——————— femtio kronor. Beslut om ——————— i nedsättningsbeslutet. I annat ————————— sig därom.
Där beslut om sammanläggning av aktier ej ingår i beslut om nedsätt- ning av aktiekapitalet, skall beslutet ofördröjligen av styrelsen eller verk- ställande direktören anmälas för re- gistrering. Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 5 andra stycket bestyrkta avskrifter av protokoll som förts i ärendet.
Där beslut om sammanläggning av aktier ej ingår i beslut om nedsätt— ning av aktiekapitalet, skall beslu— tet ofördröjligen av styrelsen eller verkställande direktören anmälas för registrering. Vid anmälningen skola fogas två avskrifter av proto— koll som förts i ärendet.
336 5.
Av aktierna i svenskt aktiebolag må försäkringsbolag icke utan för- säkringsinspektionens medgivande äga mer än en tjugondel eller, om aktier med olika röstvärde finnas, större antal än att röstetalet för ak— tierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier. Tillhör försäkringsbolaget koncern, skall vad sålunda stadgats gälla koncer- nen.
Av aktierna i svenskt eller ut— ländskt aktiebolag må försäkrings— bolag icke utan försäkringsinspek— tionens medgivande äga mer än en tjugondel eller, om aktier med olika röstvärde finnas, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samt— liga aktier. Tillhör försäkringsbola— get koncern, skall vad sålunda stad- gats gälla koncernen; aktiebolag, varå denna lag icke äger tillämpning, skall därvid anses såsom koncern— bolag, därest förhållandena äro så- dana att aktiebolaget, om det varit
Vad i första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning å aktier i försäkringsaktiebolag eller i aktiebo- lag, vars verksamhet har till föremål att äga aktier i försäkringsaktiebolag eller att tillskjuta garantikapital i ömsesidigt försäkringsbolag.
(Föreslagen lydelse) försäkringsaktiebolag, jämlikt 333 5 skulle ha räknats såsom dotterbolag.
Vad i första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning å aktier i försäkringsaktiebolag eller i aktiebo- lag, vars verksamhet uteslutande har till föremål att äga aktier i försäk- ringsaktiebolag, att tillskjuta garan— tikapital i ömsesidigt försäkringsbo- lag, att utöva fastighetsförvaltning eller att biträda försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande.
340 a 5.
Det åligger styrelsen och verkstäl- lande direktören att vidtaga åtgärder för att förhindra att till bolaget i försäkringsärende inkommen upp- gift rörande enskilds personliga el- ler ekonomiska förhållande kommer till obehörigs kännedom.
341 &. Skall enligt —————— av styrelsen. Avskrift, som på grund av särskild föreskrift i denna lag skall vara be- styrkt enligt detta stycke, skall vara till riktigheten bestyrkt av notarius publicus eller landsfiskal eller ock av minst två personer, som hava ställning av styrelseledamot, styrel- sesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör, likvida- tor, suppleant för likvidator eller fir- matecknare.
Annan avskrift skall, där ej sär- skild föreskrift givits, vara till rik- tigheten bestyrkt av två personer.
Avskrift varom i denna lag stad- gas skall, där ej särskild föreskrift givits, vara till riktigheten bestyrkt av två personer, som vid sina namn böra angiva yrke och postadress.
(Gällande lydelse)
XV. Om vissa undantag i fråga om lagens tillämplighet.
65 (Föreslagen lydelse)
XV. Om vissa undantag i fråga om lagens tillämplighet m. m.
345 &.
Beträffande tjänstepensionsför- säkring må Konungen, där sådant finnes från allmän synpunkt ända- målsenligt, medgiva avvikelser från vad denna lag innehåller.
Konungen må ock i fråga om åter- försäkring medgiva de avvikelser, som prövas skäliga.
Driver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger försäkringsinspektio— nen för det utländska försäkringsbe- ståndet medgiva de avvikelser från vad denna lag innehåller, som med hänsyn till utländsk lag finnas på- kallade.
I fråga om ömsesidigt försäkrings- bolag vars verksamhetsområde är begränsat till viss del av riket må, där rörelsen är av ringa storlek, Ko- nungen eller, efter Konungens be- myndigande, försäkringsinspektio- nen medgiva de undantag från be- stämmelserna i denna lag som be— tingas av verksamhetens omfattning och bolagets förhållanden i övrigt.
Beträffande tjänstepensionsför- säkring må Konungen, där sådant finnes från allmän synpunkt ända— målsenligt, medgiva avvikelser från vad denna lag innehåller.
Försäkringsinspektionen må i frå- ga om återförsäkring medgiva de av- vikelser från vad denna lag innehål- ler, som prövas skäliga. Driver för— säkringsbolag rörelse i utlandet, äger inspektionen för det utländska för- säkringsbeståndet medgiva de avvi- kelser, som med hänsyn till utländsk lag finnas påkallade.
I fråga om ömsesidigt försäkrings— bolag vars verksamhetsområde är be— gränsat till viss del av riket må, där rörelsen är av ringa storlek, försäk- ringsinspektionen medgiva de un— dantag från bestämmelserna i den- na lag, som betingas av verksamhe- tens omfattning och bolagets förhål- landen i övrigt.
I fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som av försäkringsbolag meddelas för en tid av längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sän— der, äger försäkringsinspektionen, där sådant finnes förenligt med för- säkringstagarnas intressen, medgiva att bestämmelserna i denna lag an- gående annan försäkring än livför— säkring skola vara helt eller delvis tillämpliga på rörelsen.
Giva förhållandena anledning där—
.66 (Gällande lydelse)
347
I fråga om ränte- och kapitalför- säkringsanstalt skall i tillämpliga de- lar gälla vad i denna lag stadgas an- gående ömsesidigt försäkringsbolag; dock att
1. vad i 171 5 första stycket första punkten stadgas icke skall äga till- lämpning ;
2. premiereserven skall utgöra summan av besparingsfond och liv- räntefond; samt
3. vad i 271 5 andra stycket sägs om premiereserven i stället skall avse livräntefond.
Med besparingsfond förstås den mot försäkringarna i anstalten sva— rande behållningen, vad angår kapi- talförsäkring i den mån behållning- en icke förfallit till betalning och vad angår livränteförsäkring i den mån de försäkrade ej uppnått den ålder, då livränta skall börja utgå. Med livräntefond förstås kapitalvär- det av utgående livräntor.
(Föreslagen lydelse) till, må försäkringsinspektionen överlämna ärende, som avses i andra, tredje eller fjärde stycket, till Ko- nungen för avgörande.
&.
För ömsesidigt försäkringsbolag, vilket bedriver verksamhet såsom ränte- och kapitalförsäkringsanstalt, skall ifråga om denna verksamhets- gren gälla dels att premiereserven skall utgöra summan av besparings- fond och livräntefond, dels ock att vad i 271 å andra stycket sägs om premiereserven skall avse livränte— fond.
Med besparingsfond förstås den mot försäkringarna i verksamhets- grenen svarande behållningen, vad angår kapitalförsäkring i den mån behållningen icke förfallit till betal- ning och vad angår livränteförsäk- ring i den mån de försäkrade ej upp- nått den ålder, då livränta skall bör- ja utgå. Med livräntefond förstås ka- pitalvärdet av utgående livräntor.
348 &.
Utan hinder av bestämmelserna i 168 & må för ändamål som avses i lagen om försäkring för olycksfall i arbete bildas ömsesidigt försäkrings- bolag för vars förbindelser delägarna svara personligen; och skall beträf- fande sådant bolag i fråga om för- lust å olycksfallsförsäkringen vad i 197—203 55 är för där avsett fall
(Gällande lydelse) föreskrivet om uttaxering äga mot- svarande tillämpning.
Angående trafikförsäkringsrörelse meddelas vissa särskilda bestämmel- ser i lagen om trafikförsäkring å motorfordon.
67 (Föreslagen lydelse)
Angående trafikförsäkringsrörelse meddelas vissa särskilda bestämmel- ser i lagen om trafikförsäkring å motorfordon.
349 5.
Vad ovan i denna lag är föreskri— vet skall ej äga tillämpning å:
a) försäkringsanstalt, som inrät- tats av staten,
b) sjukkassa eller annan under- stödsförening, å vilken lagen om understödsföreningar äger tillämp- ning,
c) sjukkassa enligt lagen om all- män sjukförsäkring,
d) ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbyg- den, vars verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar av flera härad, mind— re än tio socknar, såframt bolaget icke meddelar brand- eller sjöförsäk- ring; vid tillämpning av denna be- stämmelse skall med härad likstäl- las tingslag i de orter där benäm- ningen härad ej förekommer.
Vad ovan i denna lag är föreskri- vet skall ej äga tillämpning ä:
a) försäkringsrörelse, som jämlikt särskild lag eller författning drives av staten,
b) sjukkassa eller annan under- stödsförening, å vilken lagen om un— derstödsföreningar äger tillämpning,
c) sjukkassa enligt lagen om all- män sjukförsäkring,
d) ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbyg- den, vars verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar av flera härad, mind- re än tio socknar, såframt bolaget icke meddelar brand- eller sj öförsäk- ring; vid tillämpning av denna be- stämmelse skall med härad likställas tingslag i de orter där benämningen härad ej förekommer.
Bolag, varom —— ——- —— —— — _ Konungen meddelar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.
Vad i bolagsordning för försäk- ringsbolag, som avses i lagen om för- säkringsrörelse, och i beslut angåen- de stadfästelse av sådan ordning och angående koncession sägs rörande sjuk- och olycksfallsförsäkring, som meddelas för livstid eller för längre
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
tid än tio år, och rörande sjuk- och olycksfallsförsäkring, som meddelas för längst tio år, skall från denna lags ikraftträdande avse respektive sjuk- och olycksfallsförsäkring, som följer de för livförsäkring föreskriv- na särskilda bestämmelserna, och sjuk- och olycksfallsförsäkring, varä bestämmelserna angående annan för- säkring än livförsäkring äga tillämp- ning.
FÖRSTA KAPITLET
Inledning
1. Lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse
Genom lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse (nr 433), vilken i sina huvudsakliga delar trädde i kraft den 1 januari 1949, omgestaltades i åt- skilliga hänseenden den offentligrättsliga regleringen av det svenska för— säkringsbolagsväsendet. Den tidigare gällande lagen om försäkringsrörelse av år 1917 upphävdes — med vissa begränsningar övergångsvis — genom promulgationslagen till nyssnämnda lag (nr 434).
1948 års lag om försäkringsrörelse grundade sig i huvudsak på ett av 1942 års försäkringsutredning avgivet betänkande med förslag till ny lag om försäkringsrörelse m. m. (SOU 1946: 33 och 34). Sedan utredningens förslag i sedvanlig ordning remissbehandlats, överarbetades lagförslagen inom handelsdepartementet och framlades efter vederbörlig lagrådsgransk— ning för riksdagen genom proposition den 6 februari 1948 (nr 50). I utlå— tande den 11 maj 1948 (nr 34) hemställde första lagutskottet, att proposi— tionens förslag måtte med vissa ändringar antagas av riksdagen. Riksdagen biföll propositionen med de av utskottet föreslagna ändringarna. Sedan riksdagens beslut anmälts i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 maj 1948, nr 221, och lagrådet därefter lämnat de av riksdagen antagna förslagen, i vad de skilde sig från propositionen, utan erinran, utfärdades den 17 juni 1948 de inledningsvis nämnda lagarna.
Den nya lagen om försäkringsrörelse (i det följande betecknad FL) inne— bar, såsom redan antytts, åtskilliga nyheter i jämförelse med äldre lagstift- ning. Av dessa nyheter torde de viktigaste vara följande. För rätt att driva försäkringsrörelse erfordras särskild koncession, varvid såsom materiell förutsättning kräves, att rörelsen finnes behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. I fråga om livförsäk— ringen uppställes den s. k. skälighetsprincipen vid sidan av tidigare gällande soliditetsprincip. Den nya principen innebär krav på att priset för en för- säkring skall vara skäligt avvägt i förhållande till de förmåner försäkringen medför. Läns- och häradsbolagen likställes i allt väsentligt med riksbola— gen. De bolagsrättsliga bestämmelserna har anpassats till 1944 års aktie- bolagslag, dock med åtskilliga avvikelser betingade av försäkringsväsendets egenart.
Av den nya lagstiftningen framgick, att de existerande försäkringsbola- gen skulle söka ny koncession men att koncessionsprövningen för dessa bo- lags del icke skulle avse frågan huruvida bolagets rörelse var behövlig. In- nan frågan om koncession avgjorts, ägde försäkringsbolagen fortsätta sin verksamhet enligt bestämmelserna i. äldre lag, i den mån ej Kungl. Maj:t förordnat att föreskrifter i den nya lagen skulle tillämpas.
En närmare redogörelse för innehållet i FL och förarbetena till lagen lämnas i det följande i samband med behandlingen av olika frågor.
2. Anpassningen till FL. 1950 års ändringar i lagen Sedan FL utfärdats, vidtog för försäkringsbolagen en period av arbete med anpassning av bolagsordningar och försäkringstekniska grunder efter den nya lagens bestämmelser. En sådan anpassning utgjorde förutsättning för koncession enligt FL. För försäkringsbolag, som registrerats enligt äldre lag, föreskrevs i promulgationslagen till FL bl. a., att till Kungl. Maj:t ställd ansökan om stadfästelse å sådan ändring av bolagsordning och grunder, som erfordrades för vinnande av överensstämmelse med föreskrifterna i den nya lagen, skulle inlämnas till försäkringsinspektionen senast sex månader efter det den nya lagen trätt i kraft. Där så fanns påkallat, kunde medgivas att tiden utsträcktes till högst två år. Under det att skadeförsäkringsbola— gen inkom med sina ansökningar inom den föreskrivna sexmånadersfristen och i allmänhet fick sina bolagsordningar stadfästa samt koncession be- viljad i slutet av år 1949 eller början av år 1950, utsträcktes för livförsäk- ringsbolagen med hänsyn till de svårbemästrade problem, som särskilt om- läggningen av grunderna medförde för dessa bolag, ansökningstiden till två år. Ansökningarna från dessa bolag inlämnades — utom från SPP, som inkommit med ansökan tidigare och beviljats koncession redan i januari 1950 _ i slutet av år 1950. Handläggningen inom försäkringsinspektionen av de av livförsäkringsbolagen ingivna grunderna blev av flera skäl tids- ödande. Sålunda krävde särskilt de tekniska problem, som sammanhängde med tillgodoseendet av den i FL inskrivna skälighetsprincipen för livförsäk- ring, ingående utredning och långvariga överläggningar med representanter för bolagen. Först i juni 1952 kunde försäkringsinspektionen till Kungl. Maj:t med tillstyrkande vidarebefordra ansökningarna för en första grupp av ifrågavarande bolag, omfattande bl. a. flertalet livförsäkringsbolag av gängse typ, med i anslutning till nämnda överläggningar reviderade förslag till tekniska grunder. Koncession beviljades sedermera under år 1952 och de närmast följande åren för samtliga livförsäkringsbolag. Av de tre bolag, som sedan gammalt drivit sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio är, S. k. lång sjuk- och olycksfallsförsäkring, beviljades två koncession först år 1955 och det tredje först år 1958.
Innan anpassningen till den nya försäkringsrörelselagen genomförts på
hela försäkringsbolagsområdet, blev FL genom lag den 16 juni 1950 (nr 320) föremål för vissa ändringar. Ändringarna grundade sig i huvudsak på ett av 1945 års försäkringsutredning framlagt principbetänkande rörande försäkringsväsendet (SOU 1949: 25), vilket föranlett utarbetande inom han- delsdepartementet av proposition till 1950 års riksdag (nr 220), vilken pro- position bifölls med en av första lagutskottet i dess utlåtande (nr 26) före- slagen ändring.
1950 års ändringar i FL avsåg huvudsakligen tre olika frågor, nämligen representation för försäkringstagarna i styrelsen för försäkringsaktiebolag, föreskrift att premiesättningen även beträffande annan försäkring än liv- försäkring skall vara skäligt avvägd samt utvidgning av FL:s tillämpnings- område till att omfatta även sockenbolag för brand— eller sjöförsäkring. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1952. Beträffande försäkrings— bolag, som vid ändringslagens ikraftträdande vunnit registrering, kunde medgivas att med tillämpningen av föreskrift i lagen fick anstå under viss tid, dock högst till den 1 januari 1954. För de koncessionerade försäkrings- aktiebolagen stadfästes de ändringar i bolagsordningarna, som betingades av införandet av försäkringstagarrepresentation i styrelserna, före utgången av år 1954. De brand- och sjösockenbolag, som icke avsåg att nedlägga sin rörelse, hade att före den 1 januari 1953 till försäkringsinspektionen in- lämna till Kungl. Maj:t ställda ansökningar om stadfästelse å bolagsord— ning. Inom den föreskrivna tiden inkom sammanlagt 189 dylika ansök- ningar. Med något enstaka undantag slutbehandlades hithörande ärenden av försäkringsinspektionen under åren 1953 och 1954, och Kungl. Maj:t beviljade bolagen koncession. Enligt uttryckligt lagstadgande skulle pröv- ningen icke avse frågan huruvida bolagens rörelse var behövlig. Några bo- lag trädde i likvidation under handläggningstiden.
En närmare redogörelse för innehållet i de viktigaste av de genom 1950 års lagstiftning införda bestämmelserna och förarbetena till dessa lagbe- stämmelser lämnas i det följande i anslutning till behandlingen av olika frågor.
3. Några drag ur försäkringsrörelsens utveckling under åren 1949—1958 Ett markant drag i utvecklingen under den tid, som förflutit efter FL:s ikraftträdande, är koncentrationen av det enskilda försäkringsväsendet till ett minskat antal försäkringsbolag. Denna utveckling har löpt jämsides med en fortsatt volymmässig expansion. I en för ändamålet särskilt upp- rättad tabell (tabell A) lämnas närmare uppgifter om antalet försäkrings- bolag av olika slag vid utgången av åren 1948 och 1958. I anslutning till tabellens uppdelning av bolagen i skilda kategorier bör nämnas, att försäk- ringsbolagen i riket med hänsyn till rörelseinriktningen brukar indelas i livförsäkrings-, sjukförsäkrings-, arbetsgivar-, skadeförsäkrings- och åter-
försäkringsbolag. Livförsäkringsbolagen meddelar allenast livförsäkring samt, i några fall, lång sjuk- och olycksfallsförsäkring. Till sjukförsäkrings— bolag hänföres ett antal specialbolag för lång sjuk- och olycksfallsförsäk— ring. Arbetsgivarbolag kallas de försäkringsbolag som — vid sidan av riks- försäkringsanstalten — meddelar obligatorisk och frivillig försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Skadeförsäkringsbolagen meddelar försäk- ringar av andra slag än de förut särskilt nämnda. I ett betydande antal fall har dessa bolag även vissa bestånd av s. k. skadelivräntor och av lång olycksfallsförsäkring av speciell karaktär. Återförsäkringsbolagen är spe- cialbolag, som uteslutande eller praktiskt taget uteslutande bedriver återför- säkringsrörelse. Indelningen av försäkringsbolagen sker även efter en an- nan grund, nämligen efter verksamhetsområdets omfattning i geografiskt hänseende. Försäkringsbolagen brukar härvid indelas i riksbolag, läns- och häradsbolag samt sockenbolag. Till gruppen riksbolag hänföres härvid i huvudsak de bolag, vilkas verksamhetsområde omfattar mer än ett län; det stora flertalet av dessa bolag driver verksamhet i hela riket. Läns— och hå- radsbolag är den vanliga benämningen på försäkringsbolag, som driver verk- samhet allenast inom ett län och som icke är att hänföra till sockenbolag. Gränsdragningen mellan riksbolag å ena sidan och läns- och häradsbolag å andra sidan är i huvudsak betingad av äldre lagstiftning. Sockenbolagen är landsbygdsbolag, vilkas verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där området omfattar delar av flera härad, mindre än tio socknar. Vissa så- dana bolag är undantagna från FL:s bestämmelser. Alla liv-, sjuk-, arbets- givar- och återförsäkringsbolag betraktas såsom riksbolag. Så är även fallet med alla skadeförsäkringsbolag, som är aktiebolag. Det är endast i fråga om ömsesidiga skadeförsäkringsbolag, som uppdelningen på riksbolag och bolag med begränsat verksamhetsområde kommer i fråga.
Av tabell A framgår, att under tioårsperioden 1948—58 antalet riks- bolag minskat från 133 till 105, antalet läns- och häradsbolag från 159 till 124, antalet brand- och sjösockenbolag från 238 till 178 och antalet övriga sockenbolag (kreatursförsäkringsbolag som icke är underkastade bestäm- melserna i FL) från 931 till 720. Det sammanlagda antalet försäkringsbo- lag har under perioden sjunkit från 1 461 till 1 127.
Utöver de i tabell A lämnade uppgifterna må här nämnas, att Allmänna Pensionsförsäkringsbolaget vid årsskiftet 1958/59 överlåtit hela sitt för- säkringsbestånd till Valand, Ömsesidigt Livförsäkringsbolag samt att All- männa Livförsäkringsbolaget Oden, ömsesidigt vid årsskiftet 1959/60 över- låter hela sitt försäkringsbestånd till Svenska Livförsäkringsbolaget Svens.- ka Lif-Balder, ömsesidigt. Genom dessa fusioner sjunker den i tabellen an- givna antalssiffran 13 för ömsesidiga livförsäkringsbolag till 11. Vid års- skiftet 1959/60 överlåter vidare Försäkringsbolaget för Smittsamma Hus.- djurssjukdomar, ömsesidigt hela sitt försäkringsbestånd till Skandinaviska Kreatursförsäkringsbolaget. Härigenom minskas den i tabellen upptagna
Tabell A. Antalet svenska försäkringsbolag vid utgången av åren 1948 och 1958
1948 1958 I. Riksbolag ................ 133 105 Härav: Livförsäkringsbolag a) Aktiebolag ............. 4 5 b) Ömsesidiga bolag ........ 28 13 Liv- och brandförsäkringsak- tiebolag .................. 3 — Sjukförsäkringsbolag a) Aktiebolag ............. 2 2 b) Ömsesidiga bolag ........ 1 1 Arbetsgivarbolag (ömsesidiga yrkesskadeförsäkringsbolag) . 8 9 Skadeförsäkringsbolag a) Aktiebolag ............. 32 31 b) Ömsesidiga bolag ........ 46 33 Återförsäkringsaktiebolag . . . 9 11 II. Läns- och häradsbolag (öm- sesidiga bolag) .............. 159 124 III. Sockenbolag (ömsesidiga bolag) ..................... 1 169 8.98 Härav: Brand- och sjösockenbolag . . 238 178 Övriga sockenbolag (icke un- derkastade bestämmelserna i FL) ...................... 931 720 Summa 1 461 1 127
siffran 33 för ömsesidiga skadeförsäkringsbolag av riksbolagskaraktär till 32.
De i det föregående lämnade uppgifterna rörande antalet svenska för- säkringsbolag ger icke en fullständig bild av det svenska försäkringsväsen- dets organisation och struktur. Koncentrationen är på riksbolagsområdet driven betydligt längre än vad de i tabell A angivna siffrorna ger vid han- den. Bland försäkringsbolagen finnes nämligen åtskilliga sammanslutning- ar, antingen i form av koncerner eller endast grundade på överenskommel- ser rörande visst samarbete. De i början av år 1959 förefintliga samman- slutningarna har intagits i följande förteckning (ömsesidiga bolag har markerats med kursivstil). Påpekas bör att i stället för fullständiga firma- beteckningar här liksom i fortsättningen i detta betänkande i allmänhet använts de förkortade bolagsnamn, som nyttjas i försäkringsinspektionens publikation Enskilda försäkringsanstalter.
Allmänna Brand-koncernen: Allmänna Brand och Neptunus.
A n s v a r 5 g r 11 p p: Ansvar och Ansvar Insurance.
B 0 r e-B r a n (1 f öl r s å kr i n g 5 v e r k e t: Bore, Brandförsäkringsverket och Stockholm. '
F o 1 k 5 a 111 b ola g e n: Folket, Samarbete, Leire och Välfärd. H a n s a k 0 n c e r n e n: Hansa, Mälaren, Stella och Svenska kredit.
Husdj ursförsäkringsgruppen: Skandinaviska kreaturs och Bolaget för smittsamma husdjurssjukdomar.1
Sj 6 k a s k 0 g r u p p e n: Sveriges ångfartygs, Norrlands ångfartygs och Sydsvenska fartygs.
S k a n di a k 0 n c e r n e n: Skandia, Liv-Skandia, Norden och Skandia— Freja.
S k å n e k 0 11 c e r n e n: Skåne-Malmö, Iris och Liv-Skåne. S k å n s k 3 B r a n d-k o 11 c e r n e n: Skånska Brand-Hermes, Finn och Securitas.
S t ä (1 e r n a 5 b 0 l a g: Städernas allmänna, Skogsförsäkringsaktiebola- get, Svecia och Städernas liv.
S v e a k 0 n 0 e r n e n: Svea-Nornan, Liv-Svea, Gauthiod, Ocean, Sveriges allmänna sjö, Sjöassuranskompaniet, Union och Amphion.
T h 111 e h 0 l a g e n: Liv-Thule, Sak—Thule, Nordisk Yacht och Åter- Thule.
T r y g g k 0 11 0 e r n e n: Liv-Trygg, Atlas, Brand-Trygg, Fylgia och Val- kyrian.
V e g e t e b 0 l a g e n: Göta, Svenska Veritas, Europeiska varu och Liv— Göta.
0 r e s u n d 5 k 0 n e e r n e n: Öresund, Stockholms sjö, Ägir och Aequitas.
Till belysning av koncentrationen kan nämnas, att om man tager de tjugo ledande koncernerna och bolagen såvitt gäller premieinkomst i direkt försäkring i Sverige år 1957, man finner att den på dessa koncerner och bolag belöpande premieinkomsten uppgick till 1 820 miljoner kronor av en totalinkomst av 2 018 miljoner kronor. På övriga koncerner och riksbolag föll detta år en premieinkomst av 148 miljoner kronor samt på läns-, härads- och sockenbolagen en premieinkomst av 50 miljoner kronor. Tager man de tjugo ledande koncernerna och bolagen i fråga om summan av för- valtade tillgångar —— ifrågavarande koncerner och bolag är i mycket stor utsträckning identiska med de ledande koncernerna och bolagen i fråga om premieinkomsten —— föll på denna grupp år 1957 tillgångar till ett värde av 12 907 miljoner kronor av en total tillgångssumma om 13 798 miljoner kronor. På övriga koncerner och riksbolag föll detta år tillgångar till ett värde av 680 miljoner kronor samt på läns-, härads— och sockenbo— lagen tillgångar till ett värde av 211 miljoner kronor.
Utvecklingen av försäkringsverksamheten i Sverige under tiden 1949——
1 Såsom framgår av s. 72 skall bolaget upphöra med sin verksamhet.
75 1958 belyses genom två i det. följande intagna tabeller (tabell B och tabell C ). [ tabell B, som till största delen bygger på en i försäkringsinspektionens publikation Enskilda försäkringsanstalter förekommande liknande tabell, visas livförsäkringens utveckling under ifrågavarande tid såvitt gäller vo- lym och struktur m. III. Av tabellen framgår bl. a., att såvitt angår kapital- försäkring för dödsfall grupplivförsäkringen, som är en ren riskförsäkring utan sparmoment, gått mycket kraftigt framåt under perioden och att jäm— väl i övrigt en förskjutning skett från försäkringsformer med sparmoment till försäkringsformer av riskkaraktär. Såvitt angår individuell försäkring kan förskjutningen följas endast för periodens senare hälft. Tabellen visar också att under senare år en betydande förskjutning ägt rum i nyteckning- en från liten livförsäkring (folkförsäkring) till stor livförsäkring. I tabell C, som likaledes hämtats ur Enskilda försäkringsanstalter, lämnas uppgifter om premier och skador i skilda branscher på skadeförsäkringsområdet m. m. under tiden 1949—1958. Särskilt påfallande är den med bilbeståndets tillväxt sammanhängande ökningen av trafik- och motorfordonsförsäk- ringens omfattning under perioden. Påpekas bör att mellan tabell B och tabell C föreligger den skillnaden, att livförsäkringsuppgifterna i tabell B avser direkt försäkring i svenska bolag, under det att skadeförsäkringsupp- gifterna i tabell C avser direkt affär i Sverige och omfattar såväl svenska försäkringsbolag som i Sverige koncessionerade utländska försäkringsbo- lag. De utländska skadeförsäkringsbolagens premieintäkt för direkt för- säkring i Sverige är emellertid förhållandevis obetydlig. Sålunda utgjorde den på dessa bolag belöpande premieintäkten för 1958 endast 4 % av den i tabell C redovisade premieintäkten nämnda år. Ytterligare må i fråga om tabellerna tillfogas, att de däri lämnade uppgifterna är preliminära såvitt rör år 1958 samt att skadeförsäkringstabellen omfattar all sjuk- och olycks- fallsförsäkring.
Av vad som hittills anförts och visas i tabellform torde framgå, hur svensk försäkringsrörelse i stora drag volymmässigt och strukturellt ut- vecklats under den tid, som förflutit sedan FL trädde i kraft. I det följande vill de sakkunniga till ytterligare belysning av utvecklingen fästa uppmärk- samheten på några särskilda spörsmål av större vikt, vilka förekommit till behandling under perioden, och på en del punkter lämna en antydan om problemlösningarna. Frågeställningarna ses i huvudsak från tillsynssyn— punkt, och redogörelsen bygger i huvudsak på de i försäkringsinspektio- nens publikation Enskilda försäkringsanstalter intagna uppgifterna. En ytterligare belysning av utvecklingen —- sedd ur försäkringsbolagssynvin— ke] — lämnas i avsnitt 6. av detta kapitel i form av ett referat av en från Svenska försäkringsbolags riksförbund inkommen skrivelse, vilken bl. 3. innehåller ett tillbakablickande parti.
Tabell B. Översikt av livförsäkringsverksamheten 1949—1958. Direkt försäkring i svenska bolag
Belopp 1 miljoner kronor, där ej annat angives. Antal i 1 OOO-tal
All verksamhet utom tjänstepensionsförsäkring (SPP) Premier............................. Avkastning av kapitall................... Utbetalningar för försäkringsfall. . . . . . . » » återköp................ Tilldelad återbäring. . . . . . . . Förvaltningskostnader. . . . . . . Försäkringsfond vid årets slut. . . . . Tekniska överskottsfonder vid årets
Tjänstepensionsfärsäkring (SPP) Premier........... Avkastning av kapitall. . . . . . . Utbetalningar för försäkringsfall. » » återköp............... Tilldelad återbäring. . . .. . . . . . . . . . Förvaltningskostnader. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Försäkringsfond vid årets slut. . . . . .. . Tekniska överskottsfonder vid årets slut”. . . . .
Vissa uppgifter om försäkringsbeståndel
Försäkrat dödsfallskapital Individuell kapitalförsäkring för dödsfall, stor försäkring...................... liten försäkring. summa........ Härav: kapitalförsäkring med sparmoment temporär försäkring. . . . . . . . . . . .. Grupplivförsäkring...................... Tjänstepensionsförsäkring (SPP)3. . . . Årligt belopp i livränteförsäkring Tjänstepensionsförsäkring (SPPYl . . . . . . . . Annan livränteförsäkring. . . . . . . .
1949
1 950
1951
1952 1953 1954 1955 1956 1957
1 958
401 133 169 19
13 72 3 739 350
161
6 792 3 550
10 342
% 10 342 98
218 515 213
438 140 173 29
13 75 3 968 389
182 43 22
1 338 95
7 260 3 800 11 060
11 060 196 240
578 239
496 149 177
19 90 4 238 426
271 26
1 582 130
7763 4095 11858 11858 327 307
757 264
546 167 176 27
19 97 4 566 451
310 62 30
1 866 170
8 486 4 450 12 936
12 936 485 364
942 308
720 551 190 204 194 205 31 40
29 34 98 99 5 038 5 295 496 545
316 342 74 88 36 42
2 164 2 487 204 240 9 045 9 509 5 192 5 759 14 237 15 268 14 177 14 237 ( 1 091 875 1 447 392 429 1 017 1 138 342 379
602 218 220 114 50 115
5 509 597
389 103 47
10 2 858 285
11 055 6 727 17 782 14 938 ”'2 844 2 757 488
1 316 426
590 237 239 94
43 130 5 710 656
399 124 52
12 3 337 234
12 014 7 105 19 119 15 474 703 645 3 887 546
1 467 477
602 260 261 90
51 136 5 912 708
464 149 59
15 3 788 290
13 090 7 008 20 098 15 661 m4 437 5 175 602
1 625 537
611 292 262 105 55 130
6 119 776
490 179 66 10 19
4 268 353
13 929 6 831 20 760 15 692 '95 068 7 224 649
1 771 582
Individuell kapitalförsäkring för dödsfall, antal försäkringar, stor försäkring. . . . . . . . . . . . . . liten försäkring. . . . . . . . . . . . .. summa..................... Grupplivförsäkring, antal försäkrade. . . . . . . . . jänstepensionsförsäkring (SPP), antal försäk- rade ...... ..
Specialuppgi/t för individuell kapilalförsäkring för dödsfall Nettoökning av försäkrat dödsfallskapital. . . . Nyteckning (inkl. nettotillkomst vid ändring), storförsäkring.......... liten försäkring................... summa Härav: kapitalförsäkring med sparmoment . temporär försäkring. . ... . . . . . . . . . . Ökning på grund av annan ändring (netto). . . Minskning på grund av dödsfall eller utlupen försäkringstid............................ Minskning på grund av förtidsannullationer .. Härav tidiga annullationer. . . . . . . . . . . . . . . Total försäkringssumma per försäkring i kronor Nytecknade försäkringar. . . . . . . . . . . . . . . . . . Beståndet vid årets slut
Index (1949 = 100) utvisande realvärdel5 av premier
All verksamhet, exkl. tjänstepensionsförsäk- ring (SPP)
Tjänstepensionsförsäkring (SPP). . . . . . . . . . .
1 453 2 647 4 100
112 172 185 96
4 434 2 522
100 100
1 484 2 750 4 234 77
121
4 852 2 612
108 112
1 512 2 820 4 332
132 132 798 785 424 1 209
-—5
178 228 107
5 123 2 737
106 144
1 543 2 956 4 499
219 140
1 065 1 013 479 1 492 16
188 255 112
6 393 2 875
108 153
1 571 3 264 4 835
302 148 913 874 544 1 418 205 303 132
5 666 2 944
140 154
842 837 588 1 425 31 276 "149 — 15 226 342 139
5 750 3 045
106 165
1 615 3 396 5 011
934 168
2 514 1 128 631 1 759 61 378 .,381 '”1 437
239 443 166
6 897 3 549
113 182
1 693 3 303 4 996 1 133
178
1 353 1 531 820 2 351 51 335 61 016 _ 161
257 580 213
7 525 3 827
106 178
1 826 3 169 4 995 1 390
186 979
1 671 458 2 129 1 087 1 042 —— 167
275 708 311
7 710 4 024
104 199
1 895 3 022 4 917 1 669
194 662
1 589 350 1 939 1 025 914 — 97
254 926 374
8 480 4 222
100 200
1 Här ingår icke kursvinster, uppskrivningar, kursförluster eller nedskrivningar. — * Före 1956 ingår häri s. k. tillåggsreserv, vilken den 31/12 1955 uppgick till 95 milj. kronor. Fr. o. m. 1956 har tilläggsreserven överförts till premiereserven. — ” Kombinerad med å följande rad redovisad livränteförsäkring i SPP. —— * Här ingår icke sjuk- och invalidräntor. Dessa ingår emellertid i den ekonomiska redovisningen ovan. — 5 Realvärdet
har beräknats med användning av konsumentprisindex (1949 = 100). _— oApproximativ beräkning. — " Härav tilläggsförsä
särskild återbäring al 432, bl 433, 01 277, dl 151, 91 040.
kring på grund av
Tabell C. Under året influtna premier och betalda skador Tabellen omfattar samtliga svenska bolag och i Sverige koncessionerade utländska bolag och avser direkt affär i Sverige. 1 OOO-tal kronor
i olika skadeförsäkringsgrenar
1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958
Premieintäkl
Sjuk- och olycksfallsförsäkring för längre tid än t1oår 7364 8162 Speciell olycksfalls- o. sjukförsäkring för längre tid än tio år (barnolycksfall och reseolycksfall mm) 3535 3763 Olycksfalls— och sjukförs. för högst tio år förarplatsförsåkring...................... — — annan individuell försäkring. . . . . . . . . . . . . . 21 393 22 774 kollektiv försäkring...................... 18836 21494 Försäkring enl. lagen om yrkesskadeförsäkring 54 627 58 036 Brand—, skogs—, ansvarighets-, vattenlednings- skade-, glas—, husbocks-, stormskade-, maskin-, inbrotts—, stöld- och rånförs. m.m. . .. . . . . . 184 960 206 721 Sjökaskoförsäkring......................... 54645 Transportförsäkring. . . . . . . j 103 002 53 286 Trafikförsäkring........................... 36342 42618 Annan motorfordonsförsäkring. . . . . . . . . . . . . . 32 159 42 290 Luftfartsförsäkring......................... 892 1008 Hagelförsäkring.................... 1816 2213 Regn- samt storm-, hagel- och frostförsäkr. . . 814 763 Garantiförsäkring. . . . ...... ...... . . . . . . . . .. 987 1 125 Kreditförsäkring. .. ...... .......... 193 171 Smycke- och diverseförsäkring. . . . . . . . . . . . . . 1 384 1 574 Husdjursförsäkring försäkring mot smittsjukdomar. . . . . . . . . . . . 32 30 annan försäkring ........................ 15 361 15 164
#
9 386 3 837
24 545 23 685 65 770
249 985 62 470 74 495 64 445 61 447
1 612 2 695 804 1 262 254 1 939 52 15 816
10 825
3 910
26 782 27 707 73 386
272 156 85 866 61 466 122 644 81 871
1 392 2 804 791 1 473 376 2 228
750 16 106
12 034 3 933 29 378 30 868 73 632
277 564 80 015 51 651 152 225 92 229
2 397 2 639 894 1 672 475 2 482
356 16 546
14 166 3 871 30 695 33 021 70 543
286 303 76 777 54 488 170 412 102 488
1 969 3 177 921 1 788 680 2 606
345 16 838
16 999
3 645
30 540 27 706 53 595
301 332 77 708 54 429 166 893 108 391
2 043 2 953 907 2 006 858 2 885
305 16 951
20 282
3 208
33 390 29 680 53 346
327 649 87 436 57 384 158 181 123 992
1 823 2 344
939 2 296 1 071 3 159 211 22 233
23 649
2 884
11 509 35 271 31 861 52 607
347 890 101 186 59 750 161 360 139 761 2 083
3 107 925 2 475 1 517 3 464
206 14 843
27 520
2 635
16 027 37 014 34 556 50 732
376 800 104 197 58 082 171 073 161 443 2 809
2 506 979 2 599 1 907 3 728
200 19 147
Summa 483 697 535837
664 499] 792 533 830 990 871 088 870 146 928 624 996 348
1 073 954
Skador Sjuk- och olycksfallsförsäkring för längre tid än tioär................ . Speciell olycksfalls- o. sjukfors. for längre tid än tio år (barnolycksfall och reseolycksfall m. m.) Olycksfalls- o. sjukförsäkring för högst tio år förarplatsförsäkring...................... annan individuell försäkring .. kollektiv försäkring. . . . . . . . . Försäkring enl. lagen om yrkesskadeförsäkring. Brand-, skogs-, ansvarighets-, vattenlednings- skade-, glas—, husbocks-, stormskade—, maskin—, inbrotts-, stöld- och rånförs. m. m. . . . . . . . . Sjökaskoförsäkring.................... Transportförsäkring........................ Trafikförsäkring......... ...... Annan motorfordonsförsäkring. . . . . . . . . . . . . . Luftfartsförsäkring. . . . . . . . . . . Hagelförsäkring............................ Regn- samt storm-, hagel- och frostförsäkr. . . . Garantiförsäkring.......................... Kreditförsäkring. . . . . Smycke- och diverseförsäkring. . . . . Husdjursförsäkring försäkring mot smittsjukdomar. . . . . . . . . . . . annan försäkring........................
2 529 2 588 630 737
10574 ] 23355t 15719 45 388 50 902
103256 104131 36093
] 50664[ 17113 20 602 24 745 16 723 22 664 532 554
1 736 1 822 475 345 399 435 28 216 719 802
7 5 11 690 13 005
2 668 732
10 816 16 367 55 522
111 690 41 363 17 224 36 144 36 147 420 765 375 505 -—— 36 882
6 11 067
2 894 799
10 757 18 364 58 205
137 450 43 606 22 575 49 110 43 102 239
1 790 417 874 — 131 1 073
114 10 302
3 220 897
11 767 23 103 61 188
151 763 69 081 25 580 56 796 37 900 998 2 373 717 518 35
1 103 14 11 081
3 932 1 013
13 105 25 937 60 731
142 088 65 399 24 376 64 287 41 510 943
2 396 621 675 76 1 122 16 12 387
4 192 1 211
12 729 18 014 39 427
172 837 71 592 31 237 73 257 56 093 212 1 380 496 1 054 151 1 414
2 12 452
5 021 1 309
13 488 19 298 37 974
206 862 75 419 43 621 86 012 71 802
1 304 1 764 955 1 108 144 1 394
1 11 621
5 692 1 563 1 038 13 399 21 711 39 943
186 584 79 958 40 901 98 731 83 997 431 3 653 726
1 289 49 1 675 14 11 280
6 653 1 795 2 251 13 997 24 804 38 877
205 325 78 640 36 290 112 098 104 366
2 500 1 037 744 1 232 204 1 768
1 14 862
278 733 302 450 342 657 401 540 458 134 460 614 497 750 579 097 592 634 647 444
Livförsäkring samt lång sjuk- och olycksfallsförsäkring Såsom redan tidigare antytts anpassades livförsäkringsbolagens försäk- ringstekniska grunder så snabbt det var möjligt till FL:s bestämmelser. Grunderna kom att innehålla flera betydelsefulla nyheter, bland vilka främst märkes den utbyggnad av avsnittet om återbäring till försäkrings— tagarna, som var en direkt följd av den vikt skälighetsprincipen tillmättes i den nya lagen och dess förarbeten. Det bör observeras, att de nya grun- derna icke innebar införande av någon ny premienivå inom livförsäkring- en. Såvitt gäller grupplivförsäkringsverksamheten reviderades emellertid premiegrunderna år 1953 med anledning av den gynnsamma dödlighetser- farenheten, vilket ledde till att premienivån sänktes med inemot 30 %. Samtidigt vidgades grupplivförsäkringsområdet såtillvida att under grupp- livförsäkring kunde inbegripas även hustrur till försäkrade gruppmedlem— mar, varjämte försäkringssummornas maximibelopp höjdes.
Under senare delen av år 1952 och i början av år 1953 bedrevs en omfat- tande försäljning av kapitalförsäkringar mot engångspremie, vilka ome- delbart belånades hos vederbörande livförsäkringsbolag. Detta hade möj- liggjorts genom att i de nya grunderna vissa tidigare spärrbestämmelser, som riktade sig mot belåning under de tre första åren av engångsbetalda försäkringar, borttagits. Syftet med ifrågavarande försäkringar torde i stor utsträckning ha varit att möjliggöra skatteflykt. Med anledning av vad som inträffat infördes år 1953 vissa regler i återköpsgrunderna, som begränsa- de återköpsrätten och därmed möjligheterna att erhålla lån mot säkerhet i vederbörande försäkringsbrev. Reglerna visade sig icke tillräckligt effek- tiva utan försäljningen av skatteflyktsförsäkringar fortsattes av vissa bo- lag i modifierad form. År 1957 skärptes och utbyggdes därför spårreglerna ytterligare. Reglerna torde, enligt vad försäkringsinspektionen uttalat, i stort sett ha haft god effekt.
År 1954 beviljades tre livförsäkringsbolag koncession för lång sjuk- och olycksfallsförsäkring, som dittills endast drivits av tre specialbolag i bran— schen. Tanken var att på marknaden föra ut försäkringar, vilka komplette- rade de förmåner, som från och med år 1955 utgick från den obligatoriska allmänna sjukförsäkringen med dess _ vid denna tid —- efter tre måna- der sjunkande och efter två år upphörande ersättningar. År 1958 bevilja- des ytterligare ett livförsäkringsbolag koncession för lång sjuk- och olycks- fallsförsäkring.
Den ur skilda synpunkter mest genomgripande händelsen på livförsäk- ringsområdet under hela den här behandlade perioden torde vara stadfäs— tandet år 1955 av nya premiegrunder för stor och liten livförsäkring. Här- igenom infördes en ny och lägre premienivå för de flesta därefter tecknade livförsäkringar. I stort sett kan sägas, att den lägre premienivå på döds- fallsförsäkringsområdet, som blev följden av de nya premiegrunderna, grundade sig på en väsentlig sänkning av dödlighetsantagandet samt på
en reduktion av omkostnadshelastningarna i huvudsak inom den stora för- säkringen. Totalresultatet av förändringarna i de skilda beräkningselemen- ten innebar för flertalet försäkringsformer en betydande premiesänkning. För rena riskförsäkringar uppgick den till 30 a 35 %. För sammansatta kapitalförsäkringar med premiebetalning under hela försäkringstiden blev premiesänkningen för typiska inträdes- och utträdesåldrar i runt tal 10 %. För pensionsförsäkringar av dödsfallskaraktär blev premiesänkningen i typiska fall icke mindre än 15 %. För livränteförsäkringar blev resultatet såväl mindre premiesänkningar som mindre premiehöjningar.
Under år 1955 sänktes även premierna i grupplivförsäkring. Denna sänk- ning åstadkoms genom införande av ett lägre dödlighetsantagande och genom stark reducering av omkostnadsbelastningen. Minimiantalet anslut- na medlemmar i föreningsgrupp sänktes samma år från 100 till 50 perso- ner och grupplivförsäkringens maximibelopp justerades uppåt i fråga om personalgrupp från 18 000 till 25 000 kronor och i fråga om föreningsgrupp från 7 000 till 10 000 kronor. Den kollektiva tjänstepensioneringens (SFP:s) avgiftssatser sänktes likaledes genom beslut samma år såsom följd av bl. a. ett av skattetekniska skäl motiverat något högre ränteantagande för pen- sionsförsäkringar över huvud taget — vilket för övrigt ingick i den ovan berörda grundrevisionen för livförsäkringsbolag i allmänhet —- samt mins- kade omkostnadsbelastningar.
Efter utgången av är 1955 har icke längre förekommit någon nyteckning av försäkringar av typen barnolycksfallsförsäkring med premieåterbetal- ning och reseolycksfallsförsäkring för livstid.
År 1956 utgjorde på livförsäkringsområdet ett år av fortsatt anpassning till de nya premiegrunderna av äterköps- och fribrevsgrunder, premiere- servgrunder och återbäringsgrunder. Nämnas må, att eftersom införandet av de nya premiegrunderna i allmänhet medfört lägre premier, det för liv- försäkringsbolagen framstod som angeläget att omdisponera återbärings- medlen på äldre försäkringar så, att en omedelbar förstärkning av risk- skyddet uppkom. Därmed ansåg man sig kunna begränsa frekvensen av onödiga annullationer. Enligt ändringar, som bolagen införde i återbä- ringsgrunderna, disponeras en del av överskottet på sådana dödsfallsför- säkringar, för vilka premien beräknats enligt tidigare dödlighetsantagan- de, som premie för en tilläggsförsäkring på 15 % _ i något fall mera — av den ursprungliga försäkringens risksumma vid inträffat dödsfall. Här- igenom kommer en tämligen hög återbäring att lämnas även vid dödsfall tidigt under försäkringstiden, varigenom en viss överensstämmelse i fråga om försäkringsprestationer för försäkringar gällande enligt äldre och för- säkringar gällande enligt nya premiegrunder uppnås.
Grupplivförsäkringsgrunderna ändrades även är 1956. Kraven på mini— miantalet i grupp försäkrade sänktes till 25 personer, och kraven på hög anslutning till en grupp av de till försäkring berättigade mildrades på skil-
da sätt i olika bolag. Högsta tillåtna försäkringssumma höjdes för för- eningsgrupperna till 25 000 kronor. Ett av bolagen införde såsom en nyhet i grunderna s. k. ekonomigrupp såsom bärare av grupplivförsäkring. I sain- ma bolags grunder intogs under året en bestämmelse, enligt vilken en skä— lig modifikation av omkostnadsantagandena vid premiesättningen för en grupp skulle göras, om särskilda omständigheter, hänförande sig till grup- pens omkostnadsförhållanden, därtill föranledde. Därigenom möjliggjor- des lämnande av rabatt i de fall grupper åtog sig att göra tjänster av för- valtningskaraktär utöver det för grupplivförsäkringen normala. För större kollektiv blev det möjligt att utmäta omkostnadshelastningarna efter en regressiv skala. Principerna för modifikationerna skulle anmälas till för- säkringsinspektionen. Senare infördes närmare preciserade regler i äm— net i bolagets grunder.
Den livliga verksamheten på grupplivförsäkringsområdet medförde även åren 1957 och 1958 en rad ändringar i grunderna. Sålunda sänktes premie- nivån ytterligare. Högsta tillåtna försäkringssumman höjdes till 50000 kronor, ekonomigrupper upptogs såsom bärare av grupplivförsäkring i andra bolag och de flesta gruppförsäkringsbolagen införde i grunderna regler, enligt vilka omkostnadshelastningarna i premierna reducerades för större grupper. På vissa håll utvidgades omfattningen av ekonomigrupper- na, i fråga om Vilka beteckningen i vissa fall ändrades till låneskyddsgrup- per. Kraven på minimianslutning bland till försäkring berättigade har i vissa fall ytterligare liberaliserats.
På den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringens område var den största nyheten år 1958, att stadfästelse meddelades å grunder för s. k. grupp- sjukförsäkring. Denna försäkringsform utgör på området ett slags mot- svarighet till grupplivförsäkringen.
Ehuru året 1959 faller utanför den här behandlade tidsperioden, synes böra nämnas att under senare hälften av detta år försäkringsbolagen på livförsäkringens och den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringens område i hög grad arbetat med frågor angående anpassning av personförsäkrings— formerna till den genom lag den 28 maj 1959 införda allmänna tilläggs- pensioneringen.
Annan försäkring
Skadeförsäkringen — varmed här i överensstämmelse med en ganska van- lig terminologi förstås annan försäkring än livförsäkring eller läng sjuk- och olycksfallsförsäkring —— företer under perioden bilden av en ständigt fortgående utveckling i riktning mot bättre och mer ändamålsenligt kon— struerade försäkringsformer. Några drag i utvecklingen må här antydas, varvid olycksfalls- och sjukförsäkring för högst tio år, försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen, trafik- och motorfordonsförsäkring samt övrig försäkring behandlas var för sig.
Inom försäkringsgrenen olycksfalls- och sjukförsäkring för högst tio är (S. k. kort olycksfalls- och sjukförsäkring) har, såsom framgår av tabell C, premieintäkten avsevärt stigit under tioårsperioden. Införandet av den all- männa sjukförsäkringen år 1955 medförde nämnda år en minskning av premieinkomsten i grenen, men redan år 1956 var premieintäkten prak- tiskt taget densamma som året före den allmänna sjukförsäkringens ge- nomförande. Sedan har premieintäkten inom branschen stigit, även om man bortser från den år 1957 på marknaden nyinförda s. k. förarplatsför- säkringen, en individuell olycksfallsförsäkring för förare av motorfordon, kombinerad i allmänhet med det förda fordonets trafikförsäkring. Rela- tionen mellan individuellt och kollektivt tecknad försäkring är förhållan- devis konstant. För undvikande av överförsäkring i samband med social- försäkringarnas utbyggnad under 1950-talet nedlades från försäkringsbo- lagens sida ett omfattande arbete på omskrivning i stor utsträckning av befintliga försäkringar. Försäkringsformerna har vid flera tillfällen för— bättrats.
Området för den av arbetsgivarbolagen meddelade speciella olycksfalls- och sjukförsäkringen har under perioden mycket kraftigt minskats till följd av den samordning, som kommit till stånd mellan yrkesskadeförsäk— ringen och den allmänna sjukförsäkringen. Detta är förklaringen till den stora nedgången år 1955 i de redovisade premie- och skadeheloppen för försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.
Trafik- och motorfordonsförsäkringen har såsom följd av bilbeståndets ständigt fortgående ökning kommit att intaga platsen såsom en ny stor- bransch. På detta fält har arbetet varit alldeles särskilt intensivt. På tra— fikförsäkringens område har allmänna premierevisioner ägt rum vid flera tillfällen, senast år 1955, då bl. a. indelningen i tariffområden helt omge- staltades. I genomsnitt för hela landet ledde 1955 års revision _ till skill- nad från de tidigare revisionerna som innebar premiehöjningar —— till en genomsnittlig sänkning av premierna med omkring 6 % trots att genom ändring i trafikförsäkringslagen samma år en betydande höjning av för- säkringssummorna ägt rum. De i de nya tarifferna angivna premierna gav emellertid icke ens från början något uttryck för motorfordonsägarnas verkliga kostnader för trafikförsäkring, eftersom bolagen på tariffpre- mierna lämnade olika slags rabatter och undantagsvis även premieåter- bäring. Härutinnan har därefter icke skett annan ändring än att ett bolag i stort sett antagit den rabatterade premienivån såsom gällande grund— tariff och ett annat bolag antagit en ny lägre tariff än den i allmänhet till- lämpade. De flesta bolagen har infört särskilda nykterhetsgrupper med viss premierabatt. Bonusbestämmelserna har flera gånger ändrats i libera- liserande riktning, bonusförlust efter brand- och stöldskada har borttagits och viss bonus har medgivits på nytecknad vagnskadeförsäkring vid kom- bination med bonusberättigad trafikförsäkring. Därmed är redogörelsen
inne på motorfordonsförsäkringsområdet, där bl. &. alternativa former av kaskoförsäkring med självrisk i stället för bonus införts, varjämte i brand- försäkringsmomentet inkluderats en försäkring för skador på bilens rutor. Under de senaste åren har vidare, på något olika sätt i skilda bolag, en genomgripande omläggning av premieberäkningen inom vagnskadeförsäk- ringen verkställts. Mopedförsäkringen, som helt och hållet är en frivillig försäkring, har utvecklats mycket kraftigt. Enligt uppgift, hämtad från mopedutredningens år 1959 avgivna betänkande, omfattas minst hälften av mopedbeståndet i landet av frivilligt tecknade mopedansvarighetsför— säkringar.
Vad slutligen rör övrig Skadeförsäkring bör nämnas att för vissa objekt — i allmänhet byggnader _ införts bl. a. försäkringsvillkor, varigenom automatisk anpassning till förekommande värdestegring äger rum, även- som villkor, som tager sikte på ersättning för nyvärdet av brunna eller eljest förstörda objekt. Såsom nya grenar på Skadeförsäkringsområdet har under perioden tillkommit husbocks- och svampskadeförsäkring. År 1959 har för första gången koncession beviljats för avbetalningsförsäkring.
Ett påfallande drag i skadeförsäkringens utveckling under perioden är, att det redan vid periodens början inledda arbetet på att tillhandahålla flera försäkringsformer (brand-, inbrotts-, vattenledningsskadeförsäkring etc.) i ett och samma försäkringsbrev ytterligare utvecklats. Nu tillhandahålles standardiserade kombinationsförsäkringar för bl. a. hem, villor, fastig- heter, lantbruk, sportstugor, butiker och småföretag, inkluderande ett fler- tal olika försäkringar i tidigare traditionell mening. Försäkringsvillkoren har i samband därmed i stor utsträckning omarbetats i liberaliserande riktning. Utvecklingen på området torde icke kunna betraktas såsom av- slutad.
Ett betydande antal försäkringsbolag, som tidigare i huvudsak drivit blott brandförsåkring och vissa närstående branscher, har fått sina kon- cessioner utvidgade för att bolagen skall kunna tillhandahålla de nya kom- binationsförsäkringstyperna. Ett försäkringsbolag för helnyktra, vilket tidigare huvudsakligen meddelat trafik- och annan motorfordonsförsåkring, har beviljats koncession för brandförsäkring, vattenledningsskadeförsäk- ring och ytterligare ett antal branscher, flertalet av den typ som brukar ingå i kombinationsförsäkringar. Ifrågavarande bolag har därigenom fått karaktären av ett allmänt skadeförsäkringsbolag, som vänder sig till den helnyktra befolkningen.
Kreatursförsäkringen har under perioden utvidgats till att i många fall omfatta flera risker än tidigare.
Motsvarigheter till kollektivförsäkringarna på liv- samt olycksfalls- och _sjukförsäkringsområdet finnes endast i ringa utsträckning på övriga för- säkringsområden. Bl. a. inom skogsförsäkring och ansvarighetsförsäkring .har dock kollektivförsäkringsarrangemang genomförts. Kollektiva kombui—
nationsförsäkringar av typen hemförsäkring förekommer, såvitt de sak- kunniga har sig bekant, endast i ett fall. Det gäller där en hemförsäkring för ett förhållandevis begränsat kollektiv.
Nya försäkringstekniska grunder för brandförsäkring för all framtid har tillkommit under åren 1957—1959.
4. Några uppgifter om aktiekapital, fondemissioner och utdelningar i skadeförsäkringsaktiebolagen och de återförsäkringsaktiebolag, som i huvudsak driver återförsäkring av Skadeförsäkring Utdelningen på aktiekapitalen i livförsäkringsaktiebolagen är, såsom på annat håll i detta betänkande närmare angives, begränsad genom bestäm- melser i bolagsordningarna. Aktiekapitalen i dessa bolag är för övrigt myc- ket obetydliga i förhållande till rörelsens omfattning. Fondemissioner är enligt FL förbjudna i försäkringsaktiebolag som uteslutande eller huvud- sakligen driver livförsäkringsrörelse. Vad sålunda anförts gäller även aktie- bolag, som uteslutande eller huvudsakligen driver med livförsäkring i FL jämställd försäkring, d. v. s. sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år.
Såvitt gäller skadeförsäkringsaktiebolag och återförsäkringsaktiebolag, som i huvudsak driver återförsäkring av Skadeförsäkring, föreligger intet fondemissionsförbud, och från det allmännas sida har icke några krav framförts på att i bolagsordningarna skall intagas bestämmelser, som be- gränsar den årliga utdelningen på aktiekapitalet i dylika bolag. Under så- dana förhållanden torde det kunna vara av visst intresse att för dessa bo- lags del redovisa några sifferuppgifter i ovan angivna ämne för senare år.
Aktiekapitalen i de vid utgången av år 1949 existerande skadeförsäk- ringsaktiebolagen uppgick efter vinstdispositionen för ifrågavarande år till tillhopa 93 miljoner kronor. Vid utgången av år 1958 utgjorde motsva- rande siffra för de vid denna tid existerande bolagen av ifrågavarande kate- gori 132 miljoner kronor. Av ökningen hänför sig 35 miljoner kronor till kapitalökningar genom fondemissioner. Restökningen utgör saldot mellan aktiekapitalen i inom gruppen nytillkomna bolag och motsvarande kapital i inom gruppen upphörda bolag med tillägg för genom nyteckning åstad- kommen kapitalökning. Utdelningarna belöpande på hela den angivna perioden uppgår tillhopa till 76 miljoner kronor. Utdelningarna på 1949 års sammanlagda aktiekapital före vinstdispositionen för ifrågavarande år utgjorde 4,79 miljoner kronor och på 1958 års motsvarande kapital 9,32 miljoner kronor. Av sistnämnda utdelning belöpte 5,72 miljoner kronor på de börsnoterade bolagen Atlantica, Skandia, Skåne-Malmö och Svea-Nor- nan, vilka tillsammans hade aktiekapital vid 1958 års utgång på 57,5 mil— joner kronor. Nämnda företags kapitalökning sedan 1949 utgör 16,5 mil- joner kronor och har helt åstadkommits genom fondemissioner.
De återförsäkringsaktiebolag, vilkas rörelse i huvudsak är inriktad på återförsäkring av Skadeförsäkring, hade vid utgången av år 1949 samman—
lagda aktiekapital på 11 miljoner kronor. Vid utgången av år 1958 utgjor- de de sammanlagda aktiekapitalen för de då existerande återförsäkrings- aktiebolagen av nu ifrågavarande slag 35 miljoner kronor. Av ökningen hän- för sig 2 miljoner kronor till ökningar genom fondemissioner. Restökning- en utgöres av aktiekapital i inom gruppen nytillkomna bolag samt genom nyteckning åstadkommen kapitalökning. Utdelningarna belöpande på hela den angivna perioden uppgår tillhopa till 5,18 miljoner kronor. Utdelning- arna på 1949 års sammanlagda aktiekapital utgjorde 0,26 miljoner kronor och på 1958 års motsvarande kapital 0,86 miljoner kronor. Anmärkas må, att nu ifrågavarande bolag är praktiskt taget helt ägda av svenska försäk- ringsbolag.
5. Direktiven för de sakkunniga De sakkunnigas direktiv innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet över handelsärenden den 10 januari 1958 av chefen för handelsdeparte- mentet, statsrådet Lange.
Departementschefen anförde därvid följande. Lagen om försäkringsrörelse trädde i kraft den 1 januari 1949. Vissa ändringar i lagen genomfördes den 1 januari 1952. Sedan denna tid har förhållandena på försäkringsområdet ändrats i viktiga hänseenden. Obligatorisk sjukförsäkring har genomförts. Frågan om en allmän pensionsförsäkring har förts fram så långt, att den torde komma att avgöras inom en nära framtid. Inom sakförsäkringen märkes den mycket starka ansvällningen av motorfordonsförsäkringen. Organi- satoriskt har försäkringsrörelsen rönt inflytande av tillkomsten av nya kontors- tekniska hjälpmedel, bl. a. i form av elektroniska och andra databehandlingsma- skiner, som innebär en betydande omvälvning. Placeringen av försäkringsföre- tagens fonder, som tidigare bedömts under beaktande främst av försäkringsta- garnas skäliga anspråk på trygghet, har på senare tid även ställts i samband med kreditpolitiken och den allmänna ekonomiska politiken, syftande bl. a. till en stabilisering av penningvärdet.
Den antydda utvecklingen är på flera punkter så genomgripande, att en mo- dernisering av lagstiftningen på försäkringsområdet är behövlig. De erforder- liga övervägandena härom synes böra företagas i två etapper. Ett slutligt ställ- ningstagande i lagstiftningsfrågan är nämligen inte möjligt innan arbetet med den allmänna pensionsförsäkringens ordnande slutförts och pågående under- sökningar — närmast inom kreditmarknadsutredningen och inom stabiliserings- utredningen _ om kapitalplaeeringsfrågorna verkställts. I avvaktan härpå bör utredningsarbetet till en början åsyfta en allmän teknisk översyn beträffande försäkringsrörelselagen. Ändamålet med översynen bör vara att anpassa lag- stiftningen efter de ändrade förutsättningarna på ett sådant sätt, att en ur sam- hälleliga synpunkter ändamålsenlig reglering och tillsyn av försäkringsrörelsen blir möjlig. Det bör utredas på vilka punkter behov föreligger av en omarbet- ning av lagen och förslag till erforderlig författningsändring bör framläggas. För arbetet bör i första hand försäkringsinspektionens erfarenheter av lagens hittillsvarande tillämpning tjäna som ledning. Önskemål och synpunkter från den enskilda försäkringsrörelsen och dess organisationer bör även övervägas. Det torde härjämte vara skäl att — för det beaktande, som må befinnas lämpligt
—— ta kännedom om försäkringslagstiftningen och erfarenheterna av dess till- lämpning i de övriga nordiska länderna.
Vid utredningen bör särskild uppmärksamhet fästas vid frågan om försäk- ringstagarnas inflytande i försäkringsbolagen. Enligt nu gällande lag utövas det- ta inflytande, såvitt angår försäkringsaktiebolagen, genom vissa särskilt utsedda ledamöter i bolagens styrelser. Det bör utrönas vilka erfarenheter dessa repre- sentanter för försäkringstagarintresset gjort under sin medverkan i försäkringsl rörelsen. I anslutning härtill bör undersökas om syftet med ifrågavarande anord- ning har uppnåtts eller om ytterligare åtgärder i samma syfte kan anses påkalla— de. Även för de ömsesidiga försäkringsbolagens del bör formerna för försäkrings- tagarinflytandet omprövas.
6. Av de sakkunniga begärda skriftliga synpunkter på lagöversynen från försäkringsinspektionen, bolagsorganisationer m. fl. Muntliga överläggnth med företrädare för riksbolag. Intervjuer av försäkringstagarrepresentanter. Lagstiftning i övriga nordiska länder varav de sakkunniga tagit del
Eftersom enligt direktiven i första hand försäkringsinspektionens erfaren- heter av FL:s hittillsvarande tillämpning borde tjäna som ledning för de sakkunnigas utredningsarbete, har de sakkunniga av inspektionen begärt en skriftlig sammanfattning av de önskemål om och eventuella förslag till ändringar i FL, som erfarenheterna av ifrågavarande lag kunnat aktuali— sera eller som eljest synts inspektionen önskvärda. I anledning av de sak— kunnigas framställning har försäkringsinspektionen i en den 5 december 1958 daterad skrivelse redovisat sina synpunkter på den av de sakkunniga igångsatta tekniska översynen av FL.
Då enligt direktiven jämväl önskemål och synpunkter från den enskilda försäkringsrörelsen och dess organisationer borde övervägas, hemställde de sakkunniga den 24 februari 1958 skriftligen hos Svenska försäkrings— bolags riksförbund, Folksam, Landsbygdens brandförsäkringsbolags för- ening samt Socken- och häradsbrandbolagens riksförbund att senast den 1 juni 1958 få uppgift om vilka ändringar i FL som de till nämnda orga- nisationer anslutna respektive till Folksamgruppen hörande bolagen ville föreslå eller ifrågasätta. I sin hemställan anförde de sakkunniga, att det från utredningssynpunkt vore mest ändamålsenligt, att försäkringsbolagen såvitt möjligt i ett sammanhang redovisade alla de lagändringar, som bola- gen funne önskvärda, oberoende av om lagändringarna i fråga skulle anses höra till den nu påbörjade tekniska översynen av FL eller till nästa etapp av den planerade moderniseringen av försäkringslagstiftningen. Tacknämligt förklarades vara, om en utförlig motivering lämnades till varje ifrågasatt lagändring. Det skulle också, fortsatte de sakkunniga, vara av värde för utredningsarbetet, om försäkringsbolagen ville redogöra för hur bolagens verksamhet påverkats eller kunde antagas komma att påverkas av de för- ändringar i förhållandena på försäkringsområdet, som inträffat efter till- komsten av FL och som exemplifierades i utredningsdirektiven. Av icke minst intresse vore enligt de sakkunniga frågan om de organisatoriska och
försäkringstekniska verkningarna av införandet av elektroniska och andra databehandlingsmaskiner. Svar på de sakkunnigas framställning har seder— mera inkommit, daterade Svenska försäkringsbolags riksförbunds den 27 juni 1958, Folksams den 25 mars 1958, Landsbygdens brandförsäkrings- bolags förenings den 30 maj 1958 samt Socken- och häradsbrandbolagens riksförbunds den 31 maj 1958. Folksam har sedermera inkommit med ytter- ligare skrifter till de sakkunniga.
Försäkringsinspektionens samt försäkringsbolagens Önskemål och för- slag rörande ändringar i FL redovisas närmare i de kapitel i det följan- de, i vilka de sakkunniga diskuterar och tager ställning till olika problem inom försäkringsrörelselagstiftningen. I detta inledningskapitel lämnas i huvudsak blott en kortfattad redogörelse för vissa allmänna synpunkter och fakta, som framförts i skrivelserna till de sakkunniga.
Under utredningsarbetets gång har de sakkunniga vid åtskilliga tillfällen anordnat sammanträden, vid vilka i olika ämnen överläggningar hållits med representanter för ett antal riksbolag. De viktigaste av de behandlade ämnena angives nedan i detta kapitel. Härutöver har de sakkunniga i skil— da sammanhang haft kontakt under hand med ett flertal företrädare för olika försäkringsbolag.
I enlighet med direktivens anvisningar har de sakkunniga företagit in- tervjuer med praktiskt taget samtliga försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolagens styrelser. En närmare redogörelse för dessa in- tervjuer lämnas icke i detta kapitel utan först i ett senare sammanhang.
På grund av direktivens innehåll har de sakkunniga också inhämtat kännedom om väsentliga punkter i försäkringsrörelselagstiftningen i öv— riga nordiska länder. Kortfattade uppgifter om innehållet i försäkrings- rörelselagarna i Danmark, Finland och Norge lämnas i olika kapitel i det följande i samband med behandlingen av skilda frågor.
a) Försäkringsinspektionens skrivelse Efter att ha betonat synpunkternas och bedömningarnas preliminära ka— raktär har försäkringsinspektionen i sin skrivelse till de sakkunniga i sammandrag anfört bl. a. följande.
Mot bakgrunden av de mindre tillfredsställande resultaten av vissa av försäkringsinspektionen företagna undersökningar rörande de tillämpade metoderna för åstadkommande av representativa bolagsstämmor i de öm- sesidiga riksbolagen synes det inspektionen naturligt, att problemet att åstadkomma en god representation för försäkringstagarna uppmärksam— mas av de sakkunniga.
Åtskilligt talar enligt försäkringsinspektionen för att tillsynsmyndig- hetens befogenheter på försäkringsvillkorsområdet förstärkes.
Försäkringsinspektionen understryker vidare starkt betydelsen av vidgad information för allmänheten i försäkringsfrågor. En mera löpande infor-
mation om bl. a. försäkringsvillkor och premier än vad som kan lämnas i den offentliga statistiken synes inspektionen kunna övervägas.
Övervägas bör enligt försäkringsinspektionens uppfattning också, om icke möjlighet bör öppnas att stadfästa bolagsordningar för ömsesidiga skadeförsäkringsbolag, som icke inbegriper bestämmelser om uttaxering.
Efter dessa mera allmänna spörsmål övergår försäkringsinspektionen i sin skrivelse till att anlägga vissa huvudsynpunkter på livförsäkringsom- rådet och skadeförsäkringsområdet tagna var för sig.
Med fog torde det kunna påstås, anför inspektionen, att det system för tillgodoseende av soliditet och skälighet, som byggts upp i de nya försäk- ringstekniska grunderna för livförsäkring, garanterar livförsäkringsta- garna all den trygghet och rättvisa, som för närvarande kan uppnås. Inom livförsäkringsområdet har stora förbättringar åstadkommits och förhål- landena är i flera avseenden att beteckna som goda. Lämpligheten av rä- dande ordning står emellertid, anför inspektionen, icke på alla håll oemot- sagd. Sålunda har det i vissa sammanhang gjorts gällande, att grupplivför— säkringen, eventuellt även individuell risklivförsäkring över huvud taget, icke bör behandlas såsom livförsäkring utan föras över till skadeförsäk- ringsområdet. Med anledning av vad som därom från skilda sidor anförts i debatten finner inspektionen det vara av värde, att de sakkunniga upp- tager detta problem till behandling. Ett annat problem på livförsäkringens område utgör enligt inspektionen spörsmålet om företagsformen. Det kan förtjäna övervägas, menar inspektionen, om det icke vorenaturligt att helt grunda 1ivförsäkringsverksamheten på den ömsesidiga företagsformen.
I fråga om skadeförsäkringsområdet i allmänhet uttalar försäkrings— inspektionen önskemål om en effektivering av den på området är 1950 lagfästa skälighetsprincipen. På grund av nuvarande erfarenhet vill in- spektionen ha möjlighet att ingripa mera bestämt än inspektionen hittills kunnat göra. Övervägas kan enligt försäkringsinspektionens mening, om det ej borde vara möjligt att åstadkomma en anordning, enligt vilken tillsynsmyndigheten i speciella, ej alltför hårt kringgärdade fall skulle Kunna erhålla befogenheter, som är mera praktiskt lämpliga att använda än de nu till buds stående. Såsom exempel på fall, där det skulle vara av värde för inspektionen att erhålla något starkare förhandlingsposition, nämner inspektionen dels motorfordonsförsäkringen, särskilt dess vagn- skademoment, dels den korta olycksfalls- och sjukförsäkringen. Såvitt an- går sistnämnda försäkringsform anser inspektionen, att skälen för och mot ett införande av försäkringstekniska grunder för dylik försäkring bör övervägas av de sakkunniga. Inspektionen fäster vidare de sakkunnigas uppmärksamhet på skadeförsäkringens skatteproblem.
Försäkringsinspektionen framlägger härefter synpunkter och önskemål i fråga om särskilda paragrafer i lagen.
b) Svenska försäkringsbolags riksförbunds skrivelse
Riksförbundet inleder sin skrivelse med att konstatera, att i direktiven för de sakkunniga icke alls berörts det omfattande arbete, som från försäk- ringsväsendets sida efter FL:s tillkomst utförts för att anpassa branschen efter den samhälleliga utvecklingen med syfte att kunna möta den nya tidens krav. Förbundet lämnar därför i ett inledande avsnitt vissa upplys- ningar om vad som i nämnda hänseende åtgjorts och därutöver vissa upp- gifter om inom bolagen och bolagsorganisationerna pågående utrednings- arbeten. I ett senare avsnitt av skrivelsen framlägges ett antal från skilda försäkringsbolag framförda förslag till lagändringar.
Förbundet uppehåller sig först vid livförsäkringen och erinrar om att ändringarna i bolagsordningar och grunder i syfte att anpassa livförsäk- ringens förhållanden till FL tog lång tid i anspråk, varför lagen i praktiken icke varit i tillämpning på livförsäkringsrörelsen mer än omkring sex år. Efter att bl. a. ha berört grupplivförsäkringens snabba expansion omnäm- ner Riksförbundet, att på initiativ av Svenska livförsäkringsbolags för- ening genom en ändring i lagen om försäkringsavtal grupplivförsäkringen erhållit utmätningsfrihet. I fråga om riskbedömningen av de mindre goda liven karakteriseras enligt förbundet perioden av fortgående liberaliseringar.
Under arbetet med de nya premiegrunder, som stadfästes år 1955, hade — anför Riksförbundet _— en mängd spörsmål framkommit, vilka livför— säkringsbolagen önskade utreda närmare sedan grundändringarna genom- förts. Ett ytterligare motiv för ett utredningsarbete utgjorde den skrivelse, med vilken försäkringsinspektionen till Kungl. Maj:t överlämnade ansök— ningarna om stadfästelse å de nya premiegrunderna. I nämnda skrivelse påkallade försäkringsinspektionen vissa utredningar och andra åtgärder från bolagens sida. Vid Kungl. Maj:ts stadfästelse av grunderna förutsat- tes, att sådana utredningar och åtgärder skulle komma att vidtagas av livförsäkringsbolagen. I oktober 1955 tillsatte därför —— fortsätter Riks- förbundet — Svenska livförsäkringsbolags förening en kommitté med upp- drag att undersöka vilka frågor som borde bli föremål för särskilda utred- ningar. Sedan resultatet av denna undersökning framlagts, har enligt för— bundet vissa utredningar igångsatts, sålunda rubricerade: utredning om lämpliga åtgärder för förenkling av livförsäkringstekniken, dödlighetsun- dersökningar inom dödsfallsförsäkringsområdet för män och kvinnor var för sig, avseende bl. a. frågan om premiedifferentiering mellan könen, syn- punkter på konkurrensförhållandena inom livförsäkringsbranschen, sam- manställning av synpunkter på den allmänna räntepolitiken, utredning rö— rande tillämpningen av soliditets-, skälighets-, solidaritets- och kontinuitets- principerna, utredning rörande styckekostnad contra proportionella kost- nader, utredning rörande disposition av bruttopremien under försäkrings- tiden, analys av behovet av försäkringstjänster och service i kvalitativt av-
seende samt utredning rörande formerna för återbäringens tillgodoräk- nande. *
Efter att ha berört livförsäkringsväsendets åtgärder i anledning av in- flationen går Riksförbundet i sin skrivelse in på spörsmålet om inrikt- ningen av försäljningen av livförsäkringar och framhåller därutinnan, att man genom olika åtgärder sökt leda och dirigera försäljningen av försäk- ringar i en socialt och ekonomiskt lämplig riktning, bl. a. genom intensi- fiering av utbildningsverksamheten för fältmän, genom att på lämpligt sätt avväga ackvisitionsvärdena samt — såsom komplement till skattelag- stiftningen — genom att i grunderna införa återköps- och lånespärrar för vissa slag av livförsäkringar.
I skrivelsen redogör Riksförbundet också för de svenska livförsäkrings— bolagens försäkringstekniska och medicinska forskningsnämnders arbets- uppgifter.
Rörande den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringen framhåller Riks— förbundet, att _ såsom i tidigare sammanhang antytts —— under perioden grunder och villkor konstruerats för en ny form av försäkring, som på ett naturligt sätt skulle kunna anslutas till den allmänna sjukförsäkringen och till yrkesskadeförsäkringen. Till förebild vid försäkringsvillkorens ut- formning togs enligt förbundet livförsäkringens enkla och liberala premie- befrielsevillkor. Sä få inskränkningar i ersättningsrätten som möjligt efter- strävades. Under försäkringstiden inträffande fareökning skulle i princip inkluderas. Endast speciellt farliga yrken skulle medföra tariffering efter strängare tariff än standardtariffen. I praktiken visade det sig enligt för- bundet snart, att den nya försäkringsformen lämpade sig väl såsom kom- plettering av tjänstepensionsförsäkringar. I sådana sammanhang efterfrå- gades kollektiva anordningar. För att möta detta behov konstruerade bo- lagen enligt förbundet en kollektiv försäkringsform med konstant premie och gemensam premieinkassering, å vilken beviljades en omkostnadsrabatt av 5 % av premien. Förbundet omnämner också den av långsjukförsäk- ringsbolagen år 1958 introducerade gruppsjukförsäkringen.
Inom långsjukförsäkringsbolagen har, framhåller Riksförbundet, till be— handling upptagits frågan om en omredigering av villkoren för individuell försäkring syftande till liberaliseringar i olika hänseenden. Bl. a. har över- Vägts åtgärder till förhindrande av sådan överförsäkring, som skulle kun— na uppkomma genom en väsentlig utvidgning av det genom allmänna för— säkringsformer tillhandahållna sjuk- och invaliditetsskyddet.
I en följande del av sin skrivelse lämnar Riksförbundet vissa uppgifter om skadeförsäkringens utveckling. I fråga om den korta olycksfalls- och sjukförsäkringen karakteriseras enligt förbundet den gångna tioårsperio- den av en ständig förbättring och utvidgning av de allmänna försäkrings- villkoren och därjämte av en fortlöpande anpassning av försäkringsfor— men med hänsyn till verkställda lagändringar och krav på översyn beträf-
fande överförsäkringsfrågan. Särskilt framhåller Riksförbundet, att änd- ringar i den tidigare gällande lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt tillkomsten av lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om yrkes- skadeförsäkring i mycket stor utsträckning medfört arbetskrävande om- läggningar av försäkringsbolagens korta olycksfalls- och sjukförsäkringar i syfte att undvika överförsäkring. Statsmakterna har sålunda, betonar för- bundet, ställt stora krav på försäkringsbolagens förmåga till anpassning. Det har enligt Riksförbundet icke kunnat undvikas, att detta anpassnings- arbete krävt förhållandevis stora kostnader. Efter att ha anfört exempel på villkorsförbättringar samt meddelat, att bolagen i praktiken medger förnyelse av sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring till 70 respektive 75 år, för såvitt icke alldeles speciella förhållanden föreligger, uppger för- bundet, att det emellertid blivit allt vanligare att lämpligt avpassade olycks- fallsförsäkringar får löpa så länge den försäkrade lever. Beträffande mera speciella former av försäkringar framhålles bl. a., att den enskilda rese- olycksfallsförsäkringen utvidgats att utöver sedvanliga ersättningsformer även omfatta läkekostnadsersättning vid såväl olycksfall som sjukdom. Behovet av detta skydd anser Riksförbundet vara påtagligt med hänsyn till de dryga kostnaderna för läkarvård i utlandet. Vid kollektiv olycks- falls- och polioförsäkring har enligt förbundet nya typer av kollektiv in- förts. En förfrågan från bilskadeutredningen hos Tarifföreningen för olycksfalls— och sjukförsäkring resulterade så småningom i tillkomsten av förarplatsförsäkringen.
Efter en redogörelse för Sjuk- och olycksfallsförsäkringsnämndens upp- gifter och konstruktion nämner Riksförbundet i fråga om olycksfalls- och sjukförsäkringen avslutningsvis, att man år 1950 inrättat Försäkringsbo- lagens skallskadenämnd för bedömning av invaliditetstillstånd efter skall- skador och för att ge förslag till terapeutiska åtgärder.
I fråga om trafik- och motorfordonsförsäkringen uppger Riksförbundet, att under hela tiden sedan år 1948 ett ständigt arbete pågått i fråga om tariffer, försäkringsvillkor och andra bestämmelser i syfte bl. a. att an- passa tarifferna efter den av bolagen årligen sammanställda, ytterst detal- jerade statistiken, att kunna erbjuda försäkringstagarna lämpligt avvägda nya försäkringsformer, som i största utsträckning tillmötesgår deras önske- mål, att anpassa bestämmelserna så att eventuella önskemål ur trafiksäker- hetssynpunkt eller liknande synpunkter kan tillmötesgås samt att genom i möjligaste mån förenklade bestämmelser kunna rationalisera kontors— arbetet för att hålla omkostnaderna nere. Resultaten av det med angivna riktpunkter bedrivna arbetet redovisas genom ett stort antal exempel. Där- utöver omnämner Riksförbundet, att i två omgångar ingående skadeor- saksundersökningar verkställts och att jämväl i övrigt försäkringsbolagen strävar efter att förebygga skador.
I fråga om sjöförsäkringen hänvisar Riksförbundet till en vid dess skri-
velse fogad bilaga, som utarbetats av Sjöassuradörernas förening. Denna förening tager bl. a. upp frågan om skälighetsprincipen i Skadeförsäkring, vilken enligt gällande lag icke äger tillämpning på sjö- och annan trans- portförsäkring. Enligt föreningens mening finns flera vägande skäl att göra sådant undantag för sjöförsäkringsbranschen. Föreningen förklarar sig förutsätta, att någon ändring på denna punkt icke skall komma i fråga.
Sedan Riksförbundet i fråga om Skadeförsäkring i allmänhet konstaterat, att den väsentligaste nyheten efter FL:s tillkomst utgjorts av skälighets— principens lagfästande, och påpekat att det ännu är omöjligt att bestämt säga, hur lång tid som åtgår innan den till principens efterlevnad upprät- tade statistiken kan utgöra tillräcklig grund för någorlunda säkra slutsatser, ger förbundet en uppställning på nyheter och ändringar i fråga om försäk- ringsvillkor under åren 1950—1958.
I en tredje del av det inledande avsnittet i Riksförbundets skrivelse be- rörs vissa för Iiu- och Skadeförsäkring gemensamma frågor. Inledningsvis betonas här, att även under det senaste decenniet inom försäkringsbolagen pågått ett allt intensivare rationaliseringsarbete, bl. a. med utnyttjande av kontorstekniska nyheter, för att bringa ned omkostnaderna och ändå för- bättra servicen åt försäkringstagarna. De utåt mest framträdande dragen har enligt förbundet varit ett antal fusioner mellan bolag i fall där man ansett, att en sammanslagning skulle kunna gagna försäkringstagarnas intressen. Sedan behov ansetts föreligga av fastare former för den företags- ekonomiska forskningen inom branschen, tillsatte Riksförbundet i samråd med Folksam år 1951 en företagsekonomisk forskningsnämnd, vars utred- nings- och forskningsarbete förklaras i huvudsak kunna hänföras till tre områden, nämligen kostnader—intäkter och redovisning, administration samt distribution. Nämnden har enligt förbundet publicerat ett antal i skrivelsen angivna arbeten.
Rörande utbildningsverksamheten framhåller Riksförbundet, att utbild- ning av kontorsanställda och fältmän sedan många år skett i såväl de enskilda bolagens som Svenska försäkringsföreningens regi. Från och med hösten 1952 bedrives enligt förbundet föreningens utbildningsverksamhet av Institutet för försäkringsutbildning under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Utbildningen har, uppgiver förbundet, under de senare åren alltmer intensifierats i fråga om såväl kursernas som elevernas antal.
Inom försäkringsbolagen och åtskilliga av branschens organisationer har under senare år, fortsätter Riksförbundet, en intensiv aktivitet utvecklats för att lösa de försäkringsproblem, som sammanhänger med atomkraftens fredliga utnyttjande. År 1956 bildades dels Svenska försäkringsbolags atomförsäkringskommitté med ändamål att studera, utreda och sprida kän— nedom om de problem, som uppkommer för det privata försäkringsväsendet genom atomkraftens utnyttjande för fredliga ändamål, samt att framlägga förslag beträffande försäkringsvillkor, skyddsföreskrifter m. m., dels Sven-
ska atomförsäkringspoolen för försäkring och återförsäkring av risker sani- manhängande med produktion av atomenergi i dess olika faser, såväl i Sverige som i utlandet. Representanter för det enskilda försäkringsväsendet har enligt förbundet även deltagit i de arbeten inom OEEC:s underkom- mittéer för lagstiftning och försäkringsfrågor, som syftar till att åstadkomma en konvention mellan de västeuropeiska staterna med bestämmelser rörande reaktorinnehavares ansvarighet och därmed sammanhängande frågor.
Såvitt rör frågan om försäkringstagarinflytandet i de ömsesidiga försäk- ringsbolagen uppger sig Riksförbundet, mot bakgrunden av resultatet av de av försäkringsinspektionen företagna undersökningarna, självfallet ha sin uppmärksamhet riktad på hur denna fråga bäst skall kunna bringas till en tillfredsställande lösning.
I det senare avsnittet av sin skrivelse lämnar Riksförbundet paragrafvis en redogörelse för önskemål om ändringar i FL, som framförts från skilda medlemsbolag. Det betonas, att förbundet som sådant icke gjort någon sak- bedömning av de framställda önskemålen.
Mest angeläget vid en översyn av FL finner vissa av Riksförbundets med- lemsbolag det vara, att FL:s bestämmelser utformas så, att de försäkringar, som regleras genom lagen, kan ge största möjliga kompensation för pen— ningvärdeförsämring. SPP har för den kollektiva tjänstepensioneringens del sammanfattat hithörande problem i en såsom bilaga till förbundets skri- velse fogad promemoria. Med hänsyn till begränsningen av de sakkunnigas uppdrag förbigås denna promemoria här.
Utöver de till vissa bestämda lagrum i FL hänförliga förslagen har från ett flertal bolag framhållits, att den dualism i fråga om tillsynen över försäkringsbolagen, som synes föreligga mellan FL och 1956 års lag om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden, bör bringas att upphöra. Genom ändring i sistnämnda lag bör enligt bolagens mening utsägas, att 1956 års lag icke äger tillämpning på försäkringsrörelse, enär de syften man velat uppnå genom denna lag redan helt tillgodoses genom FL.
I ett avslutande parti redovisar Riksförbundet några bolagssynpunkter på de nya kontorstekniska hjälpmedlen i form av elektroniska och andra databehandlingsmaskiner. En bolagsgrupp sammanfattar, efter en ingående analys av problemen, sin ställning till frågan om de organisatoriska Och för- säkringstekniska verkningarna av införandet av dylika maskiner på föl- jande sätt. Redan då det gäller de organisatoriska verkningarna är frågan för tidigt väckt, eftersom ingen ännu har praktisk erfarenhet härav. Det synes emellertid sannolikt, att de organisatoriska verkningarna i huvudsak är helt interna och icke ens i det egna företaget av omvälvande art. De försäkringstekniska verkningarna kan ännu mindre överblickas men bör kunna resultera i förbättrad kostnadsövervakning och service. Branschens samtliga riksbolag synes ha möjligheter att utnyttja de nya kontorstekniska hjälpmedlen för såväl kontorstekniska som affärsmässiga ändamål. Någon
lagändring kan icke vara påkallad av att elektroniska databehandlingsmaski- ner eventuellt kommer att införas i försäkringsbolagens kontorsutrustning. Maskinerna måste i stället anpassas efter givna betingelser. Ett annat bolag har även understrukit, att förväntningarna i fråga om maskinernas betydelse för försäkringstekniken och förvaltningskostnaderna icke bör överdrivas. Förutsättningen för att maskinerna skall bli till verklig nytta är, att lagen och lagtillämpningen ger bolagen tillräcklig handlingsfrihet på såväl det tekniska som det organisatoriska omrädet. Ett tredje bolag har som sin lnening framfört, att elektroniska och andra databehandlingsmaskiner möj- ligen kan ha betydelse såsom ett argument för förenkling av tekniken. I vissa fall kan de dessutom motivera ökat samarbete mellan bolag och under vissa förutsättningar motverka kostnadsstegringar. Det vore emellertid enligt bola— gets mening en orimlighet att tro, att försäkringsväsendet skulle underord- nas elektronmaskinerna. Maskinerna kan aldrig bli annat än tjänare.
c) Folksams skrivelser
I sitt svar på de sakkunnigas skrivelse den 24 februari 1958 anför Folksam bl. a., att det synes vara ställt utom diskussion att de avsnitt i FL, som främst torde kräva en översyn och som är av särskild relevans i nuvarande samhällsekonomiska läge, avser kapitalförvaltningen och värdebeständig— heten. I anledning av de sakkunnigas fråga om de organisatoriska och för— säkringstekniska verkningarna av införandet av elektroniska och andra databehandlingsmaskiner uttalar Folksam, att de databehandlingsmaskiner, varom synes vara tal, varit i bruk så kort tid, att det förefaller helt uteslutet att vare sig Folksam eller något annat företag skulle se sig i stånd att före den 1 juni 1958 besvara den av de sakkunniga ställda frågan.
Folksam förklarar, att det synes vara praktiskt ogörligt att lämna de av de sakkunniga begärda uppgifterna före den angivna tidpunkten. Uppgiften förklaras vara desto svårare som de sakkunnigas skrivelse, även sedd mot bakgrunden av de meddelade direktiven, ger föga ledning för det utred- ningsarbete inom försäkringsföretagen, som torde vara en förutsättning för ett fullständigt besvarande av de sakkunnigas skrivelse. I den mån denna kan anses besvarad genom en uppräkning av de enskilda paragrafer i FL, som enligt Folksams uppfattning behöver överses, med angivande av den väsentliga frågeställningen för varje särskild paragraf och med hänvisning till andra utredningar, där delar av samma frågekomplex är under behand- ling, är Folksam — förklaras det i svarsskrivelsen — för sin del berett att tillmötesgå de sakkunnigas önskan. I sammanhanget erinrar Folksam om att inom bolagsgruppen sedan hösten 1955 arbetar en särskild försäkrings- utredning.
Någon skrivelse med redogörelse för av Folksam önskade ändringar av olika paragrafer i FL har icke sedermera inkommit till de sakkunniga. En av Folksam år 1959 utgiven och till de sakkunniga överlämnad publikation
»treklang» har muntligen av företrädare för Folksam betecknats såsom be- lysande för de kooperativa försäkringsföretagens uppfattning rörande för- säkringsproblemen i stora drag.
Såvitt rör skälighetskontrollen inom svenskt försäkringsväsen har Folk— sam den 20 oktober 1959 till de sakkunniga inkommit med en skrivelse av
följ ande lydelse:
Sedan 1948 års försäkringsutredning1 framförde sitt förslag om skälighetskon— troll inom livförsäkringen och 1945 års försäkringsutredning presenterade sitt förslag om skälighetskontroll inom väsentliga områden av skadeförsäkringen har ett decennium förflutit, under vilket betydande förändringar ägt rum inom svenskt försäkringsväsen. Nya försäkringsformer har förts ut i marknaden, admi- nistrativa förenklingar har genomförts, fusioner mellan försåkringsföretag har ägt rum så att den ojämförligt större delen av den samlade premieinkomsten nu i själva verket ligger på ett tiotal koncerner, konkurrensen har, kanske framför allt till följd av Folksams fria ställning och allmänna aktivitet, alldeles påtagligt ökat och betydelsefulla premiesänkningar har genomförts trots penningvärde- försämring och allmän kostnadsstegring. Härtill kommer så den omständigheten att frågan om försäkringstagarnas inflytande på olika vägar uppmärksammats. Det kan med fog sägas att genom denna utveckling och genom andra här icke nämnda omständigheter _— såsom exempelvis det nya systemet med av försäk— ringsinspektionen utsedd revisor i varje bolag — förutsättningarna för en offent— lig skälighetskontroll över huvud taget och en sådan skälighetskontroll inom skadeförsäkringen i synnerhet icke är desamma i dag som vid den tidpunkt skälig- hetskontrollen började tillämpas.
Även om Folksams styrelse alltjämt ger sin oreserverade anslutning till skälig- hetskontrollens syfte, är det styrelsens bestämda uppfattning att såväl reglerna för skälighetskontrollen som dessa reglers tillämpning i praktiken nu bör upp- tagas till ny prövning med utgångspunkt från det senaste decenniets allmänna utveckling inom svenskt försäkringsväsen. Styrelsen vill därför rikta en hem- ställan till 1958 års försäkringssakkunniga att de på programmet för en kommande försäkringsutredning som en väsentlig fråga mätte förorda en mångsidig och förutsättningslös utredning av skälighetskontrollen, en utredning som bör ske under medverkan av representanter för försäkringsrörelsen.
Som bilaga till sin framställning vill styrelsen foga en PM om Försäkrings- rörelsen, försäkringstagarinflytandet och statskontrollen utarbetad av vice ord- föranden i Folksams styrelse och chefen för brand-, sjö- och bilsektionerna i Folksam direktör N. W. Blomberg. Denna PM kommer att publiceras som tid- skriftsartikel.
När det gäller den egentliga analysen delar styrelsen artikelförfattarcns upp- fattning, men då det gäller slutsatserna är styrelsen klart medveten om att även andra konklusioner än de som framföres i artikeln kan vara både befogade och realiserbara.
Styrelsens framställning till 1958 års försäkringssakkunniga har diskuterats tillsammans med stämman vid extra sammanträde den 20 oktober och dessför- innan med stämmodelegationens presidium och med revisorerna den 19—20 augusti.
Kännedomskopia av denna skrivelse har översänts till statsrådet och chefen för Handelsdepartcmentet samt chefen för Kungl. Försäkringsinspektionen.
1 Torde avse 1942 års försäkringsutredning.
d) Landsbygdens brandförsäkringsbolags förenings skrivelse
Föreningen anför bl. a. att tillämpningen av bestämmelserna rörande behovs- prövning även när det gäller utvidgning av bestående försäkringsbolags rörelse till att avse ny försäkringsgren kan innebära en allvarlig konkur— rensbegränsning. En uppmjukning av den i praktiken stundom alltför rigo— rösa behovsprövningen förordas därför. I övrigt innehåller skrivelsen endast vissa detaljförslag, som icke beröres i detta sammanhang.
e) Socken- och häradsbrandbolagens riksförbunds skrivelse Förbundet berör i sin skrivelse endast några få frågor. Förbundet förordar bl. a. att begreppet försäkringsgren, som förekommer i koncessionssamman- hang och i samband med skälighetsövervakningen, göres till föremål för omprövning.
f) Muntliga överläggningar med företrädare för riksbolag
Vid sammanträden anordnade av de sakkunniga har överläggningar ägt rum med företrädare för dels olika riksbolag, anslutna till Svenska försäkrings- bolags riksförbund, och dels Folksam. Bolagsföreträdarna har därvid fram- fört sina personliga synpunkter i de vid sammanträdena diskuterade äm- nena; uttryckligen har framhållits att vederbörande bolag och organisationer icke tagit ställning till de aktualiserade problemen. Överläggningarna har avsett flera olika frågor. Med FL:s regel att försäkringsbolag icke må driva annan rörelse än försäkringsrörelse såsom utgångspunkt har överläggningar ägt rum angående de juridiska formerna för försäkringsbolagens byg- gande av fastigheter och angående försäkringsbolagens rätt att driva ser- viceverksamhet av olika slag. Med samma utgångspunkt har vidare frå- gan angående i första hand livförsäkringsbolagens medverkan i utbyg- gandet av riskskydd och sparande varit föremål för diskussion. Mot bak- grunden av gällande lags bestämmelser angående gränsen mellan grund- bunden och icke grundbunden personförsäkring har vidare vid upprepade tillfällen överläggningar hållits angående olika möjliga gränsdragningar på området, varvid åsiktsutbytet särskilt hänfört sig till grupplivförsäk- ringens, den individuella risklivförsäkringens samt sjuk- och olycksfallsför- säkringens ställning. Den senaste av ifrågavarande överläggningar fördes mot bakgrunden av det förslag rörande aktivering av skälighetsprincipen på skadeförsäkringsområdet, som de sakkunniga framlägger längre fram i detta betänkande. Såsom tidigare antytts har utöver det nu sagda de sakkunniga i betydande utsträckning under hand haft kontakt med flera olika personer inom försäkringsvärlden.
g) Intervjuer av försäkringstagarrepresentanter De sakkunniga har berett samtliga i särskild ordning utsedda represen- tanter för försäkringstagarintressena i försäkringsaktiebolagens styrelser
tillfälle att vid intervjuer inför de sakkunniga redogöra för sina erfaren- heter av uppdragen. Intervjuer har hållits med 48 av dessa styrelseledamöter. De intervjuades synpunkter redovisas närmare i kapitel XI.
h) Lagstiftning i övriga nordiska länder varav de sakkunniga tagit del De sakkunniga har såvitt gäller Danmark tagit kännedom om huvudinne- hållet i 1922 års lov om livsforsikringsvirksomhed och 1934 års lov om skadesforsikringsvirksomhed samt en dansk kommentar till sistnämnda lag av A. Helper. De sakkunniga har vidare genomgått ett år 1957 i Danmark avgivet betänkande med förslag till ny för liv- och skadeförsäkringsrörelse gemensam lov om forsikringsvirksomhed, vilket år 1959 föranlett proposi- tion till riksdagen och antagande av ny lov om forsikringsvirksomhed. Vad beträffar Finland har de sakkunniga tagit kännedom om 1952 års lag om försäkringsbolag samt det samma år avgivna betänkande, som låg till grund för den nya lagen. Beträffande Norge slutligen har de sakkunniga genomgått 1911 års lov om forsikringsselskaper, ett år 1953 avgivet betänkande med förslag till lov om livsforsikringsvirksomhet samt på grundval härav till stortinget avlämnade propositioner åren 1957 och 1958. Någon ny lag på området har emellertid ännu (oktober 1959) icke antagits.
7. Sammanfattning av på de sakkunnigas begäran av försäkringsinspektionen verkställd lönekost- nadsundersökning avseende personal hos riksbolagen De sakkunniga har hos försäkringsinspektionen hemställt, att inspek- tionen måtte i sådan tid, att en del av materialet kunde publiceras i detta betänkande, verkställa en undersökning av löneläget i fråga om den hos riksbolagen anställda personalen. En sådan undersökning har inspektio- nen verkställt och de sakkunniga lämnar i det följande en kortfattad redo- görelse för de undersökningsresultat som är av intresse i detta samman- hang. Undersökningsresultaten redovisas på grundval av nu tillgängliga, inom inspektionen gjorda sammanställningar. En utförligare, mera genom— arbetad redogörelse i ämnet torde komma att intagas i Enskilda försäk- ringsanstalter.
Löneundersökningen har omfattat dels riksbolagens kontorspersonal, dels heltidsanställda yrkesfältmän hos samma bolag.
K ontors personal Undersökningen genomfördes som en punktundersökning och avsåg riks— bolagens heltidsanställda kontorspersonal den 1 januari 1959, varmed för- stås anställda vid riksbolagens huvudkontor och avdelningskontorl. Till
1 Med ett försäkringsbolags avdelningskontor avses här varje i Sverige befintlig administrativ enhet av ett försäkringsbolag, som icke anses höra till huvudkontoret men som arbetar under bolagets firma och som sysselsätter annan fast personal än fältmän.
kontorspersonalen har räknats icke endast avdelningschefer och dem under— ordnad personal utan även verkställande direktörer och andra heltids— anställda personer i ledande ställning hos bolagen. Kontorselever och aspi- ranter har även medtagits. Hela antalet hos riksbolagen anställda, exkl. fältmän, uppgick vid 1959 års ingång till 12 311 personer som framgår av följande tablå:
Heltidsanställd kontorspersonal: Antal 1. Medtagen i löneundersökningen ............................................ 10 521 2. Kvarstående pensionärer, »grågossar» och liknande ........................... 512 3. Tekniker på bokbinderi, tryckeri etc ........................................ 21 Städerskor, vissa fastighetsskötarcl etc., lunchrumspersonal ........................ 714
Timavlönad och annan deltidsanställd personal ................................... 543
Summa 12 311
Anmärkas må, att i undersökningen ej ingår personalen hos i Sverige verksamma utländska försäkringsbolag eller hos de svenska försäkrings- bolagens olika sammanslutningar och andra gemensamma organ. Perso- nalen hos dotterbolag har medtagits i undersökningen endast där den ut- gör en integrerande del av vederbörande bolags huvudkontorspersonal.
Den årslön, som redovisas i undersökningen, utgör den avtalsenliga års— lönen (d. v. 5. efter avdrag för avgifter till invalid-, familje- och ålders- pension), vilken fastställdes under våren 1959 att utgå fr. o. m. den 1 janu- ari 1959. I årslönen ingår belopp, som tjänstemannen erlägger för täc- kande av arbetsgivarens kostnad för lunch, i den mån sådan tillhandahål— les2, ävensom eventuell pensionstilläggsavgift, som den anställde själv har att erlägga.3 Hänsyn har däremot ej tagits till övriga förmåner, som de an— ställda åtnjuter. Utredningens uppläggning som en punktundersökning medförde att förändringar under år 1959 icke kommit till synes i statisti- ken. Hänsyn har sålunda icke tagits till avgång och nyanställning, löneav- drag på grund av sjukdom, tjänstledighet etc., lönetillägg vid befordran under året, övertidsersättning m. m.
Flertalet bolag är medlemmar av Försäkringsbolagens förhandlingsorgt- nisation (FFO), och riksavtalets bestämmelser tillämpas för dessa bolags anställda utom för vissa smärre grupper tillhörande den s. k. frikretsen (direktörer och andra befattningshavare i chefsställning, som innehar själv- ständig, ledande befattning och tillhör den centrala företagsledningen). I allt torde riksavtalet gälla för närmare 70 % av de anställda. Flertalet av de utanför FFO stående bolagen, bland vilka den enligt utredningen till nu— merären näst största företagsgruppen, Folksambolagen, dominerar, tilläm-
1 I antalsuppgiften är fastighetsskötare etc. i försäkringsbolagens huvudkontorsfastigheter medräknade men ej motsvarande personer i övriga av bolagen direkt eller indirekt ägda fastig- hegellppgick till 504 kr. per år för anställd hos bolag, som tillämpade riksavtalet mellan Försäk— ringsbolagens förhandlingsorganisation (FFO) och Försäkringstjänstemannaförbundet (FTF). ** Uttages enligt riksavtalet av tjänsteman, vars genomsnittsålder vid ordinariesättningen överstiger 28 år och som saknar tillfredsställande pensionsrätt från tidigare anställning.
par dock i allt väsentligt mot riksavtalet svarande anställningsvillkor. En- ligt avtalet skall en tjänsteman _ manlig eller kvinnlig —— vid ett års- skifte tilldelas anställning såsom ordinarie under förutsättning att tjänste- mannens genomsnittsålder1 uppgår till minst 21 år, att han eller hon full- gjort godkänd aspiranttjänstgöring resp. elevtjänstgöring hos bolaget un— der en tidrymd av tre är och att i förekommande fall första värnplikts- tjänstgöringen fullgjorts. Tjänsteman med särskilda kvalifikationer eller tidigare, meriterande tjänstgöring kan få ordinarie anställning utan eller med kortare aspirant- resp. elevtjänstgöring. Befattningshavare, som ännu ej blivit ordinarie, benämnes extra tjänsteman.
De flesta försäkringsbolagen har sina huvudkontor i Stockholm, där 74 % av kontorspersonalen var verksam, medan 11 % arbetade i Göteborg, 5 % i Malmö och 10 % på övriga orter.
Av tabell D framgår att 69 % av kontorspersonalen var ordinarie. Att närmare en tredjedel av de anställda utgjordes av extra tjänstemän sam— manhänger med att personalomsättningen är stor inom branschen. Sär- skilt bland den yngre kvinnliga personalen är avgången mycket stor i samband med giftermål etc. Kvinnorna var i majoritet bland försäkrings- bolagens kontorsanställda (64 %), men denna kvinnomajoritet var väsent- ligt svagare bland de ordinarie (57 %) än bland de extra tjänstemännen (79 %), varför endast 62 % av kvinnorna var ordinarie mot 82 % av de manliga befattningshavarna. Ett annat uttryck för den starka avgången bland kvinnorna är att medianåldern för kvinnlig personal utgjorde 28 år mot 38 år för manlig personal. I åldern 50 år och däröver var männen i majoritet. I tabell D anges även de beräknade genomsnittliga årslönerna (median, undre och övre kvartil?) för försäkringsbolagens manliga och kvinnliga tjänstemän. De kvinnliga ordinarie befattningshavarna uppnådde 56 % av de manliga ordinarie tjänstemännens medianlön. Bland de extra tjänstemännen nådde kvinnorna 71 % av männens medianlön.
Tabell E åskådliggör lönespridningen för riksbolagens kontorspersonal efter kön och anställningsform (ordinarie resp. extra). I denna tabell har för överskådlighetens skull hänsyn icke tagits till att lönenivån avtalsmäs- sigt är lägre i landsorten än i Stockholm. Av tabellen kan, bl. a., utläsas att 80 % av ordinarie manlig personal hade årslöner om 15 000 kronor eller mer mot 16 % av den ordinarie kvinnliga personalen. 55 % av ordi-
1 Med genomsnittsålder förstås det hela antal levnadsår som vederbörande uppnått under närmast föregående kalenderhalvår eller uppnår under närmast följande kalenderhalvår. Under— sökningens åldersuppgifter utgår helt från de anställdas genomsnittsålder. 2 Genom att använda median- och kvartillönebegreppen kan tjänstemännen efter sina löner indelas i fyra fält, de 5. k. kvartilfälten, vardera omfattande 25 % av gruppens tjänstemän. Det första kvartilfältet motsvarar de tjänstemän, vilkas löner ligger under undre kvartilen, andra kvartilfältet tjänstemän, vilkas löner ligger mellan undre kvartilen och medianen, tredje kvartilfältet tjänstemän, vilkas löner ligger mellan medianen och övre kvartilen och slutligen fjärde kvartilfältet tjänstemän, vilkas löner ligger över den övre kvartilen. Mellan undre och övre kvartilen (andra och tredje kvartilfälten) ligger sålunda lönerna för hälften av tjänste- männen i gruppen.
Tabell D. Vissa uppgifter rörande försäkringsbolagens kontorspersonal den 1 jan. 1959
Medianålder och medianlöner anges för delgrupper om minst 10, kvartillöner för grupper om minst 25 anställda. Årslönema är avrundade till närmaste 100-tal kronor.
Ordinarie tjänstemän Extra tjänstemän Samtliga tjänstemän
Antal anställda hos
Män Kvm- Summa Män Kvm- Summa Män Kvin- Summa nor nor nor Samtliga riksbolag. . . 3 109 4 154 7263 678 2 580 3 258 3 787 6 734 10 521 Härav i Stockholm ..... 2 265 3122 5 387 513 1 884 2 397 2 778 5 006 7 784 » Göteborg ...... 386 441 827 46 231 277 432 672 1 104 » Malmö ........ 179 201 380 21 135 156 200 336 536 » övriga orter. . . 279 390 669 98 330 428 377 720 1 097 i åldrar t.o.m. 17 år ..... —-— _— — 71 617 688 71 617 688 18—20 » ..... —— 1 1 127 941 1 068 127 942 1 069 21—24 » ..... 99 601 700 151 480 631 250 1 081 1 331 25—29 » ..... 301 729 1 030 143 192 335 444 921 1 365 30—34 » ..... 466 633 1 099 64 129 193 530 762 1 292 35—39 » ..... 590 678 1 268 39 87 126 629 765 1 394 40—44 » ..... 445 506 951 17 53 70 462 559 1 021 45—49 » .. . . . 378 398 776 8 28 36 386 426 812 50—54 » ..... 323 306 629 15 20 35 338 326 664 55—59 » ..... 281 273 554 20 23 43 301 296 597 60 år och mer. 226 29 255 23 10 33 249 39 288 Medelårslöner1 i kro— nor för anställda hos Samtliga riksbolag: Undre kvartil. . . 15 900 10 100 7 900 6 100 . Median ......... 21 100 11 800 10 400 7 400 . Övre kvartil. . . . 30 100 13 700 . 12 200 8 800 . . . _ . . . . Aritmet. medelt. 25 100 12 300 17 800 10 600 7 500 8 200 22 500 10 500 14 800 Lönesummor i 1 000- tal kronor för an- ställda hos Samtliga riksbolag. . . 78 190 50 996 129 186 7 154 19 472 26 626 85 344 70 468 155 812
1 Om löntagare i en viss grupp ordnas i stigande följd efter lönens höjd är undre kvartilen, medianen och övre kvarlilen den lön som överskrides av resp. 75, 50 och 25 % av samtliga lön- tagare i gruppen. Hälften av löntagarna i en grupp har löner som ligger mellan övre och undre kvartilen för gruppen i fråga. —Aritmetiska medeltalet är lönesumman (understa raden i tabellen) dividerad med antalet anställda i gruppen (översta raden i tabellen).
narie manliga tjänstemän och 2 % av ordinarie kvinnliga befattningsha- vare hade årslöner på 20 000 kronor eller däröver. 50 000 kronor eller mera i årslön hade 170 manliga tjänstemän eller 5 % av all ordinarie manlig personal. Sambandet mellan levnadsålder och årslön belyses på nedre hälf—
ten av tabell E.
Tabell E. Lönespridningen för försäkringsbolagens kontorspersonal under år 1959 efter kön, medianålder och anställningsform
Medianålder anges för grupp om minst 10 anställda. Tkr = 1000 kronor.
Ordinarie tjänstemän Extra tjänstemän Samtliga tjä nstemän Åmonemtervan Män Kvin- Sum- Män Kvin- Sum- Män Kvin- Sum- nor ma nor ma nor ma Antal anställda med en års- lön i intervallet under 6 tkr ............ — 4 4 73 569 642 73 573 646 6— 8 » ............ 2 137 139 108 1 045 1 153 110 1182 1 292 8— 10 » ............ 53 819' 872 129 677 806 182 1 496 1 678 10— 12 » ............ 119 1 227 1346 180 244 424 299 1 471 1 770 12— 15 » ............ 448 1 303 1 751 114 40 154 562 1 343 1 905 15— 20 » ............ 789 562 1 351 55 5 60 844 567 1 411 20— 25 » ............ 568 83 651 17 _ 17 585 83 668 25— 30 » ............ 333 13 346 2 _— 2 335 13 348 30— 36 » ............ 309 5 314 —— — — 309 5 314 36— 42 » ............ 206 1 207 — — — 206 1 207 42— 50 » ............ 112 -— 112 »— —— _— 112 — 112 50— 60 » ............ 80 — 80 »— — —— 80 — 80 60— 75 » ............ 49 — 49 — — — 49 — 49 75—100 » ............ 24 — 24 — — — 24 — 24 100—150 » ............ 13 — 13 — — -— 13 — 13 150 tkr. 0. däröver ....... 4 _— 4 — —— _— 4 — 4 Summa 3 109 4 154 7 263 678 2 580 3 258 3 787 6 734 10 521 Medianålder i är för ovan- stående anställda inom årslöneintervallet under 6 tkr ............ — . . 17 17 17 17 17 17 6— 8 » ............ . 22 22 19 19 19 19 19 19 8— 10 » ............ 23 25 25 22 23 23 23 24 24 10——— 12 » ............ 27 32 32 26 32 29 26 32 31 12— 15 » ............ 34 40 39 28 35 30 32 40 38 15— 20 » ............ 36 46 41 32 33 36 46 40 20— 25 » ............ 42 47 43 35 — 35 42 47 43 25— 30 » ............ 44 50 45 — 44 50 45 30— 36 » ............ 45 45 — — _ 45 45 36— 42 » ............ 47 47 —— —— — 47 47 42— 50 » ............ 49 — 49 -— _ — 49 — 49 50— 60 » ............ 50 — 50 — — — 50 —— 50 60— 75 » ............ 50 — 50 —— —— — 50 — 50 75—100 » ............ 57 _— 57 — — — 57 — 57 100—150 » ............ 57 —— 57 — — —— 57 —— 57 150 tkr. 0. däröver ....... — —— _ _ —— . Dzo i samtliga löneintervall 41 32 36 24 20 20 38 28 33
Yrkesfältmän
De svenska försäkringsbolagen har vanligen en fältorganisalion för själva försäljningsarbetet, d. v. s. anskaffningen av ansökningar om försäkring. I fältorganisationen ingår såväl heltidsanställda yrkesfältmän (distrikts— chefer etc.) som fritidsombud. Inom vissa verksamhetsgrenar anlitas ofta såsom specialombud personer med verksamhet inom det område, vartill
försäkringsrörelsen hänför sig. Sålunda anlitas exempelvis bilhandlare för trafik- och annan motorfordonsförsäkring, cykelverkstäder och sportaffä- rer för moped- och cykelförsäkring, resebyråer för resgods— och reseolycks— fallsförsäkring samt speditionsfirmor och skeppsmäklare för sjö- och trans- portförsäkring. Slutligen anlitar vissa bolag som försäkringsomhud även självständiga företagare (andra är fritidsombud), i det följande kallade generalagenter ehuru denna benämning stundom också nyttjas för viss grupp av heltidsanställda yrkesfältmän. Fältorganisation saknas dock helt hos åtskilliga försäkringsbolag, såsom vissa lokalt verkande företag och företag, som riktar sig till speciella grupper av personer, ävensom några bolag, vilka uteslutande meddelar sjöförsäkring. Inom koncernerna är fält- organisationen ofta gemensam för de olika koncernföretagen.
Medan fritidsombuden arbetar helt på provisionsbasis, är yrkesfältmän- nen med få undantag avtalsmässigt tillförsäkrade en viss minimilön, för- måner i form av pension, semesterlön etc. samt rörlig inkomst i förhållande till anskaffningsprestationen i form av provision på anskaffade försäk- ringar eller tantiem. I fråga om ersättning för omkostnader är förhållan- dena mycket varierande. Vissa fältmannakategorier åtnjuter endast bidrag till omkostnaderna, varvid förutsättes att dessa i övrigt hestrides med an- vändande av den rörliga inkomsten. För andra kategorier betalar bolagen samtliga omkostnader, t. ex. i form av bilersättningar, varierande med försäljningsområdenas storlek, och traktamentsersättningar. I vissa fall utgår också omkostnadsbidrag för telefon, porto etc. Ersättning till under- agenter, som fältmännen anlitat, betalas oftast direkt av bolagen, men det förekommer även att fältmännen själva har att bestrida denna kostnad.
Enligt uppgift från svenska försäkringsbolags ombudsregister var vid ingången av år 1958 ej fullt 2 500 yrkesfältmän upptagna i registret. I an- talssiffran ingår även självständiga företagare (generalagenter) samt fält- män hos utländska försäkringsbolag, verksamma i Sverige.
Från de svenska riksbolagen har försäkringsinspektionen inhämtat vissa uppgifter om yrkesfältmännens inkomster under år 1958. Därvid har med- tagits endast sådana fältmän, som varit verksamma under hela året. Själv- ständiga företagare (generalagenter) har uteslutits, enär den fasta och rör— liga ersättning i form av omkostnadsbidrag och bidrag till täckande av underagentkostnader, som dessa erhållit från bolagen, mestadels icke kun- nat separeras från övriga rörliga inkomster baserade på anskaffnings- resultatet.
Inkomsterna under år 1958 för de 2 015 heltidsanställda yrkesfältmän, som redovisas i tabell F, avser under året uppburen inkomst i form av fast lön, arvode, dyrtidstillägg, provisioner, semesterlön och andra rörliga inkomster, med avdrag för pensionsavgifter. I uppgifterna har icke inbe— räknats rese— och traktamentsersättning, omkostnadsbidrag och ersätt- ning för av bolagen kända underagentkostnader. Som ovan omnämnts för-
Tabell F. Yrkesfältmännens inkomster under år 1968
Under 1958 uppburen inkomst i kronor yrkåflåilåtlmän
Under 10 000 ................................ 69 10 000—14 999 ................................ 472 15 000—19 999 ................................ 467 20 000—24 999 ................................ 417 25 000—29 999 ................................ 266 30 000—39 999 ................................ 194 40 000—49 999 ................................ 75 50 000—59 999 ................................ 23 60 000—74 999 ................................ 22 75 000 och däröver ............................ 10 Summa 2 015
utsättes i vissa fall, att fältmännen själva bestrider en del av sina omkost— nader. Uppgifterna har icke kunnat korrigeras härför, vilket innebär att de redovisade inkomstbeloppen genomsnittligt torde vara högre än de verk- liga. Vidare må framhållas, att av bolagen tillämpade avräkningsförfaran- den medför att 1958 års fåltmannainkomster till viss del är ett utflöde av tidigare års anskaffningsresultat samtidigt som anskaffningen under år 1958 i viss utsträckning återspeglas i följande års inkomster. Såsom fram— går av tabellen hade 69 yrkesfältmän under är 1958 ej kommit upp till en inkomst av 10 000 kronor. Av dessa var ett tiotal ej tillförsäkrade fast lön. I övrigt kan av tabellen utläsas, att medianinkomsten låg vid 20 000 kronor. För 16 % (324 st.) noterades inkomster å 30 000 kronor och mer, medan 55 fältmän kom upp till minst 50 000 kronor i årsinkomst.
ANDRA KAPITLET
Lagöversynens omfattning och riktlinjer
De sakkunniga Öva-synen av FL I enlighet med direktiven för utredningsarbetet har de sakkunniga företagit en genomgång av FL och kommer i det följande att framlägga motiverade förslag till ändringar i lagen och lagtillämpningen på olika punkter. Då den nu företagna laggenomgången bestämts skola ha karaktären av en teknisk översyn, har de sakkunniga utgått från nu gällande ordning och byggt vidare på den grund, som lagts genom 1948 och 1950 års lagstiftningsarbete på området. Mot bakgrunden av den utveckling, som ägt rum, och de erfaren— heter, som gjorts, föreslås ändringar och kompletteringar, vilka kan sägas innefatta en vidareutveckling av nu gällande principer i lagen. De nyheter, som föreslås, är uttryck för samma anda, som genomsyrar FL i dess nu- varande utformning.
Den särskilda försäkringsrörelselagstiftningen har sin rot i det förhål- landet, att försäkringstekniken och förhållandena i övrigt inom det moderna försäkringsväsendet är av så invecklad och för gemene man svårbegriplig natur, att en särskild lagstiftning till skydd för försäkringstagarintressena ansetts påkallad. Försäkringsavtalens ofta långsiktiga innehåll och den ekonomiska betydelsen för de enskilda av det skydd, som försäkringsväsen- det skänker, bidrager till behovet av särskilda stadganden till försäkrings— tagarnas skydd. Den sociala karaktär, som vissa delar av försäkringsverk- samheten ansetts ha, har också medverkat till utvecklingen av lagstiftningen rörande försäkringsrörelses bedrivande.
Fullföljande de tankegångar, som ligger bakom FL, har de sakkun- niga vid sin lagöversyn eftersträvat att på bästa möjliga sätt tillvarataga försäkringstagarnas-konsumenternas intressen på försäkringsområdet. De sakkunniga är nämligen av den uppfattningen, att den speciella försäkrings- rörelselagstiftningen i första hand bör ha till uppgift att skapa garantier för att försäkringstagarnas intressen blir väl tillgodosedda. Samtidigt har de sakkunniga sökt utforma de erforderliga bestämmelserna på området så, att tillämpningen av desamma blir så litet arbetskrävande som möjligt. Målet har varit att uppnå största möjliga enkelhet inom den ram, som följer av önskemålet att tillvarataga försäkringstagarnas intressen på bästa möjliga sätt. Såväl vid utarbetandet av nya bestämmelser till försäkringstagarnas
skydd som vid översynen av de nuvarande bestämmelserna i ämnet har de sakkunniga sökt komma fram till en ordning, som ger garantier för försäk- ringstagarintressenas tillgodoseende men icke heller onödigtvis pålägger för- säkringsbolagen och tillsynsmyndigheten besvär och arbete.
Spörsmål rörande långtgående omläggningar av den verksamhet, som i dag bedrives av de svenska försäkringsbolagen, har icke övervägts av de sakkunniga. Sådana frågor synes naturligen tillhöra den andra utrednings— etapp, som förutsatts i direktiven för de sakkunniga.
Ett frågekomplex, som är föremål för livligt intresse inom försäkrings- världen, är problemen rörande möjligheterna att i ökad utsträckning få till stånd en värdesäkring av utfallande försäkringsförmåner. I främsta runl— met på livförsäkringsområdet har försäkringstagarna ett starkt intresse av att från statsmakternas sida åtgärder vidtages i syfte att bereda försäk- ringsbolagen ökade möjligheter att skydda försäkringstagarna mot förluster i anledning av försämringar i penningvärdet. Då direktiven förutsatt, att nu ifrågavarande problemkomplex tillhör den andra utredningsetappen och skall behandlas först sedan undersökningar inom närmast kreditmarknads- utredningen och stabiliseringsutredningen verkställts, har de sakkunniga icke i sitt betänkande ingått på hithörande frågor. Värdesäkrings- och kapi- talplaceringsfrågorna har således på grund av direktivens innehåll lämnats utanför de sakkunnigas lagöversyn.
Frågor om ändringar i andra författningar
Flera andra lagar och författningar behandlar problem, som berör försäk- ringsbolagens verksamhet eller angränsande frågor. De sakkunniga har icke ansett det falla inom uppdragets ram att gå närmare in på ifrågavarande lag- stiftning. Vissa synpunkter beträffande behovet av en revision av berörda lagar och författningar redovisas dock i det följande.
Skattelagsliftningen
I skrivelsen till de sakkunniga har försäkringsinspektionen fäst uppmärk- samheten på en del skatteproblem inom skadeförsäkringen. Det faller emel- lertid icke inom ramen för de sakkunnigas uppdrag att framlägga förslag rörande ändringar i gällande författningar rörande skatter och avgifter till det allmänna. De sakkunniga har därför icke haft anledning att gå närmare in på försäkringsväsendets skatteproblem. De sakkunniga kan dock helt allmänt understryka angelägenheten av att de beskattningsregler, som rör försäkringsverksamheten, är ändamålsenligt utformade och tager hänsyn till de krav, som försäkringsrörelselagstiftningen ställer på försäkringsbola- gen. Det synes otillfredsställande, att skattebestämmelserna för försäkrings- väsendet i vissa delar icke omprövats sedan 1928. Bl. a. torde jämväl inom skadeförsäkringen möjlighet böra öppnas för försäkringsbolagen att öppet
skattefritt göra avsättningar av lämplig omfattning för återbäringsändamål. Det synes icke förenligt med försäkringsrörelselagstiftningens tankegångar, att dylika avsättningar erhåller formen av dolda uppskrivningar av försäk— ringsfonden. Skattelagstiftningen behöver vidare bl. a. anpassas till och draga konsekvenserna av den allt talrikare förekomsten av kombinationsför- säkringar, som omfattar ett flertal risker av helt olika slag. De tillägg till och ändringar i FL, som de sakkunniga föreslår, synes icke vara av den art, att deras genomförande förutsätter samtidiga ändringar i skattelagstift- ningen. En mindre jämkning av taxeringsförordningen synes dock böra komma till stånd (se s. 148). Vid en kommande översyn av försäkringsväsen- dets skatteproblem bör emellertid givetvis hänsyn tagas även till de änd- ringar i FL, som vid ifrågavarande tidpunkt kan ha genomförts eller pla- nerats.
Konkurrenslagstiftningen
För såväl försäkringsväsendet som näringslivet i övrigt gäller lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet och lagen den 1 juni 1956 om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. I det remissutlåtande, som försäkrings- inspektionen i början av år 1956 avgav över det kommittébetänkande, som ligger till grund för sistnämnda lag och för vissa år 1956 genomförda änd- ringar i den förstnämnda lagen, förordade försäkringsinspektionen, att nu ifrågavarande lagstiftning delvis icke skulle vara tillämplig på försäkrings— väsendet. De sakkunniga är av den uppfattningen, att om blott vissa mindre tillägg till och ändringar i FL göres, förutsättningar är för handen för att i enkelhetens och klarhetens intresse undantaga försäkringsbolagen från till— lämpningsområdet för förenämnda två lagar.
Vad angår uppgiftsskyldighetslagens tillämpning på försäkringsbolagen vill de sakkunniga understryka, att försäkringsinspektionen med stöd av FL kan från försäkringsbolagen inhämta de uppgifter, som avses i uppgifts- skyldighetslagen, och att det ligger helt i linje med försäkringsrörelselag— stiftningen att inspektionen bedriver konsumentupplysning på försäkrings- området. Det synes de sakkunniga mindre lämpligt att samma uppgifter nu kan infordras med stöd av två olika lagar. Olämpligheten härav blir särskilt framträdande, när såsom här är fallet bl. a. bestämmelserna om sekretess och om tystnadsplikt är olika utformade i de två lagkomplexen, i det att offentlighetsprincipen äger vidsträcktare tillämpning på uppgifter, som inkommer till försäkringsinspektionen jämlikt FL, än på uppgifter, som insändes till samma myndighet jämlikt konkurrenslagstiftningen. Härtill kommer att även på en annan punkt uppgiftsskyldighetslagen och FL icke rimmar med varandra. I förarbetena till uppgiftsskyldighetslagen är det förutsatt, att försäkringsinspektionen i sin verksamhet enligt nämnda lag skall vara ett rent utredande organ, som icke har att göra bedömningar eller
att framställa kritik eller yrkanden, men enligt FL åligger det försäkrings- inspektionen att framställa yrkanden och kritik. Den ändamålsenligaste lös- ningen torde ha varit, att 1956 års lag om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden aldrig gjorts tillämplig på försäkringsområdet. Med allenast några mindre ändringar och tillägg ——- bl. a. införande av en regel om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser — skulle FL ha kunnat helt tillgodose de intressen, som uppgiftsskyldighetslagen vill bevaka, såvitt angår försäkringsområdet. Samtidigt skulle all egendom- lig dualism kunnat undvikas.
Såvitt angår 1953 års lag om motverkande i vissa fall av konkurrens- begränsning inom näringslivet synes man kunna ställa frågan, huruvida det finns anledning att låta en lag, som i stort sett endast är en förhandlingslag och som icke ger vederbörande myndighet rätt att göra förelägganden eller dylikt, vara tillämplig på en verksamhet, där annan myndighet — försäk- ringsinspektionen — har laga befogenhet att ingripa med förelägganden m. m. bland annat när allvarlig anmärkning mot verksamheten föreligger. Med hänsyn till den i FL föreskrivna skälighetsprincipen för försäkrings- bolagens verksamhet och med hänsyn till de långtgående ingripanden mot försäkringsbolagen, som försäkringsinspektionen med stöd av FL kan göra eller föreslå, synes det de sakkunniga som om något egentligt behov knap- past förelegat att göra 1953 års lag om motverkande i vissa fall av konkur— rensbegränsning inom näringslivet tillämplig på försäkringsområdet.
Frågan om att undantaga försäkringsväsendet från tillämpningsområdet för 1953 års lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet och 1956 års lag om uppgiftsskyldighet rörande pris- och kon- kurrensförhållanden synes lämpligen böra övervägas i samband med en framtida översyn av nämnda två lagar och torde icke falla inom ramen för de sakkunnigas uppdrag, avseende en teknisk översyn av FL. De ändringar i försäkringsrörelselagstiftningen, som erfordras för ändamålet, blir —— så- som tidigare antytts — ganska små. En del av de tillägg till och ändringar i FL, som de sakkunniga i det följande kommer att föreslå, underlättar ytterligare ett undantagande av försäkringsväsendet från 1953 och 1956 års ovannämnda lagar.
Sekretesslagstiftningen
Ett spörsmål, som aktualiserats av de sakkunnigas förslag angående tillägg till och ändringar i FL, är frågan om sekretessbeläggning av en del av de uppgifter, som försäkringsbolagen har att lämna till inspektionen. Med den utformning lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att ut- bekomma allmänna handlingar har är frågan om en utvidgning av sekre— tessen på försäkringsbolagstillsynsområdet icke en lagfråga utan en fråga, som regleras av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Med hänsyn härtill har det icke förelegat anledning för de sakkunniga att i detalj taga ställning
till sekretessprohlemen på nu ifrågavarande område. Såsom angives i det följande torde det mest ändamålsenliga vara, att sedan statsmakterna tagit ståndpunkt till de i detta betänkande föreslagna lagändringarna, försäk— ringsinspektionen efter överläggningar med företrädare för försäkringsbola- gen överväger i vad mån sekretessbestämmelser på området är oundgäng- ligen erforderliga och, om så finnes vara fallet, därefter utarbetar förslag till sådana bestämmelser och gör framställning till Kungl. Maj:t om att Kungl. Maj:t måtte utfärda bestämmelserna i fråga.
Lagen om utländska försäkringsanstalter De sakkunniga vill här vidare fästa uppmärksamheten på att en revision av FL bör åtföljas av en översyn av lagen den 9 juni 1950 om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket. Lagen om ut- ländska försäkringsanstalter är i mycket uppbyggd med FL såsom förebild. Ändringar i FL bör därför ofta föranleda motsvarande ändringar i 1950 års lag.
Understödsföreningslagcn
I detta sammanhang må också erinras om förhandenvaron av lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar, som behandlar viss personförsäk- ringsverksamhet. Denna lag måste i flera avseenden anses vara starkt för- åldrad. De sakkunniga har på grund av utformningen av det åt dem givna uppdraget icke haft anledning att tränga närmare in i de frågor, som rör understödsföreningslagen. Det är dock påfallande, att inom understödsför- eningsväsendet skälighetsprincipen i FL:s bemärkelse icke gäller och att lagen icke innehåller några krav på återbäring till försäkringstagarna av uppkommande överskott. Fastän understödsföreningsverksamheten ansetts ha en mera social karaktär än den av försäkringsbolag bedrivna personför- säkringsrörelsen, tillvaratager understödsföreningslagen i dag försäkrings- tagarnas intressen sämre än vad FL gör. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det angeläget att en revision av understödsföreningslagen snarast igång- sättes. Härvid synes även böra övervägas, i vad mån behov av en särskild understödsföreningslagstiftning fortfarande föreligger och vilka möjligheter som finnes att i större eller mindre utsträckning inordna understödsför- eningarna under FL. Beträffande sådana understödsföreningar, vilkas verk- samhet är av mycket ringa ekonomisk betydelse för försäkringstagarna, kan det ifrågasättas, om anledning över huvud taget finnes att ha någon egent- lig tillsyn över föreningarna. Erinras må därom att jämlikt FL ett stort antal sockenbolag för husdj ursförsäkring är undantagna från lagens bestäm- melser. Det ligger i sakens natur, att vid ett inordnande av vissa kategorier understödsföreningar under FL bestämmelserna i denna lag måste i nödig utsträckning anpassas till det därigenom förändrade läget. De tillägg till och ändringar i FL, som de sakkunniga nedan föreslår, försvårar icke ett
framtida inordnande av understödsföreningarna under försäkringsrörelse- lagstiftningen.
F örsäkringsautalslagen
De sakkunnigas uppdrag omfattar icke lagen den 8 april 1927 om försäk- ringsavtal. De sakkunniga anser sig dock böra framhålla, att den utveck- ling, som efter tillkomsten av nämnda lag ägt rum på försäkringsområdet, starkt talar för en översyn av ifrågavarande civilrättsliga lagstiftning. Icke minst utbredningen av kollektiva försäkringsformer har bidragit till behovet av en lagöversyn jämväl på hithörande område. Då försäkringsavtalslagen tillkommit under nordiskt samarbete, synes jämväl en revision av samma lag böra ske i gemensam nordisk regi.
TREDJE KAPITLET
Lagens tillämpningsområde och rätten att driva försäkringsrörelse
l. Gällande lag och några huvuddrag av förarbetena
Enligt FL får försäkringsrörelse, där ej annat följer av vad i lag eller för- fattning är stadgat, drivas endast av försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag, som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillåtelse (koncession). Om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige stadgas i särskild lag. Vad i FL är föreskrivet skall enligt uttryckligt stad- gande i lagen (349 5) icke äga tillämpning på försäkringsanstalt, som inrät- tats av staten, på sjukkassa eller annan understödsförening, å vilken lagen om understödsföreningar äger tillämpning, på sjukkassa enligt lagen om allmän sjukförsäkring eller på ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden, vars verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar av flera härad, mindre än tio socknar (socken- bolag), såframt bolaget icke meddelar brand- eller sjöförsäkring. Vid till- lämpning av sistnämnda bestämmelse skall med härad likställas tingslag i de orter där benämningen härad ej förekommer. De sockenbolag på vilka FL:s bestämmelser icke äger tillämpning har, såsom tidigare antytts, enligt föreliggande uppgifter samtliga karaktären av kreatursförsäkringsbolag. Ifrågavarande bolag är enligt särskilt stadgande i FL pliktiga att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet med föreskrif- ter, som meddelas av Kungl. Maj:t. Föreskrifter i detta ämne återfinnes i kungörelse den 17 december 1948 (nr 805).
1942 års försäkringsutredning fastslog i sitt betänkande, att försäkrings— verksamhet, idkad såsom rörelse, borde få drivas allenast av försäkrings- aktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Utredningens lagförslag avsåg endast affärsmässigt driven försäkringsrörelse. Innebörden av begreppet af— färsmässig försäkringsrörelse hade, framhöll utredningen, betydelse för gränsdragningen mellan försäkringsrörelselagstiftningen och lagen om un— derstödsföreningar. Att försäkringsbolagens verksamhet enligt lagens be- greppsbestämning var av affärsmässig art ansågs ligga redan i uttrycket driva försäkringsrörelse. Principen kom enligt utredningen till uttryck även genom bestämmelser i understödsföreningslagen. Utredningen hänvisade härutinnan bl. a. till 1 5 nämnda lag, enligt vilken med understödsförening
förstås sådan förening för inbördes bistånd, som avser att utan affärsmäs— sigt drivande av försäkringsrörelse idka till personförsäkring hänförlig verksamhet. I praktiken hade emellertid, fortsatte utredningen, gränsen mellan affärsmässig och icke-affärsmässig rörelse icke upprätthållits. Åt- skilliga större understödsföreningar bedreve sin verksamhet i former, som föga skilde sig från de hos försäkringsbolagen i allmänhet vedertagna. Å andra sidan kunde det enligt utredningen ifrågasättas, om icke vid en strängt restriktiv tolkning av begreppet affärsmässig rörelse några mindre häradsbolags verksamhet skulle falla utanför detta begrepp. Den utveckling, som under senare år ägt rum beträffande understödsföreningarna och där- med i lagstiftningen jämställda anstalter, syntes utredningen böra upp- märksammas vid en översyn av understödsföreningslagen.
Utredningen föreslog vidare införande i FL av den allmänna satsen, att försäkring icke skulle få meddelas i annan ordning än i försäkringsrörelse— lagen eller i annan allmän lag eller författning vore medgiven. Vissa utveck— lingstendenser —— exempelvis bildande av stiftelser eller ideella eller ekono- miska föreningar för >>förmedling>> av försäkringar — syntes utredningen göra det önskvärt, att denna grundsats komme till uttryck i lagstiftningen. I omedelbar anslutning till denna grundsats upptogs i utredningens lagtext en erinran om de försäkringsanstalter, vilkas verksamhet reglerades i sär- skilda lagar och författningar. Härvid uppräknades försäkringsanstalt, som inrättats av staten (i betänkandet angavs bl. a. pensionsstyrelsen som exem- pel), sockenbolag, sjukkassa, understödsförening eller annan förening, å vilken lagen om understödsföreningar ägde tillämpning, samt utländsk för- säkringsanstalt.
Begreppen försäkring och försäkringsrörelse definierades icke i 1942 års försäkringsutrednings förslag. Förslaget anknöt härutinnan —— i likhet med då gällande lagar på försäkringsväsendets område — till gängse språkbruk och allmän uppfattning.
Med hänsyn till sistnämnda spörsmåls intresse vill de sakkunniga i detta sammanhang citera ett avsnitt ur motiven till lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal. I det kommittébetänkande, som ligger till grund för sist- nämnda lag, anföres bl. a. följande.
Någon definition av begreppet försäkring har icke upptagits i förslaget. Det har ansetts tillfyllest, att man, i stället för att söka utforma mer eller mindre subtila begreppsbestämningar, som icke skulle vara av praktisk betydelse, ankny— ter sig till den begränsning, som språkbruk och allmän uppfattning härvidlag erbjuda. Utanför förslaget falla sålunda vissa i det ekonomiska livet ofta förekom- mande affärstransaktioner, som till sin innebörd stå försäkringsavtal mycket nära. Ett typiskt exempel är sådan garanti för redan ingångna eller möjligen uppkom- mande förpliktelser, som bankerna i rätt stor utsträckning mot ersättning ikläda sig. Men sådan »bankgaranti» plägar, ehuru erbjudande stor likhet med den för- säkringsart, som benämnes garantiförsäkring, i affärslivet varken betecknas eller betraktas såsom försäkring. Att det oaktat låta lagens tillämpning utsträckas
även till sådana och andra liknande avtal har ansetts desto mindre böra ifråga- komma som något behov av lagstiftning på sådant område icke yppat sig. Fram- hållas må ock i detta sammanhang, att de avtal, som ingås av postverket under be- teckningen assurans, icke äro att betrakta såsom verkliga försäkringsavtal (assu- ransavtal) utan endast såsom innefattande modifikationer i ett fraktavtal.
Från förslagets tillämpningsområde har kommittén emellertid funnit sig böra utesluta vissa rättsförhållanden, som skulle kunna räknas såsom försäkring men i ett viktigt avseende skilja sig från den grupp av avtal, för vilka lagstiftning nu anses böra ifrågakomma: förslaget har begränsats till att omfatta endast försäk- ringar som meddelas yrkesmässigt. Utanför förslaget falla sådana mera isolerade avtal som t. ex. det, varigenom en arbetsgivare annorledes än under utövande av dylik rörelse åtager sig att utbetala en livränta eller för vissa angivna eventuali- teter tillförsäkrar någon hos honom anställd skadestånd.
Den gräns, som man i den offentligrättsliga försäkringslagstiftningen sökt upp- draga mellan ett »affärsmässigt» och ett icke affärsmässigt drivande av försäk- ringsrörelse, är för förslagets tillämplighet utan betydelse. De föreslagna bestäm- melserna avse även vissa anstalter, som betraktas såsom drivande en eller annan icke affärsmässig rörelse, exempelvis de som åsyftas i lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor och i lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar. I tillämpningen komma emellertid förslagets bestämmelser givetvis att spela sin huvudsakliga roll i fråga om avtal ingångna av försäkringsanstalter, vilkas rörelse drives affärsmäs- sigt. Hit räknas i första hand sådana inhemska försäkringsbolag, å vilka lagen om försäkringsrörelse helt eller delvis är tillämplig. Till denna grupp höra vidare utländska försäkringsanstalter, som jämlikt lagen den 24 juli 1903 förvärvat rätt att här i riket driva försäkringsrörelse.
I propositionen rörande FL uttalade föredragande statsrådet bl. a., att det vore klart, att begreppen försäkring och försäkringsrörelse icke finge givas annan innebörd i den offentligrättsliga lagstiftningen än i lagen om försäk- ringsavtal. Med förbudet att meddela försäkring i annan ordning än i lagen om försäkringsrörelse eller annan allmän lag eller författning vore med- given hade utredningen avsett att motverka en tendens att exempelvis ge- nom bildande av stiftelser eller ideella eller ekonomiska föreningar för- medla försäkringar. Med utgångspunkt från försäkringsavtalslagens be- greppsbestämning skulle bestämmelsen emellertid —— vilket anmärkts i ett remissyttrande — innebära ett generellt förbud mot att icke yrkesmässigt meddela försäkring. Statsrådet vore ense med utredningen om att de nyss- nämnda utvecklingstendenserna borde stävjas. Men en förbudsregel, sådan som den av utredningen föreslagna, finge en väsentligt större räckvidd, i det att den hindrade tillkomsten även av i och för sig önskvärda avtal.
Det syntes statsrådet uppenbart, att uttrycket »driva försäkringsrörelse» icke borde givas en så snäv tolkning som utredningen förutsatt. Tolkades uttrycket på sätt statsrådet förordat, syntes möjlighet finnas att motverka tendensen att bilda juridiska personer, vilka visserligen icke till formen men dock i realiteten dreve försäkringsrörelse. Någon motsvarighet till den
8—001886
av utredningen föreslagna förbudsregeln syntes statsrådet icke erforderlig vid sidan av straffbestämmelsen i 325 &.
Statsrådet sade sig icke kunna bit1äda den i ett remissyttrande fram- förda synpunkten, att ur förteckningen över försäkringsiniättningar, vilkas verksamhet reglerades i särskilda lagar eller förordningar, borde uteslutas försäkringsanstalt, som inrättats av staten. Även om lämpligheten av den använda terminologin kunde ifrågasättas såvitt gällde pensionsstyrelsen syntes densamma vara fullt adekvat beträffande sådana av staten inrättade försäkringsanstalter som riksförsäkringsanstalten och statens krigsförsäk- ringsnämnd samt statens krigsskadenämnd. Terminologin syntes icke mcd- föra den konsekvensen, att ett försäkringsaktiebolag, vars aktier förvärvades av staten, därigenom bleve undantaget från bestämmelserna i lagen om för- säkringsrörelse. Förteckningen över de svenska försäkringsanstalter, vilka undantagits från bestämmelserna i FL, placerades av statsrådet i en särskild paragraf, ingående i kapitlet om vissa undantagi fråga om lagens tillämp- lighet.
Första Iagutskottet godtog utan kommentarer de av statsrådet föreslagna lagbestämmelserna i förevarande ämne.
2. Försäkringsrörelsebegreppet och den speciella volvogarantin I vissa situationer kan oklarhet råda, huruvida viss verksamhet skall anses innefatta ett drivande av försäkringsrörelse eller ej. Under senare år har frågan om innebörden av försäkringsrörelsebegreppet aktualiserats särskilt därigenom att sedan den 1 november 1954 Aktiebolaget Volvo vid försälj- ning av en del biltyper lämnar en särskild garanti av långtgående innehåll. Spörsmålet huruvida Volvos ifrågavarande garantigivning enligt gällande lag kan anses innefatta ett drivande av försäkringsrörelse i FL:s bemärkelse har varit föremål för domstolsprövning. Förhållandena i målet och dettas utgång är av sådant intresse i detta sammanhang, att en redogörelse i ämnet synes motiverad. Den speciella garanti, som köpare av vissa biltyper av märket Volvo erhål- ler, har numera _ efter vissa mindre jämkningar och kompletteringar av texten —— följande lydelse.
Om denna bil inom fem år skadas i Sverige genom yttre olyckshändelse eller åverkan, betalar Volvo vid varje tillfälle den del av reparationskostnaden, som överstiger 300 (vid viss biltyp 400) kronor. Undantagna är kostnader som ersättes av annan och kostnader för skador, som uppstått i samband med brand, stöld, ”billån”, straffbart bruk av berusningsmedel, deltagande i hastighetstävlingar eller militär användning. Skriftlig anmälan om skadan skall omgående göras till någon av Volvos återförsäljare, som ombesörjer reparationen. Om anmälan göres senare än en månad från skadedagen svarar Volvo ej för skadan.
Sedan försäkringsinspektionen från olika håll blivit tillfrågad, huruvida Volvo enligt inspektionens uppfattning lagligen ägde meddela en dylik ga— ranti, och då spörsmålet ansågs vara av stor betydelse för försäkringsverk- samhetens utveckling, meddelade försäkringsinspektionen i skrivelse till Volvos verkställande direktör den 4 november 1954, att enligt inspektionens uppfattning bolaget på i skrivelsen anförda grunder måste anses ha börjat driva försäkringsrörelse. Samtidigt framhöll dock försäkringsinspektionen, att det ankomme icke på inspektionen utan på vederbörande åklagarmyn- dighet och domstolar att fatta ett juridiskt bindande avgörande i frågan, huruvida Volvo genom sin nya garantiverksamhet handlade i strid mot FL. Avslutningsvis uttalade inspektionen bl. a., att ehuru ämbetsverket vore av den meningen att den nya volvogarantin vore oförenlig med FL, inspektio- nen samtidigt också hyste den uppfattningen, att Volvos initiativ vore av stort intresse. Det hade dragit uppmärksamheten till viktiga problem i bil- försäkringen och toge sikte på rationaliseringsmöjligheter, vilka vid när- mare undersökning kunde visa sig vara av verklig betydelse. Avskrift av inspektionens skrivelse överlämnades till åklagarmyndigheten i Göteborg för kännedom.
Genom remiss den 4 januari 1955 lämnade därefter åklagarmyndigheten i Göteborg försäkringsinspektionen tillfälle att avgiva yttrande över ett av professorn Phillips Hult på uppdrag av Aktiebolaget Volvo utarbetat och sedermera till åklagarmyndigheten ingivet utlåtande, avseende frågan huru- vida bolaget genom att bereda köpare av berörda biltyp ifrågavarande ga— ranti bedreve en rörelse, som enligt FL förutsatte koncession. Hult vände sig i utlåtandet mot de synpunkter, vilka inspektionen i sin nyssnämnda skrivelse anlagt på garantin, och besvarade efter vidlyftig utredning frågan nekande.
I sitt yttrande över remissen förklarade inspektionen bl. a., att vad Hult i sitt utlåtande anfört icke givit inspektionen anledning att ändra sin ståndpunkt beträffande frågan om Volvos ifrågavarande garanti vore för- enlig med försäkringsrörelselagstiftningen. Avslutningsvis betonade inspek— tionen, att inspektionen vore medveten om att nuvarande lagstiftning — så- som inspektionen tolkade densamma —— i enskilda fall kunde befinnas inne- bära en alltför stel gränsdragning beträffande rätten att meddela försäkring och att den sålunda stundom kunde verka som en olämplig konkurrensbe- gränsning, vilken försvårade nya initiativ av värde för allmänheten. Den av Hult hävdade tolkningen lede å andra sidan av nackdelen, att den öpp— nade långtgående möjligheter för arrangemang, som bl. a. gåve allmän- heten alltför litet skydd mot försäkringsutfästelser, som vore på ett otill- fredsställande sätt ekonomiskt underbyggda. För att klarhet i rättsläget och ett underlag för bedömning av frågan om det eventuella behovet av lag— ändringar skulle erhållas vore ett domstolsutslag i frågan av värde.
I beslut den 29 juni 1955 uttalade åklagarmyndigheten i Göteborg, att
myndigheten icke funnit att Volvo genom den nya garantin överträtt FL. Ärendet föranledde därför icke någon åklagarmyndighetens vidare åtgärd.
För svenskt försäkringsväsen ansågs det vara av stort intresse att inne— börden av begreppet driva försäkringsrörelse enligt gällande lag om för- säkringsrörelse blev i görligaste mån klarlagd. Från denna synpunkt be- dömdes det genom åklagarmyndighetens beslut uppkomna läget såsom mycket otillfredsställande. Å ena sidan hade den centrala myndighet, som torde vara mest insatt i försäkringsfrågor, uttalat att Volvo genom nu ifrågavarande garanti måste anses ha handlat i strid mot FL. Å andra sidan hade en lokal åklagarmyndighet uttalat, att Volvo icke överträtt ifråga- varande lag. Ur allmän synpunkt ansågs det önskvärt, att frågan om lag- ligheten av Volvos nya garanti blev föremål för domstols prövning. Försäk- ringsinspektionen hemställde därför hos riksåklagarämbetet, att ämbetet måtte föranstalta om att dylik prövning kom till stånd. Samtidigt under- strök försäkringsinspektionen, att inspektionen icke genom sin hemställan tagit ställning till frågan om ändamålsenligheten av försäkringslagens nu- varande bestämmelser och icke heller från andra synpunkter än de legala uttalat något värdeomdöme om Volvos nu ifrågavarande initiativ.
I anledning av försäkringsinspektionens hemställan förordnade riksåkla- garämbetet, att åtal skulle väckas jämlikt 325 & FL mot Aktiebolaget Volvos verkställande direktör.
Åtalet lämnades utan bifall av Göteborgs rådhusrätt. Målet fullföljdes därefter till hovrätten för västra Sverige samt högsta domstolen. Båda dessa instanser fastställde rådhusrättens domslut.
Då såväl försäkringsinspektionens motivering för sin uppfattning att Volvos nya garantiverksamhet innefattade en överträdelse av FL som hög- sta domstolens motivering för att lämna åtalet utan bifall synes vara av intresse i sammanhanget, skall de refereras här.
Försäkringsinspektionens synpunkter på tolkningen av gällande lag torde tydligast framträda i en skrivelse till vederbörande statsåklagare den 21 augusti 1958. I denna skrivelse anförde försäkringsinspektionen i huvudsak följande.
I motiven till försäkringsavtalslagen uttalas, att de avtal, som ingås av post- verket under beteckningen assurans, icke är att betrakta såsom verkliga försäk- ringsavtal utan endast såsom innefattande modifikationer i ett fraktavtal. Med detta motivuttalande såsom utgångspunkt har professor Hult gjort en jämförelse mellan postverkets assuransavtal och Volvos nya garanti och kommit fram till att båda dessa typer av åtaganden saknar karaktären av försäkring på den gemensam- ma grunden att de bägge icke utgör självständiga avtal utan med nödvändighet an- sluter sig såsom biavtal till ett annat huvudavtal. De innefattar bägge modifikatio- ner i vederbörande huvudavtal.
Försäkringsinspektionen kan icke ansluta sig till Hults uppfattning på denna huvudpunkt. Vid ett transportavtal kan den part, som har att utföra eller låta utföra transporten av godset, påtaga sig ett mer eller mindre långtgående ansvar för transportprestationen, d.v. 5. för att godset verkligen kommer den bestämde
mottagaren till handa i oskadat skick. Han synes exempelvis kunna begränsa sin ersättningsskyldighet i händelse av skada på godset till sådana fall, där han själv eller hans egna anställda förfarit försumligt. Han kan gå längre och påtaga sig ansvar för försummelser av personal vid av honom anlitade främmande trans- portmedel. Han kan, om han så vill, utsträcka sin ansvarighet till att omfatta även rena olyckshändelser, som drabbar godset under hela dess väg från avsän- daren till mottagaren. Intet hindrar att han till och med går ännu längre och låter sin ansvarighet omfatta även fall av force majeure.
I samtliga fall är det fråga om en ersättningsskyldighet direkt på grund av det ingångna transportavtalet, En utsträckning av transportörens risktagande utöver vad som är det vanliga inom branschen innefattar således icke att vederbörande ikläder sig en särskild förpliktelse, skild från transportavtalet, utan utgör blott en lovlig modifikation i den gängse utformningen av transportavtal.
I enlighet härmed synes man höra förstå postverkets assuransavtal. Assurans— avtalet kan icke betraktas såsom något separat avtal utan innefattar blott, att postverket ingår ett transportavtal, enligt vilket verkets skadeståndsskyldighet vid bristande fullgörande av transportprestationen är utsträckt till att omfatta även fall av casus och i viss utsträckning force majeure. Det är helt enkelt fråga om transportavtal med en för postverket strängare skadeståndsskyldighet än den för vanliga brev och paket gällande. Assuransavtalet är, med begagnande av lagmoti- vens ord, en modifikation i det med postverket ingångna fraktavtalet.
Med anledning av vad Hult anfört om skador å postgods medan detsamma hand— haves av järnvägar, bussar, flygmaskiner o.s.v. vill försäkringsinspektionen un- derstryka, att det ligger helt inom ramen för fraktavtalsbegreppet att andra än egna transportmedel kan anlitas för en transports utförande.
Vid ett köpeavtal kan säljaren påtaga sig ett större eller mindre ansvar för be— skaffenheten av det gods, som överlåtes genom köpet. Säljarens skadestånds- skyldighet på grund av fel eller brist i godset beror i första hand på innehållet i köpeavtalet. Genom en s. k. garanti kan säljaren påtaga sig ett i fråga om om- fattning eller tid längre gående ansvar för fel och brist än som följer av sedvana eller köplagens bestämmelser. Såsom exempel på sådan garanti må nämnas, att tillverkare och försäljare av bilar ofta lämnar en garanti av innehåll, att därest det inom sex månader eller ett år från leveransen av en bil skulle uppdagas något materialfel eller felaktigt utförande, företaget ifråga utan kostnad för kö- paren levererar nya, felfria delar eller reparerar de gamla. Samtidigt brukar den inskränkningen föreskrivas, att garantin icke gäller för fel, som uppstår genom naturligt slitage, vårdslöshet, otillräcklig smörjning, felaktig skötsel m. m. En garanti av detta slag — som bl. a. Volvo lämnar för alla biltyper _ utgör icke någon självständig förpliktelse utan innefattar blott att säljaren påtager sig ett längre gående ansvar för beskaffenheten av det överlåtna godset än som eljest skulle vara fallet. En sådan garanti utgör således blott en modifikation i det in- gångna köpeavtalet.
Vid Volvos nu ifrågavarande garanti är läget ett annat. Volvo åtager sig genom denna garanti att svara för skador, som uppkommer på bilen vid kollisioner, dikes- körningar och liknande händelser. Volvos ansvar är här icke något uttryck för att säljarsidan brustit i sin prestation enligt köpeavtalet. I allt fall på teknikens nuvarande ståndpunkt uppkommer nämligen i allmänhet skador på en bil vid dylika händelser i stort sett oberoende av hur förstklassig den levererade bilen är. Volvos ansvar enligt den nya garantin innefattar icke någon utvidgad skade- ståndsskyldighet, som faller inom ramen för vad en säljare begreppsmässigt kan ha att fullgöra vid en äganderättsöverlåtelse av en bil. Volvos nya garanti rym-
mes enligt försäkringsinspektionens uppfattning icke inom begreppet köp och har sålunda icke karaktären av en modifikation i köpeavtalet.
Den speciella volvogarantin är enligt inspektionens syn ett självständigt risk- åtagande från Volvos sida. Åtagandet göres visserligen endast i direkt kombina- tion med ett köpeavtal; det är emellertid affärsmässiga och andra faktiska för- hållanden som torde vara anledningen härtill. Ur rättsliga synpunkter synes risk— åtagandet vara lika självständigt vare sig det göres i direkt anslutning till för- säljningen av en bil eller det mot vederlag skulle göras först vid en senare tid- punkt. I bägge fallen måste Volvo anses ikläda sig en risk, som faller utom ramen för vad som begreppsmässigt åvilar säljarsidan vid en äganderättsöverlåtelse.
Försäkringsinspektionen kommer så fram till att Volvos nya garanti icke alls är någon parallell till postverkets assuransavtal. Medan sistnämnda avtal utgör en modifikation i ett huvudavtal utgör den nya volvogarantin rättsligt sett ett själv- ständigt avtal och icke alls någon modifikation i ett annat avtal. Något stöd för att den nya garantin ej skulle ha karaktären av försäkringsavtal kan således icke hämtas i förut berörda motivuttalande att postverkets assuransavtal icke är att betrakta såsom verkliga försäkringsavtal.
Försäkringsinspektionen är ense med Hult om att försäkringsavtalet är ett öm- sesidigt förpliktande avtal. Det föreligger icke något försäkringsavtal med mindre försäkringstagaren har att ntgiva ett vederlag för riskåtagandet. Inspektionen an- ser emellertid, i motsats till Hult, att bilköparen vid volvogarantin betalar ett ve- derlag för Volvos ifrågavarande särskilda riskåtagande. Understrykas må att av Volvos reklam klart framgår, att det som Volvo utbjuder till ett visst pris är icke blott en bil utan dessutom den särskilda garantin. Det är fullt klart mellan par- terna, då avtal slutes, att vad bilköparen förvärvar för det avtalade beloppet är icke blott en bil utan därutöver nu ifrågavarande garanti. Garantin är kanske till och med i många fall drivfjädern till att köparen väljer just ifrågavarande bil- modell. Under nu angivna förhållanden är det enligt försäkringsinspektionens me- ning uppenbart, att köparen till Volvo erlägger ett vederlag för den speciella volvogarantin. Den omständigheten att Volvo icke utåt angiver hur mycket av det inflytande beloppet som räknas såsom riskpremie och hur mycket som räknas såsom vederlag för själva bilen synes icke kunna vara skäl till att betrakta veder- lagsfrågan på annat sätt än inspektionen ovan gjort.
Försäkringsinspektionen vill vidare slå fast, att riskåtagandena av Volvo göres i sådan omfattning att beteckningen rörelse måste anses befogad.
Understrykas må, att det särskilda riskåtagande, som Volvo gör vid den nu ifrågavarande garantin, i allt väsentligt är av samma innehåll som det riskåtagan- de, vilket försäkringsbolagen gör vid meddelande av vagnskadeförsäkring. Såväl i Sverige som i utlandet har det hittills ansetts vara en försäkringsbolagsangelä- genhet att svara för ifrågavarande kollisions- m. fl. risker. Språkbruk och allmän uppfattning inom affärslivet talar också för att riskåtagandena ifråga betraktas och behandlas såsom försäkringar.
Påpekas må också att lagen om försäkringsrörelse i första hand tillkommit för att skydda allmänheten mot försäkringsutfästelser från sådana företags sida, som icke har ekonomiska resurser att infria sina utfästelser. Allmänhetens behov av skydd mot insolida försäkringsgivare synes inspektionen vara lika stort, vare sig vederbörande vänder sig till ett företag, som uteslutande eller huvudsakligen meddelar försäkringar, eller förvärvar försäkringsskyddet hOS någon, som sam- tidigt tillhandahåller andra. prestationer, exempelvis ett bolag som huvudsakligen bedriver fabriks- och handelsrörelse men därutöver gör särskilda riskåtaganden av samma slag som försäkringsbolaget.
Vad angår de i förarbetena till försäkringsavtalslagen omnämnda bankgaran- tierna synes det försäkringsinspektionen helt naturligt, att desamma faller utanför lagstiftningen om försäkringsrörelse. Erinras må därom, att bankerna genom banklagstiftningen ställts under en särskild tillsyn, utövad i första hand av bank- inspektionen, och att det därför icke förelegat något behov av att göra lagen om försäkringsrörelse tillämplig på bankgarantierna. Härtill kommer det i lagmotiven åberopade förhållandet, att bankgarantierna i affärslivet varken betecknas eller betraktas såsom försäkring.
Sammanfattningsvis vill försäkringsinspektionen såsom sin mening uttala, att Volvos PV 444-garanti utgör ett självständigt avtal och icke en modifikation i köpeavtalet,
att vederlag utgår för garantin ifråga, att garantin lämnas i sådan omfattning att garantiverksamheten måste beteck- nas såsom rörelse,
att garantin i allt väsentligt har samma innehåll som försäkringsbolagens vagn- Skadeförsäkring,
att det hittills alltid ansetts vara en försäkringsbolagsangelägenhet att ikläda sig ansvar för de risker, som omfattas av garantin ifråga,
att språkbruk och allmän uppfattning inom affärslivet talar för att PV 444- garantin utgör en form av försäkring samt
att allmänhetens behov av tillsyn från statens sida över verksamheten ifråga är detsamma, vare sig riskåtagandet göres av det ena eller det andra rättssubjektet.
På nu anförda skäl anser försäkringsinspektionen, att Volvo genom sina nu ifrågavarande garantier överträtt 1 5 lagen om försäkringsrörelse, enligt vilket lagrum försäkringsrörelse må, där ej annat följer av vad i lag eller författning är stadgat, drivas endast av försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag, som därtill erhållit Konungens tillåtelse (koncession).
Högsta domstolens motivering för att fastställa hovrättens friande dom har följande innehåll.
Volvos riskövertagande på grund av de i målet ifrågakomna garantiutfästel— serna är betydligt vidsträcktare än som i allmänhet förekommer vid försäljning av bilar. Ansvaret är icke begränsat till fabrikationsfel utan de risker bolaget övertager äro väsentligen sådana som täckas av vagnskadeförsäkring å motorfor- don. Riskövertagandet, som äger rum i mycket stor utsträckning, får också anses ske mot vederlag.
Av utredningen framgår emellertid, att garantin meddelas uteslutande i sam- band med försäljningar av bilar, tillverkade av bolaget. Vederlaget för risköver- tagandet utgör icke en till beloppet bestämd premie utan ingår i köpeskillingen, och köparen har ej möjlighet att genom att avstå från garantin erhålla avdrag å köpeskillingen. Vidare kan garantin, som är tidsbegränsad, ej förnyas.
Förutom att lämnandet av garantin sålunda anknyter till den av bolaget bedrivna bilfabrikationen är att märka, att bolaget, som i anslutning till denna upprättat en landsomfattande serviceorganisation, i stort sett avhjälper de med garantin avsedda skadorna antingen genom reparation på verkstäder, som ingå i denna organisation, eller vid särskilt omfattande skador genom leverans av nya av bo- laget tillverkade bilar.
Med hänsyn till gestaltningen av bolagets ifrågavarande åtagande samt det na- turliga och nära samband, som sålunda föreligger mellan åtagandet och bolagets verksamhet för bilfabrikation och service, får lämnandet av garantin anses på
sådant sätt ingå i bolagets rörelse att bolaget icke därigenom drivit försäkrings- rörelse i den mening som avses i lagen om försäkringsrörelse.
Genom högsta domstolens dom i volvomålet har det således blivit klarlagt, att en garantigivning av den typ, som Aktiebolaget Volvo introducerat, icke för närvarande faller under FL.
3. Till de sakkunniga framförda synpunkter I sina skrivelser till de sakkunniga har både försäkringsinspektionen och Svenska försäkringsbolags riksförbund betecknat en närmare precisering av begreppen försäkring och försäkringsrörelse som önskvärd. F örsäkringsin— spektionen finner preciseringen önskvärd särskilt mot bakgrunden av att benägenheten att kombinera försäljningen av vissa varor med riskåtagan- den av skilda slag kan komma att breda ut sig. Riksförbundet hänvisar di- rekt till volvoärendet. I intetdera fallet framlägges emellertid några förslag eller anges några riktlinjer.
