SOU 1998:82
Försäkringsföreningar
SOU 1998282
Till statsrådet och chefen för Finans- departementet
Regeringen beslutade den 29 augusti 1996 att tillkalla en särskild utre- dare med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om understöds- föreningar.
Till särskild utredare utsågs Håkan Wunderman. Som sakkunniga i utredningen har ingått vice verkställande direktö— ren Linnéa Perttu, verkställande direktören Ulf Lagerström och verk— ställande direktören Lars Ewers.
Som experter i utredningen har ingått jur. kand. Gunilla Löfvendahl Briatte, hovrättsassessom Per Sundberg och hovrättsassessom Katarina Holmberg.
Sekreterare har varit hovrättsassessorn Cecilia Back. Utredningen, som har antagit namnet Försäkringsföreningsutred- ningen, överlämnar härmed betänkandet Försäkringsföreningar - ett reformerat regelsystem.
Utredningsuppdraget är härmed slutfört.
Stockholm ijuni 1998
Håkan Wunderman
Cecilia Back
fa; F.n.] | Jug
. .. . "- '-:.:- '.'. . ._,_-_.. d;; "E%Emime lhT
. Elf IE: Elam-:qupl'.
.- . ||...-
' ål.-NH? man...-4555 --r.'l.q]u ['.—.... amb ' Små I'IIJ'nlö.
'.'-ju,..ihu* .lmdl .. ihsq'n'u ..l nu. 'if-' . J!" . . namn!].- l-n--ll.l-|- . l-l'if.
Liam ... I smhrf
."l :-*l.l'fniu'| » "m= ”1-155? . J' '|*' '..551nggnINh41t-J
-. .' Ii:.i " 'i-I'lw » .. .qgimv ' &..-mu trim-131
*"'|!-'”'*.." Huwmiiww' -- -i- hem!!
=P" . ' I'll-d_— .EJEII med |. Illlufl'läu'.”
. -..-fin.”?! meJisll
SOU 1998z82
Innehåll Förkortningar ............................................................................................ 9 Sammanfattning ....................................................................................... l 1 Författningsförslag .................................................................................. 23 1.1 Förslag till Lag om försäkringsföreningar ........................ 23 1.2 Förslag till Lag om införande av lagen om försäkringsföreningar ........................................................ 68 1.3 Förslag till Lag om ändring i lagen (199521560) om årsredovisning i försäkringsföretag ............................ 70 1.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. .................................. 72 1.5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel .......... 75 1.6 Förslag till Lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994z200) ......................................................................... 76 1 Inledning ................................................................................................ 77 2 Allmänt om understödsföreningar ...................................................... 79 2.1 Inledning ..................................................................................... 79 2.2 Understödsföreningarnas bakgrund och utveckling ................... 79 2.3 Understödsföreningar som bildats under senare år .................... 82 3 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete .............................. 85 3.1 Inledning ..................................................................................... 85 3.2 Understödsföreningslagen .......................................................... 85 3.3 Lagen om ekonomiska föreningar .............................................. 87 3.4 Försäkringsrörelselagen .............................................................. 88 3.4.1 Pågående lagstiftningsarbete ................................................... 89 3.5 Försäkringsavtalslagen ............................................................... 90
3.5.1 Pågående lagstiftningsarbete ................................................... 92
6 Innehåll SOU 1998182
4 EG-rättsliga frågor ............................................................................... 93 4.1 Inledning ..................................................................................... 93 4.2 EG:s försäkringsdirektiv ............................................................. 94 4.3 Överväganden ........................................................................... 100 5 Skal] institutet understödsföreningar finnas även i fortsättningen? ................................................................... 103 5.1 Inledning ................................................................................... 103 5.2 Frågans tidigare behandling ..................................................... 103 5.3 Överväganden ........................................................................... 104 6 Vad skall gälla för de minsta föreningarna? .................................... l l 1 6.1 Inledning ................................................................................... 111 6.2 Överväganden ........................................................................... 11 1 7 Minsta medlemsantal .......................................................................... 1 15 7.1 Inledning ................................................................................... 115 7.2 Bakgrund .................................................................................. 1 15 7.3 Överväganden ........................................................................... 1 16 8 Namnfrågan ......................................................................................... 1 19 9 Förbudet mot affärsmässighet ........................................................... 121 9.1 Inledning ................................................................................... 121 9.2 Bakgrund .................................................................................. 121 9.3 Överväganden ........................................................................... 123 10 Kravet att försäkringsföreningar skall vara slutna ....................... 125 10.1 Inledning ................................................................................. 125 10.2 Överväganden ......................................................................... 126
SOU 1998:82 Innehåll 7
11 Behovsprincipen ................................................................................ 129 11.1 Inledning ................................................................................. 129 1 1.2 Bakgrund ................................................................................ 129 1 1.3 Försäkringsrörelselagen .......................................................... 130 1 1.4 Överväganden ......................................................................... 131 12 Skälighetsprincipen .......................................................................... 133 12.1 Inledning ................................................................................. 133 12.2 Bakgrund ................................................................................ 133 12.2.1 Försäkringsrörelselagen ....................................................... 133 12.2.2 Understödsföreningslagen ................................................... 135 12.3 Försäkringsutredningen .......................................................... 138 12.3.1 Utredningens förslag ........................................................... 138 12.3.2 Särskilt yttrande av Bertil Bengtsson .................................. 139 12.4 Överväganden ......................................................................... 140 13 Kapitalförvaltning ............................................................................ 143 13.1 Inledning ................................................................................. 143 13.2 Försäkringsrörelselagens regler .............................................. 144 13.3 Försäkringsutredningens förslag ............................................ 147 13.4 Överväganden ......................................................................... 148 14 Redovisning ....................................................................................... 151 14.1 Inledning ................................................................................. 151 14.2 Gällande rätt ........................................................................... 151 14.3 EG:s direktiv på redovisningsrättens område ......................... 152
14.4 Lagen (1995: 1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL) ............................................................................ 154 14.5 Överväganden ......................................................................... 155 15 Fusion ................................................................................................. 157 15.1 Inledning ................................................................................. 157 15.2 Fusionsregler i annan lagstiftning .......................................... 157
15.3 Överväganden ......................................................................... 158
8 Innehåll SOU 1998:82
16 Skattefrågor ...................................................................................... 161 16.1 Inledning ................................................................................. 161 16.2 Gällande rätt ........................................................................... 161 16.3 Överväganden ......................................................................... 162 17 Sanktioner ......................................................................................... 165 17.1 Inledning ................................................................................. 165 17.2 Sanktionsbestämmelser i annan lagstiftning .......................... 165 17.3 Överväganden ......................................................................... 166 18 Övergångs- och ikraftträdandebestämmelser ................................ 167 19 Författningskommentar ................................................................... 169 19.1 Förslag till Lag om försäkringsföreningar ...................... 169 19.1.1 Utformning och uppbyggnad .......................................... 169 19.1.2 Specialmotivering ........................................................... 171 19.2 Förslag till Lag om införande av lagen om försäkringsföreningar ...................................................... 297 19.3 Förslag till Lag om ändring i lagen (199511560) om årsredovisning i försäkringsföretag .......................... 302 19.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt ................................................... 308 19.5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel ........................... 309 19.6 Förslag till Lag om ändring i mervärdesskattelagen (19941200) ....................................................................... 310 Bilagor: Bilaga 1 Kommittédirektiv (Dir 1996z66) ..................................... 311 Bilaga 2 Lagen (1972:262) om understödsföreningar ................... 325
Bilaga 3 Sammanställning av lagrum i lagen (1972:262) om understödsföreningar och den föreslagna lagen om försäkringsföreningar ...................................................... 3 51
Referenser .............................................................................................. 3 55
SOU 1998:82
Förkortningar
EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EFL Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar EG Europeiska gemenskapen
EU Europeiska unionen
FAL Lagen (1927:77) om försäkringsavtal
FFL Lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till vår- depappersfonder
FRL Försäkringsrörelselagen (1982z713) SIL Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
ÅRFL Lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag
SOU 1998:82
Sammanfattning
Inledning
Utredningen har haft till uppgift att göra en översyn av lagstiftningen om understödsföreningar. Den nuvarande regleringen om understödsfö- reningarnas verksamhet grundas huvudsakligen på lagen om under- stödsföreningar (UFL) som är från år 1972. Till bakgrunden för utred- ningsuppdraget hör att stora förändringar skett i lagstiftningen både på försäkringsområdet och på andra områden av betydelse för den verk— samhet som bedrivs av understödsföreningar sedan UFL trädde i kraft. Detta gäller inte minst den genomgripande internationaliseringen, sär- skilt under det senaste decenniet, av försäkringsväsendet med en över— gång från en i stora delar nationell svensk försäkringsmarknad till en integrerad europeisk försäkringsmarknad. Dessa förändringar har en- dast i mycket begränsad omfattning fått genomslag i UFL. Alltjämt in— nehåller exempelvis UFL ett flertal hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar, som redan år 1988 ersattes av den nu gällande lagen om ekonomiska föreningar. Regelsystemet i UFL har endast del- vis anpassats till EG:s direktiv om försäkringsverksamhet.
Många understödsföreningar leder sitt ursprung långt tillbaka i tiden då förhållandena i många avseenden var fullständigt annorlunda än i dagens svenska samhälle. Detta gäller inte minst den genomgripande utvecklingen inom det sociala området, där understödsföreningar ur- sprungligen kom att fylla en viktig funktion, genom utbyggnaden av de sociala trygghetssystemen. Förutom socialförsäkringen har även ut- vecklingen inom den affärsmässiga försäkringsrörelsen, dvs. bland för- säkringsbolagen, inverkat på verksamhetsbetingelserna för understöds— föreningar att tillhandahålla pensionsförsäkring, kapitalförsäkring eller sjukförsäkring. Understödsförsäkringsväsendet har under flera decen— nier haft en negativ utveckling. Bidragande orsaker härtill är förbudet för understödsföreningar att driva försäkringsrörelsen affärsmässigt och att en behovsprincip ligger till grund för prövningen vid registreringen av en ny förening.
Gränserna mellan å ena sidan understödsföreningar och å andra si- dan den affärsmässiga försäkringsrörelsen har successivt blivit svårare att dra. Detta sammanhänger främst med många understödsföreningars svårigheter att arbeta på det traditionella sättet till följd av utvecklingen inom den allmänna försäkringen och produktutbudet från försäkrings- bolagen inom enskild försäkring.
11
12 Sammanfattning SOU l998:82
Mot denna bakgrund har utredningen ställt sig frågan om inte ut- vecklingen gått så långt att understödsföreningarna spelat ut sin roll och därför inte bör utgöra en särskild associationsform i fortsättningen utan ombildas till ömsesidiga försäkringsbolag eller likvideras. Utredningen har dock efter närmare överväganden funnit att en sådan radikal lös- ning inte bör väljas. En avveckling av understödsföreningar, som skulle ske mer eller mindre tvångsvis, ter sig allmänt sett mindre tilltalande och det kan knappast anses förenligt med principen om fri näringsutöv- ning här i landet att inskränka etableringsmöjligheterna på försäkrings— området genom att begränsa de associationsformer för bedrivande av verksamhet som f.n. står till buds. Dessutom har under de senaste åren visst intresse visats för etablering av understödsföreningar. Således re- gistrerades under år 1992 tre nya understödsföreningar med inriktning att meddela kompletterande ålderspension och som har ett stort antal medlemmar. Nyetableringsintresset har främst sin grund i möjligheten att begränsa försäkringsverksamheten till vissa grupper av personer genom att en understödsförening skall vara sluten, I bl.a. detta avseen- de skiljer sig understödsföreningar från försäkringsbolagen som är öppna associationer och därför saknar möjlighet att på motsvarande sätt som en understödsförening begränsa verksamheten.
Det finns således fortfarande ett intresse av att kunna använda un- derstödsföreningens form för att bedriva försäkringsrörelse. Härtill kommer att Sverige i samband med såväl ingåendet av EES-avtalet som anslutningen till EU anmälde associationsformen understödsförening, förutom försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag, som en tillåten form för drivande av försäkringsrörelse. De tre associations- formerna finns angivna som ett tillägg till artikel 8 i första livförsäk— ringsdirektivet och till artikel 8 i första skadeförsäkringsdirektivet. En avveckling av understödsföreningen som associationsform förutsätter således en ändring av direktiven såvitt avser Sveriges förpliktelser när det gäller formerna för drivande av försäkringsrörelse.
I utredningens förslag har av nu anförda skäl understödsföreningar- na bibehållits som en särskild institutskategori för bedrivande av för- säkringsverksamhet.
Understödsföreningarna är mycket olika i storlek, karaktär och in- riktning. Det finns understödsföreningar med endast ett fåtal medlem- mar, låga eller obetydliga försäkringsbelopp och med mycket begrän— sad kapitalförvaltning medan andra understödsföreningar, främst tjänstepensionskassor, har medlemsantal som överstiger 100 000 samt stora och för den enskilde betydelsefulla försäkringsåtaganden och fonder som uppgår till flera miljarder kronor. Skyddsintressena, kraven på verksamhetsregler och tillsynsbehovet varierar därför kraftigt bero- ende på vilket slag av förening det är fråga om.
SOU 1998:82 Sammanfattning 13
De EG-direktiv "som styr försäkringsverksamhet förutsätter inte att regleringen av understödsföreningar anpassas till direktiven med avse- ende på samtliga föreningar. Anpassning förutsätts endast i fråga om understödsföreningar som uppfyller vissa kriterier. Dessa kriterier tar inte enbart sikte på en förenings storlek utan även andra aspekter måste bleaktas i sammanhanget, vilket medför att gränsdragningen mellan de föreningar som behöver resp. inte behöver harmoniseras med EG:s regler är intrikat
En reglering av understödsföreningar som i detalj beaktar nu nämn- da omständigheter skulle bli mycket omfattande och svåröverskådlig. I stället för en detaljreglering har därför utredningen valt att lägga fram en för alla understödsföreningar gemensam lag som delvis bygger på ett dispensförfarande där såväl de särförhållanden som kännetecknar understödsföreningar i förhållande till försäkringsbolagen som de spe- ciella förhållanden som finns i skilda föreningar kan beaktas.
Ett övergripande mål för utredningsarbetet har varit att harmonisera lagstiftningen om understödsföreningar med EG:s regler. Vid utarbe- tandet av lagförslaget har utredningen haft att beakta andra pågående lagstiftningsarbeten inom försäkringsområdet. Således bereder Finans- departementet f.n. en rad ändringar av försäkringsrörelselagstiftningen. Inom Justitiedepartementet pågår en översyn av lagen om försäkrings— avtal. Vidare har nyligen lagts fram ett förslag till reviderade regler om kollektivavtalsgrundad försäkring (SOU 199817). Resultaten av nu nämnda lagstiftningsarbeten har relevans för understödsföreningar. Ut- redningen har mot denna bakgrund valt att inte revidera lagstiftningen om understödsföreningar i de delar som är föremål för översyn utan nuvarande reglering föreslås här gälla tills vidare i avvaktan på resul- tatet av pågående lagstiftningsarbeten.
Många av de idag registrerade understödsföreningarna har en blyg- sam omsättning och meddelar i vissa fall närmast symboliska försäk- ringsförrnåner. Det är inte sannolikt att dessa föreningar kommer att kunna uppfylla de krav som enligt utredningen bör ställas på förening- arna i framtiden. Emellertid har en avsevärd övergångsperiod reserve— rats för avveckling eller anpassning av de små föreningarnas verksam- het till den nya lagstiftning som utredningen föreslår på området.
Den nuvarande särbehandlingen i skattehänseende av försäkringsfö- reningama föreslås slopad som en konsekvens av att i stor utsträckning likartade verksamhetsbetingelser införs för försäkringsföreningar som för försäkringsbolagen enligt förslaget.
14 Sammanfattning SOU 1998:82
Lagförslagets huvudsakliga innehåll
Den lag som föreslås — lagen om försäkringsföreningar— är en special— författning som reglerar försäkringsföreningars verksamhet. Lagen skall ersätta UF L. Begreppet försäkringsförening har väsentligen sam— ma innebörd som termen understödsförening i gällande lag.
Förslagets lagtekniska lösning har lagts fast i direktiven för utred- ningen. Enligt direktiven bör en lagteknik användas som bygger på hänvisningar till andra relevanta näringsrättsliga, associationsrättsliga och avtalsrättsliga lagar i kombination med sådana särbestämmelser som kan krävas med hänsyn till understödsföreningars speciella karak- tär. Som skäl för denna lagteknik anges i direktiven för utredningen vissa negativa effekter som en parallell reglering av samma frågor i olika lagar medför. Detta gäller enligt direktiven särskilt på rättsområ- den som är underkastade snabba förändringar. Ändringar måste då i varje fall ske i kanske ett flertal författningar i stället för att princip kunna ske i en central grundförfattning. Vidare framhålls i direktiven att det finns en tendens att från början likalydande bestämmelser i olika lagar över tiden förändras genom justeringar och omarbetningar så att de inte längre stämmer överens. En sådan utveckling har skett i fråga om regleringen av understödsföreningar. Till följd härav har omotive- rade skillnader uppstått mellan UFL och dess referenslag, lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, EFL.
Mot den nu angivna bakgrunden har den föreslagna lagen om för- säkringsföreningar inte konstruerats som en helt självständig författ- ning utan bygger i stora delar på en hänvisningsmetodik. Försäkrings- föreningar skall till följd av EG-harmoniseringen i princip uppfylla samma krav som ett försäkringsbolag som bedriver motsvarande verk- samhet. När det gäller verksamhets- och solvensregler följer därför lag- förslaget i tillämpliga delar motsvarande regelsystem som för försäk— ringsbolagen enligt försäkringsrörelsen (19823713), FRL. När det gäller försäkringsföreningarnas organisation är den uppbyggd efter mönster av ekonomiska föreningar och förslaget följer därför i den delen regler- na i EFL om företagsledning, föreningsstämma och revision. Redovis- ningsbestämmelserna bygger enligt förslaget helt och hållet på lagen (199521560) om årsredovisning i försäkringsföretag, ÅRFL. Vidare gäller lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värde- pappersfonder vid sidan av den föreslagna lagen om försäkringsföre- ningar för de föreningar som avser att tillhandahålla fondförsäkring. Som en följd av denna koppling till annan lagstiftning innehåller lag- förslaget flera hänvisningsbestämmelser till FRL, EFL och ÅRF L.
Lagförslaget har utformats i huvudsak enligt samma systematik som EFL. Förslaget innehåller 11 kapitel. Varje kapitel har sin egen para—
SOU 1998:82 Sammanfattning 15
grafnumrering. I lagförslaget har rätt långt beaktats principerna i EFL och FRL.
I förslagets ] kap. har tagits upp bestämmelser av grundläggande betydelse för lagens tillämpning. Bestämmelserna avser koncessions- krav, definitioner, dispenser och vissa andra omständigheter som är av väsentlig betydelse för bedrivande av försäkringsverksamhet med stöd av den föreslagna lagen.
Liksom UFL har den nya lagen om försäkringsföreningar till huvud- syfte att skydda de försäkrades intressen. I detta syfte innehåller lagför- slaget ett till EG:s försäkringsdirektiv anpassat säkerhetssystem som bl.a. innefattar koncessionskrav, vilket är en nyhet i jämförelse med gällande lag. I detta inledande kapitel fastslås att en grundförutsättning för etablering av försäkringsverksamhet enligt denna lag är att konces- sion beviljas. Det föreslås att Finansinspektionen skall vara konces- sionsgivande myndighet för försäkringsföreningar. Liksom hittills skall Finansinspektionen också ha tillsynsansvaret för försäkringsförening- arnas verksamhet.
Till kapitlet har också förts bestämmelser om försäkringsförening- ens juridiska struktur. Bestämmelserna innefattar inte en egentlig defi- nition av en försäkringsförening men anger vissa grundläggande krite- rier som måste vara uppfyllda för att en förening skall klassificeras som en försäkringsförening och därmed ha möjlighet att bedriva försäk- ringsverksamhet i enlighet med denna lag.
Liksom enligt gällande lag skall — med undantag för sådana före- ningar där arbetsgivaren svarar för medlemsavgifterna — verksamheten vara avsedd för inbördes bistånd och ha till ändamål att meddela vissa slag av försäkringar. De försäkringar som en försäkringsförening kan tillhandahålla enligt förslaget är livförsäkringar samt sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som enligt EG:s indelning av försäkringsklasser är att hänföra till Skadeförsäkring, dvs. s.k. korta sjuk- och olycksfalls- försäkringar. I jämförelse med UFL, där begreppet verksamhetsgren används i stället för försäkringsklass, innebär förslaget en utvidgning inom livförsäkringsområdet genom att möjlighet öppnas för försäk- ringsföreningar att meddela fondförsäkring. Dessutom föreslås att den nuvarande beloppsbegränsningen i fråga om kapitalförsäkring slopas. Inom skadeförsäkringområdet innebär förslaget en begränsning genom att möjligheten att tillhandahålla avgångsbidragsförsäkring slopas.
I förhållande till gällande lag har vidare verksamhetsbetingelsema ändrats genom att det nuvarande förbudet mot affärsmässighet avskaf- fas enligt förslaget såsom föråldrat och onödigt begränsande för verk- samheten särskilt när det gäller formerna för medlemsvärvning.
Till kännetecknen för en försäkringsförening hör också att före- ningsmedlemmarna inte personligen svarar för föreningens förpliktelser
] 6 Sammanfattning SOU 1998:82
utan föreningen är ensam ansvarig för de förpliktelser som ingås i före— ningens namn. Liksom i gällande lag fastslås detta i lagförslaget.
Av central betydelse är definitionen i kapitlet av små försäkringsfö- reningar, eftersom små försäkringsföreningar tillsammans med före— ningar som administrerar avtalsbundna tilläggspensioner omfattas av det föreslagna dispenssystemet.
Genom lagförslaget införs regler som innebär att försäkringsföre— ningar på olika sätt närmar sig försäkringsbolagens verksamhet. För försäkringsföreningar ges sålunda regler om koncembildning och kon- cernredovisning.
I förslagets 2 kap. behandlas förutsättningarna för bildandet av en försäkringsförening.
Jämfört med UFL har kravet på minsta medlemsantal skärpts. Enligt förslaget förutsätts minst 500 medlemmar för att bilda en försäkringsfö- rening medan gällande lag kräver 100 medlemmar för bildandet av vis- sa typer av föreningar och 500 medlemmar med dispensmöjligheter för bildandet av andra slag av föreningar. Förslagets krav på minsta med- lemsantal har sin grund i att försäkringsbeståndet bör vara så stort att en godtagbar försäkringsteknisk riskutjämning, som skapar förutsättningar för att bedriva en sund försäkringsrörelse, blir möjlig. När verksamhe- ten har inletts kan dock F inansinspektionen enligt förslaget medge att medlemsantalet tillfälligt får vara lägre än 500 medlemmar.
I likhet med vad som gäller enligt UFL skall medlemmarna anta stadgar som skall gälla för föreningens verksamhet samt utse styrelse och revisorer. Stadgarna skall ges in till Finansinspektionen för stad- fästelse i samband med ansökan om koncession.
Någon motsvarighet till den i gällande lag intagna bestämmelsen, som med utgångspunkt i soliditets— och skälighetsprincipema ställer allmänna krav på en förenings stadgar, har inte tagits upp i förslaget. Soliditetsprincipen kommer i den föreslagna lagen till uttryck genom särskilda solvensregler medan Skälighetsprincipen föreslås upphävd.
Enligt EG:s regler får förhandsgodkännande eller löpande anmäl- ningar inte krävas av allmänna eller särskilda försäkringsvillkor, pre- mietariffer, tekniska grunder som särskilt används för beräkning av premietariffer eller tekniska avsättningar eller formulär och andra tryckta handlingar som försäkringsgivare avser att använda i sina mel- lanhavanden med försäkringstagama. För att det föreslagna systemet med stadfästelse av stadgar inte skall stå i strid med dessa regler har vissa av de nuvarande föreskrifterna om obligatorisk reglering i före- ningarnas stadgar utmönstrats. Detta gäller den nuvarande föreskriften att stadgarna måste ange försäkringsförmånemas beskaffenhet och storlek eller grunder för beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetalning av försäkringsbelopp. Annan obligatorisk reglering i stad-
SOU 1 998182 Sammanfattning 17
garna som föreslås utmönstrad av nämnda skäl är föreskrifterna om fasta avgifter, rätten till fribrev eller återköp, villkoren för belåning av försäkringsbrev och grunderna för fondbildning.
Enligt EG:s regler får placeringsregler avseende fria fonder inte till— lämpas. Av denna anledning har den nuvarande föreskriften om att stadgarna skall ange hur medel, som ej ingår i försäkringsfond, skall användas slopats i förslaget. Ej heller har som obligatorisk föreskrift i stadgarna tagits upp det nuvarande kravet om hur medel som inte be— hövs för löpande uppgifter skall placeras och värdehandlingar skall förvaras.
Gällande lags bestämmelser om försäkringsteknisk utredning har upphävts och ersatts av särskilda solvensregler som införts i lagförsla- get. Någon motsvarighet till den nuvarande obligatoriska föreskriften att stadgarna skall ange tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning innehåller därför inte förslaget.
Den viktigaste reformen när det gäller bestämmelserna om bildandet av en försäkringsförening är att kapitalkrav ställs på en förening som skall bildas. Förslaget i denna del är föranlett av EG:s regler och inne- bär att kapitalbasens storlek vid bildandet av föreningen skall uppgå minst till ett belopp motsvarande 300 000 ecu om rörelsen endast avser Skadeförsäkring och 800 000 ecu om rörelsen innefattar livförsäkring. Begreppen Skadeförsäkring och livförsäkring grundar sig på EG:s in- delning i försäkringsklasser. Med Skadeförsäkring avses i lagförslaget dock endast s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäkring. När försäkrings- föreningen har inlett verksamheten dimensioneras kapitalbasens storlek enligt den försäkringsrörelse som bedrivs, dock får kapitalbasen aldrig understiga nyss nämnda belopp.
För att uppfylla kapitalkraven kan utomstående finansiering behöva anlitas. I detta syfte har införts möjlighet till kapitaltillskott i försäk- ringsföreningar i form av s.k. garantikapital. Som förebild vid utform- ningen av regelsystemet i denna del har bestämmelserna om garantika- pital i FRL när det gäller ömsesidiga försäkringsbolag tjänat.
Till detta kapitel har även förts närmare bestämmelser om konces- sionsförfarandet. Som regel torde initiativtagarna till bildandet av en försäkringsförening så snart som möjligt kalla till ett konstituerande sammanträde som bl.a. skall välja styrelse. Det föreslås av praktiska skäl att det skall ankomma på styrelsen att ansöka om koncession för föreningen. Obligatoriska handlingar i ett koncessionsärende är enligt förslaget stadgarna för föreningen och en plan för den planerade verk— samheten. I övrigt innehåller lagförslaget inte någon detaljerad förteck— ning över de handlingar och utredningar som skall fogas till en konces- sionsansökan utan regeringen eller Finansinspektionen ges rätt att med- dela närmare föreskrifter härom.
l 8 Sammanfattning SOU l998:82
Koncessionsvillkoren är enligt förslaget delvis desamma för försäk- ringsföreningar som för försäkringsbolag. En grundförutsättning för koncession är att det kan anses sannolikt att försäkringsföreningen i sin verksamhet följer sunda affärsprinciper och att föreningen uppfyller nämnda kapitalkrav. En annan förutsättning för beviljandet av konces- sion är att försäkringsföreningen faktiskt skall ledas av personer med lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer och lämplig yrkesmässig erfa- renhet. Vidare bör den som ingår i ledningen för föreningen ha de per- sonliga egenskaper i fråga om omdömesgillhet som uppgiften kräver. Koncession skall inte beviljas för försäkringsrörelse i allmänhet utan i enlighet med den indelning i försäkringsklasser som EG:s försäkrings- direktiv förutsätter. Koncession kan enligt förslaget beviljas tills vidare eller tidsbegränsas.
På basis av en beviljad koncession kan en försäkringsförening be— driva försäkringsverksamhet i ett annat land inom EES än Sverige i enlighet med principen om en enda koncession enligt EG:s regler. För att få inleda verksamhet i ett främmande EES-land från en etablering eller genom gränsöverskridande verksamhet krävs att ett särskilt an- mälningsförfarande iakttas. Detta förfarande anknyter till motsvarande reglering i FRL. En grundförutsättning för såväl verksamhet från en etablering i ett främmande EES—land som gränsöverskridande verk- samhet från Sverige är att försäkringsföreningen inte har beviljats en dispens från regelsystemet i den föreslagna lagen som inte är förenlig med EG:s rättsakter.
Att möjlighet öppnas för försäkringsföreningar att bedriva verksam- het i andra EES-länder än Sverige har främst samband med anpass- ningen till EG:s försäkringsdirektiv. Något större intresse av att kunna bedriva sådan verksamhet torde f.n. inte finnas bland föreningarna. En- ligt tredje generationens försäkringsdirektiv gäller koncession som be- viljas en försäkringsgivare inom hela EES. Rätten att på basis av kon- cessionen bedriva verksamhet inom något annat EES-land än Sverige kan följaktligen inte begränsas under förutsättning att det nyss nämnda anmälningsförfarandet har iakttagits.
En försäkringsförening skall anmälas för registrering senast sex må- nader efter det att koncession har beviljats. Förslagets registreringsbe- stämmelser bygger på samma principer om registrering som FRL och EFL. I och med registreringen blir försäkringsföreningen en juridisk person.
I förslagets 3 kap. finns bl.a. bestämmelser om medlemskap som an- sluter sig till gällande ordning i avvaktan på resultatet av det arbete som sker inom Justitiedepartementet med utarbetandet av en ny försäkrings— avtalslag. Ett inträde i en understödsförening kan jämställas med att ingå ett försäkringsavtal med ett försäkringsbolag. Att den nuvarande
SOU l998:82 Sammanfattning 19
ordningen bibehålls tills vidare innebär bl.a. att försäkringsföreningen har fri prövningsrätt beträffande vem som skall antas som medlem i föreningen. Den som vägrats inträde i en försäkringsförening kan såle- des inte få detta prövat av ett utomstående organ. En medlem kan gå ur föreningen när helst medlemmen så önskar, om han inte på grund av sin anställning är skyldig att tillhöra föreningen. Medlems skyldigheter och rättigheter vid avgång är väsentligen desamma som enligt gällande lag.
Liksom enligt gällande lag ankommer det på styrelsen att föra en medlemsförteckning.
Av central betydelse i regleringen av försäkringsföreningarnas verk- samhet är solvensbestämmelserna som ingår i förslagets 4 kap. Avsik- ten med solvensbestämmelserna är att säkerställa en försäkringsföre- nings förmåga att svara för de förbindelser som föranleds av försäk- ringsförhållandena. Solvenskraven enligt förslaget är väsentligen av samma innehåll som i FRL. Detta innebär således att en försäkringsfö- rening enligt förslaget har motsvarande risktäckningskapacitet i förhål- lande till sina försäkringsförbindelser som försäkringsbolagen. Som nämnts har Finansinspektionen enligt förslaget vissa möjligheter att lämna dispens från solvensbestämmelserna.
De föreslagna solvensbestämmelserna, som står i samklang med EG:s regler, innebär bl.a. att det införs krav på särskilt konsoliderings- kapital, dvs. reserver utöver försäkringstekniska avsättningar, för för- säkringsföreningar. Vidare innebär bestämmelserna att krav ställs på täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsvarande försäk- ringstekniska avsättningar.
Till de föreslagna solvensbestämmelserna hör också krav på att upp- rätta grunder för bl.a. beräkningar av försäkringspremier och premiere— serv, rätt till återköp och fribrev, verkan av underlåtenhet att betala av- gift samt återbäring till medlemmar.
I likhet med försäkringsbolagen åläggs enligt förslaget försäkrings- föreningar att upprätta riktlinjer för placering av de tillgångar som an- vänds för skuldtäckning och att föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångamas värde.
Efter mönster av vad som gäller för försäkringsbolag föreslås att en försäkringsförening inte får lämna penninglån till eller ställa säkerhet för styrelseledamötema, verkställande direktören eller aktuarien i före- ningen eller i något annat företag i samma koncern. Förbudet omfattar även vissa personer som är närstående till dessa personer med ansvarig ställning.
Den nuvarande begränsningen av aktieförvärv, den s.k. fempro- centsregeln, har bibehållits av konkurrensskäl i avvaktan på resultatet
20 Sammanfattning SOU 1998: 82
av den översyn som denna begränsningsregel är föremål för när det gäller försäkringsbolag mot bakgrund av att EG:s regler inte medger medlemsstaterna att fastställa regler i den nationella lagstiftningen för valet av tillgångar som ingår i fria fonder. Femprocentsregeln har kompletterats med en koncernregel och en regel avseende förvärv av organisationsaktier i finansiella företag.
En nyhet är att det föreslås att försäkringsföreningar i likhet med försäkringsbolag får använda optioner, terminskontrakt och andra lik- nande finansiella instrument bl.a. för att sänka den finansiella risken.
I förslagets 5 kap. ingår bestämmelser om försäkringsföreningens organisation. Den föreslagna regleringen innehåller med EFL i stora delar överensstämmande stadganden om ledningen för en försäkrings- förening, föreningsstämma och revision.
En nyhet när det gäller försäkringsföreningens ledning är att verk- ställande direktör enligt huvudregeln skall utses i vissa stora försäk— ringsföreningar. Dock får enligt förslaget undantag medges från kravet att utse verkställande direktör, om särskilda skäl föreligger.
I fråga om styrelsens och verkställande direktörens uppgifter följer förslaget den allmänna associationsrättsliga principen att styrelsen är ansvarig för försäkringsföreningens organisation och förvaltningen av föreningens angelägenheter. Finns verkställande direktör utsedd har han hand om den löpande förvaltningen. Till denna hör alla åtgärder som inte med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verk- samhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse. Verkställan- de direktören eller annan anställd i försäkringsföreningen får inte vara styrelseordförande.
Lagförslaget i fråga om föreningsstämma avser i överensstämmelse med EFL att trygga föreningsmedlemmamas möjligheter att delta vid stämma och yttra sig på den. Liksom enligt gällande lag är det möjligt att överföra medlemmarnas beslutanderätt åt särskilt valda fullmäktige.
Förslaget i denna del innehåller också regler om befogenheter som tillkommer garanter, dvs. personer som tillskjuter garantikapital vid bildande av en försäkringsförening. Reglerna har förenhetligats med de bestämmelser i F RL som gäller garanter.
Förslaget till revision bygger i huvudsak på den nuvarande regle- ringen i UFL. En försäkringsförening skall ha minst två revisorer. Till skillnad från gällande lag behöver ett revisionsuppdrag inte vara tids- begränsat utan kan gälla tills vidare. Som grundläggande krav i fråga om en revisors kompetens gäller att revisorn i försäkringsföreningen skall ha insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhål— landen som fordras för uppdragets fullgörande. Detta krav är såtillvida flexibelt att dess innebörd är beroende av försäkringsföreningens stor- lek och arten av dess verksamhet.
SOU 1998:82 Sammanfattning 21
Bestämmelser om likvidation och upplösning ingår i förslagets 6 kap. En likvidation avslutas i allmänhet med upplösning av förening- en men den kan också avslutas så att föreningen försätts i konkurs eller fusionernas med en annan försäkringsförening. Ijämförelse med gäl- lande lag har bestämmelserna om likvidationsförfarandet och själva upplösningen av föreningen delvis reviderats med beaktande av mot- svarande regelsystem i EFL och FRL.
Till den föreslagna lagen om försäkringsföreningar har i förslagets 7 kap. fogats bestämmelser om fusion mellan försäkringsföreningar. Detta är en nyhet i förhållande till gällande lagstiftning. Förslaget inne— håller med övrig associationslagstiftning som förebild två huvudformer för fusion. Den ena av dem avser fusion mellan två försäkringsföre- ningar där en förening går upp i en annan (fusion genom absorption). Den andra fusionsformen innebär att två eller flera överlåtande försäk- ringsföreningar förenas i en nybildad försäkringsförening (fusion ge- nom kombination). Som ett komplement till fusionsförfandet har de nuvarande reglerna om överlåtelse av försäkringsbestånd bibehållits. Med stöd av detta överlåtelseförfarande kan en försäkringsförening utan att gå samman med en annan försäkringsförening helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till föreningen. Möjlighet ges också att genom detta förfarande helt eller delvis överlåta beståndet till ett svenskt försäkringsbolag eller en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES.
I förslagets 8 kap. finns särskilda skadeståndsbestämmelser rörande försäkringsföreningar. De föreslagna bestämmelserna, som utgör ett komplement till den allmänna skadeståndslagstiftningen, bygger på samma ansvarsprinciper som övriga associationsrättsliga lagar. Regle- ringen avser skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter, verkställande direktör, aktuarie, revisorer, föreningsmedlemmar och röstberättigade. Dessutom innehåller kapitlet regler om jämkning av skadeståndsskyl- dighet, väckande av skadeståndstalan och preskription av talerätt. Ska- deståndsreglerna grundas delvis på bestämmelserna i UFL.
De grundläggande bestämmelserna om finna i firmalagen (1974:156) skall tillämpas på försäkringsförenings firma. I förslagets 9 kap. anges bl.a. de villkor som vid sidan av firmalagen skall gälla för rätten att erhålla registrering av försäkringsförenings firma. En nyhet i förhållande till gällande lag är att en förening inte skall kunna välja mellan uttrycket ”understödsförening” och ”försäkringsförening” utan alltid använda uttrycket ”försäkringsförening” i sin firma. Motivet till förslaget i denna del är bl.a. att ordet ”understödsförening” är föråldrat och knappast leder tankarna till en förening som bedriver försäkrings- verksamhet utan snarare till allmännyttiga stiftelser och ideella före-
22 Sammanfattning SOU 1998:82
ningar. Möjlighet ges dock för redan etablerade understödsföreningar att bibehålla sitt firmanamn.
Efter mönster av vad som gäller enligt EFL föreslås att en försäk- ringsförening skall kunna anta bifirma som särskild benämning för en del av verksamheten.
I förslagets 10 kap. finns bestämmelser om tillsynen över försäk- ringsföreningar. Liksom hittills skall Finansinspektionen ha huvudan- svaret för tillsynen. Inspektionens övervakningsuppgifter, rätten att få uppgifter och granska verksamheten samt möjligheten att ingripa med tvångsmedel har närmare preciserats i förslaget. Ett väsentligt inslag i denna tillsynsfunktion är kontrollen av att försäkringsföreningama upp- fyller solvenskraven enligt denna lag. I stort sett skall försäkringsföre- ningar granskas på motsvarande sätt som försäkringsbolag som bedri- ver verksamhet enligt FRL.
Förslagets ]] kap. innehåller bestämmelser om registrering som ut- går från samma principer som motsvarande föreskrifter i FRL. Detta innebär vissa ändringar i jämförelse med UFL bl.a. genom att krav in- förs på kungörande av uppgifter som Finansinspektionen registrerar.
Avsikten är att den nya lagen om försäkringsföreningar skall träda i kraft den 1 januari 1999. Som framgått ingår i lagförslaget avsevärda ändringar i förhållande till gällande lag. Övergången till den nya lagen kräver därför detaljerade bestämmelser. Dessa bestämmelser finns samlade i en särskild promulgationslag.
Mindre understödsföreningar som uppfyller vissa kriterier skall ha ansökt om koncession enligt den nya lagen före utgången av år 2009. I annat fall måste verksamheten avvecklas.
För försäkringsföreningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv föreslås inte någon längre övergångsperiod med hänsyn till att regle- ringen av sådana föreningar redan borde ha harmoniserats i enlighet med EG:s försäkringsdirektiv. Av konkurrensskäl har ej heller vissa större föreningar som inte omfattas av EG:s försäkringsdirektiv med- getts någon längre övergångstid. För att bl.a. uppfylla kapitalkraven, anpassa stadgarna och ansöka om koncession enligt den nya lagen har dock en övergångstid på ett år reserverats, dvs. före utgången av år 1999 måste dessaföreningar ha ansökt om koncession enligt den nya lagen. I annat fall måste verksamheten avvecklas.
Omprövningen av verksamhetstillståndet för redan etablerade före— ningar syftar till en modernisering av understödsföreningsväsendet. Motsvarande ordning har Finansinspektionen tillämpat på försäkrings— bolagen vid anpassningen av FRL till EG:s regler.
SOU l998:82 23
Författningsförslag
1.1 Förslag till Lag om försäkringsföreningar
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Försäkringsförenings rätt att driva försäkringsrörelse m.m.
1 & En försäkringsförening får efter koncession av Finansinspektionen bedriva försäkringsrörelse i enlighet med denna lag.
Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verk- samhet.
Försäkringsföreningarna skall stå under tillsyn av Finansinspektio— nen och vara registrerade hos denna.
För varje försäkringsförening skall finnas ett huvudkontor i Sverige.
Skadeförsäkring och livförsäkring
2 5 Med Skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som av— ses i 2 kap. 3 a & första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelsela- gen (1982z7l3).
Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 b & försäkringsrörelselagen.
Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 2 kap. 4 5 och 4 kap. 1 &, får tillämpas på skadeförsäkringar
Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 2 kap. 4 & samt 4 kap. 1 5 och 2 5 andra stycket, behöver inte tillämpas på sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3b 5 första stycket klas- serna lb och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.
24 F örfattningsförslag SOU 1 998182
Livränta och sjukränta
3 & Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör liv- försäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeför- säkring, om ersättningen betalas från en Skadeförsäkring.
För sådan livränta eller sjukränta som tillhör Skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 4 kap. 2 & andra styck— et, 5 kap. 3 5 och 6 kap. 28 &.
Försäkringsförening
4 & Med försäkringsförening förstås en förening för inbördes bistånd som har till ändamål att meddela sådan försäkring som avses i 2 5 första och andra styckena. Meddelas försäkringar huvudsakligen på grund av anställning, anses föreningen som försäkringsförening, även om medlemsavgifterna betalas av arbetsgivaren. Försäkringsföreningen skall vara sluten på det sättet att den huvud- sakligen är avsedd för 1. anställda i ett visst eller vissa företag, 2. personer som tillhör en viss yrkesgrupp, eller 3. medlemmar i en sammanslutning med en sådan intressegemenskap att en samverkan även för försäkring är naturlig.
I 2 kap. 2 5 första stycket 5 finns bestämmelser om att en försäk- ringsförenings stadgar skall ange de villkor som skall gälla för inträde i föreningen.
Ansvar för försäkringsförenings förpliktelser
5 5 För en försäkringsförenings förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. I tillgångarna inräknas avgifter som har förfallit till betal- ning, även om de ännu inte har betalats.
Annan verksamhet än försäkringsrörelse m.m.
6 5 En försäkringsförening får inte driva annan rörelse än försäkrings- rörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.
Livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i samma försäkringsförening skall hållas åtskilda hos föreningen.
Definition av små försäkringsföreningar
7 5 Med små försäkringsföreningar avses i denna lag
SOU 1998:82 F öäattningsförslag 25
a) försäkringsföreningar som endast meddelar Skadeförsäkring, om stadgarna medger uttag av extra bidrag eller minskning av förmåner, de årliga medlemsavgifterna inte överstiger ett belopp motsvarande en miljon ecu och minst hälften av avgifterna kommer från med- lemmarna,
b) försäkringsföreningar som endast meddelar kapitalförsäkring för dödsfall, om storleken av försäkringsförmånerna inte överstiger ett belopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen (l962:831) om all— män försäkring för en medlem eller där förmånerna utgår i natura,
c) försäkringsföreningar som meddelar annan livförsäkring än som avses i b), om stadgarna medger uttag av extra bidrag eller minsk- ning av förmåner och de årliga medlemsavgifterna inte överstiger ett belopp motsvarande 500 000 ecu.
Dispenser
8 & Finansinspektionen får, med de begränsningar som anges i andra och tredje styckena, medge undantag eller avvikelser från bestämmel- serna i denna lag i fråga om,
1. små försäkringsföreningar,
2. andra försäkringsföreningar än som avses i 1, om föreningen huvud- sakligen meddelar försäkring på grund av anställning.
Undantag eller avvikelser får medges från bestämmelserna, om koncernförhållanden i 9 &, kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening i 2 kap. 4 &, kapitalkrav vid utövande av verksamheten i 4 kap. l &, försäkringstekniska avsättningar i 4 kap 2 &, täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsvarande för- 'säkringstekniska avsättningar i 4 kap. 3 &,
upprättande av grunder i 4 kap. 4 &, försäkringstekniska riktlinjer i 4 kap. 7 &, register för skuldtäckning i 4 kap. 8 &, reglerna om tillsyn i 10 kap.
wewwe
509039
Undantag eller avvikelse får endast medges om hinder inte förelig— ger från allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till förening- ens förhållanden.
26 F örfattningsförslag SOU 1998:82
Koncernförhållanden
9 & Bestämmelserna om koncerner i 1 kap. 9 & försäkringsrörelselagen (1982z713) skall tillämpas på försäkringsföreningar.
Nära förbindelser mellan en försäkringsförening och ett annat företag
10 & Bestämmelserna om nära förbindelser i 1 kap. 9 c 5 första stycket försäkringsrörelselagen (19822713) skall tillämpas på försäkringsföre- ningar.
Bestämmelser om redovisning
11 & Bestämmelser om försäkringsföreningars redovisning finns i lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
Vid tillämpningen av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag skall försäkringsförening som uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar försäkring som avses i 2 5 andra stycket anses som livförsäk- ringsföretag. Andra föreningar skall.anses som skadeförsäkringsföre- tag.
Bestämmelser om livförsäkring med anknytning till värdepappersfonder
12 & Försäkringsföreningar som meddelar sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 b 5 första stycket 3 försäkringsrörelselagen (19822713) skall tillämpa bestämmelserna i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.
Hänvisningar till försäkringsrörelselagen och lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder
13 & När det i denna lag hänvisas till bestämmelser i försäkringsrörel- selagen (19821713) eller till lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder skall vid tillämpningen av bestäm— melserna iakttas, att vad där sägs om
a) försäkringsbolag i stället skall avse försäkringsförening,
b) försäkringstagare i stället skall avse medlemmar i försäkringsföre- ning,
c) premie i stället skall avse medlemsavgift.
SOU 1 998182 F örfattningsförslag 27
Om en bestämmelse i försäkringsrörelselagen eller lagen om livför— säkringar med anknytning till värdepappersfonder hänvisar till en än- nan bestämmelse skall även hänvisningen tillämpas, om inte annat föl- jer av denna lag.
Hänvisningar till lagen om ekonomiska föreningar
14 5 När det i denna lag hänvisas till bestämmelser i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall vid tillämpningen av bestämmelserna iakttas, att vad där sägs om ekonomiska föreningar i stället skall avse försäkringsföreningar.
Om en bestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar hänvisar till en annan bestämmelse skall även hänvisningen tillämpas, om inte annat följer av denna lag.
2 kap. Bildandet av en försäkringsförening m.m.
Förutsättningar för bildandet av en försäkringsförening
1 & En försäkringsförening skall ha minst 500 medlemmar. Medlemmarna skall anta stadgar samt välja styrelse och revisorer. Bestämmelser om kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsföre- ning finns i 4 &.
För den försäkringsförening som skall bildas skall ansökan om kon— cession göras lios Finansinspektionen enligt bestämmelserna i 5 5. Anmälan för registrering skall göras enligt bestämmelserna i 8 &.
Stadgar
2 & En försäkringsförenings stadgar skall ange
1. föreningens firma,
2. den ort i Sverige där föreningens styrelse skall ha sitt säte,
3. ändamålet med föreningens verksamhet och de försäkringsklasser som verksamheten är avsedd att omfatta,
4. om föreningen skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
5. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter, revisorer och eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt om någon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall skall ske,
28 F örfattningsförslag SOU 1998:82
7. för det fall att fullmäktige skall finnas, hur de skall utses, samt de- ras befogenhet och mandattid,
8. tid för ordinarie föreningsstämma,
9. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller full- mäktiges kännedom, 10. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, 11. hur det skall förfaras med föreningens behållna tillgångar när före- ningen upplöses, 12. för det fall att garantikapital som avses i 3 5 skall förekomma, vad som skall gälla därom och i vilken utsträckning rösträtt skall till— komma garanterna, samt 13. ordningen för beslut om särskild uttaxering och grunderna för dess verkställande, om sådan uttaxering skall få förekomma.
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
Garantikapital
3 5 En försäkringsförening kan i stadgarna föreskriva att kapital får tillskjutas vid bildandet av föreningen (garantikapital) och att sådant kapital får tillskjutas även av andra än medlemmar (garanter). Garanti- kapitalet skall betalas med pengar senast inom två år från dagen för beslutet om föreningens bildande. Garantikapitalet skall återbetalas när det inte längre behövs för rörelsens ändamålsenliga bedrivande och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalkrav vid utöv- andet av verksamheten enligt 4 kap. 1 5.
Beslut om återbetalning av garantikapitalet fattas av föreningsstäm- man och får inte verkställas utan Finansinspektionens tillstånd. Verk- ställd återbetalning skall av styrelsen eller verkställande direktören ge— nast anmälas för registrering.
Kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening
4 5 När en försäkringsförening bildas skall föreningen ha en kapitalbas som inte får understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Garantibe- loppet är
1. 800 000 ecu, om rörelsen avser livförsäkring, och
2. 300 000 ecu, om rörelsen endast avser Skadeförsäkring.
Garantibeloppet skall motsvaras av eget kapital.
SOU 1998:82 F örfattningsförslag 29
Koncessionsansökan
5 5 Styrelsen för försäkringsföreningen skall ansöka om koncession samt underställa Finansinspektionen stadgarna för stadfästelse. Till an- sökningen skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten (verksamhetsplan). Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksam- hetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökningen.
Beviljande av koncession m.m.
6 & Finansinspektionen skall stadfästa stadgarna och bevilja konces-
sion, om ]. stadgarna uppfyller de krav som ställs i denna lag,
2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet,
3. styrelseledamötema, verkställande direktören och dennes ställföre- trädare har sådan allmän kännedom om försäkringsverksamhet som anses behövlig med beaktande av arten och omfattningen av försäk- ringsföreningens verksamhet samt även i övrigt är lämpliga för upp- giften,
4. försäkringsföreningen upprätthåller en sådan kapitalbas som anges i 4 5 första stycket.
Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytter- ligare försäkringsgivare.
Om försäkringsföreningen kommer att ha nära förbindelser med nå— got annat företag, får stadgarna stadfästas och koncession beviljas en- dast om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsfö- reningen.
Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a 5 första stycket klasserna 1 och 2 samt 3 b 5 första stycket försäkringsrörelselagen (1982z713).
Koncession beviljas tills vidare eller, om särskilda omständigheter föranleder detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det lö- pande räkenskapsårets slut.
Andring av koncession m.m.
7 5 Om en försäkringsförening avser att ändra stadgarna eller att ansö- ka om förlängning av en tidsbegränsad koncession eller att utvidga
30 Fötfattningsförslag SOU 1998:82
verksamheten till en försäkringsklass som inte omfattas av den gällande koncessionen, skall bestämmelserna i 5 och 6 åå tillämpas.
Registrering
8 5 En försäkringsförening skall anmälas för registrering senast sex månader efter det att koncession har beviljats.
Om föreningen enligt stadgarna eller enligt beslut som har fattats vid sammanträde med medlemmarna inte skall börja sin verksamhet förrän visst villkor har uppfyllts, räknas tiden för anmälan för registre- ring i stället från den tidpunkt då villkoret är uppfyllt. Registrering får inte ske före denna tidpunkt.
För registrering av en försäkringsförening där garantikapital skall finnas, krävs 1. att minst hälften av garantikapitalet har betalats och 2. att garanterna har lämnat till föreningen ställda skriftliga förbindel-
ser på de belopp som inte har betalats.
Frågan om föreningens bildande har fallit, om anmälan för registrering inte skett inom den tid som anges i första eller andra stycket eller om Finansinspektionen genom beslut som vunnit laga kraft har avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering. Styrelseledamöterna svarar solidariskt för återbetalningen av de belopp som tecknats som garanti- kapital eller avgifter jämte uppkommen avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärder som avses i 9 5 första stycket andra meningen.
Rättssubjektivitet och personlig ansvarighet
9 5 Sedan en försäkringsförening har registrerats kan den förvärva rät- tigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstol och andra myndigheter. Styrelsen får dock före registreringen föra talan i mål rörande föreningens bildande och även i övrigt vidta åtgärder för att erhålla de belopp som tecknats som garantikapital eller utfästa av— gifter samt ansöka om koncession.
Om en förpliktelse uppkommer genom en åtgärd på föreningens vägnar före registreringen, svarar de som har beslutat eller deltagit i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. Vid registreringen övergår ansva- ret på föreningen, om förpliktelsen följer av stadgarna eller har till- kommit efter det att föreningen bildats.
Har före registreringen ett avtal för föreningen slutits med en med- kontrahent som visste att föreningen var oregistrerad kan denne, såvida inte annat följer av avtalet, frånträda detta endast om frågan om före—
SOU 1998:82 Föifattningsförslag 31
ningens bildande har fallit enligt 8 & fjärde stycket. Om medkontra- henten inte visste att föreningen var oregistrerad, kan han frånträda av- talet innan föreningen har registrerats.
Verksamhet från en etablering i ett främmande land inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES)
10 & En försäkringsförening som avser att upprätta en filial, agentur eller annat liknande driftställe (sekundäretablering) i ett främmande land inom EES, skall underrätta Finansinspektionen om det. För under— rättelsen gäller vad som föreskrivs i 2 a kap. 1 & andra stycket försäk— ringsrörelselagen (1982:7l3).
Finansinspektionen skall, om förutsättningarna enligt första stycket andra meningen är uppfyllda, lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där sekundäretableringen skall upprättas. Därvid skall bestämmelserna i 2 a kap. 2 & första— tredje styckena försäkringsrörelselagen tillämpas, dock med den avvikelsen att vad där sägs om kapitalbas enligt försäkringsrörelselagen i stället skall avse kapitalbas enligt 4 & och 4 kap. 1 & denna lag. Om Finansin- spektionen finner att förutsättningar att upprätta en sekundäretablering inte föreligger skall inspektionen meddela beslut om det inom tre må- nader från det att inspektionen tagit emot underrättelsen enligt första stycket.
Vid ändring av något förhållande som angivits i en underrättelse en— ligt första stycket skall bestämmelserna i 2 a kap. 3 & försäkringsrörel- selagen tillämpas.
Gränsöverskridande verksamhet inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES)
11 & En försäkringsförening som avser att från Sverige eller från en sekundäretablering i ett annat land inom EES meddela försäkringar för risker belägna i eller för åtaganden som skall fullgöras i ett annat land inom EES, och detta skall ske på annat sätt än genom en sekundäreta- blering i det landet (gränsöverskridande verksamhet) skall underrätta Finansinspektionen om det. I underrättelsen skall det anges vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall omfatta.
Finansinspektionen skall lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verk- samheten skall bedrivas. Därvid skall bestämmelserna i 2 a kap. 55 försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas, dock med den avvikelsen att vad där sägs om kapitalbas enligt försäkringsrörelselagen i stället skall avse kapitalbas enligt 4 å och 4 kap. 1 & denna lag.
32 F ötfattningsförslag SOU l998:82
Vid ändring av något förhållande som angivits i en underrättelse en- ligt första stycket, skall bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas.
3 kap. Medlemskap m.m.
Inträde
1 5 Fråga om antagande av medlem i en försäkringsförening avgörs av styrelsen med iakttagande av vad som är föreskrivet i stadgarna.
Försäkringsbrevets innehåll m.m.
2 5 Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspektio- nen får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en försäkringsförening skall lämna till medlemmarna och till den som an— sökt om medlemskap i föreningen.
Avgång
3 5 Medlem får utträda ur en försäkringsförening, om medlemmen inte på grund av sin anställning är skyldig tillhöra denna. Anmälan om ut- träde skall göras skriftligen.
Medlem får inte uteslutas ur försäkringsföreningen av annan orsak än stadgarna anger. En fråga om uteslutning prövas av styrelsen om inte annat är bestämt i stadgarna.
Medlems skyldigheter och rättigheter vid avgång
4 5 Även om en medlem avgått eller uteslutits ur en försäkringsföre— ning eller avlidit, har föreningen, om inte annat framgår av försäkrings- villkoren, rätt till dels avgift för den tidsperiod, varunder avgången har ägt rum, dels vad som belöper på den avgångne enligt beslut om sär- skild uttaxering som fattats före avgången.
Den avgångne eller hans rättsinnehavare har inte annan rätt till före- ningens tillgångar än som framgår av försäkringsvillkoren.
SOU l998:82 Författningsförslag 33
Fribrev och återköp
5 & Avgår en medlem ur en försäkringsförening har han vid livförsäk- ring rätt till fribrev eller återköp, dock med de inskränkningar som föl— jer av andra stycket.
Rätten till fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om 1. den minsta tid under vilken försäkringen skall ha gällt, 2. det lägsta belopp som skall ha erlagts i avgifter för försäkringen, 3. det lägsta belopp till vilket fribrevs— eller återköpsvärde skall uppgå.
Avgifter
6 5 En försäkringsförening skall till verksamhetens bedrivande ta ut medlemsavgifter. Meddelat föreningen försäkring inom flera försäk— ringsklasser, skall särskild avgift uttagas för varje försäkringsklass.
Uttagande av avgifter får inte göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom föreningen.
Om stadgarna medger särskild uttaxering, får sådan endast ske när föreningens tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga utöv- ande.
Medlemsförteckning
7 & Styrelsen skall föra en medlemsförteckning.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen, meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall föras in i förteckningen och om hur förteckningen skall vara ordnad.
4 kap. Rörelsen
Kapitalkrav vid utövande av verksamheten
1 & En försäkringsförening skall, utöver tillgångar motsvarande försäk- ringstekniska avsättningar enligt 2 5, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas vid utövandet av verksamheten. Kapitalbasen skall minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal), dock får kapitalbasen aldrig vara mindre än det garantibelopp som anges i 2 kap. 4 5 första stycket 1 för livförsäkringsrörelse och i 2 kap. 4 5 första stycket 2 för skadeförsäk- ringsrörelse. Solvensmarginalen skall beräknas för livförsäkring enligt
2 17-1169
34 Författningsförslag SOU l998:82
7 kap. 23 & försäkringsrörelselagen (1982:713) och för Skadeförsäkring enligt 7 kap. 25 & nämnda lag;
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio— nen meddelar föreskrifter om vilka poster som får ingå i kapitalbasen. Dock skall i fråga om livförsäkring en sjättedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet, om det är större, motsvaras av eget kapital.
Om livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse drivs i samma försäkringsförening skall kapitalbasen för livförsäkringsrörelsen re- spektive skadeförsäkringsrörelsen redovisas separat. Om båda verk- samhetsformerna uppfyller kraven på kapitalbasens storlek enligt första stycket får dock poster hänförliga till den ena kapitalbasen, till den del den överstiger den föreskrivna storleken, räknas in i den andra kapital— basen. Finansinspektionen skall underrättas om ett sådant förfarande.
Försäkringstekniska avsättningar
2 5 En försäkringsförenings försäkringstekniska avsättningar skall mot- svara belopp som erfordras för att föreningen vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna skall motsvara försäkringsföreningens ansvarighet för
1. löpande försäkringar (premiereserv),
2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader som beräknas upp— komma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som för- fallit till betalning men inte betalats ut (avsättning för oreglerade
skador), 3. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning, 4. sådan tilldelad återbäring inom skadeförsäkringsrörelsen som inte
har förfallit till betalning.
Vid beräkning av premiereserv skall bestämmelserna i 7 kap. 2 5 för- säkringsrörelselagen (1982:713) eller föreskrifter som meddelas med stöd av någon av dessa bestämmelser tillämpas.
Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder an— vändas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av ska— domas art.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen får meddela närmare föreskrifter om beräkning av försäkringstek— niska avsättningar.
SOU 1998:82 Författningsförslag 35
Täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsvarande försäkringstekniska avsättningar
3 5 En försäkringsförenings försäkringstekniska avsättningar skall täckas med tillgångar på det sätt som sägs om skuldtäckning enligt 7 kap. 9 & första, tredje och fjärde styckena, 9 a - 10 c åå, 10 e 5 och 10 få första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) eller enligt fö- reskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser.
De tillgångar som används för skuldtäckning enligt första stycket skall värderas enligt 7 kap. 10 f & tredje — sjätte styckena försäkringsrö- relselagen. Vid värderingen skall avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.
För de tillgångar som används för skuldtäckning gäller bestämmel— serna om lokalisering av tillgångar i 7 kap. 10 d & första stycket försäk- ringsrörelselagen.
Upprättande av grunder
4 & För livförsäkringar skall, om det inte med hänsyn till försäkringar— nas särskilda beskaffenhet finns anledning till undantag, grunder upp- rättas för
1. beräkning av avgifter,
2. beräkning av premiereserv,
3. medlems rätt till återköp och fribrev,
4. belåning av försäkringsbrev hos försäkringsföreningen,
5. verkan av underlåtenhet att betala avgift,
6. medlems rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 3 eller 5 upphör i förtid eller försäkringsföreningen i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet,
7. återbäring till medlemmarna,
8. skyldighet att teckna återförsäkring och
9. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.
Grunderna skall avse att trygga försäkringsföreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal. Om grun- derna inte längre fyller det avsedda ändamålet skall styrelsen och verk— ställande direktören genast se till att grunderna ändras.
För grunder som avses i första stycket 1 och 2 skall bestämmelserna om grundernas innehåll i 7 kap. 5 & försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas.
Grunder som avses i första stycket 7 skall innehålla regler för be— räkning och fördelning av återbäring samt användning av återbärings—
36 Författningsförslag SOU 1998:82
fonden. Utfästelse om återbäring får inte göras på annat sätt än som följer av reglerna om tilldelning av återbäring.
För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 3 5 första stycket tillhör Skadeförsäkring skall grunder upprättas för beräkning av premie- reserv och rätt till återköp.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktionellt skall ställas upp och om vad redogörelsen enligt femte stycket skall innehålla.
Övergångsgrunder
5 & För livförsäkring eller för sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 3 5 första stycket tillhör Skadeförsäkring får särskilda premiere— servgrunder (övergångsgrunder) upprättas enligt vad som föreskrivs i 7 kap. 6 & försäkringsrörelselagen (1982:7l3).
Skyldighet att tillställa F inansinspektionen grunder m.m.
6 5 Senast när grunder för livförsäkring börjar användas skall de till- ställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för medlemmarna och försäkrings- föreningen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finan- sinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla.
Bestämmelserna i första stycket gäller också vid ändring av grunder.
Försäkringstekniska riktlinjer
7 5 En försäkringsförening skall upprätta riktlinjer för placering av me- del som används för skuldtäckning.
Medlemmar och den som avser att ansöka om medlemskap i före— ningen skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet saknas anledning till sådan information.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen skall meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte skall omfattas av informationsskyl- digheten.
SOU l998:82 F örfattningsförslag 37
Register för skuldtäckning
8 5 En försäkringsförening skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångamas värde.
Om en tillgång, som antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.
Förbud att ingå borgen m.m.
9 5 En försäkringsförening får inte ingå borgen eller ställa annan säker- het, om inte Finansinspektionen medger det för visst fall.
Tillstånd att avvika från kravet på minsta medlemsantal
10 5 När en försäkringsförening har inlett sin verksamhet kan Finansin- spektionen bestämma att minsta antalet medlemmar i föreningen tillfäl- ligt får vara lägre än vad som anges i 2 kap. 1 5 första stycket, om det finns särskilda skäl för det.
Kreditj äv
11 & Försäkringsföreningar skall tillämpa bestämmelserna om kreditjäv i 12 kap. 12 och 13 55 försäkringsrörelselagen (1982:7l3).
Begränsning av försäkringsförenings rätt att äga aktier m.m.
12 5 En försäkringsförening får inte utan Finansinspektionens medgi- vande äga mer än en tjugondel av aktierna i svenskt eller utländskt ak- tiebolag eller, om rösterna har olika röstvärde, större antal än att röste- talet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga ak- tier. Tillhör försäkringsföreningen en koncern, skall bestämmelsen gälla koncernen.
Beträffande försäkringsförenings rätt att äga aktier eller andelar i fö- retag som driver någon form av finansiell verksamhet gäller 7 kap. l7aå försäkringsrörelselagen (1982:7l3). Vid tillämpningen av be- stämmelserna skall iakttas, att vad där sägs om livförsäkringsbolag i stället skall avse försäkringsförening som uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar försäkring som avses i 1 kap. 2 & andra stycket. Andra försäkringsföreningar skall vid tillämpningen av bestämmelserna anses som skadeförsäkringsbolag.
38 Författningsförslag SOU l998:82
Användning av finansiella instrument
13 & Optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella in- strument får användas för att sänka den finansiella risken i en försäk- ringsförening. Sådana instrument får dessutom användas för att effekti— visera förvaltningen av föreningens tillgångar om detta kan ske utan att föreningens risker överstiger en risknivå som är förenlig med kraven på en sund försäkringsverksamhet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen får meddela föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i första stycket.
Intressegemenskap mellan försäkringsförening och aktiebolag eller ekonomisk förening
14 5 Om det föreligger intressegemenskap mellan å ena sidan en för— säkringsförening och å andra sidan ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, får Finansinspektionen förelägga aktiebolaget eller förening— en att avge en särskild redovisning över intressegemenskapen. Sådant föreläggande får dock meddelas endast om det behövs med hänsyn till tillsynen över försäkringsverksamheten och om regeringen lämnat sitt samtycke till det. Redovisningen skall avges enligt anvisningar av Fi- nansinspektionen.
5 kap. F örsäkringsföreningens organisation
Försäkringsföreningens ledning
1 5 Följande bestämmelser om förenings ledning i 6 kap. lagen (19871667) om ekonomiska föreningar skall tillämpas på försäkringsfö- reningar: 1 & om styrelseledamöternas antal, deras tillsättande, mandattiden, suppleanter och arbetstagarrepresentanter, dock med den avvikel- sen att minst hälften av styrelsens ledamöter skall väljas på före- ningsstämma eller utses av organisation som kan anses företräda medlemmarna, 2 5 om styrelseuppdragets upphörande i förtid, 3 5 om utseendet av verkställande direktör och vice verkställande di- rektör, 4 5 om behörighetsvillkör för verkställande direktör och styrelseleda— möter,
SOU l998:82 F örfattningsförslag 39
5 Q om anmälan av aktieinnehav, 7 Q om informationsskyldighet i koncernförhållanden,
8 Q om styrelseordförande, styrelsesammanträden och styrelseproto- koll, dock med den avvikelsen att förbudet att vara ordförande skall gälla för samtliga anställda i en försäkringsförening, 9 Q om styrelsens beslutförhet, styrelsebeslut och undertecknande av handlingar, 10 Qom jäv, 11 Qom ställföreträdare och firmateckning, 12 Qom verkställande direktörens rätt att företräda föreningen och teck- na dess firma, 13 Qom otillåtna åtgärder och lydnadsplikt, 14 Qom överskridande av ställföreträdares befogenhet, 15 Qom registreringsanmälan, dock skall vid tillämpningen av bestäm- melserna iakttas att hänvisningen i andra stycket till 2 kap. 3 Q i stället skall avse 2 kap. 8 Q denna lag.
Styrelsens och verkställande direktörens uppgifter
2 Q Styrelsen svarar för försäkringsföreningens organisation och för förvaltningen av försäkringsföreningens angelägenheter. Verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Verkställande direktören får dess- utom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av försäkringsföreningens verksamhet är osed- vanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för försäkringsföreningens verksamhet. I så— dant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden. Styrelsen skall se till att organisationen i fråga om bokföringen och medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verkställande direktören skall sörja för att försäkringsföreningens bok- föring fullgörs i överensstämmelse med lagen (1995:]560) om årsredo- visning i försäkringsföretag och andra författningar och att medelsför- valtningen sköts på ett betryggande sätt. Styrelsen skall fastställa sådana riktlinjer som anges i 4 kap. 7 Q första stycket och se till att de följs. Styrelsen skall fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. Styrelsen ansvarar för att uppgifter enligt 10 kap. 2 Q tredje stycket lämnas och att informationsskyldigheten enligt 4 kap. 7 Q andra stycket fullgörs. Beslut om antagande och ändring av grunder fattas av styrelsen.
40 F örfattningsförslag SOU 1998:82
Aktuarie
3 Q 1 försäkringsföreningar som meddelar livförsäkring skall de försäk— ringstekniska utredningarna och beräkningarna utföras under överinse- ende av en aktuarie. Finansinspektionen meddelar föreskrifter om villkoren för behörig- het att tjänstgöra som aktuarie. Inspektionen kan i särskilt fall medge undantag från dessa villkor. Styrelsen eller verkställande direktören skall, när en aktuarie anta- gits eller frånträtt sin befattning, genast anmäla detta för registrering. Sådan anmälan kan också göras av aktuarien.
Rätt att delta i föreningsstämman
4 Q Föreningsmedlemmars och garanters rätt att besluta i försäkringsfö- reningens angelägenheter utövas vid föreningsstämman. Varje medlem har en röst, om inte annat anges i stadgarna. Av 5 Q framgår att föreningsstämmans befogenheter kan helt eller delvis överlämnas åt särskilt valda fullmäktige.
Ombud och biträde för medlemmar och garanter
5 Q Medlemmarnas och garanternas rätt vid föreningsstämman utövas av dessa personligen eller genom ombud med skriftlig fullmakt. Sådan fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet. Om stadgarna innehåller bestämmelser att medlemmarnas rätt att besluta om försäkringsföre- ningens angelägenheter skall tillkomma särskilt valda fullmäktige, får medlemmarna inte utöva någon beslutanderätt vid föreningsstämma. Minst hälften av fullmäktige skall utses av föreningens medlemmar eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna. Fullmäk— tige får inte rösta genom ombud. Varje medlem, fullmäktige eller garant kan vid föreningsstämman medföra högst ett biträde.
Ovriga bestämmelser om föreningsstämman
6 Q Följande bestämmelser om föreningsstämma i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall tillämpas på försäkringsfö-
reningar:
3 Q om jäv, dock skall vad där sägs om medlem även avse garant som är röstberättigad, 4Q om tid för ordinarie föreningsstämma och obligatoriska ärenden på stämman,
SOU l998:82 F örfattningsförslag 41
5 Q om extra föreningsstämma, 6 Q om medlems rätt att få ärende behandlat vid en föreningsstämma, 7 Q om skyldighet att kalla till föreningsstämma, dock skall vid till- lämpningen av bestämmelserna iakttas att vad som där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse Finansinspektionen, 8Q om tid och sätt för kallelse till föreningsstämma, dock med den avvikelsen att vad där sägs om innehavarna av förlagsandelar i stället skall avse garanter som är röstberätttigade samt att vid till- lämpningen av bestämmelserna skall hänvisningen i andra stycket 2 a) till 15 Q första eller andra stycket i stället avse 7 Q första eller andra stycket detta kapitel, 9 Q om verkan av att bestämmelserna om kallelse till föreningsstämma och handlingars tillhandahållande inte iakttas, 10 Q om föreningsstämmans öppnande, röstlängd och stämmoprotokoll, dock med den avvikelsen att vad där sägs om innehavarna av för- lagsandelar i stället skall avse garanter som är röstberättigade, 1 1 Q om medlems frågerätt på föreningsstämma, 13 Q om beslutsfattande på föreningsstämma, dock skall vid tillämp- ningen av bestämmelserna iakttas att hänvisningen i andra stycket till 14 och 15 QQ i stället skall avse 7 Q detta kapitel, 16 Q om otillåtna beslut, 17 Q om talan mot föreningsstämmobeslut, dock med den avvikelsen att vad där sägs om innehavare av förlagsandelar i stället skall avse garanter som är röstberättigade, 18 Q om styrelsetalan mot föreningen och skiljeklausul i stadgarna, dock att vad där sägs om innehavare av förlagsandel i stället skall avse garant som är röstberättigad.
Ändring av försäkringsförenings stadgar
7 Q Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är giltigt om samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Innebär beslutet att ny grund för medlemskaps upphörande införs, och skall det gälla även dem som är medlemmar i föreningen när frågan avgörs, är beslutet dock giltigt endast om beslutet på den senare stämman biträtts av samtliga röstande. Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna som innebär nya be- stämmelser om fördelning av tillgångarna vid en förenings upplösning skall fattas i samma ordning som beslut enligt 6 kap. 1 Q.
42 Fötfattningsförslag SOU l998:82
Har i stadgarna tagits in ytterligare villkor för ändring av stadgarna gäller det villkoret.
Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för registre- ring sedan ändringen har stadfästs. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett.
Allmänna bestämmelser om revision
8 Q Följande bestämmelser om revision i 8 kap. lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar skall tillämpas på försäkringsföreningar:
1 Q om revisorernas antal, deras tillsättande, mandattiden, underrättelse och revisorssuppleanter, dock med den avvikelsen att en försäk- ringsförening skall ha minst två revisorer, 3 Q om allmänna behörighetskrav och allmänna kvalifikationskrav för revisorer, öm revisionsbölag samt om revisor i koncern, 5 Q om auktoriserad och godkänd revisor, 7 Q om revisorsjäv, 8 Q om revisorsuppdragets upphörande, dock med den avvikelsen att styrelsen för en försäkringsförening får, när en revisors uppdrag upphör i förtid eller revisorn av annan anledning inte kan utöva sitt uppdrag, i stället för att vidta åtgärder för tillsättande av en ny re— visor, anmäla förhållandet för F inansinspektiönen som på förslag av styrelsen skall utse en ny revisor under tiden fram till nästa or- dinarie föreningsstämma, 10 Qom revisorernas granskning och dess omfattning, 11 Qom revisorernas rätt till upplysningar och biträde, 12 Qom revisorernas påteckning på årsredovisningen och koncernredo- visningen, 15 Qom revisorernas rätt och skyldighet att närvara vid föreningsstäm-
ma,
16 Qom revisorernas tystnadsplikt och upplysningsskyldighet, dock med den avvikelsen att upplysningsskyldigheten enligt andra styck- et 2 inte skall avse granskare.
Revisionsberättelse
9 Q Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till föreningens styrelse senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredo- visningen upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Innehåller inte årsredovisningen
SOU ] 998182 F örfattningsförslag 43
sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag, skall reviso- rerna ange detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller för- summelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en styrelse- ledamot eller verkställande direktören till last eller att en styrelseleda- mot eller verkställande direktören på annat sätt handlat i strid med den— na lag, lagen om årsredovisning i försäkringsföretag eller stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även inne- hålla ett uttalande i fråga om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela medlemmarna och garanterna.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast- ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det i för- valtningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust.
1 moderförening skall revisorerna avge en särskild revisionsberättel— se beträffande koncernen. Härvid skall första - fjärde styckena tilläm- pas.
Revisors erinringar
10 Q De erinringar som revisor framställt till styrelsen eller verkställan- de direktören skall antecknas i ett protokoll eller någon annan handling som skall överlämnas till styrelsen och bevaras av denna på betryggan— de sätt.
Anmälan om att revisor eller revisorssuppleant utsetts
11 Q När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan om detta genast göras till Finansinspektionen. Om han valts på föreningsstäm- man skall anmälan göras genom styrelsens försorg. I annat fall skall anmälan göras av den som utsett honom. Närmare föreskrifter om så— dan anmälan meddelas av inspektionen.
Revisorer förordnade av Finansinspektionen
12 Q Finansinspektionen får förordna en eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i revisionen. Inspektionen kan när som helst åter— kalla förordnandet.
44 Föifattningsförslag SOU 1998:82
En revisor som förordnats av Finansinspektionen skall iaktta de fö- reskrifter som inspektionen meddelar. Arvode skall betalas av försäk- ringsföreningen med belopp som inspektionen bestämmer.
Anmälan till Finansinspektionen när reglerna om utseende av revisor åsidosatts
13 Q Styrelsen skall, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor, göra anmälan hos Finansinspektionen
1. om auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 8 Q,
2. om en revisor är obehörig enligt 8 Q,
3. om en bestämmelse i stadgarna om antalet revisorer eller om reviso- rers behörighet ha åsidosatts.
Anmälan enligt första stycket kan göras av envar.
Revisors rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen
14 Q Om revisorn vid fullgörandet av sitt uppdrag i försäkringsföre- ningen får kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar försäkringsföreningars verksamhet,
2. kan påverka försäkringsföreningens fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resul- taträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 Q tredje stycket skall revisorn omgående rapportera detta till F inansinspektionen.
6 kap. Likvidation och upplösning
Frivillig likvidation
1 Q Föreningsstämman kan besluta att försäkringsföreningen skall träda i likvidation. Ett beslut om likvidation är giltigt endast om samtliga röstberättiga- de har förenat sig om beslutet eller detta har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Längre gående villkor för att beslutet skall bli giltigt får föreskrivas i stadgarna. Likvidationen inträder omedelbart eller den senare dag som föreningsstämman beslutar.
SOU 1998:82 F örfattningsförslag 45
Ett beslut om likvidation kan dock alltid fattas med enkel majoritet, om det gäller ett beslut enligt 23 Q andra stycket eller om det föreligger grund för tvångslikvidation enligt 2 eller 4 Q. Vid lika röstetal utgörs stämmans beslut av den mening som ordföranden biträder. Ett beslut om likvidation enligt detta stycke har omedelbar verkan.
Tvångslikvidation då medlemsantalet nedgår under minimum
2 Q Om antalet föreningsmedlemmar går ned under det lägsta antal som föreskrivs i 2 kap. 1 Q första stycket eller som Finansinspektionen be- stämt enligt 4 kap. 10 Q, skall styrelsen omedelbart anmäla detta till inspektionen. Inspektionen skall pröva om försäkringsföreningen skall få fortsätta sin verksamhet. Om inspektionen lämnar medgivande till detta, skall inspektionen föreskriva de villkor som skall gälla och be- stämma nytt antal minsta medlemmar för föreningen. Om inspektionen beslutar att inte medge föreningen att fortsätta verksamheten, skall fö- reningen träda i likvidation.
Personligt betalningsansvar
3 Q Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem enligt 2 Q svarar de och andra som med vetskap om denna under- låtenhet handlar på föreningens vägnar solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för föreningen. En styrelseledamot undgår dock an- svar, om han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom. Solidariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för fö- reningen inträder även för sådana medlemmar som, när likvidations- plikt föreligger enligt 2 Q, med vetskap om likvidationsplikten deltar i beslut att fortsätta föreningens verksamhet.
Övriga fall av tvångslikvidation
4 Q Rätten skall förordna att försäkringsföreningen skall träda i likvida- tion, om
1. likvidationsskyldighet föreligger enligt 2 Q eller stadgarna och nå- gon uppgift om att föreningen trätt i likvidation inte införs i försäk— ringsföreningsregistret inom sex veckor från det att denna skyldig- het inträtt,
2. föreningen efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 23 Q, eller
3. Finansinspektionen återkallat koncessionen.
46 Författningsförslag SOU l998:82
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans.
Frågor om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av Fi- nansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verk— ställande direktören, föreningsmedlem eller röstberättigad som inte är medlem. 1 de fall som avses i första stycket 2 prövas frågan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
Förfarandet hos rätten
5 Q Görs ansökan eller anmälan som avses i 4 Q tredje stycket, skall bestämmelserna om förfarandet hos rätten i 11 kap. 5 Q lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas, dock skall även Fi— nansinspektionen kallas till rätten, då frågan om skyldighet för försäk- ringsföreningen att träda i likvidation skall prövas.
Kostnader för delgivning m.m.
6 Q Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt 2 eller 4 Q, skall kostnaderna betalas av försäkringsföreningens medel, om föreningen förpliktas träda i lik- vidation eller rätten i annat fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av Finansinspektionen, skall dessa kostnader betalas av försäk— ringsföreningen eller, om föreningen saknar tillgångar, av staten.
Utseende av likvidatorer
7 Q Föreningsstämman eller den domstol som fattar beslut att försäk- ringsföreningen skall träda i likvidation enligt 4 Q första stycket 3, skall samtidigt utse en eller flera likvidatorer. 1 fall som avses i 4 Q första stycket 1 och 2 skall domstolen i stället förelägga föreningen att inom viss tid, dock minst sex veckor, till domstolen inkomma med bevis om att föreningsstämman har utsett likvidator. Har något beslut om detta inte registrerats inom denna tid skall domstolen utse likvidator. I stad- garna kan föreskrivas att dessutom en eller flera likvidatorer skall till- sättas på något annat sätt. Likvidatorerna träder i styrelsens och verkställande direktörens ställe och har i uppgift att genomföra likvidatiönen. Saknar en försäkringsförening som trätt i likvidation, till registret anmälda behöriga likvidatorer, skall rätten förordna en eller flera likvi-
SOU 1998z82 F örfattningsförslag 47
datorer efter anmälan av Finansinspektionen eller på ansökan av med- lem eller röstberättigad som inte är medlem eller borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
Likvidatorerna skall genast anmäla likvidationsbeslutet för registre- ring.
Likvidator förordnad av Finansinspektionen
8 Q Finansinspektionen skall om det behövs förordna en likvidator att tillsammans med de övriga likvidatorerna genomföra likvidationen. När en försäkringsförening som meddelar livförsäkring trätt i likvidation, skall en sådan likvidator alltid förordnas. Föreningens firma tecknas av den likvidator som inspektionen förordnat i förening med annan som äger teckna firman. Bestämmelserna i denna lag om likvidator skall tillämpas på den likvidator som har utsetts av Finansinspektionen. Sådan likvidator får endast entledigas av inspektionen. Ersättare får inte förordnas av rätten. En likvidator som har förordnats av F inansinspektionen har rätt till arvode av föreningen. Arvodet bestäms av inspektionen.
Likvidatorerna m.m.
9 Q Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag och lagen (1995clS60) om årsredovisning i försäkringsföretag skall tilläm- pas på likvidatorerna, i den mån inte annat följer av detta kapitel. Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att föreningen träder i likvidation. Bestämmelserna i 5 kap. 8 - 14 QQ skall tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande huruvi— da enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjs.
Föreningsstämma under likvidationen
10 Q I fråga om föreningsstämma under likvidationen skall bestämmel- serna i denna lag om föreningsstämma tillämpas, i den män inte annat följer av detta kapitel.
Föreningsledningens redovisningsskyldighet
11 Q När försäkringsföreningen har trätt i likvidation skall styrelsen och verkställande direktören genast avge en redovisning för sin förvaltning av föreningens angelägenheter under den tid för vilken redovisnings-
48 Författningsförslag SOU l998:82
handlingar inte förut har lagts fram på föreningsstämma. Redovisning- en skall läggas fram på föreningsstämma så snart det kan ske. Bestäm- melserna om årsredovisning och revisionsberättelse skall tillämpas.
Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en sär- skild redovisning avges för detta år. I en moderförening skall denna särskilda redovisning även omfatta koncernredovisning.
Kallelse på okända borgenärer
12 Q Likvidatorerna skall genast söka kallelse på försäkringsförening- ens okända borgenärer.
Avyttring av egendom m.m.
13 Q Vid förvaltningen under likvidationen skall bestämmelserna i 11 kap. 11 Q första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas.
Årsredovisning, revision och föreningsstämma under likvidationen
14 Q Likvidatorerna skall för varje räkenskapsår avge en årsredovis- ning, som skall läggas fram på den ordinarie föreningsstämman för godkännande. I fråga om stämman och redovisningen skall bestämmel- serna i 5 kap. 6 Q om fastställelse av resultaträkningar och balansräk- ningar samt dispositioner av vinst eller förlust inte tillämpas. Bestäm- melserna i 5 kap. 17 - 23 QQ och 6 kap. 2 Q årsredovisningslagen (l995:1554) samt 5 kap. 2 Q 7-8 och 6 kap. 2 och 3 QQ lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag behöver inte heller tillämpas. I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post. Tillgångarna får inte tas upp till ett högre värde än de beräknas in- bringa efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det i balansräkningen upptagna värdet eller om för en skuld och en likvidationskostnad kan beräknas åtgå ett belopp som väsentligt avviker från den redovisade avsättningen eller skulden, skall vid tillgångs-, avsättnings- eller skuld- posten det beräknade beloppet anges inom linjen.
Förbud att anta nya medlemmar m.m.
15 Q Om en försäkringsförening trätt i likvidation eller försatts i kon- kurs får inte nya medlemmar antas eller förskott på framtida förmåner
SOU l998:82 Författningsförslag 49
lämnas. En medlem har vid sin avgång ur föreningen rätt att få ut del av tillgångarna endast om medlemmen avgått innan beslutet om likvida- tion eller konkurs fattats av föreningen eller meddelats av rätten.
Sedan beslutet om likvidationen eller konkursen fattats av förening- en eller meddelats av rätten får inte de avgifter samt de försäkringsför- måner som förfaller till betalning efter denna tidpunkt utkrävas eller utges. Livräntebelopp som förfallit till betalning efter beslutet om likvi- dation får dock utbetalas, om försäkringsfallet inträffat innan likvida- tionsbeslutet och utbetalning kan ske utan borgenärernas, de övriga medlemmarnas eller förmånsberättigades rätt försämras.
Har beslutet om likvidation fattats på flera föreningsstämmor gäller vad som sagts i första stycket andra meningen och andra stycket beslu- tet på sista stämman.
Skifte av försäkringsföreningens behållna tillgångar
16 Q Vid skifte av försäkringsföreningens behållna tillgångar skall be- stämmelserna om skiftande av tillgångar i 11 kap. 13 Q första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas.
Återbäringsskyldighet
17 Q Om tillgångarna fördelats eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att överta dem utan att betalning för skuld er- lagts eller innehållits, är den som uppburit något till nackdel för en bor- genär skyldig att återbetala vad han därigenom fått om föreningen inte kan fullgöra sina förpliktelser. Detsamma gäller om de innehållna medlen inte räcker till för att betala skulderna. Livräntebelopp som betalas ut med tillämpning av 15 Q andra styck— et skall återbetalas, om utbetalningen är till nackdel för borgenär, med- lem eller annan förmånsberättigad. För den brist som kan uppkomma när belopp skall återbetalas är lik— vidatorerna ansvariga efter de grunder för skadeståndsskyldighet som anges i 8 kap. 1 och 4 QQ.
Talan mot försäkringsföreningen samt förlorad rätt till skiftad egendom
18 Q De föreningsmedlemmar som vill klandra skiftet skall väcka talan mot försäkringsföreningen senast tre månader efter det att slutredovis— ning lades fram på föreningsstämman.
50 Författningsförslag SOU l998:82
] fråga om återbetalningsskyldighet och om likvidators ansvarighet skall 17 Q tillämpas.
Om en medlem inte inom fem år efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman har anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rätt till detta. Om medlen är ringa i för- hållande till de skiftade tillgångarna, kan rätten på anmälan av likvida- torerna och efter hörande av Finansinspektionen förordna att medlen skall tillfalla allmänna arvsfonden. I annat fall skall 21 Q tillämpas.
Likvidatorernas slutredovisning och revisionsberättelse m.m.
19 Q Vid slutredovisningen av likvidatoremas förvaltning skall be- stämmelserna i 11 kap. 14 Q första stycket lagen (1987:667) om eko- nomiska föreningar tillämpas. Efter det att revisionsberättelsen har avlämnats till likvidatorerna skall dessa genast kalla röstberättigade till en föreningsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade re- dovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga och sändas till röstberättigade enligt bestämmelserna i 5 kap. 6 Q samt läggas fram på stämman. Föreskrifterna i 5 kap. 6 Q om beslut på före- ningsstämma om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställan- de direktören skall tillämpas på likvidatorerna.
Upplösning av föreningen genom slutredovisning m.m.
