SOU 1965:28

Nytt skattesystem : remissyttranden över Allmänna skatteberedningens betänkande

2. De låga inkomsttagarna (s 71 0 f)

Beredningen redogör här för statistiska cen- tralbyråns undersökning av personer med en nettoinkomst understigande 6000 kronor för ensamstående och 10000 kronor (samman- lagt) för makar. Sammanfattningsvis fram- håller beredningen att undersökningen torde utvisa att endast i ett relativt litet antal fall personer med låg deklarerad inkomst också är hänvisade till att leva uteslutande på den- na inkomst. Samma bedömning har gjorts av socialpolitiska kommittén, som i bil.3 till sitt Betänkande »Ett socialpolitiskt utred- ningsinstitut» även kommenterat nämnda un- dersökning. Denna bedömning synes i viss ut- sträckning ligga bakom beredningens under punkten 1 ovan berörda förslag om skatte- och avgiftsuttag vid låga inkomster.

Socialstyrelsen anser icke att den redovisa- de utredningen från statistiska centralbyrån ger något stöd för en fortsatt beskattning av låga inkomster. Om i visst fall någon grupp låga inkomsttagare skulle besitta sådan dold skattekraft att beskattning annorledes än ge- nom indirekt beskattning vore motiverad trots den låga inkomsten, bör varje sådan grupp behandlas för sig. Styrelsen kommer i det föl- jande att särskilt behandla beskattningen av en av de grupper som kan beräknas innefatta ett ovanligt stort antal individer med dold skattekraft, nämligen gifta kvinnor (se punkt 5). Vad de i utredningen berörda grupperna sjuka och arbetslösa beträffar vill styrelsen framhålla att sjukpenningen respektive dag- hjälpen från arbetslöshetskassorna visserligen är undantagen från skatteplikt men att detta sammanhänger med att förmånerna i båda fallen beräknats särskilt lågt med hänsyn till att de gjorts skattefria. För dessa förmåner bör förmånstagaren alltså beräknas redan ha erlagt skatt.

Om man bortser från de gifta låga in- komsttagama som behandlas i det följande och värnpliktiga — vilka är utan större intres- se i förevarande sammanhang — ävensom från de arbetslösa och de sjuka kommer av ifrågavarande inkomsttagare huvudsakligen att kvarstå studerande, lärlingar samt bu- tiks- och kontorselever. Många och kanske flertalet av dessa torde befinna sig i åldern under 18 år. Flertalet studerande i denna ålder har endast inkomster under ferierna.

Även om de försörjas av föräldrarna torde de knappast kunna anses besitta sådan dold skattekraft som bör beskattas. Den relativt stora låglönegruppen »anställda i husligt ar- bete» kan enligt socialstyrelsens mening — trots relativt lågt räknade naturaförmåner —— anses ha så pass svag skattekraft att varu- beskattningen och socialförsäkringsavgifterna bör utgöra tillräcklig skatteprestation från deras sida. Slutligen har ett avsevärt antal låga inkomsttagare befunnits tillhöra gruppen jordbruksarbetare. Denna grupp torde då lantarbetarlönen ligger väsentligt över den av undersökningen uppdragna gränsen huvud- sakligen utgöras av hemmasöner på jordbruk samt av kvinnor som är gifta med jordbru- kare och arbetar i företaget. Styrelsen anser att denna grupp bör beaktas vid företagsbe- skattningen.

Socialstyrelsen föreslår under punkt 6 ne- dan — med hänvisning bl. a. till ovan anförda förhållanden — en höjning av grundavdraget till 6000 kr. även för ensamstående vilket uppenbarligen skulle i enlighet med direk- tiven »minska skatten på mindre lönein- komster och i samband därmed förenkla skatteuppbörden».

3. Socialförsäkringens finansiering (s 113 of)

Beredningens förslag går ut på att kostna- den för folkpensioneringen, sjukvårdsförsäk- ringen samt den s.k. hemmafruförsäkringen skall till omkring hälften finansieras skatte- vägen och till hälften genom arbetsgivare- avgifter som på visst sätt samordnas med av- gifterna till tilläggspensioneringen.

Allvarliga erinringar har från olika håll, bl. a. från socialstyrelsen, riktats mot det nu- varande systemet för finansieringen av fram- för allt folkpensioneringen. Härvid har sär- skilt pekats på den starka regressiva verkan som det låga maximibeloppet för folkpen- sionsavgiften skapat. Socialstyrelsen anser liksom beredningen att det är nödvändigt med en omläggning av systemet för finansie- ring av ifrågavarande avgifter.

I riksdagen har motionsvis framlagts för- slag om en 100-procentig skattefinansiering av folkpensionen. För detta förslag talar bl. a. folkpensionens karaktär av s.k. grundför- mån (se sid. 163). I motsats mot bered- ningen (s. 164) anser socialstyrelsen att grundförmånerna är av sådan natur att de, principiellt sett, borde finansieras genom

direkt beskattning. Folkpensioneringen är emellertid mycket kostnadskrävande och en 100-procentig skattefinansiering skulle med- föra ett synnerligen drygt skatteuttag (s. 159) . Med hänsyn till nödvändigheten att hålla den direkta skatten inom måttliga gränser nödgas man därför söka finansiera en avsevärd del av kostnaderna genom avgifter. En fördel med beredningens förslag är att avgifternas nuvarande regressiva verkan starkt begränsas. Förslaget är också relativt lätt att admi- nistrera.

Beredningen har med åberopande av grundförmånemas karaktär förordat att av- giftsuttaget till dessa förmåner ej skall be- gränsas till att avse endast inkomster av för- värvsarbete utan att det skall omfatta samt- liga inkomster (s. 189).

Genom detta förslag förstärkes avgiftens karaktär av skatt, dock utan att hänsyn på vanligt sätt tages till vederbörandes skatteför- måga. Då samtidigt hälften av försäkrings- kostnaderna skall uttagas skattevägen kan det väl knappast heller undvikas att detta förslag i viss utsträckning kommer att med- föra en dubbelbeskattning. Styrelsen vill ifrå- gasätta om icke den nya avgiften bör liksom avgiften till tilläggspensioneringen begränsas till att avse endast inkomster av förvärvs- arbete.

4. Familjebeskattningen (s 269 0 f)

De grundläggande frågorna i avseende å familjebeskattningen är dels frågan om sär- beskattning eller sambeskattning (punkt 5), dels relationen mellan grundavdragen (punkt 6) och dels frågan om stödet till barnfamil- jerna (punkt 8). Av dessa är, som framhål- lits i direktiven, stödet till barnfamiljerna den centralaste och betydelsefullaste frågan.

5. Särbeskattning eller sambeskattning (s 270 0 f)

Beredningen har i fråga om beskattningen av gifta bibehållit sambeskattningssystemet med (delvis) sammanlagd inkomst, dubbla grund- avdrag, särskilda skatteskalor och förvärvs- avdrag. Såväl enligt beredningens förslag som enligt gällande lagstiftning blir beskattningen i regel väsentligt lindrigare för gifta — med och utan barn —- än för ensamstående. Be- redningen har till stöd för detta ställningsta- gande åberopat en rad argument som social- styrelsen icke funnit övertygande. Styrelsen

finner endast anledning att ingå på bemötan- de av den motivering som grundas på för- sörjningssynpunkten. Denna bygger på för- utsättningen att mannen, såsom den i regel huvudsakliga försörjaren i familjen, med hän- syn till sin försörjningsbörda icke har samma skattekraft som andra. Häremot kan anföras följande.

Det är uppenbart att den som påtager sig försörjningsplikter därigenom får lägre skatte- kraft än den som är fri från dylika plikter. Därmed är emellertid icke sagt att han där- för skall åtnjuta förmåner i beskattningshän- seende. Många människor har mycket mer tvingande försörjningsplikter än äkta makar mot varandra. I intet fall utom beträffande äkta makar beaktas emellertid sådan försörj- ningsbörda i skattelagstiftningen. Endast om skatteförmågan på grund av i lagstiftningen särskilt angivna skäl varit väsentligt nedsatt beaktas — individuellt — nedsättningen i för- sörjningsförmågan. Det är sålunda icke för- sörjningen såsom sådan utan försörjningen i äktenskapet som premieras. Socialstyrelsen håller före att fördelningen makar emellan av kostnaderna för bådas försörjning bör vara vederbörandes ensak. Styrelsen anser därför att premiering genom beskattningsreglerna av barnlösa äktenskap är i princip oriktig.

I vissa fall kan sambeskattningen medföra att makarna får högre sammanlagd skatt än om de varit ensamstående. Härvid bygger man på att det gemensamma hushållet ska- par större skattekraft. Enligt styrelsens me- ning är även denna ekonomiska följdverkan av äktenskapet omotiverad. En sådan diskri- minering har närmast karaktären av en straff- skatt på äktenskapet.

Enligt vad som framgår av det anförda anser styrelsen att premiering av äktenskapet genom beskattningsregler endast bör ske i fråga om barnfamiljerna.

Särbeskattning av makar bör åtminstone såtillvida genomföras konsekvent som att var- dera maken bör äga rätt till ett grundavdrag i den mån han eller hon har inkomster men att endast ett avdrag får utnyttjas av varje make. Vidare kan man enligt styrelsens me- ning möjligen tänka sig att bibehålla särskil- da skatteskalor och förvärvsavdrag, men i så fall endast för barnfamiljer. Om man helt avstår från särskilda skatteskalor och för- värvsavdrag måste en motsvarande förstärk- ning på andra vägar tillföras barnfamiljerna. — Beskattningen av de 5. k. ofullständiga fa-

miljerna (ensamstående moder eller fader med barn) avhandlas i det följande.

Frågan huruvida speciella beskattningsreg- ler kräves för äktenskap, där endera parten är jordbrukare, rörelseidkare eller fastighets- ägare och den andra arbetar i rörelsen, fal- ler enligt styrelsens mening utanför den egent- liga familjebeskattningens område.

6. Relationen mellan grundavdragen (s 296 0 f) Beredningen åberopar i detta sammanhang (s. 297) sin under punkten 2 i detta utlå- tande refererade — optimistiska — bedömning av skatteförmågan hos de låga inkomsttagar- na. Man synes inte ha ansett det vara erfor- derligt med någon mer genomgripande änd- ring av beskattningsreglema för denna grupp. Beredningen föreslår att grundavdragen år 1970 skall uppgå till 6 000 kr. för gifta och 3 000 kr. för ensamstående.

Socialstyrelsen vill här hänvisa till vad sty- relsen anfört under punkterna 1 och 2 ovan rörande de låga inkomsttagarna, ävensom till vad som i betänkandet anförts på sidorna 237—239 rörande skattefritt minimum. Med gällande låga grundavdrag ä 2 250 kr. för en- samstående förekommer det i vart fall i Stockholm icke sällan att låga inkomsttagare nödgas söka socialhjälp för att betala skatten. Om man önskar undvika dylika situationer och i huvudsak eliminera behovet av särskilt avdrag vid beskattningen och även minska antalet exekutiva åtgärder, måste man enligt socialstyrelsens mening räkna med ett skatte- fritt belopp av 6000 kr. även för ensamstå- ende. Samma belopp skulle då gälla för gifta vilka, om Särbeskattning infördes, var för sig skulle betraktas som ensamstående och alltså icke få utnyttja dubbelt avdrag med mindre båda hade inkomst.

Måhända kan man också tänka sig andra vägar för att tillgodose behovet av att skydda de låga inkomsttagama, exempelvis ett högre avdrag för dem än för större inkomsttagare, med en successiv avtrappning. Beredningens förslag kan enligt styrelsens mening icke god- tagas.

7. Mervärdeskatten (s 366 0 f)

Beredningens förslag rörande mervärdeskat- ten föranleder ingen annan socialstyrelsens erinran än att — som i annat sammanhang framhållits — den föreslagna höjningen med

omkring 50 % av den allmänna varuskatten med särskild tyngd drabbar de låga inkomst— tagarna samt barnfamiljerna.

8. Ökat stöd till barnfamiljerna

(Skatteberedningens betänkande s. 316 0. f.

samt familjeberedningens betänkande) I det föregående har socialstyrelsen hävdat att fördelningen makar emellan av kostnader- na för bådas försörjning bör anses vara ve- derbörandes ensak. I fråga om försörjningen av barnen däremot har det sedan länge här i landet ansetts självklart att samhället skall biträda föräldrarna med kostnaderna härför. Det torde också numera råda enighet om att det statliga stödet till barnens vård och upp- fostran bör förstärkas. Detta har också un- clerstrukits av beredningen i förevarande be- tänkande liksom i direktiven för beredningen och nu senast av familjeberedningen som i sitt betänkande >>ökat stöd till barnfamiljer» ingående behandlat denna fråga. Styrelsen vill särskilt hänvisa till vad som i sistnämnda betänkande anförts rörande barnfamiljernas ekonomiska situation (kap. 2) där olika ut- redningar rörande barnkostnaderna redovi- sats.

Sedan länge har man i socialhjälpsstatisti- ken och i särskilda utredningar kunnat kon- statera att med varje nytt barn i en familj ökade svårigheter uppstår att hålla en rimlig konsumtionsstandard. Familjeberedningen anser liksom skatteberedningen att det grund- läggande barnstödet även i fortsättningen bör vara lika för alla barn och utgå i form av allmänna barnbidrag. Vad angår utrymmet för en förstärkning av barnbidraget har fa— miljeberedningen hänvisat till statsmakternas ställningstagande till skatteberedningens för- slag. Skatteberedningen har föreslagit att barnbidragen i det nya systemet är 1970 skall utgå med 1 200 kr. per barn. Härvid har be- redningen utgått från det utrymme som vid genomförande av skatteberedningens förslag i övrigt skulle stå öppet för ifrågavarande än- damål. Socialstyrelsen kan biträda detta för- slag. Vid det slutliga fastställandet av barn- bidragsbeloppet bör dock beaktas de i det följande berörda förslagen från familjebe- redningen.

Studiestödet för studerande vid flertalet undervisningsanstalter som direkt bygger på grundskolan samt vid kvarstående realskolor etc. har hittills utrnätts med hänsynstagande till barnbidragets belopp. Detta bör beaktas

vid den ovan föreslagna höjningen av barn- bidraget.

Barnbidraget är avsett som kompensation för viss del av barnens konsumtion. Beträf- fande kostnaderna för själva vården av bar- nen i späd ålder utgår däremot för närvaran- de ingen annan kompensation än den som be— löper på det allmännas kostnader för barn- institutioner, främst daghem. Familjebered- ningen, vilkens uppdrag grundats på riks- dagsskrivelser vid 1962 och 1963 års riksda- gar, har emellertid behandlat och principiellt tillstyrkt ett bidrag (vårdbidrag) speciellt till vårdkostnaden under de första åren av bar- nens uppväxttid. Bidraget skulle utgå obe- roende av om barnets båda föräldrar är för- värvsarbetande eller icke. Beredningen har lämnat beloppet öppet men nämnt siffran 2 500—3 000 kr. per år, vilket skulle medföra en kostnad av 275—330 milj. kr. per årskull.

Socialstyrelsen har tillstyrkt familjebered- ningens förslag om vårdbidrag och uttalat sig för att bidraget får utgå under minst de tre första levnadsåren.

Familjeberedningen har vidare förordat ett speciellt stöd till familjer med 3 eller flera barn, benämnt familjetillägg. Stödet är av- sett att utjämna standardskillnaden mellan familjer med olika barnantal. Familjebered- ningen har icke nämnt vilka belopp som här skulle ifrågakomma men har räknat med att bidraget skulle samordnas med familjebo- stadsbidragen. Socialstyrelsen har i princip biträtt även detta förslag.

En familjegrupp som särskilt måste beak— tas om de dubbla ortsavdragen, de speciella skatteskaloma och förvärvsavdragen försvin- ner är de s.k. ofullständiga familjerna. So- cialstyrelsen har här förutsatt att om så sker det direkta barnstödet — i dess olika former — skall höjas så att dels full kompensation därigenom erhålles för bortfallet av nämnda förmåner och dels även en förstärkning av stödet till barnfamiljerna över huvudtaget kommer till stånd. I alldeles särskild grad är detta nödvändigt beträffande de ofullständiga familjerna, där familjens existens oftast helt hänger på den ensamme försörjarens för- värvsarbete.

Det bör i detta sammanhang understrykas att den föreslagna 50-procentiga höjningen av varuskatten med särskild tyngd drabbar barnfamiljerna. Vid prövningen av beloppen för de olika stödformerna för barnfamiljerna och främst barnbidraget måste detta hållas i minne.

Vad som anförts i detta utlåtande ger vid handen att vissa kompletterande utredningar måste företagas innan ett samlat ställnings- tagande kan ske till samhällets stöd till barn- familjerna. För närvarande utgår detta stöd främst i form av förmåner till makar i den direkta beskattningen samt i form av barnbi- drag och familjebostadsbidrag. Först sedan de ovan berörda kompletterande utredningar- na rörande utformningen av vårdbidraget och familjetillägget slutförts och sedan slutlig ställning tagits till frågan om äktenskapsbe- skattningens utformning kan man bedöma i vilka former familjestödet skall utgå och vil- ket utrymme som må stå till buds för detta stöd. Socialstyrelsen anser det vara viktigt att man vid den genomgripande revision av skatteväsendet, som nu förestår och som mås- te beräknas bli till sina huvuddrag bestående under åtskilliga decennier framåt, också tar ställning till de huvudformer under vilka stö- det till barnfamiljerna skall utgå. Styrelsen vill hemställa att skattetekniska beräkningar verkställes rörande den av styrelsen förordade utformningen av beskattningen och dess verk- ningar på olika grupper skattebetalare. Trots de utomordentligt ingående undersökningar som redovisas i skatteberedningens betänkan- de torde man icke av dem kunna utläsa hur skattebördorna skulle fördela sig om skatte- systemet utformades efter de principer som socialstyrelsen ovan förordat.

Sammanfattningsvis vill socialstyrelsen framhålla att de principer för beskattningen

som styrelsen i det föregående förordat skul— le, om de skattetekniskt och statsfinansiellt visar sig vara genomförbara, medföra stora fördelar, som de av skatteberedningen fram- lagda förslagen saknar. De gifta kvinnornas ställning skulle i vidsträckt mån bli opåver- kad av skattereglerna. De skulle i allt väsent- ligt bli jämställda med övriga skattebetalare. Deras möjligheter att ta förvärvsarbete skulle komma att bli helt oavhängigt av skattereg- lerna. De skulle kunna räkna med att om de tar ett arbete ersättningen härför upp till 6 000 kr. blir skattefri, vilket betyder att för många halvtidsarbetande kvinnor arbetsför- tjänsten blir skattefri. Barnförmånerna skulle bli lätta att överblicka och skulle skapa full valfrihet mellan hemarbete och förvärvsar- bete. Man torde därvid kunna räkna med ett mycket väsentligt ökat utbud av kvinnlig arbetskraft på arbetsmarknaden. Det är av alla förutsatt att stödet till barnfamiljerna skall utökas jämfört med nu. Utrymme här- för måste också beredas. Slutligen må fram- hållas att den socialt olämpliga beskattning- en av de låga inkomsttagarna skulle försvin- na, vilket även torde medföra en väsentlig lättnad för de sociala och exekutiva myndig- heterna.

I detta ärendes handläggning har deltagit generaldirektör Bexelius, generaldirektörens ställföreträdare byråchef Rosén, tf byråchef Sturkell, föredragande, byråchef Andersson, tf byråcheferna Hasselrot och Nordström samt byrådirektör Nordfors. Ärendet har be- retts av byrådirektör Höjer. Stockholm den 26 november 1964.

Ernst Bexelius Carl E. Sturkell

Försäkringsdomstolen

(yttrandet begränsat till socialförsäkringens finansiering)

Enligt förslaget skall grundsjukpenning till hemmafruar och grundsjukpenning till för- värvsarbetande finansieras på olika sätt. Hem- mafruarnas försäkring skall sålunda finansie- ras bland annat genom arbetsgivaravgifter, medan sådana avgifter icke skall uttagas för de anställdas grundsjukpenningförsäkring. Genom den föreslagna ordningen kommer så- lunda arbetsgivarna att åläggas utgiva av-

gifter för sjukpenningförmåner till personer som ej är anställda hos dem — hemma- fruarna — medan de som är i deras tjänst själva får betala motsvarande avgifter. Vi- dare medför förslaget i denna del olägen- heter ur tillämpningssynpunkt. En hemma- fru, som tar anställning och får en sådan in- komst att hon på grund därav blir berättigad till sjukpenning enligt sjukpenningklass nr 2

(sjukpenningen blir då ej högre än grund- sjukpenningen), skall anmäla detta förhål- lande till försäkringskassan, som skall placera henne i klass nr 2 och påföra henne avgift därför. Förslaget kan medföra att det kom- mer att ligga i hennes intresse att icke göra sådan anmälan, eftersom denna saknar be- tydelse för förmånens storlek men medför att avgift påföres henne. Man kan därför be— fara, att anmälan om arbetsinkomst i många fall kommer att underlåtas, fastän sådan rät- teligen bör ske. För försäkringskassorna kom- mer detta att medföra svårigheter vid full- görande av deras skyldighet att övervaka att envar är placerad i rätt sjukpenningklass och ofta föranleda särskilda utredningar. Detta torde i sin tur komma att medföra en hel del besvär för allmänheten. De här nämnda olä- genheterna skulle undanröjas om all grund- sjukpenningförsäkring — alltså även den för hemmafruarna — liksom nu finansierades med egenavgifter samt statsbidrag. Det skulle då bli i princip likgiltigt ur såväl förmåns- som avgiftssynpunkt om vederbörande pla- cerades i klass nr 1 eller klass nr 2. Ett bi- behållande av nuvarande finansieringsregler på denna punkt skulle också innebära lagtek- niska förenklingar jämfört med förslaget.

Om man emellertid såsom skattebered- ningen föreslagit till grundförmåner hänför hemmafruarnas grundsjukpenning och mo- derskapspenning, synes även övriga kvinnor tillkommande moderskapspenning böra räk- nas till grundförmånerna. Moderskapspen- ning utgår till alla försäkrade barnaföderskor oberoende av deras inkomstförhållanden. Förmånen tillkommer sålunda även kvinna, som inte är sjukpenningförsäkrad. Enligt be- redningens förslag kommer moderskapspen- ning till en ogift, icke förvärvsarbetande kvin- na att finansieras på ett sätt, om hon föder ett första barn (hon blir icke försäkrad som hemmafru förrän vid månadsskiftet närmast efter nedkomsten), och i regel på ett annat sätt, om hon sedan får ytterligare ett barn (hon är då hemmafruförsäkrad vid ned- komsten, om hon stadigvarande sammanbor med det första barnet och detta ej fyllt 16 år).

För närvarande utgår alla arbetsgivaravgif— ter och de försäkrades avgifter till folkpen- sioneringen och tilläggspensioneringen efter samma grunder i hela riket. Storleken av för- säkrads avgift till sjukförsäkringen är där- emot beroende av den försäkrades kassatill- hörighet, dvs. i regel av hans mantalsskriv— ningsort. Avgiften påverkas sålunda av såda-

na omständigheter som sjukligheten inom ve- derbörande kassas område, kassans ekono— miska ställning, kassans skötsel och speciella geografiska förhållanden (reslängder m. m.). Enligt skatteberedningens förslag kommer av- giftsdifferentieringen efter kassatillhörighet att upphöra i fråga om all sjukvårdsersätt- ning och sådan grundsjukpenning jämte barntillägg och moderskapspenning, som till- kommer hemmafruförsäkrad. Endast sjuk- penningavgiftema skall sålunda i fortsätt- ningen vara differentierade efter kassatillhö- righet. Det kan diskuteras, om det finnes något bärande skäl att i förevarande hänse- ende särställa dessa avgifter.

Beredningen har berört de svårigheter, som nu är förknippade med att bestämma av- giftsunderlaget inom tilläggspensioneringen. Med flera exempel har beredningen belyst den bristande korrespondens, som kan upp- komma främst vid korttids- och deltidsan- ställningar mellan underlaget för bestäm- mande av pensionsgrundande inkomst och underlaget för beräkning av avgifter. Även om vissa av dessa exempel torde vara föga realistiskt valda (särskilt nr 3 å sid. 172), är det uppenbart att det med nuvarande regler ofta föreligger bristande kongruens mellan underlagen för avgifter respektive förmåner. Om man anser att kongruens bör eftersträ- vas, finns alltså fog för ändringar i nuvaran— de bestämmelser.

Svårigheterna att beräkna avgiftsunderlag inom tilläggspensioneringen är med nu gäl- lande bestämmelser betydande. För att be- stämma det 5. k. basbeloppsavdraget samt det övre gränsbeloppet avfordras sålunda för när- varande arbetsgivarna uppgift om genom- snittlig årsarbetstid och om faktiskt arbetad tid. Domstolen vill utifrån sina erfarenheter understryka att lagstadgandets avfattning ofta givit arbetsgivaren en felaktig uppfattning om dess innebörd. Detta har kommit till ut- tryck i felaktiga uppgifter från arbetsgivaren, vilket lett till svårigheter för försäkringsor- ganen i rättstillämpningen. Även om erfor- derlig klarhet hos arbetsgivaren skulle kunna skapas beträffande innebörden av uttrycket >>full arbetstid», kommer att kvarstå den av beredningen påtalade olägenheten ifråga om kontrollen av arbetsgivarnas uppgifter om den totala faktiska arbetstiden. Det bör också framhållas att arbetsgivarna ofta icke har möjlighet att annat än efter mer eller mindre godtyckliga schabloner beräkna den faktiska arbetstiden. Exempel på sistnämnda förhål- lande utgör de s.k. okontrollerade arbetsta-

garna, såsom skogsarbetare, handelsresande och hemarbetare. Mot denna bakgrund är förbättringar i nuvarande bestämmelser på- kallade.

Det i betänkandet framlagda förslaget att slopa basbeloppsavdraget vid avgiftsunderla- gets bestämmande undanröjer de svårigheter som enligt vad som ovan anförts är förknip- pade med bottenavdraget. Förslaget är ägnat att åstadkomma en bättre korrespondens mel- lan underlagen för avgifter respektive för- måner, att göra tillämpningen av avgiftsreg- lerna enklare och mer tillfredsställande och att undanröja missförstånd med därav föl- jande onödiga överklaganden.

Enligt förslaget torde någon ändring i vad nu gäller om bestämmandet av de övre gräns- beloppen (71/2 gånger basbeloppet inom tilläggspensioneringen och 22 000 kronor inom sjukförsäkringen) icke avses. Det kom- mer sålunda alltjämt att i många fall bli nödvändigt att fastställa både vad som skall menas med full arbetstid och vad som utgör faktiskt arbetad tid. Detta måste ske till ex- empel för högavlönad arbetskraft, som är an- ställd på deltid eller som byter anställning under året.

Ur tillämpningssynpunkt är otvivelaktigt ändrade regler om fastställande av de övre gränsbeloppen önskvärda. Domstolen är med- veten om svårigheterna att åstadkomma en enklare och mera rättvis ordning än den nu- varande. En översyn jämväl av nu ifrågava- rande regler hade emellertid varit befogad.

Beredningen har icke behandlat frågan om finansieringen av yrkesskadeförsäkringen med hänsyn till att utredning pågår rörande den- na försäkrings framtida ställning inom social- försäkringssystemet. Det må emellertid fram- hållas, att enligt nuvarande regler skall i av- giftsunderlaget för sjukförsäkringen i prin- cip inräknas lön till sådana arbetstagare, som är obligatoriskt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Detta medför att i regel ett och samma avgiftsunderlag kan fast- ställas för sjuk- och yrkesskadeförsäkringar- na. Beredningens förslag torde i vart fall un- der en övergångstid medföra att skilda av— giftsunderlag måste fastställas dels för för- säkringen för tilläggspension, folkpension och den del av sjukförsäkringen, som avser sjuk- vårdsersättning samt grundsjukpenning till hemmafruar, dels för sjukförsäkringen i vad den avser anställdas tilläggssjukpenning, dels ock för yrkesskadeförsäkringen. Att detta måste medföra svårigheter för arbetsgivarna och berörda myndigheter synes uppenbart. Domstolen vill därför framhålla att ett ge-

nomförande helt eller delvis av beredningens förslag inte bör hindra att frågan om social- försäkringens finansiering ägnas fortsatt upp- märksamhet.

I anslutning till det av beredningen fram- lagda förslaget till ändrad lydelse av lagen om allmän försäkring (AFL) vill domstolen framhålla följande:

19 kap.

25

Som ovan framhållits leder förslaget till att det alltjämt i många fall blir nödvändigt att fastställa vad som utgör full arbetstid och faktiskt arbetad tid för att bestämma avgifts- underlagens övre gräns. Förslaget upptar icke i detta hänseende någon motsvarighet till de regler om årsarbetare, som nu återfinnes i 19 kap. 1 5 tredje stycket AFL. Sådana regler synes böra komplettera den föreslagna lag- texten.

35

I andra stycket har upptagits stadganden, motsvarande dem som för närvarande åter- finnes i 19 kap. 2 & AFL och 2 5 lagen om finansiering av folkpensioneringen rörande avgiftsbefrielse i fråga om sjukvårdsförsäk- ringen och folkpensioneringen för den som åtnjuter förtidspension eller ålderspension enligt AFL. Såvitt angår förtidspensionsfal- len och de normala ålderspensionsfallen kan detta sägas stå i överensstämmelse med för- säkringsmässiga principer. Men när det gäller dem som uttagit ålderspensionen i förtid, allt- så före 67 års ålder, något som den försäk- rade ju själv bestämmer, kan det ifrågasät- tas om det är motiverat med avgiftsbefrielse. En sådan befrielse ger nämligen dem som tar ut sin ålderspension i förtid en extra favör, eftersom hänsyn icke tagits till av— giftsbefrielse vid fastställande av den reduk- tion av pensionen som föranledes av det för- tida uttaget.

Rörande lagtextförslaget i 19 kap. kan slutligen helt allmänt anmärkas, att man kla- rare och mera konsekvent borde ha angivit hur de medel som härflyter ur olika inkomst- källor skall användas och vart de skall föras.

Vid handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad president, le- damöterna Broberg, Malm, Lundberg, Wil- deman, Petri, Forstadius, Kärnek, Elofs, Kuy- lenstierna och Nybom. Stockholm den 30 ok— tober 1964.

Liss Granqvist

Försäkringsrådet

Beredningen har i sitt förslag behandlat frå- gan om fördelning av skattebördan mellan direkta och indirekta skatter. I förslaget in— går även frågan om i vad mån socialförsäk— ringens finansiering skall ske genom avgifter från den enskilde eller, därest anställnings- förhållande föreligger, från arbetsgivaren. Beredningen har emellertid framhållit, att yrkesskadeförsäkringen lämnats utanför dess överväganden. De av beredningen behandla- de principfrågorna berör sålunda ej rådets verksamhetsområde, som huvudsakligen om- fattar tillämpningen av yrkesskadeförsäk-

ringslagen. På grund av denna omständighet och personalbrist, i huvudsak beroende på försäkringsrådets förestående avveckling, har försäkringsrådet icke ansett sig böra ingå på nämnda frågor.

I ärendets handläggning har deltagit, för- utom undertecknad Blomqvist, försäkrings- råden Lundberg, Åkerström, Linde samt le— damöterna Jarre, Unge, Ahlgren och Sved- berg. Stockholm den 1 oktober 1964-.

Göte Blomqvist Carin Cassel

Riksförsäkringsverket

Allmänna synpunkter

I samband med sina överväganden röran- de vissa nya principer för beskattningen har allmänna skatteberedningen även prövat frå- gan om socialförsäkringens finansiering. Riks- försäkringsverket begränsar sitt remissyttran- de till att avse beredningens förslag i sist— nämnda avseende.

Förutom den allmänna försäkringen, som omfattar folk- och tilläggspensioneringen samt sjukförsäkring, brukar såsom särskilda socialförsäkringsgrenar räknas arbetslöshets— försäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Riksförsäkringsverket är ense med beredning- en om att finansieringen av arbetslöshetsför- säkringen, som ej är obligatorisk utan bygger på frivillig anslutning till arbetslöshetskassor, inte bör omprövas i förevarande samman— hang. Annorlunda förhåller det sig med yr- kesskadeförsäkringen, som i likhet med de allmänna försäkringsgrenarna är obligato- risk och som innehåller moment av både sjuk- och pensionsförsäkring. Yrkesskadeför- säkringen finansieras nu genom arbetsgivar- avgifter, vilka till stor del debiteras och upp- bäres tillsammans med arbetsgivarnas avgif- ter till sjukförsäkringen och tilläggspensione- ringen. Finansieringen av denna försäkrings- gren har därför ett intimt samband med de

av beredningen behandlade frågorna om er- sättningsnivå och underlag för uttag av avgif- ter till den allmänna försäkringen. Givet är att avgifterna till yrkesskadeförsäkringen bör kunna anpassas till och ingå i de större av- giftssystemen för socialförsäkringsändamål. Därför är det att beklaga att yrkesskadeför— säkringens finansiering inte nu kunnat upp- tagas till behandling på grund av att särskild utredning pågår rörande försäkringens fram- tida utformning. Verket vill understryka önskvärdheten av att den sistnämnda utred- ningen bedrives på sådant sätt att dess arbets- resultat åtminstone i sina huvuddrag finns tillgängliga när slutlig ställning skall tas till beredningens förslag.

Efter att ha övervägt men avvisat tanken på en fullständig skattefinansiering av de so- cialförsäkringsförmåner som omfattas av för- slaget förordar beredningen ett avgiftssystem, där avgifterna avses skola täcka inemot hälf- ten av kostnaderna. Riksförsäkringsverket in- går inte på något bedömande av denna av- vägningsfråga.