4. Övriga nordiska länder Tillsynslagen i Danmark stadgar såsom huvudregel, att försäkringsrörelse är underkastad lagens bestämmelser. Uttryckligen undantages emellertid från lagens reglering dels livförsäkringsrörelse, som icke är affärsmässig (i främsta rummet pensionskassor, som är underkastade tillsyn enligt speeiallagstiftning), dels vissa rättssubjekt utan motsvarighet i Sverige, dels ock begravningskassor och eldbegängelseföreningar, för vilka gäller särskild tillsynslagstiftning, samt under socialministeriets tillsyn stående sjuk- och arbetslöshetskassor. För lokalt begränsade ömsesidiga skadeför- säkringsbolag, vilkas rörelse är på visst sätt inskränkt till art och omfång, är lagens reglering mindre ingående. I fråga om de allra minsta företagen —— geografiskt och med avseende på försäkringsbeloppet _ gäller, att de icke omfattas av lagens bestämmelser men har skyldighet att på tillsyns— myndighetens begäran inkomma med vissa uppgifter. En för dansk försäk- ringslagstiftning speciell regel utan motsvarighet i övriga nordiska länder är, att handelsministern i tveksamma fall avgör huruvida en rörelse är av den art, att försäkringstillsynslagen skall äga tillämpning på densamma. Lagligheten av handelsministerns avgörande kan emellertid bli föremål för domstolsprövning. I Finland gäller enligt tillsynslagen, att försäkringsrörelse, där ej annor- städes i lag annat stadgas, endast får drivas av ömsesidigt försäkringsbolag eller försäkringsaktiebolag. Anmärkas må, att i Finland särskild lagstift- ning gäller bl. a. beträffande ömsesidiga skadeförsäkringsföreningar, vilka närmast motsvarar våra mindre lokala försäkringsbolag, beträffande fiskeri- försäkringsföreningar och beträffande understödskassor.
Enligt huvudregeln i den i Norge gällande tillsynslagen får försäkrings— rörelse — förutom av anstalter, som garanteras eller leds av staten eller kommun _— drivas endast av aktiebolag och ömsesidiga bolag. Direkt ut- säges i lagen, bl. a., att den icke äger tillämpning på begravnings- och sjuk— kassor eller på ömsesidiga livförsäkringsbolag, som endast gör vissa starkt begränsade åtaganden. Undantagna är likaledes vissa lokala ömsesidiga hus- djursförsäkringsbolag och brandförsäkringsföreningar. För lokala sjöför- säkringsföreningar gäller särskild lag. I det i Norge föreliggande förslaget till ny lag om livförsäkringsverksamhet, som utesluter inhemska aktiebolag från rätt att driva verksamhet enligt lagen, stadgas att lagen skall äga till- lämpning på livförsäkringsrörelse, som tager sikte på teckning av försäk- ringar på den öppna marknaden, men att Kungl. Maj:t i enskilda fall kan bestämma, att lagen skall gälla även annan livförsäkringsrörelse och där- med besläktad rörelse, såvitt arten och omfattningen av rörelsen ger anled- ning därtill.
Begreppen försäkring och försäkringsrörelse definieras icke i någon av de nordiska tillsynslagarna.
I redogörelsen har bortsetts från de regler, som gäller beträffande ut- ländsk anstalts verksamhet i vederbörande länder.
De sakkunniga
Ställningstagande till viss garantiverksamhet
FL reglerar bedrivandet av försäkringsrörelse. Begreppet försäkringsrörelse är emellertid icke definierat i lagen. Det har överlämnats åt rättstillämp- ningen att med ledning av gängse språkbruk och allmän uppfattning av- göra vad som förstås med uttrycket driva försäkringsrörelse. I en del fall kan det vara oklart, huruvida viss verksamhet skall anses falla under FL eller icke. Det under senare är mest uppmärksammade exemplet på dylik oklarhet var länge frågan, huruvida Aktiebolaget Volvo kunde anses bedriva försäkringsrörelse på den grund att bolaget i samband med försäljningen av olika personbilstyper påtager sig ansvaret för väsentligen samma risker, som täckes av vagnskadeförsäkring å motorfordon. Såsom förut framhål- lits har det numera genom dom av högsta domstolen blivit klarlagt, att en garantigivning av den typ, varom i volvomålet var fråga, icke beröres av FL så länge lagen är utformad på sätt som nu är fallet.
De sakkunniga har ansett sig böra överväga, huruvida genom lagändring en garantigivning av nyssnämnda typ i en eller annan form bör föras in under den lag, som reglerar bedrivandet av försäkringsrörelse. Denna fråga synes de sakkunniga böra bedömas helt med allmänhetens intressen för ögonen och mot bakgrunden av nuvarande förhållanden.
Tre olika principlösningar synes i och för sig tänkbara. Ett alternativ är att —— under förhållanden som är analoga med läget i volvofallet — industri- och handelsföretag skall kunna få meddela garantier med samma eller lik- nande innehåll som den speciella volvogarantin, men att en förutsättning härför skall vara att offentlig myndighet efter en prövning av vederbörande företags soliditet och förhållandena i övrigt lämnar sitt tillstånd till garanti- givningen i fråga. Denna linje skulle i realiteten medföra, att vi finge en ny typ av koncessionerade, övervakade försäkringsföretag, vilka utmärktes därav att försäkringsverksamheten utgjorde blott en ringa del av rörelsen, medan huvuddelen av denna omfattade helt annan verksamhet. Därest det skall vara någon verklig mening med en tillståndsgivning, måste den prö- vande myndigheten göra en djupgående, omsorgsfull bedömning av veder- börande företags soliditet. En sådan bedömning är förenad med stora vansk- ligheter, icke minst på grund av de verkningar, som ett konjunkturomslag eller förändringar i det handelspolitiska läget lätt kan medföra för dylika företag. Även om remissvägen ett ganska gott underlag för bedömningen ' skulle kunna erhållas, blir prövningen en mycket grannlaga uppgift för den tillståndsgivande myndigheten. Kommer denna i ett visst fall till det resul- tatet, att det koncessionsbegärande industri- och handelsföretaget icke har en så stark ekonomi och så goda framtidsutsikter, att det måste anses före- ligga fullgod säkerhet för att företaget kan uppfylla sina riskåtaganden under garantitiden, och avslår myndigheten till följd härav ansökningen om koncession, kan detta utåt komma att uppfattas såsom en mycket all— varlig ekonomisk prickning av företaget och därigenom avsevärt skada det- samma. Beviljas å andra sidan koncession åt sådana företag, vilkas ekono- miska soliditet icke är grundmurad, och blir senare ett antal dylika företag ur stånd att fullfölja sina garantiåtaganden, kan det befaras att hela kon- cessionsprövningen kommer i vanrykte. Påpekas må vidare, att det icke blott är själva koncessionsgivningen som är ett känsligt kapitel vid fö- retag av blandad industri-, handels- och försäkringskaraktär. Detsamma gäller i kanske ännu högre grad frågan om återkallande av en beviljad koncession på grund av inträffade förändringar i vederbörande företags ekonomi. Allmänheten har ett berättigat intresse av att nya garantier icke får lämnas, om det garantigivande företagets ekonomiska ställning avsevärt försämrats. Detta intresse kan emellertid komma i strid med intresset att företagets situation icke försvåras genom en så uppseendeväckande aktion som indragningen av en förut beviljad koncession avseende vissa garanti- typer. Ytterligare en komplikation vid de blandade industri-, handels- och försäkringsföretagen är, att tillsynen över försäkringsdelen av verksam- heten förutsätter en praktiskt taget fullständig insyn i företaget såsom hel- het. På skäl, som nu anförts, torde det knappast vara någon ändamålsenlig lösning att gå fram på linjen med ett särskilt koncessionsförfarande för sådana industri- och handelsföretag, som önskar meddela garantier av den
speciella volvogarantins typ. De sakkunniga kan därför icke tillstyrka före- varande alternativ.
De återstående två alternativen är att antingen genom en lagändring föra in en garantigivning av nu ifrågavarande typ under begreppet för- säkringsrörelse, varigenom verksamheten skulle bli förbjuden för fabriks- och handelsföretag och skulle förbehållas försäkringsbolag, eller också att icke göra någon ändring i det genom volvodomen fastslagna rättsläget, varigenom garantier av den speciella volvogarantins typ fortfarande utan särskilda formaliteter skulle kunna meddelas av industri- och handelsföre— tag, när förhållandena är analoga med situationen i volvofallet.
Enligt de sakkunnigas uppfattning har allmänheten i sak samma behov av i första hand en soliditetskontroll, vare sig riskövertaganden av volvo- garantins typ göres av försäkringsbolag eller av fabriks- och handelsföre- tag. Samtidigt måste emellertid beaktas, att Volvos speciella garanti nu förekommit på marknaden mer än fem år och att det genom högsta dom- stolens dom blivit fastslaget, att enligt gällande lag verksamheten i fråga icke innefattar något drivande av försäkringsrörelse i FL:s mening. Med större styrka än tidigare kan nu göras gällande, att den allmänna uppfatt- ningen är att en verksamhet av dylik typ är en naturlig utvidgning av den fabrikations— och serviceverksamhet, som vederbörande företag huvudsak— ligen bedriver. Beaktas måste vidare, att vid en garantiverksamhet av den av Volvo bedrivna typen förutsättningarna måste vara ovanligt goda att hålla kostnaderna för risktäckningen låga. Bl. a. synes stora möjligheter föreligga att hålla förvaltningskostnaderna på en lägre nivå än vad fallet i allmänhet är i de traditionella motorfordonsförsäkringsbolagen. I förbil- ligande riktning synes också verka, att garantigivaren torde ha speciella förutsättningar att hålla ett fast grepp om skaderegleringsapparaten. Givet är, att en del av nämnda fördelar kan bevaras, därest risktäckningen över- föres till ett specialförsäkringsbolag, som är nära samordnat med veder- börande industriföretag. Det synes dock ligga närmast till hands att an- taga, att administrationen av garantigivningen skulle i någon mån kompli- ceras, därest risktäckningen utbrytes från moderföretaget och lägges i hän- derna på en särskild juridisk person. Det kan befaras att en sådan åtgärd skulle tendera att verka i kostnadshöjande riktning. Samtidigt hör det på- pekas, att vid en samförvaltning av å ena sidan ett industri- eller handels- företag och å andra sidan ett försäkringsbolag det föreligger speciella svå— righeter att utöva en effektiv tillsyn över försäkringsbolagets kostnader bl. a. på den grund att industri- eller handelsföretagets förhållanden är undandragna insyn från försäkringsinspektionen. Såvitt de sakkunniga kunnat finna torde det i allt fall icke för närvarande kunna sägas ligga i allmänhetens intresse, att det jättelika experiment, som Volvos speciella garantiverksamhet utgör, kompliceras. Givet är, att mindre solida företag kan följa i Volvos fotspår och att framtiden kan utvisa, att en kontroll,
motsvarande FL:s, är påkallad på nu ifrågavarande område. I förbanden- varande läge synes det de sakkunniga dock naturligast, att man avvaktar erfarenheterna på området och ingriper med lagstiftning först sedan det blivit i praktiken styrkt, att behovet av lagstiftning är starkare än de för— delar, som kan vinnas genom nuvarande frihet på området.
Gentemot garantier av volvogarantins typ kan visserligen invändas, att desamma är obligatoriska i den meningen, att köpare av ifrågavarande vara icke får tillfälle att fritt välja mellan att erhålla garantin eller att i stället få en motsvarande prisnedsättning. Såvitt kan utläsas ur försälj- ningssiffror och allmänhetens mottagande av volvogarantin har densamma emellertid icke blivit betraktad såsom en olämplig inskränkning i kund- friheten. Kvar står dessutom det förhållandet, att så länge dylika garantier icke helt slagit igenom i vederbörande bransch, möjlighet finnes för köpare att välja en vara, som säljes utan att vara obligatoriskt sammanknuten med en garanti. Så länge läget på marknaden är sådant, att en hård konkurrens råder mellan säljare av olika märken, torde det för övrigt icke behöva be- faras att garantier, som ogillas av köparna, införes eller bibehålles. Därest marknadsläget blir det motsatta, så att det i hög grad blir en säljarens marknad, synes visserligen möjligheterna att introducera och bibehålla garantier, som allmänheten finner mindre önskvärda, vara större. Härutin- nan intager dock icke nu ifrågavarande garantier en särställning. I ett så- dant läge är över huvud taget allmänhetens möjligheter att påverka veder- börande varas utseende, utrustning, egenskaper m. m. starkt beskurna. Den omständigheten att volvogarantin är obligatorisk synes icke vara nå- gon anledning till att omgärda densamma med restriktiva bestämmelser. Påpekas må i detta sammanhang, att även om garantin erhölle formen av försäkring i försäkringsbolag, densamma kunde göras obligatorisk.
Volvogarantin har också blivit föremål för den kritiken, att dess utform- ning icke i tillräcklig grad tager hänsyn till intresset att uppamma och uppmuntra försiktighet vid bilkörning. Även om det kan vara ett allmänt intresse att förekommande försäkringsmässiga anordningar konstrueras så, att försiktighet vid bilkörning premieras på ett mera påtagligt sätt än vad fallet blir vid volvogarantin, måste det dock erkännas, att man i själva verket vet ganska litet om vilka resultat för trafiksäkerheten som kan nås genom särbehandling eller ökad premiering av goda risker. Försäkrings- bolagen är icke inom motorfordonsförsäkringen tvungna att utforma sina försäkringar på ett speciellt sätt. De har frihet att experimentera sig fram. Icke heller på nu ifrågavarande punkt synes något vara att vinna genom en inordning av volvogarantin under FL.
Med stöd av det ovan anförda anser sig de sakkunniga icke böra före- slå någon lagändring, varigenom en garantigivning av den ovan berörda typen skulle föras in under FL.
Innebörden av begreppet försäkringsrörelse De sakkunniga har undersökt möjligheterna att i lagtext eller lagmotiv giva en närmare definition av begreppet drivande av försäkringsrörelse för att därigenom åstadkomma en klarare gränsdragning mellan sådan verk- samhet som faller under FL och sådan verksamhet som faller utanför. De sakkunniga har emellertid funnit det omöjligt att göra någon klar och en- tydig definition av nyssnämnda begrepp. Beaktas bör också i samman— hanget, att förhållandena inom det ekonomiska livet är så mångskiftande och rörliga, att det icke torde vara ändamålsenligt att söka binda utveck- lingen genom legala begreppsbestämningar. Det synes de sakkunniga fort- farande böra överlämnas åt rättstillämpningen att under beaktande av de tankegångar, som ligger bakom försäkringsrörelselagstiftningen, och av gängse språkbruk och allmän uppfattning avgöra, huruvida en viss verk- samhet skall anses innefatta ett drivande av försäkringsrörelse i FL:s he- märkelse och falla under FL eller ej. För egen del vill de sakkunniga i detta sammanhang blott framhålla följande.
Den verksamhet, som genom FL förbehålles företagstyperna försäkrings— aktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag, har karaktären av en risktäck- ningsverksamhet. Den omständigheten att en risktäckningsverksamhet av någon betydelse i praktiken måste mer eller mindre vara förenad med en anskaffningsverksamhet och med olika slag av kontorsarbeten medför icke, att verksamhet av sistnämnda slag i en riskrörelses tjänst också är förbe- hållen nyssnämnda företagstyper. FL innesluter icke något förbud för en- skild person eller allmänt aktiebolag att utöva verksamhet för ett försäk- ringsbolags räkning genom anskaffning av försäkringar, utförande av kon— torsarbeten av olika slag m. m.
I momentet rörelse i begreppet drivande av försäkringsrörelse ligger, att endast yrkesmässig försäkringsverksamhet beröres av FL. Ett ingående av enstaka risktäckningsavtal faller utanför lagen.
Det har ibland ansetts, att den offentligrättsliga försäkringsrörelselag- stiftningen endast äger tillämpning på sådan försäkringsrörelse, som dri- ves affärsmässigt. Enligt de sakkunnigas mening saknas i allt fall numera anledning att göra den begränsningen, att FL äger avseende allenast å affärsmässigt driven rörelse. Flera försäkringsbolags verksamhet drives efter sådana riktlinjer och i sådana former, att det svårligen torde kunna hävdas att rörelsen har en affärsmässig karaktär. Har en försäkringsverk— samhet en sådan omfattning, att den kan betraktas såsom rörelse, synes FL i princip böra vara tillämplig på verksamheten oberoende av om rörel- sen drives affärsmässigt eller ej. Allmänheten torde ha det behov av skydd, som FL ger, så snart verksamheten får karaktären av rörelse; draget av affärsmässighet synes här vara av underordnad betydelse. I enlighet med det anförda förutsätter de sakkunniga, att den omständigheten att en för- säkringsrörelse ej bedrives på ett affärsmässigt sätt icke i och för sig för
rörelsen utanför FL. Först om uttryckligt stöd finnes i lag eller författ- ning för att undantaga en icke affärsmässigt bedriven försäkringsrörelse från FL, faller rörelsen i fråga enligt de sakkunnigas uppfattning utanför nämnda lag. Sålunda följer av 349 & FL och 1 & understödsföreningslagen, att en icke affärsmässigt bedriven personförsäkringsrörelse kan drivas i understödsföreningens form. Någon ändring häri ifrågasättes icke i detta sammanhang.
Frånvaron i lag och lagmotiv av en närmare precisering av begreppet försäkringsrörelse kan, såsom förut nämnts, i en del fall leda till att det är oklart, huruvida viss verksamhet faller under FL eller ej. Antalet osäkra fall minskar emellertid i den mån enskilda ärenden blir föremål för rättslig prövning. Oklarheten på nu ifrågavarande område är icke större än den motsvarande oklarhet, som förekommer på många andra områden, där lagbestämmelserna icke. är uttömmande.
Enligt nu gällande lag blir det i sista hand allmän domstol som avgör, huruvida en viss verksamhet faller under FL eller icke. Spörsmålet kom- mer under domstols prövning i form av mål angående ansvar för olaga be- drivande av försäkringsrörelse. De sakkunniga har övervägt, huruvida an— ledning finnes att genom ett specialstadgande överlämna åt administrativ myndighet att avgöra vilken verksamhet som skall betraktas såsom dri- vande av försäkringsrörelse i FL:s bemärkelse och sålunda omfattas av lagens speciella bestämmelser. Enligt de sakkunnigas uppfattning har det icke styrkts, att det föreligger något behov av att göra ett så djupgående avsteg från gällande rätt. Rättssäkerheten torde bli bäst tillgodosedd, därest det fortfarande i sista hand är allmän domstol som har att tolka FL på nu ifrågavarande punkt. De sakkunniga förutsätter härvid, att liksom hittills försäkringsinspektionen beredes tillfälle att framföra sina synpunkter i ärenden av dylikt slag. De sakkunniga vill i detta sammanhang framhålla, att flera skäl synes tala för att det skulle vara värdefullt, därest möjlighet funnes att erhålla en domstolsprövning av frågan om en viss rörelses för- enlighet med FL utan att denna prövning erhölle formen av mål angående ansvar för viss person för begånget brott. Denna fråga måste emellertid ses i ett större sammanhang. Man kommer här in på processuella problem av stor, principiell räckvidd, vilka kan ses ur flera synvinklar och vilka faller utanför de sakkunnigas uppdrag.
Lagens huvudregel m. m.
Försäkringsrörelselagstiftningens huvudregel att försäkringsrörelse får dri- vas endast av försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag har gammal hävd. Såväl från soliditets- och skälighets- som från kontrollsyn- punkter synes det mest ändamålsenligt, att en rörelse av nu ifrågavarande slag endast får bedrivas av juridiska personer, vilka är underkastade en
särskild för ändamålet avpassad reglering. Någon anledning att ändra nyss- nämnda huvudregel föreligger icke. De sakkunniga föreslår därför att re- geln bibehålles. Icke heller synes anledning nu finnas att göra avsteg från FL:s krav att särskild tillåtelse (koncession) erfordras för rätt att driva försäkringsrörelse. Frågan om vilken myndighet som skall bevilja konces- sion, hur detaljerat föremålet för verksamheten skall bestämmas och vilka de materiella villkoren för koncession skall vara behandlas i kapitel V.
FL har i första hand till syfte att tillvarataga svenska försäkringstaga- res intressen och år utformad närmast med tanke därpå. Den frågan upp- kommer, huruvida lagen bör vara tillämplig även i det fall att ett i Sverige konstituerat bolag har till föremål för sin verksamhet att uteslutande för- säkra risker, som icke är svenska och som är belägna utom Sverige. I ett koncessionsärende har försäkringsinspektionen och Kungl. Maj:t ansett, att FL är tillämplig även i ett dylikt fall. Någon erinran häremot synes de sakkunniga icke böra göras. Det är att observera, att även om FL i första hand avser att tillvarataga svenska försäkringstagares intressen, lagen dock innebär ett skydd även för andra kategorier fordringsägare. Det synes vara ett allmänt borgenärsintresse att en rörelse av den särskilda karaktär, som en försäkringsrörelse utgör, är underkastad den speciella reglering och till— syn, som föreskrives i försäkringsrörelselagstiftningen. Härtill kommer att det internationellt sett skulle kunna uppstå vissa komplikationer och miss— förstånd, därest ett i Sverige konstituerat bolag, som driver försäkrings— rörelse avseende risker i utlandet, skulle vara undantaget från den svenska försäkringsbolagstillsynen när det icke försäkrar risker i hemlandet. Även ett försäkringsbolag, som uteslutande har sina kunder utom Sverige, synes driva försäkringsrörelse här i landet i den meningen att risktäckningen torde få anses ske i Sverige. Någon särskild lagbestämmelse i ämnet synes de sakkunniga icke påkallad.
Särskilda undantag från lagens tillämpningsområde Från bestämmelserna i FL undantages vissa slag av försäkringsinrättningar, vilka i större eller mindre utsträckning är underkastade särskild rättslig reglering. Det första i 349 & FL gjorda undantaget gäller försäkringsan- stalt, som inrättats av staten. Det synes de sakkunniga kunna ifrågasättas, dels huruvida termen anstalt är fullt adekvat när det gäller vissa former av statlig försäkringsrörelse, dels ock huruvida det är fullt entydigt att i texten lägga avgörande vikt vid vem som inrättat anstalten i fråga. Enligt de sakkunnigas mening blir undantagsstadgandet klarare, därest det hän- föres till försäkringsrörelse, som jämlikt särskild lag eller författning dri- ves av staten. De sakkunniga förordar därför, att undantagsbestämmelsen formuleras i enlighet härmed.
I detta sammanhang tangerar de sakkunniga frågan om tillsynen över
den försäkringsverksamhet, som bedrives av staten. I stor utsträckning har den statliga försäkringsverksamheten sådana former, att densamma icke är jämförlig med den av enskilda försäkringsbolag bedrivna rörelsen. Detta gäller närmast sådan statlig socialförsäkringsverksamhet, inom vilken med- vetet i olika former en överflyttning av försäkringskostnaderna mellan olika medborgargrupper, t. ex. mellan personer med små och personer med stora inkomster, äger rum. Det förekommer emellertid även statlig försäkrings- verksamhet, där principen är att varje försäkring skall bära sin egen för- säkringstekniskt beräknade andel av kostnaderna. Beträffande dylik för- säkringsverksamhet från statens sida synes flera skäl tala för att verksam- heten bör vara underkastad samma tillsyn som de ömsesidiga försäkrings— bolagens och försäkringsaktiebolagens verksamhet är enligt FL. Kraven på den statliga försäkringsverksamheten torde icke böra vara mindre än de krav, som ställes på de enskilda försäkringsbolagen. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle det exempelvis vara otillfredsställande, om skälighets— kravet bleve ett annat i fråga om statlig försäkringsverksamhet än beträf— fande den av försäkringsbolag drivna rörelsen. En konkurrens på lika vill- kor synes böra eftersträvas. Skulle staten erhålla monopolställning på nå- got visst försäkringsområde, blir tillsynsbehovet icke mindre. De sakkun- niga anser det icke falla inom ramen för det dem givna uppdraget att fram- lägga något förslag i förevarande ämne men har velat peka på problem- ställningen. Frågan om en utvidgning av försäkringsinspektionens tillsyn till att omfatta även vissa former av statlig försäkringsverksamhet torde böra upptagas till övervägande i samband med behandlingen av de lagar och författningar, som reglerar ifrågavarande försäkringsverksamhet.
De nuvarande undantagsbestämmelserna i FL beträffande sjukkassa el- ler annan understödsförening, å vilken lagen om understödsföreningar äger tillämpning, beträffande sjukkassa enligt lagen om allmän sjukförsäkring och beträffande sockenbolag, som meddelar försäkring av annat slag än brand- eller sjöförsäkring, bör enligt de sakkunnigas uppfattning tills vi- dare bibehållas oförändrade. Vad angår undantaget för understödsför— eningar vill de sakkunniga erinra om att de i kapitel Il uttalat sig för att understödsföreningslagen snarast möjligt överses och att därvid överväges, i vad mån behov av en särskild understödsföreningslag fortfarande före- ligger och vilka möjligheter som finnes att i större eller mindre utsträckning inordna understödsföreningarna under FL.
De sockenbolag, som meddelar brand— eller sjöförsäkring, fördes genom 1950 års ändringar av försäkringsrörelselagen in under FL. I samband här- med infördes i lagen ett stadgande, att i fråga om ömsesidigt försäkrings— bolag, vars verksamhetsområde är begränsat till viss del av riket, Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, försäkringsinspektionen äger, där rörelsen är av ringa storlek, medgiva de undantag från bestämmelserna i lageii, som betingas av verksamhetens omfattning och bolagets förhållanden i
övrigt. Under senare år har i samband med inspektionsresor två lokala sjöför- säkringsbolag påträffats —— ett häradsbolag och ett sockenbolag —— vilka icke meddelar försäkring av annat slag än avseende ombordvarandes utrustning och effekter. Försäkringsbeloppen i dessa bolag är mycket små och om— fattningen av rörelsen obetydlig. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas, huruvida det föreligger något behov av att FL är tillämplig på lokala för- säkringsbolag av dylik art. Med hänsyn till att det här är fråga om några få och mycket speciella bolag, vilka torde representera en utdöende försäk— ringsbolagstyp, synes det emellertid de sakkunniga icke finnas anledning att i 349 5 FL införa något nytt undantagsstadgande, som tager sikte på bolag av denna eller liknande art och för dem helt utanför lagens tillämp- ningsområde. Det synes vara tillfyllest, att i fall av behov bolagen kan be- viljas dispens från en del av lagens bestämmelser. Framhållas må, att de två ovan nämnda lokala sjöförsäkringsbolagen för effekter numera helt anpassat sig efter bestämmelserna i FL och icke hemställt om någon di- spens med stöd av det förenämnda år 1950 införda lagbudet.
FL äger icke tillämpning på utländska försäkringsanstalters rörelse här i riket. Ifrågavarande verksamhet regleras såsom förut nämnts av en sär- skild 1ag av år 1950, till vilken hänvisning sker i FL. De sakkunniga har icke i uppdrag att revidera 1950 års lag men har i kapitel II pekat på att en revision av FL torde behöva efterföljas av en översyn av lagen angående utländska försäkringsanstalter. I detta sammanhang finnes icke anledning att föreslå någon ändring av det hänvisningsstadgande, som FL innehåller.
Sammanfattning De sakkunniga har icke funnit anledning att föreslå någon ändring av prin- cipen, att där ej annat följer av vad i lag eller författning är stadgat, för- säkringsrörelse endast får drivas av försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag, som därtill erhållit särskild koncession.
Någon definition av begreppet driva försäkringsrörelse lämnas icke av de sakkunniga. Det anses fortfarande böra överlämnas åt rättstillämpningen att under beaktande av de tankegångar, som ligger bakom försäkringsrö- relselagstiftningen, och av gängse språkbruk och allmän uppfattning av- göra, huruvida en viss verksamhet skall anses innefatta ett drivande av försäkringsrörelse eller ej. I begreppet driva försäkringsrörelse vill de sak— kunniga icke inlägga något krav på affärsmässighet hos rörelsen. Rättssä- kerheten anses bli bäst tillgodosedd, därest det fortfarande i sista hand är allmän domstol som — efter yttrande av bl. a. försäkringsinspektionen —— har att tolka innebörden av begreppet driva försäkringsrörelse.
De sakkunniga anser sig icke böra föreslå någon lagändring, varigenom en garantigivning av den speciella typ, som Aktiebolaget Volvo introduce- rat på bilmarknaden, skulle föras in under FL. De sakkunniga uttalar här
bl. a., att mindre solida företag kan följa i Volvos fotspår och att framtiden kan utvisa, att en kontroll, motsvarande FL:s, år påkallad på ifrågavarande område. I förhandenvarande läge synes det emellertid de sakkunniga na- turligast att man avvaktar erfarenheterna på området och ingriper med lagstiftning först sedan det blivit i praktiken styrkt, att behovet av lag- stiftning är starkare än de fördelar, som vinnes genom nuvarande frihet på området.
Vad angår de särskilda undantag från FL:s tillämpningsområde, som finnes intagna i främst 349 5 FL, föreslår de sakkunniga ingen annan änd- ring än en mindre omformulering av det nuvarande undantagsstadgandet av- seende försäkringsanstalt, som inrättats av staten.
FJÄRDE KAPITLET
Försäkringsbolags rätt att driva annan rörelse än försäkringsrörelse
l. Gällande lag och några huvuddrag av förarbetena
I FL föreskrives i överensstämmelse med redan tidigare gällande lag, att försäkringsbolag icke äger driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Till denna förbudsregel anknyter delvis en annan i lagen intagen bestämmelse, enligt vilken försäkringsbolag av aktierna i svenskt aktiebolag icke må utan försäkringsinspektionens medgivande äga mer än en tjugondel eller, om aktier med olika röstvärde finnes, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier. Tillhör försäk— ringsbolaget koncern, skall vad sålunda stadgats gälla koncernen. Nu an- givna regler äger emellertid icke tillämpning å aktier i försäkringsaktiebo- lag eller i aktiebolag, vars verksamhet har till föremål att äga aktier i för- säkringsaktiebolag eller att tillskjuta garantikapital i ömsesidigt försäk- ringsbolag.
1942 års försäkringsutredning erinrade i sitt betänkande om att regeln att försäkringsbolag icke finge driva annan rörelse än försäkringsrörelse funnits redan i 1903 års försåkringsrörelselag. I förarbetena till sistnämnda lag hade härom endast uttalats, att stadgandet stödde sig på så allmänt erkända grunder, att en motivering därav syntes överflödig. Den ekono— miska utvecklingen hade sedan dess, fortsatte 1942 års utredning, ytterli- gare understrukit behovet av en undantagslös förbudsregel i detta avseende. I förarbetena till 1903 års lag hade uttalats, att i uttrycket »annan rörelse» naturligtvis icke innefattades den lånerörelse, som erfordrades för att göra försäkringsanstalts medel fruktbärande, ej heller den rörelse, som bestode i att hos annan anstalt återförsäkra övertagna risker eller att meddela åter- försäkring åt annan anstalt. Givet vore, anförde 1942 års utredning, att ock- så detta uttalande alltjämt ägde giltighet. Uppenbart vore vidare, att för- säkringsbolag icke finge genom dotterföretag utöva sådan rörelse, som det ej ägde driva i egen regi. Delvis i syfte att förebygga ett kringgående av för- budsregeln på sådana vägar hade utredningen i sitt förslag upptagit vissa restriktioner i fråga om försäkringsbolags rätt att inneha aktier i fråm- mande aktiebolag. Härutinnan föreslog 1942 års utredning, att av aktierna i svenskt aktiebolag försäkringsbolag icke utan försäkringsinspektionens medgivande finge äga mer än en tiondel eller, om aktier med olika röst—
värde funnes, större antal än att röstetalet för aktierna utgjorde högst en tiondel av röstetalet för samtliga aktier. Tillhörde försäkringsbolaget kon- cern, skulle vad sålunda stadgats gälla koncernen. Regeln skulle emellertid icke äga tillämpning på aktier i försäkringsaktiebolag eller i aktiebolag som hade till uteslutande syfte att äga aktier i försäkringsaktiebolag eller att till- skjuta garantikapital i ömsesidigt försäkringsbolag (s. k. holdingbolag).
Såsom skäl för förslaget att på nyss angivet sätt begränsa försäkrings- bolagens aktieinnehav åberopade 1942 års utredning jämväl bl. a. det för- hållandet, att det syntes utredningen angeläget att förebygga att hos för- säkringsbolagsledningarna, i främsta rummet på livförsäkringssidan, upp- ammades ett företagarintresse utanför försäkringsväsendets eget område. Livförsäkringsbolagens kapital borde icke få utnyttjas för ekonomiska spekulationer. F ondförvaltningens säkerhet måste vara det primära. I vissa fall kunde enligt utredningen en mera vidsträckt investeringsrätt vara mo- tiverad, exempelvis i företag inom försäkringsväsendets eget område eller eljest i företag, som vore direkt ägnade att främja försäkringsväsendets sunda utveckling. Möjlighet till dispens från spärregeln i dylika fall borde enligt utredningens mening hållas öppen och det syntes utredningen lämp- ligen böra ankomma på försäkringsinspektionen att meddela sådan dispens. Det läge i sakens natur, anförde utredningen, att ett medgivande till vidgad rätt till förvärv av aktier i visst företag kunde förbindas med villkor, som betingades av omständigheterna i det särskilda fallet.
I fråga om de förvaltningsbolag, som bildades för förvaltning av försäk- ringsbolagens fastigheter, uttalade utredningen, att denna förvaltningsform erbjöde påtagliga praktiska fördelar och att den icke borde motverkas av den av utredningen föreslagna spärregeln om en till viss kvot av det nomi- nella aktiekapitalet begränsad placeringsrätt. Utredningen förutsatte, att medgivande till obegränsat förvärv av aktier i sådana bolag lämnades.
I annat sammanhang upptog 1942 års utredning frågan, huruvida skäl funnes att bereda försäkringsbolagen möjlighet att i egen regi bidraga till bostadsproduktionen. Även om förhållanden kunde anföras såsom motiv för en dylik anordning, vore detta enligt utredningens uppfattning uteslu- tet på grund av förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Enligt utredningens mening hindrade dock icke denna bestämmelse försäkringsbolag, som önskade investera i nybyggnader, att för sådant ändamål träffa avtal med företagare inom byggnadsbranschen, som på egen risk och mot avtalad entreprenadsumma utförde byggnads- arbetet. Att i ett fall som det nämnda låta utföra arbetet på löpande räk- ning, vilket i realiteten innebure att bolaget självt bedreve byggnadsverk- samhet, syntes utredningen strida mot den åberopade lagbestämmelsen. Be- stämmelsen syntes däremot ej böra hindra, att moderniserings- eller lik- nande arbete utfördes på löpande räkning, eftersom dylikt arbete måste anses tillhöra fastighetsförvaltningens område.
Föredragande statsrådet sade sig i propositionen rörande FL vara av den övertygelsen, att förbudet mot annan verksamhet än försäkringsrörelse i väsentlig mån bidragit till den utveckling mot ökad soliditet, som i stort sett karakteriserat det enskilda försäkringsväsendet. Förbudet vore av grundläggande betydelse för försäkringsväsendets stabilitet och säkerhet och det syntes icke böra komma i fråga att i någon mån jämka förbuds- regeln. En uppmjukning av förbudet medförde enligt statsrådets uppfatt- ning risk att utvecklingen fördes in på vägar, som icke vore önskvärda. I sammanhanget ville statsrådet framhålla, att den ifrågavarande bestäm- melsen givetvis innebure förbud för försäkringsbolag att genom dotterfö- retag driva sådan verksamhet, som bolaget icke ägde bedriva i egen regi. Vad rörde spörsmålet om fa'stighetsinvestering _ där statsrådet delade ut- redningens uppfattning, att byggande i egen regi vore oförenligt med för- budsregeln — hade utredningen anvisat möjligheten att träffa avtal med byggnadsentreprenör, som på egen risk och mot överenskommet pris ut- förde byggnadsarbetet. Genom en sådan anordning vore försäkringsbolaget befriat från de ekonomiska riskerna och övrigt företagaransvar. Statsrådet förklarade sig dela utredningens uppfattning, att ett dylikt förfarande icke stode i strid med den nyssnämnda förbudsbestämmelsen. Mot entreprenad- förfarandet hade i ett remissyttrande anmärkts, att om byggherren under arbetets gång funne nödvändigt att vidtaga flera och betydelsefulla änd— ringar i de ursprungliga planerna, entreprenaden i realiteten lätt överginge till ett avtal på löpande räkning, men då vid en tidpunkt och på ett sätt, som för byggherren vore direkt olämpligt eller oekonomiskt. Denna an- märkning syntes statsrådet väsentligt överdriven och i varje fall icke kunna tillmätas avgörande betydelse. Enligt statsrådets mening öppnade entre- prenadförfarandet möjligheter för försäkringsbolagen att på ett ändamåls- enligt sätt investera i fast egendom. Om svårigheter uppkomme att upp- rätthålla en klar gräns mellan att bygga på entreprenad och i egen regi, syntes konsekvensen härav närmast böra bli att även entreprenadförfa- randet förbjödes. _— Med hänsyn till vikten av att tillse, att försäkrings- bolagen icke förskaffade sig för stort inflytande i företag utanför försäk- ringsväsendets område begränsade statsrådet i propositionen möjligheterna för försäkringsbolag att äga aktier i allmänna aktiebolag snävare än utred- ningen därigenom att den av utredningen föreslagna kvoten i propositio— nen sänktes från en tiondel till en tjugondel.
Första lagutskottet hade i sitt utlåtande intet att erinra mot regeln, att försäkringsbolag icke ägde driva annan rörelse än försäkringsrörelse, och godtog också i huvudsak propositionens förslag till kvotbegränsning av för- säkringsbolags aktieinnehav. Utskottet anslöt sig uttryckligen till utred- ningens uttalande om förvaltningsbolaget såsom lämplig förvaltningsform för försäkringsbolagens fastigheter, vilken icke borde motverkas av den fö-
reslagna spärregeln om en till viss kvot av det nominella aktiekapitalet be- gränsad placeringsrätt. Utskottet förordade därjämte, bl. a. i syfte att vinna överensstämmelse med aktiebolagslagens terminologi, den jämkningen i un- dantagsbestämmelsen avseende holdingbolag, att orden »som har till ute- slutande syfte» ersattes med orden »vars verksamhet har till föremål».
2. Närmare om försäkringsinspektionens medgivanden till försäkringsbolag att inneha mer än en tjugondel av aktierna i svenskt aktiebolag
Under den tid som förflutit sedan försäkringsbolagen inordnades under FL har försäkringsinspektionen (intill den 1 oktober 1959) till behandling fö- rehaft ett förhållandevis stort antal ansökningar från försäkringsbolag el- ler grupper av försäkringsbolag om medgivande att äga mer än en tjugon- del av aktierna i svenskt aktiebolag. Inspektionen har lämnat inemot 130 dylika medgivanden. Antalsberäkningen utgår härvid från att vid en viss tidpunkt lämnat medgivande för försäkringsbolag eller försäkringsbolags— grupp att äga aktier i ett allmänt aktiebolag betraktas såsom ett med- givande. Flertalet ärenden hänför sig till den tid, då FL trädde i tillämp— ning för de existerande försäkringsbolagens del, (1. v. 5. den period då stad' fästelse enligt 1948 års lag meddelades å försäkringsbolagens nya bolags- ordningar och koncession i samband därmed beviljades. Förklaringen här— till är att den nya förbudsregeln blev tillämplig även beträffande aktier, som redan tidigare förvärvats. Ansökningarna har därför i ett flertal fall rört medgivanden avseende aktieinnehav av helt skilda slag. Grupperas medgivandena efter det huvudsakliga verksamhetsföremålet för det allmän- na aktiebolag, i vilket aktieinnehav ifrågasatts — sådant detta föremål fram- går utav hos försäkringsinspektionen förvarade handlingar — kan de läm- nade medgivandena indelas på sätt som framgår av nedanstående uppställ- ning.
Medgivanden till aktieinnehav i allmänna aktiebolag, vilka till föremål Antal för sin verksamhet har att
a) förvärva och förvalta fast och lös egendom (värdepapper) —— undantagsvis även bygga fastigheter —- samt att idka annan därmed förenlig verksamhet (eller liknande) ............................................................ 84
b) driva låne- och låneförmedlingsrörelse ................................... 15 c) driva serviceverksamhet och/eller förlagsrörelse främst för försäkringsbolags
räkning .............................................................. 7 d) driva bevakningsrörelse och säkerhetstjänst .............................. 4 e) driva saneringsrörelse för skadedjursbekämpning ......................... 2 f) driva försäkringsagenturrörelse ......................................... 4 g) driva skilda slag av affärsrörelse (syftet med försäkringsbolagets förvärv har
varit att erhålla lokaler, hyreskontrakt eller aktier; rörelsen har avsetts skola nedläggas) ........................................................... 4 h) driva badrörelse (överlåtelse har förutsatts så snart ske kan) ............... 1 i) driva restaurangrörelse (överlåtelse har förutsatts så snart ske kan) ......... 1 Aktieinnehav av ren kapitalplaceringstyp, där försäkringsinspektionen förutsatt nedbringande av intresset till 1/20-gränsen så snart detta kan ske utan olägenhet 3 Övriga ................................................................. 1
Summa medgivanden 126
I viss utsträckning har till de lämnade medgivandena fogats särskilda inskränkande villkor i avsikt att motverka risktagande och företagarin- tresse. I många fall har försäkringsinspektionen till sitt medgivande knutit förbehållet, att vederbörande allmänna aktiebolag vid tillämpningen av tju- gondelsregeln _ vilken såsom tidigare nämnts, där försäkringsbolaget till- hör koncern, gäller koncernen som helhet _ skall betraktas såsom kon- cernbolag. Bestämmande inflytande i allmänt aktiebolag, som i praktiken driver byggnadsverksamhet, har i intet fall medgivits. I de prövade ärendena har försäkringsinspektionen vid besluten icke lagt avgörande vikt vid bolags- ordningarnas beskrivningar av föremålet för verksamheten utan mera fäst avseende vid vad ifrågavarande aktiebolag faktiskt sysslar med. De i upp- ställningen under a) nämnda fallen utgör i praktiken sålunda nästan un- dantagslöst aktiebolag för förvaltning av försäkringsbolags fastigheter.
3. Till de sakkunniga framförda synpunkter I sin skrivelse till de sakkunniga har försäkringsinspektionen betecknat så- som eftersträvansvärd en uppmjukning av lagens nuvarande tolkning så— vitt rör möjligheten för försäkringsbolagen att bygga fastigheter, speciellt med hänsyn till nuvarande praxis för avfattande av entreprenadkontrakt. Man kunde emellertid, fortsatte inspektionen, ej bortse ifrån att ett gene- rellt tillstånd för försäkringsbolagen att i egen regi uppföra byggnader kunde leda till att spekulativa motiv kunde komma att prägla bolagens kal- kyler för investeringar av sådant slag. En uppmjukning borde därför stanna vid att föreskriva inspektionens medgivande såsom villkor för byggandet. Detta skulle möjliggöra för inspektionen att på förhand få del av bolagsled- ningens kalkyler och motiv för byggnadsverksamhet i egen regi. Hinder borde, anförde inspektionen vidare, icke föreligga för försäkringsbolagen att på öppna marknaden sälja överskottskapacitet i personal och maskinan- läggningar. Sistnämnda fråga hade uppkommit i samband med installatio- ner av större maskinanläggningar, där »enheten» varit så stor, att försäk- ringsbolaget självt icke kunde utnyttja hela kapaciteten. Inbördes borde försäkringsbolagen, fortsatte inspektionen, kunna åtaga sig förvaltnings- uppgifter och andra uppdrag för varandras räkning. Vidare syntes en an- ordning kunna övervägas, varigenom till betalning förfallet försäkringsbe- lopp finge innestå hos bolagen och förräntas. Svenska försäkringsbolags riksförbund har i sin skrivelse anfört, att ett bolag framfört önskemål om en mindre rigorös tolkning av lagen såvitt gällde byggande av fastigheter i egen regi. Med instämmande häri hade ett annat bolag framhållit, att möjligheter för livförsäkringsbolagen till med- verkan vid utbyggande av nya bostadsområden kunde medföra fördelar så— väl för samhället som för försäkringstagarna. Ett tredje bolag hade när- mare utvecklat problemet och i samband därmed beträffande entreprenad- förfarandet framhållit, att med hänsyn bl. a. till det labila penningläget och
lönejusteringarna i avtalsförhandlingarna vederbörande entreprenörer i kon- trakten intoge allehanda reservationer. Entreprenadförfarandet innebure så- ledes icke att arbetet ginge på entreprenörens egen risk. Härigenom hade man kanske ej heller alltid lyckats ernå konkurrens entreprenörer emellan be- träffande ett objekt. Mellanformer hade blivit allt vanligare. Man talade om löpande räkning med visst fixerat tak och full insyn. En uppmjukning av kravet på strikt entreprenadförfarande vore önskvärd. Även från andra bolags sida hade, meddelade riksförbundet, ifrågasatts, om icke försäk- ringsbolagen skulle kunna tillåtas bygga fastigheter, som de avsåge att be— hålla.
Ett bolag hade, fortsatte riksförbundet, med instämmande från flera andra företag framhållit, att kombination av livförsäkring och annat sparande borde'tillåtas. Något bolag hade i sammanhanget frågat sig, varför icke till betalning förfallet försäkringsbelopp skulle kunna innestå hos bolaget och förräntas. Ett bolag hade framhållit, att en strikt tillämpning av förbudet för försäkringbolag att driva annan rörelse ibland måhända kunde komma i strid med önskemålet att organisera en ändamålsenlig service på försäk- ringsområdet. På livförsäkringsområdet förekomme i viss utsträckning kon— sortialavtal, innebärande att en grupp av livförsäkringsbolag gemensamt sto- de försåkringsansvar för ett kollektiv av försäkringar. Vanligen utsåges en av dessa samförsäkrare till förvaltande bolag, som på övriga bolags vägnar ombesörjde allt förvaltningsarbete och härför mottoge viss ersättning från övriga bolag. En sådan serviceverksamhet med betalning för tjänsterna an- såges icke stå i strid med lagens huvudregel, hur liten det förvaltande bo- lagets kvot än vore. Om emellertid kvoten sjönke till noll, (1. v. s. konsor- tiet uppdroge åt ett utomstående bolag att förvalta försäkringsbeståndet i fråga, kunde det vara tveksamt om detta bolag hade rätt att åtaga sig ett sådant uppdrag mot ersättning. En dylik anordning kunde dock i vissa fall vara ändamålsenlig.
4. Övriga nordiska länder Enligt i Danmark gällande huvudregel i tillsynslagen får ett försäkrings- bolag icke driva annan verksamhet än försäkringsverksamhet och försäk- ringsagentur. Denna bestämmelse utgör dock ej hinder för att ett försäk- ringsbolag som en varaktig placering av bolagets medel inom de av lag- stiftning och bolagsordning angivna gränserna uppför, äger och driver fast egendom. Därest alldeles särskilda omständigheter talar därför, kan han- delsministern efter framställning från tillsynsmyndigheten medgiva, att försäkringsbolag genom aktieinnehav får bestämmande inflytande i aktie- bolag, som driver annan verksamhet än försäkringsverksamhet. Såsom exempel på fall av sistnämnda slag har i förarbetena till lagen angivits, att försäkringbolag driver en institution för rehabilitering av invalider.
Tillsynslagen i Finland föreskriver, att försäkringsbolag icke får driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Vidare stadgas, att försäkringsbolag icke utan socialministeriets medgivande får inneha aktiemajoriteten i så— dant aktiebolag eller motsvarande bestämmanderätt i sådant annat före— tag, som driver annan rörelse än försäkringsrörelse, om icke detta bolags eller företags verksamhet kan anses ansluta sig till försäkringsrörelsen och vara för denna ändamålsenlig eller det utgör bostads— eller fastighets- företag.
I Norge stadgas i gällande tillsynslag, att försäkringsbolag icke må driva annan verksamhet än försäkring. Det i landet föreliggande förslaget till ny lag om livförsäkringsverksamhet innefattar ingen ändring i denna princip såvitt rör livförsäkringsområdet.
De sakkunniga
Förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse
Gällande försäkringsrörelselag innehåller, såsom förut nämnts, grund- satsen att försäkringsbolag icke äger driva annan rörelse än försäkrings- rörelse. Denna princip är gammal och har kommit till uttryck även i äldre lagar på området. Det är att observera att förbudet mot annan rörelse är absolut. Lagen medger icke något som helst undantag. I förarbetena till FL betonades, att förbudet icke får kringgås genom att förbjuden verk- samhet utövas aV dotterföretag.
Flera skäl synes de sakkunniga tala för att försäkringsbolagens rörelse begränsas till i huvudsak försäkringsrörelse. I främsta rummet kan åbe- ropas, att en dylik begränsning måste anses vara av väsentlig betydelse för vidmakthållandet av fullgoda garantier för försäkringsbolagens soli— ditet. Skulle försäkringsbolagen äga möjlighet att i större omfattning be- driva andra former av rörelse än försäkringsrörelse, exempelvis industri- eller handelsrörelse, skulle bolagen kunna bli mera konjunkturkänsliga än för närvarande är fallet. Försäkringsbolagen skulle kunna bli utsatta för förlustrisker, som kan undvikas så länge verksamheten är koncentrerad till försäkringsrörelse. Med hänsyn till att försäkringsbolagens soliditet är av den allra största betydelse för försäkringstagarna synes det kunna be- tecknas såsom ett försäkringstagarintresse, att FL såsom huvudregel för- bjuder försäkringsbolag att bedriva annan rörelse än försäkringsrörelse.
Visserligen innesluter en kombination av försäkringsrörelse och annan rörelse möjligheter att sänka kostnaderna för försäkringsverksamheten så länge den övriga rörelsen år framgångsrik och vinstgivande. Skulle emellertid sistnämnda del av verksamheten gå mindre bra, kan den komma att belasta försäkringsrörelsen och fördyra denna. Icke blott soliditetsöver- vakningen utan även övervakningen av att försäkring meddelas till ett
pris, som kan anses skäligt med hänsyn till innehållet i de tjänster, som försäkringarna innebär för de enskilda försäkringstagarna, skulle försvå— ras vid en långtgående sammankoppling av försäkringsrörelse och annan rörelse. Det skulle enligt de sakkunnigas mening icke främja en sund ut- veckling av det svenska försäkringsväsendet, därest försäkringsbolagen i större omfattning skulle kunna vara verksamma utanför försäkringsväsen- dets eget område. På nu anförda skäl har de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att FL fortfarande bör innehålla huvudregeln, att försäkrings- bolag icke må driva annan rörelse än försäkringsrörelse.
Då FL förbjuder försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäk— ringsrörelse, måste försäkringsrörelsebegreppet givas en ganska vid om- fattning. Det ligger i sakens natur, att ett försäkringsbolag icke blott äger täcka risker av de slag, som framgår av bolagets ordning och koncession, utan jämväl har rätt att driva sedvanlig verksamhet, som i praktiken är en förutsättning för eller ett utflöde av risktäckningsrörelsen. Ett försäk— ringsbolag äger sålunda självfallet bedriva anskaffningsverksamhet för att tillföra bolaget försäkringar av de slag, som bolaget äger teckna, och även utöva all den kontorsverksamhet, som erfordras för administrationen av risktäckningsrörelsen. Försäkringsbolag äger också bedriva kapitalförval- tande verksamhet för att göra bolagets tillgångar fruktbärande. Verksam- het av nu ifrågavarande eller liknande art faller således icke in under be- greppet annan rörelse, när i FL stadgas förbud för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse, utan är utan vidare tillåten för försäkringsbolagen. Någon ändring härutinnan ifrågasättes icke av de sak- kunniga.
De sakkunniga har ovan uttalat sig för att försäkringsbolagen icke i större omfattning bör få driva annan verksamhet än försäkringsrörelse och att FL därför bör innehålla huvudregeln, att försäkringsbolag icke må driva annan rörelse än försäkringsrörelse. De sakkunniga finner det emel- lertid icke självklart, att ingen som helst möjlighet skall finnas till undan- tag från huvudregeln. Utan åsidosättande av de intressen, som huvudregeln vill tillvarataga, synes vissa undantag kunna medgivas. Förhållandena kan i en del fall vara sådana, att det kan bli ett direkt försäkringstagarintresse, att huvudregeln icke upprätthålles. Enligt de sakkunnigas mening är det icke ändamålsenligt att på nu ifrågavarande område ha ett stelt förbud, som icke tillåter några undantag. De sakkunniga är av den uppfattningen, att lagens huvudregel med förbud för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse lämpligen bör utformas så, att vissa möjlig- heter till undantag öppnas. Undantagsbestämmelserna synes kunna givas en sådan utformning, att fara för missbruk förebygges och garantier skapas för att grundtankarna bakom förbudet icke kränkes. De sakkunniga vill i detta sammanhang erinra om att motsvarande förbudsbestämmelse i under- stödsföreningslagen icke är lika sträng som det nuvarande stadgandet i FL,
i det att lagtexten i understödsföreningslagen öppnar möjlighet för till- synsmyndigheten att ge understödsförening tillstånd att utöva verksam- het, vilken är främmande för det ändamål, som avses med föreningens verksamhet. De sakkunniga vill vidare peka på att 336 & FL öppnar möj- lighet för försäkringsinspektionen att medge försäkringsbolag att inneha större aktieposter i allmänna aktiebolag än lagrummets huvudregel angiver.
Enligt de sakkunnigas mening bör det nuvarandet förbudet för försäk- ringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse först och främst kompletteras med ett stadgande, som ger försäkringinspektionen rätt att medgiva undantag från förbudet i fråga. Lägges det i inspektionens hand att pröva huruvida undantag från förbudet skall medgivas eller icke, före- ligger det starka garantier för att undantag icke tillåtes i andra fall än när sådant kan anses förenligt med försäkringstagarintresset. Osunda, risk— fyllda förhållanden på området behöver icke befaras. Intet hinder bör möta mot att inspektionen förbinder ett medgivande med de tidsbegränsningar eller villkor, som på grund av omständigheterna i det enskilda fallet fin- nes påkallade. Lämnat medgivande bör kunna återkallas, därest inträf- fade förhållanden giver anledning därtill. Någon särskild lagföreskrift härom synes icke erforderlig. Återkallelsemöjligheten torde nämligen följa av allmänna förvaltningsrättsliga principer.
Exempel kan nämnas på områden inom vilka fråga om medgivande för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse kan komma att aktualiseras. Antag exempelvis att ett försäkringsbolag utlånat medel till ett annat företag, som sedermera blir betalningsoförmöget. I ett dy- likt fall kan omständigheterna vara sådana, att starka skäl talar för att försäkringsbolagets förlust blir minst, därest försäkringsbolaget får möj- lighet att tillfälligt övertaga rörelsen i fråga. Det synes icke ändamålsenligt ur försäkringsbolagets och försäkringstagarnas synpunkt, att ifrågavarande möjlighet skall vara helt utesluten. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle det vara värdefullt, därest FL vore utformad på sådant sätt, att försäkringsinspektionen kunde medgiva försäkringsbolaget att på villkor och under tid, som betingas av omständigheterna i det enskilda fallet, driva ifrågavarande främmande rörelse.
Av det nuvarande undantagslösa förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse följer bl. a., att försäkringsbolag icke äger i egen regi reparera uppkomna försäkringsskador. Sålunda äger exem- pelvis icke ett bilförsäkringsbolag upprätta och driva bilverkstäder för reparation av skadade bilar, som är försäkrade hos bolaget. Icke heller äger ett brandförsäkringsbolag med eget folk reparera brandskadade fastig- heter. Även bedrivande av särskild rörelse i skadeförebyggande syfte torde vara förbjudet enligt nyssnämnda lagrum. Ett försäkringsbolag, som med- delar inbrottsförsäkring, synes sålunda icke kunna få bedriva nattvakts- rörelse. De sakkunniga är visserligen helt främmande för tanken, att för—
säkringsbolagen skulle äga i större utsträckning bedriva skadereparations- rörelse eller driva särskild rörelse i skadeförebyggande syfte. De skäl som förut anförts mot att försäkringsbolagen bedriver annan rörelse än för- säkringsrörelse är så tungt vägande, att en sådan ordning icke i allmänhet kan vara rekommendabel. Det synes emellertid de sakkunniga icke ute— slutet, att vissa fall kan uppkomma, där alldeles särskilda omständigheter talar för att möjlighet öppnas för försäkringsbolag att på ett begränsat fält, tillfälligt eller för längre tid, ersätta uppkomna skador in natura i egen regi eller bedriva särskild skadeförebyggande rörelse. Förhållandena kan vara sådana, att en dylik rörelse icke innefattar några nämnvärda faror för försäkringstagarna utan tvärtom ligger i deras intresse. Det synes de sakkunniga vara av värde, att FL utformas så, att nu ifrågavarande möjlighet icke är helt utesluten.
Enligt de sakkunnigas mening är det befogat att i vissa, avgränsade fall gå ett steg längre än de sakkunniga i det föregående förordat. Vissa for— mer av främmande rörelse är av den karaktären, att det även ur försäk- ringstagarsynpunkt synes motiverat att försäkringsbolagen är berättigade att utan särskilt medgivande från försäkringsinspektionens sida driva rö— relse av dylikt slag.
I stor utsträckning har försäkringsbolagen kontorsmaskinanläggningar av olika slag. Under senare år har flera bolag anskaffat moderna databe- handlingsmaskiner. Kontorsmaskinernas kapacitet kan vara så stor, att försäkringsbolagets egna behov icke täcker maskinkapaciteten. Det är då ett företagarintresse för försäkringsbolaget och samtidigt ett intresse för försäkringstagarna, att maskinernas överskottskapacitet utnyttjas genom uthyrning i en eller annan form till andra intressenter. Härigenom kan nämligen försäkringsbolagets nettokostnader för maskinanläggningen mins— kas. Det ligger i sakens natur, att uthyrningen kan behöva omfatta icke blott själva maskinerna utan även den personal av olika slag, som betjänar ifrågavarande maskinanläggning. Sådan uthyrning synes böra vara till— låten oberoende av om verksamheten kan karakteriseras såsom rörelse eller icke.
Ett försäkringsbolag måste förfoga över expertis av olika slag, bl. a. för— säkringsmatematisk och statistisk expertis. Skulle dylik personals arbets— kraft icke behöva till fullo tagas i anspråk för bolagets behov, kan givet— vis i många fall en deltidsanställning vara den rätta lösningen. Det kan emellertid tänkas fall, när försäkringsbolagets behov av dylik eller annan arbetskraft är så växlande, att den rationellaste lösningen blir att försäk- ringsbolaget har vederbörande anställd på heltid och under perioder med mindre arbete för de anställda åtager sig räknearbeten, utredningsuppdrag eller liknande åt utomstående. Även en sådan verksamhet synes ha karak- tären av ett rationellt utnyttjande av överskottskapacitet hos bolaget och synes undantagslöst böra tillåtas.
Det nu anförda synes de sakkunniga tala för att ett försäkringsbolag utan särskilt medgivande skall äga rätt att bedriva maskinuthyrnings- och annan verksamhet, vilken medför ett ändamålsenligt utnyttjande av ma- skiner och personal, som erfordras för bolagets försäkringsrörelse.
Det nuvarande förbudet för försäkringsbolag att bedriva annan rörelse än försäkringsrörelse omöjliggör för försäkringsbolagen att uppföra bygg— nader i egen regi. Förbudet anses omfatta jämväl det fallet att försäkrings— bolag skulle låta utföra nybyggnadsarbeten på löpande räkning. Ett för- säkringsbolag, som önskar uppföra en byggnad, är —— såsom förut nämnts _ för närvarande hänvisat till att träffa avtal med en företagare inom byggnadsbranschen, som på egen risk och mot avtalad entreprenadsumma utför byggnadsarbetet. Nyssnämnda förbud anses däremot icke hindra, att moderniserings— eller liknande arbete utföres på löpande räkning, efter- som dylika arbeten anses tillhöra fastighetsförvaltningens område. Enligt de sakkunnigas uppfattning kan det ifrågasättas, huruvida det är ända- målsenligt att FL tvingar försäkringsbolagen att undantagslöst ingå avtal i entreprenadkontraktets form, när nybyggnadsarbeten skall utföras för bolagens räkning. De sakkunnigas förslag i det föregående innebär på nu ifrågavarande område, att under förutsättning att försäkringsinspektionen i det enskilda fallet lämnar medgivande därtill, försäkringsbolagen får möjlighet att låta utföra nybyggnadsarbeten på löpande räkning eller eljest i egen regi. Enligt de sakkunnigas uppfattning kan man emellertid utan fara för försäkringstagarna taga ytterligare ett steg och inom ett begränsat fält låta försäkringsbolagen ensamma bestämma de former, under vilka nybyggnadsarbeten för bolagens räkning skall utföras. För en sådan lös- ning talar också den omständigheten att försäkringsinspektionen icke äger sådan kännedom om byggnadsbranschens förhållanden, att inspek- tionen i allmänhet kan anses skickad att taga ställning till frågor om den ändamålsenligaste juridiska formen för ett nybygge.
Försäkringsbolagen har i flera fall behov av att kunna uppföra bygg- nader, t. ex. för erhållande av rationella kontorslokaler och för bebyggande av inköpta tomter. Försäkringsbolagen har därvid ett starkt intresse av att kunna få arbetena utförda på det sätt, som ur teknisk och ekonomisk synpunkt framstår såsom riktigast och mest ändamålsenligt. Försäkrings- tagarna har samma intresse som försäkringsbolagen själva, att bolagens byggnadsverksamhet bedrives på det ekonomiskt förståndigaste sättet. Mot denna bakgrund synes det de sakkunniga tvivelaktigt, huruvida det är rationellt att, såsom nu sker, hänvisa försäkringsbolagen till att undantags- löst utlämna förekommande nybyggnadsarbeten på entreprenad. Entrepre- nadkontraktsformen ger inga garantier för att ett försäkringsbolags ny- bygge göres på billigast möjliga sätt. Ett entreprenadavtal kan nämligen bli dyrare än ett avtal om bygge på löpande räkning, bl. a. därför att en entreprenör ofta i entreprenadsumman inlägger en särskild riskpremie.
Entreprenadkontraktsformen ger icke heller några garantier för att för- säkringsbolagsledningen vid varje tidpunkt har exakt kunskap om vidden av det ekonomiska engagemang, som ett igångsatt nybygge innefattar. Det har sålunda förekommit, att ett stort nybygge utbjudits på entreprenad i etapper, så att när försäkringsbolagsledningen fattat beslut om byggets igångsättande entreprenadkontrakt förelegat blott beträffande grund- och sprängningsarbeten. Anbud på övriga arbeten har införskaffats först på ett senare stadium. Beaktas bör också i detta sammanhang, att gränsen mellan entreprenadkontrakt och avtal om löpande räkning är ganska svä- vande, i det att å ena sidan entreprenadkontrakten kan innehålla reserva- tioner, som lägger över vissa risker, i främsta rummet risken för pris- och lönehöjningar under byggtiden, på byggherren, samt å andra sidan avtal rörande löpande räkning kan innehålla ett maximipris. Framhållas må särskilt, att förekomsten av reservationer i entreprenadkontrakten torde vara vanligare nu än före andra världskriget. Entreprenadkontraktsformen fritager således icke längre försäkringsbolagen frå-n ekonomiska risker i samma utsträckning som tidigare kan ha varit fallet. De sakkunniga vill också framhäva, att då gränsen mellan å ena sidan nybyggnadsarbeten och å andra sidan moderniserings- och liknande arbeten är svävande, det synes föga konsekvent att avtalsformen löpande räkning skall vara för- bjuden i det ena fallet men tillåten i det andra fallet.
Det synes de sakkunniga självklart, att möjlighet icke bör beredas för- säkringsbolagen att på spekulation uppföra och försälja byggnader. En dylik verksamhet skulle stå klart i strid med de grundläggande tanke- gångar, som ligger bakom det hävdvunna förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Läget synes emellertid de sakkunniga vara ett annat, när fråga är om uppförande av höstads-, kon- tors- eller affärsfastigheter, vilka är avsedda att utgöra en varaktig kapital- placering. På detta område torde det vara föga rationellt, att FL på ett speciellt sätt beskär försäkringsbolagens handlingsfrihet. Mest ändamåls- enligt synes vara, att försäkringsbolagen tillerkännes rätt att själva, under hänsynstagande till de skiftande förhållandena i varje enskilt fall, avgöra vilka administrativa och ekonomiska former som skall komma till använd— ning när försäkringsbolagen i och för en varaktig kapitalplacering uppför bostads-, kontors— eller affärsfastigheter. En sådan möjlighet för varje enskilt försäkringsbolag att i de fall, varom här är fråga, fritt välja mellan entreprenadförfarande, byggande i egen regi och den ena eller andra mel- lanformen torde icke medföra några vådor för försäkringstagarna. Såsom förut understrukits har försäkringsbolagen och försäkringstagarna samma intresse av att nybyggnadsarbetena utföres på det ekonomiskt mest ratio- nella sättet. De sakkunniga vill i detta sammanhang också erinra om att den nya danska försäkringsrörelselagen uttryckligen medgiver de danska försäkringsbolagen att inom de av lagstiftningen och bolagsordningarna
angivna gränserna uppföra, äga och driva fast egendom såsom en varaktig placering av bolagens medel.
Det ligger i sakens natur, att en nybyggnadsverksamhet, som icke är väl övervägd och planerad, under vissa omständigheter kan medföra faror för ett försäkringsbolags soliditet och likviditet. Detta gäller emellertid oberoende av den form, under vilken nybyggnadsverksamheten bedrives. Vare sig ett nybygge göres på grundval av ett entreprenadkontrakt eller i form av avtal om löpande räkning eller liknande kan byggnadsverksam- heten på olika sätt anstränga försäkringsbolagets ekonomi. En särskild kontroll över att försäkringsbolagen icke genom nybyggnadsverksamhet utsätter sin ekonomi för faror kan försäkringsinspektionen åvägabringa med stöd av 283 & FL. Jämlikt detta lagrum kan nämligen inspektionen ålägga försäkringsbolagen att lämna inspektionen uppgift om planerade och igångsatta nybyggen. En dylik anmälningsskyldighet kan ur tillsynssyn— punkt vara motiverad alldeles oberoende av den administrativa och eko- nomiska form, under vilken nybyggnadsverksamheten bedrives. Inspek- tionens kontrollmöjligheter försämras icke genom de sakkunnigas förslag.
Med stöd av det anförda föreslår de sakkunniga att FL ändras så, att försäkringsbolag får rätt att uppföra bostads-, kontors- eller affärsfastig- het, vilken är avsedd att utgöra en varaktig kapitalplacering. De sakkun- niga vill understryka, att förslaget icke berör kapitalplaceringsproblemen. Förslaget innefattar icke en utvidgning av försäkringsbolagens fastighets- innehav utan har blott den tekniska innebörden, att försäkringsbolagen icke längre obligatoriskt hänvisas till entreprenadkontraktsformen när det gäller nybyggnadsverksamhet.
l betydande utsträckning förekommer att försäkringsbolagen biträder varandra med anskaffnings- och kontorsarbete av olika slag. En verksam- het av ifrågavarande art för annat försäkringsbolags räkning torde i all— mänhet ha ansetts falla under begreppet försäkringsrörelse i 2 & FL. Det synes emellertid de sakkunniga kunna ifrågasättas, om icke såvitt angår anskaffnings- och kontorsverksamhet o. d. termen försäkringsrörelse bör reserveras för sådan verksamhet, som är ett naturligt led i den egna risk— täckningsrörelsens tjänst. En sådan terminologi torde bäst rimma med för- säkringsrörelsebegreppet i 1 % FL, vilket lagrum allmänt tolkas så, att de för försäkringsrörelse uppställda kraven icke äger tillämpning på en- skild eller bolag, som går försäkringsbolag till handa med anskaffning och kontorstekniskt arbete av olika slag. Erinras må också därom, att den nya danska försäkringsrörelselagen nämner försäkringsverksamhet och för— säkringsagentur vid sidan av varandra, när det gäller att bestämma den verksamhet danska försäkringsbolag får bedriva.
De sakkunniga vill för sin del förorda, att anskaffnings- och kontors- verksamhet 0. d. för annat försäkringsbolags räkning icke skall anses falla under begreppet försäkringsrörelse i 2 5 FL. Samtidigt anser emellertid
de sakkunniga, att lagen icke bör utestänga försäkringsbolagen från dylik verksamhet utan öppna fri möjlighet därtill. Ett samarbete mellan olika försäkringsbolag på anskaffnings- och det kontorsmässiga området kan nämligen vara rationellt såväl ur företagsmässiga synpunkter som med hänsyn till försäkringstagarnas intressen. De sakkunniga anser därför, att i FL bör införas en bestämmelse, som fastslår att förbudet för försäkrings- bolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse icke utgör hinder för försäkringsbolag att biträda annat försäkringsbolag vid dess rörelse.
I enlighet med det anförda föreslår de sakkunniga, att i fråga om för- säkringsbolags rätt att driva främmande rörelse FL såsom huvudregel skall fastslå, att försäkringsbolag icke utan försäkringsinspektionens medgivande må driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Denna huvudregel bör emel- lertid kompletteras med ett stadgande som angiver, att utan hinder av vad nyss sagts försäkringsbolag må biträda annat försäkringsbolag vid dess rörelse, uppföra bostads-, kontors- eller affärsfastighet, vilken är av- sedd att utgöra en varaktig kapitalplacering, samt bedriva sådan maskin- uthyrnings- och annan verksamhet, vilken medför ett ändamålsenligt ut- nyttjande av maskiner och personal som erfordras för bolagets försäkrings— rörelse. Lämpligt synes vara, att nu ifrågavarande bestämmelser erhåller formen av ett första moment i 2 5 FL.
Påpekas bör i detta sammanhang, att därest ett försäkringsbolag i fram— tiden vill utnyttja den möjlighet att i begränsad utsträckning driva annan rörelse än försäkringsrörelse, som en ny lagtext kan komma att ge, bolags— ordningen måste vara avfattad så, att den täcker den nya verksamheten.
livförsäkringsbolag span-främjande verksamhet Såsom antytts i inledningskapitlet och närmare beröres i kapitel VII inne— sluter många livförsäkringsformer ett direkt sparande, som kan få en be- tydande omfattning. Livförsäkringsbolagens verksamhet utgöres till mycket stor del av en förvaltning och förräntning av i försåkringsform uppsamlade sparmedel. Från olika håll har ifrågasatts, huruvida icke anledning finnes att i ökad omfattning låta livförsäkringsbolagen ägna sig åt att förvalta sparmedel. Det har gjorts gällande, att livförsäkringsbolagen är väl skickade att mottaga penningmedel till förvaltning även när dessa medel icke har karaktären av premie för livförsäkring. Såsom motivering för att sam— hället skall tillåta livförsäkringsbolag att taga steget att förvalta spar- medel utan samband med någon livförsäkring har i huvudsak åberopats, att livförsäkringsbolagen på grund av sin nuvarande kapitalförvaltning — vars organisation i allmänhet icke skulle behöva utbyggas —— är fullt kom- petenta att handha uppgiften i fråga samt att det är ett samhällsintresse att främja sparandet och att livförsäkringsbolagen, icke minst genom sin ombudsorganisation, har möjligheter att ytterligare stimulera sparandet, därest bolagen får ett större register att spela på.
De sakkunniga vill i detta sammanhang framhålla, att flera olika former kan tänkas för en utökning av livförsäkringsbolagens sparmedelsinsam- lande verksamhet. Såsom omnämnts i kapitel I har under senare år en mycket större andel än tidigare av nytecknade livförsäkringar haft karak- tären av riskförsäkringar, som innesluter intet eller ringa sparande. Från flera synpunkter, bl. a. samhällsekonomiska, kan det enligt de sakkunnigas uppfattning vara önskvärt, att sparandet i livförsäkringsform växer i om— fattning. Därest livförsäkringsbolagen kan medverka härtill genom att på marknaden föra fram försäkringar, som i nya former innesluter spar- moment, synes detta böra hälsas med tillfredsställelse. Enligt de sakkun- nigas uppfattning bör inga hinder resas, om livförsäkringsbolagen här vill slå in på nya vägar, förutsatt givetvis att fråga icke är om konstruk- tioner, som är olämpliga från försäkringstagarsynpunkt. Så länge nykon— struktionerna har karaktären av livförsäkringar lägger FL inga direkta hinder i vägen för verksamheten.
Man kan emellertid också tänka sig, att något livförsäkringsbolag fin— ner det ändamålsenligt att samarbeta med annan sparmedelsförvaltande inrättning och stimulera till sparande i denna andra inrättning. I viss utsträckning har samarbete etablerats mellan försäkringsbolag och banker. I ett fall är avsikten att vissa banker skall fungera såsom ombud för liv- försäkringsbolag. Därest fråga skulle uppkomma om ett samarbete i den motsatta riktningen så att ett eller flera livförsäkringsbolag skulle admi- nistrativt biträda bank med bl. a. kontakter med allmänheten — exempel- vis i och för kombination av sparande i bank och riskförsäkring i livför— säkringsbolag — kan en dylik verksamhet från vederbörande försäkrings- bolags sida möta hinder, därför att verksamheten får karaktären av en främmande rörelse, som enligt gällande lag icke är tillåten för försäkrings- bolag. De sakkunniga har i det föregående föreslagit en uppmjukning av det nuvarande undantagslösa förbudet för försäkringsbolag att driva an- nan rörelse än försäkringsrörelse. Enligt de sakkunnigas förslag kan en sparstimulerande rörelse av nyss angivet slag bli tillåten för livförsäkrings- bolag, under förutsättning att förhållandena är sådana, att försäkrings— inspektionen anser sig kunna lämna sitt medgivande till rörelsen i fråga. Med hänsyn till den speciella lagstiftning, som försäkringsväsendet är underkastat, synes det ändamålsenligt att en rörelse av nu ifrågavarande slag av försäkringsbolag göres beroende av medgivande av försäkrings- inspektionen.
Det längst gående steget skulle vara, att livförsäkringsbolagen skulle för egen räkning få mottaga medel från allmänheten för förvaltning och för- räntning utan att ifrågavarande medel har karaktären av livförsäkrings- premier. En sådan utvidgning av livförsäkringsbolagens verksamhet skulle beröra en stor del av kapital— och kreditmarknaden och skulle kunna få betydande återverkningar på andra institutioner. De sakkunnigas förslag
i det föregående angående uppmjukning av förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse innesluter möjlighet för för- säkringsinspektionen att ge livförsäkringsbolagen rätt att driva kapital- förvaltningsrörelse utan samband med försäkring. De sakkunniga förut- sätter emellertid, att försäkringsinspektionen kommer att visa tillbörlig försiktighet vid ett ifrågasatt begagnande av denna möjlighet och kommer att hålla nära kontakt med övriga berörda instanser. Frågan om en så långtgående utvidgning av livförsäkringsbolagens verksamhet som den här senast diskuterade synes de sakkunniga lämpligen böra övervägas i ett vidare sammanhang. Tillfälle härtill torde kunna erbjuda sig i samband med en allmän gränsdragning mellan olika kreditinstituts verksamhet. Erinras må därom att, såvitt framgår av direktiven för den år 1957 till- kallade kreditmarknadsutredningen, avsikten inom finansdepartementet synes vara att längre fram upptaga frågan om gränsdragningen mellan olika slag av kreditinstitut till en mera fullständig översyn.
Från livförsäkringsbolagshåll har önskemål framförts därom att till be- talning förfallet livförsäkringsbelopp skall kunna få innestå hos veder- börande livförsäkringsbolag och därvid förräntas av detta. För närvarande anses i allmänhet hinder häremot möta, därför att en dylik kapitalför- valtning eventuellt skulle kunna anses ha karaktären av en främmande, förbjuden verksamhet och i allt fall icke har något stöd i livförsäkrings- bolagens grunder. I viss utsträckning gör livförsäkringsbolagen förfallna belopp räntebärande genom insättning å bankkonto eller liknande. Såvitt de sakkunniga kan finna skulle det vara till fördel för livförsäkrings- tagarna och skulle samtidigt livförsäkringsbolagens administration av för- fallna livförsäkringsbelopp i viss mån förenklas, därest livförsäkringsbo- lagen finge en klar och ostridig rätt att i egen regi förränta livförsäkrings- belopp, som förfallit till betalning. Skäligheten synes de sakkunniga kräva, att förfallna livförsäkringsbelopp, som på grund av förbisende eller dylikt kvarligger lång tid, kanske flera år, efter förfallodagen, icke blir helt räntelösa. Vid blott kortare dröjsmål med livförsäkringsbelopps lyftande torde dock anledning knappast finnas att kräva att livförsäkringsbolag ut- ger ränta å förfallet belopp.
Enligt de sakkunnigas mening bör det icke heller vara uteslutet, att avtal träffas om kvarstående hos vederbörande livförsäkringsbolag mot ränta, längre eller kortare tid, av hela eller en del av förfallet livförsäk- ringsbelopp. Ett ingående av sådana avtal kan från försäkringsbolagets sida utgöra en service i förhållande till försäkringstagarna och kan even- tuellt bidraga till att motverka en omedelbar konsumtion av förfallna liv- försäkringsbelopp. Såväl vid utformningen av räntereglerna som vid be- stämmandet av uppsägningstid för ingångna kvarståendeavtal m. m. bör livförsäkringsbolagen givetvis tillse, att nu ifrågavarande verksamhet icke kommer att medföra förluster eller svårigheter för den egentliga livför-
säkringsrörelsen. Anledning torde knappast finnas att räkna med att en serviceverksamhet av ifrågavarande slag från livförsäkringsbolagens sida kommer att få någon mycket stor omfattning.
Det synes de sakkunniga ligga helt i linje med livförsäkringsbolagens nuvarande verksamhet, att bolagen skall anses äga rätt att förränta liv- försäkringsbelopp, som förfallit till betalning. En dylik kapitalförvaltning synes de sakkunniga vara en direkt fortsättning och komplettering av de tjänster, som livförsäkringsbolagen genom försäkringsavtalen åtager sig i förhållande till försäkringstagarna. Redan enligt gällande lag (262 & FL) ingår i livförsäkringsfonden värdet av livförsäkringsbolags ansvarighet på grund av inträffade försäkringsfall. Den omständigheten att livförsäk- ringsbolagen i viss omfattning kommer att utge ränta å förfallna livför- säkringsbelopp och att av denna anledning dylika belopp i större utsträck- ning ån hittills kan, delvis efter därom träffade avtal, komma att kvarligga hos bolagen efter förfallodagen torde icke böra föranleda, att ifrågavarande kapitalförvaltning i försäkringsrörelselagssammanhang betraktas såsom en rörelse, vilken ligger utanför begreppet försäkringsrörelse. Enligt de sak- kunnigas mening bör lämpligen begreppet försäkringsrörelse i det sam— manhang, varom fråga är i 2 & FL, fattas så vidsträckt, att däri även ingår försäkringsbolags förvaltning och förräntning av förfallna försäkringsbe— lopp. De sakkunniga anser således, att en dylik verksamhet från livför- säkringsbolagens sida icke förutsätter någon ändring av 2 5 FL.
Innestående, förfallna livförsäkringsbelopp ingår, såsom ovan nämnts, enligt 262 5 FL i försäkringsfonden. För denna finnes särskild trygghet dels på grund av kapitalplaceringsreglerna i 274 & FL och dels på grund av pantsättningsbestämmelserna i 276 5 FL. Någon anledning att i detta sammanhang föreslå en ny ordning på förevarande punkt synes de sakkun— niga icke föreligga. I den mån livförsäkringsbolag utger ränta på förfallna livförsäkringsbelopp, som innestår hos bolaget, torde jämväl upplupen ränta böra ingå i försäkringsfonden. Härför synes någon lagändring icke erfor- derlig, utan detta torde följa av 262 5 i dess nuvarande lydelse.
I linje med det system, som nu finnes för tillvaratagande av livförsäk- ringstagarnas intressen, torde förekommande grunder böra kompletteras med bestämmelser angående förräntning av livförsäkringsbelopp, som för- fallit till betalning. Föreskrift om att grunder skall finnas jämväl beträf- fande detta ämne synes lämpligen böra intagas i 9 och 173 55 FL. Vidare torde i en ny paragraf, förslagsvis betecknad 270a &, böra stadgas, att grunderna beträffande förräntning av försäkringsbelopp, som förfallit till betalning, skall innehålla bestämmelser om de förutsättningar under vilka bolaget utgiver ränta å dylikt belopp, som innestår hos bolaget, och om den räntefot som tillämpas. Härigenom kommer sedvanliga garantier att finnas för att bolagens nu ifrågavarande kapitalförvaltning tillgodoser alla rimliga soliditets- och skälighetskrav. Avsikten är icke, att bestäm—
melserna angående räntefoten skall behöva ha formen att viss räntesats exakt angives. Hinder bör icke möta att, om så finnes ändamålsenligt, i grunderna endast fixera de principer, efter vilka räntefoten bestämmes. I sådant fall torde det dock vara lämpligt att vederbörande försäkrings- bolag ålägges skyldighet att till försäkringsinspektionen anmäla vilken räntesats som tillämpas. Räntesatsens höjd måste naturligtvis anpassas efter den avkastning försäkringsbolaget kan erhålla å de i bolaget kvar- stående medlen. Den tid, för vilken medlen bindes, kan givetvis behöva tilläggas betydelse så att räntan på långtidsbundna medel blir en annan än räntan på andra medel.
Skatterättsligt synes det ligga i sakens natur, att om den betalningsbe- rättigade vid livförsäkring låter ett förfallet livförsäkringsbelopp kvarstå och förräntas hos livförsäkringsbolaget, vederbörande bör beskattas på alldeles samma sätt som om beloppet i stället överförts till exempelvis en sparbank. Såvitt de sakkunniga kunnat finna kräves härför icke någon ändring av de materiella skatteförfattningarna. Icke heller i övrigt torde de sakkunnigas förslag på nu ifrågavarande punkt behöva föranleda någon ändring av nyssnämnda författningar. De sakkunniga vill dock fästa upp— märksamheten på att såvitt angår taxeringsförordningen anledning torde finnas att göra vissa jämkningar i författningstexten, så att i fråga om ovan nämnda belopp livförsäkringsbolagen blir likställda med banker i avseende å skyldighet att lämna uppgifter för annans taxering.
Jämkning av 336 & FL I 336 5 FL uppställes såsom huvudregel, att försäkringsbolag icke utan försäkringsinspektionens medgivande må av aktierna i svenskt aktiebolag äga mer än en tjugondel eller, om aktier med olika röstvärde finnes, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier. Nu ifrågavarande stadgande kan ses ur olika synvinklar. Bestämmelsen kan ses från kapitalplaceringssynpunkter. Kapitalplacerings- frågorna faller emellertid, såsom tidigare framhållits, utanför de sakkun- nigas utredningsuppdrag. De sakkunniga lämnar därför kapitalplacerings- synpunkterna å sido vid sin behandling av paragrafen. Stadgandet kan emellertid också ses i samband med det ovan behandlade förbudet i 2 g FL för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Såsom tidigare nämnts underströk föredragande statsrådet i propositionen angå- ende FL, att det givetvis vore förbjudet för försäkringsbolag att genom dotterföretag driva sådan verksamhet, som försäkringsbolaget icke ägde bedriva i egen regi. Eljest skulle förbudet i 2 & FL lätt kunna kringgås. Det är ur denna synvinkel som de sakkunniga upptager 336 & FL till behandling. Gentemot uppfattningen att förbudet för försäkringsbolag att driva an— nan rörelse än försäkringsrörelse skall äga tillämpning jämväl å dotter-
företag kan invändas, att därest den främmande verksamheten drives av ett dotterföretag, som är konstruerat såsom aktiebolag, faran för äventy- rande av försäkringsbolagets soliditet är mindre än om verksamheten be- drives av försäkringsbolaget självt. Drives den främmande rörelsen av ett dotteraktiebolag, är nämligen försäkringsbolagets ekonomiska risk teore- tiskt sett begränsad till det i dotterföretaget insatta aktiekapitalet. Det kan emellertid befaras, att ett försäkringsbolags ekonomiska engagemang i ett dotterföretag blir större än vad aktiekapitalet i sistnämnda företag utvisar. Ett ekonomiskt stöd åt dotterföretaget i form av bl. a. långivning ligger nära till hands. Härigenom kan försäkringsbolagets reella ekonomiska en- gagemang komma att närma sig läget vid ett eget drivande av samma rörelse. De sakkunniga ansluter sig på denna grund till uppfattningen, att försäkringsbolag icke skall genom dotterföretag få bedriva verksamhet, som icke kan tillåtas för försäkringsbolagets egen del.
Begränsningen i 336 & FL av försäkringsbolags rätt att äga aktier äger tillämpning allenast å aktier i svenska aktiebolag. Såvitt de sakkunniga kan finna föreligger ingen anledning att ställa aktier i utländska aktiebolag i en gynnad särställning. Lika starka skäl synes tala för att lagrummet skall vara tillämpligt jämväl å aktier i utländska aktiebolag. De sakkun- niga föreslår därför, att lagstadgandet utvidgas till att avse jämväl aktier i utländska aktiebolag.
Föreligger koncernförhållande mellan flera försäkringsbolag, äger tjugon- delsregeln i 336 5 FL avseende å koncernen. Av koncerndefinitionen i 333 5 FL framgår, att sådana aktiebolag, å vilka FL icke äger tillämpning, ej innefattas i koncernbegreppet. Övervägande skäl synes emellertid de sak- kunniga tala för att den omständigheten, att ett aktiebolag icke faller in under FL, ej bör medföra att företagets aktieinnehav icke medräknas vid tillämpningen av stadgandet i 336 & FL, därest i övrigt förhållandena är sådana, att företaget jämlikt 333 & FL skulle ha räknats såsom dotter- bolag. De sakkunniga föreslår därför, att 336 & första stycket FL komplet- teras med en bestämmelse av innehåll, att i nu ifrågavarande sammanhang aktiebolag, varå FL icke äger tillämpning, skall anses såsom koncernbolag, därest förhållandena är sådana, att aktiebolaget, om det varit försäkrings- aktiebolag, jämlikt 333 5 FL skulle ha räknats såsom dotterbolag. Syftet med stadgandet i 336 & FL skulle nämligen kunna kringgås, därest icke dylika dotterföretags aktieinnehav medräknas vid bestämmande av ett för— säkringsbolags eller en försäkringskoncerns tillåtna aktieinnehav. Påpekas må att försäkringsinspektionen, såsom tidigare nämnts, i ett betydande antal fall såsom villkor för medgivande jämlikt 336 & FL till försäkrings- bolag att äga aktier i svenskt aktiebolag uppställt förbehållet, att sist- nämnda bolag vid tillämpningen av 336 5 första stycket sista punkten lik- ställes med koncernbolag.
Begränsningsregeln i 336 & FL äger icke tillämpning å aktier i försäk-
ringsaktiebolag eller i aktiebolag, vars verksamhet har till föremål att äga aktier i försäkringsaktiebolag eller att tillskjuta garantikapital i ömse- sidigt försäkringsbolag (holdingbolag). De sakkunniga anser att anledning i stort sett saknas att göra någon ändring beträffande nu nämnda undan- tag. Såvitt de sakkunniga kan finna torde det dock bäst rimma med lag- rummets syfte, att undantaget för holdingbolag utformas så, att fråga skall vara om aktiebolag, vars verksamhet uteslutande har till föremål att äga aktier i försäkringsaktiebolag eller att tillskjuta garantikapital i ömse- sidigt försäkringsbolag. De sakkunniga föreslår, att undantagsbestämmel- sen i andra stycket av 336 & FL jämkas i enlighet härmed.
Såväl 1942 års försäkringsutredning som första lagutskottet har uttryck- ligen förutsatt, att medgivande till obegränsat förvärv av aktier lämnas i fråga om sådana förvaltningsaktiebolag, som bildas för förvaltning av försäkringsbolags fastigheter. I enlighet härmed har försäkringsinspek- tionen också lämnat försäkringsbolagen dylika medgivanden. Det synes kunna göras gällande, att det är en onödig omgång för såväl försäkrings- bolagen som försäkringsinspektionen att ha ett dispensförfarande för fall, där dispens undantagslöst lämnas. Övervägande skål synes de sakkunniga tala för en lagändring av innehåll, att begränsningen i 336 & FL av för- säkringsbolags rätt att äga aktier icke skall äga tillämpning å aktier i aktie- bolag, vars verksamhet uteslutande har till föremål att utöva fastighets- förvaltning. De sakkunniga föreslår att ett dylikt undantag inryckes i andra stycket av 336 & FL. En lagändring av detta innehåll kommer icke i strid mot syftet med lagrummet.
Såvitt de sakkunniga kan finna föreligger det icke heller behov av att kräva medgivande av försäkringsinspektionen för att försäkringsbolag skall få äga även större aktieposter i aktiebolag, vilkas verksamhet uteslutande har till föremål att biträda ett eller flera försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande. Fråga är här om olika slag av serviceaktiebolag, vilkas verk- samhet helt är inriktad på att biträda försäkringsbolag. De sakkunniga föreslår, att undantagsbestämmelsen i 336 5 andra stycket utvidgas till att omfatta jämväl aktier i aktiebolag av nyss angivet slag.
När däremot fråga är om aktiebolag, vilkas verksamhet har till föremål att biträda icke blott försäkringsbolag utan även företag av andra slag, kan förhållandena vara mycket växlande. Såväl vederbörande försäkrings- bolags ekonomiska engagemang som omfattningen av den service, som för- säkringsbolagen erhåller av dylika bolag, kan skifta starkt. Enligt de sak- kunnigas mening talar övervägande skäl för att avkall på kravet på för— säkringsinspektionens medgivande för rätt att överskrida tjugondelsgrän- sen bör göras blott när förekommande serviceaktiebolags verksamhet ute- slutande har till föremål att biträda försäkringsbolag vid rörelsens bedri- vande. I övriga fall synes det vara lämpligast att aktieinnehav av större kvotdel än en tjugondel är beroende av medgivande av försäkringsinspek-
tionen, som har möjlighet att taga hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall och som kan uppställa de villkor för aktieinnehavet som i det enskilda fallet finnes erforderliga för tillvaratagande av försäkringstagar- nas intressen.
De sakkunniga vill slutligen i detta sammanhang framhålla, att jämväl sådant medgivande, som avses i 336 5, med stöd av allmänna förvaltnings- rättsliga principer torde kunna återkallas, därest inträffade förhållanden giver anledning därtill.
Sammanfattning
De sakkunniga föreslår, att principen fortfarande skall vara, att försäk- ringsbolag icke äger driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det dock icke ändamålsenligt att på detta område ha ett stelt förbud, som ej tillåter några undantag. Därför föreslås till en början, att förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse skall kompletteras med ett stadgande, som ger för- säkringsinspektionen rätt att medgiva undantag från förbudet. En dylik ordning anses innefatta goda garantier för att undantag icke tillåtes i andra fall än när sådant kan anses förenligt med försäkringstagarnas intresse. De sakkunniga tager emellertid ytterligare ett steg och föreslår, att för- säkringsbolag utan särskilt medgivande av försäkringsinspektionen skall få biträda annat försäkringsbolag vid dess rörelse, uppföra bostads—, kon- tors- eller affärsfastighet, vilken är avsedd att utgöra en varaktig kapital- placering, samt bedriva sådan maskinuthyrnings- och annan verksamhet, vilken medför ett ändamålsenligt utnyttjande av maskiner och personal, som erfordras för bolagets försäkringsrörelse. Enligt de sakkunnigas upp- fattning kan från försäkringstagarsynpunkt inga invändningar göras mot att dylik verksamhet blir generellt tillåten för försäkringsbolag.
Enär det från olika håll ifrågasatts, huruvida icke anledning finnes att i ökad omfattning låta livförsäkringsbolagen ägna sig åt att förvalta spar- medel, diskuterar de sakkunniga olika former under vilka livförsäkrings- bolag kan tänkas medverka till en utökning av sparandet i vårt land. Fråga anses härvid kunna uppkomma om bl. a. beträdande av nya vägar. I den mån livförsäkringsbolagens medverkan erhåller former, som kan inordnas under försäkringsrörelsebegreppet, erfordras _— framhåller de sakkunniga _— icke något medgivande från försäkringsinspektionen eller liknande för verksamheten i fråga. Skulle däremot medverkan komma att taga former, som skulle innebära att livförsäkringsbolag bedriver annan rörelse än för- säkringsrörelse, erfordras enligt de sakkunnigas förslag försäkringsinspek- tionens medgivande till verksamheten. Frågan om att tillåta livförsäkrings- bolag att i egen regi driva kapitalförvaltningsrörelse utan samband med livförsäkring synes de sakkunniga vara av den vidd, att frågan lämpligen
bör övervägas i ett större sammanhang. Vad angår den speciella frågan om rätt för livförsäkringsbolag att förvalta och förränta livförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning, är de sakkunniga av den uppfattningen, att sådan kapitalförvaltning kan inrymmas under försäkringsrörelsebegreppet. De sakkunniga föreslår i detta sammanhang, att livförsäkringsbolags grun- der skall kompletteras med föreskrifter angående förräntning av försäk- ringsbelopp, som förfallit till betalning. Grunderna i detta ämne skall en- ligt de sakkunnigas förslag innehålla bestämmelser om de förutsättningar, under vilka bolaget utgiver ränta å dylikt belopp, som innestår hos bolaget, och om den räntefot som tillämpas.
De sakkunniga föreslår vidare, att förbudet i 336 & FL för försäkrings- bolag eller försäkringsbolagskoncern att utan försäkringsinspektionens med- givande äga mer än en tjugondel av aktierna i svenskt aktiebolag utvidgas till att avse jämväl aktier i utländskt aktiebolag. För att förhindra ett kringgående av lagstadgandet föreslås att vid tillämpningen av nu ifråga- varande lagrum sådant aktiebolag, varå FL icke äger tillämpning, skall anses såsom koncernbolag, därest förhållandena är sådana att aktiebolaget, om det varit försäkringsaktiebolag, jämlikt 333 & FL skulle ha räknats såsom dotterbolag. Förbudet för försäkringsbolag eller försäkringsbolags- koncern att inneha större aktieposter i andra företag är för närvarande förenat med vissa undantag. De sakkunniga föreslår att undantagen ut- vidgas till att omfatta jämväl aktier i aktiebolag, vars verksamhet uteslu- tande har till föremål att utöva fastighetsförvaltning eller att biträda för— säkringsbolag vid rörelsens bedrivande. Ytterligare förordas en mindre jämkning i formuleringen av det nuvarande undantagsstadgandet avseende aktier i holdingbolag.
FEMTE KAPITLET
Koncessionsgivningen och branschspecifikationen m.m.
1. Gällande lag och förarbetena till densamma. Huvvuddragen
Vid nybildning av försäkringsbolag kräves enligt gällande lag att Kungl. Maj:t stadfäster bolagsordning och eventuella grunder för bolaget. An- sökan om stadfästelse skall inlämnas till försäkringsinspektionen, vilken med eget utlåtande överlämnar ärendet till Kungl. Maj:t, som prövar bolags- ordningens och grundernas överensstämmelse med FL samt lag och författ- ning i övrigt ävensom huruvida och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestäm- melser erfordras. Finnes den tillämnade rörelsen behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet, stadfäster Kungl. Maj:t bolagsordningen och grunderna samt beviljar koncession tills vidare eller, där särskilda omständigheter föranleder därtill, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.
När för existerande försäkringsbolag bolagsordning eller grunder ändras, skall ändringsbeslutet stadfästas av Kungl. Maj :t eller försäkringsinspek- tionen. Ansökan om stadfästelse skall jämlikt FL alltid ingivas till inspek- tionen. Avser ändringen utvidgning av bolagets rörelse till ny försäkrings— gren eller nytt verksamhetsområde eller avser ändringen en väsentlig om- läggning av rörelsen skall vad om koncession för nytt bolag är stadgat äga motsvarande tillämpning. I dylika fall skall försäkringsinspektionen över- lämna ärendet till Kungl. Maj:t för avgörande och Kungl. Maj:t skall pröva — förutom spörsmålet om ändringen är lagenlig etc. _- huruvida den tillämnade utvidgningen eller omläggningen av rörelsen är behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Om ändringsbeslutet icke är av den typ som nyss angivits, ankommer det på försäkringsinspektionen att meddela stadfästelse. Inspektionen prövar härvid ändringsbeslutets överensstämmelse med FL samt lag och författ- ning i övrigt ävensom huruvida och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestäm- melser erfordras. Inspektionen har däremot icke att anlägga några behovs- och liknande synpunkter. Försäkringsinspektionens handläggning av nu ifrågavarande ärenden sker på generellt uppdrag av Kungl. Maj:t, som i FL erhållit bemyndigande att uppdraga åt inspektionen att i Kungl. Maj:ts ställe meddela stadfästelse å ändringsbeslut av nu ifrågavarande karaktär.
Såsom antytts i inledningskapitlet utgjorde koncessionsförutsättningen att rörelsen skall finnas behövlig och även eljest ägnad att fråm ja en sund utveck- ling av försäkringsväsendet en väsentlig nyhet i FL. Nyhetens betydelse för de vid lagens ikraftträdande redan bestående försäkringsbolagen begränsades emellertid genom en bestämmelse i promulgationslagen till FL, vari — såsom tidigare nämnts — föreskrevs att den koncessionsprövning, som skulle äga rum även för dessa bolags del, icke finge avse frågan huruvida rörelsen vore »behövlig». Reglerna fick emellertid full verkan icke blott för nybildningar på försäkringsbolagsområdet utan även för bestående företags branschutvidg- ningar. Tidigare hade koncessionsbestämmelserna endast tagit sikte på den formellt—rättsliga grundvalen för ett tillämnat företag. I praxis — åt— minstone under de båda senaste decennierna före FL _ hade bestäm— melserna icke ansetts tillåta ett bedömande av ett tillämnat företags ända— målsenlighet eller liknande omständigheter. Även om det exempelvis stått klart, att behov av ett nytt försäkringsbolag icke förelegat, hade koncessions- myndigheten ansett sig förhindrad vägra stadfästelse å bolagsordning, för- utsatt att denna uppfyllde de i lagen uppställda formella kraven. Anmär— kas bör dock här, att statsmakterna i december 1945 _ då såväl 1942 års som 1945 års försäkringsutredningar arbetade —— genom en särskild provi- sorisk lag, den s. k. spärrlagen, utfärdade förbud mot nyetablering och branschutvidgning på försäkringsområdet, där sådan icke fanns från all- män synpunkt önskvärd.
Med hänsyn till den stora vikt, som tillmätts frågan om införande av nu gällande materiella koncessionsvillkor, synes en redogörelse för huvud- dragen i förarbetena och för huvudpunkterna i 1945 års försäkringsutred- nings uttalanden i ämnet m. m. böra lämnas. Referatet tager i huvudsak sikte på förhållandena beträffande svenska riksbolag.
1942 års försäkringsutredning påpekade, att det rådde ett naturligt sam- band mellan koncessionssystemet och systemet med fortlöpande tillsyn över försäkringsverksamheten. Koncessionsprövningen och den kontinuerliga tillsynen borde följaktligen samordnas. Det vore sålunda av vikt, att före- tag, som väntades icke kunna tillfredsställande fylla de för verksamhetens bedrivande uppställda materiella kraven, redan från början utestängdes. Koncessionsprövningen borde enligt utredningens mening ske ur såväl kvantitativ som kvalitativ synpunkt. Kvantitetsbedömningen avsåge att fastställa, huruvida behov förelåge av ett nytt försäkringsbolag. Den kvali- tativa prövningen toge närmast sikte på sättet att realisera det syftemål, som uppställts för verksamheten. I överensstämmelse härmed upptogs i utredningens förslag två särskilda koncessionsvillkor av materiell art. För koncession förutsattes, att den tillämnade rörelsen vore behövlig och där- jämte ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.
Ur allmänhetens synpunkt vore det, fortsatte utredningen, av vikt att
försäkringsväsendet icke utbyggdes i vidare mån än som svarade mot be- hovet. Vore marknaden övermättad, förelåge nämligen risk att försäkring- arna fördyrades och att anskaffningen leddes in på vägar, som avlägsnade sig från sunda principer.
Då det gällde att avgöra, huruvida behov av ett nytt bolag förelåge, borde hänsyn tagas icke enbart till antalet existerande bolag utan även till frågan huruvida dessa bolag vore ägnade att i önskvärd utsträckning och på tillfreds- ställande sätt tillgodose allmänhetens försäkringsbehov. Härvid borde även anskaffningsarbetets art och bolagens åtgärder för spridande av upplys- ning om försäkringsskyddets betydelse uppmärksammas. Skulle prövningen ge vid handen, att allmänhetens behov av försäkringsskydd syntes kunna tillgodoses av de existerande bolagen, saknades förutsättning för ny kon- cession.
Om tendenser till utvecklingshämmande kartellbildning skulle göra sig gällande, fortsatte utredningen, vore det av särskild vikt att möjligheten till konkurrens upprätthölles. Skulle å andra sidan inom någon försäkrings- gren förhållandena vara sådana, att ur försäkringstagarnas synpunkt en minskning av antalet bolag eller till och med en koncentration av verksam— heten till en enda anstalt borde eftersträvas och åtgärder härför vidtoges från det enskilda försäkringsväsendets sida, borde dessa icke motverkas av det allmänna genom att koncession beviljades för nya företag.
Såsom nästa moment i den materiella koncessionsprövningen anmälde sig enligt utredningen kvalitetsbedömningen. Endast sådana företag, som byggde på sunda försäkringsprinciper och som avsåge att tillgodose ett ur det allmännas synpunkt legitimt intresse, ägde anspråk på koncession. Per- spektivet förskötes emellertid oavbrutet. Förändringar i samhällsstrukturen, nya verksamhetsformer inom näringslivet, den tekniska utvecklingen och liknande faktorer gåve anledning till ständig omprövning, huruvida försäk- ringsväsendets invanda arbetssätt och organisationsformer befunne sig i nivå med tidens krav. Uppslag, som syftade till mera väsentlig förbättring, borde understödjas. Möjlighet till smidig anpassning efter förändrade lev— nadsbetingelser i samhället och till växlande ekonomiska förhållanden vore av central betydelse för försäkringsväsendet. Vid bedömande av hithörande frågor borde särskilt avseende fästas vid sättet för verksamhetens bedri- vande, organisationsformen, arten av det intresse, som skulle tillgodoses, avvägningen av delägarnas inflytande i ömsesidigt bolag m. m.
Givet vore, anförde vidare utredningen, att de kvantitativa och kvalitativa koncessionsvillkoren icke finge bedömas fristående från varandra. I den mån kvantitativa och kvalitativa synpunkter skure sig mot varandra, måste en avvägning mellan dem ske. Utredningen underströk, att ett utvecklings— främjande nytt idéprogram i regel torde få anses fylla ett behov och sålunda föranleda att koncession beviljades.
Vad utredningen sålunda anfört avsåg koncession för nytt bolag. Samma
principer ansågs emellertid höra i tillämpliga delar gälla även då fråga uppkom om utvidgning av redan bestående försäkringsverksamhet med ny bransch.
Det syntes icke, slutade utredningen sitt resonemang i denna del, böra komma i fråga att i utredningens betänkande mera i detalj ange riktlin- jerna för en framtida tillämpning av de av utredningen förordade grund- satserna för koncessionsprövningen. Uppkommande frågor borde lösas med hänsyn främst till rådande sociala, ekonomiska och demografiska förhållanden. I detta sammanhang underströk utredningen, att inom de flesta branscher antalet bolag vore större än som erfordrades ur behovstäck- ningens synpunkt. En reduktion vore därför önskvärd. Det syntes utred- ningen vara en angelägen uppgift för det enskilda försäkringsväsendets målsmän att söka åstadkomma en dylik reduktion.
I propositionen rörande FL gav föredragande statsrådet uttryck åt upp— fattningen, att försäkringsverksamheten borde betraktas huvudsakligen ur social synvinkel och att det allmänna med hänsyn härtill måste förbe— hålla sig en effektiv insyn i och kontroll över den enskilda försäkrings- verksamheten. Koncessionssystemets gestaltning vore av grundläggande betydelse för statsuppsiktens effektivitet. En fri konkurrens verkade, fort- satte statsrådet, i regel effektivitetsfrämjande, eftersom sämre skötta företag löpte risk att utträngas från marknaden. Av denna anledning borde man inom näringslivet eftersträva största möjliga etableringsfrihet. På försäkringsväsendets område förelåge emellertid i detta hänseende spe- ciella förhållanden, som motiverade en undantagsställning. Särskilt påtag- ligt vore detta i fråga om livförsäkringen med dess långfristiga avtal. Up— penbart vore att bristfällig skötsel eller rubbningar i ett försäkringsföre- tags ekonomiska jämvikt kunde medföra allvarliga verkningar för för- säkringstagarna. Det torde icke råda någon tvekan om att även en tillfäl- lig övermättnad av marknaden vore ägnad att menligt påverka försäkrings- väsendets allmänna standard till förfång för den försäkringssökande all- mänheten. Förhållandet medförde nämligen risk för stegrade omkostnader och sämre försäkringsskydd. Vidare måste beaktas, att konkurrenskostna- derna på försäkringsväsendets område vore relativt höga samt att konsu- menterna här i regel vore ur stånd att bedöma förhållandet mellan varans pris och värde.
På anförda skäl fann statsrådet det från samhällelig synpunkt nödvändigt att i fråga om försäkringsverksamheten genomföra en viss behovspröv- prövning. Uppenbart vore, att denna i konkreta fall kunde te sig vansklig och därför måste utövas med försiktighet. Tillämpad med blicken öppen för samhällslivets skiftande problemställningar syntes emellertid behovs- regeln snarast ägnad att tillföra försäkringsväsendet stadga och gynnsamma utvecklingsmöjligheter.
Statsrådet biträdde uppfattningen, att de kvantitativa och kvalitativa kon- cessionsvillkoren icke borde bedömas fristående från varandra utan ses i ett sammanhang. I viss mån betingade de varandra ömsesidigt. Förelåge behov av ett nytt försäkringsbolag, vore tillkomsten av ett sådant i regel ägnad att främja en sund utveckling. Behovsfrågan måste betraktas som ett särskilt betydelsefullt led i bedömningen. Med hänsyn härtill fann stats- rådet det motiverat att behovsavvägningen klart kom till uttryck i lagtexten. Å andra sidan syntes det statsrådet önskvärt att i lagtexten även framhäva det inbördes sammanhanget mellan de kvantitativa och kvalitativa kon— cessionsbetingelserna. Den tillämnade rörelsen skulle vara behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Des— sa villkor borde, såsom utredningen anmärkt, gälla såväl nyetablering av försäkringsbolag som utvidgning av bestående rörelse med ny verksam- hetsgren.
Vad rörde det aktuella marknadsläget erinrade statsrådet avslutningsvis om utredningens uttalande, att inom de flesta försäkringsbranscher antalet bolag vore större än som erfordrades ur behovstäckningens synpunkt ; ut- redningen hade därför funnit en reduktion önskvärd. Enligt en utbredd mening vore utredningens omdöme välgrundat. Statsrådet ansåg sig emeller- tid sakna anledning att taga bestämd ståndpunkt till frågan, som enligt statsrådets mening borde ägnas fortsatt uppmärksamhet. 1945 års försäk- ringsutredning — som då arbetade —- komme i sitt betänkande att ge ytter- ligare hållpunkter för bedömning av läget. Intill dess läget klarnat syntes det statsrådet angeläget, att koncessionsprövningen beträffande nya företag skedde tämligen restriktivt.
Första lagutskottet ansåg övervägande skäl tala för propositionens formu— lering av de nyinförda materiella koncessionsvillkoren och betraktade be- hovsfrågan såsom ett särskilt betydelsefullt led i koncessionsprövningen. Enligt utskottets mening vore det av stor vikt att åstadkomma en lämplig avvägning av antalet företag.
Ett koncessionssystem av det slag, som lagfästs i FL, kräver uppenbarligen såsom komplement regler eller konventioner avseende verksamhetsföremå— lets närmare bestämning. Även detta spörsmål, som i det följande kallas branschspecifikationen, behandlades i lagens förarbeten. Lösningen av branschspecifikationsfrågorna överlämnades helt åt rättstillämpningen.
1942 års försäkringsutredning framhöll, att det med hänsyn till den ut- formning koncessionsreglerna givits i förslaget vore av vikt, att föremålet för försäkringsbolags verksamhet noggrant bestämdes i bolagsordningen. Beviljad koncession omfattade nämligen endast den eller de försäkrings- grenar, vilka angåves i bolagsordningen. Enligt dittillsvarande praxis hade rätt att driva direkt försäkringsrörelse i en bestämd bransch ansetts om-
fatta också rätt till indirekt affär (återförsäkring) i samma bransch. Bola- get hade sålunda när som helst kunnat taga upp indirekt affär i branschen. Enligt försäkringsutredningens mening borde icke blott varje försäkrings— gren utan även rätten att driva direkt respektive indirekt affär göras till föremål för särskild koncessionsprövning.
Föredragande statsrådet uttalade i propositionen till FL, att om konces- sionssystemet skulle kunna fylla sitt ändamål det vore nödvändigt, att före— målet för bolagets verksamhet noga angåves i bolagsordningen. Koncession borde meddelas för en eller flera klart preciserade försäkringsgrenar. Ut- redningens ståndpunkt att i koncessionshänseende direkt respektive indirekt affär borde betraktas såsom skilda verksamhetsgrenar måste enligt stats— rådet anses välgrundad. Det anförda avsåge närmast verksamhet, som be— dreves här i riket. I ett remissyttrande hade anmärkts, att en snäv be- gränsning i bolagsordningen av föremålet för verksamheten kunde få ogynnsamma återverkningar beträffande försäkringsrörelse, som dreves i utlandet. Denna synpunkt kunde enligt statsrådet icke lämnas obeaktad. Kravet på ett tydligt angivande av verksamheten i bolagsordningen syntes statsrådet kunna jämkas i den mån praktiska hänsyn talade härför. Hit— hörande spörsmål borde överlämnas åt rättstillämpningen.
Första lagutskottet ägnade stor uppmärksamhet åt spörsmålet om bransch- specifikationen.
Enligt utskottets mening skulle syftet med de i lagförslaget upptagna kon- cessionsreglerna lätt kunna förfelas, om icke för varje bolag föremålet för verksamheten tydligt angåves och avgränsades i bolagsordningen. Å andra sidan stode det klart, att kravet på specifikation kunde medföra praktiska olägenheter _ icke minst i fråga om bolagens återförsäkringsrörelse i ut- landet —— vilka icke kunde lämnas obeaktade. Här förelåge sålunda en av- vägningsfråga. De praktiska synpunkterna syntes utskottet i stor utsträck- ning tillgodoses, om all återförsäkringsrörelse i utlandet betraktades såsom en försäkringsgren. Detta syntes icke behöva inge betänkligheter. Det kunde enligt utskottets mening snarare anses motiverat att gå ännu ett steg på denna väg och såsom en försäkringsgren rubricera all inhemsk återförsäk- ring. Klart vore också, att om koncession beviljats för särskilda slag av försäkringar detta borde medföra rätt för bolaget att sammanföra två eller flera av dem till en kombinerad försäkring. Och detta torde kunna med- givas även om den kombinerade försäkringen skulle komma att innesluta någon försäkringsform, för vilken bolaget icke haft särskild koncession, förutsatt att denna försäkringsform utgjorde ett relativt underordnat mo- ment i den kombinerade försäkringen. Däremot föreföll det utskottet mera tveksamt, huruvida de praktiska synpunkterna kunde tillerkännas sådan tyngd, att de i särskilda fall motiverade ytterligare eftergifter i fråga om specifikationskravet. Utskottet ville icke förneka att skäl härtill kunde
föreligga. Enligt utskottets mening torde det icke vara uteslutet att träffa en anordning, som tillgodosåge såväl de praktiska som de grundläggande kon- cessionsrättsliga synpunkterna. Exempelvis borde det kunna godtagas, att bolagsordningen angåve vissa klart bestämda verksamhetsgrenar med till- lägg att bolaget därjämte ägde att efter anmälan till koncessionsmyndig- heten upptaga även andra grenar, som vore likartade med någon av de i bolagsordningen angivna. I likhet med föredragande statsrådet ansåg ut- skottet, att hithörande spörsmål borde överlämnas åt rättstillämpningen.
Den omständigheten, fortsatte utskottet, att all inhemsk återförsäkrings- verksamhet betraktades såsom en försäkringsgren syntes icke i och för sig behöva medföra, att koncession för sådan verksamhet ovillkorligen skulle omfatta alla försäkringsformer, vilka vore att hänföra till återförsäkring. Så torde visserligen i regel böra ske. I enstaka fall kunde det emellertid tänkas förekomma, att ett bolag endast dreve rörelse i någon specialbransch i direkt försäkring. Om ett dylikt företag önskade upptaga inhemsk äter— försäkring, kunde det vara motiverat att begränsa koncessionen härför till vissa återförsäkringsformer eller alternativt att bevilja koncession för inhemsk återförsäkring exklusive vissa angivna former därav. Vad nu sagts syntes utskottet i stort sett kunna tillämpas också i fråga om utländsk återförsäkringsaffär.
Jämväl 1945 års försäkringsutredning upptog i sitt principbetånkande till diskussion såväl koncessionsfrågan som branschspecifikationen.
Vad angår koncessionsfrågan underströk utredningen bl. a. 1942 års försäkringsutrednings uttalande, att inom de flesta försäkringsgrenar an- talet bolag vore större än som erfordrades ur behovstäckningens synpunkt och att en reduktion därför vore önskvärd samt att åstadkommandet av en sådan finge anses såsom en angelägen uppgift för det enskilda försäk— ringsväsendets målsmän. Enligt 1945 års utrednings mening vore det av vikt att den på frivillighetens våg inledda utvecklingen mot minskat antal företagsenheter fullföljdes i den utsträckning detta vore önskvärt med hänsyn till en sund utveckling och marknadens behov. Principiellt borde möjligheten att bilda nya försäkringsbolag hållas öppen. Men det vore tydligt, att om man i det rådande läget bedömde antalet bolag såsom för stort inom flertalet försäkringsgrenar, något nämnvärt utrymme för nyetablering icke funnes. Undantag borde dock gälla i frågaom bolag, som bildades för att täcka något nytt försäkringsbehov eller som eljest kunde anses vara av klart utvecklingsfrämjande karaktär. Om det i anslutning till fusionsåtgärder funnes ändamålsenligt att bilda ett nytt bolag i stället för ett eller flera redan existerande, torde detta icke böra möta hinder. Vad sålunda an- förts beträffande nyetablering ansåg utredningen i viss mån tillämpligt även i fråga om koncession för nya försäkringsgrenar och förde här ett utförligt detaljresonemang om olika skadeförsäkringsgrenar. Utredningen
framhöll, att dess återgivna synpunkter torde ligga i linje med de inten- tioner, på vilka koncessionsreglerna vilade. Om dess synpunkter vunne statsmakternas bifall, syntes de kunna helt tillgodoses i lagtillämpningen. Någon ändring av FL fann utredningen sålunda icke erforderlig.
Föredragande departementschefen erinrade i propositionen rörande 1950 års ändringar av FL i nu behandlade frågor bl. a. om att under de senaste åren på frivillighetens väg betydelsefulla åtgärder vidtagits, varigenom antalet företagsenheter minskats. Därjämte hade i rationaliseringssyfte visst samarbete inletts mellan olika bolag. Det fanns enligt departe- mentschefens mening likväl intet som motsade uppfattningen, vilken kommit till uttryck i ett par remissyttranden, att antalet företagsenhe- ter, enkannerligen antalet fältorganisationer, alltjämt vore för stort. Olika omständigheter ansågs likväl göra det sannolikt, att den reduktion, som redan inletts på frivillighetens väg, komme att fortsätta utan ingripande från det allmännas sida. Departementschefen underströk angelägenheten av att så skedde.
Vad anginge frågan om nybildning av försäkringsbolag och om utvidgade koncessioner för redan bestående bolag syntes det departementschefen icke lämpligt att för det dåvarande binda utvecklingen genom nya lagbestäm- melser eller genom bestämda uttalanden av statsmakterna till stöd för lag— tillämpningen. Uppkommande frågor om koncession måste lösas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Tydligt vore emeller— tid, att om man i rådande läge bedömde antalet koncessioner i flera försäk- ringsgrenar som onödigt stort, möjligheterna enligt gällande lag till nyeta- blering eller utvidgning i dessa grenar finge anses begränsade. En första förutsättning vore att behov förefunnes av den tillämnade koncessionen. Behov kunde här sägas vara liktydigt med en marknad, som icke redan vore väl täckt av de existerande bolagen. Lagbestämmelserna borde emel— lertid enligt departementschefen icke få hindra en naturlig utveckling av de effektiva och välskötta företagen. Beviljandet av koncession för nytt bolag eller ny försäkringsgren borde sålunda icke vara uteslutet, om detta utgjorde ett led i koncernens eller företagets naturliga expansion. Det kunde t. ex. vara fråga om att tillgodose ett nytt försäkringsbehov inom den del av marknaden, där koncernen vore verksam, utan att detta nödvändiggjorde påbyggnad av den förefintliga organisationen. Vidare vore det anledning framhålla, att behovsprövningen ej borde ske med sådan försiktighet, att inom försäkringsområden, där en ökning av ackvisitionsarbetet i och för sig syntes vara rimlig, tillgodoseendet av de nya behoven under alla för- hållanden förbehölles redan existerande bolag.
Första lagutskottet kommenterade icke direkt propositionen i de delar, som här berörts.
Branschspecifikationen behandlades av 1945 års utredning mot bak- grunden av första lagutskottets ställningstaganden i utlåtandet över pro- positionen rörande 1948 års lag.
I anledning av utskottets uttalande, att då fråga vore om kombinerade försäkringar, ett bolag i en sådan kombination borde kunna innesluta även någon försäkringsform, för vilken bolaget icke haft särskild koncession, förutsatt att denna försäkringsform utgjorde ett relativt underordnat mo- ment i den kombinerade försäkringen, framhöll 1945 års utredning, att alla de försäkringsgrenar, som ett bolag vid tiden för ingivandet av sin kon— cessionsansökan hade för avsikt att medtaga i sina kombinerade försäk- ringar, borde uttryckligen angivas i bolagsordningen. Om bolaget sedermera i en sådan kombination inneslöte någon ytterligare försäkringsform, för vilken bolaget ej hade särskild koncession, borde detta anmälas till för— säkringsinspektionen. Funne inspektionen, att en sålunda anmäld för- säkringsgren med hänsyn till sin betydelse eller förhållandena i övrigt borde ha gjorts till föremål för särskild koncessionsprövning, ägde inspektionen med stöd av 288 5 2 mom. FL förelägga bolaget att vidtaga de åtgärder, som härav prövades påkallade. Det syntes utredningen på grund härav kunna antagas, att bolagen i tveksamma fall icke i sina kombinerade försäk- ringar upptoge nya, i bolagsordningen ej angivna försäkringsgrenar utan att först ha samrått med inspektionen.
Vad härefter anginge den av första lagutskottet berörda frågan om sådan tilläggsbestämmelse i bolagsordningen, som gåve ett bolag möjlighet att efter anmälan upptaga grenar, som vore likartade med de i bolagsordningen uttryckligen angivna, fann 1945 års utredning det uppenbart, att ett bolags verksamhet icke på denna väg skulle få ges en inriktning, som nämnvärt avveke från den, som beskreves genom de i bolagsordningen angivna gre- narna. En tilläggsbestämmelse i bolagsordningen av angivet innehåll skulle därför kunna utnyttjas endast då fråga vore om sådana grenar, vilka med hänsyn till sin natur icke rimligen kunde komma att utgöra mer än en obetydlig del av ett bolags verksamhet. Som exempel kunde nämnas för— säkring av kikare, kameror, ur samt skidbrottsförsäkring. För utredningen framstod det som mer ändamålsenligt, att sådana smågrenar i stället sam- manfördes under en gemensam särskild grenbeteckning, »diverseförsäkring». Utredningen förutsatte härvid, att de allround-bolag på skadeförsäkringens område, som så önskade, skulle få koncession för diverseförsäkring. Ett bolag, som erhållit sådan koncession, borde meddela försäkringsinspek- tionen vilka försäkringsformer som för bolagets vidkommande inginge i diverseförsäkringen samt på anfordran meddela närmare upplysningar rörande omfattningen av varje sådan försäkringsform. Skulle inspektionen sedermera finna, att någon försäkringsform, som inginge i diverseförsäk- ringen, nått en sådan omfattning, att den lämpligen borde upptagas som särskild gren, borde den utbrytas ur diverseförsäkringen, varvid de bolag som
dreve försäkringsformen i fråga borde —— efter vidtagandet av härför er- forderlig ändring av bolagsordningen — erhålla särskild koncession för densamma.
Nu angivna synpunkter kommenterades icke vare sig av föredragande departementschefen i propositionen rörande 1950 års ändringar i FL eller av första lagutskottet i dess utlåtande över nämnda proposition.
2. Koncessionssystemet och branschspecifikationen i praktiken Koncessioner för riksbolag Under tiden januari 1949—september 1959 har Kungl. Maj:t — sedan de redan verksamma försäkringsbolagen utan behovsprövning beviljats kon- cession enligt FL — behandlat ett 80-tal ansökningar om nybildning av för- säkringsbolag eller utvidgning av bestående försäkringsföretags rörelse till att innefatta ny försäkringsgren. Uppgiften hänför sig till svenska riksbolag och inkluderar icke de fall, där i samband med överlåtelse det mottagande bolagets koncession måst vidgas såsom förutsättning för att överlåtelse skulle kunna komma till stånd. I de utlåtanden, med vilka försäkringsin- spektionen överlämnat förenämnda ansökningar till Kungl. Maj:ts pröv- ning, har inspektionen med mycket få undantag tillstyrkt koncession oför— ändrat enligt ansökningarna eller med endast smärre modifikationer. Un- derstrykas bör dock i detta sammanhang, att flertalet koncessionsärenden preciseras i ansökningens form först efter förberedande överläggningar mellan vederbörande försäkringsbolag och tillsynsmyndigheten. Anmärkas må vidare, att erfarenheten givit vid handen att försäkringsbolagen knap- past fullföljer aktualiserade koncessionsfrågor i fall, där av de förberedan- de underhandsöverläggningarna framgått, att försäkringsinspektionens till- styrkande icke är att påräkna. Med allenast några få undantag har Kungl. Maj:t i sina beslut i koncessionsärenden av här behandlade natur följt för- säkringsinspektionens förslag.
På livförsäkringsområdet har under perioden ingen som helst nyetable- ring förekommit. Av de behandlade koncessionsärendena hänför sig endast ett ringa fåtal till livförsäkringsbolagen. Fråga har härvid varit om en av speciella skäl förestavad branschutvidgning för SPP samt om några vidg- ningar av återförsäkringsaffär.
Folket, Städernas liv, Svenska Lif-Balder och Liv-Thule har beviljats kon- cession för sjuk— och olycksfallsförsäkring för längre tid än tio år. Ett klart behov av denna utvidgning har ansetts föreligga.
Flertalet ärenden hänför sig således till skadeförsäkringsområdet. Här har en begränsad nyetablering ägt rum. Sålunda har koncession beviljats för ett huvudsakligen för transportaffär bildat försäkringsaktiebolag Leire,
vilket bolag ansetts behövligt för kooperationen, ävensom för yrkesskade- försäkringsbolaget Välfärd, där någon behovsprövning icke bedömdes som erforderlig med hänsyn till nyetableringsrätten för arbetsgivare enligt 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete. Bägge dessa nybildningar till- hör Folksambolagen. Vidare har försäkringsaktiebolaget Anticimex bildats för husbocksförsäkring, en försäkringsgren som strax dessförinnan förts ut som nyhet på marknaden. För sjö- och lufttransportförsäkring har All— männa Brand bildat dotterbolaget Neptunus enligt den av försäkringsin- spektionen under senare delen av perioden uppställda principen att varje koncern eller liknande företagsbildning borde på ansökan tillföras en sjö— försäkringskoncession. Ytterligare har Ansvar bildat ett dotterbolag Ansvar Insurance Company för rörelse allenast i utlandet, i fråga om vilken FL:s materiella koncessionsvillkor icke ansetts tillämpliga. Utöver nu nämnda nybildningar, som huvudsakligen gällt direkt affär, har några återförsäk— ringsbolag stiftats inom bestående koncerner eller liknande sammanslut- ningar. I dessa fall har nybildningarna betraktats såsom organisatoriska lämplighetsfrågor, där någon strikt behovsprövning icke rimligen kunnat göras. Sålunda har tillkommit återförsäkringsaktiebolagen Svecia inom Stä- dernas bolag, Skandia-Freja inom Skandiakoncernen samt Stockholm, an- knutet till Bore-Brandförsäkringsverket.
Det alldeles övervägande antalet koncessionsärenden under perioden har avsett utvidgningar av bestående skadeförsäkringsbolags koncessioner. Av de på denna grupp fallande ärendena är det dock endast ett mindre antal, som avsett utvidgningar av koncessionerna till att omfatta nya huvud- branscher i direkt affär, om härvid under denna beteckning hänföres brand- försäkring, trafik- och annan motorfordonsförsäkring, sjöförsäkring samt land- och lufttransportförsäkring, olycksfalls- och sjukförsäkring för högst tio år samt husdjursförsäkring. Skandia, Svea-Nornan, Städernas allmänna och Securitas har beviljats koncession för sjöförsäkring samt Trafik en på visst sätt begränsad sjöförsäkringskoncession. Behovsfrågan har i fråga om sjöförsäkringskoncessioner ansetts svårbedömlig. Landsbygden har beviljats koncession för trafikförsäkring, huvudsakligen på grund av sina möjlig- heter att tillgodose landsbygdens behov på detta område. Brandförsäkrings- koncessioner med vissa begränsningar har beviljats nykterhetsrörelsens bo- lag Ansvar ävensom Guldsmedernas, i vilka fall specialsynpunkter torde ha haft åtskilligt att betyda. Såvitt gäller kort olycksfalls- och sjukförsäkring har Trafik beviljats koncession för sjukförsäkringsmomentet såsom utgö- rande en rationell komplettering samt Arbetsgivarnes ansvars och Lands- bygden för förarplatsförsäkring. I de två senare fallen torde behov av ut- vidgningen ha ansetts föreligga. Europeiska varu har beviljats koncession för viss sjukförsäkring vid utlandsresor. Svenska Veritas har såvitt rör olycks- falls- och sjukförsäkringsområdet fått viss specialkoncession för rörelse utom riket. Skånes jordbrukares har beviljats koncession innefattande
mindre utvidgning av husdjursförsäkringen och Skandia för bl. a. sådan försäkring utom riket. Nämnas må i detta sammanhang, att nu förevarande ärenden i flera fall inkluderat utvidgningar jämväl till andra mera bi— branschbetonade försåkringsgrenar m. m.
Påpekas må särskilt -— med hänsyn till att det gäller en nyhet på kon- cessionsområdet _ att, såsom tidigare antytts, ett antal skadeförsäkrings- bolag under år 1959 beviljats koncession för avbetalningsförsäkring, inne- fattande åtagande från försäkringsgivarens sida att om en avbetalnings— köpare drabbas av sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet enligt särskilda regler inträda och fullgöra den köparen åvilande betalningsskyldigheten. Försäkringar av detta slag tecknas regelmässigt av säljaren av avbetalnings- godset såsom en form av gruppförsäkring, varvid även en livförsäkrings- del, täckande risken för dödsfall, tillkommer. Sistnämnda del är placerad i livförsäkringsbolag. Även hithörande ansökningar har omfattat utvidg- ningar av koncessionerna utöver den här särskilt nämnda försäkrings- formen.
Koncessionsärendena i övrigt — inalles ca 40 —— har hänfört sig till ut- vidgningar av rörelsen med en eller annan direkt försäkringsgren av annat slag än de ovan särskilt omnämnda verksamhetsgrenarna eller till indirekt affär, i vilket senare fall verksamhetsbeskrivningen ibland gjorts mera gene- rell. Anledning synes icke föreligga att här lämna någon detaljredovisning av ifrågavarande ärendesgrupp. Av intresse synes emellertid i fråga om dessa ärenden vara, vilka huvudskäl som legat bakom försäkringsinspek- tionens tillstyrkande av de begärda utvidgningarna. Vad härutinnan anföres är i lika mån tillämpligt på de branschutvidgningar utöver förenämnda branscher, som inkluderats i de tidigare nämnda koncessionsärendena. De nu aktuella ärendena synes med hänsyn till huvudskälen för tillstyrkande kunna inordnas i någon av följande tre grupper:
a) I åtskilliga fall framgår av formuleringen av försäkringsinspektionens utlåtande, att marknadsmässigt behov av den ifrågasatta utvidgningen be- dömts vara för handen, och i vissa av ärendena är detta direkt utsagt.
b) I många av ärendena har i utlåtandena direkt uttalats, att marknaden är väl täckt av redan förefintliga branschaffärer men att försäkringsinspek- tionen dock icke velat motsätta sig den tilltänkta utvidgningen, eftersom detta skulle försvåra för sökandebolaget att konkurrera på marknaden. Argumenteringen kan lämpligen belysas med ett utdrag ur ett såvitt angår ärenden av nu förevarande slag representativt utlåtande. Försäkringsinspek- tionen anför:
Med hänsyn till numera allmänt tillämpade former för försäljning av försäk- ringsskydd ställer det sig _ såsom inspektionen framhållit i flera tidigare utlå- tanden över försäkringsbolags framställningar —— svårt för företag, som äger med- dela allenast ett eller några slag av försäkringar, att göra sig gällande i konkur- rens med bolag, som kan erbjuda ett mera fullständigt försäkringsskydd. Inspek-
tionens linje vid behandlingen av ansökningar om koncessionsutvidgning till kom— binationsgrenar har genomgående varit den, att inspektionen tillstyrkt ansök- ningar från bolag, som äger meddela försäkring i en huvudbransch, t. ex. brand- försäkring, om sådan utvidgning av rörelsen, att gängse försäkringskombinationer kan tillhandahållas allmänheten. Med gängse kombinationer förstår inspektionen i första hand den vanligen förekommande kombinationen brandförsäkring, in- hrotts—, stöld- och rånförsäkring, ansvarighets— och vattenledningsskadeförsäkring eller delar härav. Där kombinationen skall innefatta ytterligare slag av försäk- ring, synes i det enskilda fallet böra uppställas krav på en sådan redan förefintlig inriktning av rörelsen, att tillkommande grenar framstår som särskilt motiverade. Såsom exempel härpå må nämnas, att det kan te sig naturligt, att ett företag, som i stor utsträckning meddelar hemförsäkring till privatpersoner, i kombinationen får inkludera cykel- och resgodsförsåkring. Däremot anser inspektionen icke, att koncession utan vidare bör meddelas för varje slag av försäkring, som kan inne- fattas i ett kombinationsskydd. Inspektionens uppfattning är den att utvecklingen härvidlag bör präglas av en önskan att under hänsynstagande till bolagens hit- tillsvarande inriktning av verksamheten utesluta de mest påtagliga nackdelarna ur konkurrenssynpunkt av förefintliga begränsningar i fråga om rätten att med— dela kombinationsförsäkringar men icke att helt låta dessa försvinna. En alltför långt gående liberalitet på detta område skulle leda till att en del försäkringsbo- lag, vilkas verksamhet hittills varit begränsad till ett mindre antal försäkrings- grenar, skulle förlora sin nuvarande särart och kunna i realiteten förvandlas till mer eller mindre fullständiga sakförsäkringsbolag. En sådan utveckling torde stå i strid mot försäkringslagens behovsprövningsprincip.
c) Det förhållandet att det sökande försäkringsbolaget varit ett stort all- mänt skadeförsäkringsbolag med koncessioner i flertalet skadeförsäkrings- grenar synes i och för sig ha ansetts utgöra tillräcklig grund för försäk- ringsinspektionen att tillstyrka ansökningar om utvidgning till nya grenar av icke speciell natur, eftersom de stora allmänna skadeförsäkringsbolagen ansetts böra inneha koncession i alla vanliga branscher.
Anmärkas må här, att man i ett flertal fall, där konkurrensläget med hänsyn till de kombinerade försäkringarnas frammarsch anförts såsom skäl för tillstyrkande av ansökningar av nu förevarande slag, uppställt på något skilda sätt utformade krav på att den nya försäkringsformen endast må tillhandahållas i kombination med försäkringsformer, vilka vederbörande bolag redan tidigare ägt meddela.
Kancessioner för lokala bolag
Såvitt gäller de lokala försäkringsbolagen, som alla är skadeförsäkrings— bolag, har under perioden koncessionsärendena avseende nyetablering eller branschutvidgning uppgått till ett 90-tal. Nybildningen inskränker sig till 4 fiskebåtsförsäkringsbolag. Av de övriga ärendena hänför sig det alldeles övervägande flertalet till utvidgning av rörelsen till att avse jämväl storm- skadeförsäkring å i bolagen brandförsäkrad egendom och viss begränsad återförsäkring. I några fall har koncession meddelats jämväl för vattenled-
ningsskadeförsäkring å i bolagen brandförsäkrad egendom. En det större läns- och häradsbolag har beviljats koncession för glasförsäkring, inbrotts—, stöld- och rånförsäkring, maskinförsäkring, resgodsförsäkring, stormskade— försäkring och vattenledningsskadeförsäkring av i bolagen brandförsäkrad egendom (i ett fall även skogsförsäkring). Stormskadeförsäkringen har ut- gjort en nyhet för de lokala bolagen. Försäkringsinspektionen har i utlåtan- dena över ifrågavarande ansökningar pekat på att ett obligatoriskt samman— kopplande av stormskadeförsäkring med hrandförsäkring skapar det breda underlag, som kräves för en prisbillig stormskadeförsäkring, vilken utgör ett behov för landsbygdens del. I fråga om de nyssnämnda mera omfattande branschutvidgningarna har inspektionen i utlåtandena över ansökningarna framhållit, att utvidgningarna i huvudsak utgör nyheter för de lokala bo- lagens del. Inspektionen har understrukit, att om bolagen är tillräckligt stora och välskötta, ämbetsverket ställer sig lika positivt till lokalbolags- framställningar som till liknande ansökningar från riksbolag 0111 utvidg- ning av rörelsen till kompletteringsgrenar. Utökningen finner inspektionen höja bolagens konkurrenskraft samt förbilliga och förenkla driften. Den meddelade skogsförsäkringskoncessionen har tillstyrkts av inspektionen på den grund, att. konkurrens synts önskvärd i branschen och bolaget genom att tillhandahålla försäkringen i kombination med andra försäkringar räk- nat med att kunna nå lägre premier än riksbolag i denna försäkringsgren.
Även när det gäller lokalbolagens koncessioner har i stor utsträckning förekommit, att bolagen redan på ett förberedande stadium tagit kontakt med försäkringsinspektionen. Jämväl efter ansökningarnas ingivande har i många fall samråd ägt rum mellan inspektionen och bolagen. De av försäk- ringsinspektionen framförda synpunkterna brukar accepteras av bolagen.
Kungl. Maj:t har i koncessionsärendena för lokalbolagen i stort sett helt följt försäkringsinspektionens i utlåtandena framlagda förslag.
Branschspecifikationen
Branschspecifikationen har drivits långt. Detta är särskilt påtagligt inom skadeförsäkringsfältet. I koncessionssammanhang indelas livförsäkringen i huvudsak i följande grenar, nämligen stor livförsäkring, liten livförsäkring (folkförsäkring), kollektiv tjänstepensionsförsäkring med särskilda grun— der, grupplivförsäkring samt indirekt livförsäkring. En speciell livförsäk- ringstyp, för vilken särskild koncession i stor utsträckning innehas av skadeförsäkringsbolag, utgör livränteförsäkring avseende skadeersättning på grund av meddelad försäkring (s. k. skadelivräntor). Försäkringsformen sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller längre tid än tio år och in— direkt sådan försäkring är också koncessionsrättsligt särskilda försäk- ringsgrenar. Detsamma gäller barnolycksfallsförsäkring för längre tid än tio år och reseolycksfallsförsäkring för livstid, i vilka två grenar, såsom förut nämnts, nyteckning icke längre förekommer. På skadeförsäkrings-
området har man i huvudsak arbetat med följande koncessionsgrenar, näm- ligen brandförsäkring, skogsförsäkring, vattenledningsskadeförsäkring, in- brotts-, stöld— och rånförsäkring, glasförsäkring, maskinförsäkring, ansva- righctsförsäkring, cykelförsäkring, motorfordonsförsäkring, trafikförsäk- ring, luftfartsförsäkring, sjöförsäkring, landtransportförsäkring, lufttrans- portförsäkring, lustfartygsförsäkring, resgodsförsäkring, värdepostförsäk- ring, garantiförsäkring, regnförsäkring, hagelskadeförsäkring, storm-, hagel- och frostskadeförsäkring, husdjursförsäkring (med tillägg i vissa fall av mjölk- och betesförlustförsäkring), kreditförsäkring, smyckeförsäkring och diverseförsäkring samt med de under perioden nytillkomna grenarna hus- bocksförsäkring och svampskadeförsäkring ävensom med personförsäkrings- grenarna olycksfallsförsäkring för högst tio år samt olycksfalls- och sjuk- försäkring för högst tio år. Till personförsäkringsgrenarna bör även räknas den nya avbetalningsförsäkringen. Indirekt affär har inom varje skadeför- säkringsgren i princip betraktats såsom särskild koncessionsgren. Avbrotts- försäkring har däremot inkluderats i respektive direkta skadeförsäkrings— gren. Nämnas må att i ett antal fall koncession beviljats för »skadeförsäk- ring, som är likartad med eller utgör en naturlig utvidgning» av någon an- nan av bolaget redan bedriven skadeförsäkringsgren. Förutsättning för upp- tagande av dylik försäkringsgren har i bolagsordningarna angivits vara att anmälan dessförinnan gjorts hos försäkringsinspektionen.
3. Till de sakkunniga framförda synpunkter F örsäkringsinspektionen har i sin skrivelse till de sakkunniga från en be- gränsad synpunkt berört koncessionsfrågan såvitt angår skadeförsäkringen. Inspektionen har framhållit, att spörsmålet om koncessionsbestämmelserna för skadeförsäkringens del i viss utsträckning borde tagas upp till över- vägande av de sakkunniga, varvid en eventuell uppmjukning dock i princip ej borde innebära vidgad koncessionering utan mera ha karaktär av prak- tiskt arrangemang. Det förefölle inspektionen tänkbart att i koncessioner inrymma något kollektivbegrepp för mindre försäkringsmoment, såsom >>brand—, ansvarighets-, vattenledningsskade-, inbrotts-, stöld— och rånförsäk— ring ävensom andra försäkringsmoment av mindre omfattning till skydd för fastighet, hem eller rörelse». Någon anmälnings- eller tillståndsanord- ning torde dock enligt försäkringsinspektionens mening förutsättas för in- spektionens orientering om innehållet. Svenska försäkringsbolags riksförbund uppger att ett bolag —— med in- stämmande från flera andra företag _ utvecklat följande synpunkter på spörsmålet om utvidgning av rörelsen till att omfatta ny försäkringsgren. Lagens krav vore, framhöll vederbörande försäkringsbolag, desamma då en dylik utvidgning innefattade ett helt nytt verksamhetsområde, t. ex. då ett brandförsäkringsbolag även önskade meddela sjöförsäkring, och då frå- gan gällde endast en mera naturlig utvidgning, såsom då samma bolag även
ville upptaga ansvarighetsförsäkring. Utvecklingen hade under de senare åren inneburit, att försäkringstagarna önskade vända sig till ett och samma bolag beträffande alla sina försäkringsfrågor. Bolagen hade också främjat denna utveckling genom att i allt större utsträckning införa kombinerade försäkringsavtal, innefattande olika branscher. I åtskilliga fall hade bola— gen därvid nödgats söka koncession för branscher, som de icke tidigare be- drivit. För att icke försvåra dessa bolags möjligheter att hävda sig i kon- kurrensen hade koncession regelmässigt beviljats. Dessa förhållanden mö- tiverade enligt vederbörande försäkringsbolags mening att man såge på koncessionsfrågan på ett vidare sätt. Det syntes bolaget icke vara erforder- ligt, att koncessionsmyndigheten —— åtminstone när det gällde riksbolagen —— i varje enskilt fall kontrollerade, huruvida ett bolag borde meddelas kon- cession för t. ex. maskinförsäkring eller annan försäkringsform som ut- gjorde ett naturligt komplement till en försäkringsgren, för vilken bolaget redan hade koncession.
Landsbygdens brandförsäkringsbolags förening har i sin skrivelse till de sakkunniga anfört, att tillämpningen av behovsprövningsregeln även i fråga om utvidgning av bestående bolags rörelse till att avse ny försäkringsgren kunde innebära en allvarlig konkurrensbegränsning. Det måste, menade föreningen, ligga i allmänhetens intresse att icke vissa verksamhetsgrenar stoppades hos somliga bolag utan att bolagen fastmer bereddes möjlighet att tillhandahålla det försäkringsskydd som delägarna behövde. Såsom erfa- renheterna redan visat kunde utvecklingen motivera nya former för verk— samheten och det syntes föreningen ur de anförda synpunkterna angeläget att bolagen finge möjlighet att anpassa sig härefter genom en uppmjukning av den i praktiken stundom alltför rigorösa behovsprövningen.
Socken- och häradsbrandbolagens riksförbund har funnit tiden mogen för omprövning av användbarheten av begreppet försäkringsgren, på vilket bl. a. koncessionsreglerna och bolagsordningarnas verksamhetsbeskrivning bygger. Förbundet erinrar om att den praktiska försäkringsverksamheten efter lagens tillkomst fortsatt en redan dessförinnan påbörjad utveckling, vilken inneburit att gränserna mellan tidigare hävdvunna sakförsäkrings- grenar utsuddats.
4. Övriga nordiska länder Övrig nordisk lagstiftning på koncessionsområdet företer inga direkta pa- ralleller med det svenska systemet. Varken i Danmark, Finland eller Norge arbetar man med positivt uttryckta materiella koncessionsförutsättningar av det slag som finnes i Sverige. Danmark synes såvitt rör nyetablering och branschutvidgning vara det mest liberalt inställda landet i Norden. Enligt där gällande lag skall varje försäkringsbolags bolagsordning, innan bolaget må intagas i försäkrings—
registret, stadfästas av handelsministern, som har att tillse att bolagsord- ningen står i överensstämmelse med gällande lag och föreskrifter. Livför- säkringsbolag får emellertid icke upptagas i försäkringsregistret, förrän dess allmänna försäkringsvillkor godkänts av handelsministern och de försäk— ringstekniska grunderna av forsikringsrådet. Stadfästelse respektive god- kännande får icke vägras på den grund att behov av bolaget icke anses före- ligga. Anmärkas må att realprövning sker såvitt rör verksamhetskapitalet och att lagen uppställer vissa minimikrav i fråga om detta kapital. Såvitt gäller livförsäkringsbolag kan några dispenser från minimikraven icke medgivas.
I Finland erfordras koncession för nyetablering och utvidgning av be- stående försäkringsbolags rörelse. Man har dock _ enligt vad förarbetena till gällande lag ger vid handen _ ställt sig skeptisk till det svenska syste- met och i stället sökt knyta koncessionsprövningen till mera objektivt fast- ställbara kriterier. Härvid har man stannat för kapitalet som lämpligaste norm. Koncession skall beviljas, om visst i lagen angivet minimikapital står till förfogande, »såframt icke den tillärnade försäkringsrörelsen prövas även- tyra en sund utveckling av försäkringsväsendet», varemot koncession icke må beviljas, om ej kapitalet uppgår till minst hälften av angivna belopp.
I Norge tillämpar man materiella villkor för koncession, vilka villkor dock i stort sett uttrycks negativt så, att koncession skall vägras, om den till- ämnade rörelsen ej kan anses överensstämma med försäkringstagarnas eller samhällets intressen. Koncession får dock ej vägras på den grund att den tillämnade rörelsen icke anses behövlig. I det i landet föreliggande förslaget till ny lag om livförsäkringsverksamhet stadgas bl. a., att tillstånd till dri- vande av livförsäkringsrörelse icke bör meddelas, om det kan antagas att bolagsbildningen icke kommer att tillgodose försäkringstagarnas behov eller stå i strid med det offentligas eller allmänhetens intressen. Varken i gäl- lande lag eller i förslaget till ny reglering av livförsäkringsverksamheten återfinnes några exakta bestämmelser om storleken av det kapital, som skall stå till förfogande då ett försäkringsbolag börjar sin verksamhet. Denna fråga löses med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
De sakkunniga De materiella koncessionsvillkoren
Såsom förut nämnts må koncession för nytt försäkringsbolag eller ny för— säkringsgren icke beviljas, med mindre den tillämnade rörelsen finnes be- hövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkrings- väsendet. Vid koncessionsprövningen skall således både kvantitativa och kvalitativa synpunkter anläggas. Med hänsyn till vikten att åstadkomma en lämplig avvägning av antalet försäkringsföretag har behovssynpunkten ansetts böra särskilt skjutas fram i lagtexten.
Under de år FL ägt tillämpning har försäkringsinspektionen mottagit och avgivit utlåtande över ett mycket stort antal koncessionsansökningar, vilka därefter avgjorts av Kungl. Maj:t. I ett tidigare avsnitt av detta ka— pitel har en sammanfattande redogörelse lämnats för de koncessionsären- den, som prövats av Kungl. Maj:t. Det förstahandsintryck, som erhålles av redogörelsen, blir kanske, att —— närmast på skadeförsäkringsområdet — mycket betydande koncessionsutvidgningar ägt rum under tidsperioden och att koncessionsprövningen skett med ganska ringa restriktivitet. Man bör emellertid icke stanna vid nu ifrågavarande redogörelse utan måste för att få en fullständig bild av läget samtidigt taga hänsyn till den minskning av antalet företagsenheter inom försäkringsbranschen, som ägt rum under pe- rioden och som redovisats i inledningskapitlet i detta betänkande. Ihågkom- mas bör också, att försäkringsinspektionen i ett icke obetydligt antal fall på underhandsförfrågan från försäkringsbolag meddelat, att inspektionen icke vore beredd att tillstyrka en planerad koncessionsutvidgning, och att ett dylikt negativt underhandsbesked från inspektionens sida i allmänhet lett till att någon koncessionsansökning icke ingivits av vederbörande för- säkringsbolag.
Koncessionsgivningen på skadeförsäkringsområdet efter tillkomsten av 1948 års lag har i hög grad påverkats av den ökade utbredningen av olika slag av kombinationsförsäkringar, inneslutande moment från ett flertal för- säkringsgrenar. Dessa kombinationsförsäkringar har i en alltmer ökad ut— sträckning erhållit karaktären av standardiserade enhetsförsäkringar, vilka täcker ett antal risker hämtade från olika försäkringsgrenar och vid vilka premien icke redovisningsmässigt spjälkas upp på de olika försäkrings— grenarna utan utgör en enhetspremie. Såsom exempel på dylika enhetsför— säkringar må här nämnas hemförsäkringen, vilken i stor utsträckning obli— gatoriskt omfattar brand-, inbrotts-, vattenlednings-, resgods- och cykel- stöldriskerna. Ett annat exempel är fastighetsförsäkringen, som ofta är så utformad, att den obligatoriskt täcker brand-, ansvarighets-, vattenlednings-, hyresförlust-, inbrotts-, park- och stormskaderiskerna. Den standardisering av försäkringsskyddet på skadeförsäkringsområdet, som sålunda i mycket stor utsträckning kommit till stånd, har innefattat en rationalisering, som möjliggjort premiesänkningar. Utvecklingen av nya typer av kombinerade försäkringar har aktualiserat koncessionsutvidgningar därigenom att många skadeförsäkringsbolag endast haft koncession för en del av de försäkrings— former, som ingår i de nya kombinationsförsäkringarna. Ifrågavarande bo- lag har velat utvidga den i bolagsordningen intagna branschkatalogen så, att bolagen skulle bli i stånd att tillhandahålla de nya, alltmer populära kombinationsförsäkringarna. För dessa bolag har en koncessionsutvidg— ning blivit praktiskt taget en nödvändighet; utan en sådan skulle bolagen icke kunna tillmötesgå önskemål om försäkringar i den nya rationella for- men utan endast kunna tillhandagå med täckning av exempelvis brand-
risken och vatten]edningsskaderisken, medan övriga i kombinationen ingå- ende risker jämväl fortsättningsvis skulle behöva täckas genom särskild för- säkring i annat bolag. En sådan ordning har bolagen ansett vara otillfreds- ställande från försäkringstagarsynpunkt och samtidigt utgöra ett hinder för vederbörande bolag att med framgång fortsätta att verka på försäk- ringsmarknaden.
Vid tillkomsten av 1948 års lag togs från statsmakternas sida ingen ställ— ning till hur koncessionsmyndigheten borde ställa sig till koncessionsfrå- gor av senast angiven typ. Problemet har dock i viss mån berörts av 1942 års försäkringsutredning, som uttalat att vid koncessionsprövningen måste beaktas, att olika branscher kan avse samma objekt eller samma ekono- miska intresse, ehuru de omfattar olika slag av risker. Såsom exempel nämndes, att visst objekt försäkras mot brand, vattenskada eller inbrott. Vidare pekades på att personförsäkringen (sjuk-, olycksfalls- m.m.) er- bjuder exempel på att olika branscher kan avse samma ekonomiska in- tresse. Enligt utredningens mening kunde därför — i försäkringstagarnas intresse — koncession i en viss bransch motivera koncession jämväl i vissa andra branscher, oavsett huruvida behovet inom dessa redan kunde anses tillgodosett. Då två branscher vore olikartade med avseende å teknik och ad- ministration och gällde helt olika objekt eller ekonomiska intressen, kunde däremot enligt utredningens uppfattning koncession i den ena branschen icke anses utgöra skäl för koncession även i den andra. Det borde enligt ut- redningen överlämnas åt lagtillämpningen att bedöma, vilka kombinatio- ner som vore motiverade. Ett liknande uttalande har gjorts av 1945 års försäkringsutredning. Frågeställningen har emellertid icke omnämnts i de propositioner, som föranletts av nyssnämnda utredningar, och beröres icke heller i vederbörande lagutskottsutlåtanden.
Den koncessionspolitik som förts då fråga uppkommit om utvidgningar av koncessioner för att möjliggöra för vederbörande försäkringsbolag att tillhandahålla gängse kombinationsförsäkringar ligger i linje med nyss- nämnda uttalanden av 1942 och 1945 års försäkringsutredningar. De sak- kunniga är av den uppfattningen, att det sett i stort bör anses vara ett för- säkringstagarintresse, att sådana försäkringsbolag, som redan äger rätt att meddela de viktigaste av de försäkringsformer, som ingår i rationella och kostnadsbesparande försäkringskombinationer, genom koncessionsutvidg— ningar beredes möjlighet att tillhandahålla ifrågavarande försäkringskom- binationer i deras helhet. Den utveckling av försäkringsformerna, som ägt rum, har gjort att dylika koncessionsutvidgningar ur försäkringstagarsyn— punkt torde böra anses behövliga och innefatta en sund utveckling av för- säkringsväsendet. Genom en sådan koncessionspolitik medverkar konces— sionsmyndigheten till att i stor utsträckning allmänhetens försäkringsskydd snabbare än eljest får ett mera allsidigt innehåll. Vidare främjas på denna väg en kostnadsminskande koncentration av allmänhetens försäkringar till
de försäkringsbolag, som redan förut varit inriktade på att tillhandahålla de väsentligaste momenten av ifrågavarande försäkringsskydd och som därför i allmänhet framstår såsom de naturliga, ändamålsenligaste bärarna av de standardiserade enhetsförsäkringarna. Koncentrationen drives så långt som det är möjligt vid ett bibehållande av försäkringsbranschens nu- varande struktur. Ett alternativ till den koncessionspolitik, som förts, skulle ha varit att vägra nyss berörda försäkringsbolag de utvidgningar av kon- cessionerna till vissa bibranscher, som erfordras för meddelande av kom— binationsförsäkringar, för att på denna väg på längre sikt beröva ett antal skadeförsäkringsbolag möjligheten att konkurrera och därigenom tvångs- mässigt åstadkomma en minskning av antalet företagsenheter på skadeför- säkringsområdet. Det är emellertid icke ådagalagt, att en dylik tvångs— krympning av försäkringsbranschen skulle innefatta fördelar för försäk- ringstagarna. En dylik lösning av nu ifrågavarande koncessionsproblem skulle dessutom rimma dåligt med övergångsbestämmelserna till FL, vilka kan sägas giva uttryck åt tanken, att man icke koncessionsvägen med tvång skall ändra försäkringsväsendets struktur. Det har varit förutsatt, att det skall överlämnas åt försäkringsbranschen själv att genom egna frivilliga åtgärder åvägabringa en minskning av antalet företagsenheter. Såsom fram— går av tidigare lämnade uppgifter angående antalet företag har en icke obetydlig minskning ägt rum.
De sakkunniga har således, sett i stort, icke något att erinra mot den koncessionsgivning som förekommit i anledning av den utveckling av olika typer av kombinationsförsäkringar, som ägt rum efter FL:s tillkomst. Icke heller i övrigt har de sakkunniga några principiella erinringar att göra mot den koncessionspolitik, som förts och som kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts beslut angående beviljande av koncessioner dels för vissa nya för— säkringsbolag och dels för vissa utvidgningar av rörelsen för ett antal exi- sterande bolag. Enligt de sakkunnigas uppfattning har icke någon alltför stor liberalitet visats, utan den utveckling, som med Kungl. Maj :ts godkän- nande ägt rum, synes överensstämma med försäkringstagarnas intressen. Sedan numera närmare erfarenheter förvärvats angående utbredningen m. in. av de nya typerna av enhets- och kombinationsförsäkringar, kan det enligt de sakkunnigas mening ifrågasättas, huruvida det icke är möjligt att på detta område genomföra vissa förenklingar, som i linje med den pågå- ende utvecklingen ger försäkringsbolagen en något större rörelsefrihet men som ändock skänker garantier för att någon förändring av branschstruk- turen på försäkringsområdet icke kommer till stånd utan föregående till- stånd av offentlig myndighet. Till denna fråga återkommer de sakkunniga i nästa avsnitt av detta kapitel.
Under åberopande av det anförda vill de sakkunniga här uttala, att så- vitt de kan finna det icke föreligger anledning att i detta sammanhang föreslå någon ändring av de i FL inskrivna materiella villkoren för kon-
cession och att, sett i stort, det från försäkringstagarsynpunkt icke finnes skäl till erinran mot den lagtillämpning som ägt rum. De sakkunniga vill understryka, att lagtillämpningen icke bör vara fast och orörlig utan måste anpassa sig till den utveckling på försäkringsområdet, som äger rum. Vid avgörandet av i vad mån en koncession skall anses behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet bör problemen ses ur försäkringstagarsynvinkel och mot bakgrunden av rådande läge och pågående utveckling.
Branschspeciiikationen
Före tillkomsten av 1948 års lag förekom i tämligen stor utsträckning, att försäkringsbolagens bolagsordningar lämnade mycket svävande uppgifter om föremålet för bolagens verksamhet. Man kunde ofta icke alls av bolags- ordningarna utläsa, vilka försäkringsformer som föll inom ramen för veder- börande bolags verksamhet. I flera fall angavs i skadeförsäkringsbolagens bolagsordningar blott, att verksamheten omfattade brandförsäkring eller annan Skadeförsäkring. Det förekom till och med, att icke utförligare be- sked lämnades i bolagsordningen än att verksamheten avsåg skadeförsäk- ring.
Vid tillkomsten av FL betonades, att så svävande uppgifter om föremå- let för försäkringsbolags verksamhet icke kunde godtagas. Koncessionssyste— met ansågs icke kunna fylla sitt ändamål, med mindre föremålet för varje försäkringsbolags verksamhet noga angavs i bolagsordningen. Koncession borde meddelas för en eller flera klart preciserade försäkringsgrenar. Huru detaljerat försäkringsformerna skulle beskrivas i bolagsordningen angavs emellertid icke i lagtexten och icke heller i förarbetena till lagen, även om vissa vägledande uttalanden gjordes av bl. a. föredragande statsrådet och första lagutskottet. Frågan huru långt branschspecifikationen skulle drivas fick sålunda helt karaktären av en lagtillämpningsfråga.
Av vad i det föregående omnämnts rörande den branschspecifikation, som för närvarande göres i bolagsordningarna, framgår att vid rättstillämp- ningen kravet på ett noggrant angivande i bolagsordningarna av föremålet för försäkringsbolags verksamhet drivits långt. Särskilt påfallande är detta på sakförsäkringsområdet, där branschkatalogen enbart för direkt försäk- ring upptager ett 25-tal olika sakförsäkringsgrenar.
De branschbeteckningar, som användes i bolagsordningarna, anknyter i huvudsak till förhållandena på försäkringsmarknaden vid tillkomsten av 1948 års lag och har icke i högre grad påverkats av den utveckling, som därefter ägt rum. Såsom tidigare omnämnts har under senare år kombina— tionsförsäkringar av olika slag blivit allt mera vanliga. Allmänhetens sak— försäkringsskydd har därigenom i allt högre grad utvecklats från att blott avse vissa enstaka typer av risker till att allt mera närma sig karaktären
av objektsförsäkringar, som täcker en mängd olika slag av risker, som kan hota det försäkrade objektet. Denna utveckling har emellertid endast i ringa grad satt sin prägel på bolagsordningarnas branschuppräkningar. Bransch- katalogen rör sig fortfarande med branschbeteckningarna brandförsäkring, vattenledningsSkadeförsäkring, inbrotts—, stöld- och rånförsäkring, storm- skadeförsäkring, glasförsäkring, ansvarighetsförsäkring o. s. v. De moderna sammanfattande beteckningarna hemförsäkring, fastighetsförsäkring, af— färsförsäkring m. ni. har icke vunnit insteg i bolagsordningarna. Denna omständighet torde vara den viktigaste förklaringen till att skadeförsäk- ringsbolagen i den utsträckning, som varit fallet, måst ändra sina bolags- ordningar, ibland flera gånger, i anledning av den utveckling i riktning mot objektsförsäkringar, som ägt rum.
Mot bakgrunden av de gångna årens erfarenheter och den utveckling på försäkringsområdet, som förekommit, anser sig de sakkunniga —— med tanke närmast på skadeförsäkringsbolagen — kunna ifrågasätta, huruvida icke branschspecifikationen i bolagsordningarna i viss utsträckning drivits alltför långt. Syftet med koncessionssystemet synes i många fall kunna helt tillgodoses, även om bolagsordningarna skulle mindre i detalj än vad nu är fallet angiva vilka olika försäkringstyper som må bedrivas av veder- börande försäkringsbolag. Den nuvarande detaljuppräkningen av de olika försäkringsformer, som må bedrivas av varje enskilt bolag, är förenad med praktiska olägenheter. Detta visar sig främst därigenom att då nya eller modifierade försäkringsformer utvecklas, bolagsordningarnas omoderna, detaljerade branschkataloger ofta icke täcker den nya försäkringsformen, därför att denna innehåller ett eller flera försäkringsmoment, som icke förut varit aktuella i sammanhanget. De berörda försäkringsbolagen kan då enligt gällande praxis icke föra ut den nya försäkringsformen på mark- naden förrän de först i vederbörlig ordning — i princip på två bolagsstäm- mor — fattat beslut om erforderlig jämkning av bolagsordningens bransch- katalog och därefter ansökt om och erhållit stadfästelse å ändringsbeslutet och koncession för de nya försäkringsmomenten. Denna tids— och arbets— krävande omgång kräves även i sådana fall, där meddelandet av den nya försäkringsformen ligger helt i linje med bolagets hittillsvarande verksam— het och allenast innefattar, att bolaget följer med i den utveckling av för- säkringsformerna, som ständigt äger rum i anledning av marknadens skif- tande och växande behov.
Syftet med koncessionsbestämmelserna är att skapa garantier för att för- säkringsväsendet icke utvecklas i osund riktning. Icke minst viktigt har ansetts vara, att en olämplig ökning av antalet företag och branschaffärer förebygges. Samtidigt har det dock, såsom tidigare framhållits, förutsatts att behovsprövningen icke skall utgöra något vapen för att med tvång åstadkomma en minskning av antalet redan existerande företag och bransch— affärer. Denna uppfattning har vunnit stöd av rättspraxis. Den koncessions-
givning, som förekommit under de gångna åren, torde nämligen få anses bygga på angivna förutsättning. Såvitt angår försäkringsformerna synes vid koncessionssystemet det väsentliga vara, att icke något försäkringsbolag utan tillstånd av vederbörande koncessionsmyndighet kan övergå till för- säkringsformer, som skyddar helt andra försäkringsintressen än dem, på vilka bolaget tidigare varit inriktat, eller som förutsätter en helt ny skade- reglerings- eller anskaffningsapparat eller eljest med avseende på teknik och administration företer väsentligt nya drag. Däremot synes det ur kon— cessionssynpunkt vara av mindre intresse, därest ett försäkringsbolag vill bygga ut de försäkringsformer, som tillhandahålles, med något eller några näraliggande försäkringsmoment, som icke har nyss angiven karaktär. En dylik komplettering av försäkringsformerna synes i stor utsträckning böra vara tillåten utan särskilt tillstånd. Såsom exempel må nämnas att ett skade- ellcr livförsäkringsbolag icke utan tillstånd bör kunna upptaga sjuk- och olycksfallsförsäkring på sitt program. Icke heller bör ett sjöförsäkrings- bolag utan tillstånd kunna övergå till att meddela fastighets- eller affärs- försäkringar, liksom omvänt ett allmänt skadeförsäkringsbolag, som icke innehar sjöförsäkringskoncession, ej bör få meddela sjöförsäkring utan att först ha erhållit koncessionsmyndighetens tillåtelse därtill. Motorfor- donsförsäkring och husdjursförsäkring är andra exempel på grenar, som icke utan särskilt tillstånd synes böra få stå på ett försäkringsbolags pro— gram. Däremot synes anledning icke finnas att uppställa ett krav på till- stånd för exempelvis komplettering av hem- och fastighetsförsäkringar med ytterligare en del sakförsäkringselement.