20 Q När likvidatorerna har lagt fram slutredovisningen, är försäkrings- föreningen upplöst. Detta förhållande skall genast anmälas för registre- ring. En tiondel av samtliga röstberättigade kan dock begära hos likvida- torerna att en föreningsstämma inkallas för att behandla frågan huruvi- da talan skall väckas enligt 8 kap 5 Q. Om en sådan stämma inte sam- mankallas i föreskriven ordning, skall Finansinspektionen på anmälan av en styrelseledamot, verkställande direktören, en revisor eller någon röstberättigad genast på föreningens bekostnad sammankalla stämman i den ordning som sägs i 5 kap. 6 Q. Om likvidatorerna finner att försäkringsföreningen är på obestånd och inte kan betala likvidationskostnaderna skall de ansöka om att fö- reningen försätts i konkurs.
SOU 1 998182 F örfattningsförslag 5 1
Fortsatt likvidation
21 Q Vid behov av likvidationsåtgärd efter försäkringsföreningens upplösning skall bestämmelserna i 11 kap. 16 Q första — tredje mening— arna lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas.
Upphörande av likvidationen och återupptagande av försäkringsföreningens verksamhet
22 Q Om en försäkringsförening har trätt i likvidation på grund av före— ningsstämmans beslut, kan stämman sedan revisorerna har avgett ytt— rande besluta att likvidationen skall upphöra och föreningens verksam- het återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om det finns an- ledning till likvidation på grund av denna lag eller stadgarna eller om utskiftning har ägt rum. Beslut om att återuppta verksamheten får inte fattas om det inte finns full täckning för föreningens förpliktelser. När beslut enligt första stycket fattas, skall en styrelse samtidigt väljas. Föreningsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av styrelse skall likvidatorerna genast anmäla för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett. Om ett likvidationsbeslut som avses i 1, 2 eller 4 Q har blivit upp— hävt genom en dom eller ett beslut av domstol som har vunnit laga kraft, skall likvidatorerna genast anmäla detta för registrering samt kalla till föreningsstämma för val av styrelse. När likvidation har upphört enligt denna paragraf, skall 19 Q tilläm- pas.
Konkurs
23 Q Om en försäkringsförening är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen upplöst när konkursen avslutas. Om det finns överskott, skall föreningsstämman inom en månad från det att konkursen avslutades besluta att föreningen skall träda i likvida— tion. Om inte ett sådant beslut fattas gäller 4 Q. Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs skall likvi- dationen fortsättas enligt 21 Q, om konkursen avslutas med överskott.
Registrering av beslut om konkurs m.m.
24 Q Om en försäkringsförening försätts i konkurs skall rätten för re- gistrering underrätta Finansinspektionen om beslutet, vem som har ut—
52 F örfattningsförslag SOU 1998:82
setts till konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över förvaltningen.
Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har avslutats skall rätten genast för registrering un— derrätta Finansinspektionen samt ange om något överskott finns eller inte. Rätten skall även för registrering underrätta Finansinspektionen när högre rätt har upphävt ett beslut att försätta föreningen i konkurs.
Allmänt ombud
25 Q När en försäkringsförening är i konkurs kan Finansinspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet skall som konkurs- förvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen (1987:672). Det allmänna ombudet kan beträffande medförvaltare göra en sådan framställning som avses i 7 kap. 5 Q konkurslagen. Även om beslut om delning av boets förvaltning har fattats, får det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet. Om arvode till det allmänna ombudet gäller bestämmelserna i kon- kurslagen om arvode till konkursförvaltare.
Betalning till garanter i försäkringsföreningar
26 Q Vid en försäkringsförenings likvidation eller konkurs får en garant inte erhålla betalning av föreningens tillgångar för fordran avseende inbetalt garantikapital förrän föreningens övriga skulder har blivit fullt betalda eller erforderliga medel avsatts till detta.
Ombud för bevakning av panträtt
27 Q Ett allmänt ombud skall se till att medlemmarna i en försäkrings— förening kommer i åtnjutande av den förmånsrätt som följer med med- lemskapet.
SOU 1998:82 Författningsförslag 53
Avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd vid likvidation eller konkurs
28 Q När en försäkringsförening har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, skall beståndet av livförsäkringar om möjligt överlåtas till en eller flera andra försäkringsgivare som antingen är
1. en svensk försäkringsförening,
2. ett svenskt försäkringsbolag, eller
3. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES.
Ett avtal om överlåtelse skall godkännas av Finansinspektionen för att bli giltigt.
Genomförandet av beståndsöverlåtelsen
29 Q Vid överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 28 Q skall F inansin- spektionen iaktta vad som föreskrivs i 14 kap. 26a - 26b QQ försäkrings- rörelselagen (1982:7l3).
Utebliven beståndsöverlåtelse
30 Q Om inte försäkringsbeståndet i fall som avses i 28 Q har överlåtits inom ett år från likvidations- eller konkursbeslutet, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan medlemmarna. Över avvecklingen och fördelningen skall upprättas en plan, som skall godkännas av Finansinspektionen.
7 kap. Fusion, frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd och inlösen av aktier i dotteraktiebolag
Fusion genom absorption
1 Q Genom ett avtal om fusion kan en försäkringsförening (den överlå- tande föreningen) gå upp i en annan försäkringsförening (den överta- gande föreningen). En sådan fusion innebär att medlemmarna i den överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen, att den överlåtande föreningen upplöses utan likvidation samt att dess försäkringsrörelse med tillgångar och skulder övertas av den överta- gande föreningen. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av före- ningsstämman i den överlåtande föreningen.
54 F örfattningsförslag SOU l 998z82
Fusion kan ske, trots att den överlåtande föreningen har trätt i likvi- dation. I ett sådant fall skall likvidationen avslutas när godkännande av fusionen enligt 7 Q har registrerats.
Handlingar som skall hållas tillgängliga för de röstberättigade
2 Q Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade i den överlåtande föreningen under minst en vecka före den förenings- stämma vid vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall be— handlas samt läggas fram på stämman:
1. förslag till föreningsstämmans beslut,
2. fusionsavtalet,
3. en redogörelse av styrelsen i den överlåtande föreningen för de om— ständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för föreningen,
4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3, samt
. avskrift av den övertagande föreningens årsredovisning för det se—
naste räkenskapsåret, försedd med anteckning om föreningsstäm— mans beslut rörande föreningens vinst eller förlust, samt avskrift av revisionsberättelsen för samma räkenskapsår.
KJ]
Skall den överlåtande föreningens årsredovisning inte behandlas på den stämma som anges i första stycket eller har den övertagande förening- ens årsredovisning för det senaste räkenskapsåret inte behandlats på en stämma i den föreningen, skall i stället för de handlingar som anges i första stycket 5 följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram på den förstnämnda stämman i enlighet med vad som anges i första stycket:
1. avskrift av föreningens senaste årsredovisning, försedd med anteck- ning om föreningsstämmans beslut rörande föreningens vinst eller förlust, samt avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovis- ningen avser,
2. en av föreningens styrelse undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen har avgetts, samt
3. ett av revisorerna avgivet yttrande över styrelsens redogörelse enligt 2.
Handlingar skall genast sändas till sådan röstberättigad som begär det och uppger sin postadress.
SOU l998:82 Författningsförslag 55
Fusion genom kombination
3 Q Genom ett avtal om fusion kan två eller flera försäkringsföreningar (de överlåtande föreningarna) förenas genom att bilda en ny förening (den övertagande föreningen). En sådan fusion innebär att medlemmar- na i de överlåtande föreningarna blir medlemmar i den nya föreningen, att de överlåtande föreningarna upplöses utan likvidation samt att deras försäkringsrörelse jämte övriga tillgångar och skulder övertas av den nya föreningen. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av förenings- stämman i varje överlåtande förening. Bestämmelserna i ] Q andra stycket skall därvid tillämpas. De handlingar som anges i 2 Q första stycket 1-4 och andra stycket 1-3 skall upprättas för varje överlåtande förening. De skall hållas till- gängliga för de röstberättigade i respektive överlåtande förening under minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan om god- kännande av fusionsavtalet skall behandlas. Handlingarna skall genast sändas till sådan röstberättigad som begär det och uppger sin pos- tadress. Handlingarna skall läggas fram på stämmorna. Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya fö- reningen och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de över- låtande föreningarna godkänner fusionsavtalet, skall de samtidigt i en- lighet med fusionsavtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i den nya föreningen.
Föreningsstämmans godkännande av fusionsavtal
4 Q Ett beslut om godkännande av fusionsavtalet är giltigt endast om det har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. I stadgarna får före— skrivas villkor som går längre.
Registrering av fusionsavtal
5 Q När fusionsavtalet har slutligt godkänts av föreningsstämman skall det anmälas för registrering hos F inansinspektionen. Vid fusion enligt 3 Q skall även valet av styrelse och revisorer anmälas för registrering. Om detta inte har skett inom fyra månader från stämmans beslut eller om inspektionen genom lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, har frågan om fusion fallit. Hinder mot registrering möter, om fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen ( 1993120) eller om prövning pågår enligt den lagen.
56 Författningsförslag SOU 1998:82
Finansinspektionens tillstånd
6 Q Senast två månader efter det att avtalet om fusion har registrerats skall såväl överlåtande som övertagande föreningar ansöka om Finan— sinspektionens tillstånd att verkställa avtalet. Vid fusion enligt 3 Q skall föreningarna därjämte underställa inspektionen stadgarna för den ny- bildade föreningen för stadfästelse och koncession enligt 2 kap. 5 Q. Ansökan skall avslås om de fusionerande försäkringsföreningarnas ekonomiska förhållanden är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med medlemmars eller andra fordringsägares intressen. Vid denna prövning skall inspektionen tillse att dessa borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
Finansinspektionen kan förelägga försäkringsföreningama att kom- ma in med den utredning som är nödvändig för att inspektionen skall kunna fastställa att hinder mot fusion inte föreligger.
Ansvar för pensionsutfästelse vid fusion
7 Q Om en pensionsstiftelse eller en personalstiftelse hör till den över- låtande föreningen, gäller om stiftelsens överförande till den överta- gande föreningen bestämmelserna i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
Registrering av tillstånd till verkställighet m.m.
8 Q Sedan tillstånd att verkställa fusionsavtalet lämnats, skall Finansin— spektionen genast registrera beslutet. När registrering har skett, anses fusionen genomförd och överlåtande förening upplöst. Överlåtande förenings medlemmar blir då medlemmar i den övertagande förening— en. Samtidigt övergår överlåtande förenings tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 8 kap. 1 - 4 QQ till den överta- gande föreningen. Finansinspektionen skall förklara att frågan om fusion har fallit, om någon ansökan enligt 6 Q inte har gjorts inom föreskriven tid eller om en sådan ansökan har avslagits. Även om en förening anses upplöst enligt första stycket, kan en ti— ondel av samtliga röstberättigade hos styrelsen begära att det hålls föreningsstämma för behandling av fråga om talan enligt 8 kap. 5 Q. Om stämman beslutar att väcka talan, skall den samtidigt förordna att föreningen skall träda i likvidation. Beträffande genomförandet av lik-
SOU 1998: 82 Författningsförslag 57
vidationen tillämpas 6 kap. Likvidatorerna behöver dock inte söka kal— lelse på okända borgenärer.
Fusion mellan en försäkringsförening och ett helägt dotteraktiebolag
9 Q Om en försäkringsförening äger samtliga aktier i ett dotteraktiebo- lag, kan föreningens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att bolaget skall gå upp i föreningen. Styrelserna skall anmäla avtalet för registrering hos Finansinspektionen. Därvid gäller 5-7 QQ i tillämpliga delar. Dotteraktiebolaget är upplöst när Finansinspektionens beslut om godkännande enligt 5 Q har registrerats.
Inlösen av aktier i ett dotteraktiebolag
10 Q Bestämmelserna om inlösen av aktier i ett dotteraktiebolag i 15 kap. 8-12 QQ försäkringsrörelselagen (1982:713) skall tillämpas på försäkringsföreningar.
Överlåtelse av försäkringsbestånd
11 Q En försäkringsförening (den överlåtande föreningen) får med Fi- nansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbe- stånd till en annan försäkringsgivare (den övertagande försäkringsgiva— ren). Överlåtelse får ske till
1. en svensk försäkringsförening,
2. ett svenskt försäkringsbolag, eller
3. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES.
Vid överlåtelse av försäkringsbestånd skall bestämmelserna i 15 kap. lQ andra - fjärde styckena och 2 - 7 QQ försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall iakt- tas, att vad där sägs om bolagsstämman i stället skall avse förenings- stämman.
58 Författningsförslag SOU l998:82
8 kap. Skadeståndsskyldighet m.m.
Skadeståndsansvar för styrelseledamot m.fl.
1 Q Styrelseledamot, verkställande direktören och aktuarien är skyldiga att ersätta skada som han i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet har förorsakat försäkringsföreningen. Detsamma gäller när skadan till- fogas en föreningsmedlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag, stadgarna eller grunderna.
Skadeståndsansvar för revisor och revisionsbolag
2 Q En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 Q. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsa— kas av hans medhjälpare. Om ett revisionsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen.
Medlems och annan röstberättigads skadeståndsansvar
3 Q En föreningsmedlem eller en röstberättigad som inte är medlem är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till överträ- delse av denna lag, lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings— företag, stadgarna eller grunderna uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar försäkringsföreningen, en medlem eller någon annan.
Jämkning, solidariskt ansvar och regress
4 Q Om någon är ersättningsskyldig enligt 1-3 QQ, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffen- het, skadans storlek och omständigheterna i övrigt. Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadestån— det i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omstän- digheterna.
Skadeståndstalan
5 Q Beslut om väckande av talan om skadestånd till försäkringsföre- ningen med stöd av 1-3 QQ fattas av föreningsstämman. Därvid skall
SOU 1998:82 F örfattningsförslag 59
bestämmelserna i 13 kap. 5 Q lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar iakttas.
Preskriptionstider
6 Q Sådan talan för försäkringsföreningens räkning enligt 1-3 QQ som inte grundas på brott kan inte väckas mot ]. styrelseledamot, verkställande direktören eller aktuarien sedan tre år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som ligger till grund för talan fattades eller vidtogs,
2. revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen la- des fram på föreningsstämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs,
3. föreningsmedlem eller röstberättigad, som inte är föreningsmedlem, sedan två år har förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.
Försätts föreningen i konkurs på en ansökan som gjorts innan den tid som anges i första stycket har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1-3 QQ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5 Q. Efter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väckas se- nare än sex månader från edgångssammanträdet.
9 kap. Firma
Försäkringsföreningens firma
1 Q En försäkringsförenings firma skall innehålla ordet ”försäkrings- förening”. Firma skall registreras i försäkringsföreningsregistret. Den skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i försäkringsföreningsregistret. I övrigt finns bestämmelser om registre- ringen i firmalagen (1974:156). Om försäkringsföreningens firma skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i stadgarna.
Bifirma
2 Q F örsäkringsföreningens styrelse kan anta bifirma. Vad som sägs om firma i 1 Q första stycket gäller även bifirma. Uttrycket försäkringsfö- rening eller förkortning därav får dock inte tas in i en bifirma.
60 F örfattningsförslag SOU l998:82
Firmateckning
3 Q Vid firmateckning skall bestämmelserna i 14 kap. 2 Q lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas.
10 kap. Tillsyn
Allmänna tillsynsuppgifter
1 Q Finansinspektionen skall verka för en sund utveckling av den verk- samhet som försäkringsföreningar bedriver. Inspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyn— digheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Euro— peiska unionen.
Försäkringsföreningarnas uppgiftsskyldighet
2 Q Styrelsen och verkställande direktören i en försäkringsförening skall, när föreningen har börjat sin verksamhet, genast underrätta Fi- nansinspektionen om det. Styrelsen, verkställande direktören och andra befattningshavare i ansvarig ställning i försäkringsföreningar skall lämna Finansinspektio- nen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär. Om försäkringsföreningen driver verksamhet i ett annat land inom EES, skall de, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Euro- peiska unionen, lämna de upplysningar till behörig myndighet i det lan— det som den myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter. En försäkringsförening skall till Finansinspektionen lämna uppgift om de försäkringstekniska avsättningarnas storlek, hur dessa har beräk- nats samt avgiven återförsäkring och dess storlek. Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om uppgifts- skyldigheten.
Granskning av verksamheten
3 Q Styrelsen och verkställande direktören skall på tid som Finansin- spektionen bestämmer hålla försäkringsföreningens kassa, övriga till— gångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av befattningshavare hos inspektionen eller av någon annan som inspektionen har förordnat.
SOU 1998:82 F örfattningsförslag 61
Uppgiftsskyldighet för likvidatorer
4 Q Senast en månad efter sådan föreningsstämma som avses i 6 kap. 11, 14, 19 och 22 QQ skall likvidatorerna till Finansinspektionen sända in avskrifter av de vid stämman framlagda handlingar som nämns i des- sa lagrum.
Finansinspektionens rätt att kalla till styrelsesammanträde och föreningsstämma
5 Q Finansinspektionen kan kalla till extra föreningsstämma och till styrelsesammanträde.
Finansinspektionens rätt att närvara och delta vid föreningsstämma m.m.
6 Q Företrädare för Finansinspektionen får närvara och delta i över- läggningarna vid föreningsstämma eller vid sådant styrelsesammanträ- de som utlysts av inspektionen.
Insyn i sidoordnade organ
7 Q Skyldigheten enligt 2 och 3 QQ att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för
1. styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall vara att biträda försäk- ringsförening eller som försäkringsförening har ett bestämmande in- flytande i,
2. ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befatt- ningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller i annat liknande organ som biträder en försäkringsförening, samt
3. styrelsen och verkställande direktör i ett aktiebolag, om det med bolagets samtycke föreskrivits en sådan skyldighet som villkor för medgivande att inneha aktier i bolaget enligt 4 kap. 12 Q.
Tvångsmedel
8 Q Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäk— ringsföreningens verksamhet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga föreningen eller styrelsen att vidta rättelse om inspektionen finner att
62 Författningsförslag SOU 1998:82
]. avvikelse skett från denna lag, lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar eller från föreningens stadgar eller grunder, om sådana finns,
2. stadgarna eller grunderna inte längre är tillfredsställande med hän- syn till omfattningen och beskaffenheten av föreningens rörelse,
3. föreningens riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 4 kap. 3 Q,
4. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller
inte är placerade enligt 4 kap, 3 Q, försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning,
6. någon av dem som ingår i försäkringsföreningens styrelse eller är verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 6 Q första stycket 3, eller
7. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsförening- ens verksamhet.
.Ul
Saneringsplan och finansieringsplan
9 Q Finansinspektionen skall förelägga försäkringsföreningen eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för att
1. återställa en sund finansiell ställning, om föreningens kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 4 kap. 1 Q första stycket,
2. skyndsamt återställa kapitalbasen, om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet enligt 2 kap. 4 Q första stycket andra meningen eller om kapitalbasen inte har den sammansättning som anges i 4 kap. 1 Q andra stycket.
Verksamhet i ett främmande land inom EES
10 Q Om en försäkringsförening driver verksamhet i ett främmande land inom EES och föreningen inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets anmodan om rättelse, skall inspek— tionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträ— delser. Inspektionen skall underrätta den behöriga utländska myndig- heten om vilka åtgärder som vidtas.
SOU l998:82 F örfatmingsförslag 63
Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar
11 Q F inansinspektionen får begränsa försäkringsföreningens förfogan- derätt eller förbjuda föreningen att förfoga över sina tillgångar i Sveri- ge, om
1. föreningen inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning en- ligt 4 kap 3 Q första stycket,
2. föreningens kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmargina- len eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp enligt 4 kap. 1 Q första stycket,
3. föreningens kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 4 kap. 1 Q första stycket och det finns särskilda skäl att anta att föreningens finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller
4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intresse vid beslut om återkallelse av föreningens koncession enligt 12 Q.
Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall dri- vas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.
Om försäkringsföreningen enligt underrättelse bedriver försäkrings- verksamhet enligt 2 kap. 10 eller 11 Q eller har tillgångar placerade i ett annat EES-land än Sverige, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med första stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen, vidtar motsvarande åtgärder.
Återkallelse av koncession
12 Q En koncession för en försäkringsförening skall återkallas av Fi- nansinspektionen, om
1. föreningen inte har anmälts för registrering inom den tid som anges i 2 kap. 8 Q första stycket,
2. föreningen inte har börjat sin verksamhet inom tre månader från det föreningen registrerades,
3. anmälningen för föreningens registrering genom lagakraftägande beslut blivit avskriven eller avslagen, eller
4. föreningen under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet.
En koncession kan återkallas av Finansinspektionen, om föreningen
1. inte längre uppfyller kraven för koncession,
2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärder i en plan som har god- känts enligt 9 Q, eller
3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk- samheten.
64 F örfattningsförslag SOU 1998:82
Anmälan av beslut om återkallelse av koncession
13 Q Finansinspektionen skall anmäla beslut om återkallelse av konces- sion till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där försäkringsfö- reningen enligt underrättelse bedriver försäkringsverksamhet enligt 2 kap. 10 eller 11 Q. Inspektionen får i samband härmed begära att den utländska myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar de åtgär— der, som behövs för att skydda de försäkrades intressen.
Upplysningsskyldighet om viss rörelse
14 Q Om det kan antas att någon driver en verksamhet som omfattas av denna lag, får Finansinspektionen förelägga denne att lämna de upplys- ningar om verksamheten som behövs till inspektionen för att den skall kunna bedöma om lagen är tillämplig. Om Finansinspektionen finner att någon driver verksamhet enligt denna lag utan föreskriven koncession, skall inspektionen förelägga denne att inom bestämd tid ändra verksamheten enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med verksamheten.
Vite
15 Q Om Finansinspektionen meddelar föreläggande eller förbud enligt denna lag, får inspektionen förelägga vite. Har inspektionen förelagt vite skall den mot vilken föreläggandet riktas genast skriftligen underrättas om detta.
Överklagande av beslut
16 Q Finansinspektionens beslut enligt 2 kap. 10 eller 1 l Q får överkla- gas hos kammarrätten. Inspektionens beslut om att förelägga vite enligt 15 Q får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten av länsrättens avgörande. Inspektionens beslut i övrigt får överklagas hos regeringen. Inspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller om verksamhetens drivande enligt 11 Q andra stycket skall gälla omedel- bart.
Förklaring av kammarrätten
17 Q Har Finansinspektionen inte fattat beslut — i ett ärende om koncession sex månader efter det ansökan gavs in, — i ett ärende enligt 2 kap. 10 Q andra stycket inom tre månader,
SOU l998:82 Författningsförslag 65
— i ett ärende enligt 2 kap. 10 Q tredje stycket eller 11 Q andra stycket eller tredje stycket inom en månad, får sökanden begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.
Efter det att kammarrätten avgett sådan förklaring skall ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut inte har meddelats
— inom sex månader i ett ärende om koncession,
— inom tre månader i ett ärende enligt 2 kap. 10 Q andra stycket, eller — inom en månad i ett ärende enligt 2 kap. 10 Q tredje stycket eller 1 1 Q andra eller tredje stycket.
Finansinspektionens befogenhet i fråga om likvidatorer
18 Q Finansinspektionen har under en försäkringsförenings likvidation i fråga om likvidatorerna samma befogenhet som inspektionen enligt denna lag har beträffande styrelsen.
Tillsynsbidrag
19 Q Varje försäkringsförening skall med årliga avgifter bekosta F inan— sinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regering- en meddelar.
1 1 kap. Registrering
Försäkringsföreningsregistret
1 Q Hos F inansinspektionen skall föras ett försäkringsföreningsregister för registrering enligt denna lag.
Kungörande av i försäkringsföreningsregistret införda uppgifter
2 Q Finansinspektionen skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som införs i försäkringsföreningsregistret med undantag för registrering av underrättelser enligt 6 kap. 24 Q. En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts i registret skall endast ange ändringens art.
3 17—1169
66 Författningsförslag SOU 1998:82
Verkan av registrering och kungörande
3 Q Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser har införts i försäkringsföreningsregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om införandet har kungjorts i Post— och Inrikes Tidningar enligt 2 Q och det inte av omständigheterna att han varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts.
Brister i anmälan för registrering
4 Q Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller, om Finansin- spektionen finner att ett beslut som anmäls för registrering eller en
handling som bifogas anmälningen
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller stadgarna eller grunderna, eller
3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfatt— ning.
Om sökande inte rättar sig efter föreläggandet, skall anmälan avskrivas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet. Finns det även efter det att yttrandet har avgetts något hinder mot registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggan— de.
Bestämmelserna i första stycket utgör inte hinder mot registrering av ett beslut av föreningsstämman, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad enligt 5 kap. 6 Q om talan mot föreningsstämmobeslut.
Finansinspektionen skall genast skriftligen underrätta föreningen när inspektionen har förklarat att frågan om fusion har fallit enligt 7 kap. 8 Q andra stycket eller förelagt eller vite enligt 10 kap. 15 Q.
Hävande av firmaregistrering m.m.
5 Q Bestämmelser om att avföra en firma ur registret sedan en dom om hävande av firmaregistreringen har vunnit laga kraft finns i firmalagen (1974: 156).
SOU l998:82 F örfattningsförslag 67
Overklagande av vissa beslut i registreringsärenden
6 Q Ett beslut av Finansinspektionen som innebär att en anmälan av- skrivits eller en registrering vägrats enligt 4 Q andra stycket får över- klagas hos allmän förvaltningsdomstol inom två månader från beslutets dag. Detsamma gäller beslut av Finansinspektionen som avses i 4 Q tredje stycket med undantag av beslut enligt 10 kap. 15 Q. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Om ikraftträdandet av denna lag finns bestämmelser i en särskild lag.
68 Författningsförslag SOU 1998:82
1.2 Förslag till Lag om införande av lagen om försäkringsföreningar
Härigenom föreskrivs följande.
1 Q Lagen (19Xz000) om försäkringsföreningar och denna lag träder i kraft den Ijanuari 1999. Bestämmelserna i 10 Q träder dock i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk för- fattningssamling.
2 Q Genom lagen (19X:000) om försäkringsföreningar upphävs, med de begränsningar som följer av denna lag, lagen (1972:262) om under— stödsföreningar.
3 Q Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i lagen (19X1000) om försäkringsfö— reningar eller i denna lag tillämpas i stället de nya bestämmelserna.
4 Q Lagen (19X2000) om försäkringsföreningar skall tillämpas även på understödsföreningar som registrerats enligt lagen (1972:262) om un— derstödsföreningar. Därvid skall dock iakttas vad som föreskrivs i 5- 12 55.
5 Q Styrelsen för en understödsförening som är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar vid ikraftträdandet av lagen (19X1000) om försäkringsföreningar, skall ansöka om koncession för föreningen och stadfästelse av föreningens stadgar enligt 2 kap. 5 Q lagen om försäkringsföreningar. F inansinspektionen prövar ansökning- en enligt 2 kap. 6 Q lagen om försäkringsföreningar med de avvikelser som följer av 6-9 QQ denna lag. Ansökan enligt första stycket skall lämnas in till inspektionen senast vid utgången av år 1999, dock kan ansökningar för små försäkringsfö— reningar enligt 1 kap. 7 Q lagen om försäkringsföreningar inlämnas till utgången av år 2009. Innan frågan om koncession har avgjorts får föreningen fortsätta att bedriva verksamheten enligt lagen om understödsföreningar. Om det är nödvändigt får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Fi- nansinspektionen bestämma att verksamheten får bedrivas enligt lagen om understödsföreningar även efter det att koncession har beviljats en—
SOU 1998:82 F örfattningsförslag 69
ligt lagen om försäkringsföreningar, dock högst ett år efter beslutet om koncession.
Om ansökan enligt första stycket inte sker inom den i andra stycket föreskrivna tiden eller avslås ansökningen, skall föreningen träda i lik— vidation. Likvidationen skall genomföras enligt lagen om understödsfö— reningar.
6 Q En understödsförening som inte är sluten enligt bestämmelserna i 1 kap. 4Q lagen (19X:000) om försäkringsföreningar kan beviljas kon- cession enligt den lagen, om föreningen vid utgången av år 1972 var registrerad som en understödsförening och koncessionsvillkoren i öv- rigt är uppfyllda.
7 Q På understödsföreningar, som registrerats enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar och som vid ikraftträdandet av lagen (19X1000) om försäkringsföreningar har färre än 500 medlemmar, skall 5 Q lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas.
8 Q En understödsförenings firma, som registrerats innan lagen (19X:000) om försäkringsföreningar trätt i kraft, får godkännas även om den inte överensstämmer med bestämmelserna i 9 kap. 1 Q lagen om försäkringsföreningar.
9 Q Bestämmelserna om borgensförbindelser m.m i 4 kap. 9 Q lagen (19X:000) om försäkringsföreningar gäller inte sådana förbindelser som ingåtts av understödsföreningar före ikraftträdandet av lagen om försäkringsföreningar.
10 Q Redan före den 1 januari 1999 får föreningsstämman med tillämp— ning av bestämmelserna om majoritetskrav i 5 kap. 6 Q lagen (19X:OOO) om försäkringsföreningar och utan hinder av särskilda föreskrifter i stadgarna besluta om sådana ändringar som behövs för att stadgarna skall stämma överens med lagen om försäkringsföreningar. Beslutet skall gälla från den tidpunkt då föreningen beviljas koncession enligt lagen om försäkringsföreningar.
11 Q Likvidation skall genomföras enligt lagen (1972:262) om under— stödsföreningar, om likvidatorerna har utsetts före utgången av decem- ber 1998.
12 Q Överlåtelse av en försäkringsförenings rörelse skall genomföras enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar om anbudet om över— låtelsen har godkänts före utgången av december 1998.
70 F örfattningsförslag
1.3 Förslag till
SOU 1998:82
Lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag
Härigenom föreskrivs att 1 Q lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
försäkringsföretag. Med försäk- ringsföretag avses sådana för- säkringsaktiebolag och ömsesi— diga försäkringsbolag som om— fattas av försäkringsrörelselagen (1982:7l3).
Föreslagen lydelse
15
Denna lag är tillämplig på Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäk- ringsföretag avses sådana för— säkringsbolag och ömsesidiga försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713) samt sådana försäk- ringsföreningar som omfattas av lagen (19X:000) om försäk— ringsföreningar. Försäkringsfö— reningar som uteslutande eller så gott som uteslutande medde— lar sådan livförsäkring som av- ses i ] kap. 2 5 andra stycket lagen om försäkringsföreningar skall vid tillämpningen av denna lag anses som livförsäkringsfö— retag. Andra försäkringsföre- ningar skall vid tillämpningen av denna lag anses som skadeför- säkringsföretag. Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. skall tillämpas på finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förval- tar andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska fö- retag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett ak- tiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte förvär- va och förvalta andelar i dotterföretag.
Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, Finan- sinspektionen får medge undan- tag från denna lag får sådana
Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, Finan- sinspektionen får medge undan— tag från denna lag för sådana
SOU 1998:82 F örfattningsförslag 71
försäkringsföretag som får un— försäkringsföretag som får un- dantas från försäkringsrörelsela- dantas från försäkringsrörelsela- gen enligt 1 kap. 10 Q samma gen enligt 1 kap. 10 Q samma lag. lag. Undantag får också göras
för sådana försäkringsförening- ar som avses i 1 kap. 7 Q lagen om försäkringsföreningar. För sådana företag som medgivits undantag från denna lag skall i stället sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 Q andra stycket gälla.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången för räkenskapsår som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen bestämmer.
2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift i 29 eller 30 Q lagen (1972:262) om understödsföreningar som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestäm- melsen.
3. Bestämmelsen i 4 kap. 5 Q tredje stycket årsredovisningslagen (l995:1554) skall inte tillämpas på nedskrivning som gjorts av un- derstödsförening före lagens ikraftträdande.
4. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen får för den första års—eller koncernredovisning som upprättas av en försäkringsförening enligt denna lag föreskriva att 3 kap. 5 Q andra stycket årsredovisningslagen (l995:1554) och 6 kap. 2 Q den- na lag inte skall tillämpas samt meddela närmare föreskrifter om vilkajämförande upplysningar som i stället skall lämnas.
72 F örfattningsförslag SOU 1998:82
1.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt
dels att 7 Q 10 mom skall upphöra att gälla dels att 2 Q 6 mom skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 Q 6 mom Med livförsäkringsföretag Med livförsäkringsföretag avses avses
1. livförsäkringsbolag enligt 1. livförsäkringsbolag enligt
lkap. 4 Q försäkringsrörel- selagen (1982:7l3), samt
. utländska försäkringsföretag som driver livförsäkringsrö- relse här i landet med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller lagen (199311302) om EES- försäkringsgivares verksam— het i Sverige.
lkap. 4 Q försäkringsrörel— selagen (1982:7l3),
. utländska försäkringsföretag
som driver livförsäkringsrö- relse här i landet med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller lagen (1993:1302) om EES— försäkringsgivares verksam- het i Sverige, samt
3. försäkringsföreningar som
uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar sådan livförsäkring som avses i 1 kap. 2 Q andra stycket lagen (19X.'000) om försäkringsfö— reningar.
Med skadeförsäkringsföretag förstås annat försäkringsföretag än liv— försäkringsföretag. Utländskt försäkringsföretag, som drivit försäk- ringsrörelse i Sverige, bedöms med hänsyn endast till den rörelse som företaget drivit här från fast driftställe.
Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för dels den del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna premier. Undantaget från skattskyldighet gäller dock inte den del av
SOU l998:82 F örfattningsförslag 73
nettointäkten eller premierna som är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a Q första stycket 1 och 2 samt 3 b Q första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Avdrag får inte göras för kostnader som är hänförliga till intäkter som är fria från skatt enligt detta moment.
Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkrings— företag följer av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsme— del.
Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt skadeförsäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen. Det- samma gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är hän- förlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk— och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a Q första stycket 1 och 2 samt 3 b Q första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen.
Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som avses i fö— regående stycke, får från bruttointäkten avdrag göras förutom för drift- kostnader, som avses i 23 Q kommunalskattelagen, för avgifter och bi- drag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning och som avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, för ökning av säker- hetsreserv samt för utbetald återbäring och verkställd premieåterbetal- ning.
Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning förstås såda- na avsättningar enligt 7 kap. 1 Q första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) (premiereserv, avsättning för oreglerade skador, tilldelad återbäring och utjämningsavsättning för kreditförsäkring) minskade med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.
Med säkerhetsresew förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Finansinspektionen fastställd normalplan.
Minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, av säkerhetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av utjämningsfond skall anses som intäkt.
Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till ome- delbar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.
Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt liv— försäkringsföretag drivit här i riket.
Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skade— försäkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett
74 F örfattningsförslag SOU 1998:82
belopp motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremi- er.
Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföre- tags verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt sätt.
Denna lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser skall dock tillämpas på sådana försäkringsföreningar som enligt 1 kap. 7 Q lagen (19X:000) om försäkringsföreningar skall anses som små.
SOU 1998:82
1.5
Förslag till
F örfattningsförslag 75
Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs att 2 Q lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel skall ha nedan angiven lydelse.
Nuvarande lydelse
Skattskyldiga till avkast— ningsskatt är
1.
2.
svenska tag, utländska livförsäkringsföre- tag som bedriver försäkrings- rörelse här i landet genom etablering, understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet,
livförsäkringsföre-
. pensionsstiftelsen enligt la-
gen (1967:531) om tryggande av pensionsutfastelse m.m., . arbetsgivare som i sin balans-
räkning redovisar skuld un— der rubriken Avsatt till pen- sioner enligt 5 Q lagen om tryggande av pensionsutfäs- telse m.m., . i Sverige bosatt innehavare
av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 Q lagen (1993:931) om individuellt pensionssparan- de.
Föreslagen lydelse
Zå
Skattskyldiga till avkast- ningsskatt är
1.
2.
4.
svenska tag, utländska livförsäkringsföre- tag som bedriver försäkrings- rörelse här i landet genom etablering,
livförsäkringsföre—
. pensionsstiftelser enligt lagen
(1967z531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. arbetsgivare som i sin balans- räkning redovisar skuld un- der rubriken Avsatt till pen- sioner enligt 5 Q lagen om tryggande av pensionsutfäs- telse m.m., . i Sverige bosatt innehavare
av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 Q lagen (1993:931) om individuellt pensionssparan- de.
I fråga om handelsbolag och europeiskt ekonomisk intressegruppering är dock delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga.
Denna lag träder i kraft den
. Äldre bestämmelser skall
tillämpas på verksamhet som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
76 F örfattningsförslag SOU l998:82
1.6 Förslag till Lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994 :200)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. (19942200) skall ha följande lydelse.
10 Q mervärdesskattelagen
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 10 Q Från skatteplikt undantas omsättning av försäkringstjänster. Med försäkringstjänster för- stås
]. tjänster vars tillhandahållande 1. tjänster vars tillhandahållande
utgör försäkringsrörelse en— ligt försäkringsrörelselagen (1982:7l3), enligt lagen (1989:1079) om livförsäk- ringar med anknytning till värdepappersfonder, enligt lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt lagen (1993zl302) om utländska EES—försäkringsgivares verk- samhet i Sverige, och
. tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller and— ra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar.
Denna lag träder i kraft den
2.
utgör försäkringsrörelse en— ligt försäkringsrörelselagen (1982:7l3), enligt lagen (1989:1079) om livförsäk- ringar med anknytning till värdepappersfonder, enligt lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, enligt lagen (l993zl302) om utländska EES-försäkringsgivares verk- samhet i Sverige eller enligt lagen (19X.'000) om försäk- ringsföreningar, och tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller and- ra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar.
. Äldre bestämmelser skall till-
lämpas på verksamhet som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
SOU 1998:82
1 Inledning
En del av det enskilda försäkringsväsendet här i landet utgörs av under- stödsföreningar som leder sitt ursprung flera århundraden tillbaka i ti- den. Understödsföreningar är föreningar för inbördes bistånd med upp- gift att lämna sjukhjälp, begravningshjälp, pension eller liknande un- derstöd åt sina medlemmar eller deras anhöriga. En särskild lag gäller för understödsföreningar, UFL.
Utredningsuppdraget har gällt att göra en allmän översyn av UFL som — mot bakgrund de stora förändringar som skett i lagstiftningen både på försäkringsområdet och på andra områden av betydelse för den verksamhet som bedrivs av understödsföreningarna sedan UFL trädde i kraft år 1972 — kommit att i olika avseenden bli föråldrad och inte äg— nad att uppfylla de krav som ett modernt försäkringsväsende ställer. Till bakgrunden för utredningsuppdraget hör också att försäkrings- marknaden som sådan har till följd av behovet av nya försäkringslös— ningar och den intemationalisering som skett genomgått strukturella förändringar. Denna utveckling har inte fått något genomslag i UFL.
De nu av utredningen framlagda förslagen innebär sålunda en all— män översyn av lagstiftningen om understödsföreningar därvid reglerna om försäkringsverksamhet inom EG har beaktats. Den lag om försäk- ringsföreningar som föreslås har i enlighet med utredningens direktiv, se bil. 1, inte utformats som en helt självständig författning utan bygger liksom gällande lag på hänvisningar till lagstiftningen om ekonomiska föreningar och lagstiftningen om försäkringsbolag i kombination med sådana särbestämmelser som krävs med hänsyn till försäkringsföre— ningarnas karaktär.
Den följande framställningen innehåller en recitdel jämte allmän motivering (avsnitt 1 — 18), författningskommentarer (avsnitt 19) och en bilagedel. I recitdelen har utredningen sökt teckna en bakgrund till de framlagda författningsförslagen. Således ges bl.a. en översikt av un- derstödsföreningsväsendets utveckling och reglering. Recitdelen har utformats med beaktande av att Understödsföreningsutredningen år 1990 i sitt betänkande (SOU l990:101) Försäkringsföreningar lämnat en ingående redogörelse för understödsföreningamas bakgrund, ut— veckling och förhållanden i övrigt. Utredningen har med hänvisning till Understödsföreningsutredningens betänkande avsevärt kunnat begränsa innehållet i recitdelen.
77
78 Inledning SOU 1998:82 ___—__—
I bilagedelen har — förutom utredningens direktiv och UFL — tagits in en sammanställning med hänvisning mellan lagrummen i den före- slagna nya lagen om försäkringsföreningar och UFL.
Utredningen har bedömt att förslagen inte för statsverket får några nämnvärda kostnadskonsekvenser. Några jämställdhetspolitiska eller regionalpolitiska konsekvenser av förslagen finns inte heller.
SOU l998:82
2 Allmänt om understödsföreningar
2.1 Inledning
Understödsföreningar är föreningar för inbördes bistånd med uppgift att lämna sjukhjälp, begravningshjälp, pension eller liknande understöd åt sina medlemmar eller deras anhöriga. Föreningarna bedriver försäk- ringsverksamhet och är i princip uppbyggda som ekonomiska förening- ar. Verksamheten regleras huvudsakligen av lagen (1972:262) om un- derstödsföreningar (UFL).
En understödsförening kan meddela pensionsförsäkring, kapitalför— säkring eller sjukförsäkring. Med utgångspunkt i vilken form av försäk— ring som meddelas uppdelas understödsföreningarna i pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor. Pen- sionskassorna indelas i två huvudgrupper, tjänstepensionskassor och andra pensionskassor. Tjänstepensionskassorna indelas vidare i katego— rierna ITP—kassor, fribrevskassor och övriga tjänstepensionskassor. Som ITP—kassa betecknas pensionskassa som meddelar kompletterings- försäkring till den allmänna tjänstepensionen (ATP) i enlighet med pensionsavtal som arbetsmarknadens parter träffat. ITP-kassorna anses ha den största betydelsen från såväl allmän som enskild synpunkt bland understödsföreningarna. Fribrevskassa är sådan pensionskassa, i vilken avgiftsbetalningen har upphört och försäkringarna har nedsatts till fri- brev.
2.2 Understödsföreningarnas bakgrund och utveckling
En stor del av de svenska understödsföreningarna har sitt ursprung i gillen och skrån. Understödsverksamheten var dock i allmänhet inte den huvudsakliga uppgiften för gillena och skråna. I stället framstod den mer som ett slags biverksamhet för välgörenhet mot nödlidande medlemmar. Efter hand växte emellertid behovet av en mer omfattande och säker hjälpverksamhet.
I samband med industrialismens genombrott uppstod ett stort behov av bistånd till människor som råkat i nöd på grund av sjukdom eller anhörigs död. Mot slutet av 1800—talet bildades därför ett stort antal
79
80 Allmänt om understödsföreningar SOU 1998:82
sjukkassor och andra understödsföreningar för inbördes hjälp. Många av dessa s.k. självhjälpsföreningar bildades inom olika organisationer såsom fackföreningar, nykterhetsföreningar och religiösa sammanslut- ningar. Även inom fabriker och bruk bildades understödsföreningar avsedda för de anställda inom det egna företaget.
De föreningar som bildades fram till 1870-talet stod inte öppna för vem som helst. Medlemskapet var normalt sett förbehållet personer som tillhörde viss organisation eller anställda vid visst företag. Mot slutet av 1800-talet började emellertid s.k. hundramannaföreningar att bildas. Dessa var öppna i den bemärkelsen att det för medlemskap en- dast krävdes att personen var bosatt i visst geografiskt område. Med- lemsantalet var ofta begränsat till 100 eller en multipel av 100, t.ex. 50, 200 eller 1 000. Föreningarnas ändamål var i allmänhet att lämna sjuk— hjälp eller begravningshjälp. Föreningarna tog inte ut periodiska avgif- ter utan tillämpade i stället ett s.k. uttaxeringssystem. Detta innebar att vid dödsfall eller sjukdom bland medlemmarna togs de medel ut som behövdes för att föreningen skulle kunna fullgöra sina förpliktelser. Efter hand blev det angeläget att släppa begränsningen av medlemsan- talet och i stadgarna ange att föreningen var öppen och medlemsantalet obegränsat. Detta ledde till uppkomsten av helt öppna föreningar.
Mer än hälften av de kassor som fanns i början av 1910-talet utgjor- des av sjukkassor som även meddelade begravningshjälp. Genom 1931 års förordning om erkända sjukkassor infördes möjlighet för sjukkas— sorna att ansöka om att bli antagna som erkända sjukkassor vilket gav rätt till vissa begränsade statsbidrag. Erkända sjukkassor fick emellertid inte meddela begravningshjälp. De sjuk- och begravningskassor som blev erkända sjukkassor tvingades därför att avskilja begravningsverk— samheten. På så sätt bildades en mängd nya begravningskassor. Emel- lertid fick det endast finnas en erkänd sjukkassa på varje ort. Många sjukkassor kunde därför inte bli erkända. Dessa inte erkända sjukkassor kallades för fria sjukkassor.
Sedan den obligatoriska sjukförsäkringen införts år 1955 övergick de fria sjukkassorna till att meddela kompletteringsförsäkringar. Inled- ningsvis fanns ett stort utrymme för kompletterande förmåner. Alltef- tersom sjukpenningförmånerna i den allmänna sjukförsäkringen för- bättrats minskade dock utrymmet för kompletterande förmåner. Detta bidrog i sin tur till att antalet sjukkassor sjönk mycket kraftigt under efterkrigstiden.
Även antalet begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor minskade kraftigt i antal under tiden efter andra världskriget. Ett skäl var de stigande förvaltningskostnadema i kombination med låga avgif- ter och små försäkringsbelopp. Detta föranledde försäkringsinspektio— nen att verka för en rad ändringar av begravningshjälpsverksamheten
SOU l998:82 Allmänt om understödsföreningar 81
genom att förmå mindre föreningar att gå upp i större. En annan orsak till att antalet sjuk- och begravningskassor sjönk var att genom införan— det av UFL år 1972 blev Skälighetsprincipen tillämplig på understöds- föreningarna. Skälighetsprincipen innebär att en understödsförenings stadgar skall tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringen är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och föreningens förhållanden. Eftersom föreningarna hade svårigheter att uppfylla skälighetskravet likviderades ett stort antal fö- reningar efter påstötningar från försäkringsinspektionen.
Under 1940-talet bildades ett antal större tjänstepensionskassor, vil— ka sedermera ombildats till de s.k. ITP-kassorna. Anledningen härtill var ett ökat intresse för att skapa möjligheter till tjänstepension för tjänstemän. En annan väsentlig anledning till att kassorna bildades var möjligheten till s.k. återlån.
År 1960 träffades en uppgörelse på arbetsmarknaden om en plan för kompletterande pensionsförmåner, den s.k. ITP-planen (industrins tilläggspension för tjänstemän). De träffade avtalen berörde verksam- heten i flertalet av tjänstepensionskassorna och föranledde ofta genom— gripande stadgeändringar. I samband härmed beslöt ett mindre antal tjänstepensionskassor att lägga ned sin verksamhet antingen genom att överlåta verksamheten på en annan försäkringsinrättning eller genom att fördela tillgångarna enligt upplösningsbestämmelserna i stadgarna. Många av de största tjänstepensionskassorna blev dock bärare av pen— sionsförsäkringar enligt ITP—planen, vilket innebar att de försäkrade kompletteringsförmånerna. Dessa pensionskassor fick benämningen ITP-kassor. I vissa andra fall lades de avtalade pensionsförrnånerna helt utanför pensionskassan och intjänade pensioner nedsattes till fribrev. Dessa föreningar blev fribrevskassor.
Även antalet pensionskassor har sjunkit under efterkrigstiden. Medlemsantalet har dock fortsatt att öka, vilket främst berott på att ITP-kassornas verksamhet ökat.
En annan bidragande orsak till att understödsföreningamas betydel- se minskat är utvecklingen inom den affärsmässiga försäkringsrörelsen. Försäkringsbolagens verksamhet betraktades förr med viss skepsis med hänsyn till det egna vinstintresset. Understödsföreningarnas tillkomst och utveckling anses ha sammanhängt med en vilja att undvika in- blandning av företag som ville tillgodose eget vinstintresse. Tillkoms— ten av 1948 års försäkringsrörelselag och de förändringar som denna innebar i fråga om förutsättningarna att bedriva försäkringsverksamhet medförde dock att sådan skepsis i stort sett upphörde. Ett tidigare bety- delsefullt motiv för att gå in i en understödsförening i stället för att ta en försäkring hos ett försäkringsbolag bortföll därför.
82 Allmänt om understödsföreningar SOU 1998:82
Pensions- Sjukkassor Begravnings- Sjuk- och Samtliga kassor kassor begravnings- föreningar kassor ]. Antal föreningar 1942 258 145 589 475 1467 1967 108 74 199 100 481 1996 47 9 46 13 1 15 2. Antal med- lemmar 1942 81 837 243 913 772 367 211 603 1 309 720 1967 174 633 125 370 599 471 101 600 1 001 074 1996 586 619 11 132 274 437 53 396 925 584 3. Fonder, tkr 1942 554 872 5 606 70 258 15 514 646 250 1967 3315 557 18251 206389 44915 3585112 1996 42 071 000 12 000 865 000 108 000 43 056 000 4. Avgifter tkr 1942 30 792 5 127 6 513 5 300 47 732 1967 103 397 7 957 7 825 5 663 124 842 1996 3 360 000 7 800 7 300 25 000 3 400 100
Av ovanstående tabell framgår understödsföreningsväsendets utveck- ling under tiden 1942 - 1996. Härvid bör påpekas att det i december 1997 fanns 120 understödsföreningar registrerade hos Finansinspektio- nen. Fem av dessa har emellertid trätt i likvidation och har inte tagits med i statistiken trots att de ännu ej har upplösts.
2.3 Understödsföreningar som bildats under senare år
Under år 1992 registrerades tre nya understödsföreningar hos Finansin- spektionen. Dessa var Apotekskoncernens Försäkringsförening Opti- malia, Försäkringsföreningen för försäkringskasseområdet (FFO) samt Försäkringsföreningen för det statliga området (FSO). Företrädare för föreningarna har uppgivit att syftet med bildandet av föreningarna är att kunna erbjuda kompletterande ålderspension. Samtliga föreningar kom fram till att det var förenat med avsevärt lägre kostnader att bilda en understödsförening jämfört med att ordna motsvarande försäkring i ett försäkringsbolag samt att de löpande administrationskostnadema var betydligt lägre i en understödsförening. Vidare har föreningarna beto— nat att medlemmarna uppfattar att de har större inflytande i en under- stödsförening än i ett försäkringsbolag och till följd härav större kon-
SOU l998:82 Allmänt om understödsföreningar 83
troll över kapitalförvaltningen. Föreningarna har också påtalat att man föredrog understödsföreningsforrnen framför andra alternativ, såsom exempelvis att bilda en stiftelse, av det skälet att understödsföreningar står under tillsyn som inte enbart är formell utan aktiv.
Vid utgången av år 1995 hade Optimalia drygt 10 700 medlemmar, FFO drygt 17 000 medlemmar och FSO drygt 363 000 medlemmar. Optimalias fonder uppgick vid samma tidpunkt till 127 miljoner kronor, FFO:s till 239 miljoner kronor och FSO:s till 4,3 miljarder kronor. Enligt uppgift från Finansinspektionen i december 1997 har inte någon ny understödsförening registrerats därefter.
För en översikt av de understödsföreningar som bildats t.o.m. år 1990, se SOU 19902101 S 93 ff.
SOU l998:82
3 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete
3.1 Inledning
Lagen om understödsföreningar (UFL) är till stor del utformad efter mönster av 1951 års lag om ekonomiska föreningar och innehåller ett stort antal hänvisningar till den lagen. Även försäkringsrörelselagen (FRL) och försäkringsavtalslagen (FAL) har haft stort inflytande på UFL:s innehåll. 1951 års lag om ekonomiska föreningar ersattes år 1988 av en ny lag om ekonomiska föreningar (EFL).
Både FRL och FAL är för närvarande föremål för översyn. Vidare har nyligen en statlig utredning lagt fram ett förslag till revi- derade tillsyns- och rörelseregler för s.k. kollektiva försäkringar, dvs. kollektivavtalsgrundade försäkringar och gruppförsäkringar som berör understödsföreningar (SOU 1998:7).
Nedan följer en beskrivning av huvuddragen i UFL, EFL, FRL och FAL samt en kortfattad redogörelse för pågående lagstiftningsarbete på försäkringsområdet som är av intresse i detta sammanhang.
3 .2 Understödsföreningslagen
UFL trädde i kraft den 1 juli 1972. Lagen omfattar föreningar som utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse meddelar kapitalförsäk- ring, sjukförsäkring eller pensionsförsäkring. Förbudet mot affärsmäs- sighet har ansetts utgöra en skiljelinje mot de ömsesidiga försäkrings- bolagen. Lagen är inte tillämplig på arbetslöshetskassor.
Understödsföreningar skall vara registrerade hos Finansinspektionen och stå under tillsyn av denna.
Enligt lagen kan en förening registreras som understödsförening en- dast om den är sluten. Härmed avses att föreningen skall vara avsedd för en på visst sätt begränsad persongrupp, t.ex. arbetstagare vid samma företag, yrkeskolleger eller medlemmar i en ideell förening. Öppna un- derstödsföreningar som registrerats före UFL:s ikraftträdande får dock enligt övergångsbestämmelserna fortsätta sin verksamhet.
I och med ikraftträdandet av UFL blev den s.k. behovsprincipen till- lämplig på understödsföreningar. Denna princip innebär att ett villkor
85
86 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete SOU l998:82
för att en förening skall registreras som understödsförening är att den avsedda verksamheten bedöms som behövlig. Motsvarande princip gällde tidigare för försäkringsbolag och banker, men har numera av- skaffats för dessa institut.
En understödsförening skall bestå av minst 100 medlemmar. I vissa fall skall dock antalet medlemmar vara minst 500. Det gäller för det första pensionskassor som meddelar förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension, för det andra sjukkassor som med- delar sjukpenning för 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighets- tillstånd och för det tredje begravningskassor samt sjuk- och begrav- ningskassor som meddelar kapitalförsäkring för dödsfall till ett högre belopp än 1 000 kr för en medlem.
Enligt lagen skall en understödsförenings stadgar vara ägnade att trygga att föreningen kan fullgöra sina försäkringsutfästelser (soliditetsprincipen). Härutöver krävs att medlemmarnas försäkrings- avgifter är skäligt avvägda i förhållande till de förmåner som försäk- ringarna ger (Skälighetsprincipen). Skälighetsprincipen är dock modifi- erad i så måtto att det finns möjlighet att beakta de särförhållanden som kännetecknar understödsföreningarna i förhållande till försäkringsbola- gen, men också de speciella förhållanden som kan finnas i skilda före- ningar.
Lagens huvudregel är att föreningar som meddelar pensions- eller kapitalförsäkringar skall vara skyldiga att utfärda fribrev, eller för ka- pitalförsäkringarnas del, medge återköp. Befrielse från sådan skyldig- het kan medges av tillsynsmyndigheten.
Lagen innehåller även bestämmelser om kapitalplacering. Huvudre- geln är att ett belopp som täcker dels summan av föreningens försäk— ringsfonder, dvs i princip de försäkringstekniska skulderna, dels före- ningens övriga skulder skall redovisas i vissa angivna tillgångar, i första hand obligationer och skuldförbindelser mot säkerhet i fast egen- dom. Finansinspektionen har därtill möjlighet att efter ansökan av en understödsförening medge att de EG-harmoniserade placeringsregler som finns i FRL i stället tillämpas. Dessa regler bygger på principerna om att placering skall ske med beaktande av försäkringsåtagandena (matchning) och med spridning av riskerna (diversifiering). Reglerna innebär vidare att kapitalet, utöver att placeras i obligationer och fastig- heter, får placeras i aktier, värdepappersfondsandelar och liknande.
En av understödsförening meddelad kapitalförsäkring får avse högst ett belopp som motsvarar ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (basbeloppet uppgick i januari 1998 till 36 400 kr).
Försäkringsteknisk utredning skall verkställas minst vart femte år. Undantag gäller för förening som meddelar sjukpenning för högst 180 dagar avseende ett sammanhängande sjuklighetstillstånd och/eller sjuk-
SOU 1998:82 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete 87
vårdsersättning. Finansinspektionen har möjlighet att under vissa förut- sättningar helt eller delvis befria en förening från skyldigheten att upp- rätta försäkringsteknisk utredning.
1 lagen finns vidare en generell dispensbestämmelse som ger Finan- sinspektionen möjlighet att medge undantag från lagens krav.
3.3 Lagen om ekonomiska föreningar
Ekonomiska föreningars verksamhet regleras i EFL. En ekonomisk fö- rening är en förening som har till ändamål att genom ekonomisk verk- samhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Föreningen har således inte något eget vinstsyfte. Verksamheten bedrivs utan person- ligt ansvar för medlemmarna. Medlemmarna skall delta i verksamhe— ten, t.ex. som konsumenter, leverantörer, genom egen arbetsinsats eller på annat liknande sätt.
En ekonomisk förening skall registreras hos Patent- och registre- ringsverket och har därefter rättskapacitet. Vidare skall en förening ha minst tre medlemmar. Medlemmarna skall välja styrelse och anta stad- gar.
Ett karaktäristiskt drag hos de ekonomiska föreningarna är att de är öppna. Det innebär att en förening inte får vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl.
Styrelsen i en ekonomisk förening skall bestå av minst tre ledamö- ter. Styrelsen väljs av föreningsstämman om det inte i stadgarna före- skrivs att en eller flera ledamöter skall utses på annat sätt. Vissa större ekonomiska föreningar skall utse verkställande direktör.
Lagen föreskriver att en ekonomisk förening skall ha minst en revi- sor. Under vissa förutsättningar skall auktoriserad revisor utses.
Särskilda bestämmelser om koncembildning har numera införts i la- gen.
I lagen finns bestämmelser om fusion. Fusion kan ske genom att en förening går upp i en annan, s.k. absorption, eller genom att två eller flera föreningar går upp i en ny förening som de bildar, s.k. kombina— tion. Vidare har mot bakgrund av lagens koncernreglering fusion mel- lan moderförening och helägt dotterbolag möjliggjorts.
88 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete SOU 1998:82
Försäkringsbolagens verksamhet regleras i FRL. Lagen gäller inte för understödsföreningar. FRL innehåller framför allt offentligrättsliga och associationsrättsliga regler om försäkringsverksamhetens bedrivande. Enligt lagen får försäkringsrörelse endast drivas av försäkringsbolag som fått tillstånd härtill (koncession) av regeringen. En förutsättning för att koncession skall kunna meddelas är att den planerade verksam- heten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverk- samhet (sundhetsprincipen). Tidigare gällde även den s.k. behovsprin- cipen, som innebar att ett villkor för koncession var att den tilltänkta rörelsen skulle vara behövlig. Denna princip upphävdes emellertid år 1985.
En grundläggande princip i FRL är att försäkringsgivaren alltid skall kunna fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagaren (soliditetsprincipen). I lagen har numera införts soliditetsregler som bygger på EG:s direktiv.
Ett annat uttryck för soliditetsprincipen i FRL är lagens regler om kapitalplacering. Dessa regler bygger, i enlighet med EG:s direktiv, på principerna om att placeringarna skall ske med beaktande av försäk- ringsåtagandena (matchning) och med spridning av riskerna (diversifiering). Vidare görs en uppräkning av de tillåtna tillgångssla- gen. Förutom obligationer och fastigheter nämns aktier, värdepappers- fondsandelar och andra liknande värdepapper. Tillgångarna behöver inte vara lokaliserade i Sverige.
Ytterligare en princip av grundläggande natur är den s.k. skälighets- principen. Denna princip innebär att kostnaden för en försäkring skall vara skälig i förhållande till de tjänster som försäkringen innebär för försäkringstagaren (premie- och kostnadsskälighet). Principen anses också inrymma ett skälighetskrav på andra villkor än premien (villkorsskälighet) och på skaderegleringen (skaderegleringsskälighet).
Ett försäkringsbolag får inte utan särskilda skäl bedriva annan verk- samhet än försäkringsrörelse. Utgångspunkten har därvid varit att un- dantag medgetts om verksamheten haft ett naturligt samband med för- säkringsverksamheten och det ansetts föreligga garantier för att rörel- sen i fråga drivs i försäkringstagarnas intresse.
Direkt livförsäkringsrörelse och (direkt och indirekt) skadeförsäk- ringsrörelse får som huvudregel inte bedrivas i samma försäkringsbolag (separationsprincipen). Sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som är att anse som Skadeförsäkring får dock bedrivas tillsammans med direkt livförsäkringsrörelse.
Försäkringsbolag står under tillsyn av Finansinspektionen. Om in- spektionen finner anledning till anmärkning mot ett bolag, skall bolaget
SOU l998:82 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete 89
anmodas att åstadkomma rättelse. Är det fråga om en lindrig anmärk- ning kan inspektionen nöja sig med att skriftligen meddela sina erin- ringar. Är avvikelsen mera allvarlig, skall inspektionen förelägga bola- get eller dess styrelse att inom viss tid vidta de åtgärder som inspektio- nen finner erforderliga. Om föreläggandet inte följs, skall inspektionen anmäla detta till regeringen, som efter bolagets hörande kan förklara koncessionen förverkad. Inspektionen kan också förelägga vite.
3 .4. 1 Pågående lagstiftningsarbete
År 1990 tillkallades en kommitté med uppdrag att utreda vissa frågor på försäkringsområdet samt föreslå ändringar i FRL. Bakgrunden till uppdraget var de nackdelar som FRL:s reglering ansågs ha från kon- kurrens- och effektivitetssynpunkt. Kommittén, som antog namnet För- säkringsutredningen, har i två delbetänkanden behandlat frågor som påkallats av EG-direktiven. Dessa båda betänkanden har legat till grund för den EG-harmonisering av FRL som berörts ovan.
Försäkringsutredningen överlämnade i september 1995 ett slutbe- tänkande (SOU 1995:87) Försäkringsrörelse i förändring. 1 betänkandet behandlas bl.a. frågor om överskott i livförsäkringsrörelse, behovet av ett lagfäst skälighetskrav, försäkringsbolagens möjlighet att ta upp lån, den offentliga tillsynens inriktning och skyddet i händelse av en försäk- ringsgivares obestånd.
Försäkringsutredningen föreslår att Skälighetsprincipen i FRL upp- hävs. Skälighetsaspekter på premier och kostnader skall enligt utred— ningen tillgodoses på andra sätt och förslaget innebär i denna del främst att den nuvarande pris- och produktregleringen i försäkringsverksam- heten slopas. Frågor om skäliga avtalsvillkor och skälig skadereglering kommer i fortsättningen att regleras av särskild lagstiftning.
Vidare föreslås att det generella förbudet mot vinstutdelning i livför- säkringsbolag slopas. Allmänna bolagsrättsliga regler föreslås gälla för förlusttäckning i livförsäkringsbolag. Nuvarande lagfästa krav om del- ägaransvar, uttaxering och nedsättning i ömsesidiga föräkringsbolag bör enligt utredningen upphävas och sådana frågor överlåtas till de en- skilda bolagen att avgöra.
Utredningen föreslår också att de begränsningar som gäller för till- gångsslagen aktier och fastighetsrelaterade tillgångar ändras.
När det gäller tillsynen över försäkringsbolagen anförs att huvud- syftet även i fortsättningen bör vara att bevaka att ingångna försäk- ringsavtal kan fullföljas. För att förbättra både den bolagsinterna och den offentliga kontrollen av riskhanteringen bör varje försäkringsbolag
90 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete SOU 1998:82
anta övergripande principer för de försäkringstekniska avsättningarna, s.k. försäkringstekniska riktlinjer.
En precisering av gällande kapitalkrav i syfte att säkerställa att till— gångar som svarar mot kapitalbasen är tillräckligt likvida föreslås ock— så. Kapitalbasen skall enligt lagförslaget beräknas med beaktande av att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande. Den närmare regle— ringen skall ges i myndighetsföreskrifter.
Slutligen diskuterar utredningen frågan om skydd i händelse av för- säkringsgivares obestånd. Enligt utredningen kan det inte uteslutas att den ökade konkurrensen ökar risken för att försäkringsföretag kommer på obestånd. Detta motiverar en förändring av skyddsordningen för försäkringstagare. Regleringen av försäkringsverksamheten bör därför innefatta ett särskilt skyddssystem som ger försäkringstagarna tillräck- lig trygghet. Systemet bör dock inte bygga på att staten träder in vid obestånd. Utredningen föreslår att den tekniska utformningen av ett nytt skyddssystem bör utarbetas av en särskild utredningsman. I no- vember 1996 tillsattes en utredning med uppdrag att utreda hur ett svenskt system för en sådan garanti bör utformas. Såvitt gäller denna utrednings förslag, se SOU 1998:22 Försäkringsgaranti. Försäkringsut- redningens betänkande behandlas för närvarande i Finansdepartemen- tet.
FAL gäller för alla avtal varigenom försäkring meddelas av någon som driver försäkringsrörelse, med undantag för vissa uppräknade typer av offentlig försäkring, konsumentförsäkring och återförsäkring. Lagen är således tillämplig på försäkringar som meddelas av understödsföre— ningar.
FAL innehåller civilrättsliga regler om försäkringsavtal. Lagen reg- lerar avtalets ingående och upphörande samt olika allmänna frågor om parternas förpliktelser mot varandra och är delvis tvingande. Lagen skiljer mellan å ena sidan Skadeförsäkring, som avser försäkring mot ekonomisk förlust genom sakskada, genom ersättningsskyldighet eller genom ren förmögenhetsskada och å andra sidan personförsäkring, som inbegriper liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring.
Lagen ställer inte upp något särskilt formkrav för ingående av för- säkringsavtal, utan allmänna principer gäller. Ett bindande avtal före- ligger således när antagande svar getts på motpartens anbud och denne tagit del av accepten. Även när det gäller avtalstiden råder avtalsfrihet.
Lagen innehåller ganska utförliga regler när det gäller försäkrings- tagarens skyldigheter, dvs. dels att betala premie, dels att uppfylla ett
SOU l998:82 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete 91
antal s.k. biförpliktelser. Tanken bakom denna reglering är att det an- sågs väsentligt att försäkringsbolaget inte utnyttjade motpartens even- tuella ekonomiska underläge eller bristande sakkunskap genom att fö- reskriva strängare påföljd än vad som var rimligt.
Försäkringstagaren har först och främst att lämna uppgifter om ris- ken vid avtalets ingående, så att bolaget kan bedöma vilken premie och vilka villkor i övrigt som skall gälla. Vid oaktsamt eller uppsåtligt brott mot denna upplysningsplikt blir bolaget helt eller delvis fritt från ansvar vid ett försäkringsfall. En praktiskt viktig påföljd vid oaktsamma upp- gifter är den s.k. prorataregeln, som innebär att bolagets ansvar sätts ned till vad som skulle föreskrivits om bolaget fått riktiga uppgifter om risken. Skulle bolaget i ett sådant läge ha vägrat försäkring utgår ingen ersättning till försäkringstagaren.
Vidare innehåller FAL särskilda regler om framkallande av försäk- ringsfallet från den försäkrades sida. Försäkringsbolaget är fritt från ansvar mot försäkrad som uppsåtligen framkallat försäkringsfallet. När det gäller annan försäkring än livförsäkring är försäkringsbolaget även fritt från ansvar om försäkringsfallet framkallats av grov vårdslöshet, varvid dock undantag föreskrivits om den försäkrade var under 15 år eller psykiskt störd eller handlat i nöd. För självmord gäller som huvud- regel att försäkringsersättning utgår om tre år förflutit sedan försäk- ringen tecknats.
Vid dröjsmål med betalningen av premien får försäkringsbolaget sä— ga upp försäkringen efter tre dagar.
När det gäller skaderegleringen stadgar FAL att försummelse från den försäkrades sida att medverka kan leda till skäligt avdrag i ersätt— ningen. Förutsättningen är att försummelsen varit till men för bolaget.
Försäkringstagaren kan genom ett förmånstagarförordnande förord- na att någon annan än han själv skall erhålla försäkringsbeloppet sedan försäkringsfallet inträtt. FAL innehåller ganska utförliga regler om så- dana förordnanden. Förordnandet skall meddelas skriftligen och kan vara återkalleligt eller oåterkalleligt. Om förmånstagare är insatt skall ett försäkringsbelopp som faller ut efter försäkringstagarens död inte ingå i dennes kvarlåtenskap. Om förordnandet skulle vara oskäligt mot försäkringtagarens efterlämnade make eller bröstarvingar kan det dock jämkas. En försäkring med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande kan inte utmätas hos försäkringstagaren. Detsamma gäller vissa försäk- ringar som bygger på regelbundet sparande under lång tid samt grupp- försäkringar m.m.
92 Gällande rätt samt pågående lagstiftningsarbete SOU l998:82
3.5.1 Pågående lagstiftningsarbete
Justitiedepartementet har utarbetat en promemoria med förslag till ny försäkringsavtalslag (Ds l993z39). Promemorian bygger på Försäk- ringsrättskommitténs båda betänkanden Personförsäkringslag (SOU 1986:56) och Skadeförsäkringslag (SOU 1989:89). Enligt promemorian har den snabba utvecklingen på försäkringsrättsområdet under de se— naste åren medfört att kommittéförslagen inte utan vidare kan läggas till grund för en proposition till riksdagen. EG:s försäkringsdirektiv har berört flera försäkringsavtalsrättsliga frågor, bl.a. genom den strävan till avreglering av försäkringsverksamheten som präglar direktiven och vilken även föranlett den översyn av försäkringsrörelselagen som be- skrivits ovan. Härtill anförs i promemorian att lagstiftningsarbetet bör anpassas till den allmänna europeiska utvecklingen.
Enligt förslaget skall FAL och 1980 års konsumentförsäkringslag ersättas med en ny försäkringsavtalslag. Lagstiftningsarbetets syfte har bl.a. varit att öka konsumenternas skydd och modernisera regelsyste- met, särskilt på personförsäkringens område. Å andra sidan har man på företagsförsäkringens område velat ge försäkringsbolagen större frihet att utforma försäkringarna än vad som medges i gällande rätt, för att på så sätt kunna underlätta möjligheterna för bolagen att hävda sig i en hårdnande konkurrens. Reglerna föreslås därför bli tvingande beträf- fande konsumentförsäkring, dvs dels all Skadeförsäkring tecknad av konsumenter för enskilt ändamål, dels personförsäkring. På företags- försäkringens område föreslås reglerna däremot bli helt dispositiva, förutom beträffande förhållandet till tredje man i vissa avseenden. För närvarande pågår en översyn av promemorian inom justitiedeparte- mentet.
SOU l998:82
4 EG-rättsliga frågor
4.1 Inledning
EG har utvecklat ett omfattande regelverk för försäkringsverksamhet. Det grundläggande syftet med regleringen har varit att genomföra en inre marknad för försäkringstjänster. Denna målsättning har i huvudsak uppnåtts genom godkännandet och implementeringen i den nationella lagstiftningen i respektive medlemsland av det tredje skadeförsäkrings- direktivet och det tredje livförsäkringsdirektivet. Övergången från en nationell försäkringsmarknad till en integrerad europeisk marknad har skett med stöd av två grundläggande principer inom EG-rätten, nämli- gen principen om etableringsfrihet och principen om tjänstefrihet. Eta- bleringsfriheten innebär att en försäkringsgivare med hemort i ett med- lemsland har rätt att etablera verksamhet i andra medlemsländer på samma villkor som andra försäkringsgivare. Etableringen kan ske ge- nom dotterbolag, agentur eller filial. Etableringsförutsättningar skall vara desamma för inhemska försäkringsgivare och försäkringsgivare från andra medlemsländer. Tjänstefriheten innebär att tjänster fritt får tillhandahållas inom EU. Detta gäller oberoende av om den som utför tjänster och den som mottager den hör hemma i olika medlemsländer.
EU:s gemensamma försäkringsmarknad bygger lagtekniskt på fyra grundläggande principer, nämligen principen om en enda auktorisation, principen om hemlandstillsyn, principen om minimiharmonisering och principen om ett ömsesidigt erkännande.
Principen om en enda auktorisation innebär att en försäkringsgivare som fått auktorisation i ett av EU:s medlemsländer har rätt att med stöd av den driva försäkringsrörelse som överensstämmer med auktorisatio- nen i alla de länder som hör till EU, antingen genom att etablera sig där eller genom att tillhandahålla försäkringstjänsterna från ett annat EU- land än där anskaffningsverksamheten skall bedrivas. Möjlighet finns att samtidigt bedriva båda formerna av verksamhet. Etableringen kan ske genom inrättande av filialer, agenturer eller dotterbolag.
Principen om hemlandstillsyn hänger samman med principen om en enda auktorisation med hänsyn till att auktorisationssystemet utgör en del av den offentliga tillsynen över försäkringsväsendet. Hemlandstill- syn innebär en koncentration av tillsynen till de behöriga myndigheter- na i försäkringsgivarens hemland som har det primära ansvaret för
93
94 EG—rättsliga frågor SOU l998:82
övervakningen av försäkringsgivarens verksamhet var den än bedrivs inom EU. Detta gäller oberoende av om försäkringsgivaren bedriver verksamheten i ett annat medlemsland genom etablering eller genom att där erbjuda försäkringar från sitt hemland eller från en etablering i ett annat medlemsland.
Principerna om minimiharmonisering och om ett ömsesidigt erkän- nande innebär att en samordning av de nationella reglerna har eftersträ- vats i fråga om de bestämmelser som utgör en grundförutsättning för att principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn skall kunna tillämpas inom EU. EG:s försäkringsdirektiv anger därför vissa mini- minivåer för harmonisering av grundläggande regler för försäkrings- verksamhet. I övrigt har medlemsländerna genom ömsesidigt erkän- nande godtagit det regelsystem som gäller för bedrivande av försäk- ringsverksamhet i respektive hemland.
Förutom regler som grundar sig på de nu nämnda principerna har det antagits regler om rutiner för administrativt samarbete mellan med- lemsländernas tillsynsmyndigheter. Dessa regler utgör en grundförut- sättning för en väl fungerande hemlandstillsyn.
4.2 EG:s försäkringsdirektiv
[ det följande lämnas i korthet en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i de direktiv som måste beaktas vid en harmonisering av UFL med EG:s regler.
EG:s försäkringsdirektiv indelas i enlighet med sin karaktär i skade- försäkrings- och livförsäkringsdirektiv samt i övriga direktiv om för- säkringsverksamhet. De viktigaste direktiven när det gäller harmonise- ringen av den svenska lagstiftningen om understödsföreningar är första skadeförsäkringsdirektivet (73/239/EEG), första livförsäkringsdirekti- vet (79/267/EEG), tredje skadeförsäkringsdirektivet (92/49/EEG), tredje livförsäkringsdirektivet (92/96/EEG) och bokslutsdirektivet för försäkringsföretag (9 1 /674/ EEG).
Första skadeförsäkringsdirektivet infördes i syfte att underlätta start och bedrivande av annan direktförsäkringsrörelse än livförsäkring ge- nom att harmonisera lagstiftningen inom EU:s medlemsländer. Denna reglering i direktivet av rätten att inleda och bedriva skadeförsäkrings- rörelse har i väsentliga delar ändrats genom tredje skadeförsäkringsdi- rektivet. Emellertid är första skadeförsäkringsdirektivet fortfarande av betydelse främst genom att det definierar de skadeförsäkringsgivare som skall omfattas av EG:s försäkringsdirektiv på skadeförsäkringsom— rådet och anger den indelning i skadeförsäkringsklasser som skall till- lämpas av EES—försäkringsgivare. Enligt direktivets artikel 3 gäller inte
SOU l998:82 EG-rättsliga Fågor 95
direktivet — och därmed inte heller övriga EG-direktiv inom skadeför- säkringsområdet — för ömsesidiga institut som uppfyller samtliga ned- anstående villkor: — Bolagsordningen innehåller bestämmelser som medger uttag av ex- tra bidrag eller minskning av förmåner. — Verksamheten får med undantag för viss underordnad försäkring inte omfatta ansvarsförsäkring eller kredit- och borgensförsäkring. — Den årliga premieinkomsten från de verksamhetsgrenar som omfat- tas av direktivet överstiger inte en miljon ecu. — Minst hälften av premieinkomsten från de verksamhetsgrenar som omfattas av direktivet kommer från personer som är medlemmar i det ömsesidiga institutet.
När det gäller understödsföreningarna i Sverige omfattas sådana före— ningar, som uteslutande meddelar s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäk- ring utan anknytning till livförsäkring (sjukkassor), av definitionen av begreppet försäkringsgivare i första skadeförsäkringsdirektivet. F.n. är dock samtliga sjukkassor undantagna från direktivets tillämpningsom— råde på grund av att de uppfyller samtliga de villkor som anges ovan. Med utgångspunkt i nuvarande förhållanden är således någon anpass— ning till EG:s direktiv inom skadeförsäkringsområdet inte nödvändig för understödsföreningamas del.
Första livförsäkringsdirektivet infördes i syfte att harmonisera EU- ländernas bestämmelser om övervakning av försäkringsrörelse för att underlätta start och bedrivande av livförsäkringsrörelse. Direktivet till- lämpas förutom på livförsäkring även på sjuk- och olycksfallsförsäk- ring till den del denna försäkringsform inte omfattas av första skadeför- säkringsdirektivet. Livförsäkringsdirektivet har i övrigt till stor del lik- artade bestämmelser som det första skadeförsäkringsdirektivet.
Den reglering av rätten att inleda och bedriva livförsäkringsrörelse som grundar sig på direktivet har ändrats genom tredje livförsäkrings- direktivet. Liksom det första skadeförsäkringsdirektivet har det första livförsäkringsdirektivet dock fortfarande betydelse bl.a. genom att det definierar de livförsäkringsgivare som omfattas av EG:s försäkringsdi- rektiv och den indelning i livförsäkringsklasser som skall tillämpas in- om EU.
Vissa former av livförsäkring omfattas inte av direktivet. Hit hör bl.a. understöd som meddelas av andra försäkringsgivare än livförsäk— ringsbolag, där den enskilda försäkringstagaren själv svarar för premi- erna under förutsättning att understöden utgår även om de inte täcks av premiereserven. Av denna anledning är, när det gäller svenska under- stödsföreningar, ITP-kassor och övriga tjänstepensionskassor där ar- betsgivaren bidrar till verksamheten undantagna från bestämmelserna i
96 EG-attsligafrågor SOU l998:82
lirektivet och därmed också från övriga EG-direktiv inom livförsäk- 'in gsom rådet.
Försäkringsgivare som endast meddelar begravningshjälp är också indantagna från direktivet under förutsättning att antingen storleken av "örmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden 'ör ett enstaka dödsfall eller utgår i natura. När det gäller svenska un- lerstödsföreningar är således sådana föreningar som endast meddelar >egravningshjälp motsvarande den genomsnittliga kostnaden för be— gravning undantagna EG:s direktiv inom livförsäkringsområdet. Ingen iv de nu verksamma begravningskassoma omfattas av EG:s försäk- 'ingsdirektiv. Däremot gäller direktiven för ett par sjuk- och begrav- iingskassor.
Vidare är från direktivets tillämpningsområde undantagna sådana ömsesidiga institut, där — stadgarna innehåller bestämmelser som medger uttag av extra bidrag
eller minskning av förmåner eller uttag av bidrag från andra perso- ner som förbundit sig härtill, och — den årliga premieinkomsten för de verksamheter som omfattas av detta direktiv inte överstiger 500 000 ecu under tre på varandra föl- jande år; om detta belopp överskrids under tre på varandra följande år skall bestämmelserna i direktivet gälla från och med det fjärde året.
iammanfattningsvis kan konstateras att av de understödsföreningar, .om tillhandahåller försäkring som är att hänföra till livförsäkring, om- attas f.n. endast sådana föreningar, som meddelar individuell livränte- örsäkring och vars årsavgifter överstiger ett basbelopp motsvarande 300 000 ecu, av EG:s direktiv inom livförsäkringsområdet. F.n. är det råga om fyra föreningar. Något absolut anpassningskrav till dessa di- ektiv föreligger således inte för övriga föreningar.
Tredje skadeförsäkringsdirektivet har införts i syfte att genomföra len inre marknaden för direkt skadeförsäkring inom EU. Direktivet ;lutför samtidigt rättsutvecklingen i fråga om tillhandahållandet av ska- Ieförsakringstjänster över de nationella gränserna. Övergången från en iationell skadeförsäkringsmarknad till en integrerad europeisk marknad .ker med hjälp av de principer om en enda koncession och om tillsyn .om utövas av myndigheterna i försäkringsföretagets hemland.
Den centralisering av tillsynen som genomförts genom det tredje .kadeförsäkringsdirektivet innebär att de behöriga myndigheterna i fö- etagets hemland skall ansvara för tillsynen över ett försäkringsföretags :kononii. Den centraliserade tillsynen omfattar också försäkringsrörel- ,e som företaget bedriver i en annan medlemsstat genom filial eller ge- iom at. där tillhandahålla försäkringar från sitt hemland eller en filial i
SOU l998:82 EG-rättsliga frågor 97
en annan medlemsstat. Anmälningar som gäller sådan verksamhet som avses här, t.ex. inledande eller utvidgande av försäkringsrörelse, Skall riktas till tillsynsmyndigheten i försäkringsföretagets hemland.
Enligt det tredje skadeförsäkringsdirektivet får medlemsländerna inte längre ha lagstadganden med krav på förhandsgodkännande eller löpande anmälan av försäkringspremier och försäkringsvillkor.
Det tredje skadeförsäkringsdirektivet innehåller vidare bestämmel- ser om överlåtelse av försäkringsbestånd som är föranledda av över- gången till systemet med en koncession. Också de bestämmelser om s.k. kvalitativ ägarkontroll som tagits in i direktivet innebär en ny regle- ring inom EG:s lagstiftning.
Enligt det tredje skadeförsäkringsdirektivet skall medlemsländerna kräva att varje försäkringsföretag bildar en tillräcklig försäkringstek— nisk ansvarsskuld som täcker företagets hela affärsverksamhet. Enligt en allmän bestämmelse i direktivet skall de tillgångar som täcker den försäkringstekniska ansvarsskulden vara uppbyggda med hänsyn till arten av den verksamhet som försäkringsföretaget bedriver så att place- ringarna tryggar säkerhet, avkastning och likviditet. Dessutom förplik- tar direktivet försäkringsföretaget att säkerställa att placeringarna är diversifierade och har tillräcklig spridning. Den allmänna bestämmel- sen kompletteras i direktivet av en förteckning över de tillgångar med vilka den försäkringstekniska ansvarsskulden får täckas i enlighet med närmare bestämmelser som hemlandet utfärdar. I direktivet finns också bestämmelser om de belopp, i relation till det totala bruttobeloppet av den försäkringstekniska ansvarsskulden, till vilka ett försäkringsföretag högst får placera tillgångar som täcker ansvarsskulden i de tillgångsslag eller enskilda objekt som särskilt nämns i direktivet. Ett medlemsland har enligt direktivet inte rätt att kräva att ett försäkringsföretags place- ringar görs i vissa kategorier av tillgångar.
Medlemsländerna skulle senast den 31 december 1993 anta de för- fattningar som är nödvändiga för att följa det tredje skadeförsäkringsdi- rektivet och sätta dem i kraft senast den 1 juli 1994.
Tredje livförsäkringsdirektivet har införts i syfte att i fråga om för- säkringar och företag som hör till dess tillämpningsområde genomföra den inre marknaden för direkt livförsäkring inom EU. Direktivet slutför samtidigt rättsutvecklingen i fråga om tillhandahållandet av livförsäk- ringstjänster över de nationella gränserna.
Det tredje livförsäkringsdirektivet bygger liksom tredje skadeförsäk- ringsdirektivet på principerna om en koncession och hemlandstillsyn. Också den reglering som gäller överlåtelse av försäkringsbestånd, den kvalitativa ägarkontrollen och täckandet av ansvarsskulden har nästan samma innehåll som motsvarande skadeförsäkringsdirektiv.
4 17-1169
98 EG-rättsliga frågor SOU l998:82
Enligt det tredje livförsäkringsdirektivet får medlemsländerna inte längre anta bestämmelser med krav på förhandsgodkännande eller lö- pande anmälan av försäkringsvillkoren eller grunderna för beräkning av försäkringspremierna och ansvarsskulden. I avvikelse från denna huvudregel får hemlandet dock, för kontroll av att försäkringsföretagets försäkringsmatematiska grunder överensstämmer med nationella regler, kräva regelbunden underrättelse om de tekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och av den försäkringstekniska an- svarsskulden.
Enligt det tredje livförsäkringsdirektivet skall ett försäkringsföretags hemland kräva att varje försäkringsföretag bildar en tillräcklig försäk- ringsteknisk ansvarsskuld som täcker företagets hela verksamhet. I di- rektivet har tagits in detaljerade bestämmelser om de principer enligt vilka den försäkringstekniska ansvarsskuldens storlek bestäms inom livförsäkringen. Premierna inom livförsäkringsrörelse skall på välgrun- dade försäkringsmatematiska antaganden vara sådana att försäkringsfö- retagen kan bilda en tillräcklig försäkringsteknisk ansvarsskuld.
I en bilaga till det tredje livförsäkringsdirektivet har tagits in s.k. matchningsregler enligt vilka den valuta, i vilken ett försäkringsföre— tags förpliktelser skall betalas, bestäms samt regler om den information som skall lämnas försäkringstagaren innan ett försäkringsavtal ingås och under avtalets löptid.
Medlemsländerna skulle senast den 31 december 1993 anta de för— fattningar som är nödvändiga för att följa det tredje livförsäkringsdi- rektivet och sätta dem i kraft senast den 1 juli 1994.
Bokslutsdirektivet för försäkringsföretag skall följas i företag som omfattas av tillämpningsområdet för det första skadeförsäkringsdirekti- vet eller det första livförsäkringsdirektivet. Direktivet gäller dessutom företag som bedriver återförsäkringsrörelse samt, på vissa villkor, en del företag som lämnas utanför tillämpningsområdet för det första ska- deförsäkringsdirektivet.
Syftet med bokslutsdirektivet för försäkringsföretag är att beakta särdragen hos dessa företag när det gäller frågor som regleras i direkti- vet. 1 försäkringsföretagen skall, med de avvikelser och komplettering- ar som denna reglering medför, i övrigt iakttas bestämmelserna i rådets fjärde direktiv grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vis- sa typer av bolag, fjärde bolagsrättsliga direktivet (78/660/EEG) och rådets sjunde direktiv grundat på artikel 54.3 g i fördraget om samman- ställd redovisning, sjunde bolagsrättsliga direktivet (83/349/EEG). Av dessa direktiv, sådana de lyder efter ändringar är 1990 genom direktiv 90/604/EEG och 90/605/EEG, gäller det fjärde bolagsrättsliga direkti— vet uppgörandet av, innehållet i och offentliggörande av bokslut för
SOU 1998:82 EG-rättsliga någor 99
samt revision av enskilda bolag. Det sjunde bolagsrättsliga direktivet reglerar motsvarande frågor när det gäller koncernbokslut.
En målsättning med bokslutsdirektivet för försäkringsföretag är att öka jämförbarheten hos boksluten för försäkringsföretag som verkar i de olika medlemsländerna och informationen om det gängse värdet av placeringar.
För alla försäkringsföretag bestäms huvudgruppsvis en likadan form för resultaträkningens och balansräkningens uppställning. I fråga om vissa poster, i synnerhet sådana som gäller den försäkringstekniska an- svarsskulden, bestäms innehållet i detalj. Rörelsekostnaderna och av- skrivningarna skall i resultaträkningen upprättas enligt funktion. Sam- ma bestämmelser gäller för de försäkringsföretag som hör till direkti— vets tillämpningsområde oberoende av företagets storlek.
Den eftersträvade jämförbarheten hos boksluten har förutsatt att harmoniserade bestämmelser i direktivet utfärdas i synnerhet om hur placeringar skall värderas i balansräkningen och hur deras gängse vär- de skall fastställas. Sådana tillgångar som hänförs till huvudgruppen "placeringar" i det balansräkningsschema som ingår i direktivet, kan i balansräkningen värderas till ett belopp som motsvarar antingen an- skaffningsutgiften eller det gängse värdet. Värderingssättet skall väljas balanspostvis. Det värde till vilket en placering alternativt kunde ha antecknats i balansräkningen skall uppges i en bilaga till balansräk- ningen. Med anskaffningsutgift avses anskaffningsutgiften nedsatt med värdeminskningar och med gängse värde, i regel marknadsvärdet. Som resultatpåverkande värdeminskningar behandlas alla slutliga värde- minskningar samt valfritt även tillfälliga värdeminskningar, i fråga om fastigheter dock endast slutliga värdeminskningar. 1 fall det gängse värdet senare stiger skall företagna värdeminskningar återföras till an- skaffningsutgiften resultatpåverkande. Byggnaders värde nedskrivs genom avskrivningar enligt plan antingen i balansräkningen eller i dess bilaga.