Den ökade avgiftsfinansieringen innebär för de anställdas del att arbetsgivaravgifter skall erläggas i betydligt större utsträckning än för närvarande är fallet. De självständiga företagarna skall erlägga i princip motsva- rande egenavgifter. Systemet med arbetsgi-

varavgifter för de anställda torde i praktiken vara ofrånkomligt. Riksförsäkringsverket vill emellertid erinra om att en ökning av egen- avgifterna för de självständiga företagarna kan komma att för socialförsäkringens del ak- tualisera frågor som sammanhänger med de inom försäkringen gällande särskilda bestäm- melserna för dessa försäkrade, t. ex. rätten att utträda ur försäkringen i fråga om vissa för- måner.

Riksförsäkringsverket, som bl. a. har till uppgift att bevaka alla möjligheter till för- enkling av socialförsäkringens administration, kommer i det följande att granska förslaget huvudsakligen från denna synpunkt.

Förslagets omfattning

Beredningen erinrar om att folk- och till- läggspensioneringen samt sjukförsäkringen från och med år 1963 regleras genom före- skrifter i lagen om allmän försäkring och där- till anslutande författningar. Tillkomsten av denna lagstiftning innebar ett avgörande steg mot en sammangjutning av socialförsäkring- ens ersättningar till ett enhetligt system. Därigenom har, framhåller beredningen, ska- pats särskilda förutsättningar för att på den allmänna försäkringens område få till stånd klarare och mera överskådliga finansierings- regler än de nu gällande. Till grund för sina överväganden om ett enhetligt finansierings- system lägger beredningen huvudprinciperna för tilläggspensioneringens finansiering. Den utförliga motivering för detta ståndpunktsta- gande som betänkandet innehåller finner riks— försäkringsverket övertygande.

Beredningens med angivna målsättning be- drivna omprövning av folkpensioneringens fi- nansiering har lett fram till något så när likformiga finansieringsregler på pensione- ringsområdet, vilket är att hälsa med till- fredsställelse.

I vad angår sjukförsäkringen har en sådan förenkling däremot inte uppnåtts, beroende på att beredningen i fråga om denna för- säkringsgren begränsat sin omprövning till finansieringen av försäkringens grundförmå- ner, varmed beredningen avser sjukvårdser- sättningar samt ersättningar enligt den s.k. hemmafruförsäkringen, nämligen grundsjuk- penning, barntillägg och moderskapspenning till hemmafruar och vissa andra icke för- värvsarbetande kvinnor. Förslaget omfattar sålunda inte de förvärvsarbetandes försäkring för grundsjukpenning, tilläggssjukpenning, barntillägg och moderskapspenning. Med be-

redningens allmänna målsättning skulle en omläggning av finansieringssystemet för des- sa förmåner närmast innebära att de anställ- das egenavgifter slopades och att arbetsgi- varavgifterna till sjukförsäkringen höjdes i motsvarande mån. Beredningen anför att en sådan omläggning skulle skapa förutsättning- ar för synnerligen enkla och enhetliga linjer på finansieringsområdet och att ett för hela socialförsäkringen enhetligt avgiftsunderlag därvid skulle kunna ifrågakomma. Ett ge- nomförande framdeles av en definitiv käll- skatt utan efterföljande taxering för vissa grupper av arbetstagare kunde vidare inne- bära ytterligare motiv för strävanden i denna riktning.

Såsom skäl för att förslag till ändrade fi- nansieringsregler för de förvärvsarbetandes sjukpenningförsäkring inte framlagts, trots de administrativa fördelar som därigenom en- ligt beredningens mening skulle kunna vin- nas, anger beredningen frågans kostnadsmäs- siga bakgrund samt dess nära samband med sjukpenningskalans utformning och uppbygg- nad. Härtill kommer, anför beredningen, att frågan om socialförsäkringsförmånernas be- skattning — en fråga som beredningen ej in— gått på i förevarande sammanhang — kan komma att beröras vid en närmare pröv- ning av sjukpenningförsäkringens utformning. Vad särskilt angår sambandet med sjukpen- ningskalan framhålles, att en vidgning av försäkringens avgiftsunderlag eventuellt kun— de anses böra medföra en ändring och ut- byggnad av hela skalan. De överväganden och ställningstaganden som kan föranledas härav har emellertid legat utanför beredning- ens uppdrag och torde förutsätta särskilda undersökningar.

Med hänsyn till frågans vikt får riksför- säkringsverket i anslutning till dessa bered— ningens uttalanden rörande sjukförsäkringen bestämt påyrka, att de av beredningen berör- da spörsmålen snarast möjligt blir föremål för särskild utredning. Riksförsäkringsverket vill i samband härmed även framhålla, att vissa skäl talar för en enhetlig finansiering av å ena sidan hemmafruförsäkringens grund- sjukpenning, bamtillägg och moderskaps- penning och å andra sidan motsvarande för- måner för förvärvsarbetande. Som exempel härpå må nämnas att beredningens förslag, enligt vilket olika finansieringsregler skall gälla i dessa avseenden, medför den konse- kvensen att en från sjukförsäkringsavgift be- friad hemmafru, som åtar sig en fortlöpande mindre arbetsuppgift, kan komma att påfö-

ras en betydande sådan avgift även om arbe- tet är förenat med så ringa ersättning, att hon vid sjukdom inte får högre sjukpenning än hon förut fick i sin egenskap av hemmafru.

Som beredningen antytt bör en utredning om förutsättningarna för en utvidgad finan- sieringsreform innefatta en omprövning av sjukpenningskalans konstruktion och om- fång. Därvid bör även övervägas vilka åt- gärder som bör vidtagas för att förhindra att ett beslut om avsevärd förskjutning från direkt till indirekt beskattning medför för- sämrad kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom.

Avgiftspliktiga inkomster

Rätt till tilläggspension och i konsekvens därmed avgiftsskyldighet till tilläggspensions- försäkringen grundas på inkomst av anställ- ning och annat förvärvsarbete. Den pensions- grundande inkomsten beräknas som regel på den försäkrades taxering till statlig inkomst- skatt i vad denna avser inkomster av för- värvsarbete. Folkpensionsavgift och egenav- gift till sjukvårdsförsäkringen uttas däremot på grundval av hela den taxerade inkomsten intill visst maximum, således även på inkomst av kapital, inkomst av utarrenderad jord- bruksfastighet, inkomst av annan fastighet, pensionsförmåner av olika slag, livräntor m.m.

Rätten att komma i åtnjutande av social- försäkringens grundförmåner, vilka utgår ef- ter generella regler och med enhetliga belopp till alla medborgare, är inte såsom rätten till tilläggsförmånerna beroende av att inkomst av förvärvsarbete av viss storlek skall före- ligga eller ha förelegat. Med hänsyn härtill skulle det enligt beredningen ej te sig till- fredsställande om inkomsttagare, vilkas in- komst härrör ur exempelvis kapital eller an- nan fastighet, skulle _ oaktat vederbörande är berättigad att när förutsättningar därför föreligger åtnjuta socialförsäkringsförmåner- na — vara befriade från de relativt höga av- gifter som beredningens förslag innebär. Be- redningen förordar därför att avgiftsuttaget till socialförsäkringens grundförmåner ej be- gränsas till att avse inkomster av förvärvs— arbete utan får omfatta alla slag av inkoms- ter. När såväl inkomst av anställning som annan inkomst föreligger, skall enligt försla- get grundförsäkringsavgiften utgöra skillna- den mellan å ena sidan det belopp, vartill avgiften skulle ha uppgått vid beräkning av

densamma å den försäkrades sammanräk- nade nettoinkomst enligt taxeringen, och å andra sidan en på motsvarande sätt beräk- nad avgift avseende endast den inkomst för vilken arbetsgivaravgift skall beräknas.

Detta sätt att i fall av s.k. blandad in- komst fastställa grundförsäkringsavgifterna är uppenbarligen ägnat att tynga förvaltnings- arbetet. Även inom tilläggspensioneringen fö- rekommer fall av blandad inkomst men i jämförelsevis ringa omfattning, beroende på att avgifter där inte erlägges på alla slags inkomster utan endast på inkomst av för- värvsarbete. Ur administrativ synpunkt vore det därför en fördel om det föreslagna av- giftsuttaget till grundförsäkringsförmånema begränsades på motsvarande sätt. Den minsk- ning av avgiftsintäkterna som härigenom skulle inträda bleve jämförelsevis obetydlig och torde kunna för år 1970 uppskattas till mindre än 0,5 procent av den avgiftssumma som enligt beredningens förslag skulle infly- ta i arbetsgivar- och egenavgifter för grund- försäkringsändamål. Riksförsäkringsverket vill framhålla att ett på angivna sätt begränsat avgiftsuttag skulle accentuera de uttagna be- loppens karaktär av försäkringsavgifter. Så- vitt avser grundförsäkringsavgiften innebär beredningens förslag reellt att en ny regressiv »skatt» på andra inkomster än anställnings- inkomster införes såsom delvis ersättning för bl. a. den nuvarande folkpensionsavgiften.

I samband med att underlaget för grund- försäkringsavgiften utsträcks till att omfatta nettoinkomsterna från den försäkrades samt- liga förvärvskällor, föreslår beredningen när- mast av tekniska skäl det avsteget från vad som gäller i fråga om beräkning av tilläggs- pensionsavgift, att underskott å en förvärvs- källa skall få avdras mot överskott inom en annan förvärvskälla. Vidare föreslås för und- vikande av dubbelt avgiftsuttag, att grund- försäkringsavgift för försäkrad som uppburit periodiskt understöd skall beräknas på den sammanräknade nettoinkomsten efter avdrag för det sålunda uppburna beloppet. Mot des- sa detaljer i förslaget har riksförsäkringsver- ket i och för sig intet att erinra.

Avgiftsuttagets utformning

Beredningen föreslår att en för tilläggspen- sion och grundförmåner gemensam arbets- givaravgift uttas på ett vidare avgiftsunder- lag än som nu gäller för arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen, nämligen på ett un-

derlag utan basbeloppsavdrag. På detta un- derlag av utbetalade lönebelopp — med be- gränsning för varje arbetstagare till 7,5 gång- er basbeloppet — skall avgift uttagas efter en högre procentsats än den för avgift till till- läggspensioneringen fastställda. Av det totala beloppet arbetsgivaravgifter för ett visst är tillföres enligt förslaget allmänna pensions- fonden ett belopp motsvarande summan av de för året fastställda pensionsgrundande in— komsterna av anställning multiplicerad med den för året gällande procentsatsen för avgift till tilläggspensioneringen. Återstoden tillfö- res statsverket som bidrag till finansieringen av folkpensionerna samt sjukvårds- och hem- mafruförsäkringarna.

Med denna metod behöver intet basbe- loppsavdrag göras i de uppgifter, som skall ligga till grund för debitering av arbetsgivar- avgift, vilket medför en betydande arbets- lättnad för arbetsgivarna och riksförsäkrings- verket.

På egenavgiftssidan innebär beredningens förslag att tilläggspensionsavgiften kvarstår samt att företagarnas folkpensionsavgift och de delar av sjukförsäkringsavgiften som avser sjukvårds- och hemmafruförsäkringarna om- vandlas till en grundförsäkringsavgift. Enligt förslaget skall denna avgift i princip uttas dels på inkomster under basbeloppet efter samma procentsats som tillämpas vid beräk- ning av den för tilläggspension och grund- förmåner gemensamma arbetsgivaravgiften, dels på inkomster mellan basbeloppet och 7,5 gånger detsamma efter ett lägre procenttal.

Den nu berörda allmänna uppläggningen av förslaget om avgiftsuttagets utformning har otvivelaktigt stora förtjänster, och verket har ingen principiell erinran att framföra mot densamma. Förutom de administrativa fördelarna av att basbeloppsavdraget för- svinner vid arbetsgivaravgiftens bestämman- de må här särskilt framhållas betydelsen av att den genomsnittliga avgiftsbelastningen blir praktiskt taget lika för låglöne- och hög- löneföretag. Verket vill även understryka att den ökade avgiftsfinansiering av folkpensio- neringen, som förslaget innebär, är ägnad att minska olikheterna mellan svensk och kon- tinental finansieringsmetod och därför utan tvivel blir av värde vid samordning i inter- nationella sammanhang.

Även om verket sålunda ansluter sig till huvudlinjerna i beredningens förslag föran- leder den närmare utformningen av detsam- ma erinringar på väsentliga punkter. Härtill återkommer verket i det följande.

Åldersgränser

För uttag av arbetsgivaravgift gäller inom tilläggspensioneringen en övre åldersgräns, innebärande att sådan avgift ej skall beräk- nas på lön till anställd, som vid årets ingång fyllt 65 år. Däremot tillämpas för avgiften ingen nedre åldersgräns, vilket medför att arbetsgivaravgift kan komma att erläggas för lön till minderårig anställd, oaktat pensions- grundande inkomst ej beräknas för denne. I samband med tilläggspensioneringens infö- rande diskuterades, om löner till arbetstagare före det år, då de fyller 16 år, skulle ingå i avgiftsunderlaget. Med hänsyn till frågans ringa praktiska betydelse ansågs det då ej motiverat att göra något undantag från den allmänna regeln om avgiftsplikt.

Enligt beredningens förslag skall för arbets- givaravgift till socialförsäkringens grundför- måner tillämpas samma 65-årsgräns som för motsvarande avgift till tilläggspensionering- en. Härutöver föreslår beredningen att en undre åldersgräns — vid 16 år — tillämpas med avseende å uttag av arbetsgivaravgift till grundförmånerna samt att samma nedre gräns införes även i fråga om uttag av ar- betsgivaravgift till tilläggspensioneringen. Be- redningen anför som motiv för det sistnämn- da förslaget, att avgiftsuttaget å löner kom- mer att ej oväsentligt öka vid en ordning en- ligt förslaget, varvid frågan blir av större räckvidd än tidigare.

Beredningen har i sitt förslag i princip anknutit det ökade arbetsgivaravgiftsuttaget till den nuvarande ordningen för debitering och upphörd av arbetsgivaravgift till tilläggs- pensioneringen. Denna anknytning motiverar emellertid enligt riksförsäkringsverkets me- ning inte i och för sig bibehållandet av — och än mindre införandet av — åldersgränser i vad avser de arbetstagare, vilkas löner skall ingå i det gemensamma avgiftsunderlaget. Givetvis skulle det ur administrativ synpunkt vara fördelaktigt om åldersgränserna kunde slopas både uppåt och nedåt. Vad särskilt angår den föreslagna 16-årsgränsen torde de skäl, som vid tilläggspensioneringens till- komst anförts mot införandet av en sådan gräns, sedan dess snarare ha ökat än minskat i styrka. Den numera praktiskt taget helt ge- nomförda skolreformen innebär ju att perso- ner under 16 år har relativt små möjligheter att i nämnvärd omfattning inneha anställ— ning.

Arbetsgivaravgift uttages för närvarande även till yrkesskadeförsäkringen och till an-

ställdas sjukpenningförsäkring, vilka försäk- ringsgrenars finansiering som förut anmärkts ej upptagits till omprövning av beredningen. För uttagande av avgift till dessa försäkrings- grenar förekommer inga åldersgränser. Även ur sådana administrativa samordningssyn- punkter, som kan anläggas med utgångspunkt härifrån, ter det sig därför mest rationellt att slopa åldersgränserna vid uttag av en för tilläggspensionering och grundförsäkring ge- mensam arbetsgivaravgift eller att åtminsto- ne uppskjuta ställningstagandet till bered- ningens förslag i denna del till dess en sam- lad överblick över socialförsäkringens finan- siering kan erhållas.

Mot beredningens förslag om åldersgränser vid uttag av grundförsäkringsavgift kan ad- ministrativa synpunkter av sådan styrka som i fråga om arbetsgivaravgiften ej åberopas. Riksförsäkringsverket kan därför på av be- redningen anförda skäl instämma i förslaget att sådan avgift ej skall påföras för år, före vilket den försäkrade fyllt 16 år eller efter vilket han fyllt 65 år.

Inkomstgränser för bestämmande av avgiftsunderlag

Arbetsgivaravgiften till tilläggspensionering- en beräknas i princip på grundval av vad arbetsgivaren utbetalat i löner under året sedan därifrån dragits dels ett belopp, mot- svarande basbeloppet multiplicerat med det genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för varje arbetstagare sådan del av lön som för år räknat överstiger 7,5 gånger basbeloppet. När beredningen i fråga om den föreslagna för tilläggspensioneringen och grundförsäkringen gemensamma arbetsgivar- avgiften slopar basbeloppsavdraget vinnes en betydande, i det föregående vitsordad ad- ministrativ förenkling. Ytterligare fördelar skulle vinnas i administrativt avseende om även avgiftsunderlagets maximering till 7,5 gånger basbeloppet slopades. I fråga om ar- betstagare, vilken inte varit anställd med full arbetstid hela året synes för en riktig tillämp- ning av ifrågavarande regel fordras känne- dom om hur stor del av hel årslön som den uppburna lönen representerar. Detta innebär att man behöver ha tillgång till uppgifter vilkas presterande medför avsevärt arbete för företagaren och vilka är svåra att kontrollera. Av praktiska skäl blir det ibland nödvändigt att använda schablonberäkningar, vilka kan ge godtyckliga resultat.

Även om man inte vill gå så långt att ifrå-

gavarande maximeringsregel avskaffas, synes man i vart fall böra ge den sådant innehåll att särskild beräkning av årslönen för den som ej är anställd full tid under hela året undvikes. Maximeringen bör sålunda beräk- nas på vad som faktiskt av arbetsgivaren under året utgivits till den anställde. Regeln bör sålunda få en utformning motsvarande den som 300-kronorsregeln nu har.

Avgiftsberäkning för makar Beredningen utgår från att avgiftsuttag till grundförsäkringsförmånerna skall äga rum endast under förutsättning att inkomst före- ligger. Om av två samtaxerade makar endast den ene har inkomst, skall alltså blott av denne uttas avgift. I fråga om avgiftsberäk- ningen för makar har beredningen haft att välja mellan en särberäknings- och en sam- beräkningsmetod. Enligt den förra beräknas avgiften för make med endast vederbörandes egen inkomst som avgiftsunderlag. Enligt den andra metoden påföres avgiften för makar med utgångspunkt från att deras samman- räknade inkomster skall utgöra avgiftsun- derlag.

I fråga om tilläggspensioneringen, inom vilken en grundläggande princip är att lik- formighet mellan underlaget för försäkring- ens förmåner och avgifter i princip skall före- ligga, tillämpas en särberäkningsmetod. Be- redningen fastslår att man, såvitt angår ar- betsgivaravgifter, är hänvisad till en sådan metod även för avgiftsuttag till socialförsäk- ringens grundförmåner, eftersom arbetsgivar- avgift med hänsyn till dennas kollektiva ka- raktär måste erläggas på envar av makarnas inkomster. Om man vill ernå en likformig avgiftsbelastning mellan å ena sidan makar, som båda har anställningsinkomster, och å andra sidan makar, som båda har inkomster av annat slag än anställning eller ene maken har inkomst av anställning och andre maken av annat förvärvsarbete, bör därför särbe- räkningsmetoden användas även vid beräk- ning av grundförsäkringsavgift.

Beredningen föreslår emellertid i stället — i motsats till vad som inom tilläggspensione- ringen gäller för både arbetsgivar- och egen- avgift och till vad som måste gälla i fråga om arbetsgivaravgift till grundförsäkringsför- månema — att grundförsäkringsavgift skall beräknas enligt samberäkningsmetoden. Så- som skäl härför anför beredningen i huvud- sak, att en jämförelse mellan olika fall inom den kategori, som enligt förslaget skall ha

att erlägga grundförsäkringsavgifter, ger till resultat att särberäkningsmetoden skulle med- föra avgifter av växlande storlek beroende på om endast den ene eller om båda makar- na intjänat inkomsten och, i senare fallet, hur inkomsten fördelar sig mellan makarna. Här- till kommer, anför beredningen, att en ge- nerell särberäkning av makars inkomster i vissa fall kan föranleda inkomst- och för- mögenhetstransaktioner makarna emellan i syfte att åstadkomma den från avgiftssyn- punkt mest gynnsamma inkomstuppdelning- en.

Riksförsäkringsverket kan inte dela detta beredningens resonemang i fråga om meto— den för grundförsäkringsavgiftens beräkning. Enligt verkets mening bör avgiftsberäkningen inom socialförsäkringen ske efter om möjligt helt likformiga regler, så att grundförsäk- rings- och tilläggspensionsavgifterna tillsam- mantagna framstår såsom en enda avgift, vilken uttages med samma procentsats för alla försäkrade i den män inte undantagande från tilläggspensioneringen eller upptrapp- ningsregel föranleder till annat. För en be- dömning av avgiftsbelastningen bör sålunda hänsyn tagas till summan av avgifter till grundförsäkringsförmånerna och till tilläggs- pensioneringen. Samberäkningsmetoden kan emellertid ge olika resultat om viss del av makars inkomst inte är anställningsinkomst. Särberäkningsmetoden ger däremot lika re- sultat i fråga om den totala avgiftsbelastning- en. I de exempel som lämnas på sid. 195 i betänkandet blir sålunda summan av avgif- ter till tilläggspensioneringen och grundför— säkringen 3 600 kronor vare sig den ene ma- ken har 15 000 kronor i anställningsinkomst och den andre samma inkomst av rörelse eller vardera maken har 15 000 kronors an- ställningsinkomst eller hela inkomsten 30 000 kronor är samlad på en hand. Resultatet blir detsamma i det på sid. 196 diskuterade fal— let att vardera maken har 15 000 kronors inkomst av rörelse.

I detta sammanhang vill verket understry- ka beredningens påpekande att tendenser till överflyttning av förvärvsinkomst från den ene maken till den andre kommer att mot- verkas bl. a. därav, att vederbörande då går miste om pensionsgrundande inkomst och därmed på längre sikt pensionsinkomster. En annan motvikt mot dylika transaktioner kan ligga däri, att rätten till förvärvsavdrag även- som vissa schablonavdrag därigenom ej kan utnyttjas. Den befarade risken för kapital- överflyttningar mellan makar sammanhänger

med att enligt beredningens förslag avgift skall erläggas även på kapitalinkomst. Den- na risk skulle givetvis bortfalla om avgifts- uttaget begränsades till att avse inkomst av förvärvsarbete.

Avdragsrätt

Som beredningen påpekar utgör de före- slagna arbetsgivaravgifterna en omkostnad av i princip samma karaktär som en löneut- gift, varför de måste vara avdragsgilla vid beskattningen i samma omfattning som en sådan utgift. Riksförsäkringsverket är ense med beredningen om att som en konsekvens därav även grundförsäkringsavgiften bör vara avdragsgill.

Upptrappningsregeln

Med hänsyn till att vid uttag av egenavgif- ter betalningsförmågesynpunkter måste skän- kas särskilt beaktande och då det knappast är möjligt att utta sådana avgifter av de lägsta inkomsttagarna, förordar beredningen regler enligt vilka dessa helt undgår grund- försäkringsavgift och tröskelproblem undvi- kes vid stigande inkomst. Förslaget innebär att grundförsäkringsavgift ej skall ifrågakom- ma när beskattningsbar inkomst inte förelig- ger samt att avgiften ej i något fall skall överstiga 10 procent av vederbörandes be- skattningsbara inkomst eller, när fråga är om försäkrade som samtaxerats, av summan av deras beskattningsbara inkomster.

Riksförsäkringsverket har intet att erinra mot att en sålunda utformad upptrappnings- regel tillämpas.

Arbetsgivaravgift för utlandssvenskar

Genom den föreslagna utformningen av 2 å i 19 kap. lagen om allmän försäkring kom- mer, såsom beredningen påpekar, en arbets- givare att påläggas avgiftsskyldighet för utomlands anställda ej blott såsom nu till tilläggspensioneringen utan även till sjuk- penningförsäkringen, sjukvårds- och hemma- fruförsäkringarna och folkpensioneringen, vil- ket medför att avgiftsskyldighet kan komma att föreligga för personer som under utlands— vistelsen inte äger uppbära någon eller endast viss del av de sistnämnda förmånerna. Be- redningen anför i fråga om sjukpenningför- säkringen att denna avvikelse från regeln att utgående avgifter i princip skall motsvaras av förmåner är av så ringa praktisk betydel-

se, att hänsyn till förenklingssträvandena bör bli utslagsgivande.

Förslaget innebär, sett från en annan syn- punkt än beredningens, att arbetsgivaravgif- ter för anställda utlandssvenskar men ej egen- avgifter för andra utom riket bosatta försäk- rade uttages för försäkringsförmåner, som de försäkrade ej äger uppbära under utlandsvis- telsen. Riksförsäkringsverket kan instämma i beredningens mening, att detta kan tolereras om frågan har mycket liten praktisk betydel- se. Verket vill emellertid i sammanhanget särskilt fästa uppmärksamheten på verkning- arna av den föreslagna konsekvensändringen av 11 kap. 2 & tredje stycket lagen om allmän försäkring. Enligt detta förslag skall i lag- rummet avsedda förbindelser att svara för arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen avse även arbetsgivaravgift för socialförsäk- ringens grundförmåner. Sådana förbindelser utfärdas vanligen för utlandssvenskar, som är anställda hos annan än svenskt företag, för att inkomst av anställning skall kunna till- godoräknas dem som pensionsgrundande in- om tilläggspensioneringen och de alltså inte skall gå miste om pensionspoäng när de vistas utom riket. Att den som utfärdar sådan för- bindelse skall bli skyldig att erlägga avgift även för nu ifrågavarande socialförsäkrings- förmåner, som den försäkrade ej kan utfå under utlandsvistelsen, kan komma att te sig egendomligt, särskilt som utfärdaren ofta torde som villkor för förbindelsens avgivande kräva att den försäkrade håller honom ska- deslös för avgiftsbetalningen.

Vidare må anmärkas, att ändringen av 11 kap. 2 & tredje stycket lagen om allmän för- säkring får till följd att redan ingångna och av riksförsäkringsverket godkända förbindel- ser, avseende avgifter enbart till tilläggspen- sioneringen, upphör att gälla i och med änd— ringens ikraftträdande.

Debitering och upphörd av arbets- givaravgift Om 1 OOO-kronorsgränsen för skattedebite- ring av arbetsgivaravgift inte höjes, kommer beredningens förslag att medföra en kraftig ökning av antalet arbetsgivaravgifter, som skall direktdebiteras av riksförsäkringsverket, utöver den ökning som föranledes av varje års höjning av procentsatsen för uttag av av- gift till tilläggspensioneringen. Antalet direkt- debiterade arbetsgivaravgifter, avseende slut- liga avgifter för år 1962 och preliminära för 1964, vilka skall erläggas innevarande år, ut-

gör omkring 90 000 av totala antalet 350 000. Om beredningens förslag genomföres, kan antalet direktdebiterade arbetsgivaravgifter avsedda att erläggas 1968 och 1970 beräknas uppgå till omkring 170 000 resp. 230000, vilket givetvis föranleder ökat personalbehov för verket.

Beredningen erinrar om att det nu tilläm- pade debiterings- och uppbördssystemet från sin tillkomst samtidigt med tilläggspensione- ringen närmast har betraktats som ett provi- sorium i avvaktan bl. a. på resultatet av vis- sa pågående utredningar på uppbördsväsen- dets område samt att riksdagens revisorer i sin berättelse för 1963 behandlat kontrollfrå- gorna i samband med den nuvarande debi- teringen av arbetsgivaravgifter och därvid framfört kritiska synpunkter. Huruvida mera ingripande ändringar av organisatorisk art i fråga om debiteringen och uppbörden av ar- betsgivaravgifter kan bli påkallade av bered- ningens nu framlagda förslag, tar skattebe- redningen ej närmare ställning till. Detta sy- nes — framhåller beredningen — vara en fråga, som får övervägas i annat sammanhang, eventuellt genom de centrala tillsynsorganen på området, nämligen riksförsäkringsverket och centrala folkbokförings- och uppbörds- nämnden, eller genom en särskild utredning.

Frågan om den organisatoriska utform- ningen av systemet för debitering och upp- börd av arbetsgivaravgift synes ha dels en kortsiktig och dels en mera långsiktig aspekt. Skall skatteberedningens förslag om arbets- givaravgifterna genomföras successivt fr.o.m. år 1966, som beredningen förordar, torde det nödvändiga tidsutrymmet för en mera ge- nomgripande översyn av det nuvarande syste- met saknas. Frågan kompliceras därjämte av den pågående omläggningen av folkbokfö- ringen och skatteuppbörden samt av att ut- redningen om yrkesskadeförsäkringens fram- tida utformning ännu ej hunnit slutföras. Även om det av flera skäl vore lämpligast och ändamålsenligast, att en ny ordning för debiteringen och uppbörden av arbetsgivar- avgift kunde träda i funktion samtidigt med genomförandet av skatteberedningens förslag, synes detta inte vara möjligt såvida inte ikraftträdandet uppskjutes ända fram till 1969 eller 1970.

Organisationsfrågan synes därför få lösas i etapper. Den första av dessa bör därvid avse att vidtaga de för avgiftsreformens genom- förande nödvändiga ändringarna av gällande bestämmelser men utan några mera ingri- pande organisatoriska förändringar. Den

andra etappen skulle omfatta en förutsätt- ningslös översyn och omprövning av debite- rings- och uppbördssystemet från såväl ma- teriell som organisatorisk synpunkt med hän- synstagande till dels yrkesskadeutredningens förslag, dels de möjligheter till en decentrali- sering av debiteringen och uppbörden som kan visa sig föreligga. För att arbetsgivarav- gifternas debitering skall kunna överföras till de lokala skattemyndigheterna krävs i första hand att dessa erhåller en även för här nämn- da uppgifter ändamålsenlig organisation.

Debitering och uppbörd av grund- försäkringsavgift

Med den konstruktion av grundförsäkrings- avgiften som beredningen valt synes försla- get om avgiftens debitering och uppbörd godtagbart. Vad beträffar de anteckningar som enligt förslaget måste göras i samband med avgiftens fastställande instämmer riks- försäkringsverket i beredningens förord för alternativet att dessa anteckningar göres på det nuvarande inkomstkortet. Det torde få ankomma på verket att meddela närmare fö- reskrifter om vilka kompletterande uppgif- ter som erfordras och hur dessa skall införas på korten.

Arbetsgivaravgifternas fördelning mellan all- männa pensionsfonden och staten Enligt förslag till ändring av 11 kap. 6 & la- gen om allmän försäkring skall av arbets- givaravgift försäkringen för tilläggspension tillföras ett belopp, som med tillämpning av procentsatsen för avgiften till denna försäk- ring hänför sig till pensionsgrundande in- komst av anställning. I specialmotiveringen erinrar beredningen om att tilläggspensione— ringen i princip har att själv svara för av- giftsförluster till följd av arbetsgivares bris- tande betalningsförmåga m. m. samt att all- männa pensionsfonden följaktligen endast skall tillföras så mycket av faktiskt influtna avgifter, som med tillämpning av den för året gällande procentsatsen hänför sig till lön eller ersättning som är pensionsgrundan- de såsom inkomst av anställning.

I fråga om det närmare tillvägagångssät- tet vid fördelningen diskuterar beredningen två olika alternativ och konstaterar att var och en av de båda skisserade lösningarna torde medföra en riktig fördelning av avgif- terna mellan statsverket och allmänna pen-

sionsfonden. Fonden kommer slutligt att till- föras så mycket avgiftsmedel som svarar mot de pensionsgrundande anställningsinkomster- na minskat med ett beräknat värde av restan— tier. Med hänsyn till önskvärdheten av att fördelningen av avgiftsintäkterna blir så exakt riktig som möjligt förordar beredningen en lösning i enlighet med det förstnämnda al- ternativet, dvs. att fördelningen får grunda sig på en fullständig summering hos de 10- kala skattemyndigheterna av de belopp som fastställts såsom pensionsgrundande inkomst av anställning.

Riksförsäkringsverket delar beredningens uppfattning att båda fördelningsalternativen kan anses ge ett godtagbart resultat. Verket ansluter sig till beredningens förord av det förstnämnda alternativet, som förutom att det ger exaktare resultat är det enda, enligt vilket uppgift om de pensionsgrundande an— ställningsinkomsterna kommer att föreligga i tid för att kunna läggas till grund för ome- delbar fördelning av de under årets första uppbörder inflytande avgifterna.

Besvär

Riksförsäkringsverket instämmer i beredning- ens förslag att i fråga om den föreslagna arbetsgivaravgiften till socialförsäkringens grundförmåner skall tillämpas samma be— svärsordning som gäller i fråga om arbetsgi- varavgifter till övriga socialförsäkringar.

Med den utformning grundförsäkringsav- giften erhållit i beredningens förslag äger denna avgift, såsom beredningen påpekar, ett nära samband med den avgiftspliktiges in- komsttaxering. I åtskilliga fall blir emeller- tid storleken av den pensionsgrundande in- komsten inom tilläggspensioneringen av be- tydelse för beräkningen av den grundförsäk- ringsavgift som skall påföras. Härvid upp- kommer ej sällan frågor av stor tveksamhet, vilka ur prejudikatsynpunkt måste bedömas efter enhetliga regler och som när fråga är om arbetsgivaravgift och tilläggspensionsav- gift fullföljes inom socialförsäkringens be- svärssystem. Med hänsyn härtill kan riksför- säkringsverket inte instämma i beredningens förslag att i fråga om grundförsäkringsavgif- terna skall tillämpas den besvärsordning som utformats för debiterings- och taxeringsmå- len. Verket anser i stället övervägande skäl tala för att även besvär rörande dessa avgif- ter inordnas i besvärssystemet inom social- försäkringen.