Mot bakgrunden av det egentliga syftemål, som koncessionssystemet skall tillgodose, den utveckling i riktning mot objekts- och andra kombi- nationsförsäkringar, som ägt rum och icke avslutats, samt nuvarande praxis i koncessionsgivningsärendena vill de sakkunniga, i förenklande syfte, förorda att i främsta rummet inom sakförsäkringen branschspecifi— kationen på vissa punkter göres mindre detaljerad än vad för närvarande är fallet. Lämpligt synes vara, att frågan om en revision av branschbeskriv- ningarna i försäkringsbolagens bolagsordningar upptages till gemensam behandling av försäkringsinspektionen och representanter för försäkrings- bolagsvärlden. Vid överläggningar mellan nämnda parter bör, under beak- tande av den pågående utvecklingen av försäkringsformerna, närmare övervägas, huru långt man kan gå när det gäller att förenkla den katalog över standardgrenar, som utgör utgångspunkten för bolagsordningarnas beskrivning av föremålet för de olika försäkringsbolagens verksamhet. Övervägande skäl synes tala för att den utveckling av allmänhetens försäk— ringsskydd i riktning mot kombinerade enhetsförsäkringar av olika slag, varpå försäkringstyperna hemförsäkring, fastighetsförsäkring och affärs— försäkring är exempel, bör slå igenom i branschkatalogen och komma till uttryck i denna. Enligt de sakkunnigas mening är det icke uteslutet, att
antalet försäkringsgrenar i en standardbranschkatalog kan ganska avsevärt nedbringas utan att den ökade rörelsefrihet, som försäkringsbolagen därige— nom i viss utsträckning kan erhålla, kommer att medföra några olägenhe- ter för försäkringstagarna. Det kan tvärtom bli så att försäkringsbolagens service i förhållande till allmänheten därigenom kan ytterligare förbättras. Såsom exempel på den riktning, i vilken en modernisering och hopkrymp- ning av standardbranschkatalogen för sakförsäkring kan tänkas böra ske, må nämnas en katalog, innehållande branschbeteckningarna hemförsäk- ring, fastighetsförsäkring, skogsförsäkring, husdjursförsäkring, regn-, ha- gel- och frostskadeförsäkring, industri-, hantverks-, affärs- och liknande försäkring, trafik- och motorfordonsförsäkring, sjö- och transportförsäk- ring, luftfartsförsäkring samt kreditförsäkring. Understrykas må att den gjorda uppräkningen icke utgör ett förslag från de sakkunnigas sida utan blott är en antydan om de vägar, som synes böra övervägas vid överlägg- ningarna mellan försäkringsinspektionen och representanterna för försäk- ringsväsendet.
Förändras den grundläggande branschkatalogen i nu angiven riktning, ökas försäkringsbolagens möjligheter att utan tids- och arbetskrävande formaliteter anpassa försäkringsformerna till tidens krav. Vid en väl ge- nomtänkt modernisering av branschkatalogen kan ifrågavarande fördel vin- nas utan att försäkringsbolagen därigenom erhåller ett alltför fritt spel- rum. Närmare kännedom om innehållet i de kombinationsförsäkringar av olika slag, som meddelas av vederbörande bolag, kan försäkringsinspektio- nen i erforderlig utsträckning erhålla genom att från försäkringsbolagen införskaffa uppgifter om det gängse innehållet i bolagens försäkringsbrev och allmänna försäkringsvillkor. De sakkunniga föreslår i kapitel IX be- stämmelser, som ger inspektionen en klar rätt att infordra dylika uppgifter.
De sakkunnigas avsikt är icke, att en moderniserad branschkatalog auto- matiskt skall träda i tillämpning för försäkringsbolagen. Den standard- branschkatalog, som uppgöres i samarbete mellan försäkringsinspektionen och försäkringsbolagen, skall, såsom redan antytts, enligt de sakkunnigas tanke endast ha karaktären av en riktpunkt vid bolagsordningarnas ut— formning i framtiden. I den mån de enskilda bolagen vill modernisera branschuppräkningen i bolagsordningarna i anslutning till den nya bransch- katalogen, synes för varje bolags del överläggningar under hand böra äga rum mellan inspektionen och bolaget. Härvid bör bolaget få del av försäk- ringsinspektionens syn på frågan, i vad mån inspektionen anser det möj- ligt att för sin del godtaga en övergång helt eller delvis till de nya bransch- beteckningarna för ifrågavarande bolags del. Försäkringsbolagens verk- samhet är nämligen i icke obetydlig utsträckning så specialiserad, att en övergång till mera vidsträckta försäkringsgrensbeteckningar i bolagsord- ningarna ibland skulle kunna ge vederbörande bolag ett avsevärt större marknadsutrymme än hittills. I enlighet med FL:s stadganden angående
förutsättningarna för koncession synes en dylik marknadsutvidgning icke böra tillåtas, med mindre utvidgningen framstår såsom behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. I en del fall kan det därför visa sig lämpligast att bibehålla de nuvarande, mera detaljerade branschbeteckningarna. För andra försäkringsbolags del kan det kanske visa sig mest ändamålsenligt att i viss mån anknyta till de nya branschbeteckningarna men att utesluta vissa försäkringsformer eller lik— nande. I många fall, kanske framför allt beträffande de större allmänna Skadeförsäkringsbolagen, bör det dock vara möjligt att vid en ändring av bolagsordningen helt tillgodogöra sig de förenklingar, som inneslutes i en moderniserad, mindre detaljerad branschkatalog. Huru långt man för varje enskilt försäkringsbolags del kan gå i förenkling av branschuppräkningen i bolagsordningen blir således en lagtillämpningsfråga, som ställes på sin spets i samband med ansökning om stadfästelse av beslutad ändring av bolagsordningen i ifrågavarande del.
Vad angår de lokala brandförsäkringsbolagen vill de sakkunniga fram- hålla, att därest det skulle visa sig innefatta fördelar för försäkringsta- garna, att ifrågavarande bolag i större utsträckning än hittills gives möj— Vlighet att själva meddela kombinerade försäkringar, något hinder däremot icke torde böra uppställas på den grund att dessa bolag hittills haft ett mera begränsat program. Befinnes det vara ett försäkringstagarintresse, att dessa bolag kan i egen regi och icke blott såsom ombud för annat för— säkringsbolag tillhandahålla alla eller vissa av de försäkringsformer, som brukar anknytas till brandförsäkringar av den typ, som dessa bolag med- delar, torde ansökningar om härför erforderlig koncessionsutvidgning böra behandlas i en positiv anda. Hänsyn måste emellertid självklart tagas till varje särskilt bolags speciella förhållanden och möjligheter att klara de problem, som möter efter en utvidgning av föremålet för verksamheten. Erinras må därom, att ifrågavarande bolag företer stora olikheter sins- emellan och har mycket skiftande förutsättningar att med framgång genom— föra en utbyggnad av verksamheten. I de fall, där en önskad koncessions— utvidgning synes motiverad, torde böra övervägas, i vad mån vederbörande bolag lämpligen bör beredas jämväl den begränsade utvecklingsfrihet, som följer med ett införande i bolagsordningen av de nya sammanfattande gren- beteckniugar, som torde komma att upptagas i en reviderad standard- branschkatalog. Vid avgörandet av denna fråga synes samma synpunkter höra anläggas för lokalbolagens som för riksbolagens del.
Koncessionsmyndigheten
Såsom förut nämnts ankommer det för närvarande på försäkringsinspek- tionen att meddela stadfästelse å försäkringsbolags beslut om ändring av bolagsordning eller grunder, såframt icke ändringen avser utvidgning av
bolagets rörelse till ny försäkringsgren eller nytt verksamhetsområde eller en väsentlig omläggning av rörelsen. I sistnämnda fall —- i vilka prövning skall ske om utvidgningen eller omläggningen är behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet -— ankommer det på Kungl. Maj:t att stadfästa ändringsbesluten och att meddela kon- cession, sedan försäkringsinspektionen avgivit utlåtande i ärendena. Det är likaledes Kungl. Maj:t som, efter förslag av inspektionen, fattar beslut om stadfästelse och koncession vid nybildning av försäkringsbolag.
De sakkunniga är av den uppfattningen, att starka skäl talar för att i ökad utsträckning till försäkringsinspektionen delegera beslutanderätten i ärenden angående stadfästelse av försäkringsbolags beslut rörande bolags- ordning och grunder. Det synes icke påkallat, att ifrågavarande ärenden i den omfattning, som nu är fallet, handlägges av Kungl. Maj:t. Till stöd för en utvidgad delegering till försäkringsinspektionen kan för det första åbe- ropas, att en myndighet, som uteslutande sysslar med försäkringsfrågor och som förfogar över experter av olika slag på området och som i olika former har mycket nära kontakter med försäkringsbolagen och försäk- ringsproblemen, äger kompetens att för försäkringsväsendets del bedöma icke blott tekniska problem utan även behovsfrågor och frågor om vad som skall anses innefatta en sund utveckling på området. Vidare må påpekas, att under alla de år FL varit i tillämpning Kungl. Maj:t i sina beslut nästan genomgående följt försäkringsinspektionens förslag i koncessionsfrågorna. Sålunda har Kungl. Maj :t under denna period endast i mindre än ett fem- tal koncessionsärenden kommit till ett annat beslut än vad försäkrings- inspektionen i sina utlåtanden förordat. I ifrågavarande fall har Kungl. Maj:ts avvikande beslut gått i en för de sökande försäkringsbolagen libe— ralare riktning än inspektionen förordat. Ytterligare bör framhållas, att försäkringsinspektionens reella inflytande på koncessionsgivningen är större än som framgår av de till Kungl. Maj:t överlämnade ärendena. Såsom förut nämnts förekommer i mycket stor utsträckning på ett tidigt stadium underhandsöverläggningar mellan försäkringsbolagen och försäkringsin- spektionen i koncessionsfrågor. Inspektionens därvid framförda synpunk- ter accepteras, såsom tidigare framhållits, i allmänhet av bolagen, varför icke andra koncessionsärenden brukar avancera till bolagsstämmobeslut och formlig ansökning om koncession än sådana, till vilka inspektionen på förhand förklarat sig positivt inställd.
Genom en utvidgad överflyttning till försäkringsinspektionen av beslu- tanderätten i ärenden angående stadfästelse å beslut angående bolagsord- ning och grunder för försäkringsbolag kan en icke helt obetydlig administra- tiv arbetsbesparing vinnas. Kungl. Maj:ts konseljer avlastas från ett antal ärenden, samtidigt som försäkringsinspektionen i motsvarande mån be- frias från det merarbete, som uppstår vid utformningen av motiverade skriftliga utlåtanden. Den resolutionsskrivning, som i stället kommer att
åvila försäkringsinspektionen, har redan i dag viss motsvarighet därige- nom att försäkringsinspektionen till sina utlåtanden till Kungl. Maj:t bru- kar foga förslag till resolution i ärendena.
För de sökande bolagens del torde en vidgad delegering av beslutande- rätten till försäkringsinspektionen icke vara förenad med några nackdelar. Tvärtom torde det vara förbundet med fördelar, att inspektionen i ären- dena i fråga i ökad utsträckning kan ge definitivt besked och icke måste göra reservationen, att visserligen inspektionen är av en viss angiven upp- fattning men att beslutanderätten dock ligger hos Kungl. Maj:t. Ur rätts- säkerhetssynpunkt synes några olägenheter icke vara förenade med en ut- vidgad delegering. Försäkringsbolag, som är missnöjt med försäkringsin- spektionens beslut i ifrågavarande ärenden, har nämligen möjlighet att överklaga inspektionens beslut hos Kungl. Maj: t.
Sedan de sakkunniga övervägt frågan, huru långt man bör gå vid en dele- gering av beslutanderätten i ärenden angående stadfästelse av bolagsord- ning och grunder för försäkringsbolag, har de sakkunniga stannat för att föreslå följande lösning. Nybildningar av försäkringsbolag är, sett i stort, så ingripande och samtidigt så sällsynta händelser inom vårt lands försäkrings— väsen, att det icke synes finnas anledning rubba grundsatsen att vid nybild- ning av försäkringsbolag det skall ankomma på landets högsta förvaltnings- myndighet, Kungl. Maj:t, att efter utlåtande av försäkringsinspektionen fatta beslut rörande stadfästelse av bolagsordning och grunder samt kon- cession. När det däremot är fråga om stadfästelse å beslut angående ändring av bolagsordning eller grunder, synes det vara motiverat att låta försäk- ringsinspektionen avgöra jämväl flertalet av de ärenden, som enligt nu gällande lag prövas av Kungl. Maj:t. Det synes exempelvis ganska menings- löst, att Kungl. Maj:t i det ena ärendet efter det andra skall stadfästa beslut om bolagsordningsändringar, som föranletts av att ett stort antal försäkringsbolag måste utvidga sin branschkatalog med en eller annan bigren för att kunna tillhandahålla gängse kombinationsförsäkringar av typen hem- försäkring och fastighetsförsäkring. De sakkunniga vill för sin del föreslå, att huvudregeln skall vara, att det är försäkringsinspektionen som meddelar stadfästelse å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder och i anslutning därtill, där så skall ske, beviljar koncession. Denna regel bör emellertid kompletteras med en bestämmelse av innehåll, att därest försäkringsinspektionen finner ändringsärende vara av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt, inspektionen skall överlämna ärendet till Kungl. Maj:t för avgörande.
Genom den förordade lagtekniska lösningen vinnes, att Kungl. Maj:t be— frias från alla försäkringsärenden av rutinkaraktär. Förutom nybildnings-V ärenden och överklaganden kommer endast de viktigaste ändringsärendena att handläggas av landets högsta förvaltningsmyndighet. Såsom en typ av ärenden, som jämlikt den föreslagna lagbestämmelsen torde böra överlämnas
till Kungl. Maj:t, vill de sakkunniga nämna sådana ändringsärenden, vilka kan ha betydelse såsom prejudikat. Därest exempelvis lokala försäkrings- bolag ansöker om stadfästelse å bolagsordningsändringar, innefattande rätt för vederbörande bolag att meddela försäkringsformer, som icke nu kan tillhandahållas av dessa bolag, synes några lämpligt utvalda typärenden böra underställas Kungl. Maj:ts prövning. Sedan prejudikat på denna väg erhål- lits, synes anledning icke finnas längre att överlämna ärenden av detta slag till Kungl. Maj:t utan torde därefter i enlighet med den föreslagna huvud- regeln dylika ärenden tills vidare böra prövas av inspektionen. Till Kungl. Maj:t torde emellertid icke blott böra överlämnas ändringsärenden, som kan få betydelse såsom prejudikat. Även andra ärenden av synnerlig vikt omfattas av den föreslagna skyldigheten för försäkringsinspektionen att överlämna vissa ärenden till Kungl. Maj:ts prövning. Skulle exempelvis för- säkringsinspektionen för en branschs vidkommande vara av den uppfatt- ningen, att ytterligare allenast några få koncessioner bör beviljas, torde ofta samtliga de ärenden, ivilka inspektionen ställer sig positiv, kunna anses vara av sådan vikt att ärendena bör överlämnas till Kungl. Maj:t för avgörande. För erhållande av prejudikat torde jämväl något eller några av de ärenden, i vilka på anförda skäl koncession i branschen anses böra vägras, böra över- lämnas till Kungl. Maj:ts prövning. Skulle ett specialbolag vilja utvidga eller väsentligt omlägga sin verksamhet och i anledning därav fatta beslut om ändring av bolagsordning eller grunder, torde också frågan om stad- fästelse av ett sådant ändringsbeslut ofta få anses vara av den synnerliga vikt, att ärendet bör överlämnas till Kungl. Maj :t för avgörande, oaktat att ärendet kanske icke har någon som helst betydelse såsom prejudikat. Ut- över vad nu anförts torde anledning icke finnas för de sakkunniga att närmare kommentera de fall, i vilka enligt de sakkunnigas förslag ärenden angående stadfästelse å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder skall överlämnas till Kungl. Maj:t. Det torde få över- lämnas till rättstillämpningen att avgöra i vilka fall ändringsärendena skall anses vara av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt.
De sakkunniga föreslår att 4 och 166 åå FL ändras i enlighet med vad de sakkunniga ovan förordat. De ändringar i sak, som göres i paragraferna, aktualiserar vissa redaktionella jämkningar. Antalet moment i paragraferna synes härvid lämpligen kunna nedbringas till två. Överflyttningen av en del av koncessionsgivningen till försäkringsinspektionen föranleder också en mindre ändring av 1 & FL.
Sammanfattning
De sakkunniga har icke funnit anledning att föreslå någon ändring av de i FL föreskrivna materiella villkoren för koncession. Sett i stort har de sak- kunniga icke heller några erinringar att göra mot den koncessionspolitik, som förts och som kommit till uttryck i Kungl. Maj :ts beslut.
Mot bakgrunden av det egentliga syftemål, som koncessionssystemet skall tillgodose, den utveckling i riktning mot objekts- och andra kombinations- försäkringar, som ägt rum och icke avslutats, samt nuvarande praxis i koncessionsgivningsärendena förordar de sakkunniga, i förenklande syfte, att i främsta rummet inom sakförsäkringen den nuvarande branschspeci- fikationen i bolagsordningarna på vissa punkter göres mindre detaljerad än vad för närvarande är fallet. I samarbete mellan försäkringsinspektio- nen och representanter för försäkringsväsendet bör en standardbranschkata- log upprättas, vilken drager konsekvenserna av den pågående utvecklingen av försäkringsformerna och i vilken antalet försäkringsgrenar krympes så långt detta kan ske utan att försäkringsbolagen lämnas olämpligt fritt spel- rum. För varje enskilt försäkringsbolags del skall sedan, i samband med änd- ring av vederbörande bolagsordning, övervägas huruvida materiellt sett förutsättningar kan anses vara för handen för en övergång helt eller delvis till de nya branschbeteckningar, som standardbranschkatalogen kan kom- ma att innehålla. Det kommer således att ligga i koncessionsmyndighetens hand att avgöra för vilka försäkringsbolags del man skall tillåta övergång till mindre detaljerade och mera vittomfattande försäkringsgrensbeteck- ningar i bolagsordningen.
De sakkunniga finner starka skäl tala för att i ökad utsträckning till försäkringsinspektionen delegera beslutanderätten i ärenden angående stad- fästelse av försäkringsbolags beslut rörande bolagsordning och grunder. Anledning anses icke föreligga att rubba grundsatsen, att vid nybildning av försäkringsbolag det skall ankomma på Kungl. Maj:t att efter utlåtande av försäkringsinspektionen fatta beslut rörande stadfästelse av bolagsord— ning och grunder samt koncession. Vad däremot angår ändringar av för- säkringsbolags bolagsordning och grunder föreslår de sakkunniga, att huvudregeln skall vara, att det är försäkringsinspektionen som meddelar stadfästelse å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder och i anslutning därtill, där så skall ske, beviljar koncession. Denna regel kompletteras emellertid i de sakkunnigas lagförslag med en bestäm- melse av innehåll, att därest försäkringsinspektionen finner ändringsärende vara av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt, inspektionen skall överlämna ärendet till Kungl. Maj:t för avgörande. Genom denna lagtek- niska lösning vinnes att Kungl. Maj:t befrias från alla försäkringsärenden av rutinkaraktär.
SJÄTTE KAPITLET
Soliditets- och skälighetsprinciperna inom skadeförsäkringen
I. Soliditetsprincipen
Soliditetsprincipen — som jämte skälighetsprincipen utgör den fundamen- tala grundsatsen för tillvaratagande av försäkringstagarnas intressen -—- uttryckes i FL icke direkt i ord såvitt rör annan försäkring än livförsäkring och därmed i lagen jämställd personförsäkring. Principen i fråga gäller dock likafullt även för sådan annan försäkring, vilken här benämnes skade- försäkring. Den svenska tillsynslagstiftningen berörande försäkringsväsen- det har sin historiska grund i en strävan att skydda allmänheten mot eko- nomiska förluster. I förarbetena till den tidigaste svenska lagstiftningen på tillsynsområdet uttrycktes saken bl. a. så, att det vid vanlig handel i all- mänhet kunde vara för köparen tämligen likgiltigt, om handeln vore i mindre mån fördelaktig eller till och med förlustbringande för säljaren, blott det köpta erhölles och priset därför ej vore oskäligt. Vid försäkring däremot låge det visserligen i försäkringstagarens intresse, att villkoren bleve billiga, och därtill borde konkurrensen medverka. Men för försäk- ringstagaren vore det av ojämförligt större vikt, att det bolag, varmed han inlåtit sig, ständigt hade en god ställning, så att vid inträffande av den hän- delse, som i försäkringsavtalet avsåges, ingen svårighet mötte för fullgö- rande av bolagets därav beroende förbindelse. Försäkringstagaren vore där— för berättigad att fordra, att bolaget vore ändamålsenligt ordnat och icke vidtoge någon åtgärd, varigenom dess förmåga att fullgöra åtagna förbin- delser äventyrades.
Tillsynslagstiftningens regelkomplex har intill dess att jämväl skälig- hetsprincipen kom till uttryck i lagtexten i stort sett uteslutande tagit sikte på att tillgodose försäkringstagarnas berättigade fordran på bolagens soli- ditet. De redan tidigt detaljerade bestämmelserna om ordningen för bolags- bildningen, reglerna om kapital och fonduppläggning samt den fortlöpande kontrollen är samtliga uttryck för omsorgen om företagens soliditet, upp- rätthållen i främsta rummet i försäkringstagarnas intresse. Insyn och publi- citet har på detta område icke ansetts vara till fyllest, därför att allmänheten i regel saknar förutsättningar att tränga in i den invecklade teknik, varpå försäkringsverksamheten bygger, och därför regelmässigt icke — om den än har tillgång till vissa fakta — kan bedöma, huruvida försäkringsbolagen
är i stånd att fullgöra sina förbindelser enligt de ingångna försäkringsav— talen.
Bestämmelserna till skydd för försäkringsbolagens soliditet är mera långtgående och detaljerade inom livförsäkringen med dess ofta mycket långa avtalstider och vanliga kombinationer av riskskydd och sparande än vad fallet är inom skadeförsäkringen. Dock finnes även för skadeför- säkringens del ett stort antal lagstadganden, som bygger på soliditetsgrund— satsen. Meddelar försäkringsbolag försäkring av annat slag än personför- säkring (sakförsäkring) och meddelas sådan försäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, gäller dessutom vissa speciella regler om kapital- placering m. m. vilka skall ge särskilda garantier för fullgörandet av ifråga- varande långtidsförbindelser.
II. Skälighetsprincipen
1. Gällande lag och förarbetena till densamma. Huvuddragen. Specialreglerna på trafikförsäk- ringsområdet Genom 1950 års ändringar i FL lagfästes en skälighetsprincip även för större delen av det försäkringsområde, som icke rör livförsäkring och där- med enligt FL jämställd personförsäkring. Sålunda åligger det numera jäm— likt FL styrelsen och verkställande direktören i försäkringsbolag, som med- delar försäkring av annat slag än livförsäkring (och därmed jämställd för- säkring), att med hjälp av fortlöpande statistik eller annorledes övervaka att premiesättningen är skäligt avvägd med hänsyn till den risk, som för- säkringen är avsedd att täcka, nödiga omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Statistik får upprättas för två eller flera bolag gemensamt. Det åligger därjämte nyssnämnda bolagsorgan att till försäk— ringsinspektionen, för tidrymd som inspektionen bestämmer, insända redo— görelse för den metod som använts för övervakning av premiesättningen och för erfarenheter av övervakningen. De anförda reglerna äger emellertid icke tillämpning på verksamhet, som bedrives i utlandet, och ej heller på sjö- eller transportförsäkring, som bedrives i Sverige.
Anmärkas må här, att såvitt rör den obligatoriska trafikförsäkringen lagen om trafikförsäkring å motorfordon innehåller vissa Specialregler, som bl. a. avser premiernas skälighet. Dessa regler möjliggör en längre gående kontroll än vad de ovan omförmälda bestämmelserna i FL medger för skade- försäkringsområdet över huvud taget.
1950 års bestämmelser i FL om en skälighetsprincip på skadeförsäkrings- området bygger, såsom nämnts i inledningskapitalet, på ett av 1945 års för- säkringsutredning framlagt betänkande. Såsom bakgrund till de sakkunnigas förslag i det följande synes huvuddragen i de förarbeten, som föregick de nuvarande reglernas införande i FL, böra beröras, varvid må förutskickas
att principen kom att i lagtexten utformas betydligt försiktigare än utred- ningen hade föreslagit.
1945 års försäkringsutredning behandlade i sin framställning om skälig- hetsprincipen på Skadeförsäkringsområdet vissa tänkbara anordningar för att tillgodose ifrågavarande princip. Till diskussion upptogs härvid och ut— mönstrades på av utredningen anförda skäl bl. a. möjligheterna att tillgodose kravet på en skälig premiesättning genom försäkringstekniska grunder av ungefärligen samma slag som inom livförsäkringen eller genom införande av ett generellt återbäringssystem även på skadeförsäkringsområdet. Ut- redningen kom fram till att man i stort sett var hänvisad till att nöja sig med att så långt som möjligt söka tillgodose skälighetsprincipen på skade- försäkringsområdet vid premiesättningen genom att bygga på statistisk analys såsom komplement till den tekniska riskbedömningen.
Utredningen konstaterade i fortsättningen, att möjligheterna till en effek- tiv kontroll över premiernas skälighet ännu så länge vore starkt begränsade, varav dock ej den slutsatsen borde dragas, att ingen som helst kontroll från det allmännas sida under närmaste tiden skulle vara möjlig. Uppenbara missförhållanden borde sålunda genast kunna bli föremål för ingripande från det allmännas sida. I övrigt borde man angiva riktlinjer och metoder för det allmännas kontroll, som kunde successivt anpassas efter möjlig- heterna till effektivt förverkligande. Som tidigare antytts borde ett första steg vara att ålägga bolagen att föra statistik, som kunde tjäna som ledning vid premiebestämningen och kontroll över premiernas skälighet. Inom varje bolag borde upprättas en plan för statistikens uppläggande, som borde underställas försäkringsinspektionen för godkännande. Planen borde ansluta sig till ett enhetligt riskklasschema, som det borde ankomma på inspektio- nen att fastställa. Efter hand som man finge starkare grepp om risk- och omkostnadsbedömningen borde det gemensamma riskklasschemat — i fråga om vilket man till en början måhända finge nöja sig med en tämligen grov indelning — i erforderlig grad jämkas och även kunna bringas att omfatta en mera detaljerad riskklassindelning. Samråd mellan inspektionen och målsmän för den praktiska verksamheten förutsattes av utredningen äga rum i hithörande angelägenheter.
I sakens natur läge, fortsatte utredningen, att bolagens statistik när som helst skulle hållas tillgänglig för försäkringsinspektionen och detta även i fall där den anordnades gemensamt för flera bolag. Sammanställningar av resultaten i anslutning till riskklasschemåt borde med regelbundna tids- mellanrum insändas till försäkringsinspektionen och där hållas tillgäng- liga. Önskvärt vore att inspektionen i sin årspublikation Enskilda försäk- ringsanstalter offentliggjorde desamma i lämplig omfattning. Det ansågs dock ej vara lämpligt att gå längre än att publicera en sammanfattning av materialet.
Det allmännas skälighetskontroll av premiesättningen måste i det väsent-
liga grunda sig på den inom vederbörande bolag förda statistiken, jämförd — i den mån detta vore möjligt _ med andra bolags statistiska material. Detta ledde till att kontrollen i huvudsak måste få formen av en efterkontroll. I fråga om mycket små riskgrupper och specialtarifferade risker, som icke kunde statistiskt belysas, ansågs inspektionens möjligheter till en skälighets- kontroll vara mycket begränsade. Detta borde dock ej hindra att man så långt det vore möjligt sökte tillse, att oskälig premiedifferentiering ej före- komme.
Utredningen framhöll, att premien endast utgjorde en, om än betydelse— full, del av de för en försäkring gällande villkoren och att skälighetsbedöm- ningen av premien självfallet måste ske med hänsyn till övriga försäkrings- villkor.
Mot bakgrunden av tankegångar, för vilka i det föregående i huvudsak redogjorts, föreslog utredningen, att i FL skulle intagas en allmän bestäm— melse av innebörd att premiesättningen för inom riket bedriven inhemsk skadeförsäkringsrörelse skulle vara skälig samt att försäkringsinspektio- nen skulle äga befogenhet att övervaka bestämmelsens efterlevnad. Därjämte borde i FL administrativ myndighet bemyndigas utfärda erforderliga till— lämpningsföreskrifter i ämnet.
I propositionen rörande 1950 års ändringar i FL uttalade föredragande departementschefen — mot bakgrunden av att utredningens förslag i denna del utsatts för tämligen stark remisskritik _ att enighet rådde därom, att en skälighetsprincip borde ligga till grund för premiesättningen även på skadeförsäkringens område men att meningarna bröte sig beträffande spörs- målet, huruvida detta ämne lämpligen borde regleras lagstiftningsvägen. Även beträffande metoderna för det praktiska genomförandet hade olika uppfattningar kommit till uttryck. Till den sistnämnda frågan anslöte sig spörsmålet, i vilken utsträckning en det allmännas kontroll över premie- bestämningen borde genomföras och på vilket sätt den skulle anordnas.
Enbart konkurrensen utgjorde, fortsatte departementschefen, icke garanti för skälig premiesättning. Bolag med en mångfald försäkringsgrenar torde trots konkurrensen ha möjlighet _ åtminstone i viss utsträckning —— att använda överskott i en gren för subventionering av en annan, icke bärkraftig gren eller att anlita hopsamlade vinstfonder för att i dumpingsyfte över— gående pressa ned premierna inom en viss försäkringsgren. I intet av dessa fall kunde skälighetsprincipens krav anses uppfyllda.
Enligt departementschefens mening talade övervägande skäl för ett lag- fästande av skälighetsprincipen. I FL borde intagas en allmän föreskrift om att premiesättningen skulle vara skäligt avvägd. Avvägningen borde ske med hänsyn till den risk, som försäkringen vore avsedd att täcka, nödiga omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Indelningen i riskgrupper måste naturligtvis ske efter skäliga grunder. Bestämmelsen
torde böra utformas som ett åliggande för styrelsen och verkställande di- rektören att övervaka premiesättningen. Med hänsyn till vissa divergerande uppfattningar, som kommit till uttryck i remissyttrandena rörande utred- ningens förslag om ett gemensamt riskklasschema, ansåg departements- chefen, att frågan om ett sådant schema borde ytterligare övervägas. Hit— hörande spörsmål borde lämpligen göras till föremål för överläggningar mellan försäkringsinspektionen och bolagen.
Beträffande metoderna för skälighetsprincipens praktiska genomförande syntes, såvitt remissyttrandena gåve vid handen, statistikmetoden framstå som den mest ändamålsenliga, men man hade enligt departementschefens uppfattning ingen anledning att på förhand utdöma det i ett remissyttrande föreslagna alternativet att i bokföringen verkställa den erforderliga uppdel- ningen på riskklasser. Premieövervakningen borde således ske med hjälp av fortlöpande statistik eller annorledes. Lämpligt syntes departementschefen vara, att varje bolag till försäkringsinspektionen lämnade redogörelse för den metod som bolaget använde för övervakning av premiesättningen samt för erfarenheterna av densamma. Tydligt vore, att principerna för den tillämpade riskklassindelningen därvid borde klarläggas.
Även om i lagen icke stadgades skyldighet för försäkringsinspektionen att ingripa i frågor rörande premiesättningen, vore myndigheten — framhöll departementschefen — naturligen oförhindrad att under hand upptaga ämnet till diskussion med vederbörande bolag. Det borde anmärkas att de utpräglade fallen av för hög eller för låg premie torde falla under bestäm— melsen i 288 & FL att försäkringsinspektionen skall ingripa med föreläg- gande där allvarlig anmärkning mot försäkringsbolags verksamhet före- ligger.
Av vikt vore, sade departementschefen, att försäkringsinspektionen med uppmärksamhet följde utvecklingen på området. Det kunde förutsättas att inspektionen påkallade ändringar i lagstiftningen, om anledning därtill skulle YPPas-
Det vore enligt departementschefens mening motiverat att i lagen uttryck— ligen angiva, att två eller flera bolag vore oförhindrade att anordna gemen— sam statistik. Förutom verksamhet i utlandet borde även sjö- och annan transportförsäkring här i riket, vilka grenar riktade sig till affärslivet, un- dantagas från skälighetsprincipens tillämpningsområde. Erfarenheten an- sågs ha visat att försäkringstagarna i nämnda grenar själva väl bevakade sina intressen med avseende å premiesättningen.
I ett par remissyttranden hade betonats, fortfor departementschefen, att fullständig publicitet rörande det till försäkringsinspektionen insända sta- tistikmaterialet vore ägnad att skada försäkringsbolagen. Utredningen hade mot bakgrunden av en allmän statistikskyldighet tänkt sig en långt driven publicitet. Sekretessfrågan komme emellertid enligt departementschefens mening i ett förändrat läge, om bolagen medgåves rätt att fakultativt tilläm-
pa statistikmetoden eller bokföringsmetoden eller möjligen ytterligare någon tänkbar metod. Naturligt vore om ett bolag, som i och för sig ansåge sta- tistikmetoden vara att föredraga, visade sig obenäget att nedlägga kostnader och arbete på densamma, om materialet öppet skulle ställas till förfogande för konkurrenter, som tillämpade en mera summarisk metod. En obegränsad publicitet vore sålunda ägnad att motverka en från allmän synpunkt önsk- värd utveckling av skadestatistiken. Statistikmaterial, som bolagen inläm- nade till tillsynsmyndigheten, borde sålunda i erforderlig utsträckning kring- gärdas med sekretesskydd. Detta vore en avvägningsfråga. I den mån gäl- lande lagstiftning icke erbjöde nödigt skydd, torde kompletterande föreskrif- ter i ämnet böra utfärdas. Det syntes departementschefen lämpligt, att för- säkringsinspektionen — så snart klarhet vunnits rörande den form, vari materialet kunde komma att tillhandahållas inspektionen — upptoge frå- gan till närmare övervägande och gjorde framställning om möjligen erfor- derliga föreskrifter i ämnet.
Departementschefen betonade att vid bedömande av omkostnadernas skä- lighet lönesättningen på arbetsmarknaden måste respekteras.
Skälighetsprincipen medförde, slutade departementschefen, uppenbar- ligen en väsentlig begränsning i möjligheten att uttaga företagarvinst inom skadeförsäkringen. Med hänsyn härtill hade han icke funnit det erforder- ligt att upptaga regler om vinstbegränsning i lagen.
I sitt utlåtande över propositionen godtog första lagutskottet departe— mentschefens däri framförda förslag rörande skälighetsprincipen i skade— försäkring.
I samband med att samhället obligatoriskt förpliktat motorfordons- ägarna att genom trafikförsäkring garantera, att ersättning utgår till dem, som lider skada till följd av motorfordonstrafiken, har samhället vidtagit vissa särskilda åtgärder för att hålla kostnaderna för ifrågavarande för- säkring nere. Skälighetskontrollen sträcker sig sedan länge betydligt vidare i fråga om trafikförsäkringen än vad den 1950 lagfästa skälighetsprincipen ger utrymme för i fråga om Skadeförsäkring i allmänhet. De särskilda be- stämmelserna rörande trafikförsäkring återfinnes dels i trafikförsäkrings- lagen, dels i de av Kungl. Maj :t för trafikförsäkringsanstalterna föreskrivna koncessionsvillkoren.
I trafikförsäkringslagen stadgas i huvuddrag bl. a., att innan försäkrings- anstalt må börja drivandet av trafikförsäkringsrörelse anstalten skall till försäkringsinspektionen ingiva uppgift å de premiesatser, som anstalten har för avsikt att i regel tillämpa för trafikförsäkringen. Indelning i risk— klasser skall härvid anordnas i anslutning till av försäkringsinspektionen fastställt formulär. Ändras de uppgivna premiesatserna, skall åtgärden jämte anledningen därtill genast anmälas till inspektionen. Iakttager trafikförsäk-
ringsanstalt icke tillbörlig sparsamhet i fråga om omkostnaderna för rörel- sen eller giver det sätt, varpå premierna bestämmes, skälig anledning till anmärkning, skall försäkringsinspektionen anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:t, som i dessa fall — liksom i vissa andra i lagen närmare angivna — där så prövas erforderligt förelägger anstalten att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses vinnande eller återkallar dess tillstånd att meddela trafikförsäkring. Kungl. Maj:t äger, i den mån så finnes nödigt, fastställa belopp, vartill premier för trafikförsäkring högst må sättas.
Enligt koncessionsvillkoren gäller bl. a., att premie för trafikförsäkring icke får bestämmas till högre belopp än som på grund av tillgänglig erfaren— het kan med tillbörlig säkerhet anses svara mot den risk, som försäkringen är avsedd att täcka, och mot skaderegleringskostnader med tillägg för andra nödiga omkostnader och skälig vinst. Till skaderegleringskostnader får en- dast hänföras sådana kostnader, som icke enligt av försäkringsinspektio- nen givna anvisningar bör täckas av premiernas omkostnadstillägg. Om— kostnadstillägget får vidare icke beräknas högre än efter de grunder, som försäkringsinspektionen fastställer med ledning av vunnen erfarenhet om vad som vid tillbörlig sparsamhet kan anses vara erforderligt för försäk- ringsrörelse av ifrågavarande art. Av konkurrens betingade anskaffnings— kostnader får icke belasta trafikförsäkringen och vinsttillägget är maxime— rat till 5 % av bruttopremien. Bolagen bör låta sig angeläget vara att i den utsträckning lämpligen kan ske bevilja premierabatter vid skadefria år (bonus).
2. Försäkringsinspektionens skälighetskontroll i praktiken. Till inspektionen lämnade uppgifter
m.m. Förekomsten av återbäring
I tillämpningen har försäkringsinspektionens skälighetskontroll såvitt gäl- ler annan skadeförsäkring än trafikförsäkring hittills icke avsatt några mera beaktansvärda spår. Det synes de sakkunniga lämpligt att i detta sam- manhang redogöra för vilket material som för tillsynen över skälighetsprin- cipens efterlevnad på skadeförsäkringsområdet inkommer till inspektionen från de svenska försäkringsbolagen. Rörande uppgifternas innehåll har överläggningar ägt rum mellan inspektionen och försäkringsbolagen.
Uppgifter — avseende räkenskapsåren från och med 1953 _ inkommer från 30 försäkringsbolag rörande
a) på året belöpande premier, skador och förvaltningskostnader för direkt Skadeförsäkring i Sverige i vissa försäkringsgrenar,
b) på året belöpande skador och försäkringsbestånd i brandförsäkring,
c) utbetald vinst till försäkringstagarna i vissa försäkringsgrenar med upp- gift om tillämpade regler och utbetalade belopp samt 0) avvecklingen av på året belöpande skador i vissa försäkringsgrenar för tidigare årgångar.
De försäkringsgrenar, beträffande Vilka de under a), o) och d) angivna uppgifterna i förekommande fall lämnas, är följande:
I. Olycksfalls- och sjukförsäkring för högst tio år: 1. Individuell försäkring 2. Kollektiv försäkring II. Brand—, skogs-, ansvarighets-, vattenledningsskade-, glas-, inbrotts-, stöld- och rånförsäkring m. m.: 1. Hemförsäkring 2. Fastighetsägarförsäkring 3. Företagarförsäkrlng 4. Villaägarförsäkring (i vissa fall) III. Annan Skadeförsäkring:
1. Garantiförsäkring Kreditförsäkring Luftfartsförsäkring Maskinförsäkring a) Fasta maskiner (t. o. m. 1954) b) Traktorer Motorfordonsförsäkring Regnförsäkring Storm-, hagel- och frostskadeförsäkring Smycke- och diverseförsäkring.
raw
?nga
De lämnade uppgifterna har karaktären av ramuppgifter för de ovan spe- cificerade försäkringsgrenarna i deras helhet. Ifrågavarande specialuppgif— ter för skälighetskontrollen skall, till skillnad mot vad fallet i allmänhet är med bolagens bokföringsuppgifter av samma slag, icke innehålla några för- stärkningar eller säkerhetstillägg. Den tjänsteman hos försäkringsinspek- tionen, som närmast sysslar med kontrollen över skälighetsprincipen i skade- försäkring, har upplyst, att uppgifterna är otillräckliga för en skälighets- prövning i strängare bemärkelse, eftersom de endast lämnar en bild av ut- fallet i hela försäkringsgrenar. För att en skälighetsprövning av längre gående slag skall kunna realiseras erfordras en betydligt djupare riskklass- indelning samt delvis ytterligare statistiska data, nämligen försäkringsantal, försäkringssummor, skadeantal m. m.
Utöver nu angivet material lämnade försäkringsbolagen i samband med avgivande av uppgifter för det första räkenskapsårets skälighetskontroll en allmän orientering rörande de anordningar, som tillämpades vid bolagens premieövervakning.
I viss omfattning offentliggöres de inkomna uppgifterna i bearbetat skick i försäkringsinspektionens publikation Enskilda försäkringsanstalter. Till belysning av det föreliggande materialet återgives i detta sammanhang två sammanfattningstabeller (tabell A och tabell B), som är hämtade ur den år 1959 utkomna publikationen.
Till kommentar av bl. a. dessa tabeller har försäkringsinspektionen i nyss- nämnda publikation anfört i'huvudsak följande.
Tabell A. På året belöpande premier (P), skador (S), förvaltningskostnader (F) och överskott (Ö) för direkt Skadeförsäkring i Sverige enligt specialuppgifler för skälighets— kontrollen. 30 svenska riksbolag. År 1956
Antal 1 OOO-tal kronor I % av premierna l mag P s F o s F ö Olycksfalls- och sjukförsäkring
för högst tio år Aktiebolag ............. 10 21 565 9 601 10 186 1 778 45 47 8 Ömsesidiga bolag ....... 10 34 108 24 781 8 183 1 144 73 24 3
Individuell försäkring Aktiebolag ............. 10 17 665 7 766 8 406 1 493 44 48 8 Ömsesidiga bolag ....... 10 8 713 4 039 4 025 649 46 46 8 Kollektiv försäkring Aktiebolag ............. 9 3 900 1 835 1 780 285 47 46 7 Samarbete ............. 1 23 387 19 519 3 090 778 84 13 3 Övriga ömsesidiga bolag. . 7 2 008 1 223 1 068 —— 283 61 53 — 14
Brand- och kombinerade bran-
scher' Aktiebolag ............... 812 167 262 107 996 61 657 -— 2 391 64 37 — 1 Hemförsäkring .......... 10 24 889 11 559 13 437 — 107 46 54 — 0 Fastighetsägarförsäkring . 10 14 755 11 962 6 575 — 3 782 81 45 — 26 Villaägarförsäkring ...... 3 3 434 1 732 1 465 237 50 43 7 Företagarförsäkring ..... 11 121 482 80 743 39 350 1 389 67 32 1 Ömsesidiga bolagl ......... 13 88 732 61 422 34 448 _ 7 138 69 39 — 8 Hemförsäkring .......... 10 19 443 8 385 9 610 1 448 43 49 8 Fastighetsägarförsäkring . 9 19 205 16 523 7 455 ——- 4 773 86 39 — 25 Villaägarförsäkring ...... 7 6 512 3 836 2 560 116 59 39 2 Företagarförsäkring ..... 11 42 500 32 048 14 075 — 3 623 75 33 —— 8
Motorfordonsförsäkring Aktiebolag ............... 10 61 331 42 800 22 753 — 4 222 70 37 — 7 Ömsesidiga bolag ......... 10 48 987 33 212 15 885 _— 110 68 32 — O
* Vid antalsberåkningen har Skandiakoncernen, Sveakoncernen samt Hansakoncernen (Hansa och Mälaren) räknats som vardera ett bolag. _- ” Inhegriper skogs-, ansvarighets-, vattenlednings- skade-, glas-, husbocks-, stormskade-, maskin-, inbrotts-, stöld— och rånförsäkring m. m. — ” Här medtages även Landsbygden, som icke är med för övrigt i brand- och kombinerade bran- scher. — ' Häri inbegripes även allframtidsförsäkring för Bore och Brandförsäkringsverket.
Bokföringsuppgifterna från försäkringsbolagen avseende på året belöpande pre— mier, skador, förvaltningskostnader och överskott är i hög grad ungefärliga. Bl. a. kan ändringar i bolagens normer för avsättning till premie- och ersättnings- reserver verka förryckande på resultaten. Dessa avsättningar innesluter nämligen i växlande utsträckning reserveringar för vid bokslutet ofullständigt kända eller ännu ej anmälda skador och för katastrofrisker. Om ett bolags sätt att beräkna sina säkerhetsmarginaler vid reservavsättningen varierar från ett år till ett annat _— exempelvis beroende på en önskan att skapa en s. k. dold reserv eller tvärtom att »framtaga» en dold reserv — kan det påverka beräkningsresultatet. På grund av att principen om skälighet intagits i nu gällande lag är försäkringsinspektionen i behov av säkrare uppgifter och även av ytterligare specifikationer. Såsom ett första led i denna strävan inhämtas från och med 1953 vissa specialuppgifter. En sammanfattning av detta material för år 1956 återfinnes i den först intagna tabellen. I den andra återges de individuella variationerna mellan olika bolag enligt vissa kriterier.
Även de för skälighetskontrollen avsedda uppgifterna torde emellertid vara
Tabell B. 30 riksbolag i direkt skadeförsäkring i Sverige fördelade efter förhållandet mellan på året belöpande skador och premier, mellan förvaltningskostnader och premier samt mellan förvaltningskoslnader och skador enligt specialuppgifter avseende skälig- hetskontrollen. År 1956
Kort olycks- Motor- falls- . for- försäkring H Fastig- Före- Villa- dons- em- hets- t _ f.. "k försäk- ägar- _agar- agar- 91.53 : . .. _ forsak- forsak- ring (ej . . ring forsak- . . . indivl— kollek- rin ring rmg traflk- duell tiv g försäk- ring) Antal bolag där skadorna i % av pre- mierna utgjorde under 25 ........................... 1 1 2 1 —— 1 — 25 — 33,3 ........................ 1 1 — — 2 1 1 33,3— 50 ......................... 11 5 11 —— 3 2 1 50 _ 75 ......................... 7 6 7 8 10 2 14 75 -—100 ......................... -— 3 — 9 6 3 4 100 och däröver .................... —— 1 —— 1 1 1 — Antal bolag där förvaltningskostnaderna i % av premierna utgjorde under 25 ........................... 2 2 —- 4 1 3 25 — 33,3 ........................ — 2 —— — 2 — 7 33,3— 50 ......................... 12 6 8 14 13 5 8 50 — 75 ......................... 6 6 12 4 3 4 1 75 -—100 ......................... — 1 _- — —- -— 1 100 och däröver .................... — —— — —— — — — Antal bolag där förvaltningskostnaderna i % av skadorna utgjorde under 25 ........................... -—— 2 — — — 1 1 25 — 33,3 ........................ 1 — — 2 3 — 1 33,3— 50 ......................... -— —— -— 4 7 3 6 50 _— 75 ......................... 1 3 1 9 8 3 9 75 —100 ......................... 10 5 7 3 2 1 2 100 —150 ......................... 7 6 9 — _— 1 — 150 och däröver .................... 1 1 3 1 2 1 1 Antal bolag .......................... 20 17 20 19 22 10 20
behäftade med felkällor, och innan större erfarenheter vunnits av sådana analyser är det för tidigt att yttra sig över i vad mån ens dessa uppgifter kommer sanningen så nära som önskvärt vore. Bl. a. bör ihågkommas, att beräkningen av ersättnings- reserven alltid måste vara vansklig, även om uppgifterna lämnas långt i efter- hand, eftersom det i åtskilliga fall tar flera år innan en skadereglering blivit slut- förd. I fråga om en del bolag, särskilt de mindre, men även vissa större, har kon- staterats att de uppgifter, som lämnats för skälighetskontrollen, stundom är iden- tiska med de ordinarie bokföringsuppgifterna. Om detta är riktigt, skulle det förutsätta, att de in- och utgående extrareserverna varit lika stora.
Av särskilt intresse är de specifikationer, som återfinnes i de här intagna två tabellerna. Det har redan på grundval av bokföringsuppgifterna befunnits att för- valiningskostnadsprocenten i kort olycksfalls- och sjukförsäkring är särskilt låg i Samarbete, där den kollektiva formen dominerar. Tabellerna visar nu, att avse- värda skillnader härvidlag föreligger mellan olika bolag. Vad gäller kollektiv försäkring framgår t. ex. att detta procenttal för Samarbetes del uppgick till 13,
mot i genomsnitt 53 för övriga ömsesidiga bolag och 46 för aktiebolag. Utom Samarbete finns emellertid ytterligare ett bolag, för vilket siffran understeg 25, men å andra sidan sex bolag, där den uppgick till 50 a 75 och ett där den upp- gick till över 75. Vid jämförelse mellan olika bolag, som driver kollektiv olycks— fallsförsäkring, bör uppmärksammas, att huvuddelen av Samarbetes försäkrings- bestånd är sammansatt av mycket stora kollektiv, som för övrigt själva torde svara för vissa administrationskostnader, medan övriga bolags bestånd innehåller mindre kollektiv, som ställer större krav på bolagens administrativa insatser. Vad gäller brandförsäkring och därmed kombinerade branscher dominerades aktiebolagens affär av försäkring för objektgruppen företagare, som svarade för nära 73 % av premierna och föreiedde förhållandevis lägre förvaltningskostnader än de i storleksordning närmast liggande objektgrupperna i aktiebolagens redo- visningar, nämligen hem- och fastighetsägarförsäkringarna. Erfarenheterna sedan denna sifferserie började redovisas i Enskilda försäkringsanstalter 1954 tyder på att det, numera i varje fall, icke torde kunna göras gällande —— såsom tidigare stundom skett i diskussionen — att aktiebolagen skulle låta »civilförsäkringen» subventionera företagarförsäkringen. I de ömsesidiga bolagens affär svarade före- tagarförsäkringen för knappt hälften av premierna och företedde förlustbringande skadefrekvens. Det är möjligt, att riskutjämningen var sämre för de ömsesidiga bolagens del och att även premiesatserna kan ha varit något olika. Inom fastig— hetsägarförsåkring hade såväl aktiebolagen som de ömsesidiga bolagen hög skade- frekvens samt underskott. I hemförsäkring har de båda bolagsgrupperna redovi- sat resultat, som bl. a. karakteriseras av att skadekostnaden i flertalet bolag under- steg förvaltningskostnaden. Det torde sammanhänga med att det här merendels är fråga om småförsäkringar, för vilka premiebeloppen är begränsade i jämförelse med hanteringskostnaden per försäkring. Några bolag redovisade såsom särskild objektgrupp villaägarförsäkring, som gav överskott i båda bolagsgrupperna.
Kontrollen över trafikförsäkringen grundar sig sedan gammalt på ett detaljerat riskklasschema, vilket flera gånger omarbetats. Det av försäk- ringsinspektionen senast fastställda schemat tillämpas från och med räken— skapsåret 1958. Differentieringen på skilda riskklasser är långt driven och baserar sig på motorfordonstyp, användningssätt och fordonets hemort. Till inspektionen har sedan gammalt årliga statistiska uppgifter lämnats av- seende antal fordon under årsrisk, antal skador och skadebelopp för de skilda riskklasserna. Dessa uppgifter har utgjort underlag för en _ låt vara begränsad —— skälighetskontroll av trafikförsäkringens riskpremier. De av försäkringsinspektionen fastställda grunderna för premiernas om- kostnadstillägg ger _ om härvid bortses från en schablonartat beräknad skaderegleringskostnad, f. n. uppgående till 1 % av premierna — uttryck för den ram, inom vilken trafikförsäkringsbolagen kostnadsmässigt har att arbeta. Tilläggas bör emellertid, att å premierna får uttagas ett vinsttillägg, som f. n. utgör 3 %, vilket belopp tillföres den övriga rörelsen.
De av försäkringsinspektionen i omkostnadsgrunderna medgivna omkost- naderna består av följande tre poster:
a) ett för varje riskklass beräknat fast belopp (styckekostnad), bestämt som en funktion av skadefrekvensen och som svarar mot de kostnader, som berör skadesidan ;
b) ett belopp proportionellt mot premieinkomsten under året, närmast av- sett att svara mot provisionskostnader, sedan 1955 lika med 4,5 % av premieinkomsten; samt
e) ett belopp proportionellt mot under året intjänade premier, svarande mot de kostnader, som berör premiesidan exkl. provisionskostnader, sedan 1958 lika med 8 % av under året intjänade premier. Enligt koncessionsvillkoren åligger det trafikförsäkringsanstalt, bl. a., att varje år redovisa regleringsfond för trafikförsäkringen, vilken fond be- räknas, med tillämpning av de närmare föreskrifter försäkringsinspektio- nen kan finna skäl meddela, enligt ett i koncessionsvillkoren intaget schema. Överskott på rörelsen tillföres denna regleringsfond, som i princip får använ- das endast för täckande av förlust på trafikförsäkringsrörelsen. I schemat upptages på inkomstsidan, förutom premieinkomsten under året, dels regle- ringsfond och försäkringsfond vid årets början, dels ränta å dessa poster enligt av Kungl. Maj:t fastställd räntefot (f. n. 3 %). På utgiftssidan upp— tages utbetalda skadeersättningar och skaderegleringskostnader, de i pre- mierna inlagda omkostnadstilläggen samt vinsttillägget, till försäkrings- tagare utbetald vinst ävensom försäkringsfond vid årets slut. Saldot mellan dessa inkomster och utgifter framkommer på utgiftssidan som reglerings- fond vid årets slut. Metoden medför, att fonden kan framkomma med nega- tivt belopp, i vilket fall regleringsfonden icke återfinnes i anstaltens balans- räkning; det negativa beloppet utgör i förekommande fall ett slags uttryck för trafikförsäkringsrörelsens skuld till den övriga rörelsen och inbalanse- ras i nästa års regleringsfondsschema.
Till den 1 september 1959 har för första gången från trafikförsäkrings- bolagen begärts uppgifter enligt inom försäkringsinspektionen — i samråd med bolagen —— utarbetade specialformulär, vilka uppgifter skall möjlig- göra närmare kontroll av skadefrekvens och riskpremie inom de skilda riskklasserna samt efter tillägg av medgivna omkostnader en verklig pröv- ning av premiernas skälighet.
I de angivna specialformulären a) lämnas över riskklasserna" summerade avvecklingsuppgifter på antalet skador
och skadebelopp, en fördelning av antalet fordon efter bonnsklass jämte en redogörelse av bolaget för hur avsättningen till de reserver som ingår i statisti- ken skett;
b) anges antalet fordon under årsrisk, antalet fordon vid årets slut och bonus- reducerat antal fordon vid årets slut fördelade på riskklasserna dels för samt- liga försäkringstagare, dels för försäkringstagare med nykterhetsrabatt;
c) lämnas uppgifter om antalet skador och skadebelopp samt motsvarande reserv, uppdelade efter ersättningsbeloppets storlek, för ett och två år avvecklade skador, samtliga data fördelade på riskklasser dels för samtliga försäkrings- tagare, dels för försäkringstagare med nykterhetsrabatt.
Dessa uppgifter kommer i fortsättningen att lämnas årligen. Nämnas må i detta sammanhang, att vid den senaste stora revisionen av
trafikförsäkringspremierna trafikförsäkringsbolagen höll mycket nära kon- takt med försäkringsinspektionen och bl. a. beredde inspektionen tillfälle att framföra sina synpunkter på premiesättningen.
Medan — såsom framgår av kapitel VII —' på livförsäkringsomrädet återbäring till försäkringstagarna av uppkommande överskott är praktiskt taget obligatorisk, gäller för närvarande icke samma princip på skadeför- säkringens område. Såvitt försäkringsinspektionen på grundval av det regel— mässiga uppgiftsmaterialet och skälighetsuppgifterna till inspektionen eller eljest har sig bekant har under FL:s giltighetstid inom skadeförsäkringen återbäring förekommit endast hos ett fåtal av de svenska riksbolagen. De försäkringsgrenar, inom vilka ifrågavarande bolag lämnat återbäring, har varit trafik- och motorfordonsförsäkring, kollektiv olycksfallsförsäkring. kollektiv garantiförsäkring samt brandförsäkring för all framtid. I viss mån jämförliga med återbäring kan vissa rabatter 111. ni. vara, vilka i försäk- ringsbolagens vinst- och förlusträkningar fråndrages bruttopremieintäkten och därför icke kommer till uttryck i redovisningshandlingarna.
Nämnas må att försäkringsinspektionen icke ansett det föreligga anled- ning att taga initiativ till sekretessbeläggning av några av de uppgifter, som inkommer till inspektionen för belysning av skäligheten av gällande pre- mier i skadeförsäkring.
3. Tarifföreningar m. m.
I stor utsträckning är på skadeförsäkringens område premietariffer och allmänna försäkringsvillkor gemensamma för ett flertal försäkringsbolag. Bolagens samarbete i nu angivna hänseenden bedrives väsentligen inom ra- men för speciella, huvudsakligen för ifrågavarande ändamål inrättade or- gan, vanligen benämnda tarifföreningar, men äger även rum jämlikt sär- skilda ofta för mera specialbetonade branscher träffade överenskommelser mellan olika försäkringsbolag utan att för ändamålet några särskilda gemen- samma organ inrättats. Anslutningen till organ av här avsedda slag eller överenskommelser av angivna innehåll utgör kartellsamarbete i konkur— renslagstiftningens mening. De sakkunniga har ansett det vara på sin plats att i detta sammanhang, utan anspråk på fullständighet, i korthet för de skadeförsäkringsomräden, inom vilka skälighetsprincipen gäller, nämna några betydande samarbetsorgan samt att ge exempel på några försäk- ringsgrenar, där samarbete äger rum på grundval allenast av därom träf— fad överenskommelse. Uppgifterna om antalet försäkringsbolag, som är anslutna till de nämnda tarifföreningarna, avser läget vid ingången av år 1959 och innefattar endast svenska riksbolag för Skadeförsäkring. För när— mare uppgifter rörande nu ifrågavarande kartellsamarbete hänvisas till det av försäkringsinspektionen förda kartellregistret. Sammanfattningar av där
införda avtal avseende i de flesta fall förhållandena vid ingången av år 1955 _ återfinnes i publikationen Näringsfrihetsfrågor årgång 1955 häfte 7.
Svenska tm'ifföreningen, till vilken är anslutna 11 försäkringsaktiebolag och 1 ömsesidigt försäkringsbolag, fastställer premietariffer och allmänna försäkringsvillkor för medlemsbolagen såvitt rör ansvarighets-, brand— (ej skogsbrand), cykel—, glas—, inbrotts-, kyl-, resgods-, stormskade— och vatten- ledningsskadeförsäkring.
Tarifföreningen för olycksfalls- och sjukförsäkring, till vilken är anslutna 9 försäkringsaktiebolag och 2 ömsesidiga försäkringsbolag, fastställer pre- mietariffer och allmänna försäkringsvillkor för medlemsbolagen huvudsak- ligen såvitt rör olycksfalls— och sjukförsäkring för högst tio är.
Svenska maskintarifföreningen, till vilken är anslutna 7 försäkringsaktie- bolag och 2 ömsesidiga försäkringsbolad, fastställer premietariffer och all- männa försäkringsvillkor för medlemsbolagen såvitt rör maskinförsäkring.
Svenska bilförsäkringsföreningen, till vilken är anslutna 8 försäkrings- aktiebolag och 1 ömsesidigt försäkringsbolag, fastställer premietariffer och allmänna försäkringsvillkor för medlemsbolagen såvitt rör trafik- och annan motorfordonsförsäkring.
Föreningen för bilfransportförsäkring, till vilken är anslutna 13 försäk- ringsaktiebolag, fastställer premietariffer och allmänna försäkringsvillkor för medlemsbolagen såvitt rör biltransportförsäkring.
Ömsesidiga försäkringsbolags tariffcenlral, till vilken är anslutna 1 för- säkringsaktiebolag och 1 ömsesidigt försäkringsbolag, fastställer premie- tariffer och allmänna försäkringsvillkor för de anslutna bolagen såvitt rör ansvarighets-, brand-, cykel-, glas-, inhrotts-, kyl-, resgods-, rån- och vatten- ledningsskadeförsäkring.
Särskilda överenskommelser rörande gemensamma premietariffer och all- männa försäkringsvillkor finnes härutöver träffade mellan vissa försäk- ringsbolag, bl. a. såvitt rör ansvarighetsförsäkring mot förmögenhetsförlust, garantiförsäkring och skogsförsäkring.
4. Till de sakkunniga framförda synpunkter
I sin skrivelse till de sakkunniga har försäkringsinspektionen framhållit, att tillämpningen av skälighetsbestämmelserna —— om man bortsåge från trafikförsäkringen — ännu icke avsatt några mera beaktansvärda spår; möjligt vore dock att skälighetsprincipens existens kunde ha bidragit till det intensiva rationaliseringsarbete, som förekomme på flera håll. Man hade här att göra med utomordentligt komplicerade förhållanden, där resultaten icke kunde förväntas annat än på längre sikt. I och för sig låge detta, me— nade inspektionen, i sakens natur, eftersom antalet observationsär måste bli av stor betydelse. Härtill komme dock även, att de personella resurserna satte en gräns för vad som från tillsynsmyndighetens sida vore möjligt att
prestera på området. Denna fråga syntes vara minst lika viktig som frågan om eventuella lagändringar, som skulle syfta till att stärka tillsynsmyndig- hetens befogenheter.
Efter att ha erinrat om föredragande departementschefens uttalanden i propositionen rörande 1950 års lagändringar om att försäkringsinspektio- nen, ehuru lagen ej stadgade skyldighet för inspektionen att ingripa i frå- gor rörande premiesättningen, naturligen vore oförhindrad att under hand upptaga ämnet till diskussion med vederbörande bolag samt att de utpräg- lade fallen av för hög eller för låg premiesättning torde falla under bestäm- melsen i 288 & FL att inspektionen skall ingripa med föreläggande där all- varlig anmärkning mot försäkringsbolags verksamhet föreligger framhöll försäkringsinspektionen i sin skrivelse till de sakkunniga fortsättningsvis, att man på grund av nuvarande erfarenhet skulle vilja ha möjlighet att ingripa mera bestämt än man hittills kunnat göra. Statsrådsuttalandet att inspektionen skulle kunna ingripa i »utpräglade» fall syntes innebära en alltför snäv gränsdragning, då den ålade inspektionen en alltför kraftig bevisbörda. Den gåve knappast inspektionen möjlighet att påfordra rät- telse, därest förhållandena inom en bransch normalt skulle behöva förbätt- ras. Vidare borde framhållas att den påföljd, som stadgades i 288 5 FL, förverkande av koncession, innebure ett alltför tungt vapen för att kunna tillgripas annat än i extrema och exceptionella fall.
I anslutning härtill kunde, menade försäkringsinspektionen, övervägas om det ej borde vara möjligt att åstadkomma en anordning, enligt vilken tillsynsmyndigheten i speciella, ej alltför hårt kringgärdade fall skulle kun- na erhålla befogenheter, som vore mera praktiskt lämpliga att använda. Utan att nu taga någon ställning till ett sådant uppslag ville inspektionen för närmare prövning framkasta tanken på att Kungl. Maj:t skulle få rätt att tillerkänna inspektionen viss befogenhet att förhandspröva tariffer och/eller kostnadshelastningar i fall, som blivit på ett konkret sätt definierade. En dylik möjlighet skulle otvivelaktigt kunna stärka inspektionens förhand- lingsposition, även om sådan befogenhet endast i ytterligt sällsynta fall skulle ges åt inspektionen.
Såsom exempel på fall, där det skulle vara av värde för inspektionen att erhålla något starkare förhandlingsposition, ville inspektionen nämna dels den korta olycksfalls- och sjukförsäkringen _ i fråga om vilken inspektio- nens resonemang återges i kapitel VIII —- dels motorfordonsförsäkringen och särskilt dess vagnskademoment. Den stramare reglering, som tillämpa- des beträffande trafikförsäkringen, kunde, menade inspektionen, skapa he- nägenhet att på motorfordonsförsäkringen övervältra kostnader, som sna- rare borde belasta trafikförsäkringen. En kontroll just på denna punkt skul- le underlättas, om inspektionen hade en starkare position då det gällde över- vakningen av premierna i motorfordonsförsäkring, särskilt vagnskadeför— säkring.
Sjöassuradörernas förening har i sin förut nämnda skrivelse uttalat, att flera vägande skäl funnes att fortfarande undantaga sjöförsäkringsbran- schen från skälighetsprincipen i Skadeförsäkring. Föreningen förutsatte att någon ändring på denna punkt icke komme i fråga. Alltjämt gällde att denna bransch riktade sig till affärslivet och att erfarenheten Visat, att för- säkringstagarna här själva väl bevakade sina intressen med avseende å pre- miesättningen. Tilläggas kunde enligt föreningen, att full rörelsefrihet för sjöförsäkringen vid premiesättningen vore en nödvändighet för att den skulle kunna smidigt anpassa sig efter förändringar i riskernas karaktär och snabbt möta växlande lägen på världsmarknaden.
5. Övriga nordiska länder
[ gällande tillsynslagar i Danmark och Norge återfinnes icke någon skälig- hetsprincip på skadeförsäkringsområdet.
I Finland gäller en skälighetsprincip för livförsäkring och annan lång— varig försäkring liksom för lagstadgad olycksfallsförsäkring och trafikför- säkring. I det kommittébetänkande, som ligger till grund för den gällande tillsynslagen, diskuterades lagfästandet av en sådan princip jämväl på skadeförsäkringsområdet i övrigt, men man avstod från att lägga fram nå- got förslag av detta innehåll. Då kommittén fattade sin negativa ståndpunkt i denna fråga, skedde detta på den grunden, att man ansåg att alltför myc- ket statistiskt arbete borde undvikas, enär det endast ökade kostnaderna för och därigenom fördyrade försäkringen. Sålunda kunde man säga, sum- merade kommittén, att en alltför effektiv övervakning av skälighetsprin— cipen försvårade förverkligandet av densamma.
De sakkunniga Soliditetsprincipen Bestämmelserna i FL angående Skadeförsäkring — varmed här förstås an- nan försäkring än livförsäkring och därmed jämställd personförsäkring (lång personförsäkring) _ bygger för närvarande såväl på soliditetsprin- cipen som på skälighetsprincipen. Den förstnämnda principen innebär på förevarande område, att garantier skall finnas för att skadeförsäkrings- bolagen har förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäk- ringsavtal. Denna princip har alltsedan försäkringsrörelselagstiftningens begynnelse varit grundläggande för den legala regleringen av försäkrings— bolagens verksamhet och för den offentliga tillsyn, som jämlikt denna lag- stiftning anordnats över försäkringsbolagen. Ett stort antal bestämmelser i FL är ett utflöde av soliditetsgrundsatsen. Alltsedan skadeförsäkringsrörelsen i vårt land stabiliserats och vuxit sig stark, har den reella betydelsen av soliditetsgrundsatsen för skadeförsäk-
ringsbolagen i någon mån kommit i bakgrunden. Det har mer eller mindre blivit en självklarhet, att skadeförsäkringsbolagen i vårt land har förmåga att fullgöra sina förbindelser enligt ingångna avtal. Hur mycket detta är en följd av lagstiftningen och hur mycket detsamma är att tillskriva bolags- ledningarnas av lagen oberoende strävanden att åstadkomma en god kon- solidering av företagen kan icke med säkerhet avgöras. Nära till hands synes ligga att antaga, att båda faktorerna verkat åt samma håll.
Såvitt de sakkunniga kan finna, föreligger det icke någon anledning att vid översynen av FL ge soliditetsprincipen en mera undanskymd plats än hittills på skadeförsäkringsområdet. Flera skäl talar för att FL och den på grundval av FL anordnade försäkringsbolagstillsynen först och främst bör ha till uppgift att trygga försäkringsbolagens förmåga att fullgöra sina förpliktelser gentemot försäkringstagarna. Dessa har ett starkt intresse av att försäkringsbolagen kan fullfölja ingångna avtal. Vid all skadeförsäk- ring har säljaren-försäkringsgivaren att under en avtalad period framåt i tiden utbetala en bestämd ersättning för det fall att någon eller några hän— delser av angivet slag skulle inträffa, och köparen-försäkringstagaren er- lägger regelmässigt betalning i förskott för denna risktäckning. Då således Skadeförsäkringstagaren i allmänhet erlägger förskottslikvid, har han re— dan på denna grund ett större intresse av att säljaren har en sund ekonomi än vad en genomsnittsköpare har. Härtill kommer, att vid inträffade för- säkringsfall de skadeförsäkrades ekonomiska framtid i många fall är i hög grad beroende av försäkringsbolagets förmåga att fullgöra sin prestation. Ofta befinner sig den enskilde vid inträffat försäkringsfall i en nödsitua— tion, vars avhjälpande i mycket är avhängigt av att ersättning i enlighet med försäkringsavtalet verkligen erhålles från försäkringsgivaren. Vid fler- åriga personförsäkringsavtal har försäkringstagarna utöver vad ovan sagts ett speciellt intresse av att vederbörande försäkringsbolag icke på grund av dålig ekonomi måste nedlägga sin verksamhet före avtalstidens utgång. Har de försäkrades hälsotillstånd försämrats under avtalstiden, kan det näm- ligen inträffa, att försäkring icke alls eller blott till väsentligt högre premie kan erhållas i annat skadeförsäkringsbolag. J ämväl ur kreditmarknadssyn- punkter är det angeläget att betryggande garantier finnes för skadeförsäk- ringsbolagens betalningsförmåga. Åberopas kan ytterligare, att på grund av försäkringstekniken m. ni. det är svårt för allmänheten att bilda sig en till- förlitlig uppfattning om ett skadeförsäkringsbolags ekonomi och att detta accentuerar kraven på att samhället på lagstiftningens väg skall skapa goda garantier för försäkringsbolagens förmåga att fullgöra sina förbindelser. Konkurrensen på skadeförsäkringsområdet kan medverka till en skälig premiesättning m. 111. men innefattar inga garantier för en sund ekonomi hos de enskilda försäkringsbolagen. Konkurrensen kan tvärtom öka behovet av goda soliditetsgarantier.
De sakkunniga är således av den uppfattningen, att bestämmelserna i FL
angående Skadeförsäkring fortfarande bör bygga på soliditetsprincipen. Vad nu sagts utesluter icke vissa jämkningar i en del av de lagbestämmelser, som är ett utflöde av soliditetsgrundsatsen. Några sådana jämkningar före- slås i andra sammanhang i detta betänkande.
I detta sammanhang vill de sakkunniga blott beröra en speciell soliditets- fråga. Då FL innehåller ett förbud för försäkringsbolag att driva annan rö- relse än försäkringsrörelse, är det yttersta motivet härför att en dylik främ— mande verksamhet kan äventyra ett försäkringsbolags ekonomi och därför kan medföra faror för försäkringstagarna. Lika farligt för ett skadeförsäk- ringsbolags ekonomi kan det vara, därest ett sådant bolag utnyttjar sin fria kapitalplaceringsrätt på det sätttet, att försäkringsbolagets tillgångar helt eller till en mycket stor del utlånas till ett enda eller några få industri- eller affärsföretag. Av soliditetsgrundsatsen bör anses följa, att ett försäkrings- bolag bl. a. just vid sina kapitalplaceringar måste sörja för en ändamåls- enlig riskspridning. Det bör ankomma på försäkringsinspektionen att tillse, att icke i något fall ett försäkringsbolag placerar sina tillgångar i fordringar hos allenast något eller några få industri— eller affärsföretag.
Skälighetsprincipen Medan soliditetsprincipen sedan gammalt varit vägledande inom den svenska försäkringsrörelselagstiftningen avseende Skadeförsäkring, har först un- der 1950-talet vid sidan härav uppställts en skälighetsprincip såsom legalt rättesnöre för större delen av den Skadeförsäkringsverksamhet, som bedrives av de svenska försäkringsbolagen. Skälighetsprincipen på skadeförsäkrings- området infördes, såsom förut nämnts, i FL genom 1950 års ändringar av samma lag. Principen hämtades från livförsäkringsområdet, beträffande vilket 1948 års lag fastslagit grundsatsen att försäkring skall beredas till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad. När skälighetsprin- cipen infördes på skadeförsäkringsområdet, gick man, icke minst på grund av de starkt skiftande förhållanden som råder inom skadeförsäkringsfältet, fram med mycket stor försiktighet. Det lades i stort sett i försäkringsbola- gens egen hand att övervaka premiesättningens skälighet. Allmänheten har icke för närvarande några större möjligheter att bilda sig en närmare upp- fattning om skäligheten av de kostnader, som försäkringar drager. Icke heller försäkringsinspektionen fick någon stark ställning på det nya områ- det. Inspektionen förfogar i stort sett icke för närvarande över material, som ger någon närmare belysning av skäligheten av de av försäkringsbola- gen tillämpade premietarifferna. De skälighetsuppgifter bolagen lämnar vi- sar i huvudsak blott utfallet inom olika försäkringsgrenar betraktade som helheter men säger i stort sett ingenting om bl. a. skäligheten i de betydande premiedifferentieringar mellan olika riskklasser m. ni., som förekommer inom varje gren.
De sakkunniga är av den uppfattningen, att försäkringsrörelselagstiftningen avseende Skadeförsäkring jämväl i fortsättningen bör bygga icke blott på soliditets— utan även på skälighetsgrundsatsen. Det kan visserligen göras gällande, att konkurrensen mellan olika försäkringsbolag sörjer för skälig- het i premiesättning m. 111. Det förekommer emellertid, såsom framgår av det föregående, begränsningar i priskonkurrensen försäkringsbolagen emel- lan genom tariffsammanslutningar av olika slag. Även om såväl lokala för- säkringsbolag som ett flertal riksbolag, däribland även mycket betydande sådana, står utanför ifrågavarande kartellsamarbete, är läget dock faktiskt det, att priskonkurrensen inom försäkringsvärlden är mindre utbredd än vad förteckningen över försäkringsbolagen i och för sig ger vid handen. Försäkringsbranschen är också, sett i stort, ganska starkt centraliserad. Härtill kommer att konkurrensen ensam icke utgör någon garanti för skä— lig premiesättning. Konkurrensen kan bl. a. tvärtom fresta försäkrings- bolag att i dumpingsyfte övergående pressa ner premierna i en försäkrings- gren genom anlitande av hopsamlade vinstfonder eller löpande överskott i en annan gren. En konkurrens med dumpinginslag är icke blott osund utan kan även höja de sammanlagda omkostnaderna i branschen. Det bör näm- ligen hållas i minnet, att varje överflyttning av försäkring från ett försäk- ringsbolag till ett annat föranleder extrakostnader. Det är icke ett försäk- ringstagarintresse, sett i stort, att premierna hos försäkringsbolagen med täta mellanrum sänkes och höjes och att försäkringsstockarna i anslutning härtill vandrar fram och tillbaka mellan bolagen med höjda omkostnader såsom följd. Ur försäkringstagarsynpunkt måste det anses angeläget, att försäkringsbolagens premier i de olika skadeförsäkringsgrenarna varken är oskäligt höga eller oskäligt låga. För en skälighetsprincip inom skadeför- säkringen och en kontroll över denna princips efterlevnad talar också det förhållandet, att allmänheten för närvarande har mycket starkt begränsade möjligheter att bedöma skäligheten i det pris, som försäkringsbolagen be- går för sina tjänster. Härtill kommer att skadeförsäkringen i stor utsträck- ning vänder sig till alla kategorier samhällsmedlemmar och har till upp- gift att bereda ett nödvändigt skydd mot ekonomiska katastrofer och olyc- kor av skilda slag. I stor omfattning kan därför skadeförsäkringsverksam— heten sägas ha en social natur. Det synes icke rimligt, att inom en bransch av ifrågavarande karaktär oskäliga priser skall få tillämpas.
De sakkunniga vill ytterligare något uppehålla sig vid konkurrensens otillräcklighet såsom garanti för en skälig premiesättning i skadeförsäk— ring. Skall konkurrensen ensam garantera en skälig prissättning, kräves först och främst att allmänheten har goda kunskaper om den vara varom fråga år. Även om — såsom de sakkunniga i annat sammanhang föreslår —— konsumentupplysningen på försäkringsområdet utbygges, kan det dock be- faras att endast en mindre del av allmänheten förvärvar sådana insikter i
försäkringsfrågor, att den äger förutsättningar att tränga närmare in i pro- blemen. Härtill kommer att en konsumentupplysning, särskilt när det gäl- ler en så rörlig bransch som försäkringsbranschen, kan komma att släpa efter. Enligt de sakkunnigas uppfattning är förhållandena på skadeförsäk- ringsområdet så invecklade och samtidigt så rörliga, att allmänhetens reak- tioner icke ger garantier för en skälig premiesättning i Skadeförsäkring. Det ligger i försäkringstagarnas intresse att konkurrensen såsom premie— reglerande faktor på skadeförsäkringsområdet kompletteras med en spe- ciell skälighetskontroll, utövad av en myndighet — försäkringsinspektionen _ som förfogar över bl. a. statistiska, försäkringsmatematiska och försäk- ringsjuridiska experter. En skälighetskontroll från en dylik expertmyndig— hets sida bör kunna bli av stort värde för försäkringstagarna. Icke minst synes försäkringsinspektionen böra inrikta sin kontroll på att konkurrensen mellan skadeförsäkringsbolagen ej tager sig sådana uttryck, att försäljnings— kostnaderna blir onödigt höga eller sundheten i konkurrensen eljest även- tyras.
Lämpligheten av en av försäkringsinspektionen utövad skälighetskontroll synes bestyrkas av erfarenheter från andra områden av försäkringsväsen- det. Nämnas må, att sedan genom FL skälighetsprincipen lagfästs för livför- säkringsverksamhetens del, försäkringsinspektionens skälighetskontroll up- penbarade orimliga premieförhållanden inom försäkringsgrenen barnolycks- fallsförsäkring med premieåterbetalning — vilken gren utgör lång person- försäkring och följer livförsäkringsregler. Enligt en av försäkringsinspek— tionen gjord sammanställning för åren 1941—1954 uppgick inom nämnda försäkringsgren riskpremierna under perioden till sammanlagt ca 2 480 000 kronor, medan skadeersättningarna för samma tid (exklusive läkarvårds- ersättning) utgjorde allenast ca 456 000 kronor. Omkostnadsdelen av pre— mierna uppgick under perioden till sammanlagt ca 5 254 000 kronor; de i efterhand beräknade faktiska förvaltningskostnaderna utgjorde ett något högre belopp eller ca 6 125 000 kronor. Det var mot bakgrunden av dessa förhållanden som försäkringsbolagen i enlighet med försäkringsinspektio- nens önskan nedlade vidare nyteckning inom ifrågavarande försäkringsgren. De sakkunniga vill icke göra gällande, att inom skadeförsäkringen före- kommer några motsvarande missförhållanden. De sakkunniga anser dock, att ovanstående exempel ger belägg för värdet av en skälighetskontroll från försäkringsinspektionens sida. Anledning synes icke finnas att undantaga skadeförsäkringsområdet som helhet från en dylik kontroll.
I nu gällande lag är några former av skadeförsäkringsverksamhet undan- tagna från de särskilda bestämmelserna angående kontroll över premiesätt- ningens skälighet. Detta gäller försäkringsverksamhet, som bedrives i ut- landet, samt sjö- och transportförsäkring, som bedrives här i riket. De sak- kunniga finner icke skäl att föreslå något upphävande av dessa undantag. Beträffande verksamhet i utlandet möter det nämligen särskilt stora svå-
righeter att avgöra vad som är en skälig premie. Försäkringsgrenarna sjö- och transportförsäkring riktar sig huvudsakligen till näringslivet. Dettas företrädare synes ha goda förutsättningar att själva väl bevaka sina intres— sen med avseende å premiesättningen i dessa försäkringsgrenar. Antalet för- säkringstagare i dessa grenar är i huvudsak mycket begränsat och grenarna bedrives ofta av specialbolag. Verksamheten är starkt internationellt beto— nad och premiesättningen påverkas av marknadens internationella karak— tär. Skadereglering m. m. äger ofta rum i utlandet. Över huvud taget är sjö— och transportförsäkringsbranschernas förhållanden starkt kommersiellt präglade.
Övervägas kan att undantaga även vissa andra delar av skadeförsäkrings- fältet från den speciella skälighetskontrollen. Beträffande industribrandför— säkring och annan industriförsäkring kan göras gällande, att försäkrings— tagarna har goda förutsättningar att tillvarataga sina intressen i fråga om premierna. Detta torde också i många fall vara riktigt. Industriförsäkringen utgör emellertid icke på samma sätt som sjöförsäkringen och transportför— säkringen en skarpt avskiljbar och särpräglad verksamhet. Den har icke heller samma internationella karaktär som de sistnämnda försäkringsgre- narna. Tveksamhet kan också råda om hur man lämpligen bör draga grän- sen mellan industriförsäkring och exempelvis försäkring för småföretagare. Så snart företagsenheterna blir mindre, minskas i realiteten företagens förutsättningar att på egen hand skaffa sig garantier för premiesättningens skälighet. Småföretagarna inom industri, hantverk och handel ävensom bl. a. fastighetsägare synes ha minst lika stort intresse som privatpersoner av att en expertmyndighet utövar en skälighetskontroll inom de skadeför- säkringsgrenar, varav de är berörda. Enligt de sakkunnigas mening saknas anledning att beröva småföretagare och fastighetsägare m. fl. det skydd, som en effektiv skälighetskontroll kan innebära för deras del. Då det är svårt att draga en gräns mellan industriförsäkringar och försäkringar för mindre företag och en godtyckligt dragen gräns på grund av gjorda erfaren- heter eller ändrade förhållanden kan behöva ändras, synes det ändamåls- enligaste vara att i enlighet med vad som nu gäller låta FL vara utformad så, att även industriförsäkringarna omfattas av skälighetsprincipen i skade— försäkring. En annan sak är, att när försäkringsinspektionen utväljer de områden, inom vilka inspektionen i första hand upptager premiesättningens skälighet till granskning, inspektionen icke torde komma att sysselsätta sig med storindustrins försäkringsproblem. Det torde emellertid vara av värde att inspektionen, om särskild anledning därtill uppkommer, icke är för- hindrad att taga upp även storindustrins premier till granskning. De sak- kunniga stannar således vid att förorda, att det nuvarande undantaget för verksamhet i utlandet och för sjö- och transportförsäkring icke skall ut- vidgas till att omfatta jämväl industribrandförsäkring och annan industri- försäkring eller liknande.
Enligt de sakkunnigas mening är de nuvarande lagbestämmelserna angå- ende skälighetsprincipen på skadeförsäkringsområdet icke i alla avseenden ändamålsenligt utformade. Bestämmelserna ger icke de önskvärda garan- tierna för att Skadeförsäkring beredes till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad. Mot denna bakgrund föreslår de sakkunniga vissa änd- ringar och kompletteringar av FL på nu ifrågavarande område. De sakkun- nigas synpunkter och förslag härutinnan framgår av det följande. Genom- föres dessa förslag, är förutsättningar skapade för en effektivare skälig— hetskontroll på skadeförsäkringsområdet än den nuvarande.
Premiesättningen i Skadeförsäkring är förenad med många svårigheter och erbjuder i flera hänseenden större problem än premiesättning i livför- säkring. De risker som skadeförsäkringarna täcker är mycket olika. Även inom en och samma skadeförsäkringsgren är riskförhållandena ofta starkt skiftande. Ett flertal faktorer inverkar här på ett avgörande sätt. Det för- säkrade objektets art, närmare konstruktion, belägenhet och användnings- sätt m. m. spelar ofta en avgörande roll för bestämningen av riskernas storlek och karaktär. Även sådana faktorer som de ekonomiska konjunk- turerna, väderleksförhållandena m. 111. kan mer eller mindre återverka på utfallet av olika skadeförsäkringsgrenar. Försäkringarnas innehåll och om- fattning kan vidare genom olika utformning av försäkringsvillkoren varie— ras på ett mycket betydelsefullt sätt. Försäkringsgivarens ekonomiska an- svar är inom skadeförsäkringen starkt beroende av försäkringsvillkorens närmare utformning.
Icke minst med hänsyn till de skiftande förhållandena och rikedomen av riskskiljande och riskpåverkande faktorer möter det stora svårigheter att få en klar närmare bild av premiesättningen på skadeförsäkringsområdet. Ännu svårare blir det att få en välgrundad uppfattning om huruvida de av skadeförsäkringsbolagen tillämpade premietarifferna kan anses tillfreds- ställande ur skälighetssynpunkt eller ej. Av betydelse i sammanhanget är att skadeförsäkringstarifferna i stor utsträckning bygger icke blott på bakom— liggande statistik utan också på olika slags tekniska erfarenheter och över- väganden, vilkas principiella riktighet kan vara fullt klar men vilkas kvan- titativa tyngd kan vara oviss. Det aktuella statistiska material som förelig- ger hos skadeförsäkringsbolagen torde dessutom ofta vara alltför begrän- sat till omfattningen och i tiden för att verkligt tillförlitliga slutsatser skall kunna dragas av detsamma. Det förhållandet att tekniken i dagens sam- hälle befinner sig i snabb utveckling och samtidigt försäkringsformerna inom skadeförsäkringen undergår många förändringar minskar möjlighe- terna att få en god statistisk belysning av premiesättningen i skadeförsäk- ring. Då riskerna ändras, nya försäkringsformer tillskapas, försäkringsvill— koren moderniseras och ändras och samtidigt innehållet i de konkurrerande skadeförsäkringsbolagens försäkringar ofta icke är identiskt utan företer vissa olikheter, torde det i stor utsträckning vara omöjligt att åvägabringa
en skadeförsäkringsstatistik, som på en gång är aktuell och överspänner så många fall och så lång tid att statistiken ensam kan tjäna såsom under- lag för premiesättningen. Statistiken måste _ på sätt som nu sker _ kom- pletteras med tekniska riskbedömningar, som icke är statistiskt under—
byggda.
Försäkringsinspektionens fortlöpande skälighetsövervakning
Samhällets insyn i Skadeförsäkringsbolagens premiesättning är, såsom framgår av det föregående, för närvarande mycket begränsad och därmed också möjligheten för samhället att övervaka att premiesättningen inom ifrågavarande sfär av försäkringsväsendet är skälig. Ett undantag utgör den obligatoriska trafikförsäkringen, beträffande vilken såsom förut nämnts särskilda bestämmelser rörande bl. a. premierna finnes meddelade dels i lagen om trafikförsäkring å motorfordon och dels i de av Kungl. Maj:t upp- ställda villkoren för skadeförsäkringsbolagens trafikförsäkringskoncessio- ner. De uppgifter angående på förflutna år belöpande premier, skador och förvaltningskostnader m. m. inom ett antal försäkringsgrenar och riskom- råden, som skadeförsäkringsbolagen sedan år 1953 redovisat till försäk- ringsinspektionen jämlikt 282 & FL, ger en mycket grov efterhandsbild av premieförhållandena på skadeförsäkringsfältet. Såsom förut framhållits er— hålles genom dessa uppgifter i huvudsak blott en bild av utfallet ifråga- varande år inom olika skadeförsäkringsgrenar betraktade såsom helheter men icke någon bild av de betydande premiedifferentieringar mellan olika riskklasser m. in., som förekommer inom varje gren. Såsom exempel på en riskklassindelning må nämnas, att inom motorfordonsförsäkringen pre- mierna är mycket olika för lastbilar och personbilar. Ett stort antal skilda riskkategorier med olika premier förekommer. Enligt de sakkunnigas upp- fattning är tiden nu mogen för att kräva en utförligare löpande redovisning av skälighetsförhållandena vid premiesättningen. En belysning i rimlig om- fattning av skäligheten av olika tariffer inom skadeförsäkringsgrenarna synes böra eftersträvas.
Bestämmelserna angående den fortlöpande bevakningen av att premie- sättningen i skadeförsäkring är skäligt avvägd synes icke vara fullt en- tydiga. Försäkringsinspektionens befogenheter i sammanhanget förefaller nämligen något oklara. Å ena sidan är försäkringsbolagens redovisnings- skyldighet i förhållande till försäkringsinspektionen i lagrummet begrän— sad till att omfatta en redogörelse för den metod som använts för bolagens egen övervakning av premiesättningen och för erfarenheter av övervak- ningen. Det synes icke förutsatt, att försäkringsinspektionen skall äga meddela bindande anvisningar till skadeförsäkringsbolagen rörande redo- visningens innehåll. Å andra sidan torde 283 5 FL ge uttryck för principen att försäkringsinspektionen städse skall äga få de upplysningar angående försäkringsbolagens verksamhet, som inspektionen finner erforderliga.
Visserligen brukar överläggningar äga rum mellan försäkringsinspek— tionen och försäkringsbolagen, innan mera vidlyftigt statistiskt eller annat material av inspektionen inhämtas från bolagen, och enighet brukar kunna uppnås om vilka uppgifter som skall lämnas. Det skulle dock icke vara tillfredsställande ur försäkringstagarsynpunkt, om inspektionen icke skulle ha avgörandet i sin hand när det gäller att bestämma omfattningen av de uppgifter, som försäkringsbolagen skall lämna för den fortlöpande kon- trollen över premiesättningens skälighet. De sakkunniga föreslår därför, att 282 5 2 mom. första stycket sista punkten FL ersättes av en bestäm— melse av innehåll att det åligger styrelsen och verkställande direktören att å tid och enligt formulär som försäkringsinspektionen bestämmer, till in- spektionen insända uppgifter till belysning av bolagets premiesättning. De sakkunniga förutsätter såsom något självklart, att försäkringsinspektionen jämväl i fortsättningen samråder med försäkringsbolagen, innan vidlyf— tigare uppgifter infordras, och att tillbörlig hänsyn tages till bolagens möjligheter att utan orimlig omgång framtaga uppgifter av olika slag. Det synes icke uteslutet, att införandet av elektroniska databehandlingsmaski— ner kan göra det lättare för försäkringsbolagen än förut att tillhandahålla statistiskt material av intresse i sammanhanget.
Försäkringsinspektionens fortlöpande övervakning av premiesättningens skälighet torde böra inriktas på såväl riskdelen av premien som omkost- nadsdelen av densamma. För omkostnadskontrollen erfordras bl. a. upp- gifter om försäkringsbolagens faktiska förvaltningskostnader av olika slag. Uppmärksamheten måste vara inriktad på frågeställningen, huruvida bo- lagen tillvaratager föreliggande möjligheter att rationalisera och förbilliga förvaltningen.
Anmälan i viss utsträckning angående premieändringar
Även om försäkringsbolagens fortlöpande uppgifter till belysning av pre- miesättningens skälighet göres mera innehållsrika, synes dock en efter- handsrapportering av ifrågavarande slag icke vara till fyllest när det gäller ett så skiftande och rörligt område som skadeförsäkringsfältet. Den sta- tistik som tillhandahålles försäkringsinspektionen är icke den enda grund, varpå skadeförsäkringsbolagen bygger vid sin premiesättning. Flera skäl synes tala för att skyldighet bör åläggas försäkringsbolagen att i lämplig omfattning underrätta försäkringsinspektionen innan de företager premie- ändringar på skadeförsäkringsområdet och att därvid delgiva inspektionen en sammanfattning av allt det material och alla de överväganden av tek- nisk eller annan art, varpå de avsedda premieändringarna bygger. Det synes däremot icke lämpligt att kräva att inspektionen skall godkänna premieändringarna. Konstruktionen att försäkringsinspektionen dels har en fortlöpande premieövervakning och dels får tillgång till föreliggande
material och överväganden vid premieändringar har i dag sin motsvarighet på livförsäkringsområdet.
Understrykas bör, att i förarbetena till försäluingsrörelselagstiftningen i flera sammanhang uttryck givits åt uppfattningen, att försäkringsbola- gens rörelse bör bedrivas under full insyn från det allmänna. Det ligger i försäkringstagarnas intresse, att försäkringsinspektionen har en klar och fullständig bild av bolagens och bolagssammanslutningarnas verksamhet. En full insyn i försäkringsbolagens förhållanden är en förutsättning för att försäkringsinspektionen skall kunna på ett tillförlitligt och effektivt sätt utöva sin i försäkringstagarintressets tjänst stående tillsynsverksamhet. Försäkringsinspektionens centrala ställning såsom statligt remissorgan i alla frågor, som rör det enskilda försäkringsväsendet, synes också tala för en ökad insyn. En lagändring av innehåll att i den omfattning försäkrings- inspektionen bestämmer skadeförsäkringsbolagen skall vara skyldiga att innan beslut fattas om ändring av premiesats delgiva inspektionen den avsedda ändringen samt en sammanfattning av det material och de över- väganden, varpå premieändringen bygger, synes stå helt i överensstäm- melse med tanken att försäkringsinspektionen bör äga en så fullständig kunskap om försäkringsbolagens förhållanden att dessa kan sägas vara fullt genomlysta. Att på ett så viktigt område som premiesättningens för- säkringsinspektionen för närvarande har en starkt begränsad kännedom om skadeförsäkringens förhållanden och om det material och de över- väganden, varpå bolagen bygger, synes vara en brist, som bör avhjälpas.
Skälighetsprincipen på skadeförsäkringens område är ett ytterligare skäl för att ålägga skadeförsäkringsbolagen att underrätta försäkringsinspek- tionen rörande avsedda premieförändringar och rörande det material och de överväganden, varpå de tilltänkta ändringarna bygger. Garantier för att principen följes föreligger nämligen icke med mindre försäkringsinspek- tionen får erforderliga kontrollmöjligheter. För inspektionens tillsyn över skälighetsprincipens efterlevnad på skadeförsäkringsområdet skulle otvivel- aktigt en underrättelseskyldighet av nyss angivet slag vara av värde. Här- igenom skulle försäkringsinspektionen tillföras behövlig, mera ingående kunskap om skadeförsäkringsbolagens premiesättningspolitik. Samtidigt skulle möjlighet öppnas för inspektionen att upptaga premiefrågor till diskussion med skadeförsäkringsbolagen, innan premierna i fråga blivit slutligt fastställda och genomförda. Det synes sannolikt, att inspektionens faktiska möjligheter att inverka på premiesättningen därigenom skulle ökas, vilket måste anses vara värdefullt för försäkringstagarna. Erfaren- heter från livförsäkringsområdet ger belägg för att överläggningar på ett förberedande stadium mellan försäkringsinspektionen och försäkringsbo— lagen i bl. a. premiefrågor kan vara av betydelse ur försäkringstagarsyn- punkt. Därest en premieändring på vissa punkter framstår såsom mindre välmotiverad, torde det vara lättare för försäkringsinspektionen att för-
handlingsvägen få jämkningar till stånd, därest överläggningarna i ämnet kan upptagas, innan ändringarna blivit genomförda. Sedan en premieför- ändring faktiskt kommit till stånd, de nya tarifferna tryckts, fältmännen informerats i ämnet m. ni., måste det vara svårare att förhandlingsvägen åstadkomma jämkningar. Framhållas kan visserligen, att försäkringsin- spektionen icke är hänvisad uteslutande till att förhandla med försäkrings- bolagen i premiefrågorna. Inspektionen har möjlighet att ingripa mot bo— lagen med stöd av 288 & FL. Givet är, att denna väg står öppen i alla så— dana fall, där det är uppenbart att ett försäkringsbolag genom sin premie- sättning kränkt skälighetsprincipen i Skadeförsäkring. Det kan emellertid finnas fall, där det föreliggande materialet icke ger fullt klart belägg för att ett brott mot skälighetsprincipen föreligger, men där premiesättningens skälighet dock i alla händelser kan ifrågasättas. I sådana fall torde i all- mänhet ett föreläggande vara uteslutet men torde ofta resultat kunna vin- nas genom förhandlingar och överläggningar med vederbörande försäk— ringsbolag. Med tanke på sistnämnda fall torde det för bevakningen av försäkringstagarintresset vara ändamålsenligt, att försäkringsinspektionen beredes tillfälle att upptaga överläggningar med bolagen rörande avsedda premieändringar, innan ändringarna blivit genomförda.
Avsikten är icke att varenda tariffändring på skadeförsäkringsområdet skall anmälas för försäkringsinspektionen. Ett mycket stort antal premie- tariffer är så speciella och har så föga allmänt intresse för försäkrings- tagarna att anledning icke torde finnas för inspektionen att närmare be— fatta sig med desamma. Det torde böra läggas i försäkringsinspektionens egen hand att för skadeförsäkringens del bestämma de försäkringsgrenar och de risktyper och riskklasser inom de olika grenarna, beträffande vilka premieändringar jämte sammanfattning av bakomliggande material skall av försäkringsbolagen anmälas till inspektionen. Härigenom får försäk— ringsinspektionen möjlighet att i första hand inrikta sin övervakning på sådana försäkringstyper, som ur försäkringstagarsynpunkt är av mest all- mänt intresse. Försäkringsinspektionen får också tillfälle att avväga an- mälningsskyldighetens omfattning till inspektionens resurser i fråga om personal m. m. Det ligger i sakens natur att försäkringsbolagen icke bör åläggas att lämna uppgifter, som inspektionen saknar resurser att utnyttja. De sakkunniga föreslår således, att underrättelseskyldighet varom här är fråga skall för försäkringsbolagen föreligga i den omfattning försäkrings- inspektionen bestämmer.
Redan nyssnämnda begränsning av underrättelseskyldigheten kommer att medföra, att densamma icke behöver bli betungande för skadeförsäk— ringsbolagen. När det gäller att bedöma den belastning, som skyldigheten i fråga åsamkar bolagen, måste man dessutom hålla i minnet att det icke är meningen att annat eller mer material skall presenteras för försäkrings— inspektionen än som presenterats för bolagsledningen, när denna preliminärt
fattat beslut om premieändringen. Intet hinder möter mot att den tjänste— man, som föredragit premieändringsfrågorna för bolagsledningen, gör unge— fär samma föredragning för inspektionen. En sådan presentation jämväl för inspektionen kan icke bli tidsödande. För sådana bolag, som samarbetar i tarifföreningar, kräver en anmälan ännu mindre arbete. Här kan de en— skilda bolagen ge sin anmälan formen av hänvisning till en anmälan, som tarifföreningen gjort till inspektionen för samtliga berörda bolags räkning.
Det ligger i sakens natur att de överläggningar och förhandlingar med be- rörda skadeförsäkringsbolag, som försäkringsinspektionen kan finna skäl upptaga i anledning av gjorda anmälningar om avsedda premieändringar, kan taga viss tid i anspråk för bolagsledningarna. Detta merarbete för bolagen kan emellertid icke bli särskilt betungande. Det är en oundviklig följd av att en skälighetsprincip införts på skadeförsäkringens område. Det kan näm- ligen ur försäkringstagarsynpunkt icke i längden accepteras att försäk- ringsbolagen ensamma förfogar över viktigt material, som utgör grundval för premiesättningen i Skadeförsäkring. Skall garantier finnas för att skälighetsprincipen på skadeförsäkringsområdet är en realitet, synes det nödvändigt att försäkringsinspektionen i egenskap av sakkunnig företrä- dare för försäkringstagarintresset i erforderlig omfattning får del av det för bolagens premiesättning avgörande materialet och möjlighet att bedöma de slutsatser, bolagen dragit av samma material, samt därefter har tillfälle att framföra sina synpunkter beträffande premieändringarna. En dylik ord- ning ligger i försäkringstagarnas intresse.
I enlighet med det anförda föreslår de sakkunniga, att i FL intages en bestämmelse av innehåll att i den omfattning försäkringsinspektionen be- stämmer det åligger styrelsen och verkställande direktören i försäkrings- bolag som meddelar försäkring av annat slag än livförsäkring och därmed jämställd personförsäkring att innan beslut fattas om ändring av premie- sats meddela inspektionen den avsedda ändringen samt en sammanfatt- ning av det material och de överväganden, varpå premieändringen bygger. Närmare tillämpningsföreskrifter bör kunna utfärdas av försäkringsin- spektionen. Inspektionen bör exempelvis kunna kräva, att försäkringsbo- laget i sitt meddelande till inspektionen redovisar riskpremien och det ma- terial, som ligger bakom riskpremiebestämningen, för sig samt omkost- nadstillägget och det material, som ligger till grund för detta tillägg, för Slg.
Återbäringsfrågan
På livförsäkringens område anses skälighetsprincipen kräva, att i stort sett allt uppkommande överskott, som icke erfordras för i första hand veder- börande bolags konsolidering, skall återbäras till försäkringstagarna och fördelas mellan dessa på skäligt sätt. Återbäringen betraktas såsom en ef- terhandskorrigering av premien, som föranledes av de tämligen stora sä-
kcrhetsmarginaler, som av soliditetsskäl är inlagda i livförsäkringspremi- erna. För närvarande är i princip alla livförsäkringar förenade med rätt till aterbäring.
På skadeförsäkringens område är förhållandena i viktiga avseenden olika mot vad fallet är vid livförsäkringar av de typer, som vid tillkomsten av 1948 års lag fullkomligt dominerade livförsäkringsmarknaden. Livförsäk- ringar av ifrågavarande slag är regelmässigt förenade med sparande och är vanligen tecknade för mycket långa tidsperioder, ofta flera decennier, och avtalen är utformade på sådant sätt, att möjlighet icke finnes att ändra premierna under avtalstiden. Då sålunda premierna för löpande livförsäk- ringar är på förhand fixerade ofta för årtionden framåt i tiden och icke kan höjas vid ett ofördelaktigt utfall av livförsäkringsrörelsen, blir det ur soliditetssynpunkt nödvändigt att inlägga betydande säkerhetstillägg i pre- mierna. Ur skälighetssynpunkt blir det då också nödvändigt att kräva, att om det faktiska utfallet av livförsäkringsrörelsen blir bättre än vad som motsvarar de med hänsyn till långtidsaspekten i överkant tilltagna premi- erna, det uppkomna överskottet återbetalas till försäkringstagarna eller till- godoföres dessa i annan form. På skadeförsäkringens område är däremot premierna vanligen icke fixerade för långa tider framåt. I mycket stor ut- sträckning är skadeförsäkringsavtalen ingångna för allenast ett år i sänder. Även i de fall, där skadeförsäkringsavtalen är tecknade för längre tid, exempelvis tio år, har försäkringsbolagen i mycket stor utsträckning möj- lighet att i fall av behov genomföra premieändringar. Skadeförsäkringsav- talen är nämligen ofta utformade på det sättet, att av försäkringsbolagen beslutade ändringar i premietarifferna kan slå igenom och bli tillämpliga även på löpande försäkringsavtal. Premierna är således mera rörliga inom skadeförsäkringen än inom livförsäkringen. Med hänsyn härtill föreligger det icke på skadeförsäkringens område samma behov som på livförsäk— ringsområdet av att inlägga starka säkerhetstillägg i premierna. Skadeför- säkringsbolagen behöver regelmässigt icke vid sin premiesättning räkna med risker för kostnadshöjningar, som ligger långt framåt i tiden, utan kan mera anpassa sig till det aktuella läget. Från nu angivna synpunkter har skadeförsäkringsbolagen bättre förutsättningar än livförsäkringsbolagen att genomföra en premiesättning, som vid varje tidpunkt är skälig. Behovet av det efterhandskorrigeringsinstrument, som återbäringsinstitutet utgör, bör därför icke vara lika starkt på skadeförsäkringsfältet som på det ovan be- handlade livförsäkringsområdet.
Ett annat förhållande, som talar emot ett generellt krav på återbäring inom Skadeförsäkring, är att skadeförsäkringsavtalen regelmässigt är me- ra rörliga än livförsäkringsavtalen. Läget är icke blott det, att avtal om Skadeförsäkring i regel är ingångna för kortare tid än livförsäkringsavtal. Även där skadeförsäkringsavtalen upprepade gånger förnyas, är de dock i allmänhet icke stabila. Innehållet i skadeförsäkringsavtalen ändras i betyd-
ligt större utsträckning än innehållet i livförsäkringsavtalen. Försäkrings- summorna i Skadeförsäkring ändras mycket ofta, de försäkrade objekten utbytes mot andra eller kommer av annan anledning att tillhöra växlande riskklasser under försäkringstidens lopp, de risker som täckes genom av- talen undergår ofta stora förändringar, försäkringsvillkoren ändras, nya försäkringsformer tillskapas o.s.v. Bland annat alla dessa förhållanden i förening med den rikt differentierade premiesättningen måste inom skade- försäkringen i allmänhet göra det tekniskt sett svårt att vid uppkomman- de överskott på rörelsen räkna fram vad som skulle vara en skälig åter- bäring till olika försäkringstagare. Förhållandena är härutinnan betydligt enklare på livförsäkringsområdet, där avtalen är mera stabila och antalet faktorer, som inverkar på premiesättningen och på återbäringsberäkning— en, är färre.
Vid bedömande av vad skäligheten kräver i fråga om återbärande av överskott på skadeförsäkringsrörelse måste hänsyn givetvis tagas till ve- derbörande försäkringsbolags behov av konsolidering. En omständighet, som i detta sammanhang är av intresse, är att årsresultaten av försäkrings- rörelsen är mycket mera ojämna i en del skadeförsäkringsgrenar än inom livförsäkringen. Vissa skadeförsäkringsgrenar anses dessutom innesluta sär- skilda katastrofrisker, vilka måste slås ut på premierna under ett stort antal _ år. Under sådana förhållanden kan det möta svårigheter att avgöra, huruvida behov av ytterligare konsolidering föreligger vid en viss given tidpunkt eller huruvida skäligheten kräver, att uppkommet överskott helt eller delvis i en eller annan form återbäres till försäkringstagarna. För aktiebolagens del kan det också möta svårighet att avgöra vilka utdelningskrav aktieägarna rim— ligen bör kunna ställa. En skälig vinst bör aktieägarna givetvis vid ett nor- malt utfall av rörelsen ha rätt att uttaga.
En ytterligare omständighet, som är av betydelse när man skall taga ställ- ning till frågan om införande av återbäring jämväl på skadeförsäkringsom- rådet, är att de premier, som försäkringstagaren erlägger vid skadeförsäk- ring, ofta är betydligt mindre än livförsäkringspremier. Skadeförsäkrings- premierna kan vara så små, att det ter sig orimligt att lägga ner kostnader på framräkning och distribution av den obetydliga återbäring, som man i bästa fall kan tänka sig. I detta sammanhang bör dock påpekas, att i be- greppet återbäring ieke ligger, att återbäringsbeloppet utbetalas årligen. Möjlighet finnes att utbetala återbäring exempelvis vart femte år eller först när försäkringstagaren upphör med försäkring hos försäkringsbolaget. Här- igenom kan de med en återbäring förenade administrationskostnaderna minskas.
Enligt de sakkunnigas uppfattning är förhållandena på skadeförsäkrings- området sådana, att i stor utsträckning skälighetsprincipen bör kunna för- verkligas utan några återbäringssystem. En förutsättning härför är dock, att premietarifferna med lämpliga tidsmellanrum överses och justeras un-
der beaktande av gjorda statistiska och andra erfarenheter. I den mån pre- miejusteringar icke kan göras eller icke göres, måste behovet ur skälighets- synpunkt av den efterhandskorrigering, som återbäringen utgör, bli större än eljest. Även vid vissa typer av Skadeförsäkring, där premiejusteringar med lämpliga tidsmellanrum företages, kan förhållandena vara sådana, att en ytterligare premiekorrigering genom återbäring framstår såsom påkallad ur skälighetssynpunkt. Det senast sagda torde närmast kunna bli aktuellt beträffande skadeförsäkringsgrenar, i vilka försäkringstagarnas premier brukar uppgå till förhållandevis höga belopp och där dessutom förhållan- dena är sådana, att det är tekniskt möjligt och ur kostnadssynpunkt rimligt att genomföra den finjustering i efterhand av premiesättningen, som en åter- bäring innebär.
Principen torde böra vara, att återbäring skall förekomma i den utsträck— ning som är påkallad ur skälighetssynpunkt. Denna princip torde böra kom- ma till uttryck i FL. Understrykas bör, att någon millimeterrättvisa icke bör krävas och att hänsyn bör tagas till bl. a. praktiska synpunkter. De prak- tiska synpunkterna står icke i strid med skälighetsprincipen. Det kan näm- ligen icke, även när frågan ses ur försäkringstagarsynpunkt, anses skäligt att en återbäringsmekanism införes, som är orimligt kostnadskrävande. En— ligt de sakkunnigas mening föreligger skäl, att såväl försäkringsbolagen som försäkringsinspektionen ägnar uppmärksamhet åt återbäringsfrågan på ska— deförsäkringsområdet. I samband med studiet av premiesättningen torde både bolagen och inspektionen böra för olika försäkringstyper närmare un- dersöka behovet och den praktiska genomförbarheten av en återbäring så- som garanti för skälighetskravets realiserande. Försäkringsinspektionen bör givetvis kunna från försäkringsbolagen infordra uppgifter till belysning av återbäringsfrågorna på olika skadeförsäkringsfält, som beröres av skälig- hetsprincipen.
S parsamhetskrav
I samband med införandet av skälighetsprincipen på livförsäkringsområdet framhölls, att ifrågavarande princip i praktiken bl. a. kommer att innebära krav på att vederbörande försäkringsbolag skall iakttaga sparsamhet med avseende å sina omkostnader. Jämväl på skadeförsäkringsområdet måste med hänsyn till försäkringstagarnas intressen krav ställas på sparsamhet i förvaltningen. Vikten av detta krav belyses av det förhållandet, att omkost- naderna inom skadeförsäkringen i mycket stor utsträckning uppgår till 30 år 40 % av de erlagda premierna. Det ligger i sakens natur, att förvalt— ningskostnaderna icke kan vara desamma i alla skadeförsäkringsgrenar och att även inom en och samma försäkringsgren stora skiljaktigheter med av- seende å omkostnaderna kan förekomma vid olika typer av försäkringar. Även försäkringssummans storlek spelar en roll för omkostnadernas rela- tiva tyngd i förhållande till premien. Med hänsyn till förekomsten av förvalt-
ningsutgifter av styckekostnadstyp blir förvaltningskostnaderna propor— tionellt sett högre vid försäkringar med små riskpremier än vid försäk— ringar med högre riskpremie. Uppmärksammas bör vidare, att om en viss förvaltningskostnad sättes i relation till den sammanlagda premien å en viss försäkringsstock, förvaltningskostnaden blir procentuellt högre vid en låg premiesats än vid en hög sådan. De sakkunniga vill understryka, att för- säkringsbolagen i alla sammanhang måste lägga sig vinn om att hålla sina omkostnader nere, naturligtvis under tillbörligt beaktande av de olika branschernas skiftande förhållanden. Redan de nuvarande bestämmelserna i FL angående skälighetsprincipen i Skadeförsäkring ger ett direkt uttryck för sparsamhetskravet. Lagtexten angiver nämligen, att premiesättningen skall vara skäligt avvägd med hänsyn till bl. a. nödiga omkostnader för för— säkringen. Såsom nedan kommer att beröras finner de sakkunniga det lämp- ligt, att sparsamhetskravet jämväl i ett annat sammanhang konnner till di- rekt uttryck i lagtexten.
Sanktionsbestämmelsernas utformning m. m. I 288 5 FL angives i vilka fall och under vilka former ingripande kan ske mot försäkringsbolag med stöd av FL. Lagrummet behandlar icke den un- derhandlande verksamhet, som försäkringsinspektionen kan utöva för att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet, utan handlar om de sanktioner som står till försäkringsinspektionens och Kungl. Maj:ts förfo- gande, där anledning till direkt anmärkning av ena eller andra slaget gent- emot försäkringsbolag föreligger. Vad angår missförhållanden av mindre allvarlig art förutsättes, att försäkringsinspektionen — där icke ett form- löst påpekande under hand anses till fyllest — meddelar de erinringar som inspektionen finner påkallade. För mera allvarliga fall är sanktionen i för- sta hand föreläggande för vederbörande bolag eller bolagsstyrelse att inom viss tid vidtaga de åtgärder som prövas påkallade. De fall, som skall för- anleda föreläggande, är uppräknade i 2 mom. av lagrummet. Med anled- ning av i första hand skälighetsprincipen på skadeförsäkringsområdet sy— nes det lämpligt, att katalogen över föreläggandeanledningar kompletteras med dels det fallet att försäkringsbolag icke iakttager tillbörlig sparsamhet i fråga om omkostnaderna för rörelsen och dels det fallet att det sätt, varpå premierna bestämmes, giver skälig anledning till anmärkning. Skälighets- principen är av en så stor betydelse, att densamma synes böra direkt av- spegla sig i 288 & FL. Det synes icke lämpligt, att brott mot skälighetsprin- cipen i Skadeförsäkring och slöseri i fråga om förvaltningskostnaderna blott skall falla under en ospecificerad, allmänt supplerande punkt angå- ende föreläggande när eljest allvarlig anmärkning mot försäkringsbolags verksamhet föreligger.
Till stöd för en supplering av FL:s sanktionsbestämmelser på sätt ovan förordas talar också den omständigheten, att den nuvarande lagen om tra-
fikförsäkring å motorfordon särskilt omnämner nyss angivna fall vid tra- fikförsäkringslagens uppräkning (8 5) av de fall, i vilka försäkringsinspek- tionen enligt ifrågavarande lag har att göra anmälan till Kungl. Maj:t i och för eventuellt föreläggande eller koncessionsåterkallelse. Ifrågavarande specialbestämmelser i trafikförsäkringslagen bör ses mot den bakgrunden, att trafikförsäkringslagstiftningen tillkom innan bl. a. skälighetsprincipen införts i den allmänna försäkringsrörelselagstiftningen. De sakkunniga vill framhålla, att om FL ändras på sätt de sakkunniga förordar i detta be- tänkande, möjlighet kan yppa sig att låta vissa specialbestämmelser röran- de trafikförsäkring å motorfordon utgå. Detta kan bl. a. bli fallet med de nuvarande särskilda bestämmelserna i trafikförsäkringslagen angående premieanmälan till inspektionen och angående ingripande mot trafikför- säkringsanstalt i vissa fall.
Förbilligande genom kollektiva anordningar Då de sakkunniga i detta kapitel kommit in på frågan angående omkost- naderna inom skadeförsäkringen, vill de sakkunniga rikta uppmärksam- heten på de möjligheter att minska förvaltningskostnaderna på skadeför— säkringsområdet, som kollektiva anordningar av olika slag erbjuder. Ur förvaltningskostnadssynpunkt är det en fördel, om flera försäkringar kan sammanföras till en förvaltningsenhet. På skadeförsäkringens område har försäkringsbolagen redan genomfört omkostnadsbesparingar genom att för enskilda försäkringstagare sammanföra ett flertal olika försäkringsformer i gemensamma försäkringsbrev avseende hemförsäkring, villaägarförsäk- ring o.s.v. Ytterligare förbilliganden kan emellertid åstadkommas, därest skadeförsäkringsbolagen i större utsträckning än hittills på sitt program upptager kollektiva försäkringar omfattande ett flertal _ helst ett stort an- tal — försäkringstagare. I den mån skadeförsäkringar för ett flertal intres- senter kan sammanföras till gemensam behandling, skapas förutsättningar för sänkningar av kostnaderna för såväl anskaffning som löpande för- valtning av de berörda försäkringarna. Erfarenheterna från grupplivför- säkringen och från förekommande kollektiva olycksfallsförsäkringar ger belägg för att väsentliga besparingar kan göras genom kollektiva anord- ningar. På sakförsäkringens område möter i vissa avseenden större svårig- heter att ordna kollektiva försäkringar än på personförsäkringsområdet. Möjligheter finnes dock. I ett begränsat antal fall har redan kollektiva sak- försäkringar kommit till stånd. Erfarenheterna av dessa pekar entydigt i den riktningen att på denna väg försäkringstagarna kan göra icke oväsent— liga besparingar. Ur rationaliserings— och kostnadssynpunkter och därige- nom från försäkringstagarsynpunkt synes det de sakkunniga angeläget, att såväl försäkringsbolagen som intressegrupper av olika slag på försäkrings- tagarsidan i positiv anda närmare undersöker möjligheterna att sänka för-
valtningskostnaderna inom svensk Skadeförsäkring genom ökad använd- ning av kollektiva försäkringsanordningar.
Sekretessfrågor
I samband med tillkomsten av 1950 års ändringar av FL framhölls, såsom tidigare nämnts, av föredragande departementschefen att en obegränsad publicitet i fråga om det statistikmaterial, som inkommer till försäkrings- inspektionen i anledning av skälighetsprincipen på skadeförsäkringsområ- det, är ägnad att motverka en från allmän synpunkt önskvärd utveckling av skadestatistiken. De sakkunniga vill för sin del understryka, att prin- cipen bör vara att alla de statistiska och andra uppgifter, som försäkrings- bolagen inlämnar till inspektionen, är offentliga. Vid en utvidgning av för- säkringsbolagens uppgiftsskyldighet i enlighet med vad de sakkunniga förordat aktualiseras emellertid en sekretessbeläggning av vissa till inspek- tionen inkommande handlingar. Det ligger i sakens natur, att meddelan- den från försäkringsbolagen rörande avsedda premieändringar icke bör vara offentliga, innan ändringarna genomförts av bolagen. Även härutöver kan det visa sig befogat att införa ett sekretesskydd för handlingar, som bolagen ingiver till försäkringsinspektionen.
Enligt 21 5 lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbe- komma allmänna handlingar gäller beträffande bl. a. handlingar, vilka rör statlig kontroll med avseende å försäkringsrörelse, att Kungl. Maj:t äger att, i den mån handlingarna innefattar sådana upplysningar om enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller driftförhållanden, vilkas of- fentliggörande kan lända vederbörande företag eller sammanslutning till men, förordna att handlingarna ej må utlämnas förrän viss tid, högst tjugo år, förflutit från deras datum. Det erfordras således icke någon lagänd- ring för att åvägabringa erforderliga sekretessbestämmelser på området. Det mest ändamålsenliga synes vara, att sedan statsmakterna tagit stånd- punkt till de i detta betänkande föreslagna lagändringarna, försäkringsin— spektionen —— för såväl skadeförsäkringsområdet som livförsäkringsområ- det — efter överläggningar med företrädare för försäkringsbolagen över- väger i vad mån sekretessbestämmelser på området är oundgängligen erfor— derliga och, om så finnes vara fallet, därefter utarbetar förslag till sådana bestämmelser och gör framställning till Kungl. Maj:t om att Kungl. Maj:t, med stöd av nyssnämnda lagrum, måtte utfärda bestämmelserna i fråga.
Sammanfattning Bestämmelserna angående Skadeförsäkring i FL skall enligt de sakkunni- gas förslag fortfarande bygga på soliditetsprincipen, som innebär att ga- rantier skall finnas för att vederbörande försäkringsbolag har förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal. Av soliditets-
grundsatsen anses bl.a. följa, att skadeförsäkringsbolag måste sörja för en ändamålsenlig riskspridning vid sina kapitalplaceringar.
I överensstämmelse med vad som nu gäller anser de sakkunniga, att för skadeförsäkringsområdets del —— med undantag liksom nu för verksamhet i utlandet samt för sjö- och transportförsäkring här i riket — FL skall ge uttryck också för en skälighetsprincip, innefattande att försäkring skall beredas till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad. Enligt de sakkunnigas uppfattning är de nuvarande lagbestämmelserna angående skälighetsprincipen icke i allo ändamålsenligt utformade. Bestämmelserna ger icke garantier för principens efterlevnad. På grund härav föreslår de sakkunniga vissa ändringar och kompletteringar av FL, vilka skall skapa förutsättningar för en effektivare skälighetskontroll på skadeförsäkrings- området än den nuvarande.
Sålunda föreslås försäkringsinspektionen skola få en klar rätt att å tid och enligt formulär, som inspektionen bestämmer, infordra uppgifter till belysning av skadeförsäkringsbolagens premiesättning. Tiden anses nu mo- gen för att kräva en utförligare redovisning av skälighetsförhållandena vid premiesättningen och icke blott uppgifter angående rörelseutfallet inom hela försäkringsgrenar. För att skapa ökad insyn i skadeförsäkringsbola- gens premiesättning och för att bereda försäkringsinspektionen tillfälle att i fall av behov upptaga överläggningar med försäkringsbolagen rörande avsedda premieändringar föreslås vidare, att i den omfattning inspek- tionen bestämmer det skall åligga skadeförsäkringsbolagen att innan beslut fattas om ändring av premiesats meddela inspektionen den avsedda änd- ringen samt en sammanfattning av det material och de överväganden, var- på premieändringen bygger.
Spörsmålet i vad mån skäligheten kräver införande av återbäringsanord- ningar på skadeförsäkringsområdet har övervägts. De sakkunniga kommer till det resultatet, att förhållandena på Skadeförsäkringsområdet är sådana, att i stor utsträckning skälighetsprincipen bör kunna förverkligas utan några återbäringssystem. I vissa fall anses dock en premiekorrigering ge- nom återbäring kunna bli aktuell. Principen föreslås skola vara, att åter- bäring skall förekomma i den utsträckning som är påkallad ur skälighets- synpunkt. Frågan om behovet och den praktiska genomförbarheten av en återbäring såsom garanti för skälighetskravets realiserande anses för olika försäkringstypers del böra närmare undersökas av försäkringsbolagen och försäkringsinspektionen.
De sakkunniga understryker vidare, att skälighetsprincipen bl.a. inne— bär, att skadeförsäkringsbolagen skall lägga sig vinn om att hålla sina om- kostnader nere. Såväl det fallet att ett försäkringsbolag icke iakttager till- börlig sparsamhet i fråga om omkostnaderna för rörelsen som det fallet att det sätt, varpå premierna bestämmes, giver skälig anledning till an- märkning anses böra uttryckligen i FL omnämnas såsom anledning till
föreläggande gentemot vederbörande försäkringsbolag. De sakkunniga fin- ner det angeläget, att såväl skadeförsäkringsbolagen som intressegrupper av olika slag på försäkringstagarsidan i positiv anda närmare undersöker möjligheterna att sänka förvaltningskostnaderna inom svensk skadeför- säkring genom ökad användning av kollektiva försäkringsanordningar.
Vad angår frågan om sekretess för de uppgifter, som skadeförsäkrings- bolagen —— och även livförsäkringsbolagen — har att lämna försäkrings- inspektionen, förordar de sakkunniga, att inspektionen efter överläggningar med företrädare för försäkringsbolagen överväger i vad mån sekretessbe- stämmelser på området är oundgängligen erforderliga och, om så finnes vara fallet, därefter gör framställning till Kungl. Maj:t att Kungl. Maj:t med stöd av sekretesslagen måtte utfärda bestämmelserna i fråga.
SJUNDE KAPITLET
Soliditets- och skälighetsprinciperna inom livförsäkringen
l. Gällande lag och förarbetena till densamma. Några huvuddrag
Såväl soliditets- som skälighetsprincipen är klart uttryckt i FL såvitt rör livförsäkring. Den förstnämnda av de två principerna hade kommit till di- rekt uttryck i försäkringsrörelselagstiftningen redan före tillkomsten av FL, varemot lagfästandet av skälighetsprincipen i livförsäkring utgjorde en av nyheterna i 1948 års lagstiftning. Formellt har de fundamentala grundsat- serna angående livförsäkringens soliditet och skälighet — vilka indirekt speglas i ett flertal av FL:s bestämmelser på andra håll _— fått sitt klaraste uttryck i de krav, som FL ställer i fråga om livförsäkringsgrundernas syfte och innehåll. Lagen stadgar sålunda, att dessa grunder skall avse att trygga vederbörande bolags förmåga att dels fullgöra sina förpliktelser enligt in- gångna försäkringsavtal (soliditetskravet), dels bereda försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad (skälighetskravet). Om grunderna befinnes icke längre fylla det avsedda ändamålet, åligger det sty- relsen och verkställande direktören att utan dröjsmål föranstalta om erfor- derlig ändring av grunderna.
Grunderna för livförsäkring innefattar i huvudsak det försäkringstek- niska underlaget för livförsäkringsbolagens verksamhet och synes till sin rättsliga natur närmast vara att anse såsom ett komplement till bolagsord- ningarna. De innehåller emellertid även bestämmelser, som är av direkt be- tydelse för det privaträttsliga mellanhavandet mellan försäkringstagarna och försäkringsgivaren. Att lagen låtit grunderna erhålla en självständig karaktär och icke ingå såsom delar i bolagsordningarna sammanhänger med att grunderna i stor utsträckning är av så, invecklad och speciellt teknisk natur, att det är mycket svårt för lekmän att taga ställning till grundfrågor. Dessa lämpar sig därför dåligt för att bli föremål för behandling å bolags- stämma. Härtill kommer det förhållandet, att föreskrifterna i grunderna täm- ligen ofta behöver ändras och att ändringsbesluten ibland måste fattas myc- ket snabbt. Under sådana förhållanden har det bedömts ogörligt att låta förevarande bestämmelser följa de regler, som gäller beträffande antagande och ändring av bolagsordning. Mera ändamålsenligt har varit att låta grund- frågorna handläggas av bolagens styrelser. Betryggande garantier för att försäkringstagarnas intressen icke blir åsidosatta i grundfrågor föreligger därigenom att grunderna alltid skall vara stadfästa av Kungl. Maj:t eller försäkringsinspektionen.
I fråga om livförsäkring föreskrives i FL, att grunderna skall innehålla bestämmelser i ett antal uppräknade ämnen. Därjämte innehåller lagen, för- utom det ovan omförmälda allmänna kravet på soliditet och skälighet, vissa riktlinjer rörande grundernas närmare innehåll på olika punkter. Med tanke på de sakkunnigas förslag i det följande synes det icke erforderligt att här lämna en fullständig redogörelse för FL:s stadganden rörande livförsäk- ringens grunder. Endast vissa bestämmelser i ämnet torde behöva beröras.
De avsnitt av livförsäkringsgrunderna, som torde vara av störst intresse, är de som handlar om beräkning av försäkringspremier och premiereserv. om försäkringstagares rätt till återköp och fribrev samt om återbäring till försäkringstagarna.
Grunderna för beräkning av försäkringspremier (premiegrunderna) och premiereserv (premiereservgrunderna) för livförsäkring skall enligt FL innehålla antaganden rörande dödlighet och andra riskmått, räntefot samt omkostnader. Där så finnes ändamålsenligt, må grunderna även innehålla föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg. Antagandena rörande dödlighet och andra riskmått, räntefot samt omkostnader skall enligt lagen väljas så, att de kan anses vart för sig betryggande för den art av försäkringsrö— relse varom fråga är; avvikelse må dock ske härifrån i den män i grunderna ingående föreskrifter 0111 särskilda säkerhetstillägg föranleder därtill. Pre— miereservgrunderna skall vara så avfattade, att vid envar tidpunkt premie- reserven utgör skillnaden mellan kapitalvärdet av bolagets framtida ulgif— ter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de premier bolaget må ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar, ökad med det belopp, som anses erforderligt för mötande av förlust genom försäkringars upphörande i förtid. Där premiegrunderna innehåller föreskrifter om särskilda säkerhets- tillägg, skall premiereservgrunderna angiva på vad sätt vid beräkning av kapitalvärdet av framtida utgifter hänsyn skall tagas till dessa säkerhets— tillägg. Premiereservgrunderna skall vidare innehålla regler för beräkning av den del av premiereserven, som må anses belöpa på varje enskild försäk— ring. Vid bedömande av frågan, huruvida ändring av premiereservgrunder— na för redan tecknade försäkringar bör ske, må beträffande ett vart antagan- de hänsyn tagas till den säkerhet, som kan anses vara för handen i övriga antaganden för ifrågavarande försäkringar, samt till storleken av särskilda säkerhetstillägg.
Grunderna för försäkringstagares rätt till återköp och fribrev skall enligt FL angiva villkoren för åtnjutande av dylik rätt samt innehålla regler för beräkning av återköps- och fribrevsvärden. Till förklaring av begreppen återköp och fribrev må här i korthet nämnas, att då en försäkring upphör i förtid eller då en försäkringstagare i förtid avbryter premiebetalningen utan att försäkringen därför upphör, försäkringstagaren _— alldeles bortsett från återbäringsrätten — i regel har en viss fordran hos bolaget, det 5. k. tekniska återköpsvärdet. Ersättning för denna fordran kan lämnas under olika for—
mer. De bägge huvudformer som förekommer är dels försäkringens återköp genom utbetalning av ett kontant belopp, försäkringens återköpsvärde, i samband med försäkringens upphörande, dels ändring av försäkringen till en premiefri försäkring på nedsatt belopp, vilken benämnes fribrev. Återköp kan undantagsvis förekomma jämväl i andra fall än de förut antydda.
Grunderna beträffande återbäring till försäkringstagarna skall enligt FL innehålla regler för avsättning till återbäringsfond samt denna fonds an- vändning, för tilldelning av återbäring, för förräntning av återbäringsme- del samt för användning av regleringsfond (jfr kapitel XIII). Reglerna för tilldelning av återbäring skall angiva den ordning, vari tilldelning skall ske. Tilldelad återbäring skall enligt lagen utbetalas omedelbart eller vid bestämd senare tidpunkt eller ock tillgodoräknas försäkringstagaren såsom nedsätt- ning av premien eller såsom premie för tilläggsförsäkring. Utfästelse om återbäring får icke göras annorledes än i enlighet med reglerna för tilldel— ning av återbäring.
Av lagtextreferatet i det föregående har framgått, dels att för livförsäkring— ens vidkommande soliditets- och skälighetsprinciperna positivt uttryckts i gällande lag såsom av lagen uppställda krav i fråga om grundernas inne— håll, dels ock i vilka huvudsakliga avseenden lagen reser krav på grunder i livförsäkring. Med den allmänna avfattning, som lagstadgandet angående soliditets- och skälighetsprinciperna erhållit, och med den blankettartade utformning, som jämväl i övrigt lagbestämmelserna om livförsäkring till stor det fått, kan intentionerna bakom lagstiftningen icke utläsas, med mindre en närmare redogörelse lämnas för de tankar, som kommit till ut— tryck i förarbetena till lagstiftningen. En förhållandevis utförlig redogörelse för förarbetena till FL i den mån de hänför sig till lagstiftningens huvud- tankar i fråga om livförsäkringen har de sakkunniga funnit vara lämplig såsom bakgrund till sina ställningstaganden i det följ ande.
1942 års försäkringsutredning konstaterade i sitt betänkande, att det all- männas intresse med avseende på en reglering genom lag av livförsäkrings- teknikens förhållanden sedan gammalt i främsta rummet varit knutet vid kravet på livförsäkringens soliditet. Härav föranleddes lagbestämmelser in— nebärande bl. a. att premier och fonder skulle beräknas på grundval av en vederhäftig, statistisk-ekonomisk analys av alla på rörelsen inverkande fak- torer och erhålla betryggande storlek. Vid sidan av kravet på livförsäkrings- verksamhetens soliditet stode emellertid, framhöll utredningen, kravet på dess skälighet gentemot försäkringstagarna. Trygghetskravet gjorde det nödvändigt att beräkna de premier, försäkringstagarna hade att erlägga, högre än vad som i själva verket väntades vara erforderligt, för att därige- nom åstadkomma ett skydd mot avvikelser i ogynnsam riktning från det be- räknade förloppet av verksamheten. Under normala förhållanden kunde det därför väntas att överskott komme att uppstå å rörelsen. Denna vinst
återfördes till de försäkrade och den verkliga kostnad dessa finge vidkännas för sina försäkringar motsvarade alltså erlagda premier med avdrag av upp— buren vinst. För att en ekonomisk verksamhet av denna art skulle framstå såsom skälig gentemot försäkringstagarna måste det då krävas, att den if rå— gavarande verkliga kostnaden kunde anses utgöra ett rimligt pris för de tjänster, försäkringarna innebure för de enskilda försäkringstagarna.
Av de båda nu nämnda grundprinciperna, fortsatte utredningen, hade endast soliditetsprincipen direkt uttryckts i 1917 års försäkringsrörelselag. Emellertid hade man i viss mån sökt tillgodose även skälighetsprincipen ge- nom vissa stadganden. Bägge principerna hade betraktats såsom grundläg- gande för sund livförsäkringspraxis. Enligt utredningens mening vore bägge principerna av sådan betydelse, att de borde jämsides med varandra klart uttryckas i lagen. Lagens bestämmelser borde syfta till att livförsäkringsbo- lagens verksamhet bedreves på sådant sätt att, samtidigt som full soliditet upprätthölles, kostnaden för försäkringarna hölles inom skäliga gränser och även på skäligt sätt fördelades mellan olika försäkringstagare. Utred— ningen föreslog därför, att skälighetsprincipen skulle komma till uttryck i lagen. I praktiken komme detta att innebära ett krav på att bolag skulle iakttaga sparsamhet med avseende på sina omkostnader samt tillämpa än- damålsenliga regler för fördelning av uppstående vinst mellan försäkrings- tagarna.
Vid utformningen av de försäkringstekniska lagbestämmelserna uppträd- de enligt utredningen en fråga av grundläggande betydelse, nämligen frågan om den grad av frihet, lagen borde medgiva beträffande försäkringstek- niken. Inom ramen av de grundläggande principerna kunde nämligen olika anordningar tillämpas i fråga om de beräkningar av premier, fonder och vinstbelopp, som bolagen hade att utföra. Enligt utredningens mening måste det betraktas som ett viktigt önskemål, att utvecklingen på detta område ej fastlåstes genom lagföreskrifter utan att tvärtom tillräckligt utrymme be- reddes för åstadkommande av sådana anordningar som, samtidigt med att de kunde anses tillfredsställande ur såväl soliditets- som skälighetssynpunlszt, på bästa möjliga sätt tillgodosåge de försäkrades intressen. Med hänsyn här- till borde bland lagens försäkringstekniska bestämmelser endast sådana all- männa föreskrifter upptagas, vilka bedömdes såsom erforderliga för upp- rätthållande av soliditets— och skälighetsprinciperna under växlande be- tingelser för verksamheten. Tekniska detaljbestämmelser kunde däremot i allmänhet icke anses besitta den grad av allmängiltighet, som borde krävas för upptagande i lagen. Dylika bestämmelser hörde i stället hemma i de för- säkringstekniska grunder, varje bolag hade att upprätta och underställa Kungl. Maj :ts stadfästelse.
Enligt utredningen borde grunderna upptaga alla de bestämmelser, som erfordrades för att angiva de linjer, efter vilka ett livförsäkringsbolag hade att bedriva sin verksamhet. Med hänsyn härtill syntes det lämpligt att i la—
gen intaga en bestämmelse, varigenom det uttryckligen betecknades såsom grundernas ändamål att trygga bolagets förmåga att dels fullgöra sina för- pliktelser enligt ingångna försäkringsavtal, dels bereda försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad. Härigenom uppställdes de båda förut nämnda principerna såsom normerande för grundernas inne— håll. Bestämmelsen iunebure ett krav på att grunderna skulle vara så be- skaffade, att de båda principerna kunde under växlande yttre betingelser i största möjliga utsträckning upprätthållas. Ingendera principen finge sålun- da ensidigt tillgodoses på den andras bekostnad.
Soliditetsprincipen krävde en försiktig beräkning av premier och fonder, byggd på en vederhäftig statistisk och försäkringsteknisk grund. Skälighets- principen åter krävde att den verkliga kostnad, försäkringstagarna finge vidkännas för sina försäkringar, motsvarade ett rimligt pris för de tjänster, försäkringarna för dem innebure. För att detta krav skulle kunna fyllas vore det i första hand nödvändigt, att premierna icke genom ett ensidigt beaktande av trygghetskravet sattes högre än som kunde anses motiverat av en sund försiktighet. Det vore nämligen viktigt att beakta, att en knapp premienivå i och för sig utgjorde en drivfjäder till sparsamhet i bolagets för- valtning. Det vore vidare nödvändigt, att grunderna innehölle rationella reg- ler för beräkning av återbäring samt för behandling av i förtid avgående för- säkringstagare. Sedan premierna fixerats, bleve nämligen sistnämnda regler avgörande för storleken av det nettopris, varje enskild försäkringstagare finge betala för sin försäkring. Ifrågavarande regler finge därför en utslags- givande betydelse för åstadkommande av en skälig kostnadsfördelning. Då det i praktiken visat sig, att omfattningen av de prestationer, ett livförsäk- ringsbolag fullgjorde, kunde växla avsevärt även beträffande snarlika för— säkringar, syntes det utredningen lämpligt att i formuleringen av lagbe- stämmelsen särskilt påpeka, att skäligheten borde bedömas med hänsyn till försäkringens art.
Efter denna redogörelse i huvuddrag för 1942 års försäkringsutrednings principresonemang vill de sakkunniga —— i sammandrag —— skissera 1942 års utrednings synpunkter angående de konsekvenser, som soliditets- och skälighetsprinciperna inom livförsäkringen ansågs ha för de i det föregåen- de angivna centrala grundavsnitten rörande beräkning av försäkringspre- mier och premiereserv, försäkringstagares rätt till återköp och fribrev samt återbäring till försäkringstagarna.
Beräkningen av premierna, framhöll 1942 års utredning, grundades på vissa antaganden, huvudsakligen beträffande den framtida utvecklingen av ränta, dödlighet och omkostnader. Det sakliga innehållet i 1917 års för— säkringsrörelselags regel, att dessa antaganden vart för sig skulle väljas på ett betryggande sätt med ledning av till buds stående erfarenhet, borde i huvudsak bibehållas. I praktiken hade det ofta visat sig lämpligt att för in- läggande av erforderlig säkerhetsgrad i beräkningarna icke enbart välja de
nämnda antagandena på ett försiktigt sätt utan ytterligare komplettera dem genom anbringande av särskilda s. k. explicita säkerhetstillägg. Möjligheten att i grunderna införa dylika säkerhetstillägg borde särskilt omnämnas i lagen. Vilken kvantitativt bestämd grad av säkerhet som i förhållande till det statistiska erfarenhetsmaterialet borde inläggas i grunderna vore en fråga, som enligt sin natur varken kunde eller borde göras till föremål för lagbe- stämmelser. Att träffa avgörande härutinnan måste helt överlåtas åt lag- tillämpningen. Kravet på att grunderna skulle tillgodose skälighetsprinci- pen finge särskild betydelse med avseende på omkostnaderna. Storleken av dessa vore nämligen —— oaktat livförsäkringen hade att taga hänsyn till ar- betsmarknadens lönesättning — i hög grad beroende av vederbörande bo- lags egna åtgöranden, under det att utvecklingen av räntan och dödligheten bestämdes av förhållanden, över vilka bolagen icke ägde något inflytande. Ett bolags omkostnader finge icke vara högre än att de kunde anses mot-- svara värdet av de tjänster, bolaget presterade gentemot försäkringstagarna. Häri finge bl. a. anses ligga ett krav på att storleken av anskaffningskostna- derna borde bedömas med hänsyn till samhällets intresse av att arbete ned- lades på livförsäkringens utbredande. Vidare syntes det böra fordras, att den kundtjänst bolaget presterade vore väl anpassad till klientelets behov och att kostnaden härför stode i skälig proportion till de ifrågavarande tjänsternas värde. Slutligen borde det åligga bolagets ledning att vaka över att bolagets organisation hölles i tidsenligt skick och att arbetsbesparande anordningar infördes, så att förvaltningskostnaderna hölles nere. Den om- kostnadsplan, som under givna förhållanden finge anses skälig för ett bolag, kunde emellertid enligt utredningen icke direkt komma till uttryck i premie— grunderna. Dessa måste nämligen innehålla antaganden, vilka kunde anses betryggande även under i viss mån ändrade förhållanden, och dessutom bor— de premiegrunderna vara gemensamma för alla bolag, som dreve samma art av rörelse. Premiegrundernas antaganden rörande omkostnaderna måste därför ses i samband med den omkostnadsplan, som inginge i återbärings- grunderna. Denna plan bleve i sista hand avgörande för bedömningen av skäligheten av ett bolags förvaltningskostnader. Beträffande frågan huruvi- da olikheter bolagen emellan i fråga om dödlighet och omkostnader borde taga sig uttryck i skilda antaganden i premiegrunderna förklarade sig utred— ningen vara av den bestämda uppfattningen, att endast sådana skiljaktig- heter, som kunde anses vara betingade av väsentliga och bestående olikheter i verksamhetens natur, borde komma till uttryck i premiegrunderna. Så- som förhållandena under de senaste decennierna utvecklat sig hade man inom svensk livförsäkring kommit att få tre skilda försäkringsgrenar, var och en med sin särskilda premienivå, nämligen stor livförsäkring, folkför- säkring och tjänstepensionsförsäkring. De olikheter i fråga om arbetssätt och organisationsform, som funnes mellan bolag inom vardera gruppen, syntes däremot icke vara av bestående art, varför tillräckliga skäl saknades
för en längre gående differentiering mellan premienivåerna. Den i flera andra länder bedrivna kollektiva dödsfallsförsäkringen, vilken enligt utred— ningens mening vore att anse såsom en särskild försäkringsgren, hade i vårt land vid den tidpunkten icke vunnit någon nämnvärd anslutning. Inom varje försäkringsgren borde det vara de bäst skötta bolagens förhållanden, som bleve vägledande för grundernas utformning.
Vad rör premiereservgrunderna vill de sakkunniga här allenast konstate- ra, att 1942 års utrednings diskussion i stort sett är av teknisk specialnatur. Närmare redogörelse härför är icke av behovet påkallad för de sakkunnigas ställningstaganden. Påpekas må att livförsäkringens fondsystem beskrives i sammandrag i kapitel XIII utifrån en annan synpunkt än den här behand- lade.
Grunderna för försäkringstagares rätt till återköp och fribrev skulle en- ligt 1942 års försäkringsutredning i första hand angiva villkoren för åtnju- tande av dylik rätt. Härvid vore att märka, att vid vissa slag av försäkringar någon rätt till återköp över huvud icke förelåge. Detta vore exempelvis fallet vid de vanliga formerna av livsfallsförsäkring. Om en dylik försäkring med- förde rätt till återköp, skulle nämligen denna rätt kunna utnyttjas av för- säkringstagare med mindre gott hälsotillstånd, varigenom ett för de kvar- stående försäkringstagarnas ekonomi skadligt urval skulle uppkomma. Reg- ler för försäkringarnas indelning med avseende på deras rätt i hithörande avseenden borde sålunda angivas i grunderna. Vidare vore att märka, att rätt till återköp eller fribrev i allmänhet först inträdde, då viss kortare tid förflutit efter försäkringens tecknande, alldenstund bolaget under den första delen av försäkringstiden haft utgifter för försäkringen, som icke hunnit täckas av influtna premier. Även i detta avseende borde regler lämnas i grunderna. Grunderna skulle vidare innehålla regler för beräkning av åter- köps- och fribrevsvärden. Vid uppgörandet av dessa bestämmelser skulle be- aktas, att de borde innebära en skälig avvägning mellan å ena sidan den en— skilde försäkringstagarens, å andra sidan det samlade beståndets intressen. Återköp och utbyte mot fribrev utgjorde två speciella slag av ändring av det ursprungligen träffade försäkringsavtalet. Reglerna för behandling av övri- ga slag av ändringar, såsom övergång till annan försäkringsform, ändring av försäkringstid och premiebetalningstid m. m., borde direkt ansluta sig till grundernas bestämmelser för beräkning av återköps- och fribrevsvärden samt premiereserv. I flertalet i praktiken förekommande fall vore ändrings- reglerna härigenom i huvudsak bestämda. De principer, som härutöver er- fordrades för ändringstekniken, borde angivas i grunderna.
Sin diskussion av återbäringsgrunderna inledde 1942 års utredning med att konstatera, att överskott ä ett livförsäkringsbolags rörelse uppkomme, emedan grunderna för premieberäkningen med hänsyn till soliditetsprin- cipen valts så, att premierna innehölle säkerhetstillägg, explicita eller impli- cita. I den mån dessa säkerhetstillägg frigjordes ur influtna premier, toges
de under normala förhållanden i första hand i anspråk för rörelsens konsoli- dering genom att överföras till extrafonder vid sidan av premiereserven. Ge- nom uppläggande av dylika fonder sörjde bolaget för den stabilitet hos rörel— sen, som soliditetsprincipen krävde. Å andra sidan fordrade skälighetsprin- cipen, att den verkliga kostnaden för bolagets försäkringar ej finge ställa sig högre än vad som kunde anses motsvara värdet av de tjänster, försäk- ringarna innebure. Om denna princip skulle kunna upprätthållas, måste bola— gets vinstsystem vara så anordnat, att en försäkrings bidrag till extrafon— derna, så långt detta ur konsolideringssynpunkt vore möjligt, senast i sam- band med försäkringens upphörande åter frigjordes ur dessa och i form av vinst återginge till försäkringstagarna. Beståndets konsolidering komme så— lunda i huvudsak att åstadkommas genom att vinstmedel temporärt bundes i extrafonderna. För varje försäkring komme under början av försäkrings- tiden en uppsamling av säkerhetstillägg i extrafonderna att äga rum. Längre fram komme dessa medel normalt att till övervägande del frigöras i form av vinst, varvid de successivt avlöstes i extrafonderna av motsvarande bidrag från säkerhetstillägg, härrörande från yngre årgångar av försäkringar. En mindre del av tilläggen kunde dock komma att varaktigt tagas i anspråk för konsolideringsändamål. Härigenom bildades småningom inom rörelsen ett kollektivt konsolideringskapital, som med sin ränteavkastning bidroge till vinsten. Till detta konsolideringskapital borde även sådana extravinster i första hand hänföras, som kunde uppstå av tillfälliga anledningar utan att äga något direkt samband med säkerhetstilläggen i premierna.
Drivande av livförsäkringsrörelse utan vinstdelaktighet för försäkrings- tagarna vore enligt 1942 års utredning principiellt oförenligt med skälighets- principen. Avsteg från denna princip borde endast i särskilda undantagsfall få förekomma. Bland de praktiserade försäkringsformerna syntes det egent- ligen endast vara korttidsförsäkringarna, som skulle kunna ifrågakomma såsom undantag, i den mån det kunde visas, att tillräckliga hållpunkter här saknades för en vinstkalkyl.
För att ett vinstsystem skulle kunna anses godtagbart med hänsyn till soliditets- och skälighetsprinciperna syntes det, fortsatte utredningen. nöd- vändigt att kräva, att systemet fungerade i överensstämmelse med de linjer, som sålunda angivits. Å ena sidan borde uppkommande vinstmedel icke ut- betalas tidigare än att för konsolidering tillräckliga belopp alltid komme att finnas samlade i extrafonderna. Häri läge bland annat kravet på stabilitet hos systemet. Å andra sidan måste systemet vara så avvägt, att den enskilda försäkringens säkerhetstillägg till övervägande del komme att återföras till försäkringstagaren i form av vinst senast i samband med försäkringens upp- hörande genom dödsfall eller utlupen försäkringstid. Slutligen vore det ett självklart krav, att den praktiska tillämpningen av vinstsystemet icke finge ställa sig alltför kostsam. Det kunde icke vara god ekonomi att låta en avse- värd del av vinsten konsumeras av arbetet med vinstens fördelning.
Enligt utredningen _ som införde termen återbäring såsom beteckning på alla belopp som tillkom försäkringstagarna utöver de avtalade försäk- ringsbeloppen — skulle återbäringsgrunderna innehålla alla de regler, som erfordrades för kännetecknande av det system, efter vilket bolaget avsåge att arbeta med hänsyn till återbäringen. Såsom en nyhet föreslogs infört begreppet tilldelad återbäring såsom beteckning på de återbäringsbelopp, som bolaget tillförde de enskilda försäkringstagarna på sådant sätt, att en rätt till siffermässigt bestämda belopp förelåge för dem. Reglerna för till- delning av återbäring skulle angiva de bestämmelser, som reglerade avskil- jandet av dylika belopp ur extrafonderna för överföring till försäkringsfon- den för att antingen omedelbart utbetalas till försäkringstagarna eller i av- vaktan härpå redovisas som en del av försäkringsfonden. Med hänsyn till vikten av att sörja för verksamhetens konsolidering syntes det, anförde ut- redningen, kunna förutses, att tilldelningen av återbäring komme att i större utsträckning än förut uppskjutas till försäkringstidens slut och att under pågående försäkringstid endast en viss förskottsutbetalning komme att ske i avräkning på den slutavräkning, som skulle ske vid försäkringens upp- hörande.
Nämnas må också att 1942 års utredning i annat sammanhang — i anled— ning av förslag om ett principiellt förbud mot förening av livförsäkring och Skadeförsäkring i samma bolag — omtalade, att den haft överläggningar med representater för de tre blandade liv- och skadeförsäkringsaktiebolag, som då fanns. Bolagen hade förklarat sig villiga att bilda särskilda livför- säkringsaktiebolag med ett aktiekapital av 500 000 kronor och en utdelning begränsad till 5 %. De principer, efter vilka uppdelningen av verksamheten avsåges skola ske, syntes utredningen tillgodose försäkringstagarnas befo- gade intressen. I anledning av att de tre blandade bolagens livränteförsäk- ring enligt de för bolagen stadfästa grunderna som regel bedrivits utan rätt 'till vinst för de försäkrade anförde utredningen, att i överensstämmelse med dess förslag, att livförsäkring utan vinstdelaktighet för de försäkrade icke vidare skulle få drivas, bolagsledningarna under förhandlingarna för- klarat sig villiga förorda en anordning, varigenom överskott å livränterörel- sen tillfördes de försäkrade.
I propositionen rörande FL anslöt sig föredragande statsrådet i allt vä- sentligt till 1942 års utrednings förslag i de delar, för vilka i det föregående redogjorts, Av statsrådets anförande må här återges följande.
Det läge i sakens natur, uttalade statsrådet, att livförsäkringstekniken _ även om den framträdde i mycket förenklad form —— endast i begränsad om- fattning kunde förstås av personer utanför fackmännens krets. Från denna synpunkt skulle det följaktligen kunna anses likgiltigt, om tekniken vore mer eller mindre komplicerad. Å andra sidan vore det otvivelaktigt, att en komplicering av de tekniska reglerna medförde praktiska olägenheter. Så-
lunda måste därav följa enökning av bolagens förvaltningsarbete och där- med även en ökning av kostnaderna. Därtill komme att tillsynsmyndighetens granskningsarbete kunde försvåras. Sistnämnda förhållande accentuerades i den mån bolagen tillämpade skiftande tekniska metoder. Statsrådet ville för sin del starkt understryka angelägenheten av att enkelhet och enhetlig- het eftersträvades i fråga om 1ivförsäkringstekniken.
Statsrådet förklarade sig ense med utredningen om att lagen icke borde tyngas av försäkringstekniska detaljföreskrifter. Härför talade bl. a. den omständigheten, att det tekniska underlaget för verksamheten ständigt måste anpassas efter växlande ekonomiska och demografiska förhållanden i sam- hället. Detta önskemål kunde svårligen tillgodoses om en jämkning av de tekniska föreskrifterna förutsatte lagändring. De grundläggande tekniska bestämmelserna borde dock uttryckas genom positiva lagbud.
Statsrådet anslöt sig oförbehållsamt till utredningens förslag att vid si- dan om kravet på trygghet för försäkringsutfästelserna i lagen borde upp- ställas ett krav även på skälighet gentemot försäkringstagarna. Medan ut- redningen förutsatt, att skälighetsprincipen medförde skyldighet för för- säkringsinspektionen att pröva exempelvis huruvida en viss organisation eller en viss form för verksamhetens bedrivande kunde — med hänsyn till de härför erforderliga kostnaderna — anses tillgodose skälighetskravet, ha— de i ett remissyttrande starkt betonats, att principen icke förlänade tillsyns- myndigheten en sådan befogenhet. Det syntes statsrådet uppenbart, att vid en effektiv tillsyn av skälighetsprincipens efterlevnad de av utredningen an- givna faktorerna icke kunde lämnas obeaktade. Ett bolag måste sålunda vara berett att underkasta sig en allsidig granskning av verksamhetens eko- nomiska effektivitet. I den män i premierna inginge ersättning för kund- tjänst, framstode det jämväl som en självklar skyldighet för försäkrings- inspektionen att tillse, att kundtjänsten finge det innehåll och den omfatt- ning, som förutsatts i grunderna. Granskningsskyldigheten vore emellertid icke liktydig med att tillsynsmyndigheten ägde ingripa dirigerande i bola— gets interna ekonomiska skötsel såvitt gällde allehanda detaljfrågor. Ej heller kunde det anses tillkomma myndigheten att bedöma bolagets lönepo— litik. Om kontrollen gåve vid handen, att skälighetskravet i förhållande till försäkringstagarna icke uppfylldes, hade myndigheten att inom ramen för sin allmänna tillsynsbefogenhet förelägga bolaget att vidtaga de åtgärder, som prövades påkallade. I sista hand kunde koncessionen förklaras förver- kad.
Utredningens uttalande att de bäst skötta företagens förhållanden borde bli vägledande vid grundernas utformning måste, menade statsrådet, anses i princip riktigt. Å andra sidan vore det enligt statsrådet givet, att principen måste tillämpas med varsamhet, så att bolagens växlande förhållanden i rimlig utsträckning beaktades.
I ett remissyttrande hade rests invändning mot utredningens uttalanden
angående förutsättningarna för en ytterligare premiedifferentiering i liv- försäkring. Statsrådet förklarade sig icke kunna på grundval av det före- liggande materialet taga ståndpunkt i denna fråga. Om densamma i fram- tiden aktualiserades, syntes problemläget böra mera ingående belysas.
Statsrådet upptog också till behandling den i ett remissyttrande framförda tanken att sådan livförsäkring, som bedreves i form av kollektiv riskförsäk— ring, borde undantagas från de för övrig livförsäkring gällande reglerna av teknisk art ochi stället hänföras till Skadeförsäkring och därvid underkastas sådan skälighetsgranskning, som beträffande Skadeförsäkring i annat sam— manhang föreslagits av de bolag, som avgivit remissyttrandet i fråga. Stats- rådet förklarade sig icke finna detta förslag till kontroll över skadeförsäk- ringens premiesättning godtagbart, vartill komme, att hithörande problem fölle inom ramen för det utredningsuppdrag. som anförtrotts åt 1945 års försäkringsutredning. Ett bifall till förslaget att hänföra kollektiv riskför- säkring till Skadeförsäkring skulle under ifrågavarande omständigheter in- nebära, att den kollektiva riskförsäkringen undandroges den offentliga till- syn, som övrig livförsäkring vore underkastad. En sådan anordning kunde statsrådet icke förorda. Detta vore emellertid, betonade statsrådet, icke lik— tydigt med att statsrådet i sak tagit slutlig ställning emot det i remissyttran— det framförda förslaget rörande den kollektiva dödsfallsförsäkringen, Enligt statsrådets mening vore detsamma förtjänt att uppmärksammas av 1945 års försäkringsutredning.
För utformningen av återbäringsreglerna måste, framhöll statsrådet, skä- lighetskravet vara vägledande. Enligt skälighetsprincipen borde allt över- skott å livförsäkringsrörelse återgå till försäkringstagarna. Statsrådet bort— såge här från aktieägares rätt till vinstutdelning och garanters rätt till ränta å garantikapital. I den mån återbäring icke utbetalades redan i samband med att överskottet uppkomme, tjänade de hos bolaget innestående återbä- ringsmedlen konsolideringsändamål. Enligt förslaget skulle emellertid åter- bäring vid en given tidpunkt — som angåves i återbäringsgrunderna —— till- delas försäkringstagarna. Detta måste ske senast i samband med inträffat försäkringsfall eller vid återköp. I grunderna skulle kunna bestämmas, att återbäring tilldelades då försäkringen varit i kraft ett visst antal år. Även andra regler för tilldelning kunde tillämpas. Tilldelningen innebure, att med- len frånskildes bolagets förmögenhetsmassa och överfördes till försäkrings- tagarna. Enligt förslaget skulle tilldelad återbäring, i den mån densamma icke omedelbart utbetalades till vederbörande, redovisas i försäkringsfonden.
Statsrådet anslöt sig helt till försäkringsutredningens principiella syn- punkter beträffande återbäringen. Med hänsyn till återbäringens centrala betydelse för tillgodoseende av skälighetsprincipen syntes det statsrådet na- turligt att göra upprättandet av återbäringsgrunder till en ovillkorlig skyl— dighet för livförsäkringsbolagen. Vid upprättandet av dessa grunder måste en avvägning ske mellan trygghets- och skälighetsprinciperna.
Med hänsyn till den för livförsäkringsvcrksamheten uppställda skälighets- principen syntes det statsrådet uppenbart, att den årliga utdelningsrätlen till aktieägare i livförsäkringsaktiebolag borde begränsas. Föreskrift här— om syntes böra inflyta i bolagsordningarna. Hinder borde givetvis icke möta att giva aktieägarnas rätt till utdelning företräde framför avsättning till regleringsfond eller därmed likställd fond (jfr kapitel XII).
Vad slutligen anginge frågan om försäkringstagarnas vinsträtt förklarade statsrådet sig i princip vara ense med utredningen. Detta gällde även den ståndpunkt utredningen intagit beträffande sådana försäkringar, som ur- sprungligen tecknats utan vinsträtt. Visserligen borde enligt en allmänt erkänd rättsgrundsats på privaträttens område nya lagbestämmelser icke få återverka på bestående avtal. Å andra sidan syntes det statsrådet befogat att göra avsteg härifrån då det gällde att tillgodose viktiga sociala intressen. En sådan situation förelåge här. Principen om försäkringstagarnas vinsträtt syntes, förklarade statsrådet, omfattas bland livförsäkringens målsmän i vida kretsar. Härom burc också de senaste decenniernas utveckling vittne. Klart vore emellertid, fortsatte statsrådet, att principen borde tillämpas en— dast i fall, där detta funnes betingat av skälighetskravet. Utredningen hade själv tänkt sig möjligheten av undantag i fråga om de s. k. korttidsförsäk- ringarna. Även i andra fall kunde det tänkas, att en avvägning mellan skilda intressen talade emot en utfästelse om vinsträtt. Hithörande frågor syntes statsrådet böra lösas i rättstillämpningen. Att man därvid av praktiska skäl kunde finna det motiverat att medgiva viss kvalifikationstid, innan vinsträt- ten inträdde, ansåge statsrådet uppenbart. I fråga om de s. k. skadelivrän- torna syntes principen om vinstdelaktighet icke böra tillämpas. Vad beträf— far livåterförsäkringen borde enligt statsrådet även för denna skälighets- principen gälla.
I sitt utlåtande i anledning av propositionen anförde första lagutskottet bl. a., att i lagförslagen uppmärksamheten huvudsakligen ägnats livförsäk— ringen och den därmed jämställda personförsäkringen. Förslagen vore enligt utskottet i det stora hela väl avvägda. En betydelsefull nyhet vore, att skälig- hetsprincipen i livförsäkring kommit till uttryck i lagen. De bestämmelser, som upptagits i detta ämne, utgjorde enligt utskottet en garanti för att liv- försäkringens nettopremier komme att hållas på skälig nivå samt att upp— kommande överskott bleve på skäligt sätt fördelade mellan försäkringsta— garna. En konsekvens av skälighetsprincipen vore enligt utskottet att allt överskott, som uppstode å livförsäkringsrörelse, skulle anses tillhöra för- säkringstagarna, dock med den inskränkningen — då rörelsen bedreves i aktiebolagsform — att aktieägarna skulle äga rätt till skälig utdelning, vil- ken bestämdes i bolagsordningen. I den mån överskotten icke omedelbart disponerades för återbäring till försäkringstagarna utan för längre eller kortare tid fonderades i rörelsen vore det uppenbart, att ifrågavarande fond-
medel skulle anses tillkomma försäkringstagarna. Under särskilda betingel- ser kunde det, fortsatte utskottet, anses motiverat att göra avsteg från prin- cipen om försäkringstagarnas vinsträtt. I propositionen hade i detta hänse- ende pekats på de s. k. korttidsförsäkringarna. Såsom framhållits i ett re- missyttrande kunde enligt utskottet vidare fall förekomma, där premien från början reducerats med hänsyn till att försäkringstagaren icke skulle äga rätt till uppkommande vinst. Av större betydelse vore likväl enligt ut- skottets mening spörsmålet, huruvida principen borde göras tillämplig även å redan tecknade livförsäkringar. Utskottet kunde för sin del instämma i vad föredragande statsrådet i detta hänseende anfört. Enligt utskottets uppfatt- ning borde sålunda i princip vinstdelaktighet tillerkännas försäkringsta— garna även beträffande redan tecknade försäkringar.
I anslutning till det i det föregående refererade statsrådsuttalandet, att frågan om undantagande av den kollektiva riskförsäkringen från de för övrig livförsäkring gällande reglerna av teknisk art vore förtjänt att upp- märksammas av 1945 års försäkringsutredning, må här anmärkas, att ifråga- varande utredning icke upptog denna problemställning till särskild behand- ling. Utredningen utgick i sitt resonemang från att dylik försäkring skulle underkastas grundreglering.
Däremot behandlade 1945 års försäkringsutredning spörsmålet om för- säkringstagarnas rätt till de medel, som uppsamlats i livförsäln'ingsaktiebo- lagen. Utredningen konstaterade därvid, att genom åtgärder, som vidtagits eller komme att vidtagas i alla existerande eller planerade livförsäkrings- aktiebolag, det sörjts för att alla överskott å rörelsen tillfölle livförsäkrings- tagarna. bortsett från en, relativt sett, helt obetydlig del, som utgjorde av- kastning å aktiekapitalet. Därjämte hade beträffande samtliga här ifrågava- rande bolag genomförts den principen, att samtliga hopsamlade medel i före- tagen — med undantag för vad som motsvarade aktiekapitalet -— tillhörde försäkringstagarna. Utredningen ansåg dessa anordningar fullt tillfreds- ställande från samhällelig synpunkt och med hänsyn till försäkringstagar- nas intressen.
Soliditets- och skälighetsprinciperna inom livförsäkringen kommer till ut- tryck även i andra lagbestännnelscr än de i det föregående behandlade. Ne- dan skall en antydan lämnas om några andra stadganden i FL, som speglar dessa principer.
Med livförsäkring må enligt FL ej förenas försäkringsrörelse av annat slag med mindre särskilda skäl föreligger för en dylik förening. Bakom den— na regel, som antytts redan i det föregående, ligger uppfattningen, att då livförsäkringsverksamhet skall drivas endast för de försäkrades räkning, det icke är ändamålsenligt att sammanblanda sådan verksamhet med försäk- ringsrörelse av annat slag. Principen i fråga kommer att beröras närmare i kapitel VIII.
FL innehåller vidare lagstadganden, som skyddar livförsäkringens medel mot att tagas i anspråk för fondemission i försäkringsaktiebolag. Dessa be- stämmelser är ett uttryck i lag för det särskilda skydd, som beretts livför- säkringstagarna.
Klara uttryck för soliditetsgrundsatsen återfinnes i FL:s bestämmelser om att vid envar tidpunkt ett belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar skall redovisas i huvudsak i vissa slag av kvalificerade vär- dehandlingar. Viktigast härutinnan är vissa typer av obligationer samt skuldförbindelser, för vilka vederbörande bolag äger säkerhet genom inteck- ning i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställt taxeringsvärde. En tiondel av försäkringsfonden får emellertid redovisas i andra värdehand- lingar än de i lagen närmare uppräknade, dock icke i aktier. De värdehand— lingar, i vilka livförsäkringsfonden helt eller delvis redovisas, skall förvaras avskilda från bolagets övriga tillgångar och under minst två lås med olika nycklar, av vilka en innehaves av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud. I de sålunda förvarade handlingarna äger livförsäkringstagarna panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet av bolagets på försäkringsavtalen grundade förbindelser.
