SOU 1998:82

Försäkringsföreningar

SOU 1998282

Till statsrådet och chefen för Finans- departementet

Regeringen beslutade den 29 augusti 1996 att tillkalla en särskild utre- dare med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om understöds- föreningar.

Till särskild utredare utsågs Håkan Wunderman. Som sakkunniga i utredningen har ingått vice verkställande direktö— ren Linnéa Perttu, verkställande direktören Ulf Lagerström och verk— ställande direktören Lars Ewers.

Som experter i utredningen har ingått jur. kand. Gunilla Löfvendahl Briatte, hovrättsassessom Per Sundberg och hovrättsassessom Katarina Holmberg.

Sekreterare har varit hovrättsassessorn Cecilia Back. Utredningen, som har antagit namnet Försäkringsföreningsutred- ningen, överlämnar härmed betänkandet Försäkringsföreningar - ett reformerat regelsystem.

Utredningsuppdraget är härmed slutfört.

Stockholm ijuni 1998

Håkan Wunderman

Cecilia Back

fa; F.n.] | Jug

. .. . "- '-:.:- '.'. . ._,_-_.. d;; "E%Emime lhT

. Elf IE: Elam-:qupl'.

.- . ||...-

' ål.-NH? man...-4555 --r.'l.q]u ['.—.... amb ' Små I'IIJ'nlö.

'.'-ju,..ihu* .lmdl .. ihsq'n'u ..l nu. 'if-' . J!" . . namn!].- l-n--ll.l-|- . l-l'if.

Liam ... I smhrf

."l :-*l.l'fniu'| » "m= ”1-155? . J' '|*' '..551nggnINh41t-J

-. .' Ii:.i " 'i-I'lw » .. .qgimv ' &..-mu trim-131

*"'|!-'”'*.." Huwmiiww' -- -i- hem!!

=P" . ' I'll-d_— .EJEII med |. Illlufl'läu'.”

. -..-fin.”?! meJisll

SOU 1998z82

Innehåll Förkortningar ............................................................................................ 9 Sammanfattning ....................................................................................... l 1 Författningsförslag .................................................................................. 23 1.1 Förslag till Lag om försäkringsföreningar ........................ 23 1.2 Förslag till Lag om införande av lagen om försäkringsföreningar ........................................................ 68 1.3 Förslag till Lag om ändring i lagen (199521560) om årsredovisning i försäkringsföretag ............................ 70 1.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. .................................. 72 1.5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel .......... 75 1.6 Förslag till Lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994z200) ......................................................................... 76 1 Inledning ................................................................................................ 77 2 Allmänt om understödsföreningar ...................................................... 79 2.1 Inledning ..................................................................................... 79 2.2 Understödsföreningarnas bakgrund och utveckling ................... 79 2.3 Understödsföreningar som bildats under senare år .................... 82 3 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete .............................. 85 3.1 Inledning ..................................................................................... 85 3.2 Understödsföreningslagen .......................................................... 85 3.3 Lagen om ekonomiska föreningar .............................................. 87 3.4 Försäkringsrörelselagen .............................................................. 88 3.4.1 Pågående lagstiftningsarbete ................................................... 89 3.5 Försäkringsavtalslagen ............................................................... 90

3.5.1 Pågående lagstiftningsarbete ................................................... 92

6 Innehåll SOU 1998182

4 EG-rättsliga frågor ............................................................................... 93 4.1 Inledning ..................................................................................... 93 4.2 EG:s försäkringsdirektiv ............................................................. 94 4.3 Överväganden ........................................................................... 100 5 Skal] institutet understödsföreningar finnas även i fortsättningen? ................................................................... 103 5.1 Inledning ................................................................................... 103 5.2 Frågans tidigare behandling ..................................................... 103 5.3 Överväganden ........................................................................... 104 6 Vad skall gälla för de minsta föreningarna? .................................... l l 1 6.1 Inledning ................................................................................... 111 6.2 Överväganden ........................................................................... 11 1 7 Minsta medlemsantal .......................................................................... 1 15 7.1 Inledning ................................................................................... 115 7.2 Bakgrund .................................................................................. 1 15 7.3 Överväganden ........................................................................... 1 16 8 Namnfrågan ......................................................................................... 1 19 9 Förbudet mot affärsmässighet ........................................................... 121 9.1 Inledning ................................................................................... 121 9.2 Bakgrund .................................................................................. 121 9.3 Överväganden ........................................................................... 123 10 Kravet att försäkringsföreningar skall vara slutna ....................... 125 10.1 Inledning ................................................................................. 125 10.2 Överväganden ......................................................................... 126

SOU 1998:82 Innehåll 7

11 Behovsprincipen ................................................................................ 129 11.1 Inledning ................................................................................. 129 1 1.2 Bakgrund ................................................................................ 129 1 1.3 Försäkringsrörelselagen .......................................................... 130 1 1.4 Överväganden ......................................................................... 131 12 Skälighetsprincipen .......................................................................... 133 12.1 Inledning ................................................................................. 133 12.2 Bakgrund ................................................................................ 133 12.2.1 Försäkringsrörelselagen ....................................................... 133 12.2.2 Understödsföreningslagen ................................................... 135 12.3 Försäkringsutredningen .......................................................... 138 12.3.1 Utredningens förslag ........................................................... 138 12.3.2 Särskilt yttrande av Bertil Bengtsson .................................. 139 12.4 Överväganden ......................................................................... 140 13 Kapitalförvaltning ............................................................................ 143 13.1 Inledning ................................................................................. 143 13.2 Försäkringsrörelselagens regler .............................................. 144 13.3 Försäkringsutredningens förslag ............................................ 147 13.4 Överväganden ......................................................................... 148 14 Redovisning ....................................................................................... 151 14.1 Inledning ................................................................................. 151 14.2 Gällande rätt ........................................................................... 151 14.3 EG:s direktiv på redovisningsrättens område ......................... 152

14.4 Lagen (1995: 1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL) ............................................................................ 154 14.5 Överväganden ......................................................................... 155 15 Fusion ................................................................................................. 157 15.1 Inledning ................................................................................. 157 15.2 Fusionsregler i annan lagstiftning .......................................... 157

15.3 Överväganden ......................................................................... 158

8 Innehåll SOU 1998:82

16 Skattefrågor ...................................................................................... 161 16.1 Inledning ................................................................................. 161 16.2 Gällande rätt ........................................................................... 161 16.3 Överväganden ......................................................................... 162 17 Sanktioner ......................................................................................... 165 17.1 Inledning ................................................................................. 165 17.2 Sanktionsbestämmelser i annan lagstiftning .......................... 165 17.3 Överväganden ......................................................................... 166 18 Övergångs- och ikraftträdandebestämmelser ................................ 167 19 Författningskommentar ................................................................... 169 19.1 Förslag till Lag om försäkringsföreningar ...................... 169 19.1.1 Utformning och uppbyggnad .......................................... 169 19.1.2 Specialmotivering ........................................................... 171 19.2 Förslag till Lag om införande av lagen om försäkringsföreningar ...................................................... 297 19.3 Förslag till Lag om ändring i lagen (199511560) om årsredovisning i försäkringsföretag .......................... 302 19.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt ................................................... 308 19.5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel ........................... 309 19.6 Förslag till Lag om ändring i mervärdesskattelagen (19941200) ....................................................................... 310 Bilagor: Bilaga 1 Kommittédirektiv (Dir 1996z66) ..................................... 311 Bilaga 2 Lagen (1972:262) om understödsföreningar ................... 325

Bilaga 3 Sammanställning av lagrum i lagen (1972:262) om understödsföreningar och den föreslagna lagen om försäkringsföreningar ...................................................... 3 51

Referenser .............................................................................................. 3 55

SOU 1998:82

Förkortningar

EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EFL Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar EG Europeiska gemenskapen

EU Europeiska unionen

FAL Lagen (1927:77) om försäkringsavtal

FFL Lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till vår- depappersfonder

FRL Försäkringsrörelselagen (1982z713) SIL Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

ÅRFL Lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

SOU 1998:82

Sammanfattning

Inledning

Utredningen har haft till uppgift att göra en översyn av lagstiftningen om understödsföreningar. Den nuvarande regleringen om understödsfö- reningarnas verksamhet grundas huvudsakligen på lagen om under- stödsföreningar (UFL) som är från år 1972. Till bakgrunden för utred- ningsuppdraget hör att stora förändringar skett i lagstiftningen både på försäkringsområdet och på andra områden av betydelse för den verk— samhet som bedrivs av understödsföreningar sedan UFL trädde i kraft. Detta gäller inte minst den genomgripande internationaliseringen, sär- skilt under det senaste decenniet, av försäkringsväsendet med en över— gång från en i stora delar nationell svensk försäkringsmarknad till en integrerad europeisk försäkringsmarknad. Dessa förändringar har en- dast i mycket begränsad omfattning fått genomslag i UFL. Alltjämt in— nehåller exempelvis UFL ett flertal hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar, som redan år 1988 ersattes av den nu gällande lagen om ekonomiska föreningar. Regelsystemet i UFL har endast del- vis anpassats till EG:s direktiv om försäkringsverksamhet.

Många understödsföreningar leder sitt ursprung långt tillbaka i tiden då förhållandena i många avseenden var fullständigt annorlunda än i dagens svenska samhälle. Detta gäller inte minst den genomgripande utvecklingen inom det sociala området, där understödsföreningar ur- sprungligen kom att fylla en viktig funktion, genom utbyggnaden av de sociala trygghetssystemen. Förutom socialförsäkringen har även ut- vecklingen inom den affärsmässiga försäkringsrörelsen, dvs. bland för- säkringsbolagen, inverkat på verksamhetsbetingelserna för understöds— föreningar att tillhandahålla pensionsförsäkring, kapitalförsäkring eller sjukförsäkring. Understödsförsäkringsväsendet har under flera decen— nier haft en negativ utveckling. Bidragande orsaker härtill är förbudet för understödsföreningar att driva försäkringsrörelsen affärsmässigt och att en behovsprincip ligger till grund för prövningen vid registreringen av en ny förening.

Gränserna mellan å ena sidan understödsföreningar och å andra si- dan den affärsmässiga försäkringsrörelsen har successivt blivit svårare att dra. Detta sammanhänger främst med många understödsföreningars svårigheter att arbeta på det traditionella sättet till följd av utvecklingen inom den allmänna försäkringen och produktutbudet från försäkrings- bolagen inom enskild försäkring.

11

12 Sammanfattning SOU l998:82

Mot denna bakgrund har utredningen ställt sig frågan om inte ut- vecklingen gått så långt att understödsföreningarna spelat ut sin roll och därför inte bör utgöra en särskild associationsform i fortsättningen utan ombildas till ömsesidiga försäkringsbolag eller likvideras. Utredningen har dock efter närmare överväganden funnit att en sådan radikal lös- ning inte bör väljas. En avveckling av understödsföreningar, som skulle ske mer eller mindre tvångsvis, ter sig allmänt sett mindre tilltalande och det kan knappast anses förenligt med principen om fri näringsutöv- ning här i landet att inskränka etableringsmöjligheterna på försäkrings— området genom att begränsa de associationsformer för bedrivande av verksamhet som f.n. står till buds. Dessutom har under de senaste åren visst intresse visats för etablering av understödsföreningar. Således re- gistrerades under år 1992 tre nya understödsföreningar med inriktning att meddela kompletterande ålderspension och som har ett stort antal medlemmar. Nyetableringsintresset har främst sin grund i möjligheten att begränsa försäkringsverksamheten till vissa grupper av personer genom att en understödsförening skall vara sluten, I bl.a. detta avseen- de skiljer sig understödsföreningar från försäkringsbolagen som är öppna associationer och därför saknar möjlighet att på motsvarande sätt som en understödsförening begränsa verksamheten.

Det finns således fortfarande ett intresse av att kunna använda un- derstödsföreningens form för att bedriva försäkringsrörelse. Härtill kommer att Sverige i samband med såväl ingåendet av EES-avtalet som anslutningen till EU anmälde associationsformen understödsförening, förutom försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag, som en tillåten form för drivande av försäkringsrörelse. De tre associations- formerna finns angivna som ett tillägg till artikel 8 i första livförsäk— ringsdirektivet och till artikel 8 i första skadeförsäkringsdirektivet. En avveckling av understödsföreningen som associationsform förutsätter således en ändring av direktiven såvitt avser Sveriges förpliktelser när det gäller formerna för drivande av försäkringsrörelse.

I utredningens förslag har av nu anförda skäl understödsföreningar- na bibehållits som en särskild institutskategori för bedrivande av för- säkringsverksamhet.

Understödsföreningarna är mycket olika i storlek, karaktär och in- riktning. Det finns understödsföreningar med endast ett fåtal medlem- mar, låga eller obetydliga försäkringsbelopp och med mycket begrän— sad kapitalförvaltning medan andra understödsföreningar, främst tjänstepensionskassor, har medlemsantal som överstiger 100 000 samt stora och för den enskilde betydelsefulla försäkringsåtaganden och fonder som uppgår till flera miljarder kronor. Skyddsintressena, kraven på verksamhetsregler och tillsynsbehovet varierar därför kraftigt bero- ende på vilket slag av förening det är fråga om.

SOU 1998:82 Sammanfattning 13

De EG-direktiv "som styr försäkringsverksamhet förutsätter inte att regleringen av understödsföreningar anpassas till direktiven med avse- ende på samtliga föreningar. Anpassning förutsätts endast i fråga om understödsföreningar som uppfyller vissa kriterier. Dessa kriterier tar inte enbart sikte på en förenings storlek utan även andra aspekter måste bleaktas i sammanhanget, vilket medför att gränsdragningen mellan de föreningar som behöver resp. inte behöver harmoniseras med EG:s regler är intrikat

En reglering av understödsföreningar som i detalj beaktar nu nämn- da omständigheter skulle bli mycket omfattande och svåröverskådlig. I stället för en detaljreglering har därför utredningen valt att lägga fram en för alla understödsföreningar gemensam lag som delvis bygger på ett dispensförfarande där såväl de särförhållanden som kännetecknar understödsföreningar i förhållande till försäkringsbolagen som de spe- ciella förhållanden som finns i skilda föreningar kan beaktas.

Ett övergripande mål för utredningsarbetet har varit att harmonisera lagstiftningen om understödsföreningar med EG:s regler. Vid utarbe- tandet av lagförslaget har utredningen haft att beakta andra pågående lagstiftningsarbeten inom försäkringsområdet. Således bereder Finans- departementet f.n. en rad ändringar av försäkringsrörelselagstiftningen. Inom Justitiedepartementet pågår en översyn av lagen om försäkrings— avtal. Vidare har nyligen lagts fram ett förslag till reviderade regler om kollektivavtalsgrundad försäkring (SOU 199817). Resultaten av nu nämnda lagstiftningsarbeten har relevans för understödsföreningar. Ut- redningen har mot denna bakgrund valt att inte revidera lagstiftningen om understödsföreningar i de delar som är föremål för översyn utan nuvarande reglering föreslås här gälla tills vidare i avvaktan på resul- tatet av pågående lagstiftningsarbeten.

Många av de idag registrerade understödsföreningarna har en blyg- sam omsättning och meddelar i vissa fall närmast symboliska försäk- ringsförrnåner. Det är inte sannolikt att dessa föreningar kommer att kunna uppfylla de krav som enligt utredningen bör ställas på förening- arna i framtiden. Emellertid har en avsevärd övergångsperiod reserve— rats för avveckling eller anpassning av de små föreningarnas verksam- het till den nya lagstiftning som utredningen föreslår på området.

Den nuvarande särbehandlingen i skattehänseende av försäkringsfö- reningama föreslås slopad som en konsekvens av att i stor utsträckning likartade verksamhetsbetingelser införs för försäkringsföreningar som för försäkringsbolagen enligt förslaget.

14 Sammanfattning SOU 1998:82

Lagförslagets huvudsakliga innehåll

Den lag som föreslås — lagen om försäkringsföreningar— är en special— författning som reglerar försäkringsföreningars verksamhet. Lagen skall ersätta UF L. Begreppet försäkringsförening har väsentligen sam— ma innebörd som termen understödsförening i gällande lag.

Förslagets lagtekniska lösning har lagts fast i direktiven för utred- ningen. Enligt direktiven bör en lagteknik användas som bygger på hänvisningar till andra relevanta näringsrättsliga, associationsrättsliga och avtalsrättsliga lagar i kombination med sådana särbestämmelser som kan krävas med hänsyn till understödsföreningars speciella karak- tär. Som skäl för denna lagteknik anges i direktiven för utredningen vissa negativa effekter som en parallell reglering av samma frågor i olika lagar medför. Detta gäller enligt direktiven särskilt på rättsområ- den som är underkastade snabba förändringar. Ändringar måste då i varje fall ske i kanske ett flertal författningar i stället för att princip kunna ske i en central grundförfattning. Vidare framhålls i direktiven att det finns en tendens att från början likalydande bestämmelser i olika lagar över tiden förändras genom justeringar och omarbetningar så att de inte längre stämmer överens. En sådan utveckling har skett i fråga om regleringen av understödsföreningar. Till följd härav har omotive- rade skillnader uppstått mellan UFL och dess referenslag, lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, EFL.

Mot den nu angivna bakgrunden har den föreslagna lagen om för- säkringsföreningar inte konstruerats som en helt självständig författ- ning utan bygger i stora delar på en hänvisningsmetodik. Försäkrings- föreningar skall till följd av EG-harmoniseringen i princip uppfylla samma krav som ett försäkringsbolag som bedriver motsvarande verk- samhet. När det gäller verksamhets- och solvensregler följer därför lag- förslaget i tillämpliga delar motsvarande regelsystem som för försäk— ringsbolagen enligt försäkringsrörelsen (19823713), FRL. När det gäller försäkringsföreningarnas organisation är den uppbyggd efter mönster av ekonomiska föreningar och förslaget följer därför i den delen regler- na i EFL om företagsledning, föreningsstämma och revision. Redovis- ningsbestämmelserna bygger enligt förslaget helt och hållet på lagen (199521560) om årsredovisning i försäkringsföretag, ÅRFL. Vidare gäller lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värde- pappersfonder vid sidan av den föreslagna lagen om försäkringsföre- ningar för de föreningar som avser att tillhandahålla fondförsäkring. Som en följd av denna koppling till annan lagstiftning innehåller lag- förslaget flera hänvisningsbestämmelser till FRL, EFL och ÅRF L.

Lagförslaget har utformats i huvudsak enligt samma systematik som EFL. Förslaget innehåller 11 kapitel. Varje kapitel har sin egen para—

SOU 1998:82 Sammanfattning 15

grafnumrering. I lagförslaget har rätt långt beaktats principerna i EFL och FRL.

I förslagets ] kap. har tagits upp bestämmelser av grundläggande betydelse för lagens tillämpning. Bestämmelserna avser koncessions- krav, definitioner, dispenser och vissa andra omständigheter som är av väsentlig betydelse för bedrivande av försäkringsverksamhet med stöd av den föreslagna lagen.

Liksom UFL har den nya lagen om försäkringsföreningar till huvud- syfte att skydda de försäkrades intressen. I detta syfte innehåller lagför- slaget ett till EG:s försäkringsdirektiv anpassat säkerhetssystem som bl.a. innefattar koncessionskrav, vilket är en nyhet i jämförelse med gällande lag. I detta inledande kapitel fastslås att en grundförutsättning för etablering av försäkringsverksamhet enligt denna lag är att konces- sion beviljas. Det föreslås att Finansinspektionen skall vara konces- sionsgivande myndighet för försäkringsföreningar. Liksom hittills skall Finansinspektionen också ha tillsynsansvaret för försäkringsförening- arnas verksamhet.

Till kapitlet har också förts bestämmelser om försäkringsförening- ens juridiska struktur. Bestämmelserna innefattar inte en egentlig defi- nition av en försäkringsförening men anger vissa grundläggande krite- rier som måste vara uppfyllda för att en förening skall klassificeras som en försäkringsförening och därmed ha möjlighet att bedriva försäk- ringsverksamhet i enlighet med denna lag.

Liksom enligt gällande lag skall med undantag för sådana före- ningar där arbetsgivaren svarar för medlemsavgifterna — verksamheten vara avsedd för inbördes bistånd och ha till ändamål att meddela vissa slag av försäkringar. De försäkringar som en försäkringsförening kan tillhandahålla enligt förslaget är livförsäkringar samt sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som enligt EG:s indelning av försäkringsklasser är att hänföra till Skadeförsäkring, dvs. s.k. korta sjuk- och olycksfalls- försäkringar. I jämförelse med UFL, där begreppet verksamhetsgren används i stället för försäkringsklass, innebär förslaget en utvidgning inom livförsäkringsområdet genom att möjlighet öppnas för försäk- ringsföreningar att meddela fondförsäkring. Dessutom föreslås att den nuvarande beloppsbegränsningen i fråga om kapitalförsäkring slopas. Inom skadeförsäkringområdet innebär förslaget en begränsning genom att möjligheten att tillhandahålla avgångsbidragsförsäkring slopas.

I förhållande till gällande lag har vidare verksamhetsbetingelsema ändrats genom att det nuvarande förbudet mot affärsmässighet avskaf- fas enligt förslaget såsom föråldrat och onödigt begränsande för verk- samheten särskilt när det gäller formerna för medlemsvärvning.

Till kännetecknen för en försäkringsförening hör också att före- ningsmedlemmarna inte personligen svarar för föreningens förpliktelser

] 6 Sammanfattning SOU 1998:82

utan föreningen är ensam ansvarig för de förpliktelser som ingås i före— ningens namn. Liksom i gällande lag fastslås detta i lagförslaget.

Av central betydelse är definitionen i kapitlet av små försäkringsfö- reningar, eftersom små försäkringsföreningar tillsammans med före— ningar som administrerar avtalsbundna tilläggspensioner omfattas av det föreslagna dispenssystemet.

Genom lagförslaget införs regler som innebär att försäkringsföre— ningar på olika sätt närmar sig försäkringsbolagens verksamhet. För försäkringsföreningar ges sålunda regler om koncembildning och kon- cernredovisning.

I förslagets 2 kap. behandlas förutsättningarna för bildandet av en försäkringsförening.

Jämfört med UFL har kravet på minsta medlemsantal skärpts. Enligt förslaget förutsätts minst 500 medlemmar för att bilda en försäkringsfö- rening medan gällande lag kräver 100 medlemmar för bildandet av vis- sa typer av föreningar och 500 medlemmar med dispensmöjligheter för bildandet av andra slag av föreningar. Förslagets krav på minsta med- lemsantal har sin grund i att försäkringsbeståndet bör vara så stort att en godtagbar försäkringsteknisk riskutjämning, som skapar förutsättningar för att bedriva en sund försäkringsrörelse, blir möjlig. När verksamhe- ten har inletts kan dock F inansinspektionen enligt förslaget medge att medlemsantalet tillfälligt får vara lägre än 500 medlemmar.

I likhet med vad som gäller enligt UFL skall medlemmarna anta stadgar som skall gälla för föreningens verksamhet samt utse styrelse och revisorer. Stadgarna skall ges in till Finansinspektionen för stad- fästelse i samband med ansökan om koncession.

Någon motsvarighet till den i gällande lag intagna bestämmelsen, som med utgångspunkt i soliditets— och skälighetsprincipema ställer allmänna krav på en förenings stadgar, har inte tagits upp i förslaget. Soliditetsprincipen kommer i den föreslagna lagen till uttryck genom särskilda solvensregler medan Skälighetsprincipen föreslås upphävd.

Enligt EG:s regler får förhandsgodkännande eller löpande anmäl- ningar inte krävas av allmänna eller särskilda försäkringsvillkor, pre- mietariffer, tekniska grunder som särskilt används för beräkning av premietariffer eller tekniska avsättningar eller formulär och andra tryckta handlingar som försäkringsgivare avser att använda i sina mel- lanhavanden med försäkringstagama. För att det föreslagna systemet med stadfästelse av stadgar inte skall stå i strid med dessa regler har vissa av de nuvarande föreskrifterna om obligatorisk reglering i före- ningarnas stadgar utmönstrats. Detta gäller den nuvarande föreskriften att stadgarna måste ange försäkringsförmånemas beskaffenhet och storlek eller grunder för beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetalning av försäkringsbelopp. Annan obligatorisk reglering i stad-

SOU 1 998182 Sammanfattning 17

garna som föreslås utmönstrad av nämnda skäl är föreskrifterna om fasta avgifter, rätten till fribrev eller återköp, villkoren för belåning av försäkringsbrev och grunderna för fondbildning.

Enligt EG:s regler får placeringsregler avseende fria fonder inte till— lämpas. Av denna anledning har den nuvarande föreskriften om att stadgarna skall ange hur medel, som ej ingår i försäkringsfond, skall användas slopats i förslaget. Ej heller har som obligatorisk föreskrift i stadgarna tagits upp det nuvarande kravet om hur medel som inte be— hövs för löpande uppgifter skall placeras och värdehandlingar skall förvaras.

Gällande lags bestämmelser om försäkringsteknisk utredning har upphävts och ersatts av särskilda solvensregler som införts i lagförsla- get. Någon motsvarighet till den nuvarande obligatoriska föreskriften att stadgarna skall ange tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning innehåller därför inte förslaget.

Den viktigaste reformen när det gäller bestämmelserna om bildandet av en försäkringsförening är att kapitalkrav ställs på en förening som skall bildas. Förslaget i denna del är föranlett av EG:s regler och inne- bär att kapitalbasens storlek vid bildandet av föreningen skall uppgå minst till ett belopp motsvarande 300 000 ecu om rörelsen endast avser Skadeförsäkring och 800 000 ecu om rörelsen innefattar livförsäkring. Begreppen Skadeförsäkring och livförsäkring grundar sig på EG:s in- delning i försäkringsklasser. Med Skadeförsäkring avses i lagförslaget dock endast s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäkring. När försäkrings- föreningen har inlett verksamheten dimensioneras kapitalbasens storlek enligt den försäkringsrörelse som bedrivs, dock får kapitalbasen aldrig understiga nyss nämnda belopp.

För att uppfylla kapitalkraven kan utomstående finansiering behöva anlitas. I detta syfte har införts möjlighet till kapitaltillskott i försäk- ringsföreningar i form av s.k. garantikapital. Som förebild vid utform- ningen av regelsystemet i denna del har bestämmelserna om garantika- pital i FRL när det gäller ömsesidiga försäkringsbolag tjänat.

Till detta kapitel har även förts närmare bestämmelser om konces- sionsförfarandet. Som regel torde initiativtagarna till bildandet av en försäkringsförening så snart som möjligt kalla till ett konstituerande sammanträde som bl.a. skall välja styrelse. Det föreslås av praktiska skäl att det skall ankomma på styrelsen att ansöka om koncession för föreningen. Obligatoriska handlingar i ett koncessionsärende är enligt förslaget stadgarna för föreningen och en plan för den planerade verk— samheten. I övrigt innehåller lagförslaget inte någon detaljerad förteck— ning över de handlingar och utredningar som skall fogas till en konces- sionsansökan utan regeringen eller Finansinspektionen ges rätt att med- dela närmare föreskrifter härom.

l 8 Sammanfattning SOU l998:82

Koncessionsvillkoren är enligt förslaget delvis desamma för försäk- ringsföreningar som för försäkringsbolag. En grundförutsättning för koncession är att det kan anses sannolikt att försäkringsföreningen i sin verksamhet följer sunda affärsprinciper och att föreningen uppfyller nämnda kapitalkrav. En annan förutsättning för beviljandet av konces- sion är att försäkringsföreningen faktiskt skall ledas av personer med lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer och lämplig yrkesmässig erfa- renhet. Vidare bör den som ingår i ledningen för föreningen ha de per- sonliga egenskaper i fråga om omdömesgillhet som uppgiften kräver. Koncession skall inte beviljas för försäkringsrörelse i allmänhet utan i enlighet med den indelning i försäkringsklasser som EG:s försäkrings- direktiv förutsätter. Koncession kan enligt förslaget beviljas tills vidare eller tidsbegränsas.

På basis av en beviljad koncession kan en försäkringsförening be— driva försäkringsverksamhet i ett annat land inom EES än Sverige i enlighet med principen om en enda koncession enligt EG:s regler. För att få inleda verksamhet i ett främmande EES-land från en etablering eller genom gränsöverskridande verksamhet krävs att ett särskilt an- mälningsförfarande iakttas. Detta förfarande anknyter till motsvarande reglering i FRL. En grundförutsättning för såväl verksamhet från en etablering i ett främmande EES—land som gränsöverskridande verk- samhet från Sverige är att försäkringsföreningen inte har beviljats en dispens från regelsystemet i den föreslagna lagen som inte är förenlig med EG:s rättsakter.

Att möjlighet öppnas för försäkringsföreningar att bedriva verksam- het i andra EES-länder än Sverige har främst samband med anpass- ningen till EG:s försäkringsdirektiv. Något större intresse av att kunna bedriva sådan verksamhet torde f.n. inte finnas bland föreningarna. En- ligt tredje generationens försäkringsdirektiv gäller koncession som be- viljas en försäkringsgivare inom hela EES. Rätten att på basis av kon- cessionen bedriva verksamhet inom något annat EES-land än Sverige kan följaktligen inte begränsas under förutsättning att det nyss nämnda anmälningsförfarandet har iakttagits.

En försäkringsförening skall anmälas för registrering senast sex må- nader efter det att koncession har beviljats. Förslagets registreringsbe- stämmelser bygger på samma principer om registrering som FRL och EFL. I och med registreringen blir försäkringsföreningen en juridisk person.

I förslagets 3 kap. finns bl.a. bestämmelser om medlemskap som an- sluter sig till gällande ordning i avvaktan på resultatet av det arbete som sker inom Justitiedepartementet med utarbetandet av en ny försäkrings— avtalslag. Ett inträde i en understödsförening kan jämställas med att ingå ett försäkringsavtal med ett försäkringsbolag. Att den nuvarande

SOU l998:82 Sammanfattning 19

ordningen bibehålls tills vidare innebär bl.a. att försäkringsföreningen har fri prövningsrätt beträffande vem som skall antas som medlem i föreningen. Den som vägrats inträde i en försäkringsförening kan såle- des inte få detta prövat av ett utomstående organ. En medlem kan gå ur föreningen när helst medlemmen så önskar, om han inte på grund av sin anställning är skyldig att tillhöra föreningen. Medlems skyldigheter och rättigheter vid avgång är väsentligen desamma som enligt gällande lag.

Liksom enligt gällande lag ankommer det på styrelsen att föra en medlemsförteckning.

Av central betydelse i regleringen av försäkringsföreningarnas verk- samhet är solvensbestämmelserna som ingår i förslagets 4 kap. Avsik- ten med solvensbestämmelserna är att säkerställa en försäkringsföre- nings förmåga att svara för de förbindelser som föranleds av försäk- ringsförhållandena. Solvenskraven enligt förslaget är väsentligen av samma innehåll som i FRL. Detta innebär således att en försäkringsfö- rening enligt förslaget har motsvarande risktäckningskapacitet i förhål- lande till sina försäkringsförbindelser som försäkringsbolagen. Som nämnts har Finansinspektionen enligt förslaget vissa möjligheter att lämna dispens från solvensbestämmelserna.

De föreslagna solvensbestämmelserna, som står i samklang med EG:s regler, innebär bl.a. att det införs krav på särskilt konsoliderings- kapital, dvs. reserver utöver försäkringstekniska avsättningar, för för- säkringsföreningar. Vidare innebär bestämmelserna att krav ställs på täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsvarande försäk- ringstekniska avsättningar.

Till de föreslagna solvensbestämmelserna hör också krav på att upp- rätta grunder för bl.a. beräkningar av försäkringspremier och premiere— serv, rätt till återköp och fribrev, verkan av underlåtenhet att betala av- gift samt återbäring till medlemmar.

I likhet med försäkringsbolagen åläggs enligt förslaget försäkrings- föreningar att upprätta riktlinjer för placering av de tillgångar som an- vänds för skuldtäckning och att föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångamas värde.

Efter mönster av vad som gäller för försäkringsbolag föreslås att en försäkringsförening inte får lämna penninglån till eller ställa säkerhet för styrelseledamötema, verkställande direktören eller aktuarien i före- ningen eller i något annat företag i samma koncern. Förbudet omfattar även vissa personer som är närstående till dessa personer med ansvarig ställning.

Den nuvarande begränsningen av aktieförvärv, den s.k. fempro- centsregeln, har bibehållits av konkurrensskäl i avvaktan på resultatet

20 Sammanfattning SOU 1998: 82

av den översyn som denna begränsningsregel är föremål för när det gäller försäkringsbolag mot bakgrund av att EG:s regler inte medger medlemsstaterna att fastställa regler i den nationella lagstiftningen för valet av tillgångar som ingår i fria fonder. Femprocentsregeln har kompletterats med en koncernregel och en regel avseende förvärv av organisationsaktier i finansiella företag.

En nyhet är att det föreslås att försäkringsföreningar i likhet med försäkringsbolag får använda optioner, terminskontrakt och andra lik- nande finansiella instrument bl.a. för att sänka den finansiella risken.

I förslagets 5 kap. ingår bestämmelser om försäkringsföreningens organisation. Den föreslagna regleringen innehåller med EFL i stora delar överensstämmande stadganden om ledningen för en försäkrings- förening, föreningsstämma och revision.

En nyhet när det gäller försäkringsföreningens ledning är att verk- ställande direktör enligt huvudregeln skall utses i vissa stora försäk— ringsföreningar. Dock får enligt förslaget undantag medges från kravet att utse verkställande direktör, om särskilda skäl föreligger.

I fråga om styrelsens och verkställande direktörens uppgifter följer förslaget den allmänna associationsrättsliga principen att styrelsen är ansvarig för försäkringsföreningens organisation och förvaltningen av föreningens angelägenheter. Finns verkställande direktör utsedd har han hand om den löpande förvaltningen. Till denna hör alla åtgärder som inte med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verk- samhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse. Verkställan- de direktören eller annan anställd i försäkringsföreningen får inte vara styrelseordförande.

Lagförslaget i fråga om föreningsstämma avser i överensstämmelse med EFL att trygga föreningsmedlemmamas möjligheter att delta vid stämma och yttra sig på den. Liksom enligt gällande lag är det möjligt att överföra medlemmarnas beslutanderätt åt särskilt valda fullmäktige.

Förslaget i denna del innehåller också regler om befogenheter som tillkommer garanter, dvs. personer som tillskjuter garantikapital vid bildande av en försäkringsförening. Reglerna har förenhetligats med de bestämmelser i F RL som gäller garanter.

Förslaget till revision bygger i huvudsak på den nuvarande regle- ringen i UFL. En försäkringsförening skall ha minst två revisorer. Till skillnad från gällande lag behöver ett revisionsuppdrag inte vara tids- begränsat utan kan gälla tills vidare. Som grundläggande krav i fråga om en revisors kompetens gäller att revisorn i försäkringsföreningen skall ha insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhål— landen som fordras för uppdragets fullgörande. Detta krav är såtillvida flexibelt att dess innebörd är beroende av försäkringsföreningens stor- lek och arten av dess verksamhet.

SOU 1998:82 Sammanfattning 21

Bestämmelser om likvidation och upplösning ingår i förslagets 6 kap. En likvidation avslutas i allmänhet med upplösning av förening- en men den kan också avslutas så att föreningen försätts i konkurs eller fusionernas med en annan försäkringsförening. Ijämförelse med gäl- lande lag har bestämmelserna om likvidationsförfarandet och själva upplösningen av föreningen delvis reviderats med beaktande av mot- svarande regelsystem i EFL och FRL.

Till den föreslagna lagen om försäkringsföreningar har i förslagets 7 kap. fogats bestämmelser om fusion mellan försäkringsföreningar. Detta är en nyhet i förhållande till gällande lagstiftning. Förslaget inne— håller med övrig associationslagstiftning som förebild två huvudformer för fusion. Den ena av dem avser fusion mellan två försäkringsföre- ningar där en förening går upp i en annan (fusion genom absorption). Den andra fusionsformen innebär att två eller flera överlåtande försäk- ringsföreningar förenas i en nybildad försäkringsförening (fusion ge- nom kombination). Som ett komplement till fusionsförfandet har de nuvarande reglerna om överlåtelse av försäkringsbestånd bibehållits. Med stöd av detta överlåtelseförfarande kan en försäkringsförening utan att gå samman med en annan försäkringsförening helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till föreningen. Möjlighet ges också att genom detta förfarande helt eller delvis överlåta beståndet till ett svenskt försäkringsbolag eller en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES.

I förslagets 8 kap. finns särskilda skadeståndsbestämmelser rörande försäkringsföreningar. De föreslagna bestämmelserna, som utgör ett komplement till den allmänna skadeståndslagstiftningen, bygger på samma ansvarsprinciper som övriga associationsrättsliga lagar. Regle- ringen avser skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter, verkställande direktör, aktuarie, revisorer, föreningsmedlemmar och röstberättigade. Dessutom innehåller kapitlet regler om jämkning av skadeståndsskyl- dighet, väckande av skadeståndstalan och preskription av talerätt. Ska- deståndsreglerna grundas delvis på bestämmelserna i UFL.

De grundläggande bestämmelserna om finna i firmalagen (1974:156) skall tillämpas på försäkringsförenings firma. I förslagets 9 kap. anges bl.a. de villkor som vid sidan av firmalagen skall gälla för rätten att erhålla registrering av försäkringsförenings firma. En nyhet i förhållande till gällande lag är att en förening inte skall kunna välja mellan uttrycket ”understödsförening” och ”försäkringsförening” utan alltid använda uttrycket ”försäkringsförening” i sin firma. Motivet till förslaget i denna del är bl.a. att ordet ”understödsförening” är föråldrat och knappast leder tankarna till en förening som bedriver försäkrings- verksamhet utan snarare till allmännyttiga stiftelser och ideella före-

22 Sammanfattning SOU 1998:82

ningar. Möjlighet ges dock för redan etablerade understödsföreningar att bibehålla sitt firmanamn.

Efter mönster av vad som gäller enligt EFL föreslås att en försäk- ringsförening skall kunna anta bifirma som särskild benämning för en del av verksamheten.

I förslagets 10 kap. finns bestämmelser om tillsynen över försäk- ringsföreningar. Liksom hittills skall Finansinspektionen ha huvudan- svaret för tillsynen. Inspektionens övervakningsuppgifter, rätten att få uppgifter och granska verksamheten samt möjligheten att ingripa med tvångsmedel har närmare preciserats i förslaget. Ett väsentligt inslag i denna tillsynsfunktion är kontrollen av att försäkringsföreningama upp- fyller solvenskraven enligt denna lag. I stort sett skall försäkringsföre- ningar granskas på motsvarande sätt som försäkringsbolag som bedri- ver verksamhet enligt FRL.

Förslagets ]] kap. innehåller bestämmelser om registrering som ut- går från samma principer som motsvarande föreskrifter i FRL. Detta innebär vissa ändringar i jämförelse med UFL bl.a. genom att krav in- förs på kungörande av uppgifter som Finansinspektionen registrerar.

Avsikten är att den nya lagen om försäkringsföreningar skall träda i kraft den 1 januari 1999. Som framgått ingår i lagförslaget avsevärda ändringar i förhållande till gällande lag. Övergången till den nya lagen kräver därför detaljerade bestämmelser. Dessa bestämmelser finns samlade i en särskild promulgationslag.

Mindre understödsföreningar som uppfyller vissa kriterier skall ha ansökt om koncession enligt den nya lagen före utgången av år 2009. I annat fall måste verksamheten avvecklas.

För försäkringsföreningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv föreslås inte någon längre övergångsperiod med hänsyn till att regle- ringen av sådana föreningar redan borde ha harmoniserats i enlighet med EG:s försäkringsdirektiv. Av konkurrensskäl har ej heller vissa större föreningar som inte omfattas av EG:s försäkringsdirektiv med- getts någon längre övergångstid. För att bl.a. uppfylla kapitalkraven, anpassa stadgarna och ansöka om koncession enligt den nya lagen har dock en övergångstid på ett år reserverats, dvs. före utgången av år 1999 måste dessaföreningar ha ansökt om koncession enligt den nya lagen. I annat fall måste verksamheten avvecklas.

Omprövningen av verksamhetstillståndet för redan etablerade före— ningar syftar till en modernisering av understödsföreningsväsendet. Motsvarande ordning har Finansinspektionen tillämpat på försäkrings— bolagen vid anpassningen av FRL till EG:s regler.

SOU l998:82 23

Författningsförslag

1.1 Förslag till Lag om försäkringsföreningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Försäkringsförenings rätt att driva försäkringsrörelse m.m.

1 & En försäkringsförening får efter koncession av Finansinspektionen bedriva försäkringsrörelse i enlighet med denna lag.

Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verk- samhet.

Försäkringsföreningarna skall stå under tillsyn av Finansinspektio— nen och vara registrerade hos denna.

För varje försäkringsförening skall finnas ett huvudkontor i Sverige.

Skadeförsäkring och livförsäkring

2 5 Med Skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som av— ses i 2 kap. 3 a & första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelsela- gen (1982z7l3).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 b & försäkringsrörelselagen.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 2 kap. 4 5 och 4 kap. 1 &, får tillämpas på skadeförsäkringar

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 2 kap. 4 & samt 4 kap. 1 5 och 2 5 andra stycket, behöver inte tillämpas på sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3b 5 första stycket klas- serna lb och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

24 F örfattningsförslag SOU 1 998182

Livränta och sjukränta

3 & Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör liv- försäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeför- säkring, om ersättningen betalas från en Skadeförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör Skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 4 kap. 2 & andra styck— et, 5 kap. 3 5 och 6 kap. 28 &.

Försäkringsförening

4 & Med försäkringsförening förstås en förening för inbördes bistånd som har till ändamål att meddela sådan försäkring som avses i 2 5 första och andra styckena. Meddelas försäkringar huvudsakligen på grund av anställning, anses föreningen som försäkringsförening, även om medlemsavgifterna betalas av arbetsgivaren. Försäkringsföreningen skall vara sluten på det sättet att den huvud- sakligen är avsedd för 1. anställda i ett visst eller vissa företag, 2. personer som tillhör en viss yrkesgrupp, eller 3. medlemmar i en sammanslutning med en sådan intressegemenskap att en samverkan även för försäkring är naturlig.

I 2 kap. 2 5 första stycket 5 finns bestämmelser om att en försäk- ringsförenings stadgar skall ange de villkor som skall gälla för inträde i föreningen.

Ansvar för försäkringsförenings förpliktelser

5 5 För en försäkringsförenings förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. I tillgångarna inräknas avgifter som har förfallit till betal- ning, även om de ännu inte har betalats.

Annan verksamhet än försäkringsrörelse m.m.

6 5 En försäkringsförening får inte driva annan rörelse än försäkrings- rörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.

Livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i samma försäkringsförening skall hållas åtskilda hos föreningen.

Definition av små försäkringsföreningar

7 5 Med små försäkringsföreningar avses i denna lag

SOU 1998:82 F öäattningsförslag 25

a) försäkringsföreningar som endast meddelar Skadeförsäkring, om stadgarna medger uttag av extra bidrag eller minskning av förmåner, de årliga medlemsavgifterna inte överstiger ett belopp motsvarande en miljon ecu och minst hälften av avgifterna kommer från med- lemmarna,

b) försäkringsföreningar som endast meddelar kapitalförsäkring för dödsfall, om storleken av försäkringsförmånerna inte överstiger ett belopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen (l962:831) om all— män försäkring för en medlem eller där förmånerna utgår i natura,

c) försäkringsföreningar som meddelar annan livförsäkring än som avses i b), om stadgarna medger uttag av extra bidrag eller minsk- ning av förmåner och de årliga medlemsavgifterna inte överstiger ett belopp motsvarande 500 000 ecu.

Dispenser

8 & Finansinspektionen får, med de begränsningar som anges i andra och tredje styckena, medge undantag eller avvikelser från bestämmel- serna i denna lag i fråga om,

1. små försäkringsföreningar,

2. andra försäkringsföreningar än som avses i 1, om föreningen huvud- sakligen meddelar försäkring på grund av anställning.

Undantag eller avvikelser får medges från bestämmelserna, om koncernförhållanden i 9 &, kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening i 2 kap. 4 &, kapitalkrav vid utövande av verksamheten i 4 kap. l &, försäkringstekniska avsättningar i 4 kap 2 &, täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsvarande för- 'säkringstekniska avsättningar i 4 kap. 3 &,

upprättande av grunder i 4 kap. 4 &, försäkringstekniska riktlinjer i 4 kap. 7 &, register för skuldtäckning i 4 kap. 8 &, reglerna om tillsyn i 10 kap.

wewwe

509039

Undantag eller avvikelse får endast medges om hinder inte förelig— ger från allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till förening- ens förhållanden.

26 F örfattningsförslag SOU 1998:82

Koncernförhållanden

9 & Bestämmelserna om koncerner i 1 kap. 9 & försäkringsrörelselagen (1982z713) skall tillämpas på försäkringsföreningar.

Nära förbindelser mellan en försäkringsförening och ett annat företag

10 & Bestämmelserna om nära förbindelser i 1 kap. 9 c 5 första stycket försäkringsrörelselagen (19822713) skall tillämpas på försäkringsföre- ningar.

Bestämmelser om redovisning

11 & Bestämmelser om försäkringsföreningars redovisning finns i lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Vid tillämpningen av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag skall försäkringsförening som uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar försäkring som avses i 2 5 andra stycket anses som livförsäk- ringsföretag. Andra föreningar skall.anses som skadeförsäkringsföre- tag.

Bestämmelser om livförsäkring med anknytning till värdepappersfonder

12 & Försäkringsföreningar som meddelar sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 b 5 första stycket 3 försäkringsrörelselagen (19822713) skall tillämpa bestämmelserna i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

Hänvisningar till försäkringsrörelselagen och lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

13 & När det i denna lag hänvisas till bestämmelser i försäkringsrörel- selagen (19821713) eller till lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder skall vid tillämpningen av bestäm— melserna iakttas, att vad där sägs om

a) försäkringsbolag i stället skall avse försäkringsförening,

b) försäkringstagare i stället skall avse medlemmar i försäkringsföre- ning,

c) premie i stället skall avse medlemsavgift.

SOU 1 998182 F örfattningsförslag 27

Om en bestämmelse i försäkringsrörelselagen eller lagen om livför— säkringar med anknytning till värdepappersfonder hänvisar till en än- nan bestämmelse skall även hänvisningen tillämpas, om inte annat föl- jer av denna lag.

Hänvisningar till lagen om ekonomiska föreningar

14 5 När det i denna lag hänvisas till bestämmelser i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall vid tillämpningen av bestämmelserna iakttas, att vad där sägs om ekonomiska föreningar i stället skall avse försäkringsföreningar.

Om en bestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar hänvisar till en annan bestämmelse skall även hänvisningen tillämpas, om inte annat följer av denna lag.

2 kap. Bildandet av en försäkringsförening m.m.

Förutsättningar för bildandet av en försäkringsförening

1 & En försäkringsförening skall ha minst 500 medlemmar. Medlemmarna skall anta stadgar samt välja styrelse och revisorer. Bestämmelser om kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsföre- ning finns i 4 &.

För den försäkringsförening som skall bildas skall ansökan om kon— cession göras lios Finansinspektionen enligt bestämmelserna i 5 5. Anmälan för registrering skall göras enligt bestämmelserna i 8 &.

Stadgar

2 & En försäkringsförenings stadgar skall ange

1. föreningens firma,

2. den ort i Sverige där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

3. ändamålet med föreningens verksamhet och de försäkringsklasser som verksamheten är avsedd att omfatta,

4. om föreningen skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),

5. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter, revisorer och eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt om någon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall skall ske,

28 F örfattningsförslag SOU 1998:82

7. för det fall att fullmäktige skall finnas, hur de skall utses, samt de- ras befogenhet och mandattid,

8. tid för ordinarie föreningsstämma,

9. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller full- mäktiges kännedom, 10. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, 11. hur det skall förfaras med föreningens behållna tillgångar när före- ningen upplöses, 12. för det fall att garantikapital som avses i 3 5 skall förekomma, vad som skall gälla därom och i vilken utsträckning rösträtt skall till— komma garanterna, samt 13. ordningen för beslut om särskild uttaxering och grunderna för dess verkställande, om sådan uttaxering skall få förekomma.

Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Garantikapital

3 5 En försäkringsförening kan i stadgarna föreskriva att kapital får tillskjutas vid bildandet av föreningen (garantikapital) och att sådant kapital får tillskjutas även av andra än medlemmar (garanter). Garanti- kapitalet skall betalas med pengar senast inom två år från dagen för beslutet om föreningens bildande. Garantikapitalet skall återbetalas när det inte längre behövs för rörelsens ändamålsenliga bedrivande och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalkrav vid utöv- andet av verksamheten enligt 4 kap. 1 5.

Beslut om återbetalning av garantikapitalet fattas av föreningsstäm- man och får inte verkställas utan Finansinspektionens tillstånd. Verk- ställd återbetalning skall av styrelsen eller verkställande direktören ge— nast anmälas för registrering.

Kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening

4 5 När en försäkringsförening bildas skall föreningen ha en kapitalbas som inte får understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Garantibe- loppet är

1. 800 000 ecu, om rörelsen avser livförsäkring, och

2. 300 000 ecu, om rörelsen endast avser Skadeförsäkring.

Garantibeloppet skall motsvaras av eget kapital.

SOU 1998:82 F örfattningsförslag 29

Koncessionsansökan

5 5 Styrelsen för försäkringsföreningen skall ansöka om koncession samt underställa Finansinspektionen stadgarna för stadfästelse. Till an- sökningen skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten (verksamhetsplan). Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksam- hetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökningen.

Beviljande av koncession m.m.

6 & Finansinspektionen skall stadfästa stadgarna och bevilja konces-

sion, om ]. stadgarna uppfyller de krav som ställs i denna lag,

2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet,

3. styrelseledamötema, verkställande direktören och dennes ställföre- trädare har sådan allmän kännedom om försäkringsverksamhet som anses behövlig med beaktande av arten och omfattningen av försäk- ringsföreningens verksamhet samt även i övrigt är lämpliga för upp- giften,

4. försäkringsföreningen upprätthåller en sådan kapitalbas som anges i 4 5 första stycket.

Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytter- ligare försäkringsgivare.

Om försäkringsföreningen kommer att ha nära förbindelser med nå— got annat företag, får stadgarna stadfästas och koncession beviljas en- dast om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsfö- reningen.

Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a 5 första stycket klasserna 1 och 2 samt 3 b 5 första stycket försäkringsrörelselagen (1982z713).

Koncession beviljas tills vidare eller, om särskilda omständigheter föranleder detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det lö- pande räkenskapsårets slut.

Andring av koncession m.m.

7 5 Om en försäkringsförening avser att ändra stadgarna eller att ansö- ka om förlängning av en tidsbegränsad koncession eller att utvidga

30 Fötfattningsförslag SOU 1998:82

verksamheten till en försäkringsklass som inte omfattas av den gällande koncessionen, skall bestämmelserna i 5 och 6 åå tillämpas.

Registrering

8 5 En försäkringsförening skall anmälas för registrering senast sex månader efter det att koncession har beviljats.

Om föreningen enligt stadgarna eller enligt beslut som har fattats vid sammanträde med medlemmarna inte skall börja sin verksamhet förrän visst villkor har uppfyllts, räknas tiden för anmälan för registre- ring i stället från den tidpunkt då villkoret är uppfyllt. Registrering får inte ske före denna tidpunkt.

För registrering av en försäkringsförening där garantikapital skall finnas, krävs 1. att minst hälften av garantikapitalet har betalats och 2. att garanterna har lämnat till föreningen ställda skriftliga förbindel-

ser på de belopp som inte har betalats.

Frågan om föreningens bildande har fallit, om anmälan för registrering inte skett inom den tid som anges i första eller andra stycket eller om Finansinspektionen genom beslut som vunnit laga kraft har avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering. Styrelseledamöterna svarar solidariskt för återbetalningen av de belopp som tecknats som garanti- kapital eller avgifter jämte uppkommen avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärder som avses i 9 5 första stycket andra meningen.

Rättssubjektivitet och personlig ansvarighet

9 5 Sedan en försäkringsförening har registrerats kan den förvärva rät- tigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstol och andra myndigheter. Styrelsen får dock före registreringen föra talan i mål rörande föreningens bildande och även i övrigt vidta åtgärder för att erhålla de belopp som tecknats som garantikapital eller utfästa av— gifter samt ansöka om koncession.

Om en förpliktelse uppkommer genom en åtgärd på föreningens vägnar före registreringen, svarar de som har beslutat eller deltagit i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. Vid registreringen övergår ansva- ret på föreningen, om förpliktelsen följer av stadgarna eller har till- kommit efter det att föreningen bildats.

Har före registreringen ett avtal för föreningen slutits med en med- kontrahent som visste att föreningen var oregistrerad kan denne, såvida inte annat följer av avtalet, frånträda detta endast om frågan om före—

SOU 1998:82 Föifattningsförslag 31

ningens bildande har fallit enligt 8 & fjärde stycket. Om medkontra- henten inte visste att föreningen var oregistrerad, kan han frånträda av- talet innan föreningen har registrerats.

Verksamhet från en etablering i ett främmande land inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES)

10 & En försäkringsförening som avser att upprätta en filial, agentur eller annat liknande driftställe (sekundäretablering) i ett främmande land inom EES, skall underrätta Finansinspektionen om det. För under— rättelsen gäller vad som föreskrivs i 2 a kap. 1 & andra stycket försäk— ringsrörelselagen (1982:7l3).

Finansinspektionen skall, om förutsättningarna enligt första stycket andra meningen är uppfyllda, lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där sekundäretableringen skall upprättas. Därvid skall bestämmelserna i 2 a kap. 2 & första— tredje styckena försäkringsrörelselagen tillämpas, dock med den avvikelsen att vad där sägs om kapitalbas enligt försäkringsrörelselagen i stället skall avse kapitalbas enligt 4 & och 4 kap. 1 & denna lag. Om Finansin- spektionen finner att förutsättningar att upprätta en sekundäretablering inte föreligger skall inspektionen meddela beslut om det inom tre må- nader från det att inspektionen tagit emot underrättelsen enligt första stycket.