Problem som sammanhänger med svårighe- ten att bestämma arbetsgivarbegreppet

Inom nuvarande sjuk-, tilläggspensions— och yrkesskadeförsäkring har frågan huruvida en person är att anse som arbetstagare eller ej en central betydelse. I fråga om åtskilliga yrken eller sysselsättningar är emellertid ar- betstagarbegreppet flytande, och ej sällan kan en person vara att betrakta som arbets- tagare med avseende på ett visst arbete utan att så behöver vara fallet i fråga om ett annat arbete som han utför. Inom tilläggspensione— ringen, där avgiftsskyldigheten för arbetsta- gare helt åvilar arbetsgivaren medan annan försäkrad själv har att erlägga hela avgiften, medför detta särskilda olägenheter, speciellt i det avseendet att den som utför ett arbete har ett legitimt behov av att veta om han kommer att belastas med avgift för detta eller inte. Ett auktoritativt besked härom kan han på de områden, där gränsen mellan arbetstagare och annan försäkrad är flytan- de, inte få förrän genom avgiftsdebiteringen, vilken sker i efterhand. Debiteringen kan överklagas hos i sista hand försäkringsdom- stolen, varför slutligt besked rörande ett en— skilt fall kan komma att dröja mycket länge.

Denna olägenhet har blivit alltmer påfal- lande allteftersom procentsatsen för avgifts- uttaget har höjts, och det av beredningen fö- reslagna ökade avgiftsuttaget kommer säker- ligen att medföra krav på åtgärder för åstad- kommande av en bättre ordning på detta område. Riksförsäkringsverket vill för sin del ifrågasätta om det inte skulle vara möjligt att införa ett system, varigenom försäkrad eller arbetsgivare i fråga om visst arbete kunde erhålla ett för de avgiftsdebiterande myndigheterna bindande förhandsbesked om vem som skall vara skyldig att erlägga den på arbetsinkomsten belöpande avgiften. Skul- le den av beredningen förordade besvärsord- ningen genomföras, blir det måhända svå- rare att åstadkomma ett sådant system.

Reformens ikraftträdande

Enligt beredningens förslag skall det nya avgiftssystemet genomföras successivt med början år 1966. Detta års direktdebiterade arbetsgivaravgifter, avseende definitiva av- gifter för 1964 och preliminära för 1966, de- biteras redan under andra halvåret 1965. Som tidigare berörts synes 1966 års prelimi- nära avgifter böra innefatta den nya avgifts- del som tillkommer om förslaget genomföres.

För att detta skall bli möjligt är det nödvän- digt att erforderliga författningar i ämnet föreligger i mitten av 1965.

Administrativa konsekvenser

Den förändrade finansieringen av social- försäkringen kommer att i betydande mån direkt och indirekt påverka försäkringens ad- ministration.

Direkt påverkas debiteringen och uppbör- den av försäkringsavgifterna, vilket i större eller mindre grad berör riksförsäkringsver- ket, försäkringskassorna och skattemyndig- heterna.

De indirekta verkningarna blir beroende av de lagändringar av materiell natur, främst i fråga om sjukpenningskala, avgiftsgränser och finansiering av sjukpenningförsäkring och yrkesskadeförsäkring, som sannolikt följer så- som konsekvenser av beredningens förslag. Dessa verkningar kan tänkas bli mycket av- sevärda under vissa förutsättningar.

Försäkringskassornas status såsom själv- ständiga juridiska personer tar sig ett uttryck i att avgifterna för sjukförsäkringen uttages efter olika avgiftssatser beroende på kassor- nas utgifter för försäkringen och deras för- valtningskostnader. Genom att kassorna kan täcka ökade förvaltningskostnader med ökat avgiftsuttag har det varit möjligt för dem att snabbt öka sin kapacitet i samband med de stora reformer som ägt rum de senare åren. Detta förhållande har i inte obetydlig mån bidragit till att reformerna kunnat föras ut i praktiken på det sätt som skett. Det bör också konstateras att socialförsäkringens för- valtning inte påverkats i ogynnsam riktning av att den i väsentlig mån omhänderhaves av särskilda kassor.

Emellertid är det uppenbart, att redan ett genomförande av beredningens förslag be- träffande grundförmånernas finansiering kan resultera i mindre självständighet för kassor- na. Om förslagen genomföres, kommer näm- ligen den del av kassornas förvaltningskost- nader, som skall täckas genom differentie- rade avgifter att blott avse sjukpenningför- säkringen av förvärvsarbetande. Det torde få anses uteslutet att förvaltningen av folk- pensioneringen skall bekostas genom avgif- terna för sistnämnda försäkring.

Skulle avgiftsdifferentieringen de olika kassorna emellan borttagas även i fråga om nyss berörda försäkring, vilket i och för sig kan finnas skäl för, komme uppenbarligen systemet med självständiga kassor att sakna

underlag ur finansieringssynpunkt. Alla kas- sornas utgifter skulle nämligen få täckas ge- nom medelstilldelning från statens sida. Utvecklingen mot ett förstatligande av kassorna kan måhända synas naturlig efter- som socialförsäkringen är en statlig anord- ning. Enligt verkets mening bör dock, med hänsyn till vad förut anförts, frågan om kas— sornas status ägnas stor uppmärksamhet re- dan vid finansieringsfrågornas bedömande. Den allt större omfattningen av försäk— ringen och de variationer i fråga om dess ut- gifter olika år emellan, som kan förekomma, aktualiserar frågan om en särskild budget för försäkringen vid sidan av den egentliga stats- budgeten. Den bokföringsmässiga redovis- ningen av de olika försäkringsgrenarnas in- komster och utgifter torde i vart fall starkt påverkas redan av beredningsförslagen, om dessa genomföres. Det må erinras om att folkpensionsavgifterna för närvarande inte är särredovisade i statsbudgeten och att de fö- reslagna arbetsgivar- och grundavgifterna kommer att ersätta såväl folkpensionsavgif- ter som avgifter till sjukförsäkringen, vilka nu ej nämnvärt påverkar statsbudgeten. Den s.k. byggnadsforskningsavgift, som nu upptages av vissa arbetsgivare, torde, om den skall bibehållas, komma att försvåra admi-

Styrelseprotokoll den 27 oktober 1964.

Såsom styrelseledamöter deltog i samman- trädet:

generaldirektören Broberg,

överdirektören Hultström, ledamoten Albåge, ledamoten Blomgren, ledamoten Johansson, ledamoten Östlund, vid 1—3 55. I övrigt närvar vid sammanträdet: avdelningschefen Wredmark, t.f. avdelningschefen Örtengren, föredragan- de vid 6 och 9-10 55, t.f. avdelningschefen Engström, byråchefen Holmquist, vid 1—10 55, föredra- gande vid 3 och 7 55, byråchefen Skogsberg, vid 1—9 55, föredra- gande vid 4 5,

nistrationen då det gäller debiteringen av ar- betsgivaravgifterna. Det synes böra övervä- gas att helt slopa denna för socialförsäkring- en främmande pålaga, om det blir möjligt att inarbeta avgiften till yrkesskadeförsäk- ringen i den föreslagna enhetliga arbetsgivar- avgiften.

I detta sammanhang bör erinras om att fortbeståndet av de inom försäkringskassor- nas ram arbetande försäkringsnämnderna kan påverkas av det sätt på vilket de inkomst— prövade folkpensionerna skall finansieras.

Enligt riksförsäkringsverkets mening är det nödvändigt att nu berörda och övriga admi- nistrativa konsekvenser av beredningsförsla- gen i vad de berör socialförsäkringen ingå- ende penetreras innan ståndpunkt tages till detaljutformningen av ett förändrat finansie- ringssystem för försäkringen.

Utdrag av styrelsens för verket protokoll, utvisande vilka som deltagit i förevarande ärendes handläggning samt av styrelseleda- moten Albåge avgivet särskilt yttrande, bi— lägges. Stockholm den 27 oktober 1964.

Rolf Broberg I. Holmquist

Bilaga till riksförsäkringsverkets yttrande.

byråchefen Järnbrink, föredragande vid 11 &, byråchefen Faugert, vid 1—10 55, t.f. byråchefen Ström, vid 1—1055, föredra- gande vid 5 och 8 55, t.f. byråchefen Söderberg, vid 1—1055.

Återupptogs till behandling den vid före- gående sammanträde bordlagda frågan om yttrande över allmänna skatteberedningens betänkande angående nytt skattesystem ( SOU 1964:25 ), och beslöts avgiva yttrande i ämnet (se registraturet).

Ledamoten Albåge avgav särskilt yttrande i ärendet (Bilaga).

Vid protokollet: Sven Olav Örtengren

Särskilt yttrande av ledamoten Albåge.

Jag ansluter mig med nedan angivna modi- fikationer till föreliggande yttrande.

Då riktlinjerna dras upp för den utredning som i yttrandet påyrkas beträffande finansie- ringen av de förvärvsarbetandes försäkring för grundsjukpenning, tilläggssjukpenning, barntillägg och moderskapspenning, bör de administrativa fördelarna av en omläggning till finansiering genom arbetsgivaravgifter vä- gas mot de principiella värden som ligger i den nuvarande finansieringsordningen med betydande inslag av egenavgifter. Om trots allt en reform till finansiering genom enbart arbetsgivaravgifter eftersträvas, måste — fram- förallt på grund av de kostnadsmässiga kon- sekvenserna för arbetsgivarna —- frågans lång- siktiga karaktär tas i betraktande. Redan skatteberedningens förslag om arbetsgivarav— gifter till folkpensioneringen och sjukförsäk- ringens grundförmåner kommer, om det ge- nomföres, att medföra övergångssvårigheter av olika slag, bl. a. vid avtalsförhandlingarna. Att ytterligare komplicera situationen genom en sjukförsäkringsreform avseende ej blott finansieringen utan även förmånerna kan ej vara rimligt. En sådan reform bör i varje fall anstå till dess det nya system som skattebe-

Bilaga till 3 %.

föreslår vunnit erforderlig

redningen stadga.

Yttrandet ger uttryck för uppfattningen att administrativa skäl talar för så få begräns- ningar av underlaget för arbetsgivaravgifter- na till socialförsäkringen som möjligt. Det påpekas att det vore fördelaktigt, om ålders- gränserna kunde slopas och maximeringsreg- lerna ges sådant innehåll att särskild beräk- ning av årslönen för den som ej är anställd full tid under hela året undvikes. Även om från rent administrativ synpunkt åtskilligt ta- lar för en enhetlig socialförsäkringsavgift på i stort sett alla löner, måste man enligt min meningen gå försiktigt fram. Det är mot bak- grund av konstruktionen med »basbelopps- del», tilläggspensionsavgift och >>sträng>> tvek- samt att ha väsentligt olika beräkningsregler för de belopp, som internt inom systemet till- föres ATP och de avgifter som skall tas ut av arbetsgivaren. Det kan också från rätt- visesynpunkt te sig stötande att skapa »luc- kor» mellan dessa två beräkningssystem, där hela avgiften tillgodoföres grundförsäkringen. Vidare kan administrativa skäl ej utgöra tillräcklig motivering för ett avsteg från den hittillsvarande principen om överensstäm- melse mellan arbetsgivaravgifterna och egen- avgifterna. Härtill kommer att frågan har kostnadsmässiga konsekvenser för arbetsgi- varna.

Generalpoststyrelsen

(yttrandet begränsat till frågor som berör postverket som arbetsgivare, som skattskyldig till mervärdeskatt och som uppbördsorgan)

Social/försäkringen

Vad beträffar arbetsgivaravgifterna i det nya socialförsäkringssystemet förutsätter skattebe- redningen att kostnaderna för dessa genom löneuppgörelserna skall kunna övervältras på arbetstagarna. Inom styrelsen har beräkning- ar gjorts rörande den kostnadsökning, som uppkommer för postverket till följd av dessa avgifter. Ökningen torde 1970 uppgå till om- kring 28 miljoner kronor. I den mån full- ständig övervältring inte kan ske, torde det bli nödvändigt att kompensera postverkets

ökade utgifter för socialförsäkringen genom höjning av porton och andra avgifter.

Mervärdeskatten Statliga myndigheter i allmänhet

De statliga myndigheterna erlägger f. n. inte inkomstskatt. Det är emellertid avsett att de — liksom hittills skett i fråga om allmän va- ruskatt — skall erlägga mervärdeskatt på an- skaffad materiel och på erhållna tjänster. En förskjutning av skattetrycket från direkt in-

komstbeskattning till indirekt konsumtions- beskattning innebär, att den enskilda statliga myndighetens utgifter stiger. För de myn- digheter, som erhåller anslagsmedel för sin verksamhet, måste detta förhållande leda till ökade anslag. För de myndigheter åter, som skaffar sig driftsinkomster genom att utta ersättning från dem, som utnyttjar myndig- heternas tjänster, kan de ökade anskaffnings- kostnaderna genom ökad indirekt beskattning leda till att tillämpade taxor och avgifter måste höjas.

Postverket

Beskattningsområdet

En av grundsatserna vid mervärdeskatte- systemets utformning har varit, att skatten skall bli neutral i konkurrenshänseende och att den därför i princip bör omfatta alla le- veranser och prestationer som direkt eller indirekt påverkar prisbildningen. Beredning- en förordar därför bl. a., att mervärdeskat- ten också skall omfatta resor och transporter samt andra tjänster med avseende härpå. För att tillgodose kravet på en neutral be- skattning anses all postverkets paketbefordran ävensom personbefordran på diligenslinjerna böra inbegripas under beskattningen.

Befordran av brev, korsband och paket Utan närmare motivering undantar bered- ningen den befordran av skrivna meddelan- den, som sker i brev och vissa korsbands- försändelser. Dessutom undantas utan moti- vering den transport av varor som sker med post annorledes än i postpaket. Dessa undan- tag är av olika karaktär och kan motiveras på skilda sätt. När det gäller befordran av skrivna meddelanden (d.v.s. i huvudsak postverkets monopolskyddade verksamhet) synes det konsekvent att undanta sådan be— fordran från beskattning bl.a. med hänsyn till utredningens förslag beträffande telever- kets tjänster. Några olägenheter med hänsyn till konkurrensneutraliteten kan knappast uppstå härigenom.

Undantagen i fråga om varubefordran med post i andra försändelseslag än paket kan motiveras av andra skäl än dem som gäller i fråga om befordran av skrivna meddelan— den.

Givetvis befordras huvuddelen av de varor som sändes genom postverket i postpaket, ef- tersom detta försändelseslag tillkommit just för varubefordran. En viss varubefordran fö-

rekommer emellertid också i brev, företrä- desvis i den högsta viktsatsen (501—1 000 g) och i korsband.

Om befordran av brev, d. v. s. meddelan- den i brev, undantas från beskattning måste man givetvis också undanta brev innehållan- de varor, eftersom en fördelning av breven med avseende på innehållet inte är möjlig i beskattningshänseende.

Huvudparten av trycksakskorsbanden ut- göres också av meddelanden fastän i regel tryckta. Vissa skrivna meddelanden får också förekomma i trycksakskorsband, t. ex. på jul- kort och vykort. En del trycksakskorsband in- nehåller dock varor, i första hand böcker och tidskrifter. Någon möjlighet att skilja olika slag av trycksakskorsband med hänsyn till in- nehållet finns inte, lika litet som i fråga om breven.

Tidningar kan expedieras förutom som trycksakskorsband även som utgivarkorsband (abonnentexemplar) och kommissionärskors- band (återförsäljarexemplar). Utgivarkors- band och kommissionärskorsband expedieras mot särskilt låg taxa, som vida understiger postverkets merkostnader. Någon priskon- kurrens i egentlig mening kan därför inte sä- gas förekomma på detta område. Styrelsen anser därför i dagens läge, att även utgivar- och kommissionärskorsbanden bör undantas från beskattning.

Innehållet i masskorsband och gruppkors— band utgöres huvudsakligen av direktreklam, d.v.s. tryckta meddelanden. Inför en re- klamkampanj har ett företag att välja mel- lan olika reklammedia, t. ex. direktreklam eller tidningsannonsering. Eftersom annon— serna föreslås undantagna från beskattningen anser styrelsen det även av denna anledning befogat att också masskorsband och grupp- korsband undantas.

Varuprov och varukorsband, som förekom- mer i relativt liten utsträckning och som inte sändes i handelssyfte, anses ej böra inbegri- pas under beskattningen. Detsamma gäller även affärshandlingar.

På grund av vad ovan anförts anser sty- relsen sig i dagens läge kunna godta bered- ningens förslag att av postförsändelserna en— dast postpaketen skattebelägges. Det kan dock tänkas, att en omprövning av beskatt- ningsområdet kan bli behövlig, när det nya systemet varit i kraft en tid, liksom fallet var med den allmänna varuskatten. I ett sådant läge, när de praktiska konsekvenser- na av beskattningen kunnat överblickas, kan måhända andra synpunkter göra sig gällande.

Diligensrörelsen

Mot de motiveringar beredningen lämnat för att varutransport- och resetjänster skall inrymmas i mervärdebeskattningen har sty- relsen intet att erinra, även om uttaget och redovisningen av skatten ställer trafikföre- tagen inför speciella problem. Med den all- mänt intagna ståndpunkten för konkurrens under lika villkor finns ej heller anledning att undanta de statliga trafikföretagens tjäns- ter från beskattningen. I sammanhanget bör emellertid påpekas, att de ökade rese- och transportkostnader, som genom mervärde- skatten drabbar trafikanterna, kan leda till en trafikminskning för trafikföretagen. Detta kan i sin tur föranleda ökade krav på sub- ventionering från busstrafikföretagens sida, vilka i allt större utsträckning för att kunna fortleva måste förlita sig på de driftbidrag för olönsam trafik, som sedan år 1962 bevil- jats av riksdagen till de privata företagen och för år 1964- också till de statliga.

Enligt beredningens förslag föreligger skat- teplikt inte endast för transportföretagens utan också för resebyråernas och speditörer- nas verksamhet. Den speciella rörelse, som bedrives av buss- och lastbilsstationer, har ej särskilt omnämnts men torde få förutsät- tas komma att inrymmas under beskattning- en. När det gäller godstransporterna förmed- lar dessa stationer trafikföretagens tjänster genom att för vidarebefordran (efter taxe- ring och fraktdebitering) resp. utlämning omhänderta gods. Busstationerna lämnar också upplysningar till trafikanterna om tid- tabellsuppgifter och biljettpriser beträffande anslutna trafikföretags turer, upplåter vänt- rum för resenärer och försäljer i vissa fall biljetter. Trafikföretagen erlägger för dessa stationers bestyr särskild anslutningsavgift.

I diligensrörelsen uttages vid sidan av be— fordringsavgifterna för gods särskild efter- kravsavgift för inkassering och redovisning av efterkravsbelopp. Denna avgift tillfaller i förekommande fall helt eller delvis den sta- tion, som svarar för efterkravsbeloppets re- dovisning till godsavsändaren. Vidare uttages s. k. budskickningsavgift, då förare utför upp- drag för trafikants räkning, t. ex. inköp av vara på annan ort. Det synes böra klargö— ras, huruvida dessa slag av ersättningar för lämnade tjänster skall inrymmas i mervär- debeskattningen eller ej.

Enligt förslaget skall mervärdeskatt uttas endast på transporttjänster inom landet. Ut- över den inrikes diligenstrafiken upprätthål-

ler postverket reguljära turer på linjen Umeå—Mo i Rana. Resa till eller från ort på den norska delen av denna linje kommer följaktligen att vara undantagen från mer- värdeskatt, vilket medför en viss oformlighet i den för ifrågavarande trafik gällande taxan. Beredningen har emellertid varit medveten om att en på angivet sätt utformad resebe- skattning kan leda till en i princip oberätti- gad skattefrihet.

Upphandlingsuerksamheten

Genom sin upphandlings- och förrådsav— delning bedriver styrelsen viss inköps- och anskaffningsverksamhet ävensom — på av- delningens kontorsmaskinverkstad — repara- tionsverksamhet. Styrelsen vill något beröra också denna del av postverkets verksamhet.

Enligt nuvarande regler anses postverket inte bedriva yrkesmässig verksamhet vad gäl- ler försäljning av postlådor, lås till sådana lådor, stolpar för lådornas upphängning, vis- sa postväskor m.m., varför skattskyldighet sålunda inte föreligger. Belöpande varuskatt uttages i stället i föregående led, alltså av leverantören till postverket. Det saknas varje anledning förutsätta, att ett annat betraktel- sesätt skall tillämpas, då allmänna varuskat— ten ersättes av mervärdeskatten. Postverket bör sålunda i detta sammanhang betraktas som konsument, vilken till leverantören i fö- regående led erlägger belöpande mervärde- skatt. Övervältring på konsumenten av skat- ten sker genom att postverket i sitt försälj- ningspris räknar in värdet av den för varan erlagda skatten.

För postverkets personal anskaffat styrel- sen uniformspersedlar, varvid verket betrak— tas som konsument, vilken betalar belöpande varuskatt och sedan övervältrar denna på uniformsköparen genom att i försäljnings- priset räkna in värdet av erlagd skatt. Vid övergång till mervärdeskatt torde detta till- vägagångssätt icke ändras. Det förhållandet, att flertalet uniformspersedlar säljs med ra- batt, kommer genom den höga skattepro- centen att innebära en ökning av postverkets kostnader för beklädnad.

Styrelsen anskaffar också materiel för and- ra statliga myndigheter. För denna anskaff- ning gäller, att styrelsen betraktas som om- bud för statsverket och sålunda erlägger all- män varuskatt till anlitade leverantörer. Övervältring av skatten på de verkliga kon- sumenterna sker därefter genom att skatte- beloppet pålägges priset. Systemet med mer—

värdeskatt synes på intet sätt böra ändra nu tillämpat förfarande.

Postverkets kontorsmaskinverkstad erlägger f. n. allmän varuskatt på inköpta reservdelar och på förbrukningsmateriel ävensom för be- ordrade främmande tjänster, exempelvis slip- ning av skrivvalsar, svetsningar osv. Verksta- den eller styrelsen är däremot icke skattskyl- dig för av verkstaden utförda tjänster, efter- som dessa såsom helt utförda för statens räk- ning faller utanför bestämmelserna om all- män varuskatt. För materiel o.d. erlagda skattebelopp beaktas, då det gäller att fast- ställa storleken av den ersättning, som skall uttas av andra statliga myndigheter för verk- stadens tjänster.

Övergång till mervärdeskatt torde inte för- anleda ändring i verkstadens hittillsvarande rutiner. Det undantag från skattskyldighet, som det här är fråga om, baserar sig på an- visningarna till 12å i förslaget till förord- ning om allmän omsättningsskatt. Där sägs bl. a. »Av staten eller kommun bedriven verksamhet med uteslutande syfte att till- godose egna behov skall däremot icke anses såsom yrkesmässigt bedriven annat än om verksamheten bedrives i bolagsform eller lik- nande.» Det innebär självfallet, att det från kundens (statlig myndighet) synpunkt kan bedömas förmånligare att anlita postverkets kontorsmaskinverkstad än en enskild verk- stad, som måste utta och redovisa fastställd skatt. Vid tillämpning av mervärdeskatt ut- jämnas denna olikhet till någon del av att den statliga verksamheten saknar möjlighet att avlyfta påförd skatt för anskaffade ma- skiner m. m., varigenom dess tjänster blir dy- rare.

Postverket: industrier

Inom postverket bedrives också en viss in- dustriell verksamhet, varav en stor del till- godoser verkets behov och en icke obetydlig del avser andra statliga myndigheter. Post- verkets tryckeri framställer emellertid för privata kunders räkning postala blanketter till ett relativt stort försäljningsvärde. Dessa blanketter användes helt i den postala rörel- sen och kan således i viss mån betraktas som framställda för postverkets eget behov, även om enskilda kunder helt eller delvis bestrider produktionskostnaderna. Det bör här också. framhållas att för de blanketter, som trycke- riet tillverkar efter beställning av postbanken, en del av kostnaderna vidaredebiteras privata kunder.

Vid införandet av den allmänna varuskat-

ten gjordes en utredning om skattskyldighe- ten för postverkets industrier. Denna gav till resultat, att industrierna inte skulle utta va- ruskatt. En liknande undersökning torde böra göras även nu.

Inom postverket förekommer också vissa andra rörelsegrenar, som är av mindre om- fattning. Dessa har ej ansetts böra behand— las här, då de ej erbjuder några särskilda problem i beskattningshänseende.

Audragsrätten

Enligt de allmänna reglerna betraktas den som utövar en icke skattepliktig verksamhet i mervärdeskattehänseende som konsument och har således ingen rätt till avdrag för in- gående skattebelastning. Den som bedriver både skattepliktig och icke skattepliktig verk- samhet har avdragsrätt endast för den del av den ingående skattebelastningen, som hän- för sig till den skattepliktiga delen av verk- samheten.

Som tidigare framhållits anser styrelsen sig vad beträffar den egentliga poströrelsen kun- na godta förslaget om att paketbefordran inbegripes under beskattningen, medan brev- och korsbandsbefordran undantas. Enligt reg- lerna för avdragsrätt får då avdras ingående skattebelastning för paketbefordran. Den spe- ciella karaktären hos brev- och korsbands- befordran — i huvudsak meddelanden mellan människor och företag—synes dock starkt mo- tivera, att avdragsrätt får åtnjutas även för denna skattefria del av postverksamheten. Med sådan utvidgad avdragsrätt skulle man kunna reducera en portohöjning, som kan bli nödvändig för att täcka den av mervärde- skatten föranledda kostnadsökningen för post- verket. För att denna önskvärda effekt skall bli så stor som möjligt synes postverket där- för också böra medges rätt till restitution för den del av den ingående skattebelastning- en, som inte kan avlyftas genom avdrag från utgående skatt.

Som ytterligare skäl för restitutionsrätt och utvidgad avdragsrätt vill styrelsen åberopa det förhållandet, att någon kompensation i form av bortfall av viss del av tidigare er- lagd inkomstskatt icke kan ifrågakomma för postverket i egenskap av statlig myndighet. Enskilda företag intar i detta avseende en gynnsammare ställning, eftersom skattetryc- ket genom förslaget förskjutes från direkt in- komstbeskattning till indirekt konsumtions- beskattning. Om ej särskilda åtgärder vidtas,

blir därför en avgiftshöjning för en statlig myndighet större än en motsvarande höjning inom den enskilda verksamheten.

F aktureringsskyldigheten Kravet på obligatorisk faktureringsskyldig- het och öppen skattedebitering kan medföra problem för postverket, som i dag normalt inte lämnar beloppskvitto beträffande van- liga paket och inte heller uppgift på kvittot om kundens (avsändarens) namn och adress. En sådan skyldighet skulle medföra väsent- ligt merarbete. Att beträffande dessa i regel mycket små belopp redovisa skatten öppet skulle medföra praktiska problem som knap- past kan lösas. Ca 82 0/0 av postpaketen av- sändes av företagare och resterande 18 0/0 av privatpersoner. Att ha två olika system för avgiftsredovisningen beroende på om veder- börande är skattskyldig eller ej skulle med- föra stora organisatoriska och tekniska svå- righeter.

De i dag gällande grundportona för post- paket är utom i fråga om en viktsats fast- ställda till hela krontal. Postverkets paket- porton måste med skatten inkluderad faststäl- las till belopp, som slutar på i varje fall hela fem- eller tiotal ören. Anledningen härtill är att beloppen måste kunna redovisas med fri- märken. Ojämnare öretal skulle också med- föra ökat växlingsarbete i postkassorna.

Styrelsen anser av ovan anförda skäl att sådana ändringar bör vidtas i förslaget, att skatten inte behöver redovisas öppet utan i vissa fall kan få beräknas på beloppet inklu- sive skatt. Syftet härmed är, att kvittogiv- ningen skall kunna göras enkel så att paket- kvittona kan förses med en text av förslags- vis följande lydelse: >>Avgift erlagd enligt gällande postpakettaxa. Av avgiften utgör 11,5 0/0 allmän omsättningsskatt.»

I diligensrörelsen skulle som tidigare fram- hållits också uppstå speciella problem med uttag och redovisning av skatt. Mottagna av- gifter för resande och gods redovisas näm- ligen i stor utsträckning i biljettmaskin, som endast kan registrera belopp i hela fem- och tiotal ören. Även förut nämnda efterkravs- och budskickningsavgifter redovisas i sådan maskin men kan ej utan vidare skiljas från debiterade egentliga fraktavgifter. I fråga om beställningsturer och kontrakterade transpor- ter uttas belöpande transportersättning enligt räkning. Beträffande gods, som inlämnats vid buss- eller lastbilsstation, erhåller avsändaren av stationen kvitto på erlagt belopp på frakt- sedeln. Redovisning till postverket av inkas-

serade fraktavgifter sker efter särskilt räk- ningsförfarande.

I förhållande till de enskilda resenärerna och godsavsändarna torde postverket som trafikutövare kunna jämföras med detaljhan- deln och därmed kunna undantas från obli- gatorisk faktureringsskyldighet med öppen skattedebitering. För dessa trafikanter bör det vara tillräckligt med ett biljettmaskinkvitto, som upptar transportkostnaden inklusive skatt. Däremot kan en avsändare, som äger avlyfta ingående mervärdeskatt, för sin bok- föring ha behov av en uppdelning av erlagda belopp på fraktavgifter och skatt. I de fall, då uppdragsgivaren åtnjuter fraktkredit och avgifterna inkasseras enligt räkning, skulle en uppdelning vara möjlig, medan det skulle vara förenat med mycket stora svårigheter vid kontantdebitering att i varje särskilt fall tillämpa öppen skatteredovisning. Detta gäl- ler i all synnerhet, då gods avlämnas direkt till förare under tur. Det får anses orealistiskt med ett system, där först biljettavgifter (fraktkostnader) och därefter det uträknade skattebeloppet inslås i biljettmaskin. Härtill kommer, såsom tidigare nämnts, att i maskin kan redovisas endast belopp i fem- resp. tio- tal ören.

Beredningen medger, att ett beskattnings- system där beskattningsvärdet inkluderar skatten, ger vissa redovisningstekniska för- delar och dessutom innebär en metodik, som de flesta skattskyldiga redan genom den all- männa varuskatten är vana vid. Att bered- ningen det oaktat förordar, att beskattnings- värdet skall utgöras av vederlaget exklusive skatt, motiveras inte minst med kravet på i princip obligatorisk faktureringsskyldighet med öppen skattedebitering. När det gäller postdiligenstrafiken är det såväl ur redovis- ningssynpunkt som för utformningen av vc- derbörande taxor synnerligen angeläget, att de avgifter, som skall avkrävas trafikanterna får fastställas med inarbetad mervärdeskatt. För att uppnå full paritet och för att und- vika användning av olika taxor bör sådana bruttotaxor gälla oavsett sättet för avgifternas inkassering. I de fall, då fraktavgifterna i an- ledning av att fraktkredit medgivits erlägges enligt räkning, bör trots detta på vederböran- de räkningsfaktura kunna anges beloppet för beräknad mervärdeskatt, därest det inte skulle anses vara tillfyllest med ett allmänt påpe- kande på fakturan, att avkrävt belopp in— kluderar mervärdeskatt med 11,5 0/0 på brut- tosumman.

Beredningen har motiverat principen om

den öppna skattedebiteringen bl. a. med att risken för smyghöjningar på varor och tjäns- ter därigenom skulle undvikas. När det gäller transporttjänsterna torde risken för sådana höjningar vara minimal, även om avgifterna skulle uttas enligt bruttotaxa. I fråga om den statliga linjetrafiken gäller, att taxorna vis- serligen fastställes av vederbörande verks- styrelse men att samråd dessförinnan skall ha ägt rum såväl mellan styrelserna som med statens biltrafiknämnd. Biltrafiknämnden har därjämte, när det gäller den privata trafiken, att övervaka taxepolitiken och lämna läns- styrelser m. fl. rekommendationer i fråga om fastställande av taxor. I praktiken har taxe- justeringar under senare år företagits först se- dan verksstyrelserna och svenska omnibus- ägareförbundet, som företräder de privata företagen, efter samråd enats om enhetlig utformning av taxoma och hänvändelser där- efter gjorts till biltrafiknämnden. Taxehöj- ningar har på senare tid företagits vartannat år och senast under sommaren 1964. Näst- kommande taxehöjning kan sålunda förvän- tas under år 1966. Lämpligt avvägda brutto- taxor anses under biltrafiknämndens över- vakning kunna uppbyggas utan risk för obe- rättigade höjningar på transporttjänsternas område.

Skattrkyldighet vid import I Sverige kan postabonnemang på utländs- ka tidningar ske genom postverkets försorg. Förmedlingen sker huvudsakligen på grund- val av det allmänt internationella avtalet an- gående abonnemang på tidningar och andra periodiska skrifter eller enligt särskilda före- skrifter i avtalet angående nordiska postför- eningen.

Det synes inte böra ifrågakomma, att post- verket skall bli skattskyldigt för denna abon- nemangsförmedling. Nuvarande avtalsbe- stämmelser medger inte att skattetillägg gö— res på abonnemangspriset. Enligt det allmänt internationella tidningsavtalets föreskrifter fastställer nämligen adresslandets postför— valtning abonnemangspriset genom att till leveranspriset lägga en kommissionsavgift, som dock inte får överstiga den kommissions- avgift som i förekommande fall upptas för in- rikes abonnemang. Dessutom tillägges den stämpelavgift, som i förekommande fall skall utgå enligt landets lagstiftning.

Enligt det nordiska postavtalet skall abon- nemangspriset omföras till abonnemangs- landets myntslag och några tillägg utöver

sådana som avser transitavgifter får inte gö- ras.