Enligt direktivet får en förändring i skillnad mellan det gängse vär- det och anskaffningsutgiften helt eller delvis upptas i resultaträkningen, om placeringen i balansräkningen har värderats till sitt gängse värde. En eventuell återstod av förändring skall upptas bland passiva i upp- skrivningsfonden. I fråga om placeringar som täcker ansvarsskulden för fondförsäkringar som avses i livförsäkringsklass 3 finns det ingen möjlighet att välja sättet att värdera placeringarna. Sådana placeringar skall enligt direktivet tas upp särskilt i balansräkningar till sitt gängse värde. En förändring i skillnaden mellan det gängse värdet och an- skaffningsutgifter skall alltid upptas i resultaträkningen.
Enligt direktivet får bland passiva i balansräkningen under en sär- skild post tas upp medel, vilkas fördelning mellan försäkringstagarna
100 EG—rättsliga frågor SOU l998:82
och aktieägarna inte har fastställts vid räkenskapsåret utgång. Ändring- en av balansposten skall tas upp i resultaträkningen.
För att boksluten skall vara jämförbara har man varit tvungen att ut- färda bestämmelser också om värderingen av den försäkringstekniska ansvarsskulden. När det gäller ersättningsansvaret har bl.a. utfärdats bestämmelser om diskontering. Harmoniseringen har drivits längre in- om skadeförsäkring än inom livförsäkring.
EU:s medlemsländer skulle före den 1 januari 1994 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet om försäkringsföretags bokslut och koncernbokslut.
4.3 Överväganden
Ett huvudsyfte med utredningsuppdraget är att harmonisera lagstift- ningen om understödsföreningar med EG:s regler om försäkringsverk- samhet. Som framgått av den lämnade redogörelsen avser de försäk- ringsdirektiv, som styr EG:s regler, principer som är av grundläggande betydelse för etablering och bedrivande av försäkringsverksamhet. De krav som ställs i direktiven är minimikrav. Endast i begränsad omfatt- ning tillgodoses minimikraven i gällande verksamhets-, solvens- och redovisningsregler för understödsföreningar. En revidering av regel- systemet i överensstämmelse med EG:s krav är således nödvändig för att Sverige skall uppfylla sina åtaganden gentemot EU.
För de föreningar som omfattas av försäkringsdirektiven är anpass- ningskravet till EG:s regler absolut medan någon anpassning inte behö- ver ske i fråga om övriga föreningar. Som framgått tar EG:s försäk- ringsdirektiv endast sikte på ett fåtal av de nu verksamma föreningarna. Det överväldigande flertalet av föreningar omfattas inte av direktiven. Mot den bakgrunden har utredningen övervägt att basera en ny lag om understödsdföreningar på en reglering, som inte till alla delar nödvän— digtvis följer EG:s regler, med inriktning på de föreningar som inte om- fattas av försäkringsdirektiven kompletterad med en specialreglering som tar sikte på föreningar som omfattas av direktiven.
Som framgår av avsnitt 2 utgör understödsföreningarna en mycket heterogen grupp av försäkringsgivare. Detta kommer bl.a. till uttryck i föreningarnas storlek och inriktning. Den uppdelning av föreningarna som följer av EG:s försäkringsdirektiv återspeglar endast delvis oen- hetligheten bland föreningarna. Exempelvis är verksamhetsbetingelser- na för större föreningar, som inte omfattas av EG:s direktiv, mer likar— tad med de betingelser som gäller för föreningar som omfattas av di- rektiven än med övriga föreningar. Att strukturera en ny lag om under- stödsdföreningar genom en uppdelning av regelsystemet efter EG:s
SOU l998:82 EG-rättsliga frågor 101
försäkringsdirektiv är därför inte en lämplig ordning. I stället anser ut- redningen att den reglering som föranleds av EG—direktiven bör inne- fatta alla föreningar med möjlighet till dispens för de föreningarna som inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiven. Härigenom kan föreningarna i normeringshänseende behållas som en homogen grupp samtidigt som möjlighet ges att inom ramen för dispensförfarandet be- akta de speciella förhållanden som finns i de olika föreningarna och de särförhållanden som kännetecknar föreningarna i förhållanden till för- säkringsbolagen.
SOU l998:82 103
5 Skall institutet understödsföreningar finnas även i fortsättningen?
5. 1 Inledning
Av 1 Q lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, framgår att en understödsförenings verksamhet inte får avse affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse. Syftet med detta förbud har varit att dra en gräns mot sådan försäkringsverksamhet som bedrivs av livförsäkringsbolag. I direktiven till denna utredning anförs att förbudet framstår som otids- enligt och onödigt begränsande och att det bör övervägas om inte för- budet mot affärsmässighet kan avskaffas. Ett avskaffande av förbudet skulle innebära att den historiskt sett viktigaste skiljelinjen mellan un- derstödsföreningar och försäkringsbolag försvinner och att frågan om det finns behov av associationen understödsförening ställs på sin spets. Även bortsett från frågan om förbudet mot affärsmässighet kan ifråga- sättas om understödsföreningarna har någon funktion att fylla på en modern försäkringsmarknad. I detta avsnitt skall behovet av att kunna bedriva försäkringsrörelse i understödsföreningens form närmare be- handlas.
5.2 Frågans tidigare behandling
Frågan om det behövs en särskild lag om understödsföreningar har dis- kuterats vid flera tillfällen. 1958 års försäkringssakkunniga uppgav att vid en översyn av den då gällande lagen om understödsföreningar (1938 års lag) borde övervägas i vad mån behov av en särskild sådan lag fortfarande förelåg samt vilka möjligheter som fanns att i större el— ler mindre utsträckning inordna understödsföreningarna under försäk- ringsrörelselagen. Vidare anfördes att det beträffande sådana föreningar vilkas verksamhet var av mycket ringa betydelse kunde ifrågasättas om anledning fanns att över huvud taget ha någon tillsyn över föreningar- na. De sakkunniga erinrade härvid om att ett stort antal s.k. sockenbo- lag var undantagna från försäkringsrörelselagen (SOU 1960:11, s. 109).
104 Skall institutet understödsföreningar finnas även i fortsättningen SOU l998:82
I samband med översynen av 1938 års lag om understödsföreningar diskuterades frågan om utvecklingen gått därhän att lagen om under- stödsföreningar spelat ut sin roll. Den sakkunnige anförde att man skulle kunna tänka sig att ett antal stora, rationellt arbetande föreningar, fr.a. en del begravningskassor, i enlighet med egna önskemål förvand— lades till försäkringsbolag. De bedrev ofta en verksamhet för medlem— svärvning som beträffande affärsmässighet knappast skilde sig från sådan verksamhet som hänfördes under försäkringsrörelselagen. Vidare påtalade den sakkunnige att beträffande mindre begravningskassor och sjukkassor skulle man kunna tänka sig en tvångsmässig avveckling. Såvitt gäller pensionskassor skulle en separat lösning kunna tänkas.
Efter närmare övervägande kom den sakkunnige dock fram till att detta var oantagbart. Som skäl härför anfördes att en omvandling av vissa understödsföreningar till försäkringsbolag skulle stöta på hinder redan i den förhärskande negativa inställningen till en utvidgning av kretsen försäkringsbolag. Vidare skulle en snabb avveckling av de mindre föreningarnas verksamhet också medföra stora praktiska pro- blem, alldeles bortsett från att en mer eller mindre tvångsvis avveckling skulle te sig mindre tilltalande.
Den sakkunnige framhöll också att med hänsyn till de speciella for- mer av försäkringsverksamhet av inte affärsmässigt slag som många understödsföreningar drev föreföll det mest ändamålsenligt att bestäm- melserna om denna verksamhet liksom hittills bibehölls i en särskild lag. Reglerna kunde då alltjämt vara utformade med hänsyn till före- ningarnas särprägel. Ett införande av sådana regler i den redan så om- fattande försäkringsrörelselagen föreföll också tekniskt otympligt. Lag- stiftningen skulle kompliceras utan att något betydande värde skulle kunna vinnas genom ett sammanförande av lagstiftningen om person- försäkring i ett enda lagverk. Slutsatsen blev således att en särskild lag- stiftning för understödsföreningar borde finnas även i fortsättningen (SOU 1970:23 s. 74— 75). Departementschefen instämde i vad den sak— kunnige anfört (prop. 197269 5. 58).
5 .3 Överväganden
För understödsföreningarna har gällt ett förbud mot affärsmässighet alltsedan 1912 års lag om understödsföreningar trädde i kraft. Förbudet har ansetts vara den enskilda omständighet som på ett påtagligt sätt skiljer understödsföreningamas verksamhet från försäkringsbolagens. Ett avskaffande av denna princip reser därför oundvikligen frågan om understödsföreningamas existensberättigande och om det behövs någon särskild lagstiftning för understödsföreningar. Som ovan anförts kan
SOU 1998282 Skall institutet understödsföreningarjinnas även i fortsättningen 105
över huvud taget ifrågasättas om understödsföreningsinstitutet bör be- hållas i framtiden.
Om institutet understödsförening behålls trots att förbudet mot af- färsmässighet avskaffas kommer föreningarna att bedriva en verksam- het som ligger mycket nära försäkringsbolagens verksamhet. Vidare innebär en EG-anpassning av lagstiftningen om understödsföreningar att i princip samma krav som ställs på försäkringsbolagen beträffande soliditet m.m. måste ställas på i vart fall de föreningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv. Ett argument som tidigare framförts för att berättiga understödsföreningarna är att de erbjuder ett smidigt sätt för anställda inom ett företag att kunna ordna en försäkring. Detta med tanke på att det ställs lägre formella krav i lagen om understödsföre- ningar än i försäkringsrörelselagen. För det fall att samma krav ställs på vissa av understödsföreningarna som på försäkringsbolagen kommer detta argument givetvis att förlora en del i bärighet.
Vad som också talar för att understödsföreningsväsendets fortsatta existens kan ifrågasättas är det faktum att så få nya föreningar bildats under de senaste trettio åren. Under perioden 1967 - 1996 har det totala antalet understödsföreningar sjunkit från 481 till 120. Under samma period har tolv nya föreningar registrerats, varav fyra efter år 1990. I december 1997 hade inte någon ny förening registrerats sedan 1992.
En orsak till denna utveckling är att utvecklingen på socialförsäk- ringsområdet inneburit att det allmänna i stor utsträckning övertagit ansvaret för att medborgarna har en tillfredsställande ekonomisk trygg- het vid sjukdom, invaliditet och vid familjeförsörjarens frånfälle. Detta har i sin tur medfört att intresset för att utöva det för understödsföre- ningarna typiska inbördes biståndet minskat påtagligt.
Ett ytterligare skäl till att understödsföreningamas betydelse minskat är försäkringsbolagens produktutbud i kombination med behovspröv— ning vid nyetablering av understödsföreningar. Enligt den s.k. be— hovsprincipen skall vid registrering av en ny förening en prövning gö- ras om behov av föreningen föreligger med hänsyn till det redan existe- rande utbudet på den svenska försäkringsmarknaden. Om redan verk- samma försäkringsgivare på ett tillfredsställande sätt kan anses täcka det försäkringsskydd som understödsföreningen avser att tillhandahålla skall registrering vägras. En bidragande orsak till den negativa utveck- lingen är också förbudet för understödsföreningar att driva försäkrings- rörelsen affärsmässigt.
Bilden av understödsföreningamas utveckling är dock något splitt- rad. Sjukförsäkring, som meddelas av sjukkassor samt sjuk- och be- gravningskassor, är i dag den minsta av försäkringsföreningarnas verk- samhetsgrenar såväl med avseende antal försäkrade medlemmar, av- gifter, utbetalningar för försäkringsfall som fondstorlekar. Verksamhe—
106 Skall institutet understödsföreningarjinnas även i fortsättningen SOU l998:82
ten inom denna försäkringsklass har oupphörligt minskat under de se- naste decennierna, sannolikt kommer sjukkassornas betydelse inom försäkringsområdet att vara liten även i framtiden.
Kapitalförsäkring meddelas i första hand som begravningshjälp vid dödsfall. Antalet försäkrade medlemmar är mycket stort. Utfästelsema är dock oftast relativt blygsamma, även om en viss förskjutning mot högre försäkringsbelopp har skett under senare är, bl.a. på grund av att högsta medgivna försäkringsbelopp har höjts till ett belopp motsvaran- de ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Denna försäkrings- form torde — i sin nuvarande utformning— ha begränsad betydelse inom försäkringsområdet i framtiden.
Den ojämförligt mest betydande av försäkringsföreningarnas verk- samhetsgrenar är pensionsförsäkring. De större pensionskassorna som administrativa avtalsbundna tilläggspensioner kan även i framtiden för- väntas vara av betydelse inom försäkringsområdet. Att inom ramen för det egna företaget eller fackföreningen kunna erbjuda försäkringar tor- de också i framtiden vara ett intressant alternativ till en traditionell för- säkring i ett försäkringsbolag. En viss tillväxt i framtiden kan därför inte uteslutas.
Förr rådde en viss skepsis gentemot försäkringsbolagen grundad på bolagens vinstintresse, vilket anses ha bidragit till understödsförenings- väsendets uppkomst. Tillkomsten av 1948 års försäkringsrörelselag innebar dock sådana förändringar av verksamhetsbetingelsema för för— säkringsbolag att sådan skepsis sedan lång tid tillbaka inte torde före- ligga. De väsentligaste förändringarna av regleringen av försäkrings- bolagens verksamhet var införandet av de s.k. behovs- och skälighets- principema. Behovsprincipen innebär att ett nytt försäkringsbolag inte fick bildas om inte rörelsen ansågs behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Skälighetsprincipen innebär att premiesättningen skulle vara skäligt avvägd med hänsyn till den risk som försäkringen är avsedd att täcka och nödiga administra- tionskostnader. Ett tidigare betydelsefullt motiv för att gå in i en under- stödsförening i stället för att ta en försäkring hos ett försäkringsbolag bortföll därför genom införandet av dessa principer. Det faktum att be- hovsprincipen upphävdes för försäkringsbolagen år 1985 torde inte ha förändrat inställningen i denna del. Alltjämt görs vid nyetableringar av försäkringsbolag en prövning av om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kravet på en sund försäkringsverksamhet.
Sammanfattningsvis kan sägas att flera omständigheter tyder på att intresset av att kunna driva försäkringsrörelse i understödsföreningens form är begränsat. Det kan t.o.m. hävdas att intresset är så begränsat att associationsformen understödsförening bör utmönstras ur lagstiftning- en. Ett tänkbart tillvägagångssätt att avveckla understödsföreningar
SOU l998:82 Skall institutet understödsföreningar finnas även i fortsättningen 107
skulle kunna vara att upphäva UFL och därvid ange hur det skall förfa- ras med befintliga föreningar. Föreningarna skulle kunna åläggas att ombilda sig till ömsesidiga försäkringsbolag. För det fall att ombildning inte genomförts inom viss tid skulle tvångslikvidation ytterst kunna bli påföljden. Någon särskild lagstiftning för understödsföreningar skulle därmed inte längre behövas.
Mot det ovanstående resonemanget kan dock anföras att några all- varligare missförhållanden över huvud taget inte konstaterats bland understödsföreningarna under den långa tid de varit verksamma här i landet. Redan detta förhållande gör att det ter sig tveksamt om ett tvångsmässigt ombildningsförfarande är angeläget eller motiverat. Härtill kommer att mångfalden på försäkringsområdet minskar i och med att understödsföreningarna åläggs ombildningskrav. Under senare år har förekommit några nyetableringar som tyder på att ett visst intres- se fortfarande finns att använda understödsföreningens form för dri- vande av försäkringsrörelse. Att inom ramen för det egna företaget eller fackföreningen kunna erbjuda försäkringar kan visa sig vara ett intres- sant alternativ till traditionell försäkring i försäkringsbolag i framtiden.
I detta sammanhang är det intressant att notera att bankverksamhet från och med den 1 januari 1996 får bedrivas i ekonomisk förening, något som tidigare var möjligt endast inom ramen för föreningsbankrö- relsen. Vidare har regeringen föreslagit att ekonomiska föreningar bör få bedriva tillståndspliktig finansieringsverksamhet utan inslag av inlå- ningsrörelse. Regeringen uttalade i de båda lagstiftningsärendena att det bör vara förutsättningarna för det enskilda företaget och inte den asso- ciationsrättsliga formen som skall avgöra om oktroj kan beviljas för den tilltänkta verksamheten (prop. 1996/97:114 s. 51). Dessutom hän- visade regeringen till att näringsutskottet uttalat sin positiva syn på den kooperativa företagsformen i samband med att riksdagen behandlade de kooperativa företagens ställning i förhållande till andra företagsformer. Enligt utskottets mening vore det helt oacceptabelt om statsmakterna genom utformning av regelsystem som missgynnar den kooperativa företagsformen åstadkommer en styrning bort från denna företagsform. Utskottet hemställde därför att riksdagen genom ett uttalande till rege- ringen skulle klarlägga att de kooperativa företagen skall behandlas likvärdigt med andra företag. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1993/94:222).
Riksdagen har sålunda uttalat att de kooperativa företagen skall be- handlas likvärdigt med andra företag. Detta resonemang gäller givetvis även försäkringsverksamhet. Utgångspunkten bör således vara att för- säkringsverksamhet liksom annan verksamhet skall vara neutral i fråga om formerna för rörelsens drivande och att största möjliga näringsfrihet skall råda. Detta talar enligt utredningens uppfattning starkt för att
108 Skall institutet understödsföreningarjinnas även i fortsättningen SOU 1998:82
föreningsformen även i fortsättningen bör vara tillåten för försäkrings- verksamhet. Härtill kommer att det allmänt sett knappast kan anses för- enligt med principen om fri näringsutövning här i landet att tvångsvis avveckla eller förbjuda en association som sedan lång tid tillbaka stått till buds för drivande av försäkringsrörelse.
Slutligen bör i detta sammanhang också nämnas att Sverige i sam- band med såväl ingåendet av EES—avtalet som anslutningen till EU an- mälde tre associationer som skulle få användas för drivande av försäk- ringsrörelse, nämligen försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkrings— bolag och understödsföreningar. De tre associationsformema finns an— givna som ett tillägg till artikel 8 i första livförsäkringsdirektivet och till artikel 8 i första skadeförsäkringsdirektivet. Det torde med hänsyn här- till vara tveksamt om ett ombildningskrav under nuvarande omständig— heter kan ställas på understödsföreningarna.
Av nu anförda skäl föreslår utredningen att associationsformen un- derstödsförening skall stå öppen för bedrivande av försäkringsverk— samhet även i framtiden.
Enligt direktiven för utredningen skall reglerna om understödsföre- ningar i den utsträckning som krävs harmoniseras med EG:s regler om försäkringsverksamhet (se avsnitt 4). Utredningen har mot denna bak- grund övervägt att inarbeta regler om understödsföreningar i FRL som redan är anpassad till EG:s regler. Ett införande av sådana regler i FRL är dock tekniskt otympligt och skulle innebära att denna i nuläget gans— ka svåröverskådliga lag blir ännu mer omfattande och svår att tillämpa. Härtill kommer att FRL för närvarande är föremål för omarbetning i Finansdepartementet och att det är oklart hur lagens slutliga utformning kommer att se ut. Att införa regler om försäkringsföreningar i FRL fö- refaller därför vara mindre lämpligt.
Utredningen anser därför att det är lämpligare att reglerna om för- säkringsföreningar samlas i en separat lag som EG—anpassas. En sådan lösning innebär dock att det kommer att finnas två lagar med i stora delar parallella regelsystem, dvs. FRL och den nya lagen om försäk— ringsföreningar, vilket är mindre ändamålsenligt. Trots detta anser ut- redningen att fördelarna med att samla reglerna om försäkringsföre- ningar i en särskild lag överväger framför en lösning inom ramen för FRL.
Flertalet av nu verksamma understödsföreningar leder sitt ursprung långt tillbaka i tiden då förhållandena på försäkringsområdet i grunden var helt annorlunda än i dag. För flera av föreningarna utgör numera förvaltningen av donationsfonder den huvudsakliga uppgiften medan den egentliga försäkringsverksamheten är av underordnad betydelse. De försäkringar som meddelas avser ofta måttliga belopp. Många före- ningar synes närmast fungera som sällskapsföreningar.
SOU l998:82 Skall institutet understödsföreningarjinnas även i fortsättningen 109
Det centrala målet med en ny lag om försäkringsföreningar bör en- ligt utredningen vara att skapa förutsättningar för föreningarna att ef- fektivt driva en modern försäkringsrörelse. En lämplig utgångspunkt för en reviderad lagstiftning om försäkringsföreningar är EG:s regler om försäkringsverksamhet.
Liksom gällande lag måste det huvudsakliga syftet med den nya la- gen vara att säkerställa att föreningsmedlemmarna och förmånstagarna får de ersättningar som tillkommer dem. Detta tillgodoses väsentligen genom implementering av EG:s solvensregler i lagen. Försäkringsföre- ningar bör vara så stora att en sund försäkringsrörelse kan bedrivas. Detta förutsätter att rörelsen är så omfattande att en godtagbar försäk- ringsteknisk riksutjämning kan säkerställas. Vidare bör föreningarna i framtiden utgöras av bärkraftiga och funktionsdugliga enheter med bra försäkringsservice åt medlemmarna. Detta förutsätter att det nuvarande kravet på minsta medlemsantal skärps och sannolikt också att möjlighet öppnas att använda främmande kapital i verksamheten. Vidare bör fu- sionsregler införas i den nya lagen i syfte att skapa förutsättningar för mindre föreningar att gå samman med andra föreningar för att bilda större och mer funktionsdugliga föreningar.
I de följande avsnitten behandlas vissa frågor som är av central be- tydelse för utformningen av en ny lag om understödsföreningar. Såle— des berörs vad som skall gälla för de minsta föreningarna i ett reviderat regelsystem (avsnitt 6), minsta medlemsantal (avsnitt 7), namnfrågan (avsnitt 8), förbudet mot affärsmässighet (avsnitt 9), kravet att försäk- ringsföreningar skall vara slutna (avsnitt 10), behovsprincipen (avsnitt 11) Skälighetsprincipen (avsnitt 12), kapitalförvaltning (avsnitt 13), redovisning (avsnitt 14), fusion (avsnitt 15), skattefrågor (avsnitt 16) och sanktioner (avsnitt 17).
SOU l998:82 111
6 Vad skall gälla för de minsta föreningarna?
6.1 Inledning
Lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, gäller idag för alla understödsföreningar. I 2 Q andra stycket UFL finns dock en dispensre- gel som innebär att Finansinspektionen kan medge undantag från be- stämmelserna i lagen i den mån det inte föreligger något hinder från allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till föreningens för- hållanden. Inspektionen har med stöd av denna bestämmelse beslutat att vissa föreningar skall stå under begränsad tillsyn.
Föreningarna är mycket olika i storlek, karaktär och inriktning. Vis- sa föreningar har endast ett fåtal medlemmar och meddelar försäkring till mycket låga belopp. De största tjänstepensionskassorna har å andra sidan ett medlemsantal överstigande 100 000 och meddelar försäkring- ar som är av stor betydelse för den enskilde. På grund härav kan dis— kuteras om samma regler skall gälla för samtliga föreningar.
I detta sammanhang kan erinras om de regler som gällde enligt 1948 års försäkringsrörelselag. Enligt lagens 349 Q var sådana s.k. socken— bolag som inte bedrev brand- eller sjöförsäkring undantagna från la- gens tillämpning. Bolagens styrelser var dock bl.a. skyldiga att anmäla bolaget till Försäkringsinspektionen och att skicka in uppgifter om bo- lagets verksamhet till inspektionen. Styrelseledamot som inte följde föreskrifterna kunde straffas med dagsböter.
6.2 Överväganden
Som framgått anser utredningen att en ny lag om försäkringsföreningar bör bl.a. syfta till att skapa förutsättningar för föreningarna att bedriva modern försäkringsrörelse effektivt. Som en konsekvens av en anpass- ning till EG:s regler måste kraven skärpas i flera avseenden när det gäller den framtida regleringen av föreningarnas verksamhet. Detta gäller främst solvenskraven.
Många av de nu verksamma små föreningarna torde, åtminstone f.n., sakna möjligheter att uppfylla de krav som enligt utredningen bör
1 12 Vad skall gälla för de minsta föreningarna? SOU l998:82
ställas på föreningarna i framtiden. Mot denna bakgrund har utredning— en övervägt att inte medta mindre föreningar i den nya lagen. En före- nings storlek skulle kunna bedömas utifrån antingen antalet medlem— mar, fondernas storlek eller årsavgifternas belopp. Att generellt undanta små föreningar från lagens tillämpningsområde och därmed lämna vis— sa kategorier av föreningsmedlemmar helt utan skydd anser utredning- en dock inte vara en godtagbar lösning. Den nya lagen skulle härige— nom kunna kringgås genom uppsplittring av större föreningar i mindre föreningar.
Ett alternativ till att helt undanta små försäkringsföreningar från reglering är att låta sådana föreningar omfattas av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, EFL. Att tillämpa EFL på föreningar av viss storlek har emellertid nackdelar. Bl.a. måste det anses vara mindre lämpligt att försäkringsverksamhet bedrivs helt utan tillsyn bortsett från legalitetskontrollen enligt EFL, även om de aktuella försäkringsbelop- pen i många fall är blygsamma. Över huvud taget kan lämpligheten i att bedriva försäkringsverksamhet enligt EFL ifrågasättas, då denna lag inte är anpassad för sådan verksamhet.
En annan nackdel med att tillämpa EFL på mindre föreningar är att en sådan regel knappast kan avse andra föreningar än sådana som finns vid den nya försäkringsföreningslagens ikraftträdande. För det fall att nybildning av försäkringsföreningar skulle tillåtas med tillämpning av EFL skulle omfattande förändringar behöva göras i den lagen. Som exempel kan nämnas att EFL tillåter bildandet av öppna föreningar och att minimiantalet medlemmar uppgår endast till tre. Att göra så ingåen- de ändringar i EF L i syfte att anpassa regelsystemet till försäkringsfö- reningar är knappast motiverat med tanke på att bestämmelserna san- nolikt skulle komma att tillämpas endast undantagsvis på försäkringsfö- reningar.
Utredningen har stannat för en lösning som innebär att små försäk- ringsföreningar som är verksamma vid ikraftträdandet av den nya lagen skall ha möjlighet att fortsätta att bedriva verksamheten med stöd av UFL t.o.m. utgången av år 2009. Vid denna tidpunkt upphör UFL att gälla och samtliga försäkringsföreningar måste ha anpassat sin verk- samhet till den nya lagen eller upphöra med verksamheten. Med små försäkringsföreningar avses i detta sammanhang sjukkassor med årliga medlemsavgifter inte överstigande ett belopp motsvarande en miljon ecu och som inte omfattas av EG:s försäkringsdirektiv. För andra före- ningar än sjukkassor går dock inte gränslinjen vid en miljon ecu utan vid ett belopp motsvarande 500 00 ecu i medlemsavgifter under tre på varandra följande år. Uppdelningen i små föreningar har delvis gräns- dragningen i första generationens försäkringsdirektiv, när det gäller tillämpningsområdet för direktiven, som förebild.
SOU 1998:82 Vad skall gälla för de minsta föreningarna? 1 13
När det gäller verksamhet enligt den nya lagen föreslås i överens- stämmelse med gällande lag en dispensordning som innebär att Finans- inspektionen får avgöra huruvida en enskild förening bör omfattas av begränsad övervakning eller helt undantas från tillsyn. Härigenom kan tillsynsresurserna koncentreras till de verksamheter där skyddsintresset är starkast.
SOU 1998:82 115
7 Minsta medlemsantal
7.1 Inledning
I 5 Q lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL stadgas att en understödsförening skall ha minst 100 medlemmar. Regeln är försedd med två undantag. Dels kan Finansinspektionen medge enskilda före- ningar att ha ett lägre medlemsantal, dels skall föreningar som medde- lar försäkringar av visst slag ha minst 500 medlemmar. Det sistnämnda gäller föreningar som meddelar förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension eller sjukpenning för längre tid än 180 da- gar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller kapitalförsäkring för dödsfall till högre belopp än 1 000 kr per medlem. Även föreningar som sålunda skall ha minst 500 medlemmar kan få dispens av inspek- tionen om särskilda skäl föreligger.
Syftet med kravet på lägsta medlemsantal har varit att skapa säker- het för föreningarnas förmåga att fullgöra sina utfästelser gentemot medlemmar och förmånstagare. En försäkringsverksamhet kan med hänsyn till riskerna inte vara baserad på en alltför liten försäkrings- stock.
7.2 Bakgrund
I förarbetena till den nuvarande bestämmelsen om minsta medlemsantal i UFL anfördes att en meningsfull samverkan på personförsäkringsom- rådet knappast var möjlig om antalet försäkrade var alltför lågt. Redan en minimigräns vid 100 medlemmar torde i allmänhet inte utgöra någon garanti för att underlaget för verksamheten blir sådant att de krav som normalt innefattas i soliditets- och skälighetsprincipema skulle kunna bli tillgodosedda. Av hänsyn särskilt till redan bestående föreningar— vilka i allmänhet ansågs vara väl konsoliderade —— kom utredningen dock fram till att man inte borde ställa upp något generellt hinder mot att medlemsantalet i en förening skulle kunna få vara så lågt som 100. Såvitt gäller dispensregeln uttalades i förarbetena att denna var av- sedd för undantagsfall, t.ex. när en förenings ekonomi trots ett litet medlemsantal ändå kunde anses säkerställd (SOU 1970:23, s. 138).
116 Minsta medlemsantal SOU 1998:82
Många av de nu existerande föreningarna har ett lågt medlemsantal. Av de 120 föreningar som var registrerade hos Finansinspektionen i december 1997 var det 24 som hade högst 100 och 62 som hade högst 500 medlemmar.
7.3 Överväganden
Som nämnts kan en understödsförening i vissa fall bestå av endast 100 medlemmar. Det kan ifrågasättas om kravet på riskutjämning tillgodo- ses tillräckligt väl i en förening med ett så lågt medlemsantal. Ett sätt att åstadkomma att understödsföreningarna i framtiden kommer att ut- göras av bärkraftiga enheter är att höja det lägsta tillåtna antalet med- lemmar.
Enligt direktiven skall utredningen lägga fram förslag som syftar till att tillsynen effektiviseras och koncentreras till de områden och verk- samheter där skyddsintresset är starkast. Ett sätt att tillgodose dessa syften är att i framtiden förhindra att det bildas alltför små föreningar. Detta talar också för att det lägsta tillåtna medlemsantalet bör höjas.
När det gäller att bestämma vilket lägsta medlemsantal som skall godtas bör detta å ena sidan inte bestämmas så högt att det i praktiken hämmar tillskapandet av understödsföreningar på t.ex. en arbetsplats. Å andra sidan skall de försäkrades krav på trygghet och behovet av att koncentrera tillsynsresurserna beaktas. Efter en avvägning av dessa omständigheter har utredningen kommit fram till att ett lägsta medlem— santal om 500 personer är lämpligt. Som framgått motsvarar det den gräns som redan idag gäller för viss verksamhet.
Påföljden för en förening som inte uppfyller kravet om lägsta med- lemsantal bör vara likvidationsplikt. För det fall att medlemsantalet sjunker under minimigränsen bör Finansinspektionen dock kunna med- dela dispens från regeln om minsta medlemsantal. Förutsättningen för dispens bör vara att det endast rör sig om en tillfällig nedgång och att medlemsantalet inte väsentligt understiger det lägsta tillåtna. En rikt— linje kan vara att kravet på lägsta antal medlemmar inte bör underskri- das med mer än 100. Vidare bör den tid som kravet underskrids inte vara längre än ett år. Dispens skall dock inte kunna meddelas i sam- band med att en understödsförening bildas utan endast när verksamhe- ten har inletts.
Som närmare redogörs för i avsnitt 15 föreslås att regler om fusion införs för föreningarna. En förening som inte kan uppfylla kravet på minsta medlemsantal kan därför välja att genom fusion gå upp i en an- nan förening.
SOU l998:82 Minsta medlemsantal 117
För många föreningar som är verksamma vid den nya lagens ikraft- trädande skulle ett krav på höjning av lägsta medlemsantal i grunden förändra verksamhetsbetingelserna. Starka skäl talar därför för att inte ändra gällande bestämmelser om lägsta medlemsantal för föreningar som är etablerade vid ikraftträdandet av en ny lagstiftning. Bestämmel- ser härom har tagits upp i ett förslag till promulgationslag (se 7 Q).
SOU l998:82 119
8 Namnfrågan
Genom lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, infördes möjlighet att välja om en understödsförenings firma skulle innehålla ordet understödsförening eller försäkringsförening. Av de föreningar som bildats sedan lagen trädde i kraft har alla utom en använt beteck- ningen försäkringsförening.
Ordet förening kunde förr användas i ett ömsesidigt försäkringsbo- lags firma. Såvitt gäller bolag som bildats med stöd av 1948 års försäk— ringsrörelselag har ansetts att dessa inte fick innehålla ordet förening (se Appeltofft, Den nya lagen om försäkringsrörelse, s. 278). FRL har inte inneburit någon ändring i denna del (se Appeltofft m.fl. Kommen- tar till Försäkringsrörelselagen, andra upplagan, s. 289).
Enligt uppgift från Finansinspektionen används termen försäkrings- förening inte av något försäkringsbolag. Däremot finns det fyra bolag som har beteckningen assuransförening eller assuransförsäkringsföre- ning i sin firma. Ett av dessa bolag är ett mindre riksskadebolag, ytter— ligare ett är ett rikscaptivebolag och de två återstående meddelar krea— tursförsäkring.
Ordet understödsförening måste idag anses vara föråldrat och leder knappast tankarna till en förening som bedriver försäkringsverksamhet. Tvärtom föreligger en viss risk för sammanblandning med allmännytti- ga stiftelser och ideella föreningar. Termen understödsförening bör där- för enligt utredningen ersättas med benämningen försäkringsförening. Den nya lagens namn blir sålunda lag om försäkringsföreningar.
Utredningen föreslår att övergångsbestämmelser införs som medger att de föreningar som är registrerade vid lagens ikraftträdande får be- hålla sin nuvarande firma, se 8 Q förslag till promulgationslag.
SOU 1998:82 121
9 Förbudet mot affärsmässighet
9.1 Inledning
I denna utrednings direktiv anförs att förbudet mot affärsmässighet framstår som föråldrat och onödigt begränsande samt att det bör över- vägas om inte förbudet mot affärsmässighet kan avskaffas.
Av l Q UFL framgår att understödsförenings verksamhet inte får in- nebära affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse. Vidare framgår av 6 Q UFL att kapitalförsäkring får avse högst ett belopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (i december 1997 uppgick basbeloppet till 36 400 kr). Finansinspektionen kan dock medge att sådan försäkring meddelas till ett högre belopp.
9.2 Bakgrund
Alltsedan den första lagen om understödsföreningar har gällt ett förbud mot affärsmässighet. Syftet med kravet har varit att dra en gräns mot livförsäkringsbolagens verksamhet. (Se bl.a. Wenner/Gabrielsson, Den nya lagen om understödsföreningar, s 13).
Av förarbetena till 1912 års lag framgår bl.a. följande. Förening skall anses driva affärsmässig försäkringsrörelse då föreningen för an- skaffande av försäkringar eller för inkassering av försäkringsavgifter använder agenter som erhåller provision eller då föreningen utfäst sig att ge ränta eller andel i vinst eller annan gottgörelse till någon som till- skjutit garantikapital. Vidare påtalades att även andra omständigheter kunde vara av betydelse när det gällde att bedöma vad som var affärs- mässigt bedrivande av försäkringsrörelse. Som exempel nämndes en affärsmässig propaganda som bedrevs genom annonsering, utan anli- tande av agenter. Å andra sidan kunde en understödsförening under vissa omständigheter lämna ersättning till agenter och betala ränta på kapital utan att rörelsen ansågs som affärsmässig. Vidare ansågs rörel- sens omfattning ha stor betydelse för frågan om en rörelses affärsmäs- sighet. Det betonades också att affärsmetoderna växlar under tidernas lopp och därmed även kännetecknen på en affärsmässig rörelse. På grund härav preciserades inte begreppet affärsmässig rörelse närmare. De olägenheter som detta kunde medföra ansågs undanröjda dels ge-
122 Förbudet mot ajfärsmässighet SOU 1998:82
nom bestämmelsen om maximibelopp för kapitalunderstöd, dels genom det elastiska sätt varpå kontrollen av understödsföreningarna var ord- nad. (Betänkande 1910 s. 62).
Ma>.imibeloppet för kapitalförsäkring bestämdes i 1912 års lag till 2 000 lr. Någon motsvarande begränsning gjordes inte när det gällde meddelande av pensioner.
l förarbetena till den nu gällande UFL uttalade departementschefen att det skulle ankomma på försäkringsinspektionen att med ledning av de faktska förhållandena i varje särskilt fall avgöra om en understöds- förenings verksamhet är att anse som affärsmässig. (Prop. 1972:69, s. 61).
Understödsföreningsutredningen föreslog att förbudet mot affärs- mässighet skulle upphävas. Vidare föreslog utredningen att högsta be- lopp fö' kapitalförsäkring skulle vara maximerat till ett basbelopp. Ut- redningen motiverade sitt ställningstagande med att understödsföre- ningarna borde släppas fria så långt som möjligt utan att deras verk- samhet blev alltför lik livförsäkringsbolagens. Skulle föreningarna få driva aldeles samma rörelse som försäkringsbolagen kunde man med fog hävda, menade utredningen, att detta borde ske på lika villkor och att föreningarna då borde underkastas samma legala krav som bolagen.
Utredningen kom fram till att värvningen av medlemmar skulle vara fri och inga särskilda regler gälla för vem som fick syssla med värv- ning. Paceringsreglerna borde vara desamma som för försäkringsbola- gen. Den enda begränsning som skulle behöva bestå skulle alltså gälla försäkr'ngsbeloppens storlek (SOU 1990:101, 5. 162 ff).
Vid remissbehandlingen av Understödsföreningens betänkande in- stämde den övervägande delen av remissinstanserna med förslaget att förbudet mot affärsmässighet skulle avskaffas. Såvitt gällde förslaget att höja högsta tillåtna belopp för kapitalförsäkring påtalade dock några instanser, bl.a. Pressens Pensionskassa, Arkitekternas pensionskassa, Sverige; Köpmannaförbunds Pensionskassa, att högsta tillåtna belopp borde testämmas till sex basbelopp. Detta med anledning av att det förmånstagarbelopp som är fritt från arvs- och gåvoskatt är begränsat till just sex basbelopp. Näringsfrihetsombudsmannen ansåg att högsta tillåtna belopp borde bestämmas till två eller tre basbelopp för att ge understödsföreningarna ett större utrymme för en ökad konkurrens med liv*örsäkringsbolagen.
Av Finansinspektionens allmänna råd om avgränsning av under— stödsförenings verksamhet gentemot affärsmässigt driven försäkrings- rörelse FFFS 199316) framgår följande: Ersättning för medlemsvärv- ning får vid kapitalförsäkring inte uppgå till mer än 1,5 % av försäk- ringsbebppet. Understödsförening får inte begagna sig av heltidsans- tällda agenter för att förvärva nya medlemmar. Anställd hos föreningen
SOU 1998:82 Förbudet mot affärsmässighet 123
får i begränsad omfattning delta i eller själv bedriva anskaffningsarbete. Slutligen uttalas att uppdrag att arbeta för förvärvande av nya med- lemmar endast bör lämnas till den som har den kunskap och erfarenhet som krävs för att uppdraget skall kunna utföras på ett lämpligt sätt.
9.3 Överväganden
Som påtalats vid flera tillfällen är syftet med förbudet mot affärsmäs- sighet att dra en gräns mellan föreningarnas och livförsäkringsbolagens respektive verksamhet. Att föreningarna allmänt sett skall bedriva en sund verksamhet ur affärsmässig synvinkel är självklart. Vad som i stället åsyftats har varit främst möjligheterna att vidta åtgärder för att värva nya medlemmar. Det förefaller som om en understödsförenings ideella inriktning inte ansetts vara förenlig med t.ex. aktiv värvning av nya medlemmar. Ett sådant synsätt måste dock uppfattas som tämligen föråldrat och inte förenligt med ett modernt marknadstänkande. En un- derstödsförening bör kunna vända sig till den krets av personer den avser att försäkra med marknadsföringsaktiviteter och på så sätt kunna konkurrera med försäkringsbolagen på lika villkor. Denna del av för— budet mot affärsmässighet bör därför upphävas.
En annan sida av förbudet mot affärsmässighet är att en understöds- förening som huvudregel inte får meddela kapitalförsäkring till högre belopp än ett basbelopp. Finansinspektionen kan dock meddela dispens från denna bestämmelse om det föreligger särskilda skäl. Enligt uppgift från Finansinspektionen i december 1997 är kapitalförsäkringsbeloppen i allmänhet låga. Beträffande de större begravningskassoma kan näm- nas att Försäkringskassan Funebris och lgnis försäkringsförening med- delar kapitalförsäkring till ett värde av ett basbelopp. Inte någon försäk— ringsförening har enligt uppgift från Finansinspektionen begärt dispens för att få meddela kapitalförsäkring till ett belopp överstigande ett bas— belopp.
Utredningen föreslår att det i stort sett införs motsvarande rörelse- och solvensregler för försäkringsföreningama som för försäkringsbola- gen med möjlighet till dispens för vissa mindre föreningar. Mot denna bakgrund är det inte motiverat att upprätthålla den lagstadgade gränsen för högsta tillåtna belopp för kapitalförsäkring utan försäkringsföre- ningar bör även i dett avseende få konkurrera med försäkringsbolagen på lika villkor genom att tillhandahålla kapitalförsäkringar som inte är beloppsbegränsade. Beloppet för kapitalförsäkring utgör dock en av de omständigheter som måste beaktas av Finansinspektionen vid ställ- ningstagande till om en försäkringsförening som avser att tillhandahålla sådan försäkring kan dipenseras från de föreslagna rörelse- eller sol-
124 Förbudet mot ofärsmässighet SOU l998:82
vensreglerna. Dispens bör inte kunna medges om föreningen avser att meddela kapitalförsäkring till högre belopp än ett basbelopp, dvs. det nu gällande gränsbeloppet.
Det kan dessutom ifrågasättas om ett högsta belopp för kapitalför- säkring är förenligt med grundtankarna i EG:s försäkringsdirektiv. En— ligt tredje generationens försäkringsdirektiv skall en princip om pro- duktfrihet råda som innebär att försäkringsföretagen skall vara fria att i största möjliga utsträckning utforma försäkringsprodukter och bestäm- ma premier.
Utredningen föreslår mot denna bakgrund att den gällande belopps- begränsningen i fråga om kapitalförsäkring upphävs.
SOU l998:82 125
10 Kravet att försäkringsföreningar skall vara slutna
10.1 Inledning
Genom lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, upphörde möjligheten att bilda öppna understödsföreningar. I förarbetena anför— des att de öppna understödsföreningarna i tämligen stor omfattning fri- gjort sig från den tidigare regionala begränsningen av sin verksamhet samt att detta från principiell synpunkt inte haft uteslutande positiva verkningar eftersom det blivit ännu svårare att dra gränsen mot den af- färsmässiga försäkringsrörelsen. Tillsynsmyndigheten hade som ett led i bedömningen huruvida en verksamhet var affärsmässigt bedriven ställt upp särskilda villkor när det gällde understödsföreningamas rätt att utge provision. Den sakkunnige ansåg att dessa begränsningar borde bibehållas, men påtalade att provisionerna i verkligheten visat sig otill- räckliga som grund för en effektiv och målmedveten medlemsanskaff— ning och att öppna understödsföreningar på sikt måste räkna med ett allt lägre medlemsantal.
Med hänsyn till problemet med gränsdragning mot den affärsmässi- ga rörelsen ansåg den sakkunnige att det fanns tillräckliga skäl för upp- fattningen att det inte längre fanns något egentligt utrymme för nybild- ning av öppna föreningar. Härtill kom att det saknades anledning att anta att de blivande medlemmarnas intressen skulle bli bättre tillgodo- sedda av en nybildad öppen förening än av någon annan redan existe- rande försäkringsorganisation. Av hänsyn till de redan registrerade fö- reningarna och med tanke på hela understödsverksamhetens fortsatta sunda utveckling ansågs det angeläget att förhindra nybildningar av öppna föreningar.
Beträffande slutna föreningar ansågs vid UFL:s tillkomst att förhål- landena var delvis annorlunda. Om fråga uppkom att ordna en försäk— ringsverksamhet för en särskild grupp av personer, exempelvis arbets- tagare vid samma företag, yrkeskolleger eller medlemmar i en ideell förening, utgjorde enligt den sakkunnige en samhörighetskänsla och vilja till inbördes bistånd fortfarande väsentliga motiv till föreningens uppkomst. Gränsdragningen mot den affärsmässiga försäkringsrörelsen utgjorde inte samma problem som beträffande öppna föreningar. De
126 Kravet att försäkringsföreningar skall vara slutna SOU 1998:82
samlade förvaltningskostnadema kunde hållas på en förhållandevis låg nivå. Den sakkunnige uttalade att det var av vikt att det inte fanns ett så vidsträckt utrymme för nybildning av slutna föreningar att förbudet mot nybildning av öppna föreningar kunde kringgås genom att medlemskap i en förening anknöts till en mer eller mindre fiktiv eller på vaga grun- der organiserad intressesammanslutning. Den sakkunnige föreslog där- för att om medlemskapet enbart var avsett för medlemmar i viss ideell förening borde för registrering uppställas krav på att det förelåg sådan intressegemenskap inom den ursprungliga organisationen att även en samverkan mellan dess medlemmar för personförsäkring framstod som naturlig (SOU 1970: 23, s. 82 f). Lagtexten utformades i enlighet med den sakkunniges förslag.
10.2 Överväganden
I avsnitt 9 Förbudet mot affärsmässighet har föreslagits att förbudet mot affärsmässighet upphävs. Vidare har i avsnitt 5 Skall institutet un- derstödsföreningar finnas även i framtiden? föreslagits att det i fortsätt- ningen bör finnas möjlighet att bilda nya understödsföreningar. Det kan dock ifrågasättas om det är nybildning endast av slutna föreningar som bör tillåtas.
Det torde kunna antas att nybildning av försäkringsföreningar fram- för allt kan bli aktuellt i samband med att anställda, som är knutna till samma företag eller fackförening, gemensamt går samman för att an— ordna sitt försäkringsskydd. Understödsföreningsinstitutet erbjuder härvid ett smidigt sätt att ordna detta. Detta talar för att man även i framtiden borde kunna ställa kravet att föreningarna skall vara slutna. Mot detta kan anföras att anledningen till att det infördes ett förbud mot nybildning av öppna föreningar var att förbudet mot affärsmässighet föranledde att dessa föreningar inte kunde bedriva anskaffningsverk- samhet i den utsträckning som behövdes för att undvika att medlem- santalet blev oproportionerligt lågt i förhållande till förvaltningskostna- derna. Eftersom utredningen nu föreslår att förbudet mot affärsmässig— het upphävs kan man hävda att det borde finnas möjlighet att återigen bilda öppna föreningar. Något behov av att bilda öppna understödsfö— reningar har emellertid inte framkommit under utredningens arbete. Vidare blir gränsen mot försäkringsbolagens verksamhet närmast omöjlig att dra om nybildande tillåts även av öppna föreningar. Med hänsyn till att den typiska försäkringsföreningen också i framtiden kan antas vara sluten föreslår utredningen därför att ett krav på slutenhet ställs även fortsättningsvis.
SOU 1998:82 Kravet att försäkringsföreningar skall vara slutna 127
De kriterier som enligt UFL gäller för vilka grupper som kan erhålla medlemskap i en försäkringsförening bör enligt utredningens uppfatt- ning gälla även i en ny lag om försäkringsföreningar. En försäkringsfö- rening skall således huvudsakligen avse anställda i visst eller vissa fö- retag, personer tillhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i samman- slutning med sådan intressegemenskap att en samverkan även för för- säkrings ter sig naturlig.
När det gäller frågan om vilka grupper som bör få bilda en försäk- ringsförening kan den praxis som utbildats på grupplivförsäkringsom- rådet ge vägledning. Finansinspektionen har i cirkulär 199111 ansett att följande gruppbildningar kan godtas: — Personalgrupp: personalgrupp som på grund av anställning eller stu- dier på ett naturligt sätt kan ses som en grupp. — Föreningsgrupp: medlemmar i en förening eller annan organisation som har till ändamål att tillvarata medlemmarnas intressen som yr- kesutövare, bostadsägare eller i annat avseende som gör att det kan anses rimligt att föreningsgemenskapen utgör bas för grupplivför- säkring. — Ekonomigrupp: sparare eller låntagare i en bank eller i ett kreditin- stitut samt pensionssparare i ett försäkringsbolag. — Annan grupp: sådan annan grupp av personer som efter prövning av inspektionen kan anses jämförlig med någon av de ovan angivna grupperna.
Som personalgrupper har ansetts grupper som består av personer an— ställda hos en arbetsgivare eller hos flera arbetsgivare och där arbetsgi- varna utvalts enligt generella regler inom en och samma branschorgani- sation. Med anställda har jämställts studerande vid utbildningsanstalter samt personer som erhåller ålderspension på grund av anställning hos en arbetsgivare och som var anställda hos denne när pensionsåldern uppnåddes (Appeltofft m.fl., Kommentar till Försäkringsrörelselagen s. 34). Såvitt gäller försäkringsföreningama är de kategorier som består av anställda i visst företag samt personer tillhörande viss yrkesgrupp att anse som personalgrupper.
Vad härefter gäller föreningsgrupper avses härmed medlemmar i fö- reningar som har till ändamål att tillvarata medlemmarnas intresse som yrkesutövare, såsom fackförbund och fackföreningar. Med yrkesutöva- re har jämställts studier vid en utbildningsanstalt. Vidare har medlem- mar i bostadsrättsföreningar och villaägarföreningar räknats som före- ningsgrupper. Även medlemskap i nykterhets— och pensionärsorganisa- tion har godtagits som grund för bildande av föreningsgrupper (Appeltofft m.fl., ib.). För försäkringsföreningarnas del motsvaras be- greppet föreningsgrupp av den kategori som beskrivs som medlemmar i
128 Kravet att försäkringsföreningar skall vara slutna SOU 1998:82
en sammanslutning med en sådan intressegemenskap att en samverkan även för försäkring är naturlig.
De gränser som dragits när det gäller personal- och föreningsgrup- per bör kunna gälla också när det gäller bildande av försäkringsföre- ningar. Ekonomigrupper torde däremot inte uppfylla kravet på att en samverkan även för försäkring skall vara naturlig och kan därför inte utgöra grund för bildande av en försäkringsförening.
SOU1998z82 129
1 1 Behovsprincipen
1 1.1 Inledning
Enligt våra direktiv skall utredningen överväga om behovsprincipen skall behållas för understödsföreningar
Enligt 4 & UFL får en understödsförening registreras endast om den avsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.
Enligt EG:s försäkringsdirektiv (artikel 8.4 i såväl första skadeför- säkringsdirektivet som första livförsäkringsdirektivet) gäller att tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet inte får vägras på den grunden att det inte kan anses föreligga något behov av den tilltänkta verksamheten.
1 1.2 Bakgrund
Av förarbetena till nuvarande UFL framgår att den sakkunnige föreslog att en behovsprövning kunde undvaras när det gällde nybildning av slutna understödsföreningar. Nybildning av öppna understödsförening— ar skulle enligt förslaget över huvud taget inte få förekomma (SOU 1970:23, s. 82 ff). Detta accepterades i allmänhet vid remissbehand- lingen. Landsorganisationen (LO) var dock kritisk och ifrågasatte om det — med undantag av pensionskassor som meddelade pensionsförmå- ner enligt anställningsavtal — kunde anses önskvärt att ytterligare un- derstödsföreningar bildades. LO anförde därvid bl.a. att utvecklingen på socialförsäkringsområdet medfört att föreningarna inte kunde anses ha den sociala betydelse de tidigare haft. Med hänsyn till att de kunde komma ifråga att också i framtiden bilda understödsföreningar, främst tjänstepensionskassor, ansåg LO dock att ett nyetableringsstopp inte kunde införas. I stället förordade organisationen att en behovsprövning uppställdes vid nybildande.
Departementschefen instämde i den sakkunniges förslag att det inte längre skulle vara möjligt att bilda öppna understödsföreningar. Emel- lertid ansåg han att det inte kunde uteslutas att nya slutna understödsfö- reningar bildades, trots att dessas berättigande på sakliga grunder starkt kunde ifrågasättas. Nybildning borde därför tillåtas endast om den pla- nerade verksamheten kunde anses behövlig. Enligt departementschefen skulle en förutsättning för registrering av en sluten understödsförening
5 17-1169
130 Behovsprincipen SOU ] 998282
vara att rörelsen fyllde ett påtagligt försäkringsbehov för den bestämda grupp av människor som föreningen var avsedd för och också i övrigt vara ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. (prop. 1972:69, 5.61).
Understödsföreningsutredningen föreslog att behovsprincipen skulle avskaffas. Utredningen motiverade detta bl.a. med att intresset för grupplösningar på personförsäkringsområdet tilltagit och att det därför inte kunde uteslutas att antalet ansökningar om att registrera nya före— ningar skulle komma att öka (SOU 1990:101, 5. 177 ff).
1 1.3 Försäkringsrörelselagen
För försäkringsbolagens del infördes behovsprincipen genom 1948 års försäkringsrörelselag. Bakgrunden var den överetablering som ansågs råda inom försäkringsväsendet vid denna tid. Behovsprincipen skulle innefatta en koncessionsprövning från både kvantitativ och kvalitativ synpunkt. Kvantitetsbedömningen skulle avse att fastställa om det kun— de anses föreligga ett behov av ett nytt försäkringsbolag. Kvalitetsbe- dömningen skulle ta sikte på sättet att realisera det mål som uppställts för den tilltänkta verksamheten (prop. 1948:50 s. 158—159).
År 1985 avskaffades behovsprincipen för försäkringsbolag. Depar- tementschefen anförde att behovsprincipen bidragit till att den svenska försäkringsmarknaden uppvisade en stark koncentration till ett fåtal företag eller koncerner. Det ansågs också vara till fördel för försäk- ringstagarna om konkurrensen stimulerades något och valfriheten öka— de. Koncession för försäkringsrörelse skulle därför beviljas om den planerade rörelsen inte bedömdes vara oförenlig med en sund utveck- ling av försäkringsväsendet. Härvid borde hänsyn tas både till försäk- ringstagarna i sökandebolaget och till utvecklingen av försäkringsvä— sendet i allmänhet. Vidare ansågs att ett naturligt led i konces- sionsprövningen borde vara om den planerade verksamheten kunde antas komma att allvarligt motverka strävanden på andra väsentliga samhällsområden, t.ex. konsument- kredit—, valuta,- skatte— och han- delspolitikens område (prop 1984/85:77, s. 49).
Försäkringsutredningen föreslog i sitt delbetänkande Försäkringsrö- relse i förändring 1 (SOU 1991:89) att sundhetskravet vid konces- sionsprövningen skulle slopas och ersättas med en föreskrift om att verksamheten skulle vara förenlig med FRL. Skälet härtill var enligt utredningen att en prövning av huruvida en planerad verksamhet är för- enlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet inte utesluter en viss behovsprövning.
SOU 1 998282 Behovsprincipen 13 l
I den efterföljande propositionen (prop. 1992/93:257) omformulera- des sundhetskravet så att det endast tog sikte på det enskilda försäk— ringsbolaget och inte på försäkringsväsendet i allmänhet. Det betonades att begreppet sund försäkringsverksamhet inte är statiskt utan kan för- ändras beroende på hur försäkringsmarknaden utvecklas. Utformningen av sundhetskravet för försäkringsbolagen gjordes efter förebild av vad som gällde för bankerna, där behovsprincipen avskaffats år 1990. Sundhetskravets närmare innebörd utvecklades i proposition l989/90:l 16 om ägande i banker och andra kreditinstitut. Kravet inne- bär att ett bolags organisation, verksamhet enligt bolagsordningen samt inre kontroll- och säkerhetsuppbyggnad skall prövas. Bolagets verk- ställande ledning och större ägare skall uppfylla de kunskapsmässiga krav och vara så omdömesgilla som fordras för att på ett långsiktigt och stabilt sätt driva sund försäkringsverksamhet. Även organisatoriska förhållanden skall bedömas liksom den verksamhet som en ägare be- driver vid sidan av den tillståndspliktiga rörelsen. För att undvika miss- förstånd om innebörden i sundhetskravet ansågs det lämpligt att i FRL, liksom i banklagstiftningen, uttryckligen ange att behovsprövning inte är tillåten. Numera stadgas därför i FRL att koncession skall beviljas om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet samt att koncession inte får vägras av det skälet att det inte behövs något ytterligare försäkringsbolag.
1 1.4 Överväganden
Som framgått ovan tillåter inte EG:s direktiv att en behovsprövning görs. Vidare är de argument som åberopas vid behovsprincipens av- skaffande för försäkringsbolag giltiga även för understödsföreningar, nämligen att det är en fördel för försäkringstagarna om konkurrensen stimuleras och valfriheten ökar. Möjligheterna för att skapa alternativ till det utbud som tillhandahålls av försäkringsbolagen kommer att un— derlättas om behovsprincipen avskaffas. Utvecklingen och debatten när det framför allt gäller pensionssystemet gör att det kan finnas anledning att anta att intresset för sådana alternativ kommer att öka i framtiden. Dessutom synes den behovsprövning som görs idag vara mycket sum- marisk och det kan även på grund härav ifrågasättas om den fyller nå- gon egentlig funktion.
Utredningen föreslår därför att behovsprövningen slopas. Liksom för försäkringsbolag bör som koncessionsvillkor föreskrivas att verk- samheten skall uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet. Ef— tersom det finns ett uttryckligt förbud mot behovsprövning i FRL och i
132 Behovsprincipen SOU ] 998z82
banklagstiftningen bör ett sådant uppställas även för försäkringsföre— ningarna.
SOU l998:82 133
12 Skälighetsprincipen
12.1 Inledning
I denna utrednings direktiv har angetts att det, mot bakgrund av F örsäk- ringsutredningens överväganden beträffande Skälighetsprincipen och den frågans fortsatta beredning, bör undersökas om det finns skäl att bibehålla krav på kostnads- och villkorsskälighet för försäkringsföre- ningarna.
En försäkringsförenings stadgar skall enligt 1 1 & UFL bl.a. tillgodo- se medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringen är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och före- ningens förhållanden.
12.2 Bakgrund
12.2.1 Försäkringsrörelselagen
Skälighetsprincipen infördes för livförsäkringsbolagen år 1948. Bak- grunden var den utveckling som ägt rum inom den affärsmässiga för- säkringsrörelsen, med hårt uppdriven konkurrens, vilket i sin tur lett till kraftigt ökade anskaffningskostnader. I den då gällande försäkringsrö- relselagen infördes därför en bestämmelse som stadgade att de försäk- ringstekniska grunderna skulle avse att trygga bolagets förmåga dels att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal, dels att be- reda försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad.
Införandet av Skälighetsprincipen i försäkringsrörelselagstiftningen har även satts i samband med införandet av behovsprincipen. Den prin- cipen syftade ju till att komma till rätta med de allvarliga verkningar för försäkringstagarna som en överetablering av försäkringsbolag ansågs kunna få. En ökad koncentration och begränsade möjligheter att tillträ- da marknaden befarades emellertid kunna inverka negativt på konkur- rensen. På grund härav ansågs det nödvändigt att på andra sätt trygga att försäkringar kunde meddelas till ett rimligt pris (Prop. 194850 5.
134 Skälighetsprincipen SOU ] 998z82
158 f). Skälighetsprincipen kunde således uppfattas som ersättning för den effektivitets- och därmed prisreglerande uppgift som konkurrensen annars svarade för (SOU l995z87 s. 1 10).
När Skälighetsprincipen infördes för försäkringsbolagen innebar den alltså ett krav på att kostnaden för en försäkring skall vara skälig i för- hållande till de tjänster som försäkringen innebär för försäkringstagaren (premie- och kostnadsskälighet). Principen har sedermera utsträckts till att inrymma ett skälighetskrav också på andra villkor än premien (villkorsskälighet). I dag stadgas i 7 kap. 4 & FRL för livförsäkrings- verksamhetens del att grunderna för verksamheten skall avse att trygga bolagets förmåga att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art. Vidare föreskrivs i 19 kap. 6 & FRL att villkoren skall vara skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen är avsedd att ge och till omständigheterna i övrigt.
Kravet på premie- och kostnadsskälighet anses ha flera sidor. Det är för det första bolagets kostnadseffektivitet, för det andra förhållandet mellan å ena sidan försäkringstagarna som helhet och å andra sidan bolaget, för det tredje relationen försäkringstagargrupper emellan.
När det gäller ett bolags omkostnadsnivå innebär skäligheten ett krav på sparsamhet och ett medel att hålla nere bolagets kostnader för försäkringen. Driftskostnaderna måste vara sakligt motiverade och skä- ligt avvägda.
Den del av Skälighetsprincipen som åsyftar skäligheten mellan för- säkringsbolaget och dess försäkringstagare innebär att premierna skall vara skäliga och att den enskildes kostnad för försäkringen således är rimlig i förhållande till det skydd som ges. En konsekvens av denna sida av skälighetskravet är att alla Överskott i livförsäkringsrörelse skall återgå till försäkringstagarna i form av återbäring.
Skälighetskravet avser alltså också relationen mellan olika försäk- ringstagargrupper inom ett kollektiv. Detta innebär att enskilda försäk- ringstagare eller grupper av försäkringstagare skall behandlas på ett rättvist sätt i förhållande till sin prestation. Bolagen skall bl.a. tillämpa riskdelning efter skäliga grunder och åtföljande premiedifferentiering. Varje försäkringsgren skall vara självbärande.
Vad härefter gäller villkorsskäligheten tar den i första hand sikte på villkor i ämnen som behandlas i konsumentförsäkringslagen. Även äm- nen som inte berörs i den lagen omfattas dock, t.ex. villkor om försäk- ringens objekt och om de händelser vid vilka försäkringsersättning skall utgå. Också villkor som hänför sig till andra försäkringar som tecknas av enskilda konsumenter än de som regleras i konsumentför- säkringslagen täcks av skälighetskravet. I fråga om livförsäkringar har en granskning av villkor som inte gäller premierna ansetts mindre an- gelägen.
SOU l998:82 Skälighetsprincipen 135
Försäkringsvillkoren får inte strida mot de tvingande reglerna i kön- sumentförsäkringslagen och de får inte heller göra ett otillåtet kringgå- ende av dessa regler. Bolagen förbjuds att på ett sätt som inte är god- tagbart utnyttja den avtalsfrihet och det utrymme för skälighetspröv- ning som de tvingande bestämmelserna medger. Försäkringsvillkoren får inte vara oskäliga i den bemärkelse som avses i lagstiftningen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Skälighetskravet i FRL sträcker sig dock något längre och riktar sig även mot villkor som i sitt sam- manhang framstår som mindre lämpliga, även om de inte kan betraktas som direkt oskäliga (SOU 1995z87, s. 109 ff).
12.2 .2 Understödsföreningslagen
För understödsföreningamas del infördes Skälighetsprincipen genom UFL. Den sakkunnige uttalade bl.a. följande (se SOU 1970:23 s. 91 ff). Med hänsyn till föreningarnas bakgrund, där de ideella inslagen och viljan att bereda ömsesidigt bistånd varit de avgörande drivkrafterna, hade behovet av yttre regleringar och lagföreskrifter till skydd för medlemmarnas intressen tidigare inte framträtt med samma styrka som ifråga om den affärsmässiga försäkringsrörelsen. Utvecklingen mot större enheter hade dock väsentligt ändrat dessa grundförutsättningar. Samtidigt som det ideella inslaget i föreningarnas verksamhet tunnats ut, hade förvaltningsarbetet ofta blivit mer omfattande och komplicerat än tidigare. Frivillig arbetskraft hade i stor utsträckning ersatts med avlönad personal. Även på andra sätt hade skillnaden mellan vissa un- derstödsföreningars verksamhet och den affärsmässiga försäkringsrö- relsen blivit allt mindre påtaglig. En reform av lagen om understödsfö- reningar borde därför syfta till att medlemsintresset inom understödsfö- reningarna tillgodosågs på liknande sätt som försäkringsrörelselagen skyddar försäkringstagarna inom försäkringsbolagen.
Den sakkunnige övervägde att i UFL ta in bestämmelser som mot- svarade dem i försäkringsrörelselagen. Om ett stadgande i UFL gav samma uttryck åt Skälighetsprincipen som i försäkringsrörelselagen, fanns det dock risk för att detta skulle få mindre tillfredsställande kon- sekvenser för vissa understödsföreningar. Det kunde således befaras att en strikt tillämpning av Skälighetsprincipen skulle kunna medföra såda- na krav av både administrativ och ekonomisk art att många föreningars fortsatta verksamhet allvarligt och i onödan skulle äventyras.
Den sakkunnige kom därför fram till en lagteknisk lösning som in- nebar att en alltför nära koppling med Skälighetsprincipen i försäkrings- rörelselagen inte var lämplig. I stället eftersträvade den sakkunnige en reglering som främst garanterade att medlemmarnas ekonomiska in-
136 Skälighetsprinczpen SOU 1998:82
tressen inte otillbörligt eftersattes i förhållande till andra omständighe- ter som borde beaktas i sammanhanget. Hit hörde, förutom avvägning- en mellan skilda medlemsgrupper, även ett hänsynstagande till före- ningens traditioner och allmänna syfte, medlemmarnas inbördes sam- hörighet och relationer liksom föreningens storlek, utveckling och eko- nomiska ställning. Den sakkunnige förordade alltså en modifierad skä- lighetsprincip, som var så avpassad att den gav utrymme för en mer nyanserad tillämpning än motsvarande bestämmelser i försäkringsrörel- selagen.
Vidare påpekade den sakkunnige att skälighetssynpunkter var av betydelse för understödsföreningamas medlemmar främst när det gäll- de medlemsavgiftemas storlek och relation till de av föreningen utfästa försäkringsförrnånerna. Vid bedömningen av avgiftemas storlek, dvs. om priset för en försäkring är skäligt, hade också de villkor under vilka föreningen åtagit sig att fullgöra sina utbetalningar central betydelse. Av intresse ansågs också vara hur överskott skulle disponeras och hur bestämmelser om återbäring av sådant överskott var utformade. Likaså ansågs medlems rätt vid avgång ur förening samt de närmare villkoren för rätt till fribrev eller återköp vara andra viktiga faktorer som i varje fall indirekt hade ett klart samband med priset för försäkringen. Över huvud taget syntes, enligt den sakkunnige, avgifterna — och därmed Skälighetsprincipen — alltid kunna sättas i någon relation till vad som genom stadgarnas föreskrifter, sammanträdesbeslut eller tillämpad praxis gällde beträffande det mesta av en medlems mellanhavanden med sin förening.
Den sakkunnige hade vidare den uppfattningen att skälighetssyn- punkter i vissa fall med fog även borde kunna läggas på frågor, som inte hade ett direkt samband med storleken på avgifterna och förmåner- na som svarade mot dessa. Härmed avsågs bl.a. regler om när medlem- skap upphör, om föreningens tillgångar vid dess upplösning samt andra bestämmelser som rörde medlemmarnas befogenheter och möjligheter till insyn och delaktighet i föreningens verksamhet. Andra stadgebe— stämmelser, t.ex. beträffande villkoren för stadgeändringar, kunde ibland vara utformade på ett sätt som i onödan försvårade en från med- lemmarnas synpunkt önskvärd ändring av föreningens verksamhet.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan kom den sakkunnige fram till att både soliditets- och Skälighetsprincipen hade sådan vital betydel- se att det fanns skäl att i lagen ge dem en sådan framskjuten placering att det inte kunde råda någon tvekan om att de skulle utgöra de yttre riktlinjerna för föreningarnas hela verksamhet och organisation. Skä- lighets- och soliditetsprinciperna skulle därför, ansåg den sakkunnige, tas in i en allmän inledning till bestämmelserna om stadgarnas innehåll. Vid en jämförelse med försäkringsrörelselagen innebar detta även den
SOU l998:82 Skälighetsprincipen 137
skillnaden att Skälighetsprincipen för understödsföreningamas del fick en vidare innebörd än motsvarande princip hade vid annan försäkrings- verksamhet.
Departementschefen instämde i den sakkunniges förslag till en mo- difierad skälighetsprincip men betonade att på grund av skälighetskra- vets stora betydelse för försäkringstagarna borde hänsyn till en före- nings särskilda förhållanden tas endast när det fanns särskilda skäl här- för. Vidare påtalades att tillämpningen av skälighetsregeln skulle få stor betydelse för utformningen av stadgebestämmelserna, särskilt när det gällde avgifternas storlek, rätt till fribrev och återköp samt återbäring (Prop 1972:69, s. 63). ,
När det gällde avgifterna ansåg departementschefen att det inte fanns behov av att i den särskilda bestämmelsen härom ta in några di- rekta regler om hur denna skulle beräknas. I stället borde det ankomma på försäkringsinspektionen att med beaktande av soliditets- och skälig- hetsprincipema överväga i vad mån de normalgrunder som till- synsmyndigheten utfärdat för beräkningen av avgifter för olika typer av försäkringar behövde kompletteras eller ändras (A.a. s. 82).
Redan av införandet av en skälighetsprincip för understödsförening- arna ansågs följa att en föreningsmedlem skulle ha rätt att få tillgodogö- ra sig det sparande som härrörde från hans avgiftsbetalningar, om han avbröt försäkringsförhållandet i förtid. Av modifieringen av skälighets- kravet ansågs emellertid också följa att rätten till fribrev eller återköp kunde inskränkas om särskilda omständigheter föranledde det. Med hänsyn till den stora betydelse frågan ansågs ha för medlemmarna in- fördes särskilda bestämmelser i lagen om rätt till fribrev och återköp, se 19 & UFL (Aa. s. 88 f).
Departementschefen uttalade när det gällde frågan om återbäring att det av Skälighetsprincipen följde att stadgarna normalt skulle innehålla regler om återbäring. Endast i fall då särskilda omständigheter motive- rade det borde det finnas möjlighet för förening att inte ha återbärings- regler. Vad som åsyftades var att det kunde finnas vissa mindre, slutna föreningar, vars verksamhet fortfarande hade en så starkt social karak- tär att kravet på återbäring borde kunna efterges. Det sades vidare an- komma på försäkringsinspektionen att se till att lämpliga återbärings- regler infördes i stadgarna i de fall den modifierade Skälighetsprincipen kunde anses kräva det (A.a. s. 87).
138 Skälighetsprinczpen SOU l998:82
12.3 F örsäkrin gsutrednin gen
12.3.1 Utredningens förslag
Försäkringsutredningen föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1995287) Försäkringsrörelse i förändring att skälighetskravet i F RL upphävs.
Av betydelse vid en diskussion av skälighetskravet är enligt utred- ningen hänsynen till EU:s ordning. Enligt den tredje generationens för- säkringsdirektiv gäller en princip om produktfrihet, som innebär att försäkringsföretagare i största möjliga mån skall vara fria att utforma försäkringsprodukter och bestämma premier. En vidgad frihet skall medföra ökad konkurrens, som tillsammans med skärpta informations- krav skall leda till en förbättrad situation för försäkringstagarna. Verk- samhetsreglerna skall vara inriktade främst på bolagens soliditet. Redan EU:s inställning utgör enligt utredningen ett vägande skäl att utmönstra eller ändra skälighetskravet. Vidare påtalar utredningen att så omfat- tande krav på premier som gäller i Sverige inte är vanliga i Europa. Sådana krav kan utgöra en konkurrensnackdel för de svenska bolagen.
När det gäller premie- och kostnadsskäligheten uttalar utredningen att det är i högsta grad önskvärt att försäkringstagarna kan erhålla för- säkringsskydd till rimliga priser och att försäkringsrörelsen drivs kost— nadseffektivt. Utredningen anser dock att dessa krav bättre kan tillgo- doses på andra sätt än genom en skälighetsprincip, som i flera avseen- den anses ha nackdelar. Enligt utredningen visar erfarenheten att skä- lighetskravet knappast haft den verkan som avsågs när regleringen in- fördes. Konkurrensen har betytt mer än regleringen för de initiativ till kostnadsbesparingar som har vidtagits. I stället, menar utredningen, har kravet på skälig kostnadsnivå förmodligen bidragit till att kostnaderna drivits upp i stället för hållits tillbaka.
Större frihet i fråga om produktutformning och prissättning samt ökade krav på information liksom andra konkreta skyddsregler är enligt utredningen omständigheter som är bättre ägnade att tillgodose försäk- ringstagarnas krav. För det fall att ett bolag missbrukar en dominerande ställning eller flera bolag genom kartellbildning eller andra samarbets- former skadar konkurrensen kan åtgärder vidtas med stöd av konkur- renslagstiftningen.
Beträffande kravet på skäliga avtalsvillkor uttalar utredningen att detta i första hand tar sikte på konsumentförsäkringsområdet samt ur- sprungligen motiverats med att en bedömning av kostnaden inte varit möjlig att göra utan att uppmärksamma villkoren i övrigt. Under lång tid har ytterligare ett skäl till en bestämmelse om villkorsskälighet varit
SOU 1998: 82 Skälighetsprincipen 139
att lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden inte varit tillämplig på försäkringsverksamhet. Försäkringsrörelse har inte heller omfattats av lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare.
Utredningen anför att det självfallet är väsentligt att andra försäk- ringsvillkor än premien är skäliga, men att det är svårt att finna något motiv för att ha mer långtgående krav på försäkringssidan än på andra områden. Bestämmelsen i 19 kap. 6 & FRL föreslås därför bli upphävd. I stället bör den lagstiftning som gäller för andra avtal vara tillämplig också på försäkringsavtalet. Tillämpningsområdet för den nu gällande lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden har dessutom utsträckts till att gälla även avtal om finansiella tjänster. En särreglering i försäk- ringsrörelselagen som syftar till att villkoren är skäliga för konsument- försäkringar är då inte längre behövlig eller ändamålsenlig.
12.3.2 Särskilt yttrande av Bertil Bengtsson
F.d. jusititierådet Bertil Bengtsson, sakkunnig i utredningen, har avgett ett särskilt yttrande och därvid uttalat sig beträffande bl.a. skälighetsre- geln. Enligt Bengtsson är det ett onödigt långtgående steg att helt upp- häva skälighetsprincipen och han ifrågasätter om den inte skulle kunna behållas i modifierad form på de punkter där den verkligen kan bli till nytta.
Såvitt gäller skälighetsregelns kostnadsminskande funktion instäm- mer Bengtsson med utredningens uppfattning att den förefaller överflö- dig. Däremot kan, menar han, en bestämmelse av denna typ behövas som en yttersta spärr mot mindre rimliga premier och försäkringsvill- kor. Att lita till försäkringstagarnas urskillningsförmåga när avtalet in- gås anser Bengtsson bygga på en övertro på möjligheten till effektiv information. För försäkringstagare i allmänhet lär det vara naturligt att premier och andra villkor skall vara rättvisa på så sätt att premien åt- minstone i princip avpassas efter den försäkrade risken och att försäk- ringen är utformad efter sådana riktlinjer utan att man särskilt behöver undersöka dess tekniska utformning. Bl.a. konsumentförsäkringen byg- ger på ett sådant resonemang.
Bengtsson påtalar vidare att det inte är tillfyllest att hänvisa till kon- kurrenslagstiftningen eftersom missförhållanden kan uppkomma också utan att missbruk i konkurrenslagstiftningens mening eller olovlig kon- kurrensbegränsning ligger bakom. Vad som enligt Bengtsson borde komma i fråga är en möjlighet att reagera mot vissa klara avvikelser från god försäkringssed.
Enligt Bengtsson är möjligheterna att komma åt diskriminerande eller annars orättvisa villkor genom avtalsrättsliga regler mycket be-
140 Skälighetsprinczpen SOU 1 998182
gränsade - således bygger 36 % avtalslagen på ett annat skälighetsbe- grepp än försäkringsrörelselagen. Härtill kommer att ett sådant förfa- rande är opraktiskt.
Bengtsson anför att förslaget visserligen innebär att försäkringsvill- koren på konsumentområdet kommer att underkastas en marknads- rättslig granskning på samma sätt och enligt samma principer som and- ra konsumentvillkor. Bengtsson anser dock att en sådan ordning, även om den kan lätta Finansinspektionens arbetsbelastning, inte tar hänsyn till särdragen hos försäkringsavtalet och stämmer mindre väl med den mera ingående kontroll som man utgått från i arbetet på en ny försäk- ringsavtalslag. Oavsett vem som sköter tillsynen bör det vara av värde att kraven på rimliga premier och villkor framgår av försäkringsrörel- selagen. Vidare understryker Bengtsson att även om tillsynsmyndighe- ten har begränsade resurser att på eget initiativ ta upp premiers och villkors skälighet till granskning bör en enskild försäkringstagare ha möjlighet att efter anmälan få en prövning av en sakkunnig instans om de håller måttet i detta avseende. För att detta skall vara möjligt lär det enligt Bengtsson krävas att lagstiftningen ger vissa riktlinjer för bola- gens handlande.
Bengtsson föreslår sammanfattningsvis att man i 19 kap. FRL skulle kunna ha en regel som föreskriver att styrelsen och verkställande di- rektören i ett försäkringsbolag skall för den verksamhet som bedrivs i Sverige övervaka att premien och övriga villkor bestäms och inträffade skador behandlas i enlighet med god försäkringssed och vedertagna försäkringstekniska principer. Eventuellt skulle det kunna tilläggas att, om inte särskilda förhållanden påkallar annat, premien skall anpassas till det skydd som försäkringen är avsedd att täcka. Detta skulle enligt Bengtsson innebära att F inansinspektionens tillsyn inriktades också på andra frågor än försäkringsbolagets soliditet, även om detta blir den viktigaste frågan.
12 .4 Överväganden
Syftet med att införa skälighetskravet även för understödsföreningarna var att medlemsintresset inom föreningarna skulle tillgodoses på sam- ma sätt som försäkringsrörelselagen skyddade försäkringstagarna.
I likhet med vad Försäkringsutredningen uttalar kan det inlednings- vis ifrågasättas om inte Skälighetsprincipen bör utmönstras eller ändras redan på den grunden att den inte står i överensstämmelse med EU:s ordning. Som utredningen anför gäller enligt tredje generationens för- säkringsdirektiv en princip om produktfrihet som innebär att försäk- ringsföretagen i största möjliga mån skall vara fria att utforma försäk-
SOU 1998: 82 Skälighetsprincipen 141
ringsprodukter och bestämma premier. Även för försäkringsföreningar- nas del bör utgångspunkten vara att det inte utan starka skäl ställs upp bestämmelser som verkar inskränkande i föreningarnas verksamhet. Även om inte alla föreningar formellt faller under direktivens tillämp- ningsområde bör det synsätt som präglar EG:s regler gälla generellt för försäkringsföreningama.
Vad gäller avgifternas storlek torde det resonemang som Försäk- ringsutredningen anfört beträffande premiesättningen ha giltighet även för försäkringsföreningama. Även om det givetvis är önskvärt att för- säkringstagarna kan få försäkringsskydd till ett rimligt pris lär det även på försäkringsföreningarnas område vara förenat med mycket stora svårigheter att fastställa vad som är en skälig avgift. Som exempel kan nämnas svårigheterna att fastställa vad som är en riktig och rättvis risk- klassindelning och fördelning av driftskostnader mellan olika riskgrup- per och generationer. Likaså får det anses vara mycket svårt att avgöra vad som är skäliga förvaltningskostnader för en förening och det är tveksamt om Skälighetsprincipen bidrar till att hålla nere föreningarnas kostnader.
Som ovan anförts påtalades i förarbetena till UFL att det redan av skälighetsprincipen följde att medlem, för det fall att han avbröt försäk- ringsförhållandet i förtid, hade rätt att tillgodogöra sig det sparande som härrörde från hans besparingar. Med hänsyn till frågans stora betydelse för medlemmarna lagfästes trots detta rätten till fribrev och återköp sär- skilt i 19 å UFL. Rätten till fribrev eller återköp är dock inte ovillkorlig, utan möjlighet finns att under vissa förutsättningar begränsa sådan rätt.
För livförsäkringsbolagens del framgår av 7 kap. 3 & 3 p. FRL att grunder skall upprättas för försäkringstagarnas rätt till fribrev och åter- köp. I prop. 1994/95:184 föreslås emellertid att denna bestämmelse upphävs. Anledningen härtill är att i förslaget till Ny försäkringsav- talslag (Ds l993z39) har lagregler föreslagits för sådana villkor som det idag skall upprättas grunder för. Sålunda föreslås i 12 kap. 3 & förslaget till ny försäkringsavtalslag att försäkringstagaren under vissa villkor skall ha rätt till fribrev eller återköp. Förslaget bearbetas för närvarande i Justitiedepartementet.
I den förslagna lagen om försäkringsföreningar stadgas i 3 kap. 5 & en bestämmelse som motsvarar dagens 19 & angående rätten till fribrev och återköp. Denna bestämmelse är dock endast avsedd som en över- gångslösning till dess en ny lag om försäkringsavtal trätt i kraft. Den nya lagen om försäkringsavtal skall enligt uppgift från Justitiedeparte- mentet göras tillämplig även på försäkringsföreningama. För det fall att en ny lag om försäkringsavtal kommer att innehålla bestämmelser om fribrev och återköp kan det därför antas att de reglerna även kommer
142 Skälighetsprincipen SOU ] 998282
gälla försäkringsföreningama. Frågorna om rätt till fribrev och återköp utgör alltså inte något skäl att behålla Skälighetsprincipen.
Som ovan anförts uttalades i samband med införandet av skälighets- principen för försäkringsföreningarnas del att principen innebar att en försäkringsförenings stadgar normalt skulle innehålla regler om återbä- ring. Till en början kan invändas att Skälighetsprincipen är vag och svårtolkad och att det därför i praktiken är svårt att avgöra vilka före— ningar som är av sådan art att stadgarna skall innehålla regler om åter- bäring. Ett krav på återbäring borde åtminstone vara klarare utformat. Härtill kommer att det kan ifrågasättas om det inte är lämpligare att rätten till och förutsättningarna för delaktighet i överskott helt regleras i försäkringsvillkoren. Även i detta sammanhang torde det resonemang som förs av Försäkringsutredningen (s. 150 ff) ha relevans. Utredning- en använder begreppet "bonus" som benämning på överskottsmedel, vilka tillgodoförts försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal. Enligt Försäkringsutredningen bör i den nya försäkringsavtalslagen slås fast att det av villkoren skall framgå huruvida försäkringen innebär en rätt till bonus eller inte samt, om för- säkringen är berättigad till bonus, principerna för försäkringstagarnas delaktighet i överskotten. Eftersom den nya försäkringsavtalslagen en- ligt vad som anförts ovan kommer att göras tillämplig också på försäk- ringsföreningar utgör således inte heller frågan om återbäring något argument för att behålla Skälighetsprincipen för försäkringsföreningar- na.
När det gäller den del av Skälighetsprincipen som innebär att villko- ren för försäkringarna skall vara skäliga, bör man även när det gäller försäkringsföreningama ställa sig frågan om det finns skäl att ha mer långtgående regler om villkors skälighet inom denna del av försäk- ringsområdet än när det gäller andra områden. Såvitt nu kan bedömas finns det knappast sakliga skäl för en sådan ordning och regelns vaga utformning gör den svårtillämpad även i denna del. Detta innebär att mycket talar för att regeln om villkorsskälighet kan upphävas.
Avslutningsvis kan tilläggas att i samband med att skälighetsprinci- pen infördes för försäkringsföreningama uttalades att skälighetsprinci- pen för föreningarnas del hade en vidare innebörd än vad motsvarande princip hade vid annan försäkringsverksamhet. Det får dock betraktas som tveksamt om den till understödsföreningar anpassade skälighets- principen i realiteten fått det genomslag som förutsattes vid principens införande.
Mot bakgrund av det anförda har utredningen stannat för att föreslå att Skälighetsprincipen i sin helhet upphävs för försäkringsföreningar.
SOU l998z82 143
1 3 Kapitalförvaltning
13.1 Inledning
En understödsförening är enligt 23 & UFL skyldig att till en försäk- ringsfond avsätta vad som av intäkterna inte gått åt för kostnader under räkenskapsåret. Vidare stadgas i 24 & UFL att ett belopp som täcker summan av dels de försäkringstekniska skulderna, dels föreningens övriga skulder skall redovisas i vissa slag av tillgångar. Det är i första hand fråga om obligationer, fordringar hos riksbanken eller annan svensk bank samt fordringar mot säkerhet av panträtt i fast egendom. Panträtten skall ifråga om jordbruks-, bostads-, kontors- eller affär- segendom ligga inom 4/5 av taxeringsvärdet och beträffande annan fast egendom inom 2/3. Om Finansinspektionen har medgett det kan grän- sen för jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsegendom sättas vid 70 procent och för annan fast egendom vid 60 procent av egendomens uppskattade värde. Vidare finns en alternativregel för statsbelånade fastigheter vid 75 procent av det pantvärde som skall fastställas enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostads- byggandet. Med uppskattat värde avses det värde som understödsföre- ningen har bestämt på grundval av särskild värdering. Föreningarna har vidare möjlighet att fritt placera medel motsvarande 1/5 av försäkrings- fonden (den s.k. fria sektorn). Placeringen får dock inte göras i aktier eller värdepappersfonder.
Bestämmelserna i 24 & UFL gäller alltså endast för de medel som svarar mot försäkringsfonder och de egentliga skulderna. Beträffande övriga medel (de fria fonderna) har föreningarna frihet att själva välja sätten för placeringarna. Enligt 11 å andra stycket 13 skall dock i stad- garna alltid anges hur dessa medel skall placeras. Den s.k. femprocents- regeln i 25 é UFL begränsar understödsföreningamas rätt att placera sina fria fonder i aktier.
Enligt 24 a & i UFL får en understödsförening efter tillstånd av Fi- nansinspektionen tillämpa de EG-harmoniserade placeringsregler som införts för försäkringsbolag i FRL. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1994/95:184 s. 146 f) anfördes att det vore olyckligt om under- stödsföreningarna till följd av ändringarna i försäkringsrörelselagen skulle komma att verka under sämre konkurrensförhållanden än försäk-
144 Kapitalförvaltning SOU ] 998182
ringsbolagen. Det framhölls dock att detta var en provisorisk lösning. Försäkringsrörelselagens regler beskrivs närmare nedan.
13.2 Försäkringsrörelselagens regler
Den 1 juli 1995 infördes nya placeringsregler i FRL. Reglerna är en konsekvens av EG:s placeringsregler, vilka huvudsakligen finns i tredje generationens försäkringsdirektiv. Sammanfattningsvis innebär direkti- vens regler att vid valet av de tillgångar som svarar mot de försäk- ringstekniska avsättningarna skall hänsyn tas till vilken typ av försäk- ringsrörelse som företaget bedriver (matchning). Vidare skall försäk- ringsföretaget se till att riskerna är spridda på ett lämpligt sätt (diversifiering). Dessa övergripande regler kompletteras med bestäm- melser av detalj- och riktlinjekaraktär.