Under vissa förutsättningar skall jämväl tillgångar motsvarande säker— hetsfonden redovisas och pantsättas på motsvarande sätt. Denna specialbe- stämmelse kommer att beröras i kapitel VIII.
2. Något om livförsäkringens huvudformer. Närmare om grupplivförsäkring. Grupplivförsäkring- ena och den individuella riskförsäkringens uppsving Livförsäkringen indelas såvitt gäller direkt affär i stor försäkring, liten för- säkring (folkförsäkring), kollektiv tjänstepensionsförsäkring med särskilda grunder och grupplivförsäkring. Stor och liten försäkring betecknas sam- mantagna såsom individuell livförsäkring till skillnad från de andra for- merna, som båda är mer eller mindre kollektiva. Såsom en orientering läm- nas i det närmast följande vissa kortfattade uppgifter om olika förekom- mande livförsäkringsformer. Dessa uppgifter är till stor del hämtade från försäkringsinspektionens publikation Enskilda försäkringsanstalter. Mellan stor och liten livförsäkring föreligger den väsentliga skillnaden, att den senares premienivå är högre än den förras. Genom folkförsäkringen har man ursprungligen sökt åstadkomma ett försäkringsskydd, som är sär— skilt avpassat för de befolkningslager, vilkas inkomstnivå är låg och vilka lever under otrygga inkomstförhållanden. Premiebefrielseförsäkring vid sjukdom, som i stor försäkring är ett frivilligt komplement till livförsäk— ringen, är inom folkförsäkringen obligatorisk. Härtill kommer inom folk— försäkringen vidare vissa anordningar för premielättnader vid militärtjänst och arbetslöshet. Ackvisitions- och inkassoorganisationerna är i viss mån annorlunda uppbyggda —— den sistnämnda fortfarande framför allt utmärkt av förekomsten i viss utsträckning av personlig premieinkassering. Vidare
är medelförsäkringssumman lägre och premiebetalningsterminen vanligen kortare inom folkförsäkringen än inom den stora försäkringen. Nyteckning- en av folkförsäkring befinner sig i snabbt avtagande.
Individuell livförsäkring uppdelas med hänsyn till det sätt, på vilket för- säkringsförmånen utgår, i kapitalförsäkring och livränteförsäkring. Ett liv- försäkringsavtal kan avse endera av dessa former eller vara en kombination av båda.
Försäkringsförmånerna vid kapitalförsäkring består i allmänhet av ett visst engångsbelopp, försäkringssumman, men kan även ha formen av ett visst belopp årligen under ett bestämt antal år. I sistnämnda fall säges för- säkringssumman utgå i rater under ifrågavarande antal år. Allmänt är det karakteristiska för kapitalförsäkring att försäkringsprestationens omfatt- ning är fixerad i och med att försäkringsfallet inträffar.
Ur beräkningsteknisk synpunkt brukar kapitalförsäkring indelas i två kategorier, nämligen kapitalförsäkring för livsfall och kapitalförsäkring för dödsfall. Vid kapitalförsäkring för livsfall utges försäkringssumman endast om viss ålder uppnås. Vid kapitalförsäkring för dödsfall utges försäkrings— summan vid dödsfall, som inträffar under försäkringstiden. Om försäk- ringsavtalet endast innehåller utfästelse om utbetalning vid dödsfall och försäkringstiden dessutom är begränsad (i praktiken: till lägre ålder än 90 år), användes beteckningen temporär (dödsfalls)försäkring (T-försäk— ring). En specialförsäkring är försäkring med naturliga premier (TN-för- säkring). Kapitalförsäkring för dödsfall kan även innefatta rätt till utbetal- ning av försäkringssumman vid försäkringstidens slut (utbetalning för livs— fall), om den försäkrade icke dessförinnan avlidit. Denna försäkringsform betecknas sammansatt kapitalförsäkring (D-försäkring, för barn B-försäk- ring), emedan den kan betraktas såsom sammansatt av en temporär försäk- ring och en kapitalförsäkring för livsfall.
Vid livränteförsäkring sker utbetalningen successivt och endast under förutsättning att viss person, livräntetagaren, lever. Livräntan kan börja utgå antingen omedelbart efter försäkringens tecknande (genast börjande livränta), efter viss uppnådd ålder (uppskjuten livränta) eller efter det viss person, försörjaren, avlidit (överlevelselivränta, DR-försäkring). Livräntan upphör alltid vid livräntetagarens död men den kan dessutom vara tidsbe- gränsad på så sätt, att den upphör senast efter visst antal år eller vid viss tidpunkt. En vanlig form är sålunda temporär överlevelseränta (TDR—för- säkring), som utgår om försörjaren avlider före viss tidpunkt och i så fall fram till denna tidpunkt, dock endast så länge livräntetagaren (förmånsta- garen) lever. En närbesläktad försäkringsform, uppfostringsränta, är strängt taget kapitalförsäkring, emedan utbetalningarna där skall ske efter försör- jarens död oberoende av om någon person lever; den redovisas dock ofta, t. ex. i Enskilda försäkringsanstalter, som »ränteförsäkring» (ej livränte- försäkring).
Temporär dödsfallsförsäkring är en riskförsäkring och innehåller i regel endast ett obetydligt sparande. Sparandet i en dylik försäkring, som van- ligtvis avtalas med en jämn årspremie, uppstår genom att en del av de pre- mier, som inbetalas i början av försäkringstiden, då dödsrisken är mindre, reserveras för att tagas i anspråk under senare delen av försäkringstiden, då dödsrisken tilltager. Försäkring med naturliga premier är en riskförsäk- ring 1ned årligen stigande premier, motsvarande dödsriskens ökning, och innehåller inget sparande.
Kapitalförsäkring för livsfall, sammansatt kapitalförsäkring och livränte— försäkring (bortsett från temporär överlevelseränta, vilken står den tempo- rära dödsfallsförsäkringen nära) innesluter ett sparande, vilket uppsamlas och förräntas i premiereserven.
Kapitalförsäkring för dödsfall och i främsta rummet sammansatt kapi- talförsäkring är den mest förekommande försäkringsformen hos de vanliga livförsäkringsbolagen. Den helt övervägande delen av dessa bolags försäk— ringsbestånd utgöres nämligen antingen av fristående kapitalförsäkring för dödsfall (D- resp. T-försäkring) eller av sådan försäkring i kombination med livränteförsäkring, varvid kapitalförsäkringen utgör det dominerande försäkringselementet. Från 1955 har kombinationer av typen sammansatt kapitalförsäkring plus temporär dödsfallsförsäkring (D+T) för en och samma försäkrad blivit vanliga i nyteckningen. Vid en sådan försäkrings— kombination utgår således försäkringssumman med högre belopp vid döds— fall än vid försäkringstidens slut. Kombinationen innehåller följaktligen ett mindre sparande än en motsvarande sammansatt kapitalförsäkring men ett större sparande än en temporär försäkring på samma belopp.
Kapitalförsäkring, vid vilken försäkringssumman utbetalas i form av en- gångsbelopp, är den vanligaste kapitalförsäkringsformen, även om kapital- försäkring, vid vilken försäkringssumman utgår i rater, vunnit stor utbred- ning. Detta sammanhänger med att det vid inkomstbeskattningen är med- givet att göra avdrag för premie avseende vissa kombinationer av sådan kapitalförsäkring och livränteförsäkring, vilka är s. k. pensionsförsäkring- ar i kommunalskattelagens mening (P-försäkringar). En vanlig sådan kom— bination består av en kapitalförsäkring för dödsfall, vid vilken försäkrings- summan utgår i rater under tjugo år från dödsfall eller senast från viss ålder, samt av en livsvarig livränteförsäkring, från vilken i förekommande fall livränta börjar utgå sedan kapitalförsäkringens förmåner upphört.
Inom den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen med särskilda grunder, som endast bedrives av SPP, dominerar livränteförsäkringen. Det är emel- lertid vanligt att livräntan kombineras med en begränsad kapitalförsäk- ring avseende engångsbelopp. Vidare ingår även regelmässigt en invalidi- tetsförsäkring. Denna avser både invalidränta utgående så länge invaliditet består, dock längst intill den tidpunkt då ålderspensionen börjar utgå, och premiebefrielse under samma tid samt vanligen också begränsad invalidka-
pitalförsäkring. Premiebefrielseförsäkring meddelas även av de vanliga liv- försäkringsbolagen. '
Grupplivförsäkringen, som i modern mening infördes av livförsäkrings- bolagen 1948 och som från och med 1959 drives av Folket, av Förenade Liv i samförsäkring med andra livförsäkringsbolag, av Järnvägsmännens Liv samt av Liv-Thule, utgör en särskild administrativt enkel form av för- säkring med naturliga premier. Åldersfördelningen hos medlemmarna i en grupp bestämmer således totalpremien för hela gruppens försäkringsskydd. Genom överenskommelser inom gruppen är premieolikheten för de enskilda medlemmarna vanligen utjämnad. Vid denna försäkring utbetalas försäk- ringssumman i form av engångsbelopp och endast vid dödsfall. Eftersom grupplivförsäkringens uppsving ägt rum efter FL:s ikraftträdande —— de sakkunniga återkommer nedan med en siffermässig belysning härav — synes en närmare redogörelse för grupplivförsäkringens konstruktion, som i stor utsträckning är fastslagen i grunderna, vara lämplig i detta samman- hang. Framställningen i det följande följer närmast grunderna för ett av bolagen utom i fråga om beskrivningen av de tillåtna grupperna. där redo- görelse lämnas för hela området. Uppgifterna avser förhållandena vid in- gången av september 1959.
Med gruppavtal avses i grupp]ivförsäkringsgrunderna avtal om plan för kapitalförsäkring av viss grupp av personer, där såväl de personer, vilka skall försäkras, som de försäkringsbelopp, vilka skall gälla för de enskilda försäkrade, är bestämda genom generella regler. Med gruppförsäkring av- ses sammanfattningen av försäkringar meddelade enligt ett gruppavtal. Gruppförsäkring meddelas i form av kapitalförsäkringar för dödsfall mot naturliga premier, avtalade för ett år i sänder.
Grupplivförsäkring får endast avse vissa i grunderna bestämda slag av grupper. Gruppbestämningarna är icke exakt desamma i samtliga grupp- försäkringsbolag. I Folket är de tillåtna grupperna personalgrupp, förenings- grupp, ekonomigrupp och hustrugrupp. Med personalgrupp förstås grupp av personer anställda hos en arbetsgivare eller hos flera arbetsgivare, utvalda enligt generella regler inom en och samma branschorganisation. Förenings- grupp definieras såsom grupp av medlemmar i förening, som har till ända- mål att tillvarataga medlemmarnas intressen som yrkesutövare (t. ex. fack- förening eller hantverksförening). Såsom föreningsgrupp må dessutom, om särskilda omständigheter föreligger, räknas grupp av medlemmar i en obe— roende av grupplivförsäkringen bildad understödsförening. Såsom ekonomi- grupp betecknas grupp av personer, som sparar eller lånar pengar i en och samma bank, sparbank, sparkassa, jordbrukskassa eller sparlåneklubb. Med hustrugrupp avses grupp av hustrur — såsom huvudregel samtliga _ till grupplivförsäkrade i personal- eller föreningsgrupp. I Förenade Liv och Liv-Thule arbetar man med personalgrupp, föreningsgrupp och låneskydds-
grupp. Personalgrupp består av personer, anställda hos en arbetsgivare eller hos flera arbetsgivare, utvalda enligt generella regler inom samma branschorganisation. Med anställda hos en arbetsgivare jämställes stude— rande —— i åldern 18—40 år —— vid en läroanstalt. Med föreningsgrupp förstas medlemmar i förening, vilken har till ändamål att tillvarataga medlemmar- nas intresse såsom yrkesutövare. Med yrkesutövning jämställes studier — i åldern 18—40 år vid en läroanstalt. I personal- och föreningsgrupp kan även ingå försäkrades hustrur under förutsättning att minst 85 % av hustrurna till de försäkrade männen anslutes till gruppförsäkringen. Låne- skyddsgrupp består av personer, som lånat penningmedel hos en och samma bank, sparbank, jordbrukskassa eller annan kreditkassa eller av personer som på grund av köp av varor avsedda för stadigvarande bruk står i skuld för den oguldna köpeskillingen. I Järnvägsmännens Liv arbetar man med personalgrupp, föreningsgrupp och hustrugrupp. Med personalgrupp förstås grupp av personer anställda hos en arbetsgivare eller hos flera arbetsgivare, utvalda enligt generella regler inom en och samma branschorganisation. Föreningsgrupp definieras såsom grupp av medlemmar i förening, som har till ändamål att tillvarataga medlemmarnas intressen som yrkesutövare. Såsom hustrugrupp betecknas grupp av hustrur till grupplivförsäkrade i personal— eller föreningsgrupp. Sådan grupp skall enligt huvudregeln omfat- ta hustrurna till minst 85 % av i personal- eller föreningsgrupp försäkrade.
Grupplivförsäkringsverksamheten skall enligt grunderna organiseras på sådant sätt, att för försäkringsgivaren oförmånligt frivilligt urval förebyg- ges. Denna allmänna regel kompletteras med vissa speciella bestämmelser. Bl. a. innehåller grunderna ganska utförliga regler om gruppernas storlek. Grupperna måste ha en viss omfattning, sedd i relation till antalet av de till försäkring berättigade, och skall omfatta minst 25 försäkrade. Försäk— ringssumman är maximerad till 50 000 kronor, i fråga om hustrur dock till 25 000 kronor.
Premien för gruppförsäkring utgör summan av premierna för de indivi- duella försäkringar, som gäller enligt gruppavtalet.
Ett intressant inslag i grupplivförsäkringen är den s. k. fortsättningsför- säkringen. Gruppmedlem, som måste utträda ur personalgrupp eller för- eningsgrupp på grund av ändrad (upphörd) anställning eller ändrad (upp- hörd) yrkesutövning eller på grund av gruppavtalets urkraftträdande, är nämligen berättigad att utan hälsoprövning erhålla fortsatt försäkring för dödsfall. Samma rätt tillkommer gruppmedlem, som på grund av sjukdom eller olycksfall är fullständigt arbetsoförmögen och på grund härav utträ- der ur gruppavtalet, och medförsäkrad hustru, som tvingas utträda på grund av att hennes make avlider eller äktenskapet upplöses genom skils- mässa eller maken utträder ur gruppen med rätt till fortsättningsförsäkring. Rätten till fortsättningsförsäkring skall göras gällande inom två månader efter det att försäkringen enligt gruppavtalet trätt ur kraft. Fortsättningsför-
säkringen mä avse högst det enligt gruppavtalet gällande försäkringsbeloppet, i förekommande fall minskat med det försäkringsbelopp, som den försäk- rade kan erhålla genom inträde i annan gruppförsäkring. Fortsättningsför— säkringen erhålles mot normal premie enligt bolagets vanliga tariffer för stor försäkring utan rätt till premiebefrielse, dock längst till fortsättnings- försäkringens årsdag närmast före den försäkrades 67-årsdag.
Såsom redan tidigare framhållits utgör grupplivförsäkringens och den individuellt tecknade temporära dödsfallsförsäkringens frammarsch under FL:s giltighetstid ett dominerande drag i livförsäkringens utveckling. Det försäkrade dödsfallskapitalet i individuell kapitalförsäkring för dödsfall har från 1949 till och med 1957 vuxit från 10,3 miljarder till 20,1 miljarder kronor. I siffrorna är då inkluderade såväl kapitalförsäkring med sparmo- ment (D) som temporär dödsfallsförsäkring (T) och försäkring med natur- liga premier (TN). Huru mycket av det förra beloppet som föll på temporär dödsfallsförsäkring och försäkring med naturliga premier ger statistiken ingen uppgift om. År 1954, då det försäkrade dödsfallskapitalet utgjorde 15,3 miljarder kronor, är det första år för vilket uppgifter härutinnan kan lämnas. Av beloppet 15,3 miljarder kronor utgjorde 1,1 miljard kronor tem- porär dödsfallsförsäkring och försäkring med naturliga premier och 14,2 miljarder kronor kapitalförsäkring med sparmoment. Av nyssnämnda total- belopp för 1957, 20,1 miljarder kronor, utgjorde ej mindre än 4,4 miljarder kronor temporär dödsfallsförsäkring och försäkring med naturliga premier och 15,7 miljarder kronor sparbetonad kapitalförsäkring (av beloppet 4,4 miljarder kronor har 1,2 miljarder tillkommit i samband med införandet av nya premiegrunder i livförsäkring). Det försäkrade dödsfallskapitalet i grupplivförsäkring har från 1949 till och med 1957 vuxit från 0,1 miljard till 5,2 miljarder kronor.
Termen temporär dödsfallsförsäkring för tanken närmast till mycket kortvariga försäkringar. De verkligt korta försäkringarna torde emellertid utgöra en försvinnande liten andel av samtliga temporära dödsfallsförsäk- ringar. Några exakta uppgifter, som belyser läget, finnes icke. Viss ledning för en bedömning kan emellertid hämtas från föreliggande statistiska upp- gifter om nyanskaffningen 1957 av dylik försäkring (exkl. försäkring med naturliga premier). Av dessa uppgifter framgår bl. a. att av 1957 års ifråga— varande nyteckning inom stor försäkring försäkringar med kortare premie- betalningstid än tio år utgjorde allenast 1,28 % i fråga om antal och 3,44 % i fråga om försäkringssumma. lnom liten försäkring förekom över huvud taget ej nyteckning av temporär dödsfallsförsäkring med kortare premie- betalningstid än tio år.
3. Grundernas omfattning. Vissa likheter i grunderna mellan de skilda bolagen. Förekomsten av konkurrensbegränsande överenskommelser. Konstruktionen av livförsäkringspremie. Huvud- dragen i återbäriugstekniken. Behandlingen av personer med mindre gott hälsotillstånd
Såsom av det föregående torde inses är de försäkringstekniska grunderna för livförsäkring mycket omfattande. Några exempel på omfattningen må här anföras. Om i sammanhanget bortses från grunder för verksamhet i ut- landet och från vissa äldre grunder för beräkning av försäkringspremier, tager grunderna, som är stencilerade i A 4—format, i anspråk i Folket ca 90 sidor, i Framtiden ca 100 sidor, i Svenska Lif-Balder ca 80 sidor och i Liv- Thule ca 70 sidor.
Sedan lång tid tillbaka har premie- och premiereservgrunderna i stor liv- försäkring varit lika i alla bolag. I liten livförsäkring har förhållandet varit detsamma. De grundläggande antagandena i liten försäkring har för övrigt skilt sig från motsvarande antaganden i stor försäkring endast såvitt rör omkostnads- och säkerhetsbelastningar. Grunderna för beräkning av åter— köps- och fribrevsvärden har inom stor respektive liten livförsäkring lika- ledes varit desamma för alla på respektive område arbetande bolag. I fråga om återbäringsgrunderna föreligger åtskilliga skiljaktigheter mellan olika bolag, ehuru grunderna i samtliga fall upprättats med beaktande av skälig- hetsprincipen. I flertalet livförsäkringsbolag är vinstsamling till försäkrings— tidens slut den dominerande formen för återbäringens behandling.
Inom grupplivförsäkringen gäller speciella grunder med särskilda död- lighets- och omkostnadsantaganden. Grunderna för premieberäkningen är för närvarande (september 1959) i huvudsak desamma för samtliga i branschen arbetande bolag. Utformningen av återbäringsanordningarna i grupplivförsäkring företer vissa skiljaktigheter de olika försäkringsgivarna emellan.
Anmärkas må, att försäkringsinspektionen såsom kartellsamarbete i kon- kurrenslagstiftningens mening registrerat bl. a. överenskommelse om ge- mensam premienivå inom å ena sidan stor och å andra sidan liten livför- säkring. Det må emellertid framhållas, att de medverkande bolagen genom överenskommelsen icke avstått från sin rätt att när som helst och utan föregående överläggningar eller kontakt med de andra bolagen vidtaga så- dana ändringar i grunderna, som påverkar premierna.
Utöver överenskommelsen om gemensam premienivå inom stor respektive liten livförsäkring har såvitt gäller livförsäkringsområdet i kartellregistret intagits jämväl vissa andra överenskommelser, som ansetts utgöra kartell- samarbete i konkurrenslagstiftningens mening. Såsom exempel härpå må nämnas en även i annat sammanhang berörd överenskommelse angående allmänna villkor för livförsäkring. Ett annat hithörande avtal är överens- kommelse angående gränsdragning mellan vissa livförsäkringsbolags verk-
237 samhet och SFP:s verksamhet. Jämväl ett flertal andra överenskommelser och rekommendationer på livförsäkringsområdet har införts i kartellre— gistret.
I detta sammanhang vill de sakkunniga med några exempel illustrera, hur en godtyckligt vald försäkringspremie kan uppdelas i riskpremiedel. eventuell sparpremiedel, omkostnadspremiedel och säkerhetstilläggsdel. Såsom exempel har valts dels en sammansatt kapitalförsäkring, där försäk- ringsbeloppet utbetalas vid viss uppnådd ålder, då försäkringen upphör, eller dessförinnan vid dödsfall, dels en temporär dödsfallsförsäkring, där försäk- ringssumman utbetalas endast i händelse av dödsfall under försäkringsti— den. I bägge fallen är försäkringen tecknad av en nästa födelsedag (n. t'.) 135-årig person och försäkringstiden är 30 är samt försäkringssumman 10 000 kronor. Den sammansatta kapitalförsäkringen betecknas D 65 och den temporära dödsfallsförsäkringen T 65. Den årliga premie, vederböran- de försäkringstagare har att erlägga under hela försäkringstiden, utgör vid D 65 kr. 298: 60 och vid T 65 kr. 98: 30. I uppställningarna anges av utrym- messkäl premiefördelningen endast för vart femte försäkringsår samt slut- året.
D 65 Försäkringsår Riskpremie Sparpremie Omkostnads- Säkephets- Summa nr premie tillägg ] 19:00 235: 00 39: 80 4: 80 298: 60 6 22: 80 229: 30 39: 80 6: 70 298: 60 11 28: 00 222: 10 39:80 8: 70 298: 60 16 33: 80 214: 00 39: 80 11: 00 298: 60 21 37: 50 207: 70 39:80 13:60 298: 60 26 31: 20 211: 10 39: 80 16:50 ' 298: 60 30 5: 30 234: 40 39:80 19: 10 298: 60 T 65 Försäkringsår . . Sparpremie Omkostnads- Säkerhets- nr Riskpremie (teknisk) premie tillägg Summa 1 19: 20 46: 50 29:00 3: 60 98: 30 6 25: 80 39: 60 29: 00 3: 90 98: 30 11 37:00 28: 10 29: 00 4: 20 98:30 16 55: 80 9: 00 29: 00 4: 50 98: 30 21 88: 50 — 23: 80 29:00 4: 60 98:30 26 147: 30 — 82: 30 29: 00 4: 30 98:30 30 231: 10 — 165: 40 29:00 3: 60 98:30
I fråga om försäkringen av typen T 65 må erinras om att denna ej inne- håller något annat sparande än det rent tekniska sparande, som blir följ- den av att en jämn premie betalas under hela försäkringstiden trots att
dödsrisken tilltager med stigande ålder. Det under början av försäkrings- tiden sålunda hopsamlade tekniska sparandet tages sedermera i anspråk såsom riskpremie under slutet av försäkringstiden. I uppställningen kom- mer detta förhållande till uttryck genom de negativa talen i sparpremie- kolumnen under försäkringstidens senare del.
Av uppställningarna framgår, att omkostnadsandelarna i premierna un- der hela försäkringstiden är oförändrade för bägge försäkringstyperna. I den sparbetonade försäkringen utgör sålunda omkostnadspremiedelen i det anförda exemplet kr. 39:80. I den temporära dödsfallsförsäkring, vilken de sakkunniga valt som exempel, utgör motsvarande premiedel 29 kronor. De sakkunniga har betraktat det såsom varande av visst intresse att se hur omkostnadspremiedelen i de anförda exemplen enligt de av försäkringsbo— lagen till inspektionen lämnade redovisningarna fördelar sig på omkost- nadsslagen anskaffningskostnader, inkassokostnader och övriga löpande förvaltningskostnader. Härvid visar det sig, att av omkostnadspremien i det valda exemplet på sammansatt kapitalförsäkring (totalt kr. 39:80) kr. 18:90 faller på anskaffningskostnader, kr. 6:20 på inkassokostnader och kr. 14:70 på övriga löpande förvaltningskostnader. Omkostnadspremien i det anförda exemplet på temporär dödsfallsförsäkring (totalt 29 kronor) fördelar sig på anskaffningskostnader med kr. 14:20, på inkassokostnader med 2 kronor och på övriga löpande förvaltningskostnader med kr. 12:80.
Årspremierna i de här behandlade exemplen, kr. 298:60 för den samman- satta kapitalförsäkringen och kr. 98:30 för den temporära dödsfallsförsäk- ringen, är såsom framgått av det föregående liksom andra premier kon- struerade på grundvalen av vissa antaganden rörande dödlighet, räntefot och omkostnader. Såsom av uppställningarna framgår innehåller de även vissa säkerhetstillägg. De grundläggande antagandena rörande dödlighe- ten och räntefoten är — liksom antagandet rörande omkostnaderna —— val— da med marginaler för att tillgodose lagens regel, att de skall vara be— tryggande.
I praktiken befinner man sig för närvarande, såvitt rör antagandena om dödlighet och räntefot, med mycket goda marginaler på den säkra sidan. Nämnas må sålunda, att medan den i nu gällande grunder antagna ränte- foten i fråga om kapitalförsäkring utgör allenast 2,5 %, den genomsnitt- liga avkastningen på livförsäkringsbolagens placeringar, om den beräknas exklusive kursvinster och kursförluster samt upp- och nedskrivningar, år 1957 uppgick till 4,04 %. Här bör emellertid inskjutas, att siffrorna 2,5 och 4,04 % icke utgör fullt jämförbara storheter. Det är nämligen att observera, att livförsäkringsbolagen betalar skatt på avkastningen av sina placeringar i den del dessa hänför sig till kapitalförsäkringsområdet — s. k. ränteskatt, motsvarande en avkastning om drygt 0,5 % —— varför den behållna avkast- ningen — som således kan jämföras med den i grunderna antagna avkast- ningen å 2,5 % _ ligger omkring 3,5 %. Såvitt rör individuell kapitalför-
säkring för dödsfall utgjorde den verkliga dödligheten under åren 1953— 1957 ca 60 % av den enligt nu gällande grunder beräknade i praktiskt ta- get hela åldersintervallet 16—60 år men 80—90 % i åldersintervallet 61— 80 år.
I fråga om omkostnaderna kan sägas, att bland bolagen en viss tendens i riktning mot att helt konsumera däremot svarande premiedel kan spåras.
För att ge en bild av de årspremier, som i de här behandlade exemplen skulle behöva erläggas av försäkringstagarna, därest antagandena i fråga om dödlighet och räntefot kunde närmas till vad som för närvarande mera direkt motsvarar de aktuella förhållandena, visas i nedanstående uppställ— ning premierna sådana de enligt gällande grunder faktiskt gestaltar sig — exemplen är fortfarande desamma — samt premierna vid ränteantagandena 3,5 och 4,5 %, om samtidigt den faktiska dödligheten utgör 75 eller 60 % av den enligt grunderna beräknade. Det bör här i klarhetens intresse in- skjutas, att av i det föregående angivna beskattningsskäl avkastningen på de av bolagen förvaltade tillgångarna måste ligga drygt 0,5 % högre för att man skall kunna räkna med dessa räntesatser. Omkostnadspremieandelen har — eftersom tendensen är den i det föregående angivna — beräknats vara densamma som enligt grunderna, d.v.s. kr. 39:80 respektive 29 kro- nor. Säkerhetstilläggen är helt slopade (utom i den gällande premien å första raden i uppställningen).
Grunder Årspremie D 65 Årspremie T 65
Gällande av år 1955 ...................... 298: 60 (= 100 %) 98:30 (= 100 %) Räntefot 3,5 %:
a) dödlighet 75 % av en]. grunderna beräknad 248: 50 (= 83 %) 75: 40 (= 77 %) b) dödlighet 60 % av enl. grunderna beräknad 244: 20 (= 82 %) 66:30 (= 67 %) Räntefot 4,5 %:
a) dödlighet 75 % av enl. grunderna beräknad 218: 80 73 %) 74 %) 72: 30 (= 72 %) 63:90 (= 65 %)
ll ||
( b) dödlighet 60 % av enl. grunderna beräknad 214: 40 (
Till kommentar av uppställningen vill de sakkunniga understryka, att den icke avser att ge en föreställning om med vilka premier livförsäkrings- bolagen skulle kunna arbeta vid livförsäkringar av typen D 65 och T 65 utan allenast att i ett praktiskt exempel åskådliggöra de marginaler som uppkommer, därest man vid premieberäkningen inför vissa andra antagan- den än de nuvarande. Av soliditetsskäl är det nödvändigt att beräknings- underlaget konstrueras på betryggande sätt; särskild tyngd har soliditets- kravet vid långvariga försäkringstider. Såsom av det föregående framgått återföres marginalerna i form av återbäring till de försäkrade i enlighet med skälighetsprincipen.
Av vad som anförts i avsnitt 1. av detta kapitel har framgått, att skälig- hetsprincipen i livförsäkring ansetts kräva, att en försäkrings bidrag till
rörelsens extrafonder så långt detta ur konsolideringssynpunkt är möjligt senast i samband med försäkringens upphörande åter frigöres ur dessa och i form av återbäring återgår till vederbörande försäkringstagare. Det tek- niska system för återbäringen, som efter ingående överväganden och över- läggningar mellan försäkringsinspektionen och livförsäkringsbolagen inför- des i nu gällande grunder såvitt rör stor och liten försäkring — och i till- lämpliga delar även grupplivförsäkring — kan beskrivas på i huvudsak föl— jande sätt. Beskrivningen är hämtad från en redogörelse av försäkringsin— spektionen.
En retrospektiv reserv beräknas för varje försäkring såsom skillnaden mellan det förräntade värdet av å ena sidan inbetalda premier och å andra sidan dödsfallskostnader, förvaltningskostnader och enligt försäkringsav- talet verkställda livsfallsutbetalningar. Vid beräkningen av den retrospek- tiva reserven söker man att så nära som möjligt ansluta sig till de verk- liga förhållandena i fråga om räntefot, dödlighet och omkostnader. Skill- naden mellan nämnda reserv och en prospektivt beräknad reserv, den s. k. fördelningsreserven, avsedd att jämte framtida premier täcka försäkrings- förpliktelserna, bildar den tekniska vinsten. Såsom fördelningsreserv har i allmänhet premiereserven enligt gällande grunder antagits. Då försäk- ringen upphör, korrigeras den tekniska vinsten med hänsyn till bolagets ställning vid tidpunkten i fråga och med hänsyn till behovet av kollektivt konsolideringskapital. Denna procedur, vilken kan betecknas som norme— ring, innebär att återbäringen beskäres för bildandet av kollektivt konso— lideringskapital, om så erfordras av soliditetsskäl, eller utökas, om den kollektiva konsolideringen bedömes kunna minskas. Normeringen sker ge- nom att den tekniska vinsten multipliceras med en för alla försäkringar gemensam faktor, den s.k. tilldelningsfaktorn, som avväges så att summan av de positiva tekniska vinsterna för bolagets alla försäkringar, multipli— cerad med denna faktor, överensstämmer med summan av återbäringsku- pitalet och det förräntade värdet av vad som eventuellt tidigare i återbä— ring tilldelats i kraft varande försäkringar. Återhäringskapitalet definieras i allmänhet på sådant sätt att detsamma kommer att utgöra summan av säkerhetsfond, utjämningsfond, återbäringsfond och regleringsfond, ökad med skillnaden mellan det tekniska värdet och det bokförda värdet av bo- lagets tillgångar samt minskad med det kollektiva konsolideringskapitalet. Tilldelningsfaktorn bestämmes vart femte år och tillämpas under följande femårsperiod. När en försäkring upphör på grund av försäkringsfall, till- delas den i återbäring ett belopp, som är lika med skillnaden mellan å ena sidan produkten av tilldelningsfaktorn och den tekniska vinsten och å andra sidan det förräntade värdet av tidigare tilldelade belopp. Det är helt utan betydelse för återbäringens storlek hur bolagets överskottsmedel för- delar sig mellan de förenämnda extrafonderna.
I detta sammanhang vill de sakkunniga fästa uppmärksamheten på det förhållandet att för personer med mindre gott hälsotillstånd grunderna icke ger några regler om storleken av de premietillägg, som i dylika fall må uttagas. Grundernas regler avser alltså närmast personer med normalt hälsotillstånd. I fråga om riskbedömningen inom livförsäkringen har man sedan gammalt skilt mellan A-risk (med normal premie), B-risk (med mindre premieförhöjning fastställd av vederbörande bolag) samt C—risk, vilken innefattar en större premieförhöjning, fastställd av Återförsäkrings- aktiebolaget Sveriges riskprövningsnämnd. Under senare år har dock ett par bolag haft egna C-risknämnder. Alla C-risker återförsäkras totalt i nyssnämnda bolag, Sverige. Vad sålunda anförts äger tillämpning på stor försäkring. I liten försäkring behåller det direkttecknande bolaget även C- riskerna. Gemensamma riktlinjer för riskbedömningen antogs av Svenska livförsäkringsbolags förening första gången år 1945. Därvid bestämdes i princip dels gränsdragningen mellan A- och B- samt mellan B- och C-om- rådena, dels premiesättningen inom B-området. För premiesättningen inom C-området fastställde Återförsäkringsaktiebolaget Sveriges riskprövnings- nämnd ungefär samtidigt särskilda riktlinjer, vilka överarbetades år 1947. De gemensamma riktlinjerna reviderades i liberaliserande riktning år 1949 och åren 1954—1955. Vid båda tillfällena gjordes en motsvarande revision av C—riskriktlinjerna. Med utgångspunkt från en förenkling av C-risktek- niken och med en nedsättning av tilläggspremienivån på detta område med ca 25 % såsom riktmärke har nya reviderade riktlinjer, denna gång om- fattande samtliga riskklasser, trätt i kraft den 1 juni 1958. Även dessa rikt- linjer innebär, förutom nyssnämnda generella nedsättning, icke oväsentliga liberaliseringar. En mindre omarbetning av riktlinjerna, huvudsakligen in- nebärande en liberaliserad bedömning av tumörer, trädde i kraft i januari 1959. Planer föreligger på ytterligare nedsättning i tilläggspremienivån i fråga om C-risker år 1960.
B-riskerna får i de flesta bolag icke någon extra återbäring på inbetalda tilläggspremier. På C- riskområdet förekommer återbäring på tilläggspre- mien i alla storförsäkringsbolag. Genom den totala återförsäkringen i Åter- försäkringsaktiebolaget Sverige blir det ekonomiska resultatet av C-risk— rörelsen utj ämnat och samlat på ett ställe. Sverige beräknar hur stort över- skott tilläggspremierna givit, och detta överskott (den s.k. »mervinsten») fördelas mellan direktbolagen och inom dessa mellan C-risk-försäkringsta— garna. Härvid indelas C-riskerna i grupper efter tilläggspremienivån men ej efter arten av olika sjukdomsgravamina. Mervinsten uppsamlas vanli— gen till försäkringstidens slut i det försäkringsbolag, i vilket försäkringen tecknats.
Till belysning av relationen mellan normala och icke normala risker kan såsom exempel nämnas, att av antalet nytecknade kapitalförsäkringar år 1956 inom stor försäkring 2,8 % (3 761 st.) och inom liten försäkring
2,2 % (2 570 st.) utgjorde icke normala risker. Antalet C-risker bland de sålunda angivna icke normala riskerna inom stor försäkring torde kunna uppskattas till ca hälften.
4. Några uppgifter om premier, återbäring och återköpsvärden För att ge en mera konkret bild av de ekonomiska värden, som premierna, rätten till återbäring och rätten till återköp (eller fribrev) representerar för den enskilde försäkringstagaren i livförsäkring, och för att samtidigt belysa skillnaderna mellan några olika livförsäkringsformer lämnas i detta avsnitt ett antal exempel på premier, återbäring och återköpsvärden för några livförsäkringstyper. Exemplen är också avsedda att tjäna såsom bak- grund till några av de tankegångar och förslag, som de sakkunniga i det följande framlägger. I tabell A visas premier och återköpsvärden för fyra olika typer av liv- försäkring å 10 000 kronor, vilken tecknas med normal premie för en tid av 30 år av en man, som nästa födelsedag fyller 35 år (vid grupplivför- säkring bindes icke avtalet för angivna tid och förutsättes i exemplet att den försäkrade uppnår 35 års ålder under teckningsåret). De försäkrings- former, som medtagits i tabellen, är dels sammansatt kapitalförsäkring med årlig jämn premiebetalning där försäkringssumman utbetalas vid upp- nådda 65 års ålder eller vid dödsfall dessförinnan (D 65), dels temporär dödsfallsförsäkring med årlig jämn premiebetalning där försäkringssum- man endast utbetalas vid dödsfall före uppnådda 65 års ålder (T 65), dels temporär dödsfallsförsäkring med naturlig premie där försäkringssumman endast utbetalas vid dödsfall före uppnådda 65 års ålder och där premien år från år stiger i takt med dödsriskens beräknade ökning (TN), dels oclc grupplivförsäkring där försäkringssumman utbetalas endast vid dödsfall före 65 års ålder och där gruppremien har karaktären av naturlig premie, som i princip stiger med åldern. De individuella fösäkringsformerna i tabel- len tillhör samtliga försäkringsgrenen stor livförsäkring. Beträffande den temporära dödsfallsförsäkringen med naturlig premie gäller, att den an- givna premien innefattar en optionsrätt innebärande att den försäkrade senast vid försäkringstidens utgång utan hälsoprövning kan övergå till an- nan försäkring på högst samma belopp. Optionstillägget utgör 10 % av eljest utgående premie. Försäkring med naturlig premie tillhandahålles för när- varande av försäkringsbolagen icke för längre tid än till 60 års ålder. De i tabellen för de fem sista åren angivna TN-premierna har beräknats under oförändrade antaganden. Vad angår grupplivförsäkringen har denna in- gående beskrivits i det föregående. Premieuppgiften i tabellen för denna för- säkringsform avser den på just nu ifrågavarande försäkrade belöpande be- räkningsmässiga delen av den sammanlagda gruppremien. Den faktiska premieuppdelningen inom gruppen är, såsom tidigare nämnts, gruppens
Tabell A. Premier och återköpsvärden enligt grunder gällande 1 september 1959 för en försäkring & 10 000 kronor tecknad av en 11. f. äta"-årig man. Försäkringstid 30 år
(resp. avtalet förnyas att gälla under samma tid)
Premie (P) för, resp. återköpsvärde (Åkv) vid slutet av vidstående försäkringsår (kronor) 5823? Sammansatt Temporär döds— Försäkring med Gru _
nr kapitalförsäkring fallsförsäkring naturliga premier li vförsiilå' in (D 65) (T 65) (TN) g P Åkv P Åkv P Åkv P Åkv 1 299 — 98 _ 54 _ 25 _ 2 299 249 98 _ 55 _ 28 _ 3 299 506 98 1 57 — 28 _ 4 299 769 98 53 58 _ 28 _ 5 299 1 037 98 104 60 _ 28 _ 6 299 1 311 98 154 62 _ 28 _ 7 299 1 590 98 204 64 — 29 _ 8 299 1 875 98 254 67 _ 31 — 9 299 2 165 98 302 70 _ 35 _ 10 299 2 462 98 349 73 — 37 _ 11 299 2 763 98 394 77 _ 41 _ 12 299 3 072 98 437 80 _ 43 — 13 299 3 386 98 477 85 — 48 _ 14 299 3 706 98 515 90 — 52 _ 15 299 4 032 98 549 95 _ 56 — 16 299 4 366 98 579 101 _ 62 _ 17 299 4 706 98 606 108 — 68 _ 18 299 5 053 98 626 115 _ 74 _ 19 299 5 408 98 640 123 _ 82 _ 20 299 5 770 98 648 132 — 90 _ 21 299 6 141 98 647 142 _ 100 — 22 299 6 520 98 636 154 _ 109 _ 23 299 6 910 98 616 166 — 120 _ 24 299 7 309 98 583 180 _ 133 — 25 299 7 720 98 536 196 _ 146 — 26 299 8 143 98 472 213 — 162 _ 27 299 8 581 98 390 232 _ 179 _ 28 299 9 035 98 287 253 _ 198 — 29 299 9 507 98 158 277 _ 220 _ 30 299 10 000 98 _ 303 — 242 —
Anm. Beloppen har avrundats till närmaste hela krontal helårsvis. Premiebefrielseförsäkring ingår ej. Premierna för grupplivförsäkring har beräknats för en person, som under teckningsåret uppnår 35 års ålder. Såsom grupplivpremie har angivits de sammanlagda mänadspremierna för ett år.
. Premiebetalningen antages ske
ensak. Understrykas må den skillnaden mellan grupplivförsäkringspremien och premierna för de tre i tabellen ingående individuella livförsäkringsfor- merna, att grupplivpremien kan komma att ändras under försäkringstidens gång, medan med nuvarande utformning av de individuella livförsäkrings- avtalen premierna för de individuella livförsäkringsformerna är bundna för hela försäkringstiden. Tabellens uppgifter bygger genomgående på de grunder, som gäller den 1 september 1959. För grupplivförsäkringens del,
där premiegrunderna icke är exakt desamma i alla bolag, avser uppgifterna förhållandena i allmänhet (bl. a. kan vid mycket stora kollektiv viss om- kostnadsrabatt förekomma).
Tabell A ger en bild av den premieskillnad, som råder mellan sparin- riktade försäkringar av typen D 65 och rena riskförsäkringar av motsva- rande slag. Uppgifterna angående återköpsvärdena åskådliggör sparandets tillväxt i den sparinriktade försäkringen och visar utvecklingen av den övergående, mindre kapitalsamling, som förekommer i en ren riskförsäk- ring med konstant årlig premie (T 65). Dödlighetsriskens ökning med åren belyses av premieuppgifterna rörande individuell försäkring med naturlig premie och grupplivförsäkring, samtidigt som premieskillnaden mellan sistnämnda två försäkringsformer kommer till uttryck.
I tabell B och tabell C lämnas uppgifter om normalprcmier och återköps- värden vid skiftande åldrar för en temporär dödsfallsförsäkring å 10 000 kronor. I båda tabellerna lämnas uppgift om förhållandena dels vid årlig, konstant premiebetalning och dels vid försäkring mot engångspremie. Ta— bellerna avser stor försäkring och bygger på de grunder, som gäller den 1 september 1959. Tabell B avser en försäkringstid av fem år [T (5)] och tabell C en försäkringstid av tio år [T (10) ]. Tabellerna belyser premie- och återköpsförhållandena vid rena riskförsäkringar av mera kortvarig typ.
Tabell B. Premier och äterköpsvärden enligt grunder gällande 1 september 1959 för en temporär dödsfallsförsäkring på fem år /T (5)/ d 10 000 kronor
Årliga premier
Ålder 11. f. Årspremie Återköpsvärde (kronor) v1d utgången av antal år (Vid tecknandet) kronor 1 2 3 4 5 35 år .............. 52 _ _ _ _ _ 40 » .............. 61 _ _ _ _ _ 45 » .............. 77 _ _ _ 2 _ 50 » .............. 105 _ _ 6 7 _ 55 » .............. 152 _ 8 19 16 _ 60 » .............. 231 _ 27 40 31 _ Engångspremie Ålder 11. f. En g ångspremie Återköpsvårde (kronor) vid utgången av antal år (Vid tecknandet) kronor 1 2 3 4 5 35 år .............. 242 169 131 90 46 _ 40 » .............. 286 205 160 110 57 _ 45 » .............. 361 266 208 145 76 _ 50 » .............. 487 369 291 204 108 _ 55 » .............. 696 541 429 304 162 _ 60 » .............. 1 042 825 660 470 252 _
Anm. Beloppen har avrundats till närmaste hela krontal. Premiebefrielseförsäkring ingår ej.
Tabell C. Premier och återköpsvärden enligt grunder gällande 1 september 1959 för en temporär dödsfallsförsäkring på 10 år /T (10)] d 10 000 kronor
Årliga premier
Ålder n. f. Års- Återköpsvärde (kronor) vid utgången av antal år (vid teck- premie nandet) kronor 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 35 år 56 _ _ _ _ _ _ 2 4 3 _ 40 » 69 — _ _ _ 7 13 16 15 10 — 45 » 90 _ _ 4 20 31 38 39 34 21 _ 50 » 126 _ 4 34 57 73 81 79 66 40 _ 55 » 187 _ 37 84 119 143 152 146 121 73 — 60 » 289 4 93 167 224 260 273 260 213 129 _ Engångspremie Ålder 11. f. Engångs- Återköpsvärde (kronor) vid utgången av antal år (vid teck- premie nandet) kronor 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 35 år 493 393 360 325 288 248 205 160 110 57 _ 40 » 602 492 454 413 368 319 266 208 145 76 _ 45 » 783 658 612 560 503 439 369 291 204 108 _ 50 » 1 083 933 873 804 727 639 541 429 304 162 _ 55 » 1 570 1 380 1 298 1 204 1 094 969 825 660 470 252 _ 60 >> 2 334 2 085 1 973 1 840 1 684 1 502 1 288 1 039 746 403 _
Anm. Beloppen har avrundats till närmaste hela krontal. Premiebefrielseförsäkring ingår ej.
Av tabell B framgår, att vid en femårig temporär dödsfallsförsäkring mot årlig, konstant premie något återköpsvärde icke vid någon tidpunkt före- ligger i de fall, där försäkringen tecknats av yngre personer. Varken för den, som vid försäkringens tecknande nästa födelsedag skall fylla 35 år, eller för den, som skall bli 40 år, har en försäkring av nu ifrågavarande slag något som helst återköpsvärde under försäkringstidens gång. För den, som vid försäkringens tecknande nästa födelsedag skall bli 45 år, förelig- ger vid det fjärde försäkringsårets utgång ett mycket obetydligt återköps— värde, som under slutåret helt konsumeras. Först för personer i högre åldrar kan återköpsvärdena stiga till mera nämnvärda belopp; på grund av försäkringens karaktär konsumeras de under försäkringens slutskede. Men även i de fall, där försäkring tages av en person i så hög ålder att han nästa födelsedag skall bli 60 år, uppgår återköpsvärdet, när det är som störst, till mindre än en femtedel av årspremien. Förlänges försäkringsti- den till tio år stiger, såsom framgår av tabell C, återköpsvärdena för tem- porära dödsfallsförsäkringar med årlig, konstant premie till avsevärt högre belopp än vad fallet är vid femårsförsäkringar och detta gäller både ab- solut sett och sett i relation till årspremien. För en person, som vid för- säkringens tecknande nästa födelsedag skall fylla 60 år, närmar sig så- lunda det maximala återköpsvärdet årspremiens belopp. Vid den tioåriga
försäkringsformen kan också ett återköpsvärde föreligga vid lägre ålder än vid femårsförsäkringar. De två tabellerna belyser vidare, att vid tem- porära dödsfallsförsäkringar mot engångspremie återköpsvärdena både vid en femårig och vid en tioårig försäkringstid inledningsvis uppgår till mycket höga belopp och därefter sjunker år för år och vid försäkringstidens ut- gång är helt konsumerade.
I tabell D lämnas uppgifter om årspremier för samt återbäring på en den 1 januari 1959 utlupen försäkring å 10 000 kronor tecknad 30 år tidigare av en vid tecknandet 35-årig man. I den mån återbäring tilldelats under försäkringstiden har densamma medräknats och förräntats till försäkrings- tidens slut. Uppgifterna avser dels en sammansatt kapitalförsäkring (D 65) och dels en temporär dödsfallsförsäkring (T 65). I båda fallen är fråga om stor livförsäkring, som tecknats mot normal premie. Tabellen utgör en sammanställning av uppgifter, som på de sakkunnigas begäran sommaren 1959 lämnats av 11 livförsäkringsbolag. Understrykas bör, att premierna vid ifrågavarande försäkringars tecknande var andra än de vid nyteckning nu gällande. Försäkringsformen T 65 torde vid den tänkta teckningstiden ha varit mycket ovanlig men har medtagits för att ge en antydan om skillna- den i återbäring vid ifrågavarande äldre premier mellan en långvarig spar— inriktad försäkring och en långvarig ren riskförsäkring. Tabellen ger en bild i stort av de säkerhetsmarginaler, som ifrågavarande äldre premier vi- sat sig innehålla. Vid den vanliga försäkringstypen D 65 varierar återbä- ringen i exemplet enligt bolagens uppgifter mellan lägst 550 och högst 1 966 kronor. För att ge en fylligare bild av de olikheter i återbäringshän- seende livförsäkringsbolagen emellan, som vid nyssnämnda försäkrings- exempel föreligger, har i tabell E intagits en specifikation av de av försäk- ringsbolagen lämnade återbäringssiffror, vilka utgör grundvalen för sam- manställningen i tabell D.
Tabell D. Årspremier för samt återbäring på en den 1 januari 1959 utlupen försäkring d 10 000 kronor tecknad 30 är tidigare av en vid tecknandet 35—drig man
.. .. , . Årspremie Återbäring Forsakrmgsslag kronor kronor Sammansatt kapitalförsäkring (D 65) ................... 290 550—1 966 Temporär dödsfallsförsäkring (T 65) ................... 184 1 705—4 648
Anm. Premiebeloppen har avrundats till närmaste hela krontal. Premiebefrielseförsäkring ingår ej.
Beträffande ett av de uppgiftslämnande bolagen gäller såvitt avser ett delbestånd, att årspremien för D 65 och T 65 utgjort 295 resp. 155 kronor. Återbäringsbeloppen för ifrågavarande försäkringsbestånd faller för bägge försäkringsformernas del innanför de i tabellen an- givna gränsvärdena.
Tabell E. Specifikation av de i tabell D intagna återbärings—
uppgifterna Återbäring (kronor) vid Försäkringsbolag
D 65 T 65
Bolag A, delbestånd ........ 550 4 316 » A, delbestånd ........ 664 3 509 » B .................... 734 3 050 » C, delbestånd ........ 812 3 717 » D ................... 960 3 050 » E .................... 966 4 004 » F .................... 1 183 2 568 » C, delhestånd1 ........ 1 191 1 928 » G, delbestånd ........ 1 228 4 648 » H, delbestånd ........ 1 270 3 420 » G, delbestånd ........ 1 383 4 648
» I .................... 1 414 — » H, delbestånd ........ 1 740 3 520 » J .................... 1 840 4 050 » K ................... 1 966 1 705
1 För detta bestånd har den årliga premien för D 65 varit 5 kr. högre och den årliga premien för T 65 varit 29 kr. lägre än för övriga försäkringsbestånd.
Tabell F. Årspremier samt uppskattad återbäring vid försäk— ringstidens utgång för en temporär dödsfallsförsäkring på fem år /T (5)/ ä 10 000 kronor tecknad den 1 januari 1956
Ålder n. f. Årspremie Iåppskattad - erbarmg (v1d tecknandet) kronor kronor 35 år ...................... 52 0—100 40 » ...................... 61 0—120 45 » ...................... 77 47—140 50 » ...................... 105 65—206 55 » ...................... 152 96—324 60 » ...................... 231 148—524
Anm. Premiebeloppen har avrundats till närmaste hela krontal.
Premiebefrielseförsäkring ingår ej.
Tabell F omtalar årspremier samt uppskattad återbäring vid försäkrings- tidens utgång för en temporär dödsfallsförsäkring på fem år [T (5)] å 10 000 kronor tecknad den 1 januari 1956. Uppgifter lämnas om förhållan— dena vid sex olika intrådesåldrar. Det förutsättes att försäkringen är teck- nad av en manlig försäkringstagare mot normal premie och tillhör katego- rien stor livförsäkring. Tabellen bygger på uppgifter, som på de sakkun- nigas begäran sommaren 1959 lämnats av 13 livförsäkringsbolag. Exemplet avser att belysa säkerhetsmarginalerna enligt nu gällande grunder för en temporär dödsfallsförsäkring, som är tecknad för allenast kort tid. Då en försäkringstid av fem år ansetts vara ett lämpligt exempel och livförsäk—
Tabell G. Specifikation av de i tabell F intagna äterbäringsuppskattningarna
Uppskattad återbäring (kronor) för försäkrad som vid försäkringens tecknande n. f. fyllde
Försäkringsbolag 35 år 40 år 45 år 50 år 55 år 60 år Bolag E ....................... 0 0 47 65 96 148 » C, delbestånd ............. 21 31 47 74 121 200 27 40 68 119 204 344 28 43 72 122 205 346 30 50 80 135 220 365 35 50 77 122 198 328 42 58 84 130 208 343 46 50 61 84 134 232 55 63 77 101 141 209 57 66 86 123 183 281 59 83 125 189 310 505 60 69 87 124 183 281 71 95 136 206 324 524 100 120 140 190 260 390
ringsbolagen erhöll nya premiegrunder år 1955, har exemplet till en del kom— mit att avse en tid, som ännu icke är förfluten. De av livförsäkringsbolagen lämnade återbäringsuppgifterna kan därför icke vara exakta utan har del- vis karaktären av en förhandsberäkning, som är grundad på resultatet un- der tilländalupen tid. Av tabellen framgår, att enligt de av livförsäkrings— bolagen gjorda uppskattningarna återbäringen i det angivna exemplet vid försäkringstidens utgång kan antagas komma att variera mellan 0 och 100 kronor för 35-åringens del, mellan 0 och 120 kronor för 40—åringens del, mellan 47 och 140 kronor för 45-åringens del, mellan 65 och 206 kronor för 50—åringens del, mellan 96 och 324 kronor för 55-åringens del samt mel- lan 148 och 524 kronor för 60-åringens del. För att ge en fylligare bild av de olikheter i återbäringshänseende livförsäkringsbolagen emellan, åt vilka nyssnämnda uppskattningar ger uttryck, har i tabell G intagits en specifika— tion av de av försäkringsbolagen gjorda återhåringsuppskattningar, vilka utgör grundvalen för sammanställningen i tabell F.
De sakkunniga har vidare från berörda livförsäkringsbolag inhämtat vissa uppgifter till belysning av säkerhetsmarginalerna och återbäringens storlek i grupplivförsäkring. Då återbäringen i grupplivförsäkring i stor utsträck- ning användes såsom premie för en tilläggsförsäkring, har de sakkunniga inhämtat uppgift om vilket belopp som normalt utbetalats i anledning av dödsfall den 1 juli 1959, där en gruppförsäkrad enligt gruppavtalet varit försäkrad för 10 000 kronor och avtalet gällt sedan den 1 januari 1957. Av de inkomna uppgifterna framgår, att normalåterbäringen i angivna exem- pel växlar så att försäkringssumman 10 000 kronor i ett bolag höjts med 200 kronor och i två bolag höjts med 1 500 kronor. Gruppernas storlek 111. m. spelar emellertid i viss utsträckning en roll för återbäringen, varför åter-
Tabell H. Årspremier för och återbäring på en sammansatt kapitalförsäkring (D 65 ) d 10 000 kronor tecknad den 1 juli 1945 och upphörd genom dödsfall eller återköp antingen den 1 juli 1958 eller den 1 juli 1959
Återbäring (kronor) vid Inträdes- Årspremie ålder kronor dödsfall återköp dödsfall återköp 1/7 1958 1/7 1958 1/7 1959 1/7 1959 25 år 236 1 500—1 990 450— 810 1 650—2 040 510— 900 40 » 409 1 500—2 070 740—1 210 1 680—2 140 840—1 340
Anm. Premiebeloppen har avrundats till närmaste hela krontal och återbäringsbeloppen till närmaste hela tiotal kronor. Premiebefrielseförsäkring ingår ej.
bäringssiffrorna vid en del gruppbildningar, som omfattas av exemplet, kan vara andra än de här angivna.
Försäkringsinspektionen har under ett antal år inhämtat uppgifter från livförsäkringsbolagen rörande bl. a. den återbäring som utgått i vissa ut- valda exempel. I det följande kommer att sammanställas några av de upp- gifter, som försäkringsinspektionen erhållit åren 1958 och 1959. Inspektio- nens exempel avser försäkringssumman 1 000 kronor men har här omfor- mats efter försäkringssumman 10 000 kronor.
I tabell H lämnas uppgifter om årspremier för och återbäring på en sam- mansatt kapitalförsäkring av typen D 65 å 10 000 kronor, vilken antages ha tecknats den 1 juli 1945 och ha upphört genom dödsfall eller återköp antingen den 1 juli 1958 eller den 1 juli 1959. Återbäringen har beräknats dels för inträdesåldern 25 år och dels för inträdesåldern 40 år. Det förut— sättes att försäkringen tillhör kategorien stor livförsäkring och tecknats av en manlig försäkringstagare mot normal premie. Det förutsättes vidare, att ingen återbäring har utbetalats under löpande försäkringstid. Vad angår premien bör det observeras, att densamma är en annan än den som gäller enligt de senast antagna premiegrunderna. Av tabellen framgår, att återbä- ringen i angivna exempel varierar. För försäkringen med inträdesåldern 25 år utgjorde dödsfallsåterbäringen är 1958 lägst 1 500 och högst 1 990 kronor samt dödsfallsåterbäringen år 1959 lägst 1 650 och högst 2 040 kronor. Åter- bäringen vid återköp är lägre och utgjorde år 1958 lägst 450 och högst 810 kronor samt är 1959 lägst 510 och högst 900 kronor. Såvitt angår försäkringen med inträdesåldern 40 år var dödsfallsåterbäringen år 1958 lägst 1 500 och högst 2 070 kronor samt är 1959 lägst 1 680 och högst 2 140 kronor. Återköps- återbäringen vid sistnämnda inträdesålder varierade år 1958 mellan lägst 740 och högst 1 210 kronor samt är 1959 mellan lägst 840 och högst 1 340 kronor. Att återbäringen blir lägre vid återköp än vid dödsfall sammanhänger bl. a. därmed att viss del av uppsamlad återbäring utnyttjas för förstärkning av det belopp som utfaller just vid dödsfall. För att bilden av återbäringsför- hållandena skall bli mera fyllig har i tabell I intagits en specifikation av de återbäringssiffror, vilka sammanställts i tabell H.
250. Tabell ] . Specifikation av de i tabell H intagna återbäringsuppgifterna
Återbäring (kronor) vid D 65 Inträdesålder 25 år D 65 Inträdesålder 40 år Försäkringsbolag
Döds— Åter— Döds- Åter- Döds— Åter- Döds- Åter-
fall köp fall köp fall köp fall köp 1/7 1958 1/7 1958 1/7 1959 1/7 1959 1/7 1958 1/7 19581/7 19591]? 1959
Bolag .] .............. 1 500 710 1 990 820 1 500 1 080 2 080 1 270 » A, delbestånd . . . 1 630 450 1 650 510 1 650 790 1 680 890 » M .............. 1 690 580 1 750 680 1 690 890 1 750 1 020 » B .............. 1 690 520 1 760 620 1 760 900 1 870 1 080 » C, delbestånd. . . . 1 810 550 1 850 630 1 710 790 1 770 920 » L .............. 1 820 640 1 940 790 1 780 920 1 990 1 190 » G .............. 1 820 650 1 860 720 1 880 1 030 1 940 1 150 » C, delbestånd. . . . 1 850 630 1 900 710 1 880 970 1 950 1 110 » D .............. 1 860 460 1 890 530 1 790 740 1 820 840 » A, delbestånd. . . . 1 870 660 1 900 720 1 830 940 1 880 1 050 » E .............. 1 870 700 1 900 760 1 920 1 060 1 990 1 200 » K .............. 1 880 700 1 920 780 1 870 1 010 1 920 1 130 » F .............. 1 910 550 1 960 640 1 850 870 1 930 1 030 » I ............... 1 910 730 1 950 810 1 930 1 070 2 000 1 200 » H .............. 1 990 810 2 040 900 2 070 1 210 2 140 1 340
I anslutning till samtliga i det föregående lämnade återbäringsuppgifter vill de sakkunniga framhålla, att de olikheter livförsäkringsbolagen emellan, som förekommer på återbäringsområdet, endast till en del kan förklaras därav att av skilda orsaker förvaltningskostnaderna samt dödligheten och förräntningen kan ha varit olika i bolagen. Skillnaderna sammanhänger också med förekommande olikheter i återbäringsgrunderna och i bolagens tillämpning av dessa. Understrykas må, att eftersom återbäringen uppstår på grundval av förhållanden i förfluten tid, stor försiktighet måste iakttagas när det gäller att av återbäringsuppgifter draga slutsatser för framtiden.
5. Till de sakkunniga framförda synpunkter I sin skrivelse till de sakkunniga har försäkringsinspektionen betecknat in- förandet av skälighetsprincipen i FL såsom den mest genomgripande för— ändringen av bestämmelserna om livförsäkringen. De försäkringstekniska grundernas uppgift hade genom den nya lagen blivit icke blott att vara en garanti för att rörelsen bedreves på ett sätt, som fyllde alla rimliga krav på soliditet, utan även att svara för att överskotten fördelades mellan de olika försäkringarna på ett med hänsyn till dessas art skäligt sätt.
Själva införandet av de nya grunderna hade, anför försäkringsinspektio- nen fortsättningsvis i sin skrivelse, under de gångna åren krävt en sär- skild anspänning från livförsäkringsbolagens sida. Man hade även kunnat konstatera, att den fortlöpande tillämpningen otvivelaktigt i vissa hänse- enden ställde större krav på bolagens tekniska resurser än vad som tidigare varit fallet. Det hade emellertid visat sig fullt möjligt att utan orimlig be-
lastning av försäkringsbolagen helt realisera de principer, på vilka lagen vilade. Med fog syntes det inspektionen kunna påstås, att det system för tillgodoseende av soliditet och skälighet, som byggts upp i de nya försäk- ringstekniska grunderna, garanterade försäkringstagarna all den trygghet och rättvisa, som för närvarande kunde uppnås. Detta hade skett utan att försäkringsbolagens möjligheter till smidig anpassning efter marknadens skiftande behov på olämpligt sätt försvårats.
Efter att ha pekat på de senaste årens intensiva rationaliseringsarbete i livförsäkringsbolagen anför försäkringsinspektionen i skrivelsen vidare, att inom livförsäkringsområdet stora förbättringar åstadkommits och att förhållandena i flera avseenden vore att beteckna som goda. Lämpligheten av rådande ordning stode emellertid icke på alla håll oemotsagd. Sålunda hade det bl. a. i vissa sammanhang gjorts gällande, att grupplivförsäkringen, eventuellt även individuell riskförsäkring överhuvudtaget, icke borde be- handlas såsom livförsäkring utan föras över till skadeförsäkringsområdet. Det hade härvid antytts, att den större smidighet, som skulle kunna vinnas genom en friare behandling, skulle främja utbredningen av framför allt grupplivförsäkringen. Gentemot vad sålunda framhållits hade i debatten anförts, att grupplivgrunderna vore av enkel beskaffenhet och att inspek— tionen vanligtvis haft mycket litet att erinra mot ifrågasatta ändringar, var- för man knappast kunde tala om någon osmidighet. Grupplivförsäkringen, hade det sagts, torde ha sålts i en utsträckning, som inneburit fullt utnytt- jande av för ändamålet avdelade resurser, varför nuvarande ordning icke syntes innebära något hämmande inflytande på försäljningen. Det hade även framhållits, fortsatte försäkringsinspektionen, att det vore av stort värde för försäkringstagarna i grupplivförsäkringen, att det bl. a. funnes stadfästa återbäringsgrunder och därmed även garanti för skälig fördel- ning av återbäringen. Med anledning av vad sålunda anförts i debatten vore det enligt försäkringsinspektionens uppfattning av värde, att de sakkunniga upptoge problemet till behandling.
Svenska försäkringsbolags riksförbund uppger i sin skrivelse, att ett par försäkringsbolag erinrat om att frågan om meddelande av »långa» försäk— ringar, för vilka premien i framtiden kunde ändras, diskuterats åtskilligt. Ett steg på denna Väg hade tagits bl. a. inom grupplivförsäkring. Sådana försäkringar syntes icke ha varit aktuella då nuvarande lag utformades. I klarhetens intresse skulle det vara värdefullt, menade dessa bolag, om de speciella problem, som vore förknippade med dylika försäkringar, be— aktades vid översynen av FL.
6. Övriga nordiska länder
Såvitt gäller lagstiftningen i övriga nordiska länder må här allenast an— märkas följande. I den år 1959 i Danmark antagna nya lagen om försäk-
ringsverksamhet kommer soliditetsprincipen till uttryck i kravet på att det tekniska beräkningsunderlaget för livförsäkring skall vara »betryggande». Skälighetsprincipen finnes däremot icke inskriven i lagen. I gällande lag i Finland finnes såvitt rör livförsäkring såväl soliditets- som skälighetsprin- ciperna direkt inskrivna i lagen. I Norge gällande lag innefattar klart ut- tryck för soliditetsprincipen, varemot skälighetsprincipen icke återfinnes formulerad i lagtexten. ] det i sistnämnda land föreliggande förslaget till ny lag om livförsäkringsverksamhet har såväl soliditets- som skälighets- principen kommit till uttryck i lagtexten.
De sakkunniga Allmänna synpunkter
Grunderna är av central betydelse inom livförsäkringen. De innehåller på ett antal punkter mer eller mindre detaljerade normer för livförsäkrings- bolagens ekonomiska handlande. Sålunda ger grunderna för normala risker noggranna regler rörande premiernas storlek genom fixerande av bl. a. de antaganden rörande dödlighet, räntefot och omkostnader, som skall ligga till grund för vederbörande bolags premiebestämning. Grunderna innehåller också, såsom tidigare nämnts, bestämmelser om hur bolagets skuld på grund av löpande försäkringar skall beräknas. De innehåller vidare regler rörande uträkningen av det tillgodohavande hos bolaget, som den enskilde försäk- ringstagaren i många fall har, och rörande användningen av dylikt tillgodo— havande i olika fall. Grunderna reglerar vidare i stort sett användningen av bolagets överskott och bygger härvid på principen att uppkommande över— skott, som icke erfordras för vederbörande bolags konsolidering, skall åter— bäras till försäkringstagarna. Härvid bortses från den begränsade utdelning till aktieägarna, som förekommer i livförsäkringsaktiebolagen. Återbärings— grunderna innehåller regler rörande återbäringens fördelning på olika för- säkringar och nppställer skilda regler rörande fördelning av dödlighets- vinst, vinst på kapitalförvaltning, vinst på omkostnadsbelastningar o. s. v. Återbäringsgrunderna angiver också de former återbäringen till försäkrings- tagarna skall ha.
Kravet på grunder inom livförsäkringen skapar särskilda garantier för att livförsäkringsverksamheten drives efter en på förhand uppgjord plan och på grundval av en genomarbetad försäkringsmatematisk-ekonomisk analys av rörelsen. Analysen och planläggningen underlättas av att den risk, som livförsäkringen täcker, nämligen risken att en person dör eller lever, för försäkrade med normal hälsa kan med en tillfredsställande grad av statistisk exakthet sättas i relation till allenast två faktorer, nämligen veder— börandes levnadsålder och kön, och av att ett utförligt statistiskt mate- rial finnes som belyser dödligheten hos olika åldersgrupper män och kvinnor. Livförsäkringsverksamhetens planläggning och analys underlät—
tas vidare av att numera under fredliga tider dödligheten icke är föremål för tvära kastningar utan utvecklas ganska jämnt — för närvarande stadigt sjunkande, låt vara icke lika mycket i alla åldersgrupper. En omständighet, som satt stora spår i de livförsäkringstekniska systemen, är det välkända förhållandet, att dödligheten icke är densamma i alla levnadsåldrar utan i stort sett med åldern stiger i en allt brantare kurva. Detta förhållande gör att vid en flerårig dödsfallsförsäkring med konstant årspremie de försäk- rade — särskilt påtagligt vid högre åldrar — under början av försäkrings- tiden inbetalar mer än som motsvarar den för åldern naturliga premien men under slutet av försäkringstiden i gengäld mindre. Detta förhållande leder till att även vid livförsäkringar av typisk riskkaraktär, vid vilka utbe— talning av försäkringsbeloppet äger rum endast i fall där försäkringstaga- ren dör under försäkringstiden, försäkringstagarna under avtalets löptid i vissa lägen försäkringstekniskt sett har ett tillgodohavande hos vederbö- rande livförsäkringsbolag (det 5. k. tekniska återköpsvärdet). Vid sådana livförsäkringsformer, där utbetalning endast eller också sker för den hän- delse den försäkrade uppnår viss levnadsålder, innesluter försäkringen ett direkt sparande, som kan få en betydande omfattning och som kan jäm- föras med sparande i bank. Det tekniska återköpsvärdet kan här under avtalets löptid stiga upp till det avtalade försäkringsbeloppet. Den hop- kopph'ng av risktäckning och sparande, som livförsäkringsverksamheten i stor utsträckning innefattar, komplicerar i hög grad livförsäkringstekniken och har bidragit till kravet på en särskild planläggning och analys.
Livförsäkringsverksamheten möter särskilda tekniska svårigheter och problem icke blott därför att den i stor utsträckning innefattar en kom- bination av risktäckning och sparande samt dödlighetsrisken dessutom allt brantare växer med åren. Verksamheten har därjämte fått sin prägel av att livförsäkringsavtalen i stor omfattning är ingångna för mycket långa tidsperioder, ofta flera decennier, och givits ett sådant innehåll, att pre- mierna är bestämda _ bundna — för hela avtalstiden. Försäkringsbolagen har således i förevarande fall icke någon möjlighet att i fall av behov genom- föra premiehöjningar med verkan för redan träffade livförsäkringsavtal. Detta förhållande ökar behovet av noggrann planläggning och analys av verk- samheten. En ändring av premiegrunderna, innefattande högre premier, in- verkar i nu angivna fall endast på premierna för försäkringar, som tecknas efter grundändringen. Ett viktigt område, inom vilket speciella förhållan— den råder, är emellertid den under senare år tillkomna grupplivförsäkringen, inom vilken — oberoende av den tid för vilken försäkringsbolaget åtagit sig risktäckningen — försäkring meddelas mot naturliga premier, som är be— stämda — fixerade — för ett år i sänder. Inom grupplivförsäkringen slår därför en ändring av premienivån inom ett år igenom på samtliga gruppliv— avtal.
Grundernas betydelse ligger icke blott däri att de framtvingar en långtgå—
ende planläggning och analys av livförsäkringsverksamheten från vederbö- rande försäkringsholags egen sida. Därigenom att lagen kräver att grun- derna skall stadfästas av försäkringsinspektionen eller, efter yttrande från inspektionens sida, av Kungl. Maj:t blir försäkringsbolagens beslut rörande grundernas innehåll, innan besluten sättes i tillämpning, prövade av myn- dighet, som förfogar över försäkringsteknisk expertis och som är kompe- tent att kontrollera, att grunderna är utformade på sådant sätt, att försäk- ringstagarnas intressen blir vederbörligen tillvaratagna. I ärenden av detta slag har försäkringsinspektionen ofta anledning att göra en ingående gransk- ning av de kalkyler, på vilka grunderna bygger. Överläggningar hålles ofta mellan försäkringsbolagens aktuarier och representanter för inspektionen. Vid sin prövning av grunderna tillser försäkringsinspektionen i enlighet med soliditetsprincipen bl. a., att premierna är så tilltagna, att de kan beräknas förslå även vid rimliga avvikelser i ogynnsam riktning, och att återbäringen icke slussas ut i en takt, som kan innefatta en fara för soliditeten. För upp- fyllande av skälighetsprincipens krav kontrollerar försäkringsinspektionen samtidigt i görligaste män, att premierna å andra sidan icke innehåller onö- digt stora säkerhetsmarginaler och icke heller eljest är konstruerade på ett sätt, som ej kan anses skäligt. Vad angår återbäringen tillses bl. a., att reg- lerna rörande fördelningen av återbäring på olika försäkringar synes vara skäligt avvägda. Det är icke blott riskdelarna av livförsäkringspremierna, som försäkringsinspektionen vid sin granskning av grunderna prövar ur 50- liditets- och skälighetssynpunkt. Detsamma gäller i lika mån de delar av premierna, som är avsedda att täcka kostnaderna för försäkringarnas an- skaffning och övriga förvaltningskostnader. Vad angår anskaffningskost— nadsbelastningarna kan den intressanta iakttagelsen göras, att tendensen synes vara, att livförsäkringsbolagen alltid konsumerar anskaffningskost- nadsdelen av influtna premier. Försäkringsinspektionens soliditets- och skälighetskontroll upphör icke i och med stadfästelsen av grunderna. In— spektionen följer sedan utvecklingen inom bolagen och Övervakar härvid bl. a., att försäkringsbolagens faktiska förvaltningskostnader avseende liv- försäkring såvitt möjligt icke överskrider de enligt grunderna tillåtna. Så- dana överskridanden förekommer dock i icke obetydlig utsträckning. På grund av marginaler i andra delar av premierna ger dock premierna som helhet betraktade i allmänhet upphov till återbäringsbildande överskott.
Inom livförsäkringen måste enligt de sakkunnigas uppfattning soliditets- principen tilläggas stor vikt. Starka garantier bör finnas för att livförsäk— ringsbolagen har förmåga att fullgöra de av dem slutna försäkringsavtalen. De skäl som de sakkunniga anfört för soliditetsprincipens tillämpning på skadeförsäkringens område äger giltighet även för livförsäkringens del. Härtill kommer att inom livförsäkringen ytterligare skäl talar för att sär— skilda garantier bör finnas för försäkringsbolagens förmåga att fullfölja de ingångna försäkringsavtalen.
På livförsäkringens område talar, såsom delvis framgår av det föregående,
särskilt följande förhållanden för krav på starka garantier för soliditeten. Livförsäkringsbolagen har i mycket stor utsträckning ingått avtal, som ålägger dem förpliktelser mot försäkringstagarna under flera decennier framåt i tiden. Livförsäkringsavtalen är för närvarande — bortsett från grupplivförsäkringen _ utformade så, att livförsäkringsbolagen icke har möjlighet att höja premierna under avtalstiden. Livförsäkringarna är vidare ofta konstruerade så, att försäkringstagarna inom försäkringens ram bygger upp ett sparkapital, som förvaltas av försäkringsbolaget. Försämringar i liv- försäkrade personers hälsotillstånd kan för vederbörande omöjliggöra eller fördyra teckning av livförsäkring i samma eller annat försäkringsbolag. Även om samhället företagit stora utbyggnader av den statliga socialförsäk- ringen, är det fortfarande ett starkt socialt intresse att det genom frivillig försäkring i livförsäkringsbolag uppbyggda stödet åt ålderdoms- och efter- levandeförsörjningen icke spolieras genom bristande betalningsförmåga hos livförsäkringsbolagen. Livförsäkringstekniken är vidare så invecklad, att allmänheten i stort sett saknar varje möjlighet att bedöma livförsäkrings- bolagens förmåga att fullgöra sina förpliktelser.
För livförsäkringens del finnes särskild anledning att soliditetsprincipen kompletteras med en skälighetsprincip. På grund av soliditetskravet måste i första hand vid livförsäkringsavtal, som omspänner en lång tidrymd och vid vilka premierna är fastlåsta för hela avtalstiden, i livförsäkringspre- mierna inläggas betydande säkerhetsmarginaler, som skall ge garantier för att försäkringsbolagen kan fullgöra sina åtaganden även vid avvikelser i ogynnsam riktning från det beräknade förloppet av verksamheten. Vid en normal utveckling av livförsäkringsrörelsen kan det därför väntas, att be- tydande överskott kommer att uppstå. Skäligheten synes tala för att dylika överskott i lämplig form tillgodoföres försäkringstagarna och fördelas mel- lan dem på ett rättvist sätt. Skälighetskravet accentueras inom livförsäk- ringen icke blott genom de betydande säkerhetsmarginalerna i premierna utan även genom det förhållandet, att livförsäkringspremierna, räknade i kronor, vanligen uppgår till ganska höga belopp. Den återbäring, varom kan bli fråga vid livförsäkring, kan därför vara betydande. Till stöd för att lag- reglerna rörande livförsäkring bör ge uttryck för en skälighetsprincip kan också, liksom inom skadeförsäkringen, åberopa-s det förhållandet, att förhandenvaron av ett flertal med varandra konkurrerande försäkrings— bolag icke ensam innefattar några garantier för en skälig prissättning utan till och med kan leda till vissa osunda företeelser. För en skälighetsprincip inom livförsäkringen och en kontroll över denna princips efterlevnad talar jämväl den omständigheten, att försäkringstagarna i allmänhet icke har någon möjlighet att bedöma skäligheten av det pris, som livförsäkrings- bolagen vid olika försäkringsformer tager för sina tjänster. Livförsäkringens sociala karaktär kan också anföras såsom motiv för en skälighetsprincip inom livförsäkringsbranschen.
I enlighet med det anförda anser de sakkunniga, att bestämmelserna
angående livförsäkring i FL fortfarande bör bygga både på soliditets- och på skälighetsgrundsatsen. För mycket stora delar av livförsäkringsområdet synes anordningen med av offentlig myndighet stadfästa grunder rörande beräkning av premier och premiereserv, försäkringstagares rätt till återköp och fribrev, återbäring till försäkringstagarna m. ni. vara ett nödvändigt och ändamålsenligt instrument för att skapa goda garantier för att soliditets- och skälighetskraven blir uppfyllda gentemot försäkringstagarna. Förhål- landena på livförsäkringsområdet med dess ofta långtidsbundna premier och avtal, kombinationer av risktäckning och sparande samt med levnads- åldern stigande dödlighetsrisk är i mycket stor utsträckning sådana, att en mindre långtgående övervakning än den, som följer av systemet med stad— fästa grunder, icke synes tillfredsställande ur försäkringstagarsynpunkt.
I detta sammanhang vill de sakkunniga uttala, att den omständigheten att för personer med mindre gott hälsotillstånd grunderna icke ger några regler om storleken av de premietillägg, som det i dylika fall kan finnas anledning att kräva, icke bör få föranleda att försäkringsinspektionen ägnar mindre uppmärksamhet åt premiesättningen m. m. för ifrågavarande grup— per än vad fallet är med motsvarande problem för normala risker. Icke minst sociala skäl talar för en noggrann skälighetsövervakning även för nu ifrågavarande fall.
Vad angår utformningen av FL bör man enligt de sakkunnigas uppfatt- ning icke binda livförsäkringstekniken genom ingående lagbestämmelser. FL synes jämväl i fortsättningen endast böra skissera grundernas inne- håll och angiva de principer, på vilka lagtillämpningen skall bygga på det livförsäkringstekniska området. Lagen torde icke böra innehålla några tek- niska detaljbestämmelser utan dessa synes ha sin rätta plats i grunderna, vilkas innehåll skall godkännas av offentlig myndighet. Vid den prövning av grunderna, som försäkringsinspektionen företager, synes inspektionen icke böra söka genomdriva en fullständig saklig likriktning. Inom ramen för soliditets- och skälighetsprinciperna synes utrymme böra finnas för livförsäkringsbolagen att åstadkomma olika tekniska lösningar. Utveck- lingen på livförsäkringsområdet torde främjas av en viss rörelsefrihet för bolagens del. Porten bör alltid hållas öppen för nya idéer och tankar.
Såsom förut nämnts är det förutsatt, att de sakkunniga icke skall syssel— sätta sig med problemen rörande möjligheterna att i ökad utsträckning åstadkomma en värdesäkring av livförsäkringsförmånerna. I enlighet med de lämnade direktiven faller värdesäkrings- och kapitalplaceringsfrågorna i stort sett utanför de sakkunnigas lagöversyn. De sakkunniga går således bl. a. icke närmare in på de för försäkringstagarna — från såväl soliditets— som skälighetssynpunkt — viktiga bestämmelserna angående redovisning av belopp motsvarande försäkringsfonden i livförsäkring.
I det följande kommer de sakkunniga att behandla vissa speciella frågor, som berör livförsäkringsväsendet och som äger anknytning till soliditets-
och skälighetsprinciperna och de instrument, som finnes för förverkligande av dessa principer. Vissa frågor, som äger anknytning till sjuk- och olycks- fallsförsäkringsrörelsen, kommer dock att behandlas i nästa kapitel.
Några principfrågor I anslutning till skälighetsprincipens lagfästande för den svenska livför- säkringens del genomfördes till fullo den ordningen, att livförsäkringsverk— samheten bedrives praktiskt taget helt för försäkringstagarnas räkning. Såsom förut nämnts skall uppkommande överskott, som icke erfordras för vederbörande bolags konsolidering, tillgodoföras försäkringstagarna. I liv— försäkringsaktiebolagen har genom bestämmelser i bolagsordningarna aktie— ägarnas rätt till årlig utdelning begränsats till högst 5 % av aktiekapitalet. Samtidigt har föreskrivits, att vid en upplösning av livförsäkringsaktiebo- lagen aktieägarna icke äger rätt till andra tillgångar än som motsvarar aktiekapitalet och vad som kan ha brustit i tillåten utdelning under till- ändalupna år. Enligt uttryckliga bestämmelser i FL kan vidare livförsäk- ringsmedel icke tagas i anspråk för fondemission.
Nu angivna ordning för livförsäkringsverksamhetens bedrivande i vårt land har icke mött några gensagor utan vunnit anslutning från alla håll. Densamma tillgodoser väl försäkringstagarnas intressen. De sakkunniga förordar, att livförsäkringen i Sverige jämväl fortsättningsvis drives efter dessa riktlinjer.
Inom livförsäkringen har vid lagtillämpningen skäligheten ansetts kräva, att i princip alla livförsäkringar är förenade med rätt till återbäring. Grun— derna är utformade i enlighet härmed. Undantagna från återbäringsrätt är endast livförsäkringar, som upphör de närmaste åren efter försäkringens tecknande. Ett speciellt undantag utgör vidare livräntor, vilka utbetalas såsom ersättning i anledning av inträffat försäkringsfall inom trafikförsäk- ring, ansvarighetsförsäkring m. fl. skadeförsäkringsgrenar (s. k. skadeliv— räntor). -
Från företrädare för livförsäkringsbolag har önskemål uttalats, att möj- lighet skall öppnas för livförsäkringsbolagen att meddela både livförsäk- ringar, som är förenade med rätt till återbäring, och livförsäkringar, som saknar dylik rätt. Den sistnämnda typen av försäkringar skulle meddelas mot premier, som modifierats med hänsyn till att försäkringarna icke är förenade med rätt till återbäring.
Enligt de sakkunnigas uppfattning är det icke väl förenligt med de tanke- gångar, som ligger bakom återbäringsinstitutet, att uppdela livförsäkring- arna i två kategorier, återbäringsberättigade och icke-återbäringsberätti— gade. Därest möjlighet anses föreligga för ett livförsäkringsbolag att utan risk för soliditeten sänka premierna, bör en sådan sänkning genomföras utan att densamma förbindes med villkoret, att försäkringarna i fråga ute—
slutes från rätt till återbäring. Återbäringen i livförsäkring är avsedd att vara en efterhandskorrigering av premierna. Det synes icke skäligt att man inför livförsäkringsformer, vid vilka —- oberoende av rörelseutfallet —— en dylik efterhandskorrigering är utesluten. De sakkunniga kan således, mot bakgrunden av skälighetsprincipen, icke tillstyrka, att man inom svensk livförsäkring inför försäkringsformer, vid vilka det med bindande verkan på förhand bestämts att någon återbäring icke kommer att utgå.
Såvitt de sakkunniga kan finna kräver under nuvarande förhållanden skäligheten, att i princip alla livförsäkringar är förenade med återbärings— rätt. Principen bör emellertid icke hindra, attav praktiska skäl betingade modifikationer göres. Skälen för återbäring inom livförsäkringen framgår av det föregående. För återbäringsanordningar talar i främsta rummet de betydande säkerhetsmarginaler, som på förut anförda skäl är inlagda i liv- försäkringspremierna, och storleken av premierna räknade i kronor. Här- till kommer det förhållandet, att det inom livförsäkringen icke möter allt— för stora tekniska svårigheter att räkna fram och tillgodoföra försäkrings— tagarna en återbäring. Möjligheterna härtill har under senare år ytterli- gare förbättrats genom införandet av moderna databehandlingsmaskiner.
Vid den närmare utformningen av återbäringsreglerna bör enligt de sak— kunnigas uppfattning tillbörlig hänsyn tagas till praktiska synpunkter och kostnadssynpunkter. Kraven på återbäringsanordningarna får icke göras mer långtgående än vad skäligheten kräver.
Formen för återbäring Återbäringen i livförsäkring har flera olika former. Mycket vanligt är att återbäringen kvarligger i försäkringsbolaget under försäkringstidens gång och med ett samlat belopp utbetalas först när försäkringen upphör. Det före- kommer jämväl att återbäring tillgodoföres livförsäkringstagarna undan för undan i form av avdrag å utgående premier. Återbäringen kan också an— vändas såsom premie för en tilläggsförsäkring, vilken kan vara konstruerad på olika sätt. Även i andra former kan återbäringen tillföras försäkrings- tagarna och kombinationer mellan olika återbäringsformer är vanliga.
Bestämmelser rörande formen för återbäringen i livförsäkring finnes i grunderna. Det är således styrelserna i livförsäkringsbolagen som faststäl— ler de normer härutinnan, vilka skall äga tillämpning. för varje bolags del, och styrelsernas beslut underställes försäkringsinspektionen för stadfäs— telse. Inspektionen kontrollerar, att de beslutade återbäringsreglerna är tillfredsställande från skälighetssynpunkt och att de kan accepteras jäm- väl från solid-itetssynpunkt. Av soliditetsskäl kan det vara nödvändigt att uppkommande överskott i rörelsen icke omgående helt konsumeras för återbäringsändamål. .
Den kontroll, som försäkringsinspektionen utövar,.skall utgöra en garanti
för att återbäringsreglerna är. rättvisa och att icke några försäkringstagar- grupper gynnas på de andras bekostnad. Inom den ram, som kan godkän- nas från soliditets- och skälighetssynpunkter, kan emellertid flera olika återbäringsformer förekomma. Det existerar också i praktiken olikheter livförsäkringsbolagen emellan i fråga om formerna för återbäring.
Det synes de sakkunniga föga tillfredsställande, att livförsäkringstagarna för närvarande icke äger något direkt inflytande på den form, i vilken de erhåller valuta för de överskottsbildande delarna av de premier, som de erlägger. Även om det från försäkringstekniska rättvisesynpunkter kan vara likgiltigt, huruvida återbäringen slussas ut kontant undan för undan eller samlas till försäkringstidens slut eller användes såsom premie för en tilläggsförsäkring av något slag, kan de enskilda försäkringstagarna ha en bestämd uppfattning om vilken återbäringsform de föredrager. Med hänsyn härtill förordar de sakkunniga, att möjlighet öppnas för livförsäkrings- tagarna att ge till känna sina önskemål om de grova dragen i den form, 'i vilken uppkommande återbäring skall tillgodoföras dem, och att vid åter— bäringsanordningarnas utformning livförsäkringsbolagen inom grundernas ram i praktiskt möjlig utsträckning tager hänsyn till de enskilda försäk- ringstagarnas önskemål. Avsikten är givetvis icke, att en försäkringsta— garc med korta tidsmellanrum skall kunna hoppa från den ena återbärings— formcn till den andra. Det synes emellertid rimligt, att i alla händelser vid en livförsäkrings tecknande och helst även ett antal gånger under försäk— ringstidens lopp livförsäkringstagarna får möjlighet att — inom ramen för soliditets- och skälighetsprinciperna — influera på den form, i vilken äter- bäringcn tillgodoföres dem.
Sparsamhetskrav I samband med lagfästandet av skälighetsprincipen i livförsäkring uttala- des, såsom förut nämnts, att ifrågavarande princip i praktiken kommer att bl. a. innebära ett krav på att livförsäkringsbolagen skall iakttaga spar- samhet med avseende å sina omkostnader. Det förefaller de sakkunniga, att bolagen icke alltid håller denna sida av skälighetskravet i minnet. Till de sakkunnigas kännedom har kommit flera fall, där livförsäkringsbolag icke synes ha vinnlagt sig om tillbörlig sparsamhet beträffande omkostna- derna. Såsom särskilt påtagligt exempel må nämnas, att ett livförsäkrings- bolag ganska nyligen haft jubileumskostnader på över 1 miljon kronor, och detta fastän bolagets omkostnader vissa år överskridit de belopp, som om— kostnadsbelastningarna i premierna ställt till förfogande för omkostnads- ändamål. Det har också bl. a. förekommit att livförsäkringsbolag förlagt konferenser med vissa delar av fältorganisationen till utlandet. De sakkun- niga Vill understryka, att det från försäkringstagarsynpunkt icke är till fyllest, att utformningen av de försäkringstekniska grunderna göres på så—
dant sätt, att grunderna från skälighets- och soliditetssynpunkter motsvarar högt ställda krav. Det måste med kraft tillses, att livförsäkringsbolagen jämväl i sitt övriga handlande följer de principer, åt vilka försäkrings- rörelselagstiftningen ger uttryck. Icke minst angeläget är att bolagen i alla sammanhang eftersträvar att undvika onödiga kostnader.
I samband med behandlingen av skälighetsprincipen i Skadeförsäkring har de sakkunniga, till betoning av sparsamhetskravet, förordat att kata— logen i FL över föreläggandeanledningar kompletteras med det fallet, att försäkringsbolag icke iakttager tillbörlig sparsamhet i fråga om omkost— naderna för rörelsen. Den föreslagna bestämmelsen har utformats så, att den tager sikte icke blott på skadeförsäkringsbolag utan även på livför- säkringsbolag.
Några frågor av betydelse för konkurrensen Inom livförsäkringsbranschen synes det råda en ganska stark konkurrens mellan de olika försäkringsbolagen. Såväl från förekommande fältorganisa— tioners som från de centrala försäljningsledningarnas sida nedlägges myc— ken möda på att öka det egna bolagets stock av livförsäkringar. Tävlan mellan bolagen tager olika former. Både personlig bearbetning av kunderna och centrala åtgärder från bolagsledningarnas sida i form av annonser, olika slag av broschyrer, nya försäkringsvarianter m. ni. kommer till an— vändning i sammanhanget.
Samtidigt kan emellertid konstateras, att det förekommer vissa konkur— renshämmande företeelser på livförsäkringsområdet. En viktig sådan är, att sedan mycket lång tid tillbaka samtliga livförsäkringsbolag i landet tillämpar en gemensam premienivå inom å ena sidan stor och å andra sidan liten livförsäkring. På senaste tid har dock ett livförsäkringsbolag fram— lagt förslag till nya, kostnadsbesparande former för försäljning av vissa typer av stor livförsäkring och i samband därmed fattat beslut om grunder innefattande lägre premier än övriga bolag i samma försäkringsgren. Sam- tidigt har bolaget, under hänvisning till den lägre kvinnodödligheten, velat sätta dödsfallspremierna för kvinnor lägre än dödsfallspremierna för män. Jämväl på grupplivförsäkringens område tillämpar de konkurrerande liv- försäkringsbolagen i stort sett lika premier. Inom denna gren har det emel- lertid under senare år ett flertal gånger förekommit, att något bolag ensamt tagit initiativ till premiesänkningar. De andra bolagen har därefter följt efter så att premierna snabbt ånyo blivit i stort sett lika.
I detta sammanhang kan konstateras, att försäkringsinspektionen tidi— gare synes ha stött tanken, att samtliga livförsäkringsbolag bör hålla lika premier inom en och samma försäkringsgren. Under senare år har dock in- spektionen givit uttryck för uppfattningen, att förhållandena kan vara så— dana, att en premiedifferentiering mellan bolagen är fullt motiverad. Sä-
lunda har inspektionen bl. a. ställt sig positiv till de ovan antydda planerna från ett livförsäkringsbolags sida att hålla lägre premier vid vissa former av stor livförsäkring på den grund att bolaget planerar en mindre kost- nadskrävande organisation av försäljningen av livförsäkringar än den inom branschen vanliga. Försäkringsinspektionen har också tillstyrkt lägre döds- fallspremier för kvinnor än för män. Inom grupplivförsäkringen har för- säkringsinspektionen, såsom framgår av det föregående, stadfäst grunder, som innefattat avsteg från den lika premienivån.
De sakkunniga ansluter sig till uppfattningen, att FL ger utrymme för vissa premiedifferentieringar försäkringsbolagen emellan i livförsäkring och att anledning saknas för de lagtillämpande myndigheterna att ålägga livförsäkringsbolagen att alla hålla lika premier inom en och samma för— säkringsgren. Det kan svårligen hävdas, att vid varje typ av försäkring en enda premie och ingen annan motsvarar soliditets- och skälighetsprinciper- nas krav. Med stöd av ifrågavarande två principer kan man enligt de sak- kunnigas uppfattning icke komma längre än att premiegrundernas anta— ganden måste ligga inom vissa marginaler, som icke får överskridas åt nå- gotdera hållet. Marginalerna kan skifta för olika slag av försäkringar. Inom ramen för nu ifrågavarande marginaler synes livförsäkringsbolagen böra ha frihet att bedriva en premiekonkurrens. Om exempelvis flertalet livför- säkringsbolag tillämpar ett visst dödlighetsantagande, vilket av den stad- fästande myndigheten anses ligga i överkant men dock icke vara högre än att det kan accepteras från skälighetssynpunkt, synes något hinder icke böra resas mot att ett konkurrerande livförsäkringsbolag tillämpar ett lägre dödlighetsantagande, under förutsättning att detta antagande ligger inom den ram, som kräves från soliditetssynpunkt. Vad angår premiegrundernas omkostnadsantagande synes det uppenbart, att ett livförsäkringsbolag icke bör tvingas att inlägga en högre omkostnadsbelastning i premien än som framstår såsom nödvändig från soliditetssynpunkt. Om därför ett livför- säkringsbolag vill ha en lägre omkostnadsbelastning av premien än övriga bolag och det kan styrka, att bolagets organisatoriska förhållanden är så- dana, att jämväl på längre sikt anledning finnes att antaga att den mindre belastningen är till fyllest för att täcka bolagets omkostnader för försäk- ringarna i fråga, bör något hinder icke resas mot att omkostnadsbelast- ningen å premien blir lägre i detta bolag än i de övriga. De sakkunniga an— ser således, att försäkringsinspektionen icke bör vara någon garant för en gemensam premienivå i svensk livförsäkring.
I detta sammanhang vill de sakkunniga uttala, att den nuvarande pre- miesättningen i livförsäkring lider av en viss stelhet, vars förenlighet med skälighetsgrundsatsen kan ifrågasättas. I större utsträckning än vad nu sker synes vid premiebestämningen hänsyn böra tagas till längden av den tid, för vilken premierna är bundna. Det synes icke riktigt, att såsom för närvarande är fallet inom individuell livförsäkring premiegrundernas an-
taganden innehåller lika stora säkerhetsmarginalerför å ena sidan sådana livförsäkringar, vid vilka vederbörande försäkringsbolag binder sig för en ganska kort'tid, exempelvis fem år, och å andra sidan livförsäkringar, där bundenheten sträcker sig över mycket lång tid, kanske trettio eller fyrtio år. Behovet av säkerhetsmarginaler är uppenbarligen mindre vid korta för- säkringar än vid långa. Detta förhållande synes böra slå igenom vid pre- miebestämningen.
Priskonkurrensen på livförsäkringsområdet kompliceras därigenom att, såsom förut nämnts, i stor utsträckning avtalstiderna är mycket långa och premierna samtidigt är orörliga under avtalstiden. De säkerhetsmarginaler, som på grund härav måste inläggas i premierna, är ganska betydande och ger vid ett normalt utfall av rörelsen upphov till återbäringsbildande över— skott. Återbäringens storlek är av betydelse när det gäller att bedöma det verkliga priset för en livförsäkring. Det brukar sägas, att nettopriset för en livförsäkring utgör denerlagda premien minus återbäringen. Det är un— der sådana förhållanden av intresse för allmänheten att få en bild av åter- bäringens storlek i skilda livförsäkringsbolag. Möjligheterna härtill är emel— lertid för närvarande mycket små. I stort sett torde försäkringstagarna sväva i fullständig okunnighet om vilka livförsäkringsbolag som under en viss tidsperiod haft den högsta och vilka som haft den lägsta återbäringen till försäkringstagarna. Återbäringsteknikens i viss mån varierande utform- ning i skilda bolag komplicerar dessutom äterbäringsjämförelser livför— säkringsbolagen emellan. Även för fackmän kan det möta svårigheter att ge en rättvisande bild av återbäringsförhållandena i de olika livförsäkrings- bolagen.
Den omständigheten att livförsäkringsbolagen i stor utsträckning till- lämpar metoden att låta återbäringsmedlen kvarligga i livförsäkringsbo- laget ända till försäkringstidens utgång gör att sambandet mellan premie och återbäring icke torde stå fullt klart för alla livförsäkringstagare. Vid en dylik återbäringsuppsamling blir återbäringen direkt påtaglig för för- säkringstagarna först vid en tidpunkt, då premien kan sägas ha förlorat sin aktualitet för dem. Återbäringens betydelse för priset skulle framstå klarare, därest i ökad utsträckning återbäringen tillfördes försäkringsta- garna i form av avdrag på premien. De sakkunnigas ovan framförda för— slag att" försäkringstagarna skall få tillfälle att influera på "den form, i vil— ken återbäringen skall tillgodoföras dem, kan tänkas komma att leda till en ökad användning av sistnämnda återbäringsform.
Enligt vad de sakkunniga erfarit» har försäkringsinspektionen övervägt att i publikationen Enskilda försäkringsanstalter offentliggöra uppgifter om återbäringens storlek i skilda livförsäkringsbolag vid vissa vanligare typer av försäkringar. Livförsäkringsbola'gen aVStyrkte emellertid den planerade publiceringen. Frågan har dock icke avförts från inspektionens dagord- ning utan torde—efter fortsatta överläggningar med representanter för liv- försäkringsbolagen komma att upptagas till förnyat övervägande.
De sakkunniga anser det icke tillfredsställande, att allmänheten i dag saknar möjligheter att få en bild av den varierande återbäring, som de olika livförsäkringbolagen under gången tid lämnat. Då återbäringen direkt på- verkar det nettopris, som försäkringstagarna har att erlägga för sitt för— säkringsskydd, bör allmänheten icke sväva i okunnighet om de skillnader i återbäringshänseende, som förekommer livförsäkringsbolagen emellan. Det kan från försäkringstagarsynpunkt icke vara en sund företeelse, att faktiskt konstaterbara skillnader mellan olika livförsäkringsbolag i fråga om nettopriset för livförsäkringar undanhålles allmänheten.
Visserligen ger återbäringen närmast en bild av förhållandena och pri- set under gången tid och ger icke något bindande besked om det nettopris, som nytillträdande försäkringstagare kommer att få erlägga för av dem tecknade livförsäkringar. Inga garantier finnes för att ett livförsäkrings- bolag, som i dag lämnar högre återbäring än övriga bolag, kan jämväl framdeles ge lika hög återbäring eller bibehålla sin toppställning. Ett liv— försäkringsbolag, som i förfluten tid haft lägre återbäring, kan i framti- den komma att uppvisa fördelaktigare äterbäringsförhållanden. För den intresserade allmänheten måste det dock vara av värde att få en så rätt- visande bild som möjligt av de skilda livförsäkringsbolagens återbäring i förfluten tid. För ju längre tid återbäringsuppgifter föreligger och ju mera mångsidiga dessa uppgifter är desto större värde har uppgifterna såsom vägledning för allmänheten. Medan uppgifter för enstaka år och för en- staka fall kanske icke säger mycket beträffande återbäringsförhållandena i ett försäkringsbolag, kan däremot en sammanställning av ett större antal uppgifter för en längre tilländalupen tid vara av icke obetydligt värde ur informationssynpunkt. Den utvecklingstendens, som eventuellt kan utlä- sas ur dylika flerårssammanställningar, kan ge upplysningar av intresse för dem, som tvekar i valet mellan olika livförsäkringsbolag. Värdet av så- dana sammanställningar ökar, därest sammanställningarna kan åtföljas av analyser, som ger en bild av i vilken utsträckning olika vinstkällor (död- lighetsvins't, omkostnadsvinst o. s. v.) hos de berörda bolagen bidragit till återbäringen och hur återbäringen närmare kanaliseras. Den omständig- heten att bl. a. ingen garanti kan lämnas för att den framtida faktiska utvecklingen blir den som synes kunna utläsas av materialet från förfluten tid synes lika litet här som på andra områden få tagas till intäkt för att undanhålla allmänheten upplysningsmaterialet i fråga. Det förhållandet att livförsäkringsbolagen står under offentlig tillsyn och att återbäringen regleras av grunder, som är stadfästa av Kungl. Maj:t eller försäkrings- inspektionen, bör kunna bereda skydd mot en vilseledande återbärings- politik. På denna väg kan tillses, att icke dumpingartade, tillfälliga höj- ningar av återbäringen genomföres i ackvisitionssyfte. Goda garantier före- ligger således för sunda återbäringsförhållanden jämväl efter ett offentlig— görande av återbäringens storlek under förflutna tidsperioder hos olika livförsäkringsbolag.
I enlighet med det anförda förordar de sakkunniga, att försäkringsin- spektionen snarast möjligt publicerar uppgifter rörande återbäringens stor- lek i skilda livförsäkringsbolag såvitt rör ett antal vanliga livförsäkrings- typer. De sakkunniga förutsätter härvid, att sammanställningarna kom- menteras och analyseras på sådant sätt, att en så rättvisande bild som möj- ligt av bolagens återbäringsförhållanden erhålles. Mot bakgrunden av de betydande skillnader livförsäkringsbolagen emellan i fråga om återbä- ringens storlek i vissa fall, som de i avsnitt 4. av detta kapitel lämnade återbäringsexemplen giver vid handen, vill de sakkunniga understryka vik- ten av att försäkringsinspektionen i större utsträckning än som hittills skett undersöker och analyserar orsakerna till återbäringsskillnaderna och samtidigt övertygar sig om att icke vissa försäkringskategorier eller är- gångar gynnas eller missgynnas på ett orättvist sätt. Återbäringsuppgif— terna bör sammanställas med uppgifter rörande premierna, så att en bild av nettopriset för de olika livförsäkringarna erhålles. En dylik samman- ställning av premie och återbäring blir särskilt nödvändig i den mån liv- försäkringspremierna varierar bolagen emellan. Återbäringen isolerad har ett begränsat intresse; det är först när premien och återbäringen samman- ställes som en fullständig bild erhålles av det nettopris, som försäkrings- tagarna haft att erlägga.
En förskjutning av konkurrensen på livförsäkringsområdet så att den- samma i ökad omfattning får karaktären av en priskonkurrens ligger en- ligt de sakkunnigas uppfattning i försäkringstagarnas intresse. En pris- konkurrens inom de ramar, som följer av soliditets- och skälighetsprinci- perna, bör enligt de sakkunnigas mening kunna gagna livförsäkringsta- garna därigenom att en dylik konkurrens — på motsvarande sätt som inom andra delar av näringslivet — kan ge de berörda företagen ytterligare an- ledning att vidtaga åtgärder för att pressa vederbörande bolags kostnader nedåt. En konkurrens, som icke har formen av priskonkurrens, kan lätt leda till en uppdrivning av kostnaderna. I enlighet med det anförda för- ordar de sakkunniga, att konkurrensen inom svensk livförsäkring i ökad utsträckning gives formen av en priskonkurrens.
Rörliga premier
Såsom förut nämnts är livförsäkringsavtalen — bortsett från grupplivför- säkring — för närvarande utformade så, att livförsäkringspremierna är orörliga under hela den avtalade försäkringstiden. Den premie, som gäl- ler vid försäkringens tecknande, kan icke ändras under försäkringstidens gång, även om premiegrunderna under tiden förändras, så att nytillträ— dande försäkringstagare har att erlägga en högre premie för motsvarande försäkring. Ifrågavarande ordning är emellertid icke påbjuden i lag. Gäl- lande lag utgör icke något hinder mot att livförsäkringsavtalen utformas
så, att premierna i framtiden kan jämkas, därest anledning därtill före- ligger. Den noggranna kontrollen över premiesättningen i livförsäkring ger för övrigt försäkringstagarna särskilda garantier för att icke obefogade premieändringar kommer till stånd.
Ett system med rörliga premier i livförsäkring skulle vara förenat med den fördelen, att de i premierna inlagda säkerhetsmarginalerna skulle kunna göras mindre än vid nuvarande ordning, då bolagen icke har möj— lighet att höja premierna under avtalstidens lopp. Vid ett system med rör- liga livförsäkringspremier behöver icke försäkringsbolagen på förhand gar- dera sig mot framtida fördyringar, som kanske aldrig inträder. En ordning med rörliga livförsäkringspremier bör därför sett i stort kunna leda till lägre premier än de nuvarande. En dylik ordning torde också befordra en priskonkurrens.
Enligt de sakkunnigas mening förtjänar det att övervägas, huruvida det icke skulle ligga i allmänhetens intresse, att möjlighet beredes försäkrings— tagarna att vid tecknande av livförsäkring välja mellan försäkringsavtal med fast premie och försäkringsavtal med rörlig premie. Man kan också tänka sig mellanformer mellan fast och rörlig premie. Såsom exempel här- på må nämnas avtal, vid vilka livförsäkringspremien bindes för en fem— årsperiod i sänder.
Förenklad behandling av vissa livförsäkringsformer
Lagbestämmelserna angående livförsäkringsrörelses bedrivande är utfor— made med tanke närmast på långsiktiga försäkringsavtal, som avser ut- givande av livränta eller vid vilka utbetalning skall äga rum icke blott om den försäkrade avlider inom viss tid utan också för den händelse veder— börande lever till försäkringstidens utgång, d. v. s. livförsäkringar som är starkt sparbetonade. Under senare år har emellertid, såsom framgår av ti— digare anförda siffror, en annan typ av livförsäkringar fått ett mycket kraf- tigt uppsving, nämligen sådana försäkringar, vid Vilka utbetalning av för- säkringsbeloppet skall äga rum endast i fall där den försäkrade dör under försäkringstiden. Denna typ av livförsäkringar innesluter icke något di- rekt sparande utan har en typisk riskkaraktär. Till detta slag av försäk- ringar hör bl. a. grupplivförsäkringen.
Anledning torde finnas att överväga, i vad mån de särskilda bestämmel- serna angående livförsäkring, i första hand kraven på av offentlig myn- dighet stadfästa grunder, verkligen är av behovet påkallade, när fråga är om livförsäkringar endast för dödsfall. Det synes icke uteslutet, att vid vissa typer av riskförsäkringar försäkringstagarnas intressen kan bli väl tillgodosedda, även om livförsäkringarna i fråga helt eller delvis under— kastas de enklare bestämmelserna angående Skadeförsäkring.
Förutsättningarna för att likställa vissa livförsäkringstyper med skade-
försäkring blir vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag i föregående kapitel större 'än om skadeförsäkringsbestämmelserna i FL bibehålles oför— ändrade. De överväganden angående borttagandet av kravet på grunder m. m. för vissa livförsäkringsformer, som göres i det följande, bör ses mot bak- grunden av den aktivering av skälighetsprincipen på skadeförsäkringsom— rådet, som de sakkunniga föreslagit. De-sakkunniga förutsätter sålunda, att i den mån bestämmelserna angående Skadeförsäkring blir tillämpliga på vissa typer av "livförsäkring, försäkringsinspektionen fortlöpande kom- mer att i efterhand infordra uppgifter-till belysning av premiesättningens skälighet vid ifrågavarande livförsäkringsformer och dessutom kommer att ålägga de berörda försäkringsbolagen att innan beslut fattas om änd- ring av premiesats för ifrågavarande försäkringstyper delgiva inspektio- nen den avsedda ändringen samt en sammanfattning av det material och de överväganden, varpå premieändringen bygger. Vidare förutsätter de sak- kunniga, att skäligheten alltjämt skall anses- kräva, att vid ifrågavarande livförsäkringsformer i princip allt uppkommande överskott, som icke er- fordras för verksamhetens konsolidering, skall återbäras till försäkrings- tagarna och att inspektionen kommer att övervaka att så också sker.
En tekniskt sett mycket enkel- livförsäkringsform är grupplivförsäk— ringen. Såsom förut nämnts föreligger vid sådan försäkring betalnings- skyldighet för försäkringsbolaget endast för det fall att försäkrad person avlider inom viss tid. Premien bestämmes för ett år i sänder. Premien in- nefattar icke något som helst sparmoment utan är avsedd att i sin helhet tagas i anspråk för risktäckningen under försäkringsåret (naturlig premie).
Grupplivförsäkringsverksamheten torde erbjuda mindre försäkringstek- niska problem än flera skadeförsäkringsgrenar. Det synes lättare att över- blicka och hålla ett grepp om denna försåkringsformiän vad fallet är be- träffande må'nga skadeförsäkringstyper. Såväl ur soliditets- som ur skä- lighetssynpunkter synes det—?vara lätt att övervaka, att sunda förhållanden råder inom branschen och att försäkringstagarnas intressen icke åsidosät— tes. Varken från den ena eller från den andra-av nyss nämnda synpunkter sy— nes det föreligga något behov att kräva, att grupp]ivförsäkringsverksamheten skall styras av grunder, vilka —4—Iin.i minsta detalj _— skallv underställas offentlig myndighet för förhandsgodkännande och stadfästelse. De sakkun- niga anser sig därför kunna förorda, att grupplivförsäkringen likställes med Skadeförsäkring därutinnan att den befrias från krav på grunder.
' Sl'äppes för grupplivförsäkringens del kravet på grunder, får detta vissa speciella konsekvenser. Detta sammanhänger med att de nuvarande grun— derna-för grupplivförsäkring innehåller vissa bestämmelser, som icke har någon direkt'motsvarighet i individua-lfö'rsäkringens grunder. Härutinnan m'å 'till en början nämnas,- att grupplivförsäkringens grunder innehåller noggranna bestämmelser angående bl. 'a. vilka typer av grupper som får teckna grupplivförsäkring. Likst'älles denna för-säkringsform med skade—
försäkring, erhåller försäkringsbolagen frihet att utforma grupperna på det sätt de finner ändamålsenligast; De behöver icke skaffa sig offentlig myndighets förhandsgodkännande av grupptyperna utan kommer på denna punkt liksom på många andra punkter blott att stå risken av ingripande i efterhand från försäkringsinspektionens sida i händelse av anmärknings- värda åtgärder. Såvitt de sakkunniga kan finna bör det icke vara förenat med några faror för försäkringstagarna, att försäkringsbolagen själva en- samma får taga ansvaret för beskaffenheten och storleken av de grupper, som skall få teckna grupplivförsäkring. De detaljerade bestämmelserna i grunderna i nu ifrågavarande ämne torde åtminstone delvis kunna ses så- som en reminiscens från grupplivförsäkringens begynnelseår, då denna för- säkringsform från en del håll möttes med viss skepsis och det i allt fall ansågs vara skäl att gå fram med försiktighet, innan närmare erfarenheter vunnits av den nya livförsäkringsformen. Numera föreligger ingående er- farenheter och dessa synes icke tyda på att det från försäkringstagarsyn- punkt finnes anledning att omgärda grupplivförsäkringen med speciella hindrande stängsel. Det torde med stor säkerhet kunna antagas, att för- säkringsbolagen icke kommer att missbruka den frihet att bilda grupper, som de erhåller, därest grupplivförsäkringen befrias från krav på grunder. Påpekas bör i detta sammanhang attförsäkringsbolagen äger frihet att på eget ansvar utforma försäkringsbärande grupper i kort kollektiv olycks— fallsförsäkring —— vilken gren icke är grundreglerad — och att! några olä— genheter icke synes ha varit förenade med denna frihet. Grupplivförsäkringens grunder är- vidare särpräglade därutinnan, att de bl. a. innehåller bestämmelser, som i vissa situationer, då gruppmedlem upphör att omfattas av gruppavtalet,"gervederbörande rätt att inom viss tid utan hälsoprövning "erhålla fortsatt försäkring för dödsfall mot den pre- mie, som normalt gäller för individuell stor försäkring utan rätt till-pre- miebefrielse. Denna rätt till individuell fortsättningsförsäkring har ansetts värdefull för försäkringstagarna. Utan densamma skulle anslutningen till en grupplivförsäkring kunna medföra olägenheter för de försäkrade. Funnes icke rätten till-fortsättningsförsäkring, skullenämligen försämringar i den enskilde försäkringstagarens hälsotillstånd under tiden för medlemskapet i grupplivförsäkringen kunna medföra, att vederbörande icke alls eller blott mot-förhöjd premie 'kunde erhålla en "motsvarande individuell försäkring i fall, där vederbörande på grund av ombyte av arbetsplats in.-m. icke längre kan vara grupplivförsäkrad. Rätten till fortsättningsförsäkring har gjort, att försäkringstagarna icke kommer i en sämre ställning i förevarande hän— seende, därest de ansluter sig till en grupplivförsäkring i» stället” för att teckna motsvarandeindividuella försäkringar. De sakkunniga är av den uppfattningen, att f'örefintligheten aven rätt till fortsättningsförsäkring är en förutsättning för att grupplivförsäkringen skall kunna sägas utgöra ett lika=värdefullt skydd för försäkringstagarna som motSvarande indivi-
dualförsäkring. De sakkunniga anser därför, att den omständigheten att grupplivförsäkringen befrias från krav på grunder icke bör få medföra, att rätten till fortsättningsförsäkring avskaffas. Bestämmelser i ämnet bör inryckas i avtalen och det bör på bästa sätt tillses, att de enskilda försäk- ringstagarna får kännedom om rätten till fortsättningsförsäkring. Någon grundad anledning torde knappast finnas att antaga, att försäkringsbola- gen kommer att motsätta sig bibehållandet av rätten till fortsättningsför- säkring. För att skapa garantier för att försäkringstagarintresset blir till— godosett på nu ifrågavarande punkt kan dock den lagbestämmelse, som öppnar möjlighet för försäkringsbolagen att befrias från grunder vid grupp- livförsäkring, lämpligen givas sådan utformning, att bibehållandet av rätt till fortsättningsförsäkring kan uppställas såsom villkor för grupplivför- säkringens grundfrihet.
Likställes grupplivförsäkring med skadeförsäkring i fråga om frihet från grunder, synes den jämväl i övrigt i de hänseenden, varom fråga är i FL, kunna behandlas såsom Skadeförsäkring. Detta kommer att få betydelse i främsta rummet såvitt angår fondavsättningar, förlusttäckning och kapital- placering. De sakkunnigas avsikt är, att vid grundfri grupplivförsäkring avsättning till fonder skall ske enligt de regler FL innehåller för annan rörelse än livförsäkringsrörelse. I livförsäkringsbolag, som driver dels van- lig grundbunden livförsäkring och dels grundfri grupplivförsäkring, skall förlusttäckning ske enligt de bestämmelser som gäller för det fall att för- säkringsbolag meddelar såväl livförsäkring som försäkring av annat slag, varvid grupplivförsäkringen blir att betrakta såsom en personförsäkring av annat slag än livförsäkring. Härigenom kommer vid förlust på den grund- fria grupplivförsäkringsverksamheten den grundbundna livförsäkringens överskottsmedel att skyddas mot att till någon del behöva tagas i anspråk, innan grupplivförsäkringens överskottsmedel till fullo, inklusive reserv- fonden, konsumerats för att täcka förlusten. Den grundfria grupplivför- säkringens likställighet med Skadeförsäkring kommer vidare att medföra, att inga särskilda kapitalplaceringsbestämmelser kommer att gälla för grupplivförsäkringens del. Regeln i 274 & FL att ett belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar skall vara redovisat i bl. a. vissa slag av kvalificerade värdehandlingar kommer icke att bli tillämplig och icke heller pantsättningsbestämmelsen i 276 5 FL. I detta sammanhang må förutskickas, att i nästa kapitel förslag kommer att framläggas om så- dan ändring av 277 & FL, att den grundfria grupplivförsäkringens likstäl— lande med Skadeförsäkring icke kommer att medföra något krav på spe- ciell redovisning och pantsättning av säkerhetsfonden i livförsäkringsbo- lag. Det förhållandet att den grundfria grupplivförsäkringen frigöres från FL:s särskilda kapitalplaceringsbestämmelser för livförsäkring innefattar en ökad frihet för försäkringsbolagen. Denna" ökade frihet torde emellertid icke medföra några risker för försäkringstagarna och kan icke heller få
några återverkningar på kapitalmarknaden. Då grupplivförsäkringen icke innefattar något sparande, är nämligen försäkringsfonden för grupplivför- säkring förhållandevis obetydlig. Sålunda utgjorde för samtliga försäk- ringsbolag sammanlagt den direkta grupplivförsäkringens försäkringsfond för egen räkning endast 2,8 miljoner kronor vid utgången av år 1957.
På nu anförda skäl föreslår de sakkunniga, att FL ändras på sådant sätt, att det blir möjligt att i de hänseenden, varom fråga är i FL, behandla grupplivförsäkringen såsom Skadeförsäkring. Tanken är icke att gruppliv- försäkringen i anledning härav skall överflyttas till skadeförsäkringsbo- lag, utan avsikten är att den såsom varande livförsäkring fortfarande prin- cipiellt skall bedrivas av livförsäkringsbolag, låt vara att formerna för denna del av verksamheten skall på angivet sätt ändras. Ändringarna i fråga bör icke medföra någon utvidgning av aktieägarsfären i livförsäkringsaktiebolag utan för all den rörelse, som livförsäkringsaktiebolagen bedriver, synes ak— tieägarnas rätt till utdelning m. m. böra vara begränsad enligt de riktlin— jer, som nu gäller. Möjligheter att garantera detta föreligger.
Flera fördelar torde kunna stå att vinna genom en reform av nyss an- givet slag. Om grupplivförsäkringen behandlas såsom Skadeförsäkring, sy- nes densamma bli ännu enklare för försäkringsbolagen att hantera än vad fallet nu är. Detta är en fördel, ty varje onödigt administrativt arbete sy- nes böra undvikas. En möjlig förenkling, som icke direkt torde framgå av det föregående, gäller premiesättningen för stora grupper. Släpper man kravet på premiegrunder för grupplivförsäkring, vinner man, att premien icke behöver konstrueras på grundval av fixerade antaganden rörande död- lighet m. in. Det blir i viss utsträckning möjligt att bestämma den premie, som en grupp skall betala, med ledning av den faktiska dödligheten inom gruppen. En dylik empirisk premiesättning torde utan fara kunna använ- das vid stora grupper, vilkas sammansättning icke undergår snabba för- ändringar. Härigenom uppnås bl. a., att det i viss utsträckning icke blir nödvändigt för försäkringsbolagen att infordra och arbeta med uppgifter om den årliga ålderssammansättningen inom varje försäkrad grupp. En dylik förenkling torde för de stora gruppernas del kunna vara ett ytterli- gare steg i kostnadsförbilligande riktning.
Ett likställande av grupplivförsäkringen med Skadeförsäkring medför också den fördelen, att såvitt angår FL lagtekniska möjligheter öppnas att kombinera grupplivförsäkring samt kollektiv kort olycksfalls- eller kol- lektiv kort sjuk- och olycksfallsförsäkring till en enhetsförsäkring, vid vil— ken livförsäkrings- samt olycksfalls- eller sjuk- och olycksfallsförsäkrings- momenten icke redovisningsmässigt måste hållas i sär. Ett sammanförande av nämnda försäkringsmoment till enhetsförsäkringar synes vara ett na- turligt utvecklingssteg med tanke bl. a. på att livförsäkringen samt sjuk- och olycksfallsförsäkringen från behovstäckningssynpunkt bildar en or- ganisk enhet och gemensamt täcker risken för bortfall av den försäkra-
des arbetsförmåga. Även efter de beslutade utbyggnaderna av de samhälle- liga personförsäkringsanordningarna föreligger det behov av enskilda kom- pletteringsanordningar, olika för olika kategorier människor. Åtminstone en del av, det enskilda kompletterande personförsäkringsskyddet synes lämp- ligen kunna få formen av kollektiva försäkringsanordningar. Det synes icke uteslutet, att kostnadsbesparingar kan uppnås, därest härvid grupp— livförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring eller olycksfallsförsäk- ring kan erbjudas i form .av kombinationsförsäkringar, vid vilka de olika försäkringsmomenten icke behöver redovisas var för sig utan tillsamman- tagna kan betraktas såsom en enhet.
Ett ganska speciellt område, inom vilket det kan vara förenat med för- delar att likställa grupplivförsäkring med Skadeförsäkring, utgör vissa ty- per av försäkringar, som har till uppgift att vid avbetalningsförsäljning av varor ge säljaren och köparen ett mer eller mindre långt gående försäk- ringsskydd. Vid ifrågavarande försäkringar övertager försäkringsgivaren köparens återstående betalningsskyldighet i händelse köparen dör även- som för den tid denne är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller olycks— fall och eventuellt också för den tid vederbörande är arbetslös. På grund av FL:s innehåll är det icke för närvarande möjligt att tillhandahålla av— betalningsförsäkringar, vid vilka livförsäkrings—, sjuk- och olycksfallsför- säkrings- samt arbetslöshetsförsäkringsmomenten är sammanförda till ett helt med en premie, som icke behöver. uppdelas och redovisas i bestånds— delar. För närvarande måste dödsfallsrisken täckas genom särskild grupp- livförsäkring, vars inkomster och utgifter redovisas för sig. Detta torde vara en onödig omgång. Rationellt synes vara att öppna möjligheter för avbetalningshandelns försäkringar att erhålla formen av enhetsförsäkringar, vid vilka alla de olika försäkringsmomenten tillsammantagna kan betrak- tas och redovisas såsom en enhet.
Det är icke blott på den kollektiva livförsäkringens område, som möjlig- heter kan föreligga att genomföra förenklingar. Detsamma synes i viss utsträckning vara fallet även inom individuell livförsäkring. De försäk- ringstyper, varom här synes kunna bli fråga, är icke för närvarande sär- deles frekventa. Detta förhållande torde dock icke vara ett skäl för att beträffande ifrågavarande försäkringar bibehålla en strängare reglering än som är- nödvändig. Det synes för övrigt icke uteslutet, att en del av för— säkringsformerna i fråga, eventuellt i kombination med annan person- försäkring, i framtiden kan möta större intresse från allmänhetens sida. Ett ytterligare skäl att icke undantag-a individualförsäkringen från för- enklingssträvandena är, att gränsen mellan kollektiv och individuell.liv- försäkring är flytande. F örsäkringsformer, som i dag räknas till indivi- duell livförsäkring, skulle lika gärna kunna hänföras under begreppet kol— lektiv försäkring. Den flytande gränsen mellan kollektiv oclrindividuell försäkring synes icke höra göras till en skiljelinje, som i lag tillägges av- görande betydelse i vissa frågor.
En enkel form av individuell livförsäkring utgör livförsäkring endast för dödsfall mot naturlig premie. Då denna försäkringsform medför utbetal- ning av försäkringssumman endast om den-försäkrade dör före viss an- given tid, innefattar densamma icke något sparande. Premien är »— lik— som vid grupplivförsäkring — beräknad för allenast ett år i sänder i den bemärkelsen, att varje års premie är tillmätt så, att den skall svara mot risken just det året. Premien stiger därförmed levnadsåren. Försäkringen har vid försäkringsårets utgång icke något tekniskt återköpsvärde. Fastän denna försäkringsform tekniskt sett är enkel, synes det dock icke under alla förhållanden kunna ifrågakomma att befria densamma från krav på grunder m. m. Såsom förutsättning härför torde böra uppställas, att för- säkringstiden icke är alltför lång eller att i allt fall den för ett år i sänder beräknade premien icke blivit till sitt belopp bestämd för en alltför lång period framåt i tiden. Skulle den naturliga premie, som varje år skall erläggas, vara fixerad för lång tid, kanske för årtionden framåt, synes en sådan långtidsplanering och speciell försiktighet vara påkallad, att det icke torde böra ifrågakomma att avstå från kravet på grunder för verksamheten och från tillämpning i övrigt av FL:s speciella bestämmelser rörande liv- försäkring. Om däremot avtalet gäller för en tid av, förslagsvis, högst fem år eller om vid längre avtalstid den naturliga premien bestämmes — fixe- ras — för, förslagsvis, längst fem år i sänder — så att ändringar i premie- nivån inom angivna tid kan slå igenom även för de löpande avtalens del —— torde vid nu ifrågavarande livförsäkringsform försåkringstagarintressena icke kräva, att verksamheten i fråga regleras av grunder, vilka skall vara stadfästa av offentlig myndighet, och torde jämväl i övrigt försäkrings- formen i fråga i de avseenden, varom fråga är i FL, kunna behandlas på samma sätt som Skadeförsäkring.
Vid genomförandet av förenklingar på-den individuella livförsäkringens område torde det icke vara nödvändigt att begränsa sig till försäkringar mot naturlig premie. Utan fara för försäkringstagarna torde man kunna taga ytterligare ett steg. De försäkringar, som här åsyftas," skall liksom de föregående lla—karaktären av livförsäkring endast för dödsfall, således typiska riskförsäkringar vid vilka försäkringsbolaget är betalningsskyldigt endast om den försäkrade avlider inom viss tid. Vidare torde liksom i det föregående böra krävas, att försäkringsavtalen gäller för en tid av längst fem år eller att vid längre avtalstid premierna bestämmes — fixeras '_— för längst fem år i sänder, så att ändringar i premienivån inom angivna tid kan slå igenom även för de löpande avtalens del. De här åsyftade för- säkringstyperna skiljer sig från de'föregående därutinnan, att premierna icke beräknas för ett år i sänder (så att, såsom förut nämnts, varje års premie svarar precis mot risken det året) utan i stället beräknas _ av- passas — för en något längre tidsperiod, förslagsvis högst fem år i sänder, och sedan slås ut på periodens olika är med lika belopp varje år. Det för— hållandet att dödligheten stiger med åldern i en allt brantare kurva gör,
såsom förut nämnts, att vid fleråriga dödsfallsförsäkringar med konstant årspremie de försäkrade _ särskilt påtagligt vid högre åldrar _ under början av försäkringstiden inbetalar mer än som motsvarar den för åldern naturliga premien men under slutet av försäkringstiden i gengäld mindre. Till följd härav har vid dylika försäkringar försäkringstagarna i vissa lägen försäkringstekniskt sett ett tillgodohavande hos vederbörande försäkrings- bolag. Detta förhållande utgör en komplikation. Komplikationen synes dock vara av jämförelsevis ringa betydelse vid de försäkringstyper varom här är fråga, vid vilka premieavjämningen sker för en tid av längst fem år. Till belysning härav må erinras om att enligt nu gällande livförsäk— ringsgrunder återköpsvärdet för en temporär dödsfallsförsäkring å 10 000 kronor med femårig försäkringstid utgör (beloppen avrundade till när— maste hela krontal) högst 2 kronor vid en inträdesålder av 45 år (års— premie 77 kronor), högst 7 kronor vid en inträdesålder av 50 år (årspremie 105 kronor), högst 19 kronor vid en inträdesålder av 55 år (årspremie 152 kronor) samt högst 40 kronor vid en inträdesålder av 60 år (årspremie 231 kronor). Om inträdesåldern är 43 år eller lägre, har enligt grunderna nyss- nämnda försäkring icke vid någon tidpunkt under avtalstiden något som helst återköpsvärde.
Genom särskilda återköps- och fribrevsgrunder finnes för närvarande garantier för att försäkringstagarna i livförsäkring vid försäkringsavbrott alltid tillgodoföres det tekniska tillgodohavande som försäkringen kan ha, vare sig tillgodohavandet är större eller mindre. Vid de försäkringstyper varom här är fråga är, såsom framgår av nyssnämnda siffror, försäkrings- tagarnas tekniska tillgodohavande — i den mån sådant över huvud taget föreligger — i allmänhet föga betydande. Först vid högre åldrar eller vid mycket höga försäkringssummor kan tillgodohavandet stiga till mera be- aktansvärda belopp. Såsom antydes av de tidigare i tabellerna B och F i avsnitt 4. av detta kapitel lämnade uppgifterna angående å ena sidan åter- köpsvärden och å andra sidan beräknad återbäring vid en femårig tempo— rär dödsfallsförsäkring å 10000 kronor med konstant årspremie måste under nuvarande förhållanden vid här aktuella försäkringstyper rätten till återbäring anses ha avsevärt större ekonomisk betydelse för försäkrings- tagarna än rätten att utbekomma förefintligt återköpsvärde. Härtill kom- mer, att vid förevarande försäkringsformer de fall, i vilka försäkrings— tagarna kan ha anledning att påkalla utbetalning av ett återköpsvärde, måste vara få. Under sådana förhållanden kan det visserligen ifrågasättas, huruvida det finnes anledning att slå speciell vakt om nu ifrågavarande försäkringstagares rätt att vid försäkringsavbrott tillgodoföras ett belopp svarande mot återköpsvärdet. De sakkunniga anser dock, att skäligheten kräver att förefintliga återköpsvärden tillgodoföres försäkringstagarna i sådana fall, där beloppen är av nämnvärd storlek. Det synes de sakkun- niga kunna förutsättas, att försäkringsbolagen kommer att fortsätta att
i dylika fall utge skäligt beräknade återköpsvärden, även om de berörda försäkringsformerna i de hänseenden, varom fråga är i FL, kommer att följa skadeförsäkringsregler. Kräver skäligheten att återbäring lämnas, måste nämligen skäligheten också anses kräva, att återköpsvärden av någon betydelse tillgodoföres försäkringstagarna. Skulle det anses påkallat att ha särskilda garantier för att försäkringstagarintresset icke blir åsidosatt på förevarande punkt, synes en ändamålsenlig lösning kunna vara, att ett utgivande av skäliga återköpsvärden uppställes såsom villkor för grund- frihet för nu ifrågavarande försäkringsformer.
Skulle vid förenämnda individualförsäkringstyper premiebetalningstiden vara avkortad så att exempelvis vid en femårig livförsäkring endast för dödsfall premien för femårsperioden är uppdelad på allenast två terminer eller erlägges på en gång, blir försäkringstagarens tekniska tillgodohavande under periodens lopp avsevärt större än vid en konstant premiebetalning varje år. Hänvisas må här till de tidigare i tabell B i avsnitt 4. av detta kapitel lämnade siffrorna rörande återköpsvärdena enligt gällande livför- säkringsgrunder för en engångsbetald femårig temporär dödsfallsförsäk- ring å 10 000 kronor. I sådana fall kräver givetvis skäligheten i ännu högre grad än nyss att försäkringstagaren icke går miste om sitt tillgodohavande, därest försäkringen avbrytes före försäkringstidens utgång. Samtidigt bör dock hållas i minnet att de fall, i vilka försäkringstagaren önskar en av- kortad premiebetalningstid, torde bli mycket få då det gäller rena risk- försäkringar med premien bestämd och beräknad för längst fem år i sänder. Ännu mycket färre blir då de fall, där försäkringens avbrytande i förtid och därmed utgivande av förefintligt återköpsvärde kan komma att aktuali- seras. De sakkunniga anser, att om möjligheten till avkortad premiebetal- ningstid bibehålles vid nu ifrågavarande försäkringstyper, det är särskilt angeläget att i dylika fall försäkringsbolagen vid försäkringsavbrott till— handahåller rättvist beräknade återköpsvärden även för den händelse för- säkringstyperna i fråga jämlikt FL behandlas såsom Skadeförsäkring. Till- syn häröver bör utövas av försäkringsinspektionen. Skulle behov av sär— skilda garantier anses föreligga, finnes den ovan omnämnda möjligheten att uppställa utgivande av skäliga återköpsvärden såsom villkor för frihet från grunder.
De sakkunniga förutsätter, att även i de fall där livförsäkring endast för dödsfall behandlas såsom Skadeförsäkring hänsyn i erforderlig utsträck— ning tages till förekomsten av tekniska tillgodohavanden när det gäller beräkningen av premiereserven.
De sakkunniga anser således, att icke blott vid grupplivförsäkring utan jämväl vid individuell livförsäkring endast för dödsfall, vilken meddelas för längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, möjlighet bör föreligga att befria försäkringsbola- gen från krav på grunder och att jämväl i övrigt i de hänseenden, varom
i FL är fråga, låta försäkringarna följa de regler, som gäller för skade- försäkring. I fråga om rörelsens kvarliggande i livförsäkringsbolag och konsekvenserna för fondavsättningar, förlusttäckning och kapitalplacering äger vad härutinnan anförts för grupplivförsäkringens vidkommande i till- låmpliga delar giltighet jämväl för den grundfria individuella livförsäk- ringens del.
En lagreform av nyss angivet innehåll torde icke blott kunna leda till viss förenklad behandling av Vissa former av individuell livförsäkring utan synes också medföra den fördelen, att FL icke längre kommer att omöjlig- göra kombinationer av dylik livförsäkring samt individuell kort olycks— falls- eller individuell kort sjuk- och olycksfallsförsäkring till enhetsför- säkringar, vid vilka de olika försäkringsmomenten redovisningsmässigt icke behöver hållas i sär. Vad ovan anförts rörande fördelarna av kombina- tioner av grupplivförsäkring samt kollektiv olycksfalls- eller kollektiv sjuk- och olycksfallsförsäkring till enhetsförsäkringar äger i stort sett motsva- rande tillämpning på motsvarande kombinationer på den individuella för— säkringens område. Erinras bör också i detta sammanhang därom att på sakförsäkringens område det ansetts rationellt att kombinera olika för- säkringsformer till enhetsförsäkringar av typen hemförsäkring, villaför- säkring o. s. v. En motsvarande utveckling på den individuella person- försäkringens område torde böra främjas.
För att ytterligare belysa omfattningen av det område, inom vilket för- enklingar anses kunna genomföras, och klargöra innebörden av den lag- text, som nedan föreslås, vill de sakkunniga framhålla följande. Under lagstadgandet faller till en början sådana livförsäkringar endast för döds- fall, vid vilka avtalet icke gäller för längre tid än fem år. Till samma om- råde föres emellertid jämväl sådana livförsäkringar endast för dödsfall, vid vilka försäkringsavtalet visserligen avser längre tid än fem år men premien dock icke är beräknad och bestämd för längre tid än en femårs- period i sänder. Antag exempelvis att mellan ett försäkringsbolag och en försäkringstagare träffats ett tioårigt avtal avseende kapitalförsäkring en- dast för dödsfall mot normalpremie. Detta avtal faller in under förenklings- området, därest två förutsättningar är för handen. Dels får premien icke vara konstruerad som en tioårspremie utan den måste vara konstruerad som två femårspremier eller eljest sammansatt av bitar, varav icke någon avser längre tid än fem år (varigenom större reservbildning undvikes). Dels får premienivån för försäkringstagaren icke vara hunden för längre tid än fem år; vederbörande skall senast efter fem år i sänder vara skyldig att erlägga den normala nyteckningspremie, som då gäller för den aktuella premiebiten (varigenom förändringar i risk- och omkostnader ganska snabbt kan slå igenom på hela försäkringsbeståndet).
Att avtalstiden i det nämnda exemplet är tio år har icke annan bety- delse än att försäkringstagaren under hela tioårsperioden, oberoende av
eventuellt inträffade försämringar i hälsotillståndet, kommer att behand- las såsom en normal risk, för vilken högre premie än normalpremie icke behöver erläggas. De sakkunniga är medvetna om att försäkringstagarens rätt att icke behöva erlägga högre premie än normalpremien innefattar ett risktagande av mera lång natur från vederbörande försäkringsbolags sida. Det torde kunna förutsättas, att försäkringsbolagen i erforderlig ut- sträckning kommer att betinga sig särskilt premietillägg för dylika risk- taganden. Risken i fråga synes emellertid icke ha en sådan ekonomisk tyngd att densamma bör inverka på omfattningen av det område, inom vilket förenklingar kan tillåtas. Anledning synes icke föreligga att låta nu ifrågavarande långtidsmoment medföra ett krav på grundreglering, därest sådan eljest synes kunna undvaras. Till belysning av att momentet i fråga icke torde ha någon större ekonomisk betydelse må nämnas, att de 5. k. optionstillägg, som för närvarande inom livförsäkringen erlägges såsom vederlag för rätt att senast vid försäkringstidens utgång utan hälso- prövning övergå till annan försäkring på högst samma belopp, icke när- mare regleras i förekommande grunder.
Även inom den ganska snävt begränsade ram, som uppdragits i det föregående, rymmes ett flertal livförsäkringsvarianter. Försäkringsfor- merna i fråga kan vidare tänkas kombinerade på olika sätt med grund- bundna former av personförsäkring. En viss svårighet att förutse utveck- lingen måste anses föreligga. Med hänsyn härtill och då fråga är om en principiell nyhet på livförsäkringsområdet torde det'vara klokt att utforma lagbestämmelserna i ämnet med en viss försiktighet, 'så att garantier före- ligger mot en oväntad, osund utveckling. Sådana garantier torde erhållas, därest lagbestämmelserna konstrueras så, att försäkringsinspektionen äger uppställa de begränsningar och villkor, som ur försäkringstagarsynpunkt kan anses erforderliga, när fråga är om att föra in förenämnda livförsäk- ringstyper under FL:s regler angående Skadeförsäkring. Skulle. försäkrings- bolagen eller något eller några av dem föredraga att låta nu ifrågavarande livförsäkringsverksamhet fortfarande vara grundreglerad och jämväl i öv— rigt likställd med annan livförsäkring, torde anledning icke finnas att hindra detta. Enligt de sakkunnigas mening bör åtminstone till en början, innan närmare erfarenheter vunnits av den nya ordningen, lagbestämmel- serna i ämnet erhålla formen av ett dispensstadgande, som lägger det i för- säkringsinspektionens hand att medge försäkringsbolag, att bestämmel— serna i FL angående Skadeförsäkring skall vara helt eller delvis tillämpliga på ovan berörda former av livförsäkring.
Under åberopande av det anförda föreslår de sakkunniga, att till 345 & FL fogas ett nytt stycke av innehåll att i fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som av försäkringsbolag meddelas för en tid av längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, försäkringsinspektionen äger, där sådant finnes förenligt med för-
säkringstagarnas intressen, medgiva att bestämmelserna i FL angående an- nan försäkring än livförsäkring skall vara helt eller delvis tillämpliga på rörelsen. I anledning av detta tillägg torde rubriken före 345 % böra erhålla följande jämkade lydelse: Om vissa undantag i fråga om lagens tillämp- lighet m. m.
Understrykas må slutligen, att ett införande av förut berörda livförsäk- ringsformer under FL:s regler rörande annan försäkring än livförsäkring icke innebär, att ifrågavarande försäkringsformer förlorar karaktären av livförsäkring. Sålunda blir exempelvis försäkringsavtalslagens bestämmel- ser om insättande av förmånstagare och om utmätningsfrihet för livför- säkringar fortfarande tillämpliga på dessa typer av livförsäkring. På mot- svarande sätt blir skattelagstiftningens bestämmelser angående livförsäk- ring fortfarande gällande för ifrågavarande försäkringsformer. Endast i de avseenden, varom fråga är i FL, kommer efter vederbörligt medgivande försäkringstyperna i fråga att bli helt eller delvis likställda med annan försäkring än livförsäkring.
Ett specialproblem inom grupplivförsäkring Grupplivförsäkringen erbjuder fördelar i flera hänseenden. Viktigast torde vara, att inom grupplivförsäkringen möjligheter finnes att hålla omkost- naderna för försäkringen på en lägre nivå än inom individuell livförsäk- ring. Detta sammanhänger fråmst med det förhållandet att vid gruppliv— försäkring ett antal _— ofta ett mycket stort antal — livförsäkringar teck- nas och administreras under kostnadsbesparande kollektiva former. Grupp- livförsäkringens kollektiva karaktär skapar emellertid också särskilda pro- blem.
Ett viktigt sådant avser kontakten mellan försäkringsbolaget och de försäkrade. De sakkunniga vill understryka vikten av att vid grupplivför- säkring försäkringsbolagen tillser, att de försäkrade erhåller fullgoda in- formationer om innehållet i den försäkring, som de erhåller. Önskemålet att sänka försäkringskostnaderna bör icke få medföra, att försäkrings— bolagen avstår från åtgärder, som år erforderliga för att garantera de enskilda försäkrade alla de informationer, varav de kan ha behov i sin egenskap av grupplivförsäkringstagare. Försäkringsbolagen får icke be— trakta det såsom en angelägenhet för den försäkrade gruppen att ombesörja en tillfredsställande information till medlemmarna. Då det enligt gängse avtalskonstruktion år de enskilda försäkrade och icke gruppen som sådan (fackföreningen o. s. v.) som är försäkringstagare, måste det anses vara försäkringsbolaget och icke gruppen som sådan eller gruppföreståndaren, som har det yttersta ansvaret för att de enskilda försäkringstagarna er- håller behövlig information om sina rättigheter och skyldigheter i anled- ning av grupplivförsäkringen. Varje enskild försäkringstagare synes böra
erhålla ett försäkringsbevis, som bl. a. angiver i vad mån avtalet innehåller bestämmelser rörande vem som är förmånstagare. Eftersättes informations- kravet, riskerar grupplivförsäkringen att förlora en del av sitt värde för försäkringstagarna. Enligt de sakkunnigas mening är det angeläget, att försäkringsbolagen gör allt vad som står i bolagens förmåga för att jämväl i informationsavseende hålla grupplivförsäkringen på en hög nivå. Någon kvalitetsskillnad bör icke uppstå mellan grupplivförsäkring och individuell livförsäkring.
Sammanfattning
De sakkunniga är av den uppfattningen, att bestämmelserna angående liv- försäkring i FL fortfarande bör bygga både på soliditets- och på skälighets- grundsatsen. Förhållandena på livförsäkringsområdet med dess ofta lång- tidsbundna premier och avtal, kombinationer av risktäckning och sparande samt med levnadsåldern stigande dödlighetsrisk anses vara sådana, att det i mycket stor utsträckning måste anses påkallat att bibehålla bl. a. ord- ningen med särskilda grunder, vilka innan de träder i tillämpning skall stadfästas av offentlig myndighet. Beträffande vissa livförsäkringsformer, vilka har karaktären av typiska riskförsäkringar, har de sakkunniga dock —— såsom närmare beröres längre fram _ funnit att ett enklare system kan genomföras utan att försäkringstagarnas intressen åsidosättes.
Livförsäkringen i Sverige bör enligt de sakkunnigas mening jämväl i fortsättningen drivas praktiskt taget helt för försäkringstagarnas räkning. De sakkunniga förordar således ett bibehållande av ordningen, att i liv- försäkringsaktiebolagen aktieägarnas rätt till årlig utdelning m. m. är starkt begränsad.
Tanken att öppna möjlighet för livförsäkringsbolagen att meddela både livförsäkringar, som är förenade med rätt till återbäring, och livförsäk- ringar, som saknar dylik rätt, avvisas av de sakkunniga. Dessa ger ut- tryck åt den uppfattningen, att under nuvarande förhållanden skäligheten bör anses kräva, att i princip alla livförsäkringar är förenade med åter- bäringsrätt. Denna princip anses dock icke böra hindra, att av praktiska skäl betingade modifikationer göres. De sakkunniga stryker under, att vid den närmare utformningen av återbäringsreglerna tillbörlig hänsyn bör tagas till praktiska synpunkter och kostnadssynpunkter. Kraven på åter- bäringsanordningarna bör enligt de sakkunnigas mening icke göras mer långtgående än vad skäligheten kräver.
Det synes de sakkunniga föga tillfredsställande, att livförsäkringstagarna för närvarande icke äger något direkt inflytande på den form, i vilken de erhåller valuta för de Överskottsbildande delarna av de premier, som de erlägger. De sakkunniga förordar därför, att i alla händelser vid en liv- försäkrings tecknande och helst även ett antal gånger under försäkrings-
tidens lopp försäkringstagarna får möjlighet att — inom ramen för solidi— tets— och skälighetsprinciperna — influera på den form, i vilken återbä— ringen tillgodoföres dem.
Angelägenheten av att livförsäkringsbolagen i alla sammanhang efter- strävar att undvika onödiga omkostnader understrykes av de sakkunniga. Det fallet att ett försäkringsbolag icke iakttager tillbörlig sparsamhet i fråga om omkostnaderna för rörelsen anses jämväl för livförsäkrings— bolagens del böra i FL uttryckligen omnämnas såsom anledning till före- läggande gentemot vederbörande bolag.
De sakkunniga uttalar, att FL ger utrymme för vissa premiedifferentie— ringar försäkringsbolagen emellan i livförsäkring och att anledning saknas för de lagtillämpande myndigheterna att ålägga livförsäkringsbolagen att alla hålla lika premier inom en och samma försäkringsgren. Vidare fram- håller de sakkunniga, att den nuvarande premiesättningen i livförsäkring lider av en viss stelhet. På grund av skillnader i behovet av säkerhets- marginaler bör enligt de sakkunnigas mening premierna för korta livför- säkringar ligga på en lägre nivå än premierna för sådana livförsäkringar, vid vilka försäkringsbolagen för mycket lång tid bundit sig för en viss premie. I samma avsnitt framhåller de sakkunniga också, att det icke kan anses tillfredsställande, att allmänheten i dag saknar möjligheter att få en bild av den prispåverkande, varierande återbäring, som de olika livför- säkringsbolagen lämnar. De sakkunniga förordar, att försäkringsinspek- tionen snarast möjligt publicerar samt kommenterar och såvitt möjligt analyserar — uppgifter rörande återbäringens storlek i skilda livförsäk— ringsbolag, såvitt rör ett antal vanliga livförsäkringstyper, och att åter- bäringsuppgifterna sammanställes med premierna, så att en bild erhålles av det nettopris, som försäkringstagarna haft att erlägga i de olika bolagen. I sammanhang härmed understryker de sakkunniga vikten av att försäk- ringsinspektionen i större utsträckning än som hittills skett undersöker och analyserar orsakerna till de nu förekommande betydande återbärings- skillnaderna och samtidigt övertygar sig om att icke vissa försäkrings- kategorier eller årgångar gynnas eller missgynnas på ett orättvist sätt. De sakkunniga ger vidare uttryck åt uppfattningen, att återbäringens bety— delse för livförsäkringens nettopris skulle framstå klarare för allmänheten, därest i ökad utsträckning återbäringen tillfördes försäkringstagarna i form av avdrag å premien. En förskjutning av konkurrensen på livför— säkringsområdet så att densamma i ökad omfattning får karaktären av en priskonkurrens ligger enligt de sakkunnigas uppfattning i försäkringstagar- nas intresse.
Enligt de sakkunnigas mening förtjänar det att övervägas, huruvida det icke skulle vara till fördel för allmänheten att kunna välja mellan livför- säkringsavtal med fast premie och livförsäkringsavtal med rörlig premie. En ordning med rörliga, icke för hela försäkringstiden fastlåsta premier
anses i stort sett kunna leda till lägre premier än de nuvarande och anses befordra en priskonkurrens.
Mot bakgrunden av de föreslagna bestämmelserna angående effektive— ring av skälighetsprincipen på skadeförsäkringsområdet har de sakkun- niga funnit det möjligt att förorda en förenklad behandling av vissa liv- försäkringstyper. Härutinnan föreslår de sakkunniga, att i fråga om liv- försäkring endast för dödsfall, som av försäkringsbolag meddelas för en tid av längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, försäkringsinspektionen skall, där sådant finnes förenligt med försäkringstagarnas intressen, äga medgiva att bestämmel- serna i FL angående annan försäkring än livförsäkring skall vara helt eller delvis tillämpliga på rörelsen. De försäkringsformer, som beröres och som sålunda bl. a. kan befrias från krav på grunder, är i första hand grupplivförsäkringen men även vissa typer av individuell livförsäkring, vid vilka utbetalning av försäkringssumman äger rum endast i den händelse den försäkrade avlider inom viss tid.
För grupplivförsäkringens del understryker de sakkunniga vikten av att försäkringsbolagen tillser, att de enskilda försäkrade erhåller fullgoda in- formationer om sina rättigheter och skyldigheter i anledning av försäk- ringen. Försäkringsbolagen bör enligt de sakkunnigas mening bemöda sig om att göra allt vad som står i bolagens förmåga för att jämväl i informa- tionsavseende hålla grupplivförsäkringen på en hög nivå.
ÅTTONDE KAPITLET
Sjuk- och olycksfallsförsäkringens ställning och vissa därtill anknutna frågor
1. Förbudet mot förening av livförsäkringsrörelse och annan försäkringsrörelse. Åtskillnaden mellan lång och kort personförsäkring. Sjuk- och olycksfallsförsäkringens anknytning till livför- säkringsbolag eller andra bolag. Säkerhetsfondens behandling i blandade bolag. Gällande lag och huvuddragen av förarbetena till FL m. m.
Såsom en nyhet infördes i FL ett förbud mot att i samma försäkringsbolag förena livförsäkringsrörelse med försäkringsrörelse av annat slag. Förbudet är dock icke undantagslöst. Undantag kan medgivas, om särskilda skäl fin- nes därtill. Det är koncessionsmyndigheten som i sista hand avgör, huru- vida sådana särskilda skäl föreligger, att för ett enskilt bolags del en kom- bination av livförsäkring och försäkring av annat slag kan tillåtas. Stadgan— det i ämnet finnes intaget i 2 5 första stycket FL.
De speciella regler, som FL uppställer för livförsäkring, äger till största delen tillämpning även beträffande viss annan personförsäkring. Härutin- nan stadgas i 2 5 andra stycket FL — bestämmelsen är hämtad från äldre lag — att vad nedan i FL särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år. Med uttrycket »annan personför- säkring» avses närmast sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse. Formellt sett faller även arbetslöshetsförsäkring in under begreppet personförsäk- ring. Sådan försäkring meddelas emellertid icke i Sverige av försäkrings- bolag. om man bortser från att avbetalningsförsäkringar kan innehålla ett arbetslöshetsförsäkringsmoment. Dylika försäkringar meddelas emellertid icke för längre tid. Frånräknat livförsäkring är det därför inom person- försäkringsområdet endast sjuk- och olycksfallsförsäkringar, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år. Nyssnämnda lagstadgande om att viss annan personförsäkring skall likställas med livförsäkring äger sålunda tillämpning endast på vissa former av sjuk- och olycksfallsförsäkring. Sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring, som enligt det sagda skall följa livförsäk- ringsregler, brukar _ såsom förut nämnts — benämnas lång sjuk- och olycksfallsförsäkring. Övrig sjuk- och olycksfallsförsäkring, som meddelas för en tid av längst tio år och som följer lagens regler rörande annan för- säkring än livförsäkring, benämnes ofta kort sjuk- och olycksfallsförsäkring.
I enlighet med det anförda kräves förhandenvaro av särskilda skäl för
att ett livförsäkringsbolag skall få på sitt program upptaga andra former av personförsäkring. Detta gäller icke blott beträffande kort sjuk- och olycksfallsförsäkring utan även beträffande lång dylik försäkring. Lagen uppställer däremot icke något krav på särskilda skäl för förening i samma bolag av lång och kort sjuk- och olycksfallsförsäkring. Lagen innehåller icke heller något principiellt förbud mot förening i samma bolag av sak- försäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring av kort eller lång karaktär.
För det fall att ett försäkringsbolag meddelar såväl livförsäkring eller därmed likställd personförsäkring (lång sjuk— och olycksfallsförsäkring) som försäkring av annat slag innehåller FL —— i överensstämmelse med regler i äldre lag — ett speciellt krav. Beträffande säkerhetsfonden i dylika s. k. blandade bolag gäller nämligen särskilda regler rörande redovisning och pantsättning. Lagen föreskriver härutinnan (277 5), att i dylikt bolag tillgångar motsvarande säkerhetsfonden för livförsäkring eller därmed likställd personförsäkring skall redovisas på det sätt, som finnes föreskrivet beträffande försäkringsfond för livförsäkring. De värdehandlingar, i vilka fonden redovisas, skall också förvaras och pantsättas på samma sätt som är föreskrivet beträffande försäkringsfond för livförsäkring.
Såsom bakgrund till de sakkunnigas diskussion och förslag rörande vissa spörsmål beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring m. m. lämnas i det följande en redogörelse för huvuddragen av förarbetena till FL i de delar dessa behandlar de i det föregående berörda frågorna. Där 1942 års försäk- ringsutredning fallit tillbaka på äldre rätt, antydes i korthet vad som an- setts motivera motsvarande äldre bestämmelser.
Frågan om förening av livförsäkring och Skadeförsäkring i samma bolag diskuterades ingående av 1942 års försäkringsutredning. Utredningen kon— staterade, att kombinationen brand- och livförsäkring hos oss förekomme endast i företag, som arbetade i aktiebolagets form. I fråga om denna kom- bination framhöll utredningen till en början olikheten i avseende å de eko- nomiska förutsättningarna för bedrivandet av dessa två vitt skilda försäk- ringsgrenar. Beträffande livförsäkringen hade den uppfattningen alltmera slagit igenom, att verksamheten skulle drivas enbart för de försäkrades räk- ning. Brandförsäkringen åter hade prägeln av affärsrörelse, i så måtto att de överskott, som uppstode på verksamheten, icke —— såsom i fråga om livförsäkringen — återbures till försäkringstagarna utan tillfördes aktie- ägarna i en eller annan form. Då verksamhet av så olikartad beskaffenhet och under så skilda förutsättningar dreves av samma försäkringsaktiebolag, kunde tydligen uppstå motsättningar mellan livförsäkringstagarnas och aktieägarnas intressen. Det gällde sålunda bl. a. att uppdela förvaltnings- kostnaderna mellan liv- och brandförsäkringsrörelsen på ett sätt som sva- rade mot de verkliga förhållandena, ett problem, som särskilt beträffande vissa omkostnader vore förenat med icke oväsentliga svårigheter. Det sätt,
varpå uppdelningen skedde, komme givetvis att inverka på försäkringsbran- schernas överskott och berörde därigenom de båda parternas intressen. Även i fråga om kapitalplaceringen kunde olika synpunkter göras gällande, då fråga vore om placering av medel, som tillhörde livförsäkringen med dess långa försäkringsavtal, eller då placeringen gällde brandförsäkringens medel. Sammankopplingen av liv- och brandförsäkring vore ägnad att med- föra och hade i konkreta fall även medfört svårigheter att avgöra, huruvida vissa fondavsättningar borde tillkomma livförsäkringstagarna eller betrak- tas såsom bolagets (aktieägarnas) egendom. Enbart ovan nämnda omstän- digheter utgjorde enligt utredningens mening tillräckligt motiv för att sam- mankoppling mellan liv- och brandförsäkringsverksamhet icke vidare borde tillåtas. Men även andra synpunkter förde enligt utredningens uppfattning till samma resultat. Härutinnan anförde utredningen, att i organisatoriskt hänseende anledning saknades att knyta samman liv- och brandförsäkring. Olikheter förelåge bl. a. i fråga om ackvisitionen, tarifferingsarbetet och skaderegleringsarbetet. Härtill komme, att försäkringsrisken inom brand- försäkringen vore till sin natur helt skild från risken inom livförsäkringen. Den naturliga riskgemenskap, som existerade å ena sidan inom ett kollek- tiv av brandförsäkringar och å andra sidan inom ett livförsäkringsbestånd, kunde icke på ett naturligt sätt utsträckas att omfatta båda bestånden sam- mantagna. De synpunkter, som anförts beträffande liv- och brandförsäkring i samma bolag, motiverade enligt utredningens mening principiellt förbud mot den nämnda kombinationen. Samma omständigheter kunde enligt utredning- ens uppfattning åberopas jämväl för livförsäkringens skiljande från övriga Skadeförsäkringsbranscher. Utredningen förordade därför, att kombination av liv- och Skadeförsäkring icke borde medgivas, såframt icke i det enskilda fallet särskilda skäl talade för en gemenskap. Avgörandet borde träffas uteslutande med hänsyn till vad som framstode såsom mest ändamålsenligt för försäkringstagarna. Beträffande frågan om att tillåta en kombination av å ena sidan indirekt livförsäkring och å andra sidan Skadeförsäkring anförde utredningen vissa synpunkter som här kan lämnas åsido.
I detta sammanhang ägnade 1942 års försäkringsutredning särskild upp- märksamhet åt sjuk- och olycksfallsförsäkringen och erinrade om den i försäkringsrörelselagen gjorda åtskillnaden mellan lång och kort dylik försäkring. Motivet till denna differentiering torde, anförde utredningen, vara att tekniken för den långvariga sjuk- och olycksfallsförsäkringen före- tedde betydande likhet med livförsäkringens teknik och då avtalen, liksom i fråga om livförsäkringen, omspände långa tidsperioder, hade den ansetts böra beredas samma skydd som denna. Enligt utredningens mening borde differentieringen mellan lång och kort sjuk- och olycksfallsförsäkring bi- behållas. För tryggande av försäkringstagarnas rätt vore det av vikt, att de långa försäkringsavtalen inom personförsäkringen baserades på ett genom- fört tekniskt system, för vilket grunder skulle fastställas. De långa försäk-
ringarna, vilka måste anses utgöra en mera kvalificerad försäkringsform, krävde från försäkringsgivarens sida förtrogenhet med problem av sär- skild art.
Historiskt hade förhållandena i vårt land, fortsatte utredningen, utvecklat sig så, att den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringen, vilken till skillnad från den långa försäkringen vore uppsågbar, bedreves som en vanlig skade— försäkringsbransch vid sidan av övrig Skadeförsäkring såsom brand, auto— mobil, ansvarighet, inbrott med flera försäkringsgrenar, medan den långa försäkringen dreves av särskilda härför inrättade bolag. Det förekomme icke —— bortsett från barnolycksfallsförsäkring och reseolycksfallsförsäk- ring — att något bolag tecknade både den korta och den långa försäkringen.
För bedömandet av spörsmålet, huruvida den dittillsvarande utvecklingen på detta område kunde anses vara av sådan art att den borde konfirmeras i lagstiftningen, borde enligt 1942 års försäkringsutrednings mening bl. a. följande synpunkter uppmärksammas. Vad närmast den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringen beträffade vore det uppenbart, att den gåve försäk— ringstagaren ett större mått av trygghet än den korta, vilken kunde uppsägas från försäkringsgivarens sida och, om en försämring av hälsotillståndet skulle inträda, icke kunde förnyas på de ursprungliga villkoren. Den vore med hänsym härtill ur försäkringstagarens synpunkt värdefullare än den korta försäkringen. Om därför ett skadeförsäkringsbolag, som bland andra branscher dreve även den korta sjuk- eller olycksfallsförsäkringen, önskade upptaga sjuk- och olycksfallsförsäkring för längre tid än tio år, borde enligt utredningens mening i princip hinder icke resas häremot, givetvis under förutsättning att behov härav förelåge och förutsättningar vore för handen, att den ifrågasatta utvidgningen av verksamheten vore ägnad att under rådande förhållanden främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Kortfristig sjuk- och olycksfallsförsäkring bedreves emellertid av icke mindre än ett trettiotal skadeförsäkringsbolag, vilket innebure en icke önskvärd splittring. Inom några av dessa bolag hade nämnda försäkrings- gren erhållit en betydande omfattning, medan för flertalet verksamheten i fråga vore av relativt ringa betydelse. Därest nu berörda bolag skulle önska upptaga den långa sjuk— och olycksfallsförsäkringen, vore det enligt utred- ningens mening av vikt, att den splittring, som rådde inom den korta för- säkringen, icke utsträcktes även till den långa försäkringens område. Kon- cessionsprövningen i föreliggande fall borde därför, så länge bestående för- hållanden rådde, vara synnerligen restriktiv. I varje fall borde koncession för den långa försäkringen icke beviljas andra skadeförsäkringsbolag än sådana vilka särskilt inriktat sig på den korta sjuk— och olycksfallsförsäk- ringen och därigenom åstadkommit en mera betydande verksamhet inom denna försäkringsgren.
Även om, fortsatte utredningen, den långa och den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringen ur teknisk synpunkt företedde betydande olikheter,
krävde de med hänsyn till riskbedömningen och skaderegleringsarbetet en i stort sett likartad expertis. Jämförde man å andra sidan den långa för- säkringen med livförsäkring, vore det i stället på det tekniska området som likheterna förelåge, medan framför allt skaderegleringsarbetet vore helt artskilt. Den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringen hade sålunda viktiga beröringspunkter med såväl liv- som Skadeförsäkring. Under så- dana förhållanden ansåg utredningen hinder icke heller böra resas mot att ett livförsäkringsbolag upptoge sjuk- och olycksfallsförsäkring för längre tid än tio år på sitt program. Godtoges denna uppfattning, syntes några principiella invändningar icke heller kunna anföras mot att ett livförsäk- ringsbolag dreve den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringen. Då emellertid denna försäkringsbransch redan dreves av icke mindre än ett trettiotal skadeförsäkringsbolag, borde det icke komma i fråga att bevilja ytterligare koncessioner.
Utredningen föreslog bibehållande av bestämmelsen i äldre lag om skyl— dighet för bolag, som förutom livförsäkring eller därmed likställd person- försäkring meddelade försäkring av annat slag, att redovisa och pantsätta säkerhetsfond på sätt som vore föreskrivet beträffande försäkringsfond för livförsäkring. Någon särskild motivering för förslaget lämnades icke.
I propositionen rörande FL anförde föredragande statsrådet bl. a., att de skäl utredningen framlagt för ett principiellt förbud mot att förena liv- och skadeförsäkringsrörelse i samma bolag syntes övertygande. Förbudet borde -— såsom utredningen ock påvisat — likväl icke göras ovillkorligt. På kon- cessionsmyndigheten borde ankomma att efter diskretionär prövning med- dela dispens, då särskilda skäl föranledde därtill. Försäkringsutredningen hade, fortsatte statsrådet, pekat på vissa fall, där dispens enligt utredningens mening kunde vara motiverad. I stort sett funne statsrådet utredningens synpunkter välgrundade och ägnade att tjäna såsom ledning för rättstill- lämpningen. Då lagstadgandet möjligen kunde tänkas föranleda tvekan hu- ruvida detsamma innebure förbud för exempelvis ett livförsäkringsbolag att förvärva aktiemajoriteten i ett skadeförsäkringsbolag, framhöll statsrådet, att något sådant förbud icke vore åsyftat.
Utredningens förslag angående bibehållande av dels regeln, att med liv— försäkring skall likställas annan personförsäkring av lång karaktär, och dels stadgandet angående redovisning och pantsättning av säkerhetsfond i s. k. blandade bolag godtogs av föredragande statsrådet och föranledde icke några särskilda uttalanden i propositionen.