Redovisningsperioder

Enligt förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt (21 &) skall varje redovis— ningsperiod avse två månader. Den första perioden utgöres av månaderna januari och februari, den andra av månaderna mars och april o.s.v. Redovisningsperiod kan också omfatta helt år. I dessa avseenden överens- stämmer förslaget med vad som gäller be- träffande den allmänna varuskatten. Till skillnad mot bestämmelserna för denna skatt skall emellertid länsstyrelse i fråga om all- män omsättningsskatt, när särskilda skäl fö- religger, beträffande viss skattskyldig äga be- sluta att redovisningsperiod skall avse längre tid än två månader, Härigenom skulle redo- visningen underlättas för sådana skattskyldi- ga, för vilka årsredovisning inte kan komma i fråga men för vilka sex redovisningar per år framstår som onödigt krav. Med sådana variationsmöjligheter anses även övervak- ningen och kontrollen av skatteredovisningen komma att underlättas.

Styrelsen vill i detta sammanhang fram- hålla, att redovisningar per kvartal skulle in- verka störande på databehandlingsarbetet inom postgirokontoret, om de förekommer i större antal. När beslut fattas om längre re- dovisningsperiod än två månader, bör läns- styrelse därför beakta detta förhållande.

Förfallodag

Den allmänna varuskatten förfaller till be- talning den 18 i månaden närmast efter ut— gången av den redovisningsperiod, som skat- ten avser. Enligt uppbördsförordningen skall arbetsgivare med minst två anställda senast samma dag inbetala skatt, som innehållits å arbetstagares lön. Erfarenhetsmässigt göres de flesta sålunda föreskrivna inbetalningarna den sista medgivna dagen. Eftersom en ned- gång i posttrafiken äger rum mellan den star— ka belastningen i mitten av månaden (den 15—16) och vid månadsskiftet (den 25—2), bidrar dessa inbetalningar till en från service- och arbetssynpunkt tacknämlig utjämning av variationerna i arbetsmängd såväl i postkas- sorna som på postgirokontoret.

Sista inbetalningsdag enligt förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt (46 5) är den 25 i månaden efter redovis- ningsperiodens utgång. Att förlägga sista upp- bördsdagen så sent i månaden strider mot de ansträngningar, som i olika sammanhang gö-

res från postverkets sida att jämnare fördela betalningstrafiken. Svårigheterna att upprätt- hålla en god kundservice skulle öka genom den förskjutning, som skulle ske av arbets- mängden i postkassoma till den redan hårt belastade perioden vid månadsskiftena. Då också kapaciteten hos postgirokontorets data- anläggning, som kommer att användas för bokföringen av de gjorda inbetalningarna av omsättningsskatt, utnyttjas mycket hårt under den sista veckan varje månad för redan exi- sterande arbetsuppgifter, är det även från denna synpunkt olyckligt att förlägga sista in- betalningsdagen så sent som till den 25. På grund av bestämmelserna i lagen om beräk- ning av lagstadgad tid kommer sista inbetal- ningsdagen ibland att flyttas framåt i tiden, vilket ytterligare förvärrar förhållandena.

Mot bakgrunden härav får styrelsen be- stämt yrka på att sista uppbördsdagen fast- ställes till den 18. Skattskyldiga, som har speciella svårigheter att erlägga sin skatt se- nast nämnda datum, har för övrigt enligt förslaget till förordningen möjligheter att er- hålla anstånd med inbetalningen. Enstaka sådana dispensfall vållar inga svårigheter i här behandlade avseenden.

Styrelsen vill också framhålla, att det från posta] servicesynpunkt är angeläget, att lag- texten utformas så, att förfallodagen aldrig infaller på en lördag.

För/attningstexten (s. 630 ff) I 525 sägs, att inbetalning av omsättnings-

skatt sker kostnadsfritt. En så allmänt hållen formulering kan tolkas så att postverket inte

skall erhålla någon ersättning för dessa in- betalningar. Avsikten torde i stället vara att inbetalningen skall vara avgiftsfri för den skattskyldige. Första meningen i 525 före- slås därför få följande lydelse:

»Inbetalning av omsättningsskatt sker utan kostnad för den skattskyldige.»

I 52 å, andra stycket, ändras >>girokort>> till numera gällande benämning »girerings- kort».

I 785 ändras »riksräkenskapsverket» till >>riksrevisionsverket>>.

I anvisningarna till 115 anses sista me- ningen böra få följande lydelse:

»Till skattepliktig befordran av vara är att hänföra postbefordran av paket, men icke av brevförsändelser, d.v.s. brev, postkort, kors- band och liknande.»

Postprenumeration i form av s.k. post- abonnemang avskaffades i den inrikes ut- växlingen den 1 januari 1963. I förslaget till förordning angående införande av förord- ningen om allmän omsättningsskatt kan där- för sista meningen i 4 5, första stycket, utgå.

I avgörandet av detta ärende har deltagit generaldirektören Swartling, byråcheferna Salomonson och Löfgren, tf postbankschefen Hultin, tf byråchefen Lindskog, tf överinten- denten Pååg, tf byråchefen Elftman samt tf försvarsavdelningschefen Wehre. Föredragan- de har varit tf förste revisorn Roos. Stock- holm den 29 oktober 1964.

Erik Swartling Olov Roos

järnvägsstyrelsen

(yttrandet begränsat till socialförsäkringens finansiering och den indirekta beskattningen)

Sacialförsäkringen

Beredningen föreslår ett vidgat inslag av av- gifter i socialförsäkringens finansieringssystem samt även en ny konstruktion av detta. För anställda föreslås att avgifterna — med till- läggspensioneringens finansieringssystem som utgångspunkt — uttages i form av arbetsgi- varavgifter. För andra avgiftspliktiga än an- ställda förordas en egenavgift. Både arbets- givaravgiften och egenavgiften skall ersätta

de nuvarande, i den direkta skatten inbakade avgifterna för folkpensionering, sjukvårds- försäkring och grundsjukpenning till ej för- värvsarbetande gifta kvinnor, de s.k. grund- förmånerna.

Statens järnvägars arbetsgivaravgifter skul- le år 1970 genom förslaget komma att bli i runt tal 33 milj. kr. större än med nuvaran- de system. Beräkningen har baserats på det av skatteberedningen gjorda antagandet om en nominell inkomstökning för fysiska perso-

ner av 5 procent per år fram till 1970 samt på en bedömning av personalutvecklingen vid statens järnvägar under samma tid. Hän- syn har även tagits till att det nuvarande arbetsgivarbidraget till den allmänna sjukför- säkringen år 1970, beräknat till cirka 18 milj. kr., kommer att avvecklas. Statens järnvägars arbetsgivaravgifter kommer således år 1970 att uppgå till 51 milj. kr., vilket skulle mot- svara drygt 1 000 kr. per anställd.

Den ökade arbetsgivaravgiften måste, en- ligt beredningen, ses mot bakgrunden av att det vid kommande förhandlingsuppgörelser om löne- och anställningsvillkor kommer att råda ett samband mellan arbetsgivaravgifter- na och eventuella kontantlöneökningar.

Arbetsgivaravgifterna måste, som också framhålles av reservanter inom beredningen, under en övergångsperiod anses vara en in- teckning i det utrymme som kan stå till för- fogande för löneökningar. Denna inteckning är speciellt stor under första året (1966), då den motsvarar drygt 2 procent av lönesum- man, om hänsyn tas enbart till socialförsäk- ringens grundskydd, och 21/2 procent, om hänsyn dessutom tas till den fastställda steg- ringen i ATP-avgifterna. Beredningen förut- sätter, att den framtida konjunkturutveck- lingen blir sådan att det totala utrymmet för löneökningar kommer att överstiga denna procentsats, så att även kontantlöneökningar kan genomföras.

Skulle omläggningen till arbetsgivaravgift icke till fullo bli beaktad vid förhandlingar om kontantlönehöjningar, blir resultatet en höjning av företagens kostnadsnivå. En sådan situation skulle för ett företag som statens järnvägar med stor insats av arbetskraft kun- na få betydande återverkningar på företagets driftresultat.

Arbetsgivaravgifterna för socialförsäkring- ens grundförmåner kan enligt styrelsens upp- fattning även leda till förskjutningar av kon- kurrenssituationen på transportmarknaden, bl. a. mellan järnvägs- och landsvägstrafiken. Statens järnvägar skulle enligt vad ovan a_n- förts få erlägga en arbetsgivaravgift med drygt 1 000 kr. per anställd och år. De före- tag, som på godstransportområdet konkurre- rar med statens järnvägar, är i mycket stor utsträckning småföretag, i många fall en- mansföretag. Inom dessa skall enligt försla- get i stället för arbetsgivaravgift uttas en egenavgift av i princip motsvarande storlek. Beredningen har emellertid, då det gäller egenavgifter, föreslagit en reduceringsregel, som innebär att egenavgiften icke får över-

stiga 10 procent av den beskattningsbara in- komsten. Reduceringsregelns effekt upphör för gifta vid en beskattningsbar inkomst år 1970 av 9500 kr. Detta motsvaras av en taxeringsbar inkomst av 15 500 kr., vilken i sin tur uppskattningsvis kan anses represen- tera en nettoinkomst av 17500 kr. Denna nettoinkomst år 1970 motsvaras av drygt 11000 kr. år 1961, om hänsyn tas till be- redningens antagande om en 5-procentig no- minallöneökning per år. — Antalet yrkes- verksamma företagare inom näringsgrenen samfärdsel utgjorde år 1961 drygt 25 000. Av dessa hade cirka 6 500 eller drygt 25 procent en taxerad nettoinkomst, som understeg 10000 kr., och närmare 13 000 eller drygt 50 procent en taxerad nettoinkomst, som un- dersteg 15 000 kr. Då således en betydande andel av företagarna inom yrkesgrenen sam- färdsel — troligen över 25 procent — skulle komma i åtnjutande av en reducering av egenavgiften, skulle dessa företag gynnas i konkurrensen med större trafikföretag. Den- na bedömning torde gälla oavsett de brister, som kan förekomma i det här använda sta- tistiska materialet.

Styrelsen vill i detta sammanhang ånyo erinra om de olika villkor i konkurrenshän- seende, som föreligger mellan statens järn- vägar och andra trafikföretag genom att sta— tens järnvägar betalar både personalpensio- ner och ATP-avgifter. Statens järnvägars pensionsbörda blir härigenom under ett lång- varigt övergångsskede onormalt stor och be- räknas för närvarande överstiga försäkrings- tekniskt beräknade pensionskostnader med omkring 70 milj. kr. per år. En utförlig redo- görelse för styrelsens synpunkter i denna frå- ga har lämnats i investeringsskrivelserna för budgetåren 1963/64- och 1964/65.

Den indirekta beskattningen

Inverkan på konkurrenssituationen

Allmänt

Beredningen förordar att den allmänna va- ruskatten omlägges till en generell konsum- tionsskatt enligt mervärdeskatteprincipen. Mervärdeskatt skulle även utgå på tjänster, däribland transporter. Dessutom föreslås, att energiskatten ersätts med en beskattning av bränslen och elkraft inom mervärdeskattens ram, gamt att vissa andra — för statens järn- vägar mindre aktuella — punktskatter slopas. Den föreslagna mervärdeskatten äger enligt

beredningen bestämda företräden framför andra tänkbara generella skatteformer främst genom sina verkningar för näringslivet och sin likformiga belastning av konsumtionen. Stor principiell vikt läggs vid att en konsum- tionsbeskattning skall vara så konsumtions- neutral som möjligt såväl mellan omedelbart konkurrerande varor och tjänster som mel- lan samtliga konsumtionsvaror och tjänster.

Beredningens princip om konkurrensneu- tralitet skulle med tillämpning på statens järnvägars verksamhetsområde innebära, att en av statens järnvägar tillhandahållen trans- porttjänst skall beskattas lika mycket som transporttjänster, producerade inom andra delar av kommunikationsväsendet (konsum- tionsneutralitet speciellt på transportmark- naden). Den skall emellertid även innebära, att de tjänster statens järnvägar tillhandahål- ler konsumenten, d.v.s. företrädesvis rese- tjänsterna, skall träffas av skatt i samma ut— sträckning som all annan konsumtion (all- män konsumtionsneutralitet). Ifråga om kra- vet om den allmänna konsumtionsneutrali- teten vid införandet av en mervärdeskatt på varor och tjänster må följande nämnas. En resetjänst är för närvarande undantagen från den allmänna varubeskattningen. Denna skatts konstruktion medför emellertid att kostnaden för att tillhandahålla en resetjänst, och därmed priset, indirekt påverkas, då för resetjänstproduktionen erforderliga investe- ringar och driftförnödenheter är belagda med allmän varuskatt och eventuellt energiskatt.

För statens järnvägars driftutgifter före avskrivningar beräknas allmän varuskatt och energiskatt uppgå till i runt tal 13 milj. kr. per år. Den allmänna varuskatten på inve- steringsverksamheten under ett år uppgår till ungefär 15 milj. kr. Beräkningen har baserats på den nominella skattesatsen och har ej kunnat beakta den allmänna varuskattens och energiskattens kumulativa effekt.

Den föreslagna mervärdeskatten skulle för driftkostnaderna före avskrivningar komma att uppgå till omkring 35 milj. kr. och för ett års investeringsverksamhet till cirka 30 milj. kr. Båda beloppen får emellertid avlyftas och kommer inte att påverka statens järnvä— gars kostnadsläge till skillnad från den all- männa varuskatten och energiskatten.

Den prishöjande skatteeffekt, som idag finns på en resetjänst, är svår att beräkna men torde uppgå till en eller annan procent av priset. Om i stället mervärdeskatt med 13 procent införes bl. a. på resor, kommer detta att medföra en prishöjning för konsumenten

med 11 51 12 procent. Samtidigt kommer, som beredningen framhåller, mervärdeskatte- reformen att höja prisnivån på det varuom- råde som nu omfattas av den allmänna varu- skatten med omkring 6 procent. Omlägg— ningen skulle således medföra, att priset för konsumtion, som nu är belagd med allmän varuskatt, skulle öka endast omkring hälften så mycket som priset på resetjänster.

Speciellt inom transportamrådet

Godstransporterna avser endast till en mindre del konsumentledet, och inbegripan- de av dessa under mervärdeskatten synes när- mast vara en konsekvens av mervärdeskat- tens konstruktion. Ett undantagande av trans- porter från mervärdebeskattning skulle på- verka den transporterade varans pris endast i de fall transporten sker i konsumentledet, då transportkunden ej har avdragsrätt. I för- hållande till den nuvarande indirekta skatten skulle mervärdeskatten medföra, att skillna- den i skatteeffekt vid leverans cif respektive fob skulle elimineras.

Beredningens syfte med förslaget att resor skall mervärdebeskattas är att utvidga be- skattningsområdet och åstadkomma en pris- neutral beskattning. Härtill kommer att i så- dana företag, som tillhandahåller både gods- transport- och resetjänster, avdragsrätt kan medges för hela den ingående skattebelast- ningen utan fördelning på verksamhetsgre- nar. En sådan fördelning skulle nämligen erfordras i det fall en del av ett företags produktion skulle befrias från beskattning av det inom företaget producerade »mervärdet» men ej från den på produktionen ifråga be- löpande ingående skattebelastningen.

Den av beredningen föreslagna mervärde- skatten på resor skulle, som ovan nämnts, medföra en prishöjning på jämvägsresor med 11 51 12 procent. Den relativa prishöjningen kan antagas bli av ungefär samma storleks- ordning, då det gäller resor med buss och spårväg.

För den med kollektiva transportmedel konkurrerande privatbilismen skulle den fö- reslagna skattereformen medföra avsevärt mindre kännbara kostnadsökningar. I och med att bilistens egen arbetsinsats ej blir beskattad kan det till och med ifrågasättas, om det av beredningen använda neutralitets- begreppet har någon mening vid en jämförel- se mellan privatbilism och kollektiva trafik- medel. Jämfört med kostnaden för en taxi- resa, där även förarlön ingår i det skatteplik-

tiga beloppet, uppgår privatbilistens kostna- der för en resa till säg endast en tredjedel, och beredningens förslag får effekt endast för denna del. Reformen skulle således med- föra prishöjningar för privatbilisten vid in- köp av bil, drivmedel och reservdelar samt för reparationer, för vilka mervärdeskatt skulle uttagas. Skatteförslaget skulle för dessa kostnadsposter innebära prishöjningar i stort sett motsvarande dem inom det nu med all- män varuskatt belagda området, d. v. s. 5 ä 6 procent. För att nå denna effekt föreslår be- redningen en höjning av bensinskatten med 4 öre per liter. Denna höjning av bensinskatten skulle bli specialdestinerad. Det kan enligt styrelsens mening diskuteras i vad mån en sådan höjning av bensinskatten — förutsatt strikt tillämpning av tesen om specialdestina- tion — egentligen utgör någon kostnadshöj- ning för bilisten.

På hyra för garage och parkeringsplats skulle icke uttagas medvärdeskatt. Dessa tjänster drabbas därför endast av den indirek- ta kostnadsökning, som uppkommer genom att mervärdeskatt uttages på vissa driftkost- nader för här berörda anläggningar och i be- gränsad utsträckning även vid uppförandet av dem.

För vägväsendets tjänster erlägger bilisten en vägavgift i form av fordonsskatt och ben- sinskatt. Den nuvarande energiskatten föreslås bli ersatt med mervärdeskattens allmänna skattesats, beräknad på varupriset, i vilket bensinskattens belopp ingår. Den del av pri- vatbilistens vägavgift, som motsvaras av ben- sinskatten, träffas således av mervärdeskat- ten. Återstående del, som motsvaras av for- donsskatt och trafikomläggningsskatt, har ej prövats av beredningen och har inte inord- nats i det föreslagna skattesystemet.

Som framgår av det här anförda skulle ett genomförande av beredningens förslag på persontrafikområdet starkt försämra den kol- lektiva persontrafikens möjligheter att kon- kurrera med privatbilismen. Den kollektiva persontrafiken med järnväg och buss har re- dan nu i många fall stora ekonomiska svå- righeter på grund av konkurrensen från pri- vatbilismen, och trafikens upprätthållande kräver ofta stöd från det allmänna. Den fö- reslagna skattereformen skulle ytterligare för- sämra de ekonomiska möjligheterna för den kollektiva persontrafiken med järnväg och buss och därmed öka behovet av bidrag från stat och kommuner.

Neutralitetsbegreppet i samband med mer- värdebeskattningen får således som ovan

nämnts icke någon mening, då det gäller för- hållandet mellan privatbilism och kollektiv persontrafik. En bedömning av konkurrens- villkoren, då det gäller jämvägs- respektive landsvägstrafik, måste även omfatta samhäl- lets kostnader för vägar och andra anord- ningar m. m. Frågan om bilismens nuvaran- de kostnader i dessa avseenden är ännu ej klarlagd. Enligt styrelsens mening skulle emellertid ett införande av mervärdeskatt på persontrafikområdet vid nu gällande förut- sättningar få en samhällsekonomiskt ogynn- sam verkan.

För inrikesflyget gäller liksom för lands- vägstrafiken att dess infrastrukturkostnader ej är tillräckligt klarlagda. Analogt gäller för inrikesflyget att det allmännas tjänster ifråga om flygplatser m.m. bör inbegripas under mervärdeskatten. Ej heller denna fråga har behandlats av skatteberedningen. Enligt be- redningens förslag skulle i förenklingssyfte flygplan icke drabbas av mervärdeskatt. Här- igenom skulle även privatflyg undgå mer- värdeskatt. Styrelsen ifrågasätter om den möjliga förenklingen är tillräckligt motiv för att undantaga privatflyget från mervärdebe- skattning, om sådan skall införas.

Beredningen föreslår, att resa eller trans- port till eller från utlandet icke skall beläg- gas med mervärdeskatt. Ett villkor för skat- tebefrielse måste därvid, vad gäller person- trafiken samt ifråga om godstransporter i konsumentledet, enligt styrelsens mening va- ra, att för resan eller transporten utställts ge- nomgående biljett eller frakthandling till el- ler från utländsk ort. Är detta villkor ej upp- fyllt, skulle resorna eller de här nämnda transporterna (i konsumentledet) bli skatte- belagda till den del de faller inom Sverige. I persontrafik kan genomgående biljett som regel utfärdas, då hela resan sker med järn- väg eller flyg. Användes flera transportme- del, såsom t.ex. vid anslutningsresa med järnväg till utrikes flyg- eller båtresa, utfär- das för närvarande ofta icke direkta biljet- ter. En mera väsentlig utvidgning av möj- ligheterna att utfärda direkta biljetter skulle vara förenad med praktiska svårigheter. An- slutningsresan på järnväg kommer under så- dana förhållanden att bli belagd med mer- värdeskatt enligt förslaget. Härigenom för- sämras järnvägens konkurrensmöjligheter gentemot flyget vid utrikes resor, då inrikes- delen av en flygresa till utlandet som regel undgår beskattning till skillnad från en an- slutningsresa med järnväg.

En följd av mervärdebeskattningen av den

inrikes persontrafiken (och även de svenska hotellens tjänster) är också, att den svenska turismens attraktionskraft försämras i för- hållande till utlandsturismen. Därmed påver- kas också resestrukturen på statens järnvä- gar på ett ogynnsamt sätt med minskade per- sontrafikintäkter som följd.

Av ovanstående framgår, att den föreslag- na reformen av den indirekta beskattningen och förslaget ifråga om avgifterna till social— försäkringen skulle ogynnsamt påverka sta- tens järnvägars konkurrensförutsättningar. Detta gäller icke endast, om man jämför konsumtionen av kollektiva resetjänster med övrig konsumtion, utan också om man be- gränsar jämförelsen till förhållandena inom persontrafiksektorn.

Tekniska frågor

Persontrafik Vid försäljning, på vilken mervärdeskatt skall utgå, skall den skattskyldige enligt för- slaget utfärda faktura eller annan skriftlig handling, av vilken skall framgå —- förutom det för transaktionen betingade vederlaget och den därpå belöpande skatten — kundens namn och transaktionens omfattning. Detalj- handeln och annan därmed jämställd verk- samhet är undantagen från faktureringsplikt.

Enligt järnvägsstyrelsens mening kan i det- ta avseende tillhandahållandet av resetjäns- ter och i viss mån även godstransporttjänster jämställas med detaljhandel. Den totala per- sontrafikförsäljningen omfattar ungefär 30 milj. järnvägsbiljetter per år, varav 10 milj. är färdigtryckta, 15 milj. trycks i stationer- nas biljettmaskiner och 5 milj. ifylles för hand vid biljettköpet. På de större stationer- na finns cirka 300 stora biljettmaskiner och på tåg och bussar dessutom cirka 3 000 i all- mänhet portabla biljettmaskiner. En omänd- ring av nuvarande maskinpark så att både skatt och pris kan anges på biljetterna skulle medföra stora kostnader. Skulle en mervär- deskatt även komma att omfatta den kollek- tiva persontrafiken, förutsätter därför järn- vägsstyrelsen att på biljetterna endast redo- visas ett pris och eventuellt införes en text av ungefär följande lydelse: »Av angivet pris utgör 11,5 procent skatt». Detta bör vara tillfyllest, då persontransporttjänsterna i hu- vudsak säljs till konsumenter. Vid övrig för- säljning, t. ex. tjänsteresor, då kunden har av- dragsrätt, kan han själv beräkna detta belopp och får som regel behålla biljetten som ve-

rifikation. Ett sådant system bör även kunna tillämpas för bussbiljetter.

Om en eventuell mervärdeskatt inräknas i biljettpriset, skulle försäljningsställena, ut- ländska stationer och resebyråer samt svens- ka privata resebyråer, automatiskt redovisa totalintäkterna vid biljettförsäljningen till statens järnvägar, som i sin tur svarar för all redovisning gentemot skattemyndigheten. Re- sebyråerna i sin egenskap av statens järnvä- gars agenter blir då skattskyldiga endast för den del av sin biljettuppbörd som utgör er- sättning för förmedling av resetjänsten. Skat- ten på denna medför avdragsrätt för statens järnvägar.

Resebyråer m. fl. uppträder dock även som arrangörer av resor, t. ex. sällskapsresor och >>paketresor». I sådana fall måste resebyrån eller motsvarande anses vara producent av researrangemang, i vilka bl. a. ingår från andra in- eller utländska företag inköpta tjänster såsom hotellrum, måltider, resor, bä- rare m.m. För helt inländska researrange- mang kommer hela försäljningsunderlaget att ingå i resebyråns skattepliktiga omsättning. Om utrikes ort berörs, skulle hela researran- gemanget undantagas från mervärdeskatt.

Ifråga om flertalet nu förekommande re- searrangemang, innefattande resor till utlan- det, torde en skattebefrielse i stort sett kunna anses stå i överensstämmelse med förslagets intentioner. Emellertid gäller detta sannolikt ej alla. Således skulle en strikt tillämpning av den här behandlade regeln om skattebefri- else leda till att även arrangemang, som i huvudsak avser konsumtion inom landet, blir helt skattebefriade. Svåra gränsdragningspro- blem torde härvidlag kunna uppkomma.

Genom att skatt skall utgå på transport- tjänster i inländsk trafik men icke på trans- porttjänster i direkt internationell trafik, kommer en svensk biljett, som utställts till station i närheten av gränsen, att bli dyrare än en direkt biljett till närmast bortomliggan- de utländsk station. Bl.a. i trafiken till och från Hälsingborg och Malmö kommer detta förhållande säkerligen att medföra att många trafikanter kommer att köpa internationella biljetter till respektive från Köpenhamn och Helsingör. Det skattebelopp, som egentligen bort utgå, kommer i stället att delvis stanna hos kunderna och delvis — utan någon trans- portprestation — tillföras utländska trafikfö- retag. Det torde inte vara möjligt att för- hindra ett sådant kringgående av skattebe- stämmelserna på annat sätt än genom en beskattning av utrikes resor med avseende

på den del, som avser sträckan inom Sve- rige. Emellertid är detta enligt styrelsens me- ning ingen godtagbar lösning, då härigenom järnvägens konkurrensförutsättningar skulle försämras i förhållande till utrikesflyget, där en motsvarande lösning torde vara utesluten.

I nedanstående prisexempel har förutsatts, att med utgångspunkt från den nuvarande persontaxan priset på en resa till Köpenhamn sjunker med två procent, medan priset på en resa till Malmö stiger med 11 procent, när den föreslagna mervärdeskatten införes. Pri- serna avser resa med snälltåg tur och retur i andra klass.

Trafikantens vinst av att Relation Pris (kr) Vigiänäääia till Köpen- hamn (kr) Stockholm—Malmö 125,40 8,00 Sthlm—Köpenhamn 1 1 7 ,40 Luleå—Malmö 202,00 17,00 Luleå—Köpenhamn 185,00 Nässjö—Malmö 69,90 1,50 Nässjö-Köpenhamn 68,40

Å andra sidan torde resenären i vissa fall icke kunna utnyttja skattefriheten vid resor till utlandet. Detta gäller speciellt för såda- na resor i internationell trafik, då resenären önskar utnyttja en i taxan för denna trafik ej intagen rabatt. I sådana fall måste två biljetter utfärdas, en för svensk sträcka och en för utländsk sträcka. På den svenska bil- jetten måste resenären betala skatt, trots att det i realiteten rör sig om en utlandsresa, där av tekniska skäl resesträckan delas på två biljetter.

I persontrafiken används tilläggsbiljetter av olika slag för t. ex. sov- och sittplats samt för färd med snälltåg och expresståg. Sam- ma färdigtryckta formulär används oberoen- de av om resan berör utrikes ort eller inte. Denna dubbla användning blir ej möjlig med det föreslagna skattesystemet. Statens järn- vägar måste antingen utöka antalet färdig- tryckta biljetter eller också i större utsträck- ning än för närvarande utfärda biljetter ma- nuellt.

Godstrafik

Godstransportkunderna utgör till största delen producenter, som för att kunna ut-

nyttja sin avdragsrätt måste veta skattebe- loppet. Ett betydande antal sändningar är dock att hänföra till konsumentledet, där avdragsrätt ej föreligger.

Öppen fakturering av mervärdeskatt för inländska godstransporter skulle för statens järnvägar medföra stora kostnader i sam- band med debitering, redovisning och kon- troll. Nuvarande redovisning av frakter i så- väl inländsk som utländsk trafik bygger helt på frankeringsprincipen. Det innebär, att var- je fraktsedel registreras i kassaapparat med frankeringsavtryck på fraktsedeln eller — på vissa mindre stationer — förses med frakt- märken. Stationernas redovisning av frakt- intäkter sker helt och hållet med ledning av kassaapparatregistreringen respektive frakt- märkesåtgången. Dubbla registreringar av varje fraktsedel skulle vid expedieringsarbe- tet på stationerna medföra ett avsevärt mer- arbete. Det rör sig om 27 milj. sändningar per år i inländsk järnvägstrafik. En ombygg- nad av alla kassaregistreringsapparater, sam- manlagt cirka 1 400, eller anskaffning av nya apparater, som skulle ge möjlighet till re- gistrering av frakter och skatt i skilda räkne- verk, skulle innebära mycket stora kostnader för statens järnvägar.

Alla fraktbelopp är för närvarande för att underlätta kassa- och redovisningsrutinerna avrundade till i regel 50-tal öre eller hel kro- na. En öppen redovisning av skatten skulle innebära, att för totalsumman av frakt och skatt måste uttas ett icke avrundat belopp. I ett system med sluten skatteredovisning skulle däremot den nuvarande avrundningen kunna bibehållas, eftersom denna i så fall utföres i samband med beräkning av nya fraktsatser med mervärdeskatten inkluderad.

Inom busstrafiken förekommer i stor ut- sträckning att fraktsedel icke utfärdas för smärre sändningar. Kvitto på erlagd avgift lämnas i stället genom att fraktbetalaren får kvittodelen av ett fraktmärke. Ett tillgodo- seende av kravet på öppen skatteredovisning skulle försvåra förenklade expedieringsförfa- randen av denna typ.

Byggnadsverksamhet

Mervärdeskatten skall enligt förslaget om- fatta även byggnadsområdet, där skatten en- ligt huvudregeln skall beräknas på 60 pro- cent av vederlaget. Denna regel har utfor- mats på grundval av materialandelen i kost- naderna för bostadsbyggandet. Vad däremot angår andra anläggningsarbeten som t.ex. vägar, berggrundsarbeten, broar, tunnlar, led-

ningar av olika slag, installationer m. m., har beredningen icke kunnat fastställa några be- skattningsvärden. Sådant värde skall i stäl- let, när det gäller dessa arbeten, fastställas av riksskattenämnden efter noggranna utred- ningar av statliga myndigheter och berörda branscher. Statens järnvägar har en mycket mångskiftande anläggningsverksamhet, där i en och samma anläggning ingår olika typer av arbeten. Styrelsen förutsätter, att det framlagda förslaget icke innebär, att beskatt- ningsvärde av riksskattenämnden skall fast- ställas, för varje enskilt anläggningsarbete, utan att i stället vid en tidpunkt före mer- värdeskattens ikraftträdande fastställes ett beskattningsvärde för varje typ av arbete.

Då det gäller anläggande av tjänstebostä- der eller inköp av driftsförnödenheter för dessa, är statens järnvägar enligt det fram- lagda skatteförslaget att anse som slutlig kon- sument. Den ingående skattebelastningen på denna verksamhet skulle därför icke medföra avdragsrätt. En uppdelning av kostnaderna för nyanläggning, inköp och underhållsar- beten på dels tjänstebostadsverksamhet, dels på övrig verksamhet, skulle alltså behövas. Särskilt påtagligt blir detta fördelningspro- blem, då det gäller det stora antal byggna- der, framför allt stationshus, som innehåller både tjänstelokaler och bostad för järnvägs- personal.

Tjänstebostädernas lokalisering till sta- tionshus eller till andra byggnader, belägna i omedelbar närhet av järnvägslinjerna, är ofta betingad av behovet att även under icke tjänstetid ha personal lätt tillgänglig. De kan därför anses vara för järnvägsdriften erfor- derliga utrymmen. Med hänsyn härtill och i förenklingssyfte kan det vara motiverat, att den för tjänstebostäder erlagda mervärde- skatten får avlyftas.

järnvägsrtyrelsens hemställan och förslag

Införande av mervärdeskatt och en utvidg- ning i samband därmed av den indirekta be- skattningen till att omfatta även transport- tjänster skulle ha ogynnsamma verkningar för statens järnvägar. Detsamma gäller i nå- gon mån införande av arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringen.

De allvarligaste verkningarna uppkommer inom persontrafiksektorn, där konkurrensför- hållandena kraftigt förskjuts till den kollek- tiva persontrafikens och därmed även sta- tens järnvägars nackdel. Det försämrade kon-

kurrensläget för den kollektiva trafiken gäl- ler förhållandet till privatbilismen. Mervär- deskatten kommer också att gynna utlands- trafiken på bekostnad av inrikestrafiken. Även vissa tekniska problem uppkommer, framför allt då det gäller utrikestrafiken.

Järnvägsstyrelsen vill därför föreslå att persontransporter med kollektiva trafikme- del liksom förmedling av sådana tjänster icke belägges med mervärdeskatt. Ytterligare skäl härför är att bilismens vägkostnads- och skattefrågor ej är klarlagda, ej heller mot- svarande frågor inom trafikflyget. Ett genom beskattning försämrat konkurrensläge för den kollektiva trafiken torde ej heller kunna an- ses stå i överensstämmelse med de av stats— makterna nyligen antagna riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken.

En skattebefrielse för persontransporter kan utformas enligt något av följande två alternativ.

Om skattebefrielsen för kollektiva rese- tjänster utformas så att från skatt undantas endast det mervärde, som tillskapats i tra- fikföretagen, innebär detta att den ingående skattebelastningen på anskaffningar för sådan verksamhet icke kommer att medföra av- dragsrätt utan i stället kommer att påverka priserna. Transportföretag med både gods- och personbefordran får då uppdela den in- gående skattebelastningen på de två verk- samhetsgrenarna. Detta torde kunna lösas genom användning av någon enkel fördel- ningsregel.

Alternativt kan skattebefrielsen utformas så att kollektiva resetjänster hålls helt utan- för beskattningen. Detta innebär, att trafik- företaget medges avdragsrätt för all ingå- ende skattebelastning, och någon fördelning av denna behöver då icke göras.