I FRL har i 7 kap. 9 a 5 i enlighet med direktivens bestämmelser in- förts en övergripande placeringsregel som anger att de tillgångar som används vid skuldtäckning skall placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Vidare anges att tillgångarna skall, med beaktan- de av bolagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångamas framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betalningsbe- redskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräck- lig.
I 7 kap. 10 & stadgas att följande tillgångsslag får användas för skuldtäckning:
1. obligationer eller andra skuldförbindelser som vissa angivna rätts- subjekt svarar för, t.ex. stater, kommuner, internationella organisa- tioner, kreditinstitut och publika aktiebolag,
2. skuldförbindelser med betryggande säkerhet, t.ex. fastighetspant,
3. aktier och andrajämförbara värdepapper,
4. andelar i värdepappersfonder
5. fastigheter och tomträtter,
6. reservdeposition hos återförsäkringstagare,
7. premiefordringar som vissa rättssubjekt svarar för,
8. livlån,
9. fordran på överskjutande skatt samt 10. bankmedel och kassa
Finansinspektionen får medge att även andra tillgångsslag tillfälligt får användas för skuldtäckning.
Fondpapper måste som huvudregel vara likvida för att få användas för skuldtäckning. Aktier i dotterföretag får användas för skuldtäckning endast om det företaget är ett försäkringsaktiebolag, ett finansiellt fö-
SOU l998:82 Kapitalförvaltning 145
retag eller ett förvaltningsbolag med uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning.
Av 7 kap. 10 b & framgår hur stor placering som får göras i varje tillgångsslag. Reglerna är indelade i sex olika huvudgrupper (kassa un- dantagen) med varierande riskegenskaper och därmed olika placerings- strategier. Reglerna innebär i huvudsak följande.
Den första huvudgruppen kännetecknas av att den i princip är riskfri med avseende på kreditrisk och därför inte bör omfattas av några place- ringsrestriktioner. Hit hör obligationer och andra skuldförbindelser samt fordringar som har samband med försäkringsavtal för vilka stater, kommuner och liknande samfälligheter, Europeiska gemenskaperna eller internationella organisationer svarar. Vidare räknas till denna grupp bl.a. livförsäkringslån, beslutad överskjutande skatt samt reserv- deposition hos återförsäkringstagare.
1 den andra huvudgruppen ingår obligationer, skuldförbindelser och garantier för vilka AP-fonden, kreditinstitut och vissa värdepappersbo- lag svarar. Vidare ingår bankmedel i denna grupp. Tillgångarna i denna huvudgrupp får uppgå till totalt 75 procent av skuldtäckningsbeloppet. Ett undantag utgörs dock av obligationer m.m. för vilka publika aktie- bolag svarar för. Sådana tillgångar får uppgå till högst 50 procent av skuldtäckningsbeloppet.
Den tredje huvudgruppen innehåller aktier som har getts ut av pub- lika aktiebolag och motsvarande utländska bolag. Begränsningen har satts till 25 procent av skuldtäckningsbeloppet och motiveras med att aktier allmänt betraktas som mer riskfyllt än obligationer för skuldtäck- mng.
Den fjärde huvudgruppen avser tillgångar med anknytning till fast egendom. Tillgångarna i denna grupp får uppgå till högst 25 procent av skuldtäckningsbeloppet. Orsaken härtill är att diversifieringsmöjlighe- terna inom gruppen är mindre goda än för de grupper som nämnts ovan.
I den femte huvudgruppen, som får motsvara tio procent av skuld- täckningsbeloppet, ingår skuldförbindelser avseende utlåning till fysis- ka personer och andra än dem som nämnts i grupperna 1 — 4 ovan.
Den sjätte huvudgruppen innehåller fondpapper som inte omsätts på någon reglerad marknad. Andelar i värdepappersfonder och aktier i dotterbolag med uppgift att förvalta tillgångar som får användas för skuldtäckning bör inte omfattas av begränsningsregeln. Begränsningen är även här satt till tio procent av skuldtäckningsbeloppet.
Såvitt gäller kassa är begränsningen satt till tre procent. Vid tillämpningen av begränsningsreglema skall andelar i värde- pappersfonder behandlas som om de tillgångar fonderna förvaltar ägdes direkt av försäkringsbolaget (s.k. genomlysning). Denna princip skall
146 Kapitalförvaltning SOU ] 998182
också gälla om ett försäkringsbolag för skuldtäckning använder aktier eller andelar i ett dotterföretag som har till uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning. Dotterföretagets tillgångar skall med andra ord behandlas som om tillgångarna ägts direkt av försäk- ringsbolaget. Detta skall gälla också om tillgången ägs via ett eller flera holdingbolag.
Finansinspektionen får medge att ett försäkringsbolag tillfälligt av— viker från begränsningsreglema.
1 7 kap. 10 c & FRL finns bestämmelser som begränsar möjligheter— na till s.k. enhandsengagemang. Värdet av en enskild placering får så- lunda motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuld- täckas: — Fem procent får motsvaras av en fastighet, tomträtt eller byggnad. — Fem procent får motsvaras av i huvudsak aktier, obligationer och skuldförbindelser från samma emittent eller lån till samma låntaga- re. Regeln gäller dock inte särskilt kreditvärdiga subjekt, som t.ex. en stat eller kommun. Vidare får tillgångarna motsvara upp till tio procent av det belopp som skall skuldtäckas om det sammanlagda innehavet placeringar på 5 - 10 procent inte överstiger 40 procent av skuldtäckningsbeloppet. Andelen aktier från samma emittent får dock aldrig överstiga fem procent.
— Tio procent får motsvaras av andelar i värdepappersfonder som för- valtas av samma fondbolag, om inte annat medges av F inansinspek- tionen.
Regeringen eller Finansinspektionen har vidare möjlighet att inom ra- men för de enhandsrestriktioner som lagts fast i lag meddela ytterligare föreskrifter om lämplig riskspridning. På så sätt har myndigheterna möjlighet att utforma en mer förfinad gruppering efter tillgångamas riskegenskaper.
När det gäller var tillgångar skall lokaliseras stadgas i 7 kap. 10 d 5 att de tillgångar som används för skuldtäckning skall, ifråga om skade- försäkring, finnas inom EES om risken är belägen inom EES och, i frå- ga om livförsäkring, finnas inom EES om försäkringsbolagets verk- samhet utövas inom EES. För risker och verksamhet utanför EES skall de tillgångar som används för skuldtäckning finnas i Sverige.
I 7 kap. 10 e 5 har en allmän valutamatchningsregel införts som in- nebär att de tillgångar som används för skuldtäckning skall vara place- rade så att risken för valutakursförluster begränsas.
Beträffande värderingen av placeringstillgångarna framgår av 7 kap. 10 f 5 att merparten av placeringstillgångarna skall vid skuldtäckningen värderas till verkligt värde. Obligationer eller andra skuldförbindelser får dock under vissa förutsättningar värderas med utgångspunkt i an-
SOU 1998z82 Kapitalförvaltning 147
skaffningsvärdet. Detsamma gäller för aktier och andelar i koncern- och intresseföretag. Vad gäller fastigheter, tomträtter och byggnader skall dessa värderas enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller Finansinspektionen.
1 7 kap. 10 g & stadgas att ett försäkringsbolag skall upprätta riktlin- jer för placering av medel som används för skuldtäckning. Vidare före- skrivs att livförsäkringstagare och den som avser att teckna en livför- säkring i bolaget skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaf- fenhet saknas anledning till sådan information.
Ett försäkringsbolag är enligt 7 kap. 11 & skyldigt att föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäck- ning och tillgångarnas värde.
Enligt 7 kap. 17 Ej får ett försäkringsbolag som huvudregel inte äga större andel av aktierna i ett aktiebolag än som svarar mot ett röstetal om högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier, den s.k. fempro- centsregeln.
13.3 Försäkringsutredningens förslag
Enligt utredningen bör samtliga medel som förvaltas för försäkringsta- garnas räkning vara föremål för vissa placeringsrestriktioner. Endast medel som klart kan sägas tillhöra aktieägare, eventuella garanter eller andra fordringsägare än försäkringstagarna bör undantas från sådana krav. Såvitt gäller ömsesidiga försäkringsbolag innebär detta att alla tillgångar förutom sådana som svarar mot finansiella skulder och eventuellt garantikapital omfattas av placeringsbestämmelser. I ett för- säkringsaktiebolag kan däremot tillgångar motsvarande finansiella skulder och eget kapital som regel undantas från placeringskrav. För det fall att aktieägarna har avsatt vinstmedel till förmån för försäk- ringstagarna bör särskilda placeringskrav dock gälla också tillgångar motsvarande den del av det egna kapitalet som är avsett för framtida utbetalning till försäkringstagarna.
När det gäller placeringskravens närmare utformning anför Försäk- ringsutredningen att tillgångar som motsvaras av försäkringstekniska skulder bör omfattas av såväl riskspridnings- som matchningskrav. För andra tillgångar som bör omfattas av placeringsbestämmelser är endast spridningskrav befogade. Utredningen påtalar i detta sammanhang att enligt EG:s regler får särskilda placeringsregler bara gälla tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder och att det därför kan framstå som tveksamt att låta även andra tillgångar omfattas av särskilda place- ringskrav. Emellertid anser utredningen att det är angeläget att alla me-
148 Kapitalförvaltning SOU l998:82
del som förvaltas för försäkringstagarnas räkning omfattas av vissa spridningskrav samt anför att den föreslagna regeln är så formulerad att den knappast kan anses strida mot EG:s direktiv. Man föreslår en regel som innebär att tillgångar som motsvarar eget kapital i ömsesidiga för- säkringsbolag skall placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Principen om diversifiering skall iakttas beträffande såväl till- gångsslag som enhandsengagemang. Vidare uttalar utredningen att de nuvarande reglerna i FRL om riskspridning gällande tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder visserligen inte är direkt till- lämpliga, men att de bestämmelserna ändå får anses vara vägledande för bolagets placeringspolitik i, nu berört avseende. Försäkringsutred- ningen föreslår också att försäkringsbolagen skall vara skyldiga att, i likhet med vad som gäller tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder, upprätta riktlinjer för placeringarna.
De nuvarande begränsningarna beträffande tillgångsslagen aktier och fastighetsrelaterade tillgångar föreslås höjda från 25 procent till 50 respektive 30 procent. Som skäl härför anförs att gällande restriktioner i vissa fall är till nackdel för försäkringstagarna. Nuvarande nivåer kan således enligt utredningen begränsa möjligheterna för att få en god av- kastning på inbetalda premier. Detta gäller framför allt livförsäkrings- bolag, vars åtaganden huvudsakligen kan förväntas utfalla efter flera decennier.
Den nuvarande begränsningen gällande försäkringsbolags ägande i andra företag — den s.k. femprocentsregeln — föreslås upphävd. Som skäl härför anförs att bestämmelsen är mer långtgående än vad som kan motiveras utifrån konsumentskyddssynpunkt samt att motsvarande be- gränsningar inte är vanliga i övriga EU-länder.
1 3 .4 Överväganden
Det är enligt utredningens mening önskvärt med likformighet i place- ringsreglerna mellan försäkringsbolag och försäkringsföreningar för att försäkringsgivarna skall ha möjlighet att verka under likartade konkur- rensförutsättningar. De många små föreningarnas ringa utlåningskapa- citet och administrativa resurser har tidigare ansetts motivera att större krav ställts på föreningarna avseende placering i säkra objekt än vad som är fallet för försäkringsbolagen. Med den nya lagen om försäk- ringsföreningar införs enligt förslaget solvenskrav för föreningarna som väsentligen överensstämmer med dem som gäller för försäkringsbola- gen. Det är därför inte motiverat att upprätta någon olikforrnighet i pla- ceringsreglema mellan försäkringsbolag och försäkringsföreningar.
SOU 1998:82 Kapitalförvaltning 149
Av EG:s direktiv följer att de försäkringsgivare som faller under di- rektiven har att följa vissa regler om kapitalplacering. Reglerna har i enlighet med vad ovan beskrivits införlivats i FRL. På samma sätt som när det gäller de solvenskrav som EG-direktiven uppställer föreslås att försäkringsföreningama som huvudregel skall ha att följa de krav som direktiven ställer beträffande kapitalplacering. 1 konsekvens härmed skall föreningarna bl.a. åläggas att upprätta riktlinjer för kapitalplace- ringen samt lämna information till medlemmarna om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. De mindre försäkringsföreningama bör dock kunna få dispens från reglerna.
För mindre föreningar, som är verksamma vid ikraftträdandet av den nya lagen och som väljer att tills vidare fortsätta att bedriva verk- samheten enligt UFL, föreslås nuvarande placeringsregler gälla t.o.m. utgången av år 2009.
Vad härefter gäller de förslag som Försäkringsutredningen presente- rat kan utredningen ansluta sig till de förslag som har relevans på för- säkringsföreningarnas verksamhet och anser att motsvarande regler bör införas för försäkringsföreningama för att föreningarna skall få samma möjligheter att verka inom kapitalplaceringsområdet som försäkrings- bolag. Utredningen anser dock att det lämpligaste är att de nya reglerna införs vid samma tidpunkt för försäkringsbolagen och försäkringsföre- ningama. På grund härav avstår utredningen från att nu lägga fram för- slag i denna del, men förutsätter att i den mån försäkringsutredningens förslag till placeringsregler införs i FRL motsvarande ändringar görs i placeringsreglerna för försäkringsföreningama.
SOU 1998:82 151
14 Redovisning
14.1 Inledning
Riksdagen beslutade under hösten 1995 om nya EG-harmoniserade års- och koncernredovisningsregler för aktiebolag, vissa handelsbolag, kre- ditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsbolag. Reglerna för för- säkringsföretag har tagits in i en särskild lag, lagen (l995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL). I samband med detta lag- stiftningsarbete diskuterades om inte de nya reglerna borde göras till- lämpliga även på understödsföreningarna. I den proposition som före- gick lagen anfördes dock att frågan krävde ytterligare beredning (prop. 1995/96:10, del 1, s. 183f.) och att understödsföreningarna inom kort skulle bli föremål för utredning.
14.2 Gällande rätt
Understödsföreningars omfattas idag av bestämmelser om räkenskaper och årsredovisning enligt 29, 30 och 67 55 UFL. Dessa bestämmelser hänvisar i sin tur till regler i 1951 års lag om ekonomiska föreningar. För den löpande bokföringen lämnas inga särskilda regler i UFL, vilket innebär att bestämmelserna i bokföringslagen (l976:125) gäller i det avseendet. Bokföringslagen innehåller utförliga bestämmelser om både den löpande bokföringen och årsbokslutet. Ärsbokslutet, som är en del av föreningens icke offentliga redovisning, skall bestå av resultaträk- ning och balansräkning.
För årsbokslutet och årsredovisningen innebär reglerna i UFL och bokföringslagen sammanfattningsvis följande.
Styrelsen skall för varje räkenskapsår avge en årsredovisning. Den- na består av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse. Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter. Om avvikande mening antecknats till styrelsens protokoll, skall yttran- det fogas till handlingarna. Minst en månad före ordinarie förenings- stämma skall årsredovisningshandlingarna för det förflutna räken- skapsåret avlämnas till revisorerna.
152 Redovisning SOU l998:82
Senast en månad efter att resultaträkningen och balansräkningen blivit fastställda, skall avskrift av årsredovisningen och revisionsberät- telsen hållas tillgängliga hos föreningen för alla som är intresserade. Understödsföreningar skall vidare för varje räkenskapsår till Finansin- spektionen sända dels förvaltningsberättelsen jämte resultaträkning och balansräkning, dels revisionsberättelsen med tillhörande handlingar, dels protokoll fört vid föreningsstämma över beslut i fråga om dessa delar, dels en redogörelse för föreningen och dess verksamhet.
Bokföringslagen gäller beträffande resultaträkning och balansräk- ning i årsredovisning och årsbokslut. Emellertid gäller dessutom att regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, i 30 & UF L har möjlighet att utfärda närmare föreskrifter om understöds- föreningamas löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning.
F inansinspektionen har således med stöd bemyndigandet från rege- ringen meddelat föreskrifter om understödsföreningamas räkenskaper och årsredovisning som skall gälla jämte bokföringslagens regler. Av föreskrifterna framgår att samtliga tillgångar i princip skall tas upp en- ligt lägsta värdets princip. Någon uppdelning i omsättnings- och an— läggningstillgångar på det sätt som görs i bokföringslagen föreskrivs inte. Värdehandlingar som är fondgilla och kan förväntas kvarstanna i föreningens ägo tills de skall inlösas eller i vart fall under avsevärd tid, i regel tio år, kan dock tas upp till ett högre värde. Understödsförening- ar får inte använda sig av värdeminskningskonto (värdereglerings- konto) eller kollektivt skriva upp eller ned tillgångar.
Om en förening har flera verksamhetsgrenar skall intäkter och kost- nader redovisas för varje verksamhetsgren för sig.
UFL innehåller inte några koncernregler och således inte heller någ- ra regler om koncernredovisning.
14.3 EG:s direktiv på redovisningsrättens område
Inom EG har utfärdats nio bolagsrättsliga direktiv. Bland dessa be- handlar tre direktiv redovisningsfrågor för olika slag av företag och filialer. I EG-rätten finns också ett bankredovisningsdirektiv och ett försäkringsredovisningsdirektiv.
De tre direktiv på bolagsrättens område som behandlar redovisning- frågor har till syfte att skapa en minsta gemensam skyddsnivå för del- ägare, borgenärer och andra som träder i förbindelse med ett företag.
Vad härefter gäller det fjärde bolagsrättsliga direktivet behandlar det skyldigheten att upprätta årsbokslut och förvaltningsberättelse i bolag
SOU 1998182 Redovisning 153
med begränsat delägaransvar. Det sjunde bolagsrättsliga direktivet be- handlar skyldigheten att upprätta en sammanställd redovisning och en sammanställd förvaltningsberättelse, dvs. i stort sett vad som enligt svensk rätt utgör koncernredovisning. Syftet med direktivet är att upp- ställa krav på likvärdig information om koncerner så att intressenter lättare kan bedöma dels koncernens ställning och resultat, dels de eko- nomiska banden mellan koncernbolagen.
Även EG:s elfte bolagsrättsliga direktiv innehåller bestämmelser om redovisning. Det ställer krav på att bolag som lyder under en medlems- stats lagstiftning och öppnar filial i en annan medlemstat skall offent- liggöra bl.a. vissa räkenskapshandlingar i den andra staten. Syftet med detta är att ge tredje man samma skydd oavsett om ett bolag väljer att etablera sig i en medlemsstat genom ett dotterföretag eller genom en filial.
År 1991 antogs ett direktiv om redovisning för försäkringsbolag (rådets direktiv av den 19 december 1991 om årsbokslut och samman- ställd redovisning för försäkringsbolag, 91/674/EEG; i fortsättningen benämnt "försäkringsredovisningsdirektivet"). Direktivet syftar till att göra informationen mer lättillgänglig och internationellt mer jämförbar. Direktivet hänvisar till de fjärde och sjunde direktiven och innehåller endast sådana avvikelser från dessa direktiv som har bedömts vara mo- tiverade av de särdrag som utmärker dessa försäkringsföretags verk- samhet.
Enligt artikel 2 i försäkringsredovisningsdirektivet skall direktivet tillämpas på företag som avses i det första skadeförsäkringsdirektivet (73/239/EEG). De institut som anges i artikel 3 i första skadeförsäk- ringsdirektivet är dock undantagna. Dessa institut, som även är undan- tagna från skadeförsäkringsdirektivens tillämpningsområde, skall upp- fylla följande villkor. Bolagsordningen skall innehålla bestämmelser som medger uttag av extra bidrag eller minskning av förmånerna. Verksamheten får inte omfatta viss ansvarsförsäkring eller kredit- och borgensförsäkring. Den årliga premieinkomsten från de verksamhets- grenar som omfattas får inte överstiga en miljon ECU. Minst hälften av premieinkomsten måste komma från personer som är medlemmar i det ömsesidiga institutet. Vidare undantas från såväl försäkringsredovis- ningsdirektivet som skadeförsäkringsdirektivet vissa namngivna ut- ländska institut såvida inte deras verksamhet helt eller delvis utgörs av försäkringsrörelse.
Försäkringsredovisningsdirektivet skall också tillämpas på företag som avses i första livförsäkringsdirektivet (79/267/EEG). Undantag gäller dock för verksamhet som utövas av ömsesidiga institut där för- månerna varierar med tillgången på medel, medan bidragen från med- lemmarna utgörs av ett fastställt belopp. Vidare undantas försäkrings-
154 Redovisning SOU l998:82
givare som meddelar dödsfallsförsäkring, livsfallsförsäkring eller för- säkring mot förlust (helt eller delvis) av arbete, men endast till anställda i vissa företag eller grupper av företag eller till personer tillhöriga en eller flera yrkessektorer. Undantagna är också organisationer som till- handahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostna- den för en avliden eller där förmånerna utgår i natura. Slutligen undan- tas ömsesidiga institut då stadgarna innehåller bestämmelser som med- ger uttag av extra bidrag från andra personer som förbundit sig härtill och den årliga premieinkomsten inte överstiger 500 000 ECU under tre på varandra följande år.
14.4 Lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL)
Genom ÅRFL har nya EG-harmoniserade redovisningsregler införts för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Lagen reglerar hur balans- och resultaträkningar skall ställas upp och hur tillgångar och skulder skall värderas. Vidare regleras vilka ytterligare upplys- ningar som skall lämnas i årsredovisningen och koncernredovisningen. Lagen ger också riktlinjer för hur en förvaltningsberättelse och en fi- nansieringsanalys skall vara utformade och hur delårsrapporter skall upprättas. Slutligen innehåller lagen bestämmelser om offentliggörande av redovisninghandlingar och revisionsberättelser. Lagen bygger i stor utsträckning på hänvisningar till Årsredovisningslagen (1995: 1 554).
I ÅRFL har bibehållits normgivningsbemyndigandena för regering- en eller Finansinspektionen att meddela redovisningsföreskrifter. Dock medges inte längre möjlighet att meddela föreskrifter som avviker från lag.
Av 1 kap. lå tredje stycket ÅRFL framgår att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får medge undantag från lagen för sådana försäkringsföretag som får undantas från försäk- ringsrörelselagen enligt 1 kap. 10 & samma lag. Bestämmelsen gör det möjligt att helt eller delvis undanta mindre ömsesidiga försäkringsfö- retag från lagens tillämpning. Vidare finns i 1 kap. 4 5 andra stycket en bestämmelse som ger möjlighet att meddela föreskrifter för sådana för- säkringsbolag som undantagits från lagens tillämpning.
SOU 1998 : 82 Redovisning 155
14.5 Överväganden
I avsnitt 4 har närmare utvecklats vilka försäkringsföreningar som fal- ler under EG:s försäkringsdirektiv. Vidare framgår av avsnittet att ut- redningen anser att försäkringsföreningama som huvudregel skall un- derkasta sig de regler som EG:s försäkringsdirektiv uppställer. Möjlig- het till dispens från vissa av lagens regler ges dock i lagförslagets 1 kap. 8 5 såvitt gäller dels små försäkringsföreningar, dels andra före- ningar om de huvudsakligen meddelar försäkring på grund av anställ- ning.
Som framgår av redogörelsen ovan är de föreningar som faller un- der EG:s försäkringsdirektiv också skyldiga att tillämpa försäkringsre- dovisningsdirektivet. Utgångspunkten bör vara att samtliga försäkrings- föreningar skall tillämpa regler som anpassats till EG:s direktiv. Ett skäl härför är att det är viktigt att olika föreningars redovisningar kan jämföras i så stor utsträckning som möjligt. Försäkringsföreningarna bör därför som huvudregel åläggas att följa reglerna i ÅRFL.
När det härefter gäller de föreningar som enligt utredningens upp- fattning bör kunna få dispens från de krav som EG:s försäkringsdirek- tiv uppställer föreslår utredningen att dessa föreningar även undantas från reglerna om redovisning i ÅRFL. I likhet med vad som gäller för de försäkringsbolag som kan undantas från ÅRFL skall regeringen eller Finansinspektionen kunna meddela föreskrifter beträffande dessa före- mngar.
SOU 1998z82 157
15 Fusion
15.1 Inledning
Lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, innehåller inte några regler om fusion. Den möjlighet som står till buds är att en förening överlåter sin rörelse till en annan förening eller ett försäkringsbolag. Överlåtelsen kan ske utan föregående likvidation eller under likvida- tion. Av 63 och 64 åå framgår att om en rörelse överlåts utan föregåen- de likvidation måste den överlåtande föreningen träda i likvidation när överlåtandebeslutet registrerats. Om en förening försatts i likvidation före överlåtelsen sker överlåtelsen enligt 56 &. Vidare framgår av 55 & att överlåtelse vid likvidation inte får ske förrän den i kallelsen på före- ningens okända borgenärer utsatta händelsedagen har löpt ut och alla kända skulder har betalats.
15.2 F usionsregler i annan lagstiftning
12 kap. EFL innehåller regler om fusion mellan ekonomiska förening- ar. Vidare återfinns här regler om fusion mellan en ekonomisk förening och ett helägt dotteraktiebolag samt regler om en ekonomisk förenings inlösen av aktierna i ett dotteraktiebolag. Fusion kan enligt EFL ske genom antingen absorption, vilket innebär att en förening går upp i en annan, eller genom kombination, vilket innebär att två eller flera före- ningar uppgår i en ny förening som de bildar.
Fusioner enligt EFL är omgärdade av ett omfattande registrerings- förfarande. Fusionsavtalet skall registreras av Patent- och registrerings- verket (PRV). Vidare skall tillstånd sökas hos vederbörande tingsrätt om att verkställa fusionsavtalet. Tingsrätten utfärdar i detta samman- hang kallelse på överlåtande förenings borgenärer. Fusionen är genom- förd då rättens tillstånd registrerats av PRV.
När det gäller möjligheterna för försäkringsbolag att gå samman var bolagen tidigare hänvisade till bestämmelserna i 15 kap. FRL om fri- villig överlåtelse av försäkringsbestånd. I och med införlivandet av det tredje bolagsrättsliga EG-direktivet i svensk rätt infördes dock regler om fusion mellan försäkringsaktiebolag. I likhet med vad som gäller för ekonomiska föreningar kan fusion ske genom absorption eller kombi-
158 Fusion SOU l998:82
nation. En fusion skall föregås av en fusionsplan. Planen skall granskas av bolagens revisorer samt registreras, kungöras och under viss tid hållas tillgänglig för aktieägarna. Den skall därefter underställas bo- lagsstämman i det överlåtande bolaget och, i vissa fall, bolagsstämman i det övertagande bolaget. När planen har godkänts skall bolagen hos regeringen ansöka om tillstånd att verkställa den. Regeringen prövar om de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden är sådana att fusionen kan anses förenlig med borgenärernas intressen. Om tillstånd till verkställande av fusionsplanen ges, skall det övertagande bolaget anmäla fusionen till Finansinspektionen för registrering. Fusionen full- bordas i och med registreringen. Även FRL innehåller regler om ab- sorption av helägt dotterbolag samt inlösen av aktier 1 dotterbolag. Såvitt gäller banker finns regler om fusion i bankaktiebolagslagen, sparbankslagen samt lagen om medlemsbanker. Reglerna i bankaktie- bolagslagen är utformade efter samma mönster som reglerna i FRL.
15.3 Överväganden
Ett av utredningens huvudsyften är att göra det möjligt för mindre un- derstödsföreningar att ombildas till större och mer bärkraftiga enheter. Det tillvägagångssätt som idag erbjuds måste betraktas som tämligen omständligt och kan inte anses vara något praktiskt användbart alterna- tiv. Regler om fusion bör därför införas i en ny lag om försäkringsföre— ningar. Reglerna bör utformas efter mönster av fusionsreglerna i EFL och FRL, med de förenklingar som är möjliga.
UFL innehåller idag i 63 & bestämmelser som möjliggör att en un- derstödsförenings rörelse överlåts till ett försäkringsbolag. Ett sådant förfarande har dock visat sig vara mycket sällsynt. I stället har man då låtit likvidera föreningen och överfört de behållna tillgångarna och skulderna till försäkringsbolaget. Med hänsyn till EG-anpassningen har denna regel dock fått kvarstå i förslaget och utvidgats till att avse överlåtelse till utländsk försäkringsgivare.
För att ett införande av regler om fusion skall vara ett incitament för mindre föreningar att gå samman till större enheter bör reglerna vara så enkla och lättillämpade som möjligt utan att rättssäkerheten för den skull sätts åt sidan. Som framgått innehåller EFL regler om att kallelse skall utfärdas på föreningens borgenärer. Även aktiebolagslagen inne- håller regler om kallelse av borgenärer. Att föreskriva liknande regler för banker och försäkringsbolag har inte ansetts vara praktiskt genom- förbart. I stället har föreskrivits att regeringen vid den tillståndspröv- ning som görs när det gäller dessa institut skall beakta fusionens följdverkningar för borgenärerna. Regeringen fungerar således som
SOU l998:82 Fusion 159
något av ställföreträdare för borgenärerna och bevakar att deras intres- sen inte äventyras genom fusionen. Detta förfarande innebär ett avsteg från de allmänna civilrättsliga reglerna om skuldövertagande. På grund av de speciella förhållanden som anses råda vid fusion i vilken bankak- tiebolag eller försäkringsaktiebolag deltar har ett sådant avsteg godta- gits (Prop. 1994/95:70, s. 133 f).
En försäkringsförenings borgenärer utgörs i princip av de egna medlemmarna och den egna personalen. När det gäller försäkringsföre— ningar bör F inansinspektionen kunna ha hand om tillståndsprövningen och får i detta sammanhang anses fylla samma ställföreträdande roll som regeringen har vid bank- och försäkringsfusioner. På grund härav behövs det inte några bestämmelser om kallelse av föreningens borge- närer.
Fusion föreslås även kunna ske mellan en försäkringsförening och ett helägt dotteraktiebolag. Dessutom blir det möjligt för en förening att lösa in minoritetsaktieposter i dotteraktiebolag. Minoritetsaktieägarna får å sin sida rätt att kräva att föreningen löser in deras aktier.
SOU 1998:82 161
16 Skattefrågor
16.1 Inledning
Försäkringsföreningarna är befriade från inkomstskatt för all inkomst utom för inkomst av fastighet som inte förvaltas i livförsäkringsverk- samhet. Bedrivs verksamhet hänförlig till livförsäkring är föreningarna skattskyldiga till s.k. avkastningsskatt.
16.2 Gällande rätt
Av 2 5 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, (SIL), fram- går att med livförsäkringsföretag avses dels livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 & FRL, dels utländska försäkringsföretag som driver livförsäk- ringsrörelse här i landet med stöd av lagen (1950:272) om rätt för ut- ländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF) eller lagen (l993zl302) om EES- försäkringsgivares verksamhet i Sve- rige (LEF). Understödsföreningar faller således inte in under denna definition och är inte skattskyldiga för inkomst från livförsäkringsrörel- se. Av 7 5 10 mom. SIL framgår att understödsföreningarna däremot är skattskyldiga för inkomst av fastighet som inte förvaltas i livförsäk- ringsverksamhet. Vidare är understödsföreningar som bedriver verk- samhet hänförlig till livförsäkring skattskyldiga till s.k. avkastnings- skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, se lagens 2 5 första stycket 3. Till föreningar som inte driver livförsäk- ringsverksamhet har hänförts sjukkassor (som meddelar sjuk- och olycksfallsförsäkringar) men däremot inte kombinerade sjuk- och be- gravningskassor (prop. 1993/94:85 s. 57).
Vad beträffar försäkringsbolagen gäller följande regler. Försäk- ringsföretags rörelser beskattas enligt olika metoder beroende på om företaget räknas som livförsäkringsföretag eller skadeförsäkringsföre- tag. Detta bestäms i sin tur av företagets huvudsakliga inriktning. Som ovan anförts avses med livförsäkringsföretag dels livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 & FRL, dels utländska bolag som driver livförsäkringsrö- relse här i landet med stöd av LUF eller LEF. Med skadeförsäkringsfö- retag förstås ett annat försäkringsföretag än ett livförsäkringsföretag.
6 17-1169
162 Skattef'ågor SOU 1998: 82
Livförsäkringsföretag beskattas för en schabloniserad avkastning enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. I det kapitalunder- lag som utgör grunden för beräkningen av avkastningsskatten skall en- ligt 3å inte ingå tillgångar hänförliga till avgångsbidragsförsäkringar, de rena riskförsäkringarna sjuk-, olycksfalls- och grupplivförsäkring samt tillgångar och skulder som inte förvaltas för försäkringstagarnas räkning. Överskottet av försäkringsrörelse till den del det avser de an- givna sjuk-, olycksfalls- och grupplivförsäkringarna skall enligt 2 5 6 mom. 5 st SIL i stället inkomstbeskattas.
Eftersom avkastningsskatten skall ersätta den inkomstskatt livför- säkringsföretagen tidigare erlagt enligt SIL, har i 2 5 6 mom. 3 st SIL intagits bestämmelser om att sådana företag - bortsett från de nyss nämnda är sjuk-, olycksfalls— och grupplivförsäkringarna - är frikallade från skattskyldighet enligt SIL för dels sådan del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringsta— garnas räkning, dels influtna premier. Vidare föreskrivs att avdrag inte får göras för kostnader som är hänförliga till intäkter som är fria från skatt enligt detta moment.
När det gäller verksamhet som inte är hänförlig till förvaltning av kapital för försäkringstagarnas räkning har det ansetts att denna verk- samhet i stor utsträckning liknar den verksamhet som drivs i många andra företag inom den finansiella sektorn och att ett försäkringsföre- tags egen rörelse därför skall beskattas enligt de vanliga rörelsereglema vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet (prop. 1992/93:187 s. 210).
Skadeförsäkringsbolag beskattas i huvudsak enligt samma regler som gäller för andra rörelsedrivande bolag. Som nettointäkt anses över- skottet av försäkringsrörelsen inklusive kapitalförvaltningen.
16.3 Överväganden
När det gäller särbehandlingen av försäkringsföreningar i skattehänse- ende har två skäl ursprungligen åberopats härför; sociala skäl och praktiska skäl. Det sociala inslaget i föreningarnas verksamhet är inte längre lika framträdande utan har under senare år tunnats ut. Utred- ningen har i sin revidering av lagstiftningen om understödsföreningar så långt möjligt eftersträvat likartade verksamhetsbetingelser för före- ningarna som för försäkringsbolagen. Med den utformning som lag- stiftningen om försäkringsföreningar fått enligt förslaget kan det därför inte anses föreligga tillräckliga skäl för att föreningarna skall behandlas annorlunda i skattehänseende än försäkringsbolagen. SIL bör därför ändras på så sätt att försäkringsföreningar som uteslutande eller så gott
SOU l998:82 Skattefrågor 163
som uteslutande meddelar sådan försäkring som är att hänföra till liv- försäkring enligt lagförslaget skall anses som livförsäkringsföretag i beskattningshänseende. Övriga försäkringsföreningar kommer i enlig- het med stadgandet i 2 5 6 mom. andra stycket SIL därmed att anses som skadeförsäkringsföretag och beskattas som sådana. Stadgandet i 7 5 10 mom. SIL, enligt vilket understödsföreningar frikallas från skatt- skyldighet för all inkomst utom för inkomst av fastighet, som ej för- valtas i livförsäkringsverksamhet, bör i enlighet med det sagda upphäv- as.
Det ovanstående innebär att de försäkringsföreningar som räknas som livförsäkringsföretag kommer att vara frikallade från skattskyldig- het för inkomst såvitt gäller dels den del av nettointäkten som är hän- förlig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna avgifter. Undantaget gäller dock inte den del av nettointäkten eller avgifterna som är hänförlig till de sjuk- och olycks- fallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a 5 första stycket 1 och 2 samt 3 b & första stycket 1 b och 4 FRL. Beträffande verksamhet som inte är hänförlig till förvaltning av kapital för medlemmarnas räkning skall den beskattas enligt vanliga rörelseregler vid beräkning av inkomst av nä- ringsverksamhet. Föreningarna skall — liksom idag — erlägga avkast- ningsskatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Övriga föreningar — som alltså kommer att räknas som skadeförsäkringsföretag — skall erlägga inkomstskatt enligt SIL.
Övergångsbestämmelser bör införas som innebär att de föreningar som enligt lagförslaget kommer att anses som små försäkringsförening- ar även i fortsättningen skall beskattas enligt de regler som gäller för närvarande.
SOU l998:82 165
1 7 Sanktioner
17.1 Inledning
Lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, innehåller straffbe- stämmelser i 77 - 80 åå. I 77 5 finns straff för drivande av oregistrerad understödsförening. 78 å, som hänvisar till bestämmelser i EFL, inne- håller regler om överträdelse av vissa associationsrättsliga bestämmel- ser. Vidare stadgas i 79 5 ansvar för den som lämnar oriktig uppgift i försäkringsteknisk utredning. I 80 & påtalas att om gärning, som avses 77 - 79 55, är belagd med straff enligt brottsbalken, skall ansvar ej ådömas enligt UFL.
17.2 Sanktionsbestämmelser i annan lagstiftning
21 kap. 1 & FRL innehåller de förseelser som är straffbelagda i FRL. Således kan den som uppsåtligen bryter mot förbudet för privata för- säkringsaktiebolag att sprida aktier till allmänheten dömas till ansvar detta. Det gäller också den som under vissa omständigheter lämnar oriktiga eller vilseledande bestämmelser till Finansinspektionen eller underlåter att iaktta regler om aktiebok m.m. Vidare är utlämnande av vissa uppgifter straffbelagt liksom åsidosättande av vissa ordningsreg- ler beträffande styrelsesammanträden. Även brott mot kreditjävsregler- na i 12 kap. 12 & samt underlåtenhet att anmäla aktieförvärv i vissa fall är straffbelagt. Bestämmelserna i FRL motsvarar nära 19 kap. 1 & ABL.
Bankrörelselagen (BRL) innehöll tidigare bestämmelser som var ut- formade efter samma mönster som de nuvarande reglerna i FRL. I samband med de ändringar som gjordes med anledning av EES-avtalet upphävdes dock straffbestämmelserna i BRL. I stället infördes regler som överensstämmer med reglerna på värdepappersområdet. Reglerna, som återfinns i lagens tillsynskapitel, innebär i huvudsak följande. Fi- nansinspektionen kan förbjuda verkställighet av ett beslut som strider mot någon författning eller bolagsordningen. Om beslutet redan verk- ställts får inspektionen förelägga banken att vidta rättelse om det är möjligt. Har banken visat sig olämplig att driva verksamhet får Finan- sinspektionen återkalla bankens oktroj. Om det bedöms tillräckligt får
166 Sanktioner SOU 1998:82
inspektionen i stället meddela varning. Vidare får inspektionens före- lägganden och förbud förenas med vite. Vad gällde frågan om återkal- lande av oktroj anförde departementschefen att den frågan dittills varit förbehållen regeringen. Eftersom strävan var att skapa så enhetliga regler som möjligt ansåg departementschefen dock att denna rätt borde delegeras till F inansinspektionen, trots att beslutet att bevilja oktroj tills vidare låg kvar hos regeringen (Prop.1992/93:89, s. 146 f).
17.3 Överväganden
I samband med att bankrörelselagens straffbestämmelser upphävdes anförde departemenschefen att det kunde ifrågasättas om en straffrätts- lig reglering var den mest effektiva för att se till att bestämmelserna på bankområdet efterlevs med hänsyn bl.a. till att polisutredning och eventuellt åtal kunde befaras ta lång tid. En mer effektiv ordning torde enligt departementschefen vara att förena ett föreläggande med vite (Prop.1992/93189, ibid). Straffbestämmelserna upphävdes därför och en generell möjlighet att förelägga vite när inspektionen meddelar ett fö- reläggande eller ett förbud infördes.
Utredningen anser att det även beträffande försäkringsföreningama får anses tveksamt om en straffrättslig reglering är det mest effektiva sättet att upprätthålla efterlevanden av lagens bestämmelser. Borttagan- det av straffbestämmelser på bankområdet har inte medfört några ne- gativa konsekvenser utan vitesförfarandet synes vara ett effektivt medel att trygga efterlevanden av regelsystemet på bankområdet. Utredningen anser därför att det inte är erforderligt med straffrättsliga bestämmelser i den nya lagen om försäkringsföreningar. Straffbestämmelserna i UFL har således utmönstrats i lagförslaget som bygger på ett vitessystem.
SOU l998:82 167
18 Övergångs- och ikraftträdandebestämmelser
Avsikten är att den nya lagen om försäkringsföreningar skall träda i kraft den 1 januari 1999. Lagen om försäkringsföreningar skall tilläm- pas både på nya försäkringsföreningar som etableras efter att lagen trätt i kraft och på sådana föreningar som är verksamma då lagen träder i kraft. Genom den nya lagen upphävs, med undantag för föreningar som är verksamma vid nya lagens ikraftträdande, UFL. Försäkringsföre- ningar, som vid den nya lagens ikraftträdande driver försäkringsrörelse med stöd av registrering enligt UFL skall, trots registreringen, ansöka om koncession enligt den nya lagen. Den föreslagna omprövningen av verksamhetstillståndet skall ses mot bakgrund av att många föreningar inte längre bedriver egentlig försäkringsrörelse utan ägnar sig åt för- valtningen av donationsfonder eller fungerar som sällskapsföreningar. En bedömning av huruvida redan etablerade föreningar uppfyller kra- ven på en sund försäkringsverksamhet synes därför erforderlig. Detta kan ske inom ramen för ett koncessionsförfarande.
Lagen om försäkringsföreningar avviker i många avseenden från UFL. För övergången till den nya lagen behöver föreningarna viss tid bl.a. för att uppfylla kapitalkrav, ändra stadgar och ansöka om konces- sion i överensstämmelse med den nya lagen. När det gäller föreningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv kan dock någon längre över- gångsperiod inte medges med hänsyn till Sveriges åtaganden gentemot EU. Enligt åtagandena borde nämligen lagstiftningen beträffande såda- na föreningar redan ha harmoniserats i enlighet med EG:s försäkrings- direktiv. En övergångsperiod på ett år kan dock anses rimlig för dessa föreningar. Således föreslås att försäkringsföreningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv och av konkurrensskäl vissa andra stora för- säkringsföreningar skall ansöka om koncession enligt den nya lagen senast vid utgången av år 1999. Till dess koncessionsfrågan avgjorts skall föreningarna ha rätt att fortsätta att bedriva verksamheten enligt UFL.
När det gäller föreningar som är att anse som små försäkringsföre- ningar enligt 1 kap. 7 å i den föreslagna lagen om försäkringsförening- ar och som är verksamma när den lagen'träder i kraft föreslås att ansö- kan om koncession senast skall lämnas in vid utgången av år 2009. Även dessa föreningar skall ha rätt att fortsätta verksamheten enligt UFL till dess koncessionsärendet avgjorts.
168 Övergångs- och ikraftträdandebestämmelser SOU 1998:82
Genom att en lång övergångstid reserveras för de mindre förening- arna lämnas ett skäligt rådrum för föreningarna att ta ställning till den fortsatta verksamheten. Olika alternativ står här till buds. Exempelvis kan en förening, om koncession inte söks enligt den nya lagen, överlåta sin rörelse till en annan förening i syfte att skapa en större och mer bär- kraftig förening eller avveckla verksamheten t.ex. genom att överlåta rörelsen till ett försäkringsbolag.
Om koncession inte söks inom de föreslagna tidsfristerna föreslås att tvångslikvidation inträder.
Vidare föreslås vissa övergångsregler beträffande minsta medlem- santal. Enligt den nya lagen skall en försäkringsförening ha minst 500 medlemmar. Övergångsvis föreslås dock att en förening som registre- rats före den 1 januari 1999 och som vid lagens ikraftträdande har färre än 500 medlemmar skall få fortsätta att tillämpa UFL:s bestämmelser om minsta medlemsantal.
SOU 1998:82 169
19 Författningskommentar
19.1 Förslag till Lag om försäkringsföreningar
19.1.1 Utformning och uppbyggnad
Huvuddragen i den lagtekniska utformningen av en: ny lag om försäk- ringsföreningar har lagts fast i utredningens direktiv. Enligt dessa bör utredningen välja en lagteknik som bygger på hänvisningar till andra relevanta lagar i kombination med sådana särbestämmelser som kan krävas och således undvika en ordning där alla regler om försäkringsfö- reningar samlas i en gemensam lag.
Med denna utgångspunkt för utredningsuppdraget har den föreslag- na lagen om försäkringsföreningar inte konstruerats som en helt själv- ständig författning utan hänvisar till lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar när det gäller bestämmelser. som är av allmän förenings- rättslig natur, till försäkringsrörelselagen (1982:713) när det gäller be- stämmelser om försäkringsverksamhetens bedrivande och . till lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag när det gäller re- dovisningsregler. Hänvisningsmetoden har dock inte tillämpas till alla delar utan avvikelser från denna metod förekommer i syfte att skapa ett överskådligt regelsystem. Till skillnad från gällande lag om understöds- föreningar innehåller lagförslaget med ett par undantag inte någon av- talsrättslig reglering. Avsikten är att avtalsrättsliga frågor som har an- knytning till försäkringsföreningens verksamhet skall regleras i en ny försäkringsavtalslag. I avvaktan på ikraftträdandet av den lagen gäller lagen (1927:77) om försäkringsavtal i rättsförhållanden mellan försäk- ringsföreningar och .dess medlemmar.
Den lag som föreslås är en specialförfattning för försäkringsföre- ningar. Lagen skall ersätta lagen (1972:262) om understödsföreningar. Begreppet försäkringsförening har i stort sett samma innebörd som termen understödsförening i gällande lagstiftning. Skälet till att benäm- ningen försäkringsförening används i lagförslaget har närmare utveck- lats—'i avsnitt 8.
170 Författningskommentar SOU l998:82 ___—__
Lagförslaget har delvis samma uppbyggnad som lagen om ekono- miska föreningar. Vid utformningen av lagförslaget har också syste- matiken i försäkringsrörelselagen beaktats.
Förslaget till lag om försäkringsföreningar avser föreningar som har minst 500 medlemmar. Försäkringsföreningar med ett medlemsantal understigande 500 medlemmar saknar möjlighet att etablera verksam- het enligt lagförslaget. Motivet till denna begränsningsregel har närma— re redovisats i avsnitt 7. För redan etablerade försäkringsföreningar som vid tidpunkten för den föreslagna lagens ikraftträdande inte upp- fyller kravet på minsta medlemsantal föreslås särskilda övergångsbe- stämmelser som medger fortsatt verksamhet för sådana föreningar (se avsnitt 18).
I den föreslagna lagen om försäkringsföreningar regleras försäk- ringsföreningars bildande, verksamhet och upphörande med verksam- het. Lagen innehåller också bestämmelser om försäkringsförenings led- ning, revision och bokslut, den solvens som krävs av en försäkringsfö- rening, likvidation, upplösning, fusion och överlåtelse av försäkrings- bestånd samt om tillsynen över försäkringsföreningar. Det centrala målet med regleringen är att säkerställa att medlemmarna i försäkrings- föreningama får de ersättningar som tillkommer dem. Denna s.k. trygghetsprincip kommer till uttryck i lagförslaget främst genom kon- cessionskrav, solvenskrav samt genom bestämmelser om tillsyn av fö- reningarna.
Genom lagförslaget anpassas lagstiftningen om försäkringsföre- ningar till de av Europeiska gemenskapernas (EG), nuvarande Europe— iska unionens (EU) råds direktiv om försäkringsverksamhet vilka redo- visats i avsnitt 4. Avsikten med dessa direktiv är att erbjuda medlems- ländernas medborgare och företag jämbördiga möjligheter att bedriva försäkringsverksamhet i medlemsländerna. Det största ändringsbehovet i nuvarande lagstiftning gäller således sådana lagbestämmelser som hindrar genomförandet av denna princip. Det som måste ändras i gäl- lande lagstiftning är framför allt förutsättningar för försäkringsföre- ningar att etablera försäkringsverksamhet och kapitalkraven på försäk- ringsföreningar.
För att fritt tillhandahållande av tjänster och fri etableringsrätt inom EES skall förverkligas, också för försäkringsföreningar, som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv, har i förslaget införts bestämmelser om rätt för sådana föreningar att etablera sig i främmande EES-länder och att tillhandahålla försäkringar över gränserna. Möjlighet har vidare öppnats för försäkringsföreningar som avses i EG:s direktiv att överlåta försäkringsbestånd till utländska försäkringsgivare inom EES. EG:s direktiv om försäkringsföretags årsredovisning och koncernbokslut har
SOU 1998:82 Författningskommentar l7l
också föranlett ändringar i den gällande regleringen av försäkringsföre- ningar.
De direktiv som styr EG:s lagstiftning inom försäkringsområdet för- utsätter inte harmonisering med avseende på samtliga svenska försäk- ringsföreningar. Anpassningskravet till EG:s lagstiftning gäller endast i fråga om föreningar som uppfyller vissa kriterier som anges i första generationens försäkringsdirektiv. Trots detta utsträcks enligt förslaget de krav som föranleds av EG:s försäkringsdirektiv till försäkringsföre- ningar som inte omfattas av direktiven i syfte att skapa likartade verk- samhetsförutsättningar för försäkringsföreningar och försäkringsföretag samt att i normeringshänseende bibehålla försäkringsföreningar som en så homogen grupp som möjligt. Dispensmöjligheter ges dock för s.k. små försäkringsföreningar och föreningar som huvudsakligen meddelar försäkring på grund av anställning.
Förutom det harrnoniseringskrav av lagstiftningen som föranleds av EG:s försäkringsdirektiv föreslås också andra ändringar i gällande lag- stiftning som beror på den interna utvecklingen av den försäkrings- marknad på vilken försäkringsföreningar verkar. Bl.a. föreslås att tre grundläggande principer i gällande lagstiftning, nämligen behovsprin- cipen, Skälighetsprincipen och förbudet mot affärsmässig försäkrings- rörelse, slopas. Skälet till förslaget i dessa delar har redovisats i avsnitt 9 och 11-12. Vidare föreslås att särskilda fusionsregler införs för för- säkringsföreningar i syfte att skapa förutsättningar för bildandet av större och mer funktionsdugliga föreningar, vilket närmare har utveck- lats i avsnitt 15.
19.1.2 Specialmotivering
1 Kap. Inledande bestämmelser
Kapitlet innehåller bestämmelser om koncessionskrav, definitioner, dispensmöjligheter och vissa andra omständigheter som är av grund- läggande betydelse för drivande av försäkringsrörelse med stöd av den- na lag.
Som en konsekvens av att den föreslagna lagen skall vara harmoni- serad med EG:s direktiv om försäkringsverksamhet har koncessions- krav införts (1 & första stycket). I överensstämmelse med tredje gene- rationens försäkringsdirektiv gäller en beviljad koncession i princip inom hela EES. Efter mönster av FRL har möjlighet införts att få bin- dande förhandsbesked om en planerad verksamhet är koncessionsplik- tig enligt denna lag (1 5 andra stycket). Liksom enligt gällande lag skall
1 72 F örfattningskommentar SOU 1 998:82
försäkringsföreningama stå under tillsyn av Finansinspektionen (l å tredje stycket).
] kapitlet har tagits in definitioner av termerna skadeförsäkring och livförsäkring (2 å första och andra styckena) som överensstämmer med de definitioner dessa begrepp har i FRL. Enligt lagförslaget gäller del- vis olika regler för skadeförsäkring resp. livförsäkring. Vidare har be- greppen livränta och sjukränta definierats (3 å).
Av central betydelse är bestämningen av begreppen försäkringsfö- reningar (4 å) och s.k. små försäkringsföreningar (7 å). Genom be- stämningen av försäkringsföreningar anges den yttre ramen för den föreslagna lagens tillämpningsområde. En förening som inte uppfyller de angivna kriterierna på en försäkringsförening kan inte etablera verk- samhet med stöd av denna lag. Genom definitionen av små försäkrings- föreningar anges de försäkringsföreningar som har möjlighet att få dis- pens från vissa av de föreslagna lagbestämmelserna (8 å). Dispensmöj- ligheter ges också andra föreningar som huvudsakligen meddelar för- säkring på grund av anställning.
Kapitlet innehåller vidare bestämmelser om ansvar för en försäk- ringsförenings förpliktelser (5 å) koncernförhållanden (9 å) och om nära förbindelser mellan en försäkringsförening och ett annat företag (10 å)-
Till detta inledande kapitel har också förts för försäkringsverksam- het sedan lång tid tillbaka grundläggande principer, nämligen 'det prin- cipiella förbudet för en försäkringsgivare att bedriva annan verksamhet än försäkringsrörelse (6 å första stycket) och separationsprincipen (6 å andra stycket).
Förbudet mot främmande rörelse återfinns i UFL. Separationsprin- cipen är dock ny för försäkringsföreningars del. Principen har förts in i lagförslaget som en konsekvens av att s.k. kort sjuk- och olycksfalls- försäkring klassificeras som skadeförsäkring enligt EG:s försäkringsdi- rektiv. Enligt separationsprincipen måste skadeförsäkringsrörelse och livförsäkringsrörelse hållas åtskilda.
I 11 och 12 åå ingår hänvisningsbestämmelser till lagen om årsre- dovisning i försäkringsföretag respektive lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Enligt den allmänna principen om att speciallag tar över allmän lag gäller bestämmelserna i dessa lagar i tillämpliga delar framför bestämmelserna i lagförslaget.
Med hänsyn till att den föreslagna lagen om försäkringsföreningar inte har konstruerats som en helt självständig författning utan bygger i stor utsträckning på hänvisningar till FRL och EFL har i 13 och 14 åå av framställningstekniska skäl vissa termer förtydligats.
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 173
Försäkringsförenings rätt att driva försäkringsrörelse m.m.
I 5 En försäkringsförening får efter koncession av F inansinspektionen bedriva försäkringsrörelse i enlighet med denna lag.
F inansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verk- samhet.
F örsa'kringsföreningarna skall stå under tillsyn av F inansinspektio- nen och vara registrerade hos denna.
För varje försäkringsförening skall finnas ett huvudkontor i Sverige.
I första stycket, som saknar direkt motsvarighet i UFL, har införts ett koncessionskrav som villkor för etablering av försäkringsverksamhet med stöd av denna lag. Det föreslagna koncessionssystemet för försäk- ringsföreningama är, när det gäller föreningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv, föranlett av artikel 4 i tredje skadeförsäkringsdi- rektivet och artikel 3 i tredje livförsäkringsdirektivet som förutsätter koncession av den behöriga myndigheten i hemlandet för drivande av försäkringsrörelse. När det gäller föreningar som inte omfattas av EG:s försäkringsdirektiv är motivet till koncessionskravet att det får anses ändamålsenligt att i normeringshänseende behandla föreningarna som en så enhetlig grupp som möjligt. Fortsättningsvis bör därför konces- sion krävas av alla försäkringsföreningar som avser att etablera försäk- ringsverksamhet. Begreppet försäkringsförening behandlas i 4 å.
Koncessionsvillkoren för försäkringsföreningama anges i förslagets 2 kap. 6 å första stycket.
Möjlighet finns enligt 8 å andra stycket 2 att efter dispens tillämpa lindrigare koncessionsvillkor på små försäkringsföreningar än övriga föreningar när det gäller kapitalkrav. Begreppet små försäkringsföre- ningar definieras i 7 å. Även föreningar som huvudsakligen meddelar försäkring på grund av anställning kan dispenseras från koncessions- villkoren.
För försäkringsföreningar som bedriver verksamhet vid ikraftträ- dandet av den nya lagen har särskilda övergångsbestämmelser införts.
Artikel 5 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 4 i tredje liv- försäkringsdirektivet förutsätter att den koncession som beviljas av den behöriga myndigheten i hemstaten skall enligt principen om en enda officiell auktorisation ge rätt att bedriva försäkringsrörelse med stöd av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom hela EES. I överensstämmelse med FRL (jfr. prop 1994/95:184, s. 2170 har i förslagets 2 kap. 10 och 11 åå införts bestämmelser om att prövningen av om förutsättningar föreligger för en försäkringsförening att bedriva verksamhet i ett annat EES-land skall göras när försäkringsföreningen
174 Författningskommentar SOU l998:82
faktiskt avser att starta sådan verksamhet och gör en anmälan om detta till Finansinspektionen.
Koncessionssystemet ersätter den nuvarande prövningen för regist- rering som gäller för understödsföreningar enligt 4 å UFL och som ut- gör en form av verksamhetstillstånd för att få driva försäkringsrörelse enligt UFL. Det finns inte någon grund för att behandla koncessioner för försäkringsföreningar på en högre nivå än den tillståndsgivning som f.n. sker inom ramen för registreringsförfarandet. Av denna anledning föreslås att inspektionen i stället för regeringen, som beviljar konces- sion enligt FRL, skall vara koncessionsgivande myndighet för försäk- ringsföreningar, se 2 kap. 6 å.
I andra stycket, som saknar motsvarighet i UFL, ges möjlighet att få förhandsbesked av Finansinspektionen i frågan om en planerad verk- samhet är att anse som koncessionspliktig försäkringsrörelse enligt denna lag. Föreskriften är utformad efter mönster av 1 kap. ] å andra stycket FRL. Någon skillnad i förhållande till den tolkning begreppet försäkringsrörelse fått i hittillsvarande praxis är inte avsedd.
Liksom hittills (se 3 å första stycket UFL) skall försäkringsföre- ningar enligt tredje stycket stå under tillsyn av Finansinspektionen. Den löpande tillsynen över föreningarna skall ske enligt bestämmelserna i förslagets 10 kap. Försäkringsföreningar skall vara registrerade hos F inansinspektionen.
Föreskriften i fjärde stycket har överförts från 12 a å UFL.
Skadeförsäkring och livförsäkring
2 5 Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som av- ses i 2 kap. 3 a 5 första stycket klasserna ] och 2 försäkringsrörelsela- gen (1982: 713).
Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 b åförsäkringsrörelselagen.
Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 2 kap. 4 59 och 4 kap. 1 59 får tillämpas på skadeförsäkringar.
Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 2 kap. 4 59 samt 4 kap. ] å och 2 55 andra stycket, behöver inte tillämpas på sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3b 5 första stycket klas- serna ] b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.
EG:s försäkringsdirektiv förutsätter att de försäkrade riskerna indelas i försäkringsklasser. Enligt direktiven är det nödvändigt att klassificera riskerna bl.a. för att det skall vara möjligt att bestämma omfattningen av den verksamhet som koncession avser och kapitalkrav för respektive
SOU l998:82 F örfattningskommentar 1 75
försäkringsklass. Klassificeringen är också av betydelse för precise- ringen av det slag av försäkringsverksamhet som en försäkringsföre- ning får bedriva enligt denna lag (se 4 å första stycket). Vidare är dis- tinktionen av skadeförsäkring och livförsäkring bl.a. en förutsättning för tillämpningen av solvensreglerna i förslagets 4 kap. som delvis bygger på olika regelsystem beroende på vilket slag av försäkring som meddelas.
Begreppen skadeförsäkring och livförsäkring i första och andra styckena, som saknar motsvarighet i UFL, definieras genom en hänvis- ning till FRL:s indelning i försäkringsklasser. Denna inledning grundar sig i sin tur på uppräkningen av försäkringsklasser i bilaga till första skadeförsäkringsdirektivet, med den ändring som gjorts genom artikel 14 i assistansdirektivet, respektive artikel 7.2 i första livförsäkringsdi- rektivetjämte bilaga till det direktivet.
Som en konsekvens av att försäkringsföreningar enligt förslaget en— dast får meddela s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäkring inom skade- försäkringsområdet har termen skadeförsäkring en snävare innebörd i denna lag än i FRL.
De försäkringar som avses i 2 kap. 3a å första stycket klasserna 1 och 2 FRL är olycksfalls- och sjukförsäkring, dock inte sådan försäk- ring som avses i 2 kap. 3 b å första stycket klass 4 FRL. De försäkring- ar som avses i 2 kap. 3 b å är följande försäkringsklasser: la) försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp
eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera personers liv, dock inte försäkringar enligt klass 3,
lb) försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt 1 a, 2a) försäkring som utfaller vid giftermål, 2b) försäkring som utfaller vid födelse, 3) försäkring som avses i klasserna 1 a och 2 som är anknuten till värdepappersfonder, 4) sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och som inte får sägas upp av försäkringsgivaren eller som får sägas upp endast under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.
I tredje stycket, som saknar motsvarighet i UFL, har efter mönster av 1 kap. 5 å första stycket FRL införts en möjlighet för försäkringsföre- ningar att, i fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkringar samt tilläggsför- säkringar, välja mellan att tillämpa reglerna i denna lag om livförsäk- ring eller skadeförsäkring. Första stycket avser s.k. korta sjuk- och olycksfallsförsäkringar (jfr. första stycket) medan andra stycket tar
176 F örfattningskommentar SOU l998:82
sikte på dels tilläggsförsäkringar till konventionell livförsäkring, dels sjuk- och olycksfallsförsäkringar, om
— försäkringen meddelas för längre tid än fem år eller obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått viss ålder, — försäkringen inte får sägas upp av försäkringsföreningen eller får sägas upp endast under särskilda förhållanden som anges i försäk- ringsavtalet, och — premien är beräknad och bestämd för längst fem år.
Möjligheten att välja mellan att tillämpa livförsäkringsreglema eller skadeförsäkringsreglema gäller inte reglerna om kapitalbas, solvens- marginal och garantibelopp. För livförsäkringar gäller valmöjligheten ej heller bestämmelserna om beräkning av premiereserv. Begränsning- arna av valmöjligheterna är föranledda av bestämmelserna i första ska- deförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet.
Livränta och sjukränta
3 9” Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och ska- deförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring.
För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäl- ler de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 4 kap. 2 5 andra stycket, 5 kap. 3 5 och 6 kap. 28 å.
Klassificeringen av livränta och sjukränta i första stycket, som saknar motsvarighet i UFL, överensstämmer i sak med den som tillämpas i FRL (1 kap. 5 å tredje stycket första meningen). Det är i redovisnings- sammanhang som denna klassificering främst har betydelse.
Oavsett om en livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring eller ska- deförsäkring gäller det särskilda säkerhetssystem för livförsäkring i denna lag. Detta följer av andra stycket. Således skall livförsäkringsbe- stämmelserna om beräkning av premiereserv (4 kap. 2 å andra stycket) aktuarie (5 kap. 3 å) och överlåtelse av försäkringsbestånd vid likvida- tion eller konkurs (6 kap. 28 å) alltid tillämpas på liv- och sjukränta.
Försäkringsförening
4 5 Med försäkringsförening förstås en förening för inbördes bistånd som har till ändamål att meddela sådan försäkring som avses i 2 5 första och andra styckena. Meddelas försäkringar huvudsakligen på grund av anställning, anses föreningen som försäkringsförening, även om medlemsavgifterna betalas av arbetsgivaren.
SOU l998:82 Författningskommentar 177
F örsäkringsföreningen skall vara sluten på det sättet att den huvud- sakligen är avsedd för 1. anställda i ett visst eller vissa företag, 2. personer som tillhör en viss yrkesgrupp, eller 3. medlemmar i en sammanslutning med en sådan intressegemenskap att en samverkan även för försäkring är naturlig.
I 2 kap. 2 59 första stycket 5 finns bestämmelser om att en försäkringsfö- renings stadgar skall ange de villkor som skall gälla för inträde i före- ningen.
Paragrafen, som till sitt innehåll i huvudsak motsvaras av 1 5 UFL, in- nehåller bestämmelser som inte innefattar en egentlig definition av en försäkringsförening men anger vissa grundläggande kriterier som måste vara uppfyllda för att en förening skall klassificeras som en försäk- ringsförening och därmed ha möjlighet att bedriva försäkringsverksam- het i enlighet med denna lag. Av skäl som närmare redovisats i avsnitt 8 har termen försäkringsförening valts i stället för beteckningen under- stödsförening som används i gällande reglering.
Liksom enligt UFL skall - med undantag för sådana föreningar där arbetsgivaren svarar för medlemsavgifterna - verksamheten vara av- sedd för inbördes bistånd och ha till ändamål att meddela vissa slag av försäkringar. Detta följer av första stycket. De försäkringar som en för- säkringsförening kan tillhandahålla är livförsäkringar samt s.k. korta sjuk— och olycksfallsförsäkringar som är att hänföra till skadeförsäkring enligt den terminologi som numera används till följd av EG- anpassningen.
] jämförelse med UFL innebär förslaget på livförsäkringsområdet en utvidgning genom att fondförsäkring kan meddelas. Samtidigt innebär förslaget i förhållande till UFL en begränsning inom skadeförsäkrings- området genom att möjlighet saknas för försäkringsföreningar att i fort- sättningen tillhandahålla avgångsbidragsförsäkringar. Detta som en konsekvens av att avgångsbidragsförsäkring enligt EG:s försäkringsdi- rektiv klassificeras som skadeförsäkring som inte får förenas med liv- försäkring. F.n. meddelar ingen förening avgångsbidragsförsäkring. Enligt vad som upplysts är föreningarnas behov av att kunna tillhanda- hålla denna försäkringsform mycket begränsat.
Liksom enligt gällande lag får en försäkringsförening inte driva återförsäkringsrörelse, dvs. motta affärer i återförsäkring från andra försäkringsgivare.
Av skäl som närmare utvecklats i avsnitt 9 har det nuvarande kravet i UFL att försäkringsrörelsen inte får bedrivas affärsmässigt slopats. Vidare innehåller förslaget inte någon motsvarighet till den nuvarande
] 78 F örfattningskommentar SOU 1998:82
beloppsbegränsningen i fråga om kapitalförsäkring, jfr. 6 & UFL. Moti- vet till att denna begränsning har tagits bort redovisas också i avsnitt 9.
I andra stycket fastslås att en försäkringsförening skall vara en slu— ten förening. Den nuvarande bestämmelsen i l å andra stycket UFL som medger öppna understödsföreningar, om de är bildade före UFL:s tillkomst, föreslås överflyttad till övergångsbestämmelserna (se 6 5 för- slag till promulgationslag). I avsnitt 10 behandlas motivet till att en för- säkringsförening bör vara en sluten förening. Kriterierna i fråga om de grupper som bör få bilda en försäkringsförening har överförts från ] & första stycket UFL (se vidare avsnitt 10).
I tredje stycket erinras om bestämmelsen i 2 kap. 2 & första stycket 5 att föreningens stadgar skall ange villkoren för inträde i föreningen.
Bestämmelser om minsta medlemsantal i en försäkringsförening finns i 2 kap. 1 & första stycket och bestämmelser om kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening i 2 kap. 4 &.
Ansvar för försäkringsförenings förpliktelser
5 5 För en försäkringsförenings förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. ] tillgångarna inräknas avgifter som har förfallit till betal- ning, även om de ännu inte har betalats.
Enligt denna paragraf, som i sak överensstämmer med 8 & UF L, är en försäkringsförening, liksom ett ömsesidigt försäkringsbolag som med- delar livförsäkring och s.k. kort sjuk— och olycksfallsförsäkring, ensam ansvarig för de förpliktelser som ingås i föreningens namn (jfr. ] kap. 7 5 första stycket tredje meningen FRL). Den nuvarande möjlig- heten att göra uttaxering hos föreningsmedlemmarna har bibehållits i förslaget. Särskild uttaxering får endast ske om föreningen efter beslut i frågan har tagit in bestämmelser om uttaxeringen i sina stadgar (jfr. 2 kap. 2 & första stycket 13). En medlem i en försäkringsförening kan således ådra sig visst personligt ansvar för föreningens skulder.
Om ansvar för förpliktelser ingångna på försäkringsföreningens vägnar före dess registrering finns bestämmelser i 2 kap. 9 5 andra och tredje styckena.
Annan verksamhet än försäkringsrörelse m.m.
6 5 En försäkringsförening får inte driva annan rörelse än försäkrings- rörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.
Livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i samma försäkringsförening skall hållas åtskilda hos föreningen.
SOU 1998182 Författningskommentar 179
1 första stycket, som i huvudsak överensstämmer med 7 5 första stycket UFL, har ett principiellt förbud för försäkringsföreningar att bedriva annan verksamhet än försäkringsrörelse tagits upp. Föreskriften mot- svaras av artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet som förutsätter att försäkringsgivare be- gränsar sin verksamhet till försäkringsrörelse och sådan verksamhet som är direkt ansluten till denna rörelse med uteslutande av all annan rörelse.
Förbudet är utformat efter mönster av 1 kap. 3 & första stycket FRL. Avsikten med den ändrade ordalydelsen av den nu gällande lagbe- stämmelsen är att anpassa bestämmelsen till motsvarande regel i FRL som en konsekvens av att försäkringsföreningar liksom försäkringsbo- lag skall bedriva affärsmässig försäkringsrörelse enligt förslaget. Möj- ligheten för försäkringsföreningar att få tillstånd att driva främmande verksamhet som inte är av ideell natur utökas härigenom. En förutsätt- ning för dispens bör även i fortsättningen vara att den främmande verk- samheten inte får ha för stor omfattning utan den måste stå i rimligt förhållande till försäkringsrörelsen. En annan förutsättning för dispens bör vara att verksamheten har ett naturligt samband med försäkringsrö- relsen och att det anses föreligga garantier för att verksamheten drivs i medlemmarnas intressen.
I andra stycket har i överensstämmelse med 1 kap. 3 & fjärde stycket FRL införts en separationsprincip för de försäkringsföreningar som meddelar såväl skadeförsäkring, dvs. kort sjuk- eller olycksfallsförsäk- ring, som livförsäkring. Föreskriften om att förvaltningen skall organi- seras så att liv- och skadeförsäkringsverksamheten hålls avskilda från varandra är föranledd av artikel 14.1 i första livförsäkringsdirektivet.
Definition av små försäkringsföreningar
7 9 Med småförsäkringsföreningar avses i denna lag
a) försäkringsföreningar som endast meddelar skadeförsäkring, om stadgarna medger uttag av extra bidrag eller minskning av förmå- ner, de årliga medlemsavgifterna inte överstiger ett belopp motsva- rande en miljon ecu och minst hälften av avgifterna kommer från medlemmarna,
b) försäkringsföreningar som endast meddelar kapitalförsäkring för dödsfall, om storleken av försäkringsförmånerna inte överstiger ett belopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen ( ] 962.831 ) om all- män försäkring för en medlem eller där förmånerna utgår i natura,
c) försäkringsföreningar som meddelar annan livförsäkring än som avses i b), om stadgarna medger uttag av extra bidrag eller minsk-
1 80 Författningskommentar SOU 1998:82
ning av förmåner och de årliga medlemsavgifterna inte överstiger ett belopp motsvarande 5 00 000 ecu.
I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, har in- förts en definition av vad som avses med små försäkringsföreningar. Definitionen ansluter nära till undantagsbestämmelsema i artikel 3 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirekti- vet. Små försäkringsföreningar, enligt definitionen i denna paragraf, omfattas därför inte av EG:s försäkringsdirektiv. Definitionen används bl.a. i 8 &.
Punkt a) i paragrafen avser försäkringsföreningar som enbart med- delar s.k. kort sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Bl.a. sjukkassor som uppfyller de i denna punkt angivna kriterierna hör till denna kategori av försäkringsföreningar. Kriterierna är utformade efter mönster av artikel 3.1 i första skadeförsäkringsdirektivet.
Punkt b) i paragrafen som i huvudsak motsvarar artikel 3.1 i första livförsäkringsdirektivet, tar sikte på begravningskassor som meddelar kapitalförsäkring för dödsfall under de villkor som anges i denna punkt.
Punkt c) i paragrafen grundar sig väsentligen på artikel 3.2 i första livförsäkringsdirektivet och avser försäkringsföreningar som tillhanda- håller andra former av livförsäkring än sådan som avses i b). Denna punkt innefattar bl.a. tjänstepensionskassor vars årliga medlemsavgifter inte överstiger ett belopp motsvarande 500 000 ecu. Sådana föreningar är således att anse som små försäkringsföreningar.
Dispenser
8 5 F inansinspektionen får, med de begränsningar som anges i andra och tredje styckena, medge undantag eller avvikelser från bestämmel— serna i denna lag ifråga om
]. småförsäkringsföreningar,
2. andra försäkringsföreningar än som avses i I , om föreningen hu- vudsakligen meddelar försäkring på grund av anställning.
Undantag eller avvikelser får medges från bestämmelserna, om ] koncernförhållanden i 9 59, 2 kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening i 2 kap. 4 5,
3. kapitalkrav vid utövande av verksamheten i 4 kap. 1 59, 4 försäkringstekniska avsättningar i 4 kap 2 5, 5 täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsvarande försäkringstekniska avsättningar i 4 kap. 3 59,
upprättande av grunder i 4 kap. 4 9",
försäkringstekniska riktlinjer i 4 kap. 7 9",
N?)
SOU 1998:82 Författningskommentar 181
8. register för skuldtäckning i 4 kap. 8 59, 9. reglerna om tillsyn i 10 kap.
Undantag eller avvikelse får endast medges om hinder inte föreligger
jrån allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till föreningens förhållanden.
Försäkringsföreningarna är idag mycket olika i storlek, karaktär och inriktning. Även i framtiden kan det antas att föreningar med olika in- riktning kommer att bildas. För att i framtiden underlätta bildandet av försäkringsföreningar bör de föreningar som inte omfattas av EG:s di- rektiv därför kunna få dispens från vissa av lagens regler. En förutsätt- ning för dispens är dock att det inte föreligger hinder från allmän syn- punkt och att detär lämpligt med hänsyn till föreningens förhållanden.
I första stycket anges de föreningar som har möjlighet att få dispens. Vad som avses med små försäkringsföreningar framgår av 7 &. Andra försäkringsföreningar än små försäkringsföreningar som kan få dispens är främst sådana föreningar som meddelar kollektivavtalsgrundad för- säkring. För dessa föreningar är förslaget till dispens en provisorisk lösning i avvaktan på resultat av de förslag som kollektivförsäkringsut- redningen har lagt fram (SOU 1998:7).
Av andra stycket framgår att dispens kan medges från vissa centrala regler i denna lag. Syftet med dispensmöjligheten är främst att under- lätta för små försäkringsföreningar att etablera och bedriva verksamhet samtidigt som Finansinspektionen ges möjlighet att undanta verksam— heten från tillsyn för att tillsynsresurserna skall kunna koncentreras till de områden där tillsynsbehovet är störst.
De grundläggande förutsättningarna för dispens anges i tredje styck- et. Kraven att det inte får föreligga något hinder från allmän synpunkt att bevilja en dispens och att dispensen skall vara lämplig med hänsyn till föreningens förhållanden har överförts från 2 5 andra stycket UFL. Det allmänna kravet i dispensgivningen innebär bl.a. att avsteget från lagen måste vara förenligt med EG:s rättssaker. Detta måste beaktas bl.a. när det gäller försäkringsföreningar som meddelar både kollekti- vavtalsgrundad försäkring och individuell försäkring och därför kan omfattas av EG:s direktiv.
Undantaget enligt andra stycket 9 kan innebära att en förenings verksamhet helt undantas från tillsyn.
Koncernförhållanden
9 5 Bestämmelserna om koncerner i 1 kap. 9 åförsäkringsrörelselagen (1982: 713) skall tillämpas påförsäkringsföreningar.
] 82 F öifattningskommentar SOU l998:82
I paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, har införts koncernregler genom en hänvisning till FRL. Hänvisningen innebär att en koncern innefattande en försäkringsförening skall föreligga i följande fall.
1. En försäkringsförening innehar mer än hälften av rösterna för samt— liga aktier eller andelar i en annan juridisk person.
2. En försäkringsförening äger aktier eller andelar i en annan juridisk person och förfogar på grund av avtal med andra delägare i denna över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar.
3. En försäkringsförening äger aktier eller andelar i en annan juridisk person och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamö— terna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
4. En försäkringsförening äger aktier eller andelar i en annan juridisk person och har rätt att utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av före- skrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.
I dessa situationer är försäkringsföreningen moderförening och den andrajuridiska personen dotterföretag.
Om ett dotterföretag, eller en moderförening och ett eller flera dot- terföretag tillsammans, eller flera dotterföretag tillsammans har sådana rättigheter som avses i 1-3 över en annan juridisk person, är även denna juridiska person dotterföretag i koncernen.
Om ett dotterföretag har sådana rättigheter som avses i 4 över en annan juridisk person, i vilket det äger aktier eller andelar, skall även denna juridiska person anses som dotterföretag i koncernen.
Koncerndefinitionen har bl.a. betydelse för tillämpning av bestäm- melserna om — skuldtäckning i 4 kap. 3 5, — kreditjäv i 4 kap. 11 å, — styrelsens och verkställande direktörens informationsskyldighet i 5 kap. 1 5, och — revisorsjäv i 5 kap. 8 5.
Med stöd av 8 & kan dispens ges från koncernbestämmelsema.
Nära förbindelser mellan en försäkringsförening och ett annat företag
10 å Bestämmelserna om nära förbindelser i 1 kap. 9 c 59 första stycket försäkringsrörelselagen (1982: 713) skall tillämpas på försäkringsföre- ningar.
SOU l998:82 Författningskommentar 183
I paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, har begreppet ”nära för- bindelser” införts genom en hänvisning till motsvarande begrepp i F RL. Med begreppet förstås en situation där en försäkringsförening är förenad med företag — genom ägarintresse, som innebär ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag el- ler,
— genom kontroll, som innebär förbindelse mellan ett moderföretag och ett dotterföretag eller en likartad förbindelse mellan företagen.
Definitionen av ”nära förbindelse” ligger till grund för de föreslagna koncessionsbestämmelsema för försäkringsföreningama. Om en för- säkringsförening kommer att ha sådana nära förbindelser med något annat företag får koncession beviljas och stadgarna stadfästas för för- säkringsföreningen endast om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av föreningen (se 2 kap. 6 & tredje stycket).
Bestämmelser om redovisning
]] Q' Bestämmelser om förs äkringsföreningars redovisning finns i lagen (l995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
Vid tillämpningen av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag skall försäkringsförening som uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar försäkring som avses i 2 59 andra stycket anses som livförsäk- ringsföretag. Andra föreningar skall anses som skadeförsäkringsföre- tag.
I paragrafen ges i första stycket en erinran om att ÅRFL skall tillämpas när det gäller försäkringsfö reningarnas redovisning.
ÅRFL skiljer mellan å ena sidan livförsäkringsföretag och å andra sidan skadeförsäkringsföretag. I andra stycket definieras därför vad som i redovisningssammanhang är att anse som en livförsäkringsföre- ning respektive skadeförsäkringsförening. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 1 kap. 4 & FRL.
Bestämmelser om livförsäkring med anknytning till värdepappersfonder
12 & Försäkringsföreningar som meddelar sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 b 59 första stycket 3 försäkringsrörelselagen (1982: 713) skall tillämpa bestämmelserna i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.
1 84 F örfattningskommentar SOU 1998:82
Genom bestämmelserna i denna paragraf görs lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder (FFL) tillämpliga på försäk- ringsföreningar som avser att tillhandahålla fondförsäkringar. I enlighet med den allmänna principen att speciallag tar över allmän lag gäller bestämmelserna i FFL framför bestämmelserna i denna lag.
Av 2 & FFL framgår att rörelse enligt den lagen inte får förenas med annan försäkringsrörelse än sådan som avser försäkring för premiebe- frielse vid arbetsoförmåga. Detta innebär i praktiken att särskilda för- säkringsföreningar måste bildas för bedrivande av fondförsäkringsrö- relse.
Hänvisningar till försäkringsrörelselagen och lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder
13 9” När det i denna lag hänvisas till bestämmelser i försäkringsrörel— selagen (1982: 713) eller till lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder skall vid tillämpningen av bestäm- melserna iakttas, att vad där sägs om
a) försäkringsbolag istället skall avse försäkringsförening,
b) försäkringstagare i stället skall avse medlemmar i försäkringsföre— ning,
c) premie istället skall avse medlemsavgift.
Om en bestämmelse iförsäkringsrörelselagen eller lagen om livförsäk— ringar med anknytning till värdepappersfonder hänvisar till en annan bestämmelse skall även hänvisningen tillämpas, om inte annat följer av denna lag.
Av framställningstekniska skäl har bestämmelserna i denna paragraf införts.
Hänvisningar till lagen om ekonomiska föreningar
14 ä' När det i denna lag hänvisas till bestämmelser i lagen ( 1 98 7:66 7) om ekonomiska föreningar skall vid tillämpningen av bestämmelserna iakttas, att vad där sägs om ekonomiska föreningar i stället skall avse försäkringsföreningar.
Om en bestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar hänvisar till en annan bestämmelse skall även hänvisningen tillämpas, om inte an- nat följer av denna lag.
Av framställningstekniska skäl har bestämmelserna i denna paragraf införts.
SOU 1998:82 Författningskommentar 185
2 kap. Bildandet av en försäkringsförening m.m.
I detta kapitel har tagits in bestämmelser om bildandet av en försäk- ringsförening (1 5). Jämfört med gällande lag är dessa bestämmelser nya bl.a. i fråga om antalet medlemmar i en förening. Den viktigaste reformen är dock att kapitalkrav har införts som förutsättning för bil- dandet av en förening.
I 2 & uppräknas de bestämmelser som alltid skall upptas i stadgarna för varje försäkringsförening. De obligatoriska stadgebestämmelserna har delvis motsvarighet i gällande lag.
På grund av att lagförslaget uppställer kapitalkrav på försäkringsfö— reningama kan föreningarna för att uppfylla kraven behöva anlita ut- omstående finansiering. Ett sätt att anskaffa utomstående finansiering är att bilda ett garantikapital. I 3 & upptas bestämmelser om garantika- pital.
Utgångspunkten för lagförslagets kapitalkrav då det gäller försäk- ringsförening under bildande har varit de EG-direktiv som styr försäk- ringsverksamhet. I 4 & har kapitalkraven preciserats.
] kapitalet ingår också bestämmelser om koncession (5-7 55) som är en nyhet i förhållande till gällande lag. I 5 & anges de formella kraven på en koncessionsansökan medan 6 & anger de närmare förutsättningar för att koncession skall beviljas. Bestämmelserna i 7 & avser ändring av beviljad koncession.
Enligt förslaget skall koncession som beviljas en försäkringsföre- ning enligt principen om en enda koncession i tredje generationens för- säkringsdirektiv gälla inom hela EES. I 10 och l 1 åå har tagits in regler som en försäkringsförening, som avser att meddela försäkring inom EES i ett annat land än Sverige, skall iaktta.
Kapitlet innehåller också bestämmelser om registrering (8 5) samt rättssubjektivitet och personlig ansvarighet (9 g).
Förutsättningar för bildandet av en försäkringsförening
] 5 En försäkringsförening skall ha minst 500 medlemmar. Medlemmarna skall anta stadgar samt välja styrelse och revisorer. Bestämmelser om kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsföre- ning/inns i 4 59.
För den försäkringsförening som skall bildas skall ansökan om kon— cession göras hos F inansinspektionen enligt bestämmelserna i 5 59. Anmälan för registrering skall göras enligt bestämmelserna i 8 59.
I paragrafen anges de grundläggande förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en försäkringsförening skall kunna bildas. Enligt
1 86 F örfattningskommentar SOU 1998:82 ___—Mä
första stycket förutsätts minst 500 medlemmar vid bildandet av före-
ningen. Ijämförelse med gällande lagstiftning (5 & UFL) innebär detta en skärpning av kravet på minsta medlemsantal för vissa föreningar som f.n. endast behöver ha 100 medlemmar. Detta gäller föreningar
som inte meddelar
1. förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension,
2. sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, eller
3. kapitalförsäkring för dödsfall till högre belopp än 1 000 kronor för en medlem.
Dessutom finns enligt den nuvarande regleringen möjlighet till dispens för alla föreningar från de lagstadgade kraven på minsta medlemsantal vid bildandet av föreningen, om särskilda skäl föreligger (5 & tredje stycket UFL).
Utgångspunkterna för förslagets krav på minsta medlemsantal då det gäller försäkringsförening under bildande har varit att föreningens för- säkringsbestånd skall vara så stort att det gör det möjligt att bedriva en sund försäkringsrörelse. Försäkringsbeståndet måste vara numerärt så stort att en försäkringsteknisk riskutjämning blir möjlig.
Den föreslagna höjningen av minsta medlemsantal för vissa före- ningar innebär att den yttre ramen för den nya lagens tillämpningsom- råde begränsas i förhållande till UFL genom att ingen förening kan etablera försäkringsverksamhet enligt förslaget med mindre än 500 medlemmar. När verksamheten har inletts kan dock Finansinspektionen medge att medlemsantalet tillfälligt får vara lägre än 500 medlemmar, se förslagets 4 kap. 10 5.
I likhet med vad som gäller enligt 10 & UFL skall enligt andra stycket medlemmarna anta stadgar som skall gälla för föreningens verksamhet samt utse styrelse och revisorer.
Hänvisningsbestämmelserna i tredje stycket, som saknar motsvarig— het i UFL, innebär att en försäkringsförening inte får bildas utan erfor- derligt konsolideringskapital (kapitalbas). Kapitalbasen skall minst uppgå till ett belopp motsvarande 800 000 ecu om rörelsen innefattar livförsäkring och 300 000 ecu om rörelsen är begränsad till skadeför- säkring, d.v.s. kort sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Från dessa kapital- krav kan dispens lämnas enligt 1 kap. 8 &.
Koncessionsplikten enligt fjärde stycket är ny i förhållande till gäl— lande lagstiftning.
Registreringsplikten enligt femte stycket är till sitt innehåll ny i jäm— förelse med gällande lag till följd av att ett koncessionssystem införs enligt förslaget.
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 1 87
Stadgar
2 5 En försäkringsförenings stadgar skall ange ]. föreningens firma,
2. den ort i Sverige där föreningens styrelse skall ha sitt säte,
3. ändamålet med föreningens verksamhet och de försäkringsklasser som verksamheten är avsedd att omfatta,
4. om föreningen skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES), de villkor som skall gälla för inträde i föreningen, antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter, revisorer och eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt om nå- gon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i såfall skall ske,
7. för det fall att fullmäktige skall finnas, hur de skall utses, samt de- ras befogenhet och mandattid,
8. tid för ordinarieföreningsstämma,
9. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom, 10. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, 1]. hur det skall förfaras med föreningens behållna tillgångar när fö- reningen upplöses, 12. för det fall att garantikapital som avses i 3 59 skall förekomma, vad som skall gälla därom och i vilken utsträckning rösträtt skall till- komma garanterna, samt 13. ordningen för beslut om särskild uttaxering och grunderna för dess verkställande, om sådan uttaxering skall få förekomma.
98%"
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987.'1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
I första stycket, som motsvarar 1 1 5 andra stycket UFL, anges de frågor som alltid måste regleras i stadgarna för en försäkringsförening. Be- stämmelser i andra frågor kan föras in i stadgarna under förutsättning att de inte strider mot den föreslagna lagen om försäkringsföreningar eller andra författningar.
Någon motsvarighet till 11 & första stycket UFL, som med utgångs- punkt i soliditets- och skälighetsprincipema innehåller allmänna krav på en förenings stadgar, har inte tagits upp i förslaget. Soliditetsprinci- pen kommer i den föreslagna lagen till uttryck i solvensreglerna i 4 kap.
188 Författningskommentar SOU l998:82
medan den gällande Skälighetsprincipen i UFL upphävs enligt förslaget (se avsnitt 12).
Stadgarna skall ges in till Finansinspektionen för stadfästelse i sam— band med ansökan om koncession (se 5 8). Även en ändring av stad- garna skall stadfästas av inspektionen (se 7 5).
Enligt EG:s försäkringsdirektiv får förhandsgodkännande eller lö— pande anmälningar inte krävas av allmänna eller särskilda försäkrings— villkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt används för be- räkning av premietariffer eller tekniska avsättningar eller formulär och andra tryckta handlingar som försäkringsgivaren avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna. Detta framgår av be- stämmelserna i artikel 8 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel 5 i tredje livförsäkringsdi— rektivet).