Vid ändring av något förhållande som angivits i en underrättelse en— ligt första stycket skall bestämmelserna i 2 a kap. 3 & försäkringsrörel- selagen tillämpas.

Gränsöverskridande verksamhet inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES)

11 & En försäkringsförening som avser att från Sverige eller från en sekundäretablering i ett annat land inom EES meddela försäkringar för risker belägna i eller för åtaganden som skall fullgöras i ett annat land inom EES, och detta skall ske på annat sätt än genom en sekundäreta- blering i det landet (gränsöverskridande verksamhet) skall underrätta Finansinspektionen om det. I underrättelsen skall det anges vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall omfatta.

Finansinspektionen skall lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verk- samheten skall bedrivas. Därvid skall bestämmelserna i 2 a kap. 55 försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas, dock med den avvikelsen att vad där sägs om kapitalbas enligt försäkringsrörelselagen i stället skall avse kapitalbas enligt 4 å och 4 kap. 1 & denna lag.

32 F ötfattningsförslag SOU l998:82

Vid ändring av något förhållande som angivits i en underrättelse en- ligt första stycket, skall bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas.

3 kap. Medlemskap m.m.

Inträde

1 5 Fråga om antagande av medlem i en försäkringsförening avgörs av styrelsen med iakttagande av vad som är föreskrivet i stadgarna.

Försäkringsbrevets innehåll m.m.

2 5 Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspektio- nen får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en försäkringsförening skall lämna till medlemmarna och till den som an— sökt om medlemskap i föreningen.

Avgång

3 5 Medlem får utträda ur en försäkringsförening, om medlemmen inte på grund av sin anställning är skyldig tillhöra denna. Anmälan om ut- träde skall göras skriftligen.

Medlem får inte uteslutas ur försäkringsföreningen av annan orsak än stadgarna anger. En fråga om uteslutning prövas av styrelsen om inte annat är bestämt i stadgarna.

Medlems skyldigheter och rättigheter vid avgång

4 5 Även om en medlem avgått eller uteslutits ur en försäkringsföre— ning eller avlidit, har föreningen, om inte annat framgår av försäkrings- villkoren, rätt till dels avgift för den tidsperiod, varunder avgången har ägt rum, dels vad som belöper på den avgångne enligt beslut om sär- skild uttaxering som fattats före avgången.

Den avgångne eller hans rättsinnehavare har inte annan rätt till före- ningens tillgångar än som framgår av försäkringsvillkoren.

SOU l998:82 Författningsförslag 33

Fribrev och återköp

5 & Avgår en medlem ur en försäkringsförening har han vid livförsäk- ring rätt till fribrev eller återköp, dock med de inskränkningar som föl— jer av andra stycket.

Rätten till fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om 1. den minsta tid under vilken försäkringen skall ha gällt, 2. det lägsta belopp som skall ha erlagts i avgifter för försäkringen, 3. det lägsta belopp till vilket fribrevs— eller återköpsvärde skall uppgå.

Avgifter

6 5 En försäkringsförening skall till verksamhetens bedrivande ta ut medlemsavgifter. Meddelat föreningen försäkring inom flera försäk— ringsklasser, skall särskild avgift uttagas för varje försäkringsklass.

Uttagande av avgifter får inte göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom föreningen.

Om stadgarna medger särskild uttaxering, får sådan endast ske när föreningens tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga utöv- ande.

Medlemsförteckning

7 & Styrelsen skall föra en medlemsförteckning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen, meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall föras in i förteckningen och om hur förteckningen skall vara ordnad.

4 kap. Rörelsen

Kapitalkrav vid utövande av verksamheten

1 & En försäkringsförening skall, utöver tillgångar motsvarande försäk- ringstekniska avsättningar enligt 2 5, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas vid utövandet av verksamheten. Kapitalbasen skall minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal), dock får kapitalbasen aldrig vara mindre än det garantibelopp som anges i 2 kap. 4 5 första stycket 1 för livförsäkringsrörelse och i 2 kap. 4 5 första stycket 2 för skadeförsäk- ringsrörelse. Solvensmarginalen skall beräknas för livförsäkring enligt

2 17-1169

34 Författningsförslag SOU l998:82

7 kap. 23 & försäkringsrörelselagen (1982:713) och för Skadeförsäkring enligt 7 kap. 25 & nämnda lag;

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio— nen meddelar föreskrifter om vilka poster som får ingå i kapitalbasen. Dock skall i fråga om livförsäkring en sjättedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet, om det är större, motsvaras av eget kapital.

Om livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse drivs i samma försäkringsförening skall kapitalbasen för livförsäkringsrörelsen re- spektive skadeförsäkringsrörelsen redovisas separat. Om båda verk- samhetsformerna uppfyller kraven på kapitalbasens storlek enligt första stycket får dock poster hänförliga till den ena kapitalbasen, till den del den överstiger den föreskrivna storleken, räknas in i den andra kapital— basen. Finansinspektionen skall underrättas om ett sådant förfarande.

Försäkringstekniska avsättningar

2 5 En försäkringsförenings försäkringstekniska avsättningar skall mot- svara belopp som erfordras för att föreningen vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna skall motsvara försäkringsföreningens ansvarighet för

1. löpande försäkringar (premiereserv),

2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader som beräknas upp— komma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som för- fallit till betalning men inte betalats ut (avsättning för oreglerade

skador), 3. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har

förfallit till betalning, 4. sådan tilldelad återbäring inom skadeförsäkringsrörelsen som inte

har förfallit till betalning.

Vid beräkning av premiereserv skall bestämmelserna i 7 kap. 2 5 för- säkringsrörelselagen (1982:713) eller föreskrifter som meddelas med stöd av någon av dessa bestämmelser tillämpas.

Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder an— vändas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av ska— domas art.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen får meddela närmare föreskrifter om beräkning av försäkringstek— niska avsättningar.

SOU 1998:82 Författningsförslag 35

Täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsvarande försäkringstekniska avsättningar

3 5 En försäkringsförenings försäkringstekniska avsättningar skall täckas med tillgångar på det sätt som sägs om skuldtäckning enligt 7 kap. 9 & första, tredje och fjärde styckena, 9 a - 10 c åå, 10 e 5 och 10 få första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) eller enligt fö- reskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser.

De tillgångar som används för skuldtäckning enligt första stycket skall värderas enligt 7 kap. 10 f & tredje sjätte styckena försäkringsrö- relselagen. Vid värderingen skall avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

För de tillgångar som används för skuldtäckning gäller bestämmel— serna om lokalisering av tillgångar i 7 kap. 10 d & första stycket försäk- ringsrörelselagen.

Upprättande av grunder

4 & För livförsäkringar skall, om det inte med hänsyn till försäkringar— nas särskilda beskaffenhet finns anledning till undantag, grunder upp- rättas för

1. beräkning av avgifter,

2. beräkning av premiereserv,

3. medlems rätt till återköp och fribrev,

4. belåning av försäkringsbrev hos försäkringsföreningen,

5. verkan av underlåtenhet att betala avgift,

6. medlems rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 3 eller 5 upphör i förtid eller försäkringsföreningen i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet,

7. återbäring till medlemmarna,

8. skyldighet att teckna återförsäkring och

9. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.

Grunderna skall avse att trygga försäkringsföreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal. Om grun- derna inte längre fyller det avsedda ändamålet skall styrelsen och verk— ställande direktören genast se till att grunderna ändras.

För grunder som avses i första stycket 1 och 2 skall bestämmelserna om grundernas innehåll i 7 kap. 5 & försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas.

Grunder som avses i första stycket 7 skall innehålla regler för be— räkning och fördelning av återbäring samt användning av återbärings—

36 Författningsförslag SOU 1998:82

fonden. Utfästelse om återbäring får inte göras på annat sätt än som följer av reglerna om tilldelning av återbäring.

För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 3 5 första stycket tillhör Skadeförsäkring skall grunder upprättas för beräkning av premie- reserv och rätt till återköp.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktionellt skall ställas upp och om vad redogörelsen enligt femte stycket skall innehålla.

Övergångsgrunder

5 & För livförsäkring eller för sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 3 5 första stycket tillhör Skadeförsäkring får särskilda premiere— servgrunder (övergångsgrunder) upprättas enligt vad som föreskrivs i 7 kap. 6 & försäkringsrörelselagen (1982:7l3).

Skyldighet att tillställa F inansinspektionen grunder m.m.

6 5 Senast när grunder för livförsäkring börjar användas skall de till- ställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för medlemmarna och försäkrings- föreningen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finan- sinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla.

Bestämmelserna i första stycket gäller också vid ändring av grunder.

Försäkringstekniska riktlinjer

7 5 En försäkringsförening skall upprätta riktlinjer för placering av me- del som används för skuldtäckning.

Medlemmar och den som avser att ansöka om medlemskap i före— ningen skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet saknas anledning till sådan information.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen skall meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte skall omfattas av informationsskyl- digheten.

SOU l998:82 F örfattningsförslag 37

Register för skuldtäckning

8 5 En försäkringsförening skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångamas värde.

Om en tillgång, som antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

Förbud att ingå borgen m.m.

9 5 En försäkringsförening får inte ingå borgen eller ställa annan säker- het, om inte Finansinspektionen medger det för visst fall.

Tillstånd att avvika från kravet på minsta medlemsantal

10 5 När en försäkringsförening har inlett sin verksamhet kan Finansin- spektionen bestämma att minsta antalet medlemmar i föreningen tillfäl- ligt får vara lägre än vad som anges i 2 kap. 1 5 första stycket, om det finns särskilda skäl för det.

Kreditj äv

11 & Försäkringsföreningar skall tillämpa bestämmelserna om kreditjäv i 12 kap. 12 och 13 55 försäkringsrörelselagen (1982:7l3).

Begränsning av försäkringsförenings rätt att äga aktier m.m.

12 5 En försäkringsförening får inte utan Finansinspektionens medgi- vande äga mer än en tjugondel av aktierna i svenskt eller utländskt ak- tiebolag eller, om rösterna har olika röstvärde, större antal än att röste- talet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga ak- tier. Tillhör försäkringsföreningen en koncern, skall bestämmelsen gälla koncernen.

Beträffande försäkringsförenings rätt att äga aktier eller andelar i fö- retag som driver någon form av finansiell verksamhet gäller 7 kap. l7aå försäkringsrörelselagen (1982:7l3). Vid tillämpningen av be- stämmelserna skall iakttas, att vad där sägs om livförsäkringsbolag i stället skall avse försäkringsförening som uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar försäkring som avses i 1 kap. 2 & andra stycket. Andra försäkringsföreningar skall vid tillämpningen av bestämmelserna anses som skadeförsäkringsbolag.

38 Författningsförslag SOU l998:82

Användning av finansiella instrument

13 & Optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella in- strument får användas för att sänka den finansiella risken i en försäk- ringsförening. Sådana instrument får dessutom användas för att effekti— visera förvaltningen av föreningens tillgångar om detta kan ske utan att föreningens risker överstiger en risknivå som är förenlig med kraven på en sund försäkringsverksamhet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen får meddela föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i första stycket.

Intressegemenskap mellan försäkringsförening och aktiebolag eller ekonomisk förening

14 5 Om det föreligger intressegemenskap mellan å ena sidan en för— säkringsförening och å andra sidan ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, får Finansinspektionen förelägga aktiebolaget eller förening— en att avge en särskild redovisning över intressegemenskapen. Sådant föreläggande får dock meddelas endast om det behövs med hänsyn till tillsynen över försäkringsverksamheten och om regeringen lämnat sitt samtycke till det. Redovisningen skall avges enligt anvisningar av Fi- nansinspektionen.

5 kap. F örsäkringsföreningens organisation

Försäkringsföreningens ledning

1 5 Följande bestämmelser om förenings ledning i 6 kap. lagen (19871667) om ekonomiska föreningar skall tillämpas på försäkringsfö- reningar: 1 & om styrelseledamöternas antal, deras tillsättande, mandattiden, suppleanter och arbetstagarrepresentanter, dock med den avvikel- sen att minst hälften av styrelsens ledamöter skall väljas på före- ningsstämma eller utses av organisation som kan anses företräda medlemmarna, 2 5 om styrelseuppdragets upphörande i förtid, 3 5 om utseendet av verkställande direktör och vice verkställande di- rektör, 4 5 om behörighetsvillkör för verkställande direktör och styrelseleda— möter,

SOU l998:82 F örfattningsförslag 39

5 Q om anmälan av aktieinnehav, 7 Q om informationsskyldighet i koncernförhållanden,

8 Q om styrelseordförande, styrelsesammanträden och styrelseproto- koll, dock med den avvikelsen att förbudet att vara ordförande skall gälla för samtliga anställda i en försäkringsförening, 9 Q om styrelsens beslutförhet, styrelsebeslut och undertecknande av handlingar, 10 Qom jäv, 11 Qom ställföreträdare och firmateckning, 12 Qom verkställande direktörens rätt att företräda föreningen och teck- na dess firma, 13 Qom otillåtna åtgärder och lydnadsplikt, 14 Qom överskridande av ställföreträdares befogenhet, 15 Qom registreringsanmälan, dock skall vid tillämpningen av bestäm- melserna iakttas att hänvisningen i andra stycket till 2 kap. 3 Q i stället skall avse 2 kap. 8 Q denna lag.

Styrelsens och verkställande direktörens uppgifter

2 Q Styrelsen svarar för försäkringsföreningens organisation och för förvaltningen av försäkringsföreningens angelägenheter. Verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Verkställande direktören får dess- utom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av försäkringsföreningens verksamhet är osed- vanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för försäkringsföreningens verksamhet. I så— dant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden. Styrelsen skall se till att organisationen i fråga om bokföringen och medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verkställande direktören skall sörja för att försäkringsföreningens bok- föring fullgörs i överensstämmelse med lagen (1995:]560) om årsredo- visning i försäkringsföretag och andra författningar och att medelsför- valtningen sköts på ett betryggande sätt. Styrelsen skall fastställa sådana riktlinjer som anges i 4 kap. 7 Q första stycket och se till att de följs. Styrelsen skall fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. Styrelsen ansvarar för att uppgifter enligt 10 kap. 2 Q tredje stycket lämnas och att informationsskyldigheten enligt 4 kap. 7 Q andra stycket fullgörs. Beslut om antagande och ändring av grunder fattas av styrelsen.

40 F örfattningsförslag SOU 1998:82

Aktuarie

3 Q 1 försäkringsföreningar som meddelar livförsäkring skall de försäk— ringstekniska utredningarna och beräkningarna utföras under överinse- ende av en aktuarie. Finansinspektionen meddelar föreskrifter om villkoren för behörig- het att tjänstgöra som aktuarie. Inspektionen kan i särskilt fall medge undantag från dessa villkor. Styrelsen eller verkställande direktören skall, när en aktuarie anta- gits eller frånträtt sin befattning, genast anmäla detta för registrering. Sådan anmälan kan också göras av aktuarien.

Rätt att delta i föreningsstämman

4 Q Föreningsmedlemmars och garanters rätt att besluta i försäkringsfö- reningens angelägenheter utövas vid föreningsstämman. Varje medlem har en röst, om inte annat anges i stadgarna. Av 5 Q framgår att föreningsstämmans befogenheter kan helt eller delvis överlämnas åt särskilt valda fullmäktige.

Ombud och biträde för medlemmar och garanter

5 Q Medlemmarnas och garanternas rätt vid föreningsstämman utövas av dessa personligen eller genom ombud med skriftlig fullmakt. Sådan fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet. Om stadgarna innehåller bestämmelser att medlemmarnas rätt att besluta om försäkringsföre- ningens angelägenheter skall tillkomma särskilt valda fullmäktige, får medlemmarna inte utöva någon beslutanderätt vid föreningsstämma. Minst hälften av fullmäktige skall utses av föreningens medlemmar eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna. Fullmäk— tige får inte rösta genom ombud. Varje medlem, fullmäktige eller garant kan vid föreningsstämman medföra högst ett biträde.

Ovriga bestämmelser om föreningsstämman

6 Q Följande bestämmelser om föreningsstämma i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall tillämpas på försäkringsfö-

reningar:

3 Q om jäv, dock skall vad där sägs om medlem även avse garant som är röstberättigad, 4Q om tid för ordinarie föreningsstämma och obligatoriska ärenden på stämman,

SOU l998:82 F örfattningsförslag 41

5 Q om extra föreningsstämma, 6 Q om medlems rätt att få ärende behandlat vid en föreningsstämma, 7 Q om skyldighet att kalla till föreningsstämma, dock skall vid till- lämpningen av bestämmelserna iakttas att vad som där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse Finansinspektionen, 8Q om tid och sätt för kallelse till föreningsstämma, dock med den avvikelsen att vad där sägs om innehavarna av förlagsandelar i stället skall avse garanter som är röstberätttigade samt att vid till- lämpningen av bestämmelserna skall hänvisningen i andra stycket 2 a) till 15 Q första eller andra stycket i stället avse 7 Q första eller andra stycket detta kapitel, 9 Q om verkan av att bestämmelserna om kallelse till föreningsstämma och handlingars tillhandahållande inte iakttas, 10 Q om föreningsstämmans öppnande, röstlängd och stämmoprotokoll, dock med den avvikelsen att vad där sägs om innehavarna av för- lagsandelar i stället skall avse garanter som är röstberättigade, 1 1 Q om medlems frågerätt på föreningsstämma, 13 Q om beslutsfattande på föreningsstämma, dock skall vid tillämp- ningen av bestämmelserna iakttas att hänvisningen i andra stycket till 14 och 15 QQ i stället skall avse 7 Q detta kapitel, 16 Q om otillåtna beslut, 17 Q om talan mot föreningsstämmobeslut, dock med den avvikelsen att vad där sägs om innehavare av förlagsandelar i stället skall avse garanter som är röstberättigade, 18 Q om styrelsetalan mot föreningen och skiljeklausul i stadgarna, dock att vad där sägs om innehavare av förlagsandel i stället skall avse garant som är röstberättigad.

Ändring av försäkringsförenings stadgar

7 Q Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är giltigt om samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Innebär beslutet att ny grund för medlemskaps upphörande införs, och skall det gälla även dem som är medlemmar i föreningen när frågan avgörs, är beslutet dock giltigt endast om beslutet på den senare stämman biträtts av samtliga röstande. Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna som innebär nya be- stämmelser om fördelning av tillgångarna vid en förenings upplösning skall fattas i samma ordning som beslut enligt 6 kap. 1 Q.

42 Fötfattningsförslag SOU l998:82

Har i stadgarna tagits in ytterligare villkor för ändring av stadgarna gäller det villkoret.

Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för registre- ring sedan ändringen har stadfästs. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett.

Allmänna bestämmelser om revision

8 Q Följande bestämmelser om revision i 8 kap. lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar skall tillämpas på försäkringsföreningar:

1 Q om revisorernas antal, deras tillsättande, mandattiden, underrättelse och revisorssuppleanter, dock med den avvikelsen att en försäk- ringsförening skall ha minst två revisorer, 3 Q om allmänna behörighetskrav och allmänna kvalifikationskrav för revisorer, öm revisionsbölag samt om revisor i koncern, 5 Q om auktoriserad och godkänd revisor, 7 Q om revisorsjäv, 8 Q om revisorsuppdragets upphörande, dock med den avvikelsen att styrelsen för en försäkringsförening får, när en revisors uppdrag upphör i förtid eller revisorn av annan anledning inte kan utöva sitt uppdrag, i stället för att vidta åtgärder för tillsättande av en ny re— visor, anmäla förhållandet för F inansinspektiönen som på förslag av styrelsen skall utse en ny revisor under tiden fram till nästa or- dinarie föreningsstämma, 10 Qom revisorernas granskning och dess omfattning, 11 Qom revisorernas rätt till upplysningar och biträde, 12 Qom revisorernas påteckning på årsredovisningen och koncernredo- visningen, 15 Qom revisorernas rätt och skyldighet att närvara vid föreningsstäm-

ma,

16 Qom revisorernas tystnadsplikt och upplysningsskyldighet, dock med den avvikelsen att upplysningsskyldigheten enligt andra styck- et 2 inte skall avse granskare.

Revisionsberättelse

9 Q Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till föreningens styrelse senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredo- visningen upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Innehåller inte årsredovisningen

SOU ] 998182 F örfattningsförslag 43

sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag, skall reviso- rerna ange detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.

Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller för- summelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en styrelse- ledamot eller verkställande direktören till last eller att en styrelseleda- mot eller verkställande direktören på annat sätt handlat i strid med den— na lag, lagen om årsredovisning i försäkringsföretag eller stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även inne- hålla ett uttalande i fråga om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela medlemmarna och garanterna.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast- ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det i för- valtningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust.

1 moderförening skall revisorerna avge en särskild revisionsberättel— se beträffande koncernen. Härvid skall första - fjärde styckena tilläm- pas.

Revisors erinringar

10 Q De erinringar som revisor framställt till styrelsen eller verkställan- de direktören skall antecknas i ett protokoll eller någon annan handling som skall överlämnas till styrelsen och bevaras av denna på betryggan— de sätt.

Anmälan om att revisor eller revisorssuppleant utsetts

11 Q När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan om detta genast göras till Finansinspektionen. Om han valts på föreningsstäm- man skall anmälan göras genom styrelsens försorg. I annat fall skall anmälan göras av den som utsett honom. Närmare föreskrifter om så— dan anmälan meddelas av inspektionen.

Revisorer förordnade av Finansinspektionen

12 Q Finansinspektionen får förordna en eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i revisionen. Inspektionen kan när som helst åter— kalla förordnandet.

44 Föifattningsförslag SOU 1998:82

En revisor som förordnats av Finansinspektionen skall iaktta de fö- reskrifter som inspektionen meddelar. Arvode skall betalas av försäk- ringsföreningen med belopp som inspektionen bestämmer.

Anmälan till Finansinspektionen när reglerna om utseende av revisor åsidosatts

13 Q Styrelsen skall, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor, göra anmälan hos Finansinspektionen

1. om auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 8 Q,

2. om en revisor är obehörig enligt 8 Q,

3. om en bestämmelse i stadgarna om antalet revisorer eller om reviso- rers behörighet ha åsidosatts.

Anmälan enligt första stycket kan göras av envar.

Revisors rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen

14 Q Om revisorn vid fullgörandet av sitt uppdrag i försäkringsföre- ningen får kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar försäkringsföreningars verksamhet,

2. kan påverka försäkringsföreningens fortsatta drift negativt, eller

3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resul- taträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 Q tredje stycket skall revisorn omgående rapportera detta till F inansinspektionen.

6 kap. Likvidation och upplösning

Frivillig likvidation

1 Q Föreningsstämman kan besluta att försäkringsföreningen skall träda i likvidation. Ett beslut om likvidation är giltigt endast om samtliga röstberättiga- de har förenat sig om beslutet eller detta har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Längre gående villkor för att beslutet skall bli giltigt får föreskrivas i stadgarna. Likvidationen inträder omedelbart eller den senare dag som föreningsstämman beslutar.

SOU 1998:82 F örfattningsförslag 45

Ett beslut om likvidation kan dock alltid fattas med enkel majoritet, om det gäller ett beslut enligt 23 Q andra stycket eller om det föreligger grund för tvångslikvidation enligt 2 eller 4 Q. Vid lika röstetal utgörs stämmans beslut av den mening som ordföranden biträder. Ett beslut om likvidation enligt detta stycke har omedelbar verkan.

Tvångslikvidation då medlemsantalet nedgår under minimum

2 Q Om antalet föreningsmedlemmar går ned under det lägsta antal som föreskrivs i 2 kap. 1 Q första stycket eller som Finansinspektionen be- stämt enligt 4 kap. 10 Q, skall styrelsen omedelbart anmäla detta till inspektionen. Inspektionen skall pröva om försäkringsföreningen skall få fortsätta sin verksamhet. Om inspektionen lämnar medgivande till detta, skall inspektionen föreskriva de villkor som skall gälla och be- stämma nytt antal minsta medlemmar för föreningen. Om inspektionen beslutar att inte medge föreningen att fortsätta verksamheten, skall fö- reningen träda i likvidation.

Personligt betalningsansvar

3 Q Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem enligt 2 Q svarar de och andra som med vetskap om denna under- låtenhet handlar på föreningens vägnar solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för föreningen. En styrelseledamot undgår dock an- svar, om han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom. Solidariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för fö- reningen inträder även för sådana medlemmar som, när likvidations- plikt föreligger enligt 2 Q, med vetskap om likvidationsplikten deltar i beslut att fortsätta föreningens verksamhet.

Övriga fall av tvångslikvidation

4 Q Rätten skall förordna att försäkringsföreningen skall träda i likvida- tion, om

1. likvidationsskyldighet föreligger enligt 2 Q eller stadgarna och nå- gon uppgift om att föreningen trätt i likvidation inte införs i försäk— ringsföreningsregistret inom sex veckor från det att denna skyldig- het inträtt,

2. föreningen efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 23 Q, eller

3. Finansinspektionen återkallat koncessionen.

46 Författningsförslag SOU l998:82

Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans.

Frågor om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av Fi- nansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verk— ställande direktören, föreningsmedlem eller röstberättigad som inte är medlem. 1 de fall som avses i första stycket 2 prövas frågan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.

Förfarandet hos rätten

5 Q Görs ansökan eller anmälan som avses i 4 Q tredje stycket, skall bestämmelserna om förfarandet hos rätten i 11 kap. 5 Q lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas, dock skall även Fi— nansinspektionen kallas till rätten, då frågan om skyldighet för försäk- ringsföreningen att träda i likvidation skall prövas.

Kostnader för delgivning m.m.

6 Q Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt 2 eller 4 Q, skall kostnaderna betalas av försäkringsföreningens medel, om föreningen förpliktas träda i lik- vidation eller rätten i annat fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av Finansinspektionen, skall dessa kostnader betalas av försäk— ringsföreningen eller, om föreningen saknar tillgångar, av staten.

Utseende av likvidatorer

7 Q Föreningsstämman eller den domstol som fattar beslut att försäk- ringsföreningen skall träda i likvidation enligt 4 Q första stycket 3, skall samtidigt utse en eller flera likvidatorer. 1 fall som avses i 4 Q första stycket 1 och 2 skall domstolen i stället förelägga föreningen att inom viss tid, dock minst sex veckor, till domstolen inkomma med bevis om att föreningsstämman har utsett likvidator. Har något beslut om detta inte registrerats inom denna tid skall domstolen utse likvidator. I stad- garna kan föreskrivas att dessutom en eller flera likvidatorer skall till- sättas på något annat sätt. Likvidatorerna träder i styrelsens och verkställande direktörens ställe och har i uppgift att genomföra likvidatiönen. Saknar en försäkringsförening som trätt i likvidation, till registret anmälda behöriga likvidatorer, skall rätten förordna en eller flera likvi-

SOU 1998z82 F örfattningsförslag 47

datorer efter anmälan av Finansinspektionen eller på ansökan av med- lem eller röstberättigad som inte är medlem eller borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.

Likvidatorerna skall genast anmäla likvidationsbeslutet för registre- ring.

Likvidator förordnad av Finansinspektionen

8 Q Finansinspektionen skall om det behövs förordna en likvidator att tillsammans med de övriga likvidatorerna genomföra likvidationen. När en försäkringsförening som meddelar livförsäkring trätt i likvidation, skall en sådan likvidator alltid förordnas. Föreningens firma tecknas av den likvidator som inspektionen förordnat i förening med annan som äger teckna firman. Bestämmelserna i denna lag om likvidator skall tillämpas på den likvidator som har utsetts av Finansinspektionen. Sådan likvidator får endast entledigas av inspektionen. Ersättare får inte förordnas av rätten. En likvidator som har förordnats av F inansinspektionen har rätt till arvode av föreningen. Arvodet bestäms av inspektionen.

Likvidatorerna m.m.

9 Q Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag och lagen (1995clS60) om årsredovisning i försäkringsföretag skall tilläm- pas på likvidatorerna, i den mån inte annat följer av detta kapitel. Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att föreningen träder i likvidation. Bestämmelserna i 5 kap. 8 - 14 QQ skall tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande huruvi— da enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjs.

Föreningsstämma under likvidationen

10 Q I fråga om föreningsstämma under likvidationen skall bestämmel- serna i denna lag om föreningsstämma tillämpas, i den män inte annat följer av detta kapitel.

Föreningsledningens redovisningsskyldighet

11 Q När försäkringsföreningen har trätt i likvidation skall styrelsen och verkställande direktören genast avge en redovisning för sin förvaltning av föreningens angelägenheter under den tid för vilken redovisnings-

48 Författningsförslag SOU l998:82

handlingar inte förut har lagts fram på föreningsstämma. Redovisning- en skall läggas fram på föreningsstämma så snart det kan ske. Bestäm- melserna om årsredovisning och revisionsberättelse skall tillämpas.

Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en sär- skild redovisning avges för detta år. I en moderförening skall denna särskilda redovisning även omfatta koncernredovisning.

Kallelse på okända borgenärer

12 Q Likvidatorerna skall genast söka kallelse på försäkringsförening- ens okända borgenärer.

Avyttring av egendom m.m.

13 Q Vid förvaltningen under likvidationen skall bestämmelserna i 11 kap. 11 Q första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas.

Årsredovisning, revision och föreningsstämma under likvidationen

14 Q Likvidatorerna skall för varje räkenskapsår avge en årsredovis- ning, som skall läggas fram på den ordinarie föreningsstämman för godkännande. I fråga om stämman och redovisningen skall bestämmel- serna i 5 kap. 6 Q om fastställelse av resultaträkningar och balansräk- ningar samt dispositioner av vinst eller förlust inte tillämpas. Bestäm- melserna i 5 kap. 17 - 23 QQ och 6 kap. 2 Q årsredovisningslagen (l995:1554) samt 5 kap. 2 Q 7-8 och 6 kap. 2 och 3 QQ lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag behöver inte heller tillämpas. I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post. Tillgångarna får inte tas upp till ett högre värde än de beräknas in- bringa efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det i balansräkningen upptagna värdet eller om för en skuld och en likvidationskostnad kan beräknas åtgå ett belopp som väsentligt avviker från den redovisade avsättningen eller skulden, skall vid tillgångs-, avsättnings- eller skuld- posten det beräknade beloppet anges inom linjen.

Förbud att anta nya medlemmar m.m.

15 Q Om en försäkringsförening trätt i likvidation eller försatts i kon- kurs får inte nya medlemmar antas eller förskott på framtida förmåner

SOU l998:82 Författningsförslag 49

lämnas. En medlem har vid sin avgång ur föreningen rätt att få ut del av tillgångarna endast om medlemmen avgått innan beslutet om likvida- tion eller konkurs fattats av föreningen eller meddelats av rätten.

Sedan beslutet om likvidationen eller konkursen fattats av förening- en eller meddelats av rätten får inte de avgifter samt de försäkringsför- måner som förfaller till betalning efter denna tidpunkt utkrävas eller utges. Livräntebelopp som förfallit till betalning efter beslutet om likvi- dation får dock utbetalas, om försäkringsfallet inträffat innan likvida- tionsbeslutet och utbetalning kan ske utan borgenärernas, de övriga medlemmarnas eller förmånsberättigades rätt försämras.

Har beslutet om likvidation fattats på flera föreningsstämmor gäller vad som sagts i första stycket andra meningen och andra stycket beslu- tet på sista stämman.

Skifte av försäkringsföreningens behållna tillgångar

16 Q Vid skifte av försäkringsföreningens behållna tillgångar skall be- stämmelserna om skiftande av tillgångar i 11 kap. 13 Q första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas.

Återbäringsskyldighet

17 Q Om tillgångarna fördelats eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att överta dem utan att betalning för skuld er- lagts eller innehållits, är den som uppburit något till nackdel för en bor- genär skyldig att återbetala vad han därigenom fått om föreningen inte kan fullgöra sina förpliktelser. Detsamma gäller om de innehållna medlen inte räcker till för att betala skulderna. Livräntebelopp som betalas ut med tillämpning av 15 Q andra styck— et skall återbetalas, om utbetalningen är till nackdel för borgenär, med- lem eller annan förmånsberättigad. För den brist som kan uppkomma när belopp skall återbetalas är lik— vidatorerna ansvariga efter de grunder för skadeståndsskyldighet som anges i 8 kap. 1 och 4 QQ.

Talan mot försäkringsföreningen samt förlorad rätt till skiftad egendom

18 Q De föreningsmedlemmar som vill klandra skiftet skall väcka talan mot försäkringsföreningen senast tre månader efter det att slutredovis— ning lades fram på föreningsstämman.

50 Författningsförslag SOU l998:82

] fråga om återbetalningsskyldighet och om likvidators ansvarighet skall 17 Q tillämpas.

Om en medlem inte inom fem år efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman har anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rätt till detta. Om medlen är ringa i för- hållande till de skiftade tillgångarna, kan rätten på anmälan av likvida- torerna och efter hörande av Finansinspektionen förordna att medlen skall tillfalla allmänna arvsfonden. I annat fall skall 21 Q tillämpas.

Likvidatorernas slutredovisning och revisionsberättelse m.m.

19 Q Vid slutredovisningen av likvidatoremas förvaltning skall be- stämmelserna i 11 kap. 14 Q första stycket lagen (1987:667) om eko- nomiska föreningar tillämpas. Efter det att revisionsberättelsen har avlämnats till likvidatorerna skall dessa genast kalla röstberättigade till en föreningsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade re- dovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga och sändas till röstberättigade enligt bestämmelserna i 5 kap. 6 Q samt läggas fram på stämman. Föreskrifterna i 5 kap. 6 Q om beslut på före- ningsstämma om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställan- de direktören skall tillämpas på likvidatorerna.

Upplösning av föreningen genom slutredovisning m.m.

20 Q När likvidatorerna har lagt fram slutredovisningen, är försäkrings- föreningen upplöst. Detta förhållande skall genast anmälas för registre- ring. En tiondel av samtliga röstberättigade kan dock begära hos likvida- torerna att en föreningsstämma inkallas för att behandla frågan huruvi- da talan skall väckas enligt 8 kap 5 Q. Om en sådan stämma inte sam- mankallas i föreskriven ordning, skall Finansinspektionen på anmälan av en styrelseledamot, verkställande direktören, en revisor eller någon röstberättigad genast på föreningens bekostnad sammankalla stämman i den ordning som sägs i 5 kap. 6 Q. Om likvidatorerna finner att försäkringsföreningen är på obestånd och inte kan betala likvidationskostnaderna skall de ansöka om att fö- reningen försätts i konkurs.

SOU 1 998182 F örfattningsförslag 5 1

Fortsatt likvidation

21 Q Vid behov av likvidationsåtgärd efter försäkringsföreningens upplösning skall bestämmelserna i 11 kap. 16 Q första tredje mening— arna lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas.

Upphörande av likvidationen och återupptagande av försäkringsföreningens verksamhet

22 Q Om en försäkringsförening har trätt i likvidation på grund av före— ningsstämmans beslut, kan stämman sedan revisorerna har avgett ytt— rande besluta att likvidationen skall upphöra och föreningens verksam- het återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om det finns an- ledning till likvidation på grund av denna lag eller stadgarna eller om utskiftning har ägt rum. Beslut om att återuppta verksamheten får inte fattas om det inte finns full täckning för föreningens förpliktelser. När beslut enligt första stycket fattas, skall en styrelse samtidigt väljas. Föreningsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av styrelse skall likvidatorerna genast anmäla för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett. Om ett likvidationsbeslut som avses i 1, 2 eller 4 Q har blivit upp— hävt genom en dom eller ett beslut av domstol som har vunnit laga kraft, skall likvidatorerna genast anmäla detta för registrering samt kalla till föreningsstämma för val av styrelse. När likvidation har upphört enligt denna paragraf, skall 19 Q tilläm- pas.

Konkurs

23 Q Om en försäkringsförening är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen upplöst när konkursen avslutas. Om det finns överskott, skall föreningsstämman inom en månad från det att konkursen avslutades besluta att föreningen skall träda i likvida— tion. Om inte ett sådant beslut fattas gäller 4 Q. Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs skall likvi- dationen fortsättas enligt 21 Q, om konkursen avslutas med överskott.

Registrering av beslut om konkurs m.m.

24 Q Om en försäkringsförening försätts i konkurs skall rätten för re- gistrering underrätta Finansinspektionen om beslutet, vem som har ut—

52 F örfattningsförslag SOU 1998:82

setts till konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över förvaltningen.

Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning.

När en konkurs har avslutats skall rätten genast för registrering un— derrätta Finansinspektionen samt ange om något överskott finns eller inte. Rätten skall även för registrering underrätta Finansinspektionen när högre rätt har upphävt ett beslut att försätta föreningen i konkurs.

Allmänt ombud

25 Q När en försäkringsförening är i konkurs kan Finansinspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet skall som konkurs- förvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen (1987:672). Det allmänna ombudet kan beträffande medförvaltare göra en sådan framställning som avses i 7 kap. 5 Q konkurslagen. Även om beslut om delning av boets förvaltning har fattats, får det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet. Om arvode till det allmänna ombudet gäller bestämmelserna i kon- kurslagen om arvode till konkursförvaltare.

Betalning till garanter i försäkringsföreningar

26 Q Vid en försäkringsförenings likvidation eller konkurs får en garant inte erhålla betalning av föreningens tillgångar för fordran avseende inbetalt garantikapital förrän föreningens övriga skulder har blivit fullt betalda eller erforderliga medel avsatts till detta.

Ombud för bevakning av panträtt

27 Q Ett allmänt ombud skall se till att medlemmarna i en försäkrings— förening kommer i åtnjutande av den förmånsrätt som följer med med- lemskapet.

SOU 1998:82 Författningsförslag 53

Avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd vid likvidation eller konkurs

28 Q När en försäkringsförening har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, skall beståndet av livförsäkringar om möjligt överlåtas till en eller flera andra försäkringsgivare som antingen är

1. en svensk försäkringsförening,

2. ett svenskt försäkringsbolag, eller

3. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES.

Ett avtal om överlåtelse skall godkännas av Finansinspektionen för att bli giltigt.

Genomförandet av beståndsöverlåtelsen

29 Q Vid överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 28 Q skall F inansin- spektionen iaktta vad som föreskrivs i 14 kap. 26a - 26b QQ försäkrings- rörelselagen (1982:7l3).

Utebliven beståndsöverlåtelse

30 Q Om inte försäkringsbeståndet i fall som avses i 28 Q har överlåtits inom ett år från likvidations- eller konkursbeslutet, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan medlemmarna. Över avvecklingen och fördelningen skall upprättas en plan, som skall godkännas av Finansinspektionen.

7 kap. Fusion, frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd och inlösen av aktier i dotteraktiebolag

Fusion genom absorption

1 Q Genom ett avtal om fusion kan en försäkringsförening (den överlå- tande föreningen) gå upp i en annan försäkringsförening (den överta- gande föreningen). En sådan fusion innebär att medlemmarna i den överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen, att den överlåtande föreningen upplöses utan likvidation samt att dess försäkringsrörelse med tillgångar och skulder övertas av den överta- gande föreningen. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av före- ningsstämman i den överlåtande föreningen.

54 F örfattningsförslag SOU l 998z82

Fusion kan ske, trots att den överlåtande föreningen har trätt i likvi- dation. I ett sådant fall skall likvidationen avslutas när godkännande av fusionen enligt 7 Q har registrerats.

Handlingar som skall hållas tillgängliga för de röstberättigade

2 Q Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade i den överlåtande föreningen under minst en vecka före den förenings- stämma vid vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall be— handlas samt läggas fram på stämman:

1. förslag till föreningsstämmans beslut,

2. fusionsavtalet,

3. en redogörelse av styrelsen i den överlåtande föreningen för de om— ständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för föreningen,

4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3, samt

. avskrift av den övertagande föreningens årsredovisning för det se—

naste räkenskapsåret, försedd med anteckning om föreningsstäm— mans beslut rörande föreningens vinst eller förlust, samt avskrift av revisionsberättelsen för samma räkenskapsår.

KJ]

Skall den överlåtande föreningens årsredovisning inte behandlas på den stämma som anges i första stycket eller har den övertagande förening- ens årsredovisning för det senaste räkenskapsåret inte behandlats på en stämma i den föreningen, skall i stället för de handlingar som anges i första stycket 5 följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram på den förstnämnda stämman i enlighet med vad som anges i första stycket:

1. avskrift av föreningens senaste årsredovisning, försedd med anteck- ning om föreningsstämmans beslut rörande föreningens vinst eller förlust, samt avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovis- ningen avser,

2. en av föreningens styrelse undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen har avgetts, samt

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över styrelsens redogörelse enligt 2.

Handlingar skall genast sändas till sådan röstberättigad som begär det och uppger sin postadress.

SOU l998:82 Författningsförslag 55

Fusion genom kombination

3 Q Genom ett avtal om fusion kan två eller flera försäkringsföreningar (de överlåtande föreningarna) förenas genom att bilda en ny förening (den övertagande föreningen). En sådan fusion innebär att medlemmar- na i de överlåtande föreningarna blir medlemmar i den nya föreningen, att de överlåtande föreningarna upplöses utan likvidation samt att deras försäkringsrörelse jämte övriga tillgångar och skulder övertas av den nya föreningen. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av förenings- stämman i varje överlåtande förening. Bestämmelserna i ] Q andra stycket skall därvid tillämpas. De handlingar som anges i 2 Q första stycket 1-4 och andra stycket 1-3 skall upprättas för varje överlåtande förening. De skall hållas till- gängliga för de röstberättigade i respektive överlåtande förening under minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan om god- kännande av fusionsavtalet skall behandlas. Handlingarna skall genast sändas till sådan röstberättigad som begär det och uppger sin pos- tadress. Handlingarna skall läggas fram på stämmorna. Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya fö- reningen och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de över- låtande föreningarna godkänner fusionsavtalet, skall de samtidigt i en- lighet med fusionsavtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i den nya föreningen.

Föreningsstämmans godkännande av fusionsavtal

4 Q Ett beslut om godkännande av fusionsavtalet är giltigt endast om det har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. I stadgarna får före— skrivas villkor som går längre.

Registrering av fusionsavtal

5 Q När fusionsavtalet har slutligt godkänts av föreningsstämman skall det anmälas för registrering hos F inansinspektionen. Vid fusion enligt 3 Q skall även valet av styrelse och revisorer anmälas för registrering. Om detta inte har skett inom fyra månader från stämmans beslut eller om inspektionen genom lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, har frågan om fusion fallit. Hinder mot registrering möter, om fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen ( 1993120) eller om prövning pågår enligt den lagen.

56 Författningsförslag SOU 1998:82

Finansinspektionens tillstånd

6 Q Senast två månader efter det att avtalet om fusion har registrerats skall såväl överlåtande som övertagande föreningar ansöka om Finan— sinspektionens tillstånd att verkställa avtalet. Vid fusion enligt 3 Q skall föreningarna därjämte underställa inspektionen stadgarna för den ny- bildade föreningen för stadfästelse och koncession enligt 2 kap. 5 Q. Ansökan skall avslås om de fusionerande försäkringsföreningarnas ekonomiska förhållanden är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med medlemmars eller andra fordringsägares intressen. Vid denna prövning skall inspektionen tillse att dessa borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.

Finansinspektionen kan förelägga försäkringsföreningama att kom- ma in med den utredning som är nödvändig för att inspektionen skall kunna fastställa att hinder mot fusion inte föreligger.

Ansvar för pensionsutfästelse vid fusion

7 Q Om en pensionsstiftelse eller en personalstiftelse hör till den över- låtande föreningen, gäller om stiftelsens överförande till den överta- gande föreningen bestämmelserna i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse

Registrering av tillstånd till verkställighet m.m.

8 Q Sedan tillstånd att verkställa fusionsavtalet lämnats, skall Finansin— spektionen genast registrera beslutet. När registrering har skett, anses fusionen genomförd och överlåtande förening upplöst. Överlåtande förenings medlemmar blir då medlemmar i den övertagande förening— en. Samtidigt övergår överlåtande förenings tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 8 kap. 1 - 4 QQ till den överta- gande föreningen. Finansinspektionen skall förklara att frågan om fusion har fallit, om någon ansökan enligt 6 Q inte har gjorts inom föreskriven tid eller om en sådan ansökan har avslagits. Även om en förening anses upplöst enligt första stycket, kan en ti— ondel av samtliga röstberättigade hos styrelsen begära att det hålls föreningsstämma för behandling av fråga om talan enligt 8 kap. 5 Q. Om stämman beslutar att väcka talan, skall den samtidigt förordna att föreningen skall träda i likvidation. Beträffande genomförandet av lik-

SOU 1998: 82 Författningsförslag 57

vidationen tillämpas 6 kap. Likvidatorerna behöver dock inte söka kal— lelse på okända borgenärer.

Fusion mellan en försäkringsförening och ett helägt dotteraktiebolag

9 Q Om en försäkringsförening äger samtliga aktier i ett dotteraktiebo- lag, kan föreningens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att bolaget skall gå upp i föreningen. Styrelserna skall anmäla avtalet för registrering hos Finansinspektionen. Därvid gäller 5-7 QQ i tillämpliga delar. Dotteraktiebolaget är upplöst när Finansinspektionens beslut om godkännande enligt 5 Q har registrerats.

Inlösen av aktier i ett dotteraktiebolag

10 Q Bestämmelserna om inlösen av aktier i ett dotteraktiebolag i 15 kap. 8-12 QQ försäkringsrörelselagen (1982:713) skall tillämpas på försäkringsföreningar.

Överlåtelse av försäkringsbestånd

11 Q En försäkringsförening (den överlåtande föreningen) får med Fi- nansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbe- stånd till en annan försäkringsgivare (den övertagande försäkringsgiva— ren). Överlåtelse får ske till

1. en svensk försäkringsförening,

2. ett svenskt försäkringsbolag, eller

3. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES.

Vid överlåtelse av försäkringsbestånd skall bestämmelserna i 15 kap. lQ andra - fjärde styckena och 2 - 7 QQ försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall iakt- tas, att vad där sägs om bolagsstämman i stället skall avse förenings- stämman.

58 Författningsförslag SOU l998:82

8 kap. Skadeståndsskyldighet m.m.

Skadeståndsansvar för styrelseledamot m.fl.

1 Q Styrelseledamot, verkställande direktören och aktuarien är skyldiga att ersätta skada som han i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet har förorsakat försäkringsföreningen. Detsamma gäller när skadan till- fogas en föreningsmedlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag, stadgarna eller grunderna.

Skadeståndsansvar för revisor och revisionsbolag

2 Q En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 Q. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsa— kas av hans medhjälpare. Om ett revisionsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen.

Medlems och annan röstberättigads skadeståndsansvar

3 Q En föreningsmedlem eller en röstberättigad som inte är medlem är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till överträ- delse av denna lag, lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings— företag, stadgarna eller grunderna uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar försäkringsföreningen, en medlem eller någon annan.

Jämkning, solidariskt ansvar och regress

4 Q Om någon är ersättningsskyldig enligt 1-3 QQ, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffen- het, skadans storlek och omständigheterna i övrigt. Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadestån— det i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omstän- digheterna.

Skadeståndstalan

5 Q Beslut om väckande av talan om skadestånd till försäkringsföre- ningen med stöd av 1-3 QQ fattas av föreningsstämman. Därvid skall

SOU 1998:82 F örfattningsförslag 59

bestämmelserna i 13 kap. 5 Q lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar iakttas.

Preskriptionstider

6 Q Sådan talan för försäkringsföreningens räkning enligt 1-3 QQ som inte grundas på brott kan inte väckas mot ]. styrelseledamot, verkställande direktören eller aktuarien sedan tre år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som ligger till grund för talan fattades eller vidtogs,

2. revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen la- des fram på föreningsstämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs,

3. föreningsmedlem eller röstberättigad, som inte är föreningsmedlem, sedan två år har förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.

Försätts föreningen i konkurs på en ansökan som gjorts innan den tid som anges i första stycket har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1-3 QQ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5 Q. Efter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väckas se- nare än sex månader från edgångssammanträdet.

9 kap. Firma

Försäkringsföreningens firma

1 Q En försäkringsförenings firma skall innehålla ordet ”försäkrings- förening”. Firma skall registreras i försäkringsföreningsregistret. Den skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i försäkringsföreningsregistret. I övrigt finns bestämmelser om registre- ringen i firmalagen (1974:156). Om försäkringsföreningens firma skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i stadgarna.

Bifirma

2 Q F örsäkringsföreningens styrelse kan anta bifirma. Vad som sägs om firma i 1 Q första stycket gäller även bifirma. Uttrycket försäkringsfö- rening eller förkortning därav får dock inte tas in i en bifirma.

60 F örfattningsförslag SOU l998:82

Firmateckning

3 Q Vid firmateckning skall bestämmelserna i 14 kap. 2 Q lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas.

10 kap. Tillsyn

Allmänna tillsynsuppgifter

1 Q Finansinspektionen skall verka för en sund utveckling av den verk- samhet som försäkringsföreningar bedriver. Inspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyn— digheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Euro— peiska unionen.

Försäkringsföreningarnas uppgiftsskyldighet

2 Q Styrelsen och verkställande direktören i en försäkringsförening skall, när föreningen har börjat sin verksamhet, genast underrätta Fi- nansinspektionen om det. Styrelsen, verkställande direktören och andra befattningshavare i ansvarig ställning i försäkringsföreningar skall lämna Finansinspektio- nen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär. Om försäkringsföreningen driver verksamhet i ett annat land inom EES, skall de, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Euro- peiska unionen, lämna de upplysningar till behörig myndighet i det lan— det som den myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter. En försäkringsförening skall till Finansinspektionen lämna uppgift om de försäkringstekniska avsättningarnas storlek, hur dessa har beräk- nats samt avgiven återförsäkring och dess storlek. Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om uppgifts- skyldigheten.

Granskning av verksamheten

3 Q Styrelsen och verkställande direktören skall på tid som Finansin- spektionen bestämmer hålla försäkringsföreningens kassa, övriga till— gångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av befattningshavare hos inspektionen eller av någon annan som inspektionen har förordnat.

SOU 1998:82 F örfattningsförslag 61

Uppgiftsskyldighet för likvidatorer

4 Q Senast en månad efter sådan föreningsstämma som avses i 6 kap. 11, 14, 19 och 22 QQ skall likvidatorerna till Finansinspektionen sända in avskrifter av de vid stämman framlagda handlingar som nämns i des- sa lagrum.

Finansinspektionens rätt att kalla till styrelsesammanträde och föreningsstämma

5 Q Finansinspektionen kan kalla till extra föreningsstämma och till styrelsesammanträde.

Finansinspektionens rätt att närvara och delta vid föreningsstämma m.m.

6 Q Företrädare för Finansinspektionen får närvara och delta i över- läggningarna vid föreningsstämma eller vid sådant styrelsesammanträ- de som utlysts av inspektionen.

Insyn i sidoordnade organ

7 Q Skyldigheten enligt 2 och 3 QQ att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

1. styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall vara att biträda försäk- ringsförening eller som försäkringsförening har ett bestämmande in- flytande i,

2. ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befatt- ningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller i annat liknande organ som biträder en försäkringsförening, samt

3. styrelsen och verkställande direktör i ett aktiebolag, om det med bolagets samtycke föreskrivits en sådan skyldighet som villkor för medgivande att inneha aktier i bolaget enligt 4 kap. 12 Q.

Tvångsmedel

8 Q Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäk— ringsföreningens verksamhet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga föreningen eller styrelsen att vidta rättelse om inspektionen finner att

62 Författningsförslag SOU 1998:82

]. avvikelse skett från denna lag, lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar eller från föreningens stadgar eller grunder, om sådana finns,

2. stadgarna eller grunderna inte längre är tillfredsställande med hän- syn till omfattningen och beskaffenheten av föreningens rörelse,

3. föreningens riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 4 kap. 3 Q,

4. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller

inte är placerade enligt 4 kap, 3 Q, försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning,

6. någon av dem som ingår i försäkringsföreningens styrelse eller är verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 6 Q första stycket 3, eller

7. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsförening- ens verksamhet.

.Ul

Saneringsplan och finansieringsplan

9 Q Finansinspektionen skall förelägga försäkringsföreningen eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för att

1. återställa en sund finansiell ställning, om föreningens kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 4 kap. 1 Q första stycket,

2. skyndsamt återställa kapitalbasen, om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet enligt 2 kap. 4 Q första stycket andra meningen eller om kapitalbasen inte har den sammansättning som anges i 4 kap. 1 Q andra stycket.

Verksamhet i ett främmande land inom EES

10 Q Om en försäkringsförening driver verksamhet i ett främmande land inom EES och föreningen inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets anmodan om rättelse, skall inspek— tionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträ— delser. Inspektionen skall underrätta den behöriga utländska myndig- heten om vilka åtgärder som vidtas.

SOU l998:82 F örfatmingsförslag 63

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

11 Q F inansinspektionen får begränsa försäkringsföreningens förfogan- derätt eller förbjuda föreningen att förfoga över sina tillgångar i Sveri- ge, om

1. föreningen inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning en- ligt 4 kap 3 Q första stycket,

2. föreningens kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmargina- len eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp enligt 4 kap. 1 Q första stycket,

3. föreningens kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 4 kap. 1 Q första stycket och det finns särskilda skäl att anta att föreningens finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller

4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intresse vid beslut om återkallelse av föreningens koncession enligt 12 Q.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall dri- vas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Om försäkringsföreningen enligt underrättelse bedriver försäkrings- verksamhet enligt 2 kap. 10 eller 11 Q eller har tillgångar placerade i ett annat EES-land än Sverige, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med första stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen, vidtar motsvarande åtgärder.

Återkallelse av koncession

12 Q En koncession för en försäkringsförening skall återkallas av Fi- nansinspektionen, om

1. föreningen inte har anmälts för registrering inom den tid som anges i 2 kap. 8 Q första stycket,

2. föreningen inte har börjat sin verksamhet inom tre månader från det föreningen registrerades,

3. anmälningen för föreningens registrering genom lagakraftägande beslut blivit avskriven eller avslagen, eller

4. föreningen under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet.