Mervärdet inom ett transportföretags per- sontransportsektor är stort och den ingående skattebelastningen därigenom liten. Valet mellan de båda nu angivna alternativen får därför relativt liten betydelse i fråga om skat- tens totala avkastning.

För att i-llustrera innebörden av järnvägs- styrelsens förslag har nedan utan exakthet bedömts de effekter, som olika alternativ av indirekt beskattning under i övrigt oföränd- rade förhållanden skulle få på priset för in- rikes järnvägsresor.

Indextal av samma inbördes storleksför- hållanden torde gälla även för resor med landsvägsbuss.

Skulle mervärdeskatt dock införas i per- sontrafik, föreslår styrelsen, att öppen redo-

visning på biljetten av skattebeloppet ej skall behöva förekomma.

För godstransporterna torde, såvitt styrel- sen kunnat bedöma, den föreslagna mervär- deskatten inte få några nämnvärda verk- ningar på statens järnvägars konkurrensför- utsättningar.

Ifråga om arbetsgivaravgifterna för social- försäkringen vill styrelsen fästa uppmärksam- heten på att den föreslagna reduceringsre-

Persontaxe-

Beskattnmgsalternativ index

1. Hel befrielse från beskatt- ning ................... 100 2. Allmän varuskatt och ener- giskatt enligt nu gällande bestämmelser ........... 102 3. Mervärdeskatt med 13 procent införes varvid: a) järnvägsresor inklude— ras ................. 1 13 b) jämvägsresor exklude- ras utan avdragsrätt för ingående skattebelast- ning, hänförlig till per- sontrafiken ........... 104 e) järnvägsresor exklude- ras med avdragsrätt för hela den ingående skattebelastningen. . . . 100

geln för egenavgifterna sannolikt kommer att få en för statens järnvägar ogynnsam effekt i konkurrensen med mindre transportföretag. Järnvägsstyrelsen anser att övergången till fi- nansiering med arbetsgivaravgifter bör ske i jämnare takt än som föreslagits av skattebe- redningen. Mervärdeskatt på inländska gods- transporter skulle medföra betydande kost- nader för statens järnvägar, om öppen redo- visning skulle krävas. Järnvägsstyrelsen före-

slår därför, att skattebeloppet ej behöver sär- skilt anges på fraktsedeln. Detta motiveras främst av det stora antalet fraktsedlar per år, sammanlagt cirka 27 milj. i inländsk järnvägstrafik. Av dessa avser närmare 26 milj. styckegods och drygt 1 milj. vagnslast- gods. Av antalet fraktsedlar för styckegods faller hälften på de minsta sändningstyper- na paketgods och expressgods. Busstrafikens transporter utgöres nästan helt av små sänd- ningar.

Förslaget innebär, att skatten får inräknas i fraktavgiften, och att på fraktsedeln anges, att 11,5 procent av frakten är skatt. Därmed överlåtes åt kunden att själv räkna ut skat- tebeloppet. Statens järnvägars redovisning till skattemyndigheterna förutsättes kunna ske centralt och baseras på den totala fraktin- täkten i inländsk trafik.

Av särskild vikt är att befrielse från öppen redovisning medges för de typer av sänd- ningar, där mängden är störst, d.v.s. stycke— godset. Tillämpning av olika faktureringssy- stem för olika typer av sändningar (vagns- laster och styckegods) medför i och för sig nackdelar, men en betydande arbetsbespa- ring skulle erhållas jämfört med öppen redo- visning på alla typer av sändningar.

Vad gäller statens järnvägars tjänstebostä- der föreslår styrelsen, att även den till dessa hänförliga ingående skattebelastningen skall medföra avdragsrätt.

I handläggningen av detta ärende har del- tagit järnvägsstyrelsen in pleno, nämligen undertecknad Upmark, ordförande, samt le- damöterna Lindskog och Odhner.

Dessutom har närvarit ekonomidirektören Sjöberg, föredragande. — Stockholm den 2 november 1964.

Erik Upmark Arne Sjöberg

Väg— och vattenbyggnadsstyrelsen

Förslaget berör styrelsens verksamhetsområ- de väsentligen i vad avser den indirekta be- skattningen — enligt förslaget utformad som en mervärdeskatt på varor och tjänster. Sty- relsen har i remissvaret därför icke funnit anledning att beröra övriga av utredningen

behandlade skattereformer, liksom ej heller frågan om skatteredovisning o. (1.

Enligt förslaget skall den nuvarande all— männa varuskatten i princip ersättas av en allmän konsumtionsskatt (mervärdeskatt) , som uttages i varje led i produktions- och

distributionskedjan, varvid samtidigt flerta- let nu gällande punktskatter avses utgå. Un- dantag härifrån föreslås gälla bl. a. de punkt- skatter som sammanhänger med vägväsen- dets finansiering, samt vidare accisen på vissa bilar. Dessa sistnämnda punktskatter skulle sålunda kvarstå i ungefär nuvarande om- fattning.

Utredningen utgår från att mervärdeskat- ten skall verka neutral från konsumtions- och konkurrenssynpunkt. Detta åstadkommes bl.a. genom ett avdragsförfarande, varige- nom tidigare erlagd konsumtionsskatt i pro- duktionskedjan får frånräknas skatten för färdigprodukten.

En följd av kravet på konsumtionsneutra- litet har bl. a. blivit att utredningen föreslagit slopandet av gällande undantagsregel vid för- säljning av begagnade fordon samt vidare att skatten på bensin höjes med 4 öre per liter i syfte att bibehålla prisrelationen till övriga varor.

I det följande behandlas skatteförslaget dels med avseende på konsekvenserna för byggnads- och underhållsverksamheten inom vägsektorn, dels med avseende på konsekven- serna för biltrafiken och vägtransporterna.

Vägbyggnadsverksamheten bedrives dels i form av entreprenader, dels som arbeten i egen regi. Enahanda gäller med avseende på underhållsverksamheten, dock att entrepre- nadsystemet här är mindre omfattande. För båda slagen av arbeten gäller, att en stor del av kostnaderna kan hänföras till arbetskost- nader. Enligt skatteförslaget skall i princip skatteplikten gälla hela byggnadsområdet, dock att eget arbete icke skall beskattas. Då vissa principiella skillnader härigenom före- ligger i fråga om beskattningen av arbeten i egen regi och entreprenader, har utredningen föreslagit, att vid skatteberäkning en reduce- ring skall ske av entreprenadsumman med hänsyn till materialandelen vid byggandet. I fråga om bostadsbyggandet föreslås exem— pelvis, att skatten skall beräknas på 60 % av den debiterade entreprenadsumman. För an- läggningsarbeten har något sådant procenttal icke kunnat fixeras, utan denna fråga före- slås bli föremål för ytterligare utredningar och procentandelen för varje slag av arbeten bestämmas enligt av riksskattenämnden fast- ställda reduceringsregler.

Den föreslagna mervärdeskatten kan i frå- ga om den statliga och kommunala väghåll- ningen komma att få effekt på såväl den totala byggnads- och underhållsverksamheten som på fördelningen härav mellan arbeten i egen regi och entreprenader. En ökning av

konsumtionsskatten (till 13 % enligt försla- get) kommer för väg- och vattenbyggnads- verkets del att innebära en ökning av de to- tala kostnaderna för vägbyggande och väg- underhåll med uppskattningsvis 5 % jämfört med nuvarande förhållanden. Enligt de all- männa principerna för avlyftning och över- vältring av skattekostnaderna skulle en sådan kostnadsökning normalt komma att avdra- gas vid försäljning av färdigprodukten eller," och inbakas i priset på produkten. Ett sådant resonemang kan föras när det gäller enskilda företag, affärsdrivande verk och liknande. I fråga om tjänster av det slag som bl.a. väg- och vattenbyggnadsverket svarar för stäl- ler sig problemet annorlunda. Vägväsendets kostnader bestrides i princip av trafikanter och transportörer i form av drivmedels- och fordonsskatter. Någon automatik föreligger dock icke såtillvida, att ökade avgifter för trafiken automatiskt ställes till väghållarens förfogande för vägutgifterna, exempelvis för täckandet av ovan nämnda fördyringar. En ökning av den indirekta beskattningen av bil- trafiken borde kombineras med en uppjuste- ring av väghållningsanslagen för att icke ge- nomförandet av det nya skattesystemet skall medföra en begränsning av underhåll och byggande av vägar och gator. Detta borde direkt följa därav, att det föreslagna nya skat- tesystemet icke har till syfte att förändra om- fattningen av den statliga investeringsverk- samheten. Man bör därför i princip räkna med ett ökat uttag av bilskattemedel för täc- kandet av väghållareus merkostnader till följd av mervärdebeskattningar. Utredningen kan sägas vara inne på en lösning av den nämnda frågan, då man föreslår en ökning av bensinskatten med 4 öre per liter. I kon- sekvens härmed borde denna skatteökning komma vägväsendet till godo i form av ökade anslag och rambelopp.

Beträffande frågan om fördelningen mel- lan arbeten i egen regi och entreprenader kommer denna avvägning liksom nu att bli beroende av prisrelationerna på marknaden. En väsentlig fråga är därvid hur det schablon- mässiga beskattningsvärdet (procenttalet) be- stämmes med avseende på de verkliga kost- naderna på arbete respektive material. Styrel- sen vill i detta avseende betona betydelsen av att frågan ägnas vederbörlig hänsyn.

Styrelsen övergår nu till att behandla frå- gor sammanhängande med biltrafiken och landsvägstransporterna.

Enligt vad som kan uttolkas av skatteför- slaget kommer mervärdeskatten att drabba all verksamhet i stort sett lika. Med denna

förutsättning och utgående från att möjlig- heterna för avlyftning av skattebördan blir likformig för alla slag av transportföretag o.d., synes det som om konkurrensförhållan- dena skilda trafikmedel emellan icke kom- mer att väsentligt ändras till följd av de före- slagna reglerna. Ej heller torde verkningarna på personbilstrafiken bli sådan jämfört med övrig personbefordran, att några väsentligt förändrade förhållanden skulle inträda. Det kan dock konstateras, att då beskattningen av landsvägstrafiken i princip hållits utan- för det nya skattesystemet, men ändock i många delar beröres av de föreslagna skatte— ändringarna, det är svårt att erhålla en en- hetlig bild av konsekvenserna för denna tra- fik.

Beträffande beskattningen av begagnade fordon har styrelsen icke funnit anledning till erinran mot de av utredningen uttalade prin- ciperna för denna beskattning. Det bör dock framhållas, att det primära motivet för det gällande speciella undantaget för begagnade motorfordon från beskattningen av begag- nade skattepliktiga varor — nämligen att va- ruskatten kunde befaras medföra en förskjut— ning av handeln med begagnade bilar från den reguljära handeln till den svårkontroller- bara irreguljära handeln samt dessutom till en ökad försäljning mellan privatpersoner — även kan anföras som skäl mot införande av en mervärdebeskattning av denna varugrupp. En sådan förskjutning kan nämligen befaras

medföra nackdelar bl.a. ur trafiksäkerhets- synpunkt. Såsom utredningen framhåller tor- de emellertid genomförandet av den obliga- toriska årliga kontrollbesiktningen av bilar äldre än 3 år erbjuda vissa garantier för att trafikfarliga bilar icke får användas i trafik. Med hänsyn därtill anser väg— och vatten- byggnadsstyrelsen ej böra motsätta sig ut- redningens förslag.

Avslutningsvis vill styrelsen uttala, att den i princip icke har något att erinra mot det framlagda förslaget till nytt skattesystem i vad avser de delar som berör styrelsens verk- samhetsområde. Styrelsen har därmed icke uttalat sig i fråga om den totala beskattning- en av bilismen, eller om fördelningen av skat- tetrycket med avseende på skilda slag av väg- trafikanter och vägtransportörer. Då denna fråga endast perifert berörts i samband med mervärdeskatteförslaget synes den böra an- stå till dess frågan i dess helhet upptages till prövning.

I detta ärendes slutliga handläggning har, förutom undertecknade, deltagit överingen- jören Klingberg, förrådsdirektören Morting, byråchefen Fjellström, överingenjörerna Ek- berg, Hawerman, Ström och Tjällgren, byrå- chefen Wirseen samt tf byråchefen Edberg. Stockholm den 7 november 1964.

Gast Vahlberg Hans Kulander

Vattenfallsstyrelsen

Skatteberedningens betänkande avhandlar so- cialförsäkringens finansiering, den direkta be- skattningen av fysiska personer och den in- direkta beskattningen, vilken senare påver- kar även industri- och affärsföretagen, men icke den direkta företagsbeskattningen. För- slagen i förstnämnda hänseende berör styrel- sen i dess egenskap av arbetsgivare. Av ifrå- gasatta ändringar ifråga om fysiska personers beskattning påverkas vattenfallsstyrelsen en- dast mycket sekundärt. Tilltänkt omläggning av den indirekta beskattningen till mervär- desskatt är däremot av betydande intresse, framför allt med hänsyn till konsekvenserna beträffande den indirekta beskattningen av elektrisk kraft, men också i den mån det för andra nyttigheter skulle inträda förändringar

av betydelse för elkraftförsörjningens eko- nomi.

Beredningens förslag, att cirka 50 procent av de sociala grundförmånerna för de anställ- da skall täckas medelst avgiftsfinansiering grundad på arbetsgivaravgifter, kan komma att medföra en merbelastning för styrelsen, i den mån icke merkostnaden uppvägs av minskad lönehöjning för styrelsens personal. Ifrågavarande meravgifter kan för vatten- fallsstyrelsens del uppskattas till 5 år 6 milj. kronor per år. Från detta belopp synes dock böra avräknas nuvarande kompensation till de statsanställda för folkpensionsavgiftens höjning, vilken kompensation torde bortfalla i och med att de skattskyldiga icke längre betalar folkpensionsavgift. Med hänsyn bland

annat till de ekonomiska följdverkningarnas storleksordning anser vattenfallsstyrelsen det vara motiverat att såvitt möjligt genomföra omläggningen till de högre arbetsgivareav- gifterna etappvis under en övergångstid på exempelvis 5 år.

Den konstans ifråga om total skattebelast- ning, som varit skatteberedningens utgångs- punkt, utesluter icke förskjutningar mellan befolknings- och yrkesgrupper. I vad mån så- dana ändringar sedan kan tänkas påverka löneläget inom olika industribranscher m. m. torde emellertid vara en fråga, som ännu icke kan överblickas. Inverkan på vattenfallssty- relsens verksamhet av de föreslagna ändring- arna av den direkta beskattningen synes i öv- rigt vara begränsad till en trolig ökning av kommunalskatten. Förslaget innebär bland annat, att de nuvarande ortsavdragen skall höjas och att avdragen fortfarande skall vara lika stora vid taxeringen till statsskatt och vid taxeringen till kommunalskatt. Detta kommer att minska det kommunala skatte- underlaget och kommunerna torde bli nödsa- kade att kompensera med höjning av utde- biteringen. För styrelsen, för vilken hela kom- munalskatten är kostnadsbelastande, föran- leder detta en merkostnad, som kan uppskat- tas till lägst 3 milj. kronor per år vid början av 1970-talet.

Vattenfallsstyrelsen har tidigare vid olika tillfällen avstyrkt indirekt beskattning av elektrisk kraft och framfört synpunkter, som utgick från uppfattningen, att förefintlig dy- lik beskattning var av temporär natur och ett upphörande av den framtidsmålet. Den bakomliggande principiella motiveringen, överensstämmer till betydande del med den, som föranlett skatteberedningen att förorda omläggningen till mervärdesskatt, nämligen att indirekt beskattning bör vara neutral ifråga om produktionens inriktning och valet av produktionsmedel. I sistnämnda hänseen- de har för styrelsens del främst intresserat konkurrensen mellan energi och mänsklig ar- betskraft. Belastas den förra nyttigheten med en skatt, som icke motsvarar några kostnader för anskaffning och transport, snedvrides den ekonomiska bedömningen och minskas an- vändningen av energi under den optimala. Styrelsen har vidare reagerat mot den ogynn- samma särställning, som elkraften, något varierande under tidernas lopp, fått relativt andra nyttigheter, och mot åtskilliga prak- tiska olägenheter, som sammanhängt med det speciella betalningssystemet för elkraft i kom- bination med utformningen av elbeskatt- ningen.

Sedan först enbart elkraft blivit skattebe- lagd, åstadkom införandet av energiskatten några år senare, att elkraftens särställning relativt andra energikällor till betydande del borttogs men knappast någon ändring ifråga om avvägningen mellan energi och arbete. Den allmänna varuskattens tillkomst ändra- de formellt icke energibeskattningen men medförde viss jämställdhet mellan energi och huvudparten andra nyttigheter och försköt indirekt — i den mån det allmänna löneläget påverkades — något relationerna mellan ener- gi och arbete. Reellt åstadkommer dock nu- varande varuskatt extra skattebelastning för elkraften. Kraft- och distributionsföretagen får betala varuskatt på de förnödenheter, som behöver inköpas för deras omfattande pro- duktions- och överföringsanläggningar, och måste i avsaknad av avdragsrätt skaffa sig täckning härför i eltaxorna. Sedan tillkommer för kunderna energiskatt med 7 procent resp. 10 procent av betalningen enligt nämnda taxor.

Övergång till den allmänna omsättnings- skatten enligt beredningens förslag, vilken är utformad som mervärdesskatt, kommer att taga bort nämnda diskriminering av el- kraften och medföra, att hela skattebördan blir öppet redovisad. Vidare försvinner inom företagssektorn skatteinflytandet på avväg- ningen mellan produktionsmedel och blir nämnda inflytande i stället koncentrerat till de slutliga detaljkonsumenterna, för vilka ifrågavarande procedur har annan karaktär än för företagen. Dessa förändringar är över- vägande gynnsamma för elkraftförsörjningen.

Ävenså kommer mervärdesskatten att i åt- skilliga hänseenden förbättra de praktiska funktionerna av elbeskattningen. Men kom- plikationer tillkommer Också, såsom uppdel- ningen mellan avdragsberättigad och icke av- dragsberättigad mervärdesskatt för hantver- kare och jordbrukare, som använder elkraft för både rörelse och hushåll, gränsdragning för byggande med reducerat beskattningsvär- de. Likaså kommer att kvarstå de orättvi- sor, som en procentuell indirekt skatt med- för, när —- såsom för detaljdistribuerad el- kraft — priserna följer kostnaderna och des- sa varierar inom rätt vida gränser. Den, som måste betala mycket för en mer eller mindre oumbärlig nyttighet, får också stor skatt. Ur denna synpunkt framstår som otillfredsstäl- lande den höjning av uttagningstalet för be- rörda elkonsumenter, som kommer att för- anledas av det med hänsyn till de totala skat- teintäkterna erforderliga procenttalet för den allmänna omsättningsskatten.

Vattenfallsstyrelsen tillstyrker sålunda i princip omläggning till den av skattebered- ningen föreslagna allmänna omsättningsskat- ten. För det fall, att denna omläggning icke kommer till stånd eller blir uppskjuten för längre tid, är det enligt styrelsens mening med hänsyn till elkraftens betydelse vid den fortgående rationaliseringen inom näringsli- vet och i betraktande av att de speciella an— ledningarna för införandet numera i stort sett är borta, ett angeläget önskemål att be- skattningen av elkraft i nuvarande form av- skaffas. Ur samhällsekonomisk synpunkt mås- te det vara riktigt att eliminera den special- behandling, som drabbar elkraften, och i stäl- let medelst ändringar i den allmänna varu- skatten tillse, att de totala skatteintäkterna icke minskar.

Beträffande detaljutformningen föreligger det önskemålet, att den allmänna omsätt- ningsskatten skall fungera så generellt och lik- formigt som möjligt och undantagen begrän- sas till ett minimum. Ur den synpunkten ter sig reduktionen av byggnaders beskatt- ningsvärde till 60 procent otillfredsställande. Elkraften berörs indirekt därav på så sätt, att reduktionen gynnar hus med höga bygg— nadskostnader och låga underhålls- och bränslekostnader. Vattenfallsstyrelsen har förståelse också för de skäl, som föranlett för— slaget om nedräknat beskattningsvärde för byggnader men vill i varje fall förorda, att en mindre reduktion än den föreslagna över- väges. Försiktighet torde därjämte böra iakt- tagas ifråga om införande i förordningen av möjligheter för undantag och speciella be- räkningar av beskattningsvärde efter det att den allmänna omsättningsskatten trätt i funk- tion.

Principen att den indirekta beskattningen icke skall vara kostnadsbelastande för de skattskyldiga företagen får icke hindra, att särskilda avgifter uttages, när viss verksam- het drar med sig så kallade external costs, det vill säga kostnader eller olägenheter för det allmänna. Exempel kan utgöra såväl de regleringsavgifter, vilka fastställs medelst domstolsutslag i samband med tillstånd till sjöregleringar för kraftproduktionsändamål, som de av kostnader för vägväsendet moti- verade motorfordonsskatterna. Luftförore- ningarna på grund av bränsleanvändning kan vara av sådan omfattning, att de motiverar ett avgiftssystem.

Skatteberedningens utformning av mervär- desskatten är icke så fullständig, att alla möj- ligheter för felfunktioner och avvikelser från intentionerna eliminerats. Det allmänna öns-

kemålet är, att före 'en omläggning föreskrif- terna blir kompletterade för undvikande av sådana verkningar, i den mån det icke rör sig om bagateller. För några fall, som berör vattenfallsstyrelsens verksamhet men kanske har analogier på andra håll, redogöres i de följande styckena. Någon visshet om att alla dylika avvikelser blivit upptäckta nu i för- slagsstadiet föreligger icke.

En felfunktion, som synes vara aktuell när— mast för statliga verk, kommer att vållas av att kostnaderna för kost och logi i samband med anställd personals resor i tjänsten ökar till följd av att de inbegripas i den allmänna omsättningsskatten. Dessa kostnader ersätts medelst traktamenten, som torde komma att höjas efter skattens ikraftträdande. Något sätt att gottgöra respektive verk för den kost- nadsökning, som skatten på den vägen åstad- kommer, återfinnes icke i skatteförslaget.

Under en startperiod, då ett nytt företag skaffar sig produktionsutrustning men ännu icke har produkter att sälja, kan mervärdes- skatten bli besvärande om icke något åtgö- res. Vid flera tillfällen har det befunnits lämpligt, att vattenrättsägarna i en fall- sträcka går tillsammans och bildar ett aktie- bolag med uppgift att utbygga en gemensam kraftstation och därefter driva den. Ett så- dant bolag får icke några inkomster förrän byggnationen är avslutad och kraftstationen tagits i drift. Bolaget blir alltså belastat med mervärdesskatt under byggnadstiden, som uppgår till flera år, men har icke någon möj- lighet att under denna tid tillgodogöra sig motsvarande avdrag. Tillrättning bör helst ordnas så, att bolaget under byggnadstiden blir en sådan skattskyldig, som är berättigad till restitution. Att bolaget skulle i framtiden få tillgodogöra sig under byggnadstiden er- lagd mervärdesskatt genom avdrag från i samband med kraftförsäljningen erhållna skattemedel är olämpligt, då mervärdesskat- ten härvid blir en extra belastning för bola- get under en kapitalkrävande verksamhets- period och icke obetydliga ränteförluster kommer att uppstå.

En ytterligare anledning till att mervär- desskatten enligt den principiella upplägg- ningen delvis icke kommer att fungera enligt intentionerna är förekomsten av speciella be- talningsformer för prestationer och tjänster. För att på bästa sätt utnyttja vattentillgången inom ett flodområde för elkraftproduktion bildas vattenregleringsföreningar och vatten- regleringsföretag. Dessa företags uppgift är att uppföra och driva anläggningar för vatten- reglering samt att utföra härför erforderliga

undersökningar. Intressenterna i företagen är sådana kraftstationsägare, som driver kraft- stationer i flodområdet ifråga. Företagen för vattenreglering har icke några egentliga in- komster utan intressenterna tillskjuter för an- läggningsverksamheten och driften erforder- liga belopp med fördelning efter utnyttjad fallhöjd. Andelstalen för fördelningen ändras vid tillbyggnad av befintliga kraftstationer och när kraftstationer tillkommer eller ned- läggs, varefter anläggningskostnaderna omför- delas mellan intressenterna. Mervärdesskat- tens konstruktion kan medföra, att vattenreg- leringsföretagen blir betraktade som slutliga konsumenter, vilket icke överensstämmer med förslagets syfte. Det enklaste sättet att få till stånd en tillrättning härutinnan är, att det direkt utsäges i lagtexten eller på annat sätt, att vattenregleringsföretagen är sådana skatt- skyldiga, som har rätt att uppbära restitution för erlagd mervärdesskatt. En annan möjlighet skulle vara, att vattenregleringsföretagen uttog mervärdesskatt i samband med infordrandet av medel från intressenterna. Ett sådant för- farande medför emellertid så stora komplika- tioner med hänsyn till förenämnda omfördel- ning av anläggningskostnaderna mellan intres- senterna, att det icke bör komma ifråga. Nuvarande varuskatts införande åtföljdes av en övergångsbestämmelse, som beaktade hindren för uttagande av skatt vid leveran- ser enligt långtidskontrakt o. dyl. För såväl den första elskatten som energiskatten för elektrisk kraft behövdes icke dylik bestäm-

melse, därför att skattskyldigheten lades på konsumenterna och icke på elkraftleverantö- rerna, vilka fungerade och fungerar blott som uppbördsorgan. Den allmänna omsättnings- skatten enligt beredningens förslag kommer att medföra ändring härutinnan. Skattskyl- digheten blir placerad på elleverantörerna. Därför behövs en övergångsbestämmelse av angivet slag, vilket icke synes vara beaktat i betänkandets text och författningsförslag. Långtidskontrakt för elkraft är praxis inom engrosdistributionen och därjämte förekom- mer sådant som ersättningsleveranser med av domstol eller eljest för lång tid framåt fast- ställd betalning. Bestämmelsen bör innebära, att leverantörerna får rätt att uttaga skatt från konsumenterna trots förefintliga kon- trakt och domstolsutslag.

Under förutsättning att allmänna skatte- beredningens förslag genomföres generellt och att ovan anförda synpunkter beträffande praktiska detaljer beaktas, tillstyrker vatten- fallsstyrelsen införande av den allmänna om- sättningsskatten enligt de av beredningen an- givna riktlinjerna.

I handläggningen av detta ärende har, för- utom undertecknade, styrelseledamötema Lundberg, Jacobsson och Olson samt admi- nistrative direktören Sandberg deltagit. Stockholm den 12 november 1964.

Erik Grafström Nils Helleberg

Sjöfartsstyrelsen

Beträffande först skatteberedningens förslag rörande socialförsäkringens finansiering in- skränker sig Sjöfartsstyrelsen till att instäm- ma i beredningens uttalande (sid. 212), att arbetsgivaravgifterna för redarnas del bör reduceras i förhållande till de allmänna ar- betsgivaravgifterna, liksom hittills skett i frå- ga om avgifterna till sjöfolkets sjukförsäk- ring och försäkring för tilläggspension.

I vad härefter angår beredningens förslag om den direkta beskattningens utformning har Sjöfartsstyrelsen icke funnit anledning till uttalande i annan mån än att styrelsen vill framhålla, att skattetabellerna för sjömans- skatten måste omarbetas vid genomförande av förslaget, med hänsyn bland annat till den

reducering av den direkta beskattningen, som i förening med viss ökning av den indirekta beskattningen föreslagits, samt till det förhål- landet, att sjömännens folkpensionsavgifter, vilka för närvarande ingår i sjömansskatten, föreslagits bli överförda till redarnas arbets- givaravgifter. Härvid må erinras om att åt- skilliga av de sjömän, som har att erlägga sjömansskatt, har försörjningsplikt mot hem- mavarande anhöriga, för vilka den höjda omsättningsskatten måste innebära ökad skat- tebelastning.

Såvitt angår skatteberedningens förslag be- träffande den indirekta beskattningen vill Sjöfartsstyrelsen först framhålla, att vid valet mellan olika former för den indirekta beskatt-

ningen är ett system byggt på mervärde- skatteprincipen att föredraga ur konkurrens- främjande synpunkt. Detta gäller i princip även transportområdet.

Sjöfartsstyrelsen har inte funnit anledning till någon erinran i vad förslaget berör en- bart den utrikes sjöfartens förhållanden. Va- ru- och personbefordran till och från ut- ländsk destinationsort har i förslaget i skatte- tekniskt hänseende likställts med skattefri ex- port. Styrelsen vill i detta sammanhang fram- hålla önskvärdheten av att en samordning sker med andra länder beträffande skattefor- merna. Detta gäller i hög grad sjöfartsnä- ringen med dess internationella inriktning.

Beträffande förslagets betydelse för den in- rikes sjöfarten, varmed här åsyftas sjötrans- porter mellan svenska hamnar, i kustfart så- väl som i insjöfart, må följande anföras.

Av den nuvarande allmänna varuskattens utformning följer, framhåller skattebered- ningen (sid. 408), att alla transportföretag, resebyråer, speditörer och andra, som utför eller förmedlar utförande av transport- och resetjänster, är att anse som konsumenter vid förvärv av varor för verksamheten. Skatt träf- far således för närvarande nämnda företags anskaffningar av såväl omkostnads- som in- vesteringskaraktär, dock med undantag av fartyg och luftfartyg. Skatteberedningen för- ordar nu, att den nya mervärdebeskattningen skall omfatta — förutom ovan berörda an- skaffningar, fortfarande med nämnda undan- tag — också själva transportprestationerna och andra hithörande tjänsteprestationer. Härvid är dock att märka att, till skillnad från den nuvarande ordningen, ingående skatt på in- vesteringar och dylikt avses bli avdragsgill. I princip bör skatteplikten enligt beredningen omfatta alla slags yrkesmässiga tjänster som här i riket tillhandahållas med avseende på person- och godsbefordran såväl till lands medelst järnväg, motorfordon och annat tra— fikmedel som till sjöss och i luften. Med hän- syn till konkurrensförhållandena har bered- ningen icke ansett sig böra förorda några spe- ciella inskränkningar härvidlag.

Enligt nuvarande skattesystem gäller vi- dare enligt förordningen om allmän energi- skatt att i skattedeklaration må, i vad angår andra bränslen än bensin och motorsprit, gö- ras avdrag bl. a. för bränslen, som förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg. Sjöfar- ten är alltså fri från energiskatt för ifrågava- rande bränslen, bland vilka motorbrännoljan för skeppsfartens del har den största bety-

delsen. I det nu framlagda förslaget om mer- värdeskatt, vilken avses ersätta energiskatten, har emellertid icke anförts någon bestämmel- se som undantar fartygsbränslen från be- skattning, såvitt rör den inrikes sjöfarten. Den utrikes sjöfarten berörs icke av den föreslagna skatteändringen, enär försäljning av varor för bruk å fartyg i utrikes trafik enligt an- visningarna till omsättningsskatteförordning- en är att jämställa med export. För den in- rikes sjöfarten innebär förändringen en be- lastning.

Den befrielse från indirekt skatt, som sjö- farten såvitt rör investeringar i fartyg och förbrukning av bränsle hittills åtnjutit, torde för inrikessjöfartens del ha varit motiverad av de särskilda villkor, under vilka den ar- betar. Härtill kommer andra viktiga hänsyn, t. ex. allmänna beredskapssynpunkter. Det är av största vikt att inhemskt småtonnage i viss utsträckning finns att tillgå för transporter i beredskapssammanhang. Hänsyn torde även ha tagits till att utländskt tonnage, som i vissa fall konkurrerar med svenskt tonnage om de inrikes transporterna, icke erlägger nå- gon motsvarande skatt i Sverige.

Den föreslagna utformningen av mervär— deskatten, närmast med avseende på bränsle- och investeringsbeskattningen, innebär, att den förmån i konkurrenshänseende, som den inrikes sjöfarten hittills haft, försvinner. Här- till kommer att mervärdeskattens genomfö- rande utan tvivel för den inrikes sjöfarten skulle innebära en betydande belastning ur bl.a. administrativ synpunkt. Det torde dock gälla allmänt för verksamhet inom småföre- tag utan mera utvecklad och modern kon- torsorganisation, att omsättningsskatteförfa- randet utgör en faktor som är svår att be- mästra.

Vid bedömandet av skatteplikten för den inrikes sjöfarten bör vidare beaktas det för- hållandet, att sjöfartsnäringen i Sverige till övervägande del har en internationell inrikt- ning; inrikessjöfarten svarar endast för en ringa del av verksamheten. I den mån utri— kes och inrikes transportverksamhet är kom- binerad uppstår beskattningstekniska svårig— heter, bl.a. vid bestämning av beskattnings— värde och avdragsrätt. Risker föreligger för oformligheter och krångel i samband med tolkningen av bestämmelser och kontroll av bestämmelsernas efterlevnad. Enligt anvis- ningarna till 155 i beredningens förslag till förordning om allmän omsättningsskatt skall exempelvis i fall då gemensamt pris uttages

för försäljning eller annan prestation, som in- nefattar såväl skattepliktigt som icke skatte- pliktigt tillhandahållande, beskattningsvärdet bestämmas genom uppdelning av priset efter skälig grund. Hit torde på grund av bestäm- melserna i 185 2 mom. i nämnda författ- ningsförslag få föras det fall, att för en kom- binerad in- och utrikes resa inköpes förnöden- heter avsedda för kosthållet ombord eller för förbättrande av besättningens bostadsförhål- landen eller trivsel i övrigt, utan att förnöden- heterna kan räknas som tillbehör eller utrust- ning för själva fartyget. I sådant fall torde säljaren försiktigtvis komma att debitera skatt på köpet i dess helhet. Redaren—köparen äger sedermera i sin skattedeklaration göra avdrag för den ingående skatten till den del den avsett förnödenheter, som anses belöpa på transporten av exportgodset, men icke till den del, som anses belöpa på transporten av varor destinerade till svensk hamn. Att i dy- likt fall åstadkomma en skälig beräkning av beskattningsvärde och avdragsrätt måste in- nebära stora svårigheter. Samma sak torde gälla för det fall, att en resa från svensk hamn innefattar transport för en och samma befraktares räkning (t. ex. ett industriföretag med kunder såväl i Sverige som i övriga nor- diska länder) beträffande dels varor som skola levereras i annan svensk hamn, för vil- ket fall omsättningsskatt enligt författnings- förslaget skall erläggas, dels varor med ut- ländsk destinationsort, för vilket fall trans- porttjänsten, jämväl till den del den försig- går inom svenskt v,atten skall vara fri från omsättningsskatt. Vare sig redaren härvid uttager ett gemensamt belopp för hela trans- portprestationen eller verkställer en uppdel- ning av fraktersättningen på de olika varu- partierna, måste beskattningsmyndigheterna företaga en ömtålig skälighetsprövning och kontroll från fall till fall för fastställande av beskattningsvärde och avdragsrätt.