Första lagutskottet godtog propositionens förslag att införa ett principiellt förbud mot förening av livförsäkringsrörelse med försäkringsrörelse av an- nat slag och att bibehålla såväl distinktionen mellan lång och kort person— försäkring (annan än livförsäkring) som specialregeln angående säkerhets-
fondens redovisning och pantsättning i blandade bolag. Lagbestämmelserna i fråga föranledde icke några särskilda uttalanden av utskottet.
Anmärkas må, att regeln om likställdhet mellan livförsäkring och annan personförsäkring av lång karaktär infördes i lagstiftningen redan genom en är 1914 beslutad ändring av 1903 års lag om försäkringsrörelse. Såsom motiv angavs i vederbörande proposition, att på senare tid bolag börjat med- dela sjuk- och olycksfallsförsäkring för längre tid än tio år. Då sådan per- sonförsäkring ur försäkringsteknisk synpunkt vore av samma slag som livförsäkring och det vore önskvärt att den erbjöde samma trygghet som livförsäkring, hade genom en ny bestämmelse personförsäkring för längre tid än tio år underkastats lagens regler om livförsäkring.
Kravet på pantsättning av säkerhetsfonden i blandade bolag kvarstår från den första svenska försäkringsrörelselagen av år 1903. Faran för liv— försäkringstagarna i bolag, som drev både livförsäkring och vad som då kallades >>elementarförsäkringsrörelse», ansågs kunna avlägsnas genom be- stämmelser i sådant syfte, att samtliga de medel, på vilka de livförsäkrade kunde göra anspråk, också skulle komma endast dem till godo. I detta system av regler ingick bestämmelsen om säkerhetsfondens behandling på angivet sätt såsom ett led.
2. Något om de nuvarande faktiska olikheterna mellan lång och kort sjuk- och olycksfallsförsäk- ring. Kollektivanordningar. Mera speciella försäkringstyper i korthet
Den sjuk— och olycksfallsförsäkring, som enligt FL följer livförsäkrings- regler (lång försäkring), och'den sjuk- och olycksfallsförsäkring, som av FL behandlas såsom Skadeförsäkring (kort försäkring), skiljer sig i prak- tiken från varandra icke blott med avseende å försäkringstidens längd. Alldeles oberoende av FL:s gränsdragning har de nämnda två försäkrings- formerna utvecklats så, att de i dag rent faktiskt företer ett flertal skilj— aktigheter. Utvecklingen på området har emellertid icke avstannat utan fortsätter. Ingenting hindrar att i framtiden de faktiska åtskillnaderna mellan lång och kort sjuk- och olycksfallsförsäkring kan bli andra än de nuvarande. Inom den vida ram, som FL anger, kan för vardera försäkrings- formen en mångfald olika försäkringstyper konstrueras.
I det närmast följande kommer en kortfattad redogörelse att lämnas för några viktigare faktiska olikheter mellan de för närvarande vanligaste formerna av å ena sidan lång och å andra sidan kort sjuk- och olycksfalls- försäkring. Frän speciella försäkringstyper bortses. Redogörelsen ger icke någon fullständig bild av förhållandena på området utan utgår närmast från försäkringsformerna hos vissa bolag. Mellan dessa bolags och övriga bolags försäkringar av motsvarande slag finnes vissa skillnader, för vilka närmare redovisning icke lämnas här.
Den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringen täcker i allmänhet riskerna för såväl sjukdom som olycksfall, medan den korta försäkringsformen är uppbyggd på grundval av en olycksfallsförsäkring, som gäller endast för olycksfall och polio. Denna olycksfallsförsäkring kan emellertid komplet- teras med en generell sjukförsäkring och får då karaktären av en full- ständig olycksfalls- och sjukförsäkring. Inom den långa försäkringen do- minerar arbetsoförmåga på grund av sjukdom såsom ersättningsberätti- gande faktum, under det att olycksfallen svarar för en mindre del av ersättningarna. På detta förhållande beror, att man inom den långa för- säkringen icke annat än i speciella fall arbetar med någon riskklassindel- ning — med därav följande olika premier — efter yrken, vilket är fallet inom den korta olycksfallsförsäkringen, där denna innefattar olycksfall inom arbete. Grovt räknat kan sägas, att den korta olycksfallsförsäkringens normalpremie i detta senare fall är 4 ä 5 gånger så hög i de mest riskfyllda yrkena som motsvarande premie i de minst farliga yrkena. Inom den långa försäkringen kan visst påslag på premien förekomma i de allra farligaste yrkena. Normalpremien höjes dock i allmänhet icke med mera än 50 %. Beloppet av och förutsättningarna för ifrågavarande tillägg behandlas icke närmare i grunderna för den långa försäkringen. Vissa andra premieolik- heter mellan lång och kort försäkring omnämnes i ett senare avsnitt.
Den långa försäkringen är en heltidsförsäkring under det att den korta försäkringen för personer, som i sitt arbete åtnjuter skydd enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, kan begränsas till fritidsrisker.
Försäkringsförmånerna i den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringen ut- göres av mänadsersättning och premiebefrielse vid arbetsoförmåga. Den korta olycksfallsförsäkringens förmåner är dödsfallsersättning, livränta eller kapitalbelopp vid invaliditet, dagsersättning (utom vid polio) samt läkekostnadsersättning, av vilka förmåner invaliditets- och läkekostnads— ersättning är obligatoriska. Vid kort olycksfallsförsäkring utgår dagsersätt- ning i princip vid varje nedsättning av arbetsförmågan med belopp som svarar mot graden av arbetsoförmåga, under det att vid den långa försäk- ringen ersättning vanligen utgives först vid halv arbetsoförmåga. lnvalidi- tetsersättning utgår i kort olycksfallsförsäkring vid alla invaliditetsgrader men kapitaliseras i lägre grader enligt generella regler. Vid av polio för- orsakad invaliditet uppgående till mindre än 20 % utgår dock ingen er- sättning.
Den länga sjukförsäkringen avtalas att gälla till viss slutålder, vanligen 60, 65 eller 67 år. Den korta försäkringen avtalas vanligen för högst fem år men förnyas i praktiken därefter årligen i allt fall till 67 års ålder, för- såvitt icke den försäkrades hälsotillstånd undergått mera beaktansvärd försämring. Någon rätt till förnyelse föreligger dock icke vid kort försäk- ring. Ersättningstiden inom den långa försäkringen kan vara begränsad till viss tid för varje försäkringsfall, exempelvis två år. Vanligtvis är dock
avtalen utformade så, att vid inträffat försäkringsfall ersättning kan utgå ända fram till avtalets upphörande vid slutåldern. I den korta olycksfalls- försäkringen är livräntan livsvarig men dagsersättningen vanligen begrän- sad till högst 730 dagar. I den långa försäkringen arbetar man i flertalet fall med karenstider på 1, 3, 6, 12 eller 24 månader under det att den korta olycksfallsförsäkringen vanligen icke avtalas med ersättningskarens. Ett undantag utgör härvid fritidsförsäkringen, som icke brukar gälla förrän sjukpenningen från den allmänna sjukkassan nedsättes.
Den korta sjukförsäkring, varmed en kort olycksfallsförsäkring kan kompletteras, innefattar endast dagsersättning i högst 730 dagar. Ersätt- ning utgår i princip vid varje nedsättning av arbetsförmågan med belopp, som svarar mot graden av arbetsoförmåga. Obligatorisk karenstid på tre dagar tillämpas, men den kan även bestämmas till längre tid.
Det hittills anförda har närmast haft avseende å individuellt tecknade sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Det finnes emellertid även kollektiva försäkringsformer. Inom lång sjuk- och olycksfallsförsäkring förekommer kollektiv försäkring för personal- och föreningsgrupper. Försäkringsbelop- pen är härvid bestämda enligt generella regler och antalet anslutna måste såväl absolut räknat som räknat i förhållande till antalet anslutningsbe- rättigade uppnå vissa minimital, som är bestämda i grunderna. Premierna är lägre än vid motsvarande individuella försäkringar. Lägst är premierna vid gruppsjukförsäkring, varmed enligt de i september 1959 gällande grun- derna förstås sådan kollektiv sjuk- och olycksfallsförsäkring, som omfattar minst 25 försäkrade personer och som meddelas mot naturliga premier så avtalade att för såväl äldre som nya försäkringar tillämpas de vid varje försåkringsårs början gällande premiegrunderna för nya försäkringar. Gruppsjukförsäkringen påminner i mycket om grupplivförsäkring. Inom den korta försäkringens område förekommer kollektiva olycksfalls- och sjukförsäkringar, framför allt olycksfallsförsäkringar, i mycket stor om- fattning. I stort sett är dessa försäkringar konstruerade på samma sätt som individuellt tecknade försäkringar, ehuru ersättningsformer och försäk- ringsbelopp i viss mån schabloniserats. Reglerna rörande gruppernas sam- mansättning skall här icke godkännas av någon myndighet utan försäk- ringsgivarna bestämmer själva vilka gruppbildningar som kan godtagas. Förenings- och personalgrupper dominerar. Även kollektiva olycksfalls- och polioförsäkringar för skolungdom är mycket vanliga.
Förutom de i det föregående behandlade gängse formerna av försäk- ringar på sjuk- och olycksfallsförsäkringsområdet förekommer åtskilliga mera speciella försäkringstyper. De viktigaste må här i korthet nämnas.
Två betydelsefulla former av lång sjukförsäkring är den i SPP:s tjänste- pensionsförsäkring ingående sjuk- och invaliditetsförsäkringen samt den
premiebefrielseförsäkring, varmed livförsäkringsbolagens livförsäkringar i stor utsträckning är förenade och som även förekommer vid lång sjuk- och olycksfallsförsäkring.
Före utgången av år 1955 —— då nyteckningen upphörde — tillhandahöll, såsom tidigare omnämnts, vissa försäkringsbolag en speciell typ av lång olycksfallsförsäkring, s. k. barnolycksfallsförsäkring med premieåterbetal- ning. Verksamheten inskränker sig nu till förvaltning av tidigare tecknade försäkringsbestånd. Enligt denna försäkringsform utgår ersättning i hän- delse av dödsfall och invaliditet orsakade av olycksfall eller polio intill dess det försäkrade barnet uppnått viss ålder, högst 24 år. Erlagda premier återbetalas alltid, senast vid försäkringstidens slut, varför försäkringsför- månerna finansieras av bolagens ränteintäkter på influtna premier.
Ett särskilt slag av lång olycksfallsförsäkring utgjorde reseolgcksfalls— försäkring för livstid, inom vilken försäkringsgren nyteckning numera icke heller förekommer. Försäkringstypen har förelegat i flera varianter med avseende på försäkringsutfästelsens innehåll. Premiebetalningen var kon- centrerad till början av försäkringstiden.
Frivillig försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen kan tecknas hos de ömsesidiga s. k. arbetsgivarbolag, vilka jämte riksförsäkringsanstalten är bärare av yrkesskadeförsäkringen. Försäkringen som sådan är att be- trakta såsom kort försäkring.
En speciellt för förare av motorfordon anpassad försäkring utgör den s. k. förarplatsförsäkringen, som meddelas i kombination med i allmänhet trafikförsäkring. Den är såsom tidigare antytts, en kort olycksfallsförsäk— ring, varigenom ett begränsat olycksfallsförsäkringsskydd — i huvudsak kapitalbelopp vid dödsfall och invaliditet —— beredes den person, som i olycksfallsögonblicket är förare av det hos vederbörande försäkringsbolag trafikförsäkrade fordonet.
Moment av kort sjuk- och olycksfallsförsäkring återfinnes även i den på senaste tid på marknaden introducerade avbetalningsförsäkringen, vil- ken närmare bcskrivits i föregående kapitel (s. 270).
Inslag av kort sjuk- och olycksfallsförsäkring förekommer jämväl i vissa s. k. reseförsäkringar, som kan inkludera olycksfalls- och sjukförsäkrings- moment, resgodsförsäkringsmoment m. m.
3. Något om branschstruktureu. Premieintäkten år 1957
Vid ingången av år 1959 drevs bland de svenska försäkringsbolagen lång sjuk- och olycksfallsförsäkring av 3 specialbolag och 4 livförsäkringsbolag. Kort olycksfalls- och sjukförsäkring drevs vid samma tidpunkt av 18 skadeförsäkringsbolag, varjämte 4 dylika bolag endast meddelade kort olycksfallsförsäkring. Frivillig försäkring jämlikt lagen om yrkesskade- försäkring meddelades — vid sidan av den obligatoriska försäkringen —
av 8 av de inalles 9 s. k. arbetsgivarbolagen. Förarplatsförsäkring drevs av 20 skadeförsäkringsföretag, av vilka 18 hade rätt att meddela kort olycksfallsförsäkring över huvud taget — de har inräknats i de nyssnämnda siffrorna —— medan 2 endast ägde tillstånd att driva kort olycksfallsförsäk- ring i förarplatsförsäkringens form.
Äldre bestånd av barnolycksfallsförsäkring med premieåterbetalning för- valtades vid angivna tidpunkt av 2 livförsäkringsbolag och 11 skadeför- säkringsbolag. Bestånd av reseolycksfallsförsäkring för livstid förvaltades av 4 skadeförsäkringsbolag.
Till belysning av sjuk- och olycksfallsförsäkringsbranschens storlek må här anföras några siffror avseende premier i Sverige i direkt affär för de svenska bolagen år 1957. Premieintäkten i liv- och sjukförsäkringsbolag för sjuk- och olycksfallsförsäkring för längre tid än tio år utgjorde nämnda år 23,6 miljoner kronor, av vilket belopp 0,1 miljon kronor hänför sig till avvecklingsbestånd av barnolycksfallsförsäkring. Skadeförsäkringsbolagens premieintäkt av lång sjuk- och olycksfallsförsäkring (avvecklingsbestånd av barnolycksfalls- och reseolycksfallsförsäkring) uppgick till allenast 2,4 miljoner kronor. Skadeförsäkringsbolagens premieintäkt i kort olycksfalls- och sjukförsäkring nådde upp till 71,7 miljoner kronor, av vilket belopp på individuell försäkring belöpte 40,1 miljoner kronor och på kollektiv affär 31,6 miljoner kronor. Av premieintäkten i individuell försäkring föll 11,0 miljoner kronor på förarplatsförsäkring.
Ytterligare må nämnas, att arbetsgivarbolagens premieintäkt — vilken intäkt ej ingår i de ovan anförda siffrorna — såvitt angår frivillig för- säkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen år 1957 uppgick till 1,9 miljon kronor.
4. Några uppgifter om premier, återbäring och återköpsvärden För att ytterligare belysa de nuvarande faktiska åtskillnaderna mellan lång sjuk- och olycksfallsförsäkring och kort motsvarande försäkring lämnas i det närmast följande vissa uppgifter angående premiekonstruktionen i de två försäkringsformerna. En antydan om premieolikheterna göres också genom några exempel, som sammanförts i två tabeller. Då den långa för- säkringen är förenad med återbäringsrätt, lämnas jämväl genom några exempel en antydan om storleken av utbetald återbäring i lång försäkring. I den korta försäkringen utgår däremot _ såsom omnämnts i det före- gående — i allmänhet icke någon återbäring; i viss utsträckning har dock återbäring lämnats i kort kollektiv försäkring. Till belysning av de till- godohavanden, som på grund av riskförändringarna med stigande ålder försäkringstagarna under avtalets löptid i Vissa lägen kan ha i fall av konstant premie, lämnas vissa uppgifter angående förekomsten av åter-
19—001886
köpsvärden enligt gällande grunder för lång sjuk- och olycksfallsförsäk- ring. Avbrytes en dylik försäkring på grund av underlåten premiebetalning eller liknande, tillgodoföres försäkringstagaren återköpsvärdet, i allmän- het i form av fribrev. I kort försäkring erhåller däremot försäkringstagarna ingen gottgörelse för de motsvarande tillgodohavanden, som försäkrings- tekniskt sett kan förekomma jämväl där. Uppgifterna angående förekoms- ten av återköpsvärden enligt grunderna för lång sjuk- och olycksfallsför- säkring — vilka är så konstruerade att de i och för sig kan tillämpas även vid kortare avtalstider — har valts så att de i viss mån torde kunna tjäna till belysning av frågan om den mest ändamålsenliga gränsdragningen mellan grundbunden och icke grundbunden sjuk- och olycksfallsförsäkring.
Uppgifterna nedan i detta avsnitt avser genomgående män. I den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringen är, bortsett från vissa specialfall, pre- mierna 50 % högre för kvinnor än för män. I den korta olycksfallsförsäk- ringen göres vid premiebestämningen ingen skillnad mellan könen. I den korta sjukförsäkring, med vilken den korta olycksfallsförsäkringen kan kompletteras, är däremot premierna för kvinnor avsevärt högre än för män. Premierna är i både lång och kort försäkring bundna under avtals- tiden med undantag av gruppsjukförsäkringspremierna. Inträdesåldern är _ bortsett från kort olycksfallsförsäkring, där inträdesåldern icke spelar någon roll — avgörande för vilken premie som försäkringstagaren skall erlägga. Den för inträdesåldern fastställda tariffpremien erlägges under hela avtalstiden respektive i fråga om kort försäkring under den ursprung— liga avtalstiden samt den tid därutöver, för vilken avtalet årligen förnyas. Inom den korta sjukförsäkringen är premien för en inträdesålder av 35 till 40 är densamma, premien för en inträdesålder av 40 till 45 år den- samma (högre än i nyssnämnda intervall) o. s. v. I den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringen går åldersdifferentieringen av premien längre, i det att premien där varieras för varje inträdesår.
I tabell A lämnas uppgift om årspremierna för en man med normal hälsa för en lång sjuk- och olycksfallsförsäkring avtalad för tiden fram till 67 års ålder. Ersättning skall vid fullständig arbetsoförmåga utgå med 300 kronor per månad längst till försäkringstidens utgång. Minskas arbets- förmågan med mindre än 50 %, utgår ingen ersättning. Premiebefrielse- försäkring antages ingå i försäkringen. Premierna för en sjuk- och olycks- fallsförsäkring av detta slag är praktiskt taget desamma i alla de försäk- ringsbolag, som meddelar dylik försäkring, och bygger på de för bolagen den 1 september 1959 gällande försäkringstekniska grunderna. Vissa före- kommande små differenser i tariffpremierna torde kunna antagas bero på olika utformning av premiebefrielseförsäkringen och på skilda sätt för avjämning av premierna till jämna kronor. I tabellen lämnas uppgifter för tre skilda yrken, nämligen kontorist, handelsbiträde i speceriaffär och grundläggningsarbetare, och för vart och ett av dessa yrken angives pre-
Tabell A. Årspremie för man för en lång sjuk- och olycksfallsförsäkring, avtalad till 67 års ålder. Ersättning 300 kronor per månad längst intill försäkringstidens utgång. Premiebefrielse/örsäkring ingår
Ålder 11. f. Årspremie (kronor) vid en crsättningskarens av Yrke (vid '
tecknandet) 14 dagar I 1 månad 3 månader I 6 månader
Kontor—ist 29 år 201 170 132 116
39 » 237 200 155 136 49 » 283 238 181 159
Handelsbiträde 29 » 201 170 132 116
(speceriaffär) 39 » 237 200 155 186
49 » 283 238 181 159
Grundläggnings- 29 » 302 213 165 145
arbetare 39 » 356 250 194 170
49 » 424 297 226 198
Anm. Beloppen har avrundats till närmaste hela krontal.
mierna för tre olika inträdesåldrar och för fyra olika ersättningskarenser. Av tabellen framgår att kontoristens och handelsbiträdets premier är de- samma. Grundläggningsarbetaren har däremot att erlägga en högre premie. Storleken av premietillägget för grundläggningsarbetaren är icke närmare reglerad i grunderna utan bygger på en allmän bestämmelse i grunderna, att för risk, som på grund av särskilda gravamina eller eljest icke kan be- traktas som normal, en med hänsyn till föreliggande omständigheter skälig förhöjning av riskmåtten tillämpas.
Tabell B innehåller vissa premieuppgifter avseende kort sjuk- och olycks- fallsförsäkring. I tabellen visas för tre försäkringsbolags (bolagsgruppers) del normalpremien för en manlig försäkrad vid en kort individuell olycks- falls- och polioförsäkring, som täcker såväl yrkes- som fritidsrisker, kom- binerad med sjukförsäkring. De huvudsakliga ersättningarna utgöres vid fullständig arbetsoförmåga av dagsersättning med 10 kronor per dag under längst 730 dagar vid såväl sjukdom som olycksfall samt av en livsvarig invaliditetslivränta på 3 600 kronor om året vid olycksfall och polio. Någon rätt till premiebefrielse under tiden för försäkringsfall föreligger icke. Tabellen utgör en sammanställning av uppgifter, som de sakkunniga i no— vember 1958 inhämtade från ifrågavarande bolag (bolagsgrupper), i tabel- len betecknade bolag X, bolag Y och bolag Z. Tabellen angiver premierna för tre olika yrkeskategorier (kontorist, handelsbiträde i speceriaffär och grundläggningsarbetare) och för tre skilda inträdesåldrar. För samtliga fall lämnas uppgifter avseende fyra olika ersättningskarenser. Understry- kas bör, att ersättningskarensen för bolaget Z är 3 dagar längre än för de två övriga bolagen i tabellen. Å andra sidan kan framhållas, att ersättnings- karenstiden i bolaget Z beräknas med arbetsoförmågans första dag såsom utgångspunkt, under det att den i övriga bolag beräknas från läkarbehand- lingens första dag. Samtliga försäkringar förutsättes vara tecknade i en-
Tabell B. Årspremie gällande i november 1958 för man för en kort olycksfalls- och polioförsäkring (heltidsförsäkring) kombinerad med sjukförsäkring. Ersättningar: 10 kronor per dag i högst 730 dagar vid såväl olycksfall som sjukdom + invaliditets—
Iivrå'nla vid olycksfall och polio 3 600 kronor per är m. m.
Årspremie (kronor) för försäkring tecknad 1 Ålder n. i. | Yrke (vid teck- Bolag X Bolag Y Bolag Z "ande” 5-årigt I-årigt 5-årigt 1-ärigt 1-årigt
avtal avtal avtal avtal avtal
Ersättningskarens 15 dagar Kontorist 29 år 145 153 145 152 145 39 » 186 196 156 164 167 49 » 235 247 196 206 190 Handelsbiträde 29 » 169 177 169 177 164 (speceriaffär) 39 » 210 220 180 189 186 49 » 259 272 220 231 209 Grundläggningsarbetare 29 » 337 354 337 354 265 39 » 378 397 348 365 287 49 » 427 448 388 407 310
Ersättningskarens 30 dagar Kontorist 29 år 125 132 125 131 128 39 » 161 169 133 140 143 49 » 202 213 161 169 166 Handelshiträde 29 » 147 154 147 154 144 (speceriaffär) 39 » 183 192 155 163 159 ' 49 » 224 235 183 192 182 Grundläggningsarbetare 29 » 292 307 292 307 229 39 » 328 344 300 315 244 49 » 369 387 328 344 266
Ersättningskarens 90 dagar Kontorist 29 år 82 87 82 86 83 ;; * » .,": 39 » 100 105 91 96 88 ll 5275” #11: ' 49 » 121 127 100 105 103 älgh'delsbiträde 29 » 100 105 100 105 97 ,? (speceriaffär) 39 » 118 124 109 114 102 "_l"?! lj ' i 49 » 139 146 118 124 117
WW'W _ Grundläggningsarbetare 29 » 222 233 222 233 168 39 » 240 252 231 243 173 49 » 261 274 240 252 188
Ersättningskarens 180 dagar Kontorist 29 år 72 76 72 76 71 39 » 87 92 87 91 76 49 » 104 110 104 109 86 Handelsbiträde 29 » 90 94 90 95 85 (speceriaffär) 39 » 105 110 105 110 90 49 » 122 ' 128 122 128 100 Grundläggningsarbetare 29 » 208 218 208 218 152 39 » 223 234 223 234 157 49 » 240 252 240 252 167
Anm. Beloppen har avrundats till närmaste hela krontal. Ersättningskarensen för bolaget Z är respektive 18 dagar, 33 dagar, 93 dagar och 183 dagar. Bolaget Z utger, i motsats till bola- gen X och Y, ej dagsersättning, om icke nedsättningen av arbetsförmågan uppgår till minst hälften, men lämnar å andra sidan, i motsats till X och Y, vid polio invaliditetslivränta även om invaliditeten understiger 20 %.
Tabell C. Premier och återköpsvärden enligt de för lång sjuk- och olycksfallsförsäkring den 1 september 1959 gällande grunderna för en sjuk— och olycksfallsförsäkring på 5 år för manlig försäkrad avseende en ersättning av 100 kronor per månad under längst 2 är
Tekniskt återköpsvärde (kronor) vid utgången Ålder n. f. Årspremie av antal år (vid tecknandet) kronor 1 | 2 | 3 | 4 5 Ersättningskarens 1 vecka 35 är .............. 34 —— — — -— _ 40 » .............. 38 _ — _ 1 — 45 » .............. 44 — — 1 2 — 50 » .............. 53 —— 1 3 3 —— 55 » .............. 67 — 3 6 5 —— 60 » .............. 90 —— 8 11 9 — Ersättningskarens 6 månader
35 år .............. 11 _ — —— —— —— 40 » .............. 13 _ — 1 1 — 45 » .............. 16 — 1 1 1 —— 50 » .............. 20 —— 1 2 2 — 55 » .............. 27 — 2 3 3 —— 60 » .............. 38 — 4 6 5 ——
Anm. Beloppen har avrundats till närmaste hela krontal. Premiebefrielseförsäkring ingår ej.
lighet med de av vederbörande försäkringsbolag tillämpade allmänna för- säkringsvillkoren och inkluderar jämväl viss läkekostnadsersättning (i bo- laget Z något annorlunda utformad än i bolagen X och Y). Med hänsyn till att försäkringsvillkoren företer vissa skiljaktigheter — särskilt om man jämför bolagen X och Y å ena sidan och bolaget Z å andra sidan —— icke blott i förut angivna hänseenden utan även i andra avseenden, kan de i tabellen intagna uppgifterna icke läggas till grund för en helt rättvisande jämförelse mellan premierna i de tre bolagen. Anmärkas må slutligen, att i tabellen såvitt angår bolagen X och Y lämnats premieuppgifter för såväl ö-åriga som l-åriga avtal, under det att motsvarande uppgift för bolaget Z endast avser l-årigt avtal, enär bolaget i fråga icke ingår avtal för längre tid.
I tabell C och tabell D lämnas uppgifter om normalprcmier och tekniska återköpsvärden vid skiftande åldrar enligt de för lång sjuk— och olycks- fallsförsäkring den 1 september 1959 gällande grunderna för en sjuk— och olycksfallsförsäkring på 5 år respektive 10 år avseende en ersättning vid fullständig arbetsoförmåga av 100 kronor per månad under högst två år. Rätten till ersättning är i exemplen oberoende av om under ersättnings- tiden försäkringstiden går till ända. Försäkringen omfattar endast fall av nedsättning av arbetsförmågan med 50—100 %. Uppgifter lämnas om läget dels vid 1 veckas ersättningskarens och dels vid 6 månaders ersättnings- karens. Uppgifterna avser manlig försäkrad och innefattar icke rätt till premiebefrielse i händelse av försäkringsfall. Av tabellerna framgår — om grundernas antaganden är rättvisande — att vid nu ifrågavarande typer
Tabell D. Premier och återköpsvärden enligt de för lång sjuk— och olycksfallsförsäkring den 1 september 1.959 gällande grunderna för en sjuk- och olycksfallsförsäkring på 10 år för manlig försäkrad avseende en ersättning av 100 kronor per månad under längst 2 är
Ålder n. t. Års— Tekniskt återköpsvärde (kronor) vid utgången av antal år (vid teck- premie nandet) kronor 1 I 2 | 3 4 5 6 7 8 9 10 Ersättningskarens 1 vecka 35 » 36 _ — — 3 4 5 6 5 3 _ 40 » 41 _ _ 3 6 8 9 9 8 5 — 45 » 48 — 1 7 11 14 16 15 13 8 _ 50 » 60 _ 5 14 20 24 26 25 20 12 _ 55 » 77 — 12 25 35 42 44 42 35 21 _ Ersättningskarens 6 månader 35 är 12 — -— 1 2 3 3 3 3 2 — 40 » 14 — 1 3 4 5 5 5 4 3 _ 45 » 18 _ 2 5 7 8 8 8 7 4 _ 50 » 23 _— 4 8 11 13 13 13 10 6 _ 55 » 32 -— 7 14 18 21 22 21 17 10 _
Anm. Beloppen har avrundats till närmaste hela krontal. Premiebefrielseförsäkring ingår ej.
av sjuk- och olycksfallsförsäkring försäkringstagaren i vissa lägen tekniskt sett har ett tillgodohavande hos försäkringsgivaren. Vid försäkring endast för 5 år blir de tekniska återköpsvärdena både absolut och i förhållande till årspremien avsevärt lägre än vid försäkringar på 10 år. Vid försäk— ringar för 10 år stiger de maximala tekniska återköpsvärdena i exemplen upp till bortåt 60 % av årspremien vid 1 veckas ersättningskarens och upp till ungefär 70 % av årspremien vid 6 månaders ersättningskarens.
Tabell E lämnar motsvarande uppgifter som tabellerna C och D. Den belyser storleken av normalpremierna och förekomsten av tekniska åter- köpsvärden för såväl en 5-årig som en 10-årig sjuk— och olycksfallsförsäk- ring avseende en ersättning av 100 kronor per månad. Uppgifter lämnas jämväl här om förhållandena dels vid 1 veckas ersättningskarens och dels vid 6 månaders ersättningskarens och det förutsättes att fråga är om en manlig försäkrad och att försäkringarna icke innefattar rätt till premie- befrielse under tiden för försäkringsfall samt att försäkringen endast om- fattar fall av nedsättning av arbetsförmågan med 50—100 %. Beräkning- arna bygger direkt på de för lång sjuk- och olycksfallsförsäkring den 1 september 1959 gällande grunderna. Vid premiebestämningen har hänsyn icke tagits till praxis att till motverkande av annullationer tillämpa den eventuellt högre årspremie, som vid lägre inträdesålder kan gälla för en försäkring med samma slutdatum. Försäkringsformen i tabell E skiljer sig från försäkringsformen i tabellerna C och D därutinnan, att ersättning utgår längst fram till försäkringstidens utgång. Ersättning kan således vid tidigt under försäkringstiden inträffade långvariga försäkringsfall utgå under avsevärt längre tid än två år. Inträffar å andra sidan försäkringsfall
Tabell E. Premier och återköpsvärden enligt de för lång sjuk- och olycksfallsförsäkring den 1 september 1959 gällande grunderna för en sjuk— och olycksfallsförsäkring på 5 är [S (5)/ eller 10 är /S (10)/ för manlig försäkrad avseende en ersättning av 100 kronor per månad längst intill försäkringstidens utgång
Ålder n. f. S (5) S (10) teckgggd t) Å'Spremie Tekniskt äte kö svärde ÅTSP'emie Tekniskt återkö svärde e kronor r 1) kronor p Ersättningskarens 1 vecka 35 år 35 Försäkringen saknar 42 Försäkringen saknar 40 » 40 återköpsvärde under 49 återköpsvärde under 45 » 46 hela försäkringstiden 58 hela försäkringstiden 50 » 55 72 55 » 70 94 60 » 93 131 Ersättningskarens 6 månader
35 år 10 Försäkringen saknar 16 Försäkringen saknar 40 » 12 återköpsvärde under 20 återköpsvärde under 45 » 15 hela försäkringstiden 25 hela försäkringstiden 50 » 19 32 55 » 25 44 60 » 35 63
Anm. Beloppen har avrundats till närmaste hela krontal. Premiebefrielseförsäkring ingår ej.
under slutet av försäkringstiden, kan den maximala ersättningstiden bli kortare än två år. Av tabell E framgår, att vid denna försäkringsform de av exemplen omfattade försäkringarna icke vid någon tidpunkt under för- säkringstiden har något tekniskt återköpsvärde.
För att kunna ge en antydan om storleken av förekommande återbäring i lång sjuk- och olycksfallsförsäkring har de sakkunniga från ett antal försäkringsbolag inhämtat uppgifter om den återbäring, som enligt de i september 1959 gällande grunderna skulle ha utgått i några angivna fall av dylik försäkring.
De sakkunniga har sålunda från två försäkringsbolag, som driver verk- samhet i branschen, inhämtat uppgifter om årspremien för och återbä- ringen på en den 1 januari 1959 utlupen individuell fristående lång sjuk- och olycksfallsförsäkring, tecknad trettio år tidigare av en vid tecknandet 35-årig man (normalrisk), avseende en månadsersättning på 300 kronor till 65 års ålder. Ersättning har förutsatts utgå endast vid fullständig ar- betsoförmåga. Premiebefrielseförsäkring har antagits ingå i försäkringen och uppgifterna hänför sig till två olika ersättningskarenser, nämligen dels fyra och dels tretton veckor. Beloppsuppgifterna har avrundats till när- maste hela krontal.
Det ena bolaget har såsom svar på denna förfrågan uppgivit, att vid en ersättningskarens om fyra veckor den första årspremien utgjort 204 kro- nor och de följande 136 kronor. Återbäringen utgjorde 2 241 kronor, vil-
ken återbäring enligt grunderna utgår oavkortad eller ökas eller minskas (med högst 50 %) allt efter den utsträckning i vilken försäkringen tagits i anspråk. Vid en ersättningskarens om tretton veckor utgjorde den första årspremien 145 kronor och de följande 97 kronor samt återbäringen 1 600 kronor med motsvarande ökning eller minskning.
Det andra tillfrågade bolaget har till de sakkunniga uppgivit, att bola- get vid ifrågavarande tidpunkt icke hade just den försäkringsformen men att årspremien vid den kortare ersättningskarensen skulle ha utgjort 134 kronor och vid den längre 95 kronor under hela försäkringstiden. Å för— säkringarna skall i princip utgå återbäring för tiden efter försäkringarnas årsdag är 1953. Bolaget har emellertid uppgivit, att någon exakt beräkning av teknisk vinst —— och därmed av återbäring —— icke kan ske.
De sakkunniga har vidare tillfrågat sex försäkringsbolag, som innehar koncession för lång sjuk- och olycksfallsförsäkring, om den återbäring, som i händelse försäkringstagaren avlidit den 1 januari 1959 skulle ha ut— gått på en individuell, fristående lång sjuk- och olycksfallsförsäkring in— kluderande premiebefrielseförsäkring, tecknad den 1 januari 1955 av en n. f. 35-årig man (normalrisk), avseende en månadsersättning på 300 kro— nor till 65 års ålder och med en månads ersättningskarens. Det har ytter— ligare förutsatts, att fråga varit om försäkring där ersättning lämnas vid invaliditet mellan 50 och 100 % samt att försäkringen varit i skattehän- seende tecknad såsom kapitalförsäkring. Årspremien för en dylik försäk- ring utgör 175 kronor. Återbäringsbeloppen i de tillfrågade försäkrings- bolagen varierar, såsom framgår av nedan intagna uppställnin", mellan 53 och 186 kronor. Beloppsuppgifterna är jämväl i detta sammanhang av— rundade till närmaste hela krontal.
Försäkringsbolag Återbäring (kronor) Bolag D ..................... 53 » L ..................... 73 » P ..................... 92 » N ..................... 113 » O ..................... 153 » A ..................... 186
5. Till de sakkunniga framförda synpunkter
Såsom i kapitel VI anförts har försäkringsinspektionen i sin skrivelse till de sakkunniga såsom exempel på fall, där det skulle vara av Värde för in— spektionen att erhålla en något starkare förhandlingsposition i förhållande till försäkringsbolagen än vad som inrymmes i gällande lag, nämnt bl. a. den korta olycksfalls- och sjukförsäkringen.
Försäkringsinspektionen har i sin förenämnda skrivelse framhållit, att den korta olycksfalls- och sjukförsäkringen liksom den långa motsvarande
försäkringen utgjorde ett komplement till den i samhällets regi uppbyggda obligatoriska allmänna sjukförsäkringen. Till skillnad från den långa för— säkringen utgjordes den korta försäkringen till övervägande del av ren olycksfallsförsäkring. Emellertid, förmenade inspektionen, vore de för— säkrades ersättningsbehov knappast större, när en långvarig arbetsoför- måga vållades av olycksfall än när den sammanhängde ined annan sjuk— dom. Ur denna synpunkt skulle det vara önskvärt, att det komplement till den allmänna sjukförsäkringen, som här ifrågavarande försäkring utgjorde, vore mer rationellt utformat; detta önskemål hade sin giltighet även om man visste, att en mera rationell tilläggsförsäkring skulle vara svårare att sälja. Förvaltningskostnaderna inom branschen framstode såvitt avsåge den individuella formen och även delvis beträffande den kollektiva som mycket höga, vilket givit motsvarande utslag på premierna.
Försäkringsinspektionen Ville även framhålla, att den korta olycksfalls- försäkringen vore mycket heterogent sammansatt. Sålunda förekomme så- väl försäkringar gällande både vid yrkesskada och olycksfall utom arbetet som även försäkringar endast avseende olycksfall utom arbetet. Efter att ha nämnt förekommande understödsformer och berört karensreglerna kon— staterade inspektionen fortsättningsvis, att olycksfallsförsåkringen tekniskt skilde sig väsentligt från sjukförsäkringen. Medan sjukdomsrisken starkt ökade med stigande levnadsålder vore detta i väsentligt mindre grad fallet med olycksfallsrisken. På olycksfallsområdet spelade däremot yrkesrisken en framträdande roll. Man arbetade såvitt anginge de ersättningsformer, som avsåge både olycksfall i och utom arbetet, med riskklassindelade tariffer och åtföljande mycket omfattande yrkesförteekningar för inplaceringen i riskklasser.
Med utgångspunkt från försäkringens anknytning till den allmänna sjuk- försäkringen och under hävdande av skälighetsprincipen hade, fortsatte för- säkringsinspektionen, i den försäkringsrättsliga diskussionen förslag fram— ställts därom, att den korta försäkringen skulle i princip behandlas på samma sätt som den långa. Det skulle innebära, att bl. a. premier och åter- bäring skulle regleras enligt särskilda grunder. Sådana grunder skulle kunna utformas med hänsyn till verksamhetens speciella inriktning, hade man menat, d. v. s. med hänsyn tagen till att avtalen vore korta, att förändringar lätt skulle kunna åstadkommas etc. Fördelen skulle bl. a. ligga i att ett samråd med myndigheterna i fråga om t. ex. omkostnadsbelastningar och premiesättning i övrigt skulle komma till stånd redan vid tarifferingen.
Den föregående redogörelsen hade emellertid, fortsatte inspektionen, vi- sat, att det förelåge en betydande skillnad mellan kort olycksfallsförsäk- ring och lång sjukförsäkring. Särskilt hade betydelsen av olikheten i fråga 0111 avtalstidens längd framhävts i debatten. Av det förhållandet att grun- der måste finnas i det senare fallet, behövde sålunda icke följa, att grun- der också vore erforderliga i det förra fallet. Önskemålet att vidmakthålla
den enkelhet, som hittills karakteriserat den korta olycksfallsförsäkringen, kunde anföras som ett motiv för att de båda försäkringsformerna icke skulle behandlas på i princip samma sätt i detta avseende.
I denna fråga kunde sålunda olika synpunkter anföras mot varandra. Det syntes försäkringsinspektionen lämpligt, att en närmare avvägning av dessa och andra liknande skäl och motskäl företoges av de sakkunniga.
6. Övriga nordiska länder I Danmark stadgas i gällande tillsynslag, att livförsäkringsrörelse icke får i samma bolag förenas med annan försäkringsverksamhet. Sjuk- och olycks- fallsförsäkring tillhandahålles alltså endast i skadeförsäkringsbolag. Re- geln tillämpas emellertid icke på bolag, som vid lagens ikraftträdande drev såväl livförsäkring som annan försäkringsverksamhet. Något jämställande av viss sjuk- och olycksfallsförsäkring med livförsäkring med utgångspunkt från avtalstidens längd förekommer icke. I de bolag, som driver både liv— försäkring och annan försäkring, skall utöver livförsäkringsfonden även säkerhetsfonden redovisas i vissa kvalificerade tillgångar, och värdehand- lingar vari fonden redovisas pantsättas till livförsäkringstagarnas säkerhet. Tillsynslagen i Finland föreskriver, att försäkringsbolag, som driver liv- försäkringsrörelse, icke må driva annan rörelse än personförsäkring. Sjuk- och olycksfallsförsäkring kan således bedrivas av såväl liv- som skadeför- säkringsbolag. Den för livförsäkring gällande försäkringstekniska grund- apparaten är i viss utsträckning tillämplig å all försäkring, som tecknas för längre tid än tio år. Någon motsvarighet till den svenska specialregeln för blandade bolag angående särskild redovisning och pantsättning av till- gångar motsvarande säkerhetsfonden förekommer icke. Gällande lag i Norge stadgar, att livförsäkringsbolag icke må driva an- nan rörelse än livförsäkringsrörelse. I den utsträckning forsikringsrådet till- låter mä bolaget dock teckna med livförsäkring förenad invaliditetsför- säkring. Lagen gör icke någon skillnad mellan olika slag av sjuk- och olycks- fallsförsäkring efter avtalstidens längd. I det föreliggande förslaget till ny norsk lag om livförsäkringsverksamhet föreskrives, att livförsäkringsbolag icke må driva annan verksamhet än livförsäkringsrörelse. Bolaget kan emel— lertid teckna sjuk- och olycksfallsförsäkring, som är förenad med livför— säkring. Dylik försäkring behandlas då såsom livförsäkring vid tillämpning av lagens bestämmelser. Där fråga är om tjänstepensionsförsäkring kan i den utsträckning tillsynsmyndigheten medgiver för särskilda grupper av ar— betstagare sjuk- och olycksfallsförsäkring tecknas av livförsäkringsbolag utan att försäkringen är kombinerad med livförsäkring.
De sakkunniga
Åtskillnaden mellan lång och kort sjuk- och olycksfallsförsäkring Den av de svenska försäkringsbolagen bedrivna sjuk- och olycksfallsför- säkringen kan indelas på flera olika sätt. En indelningsgrund är avtals- tidens längd. Med tillämpning av denna indelningsgrund skiljer man, såsom förut nämnts, mellan å ena sidan lång sjuk- och olycksfallsförsäkring och å andra sidan kort dylik försäkring. Vid den långa sjuk- och olycksfalls- försäkringen är försäkringsavtalet slutet för den försäkrades livstid eller för längre tid än tio år. Vid den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringen är avtalet ingånget för kortare tid än nyss sagts. Den långa sjuk- och olycks- fallsförsäkringen likställes i lagen i huvudsak med livförsäkring. Den korta försäkringsformen behandlas däremot såsom Skadeförsäkring.
Enligt de sakkunnigas uppfattning talar flera skäl för att sjuk- och olycksfallsförsäkring bör i huvudsak följa samma regler som livförsäk- ring. De två branscherna synes vara nära besläktade med varandra. Med en viss generalisering kan man säga, att det vid såväl sjuk- och olycks- fallsförsäkring som livförsäkring genomgående är risken för att en per- son blir arbetsoförmögen som i olika varianter täckes genom försäkringen, antingen nu förlusten av arbetsförmågan är mer eller mindre tillfällig, så- som vid flertalet sjukdoms- och olycksfall, eller den är definitiv, såsom vid fullständig invaliditet och dödsfall, eller den är presumerad, såsom när för- säkringsfallet utgöres av att den försäkrade uppnår hög ålder. Att livförsäk- ringen samt sjuk- och olycksfallsförsäkringen ur behovstäckningssynpunkt bildar en organisk enhet åskådliggöres icke minst därav att tjänstepensions- försäkringen innehåller element från båda nämnda försäkringsformer. Er- inras må också därom att den korta olycksfallsförsäkringen ofta även ger ett efterlevandeskydd därigenom att avtalet kan innehålla att visst belopp utfaller, därest den försäkrade avlider till följd av olycksfall eller liknande händelse. En olycksfallsförsäkring av denna typ har således delvis direkt karaktären av en begränsad livförsäkring för dödsfall.
Sjuk— och olycksfallsförsäkringen å ena sidan samt livförsäkringen å andra sidan har också rent tekniska drag, som är gemensamma. Företeel- sen inom livförsäkringen att dödsrisken stiger med åren i en allt bran- tare kurva äger sin motsvarighet inom den fullständiga sjuk- och olycks- fallsförsäkringen såvitt angår risken där. Det bör dock observeras, att den ekonomiska risk, som ett sjuk- och olycksfallsförsåkringsbolag står, icke allenast beror på den försäkrades ålder och kön utan även bl. a. samman- hänger med utformningen av försäkringsförmånerna. Det kan sålunda exempelvis vara en betydande skillnad i fråga om ekonomisk risk mellan å ena sidan försäkringar, vid vilka ersättning kan utgå under mycket lång tid, och å andra sidan försäkringar, där ersättningstiden är maximerad till viss kortare tid, t. ex. två år. Frågan huruvida rätten till ersättning av-
klippes eller ej i och med försäkringstidens utgång är också av betydelse för riskläget och inverkar liksom övriga relevanta omständigheter på risk- kurvans utseende. Sjukriskens stegring med åldern gör, att jämväl inom sj uk- och olycksfallsförsäkringen den försäkringstekniskt sett naturliga pre- mien i stor utsträckning stiger med levnadsåren. Tillämpas en konstant årspremie, bör därför i stor utsträckning läget tekniskt sett vara det, att årspremien i början av försäkringstiden är högre än den för åldern natur- liga premien men under slutet av försäkringstiden i gengäld lägre. Detta förhållande leder till att vid avbrott i en sjuk- och olycksfallsförsäkring med konstant årspremie försäkringstagaren —— liksom vid livförsäkring _ i många fall kan, försäkringstekniskt sett, ha ett större eller mindre till- godohavande (det tekniska återköpsvärdet), beträffande vilket det kan i princip ifrågasättas att det bör på ändamålsenligt sätt tillgodoföras försäk- ringstagaren. Vad nu sagts om riskens stegring med åldern och därmed sammanhängande fenomen torde icke äga tillämpning på sådan försäk- ring, som i huvudsak blott täcker risken för olycksfall. Vid premiesätt- ningen för ren olycksfallsförsäkring tillmätes icke för närvarande åldern någon betydelse. Det har från försäkringsbolagshåll uppgivits, att i olycks- fallsförsäkring skadefrekvensen sjunker med levnadsåren men att i gen- gäld medelskadans belopp stiger. Någon djupgående verkligt omfattande modern statistik på området torde emellertid icke finnas.
Gemensamt för å ena sidan sjuk— och olycksfallsförsåkringen och å andra sidan livförsäkringen är vidare, att försäkringsavtalen i stor utsträckning är ingångna för en tid överspännande flera decennier och att avtalen i all- mänhet är utformade så, att försäkringsbolagen icke har möjlighet att ändra premierna under avtalstiden. I sistnämnda avseende måste dock undantag göras för den år 1958 tillkomna långa gruppsjukförsäkringen, vid vilken avtalstiden är lång men —— så länge vederbörande tillhör gruppen —- för- säkring meddelas mot naturliga premier så avtalade att för såväl äldre som nya försäkringar de vid varje försäkringsårs början gällande premiegrun- derna för nya försäkringar tillämpas. När sjuk- och olycksfallsförsäkrings- premierna bindes för mycket långa tidsperioder, föreligger det — på mot- svarande sätt som inom livförsäkringen — ett särskilt starkt behov av ga- rantier för att soliditetens krav icke eftersättes. Soliditeten kräver i dylika fall, att premierna innehåller betydande säkerhetsmarginaler. Inlägges emel- lertid väsentliga marginaler i premierna, uppstår det ett betydande över— skott på rörelsen för den händelse utfallet av denna blir bättre än det som täckes av de i överkant tilltagna premierna. På motsvarande sätt som inom livförsäkringen synes skäligheten i dylika fall i princip kräva, att de oför- brukade marginalerna i premierna återbäres till försäkringstagarna och fördelas mellan dessa på ett rättvist sätt.
Sjuk- och olycksfallsförsäkringen skiljer sig emellertid från livförsäk- ringen därutinnan att den icke i någon variant innesluter ett direkt spa-
rande av den typ, som förekommer vid sammansatta kapitalförsäkringar eller vid rena livförsäkringar för livsfall. Sjuk- och olycksfallsförsäkringen har karaktären av en riskförsäkring, som närmast påminner om livförsäk- ring endast för dödsfall. Framhållas må vidare, att inom sjuk- och olycks- fallsförsäkringen den försäkrades kön samt yrke och arbetsuppgifter synes spela en betydligt större roll för risken än vad fallet är inom livförsäk- ringen. Vad angår yrket och arbetsuppgifterna synes dessa vara av väsent— lig betydelse närmast för olycksfallsmomentet. Påpekas bör också, att ris- ken för försök till obehörigt utnyttjande av tecknad försäkring måste vara avsevärt större vid sjuk- och olycksfallsförsäkring än vid livförsäkring.
Trots föreliggande skiljaktigheter är likheterna mellan sjuk- och olycks— fallsförsäkringen samt vissa livförsäkringsformer mycket stora. Såvitt de sakkunniga kan finna ligger det i försäkringstagarnas intresse, att i alla händelser för sådana sjuk- och olycksfallsförsäkringar, vid vilka premierna är bestämda _ bundna —— för mycket lång tid framåt, garantier föreligger för att verksamheten drives efter en på förhand uppgjord, långsiktig teknisk plan, som är så konstruerad att den tager hänsyn både till soliditetens och till skälighetens krav. Liksom grunder kräves för motsvarande livförsäkringar synes grunder, vilka skall vara i förväg godkända av sakkunnig myndig- het, böra finnas för sjuk— och olycksfallsförsäkringar med långtidsbundna premier. Med hänsyn till möjligheten av icke helt obetydliga tekniska till- godohavanden vid sjuk- och olycksfallsförsäkringar, vid vilka premierna icke beräknas för ett år i sänder ( så att varje års premie svarar precis mot risken det året) utan i stället beräknas för en längre period -— och sedan slås ut på periodens olika är antingen med lika belopp varje år eller så, att premiebetalningen koncentreras till ett eller några få tillfällen »— sy— nes det ändamålsenligast att kräva grunder jämväl för sådana sjuk- och olycksfallsförsäkringar, där premiens storlek, premienivån, visserligen icke är fixerad för många år framåt i tiden men där premien är konstruerad så, att den icke har karaktären av eller närmar sig naturlig premie utan tvärtom är beräknad med tanke på en lång tidsperiod. I samtliga de fall, i vilka grunder kräves för verksamheten, synes övervägande skäl tala för att försäkringarna i fråga jämväl i övrigt i de avseenden, varom fråga är i FL, likställes med livförsäkringar.
Nästa fråga är, huruvida jämväl sådana sjuk- och olycksfallsförsäk- ringar, som är meddelade endast för kort tid eller i allt fall mot premie, som är beräknad och bestämd för blott några få år i sänder, bör underkas- tas reglering genom grunder och även i övrigt följa de regler, som för när- varande gäller för livförsäkring och som förordats för sjuk- och olycks- fallsförsäkringar av lång karaktär. Emot en sådan lösning synes i första hand kunna anföras, att sjuk- och olycksfallsförsäkringar av kort typ är så okomplicerade, att det icke torde vara nödvändigt att ha den särskilda tekniska apparatur, som grunder m. m. utgör. Bland annat på grund av
yrkets och arbetsuppgifternas inverkan på främst olycksfallsrisken torde det också kunna möta tekniska svårigheter att för de i detta sammanhang aktuella försäkringsformerna konstruera ändamålsenliga grunder; i allt fall skulle grunderna kunna skapa en icke önskvärd stelhet i premiesätt- ningen. Till förmån för införandet av grunder jämväl för korta sjuk— och olycksfallsförsäkringar synes i främsta rummet kunna åberopas, att en sådan ordning erbjuder särskilt goda garantier för en skälig prissättning inom branschen och att flera omständigheter, av såväl social som ekono- misk natur, synes tala för att en effektiv skälighetskontroll införes. Även om det delvis kan vara förenat med svårigheter att konstruera ändamåls- enliga grunder för nu ifrågavarande försäkringstyper, behöver uppgiften icke vara olöslig.
Så länge skäligheten är omgärdad med garantier endast på livförsäkrings— sidan under det att skälighetsövervakningen på skadeförsäkringssidan är i sin linda, synes det de sakkunniga —— trots inträdande komplikationer och faran för stelhet — ligga i försäkringstagarnas intresse, att en ordning med bland annat grunder rörande premier och återbäring m. m. införes jämväl för sjuk— och olycksfallsförsäkringar av kort karaktär. Ett system med grun- der, som på förhand skall vara godkända av offentlig myndighet, är enligt de sakkunnigas uppfattning befogat på detta område, därest man icke på annan väg kan trygga en ordning, som tillgodoser skälighetens krav. Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag rörande aktivering av skälig- hetsprincipen på skadeförsäkringsområdet blir situationen en annan än den nuvarande. De sakkunniga vill här erinra om att de i kapitel VI föreslagit lagbestämmelser av innehåll bl. a., att i den omfattning och enligt de reg- ler försäkringsinspektionen bestämmer det åligger bolagsledningen i för— säkringsbolag, som meddelar försäkring av annat slag än livförsäkring, att innan beslut fattas om ändring av premiesats meddela inspektionen den avsedda ändringen samt en sammanfattning av det material och de över- väganden, varpå premieändringen bygger, ävensom att i sådant bolag bo- lagsledningen skall å tid och enligt formulär, som bestämmes av försäk- ringsinspektionen, till inspektionen insända uppgifter till belysning av ho- lagets premiesättning och förekommande återbäring. Vad angår återbä- ringsförhållandena föreslås vidare i samma kapitel ett stadgande av inne- håll att i nu berörda bolag det åligger bolagsledningen att tillse, att i den utsträckning, som är påkallad ur skälighetssynpunkt, återbäring förekom- mer. Mot bakgrunden av nu angivna bestämmelser och den effektiva över- vakning, som försäkringsinspektionen med stöd av de nya stadgandena kan förutsättas komma att utöva, anser sig de sakkunniga — utan åsidosättande av försäkringstagarnas intressen — kunna förorda, att sjuk- och olycks— fallsförsäkringar av kort karaktär icke skall obligatoriskt grundbindas och i övrigt behandlas på det sätt, som för närvarande gäller för livförsäkring. De sakkunniga förordar således, att man i FL fortfarande gör en åtskill-
nad mellan sjuk- och olycksfallsförsäkringar av typisk kort karaktär och dylika försäkringar av lång karaktär. Möjlighet synes fortfarande böra fö- religga att låta försäkringar av den förra typen följa skadeförsäkringsreg— ler, medan försäkringar av det senare slaget behandlas såsom livförsäkring.
Vad angår utformningen av det lagstadgande, som innefattar åtskillnaden mellan kort och lång sjuk- och olycksfallsförsäkring, synes det kunna över- vägas att konstruera stadgandet på motsvarande sätt som i föregående ka- pitel föreslagits beträffande det stadgande, som skall möjliggöra en för— enklad behandling av vissa livförsäkringsformer av typisk riskkaraktär och kort natur. Därest man skulle välja denna lösning, skulle i FL föreskrivas, att vad i lagen särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga motsva- rande tillämpning i fråga om annan personförsäkring. Samtidigt skulle emellertid stadgas, att i fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkring, som med- delas för en tid av längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, försäkringsinspektionen äger, där så- dant finnes förenligt med försäkringstagarnas intressen, medgiva att be— stämmelserna i lagen angående annan försäkring än livförsäkring skall vara helt eller delvis tillämpliga på rörelsen. Genom en dylik konstruktion skulle vinnas, att sjuk— och olycksfallsförsäkringar av typisk kort karak- tär kunde få alla motiverade lättnader och förenklingar men att samtidigt speciella garantier -— i form av möjligheter till begränsningar i och vill— kor för dispensen — förelåge för att försäkringstagarintressena bleve tillbör— ligt beaktade. De sakkunniga finner det dock icke påkallat att föreslå denna lösning. Dispensvägen kan vara lämplig när man första gången inför för- enklingar på ett område, som tidigare varit underkastat undantagslösa reg— leringar. På sjuk— och olycksfallsförsäkringsområdet är läget ett annat. Här skulle dispensvägen innebära en åtstramning, som icke synes böra tillgri- pas, med mindre det visar sig omöjligt att på annan väg få till stånd en ändamålsenlig lösning av de föreliggande problemen.
Enligt de sakkunnigas uppfattning talar övervägande skäl för att FL tills vidare bibehåller konstruktionen, att gränsen mellan kort och lång sjuk— och olycksfallsförsäkring direkt angives i lagen, så att denna slår fast för vilka sjuk- och olycksfallsförsäkringsformer livförsäkringsappa- raturen med grunder m. m. skall vara obligatorisk ävensom för vilka för- säkringsformer rörelsen skall få drivas såsom Skadeförsäkring. Då de sak- kunniga såsom förut nämnts föreslagit bestämmelser, som möjliggör en aktivering av skälighetsprincipen på skadeförsäkringsområdet, bör en dy- lik utformning av lagen icke medföra nackdelar för försäkringstagarna. Vad angår förekomsten i vissa fall av tekniska tillgodohavanden för försäk- ringstagarna vid sjuk- och olycksfallsförsäkring vill de sakkunniga fram- hålla, att vid en ändamålsenlig gränsdragning de tekniska tillgodohavan- dena vid kort försäkring kommer att uppgå till förhållandevis obetydliga belopp. Om FL ändras så, att den slår fast principen, att återbäring skall
förekomma i den utsträckning som är påkallad ur skälighetssynpunkt, sy- nes det av försäkringsbolagen kunna krävas, att de i uppkommande ak- tuella fall i den utsträckning, som skäligheten kan anses kräva, tillgodo- för försäkringstagarna jämväl tekniska tillgodohavanden av nämnvärd be- tydelse. Det synes kunna förutsättas, att försäkringsinspektionen utövar till- syn över att denna sida av skäligheten icke förbises och över att hänsyn till tekniska tillgodohavanden i erforderlig utsträckning tages vid premie- reservberäkningen. Skulle det trots de av de sakkunniga föreslagna lag- ändringarna visa sig förenat med svårigheter att för den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringens vidkommande skadeförsäkringsvägen realisera skä— lighetsprincipen, torde frågan om en skärpning av lagstiftningen rörande ifrågavarande typer av försäkring få tagas under övervägande.
Med den utformning, som FL i dag har, synes det icke vara fullt klart, huruvida den efter livförsäkringsregler bedrivna formen av sjuk- och olycksfallsförsäkring (den långa försäkringen) är tillåten, när fråga är om försäkringsavtal, som ingås för tio år eller kortare tid. I praktiken före- kommer dock, att sådan försäkring meddelas för ett mindre antal år än tio, i första hand när fråga är om försäkring av personer, som inom färre än tio år uppnår den för den långa försäkringsformen tillämpade maximi- åldern. Enligt de sakkunnigas mening finnes det från försäkringstagarsyn— punkter icke anledning att begränsa den grundbundna och jämväl i övrigt enligt livförsäkringsmodell bedrivna sjuk- och olycksfallsförsäkringen till att blott omfatta längre försäkringstider. De försäkringsbolag, som för när- varande meddelar lång försäkring, torde böra ha rätt att med tillämpning av gällande grunder m. m. teckna försäkringar jämväl för kortare tider. En annan sak är att det kan finnas anledning överväga, huruvida grun- derna behöver innehålla lika stora säkerhetsmarginaler vid korta som vid långa avtal. Det torde icke heller finnas anledning att i lag uppställa hin- der emot att ett försäkringsbolag, som meddelar sjuk- och olycksfallsför— säkring av kort karaktär enligt Skadeförsäkringsmodell, övergår till att med- dela motsvarande typer av försäkring med grunder och jämväl i övrigt med tillämpning av de speciellt för livförsäkring gällande reglerna. De sak— kunniga förordar med andra ord, att grundbunden sjuk- och olycksfalls- försäkring skall kunna meddelas både för längre och kortare tid och att sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring, som får meddelas enligt skadeför- säkringsregler, skall kunna få formen av grundbunden försäkring, därest vederbörande försäkringsbolag så önskar.
Någon ändring avses icke i behandlingen av de livräntor, som ett för— säkringsbolag på grund av kort sjuk- och olycksfallsförsäkring kan bli skyldigt att utgiva. Håller försäkringsbolaget livräntorna på egen hand, sy- nes bolaget i enlighet med nu gällande uppfattning höra anses bedriva en speciell, begränsad form av livförsäkring (lång sjuk- och olycksfallsför- säkring), som i tillämpliga delar är underkastad de för livförsäkringsverk-
samhet i FL meddelade bestämmelserna. Härav följer bl. a. att storleken av det belopp, som skall avsättas såsom premiereserv för en livränta, som skall utgå i anledning av inträffat försäkringsfall, regleras genom grunder.
Huru gränsen lämpligen bör dragas mellan den sjuk- och olycksfallsför- säkringsverksamhet, som skall följa livförsäkringsregler, och den sjuk— och olycksfallsförsäkringsrörelse, som skall kunna drivas enligt skadeför- säkringsregler, är icke självklart utan synes kunna bli föremål för diskus— sion. Gränsen mellan lång och kort sjuk- och olycksfallsförsäkring drages i FL för närvarande efter avtalstidens längd. Har försäkring meddelats för högst tio år, gäller skadeförsäkringsregler. Har försäkring däremot med— delats för längre tid än tio år, inräknat fallet att försäkring meddelats för livstid, skall däremot lagens särskilda bestämmelser angående livförsäk- ring äga tillämpning. I praktiken meddelar emellertid de svenska försäk— ringsbolagen icke för närvarande någon kort sjuk- och olycksfallsförsäk- ring för så lång tid som tio år. Maximitiden för de svenska bolagens korta avtal utgör nu fem år.
Av tillgängliga uppgifter framgår icke, varför gränsen mellan lång och kort sjuk- och olycksfallsförsäkring i FL satts just vid tio år. Enligt de sakkunnigas uppfattning kan inom sjuk- och olycksfallsförsäkringsområ- det — såväl på omkostnadsplanet som på riskplanet —— så mycket inträffa under en tioårsperiod, att det icke framstår såsom tillfredsställande från försäkringstagarsynpunkt, att försäkringsbolagen skall kunna binda sin premienivå för ingångna avtal för så lång tid som tio år utan att behöva ha den tekniskt möjliga, fasta och på förhand kontrollerade plan för verk- samheten, som förhandenvaron av grunder innefattar. För en lägre gräns än tio år talar också den omständigheten, att vid vissa på området tänk— bara försäkringsformer de vid bl. a. konstant årspremie uppkommande tek- niska tillgodohavandena och den därmed sammanhängande reservbild- ningen kan vid en så lång försäkringstid som tio år bli icke helt obetydliga. Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden och de svenska försäkrings- bolagens nuvarande praxis att icke meddela kort sjuk- och olycksfallsför— säkring för längre tid än fem år vill de sakkunniga förorda, att den nu- varande tioårsgränsen i FL ersättes med en femårsgräns. Erinras må i detta sammanhang också därom att en femårsgräns förordats inom livförsäk- ringsområdet. En gemensam gräns för sjuk- och olycksfallsförsäkring samt livförsäkring endast för dödsfall kan ha den fördelen, att den underlättar till- skapandet av kombinationer av livförsäkring endast för dödsfall samt sjuk- )ch olycksfallsförsäkring, vilka gives formen av grundfria, enkla enhetsför— säkringar, vid vilka de olika försäkringsmomenten icke redovisningsmäs— sigt behöver hållas isär. Icke minst när det gäller gruppförsäkringar kan dylika kombinerade enhetsförsäkringar visa sig ändamålsenliga.
De sakkunniga föreslår således, att de särskilda bestämmelserna an- gående livförsäkring i FL skall vara tillämpliga på sjuk- och olycksfalls-
försäkringar, som meddelas för längre tid än fem år. Härunder faller också avtal som ingås för livstid, enär i dylikt fall avtalen kan komma att gälla längre tid än fem år. För sjuk- och olycksfallsförsäkringsavtal för kortare tid än fem år skall något hinder icke möta mot att driva rörelsen enligt liv- försäkringsregler. Möjlighet skall dock finnas att för avtal av sistnämnda typ driva rörelsen enligt de för annan försäkring än livförsäkring gällande bestämmelserna. Det område, inom vilket skadeförsäkringsregler sålunda skall kunna vara tillämpliga, synes emellertid kunna utvidgas till att i viss utsträckning omfatta även avtal för längre tid än fem år. De sakkunniga anser det möjligt att draga nu ifrågavarande gräns på motsvarande sätt som gränsen för det livförsäkringsområde, som skall kunna befrias från krav på grunder och tillämpning i övrigt av livförsäkringsregler. I enlighet härmed föreslår de sakkunniga, att jämväl sjuk- och olycksfallsförsäkring, som meddelas för längre tid än fem år, skall kunna följa skadeförsäkringsreg- ler, därest premien är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder. Beträffande den närmare innebörden av uttrycket >>beräknad och bestämd» kan hänvisas till föregående kapitel.
I FL är gränsdragningen mellan lång och kort personförsäkring icke be- gränsad till sjuk- och olycksfallsförsäkring utan äger tillämpning på all annan personförsäkring än livförsäkring. Enligt de sakkunnigas mening kan jämväl den nya gränsdragningen givas motsvarande tillämpningsom- råde. Den kommer visserligen härigenom — liksom den nuvarande gräns- dragningen # att bli tillämplig även på arbetslöshetsförsäkring, fastän denna företer mycket stora tekniska olikheter mot livförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring. Egentlig arbetslöshetsförsäkring meddelas emel— lertid i Sverige icke av försäkringsbolag utan endast av understödsför- eningar, vilka nästan undantagslöst har karaktären av erkända arbetslös- hetskassor som åtnjuter statsbidrag. Ett arbetslöshetsförsäkringsmoment finnes dock i den av vissa försäkringsbolag nyligen introducerade avbetal- ningsförsäkringen, som innebär att försäkringsbolag övertager avbetalnings- köparens betalningsskyldighet för den händelse denne drabbas av bl. a. sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet. Kombinationen av sjuk- och olycks— falls- samt arbetslöshetsförsäkringsmoment i ifrågavarande försäkringsform synes de sakkunniga närmast tala för att anledning icke finnes att nu vid gränsdragningen göra någon åtskillnad mellan sjuk- och olycksfalls- samt arbetslöshetsförsäkring.
I enlighet med det anförda föreslår de sakkunniga, att nuvarande andra stycket av 2 5 FL skall erhålla följande ändrade lydelse: Vad nedan i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande tillämp- ning i fråga om personförsäkring av annat slag. Meddelas sådan försäkring för en tid av längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, må dock bestämmelserna angående annan för- säkring än livförsäkring äga tillämpning på rörelsen.
Ändras förevarande lagrum på här föreslaget sätt, uppstår ett behov att anpassa nu gällande bolagsordningar för berörda försäkringsbolag samt stadfästelsebesluten och koncessionerna för ifrågavarande bolag till det nya läget. Mest praktiskt synes vara att genom en övergångsbestämmelse till den lag angående ändring i FL, som de sakkunniga föreslår, onödiggöra ändringar i bolagsordningar och myndighetsbeslut i anledning av den före— slagna nya uppdelningen av sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelsen. I enlighet härmed föreslår de sakkunniga, att i en övergångsbestämmclse stadgas, att vad i bolagsordning för försäkringsbolag, som avses i FL, och i beslut angående stadfästelse av sådan ordning och angående koncession sägs rörande sjuk- och olycksfallsförsäkring, som meddelas för livstid el- ler för längre tid än tio år, och rörande sjuk- och olycksfallsförsäkring, som meddelas för längst tio år, skall från ändringslagens ikraftträdande avse respektive sjuk- och olycksfallsförsäkring, som följer de för livförsäkring föreskrivna särskilda bestämmelserna, och sjuk- och olycksfallsförsäkring, varå bestämmelserna angående annan försäkring än livförsäkring äger till- lämpning.
Genom ett sådant övergångsstadgande vinnes, att vad i bolagsordning och i myndighets beslut angående stadfästelse av bolagsordning och angå- ende koncession sägs beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring, som med- delas för livstid eller för längre tid än tio år, kommer att utan särskilda nya beslut avse sjuk- och olycksfallsförsäkring, som följer de för livförsäkring gällande särskilda bestämmelserna angående grunder m. m. oberoende av den tid för vilken försäkringsavtalen ingås. På motsvarande sätt kommer vad i bolagsordning och nyssnämnda myndighetsbeslut sägs angående sjuk— och olycksfallsförsäkring för högst tio år att efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande gälla sjuk- och olycksfallsförsäkring, som meddelas för en tid av längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, och som samtidigt drives i enlighet med bestämmel- serna angående annan försäkring än livförsäkring. Vill ett försäkringsbolag med koncession för kort sjuk- och olycksfallsförsäkring bedriva den på det nya sättet definierade korta försäkringen med grunder och enligt livför— säkringsregler i övrigt, måste regelmässigt bolagsordningen göras till före- mål för vissa konsekvensändringar. Med hänsyn härtill synes övergångs- bestämmelsen icke kunna givas ett sådant innehåll att i dylikt fall bolags- ordningsändring och stadfästelse kan undvaras.
Det ligger i sakens natur, att om ett försäkringsbolag har en speciellt begränsad koncession på nu ifrågavarande område, övergångsbestämmel- sen icke medför, att ifrågavarande begränsning upphör att gälla. Har exempelvis ett försäkringsbolag för närvarande rätt att meddela allenast olycksfallsförsäkring, äger försäkringsbolaget efter de nya bestämmelser— nas ikraftträdande icke på grund av nyssnämnda övergångsstadgande rätt att meddela jämväl sjukförsäkring.
308 Sjuk- och olycksfallsförsäkringens anknytning till livförsäkrings- eller skadeförsäkringsbolag m. m. Såsom förut nämnts har kort sjuk- och olycksfallsförsäkring —— huvudsak— ligen olycksfallsförsäkring — sedan lång tid tillbaka bedrivits av ett stort antal skadeförsäkringsholag. Lång sjuk— och olycksfallsförsäkring medde— las däremot för närvarande endast av några specialbolag och några livför- säkringsbolag. Härvid bortses dels från lång barnolycksfallsförsäkring och reseolycksfallsförsäkring för livstid, vilka försäkringsformer icke längre nytecknas, dels från livförsäkringsbolagens premiebefrielseförsäkring, dels ock från den sjuk- och invaliditetsförsäkring, som ingår i den av SPP be— drivna tjänstepensionsförsäkringen. Den av de sakkunniga ovan föreslagna ändrade lydelsen av nuvarande 2 5 andra stycket FL nödvändiggör icke någon ändring av sjuk- och olycks- fallsförsäkringsbranschens struktur. Vad som i stort sett motsvarar nuva- rande läge kommer genom den förordade övergångsbestämmelsen att auto- matiskt bestå tills vidare. I olika sammanhang har anmärkts, att den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringsbranschen för närvarande är alltför splitt— rad. Antalet företagsenhetcr har ansetts väl stort, icke minst mot bakgrun- den av det förhållandet att försäkringsbolagens försäkringsutrymme blivit begränsat genom den allmänna sjukförsäkringen. Olika skäl kan tala för att en minskning av antalet företagsenheter på området skulle vara ett steg i rätt riktning. Frågan om den mest rationella branschstrukturcn på sjuk- och olycksfallsförsäkringsområdet är emellertid komplicerad. En omständighet, från vilken icke kan bortses i sammanhanget, är att skade- försäkringsbolagen, oberoende av sjuk— och olycksfallsförsäkringsbranschen, i stor utsträckning har behov av personal, som är kompetent att handlägga olika slag av specialfrågor sammanhängande med personskador. Sådan per- sonal erfordras för bolagens bedrivande av bl. a. ansvarighetsförsäkring och trafikförsäkring. Från denna synpunkt kan det vara rationellt, att bolagen fullt utnyttjar ifrågavarande specialister genom att också bedriva sjuk- och olycksfallsförsäkring. Härtill kommer att vissa typer av sjuk- och olycksfallsförsäkring ofta meddelas i vanliga kombinationer, som inne- sluter jämväl andra försäkringstyper som meddelas av vederbörande bolag. Såsom exempel härpå må nämnas reseförsäkringarna, som ofta innefattar såväl resgods— och ansvarighets— som sjuk- och olycksfallsförsäkrings- moment. Ett annat exempel utgör den speciella olycksfallsförsäkringstypen förarplatsförsäkring, som är kombinerad med i allmänhet trafikförsäkring. De olika skälen för och emot en minskning lagstiftningsvägen av antalet företagsenheter på sjuk- och olycksfallsförsäkringsområdet har icke när- mare övervägts av de sakkunniga. Med hänsyn till direktivens innehåll kan nämligen frågor av denna natur icke anses falla inom ramen för de sak- kunnigas uppdrag. De sakkunniga anser sig däremot i detta sammanhang ha anledning att gå in på den i 2 5 första stycket andra punkten FL intagna bestämmelsen,
att med livförsäkringsrörelse ej må förenas försäkringsrörelse av annat slag, med mindre särskilda skäl är därtill. Den princip, som här kommer till uttryck, infördes i försäkringsrörelselagstiftningen genom 1948 års lag. I specialmotiveringen till ifrågavarande bestämmelse uttalade 1942 års för— säkringsutredning bl. a., att endast i den mån en kombination av livför- säkring och försäkring av annat slag i ett givet fall framstode såsom ända- målsenlig och utvecklingsfrämjande, densamma borde tillåtas. Det ankom- mer på koncessionsmyndigheten att avgöra, huruvida sådana särskilda skäl är för handen, att en förening av livförsäkringsrörelse och försäkrings- rörelse av annat slag i samma bolag skall tillåtas. Av förarbetena till 1948 års lag synes kunna utläsas, att 1942 års försäkringsutredning var av den meningen, att några principiella invändningar icke kunde resas mot att ett livförsäkringsbolag driver sjuk- och olycksfallsförsäkring men att ut- rymmet för att medgiva livförsäkringsbolag dylik koncession vore starkt begränsat på grund av lagens regel, att koncession för ny försäkringsgren icke må beviljas, med mindre rörelsen finnes behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.
De sakkunniga vill i detta sammanhang uttala, att betydelsen av det prin- cipiella förbudet mot förening i samma bolag av livförsäkringsrörelse och försäkringsrörelse av annat slag icke bör överskattas. Såvitt angår bl. a. det viktiga problemet om en riktig fördelning av uppkomna kostnader på olika försäkringsgrenar har nämligen förbudet icke i nämnvärd grad minskat svårigheterna. Samarbetar ett livförsäkringsbolag och ett skadeförsäkrings- bolag — såsom tillåtet är _ i koncernform, kan det vara lika svårt att göra en riktig kostnadsfördelning mellan olika verksamhetsgrenar som fallet skulle ha varit, därest grenarna drivits av samma bolag. Något förbud mot koncernbildningar synes de sakkunniga icke böra övervägas. Koncernfor- men kan nämligen bidraga till att hålla rörelsekostnaderna nere till fromma för försäkringstagarna.
Sedan försäkringsbranschen snabbt anpassat sig till principen, att livför— säkring i allmänhet endast skall få bedrivas av speciella livförsäkrings- bolag, torde anledning icke föreligga att nu göra något större avsteg från nämnda grundsats. Övrig personförsäkring, i första hand sjuk- och olycks- fallsförsäkring, intager emellertid en så speciell ställning, att det torde vara motiverat att företaga en viss jämkning av ordalydelsen av förenämnda lagbud.
De sakkunniga är av den uppfattningen, att sett i stort de olika formerna av personförsäkring är, bl. a. ur behovstäckningssynpunkt, så nära besläk— tade med varandra, att möjlighet bör förefinnas att förena dem i samma försäkringsbolag. En sådan förening utgör också en förutsättning för till- skapandet på personförsäkringsområdet i ökad utsträckning av kombine- rade enhetsförsäkringar, vid vilka dödsfalls-, sjukdoms— och olycksfalls- försäkringsmomenten icke redovisningsmässigt behöver hållas isär. Från
försäkringstagarsynpunkt synes en förening av livförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring i samma bolag icke kunna möta några berätti- gade invändningar, därest kombinationen får sin plats i livförsäkringsbolag (eller specialbolag) och vederbörande bolag för rörelsen i dess helhet har att jämväl fortsättningsvis följa principen, att rörelsen skall drivas helt eller praktiskt taget helt för försäkringstagarnas räkning. Ifrågavarande förening synes böra accepteras oberoende av om sjuk- och olycksfallsför- säkringen i livförsäkringsbolaget kommer att drivas enligt livförsäkrings- regler eller, helt eller delvis, enligt skadeförsäkringsregler. Erinras må här om att de sakkunniga tidigare förordat, att vissa enkla former av livför- säkring endast för dödsfall skall kunna få drivas utan grunder och jämväl i övrigt under tillämpning av skadeförsäkringsregler. Då av anförda skäl några invändningar ej synes kunna resas mot en förening i livförsäkrings— bolag av livförsäkring och annan personförsäkring, synes lagtexten i före- nämnda lagrum icke böra vara utformad så, att den i viss män kan åbero- pas emot en dylik förening. Några särskilda skäl synes icke böra krävas för att ifrågavarande förening skall vara tillåten. Skulle däremot fråga upp— stå att livförsäkring skall få drivas av ett försäkringsbolag, som meddelar såväl sjuk— och olycksfallsförsäkring som försäkringar av typen brandför— säkring, ansvarighetsförsäkring o. s. v., synes fortfarande böra gälla, att särskilda skäl skall föreligga för att föreningen i samma bolag skall vara tillåten. Anledning torde nämligen i enlighet med vad förut sagts icke fin- nas att nu göra ett större avsteg än det här förordade från tanken, att liv- försäkringsrörelse icke utan särskilda skäl skall få förenas med försäk— ringsrörelse av annat slag.
Vad angår den av 1942 års försäkringsutredning framförda synpunkten, att koncessionsreglerna i FL i praktiken mer eller mindre utesluter en utvidgning av livförsäkringsbolagens koncessioner till att omfatta jämväl sjuk— och olycksfallsförsäkring, vill de sakkunniga framhålla, att det i stor utsträckning förekommer att livförsäkringsbolag och skadeförsäk— ringsbolag samarbetar i koncerner och att det av denna anledning väl kan tänkas, att en utvidgning av livförsäkringsbolagens koncessioner på angi- vet sätt kan ske utan att därför splittringen inom sjuk- och olycksfalls- försäkringsbranschen i realiteten blir större än förut.
I enlighet med det anförda föreslår de sakkunniga, att nuvarande andra punkten av första stycket i 2 5 FL erhåller följande ändrade lydelse: Med livförsäkringsrörelse må ej utan särskilda skäl förenas försäkringsrörelse av annat slag, med mindre rörelsen uteslutande avser personförsäkring.
Frågan när sådana särskilda skäl kan anses föreligga, att det är motive— rat att låta ett skadeförsäkringsbolag av vanlig typ meddela en eller flera former av livförsäkring kan enligt de sakkunnigas förmenande icke gene- rellt besvaras på ett mera preciserat sätt. Härvid bortses från den speciella livförsäkringsform, som de 5. k. skadelivräntorna utgör. Därest utveckling—
en går i den riktningen, att ett mera utbrett intresse för kombinerade liv- samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar kommer att föreligga, kan det tänkas att sådana skadeförsäkringsbolag med rätt att meddela kort sjuk— och olycksfallsförsäkring, vilka icke ingår i någon koncern inneslutande jämväl livförsäkringsbolag, kommer att känna behov av att få tillstånd att meddela vissa former av livförsäkring i kombination med sjuk- och olycks- fallsförsäkring. Frågan i vad mån dylika ansökningar bör bifallas torde få bli beroende av marknadsläget och av vad som kan anses förenligt med för- säkringstagarintressena vid ifrågavarande tidpunkt. Att nu göra ett när- mare uttalande rörande ifrågavarande framtida situation synes icke ända- målsenligt. De sakkunniga inskränker sig därför till att betona, att frågan huruvida särskilda skäl skall anses föreligga i första hand bör bedömas med försäkringstagarintressena för ögonen.
Mera överblickbart är nu ifrågavarande problem när det gäller de nyli— gen på den svenska marknaden introducerade avbetalningsförsäkringarna, innefattande att om en avbetalningsköpare drabbas av dödsfall, sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet försäkringsbolag enligt särskilda regler inträ- der och fullgör köparens betalningsskyldighet. Försäkringar av denna typ tecknas — såsom förut nämnts _ regelmässigt av säljarsidan såsom en form av gruppförsäkring och synes i första hand ha till uppgift att dels vara ett försäljningsargument och dels i personförsäkringens form trygga säljaren mot komplikationer och förluster i händelse av dödsfall, sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet å kundens sida. Avbetalningsförsäkringarna synes i realiteten förete så stora avvikelser från de gängse typerna av per- sonförsäkring och äga sådan anknytning till annan affärsförsäkring, att det icke blott från försäkringsgivarsynpunkt utan även från försäkrings- tagarsynpunkt kan vara rationellt, att skadeförsäkringsbolag äger i egen regi meddela alla de försäkringsmoment, som ingår i avbetalningsförsäk- ringar, även livförsäkringsmomentet. Ännu mera naturligt framstår detta, därest i enlighet med de sakkunnigas förslag FL ändras så, att gruppliv- försäkring kan få bedrivas utan grunder och jämväl i övrigt enligt skade- försäkringsregler.
Säkerhetsfonden i blandade bolag
Meddelar försäkringsbolag säväl livförsäkring som försäkring av annat slag, skall jämlikt 277 & FL tillgångar motsvarande säkerhetsfonden redovisas på sätt i FL är föreskrivet om försäkringsfond för livförsäkring. De värde- handlingar, i vilka tillgångarna sålunda redovisas, skall förvaras på det speciella sätt, som gäller för värdehandlingar i vilka försäkringsfond för livförsäkring redovisas. I handlingarna åtnjuter försäkringstagarna pant- rätt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet av bolagets på försäkringsavtalen grundade förbindelser. Vad i lagrummet stadgas be-
träffande livförsäkring äger motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som följer livförsäkringsregler.
Förenämnda lagstadgande innefattar ett speciellt skydd för innehavarna av livförsäkring samt lång sjuk- och olycksfallsförsäkring i de fall där för- säkringarna gäller i bolag, som meddelar jämväl försäkring av annat slag (s. k. blandade bolag). Den övriga rörelsen har ansetts innesluta en spe- ciell fara för ifrågavarande försäkringstagare och för att öka skyddet för dessa har ovanstående specialbestämmelse införts.
Enligt de sakkunnigas uppfattning föreligger det bl. a. så stora likheter mellan å ena sidan livförsäkring samt lång sjuk- och olycksfallsförsäkring och å andra sidan kort sjuk- och olycksfallsförsäkring, att hänsynen till innehavarna av försäkring av förstnämnda slag icke synes kräva, att till- gångar motsvarande säkerhetsfonden för livförsäkring och lång sjuk- och olycksfallsförsäkring skall behöva specialredovisas och pantsättas blott på den grund att ett livförsäkringsbolag eller ett bolag för lång sjuk- och olycksfallsförsäkring på sitt program upptager jämväl sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring, som icke kräver grunder och jämväl i övrigt får be— drivas enligt skadeförsäkringsregler. På motsvarande sätt synes den 0111- ständigheten att enligt de sakkunnigas förslag vissa livförsäkringsformer kan befrias från krav på grunder m. m. icke behöva medföra ett krav på specialredovisning och pantsättning av tillgångar motsvarande säkerhets- fonden för resterande livförsäkringar. De sakkunniga är av den meningen, att en förening av olika personförsäkringsformer i samma försäkringsbolag icke bör utlösa ett krav på specialredovisning och pantsättning av tillgångar motsvarande säkerhetsfonden för de försäkringstyper, som följer livförsäk— ringsregler. Först om sistnämnda försäkringsformer meddelas av bolag, som också meddelar försäkring av annat slag än personförsäkring, synes specialregeln i 277 & FL böra äga tillämpning.
I enlighet med det anförda föreslår de sakkunniga, att 277 5 FL erhåller följande ändrade lydelse: Meddelar försäkringsbolag såväl livförsäkring som annan försäkring, vilken icke utgör personförsäkring, skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden redovisas på sätt i 274 5 är föreskrivet om försäkringsfond; i fråga om värdehandlingar, i vilka tillgångarna sålunda redovisas, gälle vad i 276 % sägs om där avsedda handlingar.
Sammanfattning
De sakkunniga har behandlat frågan, huruvida det finnes anledning att fort- farande i FL göra en åtskillnad mellan olika former av sjuk- och olycks— fallsförsäkring allt efter den tid, för vilken försäkring meddelas. Enligt de sakkunnigas mening kan vissa skäl åberopas för att all sjuk— och olycks— fallsförsäkring och icke blott sådan, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år, skall följa de särskilda bestämmelserna angående liv-
försäkring i FL. Med hänsyn i främsta rummet till de möjligheter att akti— vera skälighetsprincipen på skadeförsäkringsområdet, som de sakkunniga i kapitel VI föreslagit, anser sig emellertid de sakkunniga kunna förorda, att vissa typer av sjuk— och olycksfallsförsäkring icke obligatoriskt skall grundbindas eller i övrigt behandlas på det sätt, som gäller för livförsäk- ring, utan skall kunna följa FL:s regler rörande Skadeförsäkring. De sak— kunniga föreslår, att lagbestämmelsen i ämnet skall innehålla, att vad lagen i det följande särskilt stadgar angående livförsäkring skall äga mot- svarande tillämpning i fråga om personförsäkring av annat slag, men att samtidigt skall gälla, att därest sådan försäkring meddelas för en tid av längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, bestämmelserna angående annan försäkring än livförsäk- ring må äga tillämpning på rörelsen. Vid en dylik lagändring uppstår ett behov att anpassa nu gällande bolagsordningar för berörda försäkrings— bolag samt stadfästelsebesluten och koncessionerna för ifrågavarande bo- lag till det nya läget. Mest praktiskt finner de sakkunniga det vara att ge— nom en övergångsbestämmelse i den avsedda ändringslagen onödiggöra ändringar i bolagsordningar och myndighetsbeslut. Förslag härom fram- lägges.
Vidare föreslår de sakkunniga i detta kapitel, att bestämmelsen i FL an- gående förening av livförsäkringsrörelse och annan försäkringsrörelse i samma bolag skall få den ändrade lydelsen, att med livförsäkringsrörelse ej må utan särskilda skäl förenas försäkringsrörelse av annat slag, med mindre rörelsen uteslutande avser personförsäkring. Enligt de sakkunni- gas mening bör nämligen, inom den ram som följer av FL:s bestämmelser om förutsättningarna för utvidgad koncession, inga särskilda skäl krävas för att livförsäkringsbolag skall få driva annan personförsäkring än liv— försäkring. De sakkunniga förutsätter härvid, att livförsäkringsbolagen för rörelsen i dess helhet skall, liksom nu, följa principen att rörelsen skall drivas helt eller praktiskt taget helt för försäkringstagarnas räkning.
Till behandling har de sakkunniga också upptagit bestämmelsen, att i s. k. blandade bolag tillgångar motsvarande säkerhetsfonden skall redo- visas på speciellt sätt och pantsättas till säkerhet för bolagets fullgörande av sina förpliktelser gentemot försäkringstagarna i livförsäkring och så- dan sjuk- och olycksfallsförsäkring, som följer livförsäkringsregler. De sakkunniga är av den meningen, att en förening av olika personförsäk- ringsformer i samma försäkringsbolag icke bör utlösa ett krav på special— redovisning och pantsättning av tillgångar motsvarande säkerhetsfonden för de försäkringstyper, som följer livförsäkringsregler. Först om sist- nämnda försäkringsformer meddelas av bolag, som också meddelar försäk- ring av annat slag än personförsäkring, bör specialredovisning och pant- sättning av tillgångar motsvarande säkerhetsfonden krävas. En lagändring av detta innehåll föreslås.
NIONDE KAPITLET
Försäkringsvillkor och skadereglering
1. Rättsläget. Specialbestämmelser för trafikförsäkringen m.m. 1945 års försäkringsutrednings diskussion av försäkringsvillkoren på skadeförsäkringsområdet
På försäkringsvillkorsområdet härskar i stor utsträckning avtalsfrihet. Det förekommer dock vissa inskränkningar i denna frihet. Härutinnan må främst erinras om att försäkringsavtalslagen innehåller vissa särskilda bestämmelser, som är av tvingande natur, och att därutöver 34 & samma lag föreskriver, att om försäkringsvillkor, som avviker från försäkringsavtals- lagen, i något fall skulle leda till uppenbar obillighet, det må, ändå att vad om avtal i allmänhet gäller ej föranleder därtill, kunna jämkas eller lämnas utan avseende, där sådant kan anses överensstämma med en god försäk- ringspraxis. Påpekas kan i detta sammanhang också, att vid vissa typer av försäkring, som meddelas av enskilda försäkringsbolag, försäkringsav— talens' innehåll till större eller mindre del kan vara fastslaget i speciella lagar. Yrkesskadeförsäkring och trafikförsäkring måste uppfylla de krav på dylik försäkring, som uppställes i lagen om yrkesskadeförsäkring och lagen om trafikförsäkring å motorfordon. Vid livförsäkringar och andra försäkringar, för vilka jämlikt FL grunder skall finnas, föreligger vidare den inskränkningen i avtalsfriheten för försäkringsbolagen, att dessa icke äger träffa avtal, som strider mot grunderna.
Skaderegleringen är en verksamhet, som till mycket stor del ligger utanför försäkringsinspektionens tillsynsområde. Undantag utgör dock i viss mån sådana försäkringar, för vilka grunder finnes. Beträffande dylika försäk- ringar måste det anses ingå i försäkringsinspektionens befogenheter att kon- trollera, att vid utbetalande av ersättning vid inträffade försäkringsfall m. m. grunderna icke åsidosättes. Jämlikt lagen om trafikförsäkring å motorfor- don faller det vidare inom försäkringsinspektionens kompetensområde att utöva tillsyn över skaderegleringen i trafikförsäkring. I trafikförsäkrings- lagen stadgas i detta ämne, att om det sätt, varpå inträffade skador regleras, giver skälig anledning till anmärkning, försäkringsinspektionen har att göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t, som, där så prövas erforderligt, förelägger anstalten att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses vinnande eller återkallar dess tillstånd att meddela trafikförsäkring. Beträffande för- säkringsområdet i övrigt finnes däremot inga bestämmelser, som tillerkänner försäkringsinspektionen rätt att befatta sig med försäkringsbolagens skade- reglering.
Vad angår trafikförsäkringen må i detta sammanhang nämnas, att enligt de för trafikförsäkringsanstalterna gällande koncessionsvillkoren det ålig- ger dessa anstalter att upprätta och bekosta en gemensam skadereglerings- nämnd, till vilken vid godvilliga uppgörelser vissa viktigare ersättningsfrå— gor skall för yttrande hänskjutas, innan erbjudande om uppgörelse lämnas ersättningstagaren. Nämnden och dess uppgifter beskrives närmare i det följande.
Såvitt rör den av de 5. k. arbetsgivarbolagen bedrivna yrkesskadeförsäk- ringen må erinras om att varje ersättningsbeslut av dylikt bolag — liksom motsvarande beslut av riksförsäkringsanstalten — kan kostnadsfritt över— klagas och omprövas hos en för ändamålet inrättad administrativ domstol, försäkringsrådet. I övrigt faller tvister angående försäkringsbolagens skade- reglering inom de allmänna domstolarnas kompetensområde, i den mån icke förbehåll gjorts om tvists hänskjutande till skiljemän.
Såsom tidigare antytts diskuterade 1945 års försäkringsutredning frågan, huruvida skälighetskontrollen på skadeförsäkringsområdet borde omfatta även andra försäkringsvillkor än premien. Utredningen erinrade härvid om bestämmelsen i 34 & försäkringsavtalslagen och framhöll även att för- säkringsbolagen efter hand genomfört en viss förenkling av försäkrings- villkoren, betingad av framför allt den inbördes konkurrensen bolagen emel- lan, varvid sådana förbehåll, som enligt erfarenheten hade ingen eller föga inverkan på risken, alltmer fått bortfalla. Förutom den regulator, som läge i 34 & försäkringsavtalslagen, kunde man sålunda peka på en utveck— ling till fromma för försäkringstagarna. Mot denna bakgrund föreslog ut— redningen icke någon särskild skälighetsprövning av de av bolagen tilläm— pade försäkringsvillkoren _— utöver premiesättningen — men förutsatte, att utvecklingen på området komme att med uppmärksamhet följas av försäk- ringsinspektionen. I annat sammanhang konstaterade utredningen, att för- säkringsvillkoren sedan länge präglats av vidlyftighet och stor detaljrike- dom, invecklade undantagsregler m. m. Utredningen förmenade, att detta förhållande lätt kunde ge upphov till rättsförluster, och hälsade tagna ini— tiativ till förenklingar och förtydliganden med tillfredsställelse. Även om sådana under senare år tagits, återstode enligt utredningens mening mycket att göra på detta område.
I propositionen angående 1950 års ändringar i FL kommenterade departe- mentschefen icke utredningens ovannämnda uttalanden.
2. Det faktiska läget. Vissa på försäkringsbolagsinitiativ tillkomna nämnder m.m. Trafikförsäk- ringsanstalternas nämnd
Den rättsliga frihet, som försäkringsbolagen i stor utsträckning har i fråga om utformningen av försäkringsvillkoren, har icke i praktiken med— fört, att det blivit stora olikheter mellan skilda försäkringsbolags försäk—
ringsvillkor. Sett i stort är försäkringsvillkoren i en och samma försäk- ringsgren ungefär desamma i alla försäkringsbolag, även om på olika punk- ter avvikelser förekommer bolag emellan. Icke minst konkurrensen har bi- dragit till att om ett försäkringsbolag genomför ändringar av försäkringsvill- koren, innefattande förbättringar för försäkringstagarna, de andra bolagen brukar följa efter. I icke obetydlig utsträckning förekommer vidare sär- skilda anordningar, som medför enhetliga försäkringsvillkor. Jämväl på skaderegleringcns område har i olika former åtgärder vidtagits, som i högre eller lägre grad ger garantier för enhetlighet mellan olika försäkringsbolag. Härmed är dock icke sagt, att ej skiljaktigheter i skaderegleringshänsecnde kan förekomma mellan skilda försäkringsbolag.
Såsom tidigare omnämnts samarbetar på skadeförsäkringsområdet vissa försäkringsbolag i fråga om premiesättningen i bl.a.tarifföreningar. En följd av premiesamarbetet är, att ifrågavarande försäkringsbolag inom ramen för dessa föreningar enats jämväl om utformningen av de allmänna försäk- ringsvillkoren. I fråga om stor och liten livförsäkring var — vilket lika- ledes tidigare påpekats — premierna i september 1959 gemensamma för samtliga i branschen arbetande försäkringsbolag. Såvitt rör de allmänna försäkringsvillkoren för livförsäkring är läget det, att de flesta livförsäk- ringsbolagen träffat avtal om tillämpning av enahanda dylika villkor. Vissa bolag är emellertid anslutna till ifrågavarande avtal endast i vad gäller stor livförsäkring. Ett enda livförsäkringsbolag står helt utanför berörda avtal men tillämpar dock för stor försäkring försäkringsvillkor, som sakligt i huvudsak överensstämmer med de av de övriga livförsäkringsbolagen till- lämpade.
Exempel finnes på försäkringsbolag, som inrättat särskilda organ för kon— takt med olika försäkringstagargrupper. Dessa kontaktorgan torde kunna vara av värde bl. a. för vederbörande bolags utformning av de allmänna försäkringsvillkoren.
Där — även utan att något premiesamarbete förekommer —— olika för- säkringsbolag tillämpar samma eller i stort sett samma allmänna försäk- ringsvillkor, kan det te sig önskvärt, att ett samarbete kommer till stånd rörande tolkningen av ifrågavarande försäkringsvillkor. Jämväl i andra frågor, som rör skaderegleringen, kan i enhetlighetens och rättssäkerhetens intresse ett samarbete mellan flera försäkringsbolag befinnas önskvärt. Mot denna bakgrund har försäkringsbolagen på eget initiativ inrättat åtskilliga gemensamma, rådgivande organ för tolkning av försäkringsvillkor och för handläggning av vissa skaderegleringsfrågor, och dessa organ har vunnit en vidsträckt anslutning från bolagens sida. I organens konstruktion och i de träffade personvalen kan utläsas en strävan efter anordningar, som garanterar att de gemensamma organens ställningstaganden sker utan en— sidigt beaktande av försäkringsbolagsintressena. Försäkringsbolag, som står utanför nu ifrågavarande samarbete, har konstruerat egna skadeprövnings-
nämnder, i vilka representanter för försäkringstagarintresset ingår. Åtmins- tone ett exempel finnes även på försäkringsbolag, som är anslutet till de ge- mensamma villkorstolknings- och skaderegleringsnämnderna men som där- jämte inrättat en egen skadeprövningsnämnd, vari inflytande beretts repre— sentanter för försäkringstagarna. De olika nämndernas rådgivande yttranden följes i allmänhet alltid av bolagen. För en kollektivförsäkring har ett bolag i samarbete med vederbörande organisation inrättat en särskild villkorstolknings— och skadeprövningsnämnd, vars utlåtanden i angivna frågor blir bindande för bolaget.
De sakkunniga finner det lämpligt att i detta sammanhang närmare redo- göra för ett antal inom försäkringsvärlden förekommande villkorstolknings- och skaderegleringsnämnder in. in., vilka inrättats på frivillighetens väg. Dessutom lämnas en närmare redogörelse för den i trafikförsäkringsanstal- ternas koncessionsvillkor föreskrivna Trafikförsäkringsanstalternas nämnd. Uppgifterna avser förhållandena vid ingången av år 1959.
Skadeförsäkringens villkorsnämnd är upprättad av samtliga de till Svenska försäkringsbolags riksförbund anslutna bolag, som meddelar ansvarig- hcts-, brand-, glas-, inbrotts-, resgods- och vattenledningsskadeförsäkring samt trafik- och övrig bilförsäkring, och har till uppgift att främja en en- hetlig tillämpning av försäkringsvillkoren inom dessa försäkringsgrenar. Riksförbundet kan medgiva bolag, som icke tillhör förbundet, anslutning till nämnden.
Nämnden avger yttrande rörande försäkringens omfattning och tolkning av övriga försäkringsvillkor ävensom därmed sammanhängande rättsfrågor i följande fall:
1) på begäran av bolag i fråga, där utom rättegång meningsskiljaktighet yppats mellan bolaget och försäkringshavare om villkorens innebörd och enighet icke uppnåtts;
2) på begäran av bolag i annat än under 1) avsett fall, där nämnden finner prövning påkallad med hänsyn till fallets betydelse;
3) på begäran av Svenska försäkringsbolags riksförbund; samt 4) på begäran av domstol. Bolag är skyldigt att i fall, som avses under 1), hänskjuta frågan till nämnden för yttrande.
Är uppskattning av försäkrad egendoms värde eller av inträffad skada eller förlust beroende av tolkning av försäkringsvillkor, må nämnden endast utlåta sig om de grunder, efter vilka enligt nämndens mening uppskatt- ningen bör ske, men ej om det belopp, vartill egendomens värde eller skadan eller förlusten med tillämpning av dessa grunder uppgår. Vid tolkning av villkor för ansvarighets- och trafikförsäkring må nämnden ej utlåta sig an- gående den skadeståndsskyldighet, som kan åvila försäkringshavare.
Nämnden består av ordförande och 10 andra ledamöter.
Ordföranden och ytterligare 5 ledamöter skall vara rättsbildade med in- sikter i de frågor, som faller inom nämndens verksamhet. Bland dessa ledamöter utses en att vara ordförandens ställföreträdare. Övriga ledamöter skall representera ingående erfarenhet inom Skadeförsäkring.
Nämnden är beslutför, då förutom ordföranden minst 4 ledamöter, därav 2 rättsbildade, är närvarande. Ordföranden skall tillse att ingående erfa— renhet om försäkringsgren, som är i fråga, blir representerad.
Som nämndens beslut gäller den mening, om vilken de flesta röstande förenar sig, och vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden.
Nämndens ordförande och övriga ledamöter utses av riksförbundets sty- relse.
I behandling av fråga, som bolag hänskjutit till nämnden, må ej deltaga sådan ledamot av nämnden, som är anställd hos ifrågavarande bolag.
Nämndens yttranden skall delgivas de till nämnden anslutna bolagen. Därest bolag, som påkallat nämndens yttrande, avviker från detsamma, skall bolaget ofördröjligen lämna nämnden skriftligt meddelande därom samt utförligt angiva de skäl, som föranlett avvikelsen.
Till Livförsäkringens villkorsnämnd, som har till uppgift att främja en enhetlig tillämpning av försäkringsvillkoren inom livförsäkring, är an- slutna de bolag, som tillhör Svenska livförsäkringsbolags förening.
Nämnden avger yttrande rörande tolkning av försäkringsvillkor ävensom därmed sammanhängande frågor i följande fall:
1) på begäran av bolag
a) i fråga, där utom rättegång meningsskiljaktighet om villkorens inne- börd yppats mellan bolaget och försäkringstagaren eller annan, som fram- ställer anspråk på grund av försäkringen, och enighet icke uppnåtts;
b) i annat fall än under a) avses, därest nämnden finner prövning på- kallad;
2) på begäran av Svenska livförsäkringsbolags förening eller Svenska försäkringsbolags riksförbund; samt
3) på begäran av domstol eller annan myndighet. Nämnden har dessutom att på begäran av bolag avge yttrande i fråga om utbetalning av billighetsskäl.
I fall, som avses under a), är bolag skyldigt hänskjuta frågan till nämn- den för yttrande.
Därest bolag avviker från nämndens yttrande, skall bolaget lämna nämn- den skriftligt meddelande därom med angivande av de skäl, som föranlett avvikelsen.
Nämnden består av ordförande och 5 andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare 2 ledamöter skall vara rättsbildade. Bland dessa utses en att vara ordförandens ställföreträdare. Övriga ledamöter skall besitta ingående erfarenhet inom livförsäkring.
Nämnden är beslutför, då förutom ordföranden lninst 3 ledamöter, därav minst 1 rättsbildad, är närvarande. Ärende må dock avgöras, därest ord- föranden och 2 ledamöter, därav 1 rättsbildad, är tillstädes och om be- slutet ense.
Som nämndens beslut gäller den mening, om vilken de flesta röstande förenar sig, och vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden.
Nämndens ordförande och övriga ledamöter utses av de anslutna bolagen. I behandling av fråga, som bolag hänskjutit till nämnden, må ej deltaga sådan ledamot av nämnden, som är anställd hos ifrågavarande bolag.
Nämndens yttranden skall delgivas de till nämnden anslutna bolagen.
Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd är upprättad av samtliga de till Svenska försäkringsbolags riksförbund anslutna bolag, som meddelar ansvarighetsförsäkring, och har till uppgift att främja en enhetlig person— skadereglering inom ansvarighetsförsäkringen. Riksförbundet kan med- giva bolag, som icke tillhör förbundet, anslutning till nämnden.
Nu ifrågavarande nämnd avger yttrande: A. angående beräkning av i och för sig skälig personskadeersättning i följande fall:
1) på begäran av bolag, som på grund av ansvarighetsförsäkring utom rättegång helt eller delvis medgivit ansvarighet för invaliditet, för lyte eller annat stadigvarande men av svårare art eller för förlust av för- sörjare ;
2) på begäran av bolag i annat än under 1) avsett fall, där bolaget på grund av ansvarighetsförsäkring utom rättegång helt eller delvis med- givit ansvarighet för personskada och nämnden finner prövning påkallad med hänsyn till fallets betydelse;
3) på begäran av domstol i mål angående ersättning för personskada, för vilken bolag kan på grund av ansvarighetsförsäkring vara ansvarigt;
B. på begäran av bolag angående utbyte av livränta, som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring, mot livränta under kortare tid eller mot visst kapital.
Bolag är skyldigt att i fall, som avses under A. 1), hänskjuta frågan till nämndens prövning, dock icke i fall av invaliditet där med stöd av läkar- utlåtande nedsättningen av den skadades arbetsförmåga efter upphörande av det akuta sjukdomstillståndet av bolaget efter hörande av dess läkare anses understiga 10 %.
I samband med prövning av ersättningsärende, som hänskj utits till nämn— den, är nämnden befogad att avgiva förslag om de åtgärder för höjande av skadad persons arbetsförmåga, som nämnden kan finna lämpliga.
Nämnden må ej uttala sig angående den ansvarighet, som kan åvila bolag eller försäkringshavare. Vad sålunda gäller skall framgå av yttrande, som avgives av nämnden.
Nämnden består av ordförande, vice ordförande och 6 andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara rättsbildade med insikter i de frågor, som faller inom nämndens verksamhet. Övriga ledamöter skall äga ingående erfarenhet av personskadereglering inom ansvarighetsförsäkring. I nämndens beslut deltager ordföranden (vice ordföranden) samt 3 andra ledamöter. Nämnden är dock beslutför där förutom ordföranden (vice ord- föranden) endast 2 andra ledamöter är närvarande, om samtliga närvarande är ense om beslutet. Såsom nämndens beslut gäller eljest den mening, om vilken flertalet tjänstgörande ledamöter förenar sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden.
I prövning av fråga, som bolag hänskjutit till nämnden, får ej deltaga leda- mot, som är anställd hos ifrågavarande bolag.
Nämndens ledamöter utses av riksförbundets styrelse. Nämnden skall delgiva de till nämnden anslutna bolagen yttranden av allmänt intresse, som kan vara vägledande för bolagens skaderegleringsverk- samhet. Om bolag, som påkallat nämndens yttrande, avviker från detta, skall bolaget lämna nämnden skriftligt meddelande härom samt utförligt angiva de skäl, som föranlett avvikelsen.
Sjuk— och olycksfaIlsförsäkringsnämnden är inrättad av flertalet av de försäkringsbolag, som här i riket driver frivillig sjuk- eller olycksfallsför- säkring, och har till uppgift att verka för enhetlig och med god försäkrings- praxis överensstämmande skadereglering inom dessa grenar.
Nämnden skall till bolag avgiva yttrande beträffande följ ande frågor, näm- ligen
A. vid alla av bolaget meddelade former av sjuk- och olycksfallsför- säkring:
1) om ersättning för skada, där den ersättningskrävande ej åtnöjes med bolagets beslut,
2) om avböjande eller begränsning av ersättning vid dödsfall, 3) om den av bolaget föreslagna graden av arbetsoförmåga eller invali- ditet;
B. vid sjuk- och olycksfallsförsäkring meddelad på längre tid än tio år, om sådana fall där ersättning bestämmes på grundval av lägre belopp än det försäkrade ersättningsbeloppet;
C. vid andra än under B. nämnda sjuk- och olycksfallsförsäkringar, om sådana fall där bolaget före avtalstidens utgång
1) av annan anledning än utebliven premiebetalning eller utomlands- vistelse helt eller delvis uppsäger försäkringen till upphörande eller för— klarar försäkringen helt eller delvis ur kraft,
2) önskar nedsätta försäkringsbeloppen eller eljest minska försäkrings— förmånerna utöver vad som kan bli erforderligt med hänsyn till lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om yrkesskadeförsäkring.
Bolagen har förbundit sig att till nämnden för yttrande hänskjuta dessa frågor med undantag dock för dels frågor om bestämmande av graden av arbetsoförmåga eller invaliditet enligt A.3) där fall enligt A. 1) ej före- ligger, dels ock frågor om sådana i C. 2) angivna fall, som avser kollektiv olycksfallsförsäkring.
Nämnden äger tillika avgiva yttrande dels på begäran av bolag i andra frågor än i det föregående sagts och som rör skadereglering eller som eljest avser tillämpning eller tolkning av försäkringsvillkor, dels ock på begäran av Svenska försäkringsbolags riksförbund i frågor, som faller inom nämn- dens verksamhet.
Nämnden skall bestå av följande beslutande ledamöter, nämligen
1. 1 lagfaren och i domarevärv erfaren person med insikter i de frågor som faller inom nämndens verksamhet,
2. 1 person med särskild erfarenhet beträffande tillämpningen av yrkes- skadeförsäkringen,
3. 1 person med särskild erfarenhet beträffande tillämpningen av den all- männa sjukförsäkringen,
4. erforderligt antal ledamöter med ingående erfarenhet i skadereglerings- arbetet inom den av bolagen bedrivna sjuk- och olycksfallsförsäkringen,
samt följande rådgivande ledamöter, nämligen
5. 2 legitimerade läkare, som är särskilt skickade att bedöma, den ene sjukförsäkringsfrågor och den andre olycksfallsförsäkringsfrågor.
Ledamot som avses under 1.—3. må ej vara anställd hos försäkringsbolag. Av de under 4. angivna ledamöterna tjänstgör endast 2 samtidigt. I nämn- dens sammanträden skall deltaga minst 1 läkare.
Nämndens ledamöter utses av en i överenskommelsen angående dess konstituering av de anslutna bolagen inrättad styrelse. Till ordförande och vice ordförande i nämnden utses av styrelsen någon av de närmast ovan under 1.—3. avsedda ledamöterna.
Ledamot av nämnden, som är anställd hos bolag, må ej deltaga i behand- ling av ifrågavarande bolags ärenden.
Nämnden är beslutför när minst 4 beslutande ledamöter är närvarande. Såsom nämndens beslut gäller den mening, varom flertalet beslutande ledamöter förenar sig. Vid lika röstetal gäller såsom nämndens beslut den mening ordföranden biträder.
Av nämnden beslutat yttrande ävensom vid omröstning inom nämnden yppad skiljaktig mening skall snarast möjligt delgivas det bolag, varifrån ärendet inkommit. Detsamma skall gälla av läkare framförd uppfattning, om nämndens beslut avviker från denna.
Nämnden åligger att delgiva samtliga bolag yttranden av allmänt intresse, vilka kan vara vägledande för bolagens skaderegleringsverksamhet.
Det ömsesidiga försäkringsbolaget Ansvar har inrättat Ansvars försäk-
ringstagares skadeprövningsnämnd, ett organ dit försäkringstagare hos Ansvar kan vända sig för att utan kostnad få ett opartiskt utlåtande om rik- tigheten och skäligheten av bolagets åtgärder i ett visst skadeärende rörande försäkringstagaren. Nämnden avger yttrande även på bolagets egen begä- ran. Avgivet yttrande är icke bindande för försäkringstagaren eller bolaget.
Nu ifrågavarande nämnd består av 5 ledamöter. Ordföranden utses av försäkringsinspektionen. Han skall vara rättsbildad och får ej vara knuten till försäkringsverksamhet eller tillsynsmyndigheten över sådan. Övriga ledamöter utses bland bolagets försäkringstagare sålunda, att 2 ledamöter väljes av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, 1 ledamot av Motor- förarnas helnykterhetsförbund och 1 ledamot av bolaget självt. Försäkrings— tagaren äger närvara vid föredragning inför nämnden och kan där, om nämnden så finner skäligt, jämväl få yttra sig. Nämnden är beslutför, då förutom ordföranden minst 3 ledamöter är närvarande.
Kooperationens försäkringsföretag (nedan betecknade Folksam oavsett om blott ett eller flera av företagen avses) intager i de här behandlade hän- seendena en särställning. De deltager nämligen i stort sett icke alls i de i det föregående omförmälda på försäkringsområdet förekommande skilda formerna för frivilligt samarbete. Livförsäkringsbolaget är dock anslutet till Livförsäkringens villkorsnämnd. Folksam har emellertid inrättat vissa egna skadeprövningsnämnder m. m. samt några organ under beteckningen »råd» för bl. a. kontakt med representanter för försäkringstagarna. Karak- teristiskt för alla Folksams ifrågavarande organ synes vara, att de arbetar i ganska fria former, obundna av detaljerade organisationstekniska planer. De viktigaste organen är följande.
LO-Folksams skadeprövningsnämnd är ett organ, till vilket tvistiga skade- fall inom olycksfalls- och sjukförsäkringen kan hänskjutas och som också kan taga upp till behandling mera principiellt betydelsefulla frågor be- träffande skaderegleringen och försäkringarnas omfattning. Nämnden be- står av 3 representanter för LO, 1 representant för Folksam samt 1 läkare och 1 jurist, vilka två sistnämnda utses av LO och Folksam gemensamt. Nämndens prövning av ett skadeärende kan påkallas av såväl Folksam som den försäkrade eller det försäkringstagarkollektiv, till vilket den försäkrade hör. I vissa fall, där ersättningsfrågan har särskilt stor ekonomisk bety- delse för den försäkrade eller är av principiell räckvidd, beslutar Folksam och vederbörande fackförening ofta i samråd att hänskjuta ärende till nämnden. Enligt överenskommelse mellan Folksam och LO skall alla döds- fallsskador, för vilka Folksam finner riktigt avböja eller nedsätta ersätt- ningen, hänskjutas till nämnden, innan slutgiltigt beslut fattas i ersätt- ningsfrågan. Nämnden skall pröva uppkomna ersättningsfrågor med de för vederbörande försäkring gällande försäkringsvillkoren såsom utgångspunkt. Nämnden kan emellertid därutöver även uttala sig om skäligheten i gäl-
lande villkor och göra framställning om ändring av dessa. Nämnden är vid alla sina ställningstaganden endast rådgivande.
Välfärds skadeprövningsnämnd har att pröva skadeärenden inom yrkes- skadeförsäkringen m. m., för vilka bolaget finner rimligt avböja, begränsa eller nedsätta ersättningen, samt skadeärenden, vilka i annat avseende kan föranleda tvist. Nämnden består av 1 representant för delägarna och bo- laget, 1 representant för arbetstagarna samt 1 läkare.
Folksams skadeprövningsnämnd är inrättad för frågor, som rör livför- säkring och all annan försäkring utom trafik-, olycksfalls- och sjukför— säkring. Den har såvitt rör angivna grenar ett med LO—Folksams skade- prövningsnämnd likartat syfte. Nämnden består av 1 representant för Kooperativa förbundet, 1 representant för LO, 1 representant för Hyres- gästernas sparkasse- och byggnadsföreninffars riksförbund samt Hyresgäs— ternas riksförbund, 1 representant för Bilägarnas inköpscentral, 1 repre- sentant för Kooperativa kvinnogillesförbundet och 2 representanter för Folksam samt dessutom av ordförande och 1 jurist, vilka två sistnämnda utses av de tidigare angivna representanterna utanför deras egen krets. Nämnden behandlar tvistiga skadeärenden, vilka hänskjutits till nämndens prövning av de försäkrade eller Folksam, liksom ärenden av principiell betydelse. Vid tolkning av bestämmelse i försäkringsvillkor skall nämnden beakta icke endast deSS ordalydelse utan även syftet med densamma. Nämn- den skall dock icke till behandling upptaga ärenden, som endast avser fast- ställande av försäkrad egendoms värde och som enligt gällande försäkrings- villkor kan bli föremål för skiljedom. Nämnden är vid sina ställnings- taganden endast rådgivande.
Folksams kvinnoråd består av ett antal huvudsakligen fackligt, politiskt eller yrkesmässigt verksamma kvinnor, vilka har till uppgift att tillsam- mans med de kooperativa försäkringsföretagens styrelser och ledande tjänstemän företaga utredningar rörande hemmens försäkringsfrågor.
Folksams ungdomsråd är sammansatt av bl. a. representanter för ung- domsorganisationer på skilda områden och har till uppgift att tillsammans med Folksams styrelser och ledande tjänstemän diskutera ungdomens för- säkringsfrågor samt i övrigt främja positiv ungdomsverksamhet, i främsta rummet på områden som ligger försäkringsrörelsen nära.
Fack/örbundens rehabiliteringsnämnd, som består av representanter för ett antal fackförbund samt 1 representant för Folksam, granskar inkom— mande ansökningar om ersättning från de till Folksams rehabiliterings- försäkring anslutna fackliga organisationerna.
För att ge en bild av Trafikförsäkringsanstalternas nämnds ställning i trafikförsäkringens regelsystem synes det erforderligt att inledningsvis nå- got utförligare redogöra för vissa delar av de av Kungl. Maj:t fastställda koncessionsvillkoren för trafikförsäkringsanstalterna. Enligt dessa villkor
åligger det samtliga dessa anstalter att gemensamt upprätta och vidmakt— hålla lämpligt organ, som skall äga för anstalternas räkning handha de angelägenheter, vilka är förbundna dels med den samtliga trafikförsäk- ringsanstalter enligt trafikförsäkringslagen gemensamt åvilande ansvarig- heten, såsom verkställandet av dithörande skaderegleringar m. m., dels oclc med försäkring genom tullverkets bemedling å motorfordon, som för till— fälligt brukande i riket införes från utlandet. Anstalterna är pliktiga att ställa sig till efterrättelse de beslut, som nämnda organ i vad avser dess angivna verksamhetsområde i stadgad ordning fattar. Såsom det nu nämnda organet fungerar Trafikförsäkringsföreningen. Enligt koncessionsvillkoren åligger det vidare, såsom tidigare i korthet omnämnts, samtliga trafik- försäkringsanstalter att upprätta och bekosta en för anstalterna och Trafik- försäkringsföreningen gemensam skaderegleringsnämnd _— Trafikförsäk- ringsanstalternas nämnd —— till vilken vid godvilliga uppgörelser viktigare ersättningsfrågor, som anges i av Kungl. Maj:t godkänt reglemente för nämnden, skall för yttrande hänskjutas, innan erbjudande om uppgörelse lämnas ersättningstagaren. I nämndens reglemente skall intagas bestämmel- ser rörande nämndens organisation och verksamhet. Nämndens ordförande skall förordnas av Kungl. Maj:t.
Enligt gällande reglemente har Trafikförsäkringsanstalternas nämnd till uppgift att verka för en enhetlig personskadereglering inom trafikförsäk- ringen.
Nämnden skall till anstalt eller Trafikförsäkringsföreningen avgiva ytt- rande beträffande utom rättegång uppkommande frågor om ersättning enligt trafikförsäkringslagen i följande fall, nämligen om
a) ersättning för invaliditet eller för sådant lyte eller annat stadigvarande men, som icke inverkar på den skadades arbetsförmåga, men som är av svårare art, eller för förlust av försörjare;' dock att då fråga är om avslag å framställning om sådan ersättning nämnden har att avgiva yttrande endast om avslaget skulle grundas på att invaliditet ej förefinnes eller är för ringa att föranleda ersättning eller att lyte eller men, som nyss nämnts, ej förefinnes eller, vid anspråk på ersättning för förlust av försörjare, att den ersättningssökande icke genom dödsfallet kommit att sakna erforder- ligt underhåll;
b) slutlig ersättning i fall, där vid tiden för uppgörelsen synes sanno- likt, att invaliditet eller sådant lyte eller men, som nyss nämnts, kommer att föreligga;
c) ersättning vid utbyte av förlikningsvis tillerkänd livränta mot kapital eller mot livränta på kortare tid.
Utan hinder av vad under a) sägs behöver icke till nämnden för yttrande hänskjutas ärenden angående ersättning eller avslag vid invaliditet, där med stöd av läkarutlåtande nedsättningen av den skadades arbetsförmåga
efter upphörandet av det akuta sjukdomstillståndet av anstalten eller för- eningen efter hörande av dess läkare anses understiga 10 %.
Där beträffande ersättning för invaliditet eller för förlust av försörjare avslag eller uppgörelse mot slutkvitto redan skett, men ersättningsfrågan ånyo uppkommer till behandling på den grund att nya omständigheter till- kommit, skall med avseende å frågans hänskjutande till nämnden för ytt- rande vad här ovan sagts äga motsvarande tillämpning.
Nämnden äger tillika angående beräkning av i och för sig skälig person- skadeersättning avgiva yttrande
dels på bega1 an av anstalt eller föreningen i andra fragor än i det före- gående sägs, däi nämnden finner dess prövning påkallad med hänsyn till ersättningsspörsmålets principiella betydelse eller till storleken av den er— sättning, varom i det särskilda fallet är fråga,
dels och på begäran av domstol i där anhängigt mål rörande ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon, i fråga om ersättning för invaliditet eller för lyte eller annat stadigvarande men eller för förlust av försörjare.
I samband med prövning av ersättningsärende, som hänskjutits till nämn— den, är nämnden befogad att avgiva förslag till
dels rättelse av anstalts eller föreningens handläggning eller beslut i ärendet,
dels och åtgärder för höjande av skadad persons arbetsförmåga. Nämnden består av 8—14 ordinarie ledamöter, av vilka i regel 4 sam- tidigt tjänstgör, ävensom vissa ersättare. Ordföranden samt ytterligare 1—3 ledamöter skall utses bland personer, som icke är anställda hos anstalt eller föreningen. De skall vara rättsbildade med insikter i de frågor, vilka faller inom nämndens verksamhet. Nämndens övriga ledamöter skall äga ingående erfarenhet beträffande skaderegleringsarbetet inom trafikförsäk- ringen. För att nämnden skall vara beslutför skall i sammanträde deltaga 2 ledamöter från vardera av de angivna två grupperna. Ärende av prin- cipiell betydelse kan efter ordförandens bestämmande hänskjutas till av- görande av nämnden i dess helhet.
Nämndens ordförande förordnas, såsom förut nämnts, av Kungl. Maj:t. Övriga ledamöter väljes av Trafikförsäkringsföreningens styrelse. Valen skall godkännas av försäkringsinspektionen.
Ledamot av nämnden, som är anställd hos anstalt eller föreningen, får ej deltaga i behandlingen av ärende, som bragts under nämndens prövning av vederbörande anstalt respektive föreningen.
Såsom nämndens beslut gäller den mening, varom flertalet ledamöter förenar sig. Vid lika röstetal gäller såsom nämndens beslut den mening ordföranden biträder. Omröstning sker först i fråga om uppskattning av i och för sig skälig ersättning och därefter i fråga, avseende jämkning med hänsyn till ansvarets fördelning.
Av nämnden beslutat yttrande skall tillika med eventuellt skiljaktig me- ning delges anstalten eller föreningen snarast möjligt. Yttranden av allmänt intresse, vilka kan vara vägledande för skaderegleringsverksamheten, ålig- ger det nämnden att delgiva samtliga anstalter jämte föreningen.
3. Till de sakkunniga framförda synpunkter
I sin skrivelse till de sakkunniga har försäkringsinspektionen anfört i hu- vudsak följande beträffande försäkringsvillkoren:
Försäkringsvillkoren i såväl liv- som Skadeförsäkring är — om härvid bortses från premien — i stort sett undandragna offentlig kontroll. Det står givetvis in- spektionen fritt att infordra villkor från försäkringsbolagen men försäkringsta- garnas garanti i fråga om försäkringsvillkoren begränsar sig till 34 5 lagen om försäkringsavtal. Det synes kunna ifrågasättas om denna garanti mot olämpliga försäkringsvillkor icke skulle kunna förbättras åtminstone därhän, att inspek- tionen uttryckligen i lag gavs möjlighet ingripa mot klart olämpliga försäkrings- villkor. Formerna för en dylik kontroll liksom spörsmålet om anmälningsskyl- dighet eller godkännande med avseende på försäkringsvillkor i allmänhet synes böra diskuteras av de sakkunniga. Inspektionen vill inte underlåta att påpeka, att koncessionssystemet för sin tillämpning förutsätter en klar gränsdragning mellan de skilda branscherna, vilken nu endast kan göras på rent språkliga grunder, ävensom att redan 1945 års försäkringsutredning _ som icke fann att skälighetskontrollen borde omfatta prövning även av villkoren — i vart fall förutsatte att utvecklingen på området skulle följas med uppmärksamhet. Åt- skilligt talar således för att tillsynsmyndighetens befogenheter på detta område förstärkes.
Beträffande de skadeprövnings- och villkorsnämnder, som förekommer inom försäkringsvärlden, har försäkringsinspektionen framhållit, att skäl syntes tala för att försäkringstagarna eller andra representanter för det allmänna intresset mera allmänt bleve företrädda i nämnderna.
4. Övriga nordiska länder
Lagstiftningen om försäkringsrörelse i Danmark innehåller, såvitt rör all- männa försäkringsvillkor på skadeförsäkringsområdet, inga bestämmelser om prövning av offentlig myndighet. Av den för de sakkunniga tillgängliga kommentaren till lov om skadesforsikringsvirksomhed av kontorschefen i handelsministeriet A. Helper har emellertid inhämtats, att bolagsordning— arna ofta innehåller en rad bestämmelser av villkorsnatur. I regel gäller detta dock endast ömsesidiga bolag, vilkas verksamhet är begränsad lo— kalt eller till viss personkrets. Där villkorsbestämmelser ingår i bolagsord- ningarna, måste reglerna stå i överensstämmelse med bestämmelserna i den danska försäkringsavtalslagen och därutöver vara försvarliga och skäliga samt anpassade med hänsyn till bolagets förhållanden. I fråga om de all- männa livförsäkringsvillkoren gäller andra bestämmelser. Till framställning
om tillåtelse att driva livförsäkringsrörelse skall fogas, bl. a., sökandebola— gets allmänna försäkringsvillkor. Dessa blir sålunda föremål för offentlig myndighets prövning. Ändringar i dessa försäkringsvillkor kan icke tilläm— pas, förrän de blivit prövade i samma ordning.
Tillsynslagen i Finland innehåller inga regler om prövning av försäk— ringsbolagens allmänna försäkringsvillkor. I bolagsordning för försäkrings— bolag får enligt uttryckligt stadgande bestämmelser, som hänför sig till av- talsförhållandet, icke intagas. Försäkringsvillkoren för lagstadgad olycks- fallsförsäkring och trafikförsäkring fastställes enligt speciallagar av so- cialministeriet. Försäkringsbolagen är skyldiga att bringa även andra för- säkringsvillkor till ministeriets kännedom.
Gällande tillsynslag i Norge kräver, att vid framställning om tillstånd att driva livförsäkringsrörelse fogas de allmänna försäkringsvillkoren, som således blir föremål för prövning. Jämväl ändring i villkoren förutsätter of— fentlig myndighets tillåtelse. I stort sett enahanda regler gäller enligt det i landet föreliggande förslaget till ny lag om livförsäkringsverksamhet. Någon prövning av allmänna försäkringsvillkor på skadeförsäkringens område för- utsättes icke i lagen.
Några bestämmelser 0111 skaderegleringen återfinnes icke i de övriga nor- diska ländernas tillsynslagar.
De sakkunniga
Försäkringsvillkor Försäkringsvillkorens innehåll är av grundläggande betydelse för försäk- ringstagarna. På flera viktiga punkter är det uteslutande försäkringsvill- koren som bestämmer försäkringstagarens och försäkringsgivarens inbör— des rättigheter och skyldigheter. På andra punkter beröres partsförhållan- det av stadganden i 1927 års lag om försäkringsavtal. Då emellertid försäk- ringsavtalslagens bestämmelser i stor utsträckning icke är tvingande, är försäkringsvillkoren ofta av betydelse även i frågor, som behandlas av för- säkringsavtalslagen.
Vissa olikheter mellan liv- och skadeförsäkringsvillkor På livförsäkringsområdet är försäkringsvillkoren förhållandevis enkla och kortfattade. Detta sammanhänger bl. a. med att vid livförsäkring på grund av riskens natur försäkringsgivarens betalningsskyldighet kan göras gan- ska absolut. De friskrivningar från ansvar i vissa fall, som livförsäk- ringsvillkoren innehåller, har kunnat göras mycket begränsade. Till för- säkringsvillkorens enkla utformning vid livförsäkring har också bidragit, att försäkringsgivarens förpliktelse regelmässigt avser utbetalning av en entydigt bestämd penningsumma vid en klart definierad tidpunkt eller under en exakt definierad tidrymd. Någon skadevärdering är icke aktuell
inom livförsäkringen. En annan omständighet, som förenklar villkorsut- formningen på livförsäkringsområdet, är att de grunder, vilka ett livför- säkringsbolag skall ha och vilka stadfästes av Kungl. Maj:t eller försäk- ringsinspektionen, innehåller bestämmelser, som på vissa punkter undan- röjer behovet av särskilda avtalsbestämmelser rörande försäkringsgivarens och försäkringstagarens inbördes rättigheter och skyldigheter.
Inom skadeförsäkringen är försäkringsvillkoren i allmänhet betydligt utförligare. Redan beskrivningen av den eller de risker, för vilka försäk- ringsbolaget ikläder sig ansvarighet, kan taga ganska stort utrymme i an- språk. På grund av riskernas karaktär kräves vid Skadeförsäkring i all- mänhet en tämligen utförlig definition av de risker, som försäkringsbolaget täcker. Avgränsningen mot de risker, som icke skall omfattas av försäk- ringsavtalet, kan medföra svårigheter vid utformningen av försäkrings- villkoren. En såvitt möjligt entydig avgränsning måste dock komma till stånd. En utvidgning av försäkringsbolagets ansvarighet till ytterligare risker kan nämligen ge ett skadeförsäkringsavtal en i mycket annan ka- raktär och kan till följd härav kräva en helt annan premiesättning än el- jest. Då det på skadeförsäkringens område i allmänhet är fråga om att lämna ersättning för den ekonomiska skada, som den försäkrade vid in- träffat försäkringsfall lidit, måste försäkringsvillkoren vidare ofta tyngas med olika bestämmelser om hur skadeuppskattningen skall ske och 0111 åtgärder för begränsning av skadan m.m. Jämväl på andra punkter er- fordras ofta särskilda bestämmelser. Framför allt vid vissa typer av skade- försäkringar kan försäkringsvillkoren bli mycket omfattande.
Försäkringsinspektionens nuvarande befogenheter Den övervakning av försäkringsväsendet från det allmännas sida, som äger rum inom ramen för den offentligrättsliga lagstiftningen angående bedri— vande av försäkringsrörelse, har hittills icke tagit sikte på försäkringsvill- koren i allmänhet. Huvudvikten har länge legat på kontrollen av försäk- ringsbolagens soliditet. När programmet för tillsynen utvidgades i sam- band med införandet av skälighetsprincipen, blev det frågan om skälig— heten av det pris, vilket försäkringstagarna har att erlägga för sina för- säkringar, som, vid sidan av soliditetsspörsmålen, kom i centrum för upp- märksamheten. Kostnaderna för försäkringarna skulle hållas inom skäliga gränser och även på skäligt sätt fördelas mellan olika försäkringstagare. Någon utvidgning av skälighetsprincipen till att omfatta även andra sidor av försäkringsbolagens verksamhet än kostnadssidan genomfördes icke. Erinras må dock därom att 1945 års försäkringsutredning tangerade frågan om en utvidgning av skälighetsprincipen till att omfatta jämväl för- säkringsvillkoren över huvud taget. Under hänvisning till den förenkling av villkoren, som genomförts, och till förefintligheten av 34 & försäkrings- avtalslagen ansåg sig emellertid utredningen, såsom förut nämnts, icke
böra föreslå någon särskild skälighetsprövning av de av försäkringsbolagen tillämpade försäkringsvillkoren men förutsatte, att utvecklingen på om— rådet komme att med uppmärksamhet följas av försäkringsinspektionen.
Något hinder möter icke i och för sig för försäkringsinspektionen att _ i den utsträckning tillgängliga personalresurser medger det — ägna uppmärksamhet åt olika villkorsfrågor och att upptaga överläggningar med försäkringsbolagen angående försäkringsvillkorens utformning. Detsamma gäller beträffande innehållet i försäkringsbolagens olika formulär även så- vitt fråga icke är om försäkringsvillkor i juridisk bemärkelse. Innehållet i de förmånstagarförordnanden, som försäkringsbolag kan låta trycka på formulär till livförsäkringsavtal, kan sålunda exempelvis ge inspektionen anledning till överläggningar med vederbörande försäkringsbolag, fastän förordnandena i fråga icke har karaktären av försäkringsvillkor utan möj- lighet finnes för de enskilda försäkringstagarna att göra förmånstagarför- ordnanden av annat innehåll. På försäkringsvillkorsområdet och angrän- sande fält har således försäkringsinspektionen i dag möjlighet att verka på övertygelsens väg. Härutinnan intager emellertid inspektionen icke någon särställning. Även en enskild institution, exempelvis en intresseorganisation, kan verka på i princip samma sätt, låt vara att kanske försäkringsinspek- tionens uppfattning tillägges en särskild vikt på grund av inspektionens förvaltningsrättsliga ställning.
Utöver vad nu sagts torde försäkringsinspektionen för närvarande i stort sett sakna lagliga möjligheter att tillvarataga försäkringstagarintresset på villkorsområdet och angränsande fält. Fastän den valuta, som den enskilde försäkringstagaren erhåller för sin premie, i mycket beror på försäkrings— villkorens innehåll och fastän beskaffenheten av denna valuta kan vara av större betydelse för den enskilde än premiens höjd, synes det icke falla inom inspektionens kompetensområde att direkt ingripa gentemot ett för- säkringsbolag, som tillämpar olämpliga försäkringsvillkor m.m. Icke ens i uppenbara och allvarliga fall synes inspektionen ha befogenhet att ge- nomdriva, att ett försäkringsbolag ändrar sina villkor eller formulär. Då villkorsfrågor och liknande icke beröres i FL, torde i dylika frågor någon laga grund icke finnas för försäkringsinspektionen att ingripa i de former, som angives i 288 5 FL. De sakkunniga bortser härvid från sådana fall, där försäkringsavtalens innehåll strider mot de av Kungl. Maj:t eller för- säkringsinspektionen för bolaget stadfästa grunderna.
Förbättring av försäkringstagarskyddet Såvitt de sakkunniga kan finna är det icke i överensstämmelse med för- säkringstagarnas intressen, att frågor rörande försäkringsbolagens för- säkringsvillkor och formulär skall i stort sett falla fullständigt utanför den tillsyn, som finnes anordnad enligt FL. Visserligen finnes, såsom förut nämnts, i 34 å försäkringsavtalslagen ett stadgande av innehåll att därest
försäkringsvillkor, som avviker från försäkringsavtalslagen, i något fall skulle leda till uppenbar obillighet, villkoret må kunna jämkas eller läm- nas utan avseende, där sådant kan anses överensstämma med en god för— säkringspraxis. Det skydd, som härigenom beredes försäkringstagarna, kan emellertid i många fall ha mera teoretisk än praktisk betydelse. Naturligt- vis är det av värde, att möjlighet finnes för den enskilde att rättegångs— vägen få ett uppenbart obilligt försäkringsvillkor jämkat eller lämnat utan avseende i vissa fall. Det praktiska värdet av bestämmelsen förringas dock av att flertalet enskilda försäkringstagare av kostnadsskäl och med hän- syn till försäkringsbolagens mycket större resurser i olika avseenden torde draga sig för att inleda rättegång. Härtill kommer att en tillämpning av 34 5 försäkringsavtalslagen endast har verkan i det enskilda, av rättegången berörda fallet. Vidare måste ihågkommas, att 34 & försäkringsavtalslagen endast siktar på uppenbart obilliga försäkringsvillkor. Villkor och formu- lär, som försäkringsbolagen använder, kan emellertid vara klart olämpliga utan att de innesluter några uppenbart obilliga försäkringsvillkor. Enligt de sakkunnigas mening kan därför icke 34 å försäkringsavtalslagen ensam anses vara ett ändamålsenligt medel att tillvarataga försäkringstagarin- tresset på villkorsområdet och angränsande fält. Bestämmelsen synes böra kompletteras med något lämpligt utformat stadgande i FL.
Till stöd för uppfattningen att försäkringsbolagens försäkringsvillkor och formulär icke bör vara undandragna försäkringsinspektionens tillsyn kan åberopas, att det icke blott är den ekonomiska teknik, varpå försäk- ringsverksamheten är uppbyggd, och frågan om premiesättningens skälig- het som allmänheten har svårt att tränga in i. Det är icke blott på det eko- nomiska och försäkringsmatematiska området, som den stora massan för— säkringstagare har behov av stöd av en speciellt sakkunnig myndighet, som vakar över att försäkringstagarintressena icke åsidosättes. Även det när- mare innehållet i de åtaganden, som försäkringsbolagen gör såsom valuta för de erhållna premierna, kan te sig oklart för de enskilda försäkringsta- garna. Avfattningen av försäkringsbreven med tillhörande villkor är ofta sådan, att den stora allmänheten har svårigheter att få en exakt bild av rättsläget. Detta sammanhänger med karaktären av försäkringsbolagets prestation. Bolaget övertager en eller flera risker. Behov föreligger ofta att noggrant avgränsa de risker, bolaget står, från övriga risker. Vidare föreligger behov att även på andra punkter reglera parternas rättsställ- ning. Försäkringsvillkoren har till uppgift att entydigt angiva försäkrings- givarens och försäkringstagarens skyldigheter och rättigheter. Samtidigt är det ett önskemål att villkoren göres kortfattade. Det kan under sådana förhållanden svårligen undvikas, att försäkringsvillkoren delvis kommer att likna lagtext och anknyter till det språkbruk, som samhället använder i lagar och författningar. Då det är rättsliga frågor som behandlas, blir det, för skapande av största möjliga exakthet, nödvändigt att utnyttja gäng-
se juridiska begrepp. Även om försäkringsvillkoren förenklas så mycket som möjligt _ och försäkringsbolagen har länge gjort ansträngningar härför — torde det vara svårt för allmänheten att få en fullständigt klar bild av rättsläget. Liksom soliditets- och skälighetsfrågorna icke kan i detalj analyseras av andra än försäkringsmatematiska och statistiska ex- perter, kan villkorssidan på många punkter icke sakkunnigt bedömas av andra än personer med juridisk utbildning. Även på villkorsområdet och angränsande fält föreligger det därför ett behov av att allmänheten erhåller stöd av en sakkunnig myndighet, som i lämplig utsträckning kontrollerar att försäkringstagarintressena icke åsidosättes. Samtidigt torde, såsom i annat sammanhang understrykes, försäkringstagarnas representanter i styrelserna böra ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. villkorsfrågorna.
En annan omständighet, som talar för att försäkringstagarintresset jäm- väl på villkorsområdet bör tillvaratagas i särskild ordning, är att i allt fall såvitt angår de slag av försäkringar, som riktar sig till den stora all- mänheten, försäkringsavtalens närmare utformning icke är resultatet av förhandlingar mellan två parter utan helt dikteras av försäkringsgivarna. Då det i stort sett är försäkringsbolagen ensamma som bestämmer för- säkringsvillkorens utformning, torde behovet av en speciell bevakning av försäkringstagarintresset på villkorsområdet och angränsande fält vara större än eljest.
Flera skäl talar således för att försäkringsvillkoren och försäkringsbola- gens formulär i övrigt icke längre skall vara i stort sett undandragna från försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet. En viss skyldighet för för- säkringsbolagen att anmäla sina försäkringsvillkor och formulär till in- spektionen synes böra införas. En dylik anmälningsskyldighet framstår också såsom naturlig på grund av det samband som finnes mellan å ena sidan försäkringsvillkoren och å andra sidan premierna, beträffande vilka sistnämnda i annat sammanhang i detta betänkande en utvidgad anmäl- ningsskyldighet föreslagits. Erinras må därom att premierna i realiteten kan ändras, även om själva premietariffen förblir oförändrad. Detta är främst fallet, om försäkringsvillkoren ändras på ett sätt, som kan sägas innebära en utökning eller en reduktion av det riskskydd, som erhålles för den ti- digare fastställda premien.
Fastän de sakkunniga icke företagit någon genomgång av förekomman— de försäkringsvillkor och formulär och fastän försäkringsinspektionen, på grund av den begränsning i tillsynsverksamheten som nu gäller, icke heller företagit någon sådan genomgång, har till de sakkunnigas kännedom kommit flera exempel på försäkringsvillkor m.m., som ur försäkringsta— garsynpunkt synes anmärkningsvärda eller diskutabla. Nämnas må, att ett försäkringsbolag meddelar en s.k. rehabiliteringsförsäkring, vid vilken försäkringsvillkoren icke tillerkänner de försäkrade någon juridisk rätt till ersättning. Enligt villkoren är det försäkringsbolaget som bestämmer
om och i vilken utsträckning ersättning skall lämnas (sedan yttrande i varje särskilt fall inhämtats från vederbörande fackliga organisation och sedan ärendet behandlats i en för detta ändamål inrättad nämnd). Ett annat exempel är, att ett försäkringsbolag i sina tryckta formulär till grupplivförsäkringsavtal intagit ett förmånstagarförordnande, som bl. 3. innehåller, att om försäkringstagaren varken efterlämnar make eller bröst- arvingar, den eller de personer är förmånstagare, som försäkringsbolaget finner ha varit för sin försörjning beroende av försäkringstagaren eller ha bekostat dennes begravning. Starka skäl synes tala för att ett förmåns- tagarförordnande icke är juridiskt giltigt, när på sätt här sker det lägges i försäkringsgivarens hand att efter försäkringstagarens död träffa det slutliga avgörandet rörande vem som skall anses berättigad till utfallande försäkringsbelopp. Nämnas må slutligen, att vissa försäkringsbolag, som träffat överenskommelser om gemensamma försäkringsvillkor i vissa bran- scher, uppgjort hemliga överenskommelser och rekommendationer, som anknyter till berörda villkor. Sistnämnda överenskommelser och rekommen- dationer åberopas icke i korrespondens eller vid diskussion med försäkrings— tagarna. Till en del innehåller de en liberalisering av försäkringsvillkoren i vissa hänseenden. Ur försäkringstagarsynpunkt synes det emellertid mindre tillfredsställande, att försäkringsvillkoren är snävare utformade än de är avsedda att tillämpas i praktiken. Försäkringsvillkorens innehåll synes böra vara sådant, att de normer, som följes vid skaderegleringen, direkt framgår av villkoren.
Under åberopande av det anförda vill de sakkunniga föreslå, att i FL in- tages en bestämmelse av innehåll, att i den omfattning försäkringsinspek- tionen bestämmer det åligger styrelsen och verkställande direktören i för- säkringsbolag att till inspektionen insända bolagets formulär till försäk— ringsbrev, försäkringsvillkor och andra handlingar, som rör förhållandet till försäkringstagarna. Samtidigt torde böra föreskrivas, att där försäk- ringsinspektionen så bestämt, nyssnämnda bolagsorgan skall, innan be- slut fattas om ändring av insänt formulär, meddela inspektionen den av— sedda ändringen. Bestämmelserna torde böra äga tillämpning både på liv- försäkring och på skadeförsäkring. Undantag torde dock —— liksom i fråga om skälighetsprincipen —— kunna göras för verksamhet i utlandet samt för sjö- och transportförsäkring här i riket.
Därigenom att det lägges i försäkringsinspektionens hand att bestämma den omfattning, i vilken formulär till försäkringsbrev, försäkringsvillkor m.m. skall insändas till inspektionen, får försäkringsinspektionen möjlig- het att i första hand inrikta sin villkorsövervakning på sådana försäk- ringstyper, som är av mest allmänt intresse för försäkringstagarna. En dy- lik begränsning medför också, att skyldigheten att insända villkor m.m. icke på något sätt kan bli betungande för försäkringsbolagen. Där villko- ren är utformade av tarifförening eller liknande sammanslutning, kan
föreningen fullgöra rapportskyldigheten beträffande villkoren för samt- liga anslutna bolags räkning, vilket ytterligare minskar det av reformen för- orsakade besväret för de enskilda bolagen. Genom de föreslagna bestäm- melserna öppnas möjlighet för försäkringsinspektionen att i den omfatt- ning, som försäkringstagarintressena påkallar, granska såväl gällande för— säkringsvillkor som planerade ändringar av villkoren. Icke minst möjlig— heten för inspektionen att innan en villkorsändring slutligt genomföres ge uttryck åt sin uppfattning om ändringens lämplighet ur försäkringstagar— synpunkt kan vara av värde.
Det förhållandet att villkorsområdet och angränsande fält genom de ovan föreslagna lagbestämmelserna föres in under försäkringsinspektionens till- synsverksamhet synes icke behöva föranleda någon ändring av sanktions- bestämmelserna i 288 g FL. Har försäkringsvillkor eller annan bestäm- melse, som rör försäkringstagarnas förhållanden, givits ett innehåll, som är olämpligt ur försäkringstagarsynpunkt, kan detta giva anledning till erinring enligt 1 mom. nyssnämnda lagrum. I allvarliga fall kan försäk- ringsinspektionen, med stöd av 2 mom. i 288 5 FL, gå så långt som till föreläggande på den grund att allvarlig anmärkning mot försäkringsbo- lags verksamhet föreligger.
Skadereglering Försäkringsinspektionens nuvarande ställning
Ett annat område, som för närvarande till mycket stor del ligger utanför försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet, är försäkringsbolagens sätt att fullgöra sina förpliktelser i händelse av inträffade försäkringsfall. I de försäkringsgrenar, inom vilka fullständiga grunder skall finnas, främst liv- försäkring, faller det inom ramen för försäkringsinspektionens skyldigheter att se till att grunderna följes, vilket förutsätter att utbetalningarnas grund- enlighet må kontrolleras. Avvikelser från grunderna kan ge anledning till föreläggande m. m. Inom den obligatoriska trafikförsäkringen har det ge- nom den särskilda lagen om trafikförsäkring å motorfordon lagts i försäk- ringsinspektionens hand att utöva tillsyn över skaderegleringen. Sålunda stadgas, såsom förut sagts, i nämnda lag, att om det sätt, på vilket inträf- fade skador regleras, giver skälig anledning till anmärkning, försäkrings- inspektionen skall göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t, som, där så prövas erforderligt, förelägger bolaget att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses vinnande eller återkallar dess tillstånd att meddela trafik- försäkring. Såvitt angår skadeförsäkringen i övrigt torde det däremot icke ankomma på försäkringsinspektionen att utöva kontroll över skaderegle- ringens riktighet. FL innehåller ingen bestämmelse som visar, att försäk- ringsinspektionens tillsyn enligt nämnda lag innesluter också skaderegle— ringen. Ingenting hindrar naturligtvis inspektionen att ägna uppmärksam-
het också åt skaderegleringsfrågorna och att upptaga överläggningar med försäkringsbolagen i ämnet, men något stöd i lagen synes icke erhållas för att skaderegleringen _ bortsett från förenämnda specialfall _ omfattas av sanktionsbestämmelserna i 288 & FL.
Frågan om försäkringstagarrepresentation Det allmänna intrycket synes vara, att försäkringsbolagens handläggning av förekommande ersättningsärenden fyller högt ställda anspråk på rätt- visa i förhållande till försäkringstagarna. Från bolagens egen sida har åt- gärder av skilda slag vidtagits för att trygga en riktig skadereglering och även i stor utsträckning för att skapa garantier för en enhetlig behandling av likartade problem. Bland annat har försäkringsbolagen, såsom tidigare nämnts, inrättat ett antal skadeprövnings- och villkorstolkningsnämnder, vilka enligt fastställda regler avgiver utlåtande i vissa till nämnderna re- mitterade ärenden av olika slag. En nämnd, Trafikförsäkringsanstalternas nämnd, är föreskriven i koncessionsvillkoren för vederbörande försäkrings— gren. Nämndernas utlåtanden tjänar till ledning för försäkringsbolagen i deras skadereglering. Nämnderna består icke blott av personer från försäk- ringsväsendet med erfarenhet av skadereglering m.m. utan även av sak- kunniga utan anknytning till bolagsvärlden. I en del fall har till nämn- derna knutits jämväl representanter för försäkringstagarna. Såsom ovan omförmälts har från försäkringsinspektionens sida uttalats, att skäl syntes tala för att försäkringstagarna eller andra representanter för det allmänna intresset mera allmänt bleve företrädda inom nämnderna. Enligt de sak— kunnigas uppfattning kan det vara av visst värde, icke minst ur goodwill- synpunkt, att nämnderna i fråga i större utsträckning än nu är fallet inne— sluter representanter för försäkringstagarna. Något krav härpå synes emel- lertid icke böra uppställas av statsmakterna. Det synes icke vara en för tryggande av försäkringstagarnas rätt ändamålsenlig anordning att kräva, att försäkringstagarrepresentanter, i allmänhet lekmän, obligatoriskt skall ha säte i sådana skadeprövnings- och villkorsnämnder, som försäkrings- bolagen inrättat, eller eventuellt till och med taga del i bolagens direkta skaderegleringsarbete. Skaderegleringen är nämligen i stort sett en upp- gift för sakkunniga och specialister av olika slag och icke ett arbete av den natur, att lekmän kan göra betydelsefulla insatser. Skaderegleringen har till riktpunkt att få fram den försäkringsersättning, vartill försäkringsav- talet berättigar den skadelidande —— icke mer och icke mindre. Utrymmet för skälighetssynpunkter är därför begränsat i skaderegleringssamman- hang. Försäkringsbolagen och nämnderna har att i första hand följa de normer, som uppdrages genom gällande lag och rättspraxis. Det väsentliga för försäkringstagarna i skaderegleringssammanhang måste anses vara, att försäkringsbolagen och nämnderna är utrustade med all den sakkunskap, icke minst juridisk, som erfordras för en riktig skadereglering. Lekmän—
nens möjligheter att göra betydelsefulla insatser är större när det gäller utformningen av försäkringsvillkoren än när fråga är om skaderegleringen. [ annat sammanhang framhåller de sakkunniga, att försäkringstagarreprc- sentanterna i försäkringsbolagens styrelser bör ägna uppmärksamhet åt utformningen av försäkringsvillkoren.
Förstärkning av garantierna för en riktig skadereglering
En förstärkning av garantierna för en riktig skadereglering från försäk- ringsbolagens sida torde erhållas, därest, med trafikförsäkringen såsom förebild, försäkringsinspektionens tillsynsbefogenheter utvidgas till att om- fatta jämväl skaderegleringen. Starka skäl synes tala för en sådan ut— vidgning. Med hänsyn till den centrala betydelse, som skaderegleringen har för försäkringstagarna, synes det i hög grad befogat, att försäkringsinspek- tionen äger ingripa vid eventuella missförhållanden. Vid försälu'ingsinspek- tionens inspektioner av försäkringsbolagen torde i större utsträckning än som hittills skett befattningshavare med juridisk utbildning böra före- taga antingen systematiska genomgångar eller stickprov för att få en klar bild av det sätt, varpå det inspekterade bolaget sköter sin skadereglering. Konstateras bristfälligheter på området, bör detta förhållande kunna giva anledning till ingripande mot vederbörande försäkringsbolag jämlikt 288 & FL. Härigenom stärkes allmänhetens garantier för att den viktiga sida av försäkringsbolagens verksamhet, som skaderegleringen utgör, handhaves på ett sätt, som är anmärkningsfritt ur försäkringstagarsynpunkt.
Understrykas må, att den föreslagna utvidgningen av försäkringsinspek- tionens befogenheter icke innebär något ingrepp i domstolarnas kompe— tens att ensamma avgöra avtalstvister mellan försäkringsbolagen och en- skilda försäkringstagare. Tanken är icke, att försäkringsinspektionen för enskilda fall skall bli ett slags besvärsinstans, som äger föreskriva att för— säkringsbolag skall reglera en skada på visst bestämt sätt. Avsikten är blott, att offentligrättsliga ingripanden skall kunna ske mot försäkringsbolag jämväl vid misskötsel av den sida av rörelsen, som skaderegleringsverksam- heten utgör.
Även om det närmast är skadeförsäkringen som erbjuder skaderegle- ringsproblem, synes det befogat att försäkringsinspektionen får rätt att ingripa både i livförsäkring och i Skadeförsäkring när det sätt, varpå in— träffade försäkringsfall behandlas, giver skälig anledning till anmärkning. I enlighet med det anförda föreslår de sakkunniga, att katalogen över före- läggandeanledningar i 288 5 2 mom. FL utvidgas till att omfatta jämväl nu angivna fall. Ifrågavarande tillägg till 288 5 utgör en länk i vissa änd— ringar av FL, vilka _— s_åsom tidigare antytts — kan göra det möjligt att låta några specialbestämmelser rörande trafikförsäkring utgå ur lagen om trafikförsäkring å motorfordon.
De sakkunniga har funnit det vara en brist i det skydd, som försäkrings- rörelselagstiftningen bereder försäkringstagarna, att på villkorsområdet och angränsande fält någon kontroll av sakkunnig myndighet icke utövas över att försäkringstagarintressena ej blir åsidosatta. Stadgandet i 34 5 för— säkringsavtalslagen innefattar enligt de sakkunnigas mening icke någon garanti mot olämpliga försäkringsvillkor. Exempel lämnas på förefintliga villkor m.m., som ur försäkringstagarsynpunkt synes anmärkningsvärda eller diskutabla. Vidare framhålles bl.a., att i allt fall såvitt angår de slag av försäkringar, som riktar sig till den stora allmänheten, försäkringsav- talens närmare utformning icke är resultatet av förhandlingar mellan två parter utan helt dikteras av försäkringsbolagen. Mot angivna bakgrund fö- reslår de sakkunniga, att i FL intages bestämmelser av innehåll, att i den omfattning försäkringsinspektionen bestämmer det åligger styrelsen och verkställande direktören i försäkringsbolag att till inspektionen insända bolagets formulär till försäkringsbrev, försäkringsvillkor och andra hand- lingar, som rör förhållandet till försäkringstagarna, och att där försäk- ringsinspektionen så bestämt nyssnämnda bolagsorgan skall, innan beslut fattas om ändring av insänt formulär, meddela inspektionen den avsedda ändringen. Genom dessa bestämmelser öppnas möjlighet för försäkringsin- spektionen att i den omfattning, som försäkringstagarintressena påkallar, granska såväl gällande försäkringsvillkor o.d. som planerade ändringar av villkor m. m.
Vad angår skaderegleringen avvisar de sakkunniga tanken på lagföre- skrifter rörande särskild försäkringstagarrepresentation vid skaderegle- ringen. Det väsentliga för försäkringstagarna i skaderegleringssammam hang är enligt de sakkunnigas uppfattning, att försäkringsbolagen och de i allmänhet rådgivande nämnder, som förekommer på området, är utrus— tade med all den sakkunskap, icke minst juridisk, som erfordras för en riktig skadereglering. För att förstärka garantierna för en riktig skade— reglering föreslår de sakkunniga, att försäkringsinspektionens tillsynsbe- fogenheter utvidgas till att omfatta jämväl skaderegleringen. Tanken är icke, att försäkringsinspektionen för enskilda fall skall bli ett slags besvärs- instans, utan avsikten är, att ingripanden jämlikt 288 5 FL skall kunna ske mot försäkringsbolag jämväl vid misskötsel av den sida av rörelsen, som skaderegleringsverksamheten utgör.
TIONDE KAPITLET
Försäkringstagarinflytandet i ömsesidiga försäkringsbolag
1. Gällande lag och förarbetena till densamma. Huvuddragen Utmärkande för ett ömsesidigt försäkringsbolag är, att bolaget ägs av för- säkringstagarna. Dessa är det ömsesidiga bolagets delägare. Att märka är, att återförsäkringstagare dock icke är att anse som delägare. Företagstypen vilar på principen om delägarnas ömsesidiga ansvarighet för bolagets för- bindelser. Med delägarskapet följer rätten att deltaga i handhavandet av bolagets angelägenheter på bolagsstämman, som är bolagets beslutande och högsta organ. Under ett inledande skede stödes vanligtvis ett ömsesidigt försäkringsbo- lag av tillskjutet främmande kapital, s. k. garantikapital. Ägarna av detta kapital, de s. k. garanterna, tillförsäkras i allmänhet visst inflytande i bo- laget i form av rösträtt på bolagsstämman. Garantikapitalet, som har karak- tär av start- och rörelsekapital, skall återbetalas, då det ej vidare erfordras för rörelsens ändamålsenliga bedrivande. Syftet med denna bestämmelse är att snarast möjligt helt utesluta garanterna från inflytande i bolaget. Bo- lagsordningen skall innehålla föreskrifter om i vilken ordning garantikapi— talet skall återbetalas. För att förhindra en alltför tidig återbetalning gäller vissa villkor för återbetalning av garantikapital. Vidare får beslut om åter- betalning icke bringas till verkställighet utan försäkringsinspektionens till— stånd.
Enligt huvudregeln väljes det ömsesidiga försäkringsbolagets styrelse på bolagsstämma. I bolagsordningen kan emellertid intagas bestämmelse om att en eller flera styrelseledamöter skall tillsättas i annan ordning än ge-- nom val på stämma.
Såsom redan tidigare nämnts utövas delägarnas rätt att deltaga i hand- havandet av bolagets angelägenheter på bolagsstämma. Skall bolagsstäm- man bli i egentlig mening representativ för delägarna, måste av praktiska skäl i de större och medelstora försäkringsbolagen delägarnas rättigheter vanligen utövas av särskilt utsedda representanter för delägarna, s. k. dele- gerade. Enligt FL skall bolagsordning för ömsesidigt försäkringsbolag bl. a. angiva, huruvida och i vilken mån delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade. Ordningen för utseende av delegerade beskrives icke i lagen. Den intages i sina huvuddrag i bolagsordningen och prövas i sam- band med att bolaget beviljas koncession. Befinnes ordningen sedermera
icke längre tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffen- heten av bolagets rörelse, skall — där rättelse icke sker — försäkringsin- spektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som prövas påkallade härav. Efterkommes icke ett dylikt före— läggande, äventyras koncessionen.
Den sida av ömsesidigheten, som innefattar delägarnas inflytande på ett ömsesidigt försäkringsbolags angelägenheter, ägnades under förarbetena till FL stort intresse.
1942 års försäkringsutredning slog fast, att delägarnas intressegemen— skap utgjorde grunden för den ömsesidiga företagstypens struktur samt att företaget skulle bedrivas av delägarna själva och för deras räkning. En så- dan gestaltning av företagsdriften vore, menade utredningen, tämligen lätt att upprätthålla under okomplicerade yttre förhållanden, men om dessa komplicerades genom ökning av antalet delägare, dessas fördelning över större områden eller mindre samstämmighet i intressena, hade det visat sig svårt att förverkliga den tanke, som låge till grund för det ömsesidiga för- säkringsföretaget.
Vad beträffade formen för delägarinflytandet vore enligt utredningen uniformitet icke i och för sig att eftersträva. Fastmera vore det av vikt att representationsformen anpassades efter verksamhetens art och inriktning. Också verksamhetens omfattning vore härvidlag av väsentlig betydelse. Er- farenheten hade visat att ett rösträttssystem, som byggde på försäkrings- tagarnas direkta deltagande i bolagsstämma, bleve en tom formalitet utom i bolag med ett ringa antal delägare. Denna representationsform kunde följ— aktligen icke godtagas i de större bolagen. För dessa bolags vidkommande gällde spörsmålet därför att åstadkomma något organ för delägarna, vilket handlade i deras ställe och i deras intresse. Här vore olika lösningar tänk- bara. Svårigheten låge i att åstadkomma ett organ, som genom sin samman— sättning kunde anses verkligt representativt för delägarintresset. Åt varje enskilt bolag borde överlämnas att söka finna en representationsordning, som vore den med hänsyn till bolagets egenart mest ändamålsenliga. För ömsesidigt försäkringsbolag, som vore direkt anknutet till en organisation av något slag eller till viss yrkes— eller intressegrupp, tedde sig frågan för- hållandevis enkel.
Om något bolag icke träffade en ur det allmännas synpunkt tillfredsstäl- lande anordning, borde koncessionsmyndigheten kunna anvisa en sådan. Flera möjligheter till en dylik mer eller mindre standardiserad representa- tionsform diskuterades inom utredningen, som efter prövning av de olika alternativen ansåg sig böra förorda tillskapande av ett försäkringsväsendets förtroenderåd, som skulle ha till uteslutande uppgift att i sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som önskade begagna sig därav, utse delegeradeförsam— ling för bolaget. Rådet borde sammansättas av minst 20 representanter för
sådana större organisationer i samhället som Arbetsgivareföreningen, Lands- organisationen, Tjänstemännens centralorganisation, handelns, småindu- strins, hantverkets och jordbrukets näringsorganisationer,Industriförbundet, konsumentkooperationen, bostadskooperationen, Stadsförbundet, Lands- kommunernas förbund, hushållningssällskapen, nykterhetsrörelsen o. s. v. För att stärka förtroenderådets ställning och därjämte skapa garantier för en allsidig sammansättning syntes det utredningen lämpligt, att Kungl. Maj:t utsåge ledamöterna inom förslag, avgivna av vederbörande organisa- tioner.
Utredningen antydde även ett par av de andra diskuterade alternativen. Genom lottning — exempelvis på försäkringsbrevens nummer — kunde en valkorporation utses, vilken i sin ordning utsäge delegeradeförsamling. Me- toden kunde praktiskt förenklas genom uppdelning på geografiskt begrän- sade områden. Vid varje tillfälle förrättades val av bestämt antal delegera- de inom visst område. Ett annat system innebure, att försäkringstagarna utsåge delegerade genom att per post insända röstsedlar till en särskild val- nämnd. Röstningen skedde på grundval av en av valnämnden upprättad kandidatlista tillkommen efter fri nominering av kandidater. Slutligen fram- hölls att under vissa omständigheter en kombination av skilda valmetoder kunde visa sig lämplig.
Utredningen förmenade att det i allmänhet icke torde vara lämpligt, att person utanför delägarnas egen krets utsåges till delegerad.
I fråga om garanternas inflytande på bolagsstämma uttalade utredningen att såsom allmän princip torde böra gälla, att garanterna icke under några förhållanden finge tilldelas större inflytande än delägarkollektivet.
[ propositionen rörande FL underströk föredragande statsrådet _ som i huvudsak godtog utredningens resonemang — att åt delägarna måste för- behållas ett bestämmande inflytande i företaget. Avgränsningen av garan- ters anspråk på medbestämmanderätt borde endast under särskilda förhål- landen genomföras så, att det avgörande inflytandet frånhändes delägarna. Representationsfrågan måste i bolagsordningen vara löst på ett tillfreds— ställande sätt. Detta framstode som ett oavvisligt koncessionsvillkor. Det måste tillses, att icke bolagsordningen bleve allenast en skylt och delägar- inflytandet nedsjönke till en tom formalitet. Praktiska skäl gjorde det ofrån- komligt, att i stora bolag tillskapades ett särskilt instrument för delägarin- flytandet, en delegeradeförsamling. En självklar förutsättning vore, att detta organ verkligen vore representativt för delägarna. Tanken att för sådana bolag, som icke funne någon lämplig lösning på representationsfrågan, låta ett av Kungl. Maj:t utsett förtroenderåd välja delegerade erbjöde enligt statsrådets mening stort intresse, även om anordningen från praktisk syn- punkt kunde te sig något otymplig. En annan utväg att tillgodose delägar- intresset, som utredningen icke tagit upp till diskussion, vore att förbehålla
offentlig myndighet —— närmast Kungl. Maj:t — rätt att utse delegerade- församling. En variant härav vore att det allmänna utsäge en eller flera re- presentanter i styrelsen. Detta syntes statsrådet vara en enklare lösning än alternativet med förtroenderåd.