En koncession kan återkallas av Finansinspektionen, om föreningen

1. inte längre uppfyller kraven för koncession,

2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärder i en plan som har god- känts enligt 9 Q, eller

3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk- samheten.

64 F örfattningsförslag SOU 1998:82

Anmälan av beslut om återkallelse av koncession

13 Q Finansinspektionen skall anmäla beslut om återkallelse av konces- sion till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där försäkringsfö- reningen enligt underrättelse bedriver försäkringsverksamhet enligt 2 kap. 10 eller 11 Q. Inspektionen får i samband härmed begära att den utländska myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar de åtgär— der, som behövs för att skydda de försäkrades intressen.

Upplysningsskyldighet om viss rörelse

14 Q Om det kan antas att någon driver en verksamhet som omfattas av denna lag, får Finansinspektionen förelägga denne att lämna de upplys- ningar om verksamheten som behövs till inspektionen för att den skall kunna bedöma om lagen är tillämplig. Om Finansinspektionen finner att någon driver verksamhet enligt denna lag utan föreskriven koncession, skall inspektionen förelägga denne att inom bestämd tid ändra verksamheten enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med verksamheten.

Vite

15 Q Om Finansinspektionen meddelar föreläggande eller förbud enligt denna lag, får inspektionen förelägga vite. Har inspektionen förelagt vite skall den mot vilken föreläggandet riktas genast skriftligen underrättas om detta.

Överklagande av beslut

16 Q Finansinspektionens beslut enligt 2 kap. 10 eller 1 l Q får överkla- gas hos kammarrätten. Inspektionens beslut om att förelägga vite enligt 15 Q får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten av länsrättens avgörande. Inspektionens beslut i övrigt får överklagas hos regeringen. Inspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller om verksamhetens drivande enligt 11 Q andra stycket skall gälla omedel- bart.

Förklaring av kammarrätten

17 Q Har Finansinspektionen inte fattat beslut — i ett ärende om koncession sex månader efter det ansökan gavs in, — i ett ärende enligt 2 kap. 10 Q andra stycket inom tre månader,

SOU l998:82 Författningsförslag 65

— i ett ärende enligt 2 kap. 10 Q tredje stycket eller 11 Q andra stycket eller tredje stycket inom en månad, får sökanden begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.

Efter det att kammarrätten avgett sådan förklaring skall ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut inte har meddelats

— inom sex månader i ett ärende om koncession,

— inom tre månader i ett ärende enligt 2 kap. 10 Q andra stycket, eller inom en månad i ett ärende enligt 2 kap. 10 Q tredje stycket eller 1 1 Q andra eller tredje stycket.

Finansinspektionens befogenhet i fråga om likvidatorer

18 Q Finansinspektionen har under en försäkringsförenings likvidation i fråga om likvidatorerna samma befogenhet som inspektionen enligt denna lag har beträffande styrelsen.

Tillsynsbidrag

19 Q Varje försäkringsförening skall med årliga avgifter bekosta F inan— sinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regering- en meddelar.

1 1 kap. Registrering

Försäkringsföreningsregistret

1 Q Hos F inansinspektionen skall föras ett försäkringsföreningsregister för registrering enligt denna lag.

Kungörande av i försäkringsföreningsregistret införda uppgifter

2 Q Finansinspektionen skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som införs i försäkringsföreningsregistret med undantag för registrering av underrättelser enligt 6 kap. 24 Q. En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts i registret skall endast ange ändringens art.

3 17—1169

66 Författningsförslag SOU 1998:82

Verkan av registrering och kungörande

3 Q Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser har införts i försäkringsföreningsregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om införandet har kungjorts i Post— och Inrikes Tidningar enligt 2 Q och det inte av omständigheterna att han varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts.

Brister i anmälan för registrering

4 Q Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller, om Finansin- spektionen finner att ett beslut som anmäls för registrering eller en

handling som bifogas anmälningen

1. inte har tillkommit i behörig ordning,

2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller stadgarna eller grunderna, eller

3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfatt— ning.

Om sökande inte rättar sig efter föreläggandet, skall anmälan avskrivas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet. Finns det även efter det att yttrandet har avgetts något hinder mot registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggan— de.

Bestämmelserna i första stycket utgör inte hinder mot registrering av ett beslut av föreningsstämman, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad enligt 5 kap. 6 Q om talan mot föreningsstämmobeslut.

Finansinspektionen skall genast skriftligen underrätta föreningen när inspektionen har förklarat att frågan om fusion har fallit enligt 7 kap. 8 Q andra stycket eller förelagt eller vite enligt 10 kap. 15 Q.

Hävande av firmaregistrering m.m.

5 Q Bestämmelser om att avföra en firma ur registret sedan en dom om hävande av firmaregistreringen har vunnit laga kraft finns i firmalagen (1974: 156).

SOU l998:82 F örfattningsförslag 67

Overklagande av vissa beslut i registreringsärenden

6 Q Ett beslut av Finansinspektionen som innebär att en anmälan av- skrivits eller en registrering vägrats enligt 4 Q andra stycket får över- klagas hos allmän förvaltningsdomstol inom två månader från beslutets dag. Detsamma gäller beslut av Finansinspektionen som avses i 4 Q tredje stycket med undantag av beslut enligt 10 kap. 15 Q. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om ikraftträdandet av denna lag finns bestämmelser i en särskild lag.

68 Författningsförslag SOU 1998:82

1.2 Förslag till Lag om införande av lagen om försäkringsföreningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 Q Lagen (19Xz000) om försäkringsföreningar och denna lag träder i kraft den Ijanuari 1999. Bestämmelserna i 10 Q träder dock i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk för- fattningssamling.

2 Q Genom lagen (19X:000) om försäkringsföreningar upphävs, med de begränsningar som följer av denna lag, lagen (1972:262) om under— stödsföreningar.

3 Q Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i lagen (19X1000) om försäkringsfö— reningar eller i denna lag tillämpas i stället de nya bestämmelserna.

4 Q Lagen (19X2000) om försäkringsföreningar skall tillämpas även på understödsföreningar som registrerats enligt lagen (1972:262) om un— derstödsföreningar. Därvid skall dock iakttas vad som föreskrivs i 5- 12 55.

5 Q Styrelsen för en understödsförening som är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar vid ikraftträdandet av lagen (19X1000) om försäkringsföreningar, skall ansöka om koncession för föreningen och stadfästelse av föreningens stadgar enligt 2 kap. 5 Q lagen om försäkringsföreningar. F inansinspektionen prövar ansökning- en enligt 2 kap. 6 Q lagen om försäkringsföreningar med de avvikelser som följer av 6-9 QQ denna lag. Ansökan enligt första stycket skall lämnas in till inspektionen senast vid utgången av år 1999, dock kan ansökningar för små försäkringsfö— reningar enligt 1 kap. 7 Q lagen om försäkringsföreningar inlämnas till utgången av år 2009. Innan frågan om koncession har avgjorts får föreningen fortsätta att bedriva verksamheten enligt lagen om understödsföreningar. Om det är nödvändigt får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Fi- nansinspektionen bestämma att verksamheten får bedrivas enligt lagen om understödsföreningar även efter det att koncession har beviljats en—

SOU 1998:82 F örfattningsförslag 69

ligt lagen om försäkringsföreningar, dock högst ett år efter beslutet om koncession.

Om ansökan enligt första stycket inte sker inom den i andra stycket föreskrivna tiden eller avslås ansökningen, skall föreningen träda i lik— vidation. Likvidationen skall genomföras enligt lagen om understödsfö— reningar.

6 Q En understödsförening som inte är sluten enligt bestämmelserna i 1 kap. 4Q lagen (19X:000) om försäkringsföreningar kan beviljas kon- cession enligt den lagen, om föreningen vid utgången av år 1972 var registrerad som en understödsförening och koncessionsvillkoren i öv- rigt är uppfyllda.

7 Q På understödsföreningar, som registrerats enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar och som vid ikraftträdandet av lagen (19X1000) om försäkringsföreningar har färre än 500 medlemmar, skall 5 Q lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas.

8 Q En understödsförenings firma, som registrerats innan lagen (19X:000) om försäkringsföreningar trätt i kraft, får godkännas även om den inte överensstämmer med bestämmelserna i 9 kap. 1 Q lagen om försäkringsföreningar.

9 Q Bestämmelserna om borgensförbindelser m.m i 4 kap. 9 Q lagen (19X:000) om försäkringsföreningar gäller inte sådana förbindelser som ingåtts av understödsföreningar före ikraftträdandet av lagen om försäkringsföreningar.

10 Q Redan före den 1 januari 1999 får föreningsstämman med tillämp— ning av bestämmelserna om majoritetskrav i 5 kap. 6 Q lagen (19X:OOO) om försäkringsföreningar och utan hinder av särskilda föreskrifter i stadgarna besluta om sådana ändringar som behövs för att stadgarna skall stämma överens med lagen om försäkringsföreningar. Beslutet skall gälla från den tidpunkt då föreningen beviljas koncession enligt lagen om försäkringsföreningar.

11 Q Likvidation skall genomföras enligt lagen (1972:262) om under— stödsföreningar, om likvidatorerna har utsetts före utgången av decem- ber 1998.

12 Q Överlåtelse av en försäkringsförenings rörelse skall genomföras enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar om anbudet om över— låtelsen har godkänts före utgången av december 1998.

70 F örfattningsförslag

1.3 Förslag till

SOU 1998:82

Lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs att 1 Q lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

försäkringsföretag. Med försäk- ringsföretag avses sådana för- säkringsaktiebolag och ömsesi— diga försäkringsbolag som om— fattas av försäkringsrörelselagen (1982:7l3).

Föreslagen lydelse

15

Denna lag är tillämplig på Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäk- ringsföretag avses sådana för— säkringsbolag och ömsesidiga försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713) samt sådana försäk- ringsföreningar som omfattas av lagen (19X:000) om försäk— ringsföreningar. Försäkringsfö— reningar som uteslutande eller så gott som uteslutande medde— lar sådan livförsäkring som av- ses i ] kap. 2 5 andra stycket lagen om försäkringsföreningar skall vid tillämpningen av denna lag anses som livförsäkringsfö— retag. Andra försäkringsföre- ningar skall vid tillämpningen av denna lag anses som skadeför- säkringsföretag. Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. skall tillämpas på finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förval- tar andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska fö- retag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett ak- tiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte förvär- va och förvalta andelar i dotterföretag.

Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, Finan- sinspektionen får medge undan- tag från denna lag får sådana

Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, Finan- sinspektionen får medge undan— tag från denna lag för sådana

SOU 1998:82 F örfattningsförslag 71

försäkringsföretag som får un— försäkringsföretag som får un- dantas från försäkringsrörelsela- dantas från försäkringsrörelsela- gen enligt 1 kap. 10 Q samma gen enligt 1 kap. 10 Q samma lag. lag. Undantag får också göras

för sådana försäkringsförening- ar som avses i 1 kap. 7 Q lagen om försäkringsföreningar. För sådana företag som medgivits undantag från denna lag skall i stället sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 Q andra stycket gälla.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången för räkenskapsår som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen bestämmer.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift i 29 eller 30 Q lagen (1972:262) om understödsföreningar som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestäm- melsen.

3. Bestämmelsen i 4 kap. 5 Q tredje stycket årsredovisningslagen (l995:1554) skall inte tillämpas på nedskrivning som gjorts av un- derstödsförening före lagens ikraftträdande.

4. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen får för den första års—eller koncernredovisning som upprättas av en försäkringsförening enligt denna lag föreskriva att 3 kap. 5 Q andra stycket årsredovisningslagen (l995:1554) och 6 kap. 2 Q den- na lag inte skall tillämpas samt meddela närmare föreskrifter om vilkajämförande upplysningar som i stället skall lämnas.

72 F örfattningsförslag SOU 1998:82

1.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt

dels att 7 Q 10 mom skall upphöra att gälla dels att 2 Q 6 mom skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 Q 6 mom Med livförsäkringsföretag Med livförsäkringsföretag avses avses

1. livförsäkringsbolag enligt 1. livförsäkringsbolag enligt

lkap. 4 Q försäkringsrörel- selagen (1982:7l3), samt

. utländska försäkringsföretag som driver livförsäkringsrö- relse här i landet med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller lagen (199311302) om EES- försäkringsgivares verksam— het i Sverige.

lkap. 4 Q försäkringsrörel— selagen (1982:7l3),

. utländska försäkringsföretag

som driver livförsäkringsrö- relse här i landet med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller lagen (1993:1302) om EES— försäkringsgivares verksam- het i Sverige, samt

3. försäkringsföreningar som

uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar sådan livförsäkring som avses i 1 kap. 2 Q andra stycket lagen (19X.'000) om försäkringsfö— reningar.

Med skadeförsäkringsföretag förstås annat försäkringsföretag än liv— försäkringsföretag. Utländskt försäkringsföretag, som drivit försäk- ringsrörelse i Sverige, bedöms med hänsyn endast till den rörelse som företaget drivit här från fast driftställe.

Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för dels den del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna premier. Undantaget från skattskyldighet gäller dock inte den del av

SOU l998:82 F örfattningsförslag 73

nettointäkten eller premierna som är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a Q första stycket 1 och 2 samt 3 b Q första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Avdrag får inte göras för kostnader som är hänförliga till intäkter som är fria från skatt enligt detta moment.

Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkrings— företag följer av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsme— del.

Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt skadeförsäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen. Det- samma gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är hän- förlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk— och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a Q första stycket 1 och 2 samt 3 b Q första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen.

Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som avses i fö— regående stycke, får från bruttointäkten avdrag göras förutom för drift- kostnader, som avses i 23 Q kommunalskattelagen, för avgifter och bi- drag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning och som avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, för ökning av säker- hetsreserv samt för utbetald återbäring och verkställd premieåterbetal- ning.

Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning förstås såda- na avsättningar enligt 7 kap. 1 Q första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) (premiereserv, avsättning för oreglerade skador, tilldelad återbäring och utjämningsavsättning för kreditförsäkring) minskade med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.

Med säkerhetsresew förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Finansinspektionen fastställd normalplan.

Minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, av säkerhetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av utjämningsfond skall anses som intäkt.

Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till ome- delbar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.

Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt liv— försäkringsföretag drivit här i riket.

Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skade— försäkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett

74 F örfattningsförslag SOU 1998:82

belopp motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremi- er.

Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföre- tags verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt sätt.

Denna lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser skall dock tillämpas på sådana försäkringsföreningar som enligt 1 kap. 7 Q lagen (19X:000) om försäkringsföreningar skall anses som små.

SOU 1998:82

1.5

Förslag till

F örfattningsförslag 75

Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom föreskrivs att 2 Q lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse

Skattskyldiga till avkast— ningsskatt är

1.

2.

svenska tag, utländska livförsäkringsföre- tag som bedriver försäkrings- rörelse här i landet genom etablering, understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet,

livförsäkringsföre-

. pensionsstiftelsen enligt la-

gen (1967:531) om tryggande av pensionsutfastelse m.m., . arbetsgivare som i sin balans-

räkning redovisar skuld un— der rubriken Avsatt till pen- sioner enligt 5 Q lagen om tryggande av pensionsutfäs- telse m.m., . i Sverige bosatt innehavare

av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 Q lagen (1993:931) om individuellt pensionssparan- de.

Föreslagen lydelse

Skattskyldiga till avkast- ningsskatt är

1.

2.

4.

svenska tag, utländska livförsäkringsföre- tag som bedriver försäkrings- rörelse här i landet genom etablering,

livförsäkringsföre—

. pensionsstiftelser enligt lagen

(1967z531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. arbetsgivare som i sin balans- räkning redovisar skuld un- der rubriken Avsatt till pen- sioner enligt 5 Q lagen om tryggande av pensionsutfäs- telse m.m., . i Sverige bosatt innehavare

av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 Q lagen (1993:931) om individuellt pensionssparan- de.

I fråga om handelsbolag och europeiskt ekonomisk intressegruppering är dock delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den

. Äldre bestämmelser skall

tillämpas på verksamhet som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

76 F örfattningsförslag SOU l998:82

1.6 Förslag till Lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994 :200)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. (19942200) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 10 Q Från skatteplikt undantas omsättning av försäkringstjänster. Med försäkringstjänster för- stås

]. tjänster vars tillhandahållande 1. tjänster vars tillhandahållande

utgör försäkringsrörelse en— ligt försäkringsrörelselagen (1982:7l3), enligt lagen (1989:1079) om livförsäk- ringar med anknytning till värdepappersfonder, enligt lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt lagen (1993zl302) om utländska EES—försäkringsgivares verk- samhet i Sverige, och

. tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller and— ra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar.

Denna lag träder i kraft den

2.

utgör försäkringsrörelse en— ligt försäkringsrörelselagen (1982:7l3), enligt lagen (1989:1079) om livförsäk- ringar med anknytning till värdepappersfonder, enligt lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, enligt lagen (l993zl302) om utländska EES-försäkringsgivares verk- samhet i Sverige eller enligt lagen (19X.'000) om försäk- ringsföreningar, och tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller and- ra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar.

. Äldre bestämmelser skall till-

lämpas på verksamhet som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

SOU 1998:82

1 Inledning

En del av det enskilda försäkringsväsendet här i landet utgörs av under- stödsföreningar som leder sitt ursprung flera århundraden tillbaka i ti- den. Understödsföreningar är föreningar för inbördes bistånd med upp- gift att lämna sjukhjälp, begravningshjälp, pension eller liknande un- derstöd åt sina medlemmar eller deras anhöriga. En särskild lag gäller för understödsföreningar, UFL.

Utredningsuppdraget har gällt att göra en allmän översyn av UFL som — mot bakgrund de stora förändringar som skett i lagstiftningen både på försäkringsområdet och på andra områden av betydelse för den verksamhet som bedrivs av understödsföreningarna sedan UFL trädde i kraft år 1972 — kommit att i olika avseenden bli föråldrad och inte äg— nad att uppfylla de krav som ett modernt försäkringsväsende ställer. Till bakgrunden för utredningsuppdraget hör också att försäkrings- marknaden som sådan har till följd av behovet av nya försäkringslös— ningar och den intemationalisering som skett genomgått strukturella förändringar. Denna utveckling har inte fått något genomslag i UFL.

De nu av utredningen framlagda förslagen innebär sålunda en all— män översyn av lagstiftningen om understödsföreningar därvid reglerna om försäkringsverksamhet inom EG har beaktats. Den lag om försäk- ringsföreningar som föreslås har i enlighet med utredningens direktiv, se bil. 1, inte utformats som en helt självständig författning utan bygger liksom gällande lag på hänvisningar till lagstiftningen om ekonomiska föreningar och lagstiftningen om försäkringsbolag i kombination med sådana särbestämmelser som krävs med hänsyn till försäkringsföre— ningarnas karaktär.

Den följande framställningen innehåller en recitdel jämte allmän motivering (avsnitt 1 — 18), författningskommentarer (avsnitt 19) och en bilagedel. I recitdelen har utredningen sökt teckna en bakgrund till de framlagda författningsförslagen. Således ges bl.a. en översikt av un- derstödsföreningsväsendets utveckling och reglering. Recitdelen har utformats med beaktande av att Understödsföreningsutredningen år 1990 i sitt betänkande (SOU l990:101) Försäkringsföreningar lämnat en ingående redogörelse för understödsföreningamas bakgrund, ut— veckling och förhållanden i övrigt. Utredningen har med hänvisning till Understödsföreningsutredningens betänkande avsevärt kunnat begränsa innehållet i recitdelen.

77

78 Inledning SOU 1998:82 ___—__—

I bilagedelen har — förutom utredningens direktiv och UFL tagits in en sammanställning med hänvisning mellan lagrummen i den före- slagna nya lagen om försäkringsföreningar och UFL.

Utredningen har bedömt att förslagen inte för statsverket får några nämnvärda kostnadskonsekvenser. Några jämställdhetspolitiska eller regionalpolitiska konsekvenser av förslagen finns inte heller.

SOU l998:82

2 Allmänt om understödsföreningar

2.1 Inledning

Understödsföreningar är föreningar för inbördes bistånd med uppgift att lämna sjukhjälp, begravningshjälp, pension eller liknande understöd åt sina medlemmar eller deras anhöriga. Föreningarna bedriver försäk- ringsverksamhet och är i princip uppbyggda som ekonomiska förening- ar. Verksamheten regleras huvudsakligen av lagen (1972:262) om un- derstödsföreningar (UFL).

En understödsförening kan meddela pensionsförsäkring, kapitalför— säkring eller sjukförsäkring. Med utgångspunkt i vilken form av försäk— ring som meddelas uppdelas understödsföreningarna i pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor. Pen- sionskassorna indelas i två huvudgrupper, tjänstepensionskassor och andra pensionskassor. Tjänstepensionskassorna indelas vidare i katego— rierna ITP—kassor, fribrevskassor och övriga tjänstepensionskassor. Som ITP—kassa betecknas pensionskassa som meddelar kompletterings- försäkring till den allmänna tjänstepensionen (ATP) i enlighet med pensionsavtal som arbetsmarknadens parter träffat. ITP-kassorna anses ha den största betydelsen från såväl allmän som enskild synpunkt bland understödsföreningarna. Fribrevskassa är sådan pensionskassa, i vilken avgiftsbetalningen har upphört och försäkringarna har nedsatts till fri- brev.

2.2 Understödsföreningarnas bakgrund och utveckling

En stor del av de svenska understödsföreningarna har sitt ursprung i gillen och skrån. Understödsverksamheten var dock i allmänhet inte den huvudsakliga uppgiften för gillena och skråna. I stället framstod den mer som ett slags biverksamhet för välgörenhet mot nödlidande medlemmar. Efter hand växte emellertid behovet av en mer omfattande och säker hjälpverksamhet.

I samband med industrialismens genombrott uppstod ett stort behov av bistånd till människor som råkat i nöd på grund av sjukdom eller anhörigs död. Mot slutet av 1800—talet bildades därför ett stort antal

79

80 Allmänt om understödsföreningar SOU 1998:82

sjukkassor och andra understödsföreningar för inbördes hjälp. Många av dessa s.k. självhjälpsföreningar bildades inom olika organisationer såsom fackföreningar, nykterhetsföreningar och religiösa sammanslut- ningar. Även inom fabriker och bruk bildades understödsföreningar avsedda för de anställda inom det egna företaget.

De föreningar som bildades fram till 1870-talet stod inte öppna för vem som helst. Medlemskapet var normalt sett förbehållet personer som tillhörde viss organisation eller anställda vid visst företag. Mot slutet av 1800-talet började emellertid s.k. hundramannaföreningar att bildas. Dessa var öppna i den bemärkelsen att det för medlemskap en- dast krävdes att personen var bosatt i visst geografiskt område. Med- lemsantalet var ofta begränsat till 100 eller en multipel av 100, t.ex. 50, 200 eller 1 000. Föreningarnas ändamål var i allmänhet att lämna sjuk— hjälp eller begravningshjälp. Föreningarna tog inte ut periodiska avgif- ter utan tillämpade i stället ett s.k. uttaxeringssystem. Detta innebar att vid dödsfall eller sjukdom bland medlemmarna togs de medel ut som behövdes för att föreningen skulle kunna fullgöra sina förpliktelser. Efter hand blev det angeläget att släppa begränsningen av medlemsan- talet och i stadgarna ange att föreningen var öppen och medlemsantalet obegränsat. Detta ledde till uppkomsten av helt öppna föreningar.

Mer än hälften av de kassor som fanns i början av 1910-talet utgjor- des av sjukkassor som även meddelade begravningshjälp. Genom 1931 års förordning om erkända sjukkassor infördes möjlighet för sjukkas— sorna att ansöka om att bli antagna som erkända sjukkassor vilket gav rätt till vissa begränsade statsbidrag. Erkända sjukkassor fick emellertid inte meddela begravningshjälp. De sjuk- och begravningskassor som blev erkända sjukkassor tvingades därför att avskilja begravningsverk— samheten. På så sätt bildades en mängd nya begravningskassor. Emel- lertid fick det endast finnas en erkänd sjukkassa på varje ort. Många sjukkassor kunde därför inte bli erkända. Dessa inte erkända sjukkassor kallades för fria sjukkassor.

Sedan den obligatoriska sjukförsäkringen införts år 1955 övergick de fria sjukkassorna till att meddela kompletteringsförsäkringar. Inled- ningsvis fanns ett stort utrymme för kompletterande förmåner. Alltef- tersom sjukpenningförmånerna i den allmänna sjukförsäkringen för- bättrats minskade dock utrymmet för kompletterande förmåner. Detta bidrog i sin tur till att antalet sjukkassor sjönk mycket kraftigt under efterkrigstiden.

Även antalet begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor minskade kraftigt i antal under tiden efter andra världskriget. Ett skäl var de stigande förvaltningskostnadema i kombination med låga avgif- ter och små försäkringsbelopp. Detta föranledde försäkringsinspektio— nen att verka för en rad ändringar av begravningshjälpsverksamheten

SOU l998:82 Allmänt om understödsföreningar 81

genom att förmå mindre föreningar att gå upp i större. En annan orsak till att antalet sjuk- och begravningskassor sjönk var att genom införan— det av UFL år 1972 blev Skälighetsprincipen tillämplig på understöds- föreningarna. Skälighetsprincipen innebär att en understödsförenings stadgar skall tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringen är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och föreningens förhållanden. Eftersom föreningarna hade svårigheter att uppfylla skälighetskravet likviderades ett stort antal fö- reningar efter påstötningar från försäkringsinspektionen.

Under 1940-talet bildades ett antal större tjänstepensionskassor, vil— ka sedermera ombildats till de s.k. ITP-kassorna. Anledningen härtill var ett ökat intresse för att skapa möjligheter till tjänstepension för tjänstemän. En annan väsentlig anledning till att kassorna bildades var möjligheten till s.k. återlån.

År 1960 träffades en uppgörelse på arbetsmarknaden om en plan för kompletterande pensionsförmåner, den s.k. ITP-planen (industrins tilläggspension för tjänstemän). De träffade avtalen berörde verksam- heten i flertalet av tjänstepensionskassorna och föranledde ofta genom— gripande stadgeändringar. I samband härmed beslöt ett mindre antal tjänstepensionskassor att lägga ned sin verksamhet antingen genom att överlåta verksamheten på en annan försäkringsinrättning eller genom att fördela tillgångarna enligt upplösningsbestämmelserna i stadgarna. Många av de största tjänstepensionskassorna blev dock bärare av pen— sionsförsäkringar enligt ITP—planen, vilket innebar att de försäkrade kompletteringsförmånerna. Dessa pensionskassor fick benämningen ITP-kassor. I vissa andra fall lades de avtalade pensionsförrnånerna helt utanför pensionskassan och intjänade pensioner nedsattes till fribrev. Dessa föreningar blev fribrevskassor.

Även antalet pensionskassor har sjunkit under efterkrigstiden. Medlemsantalet har dock fortsatt att öka, vilket främst berott på att ITP-kassornas verksamhet ökat.

En annan bidragande orsak till att understödsföreningamas betydel- se minskat är utvecklingen inom den affärsmässiga försäkringsrörelsen. Försäkringsbolagens verksamhet betraktades förr med viss skepsis med hänsyn till det egna vinstintresset. Understödsföreningarnas tillkomst och utveckling anses ha sammanhängt med en vilja att undvika in- blandning av företag som ville tillgodose eget vinstintresse. Tillkoms— ten av 1948 års försäkringsrörelselag och de förändringar som denna innebar i fråga om förutsättningarna att bedriva försäkringsverksamhet medförde dock att sådan skepsis i stort sett upphörde. Ett tidigare bety- delsefullt motiv för att gå in i en understödsförening i stället för att ta en försäkring hos ett försäkringsbolag bortföll därför.

82 Allmänt om understödsföreningar SOU 1998:82

Pensions- Sjukkassor Begravnings- Sjuk- och Samtliga kassor kassor begravnings- föreningar kassor ]. Antal föreningar 1942 258 145 589 475 1467 1967 108 74 199 100 481 1996 47 9 46 13 1 15 2. Antal med- lemmar 1942 81 837 243 913 772 367 211 603 1 309 720 1967 174 633 125 370 599 471 101 600 1 001 074 1996 586 619 11 132 274 437 53 396 925 584 3. Fonder, tkr 1942 554 872 5 606 70 258 15 514 646 250 1967 3315 557 18251 206389 44915 3585112 1996 42 071 000 12 000 865 000 108 000 43 056 000 4. Avgifter tkr 1942 30 792 5 127 6 513 5 300 47 732 1967 103 397 7 957 7 825 5 663 124 842 1996 3 360 000 7 800 7 300 25 000 3 400 100

Av ovanstående tabell framgår understödsföreningsväsendets utveck- ling under tiden 1942 - 1996. Härvid bör påpekas att det i december 1997 fanns 120 understödsföreningar registrerade hos Finansinspektio- nen. Fem av dessa har emellertid trätt i likvidation och har inte tagits med i statistiken trots att de ännu ej har upplösts.

2.3 Understödsföreningar som bildats under senare år

Under år 1992 registrerades tre nya understödsföreningar hos Finansin- spektionen. Dessa var Apotekskoncernens Försäkringsförening Opti- malia, Försäkringsföreningen för försäkringskasseområdet (FFO) samt Försäkringsföreningen för det statliga området (FSO). Företrädare för föreningarna har uppgivit att syftet med bildandet av föreningarna är att kunna erbjuda kompletterande ålderspension. Samtliga föreningar kom fram till att det var förenat med avsevärt lägre kostnader att bilda en understödsförening jämfört med att ordna motsvarande försäkring i ett försäkringsbolag samt att de löpande administrationskostnadema var betydligt lägre i en understödsförening. Vidare har föreningarna beto— nat att medlemmarna uppfattar att de har större inflytande i en under- stödsförening än i ett försäkringsbolag och till följd härav större kon-

SOU l998:82 Allmänt om understödsföreningar 83

troll över kapitalförvaltningen. Föreningarna har också påtalat att man föredrog understödsföreningsforrnen framför andra alternativ, såsom exempelvis att bilda en stiftelse, av det skälet att understödsföreningar står under tillsyn som inte enbart är formell utan aktiv.

Vid utgången av år 1995 hade Optimalia drygt 10 700 medlemmar, FFO drygt 17 000 medlemmar och FSO drygt 363 000 medlemmar. Optimalias fonder uppgick vid samma tidpunkt till 127 miljoner kronor, FFO:s till 239 miljoner kronor och FSO:s till 4,3 miljarder kronor. Enligt uppgift från Finansinspektionen i december 1997 har inte någon ny understödsförening registrerats därefter.

För en översikt av de understödsföreningar som bildats t.o.m. år 1990, se SOU 19902101 S 93 ff.

SOU l998:82

3 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete

3.1 Inledning

Lagen om understödsföreningar (UFL) är till stor del utformad efter mönster av 1951 års lag om ekonomiska föreningar och innehåller ett stort antal hänvisningar till den lagen. Även försäkringsrörelselagen (FRL) och försäkringsavtalslagen (FAL) har haft stort inflytande på UFL:s innehåll. 1951 års lag om ekonomiska föreningar ersattes år 1988 av en ny lag om ekonomiska föreningar (EFL).

Både FRL och FAL är för närvarande föremål för översyn. Vidare har nyligen en statlig utredning lagt fram ett förslag till revi- derade tillsyns- och rörelseregler för s.k. kollektiva försäkringar, dvs. kollektivavtalsgrundade försäkringar och gruppförsäkringar som berör understödsföreningar (SOU 1998:7).

Nedan följer en beskrivning av huvuddragen i UFL, EFL, FRL och FAL samt en kortfattad redogörelse för pågående lagstiftningsarbete på försäkringsområdet som är av intresse i detta sammanhang.

3 .2 Understödsföreningslagen

UFL trädde i kraft den 1 juli 1972. Lagen omfattar föreningar som utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse meddelar kapitalförsäk- ring, sjukförsäkring eller pensionsförsäkring. Förbudet mot affärsmäs- sighet har ansetts utgöra en skiljelinje mot de ömsesidiga försäkrings- bolagen. Lagen är inte tillämplig på arbetslöshetskassor.

Understödsföreningar skall vara registrerade hos Finansinspektionen och stå under tillsyn av denna.

Enligt lagen kan en förening registreras som understödsförening en- dast om den är sluten. Härmed avses att föreningen skall vara avsedd för en på visst sätt begränsad persongrupp, t.ex. arbetstagare vid samma företag, yrkeskolleger eller medlemmar i en ideell förening. Öppna un- derstödsföreningar som registrerats före UFL:s ikraftträdande får dock enligt övergångsbestämmelserna fortsätta sin verksamhet.

I och med ikraftträdandet av UFL blev den s.k. behovsprincipen till- lämplig på understödsföreningar. Denna princip innebär att ett villkor

85

86 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete SOU l998:82

för att en förening skall registreras som understödsförening är att den avsedda verksamheten bedöms som behövlig. Motsvarande princip gällde tidigare för försäkringsbolag och banker, men har numera av- skaffats för dessa institut.

En understödsförening skall bestå av minst 100 medlemmar. I vissa fall skall dock antalet medlemmar vara minst 500. Det gäller för det första pensionskassor som meddelar förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension, för det andra sjukkassor som med- delar sjukpenning för 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighets- tillstånd och för det tredje begravningskassor samt sjuk- och begrav- ningskassor som meddelar kapitalförsäkring för dödsfall till ett högre belopp än 1 000 kr för en medlem.

Enligt lagen skall en understödsförenings stadgar vara ägnade att trygga att föreningen kan fullgöra sina försäkringsutfästelser (soliditetsprincipen). Härutöver krävs att medlemmarnas försäkrings- avgifter är skäligt avvägda i förhållande till de förmåner som försäk- ringarna ger (Skälighetsprincipen). Skälighetsprincipen är dock modifi- erad i så måtto att det finns möjlighet att beakta de särförhållanden som kännetecknar understödsföreningarna i förhållande till försäkringsbola- gen, men också de speciella förhållanden som kan finnas i skilda före- ningar.

Lagens huvudregel är att föreningar som meddelar pensions- eller kapitalförsäkringar skall vara skyldiga att utfärda fribrev, eller för ka- pitalförsäkringarnas del, medge återköp. Befrielse från sådan skyldig- het kan medges av tillsynsmyndigheten.

Lagen innehåller även bestämmelser om kapitalplacering. Huvudre- geln är att ett belopp som täcker dels summan av föreningens försäk— ringsfonder, dvs i princip de försäkringstekniska skulderna, dels före- ningens övriga skulder skall redovisas i vissa angivna tillgångar, i första hand obligationer och skuldförbindelser mot säkerhet i fast egen- dom. Finansinspektionen har därtill möjlighet att efter ansökan av en understödsförening medge att de EG-harmoniserade placeringsregler som finns i FRL i stället tillämpas. Dessa regler bygger på principerna om att placering skall ske med beaktande av försäkringsåtagandena (matchning) och med spridning av riskerna (diversifiering). Reglerna innebär vidare att kapitalet, utöver att placeras i obligationer och fastig- heter, får placeras i aktier, värdepappersfondsandelar och liknande.

En av understödsförening meddelad kapitalförsäkring får avse högst ett belopp som motsvarar ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (basbeloppet uppgick i januari 1998 till 36 400 kr).

Försäkringsteknisk utredning skall verkställas minst vart femte år. Undantag gäller för förening som meddelar sjukpenning för högst 180 dagar avseende ett sammanhängande sjuklighetstillstånd och/eller sjuk-

SOU 1998:82 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete 87

vårdsersättning. Finansinspektionen har möjlighet att under vissa förut- sättningar helt eller delvis befria en förening från skyldigheten att upp- rätta försäkringsteknisk utredning.

1 lagen finns vidare en generell dispensbestämmelse som ger Finan- sinspektionen möjlighet att medge undantag från lagens krav.

3.3 Lagen om ekonomiska föreningar

Ekonomiska föreningars verksamhet regleras i EFL. En ekonomisk fö- rening är en förening som har till ändamål att genom ekonomisk verk- samhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Föreningen har således inte något eget vinstsyfte. Verksamheten bedrivs utan person- ligt ansvar för medlemmarna. Medlemmarna skall delta i verksamhe— ten, t.ex. som konsumenter, leverantörer, genom egen arbetsinsats eller på annat liknande sätt.

En ekonomisk förening skall registreras hos Patent- och registre- ringsverket och har därefter rättskapacitet. Vidare skall en förening ha minst tre medlemmar. Medlemmarna skall välja styrelse och anta stad- gar.

Ett karaktäristiskt drag hos de ekonomiska föreningarna är att de är öppna. Det innebär att en förening inte får vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl.

Styrelsen i en ekonomisk förening skall bestå av minst tre ledamö- ter. Styrelsen väljs av föreningsstämman om det inte i stadgarna före- skrivs att en eller flera ledamöter skall utses på annat sätt. Vissa större ekonomiska föreningar skall utse verkställande direktör.

Lagen föreskriver att en ekonomisk förening skall ha minst en revi- sor. Under vissa förutsättningar skall auktoriserad revisor utses.

Särskilda bestämmelser om koncembildning har numera införts i la- gen.

I lagen finns bestämmelser om fusion. Fusion kan ske genom att en förening går upp i en annan, s.k. absorption, eller genom att två eller flera föreningar går upp i en ny förening som de bildar, s.k. kombina— tion. Vidare har mot bakgrund av lagens koncernreglering fusion mel- lan moderförening och helägt dotterbolag möjliggjorts.

88 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete SOU 1998:82

Försäkringsbolagens verksamhet regleras i FRL. Lagen gäller inte för understödsföreningar. FRL innehåller framför allt offentligrättsliga och associationsrättsliga regler om försäkringsverksamhetens bedrivande. Enligt lagen får försäkringsrörelse endast drivas av försäkringsbolag som fått tillstånd härtill (koncession) av regeringen. En förutsättning för att koncession skall kunna meddelas är att den planerade verksam- heten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverk- samhet (sundhetsprincipen). Tidigare gällde även den s.k. behovsprin- cipen, som innebar att ett villkor för koncession var att den tilltänkta rörelsen skulle vara behövlig. Denna princip upphävdes emellertid år 1985.

En grundläggande princip i FRL är att försäkringsgivaren alltid skall kunna fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagaren (soliditetsprincipen). I lagen har numera införts soliditetsregler som bygger på EG:s direktiv.

Ett annat uttryck för soliditetsprincipen i FRL är lagens regler om kapitalplacering. Dessa regler bygger, i enlighet med EG:s direktiv, på principerna om att placeringarna skall ske med beaktande av försäk- ringsåtagandena (matchning) och med spridning av riskerna (diversifiering). Vidare görs en uppräkning av de tillåtna tillgångssla- gen. Förutom obligationer och fastigheter nämns aktier, värdepappers- fondsandelar och andra liknande värdepapper. Tillgångarna behöver inte vara lokaliserade i Sverige.

Ytterligare en princip av grundläggande natur är den s.k. skälighets- principen. Denna princip innebär att kostnaden för en försäkring skall vara skälig i förhållande till de tjänster som försäkringen innebär för försäkringstagaren (premie- och kostnadsskälighet). Principen anses också inrymma ett skälighetskrav på andra villkor än premien (villkorsskälighet) och på skaderegleringen (skaderegleringsskälighet).

Ett försäkringsbolag får inte utan särskilda skäl bedriva annan verk- samhet än försäkringsrörelse. Utgångspunkten har därvid varit att un- dantag medgetts om verksamheten haft ett naturligt samband med för- säkringsverksamheten och det ansetts föreligga garantier för att rörel- sen i fråga drivs i försäkringstagarnas intresse.

Direkt livförsäkringsrörelse och (direkt och indirekt) skadeförsäk- ringsrörelse får som huvudregel inte bedrivas i samma försäkringsbolag (separationsprincipen). Sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som är att anse som Skadeförsäkring får dock bedrivas tillsammans med direkt livförsäkringsrörelse.

Försäkringsbolag står under tillsyn av Finansinspektionen. Om in- spektionen finner anledning till anmärkning mot ett bolag, skall bolaget

SOU l998:82 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete 89

anmodas att åstadkomma rättelse. Är det fråga om en lindrig anmärk- ning kan inspektionen nöja sig med att skriftligen meddela sina erin- ringar. Är avvikelsen mera allvarlig, skall inspektionen förelägga bola- get eller dess styrelse att inom viss tid vidta de åtgärder som inspektio- nen finner erforderliga. Om föreläggandet inte följs, skall inspektionen anmäla detta till regeringen, som efter bolagets hörande kan förklara koncessionen förverkad. Inspektionen kan också förelägga vite.

3 .4. 1 Pågående lagstiftningsarbete

År 1990 tillkallades en kommitté med uppdrag att utreda vissa frågor på försäkringsområdet samt föreslå ändringar i FRL. Bakgrunden till uppdraget var de nackdelar som FRL:s reglering ansågs ha från kon- kurrens- och effektivitetssynpunkt. Kommittén, som antog namnet För- säkringsutredningen, har i två delbetänkanden behandlat frågor som påkallats av EG-direktiven. Dessa båda betänkanden har legat till grund för den EG-harmonisering av FRL som berörts ovan.

Försäkringsutredningen överlämnade i september 1995 ett slutbe- tänkande (SOU 1995:87) Försäkringsrörelse i förändring. 1 betänkandet behandlas bl.a. frågor om överskott i livförsäkringsrörelse, behovet av ett lagfäst skälighetskrav, försäkringsbolagens möjlighet att ta upp lån, den offentliga tillsynens inriktning och skyddet i händelse av en försäk- ringsgivares obestånd.

Försäkringsutredningen föreslår att Skälighetsprincipen i FRL upp- hävs. Skälighetsaspekter på premier och kostnader skall enligt utred— ningen tillgodoses på andra sätt och förslaget innebär i denna del främst att den nuvarande pris- och produktregleringen i försäkringsverksam- heten slopas. Frågor om skäliga avtalsvillkor och skälig skadereglering kommer i fortsättningen att regleras av särskild lagstiftning.

Vidare föreslås att det generella förbudet mot vinstutdelning i livför- säkringsbolag slopas. Allmänna bolagsrättsliga regler föreslås gälla för förlusttäckning i livförsäkringsbolag. Nuvarande lagfästa krav om del- ägaransvar, uttaxering och nedsättning i ömsesidiga föräkringsbolag bör enligt utredningen upphävas och sådana frågor överlåtas till de en- skilda bolagen att avgöra.

Utredningen föreslår också att de begränsningar som gäller för till- gångsslagen aktier och fastighetsrelaterade tillgångar ändras.

När det gäller tillsynen över försäkringsbolagen anförs att huvud- syftet även i fortsättningen bör vara att bevaka att ingångna försäk- ringsavtal kan fullföljas. För att förbättra både den bolagsinterna och den offentliga kontrollen av riskhanteringen bör varje försäkringsbolag

90 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete SOU 1998:82

anta övergripande principer för de försäkringstekniska avsättningarna, s.k. försäkringstekniska riktlinjer.

En precisering av gällande kapitalkrav i syfte att säkerställa att till— gångar som svarar mot kapitalbasen är tillräckligt likvida föreslås ock— så. Kapitalbasen skall enligt lagförslaget beräknas med beaktande av att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande. Den närmare regle— ringen skall ges i myndighetsföreskrifter.

Slutligen diskuterar utredningen frågan om skydd i händelse av för- säkringsgivares obestånd. Enligt utredningen kan det inte uteslutas att den ökade konkurrensen ökar risken för att försäkringsföretag kommer på obestånd. Detta motiverar en förändring av skyddsordningen för försäkringstagare. Regleringen av försäkringsverksamheten bör därför innefatta ett särskilt skyddssystem som ger försäkringstagarna tillräck- lig trygghet. Systemet bör dock inte bygga på att staten träder in vid obestånd. Utredningen föreslår att den tekniska utformningen av ett nytt skyddssystem bör utarbetas av en särskild utredningsman. I no- vember 1996 tillsattes en utredning med uppdrag att utreda hur ett svenskt system för en sådan garanti bör utformas. Såvitt gäller denna utrednings förslag, se SOU 1998:22 Försäkringsgaranti. Försäkringsut- redningens betänkande behandlas för närvarande i Finansdepartemen- tet.

FAL gäller för alla avtal varigenom försäkring meddelas av någon som driver försäkringsrörelse, med undantag för vissa uppräknade typer av offentlig försäkring, konsumentförsäkring och återförsäkring. Lagen är således tillämplig på försäkringar som meddelas av understödsföre— ningar.

FAL innehåller civilrättsliga regler om försäkringsavtal. Lagen reg- lerar avtalets ingående och upphörande samt olika allmänna frågor om parternas förpliktelser mot varandra och är delvis tvingande. Lagen skiljer mellan å ena sidan Skadeförsäkring, som avser försäkring mot ekonomisk förlust genom sakskada, genom ersättningsskyldighet eller genom ren förmögenhetsskada och å andra sidan personförsäkring, som inbegriper liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Lagen ställer inte upp något särskilt formkrav för ingående av för- säkringsavtal, utan allmänna principer gäller. Ett bindande avtal före- ligger således när antagande svar getts på motpartens anbud och denne tagit del av accepten. Även när det gäller avtalstiden råder avtalsfrihet.

Lagen innehåller ganska utförliga regler när det gäller försäkrings- tagarens skyldigheter, dvs. dels att betala premie, dels att uppfylla ett

SOU l998:82 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete 91

antal s.k. biförpliktelser. Tanken bakom denna reglering är att det an- sågs väsentligt att försäkringsbolaget inte utnyttjade motpartens even- tuella ekonomiska underläge eller bristande sakkunskap genom att fö- reskriva strängare påföljd än vad som var rimligt.

Försäkringstagaren har först och främst att lämna uppgifter om ris- ken vid avtalets ingående, så att bolaget kan bedöma vilken premie och vilka villkor i övrigt som skall gälla. Vid oaktsamt eller uppsåtligt brott mot denna upplysningsplikt blir bolaget helt eller delvis fritt från ansvar vid ett försäkringsfall. En praktiskt viktig påföljd vid oaktsamma upp- gifter är den s.k. prorataregeln, som innebär att bolagets ansvar sätts ned till vad som skulle föreskrivits om bolaget fått riktiga uppgifter om risken. Skulle bolaget i ett sådant läge ha vägrat försäkring utgår ingen ersättning till försäkringstagaren.

Vidare innehåller FAL särskilda regler om framkallande av försäk- ringsfallet från den försäkrades sida. Försäkringsbolaget är fritt från ansvar mot försäkrad som uppsåtligen framkallat försäkringsfallet. När det gäller annan försäkring än livförsäkring är försäkringsbolaget även fritt från ansvar om försäkringsfallet framkallats av grov vårdslöshet, varvid dock undantag föreskrivits om den försäkrade var under 15 år eller psykiskt störd eller handlat i nöd. För självmord gäller som huvud- regel att försäkringsersättning utgår om tre år förflutit sedan försäk- ringen tecknats.

Vid dröjsmål med betalningen av premien får försäkringsbolaget sä— ga upp försäkringen efter tre dagar.

När det gäller skaderegleringen stadgar FAL att försummelse från den försäkrades sida att medverka kan leda till skäligt avdrag i ersätt— ningen. Förutsättningen är att försummelsen varit till men för bolaget.

Försäkringstagaren kan genom ett förmånstagarförordnande förord- na att någon annan än han själv skall erhålla försäkringsbeloppet sedan försäkringsfallet inträtt. FAL innehåller ganska utförliga regler om så- dana förordnanden. Förordnandet skall meddelas skriftligen och kan vara återkalleligt eller oåterkalleligt. Om förmånstagare är insatt skall ett försäkringsbelopp som faller ut efter försäkringstagarens död inte ingå i dennes kvarlåtenskap. Om förordnandet skulle vara oskäligt mot försäkringtagarens efterlämnade make eller bröstarvingar kan det dock jämkas. En försäkring med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande kan inte utmätas hos försäkringstagaren. Detsamma gäller vissa försäk- ringar som bygger på regelbundet sparande under lång tid samt grupp- försäkringar m.m.

92 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete SOU l998:82

3.5.1 Pågående lagstiftningsarbete

Justitiedepartementet har utarbetat en promemoria med förslag till ny försäkringsavtalslag (Ds l993z39). Promemorian bygger på Försäk- ringsrättskommitténs båda betänkanden Personförsäkringslag (SOU 1986:56) och Skadeförsäkringslag (SOU 1989:89). Enligt promemorian har den snabba utvecklingen på försäkringsrättsområdet under de se— naste åren medfört att kommittéförslagen inte utan vidare kan läggas till grund för en proposition till riksdagen. EG:s försäkringsdirektiv har berört flera försäkringsavtalsrättsliga frågor, bl.a. genom den strävan till avreglering av försäkringsverksamheten som präglar direktiven och vilken även föranlett den översyn av försäkringsrörelselagen som be- skrivits ovan. Härtill anförs i promemorian att lagstiftningsarbetet bör anpassas till den allmänna europeiska utvecklingen.

Enligt förslaget skall FAL och 1980 års konsumentförsäkringslag ersättas med en ny försäkringsavtalslag. Lagstiftningsarbetets syfte har bl.a. varit att öka konsumenternas skydd och modernisera regelsyste- met, särskilt på personförsäkringens område. Å andra sidan har man på företagsförsäkringens område velat ge försäkringsbolagen större frihet att utforma försäkringarna än vad som medges i gällande rätt, för att på så sätt kunna underlätta möjligheterna för bolagen att hävda sig i en hårdnande konkurrens. Reglerna föreslås därför bli tvingande beträf- fande konsumentförsäkring, dvs dels all Skadeförsäkring tecknad av konsumenter för enskilt ändamål, dels personförsäkring. På företags- försäkringens område föreslås reglerna däremot bli helt dispositiva, förutom beträffande förhållandet till tredje man i vissa avseenden. För närvarande pågår en översyn av promemorian inom justitiedeparte- mentet.

SOU l998:82

4 EG-rättsliga frågor

4.1 Inledning

EG har utvecklat ett omfattande regelverk för försäkringsverksamhet. Det grundläggande syftet med regleringen har varit att genomföra en inre marknad för försäkringstjänster. Denna målsättning har i huvudsak uppnåtts genom godkännandet och implementeringen i den nationella lagstiftningen i respektive medlemsland av det tredje skadeförsäkrings- direktivet och det tredje livförsäkringsdirektivet. Övergången från en nationell försäkringsmarknad till en integrerad europeisk marknad har skett med stöd av två grundläggande principer inom EG-rätten, nämli- gen principen om etableringsfrihet och principen om tjänstefrihet. Eta- bleringsfriheten innebär att en försäkringsgivare med hemort i ett med- lemsland har rätt att etablera verksamhet i andra medlemsländer på samma villkor som andra försäkringsgivare. Etableringen kan ske ge- nom dotterbolag, agentur eller filial. Etableringsförutsättningar skall vara desamma för inhemska försäkringsgivare och försäkringsgivare från andra medlemsländer. Tjänstefriheten innebär att tjänster fritt får tillhandahållas inom EU. Detta gäller oberoende av om den som utför tjänster och den som mottager den hör hemma i olika medlemsländer.

EU:s gemensamma försäkringsmarknad bygger lagtekniskt på fyra grundläggande principer, nämligen principen om en enda auktorisation, principen om hemlandstillsyn, principen om minimiharmonisering och principen om ett ömsesidigt erkännande.

Principen om en enda auktorisation innebär att en försäkringsgivare som fått auktorisation i ett av EU:s medlemsländer har rätt att med stöd av den driva försäkringsrörelse som överensstämmer med auktorisatio- nen i alla de länder som hör till EU, antingen genom att etablera sig där eller genom att tillhandahålla försäkringstjänsterna från ett annat EU- land än där anskaffningsverksamheten skall bedrivas. Möjlighet finns att samtidigt bedriva båda formerna av verksamhet. Etableringen kan ske genom inrättande av filialer, agenturer eller dotterbolag.

Principen om hemlandstillsyn hänger samman med principen om en enda auktorisation med hänsyn till att auktorisationssystemet utgör en del av den offentliga tillsynen över försäkringsväsendet. Hemlandstill- syn innebär en koncentration av tillsynen till de behöriga myndigheter- na i försäkringsgivarens hemland som har det primära ansvaret för

93

94 EG—rättsliga frågor SOU l998:82

övervakningen av försäkringsgivarens verksamhet var den än bedrivs inom EU. Detta gäller oberoende av om försäkringsgivaren bedriver verksamheten i ett annat medlemsland genom etablering eller genom att där erbjuda försäkringar från sitt hemland eller från en etablering i ett annat medlemsland.

Principerna om minimiharmonisering och om ett ömsesidigt erkän- nande innebär att en samordning av de nationella reglerna har eftersträ- vats i fråga om de bestämmelser som utgör en grundförutsättning för att principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn skall kunna tillämpas inom EU. EG:s försäkringsdirektiv anger därför vissa mini- minivåer för harmonisering av grundläggande regler för försäkrings- verksamhet. I övrigt har medlemsländerna genom ömsesidigt erkän- nande godtagit det regelsystem som gäller för bedrivande av försäk- ringsverksamhet i respektive hemland.

Förutom regler som grundar sig på de nu nämnda principerna har det antagits regler om rutiner för administrativt samarbete mellan med- lemsländernas tillsynsmyndigheter. Dessa regler utgör en grundförut- sättning för en väl fungerande hemlandstillsyn.

4.2 EG:s försäkringsdirektiv

[ det följande lämnas i korthet en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i de direktiv som måste beaktas vid en harmonisering av UFL med EG:s regler.

EG:s försäkringsdirektiv indelas i enlighet med sin karaktär i skade- försäkrings- och livförsäkringsdirektiv samt i övriga direktiv om för- säkringsverksamhet. De viktigaste direktiven när det gäller harmonise- ringen av den svenska lagstiftningen om understödsföreningar är första skadeförsäkringsdirektivet (73/239/EEG), första livförsäkringsdirekti- vet (79/267/EEG), tredje skadeförsäkringsdirektivet (92/49/EEG), tredje livförsäkringsdirektivet (92/96/EEG) och bokslutsdirektivet för försäkringsföretag (9 1 /674/ EEG).