För att det föreslagna systemet med stadfästelse av stadgar inte skall stå i strid med EG:s regler har vissa av de nuvarande föreskrifterna i 11 å andra stycket UFL om obligatorisk reglering i föreningarnas stad- gar utmönstrats. Detta gäller föreskriften i nuvarande punkt 5 att stad- garna måste ange försäkringsförmånemas beskaffenhet och storlek el- ler grunder för beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetal— ning av försäkringsbelopp. Det får anses vara tillfyllest att förenings- medlemmarna underrättas om försäkringsvillkoren genom försäkrings- breven. Härigenom förhindras också sådana tolkningssvårigheter som kan uppkomma om försäkringsavtalet och stadgarna inte överensstäm- mer med varandra. En sådan situation kan åtminstone tillfälligt uppstå t.ex. då försäkringsvillkoren ändras.
Enligt gällande lag skall i stadgarna anges högsta tillåtna försäk— ringsbelopp för en medlem när det gäller kapitalförsäkring. Denna be— gränsningsregel föreslås slopad i förslaget (se avsnitt 9) och har därför utmönstrats som obligatorisk bestämmelse i stadgarna.
Andra föreskrifter i gällande lag om obligatorisk reglering i stadgar- na som föreslås utmönstrade av nämnda skäl är bestämmelserna om fasta avgifter (nuvarande punkt 6 och 8), rätten till fribrev eller återköp (nuvarande punkt 9), villkoren för belåning av försäkringsbrev (nuvarande punkt 10) och grunderna för fondbildning (nuvarande punkt 12). I stället får föreningens styrelse besluta om dessa angelägenheter. De nuvarande obligatoriska bestämmelserna i stadgarna om grunderna för fondbildning motsvaras av solvensbestämmelserna i förslagets 4 kap. För rätten till fribrev eller återköp skall grunder upprättas (4 kap. 4 & första stycket 3). Detsamma gäller villkoren för belåning av försäk- ringsbrev (4 kap. 4 5 första stycket 4).
SOU 1 998:82 F örfattningskommentar ] 89
Gällande lags bestämmelser om försäkringsteknisk utredning har upphävts genom förslaget och ersatts av solvensregler i 4 kap. Någon motsvarighet till föreskriften i 11 å andra stycket 11 UFL om tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning innehåller därför inte förslaget.
Enligt EG:s regler får placeringsregler avseende fria fonder inte till- lämpas. Av denna anledning har föreskriften i nuvarande punkt 14 om att stadgarna skall ange hur medel som ej ingår i försäkringsfond skall användas slopats i förslaget. Ej heller har som obligatorisk föreskrift i stadgarna tagits upp det nuvarande kravet i punkt 13 om hur medel som ej behövs för löpande utgifter skall placeras och värdehandlingar skall förvaras. Försäkringsföreningens styrelse får besluta i dessa frågor med beaktande av solvensbestämmelserna i 4 kap. Det får också anses höra till styrelsens uppgifter att besluta om återbäring. Kravet i punkt 14, om att stadgarna skall ange om återbäring skall förekomma och bestäm- melserna därom, har därför utgått. Återbäringen till medlemmarna skall regleras i grunderna (4 kap. 4 5 första stycket 7).
I paragrafens första stycke punkt I ingår, liksom i 1 1 5 andra stycket 1 UFL, en föreskrift om föreningens firma. Närmare bestämmelser om firma finns i 9 kap.
Föreskriften i punkt 2 överensstämmer i sak med 11 å andra stycket 3 UFL. Orten för styrelsens säte är avgörande för frågan om försäk- ringsföreningens forum.
Eftersom en försäkringsförenings koncession enligt förslagets 6 & fjärde stycket skall gälla bestämda försäkringsklasser föreslås att ordly- delsen i 11 å andra stycket 2 UFL ändras i överensstämmelse med punkt 3.
En nyhet jämfört med gällande lag är föreskriften i punkt 4 om att stadgarna skall ange om föreningen skall driva försäkringsrörelse utan- för EES. Föreskriften är föranledd av tredje generationens försäkrings- direktiv. Prövningen av om en viss verksamhet får utsträckas till ett EES-land görs enligt förslagets 2 kap. 10 eller 1 1 &.
Liksom enligt 11 å andra stycket 4 UFL skall enligt punkt 5 de vill- kor som gäller för inträde i föreningen anges i stadgarna. Närmare be- stämmelser om medlemskap finns i förslagets 3 kap.
Punkterna 6 - 9 och 11 överensstämmer i sak med gällande rätt (1 1 å andra stycket 15 — 19 UFL).
Bestämmelsen i punkt 10 är ny i förhållande till UFL och har utfor- mats efter förebild av 2 kap. 2 5 9 EFL.
Bestämmelsen i punkt 12 är ny och innebär att i stadgarna skall an- ges om garantikapital skall förekomma och i vilken utsträckning röst- rätt i så fall skall tillkomma garanterna. Angående garantikapital, se
35.
190 Författningskommentar SOU 1998:82
Föreskriften i punkt 13 har överförts från 1 1 5 andra stycket 7 UF L. Ang. begränsning av möjligheten att göra särskild uttaxering, se 3 kap. 6 & tredje stycket.
Bestämmelserna i andra stycket överensstämmer med 11 & tredje stycket UFL.
Garantikapital
3 9" En försäkringsförening kan i stadgarna föreskriva att kapital får tillskjutas vid bildandet av föreningen (garantikapital) och att sådant kapital får tillskjutas även av andra än medlemmar (garanter). Garan- tikapitalet skall betalas med pengar senast inom två år från dagen för beslutet om föreningens bildande. Garantikapitalet skall återbetalas när det inte längre behövs för rörelsens ändamålsenliga bedrivande och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalkrav vid utövandet av verksamheten enligt 4 kap. 1 5.
Beslut om återbetalning av garantikapitalet fattas av förenings— stämman och får inte verkställas utan F inansinspektionens tillstånd. Verkställd återbetalning skall av styrelsen eller verkställande direktö— ren genast anmälas för registrering.
I denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, har efter mönster av vad som föreskrivs i fråga om ömsesidiga försäkringsbolag i 1 kap. 8 & FRL införts möjlighet till kapitaltillskott i försäkringsföreningar genom s.k. garantikapital. Garantikapitalet har till funktion att tillföra en för- säkringsförening erforderligt start- och rörelsekapital.
Avsikten med bestämmelsen är att underlätta för en förening att uppfylla de kapitalkrav som gäller vid bildandet av en försäkringsföre- ning enligt 4 8 och vid rörelsens bedrivande enligt 4 kap. 1 5. Till skill- nad från vad som gäller för ömsesidiga försäkringsbolag enligt 1 kap. 8 & FRL kan en försäkringsförening bildas utan garantikapital, oavsett om det föreligger särskilda skäl eller ej.
Garantikapital är i redovisningssammanhang att hänföra till eget ka- pital.
Ang. villkor för registrering av en försäkringsförening där garanti- kapital skall finnas, se 8 & tredje stycket.
SOU 1998:82 Författningskommentar 191
Kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening
4 &” När en försäkringsförening bildas skall föreningen ha en kapitalbas som inte får understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Garantibe— loppet är
1. 800 000 ecu, om rörelsen avser livförsäkring, och
2. 3 00 000 ecu, om rörelsen endast avser skadeförsäkring.
Garantibeloppet skall motsvaras av eget kapital.
I denna paragraf har införts kapitalkrav vid bildandet av en försäkrings— förening. Kapitalkraven grundar sig på artikel 17 i första skadeförsäk- ringsdirektivet och artikel 20 i första livförsäkringsdirektivet.
Bestämmelser om att försäkringsföreningar måste ha ett särskilt konsolideringskapital, s.k. kapitalbas, saknas i gällande lag. Avsikten med kravet på kapitalbas vid bildandet av en förening är att trygga föreningsmedlemmamas intressen under den första verksamhetstiden, när etablerings- och startåtgärderna kan ta stora belopp i anspråk.
Den initiala kapitalbasens storlek föreslås uppgå till ett minimibe- lopp (garantibelopp) som varierar beroende på om den planerade verk- samheten avser livförsäkring eller enbart skadeförsäkring. Detta fram— går av första stycket 1 och 2.
Vad som avses med livförsäkring resp. skadeförsäkring i denna lag har närmare preciserats i 1 kap. 2 & första och andra styckena.
Det garantibelopp som krävs enligt första stycket 1 motsvarar det garantibelopp som förutsätts i samband med bildandet av ett livförsäk- ringsbolag (jfr. 1 kap. 8a & tredje stycket och 7 kap. 26 å andra stycket FRL) medan garantibeloppet enligt första stycket 2 motsvarar det ga- rantibelopp som förutsätts när ett försäkringsbolag som enbart avser att meddela s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäkring inleder sin verksam- het (jfr. ] kap. 8a & tredje stycket och 7 kap. 27 5 första stycket c) F RL).
När försäkringsföreningen har inlett verksamheten dimensioneras kapitalbasen enligt den försäkringsrörelse som bedrivs. Kapitalbasen skall minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verk- samhetens art och omfattning (solvensmarginal), dock får kapitalbasen aldrig understiga garantibeloppet. I 4 kap. 1 5 finns närmare bestäm- melser om kapitalkrav vid utövande av verksamheten.
Enligt andra stycket skall garantibeloppet motsvaras av eget kapital. Till eget kapital hänförs bl.a. garantikapital (jfr. 3 15).
Att undantag kan medges från bestämmelserna om kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening framgår av 1 kap. 8 5.
192 Författningskommentar SOU l998:82
Koncessionsansökan
5 5 Styrelsen för försäkringsföreningen skall ansöka om koncession samt underställa Finansinspektionen stadgarna för stadfästelse. Till ansökningen skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten (verksamhetsplan). Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksam— hetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökningen.
Enligt denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, skall av prak— tiska skäl styrelsen för en försäkringsförening som är under bildande ansöka om koncession. Som regel torde initiativtagarna till bildandet av en försäkringsförening så snart som möjligt kalla till ett konstituerande sammanträde som bl.a. skall välja styrelse.
Ang. styrelsens möjlighet att agera på föreningens vägnar före re— gistreringen, se 9 5 första stycket.
Att Finansinspektionen är koncessionsgivande myndighet följer av 1 kap. l 5 första stycket.
Obligatoriska handlingar i ett koncessionsärende är stadgarna för fö- reningen och en plan för den planerade verksamheten (verksamhetsplan). Kravet på verksamhetsplan är föranlett av artikel 8.1 0 första skade- resp. första livförsäkringsdirektivet som förutsätter att en sådan plan fogas till koncessionsansökan. I övrigt innehåller lag- förslaget inte någon detaljerad förteckning över de handlingar och ut- redningar som skall fogas till en koncessionsansökan utan regeringen eller Finansinspektionen ges rätt att meddela närmare föreskrifter här- om.
Har inte Finansinspektionen fattat beslut i ett koncessionsärende sex månader efter det att ansökan gavs in har sökanden möjlighet att begära förklaring av kammarrätten, se 10 kap. 17 &.
Beviljande av koncession m.m.
6 & Finansinspektionen skall stadfästa stadgarna och bevilja konces—
sion, om
1. stadgarna uppjjzller de krav som ställs i denna lag,
2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppjj/lla kraven på en sund försäkringsverksamhet,
3. styrelseledamöterna, verkställande direktören och dennes ställföre— trädare har sådan allmän kännedom om försäkringsverksamhet som anses behövlig med beaktande av arten och omfattningen av försäk-
SOU l998:82 Författningskommentar 193
ringsföreningens verksamhet samt även i övrigt är lämpliga för uppgiften
4. försäkringsföreningen upprätthåller en sådan kapitalbas som anges i4 ; första stycket.
Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon yt— terligareförsäkringsgivare.
Om försäkringsföreningen kommer att ha nära förbindelser med något annat företag, får stadgarna stadfästas och koncession beviljas endast om förbindelserna inte hindrar en ejfektiv tillsyn av försäk- ringsföreningen.
Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a 5 första stycket klasserna 1 och 2 samt 3 b 5 första stycket försäkringsrörelselagen (] 982: 713).
Koncession beviljas tills vidare eller, om särskilda omständigheter föranleder detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.
I första stycket, som saknar direkt motsvarighet i UFL, anges konces- sionsvillkoren för försäkringsföreningar. Delvis är koncessionsvillko- ren desamma som för försäkringsbolag (jfr. 2 kap. 3 & fjärde stycket FRL).
En grundförutsättning för att koncession skall beviljas är enligt punkt 2 att det kan anses sannolikt att försäkringsföreningen i sin verk- samhet följer sunda affärsprinciper. Motsvarande koncessionsvillkor gäller för försäkringsbolag enligt FRL.
1 artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet stadgas om de minimikrav som en försäkrings- givare skall uppfylla för att koncession skall beviljas. Ett av dessa krav är att försäkringsföretaget faktiskt skall ledas av personer med lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer och lämplig yrkesmässig erfarenhet. Detta krav har tagits upp ipunkt 3.
I detta sammanhang kan erinras om att enligt 5 kap. 1 5 skall hälften av styrelsens ledamöter väljas på föreningsstämma eller utses av orga— nisation som kan anses företräda medlemmarna. Även dessa styrelsele- damöter skall givetvis uppfylla lämplighetskraven. Vad som torde kun- na krävas är ett tillräckligt kunnande på området eller i vart fall förmå- ga att skaffa sig sådan kunskap. Viss erfarenhet från näringsverksamhet eller något annat område av betydelse för uppgiften bör också förutsät— tas. Vidare bör den som ingår i ledningen ha de personliga egenskaper i fråga om omdömesgillhet som uppgiften kräver.
Enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet får stadganden som gäller koncession
7 17-1169
194 F örfattningskommentar SOU 1998:82 H
inte innehålla krav på att ansökan om koncession skall behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov. En föreskrift härom har införts i andra stycket.
Koncessionsvillkoret i tredje stycket syftar till att skapa förutsätt— ningar för en effektiv tillsyn av försäkringsföreningens verksamhet. Begreppet nära förbindelser har definierats i 1 kap. 10 & genom en hän- visning till motsvarande begrepp i FRL.
Koncession skall enligt fjärde stycket inte beviljas för försäkringsrö— relse i allmänhet utan i enlighet med den indelning i försäkringsklasser som anges i stycket.
I överensstämmelse med vad som gäller enligt FRL kan koncession enligt femte stycket beviljas tills vidare eller tidsbegränsas.
Att undantag kan medges från bestämmelserna om kapitalkrav vid bildandet av en försäkringsförening framgår av 1 kap. 8 &.
Ang. överklagande av inspektionens beslut i ett koncessionsärende, se 10 kap. 16 &.
Andring av koncession m.m.
7 Q' Om en försäkringsförening avser att ändra stadgarna eller att an- söka om förlängning av en tidsbegränsad koncession eller att utvidga verksamheten till en försäkringsklass som inte omfattas av den gällande koncessionen, skall bestämmelserna i 5 och 6 55 tillämpas.
Enligt paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, skall prövningen om ändring av stadgarna eller koncessionen i princip ske på samma grunder som vid fastställelse av nya stadgar eller en ny koncession. Även ansökningsförfarandet 1 ett sådant fall skall ] princip ske på sam- ma sätt som vid en ny ansökan.
Bestämmelser om att föreningsstämman fattar beslut om stadgeänd- ring finns i 5 kap. 7 &.
Registrering
8 9” En försäkringsförening skall anmälas för registrering senast sex månader efter det att koncession har beviljats.
Om föreningen enligt stadgarna eller enligt beslut som har fattats vid sammanträde med medlemmarna inte skall börja sin verksamhet förrän visst villkor har uppfyllts, räknas tiden för anmälan för registre- ring i stället från den tidpunkt då villkoret är uppfyllt. Registrering får inte ske före denna tidpunkt.
För registrering av en försäkringsförening där garantikapital skall finnas, krävs
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 195
]. att minst hälften av garantikapitalet har betalats och 2. att garanterna har lämnat till föreningen ställda skriftliga förbindel- ser på de belopp som inte har betalats
Frågan om föreningens bildande har fallit, om anmälan för registre- ring inte skett inom den tid som anges i första eller andra stycket eller om F inansinspektionen genom beslut som vunnit laga kraft har avskri- vit sådan anmälan eller vägrat registrering. Styrelseledamöterna sva- rar solidariskt för återbetalningen av de belopp som tecknats som ga- rantikapital eller avgifter jämte uppkommen avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärder som avses i 9 5 första stycket andra meningen.
Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i UFL, bygger på samma principer om registrering som FRL och EFL. Närmare bestämmelser om registrering finns i 11 kap.
Liksom för försäkringsbolag är enligt första stycket tidpunkten för registreringsskyldigheten knuten till koncessionen (jfr. 2 kap. 13 5 första stycket FRL). Ett syfte med sexmånadersfristen är att registre- ringsfrågan inte bör uppskjutas under en alltför lång tid med hänsyn till de som inträtt i föreningen som medlemmar och betalat medlemsavgif- ter. Det är också allmänt sett angeläget att verksamheten kan inledas så snart som möjligt efter koncessionen vilket förutsätter registrering. Koncessionen skall förverkas om inte föreningen anmälts för registre— ring inom sexmånadersfristen (se 10 kap.12 & första stycket 1) .
Efter mönster av 2 kap. 3 5 andra stycket EFL har i andra stycket in- förts möjlighet att i försäkringsföreningens stadgar eller genom beslut vid sammanträde med medlemmarna bestämma att föreningen inte får börja sin verksamhet förrän visst villkor uppfyllts. 1 ett sådant fall räk- nas sexmånadersfristen för registreringen från den dag villkoret upp— fyllts.
Avsikten med reglerna i tredje stycket är att skapa garantier för att försäkringsföreningen verkligen tillförs det uppgivna garantikapitalet.
Bestämmelserna i fjärde stycket om att frågan om en försäkringsfö- renings bildande har fallit, då anmälan inte sker i rätt tid eller då Finan- sinspektionen genom lagakraftvunnet beslut antingen avskrivit anmälan eller vägrat registrering, har 2 kap. 3 & tredje stycket EFL som förebild. Detsamma gäller föreskriften om styrelseledamöternas solidariska åter- betalningsskyldighet.
Ang. registreringsanmälan avseende styrelseledamot, verkställande direktör, styrelsesuppleant, vice verkställande direktör och firmateckna- re, se 5 kap. 1 5.
196 F örfattningskommentar SOU 1998:82
Rättssubjektivitet och personlig ansvarighet
9 5 Sedan en försäkringsförening har registrerats kan den förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstol och andra myndigheter. Styrelsen får dock före registreringen föra ta- lan i mål rörande föreningens bildande och även i övrigt vidta åtgärder för att erhålla de belopp som tecknats som garantikapital eller utfästa avgifter samt ansöka om koncession.
Om en förpliktelse uppkommer genom en åtgärd på föreningens vägnar före registreringen, svarar de som har beslutat eller deltagit i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. Vid registreringen övergår an- svaret på föreningen, om förpliktelsen följer av stadgarna eller har till- kommit efter det att föreningen bildats.
Har före registreringen ett avtal för föreningen slutits med en med- kontrahent som visste att föreningen var oregistrerad kan denne, såvi— da inte annat följer av avtalet, frånträda detta endast om frågan om föreningens bildande har fallit enligt 8 39 fjärde stycket. Om medkon— trahenten inte visste att föreningen var oregistrerad, kan han frånträda avtalet innan föreningen har registrerats.
Första stycket, som i huvudsak överensstämmer med 9 5 första stycket UFL, innebär att en försäkringsförening blirjuridisk person först i och med registreringen. Avtal och andra rättshandlingar som dessförinnan ingåtts för föreningens räkning är inte bindande för föreningen. Sedan styrelse blivit utsedd i föreningen kan den dock vidta vissa åtgärder redan före registreringen såsom att föra talan i mål om föreningens bil- dande, driva in garantikapital eller medlemsavgifter och ansöka om koncession.
Genom bestämmelsen i andra stycket första meningen, som i sak överensstämmer med 9 5 andra stycket UFL, blir den som handlar på försäkringsföreningens vägnar före registreringen, personligt ansvarig för föreningens förpliktelser.
Vid försäkringsföreningens registrering övergår enligt styckets and- ra mening ansvaret för förpliktelsen på föreningen, förutsatt att för- pliktelsen följer av stadgarna eller uppkommit efter det att föreningen bildats. Härigenom upphör det personliga ansvaret. Bestämmelsen är ny i förhållande till gällande lag och motsvaras väsentligen av 2 kap. 4 5 andra stycket andra meningen EFL
Bestämmelserna i tredje stycket om rätt för motpart att frånträda avtal är en nyhet i förhållande till nuvarande lagstiftning och har sin förebild i 2 kap. 4 & tredje stycket EFL.
SOU 1998:82 Författningskommentar 197
Verksamhet från en etablering i ett främmande land inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES)
10 å” En försäkringsförening som avser att upprätta en filial, agentur eller annat liknande driftställe (sekundäretablering) i ett främmande land inom EES skall underrätta F inansinspektionen om det. För under— rättelsen gäller vad som föreskrivs i 2 a kap. 1 59 andra stycket försäk- ringsrörelselagen (1982: 713).
F inansinspektionen skall, om förutsättningarna enligt första stycket andra meningen är uppjyllda, lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där sekundäretableringen skall upprättas. Därvid skall bestämmelserna i 2 a kap. 2 5? första — tredje styckena försäkringsrörelselagen tillämpas, dock med den avvikelsen att vad där sägs om kapitalbas enligt försäkringsrörelselagen i stället skall avse kapitalbas enligt 4 & och 4 kap. 1 59 denna lag. Om F inansin- spektionen finner att förutsättningar att upprätta en sekundäretablering inte föreligger, skall inspektionen meddela beslut om det inom tre må- nader från det att inspektionen tagit emot underrättelsen enligt första stycket.
Vid ändring av något förhållande som angivits i en underrättelse enligt första stycket skall bestämmelserna i 2 a kap. 3 åförsäkringsrö- relselagen tillämpas.
Genom denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, öppnas möj- lighet för försäkringsföreningar att bedriva försäkringsverksamhet i ett annat land inom EES än Sverige på basis av etableringsfriheten i enlig- het med tredje generationens försäkringsdirektiv. Enligt dessa direktiv medför principen om en enda koncession att en försäkringsförening som avser att bedriva försäkringsverksamhet i någon utländsk stat som hör till EES i fortsättningen inte behöver särskild koncession av myn- digheterna i detta land utan kan driva verksamheten med stöd av kon- cession enligt 6 g. Bedrivande av försäkringsverksamhet i ett annat land inom EES med stöd av etableringsrätten förutsätter dock enligt artikel 32 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkrings- direktivet att de behöriga myndigheterna som utövar tillsyn över för— säkringsverksamheten i försäkringsgivarens hemland underrättas. På grund av detta har i första stycket införts en skyldighet för försäkrings- föreningama att underrätta Finansinspektionen om sin avsikt att etable- ra en representation i ett land inom EES. Med representation avses i detta sammanhang filial, agentur eller annat liknande driftställe (sekundäretablering).
Hänvisningen i stycket till 2 a kap. 1 5 andra stycket FRL innebär att försäkringsföreningen till underrättelsen skall foga
198 Författningskommentar SOU 1998:82
1. uppgift om i vilket land sekundäretableringen skall upprättas,
2. en plan för den tilltänkta verksamheten, med angivande av sekun- däretableringens organisation och vilket slags försäkringsverksam- het som skall drivas där,
3. uppgift om sekundäretableringens adress, och
4. uppgift om vem som är företrädare för sekundäretableringen.
Genom hänvisningen i andra stycket till 2 a kap. 2 5 första — tredje styckena FRL fastställs för Finansinspektionen en tid om tre månader inom vilken inspektionen skall lämna meddelande till tillsynsmyndig- heten i det land där försäkringsföreningen avser att etablera en repre— sentation. Tidsfristen på tre månader skall räknas från det att inspektio- nen av föreningen fått den nyssnämnda underrättelsen och alla uppgif- ter som skall fogas till underrättelsen. Inspektionen skall dessutom un- derrätta vederbörande försäkringsförening om när uppgifterna har sänts till den utländska tillsynsmyndigheten. Inspektionen skall till medde- landet till den utländska tillsynsmyndigheten också foga ett intyg om att försäkringsföreningen har en tillräcklig kapitalbas enligt 4 5 och 4 kap. 1 &.
Inspektionen skall lämna meddelande till den utländska myndighe- ten om att försäkringsföreningen avser att från en sekundäretablering i landet i fråga inleda försäkringsverksamhet, om 1. försäkringsföreningens organisation är ändamålsenlig,
2. försäkringsföreningens finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens art och omfattning, och
3. företrädaren för sekundäretableringen har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är väl lämpad att leda verksamheten vid se— kundäretableringen.
Verksamheten från en sekundäretablering får enligt FRL:s lydelse inle- das två månader efter det att inspektionen har lämnat meddelande till den utländska myndigheten om den planerade verksamheten från se- kundäretableringen. I detta sammanhang bör påpekas att enligt direkti- vens lydelse (artikel 10.3 i första skadeförsäkringsdirektivet och 10.5 i första livförsäkringsdirektivet i deras lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet) får filialen inleda sin verksamhet efter underrättelse från de behöriga myn- digheterna i filialstaten eller sedan en frist på två månader löpt ut utan att någon underrättelse mottagits. Det kan därför ifrågasättas om FRL på ett korrekt sätt återger direktivens innehåll. Om myndigheterna i filialstaten låtit höra av sig synes verksamheten omedelbart kunna inle- das trots att tvåmånadersfristen inte löpt ut. Eftersom lagförslaget byg- ger på hänvisning till FRL får dock försäkringsföreningama, i avvaktan
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 199
på en eventuell ändring av FRL, i likhet med försäkringsbolagen in- vänta att tvåmånadersfristen löpt ut innan verksamheten inleds.
Hänvisningen i tredje stycket till 2 a kap. 3 & FRL innebär att för- säkringsföreningen skall iaktta ett särskilt förfarande vid ändringar i den information som lämnats om sekundäretableringen sedan etable- ringen upprättats.
Om möjlighet att begära förklaring av kammarrätten om ärendet fördröjs, se 10 kap. 17 &.
Gränsöverskridande verksamhet inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES)
11 5 En försäkringsförening som avser att från Sverige eller från en sekundäretablering i ett annat land inom EES meddela försäkringar för risker belägna i eller för åtaganden som skall fullgöras i ett annat land inom EES, och detta skall ske på annat sätt än genom en sekundäreta- blering i det landet (gränsöverskridande verksamhet) skall underrätta Finansinspektionen om det. 1 underrättelsen skall det anges vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall omfatta.
Finansinspektionen skall lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verk- samheten skall bedrivas. Därvid skall bestämmelserna i 2 a kap. 5 59 försäkringsrörelselagen (1982: 713) tillämpas, dock med den avvikelsen att vad där sägs om kapitalbas enligt försäkringsrörelselagen i stället skall avse kapitalbas enligt 4 59 och 4 kap. 1 59 denna lag.
Vid ändring av något förhållande som angivits i en underrättelse enligt första stycket, skall bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas.
I paragrafen anges hur en försäkringsförening skall handla om den av- ser att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom EES. Hänvisning- en till FRL:s regler innebär att inom en månad från det att Finansin- spektionen har tagit emot en underrättelse om gränsöverskridande verk- samhet skall inspektionen meddela tillsynsmyndigheten i det land där försäkringsföreningen skall tillhandahålla försäkringstjänster om den planerade verksamheten. Till inspektionens meddelande skall fogas ett intyg om att försäkringsföreningen har en tillräcklig kapitalbas enligt 4 5 och 4 kap. 1 & samt en upplysning om vilka försäkringsklasser som föreningens koncession omfattar. Försäkringsföreningen skall under- rättas om när meddelandet lämnas till den utländska tillsynsmyndighe- ten. I samband därmed får den gränsöverskridande verksamheten inle- das. Finansinspektionen skall vägra att lämna ett sådant meddelande till utländsk tillsynsmyndighet, som är en förutsättning för inledande av
200 F örfattningskommentar SOU l998:82
gränsöverskridande verksamhet, om inspektionen finner att förutsätt- ningar saknas för att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Beslut härom skall fattas inom en månad från det att inspektionen tog emot underrättelsen om den tilltänkta gränsöverskridande verksamheten.
Om möjlighet att begära förklaring av kammarrätten om ärendet fördröjs, se 10 kap. 17 ä.
3 kap. Medlemskap m.m.
Kapitlet innehåller bestämmelser om medlemskap som i stor utsträck- ning ansluter sig till gällande ordning i avvaktan på resultatet av en på- gående översyn av försäkringsavtalslagstiftningen. Bestämmelserna avser medlems inträde (1 5), medlems avgång (3 5), medlems skyldig- heter och rättigheter vid avgång (4 å), rätt till fribrev och återköp vid avgång (5 ©), medlemsavgifter (6 5) samt styrelsens skyldighet att föra en medlemsförteckning (7 $).
Kapitlet innehåller vidare regler om försäkringsbrevets innehåll (2 5) och om förbud mot att lämna ut personuppgift (8 ©).
Inträde
I 5 Fråga om antagande av medlem i en försäkringsförening avgörs av styrelsen med iakttagande av vad som är föreskrivet istadgarna.
Paragrafen motsvarar 16 & UFL.
Försäkringsföreningar har enligt denna paragraf fri prövningsrätt beträffande vem som skall antas som medlem i föreningen. Den som vägrats inträde i en försäkringsförening kan således inte få detta prövat av utomstående organ. Enligt 2 kap. 2 5 första stycket 5 skall villkoren för inträde i föreningen framgå av stadgarna.
Av det förhållandet att en person som beviljats inträde i en försäk- ringsförening i själva verket träffar ett försäkringsavtal med föreningen följer att FAL är tillämplig på rättsförhållandet mellan föreningen och medlemmen.
F örsäkringsbrevets innehåll m.m.
2 5 Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.
SOU 1998 : 82 F örfattningskommentar 201
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek— tionen får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en försäkringsförening skall lämna till medlemmarna och till den som an- sökt om medlemskap i föreningen.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, har 7 kap. 19 & FRL som förebild.
De försäkringsvillkor som omtalas i första stycket gäller bl.a. för— säkringarnas giltighetstid, medlemsavgifterna och den tidpunkt då för- säkringsföreningens ansvar inträder.
I andra stycket har öppnats möjlighet för regeringen eller inspektio- nen att utfärda föreskrifter om informationsplikt gentemot försäkrings- föreningens medlemmar. Föreskriften kan ses som en övergångslösning i avvaktan på resultatet av pågående översyn av näringsrättsliga regler inom försäkringsområdet innefattande information om försäkring.
Avgång
3 5 Medlem får utträda ur en försäkringsförening, om medlemmen inte på grund av sin anställning är skyldig tillhöra denna. Anmälan om ut- träde skall göras skriftligen.
Medlem får inte uteslutas ur försäkringsföreningen av annan orsak än stadgarna anger. En fråga om uteslutning prövas av styrelsen om inte annat är bestämt i stadgarna.
Paragrafen motsvarar delvis 17 & UFL. Den nuvarande föreskriften att det i stadgarna kan föreskrivas att namnunderskriften på anmälan om utträde skall vara bevittnad har dock inte särskilt angivits i den nya la- gen. Reglerna innebär att en medlem kan gå ur föreningen när helst han så önskar. Medlemmen kan dock på grund av sin anställning vara skyl- dig att tillhöra föreningen. Detta skall i så fall framgå av stadgarna, se 2 kap. 2 5 första stycket 5. Den nuvarande möjligheten att i stadgarna föreskriva att en medlem är skyldig att kvarstå i föreningen under högst ett år kommer inte att finnas i fortsättningen.
Medlems skyldigheter och rättigheter vid avgång
4 5 Även om en medlem avgått eller uteslutits ur en försäkringsförening eller avlidit, har föreningen, om inte annat framgår av försäkringsvill- koren, rätt till dels avgift för den tidsperiod, varunder avgången har ägt rum, dels vad som belöper på den avgångne enligt beslut om sär- skild uttaxering som fattats före avgången.
202 F örfattningskommentar SOU l998:82
Den avgångne eller hans rättsinnehavare har inte annan rätt till fö- reningens tillgångar än som framgår av försäkringsvillkoren.
Paragrafen överensstämmer i sak med 18 & UFL.
Fribrev och återköp
5 & Avgår en medlem ur en försäkringsförening har han vid livförsäk- ring rätt till fribrev eller återköp, dock med de inskränkningar som föl- jer av andra stycket.
Rätten till fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om 1. den minsta tid under vilken försäkringen skall ha gällt, 2. det lägsta belopp som skall ha erlagts i avgifter för försäkringen, 3. det lägsta belopp till vilket fribrevs- eller återköpsvärde skall upp-
ga.
Första stycket motsvarar i huvudsak 19 5 första stycket UFL. Hittills har gällt att vid pensionsförsäkring har endast rätt till fribrev, men ej återköp, funnits. Någon sådan begränsning föreslås dock ej utan rätten till fribrev eller återköp skall gälla alla typer av livförsäkringar som försäkringsföreningen meddelar. Som en konsekvens av att EG:s tredje livförsäkringsdirektiv föreskriver att medlemsstaterna inte får kräva förhandsgodkännande beträffande villkor, har den nuvarande bestäm- melsen om att F inansinspektionen kan föreskriva att rätt till fribrev eller återköp inte skall föreligga i en förening eller vissa slag av försäkringar utmönstrats.
Andra stycket motsvarar helt gällande reglering. I de föreningar där rätt till fribrev eller återköp skall föreligga får rätten härtill inte in- skränkas av andra skäl än som anges i detta stycke. De närmare villko- ren till sådan rätt skall framgå av grunderna, se 4 kap. 4 & första stycket 3.
Avgifter
6 5 En försäkringsförening skall till verksamhetens bedrivande ta ut medlemsavgifter. Meddelar föreningen försäkring inom flera försäk— ringsklasser, skall särskild avgift uttagas för varje försäkringsklass.
Uttagande av avgifter får inte göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom föreningen.
SOU 1998:82 Författningskommentar 203
Om stadgarna medger särskild uttaxering, får sådan endast ske när föreningens tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga ut- övande.
Paragrafen motsvarar delvis 20 & UFL. Begreppet verksamhetsgren har dock ersatts med försäkringsklass i enlighet med EG:s terminologi.
1 överensstämmelse med gällande lag stadgas att uttagande av av— gifter inte får göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom före- ningen.
Grunder skall upprättas för beräkning av avgifter, se 4 kap. 4 5 första stycket 1.
Medlemsförteckning
7 5 Styrelsen skall föra en medlemsförteckning.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek- tionen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall fö- ras in i förteckningen och om hur förteckningen skall vara ordnad.
Skyldigheten att föra medlemsförteckning har överförts från 15 & UFL. Det får anses onödigt att tynga lagtexten med detaljerade föreskrifter om registret. Föreskrifter härom bör i stället ges av regeringen eller Finansinspektionen.
4 kap. Rörelsen
Kapitlet innehåller i huvudsak solvensregler. I 1 & har tagits in be- stämmelser om kapitalkrav som ställs på försäkringsföreningar vid be- drivande av verksamheten. Bestämmelserna är väsentligen av samma innehåll som motsvarande reglering för försäkringsbolag enligt FRL.
I kapitlet ingår också bestämmelser om försäkringstekniska avsätt- ningar (2 å), täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsva- rande försäkringstekniska avsättningar (3 5), grunder (4-6 åå), försäk- ringstekniska riktlinjer (7 &) och register för skuldtäckning (8 5). Be- stämmelserna följer i tillämpliga delar motsvarande regelsystem i FRL.
Kapitlet innehåller också bestämmelser om förbud att ingå borgen m.m. (9 ©), möjlighet att få dispens från kravet på minsta medlemsantal i en försäkringsförening sedan verksamheten inletts (10 5), kreditjäv (11 &) begränsning av försäkringsförenings rätt att äga aktier m.m. (12 å), användning av finansiella instrument (13 å) och intressegemen-
204 F öifattningskommentar SOU 1998:82
skap mellan försäkringsförening och aktiebolag eller ekonomisk före- ning (14 å).
Kapitalkrav vid utövande av verksamheten
I 5 En försäkringsförening skall, utöver till gångar motsvarande försäk— ringstekniska avsättningar enligt 2 5, vid varje tidpunkt ha en tillräck- lig kapitalbas vid utövandet av verksamheten. Kapitalbasen skall minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal), dock får kapitalbasen aldrig vara mindre än det garantibelopp som anges i 2 kap. 4 59 första stycket 1 för livförsäkringsrörelse och i 2 kap. 4 5 första stycket 2 för skadeförsäk- ringsrörelse. Solvensmarginalen skall beräknas för livförsäkring enligt 7 kap. 23 ? försäkringsrörelselagen (1982: 713) och för skadeförsäk- ring enligt 7 kap. 25 39 nämnda lag.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek— tionen meddelar föreskrifter om vilka poster som får ingå i kapitalba- sen. Dock skall ifråga om livförsäkring en sjättedel av solvensmargi- nalen eller garantibeloppet, om det är större, motsvaras av eget kapi- tal.
Om livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse drivs i sam— ma försäkringsförening skall kapitalbasen för livförsäkringsrörelsen respektive skadeförsäkringsrörelsen redovisas separat. Om båda verk- samhetsformerna uppfyller kraven på kapitalbasens storlek enligt första stycket får dock poster hänförliga till den ena kapitalbasen, till den del den överstiger den föreskrivna storleken, räknas in i den andra kapitalbasen. F inansinspektionen skall underrättas om ett sådant förfa— rande.
Genom bestämmelserna i denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, införs krav på särskilt konsolideringskapital, dvs. reserver utöver försäkringstekniska avsättningar, för försäkringsföreningar. I den gäl- lande lagen finns inga bestämmelser om kapitalkrav på föreningarna utöver kraven på den försäkringstekniska risktäckningskapaciteten. Paragrafen grundar sig på solvensreglerna i FRL.
I första stycket fastslås ett krav på ett minsta konsolideringskapital - kapitalbas - i en försäkringsförening vid bedrivandet av verksamheten. Bestämmelser om att en försäkringsförening skall ha ett tillräckligt startkapital finns i 2 kap. 4 &. Konsolideringsreglerna i detta stycke är baserade på artikel 16.1 i första skadeförsäkringsdirektivet i dess lydel- se enligt artikel 24 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel
SOU 1998:82 Författningskommentar 205
18 i första livförsäkringsdirektivet med den ändring som gjorts i artikel 25 i tredje livförsäkringsdirektivet.
Kapitalbasens storlek skall fastställas på grundval av verksamhetens art och omfattning (solvensmarginalen) i enlighet med de beräknings- regler som gäller för försäkringsbolag enligt FRL. Emellertid får kapi— talbasen aldrig underskrida ett belopp motsvarande 800 000 ecu, om föreningens verksamhet innefattar livförsäkring, och 300 000 ecu, om föreningens verksamhet är begränsad till enbart skadeförsäkring, även om verksamheten är av blygsam omfattning.
1 andra stycket föreslås att särskilda föreskrifter utfärdas om vilka poster som skall hänföras till kapitalbasen. Inom ramen för vad som föreskrivs i artikel 24 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive ar- tikel 25 i tredje livförsäkringsdirektivet ges möjligheter att beakta eventuellt lånekapital vid utformningen av föreskrifterna. När det gäller livförsäkring har dock i överensstämmelse med 7 kap. 26 & tredje stycket FRL införts en begränsningsregel i fråga om möjligheten att räkna främmande kapital till kapitalbasen.
Till eget kapital är bl.a. att hänföra garantikapital (se 2 kap. 3 5). Tredje stycket överensstämmer i sak med 7 kap. 28 & FRL. Att undantag kan medges från bestämmelserna om kapitalkrav vid utövandet av verksamheten framgår av 1 kap. 8 &.
Försäkringstekniska avsättningar
2 Q' En försäkringsförenings försäkringstekniska avsättningar skall motsvara belopp som erfordras för att föreningen vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas upp- komma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkrings- tekniska avsättningarna skall motsvara försäkringsföreningens ansva- righet för
1. löpande försäkringar (premiereserv),
2. intråffande oreglerade försäkringsfall, kostnader som beräknas uppkomma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (avsättning för oreglerade skador),
3. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning,
4. sådan tilldelad återbäring inom skadeförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning.
Vid beräkning av premiereserv skall bestämmelserna i 7 kap. 2 åför- säkringsrörelselagen (1982: 713) eller föreskrifter som meddelas med stöd av någon av dessa bestämmelser tillämpas.
206 Författningskommentar SOU 1998:82
Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek- tionen får meddela närmare föreskrifter om beräkning av försäkrings- tekniska avsättningar.
Paragrafen, som delvis har sin motsvarighet i bestämmelserna om för- säkringsteknisk utredning och fondbildning i 21 - 23 55 UFL, innehål- ler bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar.
I första stycket fastslås att en försäkringsförening skall för sin för- säkringsrörelse beräkna försäkringstekniska avsättningar. De försäk- ringstekniska avsättningarna indelas i olika poster som i huvudsak överensstämmer med motsvarande indelning i 7 kap. 1 5 första stycket andra meningen 1 - 4 FRL.
Premiereserven utgör värdet av försäkringsföreningens samlade an- svarighet för löpande försäkringar. 1 andra stycket anges regler för be— räkning av premiereserven.
Avsättning för oreglerade skador avser inträffade oreglerade försäk- ringsfall, kostnader som beräknas uppkomma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut. I tredje stycket anges regler för beräkning av oreglerade skador.
Med tilldelad återbäring som inte har förfallit till betalning åsyftas överskottsmedel som tilldelats en enskild föreningsmedlem för senare utbetalning och som därmed är att betrakta som en utfäst förmån.
Hänvisningen i andra stycket till reglerna om beräkning av premie- reserv i FRL innebär att premiereserven i regel skall beräknas individu- ellt för varje försäkring och inkludera ett för försäkringsföreningen be- räknat tillägg som anses behövligt för att möta förluster inom skadeför- säkringsrörelse på grund av kvardröjande risker eller att försäkringar inom livförsäkringsrörelse upphör i förtid. En kollektiv beräkning av premiereserven medges som en alternativ metod förutsatt att den ger ett resultat som motsvarar det som erhålls vid en individuell beräkning. Premiereservens beräkning skall bygga på antaganden om dödlighet och andra riksmått, räntefot samt driftkostnader som kan anses vara betryggande.
Bestämmelserna om grundläggande krav på beräkningen av avsätt- ningar för oreglerade skador har tagits upp i tredje stycket som över- ensstämmer med 7 kap. 1 & tredje stycket F RL.
Fjärde stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller Fi- nansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om beräkning av försäkringstekniska avsättningar.
SOU 1998:82 Författningskommentar 207
Att undantag kan medges från bestämmelserna om försäkringstek- niska avsättningar framgår av 1 kap. 8 &.
Täckning, värdering och lokalisering av tillgångar motsvarande försäkringstekniska avsättningar
3 9” En försäkringsförenings försäkringstekniska avsättningar skall täckas med tillgångar på det sätt som sägs om skuldtäckning enligt 7kap. 9 59 första, tredje och färde styckena, 9 a - 10 c 55, 10 e 5 och 1 0 f 59 första stycket försäkringsrörelselagen (1982.'713) eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser.
De tillgångar som används för skuldtäckning enligt första stycket skall värderas enligt 7 kap. 10 f ? treaje - sjätte styckena försäkrings- rörelselagen. Vid värderingen skall avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.
För de tillgångar som används för skuldtäckning gäller bestämmel- serna om lokalisering av tillgångar i 7 kap. 10 d 59 första stycket för- säkringsrörelselagen.
Hänvisningen i första stycket till FRL innebär att en försäkringsföre- ning skall ha tillgångar till ett värde motsvarande försäkringstekniska avsättningar placerade på visst sätt. Placeringsreglerna gäller medel där försäkringsföreningar bär risken för egen räkning. Skuldtäckningsbe- loppet är således ett nettobelopp. Avdrag skall göras för avgiven åter- försäkring ökat med värdet av reservdeposition som ställts av återför- säkringsgivare hos försäkringsföreningen. Finansinspektionen får för visst fall besluta att avdrag för avgiven återförsäkring inte skall få gö- ras. Inspektionen kan vägra godta nedsättning av det belopp som skall skuldtäckas om återförsäkringen konstruerats på ett sådant sätt att den i realiteten inte bidrar till en minskning av försäkringsföreningens expo— nering.
Syftet med placeringsreglerna är att säkerställa att försäkringsföre- ningama kan infria sina försäkringsåtaganden på såväl kort som lång sikt. Som en grundläggande regel gäller att tillgångarna skall placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna skall, med beaktande av föreningens försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångamas framtida värde och avkastning, placeras så att föreningens betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkast- ningen tillräcklig. Dessa matchnings- och diversifieringsprinciper är föranledda av artikel 20 i tredje generationens försäkringsdirektiv.
De tillgångsslag som får användas för skuldtäckning är obligationer och andra skuldförbindelser för vilka svarar svenska staten, vissa ut- ländska stater och centralbanker.
208 Författningskommentar SOU 1998:82
När det gäller utländska tillgångar som får användas för skuldtäck- ning har Finansinspektionen meddelat föreskrifter om vilka utländska stater, centralbanker och internationella organisationer som kan godtas.
Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas med panträtt eller annan säkerhetsrätt.
Förlagsbevis och förlagsandelsbevis får användas för skuldtäckning med samma begränsningar som gäller för aktier.
Även andra tillgångar än de som nämnts får tillfälligt användas för skuldtäckning efter medgivande av Finansinspektionen.
I de fall försäkringsföreningen är en moderförening i ett koncern- förhållande får föreningen använda aktier eller andelar i dotterföretag inom koncernen om dotterföretaget har till uppgift att äga sådana till— gångar som försäkringsföreningen, om föreningen hade föredragit att hålla tillgångarna i egen portfölj, hade kunnat använda för skuldtäck— ning eller är ett publikt försäkringsaktiebolag eller är ett finansiellt fö- retag, vari försäkringsföreningen äger organisationsaktier.
Skuldtäckningsreglerna innehåller för vissa tillgångsslag som an- vänds för skuldtäckning begränsningar för hur stor del som får utgöras av det totala skuldtäckningsbeloppet.
Begränsning på 75 procent gäller för — medel på konto i bank,
— obligationer och andra skuldförbindelser för vilka svarar AP-fonder, svenska kreditinstitut och värdepappersbolag, — obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditin- stitut svarar för, och — obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.
Begränsning på 25 procent gäller för
— aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier som har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt bankaktiebolag, ett publikt försäkringsaktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, — fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom, och — skuldförbindelser med säkerhet i fast egendom.
Begränsning på 10 procent gäller för
— skuldförbindelser med annan betryggande säkerhet än säkerhet i fast egendom, och — fondpapper som inte är föremål för omsättning på en reglerad mark- nad.
SOU 1998:82 Författningskommentar 209
Finansinspektionen får medge undantag från begränsningsbestämmel- serna om det finns särskilda skäl för det.
De tillgångar som används för skuldtäckning skall placeras så att riskerna för valutakursförluster begränsas.
Fordringar på annan än medlem skall beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av försäkringsföre- ningen.
Hänvisningen till FRL innebär vidare begränsningar av den tillåtna storleken på enskilda investeringar respektive av storleken av en in- vestering hänförlig till ett och samma rättssubjekt. En placering i en enskild fastighet, tomträtt eller byggnad får uppgå högst till fem pro- cent av skuldtäckningsbeloppet. Detsamma gäller för aktier, med aktier jämställda värdepapper, obligationer eller skuldförbindelser från sam- ma emittent eller låntagare. Under vissa förutsättningar får dock sådana handlingar motsvara tio procent av skuldtäckningsbeloppet. För andelar i värdepappersfonder som förvaltas av samma fondbolag eller fondfö- retag gäller högst 10 procent av skuldtäckningsbeloppet, dock med möjlighet för Finansinspektionen att medge dispens från denna be— gränsning.
Några begränsningar gäller inte för enskilda engagemang i värde- papper och fordringar för vilka en stat, en centralbank, en kommun el- ler en därmed jämställd samfällighet eller en internationell organisation svarar.
Andra stycket behandlar värderingen av de tillgångar som används för skuldtäckning genom en hänvisning till FRL:s värderingsregler som i sin tur delvis knyter an till lagen (1995: 1 560) om årsredovisning i för- säkringsföretag.
Hänvisningen i tredje stycket till lokaliseringsbestämmelserna i FRL innebär att de tillgångar som används för skuldtäckning skall, i fråga om skadeförsäkring, finnas inom EES om risken är belägen inom EES och, i fråga om livförsäkring, finnas inom EES om försäkringsföre- ningens verksamhet utövas inom EES. För risker och verksamhet utan- för EES skall de tillgångar som används för skuldtäckning finnas i Sve- rige.
Att försäkringsföreningar kan medges undantag från bestämmelser- na i denna paragraf om täckning, värdering och lokalisering av till- gångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar framgår av 1 kap. 8 5.
210 F örfattningskommentar SOU l998:82 &
Upprättande av grunder
4 Q' För livförsäkringar skall, om det inte med hänsyn till försäkringar— nas särskilda beskaffenhet finns anledning till undantag, grunder upp— rättas för
. beräkning av avgifter,
beräkning av premiereserv, rätt till återköp och fribrev, belåning av försäkringsbrev hos försäkringsföreningen, verkan av underlåtenhet att betala avgift, medlems rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 3 eller 5 upphör i förtid eller försäkringsföreningen i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet,
7. återbäring till medlemmarna,
8. skyldighet att teckna återförsäkring och
9. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.
PNS'lzä—FNNN
Grunderna skall avse att trygga försäkringsföreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser_enligt ingångna försäkringsavtal. Om grun- derna inte längre fyller det avsedda ändamålet skall styrelsen och verk- ställande direktören genast se till att grunderna ändras.
För grunder som avses i första stycket 1 och 2 skall bestämmelserna om grundernas innehåll i 7 kap. 5 59 försäkringsrörelselagen (1982: 713) tillämpas.
Grunder som avses i första stycket 7 skall innehålla regler för be— räkning och fördelning av återbäring samt användning av återbä- ringsfonden. Utfästelse om återbäring får inte göras på annat sätt än som följer av reglerna om tilldelning av återbäring.
För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 3 59 första styck- et tillhör skadeförsäkring skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och rätt till återköp.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek— tionen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktio- nellt skall ställas upp och om vad redogörelsen enligt femte stycket skall innehålla.
Skyldigheten enligt första stycket att upprätta grunder innebär att mot- svarande krav ställs på försäkringsföreningar som på försäkringsbolag, dock kan en enskild försäkringsförening helt eller delvis medges un- dantag från detta krav enligt 1 kap. 8 5. Beslut om antagande och änd- ring av grunder fattas av styrelsen, se 5 kap. 2 & femte stycket. Bestämmelserna i andra stycket överensstämmer i sak med 7 kap. 4 & FRL, dock med den avvikelsen att någon uttrycklig föreskrift om att
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 21 1
grunderna skall syfta till att försäkringar meddelas till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art innehåller inte förslaget. Motivet till att Skälighetsprincipen har slopats har närmare redovisats i avsnitt 12.
Hänvisningen i tredje stycket till FRL innebär att en försäkringsfö- renings grunder för beräkning av avgifter och premiereserv för livför- säkringsrörelsen skall innehålla de antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnader som krävs för beräkningen. Grunderna får också innehålla föreskrifter om särskilda säkerhets- tillägg.
Antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt drifts- kostnader skall väljas så att de kan anses vart för sig betryggande för det slag av försäkringsrörelse som det är fråga om. Avvikelse från kra- vet att varje antagande för sig skall vara betryggande får dock ske om det i grunderna finns föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg som för- anleder detta.
Fjärde stycket överensstämmer i sak med 7 kap. 8 & FRL. Av femte stycket följer att för sådan livränta eller sjukränta som en— ligt 1 kap. 3 & första stycket tillhör skadeförsäkring skall grunder upp- rättas för beräkning av premiereserv och rätt till återköp.
I sjätte stycket föreskrivs i överensstämmelse med 7 kap. 3 & fjärde stycket FRL möjlighet för regeringen eller Finansinspektionen att med— dela närmare föreskrifter om grundernas redaktionella utformning.
Om skyldighet för försäkringsföreningar att tillställa Finansinspek- tionen grunder, se 6 &.
Övergångsgrunder
5 5 För livförsäkring eller för sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 3 59 första stycket tillhör skadeförsäkring får särskilda premiere- servgrunder (övergångsgrunder) upprättas enligt vad som föreskrivs i 7 kap. 6 åförsäkringsrörelselagen (1982.'713).
Paragrafen saknar motsvarighet i UFL.
Om det på grund av ändrade förhållanden krävs en väsentlig ökning av premiereserven för redan tecknade livförsäkringar eller för livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring får särskilda premiereserv- grunder (övergångsgrunder) upprättas för en bestämd tid.
Om en försäkringsförening tillfälligt har lidit en avsevärd förlust till följd av att tillgångarna sjunkit i värde eller dödligheten överstigit vad som har antagits i grunderna eller genom andra liknande omständighe- ter får övergångsgrunder upprättas, om det inte finns anledning att anta
212 Författningskommentar SOU 1998:82
att föreningen skall råka på obestånd och om grunderna kan anses främja föreningsmedlemmamas intressen. 1 övergångsgrundema får föreskrivas att vid beräkning av premiereserven det förväntade kapital- värdet av föreningens framtida utgifter skall minskas med kapitalvärdet av den vinst som väntas uppkomma i rörelsen under den tid övergångs- grundema gäller. Utan synnerliga skäl får övergångsgrunder inte gälla under längre sammanhängande tid än tio år.
Skyldighet att tillställa F inansinspektionen grunder m.m.
6 Q' Senast när grunder för livförsäkring börjar användas skall de till- ställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för medlemmarna och försäkrings- föreningen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finan— sinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första stycket gäller också vid ändring av grun- der.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, överensstämmer i sak med 7 kap. 8 a 5 F RL.
Försäkringstekniska riktlinjer
7 Q' En försäkringsförening skall upprätta riktlinjer för placering av medel som används för skuldtäckning.
Medlemmar och den som avser att ansöka om medlemskap i före- ningen skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beska/fenhet saknas anledning till sådan information.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek— tionen skall meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte skall omfattas av informationsskyl- digheten.
Av första stycket framgår att försäkringsföreningama åläggs att upp- rätta riktlinjer för placeringen av de tillgångar som används för skuld- täckning. Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 10 g 5 första stycket FRL. Vid utformningen av riktlinjer skall bl.a. matchnings- diversifiering- sprincipema i FRL beaktas (se vidare prop. 1994/95:184 s. 159 ff). Det
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 213
ankommer på föreningens styrelse att fastställa riktlinjerna, se 5 kap. 2 & tredje stycket.
Enligt andra stycket skall medlemmarna och de som avser att för— värva medlemskap i föreningen informeras om det huvudsakliga inne- hållet i riktlinjerna. Styrelsen ansvarar för att informationsskyldigheten fullgörs, se 5 kap. 2 & fjärde stycket.
Efter mönster av 7 kap. 10 g & andra stycket andra meningen FRL har i tredje stycket införts en föreskriftsrätt för regeringen eller Finan- sinspektionen beträffande utformningen av informationen.
Att undantag kan medges från bestämmelserna om försäkringstek- niska riktlinjer framgår av 1 kap. 8 &.
Register för skuldtäckning
8 5 En försäkringsförening skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångamas värde.
Om en tillgång, som antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.
Genom denna paragraf införs en skyldighet för försäkringsföreningar att i likhet med försäkringsbolag föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångamas värde. Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 11 & FRL. Om försäkringsföre- ningen överlåter en tillgång som finns införd i registret, måste en annan tillgång införas, så att registret vid varje tidpunkt innehålla tillgångar till ett värde som minst motsvarar skuldtäckningsbeloppet. En anteck- ning skall göras i registret för det fall en tillgång som upptagits i regist- ret har upplåtits så att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäck- ning.
Att undantag kan medges från bestämmelserna om register för skuldtäckning framgår av 1 kap. 8 &.
Förbud att ingå borgen m.m.
9 5 En försäkringsförening får inte ingå borgen eller ställa annan sä- kerhet, om inte F inansinspektionen medger det för visst fall.
Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i UFL, överensstämmer i hu- vudsak med 7 kap. 12 & F RL. En försäkringsförening får som huvudre- gel inte ingå borgen eller ställa säkerhet. Finansinspektionen kan i en-
214 Författningskommentar SOU 1998:82
skilda fall medge undantag, exempelvis om föreningen kan visa att en garanti är till medlemmarnas bästa.
Enligt ordalydelsen i paragrafen gäller förbudet även garantier för egna förpliktelser. Det kan dock sättas i fråga om detta varit lagstifta— rens avsikt. I promemorian Placeringsregler för försäkringsbolag Ds 1993:57 föreslogs att förbudet skulle gälla annans skuld. I prop. 1994/95:184 s. 201 anfördes att promemorians förslag Överensstämde med regeringens, trots att ordalydelsen således ändrats.
Tillstånd att avvika från kravet på minsta medlemsantal
10 Q' När en försäkringsförening har inlett sin verksamhet kan F inan- sinspektionen bestämma att minsta antalet medlemmar i föreningen tillfälligt får vara lägre än vad som anges i 2 kap. 1 59 första stycket, om det finns särskilda skäl för det.
Paragrafen motsvaras delvis av 5 & tredje stycket UF L.
Till skillnad från gällande lag saknas enligt förslaget möjlighet för en försäkringsförening att få dispens från kravet på minsta medlem- santal vid bildandet av föreningen. För att en försäkringsförening skall kunna bildas krävs enligt 2 kap. 1 5 första stycket minst 500 medlem- mar. Enligt förevarande paragraf kan dock Finansinspektionen, när fö— reningen har inlett sin verksamhet, tillfälligt medge ett lägre medlem- santal. Dispensregeln som förutsätter särskilda skäl är avsedd för rena undantagsfall när en nedgång i medlemsantalet kan förmodas vara helt tillfällig. Dispensgivningen skall således vara restriktiv.
Ang. skyldighet att träda i likvidation på grund av för lågt medlem- santal, se 6 kap. 2 &.
Kreditjäv
]] &” Försäkringsföreningar skall tillämpa bestämmelserna om kre- ditjäv i 12 kap. 12 och 13 fåförsäkringsrörelselagen (1982: 713).
Enligt denna paragraf, som motsvarar 26 & UFL, görs bestämmelserna i FRL om förbud mot penninglån till eller ställande av säkerhet för viss krets av personer och företag tillämpliga på försäkringsföreningar. Så- ledes får en försäkringsförening inte lämna penninglån till eller ställa säkerhet för styrelseledamöterna, verkställande direktören eller aktuari- en i föreningen eller i något annat företag i samma koncern. Förbudet omfattar även personer som är närstående till dessa personer med an— svarig ställning, nämligen
SOU 1998:82 Författningskommentar 215
— den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp— eller nedstigande led till en styrelseledamot, verkställande direktören el- ler aktuarien, — den som är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedsti- gande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller — juridisk person över vars verksamhet en person med ansvarig ställ- ning har ett bestämmande inflytande. Låneförbud gäller inte, om — gäldenären är företag i koncern i vilken den långivande försäkrings- föreningen ingår, — gäldenären driver rörelse och länet betingas av affärsmässiga skäl samt är uteslutande avsett för gäldenärens rörelse.
En försäkringsförening får inte lämna penninglån eller ställa säkerhet i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk ellerjuridisk person skall förvärva aktier i bolag som ingår i samma koncern som förening- en. Förbudet gäller dock inte under vissa förutsättningar om gäldenären är anställd i föreningen eller i ett annat bolag i samma koncern. Låneförbudet hindrar inte att en försäkringsförening i enlighet med bestämmelser i försäkringsavtalen lämnar lån mot säkerhet i försäk- ringsbrev. Finansinspektionen har, under vissa förutsättningar, möjlig- het att medge dispens från bestämmelserna om låneförbud. Detta följer av hänvisningen till 12 kap 13 & FRL i dess lydelse enligt lag 19952779.
Begränsning av försäkringsförenings rätt att äga aktier m.m.
12 5 En försäkringsförening får inte utan Finansinspektionens medgi- vande äga mer än en tjugondel av aktierna i svenskt eller utländskt ak- tiebolag eller, om rösterna har olika röstvärde, större antal än att rös— tetalet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier. Tillhör försäkringsföreningen en koncern, skall bestämmelsen gälla koncernen.
Beträffande försäkringsförenings rätt att äga aktier eller andelar i företag som driver någon form av finansiell verksamhet gäller 7 kap. 17 a 59 försäkringsrörelselagen (1982.'713). Vid tillämpningen av be- stämmelserna skall iakttas, att vad där sägs om livförsäkringsbolag i stället skall avse försäkringsförening som uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar försäkring som avses i 1 kap. 2 9" andra stycket. Andra försäkringsföreningar skall vid tillämpningen av bestämmelser- na anses som skadeförsäkringsbolag.
216 F öifattningskommentar . SOU 1998 : 82
I avvaktan på resultatet av den pågående översynen av försäkringsrö- relselagen innefattande bl.a. den s.k. femprocentsregeln har iförsta stycket den nuvarande begränsningsregeln i fråga om aktieinnehav i 25 å UFL tagits upp ijusterad förrn på grund av de föreslagna koncern- reglema för försäkringsföreningar (jfr. 1 kap. 9 8).
Hänvisningen i andra stycket till FRL innebär att det ges en ram in- om vilken försäkringsföreningar får förvärva organisationsaktier i ban- ker och andra finansiella företag. Frågan om ett förvärv ligger inom ramen skall bedömas vid tidpunkten för förvärvet.
Användning av finansiella instrument
13 5 Optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella in- strument får användas för att sänka den finansiella risken i en försäk- ringsförening. Sådana instrument får dessutom användas för att effekti- visera förvaltningen av föreningens tillgångar om detta kan ske utan att föreningens risker överstiger en risknivå som är förenlig med kraven på en sund försäkringsverksamhet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek— tionen får meddela föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i första stycket.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, överensstämmer i sak med 7 kap. 17 b & FRL.
Intressegemenskap mellan försäkringsförening och aktiebolag eller ekonomisk förening
14 5 Om det föreligger intressegemenskap mellan å ena sidan en för- säkringsförening och å andra sidan ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, får Finansinspektionen förelägga aktiebolaget eller förening- en att avge en särskild redovisning över intressegemenskapen. Sådant föreläggande får dock meddelas endast om det behövs med hänsyn till tillsynen över försäkringsverksamheten och om regeringen lämnat sitt samtycke till det. Redovisningen skall avges enligt anvisningar av F i- nansinspektionen.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, överensstämmer i sak med 7 kap. 21 8 F RL.
SOU 1998:82 Författningskommentar 217
5 kap. Försäkringsföreningens organisation
I detta kapitel har sammanförts bestämmelser om försäkringsförening- ens ledning (1-3 55), föreningsstämma (4-7 55) och revision (8-15 åå). Bestämmelserna bygger i huvudsak på samma principer som i EFL.
Till avvikelserna från EFL hör, när det gäller försäkringsföreningens ledning, att minst hälften av styrelsens ledamöter skall väljas på före- ningsstämma eller utses av organisation som kan anses företräda med- lemmarna och att förbudet att vara styrelseordförande i en försäkrings- förening gäller för samtliga anställda i föreningen.
Bestämmelserna om föreningsstämma skiljer sig från motsvarande regler i EFL främst genom de särskilda bestämmelserna om förenings- medlemmars och garanters rätt att besluta i försäkringsföreningens an- gelägenheter vid föreningsstämman.
Bestämmelserna om revision skiljer sig från EFL däri att en försäk- ringsförening skall ha minst två revisorer och att styrelsen vid revision- suppdragets upphörande, i stället för att vidta åtgärder för tillsättande av en ny revisor, skall anmäla förhållandet för F inansinspektionen som på förslag av styrelsen skall utse en ny revisor under tiden fram till nästa ordinarie föreningsstämma. Vidare finns vissa skillnader i för- hållande till EFL när det gäller kraven på revisionsberättelsen och kva- lificerade revisorer. En särskild regel om möjlighet för Finansinspek- tionen att förordna en eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i revisionen innehåller också kapitlet. 1 övrigt är avvikelserna från be- stämmelserna om revision i EFL ganska små och i huvudsak betingade av att F inansinspektionen har tillsynsansvaret för försäkringsförening- arnas verksamhet.
Försäkringsföreningens ledning
1 5 Följande bestämmelser om förenings ledning i 6 kap. lagen ( 1 98 7:66 7) om ekonomiska föreningar skall tillämpas på försäkringsfö— reningar: 1 &" om styrelseledamöternas antal, deras tillsättande, mandattiden, suppleanter och arbetstagarrepresentanter, dock med den avvikel- sen att minst hälften av styrelsens ledamöter skall väljas på före- ningsstämma eller utses av organisation som kan anses företräda medlemmarna, 2 59 om styrelseuppdragets upphörande i förtid, 3 39 om utseendet av verkställande direktör och vice verkställande di- rektör,
21 8 F örfattningskommentar SOU 1998:82
4 59 om behörighetsvillkor för verkställande direktör och styrelseleda- möter, 5 5? om anmälan av aktieinnehav, 7 59 om informationsskyldighet i koncernförhållanden, 8 55” om styrelseordförande, styrelsesammanträden och styrelseproto- koll, dock med den avvikelsen att förbudet att vara ordförande skall gälla för samtliga anställda i en försäkringsförening, 9 9" om styrelsens beslutförhet, styrelsebeslut och undertecknande av handlingar, 10 fom jäv, 11 fom ställföreträdare och firmateckning, 12 fom verkställande direktörens rätt att företräda föreningen och
teckna dess firma, 13 fom otillåtna åtgärder och lydnadsplikt, 14 fom överskridande av ställföreträdares befogenhet, 15 fom registreringsanmälan, dock skall vid tillämpningen av bestäm-
melserna iakttas att hänvisningen i andra stycket till 2 kap. 3 9" i stället skall avse 2 kap. 8 ? denna lag.
Enligt denna paragraf görs med vissa undantag bestämmelserna om styrelse, verkställande direktör och firmateckning i 6 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpliga på försäkringsföre- ningar. Bestämmelserna motsvaras delvis av den nuvarande regleringen i 27 & UFL som i sin tur hänvisar till bestämmelserna i 21-23 55, 25-30 55 och 32-37 55 lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.
6 kap. 1 & EFL
Hänvisningen till 6 kap. 1 & EFL innebär i huvudsak följande. Det i gällande lag ingående kravet att en försäkringsförening skall ha minst tre ledamöter bibehålls. Detta gäller oavsett föreningens storlek. Lik- som hittills skall, med avvikelse för vad som gäller för ekonomiska fö— reningar, minst hälften av styrelsens ledamöter i en försäkringsförening utses på föreningsstämma eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna såsom exempelvis medlemmarnas fackliga organisatio- ner. Syftet med föreskriften är att förhindra att annan än medlemmarna själva, exempelvis medlemmarnas arbetsgivare får huvudinflytande i föreningen.
En styrelseledamots uppdrag gäller enligt förslaget för den tid som anges i försäkringsföreningens stadgar. Mandattidens maximilängd är fyra räkenskapsår och skall upphöra vid utgången av ordinarie före— ningsstämma på vilken styrelseval sker. Regeln att styrelseuppdraget
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 219
får omfatta högst fyra räkenskapsår är delvis ny. Enligt nuvarande lag gäller att längsta tid för styrelseuppdrag skall vara tre år, dock med möjlighet för Finansinspektionen att medge en uppdragstid på fyra år (27 & första stycket 2 UFL). Den nya regeln innebär en anpassning till vad som gäller för försäkringsbolag (jfr. 8 kap. 1 & fjärde stycket FRL). Styrelseledamöterna behöver inte alla väljas för samma tid utan kan väljas för olika tider så att styrelsen successivt förnyas.
Liksom enligt gällande lag är det enligt förslaget inte nödvändigt att en försäkringsförening har styrelsesuppleanter. Om suppleanter utses gäller för dem, när de trätt i stället för ordinarie styrelseledamot, samma bestämmelser som för ordinarie ledamöter.
6 kap. 2 & EFL
Hänvisningen till 6 kap. 2 & EFL innebär i huvudsak följande. En sty— relseledamot i en försäkringsförening kan frivilligt frånträda sitt upp— drag sedan ledamoten underrättat föreningens styrelse om avgången och, om ledamoten inte är vald på föreningsstämma, även hos dem som har tillsatt ledamoten. Styrelseledamoten kan skiljas från uppdraget av den som utsett honom. Medlemskapet i styrelsen är ett förtroendeupp- drag som vederbörande när som helst kan frånträda utan att uppge skäl. Inte heller skiljande från uppdraget behöver motiveras. De föreslagna bestämmelserna om hur styrelsemedlem frånträder och skiljs från upp- draget har motsvarighet i 27 & UFL.
Om en plats i styrelsen blir ledig under mandattiden, dvs. om en sty- relsemedlem dör, avgår eller skiljs från uppdraget eller om en styrelse- medlem inte längre uppfyller de i lagen uppställda behörighetskraven tillträder i stället för honom en suppleant. Om någon suppleant inte finns skall enligt paragrafen övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot tillsätts för den nya mandattiden. I det fall att föreningsstämman väljer styrelse kan kompletteringen av styrelsen framskjutas till nästa ordinarie stämma på vilken styrelseval förrättas såvida styrelsen med återstående ledamöter och suppleanter är beslut— för.
Om en styrelseledamot, som enligt stadgarna skall tillsättas i annan ordning än genom val av föreningsstämma, inte har utsetts skall rätten förordna en ersättare efter ansökan. En sådan ansökning kan göras av en styrelseledamot, medlem, borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
De föreslagna bestämmelserna om åtgärder då vakans uppstått eller antalet styrelseledamöter är för litet har delvis motsvarighet i gällande regelsystem för försäkringsföreningar enligt 27 & UFL.
220 Författningskommentar SOU 1998:82
6 kap. 3 & EFL
Hänvisningen till 6 kap. 3 & EFL innebär att regler om verkställande direktör och vice verkställande direktör införs för försäkringsföreningar med ett stort antal anställda. VD—kravet avser enbart försäkringsföre— ningar där anställda i föreningen under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200. Motivet till den föreslagna föreskriften om VD-krav är detsamma som för ekonomiska föreningar, dvs. att verk— ställande direktör bör finnas i föreningar av särskilt stor betydelse från ekonomisk och social synpunkt. Minskas antalet anställda till 200 eller därunder är föreningen inte längre skyldig att ha verkställande direktör, dock utgör det inte något hinder att verkställande direktören ändå kvar— står i sin befattning.
1 en försäkringsförenings stadgar kan föreskrivas att styrelsen även i andra fall skall utse en verkställande direktör. Någon skyldighet att utse en vice verkställande direktör föreligger inte. Utses vice verkställande direktör gäller samma bestämmelser som för verkställande direktören.
Undantag från kravet att utse verkställande direktör kan medges, om det finns särskilda skäl.
6 kap. 4 & EFL
Hänvisningen till 6 kap. 4 (j EFL innebär, i överensstämmelse med den övriga associationslagstiftningen, att det nuvarande kravet i UFL att en styrelseledamot skall vara svensk medborgare slopas. Kravet i UFL att styrelseledamöterna skall vara bosatta i Sverige ändras också genom hänvisningen så att minst hälften av styrelseledamöterna jämte verk- ställande direktören skall vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), om inte för särskilt fall tillåts annat. Änd- ringsförslaget är föranlett av att de krav som ställs i UFL beträffande medborgarskap och boningsort inte är förenliga med artikel 52 i Rom- fördraget som gäller etableringsfrihet och de därpå baserade EG- direktiven som förpliktar EU:s medlemsländer att avskaffa sådana för- fattningar och administrativa bestämmelser som hindrar andra med— lemsländers medborgare och företag med hemort i andra medlemslän— der att etablera sig på samma villkor och med samma rättigheter som gäller för det mottagande landets medborgare och företag. Av den an— ledningen är det nödvändigt att upphäva de bestämmelser i UFL som ställer medborgare i andra EES-länder i en annan position än svenska medborgare.
Såsom allmänna kvalifikationskrav gäller vidare att den som är un— derårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 1 1 kap. 7 & föräld-
SOU 1 998:82 Författningskommentar 221
rabalken eller är underkastad näringsförbud inte kan vara styrelseleda- mot eller verkställande direktör i en försäkringsförening.
I överensstämmelse med UFL innehåller förslaget det principiella kravet att styrelseledamöterna skall vara medlemmar i försäkringsföre- ningen. Undantag från kravet på medlemskap gäller om stadgarna i sär— skilt angivna fall tillåter annat. Detsamma gäller, utan att stadgeföre- skrift härom behövs, den som enligt lag är ställföreträdare för medlem, av rätten förordnad förvaltare för medlem eller boutredningsman i dödsbo. Arbetstagarepresentant som har utsetts enligt lagen (198711245) om styrelserepresentation för de privatanställda behöver inte uppfylla kravet på medlemskap.
6 kap. 5 g EFL
Hänvisningen till 6 kap. 5 & EFL innebär att styrelseledamöterna och verkställande direktören i försäkringsföreningen skall när de tillträder sina uppdrag anmäla aktier i bolag inom koncern där försäkringsföre- ningar ingår för införande i berört bolags aktiebok. Senare förändringar skall anmälas inom en månad.
Syftet med bestämmelsen om anmälan av aktieinnehav, som är en nyhet i förhållande till UFL, är att förhindra att medlemmarna av för- säkringsföreningens ledning skall kunna köpa eller sälja aktier i kon- cernbolag utan att detta blir känt för föreningen. Bestämmelserna gäller inte om anmälningsskyldighet föreligger enligt insiderlagen (1990:1342).
Ang. styrelsens och verkställande direktörens allmänna skyldigheter och befogenheter, se 2 5.
6 kap. 7 g EFL
Hänvisningen till 6 kap. 7 & EFL innebär att informationsskyldighet i koncernförhållanden införs för försäkringsföreningar. Informations- skyldigheten, som avser det fall där en försäkringsförening har blivit moderförening, innebär att försäkringsföreningens styrelse skall infor— mera dotterföretagets ledning om det uppkomna koncernförhållandet (jfr. 1 kap. 9 5). Dotterföretagets ledning skall å sin sida lämna styrel- sen för försäkringsföreningen de upplysningar som behövs för beräk- ningen av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksam- het.
222 F örfattningskommentar SOU 1998:82
6 kap. 8 g EFL
Hänvisningen till 6 kap. 8 & EFL innebär i överensstämmelse med gäl- lande lag att inom styrelsen skall en av ledamöterna vara ordförande. Val av ordförande ankommer i regel på styrelsen själv men i stadgarna kan bestämmas om en annan ordning. Utan att det särskilt anges i stad- garna kan ordförande också utses av föreningsstämma. Verkställande direktören får inte vara styrelseordförande. Detta har ansetts motiverat med beaktande av den snäva personkrets som deltar i föreningarnas förvaltning. Inte heller någon anställd får vara styrelseordförande. Mot— svarande reglering finns i gällande lag (27 5 första stycket 3 UFL).
På styrelsens ordförande ankommer att sammankalla styrelsen när det behövs. Styrelsen skall också sammankallas på begäran av en sty- relseledamot eller verkställande direktören. Verkställande direktören ges i paragrafen , även om han inte är styrelseledamot, uttryckligen rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden. Styrelsen kan dock i enskilda fall vägra honom närvarorätt. Detta får inte ske så ofta att närvarorätten blir endast skenbar. Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll som undertecknas ellerjusteras av ordföranden och den ledamot som styrelsen utser till det.
Styrelseledamöterna och verkställande direktören har rätt att få av- vikande mening antecknad till protokollet. Protokollet skall föras i nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.
6 kap. 9 % EFL
Hänvisningen till 6 kap. 9 & avser bestämmelser om styrelsens beslut- förhet. Bestämmelserna har delvis sin motsvarighet i UFL.
För styrelsens beslutförhet uppställs det minimikravet att flera än hälften av styrelsens ledamöter är närvarande. Detta krav kan skärpas i stadgarna. Beslutförheten räknas på grundval av antalet ordinarie med- lemmar i styrelsen. För beslutsfattandet uppställs dessutom kravet att samtliga styrelsemedlemmar skall beredas tillfälle att delta i samman- trädet om detta i praktiken är möjligt. Styrelsesuppleant skall ges till- fälle att komma till sammanträdet och få underlag, om ordinarie styrel- seledamot har förhinder. Detsamma gäller suppleant för arbetstagarle- damot.
Styrelsens beslut uppkommer i regel med enkel majoritet. I stadgar- na kan dock krav på särskild röstmajoritet föreskrivas. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer än en tredje- del av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat föreskrivs i stad- garna. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder.
SOU 1 998:82 Författningskommentar 223
Om en lagstadgad skyldighet föreligger för styrelsen att underteckna en handling, skall den underskrivas av minst hälften av hela antalet styrel- seledamöter.
6 kap. 10 & EFL
Hänvisningen till 6 kap. 10 & EFL avser bestämmelser om jäv för sty- relseledamot som i sak delvis överensstämmer med gällande jävsbe- stämmelser för försäkringsföreningar. Bestämmelserna innebär att en styrelseledamot eller verkställande direktören får inte handlägga frågor rörande avtal mellan honom och föreningen. Han får inte heller hand— lägga frågor om avtal mellan föreningen och tredje man om han i frå- gan har ett väsentligt intresse som kan strida mot försäkringsförening— ens. Med avtal jämställs rättegång eller annan talan mot person som här avses.
6 kap. 11 & EFL
Hänvisningen till 6 kap. 11 & EFL gäller bestämmelser om firmateck- ning som i huvudsak överensstämmer med gällande firmatecknings- regler för försäkringsföreningar. Styrelsen är det organ i försäkringsfö- reningen som har allmän behörighet att företräda föreningen utan sär— skilt bemyndigande. Denna allmänna behörighet begränsas av lagens tvingande bestämmelser om arbetsfördelningen mellan styrelsen och föreningsstämman och av eventuella föreskrifter i försäkringsförening- ens stadgar. Om inga bestämmelser om firmateckning ingår i stadgarna har endast styrelsen rätt att teckna firman.
Genom bestämmelser i stadgarna kan firmateckningsrätt beviljas personer i viss ställning. En sådan ställningsfullmakt att teckna firman kan ges styrelsens ordförande, styrelsemedlem samt verkställande di- rektören. I stadgarna kan vidare bestämmas att styrelsen kan ge viss person firmateckningsrätt. Minst en av dem som bemyndigas att före- träda försäkringsföreningen och teckna dess firma skall vara bosatt in- om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte i särskilda fall tillåts något annat. I fråga om firmatecknare gäller vad som föreskrivs om verkställande direktörens behörighet samtjäv för honom.
Firmateckningsrätten kan begränsas endast så att två eller flera per— soner har rätt att teckna firman tillsammans. Annan begränsning får inte registreras. Styrelsen kan när som helst återkalla firmateckningsfull— makt som den beviljat.
224 Författningskommentar SOU 1998:82
Om försäkringsföreningen inte har någon här i landet bosatt behörig ställföreträdare, skall styrelsen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på föreningens vägnar ta emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är underårig eller som har förvaltare enligt 1 1 kap. 7 & föräldrabalken.
6 kap. 12 g EFL
Hänvisningen till 6 kap. 12 & EFL innebär att en verkställande direktör i en försäkringsförening alltid har rätt att inom sitt ansvarsområde, dvs. den löpande förvaltningen, företräda föreningen och teckna dess firma.
6 kap. 13 & EFL
Hänvisningen till 6 kap. 13 & EFL avser bestämmelser om begräns— ningar av behörigheten för styrelsen och andra företrädare för före- ningen som har viss motsvarighet i den gällande regleringen för försäk- ringsföreningar. Bestämmelserna innefattar en s.k. generalklausul som innebär att styrelsen, verkställande direktören samt firmatecknarna för— bjuds att vidta rättshandlingar som kan bereda medlem eller annan per- son otillbörlig fördel på försäkringsföreningens eller medlemmens be- kostnad. Bestämmelserna gäller också andra åtgärder än rättshandling- ar, t.ex. beslut som ansluter sig till försäkringsföreningens interna an- gelägenheter.
En ställföreträdare för försäkringsföreningen är skyldig att undersö- ka om beslut och föreskrifter som meddelats av högre organ är lagliga. Härvid skall beaktas de krav som denna lag eller föreningens stadgar uppställer. Om ett beslut är ogiltigt på grund av att det är lagstridigt får det inte verkställas.
6 kap. 14 & EFL
Hänvisningen till 6 kap. 14 & EFL avser det fall där en företrädare för försäkringsföreningen överskrider sin befogenhet. En rättshandlings bindande verkan gentemot försäkringsföreningen är beroende av om den person som rättshandlingen gällde, insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds. Enligt den princip som framgår av 11 & av- talslagen kan en rättshandling som företagits av laglig företrädare för föreningen vara bindande för försäkringsföreningen också i det fall att företrädare överskridit sin befogenhet, om tredje man handlat i god tro. Om företrädaren enligt lag inte haft befogenhet att sluta avtal är avtalet
SOU 1 998:82 F örfattningskommentar 225
i princip inte bindande för försäkringsföreningen, oberoende av om tredje man varit i god tro, då han förutsätts känna till bestämmelser i lag. Likaså förutsätts han känna till det som registrerats. Däremot kan tredje man inte antas känna till bestämmelserna i stadgarna. Så är också fallet i fråga om de anvisningar och föreskrifter som försäkringsföre- ningens styrelse utfärdar.
6 kap. 15 g EFL
Hänvisningen till 6 kap. 15 & EFL avser bestämmelser om registrering av styrelseledamot, verkställande direktör, styrelsesuppleant, vice verk- ställande direktör och firmatecknare. I huvudsak överensstämmer be- stämmelserna med den gällande regleringen enligt UFL.
Vid registreringen skall försäkringsföreningen för nämnda personer ange postadress och personnummer, eller om sådant saknas, födelse- datum. Om en ledamot eller suppleant har utsetts enligt lagen (1987: 1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges.
Anmälan för registrering skall göras när föreningen enligt 2 kap. 8 5 anmäls för registrering och därefter genast efter det att ändring har in- träffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registre- ring. Rätt att göra anmälan har även den som anmälningen gäller.
Styrelsens och verkställande direktörens uppgifter
2 Q' Styrelsen svarar för försäkringsföreningens organisation och för förvaltningen av försäkringsföreningens angelägenheter. Verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hän- syn till omfattningen och arten av försäkringsföreningens verksamhet är osedvanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för försäkringsföreningens verksam- het. ] sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden. Styrelsen skall se till att organisationen ifråga om bokföringen och medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verkställande direktören skall sörja för att försäkringsföreningens bokföring fullgörs i överensstämmelse med lagen (] 995.'1560) om års- redovisning i försäkringsföretag och andra författningar och att me- delsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt.
8 17—1169
226 F örfattningskommentar SOU 1998:82
Styrelsen skall fastställa sådana riktlinjer som anges i 4 kap. 7 59 första stycket och se till att de följs. Styrelsen skall fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras.
Styrelsen ansvarar för att uppgifter enligt 10 kap. 2 _? tredje stycket lämnas och att informationsskyldigheten enligt 4 kap. 7 59 andra stycket
fullgörs. Beslut om antagande och ändring av grunder fattas av styrelsen.
Ansvarsfördelningen mellan försäkringsföreningens organ enligt första stycket regleras på samma sätt som i den övriga associationsrättsliga lagstiftningen. Styrelsen är försäkringsföreningens högsta organ. Sty— relsen är ansvarig för försäkringsföreningens organisation och förvalt- ningen av föreningens angelägenheter. Förutom denna övergripande uppgift ingår i styrelsens uppdrag i princip alla de uppgifter om vilka i lagen eller stadgarna inte bestäms annat. Dessutom ingår i lagen flera specialstadganden enligt vilka uppgifter ankommer uttryckligen på sty- relsen.
Finns verkställande direktör utsedd skall han ta hand om den löpan— de förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens be- myndigande vidta sådana åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsent- lig olägenhet för föreningens verksamhet. I sådana fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärderna.
En arbetsfördelning mellan styrelsen och verkställande direktören finns också i fråga om föreningens bokföring och medelsförvaltning som innebär att styrelsen skall se till att organisationen i detta avseende innefattar en tillfredsställande kontroll medan verkställande direktören är huvudansvarig för att bokföringen är laglig och att medelsförvalt- ningen sköts.
Har verkställande direktör inte utsetts svarar styrelsen även för upp- gifter som ankommer på verkställande direktören.
Andra - fjärde styckena motsvaras av 8 kap. 7 5 andra - fjärde styckena FRL.
Bestämmelserna i femte stycket motsvaras av 8 kap. 8 & FRL.
Aktuarie
3 5 Iförsäkringsföreningar som meddelar livförsäkring skall de försäk- ringstekniska utredningarna och beräkningarna utföras under överin- seende av en aktuarie.
SOU l998:82 Författningskommentar 227
F inansinspektionen meddelar föreskrifter om villkoren för behörig- het att tjänstgöra som aktuarie. Inspektionen kan i särskilt fall medge undantag från dessa villkor.
Styrelsen eller verkställande direktören skall, när en aktuarie anta- gits eller frånträtt sin befattning, genast anmäla detta för registrering. Sådan anmälan kan också göras av aktuarien.
Paragrafen överensstämmer delvis i sak med 21 & fjärde stycket UFL och har utformats efter mönster av 8 kap. 18 & FRL. Finansinspektio- nen kan i särskilt fall medge undantag från villkoren att tjänstgöra som aktuarie.
Aktuarie kan åläggas skadeståndsskyldighet enligt 8 kap. 1 &.
Rätt att delta i föreningsstämman
4 Q' Föreningsmedlemmars och garanters rätt att besluta i försäkrings- föreningens angelägenheter utövas vid föreningsstämman. Varje medlem har en röst, om inte annat anges i stadgarna. Av 5 ? framgår att föreningsstämmans befogenheter kan helt eller delvis överlämnas åt särskilt valda fullmäktige.
Första stycket, som delvis har motsvarighet i 33 & UFL, innehåller en grundläggande bestämmelse om rätten för medlemmar och garanter att delta i en föreningsstämma.
Liksom enligt UFL har varje medlem enligt andra stycket en röst, om inte annat anges i stadgarna. När det gäller garanter skall det i stad- garna anges om och i vilken utsträckning rösträtt skall tillkomma dem, se 2 kap 2 5 första stycket 12.
I tredje stycket ges en erinran om att särskilt valda fullmäktige kan utses.
Ombud och biträde för medlemmar och garanter
5 5 Medlemmarnas och garanternas rätt vid föreningsstämman utövas av dessa personligen eller genom ombud med skriftlig fullmakt. Sådan fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet. Om stadgarna innehåller bestämmelser att medlemmarnas rätt att besluta om försäkringsföre- ningens angelägenheter skall tillkomma särskilt valda fullmäktige, får medlemmarna inte utöva någon beslutanderätt vid föreningsstämma. Minst hälften av fullmäktige skall utses av föreningens medlemmar eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna. Fullmäktige får inte rösta genom ombud.
228 F örfattningskommentar SOU 1998 : 82
Varje medlem, fullmäktige eller garant kan vid föreningsstämman medföra högst ett biträde.
I denna paragraf, som delvis har motsvarighet i UFL, har införts be— stämmelser om medlems och garants rätt att anlita ombud eller biträde vid föreningsstämman. Förslaget innebär i huvudsak ett förenhetligande med den reglering som gäller för ömsesidiga försäkringsbolag enligt 9 kap. 2 5 första och andra styckena FRL.
En förutsättning för garanternas rätt att anlita ombud eller biträde vid stämman enligt första stycket är att föreningens stadgar innehåller bestämmelser om att garanterna har rösträtt, se 2 kap. 2 5 första stycket 12. Om så är fallet kan de liksom föreningsmedlemmarna delta i före- ningsstämman och rösta personligen, genom legal ställföreträdare eller genom ombud. Någon begränsning i denna rätt att delta i stämman får inte göras. Till ombud får utses vem som helst. Den nuvarande lagens möjlighet att i stadgarna föreskriva att endast annan medlem i förening- en får användas som ombud har slopats.