Krav på delägarskap såsom förutsättning för delegeradeuppdrag hade en— ligt statsrådets uppfattning visserligen ur principiell synpunkt visst fog för sig, men synpunkten borde icke överbetonas. Det väsentliga vore att till uppdraget förvärva personer, som vore väl kvalificerade för detsamma. I samband med den förestående nya prövningen av gällande koncessioner komme klarhet att vinnas huruvida eller i vad mån bolagen icke kunde på tillfredsställande sätt lösa representationsfrågan. Det syntes statsrådet lämpligt att avvakta denna tidpunkt, innan slutlig ståndpunkt toges till spörsmålet om och i vilken form medverkan från det allmännas sida funnes påkallad för frågans lösning. Vad anginge tanken på ett av Kungl. Maj:t utsett förtroenderåd syntes ett sådant organ icke böra tillskapas för att väl- ja delegerade endast i ett eller annat bolag. Ett mera utbrett behov utgjorde en första förutsättning härför.
I sitt utlåtande över propositionen rörande FL framhöll första lagutskot- tet, bl. a., att man vid bedömande av frågan om representationen i ömsesi— diga försäkringsbolag borde utgå från att den ömsesidiga företagstypen byggde på kooperativ grund. Därav följde att det bestämmande inflytandet i företaget borde tillkomma försäkringstagarna. Utskottet anslöte sig till vad som i detta hänseende anförts av föredragande statsrådet. Anledning kunde emellertid i vissa fall förekomma att i större eller mindre grad jämka delägarinflytandet. Sådant vore förhållandet i fall, då garantikapital till- skjutits. Utskottet anslöte sig vidare till föredragande statsrådets uttalan— de, att det i regel torde bli ofrånkomligt att i stora ömsesidiga bolag låta en delegeradeförsamling övertaga bolagsstämmans befogenheter. Sannolikt torde det i praxis komma att visa sig ändamålsenligt att genomföra nämnda anordning även i medelstora bolag. Avsteg från synpunkten att endast den som vore delägare i företaget skulle vara behörig att såsom delegerad del- taga i avgörandet av företagets angelägenheter syntes utskottet böra ifråga- komma endast under särskilda betingelser.
2. Representationsirågan i praktiken. Garantinflytande. Försäkringsinspektionens undersökningar Sedan FL trätt i kraft, stadfästes under de första åren av lagens giltighets- tid nya bolagsordningar för riksbolagen ävensom för de läns- och härads- bolag, som genom den nya lagstiftningen inordnades under försäkringsin- spektionens tillsyn. I samband härmed beviljades bolagen koncession. Bo- Iagsordningarna innefattade -— såvitt gällde de ömsesidiga försäkringsbola- gen — lösningar av representationsfrågan i stort sett enligt de riktlinjer,
som uppdragits under förarbetena till lagen. Något försäkringsväsendets förtroenderåd tillskapades icke. Anmärkas i detta sammanhang bör, att för— säkringsinspektionen i förslag, som inspektionen år 1948 utsände till riksbo- lagen att tjäna som förebilder vid utarbetandet av nya bolagsordningar, re- kommenderade visst system för val av delegerade. Detta system, som när- mast torde ha avsett skadeförsäkringsbolag, kom i viss utsträckning att till- lämpas ej blott av många sådana bolag utan även av ett mindre antal livför- säkringsbolag. I korthet kan innehållet i det av inspektionen rekommende- rade systemet beskrivas så, att delegerade skulle väljas distriktsvis vid val- sammanträden, dit de i distriktet boende försäkringstagarna kallades genom kungörelse i ortspressen.
Sedan stadfästelse å nya bolagsordningar meddelats och i anslutning här— till koncession beviljats enligt FL, har en del förändringar på försäkrings- bolagsområdet ägt rum, bl. a. genom överlåtelser av försäkringsbestånd, därefter följande likvidationer av överlåtande bolag m. m. I samband här- med har i några fall även representationssystemen överarbetats. Några nya linjer kan emellertid ej sägas ha slagit igenom. I stort sett överensstämmer därför de på området nu gällande systemen med de efter FL:s tillkomst ursprungligen stadfästa anordningarna.
Av de vid utgången av år 1958 existerande, i den offentliga statistiken så- som riksbolag redovisade 56 ömsesidiga försäkringsbolagen arbetar 20 med ren delägarstämma, under det att de övriga 36 har delegeradeförsamling. Rösträtten är i bolagen med delägarstämma oftast på visst sätt graderad. I 12 bolag utövas bolagsstämmans befogenhet av en delegeradeförsamling, som kan betecknas som utsedd av intresseorganisation i vidsträckt mening. I de övriga 24 bolagen utövas nämnda befogenhet av en delegeradeförsam- ling, vars sammansättning i övervägande grad bestämmes av delägarna själva. I alla bolagen med delegeradeförsamling har de delegerade lika röst- rätt.
De 20 riksbolag som arbetar med delägarstämma utgöres dels av 8 s. k. arbetsgivarbolag, vilkas delägare i huvudsak utgöres av arbetsgivare, som där försäkrar sina arbetare enligt lagen om yrkesskadeförsäkring m. m. (Arbetsgivarnes olycksfalls, Byggmästarnas, Bokindustri, Egid, Industri- föreningen, Land och Sjö, Lantbrukarnes, Mercur), dels av 12 andra sins- emellan olikartade företag, nämligen Arbetsgivarnes ansvars, som är intimt knutet till Arbetsgivarnes olycksfalls och driver vissa slag av skadeförsäk- ring med rörelsen i huvudsak begränsad till industrin, Aros, som driver viss ansvarighetsförsäkring för elektriska distributionsföreningar inom Väst— manlands län, Brandförsäkringsverket, som i huvudsak driver brandförsäk- ring avseende byggnader på landsbygden, Norrlands ångfartygs, som i hu- vudsak driver sjökaskoförsäkring, Skaraborgs läns hagel, som inom Skara- borgs län driver försäkring av utestående gröda mot hagelskada, Skyddskas- san, som driver viss försäkring av svenska fartyg mot förlust till följd av
ofrivilligt uppehåll i lastnings- eller lossningshamn på grund av strejk, blockad eller anhopning av tonnage eller gods, Skåne-Hallands hagel, som i Skåne och Halland driver försäkring av utestående gröda mot hagelskada, Skånes jordbrukares, som i Skåne driver viss kreatursförsäkring, Sveriges ångfartygs, som är det för sjökaskoförsäkring m. 111. största företaget i lan- det, Sydsvenska fartygs för i huvudsak sjökaskoförsäkring, Älvsborgs m. fl. läns hagel, som försäkrar utestående gröda mot hagelskada i Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Värmlands län, samt Änke- och pupill- kassan, ett livförsäkringsbolag med ett delägarantal på ca 750, vilket driver viss ränteförsäkring.
Gemensamt för samtliga nu nämnda bolag utom Brandförsäkringsverket är att delägarantalet antingen till följd av rörelsens natur eller det begrän- sade verksamhetsområdet är förhållandevis ringa. Några av bolagen har ett till ett enda län begränsat verksamhetsområde men hänföres sedan länge på annan grund till riksbolagen. Vad angår Brandförsäkringsverket må här nämnas, att styrelsens ordförande utses av Kungl. Maj :t inom av ordinarie bolagsstämma uppgjort förslag, varjämte styrelserna för Svenska landskom- munernas förbund och Sveriges lantbruksförbund utser vardera en styrel- seledamot.
Anordningarna i större delen av de riksbolag, som arbetar med delege- radeförsamling, vars sammansättning i övervägande grad bestämmes av försäkringstagarna sj älva, kommer att beskrivas i avsnitt 3. av detta kapitel. De 12 riksföretag, vilkas delegeradeförsamling utses av intresseorganisation i vidsträckt mening, må redan här i korthet omnämnas.
I Ansvar, nykterhetsfolkets skadeförsäkringsbolag, utses alla delegerade av ett antal nykterhetsorganisationer. Hos Bore, som anser sig ha en för- hållandevis stark förankring inom landets köpmannakår, utses de delegera- de till hälften av handelskamrarna i riket och till hälften av handelskam- rarnas nämnd. I Guldsmedernas, som driver viss skadeförsäkringsrörelse för guldsmeds- och juveleraryrkets utövare, utses de delegerade av styrelsen för Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund samt av detta förbunds riks- möte. Bolagsstämmorna i kooperationens företag Folket, Samarbete och Välfärd väljes av Kooperativa förbundets distriktskongresser och av Lands- organisationen. I Salus, som meddelar sjuk- och olycksfallsförsäkring åt läkare m. fl., utses delegerade av fullmäktige för Sveriges läkarförbund. Hos Skandinaviska kreaturs, som är det dominerande företaget på kreatursför- säkringsområdet, utses delegerade vid i anslutning till hushållningssällska- pens årsmöten hållna valmöten — en delegerad från varje sällskaps område _ varjämte styrelsen för Sveriges lantbruksförbund efter hörande av sty- relserna för Svenska mejeriernas riksförening och Sveriges slakteriförbund äger utse 6 delegerade, Riksförbundet Landsbygdens folk 6, Sveriges veteri- närförbund 3 och riksföreningar inom häst- och nötkreatursaveln 3 delege- rade. I Bolaget för smittsamma husdjurssjukdomar väljes delegerade en-
ligt ett i stort sett likartat system, varjämte Skandinaviska kreaturs utser 5 delegerade. Delegerade i Skånska Brand-Hermes _— ett allmänt skade- försäkringsbolag med tyngdpunkten i södra Sverige _. väljes på så sätt, att delägarna i de flesta skånska städerna vid valmöten väljer 16 dele- gerade, Skånska drätselkammareförbundet bland delägarna i de skånska städerna 5, Skånes handelskammare bland delägarna inom Skåne 2 delege- rade, varjämte 19 delegerade —— med varierande antal per sammanslutning — utses av Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Motormännens riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt Tjänstemännens centralorganisation. I Stockholms stads brandstods- bolag till försäkring av lösegendom väljes de delegerade av Stockholms han- delskammare, Stockholms köpmannaförbund och Stockholms stads hant- verksförening. Förenade Liv, som bedriver grupplivförsäkring såsom sam- försäkring, under solidarisk ansvarighet, tillsammans med de flesta andra svenska livförsäkringsbolagen, vilka också är garanter, intager på sätt och vis en särställning. Här äger tills vidare de försäkrade utse 6 delegerade, de arbetsgivare, som med bolaget ingått gruppförsäkringsavtal, 6 delegerade och garanterna 12 delegerade.
Vid utgången av år 1958 var av de ömsesidiga försäkringsbolagen allenast 5 utrustade med garantikapital. Bortsett från Förenade Liv, där garanterna enligt vad ovan nämnts utser hälften av de delegerade, finnes enligt gällande bolagsordningar i dessa företag icke något inflytande på bolagsstämma för- behållet åt garant. Nämnas kan dock, att Sveriges juvelerare- och guldsmeds- förband, som utser en tredjedel av de delegerade i Guldsmedernas, äger ga- rantikapitalet i nämnda bolag.
Nämnas må i detta sammanhang vad gäller de lokala försäkringsbolagen, att av de vid utgången av år 1958 existerande 124 läns- och häradsbolagen 32 har delegeradeförsamling och de övriga delägarstämma samt att samtliga de 178 brand- och sjösockenbolagen arbetar med stämma av sistnämnda typ.
Försäkringsinspektionen igångsatte år 1953 undersökningar av det prak- tiska utfallet av de representationssystem i riksbolag, där delägarna själva utövade ett bestämmande inflytande på delegeradeförsamlingarnas samman— sättning. Dessa undersökningar slutfördes år 1957. I skrivelse till statsrådet och chefen för handelsdepartementet den 6 juni 1957 anmälde inspektionen, att de tillämpade systemen för utseende av de delegerade i de flesta fall i praktiken visat sig mindre tillfredsställande. Inspektionen avslutade sin skrivelse sålunda:
Vad beträffar de förut nämnda bolag, som blivit föremål för här berörda un- dersökning, måste sägas, att de flesta av dessa bolag tillämpar system för val av delegerade, som i praktiken visat sig behäftade med brister i olika avseenden. Den väsentligaste orsaken till svårigheten att över huvud taget få några valsystem i försäkringsbolagen att fungera tillfredsställande torde väl vara, att de flesta för- säkringstagare icke anser sig ha anledning att taga befattning med bolagens ange- lägenheter. Det förefaller som om försäkringstagarna i gemen, åtminstone i de större riksomfattande försäkringsbolagen, hade ganska litet intresse till övers för bolagens förvaltning. Försäkringspremier, såväl i liv— som Skadeförsäkring, repre- senterar i regel endast en ringa del av familjebudgeten. Även inom sådana rörel- ser, t. ex. fackföreningsrörelsen eller konsumentkooperationen, där medlemmarna har att bevaka vida större intresse-n, klagas stundom över att aktiviteten hos stora delar av medlemskårerna är alltför ringa. Det är klart, att problemet måste vara ännu mycket mer akut i försäkringsbolag.
Svårigheterna torde emellertid även till en del sammanhänga med att valförfa- randet i allmänhet kräver en förhållandevis hög grad av aktivitet hos försäkrings- tagarna. Då i regel endast den som är försäkringstagare i vederbörande bolag kan utses till delegerad, måste i allmänhet den, som skall föreslå viss kandidat, först göra sig underrättad om vilken eller vilka av dem han eventuellt tänker föreslå som är försäkringstagare i bolaget ifråga. Stundom måste han även lämna vissa uppgifter om den föreslagne samt inhämta hans medgivande. I många fall måste han också viss tid före anmäla sin önskan att deltaga i valet. Att i de fall, där valet varit uppdelat i två etapper, deltagandet i omröstningen varit avsevärt bättre än deltagandet i kandidatnomineringen torde sålunda ha sin förklaring däri, att för— säkringstagarna vid omröstningen icke behöver utveckla någon större aktivitet i det att allt material tillställts dem och varit bekvämt tillrättalagt.
I de flesta fall har valdeltagandet varit alltför begränsat för att ge ett tillräckligt representativt utslag. Valets värde såsom uttryck för försäkringstagaropinionen har till följd härav allvarligt minskat. En annan svaghet i de fall, där valförfaran— det varit uppdelat på två etapper, har varit, att de röstande i allmänhet torde ha haft ringa eller ingen kännedom om de uppställda kandidaterna eller flertalet av dessa. Kandidaternas placering på vallistan, som ofta skett i bokstavsordning och med avgående delegerade och delegeradesuppleanter främst, synes ha spelat en roll —— och inte sällan en avgörande roll —— för valutgången. Å andra sidan torde sammanslagning av kandidatnomineringen och omröstningen till ett enda moment Öka riskerna för slumpartade och mindre representativa utfall av valen.
Vad angår de system för val av delegerade, vilka låter en eller flera organisa- tioner e. d. utse delegeradeförsamlingen, kan sägas att det i vissa fall förekommer en sådan anknytning mellan försäkringsbolaget och organisationerna ifråga, att systemet kan anses i allo tillfredsställande. I andra fall däremot är anknytningen så lös, att systemets ändemålsenlighet kan diskuteras.
Enligt försäkringsinspektionens uppfattning är det mycket svårt att i ömsesidi- ga försäkringsbolag av riksbolagstyp skapa en aktiv, intresserad delegeradeför- samling, vilken samtidigt kan sägas vara en verklig representation för försäkrings- tagarstocken som helhet. Försäkringsinspektionen är icke för närvarande beredd att draga upp några helt nya linjer på området —— men kommer dock givetvis att verka för ändamålsenliga jämkningar i de nuvarande formerna — utan vill först avvakta de förslag från bolagshåll, vilka kan bli resultatet av att icke blott en- skilda bolag utan även Svenska försäkringsbolags riksförbund intresserat sig för hithörande spörsmål. Inspektionen har .dock ansett sig böra redan på detta stadium bringa förhållandena till Herr Statsrådets kännedom.
345 3. Närmare om undersökningsresultaten, framförda till utgången av år 1958 De av försäkringsinspektionen företagna, i föregående avsnitt av detta ka- pitel nämnda undersökningarna är av det intresse, att en mera utförlig redo- görelse synes böra lämnas såsom bakgrund till de sakkunnigas egna över- väganden och slutsatser. Nämnas må, att de sakkunniga från det övervägan- de flertalet av de undersökta bolagen inhämtat kompletterande uppgifter rörande försäkringstagarnas medverkan vid utseendet av delegeradeförsam- ling efter de tidpunkter, till vilka inspektionens undersökningar hänförde sig. De anordningar, för vilka i det följande mera ingående redogöres, hän- för sig till samma bolag som inspektionen närmare undersökte. Av utrym- messkäl har dock ett par mindre representativa företag uteslutits.
I framställningarna beskrives de anordningar, som var gällande vid tiden för inspektionens undersökningar i de då arbetande försäkringsbolagen. Från och med år 1956 utgör Svenska Lif och Balder ett bolag, Svenska Lif— Balder. Från och med år 1959 har även Allmänna Pension och Valand sam- manförts till ett företag, Valand-Pensionsbolaget. Inflytandet från moder- bolaget Göta är avvecklat i Liv-Göta. I Svenska Lif-Balder gäller numera en ny representationsordning, som emellertid icke ännu prövats i praktiken. I Valand—Pensionsbolaget kommer tills Vidare det för Valand gällande syste— met att tillämpas. I Liv-Göta har av bortfallet av Götas inflytande betingade ändringar genomförts. I övrigt är de beskrivna anordningarna vid ingången av år 1959 fortfarande aktuella.
Där i redogörelserna annat ej anmärkes, är rösträtten lika. Med försäk- ringstagare förstås delägare i bolaget. Hänsyn har vid beskrivningarna icke tagits till smärre begränsningar i rösträtten, såsom att delägares rätt att rösta i allmänhet förutsätter, att delägarskapet bestått under viss kortare tid, och ibland är beroende av att han tecknat försäkring uppgående till visst minimibelopp. Dylika begränsningar torde sakna betydelse för undersök- ningsresultaten.
Vanligt är att bolagsordningarna innehåller bestämmelser, som utesluter vissa persongrupper från behörighet att inneha uppdrag såsom delegerad. Reglerna är skiftande men en vanlig begränsning är, att styrelseledamot, styrelsesuppleant, revisor, revisorssuppleant, tjänsteman eller ackvisitör i bolaget icke må utses till delegerad.
Livförsäkringsbolag Allmänna liv Oden
Bolagsstämman: 40 huvudmän, vilka samtliga utses genom val av försäk- ringstagarna.
Mandatperiod: Fem år. 8 huvudmän väljes varje år. Valområde: Hela riket. Valsystem : Bolagsstämman utser bland huvudmännen en valnämnd, som handlägger alla med val sammanhängande frågor. I själva valet får endast
de försäkringstagare deltaga, vilkas försäkringsbrev slutar på två bestämda siffror, den sista överensstämmande med löpande kalenderårs sista siffra och den näst sista med en av valnämnden genom lottning fastställd siffra. I stort sett innebär detta, att endast 1 % av försäkringstagarna äger deltaga i valet. Förslag till huvudmän får före viss dag inlämnas av alla bolagets för- säkringstagare. Någon särskild underrättelse om förslagsrätten lämnas dock icke till andra än dem, vilka enligt vad i det föregående sagts äger deltaga i själva valet. Dessa försäkringstagare erhåller från valnämnden meddelan— de om det förestående valet och om sin rätt att inkomma med förslag till huvudmän. Endast delägare i bolaget är valbara till huvudmän. Sedan förslagen inkommit, uppgör valnämnden en vallista, upptagande högst 32 av de föreslagna kandidaterna. Vid uppgörandet av listan skall valnämnden söka sörja dels för att huvudmännen såvitt möjligt bildar en för bolagets försäkringstagare representativ församling dels för att nödig förtrogenhet med närings- och samhällsliv blir bland dem företrädd. Vallistan utsändes härefter till de utlottade försäkringstagarna, i den mån de kvarstår vid valårets ingång. Sedan vallistorna återkommit från dem, som utnyttjat sin rösträtt _ vilket sker genom understrykning i listan av högst åtta namn _ sker sammanräkning inför valnämnden och de åtta kandidater, som där- vid erhållit de högsta röstetalen, blir huvudmän.
F örsäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 140 000.
Valdeltagandet i praktiken: Resultatet av valen åren 1953—1958 åskåd— liggöres i följande sammanställning:
Antalet förslags- .. . . Utlottade förs.- försändelser från ”sänd.? giltiga . vaiforsandelser. tagare, som dessa och icke . erhållit erson— tillskrivna de Vallista Procent av . P ' .. tillställdes högsta möjliga ligt meddelande senare Jamval . .. . . antal inom om valet sarskilt angivna _ parentes inom parentes 1953 ................ 1 182 18 ( 2) 1 164 209 (18,0) 1954 ................ 1 234 40 (12) 1 214 236 (19,4) 1955 ................ 1 217 36 (——) 1 194 255 (21,4) 1956 ................ 1 274 15 —) 1 266 253 (20,0) 1957 ................ 1 234 46 ( 3) 1 217 257 (21,1) 1958 ................ 1 215 23 (—) 1 179 233 (19,8)
Före 1953 och 1954 års val ägde viss annonsering rum. I övrigt har bolaget icke särskilt verkat för att stimulera försäkringstagarnas intresse att del- taga i nominering eller val.
Allmänna Pension
Bolagsstämman: 15 fullmäktige, vilka samtliga utses genom val av försäk- ringstagarna.
Mandatperiod: Fem år. 3 fullmäktige väljes varje år. Valområde : För valet är riket indelat i femton distrikt och val äger årligen rum i tre av dessa distrikt, varvid inom varje distrikt utses 1 fullmäktig.
Valsgstem: Styrelsen utser en valnämnd, som handlägger alla med val sammanhängande frågor. Genom annonsering i tidningar inom de valdi- strikt, där val skall äga rum, sprider valnämnden kännedom om valet. Detta äger rum så att i distriktet bosatta försäkringstagare, som önskar deltaga, före visst datum till valnämnden inkommer med skriftligt förslag på full- mäktig för distriktet. Förslaget utgör även röstsedel. Endast delägare i bola- get är valbara till fullmäktige. Sedan förslagen-röstsedlarna inkommit till valnämnden, företages sammanräkning, varvid den som erhållit högsta röste- talet förklaras vald till fullmäktig.
Försäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 70 000.
Valdeltagandet i praktiken: Övergångsvis ägde år 1952 val av helt ny full— mäktigeförsamling rum. Valet berörde alltså denna gång hela riket. Här- vid inkom valförsändelser från 909 försäkringstagare.
Under åren 1954—1958 har val ägt rum på nytt i samtliga valdistrikt i enlighet med ovan angivna regler med val i tre distrikt varje år. Samman- lagt har härvid från de femton distrikten inkommit giltiga valförsändelser från 827 försäkringstagare.
Bolaget har via fältorganisationen intensivt verkat för försäkringstagarnas deltagande i valförfarandet.
Järnvägsmännens Liv
Bolagsstämman: 20 huvudmän, vilka samtliga utses genom val av försäk- ringstagarna.
Mandatperiod: Fem år. 4 huvudmän väljes varje år.
Valområde: För valet är riket indelat i sexton valdistrikt. Inom tolv av dessa distrikt väljes 1 huvudman, inom återstoden 2 huvudmän.
Valsystem : Styrelsen kallar genom kungörelse i järnvägsmännens fackliga tidningar försäkringstagarna inom röstande distrikt till valsammanträde å ort inom distriktet. Försäkringstagare som vill deltaga i valet skall in- komma med föranmälan. Huvudman skall vara delägare i bolaget. Försäk- ringstagare kan genom fullmakt utöva rösträtt för högst fem andra försäk- ringstagare. Vid sammanträdet väljes huvudman (huvudmän) för distriktet genom enkelt majoritetsbeslut.
Försäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 60 000.
Valdeltagandet i praktiken: Försäkringsinspektionen konstaterade beträf- fande bolaget, att valsammanträdena i regel besöktes av 4 ä 5 försäkrings- tagare. Av uppgifter som inhämtats av de sakkunniga rörande de senaste årens val framgår, att antalet delägare, som deltagit i valsammanträdena,
varit högst 8, lägst 3. Genom de närvarande har ofta ytterligare några en- staka delägare varit representerade. Sammanträdesdeltagarna har i all- mänhet av bolagets lokala ombud uppmanats deltaga i valet.
Liv-Göta Bolagsstämman: 30 fullmäktige, av vilka 10 utses av moderbolaget Göta och 20 genom val av försäkringstagarna. Från och med 1959 års val gäller reglerna här och nedan något modifierade, eftersom moderbolagets rätt att utse 10 fullmäktige utgått och samtliga 30 fullmäktige framdeles utses ge- nom val av försäkringstagarna.
Mandatperiod: Fem år. 4 fullmäktige väljes varje år av försäkringstagarna. Valområde: För valet är riket indelat i valdistrikt, varvid Stockholms stad utgör ett distrikt och övriga distrikt mä omfatta högst tre län. Å ordi- narie bolagsstämma varje år bestämmes de valdistrikt, inom vilka val skall förrättas påföljande år, samt det antal fullmäktige som därvid skall utses i varje distrikt.
Valsystem : Styrelsen kallar genom tidningskungörelse försäkringstagarna inom röstande distrikt till valsammanträde å ort inom distriktet. Försäk- ringstagare som vill deltaga i valet skall inkomma med föranmälan. Full- mäktig skall vara delägare i bolaget. Försäkringstagare kan genom fullmakt utöva rösträtt för högst nio andra försäkringstagare. Vid sammanträdet väljes fullmäktig för distriktet genom enkelt majoritetsbeslut.
Försäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 20 000.
Valdeltagandet i praktiken: Försäkringsinspektionen konstaterade vid sina förut nämnda undersökningar beträffande Liv-Göta, att i regel 5 ä 6 försäkringstagare brukade närvara vid valsammanträde i bolaget. Av upp- gifter, som inhämtats av de sakkunniga, framgår att deltagarantalet icke undergått några förändringar under de senaste årens val. De som infinner sig på valsammanträde har nästan alltid blivit uppmanade därtill av lokal- ombud för bolaget. Ofta tillhör de ombudets bekantskapskrets eller är an- ställda hos honom.
Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten
Bolagsstämman: 24 huvudmän, vilka utses av överståthållarämbetet och länsstyrelserna i huvudsak inom förslag avgivna av försäkringstagarna.
Mandatperiod: Sex år. 12 huvudmän utses vart tredje år. Valområde : Hela riket. Landet är emellertid indelat i sex områden, vilka har vart och ett sitt bestämda antal huvudmän.
Valsgstem: Styrelsen handlägger med val sammanhängande frågor. Ge- nom dess försorg sprides genom annonsering kännedom om rätt för för- säkringstagarna att — var och en för det område där han är bosatt _ in- komma med förslag till huvudmän till högst dubbelt så stort antal som de
huvudmannaplatser, som skall besättas i området. Endast delägare i bolaget med viss minimipremiereserv eller viss minimilivränta kan uppföras på förslaget. Sedan förslagen inkommit, överlämnas de områdesvis till någon av länsstyrelserna (överståthållarämbetet) i området, uppförda på val- listor i bokstavsföljd. Bland de å listorna uppförda kandidaterna till hu- vudmannauppdrag utser härefter den valförrättande länsstyrelsen det an- tal huvudmän, som skall utses inom området. Om länsstyrelsen finner sär- skild anledning härtill föreligga, kan i viss omfattning huvudmän utses utom de på vallistorna uppförda förslagen.
F örsäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet delägare vid 1958 års utgång till ca 100 000.
Valdeltagandet i praktiken: Det system för vilket i det föregående redo- gjorts har i bolaget tillämpats vid förrättningar åren 1954 och 1957. Antalet från hela riket inkomna förslagsförsändelser utgjorde vid den förstnämnda förrättningen 99 och vid den sistnämnda 184. Bolagsledningen har vid bägge förrättningarna varit intensivt verksam för att genom fältorganisationen få in förslag.
SPP
Bolagsstämman (kallas i bolaget överstyrelsen): 42 ledamöter. Av dessa ut- ses 8 ledamöter av rikets handelskamrar, 4 av Sveriges industriförbund, 6 av vissa tjänstemannaorganisationer, 12 genom val av anslutna arbetsgi- vare samt 12 genom val av de försäkrade.
Mandatperiod: Fyra år. Valområde: Hela riket. Valsystem: Överstyrelsen utser inom sig en valnämnd, som handlägger alla med val sammanhängande frågor. Kännedom om valet sprides genom tid- ningsannonsering, varjämte upplysningar om valet och valkuvert tillställes varje arbetsgivare såväl för hans eget som för de hos honom anställdas val. Omröstning och röstsammanräkning sker enligt bestämmelser, som del- vis utformats efter mönster av lagen om val till riksdagen. Något formellt krav på att överstyrelseledamot skall vara ansluten arbetsgivare eller för— säkrad i bolaget uppställes ej. För de anställdas val brukar valsedlar upp- rättas och utsändas av olika TCO-anslutna organisationer och av en grupp oorganiserade tjänstemän. För arbetsgivarnas val brukar valsedlar upp— rättas av Sveriges industriförbund i samarbete med bl. a. Svenska arbets- givareföreningen. Då valsedlar utan Väljargruppsbeteckning enligt vad erfa- renheten visat icke kunnat hävda sig i den hårda konkurrensen, sluter sig de röstande alltid samman i väljargrupper under gemensam beteckning. Väljargruppsbeteckning medför att rösten i första hand tillgodoräknas gruppen och i andra hand viss person.
Försäkringstagarnas och de försäkrades antal: Vid 1958 års utgång upp- gick antalet anslutna arbetsgivare till ca 6 400 och de försäkrades antal till ca 184 600.
Valdeltagandet i praktiken: Vid det av försäkringsinspektionen undersökta valet är 1954 insände de försäkrade 70 202 valkuvert, vilket motsvarade 47 % av hela antalet försäkrade och 62 % av de försäkrade, till vilka valkuvert distribuerats. Pensionärer, s. k. direktbetalare och fribrevsinnehavare m. fl. tillställdes ej valkuvert utan fick själva rekvirera sådant hos bolaget. Från arbetsgivarna —— vilkas rösträtt står i relation till antalet anställda — inkom vid samma val valkuvert, motsvarande 74 % av det sammanlagda röste- talet på de utsända valkuverten.
De sakkunniga har inhämtat uppgifter jämväl angående utfallet av 1958 års val. Vid detta val inkom från de försäkrade 87 856 valkuvert, vilket mot- svarade 48 % av hela antalet försäkrade och 60 % av dem, till vilka valma- terial utsänts. Vid valet fick — till skillnad från år 1954 — pensionärerna och direktbetalarna valkuvert och meddelande om vilka som tillhandahöll valsedlar, varigenom deras möjligheter att deltaga i valet avsevärt ökades. Från arbetsgivarna inkom vid valet valkuvert, motsvarande 78 % av det sammanlagda röstetalet på de utsända valkuverten.
Städernas liv
Bolagsstämman: 50 fullmäktige, av vilka 25 utses av ordinarie bolagsstämma i Städernas allmänna och 25 genom val av bolagets egna försäkringstagare.
Mandatperiod: Fem år. 10 fullmäktige utses varje år, varav 5 genom val av försäkringstagarna.
Valområde: Varje län och Stockholms stad har 1 vald fullmäktig var. Val äger årligen rum i fem län eller i fyra län och Stockholms stad.
Valsgstem : Styrelsen kallar genom brev envar inom röstande län (Stock- holm) registrerad försäkringstagare till valsammanträde å ort inom länet. Försäkringstagare som vill deltaga i valet skall inkomma med föranmälan. Vald fullmäktig skall vara delägare i bolaget. Försäkringstagare kan genom fullmakt utöva rösträtt för högst fyra andra försäkringstagare. Vid sam- manträdet väljes fullmäktig för länet (Stockholm) genom enkelt majoritets- beslut.
Försäkringstagarnas antal: Bolagets uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 18 000.
Valdeltagandet i praktiken: Det genomsnittliga antalet deltagare i tjugu valsammanträden från och med år 1954 har utgjort 8, vilka därvid företrätt i genomsnitt 12 försäkringsdeltagare. Det högsta deltagarantalet har varit 27, det lägsta 2 försäkringstagare. Högsta antalet representerade försäkringsta- gare har varit 35, det lägsta 2. Ombudsorganisationen torde i viss omfattning ha varit verksam för att intressera försäkringstagarna för valet.
Svenska Lif
Bolagsstämman: 30 huvudmän, vilka samtliga utses genom val av försäk— ringstagarna.
Mandatperiod: Nio år. 10 huvudmän väljes vart tredje år. Valområde: Hela riket. Valsystem: Ordinarie bolagsstämma utser en valnämnd, som handläg- ger alla med val sammanhängande frågor. Valnämnden sprider kännedom om valet genom riksomfattande annonsering. I kungörelserna erinras försäk- ringstagarna om att de äger rätt att före visst datum inkomma med förslag till högst 10 huvudmän. I själva valet äger emellertid endast de försäkrings- tagare deltaga, vilka har försäkringsbrev med slutsiffra överensstämmande med löpande kalenderårs sista siffra. I stort sett innebär detta, att endast 10 % av försäkringstagarna äger deltaga i valet. Sedan förslagen inkommit till valnämnden, uppgör denna en vallista upptagande de föreslagna kan- didaterna. Endast delägare i bolaget är valbara till huvudmän. Vallistan utsändes härefter till de utlottade försäkringstagarna. Sedan vallistorna återkommit från dem, som utnyttjat sin rösträtt —— vilket sker genom mar- kering i listan av högst 10 H (: huvudmän) och högst 10 S (: suppleanter) _ sker sammanräkning inför valnämnden, varvid till huvudmän förklaras valda de tio kandidater, som erhållit de flesta H-rösterna och till suppleanter förklaras valda de tio kandidater, som erhållit de högsta antalen samman- lagda H— och S-röster men icke förklarats valda till huvudmän.
Försäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattade antalet försäkringstagare år 1953 _ det senaste år då detta valsystem tillämpats — till ca 120 000.
Valdeltagandet i praktiken: Vid det av försäkringsinspektionen närmare undersökta valförfarandet år 1953 inkom förslagsförsändelser från 100 för— säkringstagare. Vallistan utsändes härefter till ca 10 000 försäkringstagare. Av dessa ca 10 000 valmän deltog 1 900 (19 %) i valet. Vallistorna distribue- rades till de röstberättigade genom distriktscheferna, som uppmanades taga kontakt i valfrågan med adressater, som kunde näs, och söka intressera dessa för deltagande i valet.
Balder
Bolagsstämman: 24 huvudmän, vilka samtliga utses genom val av för- säkringstagarna.
Mandatperiod: Nio år. 8 huvudmän väljes vart tredje år. Valområde: Hela riket. Valsystem: Ordinarie bolagsstämma utser en valnämnd, som handläg- ger alla med val sammanhängande frågor. Valnämnden sprider kännedom 0111 valet genom riksomfattande annonsering. I kungörelserna erinras för— säkringstagarna om att de äger rätt att före visst datum inkomma med för- slag till högst 8 huvudmän. I själva valet äger emellertid endast de för- säkringstagare deltaga, vilka har försäkringsbrev med nummer, som slutar på två av valnämnden genom lottning fastställda siffror. I stort sett innebär detta, att endast 1 % av försäkringstagarna äger deltaga i valet. Sedan för- slagen inkommit till valnämnden, uppgör denna en vallista upptagande de
föreslagna kandidaterna. Endast delägare i bolaget är valbaratill huvud- män. Vallistan utsändes härefter till de utlottade försäkringstagarna. Sedan vallistorna återkommit från dem, som utnyttjat sin rösträtt _ vilket sker genom markering i listan av högst sexton namn —— sker sammanräkning inför valnämnden och de åtta kandidater, som därvid erhållit de högsta röstetalen, förklaras valda till huvudmän. De åtta därnäst följande kandi- daterna blir suppleanter.
Försäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattade antalet försäkrings- tagare år 1953 — året innan nu angivna valsystem för sista gången tilläm- pades — till ca 200 000.
Valdeltagandet i praktiken: Vid det valförfarande, som försäkringsinspek— tionen närmare undersökte, inkom förslagsförsändelser från 63 försäk- ringstagare. Vallistan utsändes till 1 788 försäkringstagare. Av dessa 1 788 valmän deltog 1 270 (71 %) i valet. I själva valomgången utsändes påmin- nelseskrivelser och i viss omfattning nytt valmaterial. Vid det sista valför— farande, vid vilket här angivna system användes, inkom förslagsförsändel- ser från 61 försäkringstagare. Vallistan utsändes till 1 767 valmän, av vilka 1 344 (76 %) utnyttjade sin rösträtt. Fältorganisationen medverkade genom att propagera för valet bland försäkringstagarna men var icke engagerad vid själva omröstningen. Påminnelseskrivelser till de utlottade utsändes även vid detta val.
För jämförelsens skull inskjutes här en beskrivning på det vid ingången av år 1959 i praktiken ännu icke prövade valsystemet i
Svenska Lif-Balder
Bolagsstämman: 36 huvudmän, vilka samtliga utses genom val av försäkringsta- garna.
Mandatperiod: Nio år. 12 huvudmän väljes vart tredje år. Valområde: Riket är för val indelat i tjugosex distrikt, sammanförda till tre huvudområden. Varje distrikt har sitt bestämda antal huvudmän. Varje val om- fattar ett huvudområde.
Valsystem: För handläggning av ärenden, som sammanhänger med val av hu- vudmän, skall finnas en valnämnd med sex ledamöter. En av ledamöterna, som tillika tjänstgör som ordförande, utses av försäkringsinspektionen. De övriga fem ledamöterna väljes av ordinarie bolagsstämma bland huvudmännen. Valnämn- den åligger att i samråd med bolagets styrelse genom olika åtgärder på ett effek- tivt sätt sprida kännedom om att val skall äga rum. Meddelande om att va] skall äga rum skall utsändas till delägarna i samband med premieaviseringen. Under valår skall valnämnden genom annonsering utfärda kungörelse innehållande upp- lysning om rätten för delägarna att inkomma med förslag på huvudmän. För- slagsberättigade är myndiga delägare, som sedan viss kortare tid haft försäkring i bolaget. I själva valet av huvudmän för visst valdistrikt äger emellertid endast de myndiga delägare med sådan försäkring deltaga, vilka är bosatta i distrikt, där val äger rum, och har försäkringsbrev, vilkas nummer slutar med något av tre utlottade tvåsiffriga tal från 00 till 99. I stort sett innebär detta att endast 1 % av
de myndiga försäkringstagarna äger deltaga i valet. Sedan förslagen inkommit till valnämnden, upprättar denna särskilt för varje valdistrikt där val skall äga rum en vallista upptagande högst fem gånger så många valbara kandidater som antalet huvudmän som skall väljas i distriktet. Vid upprättandet av vallistorna skall val- nämnden söka tillse att uppförda kandidater utgör en för bolaget representativ församling. Valbar till huvudman för visst valdistrikt är inom distriktet bosatt myndig svensk medborgare, som ej är bunden vid bolaget eller annat livförsäk- ringsbolag såsom styrelseledamot, styrelsesuppleant, revisor, revisorssuppleant, tjänsteman eller ackvisitör och _ej heller är anställd i intresseorganisation inom försäkringsbranschen. Återval får ej ske för närmast följande valperiod. Här- utöver gäller, att minst 4/5 av på vallista uppförda kandidater skall vara delägare i bolaget. Om flera namn än de inkomna förslagen erfordras för att vallista skall innehålla tre gånger så många namn som antalet huvudmän som skall väljas, äger valnämnden komplettera listan. Kandidaterna uppföres i genom lottning bestämd ordningsföljd och på vallista angives, att ordningsföljden icke innefat- tar någon rekommendation. Vallistorna utsändes härefter till de utlottade försäk- ringstagarna. Sedan listorna återkommit från dem, som utnyttjat sin rösträtt _ vilket sker genom kryssning i listan av högst så många namn som motsvarar an- talet huvudmän som skall väljas i distriktet —— sker sammanräkning inför val— nämnden, varvid de, som erhållit högsta röstetalen, förklaras valda till huvudmän.
Liv-Trygg Bolagsstämman (kallas i bolaget överstyrelsen) : 18 ledamöter, vilka samtliga utses genom val av försäkringstagarna.
Mandatperiod: Nio år. 6 ledamöter väljes vart tredje år.
Valområde : Hela riket. .
Valsystem : Ordinarie bolagsstämma utser en valnämnd, som handlägger alla med val sammanhängande frågor. I valförfarandet, som är uppdelat på en förslagsomgång och en egentlig valomgång, får endast de försäkringsta- gare deltaga, vilka har försäkringsbrev, som slutar med ettdera av två av valnämnden utlottade tresiffriga tal. I stort sett innebär detta, att allenast 0,2 % av försäkringstagarna äger deltaga i varje valförfarande. Dessa er- håller från valnämnden meddelande om det förestående valet och om sin rätt att inkomma med förslag till överstyrelseledamöter. Endast delägare i bolaget är valbara till överstyrelseledamöter. Sedan förslagen inkommit, uppgör val- nämnden en vallista, upptagande samtliga valbara kandidater. Vallistan utsändes härefter till de utlottade försäkringstagarna, i den mån de fort- farande kvarstår i bolaget. Sedan vallistorna återkommit från dem, som utnyttjat rösträtten — vilket sker genom markering i listan av högst tolv namn —— sker sammanräkning inför valnämnden och de sex kandidater som därvid erhållit de högsta röstetalen, förklaras valda till överstyrelse- ledamöter. De sex därnäst följande blir suppleanter för dessa.
Försäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 750 000.
Valdeltagandet i praktiken: Detsystem, för vilket i det föregående redo- gjorts, tillämpades första gången vid valet är 1953. Härvid befanns 1 366 för—
säkringstagare berättigade att inkomma med förslag och att deltaga i valet Från dessa försäkringstagare inkom sedermera 461 förslagsförsändelser. Val- listan, som upptog 67 namn, utsändes till 1 295 kvarstående försäkrings— tagare, beträffande vilka adressuppgift kunnat erhållas. Av dessa 1 295 val- män deltog sedermera 615 (47,5 %) i själva valomgången. Från bolaget ut- sändes påminnelseskrivelser till försäkringstagarna såväl i förslags- som i själva valomgången.
Val har senare ägt rum är 1956. Uppmaningen att inkomma med förslag utsändes denna gång till 1 303 försäkringstagare, av vilka 409 sedermera inkom med förslagsförsändelser. Vallistan, som upptog 98 namn, utsändes till 1255 kvarstående försäkringstagare, beträffande vilka adressuppgift kun- nat erhållas. Av dessa 1 255 valmän deltog sedermera 704 (56,1 %) i själva valomgången. Jämväl vid detta val utsändes påminnelseskrivelser till för- säkringstagarna i valförfarandets bägge omgångar.
Valand
Bolagsstämman: 40 huvudmän, av vilka 5 utses av Handelskamrarnas nämnd och 35 genom val av försäkringstagarna.
Mandatperiod: Fem år. 7 huvudmän väljes varje år.
Valområde: För valet är riket indelat i fem områden och val äger årligen rum i ett dylikt område. Av de valda huvudmännen utses 4 inom Stockholms stad, 3 inom vartdera av Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, 2 inom vartdera av Stockholms, Östergötlands och Älvsborgs län samt 1 inom vart och ett av de övriga länen.
Valsystem : Styrelsen utser inom sig en valnämnd, som handlägger alla med val sammanhängande frågor. Valnämnden sprider kännedom om val genom annonsering i det område, där val skall förrättas. I kungörelserna er- inras delägare, som är bosatta inom län, där val skall äga rum, om att de äger rösträtt samt om sin rätt att före visst datum inkomma med förslag till huvudmän till högst det antal, som skall väljas för det län, där delägaren är bosatt. För att få deltaga i själva valomgången skall delägaren an- tingen ha insänt förslag eller före förslagstidens utgång anmält sig vilja deltaga. Endast delägare i bolaget är valbara till huvudmän. Sedan försla- gen inkommit, uppgör valnämnden en vallista med högst tre gånger så många namn som antalet av dem, som skall väljas. Den, som fått de flesta förslagsrösterna, uppföres först 0. s. v. Varje län behandlas för sig. Den färdigställda vallistan utsändes till samtliga förslagsställare samt dem som utan att inkomma med förslag uppgivit sig vilja deltaga i valet. Sedan val- listorna återkommit från dem, som utnyttjat sin rösträtt, sker samman— räkning inför valnämnden och de kandidater, som därvid erhållit de högsta röstetalen, förklaras valda till huvudmän.
Försäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 110 000.
Valdeltagandet i praktiken: Efter antagande av den bolagsordning med därtill hörande valordning, som tillämpats i de val, som sedermera varit före— mål för undersökning, valdes under åren 1952 och 1953 inledningsvis en fullständig uppsättning huvudmän. Nämnda val berörde således hela landet. Giltiga förslag till kandidater inkom från tillhopa 528 försäkringstagare varjämte 13 försäkringstagare utan att inkomma med förslag förklarade sig vilja deltaga i valet. Av de 541 valmännen deltogo sedermera 459 (85 %) i själva valomgången. Anmärkas må, att bolagsledningen genom fältorganisa— tionen nedlade mycket arbete på att få försäkringstagarna att medverka i valförfarandets olika moment.
Under åren 1954—1958 har val ägt rum på nytt i samtliga områden i enlighet med ovan angivna regler med val i ett område varje år. Samman— lagt har härvid från de fem områdena inkommit 499 giltiga förslagsförsän- delser, varjämte 437 försäkringstagare utan att inkomma med förslag för— klarat sig önska deltaga i valet. I själva valomgångarna har med giltiga försändelser deltagit 676 (72 %) av de 936 valmännen. Jämväl vid de fem senaste valförfarandena har arbete för stimulerande av delägarintresset förekommit.
Övriga försäkringsbolag
Allmänna Brand Bolagsstämman: 60 fullmäktige, vilka samtliga utses genom val av försäk- ringstagarna.
Mandatperiod: Fem år. 12 fullmäktige väljes varje år. Valområde: Varje län samt Stockholms stad har visst antal fullmäktige, bestämt i huvudsak efter försäkringsbeståndets storlek. Val äger årligen rum i ett område med 12 fullmäktigeplatser, omfattande några län och even- tuellt Stockholm. Val äger rum å av bolagsstämman fastställd plats inom varje län.
Valsystem: Försäkringstagarna inom röstande län (Stockholm) kallas genom annons i tidning till valsammanträde å ort inom länet. Den som vill deltaga i valet skall inkomma med föranmälan. Fullmäktig skall vara del— ägare i bolaget. Rösträtten är på visst sätt graderad. Försäkringstagare i vissa branscher saknar rösträtt. Rösträtten må i viss omfattning utövas genom ombud. Vid valsammanträdet väljes fullmäktig(e) för länet genom enkelt majoritetsbeslut.
Försäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 380 000.
Valdeltagandet i praktiken: Av försäkringsinspektionens undersökningar framgår, att valsammanträdena besöks av allenast ett par tre försäkrings— tagare. De högsta ohserverade antalet var 6. De sakkunniga har inhämtat uppgifter från bolaget avseende tretton efter försäkringsinspektionens un— dersökning hållna valsammanträden. Vid dessa har högst 12, lägst 4 försäk-
ringstagare deltagit. Valen domineras i stor utsträckning av till bolaget anknutna personer.
Stockholms Stads Brandförsäkringskontor
Bolagsstämman (kallas i bolaget överstyrelsen) : 100 ledamöter, vilka samt- liga utses genom val av försäkringstagarna.
Mandatperiod: Fyra år. Genom val varje år fylles uppkomna vakanser. Valområde: Hela verksamhetsområdet (Stockholm med vissa närliggande städer, köpingar och kommuner i Stockholms län).
Valsystem: Bolagets försäkringstagare kallas genom tidningskungörelse till valsammanträde på bolagets kontor. Av de 100 överstyrelseledamöterna skall minst 80 vara personer, som äger fast egendom, brandförsäkrad i bola— get för all framtid med rätt till vinstutdelning, eller ensamma eller till- sammans med annan företräder juridisk person, som äger dylik egendom. Jämväl annan överstyrelseledamot skall vara delägare i bolaget. Försäk- ringstagare som vill deltaga i valet skall inkomma med föranmälan. Röst- rätt får vanligen icke utövas på grund av fullmakt. De vid valsammanträ- det föreslagna kandidater, som vid omröstning när de högsta röstetalen, blir nya överstyrelseledamöter.
Försäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 8 000.
Valdeltagandet i praktiken: Försäkringsinspektionen konstaterade efter sin undersökning av valsystemet i detta bolag, att valsammanträdena bru- kade besökas av 30 51 40 delägare. De sakkunniga har från bolaget inhämtat, att deltagandet i senare val varit i stort sett detsamma. De flesta deltagarna i sammanträdena torde underrättas om att val skall äga rum genom telefon- samtal från intresserade delägare.
Göta
Bolagsstämman: 30 fullmäktige, vilka samtliga utses genom val av försäk- ringstagarna.
Mandatperiod: Fem år. 6 fullmäktige väljes varje år av försäkringsta- garna.
Valområde: För valet är riket indelat i valdistrikt, sammanfallande med Stockholms stad och länen utom i några fall, där distrikt omfattar två län. Å ordinarie bolagsstämma varje år bestämmes de valdistrikt, inom vilka val skall förrättas påföljande år, samt det antal fullmäktige, som därvid skall utses i varje distrikt.
Valsystem: Styrelsen kallar genom tidningskungörelse försäkringstagarna inom röstande distrikt till valsammanträde å ort inom distriktet. Försäk- ringstagare som vill deltaga i valet skall inkomma med föranmälan. Full— mäktig skall vara delägare i bolaget. Rösträtten är på visst sätt graderad. Rösträtten må i viss omfattning utövas genom ombud. Vid valsamman-
trädet väljes fullmäktig(e) för distriktet genom enkelt majoritetsbeslut.
Försäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 746 000.
Valdeltagandet i praktiken: Försäkringsinspektionen konstaterade vid sina undersökningar, att i regel 5 a 6 försäkringstagare brukade närvara vid valsammanträde. De sakkunniga har rörande de senaste årens val inhämtat, att deltagarantalet varierat mellan 6 och 12. I väsentlig omfattning synes valen dirigeras av de fältmän, som närmast handhar valbestyren på sam- manträdesorten.
Järnvägsmännens Brand
Bolagsstämman: 20 huvudmän, vilka samtliga utses genom val av försäk— ringstagarna.
Mandatperiod: Fem år. 4 huvudmän väljes varje år.
Valområde: För valet är riket indelat i sexton valdistrikt. Inom tolv av dessa distrikt väljes 1 huvudman, inom återstoden 2 huvudmän.
Valsystem: Styrelsen kallar genom kungörelse i järnvägsmännens fack- liga tidningar försäkringstagarna inom röstande distrikt till valsammanträde å ort inom distriktet. Försäkringstagare som vill deltaga i valet skall inkom- ma med föranmälan. Huvudman skall vara delägare i bolaget. Rösträtt må i viss omfattning utövas genom ombud. Vid sammanträdet väljes huvudman (huvudmän) för distriktet genom enkelt majoritetsbeslut.
För-säkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 40 000.
Valdeltagandet i praktiken: Försäkringsinspektionen konstaterade beträf- fande bolaget, att valsammanträdena i regel besöktes av 4 ä 5 försäkrings— tagare. Av uppgifter, som inhämtats av de sakkunniga rörande de senaste årens val framgår, att antalet delägare, som deltagit i valsammanträdena, varit högst 6 och lägst 2. Genom de närvarande har ofta ytterligare några enstaka delägare varit representerade. Sammanträdesdeltagarna har i all- mänhet av bolagets lokala ombud uppmanats deltaga i valet.
Städernas allmänna
Bolagsstämman: 90 fullmäktige, vilka samtliga utses genom val av för- säkringstagarna. Av de 90 fullmäktige utses 50 av dem som på grund av försäkring av fast egendom i stadssamhällen är delägare i bolaget och 40 fullmäktige av övriga delägare.
Mandatperiod : Fem år. 18 fullmäktige väljes årligen, varav 10 för delägare med försäkring av fast egendom i stadssamhällen och 8 för övriga del- ägare.
Valområde: Valen äger rum i vissa av ordinarie bolagsstämma bestämda städer, där bolaget har direkta försäkringar till större antal. I stadssam-
hälle, där antalet försäkringar av fast egendom utgör minst en hundra- del av hela antalet av bolaget meddelade dylika försäkringar i stadssamhäl- len, väljes 1 fullmäktig för varje på samhället fallande sådan hundradel. Likaså utses i samhälle, där antalet av bolaget meddelade försäkringar av annat slag utgör minst en hundradel av hela antalet sådana av bolaget inom riket meddelade försäkringar, 1 fullmäktig för varje på samhället belö- pande hundradel som sist nämnts. Vissa maximiregler gäller dock. Antalet städer, i vilka val förrättas, utgör tillsammans ca femtio.
Valsystem: Försäkringstagarna kallas genom tidningsannonsering i val- ort till valsammanträde. Vid val av fullmäktig för de delägare, som har försäkring av fast egendom i stadssamhälle, äger endast sådan delägare i samhället rösträtt. Vid val av fullmäktig för övriga delägare äger de del- ägare rösträtt, vilkas försäkringar förmedlats av ombud i samhället eller av annat ombud i det län, där samhället är beläget. Rösträtten är lika utom vid val av fullmäktig för delägare med försäkring av fast egendom i stads- samhällen, där den är på visst sätt graderad. Försäkringstagare som vill del- taga i valet skall inkomma med föranmälan. Fullmäktig skall vara del- ägare i bolaget. Rösträtt kan i viss utsträckning utövas genom fullmakt. Vid sammanträdet väljes fullmäktig(e) genom enkelt majoritetsbeslut.
Försäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 300 000.
Valdeltagandet i praktiken: Försäkringsinspektionen fann vid sina under- sökningar av 1954 års val, att elva valsammanträden besökts av högst 72 och lägst 9 försäkringstagare och att antalet företrädda röster vid dessa val varierat mellan 269 och 23. Av uppgifter, som de sakkunniga inhämtat rö- rande fyrtiofem senare hållna valsammanträden, framgår att deltagar— antalet med tämligen jämn spridning varit högst 93 och lägst 6 samt att vid sammanträdena företrädda röster utgjort högst 548 och lägst 6. I viss om— fattning kan ombudskåren förmodas arbeta för delägarnas deltagande i valen.
Trafik
Bolagsstämman: 20 huvudmän, vilka samtliga utses genom val av försäk- ringstagarna.
Mandatperiod: Fem år. 4 huvudmän väljes varje år. Valområde: För valet är riket indelat i nio områden. Inom varje område väljes 1—3 huvudmän.
Valsystem: Försäkringstagarna inom röstande område kallas genom tid- ningskungörelser till valsammanträde å ort inom området. Försäkrings- tagare som vill deltaga i valet skall inkomma med föranmälan. Huvudman skall vara delägare i bolaget. Rösträtt kan i viss omfattning utövas genom ombud. Vid sammanträdet väljes huvudman (huvudmän) för området ge- nom enkelt majoritetsbeslut.
F örsäkringstagarnas antal: Bolaget uppskattar antalet försäkringstagare vid 1958 års utgång till ca 90 000.
Valdeltagandet i praktiken: Vid de av försäkringsinspektionen undersökta valen utgjorde det genomsnittliga antalet deltagande försäkringstagare 8. De sakkunniga har från bolaget inhämtat uppgifter avseende elva valsam- manträden, som hållits efter inspektionens undersökning, och därvid fun- nit det genomsnittliga antalet deltagare uppgå till 9.
4. Specialundersökning i ömsesidigt livförsäkringsbolag
På av de sakkunniga gjord hemställan hos Svenska Lif-Balders ledning har nämnda bolag ställt sin organisation till förfogande för en stickprovsunder- sökning, avsedd att ge en ungefärlig bild av huru stor del av ett ömsesi- digt livförsäkringsbolags försäkringstagarklientel, som kan tänkas vara villig och intresserad av att åtaga sig uppdrag att såsom delegerade före- träda delägarna på bolagsstämma. En frågeskrivelse utformades i sam- arbete mellan de sakkunniga och bolagets ledning och utsändes i samband med premieavisering. Svar lämnades genom kryssning i en ja- eller nej- ruta på inbetalningskortets kupong eller genom motsvarande markering på eget girokorts vänstra kupong.
Undersökningen genomfördes så, att samtliga försäkringar med premie förfallande till betalning den 1 mars 1959, vilkas nummer slutade med sifferkombinationen 50, uttogs. Från de uttagna avskildes dels sådana, som ägdes av omyndiga (endast myndig delägare deltager i valförfarandet en- ligt i Svenska Lif—Balder gällande ordning), dels försäkringar på dubbel- brev och dels sådana försäkringar, som före premieaviseringens utsändande i mitten av februari upphört att gälla. De ursprungligen uttagna 503 för— säkringarna reducerades härigenom med (113+2+4=) 119 till 384. Fråge— skrivelsen utsändes således till 384 försäkringstagare. Då undersökningen avbröts någon tid efter respitmånadens utgång, tedde sig läget sålunda. Av de 384 tillfrågade personerna hade jakande svar på frågan, huruvida de önskade åtaga sig huvudmannauppdrag för den händelse de bleve valda, lämnats av 58 försäkringstagare, motsvarande 15,1 % av totalantalet till— frågade. Nekande svar hade lämnats av 153 försäkringstagare och 135 för- säkringstagare hade icke besvarat frågan, ehuru de erlagt den förfallna premien. Återstående 38 försäkringstagare hade icke alls avhörts.
5. Till de sakkunniga framförda synpunkter
Försäkringsinspektionen hänvisar till sin skrivelse till statsrådet och che- fen för handelsdepartementet den 6 juni 1957 och framhåller därutöver i huvudsak blott, att om man bortsåge från lokala försäkringsbolag och bo- lag med särskild folkrörelseförankring —— där lösningarna mer eller mindre
gåve sig själva — dc.tillämpade metoderna för åstadkommande av repre- sentativa bolagsstämmor i stort sett syntes ha givit mindre tillfredsställande resultat. Det syntes inspektionen naturligt att problemet att åstadkomma en god representation för försäkringstagarna uppmärksammades av de försäkringssakkunniga.
Svenska försäkringsbolags riksförbund konstaterar i sin skrivelse till de sakkunniga, att förhållandena på området vore olika i olika bolag. F ör- bundet understryker, att frågan vore av stor vikt för bolagen och att man självfallet hade sin uppmärksamhet riktad på hur den bäst skulle kunna bringas till en tillfredsställande lösning.
6. Övriga nordiska länder I Danmark synes problemet om representationssystemet i ömsesidiga för- säkringsbolag ej ha tilldragit sig större uppmärksamhet. Den nya danska tillsynslagen innehåller inga specialbestämmelser i ämnet och ej heller för- arbetena till lagen tager upp frågan till behandling. Det är dock praxis att det vid stadfästelse av bolagsordningar tillses, att dessa innehåller be- stämmelser, som tillförsäkrar delägarna ett skäligt inflytande på bolagets angelägenheter. I Finland har frågan utförligt diskuterats i det kommittébetänkande, som ligger till grund för i landet nu gällande lag om försäkringsbolag av år 1952. I betänkandet konstaterades, att man i 40 av de i Finland verksamma 46 ömsesidiga försäkringsbolagen hade systemet med delägarstämma och i de övriga 6 bolagen genom val av försäkringstagarna tillsatta »representant- skap». Deltagandet i stämmorna respektive valen betecknades som lamt. Kommittén menade dock, att passiviteten hos försäkringstagarna endast vore skenbar och räknade med att deltagande i bolagsstämmor och val skulle vara väsentligt livligare, om missförhållanden i bolagen förelåge. Dessutom ansågs försäkringstagarna »rösta» redan i och med valet av försäkringsbolag. Den finländska kommittén summerade avslutningsvis sin inställning så, att den till skillnad från 1942 års svenska försäkringsut- redning ansåge försäkringstagarnas ringa deltagande i bolagsstämmor och representationsval utgöra en omständighet, som lagstiftningen icke hade skäl fästa avseende vid. Försök att förbättra förhållandena på området, t.ex. genom propaganda eller på annat sätt, skulle enbart föra med sig onödiga kostnader. Det väsentliga vore enligt kommittén, att försäkrings- bolagen vore underkastade så effektiv tillsyn, att eventuella missförhål- landen i förvaltningen uppmärksammades och att försäkringstagarna i så- dant fall hade möjlighet att ingripa. Helt andra synpunkter möter i Norge, där inställningen till frågan om re- presentationssystemet —— såvitt rör livförsäkringen _ upptagits till ut- förlig behandling i det åren 1957 och 1958 för stortinget framlagda förslaget
till lag om livförsäkringsverksamhet. För livförsäkringsbolagen i Norge _ som samtliga föreslås bli ömsesidiga —— skall enligt förslaget ett »sel- skapsråd», bestående av delegerade för försäkringstagarna, i fortsättningen vara obligatoriskt, och dess tillsättning och sammansättning regleras ut- förligt i lagförslaget. Man är medveten om att problemen på området ej i och för sig är lösta genom etablering av naturliga bolagsorgan och rättvisa rösträttsrcgler utan att det dessutom gäller att finna valsätt och valregler, som effektivt utlöser och appellerar till rösträtten utan att därför bolagen påföres orimliga kostnader. Det anses vara här de största vanskligheterna möter.
Delegerade (selskapsrådet) skall enligt det norska lagförslaget vara minst 12 och organet skall sammansättas så, att det på allsidigt sätt representerar försäkringstagarna socialt och geografiskt. Institutioner och organisationer, som är representativa för större försäkringstagargrupper, kan i bolagsord- ningen ges rätt välja visst antal delegerade. Bolagets yrkesfältmän och kon- torstjänstemän väljer var sin delegerad. I övrigt sker tillsättning av dele— gerade genom val av försäkringstagarna. Röstberättigad är varje myndig försäkringstagare, som har haft försäkring i minst två år i bolaget. Visst minimiförsäkringsbelopp kan föreskrivas som villkor. Valbara är i prin- cip bolagets röstberättigade försäkringstagare. Valet leds av en valkom- mitté, som består av tre därtill valda delegerade. Denna kommitté gör upp en vallista (: röstsedel), innehållande tre gånger så många namn som an- talet delegerade, som skall väljas. Forsikringsrådet, som motsvarar den svenska försäkringsinspektionen, skall kontrollera, att vallistan fyller la- gens krav. Valet sker därefter så, att de röstberättigade fyller i och sänder in sina röstsedlar till kommittén. Ordningen för valet regleras i övrigt i bo- lagsordningen, som bl.a. skall innehålla bestämmelser om att de röst- berättigade genom meddelanden i försäkringsbrev, på premiekvitton o. dyl. skall bli underrättade om och uppmanade att göra bruk av sin rösträtt samt att de kan insända namnförslag till vallistan ävensom att de kan från valkommittén rekvirera den slutliga vallistan. Bolagsordningen skall ytter— ligare innehålla regler om i vilken utsträckning annonsering om valet skall ske.
De sakkunniga
Enligt de sakkunnigas uppfattning följer av det ömsesidiga försäkringsbo- lagets konstruktion, att ett sådant bolag bör drivas helt för delägarnas- försäkringstagarnas räkning. Varken formellt eller reellt bör något utrymme lämnas för obehöriga främmande intressen att göra sig gällande i bolaget. Rättsliga garantier bör finnas för att bolaget styres med delägarintresset såsom riktpunkt.
362 Garanten inflytande Så länge ett ömsesidigt försäkringsbolag är utrustat med garantikapital, måste skälig hänsyn tagas till garanternas intressen i försäkringsbolaget. Det kan vara rimligt, att garanterna erhåller visst inflytande på bolagets förvaltning. Det synes emellertid strida mot det ömsesidiga försäkringsbo- lagets idé att i något fall ge garanterna det avgörande inflytandet i bolaget. Vid avvägningen av garantinflytandet måste hänsyn tagas till förhållan- dena i det enskilda fallet, bl. a. garantikapitalets storlek, relationen mellan försäkringstagarna och den eller dem, som tillskjuter ifrågavarande kapital, den risk, som kan anses förenad med kapitalinsatsen, försäkringsbestån- dets storlek och den fortlöpande konsolideringen. Ett garantinflytande i ett ömsesidigt försäkringsbolag synes vara mera berättigat under start- åren än sedan bolaget nått en viss konsolidering. Enär de allra flesta av de ömsesidiga försäkringsbolagen saknar garantikapital och FL dessutom kräver en återbetalning av ifrågavarande kapital då det ej längre erfordras för rörelsens ändamålsenliga bedrivande, är problemet om garanternas in- flytande i de ömsesidiga försäkringsbolagen numera av underordnad be- tydelse. Avvägningsfrågan kan dock aktualiseras bl.a. vid eventuella ny- bildningar av ömsesidiga försäkringsbolag.
Formen för delägarnas inflytande Frågan om delägarinflytandet i de ömsesidiga försäkringsbolagen samman- faller i stort sett med frågan, hur i dylika bolag bolagsstämman skall vara sammansatt och utses. Styrelsen i de ömsesidiga försäkringsbolagen utses i allmänhet helt av bolagsstämman. Endast undantagsvis förekommer, på sätt FL tillåter, att någon eller några styrelseledamöter i dylikt bolag till- sättes i annan ordning än genom val å bolagsstämma. Är stämman en god representation för delägarna, kommer därför rimligen även styrelsen att vara det.
I ömsesidigt försäkringsbolag kan bolagsstämman sammansättas och utses på skilda sätt. Av det föregående framgår att många olika lösningar förekommer i praktiken. Såvitt de sakkunniga funnit kan man tänka sig fyra huvudalternativ för utformningen av delägarnas representation ä bo- lagsstämma i ömsesidigt försäkringsbolag. I det följande kommer de sak- kunniga att diskutera och taga ställning till dessa fyra alternativs ändamåls- enlighet såsom medel att ge försäkringstagarna-delägarna det inflytande i det ömsesidiga försäkringsbolaget, som de på grund av företagsformen bör ha. De av de sakkunniga behandlade alternativen är följande:
1. Delägarna utövar sin rösträtt direkt på bolagsstämma (delägar— stämma).
2. Delägarna väljer ett antal delegerade, vilka företräder dem på bolags- stämma.
3. Organisation eller intressegrupp med anknytning till delägarna väljer delegerade, som representerar delägarna på bolagsstämma.
4. Kungl. Maj:t eller annan offentlig myndighet utser delegerade, som företräder delägarna på bolagsstämma. —
Alternativ 1
Ordningen att delägarna är röstberättigade direkt på bolagsstämma ger delägarna rätt att själva deltaga i handläggningen av det ömsesidiga för— säkringsbolagets angelägenheter. Denna rätt för delägarna saknar emeller- tid värde, därest förhällandena är sådana, att i praktiken endast ett ringa antal av delägarna har möjlighet att infinna sig vid bolagsstämman. Ord— ningen med delägarstämma är därför icke alls lämplig för exempelvis den vanliga typen av livförsäkringsbolag eller för sådana skadeförsäkringsbo- lag, som vänder sig till den stora allmänheten i hela landet. Delägarstämma kan däremot vara ändamålsenlig i många lokala försäkringsbolag. Den kan även lämpa sig för sådana riksbolag, som har ett speciellt, begränsat försäkringstagarklientel, vilket kan antagas i betydande utsträckning ha möjlighet att infinna sig vid bolagsstämma. Det förhållandet att jämväl vid nu ifrågavarande bolagstyper stämmorna ofta besökes av ett ganska ringa antal delägare behöver icke betyda, att en annan ordning för för- säkringstagarinflytandets utövande skulle vara mera ändamålsenlig. Ett ringa stämmodeltagande torde här ofta vara ett uttryck för att rörelsen enligt delägarnas uppfattning handhaves på ett friktionsfritt sätt och icke ger anledning till amnärkningar. Erfarenheten ger belägg för att när större, kontroversiella frågor uppkommer i dylika bolag, bolagsstämmorna blir mycket mer talrikt besökta än eljest. Kontakten mellan de olika delägarna i de bolag, varom här är fråga, torde nämligen i allmänhet vara så god, att försäkringstagarna har en klar bild av när deras intresse verkligen krä- ver att de i större utsträckning är närvarande på bolagsstämma.
Alternativ 2
De största problemen beträffande försäkringstagarrepresentationen upp- kommer i de ömsesidiga riksbolagen med ett mycket omfattande försäk— ringstagarklientel, ofta hundratusentals försäkringstagare. För sådana bo- lag är det, såsom förut antytts, av praktiska skäl uteslutet att låta delägarna själva utöva beslutanderätten på bolagsstämma. I den mån de individuella delägarna skall få inflytande på bolagens förvaltning, måste detta infly- tande få formen av en rätt att deltaga i utseende av delegerade, vilka skall företräda delägarna på bolagsstämma. Ett sådant s.k. representativt system förekommer även på andra håll, bl.a. inom det ekonomiska förenings- väsendet.
De synpunkter, som i det följande anföres beträffande den närmare ut- formningen av det nu behandlade valalternativet, tager sikte på allmänna
skadeförsäkringsbolag av riksbolagskaraktär samt livförsäkringsbolag av den gängse typen. I vissa försäkringsbolag av speciell typ är förhållandena så artskilda, att synpunkterna i viss utsträckning icke blir tillämpliga. Så- lunda intager exempelvis SPP en särställning. I detta bolag har premierna vanligen en alldeles särskild tyngd för de berörda parterna. Bolaget har dessutom organisationsanknytningar, som starkt torde bidraga till att de delegeradeval, som anordnas av bolaget, omfattas med mycket stort in- tresse av de röstberättigade.
I de vanliga, stora ömsesidiga försäkringsbolagen av riksbolagskaraktär möter det betydande vanskligheter att konstruera ändamålsenliga repre- sentativa system. Då det är svårt för lokala försäkringsbolag att få ett större antal delägare att infinna sig på bolagsstämmorna, trots att sam- hörighetskänslan i sådana bolag ofta torde vara ganska stark och möjlig- heten att influera på bolagets förvaltning är relativt stor, måste det vara ännu svårare för de stora riksbolagen att få sina delägare _ som icke torde känna någon egentlig samhörighet med bolaget —— att intressera sig för utseende av delegerade, en åtgärd som ju ligger mera fjärran från del— tagandet i bolagets förvaltning än vad deltagandet i en bolagsstämma ut- gör. Beaktas måste i sammanhanget, att den enskilde försäkringstagarens premier ofta är så små, att de icke spelar någon egentlig roll för hans eko- nomi. Med hänsyn härtill anser sig den enskilde i stor utsträckning icke ha anledning intressera sig för en så fjärranliggande fråga som ett delege- radeval i det av honom anlitade försäkringsbolaget. Många försäkrings- tagare torde för övrigt icke känna till skillnaden mellan ömsesidigt försäk— ringsbolag och försäkringsaktiebolag. Även de, som känner till den, anser ofta åtskillnaden vara utan praktisk betydelse för den enskilde försäk- ringstagaren. FL ger i viss mån uttryck åt samma syn, då den utan sär- skilda restriktioner tillåter överlåtelse av försäkringsbestånd från ömse— sidigt försäkringsbolag till försäkringsaktiebolag liksom i motsatta rikt- ningen.
En annan omständighet, som torde utgöra en förklaring till det ofta ringa deltagandet i delegeradeval, är att de svenska försäkringsbolagen i allmänhet genomgår en lugn utveckling. Detta förhållande kan antagas starkt bidraga till den passivitet från försäkringstagarnas sida, som blivit belyst genom försäkringsinspektionens undersökningar. Det är ju en gam- mal erfarenhet att missförhållanden och stridigheter manar till aktivitet på ett helt annat sätt än en sund och lugn utveckling. Den garanti för för- säkringstagarintresset, som försäkringsinspektionens tillsyn utgör, kan eventuellt också spela in i sammanhanget liksom allmänhetens känsla av att försäkringsproblemen i stor utsträckning är så speciella och kräver sådana fackkunskaper, att det är svårt för gemene man att få ett verkligt grepp om frågorna. En ytterligare förklaring till det i allmänhet ringa del- tagandet i utseende av delegerade hos ömsesidiga riksbolag torde vara,
att i många fall försäkringsbolagen knappast nedlagt tillräckligt mycket arbete på information i olika hänseenden till delägarna om valen i fråga. Även på en del andra punkter synes delegeradevalen hos riksbolagen kun— na göras till föremål för kritik i tekniskt avseende.
Även om av förut angivna skäl man icke kan vänta sig, att av ömsesidiga riksbolag anordnade delegeradeval i allmänhet kommer att omfattas med stort, allmänt utbrett intresse bland försäkringstagarna, synes ordningen att delägarna väljer ett antal delegerade, vilka företräder dem på bolagsstämma, icke böra underkännas under förutsättning dels att åtgärder i all den ut- sträckning, som praktiskt kan ifrågakomma, vidtages för att sprida känne— dom om valet och uppamma ett intresse för deltagande i valhandlingen, dels att valen anordnas på sådant sätt att samtliga delägare i bolaget, som så önskar, får tillfälle att deltaga i desamma, dels och att garantier i görli- gaste mån skapas mot slumpmässiga utslag av valhandlingen. Är dessa för— utsättningar uppfyllda, synes allt vara gjort som rimligen kan åstadkom— mas för att aktivera de enskilda försäkringstagarnas delägarskap i nu ifrågavarande bolag. Skulle det i en framtid visa sig, att trots vidtagna åt- gärder för aktivering av försäkringstagarintresset ett alltför obetydligt an- tal delägare deltager i försäkringsbolagets angelägenheter, synes frågan om en övergång till andra anordningar för handhavandet av bolagets an- gelägenheter få övervägas. Tills vidare torde emellertid icke något hinder böra resas mot att de ömsesidiga försäkringsbolagen söker komma fram på nu ifrågavarande väg när det gäller att konstruera det beslutande or- ganet, bolagsstämman.
För att ett acceptabelt deltagande i delegeradeval i ömsesidiga försäkrings- bolag skall kunna uppnås torde det oundgängligen krävas, att ännu mera arbete än hittills nedlägges på att informera delägarna i alla de frågor, som sammanhänger med valen. Mot bakgrunden av den ringa känslan av sam— hörighet mellan försäkringsbolagen och deras försäkringstagare samt för- säkringspremiens ringa tyngd i de flesta försäkringstagares budget synes det vara av vikt, att alla praktiskt möjliga åtgärder vidtages för att nå en verklig kontakt med delägarna i förevarande sammanhang.
Det synes icke vara till fyllest att delegeradevalen bekantgöres genom annonser i pressen. Uppgifter om det ömsesidiga försäkringsbolagets kon— struktion och om delägarnas rätt att genom val av delegerade taga del i bolagets förvaltning torde lämpligen böra biläggas alla försäkringsbrev som utfärdas. En information om det ömsesidiga försäkringsbolagets kon= .struktion och om delegeradevalen synes vidare vid lämplig tidpunkt böra tillställas försäkringstagarna i samband med premieaviseringen. Skall de- legeradeval äga rum under ett visst kalenderår, kan det vara ändamålsen- ligt att ifrågavarande information bilägges de premieavier, som utsändes under närmast föregående tolvmånadersperiod. Stor vikt bör läggas vid ut- formningen av informationen. Det är angeläget att informationen avfattas
på sådant sätt, att så stora försäkringstagargrupper som möjligt kan an- tagas komma att läsa den och fästa sig vid innehållet i densamma. Av in- formationen bör bl.a. klart framgå när delegeradeval skall hållas och hur försäkringstagarna-delägarna deltager i valet. Därest icke informationen åtföljes av vallista jämte presentation av delegeradekandidaterna, bör i in- formationen angivas hur ifrågavarande handlingar erhålles. För att del- tagandet i valet skall underlättas bör rekvisition av valhandlingarna kunna göras på ett mycket enkelt sätt. Sålunda bör exempelvis ett tryckt rekvisi- tionskort vara bilagt informationen eller möjlighet finnas att göra rekvi- sitionen genom en enkel markering på en för ändamålet reserverad ruta på det inbetalningskort, som åtföljer premiebetalningsavin. Utsänd vallista bör vara åtföljd av svarskuvert.
Vid många av de hittills hållna delegeradevalen har de valhandlingar, som tillställts väljarna, icke innehållit några närmare upplysningar om de olika delegeradekandidaterna. Dessa har därigenom i stor utsträckning varit i huvudsak anonyma för valmännen. För att delegeradevalen skall kunna bli ett reellt utslag av försäkringstagarviljan och för att ett intresse för valen skall kunna uppammas synes det oundgängligen nödvändigt, att ganska utförliga informationer lämnas icke allenast om valet som sådant utan jämväl om de olika delegeradekandidaterna, vilka ställes under om- röstning. Det torde få ankomma på det organ, som handlägger de med de- legeradevalen förenade göromålen, att se till att presentationen utrymmes- mässigt och eljest göres på ett objektivt och rättvist sätt. Presentationen torde även böra innehålla uppgift om de typer av försäkringar, som ve- derbörande har i försäkringsbolaget. Arten av kandidaternas anknytning till bolaget synes nämligen vara av intresse i sammanhanget.
Kandidatnomineringen vid delegeradeval i ömsesidiga försäkringsbolag erbjuder flera problem. Försäkringsinspektionens undersökningar har gi— vit vid handen, att det är mycket svårt att få försäkringstagarna att in- komma med förslag till delegeradekandidater. En ytterst ringa bråkdel av delägarna framlägger dylika förslag. Detta torde sammanhänga med att kandidatnomineringen kräver en förhållandevis hög grad av aktivitet. Den som framlägger förslag till delegeradekandidat har i allmänhet att över- tyga sig om att kandidaten i fråga är försäkringstagare i vederbörande bo- lag och villig att åtaga sig uppdraget såsom delegerad. Ibland ankommer det på förslagsställaren att lämna vissa närmare uppgifter rörande kandi- daten i fråga. Mot bakgrunden av delägarnas känsla av det ringa behovet av ett mera personligt engagemang på nu ifrågavarande område synes det helt naturligt att det är svårt att få delägarna att lägga ner arbete på att få fram lämpliga delegeradekandidater. Det i allmänhet ytterligt ringa delta- gandet i kandidatnomineringarna gör, att det icke finnes några garantier för att de framförda kandidaterna är representativa för försäkringstagar- klientelet i bolaget eller eljest för att nomineringen är allsidig. Det finnes
också risk för att personer, som är anställda i försäkringsbolaget eller knutna till detta såsom fältmän, kan komma att i väsentlig grad influera på kandidatnomineringen. Icke minst blir denna risk i sådana fall, där bo- lagets ombudskår instruerats att animera delägarna att inkomma med för- slag till delegeradekandidater. Nu angivna förhållanden måste sägas inne— fatta allvarliga brister i valförfarandet.
Å andra sidan skulle ett mycket livligt deltagande i kandidatnomine- ringen från delägarnas sida kunna medföra svårigheter. Närmast skulle detta bli fallet, därest bestämmelserna rörande valet innehölle, att samtliga de föreslagna behöriga kandidaterna skulle uppföras på vallistan och stål- las under omröstning. En vallista upptagande kanske tusentals kandidater skulle vara otymplig och opraktisk på flera sätt. Eftersom de röstande på grund av mångfalden namn på listan icke kunde få någon överblick över kandidaterna och deras meriter för uppdraget, skulle utgången av valet bli slumpmässig och föga representativ. En diger, ohanterlig vallista skulle dessutom säkerligen skrämma många delägare från att deltaga i omröstning- en och skulle jämväl på denna väg komma att bidraga till ett föga repre- sentativt utslag av valet. Härtill kommer att försäkringsinspektionens un- dersökningar tyder på att kandidaternas placering på vallistan spelar en roll för valutgången. Personer, som står i början av en vallista, synes ha större chans än personer, som står i mitten eller slutet av samma lista, att få de flesta rösterna vid ett val, som sker genom understrykning eller annan markering på listan av de personer, som vederbörande delägare ger sin röst. Risken för att placeringen på vallistan inverkar är enligt de sak— kunnigas bedömande större ju flera namnen är på listan. Jämväl denna omständighet talar emot alltför omfattande vallistor.
Bäst synes vara att antalet kandidater på vallistan icke är större än tre än fem gånger så många som antalet delegerade som skall väljas. Sker valet till delegeradeförsamlingen i omgångar eller distriktsvis och skall till följd härav endast ett mindre antal delegerade utses på en gång, torde antalet kandidater, som ställes under omröstning, kunna utan olägenhet vara för- hållandevis större än i sådana fall, där hela delegeradeförsamlingen, exem- pelvis ett trettiotal personer, skall utses på en gång. Lämpligast synes vara, att valsystemen utformas på sådant sätt, att icke alltför många delegerade väljes vid ett och samma tillfälle. Det måste nämligen vara svårare för delägarna att taga personlig ställning vid ett val omfattande ett stort antal delegerade än vid ett val avseende ett mindre antal sådana. Överblicken och värderingen underlättas av att antalet personer, som står under om- röstning, är ganska begränsat. Samtidigt måste dock ihågkommas att an— talet delegerade, som skall tillsättas vid varje val, icke bör vara så litet, att delegeradeförsamlingen kan befaras komma att få en ensidig samman- sättning.
För att en lämpligt utformad vallista skall kunna åstadkommas synes
det erforderligt, att omröstningen förberedes av en särskild valberedning. Ett dylikt organ, med skiftande befogenheter i olika bolag, förekommer redan nu i flera fall. Valberedningen bör vara ett självständigt organ, som är så sammansatt, att möjligheter saknas för bolagsledningen och för om- bud och befattningshavare i bolaget att inverka på nämndens arbete. Val- beredningens ledamöter synes, med nedan angivet undantag, böra tillsättas av bolagsstämman. För att garantier skall finnas för att icke bolagets dele- gerade får ett olämpligt inflytande på beredningens arbete synes ordföran- den böra vara en helt utomstående person. Den bästa garantin för en oväldig behandling av valfrågorna torde erhållas, därest det överlämnas åt offentlig myndighet, förslagsvis försäkringsinspektionen, att tillsätta valberedningens ordförande.
-Valberedningens främsta uppgift i det här skisserade valsystemet bli1 att upprätta den vallista, som sedan blir föremål för omröstning. Valber ed- ningen synes härvid böra tillse, att kandidatlistan kommer att upptaga företrädare för alla de viktigare slagen av försäkringar, som meddelas av vederbörande försäkringsbolag. I ett allmänt skadeförsäkringsbolag hör bland delegeradekandidaterna finnas personer med motorfordonsförsäk— ring, personer med hemförsäkring, personer med fastighetsägarförsäkring, personer med företagarförsäkring o. s. v. I ett livförsäkringsbolag bör bland delegeradekandidaterna finnas företrädare både för kollektiv livförsäkring och för individuell sådan försäkring. Inom den senare gruppen bör det finnas såväl personer med huvudsakligen sparbetonade försäkringar som personer med rena riskförsäkringar. Eventuellt kan företrädare böra fin- nas både för äldre och yngre försäkringar. Vid bestämmandet av antalet kandidater av olika slag bör såväl i skadeförsäkringsbolag som i livförsäk- ringsbolag hänsyn tagas till de olika försäkringsformernas och försäkrings- typernas relativa betydelse i vederbörande bolag. Vid sitt arbete med upp- görande av kandidatlistan bör valberedningen vidare tillse, att de kandida- ter, som uppföres på vallistan, kan antagas vara skickade för uppdraget att ingå i en bolagsstämma. Bolagsstämman är ju överordnat organ i för- hållande till styrelsen och verkställande direktören och skall taga ställning till hur dessa skött sin förvaltning av bolagets angelägenheter m. 111. Med hänsyn härtill är det angeläget att delegeradeförsamlingen får en sådan sammansättning, att icke bolagsstämmosammanträdena nedsjunker till en tom formalitet.
En fråga är hur valberedningen skall få underlaget för sitt uppgörande av kandidatlistan. Det synes icke ändamålsenligt att helt eller i huvudsak bygga på en kandidatnominering från delägarnas sida av den typ, som hit- tills i allmänhet förekommit. Ett alltför ensidigt underlag kan erhållas på en dylik väg. Något hinder bör dock givetvis icke föreligga för valbered- ningen att taga hänsyn till förslag, som insänts från enskilda försäkrings- tagare. Det huvudsakliga grundmaterialet synes emellertid böra vara be-
tydligt mera omfattande. Möjlighet bör finnas för valberedningen att utgå från bolagets försäkringstagarregister eller från en av beredningen uttagen representativ del av detta material. Därest vederbörande försäkringsbolag i samband med exempelvis en premieavisering införskaffat uppgift från delägarna 0111 vilka av dessa som är villiga att åtaga sig delegeradeuppdrag, kan en sammanställning över ifrågavarande försäkringstagare bli en värde- full utgångspunkt för beredningens arbete. På hemställan av de sakkun- niga har, såsom förut nämnts, Svenska Lif-Balder gjort en dylik rundfråga till en slumpvis uttagen representativ grupp om 384 försäkringstagare i bolaget. Skulle svaren på denna rundfråga vara representativa, skulle unge- fär 15 % av försäkringstagarna vara villiga att ställa upp såsom delegerade- kandidater.
Ett särskilt problem är, huruvida endast delägare i det ifrågavarande försäkringsbolaget bör kunna komma i fråga såsom delegerade. Det in— tresse, som skall tillgodoses, är att en allsidig och kompetent representa- tion erhålles för de försäkringar, som är tecknade i det ömsesidiga bolaget. Förhållandena synes i enskilda fall kunna vara sådana, att den naturligaste och effektivaste representationen erhålles, om man icke är bunden till del- ägarkretsen vid utseende av delegerade. Vid den nu diskuterade valformen torde det emellertid i allmänhet icke föreligga något behov av att gå utan- för försäkringstagarkretsen. I allt fall i de större riksbolagen torde det icke möta några svårigheter för valberedningen att finna delägare, som är lämp- liga för uppgiften att vara delegerade i vederbörande bolag.
Vissa personer synes böra vara uteslutna från möjligheten att bli dele— gerade. På grund av bolagsstämmans ställning torde det icke böra ifråga- komma, att styrelseledamot, styrelsesuppleant, revisor, revisorssuppleant, befattningshavare eller ombud i vederbörande försäkringsbolag får ställ- ningen av delegerad i bolaget. Något hinder torde icke böra möta mot att även vissa andra diskvalifikationsgrunder uppställes. Sålunda bör det exempelvis vara tillåtet att uppställa en övre åldersgräns för ifrågavarande uppdrag.
Valberedningen bör icke blott taga befattning med uppgörandet av val— listan. Beredningen synes böra vara det organ, som leder valet i dess hel- het. Beredningen bör således ha ansvaret bl. a. för informationen till för- säkringstagarna rörande valet och de uppställda delegeradekandidaterna. Beredningen bör härvid, såsom tidigare antytts, ägna särskild uppmärk- samhet åt utformningen av informationsmaterialet. Det bör vara bered— ningen som inhämtar de för kandidatpresentationen erforderliga uppgif- terna och kandidaternas samtycke till att de uppföres på vallistan. Val- beredningen bör vidare också leda sammanräkningsförfarandet efter det vallistorna inkommit.
Emot anordningen med en valberedning, som har beslutanderätt beträf- fande kandidatlistans utseende, kan invändas att beredningen i fråga er-
håller alltför stort inflytande på tillsättningen av delegerade. Det synes emellertid vid ett valförfarande av det nu diskuterade slaget icke praktiskt möjligt att på annan väg skapa skydd mot obehörigt påverkade val eller slumpmässiga utslag och rimliga garantier för att bolagsstämman blir all- sidigt sammansatt och kompetent att handha sin viktiga uppgift såsom överordnat organ i förhållande till styrelsen och verkställande direktören. Även inom många andra organisationsformer och inom samhällslivet före- kommer valberedningar, vilka i alla händelser reellt sett har ett mycket starkt inflytande på utgången av de val, som de förbereder. Den centrala ställning, som valberedningen i de ömsesidiga försäkringsbolagen här för- ordas få, sammanhänger med de särskilda förhållandena inom dessa bolag: det ofta överväldigande antalet delägare och den ringa grad av aktivitet, som av förut angivna skäl kan uppmobiliseras hos delägarna.
Rösträtten för delägarna synes i princip böra vara allmän. Något hinder torde dock regelmässigt icke böra möta, därest ömsesidigt försäkringsbolag vill uppställa en viss, icke alltför lång tids anslutning till bolaget eller dylikt såsom förutsättning för rösträtt. Härutöver är emellertid rösträtten vid delegeradeval för närvarande i några bolag begränsad i den formen, att rösträtt tillkommer endast en slumpvis bestämd, mindre del av för- säkringstagarklientelet. Sådana begränsningar torde ha gjorts för att val- förfarandet skall bli mera lättadministrerat och mindre kostnadskrävande. Ordningen i fråga synes emellertid mindre tilltalande. Med den utformning bestämmelserna i ämnet erhållit är det långt ifrån säkert att en delägare får rösträtt vid delegeradeval ens en enda gång under hela sin försäk- ringstid.
En ordning, som inskränker rösträtten vid delegeradeval till en liten del av försäkringstagarklientelet, är behäftad med flera allvarliga olägenheter. Den bygger visserligen på en metod, som ofta kommer till användning vid opinionsundersökningar och statistiska undersökningar av olika slag. När det emellertid är fråga icke om undersökningar utan om val, har metoden i fråga icke accepterats vare sig inom samhällslivet eller veterligen inom andra enskilda organisationsformer än vissa försäkringsbolag. Det synes ovisst, om de ömsesidiga försäkringsbolagens delägare i allmänhet anser, att en dylik ordning ger samma uttryck för försäkringstagarviljan som ett val, där i princip alla delägare är röstberättigade. Intresset för de ömse- sidiga försäkringsbolagens angelägenheter är vidare för närvarande så be- gränsat hos delägarna, att det icke kan vara lämpligt att ha ett valsystem, som till allra största delen utesluter förefintliga intresserade delägare från rätten att inverka på vederbörande försäkringsbolags angelägenheter. Möj- ligheten att uppamma ett större intresse från delägarnas sida för det egna bolagets angelägenheter måste dessutom bli större vid en allmän rösträtt än när delägarinflytandet är så begränsat, att den enskilde individen genom- snittligt sett får rösta högst en gång i livet. Uppställes programmet att för-
säkringstagarna-delägarna själva skall utse de delegerade, som skall ha säte i bolagsstämman och där tillvarataga delägarnas intressen, synes det rik- tigast att man anknyter till allmänt accepterade valformer och icke snävt inskränker rösträtten utan gör denna i princip allmän.
En i ett flertal Ömsesidiga försäkringsbolag tillämpad ordning är, att kandidatnominering och omröstning sker i en och samma omgång vid val- möten, som anordnas på ett antal lämpligt belägna platser i landet. Erfaren- heterna visar, att sådana valmöten regelmässigt är mycket fåtaligt besökta. Inga garantier finnes för att en delegeradeförsamling, som tillsättes enligt en dylik metod, blir en allsidigt sammansatt och kompetent bolagsstämma. Risken för antingen mycket slumpmässiga utslag eller en valutgång, som är påverkad av bolagets tjänstemän eller fältorganisationen, synes vara betydande. Även om metoden skulle ändras därhän, att vid mötena en av en valberedning upprättad kandidatlista ställdes under omröstning, måste ordningen dock betecknas såsom otillfredsställande på grund av det ringa antal personer, som kan väntas infinna sig på mötena. Enligt de sakkun- nigas uppfattning förutsätter en valmetod, som kräver att delägarna i bo- laget skall personligen inställa sig vid ett valmöte, en aktivitet och ett in- tresse från delägarnas sida, som man av skäl, vilka angivits i det före gående, icke kan räkna med. För de vanliga typerna av ömsesidiga riksbolag torde därför en dylik ordning i praktiken ge ett så föga representativt ut- slag — som dessutom kan vara mer eller mindre styrt — att metoden regelmässigt icke torde kunna anses tillfredsställande.
Alternativ 3
Den tredje huvudvägen för utseende av bolagsstämma i ömsesidigt försäk- ringsbolag är, såsom förut nämnts, att organisation eller intressegrupp med anknytning till försäkringstagarna väljer delegerade, som representerar delägarna på bolagsstämma. En sådan ordning ligger i flera fall nära till hands och gjorda erfarenheter talar för att en dylik sammankoppling av å ena sidan organisationer och å andra sidan försäkringsbolag kan inne- fatta en mycket aktiv och effektiv bevakning av försäkringstagarintres- sena. Det är emellertid viktigt, att de organisationer eller intressegrupper, som har uppdraget att utse delegeradeförsamlingen, står försäkringstagarna nära och hyser ett verkligt intresse för uppgiften att skaffa fram lämpliga personer, som skall företräda försäkringsbolagets delägare. Det synes i princip böra krävas, att organisationerna i fråga täcker flertalet försäk- ringsformer och försäkringstagarkategorier hos vederbörande bolag. För ett effektivt tillvaratagande av försäkringstagarintressena synes det icke nödvändigt, att envar organisation är den allenarådande på sitt område eller vunnit hundraprocentig anslutning. Det synes vara till fyllest, att organisationen vunnit en betydande anslutning i vederbörande försäkringsT tagarkretsar och är allmänt accepterad såsom organ för tillvaratagande
av medlemmarnas intressen på områden, som ligger så nära försäkrings- området som möjligt. '
Flertalet ömsesidiga försäkringsbolag har en sådan sammansättning av sin försäkringsstock och sitt försäkringstagarklientel, att en anknytning till ett flertal organisationer eller intressegrupper torde böra krävas. Det är nämligen angeläget, att en allsidig representation för delägarna erhålles å bolagsstämman. Vid bestämmandet av de organisationer eller intresse- grupper, som anlitas, och det antal delegerade, som varje organisation eller grupp skall utse, bör hänsyn tagas till det enskilda försäkringsbolagets struktur. Ett ömsesidigt bolag, som domineras av trafik- och annan motor- fordonsförsäkring, synes regelmässigt böra ha sin delegeradeförsamling utsedd på annat sätt än ett bolag, vari motorfordonsförsäkringen spelar en mindre roll och kanske i stället industriförsäkringarna intager en mycket betydande plats. En utveckling inom ett försäkringsbolag, vilken medför att någon eller några försäkringsformer eller försäkringsgrenar minskar i betydelse samtidigt som andra tillväxer, torde böra leda till en anpass- ning av organisationsanknytningen till det förändrade läget.
I sådana ömsesidiga skadeförsäkringsbolag av riksbolagskaraktär, vilka söker anknytning till organisationer eller intressegrupper, synes trafikför- säkringens och den övriga motorfordonsförsäkringens intressen i allmänhet lämpligen kunna företrädas av delegerade, vilka är utsedda av de viktigaste motororganisationerna. Antalet företrädare för dessa försäkringsgrenar torde, i enlighet med vad förut sagts, få avpassas till grenarnas relativa betydelse i vederbörande bolag. Fastighetsägarförsäkringarna synes på mot- svarande sätt kunna på bolagsstämman representeras av delegerade, ut- valda av lämplig fastighetsägarsammanslutning. Företrädare för hemför— säkringarna torde kunna utses av förekommande rikssammanslutning av hyresgäster. Jordbrukarförsäkringar och andra former av företagarförsäk- ringar synes kunna anknytas till jordbrukets, handelns och hantverkets näringsorganisationer. Industriförsäkringarna torde lämpligen kunna re- presenteras av personer, utsedda av ludustriförbundet o. s. v. Under förut— sättning att de lämpliga organisationerna på området är positivt intresse- rade av att utse företrädare för försäkringstagarna i vederbörande försäk— ringsbolag synes det möjligt att på denna väg komma fram till kompetenta, allsidigt sammansatta delegeradeförsamlingar med förmåga att med styrka hävda delägarintressena på vederbörande försäkringsbolags bolagsstämmor.
På livförsäkringens område synes det svårare att finna organisationer, vilka har en nära anknytning till de intressen, som försäkringarna skall skydda. Skall man på livområdet gå organisationsvägen vid utseende av bolagsstämma, torde man, fastän anknytningen synes mera lös, få vända sig i första hand till de stora löntagar- och företagarorganisationerna. Vilka organisationer man skall knyta an till och hur proportionen bör vara mel= lan delegerade från de olika organisationerna torde få bero på försäkrings-
tagarklientelets sammansättning i vederbörande bolag. Det synes motiverat, att, jämväl de viktigaste kvinnoorganisationerna får rätt att utse ett lämp- ligt avvägt antal delegerade.
Vid behandlingen av alternativ 2 har berörts frågan, huruvida endast delägare i vederbörande försäkringsbolag bör kunna komma i fråga såsom delegerade. På angivna skäl har denna fråga besvarats i princip nekande. När organisationer inkopplas på tillvaratagandet av försäkringstagarintres- set, kan förhållandena vara sådana, att organisationen anser sig bäst till- varataga försäkringstagarintresset, därest den utser någon eller några ex- perter på området. Även om ifrågavarande personer icke är delägare i just berörda försäkringsbolag, kan de ha särskilda förutsättningar att sköta ifrågavarande uppdrag. En sådan lösning synes icke böra vara utesluten.
Såsom tidigare nämnts förordade 1942 års försäkringsutredning, att Kungl. Maj:t skulle tillsätta ett särskilt försäkringsväsendets förtroende- råd, vari skulle ingå representanter för ett mycket stort antal organisa- tioner i samhället. Rådet skulle ha till uteslutande uppgift att utse bolags- stämma i sådana ömsesidiga försäkringsbolag, vilkas bolagsordningar an- gav att stämman skulle utses av försäkringsväsendets förtroenderåd. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det icke ändamålsenligt att låta ett av Kungl. Maj:t tillsatt förtroenderåd av den typ som 1942 års försäkringsutredning tänkt sig utse de röstberättigade på ömsesidigt försäkringsbolags bolags- stämma. Det samarbete för ändamålet mellan olika organisationer, som förtroenderådet skall vara ett uttryck för, torde kunna organiseras i enklare former än såsom ett särskilt av Kungl. Maj:t tillsatt organ på minst tjugo personer. Härtill kommer att en dylik lösning icke ger några garantier för att bolagsstämmans sammansättning blir avpassad efter de särskilda för- hållandena hos varje enskilt bolag. Större trygghet för att ett hänsyns- tagande sker till förhållandena i det individuella bolaget erhålles, därest i bolagsordningen för vederbörande bolag direkt skall angivas vilka orga- nisationer som utser delegerade och hur många delegerade som utses av varje organisation.
Kombinationer av alternativen 2 och 3
Något hinder torde icke böra möta mot kombinationer av alternativen 2 och 3. Det torde i flera fall kunna vara ändamålsenligt, att bolagsstämma i ömsesidigt försäkringsbolag består av delegerade, av vilka en del tillsatts av organisationer med anknytning till försäkringstagarna och återstoden tillsatts genom val. Uppläggningen av ett sådant val kan höra bli olika allt efter det meningen är att valet skall omfatta samtliga försäkringstagar- kategorier eller avsikten är att valanordningen skall skapa en representa- tion för vissa typer av försäkringar, som icke kan anses företrädda genom vederbörande organisationer. Kombinationernas närmare utformning bör givetvis anpassas efter de förhållanden, som föreligger i varje enskilt fall.
374 Alternativ 4 Den fjärde tänkbara huvudlinjen för utseende av bolagsstämma i ömse- sidigt försäkringsbolag är, såsom tidigare sagts, att Kungl. Maj:t eller an- nan offentlig myndighet förordnar delegerade, som företräder delägarna på bolagsstämma. Att Kungl. Maj :t utser delegeradeförsamlingen förekom- mer icke för närvarande i något försäkringsbolag. I ett livförsäkringsbolag av ganska speciell karaktär har det uppdragits åt ett antal länsstyrelser att slutligt utse delegerade för delägarna. Såvitt de sakkunniga kan finna är utvägen att låta Kungl. Maj:t eller annan offentlig myndighet bestämma vilka personer som skall ha säte i ett ömsesidigt försäkringsbolags bolags— stämma icke synnerligen väl förenlig med själva konstruktionen av det ömsesidiga försäkringsbolaget. Det torde strida mot gängse kooperativa grundsatser att vid en företagsbildning av det ömsesidiga försäkringsbo— lagets typ överlämna utseendet av företagets högsta beslutande organ åt en myndighet. Kungl. Maj:t eller annan offentlig myndighet måste i före- varande sammanhang anses ha mindre nära kontakt med de enskilda del- ägarna i bolaget än vad exempelvis de stora konsument- och näringsorga- nisationerna i samhället har. En centralisering av utseendet av bolags- stämma —— som ju inträder därest Kungl. Maj:t eller annan central myn- dighet skall förordna delegerade för delägarna _ har dessutom nackdelen, att den torde innefatta sämre förutsättningar för en allsidig representation än vad en lämpligt avvägd anknytning till ett antal intresseorganisationer gör. Lösningen i fråga bidrager icke heller på något sätt till att skapa ökat intresse från delägarnas sida för bolagets angelägenheter. Endast i sådana fall där val av delägarna eller utseende genom organisation eller intresse- grupp ter sig mindre ändamålsenligt på grund av speciella förhållanden torde anledning föreligga att överlåta åt Kungl. Maj:t eller annan offentlig myndighet att utse delegeradeförsamlingen i ömsesidigt försäkringsbolag. Varianten att Kungl. Maj:t eller annan offentlig myndighet utser en eller flera ledamöter i det ömsesidiga försäkringsbolagets styrelse synes icke väl förenlig med företagsformen som sådan. I det ömsesidiga bolaget finnes (bortsett från eventuella garanter) inga andra intressenter än delägarna. Bolagsstämman är företagets högsta organ, inför vilket styrelsen är an- svarig. Att uppställa regler rörande styrelsens sammansättning men icke uppställa några krav på ett reellt delägarinflytande i bolagsstämman synes föga förenligt med företagstypens konstruktion. Såvitt angår de ömsesidiga försäkringsbolagen måste det följdriktiga vara att skapa bästa möjliga garantier för ett reellt delägarinflytande i bolagsstämman och på denna väg indirekt även i styrelsen. Lösningar som icke tillgodoser önskemålet att bolagsstämman blir en så representativ församling som möjligt för det ömsesidiga bolagets delägare torde böra underkännas.
Sammanfattning m. m.
Av det föregående framgår, att de sakkunniga är av den uppfattningen att ordningen med direkt rösträtt för delägarna på bolagsstämma lämpar sig i stort sett blott för mindre, lokala ömsesidiga försäkringsbolag och för en del ömsesidiga riksbolag, som har ett speciellt, begränsat försäkringstagar- klientel, vilket kan antagas i betydande utsträckning ha möjlighet att in- finna sig på bolagsstämma. För de vanligare typerna av ömsesidiga riks- bolag synes delägarnas rösträtt på bolagsstämma böra utövas av delege- rade, vilka antingen väljes av försäkringstagarna eller utses av organisa- tioner, som står försäkringstagarna nära och kan antagas hysa intresse för uppgiften att få fram lämpliga företrädare för dessa. Kombinationer mellan ifrågavarande två metoder synes också kunna tänkas. Med hänsyn till de skiftande förhållandena i olika försäkringsbolag torde det i princip böra ankomma på vederbörande bolag självt att välja mellan valvägen och orga- nisationsvägen (eller en kombination av båda). Dock måste det kravet ställas, att den lösning, som bolaget stannar för, utformas på sådant sätt, att bolagsstämman blir ett så allsidigt sammansatt, kompetent organ som möjligt för bevakning av delägarnas intressen i vederbörande bolag. Före- drages valvägen, synes det böra krävas, att valen organiseras på ändamåls- enligast möjliga sätt. De av de sakkunniga i det föregående anförda syn- punkterna torde härvid böra iakttagas, i den mån ej erfarenheterna visar att andra lösningar bättre tillvaratager försäkringstagarnas intressen. Den valmetod, som de sakkunniga skisserat, innebär i sammandrag följande. En särskild valberedning med av försäkringsinspektionen förordnad ord- förande utarbetar en kandidatlista, upptagande tre är fem gånger så många personer, som skall väljas. Listan ställes sedan under omröstning bland försäkringstagarna, varvid i princip samtliga delägare skall vara röstberät- tigade. Delägarna skall erhålla informationer om valet, och vallista jämte presentation av kandidaterna skall minst tillställas de försäkringstagare, som genom markering på det i samband med premieaviseringen översända inbetalningskortets kupong eller eljest rekvirerat valmaterial. Går försäk- ringsbolaget organisationsvägen, ligger det vikt uppå att en lämplig avväg- ning mellan de olika intresseorganisationernas inflytande göres. Vare sig den ena eller andra vågen väljes, synes representationsfrågan böra följas med stor uppmärksamhet från de berörda bolagens sida. Det bör vara angeläget för dessa att vid konstaterade brister söka förbättra det använda systemet. En viss experimentverksamhet kan härvid vara på sin plats. I alltför ringa grad synes försäkringsinspektionens undersökningar och den i samband därmed framförda kritiken ha lett till att bolagen sökt avhjälpa eller minska bristerna genom reformer av olika slag eller genom övergång till andra anordningar än de tillämpade. Utvägen att låta Kungl. Maj:t eller offentlig myndighet utse de personer, som skall ha säte i ömsesidigt
försäkringsbolags stämma, torde böra anlitas endast när annan lösning ej kan tänkas.
Med hänsyn till de skiftande förhållandena i olika ömsesidiga försäk- ringsbolag torde liksom hittills FL icke böra innehålla några närmare be- stämmelser rörande bolagsstämmans sammansättning och tillsättande i dylika bolag. Det system som varje enskilt bolag tillämpar synes, liksom för närvarande gäller, böra beskrivas i bolagsordningen. Något hinder torde icke böra möta mot att bolagsordningen befrias från en del rena detalj- föreskrifter och att dessa sammanföres i en valordning. Försäkringsinspek- tionen synes jämväl i fortsättningen böra ägna noggrann uppmärksamhet åt frågan om försäkringstagarnas representation i de ömsesidiga bolagen. Anledning synes finnas för inspektionen att ingripa mot bolag, som icke söker avhjälpa konstaterade bristfälligheter i fråga om representationen. Löses icke frågan om delägarinflytandet i de ömsesidiga försäkringsbolagen på ett ändamålsenligt sätt, synes förutsättningar föreligga för ingripande mot vederbörande bolag med stöd av 288 5 FL. Med hänsyn till bolags- stämmans centrala ställning måste nämligen påtagliga brister på represen- tationsområdet innebära, att bolagsordningen icke kan anses tillfredsstäl- lande med hänsyn till beskaffenheten av bolagets rörelse, och måste även regelmässigt allvarlig anmärkning mot bolagets verksamhet anses föreligga. Enligt de sakkunnigas mening innefattar de rättsmedel, som nuvarande lag innehåller, tillräckliga garantier för en förbättrad ordning på området. Några lagändringar synes icke erforderliga härför.
ELFTE KAPILET
F örsäkringstagarinflytandet i försäkringsaktiebolag
1." Gällande lag och förarbetena till densamma. Huvuddragen
Möjlighet att åt försäkringstagarna inrymma visst inflytande på försäk- ringsaktiebolags förvaltning har enligt svensk försäkringslagstiftning före- legat sedan länge. I försäkringsaktiebolags bolagsordning har, med stöd av uttryckligt stadgande i lagen om försäkringsrörelse, kunnat intagas be- stämmelse, enligt vilken en eller flera av styrelsens ledamöter skall utses på annat sätt än genom val på bolagsstämma. Denna regel — som fortfaran- de gäller —— har emellertid i mycket obetydlig utsträckning utnyttjats för att tillvarataga den angivna möjligheten. Genom år 1950 beslutade ändringar i FL infördes, såsom förut nämnts, ett obligatoriskt försäkringstagarinflytan- de på styrelseplanet i det övervägande flertalet försäkringsaktiebolag. Så— lunda skall numera i försäkringsaktiebolag, som icke uteslutande driver återförsäkring, minst en av styrelseledamöterna utses med uppgift att sär- skilt vaka över att försäkringstagarnas intresse vederbörligen beaktas. Så- dan ledamot får icke vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget och skall enligt bestämmelse, som skall vara intagen i bolagsordningen, utses av försäkringstagarna eller av intressegrupp, som har anknytning till dem, eller genom förordnande av Kungl. Maj :t eller offentlig myndighet.
Regeln om obligatoriskt försäkringstagarinflytande på styrelseplanet i det stora flertalet försäkringsaktiebolag grundar sig på förslag av 1945 års för- säkringsutredning. Anledning synes föreligga att såsom bakgrund till be- stämmelsens praktiska tillämpning i huvuddrag redogöra för de till grund för bestämmelsen liggande tankegångarna sådana de kommer till uttryck i förarbetena till 1950 års lagändringar.
Efter att ha konstaterat att aktiebolaget som företagsform hade betydelse- fulla uppgifter att fylla inom försäkringsväsendet frågade sig 1945 års för- säkringsutredning, huruvida en från samhällelig synpunkt önskvärd demo- kratisering av försäkringsaktiebolag stode att genomföra. För den stora all- mänheten vore det ett intresse att det företag, där man tecknat sina försäk- ringar, dreve sin verksamhet i överensstämmelse med god ordning, förvalta- de sina fonder på ett ändamålsenligt sätt och över huvud vore effektivt och
rationellt organiserat. Betydelsefulla åtgärder för spridande av kännedom om verksamheten hade visserligen vidtagits från försäkringsväsendets sida under senare år, men helt andra resultat skulle måhända här kunna uppnås, om man mera allmänt medgåve försäkringstagarna ett inflytande i försäk- ringsbolagens ledning. I de ömsesidiga försäkringsbolagen utgjorde tillfreds- ställande anordningar för åstadkommande av delägarinflytande förutsätt— ning för koncession. Enligt utredningens mening vore det ett naturligt de- mokratiskt krav, att också i försäkringsaktiebolagen försäkringstagarna finge tillfälle att genom representation i styrelsen deltaga i skötseln av bo- lagets angelägenheter.
I ett annat sammanhang uttalade utredningen, att den funne det önskvärt, att försäkringsbolagens styrelser framdeles även där så dittills icke i till- räcklig grad varit fallet komme att representera ett relativt brett underlag av försäkringstagare. Enstaka företag hade i övervägande grad rekryterat sina styrelseledamöter ur kretsar, vilka vore engagerade inom stora delar av vår finansvärld i övrigt och samtidigt inbördes i hög grad samarbetade i styrelser utanför försäkringsföretagen.
Enligt försäkringsutredningens mening borde det överlämnas åt respek- tive försäkringsaktiebolag att med beaktande av sin särart söka gestalta försäkringstagarrepresentationen på ändamålsenligt sätt. För själva valet kunde olika anordningar komma till användning. Valet underlättades enligt utredningens uppfattning i fall där bolaget hade anknytning till en sam- manslutning av något slag eller till bestämd yrkes- eller intressegrupp. I stor utsträckning syntes de anordningar för delägarrepresentation, som träffats bland de ömsesidiga bolagen, kunna tjäna som mönster. Valanordningen borde beskrivas i bolagsordningen, varigenom den bleve underkastad kon— cessionsmyndighetens prövning. Utredningen sade sig icke ha förbisett, att det i vissa fall kunde medföra betydande svårigheter för ett försäkrings- aktiebolag att utan orimliga kostnader och andra olägenheter på tillfreds— ställande sätt ordna en försäkringstagarrepresentation i styrelsen. I dylikt fall borde Kungl. Maj:t äga befogenhet att i stället utse styrelseledamot, som därvid hade att bevaka försäkringstagarnas intresse.
I propositionen rörande här ifrågavarande lagändringar uttalade departe— mentschefen, att från försäkringstagarna årligen betydande belopp inflöte till försäkringsbolagen, som förvaltade medlen för att säkerställa och full- göra försäkringsförbindelserna. Redan detta förhållande syntes departe- mentschefen motivera kravet på en Viss delaktighet från försäkringstagar- nas sida i skötseln av bolagens angelägenheter. För de ömsesidiga bolagens de] hade detta krav tillgodosetts. För aktiebolagens del förelåge anledning att lagstiftningsvägen tillförsäkra försäkringstagarna ett visst mått av in- flytande. Anordningen med särskild styrelserepresentation för försäkrings- tagarintresset vore även i så måtto till fördel för försäkringsaktiebolagen
som den kunde vara ägnad'att öka förtroendet'för den i aktiebolagsform drivna försäkringsverksamheten. Principiellt anslöte sig departements- chefen till utredningens förslag, att försäkringstagarna skulle äga utse re- presentant i styrelsen för försäkringsaktiebolag samt att Kungl. Maj:t i fall, där svårighet mötte att genomföra en sådan anordning, skulle äga att i stället utse styrelseledamot. I och för sig syntes det departementschefen naturligt, att denne styrelseledamot utsåges genom val bland försäkringsta- garna eller av någon intressegrupp, som kunde anses representativ för dem. I flertalet större försäkringsaktiebolag —- stundom även i mindre sådana — torde emellertid försäkringstagarklientelet vara så omfattande och an- knytningen till särskilda intressegrupper så ringa, att val av försäkringsta- garna eller av intresseorganisation icke torde innebära någon god lösning. I dylika fall syntes det departementschefen lämpligt, att försäkringstagar- representationen komme till stånd genom förordnande av Kungl. Maj :t, even- tuellt av myndighet åt vilken Kungl. Maj:t anförtrodde detta uppdrag. Mot tanken att lägga uppgiften hos Kungl. Maj:t hade i ett par remissyttranden invänts, att ett beslut av tillsynsmyndigheten kunde komma i konflikt med den ståndpunkt, som företräddes av Kungl. Maj:ts representant i styrel- sen. Denna invändning sköte enligt departementschefens mening i väsentlig mån över målet, eftersom den ifrågavarande styrelseledamoten utsåges för att representera icke den förordnande myndigheten utan försäkringstagar- na. Huruvida mer än en styrelseledamot för försäkringstagarintresset skulle utses finge enligt departementschefen bero på omständigheterna, bl. a. bo- lagets storlek och antalet övriga styrelseledamöter.
Departementschefen underströk starkt utredningens uttalande om önsk- värdheten av en icke ensidig rekrytering av försäkringsföretagens styrelser.
Första lagutskottet hade intet att erinra mot huvudgrunderna i det för- slag, som framlagts i propositionen. Av ledamöterna i försäkringsaktiebo— lags styrelse borde sålunda minst en vara utsedd med uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagarnas allmänna intressen bleve vederbörligen beaktade. I hans åligganden skulle däremot, framhöll utskottet, icke ingå att företräda försäkringstagaren gentemot försäkringsgivaren i exempelvis enstaka skaderegleringsärenden. Kungl. Maj:ts möjlighet att delegera sin befogenhet att utse styrelseledamot kunde enligt utskottet ske antingen till myndighet, som hade lokal anknytning till det ifrågavarande försäkringsbo- laget, t. ex. länsstyrelse eller hushållningssällskap, eller till myndighet, som hade nära anknytning till bolagets verksamhetsområde, t. ex. lantbruks— styrelsen. Det kunde även visa sig lämpligt att låta försäkringsinspektionen utse styrelseledamoten. Utskottet sade sig finna denna anordning ändamåls- enlig, särskilt som därigenom allmänna decentraliseringssträvanden vunne beaktande. Av praktiska skäl borde den myndighet, som erhölle befogenhet att utse försäkringstagarrepresentant, direkt angivas i bolagsordningen.
2. Försäkringstagarreprcsentationen i styrelserna i praktiken Under åren närmast efter nu ifrågavarande lagändringars ikraftträdande stadfäste Kungl. Maj:t därav betingade ändringar i de för försäkrings- aktiebolagen gällande bolagsordningarna. Efter det att sådan stadfästelse första gången meddelats, har Vissa förändringar i bolagsstrukturen ägt rum genom likvidationer av vissa bolag — sedan försäkringsbestånden i sin hel- het överlåtits till andra bolag —— samt genom viss nybildning. I de vid utgången av år 1958 existerande, i den offentliga statistiken såsom riksbolag redovisade 38 försäkringsaktiebolagen, som driver något slag av direkt försäkring,1 var läget vid denna tidpunkt följande. Kungl. Maj:t har utsett försäkringstagarrepresentanterna i 4 livförsäk- ringsaktiebolag (Liv-Skandia, Liv-Skåne, Liv—Svea och Liv-Thule), medan försäkringstagarna genom ett valsystem, som beskrives närmare i det föl— jande, utsett representanterna för försäkringstagarintresset i 1 sådant bolag (Framtiden). Kungl. Maj:t har vidare utsett försäkringstagarrepresentanterna i de 2 sjukförsäkringsbolag (Eir, Valkyrian), som är aktiebolag. I de övriga försäkringsaktiebolagen har försäkringstagarrepresentanterna utsetts i 14 fall av Kungl. Maj:t (Anticimex, Europeiska varu, Fylgia, Iris, Nep- tunus, Norden, Nordisk Yacht, Ocean, Sak-Thule, Securitas, Skandia, Skåne- Malmö, Svea-Nornan, Svenska Veritas), i 3 fall av försäkringsinspektionen (Brand-Trygg, Halmia, Svenska kre— dit), i 6 fall av försäkringstagarna genom elektorer (Gauthiod, Sjöassurans- kompaniet, Stockholms sjö, Sveriges allmänna sjö, Ägir, Öresund) samt i 2 fall genom intresseorganisation med anknytning till försäkringstagar- na (Leire, Skogsförsäkringsaktiebolaget). I 3 fall har försäkringstagarrepresentanter utsetts såväl av Kungl. Maj:t som av försäkringstagarvalda elektorer (Atlantica, Hansa, Mälaren). I 2 fall har ägarförhållandena m. m. ansetts onödiggöra speciell represen- tation för försäkringstagarna i styrelsen (Landsbygden, Sirius). I 1 fall slut- ligen har särskild representation icke krävts, då det gällt ett återförsäk- ringsbolag med endast obetydlig förvaltning av direktförsäkringsbestånd (Sverige). Till närmare belysning av de gällande anordningarna må följande upp- gifter lämnas. Enligt FL skall antalet försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktie- bolags styrelse vara minst en. Av lagtillämpningen framgår, att det i all- mänhet ansetts till fyllest med 1 representant endast i de fall, där antalet
1 Koncession har härutöver 1958 beviljats för »Ansvar Insurance Company Limited Försäk- ringsaktiebolag», ett helägt dotterbolag till det ömsesidiga Ansvar. Bolaget skall driva skadeför- säkringsrörelse endast utom riket. Försäkringstagarrepresentant i styrelsen utses av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund. Från detta bolag bortses i det följande.
av aktieägarna utsedda styrelseledamöter utgör högst 5. Om antalet aktie— ägarvalda styrelseledamöter uppgår till 6—8, har i regel 2 försäkringsta- garrepresentanter förordnats. I sådana styrelser, där de aktieägarvalda le- damöterna uppgår till 9 eller flera, har möjlighet vanligen öppnats till ut- seende av 3 representanter för försäkringstagarintresset.
I bolagsordningarna för Skandiakoncernens direktförsäkringsföretag (Liv—Skandia, Skandia, Norden) har den bestämmelsen införts, att utom de av aktieägarna valda styrelseledamöterna och den eller de av Kungl. Maj:t förordnade försäkringstagarrepresentanterna styrelserna skall omfatta 1 eller 2 ledamöter, vilka utses bland Skandiakoncernens försäkringstagare och väljes av en delegation, bestående av ordförande samt representanter för organisationer, som har anknytning till koncernens försäkringstagare. De i valdelegationen ingående organisationsrepresentanterna skall utse dele- gationens ordförande utom sig. I delegationen får Sveriges fastighetsägare- förbund, Sveriges hantverks— och småindustriorganisation, Sveriges industri- förbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund och Tjäns— temännens centralorganisation insätta vardera en representant. Bolagsstäm- ma äger besluta att ytterligare en eller två riksomfattande organisationer får vara representerade i delegationen.
För Framtidens del kommer en speciell form av indirekta val till använd- ning då det gäller utseende av försäkringstagarrepresentanter i bolagets styrelse. Detta bolag hade redan före 1950 års lagändringar givit sina försäk- ringstagare viss rätt att deltaga i handhavandet av bolagets angelägenheter. Detta sker i första hand genom 20 huvudmän, vilka i nedan angiven ordning väljes av bolagets försäkringstagare. Vid ordinarie huvudmannasamman- träde, som hålles varje år, skall huvudmännen erhålla redogörelse rörande styrelsens och verkställande direktörens redovisningshandlingar och revi- sorernas berättelse samt rörande bolagsstämmans beslut i anledning av des- sa handlingar. Huvudmännen äger vidare bl. &. deltaga i bolagsstämmas förhandlingar men icke i dess beslut samt äger avgiva yttrande, innan be- slut fattas om ändring av bolagsordningen. Huvudmännen äger vidare bl. a. utse 4 styrelseledamöter och 1 revisor i bolaget. Kungl. Maj:t har godkänt, att de styrelseledamöter, som utses av huvudmännen, får betraktas som för- säkringstagarrepresentanter i FL:s mening. — Vad angår försäkringstagar- nas val av huvudmän är riket för ändamålet indelat i fem huvudområden. Vart och ett av dessa områden är i sin tur indelat i ett antal valdistrikt. Varje år utses en ny huvudman inom varje huvudområde. Detta tillgår hu— vudområdesvis så, att man först utlottar ett distrikt inom huvudområdet och därefter lottar ut 100 försäkringstagare inom detta distrikt. De utlottade försäkringstagarna kallas till ett nomineringsmöte, vid vilket de har att utse kandidater till uppdraget såsom huvudman för ifrågavarande huvudområde. .Själva valet sker vid en senare tidpunkt därigenom att de utlottade försäk- ringstagarna på en översänd vallista — vilken utskickats tillsammans med
vissa andra handlingar, bl. a. meritförteckning över kandidaterna _ mar— kerar vilken av kandidaterna vederbörande önskar som huvudman (och vilka som bör bli suppleanter). Sedan listorna återkommit från dem, som ut- nyttjat sin rösträtt, sker röstsammanräkning, varvid den som erhåller det högsta röstetalet förklaras vald till huvudman för en period av fyra år.
De sex försäkringsaktiebolag, i vilka försäkringstagarrepresentanterna i styrelsen utses av försäkringstagarna genom elektorer ( Gauthiod, S jöassu- ranskompaniet, Stockholms sjö, Sveriges allmänna sjö, Ägir, Öresund) dri— ver samtliga en direktförsäkringsrörelse, avseende i huvudsak endast sjö— ocb annan transportförsäkring. Dessa bolags kundkrets är till övervägande delen hämtad från näringslivet. Antalet försäkringstagare inom vart och ett av dessa bolag är ganska litet (jfr nedan under 3.). Ett tillfredsställande valförfarande har därför ansetts kunna genomföras utan några större svå- righeter. Inom vart och ett av nu ifrågavarande bolag utses försäkringsta- garrepresentanterna av 11 elektorer, vilka i sin tur väljes av dem bland bo— lagets försäkringstagare, som med bolaget tecknat försäkringsavtal, vilket är i kraft den 15 januari det är valet sker.
Representanterna för försäkringstagarintresset utses i Leire av Koopera- tiva förbundets förvaltningsråd och i Skogsförsäkringsaktiebolaget av Sve- riges skogsägareföreningars riksförbund.
I Atlantica, som driver i huvudsak endast sjö- och annan transportför- säkring, förordnas en försäkringstagarrepresentant av Kungl. Maj:t, under det att den andre utses av försäkringstagarvalda elektorer. Skälet till denna s. k. blandade representation torde vara det, att bolaget i sitt försäkrings- bestånd har ett ganska stort antal försäkringar på lustbåtar av olika slag. Även om denna del av rörelsen har ringa ekonomisk betydelse för bolaget, torde den omständigheten att antalet försäkringstagare härigenom blir avse- värt större än i de förut nämnda sex sjöförsäkringsbolagen ha varit orsa- ken till att Kungl. Maj:t icke ansett sig böra godtaga, att försäkringstagar- representanterna i bolagets styrelse uteslutande väljes genom sådana elek— torsval, som godkänts för de nyssnämnda sex sjöförsäkringsbolagens del.
Hansa och Mälaren är försäkringsaktiebolag, vilka —— Mälaren intill ut- gången av år 1958 —— jämte sjö- och annan transportförsäkring driver ett flertal andra betydande skadeförsäkringsgrenar. Här har representationen utformats så, att Kungl. Maj :t utser 1—2 representanter beroende på antalet aktieägarvalda ledamöter, varjämte sjöförsäkringstagarna, där de av aktie- ägarna valda ledamöterna uppgår till minst 9, utser 1 representant genom elektorer. Det är emellertid bolagen obetaget att föranstalta om val av för- säkringstagarrepresentant genom elektorer även om antalet å bolagsstäm- ma valda styrelseledamöter understiger 9.
Anmärkas må att—i samtliga fall, som behandlats under denna punkt, röst- rätten vid val —— försäkringstagares eller elektorers _ är lika.
Av de av Kungl. Maj:t i ett eller flera bolag förordnade 26 ordinarie sty- relseledamöterna var vid 1958 års utgång 8 riksdagsmän, 8 högre statliga tjänstemän, 4 högre kommunala tjänstemän, 1 skeppsredare, 1 chefredaktör, ] direktör, 1 resebyråföreståndare (tillika drätselkammarordförande), 1 chefstjänsteman i arbetstagarorganisation och 1 redaktör och f. d. riksdags- man. De av försäkringsinspektionen förordnade var 3, varav 1 riksdagsman, 1 högre statlig tjänsteman och 1 högre kommunal tjänsteman. Av de på sätt i det föregående angivits genom elektorer valda 14 styrelseledamöterna var 1 f. d. högre statlig tjänsteman, 11 industrimän e. dyl. i framskjuten ställning, 1 direktör i handelskammare och 1 agronom och godsägare. Av de övriga på annat sätt utsedda 8 försäkringstagarrepresentanterna i för- säkringsaktiebolagens styrelser _ de av Skandiakoncernens valdelegation utsedda inräknade — var 3 riksdagsmän, 1 högre statlig tjänsteman, 1 advo- kat, 1 direktör i företagarorganisation, 1 direktör i kooperativ tjänst samt 1 jägmästare och högre tjänsteman i skogsägarorganisation.
De ordinarie försäkringstagarrepresentanterna åtnjöt under år 1958 (el- ler mandatåret 1957/1958) arvoden från försäkringsaktiebolagen till ett sammanlagt årshelopp av 234 165 kronor. Ett av arvodena avsåg härvid en— dast senare hälften av år 1958. Arvodena fördelade sig storleksmässigt på följande sätt. Ett arvode av 10 000 kronor uppbars av 4 försäkringstagarre- presentanter, ett arvode av 9 000 kronor av 3 representanter, ett arvode av 8 500 kronor av 3 representanter, arvoden från 6 000 till 7 999 kronor av 4 representanter, arvoden från 4 000 till 5 999 kronor av 15 representanter, arvoden från 3 000 till 3 999 kronor av 10 representanter, arvoden från 2 000 till 2 999 kronor av 4 representanter, arvoden från 1 000 till 1 999 kronor av 6 representanter samt ett arvode av 150 kronor av 1 representant. I 1 fall utgick på grund av särskilda förhållanden icke något arvode alls.
3. Av de sakkunniga inhämtade uppgifter angående försäkringstagarnas deltagande i elektorsval m.m.
I Gauthiod har vid de tre tillfällen, då försäkringstagarna valt elektorer, antalet röstberättigade varit 792, 910 och 1 002. I valen har deltagit 48, 62 respektive 150 röstberättigade försäkringstagare och dessa har därvid re- presenterat 33 %, 51 % respektive 75 % av bolagets direkta svenska pre- mieintäkt.
I Sjöassuranskompaniet har vid de tre tillfällen, då försäkringstagarna valt elektorer, antalet röstberättigade varit 240, 240 och 200. I valen har deltagit 28, 29 respektive 32 röstberättigade försäkringstagare. Vid de två sista valen har de deltagande försäkringstagarna representerat 51 % respek- tive 65 % av bolagets direkta svenska premieintäkt.
I Stockholms sjö, där försäkringstagarna valt elektorer tre gånger, har
antalet vid vale—n röstberättigade varit 260, 262 och 269. I valen har deltagit 44, 75 respektive 103 röstberättigade försäkringstagare, vilka därvid repre- senterat 59 %, 78 % respektive 88 % av bolagets direkta svenska premie- intäkt. .
I Sverige allmänna sjö har försäkringstagarna valt elektorer tre gånger. Antalet vid dessa val röstberättigade försäkringstagare har varit 452, 490 och 595. I valen har deltagit 31, 30 respektive 68 röstberättigade försäk- ringstagare och dessa har därvid representerat 11 %, 21 % respektive 62 % av bolagets direkta svenska premieintäkt.
I Ägir har vid de tre tillfällen, då försäkringstagarna valt elektorer, anta- let röstberättigade varit 650, 700 och 800. I valen har deltagit 97, 146 respek— tive 219 röstberättigade försäkringstagare. Dessa har därvid representerat 77 %, 82 % respektive 84 % av bolagets direkta svenska premieintäkt.
I Öresund har vid de tre tillfällen, då försäkringstagarna valt elektorer, antalet röstberättigade försäkringstagare utgjort 839, 924 och 1 093. I valen har deltagit 104, 166 respektive 208 röstberättigade försäkringstagare och dessa har därvid representerat 59 %, 71 % respektive 81 % av bolagets di- rekta svenska premieintäkt.
I Atlantica har vid de två tillfällen, då försäkringstagarna valt elektorer, antalet röstberättigade varit 3 833 och 4 719 (varav yacht-försäkringstagare ca 3 200 respektive ca 4100). I valen har deltagit 33 respektive 38 röstbe— rättigade försäkringstagare, vilka därvid representerat ca 30 % respektive ca 40 % av bolagets direkta svenska premieintäkt.
I Hansa har vid de två tillfällen, då sjöförsäkringstagarna valt elektorer, antalet röstberättigade varit 502 och 405. I valen har deltagit 29 respektive 63 röstberättigade försäkringstagare. I det senare valet representerade de deltagande försäkringstagarna mer än 80 % av den direkta svenska sjöpre- mieintäkten.
I Mälaren har vid de två tillfällen, då sjöförsäkringstagarna valt elekto- rer, antalet röstberättigade varit 298 och 287. I valen har deltagit 72 respek- tive 65 röstberättigade försäkringstagare. I det senare valet representerade de deltagande försäkringstagarna 59 % av bolagets direkta svenska sjöpre- mieintäkt.
I samband med att försäkringsinspektionen företog sina undersökningar rörande de ömsesidiga försäkringsbolagens representationsanordningar stu- derades år 1954 även livförsäkringsaktiebolaget Framtidens system för utse- ende av huvudmannaförsamling. Härvid fann man, att av de utlottade 100 valmännen omkring 40 brukade deltaga i nomineringsmötena och omkring 70 i omröstningarna. De sakkunniga har till komplettering av materialet be- gärt ytterligare uppgifter från bolaget. Härvid har meddelats, att vid de fem- ton val, som ägt rum under åren 1956—1958, det genomsnittliga deltagaran- talet varit i nomineringsmötena 29 och vid valen 74.
De sakkunniga har berett samtliga 51 ordinarie representanter för försäk- ringstagarintresset i försäkringsaktiebolagens styrelser tillfälle att vid in- tervjuer inför de sakkunniga redogöra för sina erfarenheter av uppdragen. Intervjuer har hållits med 48 av dessa styrelseledamöter. Intervjuerna har inledningsvis avsett att ge en bild av vilka slag av ärenden som behandlas i styrelserna och därefter koncentrerat sig på frågan om representationens värde ur försäkringstagarsynpunkt. Tillfälle har funnits för de intervjuade att framföra synpunkter jämväl i sådana frågor rörande försäkringstagar- representationen, vilka vid intervjuerna kan ha blivit förbigångna. Vid in- tervjuerna har i huvudsak följande framkommit.
De ärendestyper, som förekommer i försäkringsaktiebolagens styrelser, växlar i viss män med skilda slag av bolag och varierande storlek på rörel— sen liksom med den administrativa ledningens önskan att endast ge en ori- entering i stort eller att därutöver lämna detaljuppgifter. I det sistnämnda hänseendet synes styrelseledamöternas vilja att erhålla detaljinformation spela en viss roll. Självklart är att möjligheterna till detaljorientering är större då det gäller mindre företag med ensartad rörelse än då det är fråga om stora bolag _ ofta ingående i koncerner — med praktiskt taget samtli- ga rörelsegrenar. Vissa bestämda ärenden ankommer enligt lag på styrel- sen. Även eljest kan man i uppläggningen av styrelsesammanträdena urskil— ja åtskilliga drag, som i stor utsträckning är gemensamma för samtliga de av intervjuerna berörda bolagen. Variationer föreligger dock då det gäller spörsmålet om styrelsen formellt beslutar eller om ett ärende endast an- mäles för kännedom. Även i det senare fallet blir naturligen den eventuella diskussionen normerande för bolagsledningens handlande, ehuru tolkningen av diskussionen ankommer på bolagsledningen själv. Föredragningen inför styrelsen handhas i allmänhet av verkställande direktören, som i flertalet bolag själv tillhör styrelsen.
Frågor rörande kontors- och fältorganisation förehas vanligen i styrelsen såvitt gäller de stora linjerna och inträffade mera beaktansvärda föränd- ringar. Anställnings— och avlöningsfrågor behandlas i allmänhet såvitt de rör de högre tjänstemännen. Förhandlingsöverenskommelser för den kollek- tivavtalsanställda personalen anmäles. Med få undantag torde styrelserna betrakta kapitalplaceringsfrågorna som de viktigaste ärendena, vilka alltid är föremål för uppmärksamhet vid styrelsesammanträdena. Vid utlämnande av lån till enskilda företag eller personer synes i stor utsträckning egenska- pen av försäkringstagare hos bolaget eller bolagsgruppen spela in. Kund— egenskapen föranleder dock icke avsteg från de allmänna kraven på fullgod säkerhet och god förräntning. I två bolagsgrupper och ett ensamstående bo- lag behandlas kapitalplaceringsfrågorna efter beredning av ett särskilt ut- skott. I sjöbolagen lämnas — till skillnad från regeln i de flesta andra för- säkringsbolag —— en individuell redovisning av de inträffade skadorna eller
i vart fall av alla haverier av någon vikt. I samtliga försäkringsbolagstyper erhåller vanligen styrelseledamöterna vid styrelsesammanträdena uppställ- ningar rörande kassa- och fondställning, premier och skador inom de skilda branscherna m. m. jämte jämförelsematerial för gångna perioder.
Vissa slag av ärenden, som i och för sig är av stor vikt för försäkringsta- garna, realbehandlas av hävd i allmänhet icke av försäkringsaktiebolagens styrelser. Sammanfattande kan sägas att detta gäller premiesättning, skade- reglering och villkorsutformning. I fråga om premiesättningen bör anmär- kas, att påståendet hänför sig till annan försäkring än livförsäkring. Såvitt gäller livförsäkringen beslutar enligt lag styrelserna hur de försäkringstek- niska grunderna, som bl. a. innehåller underlaget för premiebestämningen, skall vara utformade. I fråga om premierna kan väl undantagsvis någon pre- miesättning på viss försäkringstyp bli diskuterad av styrelsen, men i stort sett synes premietariffutformningen falla utom ramen för styrelsens arbets- uppgifter. Sällan synes frågor om ändrade försäkringsformer eller införan- de av nya dylika eller om försäkringsvillkor realbehandlas på styrelsesam- manträde. Att premiesättnings- och villkorsfrågorna i den utsträckning, som är fallet, ligger utanför styrelsernas handläggning anses bl. a. samman- hänga med att premier och villkor i stor omfattning bestämmes av tarifför- eningar och andra organ, som är gemensamma för ett flertal försäkrings- bolag. Skaderegleringen handhaves icke på styrelse- utan på tjänstemanna- planet, varmed dock icke är sagt att ej undantagsvis någon mera intressant skaderegleringsfråga, eventuellt inför en förestående rättegång, kan komma att anmälas och diskuteras på styrelsesammanträde. Jämväl anskaffnings- politiken synes i påfallande ringa utsträckning diskuteras och realbehandlas av styrelserna.
Beträffande frågan i vilken utsträckning försäkringstagarrepresentanter- na före styre]sesammanträdena informeras om de ärenden, som kommer att behandlas på sammanträdena, har inemot hälften av de intervjuade upp- givit, att någon förhandsinformation i regel icke förekommer. Undantag har dock ofta gjorts för stora, principiellt viktiga ärenden. De försäkrings- tagarrepresentanter, som svarat, att förhandsinformation äger rum, har lämnat uppgifter som visar, att graden av förhandsinformation är synner- ligen skiftande, alltifrån utsändning av en enkel föredragningslista till över- sändande av föredragningslista jämte lista över ifrågasatta län samt utför- liga promemorior rörande enskilda ärenden, som tarvar belysning. I den mån försäkringstagarrepresentanterna gjort värderande uttalanden röran- de den tillämpade ordningen har i några fall önskemål uttryckts 0111 vidgad förhandsinformation, medan i några andra fall vederbörande funnit det mest ändamålsenligt, att det föreliggande materialet presenteras först på sammanträdena.
Intervjuerna ger klart vid handen, att styrelseuppdragen omfattas med intresse av försäkringstagarrepresentanterna och att dessa deltagit i det
övervägande flertalet styrelsesammanträden. Även om mottagandet i vissa styrelser av de av Kungl. Maj:t förordnade styrelseledamöterna tycks ha varit tämligen kyligt, synes numera samtliga representanter för försäkrings- tagarintresset av de aktieägarvalda styrelseledamöterna betraktas som ar- betskamrater och kolleger. Av intervjuerna framgår, att de aktieägarvalda styrelseledamöterna på intet sätt utgör någon krets för sig, som i icke förut- sedda former tager ställning på förhand i de frågor, som sedan förehas på styrelsesammanträdena. Snarare har intervjuerna givit vid handen, att bo- lagsledningarna är mycket intresserade av att lämna information åt försäk- ringstagarrepresentanterna och gärna står till förfogande för lämnande — även utom sammanträdena —— av alla önskade upplysningar.
Bland de intervjuade synes, oavsett bolagstyp och sättet för utseende av försäkringstagarrepresentanterna, praktiskt taget allmän enighet råda där- om att på försäkringsaktiebolagens styrelsesammanträden icke förekommit några frågor, där försäkringstagarintresset stått i något uttalat motsatsför- hållande till aktieägarnas eller bolagets intresse. Försäkringstagarrepresen- tanternas uttalanden om frånvaron av motsättningar mellan försäkringsta- gar- och aktieägarintressena inrymmer dock i en del fall vissa nyanser. Sålunda har t. ex. från ett håll gjorts gällande, att »graden av konsolidering väl är en fråga vari motsättningar kan uppstå», från ett annat att »frågan är svår att besvara, eftersom motsatsförhållandet skulle ligga på premieplanet, vilket ej diskuteras i styrelsen» och från ett tredje håll att grunden till att något motsatsförhållande icke föreligger är »den hårda konkurrensen» i vederbörande bransch. Ingen representant för försäkringstagarna har på fråga kunnat angiva något konkret styrelseärende, där ett motsatsförhål— lande mellan försäkringstagarintresset och aktieägarintresset enligt hans mening skulle ha varit för handen. Från åtskilliga håll har direkt understru- kits, att bolagets arbete bedrives helt med försäkringstagarnas intresse som riktpunkt. I detta sammanhang må framhållas, att vid intervjuerna icke framkommit någonting som tyder på att tillkomsten av en försäkringsta- garrepresentation skulle ha föranlett, att vissa grupper av ärenden e. d. avförts från försäkringsaktiebolagsstyrelsernas handläggning.
På frågor huruvida försäkringstagarrepresentanterna i något ärende in— ledningsvis mött motstånd från majoriteten men brutit detta, så att styrel— sen fattat beslut enligt representanternas förslag, eller om de vid något till- fälle företrätt en minoritetsståndpunkt vid fattande av beslut har de intervju— ade med få undantag svarat nekande. Vad rör det förra spörsmålet har i ett flertal fall pekats på svårigheten att i en pågående diskussion urskilja olika meningar. De åsiktsmotsättningar, som till äventyrs inledningsvis kan före- ligga men som' sällan är uttalade, utjämnas vanligen under diskussionens gång. Några motsättningar anses för övrigt sällan föreligga ens under dis- kussionsskedet, och då så någon gång kan vara fallet, kan de skära igenom styrelsen utan att därvid följa skiljelinjen aktieägarvalda—försäkringstagar-
representanter. Beträffande den senare frågan gäller i allmänhet, att någon formlig omröstning icke förekommer. En enda försäkringstagarrepresentant har —— vid två tillfällen — reserverat sig mot styrelsens beslut. Vid det ena tillfället gällde reservationen innehållet i styrelsens utlåtande över ett stat- ligt betänkande, som remitterats till bolaget för yttrande, vid det andra gick reservationen ut på en restriktivare politik från vederbörande bolags sida i fråga om medelsplacering i fastigheter än den, för vilken styrelsen uttalade sig.
Den hypotetiska frågan huruvida det—kan antagas, att några ärenden skulle ha föredragits eller avgjorts annorlunda, därest icke försäkringsta- garrepresentanter funnits i styrelsen, besvaras av det övervägande flerta- let dylika representanter nekande. I många fall understrykes svårigheten att besvara en fråga av dylik typ. Åtskilliga har också lämnat frågan obesvarad.
Ett spörsmål av vikt, som behandlats vid intervjuerna, har varit frågan, huruvida försäkringstagarintresset bäst tillgodoses genom en särskild re- presentation för försäkringstagarna i styrelserna. I vissa fall har man vid intervjuerna kommit in på problemkomplexet, huruvida försäkringstagar- representationen i försäkringsaktiebolagens styrelser har större eller mindre betydelse för försäkringstagarna än försäkringsinspektionens tillsynsverk- samhet. Mera sällan har den uppställda frågan besvarats direkt. I stället har de intervjuade sökt ge en mera allmän — i det övervägande flertalet fall positiv —— värdering av försäkringstagarrepresentationen i aktiebolags- styrelserna. Gemensamt för många är att de, utan att konkretisera, ger ut- tryck åt den uppfattningen, att förhandenvaron av särskilda försäkrings- tagarrepresentanter i styrelserna har betydelse såsom ett tryck på den admi- nistrativa ledningen att komma med förslag respektive på de aktieägar— valda ledamöterna att fatta beslut i en riktning, som ligger ännu mer i för- säkringstagarnas intresse än vad som utan dylika representanter skulle ha blivit fallet. Värdet av den särskilda försäkringstagarrepresentationen i för— säkringsaktiebolagens styrelser betonas mindre av de elektorsvalda repre- sentanterna i sjöförsäkringsbolagen än av övriga försäkringstagarrepre- sentanter. I stor utsträckning finner försäkringstagarrepresentanterna i sjö- bolagen den lagstadgade försäkringstagarrepresentationen tämligen onödig. På sjöområdet anses nämligen konkurrensen, icke minst från utlandet, ut— göra en mycket god garanti för försäkringstagarintressena. Därtill kommer, att sjöbolagens styrelser i alldeles särskilt stor utsträckning innesluter aktieägarvalda styrelseledamöter, som är eller representerar storkunder hos vederbörande försäkringsbolag. Försäkringstagarrepresentanterna i sjöbolagen ger dock ofta samtidigt uttryck åt den uppfattningen, att den i anledning av den obligatoriska försäkringstagarrepresentationen tillkomna elektorsanordningen haft viss betydelse därigenom att valen av elektorer inneburit ett tillfälle till kontakt mellan försäkringsbolag och kunder och till en kundorientering om försäkringsbolagets verksamhet.
En annan huvudfråga, som diskuterats vid intervjuerna, har varit spörs— målet om den ändamålsenligaste formen för utseende av försäkringstagar- representanter i vederbörande bolag. Såsom alternativ har vid intervjuerna uppställts försäkringstagarval _ direkta eller genom elektorer —, val av intressegrupp med anknytning till försäkringstagarna samt förordnande av Kungl. Maj:t eller offentlig myndighet. Om i sammanhanget bortses från några ledamöter, som ej besvarat frågan, är det påfallande, att praktiskt ta— get allmän enighet råder om att sätta det i det »egna» bolaget tillämpade systemet för utseende av representanter för försäkringstagarintresset främst. De av offentlig myndighet utsedda styrelseledamöterna anser sålunda, med något enstaka undantag, att förordnande av offentlig myndighet är över- lägset andra system för tillsättning, ehuru en del förbinder denna värdering med uttalandet, att deras ställningstagande föranledes av praktiska och icke av principiella skäl. Försäkringstagarrepresentanterna i de sjöbolag, som arbetar med elektorssystem, anser val genom elektorer vara den bästa lös- ningen, dock att några placerar val genom intressegrupp med anknytning till försäkringstagarna som likvärdigt alternativ. På annat sätt utsedda för- säkringstagarrepresentanter är med blott enstaka undantag av den mening- en, att den ordning, som kommit till användning inom det »egna» bolaget, är den lämpligaste. Understrykas må, att försåkringstagarrepresentanternas värdering genomgående hänför sig till frågan om den mest ändamålsenliga anordningen i just det eller de bolag, där vederbörande är styrelseledamot.
Enskilda försäkringstagare synes endast i ett fåtal fall ha sökt kontakt med försäkringstagarrepresentanterna i de bolag, där de har sina försäk- ringar. Kontakter mellan försäkringstagarrepresentanterna och försäkrings- inspektionen har förekommit i ytterst ringa utsträckning. Mellan försäk- ringstagarrepresentanter i olika bolag synes —— dock mera tillfälligtvis »— visst meningsutbyte ha förekommit i en del fall.
Från några håll har uttalats, att Viss fortlöpande kontakt med eller orien- tering från försäkringsinspektionen skulle vara av värde för försäkrings- tagarrepresentanternas möjligheter att fylla sina funktioner på bästa sätt. Från en försäkringstagarrepresentants sida har i stället framhållits, att man bör undvika att i någon form knyta försäkringstagarrepresentanterna fastare till tillsynsmyndigheten, enär detta kan medföra risk för gruppbild- ning i styrelserna.
5. Till de sakkunniga framförda synpunkter Svenska försäkringsbolags riksförbund uppger i sin skrivelse till de sakkun- niga, att åtskilliga bolag ifrågasatt lämpligheten av att tillsätta styrelseleda- möter genom förordnande av Kungl. Maj:t samt dessutom erinrat om att det ifrågavarande lagrummet tillämpades så, att endast förordnande av Kungl. Maj:t godkändes, vilket förhållande mött stark kritik såväl i riks-
dagen som i andra sammanhang. Att på detta sätt i administrativ ordning begränsa en i allmän lag föreskriven valfrihet ansåges icke tillfredsställan- de. Det vore enligt bolagens mening av största vikt för dem själva att hålla en god kontakt med försäkringstagarna och det borde därför vara varje bolags sak att genom representanter för försäkringstagarna få sådana sty- relseledamöter utsedda. Även andra bolag hade ifrågasatt riktigheten av den nuvarande tolkningen av lagrummet och ansåge att lagtexten borde för- tydligas.
Sjöassuradörernas förening har framhållit, att sjöförsäkringen hade en affärsmässig karaktär och vände sig med sina tjänster till affärslivet. Det svenska sjöförsäkringsväsendet hade byggts upp av de exportörer, importö- rer och redare, som hade behov av sjöförsäkring, och hade sedan utvecklats i nära anknytning till dessa intressen. Som en logisk följd härav hade det svenska näringslivet också sedan länge en bred representation i sjöförsäk— ringsbolagens styrelser. Under sådana förhållanden kunde det för sjöförsäk- ringens vidkommande knappast finnas motiv för en anordning med en sär- skild försäkringstagarrepresentation i försäkringsaktiebolagens styrelser. Skulle i samband med lagöversynen en omprövning av 70 & FL bli aktuell, ansåge föreningen att en revision i varje fall borde gå i den. riktningen, att rätten att utse försäkringstagarrepresentanter förbehölles försäkringstagar- na själva och icke överlätes till Kungl. Maj :t eller annan myndighet.
6. Övriga nordiska länder I Danmark och Finland saknas i försäkringslagstiftningen bestämmelser om obligatoriskt försäkringstagarinflytande i försäkringsaktiebolag. I för- arbetena till den gällande finländska tillsynslagen uttalas emellertid —— un- der hänvisning till 1950 års svenska lagändring »- att hinder icke möter för intagande i förvaltningsorganen av representanter för försäkringstagar— na. Enligt lagtexten skall den grund, enligt vilken försäkringstagare må del- taga i försäkringsaktiebolags förvaltning, i förekommande fall angivas i bolagsordningen. Ej heller lagstiftningen i Norge innehåller några regler om obligatoriskt försäkringstagarinflytande i aktiebolagen. Det föreliggande förslaget till norsk lag om livförsäkringsverksamhet innehåller emellertid, såsom tidigare nämnts, bl. a. den nyheten, att livförsäkringsrörelse endast må drivas av ömsesidigt bolag. Av det kommittébetänkande, som ligger till grund för för— slaget, framgår, att i Norge redan på 1930-talet förslag utarbetats, som gick ut på att visst inflytande skulle förbehållas åt försäkringstagarna i livför- säkringsaktiebolags såväl styrelse som representantskap (: mellanorgan mellan bolagsstämma och styrelse utan motsvarighet. i svensk lagstiftning). Frågan kom ej upp till behandling före krigsutbrottet. Efter kriget utarbe- tade de norska livförsäkringsaktiebolagen förslag av innehåll, att halva re-
presentantskapet skulle väljas av försäkringstagarna, varjämte dessa skulle tillförsäkras visst inflytande jämväl i styrelsen. I avvaktan på resultatet av det lagstiftningsarbete, som lett till det nu föreliggande norska lagförslaget, fick emellertid frågan vila.
De sakkunniga
Behovet av försähingstagarrepresentanter m. m.
Försäkringstagarrepresentationen i försäkringsaktiebolagens styrelser bör ses såsom en länk i FL:s regelsystem till skydd för försäkringstagarna. Be— stämmelserna i ämnet har uteslutande till syfte att tillvarataga försäkrings- tagarintresset. Försäkringstagarrepresentationen utgör ett försök att i ny form skapa garantier för att försäkringsverksamheten även i aktiebolagen drives med försäkringstagarnas intressen för ögonen. Representationen i fråga kan sålunda sägas ha karaktären av ett komplement till den av för— säkringsinspektionen bedrivna tillsynsverksamheten, som har till uppgift att ge garantier för att försäkringstagarintressena i de enskilda försäkringsbo— lagen icke åsidosättes.
I anledning av direktiven för de sakkunniga och för att om möjligt få en klar bild av försäkringstagarrepresentanternas ställning, arbetsförhållanden och erfarenheter har, såsom förut nämnts, intervjuer företagits med det övervägande flertalet ifrågavarande styrelseledamöter i försäkringsaktie- bolagen. Intervjuerna har givit vid handen, att det i samtliga berörda försäk- ringsbolag råder ett mycket gott samarbete mellan de aktieägarvalda och de i annan ordning utsedda styrelseledamöterna. Det synes icke föreligga något motsatsförhållande mellan försäkringstagarrepresentanterna och de övriga styrelseledamöterna. Styrelsebesluten är i allmänhet enhälliga. En- dast i ett försäkringsaktiebolag har, såvitt framgår av intervjuerna, reserva- tioner avgivits av en försäkringstagarrepresentant. Styrelserna som helhet synes, av intervjuerna att döma, söka placera influtna premiemedel så, att till gagn för försäkringstagarna bästa möjliga avkastning i förening med god säkerhet erhålles, och eftersträvar att bolagens rörelser drives rationellt, effektivt. och i överensstämmelse med god ordning. Ingenting tyder på att denna inställning hos styrelserna skulle vara en följd av införandet av den särskilda försäkringstagarrepresentationen.
Styrelsernas inställning torde bl. a. sammanhänga med att även inom försäkringsvärlden den allmänna synen är, att försäkringsverksamheten är en serviceverksamhet, som har att tillgodose allmänhetens och näringslivets behov av ett ekonomiskt motiverat, välavvägt försäkringsskydd. En garanti för att försäkringsväsendet fyller sin uppgift är, sett i stort, den konkurrens mellan olika försäkringsbolag och försäkringsbolagsgrupper, som råder på försäkringsmarknaden. En ytterligare garanti för försäkringstagarintresset utgör sedan gammalt, såsom förut nämnts, försäkringsinspektionens till-
synsverksamhet, som utbyggts i samband med tillkomsten av 1948 års lag om försäkringsrörelse och 1950 års ändringar i samma lag.
Jämväl en försäkringstagarrepresentation i försäkringsaktiebolagsstyrel- serna kan ha en uppgift att fylla i sammanhanget. Det bör dock framhållas att det icke är självklart, att en dylik anordning är en ändamålsenlig form för effektiv bevakning av att försäkringstagarnas intressen icke åsidosättes. Det måste vara svårt för lekmän med begränsade kunskaper och informa- tioner på området att få ett grepp om de många problem, som försäkrings- väsendet erbjuder. Bevakningen av försäkringstagarintresset förutsätter i många fall försäkringsmatematiska, statistiska, företagsekonomiska och juridiska specialkunskaper, som lekmän ofta saknar. Det synes ganska uppenbart, att försäkringsinspektionen har betydligt större förutsättningar att utöva en i försäkringstagarintressets tjänst stående kontrollverksamhet än vad försäkringstagarrepresentanterna i aktiebolagsstyrelserna har. Försäkringsinspektionen får genom årliga, utförliga redovisningar från för- säkringsbolagen, genom infordrade uppgifter av olika slag, genom hand- läggningen av bolagsordnings- och grundärenden samt genom inspektioner m. ni. en mycket god bild av varje försäkringsbolags förhållanden och för- valtning och kan vid sin bedömning bygga på den speciella sakkunskap, som finnes representerad inom ämbetsverket. Samtidigt har inspektionen den fördelen, att verket kan göra värdefulla jämförelser mellan förhållande- na i de olika försäkringsbolagen. Försäkringsinspektionens förutsättningar att tillvarataga försäkringstagarintressena blir dessutom ännu större än förut, därest i detta betänkande framlagda förslag rörande utökning och förbättring av inspektionens tillsynsmöjligheter förverkligas. På det revi- sionstekniska planet utövas vidare kontroll av bl. a. de av försäkringsin— spektionen för flertalet riksbolag förordnade revisorerna. Det torde därför kunna hävdas, att det från ren kontrollsynpunkt knappast finnes något egentligt behov av att ha en sådan institution som försäkringstagarrepre- sentationen i försäkringsaktiebolagens styrelser.
Även om den särskilda försäkringstagarrepresentationen i försäkrings- aktiebolagens styrelser icke torde vara ett nödvändigt led i kontrollen över soliditets- och skälighetsprincipernas iakttagande eller över efterlevnaden i övrigt av gällande lagar och författningar, kan det ändock vara motiverat att bibehålla anordningen i fråga. Försäkringsverksamheten drives, såsom förut i flera sammanhang betonats, mer eller mindre helt för försäkringsta- garnas räkning. Med hänsyn härtill synes det naturligt, att försäkringsta- garna jämväl vid aktiebolagsformen blir representerade i bolagets ledning. En sådan representation synes stå i överensstämmelse med den allmänna andan i FL. Representationen bidrager också till att överbrygga den formel— la klyfta, som existerar mellan aktiebolags— och den ömsesidiga bolagstypen, och kan verka förtroendeskapande hos allmänheten. Särskilt inom vissa branscher, i främsta rummet sjö- och transportförsäkring, har försäkrings-
aktiebolagens styrelser sedan gammalt i en icke ringa utsträckning rekry— terats bland försäkringstagare eller andra personer, som företräder kundin- tresscna. Lagstiftningen av år 1950 angående försäkringstagarrepresentatio— nen i försäkringsaktiebolagens styrelser kan på sätt och vis sägas utgöra ett fullföljande och en utbyggnad av nyssnämnda praxis samtidigt som for- mella garantier skapats för att de särskilda försäkringstagarrepresentan- terna i aktiebolagen blir oberoende av aktieägarintressena. Den kontakt och det samarbete mellan å ena sidan specialister och å andra sidan intressera- de försäkringstagare eller intresserade representanter för försäkringstagar- intresset, vartill representationsbestämmelserna bör leda, synes kunna främ— ja en forsatt sund utveckling av försäkringsväsendet. Om försäkringstagar- representanterna äger god kännedom om försäkringsproblemen, sedda ur konsumentsynvinkel, bör de kunna komma med uppslag och idéer, av vilka i allt fall en del, efter vederbörlig överarbetning, kan visa sig praktiskt ge— nomförbara och leda till förbättringar i försäkringsskydd eller service. Det- ta bestyrkes av det förhållandet att i flera fall, vid såväl aktiebolags- som den ömsesidiga bolagstypen, samarbete mellan försäkringsbolag och intres- segrupper av försäkringstagare lett till ur försäkringstagarsynpunkt värde- fulla resultat. Även på andra sätt bör försäkringstagarrepresentanter kun- na positivt verka för att försäkringstagarönskemål och försäkringstagarsyn- punkter blir beaktade i den grad, som bör vara fallet inom en så service- betonad verksamhet som försäkringsrörelsen. De sakkunniga har på de skäl, som här ovan anförts, kommit till den slutsatsen, att den särskilda försäk- ringstagarrepresentationen i försäkringsaktiebolagens styrelser bör bibehål- las och i viss utsträckning förstärkas. En förstärkning synes i första hand motiverad för livförsäkringsaktiebolagens del. Erinras må därom att inom ifrågavarande bolag aktieägarnas andel i tillgångarna och rätt till årlig ut- delning är mycket starkt begränsad.
Inget krav synes böra uppställas på att de personer, som skall speciellt verka för att försäkringstagarintressena blir tillbörligen tillgodosedda i för- säkringsaktiebolagen, är försäkringstagare i just ifrågavarande bolag. Det väsentliga är, att vederbörande äger den insikt i försäkringsfrågor, sedda från konsumentsynpunkt, och de allmänna kvalifikationer, som innehavar- na av ifrågavarande uppdrag bör ha.
Antalet försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolags styrelse torde få göras beroende av bl. a. försäkringsbolagets karaktär, antalet öv— riga styrelseledamöter och försäkringsstockens sammansättning. I aktie- bolag, som uteslutande eller huvudsakligen driver livförsäkring, synes av skäl, som tidigare nämnts, särskild anledning finnas att kräva en utök- ning av försäkringstagarrepresentationen. Vad angår skadeförsäkringsaktie- bolagen gäller att ju mer skiftande försäkringstyper ett sådant bolag till- handahåller, desto större blir behovet av att sakkunskap från flera olika områden blir representerad bland de styrelseledamöter, som skall särskilt
tillvarataga försäkringstagarintressena i dylikt bolag. Blott i specialbolag, som driver allenast någon eller några enstaka försäkringstyper, torde färre än två försäkringstagarrepresentanter böra godtagas. I likhet med vad som nu gäller synes det icke finnas anledning att uppställa något krav på en försäkringstagarrepresentation i återförsäkringsaktiebolagens styrelser.
I detta sammanhang vill de sakkunniga uttala, att såvitt framgår av de företagna intervjuerna med försäkringstagarrepresentanterna försäkrings- aktiebolagens styrelser i alltför ringa grad synes befatta sig med vissa äm— nen, som är av grundläggande betydelse icke minst från försäkringstagar— synpunkt. Premiernas närmare utformning vid olika typer av försäkringar synes i stort sett, bortsett från de försäkringsslag, för vilka försäkrings— tekniska grunder skall finnas, främst livförsäkring, icke av styrelserna ägnas den uppmärksamhet, som frågorna förtjänar och som förutsättes i 282 Q 2 mom. FL, utan torde i stort sett behandlas av verkställande direk- törerna och dessas medhjälpare inom försäkringsbolagen och inom olika förekommande tariffsammanslutningar. Detsamma torde i stort sett gälla den närmare utformningen av försäkringsformer och försäkringsvillkor m. 111. Enligt de sakkunnigas mening är de nu nämnda ämnena av den grundläggande betydelse såväl för försäkringsbolagen som sådana som för försäkringstagarna, att styrelserna bör ganska ingående sätta sig in i och taga ställning till hithörande frågor. Även om alla detaljproblem måste lösas av experter på tjänstemannaplanet, synes det angeläget att styrelserna skaffar sig så ingående kunskaper i nu nämnda ämnen, som det är prak- tiskt möjligt för andra än försäkringsmän att förvärva. Icke minst ange— läget synes vara, att de speciella försäkringstagarrepresentanterna i styrel- serna intresserar sig för premietarifferna, försäkringsformerna och försäk- ringsvillkoren. Anledning torde jämväl finnas för styrelserna att i större utsträckning än som nu synes ske taga aktiv del i uppdragandet av rikt- linjerna för anskaffningspolitiken och i bestämmandet av de praktiska formerna för denna politiks genomförande. Anskaffningsverksamheten är av sådant intresse för försäkringstagare och blivande försäkringstagare, att försäkringstagarrepresentanterna torde böra särskilt uppmärksamma också hithörande frågor.
Såsom förut omnämnts har i ett av livförsäkringsaktiebolagen företrädare för försäkringstagarna icke blott fått säte i styrelsen utan även erhållit ytterligare befogenheter. Ett slags parallell till bolagsstämman har skapats i form av en huvudmannaförsamling, vald av försäkringstagarna enligt förut beskrivna regler. Kritik kan från vissa synpunkter riktas mot dessa val, bl. a. därutinnan att en alltför obetydlig del av försäkringstagarna får tillfälle att deltaga i valhandlingen. Men tanken att i ett aktiebolag skapa en bredare representation för försäkringstagarna än som är möjlig inom den begränsade krets, som en styrelse utgör, och att låta representanter för försäkringstagarna bl. a. även erhålla en löpande information om verk-
samheten och om utfallet av bolagets rörelse, avgiva yttrande över tilltänkta ändringar i bolagsordningen och ha rätt att deltaga i bolagsstämmans för- handlingar synes vara ett värdefullt uppslag, som kan vara förtjänt att prövas i vidare utsträckning än som hittills skett.
Tillsättningsformen
När det gäller formen för tillsättande av försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolagens styrelser, har det rätt delade meningar om vilken form som bör givas företräde. Enligt nu gällande lagbestämmelser kan representanterna i fråga utses av försäkringstagarna eller av intressegrupp, som har anknytning till dem, eller genom förordnande av Kungl. Maj :t eller offentlig myndighet. Lagen angiver således, sett i stort, tre alternativ för utseende av försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolagens styrelser. De sakkunniga tager i det följande upp dessa tre alternativ till granskning och bedömer dem från de synpunkter, som anförts i det före- gående.