Första skadeförsäkringsdirektivet infördes i syfte att underlätta start och bedrivande av annan direktförsäkringsrörelse än livförsäkring ge- nom att harmonisera lagstiftningen inom EU:s medlemsländer. Denna reglering i direktivet av rätten att inleda och bedriva skadeförsäkrings- rörelse har i väsentliga delar ändrats genom tredje skadeförsäkringsdi- rektivet. Emellertid är första skadeförsäkringsdirektivet fortfarande av betydelse främst genom att det definierar de skadeförsäkringsgivare som skall omfattas av EG:s försäkringsdirektiv på skadeförsäkringsom— rådet och anger den indelning i skadeförsäkringsklasser som skall till- lämpas av EES—försäkringsgivare. Enligt direktivets artikel 3 gäller inte

SOU l998:82 EG-rättsliga Fågor 95

direktivet — och därmed inte heller övriga EG-direktiv inom skadeför- säkringsområdet — för ömsesidiga institut som uppfyller samtliga ned- anstående villkor: Bolagsordningen innehåller bestämmelser som medger uttag av ex- tra bidrag eller minskning av förmåner. Verksamheten får med undantag för viss underordnad försäkring inte omfatta ansvarsförsäkring eller kredit- och borgensförsäkring. Den årliga premieinkomsten från de verksamhetsgrenar som omfat- tas av direktivet överstiger inte en miljon ecu. — Minst hälften av premieinkomsten från de verksamhetsgrenar som omfattas av direktivet kommer från personer som är medlemmar i det ömsesidiga institutet.

När det gäller understödsföreningarna i Sverige omfattas sådana före— ningar, som uteslutande meddelar s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäk- ring utan anknytning till livförsäkring (sjukkassor), av definitionen av begreppet försäkringsgivare i första skadeförsäkringsdirektivet. F.n. är dock samtliga sjukkassor undantagna från direktivets tillämpningsom— råde på grund av att de uppfyller samtliga de villkor som anges ovan. Med utgångspunkt i nuvarande förhållanden är således någon anpass— ning till EG:s direktiv inom skadeförsäkringsområdet inte nödvändig för understödsföreningamas del.

Första livförsäkringsdirektivet infördes i syfte att harmonisera EU- ländernas bestämmelser om övervakning av försäkringsrörelse för att underlätta start och bedrivande av livförsäkringsrörelse. Direktivet till- lämpas förutom på livförsäkring även på sjuk- och olycksfallsförsäk- ring till den del denna försäkringsform inte omfattas av första skadeför- säkringsdirektivet. Livförsäkringsdirektivet har i övrigt till stor del lik- artade bestämmelser som det första skadeförsäkringsdirektivet.

Den reglering av rätten att inleda och bedriva livförsäkringsrörelse som grundar sig på direktivet har ändrats genom tredje livförsäkrings- direktivet. Liksom det första skadeförsäkringsdirektivet har det första livförsäkringsdirektivet dock fortfarande betydelse bl.a. genom att det definierar de livförsäkringsgivare som omfattas av EG:s försäkringsdi- rektiv och den indelning i livförsäkringsklasser som skall tillämpas in- om EU.

Vissa former av livförsäkring omfattas inte av direktivet. Hit hör bl.a. understöd som meddelas av andra försäkringsgivare än livförsäk— ringsbolag, där den enskilda försäkringstagaren själv svarar för premi- erna under förutsättning att understöden utgår även om de inte täcks av premiereserven. Av denna anledning är, när det gäller svenska under- stödsföreningar, ITP-kassor och övriga tjänstepensionskassor där ar- betsgivaren bidrar till verksamheten undantagna från bestämmelserna i

96 EG-attsligafrågor SOU l998:82

lirektivet och därmed också från övriga EG-direktiv inom livförsäk- 'in gsom rådet.

Försäkringsgivare som endast meddelar begravningshjälp är också indantagna från direktivet under förutsättning att antingen storleken av "örmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden 'ör ett enstaka dödsfall eller utgår i natura. När det gäller svenska un- lerstödsföreningar är således sådana föreningar som endast meddelar >egravningshjälp motsvarande den genomsnittliga kostnaden för be— gravning undantagna EG:s direktiv inom livförsäkringsområdet. Ingen iv de nu verksamma begravningskassoma omfattas av EG:s försäk- 'ingsdirektiv. Däremot gäller direktiven för ett par sjuk- och begrav- iingskassor.

Vidare är från direktivets tillämpningsområde undantagna sådana ömsesidiga institut, där stadgarna innehåller bestämmelser som medger uttag av extra bidrag

eller minskning av förmåner eller uttag av bidrag från andra perso- ner som förbundit sig härtill, och den årliga premieinkomsten för de verksamheter som omfattas av detta direktiv inte överstiger 500 000 ecu under tre på varandra föl- jande år; om detta belopp överskrids under tre på varandra följande år skall bestämmelserna i direktivet gälla från och med det fjärde året.

iammanfattningsvis kan konstateras att av de understödsföreningar, .om tillhandahåller försäkring som är att hänföra till livförsäkring, om- attas f.n. endast sådana föreningar, som meddelar individuell livränte- örsäkring och vars årsavgifter överstiger ett basbelopp motsvarande 300 000 ecu, av EG:s direktiv inom livförsäkringsområdet. F.n. är det råga om fyra föreningar. Något absolut anpassningskrav till dessa di- ektiv föreligger således inte för övriga föreningar.

Tredje skadeförsäkringsdirektivet har införts i syfte att genomföra len inre marknaden för direkt skadeförsäkring inom EU. Direktivet ;lutför samtidigt rättsutvecklingen i fråga om tillhandahållandet av ska- Ieförsakringstjänster över de nationella gränserna. Övergången från en iationell skadeförsäkringsmarknad till en integrerad europeisk marknad .ker med hjälp av de principer om en enda koncession och om tillsyn .om utövas av myndigheterna i försäkringsföretagets hemland.

Den centralisering av tillsynen som genomförts genom det tredje .kadeförsäkringsdirektivet innebär att de behöriga myndigheterna i fö- etagets hemland skall ansvara för tillsynen över ett försäkringsföretags :kononii. Den centraliserade tillsynen omfattar också försäkringsrörel- ,e som företaget bedriver i en annan medlemsstat genom filial eller ge- iom at. där tillhandahålla försäkringar från sitt hemland eller en filial i

SOU l998:82 EG-rättsliga frågor 97

en annan medlemsstat. Anmälningar som gäller sådan verksamhet som avses här, t.ex. inledande eller utvidgande av försäkringsrörelse, Skall riktas till tillsynsmyndigheten i försäkringsföretagets hemland.

Enligt det tredje skadeförsäkringsdirektivet får medlemsländerna inte längre ha lagstadganden med krav på förhandsgodkännande eller löpande anmälan av försäkringspremier och försäkringsvillkor.

Det tredje skadeförsäkringsdirektivet innehåller vidare bestämmel- ser om överlåtelse av försäkringsbestånd som är föranledda av över- gången till systemet med en koncession. Också de bestämmelser om s.k. kvalitativ ägarkontroll som tagits in i direktivet innebär en ny regle- ring inom EG:s lagstiftning.

Enligt det tredje skadeförsäkringsdirektivet skall medlemsländerna kräva att varje försäkringsföretag bildar en tillräcklig försäkringstek— nisk ansvarsskuld som täcker företagets hela affärsverksamhet. Enligt en allmän bestämmelse i direktivet skall de tillgångar som täcker den försäkringstekniska ansvarsskulden vara uppbyggda med hänsyn till arten av den verksamhet som försäkringsföretaget bedriver så att place- ringarna tryggar säkerhet, avkastning och likviditet. Dessutom förplik- tar direktivet försäkringsföretaget att säkerställa att placeringarna är diversifierade och har tillräcklig spridning. Den allmänna bestämmel- sen kompletteras i direktivet av en förteckning över de tillgångar med vilka den försäkringstekniska ansvarsskulden får täckas i enlighet med närmare bestämmelser som hemlandet utfärdar. I direktivet finns också bestämmelser om de belopp, i relation till det totala bruttobeloppet av den försäkringstekniska ansvarsskulden, till vilka ett försäkringsföretag högst får placera tillgångar som täcker ansvarsskulden i de tillgångsslag eller enskilda objekt som särskilt nämns i direktivet. Ett medlemsland har enligt direktivet inte rätt att kräva att ett försäkringsföretags place- ringar görs i vissa kategorier av tillgångar.

Medlemsländerna skulle senast den 31 december 1993 anta de för- fattningar som är nödvändiga för att följa det tredje skadeförsäkringsdi- rektivet och sätta dem i kraft senast den 1 juli 1994.

Tredje livförsäkringsdirektivet har införts i syfte att i fråga om för- säkringar och företag som hör till dess tillämpningsområde genomföra den inre marknaden för direkt livförsäkring inom EU. Direktivet slutför samtidigt rättsutvecklingen i fråga om tillhandahållandet av livförsäk- ringstjänster över de nationella gränserna.

Det tredje livförsäkringsdirektivet bygger liksom tredje skadeförsäk- ringsdirektivet på principerna om en koncession och hemlandstillsyn. Också den reglering som gäller överlåtelse av försäkringsbestånd, den kvalitativa ägarkontrollen och täckandet av ansvarsskulden har nästan samma innehåll som motsvarande skadeförsäkringsdirektiv.

4 17-1169

98 EG-rättsliga frågor SOU l998:82

Enligt det tredje livförsäkringsdirektivet får medlemsländerna inte längre anta bestämmelser med krav på förhandsgodkännande eller lö- pande anmälan av försäkringsvillkoren eller grunderna för beräkning av försäkringspremierna och ansvarsskulden. I avvikelse från denna huvudregel får hemlandet dock, för kontroll av att försäkringsföretagets försäkringsmatematiska grunder överensstämmer med nationella regler, kräva regelbunden underrättelse om de tekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och av den försäkringstekniska an- svarsskulden.

Enligt det tredje livförsäkringsdirektivet skall ett försäkringsföretags hemland kräva att varje försäkringsföretag bildar en tillräcklig försäk- ringsteknisk ansvarsskuld som täcker företagets hela verksamhet. I di- rektivet har tagits in detaljerade bestämmelser om de principer enligt vilka den försäkringstekniska ansvarsskuldens storlek bestäms inom livförsäkringen. Premierna inom livförsäkringsrörelse skall på välgrun- dade försäkringsmatematiska antaganden vara sådana att försäkringsfö- retagen kan bilda en tillräcklig försäkringsteknisk ansvarsskuld.

I en bilaga till det tredje livförsäkringsdirektivet har tagits in s.k. matchningsregler enligt vilka den valuta, i vilken ett försäkringsföre— tags förpliktelser skall betalas, bestäms samt regler om den information som skall lämnas försäkringstagaren innan ett försäkringsavtal ingås och under avtalets löptid.

Medlemsländerna skulle senast den 31 december 1993 anta de för— fattningar som är nödvändiga för att följa det tredje livförsäkringsdi- rektivet och sätta dem i kraft senast den 1 juli 1994.

Bokslutsdirektivet för försäkringsföretag skall följas i företag som omfattas av tillämpningsområdet för det första skadeförsäkringsdirekti- vet eller det första livförsäkringsdirektivet. Direktivet gäller dessutom företag som bedriver återförsäkringsrörelse samt, på vissa villkor, en del företag som lämnas utanför tillämpningsområdet för det första ska- deförsäkringsdirektivet.

Syftet med bokslutsdirektivet för försäkringsföretag är att beakta särdragen hos dessa företag när det gäller frågor som regleras i direkti- vet. 1 försäkringsföretagen skall, med de avvikelser och komplettering- ar som denna reglering medför, i övrigt iakttas bestämmelserna i rådets fjärde direktiv grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vis- sa typer av bolag, fjärde bolagsrättsliga direktivet (78/660/EEG) och rådets sjunde direktiv grundat på artikel 54.3 g i fördraget om samman- ställd redovisning, sjunde bolagsrättsliga direktivet (83/349/EEG). Av dessa direktiv, sådana de lyder efter ändringar är 1990 genom direktiv 90/604/EEG och 90/605/EEG, gäller det fjärde bolagsrättsliga direkti— vet uppgörandet av, innehållet i och offentliggörande av bokslut för

SOU 1998:82 EG-rättsliga någor 99

samt revision av enskilda bolag. Det sjunde bolagsrättsliga direktivet reglerar motsvarande frågor när det gäller koncernbokslut.

En målsättning med bokslutsdirektivet för försäkringsföretag är att öka jämförbarheten hos boksluten för försäkringsföretag som verkar i de olika medlemsländerna och informationen om det gängse värdet av placeringar.

För alla försäkringsföretag bestäms huvudgruppsvis en likadan form för resultaträkningens och balansräkningens uppställning. I fråga om vissa poster, i synnerhet sådana som gäller den försäkringstekniska an- svarsskulden, bestäms innehållet i detalj. Rörelsekostnaderna och av- skrivningarna skall i resultaträkningen upprättas enligt funktion. Sam- ma bestämmelser gäller för de försäkringsföretag som hör till direkti— vets tillämpningsområde oberoende av företagets storlek.

Den eftersträvade jämförbarheten hos boksluten har förutsatt att harmoniserade bestämmelser i direktivet utfärdas i synnerhet om hur placeringar skall värderas i balansräkningen och hur deras gängse vär- de skall fastställas. Sådana tillgångar som hänförs till huvudgruppen "placeringar" i det balansräkningsschema som ingår i direktivet, kan i balansräkningen värderas till ett belopp som motsvarar antingen an- skaffningsutgiften eller det gängse värdet. Värderingssättet skall väljas balanspostvis. Det värde till vilket en placering alternativt kunde ha antecknats i balansräkningen skall uppges i en bilaga till balansräk- ningen. Med anskaffningsutgift avses anskaffningsutgiften nedsatt med värdeminskningar och med gängse värde, i regel marknadsvärdet. Som resultatpåverkande värdeminskningar behandlas alla slutliga värde- minskningar samt valfritt även tillfälliga värdeminskningar, i fråga om fastigheter dock endast slutliga värdeminskningar. 1 fall det gängse värdet senare stiger skall företagna värdeminskningar återföras till an- skaffningsutgiften resultatpåverkande. Byggnaders värde nedskrivs genom avskrivningar enligt plan antingen i balansräkningen eller i dess bilaga.

Enligt direktivet får en förändring i skillnad mellan det gängse vär- det och anskaffningsutgiften helt eller delvis upptas i resultaträkningen, om placeringen i balansräkningen har värderats till sitt gängse värde. En eventuell återstod av förändring skall upptas bland passiva i upp- skrivningsfonden. I fråga om placeringar som täcker ansvarsskulden för fondförsäkringar som avses i livförsäkringsklass 3 finns det ingen möjlighet att välja sättet att värdera placeringarna. Sådana placeringar skall enligt direktivet tas upp särskilt i balansräkningar till sitt gängse värde. En förändring i skillnaden mellan det gängse värdet och an- skaffningsutgifter skall alltid upptas i resultaträkningen.

Enligt direktivet får bland passiva i balansräkningen under en sär- skild post tas upp medel, vilkas fördelning mellan försäkringstagarna

100 EG—rättsliga frågor SOU l998:82

och aktieägarna inte har fastställts vid räkenskapsåret utgång. Ändring- en av balansposten skall tas upp i resultaträkningen.

För att boksluten skall vara jämförbara har man varit tvungen att ut- färda bestämmelser också om värderingen av den försäkringstekniska ansvarsskulden. När det gäller ersättningsansvaret har bl.a. utfärdats bestämmelser om diskontering. Harmoniseringen har drivits längre in- om skadeförsäkring än inom livförsäkring.

EU:s medlemsländer skulle före den 1 januari 1994 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet om försäkringsföretags bokslut och koncernbokslut.

4.3 Överväganden

Ett huvudsyfte med utredningsuppdraget är att harmonisera lagstift- ningen om understödsföreningar med EG:s regler om försäkringsverk- samhet. Som framgått av den lämnade redogörelsen avser de försäk- ringsdirektiv, som styr EG:s regler, principer som är av grundläggande betydelse för etablering och bedrivande av försäkringsverksamhet. De krav som ställs i direktiven är minimikrav. Endast i begränsad omfatt- ning tillgodoses minimikraven i gällande verksamhets-, solvens- och redovisningsregler för understödsföreningar. En revidering av regel- systemet i överensstämmelse med EG:s krav är således nödvändig för att Sverige skall uppfylla sina åtaganden gentemot EU.

För de föreningar som omfattas av försäkringsdirektiven är anpass- ningskravet till EG:s regler absolut medan någon anpassning inte behö- ver ske i fråga om övriga föreningar. Som framgått tar EG:s försäk- ringsdirektiv endast sikte på ett fåtal av de nu verksamma föreningarna. Det överväldigande flertalet av föreningar omfattas inte av direktiven. Mot den bakgrunden har utredningen övervägt att basera en ny lag om understödsdföreningar på en reglering, som inte till alla delar nödvän— digtvis följer EG:s regler, med inriktning på de föreningar som inte om- fattas av försäkringsdirektiven kompletterad med en specialreglering som tar sikte på föreningar som omfattas av direktiven.

Som framgår av avsnitt 2 utgör understödsföreningarna en mycket heterogen grupp av försäkringsgivare. Detta kommer bl.a. till uttryck i föreningarnas storlek och inriktning. Den uppdelning av föreningarna som följer av EG:s försäkringsdirektiv återspeglar endast delvis oen- hetligheten bland föreningarna. Exempelvis är verksamhetsbetingelser- na för större föreningar, som inte omfattas av EG:s direktiv, mer likar— tad med de betingelser som gäller för föreningar som omfattas av di- rektiven än med övriga föreningar. Att strukturera en ny lag om under- stödsdföreningar genom en uppdelning av regelsystemet efter EG:s

SOU l998:82 EG-rättsliga frågor 101

försäkringsdirektiv är därför inte en lämplig ordning. I stället anser ut- redningen att den reglering som föranleds av EG—direktiven bör inne- fatta alla föreningar med möjlighet till dispens för de föreningarna som inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiven. Härigenom kan föreningarna i normeringshänseende behållas som en homogen grupp samtidigt som möjlighet ges att inom ramen för dispensförfarandet be- akta de speciella förhållanden som finns i de olika föreningarna och de särförhållanden som kännetecknar föreningarna i förhållanden till för- säkringsbolagen.

SOU l998:82 103

5 Skall institutet understödsföreningar finnas även i fortsättningen?

5. 1 Inledning

Av 1 Q lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, framgår att en understödsförenings verksamhet inte får avse affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse. Syftet med detta förbud har varit att dra en gräns mot sådan försäkringsverksamhet som bedrivs av livförsäkringsbolag. I direktiven till denna utredning anförs att förbudet framstår som otids- enligt och onödigt begränsande och att det bör övervägas om inte för- budet mot affärsmässighet kan avskaffas. Ett avskaffande av förbudet skulle innebära att den historiskt sett viktigaste skiljelinjen mellan un- derstödsföreningar och försäkringsbolag försvinner och att frågan om det finns behov av associationen understödsförening ställs på sin spets. Även bortsett från frågan om förbudet mot affärsmässighet kan ifråga- sättas om understödsföreningarna har någon funktion att fylla på en modern försäkringsmarknad. I detta avsnitt skall behovet av att kunna bedriva försäkringsrörelse i understödsföreningens form närmare be- handlas.

5.2 Frågans tidigare behandling

Frågan om det behövs en särskild lag om understödsföreningar har dis- kuterats vid flera tillfällen. 1958 års försäkringssakkunniga uppgav att vid en översyn av den då gällande lagen om understödsföreningar (1938 års lag) borde övervägas i vad mån behov av en särskild sådan lag fortfarande förelåg samt vilka möjligheter som fanns att i större el— ler mindre utsträckning inordna understödsföreningarna under försäk- ringsrörelselagen. Vidare anfördes att det beträffande sådana föreningar vilkas verksamhet var av mycket ringa betydelse kunde ifrågasättas om anledning fanns att över huvud taget ha någon tillsyn över föreningar- na. De sakkunniga erinrade härvid om att ett stort antal s.k. sockenbo- lag var undantagna från försäkringsrörelselagen (SOU 1960:11, s. 109).

104 Skall institutet understödsföreningar finnas även i fortsättningen SOU l998:82

I samband med översynen av 1938 års lag om understödsföreningar diskuterades frågan om utvecklingen gått därhän att lagen om under- stödsföreningar spelat ut sin roll. Den sakkunnige anförde att man skulle kunna tänka sig att ett antal stora, rationellt arbetande föreningar, fr.a. en del begravningskassor, i enlighet med egna önskemål förvand— lades till försäkringsbolag. De bedrev ofta en verksamhet för medlem— svärvning som beträffande affärsmässighet knappast skilde sig från sådan verksamhet som hänfördes under försäkringsrörelselagen. Vidare påtalade den sakkunnige att beträffande mindre begravningskassor och sjukkassor skulle man kunna tänka sig en tvångsmässig avveckling. Såvitt gäller pensionskassor skulle en separat lösning kunna tänkas.

Efter närmare övervägande kom den sakkunnige dock fram till att detta var oantagbart. Som skäl härför anfördes att en omvandling av vissa understödsföreningar till försäkringsbolag skulle stöta på hinder redan i den förhärskande negativa inställningen till en utvidgning av kretsen försäkringsbolag. Vidare skulle en snabb avveckling av de mindre föreningarnas verksamhet också medföra stora praktiska pro- blem, alldeles bortsett från att en mer eller mindre tvångsvis avveckling skulle te sig mindre tilltalande.

Den sakkunnige framhöll också att med hänsyn till de speciella for- mer av försäkringsverksamhet av inte affärsmässigt slag som många understödsföreningar drev föreföll det mest ändamålsenligt att bestäm- melserna om denna verksamhet liksom hittills bibehölls i en särskild lag. Reglerna kunde då alltjämt vara utformade med hänsyn till före- ningarnas särprägel. Ett införande av sådana regler i den redan så om- fattande försäkringsrörelselagen föreföll också tekniskt otympligt. Lag- stiftningen skulle kompliceras utan att något betydande värde skulle kunna vinnas genom ett sammanförande av lagstiftningen om person- försäkring i ett enda lagverk. Slutsatsen blev således att en särskild lag- stiftning för understödsföreningar borde finnas även i fortsättningen (SOU 1970:23 s. 7475). Departementschefen instämde i vad den sak— kunnige anfört (prop. 197269 5. 58).

5 .3 Överväganden

För understödsföreningarna har gällt ett förbud mot affärsmässighet alltsedan 1912 års lag om understödsföreningar trädde i kraft. Förbudet har ansetts vara den enskilda omständighet som på ett påtagligt sätt skiljer understödsföreningamas verksamhet från försäkringsbolagens. Ett avskaffande av denna princip reser därför oundvikligen frågan om understödsföreningamas existensberättigande och om det behövs någon särskild lagstiftning för understödsföreningar. Som ovan anförts kan

SOU 1998282 Skall institutet understödsföreningarjinnas även i fortsättningen 105

över huvud taget ifrågasättas om understödsföreningsinstitutet bör be- hållas i framtiden.

Om institutet understödsförening behålls trots att förbudet mot af- färsmässighet avskaffas kommer föreningarna att bedriva en verksam- het som ligger mycket nära försäkringsbolagens verksamhet. Vidare innebär en EG-anpassning av lagstiftningen om understödsföreningar att i princip samma krav som ställs på försäkringsbolagen beträffande soliditet m.m. måste ställas på i vart fall de föreningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv. Ett argument som tidigare framförts för att berättiga understödsföreningarna är att de erbjuder ett smidigt sätt för anställda inom ett företag att kunna ordna en försäkring. Detta med tanke på att det ställs lägre formella krav i lagen om understödsföre- ningar än i försäkringsrörelselagen. För det fall att samma krav ställs på vissa av understödsföreningarna som på försäkringsbolagen kommer detta argument givetvis att förlora en del i bärighet.

Vad som också talar för att understödsföreningsväsendets fortsatta existens kan ifrågasättas är det faktum att så få nya föreningar bildats under de senaste trettio åren. Under perioden 1967 - 1996 har det totala antalet understödsföreningar sjunkit från 481 till 120. Under samma period har tolv nya föreningar registrerats, varav fyra efter år 1990. I december 1997 hade inte någon ny förening registrerats sedan 1992.

En orsak till denna utveckling är att utvecklingen på socialförsäk- ringsområdet inneburit att det allmänna i stor utsträckning övertagit ansvaret för att medborgarna har en tillfredsställande ekonomisk trygg- het vid sjukdom, invaliditet och vid familjeförsörjarens frånfälle. Detta har i sin tur medfört att intresset för att utöva det för understödsföre- ningarna typiska inbördes biståndet minskat påtagligt.

Ett ytterligare skäl till att understödsföreningamas betydelse minskat är försäkringsbolagens produktutbud i kombination med behovspröv— ning vid nyetablering av understödsföreningar. Enligt den s.k. be— hovsprincipen skall vid registrering av en ny förening en prövning gö- ras om behov av föreningen föreligger med hänsyn till det redan existe- rande utbudet på den svenska försäkringsmarknaden. Om redan verk- samma försäkringsgivare på ett tillfredsställande sätt kan anses täcka det försäkringsskydd som understödsföreningen avser att tillhandahålla skall registrering vägras. En bidragande orsak till den negativa utveck- lingen är också förbudet för understödsföreningar att driva försäkrings- rörelsen affärsmässigt.

Bilden av understödsföreningamas utveckling är dock något splitt- rad. Sjukförsäkring, som meddelas av sjukkassor samt sjuk- och be- gravningskassor, är i dag den minsta av försäkringsföreningarnas verk- samhetsgrenar såväl med avseende antal försäkrade medlemmar, av- gifter, utbetalningar för försäkringsfall som fondstorlekar. Verksamhe—

106 Skall institutet understödsföreningarjinnas även i fortsättningen SOU l998:82

ten inom denna försäkringsklass har oupphörligt minskat under de se- naste decennierna, sannolikt kommer sjukkassornas betydelse inom försäkringsområdet att vara liten även i framtiden.

Kapitalförsäkring meddelas i första hand som begravningshjälp vid dödsfall. Antalet försäkrade medlemmar är mycket stort. Utfästelsema är dock oftast relativt blygsamma, även om en viss förskjutning mot högre försäkringsbelopp har skett under senare är, bl.a. på grund av att högsta medgivna försäkringsbelopp har höjts till ett belopp motsvaran- de ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Denna försäkrings- form torde — i sin nuvarande utformning— ha begränsad betydelse inom försäkringsområdet i framtiden.

Den ojämförligt mest betydande av försäkringsföreningarnas verk- samhetsgrenar är pensionsförsäkring. De större pensionskassorna som administrativa avtalsbundna tilläggspensioner kan även i framtiden för- väntas vara av betydelse inom försäkringsområdet. Att inom ramen för det egna företaget eller fackföreningen kunna erbjuda försäkringar tor- de också i framtiden vara ett intressant alternativ till en traditionell för- säkring i ett försäkringsbolag. En viss tillväxt i framtiden kan därför inte uteslutas.

Förr rådde en viss skepsis gentemot försäkringsbolagen grundad på bolagens vinstintresse, vilket anses ha bidragit till understödsförenings- väsendets uppkomst. Tillkomsten av 1948 års försäkringsrörelselag innebar dock sådana förändringar av verksamhetsbetingelsema för för— säkringsbolag att sådan skepsis sedan lång tid tillbaka inte torde före- ligga. De väsentligaste förändringarna av regleringen av försäkrings- bolagens verksamhet var införandet av de s.k. behovs- och skälighets- principema. Behovsprincipen innebär att ett nytt försäkringsbolag inte fick bildas om inte rörelsen ansågs behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Skälighetsprincipen innebär att premiesättningen skulle vara skäligt avvägd med hänsyn till den risk som försäkringen är avsedd att täcka och nödiga administra- tionskostnader. Ett tidigare betydelsefullt motiv för att gå in i en under- stödsförening i stället för att ta en försäkring hos ett försäkringsbolag bortföll därför genom införandet av dessa principer. Det faktum att be- hovsprincipen upphävdes för försäkringsbolagen år 1985 torde inte ha förändrat inställningen i denna del. Alltjämt görs vid nyetableringar av försäkringsbolag en prövning av om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kravet på en sund försäkringsverksamhet.

Sammanfattningsvis kan sägas att flera omständigheter tyder på att intresset av att kunna driva försäkringsrörelse i understödsföreningens form är begränsat. Det kan t.o.m. hävdas att intresset är så begränsat att associationsformen understödsförening bör utmönstras ur lagstiftning- en. Ett tänkbart tillvägagångssätt att avveckla understödsföreningar

SOU l998:82 Skall institutet understödsföreningar finnas även i fortsättningen 107

skulle kunna vara att upphäva UFL och därvid ange hur det skall förfa- ras med befintliga föreningar. Föreningarna skulle kunna åläggas att ombilda sig till ömsesidiga försäkringsbolag. För det fall att ombildning inte genomförts inom viss tid skulle tvångslikvidation ytterst kunna bli påföljden. Någon särskild lagstiftning för understödsföreningar skulle därmed inte längre behövas.

Mot det ovanstående resonemanget kan dock anföras att några all- varligare missförhållanden över huvud taget inte konstaterats bland understödsföreningarna under den långa tid de varit verksamma här i landet. Redan detta förhållande gör att det ter sig tveksamt om ett tvångsmässigt ombildningsförfarande är angeläget eller motiverat. Härtill kommer att mångfalden på försäkringsområdet minskar i och med att understödsföreningarna åläggs ombildningskrav. Under senare år har förekommit några nyetableringar som tyder på att ett visst intres- se fortfarande finns att använda understödsföreningens form för dri- vande av försäkringsrörelse. Att inom ramen för det egna företaget eller fackföreningen kunna erbjuda försäkringar kan visa sig vara ett intres- sant alternativ till traditionell försäkring i försäkringsbolag i framtiden.

I detta sammanhang är det intressant att notera att bankverksamhet från och med den 1 januari 1996 får bedrivas i ekonomisk förening, något som tidigare var möjligt endast inom ramen för föreningsbankrö- relsen. Vidare har regeringen föreslagit att ekonomiska föreningar bör få bedriva tillståndspliktig finansieringsverksamhet utan inslag av inlå- ningsrörelse. Regeringen uttalade i de båda lagstiftningsärendena att det bör vara förutsättningarna för det enskilda företaget och inte den asso- ciationsrättsliga formen som skall avgöra om oktroj kan beviljas för den tilltänkta verksamheten (prop. 1996/97:114 s. 51). Dessutom hän- visade regeringen till att näringsutskottet uttalat sin positiva syn på den kooperativa företagsformen i samband med att riksdagen behandlade de kooperativa företagens ställning i förhållande till andra företagsformer. Enligt utskottets mening vore det helt oacceptabelt om statsmakterna genom utformning av regelsystem som missgynnar den kooperativa företagsformen åstadkommer en styrning bort från denna företagsform. Utskottet hemställde därför att riksdagen genom ett uttalande till rege- ringen skulle klarlägga att de kooperativa företagen skall behandlas likvärdigt med andra företag. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1993/94:222).

Riksdagen har sålunda uttalat att de kooperativa företagen skall be- handlas likvärdigt med andra företag. Detta resonemang gäller givetvis även försäkringsverksamhet. Utgångspunkten bör således vara att för- säkringsverksamhet liksom annan verksamhet skall vara neutral i fråga om formerna för rörelsens drivande och att största möjliga näringsfrihet skall råda. Detta talar enligt utredningens uppfattning starkt för att

108 Skall institutet understödsföreningarjinnas även i fortsättningen SOU 1998:82

föreningsformen även i fortsättningen bör vara tillåten för försäkrings- verksamhet. Härtill kommer att det allmänt sett knappast kan anses för- enligt med principen om fri näringsutövning här i landet att tvångsvis avveckla eller förbjuda en association som sedan lång tid tillbaka stått till buds för drivande av försäkringsrörelse.

Slutligen bör i detta sammanhang också nämnas att Sverige i sam- band med såväl ingåendet av EES—avtalet som anslutningen till EU an- mälde tre associationer som skulle få användas för drivande av försäk- ringsrörelse, nämligen försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkrings— bolag och understödsföreningar. De tre associationsformema finns an— givna som ett tillägg till artikel 8 i första livförsäkringsdirektivet och till artikel 8 i första skadeförsäkringsdirektivet. Det torde med hänsyn här- till vara tveksamt om ett ombildningskrav under nuvarande omständig— heter kan ställas på understödsföreningarna.

Av nu anförda skäl föreslår utredningen att associationsformen un- derstödsförening skall stå öppen för bedrivande av försäkringsverk— samhet även i framtiden.

Enligt direktiven för utredningen skall reglerna om understödsföre- ningar i den utsträckning som krävs harmoniseras med EG:s regler om försäkringsverksamhet (se avsnitt 4). Utredningen har mot denna bak- grund övervägt att inarbeta regler om understödsföreningar i FRL som redan är anpassad till EG:s regler. Ett införande av sådana regler i FRL är dock tekniskt otympligt och skulle innebära att denna i nuläget gans— ka svåröverskådliga lag blir ännu mer omfattande och svår att tillämpa. Härtill kommer att FRL för närvarande är föremål för omarbetning i Finansdepartementet och att det är oklart hur lagens slutliga utformning kommer att se ut. Att införa regler om försäkringsföreningar i FRL fö- refaller därför vara mindre lämpligt.

Utredningen anser därför att det är lämpligare att reglerna om för- säkringsföreningar samlas i en separat lag som EG—anpassas. En sådan lösning innebär dock att det kommer att finnas två lagar med i stora delar parallella regelsystem, dvs. FRL och den nya lagen om försäk— ringsföreningar, vilket är mindre ändamålsenligt. Trots detta anser ut- redningen att fördelarna med att samla reglerna om försäkringsföre- ningar i en särskild lag överväger framför en lösning inom ramen för FRL.

Flertalet av nu verksamma understödsföreningar leder sitt ursprung långt tillbaka i tiden då förhållandena på försäkringsområdet i grunden var helt annorlunda än i dag. För flera av föreningarna utgör numera förvaltningen av donationsfonder den huvudsakliga uppgiften medan den egentliga försäkringsverksamheten är av underordnad betydelse. De försäkringar som meddelas avser ofta måttliga belopp. Många före- ningar synes närmast fungera som sällskapsföreningar.

SOU l998:82 Skall institutet understödsföreningarjinnas även i fortsättningen 109

Det centrala målet med en ny lag om försäkringsföreningar bör en- ligt utredningen vara att skapa förutsättningar för föreningarna att ef- fektivt driva en modern försäkringsrörelse. En lämplig utgångspunkt för en reviderad lagstiftning om försäkringsföreningar är EG:s regler om försäkringsverksamhet.

Liksom gällande lag måste det huvudsakliga syftet med den nya la- gen vara att säkerställa att föreningsmedlemmarna och förmånstagarna får de ersättningar som tillkommer dem. Detta tillgodoses väsentligen genom implementering av EG:s solvensregler i lagen. Försäkringsföre- ningar bör vara så stora att en sund försäkringsrörelse kan bedrivas. Detta förutsätter att rörelsen är så omfattande att en godtagbar försäk- ringsteknisk riksutjämning kan säkerställas. Vidare bör föreningarna i framtiden utgöras av bärkraftiga och funktionsdugliga enheter med bra försäkringsservice åt medlemmarna. Detta förutsätter att det nuvarande kravet på minsta medlemsantal skärps och sannolikt också att möjlighet öppnas att använda främmande kapital i verksamheten. Vidare bör fu- sionsregler införas i den nya lagen i syfte att skapa förutsättningar för mindre föreningar att gå samman med andra föreningar för att bilda större och mer funktionsdugliga föreningar.

I de följande avsnitten behandlas vissa frågor som är av central be- tydelse för utformningen av en ny lag om understödsföreningar. Såle— des berörs vad som skall gälla för de minsta föreningarna i ett reviderat regelsystem (avsnitt 6), minsta medlemsantal (avsnitt 7), namnfrågan (avsnitt 8), förbudet mot affärsmässighet (avsnitt 9), kravet att försäk- ringsföreningar skall vara slutna (avsnitt 10), behovsprincipen (avsnitt 11) Skälighetsprincipen (avsnitt 12), kapitalförvaltning (avsnitt 13), redovisning (avsnitt 14), fusion (avsnitt 15), skattefrågor (avsnitt 16) och sanktioner (avsnitt 17).

SOU l998:82 111

6 Vad skall gälla för de minsta föreningarna?

6.1 Inledning

Lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, gäller idag för alla understödsföreningar. I 2 Q andra stycket UFL finns dock en dispensre- gel som innebär att Finansinspektionen kan medge undantag från be- stämmelserna i lagen i den mån det inte föreligger något hinder från allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till föreningens för- hållanden. Inspektionen har med stöd av denna bestämmelse beslutat att vissa föreningar skall stå under begränsad tillsyn.

Föreningarna är mycket olika i storlek, karaktär och inriktning. Vis- sa föreningar har endast ett fåtal medlemmar och meddelar försäkring till mycket låga belopp. De största tjänstepensionskassorna har å andra sidan ett medlemsantal överstigande 100 000 och meddelar försäkring- ar som är av stor betydelse för den enskilde. På grund härav kan dis— kuteras om samma regler skall gälla för samtliga föreningar.

I detta sammanhang kan erinras om de regler som gällde enligt 1948 års försäkringsrörelselag. Enligt lagens 349 Q var sådana s.k. socken— bolag som inte bedrev brand- eller sjöförsäkring undantagna från la- gens tillämpning. Bolagens styrelser var dock bl.a. skyldiga att anmäla bolaget till Försäkringsinspektionen och att skicka in uppgifter om bo- lagets verksamhet till inspektionen. Styrelseledamot som inte följde föreskrifterna kunde straffas med dagsböter.

6.2 Överväganden

Som framgått anser utredningen att en ny lag om försäkringsföreningar bör bl.a. syfta till att skapa förutsättningar för föreningarna att bedriva modern försäkringsrörelse effektivt. Som en konsekvens av en anpass- ning till EG:s regler måste kraven skärpas i flera avseenden när det gäller den framtida regleringen av föreningarnas verksamhet. Detta gäller främst solvenskraven.

Många av de nu verksamma små föreningarna torde, åtminstone f.n., sakna möjligheter att uppfylla de krav som enligt utredningen bör

1 12 Vad skall gälla för de minsta föreningarna? SOU l998:82

ställas på föreningarna i framtiden. Mot denna bakgrund har utredning— en övervägt att inte medta mindre föreningar i den nya lagen. En före- nings storlek skulle kunna bedömas utifrån antingen antalet medlem— mar, fondernas storlek eller årsavgifternas belopp. Att generellt undanta små föreningar från lagens tillämpningsområde och därmed lämna vis— sa kategorier av föreningsmedlemmar helt utan skydd anser utredning- en dock inte vara en godtagbar lösning. Den nya lagen skulle härige— nom kunna kringgås genom uppsplittring av större föreningar i mindre föreningar.

Ett alternativ till att helt undanta små försäkringsföreningar från reglering är att låta sådana föreningar omfattas av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, EFL. Att tillämpa EFL på föreningar av viss storlek har emellertid nackdelar. Bl.a. måste det anses vara mindre lämpligt att försäkringsverksamhet bedrivs helt utan tillsyn bortsett från legalitetskontrollen enligt EFL, även om de aktuella försäkringsbelop- pen i många fall är blygsamma. Över huvud taget kan lämpligheten i att bedriva försäkringsverksamhet enligt EFL ifrågasättas, då denna lag inte är anpassad för sådan verksamhet.

En annan nackdel med att tillämpa EFL på mindre föreningar är att en sådan regel knappast kan avse andra föreningar än sådana som finns vid den nya försäkringsföreningslagens ikraftträdande. För det fall att nybildning av försäkringsföreningar skulle tillåtas med tillämpning av EFL skulle omfattande förändringar behöva göras i den lagen. Som exempel kan nämnas att EFL tillåter bildandet av öppna föreningar och att minimiantalet medlemmar uppgår endast till tre. Att göra så ingåen- de ändringar i EF L i syfte att anpassa regelsystemet till försäkringsfö- reningar är knappast motiverat med tanke på att bestämmelserna san- nolikt skulle komma att tillämpas endast undantagsvis på försäkringsfö- reningar.

Utredningen har stannat för en lösning som innebär att små försäk- ringsföreningar som är verksamma vid ikraftträdandet av den nya lagen skall ha möjlighet att fortsätta att bedriva verksamheten med stöd av UFL t.o.m. utgången av år 2009. Vid denna tidpunkt upphör UFL att gälla och samtliga försäkringsföreningar måste ha anpassat sin verk- samhet till den nya lagen eller upphöra med verksamheten. Med små försäkringsföreningar avses i detta sammanhang sjukkassor med årliga medlemsavgifter inte överstigande ett belopp motsvarande en miljon ecu och som inte omfattas av EG:s försäkringsdirektiv. För andra före- ningar än sjukkassor går dock inte gränslinjen vid en miljon ecu utan vid ett belopp motsvarande 500 00 ecu i medlemsavgifter under tre på varandra följande år. Uppdelningen i små föreningar har delvis gräns- dragningen i första generationens försäkringsdirektiv, när det gäller tillämpningsområdet för direktiven, som förebild.

SOU 1998:82 Vad skall gälla för de minsta föreningarna? 1 13

När det gäller verksamhet enligt den nya lagen föreslås i överens- stämmelse med gällande lag en dispensordning som innebär att Finans- inspektionen får avgöra huruvida en enskild förening bör omfattas av begränsad övervakning eller helt undantas från tillsyn. Härigenom kan tillsynsresurserna koncentreras till de verksamheter där skyddsintresset är starkast.

SOU 1998:82 115

7 Minsta medlemsantal

7.1 Inledning

I 5 Q lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL stadgas att en understödsförening skall ha minst 100 medlemmar. Regeln är försedd med två undantag. Dels kan Finansinspektionen medge enskilda före- ningar att ha ett lägre medlemsantal, dels skall föreningar som medde- lar försäkringar av visst slag ha minst 500 medlemmar. Det sistnämnda gäller föreningar som meddelar förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension eller sjukpenning för längre tid än 180 da- gar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller kapitalförsäkring för dödsfall till högre belopp än 1 000 kr per medlem. Även föreningar som sålunda skall ha minst 500 medlemmar kan få dispens av inspek- tionen om särskilda skäl föreligger.

Syftet med kravet på lägsta medlemsantal har varit att skapa säker- het för föreningarnas förmåga att fullgöra sina utfästelser gentemot medlemmar och förmånstagare. En försäkringsverksamhet kan med hänsyn till riskerna inte vara baserad på en alltför liten försäkrings- stock.

7.2 Bakgrund

I förarbetena till den nuvarande bestämmelsen om minsta medlemsantal i UFL anfördes att en meningsfull samverkan på personförsäkringsom- rådet knappast var möjlig om antalet försäkrade var alltför lågt. Redan en minimigräns vid 100 medlemmar torde i allmänhet inte utgöra någon garanti för att underlaget för verksamheten blir sådant att de krav som normalt innefattas i soliditets- och skälighetsprincipema skulle kunna bli tillgodosedda. Av hänsyn särskilt till redan bestående föreningar— vilka i allmänhet ansågs vara väl konsoliderade —— kom utredningen dock fram till att man inte borde ställa upp något generellt hinder mot att medlemsantalet i en förening skulle kunna få vara så lågt som 100. Såvitt gäller dispensregeln uttalades i förarbetena att denna var av- sedd för undantagsfall, t.ex. när en förenings ekonomi trots ett litet medlemsantal ändå kunde anses säkerställd (SOU 1970:23, s. 138).

116 Minsta medlemsantal SOU 1998:82

Många av de nu existerande föreningarna har ett lågt medlemsantal. Av de 120 föreningar som var registrerade hos Finansinspektionen i december 1997 var det 24 som hade högst 100 och 62 som hade högst 500 medlemmar.

7.3 Överväganden

Som nämnts kan en understödsförening i vissa fall bestå av endast 100 medlemmar. Det kan ifrågasättas om kravet på riskutjämning tillgodo- ses tillräckligt väl i en förening med ett så lågt medlemsantal. Ett sätt att åstadkomma att understödsföreningarna i framtiden kommer att ut- göras av bärkraftiga enheter är att höja det lägsta tillåtna antalet med- lemmar.

Enligt direktiven skall utredningen lägga fram förslag som syftar till att tillsynen effektiviseras och koncentreras till de områden och verk- samheter där skyddsintresset är starkast. Ett sätt att tillgodose dessa syften är att i framtiden förhindra att det bildas alltför små föreningar. Detta talar också för att det lägsta tillåtna medlemsantalet bör höjas.

När det gäller att bestämma vilket lägsta medlemsantal som skall godtas bör detta å ena sidan inte bestämmas så högt att det i praktiken hämmar tillskapandet av understödsföreningar på t.ex. en arbetsplats. Å andra sidan skall de försäkrades krav på trygghet och behovet av att koncentrera tillsynsresurserna beaktas. Efter en avvägning av dessa omständigheter har utredningen kommit fram till att ett lägsta medlem— santal om 500 personer är lämpligt. Som framgått motsvarar det den gräns som redan idag gäller för viss verksamhet.

Påföljden för en förening som inte uppfyller kravet om lägsta med- lemsantal bör vara likvidationsplikt. För det fall att medlemsantalet sjunker under minimigränsen bör Finansinspektionen dock kunna med- dela dispens från regeln om minsta medlemsantal. Förutsättningen för dispens bör vara att det endast rör sig om en tillfällig nedgång och att medlemsantalet inte väsentligt understiger det lägsta tillåtna. En rikt— linje kan vara att kravet på lägsta antal medlemmar inte bör underskri- das med mer än 100. Vidare bör den tid som kravet underskrids inte vara längre än ett år. Dispens skall dock inte kunna meddelas i sam- band med att en understödsförening bildas utan endast när verksamhe- ten har inletts.

Som närmare redogörs för i avsnitt 15 föreslås att regler om fusion införs för föreningarna. En förening som inte kan uppfylla kravet på minsta medlemsantal kan därför välja att genom fusion gå upp i en an- nan förening.

SOU l998:82 Minsta medlemsantal 117

För många föreningar som är verksamma vid den nya lagens ikraft- trädande skulle ett krav på höjning av lägsta medlemsantal i grunden förändra verksamhetsbetingelserna. Starka skäl talar därför för att inte ändra gällande bestämmelser om lägsta medlemsantal för föreningar som är etablerade vid ikraftträdandet av en ny lagstiftning. Bestämmel- ser härom har tagits upp i ett förslag till promulgationslag (se 7 Q).

SOU l998:82 119

8 Namnfrågan

Genom lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, infördes möjlighet att välja om en understödsförenings firma skulle innehålla ordet understödsförening eller försäkringsförening. Av de föreningar som bildats sedan lagen trädde i kraft har alla utom en använt beteck- ningen försäkringsförening.

Ordet förening kunde förr användas i ett ömsesidigt försäkringsbo- lags firma. Såvitt gäller bolag som bildats med stöd av 1948 års försäk— ringsrörelselag har ansetts att dessa inte fick innehålla ordet förening (se Appeltofft, Den nya lagen om försäkringsrörelse, s. 278). FRL har inte inneburit någon ändring i denna del (se Appeltofft m.fl. Kommen- tar till Försäkringsrörelselagen, andra upplagan, s. 289).

Enligt uppgift från Finansinspektionen används termen försäkrings- förening inte av något försäkringsbolag. Däremot finns det fyra bolag som har beteckningen assuransförening eller assuransförsäkringsföre- ning i sin firma. Ett av dessa bolag är ett mindre riksskadebolag, ytter— ligare ett är ett rikscaptivebolag och de två återstående meddelar krea— tursförsäkring.

Ordet understödsförening måste idag anses vara föråldrat och leder knappast tankarna till en förening som bedriver försäkringsverksamhet. Tvärtom föreligger en viss risk för sammanblandning med allmännytti- ga stiftelser och ideella föreningar. Termen understödsförening bör där- för enligt utredningen ersättas med benämningen försäkringsförening. Den nya lagens namn blir sålunda lag om försäkringsföreningar.

Utredningen föreslår att övergångsbestämmelser införs som medger att de föreningar som är registrerade vid lagens ikraftträdande får be- hålla sin nuvarande firma, se 8 Q förslag till promulgationslag.

SOU 1998:82 121

9 Förbudet mot affärsmässighet

9.1 Inledning

I denna utrednings direktiv anförs att förbudet mot affärsmässighet framstår som föråldrat och onödigt begränsande samt att det bör över- vägas om inte förbudet mot affärsmässighet kan avskaffas.

Av l Q UFL framgår att understödsförenings verksamhet inte får in- nebära affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse. Vidare framgår av 6 Q UFL att kapitalförsäkring får avse högst ett belopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (i december 1997 uppgick basbeloppet till 36 400 kr). Finansinspektionen kan dock medge att sådan försäkring meddelas till ett högre belopp.

9.2 Bakgrund

Alltsedan den första lagen om understödsföreningar har gällt ett förbud mot affärsmässighet. Syftet med kravet har varit att dra en gräns mot livförsäkringsbolagens verksamhet. (Se bl.a. Wenner/Gabrielsson, Den nya lagen om understödsföreningar, s 13).

Av förarbetena till 1912 års lag framgår bl.a. följande. Förening skall anses driva affärsmässig försäkringsrörelse då föreningen för an- skaffande av försäkringar eller för inkassering av försäkringsavgifter använder agenter som erhåller provision eller då föreningen utfäst sig att ge ränta eller andel i vinst eller annan gottgörelse till någon som till- skjutit garantikapital. Vidare påtalades att även andra omständigheter kunde vara av betydelse när det gällde att bedöma vad som var affärs- mässigt bedrivande av försäkringsrörelse. Som exempel nämndes en affärsmässig propaganda som bedrevs genom annonsering, utan anli- tande av agenter. Å andra sidan kunde en understödsförening under vissa omständigheter lämna ersättning till agenter och betala ränta på kapital utan att rörelsen ansågs som affärsmässig. Vidare ansågs rörel- sens omfattning ha stor betydelse för frågan om en rörelses affärsmäs- sighet. Det betonades också att affärsmetoderna växlar under tidernas lopp och därmed även kännetecknen på en affärsmässig rörelse. På grund härav preciserades inte begreppet affärsmässig rörelse närmare. De olägenheter som detta kunde medföra ansågs undanröjda dels ge-

122 Förbudet mot ajfärsmässighet SOU 1998:82

nom bestämmelsen om maximibelopp för kapitalunderstöd, dels genom det elastiska sätt varpå kontrollen av understödsföreningarna var ord- nad. (Betänkande 1910 s. 62).

Ma>.imibeloppet för kapitalförsäkring bestämdes i 1912 års lag till 2 000 lr. Någon motsvarande begränsning gjordes inte när det gällde meddelande av pensioner.

l förarbetena till den nu gällande UFL uttalade departementschefen att det skulle ankomma på försäkringsinspektionen att med ledning av de faktska förhållandena i varje särskilt fall avgöra om en understöds- förenings verksamhet är att anse som affärsmässig. (Prop. 1972:69, s. 61).

Understödsföreningsutredningen föreslog att förbudet mot affärs- mässighet skulle upphävas. Vidare föreslog utredningen att högsta be- lopp fö' kapitalförsäkring skulle vara maximerat till ett basbelopp. Ut- redningen motiverade sitt ställningstagande med att understödsföre- ningarna borde släppas fria så långt som möjligt utan att deras verk- samhet blev alltför lik livförsäkringsbolagens. Skulle föreningarna få driva aldeles samma rörelse som försäkringsbolagen kunde man med fog hävda, menade utredningen, att detta borde ske på lika villkor och att föreningarna då borde underkastas samma legala krav som bolagen.

Utredningen kom fram till att värvningen av medlemmar skulle vara fri och inga särskilda regler gälla för vem som fick syssla med värv- ning. Paceringsreglerna borde vara desamma som för försäkringsbola- gen. Den enda begränsning som skulle behöva bestå skulle alltså gälla försäkr'ngsbeloppens storlek (SOU 1990:101, 5. 162 ff).

Vid remissbehandlingen av Understödsföreningens betänkande in- stämde den övervägande delen av remissinstanserna med förslaget att förbudet mot affärsmässighet skulle avskaffas. Såvitt gällde förslaget att höja högsta tillåtna belopp för kapitalförsäkring påtalade dock några instanser, bl.a. Pressens Pensionskassa, Arkitekternas pensionskassa, Sverige; Köpmannaförbunds Pensionskassa, att högsta tillåtna belopp borde testämmas till sex basbelopp. Detta med anledning av att det förmånstagarbelopp som är fritt från arvs- och gåvoskatt är begränsat till just sex basbelopp. Näringsfrihetsombudsmannen ansåg att högsta tillåtna belopp borde bestämmas till två eller tre basbelopp för att ge understödsföreningarna ett större utrymme för en ökad konkurrens med liv*örsäkringsbolagen.

Av Finansinspektionens allmänna råd om avgränsning av under— stödsförenings verksamhet gentemot affärsmässigt driven försäkrings- rörelse FFFS 199316) framgår följande: Ersättning för medlemsvärv- ning får vid kapitalförsäkring inte uppgå till mer än 1,5 % av försäk- ringsbebppet. Understödsförening får inte begagna sig av heltidsans- tällda agenter för att förvärva nya medlemmar. Anställd hos föreningen

SOU 1998:82 Förbudet mot affärsmässighet 123

får i begränsad omfattning delta i eller själv bedriva anskaffningsarbete. Slutligen uttalas att uppdrag att arbeta för förvärvande av nya med- lemmar endast bör lämnas till den som har den kunskap och erfarenhet som krävs för att uppdraget skall kunna utföras på ett lämpligt sätt.