Fullmakt utfärdad av medlem eller garant gäller i överensstämmelse med motsvarande föreskrift i FRL högst ett år från utfärdandet.
Försäkringsförening har möjlighet att införa ett system med full- mäktige. För det fall att man gör det framgår av 2 kap. 2 & första styck- et 7 att närmare bestämmelser härom skall intas i stadgarna. Om försäk- ringsföreningens stadgar föreskriver att rösträtt skall utövas genom fullmäktige gäller att dessa inte får rösta genom ombud. Denna för- budsregel är tvingande.
I andra stycket har efter mönster F RL införts en tvingande regel om att varje medlem, fullmäktige eller garant till föreningsstämman får medföra högst ett biträde.
Ovriga bestämmelser om föreningsstämman
6 & Följande bestämmelser om föreningsstämma i 7 kap. lagen ( 1 98 7: 66 7) om ekonomiska föreningar skall tillämpas på försäkringsfö- reningar:
3 39 om jäv, dock skall vad där sägs om medlem även avse garant som är röstberättigad, 4 59 om tid för ordinarie föreningsstämma och obligatoriska ärenden på stämman, 5 59 om extra föreningsstämma, 6 5 om medlems rätt att få ärende behandlat vid en föreningsstämma,
SOU 1998:82 Författningskommentar 229
7 59 om skyldighet att kalla till föreningsstämma, dock skall vid till- lämpningen av bestämmelserna iakttas att vad som där sägs om länsstyrelsen istället skall avse F inansinspektionen, 8 59 om tid och sätt för kallelse till föreningsstämma, dock med den av- vikelsen att vad där sägs om innehavarna av förlagsandelar i stäl- let skall avse garanter som är röstberätttigade samt att vid till- lämpningen av bestämmelserna skall hänvisningen i andra stycket 2 a) till 15 & första eller andra stycket i stället skall avse 7 59 första eller andra stycket i detta kapitel, 9 _5 om verkan av att bestämmelserna om kallelse till föreningsstämma och handlingars tillhandahållande inte iakttas,
10 fom föreningsstämmans öppnande, röstlängd och stämmoprotokoll, dock med den avvikelsen att vad där sägs om innehavarna av för- lagsandelar i stället skall avse garanter som är röstberättigade, ]] Qom medlems frågerätt på föreningsstämma, 13 fom beslutsfattande på föreningsstämma, dock skall vid tillämp- ningen av bestämmelserna iakttas att hänvisningen i andra stycket till 14 och 15 få i stället skall avse 7 59 detta kapitel,
16 5 om otillåtna beslut, 17 59 om talan mot föreningsstämmobeslut, dock med den avvikelsen att vad där sägs om innehavare av förlagsandelar i stället skall avse garanter som är röstberättigade, 18 fom styrelsetalan mot föreningen och skiljeklausul i stadgarna, dock med den avvikelsen att vad där sägs om innehavare av för- lagsandel i stället skall avse garant som är röstberättigad.
Enligt denna paragraf görs med vissa undantag bestämmelserna om föreningsstämma i 7 kap. EFL tillämpliga på försäkringsföreningar. Bestämmelserna motsvaras delvis av den nuvarande regleringen i 33 5 UFL som i sin tur hänvisar till bestämmelserna i 54 och 55 && samt 57- 61 5 första och andra styckena lagen (1951:308) om ekonomiska före- ningar.
7 kap.3 & EFL
Hänvisningen till 7 kap. 3 & EFL avser jävsbestämmelser för medlem- mar och garanter vid föreningsstämma som delvis har motsvarighet i UFL. Jävsreglema tar enbart sikte på själva omröstningen på förenings- stämman och inte såsom enligt gällande lag även på överläggningen. Detta innebär att den som är jävig har möjlighet att delta i diskussionen som föregår omröstningen.
230 Författningskommentar SOU 1998:82
Jäv gäller i fråga om dels att väcka talan mot medlemmen eller ga— ranten, dels medlemmens eller garantens befrielse från förpliktelse gentemot försäkringsföreningen dels motsvarande beträffande tredje man, om medlemmen eller garanten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot föreningens. Jävsreglema gäller även ombud för medlem eller garant.
7 kap. 45EFL
Hänvisningen till 7 kap. 4 & EFL avser bestämmelser om ordinarie föreningsstämma och obligatoriska ärenden på sådan stämma. 1 sakligt hänseende överensstämmer bestämmelserna i huvudsak med den gäl- lande regleringen för försäkringsföreningar.
Ordinarie försäkringsstämma i en försäkringsförening skall hållas inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår. Denna tidsfrist kan genom föreskrifter i stadgarna förkortas men inte förlängas. Den föreslagna lagen innehåller inga krav på att ett visst minsta antal röstbe- rättigade skall vara närvarande eller representerade på en förenings- stämma för att sådan skall kunna hållas. I en försäkringsförenings stad- gar får dock sådana minimikrav föreskrivas. Vidare saknar den före- slagna lagen bestämmelser om den ort, där föreningsstämma skall hål- las. En försäkringsförenings stadgar kan dock innehålla bestämmelser härom.
Vid den ordinarie föreningsstämman skall beslut fattas — om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i
moderförening, koncernresultaträkningen och koncernbalansräk-
ningen,
— om dispositioner beträffande vinst, eller förlust enligt den fastställda balansräkningen, — om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande direktö- ren, samt — i andra ärenden som ankommer på stämman enligt denna lag eller stadgarna.
Beslut i ärenden om fastställelse av resultat— och balansräkningar, dis— position av vinst eller förlust och ansvarsfrihet får uppskjutas till fort- satt stämma förutsatt att majoriteten eller en minoritet bestående av minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det. Fortsatt stämma skall hållas inom minst en och högst två månader efter ordinarie före— ningsstämma.
SOU l998:82 Författningskommentar 231
7 kap. 5 & EFL
Hänvisningen till 7 kap. 5 & EFL avser extra föreningsstämma som skall hållas när styrelsen finner skäl till det. Sådan stämma skall även hållas när det för uppgivet ändamål skriftligen begärs av en revisor el- ler av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna. Kallelse skall utfärdas inom fjorton dagar från den dag då sådan begäran kom in till föreningen. Bestäm- melserna om extra föreningsstämma motsvaras till sitt innehåll av gäl- lande reglering.
7 kap. 6 & EFL
Hänvisningen till 7 kap. 6 & EFL avser bestämmelser om medlems rätt att få stämmobehandling av ett ärende. Bestämmelserna saknar motsva- righet i UFL.
En medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en förenings- stämma, om han begär det i den ordning och inom den tid som kan vara bestämd i stadgarna. Saknar stadgarna sådana bestämmelser, skall medlemmen skriftligen framställa sin begäran hos styrelsen i så god tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman. Rätten att få ärende be- handlat gäller både ordinarie och extra föreningsstämma. En medlem som har uteslutits ur en försäkringsförening saknar rätt att få ärenden behandlade vid stämman även om han ännu inte har avgått ur förening- en.
7 kap. 7 & EFL
Hänvisningen till 7 kap. 7 & EFL gäller kallelse till föreningsstämma. Liksom enligt UFL ankommer det på styrelsen att kalla till förenings- stämma. Skyldighet att kalla till stämma föreligger då sådan skall hållas enligt denna lag, stadgarna eller stämmobeslut. Sker inte detta skall Finansinspektionen på anmälan av en styrelseledamot, verkställande direktör, en revisor eller någon röstberättigad genast sammankalla stämman på försäkringsföreningens bekostnad.
7 kap. 8 & EFL
Hänvisningen till 7 kap. 8 & EFL avser bestämmelser om kallelse till föreningsstämma vilka har viss motsvarighet i UFL.
232 F örfattningskommentar SOU 1998:82
Kallelse till föreningsstämma skall utfärdas tidigast fyra veckor samt senast två veckor före ordinarie och en vecka före extra stämma. l stadgarna kan den för kallelsen föreskrivna minimitiden förlängas. Sär- skild kallelse skall utfärdas till fortsatt stämma om den hålls mer än fyra veckor efter föregående stämma. I annat fall behöver ny kallelse inte utfärdas, om så inte bestämts vid stämman. Om det föreskrivs i stadgarna att behandlingen av ett visst ärende förutsätter beslut vid två föreningsstämmor, får kallelse till den senare stämman inte utfärdas innan den första stämman hållits. En nyhet jämfört med gällande lag är att i kallelsen till den senare stämman skall anges det beslut om saken som fattats vid den föregående stämman.
I stadgarna skall bestämmas hur kallelse till föreningsstämma skall utfärdas. Försäkringsföreningen får i princip fritt välja kallelsesätt. Skriftlig kallelse skall dock alltid avsändas till varje medlem vars pos— tadress är känd för föreningen, om ordinarie föreningsstämma skall hållas på annan tid än som föreskrivs i stadgarna eller föreningsstämma skall behandla vissa stadgeändringar, föreningens försättande i likvida- tion eller föreningens uppgående i en annan förening genom fusion.
Kallelsen vid stadgeändringar skall ange stadgeändringsförslagets huvudsakliga innehåll. Ett fullständigt förslag till stadgeändringen skall efter det att kallelse har utfärdats hållas tillgängligt för medlemmarna hos föreningen och genast sändas till medlemmar som begär det och uppger sin postadress.
Kallelse vid fusion eller likvidation skall ange förslaget och grunder för detta. För redovisningshandlingar och revisionsberättelse gäller att handlingarna eller avskrifter därav skall hållas tillgängliga för med— lemmarna och garanterna minst en vecka före ordinarie förenings- stämma.
7 kap. 9 g EFL
Hänvisningen till 7 kap. 9 5 EFL avser bestämmelser om verkan av brister i kallelsen till föreningsstämman och tillhandahållandet av er- forderliga handlingar. Bestämmelserna har viss motsvarighet i UFL. Om föreningsstämman har fattat beslut i ett ärende där reglerna om kallelse eller handlingars tillhandahållande inte har följts, är beslutet ogiltigt och kan klandras. Ett undantag från denna ogiltighetsregel är att samtycke att fatta beslut i ärendet har inhämtats av alla medlemmar som berörs av felet. Samtycket kan ges antingen före, under eller efter stämman. Emellertid får stämman även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt stadgarna skall förekomma på stämman eller omedelbart föranleds av ett annat
SOU 1998r82 Författningskommentar 233
ärende som skall avgöras. Den får också besluta att extra förenings- stämma skall sammankallas för behandling av ärendet.
7 kap. 10 5 EFL
Hänvisningen till 7 kap. 10 & EFL avser regler om förfarandet vid före- ningsstämma som i stort sett överensstämmer med UFL. En försäk- ringsförening kan reglera förfarandet genom stadgebestämmelser. Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller den styrel-
sen därtill har utsett. Stämman utser sedan ordföranden vid stämman. I försäkringsföreningens stadgar kan dock bestämmas vem som skall öppna stämman och vem som skall vara ordförande för stämman. Ord-
föranden skall, om det behövs, tillse att röstlängd upprättas samt att protokoll förs. I fråga om protokollets innehåll gäller — att röstlängden skall tas in i eller fogas som bilaga till protokollet,
— att stämmans beslut skall föras in i protokollet, samt — om röstning har skett, att resultatet skall anges i protokollet.
Protokollet skall undertecknas av ordföranden och minst en justerings- man som utses av stämman. Senast tre veckor efter stämman skall det justerade protokollet hållas tillgängligt hos föreningen för medlemmar- na och garantema. Protokollen skall förvaras på betryggande sätt.
7 kap. 11 gEFL
Hänvisningen till 7 kap. 1 1 & EFL avser bestämmelser om medlemmar- nas frågerätt som delvis överensstämmer med motsvarande regler i UFL.
Styrelsen och verkställande direktören i en försäkringsförening skall, om en medlem begär det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentlig nackdel för föreningen, på stämma lämna upplysningar om förhållanden som kan inverka på bedömningen av föreningens årsredo- visning och dess ställning i övrigt eller av ett ärende på stämman. Upplysningsplikten avser även föreningens förhållande till koncemfö- retag i de fall föreningen ingår i en koncern.
Frågerätten är således begränsad på det sättet, att upplysning skall meddelas endast där det kan ske utan väsentlig nackdel för föreningen. Om styrelsen anser att besvarande av en fråga kan åsamka föreningen väsentlig nackdel, har styrelsen rätt att lämna frågan obesvarad. Sådan nackdel som här avses kan föreningen åsamkas genom att affärshem- ligheter eller från konkurrenssynpunkt väsentliga omständigheter av-
234 F örfattningskommentar SOU l998:82
slöjas. Medlems fråga kan inte avvisas på den grunden att de uppgifter som behövs för att besvara frågan inte finns att tillgå vid förenings— stämman. I sådana fall skall den begärda upplysningen inom två veckor hållas skriftligen tillgänglig hos föreningen för medlemmarna samt översändas till varje medlem som har begärt upplysningen.
Om styrelsen finner att en begärd upplysning inte kan lämnas till medlemmarna utan väsentlig nackdel för föreningen, skall upplysning— en i stället på medlemmens begäran lämnas till föreningens revisor in— om två veckor därefter. Revisorerna skall inom en månad efter stäm- man avge skriftligt yttrande till styrelsen. Yttrandet skall ange om revi- sorerna fått del av den begärda upplysningen och om denna bort föran- leda ändring i revisions- eller koncernrevisionsberättelsen eller om den i övrigt ger anledning till erinran. Sådan ändring eller erinring skall då anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tillgängligt hos föreningen för medlemmarna samt översända yttrandet i avskrift till varje medlem som har begärt upplysningen.
7 kap. 13 & EFL
Hänvisningen till 7 kap. 13 & EFL avser bestämmelser om vilken majo- ritet som krävs för föreningsstämmans beslut. Bestämmelserna motsva— ras delvis av UFL.
Huvudregeln är, liksom i gällande lag, att för beslut förutsätts enkel majoritet. Om stämman inte är enig vinner således den mening som biträtts av mera än hälften av de avgivna rösterna. Ett undantag från denna regel utgörs av val där relativ majoritet räcker, dvs. den blir vald som får de flesta rösterna i förhållande till de övriga kandidaterna. Föreningsstämman kan dock innan val förrättas besluta att enkel majo- ritet behövs för att bli vald. Om rösterna vid föreningsstämman faller lika avgörs val genom lottning, medan stämmans ställningstaganden i övriga ärenden avgörs enligt den mening som ordföranden biträder.
Lagförslaget innehåller flera bestämmelser enligt vilka kvalificerad majoritet förutsätts för beslut vid föreningsstämma. Sådana bestämmel- ser är bl.a. bestämmelserna om upplösning och fusion av försäkringsfö- rening. Också i stadgarna kan undantag göras från regeln om enkel majoritet. När det gäller beslut om stadgeändringar enligt 7 5 kan dock i stadgarna endast föreskrivas villkor som går längre än vad som anges i den paragrafen.
SOU 1998:82 Författningskommentar 235
7 kap. 16 5 EFL
Hänvisningen till 7 kap. 16 & EFL innebär att stämman i en försäkrings- förening inte får fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller annan medlem. Motsvarande stadgande ingår inte i UFL.
Syftet med denna s.k. generalklausul är att skydda enskilda med- lemmar och minoritetsgrupper mot missbruk från majoritetens sida. För att klausulen skall kunna åberopas förutsätts inte att majoriteten upp- såtligen försökt bereda sig eller någon annan otillbörlig fördel utan klausulen kan åberopas också om sådan avsikt inte funnits.
7 kap. 17 & EFL
Hänvisningen till 7 kap. 17 & EFL gäller stämmobesluts ogiltighet samt klander av sådant beslut. Bestämmelserna har delvis sin motsvarighet i UFL.
Om föreningsstämmas beslut är felaktigt kan det i regel klandras. Talan mot ett föreningsstämmobeslut går ut på att beslutet på grund av att det inte tillkommit i behörig ordning eller i övrigt strider mot denna lag eller stadgarna skall upphävas eller ändras. Liksom enligt UFL dras en gräns mellan de fall då klandertalan mot föreningsstämmans beslut på grund av något fel i fråga om beslutets tillkomst eller innehåll måste väckas inom viss tid för att klanderrätten inte skall upphöra, och beslu- tet därigenom blir giltigt, och de fall då lagen inte fastställer någon tid för talan mot beslutet. De sistnämnda fallen brukar betecknas som nul- litetsfall. Nulliteter är beslut som strider mot absoluta lagstadganden och därför inte kan fattas ens med alla medlemmars samtycke. Ogiltiga är vidare andra beslut som kränker medlemmarnas minoritetsrättighe- ter, dvs. beslut som förutsätter samtycke av alla eller vissa medlemmar och sådant samtycke inte har getts.
Nulliteter är också beslut som fattats på stämma som inte alls sam- mankallats eller om bestämmelserna om kallelse väsentligen eftersatts. Det saknar dock betydelse att kallelsen uteblivit om samtliga medlem- mar samtycker till att hålla stämman trots att den inte sammankallats. Med väsentlig överträdelse av bestämmelserna om kallelse avses de fall då kallelsen varit bristfällig i väsentliga avseenden, t.ex. så att de ären- den som skall behandlas vid stämman inte individualiserats i kallelsen.
I nullitetsfallen kan ogiltigheten inte alltid göras gällande hur länge som helst. Längre tidspassivitet från föreningsmedlemmars, garanters, styrelsens, styrelseledamöters eller verkställande direktörens sida kan enligt allmänna rättsregler ha den verkan att de förlorar sin rätt att föra talan mot beslutet.
236 F ötfattningskommentar SOU 1998:82
Domstol kan ändra vid föreningsstämma fattat beslut som klandrats förutsatt att det kan konstateras vilket innehåll beslutet rätteligen borde haft. I annat fall skall domstolen i sitt utslag ogiltigförklara förenings- stämmans beslut. Domstolens avgörande är i vartdera fallet bindande också för medlemmar och garanter som inte har fört talan. Är före— ningsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för registrering och har det upphävts eller ändrats genom en dom som vun— nit laga kraft eller har det genom beslut under rättegången förordnats att föreningsstämmans beslut inte får verkställas, skall rätten underrätta Finansinspektionen för registrering.
7 kap. 18 g EFL
Hänvisningen till 7 kap. 18 & EFL avser bestämmelser om styrelsetalan mot föreningen och om skiljeklausul i stadgar. Bestämmelserna över- ensstämmer väsentligen med motsvarande reglering i UFL.
Ändring av försäkringsförenings stadgar
7 5 Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är giltigt om samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Innebär beslutet att ny grund för medlemskaps upphö— rande införs, och skall det gälla även dem som är medlemmar i före- ningen närjf'ågan avgörs, är beslutet dock giltigt endast om beslutet på den senare stämman biträtts av samtliga röstande.
Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna som innebär nya be— stämmelser omfördelning av tillgångarna vid en förenings upplösning skall fattas i samma ordning som beslut enligt 6 kap. 1 39.
Har i stadgarna tagits in ytterligare villkor för ändring av stadgar- na gäller det villkoret.
Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för regist- rering sedan ändringen har stadfästs. Beslutet får inte verkställas förr- än registrering har skett.
Bestämmelser om ändring av stadgar finns i 37 & UFL. Den nu före- slagna bestämmelsen har dock utformats efter mönster av 7 kap. 14 och 15 åå EFL.
Till skillnad från vad som gällt enligt UFL skall, som framgår av första stycket, ändring av stadgar alltid beslutas av föreningsstämman.
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 237
Enligt UFL har hittills funnits möjlighet att, om samtliga röstberättigade var överens, genom ett skriftligt förfarande ändra stadgarna. Ett sådant förfarande förekom främst i små föreningar och i föreningar med full- mäktigesystem (Se Gabrielsson/Wenner, Den nya lagen om understöds- föreningar, s. 108). Det föreslås att det system som gäller enligt EFL, nämligen att stadgarna ändras vid föreningsstämma, införs.
När det gäller majoritetskrav bör samma krav som enligt EFL gälla, dvs. att samtliga röstberättigade vid en föreningsstämma förenat sig om beslutet eller att beslutet fattats på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av två tredjedelar av de röstande.
I vissa fall bör, liksom enligt UFL och EFL, högre majoritetskrav uppställas. Ett beslut som innebär att ny grund för medlemskaps upphö- rande införs, och som skall gälla även dem som är medlemmar i före- ningen när frågan avgörs, skall således biträdas av samtliga röstberätti- gade eller, vid beslut på två stämmor, av samtliga röstande på den sena- re stämman.
Beslut som innebär att nya bestämmelser om fördelning av tillgång- arna vid en förenings upplösning införs, skall fattas i samma ordning som beslut om likvidation. Detta framgår av andra stycket. Anledning- en härtill är att dessa båda beslut oftast torde fattas vid samma tillfälle.
I tredje stycket stadgas, i likhet med vad som gäller enligt UFL, att om ytterligare villkor för stadgeändring tagits in i stadgarna gäller det villkoret. Vanligen är det fråga om att stadgeändring av visst slag krä- ver större majoritet än vad lagen föreskriver eller att beslutet skall fattas på en eller två ordinarie stämmor.
De ändrade stadgarna skall underställas Finansinspektionen för stad- fästelse, se 2 kap. 7 5. Vidare framgår av fjärde stycket att beslutet där- efter skall anmälas för registrering och att beslutet inte får verkställas förrän registrering skett.
Allmänna bestämmelser om revision
8 5 Följande bestämmelser om revision i 8 kap. lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar skall tillämpas på försäkringsföreningar:
1 5 om revisorernas antal, deras tillsättande, mandattiden, underrät- telse och revisorssuppleanter, dock med den avvikelsen att en för- säkringsförening skall ha minst två revisorer, 3 3? om allmänna behörighetskrav och allmänna kvalifikationskrav för revisorer, om revisionsbolag samt om revisor i koncern, 5 5 om auktoriserad och godkänd revisor, 7 3? om revisorsjäv,
238 Författningskommentar SOU 1998:82
8 5 om revisorsuppdragets upphörande, dock med den avvikelsen att styrelsen för en försäkringsförening får, när en revisors uppdrag upphör i förtid eller revisorn av annan anledning inte kan utöva sitt uppdrag, i stället för att vidta åtgärder för tillsättande av en ny revisor, anmäla förhållandet för F inansinspektionen som på för- slag av styrelsen skall utse en ny revisor under tiden fram till nästa ordinarieföreningsstämma, 10 59 om revisorernas granskning och dess omfattning, ]] 5 om revisorernas rätt till upplysningar och biträde, 12 fom revisorernas påteckning på årsredovisningen och koncernre- dovisningen, 15 fom revisorernas rätt och skyldighet att närvara vid förenings- stämma, 16 å om revisorernas tystnadsplikt och upplysningsskyldighet, dock med den avvikelsen att upplysningsskyldigheten enligt andra stycket 2 inte skall avse granskare.
Enligt denna paragraf görs med vissa undantag bestämmelserna om revision och särskild granskning i 8 kap. EFL tillämpliga på försäk- ringsföreningar. Bestämmelserna motsvaras i huvudsak av den nuva- rande regleringen i 31 & UFL som delvis är baserad på 45 &, 46 5 1 och 2 mom samt 49-51 55 lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.
8 kap. 1 & EFL
Hänvisningen till 8 kap. 1 & EFL avser bestämmelser om bl.a. tillsät- tande av revisorer. Liksom enligt gällande lag skall en försäkringsföre- ning ha minst två revisorer. Det är i allmänhet föreningsstämman som utser revisorer. I försäkringsföreningens stadgar kan dock föreskrivas att revisorerna skall utses på annat sätt.
En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Till skillnad från gällande lag och i överensstämmelse med vad som gäller för försäkringsbolag (se 10 kap. 1 & andra stycket FRL) behöver ett revisionsuppdrag inte vara tidsbegränsat utan kan gälla tills vidare. Om uppdraget inte skall gälla tills vidare, skall uppdragstiden bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma på vilken revisorsval förrättas. Den som har utsetts till revisor skall ome- delbart underrättas om det. Har revisorn valts på föreningsstämma är styrelsen skyldig att sörja för underrättelsen. I annat fall ligger skyldig- heten på den som har tillsatt revisorn.
Den föreslagna lagen kräver inte att suppleant för revisor utses. Stadgarna kan dock föreskriva att så skall ske. Anges inget i stadgarna
SOU 1998:82 Författningskommentar 239
beslutar föreningsstämman om revisorssuppleanter, Har suppleant för revisor utsetts gäller lagens bestämmelser om revision för suppleanter i tillämpliga delar.
Om möjlighet för Finansinspektionen att förordna revisor, se 12 &.
8 kap. 3 & EFL
Hänvisningen till 8 kap. 3 & EFL avser bl.a. bestämmelser om allmänna behörighetskrav för revisorer. Bestämmelserna överensstämmer delvis med gällande lag.
Varje revisor, som inte är auktoriserad eller godkänd, skall vara bo- satt inom EES, om inte i det särskilda fallet tillåts annat. Detta gäller dock inte, om även en auktoriserad eller godkänd revisor deltar i revi- sionen. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsför- bud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 & föräldrabalken får inte vara revisor.
Som grundläggande krav i fråga om en revisors kompetens gäller att revisorn i försäkringsföreningen skall ha insikt i och erfarenhet av re- dovisning och ekonomiska förhållanden som fordras för uppdragets fullgörande. Detta krav är såtillvida flexibelt att dess innebörd är bero- ende av försäkringsföreningens storlek och arten av dess verksamhet.
Till revisor kan utses också ett auktoriserat eller ett godkänt revi- sionsbolag. Då ett revisionsbolag utsetts till revisor skall en huvudans- varig för revisionen utses av bolaget. I ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige alltid vara auktoriserad revisor och i ett god- känt revisionsbolag alltid auktoriserad eller godkänd revisor. Ett revi- sionsbolag som utsetts till revisor skall till föreningens styrelse anmäla vem som är huvudansvarig. På den huvudansvarige skall tillämpas re- visionsreglerna om jäv och revisors rätt att och skyldighet att närvara vid föreningsstämma. Den huvudansvarige skall ha rätt att ensam eller i förening med annan teckna revisionsbolagets firma. Revisionsberättelse skall undertecknas med revisionsbolagets firma av den huvudansvarige.
8 kap. 5 & EFL
Hänvisningen till 8 kap. 5 & EFL avser bestämmelser som anger i vilka föreningar en auktoriserad revisor skall utses. Skyldigheten att anlita auktoriserad revisor är knuten till de redovisade tillgångamas nettovär- den och antalet anställda hos föreningen. Regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer kan förordna att en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor.
240 Författningskommentar SOU 1998:82
Skyldigheten att utse kvalificerad revisor och möjligheten att få dis- pens från denna skyldighet gäller även koncernförhållanden. Om en koncern i sin helhet uppfyller något av de nämnda kriterierna är moder— föreningen skyldig att ha kvalificerad revision.
8 kap. 7 & EFL
Hänvisningen till 8 kap. 7 & EFL avser bestämmelser om jäv för revisor som delvis i sak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i UFL. .
Jäviga att vara revisorer är medlemmarna av försäkringsföreningens styrelse och verkställande direktören. Detsamma gäller motsvarande personer i dotterföretag till föreningen. Jäviga är dessutom de som har till uppgift att sköta föreningens bokföring eller medelsförvaltning eller att övervaka dessa. Jäviga är också nära släktingar till styrelseledamöter eller verkställande direktör. Revisor får inte heller den vara som utövar vad som normalt sammanhänger med medlemskap i försäkringsföre- ningen, står i låneskuld till denna eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka föreningen eller sådant företag har ställt säkerhet.
Den som skall utses till revisor i ett dotterföretag måste också vara behörig att vara revisor i moderföretaget. En revisor får vid revisionen inte anlita någon som omfattas av revisorsjäv. Anställda med uppgifter uteslutande eller huvudsakligen för internrevision i föreningen får dock biträda revisorn i den utsträckning det är förenligt med god revisions- sed.
8 kap. 8 & EFL
Hänvisningen till 8 kap. 8 & EFL avser bestämmelser om revisors upp- dragstid som har viss motsvarighet i gällande lag.
En revisor utses för viss tid eller tills vidare på obestämd tid. Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör först när ny revisor utsetts. Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett honom begär det. Anmälan om detta skall göras hos styrelsen och, om en revisor som inte är vald på föreningsstämma vill avgå, hos dem som har tillsatt honom. En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta till Finansinspektionen. Det gäller både vid entledigande och frivillig avgång. En revisor som avgår i förtid bör meddela detta skriftligt. Avgång i förtid bör också framgå av revisions- berättelsen. Gäller revisorns uppdrag tills vidare föreligger ingen an—
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 241
mälningsskyldighet till Finansinspektionen. Anmälan behöver inte hel- ler ske, om revisorn skulle bli omvald på den ordinarie stämma, där revisorsval skall ske eller om revisorn på stämma frivilligt lämnar sitt uppdrag.
Styrelsen måste ordna med fyllnadsval av revisorn, om en revisors uppdrag upphör i förtid och om revisorn blir obehörig och det saknas suppleant. Styrelsen kan då bli skyldig att utlysa extra föreningsstämma för val av ny revisor. I stället för att ordna med fyllnadsval eller utlysa extra föreningsstämma kan styrelsen anmäla förhållandet för Finansin- spektionen som på förslag av styrelsen skall utse en ny revisor under tiden fram till nästa ordinarie föreningsstämma.
8 kap. 10 & EFL
Hänvisningen till 8 kap. 10 å EFL avser innehållet i revisionsuppdra- get. Stadgandet överensstämmer delvis i sak med motsvarande regle- ring i UFL.
Revisorerna skall granska försäkringsföreningens årsredovisning jämte räkenskaperna samt dess förvaltning. Omfattningen av revisionen bestäms enligt god revisionssed. Innebörden av begreppet god revi- sionssed utformas närmast genom förmedling av revisorsorganisatio- nerna främst FAR. Revisorerna skall i första hand övervaka att före- ningen i sin verksamhet iakttar lag och sina stadgar. Revisorerna kan i allmänhet inte ingripa i rena ändamålsenlighetsfrågor.
Om försäkringsföreningen är en moderförening, skall revisorerna även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.
Föreningsstämman kan ge revisorerna föreskrifter som inte får stri- da mot lag, stadgarna eller god revisionssed. Revisorerna är i allmänhet skyldiga att iaktta dessa föreskrifter. Föreskrifterna kan t.ex. ålägga revisor att verkställa ett visst minimiantal revisioner under räkenskap- sperioden.
8 kap. 11 & EFL
Hänvisningen till 8 kap. 11 & EFL avser styrelsens och verkställande direktörens skyldighet att biträda revisor. Stadgandet överensstämmer delvis med motsvarande reglering i UFL.
Försäkringsföreningens ledning skall ge revisorerna tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som dessa finner behövligt samt lämna de upplysningar och det biträde som de begär. Samma
242 Författningskommentar SOU 1998:82 ___—_a
skyldighet föreligger för företagsledningen och revisorerna i ett dotter— företag gentemot revisorerna i en moderförening.
8 kap. 12 g EFL
Hänvisningen till 8 kap. 12 & EFL innebär att revisorerna i en försäk— ringsförening skall på årsredovisningen och i förekommande fall på koncernredovisningen skriva en hänvisning till revisionsberättelsen. Av anteckningen skall framgå att revisionen slutförts och att berättelse över den avgivits. Syftet med anteckningen är närmast att fastslå vilken års- redovisning eller koncernredovisning revisionen gällt. Om revisorerna inte kan godkänna försäkringsföreningens balansräkning eller resul- taträkning, skall de anteckna även detta.
8 kap. 15 & EFL
Hänvisningen till 8 kap. 15 5 EFL innebär att revisorerna har rätt att närvara vid föreningsstämmorna. De är skyldiga att närvara vid en stämma, om det med hänsyn till ärendena kan anses påkallat. Bestäm- melserna har motsvarighet i UF L.
8 kap. 16 & EFL
Hänvisningen till 8 kap. 16 & EFL avser bestämmelser om revisorernas tystnadsplikt och om deras upplysningsskyldighet.
I gällande reglering för försäkringsföreningar kommer revisorernas tystnadsplikt till uttryck genom en straffbestämmelse som stadgar straff för revisorn eller dennes medhjälpare, som trots att han insett eller bort inse att skada kunde följa därav yppar något om det som vid verkställd granskning kommit till hans kännedom utan att det med nödvändighet fordras för fullgörande av hans uppdrag. Motsvarande bestämmelse gällde tidigare även för ekonomiska föreningar men genom 8 kap. 15 & EFL borttogs denna och en positiv sekretessbestämmelse infördes.
Revisorerna får inte lämna upplysningar om försäkringsföreningen som de har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för föreningen. Tystnadsplikten gäller i förhållan- de till såväl enskilda medlemmar som utomstående.
Uppgiftsskyldigheten innebär att revisorerna är skyldiga att till före- ningsstämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det inte skulle vara till väsentlig nackdel för föreningen. Vidare är reviso- rerna skyldiga att lämna medrevisor, ny revisor och, om försäkringsfö-
SOU 1998:82 Författningskommentar 243
reningen har försatts i konkurs, konkursförvaltare erforderliga upplys— ningar om föreningens angelägenheter. Revisorerna är också skyldiga att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Revisionsberättelse
9 & Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till föreningens styrelse senast två veckor före den ordinarieföreningsstämman.
Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsre- dovisningen upprättats i överensstämmelse med lagen ( 1 995 .'1 5 60) om årsredovisning i försäkringsföretag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag, skall reviso- rerna ange detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försummelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en styrel- seledamot eller verkställande direktören till last eller att en styrelsele- damot eller verkställande direktören på annat sätt handlat i strid med denna lag, lagen om årsredovisning i försäkringsföretag eller stadgar- na, skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande ifråga om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören. Revisorerna kan även i övrigt i berättel- sen anteckna de upplysningar som de önskar meddela medlemmarna och garanterna.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast- ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det i för- valtningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust.
I moderförening skall revisorerna avge en särskild revisionsberät- telse betrafande koncernen. Härvid skall första - fjärde styckena till- lämpas.
Bestämmelserna, som delvis motsvaras av 31 & UFL, har utformats efter mönster av 10 kap. 1 1 & FRL.
Ang. revisors rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen av vis- sa iakttagelser vid revisionen, se 14 5.
244 Författningskommentar SOU 1998:82
Revisors erinringar
10 5 De erinringar som revisor framställt till styrelsen eller verkstäl- lande direktören skall antecknas i ett protokoll eller någon annan handling som skall överlämnas till styrelsen och bevaras av denna på betryggande sätt.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, har utformats efter möns— ter av 10 kap. 12 & FRL.
Anmälan om att revisor eller revisorssuppleant utsetts
11 Q' När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan om detta genast göras till F inansinspektionen. Om han valts på föreningsstäm- man skall anmälan göras genom styrelsens försorg. I annat fall skall anmälan göras av den som utsett honom. Närmare föreskrifter om så- dan anmälan meddelas av inspektionen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 32 tj andra stycket UF L.
Revisorer förordnade av Finansinspektionen
12 5 F inansinspektionen får förordna en eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i revisionen. Inspektionen kan när som helst återkalla förordnandet.
En revisor som förordnats av F inansinspektionen skall iaktta de fö- reskrifter som inspektionen meddelar. Arvode skall betalas av försäk— ringsföreningen med belopp som inspektionen bestämmer.
Paragrafen överensstämmer i sak med 69 & UF L.
Anmälan till Finansinspektionen när reglerna om utseende av revisor åsidosatts
13 Q' Styrelsen skall, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor, göra anmälan hos F inansinspektionen 1. om auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 8 5, 2. om en revisor är obehörig enligt 8 9", 3. om en bestämmelse i stadgarna om antalet revisorer eller om revi- sorers behörighet ha åsidosatts. Anmälan enligt första stycket kan göras av envar.
SOU 1998:82 Författningskommentar 245
Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, har utformats efter möns- ter av 10 kap. 7 & FRL.
Revisors rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen
14 5 Om revisorn vid fullgörandet av sitt uppdrag i försäkringsföre- ningen får kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som regle- rarförsäkringsföreningars verksamhet,
2. kan påverka försäkringsföreningens fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resul- taträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 59 tredje stycket skall revisorn omgående rapportera detta till F inansinspektionen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 32 a & UFL.
6 kap. Likvidation och upplösning
Kapitlet innehåller bestämmelser om likvidation och upplösning. Be- stämmelserna anknyter till motsvarande regelsystem i såväl FRL som EFL och har i stor utsträckning sin motsvarighet i UFL. Således bibe- hålls väsentligen de nuvarande förutsättningarna för frivillig likvidation och regleringen av tvångslikvidation.
Bestämmelserna om frivillig likvidation återfinns i 1 &. Regleringen av tvångslikvidation innefattar bestämmelser om tvångslikvidation då medlemsantalet nedgår under minimum (2 5), personligt betalnings- ansvar (3 å), övriga fall av tvångslikvidation (4 8), förfarandet hos rät- ten (5 5), kostnader för delgivning m.m. (6 5), utseende av likvidatorer (7 5) och likvidator förordnad av Finansinspektionen (8 5).
Kapitlet innehåller också bestämmelser om likvidatoremas och revi- sorernas ställning vid likvidation (9 5), samt föreningsstämmans ställ- ning när försäkringsföreningen är försatt i likvidation (10 5). I 11 & stadgas om styrelsens och verkställande direktörens skyldighet att avge redovisning för sin förvaltning av försäkringsföreningens angelägen- heter då likvidationen inträtt.
1 kapitlet finns vidare bestämmelser om kallelse på okända borgenä- rer (12 å), avyttring av egendom (13 å), årsredovisning, revision och föreningsstämma under likvidationen (14 &) samt förbud mot att anta nya medlemmar m.m. (15 ä).
1 kapitlet stadgas om skifte av försäkringsföreningens behållna till- gångar i 16 &, om återbäringsskyldighet i 17 å och om talan mot försäk- ringsföreningen samt förlorad rätt till skiftad egendom i 18 5.
246 Författningskommentar SOU l998:82 &
Då likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag skall de upprätta en slutre- dovisning över likvidationsförfarandet. Bestämmelser härom finns i 19 &.
Försäkringsförening som trätt i likvidation skall anses upplöst då slutredovisningen har lagts fram på föreningsstämma. Regler om detta finns i 20 5. I 21 & stadgas om fortsatt likvidation. I vissa fall kan en likvidation avbrytas och verksamheten återupptas. Bestämmelser härom finns i 22 5.
I kapitlet ingår också specialstadganden om konkurs (23—25 55). På försäkringsförenings konkurs tillämpas i övrigt konkursrättens allmän- na stadganden.
Kapitlet reglerar vidare betalning till garanter i försäkringsförening- ar (26 8) samt överlåtelse av försäkringsbestånd vid likvidation eller konkurs (27-30 85).
Frivillig likvidation
] 5 F öreningsstämman kan besluta att försäkringsföreningen skall trä- da i likvidation.
Ett beslut om likvidation är giltigt endast om samtliga röstberättiga- de har förenat sig om beslutet eller detta har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor, och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.
Längre gående villkor för att beslutet skall bli giltigt får föreskrivas i stadgarna. Likvidationen inträder omedelbart eller den senare dag som föreningsstämman beslutar.
Ett beslut om likvidation kan dock alltid fattas med enkel majoritet, om det gäller ett beslut enligt 23 59 andra stycket eller om det föreligger grund för tvångslikvidation enligt 2 eller 4 59. Vid lika röstetal utgörs stämmans beslut av den mening som ordföranden biträder. Ett beslut om likvidation enligt detta stycke har omedelbar verkan.
Paragrafen motsvarar delvis 40 & UFL samt 1 1 kap. 1 & EFL.
Av första stycket framgår att föreningsstämma kan fatta beslut om likvidation. Det är då alltid fråga om frivillig likvidation även om grund för tvångslikvidation i och för sig föreligger. Föreningsstämman kan alltså besluta om likvidation dels när medlemmarna så önskar, dels när föreningen av andra skäl som anges i lagen eller i stadgarna kan sättas i likvidation av rätten. I det sistnämnda fallet kan föreningsstämman sä- gas ta konsekvenserna av läget och förekomma rättens ingripande. (Se Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar, andra upplagan, s. 395). Regler om beslutförhet återfinns i andra stycket.
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 247
I tredje stycket anges att längre gående villkor kan föreskrivas. Det kan t.ex. vara frågan om krav på ännu större stämmomajoritet. Däremot får inte lindrigare krav uppställas (se Mallmén, a.a. s. 396). I stycket regleras även den tidpunkt när likvidationen inträder. Som huvudregel inträder likvidationen omedelbart. Föreningsstämman kan dock, i de fall som här avses, dvs. då föreningen inte är skyldig att träda i likvida- tion, skjuta på förfarandet och besluta att likvidationen skall inträda viss senare dag.
Att enkel majoritet alltid är tillräcklig vid frivillig likvidation i de fall då grund för tvångslikvidation föreligger framgår av fjärde stycket. Detta gäller oavsett om stadgarna skulle föreskriva större majoritet. Även vid beslut om likvidation med anledning av att föreningens kon- kurs avslutas med överskott, se 23 &, gäller som framgår av lagtexten, kravet på enkel majoritet. Vidare framgår att beslut om likvidation en- ligt detta stycke alltid får omedelbar verkan och att föreningsstämman inte kan besluta att likvidationen skall inträda först en viss senare dag.
Tvångslikvidation då medlemsantalet nedgår under minimum
2 5 Om antalet föreningsmedlemmar går ned under det lägsta antal som föreskrivs i 2 kap. 1 5? första stycket eller som F inansinspektionen bestämt enligt 4 kap. 10 5, skall styrelsen omedelbart anmäla detta till inspektionen. Inspektionen skall pröva om försäkringsföreningen skall få fortsätta sin verksamhet. Om inspektionen lämnar medgivande till detta, skall inspektionen föreskriva de villkor som skall gälla och be- stämma nytt antal minsta medlemmar för föreningen. Om inspektionen beslutar att inte medge föreningen att fortsätta verksamheten, skall fö- reningen träda i likvidation.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 41 å andra stycket UFL.
Personligt betalningsansvar
3 5 Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem enligt 2 5 svarar de och andra som med vetskap om denna under- låtenhet handlar på föreningens vägnar solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för föreningen. En styrelseledamot undgår dock an- svar, om han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom. Solidariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för fö- reningen inträder även för sådana medlemmar som, när likvidations-
248 F örfattningskommentar SOU l998:82
plikt föreligger enligt 2 58, med vetskap om likvidationsplikten deltar i beslut att fortsätta föreningens verksamhet.
Paragrafen motsvarar delvis 46 & UFL samt 11 kap. 3 & tredje stycket första - tredje meningarna EFL. Bestämmelsen innebär att styrelsele- damöter som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt 2 13”, och andra, t.ex. verkställande direktör, som med vetskap om styrelsens un— derlåtenhet handlar på föreningens vägnar, svarar solidariskt för före- ningens därefter uppkommande förpliktelser. Som framgår av paragra- fen undgår dock en styrelseledamot ansvar om han visar att underlåten- heten inte beror på försummelse hos honom. (Se a.a. s. 401.) Detta är en nyhet i förhållande till UFL.
Med försummelse avses underlåtenhet på grund av uppsåt eller oaktsamhet. För ansvar krävs inte något samband mellan försummelsen och skadan för att ansvar skall inträda. Självvald passivitet utgör inte i och för sig grund för ansvarsbefrielse. Om styrelseledamoten fått fel- aktig, missvisande eller bristande information kan han undgå ansvar om han kan visa att det inte funnits anledning att misstänka att medlem- santalet var för lågt (Se prop. 1987/88:10 s. 71 f.).
Av paragrafen framgår slutligen att även medlemmar kan bli per- sonligt, solidariskt ansvariga.
Övriga fall av tvångslikvidation
4 5 Rätten skall förordna att försäkringsföreningen skall träda i likvi— dation, om
1. likvidationsskyldighet föreligger enligt 2 5? eller stadgarna och nå— gon uppgift om att föreningen trätt i likvidation inte införs i försäk— ringsföreningsregistret inom sex veckor från det att denna skyldig- het inträtt,
2. föreningen efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 23 5, eller
3. F inansinspektionen återkallat koncessionen.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att likvi- dationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första in- stans. "
Frågor om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av F inansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, föreningsmedlem eller röstberättigad som inte är medlem. 1 de fall som avses i första stycket 2 prövas hågan även
SOU 1998:82 Författningskommentar 249
på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
I paragrafens första stycke har upptagits de fall där rätten skall förordna att en förening skall träda i likvidation.
Första punkten, som delvis motsvarar 41 & UFL, upptar för det första det fallet att antalet medlemmar nedgått under det lägsta tillåtna. För det andra behandlas det fallet att det finns en likvidationsgrund an- given i stadgarna. Det kan t.ex. anges att föreningen skall träda i likvi- dation om förutsättningarna för verksamheten ändras på visst sätt.
Andra punkten motsvarar 61 å andra stycket UF L. Föreningen skall träda i likvidation om den är i försatt i konkurs och konkursen avslutas med överskott. Enligt 23 & förutsätts att föreningsstämman då beslutar om frivillig likvidation. Sker inte detta inom en månad från det konkur- sen avslutats skall rätten förordna att föreningen skall träda i likvida- tion.
Tredje punkten har utformats efter mönster av 14 kap. 3 5 första stycket 4 FRL och innebär att rätten skall förordna att föreningen skall träda i likvidation om föreningens koncession har återkallats. Om åter- kallelse av koncession, se 10 kap. 12 5.
Andra stycket motsvarar 71 & fjärde stycket UFL. Enligt tredje stycket prövar rätten inte frågan om tvångslikvidation ex. officio utan endast på anmälan av Finansinspektionen eller på ansö- kan av en behörig sökande. Behörig sökande är styrelsen, styrelseleda- möterna, verkställande direktören, föreningsmedlem eller röstberättigad som inte är medlem. När det gäller den situationen att en konkurs av— slutats med överskott får ansökan också göras av borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
Slutligen kan noteras att i 45 & första stycket UFL anges som sär- skild grund för tvångslikvidation att en understödsförening saknar en till understödsföreningsregistret anmäld behörig styrelse. Bestämmelser av motsvarande innebörd finns i 11 kap. 4 & första stycket 3 EF L och i 14 kap. 3 5 6 FRL. 1 banklagstiftningen har någon sådan likvidations- grund inte tagits upp. I förarbetena till den lagstiftningen angavs att Bankinspektionen hade till uppgift att kontrollera att ett sådant förhål— lande inte uppstår och om det likväl inträffade ingripa mot banken i fråga (prop. 1986/87:12 Föreningsbankslag 5.100). Om en försäkrings- förening inte utsett behörig styrelse och trots föreläggande underlåter att göra det kan Finansinspektionen ingripa mot föreningen med stöd av 10 kap. 8 & andra stycket 7. En särskild likvidationsgrund är därför onödig. Av denna anledning saknar lagförslaget motsvarighet till 45 5 första stycket UFL.
250 Författningskommentar SOU 1998:82
Förfarandet hos rätten
5 9” Görs ansökan eller anmälan som avses i 4 39 tredje stycket, skall bestämmelserna om förfarandet hos rätten i 11 kap. 5 35 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas, dock skall även F i- nansinspektionen kallas till rätten, dåfågan om skyldighet för försäk- ringsföreningen att träda i likvidation skall prövas.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 45 å andra stycket UFL.
Kostnader för delgivning m.m.
6 9” Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt 2 eller 4 5, skall kostnaderna betalas av försäkringsföreningens medel, om föreningen förpliktas träda i lik- vidation eller rätten i annat fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av F inansinspektionen, skall dessa kostnader betalas av försäk- ringsföreningen eller, om föreningen saknar tillgångar, av staten.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, överensstämmer med 11 kap. 6 & EFL. Det får anses lämpligt att i likhet med vad som gäller för ekonomiska föreningar uttryckligen ange vad som skall gälla beträf- fande delgivningskostnader. Sökanden och Finansinspektionen har så- lunda rätt till ersättning av försäkringsföreningens medel för i lagtexten angivna kostnader i samband med ett tvångslikvidationsförfarande. Staten betalar kostnaderna för F inansinspektionen om föreningen sak- nar tillgångar.
Utseende av likvidatorer
7 Q' Föreningsstämman eller den domstol som fattar beslut att försäk- ringsföreningen skall träda i likvidation enligt 4 59 första stycket 3, skall samtidigt utse en eller flera likvidatorer. Ifall som avses i 4 5 första stycket 1 och 2 skall domstolen i stället förelägga föreningen att inom viss tid, dock minst sex veckor, till domstolen inkomma med bevis om att föreningsstämman har utsett likvidator. Har något beslut om detta inte registrerats inom denna tid skall domstolen utse likvidator. I stad- garna kan föreskrivas att dessutom en eller flera likvidatorer skall till- sättas på något annat sätt. Likvidatorerna träder i styrelsens och verkställande direktörens ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen.
SOU 1998:82 Författningskommentar 251
Saknar en försäkringsförening som trätt i likvidation, till registret anmälda behöriga likvidatorer, skall rätten förordna en eller flera lik- vidatorer efter anmälan av F inansinspektionen eller på ansökan av medlem eller röstberättigad som inte är medlem eller borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan fö- reträda föreningen.
Likvidatorerna skall genast anmäla likvidationsbeslutet för registre- ring.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 43 - 44 åå, 47 och 49 åå och 71 å tredje stycket UFL och har utformats efter förebild av 14 kap. 6 å FRL. Till skillnad från vad som gäller enligt UFL skall dock den domstol som fattar beslut om likvidation utse likvidator.
Likvidator förordnad av Finansinspektionen
8 5 F inansinspektionen skall om det behövs förordna en likvidator att tillsammans med de övriga likvidatorerna genomföra likvidationen. När en försäkringsförening som meddelar livförsäkring trätt i likvida- tion, skall en sådan likvidator alltid förordnas. Föreningens firma teck- nas av den likvidator som inspektionen förordnat i förening med annan som äger teckna firman.
Bestämmelserna i denna lag om likvidator skall tillämpas på den likvidator som har utsetts av F inansinspektionen. Sådan likvidator får endast entledigas av inspektionen. Ersättare får inte förordnas av rät- ten.
En likvidator som harförordnats av F inansinspektionen har rätt till arvode av föreningen. Arvodet bestäms av inspektionen.
Paragrafen har utformats efter mönster av 14 kap. 7 å F RL och motsva— rar i huvudsak 72 å första stycket UFL.
Likvidatorerna m.m.
9 5 Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag och lagen (1995:]560) om årsredovisning i försäkringsföretag skall tilläm- pas på likvidatorerna, i den män inte annat följer av detta kapitel.
Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att föreningen trä- der i likvidation. Bestämmelserna i 5 kap. 8 - 14 få" skall tillämpas un- der likvidationen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande huruvida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjs.
252 Författningskommentar SOU l998:82
Paragrafen överensstämmer delvis med 53 å UFL.
Enligt första stycket likställs likvidatorerna med styrelseledamöter, om något annat inte följer av bestämmelserna i detta kapitel. Av denna bestämmelse jämfört med 5 kap. 1 å följer bl.a. att likvidatorerna är underkastade samma behörighetsvillkor och jävsregler som gäller för styrelseledamöter samt att de kan entledigas och avgå enligt samma regler som för styrelseledamöter. Det senare gäller emellertid inte den av Finansinspektionen utsedda likvidatorn, vilken endast kan entledigas av inspektionen. Är likvidatorerna flera blir reglerna om sammanträden m.m. tillämpliga. Vidare har likvidatorerna rätt att gemensamt företräda föreningen och förordna firmatecknare. Den av F inansinspektionen förordnade likvidatom skall dock enligt 8 å alltid teckna firman i före- ning med övriga firmatecknare.
Av andra stycket, som saknar motsvarighet i UFL, framgår att ett uppdrag att vara revisor inte upphör genom att föreningen träder i lik- vidation. Vidare framgår att reglerna om revision i 5 kap. 8 — 14 åå skall tillämpas. De kvalifikationskrav för revisorer som enligt 5 kap. 8 å gällde före likvidationen bör tillämpas även under denna. Särskilda uppgifter tillkommer för revisorerna under likvidationen genom att de skall granska styrelsens och verkställande direktörens redovisning en- ligt 11 å och likvidatoremas slutredovisning enligt 14 å samt i före— kommande fall avge yttrande om likvidationens upphörande vid åter- upptagande av försäkringsföreningens verksamhet enligt 22 å.
För närvarande stadgas i 72 å tredje stycket UFL att Finansinspek— tionen kan förordna likvidationsrevisor. Enligt 5 kap. 12 å får dock Fi- nansinspektionen förordna revisor. Detta förordnande kvarstår även om föreningen träder i likvidation. Bestämmelsen i 72 å tredje stycket UF L är därför överflödig och någon motsvarighet har således inte föresla- gits.
Föreningsstämma under likvidationen
I 0 5 Ifråga om föreningsstämma under likvidationen skall bestämmel— serna i denna lag om föreningsstämma tillämpas, i den män inte annat följer av detta kapitel.
Paragrafen motsvarar i sak 52 å UFL och har utformats efter mönster av 11 kap. 8 å EFL och innebär att reglerna i 5 kap. 4 — 6 åå om före— ningsstämma skall tillämpas.
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 253
Föreningsledningens redovisningsskyldighet
11 5 När försäkringsföreningen har trätt i likvidation skall styrelsen och verkställande direktören genast avge en redovisning för sin för— valtning av föreningens angelägenheter under den tid för vilken redo— visningshandlingar inte förut har lagts fram på föreningsstämma. Re— dovisningen skall läggas fram på föreningsstämma så snart det kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning och revisionsberättelse skall till— lämpas.
Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en särskild redovisning avges för detta år. I en moderförening skall denna särskilda redovisning även omfatta koncernredovisning.
Paragrafen motsvarar 51 å UFL och överensstämmer i sak med 1 1 kap. 9 å EFL.
Kallelse på okända borgenärer
12 å” Likvidatorerna skall genast söka kallelse på försäkringsförening- ens okända borgenärer.
Bestämmelsen motsvarar 53 å UFL och överensstämmer i sak med 11 kap. 10 å EFL.
Så snart likvidatorerna tillsatts skall de gå igenom föreningens ställ- ning och skaffa sig uppgifter om föreningens tillgångar och skulder. De skall omedelbart efter likvidationsbeslutet söka kallelse på föreningens okända borgenärer. Kallelsen skall sökas utan hinder av att likvida- tionsbeslutet inte vunnit laga kraft (Mallmén, a.a. 5.412). Innebörden av reglerna är att den borgenär som inte är känd och inte heller anmäler sig inom kallelsetiden sex månader förlorar sin rätt, se 6 å lagen (1981 : 131) om kallelse av okända borgenärer.
Avyttring av egendom m.m.
13 &” Vid förvaltningen under likvidationen skall bestämmelserna i 11 kap. 11 59 första stycket lagen ( I 98 7:66 7) om ekonomiska föreningar tillämpas.
Paragrafen motsvarar delvis 53 å UFL och innebär att likvidatorerna så snart det kan ske genom försäljning på offentlig auktion eller på något annat lämpligt sätt skall förvandla föreningens egendom till pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala föreningens skulder.
254 F örfattningskommentar SOU l998:82
Föreningens rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få ett skäligt rådrum för att skaffa sig nya anställningar.
Någon motsvarighet till andra stycket i 11 kap. 11 å EFL föreslås inte. Anledningen härtill är att det i paragrafens första stycke markeras en skyldighet för likvidatorerna att överväga om en försäljning under hand är förmånligare för föreningen än en försäljning på offentlig auk- tion (jfr prop. 1986/87:12, s. 105).
Årsredovisning, revision och föreningsstämma under likvidationen
14 Q' Likvidatorerna skall för vaiy'e räkenskapsår avge en årsredovis— ning, som skall läggas fram på den ordinarie föreningsstämman för godkännande. ! fråga om stämman och redovisningen skall bestämmel— serna i 5 kap. 6 59 om fastställelse av resultaträkningar och balansräk— ningar samt dispositioner av vinst eller förlust inte tillämpas. Bestäm- melserna i 5 kap. 17 - 23 3959 och 6 kap. 2 59 årsredovisningslagen (l995:1554) samt 5 kap. 2 59 7—8 och 6 kap. 2 och 3 5939 lagen (] 995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag behöver inte heller tillämpas. I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post. T illgångarna får inte tas upp till ett högre värde än de beräknas in— bringa efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det i balansräkningen upptagna värdet eller om för en skuld och en likvidationskostnad kan beräknas åtgå ett belopp som väsentligt avviker från den redovisade avsättningen eller skulden, skall vid tillgångs—, avsättnings— eller skuld- posten det beräknade beloppet anges inom linjen.
Paragrafen motsvarar delvis 53 å UFL och har utformats i överens- stämmelse med 11 kap. 12 å EFL.
Enligt 9 å skall bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter tillämpas på likvidatorerna, i den män inte annat följer av detta kapitel.
Av första stycket framgår att likvidatorerna skall lägga fram årsre- dovisningen vid ordinarie föreningsstämma för godkännande. Resul- taträkningen och balansräkningen skall däremot inte fastställas enligt 5 kap. 5 å lagförslagetjämfört med 7 kap. 4 å 1 EFL. Inte heller skall beslut om disposition av vinst och förlust fattas enligt 5 kap. 5 å lagför- slagetjämfört med 7 kap. 4 å 2 EFL.
Från huvudregeln att årsredovisningen skall upprättas enligt samma regler som före likvidationen görs i första stycket vissa undantag. Såle- des behöver inte tilläggsupplysningar om medeltalet anställda eller om
SOU 1998:82 Författningskommentar 255
vissa löner och ersättningar göras. Inte heller behöver upplysningar lämnas om det tekniska resultatet eller försäkringsföreningens konsoli- dering med avseende på kapitalstyrka. Resultatanalys behöver inte upp— rättas.
Enligt andra stycket skall det egna kapitalet tas upp i en post i ba- lansräkningen.
Vid likvidation skall tillgångarna i regel avyttras och det behövs därför särskilda balansvärderingsregler. Tillgångarna får således enligt tredje stycket första meningen inte tas upp till högre värde än det be- räknade försäljningsvärdet efter avdrag för försäljningskostnaderna. Nedskrivning skall alltså i förekommande fall ske till detta maximivär- de. Nedskrivningen liksom justeringar av de bokförda skuldernas värde framkommer i resultaträkningen för det första likvidationsåret.
Den ovan nämnda värderingsregeln kan få till följd att vissa till- gångar kan komma att tas upp till värden som understiger vad de kan försäljas till enligt lividatorernas bedömning.] tredje stycket andra me— ningen föreskrivs att större övervärden av detta slag skall anges genom att det beräknade värdet uppges inom linjen. Skälet härför är att med— lemmarna har intresse av att så snart som möjligt åtminstone ungefärli— gen kunna bedöma slutresultatet av likvidationen. De skattekostnader som kan bli aktuella om tillgångarna realiseras bör beaktas. Antingen kan värdena anges efter avdrag för skatt eller så kan motsvarande skatt tas upp inom linjen på skuldsidan. För skuldernas del upptas en mot- svarande informationsregel, som även avser likvidationskostnaderna. Återstående sådana kostnader bör uppskattas och tas upp bland skul- derna i balansräkningen. Uppgift om dessa kostnader kan lämnas inom linjen eftersom beräkningen av kostnaderna ibland kan möta svårighe- ter. Beloppet kan då anges mera ungefärligt (Se prop. 1986/87z7 s. 220).
Förbud att anta nya medlemmar m.m.
15 9" Om en försäkringsförening trätt i likvidation eller försatts i kon- kurs får inte nya medlemmar antas eller förskott på framtida förmåner lämnas. En medlem har vid sin avgång ur föreningen rätt att få ut del av tillgångarna endast om medlemmen avgått innan beslutet om likvi- dation eller konkurs fattats av föreningen eller meddelats av rätten. Sedan beslutet om likvidationen eller konkursen fattats av förening— en eller meddelats av rätten får inte de avgifter samt de försäkrings— förmåner som förfaller till betalning efter denna tidpunkt utkrävas eller utges. Livräntebelopp som förfallit till betalning efter beslutet om likvi- dation får dock utbetalas, om försäkringsfallet intrafat innan likvida—
256 F örfzttningskommentar SOU l998:82
tionsbeslutet och utbetalning kan ske utan borgenärernas, de övriga medlemmarnas eller förmånsberättigades rätt försämras.
Har beslutet om likvidation fattats på flera föreningsstämmor gäller vad som sagts i första stycket andra meningen och andra stycket be- slutet på den sista stämman.
Paragrafen motsvarar 54 å och 61 å första stycket UFL.
Skifte av försäkringsföreningens behållna tillgångar
16 5 Vid skifte av försäkringsföreningens behållna tillgångar skall be- stämmelserna i 11 kap. 13 ? första stycket lagen (1987:667) om eko- nomiska föreningar tillämpas.
Paragrafen överensstämmer i sak med 55 å UFL och innebär att när den i kallelsen på okända borgenärer bestämda anmälningstiden har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorerna skifta föreningens behållna tillgångar. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallet till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall så mycket av föreningens medel som kan behövas för denna betalning behållas och återstoden skiftas. Enligt 2 kap. 2 å första stycket 1 1 skall det i stadgarna anges hur man skall förfara med föreningens behållna tillgångar när den upplöses. Den nu aktuella bestämmelsen reglerar alltså själva skiftet av de behållna tillgångarna.
Återbäringsskyldighet
17 5 Om tillgångarna fördelats eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att överta dem utan att betalning för skuld er- lagts eller innehållits, är den som uppburit något till nackdel för en borgenär skyldig att återbetala vad han därigenom fått om föreningen inte kan fullgöra sina förpliktelser. Detsamma gäller om de innehållna medlen inte räcker tillför att betala skulderna.
Livräntebelopp som betalas ut med tillämpning av 15 59 andra styck— et skall återbetalas, om utbetalningen är till nackdel för borgenär, medlem eller annan förmånsberättigad
För den brist som kan uppkomma när belopp skall återbetalas är likvidatorerna ansvariga efter de grunder för skadeståndsskyldighet som anges i 8 kap. 1 och 4 5959.
Paragrafen överensstämmer i sak med 57 å första stycket UF L.
SOU 1998:82 Författningskommentar 257
Talan mot försäkringsföreningen samt förlorad rätt till skiftad egendom
18 5 De föreningsmedlemmar som vill klandra skiftet skall väcka talan mot försäkringsföreningen senast tre månader efter det att slutredovis— ning lades fram på föreningsstämman.
Ifråga om återbetalningsskyldighet och om likvidators ansvarighet skall ] 7 &? tillämpas.
Om en medlem inte inom fem år efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman har anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rätt till detta. Om medlen är ringa i för— hållande till de skiftade tillgångarna, kan rätten på anmälan av likvi- datorerna och efter hörande av Finansinspektionen förordna att med— len skall tillfalla allmänna arvsfonden. ] annat fall skall 21 59 tillämpas.
Första och andra styckena samt första meningen i tredje stycket över- ensstämmer i sak med 57 å andra och tredje styckena UFL och har ut- formats efter förebild av 11 kap. 13 å andra stycket och tredje stycket första meningen EFL.
Andra och tredje meningarna i tredje stycket har utformats efter fö- rebild av tredje stycket andra och tredje meningarna i 1 1 kap. 13 å EFL och innebär att rätten under vissa förutsättningar kan förordna att med- len skall tillfalla allmänna arvsfonden.
Någon motsvarighet till 59 å UFL angående förenklat likvidations- förfarande föreslås inte. I stället skall föreningen försättas i konkurs för det fall att tillgångarna inte räcker till för att betala likvidationskostna- derna.
Likvidatorernas slutredovisning och revisionsberättelse m.m.
19 5 Vid slutredovisningen av likvidatoremas förvaltning skall be- stämmelserna i ]1 kap. 14 9" första stycket lagen (1987:667) om eko- nomiska föreningar tillämpas.
Efter det att revisionsberättelsen har avlämnats till likvidatorerna skall dessa genast kalla röstberättigade till en föreningsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade re- dovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga och sändas till röstberättigade enligt bestämmelserna i 5 kap. 6 5 samt läggas fram på stämman. Föreskrifterna i 5 kap. 6 5 om beslut på före- ningsstämma om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkstäl- lande direktören skall tillämpas på likvidatorerna.
9 17-1169
258 Författningskommentar SOU 1998:82
Paragrafen överensstämmer delvis med 53 å UFL.
Hänvisningen i första stycket till EF L innebär att när likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan ske avge en slutredovis— ning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse som avser lik- vidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisninghandlingarna skall av- lämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under lik- vidationen.
Regleringen i första stycket innebär att likvidationens gång från början till slutet skall redovisas. Även avvecklingsåtgärder av särskild betydelse skall redovisas, t.ex. försäljning på en gång av någon avse- värd del av föreningens tillgångar. Vidare skall andra förhållanden som varit av särskild betydelse för likvidationen, t.ex. orsaker till dröjsmål med avvecklingen och uppgörelser med borgenärer, redovisas (se Mallmén, a.a. s. 421).
När likvidatorerna fått revisionsberättelsen skall de enligt andra stycket första och andra meningarna genast kalla medlemmarna och garanter som är röstberättigade till föreningsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen och de övriga handlingar som anges i lagtexten skall hållas tillgängliga före stämman, läggas fram på denna och sändas till röstberättigad som begär det. Detta följer av 5 kap. 6 åjämfört med 7 kap. 8 å EFL.
Av sista meningen i andra stycket framgår att stämman skall be— handla frågan om ansvarsfrihet för likvidatorerna efter föregående rä- kenskapsårs slut. En minoritet om minst en tiondel av samtliga röstbe- rättigade kan begära uppskov till fortsatt stämma med beslut i ärende om sådan ansvarsfrihet, se 5 kap 5 å jämfört med 7 kap 4 å andra stycket 3 EFL.
Upplösning av föreningen genom slutredovisning m.m.
20 å" När likvidatorerna har lagt fram slutredovisningen, är försäk— ringsföreningen upplöst. Detta förhållande skall genast anmälas för registrering.
En tiondel av samtliga röstberättigade kan dock begära hos likvi- datorerna att en föreningsstämma inkallas för att behandla frågan hu- ruvida talan skall väckas enligt 8 kap. 5 59. Om en sådan stämma inte sammankallas i föreskriven ordning, skall Finansinspektionen på an- mälan av en styrelseledamot, verkställande direktören, en revisor eller
SOU 1998:82 Författningskommentar 259
någon röstberättigad genast på föreningens bekostnad sammankalla stämman i den ordning som sägs i 5 kap. 6 59.
Om likvidatorerna finner att försäkringsföreningen är på obestånd och inte kan betala likvidationskostnaderna skall de ansöka om att fö- reningen försätts i konkurs.
Bestämmelserna i första stycket Överensstämmer delvis med 53 å UFL och har utformats efter mönster av 1 1 kap. 15 å EFL. Bestämmelserna i andra och tredje styckena saknar motsvarighet i UFL.
Av första stycket följer att föreningen är upplöst när likvidatorerna på föreningsstämma framlagt sin slutredovisning.
Minoritets rätt att påkalla föreningsstämma rörande skadeståndsta- lan, trots att slutredovisning framlagts, regleras iandra stycket. Av hänvisningen till 5 kap. 6 å följer att om likvidatorerna inte samman- kallar föreningsstämma skall Finansinspektionen kalla stämman på fö- reningens bekostnad.
Föreningens rätt att föra skadeståndstalan mot likvidatorerna regle- ras av 9 åjämfört med 8 kap. 5 å. Samma regler gäller för en minoritets rätt att på föreningens vägnar föra sådan talan. Den talefrist som följer av 8 kap. 5 åjämfört med 13 kap. 5 å tredje stycket EFL - ett år från det årsredovisning och revisionsberättelse lades fram på förenings- stämma - skall tillämpas också på minoritetens talerätt. Fristen börjar löpa när slutredovisningen läggs fram. Med hänsyn till talerätten måste den eventuella föreningsstämman hållas inom sådan tid att tillräckligt rådrum återstår för att väcka talan. Föreningen anses inte upplöst om föreningsstämma, när slutredovisningen läggs fram, beslutar att väcka talan för föreningen mot likvidatorerna.
Bestämmelserna i andra stycket är vidare tillämpliga då det gäller talan mot en medlem. Situationen kan vara den att likvidatorerna fått ansvarsfrihet vid den föreningsstämma där granskningen av slutredo- visningen har skett men att en tiondel av de röstberättigade därefter finner att skadeståndstalan bör väckas mot någon medlem som har missbrukat sin ställning. Sådan minoritetstalan förutsätter bl.a. att frå- gan om dess väckande behandlats vid föreningsstämma.
Av bestämmelserna i 8 kap. 5 åjämfört med 13 kap. 5 å fjärde stycket EFL följer att det finns möjlighet att väcka skadeståndstalan även om det erforderliga stödet för en sådan åtgärd inte fanns när frå- gan om ansvarsfrihet eller skadestånd behandlades på stämman. Talan kan således ändå väckas om föreningsstämman vilseletts. Frågan om talan i ett sådant fall skall väckas behöver inte behandlas på en ny stämma (se prop. l986/87:7 s. 224).
Tredje stycket reglerar den situationen att likvidatorerna finner att föreningen är på obestånd och att tillgångarna inte täcker likvidations-
260 F örfattningskommentar SOU l998:82
kostnaderna. Likvidatorerna skall då ansöka om att föreningen försätts i konkurs. Som anförts i motiveringen till 18 å föreslås inte någon mot- svarighet till de nuvarande reglerna om förenklat likvidationsförfaran- de.
Fortsatt likvidation
21 5 Vid behov av likvidationsåtgärd efter försäkringsföreningens upplösning skall bestämmelserna i 11 kap. 16 åförsta— tredje mening- arna lagen (198 7: 667) om ekonomiska föreningar tillämpas.
Paragrafen motsvarar 59 å UFL.
Efter en förenings upplösning kan det visa sig att föreningen har tillgångar eller att talan väcks mot föreningen eller att det av annan or- sak uppkommer behov av en likvidationsåtgärd. Likvidationen skall i sådant fall fortsätta och föreningen är då inte längre att anse som upp- löst. Om likvidationen fortsätter skall detta genast anmälas av likvidato- rerna för registrering. Kallelse till första föreningsstämman efter åter— upptagandet skall utfärdas enligt stadgarna.
Om likvidationen fortsätter anknyter den till den föregående där denna avslutades. Ny kallelse på okända borgenärer behöver inte utfär- das. Vidare inträder likvidatorerna i sina uppdrag utan särskild åtgärd. Även revisorerna återinträder utan särskild åtgärd i uppdraget.
Upphörande av likvidationen och återupptagande av försäkringsföreningens verksamhet
22 5 Om en försäkringsförening har trätt i likvidation på grund av föreningsstämmans beslut, kan stämman sedan revisorerna har avgett yttrande besluta att likvidationen skall upphöra och föreningens verk- samhet återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om det finns anledning till likvidation på grund av denna lag eller stadgarna eller om utskiftning har ägt rum. Beslut om att återuppta verksamheten får inte fattas om det inte finns full täckning för föreningens förpliktelser.
När beslut enligt första stycket fattas, skall en styrelse samtidigt väljas.
F öreningsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av styrelse skall likvidatorerna genast anmäla för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett.
Om ett likvidationsbeslut som avses i I, 2 eller 4 59 har blivit upphävt genom en dom eller ett beslut av domstol som har vunnit laga kraft,
SOU 1998 : 82 F ötfattningskommentar 261
skall likvidatorerna genast anmäla detta för registrering samt kalla till föreningsstämma för val av styrelse.
När likvidation har upphört enligt denna paragraf skall 19 5 till- lämpas.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, har förebild i 1 1 kap. 17 å EFL och 14 kap. 18 å FRL.
Motivet till att bestämmelsen införs är att det i vissa fall kan vara lämpligt att avbryta en likvidation och återuppta verksamheten. De om- ständigheter som låg till grund för föreningsstämmans beslut om likvi- dation kan ha ändrats. Det är då praktiskt att verksamheten får åter- upptas utan att en ny förening behöver bildas. I första stycket har därför fastslagits att föreningsstämman kan besluta att likvidationen skall upp— höra och föreningens verksamhet återupptas. Dock krävs att revisorerna avgett yttrande. Beslut får dock inte fattas om likvidationen hunnit så långt att utskiftning skett. Inte heller om det finns anledning till likvi- dation på grund av denna lag eller föreningens stadgar får ett sådant beslut fattas. [ enlighet med vad som stadgas för ömsesidiga försäk— ringsbolag får föreningens verksamhet inte återupptas om det inte finns full täckning för föreningens förpliktelser.
Revisorernas yttrande skall avse om det enligt deras uppfattning finns hinder som avses i andra meningen i första stycket mot att verk- samheten återupptas och om full täckning för föreningens förbindelser finns. För beslut om att föreningens verksamhet skall återupptas krävs enligt lagen endast enkel majoritet (se Mallmén, a.a., s. 426). Av 5 kap. 7 å följer att villkor om kvalificerad majoritet kan föreskrivas i stadgar- na.
Den föreningsstämma som beslutar att verksamheten skall återupp- tas skall enligt andra stycket välja styrelse. Stämmans beslut att likvi- dationen skall upphöra och verksamheten återupptas samt valet av sty- relse skall enligt tredje stycket genast anmälas för registrering av likvi- datorerna. Beslutet får inte verkställas förrän registrering skett.
Om en domstol upphäver ett likvidationsbeslut enligt 1, 2 eller 4 å skall likvidatorerna sedan domen eller beslutet vunnit laga kraft enligt fjärde stycket genast anmäla detta för registrering. De skall också ge- nast kalla till föreningsstämma för val av styrelse. Detta gäller både det fallet att ett stämmobeslut om likvidation efter klander upphävts genom dom och det fallet att rätten meddelat likvidationsbeslutet men detta upphävts genom beslut av högre instans.
Av femte stycket följer att när likvidation upphört enligt paragrafen skall likvidatorerna avge slutredovisning enligt 19 å.
262 F örfattningskommentar SOU l998:82
Konkurs
23 _å Om en försäkringsförening är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen upplöst när konkursen avslutas.
Om det finns överskott, skall föreningsstämman inom en månad från det att konkursen avslutades besluta att föreningen skall träda i likvi- dation. Om inte ett sådant beslut fattas gäller 4 å.
Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs skall likvi- dationenfortsättas enligt 21 59, om konkursen avslutas med överskott.
Paragrafen, som delvis motsvarar 60 och 61 åå UFL, överensstämmer i huvudsak med 1 1 kap. 19 å EFL.
Enligt första stycket är en försäkringsförening som har försatts i konkurs upplöst, om konkursen avslutas utan överskott.
En konkurs har ansetts medföra ett sådant avbrott i föreningens verksamhet att det regelmässigt är lämpligast både för medlemmar och andra intressenter att föreningen upphör, även om konkursen lämnar överskott (se prop. 1986/87:7 s. 229). I andra stycket föreskrivs därför att föreningsstämma skall inom en månad från konkursens avslutande besluta att föreningen skall träda i likvidation. Föreningsstämmans be- slut kan fattas med enkel majoritet, se 1 å fjärde stycket. Om inte beslut fattas inom den angivna tiden uppkommer grund för tvångslikvidation, se 4 å första stycket 2.
Tredje stycket innebär att likvidationen skall fortsättas enligt 21 å, om föreningen var i likvidation när den försattes i konkurs och konkur- sen avslutades med överskott.
Registrering av beslut om konkurs m.m.
24 5 Om en försäkringsförening försätts i konkurs skall rätten för re- gistrering underrätta Finansinspektionen om beslutet, vem som har utsetts till konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över förvaltningen.
Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har avslutats skall rätten genast för registrering un— derrätta F inansinspektionen samt ange om något överskott finns eller inte. Rätten skall även för registrering underrätta F inansinspektionen när högre rätt har upphävt ett beslut att försätta föreningen i konkurs.
SOU 1998:82 Författningskommentar 263
Paragrafen motsvarar delvis 60 å UFL och har förebild i 11 kap 20 å EFL, dock med den skillnaden att vad där sägs om företagsrekonstruk— tion inte är tillämpligt på försäkringsföreningama, se 1 kap 3 å lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.
Rätten skall enligt första stycket underrätta Finansinspektionen om en försäkringsförening försätts i konkurs. Att föreningsorganen fortfa- rande existerar trots konkursen framgår av andra stycket. Styrelsen och verkställande direktören, eller likvidatorerna, företräder föreningen så- som konkursgäldenär under konkursen, och föreningsstämman har be- fogenhet att entlediga och tillsätta styrelseledamöter eller likvidatorer. Vidare skall föreningsstämman, om konkursen har avslutats med över— skott enligt 23 å, ha normal funktion och utse likvidatorer.
När det gäller frågan om vilka som skall företräda föreningen under konkursen utgår lagen från att detta ankommer på de vid konkursens början utsedda personerna, styrelsen och verkställande direktören eller likvidatorerna, om sådana då är utsedda. Styrelseledamöterna förutsätts således stå kvar även om den tid för vilken de valts skulle gå ut innan konkursen avslutas. Men de har liksom verkställande direktören och likvidatorerna rätt att avgå. Lagens bestämmelser om entledigande och skyldighet att utse efterträdare till den som entledigas eller av annan orsak avgår gäller också (se prop. 1986/87:7 s. 230).
I tredje stycket föreskrivs att den domstol som handlägger konkur- sen skall underrätta Finansinspektionen när en konkurs har avslutats. Domstolen skall därvid ange om konkursen avslutats med överskott eller inte. Domstolen skall även underrätta inspektionen om beslut om upphävande av konkursbeslut som fattats av överrätt.
Allmänt ombud
25 5 När en försäkringsförening är i konkurs kan Finansinspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet skall som kon- kursförvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen( 1 98 7.6 72).
Det allmänna ombudet kan beträjfande medförvaltare göra en så- dan framställning som avses i 7 kap. 5 59 konkurslagen.
Även om beslut om delning av boets förvaltning har fattats, får det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.
Om arvode till det allmänna ombudet gäller bestämmelserna i kon— kurslagen om arvode till konkursförvaltare.
I denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, har med 14 kap. 21 å FRL som förebild, införts möjlighet för Finansinspektionen att förordna
264 Författningskommentar SOU 1998:82
ett allmänt ombud när en försäkringsförening försatts i konkurs. Någon skyldighet att utse sådant ombud, vilket är fallet i fråga om livförsäk- ringsbolag enligt FRL, föreligger således inte.
Betalning till garanter i försäkringsföreningar
26 5 Vid enförsäkringsförenings likvidation eller konkurs får en garant inte erhålla betalning av föreningens tillgångar för fordran avseende inbetalt garantikapital förrän föreningens övriga skulder har blivit fullt betalda eller erforderliga medel avsatts till detta.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, har utformats efter möns- ter av 14 kap. 22 å FRL. Vid en försäkringsförenings upplösning har garanterna således sämre rätt än föreningens övriga borgenärer.
Ombud för bevakning av panträtt
27 5 Ett allmänt ombud skall se till att medlemmarna i en försäkrings— förening kommer i åtnjutande av den förmånsrätt som följer med med— lemskapet.
Paragrafen överensstämmer i sak med 14 kap. 24 å FRL.
Avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd vid likvidation eller konkurs
28 5 När en försäkringsförening har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, skall beståndet av livförsäkringar om möjligt överlåtas till en eller flera andra försäkringsgivare som antingen är
1. en svensk försäkringsförening,
2. ett svenskt försäkringsbolag, eller
3. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES.
Ett avtal om överlåtelse skall godkännas av F inansinspektionen för att bli giltigt.
I 56 å UFL stadgas vad som skall gälla under likvidation vid överlåtel- se av försäkringsförenings rörelse på annan försäkringsförening eller försäkringsbolag. Det har ansetts vara en lämplig lösning för före-
SOU 1998:82 Författningskommentar 265
ningsmedlemmarna att försäkringsföreningens verksamhet avvecklas genom att rörelsen överlåts på annan försäkringsförening eller försäk- ringsbolag (se Wenner-Gabrielsson, Den nya lagen om understödsföre- ningar, s. 136).
1 den nu föreslagna bestämmelsen har uttryckligen angetts att be- ståndet av livförsäkringar om möjligt skall överlåtas till annan försäk- ringsgivare. Bestämmelsen, som utformats i enlighet med de krav EG:s försäkringsdirektiv uppställer, överensstämmer med vad som enligt 7 kap. 11 å stadgas beträffande frivillig överlåtelse av försäkringsbe- stånd, se författningskommentar till den bestämmelsen.
Genomförandet av beståndsöverlåtelsen
29 5 Vid överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 28 59 skall Finansin- spektionen iaktta vad som föreskrivs i 14 kap. 26a - 26b åå försäk- ringsrörelselagen (1982: 713).
Bestämmelserna i denna paragraf saknar motsvarighet i UFL och inne- bär en anpassning till EG:s regler.
Av 14 kap. 26 a å FRL följer att om F inansinspektionen anser att ett avtal skall godkännas, skall inspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på ett ändamålsenligt sätt kungöra avtalets innehåll. Kun- görelsen skall innehålla föreläggande för medlemmarna att inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsens utfärdande, hos in- spektionen anmäla om de har något att invända mot avtalet. Även den som inte är medlem, men som har förvärvat rätt på grund av en försäk- ring, skall få möjlighet att framföra invändningar.
Vidare följer av bestämmelsen att om det i beståndet som skall överlåtas ingår åtaganden som skall fullgöras utomlands, skall F inan- sinspektionen innan godkännande lämnas ge de behöriga myndigheter- na i det land där åtagandena skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Om överlåtelsen avser försäkringsavtal som tecknats genom en sekundäre- tablering i ett annat land, skall även de behöriga myndigheterna i det landet ges tillfälle att yttra sig.
Slutligen anges i 14 kap. 26 a å FRL att Finansinspektionen får prö- va frågan om godkännande av avtalet när myndigheterna som avses ovan yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det att den utländska myndigheten mottog meddelandet som avses i andra stycket.
14 kap. 26 b å reglerar under vilka förutsättningar Finansinspektio- nen skall godkänna ett avtal om överlåtelse. Godkännande skall sålunda lämnas om
266 F örfattningskommentar
1. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som kan ha medgivits i enlighet med 23 a å första stycket lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäk- ringsrörelse i Sverige, och
2. behörig myndighet i det land där åtaganden skall fullgöras, sam- tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.
Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäk- ringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myn— dighet. Med behörig myndighet avses, för EES-försäkringsgivare, den behöriga myndigheten i dess hemland och, för försäkringsgivare hem- mahörande i ett land utanför EES, den behöriga myndigheten i ett EES- land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.
Ett beslut om godkännande av ett avtal skall inspektionen genast re— gistrera. När registrering sker, övergår ansvaret för det överlåtna för- säkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. Är den övertagande försäkringsgivaren ett försäkringsbolag eller annan försäk- ringsgivare med koncession i Sverige, skall den övertagande försäk— ringsgivaren underrätta försäkringstagarna och dem som förvärvat rätt på grund av en försäkring om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som överlåtelsen medför. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas.
Utebliven beståndsöverlåtelse
30 5 Om inte försäkringsbeståndet ifall som avses i 28 59 har överlåtits inom ett år från likvidations- eller konkursbeslutet, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan medlemmarna.
Över avvecklingen och fördelningen skall upprättas en plan, som skall godkännas av F inansinspektionen.
Hittills har i 56 å sjätte stycket UFL stadgats att om ej överlåtelse av förenings rörelse sker vid likvidation skall stadgarnas bestämmelser om förfarandet med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning tillämpas. Den nu föreslagna regleringen överensstämmer med 14 kap. 27 å FRL. Tillgångarna får sålunda säljas och medlen fördelas mellan medlemmarna, om inte försäkringsbeståndet överlåtits inom ett år från likvidations- eller konkursbeslutet.
SOU l998:82
SOU 1998:82 Författningskommentar 267
7 kap. Fusion, frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd och inlösen av aktier i dotteraktiebolag
Kapitlet innehåller med övrig associationslagstiftning som förebild be- stämmelser om fusion mellan försäkringsföreningar. Bestämmelserna avser fusion mellan två försäkringsföreningar där en förening går upp i en annan förening (1-2 åå) och fusion genom att två eller flera försäk— ringsföreningar förenas i en nybildad försäkringsförening (3 å). I 4 å finns för de båda formerna av fusion gemensamma regler om godkän- nande av fusionsavtal. I 5 å finns bestämmelser om handläggningen hos Finansinspektionen av fusionsärenden.
Kapitlet innehåller också bestämmelser om den rätt som tillkommer pensionsfordran vid fusion (6 å), registrering av fusionsavtal (7 å), be- stämmelser om underrättelse till medlemmar och förmånstagare i sam- band med fusion (8 å), fusion mellan försäkringsförening och ett helägt dotteraktiebolag (9 å), inlösen av aktier i ett dotterbolag (10 å) och överlåtelse av försäkringsbestånd (11 å).
Fusion genom absorption
] 5 Genom ett avtal om fusion kan en försäkringsförening (den överlå— tande föreningen) gå upp i en annan försäkringsförening (den överta- gande föreningen). En sådan fusion innebär att medlemmarna i den överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen, att den överlåtande föreningen upplöses utan likvidation samt att dess försäkringsrörelse med tillgångar och skulder övertas av den överta— gande föreningen. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av före- ningsstämman i den överlåtande föreningen.
Fusion kan ske, trots att den överlåtande föreningen har trätt i lik- vidation. I ett sådant fall skall likvidationen avslutas när godkännande av fusionen enligt 7 59 har registrerats.
Genom paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, införs bestämmel- ser om fusion genom absorption för försäkringsföreningar. Innebörden av en sådan fusion, som är baserad på fusionsbestämmelsema i EFL, är att en försäkringsförening träffar avtal om fusion med en annan försäk— ringsförening, varigenom den överlåtande föreningens försäkringsbe- stånd samt övriga tillgångar och skulder utan likvidationsförfarande övergår till den övertagande föreningen. Fusionsavtalet skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman i den överlåtande försäkrings- föreningen. För den övertagande försäkringsföreningen är det tillräck- ligt med ett styrelsebeslut.
268 Författningskommentar SOU l998:82
En förutsättning för fusionen är att den övertagande försäkringsfö— reningen har koncession i samma försäkringsklasser som den överlå— tande försäkringsföreningen för att inte koncessionskraven skall kunna kringgås. Den omständigheten att en överlåtande försäkringsförening har trätt i likvidation utgör inte hinder mot fusionsbeslut. Likvidatorer- na fungerar då i stället för styrelsen.
Ang. föreningsstämmans godkännande av fusionsavtal, se 4 å . I 5 kap. 6 å finns bestämmelser om hur kallelse skall utformas till den föreningsstämma som skall besluta om hur fusionen skall genom- föras.
Handlingar som skall hållas tillgängliga för de röstberättigade
2 5 Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade i den överlåtande föreningen under minst en vecka före den förenings-
stämma vid vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall be- handlas samt läggas fram på stämman:
]. förslag till föreningsstämmans beslut,
2. fusionsavtalet,
3. en redogörelse av styrelsen i den överlåtande föreningen för de om- ständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för föreningen,
4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3, samt
5. avskrift av den övertagande föreningens årsredovisning för det se- naste räkenskapsåret, försedd med anteckning om föreningsstäm- mans beslut rörande föreningens vinst eller förlust, samt avskrift av revisionsberättelsen för samma räkenskapsår.
Skall den överlåtande föreningens årsredovisning inte behandlas på den stämma som anges i första stycket eller har den övertagande före- ningens årsredovisning för det senaste räkenskapsåret inte behandlats på en stämma i den föreningen, skall i stället för de handlingar som anges i första stycket 5 följande handlingar hållas tillgängliga och låg- gas Fam på den förstnämnda stämman i enlighet med vad som anges i första stycket:
]. avskrift av föreningens senaste årsredovisning, försedd med anteck- ning om föreningsstämmans beslut rörande föreningens vinst eller förlust, samt avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovis- ningen avser,
2. en av föreningens styrelse undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som har inträjfat efter det att årsredovisningen har avgetts, samt
SOU 1998: 82 F örfattningskommentar 269
3. ett av revisorerna avgivet yttrande över styrelsens redogörelse en- ligt 2.