Alternativ 1 Det första i lagtexten nämnda alternativet för utseende av försäkrings- tagarrepresentanter utgöres av val av försäkringstagarna. Ett sådant val kan i och för sig tänkas få formen av antingen ett direkt val eller ett in— direkt val. Det direkta valet torde dock sällan vara ändamålsenligt i detta sammanhang. Det är fråga om att utse några få personer, vilka skall vara lämpliga för den kvalificerade uppgiften att dela det ansvar, som följer med ett styrelseuppdrag i försäkringsbolag, och att samtidigt på styrelse- planet positivt verka för att försäkringstagarönskemål och försäkrings- tagarsynpunkter blir vederbörligen beaktade vid rörelsens bedrivande. Vid direkta val torde det vara svårt att i lämpliga former få garantier för att personer med erforderliga kunskaper på området erhålles för uppgiften. Lösningen att överlåta kandidatnomineringen till en valberedning torde, när det gäller utseende av några få styrelseledamöter, kunna kritiseras så- som innefattande en alltför stor maktkoncentration till valberedningen, samtidigt som det vid aktiebolagsformen är svårt att för direkta val kon- struera en valberedning, som kan betraktas såsom ett direkt försäkrings— tagarorgan. Vid vissa typer av försäkringsaktiebolag synes det dock icke uteslutet, att förutsättningar i praktiken kan föreligga för anordningar med direkta val. De sakkunniga åsyftar härvid försäkringsaktiebolag med ett mycket begränsat antal försäkringstagare, vilka kan antagas ha sådant intresse för representationsfrågan, att de i erforderlig utsträckning infin- ner sig vid anordnade valsammanträden och tillser att kvalificerade perso- ner utses för uppgiften. I ett antal sjöförsäkringsaktiebolag synes läget vara det beskrivna och torde i dylika bolag anordningen med direkta val kunna
accepteras, om en dylik valform beslutas av bolaget. För den vanliga typen av försäkringsaktiebolag med ett mycket stort antal försäkringstagare och med ofta många försäkringsgrenar synes däremot metoden med direkta val icke lämpligen böra ifrågakomma.
Erfarenheten talar för att det närmast är de indirekta valen som är aktuella, när det gäller att valvägen utse försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolagens styrelser. Vid dylika val har försäkringstagarna att välja en elektorsförsamling, som i sin tur utser de personer, som skall i styrelsen särskilt tillvarataga försäkringstagarnas intressen. En relativt begränsad elektorsförsamling synes väl skickad för uppgiften att skaffa fram personer med kvalifikationer och intresse för ifrågavarande uppdrag.
Några svårigheter att anordna försäkringstagarval av elektorer synes icke föreligga, när fråga är om försäkringsaktiebolag av sjöbolagens typ. Försäkringstagarnas antal är där regelmässigt så begränsat och deras in— tresse för en effektiv representation så stort, att det _ såsom erfarenheten bestyrkt —— kan påräknas såväl att försäkringstagarna i betydande utsträck— ning låter sig företrädas vid valmöten som att lämpliga personer väljes till elektorer. För nu ifrågavarande försäkringsaktiebolags del synes metoden med indirekta val vara en god lösning av problemet hur man skall få fram effektiva och kunniga företrädare för försäkringstagarintresset i veder- börande bolags styrelse. Med hänsyn till det begränsade antalet försäkrings— tagare i förevarande bolag synes det icke möta några praktiska hinder att — såsom ock skett —— tillerkänna i princip samtliga försäkringstagare rösträtt vid elektorsvalen.
De praktiska svårigheterna vid den indirekta valmetoden inträder vid den vanliga typen av försäkringsaktiebolag med ett mycket stort antal försäkringstagare i ofta många olikartade försäkringsgrenar. För sådana bolag möter det svårigheter att på ett ändamålsenligt sätt organisera elek- torsval, förenade med rösträtt för samtliga försäkringstagare. Att döma av de tidigare redovisade erfarenheterna från de ömsesidiga försäkrings- bolagens delegeradeval föreligger det risk för att i de vanliga typerna av större försäkringsaktiebolag institutionen elektorsval skulle komma att möta ringa intresse från försäkringstagarnas sida. Utgången av valen kan då lätt bli olämpligt påverkad av befattningshavare eller fältmän i vederbörande bolag. En lösning är givetvis att dels söka aktivera försäkringstagarintres- set och dels skapa garantier mot en olämpligt påverkad valutgång. Nära till hands kan härvid ligga att organisera elektorsvalen efter de linjer, som de sakkunniga förordat för delegeradevalen i de vanligaste typerna av större ömsesidiga försäkringsbolag. En analog tillämpning av dessa linjer är visserligen förenad med den komplikationen, att vid aktiebolagsformen det möter vissa svårigheter att konstruera en lämpligt utformad kandidat- nominerande valberedning. En godtagbar lösning av detta specialproblem synes dock vara att i försäkringsaktiebolagen låta försäkringsinspektionen
utse den första kandidatnominerande valberedningen i dess helhet, var- efter vid senare val beredningens ledamöter, med undantag för ordföranden som fortfarande skulle tillsättas av inspektionen, kan väljas av den sittande elektorsförsamlingen.
Vid företagsformen försäkringsaktiebolag synes det emellertid de sak- kunniga vara ett alltför långtgående krav att för de stora riksbolagens del fordra, att samtliga försäkringstagare skall vara röstberättigade vid elek- torsval. Försäkringsaktiebolaget har ju i motsats till det ömsesidiga för- säkringsbolaget icke karaktären av en försäkringstagarsammanslutning utan är rättsligt sett uppbyggt på grundval av det av aktieägarna tillskjutna kapitalet. I anslutning härtill har elektorsförsamlingen i ett försäkrings- aktiebolag en mera begränsad uppgift än delegeradeförsamlingen i ett ömse- sidigt försäkringsbolag. Vid försäkringsaktiebolaget är det icke fråga om att levandegöra ett delägarskap utan om att skapa garantier för att i sty- relsen kommcr att ingå några kvalificerade och kunniga personer med spe- ciell uppgift att verka för att försäkringstagarnas intressen blir tillbörligen tillgodosedda. En elektorsförsamling, som är kompetent att utse dessa speciella företrädare för försäkringstagarintresset, torde kunna erhållas, även om, av praktiska skäl, försäkringstagarnas rösträtt vid elektorsvalen *, de stora riksbolagen icke göres allmän. Vid nu ifrågavarande bolag torde möjlighet böra finnas att låta endast en slumpmässigt bestämd, dock icke alltför obetydlig, del av försäkringstagarstocken deltaga i elektorsvalen. Valanordningarna måste dock konstrueras så, att obehörig påverkan på valen omöjliggöres och så att garantier i praktiken föreligger för att olika typer av försäkringar blir representerade på den vallista över elektors- kandidater, som ställes under omröstning bland det slumpmässigt utvalda, röstberättigade försäkringstagarklientelet. Jämväl vid elektorsval måste betydande arbete nedläggas på att skapa intresse för valen och på informa— tion till de berörda försäkringstagarna om valen och om de uppställda kandidaterna. Med ovan angivna begränsning torde de synpunkter, som de sakkunniga anfört rörande organisationen av delegeradeval i större ömse- sidiga riksbolag, böra beaktas jämväl vid elektorsval i större försäkrings— aktiebolag av riksbolagstyp. Skulle det i en framtid visa sig att ett otill— fredsställande litet antal försäkringstagare begagnar sin rösträtt vid elek— torsval, synes frågan om en övergång till andra anordningar än den in- direkta valmetoden få övervägas. Tills vidare torde emellertid något hinder icke böra resas mot att även större försäkringsaktiebolag, med beaktande av det ovan anförda, söker komma fram på nu ifrågavarande väg, när det gäller att utse de speciella företrädarna för försäkringstagarintressena i bolagens styrelser.
Alternativ 2
Det andra alternativet, som kan betecknas organisationslinjen, innebär att
398 det överlämnas till organisation eller intressegrupp med anknytning till försäkringstagarna att utse de styrelseledamöter, som skall särskilt verka för försäkringstagarintressenas tillgodoseende. Direkta erfarenheter talar för att en sammankoppling av å ena sidan organisationer och å andra sidan försäkringsbolag kan innefatta en mycket aktiv och effektiv bevakning av försäkringstagarintressena. Givet är, att stor vikt måste läggas vid att an- knytning sker till lämpliga och intresserade organisationer. De synpunkter, som härutinnan av de sakkunniga anförts rörande organisationers utseende av delegeradeförsamling i ömsesidigt försäkringsbolag, äger i huvudsak motsvarande tillämpning på det nu behandlade området.
Det ligger i sakens natur, att ett försäkringsaktiebolag i allmänhet har en sådan sammansättning av sin försäkringsstock, att en anknytning torde böra ske till flera olika organisationer. Då det vid försäkringsaktiebolagen är fråga om att utse några få representanter för försäkringstagarna, förut- sätter därför organisationslinjen i allmänhet ett samarbete mellan de olika berörda organisationerna vid valet av försäkringstagarrepresentanter i för— säkringsaktiebolags styrelse. Ett sådant samarbete torde lämpligen kunna organiseras i den formen, att samtliga berörda organisationer blir före- trädda i en valdelegation, som har till uppgift att tillsätta försäkringstagar- representanterna i vederbörande försäkringsaktiebolagsstyrelse. Det sam- arbete, som inom en dylik valdelegation kan etableras mellan olika orga- nisationer, synes skapa goda förutsättningar för en effektiv bevakning av försäkringstagarintressena. Icke minst värdefullt synes vara, att en naturlig möjlighet öppnas att —— med lämpliga, icke alltför korta tidsmellanrum —— låta nu ifrågavarande styrelseuppdrag tillfalla än en expert från ett område och än en expert från ett annat område. Härigenom kan det bli tillfälle att på det ena området efter det andra få försäkringstagarsynpunkter fram- förda av verkligt sakkunniga personer. I enlighet med det anförda anser de sakkunniga, att organisationslinjen innefattar goda möjligheter att få fram kunniga personer, som är lämpliga för uppgiften att i försäkrings- aktiebolagens styrelser verka för försäkringstagarintressenas tillgodoseende.
Kombinationer av alternativen 1 och 2 Förhållandena i ett försäkringsaktiebolag kan vara sådana, att anledning finnes att kombinera alternativ 1 och alternativ 2 för utseende av försäk- ringstagarrepresentanterna i styrelsen. Det kan exempelvis befinnas, att indirekta val lätt kan organiseras såvitt rör en eller flera branscher, medan det i övrigt synes ligga närmast till hands att tillämpa organisationslinjen. Något hinder mot dylika kombinationer synes icke böra uppställas, därest kombinationerna konstrueras på ett sätt, som framstår som ändamålsenligt.
Alternativ 3 Det tredje alternativet utgöres av att Kungl. Maj:t eller offentlig myndighet
utser försäkringstagarrepresentanterna i försäkringsaktiebolags styrelse. Frågan om ändamålsenligheten av detta alternativ måste bedömas mot bak- grunden av de uppgifter, som i första hand bör tillkomma ifrågavarande styrelseledamöter. Av det föregående framgår, att försäkringstagarrepre- sentanterna icke i främsta rummet torde böra betraktas såsom rena kon- trollorgan — för den uppgiften synes försäkringsinspektionen bäst skickad. Den särskilda representationen för försäkringstagarna i styrelsen synes ha den största betydelsen såsom ett organ på högsta nivå för framförande av försäkringstagarönskemål och försäkringstagarsynpunkter då det gäller premietariffernas utformning, försäkringsformerna, försäkringsvillkoren, försäkringsbolagens service i förhållande till kunderna, uppläggningen av anskaffningspolitiken m. 111.
Då försäkringstagarrepresentanterna sålunda i främsta rummet icke skall vara kontrollorgan utan bör vara positivt verksamma såsom kontaktmän för försäkringstagarna och såsom sakkunniga förslagsställare och initiativ- tagare, vilka bygger på grundligast möjliga kunskaper om försäkrings— problemen, sedda från konsumentsynpunkt, synes det mera fjärranliggande att Kungl. Maj :t eller offentlig myndighet förordnar ifrågavarande styrelse- ledamöter än att vederbörande utses av exempelvis motororganisationer, fastighetsägarförbund, hyresgästsammanslutningar, löntagarorganisationer, kvinnosammanslutningar och näringsorganisationer av olika slag, samarbe- tande i valdelegationer vilkas sammansättning anpassats efter arten av den bedrivna försäkringsrörelsen. Kungl. Maj:t och offentlig myndighet måste nämligen anses ha mindre nära kontakt med försäkringsproblemen, sedda ur konsumentsynvinkel, än vad nyssnämnda och liknande organisationer har. Denna synpunkt står helt i överensstämmelse med vad som i före- gående kapitel anförts rörande formerna för försäkringstagarinflytandet i de ömsesidiga försäkringsbolagen. Formen att Kungl. Maj:t eller offentlig myndighet utser försäkringstagarrepresentanter torde därför böra komma till användning endast i sådant fall, där av speciella skäl hinder möter mot att tillämpa vallinjen och organisationslinjen. Såsom exempel på så— dana fall må nämnas, att försäkringstagarval omfattats med alltför ringa intresse av försäkringstagarna och att organisationslinjen framstår såsom oframkomlig, därför att försäkringsbolaget icke vill knyta an till de orga- nisationer, som med hänsyn till arten av den av bolaget bedrivna rörelsen lämpligen bör ifrågakomma, eller därför att vederbörande organisationer icke är villiga att medverka.
Sammanfattning och förslag Av det föregående framgår, att de sakkunniga är av den uppfattningen, att de särskilda företrädarna för försäkringstagarintresset icke i första hand bör fungera såsom kontrollorgan — för den uppgiften är försäkrings-
inspektionen bäst skickad —— utan i främsta rummet bör vara positivt verksamma såsom kontaktmän för försäkringstagarna och såsom idégivare och initiativtagare, byggande på grundligast möjliga kunskaper om olika försäkringsfrågor, sedda ur konsumentsynvinkel, Mot denna bakgrund för- ordas, att de särskilda företrädarna för försäkringstagarintressena skall kunna utses antingen genom val av någon eller, i allmänhet, flera intresse- grupper med anknytning till försäkringstagarna eller genom val av försäk- ringstagarna (eller genom en kombination av båda dessa metoder). De sakkunniga förutsätter härvid, att de synpunkter, som de sakkunniga i det föregående anfört beträffande de olika alternativens närmare utformning, vederbörligen beaktas. Utvägen att Kungl. Maj:t eller offentlig myndighet utser försäkringstagarrepresentanterna i försäkringsaktiebolags styrelse bör enligt de sakkunnigas mening, med hänsyn till uppgiftens art, betraktas såsom en sistahandslösning. De sakkunniga, som stryker under värdet av kontakt mellan försäkringstagare och försäkringsbolag, förordar en för- stärkning av försäkringstagarrepresentationen inom i första hand livför- säkringsaktiebolagen med hänsyn till att inom dessa bolag aktieägarnas andel i tillgångarna och rätt till årlig utdelning mycket starkt begränsats. För skadeförsäkringsaktiebolagens del anser de sakkunniga, att ju mer skiftande försäkringstyper ett sådant bolag tillhandahåller, desto större blir behovet av att sakkunskap från flera olika områden blir representerad bland försäkringstagarrepresentanterna. Blott i specialbolag, som driver allenast någon eller några skadeförsäkringstyper, bör färre än två dylika representanter godtagas.
Liksom hittills torde formen för tillsättning av försäkringstagarrepre- sentanter i försäkringsaktiebolags styrelse böra beskrivas i bolagsordningen. Härigenom beredes den stadfästande myndigheten tillfälle att pröva ända- målsenligheten av den beslutade anordningen. Något hinder torde icke böra möta mot att eventuellt förekommande detaljföreskrifter intages i en sär- skild valordning.
Med stöd av det anförda föreslår de sakkunniga, att vissa jämkningar göres i lagtexten i 70 5 första och andra stycket FL. Till markering av att försäkringstagarrepresentanternas uppgift i främsta rummet bör vara att positivt verka såsom kontaktmän för försäkringstagarna och såsom idé- givare och initiativtagare i försäkringstagarintressets tjänst torde uppgiften höra i lagtexten förklaras vara att »särskilt verka för att försäkringstagar- nas intressen bliva vederbörligen tillgodosedda». Tillsättningsformen synes i lagtexten lämpligen kunna beskrivas så, att vederbörande skall »utses genom direkt eller indirekt val av försäkringstagarna eller intressegrupp eller intressegrupper med anknytning till dem eller, där sådant val icke lämpligen kan ifrågakomma, genom förordnande av Konungen eller offentlig myndighet».
Orden »direkt eller indirekt val» har inskjutits för att klarlägga, att både
när försäkringstagarna själva eller intressegrupp utser försäkringstagar- representanter valet kan — allt efter vad som synes ändamålsenligast — ske antingen direkt eller så att valmännen väljer elektorer, vilka förrättar valet av försäkringstagarrepresentanter. Orden >>eller intressegrupper» har tillagts för att markera, att organisationslinjen kan komma i fråga icke blott när försäkringstagarklientelet har anknytning till en enda intresse- grupp utan jämväl när anknytning finnes till flera olika intressegrupper. Såsom angivits i det föregående har tillsättningsformen förordnande av Kungl. Maj:t eller offentlig myndighet ansetts böra ifrågakomma endast såsom en sistahandslösning. Detta har i lagtexten kommit till uttryck där— igenom att såsom förutsättning för ifrågavarande tillsättningsform upp- ställts, att de förut nämnda tillsättningsformerna »icke lämpligen kan ifrågakomma».
TOLFTE KAPITLET
Företagsformen på livförsäkringsområdet
1. Gällande lag och förarbetena till densamma. Huvuddragen. Några ord om den tidigare dis— kussionen
FL räknar med två företagstyper på försäkringsområdet, försäkringsaktie- bolaget och det ömsesidiga försäkringsbolaget, och ställer sig helt neutral till spörsmålet vilken företagsform som är den mest ändamålsenliga. I 1942 års försäkringsutrednings betänkande uttalades, att utredningen saknat an— ledning att ingå på frågan, vilkendera associationsformen som vore mest lämpad för drivande av försäkringsrörelse i olika branscher. Enligt propo- sitionen rörande FL syntes det föredragande statsrådet klart, att de båda associationstyperna vore i olika grad lämpade för skilda försäkrings- branscher. Mot bakgrunden av nutida samhällsuppfattning tedde det sig icke tilltalande, fortsatte statsrådet, att verksamhetsgrenar, som stode so- cialvården nära —— främst personförsäkring i vidsträckt mening — gjordes till föremål för privatekonomiskt företagarintresse. Å andra sidan vore otvivelaktigt aktiebolaget den naturliga företagstypen för exempelvis åter- försäkringsrörelse. Vid koncessionsprövning för nybildat försäkringsbolag måste enligt statsrådets mening hithörande frågor beaktas. Första lagut- skottet gick i sitt utlåtande över propositionen icke närmare in på frågan om företagstypen under hänvisning till att spörsmålet fölle inom ramen för det åt 1945 års försäkringsutredning anförtrodda uppdraget.
1945 års försäkringsutredning, som hade att avgiva förslag i frågan om en rationalisering och eventuell centralisering av försäkringsväsendet, dis- kuterade i sitt principbetänkande bl. a. spörsmålet om försäkringsväsen- dets företagsformer. Även om utvecklingen, anförde utredningen, i viss mån kunde anses ha gått i de ömsesidiga bolagens favör, kunde härav icke dragas den slutsatsen, att företagen av aktiebolagstyp icke vidare skulle ha någon funktion att fylla på försäkringsområdet. Enligt utredningens mening vore dock livförsäkringens idé bäst förenlig med den ömsesidiga bolagstypen. Det vore nämligen icke tillfredsställande att livförsäkringen bures upp av enskilda vinstintressen. Ej heller borde det ifrågakomma, att livförsäkringsaktiebolagens mycket betydande fonder, vilka hopsamlats av försäkringstagarnas medel, förvaltades utan någon direkt kontroll från försäkringstagarnas sida.
Frågan om försäkringstagarinflytandet i försäkringsaktiebolagen före-
slogs av 1945 års utredning bli löst genom försäkringstagarrepresentation i aktiebolagens styrelser. Denna fråga har behandlats av de sakkunniga i föregående kapitel. Utredningen redogjorde vidare i betänkandet för redan beslutade och planerade regler i bolagsordningarna om vinstbegränsning för livförsäkringsaktiebolagen. Vad beträffar äganderätten till livförsäk- ringsaktiebolagens tillgångar, till den del de icke motsvarades av aktie- kapitalet, överenskoms emellan utredningen och de existerande livförsäk— ringsaktiebolagen, att i bolagsordningarna för dessa bolag skulle intagas föreskrift om att vid likvidation samtliga tillgångar utom vad som mot- svarade aktiekapitalet skulle tillfalla försäkringstagarna.
Den ömsesidiga företagstypen borde, menade utredningen, få företräde vid framtida nybildningar av bolag, där det ej vore uppenbart, att aktie- bolagsformen vore mera ändamålsenlig.
I propositionen rörande 1950 års ändringar i FL anslöt sig föredragande departementschefen i allt väsentligt till utredningens principiella synpunk- ter beträffande företagstyp. Det syntes honom icke erforderligt att i sam- manhanget göra några ytterligare allmänna uttalanden i ämnet. I den män i framtiden nybildning av försäkringsbolag komme att äga rum borde med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall bedömas vilkendera före— tagstypen som vore den lämpligaste. Enligt vad statsrådet erfarit hade vid tiden för propositionens framläggande regler om vinstbegränsning införts i samtliga livförsäkringsaktiebolags bolagsordningar.
Första lagutskottet berörde i sitt utlåtande över propositionen icke spörs- målet om den mest ändamålsenliga företagsformen.
I förevarande sammanhang må nämnas, att spörsmålet om den lämp- ligaste företagsformen på livförsäkringsområdet ofta diskuterats alltsedan det första ömsesidiga livförsäkringsbolaget — bortsett från ränte- och ka- pitalförsäkringsanstalter — grundades i Sverige år 1887 och då upptog kon- kurrens med de svenska livförsäkringsaktiebolagen, av vilka det första grundats redan år 1855. Särskilt livlig synes debatten ha varit under åren närmast efter sekelskiftet. Sedermera har den ebbat ut och företrädarna för de olika bolagstyperna synes ha enats i uppfattningen, att de företrä- den ett enskilt bolag kan åberopa mindre är en följd av aktiebolags- eller den ömsesidiga gestaltningen än av de reella förmåner, som försäkrings- tagarna kommer i åtnjutande av.
2. Det faktiska läget på livförsäkringsbolagsområdet. Vissa bestämmelser i livförsäkringsbolagens bolagsordningar m. m.
Vid ingången av år 1959 drives i Sverige direkt livförsäkringsrörelse av i hu- vudsak 5 aktiebolag (Framtiden, Liv-Skandia, Liv-Skåne, Liv—Svea, Liv- Thule) och 12 ömsesidiga försäkringsbolag (Allmänna liv Oden, Folket,
Förenade Liv, Järnvägsmännens Liv, Liv—Göta, Ränte- och kapitalförsät'- ringsanstalten, SPP, Städernas liv, Svenska Lif—Balder, Liv—Trygg, Valand- Pensionsbolaget, Änke— och pupillkassan). Härvid bortses från den spe- ciella, begränsade livförsäkringsrörelse, som bedrives av skadeförsäkrings- bolag i fall, där sådant bolag utgiver livränta såsom skadeersättning i an— ledning av inträffat försäkringsfall inom trafikförsäkring, ansvarighets— försäkring, olycksfallsförsäkring m. 111. Vid årsskiftet 1959/1960 kommer, såsom förut nämnts, Allmänna liv Odens försäkringsbestånd att i sin hel- het överlåtas till Svenska Lif—Balder, varefter det förstnämnda bolaget torde träda i likvidation.
Premierna för direkt livförsäkring i Sverige utgjorde år 1957 i aktiebolagen tillhopa 302 miljoner kronor och i de ömsesidiga bolagen tillhopa 762 mil- joner kronor. De förvaltade tillgångarna uppgick samma år i försäkrings— aktiebolagen till 3 713 miljoner kronor och i de ömsesidiga försäkringsbola- gen till 7 132 miljoner kronor.
Aktiekapitalen i de 5 livförsäkringsaktiebolagen utgör 500000 kronor utom i Liv-Thule, där det uppgår till 600 000 kronor.
I livförsäkringsaktiebolagens bolagsordningar är utdelningen på aktie- kapitalet maximerad till 4 eller 5 %, varjämte den regeln gäller, att om bo- laget träder i likvidation och överlåtelse av dess försäkringsbestånd icke ägt rum eller kommer till stånd, bolagets behållna tillgångar skall fördelas mellan försäkringstagarna enligt föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj:t. Aktieägarna skall dock tillföras aktiekapitalet jämte vad som kan ha brus- tit i tillåten utdelning under tilländalupen tid. Jämlikt särskild bestäm— melse i FL är fondemissioner förbjudna i livförsäkringsaktiebolag.
I konsekvens med nyssnämnda bestämmelser i bolagsordningarna byg- ger livförsäkringsbolagens grunder på den principen, att all uppkommen vinst, som icke åtgår till förenämnda utdelning till aktieägarna och som icke heller erfordras för rörelsens konsolidering, skall senast vid försäk- ringstidens utgång tillföras försäkringstagarna och fördelas mellan dessa på ett så rättvist sätt som möjligt.
Till belysning av läget må nämnas, att i de fem livförsäkringsaktiebola- gen rörelsevinsten inom livförsäkring (före i vinst- och förlusträkningen verkställd avsättning till utjämnings- och återbäringsfond men efter kon- solideringsnedskrivningar) år 1957 utgjorde sammanlagt ca 60 miljoner kronor, av vilket belopp endast 125 000 kronor utdelades till aktieägarna.
3. Till de sakkunniga framförda synpunkter I sin skrivelse till de sakkunniga anför försäkringsinspektionen i frågan om företagsformerna på livförsäkringsområdet följande: Aktiebolagsformen inom livförsäkring har nästan helt förlorat sin gamla inne— börd. Även i livförsäkringsaktiebolag är sålunda verksamheten avsedd att drivas
enbart för försäkringstagarnas räkning. Försäkringstagarna äger samtliga såväl synliga som osynliga fonder sånär som på det nominella aktiekapitalet. Den är- liga utdelningen till aktieägarna är begränsad enligt bestämmelser i bolagsord- ningen. Med hänsyn till dessa förhållanden kan det förefalla, som om det i alla händelser icke skulle föreligga något större reellt behov av att åstadkomma yt- terligare ändringar i företagsformerna inom livförsäkringen. Å andra sidan kan likväl förtjäna övervägas, om det icke är naturligt att dra den formella konse- kvensen av de reella förändringar som redan inträtt genom att helt grunda liv- försäkringsverksamheten på den ömsesidiga företagsformen. En sådan föränd- ring kan bl. a. vara ägnad att förebygga onödiga missförstånd hos allmänheten beträffande verksamhetens intresseinriktning.
4. Övriga nordiska länder
I det material rörande lagstiftningen i Danmark och Finland, som de sak— kunniga tagit del av, har spörsmålet om företagsformerna på livförsäk- ringsområdet icke behandlats.
Annorlunda är förhållandet såvitt angår Norge. I det förut omnämnda norska förslaget till lag om livförsäkringsverksamhet föreslås, att samtliga livförsäkringsaktiebolag skall ombildas till ömsesidiga bolag genom utlös- ning av aktieägarintresset och etablerande av ömsesidiga bolagsorgan av den utformning, som de sakkunniga i annat sammanhang redogjort för. På den norska livförsäkringsmarknaden innebär detta en långtgående 0111- välvning, eftersom av de där arbetande 14 bolagen 11 är aktiebolag.
Såsom motivering för att i Norge förbjuda aktiebolagsformen på livför- säkringsområdet har bl. a. följande åberopats. Livförsäkringen är ett ut- präglat uttryck för samverkan. Denna kooperativa karaktär hos livförsäk- ringen har framstått klarare allteftersom rörelsen fått större bredd och bli- vit mera socialt präglad. Det för verksamheten helt avgörande är försäk- ringstagarnas kapital. Aktiekapitalet saknar betydelse som täckningsreserv, och aktieägarnas utdelning har sedan slutet av 1920—talet varit begränsad. Aktiebolaget såsom företagsform kräver, om företagsformen icke skall mista varje realitet, bolagsorgan som väljes av aktieägarna. Under dessa förhållanden kan det för försäkringstagarna icke bli tal om mera än att dela inflytandet i bolagen med aktieägarna. Den politiska utvecklingen har [fört fram till folkrepresentation och allmän rösträtt, men i fråga om eko— nomisk verksamhet har utvecklingen ej gått åt samma håll ens på livförsäk- ringsområdet, där lagstiftningen dock ger rum för en annan ordning. Sam— mansättningen av styrelse och representantskap har varit synnerligen en- sidig såväl i aktiebolag som i ömsesidiga bolag. Skevheten här är så mye- ket mera påtaglig som livförsäkringsbolagens ledning dels kan öva stort inflytande på, dels i sin tur influeras av synen inom annan dominerande verksamhet på det privatekonomiska området. Sammansättningen av bolags- ledningarna har visat sig stämma väl överens med ledningarnas samman- sättning också i privat bankverksamhet. Även skadeförsäkringsbolag har
utövat stort inflytande på livförsäkringsbolagens ledning. Starka invänd- ningar kan resas mot att aktieägarintressen på 6 å 7 miljoner bestämmer över förvaltningen av kapital på 2 ä 3 miljarder kronor. Invändningarna mot denna företeelse accentueras, när det visar sig att samma privata aktieägarintressen dirigerar också annan verksamhet av ingripande bety- delse för samhällsekonomin, dess kapitalbehov och täckningen av detta.
De sakkunniga
Inledning
Försäkringsverksamhet innefattar en utjämning av ekonomiska risker för personer, som är utsatta för samma eller likartade faror. Riskutjämningen åstadkommes i princip därigenom att personerna i fråga sammanslutes till kollektiv av lämplig omfattning. En sådan sammanslutning gör det möjligt att mot en ofta mycket ringa insats från varje kollektivmedlems sida utge ersättning enligt överenskomna normer vid inträffande olyckor av ifråga- varande slag, som drabbar medlem av kollektivet.
Den vid all försäkring nödvändiga sammanslutningen i kollektiv har ibland betraktats såsom en sammanslutning för ömsesidig hjälp vid till- fällen av olycka. Med ett sådant betraktelsesätt har det legat nära till hands att anse, att det ömsesidiga försäkringsbolaget är den företagsform, som bäst överensstämmer med försäkringsidén som sådan.
Det bör emellertid hållas i minnet, att då en person tecknar en försäk— ring i ett försäkringsbolag, han i allmänhet icke gör detta för att bistå andra utan uteslutande för att skaffa sig själv ekonomiskt skydd för det fall att han skulle drabbas av någon olycka. I det moderna samhället torde den enskilde försäkringstagaren betrakta en försäkring icke såsom något uttryck för en känsla av samhörighet och gemenskap med de övriga per- soner, som har försäkringar i samma försäkringsbolag, utan i stort sett blott såsom ett medel att uppnå önskad ekonomisk trygghet. De enskilda försäkringstagarna ser det icke såsom sin sak att skapa den erforderliga riskutjämningsmekanismen, utan detta anses vara en organisationsfråga som det ankommer på den anlitade försäkringsinrättningen att lösa. !
Synpunkter beträHaude företagsformen för livförsäkring Försäkringsinspektionen har väckt frågan, att på den svenska livförsäk— ringens område aktiebolagsformen skulle utmönstras och den ömsesidiga företagsformen bli allenarådande. Inspektionen har icke framställt något förslag i ämnet men har ansett att frågan kan förtjäna övervägas.
Frågan om företagsformen för livförsäkringsrörelse synes de sakkunniga böra bedömas helt med försäkringstagarnas intressen såsom ledstjärna.
Därest fördelar kan vinnas för försäkringstagarna genom ett förbud mot livförsäkringsrörelses bedrivande i aktiebolagsform och därav följande om— stöpning av livförsäkringsaktiebolagen till ömsesidiga försäkringsbolag, torde man icke böra tveka att genomföra reformen i fråga. En lagändring av dylikt innehåll skulle, under nyssnämnda förutsättning, ligga helt i linje med försäkringslagstiftningens strävanden att på bästa möjliga sätt till- varataga livförsäkringstagarnas intressen.
Försäkringstagarnas främsta intresse vid all livförsäkring är, att för- säkringsbolaget har förmåga att fullgöra sina — ofta långsiktiga — för- pliktelser enligt de ingångna försäkringsavtalen. Soliditetens vikt åskåd- liggöres, såsom förut nämnts, bl. a. därigenom att fö1'säkringslagstiftningen i vårt land alltsedan begynnelsen varit inriktad på att skapa säkra garan— tier för livförsäkringsinrättningarnas soliditet. Med hänsyn till den på liv— försäkringens område gällande principen att — med visst obetydligt un- dantag — all uppkommande vinst, som icke erfordras för rörelsens kon- solidering, skall tillfalla försäkringstagarna såsom återbäring har dessa intresse av att livförsäkringsbolaget uppnår bästa möjliga förräntning av sina tillgångar. Att kapitalplaceringen sker på ett skickligt och förutseende sätt är således en angelägenhet av stor vikt för försäkringstagarna. Det är också ett försäkringstagarintresse, att livförsäkringsbolagets omkostnader hålles nere. Även vinster på omkostnadsplanet kommer ju försäkringsta- garna till godo i form av återbäring. Härmed är dock icke sagt, att den ur försäkringstagarsynpunkt rätta omkostnadspolitiken är att vid varje tid- punkt hålla omkostnaderna så låga som det över huvud taget kan tänkas. En mera aktiv anskaffningsverksamhet medför självfallet ökade omkost- nader för försäkringsbolaget, men på längre sikt kan dessa omkostnader komma att mer än uppvägas av besparingar, som blir möjliga tack vare rörelsens tillväxt till stordrift. I det enskilda fallet är det dock icke säkert, att de rationaliseringsvinster, som kan göras vid en stark tillväxt av rörel- sen, uppväger de med expansionen förenade omkostnaderna. Frågan huru- vida en mera aktiv försäljning eller ett mera passivt tillhandahållande av försäkringar medför de största fördelarna för försäkringstagarna i ett visst bolag kan icke generellt besvaras. Förhållandena i det särskilda fallet måste analyseras och besvärliga prognoser för framtiden göras. Hänsyn måste dessutom tagas till det intresse, som allmänheten har av att vinna kun- skap om det skydd, som kan erhållas genom olika former av livförsäkring. En upplysnings— och serviceverksamhet i förhållande till såväl försäkrings- spekulanter som försäkringstagare måste anses falla inom ramen för för- säkringstagarintresset. En verksamhet av ifrågavarande slag kan göras mer eller mindre omfattande. Något allmänt uttalande synes icke kunna göras beträffande huru långt ett livförsäkringsbolag bör gå på upplysnings- och serviceområdet. Här inverkar bl. a. sammansättningen av den kundkrets, till vilken försäkringsbolaget i första hand vänder sig. För vissa grupper
försäkringstagare kan enkla, standardiserade försäkringsformer vara den bästa lösningen av individernas försäkringsfrågor, medan i andra fall det kan finnas större anledning och behov att utforma försäkringsskyddet efter kun- dernas speciella förhållanden. Inom livförsäkringsbolag, som i större ut— sträckning inriktar sig på försäkringar av sistnämnda slag, kräver givetvis försäkringstagarintresset, att upplysnings- och serviceverksamheten är mera utbyggd och allsidigt sammansatt än inom bolag, som i huvudsak tecknar livförsäkringar av några få standardmodeller. Av det sagda framgår, att även om försäkringstagarintresset i princip måste sägas vara, att livförsäk- ringsbolagens omkostnader hålles nere, man dock icke kan säga, att försäk- ringstagarintresset alltid bäst tillgodoses av det bolag, som vid en given tidpunkt eller under en given tidsperiod håller de lägsta omkostnaderna. Det senast sagda utesluter dock icke, att omkostnadsjämförelser olika för- säkringsbolag emellan kan ge värdefulla upplysningar och att låga omkost- nader kan vara uttryck för en hög effektivitet. I fråga om återbäringen är det — på sätt närmare berörts i tidigare kapitel —— ett försäkringstagarin- tresse, att densamma fördelas mellan de olika försäkringarna på ett ända- målsenligt och rättvist sätt. Även om uppkommande överskott återgår till försäkringstagarna eller deras rättsägare, är det naturligtvis också ett för- säkringstagarintresse, att premierna icke är tilltagna med onödigt stora sä- kerhetsmarginaler.
De bolagsorgan i ett livförsäkringsbolag, vilkas åtgöranden i första hand är av betydelse ur försäkringstagarsynpunkt, är såväl i aktiebolag som i ömsesidiga bolag styrelsen och verkställande direktören med biträde av bo- lagets aktuarie och övriga ledande tjänstemän. Det är styrelsen som efter yttrande av bl. a. bolagets aktuarie fattar beslut angående de försäkrings- tekniska grunderna, vilka bestämmer både totalpremien och den del av pre- mien, som beräknas för omkostnader, och vilka ger regler angående åter- bäringen till försäkringstagarna m. m. Det är styrelsen och verkställande direktören — ibland ett finansutskott — som har den ansvarsfulla uppgif- ten att med biträde av bolagets finansförvaltningsavdelning åstadkomma en samtidigt säker och hög förräntning av livförsäkringstagarnas till bola- get inbetalda premier. Det är också styrelsen och verkställande direktören, som har ansvaret för bolagets administration, uppläggning av anskaffnings-, upplysnings- och serviceverksamheten i förhållande till allmänhet och för- säkringstagare och för att möjligheter till rationaliseringar och kostnads- besparingar tillvaratages. Ur försäkringstagarsynpunkt är det av mycket stor vikt, att ett livförsäkringsbolags styrelse och verkställande direktör samt dennes närmaste män utgöres av kunniga och skickliga personer, vilka behärskar de problem, som möter ett livförsäkringsbolag i dess rörelse.
Bolagsstämmans inflytande på rörelsens bedrivande i ett livförsäkrings- bolag är mera begränsat än vanligt. Bolagsstämman bestämmer visserligen den yttre ramen för verksamheten genom att antaga bolagsordning. Bolags-
ordningens innehåll är emellertid i allt väsentligt fastlåst genom FL:s in- nehåll och de krav, som i praxis uppställts för beviljande av koncession, exempelvis de grundläggande reglerna om att vinstutdelningen till aktie- ägare skall vara maximerad till i allmänhet 5 % av det nominella aktie- kapitalet och att vid bolagets upplösning aktieägarna icke skall äga åter- bekomma mera än det nominella aktiekapitalet samt vad som kan ha brus- tit i tillåten utdelning under föregående år. Även bolagsstämmans årliga vinstdisposition är i ett livförsäkringsbolag i stort sett fastlåst genom lag- stiftningens innehåll och kravet att rörelsen skall drivas för försäkrings- tagarnas räkning. Bolagsstämmans huvuduppgifter synes bli att fatta be- slut i frågorna angående ansvarsfrihet och angående val av styrelseledamö- ter och revisorer till den del dessa val skall förrättas av stämman. Under- strykas må att dessa frågor är av stor betydelse för bolaget.
Därest man mot varandra väger å ena sidan bolagsstämmans och å andra sidan styrelsens och verkställande direktörens inflytande på en livförsäk— ringsrörelses bedrivande, synes man, oberoende av bolagsformen, komma till det resultatet, att styrelsen och verkställande direktören är de domi- nerande bolagsorganen. Inom sistnämnda grupp intager verkställande di— rektören en mycket stark ställning.
Den maktkoncentration, som man sålunda kan finna inom livförsäkrings- bolagen, är icke någon för livförsäkringsrörelsen enastående företeelse. I förarbetena till 1944 års aktiebolagslag framhölls beträffande aktiebolag i allmänhet, att mellan bolagsorganen en maktförskjutning inträtt till för- män för styrelsen. Den kännedom om ett bolags förhållanden och den eko- nomiska eller tekniska sakkunskap, som kräves för dess ändamålsenliga ledning, kan _ framhöll lagberedningen _ i allmänhet finnas blott inom styrelsen, icke hos stämman, och denna omständighet har medfört, att led— ningen vanligen kommit att ligga väsentligen i styrelsens händer. Stäm- mans uppgift har blivit begränsad huvudsakligen till fullgörande av de funk- tioner, som enligt lag eller bolagsordning uteslutande ankommer på bolags- stämma. Samtidigt som en maktförskjutning inträtt till förmån för sty- relsen har _ framhöll lagberedningen också — en betydelsefull arbetsför- delning kommit att äga rum inom styrelsen därigenom att den dagliga led- ningen av bolagets verksamhet kommit att utövas av en verkställande di- rektör.
De sakkunniga vill för sin del understryka, att den nuvarande maktför- delningen inom livförsäkringsbolagen, oavsett företagstyp, i hög grad sam- manhänger med att icke minst den särskilda livförsäkringstekniken är in- vecklad och till stor del kräver specialkunskaper. Denna omständighet i förening med den långtgående reglering av verksamheten, som följer av FL och lagtillämpningen, torde göra att utrymmet för bolagsstämmans infly— tande på rörelsen måste bli ännu mera begränsat vid livförsäkringsrö- relse än vad fallet är på de flesta andra områden av näringslivet. Samma
förhållande gör att sådana styrelseledamöter, som icke ägnar större delen av sin tid åt försäkringsfrågor eller angränsande problem, exempelvis ka- pitalplaceringsfrågor, måste ha svårt att taga självständig ställning till många för försäkringstagarna mycket viktiga frågor, som kommer upp i livförsäkringsbolag. Verkställande direktören, som dagligen sysslar med frågorna och är omgiven av specialister av olika slag, måste på denna grund få ett mycket starkt inflytande på livförsäkringsbolagets förvaltning över huvud taget.
Ledningen av ett livförsäkringsbolag har icke fria händer vid förvalt- ningen av bolagets angelägenheter. FL innehåller, såsom förut nämnts, just på livförsäkringsområdet särskilt långtgående bestämmelser, som syftar till att skapa garantier för att försäkringstagarnas intressen blir vederbörligen tillgodosedda. De försäkringstekniska grunderna, däribland premie— och återbäringsgrunderna, skall stadfästas av Kungl. Maj:t eller försäkrings- inspektionen, innan de blir gällande. Skulle på grund av ändrade förhållan- den eller eljest grunderna icke längre vara tillfredsställande har försäk- ringsinspektionen skyldighet att förelägga bolaget att vidtaga rättelser. Be- träffande livförsäkringsbolagens kapitalplaceringar innehåller FL stränga bestämmelser, vilkas tillämpning noggrant övervakas av försäkringsinspek- tionen och särskilda av inspektionen utsedda ombud. Beträffande anskaff- nings- och kontorsorganisationen samt handhavandet av rörelsen i övrigt utövar försäkringsinspektionen tillsyn genom inspektioner hos bolagen. För- säkringsinspektionen har härvid rätt till fullständig insyn i livförsäkrings- bolagens förhållanden. Då försäkringsinspektionen har tjänstemän med för— säkringsteknisk samt statistisk och juridisk sakkunskap, har inspektionen goda förutsättningar att effektivt vaka över att livförsäkringsbolagens verk- samhet icke drives på ett sätt, som står i strid med försäkringstagarintresset.
Enligt de sakkunnigas uppfattning är den bästa garantin för försäkrings- tagarintresset inom svensk livförsäkring dels att livförsäkringsbolagen har en sakkunnig och skicklig ledning, som med öppen blick för betydelsen av en god upplysnings- och serviceverksamhet förstår att anpassa försäkrings- former och försäkringsvillkor till de nya krav, som utvecklingen aktuali- serar, och att tillvarataga bl. a. alla möjligheter till rationaliseringar och andra förbilliganden, dels att verksamheten jämväl i fortsättningen regle- ras av en lagstiftning, som sätter försäkringstagarintresset i högsätet, dels ock att i samma anda offentlig tillsyn utövas över bolagen av en inspektion, som förfogar över all den sakkunskap, som erfordras för bedömandet av de invecklade spörsmål, som möter på livförsäkringsområdet. Intet av de nu angivna leden synes kunna undvaras. Vad särskilt angår bolagsledningens och försäkringsinspektionens inbördes vikt i sammanhanget torde det böra understrykas, att inspektionen har stor makt vid bestämmandet av bl. a. premier och återbäringsregler och kan ingripa mot missförhållanden på olika områden, men att det är på styrelsens och verkställande direktörens
positiva insatser det beror, om ett livförsäkringsbolag effektivt tillvarata- ger försäkringstagarnas intressen genom initiativ av olika slag, genom god förräntning av försäkringstagarnas premier och genom ändamålsenliga och välrationaliserade former för verksamhetens bedrivande.
Ur försäkringtagarsynpunkt är det därför en viktig fråga, huruvida det kan antagas, att de ömsesidiga livförsäkringsbolagen har större förutsätt— ningar än livförsäkringsaktiebolagen att förvärva kunniga, skickliga och energiska styrelseledamöter, verkställande direktörer och ledande tjänstemän i övrigt. Då verkställande direktören och de ledande tjänstemännen brukar tillsättas av styrelsen och denna i sin tur i allmänhet —— med bortseende från de särskilda försäkringstagarrepresentanterna i försäkringsaktiebolags sty- relse _ väljes av bolagsstämman, är det av intresse i sammanhanget, hu- ruvida bolagsstämman i de ömsesidiga försäkringsbolagen har bättre förut- sättningar än motsvarande organ i aktiebolagen att utse vederbörande sty- relse. Erfarenheterna hittills synes icke ha givit vid handen, att det ömse- sidiga livförsäkringsbolagets stämma är mera kompetent och skickad än ett livförsäkringsaktiebolags stämma att skapa den skickliga och effektiva bolagsledning, som det ligger i försäkringstagarnas intresse att bolaget är ut— rustat med.
Ihågkommas bör i detta sammanhang också, att FL kräver, att försäk- ringsaktiebolags styrelse skall innehålla någon eller några ledamöter till- satta i annan ordning än av bolagsstämma och med uppgift att särskilt verka för försäkringstagarintressenas tillgodoseende. De sakkunniga vill samtidigt erinra om att i föregående kapitel förordats, att den särskilda försäkringstagarrepresentationen i livförsäkringsaktiebolagens styrelser skall förstärkas. Härigenom och genom de av de sakkunniga förordade lin- jerna för utseendet av försäkringstagarrepresentantcr kommer den for- mella klyftan mellan tillsättningen av ömsesidigt livförsäkringsbolags och tillsättningen av livförsäkringsaktiebolags styrelse att ytterligare minska.
Understrykas bör, att med de mycket små aktiekapital och den starkt begränsade utdelning, som förekommer i livförsäkringsaktiebolagen, sty- relsen och verkställande direktören i dessa bolag icke behöver balansera mellan försäkringstagarintressena och aktieägarnas intressen. Rörelsen kan även av aktiebolagen drivas uteslutande med försäkringstagarintresset som riktpunkt, och icke minst konkurrensen tvingar bolagen att aktivt arbeta i den riktningen.
Den statistik på livförsäkringsområdet, som föreligger, besvarar icke frå- gan, vilken företagsform som är den ändamålsenligaste. En viss belysning kunde ha erhållits, därest man för en lång följd av år haft en statistik, som lämnat uppgifter om återbäringens storlek i olika livförsäkringsbolag. En sådan statistik finnes emellertid icke för närvarande. Även om den funnits, skulle den dock knappast ha kunnat ge någon bindande bevisning för före— tagsformens betydelse för återbäringen. En återbäringsstatistik lämnar dess-
utom sådana förhållanden som skillnader i upplysnings- och servicehän- seende bolagen emellan obeaktade. Icke heller kan man draga några säkra slutsatser för framtiden av en återbäringsstatistik. Att statistiskt bevisa den ena företagsformens företräde framför den andra på livförsäkringsområdet torde över huvud taget vara mycket svårt.
Aktiekapitalet i livförsäkringsaktieholagen utgör icke någon belastning av försäkringstagarna. Den begränsade utdelning, som är tillåten enligt de av Kungl. Maj:t stadfästa bolagsordningarna, är icke större än den avkast- ning som bolaget bör kunna erhålla på beloppet i fråga. Någon vinst för försäkringstagarna skulle därför knappast uppstå genom en återbetalning av aktiekapitalet i livförsäkringsaktiebolagen och bolagens förvandling till ömsesidiga bolag. Någon större positiv betydelse för försäkringstagarna har å andra sidan icke aktiekapitalet som sådant i de nu existerande livförsäk- ringsaktiebolagen. Därtill är det alltför litet i förhållande till bolagens sam— manlagda betalningsförpliktelser. Såväl ur soliditetssynpunkt som ur skä- lighetssynpunkt torde det i stort sett kunna sägas, att aktiekapitalet i ifrå- gavarande bolag varken har något positivt eller något negativt drag.
Vad angår den ur försäkringstagarsynpunkt viktiga frågan om placeringen av försäkringstagarnas medel har det icke gjorts gällande, att livförsäk— ringsaktiebolagen tillgodoser försäkringstagarnas intresse av god ränteav- kastning i förening med största möjliga säkerhet på ett sämre sätt än vad de ömsesidiga försäkringsbolagen gör. Kapitalplaceringen är ett led i liv- försäkringsverksamheten, som kräver ett rikt mått av varierande sakkun- skap på det ekonomiska livets område. Bolagsledningarna inom såväl den ena som den andra företagstypen synes ha sökt att på bästa sätt tillgodose försäkringstagarintresset inom den starkt begränsade ram, som uppdragits dels genom FL:s krav på placering till största delen i kvalificerade nomi- nalvärden och dels genom i FL icke förutsatta krav från samhällets sida på bl.a. prioritering av krediter för vissa ändamål. Inom den begränsade ram som stått till livförsäkringsbolagens förfogande synes de, oberoende av företagsformen, alla ha sökt åstadkomma en ändamålsenlig spridning av kapitalplaceringarna. Olika uppfattningar kan råda om huruvida livförsäk- ringsbolagen, inom det begränsade område som stått till förfogande för än- damålet, bort öka sitt aktieinnehav mer än som skett. Denna fråga synes vara föremål för delade meningar även bland placeringsexperter. Ingenting talar för att företagsformen som sådan har någon betydelse för specialfrå- gan om livförsäkringsbolags placering av överskottsmedel i aktier. Sam- manfattningsvis kan sägas, att livförsäkringsbolagens kapitalplaceringar icke synes kunna läggas till grund för ett påstående om att den ömsesidiga företagsformen skulle bättre tillvarataga försäkringstagarintressena än ak— tiebolagsformen. Placeringarna synes genomgående, oberoende av företags- formen, ske i FL:s anda med sikte på en god avkastning och största möj- liga trygghet för försäkringstagarna.
Livförsäkringen i vårt land infördes av livförsäkringsaktiebolag. De öm— sesidiga livförsäkringsbolagen har undan för undan vunnit en större plats på marknaden och dominerar numera såväl antalsmässigt som räknat efter premieinkomsten och efter de förvaltade tillgångarna. Detta innebär emel- lertid icke, att livförsäkringsaktiebolagen kan sägas ha spelat ut sin roll inom svenskt livförsäkringsväsen. Företrädare för livförsäkringsaktiebola- gen spelar en stor roll inom branschen och utvecklingsfrämjande initiativ har även under senare år tagits icke blott av ömsesidiga livförsäkringsbo- lag utan även av livförsäkringsaktiebolag.
Såsom förut nämnts har i Norge framlagts förslag om att livförsäkrings- rörelse skall få drivas i Norge endast av ömsesidiga försäkringsbolag. Ar- gumenteringen har skett efter politiska linjer på sätt tidigare redovisats (s. 405). Det har icke i sammanhanget visats, att de norska livförsäkrings- tagarnas intressen blivit mindre väl tillgodosedda av livförsäkringsaktie- bolagen än av de ömsesidiga livförsäkringsbolagen. Understrykas må att den norska försäkringsinspektionen i sitt remissyttrande förklarat, att det från tillsynssynpunkt kan anses likgiltigt, om livförsäkringsverksamheten drives av aktiebolag eller av ömsesidiga bolag. Med hänsyn härtill har re- missmyndigheten i fråga icke gått in på spörsmålet om företagsformen.
Därest livförsäkringsaktiebolag önskar övergå till den ömsesidiga före- tagsformen, finnes enligt FL möjlighet därtill i enkla former. För ända- målet bildas ett ömsesidigt bolag, som har till syfte att övertaga aktiebolagets rörelse. Med hänsyn till att det ömsesidiga bolagets rörelse icke skall byg- gas upp från grunden utan det nya bolaget skall övertaga aktiebolagets försäkringsstock, bör sådana särskilda skäl anses föreligga, att det ömsesidiga bolaget kan komma till stånd utan garantikapital. Vid bestämmande av antal och belopp av försäkringar, som skall vara tecknade innan det ömsesi— diga bolaget må anses bildat, skall hänsyn tagas till att bolaget skall över- taga aktiebolagets rörelse. Sedan det ömsesidiga livförsäkringsbolaget koni— mit till stånd, kan i de enkla former, som 295 g FL föreskriver, livförsäk- ringsaktiebolagets hela försäkringsbestånd överlåtas till det ömsesidiga bo— laget, varvid aktiebolaget endast får behålla tillgångar, som motsvarar ak- tiekapitalet jämte vad som kan ha brustit i tillåten utdelning till aktieägarna under tilländalupen tid. Aktiebolaget går därefter i likvidation och det öm- sesidiga bolaget fortsätter verksamheten.
Sammanfattning m. m.
Av det föregående framgår, att såväl i livförsäkringsaktiebolag som i ömse- sidiga livförsäkringsbolag verksamheten drives praktiskt taget helt för för- säkringstagarnas räkning. De två företagsformerna står därför i realiteten mycket nära varandra. De sakkunnigas förslag rörande förstärkning av för- säkringstagarrepresentationen i livförsäkringsaktiebolagen och rörande for-
merna för försäkringstagarrepresentanternas tillsättning medför, att de två företagsformerna ytterligare närmas till varandra. Inget nu föreliggande ma- terial visar, att den ena företagsformen i och för sig medför större fördelar för försäkringstagarna än den andra företagsformen. Några fördelar ur för- säkringstagarsynpunkt står därför icke i dag att vinna genom ett förbud mot aktiebolagsformen på livförsäkringsområdet och därav följande obligatorisk omstöpning av livförsäkringsaktiebolagen till ömsesidiga försäkringsbolag. Under sådana förhållanden synes det icke föreligga skäl att utmönstra aktie- bolagsformen, som funnits på försäkringsområdet alltsedan det moderna för- säkringsväsendets begynnelse. Livförsäkringen i Sverige infördes för övrigt just av aktiebolag. Företagsformerna livförsäkringsaktiebolag och ömsesidigt livförsäkringsbolag synes jämväl i fortsättningen böra få tävla med varandra och utvecklingen torde få visa, huruvida den ena formen kommer att slå ut den andra. Det är oriktigt att betrakta aktiebolaget såsom en företags- form, vilken förutsätter ett enskilt vinstintresse hos aktieägarna. Varken en- ligt svensk eller utländsk rätt existerar något hinder mot att ett allmänt aktiebolags syfte är ideellt och icke att bereda aktieägarna vinst. Detta fram- hålles uttryckligen i förarbetena till allmänna aktiebolagslagen. Det kan då icke heller vara formellt otillfredsställande att en rörelse, som drives för livförsäkringstagarnas räkning, är organiserad i livförsäkringsaktiebola- gets form. De sakkunniga kan således icke förorda, att FL ändras så, att på livförsäkringsområdet försäkringsrörelsens bedrivande i aktiebolagsform skall vara förbjudet. En frivillig övergång från den ena företagsformen till den andra kan enligt lagen ske i enkla former.
TRETTONDE KAPITLET
Om livförsäkringens fonder
1. Gällande fondsystem. Några drag ur lagens förarbeten
Såsom i annat sammanhang utvecklats ligger det i sakens natur, att pre- mierna inom livförsäkringen generellt sett måste tilltagas med vissa mar- ginaler. Normalt sett uppstår därför överskott inom verksamheten. Jäm- likt skålighetsprincipen återbäres dessa överskott till försäkringstagarna enligt i återbäringsgrunderna närmare angivna regler. Överskottsmedlen fonderas vanligen _ för längre eller kortare tid _ inom ramen för det fondsystem, för vilket nedan närmare redogöres. Senast i samband med försäkrings upphörande frigöres dock vederbörande försäkrings andel i överskottet genom tilldelning av återbäring. Formerna för behandling av före försäkringsfall eller avveckling av försäkring tilldelad återbäring kan enligt lagen vara olika. Antingen skall sådan återbäring utbetalas omedel- bart eller vid bestämd senare tidpunkt eller ock tillgodoräknas försäk— ringstagaren såsom nedsättning av premien eller såsom premie för till— ]äggsförsäkring.
De tekniska fonderna inom livförsäkringen utgöres enligt gällande lag av försäkrings-, utjämnings-, säkerhets-, återbärings- och regleringsfon- derna. I livförsäkringsbolags bolagsordning finnes vidare oftast föreskrif- ter om avsättning till en på visst sätt maximerad dispositionsfond eller liknande, för vilken anordning lagen icke lägger hinder i vägen. En fon- dering under sistnämnda eller liknande rubrik är icke en teknisk fond utan enligt FL:s terminologi »befintliga till framtida förfogande avsatta me- del». Dispositionsfond inräknas icke i livförsäkringens återbäringskapital. Vanligt är att man talar om försäkringsfonden, å ena sidan, och om extra- fonderna såsom en sammanfattande benämning på alla övriga tekniska fonder inom livförsäkringen, å andra sidan.
Försäkringsfonden, som i likhet med alla andra fonder upptages såsom skuldpost i försäkringsbolags balansräkning, uppföres med belopp som motsvarar värdet balansdagen av bolagets ansvarighet på grund av dels inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv), dels löpande försäkringar (premiereserv), dels ock tilldelad återbäring. Avsättning till ersättnings- reserven sker icke på grundval av någon teknisk beräkning utan göres med ledning dels av den kännedom bolaget vunnit om inträffade oreglerade för-
säkringsfall och dels en uppskattning rörande försäkringsfall, om vilka man ännu icke erhållit vetskap men som erfarenhetsmässigt kan antagas ha inträffat. Premiereservens belopp framräknas i enlighet med grunder- nas föreskrifter rörande beräkning av premiereserv. Den tilldelade åter- bäringen utgöres av återbäringsbelopp, som i egentlig mening tilldelats försäkringstagarna, d. v. s. siffermässigt bestämda belopp som bolaget utfäst sig att utbetala till respektive försäkringstagare. Tilldelad återbä- ring, som förfallit till betalning, skall enligt särskild föreskrift i FL föras till ersättningsreserven.
Övriga tekniska fonder motsvaras av inom bolaget uppsamlade över— skottsmedel, vilka i bestämda former enligt grunderna återbäres till för— säkringstagarna i den mån de ej erfordras för bolagets konsolidering.
Avsättning till försäkrings-, utjämnings- och återbäringsfonderna verk- ställes i vinst- och förlusträkningen enligt i grunderna angivna regler. Av- sättning till säkerhets- och regleringsfond ävensom till eventuell dispositions— fond verkställes däremot såsom dispositioner av årsvinsten å livförsäk- ringsrörelsen (sedan möjligen förefintlig förlust å denna rörelse från föregående räkenskapsår täckts), i fråga om säkerhetsfond med minst i FL angivet belopp men beträffande de övriga enligt i bolagsordningarna intagna regler.
Säkerhetsfondens uppgift har ansetts vara att tjäna som stöd åt pre— miereserven och att vid behov utfylla denna. Instabiliteten hos de faktorer, på vilka beräkningen av premiereserven vilar, har ansetts motivera ifråga— varande konsolideringsfond. Till säkerhetsfond skall avsättas minst en tredjedel av årsvinsten på livförsäkringsrörelse enligt i lagen närmare angiven definition intill dess denna fond uppgår säväl själv till 2,5 % som tillsammans med utjämningsfonden till 5 % av den del av premiereserven för livförsäkring, som är redovisad annorledes än genom värdet av svensk återförsäkringsgivares ansvarighet. Avsättning må dock ej ske av medel, som erfordras till täckande av förlust, vilken uppstått ä försäkringsrörelse av annat slag än livförsäkringsrörelse och ej motsvaras av befintliga till framtida förfogande avsatta medel eller av reservfonden samt ej heller, i fall som avses i 197 & FL, täckes på sätt där sägs. Nedsättning av säker- hetsfonden får icke utan försäkringsinspektionens tillstånd äga rum för annat ändamål än täckande av förlust på livförsäkringsrörelse enligt i lagen närmare angivna regler. Erinras må i detta sammanhang om den tidigare behandlade regeln att i vissa fall tillgångar motsvarande säkerhets- fonden skall redovisas på samma sätt som gäller för försäkringsfond för livförsäkring samt att de värdehandlingar, i vilka tillgångarna sålunda redovisas, skall pantsättas till livförsäkringstagarnas säkerhet.
Utjämningsfonden utgör enligt lagens definition en fond som är avsedd för utjämning i livförsäkringsrörelse av sådana ojämnheter i det ekono- miska förloppet, som härrör av växlingar i dödlighet, sjuklighet eller inva-
liditet. Avsättning till och användning av dylik fond regleras enligt lagen av försäkringsbolagets grunder. Grunderna är i allmänhet härutinnan så konstruerade, att fondens storlek tenderar mot ett belopp motsvarande fyra gånger den genomsnittliga vinsten på riskrörelsen. I stort sett kan sägas, att avsättningar sker till fonden under år, då resultatet på risk- rörelsen är bättre än normalt, och att uttag sker under år, då det är sämre än normalt. Förutom för sålunda i grunderna angivet ändamål får jämlikt FL nedsättning av fonden endast ske för täckande av förlust enligt i lagen närmare angivna regler, dock att försäkringsinspektionen kan medgiva ned- sättning när särskilda skäl föreligger. Anmärkas må här, att flertalet bolag till den egentliga utjämningsfonden knutit en supplementär del, till vilken enligt vissa regler i grunderna avsättning kan ske av riskvinst utöver vad som enligt huvudreglerna avsättes till fondens huvuddel.
Återbäringsfonden definieras icke i FL men återbäringsgrunderna skall enligt lagen innehålla regler för, bl. a., avsättning till återbäringsfonden och denna fonds användning. Eftersom det enligt gällande återbäringsgrunder är utan betydelse för återbäringens storlek hur bolagets medel fördelar sig på extrafonderna (jfr kapitel VII), har det vid grundutformningen ansetts tillräckligt att i fråga om reglerna för avsättning till återbärings- fonden i första hand kräva, att denna fond vid normalt förlopp av rörelsen får tillräckligt tillskott varje år för täckande av tilldelningen av återbäring samt att —— eftersom avsättningen till återbäringsfonden bör ske efter av- sättningen till utjämningsfonden och bägge dessa avsättningar sker i vinst- och förlusträkningen — avsättningen icke vid normalt förlopp av rörelsen blir av sådan storlek att den utgör hinder för uppbyggandet av säkerhets— fond av den storlek lagen förutsätter. Förutom för i grunderna angivet ändamål _ tilldelning av återbäring — får jämlikt FL nedsättning av återbäringsfonden ske endast för täckande av förlust enligt i lagen närmare angivna regler, dock att försäkringsinspektionen kan medgiva nedsättning när särskilda skäl föreligger.
Regleringsfonden definieras icke heller i lagen, men avsättningen till sådan fond skall regleras i bolagsordningen, och återbäringsgrunderna skall innehålla bl. a. regler för fondens användning. Vad rör avsättningen inne- håller bolagsordningarna bestämmelsen, att sedan övriga dispositioner gj orts, allt återstående överskott skall föras till denna fond. I fråga om använd— ningen föreskrives i grunderna, att fonden skall användas för överföring av medel till återbäringsfonden. I allmänhet stadgas härutinnan att överfö- ringen skall ske i sådan utsträckning att återbäringsfonden icke kommer att understiga ett belopp motsvarande beräknad tilldelning av återbäring under två år. Förutom för i grunderna angivet ändamål får jämlikt FL nedsättning av regleringsfonden ske endast för täckande av förlust enligt i lagen närmare angivna regler, dock att försäkringsinspektionen kan med- giva nedsättning när särskilda skäl föreligger.
Dispositionsfond — som förekommer i flertalet livförsäkringsbolag —— uppbygges enligt ibolagsordning intagna regler. Vad rör användningen av dylik fond gäller att den må tagas i anspråk i enlighet med beslut av ho- lagsstämman. Dispositionsfonden är i gällande bolagsordningar alltid maxi- merad, i det övervägande flertalet fall så, att fonden icke genom avsättning får komma att överstiga & % av sammanlagda beloppet av reglerings-, säkerhets-, utjämnings— och återbäringsfonderna.
För förståelsen i vissa delar av FL:s fondsystem —— ur de synpunkter de sakkunniga upptager detsamma till behandling _ synes en tillbakablick på några avsnitt av lagens förarbeten vara motiverad. Innan de sakkunniga i huvuddrag berör föredragande statsrådets ställningstaganden till fond- systemet, som i terminologiskt hänseende helt följer 1942 års försäkrings- utrednings förslag, skall något närmare redogöras dels för utredningens förslag i fråga om s. k. förutberäknad återbäring, dels ock för dess kritik av livförsäkringsbolagens skatteanordningar _ sådana dessa vid tiden för utredningsarbetet var utformade — samt dess förslag till nya regler här- utinnan.
1942 års försäkringsutredning hade ansett övervägande skäl tala för bibe- hållande av det bland livförsäkringsbolagen allmänt accepterade systemet att återbäringen till viss del förutberäknades enligt särskilda för detta än- damål konstruerade grunder, i vilka man genom att tillämpa en något lägre grad av försiktighet beträffande beräkningsantagandena än premiegrunder- nas fick fram ett mått på det överskott som, med rådande förhållanden såsom utgångspunkt och under förutsättning av en ändamålsenlig skötsel av bolaget, minst väntades skola uppstå under de närmaste åren. Den tidi- gare tillämpade terminologin premieåterbäring enligt särskilda grunder, å ena, och vinst, å andra sidan, slopades av utredningen, som införde den ge— mensamma benämningen återbäring för alla sådana belopp, som de försäk- rade erhåller utöver de i försäkringsavtalen bestämda. Av den totala åter- bäringen skulle enligt utredningens förslag en viss del, den förutberäknade återbäringen, göras till föremål för beräkning på förhand enligt fastställda grunder. Denna del av återbäringen skulle alltså motsvara premieåterbä- ringen enligt äldre terminologi. Utredningen införde också benämningen till- delad återbäring för sådan återbäring, som bolaget tillfört de enskilda för- säkringstagarna på sådant sätt, att en rätt till siffermässigt bestämda be- lopp förelåge för dem, och som i den mån den icke omedelbart utbetalades tillfördes försäkringsfonden och tillades samma ställning i säkerhetsavse- ende som denna. Ett av motiven för bibehållande av systemet med förut- beräknad återbäring var enligt utredningen, att systemet vore ägnat att mot- verka oberättigade anspråk på premiesänkning under exempelvis en hög- räntekonjunktur. Förutberäkningen hade också en viktig uppgift att fylla i sådana fall, då grupper av försäkringar med olika beräkningsgrunder och
som följd därav olika premienivå inginge i ett bolags bestånd. Den önsk- värda enhetligheten i de olika gruppernas ekonomiska behandling ansåg utredningen enklast kunna ernås genom lämpligt avvägda grunder för förut- beräkning av en del av överskottet, varigenom man samtidigt åstadkomme en garanti för beloppens skäliga fördelning mellan försäkringstagarna.
Utredningens lagförslag avgavs mot bakgrunden av ett skattesystem, enligt vilket den nettointäkt av rörelse, som beskattades hos ett livförsäk- ringsbolag, sammansattes av dels överskottet på livförsäkringsrörelsen och dels det 3. k. ränteskatteunderlaget. I det följande bortses från att bolagen i regel har inkomst även av annan förvärvskälla, främst från bolagens fastig- heter. Beräkningen av rörelseöverskottet skedde på sätt som motsvarade be— räkningen av nettointäkt hos annan rörelseidkare, dock med den viktiga skillnaden att avdrag fick göras för avsättning till vissa fonder, bl. a. till försäkringsfond för egen räkning, premieåterbäringsreserv och i lag före- skriven säkerhetsfond. Vad beträffade avsättning till premieåterbärings— reserven gällde, att endast den del av överskottet, som i form av förut- beräknad återbäring återfördes till försäkringstagarna, var skattefri, medan vad som eljest återbetalades till dem, den s. k. vinsten, icke fick avdragas. Den del av skatten, som utgick på basis av ränteskatteunderlaget, kallades allmänt ränteskatt. Varje försäkrings andel i premiereserven var att anse såsom försäkringstagarens tillgodohavande hos försäkringsbolaget. Ränta å premiereserven gottskrevs försäkringstagaren genom att den tillfördes pre- miereserven. Detsamma var förhållandet med räntan å premieåterbärings— reserven. Dessa räntor var i princip att betrakta som försäkringstagarens skattepliktiga inkomst på samma sätt som t. ex. ränta å bankinsättning. Av praktiska skäl hade man emellertid genomfört den anordningen, att skatten på försäkringstagarens ifrågavarande ränteinkomst uttogs direkt hos bola- get och icke hos försäkringstagaren. Enligt kommunalskattelagen i dess då- varande lydelse utgjorde ränteskatteunderlaget en tredjedel av den på visst sätt beräknade räntan å dels premiereserven för direkt tecknade kapitalför- säkringar, dels premieåterbäringsreserv och annan vinstreserv för dylika försäkringar, dock med viss maximering.
Mot nu i största korthet refererade skatteregler riktade 1942 års försäk- ringsutredning den kritiken, att de försvårade genomförandet av ett ända- målsenligt återbäringssystem. Kritiken baserades på i huvudsak följande synpunkter. Skattefriheten för premieåterbäringen hade motiverats med att den var förutberäknad och kunde ställas i utsikt redan vid försäkringsavta- lets ingående; i följd härav hade premieåterbäringen ansetts stå själva för- säkringsförpliktelsen så nära, att den vid överskottets beräkning borde jäm— ställas med denna. Denna uppläggning led enligt utredningen av den princi- piella svagheten, att hos bolagen skapades ett intresse av att hänföra så stor del av vinsten som möjligt till förutberäknad sådan. Detta medförde att skattesynpunkter påverkade premieåterbäringsgrunderna, vilket förhållande
accentuerades därav, att det i praktiken av olika skäl icke visat sig möjligt att fastställa premieåterbäringsgrunder för längre tid än ett eller annat år i sänder. Vad som möjliggjorde återbäring var, fortfor utredningen, pre- miernas säkerhetsmarginaler. Detta förhållande tillät en annan och lämp- ligare gränsdragning mellan vad som ur heskattningssynpunkt borde hän- föras till avdragsgill återbäring och icke avdragsgill sådan. Utredningen för- ordade därför, att sådan återbäring till försäkringstagarna, som härrörde från premiemarginalerna, gjordes avdragsgill, medan återbäring därutöver, som exempelvis kunde bero på vinster vid kapitalplacering, icke fick avdra— gas vid beräkning av överskottet. Härigenom kom skillnaden ur skattesyn- punkt mellan förutberäknad och annan vinst att bortfalla. I överensstäm- melse med det anförda och efter angivande av en metod för förslagets reali- serande föreslog utredningen ändring av kommunalskattelagen bl. a. av innebörd, att vid beräkning av överskottet avsättning till återbäringsfonden blev skattefri i den mån avsättningen kunde anses ha verkställts med de i premierna ingående säkerhetstilläggen (premiemarginalerna). Framhållas må i detta sammanhang, att utredningen utgick från att till återbärings- fonden komme att avsättas allenast sådan del av återbäringen, som var skattefri, medan övriga återbäringsmedel tillfördes regleringsfonden. Åter— bäringsfonden var i första hand avsedd som en täckningsreserv för den för- utberäknade återbäringen. Fonden i sin helhet borde enligt utredningen kunna enligt beräkningsgrunderna uppdelas i individuella andelar för de olika försäkringstagarna. Regleringsfonden åter lät sig ej uppdelas mellan enskilda försäkringar.
I propositionen rörande FL godtog föredragande statsrådet i stora drag 1942 års utrednings förslag till fondsystemets gestaltning. Statsrådet vore dock icke beredd att för det dåvarande ifrågasätta någon ändring i kommu— nalskattelagen med hänsyn till att frågan om livförsäkringsbolagens beskatt— ning vore föremål för utredning inom 1944 års allmänna skattekommitté. Utredningens beskrivningar av försäkringsfonden, utj ämningsfonden och säkerhetsfonden föranledde ingen erinran från statsrådets sida. Statsrådet funne sig emellertid icke kunna biträda utredningens förslag om förutberäk- ning av återbäring. En tillfredsställande utformning av det försäkringstek— niska systemet torde, menade statsrådet, kunna ernäs med tillhjälp av reg— lerna för äterbäringsfondens användning. Förutberäkningen av återbäring hade i ett hänseende nämligen medfört direkt olämpliga verkningar. Försäk— ringsbolagen hade i ackvisitionen ansetts äga ställa i utsikt premieåterbäring —— d. v. s. förutberäknad återbäring -—i enlighet med stadfästa grunder. Denna s. k. vinstprospektering hade ofta givits sådan form, att försäkringskandida— terna bibragts föreställningen om en verklig utfästelse från bolagets sida. Bo- lagen hade emellertid under ändrade betingelser för verksamheten kunnat få grunderna för den förutberäknade återbäringen ändrade. Under en följd av år
hade bolagen rentav sett sig nödsakade att inställa all återbäring. Vinstpro- spekteringen hade varit ägnad att befordra osunda aekvisitionsmetoder och skapa irritation mellan bolagen och försäkringstagarna. Lagfästes skälig- hetsprincipen, vilken innebure, bl. a., att överskottet å livförsäkringsverk- samheten skulle återbäras till försäkringstagarna och fördelas mellan dem efter rationella normer, syntes tiden också vara mogen att inom denna verk- samhet upphöra med all vinstprospektering och utfästelse om återbäring, såvida icke prospekteringen eller utfästelsen skedde i enlighet med reg- lerna för tilldelning av återbäring. I fråga om regleringsfonden, till vilken enligt utredningens förslag skulle avsättas återbäringsmedel, som icke vore skattefria, (1. v. s. överskottsmedel, som ej härrörde från premiemargina- lerna, hade utredningen föreslagit, att avsättningen skulle vara frivillig och beroende på bolagsstämmans beslut. Enligt statsrådets mening borde man utgå från en helt annan grundsyn på rätten att disponera överskott å liv- försäkringsrörelse. I bolagsordningen borde intagas föreskrift angående skyldighet att göra avsättning till regleringsfond. Icke utan fog kunde göras gällande att, sedan Övriga 1 lag föreskrivna fondavsättningar skett, all åter— stående årsvinst borde avsättas till regleringsfond. Av praktiska skäl kunde det emellertid anses olämpligt att binda bolagsstämmans dispositionsrätt genom så snäva regler. I bolagsordningen borde sålunda enligt statsrådets mening lämnas utrymme för ytterligare någon dispositionsfond. Det läge i sakens natur, att en dylik borde på lämpligt sätt maximeras till beloppet. Hithörande spörsmål borde lämpligen lösas i samband med koncessionspröv- ningen. Spörsmålet huruvida eller i vad mån grunderna borde innehålla reg- ler för individuell uppdelning av olika fonder borde enligt statsrådets upp— fattning lämpligen lösas i praxis. .
Första lagutskottet hade intet att erinra mot vad föredragande statsrådet i de refererade delarna låtit komma till uttryck i propositionen.
2. Övergången till bruttobeskattningssystem. Koncession för livförsäkringsbolagen. Några upp- gifter om fondernas storlek
Såsom bakgrund till de sakkunnigas resonemang i det följande må i detta avsnitt endast erinras om några faktiska förhållanden.
År 1950 omgestaltades i väsentliga hänseenden lagstiftningen rörande liv- försäkringsbolagens beskattning. Den tidigare beskattningen av överskott å livförsäkringsrörelse har helt upphört. Beskattningen av det 5. k. ränte— skatteunderlaget har ersatts med en beskattning av hela den verkliga av- kastning av kapital, som hänför sig till kapitalförsäkringar. Till sådan av- kastning hänföres även vinst vid försäljning av andra tillgångar än inven- tarier eller för stadigvarande bruk avsedda fastigheter eller vid uppskriv- ning av värdet därå samt beräknad nettointäkt av annan fastighet. Nämnda
nettointäkt beskattas härvid såsom intäkt av rörelse. Från intäkten får avdrag göras för gäldräntor, förlust vid försäljning av andra tillgångar än inventarier eller för stadigvarande bruk avsedda fastigheter samt belopp, varmed värdet å sådana tillgångar nedskrivits. Vidare får ett schablonmäs— sigt avdrag göras, vilket bcräknas till dels 5 % av nettointäkten av kapital— och fastighetsförvaltning, dels 5 kronor för varje direkt tecknad kapitalför- säkring. Sistnämnda avdrag avser dels att täcka andra omkostnader än de förut särskilt nämnda, dels att åstadkomma en reduktion av skatteunder- laget, särskilt för försäkringsbolag med låg medelförsäkringssumma. För bolag, vilka driver utländsk återförsäkringsrörelse av viss omfattning, skall även nettointäkt av sådan rörelse beskattas. För att förhindra att skatt ut— tages i sådan omfattning, att försäkringsbolags förmåga att fullgöra sina försäkringsförbindelser äventyras, gäller att då försäkringsbolags ekono— miska ställning på visst sätt försämrats bolaget skall få åtnjuta ett särskilt avdrag från den skattepliktiga intäkten.
Åren 1952—53 meddelade Kungl. Maj :t koncession enligt FL för de flesta livförsäkringsbolagen i samband med stadfästelse å nya bolagsordningar och nya försäkringstekniska grunder. Fondsystemet är i livförsäkringsbolagen utformati enlighet med de regler, för vilka ovan redogjorts. Såsom i kapitel VII framhållits, är det för storleken av den enskilde försäkringstagarens återbäring utan betydelse hur bolagets överskottsmedel fördelar sig på extra- fonderna.
För att ge en bild av de skilda fondernas storlek —— totalt sett — hos liv— försäkringsbolagen må här meddelas, att livförsäkringsbolagens försäkrings— fonder ultimo 1957 uppgick till något mer än 9 700 miljoner kronor, me- dan säkerhets-, utjämnings-, återbärings-, reglerings- och dispositionsfon- derna vid samma tidpunkt utgjorde ca 278, 266, 300, 161 respektive 10 mil- joner kronor. Vad särskilt angår dispositionsfonderna må nämnas, att dessa vid utgången av år 1953 uppgick till ca 6 miljoner kronor. Ökningen, i runt tal 4 miljoner kronor, utgör saldot av avsättningar å bortåt 5 miljoner kro- nor och uttag å ca 1 miljon kronor, varvid uttagen fördelar sig på sju bolag. I ett av dessa bolag har de uttagna medlen (0,01 miljon kronor) ut- delats såsom understöd. I övriga sex bolag har enligt försäkringsinspektio- nens redovisning de lösgjorda medlen överförts till extrafonderna.
3. Till de sakkunniga framförda synpunkter I sin skrivelse till de sakkunniga har försäkringsinspektionen mot bakgrun- den av att begreppet förutberäknad återbäring ej kom att inflyta i FL och att enligt livförsäkringsbolagens återbäringsgrunder det uppkomna över- skottet fördelas mellan de enskilda försäkringarna på ett sätt som år obe- roende av den formella uppdelningen i fonder framhållit, att bibehållande av en uppdelning på återbäringsfond och regleringsfond saknar all mening.
Inspektionen har därför föreslagit, att dessa fonder sammanslås till en fond. Avsättning till den nya fonden har föreslagits helt ske såsom en disposition av den redovisade årsvinsten, varigenom den reella årsvinsten kommer att framstå klarare i vinst- och förlusträkningen, vilket anses vara en för- del. Eftersom äterbäringsbelopp, som tilldelas under året, hämtas ur fon- den kommer, framhåller inspektionen, endast avsättningar till eller uttag ur utjämningsfonden —— vars uppgift är att verka utjämnande på riskvinsten — att påverka den redovisade årsvinsten i vinst— och förlusträkningen. I annat sammanhang har inspektionen uttalat, att uppläggande av disposi- tionsfonder inom livförsäkringen är artfrämmande för verksamheten och icke tjänar något rationellt syfte. Genom sammanslagning av dispositions— fond, regleringsfond och återbäringsfond till en enda fond vinnes, enligt inspektionen, förenklingar i redovisningen samtidigt som den reella årsvins- ten framkommer på ett direktare sätt.
4. Övriga nordiska länder
Ett studium av de övriga nordiska ländernas tillsynslagar ger icke någon fullständig bild av i dessa länder gällande fondanordningar. För att få en dylik bild skulle ha fordrats en genomgång av såväl det försäkringstekniska grundmaterialet som bolagsordningarna, något som de sakkunniga icke funnit anledning till. Tillsynslagarna i övriga nordiska länder torde alltså icke — till skillnad från läget i den svenska FL —— ge klart vid handen, med vilka fonder utöver försäkringsfonden man arbetar. Den nya tillsyns- lagen i Danmark föreskriver obligatorisk avsättning av hälften av årsvinsten e— sedan högst 5 % lämnats i utdelning eller garantränta _ till en säker- hetsfond intill dess denna nått viss i lagen närmare angiven storlek. Sedan säkerhetsfonden nått angiven storlek behöver endast 10 % av årsvinsten föras dit. Då fonden uppgår till den dubbla angivna storleken, må avsättning till densamma upphöra. Över resten av årsvinsten disponerar bolaget fritt, dock att till utdelning eller garantränta icke får användas högre belopp än som svarar mot 5 % av den inbetalda delen av bolagskapitalet innan säker- hetsfonden nått angiven storlek. Vinst, som framkommer genom uppskriv- ning av värdepapper eller genom värdeökning av bolagets fasta egendom eller vid försäljning av värdehandlingar eller fast egendom, överföres till en kursrcgleringsfond, som får användas till nedskrivning av bolagets vär— dehandlingar eller fasta egendom eller till täckning av förlust vid försälj- ning men ieke till annat ändamål utan forsikringsrådets medgivande. Gäl- lande tillsynslag i Finland definierar icke livförsäkringsrörelsens extra— fonder. Däremot finnes det i lagen en för liv- och skadeförsäkringen gemen- sam regel, enligt vilken försäkringsbolagets egna fonder skall ha en viss, av rörelsens omfång beroende minimistorlek. Viss del av överskottet skall emellertid under i lagen angivna förutsättningar avsättas till de egna fon—
derna. I Norge stadgas i gällande tillsynslag obligatorisk avsättning av en del av årsvinsten till säkerhetsfond. I det föreliggande förslaget till ny norsk lag om livförsäkringsverksamhet föreskrives, att den årliga avsättningen till säkerhetsfonden skall utgöras av i stort sett hela årsvinsten intill dess fon- den nått ett i lagen bestämt gränsvärde. När detta gränsvärde nåtts, skall den årliga avsättningen utgöra minst 10 % av årsvinsten intill dess fonden nått dubbla gränsvärdet. Sedan detta värde nåtts föreligger icke vidare någon obligatorisk skyldighet att öka säkerhetsfonden.
De sakkunniga
Minskning av antalet fonder
Jämlikt FL skall för livförsäkringsrörelse försäkringsbolag redovisa föl- jande olika slag av tekniska fonder, nämligen försäkringsfond, utjämnings- fond, säkerhetsfond, återbäringsfond och regleringsfond. Något hinder mot uppförande, utöver de tekniska fonderna, av en eller flera dispositionsfon- der lägger icke lagen. Med stöd av de grundsatser, som ligger bakom bestäm- melserna angående livförsäkring i FL, har dock i bolagsordningarna för livförsäkringsbolagen intagits föreskrifter, som maximerar dessa bolags dispositionsfonder. Det spörsmål de sakkunniga här skall upptaga till be- handling är frågan, huruvida skäl föreligger att minska antalet fonder inom livförsäkringsrörelsen.
Försäkringsfonden är ett direkt uttryck för den skuld, vari försäkrings- bolaget står till de enskilda försäkringstagarna eller därmed jämställda betalningsberättigade personer. Det torde stå utom varje diskussion, att ifrå- gavarande skuld bör särredovisas på det sätt som följer av FL:s nuvarande regler rörande försäkringsfond. Erinras må också i detta sammanhang om de ur säkerhetssynpunkt betydelsefulla lagstadgandena, att ett belopp motsva— rande försäkringsfonden för livförsäkringar städse skall redovisas i vissa särskilda slag av värdehandlingar m. m. och att ifrågavarande värdehand- lingar skall förvaras under former, som ger försäkringstagarna panträtt i handlingarna till säkerhet för fullgörandet av försäkringsbolagets på försäk- ringsavtalen grundade förbindelser. Någon ändring i nu gällande bestämmel- ser angående uppförande av försäkringsfond i livförsäkring föreslås icke av de sakkunniga.
Utjämningsfonden i livförsäkring är enligt FL avsedd för utjämning av sådana ojämnheter i det ekonomiska förloppet, som härrör av växlingar i dödlighet, sjuklighet eller invaliditet. Avsättningarna till och nedsättning- arna av fonden skall styras av de försäkringstekniska grunderna, som skall innehålla bestämmelser i bl. a. detta ämne, och göres redan i vinst— och för- lusträkningen. En ökning av utjämningsfonden har således karaktären av en kostnad i årets rörelse. En minskning av fonden utgör på motsvarande sätt
en intäkt för året. Den nettovinst eller nettoförlust, som redovisas i vinst- och förlusträkningen för ett visst är, är således den utjämnade vinsten eller för- lusten. Det ligger i sakens natur, att om inom en livförsäkringsrörelse ingen utjämning av årsresultaten göres, resultaten för ett antal år i följd sällan torde förete bilden av en jämn linje utan att resultatskurvan ofta torde bli ganska hackig. Inom alla områden av ekonomisk verksamhet eftersträvar man emellertid, av olika skäl, i allmänhet att uppvisa ett relativt jämnt för- lopp av en bedriven rörelse och lagstiftningen är utformad så, att detta i stor utsträckning är möjligt. Både inom försäkringsrörelsen och inom annan ekonomisk verksamhet regleras årsresultaten till större eller mindre del genom avskrivningar. Vad angår annan försäkringsrörelse än livförsäk- ringsrörelse användes dessutom den utjämningsmetoden att i en utsträck- ning, vars förenlighet med FL starkt kan ifrågasättas, dolda reserver inläg- ges i försäkringsfonden. På livförsäkringssidan föreligger starkare garan- tier för att försäkringsfonden ger ett rättvisande uttryck för bolagets skuld på grund av försäkringsavtalen och föreligger på grund av livförsäkringsbe- skattningens utformning inga skatteskäl för starkt i överkant tilltagna beräkningar av försäkringsfonden. Redan intresset att bevara en upply- sande, sund försäkringsfondsredovisning på livförsäkringsområdet torde tala för att försäkringsbolagen i livförsäkring fortfarande bör ha möjlighet att genom en utj ämningsfondsmekanism dämpa verkningarna på årsresulta- ten av kastningar i dödlighet, sjuklighet och invaliditet. Understrykas bör också, att eftersom livförsäkringsrörelsen till sin natur är en riskutjäm- ningsverksamhet, avseende bl. a. en utjämning i tiden, det på ett speciellt sätt är naturligt att möjlighet beredes försäkringsbolag att redovisa utjäm- nade rörelseresultat inom livförsäkring. Sett på något längre sikt torde en utjämnad resultatskurva ge en riktigare bild av livförsäkringsrörelsens för- lopp än en kurva med tvära kastningar. Den omständigheten att man inom livförsäkringen kan observera en övergång från mera sparbetonade försäk- ringar till rena riskförsäkringar synes också tala för att anordningen med en särskild grundstyrd utjämningsfond bör bibehållas. De sakkunniga har således icke funnit anledning att föreslå något avskaffande av utjämnings- fonden i livförsäkring. Icke heller föreslås någon ändring av lagbestäm- melserna rörande fonden.
Kravet på en särskild säkerhetsfond för livförsäkringsrörelse är ett ut- tryck för den betydelse, som lagen tillägger rörelsens konsolidering. Säker- hetsfonden har sådan betydelse för tryggandet av de avtalade försäkrings— förmånerna, att det synes de sakkunniga fullt riktigt och i överensstäm- melse med huvudtankegångarna bakom FL, att direkt i lagen meddelas be- stämmelser angående avsättning till säkerhetsfond och restriktiva bestäm- melser angående förutsättningarna för nedsättning av fonden. Erinras må i detta sammanhang, att för den händelse ett och samma försäkringsbolag bedriver såväl livförsäkringsrörelse som försäkringsrörelse avseende annan
försäkring än personförsäkring, enligt de sakkunnigas förslag fortfarande skall gälla, att ett belopp motsvarande icke blott försäkringsfonden för liv— försäkring utan även säkerhetsfonden skall redovisas i vissa särskilda slag av tillgångar och att de värdehandlingar, i vilka sådan redovisning sker, skall förvaras under former, som ger livförsäkringstagarna panträtt i dessa värdehandlingar till säkerhet för fullgörandet av bolagets på försäkrings— avtalen grundade förbindelser. Påpekas bör också, att bestämmelserna an- gående säkerhetsfond i livförsäkring utgör en motsvarighet till bestämmel- serna i FL om reservfond för försäkringsrörelse av annat slag än livförsäk— ringsrörelse. Av det sagda framgår att de sakkunniga är av den uppfatt- ningen, att säkerhetsfond för livförsäkringsrörelse fortfarande bör finnas. I anslutning till förslag längre fram beträffande vissa ändringar i bestäm- melserna angående förlusttäckning i försäkringsbolag, vilket meddelar såväl livförsäkring som försäkring av annat slag, föreslår de sakkunniga en mind- re ändring av bestämmelserna i 271 5 FL angående avsättning till säker— hetsfond. Härutinnan hänvisas till vad som under nämnda paragraf an— föres i betänkandets slutkapitel. Utöver vad som framgår av det ovan sagda föreslår de sakkunniga ingen ändring av bestämmelserna i FL angående säkerhetsfond. Då bestämmelser, som ingår i en lag, i görligaste mån bör vara enkla och lättillämpade synes nämligen anledning icke finnas att före— taga en omkonstruktion av säkerhetsfondsföreskrifterna, även om desamma —— såsom framhölls bl. a. i samband med tillkomsten av FL _— från försäk— ringstekniska synpunkter kan synas väl stela och schematiska.
För livförsäkringsrörelse skall för närvarande enligt FL redovisas ytter- ligare två tekniska fonder, nämligen återbäringsfond och regleringsfond. Av avsättningarna till dessa fonder sker avsättningen till återbäringsfond enligt regler, som är intagna i återbäringsgrunderna, medan avsättningen till regle— ringsfond har karaktären av en vinstdisposition, som regleras av bolagsord— ningens bestämmelser. Beträffande användningen gäller för båda fondernas del, att bestämmelser i ämnet meddelas i återbäringsgrunderna. Fonderna utgör således ett led i återbäringsmekanismen i livförsäkring. Enligt de. sakkunnigas uppfattning kan behovet av att redovisa både återbäringsfond och regleringsfond starkt ifrågasättas. Den nuvarande tudelningen torde böra ses såsom en reminiscens av dels det av 1942 års försäkringsutredning framlagda men i propositionen rörande FL avvisade förslaget att bibehålla tidigare ordning med en grundbunden förutberäkning av återbäring och dels de med den förutberäknade återbäringen sammanhängande beskatt— ningsreglerna för livförsäkring vid tidpunkten för tillkomsten av 1948 års lag. Erinras må därom att __ såsom mera utförligt omtalats tidigare i detta kapitel —— beskattningsreglerna vid ifrågavarande tid medgav livförsäk— ringsbolag avdragsrätt för avsättning enligt grunderna för förutberäknad återbäring och att återbäringsfonden enligt 1942 års utrednings förslag i första hand var tänkt såsom en täckningsreserv för den del av återbäringen
som blev förutberäknad. Då FL icke innesluter något system med förutbe- räkning av återbäring och då genom ändringar i skattelagstiftningen år 1950 beskattningsreglerna nu icke längre framtvingar någon distinktion mellan olika delar av återbäringen, saknas enligt de sakkunnigas meningnumera all anledning att redovisa återbäringsfond och regleringsfond såsom två skilda fonder. De sakkunniga föreslår därför, att dessa två livförsäkrings- rörelscfonder sammanslås till en enda fond, förslagsvis benämnd återbä- ringsfond. Den sammanslagna fonden synes lämpligen konstruktionsmäs- sigt böra få samma ställning som den nuvarande regleringsfonden.
I enlighet med det anförda föreslår de sakkunniga för den nya åter— bäringsfondens del, att användningen av fonden skall regleras genom åter- bäringsgrunderna. Uttag ur fonden i enlighet med grunderna torde komma att upptagas i vinst- och förlusträkningen såsom en intäkt för året, vilken intäkt emellertid i vinst— och förlusträkningen i allmänhet torde komma att motsvaras av en lika stor kostnadspost avseende tilldelad återbäring. Av— sättning till den nya återbäringsfonden föreslås skola få karaktären av en vinstdisposition. Härvid förutsätter de sakkunniga, att sedan övriga i FL angivna eller i bolagsordningen medgivna fondavsättningar m. m. ägt rum och, i livförsäkringsaktiebolag, enligt bolagsordningen medgiven begränsad utdelning till aktieägarna ägt rum, all återstående vinst å livförsäkringsrörel- sen föres till återbäringsfonden.
Sammanförandet av nuvarande återbäringsfond och regleringsfond till en enda fond, kallad återbäringsfond, förutsätter mindre ändringar i ett fler- tal paragrafer i FL. De sakkunniga föreslår att för detta ändamål erforder- liga ändringar göres i 6 5 första stycket 11., 93 5 3 mom., 94 5 1 mom., 170 5 första stycket 12., 270 5, 272 5, 273 5 och 281 & FL. För undvikande av missförstånd vill de sakkunniga slutligen i detta sammanhang framhålla, att någon ändring icke avses i nuvarande ordning, att så länge resultatet av liv- försäkringsverksamheten möjliggör detta, icke blott den nya återbärings- fonden utan jämväl utjämningsfonden och säkerhetsfonden skall utgöra underlag för återbäring till försäkringstagarna.
Enligt FL möter icke hinder för försäkringsbolag att redovisa disposi- tionsfond i livförsäkring. Med stöd av uttalande av föredragande statsrådet i propositionen rörande FL har i bolagsordningarna för de livförsäkrings— bolag, som förbehållit sig rätt att upplägga dispositionsfonder, upptagits restriktiva bestämmelser angående rätten för bolagsstämma att använda en del av vinsten å livförsäkringsrörelsen till avsättning till dylik fond. De berörda livförsäkringsbolagens dispositionsfonder har, såsom förut nämnts, i allmänhet i bolagsordningarna maximerats till 5 % av summan av de tek- niska extrafonderna. Två livförsäkringsbolag har utformat sina bolags- ordningar sä, att dispositionsfondsavsättning är utesluten. De livförsäk- ringsbolag, som förbehållit sig den handlingsfrihet som möjligheten att upplägga dispositionsfonder innefattar, har i allmänhet icke på långt när
avsatt så stora dispositionsfonder, som bolagsordningarna tillåter. I några fall redovisar dylika bolag ingen dispositionsfond alls. Såsom framgår av i det föregående lämnade uppgifter har under den tid, FL varit i tillämpning på livförsäkringsbolagen, uttag ur dessa bolags dispositionsfonder praktiskt taget uteslutande skett för Överföring av medel till de tekniska extrafon- derna. Något missbruk av möjligheten till dispositionsfondsavsättningar har således icke i något avseende förekommit. Härtill kommer att den möj- lighet att utjämna den årliga belastningen å livförsäkringsrörelsen vid ex— empelvis mera betydande engångsanslag till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, som dispositionsfondsmekanismen öppnar, åtminstone i vissa situationer torde kunna vara av värde för livförsäkringsbolagen eller vissa av dessa. Under nu angivna förhållanden och mot bakgrunden av den hårda reglering genom grunder, för vilken livförsäkringsverksamheten är föremål, anser de sakkunniga, att anledning icke finnes att föreslå någon lagändring som skulle betaga livförsäkringsbolagen nuvarande möjlighet att i begränsad utsträckning avsätta överskottsmedel till dispositionsfond. Un- derstrykas bör, att denna ståndpunkt icke innefattar något avsteg från grundsatsen, att i livförsäkringsakticbc-lag aktiekapitalets ökning genom fondemission skall vara förbjuden och att i dylikt bolag bl. a. den årliga aktieutdelningen skall vara begränsad genom bestämmelser i bolagsord— ningen.
Beträffande speciella livförsäkringsformer kan anledning finnas att göra vissa avsteg från det av de sakkunniga förordade fondsystemet. I slutkapit- let i detta betänkande föreslås under 9 och 173 Så, att med tanke närmast på de s. k. skadelivräntorna ifrågavarande paragrafer skall kompletteras med ett stadgande som giver vid handen, att undantag från lagbestämmelser— nas krav på fullständiga grunder kan medgivas, där försäkringens särskilda natur giver anledning därtill. Utformas —— såsom nu sker — skadelivränte- grunderna så, att utjämningsfond icke upplägges och återbäring icke före- kommer, återverkar detta självklart på fondsystemet. I anslutning till ovan- nämnda komplettering av 9 och 173 55 föreslår de sakkunniga, att till 94 5 1 mom., som innehåller en uppräkning av bl. a. livförsäkringens tekniska extrafonder, skall göras ett tillägg, varav framgår att på grund av rörelsens särskilda natur avvikelse från. fondsystemet kan följa av bolagets grunder.
De sakkunnigas förslag i detta kapitel äger avseende icke blott på livför- säkringsrörelse utan även på sådan sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse, som skall följa de särskilda bestämmelserna rörande livförsäkring.
Erinras må därom att de sakkunniga i tidigare sammanhang föreslagit, att i fråga om viss livförsäkring endast för dödsfall försäkringsinspektionen under angiven förutsättning skall äga medgiva, att bestämmelserna i FL angående annan försäkring än livförsäkring skall vara helt eller delvis till- lämpliga på rörelsen. Har försäkringsinspektionen med stöd härav med- givit, att för vissa livförsäkringsformer reglerna angående annan försäkring
än livförsäkring skall vara helt tillämpliga på rörelsen, faller ifrågavarande livförsäkringsrörelse utanför det i förevarande kapitel behandlade fond- systemet och kommer i stället att följa de enklare fondregler, som gäller för annan försäkring än livförsäkring. Detsamma kan givetvis bli fallet även vid ett begränsat medgivande från inspektionens sida.
De sakkunnigas förslag rörande livförsäkringens fondsystem förutsätter ändringar i kungörelsen den 30 juni 1949 (nr 458) om balansräkning samt vinst- och förlusträkning i försäkringsbolag (den s. k. redovisningskungö- relsen) ävensom i kungörelsen den 24 mars 1950 (nr 97) angående koncern— redovisning i försäkringsbolag. Även vissa andra av de sakkunniga fram— lagda förslag får återverkningar på innehållet i nämnda kungörelser. Då fråga här är om administrativa bestämmelser utfärdade av Kungl. Maj:t, vill de sakkunniga föreslå, att försäkringsinspektionen i samråd med före- trädare för försäkringsbolagen företager en översyn av dessa kungörelser och därefter för Kungl. Maj:t framlägger de förslag till ändringar av kun- görelserna, som kan visa sig erforderliga efter en ändring av FL eller som eljest synes lämpliga.
Sammanfattning De sakkunnigas förslag i detta kapitel innefattar i huvudsak, att för livför- säkringsrörelse och därmed likställd sjuk- och olycksfallsförsäkringsrö- relse antalet tekniska fonder skall minskas därigenom att nuvarande åter— bäringsfond och regleringsfond sammanslås till en enda fond, kallad åter- bäringsfond, men att i övrigt nuvarande fondsystem skall bibehållas.
FJORTONDE KAPITLET
Försäkringsinspektionens ställning och uppgifter
1. Försäkringsinspektionens nuvarande organisation och verksamhet
Jämlikt FL skall försäkringsbolagen, på sätt i lagen sägs, stå under tillsyn av en för hela riket gemensam försäkringsiuspektion. Föreskrifter om in- spektionens befogenheter och åligganden finnes i ett stort antal lagrum, av vilka ett flertal behandlats i det föregående. Närmare bestämmelser om in- spektionens organiSation och verksamhet meddelas enligt lagen av Kungl. Maj:t.
Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för försäkringsinspektionen, vilken är daterad den 22 november 1957 (nr 635), åligger det inspektionen bl. a.
att taga den befattning med inländska försäkringsbolags verksamhet, var— om stadgas i lagen om försäkringsrörelse och lagen om trafikförsäkring å motorfordon samt med stöd av dessa lagar utfärdade bestämmelser,
att vara tillsynsmyndighet för andra understödsföreningar än sådana, som uteslutande avser att bereda understöd vid arbetslöshet,
att vara tillsynsmyndighet för aktiebolags pensious- och andra personal- stiftelser,
att, såvitt rör försäkringsväsendet, följa utvecklingen av och främja all- män kännedom om pris- och konkurrensförhållanden ävensom föra kartell- register,
att jämväl eljest verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet samt att i Övrigt fullgöra vad som enligt lag eller särskild författning eller andra bestämmelser ankommer på inspektionen.
Försäkringsinspektionen har enligt instruktionen vidare att för varje år utarbeta och till Kungl. Maj:t överlämna bl. a. en statistisk redogörelse för den verksamhet här i riket, som bedrives av in- och utländska försäkrings- anstalter. Denna redogörelse publiceras under benämningen Enskilda för- säkringsanstalter och ingår i Sveriges officiella statistik. Densamma berö- res närmare i det följande.
Jämlikt allmänna verksstadgan, som är tillämplig på försäkringsinspek- tionen, skall inspektionen, hl. a., inom sitt ämbetsområde med uppmärksam— het följa förhållandena såväl inom landet som, såvitt möjligt, i övriga nor- diska länder och annorstädes i utlandet. Så snart anledning därtill före- ligger, skall inspektionen vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de författ-
ningsändringar eller andra åtgärder, som kan vara påkallade eller eljest lämpliga.
Huvudsyftet med försäkringsinspektionens kontroll över försäkringsbola- gen är att tillse att bolagen driver sin rörelse under iakttagande av bestäm- melserna i FL. Tillsynen utövas på flera olika sätt. Ett viktigt led i tillsynen utgör genomgång och granskning av uppgifter, som försäkringsbolagen fortlöpande har att insända till inspektionen. När förhållandena giver anled— ning därtill, infordrar inspektionen därjämte uppgifter i speciella frågor, som synes böra bli föremål för särskild uppmärksamhet. En annan viktig form för utövande av tillsyn över försäkringsbolagen är att försäkrings— inspektionen på ort och ställe företager inspektioner av bolagens förhål- landen. Tillsyn över efterlevnaden av FL utövas vidare vid den granskning av bolagsordningar och grunder, som göres av försäkringsinspektionen i de viktiga ärendena angående stadfästelse å beslut om antagande eller änd- ring av bolagsordning och grunder. I speciell form utövas också tillsyn där- igenom att försäkringsinspektionen i ett stort antal försäkringsbolag förord— nar särskilt ombud och revisor. I linje med försäkringsinspektionens till- synsverksamhet för tillvaratagande av försäkringstagarnas intressen ligger att inspektionen publicerar uppgifter om försäkringsbolagens förhållanden.
I det följande skall en närmare redogörelse lämnas för de i det före- gående antydda formerna för försäkringsinspektionens verksamhet. Härvid blir de sidor av verksamheten, som behandlats i tidigare kapitel av detta betänkande, endast i förbigående berörda. Först skall dock några uppgifter lämnas om försäkringsinspektionens organisation och om antalet befatt- ningshavare hos inspektionen.
Försäkringsinspektionen utgöres av en generaldirektör och chef, tre byrå- chefer och två andra ledamöter. Byråcheferna förestår var sin byrå, näm— ligen försäkringsjuridiska och administrativa byrån, livförsäkringsbyrån samt skadeförsäkringsbyrån. Ärenden rörande understödsföreningar och stiftelser handhas av en särskild till livförsäkringshyrån hörande avdelning. De bägge ledamöter, som ej är byråchefer, skall vara den ene sakkunnig i ekonomiska frågor, särskilt rörande penningplaceringar, och den andre en av försäkringsbolagsintressen oavhängig försäkringsexpert eller en med för- säkringsfrågor väl förtrogen representant för försäkringstagarna.
Med försäkringsbolagstillsynen sysselsatt personal samt i ämbetsverkets interna administration verksamma befattningshavare utgöres av general— direktören samt inom försäkringsjuridiska och administrativa byrån 11 be- fattningshavare, inom livförsäkringsbyrån exklusive avdelningen för under- stödsföreningar och stiftelser 9 befattningshavare och inom skadeförsäk- ringsbyrån 8 befattningshavare eller således totalt 29 personer. Av dessa innehar 17 tjänst i byråsekreterargrad (lönegrad 19) eller i högre lönegrad eller innehar amanuensbefattning. Avdelningen för understödsföreningar
och stiftelser sysselsätter för närvarande 15 tjänstemän. Avdelningen har därutöver 2 tjänster som tills vidare hålles obesatta.
Tillsynen över försäkringsbolagens verksamhet utövas, såsom förut nämnts, bl. a. genom granskning av uppgifter, som bolagen har att ingiva till inspektionen. I 281 & FL stadgas, att genom styrelsens och verkställande direktörens försorg skall för det förflutna räkenskapsåret till försäkrings- inspektionen insändas dels avskrift av balansräkningen, vinst- och förlust— räkningen, förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen, dels en särskild redogörelse angående bolagets verksamhet under räkenskapsåret och ställ- ning balansdagen, dels ock, i fråga om livförsäkring, redogörelse för beräk— ning av premiereserven, utjämningsfonden och återbäringsfonden. Redo— görelserna skall upprättas enligt anvisningar, som meddelas av inspektionen, och vara undertecknade, den förra av styrelsen och verkställande direktören samt den senare av aktuarien. Enligt 282 5 FL åligger det styrelsen och verkställande direktören för försäkringsbolag, som meddelar livförsäkring att, såvitt angår livförsäkringsrörelsen, till försäkringsinspektionen insända dels inom nio månader efter varje räkenskapsårs utgång redogörelse i vad mån det verkliga förloppet av rörelsen avvikit från grunderna, dels ock för varje femårsperiod, å tid som inspektionen bestämmer, statistisk-ekono— misk utredning angående verksamhetens förlopp och bolagets ställning. Där så finnes påkallat, må inspektionen jämväl för annan tid infordra sådan utredning. Redogörelsen och utredningen skall upprättas enligt anvisningar, som meddelas av försäkringsinspektionen, samt vara undertecknade av aktuarien.
I 282 & finnes även intagna de förut behandlade bestämmelserna om skä— lighetsprincipen beträffande annan försäkring än livförsäkring. Bl. a. stad- gas, såsom tidigare nämnts, att det åligger styrelsen och verkställande direk- tören i ifrågakommande bolag att till försäkringsinspektionen, för tidrymd som inspektionen bestämmer, insända redogörelse för den metod som an- vänts för övervakning av premiesättningen och för erfarenheter av över- vakningen.
I 283 % FL föreskrives, att styrelsen och verkställande direktören även i andra fall än ovan nämnda är pliktiga att lämna försäkringsinspektionen de upplysningar angående verksamheten, som inspektionen finner erfor— derliga.
Vad angår sådana sockenbolag, på vilka bestämmelserna i FL i stort sett icke äger tillämpning, gäller såsom förut nämnts att ifrågavarande bolag dock är skyldiga att bl. a. lämna vissa uppgifter. 1 kungörelsen den 17 de- cember 1948 (nr 805) föreskrives härutinnan, att det åligger styrelsen i bolag av ifrågavarande slag att inom sex månader efter varje räkenskapsårs utgång till försäkringsinspektionen insända av styrelsen undertecknad upp- gift om bolagets verksamhet under året enligt formulär, som fastställes av
inspektionen, samt att jämväl i övrigt lämna inspektionen eller dess ombud upplysningar angående bolagets verksamhet.
Som ovan framgår skall de redogörelser, som jämlikt 281 och 282 åå FL årligen skall insändas till försäkringsinspektionen, upprättas enligt anvis- ningar som meddelas av inspektionen. För detta ändamål har inom inspek- tionen utarbetats olika blankettserier jämte till de olika serierna hörande anvisningar. Sådan statistisk-ekonomisk utredning, som omnämnes i 282 & FL, har efter ikraftträdandet av FL ej infordrats av försäkringsinspektio- nen. Med hänsyn till utförligheten i de årligen lämnade uppgifterna har be- hov av dylik utredning icke hittills ansetts föreligga.
Huvudparten av de årliga redogörelser, som försäkringsinspektionen er— håller, ingives till inspektionen under juni och juli månader året efter det som handlingarna avser. Efter hand som redovisningsmaterialet inkom- mer påbörjas granskningen därav inom inspektionen. Redan i augusti- numret av den av statistiska centralbyrån utgivna Statistisk tidskrift publi— cerar försäkringsinspektionen en på ogranskat uppgiftsmaterial grundad preliminär statistik avseende det sistförflutna året. De publicerade tabel— lerna, som endast omfattar riksbolagen, innehåller sammanfattande uppgif— ter om bolagens kapitalplaceringar, en översikt av livförsäkringsverksam— heten och försäkringssparandet samt uppgifter om influtna premier, betalda skador och försäkringsbestånd i olika skadeförsäkringsgrenar.
Den granskning av de ingivna redogörelserna, som sker inom försäkrings- inspektionen, avser bl. a. att kontrollera, att försäkringsbolagens redovis- ningshandlingar upprättats i överensstämmelse med de i FL, redovisnings- kungörelsen och gällande kungörelse angående koncernredovisning givna bestämmelserna om ifrågavarande handlingars utformning och innehåll. Li- kaså kontrolleras efterlevnaden av FL:s bestämmelser om tillgångars värde- ring, om pantsättning av tillgångar och de pantsatta värdehandlingarnas art och säkerhet, om aktieinnehav i svenska aktiebolag, om förbud mot utlå- ning av medel i vissa fall m. m. Vidare verkställes kontroll av att avsättning till eller nedsättning av fonder samt sättet att förfoga över uppkommen vinst eller att täcka uppkommen förlust står i överensstämmelse med FL:s bestämmelser och det redovisande bolagets bolagsordning och grunder. Även efterlevnaden i övrigt av bestämmelser i bolagsordningar och grunder kon- trolleras. Sålunda tillses exempelvis, att verksamhet endast bedrives i verk- samhetsgrenar, som omnämnes i bolagsordningen, samt att sättet för till- delningen av återbäring står i överensstämmelse med grunderna.
I fråga om beräkningen av premiereserven inom Skadeförsäkring gäller i huvudsak att varje bolag självt bestämmer de principer, efter vilka reser- ven beräknas. Inspektionens granskning avser här frågan, huruvida dessa principer är ur trygghetssynpunkt tillfredsställande. I fråga om ersättnings- reserven, som för skadeförsäkringsbolagen är av stor ekonomisk betydelse, inskränker sig granskningen inom inspektionen till ett ungefärligt bedö-
mande av huruvida den avsatta ersättningsreserven kan anses tillräcklig. Bedömningen sker med utnyttjande av de föregående årens uppgifter rö- rande avsatta ersättningsreserver och dessas avveckling.
Utöver den nu nämnda granskningen tillses, att i redovisningshandling- arna alla ingående poster ansluter sig till de utgående posterna i föregå- ende års redovisning. Därjämte tillses att uppgifterna i de olika blankett- bilagorna överensstämmer dels sinsemellan, dels med de uppgifter i huvud— blanketterna, till vilka de utgör specifikationer. Vidare jämföres de läm- nade uppgifterna med motsvarande uppgifter för närmast föregående år, varvid förklaring begäres till större avvikelser. En viss jämförelse mellan de olika bolagens material sker likaledes.
I samband med granskningsarbetet uppkommer regelmässigt spörsmål, som kräver kontakt med vederbörande bolag. Såvitt angår riksbolagen tages dessa kontakter i allmänhet per telefon. I en del fall föranleder gransk- ningen skriftlig begäran om förklaring, som i sin ordning kan föranleda erinran i en eller annan form, i regel med begäran att ändring skall verk- ställas i nästa bokslut. I ett par fall under senare år har försäkringsinspek- tionen anmodat ett felande bolags styrelse att vid avgivandet av förvaltnings- berättelsen för året efter det, då felet begicks, redogöra för felaktigheterna och de härav föranledda korrigeringarna i bolagets fonder. Vidare föranle— 'der granskningen ibland, att partiell eller fullständig inspektion företages hos vederbörande bolag.
I anslutning till redogörelsen för granskningsarbetet kan nämnas, att granskningen ibland medför, att principiella frågor av större betydelse upp- tages till övervägande inom inspektionen, vilket kan föranleda utsändandet av cirkulär med vissa direktiv till bolagen.
Utöver de uppgifter, som försäkringsbolagen kontinuerligt ingiver till för— säkringsinspektionen, begär inspektionen vid enstaka tillfällen från bolagen uppgifter och redogörelser avsedda att belysa speciella frågor. Sådana upp- gifter kan infordras från större eller mindre grupper av bolag. När förhål- landena ger anledning därtill, inhämtar inspektionen givetvis också upp— gifter från enstaka bolag.
Till exemplifiering av det sagda må anföras följande. I cirkulärskrivelse till samtliga riksbolag har försäkringsinspektionen vid två tillfällen under senare år begärt vissa detaljuppgifter till belysning av lönekostnaderna inom bolagen. Den senaste undersökningen gjordes på de sakkunnigas ini— tiativ och har redovisats i detta betänkandes inledningskapitel. Vid ett till- fälle har inom inspektionen verkställts en undersökning rörande riksbola- gens utlåning fördelad på näringsgrupper. De flesta data hämtades därvid ur de uppgifter, som bolagen i vanlig ordning insänder till inspektionen, men vissa kompletterande upplysningar inhämtades speciellt för detta än- damål från de berörda bolagen. I samband med den starka ökning i nyteck- ningen av engångsbetalda, omedelbart belånade kapitalförsäkringar, som
skedde under senare delen av år 1952, infordrade inspektionen vissa upp- gifter om antal försäkringar, försäkringssumma m. m. för ifrågavarande försäkringsform. I samband med en undersökning avseende frågan huru— vida livförsäkringsbolagen kunnat hålla sina anskaffningskostnader inom den i bolagens grunder givna ramen begärde inspektionen från vissa bolag bl. a. en redogörelse för planerade åtgärder i syfte att nedbringa anskaff- ningskostnaderna. Då frågan om anpassning av grunderna för barnolycks- fallsförsäkring med premieåterbetalning till bestämmelserna i FL upptogs till behandling, begärde inspektionen av ifrågakommande bolag vissa upp- gifter, avsedda att tjäna som underlag för en diskussion om nämnda för- säkrings effektivitet och allmänna ändamålsenlighet (jfr s. 201). Slutligen må i detta sammanhang nämnas att i anslutning till överläggningar mellan inspektionen och representanter för bolag, som driver brandförsäkring för all framtid, vissa särskilda uppgifter infordrats avsedda att belysa förhål- landena inom ifrågavarande verksamhetsgren.
Sedan försäkringsinspektionens granskningsarbete slutförts och veder- börliga rättelser vidtagits i det uppgiftsmaterial som försäkringsbolagen i enlighet med det ovan sagda årligen insänder till inspektionen, samman- ställes och publiceras en stor del av materialet i tabellform i försäkrings— inspektionens förut omnämnda årliga publikation, Enskilda försäkrings- anstalter. Härvid medtages fullständiga vinst- och förlust- samt balansräk- ningar för samtliga riksbolag samt för vissa större läns- och häradsbolag, medan en mindre utförlig redovisning lämnas för övriga lokala bolag. Här— utöver publiceras en analys av verksamhetens förlopp inom skilda försäk— ringsgrenar, varvid varje bolag redovisas för sig, varjämte summauppgifter för branscherna meddelas. Likaså ingår i publikationen en redogörelse i sammandrag för försäkringsbolagens förvaltade tillgångar, fördelade bl. a. på olika placeringsobjekt, samt för beståndsutvecklingen inom livförsäkring och lång sjuk- och olycksfallsförsäkring.
I Enskilda försäkringsanstalter ingår även en omfattande textavdelning. I denna analyseras och kommenteras det i tabellavdelningen ingående siffer— materialet, som regel i anslutning till sammanfattande tabelluppställningar. Härutöver innehåller textavdelningen bl. a. vissa sammanställningar med kommentarer berörande dels den av försäkringsbolagen lämnade redogörel- sen i vad mån det verkliga förloppet av livförsäkringsrörelsen avvikit från grunderna, dels de av bolagen lämnade uppgifterna om den obligatoriska trafikförsäkringen, dels de av försäkringsbolagen lämnade uppgifterna om bolagens kapitalplaceringar. I textavdelningen ingår även vissa data hämtade ur de specialuppgifter, som skadeförsäkringsbolagen lämnar för bedömande av skäligheten i premiesättningen. Textavdelningen behandlar också vik— tigare tilldragelser på försäkringsbolagsområdet. Vissa av de uppgifter, som försäkringsinspektionen i särskilda sammanhang infordrat från försäk-
ringsbolagen, har också i sammandrag publicerats i Enskilda försäkrings- anstalter.
Vad slutligen gäller vissa periodiska uppgifter, som försäkringsinspektio- nen med korta tidsmellanrum erhåller, publiceras flertalet av dessa efter en summarisk granskning i Statistisk tidskrift. Publiceringen sker varannan månad. Samma material tillställes Tidningarnas telegrambyrå.
Vid ett tillfälle har i den av socialstyrelsen utgivna publikationen Sociala meddelanden publicerats resultatet av en av inspektionen gjord special- undersökning.
Såsom förut nämnts utövar försäkringsinspektionen tillsyn över försäk- ringsbolagen även i den formen, att bolagen blir föremål för inspektioner på ort och ställe. Inspektionerna utföres i allmänhet av särskilda för ändamålet avdelade tjänstemän. När det gäller de större försäkringsbolagen kan inspek- tionerna taga en mycket lång tid i anspråk. När avsikten med en inspektion är att göra en mera fullständig genomgång av vederbörande bolags förhål— landen, är det normala att inspektionen av ett större riksbolag tar en tid av ett par månader.
Försäkringsbolagens skyldighet att underkasta sig inspektioner är direkt föreskriven i lag. Jämlikt 287 & FL åligger det styrelsen och verkställande direktören i försäkringsbolag att när som helst för befattningshavare hos försäkringsinspektionen, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmel— ser har att i sådant avseende företräda inspektionen, hålla bolagets kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar till- gängliga för granskning. I 2 mom. av paragrafen föreskrives, att befatt- ningshavare hos försäkringsinspektionen, som enligt av Kungl. Maj :t med- delade bestämmelser har befogenhet att företräda inspektionen, äger när— vara vid bolagsstämma eller av inspektionen utlyst styrelsesammanträde och deltaga i överläggningarna. Enligt 3 Inom. av samma paragraf gäller att vad försäkringsinspektionens företrädare vid granskning av böcker, räken- skaper och andra handlingar eller vid bolagsstämma eller styrelsesamman- träde må ha erfarit angående enskildas personliga eller ekonomiska förhål- landen ej må yppas för allmänheten. Nämnas må i detta sammanhang, att jämväl sådana sockenbolag, på vilka FL:s bestämmelser i stort sett icke äger tillämpning, är skyldiga att hålla tillgångar och handlingar tillgäng- liga för försäkringsinspektionen eller dess ombud.
De inspektioner av försäkringsbolag, som försäkringsinspektionen låter företaga på ort och ställe, verkställes såvitt rör lokala bolag nästan alltid och i fråga om riksbolag i mycket stor utsträckning såsom en allmän gransk- ning av vederbörande försäkringsbolags verksamhet i dess helhet. Beträf- fande riksbolagen har det dock _ särskilt under senare år —— blivit ganska vanligt, att internt hos försäkringsinspektionen gjorda observationer för- anlett, att hos visst eller vissa bolag företagits spccialinspektioner, d. v. s.
inspektioner som begränsats till att avse någon eller några "frågor. Då det gäller riksbolag förekommer även, att vissa problem studeras vid inspek- tioner hos en rad bolag utan att specialinspektionerna direkt utlösts av några i det interna arbetet hos inspektionen gjorda iakttagelser. Mera upp- seendeväckande personalförändringar hos bolag liksom hänvändelser från bolagsorgan m. fl. kan beträffande alla slag av bolag föranleda allmänna eller partiella inspektioner vid sidan av det mera ordinarie inspektions- programmet.
Genom allmän inspektion av ett försäkringsbolag erhålles bl. a. en in- blick i sådana förhållanden rörande styrelsens förvaltning och bolagspolitik samt räkenskaperna och den inre kontrollen, vilka ej framgår av de uppgif- ter, som försäkringsbolagen har att insända till inspektionen. De inspekte— rande tjänstemännen genomgår styrelsens protokoll, bolagets placerings- politik, sättet för värdehandlingars förvaring, bolagets återförsäkringsför- hållanden, dess skriftväxling m. m. I fråga om räkenskaperna och den inre kontrollen tillses, huruvida föreskrivna handelsböcker finnes, samt under- sökes bokföringssystemets ändamålsenlighet, huru uppbörds— och utbetal- ningskontrollen samt den inre kontrollen i övrigt fungerar m. m. Vid inspek- tionerna kontrolleras även i betydande utsträckning att det till försäk- ringsinspektionen insända uppgiftsmaterialet är riktigt. Inventering verk- stäIles av bolagens tillgångar och i fråga om balansräkningens skuldsida äg- nas beträffande skadeförsäkringsbolagen särskild uppmärksamhet åt ersätt- ningsreservens bestämmande. Sistnämnda granskning förutsätter en genom— gång av ett stort antal skadeakter. Även om skaderegleringen är en verk- samhet, som i stort sett ligger utanför inspektionens nuvarande tillsynsom— råde, ägnas vid genomgången av skadeakter även uppmärksamhet åt sättet för skaderegleringens handhavande. En viktig uppgift för de inspekterande tjänstemännen är att undersöka omkostnaderna för rörelsen.
Sedan en inspektion avslutats, föredrager den inspekterande tjänsteman— nen för försäkringsinspektionen ett sammandrag av de iakttagelser som gjorts. Ibland finner försäkringsinspektionen, att på någon eller några punkter kompletterande uppgifter erfordras. I så fall införskaffas dylika.'I andra fall kan försäkringsinspektionen finna, att ämbetsverket bör bereda försäkringsbolagets ledning tillfälle att —— utöver vad som skett under in- spektionsarbetets fortgång — yttra sig i någon fråga, innan försäkrings- inspektionen tager ställning i ärendet. När det föreliggande materialet är i sådant skick, att det ger en klar bild av förhållandena, fattar försäkrings- inspektionen beslut, huruvida någon åtgärd av det ena eller andra slaget skall vidtagas i anledning av vad som framkommit vid inspektionen av ve- derbörande bolag.
Nämnas må slutligen i detta sammanhang, att under femårsperioden 1954 —1958 försäkringsinspektionen företagit 288 fullständiga inspektioner, näm- ligen 13 hos livförsäkringsbolag och specialbolag för lång sjuk— och olycks—
fallsförsäkring, 30 hos skadeförsäkringsbolag av riksbolagstyp, 77 hos läns- och häradsbolag samt 168 hos brand- och sjösockenbolag. Under samma tid har försäkringsinspektionen gjort 43 partiella inspektioner, nämligen 23 hos livförsäkringsbolag och specialbolag för lång sjuk- och olycksfallsförsäk- ring, 11 hos skadeförsäkringsbolag av riksbolagstyp, 4 hos läns- och härads- bolag samt 5 hos brand- och sjösockenbolag. Frekvensen av inspektioner hos försäkringsbolagen påverkas i betydande grad av omfattningen av in- spektionens arbetsbörda i övrigt och av det förhållandet att vissa befatt- ningshavare hos inspektionen åtnjutit tjänstledighet för offentligt upp- drag eller internationellt arbete.
Den prövning av bolagsordningar och grunder, som äger rum i stadfästel- seärenden, är ett viktigt led i försäkringsinspektionens tillsyn över försäk- ringsbolagen. Denna sida av inspektionens verksamhet har i olika samman- hang berörts i det föregående och kommer därför icke att behandlas närmare här.
Viss del av försäkringsinspektionens kontroll över försäkringsbolagen utövar inspektionen på annat sätt än genom hos inspektionen anställd per- sonal. De värdehandlingar, i vilka livförsäkringsfond m. m. helt eller del- vis redovisas, skall enligt FL förvaras 'avskilda från bolagets övriga till- gångar och under minst två lås med olika nycklar, av vilka en innehas av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud. I dessa värdehandlingar har försäkringstagarna, såsom förut nämnts, panträtt såsom i handfängen pant till säkerhet för fullgörandet av bolagets på försäkringsavtalen grun- dade förbindelser. Ombudet har att övervaka att försäkringsbolags styrelse och verkställande direktör tillser, att värdehandlingar av föreskrivet slag och till erforderligt belopp —— beloppet framgår av uppgift som meddelas om- budet av bolagets aktuarie _ satts i särskilt förvar på sätt i det föregående angivits. Om styrelsen eller verkställande direktören brister i vad som åligger dem enligt lagen i nu omförmälda hänseende, skall ombudet oför- dröjligen göra anmälan därom hos inspektionen. Enligt FL skall försäk- ringsinspektionen vidare förordna revisor i försäkringsbolag att med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt bolagets räkenskaper. Detta gäller dock icke, där med hän- syn till rörelsens omfattning eller eljest förordnande av revisor icke finnes påkallat. För revisor, som förordnats av försäkringsinspektionen, skall in- spektionen utfärda instruktion.
I detta sammanhang synes lämpligen böra behandlas bestämmelserna i FL angående formerna för försäkringsinspektionens ingripanden gentemot försäkringsbolag. I 288 & FL föreskrives, såsom tidigare antytts, till en bör- jan härutinnan, att försäkringsinspektionen äger meddela de erinringar 'i
fråga om försäkringsbolags verksamhet, som inspektionen finner påkallade. Detta är den lindrigaste formen för ingripande mot ett försäkringsbolag en- ligt lagtexten. I sakens natur ligger emellertid att i vissa fall påpekanden under hand kan vara till fyllest. I allvarligare fall skall inspektionen ingripa med föreläggande gentemot bolaget eller styrelsen att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som prövas påkallade. Sådant föreläggande skall enligt lagen tillgripas, då försäkringsinspektionen finner
att avvikelse skett från FL eller med stöd därav meddelade bestämmelser eller från bolagsordningen eller grunderna, där sådana finnes,
att bolagsordningen eller grunderna icke längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,
att de tillgångar, i vilka försäkringsfonden redovisas, icke är tillfyllest, att försäkringsbeståndet icke är tillräckligt för erforderlig riskutjämning, eller
att eljest allvarlig anmärkning mot försäkringsbolags verksamhet före- ligger. '
Av propositionen rörande FL framgår, att avsikten icke varit att före- läggande alltid skall tillgripas i de ovan uppräknade fallen. Är det fråga om ett missförhållande av mindre allvarlig karaktär, anses ingripandet kunna erhålla en mildare form.
Har ett föreläggande icke inom den bestämda tiden efterkommits och har ej heller annorledes det anmärkta förhållandet undanröj ts, skall enligt lagen försäkringsinspektionen göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t, som efter bolagets hörande kan förklara koncessionen förverkad.
Jämlikt 289 5 FL äger försäkringsinspektionen förelägga vite vid medde- lande av föreskrift enligt FL.
I samband med lagbestämmelserna rörande försäkringsinspektionens in— gripanden gentemot försäkringsbolag bör nämnas, att i 318 & FL föreskrives att över beslut, som av försäkringsinspektionen meddelas på grund av till— synen över försäkringsbolag, klagan må föras hos Kungl. Maj:t.
Nämnas bör slutligen att försäkringsinspektionen även har vissa andra arbetsuppgifter än de i det föregående behandlade. Hit hör bl. a. besva- rande av remisser från Kungl. Maj:t eller departementschef beträffande olika frågor, som avser eller i något hänseende berör det enskilda försäk- ringsväsendet eller som eljest är av den natur, att försäkringsinspektionen kan väntas ha synpunkter av intresse i sammanhanget.
2. Till de sakkunniga framförda synpunkter
I sin skrivelse till de sakkunniga har försäkringsinspektionen bl. a. framhål- lit, att 283 5 FL icke gåve inspektionen någon befogenhet att infordra de uppgifter från försäkringsbolagens tariffsammanslutningar, som inspektio-
nen funne erforderliga. De upplysningar, som inspektionen önskade erhålla från sådana sammanslutningar, kunde inspektionen emellertid infordra med stöd av kungörelsen den 19 oktober 1956 med vissa föreskrifter enligt lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. Vid be- hov av mera kontinuerliga statistikuppgifter från tariffsammanslutningar kunde dock lämpligheten av att utnyttja befogenheter enligt denna kungö- relse ifrågasättas. Det kunde därför enligt försäkringsinspektionens me- ning behöva övervägas om icke inspektionens befogenhet att erhålla upp— gifter från tariffsammanslutningar borde komma till uttryck även i FL.
Erinras må därom att synpunkter på försäkringsinspektionens ställning och uppgifter även i andra sammanhang kommit till uttryck i ämbetsver- kets skrivelse till de sakkunniga. Härom hänvisas särskilt till avsnitt 4. i kapitel VI och till avsnitt 3. i kapitel IX.
Försäkringsinspektionen har i sin skrivelse starkt understrukit betydel- sen av vidgad information för allmänheten i försåkringsfrågor. I detta hän- seende har inspektionen" framhållit, att ämbetsverket visserligen gjort åt- skilligt för popularisering av den del av den offentliga statistiken, som rörde det privata försäkringsväsendet, men att det ändock syntes kunna ifrågasättas att väsentligt utvidga upplysningsverksamheten. En mera lö- pande information om bl. a. försäkringsvillkor och premier syntes inspek- tionen kunna övervägas.
3. Övriga nordiska länder
Tillsynen över de av respektive lagar omfattade rättssubjekten utövas i Danmark och Norge av särskilda ämbetsverk, i bägge länderna benämnda »forsikringsrådet». I Finland ankommer tillsynen på socialministeriet.
I Danmark arbetar forsikringsrådet såvitt gäller utlåtanden över försäk- ringsbolags framställningar enligt lagens olika stadganden på ungefär samma sätt som i Sverige. Den löpande tillsynen utövas huvudsakligen ge- nom granskning av ett utförligt årligt uppgiftsmaterial, som försäkrings- bolagen har att insända till forsikringsrådet på av rådet fastställda formu- lär. I anslutning till detta uppgiftslämnande kan rådet begära de ytterligare upplysningar, som finnes erforderliga. Såvitt gäller pantsättning av livför— säkringsfond arbetar tillsynen med en motsvarighet till de i svensk lagstift— ning förekommande ombuden. Såvitt gäller revisionen kan en fjärdedel av på bolagsstämma röstberättigade begära, att en revisor förordnas av forsik- ringsrådet att tillsammans med de av stämman valda revisorerna revidera räkenskaperna för det löpande året. Alla revisorer är pliktiga att om forsik- ringsrådet gör framställning härom hos bolagets styrelse lämna rådet alla upplysningar, som kan antagas vara av betydelse. för tillsynen. Vid inspek— tioner hos bolagen, som forsikringsrådet närhelst det önskar har rätt att företaga, får bolaget icke vägra att lämna rådet någon upplysning. Om ett
försäkringsbolag icke följer lag och bolagsordning samt eventuellt förekom- mande grunder liksom i vissa övriga i lagtexten angivna fall äger forsik— ringsrådet att förelägga bolaget att inom viss tid företaga de åtgärder, som prövas påkallade. Sker så icke, kan rådet, om fara för försäkringstagarna synes föreligga, i fråga om livförsäkringsbolag besluta, att livförsäkrings- beståndet skall sättas under administration, och i fråga om skadeförsäk— ringsbolag förordna, att bolaget skall träda i likvidation.
Såvitt gäller försäkringsbolags framställningar av skilda slag enligt i Finland gällande tillsynslag arbetar socialministeriet på ungefär samma sätt som försäkringsinspektionen i Sverige med den modifikationen, att ministe- riet i flertalet fall utgör den beslutande myndigheten. Den löpande tillsynen utövas huvudsakligen genom inspektioner i bolagen samt med tillhjälp av årligt uppgiftsmaterial, som försäkringsbolagen på av socialministeriet fast- ställda formulär har att tillställa tillsynsmyndigheten. Bolagen har emeller- tid enligt uttryckligt stadgande i 1agen att tillhandahålla ministeriet även andra uppgifter om sin verksamhet, som är erforderliga för den i lagen stad- gade tillsynen. Vad angår inspektionsverksambeten äger ministeriet befo- genhet att när som helst granska rörelsen hos försäkringsbolag eller annat aktiebolag eller företag, där försäkringsbolaget innehar aktiemajoriteten eller motsvarande bestämmanderätt. Om försäkringsbolag icke iakttager lag, bolagsordning samt eventuellt förekommande grunder eller om bolagen trots varning från ministeriets sida förfarit i strid med god försäkringssed liksom i vissa övriga i lagen angivna fall kan ministeriet förelägga bolaget att vid— taga rättelse inom viss tid. Efterkommes icke en sådan uppmaning, kan ministeriet förbjuda bolaget att bevilja nya försäkringar till dess rättelse vidtagits, och statsrådet i Finland kan inskränka eller återkalla bolagets koncession, vilket innebär att bolaget försättes i likvidation.
Tillsynslagen i Norge synes ge vid handen, att forsikringsrådet särskilt såvitt gäller utlåtanden över livförsäkringsbolags framställningar enligt lagens olika stadganden arbetar på ett sätt, som liknar det i Sverige före- kommande. Den löpande tillsynen utövas huvudsakligen genom granskning av årligt uppgiftsmaterial, som lämnas på av forsikringsrådet fastställda formulär. Varje försäkringsbolag är pliktigt att till rådet inkomma med skriftliga svar på rådets skriftliga frågor om bolagets rörelse och ställning. Såvitt gäller pantsättning av livförsäkringsfond arbetar tillsynen med en motsvarighet till de i svensk lagstiftning förekommande ombuden. Bolag är skyldigt att vid inspektioner lämna rådet tillgång till alla böcker och band- lingar. Ingående inspektion av livförsäkringsbolag skall företagas minst vart tionde år. Om ett livförsäkringsbolag icke följer lag och bolagsordning samt försäkringstekniska grunder liksom i vissa övriga i lagtexten angivna fall äger forsikringsrådet att förelägga bolaget att inom viss tid företaga de åtgärder, som prövas påkallade. Om så icke sker och underlåtenheten synes medföra fara för försäkringstagarna, skall bolaget sättas under administra-
tion, om icke undantagsvis ett underskott kan beräknas bli intjänat inom rimlig tid. I det i Norge föreliggande förslaget till ny lag om livförsäkrings— verksamhet är forsikringsrådets uppgifter och befogenheter i åtskilliga hän- seenden utvidgade och betydligt mer detaljerat beskrivna än i gällande lag.
De sakkunniga
Försäkringsinspektionens huvudsakliga arbetsuppgifter Den särskilda försäkringsrörelselagstiftningen har huvudsakligen till syfte att skydda försäkringstagarnas intressen. Försäkringstagarna är —— såsom förut i skilda sammanhang framhållits _ i de flesta fall icke i besittning av de insikter, som erfordras för ett allsidigt bedömande av det skydd, som försäkringsavtalen skall skänka. Allmänheten har ett behov av att statsmak— terna lagstiftningsvägen sörjer för att försäkringstagarintressena blir till- räckligt tillgodosedda. Ett viktigt led i försäkringstagarskyddet är, att lagen icke blott uppställer vissa normer för försäkringsbolagens handlande utan även föreskriver att försäkringsbolagen skall stå under tillsyn av en särskild myndighet, försäkringsinspektionen. Då denna myndighet är utrustad med specialister med försäkringsmatematiska, statistiska, ekonomiska och juri- diska kunskaper, är den väl skickad att övervaka att försäkringsbolagens verksamhet drives på sådant sätt, att försäkringstagarnas intressen icke blir åsidosatta utan tvärtom i enlighet med lagens tankegångar väl till- godoses.
Den med stöd av FL anordnade försäkringsbolagstillsynen är av värde icke blott för försäkringstagarna. Den särskilda övervakningen av försäk- ringsväsendet är av vikt även för andra intressenter. Icke minst har kontrol- len över försäkringsbolagens soliditet betydelse för landets kreditväsen. Det är av stor vikt för kreditmarknaden, att försäkringsvägen fullgoda garantier kan skapas för att ställda realsäkerheter, exempelvis fastighetsinteckningar, icke blir värdelösa såsom säkerhet för den händelse panten förstöres eller skadas genom brand m. m. Även personförsäkringar av olika slag, främst livförsäkringar, kan skänka borgenärer och borgensmän särskild trygghet mot förluster i anledning av dödsfall eller liknande händelser. Det intresse som kreditmarknaden sålunda har av ett välövervakat, fullgott fungerande försäkringsväsen står icke på något sätt i strid med försäkringstagarnas intressen. Dessa två intressen löper parallellt. Det ligger i försäkringstagar- nas eget intresse, att de försäkringsvägen kan erbjuda borgenärer olika slag av skydd mot förlust i anledning av lämnad kredit och att dessa försäk- ringsmässiga garantier på grund av lagstiftningens regler och den speciella myndighetsövervakningen kan få karaktären av en fullgod säkerhet.
Även om numera staten i väsentligt högre grad än tidigare på olika vägar söker att bereda medborgarna ekonomisk trygghet mot följderna av döds-
fall, sjukdom m. m. och att åstadkomma ett tillräckligt sparande, synes det fortfarande böra bedömas såsom ett samhällsintresse, att de enskilda med- borgarna själva söker att spara och skydda sig mot ekonomiska olyckor av skilda slag. Försäkringsvägen torde härvid i stor utsträckning framstå såsom lockande allenast under förutsättning att medborgarna känner sig övertygade om att försäkringstagarintressena blir väl tillgodosedda inom försäkringsbolagen. Från nu angivna synpunkt måste det därför bedömas såsom ett allmänt intresse, att det finnes en tillsyn över försäkringsbolagen som övervakar att försäkringsbolagens rörelse bedrives på ett från försäk- ringstagarsynpunkter anmärkningsfritt sätt.
Försäkringsinspektionen har alltid betraktat sig såsom ett expertorgan för tillgodoseende av försäkringstagarintressena. Såsom framhållits i det föregående år en tillsyn med denna inriktning av värde icke allenast för försäkringstagarna utan även för kreditmarknaden och samhället. Det ligger helt i linje med försäkringsrörelselagstiftningen, att försäkringsinspektio- nen på sitt program har att i första hand tillvarataga försäkringstagarnas intressen. Inriktningen av försäkringsbolagstillsynen synes de sakkunniga vara en så viktig fråga, att det torde vara befogat att en bestämmelse i ämnet inryckes i FL. De sakkunniga föreslår därför, att 3 5 första stycket FL kompletteras med en bestämmelse av innehåll att försäkringsinspek- tionens tillsynsverksamhet i första hand skall avse att tillvarataga försäk- ringstagarnas intressen.
I den mån staten har behov av att dirigera kreditmarknaden, torde det — oavsett angelägenhetsgraden —— icke böra läggas på försäkringsinspektionen att tillse att dylika intressen blir tillgodosedda. Försäkringsinspektionen skulle därigenom få en olämplig dubbelställning. Det förtroende och den samarbetsvilja, som försäkringsinspektionen nu i olika sammanhang möter både från konsumenthåll och från försäkringsbolagshåll, skulle kunna ska- das och försäkringsinspektionens arbete skulle kunna försvåras, därest dylika främmande uppgifter komme att tilldelas inspektionen. De sakkun— niga förordar för sin del, att försäkringsinspektionen även framgent får behålla karaktären av ett organ som har att främja försäkringstagarintres- sena och därmed parallella intressen.
Försäkringsinspektionens arbetsuppgifter utgöres i första hand av en kontroll över att försäkringsbolagen följer de direkta lagbuden i FL och de grundläggande tankegångarna bakom lagen. Försäkringsinspektionens ar- bete bestämmes således i främsta rummet av de materiella stadgandena i FL. Då en stor del av dessa materiella stadganden behandlats i det föregående eller kommer att beröras längre fram i detta betänkande, saknas anledning att här räkna upp alla de frågor, som försäkringsinspektionen har att ägna uppmärksamhet. De förslag till ändringar av FL, som de sakkunniga fram- lägger, återverkar i stor utsträckning direkt på inspektionens arbete. Mest betydelsefulla härutinnan torde vara förslagen angående aktivering av skä—
lighetsprincipen på skadeförsäkringsområdet, angående tillsyn över vill- korsområdet och angränsande fält samt angående förstärkning av garanti- erna för en riktig skadereglering. De återverkningar dessa förslag får för för- säkringsinspektionens del framgår av tidigare kapitel i detta betänkande.
De sakkunniga vill i detta sammanhang framhålla, att det från försäk- ringstagarsynpunkter föreligger behov av tillsyn över försäkringsbolagen oberoende av företagsformen. Anledning finnes icke att härvidlag göra någon åtskillnad mellan försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Även om frågan om försäkringstagarinflytandet fått en god lösning i vissa ömsesidiga försäkringsbolag, kan man icke på den grunden avstå från till- syn eller minska tillsynen såvitt angår ifrågavarande bolag. Försäkrings- frågorna är så invecklade och speciella, att även sådana intresserade lekmän, vilka hinner ägna ganska mycket tid åt ett försäkringsbolags angelägenheter, har stora svårigheter att få en klar bild av innebörden och konsekvenserna av bolagets åtgärder. För försäkringstagarna är det av stort värde, att en myndighet med specialister av olika slag ägnar hela sin tid åt att söka till- varataga försäkringstagarintressena. Försäkringstagarna i de ömsesidiga försäkringsbolagen skulle få en försämrad ställning, därest de ömsesidiga bolagen icke skulle stå under tillsyn i samma utsträckning som försäkrings- aktiebolag. Försäkringsinspektionens erfarenheter ger klart belägg för att det är ett försäkringstagarintresse att alla försäkringsbolag av någon ekono- misk betydelse står under tillsyn.
Försäkringsinspektionens rätt att infordra uppgifter och att förrätta inspektioner m. m.
I det inledande avsnittet av detta kapitel har en redogörelse lämnats för de olika vägar, på vilka försäkringsinspektionen för närvarande tillföres ma- terial, vilket utgör underlag för inspektionens tillsyn över försäkrings- bolagen. I tidigare kapitel av detta betänkande har de sakkunniga framlagt vissa förslag, som direkt tager sikte på att tillföra försäkringsinspektionen ytterligare material, som synes vara av värde för inspektionens tillvarata— gande av försäkringstagarnas intressen. Här må i främsta rummet erinras om att de sakkunniga föreslagit, att försäkringsinspektionen skall dels få en klar och ostridig rätt att kontinuerligt erhålla uppgifter till belysning av premiesättningen och förekommande återbäring i skadeförsäkring (bortsett från verksamhet i utlandet samt sjö- och transportförsäkring här i riket), dels en rätt att i den omfattning som finnes erforderlig ålägga skadeför- säkringsbolag (med samma undantag som nyss) att innan beslut fattas om ändring av premiesats meddela inspektionen den avsedda ändringen jämte en sammanfattning av det material och de överväganden, varpå premieänd- ringen bygger, dels ock en rätt att i den omfattning som finnes påkallad ålägga livförsäkringsbolag samt skadeförsäkringsbolag (med samma undan- tag som nyss) att till inspektionen insända bolagets formulär till försäk-
ringsbrev, försäkringsvillkor m. m. samt att föreskriva att innan beslut fat- tas om ändring av insänt formulär inspektionen skall erhålla meddelande om den avsedda ändringen. Beträffande den närmare motiveringen för ifrå- gavarande bestämmelser hänvisas till framställningen i det föregående.
Enligt de sakkunnigas uppfattning föreligger det skäl att företaga ytter- ligare vissa lagändringar och lagkompletteringar för att underlätta försäk- ringsinspektionens tillsynsverksamhet.
J ämlikt 283 & FL är —— såsom förut nämnts _— styrelsen och verkställande direktören i försäkringsbolag jämväl i andra fall än som angives i förut berörda paragrafer pliktiga att lämna försäkringsinspektionen de upplys— ningar angående verksamheten, som inspektionen finner erforderliga. Med stöd av detta stadgande kan försäkringsinspektionen inhämta för tillsyns- verksamheten behövliga uppgifter i skilda ämnen. Uppgifterna kan inford— ras vid enstaka lillfällen eller kontinuerligt. Lagrummet i fråga är av stor betydelse för inspektionens verksamhet. Det ligger i sakens natur att för- säkringsinspektionen vid infordrande av upplysningar bör taga tillbörlig hänsyn till det arbete och de kostnader, som uppgiftslämnandet kan komma att medföra för försäkringsbolagen. Mindre nödvändiga uppgifter bör icke avkrävas bolagen, därest dessa därigenom skulle vållas avsevärda olägen- heter. I den mån emellertid vissa uppgifter finnes vara av verklig betydelse för inspektionens arbete att tillgodose försäkringstagarintressena, bör in— spektionen inhämta upplysningarna i fråga även om uppgiftslämnandet kommer att innebära ett betydande arbete för försäkringsbolagen. En intres- seavvägning måste göras av inspektionen i varje särskilt fall. Det synes ändamålsenligt att försäkringsinspektionen, innan mera vidlyftiga upplys- ningar inhämtas, samråder med berörda försäkringsbolag för att få del av deras tekniska möjligheter att utan större omgång få fram de önskade upp- gifterna och för att åstadkomma att materialet tillföres inspektionen under så rationella former som möjligt. Försäkringsinspektionen har hittills, så- vitt de sakkunniga känner till, i ärenden av denna typ bemödat sig om att taga tillbörlig hänsyn till försäkringsbolagens arbetsförhållanden o. d. och att hålla kontakt med bolagen, och de sakkunniga förutsätter att så blir fallet jämväl i fortsättningen.
Enligt 1 mom. av 287 & FL äger befattningshavare hos försäkringsinspek- tionen, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser har att i sådant avseende företräda inspektionen, rätt att inventera försäkringsbolags kassa och övriga tillgångar samt granska försäkringsbolags böcker, räkenskaper och andra handlingar. Befattningshavare hos inspektionen, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser har befogenhet att företräda inspek- tionen, äger jämlikt 2 mom. av 287 & närvara vid bolagsstämma eller av inspektionen utlyst styrelsesammanträde och deltaga i överläggningarna. I 3 mom. av samma paragraf fastslås att vad försäkringsinspektionens före- trädare vid granskning av böcker, räkenskaper och andra handlingar eller
vid bolagsstämma eller styrelsesammanträde må ha erfarit angående en- skildas personliga eller ekonomiska förhållanden ej må yppas för allmän- heten. Den befogenhet att bl. a. förrätta inspektioner hos försäkringsbolagen, som försäkringsinspektionen tillägges i 287 & FL, är mycket betydelsefull. Understrykas må att inga som helst bolagshandlingar må undandragas in- spektionens granskning. Även handlingar av typen interna promemorior skall hållas tillgängliga. Någon inskränkning i inspektionens befogenheter på förevarande område kan icke ifrågakomma. Såvitt rör förhållandet till försäkringsbolagen synes endast en mindre jämkning av lagrummet vara aktuell. Mot bakgrunden av att Kungl. Maj:ts instruktioner för de statliga ämbetsverken numera göres mera kortfattade än förut synes lagtexten icke böra angiva, att behörigheten att företräda försäkringsinspektionen skall framgå av bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj:t. Det torde icke heller böra krävas att fråga skall vara om person, som har ställningen av befattningshavare hos inspektionen. Därest försäkringsinspektionen anlitar en självständig expert, bör denne kunna få företräda inspektionen, om så finnes ändamålsenligt. De sakkunniga föreslår därför, att i 1 och 2 mom. av 287 & FL angives, att rätt att företräda försäkringsinspektionen tillkommer befattningshavare hos inspektionen eller annan, som jämlikt vederbörligt beslut är behörig att i sådant avseende företräda inspektionen.
283 och 287 åå FL äger tillämpning på försäkringsbolag. Det kan emeller- tid ifrågasättas, huruvida icke försäkringsinspektionens rätt att inhämta upplysningar och att inspektera behöver utvidgas för att inspektionen utan onödig omgång skall kunna utöva sin tillsyn över försäkringsbolagen. Det förekommer nämligen i icke obetydlig utsträckning, att försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande biträdes av särskilda aktiebolag, föreningar, nämn- der eller liknande organ. Såsom exempel må nämnas, att det finnes försäk- ringsbolag som funnit det ändamålsenligt att icke själva stå såsom ägare av erforderlig maskinutrustning m. m. för databehandling utan bildat särskilda databehandlingsaktiebolag. Många försäkringsbolag samarbetar i tariff- föreningar av olika slag när det gäller premiesättning m. m. I stor utsträck- ning har försäkringsbolagen inrättat rådgivande skadereglerings- och vill- korsnämnder m. m., i allmänhet gemensamma för ett flertal bolag. Det kan icke ha varit lagstiftarens mening, att försäkringsbolagen skall kunna del- vis undgå den i FL föreskrivna insynen genom att överlämna vissa ärenden till gemensamma eller andra särskilda organ av ovan angiven typ. Såvitt de sakkunniga kan finna måste försäkringsinspektionen enligt gällande lag anses ha rätt att förelägga de enskilda försäkringsbolagen att lägga fram allt material, varpå försäkringsbolagen bygger sin verksamhet, således även material som handhaves av bolagssammanslutning eller annat särskilt or- gan. Om icke försäkringsbolag följer inspektionens föreläggande att lägga fram allt material, på grundval av vilket bolaget driver sin rörelse, torde förutsättningar få anses vara för handen för sådant ingripande mot veder- börande försäkringsbolag, som avses i 288 5 FL.
Givet är dock att försäkringsinspektionens tillsynsarbete skulle kunna bli tungrott, därest uppgifter, som innehas av särskilt aktiebolag, bolagssam- manslutning, särskild nämnd eller liknande organ, skulle behöva infordras via de berörda försäkringsbolagen. I praktiken vänder sig försäkringsinspek— tionen icke sällan direkt till ifrågavarande sammanslutning m. m. och bru- kar då icke bli vägrad att utan vidare omgång få del av de uppgifter, varav inspektionen anser sig ha behov för sin tillsyn över försäkringsbolagen. Det synes de sakkunniga lämpligt att ett direkt stöd i lag erhålles för en dylik ordning. De sakkunniga föreslår därför, att FL kompletteras med en ny paragraf, förslagsvis benämnd 287 a 5, av följande innehåll: Vad i 283 5 och 287 5 1 och 3 mom. är stadgat med avseende å försäkringsbolag skall äga motsvarande tillämpning beträffande aktiebolag, vars verksamhet ute- slutande har till föremål att biträda försäkringsbolag eller som gentemot försäkringsinspektionen förbundit sig att lämna upplysningar samt att hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning, ävensom beträffande tarifförening, skadereglerings- och villkorsnämnd samt annat liknande or- gan, som biträder försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande.
Såsom kommentar till den föreslagna nya paragrafen vill de sakkunniga framhålla följande.
Beträffande aktiebolag som biträder försäkringsbolag vill de sakkunniga i detta sammanhang erinra om att i det föregående föreslagits, att försäk- ringsbolag utan medgivande av försäkringsinspektionen skall få inneha även större aktieposter i sådana aktiebolag, vilkas verksamhet uteslutande har till föremål att biträda ett eller flera försäkringsbolag. Beträffande aktie— bolag av sistnämnda typ har de sakkunniga funnit det mest ändamålsenligt, att det direkt i lag föreskrives, att dylika aktiebolag undantagslöst har mot- svarande skyldighet som försäkringsbolag att lämna upplysningar och att hålla tillgångar och handlingar tillgängliga.
I fråga om aktiebolag som biträder försäkringsbolag kan det också före- komma, att aktiebolagets verksamhetsområde icke är så begränsat som i det närmast föregående sagts. Sålunda kan exempelvis ett under försäkrings- bolags medverkan bildat databehandlingsaktiebolag eller annat service- aktiebolag inrikta sig på att betjäna icke blott försäkringsbolag utan även utanför försäkringsvärlden stående företag, exempelvis ett eller flera indu- striföretag. De utomstående företagens anknytning till serviceaktiebolaget kan ha olika former och vara av olika styrka. Allt efter graden av försäk- ringsbolagsengagemanget och av det biträde som försäkringsbolag erhåller av aktiebolaget kan behovet för försäkringsinspektionen av insyn i dylikt aktie- bolag vara mer eller mindre starkt. Mest rationellt synes det de sakkunniga vara, att då försäkringsinspektionen prövar frågan om medgivande för för- säkringsbolag att inneha aktier i dylikt aktiebolag —— sådant medgivande erfordras så snart försäkringsbolag eller försäkringskoncern skall inneha mer än en tjugondel av aktierna i aktiebolaget — inspektionen samtidigt
överväger i vad mån försäkringsbolagstillsynen kräver att inspektionen, helt eller delvis, erhåller insyn i ifrågavarande aktiebolag. Finner försäk- ringsinspektionen, att försäkringsbolagstillsynen kräver en dylik insyn i ett aktiebolag, synes försäkringsinspektionen böra förbinda ett aktieinne- havsmedgivande till berörda försäkringsbolag med det villkoret, att aktie- bolaget i fråga gentemot inspektionen förbinder sig att i angiven omfattning lämna inspektionen upplysningar och hålla tillgångar och handlingar till- gängliga för granskning. Det är mot denna bakgrund man har att se bestäm- melsen i den föreslagna 287 a 5, att vad i 283 5 och 287 5 1 och 3 mom. är stadgat med avseende å försäkringsbolag skall äga motsvarande tillämpning beträffande aktiebolag, som gentemot försäkringsinspektionen förbundit sig att lämna upplysningar och att hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning. På denna väg torde på ett smidigt sätt tillräckliga garantier erhållas för att försäkringsinspektionen vinner erforderlig insyn i aktie- bolag, som betj änar både försäkringsbolag och andra företag, samtidigt som möjlighet skapas att avpassa insynens grad efter förhållandena i det enskilda fallet. Någon risk för att försäkringsinspektionen utan vägande skäl kom- mer att förknippa aktieinnehavsmedgivanden till försäkringsbolag med vill- kor av nyss angivet innehåll torde icke behöva befaras. Erinras må för övrigt därom, att ifall försäkringsbolag är missnöjt med inspektionens beslut. klagan kan föras hos Kungl. Maj:t.
Vad angår förslaget att tarifförening, skadereglerings- och villkorsnämnd samt annat liknande organ, som biträder försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande, skall vara pliktigt att lämna försäkringsinspektionen upp- lysningar och att hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning vill de sakkunniga framhålla, att bestämmelsen icke är avsedd att träffa samtliga de samarbetsorgan som förekommer inom försäkringsvärlden. Fråga är endast om vissa organ, som kan anses biträda vid försäkringsrörel- sens bedrivande. Sådana sammanslutningar av försäkringsbolag, som icke tager befattning med frågor av betydelse för premiesättningen eller med skaderegleringen eller med försäkringsvillkorsutformningen eller villkors- tolkningen och icke heller eljest utövar några direkta rörelsefunktioner är icke avsedda att omfattas av lagbudet. En sammanslutning, som helt allmänt skall tillvarataga försäkringsbolagens intressen i förhållande till statsmak- terna och ge uttryck åt försäkringsbolagens gemensamma synpunkter eller liknande, synes icke i den mening varom här är fråga kunna sägas biträda vid försäkringsrörelsens bedrivande och beröres därför icke av lagrummet. Från försäkringstagarsynpunkter synes det icke finnas anledning att under- kasta en sammanslutning av sistnämnda slag uppgiftsskyldighet och skyl- dighet att underkasta sig inspektioner.
Efterkommer icke i fall, som omfattas av den föreslagna 287 a &, vederbö- rande verkställande organ i aktiebolag, tarifförening, skadereglerings- och villkorsnämnd m. m. anmaning från försäkringsinspektionen att lämna upp-
lysning, som inspektionen finner erforderlig, eller att hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning, torde den sanktionsmöjligheten fin- nas att försäkringsinspektionen med stöd av 289 & FL förelägger vite.
I 327 & FL stadgas straff för styrelseledamot och verkställande direktör, som uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande upp— gift vid bl. a. lämnande av upplysning enligt 283 & FL. De sakkunniga före- slår, att denna straffbestämmelse omredigeras så att den kommer att äga tillämpning jämväl å upplysningar som infordras med stöd av den före— slagna nya 287 a & FL.
Försäkringsinspektionen skall, såsom förut nämnts, bl. a. förordna revisor i försäkringsbolag att tillsammans med övriga revisorer deltaga i gransk- ningen av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt bolagets räkenskaper. Vad nu sagts gäller icke där med hänsyn till rörelsens omfatt- ning eller el j est förordnande av revisor icke är påkallat. Den revisionsmässiga kontrollen över försäkringsbolagen är enligt de sakkunnigas bedömande av stor vikt. Från försäkringstagarsynpunkt synes det vara värdefullt, att för- säkringsinspektionen i alla större försäkringsbolag förordnar en av revi- sorerna. Det är också av värde för tillsynen över försäkringsbolagen, att för- säkringsinspektionen genom särskild instruktion kan ålägga den av inspek- tionen förordnade revisorn att ägna särskild uppmärksamhet åt viss eller vissa frågor. De sakkunniga vill emellertid understryka, att revisorernas granskning av försäkringsbolagens verksamhet aldrig kan ersätta försäk— ringsinspektionens mera mångsidiga tillsyn. Detta sammanhänger bl. a. därmed att tillvaratagandet av försäkringstagarnas intressen kräver special- kunskaper i flera ämnen, vari revisorerna regelmässigt saknar utbildning och erfarenhet.
Försäkringsinspektionens ingripanden Såvitt angår 288 och 289 åå FL har de sakkunniga i detta sammanhang icke några större ändringar att föreslå.
När det gäller missförhållanden av mindre allvarlig beskaffenhet synes [det vara till fyllest, att försäkringsinspektionen i enlighet med vad som nu föreskrives i 1 mom. av 288 & FL äger befogenhet att meddela de erinringar, som inspektionen finner påkallade. Såvida fråga är om rena detaljer, kan emellertid även en erinring framstå såsom ett kraftigare ingripande än nö— den kräver. I fall av sist angivna typ kan ett formlöst påpekande under hand vara tillräckligt.
I 2 mom. av 288 5 FL uppräknas ett antal fall av i allmänhet mera all- varlig beskaffenhet. Om något av dessa fall är för handen, skall enligt lag- rummet försäkringsinspektionen förelägga bolaget eller styrelsen att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som prövas påkallade. Då de omständigheter som skall föranleda ingripande av senast angiven art är av starkt växlande
natur, kan inspektionens förelägganden få ett mycket skiftande innehåll. I en del fall kan förhållandena vara sådana, att ehuru ett fall av den beskaf- fenhet som angives i 288 5 2 mom. är för handen, det framstår såsom onö— digt att tillgripa föreläggande. I fall av senast angiven typ har försäkrings- inspektionen med stöd av uttalande i propositionen rörande FL inskränkt sig till att meddela vederbörande försäkringsbolag en erinring.” Enligt de sakkunnigas mening bör lämpligen lagtexten jämkas så, att det direkt av texten framgår att föreläggande icke är obligatoriskt i de i 288 5 2 mom. uppräknade fallen. De sakkunniga föreslår, att i lagrummet angives att i de uppräknade fallen försäkringsinspektionen skall, där ej vid erinring kan bero, förelägga bolaget eller styrelsen att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som prövas påkallade.
De sakkunniga vill i detta sammanhang erinra om att de i tidigare kapi— tel av detta betänkande på anförda skäl förordat, att katalogen över före- läggandeanledningar kompletteras med dels fallet att tillbörlig sparsamhet i fråga om omkostnaderna för rörelsen icke iakttages och dels fallet att det sätt, varpå premierna bestämmes eller inträffade försäkringsfall behandlas, giver skälig anledning till anmärkning. Någon ytterligare utbyggnad eller ändring i övrigt av katalogen över föreläggandeanledningar synes de sak- kunniga icke påkallad.
Har föreläggande som nyss sagts icke inom den bestämda tiden efterkom— mits och har ej heller annorledes det anmärkta förhållandet undanröjts, skall jämlikt 288 5 3 mom. FL försäkringsinspektionen göra anmälan där- om hos Kungl. Maj:t, som efter bolagets hörande må förklara koncessionen förverkad. Någon anledning till ändring av detta stadgande torde icke före— ligga.
Icke heller har de sakkunniga funnit skäl att föreslå någon ändring av be— stämmelsen i 289 &, att försäkringsinspektionen äger förelägga vite vid med- delande av föreskrift enligt FL.
Försäkringsinspektionens beslut rörande erinringar och förelägganden är offentliga. Detta betyder emellertid icke, att besluten är mera allmänt kända. Ofta tordei praktiken kännedomen om desamma vara begränsad till försäkringsinspektionen och det direkt berörda försäkringsbolaget. Det sy— nes de sakkunniga tvivelaktigt, om en sådan ordning är ändamålsenlig. Flera skäl synes tala för en publicering i en eller annan form av försäk- ringsinspektionens beslut av nu angiven art. En lättillgänglig prejudikat- samling på detta område torde kunna vara av värde från flera synpunkter. Sålunda torde det för försäkringsinspektionens tillvaratagande av försäk- ringstagarnas intressen vara gagneligt, att förekommande anmärknings- beslut blir allmänt kända bland försäkringsbolagen. Man torde nämligen kunna förutsätta, att försäkringsbolagen hämtar ledning av dylika beslut och utan särskild beivran vidtager rättelse, därest fel av motsvarande slag som det, mot vilket anmärkning riktats, begåtts av det egna bolaget. Även
för bolagsledningarna som sådana bör det vara av intresse att få uppmärk- samheten riktad på att vissa förfaringssätt, som kanske har gammal hävd, icke är invändningsfria. En publicering av försäkringsinspektionens beslut torde också kunna få den nyttiga effekten, att samtliga försäkringsbolag i ännu högre grad än vad nu är fallet lägger sig vinn om att icke överträda FL:s bestämmelser. Även allmänheten torde med fog kunna hävda, att den bör ha tillgång till en samling av försäkringsinspektionens erinringar och förelägganden. Jämväl denna sida av förhållandet mellan försäkringsbola— gen och försäkringsinspektionen torde i högre grad än för närvarande fak— tiskt är fallet böra komma under offentlighetens ljus. Slutligen torde det också från rättsvetenskaplig synpunkt kunna vara av visst värde, att en dylik prejudikatsamling kommer till stånd.