9.3 Överväganden

Som påtalats vid flera tillfällen är syftet med förbudet mot affärsmäs- sighet att dra en gräns mellan föreningarnas och livförsäkringsbolagens respektive verksamhet. Att föreningarna allmänt sett skall bedriva en sund verksamhet ur affärsmässig synvinkel är självklart. Vad som i stället åsyftats har varit främst möjligheterna att vidta åtgärder för att värva nya medlemmar. Det förefaller som om en understödsförenings ideella inriktning inte ansetts vara förenlig med t.ex. aktiv värvning av nya medlemmar. Ett sådant synsätt måste dock uppfattas som tämligen föråldrat och inte förenligt med ett modernt marknadstänkande. En un- derstödsförening bör kunna vända sig till den krets av personer den avser att försäkra med marknadsföringsaktiviteter och på så sätt kunna konkurrera med försäkringsbolagen på lika villkor. Denna del av för— budet mot affärsmässighet bör därför upphävas.

En annan sida av förbudet mot affärsmässighet är att en understöds- förening som huvudregel inte får meddela kapitalförsäkring till högre belopp än ett basbelopp. Finansinspektionen kan dock meddela dispens från denna bestämmelse om det föreligger särskilda skäl. Enligt uppgift från Finansinspektionen i december 1997 är kapitalförsäkringsbeloppen i allmänhet låga. Beträffande de större begravningskassoma kan näm- nas att Försäkringskassan Funebris och lgnis försäkringsförening med- delar kapitalförsäkring till ett värde av ett basbelopp. Inte någon försäk— ringsförening har enligt uppgift från Finansinspektionen begärt dispens för att få meddela kapitalförsäkring till ett belopp överstigande ett bas— belopp.

Utredningen föreslår att det i stort sett införs motsvarande rörelse- och solvensregler för försäkringsföreningama som för försäkringsbola- gen med möjlighet till dispens för vissa mindre föreningar. Mot denna bakgrund är det inte motiverat att upprätthålla den lagstadgade gränsen för högsta tillåtna belopp för kapitalförsäkring utan försäkringsföre- ningar bör även i dett avseende få konkurrera med försäkringsbolagen på lika villkor genom att tillhandahålla kapitalförsäkringar som inte är beloppsbegränsade. Beloppet för kapitalförsäkring utgör dock en av de omständigheter som måste beaktas av Finansinspektionen vid ställ- ningstagande till om en försäkringsförening som avser att tillhandahålla sådan försäkring kan dipenseras från de föreslagna rörelse- eller sol-

124 Förbudet mot ofärsmässighet SOU l998:82

vensreglerna. Dispens bör inte kunna medges om föreningen avser att meddela kapitalförsäkring till högre belopp än ett basbelopp, dvs. det nu gällande gränsbeloppet.

Det kan dessutom ifrågasättas om ett högsta belopp för kapitalför- säkring är förenligt med grundtankarna i EG:s försäkringsdirektiv. En— ligt tredje generationens försäkringsdirektiv skall en princip om pro- duktfrihet råda som innebär att försäkringsföretagen skall vara fria att i största möjliga utsträckning utforma försäkringsprodukter och bestäm- ma premier.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att den gällande belopps- begränsningen i fråga om kapitalförsäkring upphävs.

SOU l998:82 125

10 Kravet att försäkringsföreningar skall vara slutna

10.1 Inledning

Genom lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, upphörde möjligheten att bilda öppna understödsföreningar. I förarbetena anför— des att de öppna understödsföreningarna i tämligen stor omfattning fri- gjort sig från den tidigare regionala begränsningen av sin verksamhet samt att detta från principiell synpunkt inte haft uteslutande positiva verkningar eftersom det blivit ännu svårare att dra gränsen mot den af- färsmässiga försäkringsrörelsen. Tillsynsmyndigheten hade som ett led i bedömningen huruvida en verksamhet var affärsmässigt bedriven ställt upp särskilda villkor när det gällde understödsföreningamas rätt att utge provision. Den sakkunnige ansåg att dessa begränsningar borde bibehållas, men påtalade att provisionerna i verkligheten visat sig otill- räckliga som grund för en effektiv och målmedveten medlemsanskaff— ning och att öppna understödsföreningar på sikt måste räkna med ett allt lägre medlemsantal.

Med hänsyn till problemet med gränsdragning mot den affärsmässi- ga rörelsen ansåg den sakkunnige att det fanns tillräckliga skäl för upp- fattningen att det inte längre fanns något egentligt utrymme för nybild- ning av öppna föreningar. Härtill kom att det saknades anledning att anta att de blivande medlemmarnas intressen skulle bli bättre tillgodo- sedda av en nybildad öppen förening än av någon annan redan existe- rande försäkringsorganisation. Av hänsyn till de redan registrerade fö- reningarna och med tanke på hela understödsverksamhetens fortsatta sunda utveckling ansågs det angeläget att förhindra nybildningar av öppna föreningar.

Beträffande slutna föreningar ansågs vid UFL:s tillkomst att förhål- landena var delvis annorlunda. Om fråga uppkom att ordna en försäk— ringsverksamhet för en särskild grupp av personer, exempelvis arbets- tagare vid samma företag, yrkeskolleger eller medlemmar i en ideell förening, utgjorde enligt den sakkunnige en samhörighetskänsla och vilja till inbördes bistånd fortfarande väsentliga motiv till föreningens uppkomst. Gränsdragningen mot den affärsmässiga försäkringsrörelsen utgjorde inte samma problem som beträffande öppna föreningar. De

126 Kravet att försäkringsföreningar skall vara slutna SOU 1998:82

samlade förvaltningskostnadema kunde hållas på en förhållandevis låg nivå. Den sakkunnige uttalade att det var av vikt att det inte fanns ett så vidsträckt utrymme för nybildning av slutna föreningar att förbudet mot nybildning av öppna föreningar kunde kringgås genom att medlemskap i en förening anknöts till en mer eller mindre fiktiv eller på vaga grun- der organiserad intressesammanslutning. Den sakkunnige föreslog där- för att om medlemskapet enbart var avsett för medlemmar i viss ideell förening borde för registrering uppställas krav på att det förelåg sådan intressegemenskap inom den ursprungliga organisationen att även en samverkan mellan dess medlemmar för personförsäkring framstod som naturlig (SOU 1970: 23, s. 82 f). Lagtexten utformades i enlighet med den sakkunniges förslag.

10.2 Överväganden

I avsnitt 9 Förbudet mot affärsmässighet har föreslagits att förbudet mot affärsmässighet upphävs. Vidare har i avsnitt 5 Skall institutet un- derstödsföreningar finnas även i framtiden? föreslagits att det i fortsätt- ningen bör finnas möjlighet att bilda nya understödsföreningar. Det kan dock ifrågasättas om det är nybildning endast av slutna föreningar som bör tillåtas.

Det torde kunna antas att nybildning av försäkringsföreningar fram- för allt kan bli aktuellt i samband med att anställda, som är knutna till samma företag eller fackförening, gemensamt går samman för att an— ordna sitt försäkringsskydd. Understödsföreningsinstitutet erbjuder härvid ett smidigt sätt att ordna detta. Detta talar för att man även i framtiden borde kunna ställa kravet att föreningarna skall vara slutna. Mot detta kan anföras att anledningen till att det infördes ett förbud mot nybildning av öppna föreningar var att förbudet mot affärsmässighet föranledde att dessa föreningar inte kunde bedriva anskaffningsverk- samhet i den utsträckning som behövdes för att undvika att medlem- santalet blev oproportionerligt lågt i förhållande till förvaltningskostna- derna. Eftersom utredningen nu föreslår att förbudet mot affärsmässig— het upphävs kan man hävda att det borde finnas möjlighet att återigen bilda öppna föreningar. Något behov av att bilda öppna understödsfö— reningar har emellertid inte framkommit under utredningens arbete. Vidare blir gränsen mot försäkringsbolagens verksamhet närmast omöjlig att dra om nybildande tillåts även av öppna föreningar. Med hänsyn till att den typiska försäkringsföreningen också i framtiden kan antas vara sluten föreslår utredningen därför att ett krav på slutenhet ställs även fortsättningsvis.

SOU 1998:82 Kravet att försäkringsföreningar skall vara slutna 127

De kriterier som enligt UFL gäller för vilka grupper som kan erhålla medlemskap i en försäkringsförening bör enligt utredningens uppfatt- ning gälla även i en ny lag om försäkringsföreningar. En försäkringsfö- rening skall således huvudsakligen avse anställda i visst eller vissa fö- retag, personer tillhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i samman- slutning med sådan intressegemenskap att en samverkan även för för- säkrings ter sig naturlig.

När det gäller frågan om vilka grupper som bör få bilda en försäk- ringsförening kan den praxis som utbildats på grupplivförsäkringsom- rådet ge vägledning. Finansinspektionen har i cirkulär 199111 ansett att följande gruppbildningar kan godtas: — Personalgrupp: personalgrupp som på grund av anställning eller stu- dier på ett naturligt sätt kan ses som en grupp. Föreningsgrupp: medlemmar i en förening eller annan organisation som har till ändamål att tillvarata medlemmarnas intressen som yr- kesutövare, bostadsägare eller i annat avseende som gör att det kan anses rimligt att föreningsgemenskapen utgör bas för grupplivför- säkring. Ekonomigrupp: sparare eller låntagare i en bank eller i ett kreditin- stitut samt pensionssparare i ett försäkringsbolag. — Annan grupp: sådan annan grupp av personer som efter prövning av inspektionen kan anses jämförlig med någon av de ovan angivna grupperna.

Som personalgrupper har ansetts grupper som består av personer an— ställda hos en arbetsgivare eller hos flera arbetsgivare och där arbetsgi- varna utvalts enligt generella regler inom en och samma branschorgani- sation. Med anställda har jämställts studerande vid utbildningsanstalter samt personer som erhåller ålderspension på grund av anställning hos en arbetsgivare och som var anställda hos denne när pensionsåldern uppnåddes (Appeltofft m.fl., Kommentar till Försäkringsrörelselagen s. 34). Såvitt gäller försäkringsföreningama är de kategorier som består av anställda i visst företag samt personer tillhörande viss yrkesgrupp att anse som personalgrupper.

Vad härefter gäller föreningsgrupper avses härmed medlemmar i fö- reningar som har till ändamål att tillvarata medlemmarnas intresse som yrkesutövare, såsom fackförbund och fackföreningar. Med yrkesutöva- re har jämställts studier vid en utbildningsanstalt. Vidare har medlem- mar i bostadsrättsföreningar och villaägarföreningar räknats som före- ningsgrupper. Även medlemskap i nykterhets— och pensionärsorganisa- tion har godtagits som grund för bildande av föreningsgrupper (Appeltofft m.fl., ib.). För försäkringsföreningarnas del motsvaras be- greppet föreningsgrupp av den kategori som beskrivs som medlemmar i

128 Kravet att försäkringsföreningar skall vara slutna SOU 1998:82

en sammanslutning med en sådan intressegemenskap att en samverkan även för försäkring är naturlig.

De gränser som dragits när det gäller personal- och föreningsgrup- per bör kunna gälla också när det gäller bildande av försäkringsföre- ningar. Ekonomigrupper torde däremot inte uppfylla kravet på att en samverkan även för försäkring skall vara naturlig och kan därför inte utgöra grund för bildande av en försäkringsförening.

SOU1998z82 129

1 1 Behovsprincipen

1 1.1 Inledning

Enligt våra direktiv skall utredningen överväga om behovsprincipen skall behållas för understödsföreningar

Enligt 4 & UFL får en understödsförening registreras endast om den avsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

Enligt EG:s försäkringsdirektiv (artikel 8.4 i såväl första skadeför- säkringsdirektivet som första livförsäkringsdirektivet) gäller att tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet inte får vägras på den grunden att det inte kan anses föreligga något behov av den tilltänkta verksamheten.

1 1.2 Bakgrund

Av förarbetena till nuvarande UFL framgår att den sakkunnige föreslog att en behovsprövning kunde undvaras när det gällde nybildning av slutna understödsföreningar. Nybildning av öppna understödsförening— ar skulle enligt förslaget över huvud taget inte få förekomma (SOU 1970:23, s. 82 ff). Detta accepterades i allmänhet vid remissbehand- lingen. Landsorganisationen (LO) var dock kritisk och ifrågasatte om det med undantag av pensionskassor som meddelade pensionsförmå- ner enligt anställningsavtal kunde anses önskvärt att ytterligare un- derstödsföreningar bildades. LO anförde därvid bl.a. att utvecklingen på socialförsäkringsområdet medfört att föreningarna inte kunde anses ha den sociala betydelse de tidigare haft. Med hänsyn till att de kunde komma ifråga att också i framtiden bilda understödsföreningar, främst tjänstepensionskassor, ansåg LO dock att ett nyetableringsstopp inte kunde införas. I stället förordade organisationen att en behovsprövning uppställdes vid nybildande.

Departementschefen instämde i den sakkunniges förslag att det inte längre skulle vara möjligt att bilda öppna understödsföreningar. Emel- lertid ansåg han att det inte kunde uteslutas att nya slutna understödsfö- reningar bildades, trots att dessas berättigande på sakliga grunder starkt kunde ifrågasättas. Nybildning borde därför tillåtas endast om den pla- nerade verksamheten kunde anses behövlig. Enligt departementschefen skulle en förutsättning för registrering av en sluten understödsförening

5 17-1169

130 Behovsprincipen SOU ] 998282

vara att rörelsen fyllde ett påtagligt försäkringsbehov för den bestämda grupp av människor som föreningen var avsedd för och också i övrigt vara ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. (prop. 1972:69, 5.61).

Understödsföreningsutredningen föreslog att behovsprincipen skulle avskaffas. Utredningen motiverade detta bl.a. med att intresset för grupplösningar på personförsäkringsområdet tilltagit och att det därför inte kunde uteslutas att antalet ansökningar om att registrera nya före— ningar skulle komma att öka (SOU 1990:101, 5. 177 ff).

För försäkringsbolagens del infördes behovsprincipen genom 1948 års försäkringsrörelselag. Bakgrunden var den överetablering som ansågs råda inom försäkringsväsendet vid denna tid. Behovsprincipen skulle innefatta en koncessionsprövning från både kvantitativ och kvalitativ synpunkt. Kvantitetsbedömningen skulle avse att fastställa om det kun— de anses föreligga ett behov av ett nytt försäkringsbolag. Kvalitetsbe- dömningen skulle ta sikte på sättet att realisera det mål som uppställts för den tilltänkta verksamheten (prop. 1948:50 s. 158159).

År 1985 avskaffades behovsprincipen för försäkringsbolag. Depar- tementschefen anförde att behovsprincipen bidragit till att den svenska försäkringsmarknaden uppvisade en stark koncentration till ett fåtal företag eller koncerner. Det ansågs också vara till fördel för försäk- ringstagarna om konkurrensen stimulerades något och valfriheten öka— de. Koncession för försäkringsrörelse skulle därför beviljas om den planerade rörelsen inte bedömdes vara oförenlig med en sund utveck- ling av försäkringsväsendet. Härvid borde hänsyn tas både till försäk- ringstagarna i sökandebolaget och till utvecklingen av försäkringsvä— sendet i allmänhet. Vidare ansågs att ett naturligt led i konces- sionsprövningen borde vara om den planerade verksamheten kunde antas komma att allvarligt motverka strävanden på andra väsentliga samhällsområden, t.ex. konsument- kredit—, valuta,- skatte— och han- delspolitikens område (prop 1984/85:77, s. 49).

Försäkringsutredningen föreslog i sitt delbetänkande Försäkringsrö- relse i förändring 1 (SOU 1991:89) att sundhetskravet vid konces- sionsprövningen skulle slopas och ersättas med en föreskrift om att verksamheten skulle vara förenlig med FRL. Skälet härtill var enligt utredningen att en prövning av huruvida en planerad verksamhet är för- enlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet inte utesluter en viss behovsprövning.

SOU 1 998282 Behovsprincipen 13 l

I den efterföljande propositionen (prop. 1992/93:257) omformulera- des sundhetskravet så att det endast tog sikte på det enskilda försäk— ringsbolaget och inte på försäkringsväsendet i allmänhet. Det betonades att begreppet sund försäkringsverksamhet inte är statiskt utan kan för- ändras beroende på hur försäkringsmarknaden utvecklas. Utformningen av sundhetskravet för försäkringsbolagen gjordes efter förebild av vad som gällde för bankerna, där behovsprincipen avskaffats år 1990. Sundhetskravets närmare innebörd utvecklades i proposition l989/90:l 16 om ägande i banker och andra kreditinstitut. Kravet inne- bär att ett bolags organisation, verksamhet enligt bolagsordningen samt inre kontroll- och säkerhetsuppbyggnad skall prövas. Bolagets verk- ställande ledning och större ägare skall uppfylla de kunskapsmässiga krav och vara så omdömesgilla som fordras för att på ett långsiktigt och stabilt sätt driva sund försäkringsverksamhet. Även organisatoriska förhållanden skall bedömas liksom den verksamhet som en ägare be- driver vid sidan av den tillståndspliktiga rörelsen. För att undvika miss- förstånd om innebörden i sundhetskravet ansågs det lämpligt att i FRL, liksom i banklagstiftningen, uttryckligen ange att behovsprövning inte är tillåten. Numera stadgas därför i FRL att koncession skall beviljas om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet samt att koncession inte får vägras av det skälet att det inte behövs något ytterligare försäkringsbolag.

1 1.4 Överväganden

Som framgått ovan tillåter inte EG:s direktiv att en behovsprövning görs. Vidare är de argument som åberopas vid behovsprincipens av- skaffande för försäkringsbolag giltiga även för understödsföreningar, nämligen att det är en fördel för försäkringstagarna om konkurrensen stimuleras och valfriheten ökar. Möjligheterna för att skapa alternativ till det utbud som tillhandahålls av försäkringsbolagen kommer att un— derlättas om behovsprincipen avskaffas. Utvecklingen och debatten när det framför allt gäller pensionssystemet gör att det kan finnas anledning att anta att intresset för sådana alternativ kommer att öka i framtiden. Dessutom synes den behovsprövning som görs idag vara mycket sum- marisk och det kan även på grund härav ifrågasättas om den fyller nå- gon egentlig funktion.

Utredningen föreslår därför att behovsprövningen slopas. Liksom för försäkringsbolag bör som koncessionsvillkor föreskrivas att verk- samheten skall uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet. Ef— tersom det finns ett uttryckligt förbud mot behovsprövning i FRL och i

132 Behovsprincipen SOU ] 998z82

banklagstiftningen bör ett sådant uppställas även för försäkringsföre— ningarna.

SOU l998:82 133

12 Skälighetsprincipen

12.1 Inledning

I denna utrednings direktiv har angetts att det, mot bakgrund av F örsäk- ringsutredningens överväganden beträffande Skälighetsprincipen och den frågans fortsatta beredning, bör undersökas om det finns skäl att bibehålla krav på kostnads- och villkorsskälighet för försäkringsföre- ningarna.

En försäkringsförenings stadgar skall enligt 1 1 & UFL bl.a. tillgodo- se medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringen är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och före- ningens förhållanden.

12.2 Bakgrund

Skälighetsprincipen infördes för livförsäkringsbolagen år 1948. Bak- grunden var den utveckling som ägt rum inom den affärsmässiga för- säkringsrörelsen, med hårt uppdriven konkurrens, vilket i sin tur lett till kraftigt ökade anskaffningskostnader. I den då gällande försäkringsrö- relselagen infördes därför en bestämmelse som stadgade att de försäk- ringstekniska grunderna skulle avse att trygga bolagets förmåga dels att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal, dels att be- reda försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad.

Införandet av Skälighetsprincipen i försäkringsrörelselagstiftningen har även satts i samband med införandet av behovsprincipen. Den prin- cipen syftade ju till att komma till rätta med de allvarliga verkningar för försäkringstagarna som en överetablering av försäkringsbolag ansågs kunna få. En ökad koncentration och begränsade möjligheter att tillträ- da marknaden befarades emellertid kunna inverka negativt på konkur- rensen. På grund härav ansågs det nödvändigt att på andra sätt trygga att försäkringar kunde meddelas till ett rimligt pris (Prop. 194850 5.

134 Skälighetsprincipen SOU ] 998z82

158 f). Skälighetsprincipen kunde således uppfattas som ersättning för den effektivitets- och därmed prisreglerande uppgift som konkurrensen annars svarade för (SOU l995z87 s. 1 10).

När Skälighetsprincipen infördes för försäkringsbolagen innebar den alltså ett krav på att kostnaden för en försäkring skall vara skälig i för- hållande till de tjänster som försäkringen innebär för försäkringstagaren (premie- och kostnadsskälighet). Principen har sedermera utsträckts till att inrymma ett skälighetskrav också på andra villkor än premien (villkorsskälighet). I dag stadgas i 7 kap. 4 & FRL för livförsäkrings- verksamhetens del att grunderna för verksamheten skall avse att trygga bolagets förmåga att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art. Vidare föreskrivs i 19 kap. 6 & FRL att villkoren skall vara skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen är avsedd att ge och till omständigheterna i övrigt.

Kravet på premie- och kostnadsskälighet anses ha flera sidor. Det är för det första bolagets kostnadseffektivitet, för det andra förhållandet mellan å ena sidan försäkringstagarna som helhet och å andra sidan bolaget, för det tredje relationen försäkringstagargrupper emellan.

När det gäller ett bolags omkostnadsnivå innebär skäligheten ett krav på sparsamhet och ett medel att hålla nere bolagets kostnader för försäkringen. Driftskostnaderna måste vara sakligt motiverade och skä- ligt avvägda.

Den del av Skälighetsprincipen som åsyftar skäligheten mellan för- säkringsbolaget och dess försäkringstagare innebär att premierna skall vara skäliga och att den enskildes kostnad för försäkringen således är rimlig i förhållande till det skydd som ges. En konsekvens av denna sida av skälighetskravet är att alla Överskott i livförsäkringsrörelse skall återgå till försäkringstagarna i form av återbäring.

Skälighetskravet avser alltså också relationen mellan olika försäk- ringstagargrupper inom ett kollektiv. Detta innebär att enskilda försäk- ringstagare eller grupper av försäkringstagare skall behandlas på ett rättvist sätt i förhållande till sin prestation. Bolagen skall bl.a. tillämpa riskdelning efter skäliga grunder och åtföljande premiedifferentiering. Varje försäkringsgren skall vara självbärande.

Vad härefter gäller villkorsskäligheten tar den i första hand sikte på villkor i ämnen som behandlas i konsumentförsäkringslagen. Även äm- nen som inte berörs i den lagen omfattas dock, t.ex. villkor om försäk- ringens objekt och om de händelser vid vilka försäkringsersättning skall utgå. Också villkor som hänför sig till andra försäkringar som tecknas av enskilda konsumenter än de som regleras i konsumentför- säkringslagen täcks av skälighetskravet. I fråga om livförsäkringar har en granskning av villkor som inte gäller premierna ansetts mindre an- gelägen.

SOU l998:82 Skälighetsprincipen 135

Försäkringsvillkoren får inte strida mot de tvingande reglerna i kön- sumentförsäkringslagen och de får inte heller göra ett otillåtet kringgå- ende av dessa regler. Bolagen förbjuds att på ett sätt som inte är god- tagbart utnyttja den avtalsfrihet och det utrymme för skälighetspröv- ning som de tvingande bestämmelserna medger. Försäkringsvillkoren får inte vara oskäliga i den bemärkelse som avses i lagstiftningen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Skälighetskravet i FRL sträcker sig dock något längre och riktar sig även mot villkor som i sitt sam- manhang framstår som mindre lämpliga, även om de inte kan betraktas som direkt oskäliga (SOU 1995z87, s. 109 ff).

12.2 .2 Understödsföreningslagen

För understödsföreningamas del infördes Skälighetsprincipen genom UFL. Den sakkunnige uttalade bl.a. följande (se SOU 1970:23 s. 91 ff). Med hänsyn till föreningarnas bakgrund, där de ideella inslagen och viljan att bereda ömsesidigt bistånd varit de avgörande drivkrafterna, hade behovet av yttre regleringar och lagföreskrifter till skydd för medlemmarnas intressen tidigare inte framträtt med samma styrka som ifråga om den affärsmässiga försäkringsrörelsen. Utvecklingen mot större enheter hade dock väsentligt ändrat dessa grundförutsättningar. Samtidigt som det ideella inslaget i föreningarnas verksamhet tunnats ut, hade förvaltningsarbetet ofta blivit mer omfattande och komplicerat än tidigare. Frivillig arbetskraft hade i stor utsträckning ersatts med avlönad personal. Även på andra sätt hade skillnaden mellan vissa un- derstödsföreningars verksamhet och den affärsmässiga försäkringsrö- relsen blivit allt mindre påtaglig. En reform av lagen om understödsfö- reningar borde därför syfta till att medlemsintresset inom understödsfö- reningarna tillgodosågs på liknande sätt som försäkringsrörelselagen skyddar försäkringstagarna inom försäkringsbolagen.

Den sakkunnige övervägde att i UFL ta in bestämmelser som mot- svarade dem i försäkringsrörelselagen. Om ett stadgande i UFL gav samma uttryck åt Skälighetsprincipen som i försäkringsrörelselagen, fanns det dock risk för att detta skulle få mindre tillfredsställande kon- sekvenser för vissa understödsföreningar. Det kunde således befaras att en strikt tillämpning av Skälighetsprincipen skulle kunna medföra såda- na krav av både administrativ och ekonomisk art att många föreningars fortsatta verksamhet allvarligt och i onödan skulle äventyras.

Den sakkunnige kom därför fram till en lagteknisk lösning som in- nebar att en alltför nära koppling med Skälighetsprincipen i försäkrings- rörelselagen inte var lämplig. I stället eftersträvade den sakkunnige en reglering som främst garanterade att medlemmarnas ekonomiska in-

136 Skälighetsprinczpen SOU 1998:82

tressen inte otillbörligt eftersattes i förhållande till andra omständighe- ter som borde beaktas i sammanhanget. Hit hörde, förutom avvägning- en mellan skilda medlemsgrupper, även ett hänsynstagande till före- ningens traditioner och allmänna syfte, medlemmarnas inbördes sam- hörighet och relationer liksom föreningens storlek, utveckling och eko- nomiska ställning. Den sakkunnige förordade alltså en modifierad skä- lighetsprincip, som var så avpassad att den gav utrymme för en mer nyanserad tillämpning än motsvarande bestämmelser i försäkringsrörel- selagen.

Vidare påpekade den sakkunnige att skälighetssynpunkter var av betydelse för understödsföreningamas medlemmar främst när det gäll- de medlemsavgiftemas storlek och relation till de av föreningen utfästa försäkringsförrnånerna. Vid bedömningen av avgiftemas storlek, dvs. om priset för en försäkring är skäligt, hade också de villkor under vilka föreningen åtagit sig att fullgöra sina utbetalningar central betydelse. Av intresse ansågs också vara hur överskott skulle disponeras och hur bestämmelser om återbäring av sådant överskott var utformade. Likaså ansågs medlems rätt vid avgång ur förening samt de närmare villkoren för rätt till fribrev eller återköp vara andra viktiga faktorer som i varje fall indirekt hade ett klart samband med priset för försäkringen. Över huvud taget syntes, enligt den sakkunnige, avgifterna och därmed Skälighetsprincipen alltid kunna sättas i någon relation till vad som genom stadgarnas föreskrifter, sammanträdesbeslut eller tillämpad praxis gällde beträffande det mesta av en medlems mellanhavanden med sin förening.

Den sakkunnige hade vidare den uppfattningen att skälighetssyn- punkter i vissa fall med fog även borde kunna läggas på frågor, som inte hade ett direkt samband med storleken på avgifterna och förmåner- na som svarade mot dessa. Härmed avsågs bl.a. regler om när medlem- skap upphör, om föreningens tillgångar vid dess upplösning samt andra bestämmelser som rörde medlemmarnas befogenheter och möjligheter till insyn och delaktighet i föreningens verksamhet. Andra stadgebe— stämmelser, t.ex. beträffande villkoren för stadgeändringar, kunde ibland vara utformade på ett sätt som i onödan försvårade en från med- lemmarnas synpunkt önskvärd ändring av föreningens verksamhet.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan kom den sakkunnige fram till att både soliditets- och Skälighetsprincipen hade sådan vital betydel- se att det fanns skäl att i lagen ge dem en sådan framskjuten placering att det inte kunde råda någon tvekan om att de skulle utgöra de yttre riktlinjerna för föreningarnas hela verksamhet och organisation. Skä- lighets- och soliditetsprinciperna skulle därför, ansåg den sakkunnige, tas in i en allmän inledning till bestämmelserna om stadgarnas innehåll. Vid en jämförelse med försäkringsrörelselagen innebar detta även den

SOU l998:82 Skälighetsprincipen 137

skillnaden att Skälighetsprincipen för understödsföreningamas del fick en vidare innebörd än motsvarande princip hade vid annan försäkrings- verksamhet.

Departementschefen instämde i den sakkunniges förslag till en mo- difierad skälighetsprincip men betonade att på grund av skälighetskra- vets stora betydelse för försäkringstagarna borde hänsyn till en före- nings särskilda förhållanden tas endast när det fanns särskilda skäl här- för. Vidare påtalades att tillämpningen av skälighetsregeln skulle få stor betydelse för utformningen av stadgebestämmelserna, särskilt när det gällde avgifternas storlek, rätt till fribrev och återköp samt återbäring (Prop 1972:69, s. 63). ,

När det gällde avgifterna ansåg departementschefen att det inte fanns behov av att i den särskilda bestämmelsen härom ta in några di- rekta regler om hur denna skulle beräknas. I stället borde det ankomma på försäkringsinspektionen att med beaktande av soliditets- och skälig- hetsprincipema överväga i vad mån de normalgrunder som till- synsmyndigheten utfärdat för beräkningen av avgifter för olika typer av försäkringar behövde kompletteras eller ändras (A.a. s. 82).

Redan av införandet av en skälighetsprincip för understödsförening- arna ansågs följa att en föreningsmedlem skulle ha rätt att få tillgodogö- ra sig det sparande som härrörde från hans avgiftsbetalningar, om han avbröt försäkringsförhållandet i förtid. Av modifieringen av skälighets- kravet ansågs emellertid också följa att rätten till fribrev eller återköp kunde inskränkas om särskilda omständigheter föranledde det. Med hänsyn till den stora betydelse frågan ansågs ha för medlemmarna in- fördes särskilda bestämmelser i lagen om rätt till fribrev och återköp, se 19 & UFL (Aa. s. 88 f).

Departementschefen uttalade när det gällde frågan om återbäring att det av Skälighetsprincipen följde att stadgarna normalt skulle innehålla regler om återbäring. Endast i fall då särskilda omständigheter motive- rade det borde det finnas möjlighet för förening att inte ha återbärings- regler. Vad som åsyftades var att det kunde finnas vissa mindre, slutna föreningar, vars verksamhet fortfarande hade en så starkt social karak- tär att kravet på återbäring borde kunna efterges. Det sades vidare an- komma på försäkringsinspektionen att se till att lämpliga återbärings- regler infördes i stadgarna i de fall den modifierade Skälighetsprincipen kunde anses kräva det (A.a. s. 87).

138 Skälighetsprinczpen SOU l998:82

12.3 F örsäkrin gsutrednin gen

12.3.1 Utredningens förslag

Försäkringsutredningen föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1995287) Försäkringsrörelse i förändring att skälighetskravet i F RL upphävs.

Av betydelse vid en diskussion av skälighetskravet är enligt utred- ningen hänsynen till EU:s ordning. Enligt den tredje generationens för- säkringsdirektiv gäller en princip om produktfrihet, som innebär att försäkringsföretagare i största möjliga mån skall vara fria att utforma försäkringsprodukter och bestämma premier. En vidgad frihet skall medföra ökad konkurrens, som tillsammans med skärpta informations- krav skall leda till en förbättrad situation för försäkringstagarna. Verk- samhetsreglerna skall vara inriktade främst på bolagens soliditet. Redan EU:s inställning utgör enligt utredningen ett vägande skäl att utmönstra eller ändra skälighetskravet. Vidare påtalar utredningen att så omfat- tande krav på premier som gäller i Sverige inte är vanliga i Europa. Sådana krav kan utgöra en konkurrensnackdel för de svenska bolagen.

När det gäller premie- och kostnadsskäligheten uttalar utredningen att det är i högsta grad önskvärt att försäkringstagarna kan erhålla för- säkringsskydd till rimliga priser och att försäkringsrörelsen drivs kost— nadseffektivt. Utredningen anser dock att dessa krav bättre kan tillgo- doses på andra sätt än genom en skälighetsprincip, som i flera avseen- den anses ha nackdelar. Enligt utredningen visar erfarenheten att skä- lighetskravet knappast haft den verkan som avsågs när regleringen in- fördes. Konkurrensen har betytt mer än regleringen för de initiativ till kostnadsbesparingar som har vidtagits. I stället, menar utredningen, har kravet på skälig kostnadsnivå förmodligen bidragit till att kostnaderna drivits upp i stället för hållits tillbaka.

Större frihet i fråga om produktutformning och prissättning samt ökade krav på information liksom andra konkreta skyddsregler är enligt utredningen omständigheter som är bättre ägnade att tillgodose försäk- ringstagarnas krav. För det fall att ett bolag missbrukar en dominerande ställning eller flera bolag genom kartellbildning eller andra samarbets- former skadar konkurrensen kan åtgärder vidtas med stöd av konkur- renslagstiftningen.

Beträffande kravet på skäliga avtalsvillkor uttalar utredningen att detta i första hand tar sikte på konsumentförsäkringsområdet samt ur- sprungligen motiverats med att en bedömning av kostnaden inte varit möjlig att göra utan att uppmärksamma villkoren i övrigt. Under lång tid har ytterligare ett skäl till en bestämmelse om villkorsskälighet varit

SOU 1998: 82 Skälighetsprincipen 139

att lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden inte varit tillämplig på försäkringsverksamhet. Försäkringsrörelse har inte heller omfattats av lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare.

Utredningen anför att det självfallet är väsentligt att andra försäk- ringsvillkor än premien är skäliga, men att det är svårt att finna något motiv för att ha mer långtgående krav på försäkringssidan än på andra områden. Bestämmelsen i 19 kap. 6 & FRL föreslås därför bli upphävd. I stället bör den lagstiftning som gäller för andra avtal vara tillämplig också på försäkringsavtalet. Tillämpningsområdet för den nu gällande lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden har dessutom utsträckts till att gälla även avtal om finansiella tjänster. En särreglering i försäk- ringsrörelselagen som syftar till att villkoren är skäliga för konsument- försäkringar är då inte längre behövlig eller ändamålsenlig.

12.3.2 Särskilt yttrande av Bertil Bengtsson

F.d. jusititierådet Bertil Bengtsson, sakkunnig i utredningen, har avgett ett särskilt yttrande och därvid uttalat sig beträffande bl.a. skälighetsre- geln. Enligt Bengtsson är det ett onödigt långtgående steg att helt upp- häva skälighetsprincipen och han ifrågasätter om den inte skulle kunna behållas i modifierad form på de punkter där den verkligen kan bli till nytta.

Såvitt gäller skälighetsregelns kostnadsminskande funktion instäm- mer Bengtsson med utredningens uppfattning att den förefaller överflö- dig. Däremot kan, menar han, en bestämmelse av denna typ behövas som en yttersta spärr mot mindre rimliga premier och försäkringsvill- kor. Att lita till försäkringstagarnas urskillningsförmåga när avtalet in- gås anser Bengtsson bygga på en övertro på möjligheten till effektiv information. För försäkringstagare i allmänhet lär det vara naturligt att premier och andra villkor skall vara rättvisa på så sätt att premien åt- minstone i princip avpassas efter den försäkrade risken och att försäk- ringen är utformad efter sådana riktlinjer utan att man särskilt behöver undersöka dess tekniska utformning. Bl.a. konsumentförsäkringen byg- ger på ett sådant resonemang.

Bengtsson påtalar vidare att det inte är tillfyllest att hänvisa till kon- kurrenslagstiftningen eftersom missförhållanden kan uppkomma också utan att missbruk i konkurrenslagstiftningens mening eller olovlig kon- kurrensbegränsning ligger bakom. Vad som enligt Bengtsson borde komma i fråga är en möjlighet att reagera mot vissa klara avvikelser från god försäkringssed.

Enligt Bengtsson är möjligheterna att komma åt diskriminerande eller annars orättvisa villkor genom avtalsrättsliga regler mycket be-

140 Skälighetsprinczpen SOU 1 998182

gränsade - således bygger 36 % avtalslagen på ett annat skälighetsbe- grepp än försäkringsrörelselagen. Härtill kommer att ett sådant förfa- rande är opraktiskt.

Bengtsson anför att förslaget visserligen innebär att försäkringsvill- koren på konsumentområdet kommer att underkastas en marknads- rättslig granskning på samma sätt och enligt samma principer som and- ra konsumentvillkor. Bengtsson anser dock att en sådan ordning, även om den kan lätta Finansinspektionens arbetsbelastning, inte tar hänsyn till särdragen hos försäkringsavtalet och stämmer mindre väl med den mera ingående kontroll som man utgått från i arbetet på en ny försäk- ringsavtalslag. Oavsett vem som sköter tillsynen bör det vara av värde att kraven på rimliga premier och villkor framgår av försäkringsrörel- selagen. Vidare understryker Bengtsson att även om tillsynsmyndighe- ten har begränsade resurser att på eget initiativ ta upp premiers och villkors skälighet till granskning bör en enskild försäkringstagare ha möjlighet att efter anmälan få en prövning av en sakkunnig instans om de håller måttet i detta avseende. För att detta skall vara möjligt lär det enligt Bengtsson krävas att lagstiftningen ger vissa riktlinjer för bola- gens handlande.

Bengtsson föreslår sammanfattningsvis att man i 19 kap. FRL skulle kunna ha en regel som föreskriver att styrelsen och verkställande di- rektören i ett försäkringsbolag skall för den verksamhet som bedrivs i Sverige övervaka att premien och övriga villkor bestäms och inträffade skador behandlas i enlighet med god försäkringssed och vedertagna försäkringstekniska principer. Eventuellt skulle det kunna tilläggas att, om inte särskilda förhållanden påkallar annat, premien skall anpassas till det skydd som försäkringen är avsedd att täcka. Detta skulle enligt Bengtsson innebära att F inansinspektionens tillsyn inriktades också på andra frågor än försäkringsbolagets soliditet, även om detta blir den viktigaste frågan.

12 .4 Överväganden

Syftet med att införa skälighetskravet även för understödsföreningarna var att medlemsintresset inom föreningarna skulle tillgodoses på sam- ma sätt som försäkringsrörelselagen skyddade försäkringstagarna.

I likhet med vad Försäkringsutredningen uttalar kan det inlednings- vis ifrågasättas om inte Skälighetsprincipen bör utmönstras eller ändras redan på den grunden att den inte står i överensstämmelse med EU:s ordning. Som utredningen anför gäller enligt tredje generationens för- säkringsdirektiv en princip om produktfrihet som innebär att försäk- ringsföretagen i största möjliga mån skall vara fria att utforma försäk-

SOU 1998: 82 Skälighetsprincipen 141

ringsprodukter och bestämma premier. Även för försäkringsföreningar- nas del bör utgångspunkten vara att det inte utan starka skäl ställs upp bestämmelser som verkar inskränkande i föreningarnas verksamhet. Även om inte alla föreningar formellt faller under direktivens tillämp- ningsområde bör det synsätt som präglar EG:s regler gälla generellt för försäkringsföreningama.

Vad gäller avgifternas storlek torde det resonemang som Försäk- ringsutredningen anfört beträffande premiesättningen ha giltighet även för försäkringsföreningama. Även om det givetvis är önskvärt att för- säkringstagarna kan få försäkringsskydd till ett rimligt pris lär det även på försäkringsföreningarnas område vara förenat med mycket stora svårigheter att fastställa vad som är en skälig avgift. Som exempel kan nämnas svårigheterna att fastställa vad som är en riktig och rättvis risk- klassindelning och fördelning av driftskostnader mellan olika riskgrup- per och generationer. Likaså får det anses vara mycket svårt att avgöra vad som är skäliga förvaltningskostnader för en förening och det är tveksamt om Skälighetsprincipen bidrar till att hålla nere föreningarnas kostnader.

Som ovan anförts påtalades i förarbetena till UFL att det redan av skälighetsprincipen följde att medlem, för det fall att han avbröt försäk- ringsförhållandet i förtid, hade rätt att tillgodogöra sig det sparande som härrörde från hans besparingar. Med hänsyn till frågans stora betydelse för medlemmarna lagfästes trots detta rätten till fribrev och återköp sär- skilt i 19 å UFL. Rätten till fribrev eller återköp är dock inte ovillkorlig, utan möjlighet finns att under vissa förutsättningar begränsa sådan rätt.

För livförsäkringsbolagens del framgår av 7 kap. 3 & 3 p. FRL att grunder skall upprättas för försäkringstagarnas rätt till fribrev och åter- köp. I prop. 1994/95:184 föreslås emellertid att denna bestämmelse upphävs. Anledningen härtill är att i förslaget till Ny försäkringsav- talslag (Ds l993z39) har lagregler föreslagits för sådana villkor som det idag skall upprättas grunder för. Sålunda föreslås i 12 kap. 3 & förslaget till ny försäkringsavtalslag att försäkringstagaren under vissa villkor skall ha rätt till fribrev eller återköp. Förslaget bearbetas för närvarande i Justitiedepartementet.

I den förslagna lagen om försäkringsföreningar stadgas i 3 kap. 5 & en bestämmelse som motsvarar dagens 19 & angående rätten till fribrev och återköp. Denna bestämmelse är dock endast avsedd som en över- gångslösning till dess en ny lag om försäkringsavtal trätt i kraft. Den nya lagen om försäkringsavtal skall enligt uppgift från Justitiedeparte- mentet göras tillämplig även på försäkringsföreningama. För det fall att en ny lag om försäkringsavtal kommer att innehålla bestämmelser om fribrev och återköp kan det därför antas att de reglerna även kommer

142 Skälighetsprincipen SOU ] 998282

gälla försäkringsföreningama. Frågorna om rätt till fribrev och återköp utgör alltså inte något skäl att behålla Skälighetsprincipen.

Som ovan anförts uttalades i samband med införandet av skälighets- principen för försäkringsföreningarnas del att principen innebar att en försäkringsförenings stadgar normalt skulle innehålla regler om återbä- ring. Till en början kan invändas att Skälighetsprincipen är vag och svårtolkad och att det därför i praktiken är svårt att avgöra vilka före— ningar som är av sådan art att stadgarna skall innehålla regler om åter- bäring. Ett krav på återbäring borde åtminstone vara klarare utformat. Härtill kommer att det kan ifrågasättas om det inte är lämpligare att rätten till och förutsättningarna för delaktighet i överskott helt regleras i försäkringsvillkoren. Även i detta sammanhang torde det resonemang som förs av Försäkringsutredningen (s. 150 ff) ha relevans. Utredning- en använder begreppet "bonus" som benämning på överskottsmedel, vilka tillgodoförts försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal. Enligt Försäkringsutredningen bör i den nya försäkringsavtalslagen slås fast att det av villkoren skall framgå huruvida försäkringen innebär en rätt till bonus eller inte samt, om för- säkringen är berättigad till bonus, principerna för försäkringstagarnas delaktighet i överskotten. Eftersom den nya försäkringsavtalslagen en- ligt vad som anförts ovan kommer att göras tillämplig också på försäk- ringsföreningar utgör således inte heller frågan om återbäring något argument för att behålla Skälighetsprincipen för försäkringsföreningar- na.

När det gäller den del av Skälighetsprincipen som innebär att villko- ren för försäkringarna skall vara skäliga, bör man även när det gäller försäkringsföreningama ställa sig frågan om det finns skäl att ha mer långtgående regler om villkors skälighet inom denna del av försäk- ringsområdet än när det gäller andra områden. Såvitt nu kan bedömas finns det knappast sakliga skäl för en sådan ordning och regelns vaga utformning gör den svårtillämpad även i denna del. Detta innebär att mycket talar för att regeln om villkorsskälighet kan upphävas.

Avslutningsvis kan tilläggas att i samband med att skälighetsprinci- pen infördes för försäkringsföreningama uttalades att skälighetsprinci- pen för föreningarnas del hade en vidare innebörd än vad motsvarande princip hade vid annan försäkringsverksamhet. Det får dock betraktas som tveksamt om den till understödsföreningar anpassade skälighets- principen i realiteten fått det genomslag som förutsattes vid principens införande.

Mot bakgrund av det anförda har utredningen stannat för att föreslå att Skälighetsprincipen i sin helhet upphävs för försäkringsföreningar.

SOU l998z82 143

1 3 Kapitalförvaltning

13.1 Inledning

En understödsförening är enligt 23 & UFL skyldig att till en försäk- ringsfond avsätta vad som av intäkterna inte gått åt för kostnader under räkenskapsåret. Vidare stadgas i 24 & UFL att ett belopp som täcker summan av dels de försäkringstekniska skulderna, dels föreningens övriga skulder skall redovisas i vissa slag av tillgångar. Det är i första hand fråga om obligationer, fordringar hos riksbanken eller annan svensk bank samt fordringar mot säkerhet av panträtt i fast egendom. Panträtten skall ifråga om jordbruks-, bostads-, kontors- eller affär- segendom ligga inom 4/5 av taxeringsvärdet och beträffande annan fast egendom inom 2/3. Om Finansinspektionen har medgett det kan grän- sen för jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsegendom sättas vid 70 procent och för annan fast egendom vid 60 procent av egendomens uppskattade värde. Vidare finns en alternativregel för statsbelånade fastigheter vid 75 procent av det pantvärde som skall fastställas enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostads- byggandet. Med uppskattat värde avses det värde som understödsföre- ningen har bestämt på grundval av särskild värdering. Föreningarna har vidare möjlighet att fritt placera medel motsvarande 1/5 av försäkrings- fonden (den s.k. fria sektorn). Placeringen får dock inte göras i aktier eller värdepappersfonder.

Bestämmelserna i 24 & UFL gäller alltså endast för de medel som svarar mot försäkringsfonder och de egentliga skulderna. Beträffande övriga medel (de fria fonderna) har föreningarna frihet att själva välja sätten för placeringarna. Enligt 11 å andra stycket 13 skall dock i stad- garna alltid anges hur dessa medel skall placeras. Den s.k. femprocents- regeln i 25 é UFL begränsar understödsföreningamas rätt att placera sina fria fonder i aktier.

Enligt 24 a & i UFL får en understödsförening efter tillstånd av Fi- nansinspektionen tillämpa de EG-harmoniserade placeringsregler som införts för försäkringsbolag i FRL. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1994/95:184 s. 146 f) anfördes att det vore olyckligt om under- stödsföreningarna till följd av ändringarna i försäkringsrörelselagen skulle komma att verka under sämre konkurrensförhållanden än försäk-

144 Kapitalförvaltning SOU ] 998182

ringsbolagen. Det framhölls dock att detta var en provisorisk lösning. Försäkringsrörelselagens regler beskrivs närmare nedan.

Den 1 juli 1995 infördes nya placeringsregler i FRL. Reglerna är en konsekvens av EG:s placeringsregler, vilka huvudsakligen finns i tredje generationens försäkringsdirektiv. Sammanfattningsvis innebär direkti- vens regler att vid valet av de tillgångar som svarar mot de försäk- ringstekniska avsättningarna skall hänsyn tas till vilken typ av försäk- ringsrörelse som företaget bedriver (matchning). Vidare skall försäk- ringsföretaget se till att riskerna är spridda på ett lämpligt sätt (diversifiering). Dessa övergripande regler kompletteras med bestäm- melser av detalj- och riktlinjekaraktär.

I FRL har i 7 kap. 9 a 5 i enlighet med direktivens bestämmelser in- förts en övergripande placeringsregel som anger att de tillgångar som används vid skuldtäckning skall placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Vidare anges att tillgångarna skall, med beaktan- de av bolagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångamas framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betalningsbe- redskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräck- lig.

I 7 kap. 10 & stadgas att följande tillgångsslag får användas för skuldtäckning:

1. obligationer eller andra skuldförbindelser som vissa angivna rätts- subjekt svarar för, t.ex. stater, kommuner, internationella organisa- tioner, kreditinstitut och publika aktiebolag,

2. skuldförbindelser med betryggande säkerhet, t.ex. fastighetspant,

3. aktier och andrajämförbara värdepapper,

4. andelar i värdepappersfonder

5. fastigheter och tomträtter,

6. reservdeposition hos återförsäkringstagare,

7. premiefordringar som vissa rättssubjekt svarar för,

8. livlån,

9. fordran på överskjutande skatt samt 10. bankmedel och kassa

Finansinspektionen får medge att även andra tillgångsslag tillfälligt får användas för skuldtäckning.

Fondpapper måste som huvudregel vara likvida för att få användas för skuldtäckning. Aktier i dotterföretag får användas för skuldtäckning endast om det företaget är ett försäkringsaktiebolag, ett finansiellt fö-

SOU l998:82 Kapitalförvaltning 145

retag eller ett förvaltningsbolag med uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning.

Av 7 kap. 10 b & framgår hur stor placering som får göras i varje tillgångsslag. Reglerna är indelade i sex olika huvudgrupper (kassa un- dantagen) med varierande riskegenskaper och därmed olika placerings- strategier. Reglerna innebär i huvudsak följande.

Den första huvudgruppen kännetecknas av att den i princip är riskfri med avseende på kreditrisk och därför inte bör omfattas av några place- ringsrestriktioner. Hit hör obligationer och andra skuldförbindelser samt fordringar som har samband med försäkringsavtal för vilka stater, kommuner och liknande samfälligheter, Europeiska gemenskaperna eller internationella organisationer svarar. Vidare räknas till denna grupp bl.a. livförsäkringslån, beslutad överskjutande skatt samt reserv- deposition hos återförsäkringstagare.

1 den andra huvudgruppen ingår obligationer, skuldförbindelser och garantier för vilka AP-fonden, kreditinstitut och vissa värdepappersbo- lag svarar. Vidare ingår bankmedel i denna grupp. Tillgångarna i denna huvudgrupp får uppgå till totalt 75 procent av skuldtäckningsbeloppet. Ett undantag utgörs dock av obligationer m.m. för vilka publika aktie- bolag svarar för. Sådana tillgångar får uppgå till högst 50 procent av skuldtäckningsbeloppet.

Den tredje huvudgruppen innehåller aktier som har getts ut av pub- lika aktiebolag och motsvarande utländska bolag. Begränsningen har satts till 25 procent av skuldtäckningsbeloppet och motiveras med att aktier allmänt betraktas som mer riskfyllt än obligationer för skuldtäck- mng.

Den fjärde huvudgruppen avser tillgångar med anknytning till fast egendom. Tillgångarna i denna grupp får uppgå till högst 25 procent av skuldtäckningsbeloppet. Orsaken härtill är att diversifieringsmöjlighe- terna inom gruppen är mindre goda än för de grupper som nämnts ovan.

I den femte huvudgruppen, som får motsvara tio procent av skuld- täckningsbeloppet, ingår skuldförbindelser avseende utlåning till fysis- ka personer och andra än dem som nämnts i grupperna 1 — 4 ovan.

Den sjätte huvudgruppen innehåller fondpapper som inte omsätts på någon reglerad marknad. Andelar i värdepappersfonder och aktier i dotterbolag med uppgift att förvalta tillgångar som får användas för skuldtäckning bör inte omfattas av begränsningsregeln. Begränsningen är även här satt till tio procent av skuldtäckningsbeloppet.

Såvitt gäller kassa är begränsningen satt till tre procent. Vid tillämpningen av begränsningsreglema skall andelar i värde- pappersfonder behandlas som om de tillgångar fonderna förvaltar ägdes direkt av försäkringsbolaget (s.k. genomlysning). Denna princip skall

146 Kapitalförvaltning SOU ] 998182

också gälla om ett försäkringsbolag för skuldtäckning använder aktier eller andelar i ett dotterföretag som har till uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning. Dotterföretagets tillgångar skall med andra ord behandlas som om tillgångarna ägts direkt av försäk- ringsbolaget. Detta skall gälla också om tillgången ägs via ett eller flera holdingbolag.

Finansinspektionen får medge att ett försäkringsbolag tillfälligt av— viker från begränsningsreglema.

1 7 kap. 10 c & FRL finns bestämmelser som begränsar möjligheter— na till s.k. enhandsengagemang. Värdet av en enskild placering får så- lunda motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuld- täckas: — Fem procent får motsvaras av en fastighet, tomträtt eller byggnad. — Fem procent får motsvaras av i huvudsak aktier, obligationer och skuldförbindelser från samma emittent eller lån till samma låntaga- re. Regeln gäller dock inte särskilt kreditvärdiga subjekt, som t.ex. en stat eller kommun. Vidare får tillgångarna motsvara upp till tio procent av det belopp som skall skuldtäckas om det sammanlagda innehavet placeringar på 5 - 10 procent inte överstiger 40 procent av skuldtäckningsbeloppet. Andelen aktier från samma emittent får dock aldrig överstiga fem procent.

Tio procent får motsvaras av andelar i värdepappersfonder som för- valtas av samma fondbolag, om inte annat medges av F inansinspek- tionen.

Regeringen eller Finansinspektionen har vidare möjlighet att inom ra- men för de enhandsrestriktioner som lagts fast i lag meddela ytterligare föreskrifter om lämplig riskspridning. På så sätt har myndigheterna möjlighet att utforma en mer förfinad gruppering efter tillgångamas riskegenskaper.

När det gäller var tillgångar skall lokaliseras stadgas i 7 kap. 10 d 5 att de tillgångar som används för skuldtäckning skall, ifråga om skade- försäkring, finnas inom EES om risken är belägen inom EES och, i frå- ga om livförsäkring, finnas inom EES om försäkringsbolagets verk- samhet utövas inom EES. För risker och verksamhet utanför EES skall de tillgångar som används för skuldtäckning finnas i Sverige.

I 7 kap. 10 e 5 har en allmän valutamatchningsregel införts som in- nebär att de tillgångar som används för skuldtäckning skall vara place- rade så att risken för valutakursförluster begränsas.