Handlingar skall genast sändas till sådan röstberättigad som begär det och uppger sin postadress.
Paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 12 kap. 2 å EFL, reglerar de röstberättigades rätt att ta del av fusionsmaterialet. Med röstberättigad avses föreningsmedlemmar och sådana garanter som en- ligt stadgarna har rösträtt, se 2 kap. 2 å första stycket 12.
Fusion genom kombination
3 5 Genom ett avtal om fusion kan två eller flera försäkringsföreningar (de överlåtande föreningarna) förenas genom att bilda en ny förening (den övertagande föreningen). En sådan fusion innebär att medlem— marna i de överlåtande föreningarna blir medlemmar i den nya före- ningen, att de överlåtande föreningarna upplöses utan likvidation samt att deras försäkringsrörelse jämte övriga tillgångar och skulder över- tas av den nya föreningen. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman i varje överlåtande förening. Bestämmelserna i I 59 andra stycket skall därvid tillämpas.
De handlingar som anges i 2 5 första stycket 1-4 och andra stycket 1-3 skall upprättas för varje överlåtande förening. De skall hållas till- gängliga för de röstberättigade i respektive överlåtande förening under minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan om godkän- nande av fusionsavtalet skall behandlas. Handlingarna skall genast sändas till sådan röstberättigad som begär det och uppger sin pos- tadress. Handlingarna skall läggas fram på stämmorna.
F usionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya fö- reningen och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de över— låtande föreningarna godkänner fusionsavtalet, skall de samtidigt i en- lighet med fusionsavtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i den nya föreningen.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, innehåller bestämmelser om s.k. kombinationsfusion, vilket innebär att fusionen sker så att de överlåtande försäkringsföreningama bildar en ny försäkringsförening. Bestämmelserna har utformats med 12 kap. 3 å EFL som förebild.
270 F örfattningskommentar SOU 1998 : 82
Föreningsstämmans godkännande av fusionsavtal
4 9” Ett beslut om godkännande av fusionsavtalet är giltigt endast om det har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. I stad- garna får föreskrivas villkor som går längre.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den röstövervikt som krävs för att ett giltigt beslut om fusion skall föreligga. Bestämmelserna har före- bild i 12 kap. 4 å första stycket EFL.
Någon motsvarighet till 12 kap. 4 å andra stycket EFL har inte tagits upp i förslaget. Att en medlem i princip när som helst kan lämna före- ningen följer av 3 kap. 3 å första stycket.
Registrering av fusionsavtal
5 5 När fusionsavtalet har slutligt godkänts av föreningsstämman skall det anmälas för registrering hos F inansinspektionen. Vid fusion enligt 3 59 skall även valet av styrelse och revisorer anmälas för registrering. Om detta inte har skett inom fyra månader från stämmans beslut eller om inspektionen genom lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, har frågan om fusion fal- lit.
Hinder mot registrering möter, om fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (199320) eller om prövning pågår enligt den lagen.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 12 kap. 5 å EFL.
F inansinspektionens tillstånd
6 å Senast två månader efter det att avtalet om fusion har registrerats skall såväl överlåtande som övertagande föreningar ansöka om F inan- sinspektionens tillstånd att verkställa avtalet. Vid fusion enligt 3 5 skall föreningarna därjämte underställa inspektionen stadgarna för den ny- bildade föreningen för stadfästelse och koncession enligt 2 kap. 5 9". Ansökan skall avslås om de fusionerande försäkringsföreningarnas ekonomiska förhållanden är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med medlemmars eller andra fordringsägares intressen. Vid denna prövning skall inspektionen tillse att dessa borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de
SOU l998:82 F örfattningskommentar 271
fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden och borgenärer- na inte redan har en sådan säkerhet.
F inansinspektionen kan förelägga försäkringsföreningama att komma in med den utredning som är nödvändig för att inspektionen skall kunna fastställa att hinder mot fusion inte föreligger.
Första stycket, som motsvarar 12 kap. 6 å första stycket EFL, innehål— ler bestämmelser om att Finansinspektionens tillstånd måste utverkas för att fusionsavtalet skall få verkställas. Inspektionen skall ge tillstånd om inte hinder föreligger enligt andra stycket som i sak överensstäm- mer med 15 a kap. 13 å fjärde stycket FRL. Det ankommer på inspek- tionen att bevaka samtliga borgenärers intressen, dvs. medlemmarnas och andra fordringsägares intressen. För att kunna fullgöra denna upp— gift har inspektionen enligt tredje stycket möjlighet att för bedömningen inhämta erforderliga uppgifter.
De föreningar som avser att träffa avtal om fusion bör lämpligen i ett tidigt stadium av förhandlingar ta kontakt med Finansinspektionen för att få inspektionen synpunkter på vad som krävs för att en fusion skall kunna genomföras.
Ansvar för pensionsutfastelse vid fusion
7 5 Om en pensionsstiftelse eller en personalstiftelse hör till den över— låtande föreningen, gäller om stiftelsens överförande till den överta- gande föreningen bestämmelserna i lagen (1967. 531) om tryggande av pensionsutfästelse.
Paragrafen saknar motsvarighet i UFL. Av 23 å andra stycket lagen om tryggande av pensionsutfästelse (tryggandelagen) följer att de föreslag- na bestämmelserna om tillvaratagande av fordringsägares rätt enligt 6 å gäller vid överflyttning av ansvar för penisonsutfästelse till övertagande försäkringsförening. I denna paragraf fastslås att tryggandelagens reg— ler i övrigt om överföring av ansvaret för pensionsutfästelse är tillämp- liga i samband med fusion enligt detta kapitel.
Registrering av tillstånd till verkställighet m.m.
8 5 Sedan tillstånd att verkställa fusionsavtalet lämnats, skall F inansin- spektionen genast registrera beslutet. När registrering har skett, anses fusionen genomförd och överlåtande förening upplöst. Överlåtande förenings medlemmar blir då medlemmar i den övertagande förening- en. Samtidigt övergår överlåtande förenings tillgångar och skulder med
272 F örfattningskommentar SOU 1998:82
undantag för skadeståndsanspråk enligt 8 kap. 1 - 4 åå till den överta- gande föreningen.
F inansinspektionen skall förklara att frågan om fusion har fallit, om någon ansökan enligt 6 å inte har gjorts inom föreskriven tid eller om en sådan ansökan har avslagits.
Även om en förening anses upplöst enligt första stycket, kan en tion— del av samtliga röstberättigade hos styre/sen begära att det hålls före- ningsstämma för behandling av fråga om talan enligt 8 kap. 5 å. Om stämman beslutar att väcka talan, skall den samtidigt förordna att fö- reningen skall träda i likvidation. Beträfande genomförandet av likvi- dationen tillämpas 6 kap. Likvidatorerna behöver dock inte söka kallel- se på okända borgenärer.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om fusionsförfarandets av- slutande, motsvarar 64 å UFL. Finansinspektionen skall enligt första stycket självmant registrera sitt beslut om tillstånd att verkställa ett fu- sionsavtal.
Fusionen skall anses genomförd och överlåtande försäkringsföre- ning upplöst när tillståndsbeslutet registrerats. Som ytterligare förut- sättning för att fusionen skall anses fullbordad förutsätts att erforderliga stadgeändringar eller, vid fusion enligt 3 å, den nybildade försäkrings— föreningens stadgar registrerats.
Många försäkringsföreningar förvaltar donationsfonder, till vilka har knutits särskilda gåvoföreskrifter. Liksom vid likvidation kan i samband med fusion erfordras tillstånd av kammarkollegiet för att ge- nom permutation ändra i dessa föreskrifter.
Regleringen i andra stycket av de fall då inspektionen skall förklara att frågan om fusion är förfallen har förebild i 12 kap. 7 å tredje stycket EFL.
Bestämmelserna om skadeståndstalan efter en fusions genomföran- de i tredje stycket har utformats efter mönster av 12 kap. 7 å fjärde stycket EFL.
Fusion mellan en försäkringsförening och ett helägt dotteraktiebolag
9 9” Om en försäkringsförening äger samtliga aktier i ett dotteraktiebo- lag, kan föreningens och bolagets styrelser tröja ett fusionsavtal som innebär att bolaget skall gå upp i föreningen. Styrelserna skall anmäla avtalet för registrering hos F inansinspektionen. Därvid gäller 5—7 åå i tillämpliga delar.
Dotteraktiebolaget är upplöst när Finansinspektionens beslut om godkännande enligt 5 å har registrerats.
SOU 1998:82 Författningskommentar 273
Paragrafen som saknar motsvarighet i UFL innehåller regler om fusion mellan en försäkringsförening och ett helägt dotteraktiebolag som del- vis ansluter till motsvarande förfarande i EFL. Styrelserna i försäk- ringsföreningen och dotteraktiebolaget träffar enligt första stycket fu- sionsavtalet. Fusionsavtalet skall av styrelserna i försäkringsföreningen och dotterbolaget anmälas för registrering hos Finansinspektionen.
Dotterbolaget upplöses enligt andra stycket i och med registrering— en.
Inlösen av aktier i ett dotteraktiebolag
10 å Bestämmelserna om inlösen av aktier i ett dotteraktiebolag i 15 kap. 8-12 åå försäkringsrörelselagen (1982: 713) skall tillämpas på försäkringsföreningar.
Av paragrafen följer att vid inlösen av aktier i dotteraktiebolag skall samma förfarande tillämpas som beträffande försäkringsbolagen. Be- stämmelserna innebär i huvudsak följande.
Om en försäkringsförening själv eller tillsammans med ett dotterfö- retag äger mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i ett dotterföretag, har försäkringsföre- ningen rätt att av de övriga aktieägarna i det sistnämnda företaget lösa in de återstående aktierna. Den som har aktier som kan lösas in har också rätt att få dessa inlösta av försäkringsföreningen.
En tvist om huruvida rätt eller skyldighet till inlösen föreligger eller om lösenbeloppet skall prövas av tre skiljemän. Part som är missnöjd med skiljedomen har rätt att väcka talan vid domstol inom sextio dagar från det han fick del av skiljedomen. Aktieägarna är under vissa förut- sättningar skyldiga att till försäkringsföreningen överlämna sina aktie- brev eller, när fråga är om aktier i avstämningsbolag, låta försäkrings- föreningen registreras som ägare till aktierna. Detta gäller endast om föreningen ställer säkerhet för det kommande beloppet med ränta.
Om ett fastställt lösenbelopp har erbjudits aktieägare utan att dessa har överlämnat sina aktiebrev eller låtit försäkringsföreningen registre- ras som ägare skall föreningen sätta ned lösenbeloppet enligt bestäm- melserna om nedsättning av pengar hos myndighet.
När säkerhet ställts eller när nedsättning skett är försäkringsföre— ningen ägare till aktierna.
274 Författningskommentar SOU l998:82
Överlåtelse av försäkringsbestånd
11 å En försäkringsförening (den överlåtande föreningen) får med F i— nansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbe- stånd till en annan försäkringsgivare (den övertagande försäkringsgi— varen). Överlåtelse får ske till
1. en svensk försäkringsförening,
2. ett svenskt försäkringsbolag, eller
3. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES.
Vid överlåtelse av försäkringsbestånd skall bestämmelserna i 15 kap. ] å andra - fjärde styckena och 2 - 7 åå försäkringsrörelselagen (1982: 713) tillämpas. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall iakt— tas, att vad där sägs om bolagsstämman i stället skall avse förenings- stämman.
I paragrafen, som motsvarar 63 å UFL, ingår bestämmelser om överlå- telse av försäkringsbestånd som utgör ett komplement till fusion främst genom att endast en del av en försäkringsförenings bestånd av försäk- ringar behöver överlåtas genom beståndsöverlåtelse. I artiklarna 12 och 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet samt artiklarna 1 1 och 49 i tredje livförsäkringsdirektivet finns regler om i vilka situationer medlemslän- derna skall tillåta överlåtelse av försäkringsbestånd från en försäk- ringsgivare till en annan försäkringsgivare och om förfarandet vid den— na överlåtelse. '
Artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i tredje livförsäkringsdirektivet gäller överlåtelse av bestånd när överlåtaren är en försäkringsgivare vars hemland är ett medlemsland.
Artiklarna gäller också situationer i vilka såväl den överlåtande för- säkringsgivaren som den mottagande försäkringsgivaren är en svensk försäkringsgivare, om det försäkringsbestånd som skall överlåtas inne- håller försäkringsavtal som ingåtts med stöd av etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster.
Artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 49 i tredje livförsäkringsdirektivet gäller överlåtelse av bestånd när överlåtaren är en försäkringsgivare vars hemland är ett land utanför Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet (EES) men som har en representation inom EES.
I denna paragraf föreslås en anpassning av de nu gällande överlåtel- sereglerna i UFL till dessa artiklar i tredje generationens försäkringsdi- rektiv. Reglerna bygger på vad som föreskrivs om överlåtelse av för— säkringsbestånd i 15 kap FRL som har anpassats till EG:s regler.
SOU 1998z82 Författningskommentar 275
Första stycket, som delvis överensstämmer med 15 kap. 1 å första stycket FRL, innebär en nyhet i förhållande till gällande reglering ge- nom att en försäkringsförening kan med Finansinspektionens samtycke överlåta sitt försäkringsbestånd inte bara till svenska försäkringsgivare (försäkringsföreningar och försäkringsbolag) utan även till utländska försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktorise— rade i ett land inom EES. En förutsättning för ett internationellt överlå— tande av försäkringsbestånd är att den överlåtande föreningen uppfyller de krav som ställs i EG:s försäkringsdirektiv. En försäkringsförening som beviljats dispens från en bestämmelse i denna lag, som är tvingan- de enligt EG:s försäkringsdirektiv, kan exempelvis inte medges att helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till en utländsk försäkrings- givare som är auktoriserad i ett land inom EES.
Hänvisningen i andra stycket till FRL innebär i huvudsak att följan- de förfarande skall iakttas vid överlåtelse av försäkringsbestånd.
Ett avtal om överlåtelse skall för att bli giltigt godkännas av före- ningsstämman i den överlåtande försäkringsföreningen. Överlåtelse av försäkringsbeståndet kan ske utan hinder av att den överlåtande före- ningen har trätt i likvidation.
Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade under minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan om godkännande av överlåtelseavtalet skall behandlas samt läggas fram på stämman, nämligen — ett förslag till föreningsstämmans beslut,
— avtalet om överlåtelse, — en redogörelse av stadgarna för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för försäkringsföre- ningen och medlemmarna jämte yttrande av revisorerna över redo- görelsen.
Handlingarna skall genast sändas till de röstberättigade som begär det och uppger sin postadress.
När överlåtelseavtalet godkänts av föreningsstämman, skall före- ningsstämmans beslut anmälas av försäkringsföreningen för registre- ring. Om detta inte har skett inom fyra månader från beslutet eller om Finansinspektionen genom lagakraftägande beslut har avskrivit en så- dan anmälan eller vägrat registrering av beslutet, har frågan om över- låtelse av försäkringsbestånd fallit. Har en mot föreningsstämmans be- slut förd klandertalan ogillats skall tiden dock räknas från det domen vann laga kraft.
Ansökan om tillstånd till överlåtelsen skall göras av såväl den över- låtande försäkringsföreningen som den övertagande försäkringsgivaren senast fyra månader efter det att föreningsstämmobeslutet i den över-
276 Författningskommentar SOU ] 998:82
låtande försäkringsföreningen om godkännande av överlåtelseavtalet registrerats. Om ansökan inte har gjorts inom föreskriven tid eller om ansökan har avslagits, skall Finansinspektionen förklara att frågan om överlåtelse har fallit. Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet skall ges om
1. försäkringsmedlemmamas rätt inte försämras,
2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas, som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som kan ha medgivits i enlighet med 23a å första stycket lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäk- ringsrörelse i Sverige, och
3. behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där åtagan— den skall fullgöras samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.
Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäk- ringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myn- dighet. Med behörig myndighet avses, för EES—försäkringsgivare, den behöriga myndigheten i dess hemland och, för försäkringsgivare hem- mahörande i ett land utanför EES, den behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.
Finansinspektionen kan förelägga försäkringsgivarna att komma in med den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen skall kunna fastställa att föreningsmedlemmamas rätt inte försämras.
Skall ansökningen inte genast avslås skall Finansinspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som Finan- sinspektionen finner lämpliga kungöra ansökningens innehåll med upp- gift om att ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd har träffats och var avtalet och annan utredning hålls tillgängliga. Kungörelsen skall vidare innehålla föreläggande för de föreningsmedlemmar, vilkas försäkringar är avsedda att överlåtas, att på bestämd tid - minst en må- nad efter kungörelsens utfärdande - hos Finansinspektionen anmäla om de har något att erinra mot ansökningen. Omfattar avtalet livränta, som utgår till personer som inte är medlemmar i den överlåtande försäk- ringsföreningen, skall även dessa personer ges möjlighet att anmäla om de har något att erinra mot ansökningen.
Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas ge den behöriga myndigheten i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Om överlåtelsen avser försäkringsavtal som tecknats genom en sekundäretablering i ett annat land, skall även den behöriga myndigheten i det landet ges tillfälle att yttra sig.
Finansinspektionen får pröva ansökan om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet när de behöriga myndigheterna utomlands yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det att den utländska myn—
SOU l 998:82 F örfattningskommentar 277
digheten mottog meddelandet från Finansinspektionen om den tilltänkta beståndsöverlåtelsen.
Sedan tillstånd att verkställa avtalet lämnats, skall F inansinspektio- nen genast registrera beslutet. När registrering skett övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkrings- givaren.
Sker överlåtelsen till en försäkringsgivare med koncession i Sverige skall, sedan överlåtelsen verkställts, den övertagande försäkringsgiva- ren lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje föreningsmedlem eller livräntetagare som berörs av den. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas.
Försätts den överlåtande försäkringsföreningen i konkurs sedan till- stånd till överlåtelsen har givits, skall, vid tillämpning av vad som före— skrivs i konkurslagen (1987:672) om rätt till talan om återgång av avtal, ett avtal om överlåtelse om försäkringsbestånd anses ingånget den dag tillstånd att verkstället avtalet gavs.
8 kap. Skadeståndsskyldighet m.m.
I detta kapitel har sammanställts särskilda skadeståndsbestämmelser rörande försäkringsföreningar. De föreslagna ersättningsbestämmelser- na omfattar i stort sett samma ansvarsprinciper som FRL och EFL. I kapitlet ingår bestämmelser om materiellrättslig skadeståndsskyldighet (1—3 åå), om jämkning av skadeståndsskyldighet, solidariskt ansvar och regress (4 å), skadeståndstalan (5 å) samt preskription av talerätt
(6 å)-
Skadeståndsansvar för styrelseledamot m.fl.
1 å Styrelseledamot, verkställande direktören och aktuarien är skyldiga att ersätta skada som han i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsam— het har förorsakat försäkringsföreningen. Detsamma gäller när skadan tillfogas en föreningsmedlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (l995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, stadgarna eller grunderna.
Paragrafen, som har motsvarighet i 76 å UFL, innehåller bestämmelser om förvaltningsorganens skadeståndsskyldighet å ena sidan mot försäk— ringsföreningen samt å andra sidan mot föreningsmedlemmar och tredje man, dvs. närmast föreningens fordringsägare. Bestämmelserna överensstämmer delvis till sitt innehåll med 13 kap. 1 å EFL och 16 kap. 1 å FRL.
278 Fötfattningskommentar SOU l998:82
En förutsättning för att skadeståndsskyldighet skall uppkomma är att en i paragrafens första mening nämnd person förorsakar skada i sitt uppdrag. Gränserna för uppdraget bestäms på basis av lag, stadgarna samt föreningsstämmans beslut. Personerna i ledningen är skyldiga att ersätta försäkringsföreningen all skada som de åsamkar föreningen uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Ersättningsansvaret i förhållande till föreningsmedlemmar och tredje man är enligt andra meningen snävare än i förhållande till för- säkringsföreningen så tillvida att ersättningsskyldigheten uppkommer uteslutande till följd av överträdelse av denna lag, lagen om årsredovis- ning i försäkringsföretag, stadgarna eller grunderna.
Skadeståndsansvar för revisor och revisionsbolag
2 å En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 å. Han ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet or- sakas av hans medhjälpare.
Om ett revisionsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen.
I paragrafen, som har motsvarighet i 76 å UFL, stadgas om revisors ersättningsansvar. Stadgandet överensstämmer med 16 kap. 2 å FRL och i huvudsak med 13 kap. 2 å EFL.
Revisors skadeståndsskyldighet är enligt denna paragraf i princip li— ka omfattande som de i 1 å första meningen nämnda personernas. Om en revisor anlitar medhjälpare svarar han också för skada som denne förorsakat. Om ett revisionsbolag är revisor i försäkringsföreningen är den som är huvudansvarig för bolagets revision ersättningsskyldig i samma utsträckning som en enskild revisor. Därutöver ansvarar revi- sionsbolaget solidariskt för uppkommen skada.
Medlems och annan röstberättigads skadeståndsansvar
3 5 En föreningsmedlem eller en röstberättigad som inte är medlem är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till överträ- delse av denna lag, lagen ( I 995 .'15 60) om årsredovisning i försäk— ringsföretag, stadgarna eller grunderna uppsåtligen eller av grov oakt- samhet tillfogar försäkringsföreningen, en medlem eller någon annan.
Enligt paragrafen, som har motsvarighet i 76 å UFL och som i huvud- sak överensstämmer med 13 kap. 3 å EFL och 16 kap. 3 å första styck- et FRL, är föreningsmedlemmar eller andra röstberättigade, dvs. ga— ranter med rösträtt i föreningen, skadeståndsskyldiga gentemot före—
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 279
ningen, andra medlemmar i föreningen eller tredje man, om de förfar i strid med denna lag, lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, stadgarna eller de för föreningen antagna grunderna. En medlems eller garants ansvar är emellertid såtillvida lindrigare än förvaltningsorga- nens ansvar att det förutsätter att medlemmen eller garanten handlat antingen uppsåtligen eller av grovt vållande. Sådant handlande från medlems eller garants sida som leder till ersättningsskyldighet kan äga rum antingen vid föreningsstämma eller i annat sammanhang.
Jämkning, solidariskt ansvar och regress
4 5 Om någon är ersättningsskyldig enligt 1-3 åå, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beska/fen- het, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.
Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skade- ståndet i den män inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krä- vas tillbaka från de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till om- ständigheterna.
Paragrafen har delvis motsvarighet i 76 å UFL. Motsvarande principer om jämkning av skadeståndsskyldighet, om fördelning av skadestånds- ansvaret mellan flera skadeståndsskyldiga och regress återfinns i 13 kap. 4 & EFL och 16 kap. 4 & FRL.
Skadeståndstalan
5 5 Beslut om väckande av talan om skadestånd till försäkringsföre- ningen med stöd av 1-3 åå fattas av föreningsstämman. Därvid skall bestämmelserna i 13 kap. 5 å lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar iakttas.
I denna paragraf, som har viss motsvarighet i 76 å UFL, föreskrivs hur det i 1-3 åå stadgade skadeståndsansvaret förverkligas för föreningens del. I paragrafen stadgas vidare om vilka verkningar ett beslut om an- svarsfrihet har.
Lagförslaget innehåller inga bestämmelser om hur skadestånds— ansvaret skall förverkligas i det fall att skada tillfogats föreningsmed— lem eller tredje man. I dessa fall får man i första hand försöka avtala om skadestånd. Om överenskommelse inte nås kan den skadelidande väcka talan, om parterna inte kommit överens om att frågan skall handläggas genom skiljemannaförfarande.
280 F örfattningskommentar SOU 1998:82
Enligt denna paragraf ankommer det på föreningsstämman att be— sluta om talan om skadestånd till föreningen skall väckas. Skade- ståndstalan kan således inte väckas utan att frågan dessförinnan be- handlats vid föreningsstämman. Emellertid har styrelsen alltid rätt att väcka talan på grund av brott. Detta följer av hänvisningen till EFL.
Vidare innebär hänvisningen till EFL att följande i huvudsak gäller vid väckande av skadeståndstalan. Enligt huvudregeln beslutar före— ningsstämman genom vanligt majoritetsbeslut om skadeståndstalan. För att skydda minoriteten mot eventuellt maktmissbruk från majoritetens sida, har dock även minoriteten fått möjlighet att väcka talan. Talerätt tillkommer en minoritet bestående av minst en tiondel av samtliga röst- berättigade som har biträtt ett förslag om att väcka skadeståndstalan eller, såvitt gäller en styrelseledamot eller verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om att bevilja ansvarsfrihet. Minoritetskravet en- ligt UFL är en fjärdedel av samtliga röstberättigade. En uppgörelse om skadeståndsskyldigheten kan träffas endast av föreningsstämman och bara under förutsättning att inte en tiondel av samtliga röstberättigade röstar mot förslaget till uppgörelse. Om en föreningsmedlem för skade- ståndstalan för föreningens räkning, kan någon uppgörelse inte träffas utan hans samtycke.
Talan om skadestånd till föreningen får föras av röstberättigade som utgör minst en tiondel av samtliga röstberättigade. Om en röstberättigad sedan talan väckts avstår från talan, kan de övriga alltid fullfölja denna. Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnaderna. Om rätte- gången resulterar i att föreningen vinner ekonomiskt har den som fört talan dock rätt att av dessa medel få ersättning för sina kostnader.
Skadeståndstalan mot styrelseledamöter och verkställande direktö- ren skall väckas inom ett år från det att årsredovisningen och revisions- berättelsen för räkenskapsåret lades fram på föreningsstämman.
Att föreningsstämman beviljar ansvarsfrihet och beslutar att inte väcka skadeståndstalan innebär enligt huvudregeln att skadeståndstalan inte kan väckas senare. Så är emellertid inte fallet om föreningsstäm— man i väsentliga hänseenden fått felaktiga eller bristfälliga uppgifter i ärendet. I sådana fall kan föreningsstämman senare besluta att väcka skadeståndstalan.
Preskriptionstider
6 5 Sådan talan för försäkringsföreningens räkning enligt 1-3 åå som inte grundas på brott kan inte väckas mot ]. styrelseledamot, verkställande direktören eller aktuarien sedan tre år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som ligger till grund för talan fattades eller vidtogs,
SOU l998:82 Författningskommentar 281
2. revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen lades fram på föreningsstämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs,
3. föreningsmedlem eller röstberättigad, som inte ärföreningsmedlem, sedan två år har förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.
F örsätts föreningen i konkurs på en ansökan som gjorts innan den tid som anges i första stycket har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1—3 åå trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5 å. Ef- ter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet.
Paragrafen motsvarar delvis 36 å UFL.
Första stycket överensstämmer i huvudsak med 13 kap. 6 å EFL och innehåller bestämmelser om särskilda preskriptionstider för skade- ståndstalan på försäkringsföreningens vägnar. Dessa preskriptionstider, som är kortare än den allmänna preskriptionstiden på 10 år, gäller inte skadeståndstalan som baserar sig på brott. I sådana fall preskriberas talerätten tidigast samtidigt som åtalsrätten.
En försäkringsförenings konkursbo har enligt andra stycket samma möjligheter som annars föreningen haft att väcka skadeståndstalan en- ligt 1-3 åå. Skadeståndstalan kan dessutom väckas av konkursboet, trots att frihet från skadeståndsansvar inträtt enligt 5 å under förutsätt- ning att ansökan om konkurs gjorts före utgången av preskriptionstiden i första stycket. Skulle dessa ha löpt ut då talan väcks krävs dessutom att talan har väckts senast sex månader från edgångssammanträdet.
9 kap. Firma
I detta kapitel ingår bestämmelser om försäkringsförenings firma. Bl.a. anges de villkor som vid sidan av de grundläggande reglerna i firmala- gen (19741156) skall gälla för rätten till registrering av försäkringsföre- ningens firma m.m. Nytt ijämförelse med gällande lagstiftning är att en förening som avses i denna lag alltid skall använda uttrycket ”försäkringsförening” i sin firma (1 å) och att möjlighet finns för för- säkringsförening att anta bifirma (2 å). I övrigt innehåller kapitlet be— stämmelser om firmateckning (3 å).
282 Författningskommentar SOU 1998:82
Försäkringsföreningens firma
I å En försäkringsförenings firma skall innehålla ordet ”försäkrings- förening”. Firma skall registreras i försäkringsföreningsregistret. Den skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i försäkringsföreningsregistret. ] övrigt finns bestämmelser om regist- reringen ifirmalagen (] 974"! 56).
Om försäkringsföreningens firma skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i stadgarna.
Första stycket motsvarar huvudsakligen 12 å UFL. En nyhet i förhål— lande till gällande lag är att en förening inte skall kunna välja mellan uttrycken ”understödsförening” och ”försäkringsförening” utan alltid använda uttrycket ”försäkringsförening” i sin firma. Av promulgations- bestämmelserna framgår att föreningar som har etablerats enligt UFL kan få behålla sitt inregistrerade firmanamn. Motivet till det föreslagna begreppet försäkringsförening har redovisats i avsnitt 8.
Andra stycket överensstämmer i sak med 14 kap. ] å andra stycket EFL.
Bifirma
2 å Försäkringsföreningens styrelse kan anta bifirma. Vad som sägs om jirma i 1 å första stycket gäller även bifirma. Uttrycket försäk- ringsförening eller förkortning därav får dock inte tas in i en bifirma.
Efter mönster av vad som gäller enligt 14 kap. 1 å tredje stycket EFL föreslås i denna paragraf att en försäkringsförening skall kunna anta bifirma som särskild benämning för en del av verksamheten. Bi— firma antas av försäkringsföreningens styrelse. En bifirma får inte ver— ka vilseledande och ge intryck av att bifirman är firma för en självstän- dig förening. Av denna anledning får en bifirma inte innehålla uttrycket ”försäkringsförening” eller förkortning därav.
Firmateckning
3 å Vid firmateckning skall bestämmelserna i 14 kap. 2 å lagen ( 1 98 7: 66 7) om ekonom iska föreningar tillämpas.
Hänvisningen i paragrafen, som har motsvarighet i 27 å UFL, till EFL innebär att skriftliga handlingar som utfärdas för en försäkringsföre- ning bör undertecknas med föreningens firma. Har styrelsen eller nå-
SOU 1998:82 Författningskommentar 283
gon annan ställföreträdare för föreningen utfärdat en handling utan fir- mateckning och framgår det inte av handlingens innehåll att den har utfärdats på föreningens vägnar, svarar de som har undertecknat hand- lingen solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäller dock inte, om — det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att handlingen utfärdades för föreningen, samt — medkontrahenten har fått ett av föreningen behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att an- tingen en begäran om sådant godkännande har framställts eller per- sonlig ansvarighet har gjorts gällande mot undertecknarna.
10 kap. Tillsyn
Finansinspektionen skall även i fortsättningen ha tillsynsansvaret för försäkringsföreningar. Ett väsentligt inslag i tillsynsuppgiften är att kontrollera att försäkringsföreningama uppfyller de solvenskrav som ställs på dem enligt 4 kap. Ett annat betydelsefullt led i tillsynen är att verka för en sund utveckling av den försäkringsverksamhet som en för- säkringsförening bedriver (1 å).
Finansinspektionen skall kontinuerligt övervaka försäkringsföre— ningarnas verksamhet utgående från de uppgifter om verksamheten som styrelsen, verkställande direktören och andra befattningshavare i ansvarig ställning i en försäkringsförening skall utan särskild uppma— ning eller på begäran tillställa inspektionen (2 å). Dessutom har in- spektionen rätt att när som helst göra platsundersökningar hos före- ningarna (3 å). När en försäkringsförening har trätt i likvidation har likvidatorerna uppgiftsskyldighet i förhållande till inspektionen i vissa frågor (4 å).
1 kapitlet stadgas också om Finansinspektionen rätt att kalla till sty- relsesammanträde och föreningsstämma (5 å) samt rätt att närvara och delta i föreningsstämma m.m. (6 å). Dessutom har inspektionen möjlig- het till insyn i företag och andra organ som här i landet uteslutande har till uppgift att biträda försäkringsföreningar eller som försäkringsföre- ningen har ett bestämmande inflytande i (7 å).
I detta kapitel ingår också bestämmelser om de tvångsmedel som Finansinspektionen kan använda mot en försäkringsförening, om före- ningen inte skulle iaktta denna lag, lagen om årsredovisning i försäk- ringsföretag, lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepap- persfonder, stadgarna, grunderna eller om det i övrigt skulle framkom- ma allvarliga anmärkningar mot försäkringsföreningens verksamhet
(8 å)-
284 F örfattningskommentar SOU l998:82
Som en följd av anpassningen till EG:s försäkringsdirektiv har i ka- pitlet införts tillsynsbestämmelser om saneringsplan och finansierings- plan (9 å), verksamhet i ett främmande land inom EES (10 å), förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar (11 å) och anmälan av beslut om återkallelse av koncession till myndigheterna i de EES- länder där försäkringsföreningen bedriver verksamhet (13 å).
Kapitlet innehåller vidare bestämmelser om återkallelse av konces— sion (12 å), möjlighet att få del av alla de upplysningar som behövs för att bedöma om en viss verksamhet är koncessionspliktig (14 å), vite (15 å) överklagande av inspektionens beslut (16 å), förklaring av kam- marrätten (17 å), Finansinspektionens befogenhet i fråga om likvidato-
rer (18 å) och tillsynsbidrag (19 å).
Allmänna tillsynsuppgifter
] å F inansinspektionen skall verka för en sund utveckling av den verk- samhet som försäkringsföreningar bedriver. Inspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyn- digheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Euro- peiska unionen.
Efter mönster av 19 kap.1 å första stycket FRL har i första meningen, som saknar direkt motsvarighet i UFL, införts ett allmänt stadgande om Finansinspektionens tillsyn över försäkringsföreningarnas verksamhet. Detta innebär emellertid inte någon ändring i sak jämfört med nuvaran- de tillsynspraxis enligt vilken denna befogenhet har ansetts ingå i in- spektionens allmänna tillsyn.
Uppgiften att bevaka sundheten, som knyter an till koncessionsvill- koret i 2 kap. 6 å första stycket 2, avser förhållandena i den enskilda försäkringsföreningen. Innebörden av sundhetsbevakningen har inte närmare preciserats i lagförslaget. Avsikten är att principen om en sund verksamhet skall uttrycka samma krav som i fråga om den verksamhet som bedrivs enligt FRL och att försäkringsföreningar i stort sett skall granskas på motsvarande sätt som försäkringsbolag. En grundförutsätt— ning för att sundhetskravet skall vara uppfyllt är att försäkringsföre- ningarna bedriver verksamheten enligt lag, sina stadgar och grunder.
Föreskriften i andra meningen är föranledd principen om hem- landstillsyn i tredje generationens EG-direktiv.
SOU 1998:82 Författningskommentar 285
Försäkringsföreningarnas uppgiftsskyldighet
2 å Styrelsen och verkställande direktören i en försäkringsförening skall, när föreningen har börjat sin verksamhet, genast underrätta F i- nansinspektionen om det.
Styrelsen, verkställande direktören och andra befattningshavare i ansvarig ställning i försäkringsföreningar skall lämna Finansinspek— tionen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär. Om försäkringsföreningen driver verksamhet i ett annat land inom EES, skall de, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Euro— peiska unionen, lämna de upplysningar till behörig myndighet i det landet som den myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter.
En försäkringsförening skall till Finansinspektionen lämna uppgift om de försäkringstekniska avsättningarnas storlek, hur dessa har be- räknats samt avgiven återförsäkring och dess storlek.
F inansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om uppgifts- skyldigheten.
Syftet med föreskriften i första stycket, som saknar motsvarighet i gäl- lande lag, är möjligheten till kontroll av att beviljade koncessioner ut- nyttjas. Liksom i fråga om försäkringsbolag kan det inte anses förenligt med sundhetskravet på försäkringsverksamheten att föreningar innehar koncessioner utan att driva försäkringsrörelse.
Finansinspektionen har befogenhet enligt andra stycket, som delvis motsvarar 67 å 3 UFL, att inhämta alla upplysningar som behövs för granskning av den verksamhet som bedrivs av försäkringsföreningar. Det kan gälla såväl uppgifter vid något enstaka tillfälle som fortlöpande uppgifter i ett visst hänseende.
Tredje stycket motsvarar 7 kap. 9 å fjärde stycket FRL. Styrelsen ansvarar för uppgiftsskyldighetens fullgörande, se 5 kap. 2 å fjärde stycket Ang. försäkringstekniska avsättningar, se 4 kap. 2 - 3 åå.
Med stöd av bemyndigandet i fjärde stycket, som motsvarar 19 kap. 3 å andra stycket FRL, kan de uppgifter som behövs för tillsynen när- mare preciseras.
Granskning av verksamheten
3 å Styrelsen och verkställande direktören skall på tid som Finansin- spektionen bestämmer hålla försäkringsföreningens kassa, övriga till- gångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av befattningshavare hos inspektionen eller av någon an- nan som inspektionen har förordnat.
286 F örfattningskommentar SOU 1998:82
Paragrafen motsvarar 67 å ] UFL.
Uppgiftsskyldighet för likvidatorer
4 å Senast en månad efter sådan föreningsstämma som avses i 6 kap. 11, 14, 19 och 22 åå skall likvidatorerna till F inansinspektionen sända in avskrifter av de vid stämman framlagda handlingar som nämns i dessa lagrum.
Paragrafen motsvarar delvis 53 å UFL.
Enligt 6 kap. 11 å skall styrelsen och verkställande direktören på föreningsstämma lägga fram redovisning för försäkringsföreningens förvaltning. Detta skall ske genast efter det att föreningen trätt i likvi— dation. Redovisningen skall omfatta tiden mellan senast avgivna årsre— dovisning och tidpunkten för föreningens trädande i likvidation.
Enligt 6 kap. 14 å skall likvidatorerna för varje räkenskapsår lägga fram årsredovisning på den ordinarie föreningsstämman för godkän— nande.
Enligt 6 kap. 19 å skall likvidatorerna på föreningsstämman lägga fram slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och revi- sionsberättelsen för granskning.
Enligt 6 kap. 22 å kan föreningsstämman fatta beslut om likvidatio- nens upphörande. Samtidigt skall styrelse väljas. Sådana beslut skall genast anmälas för registrering.
Om nu nämnda handlingar inte kommer in till Finansinspektionen inom den i paragrafen angivna tiden kan inspektionen utfärda vitesfö- reläggande enligt 15 å.
Finansinspektionens rätt att kalla till styrelsesammanträde och föreningsstämma
5 å Finansinspektionen kan kalla till extra föreningsstämma och till styrelsesammanträde.
Paragrafen överensstämmer med 70 å första meningen UFL.
SOU 1998:82 Författningskommentar 287
Finansinspektionens rätt att närvara och delta vid föreningsstämma m.m.
6 9” Företrädare för F inansinspektionen får närvara och delta i över- läggningarna vid föreningsstämma eller vid sådant styrelsesamman— träde som utlysts av inspektionen.
Paragrafen överensstämmer med 70 å andra meningen UFL.
Insyn i sidoordnade organ
7 5 Skyldigheten enligt 2 och 3 åå att lämna upplysningar och hålla
tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för
]. styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall vara att biträda försäk- ringsförening eller som försäkringsförening har ett bestämmande inflytande i,
2. ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befatt- ningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller i annat liknande organ som biträder en försäkringsförening samt
3. styrelsen och verkställande direktör i ett aktiebolag, om det med bolagets samtycke föreskrivits en sådan skyldighet som villkor för medgivande att inneha aktier i bolaget enligt 4 kap. 12 å.
Genom bestämmelserna i denna paragraf, som delvis överensstämmer med 68 å UFL, har Finansinspektionen möjlighet till insyn bl.a. i vissa företag, nämnder och olika organ som samverkar med försäkringsföre- ningar. Ledningen för dessa företag, nämnder och organ är skyldiga att i samma utsträckning som ledningen för en försäkringsförening lämna upplysningar till inspektionen samt hålla tillgångar och handlingar till- gängliga för granskning.
Tvångsmedel
8 5 F inansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäk— ringsföreningens verksamhet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga föreningen eller styrelsen att
vidta rättelse om inspektionen finner att ]. avvikelse skett från denna lag, lagen (1995:]560) om årsredovis- ning i försäkringsföretag eller föreskrifter som har meddelats med
288 Författningskommentar SOU 1998:82
stöd av dessa lagar eller från föreningens stadgar eller grunder, om sådana finns,
2. stadgarna eller grunderna inte längre är tillfredsställande med hän- syn till omfattningen och beskaffenheten av föreningens rörelse,
3. föreningens riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 4 kap. 3 å ,
4. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller inte är placerade enligt 4 kap. 3 å,
5. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjäm- ning,
6. någon av dem som ingår i försäkringsföreningens styrelse eller är verkställande direktör inte uppbller de krav som anges i 2 kap. 6 å första stycket 3, eller
7. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsförening- ens verksamhet.
I denna paragraf, som motsvarar 71 å UFL, anges de sanktioner som Finansinspektionen kan eller skall vidta om en försäkringsförening för— far i strid med lag, stadgarna, föreskrifter eller om andra oriktigheter förekommer i en förenings verksamhet. Sanktionsbestämmelserna är utformade efter mönster av 19 kap. 11 å första och andra styckena FRL.
Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan försäkrings- föreningar enligt första stycket meddelas en erinran eller enligt andra stycket föreläggas att inom en viss tid rätta till ett sakförhållande eller upphöra med ett förfarande som anses felaktigt.
Saneringsplan och finansieringsplan
9 å F inansinspektionen skall förelägga försäkringsföreningen eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för att
]. återställa en sund finansiell ställning, om föreningens kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 4 kap. ] å första stycket,
2. skyndsamt återställa kapitalbasen, om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet enligt 2 kap. 4 å första stycket andra meningen eller om kapitalbasen inte har den sammansättning som anges i 4 kap. 1 å andra stycket.
I paragrafen föreslås, efter mönster av 19 kap. 1 1 å tredje stycket FRL, att ett sådant system för tillsyn av försäkringsföreningarnas solvens, som förutsätts i artikel 20.2 och 20.3 i det första skadeförsäkringsdi-
SOU 1998:82 Författningskommentar 289
rektivet samt i artiklarna 24.2 och 24.3 i det första livförsäkringsdirek— tivet, införs.
Eftersom försäkringsföreningen i den situation som anges i punkt 1 inte längre uppfyller lagens krav på solvensmarginal, skall inspektionen förelägga föreningen eller dess styrelse att upprätta en saneringsplan för att de krav som ställs på soliditeten skall kunna uppfyllas. Sane- ringsplanen skall godkännas av inspektionen. Om försäkringsförening- ens ekonomiska ställning är sådan som anges i punkt 2, dvs. att kapital- basen inte ens uppgår till en tredjedel av solvensmarginalen, skall in- spektionen förelägga föreningen eller dess styrelse att upprätta en fi- nansieringsplan för hur kapitalbasen skyndsamt skall återställas. Även finansieringsplanen skall godkännas av inspektionen.
Verksamhet i ett främmande land inom EES
10 5 Om en försäkringsförening driver verksamhet i ett främmande land inom EES och föreningen inte rättar sig efter F inansinspektionens eller behörig utländsk myndighets anmodan om rättelse, skall inspek- tionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträ- delser. Inspektionen skall underrätta den behöriga utländska myndig- heten om vilka åtgärder som vidtas.
Paragrafen, som i sak överensstämmer med 19 kap. 11 å fjärde stycket FRL, är föranledd av artikel 40 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Bestämmelserna saknar motsvarig- het i UFL. Angående de närmare förutsättningarna för att bedriva för- säkringsverksamhet inom EES, se 2 kap. 10 och 11 åå.
Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar
]] å F inansinspektionen får begränsa försäkringsföreningens förfo- ganderätt eller förbjuda föreningen att förfoga över sina tillgångar !
Sverige, om
1. föreningen inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning en- ligt 4 kap 3 å första stycket,
2. föreningens kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmargina- len eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp enligt 4 kap. 1 å första stycket,
3. föreningens kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 4 kap. 1 å första stycket och det finns särskilda skäl att anta att förening— ensjinansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller
10 17-1169
290 F örfattningskommentar SOU 1998: 82
4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut om återkallelse av föreningens koncession enligt 12 å.
F inansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall dri- vas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.
Om försäkringsföreningen enligt underrättelse bedriver försäk— ringsverksamhet enligt 2 kap. 10 eller 11 å eller har tillgångar place— rade i ett annat EES-land än Sverige, skall F inansinspektionen under- rätta den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i en- lighet med första stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen, vidtar motsvarande åtgär- der.
Paragrafen saknar motsvarighet i UFL.
Bestämmelserna i första stycket anger de situationer där Finansin- spektionen kan begränsa den rätt försäkringsföreningar har att fritt för- foga över sin egendom. Bestämmelserna motsvarar till sitt innehåll 19 kap. 11 å sjätte stycket FRL.
Andra stycket överensstämmer i sak med 19 kap. 1 1 å sjunde stycket FRL.
Enligt tredje stycket, som motsvarar 19 kap. 11 a å första stycket första och andra meningarna FRL, har Finansinspektionen en under- rättelseskyldighet i förhållande till utländska tillsynsmyndigheter i de länder där försäkringsföreningen bedriver verksamhet eller har till- gångar, om inspektionen vidtagit åtgärder enligt första stycket. På begä— ran av inspektionen kan de åtgärder som nämns i första stycket genom- föras också i andra EES-länder där försäkringsföreningen bedriver för— säkringsrörelse eller har tillgångar. I sådana fall verkställs åtgärderna av den behöriga tillsynsmyndigheten i landet i fråga.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar artikel 13 i tredje ska- deförsäkringsdirektivet och artikel 12 i tredje livförsäkringsdirektivet.
Återkallelse av koncession
12 å En koncession för en försäkringsförening skall återkallas av F i- nansinspektionen, om ] . föreningen inte har anmälts för registrering inom den tid som anges i 2 kap. 8 å första stycket,
2. föreningen inte har börjat sin verksamhet inom tre månader från det föreningen registrerades,
3. anmälningen för föreningens registrering genom lagakraftägande beslut blivit avskriven eller avslagen, eller
SOU l998:82 Författningskommentar 291
4. föreningen under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet.
En koncession kan återkallas av Finansinspektionen, om föreningen
inte längre uppfyller kraven för koncession,
2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärder i en plan som har god- känts enligt 9 å eller,
3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk— samheten. :—
I paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, stadgas om de fall då Finansinspektionen skall eller kan återkalla koncession för en försäk- ringsförening. Det nya stadgandet motsvarar artikel 14 i tredje skade— försäkringsdirektivet och artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet.
Skyldigheten att återkalla koncession enligt första stycket överens- stämmer i sak med 19 kap. 2 å första stycket FRL. Möjligheten till in- gripande i koncessionen enligt andra stycket överensstämmer i sak med 19 kap. 1 1 å åttonde stycket FRL.
Anmälan av beslut om återkallelse av koncession
13 5 F inansinspektionen skall anmäla beslut om återkallelse av konces- sion till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där försäkringsfö- reningen enligt underrättelse bedriver försäkringsverksamhet enligt 2 kap. 10 eller 11 å. Inspektionen får i samband härmed begära att den utländska myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar de åtgär- der, som behövs för att skydda de försäkrades intressen.
I denna paragraf, som utformats efter mönster av 19 kap. 1 1 a å första stycket tredje meningen FRL men som saknar motsvarighet i UFL, har i enlighet med artikel 14 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet införts en anmälningsskyldighet för Finansinspektionen i förhållande till utländska myndigheter som utövar tillsyn över försäkringsverksamhet i de EES-länder där försäkringsfö- reningen bedriver försäkringsrörelse. I samband härmed får F inansin- spektionen begära att den utländska myndigheten tillsammans med in- spektionen säkerställer de försäkrades intressen i de fall som här avses.
Upplysningsskyldighet om viss rörelse
14 å Om det kan antas att någon driver en verksamhet som omfattas av denna lag, får Finansinspektionen förelägga denne att lämna de upp-
292 Författningskommentar SOU 1998:82
lysningar om verksamheten som behövs till inspektionen för att den skall kunna bedöma om lagen är tillämplig.
Om F inansinspektionen finner att någon driver verksamhet enligt denna lag utan föreskriven koncession, skall inspektionen förelägga denne att inom bestämd tid ändra verksamheten enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med verksamheten.
Paragrafen, som ersätter den nuvarande straffbestämmelsen i 77 å UF L, är uppbyggd efter mönster av 19 kap. 12 å FRL.
Första stycket ger Finansinspektionen möjlighet att få del av alla de upplysningar som behövs för att bedöma om en viss verksamhet är koncessionspliktig. Av 15 å framgår att F inansinspektionen kan förena ett föreläggande om att lämna upplysningar med vite.
I andra stycket anges hur Finansinspektionen skall förfara då det konstateras att någon driver en försäkringsförening utan erforderlig koncession. Föreläggandet skall gå ut på att den för verksamheten an- svarige skall vidta någon av de två alternativa åtgärder som anges i stycket.
Vite
15 5 Om F inansinspektionen meddelar föreläggande eller förbud enligt denna lag, får inspektionen förelägga vite.
Har inspektionen förelagt vite skall den mot vilken föreläggandet riktas genast skriftligen underrättas om detta.
Paragrafen motsvaras delvis av 74 å UFL. Ang. överklagande av vitesföreläggande, se 16 å. Fråga om utdö- mande av vite prövas av allmän domstol.
Överklagande av beslut
16 5 F inansinspektionens beslut enligt 2 kap. 10 eller 11 å får överkla- gas hos kammarrätten. Inspektionens beslut om att förelägga vite enligt 15 å får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten av länsrättens avgörande. Inspektionens beslut i övrigt får överklagas hos regeringen.
Inspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller om verksamhetens drivande enligt 11 å andra stycket skall gälla omedel- bart.
SOU 1998:82 F örfattningskommentar 293
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om hur Finansinspektionens beslut enligt denna lag överklagas, motsvarar delvis 75 å UFL. Be- stämmelserna gäller endast talan mot faktiskt meddelade beslut. Möj- lighet att begära domstolsprövning i fall där beslut inte fattats eller åt- gärd inte vidtagits inom föreskriven tid behandlas i 17 å. Om överkla- ganden av vissa beslut i registreringsärenden finns bestämmelser i 20 kap. 6 å.
Finansinspektionen kan i fråga om beslut som avses i andra stycket meddela interimistiskt beslut i brådskande fall. I beslutet måste då sär- skilt anges att det skall gälla omedelbart.
Förklaring av kammarrätten
] 7 å Har F inansinspektionen inte fattat beslut
— i ett ärende om koncession sex månader efter det ansökan gavs in, — i ett ärende enligt 2 kap. 10 å andra stycket inom tre månader,
— i ett ärende enligt 2 kap. 10 å tredje stycket eller 11 å andra stycket eller tredje stycket inom en månad, får sökanden begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.
Efter det att kammarrätten avgett sådan förklaring skall ansökan anses ha avslagits av F inansinspektionen om beslut inte har meddelats
— inom sex månader i ett ärende om koncession,
— inom tre månader i ett ärende enligt 2 kap. 10 å andra stycket, eller — inom en månad i ett ärende enligt 2 kap. 10 å tredje stycket eller 11 å andra eller tredje stycket.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om rätt att hos domstol begära förklaring att Finansinspektionens avgörande av vissa slag av ärenden onödigt uppehålls. Bestämmelserna, som är föranledda av EG:s regler, motsvaras av 19 kap. 13a å FRL.
Finansinspektionens befogenhet i fråga om likvidatorer
18 9” F inansinspektionen har under en försäkringsförenings likvidation i fråga om likvidatorerna samma befogenhet som inspektionen enligt denna lag har beträffande styrelsen.
Paragrafen överensstämmer med 72 å andra stycket UF L.
294 Författningskommentar SOU 1998:82
Tillsynsbidrag
19 å Varje försäkringsförening skall med årliga avgifter bekosta F i- nansinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som rege- ringen meddelar.
Paragrafen motsvarar 73 å UF L.
Liksom i fråga om F inansinspektionen övriga tillsynsverksamhet är det regeringen som skall fastställa de närmare principerna som skall gälla för avgifternas storlek.
1 1 kap. Registrering
Kapitel innehåller registreringsbestämmelser som utgår från samma principer som motsvarande föreskrifter i FRL. F inansinspektionen skall föra ett försäkringsföreningsregister (1 å). Det som förs in i registret skall med något enstaka undantag kungöras i Post- och Inrikes Tid— ningar (2 å). Bestämmelser om verkan av registrering och kungörande finns i 3 å och om brister i anmälan för registrering i 4 å. Vidare inne- håller kapitlet bestämmelser om hävande av firmaregistrering (5 å) och överklagande av vissa beslut i registreringsärenden (6 å).
Försäkringsföreningsregister
I å Hos F inansinspektionen skall föras ett försäkringsföreningsregister för registrering enligt denna lag.
Paragrafen överensstämmer i sak med 3 å andra stycket första mening— en UFL.
Kungörande av i försäkringsföreningsregistret införda uppgifter
2 å F inansinspektionen skall utan dröjsmål kungöra i Post— och Inrikes Tidningar vad som införs i försäkringsföreningsregistret med undantag för registrering av underrättelser enligt 6 kap. 24 å. En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts i registret skall endast ange ändringens art.
Enligt paragrafen, som är ny, skall det som införs i försäkringsföre- ningsregistret genom Finansinspektionens försorg utan dröjsmål kungö— ras i Post- och Inrikes Tidningar. Undantag från kungörelseskyldighe- ten har dock gjorts i vissa fall. Det gäller meddelande från rätten att
sou l998:82 Författningskommentar 295
försäkringsföreningen har försatts i konkurs eller att konkurs avslutats. I dessa fall sker nämligen kungörelsen av den domstol som handlägger konkursen.
Verkan av registrering och kungörande
3 å Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser har införts i försäkringsföreningsregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om införandet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 2 å och det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande lag, har utformats vä- sentligen efter mönster av 15 kap. 3 å EFL. Enligt paragrafen har re- gistreringen och kungörandet den verkan att tredje man skall anses ha kännedom om det som blivit infört i registret. Undantag från detta görs dock för det fallet att det av omständigheterna framgår att tredje man varken ägde eller bort äga vetskap om vad som förts in i registret. Be- stämmelsen är en konsekvens av att ett kungörelseförfarande föreslås i
25.
Brister i anmälan för registrering
4 å Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller, om F inansin- spektionen finner att ett beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas anmälningen ]. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller stadgarna eller grunderna, eller
3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfatt— ning.
Om sökande inte rättar sig efter föreläggandet, skall anmälan avskri— vas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet. Finns det även efter det att yttrandet har avgetts något hinder mot re- gistrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om det inte fnns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande.
Bestämmelserna i första stycket utgör inte hinder mot registrering av ett beslut av föreningsstämman, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad enligt 5 kap 6 å om talan mot föreningsstämmobeslut.
296 F ötfattningskommentar SOU 1998:82
F inansinspektionen skall genast skriftligen underrätta föreningen när inspektionen har förklarat att frågan om pxsion har fallit enligt 7 kap. 8 å andra stycket eller förelagt vite enligt 10 kap. 15 å.
Paragrafen överensstämmer delvis med 65 å UFL och har utformats med 15 kap. 4 å EFL som förebild.
Hävande av firmaregistrering m.m.
5 5 Bestämmelser om att avföra en firma ur registret sedan en dom om
hävande av firmaregistreringen har vunnit laga kraft finns i firmalagen (1974:156).
Paragrafen motsvarar delvis 65 å UFL.
Överklagande av vissa beslut i registreringsärenden
6 å Ett beslut av F inansinspektionen som innebär att en anmälan av- skrivits eller en registrering vägrats enligt 4 å andra stycket får över— klagas hos allmän förvaltningsdomstol inom två månader från beslutets dag. Detsamma gäller beslut av Finansinspektionen som avses i 4 å tredje stycket med undantag av beslut enligt 10 kap. 15 å. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen, som delvis motsvarar 75 å UFL, överensstämmer i huvud- sak med 20 kap. 7 å FRL och innehåller bestämmelser om Överklagan- de av Finansinspektionens beslut i vissa registreringsärenden. Bestäm— melserna om överklagande av inspektionens beslut i övriga frågor finns
110 kap. 16 å.
SOU l998:82 Författningskommentar 297
19.2 Förslag till Lag om införande av lagen om försäkringsföreningar
Övergångs- och ikraftträdandebestämmelser till den nya lagen om för- säkringsföreningar (FFL) har samlats i en särskild promulgationslag (FFLP). Behovet av särskilda övergångsbestämmelser har närmare be— handlats i avsnitt 18. Eftersom den nya lagen förutsätts tillämpas på en försäkringsförening först sedan koncession beviljats och erforderliga stadgeändringar stadfästs i enlighet med den nya lagen, torde under övergångstiden anpassning utan svårighet kunna ske till den nya lagen när det gäller redan registrerade föreningar. Av denna anledning har behovet av övergångsbestämmelser kunnat begränsas.
1 å Lagen (I9X.'000) om försäkringsföreningar och denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Bestämmelserna i 10 å träder dock i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk för- fattningssamling.
FFL och FFLP föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Bestämmelser- na i 10 å om stadgeändringar skall dock av praktiska skäl få tillämpas före den 1 januari 1999.
2 å Genom lagen (19X.'000) om försäkringsföreningar upphävs, med de begränsningar som följer av denna lag, lagen (1972:262) om under— stödsföreningar.
Genom ikraftträdandet av F FL upphävs UFL. Detta gäller dock inte utan undantag; som framgår nedan skall föreningar, som är registrerade enligt UFL, under en övergångstid få fortsätta att tillämpa UFL.
3 å Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i lagen (19X:000) om försäkringsfö- reningar eller i denna lag, tillämpas i stället de nya bestämmelserna.
När det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i FFL eller denna lag skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas. Regeln ger uttryck för en vanlig prin- cip då en författning ersätts av en ny.
298 Författningskommentar SOU 1 998 : 82
4 å Lagen (19X.'000) om försäkringsföreningar skall tillämpas även på understödsföreningar som registrerats enligt lagen (1972:262) om un— derstödsföreningar. Därvid skall dock iakttas vad som föreskrivs i 5- 12 55.
Den nya lagen om försäkringsföreningar förutsätts även bli tillämplig på föreningar som registrerats enligt UFL. För dessa föreningar gäller dock särskilda övergångsbestämmelser.
5 å Styrelsen för en understödsförening som är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar vid ikraftträdandet av lagen ( ] 9X:000) om försäkringsföreningar, skall ansöka om koncession för föreningen och stadfästelse av föreningens stadgar enligt 2 kap. 5 å lagen om försäkringsföreningar. F inansinspektionen prövar ansök- ningen enligt 2 kap. 6 å lagen om försäkringsföreningar med de avvi- kelser som följer av 6-9 åå denna lag.
Ansökan enligt första stycket skall lämnas in till inspektionen senast vid utgången av år 1999, dock kan ansökningar för småförsäkringsfö- reningar enligt 1 kap. 7 å lagen om försäkringsföreningar inlämnas till utgången av år 2009.
Innan frågan om koncession har avgjorts får föreningen fortsätta att bedriva verksamheten enligt lagen om understödsföreningar. Om det är nödvändigt får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F i- nansinspektionen bestämma att verksamheten får bedrivas enligt lagen om understödsföreningar även efter det att koncession har beviljats enligt lagen om försäkringsföreningar, dock högst ett år efter beslutet om koncession.
Om ansökan enligt första stycket inte sker inom den i andra stycket föreskrivna tiden eller avslås ansökningen, skall föreningen träda i lik— vidation. Likvidationen skall genomföras enligt lagen om understödsfö— reningar.
Flertalet av de idag registrerade understödsföreningarna kommer att räknas som små föreningar enligt den definition som ges i 1 kap. 7 å FFL. De har vanligen en blygsam omsättning och meddelar i vissa fall närmast symboliska försäkringsförmåner. Många av dessa föreningar kommer sannolikt inte att kunna uppfylla de solvenskrav som är en förutsättning för koncession enligt FFL. Det får dock anses skäligt att dessa föreningar, som i vissa fall existerat under mycket lång tid, får fortsätta verka under en övergångsperiod om tio år. Under denna tid har föreningama möjlighet att överlåta sin rörelse till en mer bärkraftig fö- rening. En kortare övergångstid skulle inte bara kunna skapa svårighe- ter för vissa enskilda föreningar, t.ex. sådana som kommer att avveck-
SOU l998:82 F örfattningskommentar 299
las, utan även för inspektionen, vars arbetsinsats i samband med kon- cessionsärendena inte torde bli obetydlig.
När det gäller föreningar som inte är att hänföra till små föreningar enligt den nya lagen har övergångsperioden begränsats till ett år. An- ledningen härtill är främst att i denna grupp av föreningar ingår före- ningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv och därför enligt Sve- riges åtaganden gentemot EU snarast måste anpassas till ett regelsystem som uppfyller EU:s krav. Av konkurrensskäl har övergångstiden även för andra stora föreningar, som inte omfattas av EG:s försäkringsdirek— tiv, fastställts till ett år.
Enligt huvudregeln skall verksamheten bedrivas enligt UF L fram till dess koncessionsärendet avgjorts. I syfte att åstadkomma en smidig övergång till den nya lagen har dock införts en dispensregel enligt vil- ken regeringen eller inspektionen kan medgiva att tiden för verksamhet enligt UFL utsträcks högst ett år efter koncessionsbeslutet. Lämpligen bör i koncessionsbeslutet anges från vilken tidpunkt bestämmelserna i FFL skall tillämpas.
Av bestämmelsen att föreningarna får fortsätta att bedriva verksam- heten enligt UFL till dess koncessionsfrågan avgjorts följer att F inan- sinspektionen enligt 2 å andra stycket UFL till dess koncessionsfrågan avgjorts kan även fortsättningsvis medge undantag från UFL:s be- stämmelser. Likvidationsplikt inträder om föreningen underlåter att inom de föreskrivna tiderna ansöka om koncession. Detsamma gäller om koncessionen avslås.
65 En understödsförening som inte är sluten enligt bestämmelserna i 1 kap. 4 å lagen (19X.'000) om försäkringsföreningar kan beviljas konces- sion enligt den lagen, om föreningen vid utgången av år 1972 var re- gistrerad som en understödsförening och koncessionsvillkoren i övrigt är uppg/”da.
Paragrafen överensstämmer i sak med ] å andra stycket UF L.
7 å På understödsföreningar, som registrerats enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar och som vid ikraftträdandet av lagen (19X:000) om försäkringsföreningar har färre än 500 medlemmar, skall 5 å lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas.
Enligt denna paragraf omfattas inte en förening, som registrerats enligt UFL och som vid FFL:s ikraftträdande har färre än 500 medlemmar, av reglerna om minsta medlemsantal i 4 kap. 9å FFL. För sådana före- ningar skall i stället 5 å UFL gälla även i fortsättningen och således även den mer liberala dispensregeln i den paragrafen. En förening som
300 Författningskommentar SOU l998:82
visserligen bildats före den 1 januari 1999 men vars medlemsantal efter ikraftträdandet av FFL sjunkit under 500 kommer däremot att omfattas av regeln i 4 kap. 9å FFL.
8 5 En understödsförenings firma, som registrerats innan lagen (I9X.'000) om försäkringsföreningar trätt i kraft, får godkännas även om den inte överensstämmer med bestämmelserna i 9 kap. 1 å lagen om försäkringsföreningar.
Många av understödsföreningarna har ordet understödsförening i sin firma. Dessa föreningar får även i fortsättningen behålla sin firma.
9 å Bestämmelserna om borgensförbindelser m.m i 4 kap. 9 å lagen (19X:000) om försäkringsföreningar gäller inte sådana förbindelser som ingåtts av understödsföreningar före ikraftträdandet av lagen om försäkringsföreningar.
En försäkringsförening får enligt 4 kap. 9 å FFL inte ingå borgen eller ställa annan säkerhet om inte Finansinspektionen för visst fall gett till- stånd härtill. För att undvika komplikationer beträffande tidigare in- gångna förbindelser stadgas i denna paragraf att bestämmelserna inte gäller förbindelser som ingåtts före lagens ikraftträdande av föreningar som registrerats enligt UFL.
10 å Redan före den 1 januari 1999 får föreningsstämman med till- lämpning av bestämmelserna om majoritetskrav i 5 kap. 6å lagen ( ] 9X.'000) om försäkringsföreningar och utan hinder av särskilda före- skrifter i stadgarna besluta om sådana ändringar som behövs för att stadgarna skall stämma överens med lagen om försäkringsföreningar. Beslutet skall gälla ji'ån den tidpunkt då föreningen beviljas koncession enligt lagen om försäkringsföreningar.
I paragrafen ges möjlighet att redan före FFL:s ikraftträdande besluta om sådana ändringar i stadgarna som behövs för att dessa skall stå i överensstämmelse med den nya lagen.
11 å Likvidation skall genomföras enligt lagen (1972:262) om under- stödsföreningar, om likvidatorerna har utsetts före utgången av decem- ber 1998.
Av paragrafen framgår att likvidation skall genomföras enligt UFL om likvidator utsetts före FFL:s ikraftträdande. Härvid kan noteras att det i UFL inte finns någon bestämmelse om möjlighet att upphöra med lik-
SOU 1998:82 Författningskommentar 301
vidationen och återuppta verksamheten. Skall likvidationen enligt para- grafen handläggas enligt UFL finns alltså inte möjlighet att avbryta lik- vidationen, vilket däremot är möjligt enligt FFL.
12 å Överlåtelse av en försäkringsförenings rörelse skall genomföras enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar om anbudet om överlåtelsen har godkänts före utgången av december 1998.
Om en överlåtelse har godkänts före FFL:s ikraftträdande skall UFL tillämpas även för det fortsatta förfarandet.
302 F örfattningskommentar SOU 1998:82
19.3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
] å Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsfö- retag avses sådana försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkrings- bolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982: 713) samt såda- naförsäkringsföreningar som omfattas av lagen (193000) om för- säkringsföreningar. Försäkringsföreningar som uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar sådan livförsäkring som avses i 1 kap. 2 å andra stycket lagen om försäkringsföreningar skall vid tillämp- ningen av denna lag anses som livförsäkringsföretag. Andra försäk- ringsföreningar skall vid tillämpningen av denna lag anses som ska- deförsäkringsjöretag.
Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. skall tillämpas på finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förval— tar andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksam- het uteslutande eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte för- värva och förvalta andelar i dotterföretag.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek- tionen får medge undantag från denna lag för sådana försäkringsföre— tag som får undantas från försäkringsrörelselagen enligt 1 kap. 10 å samma lag. Undantag får också göras för sådana försäkringsföre- ningar som avses i 1 kap. 7 å lagen omförsäkringsföreningar.
För sådana företag som medgivits undantag från denna lag skall i stället sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 å andra stycket gälla.
Av ändringen i första stycket framgår att begreppet försäkringsföretag utvidgas så att det även omfattar försäkringsföreningar. Härigenom blir ÅRFL tillämplig även på försäkringsföreningar. Eftersom ÅRFL i viss mån har skilda stadganden för å ena sidan livförsäkringsföretag och å andra sidan skadeförsäkringsföretag har i lagen angetts vilka föreningar som är att hänföra till liv- respektive skadeförsäkringsföretag.
SOU l998:82 Författningskommentar 303
Avgränsningen sammanhänger med den definition av begreppen skadeförsäkring respektive livförsäkring som framgår av 1 kap. 2 & lagen (19X:000) om försäkringsföreningar och har utformats efter mönster av l kap. 4 & FRL. En förening som uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar sådan livförsäkring som avses i 1 kap. 2 & andra stycket FFL skall vid tillämpningen av denna lag anses som liv- försäkringsföretag. Andra försäkringsföreningar skall vid tillämpningen av denna lag anses som skadeförsäkringsföretag.
Nedan följer en sammanfattning av ÅRFL:s huvudsakliga principer. För en detaljerad redogörelse hänvisas till prop. 1995/96:10, Del 4, Försäkringsföretag.
Årsredovisningen skall enligt ÅRFL bestå av balansräkning, resul- taträkning, noter och förvaltningsberättelse. Den skall upprättas på ett överskådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed. Balansräk- ningen, resultaträkningen och noterna skall tillsammans ge en rättvi- sande bild av företagets ställning. Om det behövs för att en rättvisande bild skall ges, skall tilläggsupplysningar lämnas. Om avvikelser görs från allmänna råd eller rekommendationer av normgivande organ, skall detta anmärkas i en not. Skälen för avvikelsen skall anges.
Sex grundläggande redovisningsprinciper har tagits in i lagen:
— F örsäkringsföretaget skall förutsättas fortsätta sin verksamhet. — Samma principer för värderingen skall tillämpas från ett räken— skapsår till ett annat. — Värderingen skall göras med rimlig försiktighet, vilket bl.a. innebär att endast under räkenskapsåret konstaterade intäkter skall få tas med och att hänsyn skall tas till alla förutsebara förluster. — Intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret skall tas med oavsett tidpunkten för betalningen. — De olika beståndsdelarna i posterna skall värderas var för sig. — Den ingående balansen för ett räkenskapsår skall stämma överens med utgående balans för föregående räkenskapsår.
Avvikelser från principerna får göras, om det finns särskilda skäl och avsteget är förenligt med god redovisningssed och kravet att redovis— ningen skall ge en rättvisande bild. Om avvikelse görs skall vissa tilläggsupplysningar lämnas i en not.
Om rörelsen omfattar flera försäkringsgrenar skall även en resulta- tanalys ingå i årsredovisningen. Termen försäkringsgren ersätter be- greppet verksamhetsgren och skall användas som grund för uppdel- ningen av informationen i resultatanalysen. Begreppet kan därvid utgö— ra basen för information fördelad på såväl försäkringsklasser, grupp av försäkringsklasser eller en verksamhetsgren av liknande slag som idag.
304 F örfattningskommentar SOU l998:82
Balansräkningen skall ställas upp i kontoform och resultaträkningen i rapportform. Både balansräkningen och resultaträkningen får en del— vis ny utformning och ett nytt innehåll i väsentlig överensstämmelse med de uppställningsformer som anges i försäkringsredovisningsdirek- tivet.
] balansräkningen har införts en rubrik med benämningen avsätt- ningar, dels som beteckning på försäkringstekniska avsättningar, dels som beteckning på andra slag av avsättningar. Avsättning skall göras för samtliga förpliktelser som är säkra eller sannolika till sin existens men ovissa till belopp eller tidpunkt för infriande. Avskrivningar och nedskrivningar får inte redovisas som avsättning.
Ställda panter och därmed jämförliga säkerheter samt ansvarsför- bindelser skall redovisas i balansräkningen inom linjen.
Nuvarande krav på upplysning om ledande befattningshavares an- ställningsvillkor m.m. har i lagen kompletterats med krav på viss ytter- ligare information om lämnande av lån och ställda säkerhetsföreskrifter samt ansvarsförbindelser. Skyldigheten att lämna uppgifter om lön, er- sättningar och pensioner till styrelsen och verkställande direktören ut- vidgas till att gälla även tidigare styrelse och verkställande direktör. Dessutom innehåller lagen ett krav på upplysning om avtal om av- gångsvederlag.
ÅRFL innehåller en koncerndefmition samt regler om koncemredo- visningens utformning och innehåll. Vidare har begreppet intresseföre- tag definierats i lag och metoderna för konsolidering av dotterföretag och intresseföretag har lagreglerats.
Samtliga företag som omfattas av ÄRF L skall vara skyldiga att upp- rätta förvaltningsberättelse. Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet, ställ- ning och resultat. Förvaltningsberättelsen skall även innehålla upplys- ningar om vissa viktigare förhållanden, bl.a. förhållanden som är vikti- ga för bedömningen av försäkringsföretagets ställning och resultat, händelser som är av väsentlig betydelse för företaget samt upplysningar om företagets förväntade framtida utveckling. Dessutom skall i förval- tingsberättelsen lämnas upplysningar om skade- respektive livförsäk- ringsrörelsens tekniska resultat för vart och ett av de senaste fem räken- skapsåren samt företagets konsolidering vid utgången av vart och ett av dessa räkenskapsår.
ÅRFL innehåller vissa regler om offentliggörande av års- och kon- cemredovisningar. Försäkringsföretag skall således ge in årsredovis- ning och revisionsberättelse, samt i förekommande fall, koncernredo- visning och koncemrevisionsberättelse till Finansinspektionen. Finan- sinspektionen skall kungöra att handlingarna har kommit m till inspek— tionen. Kungörande skall ske 1 en tidning.
SOU l998:82 F örfattningskommentar 305
ÅRFL skall tillämpas även när det gäller upprättande av årsbokslut. ÅRFL:s regler om jämförelsetal för föregående räkenskapsår skall dock inte tillämpas.
Av tredje stycket andra meningen framgår att undantag från ÅRFL kan medges för sådana försäkringsföreningar som. undantagits från den föreslagna lagen om försäkringsföreningar, se 1 kap. 7 & lagförslaget. Vidare framgår av 1 kap 45 första stycket ÅRFL att regeringen eller Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om bl.a. löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning och koncernredovisning. Rege- ringen eller Finansinspektionen får enligt andra stycket i samma para- graf vidare meddela föreskrifter om i vilken utsträckning ÅRFL och föreskrifter som meddelats med stöd av det i 1 kap. 15 nämnda bemyn- digandet, skall tillämpas i sådana företag som helt eller delvis undanta- gits från lagens tillämpning enligt tredje stycket.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
]. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången för räkenskapsår som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspektionen bestämmer.
När det gäller ikraftträdandet av de nya redovisningsreglema för för- säkringsföreningama är vad som anfördes i samband med ikraftträdan- det av ÅRFL av intresse, se prop. 1995/96:10, del 11, s 170 f. Således påtalades att på det finansiella tjänsteområdet har inom EG den inre marknaden, som bygger på principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn, genomförts. Vidare framhölls att dessa principer förut— sätter att varje medlemsland godtar övriga medlemsländers regler för att driva finansiell verksamhet och offentlig tillsyn av sådan verksam- het samt att det inom EG antagits direktiv som anger vissa minimiregler för verksamhet som bedrivs i finansiella företag, bl.a. vad gäller redo- visning, kapitaltäckning och tillsyn. I propositionen drogs därför slut- satsen att det för företag inom det finansiella området - kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag - var av särskild vikt att de krav som EG-rätten ställer uppfylls. Vidare ansågs att det var särskilt viktigt att Sverige kunde uppfylla sina åtaganden i fråga om sådana företag som bedriver en verksamhet som är föremål för särskild regle- ring och tillsyn inom Gemenskapen.
De ovan anförda skälen gör sig gällande med än större styrka när det gäller försäkringsföreningama eftersom EG-anpassningen av lag- stiftningen är kraftigt försenad. Det föreslås att det skall ankomma på regeringen eller Finansinspektionen att, i samband med att koncession beviljas enligt den nya lagen om försäkringsföreningar, bestämma för
306 F örfattningskommentar SOU 1998:82
vilket räkenskapsår en försäkringsförening första gången skall tillämpa ÅRF L.
2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift i 29 eller 30 ? lagen (1972:262) om understödsföreningar som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestäm- melsen.
Försäkringsföreningarnas redovisning har hittills reglerats i 29 och 30 55 UFL.
I fortsättningen kommer motsvarande reglering att ges i ÅRFL. I denna punkt har därför upptagits en bestämmelse som innebär att hän- visningar i lag eller författning till 29 eller 30 & UFL skall läsas som om
de avser de nya bestämmelser som träder i stället för bestämmelserna i 29 eller 30 & UFL.
3. Bestämmelsen i 4 kap. 5 59 tredje stycket årsredovisningslagen (l995:1554) skall inte tillämpas på nedskrivning som gjorts av un- derstödsförening före lagens ikraftträdande.
De nya bestämmelserna om reversering skulle, om de måste tillämpas även på äldre nedskrivningar, göra det nödvändigt att i samband med lagens ikraftträdande göra en omfattande omvärdering av ett stort antal anläggningstillgångar. Detta har inte ansetts lämpligt. I förevarande punkt har därför föreskrivits att bestämmelsen om reversering inte skall tillämpas på nedskrivningar som har skett före lagens ikraftträdande.
4. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek— tionen får för den första års—eller koncernredovisning som upprättas av en försäkringsförening enligt denna lag föreskriva att 3 kap. 5 5 andra stycket årsredovisningslagen( 1 995 .'1 5 5 4) och 6 kap. 2 59 denna lag inte skall tillämpas samt meddela närmare föreskrifter om vilka jämförande upplysningar som i stället skall lämnas.
Bestämmelsen har kommit till för att underlätta en anpassning till den nya redovisningslagstiftningen. Genom bestämmelsen möjliggörs un- dantag från bestämmelserna om lämnande av jämförelsetal för föregå- ende räkenskapsår och om s.k. femårsöversikter. I likhet med vad som anfördes vid införandet av ÅRF L får det anses lämpligt att överlämna till regeringen eller, efter vidare delegation, Finansinspektionen att meddela föreskrifter om vilka närmare undantag som skall göras för samt vilka upplysningar som i stället skall lämnas för att säkerställa en tillfredsställande jämförbarhet i företag som undantas. På så sätt ges en
SOU 1998:82 Författningskommentar 307
bättre möjlighet att anpassa övergångsregleringen med hänsyn till olika företagstyper och företagsstorlek.
Slutligen kan anmärkas att i övergångsreglerna till ÅRFL stadgades att belopp som avsatts till uppskrivningsfond före ÅRFLzs ikraftträdan- de under vissa förutsättningar fick användas för erforderlig nedskriv- ning av värdet på andra anläggningstillgångar. Eftersom det inte tidiga- re förekommit uppskrivningsfond hos försäkringsföreningama saknar regeln relevans för föreningarna.
308 Författningskommentar SOU l998:82
19.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
2 59 6 mom Med livförsäkringsföretag avses
]. livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 ; försäkringsrörelselagen (1982: 713),
2. utländska försäkringsföretag som driver livförsäkringsrörelse här i landet med stöd av lagen (19502 72) om rätt för utländska försäk- ringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller lagen (1993.'1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, samt
3. försäkringsföreningar som uteslutande eller så gott som uteslu- tande meddelar sådan livförsäkring som avses i 1 kap. 2 5 andra stycket lagen (I9X:000) omförsäkringsföreningar.
2 & 6 mom. I paragrafens första stycke förs in en ny punkt som innebär att vissa försäkringsföreningar skall anses som livförsäkringsföretag. Definitionen överensstämmer med vad som föreslås gälla i redovis- ningshänseende. Således skall försäkringsförening som uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar sådan livförsäkring som avses i 1 kap. 2 5 andra stycket FFL vid tillämpningen anses som livförsäk- ringsföretag. Av det oförändrade andra stycket följer att annan försäk- ringsförening än sådan som klassificerats som livförsäkringsföretag är att hänföra till skadeförsäkringsföretag.
Vid tillämpningen av detta stadgande skall iakttas att begreppen för- säkringstagare och försäkringspremie motsvaras av termerna medlem och avgift i FFL.
Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser skall dock tillämpas på sådana försäkringsföreningar som enligt 1 kap. 7 39 lagen ( ] 9X:000) om försäkringsföreningar skall anses som små.
De föreslagna reglerna om försäkringsföreningar bör träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. När det gäller de försäkringsföreningar som enligt FFL kommer att klassificeras som små försäkringsförening- ar kommer de att ha möjlighet att tillämpa UFL under en tioårsperiod. Dessa föreningar bör därför beskattas enligt äldre regler.
SOU 1998:82 Författningskommentar 309
19.5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
2 3? Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag, Z. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse här i landet genom etablering,
3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967.'531) om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m.
4. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubri- ken Avsatt till pensioner enligt 5 59 lagen om tryggande av pensions- utfästelse m.m.,
5. i Sverige bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 5 lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
] fråga om handelsbolag och europeiskt ekonomisk intressegruppering är dock delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga.
Denna lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser skall tilläm- pas på verksamhet som hänför sig till tiden före ikraftträdandet
2 5 Eftersom försäkringsföreningar föreslås bli omfattade av den defi- nition av livförsäkringsföretag som finns i 2 5 6 mom. SIL kan punkten 3 i första stycket strykas såsom överflödig. De föreningar som kommer att definieras som livförsäkringsföretag skall således betala avkast- ningsskatt.
3 10 F örfattningskommentar SOU l998:82
19.6 Förslag till Lag om ändring i mervärdesskattelagen (19941200)
3 kap. Skatteplikt för omsättning, gemenskapsinternt förvärv och import.
10 _6 Från skatteplikt undantas omsättning av försäkringstjänster. Med försäkringstjänster förstås ]. tjänster vars tillhandahållande utgör försäkringsrörelse enligt för- säkringsrörelselagen (1982: 713), enligt lagen (1989:1079) om liv- försäkringar med anknytning till värdepappersfonder, enligt lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva för- säkringsrörelse i Sverige, enligt lagen (]993:1302) om utländska EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, eller enligt lagen (I9X:000) om försäkringsföreningar, och
2. tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra för- medlare av försäkringar och som avser försäkringar.
Som en följd av att försäkringsföreningar liksom försäkringsbolag en- ligt förslaget skall bedriva affärsmässig försäkringsrörelse föreslås i punkt 1 ett tillägg som klargör att undantaget från skatteplikt för om- sättning av försäkringstjänster även innefattar försäkringstjänster som försäkringsföreningar tillhandahåller.
SOU l998:82 Bilaga I 311
Kommittédirektiv
Översyn av lagstiftningen om understödsföreningar
Dir. 1996z66 Beslut vid regeringssammanträde den 29 augustil996
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall göra en översyn av lagstiftningen om under- stödsföreningar. Som allmänna utgångspunkter för utredningsarbetet skall gälla att reglerna om understödsföreningar i den utsträckning som krävs harmoniseras med EG:s regler om försäkringsverksamhet och att verksamhets- och tillsynsregler utformas på ett sådant sätt att tillsynen kan effektiviseras och koncentreras till de områden där skyddsintresse- na är starkast.
Utredaren skall
— överväga om större understödsföreningar bör inordnas i försäkrings— rörelselagens regelsystem och om det, för övriga understödsföre- ningar, behövs särskilda verksamhets- och tillsynsregler utöver vad som gäller för ekonomiska föreningar, — göra en övergripande översyn av de associationsrättsliga reglerna för understödsföreningarna och så långt möjligt anpassa dem till reglerna för försäkringsbolag respektive ekonomiska föreningar, — överväga den fortsatta giltigheten av de s.k. behovs- och skälighets- principerna, — överväga om förbudet mot s.k. affärsmässigt bedrivande av rörelse kan avskaffas, — lämna förslag till nya placeringsregler för understödsföreningamas kapitalförvaltning, — överväga och föreslå nya årsboksluts— samt års- och koncemredo- visningsregler för understödsföreningarna, — göra en översyn av tillsyns- och sanktionsreglerna, — överväga och föreslå regler som underlättar strukturförändringar, främst genom sammanslagningar av mindre föreningars verksam- heter, och — undersöka i vad mån följdändringar behöver göras i skattereglerna.
312 Bilaga 1 SOU l998:82
Utredarens arbete skall vara slutfört före utgången av september månad 1997.
Bakgrund
Understödsföreningar är föreningar för inbördes bistånd med uppgift att lämna sjukhjälp, begravningshjälp, pension eller liknande understöd åt sina medlemmar eller deras anhöriga. Föreningarna bedriver försäk- ringsverksamhet och är i princip uppbyggda som ekonomiska förening- ar. Verksamheten regleras huvudsakligen av lagen (1972:262) om un- derstödsföreningar (UFL).
Understödsföreningama har vuxit fram under flera århundraden och avspeglar sociala förhållanden under olika historiska skeenden. Före— ningarna är därför ofta sinsemellan mycket olika i storlek, karaktär och inriktning.
En understödsförening kan meddela pensionsförsäkring, kapitalför- säkring eller sjukförsäkring. Allt efter verksamhetens art indelas under- stödsföreningarna i pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor. I gruppen pensionskassor ingår tjänstepensionskassor, som meddelar försäkringar enligt på arbets- marknaden träffade pensionsuppgörelser och som betecknas ITP- kassor. Trots att dessa utgör en minoritet bland understödsföreningarna intar de en särställning och är den grupp av föreningar som har den största betydelsen från såväl allmän som enskild synpunkt.
En understödsförening skall vara sluten, dvs. i princip stå öppen en- dast för en för varje förening på visst sätt avgränsad persongrupp, t.ex. anställning i samma företag. Kravet på slutenhet gäller dock inte före- ningar som registrerats enligt äldre lag.
En understödsförening skall vara registrerad hos F inansinspektionen och stå under dess tillsyn. En förutsättning för registrering är att den avsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. För understödsföreningarna gäller således alltjämt den s.k. behovsprincip som tidigare gällde även för försäkringsbolag.
En understödsförening skall som huvudregel ha minst 100 med— lemmar. I tre fall krävs att medlemsantalet uppgår till minst 500. Det gäller föreningar som meddelar förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension, sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjukdomstillstånd eller kapitalförsäkring för dödsfall till högre belopp än 1 000 kronor för en medlem.
SOU l998:82 Bilaga ] 313
Kapitalförsäkring får, om inte Finansinspektionen medger annat, av- se högst ett belopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen (1962z38l) om allmän försäkring.
En understödsförening får som huvudregel inte driva verksamhet som är främmande för ändamålet med föreningens försäkringsverk- samhet.
Den försäkringsrörelse som en understödsförening bedriver får inte vara affärsmässig. Detta innebär t.ex. att föreningen inte aktivt får vär- va medlemmar.
En understödsförening skall fylla krav på soliditet och skälighet. Detta innebär att stadgarna skall dels trygga att föreningen kan fullgöra sina försäkringsutfästelser, dels tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringarna är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och föreningens förhållanden.
År 1987 tillkallades en särskild utredare för att göra en allmän över- syn av lagstiftningen om försäkringsföreningar. Utredningen, som an- tog namnet Understödsföreningsutredningen, avgav år 1990 betänkan- det Försäkringsföreningar (SOU 19901101). Utredningens förslag inne- har att alla bestämmelser med anknytning till den verksamhet som fö- reningarna bedriver samlades i en lag. Lagen förutsattes träda i kraft samtidigt som Försäkringsrättskommitténs förslag till ny lagstiftning om personförsäkring (Personförsäkringslag, SOU 1986:56). Någon så- dan ny lagstiftning har emellertid ännu inte kommit till stånd. Detta, och den snabba utveckling som därefter skett inom den finansiella sektorn och i första hand på försäkringsområdet, främst som en följd av närmandet till EU, har medfört att understödsföreningsutredningens förslag aldrig kommit att läggas till grund för ny lagstiftning.
Behovet av en översyn av lagstiftningen
Den nu gällande lagen om understödsföreningar, UFL, trädde i kraft 1972, dvs. för 24 år sedan. Sedan dess har i huvudsak endast mindre justeringar av lagens regler gjorts. Under den tid UFL varit i kraft har emellertid stora förändringar skett i lagstiftningen både på försäkrings- området och på andra områden av betydelse för den verksamhet som bedrivs av understödsföreningarna. Dessa förändringar har endast i be- gränsad omfattning fått genomslag i UFL. Som exempel kan nämnas att UFL alltjämt innehåller ett flertal hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar, som redan 1988 ersattes av den nu gällande lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. UFL innehåller inte heller regler som ställer de krav för försäkringsverksamhet som krävs enligt EG:s regler. Försäkringsmarknaden som sådan har också till följd av
314 Bilaga 1 SOU 1998:82
behovet av nya försäkringslösningar och den internationalisering som skett genomgått betydande strukturella förändringar. Denna utveckling kan förväntas fortsätta även i framtiden.