De sakkunniga föreslår för sin (lel, att försäkringsinspektionen går i för— fattning om att för framtiden utgiva en samling av försäkringsinspektionens erinringar och förelägganden samt Kungl. Maj:ts beslut i dylika ärenden. Övervägande skäl synes tala för att prejudikatsamlingen bör ingå i försäk- ringsinspektionens årspublikation Enskilda försäkringsanstalter. De sak- kunniga förutsätter, att försäkringsinspektionens beslut av nu ifrågavarande slag kommer att innehålla en så utförlig sakframställning, att inspektio- nens ställningstaganden blir så klarläggande som möjligt.
Försäkringsinspektionens konsumentupplysande verksamhet En effektiv och sund konkurrens är av stor betydelse på försäkringsområ— det. Den av försäkringsinspektionen utövade skälighetskontrollen är,.såsom i annat sammanhang framhållits, ett viktigt komplement till konkurrensen men kan icke ersätta denna. För en rättvis bedömning av exempelvis skälig- heten i premiesättningen och i omkostnadsstrukturen kräves nämligen ofta undersökningar av sådan omfattning och svårighetsgrad, att det möter stora svårigheter för försäkringsinspektionen att —— i allt fall med nuvarande personalresurser — genomföra desamma. Icke minst därför är det av bety- delse, att det finnes en benägenhet hos försäkringsbolagen att på ett sunt sätt tävla med varandra. Försäkringsinspektionens tillsyn är emellertid icke blott ett komplement till konkurrensen utan bidrager också till att konkurrensen mellan försäkringsbolagen sker i sunda banor och icke i alltför hög grad tager sig sådana uttryck att försäljningskostnaderna blir onödigt höga. För- säkringsinspektionen har också möjlighet att vid sin tillsyn ägna uppmärk- samhet åt andra osunda uttryck av konkurrensen och kan därigenom ytter- ligare bidraga till att tävlan mellan försäkringsbolagen äger rum på ett sätt, som bäst kommer konsumenterna till godo. En viktig förutsättning för en sund, effektiv och i högsta grad konsumentgagnande konkurrens är vidare, att försäkringskunderna eller i alla händelser en del av dem har förutsätt- ningar att åtminstone i viss mån bedöma värdet av olika försäkringsformer,
förhållandet mellan valuta och pris för en försäkring etc. Har konsumen- terna icke tillräckliga kunskaper, förlorar konkurrensen en stor del av sitt värde för dem. Det är mycket som brister på detta område för närvarande. Stora delar av försäkringsbolagens kundkrets har mycket bristfälliga insik- ter i försäkringsfrågor av olika slag. En konsumentupplysning är därför i hög grad påkallad. Med hänsyn till att det möter speciella svårigheter för konsumenterna att få klara begrepp om försäkringsproblemen är konsu- mentupplysningen kanske viktigare på försäkringsområdet än på många andra områden. Enligt de sakkunnigas uppfattning är försäkringsinspek- tionen särskilt lämpad att tillhandagå allmänheten med sakkunnig, opar- tisk konsumentupplysning på försäkringsområdet. En dylik verksamhet lig- ger helt i linje med försäkringsinspektionens övriga arbete för tillvara- tagande av försäkringstagarnas intressen. Även 1942 och 1945 års försäk- ringsutredningar har framhållit, att försäkringsinspektionen bör publicera material av intresse för allmänheten.
De sakkunniga vill starkt understryka betydelsen av att försäkringsin- spektionen i all den utsträckning som är möjlig tillhandagår allmänheten med upplysningar, som kan vara av värde för medborgarna i deras egen— skap av försäkringskonsumcnter. I den mån resurserna tillåter det synes denna sida av inspektionens verksamhet böra utbyggas. Försäkringsinspek- tionen torde härvid böra inrikta sig på att tillhandahålla material, som är av direkt praktisk betydelse för den enskilde genomsnittskousumenten, som skall teckna vanligare typer av försäkringar. FÖrsäkringsinspektionen sy- nes böra göra sammanfattningar, vilka på ett populärt men ändock sakligt sätt belyser medborgarnas försäkringsbehov och de skiftande fördelarna av olika gängse försäkringsformer och analyserar vanligen förekommande för— säkringsvillkor och villkorsolikheter samt lämnar direkta uppgifter om premier och återbäring m. m. Dessutom synes allmänheten ha intresse av uppgifter om bl. a. det ekonomiska utfallet av försäkringsbolagens rörelse, om kostnadsutvecklingen i vidsträckt bemärkelse hos olika försäkrings- bolag, anskaffnings- och övriga förvaltningskostnaders andel av premierna samt om storleken av förekommande säkerhetstillägg m. m. I den mån ser- viceolikheter eller skillnader i behandlingen av inträffade försäkringsfall kan konstateras försäkringsbolagen emellan, är detta naturligtvis också något som är av intresse för konsumenterna. Upplysningar synes även böra lämnas om motsvarande förhållanden för de olika former av frivillig för- säkring, som meddelas av samhälleliga organ. I vissa av de förut nämnda avseendena har försäkringsinspektionen redan publicerat material av bety- dande intresse. I andra avseenden saknar emellertid konsumenterna helt översiktliga vägledande upplysningar. De sakkunniga är medvetna om att icke obetydliga praktiska svårigheter kan möta genomförandet av ett så vid— sträckt program, som ovan angivits, och att detsamma till icke oväsentlig del förutsätter tillgång till material, varöver försäkringsinspektionen icke
för närvarande förfogar. De sakkunnigas förslag i tidigare avsnitt av detta betänkande ger emellertid försäkringsinspektionen större förutsättningar än tidigare att tillhandagå med en fullständig konsumentupplysning. De sakkunniga vill rekommendera, att försäkringsinspektionen så snabbt som personella och övriga resurser tillåter försöker ge en bred konsumentupp- lysning av den typ, som angivits i det föregående, och målmedvetet tager ett steg i sänder i denna riktning.
Gentemot en konsumentupplysningsverksamhet av denna karaktär kan möjligen invändas, att det närmast skulle ankomma på försäkringsbolagen själva att tillhandahålla allmänheten de uppgifter som erfordras för ställ- ningstaganden i försäkringsfrågor. Försäkringsbolagen tillhandagår otvivel— aktigt i olika former kunderna med upplysningar såväl i form av tryck- saker som i form av muntliga upplysningar, lämnade av bolagens ombud. Ifrågavarande upplysningsmaterial ger emellertid icke nägra översiktsbil— der, som möjliggör direkta jämförelser mellan de olika försäkringsbolagens tjänster och priser m. m. Varje enskilt försäkringsbolags material blir lätt ensidigt därigenom att det egna bolaget skjutes i förgrunden och de för ett större antal bolag gemensamma trycksakerna förbigår ofta eller tager med lätt hand på frågor, som är av betydelse för den inbördes tävlan mellan bolagen. Det saknas en lättillgänglig, opartisk konsumentupplysning, som tillhandagår med uppgifter belysande likheter och olikheter mellan olika försäkringsbolags och försäkringsbolagsgruppers tjänster och priser 111. m. Just på försäkringsområdet med dess invecklade och för allmänheten svår- överskådliga förhållanden synes det särskilt angeläget att en dylik brist avhjälpes. Såsom förut sagts måste försäkringsinspektionen anses mest skickad att sammanställa npplysningsmaterial av ovan angivet slag.
Genom den årligen utgivna publikationen Enskilda försäkringsanstalter lämnar försäkringsinspektionen sedan många år tillbaka upplysningar om försäkringsbolagens ekonomiska förhållanden i stort och om verksamheten inom skilda försäkringsgrenar m. m. Publikationen består dels av en text— avdelning, som innesluter ett betydande antal tabeller, och dels av en ren tabellavdelning. Tabellmaterialet ger en mycket fyllig bild av de uppgifter rörande försäkringsbranschens ekonomiska förhållanden, som försäkrings- inspektionen årligen erhåller från försäkringsbolagen. Även vissa special- undersökningar, som försäkringsinspektionen gjort, har i sammanfattning redovisats i publikationen, vilken också innehåller en redogörelse för vik— tigare tilldragelser på försäkringsområdet. Försäkringsinspektionen har sedan flera år tillbaka starkt strävat efter att göra publikationens innehåll mera lättillgängligt för en större allmänhet. Det ligger dock i sakens natur, att det är svårt att ge en populär framställning av försäkringsbranschens invecklade förhållanden. Svårigheterna ökar på den grunden att publika- tionen är avsedd att samtidigt utgöra en siffermässig bakgrund och grund- val för ett stort antal överväganden av försäkringsinspektionen och på lik-
nande sätt utnyttjas av försäkringsbolagen samt av ett antal myndigheter och institutioner, som är verksamma på andra områden men som kommer i beröring med försäkringsekonomiska frågor. Försäkringsinspektionens års- publikation Enskilda försäkringsanstalter utgör ett led i Sveriges officiella statistik och måste fylla de krav, som med fog kan ställas på en publikation av denna karaktär.
Enligt de sakkunnigas uppfattning talar övervägande skäl för att konsu- mentupplysningssynpunkterna blir bäst tillgodosedda, därest försäkrings- inspektionen vid sidan av Enskilda försäkringsanstalter utgiver en särskild konsumentupplysningspublikation, vilken är utformad direkt med tanke på att bibringa den intresserade allmänheten praktiskt nyttiga kunskaper på försäkringsområdet. En sådan publikation kan givas en betydligt populärare form än vad Enskilda försäkringsanstalter har och torde icke böra inne- hålla några partier, som visserligen är av intresse för fackmän och specia- lister men som saknar praktisk betydelse för allmänhetens val av försäk- ringsformer och försäkringsgivare. Publikationen i fråga synes icke böra utkomma vid vissa på förhand bestämda tider utan torde böra utgivas i den takt, som bestämmes av försäkringsinspektionens tillgång på bearbetat mate- rial av intresse. Bl. a. till förebyggande av dubbelarbete förutsätter de sak— kunniga, att försäkringsinspektionen vid utarbetandet av publikationen hål- ler kontakt med de materiallämnande bolagen. I enlighet med det anförda föreslår de sakkunniga, att försäkringsinspektionen beredes möjlighet att utgiva en särskild konsul]lentupplysningspublikation av ovan angivet slag.
Innehållet i den föreslagna konsumentupplysningspublikationen synes böra givas en så vid spridning som möjligt. Tacknämligt skulle vara, därest tidningspressen i större utsträckning än hittills komme att ägna uppmärk- samhet åt praktiska försäkringsfrågor och bidroge till att sprida känne— domen om försäkringsinspektionens publikationer och om huvudpunk- terna av innehållet i desamma. Kunde intresse väckas för konsumentupplys- ning i försäkringsfrågor via radio och television, skulle detta givetvis vara av stort värde. De sakkunniga förutsätter att försäkringsinspcktionen söker kontakt med tidnings- och radiovärlden när publicering äger rum av mate- rial av mera allmänt intresse.
Konferenser med styrelseledamöter, huvudmän m.fl.
Enligt de sakkunnigas mening skulle det kunna vara av värde, därest för- säkringsinspektionen årligen hölle en eller flera konferenser, till vilka in- bjödes styrelseledamöter, huvudmän och andra personer i ledande ställning hos försäkringsbolagen. Vid de intervjuer, som de sakkunniga haft med de särskilda försäkringstagarrepresentanterna i försäkringsaktiebolagens styl relser, har de intervjuade i flera fall uttryckt önskemål om att få del av för- säkringsinspektionens synpunkter. Såvitt de sakkunniga kan finna bör en
dylik kontakt kunna vara av värde även för andra styrelseledamöter och andra personer i ledande ställning. Vid konferenserna skulle försäkrings- inspektionen kunna taga upp aktuella, allmänna frågor till behandling och närmare redogöra för inspektionens erfarenheter och synpunkter på olika områden samt besvara frågor, som ställes av de närvarande. En sådan direkt kontakt mellan försäkringsinspektionen och ett antal personer tillhörande försäkringsbolagens högsta organ bör kunna ge bägge sidor värdefulla syn- punkter och informationer och bör ömsesidigt kunna bidraga till ökad klar- het och förståelse. Konferensernas program torde lämpligen böra uppgöras av försäkringsinspektionen efter samråd med försäkringsbolagen. De sak- kunniga föreslår, att försäkringsinspektionen söker anordna en dylik kon- ferens inom en ganska snar framtid. De erfarenheter, som då erhålles, torde kunna tjäna såsom ledning för det fortsatta arbetet på denna linje.
Försäkringsinspektionens personalbehov m. m.
Såsom framgår av det föregående utgör försäkringsinspektionen ett litet äm- betsverk med en mycket begränsad personalkader. Det ligger i sakens natur, att med den ringa personal, varöver försäkringsinspektionen förfogar, in- spektionen icke har möjlighet att fortlöpande ägna uppmärksamhet åt alla frågor, som är av betydelse för försäkringstagarna, eller att företaga täta allsidiga inspektioner hos de olika försäkringsbolagen. Försäkringsinspek- tionens tillsyn över försäkringsbolagen är utan tvivel av stort värde från försäkringstagarsynpunkter och skulle efter en mindre utökning av perso- nalen —— för vilka kostnaderna helt bestrides av försäkringsbolagen genom tillsynsavgifter — kunna bli till ännu större gagn för försäkringstagarna. Påpekas bör dock, att försäkringsbranschens förhållanden är så mångskif- tande och försäkringsbolagen så många, att förhandenvaron av en statlig tillsyn på försäkringsområdet icke kan innebära några garantier för att anmärkningsvärda förhållanden ej förekommer hos försäkringsbolagen.
De sakkunniga har icke något att erinra mot försäkringsinspektionens arbetsmetoder. Under senare år har försäkringsinspektionen i viss utsträck— ning företagit partiella inspektioner hos ett antal försäkringsbolag. Vid dessa inspektioner har icke någon fullständig genomgång av vederbörande bolags förhållanden gjorts utan endast vissa speciella problem undersökts, vilka ansetts påkalla särskild uppmärksamhet. De sakkunniga vill för sin del re- kommendera, att försäkringsinspektionen fortsätter på den sålunda inslagna vägen. Flera skäl synes tala för att försäkringsinspektionens tillsyn bör vara plastiskt utformad så att inspektionen vid en tidpunkt ägnar särskild uppmärksamhet åt vissa frågor och vid en annan tidpunkt koncentrerar sitt intresse på helt andra problem. Med de begränsade personella resurser, som försäkringsinspektionen förfogar över, torde inspektionen effektivast tjäna försäkringstagarintressena, om den i ökad utsträckning förfar på det sättet,
att efter varandra ett antal frågeställningar av betydelse för försäkrings- tagarna belyses så mångsidigt som möjligt genom infordrande av uppgifter i ämnet från alla eller flertalet berörda bolag och genom att bolagens hand— lande på ifrågavarande punkter i detalj undersökes vid besök hos många försäkringsbolag i följd. Specialundersökningar och stickprovskontroller hos ett stort antal bolag torde ofta vara en bättre arbetsmetod än en mycket tids- ödande, fullständig genomgång av ett mindre antal bolag under samma tid. Härmed är naturligtvis icke sagt, att de fullständiga inspektionerna bör upp- höra. Icke minst når det gäller mindre försäkringsbolag är fullständiga in- spektioner ofta en ändamålsenlig form för kontroll.
Med den utformning, som de sakkunniga givit de av dem föreslagna lag- bestämmelserna, synes möjlighet föreligga att genomföra de av de sakkun- niga förordade ändringarna i FL utan någon samtidig utökning av försäk- ringsinspektionens personal. Visserligen tillkommer nya arbetsuppgifter för inspektionen. Bestämmelserna lägger emellertid till stor del i tillsynsmyn- dighetens hand att bestämma den takt och den omfattning, i vilken tillsy- nens utvidgning m. ni. skall ske. Härtill kommer att de sakkunniga även föreslagit vissa förenklingar. Under nu angivna förhållanden är det icke nödvändigt att omedelbart förstärka försäkringsinspektionens personal. Frågan om en utökning av inspektionens personella resurser torde böra upp- tagas till behandling först sedan erfarenheter vunnits av den nya lagstift- ningen och av den närmaste tidens utveckling på försäkringsområdet samt dessutom en undersökning gjorts av möjligheterna att reformvägen minska behovet av personal hos inspektionen för tillsynen över understödsföreningar och bundna stiftelser.
De sakkunniga vill slutligen i detta sammanhang framhålla, att den nu- varande fördelningen av förekommande ärenden mellan försäkringsinspek— tionens olika byråer icke torde vara fullt ändamålsenlig. Det synes bl. a. icke vara rationellt att såsom nu är fallet ärenden rörande sjuk— och olycks- fallsförsäkring är uppsplittrade på dels livförsäkringsbyrån och dels skade— försäkringsbyrån. Oberoende av om grunder skall finnas för verksamheten eller ej torde alla ärenden rörande sjuk- och olycksfallsförsäkring, vilka icke är av juridisk art, böra handläggas av en och samma byrå.
Sammanfattning
De sakkunniga föreslår att i FL direkt utsåges, att försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet i första hand skall avse att tillvarataga försäkrings- tagarnas intressen. De sakkunniga betonar att det är ett försäkringstagar- intresse att, oberoende av företagsformen, alla försäkringsbolag av någon ekonomisk betydelse står under tillsyn av försäkringsinspektionen. Försäk- ringsfrågorna är så invecklade, att det behövs att en myndighet med specia- lister av olika slag ägnar sig åt att tillvarataga försäkringstagarintressena.
De sakkunniga upptager till behandling de allmänna bestämmelserna i FL angående rätt för försäkringsinspektionen att infordra upplysningar från försäkringsbolagen och att inspektera sådana bolag. I fråga om rätten att företräda försäkringsinspektionen vid inspektioner m. m. föreslås en mindre jämkning av lagtexten. Vidare föreslås, att i en ny paragraf föreskrives att vad i nyss antydda lagrum finnes stadgat med avseende å försäkringsbolag beträffande skyldighet för styrelsen och verkställande direktören att lämna försäkringsinspektionen upplysningar och att hålla tillgångar och hand- lingar tillgängliga för granskning — ävensom beträffande tystnadsplikt för försäkringsinspektionens företrädare —— skall äga motsvarande tillämpning å aktiebolag, vars verksamhet uteslutande har till föremål att biträda för- säkringsbolag eller som gentemot försäkringsinspektionen förbundit sig att lämna upplysningar och att hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning, ävensom å tarifförening, skadereglerings- och villkorsnämnd samt annat liknande organ, som biträder försäkringsbolag vid rörelsens be- drivande. I samband härmed föreslås en omredigering av en av straffbestäm- melserna i FL så att bestämmelsen i fråga kommer att äga tillämpning jäm— väl å upplysningar, som infordras med stöd av den föreslagna nya para- grafen.
Beträffande formerna för försäkringsinspektionens ingripanden mot för- säkringsbolagen föreslås allenast en mindre jämkning av lagtexten. De sak— kunniga förordar att direkt av lagtexten skall framgå, att föreläggande icke är obligatoriskt i de i 288 5 2 mom. FL uppräknade fallen. Erinras må sam- tidigt därom att de sakkunniga i annat sammanhang föreslagit en utökning av föreläggandeanledningarna. De sakkunniga förordar att försäkrings- inspektionen går i författning om att för framtiden utgiva en samling av försäkringsinspektionens erinringar och. förelägganden samt Kungl. Maj:ts beslut i dylika ärenden.
De sakkunniga förordar en utvidgning av försäkringsinspektionens konsu- mentupplysande verksamhet och betonar att en konsumentupplysning lig- ger helt i linje med försäkringsinspektionens övriga arbete för tillvarata— gande av försäkringstagarnas intressen. Enligt de sakkunnigas uppfattning talar övervägande skäl för att försäkringsinspektionen, vid sidan av den i Sveriges officiella statistik ingående publikationen Enskilda försäkrings- anstalter, utgiver en särskild konsumentupplysningspublikation, vilken är utformad direkt med tanke på att bibringa den intresserade allmänheten praktiskt nyttiga kunskaper på försäkringsområdet. De sakkunniga förordar vidare, att försäkringsinspektionen årligen håller en eller flera konferenser med styrelseledamöter, huvudmän och andra personer i ledande ställning hos försäkringsbolagen.
Slutligen framhåller de sakkunniga att med den utformning, som de för— ordade nya lagbestämmelserna erhållit, möjlighet synes föreligga att ge- nomföra de av de sakkunniga föreslagna ändringarna i FL utan att sam-
tidigt någon utökning av försäkringsinspektionens personal sker. Frågan om en utökning av inspektionens personella resurser anses böra upptagas till behandling först sedan erfarenheter vunnits av den nya lagstiftningen och av den närmaste tidens utveckling på försäkringsområdet samt dess- utom en undersökning gjorts av möjligheterna att reformvågen minska be- hovet av personal hos inspektionen för tillsynen över understödsföreningar och bundna stiftelser.
FEMTONDE KAPITLET
Kontakt mellan samhällelig och enskild försäkring
Huvudformer av samhällelig försäkring
Genom ett med varierande grader av f örsäkringsmässighet utformat botten- skydd i samhällets regi beredes medborgarna numera __ eller kommer de enligt av statsmakterna redan träffade beslut att beredas —— avsevärd trygg— het mot de ekonomiska följderna av olycksfall, sjukdom, åldrande och döds— fall. De system, varigenom samhället tillhandahåller trygghet i skiftande lägen, är för det stora flertalet medborgare av obligatorisk karaktär. Där de icke är obligatoriska för alla persongrupper, inrymmes emellertid åt med- borgarna i stor utsträckning möjlighet till frivillig anslutning, varvid veder- börande i huvudsak kommer i åtnjutande av motsvarande förmåner som de till systemet obligatoriskt anslutna. Till de huvudsakliga trygghetsanord- ningarna ansluter sig vissa frivilliga anordningar av kompletterande art. Exempel finnes även på det systemet, att en anordning obligatoriskt gäller alla utom dem, som frivilligt utträder ur systemet.
De viktigaste lagar, som reglerar medborgarnas rättigheter och möjlighe- ter på nu ifrågavarande område, utgöres av lagen om yrkesskadeförsäkring, lagen om allmän sjukförsäkring, lagen om folkpensionering, lagen om frivil- lig statlig pensionsförsäkring samt lagen om försäkring för allmän tilläggs- pension.
De sakkunniga finner det för sitt förslag i det följande vara av visst värde att, om än i mycket sammanträngd form, erinra om några väsentliga drag i det skydd, som tillhandahålles medborgarna enligt nyssnämnda lagar.
Yrkesskadeförsäkringen
I stort sett varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst är försäkrad för yrkesskada. Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten men kan på villkor, som i lagen angives, i stället ske i ömsesidigt försäkringsbolag, som mä bildas för detta ändamål. Sådana s. k. arbetsgivarbolag, för närvarande nio till antalet, är underkastade bestämmelserna i lagen om yrkesskadeför- säkring men har därjämte, liksom andra försäkringsbolag, att följa bestäm— melserna i FL.
Yrkesskadeförsäkringen är för tiden till och med 90:e dagen efter den då yrkesskadan inträffar, dock längst till den dag skadan medför rätt till liv- ränta, samordnad med den allmänna sjukförsäkringen. Detta innebär i stort
sett, att under ifrågavarande tid yrkesskadad person äger erhålla ersätt- ning från sjukförsäkringen. Erforderliga kostnader för proteser och tand- vård m. m. ersättes dock fullt av yrkesskadeförsäkringen, i den mån ersätt- ning ej utgår enligt sjukförsäkringslagen.
Efter samordningstidens slut utgår ersättning fullt från yrkesskadeförsäk- ringen för erforderliga kostnader för läkar-, tandläkar- och sjukhusvård samt läkemedel ävensom för nödiga utgifter för resor och särskilda hjälp- medel (proteser o. d.). Förorsakar yrkesskada efter samordningstidens ut— gång sjukdom, utgår vid nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften en inkomstgraderad sjukpenning. Denna utgör vid hel arbetsoförmåga 3— 20 kronor per dag. Sjukpenningen kan kompletteras med barniillägg. För tid, då yrkesskada föranleder sjukhusvård, utgives en reducerad sjukpen- ning, kallad hempenning. Efter sjukdomstidens slut utgår livränta i fall av invaliditet uppgående till minst 10 %. Livräntan utgör vid total förlust av arbetsförmågan 11/12 av det 5. k. ersättningsunderlaget, varmed förstås hela den årliga arbetsförtj änsten intill 7 200 kronor och en vid högre årlig arbets- förtjänst trappstegsvis minskad andel av årsförtjänsten. Vid 15 000 kronors årlig arbetsförtjänst når ersättningsunderlaget sitt maximum med 12 000 kronor. Vid nedsättning av arbetsförmågan beräknas livräntan till lägre belopp enligt särskilda regler. Är en yrkesskadad under längre tid ur stånd att reda sig själv, kan sjukpenning eller livränta förhöjas med vårdbidrag. Dödsfall genom yrkesskada föranleder utbetalning av begravningshjälp med 600 kronor, varjämte livräntor utgår till vissa efterlevande. Änka, som förblir ogift, erhåller såsom livränta ett belopp motsvarande 1/3 av den av— lidnes årliga arbetsförtjänst samt varje barn intill 16 års ålder ett belopp motsvarande 1/5 av den dödes årliga arbetsförtjänst med visst sammanlagt maximum. Även änkling och föräldrar m. fl. kan under vissa förhållanden er- hålla livränta. Att observera är, att sjukpenning och invaliditets- samt make- livräntor nedsättes enligt särskilda regler, då ersättningstagaren uppnår 67 års ålder.
Kostnaderna för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen bestrides ge— nom avgifter av försäkringstagarna, d. v. s. arbetsgivarna. Omkostnaderna för riksförsäkringsanstaltens och besvärsinstansen försäkringsrådets verk- samhet bestrides dock delvis av statsmedel.
Enligt lagen om yrkeskadeförsäkring kan riksförsäkringsanstalten och arbetsgivarbolagen meddela frivillig försäkring enligt följande:
a) Åt arbetsgivare, som bedriver verksamhet i riket, för arbetstagare hos honom.
Härigenom kan arbetsgivare försäkra sådana anställda, som är undantagna från den obligatoriska försäkringen, för olycksfall såväl i som utom arbete. Vidare har arbetsgivare möjlighet att försäkra för olycksfall utom arbete de anställda, som är obligatoriskt försäkrade för olycksfall i arbete.
b) Åt utbildningsanstalt i riket för elever vid anstalten.
Bestämmelsen är tillämplig för sådana utbildningsanstalter, som icke omfattas av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Även denna försäkring kan gälla såväl olycksfall i som utom arbete.
e) Åt svenska yrkes- eller fackorganisationer för medlemmar i organisa- tionerna.
Organisationer av självständiga yrkesutövare kan genom kollektiv försäkring bereda sina medlemmar skydd, såväl i som utom arbete. Arbetstagarorganisation kan också ställa sig som försäkringstagare ifråga om utomarbetsförsäkring för sina medlemmar.
d) Åt varje svensk medborgare, som är bosatt i riket, ävensom åt den, som utan att vara svensk medborgare är bosatt och mantalsskriven i riket, för egen del.
Genom denna bestämmelse kan exempelvis självständiga företagare försäkra sig själva för olycksfall såväl i som utom arbete.
I fråga om den frivilliga försäkringens omfattning gäller, att försäkringen kan avse alla i eller utom arbete ådragna skador, som orsakats av olycksfall eller därmed i yrkesskadeförsäkringslagen likställt förhållande och som icke omfattas av den obligatoriska försäkringen. Lagen gör dock vissa begräns— ningar. Sålunda må den frivilliga försäkringen bl. a. icke avse skador, å vilka gällande föreskrifter om ersättning i anledning av kroppsskada, .ådragen under militärtjänstgöring eller tjänstgöring i civilförsvaret, äger tillämpning. Försäkringsavtalen kan utformas så, att försäkringens omfatt— ning begränsas. Sålunda kan exempelvis en del exceptionella risker, såsom olyckor vid vissa slag av tävlingar, uteslutas från försäkringsskyddet.
Ersättningarna inom den frivilliga försäkringen utgår i princip efter samma regler, som gäller för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Samordning med den allmänna sjukförsäkringen förekommer således även här. Under samordningstiden utgår därför ersättning i regel endast från sjukförsäkringen och icke från den frivilliga försäkringen enligt yrkes- skadeförsäkringslagen. Efter samordningstiden, intill dess den skadade blir berättigad till livränta, avdrages enligt särskild föreskrift i lagen från ersätt— ning för sj ukvårdsutgifter m. m., sjukpenning (hempenning) och barntillägg vad som för motsvarande ändamål utgår i sjukhjälp från allmän sjukkassa. Från den frivilliga försäkringen enligt yrkesskadeförsäkringslagen utgives sålunda efter samordningstiden endast sådan ersättning, som ej utgår enligt .sj ukförsäkringslagen, och i övrigt tillägg till sj ukförsäkringens ersättningar, så att ersättningen totalt blir densamma som vid obligatorisk yrkesskade- försäkring, Att märka är, att de ovan angivna ersättningsförmånerna utgör .den maximala ersättning, som kan erhållas vid frivillig försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Hinder möter icke att i försäkringsavtalen be— gränsa rätten till ersättning från försäkringen. Till grund för beräkningen av sjukpenning och livränta kan läggas ett lägre belopp än hela arbetsför-
tjänsten. Vidare kan exempelvis avtalas, att invaliditetsersättning skall utgå först vid högre invaliditetsgrad än 10 %.
Kostnaderna för den frivilliga försäkringen enligt yrkesskadeförsäkrings- lagen bestrides genom avgifter från försäkringstagarna. Liksom för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringens del gäller, att omkostnaderna för riksförsäkringsanstaltens och besvärsinstansen försäkringsrådets verksam- het delvis bekostas av statsmedel.
Beträffande anslutningen till den frivilliga försäkringen enligt lagen om yrkesskadeförsäkring kan nämnas, att i riksförsäkringsanstalten under år 1958 omkring 1 050 arbetsgivare tecknat kollektiv försäkring avseende ska- dor utom arbetet för inemot 32 000 anställda. Kollektiv försäkring för ska— dor såväl i som utom arbete hade av anstalten meddelats åt 13 yrkesorgani- sationer för 5 336 av deras medlemmar. Individuell försäkring i anstalten för skador i och utom arbete var gällande för 8 940 egna företagare, hemma- fruar, studerande m. fl. För elever vid utbildningsanstalter hade ingen för— säkring tecknats i riksförsäkringsanstalten.
Omfattningen av arbetsgivarbolagens frivilliga försäkring enligt yrkesska- deförsäkringslagen år 1958 framgår av följande uppgifter. Omkring 7 700 arbetsgivare hade tecknat kollektiv försäkring i dessa bolag för ca 67 700 anställda. Försäkring för yrkes- eller fackorganisation hade icke tecknats i något fall. Individuell försäkring hade i arbetsgivarbolagen tecknats av ca 15 200 personer, huvudsakligen lantbrukare.
Den allmänna sjukförsäkringen
Som regel är alla i riket bosatta svenska medborgare obligatoriskt sjukför— säkrade i allmän sjukkassa. Detsamma gäller dem, som utan att vara svenska medborgare är både bosatta och mantalsskrivna här.
Inom den obligatoriska sjukförsäkringen erhåller alla försäkrade samt barn till dessa vid sjukdom ersättning för vissa sjukvårdsutgifter såsom läkarvård, sjukhusvård, resor i samband härmed m. m. Bestämmelserna i lagen om allmän sjukförsäkring är utformade så, att i allmänhet en viss del av ifrågavarande utgifter icke bestrides av försäkringsgivaren utan faller på den försäkrade. Den som har en beräknad årsinkomst av förvärvsarbete om minst 1 200 kronor och är över 16 år får därjämte en grundsjukpenning ä 3 kronor per dag, vartill kan komma barnlillägg. Gifta kvinnor, som ej uppbär folkpension, får grundsjukpenning, även om de icke är förvärvs— arbetande. Om inkomsten av förvärvsarbete helt eller delvis utgöres av in- komst av tjänst å minst 1 800 kronor om året, utgår utöver grundsjukpen- ningen en daglig tilläggssjukpenning, vars storlek bestämmes av den sjuk- penningklass vederbörande tillhör. Sjukpenningklassindelningen är baserad på årsinkomsten av tjänst. Tilläggssjukpenningens belopp uppgår till 1—17 kronor vid årsinkomster av tjänst om 1 800—minst 14 000 kronor. Är tilläggs-
sjukpenningen 3—17 kronor nedsättes den efter de första 180 dagarna av sjukperioden till lägre belopp, nämligen 2—9 kronor. Vid sjukdom, som icke förorsakar förlust av arbetsförmågan men väl nedsättning av densamma med minst hälften, utgives halv sjukpenning. För tid, då sjukpenningför- säkrad åtnjuter sjukhusvård, utgives en reducerad sjukpenning, kallad hempenning. Sjukpenning och ersättning för sjukhusvård utgår vid varje sjukdom för högst 730 dagar, i fråga om folkpensionärer dock för högst 90 respektive 180 dagar. Sjukpenning utgives icke för de tre första dagarna av varje sjukperiod.
Kostnaderna för den obligatoriska sjukförsäkringen bestrides genom av- gifter av sjukkassemedlemmarna, bidrag från arbetsgivarna samt stats— bidrag. Avgifterna för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grund- sjukpenning är lika stora för samtliga avgiftspliktiga medlemmar i samma kassa. Avgifterna för försäkring för tilläggssjukpenning är lika stora för de medlemmar i samma kassa, vilka tillhör samma sjukpenningklass och för vilka gäller samma sjukhjälpstid.
Enligt lagen om allmän sjukförsäkring har vissa kategorier sjukkasse— medlemmar möjlighet att få sitt obligatoriska försäkringsskydd utökat ge- nom frivillig sjukpenningförsäkring. Detta gäller följande grupper av per- soner.
a) Personer med inkomst av annat förvärvsarbete än tjänst.
Den som har arbetsinkomst uteslutande av egen verksamhet -— t. ex. självstän- dig företagare —— tillförsäkras inom den obligatoriska försäkringen endast grund- sjukpenning men icke någon tilläggssjukpenning. Hans försäkringsskydd blir där- för mindre omfattande än en anställds med samma inkomst. Även för den, som har inkomst både av egen verksamhet och av tjänst, blir försäkringsskyddet lägre än en anställds med samma inkomst, eftersom tilläggssjukpenniugen beräknas endast i förhållande till inkomsten av tjänsten. Den som helt eller delvis försörjer sig med egen verksamhet har därför beretts möjlighet att förbättra sitt försäkringsskydd från den allmänna sjukförsäkringen genom att förskaffa sig ett frivilligt tillägg till sin obligatoriska sjukpenning. Genom sådan frivillig försäkring kan han få en sjukpenningförsäkring av högst samma omfattning som han obligatoriskt skulle ha erhållit, om hela arbetsinkomsten varit inkomst av tjänst. För denna frivilliga försäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller därutöver den begräns- ningen, att sjukpenningtillägget tillsammans med sjukpenningen jämte barntillägg inom den obligatoriska försäkringen får uppgå till högst 80 % av den för- säkrades normala dagsinkomst av förvärvsarbete. Den frivilliga försäkringen tecknas med samma karenstid (3 dagar), som gäller inom den obligatoriska för- säkringen. Karenstiden kan, om så önskas, förlängas med 15, 30 eller 90 dagar.
b) Gifta kvinnor (i huvudsak s. k. hemmafruar).
Utöver sin obligatoriska sjukpenning kan en hustru försäkra sig frivilligt för att få ett sjukpenningtillägg, som efter hennes eget val kan bestämmas till 1, 2 eller 3 kronor om dagen. Tillägget och den obligatoriska sjukpenningen får dock till- sammans icke överstiga 6 kronor, vilket i praktiken medför att möjligheten be- gränsar sig i huvudsak till hemmafruar. I fråga om karenstider gäller samma reg- ler som de under a) anförda.
Den som fyllt 16 år och till följd av studier eller annan utbildning, som be- räknas pågå minst ett halvår, icke eller endast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete, kan genom frivillig försäkring få sjukpenning å 3-—6 kronor om dagen eller, om han har rätt till obligatorisk sjukpenning, ett tillägg till denna på 1—3 kronor om dagen. Tillägget och den obligatoriska sjukpenningen får dock tillsammans icke överstiga 6 kronor. Å frivillig sjukpenning kan utgå barntillägg. Frivillig sjukpenning eller sjukpenningtillägg vid den frivilliga försäkringen för studerande utgår endast vid förlust av arbetsförmågan och icke för de första 18 dagarna av varje sjukperiod.
Frivillig försäkring meddelas antingen individuellt eller kollektivt, i se- nare fallet åt medlemmar av sammanslutning eller åt elever vid undervis— ningsanstalt. För individuell frivillig försäkring fordras att sjukkassemed- lemmen ej fyllt 55 år och har god hälsa. Kollektiv frivillig försäkring kan meddelas utan hänsyn till nämnda villkor.
Kostnaderna för den frivilliga försäkringen enligt lagen om allmän sjuk— försäkring bestrides genom avgifter av de försäkrade sjukkassemedlem- marna samt genom visst statsbidrag. Avgifterna bestämmes med hänsyn till den försäkrades ålder och sjukhjälpens omfattning. Såvitt gäller sjukpen— ning och sjukpenningtillägg utgör statsbidraget 20 %.
Enligt uppgifter från riksförsäkringsanstalten (siffrorna är preliminära) utgjorde de frivilligt försäkrade enligt lagen om allmän sjukförsäkring vid utgången av år 1958 totalt ca 244 000 personer, varav ca 98 000 var personer med inkomst av annat förvärvsarbete än tjänst, ca 139 000 var gifta kvin- nor tillhörande kategori b) ovan och bortåt 7 000 var studerande.
Folkpensioneringen och den frivilliga statliga pensionsförsäkringen Folkpensioneringen utgör grunden i det allmänna pensionssystem, som för närvarande är under uppbyggnad i Sverige. Såvitt rör folkpensioneringen må i detta sammanhang endast erinras om de allra väsentligaste dragen. Pensionsrätt enligt lagen om folkpensionering tillkommer alla här i riket mantalsskrivna svenska medborgare som fyllt 16 år. Huvudförmånerna i folkpensioneringen utgöres dels av ålderspension, som utgår efter fyllda 67 är, dels ock av invalidpension, sjukbidrag -— närmast att betrakta såsom en tidsbegränsad invalidpension — och änkepension, vilka förmåner utgår 'för tid före fyllda 67 år. Ålderspensionen utgår oberoende av pensionstagarens ekonomiska ställning. Änkepensionen är däremot beroende av inkomsten. Så är även fallet med invalidpcnsion och sjukbidrag utom såvitt rör den del av pensionen eller bidraget, som betecknas grundpension. Till pensions- berättigad mans hustru kan efter inkomstprövning i vissa fall utgå hustru- tillägg. De i det föregående angivna folkpensionsförmänerna höjes i före- kommande fall med indextillägg, s. k. standardtillägg enligt särskild lag därom, blindtillägg, uårdtillägg samt inkomstprövat kommunalt bostads- tillägg. Till lagen om folkpensionering ansluter sig lagen om bidrag till
änkor och änklingar med barn samt lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders 111. fl. barn. I januari 1960 utgör ålderspensionen in- beräknat index och standardtillägg 2 450 kronor för ensamstående och 3 920 kronor för två pensionsberättigade makar. Till motsvarande belopp uppgår invalidpensionen och sjukbidraget i fall då sådan förmån utgår oreducerad. Beloppet av full änkepension jämte nämnda båda tillägg utgör 1 960 kronor.
Folkpensioneringslagstiftningens centrala administration ankommer på pensionsstyrelsen.
Kostnaderna för de i det föregående angivna förmånerna bestrides av staten med bidrag i viss utsträckning av kommunerna. Staten tillgodogör sig vidare de folkpensionsavgifter, som upptages i samband med de allmänna skatterna, samt avkastningen av vissa fondmedel.
Folkpensioneringen befinner sig i ett skede av intensiv utbyggnad. Enligt lagen om frivillig statlig pensionsförsäkring kan svenska medbor— gare genom frivilliga avgifter försäkras hos pensionsstyrelsen för erhållande av pension. Det närmare anordnandet av denna försäkring återfinnes ej i lagen utan i en särskild kungörelse den 30 december 1947 (nr 981).
Avgifterna för nu ifrågavarande försäkring inbetalas på postanstalt och varje inbetalning kan sägas utgöra en engångspremie för en viss däremot svarande pensionsrätt. Försäkringstagaren binder sig icke för några fram— tida avgiftsbetalningar.
För personer under 67 år finnes två försäkringsformer, nämligen försäk— ring utan avgiftsåterbetulning vid dödsfall och försäkring med avgiftsåter- betalning vid dödsfall. Vid den förra försäkringsformen återbetalas inga premier vid dödsfall. Har försäkring tecknats enligt den senare försäkrings- formen och dödsfall inträffar innan pension börjat utgå, återbetalas inbe- talda avgifter helt. Har i samma fall pensionen utgått kortare tid än fem år, återbetalas viss del av de erlagda avgifterna. Pensionen i en försäkring med avgiftsåterbetaluing blir för samma avgift något lägre än i en försäkring utan avgiftsåterbetalning.
Pension av nu angivet slag kan börja uttagas när som helst mellan 55 och 67 års ålder. Ju senare uttagandet börjar, desto större blir pensionen. Sedan pensionen börjat uttagas, utgår den med samma belopp under den försäk- rades återstående livstid. Vid invaliditet före 55 års ålder kan den från nämnda ålder tillförsäkrade pensionen utgå med reducerat belopp såsom förtidspension, dock ej före fyllda 15 år.
Vid nu ifrågavarande försäkringsformer är den tillåtna avgiftsinbetal- ningen maximerad till att motsvara 1 000 kronor per år, räknat från och med födelseåret till och med inbetalningsåret.
Efter den månad då 67 års ålder uppnås kan avgift erläggas allenast för försäkring för åldringar, avseende omedelbart utgående livsvarig pension utan förbehåll om avgiftsåterbetalning vid dödsfall. På sådan försäkring får
i avgifter inbetalas högst så mycket att den totalpension från den frivilliga försäkringen, som vederbörande uppbär, uppgår till 6 000 kronor om året.
Varje avgift till den frivilliga pensionsförsäkringen ger pension enligt de tariffsatser, som gäller vid den tidpunkt, då avgifterna erlägges.
Försäkringstekniska grunder för den frivilliga statliga pensionsförsäk- ringen fastställes av Kungl. Maj:t, varvid bestämmelserna i 264 5 1 mom. FL skall äga tillämpning. Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda grunderna för 1958 års tariffer är pensionerna i huvudsak beräknade under följande antaganden. De influtna avgifterna antages förräntas efter 5 % under de tio första åren efter inbetalningen. I övrigt räknas förräntningen ske efter 3,25 %. Till grund för dödlighetsantagandena ligger den av livförsäkrings- bolagen sedan år 1955 för ren livränteförsäkring tillämpade dödlighetsta- bellen L 55 avseende män. För kvinnor tillämpas tabellen med tre års ålders- sänkning. För åldringar har inlagts ett särskilt selektionstillägg. I premierna ingår en omkostnadsbelastning, som motsvarar 3 % av de erlagda avgif- terna. Att märka är att någon återbäring icke för närvarande förekommer inom försäkringen.
Under perioden 1949—1958 har de årliga avgifterna till nu ifrågavarande försäkring i genomsnitt utgjort 13,5 miljoner kronor. I pensioner utbetala- des år 1958 drygt 9 miljoner kronor till sammanlagt inemot 14 000 personer. Försäkringen är grundad på premiereservsystem och fonderna uppgick vid utgången av år 1958 till 278 miljoner kronor. Till försäkringen var vid samma tidpunkt anslutna ca 77 000 personer.
Frågan om en utbyggnad och effektivisering av den frivilliga statliga pensionsförsäkringen är för närvarande föremål för utredning.
Den allmänna tilläggspensioneringen Genom lagen om försäkring för allmän tilläggspension har svensk medbor- gare från och med sitt 16:e år försäkrats för ålderspension, förtidspension och familjepension utöver vad som må utgå i folkpension. Rätt till pension grundas på inkomst av förvärvsarbete och efter sådan inkomst utgår också avgifterna till försäkringen. Det sagda gäller också i riket mantalsskriven utlänning. Tilläggspensionen är värdebeständig genom att såväl inkomster och pensioner som avgifter ställes i relation till ett s. k. basbelopp, som år indexreglerat. Basbeloppet är anknutet till det inom folkpensioneringen gällande pensionspristalet, vilket bestämmes av Kungl. Maj:t. För januari 1960 utgör basbeloppet 4 200 kronor.
Pensionsrätt tillgodoräknas, såsom tidigare angivits, endast för vissa slag av inkomst, nämligen inkomst av anställning och inkomst av annat för- värvsarbete. Såsom pensionsgrundande inkomst räknas för det fall att in- komsten helt härrör från anställning inkomsten minskad med basbeloppet och för det fall att inkomsten härrör av annat förvärvsarbete inkomsten minskad med dels basbeloppet och dels en tredjedel av den del av inkomsten
som överstiger dubbla basbeloppet. Vid beräkning av pensionsgrundande in- komst bortses dock från inkomst av anställning och inkomst av annat för— värvsarbete i vad summan därav överstiger sju och en halv gånger bas- beloppet. För varje år en försäkrad haft pensionsgrundande inkomst gott— skrives han vissa pensionspoäng. Pensionspoängen angiver förhållandet mellan den pensionsgrundande inkomsten och basbeloppet vid inkomstårets ingång. Pensionernas storlek är bl. a. beroende av det på visst sätt beräk- nade medeltalet av de pensionspoäng, som tillgodoräknats den försäkrade, samt basbeloppets storlek vid utbetalningen.
Ålderspension utgår från och med den månad den försäkrade fyller 67 år. Med viss sänkning respektive ökning i pensionsbeloppet kan ålderspensionen börja uttagas redan vid 63 år eller uppskjutas till 70 är. Ålderspensionen, uttagen vid 67-årsålderns inträde, utgör 60 % av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pension skall utges, och medeltalet av de förvär- vade pensionspoängen, eller om pensionspoäng tillgodoräknats för mer än femton år, medeltalet av de femton högsta poängtalen. För full ålderspen- sion erfordras att pensionspoäng förvärvats under minst 30 år. För svenska medborgare sänkes dock detta krav med 1 år för varje år som vederbörande är född tidigare än 1924, dock lägst till 20 år.
Finnes icke pensionspoäng för nyss angivna antal år, skall hänsyn tagas endast till så stor del av den i näst föregående stycke nämnda produkten som svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats, och det antal poängår som erfordras för full ålderspension.
Vid invaliditet, som berättigar till invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering, erhåller den försäkrade, om invaliditeten är full- ständig, hel förtidspension, vars belopp i princip överensstämmer med den ålderspension, som skulle ha utgått vid 67 års ålder om den invalidiserade fortsatt att tjäna in pensionspoäng varje år till och med 65 års ålder mot- svarande medeltalet av de två högsta pensionspoäng, som han haft under den fyraårsperiod som närmast föregått det år då invalidpensionen eller sjuk- bidraget började utgå. Om vederbörande icke haft pensionsgrundande in- komst minst två av de senaste fyra åren men ändå efter systemets infö- rande förvärvat pensionspoäng i minst tre år (för icke svensk medborgare 10 år), utgår hel förtidspension med samma årsbelopp som redan intjänad ålderspension. Är invaliditeten icke fullständig, utgår 60 % av hel förtids- pension.
Familjepensionen beräknas i förhållande till skilda belopp allteftersom den försäkrade avlidit innan ålderspension börjat utbetalas eller efter det dylik pension börjat utgå. I förra fallet utgör det belopp efter vilket familjepen— sionen beräknas samma belopp som hel förtidspension vid dödstillfället. I det senare fallet beräknas familjepensionen på grundval av det belopp till vilket ålderspensionen uppgår, därest den uttages vid 67-årsålderns ingång. Berättigade till familjepension är i princip änka —— men icke änkling — och
barn som ej fyllt 19 år. Sammanlagda familjepensionen beror på antalet pensionsberättigade efterlevande och utgör bestämda procenttal av det be- lopp, efter vilket familj epensionen enligt ovan beräknas, nämligen om endast en efterlevande finnes 40 %, om två efterlevande finnes 50 %, om tre efter- levande finnes 60 %, om fyra efterlevande finnes 70 % och om minst fem efterlevande finnes 80 %.
Avgifterna till tilläggspensioneringen erlägges, såvitt angår anställda, av arbetsgivaren och i fråga om försäkrad som har inkomst av annat förvärvs- arbete av den försäkrade själv. Arbetsgivaravgiften utgår för varje år med viss procent av summan av utgivna löneförmåner till de anställda med vissa avdrag. Den som har inkomst av annat förvärvsarbete får erlägga avgift med viss procent av den pensionsgrundande inkomsten. Procentsatsen är densamma som för arbetsgivarna. Den skall för år 1960 vara 3 % och stiger sedan med 1 % om året till 1964, då avgiften utgår med 7 %. Den beräknas emellertid enligt ännu icke fattade beslut stiga även därefter under ett antal år.
Ehuru tilläggspensioneringen i princip är obligatorisk kan i vissa fall in- komst undantagas från densamma. Arbetsgivare och arbetstagare represen- terade av huvudorganisation kan nämligen under vissa förutsättningar före den 1 juli 1961 genom kollektivavtal överenskomma om undantagande från försäkringen såvitt gäller inkomst av anställning. Såvitt gäller inkomst av annat förvärvsarbete än anställning kan envar försäkrad göra anmälan om undantagande från försäkringen.
Lagen om försäkring för allmän tilläggspension träder i kraft den 1 ja- nuari 1960. Övergångsvis gäller i åtskilliga hänseenden annat än vad den lämnade redogörelsen, som närmast har avseende å fullfunktionsstadiet, ger vid handen.
Några pensioner utbetalas icke för tid före år 1963.
De sakkunniga
Förslag rörande fortlöpande kontakt
Från statsmakternas sida har ett stort antal åtgärder vidtagits för att i sam- hällets regi bereda medborgarna skydd mot de ekonomiska verkningarna av olycksfall, sjukdom, åldrande och död. I en allt större utsträckning har samhällets anordningar på området erhållit en försäkringsliknande eller helt försäkringsmässig karaktär. I det föregående har en kortfattad redogörelse lämnats för de viktigaste anordningarna på området, nämligen den obliga- toriska och frivilliga försäkringen enligt yrkesskadeförsäkringslagen, den obligatoriska och frivilliga allmänna sjukförsäkringen, folkpensioneringen, den av pensionsstyrelsen bedrivna frivilliga statliga pensionsförsäkringen samt den nyligen beslutade försäkringen för allmän tilläggspension.
I stor utsträckning gäller, att det försäkringsskydd, som beredes i sam- hällets regi, har karaktären av ett bottenskydd eller i allt fall icke ger det fullständiga personförsäkringsskydd, som många medborgare önskar ha och även har ekonomiska förutsättningar att skaffa sig. Såväl för stora grupper av samhällsmedlemmar som för ett stort antal enskilda individer föreligger behov av och önskemål om påbyggnader av de samhälleliga för— säkringsanordningarna. Med sådana påbyggnader står de enskilda försäk- ringsbolagen till tjänst.
För försäkringstagarna är det av intresse, att det sammanlagda försäk- ringsskydd, som kan erhållas genom kombinationer av försäkring i sam- hällets regi och försäkring hos enskilda försäkringsbolag, utan större svå- righet kan få ett ändamålsenligt innehåll, som är väl avpassat till enskilda gruppers och individers behov och önskemål. Det är också ett försäkrings— tagarintresse, att i möjlig utsträckning ett samarbete äger rum mellan de olika försäkringsorganen så att bl. a. dubbelarbetci görligaste mån undvikes. Då kvaliteten hos det sammanlagda försäkringsskydd, som den enskilde erhåller, är beroende av alla de moment, varav försäkringsskyddet är sam- mansatt, har den enskilde ett intresse av att man både på samhällets sida och på försäkringsbolagssidan eftersträvar icke blott att göra det egna för- säkringsmomentet rationellt och välavvägt utan också att göra vad man kan för att det sammanlagda försäkringsskyddet skall bli ändamålsenligt upp- byggt
Allteftersom samhällets personförsäkringsi'ormer utvecklats och utvid- gats har de enskilda försäkringsbolagens uppgift på personförsäkrings- området alltmera blivit att tillhandagå allmänheten med påbyggnader, in- dividuellt och gruppvis, av det personförsäkringsskydd som samhället ger. De svenska försäkringsbolagens personförsäkringsrörelse blir till mycket stor del en komplettering av den personförsäkringsverksamhet, som olika samhällsorgan utövar. Såsom framgår av det föregående tillhandahåller samhällets försäkringsorgan vissa frivilliga kompletteringar av det obliga— toriska grundskydd, som samhället ger. Dessa påbyggnadsmöjligheter är dock mera begränsade än de, som det enskilda försäkringsväsendet kan er— bjuda. Ett stort antal kombinationer av samhällelig personförsäkring och påbyggnadsförsäkringar hos enskilda försäkringsbolag kan tänkas. Härvid kan det av försäkringsbolagen lämnade försäkringsskyddet antingen läggas omedelbart ovanpå samhällets obligatoriska försäkring eller sättas in först sedan den obligatoriska försäkringen kompletterats med en frivillig försäk- ring hos samhällets försäkringsorgan.
Mot den angivna bakgrunden framstår det såsom ett försäkringstagar- intresse, att på personförsäkringsområdet de samhälleliga försäkringsorga— nen och försäkringsbolagen håller fortlöpande kontakt med varandra, dis— kuterar gemensamma problem och överväger vilka möjligheter som — inom ramen för gällande lagar eller efter lagändringar -—-— finnes att genom
olika åtgärder förbättra försäkringstagarnas sammanlagda försäkringsskydd och tillvarataga möjligheter till förenklingar och andra rationaliseringar. Såväl när det gäller skaderegleringen som i fråga om den närmare utform- ningen av försäkringarnas innehåll och riktlinjerna för premiesättningen samt den statistiska bearbetningen av försäkringsmaterialet torde i icke obetydlig omfattning ett utbyte av erfarenheter 111. in. kunna vara av värde.
De sakkunniga vill därför förorda, att man från departementshåll eller från berörda parters sida tager initiativ till fortlöpande överläggningar i per- sonförsäkringsfrågor mellan företrädare för socialdepartementet, riksförsäk- ringsanstalten, pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen samt de enskilda försäkringsbolagen. Avsikten är icke att skapa någon ny statlig nämnd eller liknande utan blott att till gagnande av försäkringstagarintressena etablera närmare kontakt och samarbete mellan statliga organ och försäkringsbolag, vilka är verksamma på personförsäkringsområdet. En fortlöpande kontakt av nu angivet slag bör enligt de sakkunnigas uppfattning kunna avsätta re- sultat, som blir av värde för försäkringstagarna.
SEXTONDE KAPITLET
Lagförslag
I enlighet med det ovan anförda har de sakkunniga utarbetat ett förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäk- ringsrörelse. De sakkunnigas lagförslag innehåller dels de lagändringar, som förordats i tidigare kapitel av detta betänkande, dels ock ett antal lagänd- ringar, som icke berörts i det föregående utan som framlägges och motiveras i detta avslutande kapitel. Lagtexten är intagen omedelbart före kapitel I. I det följande göres en genomgång av de bestämmelser, som de sakkunnigas lagförslag innehåller. I den mån bestämmelserna är behandlade i det före- gående är det i allmänhet möjligt att begränsa framställningen här till en hänvisning till vederbörande kapitel.
Den nuvarande långtgående samstämmigheten mellan lagen om aktie- bolag och de bolagsrättsliga bestämmelserna i FL har i huvudsak bibehål- lits. Anledning synes de sakkunniga icke finnas att på ett större antal punk- ter ändra de bolagsrättsliga stadgandena i FL, innan slutlig ställning tagits till frågan om omarbetning och förenkling av aktiebolagslagen.
Paragrafgenomgång 1 &. Ändringen är berörd i kapitel V (s. 180).
2 5. Stadgandena i 1 mom. behandlas i kapitel IV. Beträffande bestämmelserna i 2 mom. hänvisas till kapitel VIII.
3 &. Motiveringen för det föreslagna tillägget återfinnes i kapitel XIV (s. 443).
4 5. Ändringen av paragrafen är i allt väsentligt behandlad i kapitel V. Den i nuvarande sista stycket av paragrafen intagna regeln att där angi- ven avskrift skall vara bestyrkt på visst kvalificerat sätt har strukits. Här- utinnan hänvisas till vad som anföres nedan under 341 5.
Första stycket 11. Ändringen är orsakad av den i kapitel XIII föreslagna sammanslagningen av regleringsfond och återbäringsfond till en enda fond, benämnd återbäringsfond.
Vad angår den allmänna regeln att försäkringsaktiebolags bolagsordning skall angiva de grunder efter vilka skall förfogas över uppkommen vinst har ingen ändring föreslagits. I anslutning till förlusttäckningsreglerna i 273 5 anför de sakkunniga vissa synpunkter av begränsad räckvidd rörande inne- hållet i bolagsordningarnas vinstdispositionsbestämmelser. Härutinnan hän- visas till vad nedan anföres under 273 5 (s. 498).
Första stycket 12. Enligt förevarande bestämmelse i dess nu gällande lydelse skall försäkringsaktiebolags bolagsordning angiva beträffande annan försäkring än livförsäkring regler för begränsning av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda sig på en och samma risk. Dessa regler bru- kar kallas maximalbestämmelser.
Försäkringsinspektionen har i sin skrivelse till de sakkunniga uttalat, att av flera skäl, bl. a. att bolagen i realiteten avvägde sina sj älvbehåll med ut- gångspunkt från kalkylerad maximiskada, den i bolagsordningen angivna maximalen i många fall bleve endast en luftsiffra, vida högre än de risker, som bolaget toge på sig eller kunde taga på sig utan att äventyra sin ekonomi. Begreppet en och samma risk vore vidare en ren bedömningsfråga. Slutligen kunde det i vissa fall vara av betydelse, att ett bolag finge kunna taga på sig en formellt obegränsad ansvarighet, förutsatt att sådana anordningar träffats att risken för alltför stora skadeutbetalningar bleve »teoretisk». Om detta för närvarande vore möjligt vore ovisst. Av dessa skäl syntes regeln böra omformuleras så, att man i stället för att angiva ansvarighetsbelopp byggde på en bedömningsmässig maximirisk. Alternativt kunde övervägas att slopa maximalregeln och i stället föra in en bestämmelse i 288 &, enligt vilken försäkringsinspektionen skulle kunna ingripa mot ett bolag, där detta iklätt sig riskåtaganden av sådan storlek att de äventyrade bolagets soliditet. En sådan konstruktion, som måhända tedde sig mest tilltalande i fråga om riksbolagen, mötte dock enligt inspektionens mening någon tve- kan beträffande de lokala bolagen.
Svenska försäkringsbolags riksförbund har i sin skrivelse till de sakkun- niga omnämnt, att ett bolag framhållit, att då i vissa länder, t. ex. England, såsom villkor för förande av personbil föreskreves, att trafikförsäkring tecknats utan begränsning av försäkringsgivarens ansvarsbelopp, svenska- försäkringsbolag måste ikläda sig obegränsat ansvar för av svenska bilister vållad skada i England. Då emellertid bolagsordningarna lade hinder i vägen för de svenska bolagen att ikläda sig obegränsat ansvar, måste reassurans sökas hos utländska återförsäkrare. Den risk för det obegränsade ansvaret, som sålunda måste täckas, syntes bolaget vara mer av teoretisk än av prak-
tisk art i den mån det läge över ett visst tillräckligt högt tilltaget belopp. I intet av de övriga nordiska länderna funnes något hinder för försäkrings- givarna att ikläda sig obegränsat ansvar för egen räkning. Bolaget _— som framhöll att det sagda ägde motsvarande tillämpning för andra branscher än trafikförsäkring — ifrågasatte, om det med hänsyn till lagens nuvarande utformning principiellt kunde medgivas försäkringsbolag rätt att för egen räkning ikläda sig obegränsat ansvar under förutsättning att tillfredsstäl- lande rcassurans ordnades i övrigt. Om så icke skulle vara fallet, ansåge bolaget en lagändring önskvärd för att uppnå det angivna syftet.
I propositionen rörande FL uttalades bl. a., att för varje försäkringsbolag måste fastställas en begränsning av den ansvarighet bolaget ägde utan åter- försäkring ikläda sig på en och samma risk och att denna maximal kunde växla inom ett och samma bolag för olika försäkringsgrenar och även för skilda risker inom en försäkringsgren. Mot bakgrunden av detta uttalande synes det de sakkunniga ligga närmast till hands att tolka nu ifrågavarande lagrum så, att försäkringsbolags bolagsordning för skadeförsäkring skall innehålla regler, som sätter en gräns för den ansvarighet bolaget får stå för egen räkning, och att lagen kräver en dylik gräns för varje särskild risk som bolaget påtagit sig.
De sakkunniga är av den uppfattningen, att det är av grundläggande be- tydelse för ett försäkringsbolags soliditet att det tryggar sig mot ekonomiska katastrofer genom att i erforderlig omfattning teckna återförsäkring. Åter- försäkringens centrala betydelse för försäkringsbolagets ekonomi gör, att de sakkunniga finner det starkt motiverat, att bestämmelser i vad män för- säkringsbolag är skyldigt att teckna återförsäkring intages i försäkrings- bolags bolagsordning såvilt angår skadeförsäkring och i grunder när det gäller livförsäkring och därmed jämställd försäkring. Försäkringsinspek- tionen får härigenom tillfälle att pröva de riktlinjer varje enskilt bolag följer i fråga om återförsäkringen. Det ligger i försäkringstagarnas intresse att försäkringsinspektionen skall godkänna reglerna rörande den omfatt- ning i vilken återförsäkring skall tecknas.
De nuvarande maximalreglerna, som bestämmer när återförsäkringsskyl- digheten inträder, synes icke fullt ändamålsenliga. De sakkunniga är av den uppfattningen, att även om en obegränsad ansvarighet inom exempelvis trafikförsäkring teoretiskt sett innefattar risk för förödande utbetalningar, de svenska försäkringsbolagen dock icke under alla förhållanden bör vara uteslutna från möjligheten att sj älva täcka den teoretiskt obegränsade topp- risken. Då försäkringsbolag i utlandet påtager sig dylika risker, synes anled- ning icke finnas att undantagslöst utestänga de svenska bolagen från en dylik risktäckning och hänvisa bolagen till att obligatoriskt återförsäkra dylika risktoppar i utlandet. Har försäkringsbolagen genom återförsäkring eller liknande arrangemang ordnat en tillfredsställande riskutjämning för alla risker, som synes ligga inom de praktiska möjligheternas ram, torde
det böra vara tillåtet för vederbörande att hålla teoretiska topprisker på egen hand. Det torde icke behöva befaras att försäkringsbolagen och försäk— ringsinspektionen kommer att vara lättsinniga vid bestämmandet av reg- lerna i förevarande ämne. De sakkunniga anser således, att FL icke bör kräva att det skall finnas en fixerad gräns, utöver vilken aldrig _ icke ens teoretiskt _ försäkringsbolags ansvarighet kan stiga. De sakkunniga är vidare av den meningen, att det icke är ändamålsenligt att obligatoriskt anknyta försäkringsbolags återförsäkringsskyldigliet till den ansvarighet som vederbörande bolag står för >>en och samma risk». Begreppet en och samma risk är ofta svårt att precisera. Med hänsyn härtill synes det olämp- ligt att anknyta till detsamma. Dessutom må erinras därom att en återför- säkring icke alltid behöver anknytas till ansvarigheten för varje särskild risk. Återförsäkringsgivarens betalningsskyldighet kan göras beroende av exempelvis rörelseutfallet för räkenskapsåret. För ett försäkringsbolags soli- ditet kan ett dylikt återförsäkringsarrangemang vara minst lika tillfreds- ställande som anordningen att anknyta återförsäkringen till förhållandena beträffande de särskilda riskerna.
Enligt de sakkunnigas mening vinnes en lämplig rörelsefrihet men tryggas samtidigt soliditeten, därest i 6 5 första stycket 12 samt 170 5 första stycket 14 stadgas, att försäkringsbolags bolagsordning skall angiva beträffande annan försäkring än livförsäkring i vad mån bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring. På motsvarande sätt synes i 9 g första stycket och 173 5 första stycket böra angivas, att för livförsäkring grunder skall upprättas beträffande, bl. a., skyldighet att teckna återförsäkring.
9 &.
Jämlikt första stycket skall för livförsäkring grunder upprättas i ett antal uppräknade ämnen. Vissa former av livförsäkring eller därmed likställd personförsäkring är av så speciell karaktär, att anledning saknas att upp- rätta fullständiga grunder beträffande desamma. I främsta rummet gäller detta beträffande skadelivräntor. I anledning härav har i ingressen till första stycket inskjutits ett stadgande, som uttryckligen giver vid handen att undantag kan göras när på grund av försäkringens särskilda natur anled— ning därtill föreligger.
Beträffande ändringen av maximalstadgandet i första stycket 8 må hän- visas till vad som under 6 & anförts rörande ändring av första stycket 12 av sistnämnda paragraf.
Vad angår första stycket 9 samt hänvisningen i tredje stycket till 270 a å sammanhänger ifrågavarande tillägg med de sakkunnigas förslag i kapitel IV avseende förräntning av livförsäkringsbelopp som förfallit till betalning.
10 5. Enligt 1 mom. av denna paragraf gäller bl. a., att om försäkringsaktiebo-
lag skall driva försäkringsrörelse i utlandet, bestämmelse härom skall intagas i bolagsordningen. Frågan när ett försäkringsaktiebolag i Sverige skall anses driva försäkringsrörelse i annat land synes i viss mån oklar. Ett ingående av enstaka försäkringsavtal angående utländska risker synes böra få ske utan särskilt stöd i bolagsordningens bestämmelser. Så snart emel- lertid täckningen av utländska risker får sådan omfattning, att man kan tala om försäkringsrörelse avseende risker i utlandet, synes verksamheten i fråga böra vara tillåten allenast under förutsättning att direkt stöd för densamma finnes i bolagsordningens bestämmelser. En dylik verksamhet kan nämligen i skilda hänseenden förete viktiga skiljaktigheter i förhål- lande till en motsvarande verksamhet avseende risker i Sverige. Frågan huruvida bolaget upprättat kontor i utlandet eller har generalagent där eller eljest driver verksamheten under sådana former att bolaget enligt försäk- ringstillsynslagstiftningen i annat land kan anses driva försäkringsrörelse i ifrågavarande land torde icke böra tillmätas avgörande betydelse i det sammanhang varom här är fråga. Till förtydligande av bestämmelsens innehåll föreslår de sakkunniga i enlighet med det anförda, att i 1 mom. av förevarande paragraf begreppet driva försäkringsrörelse i utlandet utbytes mot begreppet driva försäkringsrörelse avseende risker i utlandet.
29 5.
Vid ansökningar om och anmälningar för registrering skall i ett antal fall bifogas avskrifter av koncession, bolagsordning och grunder eller av en del av nämnda handlingar. Det synes de sakkunniga vara en onödig belast- ning av försäkringsbolagen att ålägga dessa att insända dylika avskrifter. Registreringsmyndigheten försäkringsinspektionen förfogar själv i mycket stor utsträckning över dylika avskrifter och kan utan större svårighet för- skaffa sig eller iordningställa avskrifter i återstående fall. Försäkrings- inspektionen bör därför själv i registreringsärenden kunna tillhandahålla erforderliga avskrifter av koncession, bolagsordning och grunder. Ett genom- förande av de sakkunnigas förslag i kapitel V rörande överflyttning av vissa koncessionsärenden m. m. från Kungl. Maj:t till försäkringsinspektionen skapar ännu bättre förutsättningar än hittills för en dylik förenkling av registreringsförfarandet.
I enlighet med det anförda föreslås i förevarande paragraf, att till ansök— ning om försäkringsaktiebolags registrering icke skall behöva fogas två avskrifter av koncessionen, bolagsordningen och i 9 & omförmälda grunder. I stället föreskrives att i registreringsärendet skall föreligga två avskrifter av nyssnämnda handlingar. Delvis i anslutning till den nya ordningen före- slås vidare, att ett antal i paragrafen angivna avskrifter icke längre skall behöva vara bestyrkta på det sätt som nu föreskrives i 341 5 andra stycket. I sistnämnda fråga hänvisas i övrigt till vad nedan anföres under 341 &. Dessutom göres vissa ändringar i förevarande paragraf i anledning av de
sakkunnigas förslag nedan under 72 5, att dispens skall kunna lämnas från regeln att styrelseledamöterna, verkställande direktören och revisorerna m. fl. skall vara här i riket bosatta svenska medborgare.
31 &.
Paragrafändringen innebär ett sammanförande av nuvarande andra och tredje styckena till ett enda stycke. Uppdelningen av ifrågavarande bestäm- melser på två skilda stycken torde ha tillkommit genom ett misstag av tryckeriteknisk natur. Detta synes kunna utläsas av en jämförelse mellan 1947 års lagrådsremiss och 1948 års proposition. Att bestämmelserna är avsedda att bilda ett enda stycke bekräftas genom en jämförelse mellan 31 å och hänvisningen i 327 5 3 till 31 å andra stycket tredje punkten.
47 å. . Ändringen innefattar att det nuvarande kravet att vissa i paragrafen nämnda avskrifter skall vara bestyrkta på visst kvalificerat sätt blivit stru- ket. Härutinnan hänvisas till vad som anföres nedan under 341 5.
52 5.
Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall vid ökning av försäk- ringsaktiebolags aktiekapital medelst ny aktieteckning teckning av de nya aktierna ske å teckningslistan i huvudskrift eller i avskrift, som bestyrkts på sätt i 341 5 andra stycket stadgas. Med hänsyn till den civilrättsliga bety- delse, som i förevarande sammanhang avskrift av teckningslistan har, synes det icke böra ifrågakomma att släppa kravet på kvalificerat bestyrkande av dylik avskrift. Erinras må därom att vid försäkringsaktiebolags bildande avskrift av teckningslistan skall jämlikt 12 5 vara bestyrkt av notarius publicus eller av landsfiskal eller av stiftarna. Med denna bestämmelse synes bäst rimma att i aktiekapitalökningsfallet kräva, att avskrift av teck- ningslistan skall vara bestyrkt av notarius publicus eller landsfiskal eller av två styrelseledamöter. De sakkunniga föreslår därför detta. Bestämmel- sen i ämnet kommer härigenom att motsvara 38 5 första stycket lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse. Ändringen påverkar utformningen av 328 5 4.
58 a 5.
Såväl vid bildande av försäkringsaktiebolag som vid ökning av aktiekapi- talet i dylikt bolag gäller för närvarande, att betalning för tecknade aktier må erläggas endast i penningar eller därmed enligt lagen jämställd betal- ning eller ock, under viss förutsättning, genom kvittning mot skuld till ak- tietecknare. Lagen utesluter således att aktietecknare likviderar tecknade aktier med annan egendom än nu sagts, s. k. apportegendom. De sakkunniga har för de flesta fall ingen erinran att göra mot förbudet mot tillskjutande av apportegendom. För ett sådant förbud talar i främsta rummet den grund—
läggande betydelse, som en kontant kapitalbas har för ett försäkringsbolags verksamhet. I vissa situationer kan det dock tänkas, att det nuvarande för- budet mot tillskjutande av apportegendom kan lägga hinder i vägen för en sund utveckling av försäkringsväsendet. Det har ansetts att en starkare koncentration av det svenska försäkringsväsendet skulle kunna medföra fördelar för försäkringstagarna. I 295 % finnes bestämmelser rörande över- låtelse av försäkringsbestånd från ett försäkringsbolag till ett annat. Genom tillämpning av dessa bestämmelser kan i enkla former en sammanslagning av flera försäkringsbolags rörelser åvägabringas. En koncentration inom försäkringsväsendet kan emellertid tänkas komma till stånd även utan att något eller några försäkringsbolag överlåter sina försäkringsbestånd och upphör med sin rörelse. Redan en koncernbildning kan medföra en koncen- tration av verksamheten till gagn för försäkringstagarna. En koncernbild- ning kan dessutom utgöra det första stadiet i en utveckling som slutar med en fullständig sammanslagning av berörda bolag. För försäkringsaktiebola- gens del torde åtminstone i vissa fall koncernbildningar kunna underlättas, därest i viss utsträckning det nuvarande förbudet mot tillskjutande av apportegendom upphäves. Möjlighet synes böra öppnas för försäkringsaktie— bolag att öka sitt aktiekapital och att använda de nya aktierna till att byta till sig alla aktierna i annat försäkringsaktiebolag eller i allt fall så många av aktierna i det andra bolaget, att sistnämnda bolag enligt huvudregeln i 333 5 (1 mom. första stycket första punkten) skall anses såsom dotterbolag i förhållande till det förra bolaget. En sådan lösning torde i vissa fall kunna vara en framkomlig och praktisk väg när det gäller att inom försäkringsvä- sendet skapa koncentration i koncernbildningens form. De faror för försäk- ringstagare och aktieägare, som kan vara förenade med en dylik transaktion, där likviden för de nya aktierna i det blivande moderbolaget utgöres av aktier i annat försäkringsbolag synes elimineras, därest transaktionen blir tillåten allenast under förutsättning att försäkringsinspektionen lämnar sitt medgivande.
Under åberopande av det anförda föreslår de sakkunniga att i FL intages ett stadgande av följande innehåll. Ökas försäkringsaktiebolags aktiekapital för förvärv av mer än hälften av aktierna i annat försäkringsaktiebolag eller, om aktier med olika röstvärde finnes, så många aktier, att röstetalet för dem utgör mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier, må efter medgivande av försäkringsinspektionen aktie i det senare bolaget utgöra vederlag för aktie i det förra bolaget samt teckning ske med villkor att sådant tillskott göres. I dylikt fall torde FL:s bestämmelser om aktiekapita- lets Ökning böra gälla med följande tillägg och undantag. Beslutet om aktie- kapitalets ökning skall innehålla jämväl alla de om aktieförvärvet och kon— eernbildningen träffade bestämmelserna. Vad som stadgas i 45 5 skall ej föranleda därtill, att värdet av aktie som tillskjutes skall i beslutet upp- skattas till visst penningbelopp. Försäkringsinspektionens beslut om med-
givande skall genom styrelsens och verkställande direktörens försorg dels minst en vecka före bolagsstämman hållas hos bolaget tillgängligt för aktie- ägarna dels ock framläggas å stämman. Avskrift av försäkringsinspektio- nens beslut skall vara fogad vid teckningslistan. Beslutet skall vara med- taget i listans förteckning över bifogade handlingar. Vad som stadgas i 46 och 50 55 samt 53 å andra stycket skall icke äga tillämpning i förevarande fall. Anmälan som avses i 57 5 1 eller 2 mom. skall, i stället för försäkran- som där sägs, innehålla uppgift å de aktier som tillskjutits och det antal aktier i bolaget för vilka tillskott skett. Tillgång, som försäkringsaktiebolag på sätt nu sägs förvärvat, skall vid dess införande i bolagets böcker uppta- gas till skäligt värde. '
De sakkunniga föreslår att samtliga erforderliga bestämmelser i ämnet intages i en ny paragraf, benämnd 58 a 5, vilken placeras omedelbart efter 58 &. Härigenom vinnes att samtliga regler rörande nu ifrågavarande special-' fall finnes samlade på ett enda ställe. Av den nya paragrafens placering och” lydelse framgår, att specialbestämmelsen i fråga äger tillämpning vare sig ökningen av aktiekapitalet beslutas av bolagsstämman eller styrelsen beslu- tar aktiekapitalets ökning under förutsättning av bolagsstämmans god- kännande.
59 &. Ändringen i 2 mom. innefattar att det nuvarande kravet att vissa i momen- tet nämnda avskrifter skall vara bestyrkta på visst kvalificerat sätt blivit struket. Härutinnan hänvisas till vad som anföres nedan under 341 &.
60 5. Även ändringen av denna paragraf innebär ett uppgivande av det nuva- rande kravet att vissa avskrifter skall vara bestyrkta på visst kvalificerat sätt. De sakkunniga hänvisar till vad nedan sägs under 341 5.
61 &. Ändringen i 1 mom. utgör ett ytterligare exempel på slopandet av kravet att vissa avskrifter skall vara bestyrkta på särskilt kvalificerat sätt. Frågan behandlas närmare under 341 5.
66 5.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om reservfond i försäkrings- aktiebolag. Vad angår denna fond vill de sakkunniga framhålla, att bestäm- melserna i paragrafens första stycke angiver den minimiavsättning till re- servfond som skall äga rum i försäkringsaktiebolag. Högre belopp kan före- skrivas i bolagsordningen. Vid avgörandet av frågan huruvida bolagsord— ning för försäkringsaktiebolag skall innehålla bestämmelser av sistnämnda innebörd bör hänsyn tagas till bolagets ekonomiska förhållanden, arten av
de försäkringar som meddelas samt övriga omständigheter vilka är av betydelse i sammanhanget.
Jämlikt tredje stycket första punkten i paragrafen må nedsättning av re- servfonden beslutas allenast för täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å bolagets verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande avsatta medel. Med hänsyn till bestämmelserna i 273 5 torde till detta stadgande böra fogas tillägget, att vad nu sagts ej skall lända till rubbning av vad i 273 g 2 mom. är föreskrivet om täckande av förlust i försäkringsbolag, vilket meddelar såväl livförsäkring som försäkring av annat slag.
70 &. Motivering för den ändrade lydelsen av paragrafen lämnas i kapitel XI.
72 &.
Jämlikt denna paragraf skall styrelseledamöterna och verkställande direktören i försäkringsaktiebolag vara myndiga här i riket bosatta svenska medborgare. Samma krav gäller beträffande styrelsesuppleant och vice verkställande direktör i försäkringsaktiebolag (73 å), beträffande sådan firmatecknare i försäkringsaktiebolag som nämnes i 81 5 första stycket andra punkten samt beträffande revisor och revisorssuppleant i dylikt bo- lag (100 5). Vad nu sagts beträffande Vissa personer i försäkringsaktie— bolag äger jämväl tillämpning beträffande motsvarande personer i ömse— sidigt försäkringsbolag (204 och 206 55).
Svenska försäkringsbolags riksförbund har i sin skrivelse till de sakkun— niga meddelat, att med hänsyn till den planerade internordiska samhus- hållningen ett bolag ifrågasatt, om icke bestämmelserna i 72 och 100 åå borde kompletteras i anslutning till aktiebolagslagen så att Kungl. Maj:t kunde för särskilt fall medgiva avvikelse från kraven på svenskt medbor- garskap och bosättning här i riket.
Jämväl de sakkunniga är av den uppfattningen, att med tanke på de in- ternationella samarbetssträvandena det icke kan vara ändamålsenligt, att FL är så utformad att ingen som helst möjlighet finnes att låta annan per- son än här i riket bosatt svensk medborgare få ställning av styrelseledamot, verkställande direktör eller revisor m. m. De sakkunniga vill för sin del föreslå, att beträffande styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör, sådan firmatecknare som omnämnes i 81 5 första stycket andra punkten, revisor samt revisorssuppleant i försäk- ringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag skall bl. a. gälla att veder- börande skall vara här i riket bosatta svenska medborgare men att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t förordnar skall för särskilda fall kunna meddela dispens från nämnda regel. Liksom enligt aktiebolagslagen torde den begränsningen i dispensmöjligheten böra göras, att beträffande
styrelseledamöter och styrelsesuppleanter sådan dispens ej må avse mer än en tredjedel av hela antalet. De sakkunniga föreslår att FL ändras i enlig- het med vad nu sagts. För ändamålet erfordras ändringar i 29, 72, 81, 90 och 99 55, 100 5 1 mom. samt 191 5.
81 &. Ändringen av paragrafen har behandlats ovan under 72 g.
90 &. Ändringen av denna paragraf sammanhänger med ändringarna av 72 och 81 55.
93 &. Ändringen av 3 mom. beror på den i kapitel XIII föreslagna sammanslag- ningen av återbäringsfond och regleringsfond till en enda fond, benämnd återbäringsfond.
94 &.
Rörande balansräkning föreskrives för närvarande i 1 mom. bl. a., att om vederbörande bolag driver livförsäkringsrörelse, för denna verksamhets- gren skall såsom särskilda skuldposter upptagas — förutom försäkrings— fond — jämväl följande tekniska fonder, nämligen utj ämningsfond, säker- hetsfond, återbäringsfond och regleringsfond. På grund av den i kapitel XIII föreslagna sammanslagningen av återbäringsfond och regleringsfond till en enda fond, kallad återbäringsfond, strykes nu regleringsfonden i lagtexten.
I ingressen till första stycket i 9 5 har, såsom omtalats under nämnda para- graf, gjorts ett tillägg som --— med tanke i främsta rummet på skadelivrän- tor — utvisar att grunder beträffande alla de i lagrummet uppräknade äm- nena icke behöver upprättas där på grund av försäkringens särskilda natur anledning till undantag föreligger. En med stöd härav gjord begränsning av grundernas innehåll kan komma att återverka på fondsystemet. Sålunda kan exempel återbäringsfonden bortfalla på grund av frånvaron av åter— bäringsgrunder. I anledning härav föreslås, såsom omnämnts i kapitel XIII, för förevarande paragrafs vidkommande, att i samband med uppräkningen av de extrafonder, som vid livförsäkringsrörelse skall upptagas såsom sär— skilda skuldposter i balansräkningen, ett tillägg göres som utvisar att på grund av rörelsens särskilda natur annat kan följa av bolagets grunder.
96 5. I 1 mom. andra stycket föreskrives att i förvaltningsberättelsen för för- säkringsaktiebolag skall uppgivas medelantalet under räkenskapsåret an— ställda fältmän, med särskilt angivande av antalet yrkesfältmän, samt me-
delantalet övriga i bolagets tjänst anställda personer. I den mån motsvarande uppgifter ej lämnas i vinst- och förlusträkningen, skall vidare i särskilda poster upptagas sammanlagda beloppet av utbetalda löner och ersättningar under räkenskapsåret dels till fältmän, dels till styrelsen samt verkstäl- lande direktören och andra personer i ledande ställning, dels ock till övriga befattningshavare i bolaget.
Försäkringsinspektionen har i sin skrivelse till de sakkunniga uttalat, att lagrummet borde ändras så, att därav klart framginge att det vore de på året belöpande lönerna och ersättningarna som avsåges. Vidare borde upp- giftsskyldigheten beträffande såväl lönerna som antalet anställda förtyd- ligas. Alternativt kunde enligt inspektionens mening övervägas att i lagen införa en bestämmelse, enligt vilken uppgifterna skulle lämnas i enlighet med av Konungen eller inspektionen lämnade anvisningar.
Svenska försäkringsbolags riksförbund har i skrivelsen till de sakkun- niga meddelat, att enligt vissa bolags mening lagrummet borde ändras på sådant sätt, att det klart framginge att det vore de på året belöpande lönerna och ersättningarna som skulle uppges. Dessutom hade påpekats att omfatt- ningen av uppgiftsskyldigheten beträffande såväl lönerna som antalet an- ställda borde förtydligas. För närvarande rådde oklarhet huruvida vissa kategorier av anställda (fastighetsarbetare, lunchpersonal m. fl.) skulle medtagas eller icke.
Förevarande bestämmelser i FL äger sin motsvarighet i 1944 års lag om aktiebolag. Bestämmelserna i ämnet i sistnämnda lag tillkom vid riksdags- behandlingen 1944 efter förslag av första särskilda utskottet. Såsom motive- ring anförde utskottet bl. a., att det framstode såsom ett synnerligen natur— ligt anspråk från ej blott aktieägarna och borgenärerna utan även de i bola- gets tjänst anställda att de kunde vinna upplysning om storleken av utbe- talda löner och ersättningar såväl till bolagets arbetare som även till bolags- ledningen och till bolagets befattningshavare i övrigt. Ur allmänna ekono- miska synpunkter vore av intresse i vilken storleksordning de inom ett bolag verkande mänskliga produktionsfaktorerna stode till varandra. Även i främmande rätt hade dessa synpunkter vunnit beaktande. En viss garanti syntes ock härigenom kunna vinnas för en riktig avvägning mellan de olika kostnadsposterna.
Enligt de sakkunnigas uppfattning bör uppgifterna angående löner och ersättningar under räkenskapsåret omfatta de på räkenskapsåret belöpande lönerna och ersättningarna. Härigenom erhålles den bästa informationen i ämnet, samtidigt som uppgifterna kommer att korrespondera med redovis- ningen i vinst- och förlusträkningen. För att det icke skall råda någon tvekan om hur lagrummet bör tolkas på denna punkt förordar de sakkun- niga att lagtexten ändras så, att där talas om sammanlagda beloppet av på räkenskapsåret belöpande löner och ersättningar.
Såsom framgår av det föregående anses på försäkringsbolagshåll för
närvarande viss oklarhet råda om huruvida fastighetsarbetare, lunchper- sonal m. fl. kategorier anställda skall medtagas vid redovisningen av antalet anställda och lönesumman. Såvitt de sakkunniga kan finna rim- mar det bäst med motiven för lagrummet, att redovisningen omfattar alla kategorier anställda utan undantag. Den omständigheten att lönekostna— derna för vissa personalgrupper i räkenskaperna eventuellt icke belastar avlöningskontot utan ett eller flera omkostnadskonton torde icke höra till— mätas betydelse vid den redovisning varom i detta sammanhang är fråga. Visserligen har fastighetsarbetare, städerskor och lunchpersonal m. fl. en annan typ av arbete än huvuddelen av lagrummets kategori >>övriga befatt- ningshavare». Detta förhållande synes emellertid icke motivera att veder— börande undantages från redovisningen utan talar närmast för att ifråga- varande grupp av anställda redovisas för sig. Övervägande skäl synes de sakkunniga tala för att anställda tillhörande kategorin arbetare skall med- tagas i redovisningen såsom en särskild grupp. Ändras lagtexten i enlighet härmed vinnes såväl att det blir fullt klart att ovan särskilt nämnda grup- per av anställda skall medtagas vid redovisningen som att en något tydligare bild av avlöningsförhållandena i bolaget erhålles. Framhållas må också att kravet på särredovisning av arbetarna rimmar väl med 1944 års aktie- bolagslag, enligt vilken arbetarpersonalen skall redovisas för sig. I enlighet med det anförda föreslår de sakkunniga, att lagtexten ändras så, att såväl när det gäller medelantalet under räkenskapsåret anställda som när det gäl- ler sammanlagda beloppet av på räkenskapsåret belöpande löner och ersätt- ningar förekommande arbetare skall redovisas för sig.
99 å. Ändringen av denna paragraf sammanhänger med ändringen av 100 5 1 mom.
100 5. 1 mom. ändras i anledning av det ovan under 72 & behandlade förslaget att dispens skall kunna lämnas från regeln att revisor i försäkringsbolag skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.
130 5.
I denna paragraf meddelas bestämmelser om registrering av ändring av bolagsordning eller grunder i försäkringsaktiebolag.
Försäkringsinspektionen har i sin skrivelse till de sakkunniga i anslut- ning till denna paragraf uttalat, att det borde övervägas om icke registre- ringsförfarandet i vissa fall kunde förenklas.
Svenska försäkringsbolags riksförbund har i skrivelsen till de sakkun- niga meddelat, att några försäkringsbolag pekat på att stadfästelse å änd-
ring av bolagsordning eller grunder i flertalet fall meddelades av försäk- ringsinspektionen. Bolagen hade därefter att till inspektionen insända den— nas egna beslut för registrering, varvid skulle bifogas två på visst sätt be- styrkta avskrifter. Denna omgång syntes bolagen onödig och borde rättas till i samband med lagöversynen. Inspektionen borde åläggas att utan an- sökan registrera sina egna beslut. Även när det gällde av Kungl. Maj :t med- delade beslut syntes bolagens särskilda ansökningar att inspektionen skulle registrera besluten vara onödiga, eftersom genomslagskopia av besluten skickades från Kungl. Maj:ts kansli till inspektionen.
Landsbygdens brandförsäkringsbolags förening har i sin skrivelse till de sakkunniga — för de ömsesidiga försäkringsbolagens del _ anfört att med hänsyn till att det övervägande antalet bolagsordningsändringar torde falla inom försäkringsinspektionens kompetensområde, det syntes tacknämligt om någon form kunde tillskapas för ett så att säga automatiskt registre- rande av försäkringsinspektionens egna stadfästelsebeslut, i den mån de innebure bifall till bolagens framställningar.
De sakkunniga har den uppfattningen att förutsättningar föreligger för förenklingar av registreringsförfarandet avseende ändring av bolagsord- ning eller grunder. Förenklingarna synes lämpligen böra konstrueras så, att ändringarna i regelsystemet icke blir alltför djupgående. De sakkunniga vill för sin del förorda, att anmälan för registrering bibehålles men att — utom i fall som avses i andra stycket av förevarande paragraf —— möjlighet öppnas för bolagen att göra anmälningen i förväg i samband med ansök- ningen om stadfästelse ä ändringen av bolagsordning eller grunder. En dylik förhandsanmälning bör kunna göras i samma skrivelse som ansök- ningen om stadfästelse. Vare sig registreringsanmälningen göres i förväg eller efter beslutet om stadfästelse synes det onödigt att ålägga försäkrings- bolagen att tillhandahålla avskrifter av beslutet om stadfästelse. Försäk- ringsinspektionen bör själv kunna tillhandahålla dylika avskrifter. De sak- kunniga vill härutinnan hänvisa till vad som anförts under 29 5. Vid den här föreslagna ordningen saknas anledning att kräva, att avskrifterna skall vara bestyrkta på det sätt som nu föreskrives i 341 5 andra stycket. Det av de sakkunniga framlagda förslaget till ändrad lydelse av 130 5 är utarbetat i enlighet med de riktlinjer som nu angivits.
133 5.
Ändringen i första stycket sammanhänger med den i kapitel V föreslagna överflyttningen av koncessionsgivningen i vissa fall från Kungl. Maj:t till försäkringsinspektionen.
Strykningen i andra stycket av det nuvarande kravet på att där angiven avskrift skall vara bestyrkt på visst kvalificerat sätt motiveras nedan under 341 5.
484 134 &.
Paragrafen innehåller bestämmelser om frivillig likvidation av försäk- ringsaktiebolag.
Landsbygdens brandförsäkringsbolags förening har i sin skrivelse till de sakkunniga — för de ömsesidiga försäkringbolagens del _— framfört önske- mål om att beslut om försäkringsbolags trädande i likvidation skall kunna fattas tidigare än två månader före den avsedda likvidationsdagen.
Enligt de sakkunnigas uppfattning kan det i vissa fall vara praktiskt, att beslut att försäkringsbolag skall träda i likvidation kan fattas längre tid före den avsedda likvidationsdagen än vad som nu är möjligt. Den i andra stycket av förevarande paragraf angivna tiden av två månader synes lämp- ligen kunna förlängas till nio månader. De sakkunniga föreslår i enlighet härmed, att paragrafens andra stycke får det innehållet, att om ej fall före- ligger som i första stycket andra eller tredje punkten sägs, bolagsstämman må kunna i beslutet om likvidation föreskriva, att likvidationen skall inträda först å viss kommande dag högst nio månader därefter, dock senast å första dagen av nästa räkenskapsår.
158 &.
Kravet att i paragrafen angiven avskrift skall vara bestyrkt på visst kva- lificerat sätt har strukits. Härutinnan hänvisas till vad som anföres nedan under 341 5.
163 5. Jämväl i denna paragraf har, i anslutning till vad som sägs under 341 5, kravet på att vissa avskrifter skall vara bestyrkta på visst kvalificerat sätt blivit slopat.
166 5. Ändringen av denna paragraf, som avser ömsesidigt försäkringsbolag, överensstämmer med ändringen av 4 &, avseende försäkringsaktiebolag.
168 &.
Jämlikt denna paragraf utgöres ett ömsesidigt försäkringsbolags delägare av försäkringstagarna. Återförsäkringstagare skall dock icke på grund av återförsäkringen anses såsom delägare. Beträffande ansvarigheten för ömse- sidigt försäkringsbolags förbindelser gäller, att i fråga om livförsäkring och annan personförsäkring ävensom återförsäkring allenast bolagets tillgångar häftar. I fråga om försäkring av annat slag svarar delägarna personligen med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet för bolagets förbindelser. Delägarnas ansvarighet kan göras gällande allenast i den ord- ning som lagen föreskriver.
Försäkringsinspektionen har i sin skrivelse till de sakkunniga framhållit,
att i ömsesidiga livförsäkringsbolag det icke längre förelåge någon möjlig- het att tillämpa uttaxering. Däremot skulle vad gällde ömsesidiga skade— försäkringsbolag sådana bestämmelser alltid finnas. I vissa fall kunde också föreligga skäl att vidmakthålla sådana bestämmelser. Åtskilliga ömsesidiga bolag hade emellertid större eget kapital i förhållande till rörelsens om- fattning än många aktiebolag. Det vore också svårt, i varje fall när det gällde större riksbolag, att föreställa sig hur uttaxeringsbestämmelser numera över huvud taget skulle kunna tillämpas i praktiken. Med hänsyn till de åter— verkningar, som skulle kunna befaras för försäkringsväsendet i allmänhet, kunde man förutse att andra utvägar komme att försökas, därest ett uttaxe— ringsbehov trots allt skulle göra sig gällande i ett sådant fall. Av olika skäl syntes därför böra övervägas, om icke möjlighet borde öppnas för Kungl. Maj:t att stadfästa bolagsordningar för ömsesidiga skadeförsäkringsbolag, som icke inbegrepe bestämmelser om uttaxering. För att begränsa antalet fall, där en individuell prövning i sådant avseende skulle påfordras, kunde det enligt inspektionens mening tänkas att en sådan möjlighet borde be- gränsas till bolag med riksomfattande verksamhet.
Jämväl de sakkunniga är av den uppfattningen att det icke är ändamåls- enligt att i fråga om sakförsäkring — varmed här förstås annan direkt för- säkring än personförsäkring —— upprätthålla ett undantagslöst krav på att delägarna skall personligen med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet svara för det ömsesidiga bolagets förbindelser. Det bör hållas i minnet att ett antal ömsesidiga sakförsäkringsbolag har en kapitalstyrka som väl kan jämföras med sakförsäkringsaktiebolags. Ett flertal ömse- sidiga sakförsäkringsbolag har en så grundmurad soliditet, att under förhållanden som nu kan förutses det icke föreligger någon som helst risk för att en uttaxering på delägarna skall bli aktuell. Varken försäkrings- tagarna eller andra räknar för dylika bolags vidkommande med den per- sonliga ansvarigheten såsom en realitet. I stor utsträckning torde för övrigt försäkringstagarna sväva i okunnighet om att de juridiskt sett ikläder sig en speciell ansvarighet när de tecknar sakförsäkring i ett ömsesidigt bolag. Under nu angivna förhållanden förefaller det föga motiverat, att FL icke under några omständigheter accepterar konstruktionen ömsesidigt sakför- säkringsbolag vid vilket delägarna ej står i något som helst personligt ansvar för bolagets förbindelser.
I mycket stora ömsesidiga sakförsäkringsbolag, kanske omfattande flera hundratusentals delägare, kan det möta stora svårigheter —— eventuellt oöverstigliga sådana — att i praktiken med framgång genomföra en uttaxe- ring. Har ett ömsesidigt sakförsäkringsbolag delägare i utlandet, torde även särskilda svårigheter av juridisk natur kunna möta vid försök att genom- driva en uttaxering gentemot dessa delägare. Detta förhållande har gjort att man länge ställt sig avvisande till tanken att ömsesidiga sakförsäkrings- bolag skulle kunna få rätt att driva rörelse jämväl i utlandet. Under senare
år har dock — på grund av uttaxeringsriskens teoretiska karaktär — rätt till utlandsrörelse beviljats några välkonsoliderade ömsesidiga sakförsäk- ringsbolag. De praktiska och andra svårigheter, som uttaxering i stora ömse- sidiga sakförsäkringsbolag kan möta, synes de sakkunniga tala för att lagens nuvarande krav beträffande sakförsäkring på personligt delägaransvar för ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser icke är realistiskt i vissa fall. Framhållas må också det förhållandet, att om ett större ömsesidigt sakför- säkringsbolag av vanlig typ måste tillgripa uttaxering, allmänheten antag- ligen kommer att tappa förtroendet för bolaget i fråga. Bolaget torde där»: efter komma att sakna möjligheter att hävda sig i konkurrensen. Jämväl av den anledningen är det föga realistiskt att räkna med att bolag av detta slag kommer att fortsätta en förlustbringande rörelse fram till uttaxeringssta- diet. Härtill kommer att försäkringsinspektionen torde finna anledning att ingripa redan i ett tidigare skede.
Påpekas bör också, att för de ömsesidiga försäkringsbolagens del behand- lingen av vissa kombinationsförsäkringar, innefattande både sakförsäkrings— och personförsäkringselement, kompliceras därigenom att FL uppställer skilda ansvarighetsregler för de olika elementen. Sammansmältningen av de skilda elementen i dylik försäkring till en enhetsförsäkring stöter på hinder av legal natur.
Under åberopande av det anförda vill de sakkunniga föreslå att FL ut— formas så, att möjlighet öppnas, att då särskilda skäl därtill föreligger, det ömsesidiga försäkringsbolaget erhåller den juridiska konstruktionen, att jämväl i fråga om sakförsäkring allenast bolagets tillgångar häftar för bolagets förbindelser. Frågan huruvida i ett enskilt fall särskilda skäl för denna konstruktion föreligger torde böra bedömas mot bakgrunden av bo- lagets ställning samt rörelsens omfattning och beskaffenhet. För att kon— struktionen skall accepteras bör det nämligen krävas, att fråga är om ett ömsesidigt försäkringsbolag, vilket har en sådan soliditet och en sådan omfattning och sammansättning av rörelsen, att det framstår såsom uppen- bart att den personliga ansvarigheten saknar reell betydelse för bolagets förmåga att uppfylla sina förpliktelser och att driva sin rörelse på ett ända- målsenligt sätt.
I enlighet härmed föreslår de sakkunniga, att andra stycket av föreva- rande paragraf erhåller följande innehåll. I fråga om livförsäkring och annan personförsäkring ävensom återförsäkring häftar för ömsesidigt för- säkringsbolags förbindelser allenast bolagets tillgångar. Föreligger med hänsyn till bolagets ställning samt rörelsens omfattning och beskaffenhet särskilda skäl därtill, må detsamma gälla beträffande försäkring av annat slag. I tredje stycket föreskrives därefter, att i annat fall än som avses i andra stycket ömsesidigt försäkringsbolags delägare svarar personligen med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet för bolagets förbindelser. Delägares ansvarighet må göras gällande allenast i den ord- ning lagen föreskriver.
I detta sammanhang vill de sakkunniga framhålla, att jämlikt 170 5 FL bolagsordning för ömsesidigt försäkringsbolag skall angiva, bl. a., där ej för bolagets förbindelser häftar allenast dess tillgångar, intill vilket belopp och i vilken ordning delägarna är'personligen ansvariga för bolagets för- bindelser. Konstruktionen av ansvarigheten för det ömsesidiga bolagets för— bindelser i fråga om sakförsäkring kommer på grund av detta lagstadgande alltid att underkastas koncessionsmyndighetens prövning. Önskar ett ömse- sidigt försäkringsbolag gå över till den nya ordningen, är bolaget tvunget att fatta beslut i föreskriven ordning angående ändring av bolagsordningen. Ansökan om stadfästelse av bolagsordningsändringen skall därefter göras hos försäkringsinspektionen, som själv prövar frågan om stadfästelse eller — i vissa fall —— överlämnar ärendet till Kungl. Maj:t för avgörande. Denna ordning för behandling av ärendet medför, att ett ömsesidigt försäkrings- bolag icke kan avskaffa den personliga ansvarigheten i fråga om sakför- säkring, med mindre försäkringsinspektionen eller Kungl. Maj :t i det en- skilda fallet finner sig kunna godtaga den nya ordningen. Härigenom före- ligger goda garantier för att den personliga ansvarigheten icke avskaffas i fall, där densamma kan vara av reell betydelse.
En bolagsordningsändring innefattande ett avskaffande av den personliga ansvarigheten för sakförsäkring innebär en ändring av bolagsordningen avseende delägares ansvarighet för bolagets förbindelser och omfattas där- för av de specialbestämmelser som 228 5 FL innehåller. Denna paragraf äger tillämpning icke blott vid en ökning av den personliga ansvarigheten utan även vid en begränsning av ansvarigheten. Ihågkommas bör nämligen att delägares skyldighet att underkasta sig uttaxering motsvaras av en rätt för delägare att kräva att bolaget i fall av behov genom uttaxering skaffar medel till infriande av sina förbindelser. En beskärning av uttaxeringsmöj- ligheterna innefattar således juridiskt sett en beskärning av delägarnas garantier för full betalning för sina försäkringsfordringar. Det kungörelse- och underrättelseförfarande, som angives i 228 5, synes motiverat jämväl vid ett fullständigt avskaffande av personlig ansvarighet i fråga om sak- försäkring. Med hänsyn till den juridiskt sett genomgripande förändring som sker i bolagskonstruktionen vid ett upphävande av den personliga ansvarigheten torde anledning icke heller finnas att i förevarande fall be- röva delägarna den hävningsrätt som lagrummet angiver. En annan sak är att delägarna i allmänhet säkerligen icke kommer att begagna sig av häv- ningsrätten.
De 5. k. arbetsgivarbolagen omnämnes för närvarande i första stycket av 348 g. Såvitt de sakkunniga kunnat finna vinnes ökad tydlighet, därest detta specialstadgande i slutet av lagen utgår och i stället lagtexten i tidi- gare paragrafer utformas med tanke också på denna typ av bolag. I enlighet härmed föreslår de sakkunniga bl. a., att i 168 & införes ett nytt moment, betecknat 2 mom., som angiver att utan hinder av den förut nämnda bestäm- melsen, att i fråga om livförsäkring och annan personförsäkring ävensom
återförsäkring allenast bolagets tillgångar häftar för ömsesidigt försäkrings- bolags förbindelser, må för ändamål som avses i lagen om yrkesskadeför- säkring finnas ömsesidigt försäkringsbolag för vars förbindelser delägarna svarar personligen med obegränsad ansvarighet.
170 &. Ändringen av denna paragraf, som avser ömsesidigt försäkringsbolag, överensstämmer med ändringen av 6 &, avseende försäkringsaktiebolag.
173 &.
Paragrafändringen, som rör ömsesidigt försäkringsbolag, överensstämmer med ändringen av 9 5, avseende försäkringsaktiebolag.
174 g.
Ändringen av paragrafen, vilken avser ömsesidigt försäkringsbolag, över- ensstämmer med ändringen av 10 &, avseende försäkringsaktiebolag.
191 &.
Ändringen av denna paragraf, som gäller ömsesidigt försäkringsbolag, motsvarar ändringen av 29 5, avseende försäkringsaktiebolag.
194 5-
Denna paragraf innehåller bestämmelser om reservfond i ömsesidigt för- säkringsbolag. Vad angår bolagsordningens bestämmelser om avsättning till reservfond vill de sakkunniga framhålla, att vid bestämmelsernas utform- ning hänsyn bör tagas till bolagets ekonomiska förhållanden, arten av de försäkringar som meddelas samt övriga omständigheter vilka är av bety- delse i sammanhanget.
Det av de sakkunniga föreslagna tillägget till andra stycket överensstäm- mer med motsvarande tillägg till 66 & tredje stycket, avseende reservfond i försäkringsaktiebolag.
197 5.
Denna paragraf innehåller regler om förlusttäckning i ömsesidigt för— säkringsbolag, när förlust uppkommer å försäkring beträffande vilken del- ägarna är personligen ansvariga för bolagets förbindelser. I paragrafen talas nu om att förlust uppkommer å annan försäkring än personförsäkring. Detta uttryck är emellertid icke helt adekvat. Det korresponderar icke till fullo med 168 5, enligt vilket lagrum personlig ansvarighet ej föreligger i fråga om återförsäkring. Såväl i anledning härav som på grund av de föreslagna ändringarna i 168 & föreslår de sakkunniga, att i 197 5 skall användas uttrycket att förlust uppkommer å sådan försäkring beträffande vilken delägarna är personligen ansvariga för bolagets förbindelser. I paragrafen
torde. vidare böra angivas, att dess regler är tillämpliga allenast där ej annat följer av vad i 273 & stadgas. Sistnämnda paragraf innehåller bestäm- melser rörande förlusttäckning i bl. a. försäkringsbolag vilket meddelar säväl livförsäkring som försäkring av annat slag. De sakkunniga hänvisar härutinnan till vad som anföres under 273 5.
Det föreligger i och för sig icke något hinder för att ett ömsesidigt för- säkringsbolag med personlig ansvarighet för bolagets förbindelser drives såsom uttaxeringsbolag, d. v. s. såsom ett bolag vari fasta premier icke före- kommer utan samtliga utgifter för skador och förvaltning i efterskott uttaxe- ras å delägarna. Denna form för rörelsens bedrivande möter emellertid prak- tiska svårigheter av olika slag och är numera ovanlig. Övervägande skäl synes de sakkunniga tala för att FL:s bestämmelser rörande förlusttäck- ning i ömsesidiga försäkringsbolag bör utgå ifrån att ömsesidiga bolag — liksom försäkringsaktiebolag _ arbetar med fasta premier. I konsekvens härmed synes uttaxering höra i lagen betraktas såsom en extraordinär me— tod för täckning av förlust som icke kan täckas på annat sätt. Anledning torde emellertid icke finnas att förbjuda en annan konstruktion. Liksom hittills bör något hinder icke möta mot att i bolagsordning för ömsesidigt försäkringsbolag intaga föreskrift om att uttaxering i första hand skall ske inom en bestämd grupp av delägare eller eljest i annan ordning än i före- varande lagrum angives. I vissa fall kan sådana föreskrifter vara väl moti— verade.
199 &.
Jämlikt denna paragraf gäller bl. a., att om icke bolagsordningen inne- håller avvikande bestämmelser, uttaxering skall ske i förhållande till varje delägares försäkringsbelopp.
Försäkringsinspektionen har i sin skrivelse till de sakkunniga uttalat, att lagrummets normalgrund för uttaxering vore klart olämplig och borde ersättas med fördelning efter premie.
De sakkunniga ansluter sig till uppfattningen, att försäkringsbeloppen icke utgör någon lämplig normalgrund för fördelning av en uttaxering. Med den differentiering i fråga om branscher och riskslag, som numera alltmera förekommer i de ömsesidiga försäkringsbolagen, kan försäkrings- beloppen såsom fördelningsgrund leda till mindre rättvisa resultat. Att för- säkringsbeloppet valts till fördelningsgrund och icke t. ex. premien torde sammanhänga därmed, att bestämmelsen äger tillämpning jämväl å försäk- ringsbolag av typen uttaxeringsbolag. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid förevarande bestämmelse utformas icke med de numera ovanliga uttaxeringsbolagen för ögonen utan med tanke i främsta rummet på den vanliga typen av ömsesidiga försäkringsbolag som arbetar med bestämda premier. De sakkunniga föreslår för sin del, att förevarande paragraf skall innehålla, att där icke avvikande bestämmelser meddelats i bolagsordningen,
uttaxering skall ske i förhållande till varje delägares på det räkenskapsår varunder förlusten uppkommit belöpande premie för sådan försäkring, för vilken personlig ansvarighet föreligger. För uttaxeringsbolagens del bör erforderliga specialbestämmelser intagas i bolagsordningen.
204 5.
Jämlikt 1 mom. andra stycket äger, när särskilda skäl är därtill, Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, försäkringsinspektionen för de ömsesidiga försäkringsbolagens del medgiva undantag dels från före— skrifterna i 71 5 att verkställande direktör skall utses samt att det skall ankomma på bolagets styrelse att utse verkställande direktör och vice verk- ställande direktör, dels ock från bestämmelsen i 77 5 att sådan befattnings- havare icke må utses till ordförande i styrelsen. Såvitt de sakkunniga fun- nit talar övervägande skäl för att dispensrätten enligt förevarande lagrum i stort sett överflyttas till försäkringsinspektionen. De sakkunniga föreslår att huvudregeln skall vara, att inspektionen fattar beslut i dylika ärenden, vilka beslut givetvis kan Överklagas hos Kungl. Maj :t. Därest förhållandena giver anledning därtill, bör emellertid inspektionen äga överlämna dylika ärenden till Kungl. Maj :t för avgörande. Ett sådant överlämnande torde när- mast bli aktuellt, om dispensfrägan uppkommer i samband med sådant bolagsordningsärende, i vilket beslut skall fattas av Kungl. Maj:t. De sak- kunniga föreslår vidare att möjligheten att för de ömsesidiga försäkrings- bolagens del meddela dispens från förbudet för verkställande direktör och vice verkställande direktör att samtidigt vara styrelsens ordförande skall utgå. En dylik maktkoncentration synes nämligen icke väl förenlig med det ömsesidiga försäkringsbolagets idé.
227 5. Ändringen av paragrafen, som avser ömsesidigt försäkringsbolag, mot- svarar ändringen av 130 &, avseende försäkringsaktiebolag.
231 &. Paragrafändringen, som rör ömsesidigt försäkringsbolag, överensstämmer med ändringen av 133 5, avseende försäkringsaktiebolag.
232 &. Ändringen av paragrafen, som gäller ömsesidigt försäkringsbolag, över- ensstämmer med ändringen av 134 5, avseende försäkringsaktiebolag.
251 5. Denna paragraf innehåller följande bestämmelse om fördelningen av ömsesidigt försäkringsbolags behållna tillgångar vid dess upplösning. Fin-
nes, sedan den i kallelsen a okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och all veterlig gäld blivit betald eller erforderliga medel därtill av- satta, tillgångar vilka enligt bestämmelse i bolagsordningen kan fördelas bland dem, som vid bolagets trädande i likvidation var delägare i bolaget. skall fördelning ske i förhållande till varje delägares försäkringsbelopp, där ej annan fördelningsgrund är bestämd i bolagsordningen.
Försäkringsinspektionen har i sin skrivelse till de sakkunniga uttalat, att normalgrunden för skifte av behållna tillgångar vore klart olämplig och borde ersättas med fördelning efter premie.
Svenska försäkringsbolags riksförbund har i skrivelsen till de sakkunniga uppgivit att ett försäkringsbolag påtalat, att med den differentiering i fråga om branscher och riskslag, som nu förekomme i de ömsesidiga bolagen, den i lagen angivna fördelningsgrunden näppeligen ledde till rättvisa resul- tat. Bestämmelsen byggde på en orättvis grund och erbjöde också stora praktiska svårigheter i tillämpningen. En lämpligare fördelningsgrund vore enligt bolagets mening måhända de vid tiden för upplösningen utgående premierna.
Jämväl de sakkunniga hyser den uppfattningen, att vid skifte av ömse- sidigt försäkringsbolags behållna tillgångar försäkringsbeloppet icke är nå- gon lämplig fördelningsgrund. De sakkunniga föreslår att i förevarande paragraf stadgas, att vid sådant skifte tillgångarna skall —— där icke bolags- ordningen innehåller bestämmelser om annan fördelning — fördelas mel— lan dem, som vid bolagets'trädande i likvidation var delägare i bolaget, i förhållande till sammanlagda beloppet av de premier som varje delägare erlagt för de fem senaste räkenskapsåren. Denna fördelningsgrund ger ett betydligt rättvisare resultat än en fördelning efter försäkringsbelopp. Den av de sakkunniga föreslagna lydelsen av paragrafen innefattar jämväl vissa redaktionella ändringar i den nu gällande texten. Den föreslagna lagtexten torde bättre än den nuvarande anknyta till 250 5 och ge uttryck åt tanken, att fördelning i enlighet med 251 5 skall äga rum, där icke annan fördelning föreskrivits i bolagsordningen.
I detta sammanhang vill de sakkunniga understryka, att därest om an- vändande eller fördelning av ömsesidigt försäkringsbolags behållna till- gångar skall gälla annat än i 250 och 251 55 angives, bestämmelse härom skall finnas intagen i bolagsordningen. Föreskrifterna i 174 & sista stycket och 251 & bör förstås så, att de avvikelser från lagens dispositiva regler om behållningens användning och fördelning, som skall förekomma, måste vara uttryckligt angivna i bolagsordningen. Lagens dispositiva bestämmelser bör icke kunna sättas ur kraft genom en bolagsordningsbestämmelse av inne- håll, att i fall av bolagets upplösning bolagsstämman äger besluta om an- vändningen och fördelningen av de behållna tillgångarna. En dylik ordning ger nämligen icke tillräcklig trygghet mot förhastade, olämpliga beslut i förevarande viktiga ämne.
253 &. Ändringen av paragrafen, som avser ömsesidigt försäkringsbolag, över- ensstämmer med ändringen av 158 &, avseende försäkringsaktiebolag.
259 5. Paragrafändringen, som rör ömsesidigt försäkringsbolag, överensstäm- mer med ändringen av 163 &, avseende försäkringsaktiebolag.
Rubriken före 262 5.
I anledning av nedan förordad utbyggnad av 263 & föreslår de sakkun- niga, att förevarande rubrik erhåller lydelsen: III. Om försäkringsfonden och övriga tekniska fonder så ock om grunder m. m. för försäkringsverk- samhet.
263 5.
Denna paragraf ger för närvarande för livförsäkringens del uttryck åt de grundläggande principerna om soliditet och skälighet. Det synes de sak— kunniga lämpligt, att paragrafen utbygges så, att ifrågavarande principer här kommer till uttryck jämväl för skadeförsäkringens del. I samband där- med synes paragrafen lämpligen böra uppdelas i två moment.
1 mom. synes böra motsvara nuvarande 263 5 med den ändringen att icke blott grunderna för livförsäkring och därmed likställd personförsäkring utan jämväl grunderna för sådan försäkring, som ej är att hänföra till per— sonförsäkring och som meddelas för all framtid eller för längre tid än tio år, skall avse att trygga soliditet och skälighet. Samtidigt utsträckes sty- relsens och verkställande direktörens skyldighet att i fall av behov för- anstalta om ändring av grunderna till att omfatta jämväl grunder av senast angiven typ.
I 2 mom. har intagits ovan i kapitel VI utförligt motiverade bestämmelser angående skyldighet för styrelsen och verkställande direktören att vid fler- talet skadeförsäkringsgrenar tillse, att premiesättningen är skäligt avvägd och att i den utsträckning, som är påkallad ur skälighetssynpunkt, åter- bäring förekommer. Samtidigt har bestämmelserna utformats så, att de jämväl ger uttryck åt soliditetsgrundsatsen för skadeförsäkringsfältet som helhet. Till en del innefattar 2 mom. en omflyttning av bestämmelser, som nu är intagna i 282 5 2 mom. Denna omflyttning har gjorts, därför att före- skrifter rörande styrelsens och verkställande direktörens skyldigheter icke synes ha sin rätta plats under rubriken Om tillsyn å försäkringsbolag. Det nuvarande stadgandet i 282 5 2 mom. att statistik må upprättas för två eller flera försäkringsbolag gemensamt har utgått såsom varande ganska själv- klart och därmed överflödigt. Förekomsten av gemensam statistik förut- sättes för övrigt i 287 a 5, då där talas om bl. a. tarifförening.
270 %. Ändringen är orsakad av den i kapitel XIII föreslagna sammanslagningen av regleringsfond och återbäringsfond till en enda fond, benämnd åter— bäringsfond.
270 a 5.
Förslag om införande av denna nya paragraf har framlagts i kapitel IV. De sakkunniga hänvisar till vad där anförts rörande förräntning av livför- säkringsbelopp, som förfallit till betalning.
271 5. Ändringen av denna paragraf behandlas nedan under 273 5. De sakkun- niga hänvisar till vad där anföres.
272 5.
Ändringen av första stycket beror på den i kapitel XIII föreslagna sam- manslagningen av regleringsfond och återbäringsfond till en enda fond, benämnd återbäringsfond.
Den ändrade lydelsen av andra stycket sammanhänger därmed, att i så- dana blandade bolag, där enligt de sakkunnigas förslag i kapitel VIII säker- hetsfonden icke behöver specialredovisas och pantsättas, fonden jämlikt 273 5 2 mom. tredje stycket i fall som där avses kan utan försäkringsinspek- tionens tillstånd komma att nedsättas för täckande av förlust.
273 5.
Denna paragraf innehåller bestämmelser rörande ordningen för täckande av förlust i försäkringsbolag, som meddelar enbart livförsäkring eller såväl livförsäkring som försäkring av annat slag. Med livförsäkring förstås i detta sammanhang även annan personförsäkring, som jämlikt 2 5 2 mom. är lik- ställd med livförsäkring. Då de sakkunniga vid behandlingen av förevarande paragraf talar om livförsäkring inbegripes således, utan att detta särskilt nämnes, annan personförsäkring som är likställd med livförsäkring. Har försäkringsinspektionen för någon eller några typer av livförsäkring en- dast för dödsfall medgivit, att bestämmelserna i FL angående annan för- säkring än livförsäkring skall vara tillämpliga på rörelsen, räknas dylik försäkring i förevarande sammanhang icke såsom livförsäkring utan såsom annan försäkring än livförsäkring. Karaktären av personförsäkring rubbas givetvis icke genom inspektionens nyssnämnda medgivande.
I 1 mom. regleras förlusttäckningen i sådana försäkringsbolag, som en- bart meddelar livförsäkring. Beträffande detta moment föreslår de sakkun— niga ingen annan ändring än som betingas av den i kapitel XIII föreslagna sammanslagningen av regleringsfonden och återbäringsfonden till en enda fond, benämnd återbäringsfond.
2 mom. ger regler för förlusttäckningen i försäkringsbolag, vilka med- delar såväl livförsäkring som försäkring av annat slag. Momentet skiljer mellan å ena sidan det fallet att förlust uppkommer å livförsäkringsrörel- sen och å andra sidan det fallet att förlust uppkommer å annan försäkring än livförsäkring.
Det fallet att förlust uppkommer å livförsäkringsrörelsen behandlas i första och andra styckena av 2 mom. Beträffande reglerna för detta fall föreslår de sakkunniga i princip icke någon ändring. I anslutning till ett påpekande av försäkringsinspektionen föreslås dock för fullständighetens skull ett tillägg, som tager sikte på de s. k. arbetsgivarbolagen, vilka är ömse- sidiga försäkringsbolag som meddelar försäkring jämlikt lagen om yrkes— skadeförsäkring. Enligt sistnämnda lag skall för arbetsgivarbolagens för- bindelser delägarna svara med obegränsad personlig ansvarighet. En dylik ordning med personlig ansvarighet vid personförsäkring avviker från vad FL i 168 & föreskriver rörande försäkringsbolag i allmänhet. Den speciella ställning i fråga om ansvarigheten för bolagens förbindelser som arbetsgivar- bolagen erhållit har, såsom förut nämnts, i de sakkunnigas lagförslag kom- mit till uttryck i 168 5 2 mom. Enligt gängse tolkning av begreppet liv- försäkringsrörelse i FL:s bemärkelse bedriver arbetsgivarbolagen icke blott en speciell form av sjuk- och olycksfallsförsäkring utan även en begränsad livförsäkringsrörelse. Till livförsäkringsrörelsen är att hänföra de skadeliv- räntor, som arbetsgivarbolagen har att utgiva och som bolagen håller på egen hand. Denna livförsäkringsrörelse omfattas av reglerna rörande del- ägarnas obegränsade personliga ansvarighet för ifrågavarande bolags för- bindelser. Förlusttäckningsreglerna i 273 5 2 mom. andra stycket torde —- för att fullständigt täcka jämväl det fallet att förlust uppkommer å arbets— givarbolags livförsäkringsrörelse — böra kompletteras med ett stadgande, varav framgår att i arbetsgivarbolag uttaxering måste tillgripas, innan så- dan nedsättning får äga rum som i 1 mom. andra stycket sägs. Innehåller bolagsordningen för arbetsgivarbolag föreskrift att uttaxering skall göras på ett tidigare stadium av förlusttäckningen — vilket torde förutsätta att garantikapital icke finnes — skall förlusttäckningen jämkas därefter. Stöd härför ger 273 5 i det av de sakkunniga föreslagna femte stycket av 2 mom.
Det fallet att i försäkringsbolag, vilket driver såväl livförsäkringsrörelse som försäkringsrörelse av annat slag, förlust uppkommer å annan försäk- ring än livförsäkring behandlas i gällande lag i 273 5 2 mom. tredje stycket och i de sakkunnigas förslag i samma paragraf 2 mom. tredje, fjärde och femte styckena (att femte stycket jämväl kan vara tillämpligt vid förlust å livförsäkringsrörelse i arbetsgivarbolag framgår av det föregående). De sakkunnigas lagtext är för tydlighetens skull utförligare än den ganska komprimerade nuvarande texten, vilken dessutom icke synes fullt entydig på alla punkter. Samtidigt föreslås viss materiell ändring, liggande i linje med de tankegångar som präglar FL.
Uppkommer i ett blandat bolag förlust å annan försäkring än livförsäk- ring, synes så långt förhållandena är analoga förlusttäckningsschemat böra vara uppbyggt efter samma principer som förlusttäckningsschemat för fall av förlust å livförsäkringsrörelse i blandat bolag. Uppkommer förlust å livförsäkringsrörelsen, skall enligt 2 mom. första stycket av förevarande paragraf förlusten i första hand täckas av befintliga till framtida förfogande avsatta medel för livförsäkringsrörelsen och i andra hand genom nedsätt- ning av samma rörelses extrafonder. Först i tredje hand tillgripes befint— liga till framtida förfogande avsatta medel för rörelsen i övrigt och sker i fjärde hand en nedsättning av reservfonden. Uppkommer nu i stället förlust å annan försäkring än livförsäkring, skall enligt de sakkunnigas förslag på motsvarande sätt förlusten täckas i första hand av befintliga till framtida förfogande avsatta medel för försäkringsrörelse av annat slag än livförsäk- ringsrörelse och i andra hand genom nedsättning av reservfonden. Först i tredje hand synes befintliga till framtida förfogande avsatta medel för liv- försäkringsrörelsen böra tillgripas och i fjärde hand nedsättning ske av liv- försäkringsrörelsens extrafonder. Anledning synes icke finnas att i sist- nämnda fall låta livförsäkringsrörelsens medel av dispositionsfonds natur svara tidigare än i tredje hand. I de sakkunnigas lagförslag har 2 mom. tredje stycket utformats i enlighet med vad nu sagts. Samtidigt har styc- kets uppräkning av livförsäkringsrörelsens extrafonder jämkats i anled- ning av den i kapitel XIII föreslagna sammanslagningen av regleringsfond och återbäringsfond till en enda fond, kallad återbäringsfond. Ingen ändring har gjorts i den för förevarande förlusttäckningssituation meddelade be- stämmelsen att i fall då värdehandlingar, vari extrafond inom livförsäk- ringen redovisas, skall sättas i särskilt förvar på sätt i 276 & sägs fonden icke må nedsättas utan försäkringsinspektionens tillstånd.
Vad angår den fortsatta förlusttäckningen vid förlust å annan försäkring än livförsäkring i blandat bolag torde inga ytterligare bestämmelser i 273 & erfordras när fråga är om försäkringsaktiebolag. Av aktiekapitalets ställning följer, att om förlusten icke kan täckas på sätt förut angivits, aktiekapitalet tages i anspråk, varefter i sista hand likvidation eller konkurs inträder. I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag synes på motsvarande sätt inga sär- skilda bestämmelser erforderliga för det fall att förlusten uppkommit å sådan försäkring, beträffande vilken bolagets delägare icke är personligen ansvariga för bolagets förbindelser. Av garantikapitalets ställning följer, att om i dylikt fall förlusten icke kan täckas på sätt som sagts i det före- gående, förefintligt garantikapital tages i anspråk, varefter i sista hand lik- vidation eller konkurs inträder. De sakkunniga vill i detta sammanhang erinra om att de sakkunnigas förslag under 168 5 medför, att i framtiden frihet från personlig ansvarighet för ömsesidigt försäkringsbolags förbin- delser kan komma att föreligga vid fler försäkringsformer än hittills. Enligt gällande lag föreligger — om man bortser från arbetsgivarbolagen — frihet
från personlig ansvarighet för ömsesidigt försäkringsbolags delägare när fråga är om personförsäkring och återförsäkring. Enligt de sakkunnigas förslag kan samma frihet komma att föreligga jämväl vid skadeförsäkring av annat slag.
De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna i 273 5 2 mom. tredje stycket rörande förlusttäckningen i blandat bolag vid förlust å annan för- säkring än livförsäkring behöver kompletteras med bestämmelser avseende den fortsatta förlusttäckningen när fråga är om ömsesidigt försäkrings- bolag och förlusten uppkommit å försäkring beträffande vilken bolagets delägare är personligen ansvariga för bolagets förbindelser. De sakkunniga föreslår att en bestämmelse i detta ämne intages i ett nytt fjärde stycke av följande innehåll. Varder i ömsesidigt försäkringsbolag förlusten ej täckt på sätt i tredje stycket sägs och har förlusten uppkommit å försäkring be- träffande vilken bolagets delägare är personligen ansvariga för bolagets förbindelser, skall kvarstående förlust, i den mån densamma överstiger före- fintligt garantikapital, täckas genom uttaxering samt nedsättning av del- ägares andel i premiereserven och av ersättningsbelopp enligt bestämmel- serna i 197 5. Såvitt de sakkunniga kunnat finna rimmar det bäst med garantikapitalets ställning att detsamma angripes först på det stadium som nyss angivits. Där icke annat föreskrivits i bolagsordningen, torde uttaxe- ring samt nedsättning av delägares andel i premiereserven och av ersätt- ningsbelopp enligt 197 & böra, på sätt de sakkunniga föreslagit, utgöra sista ledet i förlusttäckningen i förevarande fall.
I ett nytt femte stycke har intagits en bestämmelse av innehåll att om i ömsesidigt försäkringsbolags bolagsordning föreskrift intagits, som avses i 197 5 första stycket andra punkten, förlusttäckningen skall jämkas där— efter. Innehåller exempelvis bolagsordningen föreskrift att uttaxering skall göras på ett tidigare stadium av förlusttäckningen än nyss sagts —— vilket torde förutsätta att garantikapital icke finnes —— skall således förlusttäck— ningen jämkas i enlighet därmed. Såsom förut nämnts kan nu ifrågavarande bestämmelse bli tillämplig icke blott i fall som omfattas av 2 inom. fjärde stycket utan även i fall av förlust å arbetsgivarbolags skadelivränterörelse (2 inom. andra stycket).
Av det föregående framgår att livförsäkringsrörelse och försäkringsrörelse av annat slag i förlusttäckningshänseende så långt sig göra låter behand- las såsom skilda enheter. Detta gäller i stort sett redan enligt nuvarande lag och torde ha kommit till ännu klarare uttryck i de sakkunnigas lag- förslag. Med de tankar som ligger bakom förlusttäckningsreglerna synes bäst rimma, att om i ett blandat bolag vinst uppstår på livförsäkringsrörel- sen och förlust uppkommer på annan försäkring, förlusten icke skall av— räknas å vinsten. Skedde en sådan avräkning, skulle livförsäkringstagarna berövas återbäringsmedel. Den riktiga ordningen synes i princip vara, att vinsten på livförsäkringsrörelsen disponeras för sig enligt de regler, som
bolagsordning och lag innehåller rörande disposition av vinst på livförsäk- ringsrörelse, och att förlusten på annan försäkring täckes för sig jämlikt bestämmelserna i 273 5 2 mom. Uppstår i stället vinst på annan försäkring än livförsäkring och förlust på livförsäkringsrörelsen, torde på motsvarande sätt vinstdisposition och förlusttäckning böra göras i princip var för sig. Vad nu sagts rubbar icke det förhållandet att det blandade bolaget dock i sista hand tillsammantaget utgör en enhet. Sistnämnda förhållande medför, att man i vissa sammanhang icke kan betrakta livförsäkringsrörelsen och och den övriga försäkringsrörelsen såsom två helt skilda storheter utan måste se på rörelsen i dess helhet. Detta är bl. a. fallet när det gäller vinst- utdelning i försäkringsbolag. Ingen ändring föreslås sålunda i reglerna i 67 och 195 55 att vinstutdelning skall vara beroende av den vinst som före- finnes å rörelsen i dess helhet enligt fastställd balansräkning.
Ovan har sagts att om i ett blandat bolag vinst uppstår på annan försäk- ring än livförsäkring och förlust uppkommer på livförsäkringsrörelsen, i princip vinstdisposition för annan försäkring bör göras för sig och förlust— täckning för livförsäkringen ske för sig. Situationen kan emellertid vara så— dan att det icke föreligger skäl att först göra en vinstdisposition och sedan en förlusttäckning. Det framstår såsom en onödig omgång att avsätta vinst- medel till en fond, om fonden omedelbart därefter måste nedsättas med motsvarande belopp i och för förlusttäckning. Med tanke härpå stadgas i reservfondsbestämmelserna i 66 och 194 55, att avsättning till reservfond ej må ske av medel som erfordras till täckande av förlust vilken uppstått å livförsäkringsrörelse och ej motsvaras av befintliga till framtida förfo- gande avsatta medel eller av fonder för livförsäkringsrörelsen. Någon änd- ring av denna bestämmelse föreslås icke av de sakkunniga. Det måste vara meningslöst att samtidigt avsätta medel till reservfonden och tillgripa den för förlusttäckning. På motsvarande sätt torde det också vara menings- löst att avsätta medel till annan fond för skadeförsäkring och i omedelbar anslutning därtill nedsätta samma fond för täckning av förlust å livför- säkring.
Uppkommer i ett blandat bolag vinst på livförsäkringsrörelsen och för- lust på annan försäkring än livförsäkring, kan det likaledes i vissa situa- tioner vara en onödig omgång att först göra en fristående disposition av vinsten på livförsäkringsrörelsen och sedan en fristående täckning av för- lusten på annan försäkring. I 271 5 i dess nuvarande lydelse stadgas rö- rande avsättning till säkerhetsfond, att avsättning till säkerhetsfond ej må ske av medel, som erfordras till täckande av förlust, vilken uppstått å för- säkringsrörelse av annat slag än livförsäkringsrörelse och ej motsvaras av befintliga till framtida förfogande avsatta medel eller av reservfonden samt ej heller, i fall som i 197 5 avses, täckes på sätt där sägs. I anslutning till de ändringar i 273 5, som ovan förordats, föreslår de sakkunniga, att nyss- nämnda stadgande i 271 5 skall få det innehållet, att avsättning till säker-
betsfond ej må ske av medel, som erfordras till täckande av förlust, vilken uppstått å försäkringsrörelse av annat slag än livförsäkringsrörelse och ej motsvaras av befintliga till framtida förfogande avsatta medel eller av re- servfonden samt, i fall som avses i 273 5 2 mom. femte stycket, ej heller eljest täckes utan nedsättning av fond för livförsäkringsrörelsen. I förarbe- tena till FL har nyssnämnda undantag från huvudregeln rörande avsättning till säkerhetsfond i första hand motiverats därmed, att i angivna fall vid förlust å annan försäkring än livförsäkring en undantagslös avsättning till säkerhetsfonden på grund av den speciella pantsättningsregeln i 277 5 skulle kunna framtvinga likvidation eller konkurs, vilket ansetts otillfreds- ställande. Härtill kommer enligt de sakkunnigas syn, att det på grund av återbäringskonstruktionen i livförsäkring framstår såsom meningslöst att först avsätta visst belopp till säkerhetsfonden och omedelbart därefter för förlusttäckning i skadeförsäkring nedsätta någon av livförsäkringsrörelsens extrafonder med samma belopp. På motsvarande sätt torde det också vara meningslöst att först av uppkommen vinst å livförsäkringsrörelsen avsätta medel till återbäringsfonden och omedelbart därefter nedsätta samma fond för täckning av förlust å annan försäkring än livförsäkring.
I anslutning till förlusttäckningsreglerna torde böra erinras om att bo— lagsordning för försäkringsbolag skall angiva de grunder enligt vilka skall förfogas över uppkommen vinst. Vid utformningen av ifrågavarande bolags- ordningsbestämmelser synes bl.a. böra tillses, att tillräcklig hänsyn tages till förlusttäckningsreglerna och till den i 95 å (se ock 205 &) uttryckta tanken att varje försäkringsgren bör med avseende å inkomster och utgif- ter så långt sig göra låter betraktas såsom en enhet för sig, skild från övriga slag av försäkringsrörelse. Har exempelvis förlust å annan försäkring än livförsäkring måst täckas av livförsäkringsmedel, bör senare uppkommen vinst å den övriga rörelsen _— sedan föreskriven reservfondsavsättning gjorts — användas till att återföra motsvarande belopp till livförsäkrings- rörelsen. Har å andra sidan förlust å livförsäkring täckts av skadeförsäk- ringsmedel, bör senare uppkommen vinst på livförsäkring — sedan före- skriven säkerhetsfondsavsättning skett —— disponeras för återföring av motsvarande belopp till skadeförsäkringssidan. Har vidare exempelvis inom ramen för livförsäkringsrörelsen underskott på en försäkringsgren — t. ex. skadelivränterörelsen — täckts av medel från en annan livförsäkringsgren — t. ex. lång barnolycksfallsförsäkring — torde likaledes på motsvarande sätt vinst, som senare uppkommer på den förra försäkringsgrenen, böra dis- poneras för återföring av motsvarande belopp till den senare försäkrings- grenen. Bestämmelser av i huvudsak denna innebörd synes böra intagas i bolagsordningarna. Vid den närmare utformningen av bestämmelserna bör givetvis hänsyn tagas till samtliga förhållanden, som är av betydelse i sam- manhanget. Bl.a. praktiska synpunkter kan tala för att ovan angiven åter- föring av medel begränsas i tiden så att man icke under orimligt många år måste hålla reda på hur tidigare förluster blivit täckta.
274 &.
Strykningen i paragrafen av Inteckningsbanken aktiebolag beror på att nämnda företag, som ändrat sin firma till Stockholms intecknings garanti aktiebolag, numera helt har karaktären av hypoteksaktiebolag, som står under tillsyn av bank- och fondinspektionen.
276 5.
I 1 mom. av denna paragraf stadgas bl. a., att om värdehandlingar satts i förvar till större värde än som enligt FL erfordras, försäkringsinspektio- nen må på framställning av styrelsen eller verkställande direktören lämna tillstånd till utbekommande av värdehandlingar svarande mot överskottet.
Försäkringsinspektionen har i sin skrivelse till de sakkunniga uttalat, att följande nya lydelse av förevarande punkt skulle kunna övervägas: »Sty- relsen eller verkställande direktören äge, därest värdehandlingar satts i förvar till större värde än som enligt denna lag erfordras, utbekomma vär- dehandlingar svarande mot överskottet.» Vägen över tillstånd av försäk— ringsinspektionen skulle därigenom bortfalla.
De sakkunniga biträder den av försäkringsinspektionen framförda tan- ken och föreslår, att nu ifrågavarande punkt i stort sett erhåller den lydelse som inspektionen angivit. De sakkunniga vill i detta sammanhang under— stryka, att full täckning skall föreligga vid envar tidpunkt. Vid avgörande av om överskott föreligger eller ej får man sålunda icke låta ställningen vid exempelvis det senaste kvartalsskiftet vara avgörande. Hänsyn skall tagas till de förändringar i fondställningen som ägt rum efter ifrågavarande tidpunkt. Något hinder bör emellertid icke möta mot att en exakt beräkning av fondställningen göres allenast med vissa tidsmellanrum, t. ex. varje kvar- talsskifte, och att fondförändringarna däremellan beräknas approximativt.
277 5.
Beträffande ändringen av denna paragraf hänvisar de sakkunniga till vad de i kapitel VIII anfört rörande säkerhetsfonden i blandade bolag.
281 5.
Ändringen i första stycket beror på att i de sakkunnigas förslag (kapitel XIII) återbäringsfond och regleringsfond sammanslagits till en enda fond, benämnd återbäringsfond, och att denna nya fond i avsättningshänseende tillagts samma ställning som den nuvarande regleringsfonden.
De nyinförda tredje och fjärde styckena i paragrafen är behandlade ovan i kapitel IX. De sakkunniga hänvisar till vad som där anföres.
282 5.
I 1 mom. föreskrives bl.a. att för livförsäkringsrörelse skall för varje femårsperiod, å tid som försäkringsinspektionen bestämmer, till inspektio-
nen insändas statistisk-ekonomisk utredning angående verksamhetens för- lopp och bolagets ställning. Där så finnes påkallat, må inspektionen jämväl för annan tid infordra sådan utredning. Det ankommer på inspektionen att bestämma när och för vilken tidrymd utredning som nu sagts skall avgivas första gången efter bolagets bildande.
Försäkringsinspektionen har i sin skrivelse till de sakkunniga uttalat, att praktiska skäl talade för att de obligatoriska tekniska boksluten icke bun- des vid exakta femårsperioder utan att inspektionen här medgåves möjlig- het att tillåta lämpliga förskjutningar.
De sakkunniga biträder försäkringsinspektionens uppfattning och före- slår, att i lagrummet angives att sådan statistisk-ekonomisk utredning varom där är fråga skall till försäkringsinspektionen insändas för period och å tid som inspektionen bestämmer.
Vad angår 2 mom. har tidigare under 263 & omnämnts, att vissa av de nuvarande bestämmelserna i förevarande moment överflyttats till ett nytt 2 mom. i 263 5. I övrigt må beträffande innehållet i 282 5 2 mom. i dess före- slagna nya lydelse hänvisas till kapitel VI.
287 5. Den föreslagna ändringen av 1 mom. och 2 mom. är behandlad i det före- gående i kapitel XIV. De sakkunniga hänvisar till vad som där anföres (s. 446).
287 a 5.
Denna nya paragraf behandlas ovan i kapitel XIV. De sakkunniga hänvi- sar till vad där anföres under rubriken Försäkringsinspektionens rätt att infordra uppgifter och att förrätta inspektioner m.m.
288 &.
Ändringarna i 2 mom. är behandlade i det föregående. De sakkunniga hän- visar till vad som anföres i ämnet dels i kapitel VI under rubriken Sanktions- bestämmelsernas utformning m. m., dels i kapitel VII under rubriken Spar- samhetskrav, dels i kapitel IX under rubriken Förstärkning av garantierna för en riktig skadereglering, dels ock i kapitel XIV under rubriken Försäk- ringsinspektionens ingripanden.
295 &.
Ändringen i 2 mom. innebär att det nuvarande kravet på att där angivna av"/skrifter skall vara bestyrkta på visst kvalificerat sätt blivit struket. Här- utinnan hänvisas till vad som anföres nedan under 341 5.
302 &. Jämlikt denna paragraf åligger det styrelsen och verkställande direktören i'fö'rsäkringsbolag att övervaka att anskaffning av ansökningar om försäk-
ring hos bolaget sker på sätt som överensstämmer med god försäkrings- sed. Kungl. Maj:t äger meddela närmare bestämmelser angående anskaff- ningsverksamheten och må därvid tillika förordna, att frågor rörande den- samma skall, på sätt och i den omfattning som i nämnda bestämmelser angives, handläggas av en av Kungl. Maj:t utsedd nämnd.
Det problemkomplex, som närmast beröres av stadgandena i denna para- graf, är frågorna om agentorganisationens sammansättning och karaktär samt de enskilda ombudens kvalifikationer och egenskaper. Försäkrings- tagarintresset kräver, att försäkringsbolagsombuden uppträder på ett kor— rekt och ansvarsmedvetet sätt och är kompetenta att lämna samt faktiskt även lämnar den allmänhet, varmed de kommer i beröring, alla de upplys- ningar varav allmänheten i sammanhanget har behov. Det ligger i sakens natur att försäkringsbolagens ledning icke kan garantera, att ej i enskilda fall ombud uppträder på ett mindre lämpligt sätt. Det måste emellertid krävas av bolagsledningarna, att dessa vidtager alla rimliga åtgärder för att garantera rekrytering av en ansvarsmedveten och kunnig ombudskår och för att ha kontroll över kårens uppträdande i förhållande till allmänheten. Denna skyldighet för styrelsen och verkställande direktören i försäkrings- bolag kommer till uttryck i första punkten av 302 5. Enligt de sakkunnigas mening kan det ifrågasättas, huruvida icke en mindre jämkning av punk— tens ordalydelse bör göras. Den hänvisning till god försäkringssed, som lag- rummet innehåller, kan eventuellt åberopas såsom stöd för att försäkrings- bolagen skulle vara skyldiga att undantagslöst begagna gängse ackvisitions- former. Om ett enstaka försäkringsbolag vill bryta egna, nya vägar på. detta: område, skulle kanske nyssnämnda lagbud kunna åberopas emot bolaget,. även om detta på bästa sätt sörjt för att anskaffningen under de nya for— merna kommer att ske på ett'sunt och ansvarsmedvetet sätt. Enligt de sak- kunnigas mening bör lagen icke vara utformad på sådant sätt, att den kan komma att motverka nya, sunda initiativ. De sakkunniga föreslår därför att första punkten av 302 5 skall erhålla följande jämkade lydelse: Det ålig- ger styrelsen och verkställande direktören att övervaka att anskaffning av ansökningar Om försäkring hos bolaget sker på ett sunt och ansvarsmed- vetet sätt.
Med den avfattning, som stadgandet i 302 5 första punkten har, är det icke blott frågor sammanhängande med försäkringsbolagens ombudsorganisation som faller under lagrummet. Den reklam, som försäkringsbolagen i olika former bedriver, måste betraktas såsom ett led i anskaffningsverksamheten och torde på denna grund falla under lagbudet. Så har lagrummet också tolkats i praktiken. Den av de sakkunniga förordade bestämmelsen att det skall åligga styrelsen och verkställande direktören att övervaka att anskaff— ning av ansökningar om försäkring sker på ett sunt och ansvarsmedvetet sätt äger således enligt de sakkunnigas uppfattning tillämpning även på försäkringsbolagens reklamverksamhet. Bolagsledningarna har att sörja för
att även denna sida av verksamheten drives under sunda och ansvarsmed- vetna former. Då det ankommer på försäkringsinspektionen att utöva till- syn över att bolagsledningarna fullgör sina skyldigheter, faller det inom inspektionens verksamhetsområde att i fall av behov ingripa jämväl på detta område. Skulle emellertid Kungl. Maj:t genom särskilda föreskrifter komma att överföra alla eller vissa grupper av hithörande frågor till hand- läggning av en särskild av Kungl. Maj :t utsedd nämnd, upphör i motsvaran- de grad inspektionens befattning med hithörande ärenden.
Anordningen att Kungl. Maj:t äger befogenhet att meddela närmare be- stämmelser om anskaffningsverksamheten och att tillika förordna att frå- gor rörande denna skall handläggas av en av Kungl. Maj:t utsedd nämnd bör närmast ses mot den bakgrunden, att här till icke obetydlig del är fråga om spörsmål rörande det inbördes förhållandet mellan försäkringsbolagen och deras ombud. Försäkringsinspektionen är icke så sammansatt och äger icke sådana erfarenheter, att den är något lämpligt organ för att taga ställ- ning i frågor rörande det privaträttsliga mellanhavandet mellan försäkrings- bolag och ombud. Det synes de sakkunniga ändamålsenligt att Kungl. Maj:t äger nyssnämnda befogenhet. Någon risk för att ombudens rättmätiga in- tressen blir åsidosatta på denna väg torde icke föreligga. Då Kungl. Maj:ts föreskrifter icke kräver riksdagens medverkan, kan — där så finnes påkal— lat —— ingripande ske utan tidsutdräkt och, vid ändrade förhållanden, änd- ringar i bestämmelserna snabbt genomföras. Detta synes vara av värde. Vis- serligen har några bestämmelser i ämnet hittills icke behövt utfärdas utan en, såvitt i detta sammanhang kan bedömas, acceptabel ordning har kom- mit till stånd på grundval av överenskommelser mellan försäkringsbolagen. Från försäkringstagarsynpunkt synes det dock de sakkunniga vara värde- fullt, att Kungl. Maj:t kan, därest så finnes erforderligt, utfärda bestämmel- ser om försäkringsbolagens anskaffningsverksamhet och jämväl inrätta ett särskilt organ för handläggning av hithörande frågor.
303 5.
I denna paragraf stadgas bl. a.. att ansökan om försäkringsbolags regi- strering och anmälan för registrering skall vara åtföljda av stadgade av- gifter. Jämlikt 315 5 är det Kungl. Maj:t som utfärdar föreskrifter rörande ifrågavarande avgifter.
De influtna registreringsavgifterna utgjorde för budgetåret 1957/58 7 010 kronor och för budgetåret 1958/59 6 650 kronor. I försäkringsinspek- tionens petita för budgetåret 1960/61 är registreringsavgifterna beräknade till 7 000 kronor. Ifrågavarande belopp bör sammanställas med de årliga bidrag till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens organi- sation och verksamhet, som försäkringsbolagen har att erlägga jämlikt 292 & FL. Nämnda bidrag utgjorde för budgetåret 1957/58 ca 822 000 kro-
nor och för budgetåret 1958/59 ca 1 021 000 kronor. I inspektionens petita för budgetåret 1960/61 är samma bidrag uppfört med 1 057 000 kronor.
De nuvarande särskilda registreringsavgifterna medför extraarbete både för försäkringsinspektionen och för försäkringsbolagen. Vad särskilt an- går inspektionen är det fråga om ett icke alldeles obetydligt merarbete i form av särskild bokföring och kontroll. Inkomsten av registreringsavgif- ter har, såsom framgår av ovan anförda siffror, ingen nämnvärd betydelse för finansieringen av försäkringsinspektionens verksamhet. Kostnaderna för denna kan utan svårighet till fullo täckas av försäkringsbolagens bidrag jämlikt 292 &. Bidragen är dessutom så schematiskt bestämda, att det icke torde kunna hävdas att ett borttagande av de särskilda registreringsavgif- terna skulle innefatta orättvisor i fråga om kostnadernas fördelning mel- lan de olika försäkringsbolagen. De sakkunniga finner det mest ratio- nellt att de särskilda avgifterna för registreringen och dess kungörande av- skaffas. Understrykas bör att denna förenkling icke medför någon som helst kostnad för statsverket, enär försäkringsinspektionens tillsynsverk- samhet med avseende å försäkringsbolagen jämväl i fortsättningen kom- mer att helt bestridas av försäkringsbolagen, nämligen genom bidragen enligt 292 5.
Med stöd av det anförda föreslår de sakkunniga, att de särskilda regi- streringsavgifterna avskaffas och att i följd härav sista punkten i 303 5 utgår.
304 5. Jämkningen i 2 mom. sammanhänger med ändringen av 4 och 166 55.
305 &. Ändringen av denna paragraf beror på ändringen av 29 5.
306 5. Ändringen av paragrafen sammanhänger med ändringen av 191 5.
307 å.
De ändringar, som gjorts i denna paragraf, beror dels på ändringen av 130 och 227 55 och dels därpå att — såsom framgår av nyssnämnda para- grafer — även annan avskrift än protokollsavskrift förekommer i registre- ringsärenden i två exemplar.
314 5.
Tillägget till paragrafen sammanhänger med ändringen av 29, 130, 191 och 227 55.
315 5. Ändringen beror på de sakkunnigas under 303 & framförda förslag om avskaffande av de särskilda registreringsavgifterna.
327 5.
Den gjorda ändringen i denna paragraf beror på ändringarna i 281 och 282 55 och på tillkomsten av 287 a 5.
328 5.
Ändringen av paragrafen beror på att kravet att vissa avskrifter skall vara bestyrkta på det särskilt kvalificerade sätt, som för närvarande angi— ves i 341 5 andra stycket, blivit struket. Härutinnan hänvisas till det före- gående och till vad som anföres under 341 5. Såvitt angår avskrift av teck- ningslista, som i 52 5 första stycket sägs, har dock, såsom angivits under nämnda paragraf, ett kvalificerat bestyrkande ansetts befogat. Detta för— hållande återverkar på utformningen av förevarande paragraf.
332 5. Ändringen i 2 mom. beror på tillkomsten av föräldrabalken.
334 &. Ändringen i 1 mom. innebär att kravet att i lagrummet angivna avskrif- ter skall vara bestyrkta på visst kvalificerat sätt blivit struket. Härutinnan hänvisas till vad som anföres nedan under 341 &.
336 5. ' Ändringen av denna paragraf behandlas i kapitel IV under rubriken Jämkning av 336 & FL. ' "
340 a 5.
Till försäkringsbolagen inkommer ett mycket stort antal uppgifter rö- rande enskilda personers hälsotillstånd, familjeförhållanden och andra för— hållanden av personlig natur. Likaledes erhåller försäkringsbolagen många uppgifter angående såväl fysiska personers som juridiska personers eko- nomiska förhållanden. Det ligger i sakens natur att dylika uppgifter röran- de enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden ofta är av den karak- tären, att berörda parter har ett legitimt intresse att uppgifterna icke kom- mer till obehörigas kännedom. Enligt vad de sakkunniga inhämtat från inspekterande tjänstemän i försäkringsinspektionen betraktas på försäk- ringsbolagshåll dylika uppgifter såsom strängt konfidentiella. Inspektio- nerna hos bolagen har de sakkunniga veterligen icke givit anledning till anmärkningar mot försäkringsbolagens sätt att behandla nu ifrågavarande
uppgifter. Något styrkt behov av lagbestämmelser i ämnet synes därför icke föreligga.
De sakkunniga är emellertid av den uppfattningen, att enskilda har ett så starkt intresse av att till försäkringsbolagen lämnade uppgifter rörande personliga och ekonomiska förhållanden kringgärdas med erforderlig se- kretess, att försäkringsrörelselagstiftningen bör giva ett direkt uttryck för sekretesskravet. Enligt de sakkunnigas mening talar övervägande skäl för att nu ifrågavarande krav på försäkringsbolagen konstrueras på motsva- rande sätt som flera andra i FL förekommande krav på bolagen. De sak- kunniga föreslår, att i FL införes en ny paragraf, betecknad 340 a 5, av innehåll att det åligger styrelsen och verkställande direktören i försäk- ringsbolag att vidtaga åtgärder för att förhindra att till bolaget i försäk- ringsårende inkommen uppgift rörande enskilds personliga eller ekono- miska förhållande kommer till obehörigs kännedom. Understrykas må att nu ifrågavarande stadgande icke ger bolagen stöd för att vägra försäkrings- inspektionen fullständig insyn i enskilda försäkringsårenden. Inspektio- nen är icke någon obehörig i den mening varom i lagrummet är fråga.
341 5.
Jämlikt andra stycket i förevarande paragraf skall avskrift, som på grund av särskild föreskrift i FL Iskall-vara bestyrkt enligt detta stycke, vara till riktigheten bestyrkt av notarius publicus eller landsfiskal eller av minst två personer som har ställning av styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör, likvidator, suppleant för likvidator eller firmatecknare. Enligt tredje stycket i paragrafen skall annan avskrift, där ej särskild föreskrift givits, vara till riktigheten be- styrkt av två personer.
Vid behandlingen av ett stort antal lagrum i det föregående har de sak- kunniga föreslagit, att i lagrummet intagen föreskrift om att avskrift skall vara bestyrkt enligt 341 5 andra stycket skall utgå. Tanken med kravet på särskilt kvalificerat bestyrkande av vissa avskrifters riktighet har varit, att i en del fall av särskild betydelse det ansetts angeläget att skapa star- kare garantier än eljest för att föreliggande avskrifter är riktiga. De star- kare garantierna skulle erhållas dels genom den begränsade personkretsen och dels genom straffsanktionen enligt 328 5 4 i dess nuvarande lydelse.
Enligt de sakkunnigas bedömande finns det emellertid i allmänhet icke grundad anledning att bibehålla kravet på att vissa avskrifter skall vara bestyrkta på ett särskilt kvalificerat och särskilt straffsanktionerat sätt. Gj orda erfarenheter tyder på att de nuvarande bestämmelserna icke i prak- tiken ger garantier för att avskrifterna i fråga undantagslöst är riktiga. Härtill kommer att bestämmelserna otvivelaktigt medför visst extraarbete för såväl försäkringsinspektionen som försäkringsbolagen. Enligt de sak- kunnigas mening vinnes intet väsentligt genom nu ifrågavarande special-
bestämmelsers bibehållande. I 1955 års lag om bankrörelse har icke heller intagits någon motsvarighet till 341 5 andra stycket FL. Framhållas må i detta sammanhang, att om en oriktig avskrift fogats vid en ansökan om eller anmälan för registrering, den som undertecknat ansökningen eller anmälningen torde falla under den generella straffbestämmelsen i 326 5 2 i alla de fall då ansökningen eller anmälningen får anses innehålla en hänvisning till avskriften. Härtill kommer att varje person, som med vet- skap om en avskrifts oriktighet bestyrker den, kan falla under den all- männa strafflagens bestämmelse i 13 kap. 11 5 om osant intygande.
Under åberopande av det anförda föreslår de sakkunniga, att det nuva- rande andra stycket i 341 5 skall utgå och att det nuvarande tredje stycket skall innehålla bestämmelsen, att avskrift varom i FL stadgas skall, där ej särskild föreskrift givits, vara till riktigheten bestyrkt av två personer. I likhet med vad som gäller enligt lagen om bankrörelse torde till sistnämnda bestämmelse böra fogas, att ifrågavarande två personer bör vid sina namn angiva yrke och postadress.
Rubriken före 345 5. Rubrikändringen är berörd i kapitel VII (s. 276).
345 5.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om rätt för Kungl. Maj:t och i vissa fall försäkringsinspektionen att i angiven utsträckning medgiva av- vikelser och undantag från FL.
Vad angår det nuvarande stadgandet att beträffande tjänstepensionsför- säkring Kungl. Maj:t må, där sådant finnes från allmän synpunkt ända- målsenligt, medgiva avvikelser från vad FL innehåller har de sakkunniga icke funnit anledning att föreslå någon ändring.
I fråga om återförsäkring gäller för närvarande, att Kungl. Maj:t må medgiva de avvikelser från FL som prövas skäliga. Bland de avvikelser, som genomförts med stöd av detta lagrum, må nämnas att för ett antal försäkringsbolag i begränsad utsträckning under vissa förutsättningar återförsäkring av livförsäkring behandlas enligt lagens regler rörande åter- försäkring av annan försäkring än livförsäkring. En dylik ordning inne- fattar en förenkling, som i vissa fall ansetts kunna genomföras utan att försäkringstagarnas intressen åsidosättes. Enligt de sakkunnigas mening föreligger knappast skäl att förhehålla Kungl. Maj :t den dispensrätt varom här är fråga. Närmast till hands synes ligga att i princip överlämna dis- pensgivningen i fråga om återförsäkring till försäkringsinspektionen. En sådan överflyttning av beslutanderätten ligger i linje med de av de sak- kunniga föreslagna ändringarna beträffande koncessionsgivningen (4 och 166 55).
Beträffande stadgandet angående rätt för försäkringsinspektionen att
medgiva avvikelser från FL i fall när försäkringsbolag bedriver rörelse i utlandet föreslår de sakkunniga i princip icke någon ändring. Rätten att i fråga om lokala Ömsesidiga försäkringsbolag medgiva undantag från FL:s bestämmelser synes i princip kunna utan olägenhet direkt tillerkännas för- säkringsinspektionen. Jämväl denna överflyttning av beslutanderätten till inspektionen ligger i linje med den föreslagna ordningen för koncessions- givningen.
I ett nytt fjärde stycke stadgas, att i fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som av försäkringsbolag meddelas för en tid av längst fem år eller mot premie, som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, för- säkringsinspektionen äger, där sådant finnes förenligt med försäkrings- tagarnas intressen, medgiva att bestämmelserna i FL angående annan för- säkring än livförsäkring skall vara helt eller delvis tillämpliga på rörelsen. Detta nya stadgande har av de sakkunniga behandlats i kapitel VII under rubriken Förenklad behandling av vissa livförsäkringsformer. De sakkun— niga hänvisar till vad där anföres.
Beträffande samtliga ovan under denna paragraf behandlade fall, i vilka enligt de sakkunnigas förslag försäkringsinspektionen skall äga medgiva avvikelser eller undantag från bestämmelserna i FL, torde böra gälla, att därest förhållandena giver anledning därtill, inspektionen bör äga över- lämna ärendet till Kungl. Maj:t för avgörande. Bestämmelse härom har intagits i ett nytt femte stycke i förevarande paragraf. Ett överlämnande till Kungl. Maj:t torde närmast bli aktuellt, om dispensfrägan uppkommer i samband med sådant bolagsordnings- eller grundärende, i vilket beslut skall fattas av Kungl. Maj:t.
347 &.
Paragrafen innehåller vissa regler rörande ränte- och kapitalförsäkrings- anstalt. För närvarande finnes endast en dylik anstalt. Densamma bedri- ver i begränsad utsträckning även vanlig livförsäkringsverksamhet. Sist- nämnda del av verksamheten kan antagas komma att utvidgas. Försäk- ringsinspektionen har nämligen hos Kungl. Maj:t tillstyrkt en ansökan rörande utvidgning av anstaltens koncession. Under nu angivna förhållan- den synes förevarande paragraf böra erhålla en utformning, som utgår ifrån att vederbörande företag är ett ömsesidigt livförsäkringsbolag, vilket bl. a. bedriver verksamhet såsom ränte- och kapitalförsäkringsanstalt. För sistnämnda verksamhetsgren erfordras fortfarande vissa specialbestämmel- ser, vilka medtagits i de sakkunnigas förslag till ändrad lagtext. Jämlikt 347 5 i dess nuvarande lydelse gäller icke för ränte- och kapitalförsäkrings- anstalts del regeln (171 5 första stycket första punkten) att ömsesidigt för— säkringsbolags firma skall innehålla orden ömsesidigt samt försäkring. Anledning synes icke finnas att bibehålla ett. dylikt undantag, när fråga är om en anstalt vilken bedriver både den gamla formen av verksamhet
och vanlig livförsäkringsverksamhet. I de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av 347 & göres därför icke något undantag från 171 5 första stycket första punkten.
348 5. I de sakkunnigas förslag till lagtext bortfaller paragrafens nuvarande första stycke, vilket handlar om de s.k. arbetsgivarbolagen. Detta beror på att, såsom förut nämnts, bestämmelserna rörande dylika bolag inarbetats i den föregående lagtexten. De sakkunniga hänvisar till vad som anförts under bl.a. 168 5.
349 &. Ändringen av denna paragraf är behandlad i kapitel 111 under rubriken Särskilda undantag från lagens tillämpningsområde.
Ikraftträdande m. m.
Den av de sakkunniga föreslagna ändringslagen synes lämpligen böra träda i kraft den 1 januari 1962.
De sakkunniga har till lagen fogat en övergångsbestämmelse avseende sjuk- och olycksfallsförsäkring. Denna övergångsbestämmelse är behand- lad i kapitel VIII. De sakkunniga hänvisar till vad där avslutningsvis an- föres under rubriken Åtskillnaden mellan lång och kort sjuk- och olycks- fallsförsäkring.
Sammanfattning av i tidigare kapitel icke behandlade förslag
I detta kapitel har de sakkunniga bl.a. framlagt förslag till lagändringar i flera frågor, som icke behandlats i tidigare kapitel. De viktigaste av dessa förslag innefattar i korthet följande.
Det nuvarande undantagslösa kravet på begränsad eller obegränsad per- sonlig ansvarighet för ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser i fråga om direkt sakförsäkring föreslås uppmjukat. Då särskilda skäl föreligger därtill, skall nämligen ett ömsesidigt försäkringsbolag kunna erhålla den juridiska konstruktionen att jämväl i fråga om direkt sakförsäkring alle- nast bolagets tillgångar häftar för bolagets förbindelser. Då spörsmålet är en bolagsordningsfråga, kommer konstruktionen av ansvarigheten att un- derkastas koncessionsmyndighetens prövning.
Vissa ändringar föreslås i FL:s förlusttäckningsbestämmelser. Ändring- arna innefattar en vidareutveckling av tanken att i ett blandat bolag liv- försäkringsrörelsen så långt det är möjligt skall svara för sina förluster och skadeförsäkringsrörelsen för sina. Samtidigt betraktas uttaxeringen i ömsesidigt försäkringsbolag, där icke annat angives i bolagsordningen, så- som en extraordinär förlusttäckningsmetod, som skall tillgripas först i
sista hand. Fördelningsgrunden vid uttaxering —— liksom fördelningsgrun- den vid ömsesidigt försäkringsbolags likvidation — ändras, schematiskt uttryckt, från försäkringsbelopp till premiebelopp, där icke annat angives i bolagsordningen.
Styrelsen och verkställande direktören i försäkringsbolag skall över- vaka att anskaffning av ansökningar om försäkring sker på ett sunt och ansvarsmedvetet sätt. Samma bolagsorgan skall vidtaga åtgärder för att förhindra att i försäkringsårende inkommen uppgift rörande enskilds per- sonliga eller ekonomiska förhållande kommer till obehörigs kännedom.
Vissa dispensärenden överflyttas från Kungl. Maj:t till försäkringsin- spektionen.
För underlättande av en koncentration av försäkringsväsendet öppnas under vissa förutsättningar möjlighet för försäkringsaktiebolag att vid ök- ning av aktiekapital använda de nya aktierna till att byta till sig aktier i annat försäkringsaktiebolag.
I stället för nuvarande maximalstadganden föreskrives, att bolagsordning och grunder skall angiva i vad mån försäkringsbolag är skyldigt att teckna återförsäkring.
Jämkning föreslås i FL:s bestämmelser rörande förvaltningsberättelsens uppgifter om de anställdas antal och löner.
Med tanke på de internationella samarbetssträvandena införes möjlighet att efter särskild dispens låta annan person än här i riket bosatt svensk medborgare få ställning av bl. a. styrelseledamot, verkställande direktör el- ler revisor i försäkringsbolag.
Därest värdehandlingar satts i förvar till större värde än som enligt FL erfordras, skall styrelsen eller verkställande direktören äga utbekomma handlingar svarande mot överskottet. Det skall icke längre vara nödvän- digt att inhämta inspektionens tillstånd till utbekommande av dylikt över- skott.
Beslut om frivillig likvidation skall kunna fattas längre tid före den av- sedda likvidationsdagen än vad nu är möjligt.
I registreringsärenden bör försäkringsinspektionen själv kunna tillhan- dahålla erforderliga avskrifter av koncession, bolagsordning och grunder. Registreringsanmälan rörande ändring i bolagsordning eller grunder skall kunna göras i förväg i samband med ansökningen om stadfästelse å änd- ringsbeslutet. Registreringsavgifterna slopas.
För livförsäkringsrörelse skall statistisk-ekonomisk utredning angående verksamhetens förlopp och bolagets ställning insändas för period och å tid som försäkringsinspektionen bestämmer.
Lagens krav i ett stort antal fall att vissa avskrifter skall vara bestyrkta på ett särskilt kvalificerat sätt har strukits.
Den av de sakkunniga utarbetade ändringslagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1962.
%& m.....ZN N 155 1523. If/llll.
!