Med hänvisning till det ovan anförda fin- ner sjöfartsstyrelsen det angeläget, att den in- rikes sjöfarten — liksom det av skattebered- ningen föreslagits beträffande den utrikes sjö- farten och utrikes transportprestationer i all- mänhet — i samma omfattning som för när- varande blir fri från belastning av allmän omsättningsskatt.

I vad rör förslaget till förordning om all- män omsättningsskatt bör jämväl upptagas till diskussion, huruvida icke den i 9 5 2 mom. punkt 1 angivna, från allmänna varuskatte- förordningen övertagna storleksbegränsning- en för andra fartyg än fiskefartyg i fråga om

undantag från skatteplikt lämpligen bör er- sättas med en begränsning, byggande på far- tygens huvudändamål. Bakgrunden till att fartyg och luftfartyg undantagits från skatte- plikt är enligt beredningen (sid. 389 i be- tänkandet) främst den, att det icke framstår som tekniskt möjligt att upprätthålla en ge- nerellt verkande beskattning inom ett områ- de, som är i så hög grad internationellt in- riktat som sjöfarten och luftfarten. Begräns- ningen av skattefriheten för fartyg synes där- för lämpligen böra — vid sidan av begrep- pet fiskefartyg — anknytas till begreppet han- delsfartyg, varmed enligt förordningen den 12 juli 1936 angående befäl på svenska handels- fartyg m. m. förstås fartyg (båt, pråm), som utnyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål, som med handelssjöfarten äger gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- eller dykeri- företag.

I vad slutligen angår de framlagda för- slagens inverkan på Sjöfartsverkets egna skat- teförhållanden förutsätter Sjöfartsstyrelsen, under hänvisning till den i betänkandet (sid. 412) framförda motiveringen till beskatt- ningen av offentlig verksamhet och till de i förslaget till förordning om allmän omsätt- ningsskatt i detta avseende lämnade anvis- ningarna till 125 (sid. 653) att, såvitt rör sjöfartsverket, sådan icke yrkesmässig verk- samhet för tillgodoseende av egna behov, som åsyftas i anvisningarna, skall anses fö- religga ej endast i fråga om tjänstepresta- tion, som det enligt instruktionen för sjö- fartsverket åligger verket att utföra eller om- besörja i den allmänna sjöfartens intresse — såsom uppförande och drift av fyrar och an- dra anläggningar för nautisk vägledning, ut- övande av lotsnings- och sjöräddningstjänst, kontroll av nautiska instrument m.m. — utan även vid medverkan i ett eller annat avse- ende för tillgodoseende av kommunala be- hov — såsom byggande och underhåll av ham- nar, bryggor och farleder för kommuns räk- ning samt uthyrning av mudderverk och pon- tonkranar för sådant ändamål.

Under nu angivna förutsättningar torde skattskyldighet för Sjöfartsverkets del kom- ma att, förutom beträffande försäljning av sjökort och vissa publikationer och dylikt, kvarstå endast i vissa undantagsfall, huvud- sakligen avseende medverkan vid byggande och underhåll av fiske- och småbåtshamnar för fiskeriföreningars och båtklubbars räk- ning. Mot skattskyldighet i sistnämnda un- dantagsfall synes ej finnas anledning till an-

nan erinran än att skattläggningen ur kon- kurrenssynpunkt torde vara utan betydelse, med hänsyn till att ifrågavarande arbeten merendels sker med hjälp av särskilt bevilja- de bidrag av statsmedel, oftast till långt stör- re belopp än det vartill omsättningsskatten skulle uppgå och undantagslöst utan vinst— syfte; någon kumulativ skatteeffekt synes icke heller behöva befaras.

Till undanröjande av tveksamhet beträf- fande gränsdragningen mellan vad som skall anses utgöra yrkesmässig och icke yrkesmäs- sig statlig verksamhet synes möjligen böra övervägas att i omsättningsskatteförordning- en i stället för de nuvarande anvisningarna i saken införa föreskrift om att yrkesmässig offentlig verksamhet för statens del skall an- ses föreligga — förutom såvitt rör de affärs- drivande verken samt verksamhet i bolags—

form och liknande — allenast i fall då Kungl. Maj :t finner det påkallat med hänsyn till konkurrensförhållandena.

Vid avgörandet av detta ärende har — för- utom generaldirektören Widell — närvarit överdirektören Lasson, sjöfartsråden Linden- crona, Schaffer, Borg, Fagerholm och Si- monsson, tillförordnade sjöfartsrådet Hallen- gren, tjänsteförrättande sjöfartsråden Dellby och Inger-Britt Ericsson, tjänsteförrättande chefen för försvarskontoret Benjour samt så- som föredragande byrådirektören von Del- wig. Stockholm den 2 november 1964.

C. G. Widell

R. von Delwig B. Sandström

Luftfartsstyrelsen

Ur de synpunkter luftfartsstyrelsen har att företräda synes i princip intet vara att erinra mot den av utredningen föreslagna omför- delningen av den totala skattebördan mellan direkt och indirekt skatt. Helt allmänt må framhållas, att införandet av den föreslagna mervärdeskatten kommer att ogynnsamt på- verka underskottet å luftfartsfonden genom att utgifterna ökar utan motsvarande kom- pensation på inkomstsidan. Detta torde emel- lertid bliva aktuellt först vid en tidpunkt, då 1963 års luftfartsutredning kan beräknas ha framlagt förslag om framtida målsättning för luftfartsverkets ekonomi.

Luftfartsstyrelsen övergår härefter till be- handling av de kapitel i förslaget, som berör den civila luftfarten.

Utformningen av mervärdeskatten Den utökning av den indirekta beskatt- ningen, som den föreslagna mervärdeskatten kommer att medföra för transporttjänster i luften, har givit luftfartsstyrelsen anledning att bereda ett antal flygföretag tillfälle att yttra s1g 1 ämnet.

Scandinavian Airlines System (SAS)1 an- för, att starka sakliga skäl talar för att gods- transporter inrangeras under mervärdesyste- mets beskattningsområde. Däremot synes fiskala skäl ha fått vara avgörande för en utökning av beskattningen att även omfatta

passagerare. Inrikesresemarknaden är pris- känslig och den reella skattebelastningens proportionalitet mot biljettkostnaden torde starkt påverka valet av färdsätt. Konsortiet befarar en direkt utvecklingshämmande ver— kan för inrikesflyget vid en ytterligare utök- ning av färdkostnaden belastande statlig på- laga. SAS avstyrker sålunda mervärdeskatt på inrikes personbefordran.

Linjeflyg AB (LIN)2 framhåller i fråga om godsbefordran, att utredningens förslag om skattefrihet för brevbefordran bör utökas att omfatta även paket. Beträffande tidnings- frakten är denna av naturliga skäl mycket priskänslig och bolaget anser det angeläget att denna typ av godsbefordran undantages från skatteplikt. Företaget motsätter sig in- förande av mervärdeskatt å flygresor om icke den allmänna omsättningsskatten, pas- sagerar- och genomströmningsavgifter bort— tages och övriga flygplatsavgifter nedsättes.

Svensk Flygtjänst ABB, vars verksamhet hu- vudsakligen består av tjänster för de svenska och danska försvarsmakterna, framhåller, att den militära medelstilldelningen för dessa flygningar är knapp och att man från förvalt- ningshåll understrukit behovet av besparing-

1 Se 5. 445. 2 Se 5. 416. 3 Se 5. 477.

ar. Belastas bolagets verksamhet med en 13- procentig skatt måste bolaget inskränka sin verksamhet, varigenom personal måste fri- ställas. En sådan minskning av företagets or- ganisation skulle medföra allvarliga olägen- heter ur militär synpunkt. Bolaget avstyrker att dess verksamhet skattebelägges.

AB Lapplandsflygl som bland annat för statsverkets räkning handhar ambulans- och räddningsflygtjänsten i Norrbottens och Väs- terbottens län, framhåller att en ökning av flygpriserna med 13 procent sannolikt skulle medföra, att lönsamhetsgränsen passerades. Utredningens farhågor för rubbat konkur- rensförhållande, om lufttransporter undan- togs från skatteplikt, torde icke vara befo- gade då det gäller bruksflyget.

Den verksamhet, som firma jämtlands Acra2 bedriver skulle sannolikt icke kunna bestå, därest ytterligare kostnadsökningar till- kommer. Företaget anför vidare, att stora in- vesteringar nyligen ägt rum och att kvalifi- cerad personal heltidsanställts, varför en >>re- seskatt» skulle komma synnerligt olyckligt för företaget.

Aero AB/Nygeuerken och Löf-Eda Flyg- tjänst3 bedriver taxiflygverksamhet. Företa- gen framhåller, att taxitransporter i luften och till lands icke är jämförbara bland annat på grund av bristen på flygplatser med god service och moderna landningshjälpmedel, som gör att taxiflyget är hänvisat till ett rela- tivt fåtal målflygplatser, som icke alltid pas- sar beställarna. Företagen kräver bättre ser- vice vid existerande flygplatser och lägre flygplatsavgifter; under nuvarande förhållan- den avstyrkes mervärdeskatten.

Luftfartsstyrelsen får för egen del till en början ansluta sig till skatteberedningens uppfattning (sidan 389) att luftfartyg jämte reservdelar, fasta tillbehör och dylikt även i fortsättningen bör vara undantagna från va- ruskatt med hänsyn till de tekniska svårighe- ter, som föreligger att upprätthålla en gene- rellt verkande beskattning på detta område. Samma bör gälla beträffande sådan för luft- farten avsedd utrustning, som enligt 65 punkt 15 tulltaxeförordningen får införas tullfritt.

Ifråga om mervärdeskatten å lufttrans-

porttjänster finner luftfartsstyrelsen i likhet med beredningen att internationell lufttrans- port bör likställas med export och följakt- ligen i sin helhet befrias från mervärdeskatt. Därvid bör av politiska skäl även transport på delsträcka inom Sverige betraktas som en del av den internationella transporten och detta även om en mellanlandning med eller utan »stopover» skulle ske inom Sverige. Det synes böra närmare klarläggas vilka konse- kvenser tillämpningen av denna allmänna princip får på beskattningen av delprodukter, som ingår i den internationella transport- tjänsten, exempelvis underhåll och översyn av flygplan, ramptjänst på flygplatserna etc. (jämför SAS” yttrande).

Då det gäller inrikes transporttjänster och annan kommersiell flygverksamhet finner luftfartsstyrelsen det vara ur likställighets- synpunkt motiverat att mervärdeskatt utgår på driftskostnader och vinst. I de remissytt- randen, som avgivits till luftfartsstyrelsen, har genomgående starka betänkligheter anförts mot denna nya beskattningsform. Enligt sty- relsens mening bör man dock exempelvis ifråga om ambulans- och räddningstjänsten, målflygning och andra uppdrag för det all- männa få räkna med en motsvarande ök— ning av utgående ersättning till flygföreta— gen. Då det gäller allmänna transporttjäns- ter är det svårt att på detta stadium över- blicka det framtida konkurrensläget mellan olika transportföretag, men såvitt framgår av remissyttrandena har ej gjorts gällande att flygtransportema skulle komma i ett relativt sämre läge än yttransportmedlen. Luftfarts- styrelsen ser därför icke någon anledning att motsätta sig mervärdeskattens införande för rena inrikes transporter.

På grund av vad sålunda anförts får luft- fartsstyrelsen tillstyrka utredningens förslag om mervärdeskatt på den inrikes civila luft- farten. Stockholm den 3 november 1964.

Sven Sörenson S. Östlund

1 Se 5. 307. 2 Se 5. 361. 3 Se 5. 306 och 308.

Kammarrätten

Kammarrätten, som icke ansett sig böra ingå på en bedömning av den av skattebered- ningen verkställda avvägningen mellan olika skatte- och avgiftsformer, behandlar i det följande de tre särskilda huvudavsnitten var för sig.

Socialförsäkringens jinansiering

Finansieringen av socialförsäkringen kan så- som beredningen framhåller icke ses isolerad utan måste bedömas mot bakgrunden av sta- tens totala behov av skatter och avgifter. Ut- gifterna för socialförsäkringen har redan nu en sådan höjd att de såväl för samhället som för den enskilde utgör en betydelsefull fak- tor i ekonomiskt hänseende. Inom de när- maste åren kommer dessa förhållanden att än mer accentueras. Det hade därför varit önskvärt att finansieringen av hela social- försäkringen, det vill säga sjukförsäkringen, folkpensioneringen, försäkringen för tilläggs- pension, yrkesskadeförsäkringen och arbets- löshetsförsäkringen, kunnat tagas upp i ett sammanhang. Beredningen har emellertid be- gränsat sitt förslag till att endast omfatta finansieringen av folkpensioneringen såvitt avser de statliga kostnaderna samt sjuk- vårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning till ej förvärvsarbetande gifta kvinnor och med dem jämställda, den så kallade hemmafruförsäkringen. Dessa för- måner har betecknats som grundförmåner.

För närvarande finansieras folkpensione- ringen genom skatter och egenavgifter, sjuk- vårdsförsäkringen medelst skatter, egenav- gifter och arbetsgivaravgifter samt hemma- fruförsäkringen genom skatter och egenav- gifter. Av den totala kostnaden för social- försäkringens grundförmåner uppgår år 1964 skattefinansieringen till cirka 55 procent och avgiftsuttaget till ungefär 45 procent. På grund av de ökade utgifterna för folkpensio— neringen kommer skattefinansieringen av grundförmånerna att stiga i förhållande till avgiftsuttaget under de närmaste åren. En- ligt beredningen skulle år 1970 skattefinan- sieringen sålunda beräknas motsvara 66 pro-

cent av totalkostnaderna för grundförmå- nerna och avgiftsuttaget 34 procent.

I valet av huvudsaklig finansieringsform för grundförmånerna har beredningen över- vägt att helt slopa avgifterna och täcka kostnaderna genom skatter. Som skäl för en sådan ståndpunkt kan anföras att utgifterna för grundförmånerna till sin karaktär icke skiljer sig från andra sociala utgifter som sam- hället påtagit sig och som täckes med skatte- medel. Grundförmånerna utgår till alla med lika belopp och värde samt oberoende av förvärvsinkomst. Ur administrativ synpunkt torde skattevägen vara den enklaste formen för finansieringen av förmånerna.

Beredningen aWisar emellertid tanken på en total skattefinansiering. Med beaktande av de skäl som beredningen åberopat, finner sig kammarrätten icke böra framställa någon erinran häremot.

Beredningen föreslår att avgifterna för lön- tagarnas grundförmåner skall uttagas som arbetsgivaravgifter. Genom att samordna reg- lerna härom med reglerna om arbetsgivarav- gifter för tilläggspensioneringen har möjlig- gjorts, att avgiftsuttaget för såväl tilläggspen- sioneringen som grundförmånerna kan be— räknas på ett gemensamt löneunderlag samt med en enhetlig uttagsprocent. Detta synes medföra administrativa fördelar.

Tanken att i stället för arbetsgivaravgifter uttaga motsvarande belopp i form av egen- avgifter har beredningen avvisat. Vissa för- delar kan dock ur rättvisesynpunkt åberopas för ett sådant system. Man skulle sålunda er- hålla ett påtagligare samband mellan avgift och förmån. För den icke anställda arbets- kraften föreslår beredningen en egenavgift för att finansiera grundförmånerna. Påför- des en liknande avgift för anställda, skulle olikheterna i avgiftsuttag mellan anställda och icke anställda kunna elimineras eller i vart fall minska. Beredningen har emellertid utgått från att reglerna om arbetsgivarav- gifter vid tilläggspensioneringen i princip icke bör rubbas. Med den sålunda intagna ståndpunkten och med hänsyn till möjlig- heten att anknyta reglerna om grundförmå- nemas finansiering till tilläggspensionering- ens motsvarande regler finner kammarrät-

ten alternativet med arbetsgivaravgifter vara det ur administrativ och teknisk synpunkt bästa.

Finansieringen av sjukpenningförsäkringen har icke behandlats av beredningen. För att täcka utgifterna för denna försäkring skall alltjämt uttagas såväl egenavgifter som ar- betsgivaravgifter. De sistnämnda beräknas på ett löneunderlag som helt skiljer sig från av- giftsunderlaget för grundförmånerna. Vidare tillämpas en annan procentsats för avgiftsut- taget än beträffande grundförmånerna. Olik- heter av denna art torde försvåra tillämp- ningen av de föreslagna reglerna såväl för arbetsgivare som för debiteringsmyndigheter. Beredningen hade med andra ord kunnat nå längre i förenklingshänseende om man även löst sjukpenningförsäkringens finansiering på samma sätt som grundförmånemas. En de- finitiv källskatt för löntagare synes vidare un- der alla förhållanden kräva att sjukpenning- försäkringens finansiering omlägges. Ur rent teknisk synpunkt hade det enligt kammar- rättens mening varit konsekvent att även in- arbeta utgifterna för sjukpenningförsäkringen i de föreslagna arbetsgivaravgifterna. Riktig- heten av de skäl som motiverat att sjukpen- ningförsäkringen lämnats utanför beredning- ens förslag vill kammarrätten emellertid icke ifrågasätta.

För icke anställda inkomsttagare föreslår beredningen att en egenavgift skall uttagas, som i princip bör ha samma tyngd som den för anställda utgående arbetsgivaravgiften, varvid förutsättes att arbetsgivaravgiften kommer att övervältras på löntagarna. Egen- avgiften benämnes grundförsäkringsavgift.

Problemet hur man på lämpligaste sätt skall nå likformighet i avgiftsuttaget mellan å ena sidan löntagare och å andra sidan icke anställda inkomsttagare är onekligen kom- plicerat. Olika lösningar har också diskute- rats av beredningen. Till en början må emel— lertid uttalas, att kammarrätten delar be- redningens uppfattning att en inkomsttagares samtliga inkomster bör bidraga till utgifterna för grundförmånerna samt att den samman- räknade nettoinkomsten utgör ett praktiskt användbart mått på avgiftsunderlaget.

Det förhållandet att arbetsgivaravgiften beräknas på ett kollektivt löneunderlag, där den enskilda löneandelen i princip ingår med sitt bruttobelopp utan avdrag för omkostna- der, medan den individuellt beräknade sam- manräknade nettoinkomsten utgöres av för- värvskällornas nettointäkter, medför en viss olikhet i avgiftsbelastningen mellan löntagare

och icke löntagare. Eftersom denna skiljak- tighet icke synes kunna undvikas, torde emel- lertid någon invändning mot förslaget icke kunna göras i nämnda avseenden.

Som nämnts föreslår beredningen, att den sammanräknade nettoinkomsten regelmäs- sigt skall utgöra underlag för grundförsäk- ringsavgift. Från denna regel skulle emeller- tid göras ett undantag, nämligen då perio- diskt understöd ingår i den sammanräknade nettoinkomsten. För att understödet icke skall avgiftsbeläggas både hos givaren, vilken då understödet avdragits under rubriken all- männa avdrag icke får tillgodoräkna sig det- samma, och hos mottagaren, föreslår bered- ningen att mottagarens sammanräknade net- toinkomst skall minskas med däri ingående periodiskt understöd. Kammarrätten ställer sig tveksam till en bestämmelse av denna innebörd. Avdraget för periodiskt understöd har icke, som naturligast vore, ansetts böra tillgodoräknas givaren. Ett sådant avdrag kan nämligen inte minska avgiftsuttaget för an- ställda. Då man därför valt att reducera mot- tagarens sammanräknade nettoinkomst med understödet, kan emellertid i stället den si- tuationen uppkomma att ett periodiskt un- derstöd överhuvudtaget icke drabbas av av— gift. Utgår nämligen periodiskt understöd i förvärvskällan rörelse, jordbruk eller annan fastighet, utgör understödet omkostnad i för- värvskällan och kommer i följd härav inte med i den sammanräknade nettoinkomsten. Därest en bestämmelse av angiven innebörd anses böra bibehållas, torde syftet därmed bättre tillgodoses genom att det stadgas att periodiskt understöd, för vilket givaren er- hållit allmänt avdrag, icke skall medräknas i den sammanräknade nettoinkomsten.

Beträffande avgiftsuttaget för äkta makar uppkommer särskilda problem av betydelse. Arbetsgivaravgiften skall som nämnts utgå på alla lönedelar inom maximibeloppet för av- giftsuttag. Å andra sidan bygger förslaget på att avgiftsuttag skall äga rum allenast om inkomst föreligger. Detta betyder att om en- dast den ene av två äkta makar har inkomst, avgift uttages allenast av denne. Är båda ma- karna anställda, belastas varderas löneandel med arbetsgivaravgift. För makar med löne- inkomster kan således inträffa att — beroen- de på om båda har anställning eller endast den ene — avgiftsuttaget blir större i det förra fallet än i det senare, trots att sammanlagda inkomsten i båda fallen är lika stor och grundförmånerna desamma. I ett system med arbetsgivaravgifter beräknade på ett kollek-

tivt löneunderlag är man uppenbarligen hän- visad till att beräkna arbetsgivaravgift på ma- karnas inkomster var för sig. Med denna så kallade särberäkningsmetod uppkommer ofrånkomligen skiljaktigheter av ovan antydd art.

För makar med inkomster, på vilka grund- försäkringsavgift skall utgå, har beredningen övervägt om avgiften skall beräknas enligt den för anställda tillämpade särberäknings- metoden eller enligt en samberäkningsmetod, innebärande att avgiften beräknas på ma- karnas sammanlagda inkomster. Om man främst söker nå en likformig belastning mel- lan makar, för vilka skall erläggas arbetsgi— varavgifter, och makar, som skall erlägga grundförsäkringsavgifter, ger särberäknings- metoden det bästa resultatet. Har man å andra sidan till mål att skapa likformighet i avgiftsuttaget inom gruppen avgiftspliktiga, som har att erlägga grundförsäkringsavgift, är samberäkningsmetoden den bästa lösning- en.

I valet mellan dessa båda metoder har be- redningen stannat för samberäkningsmetoden. Av de skäl som beredningen åberopat synes särskild vikt böra läggas vid det förhållandet att grundförsäkringsavgiften beräknas indi- viduellt och debiteras på skattsedeln och er— lägges på samma vis som den avgiftspliktiges inkomstskatter. Den har således många lik- heter med en inkomstskatt. Förordar man ett bibehållande av sambeskattningsprincipen vid inkomstbeskattningen, vilket beredningen gjort, synes det inkonsekvent att tillämpa en särberäkningsmetod för grundförsäkringsav- gifterna. Vidare har framhållits att för vissa grupper inkomsttagare samberäkningsmeto- den under alla förhållanden är ofrånkomlig, nämligen när det gäller fall av så kallad faktisk sambeskattning. Kammarrätten finner det av beredningen förordade förslaget om samberäkning av avgiftsunderlaget för grund- försäkringsavgiftcr böra ges företräde fram- för en särberäkningsmetod.

Arbetsgivaravgifterna bör för arbetsgivar- ia i skattehänseende betraktas som omkost- nad i deras verksamhet av samma slag som övriga lönekostnader och vara avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Detta gäller redan för nu utgående arbetsgivaravgifter och det be- rättigade i ett sådant avdrag har icke heller ifrågasatts av beredningen.

Även den på debetsedel debiterade grund- försäkringsavgiften föreslås bli avdragsgill vid taxeringen. Till, den del avgiften avser folk- pension är avdragsrätten motiverad genom

att folkpensionen beskattas som inkomst. Rät— ten att avdraga sjukvårdsförsäkringsavgiften har inte samma principiella stöd, enär utgå- ende förmåner icke beskattas. Detta avsteg är emellertid dikterat av sociala skäl. Försla- get innebär icke någon förändring i de reg- ler som gällde intill 1964- års lagändring (SFS 1964:76) om upphävande av avdrags- rätten för folkpensionsavgifter. Kammarrät- ten tillstyrker förslaget i denna del.

Kontroll och debitering av arbetsgivarav- gifter till grundförmånerna avses skola ske i samma ordning som nu gäller för arbetsgi- varavgifter till tilläggspensioneringen. Sist- nämnda avgifter debiteras av riksförsäkrings- verket med ledning av arbetsgivaruppgifter. Riksdagens revisorer har i sin för år 1963 avgivna ämbetsberättelse funnit nuvarande möjligheter till kontroll av arbetsgivarupp- gifterna otillräckliga. Då arbetsgivaravgifter- na med hänsyn bl. a. till de nytillkomna avgifterna för grundförmånerna under de närmaste åren kommer att stiga kraftigt, sy- nes kraven på en effektiv kontroll göra sig än starkare gällande. Kammarrätten vill för sin del understryka vikten av att frågan om kontroll och debitering av arbetsgivaravgif- terna göres till föremål för ytterligare över- väganden.

Grundförsäkringsavgiften föreslås skola de- biteras av lokala skattemyndigheten och upp- bäras i samband med de allmänna skatterna. Kontrollen av dessa avgifter, som framför allt bör avse avgiftsunderlagets storlek, det vill säga den sammanräknade nettoinkoms- ten, synes få en fullt tillfredsställande lösning genom systemets anknytning till inkomsttaxe- ringen. I normalfallet torde icke heller de- biteringen av avgifterna vålla de lokala skat- temyndigheterna någon svårighet. Vissa pro- blem kan dock uppstå vid ändring av åsatta taxeringar efter besvär hos kammarrätten och regeringsrätten. Detta medför som regel en ändring av avgiftsunderlaget, den sam- manräknade nettoinkomsten, som i sin tur kräver omdebitering av avgiften. Beskatt- ningsdomstolarnas utslag sådana de för när- varande är utformade lämnar emellertid icke någon direkt upplysning om den samman- räknade nettoinkomstens storlek. Omräk- ningen av avgiftsunderlaget kan därför i här åsyftade fall bereda den lokala skattemyn— digheten visst merarbete till exempel genom att besvärsakten i skattemålet måste inford- ras.

Den direkta beskattningen

I fråga om den direkta beskattningen har beredningen icke föreslagit några mera om- fattande ändringar i för närvarande gällande bestämmelser.

De ändringar som föreslagits är i huvud- sak följande. De nuvarande ortsavdragen, som fått beteckningen grundavdrag, har fö- reslagits utgå med förhöjda belopp. Vidare har skatteskalorna för den statliga inkomst- skatten omkonstruerats såtillvida, att procent- satserna för de flesta inkomstlägena sänkts, mest i skalan för gifta men även något i ska- lan för ensamstående, varjämte skalorna an- passats så, att gränsen för tudelningsprinci- pens tillämpning höjts. Slutligen har ändrade regler för förvärvsavdrag föreslagits, innebä- rande att avdraget för förvärvsarbetande kvinna, som icke har hemmavarande min- derårigt barn, borttagits och att avdragen för övriga kategorier genomgående höjts.

Rörande de olika avsnitten i betänkandet får kammarrätten anföra följande.

Skattefritt minimum

Kammarrätten finner icke skäl till erinran mot de av beredningen föreslagna grundav- dragen av — efter successiv höjning under en mellanperiod — 3 000 kronor för ensamstå- ende och 6 000 kronor för gifta att gälla från och med 1971 års taxering. Däremot kan kammarrätten icke firma den skillnad i hän- syn, som tages till försörjningsbördan för barn i fullständigt äktenskap och till för- sörjningsbördan för barn, som vårdas av en- samstående förälder motiverad.

Progressionen i inkomstbeskattningen

De av beredningen föreslagna skatteskalor- na, som är avsedda att träda i allmän till- lämpning år 1970, är konstruerade under antagande av en med 2 procent årligen fort- löpande penningvärdeförsämring fram till år 1970. Penningvärdeförsämringen torde emel— lertid för närvarande överstiga nämnda pro- centtal. Kammarrätten får därför framhål- la, att därest en väsentlig avvikelse från den beräknade penningvärdeförsämringen före- ligger år 1970, en anpassning av de föreslag- na skalorna med hänsyn härtill kan bli nöd- vändig.

Beredningen har vid konstruktionen av skatteskalorna genomgående sänkt procent- satserna. En sådan sänkning synes ur flera

synpunkter angelägen. Med anledning av den diskussion som förts angående inkomstskat- tens arbetsmarknadspolitiska verkningar vill kammarrätten understryka, att enligt kam- marrättens mening en minskning av margi- nalskattesatserna är det enda rationella sät- tet att stimulera de gifta kvinnorna och de skattskyldiga i allmänhet till ökade arbets- insatser.

Avvägningen mellan gifta och ensam- stående

Sam- eller särbeskattning Den kritik, för vilken sambeskattningen i dess nuvarande form i allmänhet utsättes, torde framför allt rikta sig mot två olika verkningar av denna beskattning, nämligen dels den skatteskärpning, som i vissa inkomst- lägen inträder för makar efter äktenskapets ingående i jämförelse med den skatt, som åvilat dem såsom ogifta, dels ock den pro— centuellt sett höga beskattning, som för vissa grupper skattskyldiga drabbar hustrtms in- komst, jämförd med skatten för ensamståen- de person med samma inkomst.

Kammarrätten vill erinra om att i direk- tiven för beredningens arbete uttalats att vid skattebördans avvägning mellan olika skatte- former och mellan skilda kategorier skatte- betalare, liksom hittills, skatteförmågeprinci- pen borde vara avgörande.

I ett skattesystem, som bygger på princi- pen om skatt efter förmåga, synes naturligt — då familjen normalt är en ekonomisk enhet — att skatten för makar bestämmes på grundval av makarnas sammanlagda inkomst. Om man bortser från omständigheter som bör beaktas genom särskilda förvärvsavdrag, får familjens skatteförmåga anses vara densamma, vem som än har inkomsten, mannen eller hustrun eller bådadera. Så länge familjen bibehåller sin nuvarande karaktär av ekonomisk enhet, leder en Särbeskattning till resultat, som en- ligt kammarrättens mening icke är förenliga med skatteförmågeprincipen. Kammarrätten ansluter sig därför till beredningens förslag, att sambeskattning av makar bibehålles.

Emellertid synes det angeläget att undan- röja sambeskattningens nackdelar, främst den skatteskärpning som i vissa fall, då makars inkomster vid skatteberäkningen samman- lägges, genom progressionen uppkommer för makar i jämförelse med två ogifta med sam- ma inkomster. Sådan skärpning av skatten kan undvikas genom att grundavdrag och skatteskalor avpassas så, att sammanlagda

skatten för makar uppgår till samma belopp som sammanlagda skatten för två ogifta per- soner med tillhopa lika stor inkomst som ma- karna, den så kallade tudelningsprincipen. Enligt beredningens förslag höjes gränsen för tudelningsprincipens tillämpning å skatteska- lorna så att endast i inkomstlägen där den sammanlagda beskattningsbara inkomsten överstiger 40000 kronor en skatteskärpning kan inträda vid ingående av äktenskap. Kam- marrätten vill emellertid ifrågasätta om icke tudelningsprincipen borde helt genomföras. Den kvarstående begränsningen är ur skatte- förmågesynpunkt knappast motiverad, och fi- nansiellt torde den sakna större betydelse.

Vad härefter angår den andra av ovan an- givna invändningar mot sambeskattningen, nämligen att hustruns inkomst vid förvärvs- arbete skulle drabbas av procentuellt sett hög skatt i jämförelse med skatten för en ogift kvinna med samma inkomst, så grundar sig denna invändning enligt kammarrättens me- ning på en felsyn. För att få en rättvisande jämförelse skall skatten å hustruinkomsten icke jämföras med skatten på ogift kvinnas inkomst. Jämförelsen bör i stället göras mel- lan å ena sidan makarnas sammanlagda skatt och å andra sidan sammanlagda skatten för två ogifta personer med tillhopa samma in- komst som makarna. Kammarrätten utgår därvid från att skatteskalorna är grundade på tudelningsprincipen. Att gift kvinna drab- bas av familjens marginalskatt, då hon ut- träder på arbetsmarknaden, synes icke an- märkningsvärt utan överensstämmer med fa- miljens skatteförmåga. Kammarrätten vill understryka, att den som vill bereda gift kvinna skattelättnad vid utträdet på arbets- marknaden — genom förvärvsavdrag eller an- norledes — påfordrar en särskild förmån för familj, där hustrun förvärvsarbetar, både i förhållande till familj, där hustrun icke för- värvsarbetar, och i förhållande till samman- lagda skatten för två ensamstående med mot- svarande inkomster. Ett dylikt favoriserande i beskattningshänseende av förvärvsarbetande hustrus inkomst skulle måhända locka fler gifta kvinnor att taga förvärvsarbete än nu är fallet, men sådana arbetsmarknadspoli- tiska synpunkter kan enligt kammarrättens me- ning icke motivera åtgärder, som innebär av- vikelse från skatteförmågeprincipen i mera betydande utsträckning.