Beträffande värderingen av placeringstillgångarna framgår av 7 kap. 10 f 5 att merparten av placeringstillgångarna skall vid skuldtäckningen värderas till verkligt värde. Obligationer eller andra skuldförbindelser får dock under vissa förutsättningar värderas med utgångspunkt i an-

SOU 1998z82 Kapitalförvaltning 147

skaffningsvärdet. Detsamma gäller för aktier och andelar i koncern- och intresseföretag. Vad gäller fastigheter, tomträtter och byggnader skall dessa värderas enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller Finansinspektionen.

1 7 kap. 10 g & stadgas att ett försäkringsbolag skall upprätta riktlin- jer för placering av medel som används för skuldtäckning. Vidare före- skrivs att livförsäkringstagare och den som avser att teckna en livför- säkring i bolaget skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaf- fenhet saknas anledning till sådan information.

Ett försäkringsbolag är enligt 7 kap. 11 & skyldigt att föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäck- ning och tillgångarnas värde.

Enligt 7 kap. 17 Ej får ett försäkringsbolag som huvudregel inte äga större andel av aktierna i ett aktiebolag än som svarar mot ett röstetal om högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier, den s.k. fempro- centsregeln.

13.3 Försäkringsutredningens förslag

Enligt utredningen bör samtliga medel som förvaltas för försäkringsta- garnas räkning vara föremål för vissa placeringsrestriktioner. Endast medel som klart kan sägas tillhöra aktieägare, eventuella garanter eller andra fordringsägare än försäkringstagarna bör undantas från sådana krav. Såvitt gäller ömsesidiga försäkringsbolag innebär detta att alla tillgångar förutom sådana som svarar mot finansiella skulder och eventuellt garantikapital omfattas av placeringsbestämmelser. I ett för- säkringsaktiebolag kan däremot tillgångar motsvarande finansiella skulder och eget kapital som regel undantas från placeringskrav. För det fall att aktieägarna har avsatt vinstmedel till förmån för försäk- ringstagarna bör särskilda placeringskrav dock gälla också tillgångar motsvarande den del av det egna kapitalet som är avsett för framtida utbetalning till försäkringstagarna.

När det gäller placeringskravens närmare utformning anför Försäk- ringsutredningen att tillgångar som motsvaras av försäkringstekniska skulder bör omfattas av såväl riskspridnings- som matchningskrav. För andra tillgångar som bör omfattas av placeringsbestämmelser är endast spridningskrav befogade. Utredningen påtalar i detta sammanhang att enligt EG:s regler får särskilda placeringsregler bara gälla tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder och att det därför kan framstå som tveksamt att låta även andra tillgångar omfattas av särskilda place- ringskrav. Emellertid anser utredningen att det är angeläget att alla me-

148 Kapitalförvaltning SOU l998:82

del som förvaltas för försäkringstagarnas räkning omfattas av vissa spridningskrav samt anför att den föreslagna regeln är så formulerad att den knappast kan anses strida mot EG:s direktiv. Man föreslår en regel som innebär att tillgångar som motsvarar eget kapital i ömsesidiga för- säkringsbolag skall placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Principen om diversifiering skall iakttas beträffande såväl till- gångsslag som enhandsengagemang. Vidare uttalar utredningen att de nuvarande reglerna i FRL om riskspridning gällande tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder visserligen inte är direkt till- lämpliga, men att de bestämmelserna ändå får anses vara vägledande för bolagets placeringspolitik i, nu berört avseende. Försäkringsutred- ningen föreslår också att försäkringsbolagen skall vara skyldiga att, i likhet med vad som gäller tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder, upprätta riktlinjer för placeringarna.

De nuvarande begränsningarna beträffande tillgångsslagen aktier och fastighetsrelaterade tillgångar föreslås höjda från 25 procent till 50 respektive 30 procent. Som skäl härför anförs att gällande restriktioner i vissa fall är till nackdel för försäkringstagarna. Nuvarande nivåer kan således enligt utredningen begränsa möjligheterna för att få en god av- kastning på inbetalda premier. Detta gäller framför allt livförsäkrings- bolag, vars åtaganden huvudsakligen kan förväntas utfalla efter flera decennier.

Den nuvarande begränsningen gällande försäkringsbolags ägande i andra företag den s.k. femprocentsregeln föreslås upphävd. Som skäl härför anförs att bestämmelsen är mer långtgående än vad som kan motiveras utifrån konsumentskyddssynpunkt samt att motsvarande be- gränsningar inte är vanliga i övriga EU-länder.

1 3 .4 Överväganden

Det är enligt utredningens mening önskvärt med likformighet i place- ringsreglerna mellan försäkringsbolag och försäkringsföreningar för att försäkringsgivarna skall ha möjlighet att verka under likartade konkur- rensförutsättningar. De många små föreningarnas ringa utlåningskapa- citet och administrativa resurser har tidigare ansetts motivera att större krav ställts på föreningarna avseende placering i säkra objekt än vad som är fallet för försäkringsbolagen. Med den nya lagen om försäk- ringsföreningar införs enligt förslaget solvenskrav för föreningarna som väsentligen överensstämmer med dem som gäller för försäkringsbola- gen. Det är därför inte motiverat att upprätta någon olikforrnighet i pla- ceringsreglema mellan försäkringsbolag och försäkringsföreningar.

SOU 1998:82 Kapitalförvaltning 149

Av EG:s direktiv följer att de försäkringsgivare som faller under di- rektiven har att följa vissa regler om kapitalplacering. Reglerna har i enlighet med vad ovan beskrivits införlivats i FRL. På samma sätt som när det gäller de solvenskrav som EG-direktiven uppställer föreslås att försäkringsföreningama som huvudregel skall ha att följa de krav som direktiven ställer beträffande kapitalplacering. 1 konsekvens härmed skall föreningarna bl.a. åläggas att upprätta riktlinjer för kapitalplace- ringen samt lämna information till medlemmarna om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. De mindre försäkringsföreningama bör dock kunna få dispens från reglerna.

För mindre föreningar, som är verksamma vid ikraftträdandet av den nya lagen och som väljer att tills vidare fortsätta att bedriva verk- samheten enligt UFL, föreslås nuvarande placeringsregler gälla t.o.m. utgången av år 2009.

Vad härefter gäller de förslag som Försäkringsutredningen presente- rat kan utredningen ansluta sig till de förslag som har relevans på för- säkringsföreningarnas verksamhet och anser att motsvarande regler bör införas för försäkringsföreningama för att föreningarna skall få samma möjligheter att verka inom kapitalplaceringsområdet som försäkrings- bolag. Utredningen anser dock att det lämpligaste är att de nya reglerna införs vid samma tidpunkt för försäkringsbolagen och försäkringsföre- ningama. På grund härav avstår utredningen från att nu lägga fram för- slag i denna del, men förutsätter att i den mån försäkringsutredningens förslag till placeringsregler införs i FRL motsvarande ändringar görs i placeringsreglerna för försäkringsföreningama.

SOU 1998:82 151

14 Redovisning

14.1 Inledning

Riksdagen beslutade under hösten 1995 om nya EG-harmoniserade års- och koncernredovisningsregler för aktiebolag, vissa handelsbolag, kre- ditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsbolag. Reglerna för för- säkringsföretag har tagits in i en särskild lag, lagen (l995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL). I samband med detta lag- stiftningsarbete diskuterades om inte de nya reglerna borde göras till- lämpliga även på understödsföreningarna. I den proposition som före- gick lagen anfördes dock att frågan krävde ytterligare beredning (prop. 1995/96:10, del 1, s. 183f.) och att understödsföreningarna inom kort skulle bli föremål för utredning.

14.2 Gällande rätt

Understödsföreningars omfattas idag av bestämmelser om räkenskaper och årsredovisning enligt 29, 30 och 67 55 UFL. Dessa bestämmelser hänvisar i sin tur till regler i 1951 års lag om ekonomiska föreningar. För den löpande bokföringen lämnas inga särskilda regler i UFL, vilket innebär att bestämmelserna i bokföringslagen (l976:125) gäller i det avseendet. Bokföringslagen innehåller utförliga bestämmelser om både den löpande bokföringen och årsbokslutet. Ärsbokslutet, som är en del av föreningens icke offentliga redovisning, skall bestå av resultaträk- ning och balansräkning.

För årsbokslutet och årsredovisningen innebär reglerna i UFL och bokföringslagen sammanfattningsvis följande.

Styrelsen skall för varje räkenskapsår avge en årsredovisning. Den- na består av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse. Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter. Om avvikande mening antecknats till styrelsens protokoll, skall yttran- det fogas till handlingarna. Minst en månad före ordinarie förenings- stämma skall årsredovisningshandlingarna för det förflutna räken- skapsåret avlämnas till revisorerna.

152 Redovisning SOU l998:82

Senast en månad efter att resultaträkningen och balansräkningen blivit fastställda, skall avskrift av årsredovisningen och revisionsberät- telsen hållas tillgängliga hos föreningen för alla som är intresserade. Understödsföreningar skall vidare för varje räkenskapsår till Finansin- spektionen sända dels förvaltningsberättelsen jämte resultaträkning och balansräkning, dels revisionsberättelsen med tillhörande handlingar, dels protokoll fört vid föreningsstämma över beslut i fråga om dessa delar, dels en redogörelse för föreningen och dess verksamhet.

Bokföringslagen gäller beträffande resultaträkning och balansräk- ning i årsredovisning och årsbokslut. Emellertid gäller dessutom att regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, i 30 & UF L har möjlighet att utfärda närmare föreskrifter om understöds- föreningamas löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning.

F inansinspektionen har således med stöd bemyndigandet från rege- ringen meddelat föreskrifter om understödsföreningamas räkenskaper och årsredovisning som skall gälla jämte bokföringslagens regler. Av föreskrifterna framgår att samtliga tillgångar i princip skall tas upp en- ligt lägsta värdets princip. Någon uppdelning i omsättnings- och an— läggningstillgångar på det sätt som görs i bokföringslagen föreskrivs inte. Värdehandlingar som är fondgilla och kan förväntas kvarstanna i föreningens ägo tills de skall inlösas eller i vart fall under avsevärd tid, i regel tio år, kan dock tas upp till ett högre värde. Understödsförening- ar får inte använda sig av värdeminskningskonto (värdereglerings- konto) eller kollektivt skriva upp eller ned tillgångar.

Om en förening har flera verksamhetsgrenar skall intäkter och kost- nader redovisas för varje verksamhetsgren för sig.

UFL innehåller inte några koncernregler och således inte heller någ- ra regler om koncernredovisning.

14.3 EG:s direktiv på redovisningsrättens område

Inom EG har utfärdats nio bolagsrättsliga direktiv. Bland dessa be- handlar tre direktiv redovisningsfrågor för olika slag av företag och filialer. I EG-rätten finns också ett bankredovisningsdirektiv och ett försäkringsredovisningsdirektiv.

De tre direktiv på bolagsrättens område som behandlar redovisning- frågor har till syfte att skapa en minsta gemensam skyddsnivå för del- ägare, borgenärer och andra som träder i förbindelse med ett företag.

Vad härefter gäller det fjärde bolagsrättsliga direktivet behandlar det skyldigheten att upprätta årsbokslut och förvaltningsberättelse i bolag

SOU 1998182 Redovisning 153

med begränsat delägaransvar. Det sjunde bolagsrättsliga direktivet be- handlar skyldigheten att upprätta en sammanställd redovisning och en sammanställd förvaltningsberättelse, dvs. i stort sett vad som enligt svensk rätt utgör koncernredovisning. Syftet med direktivet är att upp- ställa krav på likvärdig information om koncerner så att intressenter lättare kan bedöma dels koncernens ställning och resultat, dels de eko- nomiska banden mellan koncernbolagen.

Även EG:s elfte bolagsrättsliga direktiv innehåller bestämmelser om redovisning. Det ställer krav på att bolag som lyder under en medlems- stats lagstiftning och öppnar filial i en annan medlemstat skall offent- liggöra bl.a. vissa räkenskapshandlingar i den andra staten. Syftet med detta är att ge tredje man samma skydd oavsett om ett bolag väljer att etablera sig i en medlemsstat genom ett dotterföretag eller genom en filial.

År 1991 antogs ett direktiv om redovisning för försäkringsbolag (rådets direktiv av den 19 december 1991 om årsbokslut och samman- ställd redovisning för försäkringsbolag, 91/674/EEG; i fortsättningen benämnt "försäkringsredovisningsdirektivet"). Direktivet syftar till att göra informationen mer lättillgänglig och internationellt mer jämförbar. Direktivet hänvisar till de fjärde och sjunde direktiven och innehåller endast sådana avvikelser från dessa direktiv som har bedömts vara mo- tiverade av de särdrag som utmärker dessa försäkringsföretags verk- samhet.

Enligt artikel 2 i försäkringsredovisningsdirektivet skall direktivet tillämpas på företag som avses i det första skadeförsäkringsdirektivet (73/239/EEG). De institut som anges i artikel 3 i första skadeförsäk- ringsdirektivet är dock undantagna. Dessa institut, som även är undan- tagna från skadeförsäkringsdirektivens tillämpningsområde, skall upp- fylla följande villkor. Bolagsordningen skall innehålla bestämmelser som medger uttag av extra bidrag eller minskning av förmånerna. Verksamheten får inte omfatta viss ansvarsförsäkring eller kredit- och borgensförsäkring. Den årliga premieinkomsten från de verksamhets- grenar som omfattas får inte överstiga en miljon ECU. Minst hälften av premieinkomsten måste komma från personer som är medlemmar i det ömsesidiga institutet. Vidare undantas från såväl försäkringsredovis- ningsdirektivet som skadeförsäkringsdirektivet vissa namngivna ut- ländska institut såvida inte deras verksamhet helt eller delvis utgörs av försäkringsrörelse.

Försäkringsredovisningsdirektivet skall också tillämpas på företag som avses i första livförsäkringsdirektivet (79/267/EEG). Undantag gäller dock för verksamhet som utövas av ömsesidiga institut där för- månerna varierar med tillgången på medel, medan bidragen från med- lemmarna utgörs av ett fastställt belopp. Vidare undantas försäkrings-

154 Redovisning SOU l998:82

givare som meddelar dödsfallsförsäkring, livsfallsförsäkring eller för- säkring mot förlust (helt eller delvis) av arbete, men endast till anställda i vissa företag eller grupper av företag eller till personer tillhöriga en eller flera yrkessektorer. Undantagna är också organisationer som till- handahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostna- den för en avliden eller där förmånerna utgår i natura. Slutligen undan- tas ömsesidiga institut då stadgarna innehåller bestämmelser som med- ger uttag av extra bidrag från andra personer som förbundit sig härtill och den årliga premieinkomsten inte överstiger 500 000 ECU under tre på varandra följande år.

14.4 Lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL)

Genom ÅRFL har nya EG-harmoniserade redovisningsregler införts för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Lagen reglerar hur balans- och resultaträkningar skall ställas upp och hur tillgångar och skulder skall värderas. Vidare regleras vilka ytterligare upplys- ningar som skall lämnas i årsredovisningen och koncernredovisningen. Lagen ger också riktlinjer för hur en förvaltningsberättelse och en fi- nansieringsanalys skall vara utformade och hur delårsrapporter skall upprättas. Slutligen innehåller lagen bestämmelser om offentliggörande av redovisninghandlingar och revisionsberättelser. Lagen bygger i stor utsträckning på hänvisningar till Årsredovisningslagen (1995: 1 554).

I ÅRFL har bibehållits normgivningsbemyndigandena för regering- en eller Finansinspektionen att meddela redovisningsföreskrifter. Dock medges inte längre möjlighet att meddela föreskrifter som avviker från lag.

Av 1 kap. lå tredje stycket ÅRFL framgår att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får medge undantag från lagen för sådana försäkringsföretag som får undantas från försäk- ringsrörelselagen enligt 1 kap. 10 & samma lag. Bestämmelsen gör det möjligt att helt eller delvis undanta mindre ömsesidiga försäkringsfö- retag från lagens tillämpning. Vidare finns i 1 kap. 4 5 andra stycket en bestämmelse som ger möjlighet att meddela föreskrifter för sådana för- säkringsbolag som undantagits från lagens tillämpning.

SOU 1998 : 82 Redovisning 155

14.5 Överväganden

I avsnitt 4 har närmare utvecklats vilka försäkringsföreningar som fal- ler under EG:s försäkringsdirektiv. Vidare framgår av avsnittet att ut- redningen anser att försäkringsföreningama som huvudregel skall un- derkasta sig de regler som EG:s försäkringsdirektiv uppställer. Möjlig- het till dispens från vissa av lagens regler ges dock i lagförslagets 1 kap. 8 5 såvitt gäller dels små försäkringsföreningar, dels andra före- ningar om de huvudsakligen meddelar försäkring på grund av anställ- ning.

Som framgår av redogörelsen ovan är de föreningar som faller un- der EG:s försäkringsdirektiv också skyldiga att tillämpa försäkringsre- dovisningsdirektivet. Utgångspunkten bör vara att samtliga försäkrings- föreningar skall tillämpa regler som anpassats till EG:s direktiv. Ett skäl härför är att det är viktigt att olika föreningars redovisningar kan jämföras i så stor utsträckning som möjligt. Försäkringsföreningarna bör därför som huvudregel åläggas att följa reglerna i ÅRFL.

När det härefter gäller de föreningar som enligt utredningens upp- fattning bör kunna få dispens från de krav som EG:s försäkringsdirek- tiv uppställer föreslår utredningen att dessa föreningar även undantas från reglerna om redovisning i ÅRFL. I likhet med vad som gäller för de försäkringsbolag som kan undantas från ÅRFL skall regeringen eller Finansinspektionen kunna meddela föreskrifter beträffande dessa före- mngar.

SOU 1998z82 157

15 Fusion

15.1 Inledning

Lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, innehåller inte några regler om fusion. Den möjlighet som står till buds är att en förening överlåter sin rörelse till en annan förening eller ett försäkringsbolag. Överlåtelsen kan ske utan föregående likvidation eller under likvida- tion. Av 63 och 64 åå framgår att om en rörelse överlåts utan föregåen- de likvidation måste den överlåtande föreningen träda i likvidation när överlåtandebeslutet registrerats. Om en förening försatts i likvidation före överlåtelsen sker överlåtelsen enligt 56 &. Vidare framgår av 55 & att överlåtelse vid likvidation inte får ske förrän den i kallelsen på före- ningens okända borgenärer utsatta händelsedagen har löpt ut och alla kända skulder har betalats.

15.2 F usionsregler i annan lagstiftning

12 kap. EFL innehåller regler om fusion mellan ekonomiska förening- ar. Vidare återfinns här regler om fusion mellan en ekonomisk förening och ett helägt dotteraktiebolag samt regler om en ekonomisk förenings inlösen av aktierna i ett dotteraktiebolag. Fusion kan enligt EFL ske genom antingen absorption, vilket innebär att en förening går upp i en annan, eller genom kombination, vilket innebär att två eller flera före- ningar uppgår i en ny förening som de bildar.

Fusioner enligt EFL är omgärdade av ett omfattande registrerings- förfarande. Fusionsavtalet skall registreras av Patent- och registrerings- verket (PRV). Vidare skall tillstånd sökas hos vederbörande tingsrätt om att verkställa fusionsavtalet. Tingsrätten utfärdar i detta samman- hang kallelse på överlåtande förenings borgenärer. Fusionen är genom- förd då rättens tillstånd registrerats av PRV.

När det gäller möjligheterna för försäkringsbolag att gå samman var bolagen tidigare hänvisade till bestämmelserna i 15 kap. FRL om fri- villig överlåtelse av försäkringsbestånd. I och med införlivandet av det tredje bolagsrättsliga EG-direktivet i svensk rätt infördes dock regler om fusion mellan försäkringsaktiebolag. I likhet med vad som gäller för ekonomiska föreningar kan fusion ske genom absorption eller kombi-

158 Fusion SOU l998:82

nation. En fusion skall föregås av en fusionsplan. Planen skall granskas av bolagens revisorer samt registreras, kungöras och under viss tid hållas tillgänglig för aktieägarna. Den skall därefter underställas bo- lagsstämman i det överlåtande bolaget och, i vissa fall, bolagsstämman i det övertagande bolaget. När planen har godkänts skall bolagen hos regeringen ansöka om tillstånd att verkställa den. Regeringen prövar om de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden är sådana att fusionen kan anses förenlig med borgenärernas intressen. Om tillstånd till verkställande av fusionsplanen ges, skall det övertagande bolaget anmäla fusionen till Finansinspektionen för registrering. Fusionen full- bordas i och med registreringen. Även FRL innehåller regler om ab- sorption av helägt dotterbolag samt inlösen av aktier 1 dotterbolag. Såvitt gäller banker finns regler om fusion i bankaktiebolagslagen, sparbankslagen samt lagen om medlemsbanker. Reglerna i bankaktie- bolagslagen är utformade efter samma mönster som reglerna i FRL.

15.3 Överväganden

Ett av utredningens huvudsyften är att göra det möjligt för mindre un- derstödsföreningar att ombildas till större och mer bärkraftiga enheter. Det tillvägagångssätt som idag erbjuds måste betraktas som tämligen omständligt och kan inte anses vara något praktiskt användbart alterna- tiv. Regler om fusion bör därför införas i en ny lag om försäkringsföre— ningar. Reglerna bör utformas efter mönster av fusionsreglerna i EFL och FRL, med de förenklingar som är möjliga.

UFL innehåller idag i 63 & bestämmelser som möjliggör att en un- derstödsförenings rörelse överlåts till ett försäkringsbolag. Ett sådant förfarande har dock visat sig vara mycket sällsynt. I stället har man då låtit likvidera föreningen och överfört de behållna tillgångarna och skulderna till försäkringsbolaget. Med hänsyn till EG-anpassningen har denna regel dock fått kvarstå i förslaget och utvidgats till att avse överlåtelse till utländsk försäkringsgivare.

För att ett införande av regler om fusion skall vara ett incitament för mindre föreningar att gå samman till större enheter bör reglerna vara så enkla och lättillämpade som möjligt utan att rättssäkerheten för den skull sätts åt sidan. Som framgått innehåller EFL regler om att kallelse skall utfärdas på föreningens borgenärer. Även aktiebolagslagen inne- håller regler om kallelse av borgenärer. Att föreskriva liknande regler för banker och försäkringsbolag har inte ansetts vara praktiskt genom- förbart. I stället har föreskrivits att regeringen vid den tillståndspröv- ning som görs när det gäller dessa institut skall beakta fusionens följdverkningar för borgenärerna. Regeringen fungerar således som

SOU l998:82 Fusion 159

något av ställföreträdare för borgenärerna och bevakar att deras intres- sen inte äventyras genom fusionen. Detta förfarande innebär ett avsteg från de allmänna civilrättsliga reglerna om skuldövertagande. På grund av de speciella förhållanden som anses råda vid fusion i vilken bankak- tiebolag eller försäkringsaktiebolag deltar har ett sådant avsteg godta- gits (Prop. 1994/95:70, s. 133 f).

En försäkringsförenings borgenärer utgörs i princip av de egna medlemmarna och den egna personalen. När det gäller försäkringsföre— ningar bör F inansinspektionen kunna ha hand om tillståndsprövningen och får i detta sammanhang anses fylla samma ställföreträdande roll som regeringen har vid bank- och försäkringsfusioner. På grund härav behövs det inte några bestämmelser om kallelse av föreningens borge- närer.

Fusion föreslås även kunna ske mellan en försäkringsförening och ett helägt dotteraktiebolag. Dessutom blir det möjligt för en förening att lösa in minoritetsaktieposter i dotteraktiebolag. Minoritetsaktieägarna får å sin sida rätt att kräva att föreningen löser in deras aktier.

SOU 1998:82 161

16 Skattefrågor

16.1 Inledning

Försäkringsföreningarna är befriade från inkomstskatt för all inkomst utom för inkomst av fastighet som inte förvaltas i livförsäkringsverk- samhet. Bedrivs verksamhet hänförlig till livförsäkring är föreningarna skattskyldiga till s.k. avkastningsskatt.

16.2 Gällande rätt

Av 2 5 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, (SIL), fram- går att med livförsäkringsföretag avses dels livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 & FRL, dels utländska försäkringsföretag som driver livförsäk- ringsrörelse här i landet med stöd av lagen (1950:272) om rätt för ut- ländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF) eller lagen (l993zl302) om EES- försäkringsgivares verksamhet i Sve- rige (LEF). Understödsföreningar faller således inte in under denna definition och är inte skattskyldiga för inkomst från livförsäkringsrörel- se. Av 7 5 10 mom. SIL framgår att understödsföreningarna däremot är skattskyldiga för inkomst av fastighet som inte förvaltas i livförsäk- ringsverksamhet. Vidare är understödsföreningar som bedriver verk- samhet hänförlig till livförsäkring skattskyldiga till s.k. avkastnings- skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, se lagens 2 5 första stycket 3. Till föreningar som inte driver livförsäk- ringsverksamhet har hänförts sjukkassor (som meddelar sjuk- och olycksfallsförsäkringar) men däremot inte kombinerade sjuk- och be- gravningskassor (prop. 1993/94:85 s. 57).

Vad beträffar försäkringsbolagen gäller följande regler. Försäk- ringsföretags rörelser beskattas enligt olika metoder beroende på om företaget räknas som livförsäkringsföretag eller skadeförsäkringsföre- tag. Detta bestäms i sin tur av företagets huvudsakliga inriktning. Som ovan anförts avses med livförsäkringsföretag dels livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 & FRL, dels utländska bolag som driver livförsäkringsrö- relse här i landet med stöd av LUF eller LEF. Med skadeförsäkringsfö- retag förstås ett annat försäkringsföretag än ett livförsäkringsföretag.

6 17-1169

162 Skattef'ågor SOU 1998: 82

Livförsäkringsföretag beskattas för en schabloniserad avkastning enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. I det kapitalunder- lag som utgör grunden för beräkningen av avkastningsskatten skall en- ligt 3å inte ingå tillgångar hänförliga till avgångsbidragsförsäkringar, de rena riskförsäkringarna sjuk-, olycksfalls- och grupplivförsäkring samt tillgångar och skulder som inte förvaltas för försäkringstagarnas räkning. Överskottet av försäkringsrörelse till den del det avser de an- givna sjuk-, olycksfalls- och grupplivförsäkringarna skall enligt 2 5 6 mom. 5 st SIL i stället inkomstbeskattas.

Eftersom avkastningsskatten skall ersätta den inkomstskatt livför- säkringsföretagen tidigare erlagt enligt SIL, har i 2 5 6 mom. 3 st SIL intagits bestämmelser om att sådana företag - bortsett från de nyss nämnda är sjuk-, olycksfalls— och grupplivförsäkringarna - är frikallade från skattskyldighet enligt SIL för dels sådan del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringsta— garnas räkning, dels influtna premier. Vidare föreskrivs att avdrag inte får göras för kostnader som är hänförliga till intäkter som är fria från skatt enligt detta moment.

När det gäller verksamhet som inte är hänförlig till förvaltning av kapital för försäkringstagarnas räkning har det ansetts att denna verk- samhet i stor utsträckning liknar den verksamhet som drivs i många andra företag inom den finansiella sektorn och att ett försäkringsföre- tags egen rörelse därför skall beskattas enligt de vanliga rörelsereglema vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet (prop. 1992/93:187 s. 210).

Skadeförsäkringsbolag beskattas i huvudsak enligt samma regler som gäller för andra rörelsedrivande bolag. Som nettointäkt anses över- skottet av försäkringsrörelsen inklusive kapitalförvaltningen.

16.3 Överväganden

När det gäller särbehandlingen av försäkringsföreningar i skattehänse- ende har två skäl ursprungligen åberopats härför; sociala skäl och praktiska skäl. Det sociala inslaget i föreningarnas verksamhet är inte längre lika framträdande utan har under senare år tunnats ut. Utred- ningen har i sin revidering av lagstiftningen om understödsföreningar så långt möjligt eftersträvat likartade verksamhetsbetingelser för före- ningarna som för försäkringsbolagen. Med den utformning som lag- stiftningen om försäkringsföreningar fått enligt förslaget kan det därför inte anses föreligga tillräckliga skäl för att föreningarna skall behandlas annorlunda i skattehänseende än försäkringsbolagen. SIL bör därför ändras på så sätt att försäkringsföreningar som uteslutande eller så gott

SOU l998:82 Skattefrågor 163

som uteslutande meddelar sådan försäkring som är att hänföra till liv- försäkring enligt lagförslaget skall anses som livförsäkringsföretag i beskattningshänseende. Övriga försäkringsföreningar kommer i enlig- het med stadgandet i 2 5 6 mom. andra stycket SIL därmed att anses som skadeförsäkringsföretag och beskattas som sådana. Stadgandet i 7 5 10 mom. SIL, enligt vilket understödsföreningar frikallas från skatt- skyldighet för all inkomst utom för inkomst av fastighet, som ej för- valtas i livförsäkringsverksamhet, bör i enlighet med det sagda upphäv- as.

Det ovanstående innebär att de försäkringsföreningar som räknas som livförsäkringsföretag kommer att vara frikallade från skattskyldig- het för inkomst såvitt gäller dels den del av nettointäkten som är hän- förlig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna avgifter. Undantaget gäller dock inte den del av nettointäkten eller avgifterna som är hänförlig till de sjuk- och olycks- fallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a 5 första stycket 1 och 2 samt 3 b & första stycket 1 b och 4 FRL. Beträffande verksamhet som inte är hänförlig till förvaltning av kapital för medlemmarnas räkning skall den beskattas enligt vanliga rörelseregler vid beräkning av inkomst av nä- ringsverksamhet. Föreningarna skall — liksom idag erlägga avkast- ningsskatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Övriga föreningar — som alltså kommer att räknas som skadeförsäkringsföretag skall erlägga inkomstskatt enligt SIL.

Övergångsbestämmelser bör införas som innebär att de föreningar som enligt lagförslaget kommer att anses som små försäkringsförening- ar även i fortsättningen skall beskattas enligt de regler som gäller för närvarande.

SOU l998:82 165

1 7 Sanktioner

17.1 Inledning

Lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, innehåller straffbe- stämmelser i 77 - 80 åå. I 77 5 finns straff för drivande av oregistrerad understödsförening. 78 å, som hänvisar till bestämmelser i EFL, inne- håller regler om överträdelse av vissa associationsrättsliga bestämmel- ser. Vidare stadgas i 79 5 ansvar för den som lämnar oriktig uppgift i försäkringsteknisk utredning. I 80 & påtalas att om gärning, som avses 77 - 79 55, är belagd med straff enligt brottsbalken, skall ansvar ej ådömas enligt UFL.

17.2 Sanktionsbestämmelser i annan lagstiftning

21 kap. 1 & FRL innehåller de förseelser som är straffbelagda i FRL. Således kan den som uppsåtligen bryter mot förbudet för privata för- säkringsaktiebolag att sprida aktier till allmänheten dömas till ansvar detta. Det gäller också den som under vissa omständigheter lämnar oriktiga eller vilseledande bestämmelser till Finansinspektionen eller underlåter att iaktta regler om aktiebok m.m. Vidare är utlämnande av vissa uppgifter straffbelagt liksom åsidosättande av vissa ordningsreg- ler beträffande styrelsesammanträden. Även brott mot kreditjävsregler- na i 12 kap. 12 & samt underlåtenhet att anmäla aktieförvärv i vissa fall är straffbelagt. Bestämmelserna i FRL motsvarar nära 19 kap. 1 & ABL.

Bankrörelselagen (BRL) innehöll tidigare bestämmelser som var ut- formade efter samma mönster som de nuvarande reglerna i FRL. I samband med de ändringar som gjordes med anledning av EES-avtalet upphävdes dock straffbestämmelserna i BRL. I stället infördes regler som överensstämmer med reglerna på värdepappersområdet. Reglerna, som återfinns i lagens tillsynskapitel, innebär i huvudsak följande. Fi- nansinspektionen kan förbjuda verkställighet av ett beslut som strider mot någon författning eller bolagsordningen. Om beslutet redan verk- ställts får inspektionen förelägga banken att vidta rättelse om det är möjligt. Har banken visat sig olämplig att driva verksamhet får Finan- sinspektionen återkalla bankens oktroj. Om det bedöms tillräckligt får

166 Sanktioner SOU 1998:82

inspektionen i stället meddela varning. Vidare får inspektionens före- lägganden och förbud förenas med vite. Vad gällde frågan om återkal- lande av oktroj anförde departementschefen att den frågan dittills varit förbehållen regeringen. Eftersom strävan var att skapa så enhetliga regler som möjligt ansåg departementschefen dock att denna rätt borde delegeras till F inansinspektionen, trots att beslutet att bevilja oktroj tills vidare låg kvar hos regeringen (Prop.1992/93:89, s. 146 f).

17.3 Överväganden

I samband med att bankrörelselagens straffbestämmelser upphävdes anförde departemenschefen att det kunde ifrågasättas om en straffrätts- lig reglering var den mest effektiva för att se till att bestämmelserna på bankområdet efterlevs med hänsyn bl.a. till att polisutredning och eventuellt åtal kunde befaras ta lång tid. En mer effektiv ordning torde enligt departementschefen vara att förena ett föreläggande med vite (Prop.1992/93189, ibid). Straffbestämmelserna upphävdes därför och en generell möjlighet att förelägga vite när inspektionen meddelar ett fö- reläggande eller ett förbud infördes.

Utredningen anser att det även beträffande försäkringsföreningama får anses tveksamt om en straffrättslig reglering är det mest effektiva sättet att upprätthålla efterlevanden av lagens bestämmelser. Borttagan- det av straffbestämmelser på bankområdet har inte medfört några ne- gativa konsekvenser utan vitesförfarandet synes vara ett effektivt medel att trygga efterlevanden av regelsystemet på bankområdet. Utredningen anser därför att det inte är erforderligt med straffrättsliga bestämmelser i den nya lagen om försäkringsföreningar. Straffbestämmelserna i UFL har således utmönstrats i lagförslaget som bygger på ett vitessystem.

SOU l998:82 167

18 Övergångs- och ikraftträdandebestämmelser

Avsikten är att den nya lagen om försäkringsföreningar skall träda i kraft den 1 januari 1999. Lagen om försäkringsföreningar skall tilläm- pas både på nya försäkringsföreningar som etableras efter att lagen trätt i kraft och på sådana föreningar som är verksamma då lagen träder i kraft. Genom den nya lagen upphävs, med undantag för föreningar som är verksamma vid nya lagens ikraftträdande, UFL. Försäkringsföre- ningar, som vid den nya lagens ikraftträdande driver försäkringsrörelse med stöd av registrering enligt UFL skall, trots registreringen, ansöka om koncession enligt den nya lagen. Den föreslagna omprövningen av verksamhetstillståndet skall ses mot bakgrund av att många föreningar inte längre bedriver egentlig försäkringsrörelse utan ägnar sig åt för- valtningen av donationsfonder eller fungerar som sällskapsföreningar. En bedömning av huruvida redan etablerade föreningar uppfyller kra- ven på en sund försäkringsverksamhet synes därför erforderlig. Detta kan ske inom ramen för ett koncessionsförfarande.

Lagen om försäkringsföreningar avviker i många avseenden från UFL. För övergången till den nya lagen behöver föreningarna viss tid bl.a. för att uppfylla kapitalkrav, ändra stadgar och ansöka om konces- sion i överensstämmelse med den nya lagen. När det gäller föreningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv kan dock någon längre över- gångsperiod inte medges med hänsyn till Sveriges åtaganden gentemot EU. Enligt åtagandena borde nämligen lagstiftningen beträffande såda- na föreningar redan ha harmoniserats i enlighet med EG:s försäkrings- direktiv. En övergångsperiod på ett år kan dock anses rimlig för dessa föreningar. Således föreslås att försäkringsföreningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv och av konkurrensskäl vissa andra stora för- säkringsföreningar skall ansöka om koncession enligt den nya lagen senast vid utgången av år 1999. Till dess koncessionsfrågan avgjorts skall föreningarna ha rätt att fortsätta att bedriva verksamheten enligt UFL.

När det gäller föreningar som är att anse som små försäkringsföre- ningar enligt 1 kap. 7 å i den föreslagna lagen om försäkringsförening- ar och som är verksamma när den lagen'träder i kraft föreslås att ansö- kan om koncession senast skall lämnas in vid utgången av år 2009. Även dessa föreningar skall ha rätt att fortsätta verksamheten enligt UFL till dess koncessionsärendet avgjorts.

168 Övergångs- och ikraftträdandebestämmelser SOU 1998:82

Genom att en lång övergångstid reserveras för de mindre förening- arna lämnas ett skäligt rådrum för föreningarna att ta ställning till den fortsatta verksamheten. Olika alternativ står här till buds. Exempelvis kan en förening, om koncession inte söks enligt den nya lagen, överlåta sin rörelse till en annan förening i syfte att skapa en större och mer bär- kraftig förening eller avveckla verksamheten t.ex. genom att överlåta rörelsen till ett försäkringsbolag.

Om koncession inte söks inom de föreslagna tidsfristerna föreslås att tvångslikvidation inträder.

Vidare föreslås vissa övergångsregler beträffande minsta medlem- santal. Enligt den nya lagen skall en försäkringsförening ha minst 500 medlemmar. Övergångsvis föreslås dock att en förening som registre- rats före den 1 januari 1999 och som vid lagens ikraftträdande har färre än 500 medlemmar skall få fortsätta att tillämpa UFL:s bestämmelser om minsta medlemsantal.

SOU 1998:82 169

19 Författningskommentar

19.1 Förslag till Lag om försäkringsföreningar

19.1.1 Utformning och uppbyggnad

Huvuddragen i den lagtekniska utformningen av en: ny lag om försäk- ringsföreningar har lagts fast i utredningens direktiv. Enligt dessa bör utredningen välja en lagteknik som bygger på hänvisningar till andra relevanta lagar i kombination med sådana särbestämmelser som kan krävas och således undvika en ordning där alla regler om försäkringsfö- reningar samlas i en gemensam lag.

Med denna utgångspunkt för utredningsuppdraget har den föreslag- na lagen om försäkringsföreningar inte konstruerats som en helt själv- ständig författning utan hänvisar till lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar när det gäller bestämmelser. som är av allmän förenings- rättslig natur, till försäkringsrörelselagen (1982:713) när det gäller be- stämmelser om försäkringsverksamhetens bedrivande och . till lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag när det gäller re- dovisningsregler. Hänvisningsmetoden har dock inte tillämpas till alla delar utan avvikelser från denna metod förekommer i syfte att skapa ett överskådligt regelsystem. Till skillnad från gällande lag om understöds- föreningar innehåller lagförslaget med ett par undantag inte någon av- talsrättslig reglering. Avsikten är att avtalsrättsliga frågor som har an- knytning till försäkringsföreningens verksamhet skall regleras i en ny försäkringsavtalslag. I avvaktan på ikraftträdandet av den lagen gäller lagen (1927:77) om försäkringsavtal i rättsförhållanden mellan försäk- ringsföreningar och .dess medlemmar.

Den lag som föreslås är en specialförfattning för försäkringsföre- ningar. Lagen skall ersätta lagen (1972:262) om understödsföreningar. Begreppet försäkringsförening har i stort sett samma innebörd som termen understödsförening i gällande lagstiftning. Skälet till att benäm- ningen försäkringsförening används i lagförslaget har närmare utveck- lats—'i avsnitt 8.

170 Författningskommentar SOU l998:82 ___—__

Lagförslaget har delvis samma uppbyggnad som lagen om ekono- miska föreningar. Vid utformningen av lagförslaget har också syste- matiken i försäkringsrörelselagen beaktats.

Förslaget till lag om försäkringsföreningar avser föreningar som har minst 500 medlemmar. Försäkringsföreningar med ett medlemsantal understigande 500 medlemmar saknar möjlighet att etablera verksam- het enligt lagförslaget. Motivet till denna begränsningsregel har närma— re redovisats i avsnitt 7. För redan etablerade försäkringsföreningar som vid tidpunkten för den föreslagna lagens ikraftträdande inte upp- fyller kravet på minsta medlemsantal föreslås särskilda övergångsbe- stämmelser som medger fortsatt verksamhet för sådana föreningar (se avsnitt 18).

I den föreslagna lagen om försäkringsföreningar regleras försäk- ringsföreningars bildande, verksamhet och upphörande med verksam- het. Lagen innehåller också bestämmelser om försäkringsförenings led- ning, revision och bokslut, den solvens som krävs av en försäkringsfö- rening, likvidation, upplösning, fusion och överlåtelse av försäkrings- bestånd samt om tillsynen över försäkringsföreningar. Det centrala målet med regleringen är att säkerställa att medlemmarna i försäkrings- föreningama får de ersättningar som tillkommer dem. Denna s.k. trygghetsprincip kommer till uttryck i lagförslaget främst genom kon- cessionskrav, solvenskrav samt genom bestämmelser om tillsyn av fö- reningarna.

Genom lagförslaget anpassas lagstiftningen om försäkringsföre- ningar till de av Europeiska gemenskapernas (EG), nuvarande Europe— iska unionens (EU) råds direktiv om försäkringsverksamhet vilka redo- visats i avsnitt 4. Avsikten med dessa direktiv är att erbjuda medlems- ländernas medborgare och företag jämbördiga möjligheter att bedriva försäkringsverksamhet i medlemsländerna. Det största ändringsbehovet i nuvarande lagstiftning gäller således sådana lagbestämmelser som hindrar genomförandet av denna princip. Det som måste ändras i gäl- lande lagstiftning är framför allt förutsättningar för försäkringsföre- ningar att etablera försäkringsverksamhet och kapitalkraven på försäk- ringsföreningar.

För att fritt tillhandahållande av tjänster och fri etableringsrätt inom EES skall förverkligas, också för försäkringsföreningar, som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv, har i förslaget införts bestämmelser om rätt för sådana föreningar att etablera sig i främmande EES-länder och att tillhandahålla försäkringar över gränserna. Möjlighet har vidare öppnats för försäkringsföreningar som avses i EG:s direktiv att överlåta försäkringsbestånd till utländska försäkringsgivare inom EES. EG:s direktiv om försäkringsföretags årsredovisning och koncernbokslut har

SOU 1998:82 Författningskommentar l7l

också föranlett ändringar i den gällande regleringen av försäkringsföre- ningar.

De direktiv som styr EG:s lagstiftning inom försäkringsområdet för- utsätter inte harmonisering med avseende på samtliga svenska försäk- ringsföreningar. Anpassningskravet till EG:s lagstiftning gäller endast i fråga om föreningar som uppfyller vissa kriterier som anges i första generationens försäkringsdirektiv. Trots detta utsträcks enligt förslaget de krav som föranleds av EG:s försäkringsdirektiv till försäkringsföre- ningar som inte omfattas av direktiven i syfte att skapa likartade verk- samhetsförutsättningar för försäkringsföreningar och försäkringsföretag samt att i normeringshänseende bibehålla försäkringsföreningar som en så homogen grupp som möjligt. Dispensmöjligheter ges dock för s.k. små försäkringsföreningar och föreningar som huvudsakligen meddelar försäkring på grund av anställning.

Förutom det harrnoniseringskrav av lagstiftningen som föranleds av EG:s försäkringsdirektiv föreslås också andra ändringar i gällande lag- stiftning som beror på den interna utvecklingen av den försäkrings- marknad på vilken försäkringsföreningar verkar. Bl.a. föreslås att tre grundläggande principer i gällande lagstiftning, nämligen behovsprin- cipen, Skälighetsprincipen och förbudet mot affärsmässig försäkrings- rörelse, slopas. Skälet till förslaget i dessa delar har redovisats i avsnitt 9 och 11-12. Vidare föreslås att särskilda fusionsregler införs för för- säkringsföreningar i syfte att skapa förutsättningar för bildandet av större och mer funktionsdugliga föreningar, vilket närmare har utveck- lats i avsnitt 15.

19.1.2 Specialmotivering

1 Kap. Inledande bestämmelser

Kapitlet innehåller bestämmelser om koncessionskrav, definitioner, dispensmöjligheter och vissa andra omständigheter som är av grund- läggande betydelse för drivande av försäkringsrörelse med stöd av den- na lag.

Som en konsekvens av att den föreslagna lagen skall vara harmoni- serad med EG:s direktiv om försäkringsverksamhet har koncessions- krav införts (1 & första stycket). I överensstämmelse med tredje gene- rationens försäkringsdirektiv gäller en beviljad koncession i princip inom hela EES. Efter mönster av FRL har möjlighet införts att få bin- dande förhandsbesked om en planerad verksamhet är koncessionsplik- tig enligt denna lag (1 5 andra stycket). Liksom enligt gällande lag skall

1 72 F örfattningskommentar SOU 1 998:82

försäkringsföreningama stå under tillsyn av Finansinspektionen (l å tredje stycket).

] kapitlet har tagits in definitioner av termerna skadeförsäkring och livförsäkring (2 å första och andra styckena) som överensstämmer med de definitioner dessa begrepp har i FRL. Enligt lagförslaget gäller del- vis olika regler för skadeförsäkring resp. livförsäkring. Vidare har be- greppen livränta och sjukränta definierats (3 å).

Av central betydelse är bestämningen av begreppen försäkringsfö- reningar (4 å) och s.k. små försäkringsföreningar (7 å). Genom be- stämningen av försäkringsföreningar anges den yttre ramen för den föreslagna lagens tillämpningsområde. En förening som inte uppfyller de angivna kriterierna på en försäkringsförening kan inte etablera verk- samhet med stöd av denna lag. Genom definitionen av små försäkrings- föreningar anges de försäkringsföreningar som har möjlighet att få dis- pens från vissa av de föreslagna lagbestämmelserna (8 å). Dispensmöj- ligheter ges också andra föreningar som huvudsakligen meddelar för- säkring på grund av anställning.

Kapitlet innehåller vidare bestämmelser om ansvar för en försäk- ringsförenings förpliktelser (5 å) koncernförhållanden (9 å) och om nära förbindelser mellan en försäkringsförening och ett annat företag (10 å)-

Till detta inledande kapitel har också förts för försäkringsverksam- het sedan lång tid tillbaka grundläggande principer, nämligen 'det prin- cipiella förbudet för en försäkringsgivare att bedriva annan verksamhet än försäkringsrörelse (6 å första stycket) och separationsprincipen (6 å andra stycket).

Förbudet mot främmande rörelse återfinns i UFL. Separationsprin- cipen är dock ny för försäkringsföreningars del. Principen har förts in i lagförslaget som en konsekvens av att s.k. kort sjuk- och olycksfalls- försäkring klassificeras som skadeförsäkring enligt EG:s försäkringsdi- rektiv. Enligt separationsprincipen måste skadeförsäkringsrörelse och livförsäkringsrörelse hållas åtskilda.

I 11 och 12 åå ingår hänvisningsbestämmelser till lagen om årsre- dovisning i försäkringsföretag respektive lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Enligt den allmänna principen om att speciallag tar över allmän lag gäller bestämmelserna i dessa lagar i tillämpliga delar framför bestämmelserna i lagförslaget.

Med hänsyn till att den föreslagna lagen om försäkringsföreningar inte har konstruerats som en helt självständig författning utan bygger i stor utsträckning på hänvisningar till FRL och EFL har i 13 och 14 åå av framställningstekniska skäl vissa termer förtydligats.

SOU 1998:82 F örfattningskommentar 173

Försäkringsförenings rätt att driva försäkringsrörelse m.m.

I 5 En försäkringsförening får efter koncession av F inansinspektionen bedriva försäkringsrörelse i enlighet med denna lag.

F inansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verk- samhet.

F örsa'kringsföreningarna skall stå under tillsyn av F inansinspektio- nen och vara registrerade hos denna.

För varje försäkringsförening skall finnas ett huvudkontor i Sverige.

I första stycket, som saknar direkt motsvarighet i UFL, har införts ett koncessionskrav som villkor för etablering av försäkringsverksamhet med stöd av denna lag. Det föreslagna koncessionssystemet för försäk- ringsföreningama är, när det gäller föreningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv, föranlett av artikel 4 i tredje skadeförsäkringsdi- rektivet och artikel 3 i tredje livförsäkringsdirektivet som förutsätter koncession av den behöriga myndigheten i hemlandet för drivande av försäkringsrörelse. När det gäller föreningar som inte omfattas av EG:s försäkringsdirektiv är motivet till koncessionskravet att det får anses ändamålsenligt att i normeringshänseende behandla föreningarna som en så enhetlig grupp som möjligt. Fortsättningsvis bör därför konces- sion krävas av alla försäkringsföreningar som avser att etablera försäk- ringsverksamhet. Begreppet försäkringsförening behandlas i 4 å.

Koncessionsvillkoren för försäkringsföreningama anges i förslagets 2 kap. 6 å första stycket.

Möjlighet finns enligt 8 å andra stycket 2 att efter dispens tillämpa lindrigare koncessionsvillkor på små försäkringsföreningar än övriga föreningar när det gäller kapitalkrav. Begreppet små försäkringsföre- ningar definieras i 7 å. Även föreningar som huvudsakligen meddelar försäkring på grund av anställning kan dispenseras från koncessions- villkoren.

För försäkringsföreningar som bedriver verksamhet vid ikraftträ- dandet av den nya lagen har särskilda övergångsbestämmelser införts.

Artikel 5 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 4 i tredje liv- försäkringsdirektivet förutsätter att den koncession som beviljas av den behöriga myndigheten i hemstaten skall enligt principen om en enda officiell auktorisation ge rätt att bedriva försäkringsrörelse med stöd av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom hela EES. I överensstämmelse med FRL (jfr. prop 1994/95:184, s. 2170 har i förslagets 2 kap. 10 och 11 åå införts bestämmelser om att prövningen av om förutsättningar föreligger för en försäkringsförening att bedriva verksamhet i ett annat EES-land skall göras när försäkringsföreningen

174 Författningskommentar SOU l998:82

faktiskt avser att starta sådan verksamhet och gör en anmälan om detta till Finansinspektionen.

Koncessionssystemet ersätter den nuvarande prövningen för regist- rering som gäller för understödsföreningar enligt 4 å UFL och som ut- gör en form av verksamhetstillstånd för att få driva försäkringsrörelse enligt UFL. Det finns inte någon grund för att behandla koncessioner för försäkringsföreningar på en högre nivå än den tillståndsgivning som f.n. sker inom ramen för registreringsförfarandet. Av denna anledning föreslås att inspektionen i stället för regeringen, som beviljar konces- sion enligt FRL, skall vara koncessionsgivande myndighet för försäk- ringsföreningar, se 2 kap. 6 å.

I andra stycket, som saknar motsvarighet i UFL, ges möjlighet att få förhandsbesked av Finansinspektionen i frågan om en planerad verk- samhet är att anse som koncessionspliktig försäkringsrörelse enligt denna lag. Föreskriften är utformad efter mönster av 1 kap. ] å andra stycket FRL. Någon skillnad i förhållande till den tolkning begreppet försäkringsrörelse fått i hittillsvarande praxis är inte avsedd.

Liksom hittills (se 3 å första stycket UFL) skall försäkringsföre- ningar enligt tredje stycket stå under tillsyn av Finansinspektionen. Den löpande tillsynen över föreningarna skall ske enligt bestämmelserna i förslagets 10 kap. Försäkringsföreningar skall vara registrerade hos F inansinspektionen.

Föreskriften i fjärde stycket har överförts från 12 a å UFL.

Skadeförsäkring och livförsäkring

2 5 Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som av- ses i 2 kap. 3 a 5 första stycket klasserna ] och 2 försäkringsrörelsela- gen (1982: 713).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 b åförsäkringsrörelselagen.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 2 kap. 4 59 och 4 kap. 1 59 får tillämpas på skadeförsäkringar.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 2 kap. 4 59 samt 4 kap. ] å och 2 55 andra stycket, behöver inte tillämpas på sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3b 5 första stycket klas- serna ] b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

EG:s försäkringsdirektiv förutsätter att de försäkrade riskerna indelas i försäkringsklasser. Enligt direktiven är det nödvändigt att klassificera riskerna bl.a. för att det skall vara möjligt att bestämma omfattningen av den verksamhet som koncession avser och kapitalkrav för respektive

SOU l998:82 F örfattningskommentar 1 75

försäkringsklass. Klassificeringen är också av betydelse för precise- ringen av det slag av försäkringsverksamhet som en försäkringsföre- ning får bedriva enligt denna lag (se 4 å första stycket). Vidare är dis- tinktionen av skadeförsäkring och livförsäkring bl.a. en förutsättning för tillämpningen av solvensreglerna i förslagets 4 kap. som delvis bygger på olika regelsystem beroende på vilket slag av försäkring som meddelas.

Begreppen skadeförsäkring och livförsäkring i första och andra styckena, som saknar motsvarighet i UFL, definieras genom en hänvis- ning till FRL:s indelning i försäkringsklasser. Denna inledning grundar sig i sin tur på uppräkningen av försäkringsklasser i bilaga till första skadeförsäkringsdirektivet, med den ändring som gjorts genom artikel 14 i assistansdirektivet, respektive artikel 7.2 i första livförsäkringsdi- rektivetjämte bilaga till det direktivet.

Som en konsekvens av att försäkringsföreningar enligt förslaget en— dast får meddela s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäkring inom skade- försäkringsområdet har termen skadeförsäkring en snävare innebörd i denna lag än i FRL.

De försäkringar som avses i 2 kap. 3a å första stycket klasserna 1 och 2 FRL är olycksfalls- och sjukförsäkring, dock inte sådan försäk- ring som avses i 2 kap. 3 b å första stycket klass 4 FRL. De försäkring- ar som avses i 2 kap. 3 b å är följande försäkringsklasser: la) försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp

eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera personers liv, dock inte försäkringar enligt klass 3,

lb) försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt 1 a, 2a) försäkring som utfaller vid giftermål, 2b) försäkring som utfaller vid födelse, 3) försäkring som avses i klasserna 1 a och 2 som är anknuten till värdepappersfonder, 4) sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och som inte får sägas upp av försäkringsgivaren eller som får sägas upp endast under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.