Den nuvarande lagstiftningen om understödsföreningar framstår mot denna bakgrund som föråldrad och inte ägnad att uppfylla de krav som ett modernt försäkringsväsende ställer. Sedan understödsföreningsut- redningen avlämnade sitt betänkande har försäkringsrörelselagstift- ningen genomgått omfattande förändringar, bl.a. grundade på förslag av Försäkringsutredningen. Understödsföreningsutredningen valde att inte lämna några förslag inom områden där samma regler bör gälla för försäkringsbolag och understödsföreningar och där Försäkringsutred- ningen kunde förväntas föreslå förändringar i försäkringsrörelselagen (1982:7l3). Dessa omständigheter och de övriga förändringar som be- rörts ovan medför att understödsföreningsutredningens förslag inte utan vidare kan läggas till grund för en proposition till riksdagen. Det är där- för befogat att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en förnyad och genomgripande översyn av lagstiftningen om understöds- föreningar.
Utredningsuppdraget
En särskild utredare skall tillkallas för att se över lagstiftningen om un- derstödsföreningar.
Allmänna utgångspunkter
Ett övergripande mål för utredningsarbetet bör vara att reglerna om understödsföreningar i de delar där så krävs harmoniseras med reglerna inom EG. En utgångspunkt bör därvid vara att reglerna för de förening— ar vars verksamhet är av sådan omfattning att EG:s försäkringsdirektiv är tillämpliga, så långt det är lämpligt och möjligt med hänsyn till un- derstödsföreningamas verksamhet och särskilda förhållanden, utformas i överensstämmelse med de regler som gäller för andra slag av försäk- ringsföretag. Det kan sättas i fråga om sådana föreningar bör vara en särskild institutskategori. En lösning bör övervägas som innebär att de inordnas i försäkringsrörelselagens regelssystem och att särregler som kan behövas för understödsföreningars fortsatta verksamhet inarbetas i den lagen.
Som redovisats bakgrundsvis är understödsföreningarna mycket oli- ka i storlek, karaktär och inriktning. Det finns således understödsföre— ningar med endast ett fåtal medlemmar, låga eller obetydliga försäk-
SOU 1998:82 Bilaga 1 315
ringsbelopp och mycket begränsad kapitalförvaltning. Å andra sidan finns det också understödsföreningar, i första hand tjänstepensionskas- sor, med ett medlemsantal överstigande 100 000, stora och för den en- skilde betydelsefulla försäkringsåtaganden och fonder som uppgår till flera miljarder kronor. Det säger sig självt att skyddsintressena, kraven på verksamhetsreglerna och tillsynsbehovet varierar kraftigt beroende på vilket slag av förening det är fråga om. Utredaren bör i sitt arbete utgå från att särskilda verksamhets- och tillsynsregler bör gälla endast om och i den utsträckning det är befogat ur allmän synpunkt eller det annars finns ett väsentligt intresse av sådana regler. Genom en sådan inriktning kan tillsynsarbetet effektiviseras och koncentreras till de om- råden och verksamheter där skyddsintresset är starkast.
I det följande anges ett antal områden som utredaren skall ägna sär- skild uppmärksamhet.
Associationsrättsliga regler
UFL innehåller vissa självständiga associationsrättsliga regler. Främst gäller detta bestämmelser om stadgar och firma, medlemskap, avgifter, överlåtelse av understödsförenings rörelse samt vissa frågor rörande likvidation. I flertalet andra associationsrättsliga frågor hänvisas i stål- let till regler i lagen (1951t308) om ekonomiska föreningar, i förekom- mande fall i förening med särskilda bestämmelser i UFL. År 1988 er- sattes 1951 års lag av den nu gällande lagen (1987:667) om ekonomis- ka föreningar. Den nya lagen har i sin tur ändrats ett flertal gånger efter ikraftträdandet. Det är mot denna bakgrund angeläget att de förenings- rättsliga reglerna ses över. Utredaren bör i detta sammanhang göra en övergripande översyn av de associationsrättsliga reglerna för under- stödsföreningarna. Utgångspunkten vid detta arbete bör vara att regler- na för understödsföreningar inte i större utsträckning än vad som moti- veras av deras särskilda verksamhet skall avvika från de regler som gäller för ekonomiska föreningar i allmänhet.
Frågan om anknytning till reglerna för ekonomiska föreningar kommer naturligen i ett annat läge i den utsträckning som försäkrings— rörelselagens regelsystem görs tillämpligt för vissa understödsförening— ar. Det kan dock inte uteslutas att frågan får viss aktualitet även för så- dana föreningar.
316 Bilaga 1 SOU 1998:82
Behovsprincipen
Ett villkor för registrering av en understödsförening och därmed också en förutsättning för att den skall få bedriva försäkringsverksamhet är enligt 4 g" UF L att den avsedda verksamheten är behövlig. Motsvarande regler gällde tidigare också i fråga om banker och försäkringsbolag. Denna s.k. behovsprincip har för dessa institut emellertid avskaffats. Enligt 15st försäkringsdirektiv gäller vidare att tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet inte får vägras på den grunden att det inte anses föreligga något behov av den tilltänkta verksamheten. För sådana un- derstödsföreningar som faller under direktivens tillämpningsområde torde därför behovsprincipen inte kunna upprätthållas. Utredaren bör överväga om det mot denna bakgrund finns skäl att för övriga under- stödsföreningar behålla ett sådant krav.
Skäl ighetsprincipen
En understödsförenings stadgar skall enligt 11 & UFL vara utformade så att de uppfyller medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringarna är skäliga i förhållande till förmånernas art och om- fattning och föreningens förhållanden. Motsvarande regler för kostna- der resp. villkor finns i fråga om försäkringsbolag i 7 kap. 4 5 och 19 kap. 6 & försäkringsrörelselagen. Försäkringsutredningen har i enlighet med sina direktiv prövat om denna s.k. skälighetsprincip även fortsätt- ningsvis bör behållas i försäkringsrörelselagstiftningen. Övervägandena i denna del har redovisats i utredningens slutbetänkande (SOU l995z87 s. 109-135). Utredningen föreslår efter en noggrann genomgång av frå- gan att den gällande skälighetsprincipen i försäkringsrörelselagen i sin helhet upphävs. Skälighetsaspekter på premier och kostnader anges därvid kunna tillgodoses på andra sätt. När det gäller skäligheten av villkor och skadebehandling sägs att utredningens förslag inte innebär några sakliga ändringar, utan att sådana frågor fortsättningsvis helt kommer att regleras av annan lagstiftning. Utredningens förslag bereds för närvarande inom F inansdepartementet.
Utredaren bör mot bakgrund av Försäkringsutredningens övervä- ganden och resultatet av frågans fortsatta beredning undersöka om det finns skäl att för understödsföreningamas de] helt eller delvis behålla ett krav på kostnads- och villkorsskälighet.
SOU 1998:82 Bilaga 1 317
Förbudet mot affärsmässighet
En understödsförenings verksamhet får enligt 1 & UFL inte innefatta affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse. Förbudet mot affärsmäs- sighet innebär begränsningar bl.a. i en understödsförenings möjligheter att marknadsföra sina tjänster och värva nya medlemmar. Med förbudet följer också andra inskränkningar för verksamheten. Avsikten bakom bestämmelsen torde åtminstone delvis ha varit att dra en gräns mot så- dan försäkringsrörelse som bedrivs av försäkringsbolag, för vilka andra regler ställts upp. Det kan dock ifrågasättas om behovet av en sådan avgränsning motiverar en förbudsregel av detta (slag. För sådana före- ningar som faller under EG:s försäkringsdirektiv följer för övrigt av direktivens bestämmelser att dessa föreningar i grundläggande avseen- den måste underkastas en reglering som väsentligen överensstämmer med den som nu gäller för försäkringsbolag enligt försäkringsrörelsela- gen. Förbudet framstår också i övrigt som otidsenligt och onödigt be- gränsande. Utredaren bör därför överväga om inte förbudet mot af- färsmässig verksamhet kan avskaffas.
Kapitalförvaltning
De grundläggande reglerna om understödsföreningamas kapitalförvalt- ning finns i 24 & UFL. Bestämmelserna innebär att ett belopp som täck- er dels summan av föreningens försäkringsfonder, dvs. i princip de för— säkringstekniska skulderna, dels föreningens övriga skulder skall redo- visas i vissa angivna slag av tillgångar, i första hand obligationer och skuldförbindelser mot säkerhet i fast egendom. Placeringar i aktier eller värdepappersfondsandelar är enligt paragrafen inte i något fall tillåtna. Enligt en ny bestämmelse, 24 a 5, som trädde i kraft den 1 juli 1995 (prop.1994/95:184, bet. l994/95:NU24, rskr.1994/951392), får dock en understödsförening med Finansinspektionens tillstånd i stället för be- stämmelserna i 24 & tillämpa de EG-harmoniserade placeringsregler som samtidigt infördes för försäkringsbolag i försäkringsrörelselagen. Dessa bygger på principerna om att placeringarna skall ske med beak- tande av försäkringsåtagandena (matchning) och med spridning av ris- kerna (diversifiering). Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen inne- håller vidare en uppräkning av tillåtna tillgångsslag. Häri inräknas ut- över tidigare tillåtna tillgångar, som obligationer och fastigheter, även bl.a. aktier, värdepappersfondsandelar och andra liknade värdepapper. Placeringarna är i princip inte heller begränsade till Sverige eller svenska tillgångar. I förarbetena till 24 a 5 (a prop. 5.146 f.) angavs som skäl för bestämmelsen att det vore olyckligt om understödsföre-
318 Bilaga 1 SOU l998:82
_ningama till följd ändringarna i försäkringsrörelselagen skulle komma att verka under sämre konkurrensförhållanden än försäkringsbolagen. Det framhölls dock att detta var en provisorisk lösning i avvaktan på en reformering av lagstiftningen för understödsföreningarna. Utredaren bör mot denna bakgrund överväga och lämna förslag till nya place- ringsregler för understödsföreningarna. Utredaren bör därvid beakta dels de krav som följer av EG:s direktiv, dels intresset av att under— stödsföreningar och försäkringsbolag i detta avseende så långt möjligt ges likartade konkurrensförutsättningar.
Redovisning
Understödsföreningars räkenskaper och årsredovisning regleras av 29 och 30 åå UFL. För den löpande bokföringen lämnas inga särskilda regler. I detta avseende gäller således bestämmelserna i bokföringsla- gen (19761125). I 29 & föreskrivs genom hänvisning till 1951 års lag om ekonomiska föreningar att styrelsen varje år skall avge årsredovis- ning bestående av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsbe- rättelse. Resultaträkning och balansräkning i årsredovisning och 1 års- bokslut enligt bokföringslagen skall i princip upprättas i enlighet med bokföringslagens bestämmelser. I 30 5 finns vissa särskilda bestämmel- ser för det fall en understödsförening har flera verksamhetsgrenar. I paragrafen anges vidare att regeringen eller, med regeringens bemyndi- gande, Finansinspektionen får utfärda närmare föreskrifter om en un- derstödsförenings löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning. Riksdagen beslutade under hösten 1995 om nya EG-harmoniserade års- och koncernredovisningsregler för aktiebolag, vissa handelsbolag, kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsbolag. För de tre sist- nämnda kategorierna av företag skall de nya reglerna börja att tillämpas för räkenskapsår som påbörjas den 1 januari 1996 eller senare. Det- samma gäller vissa andra bestämmelser. Lagstiftningen i övrigt skall tillämpas för räkenskapsår som påbörjas den 1 januari 1997 eller sena- re. Reglerna för försäkringsföretag har tagits in i en särskild lag, lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅFRL). Redovis- ningskommittén, på vilkens arbete den nya lagstiftningen grundats, ifrågasatte om inte de nya reglerna borde göras tillämpliga även på un- derstödsföreningarna, men lämnade dessa utanför lagförslaget. I förar— betena till den nya lagstiftningen (prop. 1995/96:10, del 1, s. 183 f.) angavs att frågan kräver ytterligare beredning och att regeringen inom en snar framtid kommer att tillsätta en särskild utredning om under- stödsföreningar. I detta sammanhang erinrades vidare om den ovan re-
SOU 1998z82 Bilaga 1 319
dovisade möjligheten för regeringen eller Finansinspektionen att utfär— da föreskrifter i ämnet.
Utredaren bör överväga och lämna förslag till nya årsboksluts- samt års- och koncernredovisningsregler för understödsföreningar. För såda- na föreningar som omfattas av EG:s försäkringsdirektiv måste dessa uppfylla de krav som i fråga om redovisning gäller för försäkringsfö- retag inom EU. Det är eftersträvansvärt att reglerna för sådana under— stödsföreningar så långt möjligt utformas så att de överensstämmer med de regler som enligt ÅFRL gäller för övriga svenska försäkringsföre- tag. I princip bör detsamma gälla även för andra understödsföreningar. I fråga om dessa bör utredaren emellertid undersöka om och i så fall i vilken utsträckning justeringar och förenklingar i förhållande till ÅFRL kan anses motiverade med hänsyn till föreningarnas storlek och verk- samhet.
Tillsyn
UFL gäller i dag för samtliga understödsföreningar. I princip innebär detta att samma regler gäller för alla föreningar, oavsett storlek och verksamhet och att alla föreningar också står under Finansinspektio- nens tillsyn. De svårigheter som kan uppstå till följd av gemensamma regler för föreningar med så olika storlek och verksamhet har beaktats genom en dispensregel i 2 & UFL. Enligt denna bestämmelse får Finan- sinspektionen i fråga om understödsföreningar vars verksamhet har endast ringa omfattning eller huvudsakligen avser pensionsförsäkring på grund av anställning medge undantag från lagens bestämmelser. En förutsättning för sådan dispens är att det inte föreligger hinder från all- män synpunkt och att det är lämpligt med hänsyn till föreningens för- hållanden. Dispensmöjligheten är däremot inte begränsad till vissa be- stämmelser eller slag av bestämmelser. Avsikten bakom dispensregeln torde vara att regelverket och tillsynens omfattning för dessa föreningar skall kunna läggas på en nivå som framstår som rimlig i förhållande till verksamhetens art och omfattning.
Som tidigare berörts torde det med hänsyn till deras skilda förhål- landen krävas olika verksamhetsregler för olika slag av understödsfö- reningar. Utformningen av dessa regler påverkar också tillsynens in- riktning och omfattning. Naturligen finns det ett mycket större tillsyns- behov när det gäller en förening med stor verksamhet och omfattande reglering än i fråga om en liten förening med obetydlig verksamhet och enkelt regelverk. Detta förhållande har tidigare kunnat beaktas genom möjligheten till dispens. Det kan emellertid ifrågasättas om det för de minsta understödsföreningamas del finns skäl att överhuvudtaget be-
320 Bilaga 1 SOU l998:82
hålla en särskild reglering och om inte allmänna regler för ekonomiska föreningar skulle kunna tillämpas för dessa föreningar. Det bör vidare prövas om det inte är befogat att direkt i lag undanta mindre föreningar från tillståndsplikt och tillsyn. Härigenom skulle Finansinspektionen befrias både från tillsynsuppgiften som sådan och arbetet med att i varje enskilt fall pröva om och i vilken utsträckning dispens bör med- ges. Resurserna kan då i stället inriktas på sådana föreningar där skydds- och tillsynsintresset är mer uttalat. En sådan ordning behöver dock inte innebära hinder mot att en dispensmöjlighet behålls för såda- na föreningar som inte undantas från tillsyn. Utredaren bör mot denna bakgrund överväga om och i vilken utsträckning mindre understödsfö- reningar behöver en särskild reglering resp. kan undantas från regler om tillstånd/registrering och tillsyn.
Enligt 6 5 andra stycket kungörelsen (1972:291) om understödsfö— reningsregister skall Finansinspektionen vid utövandet av sin tillsyn eller på särskild begäran i skälig omfattning lämna understödsförening- arna råd och upplysningar för att underlätta för dem att driva sin rörelse på ett med hänsyn till deras art och omfattning lämpligt sätt. Detta är ett åläggande som sträcker sig betydligt längre än den serviceskyldighet Finansinspektionen och andra myndigheter har enligt förvaltningslagen (1986z223). Som en allmän utgångspunkt bör gälla att den som bedriver tillståndspliktig finansiell verksamhet också skall ha de administrativa och andra resurser som krävs för detta. Det framstår vidare som olämpligt ur tillsynssynpunkt att Finansinspektionen tar del i verksam— het den är satt att övervaka.
Utredaren bör överväga om inte den nu behandlade bestämmelsen kan avskaffas och ersättas av förenklade verksamhets— och tillsynsreg- ler för mindre föreningar samt förbättrade möjligheter till ombildning och sammanslagning av sådana föreningar.
Sanktioner
UFL innehåller straffbestämmelser i flera avseenden. I 77 5 finns be- stämmelser om straff för drivande av en oregistrerad understödsföre- ning. Överträdelser av vissa associationsrättsliga regler straffbeläggs i 78 & genom hänvisning till bestämmelser i 1951 års lag om ekonomiska föreningar. I 79 & föreskrivs straff för den som till Finansinspektionen lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i angivna avseenden resp. underlåter att lämna vissa föreskrivna uppgifter. Försäkringsrörelselagen innehåller inte någon bestämmelse som motsvarar 77 &. Det kan därför ifrågasättas om en sådan straffsanktion är motiverad i fråga om understödsföreningar. Utredaren bör även i
SOU l998:82 Bilaga 1 321
övrigt överväga vilka sanktionsbestämmelser som kan anses erforderli- ga och lämpliga. Sanktioner för överträdelser av associationsrättsliga bestämmelser bör övervägas i den allmänna översyn av den associa- tionsrättsliga reglering som har behandlats ovan. I näringsrättsligt avse- ende bör utredaren eftersträva lösningar som så nära det är möjligt överensstämmer med de lösningar som valts inom närliggande områ- den, i första hand bank- och försäkringsrörelselagstiftningen.
S trukturförändrin gar
Det finns stora skillnader mellan olika understödsföreningars inrikt- ning, verksamhet och storlek. Det ingår också i utredningsuppdraget att överväga vilka skillnader i regleringen för olika föreningar som kan anses motiverade framför allt med hänsyn till verksamhetens omfatt- ning. Även om regelverket för mindre föreningar görs enklare och mindre betungande än för föreningar som bedriver en mer omfattande verksamhet kan det i många fall vara förenat med svårigheter för små föreningar att tillägna sig och korrekt tillämpa gällande regelverk. Ett uttryck för detta torde vara Finansinspektionens skyldighet att lämna en understödsförening råd och upplysningar. För många mindre föreningar kan det också antas vara svårt att klara allmänna ekonomiska krav på rationell hantering och kostnadseffektivitet. Det framstår därför som önskvärt med en ordning som möjliggör att mindre understödsföre- ningar på ett smidigt sätt kan ombildas till större och mer bärkraftiga enheter. Enligt de nuvarande reglerna i UFL kan detta i princip ske en- dast genom att en förening i samband med likvidation överlåter hela sitt bestånd av försäkringar till en annan understödsförening eller till ett försäkringsbolag. För ett sådant förfarande gäller sammantaget relativt komplicerade regler. Utredaren bör mot denna bakgrund överväga och lämna förslag till regler som underlättar önskvärda strukturförändring- ar, t.ex. genom införande av en möjlighet till fusion av understödsföre- mngar.
Lagtekniska frågor
Understödsföreningsutredningens förslag innebar att i princip samtliga bestämmelser om understödsföreningar, vilka enligt förslaget skulle betecknas försäkringsföreningar, samlades i en enda lag utan hänvis- ningar till annan näringsrättslig, associationsrättslig eller avtalsrättslig lagstiftning. Detta gällde även i fråga om bestämmelser som hade sin motsvarighet i andra lagar och där några skillnader i materiellt avseen—
Il I7-1169
32'2 Bilaga 1 sou l998:82
de inte var avsedda. En sådan lagstiftningsteknik har flera fördelar. Framför allt blir reglerna inom ett bestämt område härigenom lättare att hitta, överblicka och tillgodogöra sig. En lagstiftning som är utformad på ett sådant sätt medför emellertid även nackdelar. Om varje lag i de- talj skulle reglera samtliga rättsfrågor inom lagens tillämpningsområde skulle detta leda till en helt ohanterlig mängd författningstext. En pa— rallell reglering av samma frågor i olika lagar har också andra negativa effekter. Detta gäller särskilt på rättsområden som är underkastade snabba förändringar. Ändringar måste då i varje fall ske i kanske ett flertal författningar i stället för att i princip kunna ske i en central grundförfattning. Det finns vidare en tendens att från början likalydan- de bestämmelser i olika lagar över tiden förändras genom justeringar och omarbetningar så att de inte längre stämmer överens. Detta kan medföra omotiverade skillnader, t.ex. mellan olika slag av företag verk— samma inom samma fält, och försvåra överblicken över regleringen på ett visst område. Utredaren bör mot denna bakgrund i första hand för- söka åstadkomma en lagteknik som bygger på hänvisningar till andra relevanta lagar i kombination med sådana särbestämmelser som kan krävas och således undvika en ordning där alla regler om understödsfö- reningar samlas i en gemensam lag.
Skattefrågor
Understödsföreningar faller inte in under det skattemässiga begreppet livförsäkringsföretag i 2 & 6 mom. lagen (1974:576) om statlig in- komstskatt. Understödsföreningar är befriade från inkomstskatt för all inkomst utom för inkomst av fastighet som inte förvaltas i livförsäk- ringsverksamhet (7 & 10 mom. samma lag). Bedrivs verksamhet hän— förlig till livförsäkring är försäkrade skatteskyldiga till s.k. avkast- ningsskatt. Till föreningar som driver annat än livförsäkringsverksam- het har tidigare hänförts sjukkassor (som meddelar sjuk- och olycks- fallsförsäkringar) men däremot inte kombinerade sjuk- och begrav- ningskassor.
Utredningen bör undersöka i vad mån skattereglerna behöver juste— ras till följd av de ändringsförslag som den lägger fram, t.ex. ett slo- pande av förbudet mot affärsmässighet.
SOU 1998:82 Bilaga 1 323
Utred ningsarbetet
Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor rörande understödsföreningar än de som särskilt har angetts i det föregående.
Utredaren skall beakta direktiven till samtliga kommittéer och sär- skilda utredare att beakta regionalpolitiska konsekvenser (dir. l992z50), att pröva offentliga åtaganden (dir.]994:23), och att redovisajämställd- hetspolitiska konsekvenser (dir. 1994: 124).
Utredaren bör hålla sig underrättad om Justitiedepartementets arbete med utarbetandet av en ny försäkringsavtalslag och om den fortsatta beredningen av Försäkringsutredningens slutbetänkande (SOU l995c87) som sker inom Finansdepartementet.
Samråd bör ske med F inansinspektionen, Sveriges Försäkringsför- bund och Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund samt i frågor rörande redovisning med Redovisningskommittén och Bokförings- nämnden.
Utredarens uppdrag bör vara slutfört före utgången av september månad 1997.
(Finansdepartementet)
SOU l998:82 BilagaZ 325
Lagen (1972:262) om understödsföreningar
Allmänna bestämmelser
1 5 Med understödsförening förstås enligt denna lag sådan förening för inbördes bistånd som har till ändamål att, utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse, meddela annan personförsäkring än arbetslös- hetsförsäkring och som är på sådant sätt sluten att den huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, personer tillhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressege- menskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig.
Också förening som ej är sluten på sätt som anges i första stycke an- ses som understödsförening, om den är registrerad såsom understödsfö- rening enligt äldre lag.
Avser verksamheten huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, anses föreningen som understödsförening, även om medlemsavgifterna erlägges av arbetsgivaren.
2 5 Denna lag äger ej tillämpning på anstalt, för vars försäkringsutfäs- telser staten eller kommun är ansvarig eller vars verksamhet regleras i särskild författning, eller på sådan pensionskassa för personer i offent- lig tjänst som av regeringen förklarats undantagen från lagens tillämp- ning.
Har understödsförenings verksamhet endast ringa omfattning eller avser den huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, kan F inansinspektionen medge undantag från bestämmelserna i denna lag i den mån hinder ej föreligger från allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till föreningens förhållanden. Lag (l992zl624).
3 & Understödsförening skall vara registrerad hos Finansinspektionen ochstå under tillsyn av denna.
Hos Finansinspektionen föres understödsföreningsregister. I detta inskrives de uppgifter som enligt denna lag skall anmälas för registre- ring eller i övrigt skall tas in i registret. Lag (l992zl624).
4 & Understödsförening får registreras enligt denna lag endast om den aVsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.
326 BilagaZ SOU l998:82
5 & Understödsförening skall bestå av minst 500 medlemmar, om före— ningen meddelar
1. förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension,
2. sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, eller
3. kapitalförsäkring för dödsfall till högre belopp än 1 000 kronor för en medlem.
Annan förening än som avses i första stycket skall bestå av minst 100 medlemmar.
Om särskilda skäl föreliger, kan Finansinspektionen bestämma att förenings minsta antal medlemmar skall vara lägre än som anges i första eller andra stycket. Lag (1992: 1624).
6 & Kapitalförsäkring får avse högst ett belopp motsvarande ett basbe- lopp enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring för en medlem. Om det finns särskilda skäl, kan Finansinspektionen medge understödsföre— ning att meddela sådan försäkring till högre belopp. Lag (1993:178).
7 & Understödsförening får ej utan medgivande av Finansinspektionen driva verksamhet som är främmande för ändamålet med föreningens försäkringsverksamhet. Omfattningen av den främmande verksamheten skall stå i rimligt förhållande till försäkringsverksamheten.
Understödsförening får ej heller utan medgivande av Finansinspek- tionen ändra sin försäkringsverksamhet så att den får en väsentligt ny inriktning eller kommer att omfatta ny verksamhetsgren. Vid prövning- en äger 4 Q motsvarande tillämpning. Lag (1992:1624).
8 5 För understödsförenings förbindelser svarar endast föreningens till- gångar inbegripet förfallna med ej erlagda medlemsavgifter.
9 5 Innan underståndsförening registrerats, kan den ej förvärva rättig- heter eller ikläda sig skyldigheter eller vara part inför domstol eller an- nan myndighet. Sedan styrelse utsetts, kan dock denna föra talan i mål rörande föreningens bildande.
Handlar föreningsmedlemmar eller styrelseledamöter eller andra på föreningens vägnar, innan den registrerats, svarar de som deltagit i åtgärden eller beslut därom solidariskt för uppkomna förbindelser.
SOU 1998:82 Bilaga 2 327
Stadgar och firma m.m.
10 5 För att vinna registrering skall understödsförening ha i enlighet med denna lag antagit stadgar samt utsett styrelse och revisorer.
11 & Understödsförenings stadgar skall vara ägnade att trygga att före- ningen kan fullgöra sina försäkringsutfästelser och skall samtidigt till- godose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäk— ringarna är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och föreningens förhållanden. Även i övrigt skall stadgarna ha ett för verk- samheten lämpligt innehåll. Stadgarna skall ange
. föreningens firma,
ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art, den ort inom riket, där föreningens styrelse skall ha sitt säte, . de villkor som skall gälla för inträde i föreningen, . försäkringsförmånemas beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetalning av försäk- ringsbelopp samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tillåtna försäk- ringsbelopp för en medlem,
6. de fasta avgifter, som skall erläggas till föreningen, eller grunderna
för deras beräknande,
7. ordningen för beslut om särskild uttaxering och grunderna för dess verkställande, om sådan uttaxering skall få förekomma,
8. påföljden för försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp,
9. om rätt till fribrev eller återköp skall föreligga samt, för sådant fall, villkoren för rätten och reglerna för beräkning av fribrevs— eller återköpsvärdena, 10.villkoren för belåning av försäkringsbrev hos föreningen, om sådan belåning skall få förekomma, 1 1.tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning, om skyldig- het föreligger att verkställa sådan utredning, 12. grunderna för fondbildning, 13.hur medel som ej behövs för löpande utgifter skall placeras och vär- dehandlingar skall förvaras, 14.hur medel som ej ingår i försäkringsfond skall användas samt, om återbäring skall förekomma, bestämmelser därom, 15.antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta
antal till vilket de skall uppgå och, om för styrelseledamöter och re- visorer skall finnas suppleanter, motsvarande uppgifter om dem, ti- den för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag samt, om
weber)—
328 BilagaZ SOU 1998:82
styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annat än i denna lag angivet sätt, hur tillsättning skall ske, 16.i fall där fullmäktige skall finnas, hur de skall utses samt deras be- fogenhet och mandattid, l7.tid for ordinarie föreningsstämma, 18.det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom samt den tid fö— re stämman då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtag- na, l9.hur vid föreningens upplösning skall förfaras med föreningens be- hållna tillgångar.
Bestämmelserna i andra stycket 15 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (l987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. Lag (1987: 1254).
12 & Understödsförenings firma skall innehålla ettdera av orden "understödsförening" eller "försäkringsförening”. Meddelar förening uteslutande eller huvudsakligen sjukhjälp får firman dock i stället inne- hålla ordet "sjukkassa".
I firman får inte ordet "bolag" eller annat uttryck, som betecknar ett bolagsförhållande, tas in på sådant sätt att därav kan föranledas det misstaget att firman innehas av ett bolag. Firman får inte heller inne- hålla ordet "erkänd" eller såväl ordet "ömsesidig" som ordet "försäkring".
Firman skall tydligt skilja sig från annan förut registrerad, ännu be— stående understödsförenings firma. För registrering av understödsföre— nings firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974:156). Lag (1987:625)
12 a & För varje understödsförening skall finnas ett huvudkontor i Sverige. Lag (19961754).
13 5 Ansökan om registrering göres av styrelsen. Vid ansökningshandlingen skall fogas ]. två avskrifter av föreningens stadgar,
2. avskrift av protokoll som förts vid sammanträde med föreningens medlemmar och som utvisar att stadgarna antagits,
3. avskrift av protokoll eller annan handling varav framgår att styrelse och revisorer utsetts,
4. försäkringsteknisk utredning om beräkningen av de i stadgarna an- givna avgifterna eller, om föreningen endat skall meddela sjukpen- ning för högst 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstill-
SOU l998:82 BilagaZ 329
stånd eller sjukvårdsersättning eller båda förmånerna i förening, de uppgifter som behövs för en bedömning av avgifternas storlek.
14 & Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om
1. antalet medlemmar,
. understödsföreningens postadress, . styrelseledamöters, revisorers och suppleanters fullständiga namn, medborgarskap och hemvist jämte förklaring att dessa personer inte är
4. den eller dem som får teckna föreningens firma och hur firman skall
tecknas, om denna ej skall tecknas endast av styrelsen,
5. beträffande firmatecknare som ej är styrelseledamot eller styrel-
sesuppleant, motsvarande förhållanden som anges under 3.
UJN
Om en styrelseledamot eller suppleant har utsetts enligt lagen (1987: 1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges i ansökningshandlingen.
Har ej den som ensam eller gemensamt med annan får teckna före- ningens firma egenhändigt skrivit sin namnteckning på ansöknings- handlingen, skall vid denna fogas särskild bilaga, på vilken namnteck- ningen finns. Namnteckningen skall vara styrkt av vittnen. Lag
(1988:1325).
Medlemsförteckning
15 & Över understödsförenings medlemmar skall föras förteckning ge- nom styrelsens försorg. Förteckningen skall för varje medlem innehålla uppgift om fullständigt namn, personnummer, senast kända hemvist och tiden för inträdet i föreningen. För förening som meddelar pension skall i fråga om pensionstagare, som ej är medlem, i förteckningen an- tecknas motsvarande uppgifter utom beträffande tid för inträde i före- ningen.
Under särskild rubrik skall i förteckningen vidare upptagas tillgäng- liga uppgifter om fribrevsinnehavare, som ej är medlem i föreningen.
Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.
Medlemskap
16 5 Fråga om antagande av medlem i understödsförening avgöres av styrelsen med iakttagande av vad därom kan vara föreskrivet i stadgar- na.
12 17-1169
330 BilagaZ SOU l998:82
17 5 Medlem får utträda ur understödsförening, om han icke på grund av sin anställning är skyldig tillhöra denna. Anmälan om utträde skall göras skriftligen. [ stadgarna får föreskrivas, att namnunderskriften på anmälningshandlingen skall vara styrkt av vittnen och att medlem un- der viss tid efter anmälan, högst ett år, skall kvarstå i föreningen.
18 & Även om medlem utträtt eller uteslutits ur understödsförening eller avlidit, har föreningen, om ej annat är föreskrivet i stadgarna, rätt till dels stadgeenlig avgift för den tidsperiod, varunder avgången ägt rum, dels vad som belöper på den avgångne enligt beslut om särskild uttax- ering som fattats före avgången.
Fribrev och återköp
19 & Avgår medlem ur understödsförening, har han vid pensionsförsäk— ring rätt till fribrev och vid kapitalförsäkring rätt till fribrev eller åter- köp, om ej Finansinspektionen med hänsyn till särskilda omständighe- ter föreskrivit, för föreningen eller visst slag av försäkring som denna meddelar, att sådan rätt ej skall föreligga. Rätten till fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om 1. den minsta tid under vilken försäkringen skall ha gällt, 2. det lägsta belopp som skall ha erlagts i avgifter för försäkringen, 3. de lägsta belopp till vilket fribrevs- eller återköpsvärde skall uppgå. Lag (1992:1624).
Avgifter
20 & Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande uttaga fasta medlemsavgifter. Har föreningen flera verksamhetsgrenar, skall särskild avgift uttagas för varje verksamhetsgren.
Uttagande av avgifter får ej göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom föreningen.
Om stadgarna medger särskild uttaxering, får sådan ske endast när föreningens tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.
SOU 1998:82 BilagaZ 331
Försäkringsteknisk utredning
21 & Styrelse för understödsförening skall minst vart femte år låta verk- ställa försäkringsteknisk utredning av föreningens ställning vid närmast föregående års slut och inge utredningen till Finansinspektionen inom tid som inspektionen bestämmer. Beträffande sjukhjälpsverksamhet föreligger dock sådan skyldighet endast om sjukpenning meddelas för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. Har föreningen flera verksamhetsgrenar, skall varje verksamhetsgren behandlas särskilt i utredningen.
Finansinspektionen kan helt eller delvis befria förening från skyl- digheten att i visst fall låta verkställa försäkringsteknisk utredning, om föreningens rörelse är av mindre omfattning eller annat skäl till befriel- se föreligger.
Finansinspektionen kan ålägga förenings styrelse att också på annan tid eller i annat fall än som följer av vad förut i denna paragraf sagts låta verkställa försäkringsteknisk utredning.
Försäkringsteknisk utredning skall enligt av F inansinspektionen fastställda grunder och meddelade föreskrifter verkställas av person, som är behörig att utöva befattning som aktuarie vid livförsäkringsbo-
lag eller som av inspektionen förklarats behörig att verkställa utred- ningen. Lag (1992:1624).
22 5 Vid försäkringsteknisk utredning skall premiereserv beräknas för varje verksamhetsgren. Premiereserven utgör skillnaden mellan kapi— talvärdet av föreningens framtida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgifter som föreningen kan ha att ytterligare upp- bära för dessa försäkringar.
Fondbildning
23 5 Vid bokslutet skall för varje verksamhetsgren till en försäkrings- fond för denna avsättas vad som av intäkterna ej åtgått för kostnader under räkenskapsåret.
Framgår av försäkringsteknisk utredning att försäkringsfond över- stiger vad som behövs för att täcka premiereserven jämte en tjugondel därav, får överskjutande belopp helt eller delvis undantagas från för- säkringsfonden, om stadgarna innehåller bestämmelse enligt vilken det får ske.
I annat fall än som avses i andra stycket får medel undantagas från försäkringsfond endast efter Finansinspektionens medgivande. Sådant
332 BilagaZ SOU l998:82
medgivande får ej lämnas, om åtgärden kan äventyra föreningens för— måga att fullgöra sina förpliktelser. Lag (1992:1624).
Kapitalplacering
24 & Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels försäkringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av tillgångar, nämligen
1. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garan- terats av staten,
2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Ko- nungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkas— san, Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlåne- kassa eller av Nordiska investeringsbanken, eller andra skuldförbin- delser som utfärdats av sådan kreditinrättning, dock ej sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),
3. obligationer som utfärdats eller garanterats av bankaktiebolag, spar— bank eller medlemsbank eller andra fordringsbevis som utfärdats av sådant bankinstitut eller Riksbanken, dock ej förlagsbevis,
4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garantera- de av kommun,
5. obligationer som utfärdats av svenskt näringsföretag och som of- fentligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, eller Nordiska investeringsbanken,
6. skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av pan- trätt på grundval av inteckning ijordbruks-, bostads-, kontors— eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, eller inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads—, kon- tors-, eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomt- rätt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med den ytterligare begränsning som Finansinspektionen kan komma att föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan om- ständighet, dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun för vil- ket inspektionen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas, vara brandförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländskt försäkringsföretag som har rätt att driva försäkringsrörel- se här i riket,
SOU 1998:82 BilagaZ 333
7. andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som skall infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan an- ses jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna
8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet,
9. föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteck— ning, eller 10.värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av försäk- ringar, som övertagits i återförsäkring.
Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket förskriven redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldför- bindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke l--5 och 7.
Vid tillämpning av första stycket 6 ersätts, om Finansinspektionen har medgett det fyra femtedelar av taxeringsvärdet med sjuttio procent av det uppskattade värdet av fastigheten respektive av byggnad eller annan egendom som hör till tomträtten eller, om pantvärde fastställts för egendomen enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, med sjuttiofem procent av pantvärdet, samt två tredjedelar av taxeringsvärdet med sextio procent av egendo- mens uppskattade värde.
Med uppskattat värde avses det värde som understöds föreningen har bestämt på grundval av särskild värdering. Har medgivande enligt tredje stycket lämnats får belopp som dittills har redovisats enligt första stycket 6 dock redovisas på samma sätt även i fortsättningen.
Utan hinder av första och andra styckena får ett belopp, som svarar mot högst en femtedel av föreningens försäkringsfonder, redovisas i andra värdehandlingar än som förut sagts, dock ej i aktier eller i andelar i värdepappersfond, och i tillgångar som nämns i första stycket 9 utöver där angiven gräns. Lag (1995: 1582).
24 a & Finansinspektionen kan efter ansökan av en understödsförening besluta att föreningen i stället för 24 5 första stycket l--10 och andra- femte styckena, skall tillämpa 7 kap. 9 a-lO g 55 försäkringsrörelsela- gen (1982z7l3) och föreskrifter som meddelats med stöd av de be- stämmelserna samt punkt 4 i övergångsbestämmelsema till lagen (1995:779) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:7l3). Lag (1995:784).
25 å Understödsförening får inte utan Finansinspektionens medgivande äga mer än en tjugondel av aktierna i svenskt eller utländskt aktiebolag
334 Bilaga 2
eller, om rösterna har olika röstvärde, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier. Lag (1995:784).
26 å Understödsförening får inte lämna kredit till
1. styrelseledamot, styrelsesuppleant, revisor, revisorssuppleant. inne- havare av befattning i ledande ställning i föreningen eller person som verkställer försäkringsteknisk utredning åt föreningen,
2. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp-eller nedstigande led till personer som avses under 1, eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon,
3. bolag, förening eller annan sammanslutning, vari person som avses
under 1 eller 2 i egenskap av delägare eller medlem har ett väsent— ligt ekonomiskt intresse.
Förening får ej heller lämna kredit mot säkerhet av borgen av någon som avses i första stycket.
Vid tillämpningen av denna paragraf likställs äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.
Bestämmelserna i första stycket utgör inte något hinder för en un- derstödsförening att i enlighet med stadgarna lämna kredit mot säkerhet av försäkringsbrev som har utfärdats av föreningen.
Finansinspektionen kan medge undantag från bestämmelserna i första--tredje styckena, om det finns synnerliga skäl till detta. Lag (1992:1624).
Styrelse och firmateckning
27 å Bestämmelserna i 21--23 åå, 25-—3O åå och 32--37 åå lagen (19511308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understödsförening med följande avvikelser, nämligen
1. att minst hälften av styrelsens ledamöter skall väljas på förenings- stämma eller av organisation som kan anses företräda medlemmar- na,
2. att styrelseledamot får utses för tid till och med den ordinarieföre- ningsstämma som skall äga rum under fjärde räkenskapsåret efter det han utsetts, om Finansinspektionen medgett det,
3. att anställd hos föreningen ej får vara styrelseordförande.
SOU l998:82
SOU l998:82 BilagaZ 335
Vid tillämpingen av 37 å skall iakttagas att hänvisningen till 9 å skall avse 14 å denna lag.
Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:]245) om styrelserepresentation för de privatanställda. Lag (1992:1624). '
28 5 Styrelsen skall särskilt tillse att föreningens verksamhet organise- ras och drives på sätt som bäst tillgodoser medlemmarnas och övriga förmånsberättigades intressen, att föreningens bokföring fullgöres i överensstämmelse med lag och givna föreskrifter, att medelsförvalt- ningen är ordnad på ett betryggande sätt.
Styrelsen skall hålla sig fortlöpande underrättad om de förhållanden som kan ha betydelse för föreningens verksamhet och ekonomiska ställning.
Finns anledning till antagande att föreningen ej kan fullgöra sina ut— fästelser eller att föreningens ställning kommer att fortgående försäm— ras eller kan stadgarna av annan orsak ej längre anses svara mot de all- männa kraven enligt 11 å första stycket, åligger det styrelsen att till föreningsstämmans avgörande så snart det kan ske föreslå stadgeänd- ring eller annan lämplig åtgärd.
Räkenskaper och årsredovisning
29 å Bestämmelserna i 38 å första och fjärde-sjätte styckena lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar tillämpas också på understöds— föreningar. Vad som sägs där om skyldighet att sända in handlingar till länsstyrelse gäller dock ej. Resultaträkning och balansräkning i årsre— dovisning och i årsbokslut enligt bokföringslagen (l976:125) skall upp- rättas enligt bestämmelserna i sistnämnda lag, om annat inte följer av
30 å denna lag eller av föreskrift som har meddelats med stöd av nämnda paragraf. Lag (l980:1 108).
30 å Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår.
Har förening flera verksamhetsgrenar, skall intäkter och kostnader redovisas särskilt för varje verksamhetsgren.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio- nen får utfärda närmare föreskrifter om understödsförenings löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning samt därvid, om särskilda skäl
föreligger, meddela regler som avviker från bokföringslagen (l976:125). Lag (1992:1624).
336 BilagaZ SOU 1998:82
Revision
31 å Bestämmelserna i 45 å, 46 å I och 2 mom. samt 49-51 åå lagen (19511308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understödsförening med följande avvikelser, nämligen l. att styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skall grans— kas av minst två revisorer,
2. att revisor får utses för tid till och med den ordinarie stämma som skall äga rum under tredje eller, om F inansinspektionen medgett det, fjärde räkenskapsåret efter det han utsetts. Lag (1992:1624).
32 å Är understödsförenings verksamhet av stor omfattning eller före- ligger annars särskilda skäl till det, kan F inansinspektionen föreskriva att minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor.
När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan därom ofördröjligen göras till Finansinspektionen genom styrelsens försorg, om han valts på föreningsstämma, och annars av den som tillsatt ho- nom. Närmare föreskrifter i fråga om sådan anmälan meddelas av in- spektionen. Lag (1992:1624).
32 a å Om revisorn vid fullgörandet av sitt uppdrag i understödsföre- ningen får kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar understödsföreningars verksamhet,
2. kan påverka understödsföreningens fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resul- taträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 51 å andra stycket lagen (1951z308) om ekonomiska föreningar, skall revisorn omgå- ende rapportera detta till Finansinspektionen. Lag (1996:754).
Föreningsstämma
33 å Bestämmelserna i 52-60 åå och 61 å första och andra styckena lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understödsföreningar. Vid tillämpningen av bestämmelserna skalliakttagas, att vad där sägs om länsstyrelsen i ställt skall avse Fi- nansinspektionen och att hänvisningen i 58 å andra stycket till 48 å skall avse 69 å denna lag.
Finansinspektionen kan medge att förening håller ordinarie före- ningsstämma endast vartannat eller vart tredje år och meddelar i sådant fall de föreskrifter som behövs med anledning därav. Lag (1992:1624).
SOU 1998:82 BilagaZ 337
34 å Ärende, som ej angetts i kallelse till stämma och som ej särskilt meddelats medlemmarna enligt föreskrift i stadgarna, få avgöras på stämman endast om ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall före- komma på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som skall avgöras där. Annat ärende än som avses i 37, 40, 56 eller 63 å får dock avgöras på ordinarie stämma, om tre fjärdelelar av de närvarande sam— tycker till det.
35 å I stadgarna får bestämmas, att föreningsstämmas befogenhet skall helt eller delvis utövas av särskilt utsedda fullmäktige. Minst hälften av fullmäktige skall utses av föreningens medlemmar eller av organisaion som kan anses företräda medlemmarna,
Fullmäktig skall vara medlem i föreningen och får ej utses för läng— re tid än tre år. F inansinspektionen kan, om särskilda skäl föreligger, medge att även annan än medlem får vara fullmäktig och att fullmäktig får utses för en tid av fyra år.
Fullmäktigsammanträde skall anses som föreningsstämma. Be- stämmelserna i 52, 55—59 åå och 61 å första och andra styckena lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar samt 34 å denna lag om medlem äger motsvarande tillämpning på fullmäktig. Fullmäktig får dock ej rösta genom ombud. Lag (1992:1624).
Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstbe- rättigad
36 å Bestämmelserna i 63-66 åå lagen (1951:308) om ekonomiska föreningaräger motsvarande tillämpning på understödsförening.
Ändring av förenings stadgar
37 å Beslut om ändring av understödsförenings stadgar är giltigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fattats på två på varandra följande föreningsstämmor obh biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Innebär beslutet, att ny grund för medlemskaps upphörande införes, och skall de gälla även dem som är medlemmar i föreningen när frågan avgöres, är be- slutet dock giltigt endast om samtliga medlemmar biträtt det eller be— slutet fattats på två på varandra följande ordinarie stämmor och biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande på den sist hållna stämman.
Om förening meddelar försäkringar enligt sådan allmän pensions- plan som avses i 4 å lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfäs- telse m.m., får styrelsen besluta om sådana ändringar av stadgarna som påkallas av ändringar i den för medlemmarna gällande pensionsplanen.
338 BilagaZ SOU 1998:82
Sådant beslut skall anmälas på den föreningsstämma som hålles när- mast efter det att beslutet fattades.
Är för giltighet av beslut om stadgeändring ytterligare villkor be- stämt i stadgarna, gäller även det.
Beslut om stadgeändring skall genom styrelsens försorg ofördröjli- gen underställas Finansinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering och får ej verkställas innan registrering skett. Lag (1992:1624).
38 å Stadgeändring som innebär inskränkning av rätt till pension eller sjukhjälp får ej tillämpas på pensions- eller sjukdomsfall som inträffat, innan slutgiltigt föreningsbeslut om ändringen fattades.
Talan mot föreningsstämmas beslut
39 å Bestämmelserna i 69 å 1 mom. första-tredje styckena och 2 mom. lagen(1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämp— ning på understödsförening.
Likvidation och upplösning
Inledande av likvikationsförfarande
40 å Föreningsstämma kan besluta att föreningen skall träda i likvida— tion. I andra fall om som avses i 41, 61 och 64 åå är beslutet giltigt en- dast om samtliga röstberättigade förenat sig om det eller beslutet fattats på två på varandra följande stämmor, varav minst en ordinarie, och bi- trätts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stäm- man. Är för giltighet av sådant beslut ytterligare villkor bestämt i stad- garna, gäller även det.
Beslut om likvidation i andra fall än som avses i 41, 61 och 64 åå skall underställas Finansinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering på sätt som följer av 49 å. Lag (1992:1624).
41 å Understödsförening skall träda i likvidation, när förhållande inträf- far, på grund varav föreningen enligt bestämmelse i stadgarna skall upphöra med sin verksamhet.
Nedgår understödsförenings medlemsantal under det minsta antal, som skall gälla för föreningen, skall styrelsen omedelbart anmäla det till Finansinspektionen. Inspektionen prövar om föreningen skall få fortsätta sin verksamhet. Lämnas medgivande härtill föreskriver in-
SOU 1998:82 BilagaZ 339
spektionen de villkor som skall gälla och bestämmer nytt minsta antal medlemmer för föreningen. Beslutar inspektionen att ej medge före- ningen att fortsätta verksamheten, skall föreningen träda i likvidation. Lag (1992:1624).
42 å Om understödsförenings skyldighet att träda i likvikation, när fö- renings konkurs avslutas med överskott och när hela rörelsen överlåtes, finns bestämmelser i 61 å och 64 å.
43 å har understödsförening beslutat träda i likvidation eller skall likvi- dation ske av anledning som anges i 41, 61 eller 64 å skall en eller flera likvidatorer väljas på föreningsstämma för att verkställa likvidationen. 1 stadgarna kan vara bestämt att dörutöver en eller flera likvidatorer skall tillsättas i annan ordning.
44 å Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt 41, 61 eller 64 å och har ej inom sex vexkor därefter i registret införts upp- gift om att föreningen trätt i likvidation, skall rätten på ansökan av sty— relseledamot eller medlem eller på anmälan av Finansinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen skall träda i likvida- tion. Rätten skall därvid förelägga föreningen att inom viss tid, ej un- derstigande sex veckor, till rätten inge bevis om registrering att före— ningen utsett en eller flera likvidatorer vid påföljd att annars en eller flera likvidatorer förordnas av rätten. Lag (1992:1624).
45 å Saknar understödsförening till registret anmäld behörig styrelse, kan styrelseledamot, föreningsmedlem och borgenär samt annan, vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda före- ningen, ansöka hos rätten att föreningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation. Finansinspektionen kan hos rätten göra anmälan om så- dant förhållande som nu sagts.
Bestämmelserna i 72 å tredje och fjärde styckena lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på ansökan eller anmälan enligt första stycket. Lag (1992:1624).
46 å Utser understödsförening ej likvidatorer, fastän sådant förhållande inträffat som enligt 41 eller 61 å påkallar likvidation, är de som med vetskap om förhållandet deltar i beslut om att fortsätta föreningens verksamhet eller handlar på dess vägnar solidariskt ansvariga för upp— kommande förbindelser.
340 BilagaZ SOU 1998:82
Likvidator
47 å Bestämmelserna i 76 och 77 åå lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid tillämpningen av 77 å skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse Finansinspektionen. Lag (1992:1624).
48 å Visar likvidator uppenbar motvilja eller försummelse vid fullgö— randet av sitt uppdrag, kan rätten på anmälan av Finansinspektionen och efter likvidatorns hörande entlediga honom och förordna annan i hans ställe. Underrättelse om sådant beslut skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering. Lag (1992:1624).
Registrering
49 å Bestämmelserna i 78 och 79 åå lagen (1951:308) om ekonomiska- föreningar åger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att vad som i 78 å sägs om länsstyrelsen i stället skall avse Finansinspektionen och att hänvisningen i 79 å till 9 å skall avse 14 å i denna lag. Lag (1992:1624).
Likvidationsrevisor
50 å Bestämmelserna i 80 å lagen (1951:308) om ekonomiska före- ningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening med un— dantag av hänvisningen till 47 å.
Bestämmelserna i 32 å denna lag om revisor äger motsvarande till- lämpning på likvidationsrevisor.
Styrelsens slutredovisning
51 å Bestämmelserna i 81 å lagen (1951:308) om ekonomiska före— ningar tillämpas också på understödsförening med undantag av hänvis- ningen till 38 å andra, tredje och sjunde styckena samt till 39-43 åå.
Bestämmelserna i 30 å denna lag om årsredovisning tillämpas också på slutredovisning. Lag (198011 108).
SOU 1998:82 BilagaZ 341
Föreningsstämma
52 å Bestämmelserna i 82 å lagen (1951:308) om ekonomiska före- ningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.
Likvidatorernas förvaltning och redovisning
53 å Bestämmelserna i 83 å, 84 å första stycket första och andra punk- terna, andra och tredje styckena samt 85-87, 89 och 90 å3 lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att hänvisningen i 84 å andra stycket till 73 å skall avse 71 å i denna lag och att, i samband med anmälan enligt 90 å, till Finan- sinspektionen skall lämnas avskrifter av förvaltningsberättelsen jämte redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen. Lag (1992:1624).
54 å Under tid då understödsförening är i likvidation får ej ny medlem antagas eller förskott på framtida förmåner lämnas. Rätt för medlem att vid avgång ur föreningen få ut del av dess tillgångar gäller endast om medlemmen avgått innan likvidationsbeslut fattats av föreningen eller meddelats av domstol.
Under likvidationen får ej de fasta avgifter och uttaxerade belopp utkrävas eller de försäkringsförmåner utges, som förfallit till betalning sedan beslutet om likvidationen fattades av föreningen eller meddela- des av domstol. Pensionsbelopp som förfallit till betalning efter denna tidpunkt får dock utbetalas, om pensionsfallet inträffat dessförinnan och utbetalning kan ske utan förfång för borgenär, medlem eller för- månsberättigad.
Har likvidationsbeslut fattats på flera föreningsstämmor gäller vad i första stycket andra punkten och andra stycket sagts beslutet på den sista stämman.
Finansinspektionen kan medge att förenings verksamhet får fortsät- tas under likvidationen, om det kan antagas främja en ändamålsenlig avveckling av föreningen. Sådant medgivande får förenas med före- skrifter. Lag (1992:1624).
55 å Vid understödsförenings likvidation får överlåtelse av föreningens rörelse eller fördelning av föreningens tillgångar ej ske, förrän den i kallelsen på föreningens okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och alla kända skulder betalats. Till sådana skulder räknas försäk- ringsförmån, som förfallit till betalning innan likvidationsbeslutet fat— tats av föreningen eller meddelats av domstol, samt sådan obetald andel
342 BilagaZ SOU 1998:82&
i föreningens tillgångar som enligt stadgarna tillkommer medlem, som avgått före beslutet, eller dennes rättsinnehavare. Är skuld till någon del tvistig eller ej förfallen och kan betalning därför eller av annan or- sak ej ske, skall medel som fordras för betalningen hållas inne.
Har likvidationsbeslut fattats på flera föreningsstämmor gäller vad i första stycket andra punkten sagts beslutet på den sista stämman.
56 å Om förslag till överlåtelse av föreningens rörelse på annan under— stödsförening eller på försäkringsbolag kan åstadkommas, skall likvi- datorerna utlysa föreningsstämma för behandling av förslaget och på stämman lägga fram anbud som lämnats på rörelsens övertagande. Be- slut om överlåtelse är giltigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fattats på två på varandra följande förenings— stämmor och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Är för giltighet av beslut om överlåtelse ytterligar vill- kor bestämt i stadgarna, gäller även det.
Är ej annat bestämt i stadgarna, gäller vid överlåtelse av rörelsen att rätt till pension har företräde framför andra rättigheter till framtida för- säkringsförmåner, om pensionsfallet inträffat innan beslutet om likvi- dation fattades av föreningen eller meddelades av domstol. Har sådant beslut fattats på flera föreningsstämmor gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.
Beslut om överlåtelse skall av likvidatorerna ofördröjligen anmälas till Finansinspektionen för godkännande. Avskrift av protokoll som förts i ärendet och av de handlingar som lagts fram på föreningsstämma skall fogas vid anmälningshandlingen. Inspektionen skall vid prövning- en av beslutet tillse att ej vissa medlemmar eller andra förmånsberätti- gade otillbörligt gynnas genom beslutet på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.
F inansinspektionen skall ofördröjligen registrera beslut, varigenom inspektionen godkänner beslut om överlåtelse av förenings rörelse. När registrering skett, skall förening eller bolag som övertager rörelsen an- ses ha inträtt i den likviderande föreningens rättigheter och skyldighe- ter. Sistnämnda förenings återstående tillgångar och handlingar skall överlämnas till övertagande förening eller bolag.
Styrelsen i förening eller bolag som övertagit understödsförenings rörelse skall i den ordning som F inansinspektionen finner ändamålsen- lig underrätta dem, vars försäkringar eller förmåner omfattas av över- låtelsen.
Sker ej överlåtelse av föreningens rörelse, skall stadgarnas bestäm- melser om förfarandet med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning tillämpas. Lag (1992:1624).
SOU 1998:82 Bilaga 2 343
57 å Har vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att övertaga dem, utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, eller förslår ej innehållna medel till att betala skuld, är den som uppburit något till för- fång för borgenär skyldig att återbära vad han sålunda fått, om före- ningen ej kan fullgöra sina förpliktelser. Pensionsbelopp som utbetalats med tillämpning av 54 eller 61 å skall återbäras, om utbetalningen är till förfång för borgenär, medlem eller annan förmånsberättigad. För brist som kan uppkomma när belopp skall återbäras är likvidatorerna anvariga efter de grunder för skade tåndsskyldighet som anges i 106, 108 och 109 åå lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.
Anser medlem eller annan förmånsberättigad att han vid fördelning av föreningens tillgångar ej fått vad som belöper på honom, skall han väcka talan mot föreningen inom tre månader efter det slutredovisning framlades på föreningsstämma vid påföljd att han annars förlorar sin talan. I fråga om återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet äger första stycket motsvarande tillämpning.
Har medlem eller annan förmånsberättigad ej inom fem år efter det slutredovisning framlades på föreningsstämma anmält sig för att lyfta vad han fått vid fördelningen, har han förlorat sin rätt.
Förenklat förfarande
58 å Kan det antagas att understödsförening som trätt i likvidation sak- nar tillgångar eller att dessa ej förslår till betalning av likvidationskost- naderna, kan rätten på anmälan av likvidatorerna och efter Finansin- spektionens hörande förklara att likvidationen skall läggas ned och fö- reningen anses upplöst. När sådan förklaring meddelats, gäller ej 50-57 åå. Tillgång som enligt vad nu sagts ej skall ingå i likvidation skall ef— ter rättens förordnande tillfalla allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål.
Meddelande om förklaring enligt första stycket skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering. Lag (1992:1624).
Fortsatt likvidationsförfarande
59 å Bestämmelserna i 92 å första, tredje och fjärde styckena lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att hänvisningen till 91 å skall avse 58 å denna lag.
344 BilagaZ SOU l998:82
Konkurs m.m.
60 å Bestämmelserna i 93 å och 94 å första stycket lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på under- stödsförening.
61 å Är understödsförening ej i likvidation när dess egendom avträdes till konkurs, äger 54 å motsvarande tillämpning tills konkursen avslu— tats eller föreningen trätt i likvidation enligt andra stycket. Vad där sägs om likvidationsbeslut skall i stället gälla beslutet om egendomsavträde. Vidare skall iakttagas att utbetalning av pension ej får ske innan kon- kursen avslutats.
Finns överskott när förenings konkurs avslutas och var föreningen ej i likvidation då dess egendom avträddes till konkurs, skall föreningen träda i likvidation. Vad i 54—56 åå sägs om likvidationsbeslut skall där- vid i stället avse beslutet om egendomsavträde.
Talan mot likvidator eller likvidationsrevisor
62 å Bestämmelserna i 95 å lagen (1951:308) om ekonomiska före- ningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.
Överlåtelse av understödsförenings rörelse utan föregående likvida— tion
63 å Föreslås i annat fall än som avses i 56 å att understödsförenings rörelse eller del därav skall överlåtas på annan sådan förening eller på försäkringsbolag, skall anbud som lämnats på övertagandet läggas fram på föreningsstämma. Beslut om överlåtelse är giltigt endast om samtli— ga röstberättigade förenat sig om beslutet elle beslutet fattats på två på varandra följande stämmor, varav minst en ordinarie, och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande å den sist hållna stämman. Är för giltighet av beslut om överlåtelse ytterligare villkor bestämt i stadgarna, gäller även det.
Är ej annat bestämt i stadgarna, skall rätt till pension, om pensions- fallet inträffat före beslutet om överlåtelsen, ha företräde framför andra rättigheter till framtida försäkringsförmåner. Ha beslutet fattats på flera föreningstämmor, gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.
Beslut om överlåtelse skall genom styrelsens försorg ofördröjligen anmälas till Finansinspektionen för godkännande. Avskrift av protokoll som förts i ärendet och av de handlingar som lagts fram på förenings- stämma skall fogas vid anmälningshandlingen. Inspektionen skall vid prövningen av beslutet tillse att ej vissa medlemmar eller andra för-
SOU l998:82 BilagaZ 345
månsberättigade otillbörligt gynnas genom beslutet på övriga mede- lemmars eller förmånsberättigades bekostnad. Lag (1992:1624).
64 å Finansinspektionen skall ofördröjligen registrera beslut, varige- nom inspektionen godkänner beslut om överlåtelse av förenings rörel- se. När registrering skett, skall den förening eller det bolag som överta- ger rörelsen anses ha inträtt i den Överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot medlemmarna och andra förmånsberättigade. Av- ser överlåtelsen förenings hela rörelse skall föreningen träda i likvida- tion.
Styrelsen i förening eller bolag som övertagit understödsförenings rörelse skall i den ordning som Finansinspektionen finner ändamålsen- lig underrätta dem, vars försäkringar eller förmåner omfattas av över- låtelsen.
Försättes förening i konkurs sedan beslut om överlåtelse godkänts av F inansinspektionen skall, vid tillämpning av bestämmelserna i kon- kurslagen (1987:672) om återgång av avtal, överlåtelsen anses ha skett dagen för godkännandet. Lag (1992:1624).
Registrering
65 å Bestämmelserna i 100 å första-fjärde och sjätte styckena, 101 och 102 åå samt 103 å 1 mom. lagen (1951:308) om ekonomiska förening- ar äger motsvarande tillämpning på understöds förening. Vid tillämp- ningen av bestämmelserna skall iakttagas att vad där sägs om länssty- relsen i stället skall avse försäkrings inspektionen. Vidare gäller att registrering skall vägras, förutom i fall som anges i 100 å tredje stycket, även när förutsättningarna enligt 4 å denna lag för registrering ej är uppfyllda och när medgivande eller godkännande som krävs enligt denna lag ej lämnas. Lag (1974:171).
66 å Mot den som imhämtat kännedom om. vad registret beträffande visst förhållande innehåller vid den tidpunkt varom är fråga, kan änd- ring i samma förhållande med laga verkan åberopas endast om han vi- sas ha ägt vetskap om ändringen.
Tillsyn
67 å Det åligger understödsförenings styrelse att på tid och sätt som Finansinspektionen bestämmer
346 BilagaZ SOU l998:82
1. hålla föreningens kassa och övriga tillgångar samt böcker, räken— skaper och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspek- tionen,
2. för varje räkenskapsår till inspektionen insända avskrift av dels för— valtningsberättelsen jämte resultaträkning och balansräkning, dels revisionsberättelsen med tillhörande handlingar, dels protokoll fört vid föreningsstämma över beslut i fråga om dessa berättelser, dels en redogörelse för föreningen och dess verksamhet,
3. meddela de upplysningar och uppgifter i övrigt rörande föreningen som inspektionen begär. Lag (1992:1624).
68 å Bestämmelserna i 67 å 1 och 3 äger motsvarande tillämpning i fråga om styrelse, ordförande och verkställande direktör eller motsva- rande befattningshavare i aktiebolag, förening eller annan liknande sammanslutning, vars verksamhet uteslutande har till syfte att biträda en eller flera understödsföreningar vid veksamhetens bedrivande. Föreligger intressegemenskap mellan understödsförening, å ena, samt aktiebolag, förening eller annan liknande sammanslutning, å andra sidan, kan Finansinspektionen, om det är nödvändigt med hänsyn till tillsynsverksamheten, efter regeringens medgivande förelägga styrelse, ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattninsha- vare i sådan sammanslutning att avge särskild redovisning över intres- segemenskap enligt föreskrifter som meddelas av inspektionen. Lag
(1992:1624).
69 å Finansinspektionen kan förordna revisor att jämte övriga revisorer för viss understödsförening granska styrelsens förvaltning och före— ningens räkenskaper. Inspektionen kan när som helst återkalla uppdra- get.
Revisor som förordnats av Finansinspektionen skall iakttaga de fö- reskrifter, som inspektionen meddelar. Arvode till revisorn skall betalas av föreningen med belopp som inspektionen bestämmer. Lag (1992:1624).
70 å Finansinspektionen kan kalla till extra föreningsstämma och till styrelsesammanträde. Företrädare för inspektionen får närvara och deltaga i överläggningarna vid föreningsstämma eller vid sådantstyrel- sesammanträde som utlysts av inspektionen. Lag (1992:1624).
71 å Finansinspektionen kan meddela de erinringar i fråga om under- stödsföreningens verksamhet som inspektionen finner påkallade.
SOU 1998:82
F inansinspektionen skall förelägga understödsförening att inom viss tid vidtaga de åtgärder som behövs för rättelse, om
1. avvikelse skett från denna lag eller de för föreningen gällande stad— garna eller de författningar eller föreskrifter i övrigt som gäller för verksamheten,
2. stadgarna ej längre uppfyller de i 11 å första stycket angivna all- männa kraven,
3. de tillgångar, vari försäkringsfond redovisas, ej är tillräckliga för att trygga försäkringsutfästelserna eller
4. annan allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verksamhet.
Har föreläggande enligt andra stycket ej efterkommits inom bestämd tid och har de anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undanröjts, kan Finansinspektionen hos rätten ansökan om att föreningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation. Har sådan ansökan skett, äger bestäm- melserna i 72 å tredje stycket lagen (1951:308) om ekonomiska före- ningar motsvarande tillämpning.
Styrkes ej innan rätten avgör ärendet att meddelat föreläggande ef- terkommits, skall rätten förklara, att föreningen skall träda i likvidation, och förordna en eller flera likvidatorer. Lag (1992:1624).
72 å Har understödsförening trätt i likvidation, kan Finansinspektionen förordna likvidator att tillsammans med övriga likvidatorer verkställa likvidationen. Föreningens firma tecknas därvid av denna likvidator i förening med den eller dem som annars är berättigade att teckna fir- man.
Under förenings likvidation har Finansinspektionen samma befo— genheter beträffande likvidatorerna som i fråga om styrelsen.
F inansinspektionen kan förordna likvidationsrevisor att jämte övriga likvidationsrevisorer granska likvidatoremas förvaltning och förening— ens räkenskaper under likvidation.
Likvidator och likvidationsrevisor som förordnats enligt denna pa- ragraf kan utlysa föreningsstämma. Bestämmelserna i 69 å äger mot-
svarande tillämpning på sådan likvidator och likvidationsrevisor. Lag (1992:1624).
73 å Understödsförening skall med årliga avgifter bekosta Finansin- spektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Lag (1992:1624).
74 å Finansinspektionen kan vid vite förelägga styrelsen att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar att
Bilaga 2 347
348 BilagaZ SOU l998:82
1. till Finansinspektionen sända in behöriga redovisningshandlingar, revisionsberättelser eller andra handlingar enligt 67 å 2 eller försäk- ringsteknisk utredning enligt 21 å första stycket,
2. hos inspektionen göra behöriga anmälningar för registrering.
Förelägganden enligt första stycket 2 får inte meddelas, om underlåten— het att göra anmälan medför att föreningsstämmans eller styrelsens be— slut förfaller eller föreningen blir skyldig att träda i likvidation.
Finansinspektionen kan förena annat föreläggande enligt denna lag än som avses i första stycket med vite.
Har Finansinspektionen förelagt vite skall den mot vilken föreläg- gandet riktas genast skriftligen underrättas om detta.
Följs inte ett sådant vitesföreläggande som avses i första stycket kan Finansinspektionen döma ut vitet. Lag (1992:1624).
74 a å upphör att gälla genom lag (198211 153).
Besvär
75 å Beslut i sådant tillståndsärende, på vilket enligt bestämmelser i denna lag 22, 29, 46 eller 76 å lagen (1951:308) om ekonomiska före- ningar skall tillämpas, och sådant beslut av Finansinspektionen som inte meddelats i särskilt fall får överklagas hos regeringen.
Beslut om vägrad registrering enligt 65 å och om åtgärd enligt 71 å får överklagas hos kammarrätten.
Annat beslut av F inansinspektionen enligt denna lag får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten av länsrättens avgörande. Lag (1995z25).
Skadestånd
76 å Bestämmelserna i 106--109 åå lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Dessa bestämmelser gäller även för den person som verkställer försäkrings— teknisk utredning åt föreningen. Lag (1982: 1082).
Straffbestämmelser
77 å Driver understödsförening utan att vara registrerad försäkrings- verksamhet som avses i denna lag, dömes den som på föreningens väg-
SOU l998:82 BilagaZ 349
__________________—__—__—
nar deltar i åtgärd eller beslut som rör verksamheten till böter eller fängelse i högst sex månader.
78 å Bestämmelserna i 110 å 1, 4 och 6 samt 111 och 112 åå lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas, att hänvisningarna i 110 och 111 åå till 10 å skall avse 15 å denna lag och att hänvisningen i 111 å 2-till 68 å skall avse 37 å denna lag. Vidare skall iakttagas att vad som sägs om länsstyrelsen i stället skall avse Finansinspektionen. Lag (1992:1624).
79 å Till böter dömes den som
1. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriktig eller vilsele- dande uppgift i försäkringsteknisk utredning som ingivits till Finan- sinspektionen, eller i redogörelse eller upplysning, som lämnats till inspektionen enligt 67 å eller 68 å första stycket,
2. underlåter att fullgöra skyldighet som avses i 21 å första stycket, 32 å andra stycket, 41 å andra stycket, 56 å tredje stycket eller 63 å tredje stycket. Lag (1992:1624).
80 å Är gärning som avses i 77-79 åå belagd med straff i brottsbalken, dömes ej till ansvar enligt denna lag.
Särskilda bestämmelser
81 å Bestämmelserna i 114—1 16 å3 lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.
82 å Fordran som på grund av moderskapsförsäkring innestår hos un- derstödsförening får ej utmätas.
Om utmätningsfrihet för kapitalförsäkring, sjukhjälp och pension finns bestämmelser i lagen (1927:77) om försäkringsavtal och i 5 kap. utsökningsbalken. Lag (1981:836).
Övergångsbestämmelser
198 7: 625
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Understödsförening får använda ordet bank i sin firma om förening- en vid utgången avjuni 1987 använde ordet bank i firman.
350 BilagaZ SOU l998:82
1992.'1624
]. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. (l kraft den ljanuari 1994, 1993:1646).
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om obligationer och and- ra skuldförbindelser som utfärdats av kreditaktiebolag före lagens ikraftträdande. De äldre föreskrifterna gäller även i fråga om obli— gationer och andra skuldförbindelser som efter ikraftträdandet utfär- das av kreditaktiebolag som driver verksamhet enligt punkt 4 i övergångsbestämmelsema till lagen (1992:1610) om finansierings- verksamhet eller av sådana kreditmarknadsbolag som vid lagens ikraftträdande hade rätt att driva verksamhet enligt lagen (1963:76) om kreditaktiebolag. Lag (19971467).
1992.'1639
Regeringen föreskriver att lagen (1992:1624) om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar skall träda i kraft den 1 januari 1993 såvitt avser 2, 3, 5-—7, 19, 21, 23, 25—-27, 30--33, 35, 37, 40, 41, 44, 45, 47--49, 53, 54, 56, 58, 63--65, 67--75, 78 och 79 åå.
1995.'25
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
SOU 1998:82 Bilaga 3 351
Sammanställning med hänvisning mellan lagrummen i F örsäkringsföreningslagen och UFL
Försäkringsföreningsl agen
] kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 1 kap 2 kap 2 kap 2 kap 2 kap 2 kap 2 kap 2 kap. 2 kap. 2 kap. 2 kap. 2 kap. 2 kap. 2 kap 2 kap 2 kap
.lålst. .låZSt. .lå3st. .lå4st. .2å .3å .4ål-25t .4å3st. .5å .6ålst. .6å25t. .7å .8å .9å .10å .llå .12å .13å .l4å .lålst. .låZSt. .lå3st. .lå4st. .2ålst .2å25t. 3å 4é 55 65 75 85 .9ålst. .9å25t. .9å3st
UFL
3ålst. 12aå
ig
8å 7ålst.
4 å (delvis) 37 å 4 st. (delvis)
9å 1 st 9 å 2 st. (delvis)
352 Bilaga 3 SOU l998:82
2 kap. 2 kap. 3 kap.
10å 115 lå
3kap2å
3 kap. 3 kap. 3 kap. 3 kap. 3 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 4 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 5 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap.
3? 4å Så öå 75 lå 25 35 4å 55 öå 7? 85 9å 10å llå 12å 13å 14å 15 2? 3å1—25t. 3å3st. 45 5å 65 75 $& 913" 10å llå 12å 13å 14å 15 25 3'5 4ålstlp. 4ålst.2p.
16å
175 18å 195 205 155
23 å (delvis)
24 — 24 a åå (delvis) 1 l å punkt 5 och punkt 12(delvis)
5 å 3 st. (delvis)
26å 255
27 å 28 å (delvis) 21 å 4 st.
33 å (delvis) 35 å (delvis) 33 å 37 å (delvis) 31 å (delvis) 31 å (delvis)
32å25t. 69å
32 a å
40 å (delvis) 41 å 2 st. 46 å (delvis) 41 å 61 å 2 st.
SOU 1998:82
6kap.4ålst3p.
6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 6 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 8 kap. 8 kap.
4å25t. 4å3st. 5å 65 75 gg 9ålst. 9å2st. 10å llå 12å 13å 14å 15å 16å 17å 18å 19å 20å 21å 22å 23å 24å 25å 26å 27å 28å 29å 30å lå 25 3å 45 55 öå 7å 8é 9å 10å llå 15 25
7lå4st.
44 å (delvis) och 45 å 1 st. (delvis) 45 å 2 st.
43 —44 gg, 47 5 och 71 g3 st. 72 å 1 st. 53 å (delvis)
52 å 51 å 53 å 53 å (delvis) 53 å (delvis) 54 å och 61 å 1 st. 55 å (delvis)
57 å ] st. 57 å (delvis) och 58 å 53 å (delvis)
53 å (delvis)
59 å
60 å (delvis) 60 å (delvis)
56 å (delvis)
56å6st.
63 och 64 åå 76 å (delvis) 76 å (delvis)
Bilaga 3 353
354 Bilaga 3
8kap 3å
8 kap. 4 5 8 kap. 5 å 8 kap. 6å 9 kap. 1 å lst. 9 kap. 1 å2 st. 9 kap. 2å 9kap. 3 å 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 11 kap. 11 kap. 11 kap. 11 kap. 11 kap. 11 kap.
15 2ålst. 2å25t. 2å3st. 2å4st. 35 45 55 6é 75 85 9é 10å ng 12å 135 145 155 16å 17å 18å 195 lå 2å 3å 49" 55 65
SOU l998:82
76 å (delvis) 76 å (delvis) 76 å (delvis) 36 å (delvis) 12 å (delvis)
27å
67åp.3
67 å p 1 53 å (delvis) 70 å första meningen 70 å andra meningen 68 å (delvis) 71 å
77 å 74 å (delvis) 75 å (delvis)
72 g 2 st. 735 3 å 2 st. första meningen
65 å (delvis) 65 å (delvis) 75 å (delvis)
SOU 1998:82
Referenser
Litteratur
F rostell, Hans och Gabrielsson, Edmund, Kommentar till försäkringsrö- relselagen m.m., Stockholm 1996
Mallmén, Anders, Lagen om ekonomiska föreningar, 2 uppl. Stock- holm 1995
Wenner, Brita och Gabrielsson, Edmund, Den nya lagen om under- stödsföreningar, Stockholm 1974
Offentligt tryck
Utredningsbelänkanden
SOU 1970:23 Förslag till ny lag om understödsföreningar SOU 1990:101 Försäkringsföreningar
SOU 1995:87 Försäkringsrörelse i förändring Propositioner
Prop. 1972:69 om understödsföreningar
Prop. 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkringsverk- samhet med anledning av EES-avtalet
Prop. 1994/95: 184 Genomförande av EG:s tredje skade- respekti ve livförsäkringsdirektiv
Prop. 1995/96: 10 Års— och koncernredovisning
355
Statens offentliga utredningar 1998
Kronologisk förteckning
l. Omstruktureringar och beskattning. Fi.
2. Tänder hela livet — nytt ersättningssystcm för vuxentandvård. S.
3. Välfärdens genusansikte. A.
4. Män passar alltid? Nivå- och organisationsspeciflka processer med exempel från handeln. A.
5. Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser. A.
6. Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivet och detjämställda Sverige. A.
7. Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. Fi
8. Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. S.
9. Integritet — Effektivitet — skattebrott. Fi.
10.Campus för konst. U. 1 1.Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. U. 12. Självdeklaration och kontrolluppgiher — förenklade förfaranden. Fi. 13.Säkrare kemikaliehantering. Fö l4.E-pengar — näringsrättsliga frågor. Fi. 15.Gröna nyckeltal — Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. M. 16.När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder. S. l7.Samordning av digital marksänd TV. Ku. 18.En gräns — en myndighet? Fi. 19.1T och regional utveckling.
120 exempel från Sveriges län. K. 20.1T-kommisionens hearingom infrastrukturen för digitala medier. Andrakammarsalen, Riksdagen 1997- 10-24. K. 2 I . Problem med inbäddade system inför 2000-skiftet. Hearing anordnad av IT kommissionen i samverkan med lndustriförbundet och Statskontoret 1997-11-14.K. 22.Försäkringsgaranti.
Ett garantisystem för försäkringsersättningar. F i. 23. Staten och exportfrnansieringen. N. 24. Fiskeriadministrationen iett EU-perspektiv. Översyn av fiskeriadministrationen m .m. Jo. 25. Tre städer. En storstadspolitik för hela landet.
+ 4 st bilagor. S. 26. FrånhembränttillMariakliniken.
— fakta om ungdomar och svansprit. S.
27.Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. Fi.
28. Läkemedel i vård och handel. Om en säker, flexibel och samordnad läkemedelsförsörjning. S.
29. 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall _ en översyn. UD. 30. Utlandsstyrkan. Fö. 31.Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem. + Bilaga. S. 32.Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård. S. 33.Historia, ekonomi och forskning. Fem rapporter om idrott. In. 34.Företagare med restarbetsförrnåga. S. 35.Förordningartill miljöbalken. + Bilagor. M. 36.1dentifiering och identitet i digitalamiljöer — Referat från en hearing den 12 november 1997. IT-kommissionensrapport 4/98. K. 37.Den framtida arbetsskadeförsäkringen. S. 38.Vad får vi för pengarna? — Resultatstyming av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. S. 39.Det finsk—svenska gränsålvssamarbetet. M. 40.8ROT'ISOFFER Vad har gjorts? Vad bör göras? Ju. 41.Läkemedelsinformation föralla. S. 42.Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav. Fö. 43.Hur skall Sverige må bättre? — första steget mot nationella folkhälsomål. S. 44.En samlad vapenlagstiftning. Ju. 45.Sotning i framtiden. Fö. 46.0m buggning och andra hemliga tvångsmedel. Ju. 47.Bulvaner och annat. Ju. 48.1(ontrollerad och ifrågasatt? — intervjuer med personer med funktionshinder. S. 49. Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen avvecklas inom EU. K. 50.De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under 1900-talet och annat underlagsmaterial till Läkemedel ivård och handel, SOU 1998228. S. 51.Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför och under första året med kunskapslyftet. U. 52.Utstationering av arbetstagare. A. 53.Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen. N. 54.Hur offensiv lT-användning kan skapa tillväxt för mindre företag. Ett rådslag anordnat av' IT-kommissionen på uppdrag av Kommunikations- depanementet, Närings- och handelsdepartementet och Industriförbundet. Rotundan, Rosenbad 1997—1 1-18.K. 55. Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriftserie. SB.
Statens offentliga utredningar 1998
Kronologisk förteckning
56.Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete. Fi 57.DUKOM Distansutbildningskommittén. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med IT-stöd. U. 58.1T och nationalstaten. Fyra framtidsscenarier. IT-kommissionens rapport 6/98. K. 59.Räddningstjänsten i Sverige — Rädda och Skydda. Fö. 60.Kring Hallandsåsen. M. 61 .Livsmedelstillsyn i Sverige. Jo. 62. Kampanj med kunskaper och känslor. Om kämavfallsomröstningen i Malå kommun 1997. M. 63. En god affär i Motala.]oumalistemas avslöjanden och läsarnas etik. Demokratiutredningens skriftse- rie. SB. 64. Bättre och mertillgänglig information. Småföretagsdelegationens rapport 2. N. 65. Nya tider, nya förutsättningar... lT-kommissionens rapport 8/98. K. 66. FUNKIS — funktionshindrade elever i skolan. U. 67. Socialavgiftslagen. S. 68. Kunskapsläget på kämavfallsområdet 1998. M. 69. Lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg. U. 70. Skolan, IT och det livslånga lärandet.
Hearing anordnad av Utbildningsdepartementet och II”-kommissionen, Rosenbad 1997-12—04, IT-kommmissionens rapport 7/98. K.
71. Den kommunala revisionen — ett demokratiskt kontrollinstrument. ln.
72. Kommunala finansförbund. Fi. 73. Organisationer Mångfald Integration — Ett framtida system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationerm.f1.ln.
74. Styrningen av polisen. Ju. 75. Djurförsök. Jo. 76. Idrott och motion för livet. Statens stöd till idrotts- rörelsen och friluftslivets organisationer. ln. 77. Kompetens i småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 3. N. 78. Regelförenkling för framtiden. Småföretags- delegationens rapport 4. N. 79. IT och regional utveckling. erfarenheter från tre hearingar under mars 1998. lT-kommmissionens rapport 9/98. K. 80. Bostadsrättsregister..lu. 81. Användningen av vissa statsflygplan, m.m. SB. 82. F örsäkrin gsföreningar—ett reformerat regelsystem Fi. 83. På distans utbildning, undervisning och lärande. Kosmadseffektiv distansutbildning. U. 84. Flexibel utbildning på distans. U. ___—_
Statens offentliga utredningar 1998
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriftserie. [55] En god affär i Motala. Joumalistemas avslöjanden och läsarnas etik. Demokratiutredningens skriflserie. [63] Användningen av vissa statsflygplan, m.m. [81]
Justitiedepartementet
BROTISOFFER Vad har gjorts? Vad bör göras? [40] En samlad vapenlagstiftning. [44] Om buggning och andra hemliga tvångsmedel. [46] Bulvaner och annat. [47] Styrningen av polisen. [74] Bostadsrättsregister.[80]
Utrikesdepartementet
1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall — en översyn. [29]
Försvarsde artementet Säkrarekemikalie antering. [13] Utlandsstyrkan. [30] Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav. [42] Sotningiframtiden. [45] Räddningstjänsten i Sverige
— Rädda och Skydda. [59]
Socialdepartementet
Tänder hela livet
— nytt ersättningssystem för vuxentandvård. [2] Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. [8] När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder. [16] Tre städer. En storstadspolitik för hela landet. + 4 st bilagor. [25] Från hembränt till Mariakliniken. — fakta om ungdomar och svartsprit. [26] Läkemedel i vård och handel. Om en säker, flexibel och samordnad läkemedelsförsörjning. [28] Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomarmed psykiska problem. + Bilaga. [31] Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård. [32]
Företagare med restarbetsförmåga. [34] Den framtida arbetsskadeförsäkringen. [37]
Vad får vi för pengama? — Resultatstyming av
statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. [3 8]
Läkemedelsinfomiation för alla. [41] Hur skall Sverige må bättre?
— första steget mot nationella folkhälsomål. [43] Kontrollerad och ifrågasatt? _ intervjuer med personer med funktionshinder. [48] De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under 1900-talet och annat underlagsmaterial till Läkemedel i vård och handel, SOU 1998:28. [50] Socialavgiftslagen. [67]
Kommunikationsdepartementet
IT och regional utveckling. 120 exempel från Sveriges län. [19] IT-kommisionens hearing om infrastrukturen för digitala medier. Andrakammarsalen, Riksdagen 1997-10-24. [20] Problem med inbäddade system inför 2000-skiftet. Hearing anordnad av IT kommissionen i samverkan med Industriförbundet och Statskontoret 1997-11-14.[21] Identifiering och identitet i digitalamiljöer.
— Referat från en hearing den 12 november 1997. IT-kommissionens rapport 4/98. [36] Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen avvecklas inom EU. [49]
Hur offensiv IT-användning kan skapa tillväxt för mindre företag. Ett rådslag anordnat av IT-kommissionen på uppdrag av Kommunikations- departementet, Närings- och handelsdepanementet och Industriförbundet. Rotundan, Rosenbad 1997-1 1-18. [541 IT och nationalstaten. Fyra framtidsscenarier. IT-kommissionens rapport 6/98. [58] Nya tider, nya förutsättningar... IT—kommissionens rapport 8/98. [65] Skolan, IT och det livslånga lärandet. Hearing anordnad av Utbildningsdepartementet och IT-kommissionen, Rosenbad 1997-12-04, IT-kommmissionens rapport 7/98. K. [70] IT och regional utveckling. erfarenheter från tre hearingar under mars 1998. IT-kommmissionens rapport 9/98. [80]
___—_
Statens offentliga utredningar 1998
Systematisk förteckning
Finansdepartementet
Omstruktureringar och beskattning. [1 ] Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. [7] Integritet — Effektivitet— Skattebrott. [9] Självdeklaration och kontrolluppgifter
— förenklade förfaranden. [ 12] E-pengar — näringsrättsli ga frågor. [14] En gräns — en myndighet? [18]
Försäkringsgaranti.
Ett garantisystem för försäkringsersättningar. [22] Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. [27] Avdrag för ökade levnadskosmader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete. [56] Kommunala flnansförbund. [72] Försäkringsföreningar—ett reformerat regelsystem [82]
Utbildningsdepartementet
Campus för konst [10] Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olikaområden. [l ]] Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför och under första året med kunskapslyftet. [5 1] DUKOM Distansutbildningskommittén. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med IT-stöd. [57]
FUNKIS — funktionshindrade elever i skolan. [66] Lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg. [69] På distans utbildning, undervisning och lärande. Kostnadseffektiv distansutbildning. [83] Flexibel utbildning på distans. [84]
Jordbruksdepartementet
Fiskeriadministrationen iett EU-perspektiv. Översyn av fiskeriadministrationen m.m. [24] Livsmedelstillsyn i Sverige. [61 ] Djurförsök. [75]
Arbetsmarknadsdepartementet
Välfärdens genusansikte. [3] Män passar alltid? Nivå- och organisationsspecifrka processer med exempel från handeln. [4]
Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser. [5] Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige. [6]
Utstationering av arbetstagare. [52]
Kulturdepartementet Samordning avdigital marksändTV. [17]
Närings- och handelsdepartementet
Staten och exportfinansieringen. [23] Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen. [53] Bättre och mer tillgänglig information. Småföretagsdelegationens rapport 2. [64] Kompetens i småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 3. [77] Regelförenkling för framtiden. Småföretagsdelegationens rapport 4. [78]
Inrikesdepartementet
Historia, ekonomi och forskning. Fem rapporter om idrott. [33]
Den kommunala revisionen - ett demokratiskt kontrollinstrument. [71] Organisationer Mångfald Integration — Ett framtida system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationerm.t1. [73] Idrott och motion för livet. Statens stöd till idrotts- rörelsen och frilultslivets organisationer. [76]
Miljödepartementet
Gröna nyckeltal — Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. [15]
Förordningartill miljöbalken. + Bilagor. [35] Det finsk—svenska gränsälvssam arbetet. [39] Kring Hallandsåsen. [60] Kampanj med kunskaper och känslor. Om kämavfallsomröstningen i Malå kommun 1997. [62] Kunskapsläget på kämavfallsområdet 1998. [68]
.. rih'pl'il. ; i. . i. i'f
FRITZES
Oi-'|fi—.N'|'i.1(;.»x Punu K.-1'I'lONliR
POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM FAX 08-690 9r 91. TELEFONzog-ögo 9r 90 E-POST: fritzes.order©liber.se FRITZES INTERNETBOKHANDEL: www.fritzes.se