Frågan om särbeskattning i vissa fall Om såsom kammarrätten ovan ifrågasatt tudelningsprincipen genomföres utan be-

gränsning, blir frågan om frivillig Särbeskatt- ning icke aktuell.

Då enligt beredningens förslag tudelnings- principens tillämpning är begränsad, har ifrågasatts införande av frivillig Särbeskatt- ning. Kammarrätten kan icke tillstyrka en så- dan anordning. De komplikationer som vid en Särbeskattning skulle uppkomma både för de skattskyldiga och för taxeringsmyndighe- terna har ingående belysts av 1957 års sam- beskattningsrevision i dess betänkande om familjebeskattningen (SOU 1959: 13 sid. 48— 54). Det är enligt kammarrättens mening knappast möjligt att bemästra dessa kompli— kationer ens med mycket detaljerade bestäm- melser, beroende bland annat på svårighe- ten att hindra makar att fördela familjens inkomster mellan sig på för dem lämpligt sätt i syfte att vinna skattelättnader.

A vvägningen av skatteskalorna Därest, som kammarrätten ovan ifrågasatt, tudelningsprincipen genomfördes utan be- gränsning, skulle jämväl den fördelen vinnas, att till grund för skatteberäkningen skulle kunna läggas en för både gifta och ensam— stående gemensam skattetabell. Tillväga- gångssättet vid skatteberäkningen för makar bleve då följande. Makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomster tudelas först. Där- efter avläses i skattetabellen skattebeloppet för den sålunda framkomna hälftendelen, varpå detta skattebelopp multipliceras med två. Den summa, som då framkommer, ut- gör makarnas gemensamma skatt vilken, i likhet med vad för närvarande gäller, upp- delas å makarna i förhållande till deras be- skattningsbara inkomster. Användandet av en gemensam skattetabell synes kunna med- föra den fördelen, att de skattskyldiga lättare skulle uppfatta, att någon skillnad i skatte- trycket för gifta och ensamstående — såsom måhända de skilda skatteskalorna synes ge vid handen — icke föreligger vid tillämpning av tudelningsprincipen.

Mångdelningssystemet

Kammarrätten kan icke helt instämma i beredningens uppfattning beträffande de svå- righeter, som skulle uppkomma vid beräk- ning av skatten för en familj i förhållande till antalet konsumtionsenheter i familjen. Resultatet behöver icke nödvändigtvis inne- bära opåkallade skattesänkningar för barn- familjer i högre inkomstlägen. En sådan ten-

dens torde kunna elimineras exempelvis ge- nom lämplig avpassning av progressionen för skatteuttaget å de å barnen belöpande enhe- terna av inkomsten.

Kammarrätten kan i detta sammanhang självfallet icke redovisa ett fullständigt för- slag till skatteberäkning enligt mångdelnings- systemet, men vill ändock giva till känna, att skatteberäkning enligt ett på lämpligt sätt anordnat mångdelningssystem synes vara den metod för skattens bestämmande, som skulle ge största möjliga rättvisa olika skattskyldiga emellan, både mellan ensamstående och fa- miljer samt mellan familjer med olika antal familjemedlemmar.

Avvägningen inom kategorin gifta med hän- syn till om hustrun har förvärvsarbete eller ej

Förvärvsavdrag

Kammarrätten instämmer i beredningens förslag, att förvärvsavdrag icke bör ifråga- komma, då minderårigt barn icke finnes. Det torde icke föreligga någon sådan skillnad be— träffande skatteförmågan mellan gifta och ensamstående respektive mellan kvinna och man vid lika inkomster, att särskilt avdrag är påkallat för en förvärvsarbetande gift kvinna som inte har vård om barn. Om två för- värvsarbetande personer ingår äktenskap, minskas icke därigenom deras skatteförmåga. Någon anledning föreligger då icke att ge kvinnan i fråga ett särskilt förvärvsavdrag. Utifrån denna bedömning kan ej heller fin— nas skäl att ge förvärvsavdrag till gift kvin- na, som under pågående äktenskap börjar förvärvsarbeta. Det nuvarande förvärvsav- draget å 300 kronor till gift kvinna utan barn torde ha tillkommit delvis i syfte att mot- verka den negativa sambeskattningseffekt, som enligt tidigare tillämpade skatteskalor stundom uppkom för makar.

Förvärvsavdrag för gift kvinna med hem- mavarande minderårigt barn är motiverat av den merkostnad för barnets vård, som upp- kommer då modern utför förvärvsarbete. Kammarrätten finner, i vad avser avdrag för gift kvinna med inkomst av arbete eller av rörelse, den av beredningen föreslagna be- räkningsgrunden — 25 procent av inkomsten och en övre gräns för avdraget av 4 000 kro- nor — innefatta en skälig avvägning. Däremot kan kammarrätten icke förorda, att ett mi— nimiavdrag av 1000 kronor införes. En så ringa arbetsinsats, som motsvarar 1000 kro-

nor, torde knappast medföra några ökade kostnader för barnets vård och i vart fall icke större ökning än som täckes av ett belopp, motsvarande 25 procent av inkomsten.

För den händelse arbetsmarknadspolitiska synpunkter skulle åberopas såsom stöd för minimiavdrag på sätt beredningen föreslagit av 1000 kronor, vill kammarrätten anföra, att den arbetsmarknadspolitiska effekten av ett sådant avdrag icke synes särskilt gynnsam. Avdraget skulle väl endast stimulera till ett inkomstförvärv av upp till 1 000 kronor, men för inkomster mellan 1 000 och 4 000 kronor sakna sådan verkan.

Vad angår gift kvinna med egen inkomst av jordbruksfastighet kan hon måhända i un- dantagsfall genom sitt förvärvsarbete åsam— kas kostnader för barns vård av samma om- fattning som kvinnor med inkomst av eget arbete eller rörelse. Merendels torde emel- lertid dylika kostnader av väsentlig betydelse icke uppstå, då hon i regel har sitt förvärvs- arbete nära hemmet. Det finns därför ur kostnadssynpunkt icke skäl att medge så stort avdrag som beredningen föreslagit eller be- lopp motsvarande arbetsinkomsten upp till 1000 kronor. Härtill kommer att det knap- past är möjligt för taxeringsmyndighetema att bedöma värdet av hennes arbetsinsats i förvärvskällan. Kammarrätten anser, att an- ledning saknas att ändra den nuvarande ord— ningen, enligt vilken utan mera ingående prövning utgår ett avdrag av 300 kronor.

Samma skäl, som ovan anförts mot höj- ning av förvärvsavdraget för gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet, talar även mot höjning av nuvarande avdrag av 300 kronor för gift man med inkomst av jordbruksfas- tighet eller rörelse, där hustrun utför ar- bete i jordbruket eller rörelsen.

Avvägning inom kategorin gifta med hän— syn till om barn finns eller ej Barnaudrag vid beskattningen Enligt för närvarande gällande regler ta- ges vid beskattningen icke -någon hänsyn till de normala barnförsörjningskostnaderna. (Förvärvsavdraget avser endast att kompen- sera de av moderns förvärvsarbete föran- ledda särskilda kostnaderna.) I stället utgår barnbidrag vilka är avsedda att betraktas så- som negativ skatt d.v.s. avdrag från debi- terad skatt. Även om barnbidragen höjes en— ligt beredningens förslag kan de emellertid giva nödig skattekompensation för den på

grund av barnförsörjningen nedsatta skatte- förmågan endast i låga inkomstlägen. I hög- re inkomstlägen, där de flesta familjer är att finna, är därför icke barnförsörjare gynnade på barnförsörjarnas bekostnad. Genom infö- rande av barnavdrag skulle en bättre horison- tell rättvisa kunna åstadkommas. Det är där- för att beklaga att beredningen icke ansett sig kunna föreslå införande av sådana av- drag.

Ofullständiga familjer

Beredningen har under hänvisning till att frågan om beskattningen av ensamstående barnförsörjare nyligen prövats av riksdagen icke funnit anledning att aktualisera någon ändring härutinnan.

Kammarrätten har inledningsvis framhål- lit att det extra grundavdraget å 3 000 kronor för ofullständiga familjer icke kan anses mo- tiverat ur skatteförmågesynpunkt. Bortsett härifrån finner kammarrätten detta avdrag i alltför hög grad bryta mot de principer som i övrigt fastslagits i fråga om kostnaden för barn. I överensstämmelse med dessa prin- ciper borde, i den mån barnkostnader för barn, vars vård handhaves av ensamstående förälder, blir högre än för barn i fullständigt äktenskap, detta regleras genom att barnbi- draget i dessa fall fastställes till motsvaran- de högre belopp. Invändningar kan också göras mot att skatten för ensamstående med barn beräknas enligt den skatteskala som gäl- ler för makar d.v.s. för två personer och deras sammanlagda inkomster. Det må även beaktas att dessa förmåner knappast kommer att bli äktenskapsfrämjande, eftersom det blir en väsentlig höjning av skatten om en ogift med ortsavdrag å 6000 kronor gifter sig. Då kommer nämligen ett avdrag ä 3 000 kronor eller — om vederbörande gifter sig med annan ensamstående med barn — å 6 000 kronor att falla bort samtidigt som progres- sionen i hans beskattning ökar.

Kammarrätten vill även något belysa, att en viss disproportion uppkommer i skattebe- lastningen mellan den av ensamstående för- äldrar, som har barnet i sin vård, och den som har att utgiva underhåll för barnet. Be- redningens förslag innebär, att vårdnadsha— varen dels tillgodoföres, utöver grundavdrag för egen del av 3000 kronor, ett grundav- drag för barnet av likaledes 3000 kronor, dels får förvärvsavdrag, som vid inkomst av eget arbete eller av rörelse kan uppgå till 4 000 kronor, dels — utan att inkomsten först

sammanlägges med annan familjemedlems inkomst — får skatten beräknad enligt den lägre, för gifta avpassade skatteskalan. Där- till kommer att det bidrag, som vårdnads- havaren erhåller för barnet från den icke vårdnadshavande av föräldrarna, utgör skat- tefri inkomst samt att det statliga barnbi- draget, vilket i sin helhet tillfaller vårdnads- havaren, likaledes utgör icke skattepliktig in- komst. Det kan icke bestridas, att den av föräldrarna, som har vårdnaden om barnet, på så sätt erhåller synnerligen omfattande förmåner i beskattningshänseende. Den icke vårdnadshavande av föräldrarna får däremot såsom enda förmån vid taxeringen avdrag för utgivet underhållsbidrag enligt 4655 2 mom. 4) kommunalskattelagen och 45 1 mom. statsskatteförordningen med högst 1 000 kro- nor, oavsett om underhåll utgått för ett eller flera barn och oavsett underhållets storlek per barn och totalt. Något förvärvsavdrag tillkommer icke sådan förälder och hans skatt beräknas enligt den för ensamstående gäl- lande skatteskalan.

Det synes kunna ifrågasättas, om den ovan återgivna fördelningen av skattetrycket mel- lan vårdnadshavande och icke vårdnadsha- vande ensamstående föräldrar är skälig. Som jämförelse kan nämnas, att enligt dansk rätt underhållsskyldig för barn äger göra avdrag för utgivet underhåll, medan vårdnadshava- ren är skattskyldig för detsamma. En sådan ordning synes innebära större rättvisa och skulle måhända kunna införas jämväl i Sve— rige.

Den indirekta beskattningen

Den av beredningen gjorda avvägningen av det totala skattetrycket innebär en väsentlig omfördelning från direkt till indirekt skatt. Enligt beredningens förslag beräknas den in- direkta beskattningen år 1970 lämna 2,5 mil- jarder kronor mer än vad som skulle utgå enligt nuvarande system med särskilda punkt- skatter och allmän varuskatt. Det är vidare underförstått, att den indirekta beskattning- en skall vara så ordnad, att den utan större svårigheter kan möjliggöra en ytterligare övergång från direkt till indirekt skatt.

Det hade från vissa synpunkter varit en fördel, om man för att möta dessa stegrade skattekrav på den indirekta beskattningens område hade kunnat tänka sig en utbyggnad av punktskattesystemet. Punktbeskattningen drager icke några extra kostnader för upp-

börden och kräver icke några kompensationer åt vissa grupper i samhället. Det torde emel- lertid vara uteslutet att den vägen uppnå de betydande skatteintäkter, som erfordras för att täcka det bortfall i direkta skatter som har föreslagits. Punktbeskattningen uppfyller ej heller de krav på den indirekta beskatt- ningen som beredningen uppställt, nämligen att den icke skall inverka på näringslivets struktur och ej heller försämra vårt närings- livs konkurrenskraft på världsmarknaden. I likhet med skatteberedningen har kammar— rätten därför funnit, att det ökade skatte- uttaget på den indirekta beskattningens om- råde icke torde kunna ske på annat sätt än medelst en generellt verkande indirekt skatt.

Under sina överväganden om hur den in- direkta beskattningen lämpligast bör ordnas har beredningen haft att välja mellan ett bi- behållande av den nuvarande allmänna va— ruskatten, som uttages i ett led (detaljhan- deln), och en flerledsskatt av antingen så kallad kaskadtyp eller av typen mervärde- skatt. Beredningen har för sin del föresla- git införandet av en mervärdeskatt.

Av de skäl som beredningen redovisat sy- nes det framgå, att införandet av en kaskad- skatt skulle få så ogynnsamma verkningar på vårt näringslivs struktur, att ett införande av en indirekt skatt av denna typ knappast kan komma ifråga. Vissa ledamöter av be- redningen har i detta sammanhang väckt frågan om fortsatt utredning angående en övergång från nettovinstbeskattning till brut— tovinstbeskattning vid företagens beskattning. Beredningens majoritet har dock avvisat det- ta förslag. Kammarrätten anser sig icke med ledning av det framlagda materialet kunna bedöma, huruvida det finns fog för några ytterligare undersökningar på detta område. Frågeställningen synes emellertid vara utan intresse i detta sammanhang. Några konkreta förslag om bruttovinstbeskattningens närma- re utformning har icke framförts. Ett infö— rande av den föreslagna mervärdeskatten torde för övrigt icke innebära något hinder för eventuella ändringar av detta slag inom företagsbeskattningen.

Beredningen har vid sin jämförelse mellan den nuvarande allmänna varuskatten och den föreslagna mervärdeskatten understrukit de brister, som konstaterats hos varuskatten, liksom dess sämre avkastningsförmåga. En jämförelse mellan dessa två skatteformer sy- nes dock icke bli fullt rättvisande, om man icke tänker sig varuskatten utvidgad till sam- ma konsumtionsområden, som föreslagits be-

träffande mervärdeskatten, och ändrad i de hänseenden, där den i avgörande punkter visat sig behäftad med tekniska brister och verkat snedvridande på vårt näringslivs struk- tur. Man skulle sålunda t. ex. kunna tänka sig den allmänna varuskatten utsträckt till att omfatta även transporttjänster för att icke skattens storlek skulle bli beroende av om säljaren själv transporterar varan till köparen eller för detta ändamål anlitar ett fristående transportföretag o.s.v. Det måste nämligen kraftigt understrykas, att den allmänna varu- skatten har obestridliga fördelar framför mer- värdeskatten på det uppbördstekniska områ- det. Framför allt blir antalet skattskyldiga betydligt mindre och skatteredovisningen vä- sentligt enklare. En förbättrad allmän varu- skatt skulle ej heller ställa några ökade krav på taxeringsorganisationen. Mervärdeskatten åter fordrar för sin tillämpning, att skatten uttages i samtliga led i produktions- och distributionskedjan. De skattskyldigas antal blir följaktligen mycket stort, vilket innebär stora olägenheter från såväl administrativ som kostnadsmässig synpunkt. Särskilt be- tänkligt framstår det, att beskattningen av jordbruket och skogsbruket vid mervärde- skatten icke ansetts kunna bibehållas vid nu- varande enkla former utan kräver ett full- ständigt redovisningsförfarande av samtliga jordbrukare. Det förhållandevis komplicera— de systemet med särskilda avdrag för erlagd skatt, det omfattande restitutionsförfarandet och skyldigheten att å varje faktura företa- gare emellan uträkna och göra anteckning om skattebeloppet gör, att mervärdeskatten kommer att bli mycket mer komplicerad och tungarbetad såväl för taxeringsorganisa- tionen som — icke minst — för de skattskyl- diga.

Det synes emellertid icke tekniskt eller praktiskt möjligt att genom ändringar i va- ruskatteförordningen upphäva denna skatts kumulativa verkningar. Det synes också vara förenat med betydande svårigheter att från skatteplikten undantaga näringslivets investe— ringar, även om man begränsar sig till sådana av större omfattning. Ett dylikt undantagan- de skulle för övrigt medföra ett högst bety- dande skattebortfall, som måste kompenseras med ett höjt skatteuttag. Kammarrätten fö- reställer sig att en sådan höjning måste bli så avsevärd, att den skulle äventyra varu- skattens effektiva uppbörd. Det förefaller uppenbart, att en flerledsskatt icke inbjuder till samma undandragande av skatt som en ettledsskatt, där hela skatteuttaget är kon-

centrerat till ett och samma led i produk- tions- och distributionskedjan. En flerleds- skatt har jämväl en väsentligt högre grad av elasticitet ifråga om skattesatsens storlek.

Om man därför på den indirekta beskatt- ningen ställer kraven, att den skall ge möjlig- het till högt skatteuttag, icke ha några ku- mulativa verkningar samt icke verka hind- rande för vår export, så är uppenbarligen mervärdeskatten trots sina administrativa och kostnadsmässiga nackdelar en lämpligare skatteform än en reformerad allmän varu- skatt.

Den starka ökningen av antalet skattskyl- diga, som skulle bli följden av mervärde— skattens införande, och denna skatts mera svårkontrollerade och komplicerade natur måste göra en väsentlig utbyggnad av varu- skatteavdelningarna å länsstyrelserna ofrån- komlig. Beredningen har emellertid icke verkställt några beräkningar av personalbe- hovet och kostnaderna därför. Även för kam- marrätten, som fungerar som besvärsinstans, måste ökade arbetsuppgifter bli följden av mervärdeskattens införande. Det kan anmär- kas, att målen angående den allmänna varu- skatten under senare tid visat en stigande tendens, särskilt vad beträffar mål av mer invecklad beskaffenhet. Antagligen samman- hänger detta med en ökad kontroll- och re- visionsverksamhet. En omläggning till mer- värdeskatt kommer självfallet att ställa än större krav på kammarrättens organisation och medföra behov av personalförstärk- ningar.

Bexkattningsområa'et

Även om mervärdeskatten i flera hänse- enden företer avvikelser från den allmänna varuskatten, är det dock i grund och botten fråga om samma slags beskattning; båda skat- teformema avser att drabba konsumtionen inom riket. Vad som tekniskt skiljer dem åt är egentligen endast den uppdelade betal- ningsskyldigheten eller skatteuppbörden och den därmed förenade rätten till avdrag för ingående d. v. s. erlagd skatt för gjorda inköp med mera.

Beskattningsområdet vid mervärdeskatten kommer att bli väsentligt mer omfattande än vid varuskatten, vilket medför ett ökat antal skattskyldiga. Möjligheterna att härvidlag nå fram till ett enklare system torde emellertid vara förhållandevis små, om man vill upp- rätthålla kravet på neutralitet vid beskatt- ningen och undvika kumulativa verkningar

av skatten. Alltför många undantag från skat- teplikt på beskattningsområdet medför up- penbara risker för snedvridningar i konsum- tionsvalet och skapar betydande svårigheter vid tillämpningen och kontrollen.

En förutsättning för att skatteformen skall kunna fungera i enlighet med de uppdragna riktlinjerna är följaktligen att beskattningen göres så generell som möjligt. Enligt förslaget kommer jämväl i stort sett hela varuområ- det att inordnas under beskattningen. Där- emot har en ej ringa del av tjänsteprestatio- nerna av ena eller andra skälet lämnats utanför. Att en relativt stor del av tjänste- området ställts utanför beskattningen med- för självfallet vissa tillämpnings- och kon- trollsvårigheter samt torde även skapa risker för snedvridningar i olika hänseenden. Hur pass omfattande dessa olägenheter kan tänkas bli, ställer det sig emellertid svårt att nu be- döma.

Enligt förslaget är samtliga varor skatte- pliktiga till mervärdeskatt utom vissa spe- ciella i författningen uppräknade varuslag, som skall vara helt skattefria. Det anges ock- så i anvisningarna, att gas, vatten och elektri- citet skall anses som varor i förordningens mening. Av denna skrivning att döma torde närmast den slutsatsen kunna dragas, att andra nyttigheter och kraftkällor än de nu nämnda skulle falla utanför beskattningsom— rådet. Som exempel på sådana nyttigheter kan nämnas atomenergi och fjärrvärme. Hu- ruvida beredningen avsett en sådan begräns- ning av skatteplikten framgår ej av motiven. En viss tvekan kan därför råda på den punk- ten och medföra onödiga tvistigheter och rättsförluster.

Med hänsyn till den höga skattesats, som föreslagits och vilken väntas komma att stiga än mer i samband med kommande refor- mer på den direkta beskattningens område, framstår det som ytterst angeläget, att reg- lerna om skatteplikten blir så klart och en- tydigt formulerade i lagstiftningen som möjligt, så att den enskilde företagaren icke behöver hysa någon som helst tvekan om beskattningens omfattning. En felaktig be- dömning härvidlag kan på grund av skattens storlek få ödesdigra konsekvenser för hans ekonomi. Kammarrätten vill sålunda ifråga- sätta, om icke lagstiftningen i detta hänse- ende bör utformas så, att däri uttömmande anges vilka varor och nyttigheter, som skall vara undantagna från beskattningen, medan i övrigt full skatteplikt skall råda. Några större olägenheter synes icke vara förenade

härmed, eftersom Kungl. Maj:t enligt för- slaget tillagts befogenhet att i fall av behov förordna om undantag från den eljest gene- rella skatteplikten.

Samma lagstiftningsteknik bör om möjligt tillämpas även på tjänsteområdet. Bland an- nat skulle därmed vinnas, att reglerna om bevisbördans fördelning i fråga om skatte- plikt för varor och tjänster blir enhetliga.

I stället har beredningen gruppvis angivit vilka tjänster, som skall inordnas under be- skattningen, men i vissa fall tillfogat, att skat- teplikt skall gälla jämväl för verksamhet, som är att betrakta som jämförlig med de sär- skilt angivna slagen av tjänsteprestationer. I ett fall, det gäller annonser, har det före- skrivits, att skatteplikt ej föreligger. En om- systematisering av bestämmelsen på sätt kam- marrätten ifrågasätter skulle otvivelaktigt un- derlätta tillämpningen av densamma. I vart fall synes det kunna innebära en förbättring, om anvisningarna kompletterades med exem- pel på de tjänster, som enligt vad beredning- en funnit, otvetydigt bör lämnas utanför be- skattningen.

Som ovan nämnts har beskattningsregler- na utformats så, att skatteplikten blir i stort sett fullständig på varuområdet. De undan- tag, som nu gäller enligt varuskatteförord- ningen, har i viss utsträckning överförts till förordningen om mervärdeskatt, men en stark begränsning har dock skett. Detta anser kam- marrätten komma att underlätta tillämp- ningen av förordningen. I huvudsak avser undantagsbestämmelserna läkemedel, som säljs mot recept eller på sjukhus, krigsma- teriel för statens behov, fiskefartyg, större fartyg och luftfartyg samt konstnärers för- säljning av egna verk. Någon erinran kan i och för sig ej göras mot dessa undantag, som betingats av speciella skäl, även om de kan tänkas medföra ett ökat antal restitutions- fall. Vissa tolkningsspörsmål kan ävenledes uppkomma, t. ex. vad som skall förstås med uttrycket fiskefartyg.

Ifråga om tidningar och vissa andra publi- kationer, som är skattefria enligt gällande varuskatteförordning, föreslår beredningens majoritet, att skattefriheten skall slopas. Främst synes detta motiveras av tekniska skäl och med hänsyn till det omfattande beskatt- ningsunderlag, som eljest skulle lämnas utan— för. En minoritet av fem ledamöter anser, att den nuvarande skattefriheten av samma skäl som förut bör bestå, medan en ledamot före- slår, att beskattningen skall omfatta allenast tidningspapperet. Kammarrätten vill fram-

hålla, att skattetekniska skäl talar för ett val mellan alternativen full beskattning och full skattefrihet. Varje slag av partiell beskatt- ning torde stöta på alltför stora tekniska hin- der och onödigtvis komplicera lagstiftningen. Ett undantagande från skatteplikten skulle självfallet underlätta den nyhetsinformation, som sker genom tidningspressen, ävensom den offentliga debatten. Samma skäl synes dock kunna åberopas om än med varierande styrka för andra former av information och debatt. Omläggningen från varuskatt till mer- värdeskatt har i hög grad motiverats med att man vill skapa ökade resurser nu och fram- deles för att kunna genomföra angelägna sänkningar och ändringar i den direkta be- skattningen. Denna synpunkt synes kammar- rätten vara ett utomordentligt starkt motiv för att låta konsumtionen av tidningar och tidskrifter vara med och dela bördan av den ökade indirekta beskattningen. Stor hänsyn måste härvidlag tas till att denna konsum- tion representerar ett mycket'stort skatteun- derlag. I detta sammanhang har anmärkts, att en särskild utredning har tillsatts för att undersöka tidningspressens ekonomiska förut- sättningar med mera. Vare sig tidningspres- sen undantages från beskattningen eller ej, anser kammarrätten det icke ha förebragts tillräckliga skäl för att som beredningen fö- reslagit lämna annonser och annonsverksam- heten utanför beskattningsområdet. Ett dylikt undantagande torde uppenbart komma att medföra gränsdragnings- och fördelningspro- blem. Ett inordnande av annonsverksamheten under beskattningens ram synes vidare öka möjligheterna till avlastning av ingående skatt, vilket skulle kunna minska frekvensen av restitutionsfall.

Beträffande tjänsteområdet kommer en- ligt beredningens förslag som nämnts en re- lativt stor del därav att lämnas utanför be- skattningen. Skatteplikten bör självfallet icke onödigtvis utsträckas till områden, som icke tillför staten någon reell skatteökning eller där en kostnadsökning av sociala eller andra skäl skulle te sig obillig för den enskilde. Å andra sidan bör undantagen begränsas så, att icke några problem i onödan uppstår vid tillämpningen. Det kan jämväl anses som ett icke ringa värde i sig, om det på så sätt göres klart för var och en, att denna beskatt- ningsform till sin natur och för åstadkom- mande av ett rättvist skatteutfall måste vara generell. Verksamheten på vissa områden synes emellertid genom lagstiftning eller av andra skäl vara sådan, att det icke ställer sig

praktiskt möjligt att upprätthålla kravet på en generell beskattning. Kammarrätten har därför icke några erinringar emot, att skatte- frihet blir rådande ifråga om verksamheter, som avser sjukvård och liknande, under- visning och utbildning, samt beträffande ad- vokat-, bank- och försäkringsverksamhet.

Till det skattefria området har beredning- en hänfört jämväl nöjesverksamheten. Den speciella nöjesskatten avvecklades helt ge- nom beslut av 1963 års riksdag och redan dessförinnan hade ett flertal inskränkningar gjorts i denna beskattningsform, betingade av såväl kulturella och ideella som praktiska och ekonomiska skäl. Detta har utgjort den främsta anledningen till att denna verksam- het icke ansetts ånyo böra läggas under be- skattning. Det rör sig dock härvidlag om ett renodlat konsumtionsområde, och en myc- ket stor del av verksamheten behärskas av företag med uteslutande kommersiell inrikt- ning. Det kan knappast anföras några skäl för att låta nöjesverksamheten förbli skatte- fri. Att nöjesskatten helt avvecklades år 1963 torde i mycket stor utsträckning ha berott på att författningen till följd av de successiva ändringarna däri blivit i hög grad irrationell och förorsakade avsevärda svårigheter i till- lämpningen. Ett inlemmande av denna verk- samhet skulle medföra undanröjande av de fördelningsproblem, som eljest kan befaras för restaurangföretag och liknande som jäm- väl anordnar nöjesuppträdanden. I den mån biograf- och filmverksamheten samt de kul- turella organisationerna skulle behöva fort- satt ekonomiskt stöd, torde detta lämpligen kunna lämnas i annan och mer rationell ord- ning än i form av en generell skattefrihet, som även kommer rent kommersiella företag tillgodo.

Beredningen föreslår, att beskattningen ut- sträckes till att omfatta jämväl resor och transporter. Kammarrätten har för sin del icke något att erinra häremot. Icke enbart därför att man därigenom vid försäljning av varor som måste transporteras till köparen uppnår en likartad beskattning, oavsett om transportkostnaden får anses inkalkylerad i priset eller ej. Man erhåller jämväl en lik- artad och jämn beskattning av den konsum- tion som ligger i den privata resandeström- men inom riket. Beträffande resor till och från utlandet har beredningen föreslagit skat- tefrihet även för den del av resorna, som sker inom riket. Dylika resor har sålunda lik- ställts med export. Det synes emellertid icke vara rimligt att i detta fall göra något undan-

tag från regeln om skatteplikt för inrikes re- sor. Beredningens förslag kommer sannolikt att ge anledning till missbruk.

Ifråga om byggnadsområdet föreslår be- redningen generell skatteplikt beträffande uppförande av byggnader och markanlägg- ningar ävensom olika slag av tjänstepresta- tioner med avseende därå. I konsekvens här- med införes skatteplikt för byggnader, som byggnadsföretag uppför i och för försäljning. I likhet med beredningen anser kammarrät- ten det av tekniska och praktiska skäl där- emot icke lämpligt att införa någon beskatt- ning i denna form för privata försäljningar av fastighet och mark.

Enligt nuvarande regler sker beskattning— en å byggnadsområdet allenast beträffande materialkostnaderna, men däremot ej be- träffande lönekostnader. En full beskattning i enlighet med beredningens förslag skulle alltså medföra en ökning av skattebelastning- en på byggnadsverksamheten, vilket icke an- setts motiverat ur bostadssociala och bostads- politiska synpunkter. Beredningen har därför föreslagit en begränsning av skatteeffekten på så sätt, att beskattningsvärdet skall redu- ceras till 60 procent av de nedlagda kostna- derna, vilket enligt vissa beräkningar skulle ungefär motsvara materialvärdet, varigenom den nuvarande beskattningseffekten i stort sett skulle kunna bibehållas. Det är givetvis svårt att bedöma, om detta är en tillräckligt rättvisande schablonregel och om den bör tilllämpas överlag samt vilka konsekvenser den kan tänkas få ur konkurrenssynpunkt. Till dessa spörsmål återkommer kammar- rätten i samband med behandlingen av frå- gan om beskattningsvärdets bestämmande.

jordbruket och skogsbruket Enligt gällande förordning om allmän varu- skatt föreligger skattskyldighet för jordbruka- re allenast ifråga om egna naturauttag av produkter och för försäljning av jordbruks- produkter till konsument. Det blir således som regel fråga om en mycket ringa skatte- pliktig omsättning, vilket medfört att jord- brukare icke behöver erlägga varuskatten pre- liminärt under beskattningsåret. Denna be- skattningsform har såvitt kammarrätten kun- nat bedöma varit synnerligen enkel i tillämp- ningen och ej vållat vare sig de skattskyldiga eller beskattningsmyndigheterna nämnvärda olägenheter. Antalet besvärsmål på detta område är obetydligt. I likhet med bered- ningen anser kammarrätten därför, att det

skulle varit till väsentlig fördel, om över- gången till mervärdebeskattningen kunnat ske utan någon ändring härvidlag, så att jordbruksnäringen kunnat lämnas utanför det fullständiga och löpande redovisningsförfa- randet. Den nya skatteformen kommer med all sannolikhet att medföra större tillämp- ningssvårigheter och mer arbete för jordbru- kets utövare än för de i handel och industri verksamma. De senare torde för övrigt i stor utsträckning ha tillgång till särskild kontors- personal för dylika arbetsuppgifter.

Såsom beredningen funnit torde det icke vara praktiskt möjligt att genom införande av en generell rätt till skattefria inköp eller dylikt tillfullo eliminera skattens verkningar på jordbrukets produkter för att på så sätt hålla jordbruket formellt utanför beskatt- ningen. Kammarrätten anser också i likhet med beredningen, att ett särskilt restitutions- förfarande för att eliminera den ingående skattebelastningen för jordbruket skulle bli alltför omfattande för att vara en framkom- lig väg att lösa svårigheterna med jordbru- kets beskattning. Med hänsyn till det stora antal skattskyldiga, det här rör sig om, med ofta mycket enkla och ofullständiga anteck- ningar om sin verksamhet anser kammarrät- ten ändock, att det bör göras ytterligare un- dersökningar och överväganden på detta om- råde, innan jordbruks- och skogsbruksnäring- en definitivt inordnas i beskattningen utöver vad nu gäller enligt varuskatteförordningen. Om det från handelspolitiska eller andra synpunkter icke är nödvändigt att fullständigt eliminera den ingående skattens verkningar, skulle det kunna övervägas, att inköp av så- dana maskiner, inventarier och andra råva- ror, som enbart kan utnyttjas inom jordbru- ket, gjordes skattefria. Skatten på rena för- brukningsartiklar med mera torde knappast vara av den storlek att man behöver räkna med nämnvärda kumulativa skatteeffekter på livsmedelsvaror och annat, som erhålles från jordbruket.

Berkattningsuärdet

I varuskattehänseende gäller, att skatten ut- går på vederlaget, skattens belopp däri in- räknat. Den allmänna varuskatten blir där- igenom lätt att redovisa, då den kan uträk- nas med ledning av omsättningssiffrorna för varje period. Beredningen har föreslagit den ändringen, att mervärdeskatten skall debite- ras å vederlaget exklusive skattens belopp. Gentemot denna ändring finns icke någon

erinran att göra. Detaljhandeln har möjlighet och rätt att reducera fram den influtna skat- ten med ledning av omsättningssiffrorna, och vid transaktioner företagare emellan, som kräver en öppen notering av skattebeloppet, är det givetvis lättare att verkställa skatteut- räkningen på enbart det avtalade vederlaget.