I tredje stycket, som saknar motsvarighet i UFL, har efter mönster av 1 kap. 5 å första stycket FRL införts en möjlighet för försäkringsföre- ningar att, i fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkringar samt tilläggsför- säkringar, välja mellan att tillämpa reglerna i denna lag om livförsäk- ring eller skadeförsäkring. Första stycket avser s.k. korta sjuk- och olycksfallsförsäkringar (jfr. första stycket) medan andra stycket tar

176 F örfattningskommentar SOU l998:82

sikte på dels tilläggsförsäkringar till konventionell livförsäkring, dels sjuk- och olycksfallsförsäkringar, om

försäkringen meddelas för längre tid än fem år eller obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått viss ålder, — försäkringen inte får sägas upp av försäkringsföreningen eller får sägas upp endast under särskilda förhållanden som anges i försäk- ringsavtalet, och premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

Möjligheten att välja mellan att tillämpa livförsäkringsreglema eller skadeförsäkringsreglema gäller inte reglerna om kapitalbas, solvens- marginal och garantibelopp. För livförsäkringar gäller valmöjligheten ej heller bestämmelserna om beräkning av premiereserv. Begränsning- arna av valmöjligheterna är föranledda av bestämmelserna i första ska- deförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet.

Livränta och sjukränta

3 9” Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och ska- deförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäl- ler de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 4 kap. 2 5 andra stycket, 5 kap. 3 5 och 6 kap. 28 å.

Klassificeringen av livränta och sjukränta i första stycket, som saknar motsvarighet i UFL, överensstämmer i sak med den som tillämpas i FRL (1 kap. 5 å tredje stycket första meningen). Det är i redovisnings- sammanhang som denna klassificering främst har betydelse.

Oavsett om en livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring eller ska- deförsäkring gäller det särskilda säkerhetssystem för livförsäkring i denna lag. Detta följer av andra stycket. Således skall livförsäkringsbe- stämmelserna om beräkning av premiereserv (4 kap. 2 å andra stycket) aktuarie (5 kap. 3 å) och överlåtelse av försäkringsbestånd vid likvida- tion eller konkurs (6 kap. 28 å) alltid tillämpas på liv- och sjukränta.

Försäkringsförening

4 5 Med försäkringsförening förstås en förening för inbördes bistånd som har till ändamål att meddela sådan försäkring som avses i 2 5 första och andra styckena. Meddelas försäkringar huvudsakligen på grund av anställning, anses föreningen som försäkringsförening, även om medlemsavgifterna betalas av arbetsgivaren.

SOU l998:82 Författningskommentar 177

F örsäkringsföreningen skall vara sluten på det sättet att den huvud- sakligen är avsedd för 1. anställda i ett visst eller vissa företag, 2. personer som tillhör en viss yrkesgrupp, eller 3. medlemmar i en sammanslutning med en sådan intressegemenskap att en samverkan även för försäkring är naturlig.

I 2 kap. 2 59 första stycket 5 finns bestämmelser om att en försäkringsfö- renings stadgar skall ange de villkor som skall gälla för inträde i före- ningen.

Paragrafen, som till sitt innehåll i huvudsak motsvaras av 1 5 UFL, in- nehåller bestämmelser som inte innefattar en egentlig definition av en försäkringsförening men anger vissa grundläggande kriterier som måste vara uppfyllda för att en förening skall klassificeras som en försäk- ringsförening och därmed ha möjlighet att bedriva försäkringsverksam- het i enlighet med denna lag. Av skäl som närmare redovisats i avsnitt 8 har termen försäkringsförening valts i stället för beteckningen under- stödsförening som används i gällande reglering.

Liksom enligt UFL skall - med undantag för sådana föreningar där arbetsgivaren svarar för medlemsavgifterna - verksamheten vara av- sedd för inbördes bistånd och ha till ändamål att meddela vissa slag av försäkringar. Detta följer av första stycket. De försäkringar som en för- säkringsförening kan tillhandahålla är livförsäkringar samt s.k. korta sjuk— och olycksfallsförsäkringar som är att hänföra till skadeförsäkring enligt den terminologi som numera används till följd av EG- anpassningen.

] jämförelse med UFL innebär förslaget på livförsäkringsområdet en utvidgning genom att fondförsäkring kan meddelas. Samtidigt innebär förslaget i förhållande till UFL en begränsning inom skadeförsäkrings- området genom att möjlighet saknas för försäkringsföreningar att i fort- sättningen tillhandahålla avgångsbidragsförsäkringar. Detta som en konsekvens av att avgångsbidragsförsäkring enligt EG:s försäkringsdi- rektiv klassificeras som skadeförsäkring som inte får förenas med liv- försäkring. F.n. meddelar ingen förening avgångsbidragsförsäkring. Enligt vad som upplysts är föreningarnas behov av att kunna tillhanda- hålla denna försäkringsform mycket begränsat.

Liksom enligt gällande lag får en försäkringsförening inte driva återförsäkringsrörelse, dvs. motta affärer i återförsäkring från andra försäkringsgivare.

Av skäl som närmare utvecklats i avsnitt 9 har det nuvarande kravet i UFL att försäkringsrörelsen inte får bedrivas affärsmässigt slopats. Vidare innehåller förslaget inte någon motsvarighet till den nuvarande

] 78 F örfattningskommentar SOU 1998:82

beloppsbegränsningen i fråga om kapitalförsäkring, jfr. 6 & UFL. Moti- vet till att denna begränsning har tagits bort redovisas också i avsnitt 9.

I andra stycket fastslås att en försäkringsförening skall vara en slu— ten förening. Den nuvarande bestämmelsen i l å andra stycket UFL som medger öppna understödsföreningar, om de är bildade före UFL:s tillkomst, föreslås överflyttad till övergångsbestämmelserna (se 6 5 för- slag till promulgationslag). I avsnitt 10 behandlas motivet till att en för- säkringsförening bör vara en sluten förening. Kriterierna i fråga om de grupper som bör få bilda en försäkringsförening har överförts från ] & första stycket UFL (se vidare avsnitt 10).

I tredje stycket erinras om bestämmelsen i 2 kap. 2 & första stycket 5 att föreningens stadgar skall ange villkoren för inträde i föreningen.

Bestämmelser om minsta medlemsantal i en försäkringsförening finns i 2 kap. 1 & första stycket och bestämmelser om kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening i 2 kap. 4 &.

Ansvar för försäkringsförenings förpliktelser

5 5 För en försäkringsförenings förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. ] tillgångarna inräknas avgifter som har förfallit till betal- ning, även om de ännu inte har betalats.

Enligt denna paragraf, som i sak överensstämmer med 8 & UF L, är en försäkringsförening, liksom ett ömsesidigt försäkringsbolag som med- delar livförsäkring och s.k. kort sjuk— och olycksfallsförsäkring, ensam ansvarig för de förpliktelser som ingås i föreningens namn (jfr. ] kap. 7 5 första stycket tredje meningen FRL). Den nuvarande möjlig- heten att göra uttaxering hos föreningsmedlemmarna har bibehållits i förslaget. Särskild uttaxering får endast ske om föreningen efter beslut i frågan har tagit in bestämmelser om uttaxeringen i sina stadgar (jfr. 2 kap. 2 & första stycket 13). En medlem i en försäkringsförening kan således ådra sig visst personligt ansvar för föreningens skulder.

Om ansvar för förpliktelser ingångna på försäkringsföreningens vägnar före dess registrering finns bestämmelser i 2 kap. 9 5 andra och tredje styckena.

Annan verksamhet än försäkringsrörelse m.m.

6 5 En försäkringsförening får inte driva annan rörelse än försäkrings- rörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.

Livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i samma försäkringsförening skall hållas åtskilda hos föreningen.

SOU 1998182 Författningskommentar 179

1 första stycket, som i huvudsak överensstämmer med 7 5 första stycket UFL, har ett principiellt förbud för försäkringsföreningar att bedriva annan verksamhet än försäkringsrörelse tagits upp. Föreskriften mot- svaras av artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet som förutsätter att försäkringsgivare be- gränsar sin verksamhet till försäkringsrörelse och sådan verksamhet som är direkt ansluten till denna rörelse med uteslutande av all annan rörelse.

Förbudet är utformat efter mönster av 1 kap. 3 & första stycket FRL. Avsikten med den ändrade ordalydelsen av den nu gällande lagbe- stämmelsen är att anpassa bestämmelsen till motsvarande regel i FRL som en konsekvens av att försäkringsföreningar liksom försäkringsbo- lag skall bedriva affärsmässig försäkringsrörelse enligt förslaget. Möj- ligheten för försäkringsföreningar att få tillstånd att driva främmande verksamhet som inte är av ideell natur utökas härigenom. En förutsätt- ning för dispens bör även i fortsättningen vara att den främmande verk- samheten inte får ha för stor omfattning utan den måste stå i rimligt förhållande till försäkringsrörelsen. En annan förutsättning för dispens bör vara att verksamheten har ett naturligt samband med försäkringsrö- relsen och att det anses föreligga garantier för att verksamheten drivs i medlemmarnas intressen.

I andra stycket har i överensstämmelse med 1 kap. 3 & fjärde stycket FRL införts en separationsprincip för de försäkringsföreningar som meddelar såväl skadeförsäkring, dvs. kort sjuk- eller olycksfallsförsäk- ring, som livförsäkring. Föreskriften om att förvaltningen skall organi- seras så att liv- och skadeförsäkringsverksamheten hålls avskilda från varandra är föranledd av artikel 14.1 i första livförsäkringsdirektivet.

Definition av små försäkringsföreningar

7 9 Med småförsäkringsföreningar avses i denna lag

a) försäkringsföreningar som endast meddelar skadeförsäkring, om stadgarna medger uttag av extra bidrag eller minskning av förmå- ner, de årliga medlemsavgifterna inte överstiger ett belopp motsva- rande en miljon ecu och minst hälften av avgifterna kommer från medlemmarna,

b) försäkringsföreningar som endast meddelar kapitalförsäkring för dödsfall, om storleken av försäkringsförmånerna inte överstiger ett belopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen ( ] 962.831 ) om all- män försäkring för en medlem eller där förmånerna utgår i natura,

c) försäkringsföreningar som meddelar annan livförsäkring än som avses i b), om stadgarna medger uttag av extra bidrag eller minsk-

1 80 Författningskommentar SOU 1998:82

ning av förmåner och de årliga medlemsavgifterna inte överstiger ett belopp motsvarande 5 00 000 ecu.

I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, har in- förts en definition av vad som avses med små försäkringsföreningar. Definitionen ansluter nära till undantagsbestämmelsema i artikel 3 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirekti- vet. Små försäkringsföreningar, enligt definitionen i denna paragraf, omfattas därför inte av EG:s försäkringsdirektiv. Definitionen används bl.a. i 8 &.

Punkt a) i paragrafen avser försäkringsföreningar som enbart med- delar s.k. kort sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Bl.a. sjukkassor som uppfyller de i denna punkt angivna kriterierna hör till denna kategori av försäkringsföreningar. Kriterierna är utformade efter mönster av artikel 3.1 i första skadeförsäkringsdirektivet.

Punkt b) i paragrafen som i huvudsak motsvarar artikel 3.1 i första livförsäkringsdirektivet, tar sikte på begravningskassor som meddelar kapitalförsäkring för dödsfall under de villkor som anges i denna punkt.

Punkt c) i paragrafen grundar sig väsentligen på artikel 3.2 i första livförsäkringsdirektivet och avser försäkringsföreningar som tillhanda- håller andra former av livförsäkring än sådan som avses i b). Denna punkt innefattar bl.a. tjänstepensionskassor vars årliga medlemsavgifter inte överstiger ett belopp motsvarande 500 000 ecu. Sådana föreningar är således att anse som små försäkringsföreningar.

Dispenser

8 5 F inansinspektionen får, med de begränsningar som anges i andra och tredje styckena, medge undantag eller avvikelser från bestämmel— serna i denna lag ifråga om

]. småförsäkringsföreningar,

2. andra försäkringsföreningar än som avses i I , om föreningen hu- vudsakligen meddelar försäkring på grund av anställning.

Undantag eller avvikelser får medges från bestämmelserna, om ] koncernförhållanden i 9 59, 2 kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening i 2 kap. 4 5,

3. kapitalkrav vid utövande av verksamheten i 4 kap. 1 59, 4 försäkringstekniska avsättningar i 4 kap 2 5, 5 täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsvarande försäkringstekniska avsättningar i 4 kap. 3 59,

upprättande av grunder i 4 kap. 4 9",

försäkringstekniska riktlinjer i 4 kap. 7 9",

N?)

SOU 1998:82 Författningskommentar 181

8. register för skuldtäckning i 4 kap. 8 59, 9. reglerna om tillsyn i 10 kap.

Undantag eller avvikelse får endast medges om hinder inte föreligger

jrån allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till föreningens förhållanden.

Försäkringsföreningarna är idag mycket olika i storlek, karaktär och inriktning. Även i framtiden kan det antas att föreningar med olika in- riktning kommer att bildas. För att i framtiden underlätta bildandet av försäkringsföreningar bör de föreningar som inte omfattas av EG:s di- rektiv därför kunna få dispens från vissa av lagens regler. En förutsätt- ning för dispens är dock att det inte föreligger hinder från allmän syn- punkt och att detär lämpligt med hänsyn till föreningens förhållanden.

I första stycket anges de föreningar som har möjlighet att få dispens. Vad som avses med små försäkringsföreningar framgår av 7 &. Andra försäkringsföreningar än små försäkringsföreningar som kan få dispens är främst sådana föreningar som meddelar kollektivavtalsgrundad för- säkring. För dessa föreningar är förslaget till dispens en provisorisk lösning i avvaktan på resultat av de förslag som kollektivförsäkringsut- redningen har lagt fram (SOU 1998:7).

Av andra stycket framgår att dispens kan medges från vissa centrala regler i denna lag. Syftet med dispensmöjligheten är främst att under- lätta för små försäkringsföreningar att etablera och bedriva verksamhet samtidigt som Finansinspektionen ges möjlighet att undanta verksam— heten från tillsyn för att tillsynsresurserna skall kunna koncentreras till de områden där tillsynsbehovet är störst.

De grundläggande förutsättningarna för dispens anges i tredje styck- et. Kraven att det inte får föreligga något hinder från allmän synpunkt att bevilja en dispens och att dispensen skall vara lämplig med hänsyn till föreningens förhållanden har överförts från 2 5 andra stycket UFL. Det allmänna kravet i dispensgivningen innebär bl.a. att avsteget från lagen måste vara förenligt med EG:s rättssaker. Detta måste beaktas bl.a. när det gäller försäkringsföreningar som meddelar både kollekti- vavtalsgrundad försäkring och individuell försäkring och därför kan omfattas av EG:s direktiv.

Undantaget enligt andra stycket 9 kan innebära att en förenings verksamhet helt undantas från tillsyn.

Koncernförhållanden

9 5 Bestämmelserna om koncerner i 1 kap. 9 åförsäkringsrörelselagen (1982: 713) skall tillämpas påförsäkringsföreningar.

] 82 F öifattningskommentar SOU l998:82

I paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, har införts koncernregler genom en hänvisning till FRL. Hänvisningen innebär att en koncern innefattande en försäkringsförening skall föreligga i följande fall.

1. En försäkringsförening innehar mer än hälften av rösterna för samt— liga aktier eller andelar i en annan juridisk person.

2. En försäkringsförening äger aktier eller andelar i en annan juridisk person och förfogar på grund av avtal med andra delägare i denna över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar.

3. En försäkringsförening äger aktier eller andelar i en annan juridisk person och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamö— terna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.

4. En försäkringsförening äger aktier eller andelar i en annan juridisk person och har rätt att utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av före- skrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

I dessa situationer är försäkringsföreningen moderförening och den andrajuridiska personen dotterföretag.

Om ett dotterföretag, eller en moderförening och ett eller flera dot- terföretag tillsammans, eller flera dotterföretag tillsammans har sådana rättigheter som avses i 1-3 över en annan juridisk person, är även denna juridiska person dotterföretag i koncernen.

Om ett dotterföretag har sådana rättigheter som avses i 4 över en annan juridisk person, i vilket det äger aktier eller andelar, skall även denna juridiska person anses som dotterföretag i koncernen.

Koncerndefinitionen har bl.a. betydelse för tillämpning av bestäm- melserna om — skuldtäckning i 4 kap. 3 5, kreditjäv i 4 kap. 11 å, — styrelsens och verkställande direktörens informationsskyldighet i 5 kap. 1 5, och revisorsjäv i 5 kap. 8 5.

Med stöd av 8 & kan dispens ges från koncernbestämmelsema.

Nära förbindelser mellan en försäkringsförening och ett annat företag

10 å Bestämmelserna om nära förbindelser i 1 kap. 9 c 59 första stycket försäkringsrörelselagen (1982: 713) skall tillämpas på försäkringsföre- ningar.

SOU l998:82 Författningskommentar 183

I paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, har begreppet ”nära för- bindelser” införts genom en hänvisning till motsvarande begrepp i F RL. Med begreppet förstås en situation där en försäkringsförening är förenad med företag — genom ägarintresse, som innebär ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag el- ler,

genom kontroll, som innebär förbindelse mellan ett moderföretag och ett dotterföretag eller en likartad förbindelse mellan företagen.

Definitionen av ”nära förbindelse” ligger till grund för de föreslagna koncessionsbestämmelsema för försäkringsföreningama. Om en för- säkringsförening kommer att ha sådana nära förbindelser med något annat företag får koncession beviljas och stadgarna stadfästas för för- säkringsföreningen endast om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av föreningen (se 2 kap. 6 & tredje stycket).

Bestämmelser om redovisning

]] Q' Bestämmelser om förs äkringsföreningars redovisning finns i lagen (l995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Vid tillämpningen av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag skall försäkringsförening som uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar försäkring som avses i 2 59 andra stycket anses som livförsäk- ringsföretag. Andra föreningar skall anses som skadeförsäkringsföre- tag.

I paragrafen ges i första stycket en erinran om att ÅRFL skall tillämpas när det gäller försäkringsfö reningarnas redovisning.

ÅRFL skiljer mellan å ena sidan livförsäkringsföretag och å andra sidan skadeförsäkringsföretag. I andra stycket definieras därför vad som i redovisningssammanhang är att anse som en livförsäkringsföre- ning respektive skadeförsäkringsförening. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 1 kap. 4 & FRL.

Bestämmelser om livförsäkring med anknytning till värdepappersfonder

12 & Försäkringsföreningar som meddelar sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 b 59 första stycket 3 försäkringsrörelselagen (1982: 713) skall tillämpa bestämmelserna i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

1 84 F örfattningskommentar SOU 1998:82

Genom bestämmelserna i denna paragraf görs lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder (FFL) tillämpliga på försäk- ringsföreningar som avser att tillhandahålla fondförsäkringar. I enlighet med den allmänna principen att speciallag tar över allmän lag gäller bestämmelserna i FFL framför bestämmelserna i denna lag.

Av 2 & FFL framgår att rörelse enligt den lagen inte får förenas med annan försäkringsrörelse än sådan som avser försäkring för premiebe- frielse vid arbetsoförmåga. Detta innebär i praktiken att särskilda för- säkringsföreningar måste bildas för bedrivande av fondförsäkringsrö- relse.

Hänvisningar till försäkringsrörelselagen och lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

13 9” När det i denna lag hänvisas till bestämmelser i försäkringsrörel— selagen (1982: 713) eller till lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder skall vid tillämpningen av bestäm- melserna iakttas, att vad där sägs om

a) försäkringsbolag istället skall avse försäkringsförening,

b) försäkringstagare i stället skall avse medlemmar i försäkringsföre— ning,

c) premie istället skall avse medlemsavgift.

Om en bestämmelse iförsäkringsrörelselagen eller lagen om livförsäk— ringar med anknytning till värdepappersfonder hänvisar till en annan bestämmelse skall även hänvisningen tillämpas, om inte annat följer av denna lag.

Av framställningstekniska skäl har bestämmelserna i denna paragraf införts.

Hänvisningar till lagen om ekonomiska föreningar

14 ä' När det i denna lag hänvisas till bestämmelser i lagen ( 1 98 7:66 7) om ekonomiska föreningar skall vid tillämpningen av bestämmelserna iakttas, att vad där sägs om ekonomiska föreningar i stället skall avse försäkringsföreningar.

Om en bestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar hänvisar till en annan bestämmelse skall även hänvisningen tillämpas, om inte an- nat följer av denna lag.

Av framställningstekniska skäl har bestämmelserna i denna paragraf införts.

SOU 1998:82 Författningskommentar 185

2 kap. Bildandet av en försäkringsförening m.m.

I detta kapitel har tagits in bestämmelser om bildandet av en försäk- ringsförening (1 5). Jämfört med gällande lag är dessa bestämmelser nya bl.a. i fråga om antalet medlemmar i en förening. Den viktigaste reformen är dock att kapitalkrav har införts som förutsättning för bil- dandet av en förening.

I 2 & uppräknas de bestämmelser som alltid skall upptas i stadgarna för varje försäkringsförening. De obligatoriska stadgebestämmelserna har delvis motsvarighet i gällande lag.

På grund av att lagförslaget uppställer kapitalkrav på försäkringsfö— reningama kan föreningarna för att uppfylla kraven behöva anlita ut- omstående finansiering. Ett sätt att anskaffa utomstående finansiering är att bilda ett garantikapital. I 3 & upptas bestämmelser om garantika- pital.

Utgångspunkten för lagförslagets kapitalkrav då det gäller försäk- ringsförening under bildande har varit de EG-direktiv som styr försäk- ringsverksamhet. I 4 & har kapitalkraven preciserats.

] kapitalet ingår också bestämmelser om koncession (5-7 55) som är en nyhet i förhållande till gällande lag. I 5 & anges de formella kraven på en koncessionsansökan medan 6 & anger de närmare förutsättningar för att koncession skall beviljas. Bestämmelserna i 7 & avser ändring av beviljad koncession.

Enligt förslaget skall koncession som beviljas en försäkringsföre- ning enligt principen om en enda koncession i tredje generationens för- säkringsdirektiv gälla inom hela EES. I 10 och l 1 åå har tagits in regler som en försäkringsförening, som avser att meddela försäkring inom EES i ett annat land än Sverige, skall iaktta.

Kapitlet innehåller också bestämmelser om registrering (8 5) samt rättssubjektivitet och personlig ansvarighet (9 g).

Förutsättningar för bildandet av en försäkringsförening

] 5 En försäkringsförening skall ha minst 500 medlemmar. Medlemmarna skall anta stadgar samt välja styrelse och revisorer. Bestämmelser om kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsföre- ning/inns i 4 59.

För den försäkringsförening som skall bildas skall ansökan om kon— cession göras hos F inansinspektionen enligt bestämmelserna i 5 59. Anmälan för registrering skall göras enligt bestämmelserna i 8 59.

I paragrafen anges de grundläggande förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en försäkringsförening skall kunna bildas. Enligt

1 86 F örfattningskommentar SOU 1998:82 ___—Mä

första stycket förutsätts minst 500 medlemmar vid bildandet av före-

ningen. Ijämförelse med gällande lagstiftning (5 & UFL) innebär detta en skärpning av kravet på minsta medlemsantal för vissa föreningar som f.n. endast behöver ha 100 medlemmar. Detta gäller föreningar

som inte meddelar

1. förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension,

2. sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, eller

3. kapitalförsäkring för dödsfall till högre belopp än 1 000 kronor för en medlem.

Dessutom finns enligt den nuvarande regleringen möjlighet till dispens för alla föreningar från de lagstadgade kraven på minsta medlemsantal vid bildandet av föreningen, om särskilda skäl föreligger (5 & tredje stycket UFL).

Utgångspunkterna för förslagets krav på minsta medlemsantal då det gäller försäkringsförening under bildande har varit att föreningens för- säkringsbestånd skall vara så stort att det gör det möjligt att bedriva en sund försäkringsrörelse. Försäkringsbeståndet måste vara numerärt så stort att en försäkringsteknisk riskutjämning blir möjlig.

Den föreslagna höjningen av minsta medlemsantal för vissa före- ningar innebär att den yttre ramen för den nya lagens tillämpningsom- råde begränsas i förhållande till UFL genom att ingen förening kan etablera försäkringsverksamhet enligt förslaget med mindre än 500 medlemmar. När verksamheten har inletts kan dock Finansinspektionen medge att medlemsantalet tillfälligt får vara lägre än 500 medlemmar, se förslagets 4 kap. 10 5.

I likhet med vad som gäller enligt 10 & UFL skall enligt andra stycket medlemmarna anta stadgar som skall gälla för föreningens verksamhet samt utse styrelse och revisorer.

Hänvisningsbestämmelserna i tredje stycket, som saknar motsvarig— het i UFL, innebär att en försäkringsförening inte får bildas utan erfor- derligt konsolideringskapital (kapitalbas). Kapitalbasen skall minst uppgå till ett belopp motsvarande 800 000 ecu om rörelsen innefattar livförsäkring och 300 000 ecu om rörelsen är begränsad till skadeför- säkring, d.v.s. kort sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Från dessa kapital- krav kan dispens lämnas enligt 1 kap. 8 &.

Koncessionsplikten enligt fjärde stycket är ny i förhållande till gäl— lande lagstiftning.

Registreringsplikten enligt femte stycket är till sitt innehåll ny i jäm— förelse med gällande lag till följd av att ett koncessionssystem införs enligt förslaget.

SOU 1998:82 F örfattningskommentar 1 87

Stadgar

2 5 En försäkringsförenings stadgar skall ange ]. föreningens firma,

2. den ort i Sverige där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

3. ändamålet med föreningens verksamhet och de försäkringsklasser som verksamheten är avsedd att omfatta,

4. om föreningen skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (EES), de villkor som skall gälla för inträde i föreningen, antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter, revisorer och eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt om nå- gon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i såfall skall ske,

7. för det fall att fullmäktige skall finnas, hur de skall utses, samt de- ras befogenhet och mandattid,

8. tid för ordinarieföreningsstämma,

9. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom, 10. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, 1]. hur det skall förfaras med föreningens behållna tillgångar när fö- reningen upplöses, 12. för det fall att garantikapital som avses i 3 59 skall förekomma, vad som skall gälla därom och i vilken utsträckning rösträtt skall till- komma garanterna, samt 13. ordningen för beslut om särskild uttaxering och grunderna för dess verkställande, om sådan uttaxering skall få förekomma.

98%"

Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987.'1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

I första stycket, som motsvarar 1 1 5 andra stycket UFL, anges de frågor som alltid måste regleras i stadgarna för en försäkringsförening. Be- stämmelser i andra frågor kan föras in i stadgarna under förutsättning att de inte strider mot den föreslagna lagen om försäkringsföreningar eller andra författningar.

Någon motsvarighet till 11 & första stycket UFL, som med utgångs- punkt i soliditets- och skälighetsprincipema innehåller allmänna krav på en förenings stadgar, har inte tagits upp i förslaget. Soliditetsprinci- pen kommer i den föreslagna lagen till uttryck i solvensreglerna i 4 kap.

188 Författningskommentar SOU l998:82

medan den gällande Skälighetsprincipen i UFL upphävs enligt förslaget (se avsnitt 12).

Stadgarna skall ges in till Finansinspektionen för stadfästelse i sam— band med ansökan om koncession (se 5 8). Även en ändring av stad- garna skall stadfästas av inspektionen (se 7 5).

Enligt EG:s försäkringsdirektiv får förhandsgodkännande eller lö— pande anmälningar inte krävas av allmänna eller särskilda försäkrings— villkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt används för be- räkning av premietariffer eller tekniska avsättningar eller formulär och andra tryckta handlingar som försäkringsgivaren avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna. Detta framgår av be- stämmelserna i artikel 8 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel 5 i tredje livförsäkringsdi— rektivet).

För att det föreslagna systemet med stadfästelse av stadgar inte skall stå i strid med EG:s regler har vissa av de nuvarande föreskrifterna i 11 å andra stycket UFL om obligatorisk reglering i föreningarnas stad- gar utmönstrats. Detta gäller föreskriften i nuvarande punkt 5 att stad- garna måste ange försäkringsförmånemas beskaffenhet och storlek el- ler grunder för beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetal— ning av försäkringsbelopp. Det får anses vara tillfyllest att förenings- medlemmarna underrättas om försäkringsvillkoren genom försäkrings- breven. Härigenom förhindras också sådana tolkningssvårigheter som kan uppkomma om försäkringsavtalet och stadgarna inte överensstäm- mer med varandra. En sådan situation kan åtminstone tillfälligt uppstå t.ex. då försäkringsvillkoren ändras.

Enligt gällande lag skall i stadgarna anges högsta tillåtna försäk— ringsbelopp för en medlem när det gäller kapitalförsäkring. Denna be— gränsningsregel föreslås slopad i förslaget (se avsnitt 9) och har därför utmönstrats som obligatorisk bestämmelse i stadgarna.

Andra föreskrifter i gällande lag om obligatorisk reglering i stadgar- na som föreslås utmönstrade av nämnda skäl är bestämmelserna om fasta avgifter (nuvarande punkt 6 och 8), rätten till fribrev eller återköp (nuvarande punkt 9), villkoren för belåning av försäkringsbrev (nuvarande punkt 10) och grunderna för fondbildning (nuvarande punkt 12). I stället får föreningens styrelse besluta om dessa angelägenheter. De nuvarande obligatoriska bestämmelserna i stadgarna om grunderna för fondbildning motsvaras av solvensbestämmelserna i förslagets 4 kap. För rätten till fribrev eller återköp skall grunder upprättas (4 kap. 4 & första stycket 3). Detsamma gäller villkoren för belåning av försäk- ringsbrev (4 kap. 4 5 första stycket 4).

SOU 1 998:82 F örfattningskommentar ] 89

Gällande lags bestämmelser om försäkringsteknisk utredning har upphävts genom förslaget och ersatts av solvensregler i 4 kap. Någon motsvarighet till föreskriften i 11 å andra stycket 11 UFL om tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning innehåller därför inte förslaget.

Enligt EG:s regler får placeringsregler avseende fria fonder inte till- lämpas. Av denna anledning har föreskriften i nuvarande punkt 14 om att stadgarna skall ange hur medel som ej ingår i försäkringsfond skall användas slopats i förslaget. Ej heller har som obligatorisk föreskrift i stadgarna tagits upp det nuvarande kravet i punkt 13 om hur medel som ej behövs för löpande utgifter skall placeras och värdehandlingar skall förvaras. Försäkringsföreningens styrelse får besluta i dessa frågor med beaktande av solvensbestämmelserna i 4 kap. Det får också anses höra till styrelsens uppgifter att besluta om återbäring. Kravet i punkt 14, om att stadgarna skall ange om återbäring skall förekomma och bestäm- melserna därom, har därför utgått. Återbäringen till medlemmarna skall regleras i grunderna (4 kap. 4 5 första stycket 7).

I paragrafens första stycke punkt I ingår, liksom i 1 1 5 andra stycket 1 UFL, en föreskrift om föreningens firma. Närmare bestämmelser om firma finns i 9 kap.

Föreskriften i punkt 2 överensstämmer i sak med 11 å andra stycket 3 UFL. Orten för styrelsens säte är avgörande för frågan om försäk- ringsföreningens forum.

Eftersom en försäkringsförenings koncession enligt förslagets 6 & fjärde stycket skall gälla bestämda försäkringsklasser föreslås att ordly- delsen i 11 å andra stycket 2 UFL ändras i överensstämmelse med punkt 3.

En nyhet jämfört med gällande lag är föreskriften i punkt 4 om att stadgarna skall ange om föreningen skall driva försäkringsrörelse utan- för EES. Föreskriften är föranledd av tredje generationens försäkrings- direktiv. Prövningen av om en viss verksamhet får utsträckas till ett EES-land görs enligt förslagets 2 kap. 10 eller 1 1 &.

Liksom enligt 11 å andra stycket 4 UFL skall enligt punkt 5 de vill- kor som gäller för inträde i föreningen anges i stadgarna. Närmare be- stämmelser om medlemskap finns i förslagets 3 kap.

Punkterna 6 - 9 och 11 överensstämmer i sak med gällande rätt (1 1 å andra stycket 15 19 UFL).

Bestämmelsen i punkt 10 är ny i förhållande till UFL och har utfor- mats efter förebild av 2 kap. 2 5 9 EFL.

Bestämmelsen i punkt 12 är ny och innebär att i stadgarna skall an- ges om garantikapital skall förekomma och i vilken utsträckning röst- rätt i så fall skall tillkomma garanterna. Angående garantikapital, se

35.

190 Författningskommentar SOU 1998:82

Föreskriften i punkt 13 har överförts från 1 1 5 andra stycket 7 UF L. Ang. begränsning av möjligheten att göra särskild uttaxering, se 3 kap. 6 & tredje stycket.

Bestämmelserna i andra stycket överensstämmer med 11 & tredje stycket UFL.

Garantikapital

3 9" En försäkringsförening kan i stadgarna föreskriva att kapital får tillskjutas vid bildandet av föreningen (garantikapital) och att sådant kapital får tillskjutas även av andra än medlemmar (garanter). Garan- tikapitalet skall betalas med pengar senast inom två år från dagen för beslutet om föreningens bildande. Garantikapitalet skall återbetalas när det inte längre behövs för rörelsens ändamålsenliga bedrivande och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalkrav vid utövandet av verksamheten enligt 4 kap. 1 5.

Beslut om återbetalning av garantikapitalet fattas av förenings— stämman och får inte verkställas utan F inansinspektionens tillstånd. Verkställd återbetalning skall av styrelsen eller verkställande direktö— ren genast anmälas för registrering.

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, har efter mönster av vad som föreskrivs i fråga om ömsesidiga försäkringsbolag i 1 kap. 8 & FRL införts möjlighet till kapitaltillskott i försäkringsföreningar genom s.k. garantikapital. Garantikapitalet har till funktion att tillföra en för- säkringsförening erforderligt start- och rörelsekapital.

Avsikten med bestämmelsen är att underlätta för en förening att uppfylla de kapitalkrav som gäller vid bildandet av en försäkringsföre- ning enligt 4 8 och vid rörelsens bedrivande enligt 4 kap. 1 5. Till skill- nad från vad som gäller för ömsesidiga försäkringsbolag enligt 1 kap. 8 & FRL kan en försäkringsförening bildas utan garantikapital, oavsett om det föreligger särskilda skäl eller ej.

Garantikapital är i redovisningssammanhang att hänföra till eget ka- pital.

Ang. villkor för registrering av en försäkringsförening där garanti- kapital skall finnas, se 8 & tredje stycket.

SOU 1998:82 Författningskommentar 191

Kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening

4 &” När en försäkringsförening bildas skall föreningen ha en kapitalbas som inte får understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Garantibe— loppet är

1. 800 000 ecu, om rörelsen avser livförsäkring, och

2. 3 00 000 ecu, om rörelsen endast avser skadeförsäkring.

Garantibeloppet skall motsvaras av eget kapital.

I denna paragraf har införts kapitalkrav vid bildandet av en försäkrings— förening. Kapitalkraven grundar sig på artikel 17 i första skadeförsäk- ringsdirektivet och artikel 20 i första livförsäkringsdirektivet.

Bestämmelser om att försäkringsföreningar måste ha ett särskilt konsolideringskapital, s.k. kapitalbas, saknas i gällande lag. Avsikten med kravet på kapitalbas vid bildandet av en förening är att trygga föreningsmedlemmamas intressen under den första verksamhetstiden, när etablerings- och startåtgärderna kan ta stora belopp i anspråk.

Den initiala kapitalbasens storlek föreslås uppgå till ett minimibe- lopp (garantibelopp) som varierar beroende på om den planerade verk- samheten avser livförsäkring eller enbart skadeförsäkring. Detta fram— går av första stycket 1 och 2.

Vad som avses med livförsäkring resp. skadeförsäkring i denna lag har närmare preciserats i 1 kap. 2 & första och andra styckena.

Det garantibelopp som krävs enligt första stycket 1 motsvarar det garantibelopp som förutsätts i samband med bildandet av ett livförsäk- ringsbolag (jfr. 1 kap. 8a & tredje stycket och 7 kap. 26 å andra stycket FRL) medan garantibeloppet enligt första stycket 2 motsvarar det ga- rantibelopp som förutsätts när ett försäkringsbolag som enbart avser att meddela s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäkring inleder sin verksam- het (jfr. ] kap. 8a & tredje stycket och 7 kap. 27 5 första stycket c) F RL).

När försäkringsföreningen har inlett verksamheten dimensioneras kapitalbasen enligt den försäkringsrörelse som bedrivs. Kapitalbasen skall minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verk- samhetens art och omfattning (solvensmarginal), dock får kapitalbasen aldrig understiga garantibeloppet. I 4 kap. 1 5 finns närmare bestäm- melser om kapitalkrav vid utövande av verksamheten.

Enligt andra stycket skall garantibeloppet motsvaras av eget kapital. Till eget kapital hänförs bl.a. garantikapital (jfr. 3 15).

Att undantag kan medges från bestämmelserna om kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening framgår av 1 kap. 8 5.

192 Författningskommentar SOU l998:82

Koncessionsansökan

5 5 Styrelsen för försäkringsföreningen skall ansöka om koncession samt underställa Finansinspektionen stadgarna för stadfästelse. Till ansökningen skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten (verksamhetsplan). Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksam— hetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökningen.

Enligt denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, skall av prak— tiska skäl styrelsen för en försäkringsförening som är under bildande ansöka om koncession. Som regel torde initiativtagarna till bildandet av en försäkringsförening så snart som möjligt kalla till ett konstituerande sammanträde som bl.a. skall välja styrelse.

Ang. styrelsens möjlighet att agera på föreningens vägnar före re— gistreringen, se 9 5 första stycket.

Att Finansinspektionen är koncessionsgivande myndighet följer av 1 kap. l 5 första stycket.

Obligatoriska handlingar i ett koncessionsärende är stadgarna för fö- reningen och en plan för den planerade verksamheten (verksamhetsplan). Kravet på verksamhetsplan är föranlett av artikel 8.1 0 första skade- resp. första livförsäkringsdirektivet som förutsätter att en sådan plan fogas till koncessionsansökan. I övrigt innehåller lag- förslaget inte någon detaljerad förteckning över de handlingar och ut- redningar som skall fogas till en koncessionsansökan utan regeringen eller Finansinspektionen ges rätt att meddela närmare föreskrifter här- om.

Har inte Finansinspektionen fattat beslut i ett koncessionsärende sex månader efter det att ansökan gavs in har sökanden möjlighet att begära förklaring av kammarrätten, se 10 kap. 17 &.

Beviljande av koncession m.m.

6 & Finansinspektionen skall stadfästa stadgarna och bevilja konces—

sion, om

1. stadgarna uppjjzller de krav som ställs i denna lag,

2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppjj/lla kraven på en sund försäkringsverksamhet,

3. styrelseledamöterna, verkställande direktören och dennes ställföre— trädare har sådan allmän kännedom om försäkringsverksamhet som anses behövlig med beaktande av arten och omfattningen av försäk-

SOU l998:82 Författningskommentar 193

ringsföreningens verksamhet samt även i övrigt är lämpliga för uppgiften

4. försäkringsföreningen upprätthåller en sådan kapitalbas som anges i4 ; första stycket.

Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon yt— terligareförsäkringsgivare.

Om försäkringsföreningen kommer att ha nära förbindelser med något annat företag, får stadgarna stadfästas och koncession beviljas endast om förbindelserna inte hindrar en ejfektiv tillsyn av försäk- ringsföreningen.

Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a 5 första stycket klasserna 1 och 2 samt 3 b 5 första stycket försäkringsrörelselagen (] 982: 713).

Koncession beviljas tills vidare eller, om särskilda omständigheter föranleder detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.

I första stycket, som saknar direkt motsvarighet i UFL, anges konces- sionsvillkoren för försäkringsföreningar. Delvis är koncessionsvillko- ren desamma som för försäkringsbolag (jfr. 2 kap. 3 & fjärde stycket FRL).

En grundförutsättning för att koncession skall beviljas är enligt punkt 2 att det kan anses sannolikt att försäkringsföreningen i sin verk- samhet följer sunda affärsprinciper. Motsvarande koncessionsvillkor gäller för försäkringsbolag enligt FRL.

1 artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet stadgas om de minimikrav som en försäkrings- givare skall uppfylla för att koncession skall beviljas. Ett av dessa krav är att försäkringsföretaget faktiskt skall ledas av personer med lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer och lämplig yrkesmässig erfarenhet. Detta krav har tagits upp ipunkt 3.

I detta sammanhang kan erinras om att enligt 5 kap. 1 5 skall hälften av styrelsens ledamöter väljas på föreningsstämma eller utses av orga— nisation som kan anses företräda medlemmarna. Även dessa styrelsele- damöter skall givetvis uppfylla lämplighetskraven. Vad som torde kun- na krävas är ett tillräckligt kunnande på området eller i vart fall förmå- ga att skaffa sig sådan kunskap. Viss erfarenhet från näringsverksamhet eller något annat område av betydelse för uppgiften bör också förutsät— tas. Vidare bör den som ingår i ledningen ha de personliga egenskaper i fråga om omdömesgillhet som uppgiften kräver.

Enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet får stadganden som gäller koncession

7 17-1169

194 F örfattningskommentar SOU 1998:82 H

inte innehålla krav på att ansökan om koncession skall behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov. En föreskrift härom har införts i andra stycket.

Koncessionsvillkoret i tredje stycket syftar till att skapa förutsätt— ningar för en effektiv tillsyn av försäkringsföreningens verksamhet. Begreppet nära förbindelser har definierats i 1 kap. 10 & genom en hän- visning till motsvarande begrepp i FRL.

Koncession skall enligt fjärde stycket inte beviljas för försäkringsrö— relse i allmänhet utan i enlighet med den indelning i försäkringsklasser som anges i stycket.

I överensstämmelse med vad som gäller enligt FRL kan koncession enligt femte stycket beviljas tills vidare eller tidsbegränsas.

Att undantag kan medges från bestämmelserna om kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening framgår av 1 kap. 8 &.

Ang. överklagande av inspektionens beslut i ett koncessionsärende, se 10 kap. 16 &.

Andring av koncession m.m.

7 Q' Om en försäkringsförening avser att ändra stadgarna eller att an- söka om förlängning av en tidsbegränsad koncession eller att utvidga verksamheten till en försäkringsklass som inte omfattas av den gällande koncessionen, skall bestämmelserna i 5 och 6 55 tillämpas.

Enligt paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, skall prövningen om ändring av stadgarna eller koncessionen i princip ske på samma grunder som vid fastställelse av nya stadgar eller en ny koncession. Även ansökningsförfarandet 1 ett sådant fall skall ] princip ske på sam- ma sätt som vid en ny ansökan.

Bestämmelser om att föreningsstämman fattar beslut om stadgeänd- ring finns i 5 kap. 7 &.

Registrering

8 9” En försäkringsförening skall anmälas för registrering senast sex månader efter det att koncession har beviljats.

Om föreningen enligt stadgarna eller enligt beslut som har fattats vid sammanträde med medlemmarna inte skall börja sin verksamhet förrän visst villkor har uppfyllts, räknas tiden för anmälan för registre- ring i stället från den tidpunkt då villkoret är uppfyllt. Registrering får inte ske före denna tidpunkt.

För registrering av en försäkringsförening där garantikapital skall finnas, krävs

SOU 1998:82 F örfattningskommentar 195

]. att minst hälften av garantikapitalet har betalats och 2. att garanterna har lämnat till föreningen ställda skriftliga förbindel- ser på de belopp som inte har betalats

Frågan om föreningens bildande har fallit, om anmälan för registre- ring inte skett inom den tid som anges i första eller andra stycket eller om F inansinspektionen genom beslut som vunnit laga kraft har avskri- vit sådan anmälan eller vägrat registrering. Styrelseledamöterna sva- rar solidariskt för återbetalningen av de belopp som tecknats som ga- rantikapital eller avgifter jämte uppkommen avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärder som avses i 9 5 första stycket andra meningen.

Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i UFL, bygger på samma principer om registrering som FRL och EFL. Närmare bestämmelser om registrering finns i 11 kap.

Liksom för försäkringsbolag är enligt första stycket tidpunkten för registreringsskyldigheten knuten till koncessionen (jfr. 2 kap. 13 5 första stycket FRL). Ett syfte med sexmånadersfristen är att registre- ringsfrågan inte bör uppskjutas under en alltför lång tid med hänsyn till de som inträtt i föreningen som medlemmar och betalat medlemsavgif- ter. Det är också allmänt sett angeläget att verksamheten kan inledas så snart som möjligt efter koncessionen vilket förutsätter registrering. Koncessionen skall förverkas om inte föreningen anmälts för registre— ring inom sexmånadersfristen (se 10 kap.12 & första stycket 1) .

Efter mönster av 2 kap. 3 5 andra stycket EFL har i andra stycket in- förts möjlighet att i försäkringsföreningens stadgar eller genom beslut vid sammanträde med medlemmarna bestämma att föreningen inte får börja sin verksamhet förrän visst villkor uppfyllts. 1 ett sådant fall räk- nas sexmånadersfristen för registreringen från den dag villkoret upp— fyllts.

Avsikten med reglerna i tredje stycket är att skapa garantier för att försäkringsföreningen verkligen tillförs det uppgivna garantikapitalet.

Bestämmelserna i fjärde stycket om att frågan om en försäkringsfö- renings bildande har fallit, då anmälan inte sker i rätt tid eller då Finan- sinspektionen genom lagakraftvunnet beslut antingen avskrivit anmälan eller vägrat registrering, har 2 kap. 3 & tredje stycket EFL som förebild. Detsamma gäller föreskriften om styrelseledamöternas solidariska åter- betalningsskyldighet.

Ang. registreringsanmälan avseende styrelseledamot, verkställande direktör, styrelsesuppleant, vice verkställande direktör och firmateckna- re, se 5 kap. 1 5.

196 F örfattningskommentar SOU 1998:82

Rättssubjektivitet och personlig ansvarighet

9 5 Sedan en försäkringsförening har registrerats kan den förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstol och andra myndigheter. Styrelsen får dock före registreringen föra ta- lan i mål rörande föreningens bildande och även i övrigt vidta åtgärder för att erhålla de belopp som tecknats som garantikapital eller utfästa avgifter samt ansöka om koncession.

Om en förpliktelse uppkommer genom en åtgärd på föreningens vägnar före registreringen, svarar de som har beslutat eller deltagit i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. Vid registreringen övergår an- svaret på föreningen, om förpliktelsen följer av stadgarna eller har till- kommit efter det att föreningen bildats.

Har före registreringen ett avtal för föreningen slutits med en med- kontrahent som visste att föreningen var oregistrerad kan denne, såvi— da inte annat följer av avtalet, frånträda detta endast om frågan om föreningens bildande har fallit enligt 8 39 fjärde stycket. Om medkon— trahenten inte visste att föreningen var oregistrerad, kan han frånträda avtalet innan föreningen har registrerats.

Första stycket, som i huvudsak överensstämmer med 9 5 första stycket UFL, innebär att en försäkringsförening blirjuridisk person först i och med registreringen. Avtal och andra rättshandlingar som dessförinnan ingåtts för föreningens räkning är inte bindande för föreningen. Sedan styrelse blivit utsedd i föreningen kan den dock vidta vissa åtgärder redan före registreringen såsom att föra talan i mål om föreningens bil- dande, driva in garantikapital eller medlemsavgifter och ansöka om koncession.

Genom bestämmelsen i andra stycket första meningen, som i sak överensstämmer med 9 5 andra stycket UFL, blir den som handlar på försäkringsföreningens vägnar före registreringen, personligt ansvarig för föreningens förpliktelser.

Vid försäkringsföreningens registrering övergår enligt styckets and- ra mening ansvaret för förpliktelsen på föreningen, förutsatt att för- pliktelsen följer av stadgarna eller uppkommit efter det att föreningen bildats. Härigenom upphör det personliga ansvaret. Bestämmelsen är ny i förhållande till gällande lag och motsvaras väsentligen av 2 kap. 4 5 andra stycket andra meningen EFL

Bestämmelserna i tredje stycket om rätt för motpart att frånträda avtal är en nyhet i förhållande till nuvarande lagstiftning och har sin förebild i 2 kap. 4 & tredje stycket EFL.

SOU 1998:82 Författningskommentar 197

Verksamhet från en etablering i ett främmande land inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES)

10 å” En försäkringsförening som avser att upprätta en filial, agentur eller annat liknande driftställe (sekundäretablering) i ett främmande land inom EES skall underrätta F inansinspektionen om det. För under— rättelsen gäller vad som föreskrivs i 2 a kap. 1 59 andra stycket försäk- ringsrörelselagen (1982: 713).

F inansinspektionen skall, om förutsättningarna enligt första stycket andra meningen är uppjyllda, lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där sekundäretableringen skall upprättas. Därvid skall bestämmelserna i 2 a kap. 2 5? första — tredje styckena försäkringsrörelselagen tillämpas, dock med den avvikelsen att vad där sägs om kapitalbas enligt försäkringsrörelselagen i stället skall avse kapitalbas enligt 4 & och 4 kap. 1 59 denna lag. Om F inansin- spektionen finner att förutsättningar att upprätta en sekundäretablering inte föreligger, skall inspektionen meddela beslut om det inom tre må- nader från det att inspektionen tagit emot underrättelsen enligt första stycket.

Vid ändring av något förhållande som angivits i en underrättelse enligt första stycket skall bestämmelserna i 2 a kap. 3 åförsäkringsrö- relselagen tillämpas.

Genom denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, öppnas möj- lighet för försäkringsföreningar att bedriva försäkringsverksamhet i ett annat land inom EES än Sverige på basis av etableringsfriheten i enlig- het med tredje generationens försäkringsdirektiv. Enligt dessa direktiv medför principen om en enda koncession att en försäkringsförening som avser att bedriva försäkringsverksamhet i någon utländsk stat som hör till EES i fortsättningen inte behöver särskild koncession av myn- digheterna i detta land utan kan driva verksamheten med stöd av kon- cession enligt 6 g. Bedrivande av försäkringsverksamhet i ett annat land inom EES med stöd av etableringsrätten förutsätter dock enligt artikel 32 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkrings- direktivet att de behöriga myndigheterna som utövar tillsyn över för— säkringsverksamheten i försäkringsgivarens hemland underrättas. På grund av detta har i första stycket införts en skyldighet för försäkrings- föreningama att underrätta Finansinspektionen om sin avsikt att etable- ra en representation i ett land inom EES. Med representation avses i detta sammanhang filial, agentur eller annat liknande driftställe (sekundäretablering).

Hänvisningen i stycket till 2 a kap. 1 5 andra stycket FRL innebär att försäkringsföreningen till underrättelsen skall foga

198 Författningskommentar SOU 1998:82

1. uppgift om i vilket land sekundäretableringen skall upprättas,

2. en plan för den tilltänkta verksamheten, med angivande av sekun- däretableringens organisation och vilket slags försäkringsverksam- het som skall drivas där,

3. uppgift om sekundäretableringens adress, och

4. uppgift om vem som är företrädare för sekundäretableringen.

Genom hänvisningen i andra stycket till 2 a kap. 2 5 första — tredje styckena FRL fastställs för Finansinspektionen en tid om tre månader inom vilken inspektionen skall lämna meddelande till tillsynsmyndig- heten i det land där försäkringsföreningen avser att etablera en repre— sentation. Tidsfristen på tre månader skall räknas från det att inspektio- nen av föreningen fått den nyssnämnda underrättelsen och alla uppgif- ter som skall fogas till underrättelsen. Inspektionen skall dessutom un- derrätta vederbörande försäkringsförening om när uppgifterna har sänts till den utländska tillsynsmyndigheten. Inspektionen skall till medde- landet till den utländska tillsynsmyndigheten också foga ett intyg om att försäkringsföreningen har en tillräcklig kapitalbas enligt 4 5 och 4 kap. 1 &.

Inspektionen skall lämna meddelande till den utländska myndighe- ten om att försäkringsföreningen avser att från en sekundäretablering i landet i fråga inleda försäkringsverksamhet, om 1. försäkringsföreningens organisation är ändamålsenlig,

2. försäkringsföreningens finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens art och omfattning, och

3. företrädaren för sekundäretableringen har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är väl lämpad att leda verksamheten vid se— kundäretableringen.

Verksamheten från en sekundäretablering får enligt FRL:s lydelse inle- das två månader efter det att inspektionen har lämnat meddelande till den utländska myndigheten om den planerade verksamheten från se- kundäretableringen. I detta sammanhang bör påpekas att enligt direkti- vens lydelse (artikel 10.3 i första skadeförsäkringsdirektivet och 10.5 i första livförsäkringsdirektivet i deras lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet) får filialen inleda sin verksamhet efter underrättelse från de behöriga myn- digheterna i filialstaten eller sedan en frist på två månader löpt ut utan att någon underrättelse mottagits. Det kan därför ifrågasättas om FRL på ett korrekt sätt återger direktivens innehåll. Om myndigheterna i filialstaten låtit höra av sig synes verksamheten omedelbart kunna inle- das trots att tvåmånadersfristen inte löpt ut. Eftersom lagförslaget byg- ger på hänvisning till FRL får dock försäkringsföreningama, i avvaktan

SOU 1998:82 F örfattningskommentar 199

på en eventuell ändring av FRL, i likhet med försäkringsbolagen in- vänta att tvåmånadersfristen löpt ut innan verksamheten inleds.

Hänvisningen i tredje stycket till 2 a kap. 3 & FRL innebär att för- säkringsföreningen skall iaktta ett särskilt förfarande vid ändringar i den information som lämnats om sekundäretableringen sedan etable- ringen upprättats.

Om möjlighet att begära förklaring av kammarrätten om ärendet fördröjs, se 10 kap. 17 &.

Gränsöverskridande verksamhet inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES)

11 5 En försäkringsförening som avser att från Sverige eller från en sekundäretablering i ett annat land inom EES meddela försäkringar för risker belägna i eller för åtaganden som skall fullgöras i ett annat land inom EES, och detta skall ske på annat sätt än genom en sekundäreta- blering i det landet (gränsöverskridande verksamhet) skall underrätta Finansinspektionen om det. 1 underrättelsen skall det anges vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall omfatta.

Finansinspektionen skall lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verk- samheten skall bedrivas. Därvid skall bestämmelserna i 2 a kap. 5 59 försäkringsrörelselagen (1982: 713) tillämpas, dock med den avvikelsen att vad där sägs om kapitalbas enligt försäkringsrörelselagen i stället skall avse kapitalbas enligt 4 59 och 4 kap. 1 59 denna lag.

Vid ändring av något förhållande som angivits i en underrättelse enligt första stycket, skall bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas.

I paragrafen anges hur en försäkringsförening skall handla om den av- ser att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom EES. Hänvisning- en till FRL:s regler innebär att inom en månad från det att Finansin- spektionen har tagit emot en underrättelse om gränsöverskridande verk- samhet skall inspektionen meddela tillsynsmyndigheten i det land där försäkringsföreningen skall tillhandahålla försäkringstjänster om den planerade verksamheten. Till inspektionens meddelande skall fogas ett intyg om att försäkringsföreningen har en tillräcklig kapitalbas enligt 4 5 och 4 kap. 1 & samt en upplysning om vilka försäkringsklasser som föreningens koncession omfattar. Försäkringsföreningen skall under- rättas om när meddelandet lämnas till den utländska tillsynsmyndighe- ten. I samband därmed får den gränsöverskridande verksamheten inle- das. Finansinspektionen skall vägra att lämna ett sådant meddelande till utländsk tillsynsmyndighet, som är en förutsättning för inledande av

200 F örfattningskommentar SOU l998:82

gränsöverskridande verksamhet, om inspektionen finner att förutsätt- ningar saknas för att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Beslut härom skall fattas inom en månad från det att inspektionen tog emot underrättelsen om den tilltänkta gränsöverskridande verksamheten.

Om möjlighet att begära förklaring av kammarrätten om ärendet fördröjs, se 10 kap. 17 ä.

3 kap. Medlemskap m.m.

Kapitlet innehåller bestämmelser om medlemskap som i stor utsträck- ning ansluter sig till gällande ordning i avvaktan på resultatet av en på- gående översyn av försäkringsavtalslagstiftningen. Bestämmelserna avser medlems inträde (1 5), medlems avgång (3 5), medlems skyldig- heter och rättigheter vid avgång (4 å), rätt till fribrev och återköp vid avgång (5 ©), medlemsavgifter (6 5) samt styrelsens skyldighet att föra en medlemsförteckning (7 $).

Kapitlet innehåller vidare regler om försäkringsbrevets innehåll (2 5) och om förbud mot att lämna ut personuppgift (8 ©).

Inträde

I 5 Fråga om antagande av medlem i en försäkringsförening avgörs av styrelsen med iakttagande av vad som är föreskrivet istadgarna.

Paragrafen motsvarar 16 & UFL.

Försäkringsföreningar har enligt denna paragraf fri prövningsrätt beträffande vem som skall antas som medlem i föreningen. Den som vägrats inträde i en försäkringsförening kan således inte få detta prövat av utomstående organ. Enligt 2 kap. 2 5 första stycket 5 skall villkoren för inträde i föreningen framgå av stadgarna.

Av det förhållandet att en person som beviljats inträde i en försäk- ringsförening i själva verket träffar ett försäkringsavtal med föreningen följer att FAL är tillämplig på rättsförhållandet mellan föreningen och medlemmen.

F örsäkringsbrevets innehåll m.m.

2 5 Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.

SOU 1998 : 82 F örfattningskommentar 201

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek— tionen får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en försäkringsförening skall lämna till medlemmarna och till den som an- sökt om medlemskap i föreningen.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, har 7 kap. 19 & FRL som förebild.

De försäkringsvillkor som omtalas i första stycket gäller bl.a. för— säkringarnas giltighetstid, medlemsavgifterna och den tidpunkt då för- säkringsföreningens ansvar inträder.

I andra stycket har öppnats möjlighet för regeringen eller inspektio- nen att utfärda föreskrifter om informationsplikt gentemot försäkrings- föreningens medlemmar. Föreskriften kan ses som en övergångslösning i avvaktan på resultatet av pågående översyn av näringsrättsliga regler inom försäkringsområdet innefattande information om försäkring.

Avgång

3 5 Medlem får utträda ur en försäkringsförening, om medlemmen inte på grund av sin anställning är skyldig tillhöra denna. Anmälan om ut- träde skall göras skriftligen.

Medlem får inte uteslutas ur försäkringsföreningen av annan orsak än stadgarna anger. En fråga om uteslutning prövas av styrelsen om inte annat är bestämt i stadgarna.

Paragrafen motsvarar delvis 17 & UFL. Den nuvarande föreskriften att det i stadgarna kan föreskrivas att namnunderskriften på anmälan om utträde skall vara bevittnad har dock inte särskilt angivits i den nya la- gen. Reglerna innebär att en medlem kan gå ur föreningen när helst han så önskar. Medlemmen kan dock på grund av sin anställning vara skyl- dig att tillhöra föreningen. Detta skall i så fall framgå av stadgarna, se 2 kap. 2 5 första stycket 5. Den nuvarande möjligheten att i stadgarna föreskriva att en medlem är skyldig att kvarstå i föreningen under högst ett år kommer inte att finnas i fortsättningen.

Medlems skyldigheter och rättigheter vid avgång

4 5 Även om en medlem avgått eller uteslutits ur en försäkringsförening eller avlidit, har föreningen, om inte annat framgår av försäkringsvill- koren, rätt till dels avgift för den tidsperiod, varunder avgången har ägt rum, dels vad som belöper på den avgångne enligt beslut om sär- skild uttaxering som fattats före avgången.

202 F örfattningskommentar SOU l998:82

Den avgångne eller hans rättsinnehavare har inte annan rätt till fö- reningens tillgångar än som framgår av försäkringsvillkoren.

Paragrafen överensstämmer i sak med 18 & UFL.

Fribrev och återköp

5 & Avgår en medlem ur en försäkringsförening har han vid livförsäk- ring rätt till fribrev eller återköp, dock med de inskränkningar som föl- jer av andra stycket.

Rätten till fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om 1. den minsta tid under vilken försäkringen skall ha gällt, 2. det lägsta belopp som skall ha erlagts i avgifter för försäkringen, 3. det lägsta belopp till vilket fribrevs- eller återköpsvärde skall upp-

ga.

Första stycket motsvarar i huvudsak 19 5 första stycket UFL. Hittills har gällt att vid pensionsförsäkring har endast rätt till fribrev, men ej återköp, funnits. Någon sådan begränsning föreslås dock ej utan rätten till fribrev eller återköp skall gälla alla typer av livförsäkringar som försäkringsföreningen meddelar. Som en konsekvens av att EG:s tredje livförsäkringsdirektiv föreskriver att medlemsstaterna inte får kräva förhandsgodkännande beträffande villkor, har den nuvarande bestäm- melsen om att F inansinspektionen kan föreskriva att rätt till fribrev eller återköp inte skall föreligga i en förening eller vissa slag av försäkringar utmönstrats.

Andra stycket motsvarar helt gällande reglering. I de föreningar där rätt till fribrev eller återköp skall föreligga får rätten härtill inte in- skränkas av andra skäl än som anges i detta stycke. De närmare villko- ren till sådan rätt skall framgå av grunderna, se 4 kap. 4 & första stycket 3.

Avgifter

6 5 En försäkringsförening skall till verksamhetens bedrivande ta ut medlemsavgifter. Meddelar föreningen försäkring inom flera försäk— ringsklasser, skall särskild avgift uttagas för varje försäkringsklass.

Uttagande av avgifter får inte göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom föreningen.

SOU 1998:82 Författningskommentar 203

Om stadgarna medger särskild uttaxering, får sådan endast ske när föreningens tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga ut- övande.

Paragrafen motsvarar delvis 20 & UFL. Begreppet verksamhetsgren har dock ersatts med försäkringsklass i enlighet med EG:s terminologi.

1 överensstämmelse med gällande lag stadgas att uttagande av av— gifter inte får göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom före- ningen.

Grunder skall upprättas för beräkning av avgifter, se 4 kap. 4 5 första stycket 1.

Medlemsförteckning

7 5 Styrelsen skall föra en medlemsförteckning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek- tionen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall fö- ras in i förteckningen och om hur förteckningen skall vara ordnad.

Skyldigheten att föra medlemsförteckning har överförts från 15 & UFL. Det får anses onödigt att tynga lagtexten med detaljerade föreskrifter om registret. Föreskrifter härom bör i stället ges av regeringen eller Finansinspektionen.

4 kap. Rörelsen

Kapitlet innehåller i huvudsak solvensregler. I 1 & har tagits in be- stämmelser om kapitalkrav som ställs på försäkringsföreningar vid be- drivande av verksamheten. Bestämmelserna är väsentligen av samma innehåll som motsvarande reglering för försäkringsbolag enligt FRL.

I kapitlet ingår också bestämmelser om försäkringstekniska avsätt- ningar (2 å), täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsva- rande försäkringstekniska avsättningar (3 5), grunder (4-6 åå), försäk- ringstekniska riktlinjer (7 &) och register för skuldtäckning (8 5). Be- stämmelserna följer i tillämpliga delar motsvarande regelsystem i FRL.

Kapitlet innehåller också bestämmelser om förbud att ingå borgen m.m. (9 ©), möjlighet att få dispens från kravet på minsta medlemsantal i en försäkringsförening sedan verksamheten inletts (10 5), kreditjäv (11 &) begränsning av försäkringsförenings rätt att äga aktier m.m. (12 å), användning av finansiella instrument (13 å) och intressegemen-

204 F öifattningskommentar SOU 1998:82

skap mellan försäkringsförening och aktiebolag eller ekonomisk före- ning (14 å).

Kapitalkrav vid utövande av verksamheten

I 5 En försäkringsförening skall, utöver till gångar motsvarande försäk— ringstekniska avsättningar enligt 2 5, vid varje tidpunkt ha en tillräck- lig kapitalbas vid utövandet av verksamheten. Kapitalbasen skall minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal), dock får kapitalbasen aldrig vara mindre än det garantibelopp som anges i 2 kap. 4 59 första stycket 1 för livförsäkringsrörelse och i 2 kap. 4 5 första stycket 2 för skadeförsäk- ringsrörelse. Solvensmarginalen skall beräknas för livförsäkring enligt 7 kap. 23 ? försäkringsrörelselagen (1982: 713) och för skadeförsäk- ring enligt 7 kap. 25 39 nämnda lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek— tionen meddelar föreskrifter om vilka poster som får ingå i kapitalba- sen. Dock skall ifråga om livförsäkring en sjättedel av solvensmargi- nalen eller garantibeloppet, om det är större, motsvaras av eget kapi- tal.

Om livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse drivs i sam— ma försäkringsförening skall kapitalbasen för livförsäkringsrörelsen respektive skadeförsäkringsrörelsen redovisas separat. Om båda verk- samhetsformerna uppfyller kraven på kapitalbasens storlek enligt första stycket får dock poster hänförliga till den ena kapitalbasen, till den del den överstiger den föreskrivna storleken, räknas in i den andra kapitalbasen. F inansinspektionen skall underrättas om ett sådant förfa— rande.

Genom bestämmelserna i denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, införs krav på särskilt konsolideringskapital, dvs. reserver utöver försäkringstekniska avsättningar, för försäkringsföreningar. I den gäl- lande lagen finns inga bestämmelser om kapitalkrav på föreningarna utöver kraven på den försäkringstekniska risktäckningskapaciteten. Paragrafen grundar sig på solvensreglerna i FRL.

I första stycket fastslås ett krav på ett minsta konsolideringskapital - kapitalbas - i en försäkringsförening vid bedrivandet av verksamheten. Bestämmelser om att en försäkringsförening skall ha ett tillräckligt startkapital finns i 2 kap. 4 &. Konsolideringsreglerna i detta stycke är baserade på artikel 16.1 i första skadeförsäkringsdirektivet i dess lydel- se enligt artikel 24 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel

SOU 1998:82 Författningskommentar 205

18 i första livförsäkringsdirektivet med den ändring som gjorts i artikel 25 i tredje livförsäkringsdirektivet.

Kapitalbasens storlek skall fastställas på grundval av verksamhetens art och omfattning (solvensmarginalen) i enlighet med de beräknings- regler som gäller för försäkringsbolag enligt FRL. Emellertid får kapi— talbasen aldrig underskrida ett belopp motsvarande 800 000 ecu, om föreningens verksamhet innefattar livförsäkring, och 300 000 ecu, om föreningens verksamhet är begränsad till enbart skadeförsäkring, även om verksamheten är av blygsam omfattning.

1 andra stycket föreslås att särskilda föreskrifter utfärdas om vilka poster som skall hänföras till kapitalbasen. Inom ramen för vad som föreskrivs i artikel 24 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive ar- tikel 25 i tredje livförsäkringsdirektivet ges möjligheter att beakta eventuellt lånekapital vid utformningen av föreskrifterna. När det gäller livförsäkring har dock i överensstämmelse med 7 kap. 26 & tredje stycket FRL införts en begränsningsregel i fråga om möjligheten att räkna främmande kapital till kapitalbasen.

Till eget kapital är bl.a. att hänföra garantikapital (se 2 kap. 3 5). Tredje stycket överensstämmer i sak med 7 kap. 28 & FRL. Att undantag kan medges från bestämmelserna om kapitalkrav vid utövandet av verksamheten framgår av 1 kap. 8 &.

Försäkringstekniska avsättningar

2 Q' En försäkringsförenings försäkringstekniska avsättningar skall motsvara belopp som erfordras för att föreningen vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas upp- komma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkrings- tekniska avsättningarna skall motsvara försäkringsföreningens ansva- righet för

1. löpande försäkringar (premiereserv),

2. intråffande oreglerade försäkringsfall, kostnader som beräknas uppkomma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (avsättning för oreglerade skador),

3. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning,

4. sådan tilldelad återbäring inom skadeförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning.

Vid beräkning av premiereserv skall bestämmelserna i 7 kap. 2 åför- säkringsrörelselagen (1982: 713) eller föreskrifter som meddelas med stöd av någon av dessa bestämmelser tillämpas.

206 Författningskommentar SOU 1998:82

Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek- tionen får meddela närmare föreskrifter om beräkning av försäkrings- tekniska avsättningar.

Paragrafen, som delvis har sin motsvarighet i bestämmelserna om för- säkringsteknisk utredning och fondbildning i 21 - 23 55 UFL, innehål- ler bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar.

I första stycket fastslås att en försäkringsförening skall för sin för- säkringsrörelse beräkna försäkringstekniska avsättningar. De försäk- ringstekniska avsättningarna indelas i olika poster som i huvudsak överensstämmer med motsvarande indelning i 7 kap. 1 5 första stycket andra meningen 1 - 4 FRL.

Premiereserven utgör värdet av försäkringsföreningens samlade an- svarighet för löpande försäkringar. 1 andra stycket anges regler för be— räkning av premiereserven.

Avsättning för oreglerade skador avser inträffade oreglerade försäk- ringsfall, kostnader som beräknas uppkomma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut. I tredje stycket anges regler för beräkning av oreglerade skador.

Med tilldelad återbäring som inte har förfallit till betalning åsyftas överskottsmedel som tilldelats en enskild föreningsmedlem för senare utbetalning och som därmed är att betrakta som en utfäst förmån.

Hänvisningen i andra stycket till reglerna om beräkning av premie- reserv i FRL innebär att premiereserven i regel skall beräknas individu- ellt för varje försäkring och inkludera ett för försäkringsföreningen be- räknat tillägg som anses behövligt för att möta förluster inom skadeför- säkringsrörelse på grund av kvardröjande risker eller att försäkringar inom livförsäkringsrörelse upphör i förtid. En kollektiv beräkning av premiereserven medges som en alternativ metod förutsatt att den ger ett resultat som motsvarar det som erhålls vid en individuell beräkning. Premiereservens beräkning skall bygga på antaganden om dödlighet och andra riksmått, räntefot samt driftkostnader som kan anses vara betryggande.

Bestämmelserna om grundläggande krav på beräkningen av avsätt- ningar för oreglerade skador har tagits upp i tredje stycket som över- ensstämmer med 7 kap. 1 & tredje stycket F RL.

Fjärde stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller Fi- nansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om beräkning av försäkringstekniska avsättningar.

SOU 1998:82 Författningskommentar 207

Att undantag kan medges från bestämmelserna om försäkringstek- niska avsättningar framgår av 1 kap. 8 &.

Täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsvarande försäkringstekniska avsättningar

3 9” En försäkringsförenings försäkringstekniska avsättningar skall täckas med tillgångar på det sätt som sägs om skuldtäckning enligt 7kap. 9 59 första, tredje och färde styckena, 9 a - 10 c 55, 10 e 5 och 1 0 f 59 första stycket försäkringsrörelselagen (1982.'713) eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser.

De tillgångar som används för skuldtäckning enligt första stycket skall värderas enligt 7 kap. 10 f ? treaje - sjätte styckena försäkrings- rörelselagen. Vid värderingen skall avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

För de tillgångar som används för skuldtäckning gäller bestämmel- serna om lokalisering av tillgångar i 7 kap. 10 d 59 första stycket för- säkringsrörelselagen.

Hänvisningen i första stycket till FRL innebär att en försäkringsföre- ning skall ha tillgångar till ett värde motsvarande försäkringstekniska avsättningar placerade på visst sätt. Placeringsreglerna gäller medel där försäkringsföreningar bär risken för egen räkning. Skuldtäckningsbe- loppet är således ett nettobelopp. Avdrag skall göras för avgiven åter- försäkring ökat med värdet av reservdeposition som ställts av återför- säkringsgivare hos försäkringsföreningen. Finansinspektionen får för visst fall besluta att avdrag för avgiven återförsäkring inte skall få gö- ras. Inspektionen kan vägra godta nedsättning av det belopp som skall skuldtäckas om återförsäkringen konstruerats på ett sådant sätt att den i realiteten inte bidrar till en minskning av försäkringsföreningens expo— nering.

Syftet med placeringsreglerna är att säkerställa att försäkringsföre- ningama kan infria sina försäkringsåtaganden på såväl kort som lång sikt. Som en grundläggande regel gäller att tillgångarna skall placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna skall, med beaktande av föreningens försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångamas framtida värde och avkastning, placeras så att föreningens betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkast- ningen tillräcklig. Dessa matchnings- och diversifieringsprinciper är föranledda av artikel 20 i tredje generationens försäkringsdirektiv.

De tillgångsslag som får användas för skuldtäckning är obligationer och andra skuldförbindelser för vilka svarar svenska staten, vissa ut- ländska stater och centralbanker.

208 Författningskommentar SOU 1998:82

När det gäller utländska tillgångar som får användas för skuldtäck- ning har Finansinspektionen meddelat föreskrifter om vilka utländska stater, centralbanker och internationella organisationer som kan godtas.

Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas med panträtt eller annan säkerhetsrätt.

Förlagsbevis och förlagsandelsbevis får användas för skuldtäckning med samma begränsningar som gäller för aktier.

Även andra tillgångar än de som nämnts får tillfälligt användas för skuldtäckning efter medgivande av Finansinspektionen.

I de fall försäkringsföreningen är en moderförening i ett koncern- förhållande får föreningen använda aktier eller andelar i dotterföretag inom koncernen om dotterföretaget har till uppgift att äga sådana till— gångar som försäkringsföreningen, om föreningen hade föredragit att hålla tillgångarna i egen portfölj, hade kunnat använda för skuldtäck— ning eller är ett publikt försäkringsaktiebolag eller är ett finansiellt fö- retag, vari försäkringsföreningen äger organisationsaktier.

Skuldtäckningsreglerna innehåller för vissa tillgångsslag som an- vänds för skuldtäckning begränsningar för hur stor del som får utgöras av det totala skuldtäckningsbeloppet.

Begränsning på 75 procent gäller för medel på konto i bank,

— obligationer och andra skuldförbindelser för vilka svarar AP-fonder, svenska kreditinstitut och värdepappersbolag, — obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditin- stitut svarar för, och obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.

Begränsning på 25 procent gäller för

— aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier som har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt bankaktiebolag, ett publikt försäkringsaktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom, och skuldförbindelser med säkerhet i fast egendom.

Begränsning på 10 procent gäller för

— skuldförbindelser med annan betryggande säkerhet än säkerhet i fast egendom, och fondpapper som inte är föremål för omsättning på en reglerad mark- nad.

SOU 1998:82 Författningskommentar 209

Finansinspektionen får medge undantag från begränsningsbestämmel- serna om det finns särskilda skäl för det.

De tillgångar som används för skuldtäckning skall placeras så att riskerna för valutakursförluster begränsas.

Fordringar på annan än medlem skall beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av försäkringsföre- ningen.

Hänvisningen till FRL innebär vidare begränsningar av den tillåtna storleken på enskilda investeringar respektive av storleken av en in- vestering hänförlig till ett och samma rättssubjekt. En placering i en enskild fastighet, tomträtt eller byggnad får uppgå högst till fem pro- cent av skuldtäckningsbeloppet. Detsamma gäller för aktier, med aktier jämställda värdepapper, obligationer eller skuldförbindelser från sam- ma emittent eller låntagare. Under vissa förutsättningar får dock sådana handlingar motsvara tio procent av skuldtäckningsbeloppet. För andelar i värdepappersfonder som förvaltas av samma fondbolag eller fondfö- retag gäller högst 10 procent av skuldtäckningsbeloppet, dock med möjlighet för Finansinspektionen att medge dispens från denna be— gränsning.

Några begränsningar gäller inte för enskilda engagemang i värde- papper och fordringar för vilka en stat, en centralbank, en kommun el- ler en därmed jämställd samfällighet eller en internationell organisation svarar.

Andra stycket behandlar värderingen av de tillgångar som används för skuldtäckning genom en hänvisning till FRL:s värderingsregler som i sin tur delvis knyter an till lagen (1995: 1 560) om årsredovisning i för- säkringsföretag.

Hänvisningen i tredje stycket till lokaliseringsbestämmelserna i FRL innebär att de tillgångar som används för skuldtäckning skall, i fråga om skadeförsäkring, finnas inom EES om risken är belägen inom EES och, i fråga om livförsäkring, finnas inom EES om försäkringsföre- ningens verksamhet utövas inom EES. För risker och verksamhet utan- för EES skall de tillgångar som används för skuldtäckning finnas i Sve- rige.

Att försäkringsföreningar kan medges undantag från bestämmelser- na i denna paragraf om täckning, värdering och lokalisering av till- gångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar framgår av 1 kap. 8 5.

210 F örfattningskommentar SOU l998:82 &

Upprättande av grunder

4 Q' För livförsäkringar skall, om det inte med hänsyn till försäkringar— nas särskilda beskaffenhet finns anledning till undantag, grunder upp— rättas för

. beräkning av avgifter,

beräkning av premiereserv, rätt till återköp och fribrev, belåning av försäkringsbrev hos försäkringsföreningen, verkan av underlåtenhet att betala avgift, medlems rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 3 eller 5 upphör i förtid eller försäkringsföreningen i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet,

7. återbäring till medlemmarna,

8. skyldighet att teckna återförsäkring och

9. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.

PNS'lzä—FNNN

Grunderna skall avse att trygga försäkringsföreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser_enligt ingångna försäkringsavtal. Om grun- derna inte längre fyller det avsedda ändamålet skall styrelsen och verk- ställande direktören genast se till att grunderna ändras.

För grunder som avses i första stycket 1 och 2 skall bestämmelserna om grundernas innehåll i 7 kap. 5 59 försäkringsrörelselagen (1982: 713) tillämpas.

Grunder som avses i första stycket 7 skall innehålla regler för be— räkning och fördelning av återbäring samt användning av återbä- ringsfonden. Utfästelse om återbäring får inte göras på annat sätt än som följer av reglerna om tilldelning av återbäring.

För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 3 59 första styck- et tillhör skadeförsäkring skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och rätt till återköp.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek— tionen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktio- nellt skall ställas upp och om vad redogörelsen enligt femte stycket skall innehålla.

Skyldigheten enligt första stycket att upprätta grunder innebär att mot- svarande krav ställs på försäkringsföreningar som på försäkringsbolag, dock kan en enskild försäkringsförening helt eller delvis medges un- dantag från detta krav enligt 1 kap. 8 5. Beslut om antagande och änd- ring av grunder fattas av styrelsen, se 5 kap. 2 & femte stycket. Bestämmelserna i andra stycket överensstämmer i sak med 7 kap. 4 & FRL, dock med den avvikelsen att någon uttrycklig föreskrift om att

SOU 1998:82 F örfattningskommentar 21 1

grunderna skall syfta till att försäkringar meddelas till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art innehåller inte förslaget. Motivet till att Skälighetsprincipen har slopats har närmare redovisats i avsnitt 12.

Hänvisningen i tredje stycket till FRL innebär att en försäkringsfö- renings grunder för beräkning av avgifter och premiereserv för livför- säkringsrörelsen skall innehålla de antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnader som krävs för beräkningen. Grunderna får också innehålla föreskrifter om särskilda säkerhets- tillägg.

Antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt drifts- kostnader skall väljas så att de kan anses vart för sig betryggande för det slag av försäkringsrörelse som det är fråga om. Avvikelse från kra- vet att varje antagande för sig skall vara betryggande får dock ske om det i grunderna finns föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg som för- anleder detta.

Fjärde stycket överensstämmer i sak med 7 kap. 8 & FRL. Av femte stycket följer att för sådan livränta eller sjukränta som en— ligt 1 kap. 3 & första stycket tillhör skadeförsäkring skall grunder upp- rättas för beräkning av premiereserv och rätt till återköp.

I sjätte stycket föreskrivs i överensstämmelse med 7 kap. 3 & fjärde stycket FRL möjlighet för regeringen eller Finansinspektionen att med— dela närmare föreskrifter om grundernas redaktionella utformning.

Om skyldighet för försäkringsföreningar att tillställa Finansinspek- tionen grunder, se 6 &.

Övergångsgrunder

5 5 För livförsäkring eller för sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 3 59 första stycket tillhör skadeförsäkring får särskilda premiere- servgrunder (övergångsgrunder) upprättas enligt vad som föreskrivs i 7 kap. 6 åförsäkringsrörelselagen (1982.'713).

Paragrafen saknar motsvarighet i UFL.

Om det på grund av ändrade förhållanden krävs en väsentlig ökning av premiereserven för redan tecknade livförsäkringar eller för livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring får särskilda premiereserv- grunder (övergångsgrunder) upprättas för en bestämd tid.

Om en försäkringsförening tillfälligt har lidit en avsevärd förlust till följd av att tillgångarna sjunkit i värde eller dödligheten överstigit vad som har antagits i grunderna eller genom andra liknande omständighe- ter får övergångsgrunder upprättas, om det inte finns anledning att anta

212 Författningskommentar SOU 1998:82

att föreningen skall råka på obestånd och om grunderna kan anses främja föreningsmedlemmamas intressen. 1 övergångsgrundema får föreskrivas att vid beräkning av premiereserven det förväntade kapital- värdet av föreningens framtida utgifter skall minskas med kapitalvärdet av den vinst som väntas uppkomma i rörelsen under den tid övergångs- grundema gäller. Utan synnerliga skäl får övergångsgrunder inte gälla under längre sammanhängande tid än tio år.

Skyldighet att tillställa F inansinspektionen grunder m.m.

6 Q' Senast när grunder för livförsäkring börjar användas skall de till- ställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för medlemmarna och försäkrings- föreningen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finan— sinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första stycket gäller också vid ändring av grun- der.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, överensstämmer i sak med 7 kap. 8 a 5 F RL.

Försäkringstekniska riktlinjer

7 Q' En försäkringsförening skall upprätta riktlinjer för placering av medel som används för skuldtäckning.

Medlemmar och den som avser att ansöka om medlemskap i före- ningen skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beska/fenhet saknas anledning till sådan information.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek— tionen skall meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte skall omfattas av informationsskyl- digheten.

Av första stycket framgår att försäkringsföreningama åläggs att upp- rätta riktlinjer för placeringen av de tillgångar som används för skuld- täckning. Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 10 g 5 första stycket FRL. Vid utformningen av riktlinjer skall bl.a. matchnings- diversifiering- sprincipema i FRL beaktas (se vidare prop. 1994/95:184 s. 159 ff). Det

SOU 1998:82 F örfattningskommentar 213

ankommer på föreningens styrelse att fastställa riktlinjerna, se 5 kap. 2 & tredje stycket.

Enligt andra stycket skall medlemmarna och de som avser att för— värva medlemskap i föreningen informeras om det huvudsakliga inne- hållet i riktlinjerna. Styrelsen ansvarar för att informationsskyldigheten fullgörs, se 5 kap. 2 & fjärde stycket.

Efter mönster av 7 kap. 10 g & andra stycket andra meningen FRL har i tredje stycket införts en föreskriftsrätt för regeringen eller Finan- sinspektionen beträffande utformningen av informationen.

Att undantag kan medges från bestämmelserna om försäkringstek- niska riktlinjer framgår av 1 kap. 8 &.

Register för skuldtäckning

8 5 En försäkringsförening skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångamas värde.

Om en tillgång, som antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

Genom denna paragraf införs en skyldighet för försäkringsföreningar att i likhet med försäkringsbolag föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångamas värde. Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 11 & FRL. Om försäkringsföre- ningen överlåter en tillgång som finns införd i registret, måste en annan tillgång införas, så att registret vid varje tidpunkt innehålla tillgångar till ett värde som minst motsvarar skuldtäckningsbeloppet. En anteck- ning skall göras i registret för det fall en tillgång som upptagits i regist- ret har upplåtits så att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäck- ning.

Att undantag kan medges från bestämmelserna om register för skuldtäckning framgår av 1 kap. 8 &.

Förbud att ingå borgen m.m.

9 5 En försäkringsförening får inte ingå borgen eller ställa annan sä- kerhet, om inte F inansinspektionen medger det för visst fall.

Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i UFL, överensstämmer i hu- vudsak med 7 kap. 12 & F RL. En försäkringsförening får som huvudre- gel inte ingå borgen eller ställa säkerhet. Finansinspektionen kan i en-

214 Författningskommentar SOU 1998:82

skilda fall medge undantag, exempelvis om föreningen kan visa att en garanti är till medlemmarnas bästa.

Enligt ordalydelsen i paragrafen gäller förbudet även garantier för egna förpliktelser. Det kan dock sättas i fråga om detta varit lagstifta— rens avsikt. I promemorian Placeringsregler för försäkringsbolag Ds 1993:57 föreslogs att förbudet skulle gälla annans skuld. I prop. 1994/95:184 s. 201 anfördes att promemorians förslag Överensstämde med regeringens, trots att ordalydelsen således ändrats.

Tillstånd att avvika från kravet på minsta medlemsantal

10 Q' När en försäkringsförening har inlett sin verksamhet kan F inan- sinspektionen bestämma att minsta antalet medlemmar i föreningen tillfälligt får vara lägre än vad som anges i 2 kap. 1 59 första stycket, om det finns särskilda skäl för det.

Paragrafen motsvaras delvis av 5 & tredje stycket UF L.

Till skillnad från gällande lag saknas enligt förslaget möjlighet för en försäkringsförening att få dispens från kravet på minsta medlem- santal vid bildandet av föreningen. För att en försäkringsförening skall kunna bildas krävs enligt 2 kap. 1 5 första stycket minst 500 medlem- mar. Enligt förevarande paragraf kan dock Finansinspektionen, när fö— reningen har inlett sin verksamhet, tillfälligt medge ett lägre medlem- santal. Dispensregeln som förutsätter särskilda skäl är avsedd för rena undantagsfall när en nedgång i medlemsantalet kan förmodas vara helt tillfällig. Dispensgivningen skall således vara restriktiv.

Ang. skyldighet att träda i likvidation på grund av för lågt medlem- santal, se 6 kap. 2 &.

Kreditjäv

]] &” Försäkringsföreningar skall tillämpa bestämmelserna om kre- ditjäv i 12 kap. 12 och 13 fåförsäkringsrörelselagen (1982: 713).

Enligt denna paragraf, som motsvarar 26 & UFL, görs bestämmelserna i FRL om förbud mot penninglån till eller ställande av säkerhet för viss krets av personer och företag tillämpliga på försäkringsföreningar. Så- ledes får en försäkringsförening inte lämna penninglån till eller ställa säkerhet för styrelseledamöterna, verkställande direktören eller aktuari- en i föreningen eller i något annat företag i samma koncern. Förbudet omfattar även personer som är närstående till dessa personer med an— svarig ställning, nämligen

SOU 1998:82 Författningskommentar 215

den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp— eller nedstigande led till en styrelseledamot, verkställande direktören el- ler aktuarien, den som är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedsti- gande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller juridisk person över vars verksamhet en person med ansvarig ställ- ning har ett bestämmande inflytande. Låneförbud gäller inte, om gäldenären är företag i koncern i vilken den långivande försäkrings- föreningen ingår, — gäldenären driver rörelse och länet betingas av affärsmässiga skäl samt är uteslutande avsett för gäldenärens rörelse.

En försäkringsförening får inte lämna penninglån eller ställa säkerhet i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk ellerjuridisk person skall förvärva aktier i bolag som ingår i samma koncern som förening- en. Förbudet gäller dock inte under vissa förutsättningar om gäldenären är anställd i föreningen eller i ett annat bolag i samma koncern. Låneförbudet hindrar inte att en försäkringsförening i enlighet med bestämmelser i försäkringsavtalen lämnar lån mot säkerhet i försäk- ringsbrev. Finansinspektionen har, under vissa förutsättningar, möjlig- het att medge dispens från bestämmelserna om låneförbud. Detta följer av hänvisningen till 12 kap 13 & FRL i dess lydelse enligt lag 19952779.

Begränsning av försäkringsförenings rätt att äga aktier m.m.

12 5 En försäkringsförening får inte utan Finansinspektionens medgi- vande äga mer än en tjugondel av aktierna i svenskt eller utländskt ak- tiebolag eller, om rösterna har olika röstvärde, större antal än att rös— tetalet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier. Tillhör försäkringsföreningen en koncern, skall bestämmelsen gälla koncernen.

Beträffande försäkringsförenings rätt att äga aktier eller andelar i företag som driver någon form av finansiell verksamhet gäller 7 kap. 17 a 59 försäkringsrörelselagen (1982.'713). Vid tillämpningen av be- stämmelserna skall iakttas, att vad där sägs om livförsäkringsbolag i stället skall avse försäkringsförening som uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar försäkring som avses i 1 kap. 2 9" andra stycket. Andra försäkringsföreningar skall vid tillämpningen av bestämmelser- na anses som skadeförsäkringsbolag.

216 F öifattningskommentar . SOU 1998 : 82

I avvaktan på resultatet av den pågående översynen av försäkringsrö- relselagen innefattande bl.a. den s.k. femprocentsregeln har iförsta stycket den nuvarande begränsningsregeln i fråga om aktieinnehav i 25 å UFL tagits upp ijusterad förrn på grund av de föreslagna koncern- reglema för försäkringsföreningar (jfr. 1 kap. 9 8).

Hänvisningen i andra stycket till FRL innebär att det ges en ram in- om vilken försäkringsföreningar får förvärva organisationsaktier i ban- ker och andra finansiella företag. Frågan om ett förvärv ligger inom ramen skall bedömas vid tidpunkten för förvärvet.

Användning av finansiella instrument

13 5 Optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella in- strument får användas för att sänka den finansiella risken i en försäk- ringsförening. Sådana instrument får dessutom användas för att effekti- visera förvaltningen av föreningens tillgångar om detta kan ske utan att föreningens risker överstiger en risknivå som är förenlig med kraven på en sund försäkringsverksamhet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek— tionen får meddela föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i första stycket.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, överensstämmer i sak med 7 kap. 17 b & FRL.

Intressegemenskap mellan försäkringsförening och aktiebolag eller ekonomisk förening

14 5 Om det föreligger intressegemenskap mellan å ena sidan en för- säkringsförening och å andra sidan ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, får Finansinspektionen förelägga aktiebolaget eller förening- en att avge en särskild redovisning över intressegemenskapen. Sådant föreläggande får dock meddelas endast om det behövs med hänsyn till tillsynen över försäkringsverksamheten och om regeringen lämnat sitt samtycke till det. Redovisningen skall avges enligt anvisningar av F i- nansinspektionen.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, överensstämmer i sak med 7 kap. 21 8 F RL.

SOU 1998:82 Författningskommentar 217

5 kap. Försäkringsföreningens organisation

I detta kapitel har sammanförts bestämmelser om försäkringsförening- ens ledning (1-3 55), föreningsstämma (4-7 55) och revision (8-15 åå). Bestämmelserna bygger i huvudsak på samma principer som i EFL.

Till avvikelserna från EFL hör, när det gäller försäkringsföreningens ledning, att minst hälften av styrelsens ledamöter skall väljas på före- ningsstämma eller utses av organisation som kan anses företräda med- lemmarna och att förbudet att vara styrelseordförande i en försäkrings- förening gäller för samtliga anställda i föreningen.

Bestämmelserna om föreningsstämma skiljer sig från motsvarande regler i EFL främst genom de särskilda bestämmelserna om förenings- medlemmars och garanters rätt att besluta i försäkringsföreningens an- gelägenheter vid föreningsstämman.

Bestämmelserna om revision skiljer sig från EFL däri att en försäk- ringsförening skall ha minst två revisorer och att styrelsen vid revision- suppdragets upphörande, i stället för att vidta åtgärder för tillsättande av en ny revisor, skall anmäla förhållandet för F inansinspektionen som på förslag av styrelsen skall utse en ny revisor under tiden fram till nästa ordinarie föreningsstämma. Vidare finns vissa skillnader i för- hållande till EFL när det gäller kraven på revisionsberättelsen och kva- lificerade revisorer. En särskild regel om möjlighet för Finansinspek- tionen att förordna en eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i revisionen innehåller också kapitlet. 1 övrigt är avvikelserna från be- stämmelserna om revision i EFL ganska små och i huvudsak betingade av att F inansinspektionen har tillsynsansvaret för försäkringsförening- arnas verksamhet.

Försäkringsföreningens ledning

1 5 Följande bestämmelser om förenings ledning i 6 kap. lagen ( 1 98 7:66 7) om ekonomiska föreningar skall tillämpas på försäkringsfö— reningar: 1 &" om styrelseledamöternas antal, deras tillsättande, mandattiden, suppleanter och arbetstagarrepresentanter, dock med den avvikel- sen att minst hälften av styrelsens ledamöter skall väljas på före- ningsstämma eller utses av organisation som kan anses företräda medlemmarna, 2 59 om styrelseuppdragets upphörande i förtid, 3 39 om utseendet av verkställande direktör och vice verkställande di- rektör,

21 8 F örfattningskommentar SOU 1998:82

4 59 om behörighetsvillkor för verkställande direktör och styrelseleda- möter, 5 5? om anmälan av aktieinnehav, 7 59 om informationsskyldighet i koncernförhållanden, 8 55” om styrelseordförande, styrelsesammanträden och styrelseproto- koll, dock med den avvikelsen att förbudet att vara ordförande skall gälla för samtliga anställda i en försäkringsförening, 9 9" om styrelsens beslutförhet, styrelsebeslut och undertecknande av handlingar, 10 fom jäv, 11 fom ställföreträdare och firmateckning, 12 fom verkställande direktörens rätt att företräda föreningen och

teckna dess firma, 13 fom otillåtna åtgärder och lydnadsplikt, 14 fom överskridande av ställföreträdares befogenhet, 15 fom registreringsanmälan, dock skall vid tillämpningen av bestäm-

melserna iakttas att hänvisningen i andra stycket till 2 kap. 3 9" i stället skall avse 2 kap. 8 ? denna lag.

Enligt denna paragraf görs med vissa undantag bestämmelserna om styrelse, verkställande direktör och firmateckning i 6 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpliga på försäkringsföre- ningar. Bestämmelserna motsvaras delvis av den nuvarande regleringen i 27 & UFL som i sin tur hänvisar till bestämmelserna i 21-23 55, 25-30 55 och 32-37 55 lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.

6 kap. 1 & EFL

Hänvisningen till 6 kap. 1 & EFL innebär i huvudsak följande. Det i gällande lag ingående kravet att en försäkringsförening skall ha minst tre ledamöter bibehålls. Detta gäller oavsett föreningens storlek. Lik- som hittills skall, med avvikelse för vad som gäller för ekonomiska fö— reningar, minst hälften av styrelsens ledamöter i en försäkringsförening utses på föreningsstämma eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna såsom exempelvis medlemmarnas fackliga organisatio- ner. Syftet med föreskriften är att förhindra att annan än medlemmarna själva, exempelvis medlemmarnas arbetsgivare får huvudinflytande i föreningen.

En styrelseledamots uppdrag gäller enligt förslaget för den tid som anges i försäkringsföreningens stadgar. Mandattidens maximilängd är fyra räkenskapsår och skall upphöra vid utgången av ordinarie före— ningsstämma på vilken styrelseval sker. Regeln att styrelseuppdraget

SOU 1998:82 F örfattningskommentar 219

får omfatta högst fyra räkenskapsår är delvis ny. Enligt nuvarande lag gäller att längsta tid för styrelseuppdrag skall vara tre år, dock med möjlighet för Finansinspektionen att medge en uppdragstid på fyra år (27 & första stycket 2 UFL). Den nya regeln innebär en anpassning till vad som gäller för försäkringsbolag (jfr. 8 kap. 1 & fjärde stycket FRL). Styrelseledamöterna behöver inte alla väljas för samma tid utan kan väljas för olika tider så att styrelsen successivt förnyas.

Liksom enligt gällande lag är det enligt förslaget inte nödvändigt att en försäkringsförening har styrelsesuppleanter. Om suppleanter utses gäller för dem, när de trätt i stället för ordinarie styrelseledamot, samma bestämmelser som för ordinarie ledamöter.

6 kap. 2 & EFL

Hänvisningen till 6 kap. 2 & EFL innebär i huvudsak följande. En sty— relseledamot i en försäkringsförening kan frivilligt frånträda sitt upp— drag sedan ledamoten underrättat föreningens styrelse om avgången och, om ledamoten inte är vald på föreningsstämma, även hos dem som har tillsatt ledamoten. Styrelseledamoten kan skiljas från uppdraget av den som utsett honom. Medlemskapet i styrelsen är ett förtroendeupp- drag som vederbörande när som helst kan frånträda utan att uppge skäl. Inte heller skiljande från uppdraget behöver motiveras. De föreslagna bestämmelserna om hur styrelsemedlem frånträder och skiljs från upp- draget har motsvarighet i 27 & UFL.

Om en plats i styrelsen blir ledig under mandattiden, dvs. om en sty- relsemedlem dör, avgår eller skiljs från uppdraget eller om en styrelse- medlem inte längre uppfyller de i lagen uppställda behörighetskraven tillträder i stället för honom en suppleant. Om någon suppleant inte finns skall enligt paragrafen övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot tillsätts för den nya mandattiden. I det fall att föreningsstämman väljer styrelse kan kompletteringen av styrelsen framskjutas till nästa ordinarie stämma på vilken styrelseval förrättas såvida styrelsen med återstående ledamöter och suppleanter är beslut— för.

Om en styrelseledamot, som enligt stadgarna skall tillsättas i annan ordning än genom val av föreningsstämma, inte har utsetts skall rätten förordna en ersättare efter ansökan. En sådan ansökning kan göras av en styrelseledamot, medlem, borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.

De föreslagna bestämmelserna om åtgärder då vakans uppstått eller antalet styrelseledamöter är för litet har delvis motsvarighet i gällande regelsystem för försäkringsföreningar enligt 27 & UFL.

220 Författningskommentar SOU 1998:82

6 kap. 3 & EFL

Hänvisningen till 6 kap. 3 & EFL innebär att regler om verkställande direktör och vice verkställande direktör införs för försäkringsföreningar med ett stort antal anställda. VD—kravet avser enbart försäkringsföre— ningar där anställda i föreningen under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200. Motivet till den föreslagna föreskriften om VD-krav är detsamma som för ekonomiska föreningar, dvs. att verk— ställande direktör bör finnas i föreningar av särskilt stor betydelse från ekonomisk och social synpunkt. Minskas antalet anställda till 200 eller därunder är föreningen inte längre skyldig att ha verkställande direktör, dock utgör det inte något hinder att verkställande direktören ändå kvar— står i sin befattning.

1 en försäkringsförenings stadgar kan föreskrivas att styrelsen även i andra fall skall utse en verkställande direktör. Någon skyldighet att utse en vice verkställande direktör föreligger inte. Utses vice verkställande direktör gäller samma bestämmelser som för verkställande direktören.

Undantag från kravet att utse verkställande direktör kan medges, om det finns särskilda skäl.

6 kap. 4 & EFL

Hänvisningen till 6 kap. 4 (j EFL innebär, i överensstämmelse med den övriga associationslagstiftningen, att det nuvarande kravet i UFL att en styrelseledamot skall vara svensk medborgare slopas. Kravet i UFL att styrelseledamöterna skall vara bosatta i Sverige ändras också genom hänvisningen så att minst hälften av styrelseledamöterna jämte verk- ställande direktören skall vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), om inte för särskilt fall tillåts annat. Änd- ringsförslaget är föranlett av att de krav som ställs i UFL beträffande medborgarskap och boningsort inte är förenliga med artikel 52 i Rom- fördraget som gäller etableringsfrihet och de därpå baserade EG- direktiven som förpliktar EU:s medlemsländer att avskaffa sådana för- fattningar och administrativa bestämmelser som hindrar andra med— lemsländers medborgare och företag med hemort i andra medlemslän— der att etablera sig på samma villkor och med samma rättigheter som gäller för det mottagande landets medborgare och företag. Av den an— ledningen är det nödvändigt att upphäva de bestämmelser i UFL som ställer medborgare i andra EES-länder i en annan position än svenska medborgare.

Såsom allmänna kvalifikationskrav gäller vidare att den som är un— derårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 1 1 kap. 7 & föräld-

SOU 1 998:82 Författningskommentar 221

rabalken eller är underkastad näringsförbud inte kan vara styrelseleda- mot eller verkställande direktör i en försäkringsförening.

I överensstämmelse med UFL innehåller förslaget det principiella kravet att styrelseledamöterna skall vara medlemmar i försäkringsföre- ningen. Undantag från kravet på medlemskap gäller om stadgarna i sär— skilt angivna fall tillåter annat. Detsamma gäller, utan att stadgeföre- skrift härom behövs, den som enligt lag är ställföreträdare för medlem, av rätten förordnad förvaltare för medlem eller boutredningsman i dödsbo. Arbetstagarepresentant som har utsetts enligt lagen (198711245) om styrelserepresentation för de privatanställda behöver inte uppfylla kravet på medlemskap.

6 kap. 5 g EFL

Hänvisningen till 6 kap. 5 & EFL innebär att styrelseledamöterna och verkställande direktören i försäkringsföreningen skall när de tillträder sina uppdrag anmäla aktier i bolag inom koncern där försäkringsföre- ningar ingår för införande i berört bolags aktiebok. Senare förändringar skall anmälas inom en månad.

Syftet med bestämmelsen om anmälan av aktieinnehav, som är en nyhet i förhållande till UFL, är att förhindra att medlemmarna av för- säkringsföreningens ledning skall kunna köpa eller sälja aktier i kon- cernbolag utan att detta blir känt för föreningen. Bestämmelserna gäller inte om anmälningsskyldighet föreligger enligt insiderlagen (1990:1342).

Ang. styrelsens och verkställande direktörens allmänna skyldigheter och befogenheter, se 2 5.

6 kap. 7 g EFL

Hänvisningen till 6 kap. 7 & EFL innebär att informationsskyldighet i koncernförhållanden införs för försäkringsföreningar. Informations- skyldigheten, som avser det fall där en försäkringsförening har blivit moderförening, innebär att försäkringsföreningens styrelse skall infor— mera dotterföretagets ledning om det uppkomna koncernförhållandet (jfr. 1 kap. 9 5). Dotterföretagets ledning skall å sin sida lämna styrel- sen för försäkringsföreningen de upplysningar som behövs för beräk- ningen av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksam- het.

222 F örfattningskommentar SOU 1998:82

6 kap. 8 g EFL

Hänvisningen till 6 kap. 8 & EFL innebär i överensstämmelse med gäl- lande lag att inom styrelsen skall en av ledamöterna vara ordförande. Val av ordförande ankommer i regel på styrelsen själv men i stadgarna kan bestämmas om en annan ordning. Utan att det särskilt anges i stad- garna kan ordförande också utses av föreningsstämma. Verkställande direktören får inte vara styrelseordförande. Detta har ansetts motiverat med beaktande av den snäva personkrets som deltar i föreningarnas förvaltning. Inte heller någon anställd får vara styrelseordförande. Mot— svarande reglering finns i gällande lag (27 5 första stycket 3 UFL).

På styrelsens ordförande ankommer att sammankalla styrelsen när det behövs. Styrelsen skall också sammankallas på begäran av en sty- relseledamot eller verkställande direktören. Verkställande direktören ges i paragrafen , även om han inte är styrelseledamot, uttryckligen rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden. Styrelsen kan dock i enskilda fall vägra honom närvarorätt. Detta får inte ske så ofta att närvarorätten blir endast skenbar. Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll som undertecknas ellerjusteras av ordföranden och den ledamot som styrelsen utser till det.

Styrelseledamöterna och verkställande direktören har rätt att få av- vikande mening antecknad till protokollet. Protokollet skall föras i nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.

6 kap. 9 % EFL

Hänvisningen till 6 kap. 9 & avser bestämmelser om styrelsens beslut- förhet. Bestämmelserna har delvis sin motsvarighet i UFL.

För styrelsens beslutförhet uppställs det minimikravet att flera än hälften av styrelsens ledamöter är närvarande. Detta krav kan skärpas i stadgarna. Beslutförheten räknas på grundval av antalet ordinarie med- lemmar i styrelsen. För beslutsfattandet uppställs dessutom kravet att samtliga styrelsemedlemmar skall beredas tillfälle att delta i samman- trädet om detta i praktiken är möjligt. Styrelsesuppleant skall ges till- fälle att komma till sammanträdet och få underlag, om ordinarie styrel- seledamot har förhinder. Detsamma gäller suppleant för arbetstagarle- damot.

Styrelsens beslut uppkommer i regel med enkel majoritet. I stadgar- na kan dock krav på särskild röstmajoritet föreskrivas. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer än en tredje- del av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat föreskrivs i stad- garna. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder.

SOU 1 998:82 Författningskommentar 223

Om en lagstadgad skyldighet föreligger för styrelsen att underteckna en handling, skall den underskrivas av minst hälften av hela antalet styrel- seledamöter.

6 kap. 10 & EFL

Hänvisningen till 6 kap. 10 & EFL avser bestämmelser om jäv för sty- relseledamot som i sak delvis överensstämmer med gällande jävsbe- stämmelser för försäkringsföreningar. Bestämmelserna innebär att en styrelseledamot eller verkställande direktören får inte handlägga frågor rörande avtal mellan honom och föreningen. Han får inte heller hand— lägga frågor om avtal mellan föreningen och tredje man om han i frå- gan har ett väsentligt intresse som kan strida mot försäkringsförening— ens. Med avtal jämställs rättegång eller annan talan mot person som här avses.

6 kap. 11 & EFL

Hänvisningen till 6 kap. 11 & EFL gäller bestämmelser om firmateck- ning som i huvudsak överensstämmer med gällande firmatecknings- regler för försäkringsföreningar. Styrelsen är det organ i försäkringsfö- reningen som har allmän behörighet att företräda föreningen utan sär— skilt bemyndigande. Denna allmänna behörighet begränsas av lagens tvingande bestämmelser om arbetsfördelningen mellan styrelsen och föreningsstämman och av eventuella föreskrifter i försäkringsförening- ens stadgar. Om inga bestämmelser om firmateckning ingår i stadgarna har endast styrelsen rätt att teckna firman.

Genom bestämmelser i stadgarna kan firmateckningsrätt beviljas personer i viss ställning. En sådan ställningsfullmakt att teckna firman kan ges styrelsens ordförande, styrelsemedlem samt verkställande di- rektören. I stadgarna kan vidare bestämmas att styrelsen kan ge viss person firmateckningsrätt. Minst en av dem som bemyndigas att före- träda försäkringsföreningen och teckna dess firma skall vara bosatt in- om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte i särskilda fall tillåts något annat. I fråga om firmatecknare gäller vad som föreskrivs om verkställande direktörens behörighet samtjäv för honom.

Firmateckningsrätten kan begränsas endast så att två eller flera per— soner har rätt att teckna firman tillsammans. Annan begränsning får inte registreras. Styrelsen kan när som helst återkalla firmateckningsfull— makt som den beviljat.

224 Författningskommentar SOU 1998:82

Om försäkringsföreningen inte har någon här i landet bosatt behörig ställföreträdare, skall styrelsen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på föreningens vägnar ta emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är underårig eller som har förvaltare enligt 1 1 kap. 7 & föräldrabalken.

6 kap. 12 g EFL

Hänvisningen till 6 kap. 12 & EFL innebär att en verkställande direktör i en försäkringsförening alltid har rätt att inom sitt ansvarsområde, dvs. den löpande förvaltningen, företräda föreningen och teckna dess firma.

6 kap. 13 & EFL

Hänvisningen till 6 kap. 13 & EFL avser bestämmelser om begräns— ningar av behörigheten för styrelsen och andra företrädare för före- ningen som har viss motsvarighet i den gällande regleringen för försäk- ringsföreningar. Bestämmelserna innefattar en s.k. generalklausul som innebär att styrelsen, verkställande direktören samt firmatecknarna för— bjuds att vidta rättshandlingar som kan bereda medlem eller annan per- son otillbörlig fördel på försäkringsföreningens eller medlemmens be- kostnad. Bestämmelserna gäller också andra åtgärder än rättshandling- ar, t.ex