Inom ett beskattningsområde gäller ett un- dantag från regeln om vederlaget såsom be- skattningsunderlag, nämligen beträffande byggnadsarbeten och liknande. Ett skatteut- tag å de totala byggnadskostnaderna skulle medföra en ökning av skattebelastningen på bostadsbyggandet i förhållande till vad nu gäller, vilket beredningen icke ansett försvar— ligt från bostadssociala och bostadspolitiska synpunkter. Enligt beredningens förslag skall därför beskattningsvärdet reduceras till 60 procent av de totala byggnadskostnaderna, vilket enligt gjorda beräkningar skulle mot- svara det genomsnittliga värdet av det ma- terial som kommer till användning. Att be- redningen icke föreslagit att skatten skall ut— räknas å det verkliga materialvärdet sam- manhänger med, att det av konkurrensskäl icke ansetts möjligt att avfordra byggnads- företagaren exakta uppgifter om värdet av utnyttjat material. Om detta verkligen utgör ett tillräckligt skäl för att avstå från en exakt och rättvis taxering undandrager sig kam- marrättens bedömande. Det är emellertid klart, att en schablonregel av detta slag ut- gör ett alltför grovt instrument för åstad- kommande av en någorlunda jämn beskatt- ning på ett så heterogent område som det här är fråga om. Beträffande flertalet un- derhållsarbeten torde den leda till en uppen- bart för hög beskattning, medan den för and— ra byggnadsföretag kan tänkas bli för låg. Då reparations- och underhållsarbeten i stor utsträckning ombesörjes av mindre företa- gare, som själva utför arbetet och icke torde ha någon anledning att vägra öppen redo- visning för sina materialkostnader, kan ifrå- gasättas om det icke bör införas en rätt för vederbörande att verkställa skattedebitering på den verkliga materialkostnaden. Den giv- na schablonregeln torde dessutom kunna ge utrymme för skatteundandragande och sned- vridningar i olika hänseenden och torde där- jämte kunna onödigtvis öka antalet restitu- tionsfall.

I fråga om byggmästares försäljning av byggnad gäller som ovan nämnts, att mer- värdeskatt skall utgå, därest byggnaden ut- gör lagertillgång i rörelsen. Om byggmästa- ren icke avyttrar fastigheten utan i stället

uttager den ur rörelsen för bostadsändamål eller liknande, inträder skatteplikt i samband med uttaget. Beskattningsvärdet skall enligt huvudstadgandet i 155 1 mom. c) utgöra ett belopp motsvarande 60 procent av veder- laget respektive byggnadens saluvärde. Det vanliga vid fastighetsförsäljningar är, att för- säljningen omfattar såväl byggnad som mark. Avyttring av mark är emellertid skattefri. I sådant fall skall enligt sjunde stycket av an- visningarna till nämnda paragraf beskatt- ningsvärdet bestämmas genom uppdelning av priset efter skälig grund. I sista stycket av anvisningarna stadgas vidare, att vid dylik försäljning byggnadsvärdet, varav beskatt- ningsvärdet utgör 60 procent, skall fastställas med ledning av bokförda kostnader och skä- liga pålägg. Om så ej kan ske, må byggna- dens värde upptagas till skillnaden mellan det totala vederlaget för fastigheten och den häremot svarande inköpskostnaden. — Såvitt av motiven framgår har det icke varit bered- ningens avsikt att härvidlag åstadkomma en beskattning utöver vad som föreslagits be- träffande byggnadsområdet i övrigt, d.v.s. beskattningen skall av bostadssociala skäl bi- behållas vid nuvarande nivå och sålunda av- se det mervärde i form av materialkostnader, som nedlagts å byggnaden i olika led. De föreslagna lagbestämmelserna synes dock ej ge ett alldeles otvetydigt uttryck åt denna princip och de torde därför i vissa hänseen- den böra förtydligas. Ett icke ovanligt fall är, att en byggmästare inköper en redan be- byggd, äldre bostadsfastighet och efter en omfattande renovering ånyo avyttrar den- samma eller uttager den ur rörelsen för bo- stadsändamål. Om fastigheten förvärvats från en privatperson, bör givetvis inköps- kostnaden för byggnaden avräknas från för- säljningspriset respektive saluvärdet eller de bokförda kostnaderna för byggnaden. Om inköpet skett från en annan byggmästare, synes man kunna räkna med en ingående skattebelastning, som komplicerar skatteut- räkningen. Även i andra hänseenden synes lagstiftningen icke lämna tillräckliga besked. Det kan sålunda diskuteras, huruvida ned- lagda kostnader för arbeten å tomten skall tagas till beskattning i samband med försälj- ningen eller uttaget av fastigheten ur rörel- sen. Enligt kammarrättens mening skulle tillämpningen av hithörande regler väsentligt underlättas, om det i anvisningarna intoges exempel på hur beskattningsvärdet skall ut- räknas i olika tänkbara fall.

Enligt nu gällande regler får i efterhand

utgivna rabatter med mera avräknas från den till allmän varuskatt skattepliktiga om- sättningen. Denna regel har överförts till att gälla jämväl vid mervärdeskatten ifråga om rabatter, som lämnats till konsumenter, men däremot ej vad gäller rabatter företagare emellan. Säljaren har i detta fall redovisat ett mot den senare rabatten svarande för högt skattebelopp, medan köparen tillgodogjort sig ett motsvarande för högt skatteavdrag. Eftersom de på grund av rabatteringen be- tingade korrigeringarna skulle uppväga var- andra, om man ser transaktionen från stats- verkets synpunkt, har beredningen ansett det onödigt att belasta förfarandet med sådana justeringar, vilka skulle medföra betydande svårigheter från kontrollsynpunkt. Bered- ningens förslag kan möjligen motiveras ut- ifrån den uppfattningen, att den ursprungli- gen debiterade skatten är att betrakta som något helt fristående från det avtalade ve- derlaget. Säljaren kan jämväl tänkas i sin tur få viss kompensation därigenom, att han väl som regel åtnjuter rabatter av sina leve- rantörer. Den föreslagna regeln innebär dock, att säljaren får en mot rabatten svarande för hög beskattning, som ej kan försvaras med att köparen påföres en motsvarande lägre skatt.

Avdragsrätten, faktureringsskyldigheten och restitutionsförfamndet

Det utmärkande för mervärdeskatten är att skatten erläggs av samtliga led i produk- tions- och distributionskedjan, dock på sådant sätt att någon dubbelbeskattning av varor och tjänster i princip ej sker. Detta möjlig- göres genom ett avräkningsförfarande, var- igenom företagaren från erhållna skattebelopp äger rätt att avdraga den skatt han själv er- lagt å gjorda inköp och inlevererar skillnaden till statsverket. Förutsättningen för att detta förfarande skall kunna fungera är givetvis, att skattebeloppen noteras å fakturor eller andra upprättade handlingar rörande köp och för- säljning, så att företagaren kan styrka sina uppgifter. En dylik uppgiftsskyldighet har jämväl föreskrivits av beredningen beträffan- de transaktioner företagare emellan. Denna faktureringsplikt behöver måhända ej betyda något nämnvärt merarbete inom branscher, där försäljningen är koncentrerad till ett få- tal större poster eller där en välutbildad kon- torsorganisation finns till hands, men kom- mer givetvis att för många andra företag innebära en belastning.

Detaljhandeln och därmed likställda skall även efter omläggningen till mervärdeskatt ha möjlighet att redovisa skatt på samma sätt som nu och har därför undantagits från fak- tureringsplikt. Detta bör givetvis gälla vid försäljning till konsumenter men ej vid skat- tepliktig leverans eller motsvarande till an— nan skattskyldig för dennes rörelse eller jord- bruk. Beredningen har jämväl i motiven an- givit, att undantaget från reglerna om öppen debitering eller fakturering i sista beskatt- ningsledet icke bör gälla i fråga om sådana leveranser. Detta har dock ej kommit till ut- tryck i den föreslagna lagtexten.

Avräkningsförfarandet har dessvärre icke kunnat göras generellt, i det att vissa be- gränsningar måst göras av konkurrenshänsyn med mera. Sålunda äger den skattskyldige icke avräkna erlagd skatt, som belöper på kost och logi åt personal, tjänstebostäder och andra anordningar för personalen, anställdas förmåner av fri bil etc. Då här är fråga om förmåner, som ofta vållar tvister mellan de skattskyldiga och myndigheterna, torde man få räkna med svårigheter vid tillämpningen och kontrollen. Särskilt torde detta bli fallet inom jordbruksnäringen, där alltjämt natu- rahushållningen är ett viktigt inslag, jord- brukspersonalen deltager i förekommande byggnadsarbeten och virke till sådana arbe- ten ofta uttages ur egen skog. En till synes ringa beskattningsfråga, som dock har stor ekonomisk räckvidd, är hur skatteavdrag skall beräknas för personbil som från år till år i varierande omfattning användes såväl i rörelse eller jordbruk som för eget eller an- ställdas privata bruk.

Om en näringsidkares skatt å gjorda inköp med mera överstiger vad som influtit i skat- temedel vid försäljning, är han berättigad att omedelbart erhålla restitution från stats- verket av skillnadsbeloppet. Eftersom expor- ten är skattefri samt fartyg och andra varor icke är skattebelagda, måste man räkna med, att ett icke ringa antal näringsgrenar saknar tillräckliga utgående skattemedel att avdraga den ingående skatten från och därför regel- bundet måste söka restitution av skatt. Lika- så inom branscher med stora säsongvaria- tioner i försäljningen samt då investeringar företagits i större omfattning. Detta restitu- tionsförfarande blir säkerligen arbetskrävan- de för myndigheterna och utgör otvivelaktigt en belastning på systemet, som det är ange- läget att minska. Beredningen har i detta syfte föreslagit en gräns på 500 kronor i över- skjutande preliminär skatt för att restitution

skall få ske. Det är självfallet vanskligt att på förhand bedöma, vilken effekt förslaget kommer att få. Under nu rådande förhållan- den synes det föreslagna gränsbeloppet vara tilltaget i underkant. Intresset av att minska myndigheternas arbetsbörda, som framför allt i begynnelseskedet kan förmodas bli stor, måste dock vägas mot de skattskyldigas be- rättigade krav på att deras likviditet icke onödigtvis betungas. En lösning vore att från början utgå från ett högre belopp, förslagsvis 1 000 kronor, för att sedan erfarenheter vun- nits på området sänka gränsen om så anses erforderligt.

Beskattnings— och besuärsförfamndet

Eftersom mervärdeskatten icke är någon i egentlig mening ny skatt utan kan betraktas som en utbyggd allmän varuskatt, har det varit möjligt för beredningen att utan änd- ringar överföra de formella bestämmelserna rörande varuskatten till den föreslagna för- ordningen om mervärdeskatt. Kammarrättens erfarenheter av dessa bestämmelser har varit i stort sett goda. Endast i två hänseenden vill kammarrätten ifrågasätta, om icke juste- ringar är motiverade.

Enligt 32% i gällande förordning om all- män varuskatt skall taxeringsförordningens bestämmelser om besvär gälla även vid be- svär över taxering till allmän varuskatt, dock med det undantaget att någon fullföljdsbe- gränsning för talan hos Kungl. Maj:t icke skall gälla i varuskattemål. Denna föreskrift har vållat viss tvekan i tillämpningen och kan icke anses motiverad i sådana mål, där varuskattetaxeringen är en ren följdverkan av den inkomstuppskattning som skett vid in- komsttaxeringen. I sådana fall bör enligt kammarrättens mening rätten att föra besvär i fråga om allmän omsättningsskatt följa sam- ma regler, som gäller rätten att föra besvär i inkomsttaxeringsmålet. Om den skattskyldige sålunda icke utan prövningstillstånd kan få sin talan rörande inkomsttaxeringen prövad hos Kungl. Maj :t, synes detsamma böra gälla jämväl ifråga om varuskattetaxeringen.

En särskild grupp av ärenden som kam- marrätten har att taga befattning med en- ligt varuskatteförordningen rör besvär över länsstyrelses beslut ifråga om anstånd med inbetalning av allmän varuskatt. Sådant an- stånd kan medgivas antingen på grund av att den skattskyldiges betalningsförmåga blivit nedsatt eller i anledning av att han anfört besvär över varuskattetaxeringen. Bestäm-

melserna har samma innehåll som motsva- rande bestämmelser i uppbördsförordningen, som dock ej medger någon talerätt mot läns- styrelses beslut. Denna skillnad mellan varu- skatteförordningen och uppbördsförordningen har motiverats med att länsstyrelse, som en- ligt uppbördsförordningen har att pröva be- slut i dylika ärenden fattade av lokal skatte- myndighet, är första instans i uppbördsfrågor rörande allmän varuskatt. Det kan diskuteras om detta utgör tillräckligt skäl för en olik- formig behandling av dessa mål. I varje fall synes fullföljdsrätten till kammarrätten sakna praktisk betydelse i den grupp av anstånds- mål, där den skattskyldige till stöd för sin talan åberopar att varuskattetaxeringen över- klagats. I sådana mål kan kammarrätten lika litet som länsstyrelse medge anstånd med skattebetalningen, om taxeringsintendenten avstyrkt framställningen. I den andra grup- pen av anståndsmål, som grundas på nedsatt betalningsförmåga, torde det oftast vara fråga om skattskyldiga som önskar anstånd med be- talningen icke bara av varuskatten utan jäm- väl av inkomstskatt. Den olikartade hand- läggningen av dessa mål måste framstå som skäligen omotiverad.

I detta sammanhang önskar kammarrätten även beröra den föreslagna utformningen av bestämmelserna rörande riksskattenämnden. Enligt 72 % gällande varuskatteförordning äger riksskattenämnden meddela bindande förklaring huruvida viss vara eller varugrupp är skattepliktig enligt förordningen. I 67 5 av förslaget har rätten att meddela bindande förklaring om skatteplikt utvidgats till att av- se >>viss vara eller varugrupp, viss byggnad eller viss tjänsteprestation», och häremot sy- nes intet vara att invända. Men därutöver har genom sista punkten av första stycket riksskattenämnden tillagts en till synes oin- skränkt befogenhet att meddela bindande för- klaringar i frågor om förordningens tillämp- ning.

Vad sålunda föreslagits torde innebära ett markant avsteg från de principer som tidi- gare tillämpats i fråga om rätt att meddela bindande förklaringar. På beskattningens om- råde har tidigare sådan rätt tillagts — för- utom riksskattenämnden — centrala omsätt- ningsskattenämnden och centrala uppbörds- nämnden. I alla dessa fall har noggrant an- givits de speciella frågor som kunnat bli fö- remål för bindande förklaring. Det synes lig- ga i öppen dag att så bör ske även i fort- sättningen. En oinskränkt rätt för vederbö- rande nämnd att meddela bindande förkla-

ringar medför uppenbarligen risk för att frå- gor som hör under rättskipningen kommer att undandragas beskattningsdomstolarnas prövning till förfång för de skattskyldigas be- rättigade intressen. För så vitt avsikten skulle vara att tillägga riksskattenämnden befogen- het att utfärda generella anvisningar av bin- dande karaktär, kan kammarrätten icke till- styrka en sådan anordning. Behov härav kan nämligen icke anses föreligga, då av riks— skattenämnden hittills utfärdade anvisningar rörande skatteförfattningarnas tillämpning får anses ha mycket väl fyllt sin uppgift, trots att de inte haft bindande karaktär.

Enligt kammarrättens mening bör sista punkten av 67 5 första stycket utgå.

Författningstexten

Enligt 9å 3 mom. äger Kungl. Maj:t för- ordna om undantag från skatteplikt beträf- fande särskilda varor eller varugrupper. Det- samma gäller enligt 115 2 mom. för viss tjänsteprestation. Då fråga i detta samman- hang kan uppkomma om befrielse icke alle- nast från skatt vid försäljning av varan med mera utan även från ingående skattebelast- ning å densamma, synes Kungl. Maj:t jäm- väl böra äga rätt att i samband med förord— nande om dylikt undantag föreskriva huru- vida näringsidkare, som försäljer varan ifrå- ga, ändock skall anses vara skattskyldig enligt förordningen med avseende å sådan försälj- ning (jfr 125 1 mom. tredje stycket).

165 2 mom. innehåller föreskrift om hur den skattepliktiga omsättningen skall beräk- nas enligt den s. k. avtrappningsregeln. Stad- gandet synes något oklart. Förslagsvis bör denna regel uttryckas så, att den skatteplik- tiga omsättningen skall upptagas till belopp motsvarande en och en halv gånger skillna- den mellan den eljest skattepliktiga omsätt- ningen och 8 000 kronor.

I 27 5 synes i andra raden av första stycket ordet »slutliga» ha uteglömts framför ordet »omsättningsskatten».

Om den skattskyldige ej inom viss tid er- hållit underrättelse om avvikelse från dekla- ration, äger han enligt 33% åtnjuta extra- ordinär besvärsrätt hos prövningsnämnden in- till utgången av året efter taxeringsåret eller, om för honom utfärdats debetsedel å kvar- stående omsättningsskatt och han icke erhål- lit nämnda debetsedel under taxeringsåret, inom ett år efter det han erhållit sådan de- betsedel. Kammarrätten ifrågasätter, om icke bestämmelsen bör kompletteras med en fö-

reskrift om besvärstidens beräkning i sådant fall, då överskjutande slutlig omsättningsskatt uppkommit på grund av taxeringen.

77 & gällande förordning om allmän varu- skatt stadgar bötesstraff för den, som upp- såtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldigheten att sörja för och bevara räken- skaper och annat deklarationsunderlag med mera. Detta stadgande har utan att någon motivering lämnats härför uteslutits i mot- svarande paragraf eller 725 i förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt.

Bilaga till kammarrätten: yttrande 1964 den 27 oktober

Närvarande:

Tjänsteförrättande presidenten, kammarrätts- rådet och divisionsordföranden von Unge

Kammarrättsrådet och divisionsordföranden Bodin

Kammarrättsrådet och divisionsordföranden

Av bifogade protokollsutdrag framgår vil- ka ledamöter som deltagit i handläggningen av detta ärende ävensom den särskilda me- ning som därvid uttalats.

Ärendet har i skilda delar föredragits av kammarrättsrådet Norén, tillförordnade kam- marrättsrådet Lundberg och tillförordnade assessorn Lindquist. Stockholm den 27 okto- ber 1964.

0. v. Unge Sten Högberg

S. D. Företogs till slutlig handläggning Statsrådets och Chefens för Finansdeparte- mentet remiss den 12 juni 1964 av Allmän- na skatteberedningens betänkande med för- slag till nytt skattesystem (SOU 1964:25) och beslöts yttrande; se registraturet.

Kammarrättsrådet Bodin, med vilken till- förordnade kammarrättsrådet Jonason, kam-

Björklund _. , , _ Kammarrättsrådet och divisionsordföranden marrattsradena Noren OCh. BleSWSt samt Psilander kammarrattsradet Lindquist instamde, ytt- Kammarrättsrådet och divisionsordföranden rade beträffande fragan om bamavdrag Vld Lindquist beskattningen: Kammarrättsrådet Sivertsson På av beredningen anförda skäl ställer jag ” Tideström mig i likhet med beredningen awisande till ,, Blomqvist tanken att införa bamavdrag och anser i ” Fredelius stället höjda barnbidrag böra förordas. ,, Norén ,, Ohlsson . _ ,, Lindström In fldem' Tillförordnade kammarrättsrådet Jonason Sten Högberg » ,, Lundberg Generaltullstyrelsen (yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen) Allmänt ka de administrativa olägenheter som ofta äro

Förslaget innebär på nämnda område att tyngdpunkten mer än tidigare lägges på en skatt av generell natur och att vissa av de nuvarande punktskatterna avskaffas. Enligt styrelsens uppfattning får en sådan omlägg- ning anses riktig. Förutom de skäl som bered- ningen anfört för slopande av ifrågavarande punktskatter vill styrelsen särskilt understry-

förenade med tillämpningen av sådana skat- ter. I detta hänseende må särskilt erinras om de svårigheter beträffande varuklassificering- en som i betydande utsträckning gjort sig gäl- lande i fråga om vissa av de punktskatter som nu föreslås slopade. Ävenledes ha de al- ternativa reglerna för beskattningsvärdets be— räknande i fråga om särskild varuskatt och försäljningsskatt inneburit avsevärda skatte—

tekniska olägenheter. Styrelsen biträder följ- aktligen den principiella omläggning av den indirekta beskattningen som beredningens förslag enligt vad ovan anförts innebär. Vissa förslag om ytterligare avveckling av punkt- skatter komma att framläggas i det följande.

Den generella indirekta beskattningens utformning (kap. 9)

Beredningen diskuterar särskilt tre former av generell indirekt beskattning, nämligen en de- taljhandelsskatt av den nuvarande allmänna varuskattens typ, en flerledsskatt av kaskad— typ samt en flerledsskatt av typ mervärde- skatt.

Vid valet mellan dessa skattetyper liksom vid utformningen av den valda skattetypen har beredningen fäst stort avseende vid skat- tens inverkan på konkurrensförhållandena gentemot utlandet, och den synes mer eller mindre ha tagit för givet att det svenska nä- ringslivets konkurrenskraft skulle vara bero- ende av att skatten icke belastar exporten (men väl importen). I princip torde detta icke vara nödvändigt. Avgörande för kon- kurrenskraften gentemot utlandet är hur lan- dets prisnivå är inpassad i det internationella sammanhanget, och en riktig avvägning i det- ta hänseende torde kunna åvägabringas oav- sett i vad mån priserna äro påverkade av be- skattning. Framhållas må att det icke i före- varande sammanhang gjorts gällande att nå- gon »utjämning» skulle vara erforderlig för den inverkan på priserna som otvivelaktigt förorsakas av företagsbeskattning och social- försäkringsavgifter. Någon anledning varför förhållandena skulle vara annorlunda beträf- fande en mera direkt på varorna vilande be- skattning torde icke föreligga. Framför allt från administrativ synpunkt skulle det in- nebära vissa fördelar om beskattningen kunde göras helt generell utan något undantag för exporten. Häremot få givetvis ställas de nack— delar som äro förenade med en eventuellt erforderlig växelkursändring i samband med införandet av ett sådant system. I anslutning därtill må också framhållas att de med dylika ändringar förenade olägenheterna skulle för- svåra vidtagandet av framtida ändringar i skattens höjd. Styrelsen håller det därför för sannolikt att en mera ingående analys av pro- blemen skulle ha lett till att man stannat för den av beredningen föreslagna konventionella anordningen men anser att frågan kunde ha varit förtjänt av en grundligare utredning.

Ehuru styrelsen i överensstämmelse med de

tankegångar som utvecklats här ovan icke kan dela beredningens farhågor för verkning- arna av kumulativa drag i beskattningen med avseende å exporten, anser styrelsen i likhet med beredningen att det icke är önskvärt att genom en kumulativ konstruktion av skatten påverka näringslivets struktur och konkur- rensförhållanden inom landet. Liksom bered- ningen finner styrelsen därför att en skatt av kaskadtyp icke bör komma i fråga och att av de diskuterade skatteformerna endast detalj- handelsskatten och mervärdeskatten erbjuda möjligheter att åstadkomma en önskvärd neutralitet och likformighet i beskattningen.

I valet mellan dessa senare skatteformer kan styrelsen icke tillmäta det kumulativa drag, som finnes i en detaljhandelsskatt av nuvarande modell, lika stor betydelse som beredningen, eftersom verkningarna därav inom landet torde vara ganska ringa. Detta kumulativa drag torde för övrigt i huvudsak kunna undanröjas genom en utvidgning av begreppet skattefritt material, vilket icke i och för sig behövde innebära större tolknings- svårigheter än för närvarande utan snarare en skatteteknisk förenkling. Å andra sidan ut- gör mervärdeskatten onekligen en tilltalande lösning om man så långt möjligt vill undvika kumulativa skatteeffekter. Vidare torde den genom skattens uppdelning på flera handels- led vid lika skatteuttag innebära mindre loc- kelse till skatteflykt än en skatt som i sin hel- het uttages i detaljhandelsledet, en omstän- dighet som givetvis är av särskilt stor bety- delse vid en skattesats av den höjd som be- redningen funnit erforderlig för att ernå ett totalt sett oförändrat skatteuttag. Genom nämnda konstruktion torde mervärdeskatten vidare erbjuda större möjligheter till kon- troll. Mot dessa fördelar för mervärdeskat- ten står givetvis främst den avsevärda ök- ning av antalet skattskyldiga och den därmed följande ökning av den administrativa appa- raten som denna skatt medför. Denna sida av saken är endast knapphändigt berörd i betänkandet, och styrelsen har icke tillräck- ligt underlag för ett bestämt omdöme, huru- vida mervärdeskattens nackdelar i detta av- seende kunna anses uppvägda av dess ovan berörda fördelar.

Utformningen av mervärdeskatten (kap. 28)

Beskattningsområdet Fartyg och luftfartyg. Beredningen föreslår skattefrihet för samma slag av fartyg som

i nu gällande varuskatteförordning, d.v.s. fiskefartyg samt andra fartyg med en netto— dräktighet av minst 20 registerton.

Tillämpningen av den angivna storleks- gränsen har inneburit olägenheter när det gällt att fastställa om smärre icke mätnings- pliktiga fartyg äro undantagna från skatte- plikt. Vidare ha bogserbåtar och liknande nyttofartyg, vilkas nettodräktighet enligt gäl- lande mätningsbestämmelser normalt är ringa trots förhållandevis stor bruttodräktig- het, i regel befunnits skattepliktiga, vilket materiellt sett får anses mindre tillfredsstäl- lande. I samband med behandlingen av en fråga rörande tullrestitutionsbestämmelserna för fartyg har från sjöfartsstyrelsens sida föreslagits, att skatteplikten för fartyg skulle göras beroende av fartygets längd, och som lämplig gräns har därvid angivits minst åtta meters längd, mätt enligt bestämmelserna i förordningen angående fartygs byggnad och utrustning. Även enligt generaltullstyrelsens uppfattning får fartygets längd anses vara en lämpligare grund för gränsdragningen mel- lan skattepliktiga och icke skattepliktiga far- tyg. Längden åtta meter är densamma som föreskrives i tullrestitutionsförordningen så- som villkor för tullrestitution för vissa fartyg. Enligt sistnämnda förordning skall emeller- tid längden mätas från förkant av förstäven till akterkant av akterstäven, och det synes lämpligt att längdbestämningen enligt om- sättningsskatteförordningen sker efter sam- ma princip.

I samband med en sådan modifiering av bestämmelserna om fartygs undantagande från skatteplikt aktualiseras frågan om lämp- ligheten av att fiskefartyg oberoende av stor- leken fritagas från skatt. Begreppet fiskefar- tyg är icke klart definierat utan har medfört avsevärda tolkningssvårigheter. Därest mini- migränsen för skattefria fartyg sättes vid en längd av åtta meter eller eventuellt något läg- re, torde skattefrihet för fiskefartyg åväga- bringas i praktiskt taget full utsträckning utan att denna fartygstyp behöver särskilt undantagas från skatteplikt. Härigenom skul- le ifrågavarande skattefrihetsbestämmelser betydligt förenklas. I anslutning härtill vill styrelsen med hänsyn till avgränsningssvå- righeterna bestämt avstyrka ett av sjöfarts— styrelsen i ovannämnda sammanhang fram- fört förslag om generell skatteplikt för lust- fartyg.

Enligt gällande varuskatteförordning om- fattar undantaget från skatteplikt icke far- tyg, i fråga om vilka förflyttningen är av un- derordnad betydelse i förhållande till huvud-

uppgiften, exempelvis mudderverk, ponton- kranar och liknande fartyg. Skatteplikten för nämnda fartyg torde sammanhänga med den gällande beskattningen av investe- ringsvaror. Eftersom beskattningen av dylika varor i regel skulle avlyftas genom den nu föreslagna avdragsrätten, finnes icke samma anledning som tidigare att behandla nu ifrå- gavarande farkoster annorledes än fartyg i allmänhet. Genom att anläggningsarbeten en- ligt beredningens förslag skulle omfattas av skatteplikt erhålla visserligen entreprenörer för dylika arbeten avdragsrätt för ingående omsättningsskatt, som belastar av dem an- vända fartyg av ifrågavarande slag, varför ett undantag från skatteplikt för dylika far- tyg icke skulle vara av större intresse för nämnda yrkesgrupp. Med hänsyn till att far- tyg av detta slag förvärvas även av statliga och kommunala inrättningar, som normalt icke torde få avdragsrätt för ingående om- sättningsskatt på anskaffade skattepliktiga varor, skulle ett undantagande av fartygen från skatteplikt dock få icke ringa praktisk betydelse. Anmärkas må att fartyg av här ifrågavarande slag i likhet med andra fartyg enligt tullstadgan äro fritagna från förtull- ning, och därmed även från beskattning, då de i trafik ingå till tullområdet och icke för- värvas till Sverige, och att detta ansetts äga tillämpning även i de fall då fartygen använ- das för arbete här i landet. I betraktande av vad sålunda anförts kan det ifrågasättas hu- ruvida icke den i sista stycket av anvisningen till 9å intagna föreskriften angående fartyg av nu ifrågavarande slag borde utgå.

Enligt förarbetena till förordningen om allmän varuskatt skall skattefriheten för far- tyg och luftfartyg anses inbegripa reservde- lar, fast inredning och dylikt. Riksskatte- nämnden har i anvisning den 22 mars 1960 närmare preciserat vad som bör inrymmas under skattefria tillbehör till fartyg och där- vid till denna kategori hänfört även viss ut- rustning, som icke är fast förenad med far- tyget, t. ex. livräddningsmateriel och nautis- ka publikationer. Nämnda undantag torde böra tillämpas även i fråga om allmän om- sättningsskatt. En fartygsägare bör skattefritt kunna förvärva delar och tillbehör till sitt fartyg oberoende av om han själv köper va- rorna eller om han låter ett varv utrusta far- tyget med samma varor. Beredningen har icke heller ifrågasatt någon inskränkning av skattefriheten i nämnda hänseende. Den åsyf- tade skattefriheten för delar och tillbehör till nämnda transportmedel bör komma till klart uttryck i författningstexten.

Krigsmateriel. Nuvarande undantag från skatteplikt till allmän varuskatt för export- förbjuden krigsmateriel, som försäljes till sta- ten för militärt bruk, skulle enligt bered- ningens förslag kvarstå oförändrat i den nya skatteförfattningen. Vid tillämpningen av förordningen om allmän varuskatt uppkom- ma ofta svårigheter att avgöra huruvida krigsmateriel kan anses vara av exportförbju- det slag och till följd därav skattefri. Svå- righeterna ha varit särskilt påfallande i fråga om delar till krigsmateriel. Då generaltull- styrelseni skrivelse till Kungl. Maj:t framlade förslag om tullfrihet enligt 55 tulltaxeför- ordningen för delar till krigsmateriel, ifrå- gasatte styrelsen om icke delar till export- förbjuden krigsmateriel, vilka inköpas av sta- ten för militärt bruk, borde i analogi med vad som uttalats beträffande reservdelar till skattefria fartyg anses undantagna från skat- teplikt till allmän varuskatt, även om de- larna icke i och för sig vore underkastade exportförbud. Någon erinran mot en sådan tillämpning av skattebestämmelserna fram- ställdes icke i samband med att statsmakter- na genomförde den av generaltullstyrelsen föreslagna tullfriheten. Vid tillkomsten av en ny skatteförfattning bör denna tolkning be- kräftas i författningstexten.

Konstverk. Beredningen föreslår i huvud- saklig överensstämmelse med vad som gäller beträffande allmän varuskatt att från skatte- plikt skola undantagas vissa slag av konst- verk, när de försäljas av upphovsmannen. Formellt torde detta undantag icke täcka det fall då ett konstverk bortskänkes av upphovs- mannen, enär denna transaktion torde få an- ses innefatta uttag ur näringsverksamheten av skattepliktig vara och sålunda föranleda skattskyldighet. I praktiken torde dock trans- aktioner av detta slag ha jämställts med upphovsmannens försäljning av konstverk. För undanröjande av varje oklarhet i detta hänseende bör en komplettering av författ- ningstexten äga rum.

Beträffande stadgandena om undantag från skatteplikt för krigsmateriel, läkemedel och konstverk kan anmärkas att skattefrihe- ten (bortsett från upphovsmannens införsel av egna konstverk) formellt anknytes allenast till vissa slag av försäljning. Stadgandena i fråga få emellertid anses gälla även införsel av nämnda varor i anslutning till sådan för- säljning. Nuvarande bestämmelse om undan- tag från skatteplikt till allmän varuskatt be- träffande konstverk (kungörelsen 1960:237) innehåller ett direkt stadgande om tillämp- ning även vid införsel. Förutsatt att berörda

undantag från skatteplikt vid viss försäljning skola gälla även vid införsel i anslutning till sådan försäljning, vilket styrelsen tar för givet, synes ett uttryckligt stadgande härom böra in- tagas i förordningens 9 % eller anvisningen till denna paragraf.

Vissa tryckalster. Undantaget från skatte- plikt för bl.a. vissa tryckalster, när de infö- ras till riket såsom gåva eller lån utan veder- lag, har i oförändrad lydelse överförts från kungörelsen 1960z8, som stadgar motsvaran- de undantag från skatteplikt till allmän varu- skatt.

Ifrågavarande skattefrihetsbestämmelse har tillkommit med hänsyn till bl.a. de offent- liga biblioteken. Dessa institutioner ha i vissa fall införsel av tryckalster med en ålder av över 100 år. Dylika varor äro icke hänför— liga till det i ovannämnda kungörelse angiv- na kapitel 49 i tulltaxan utan falla i egenskap av antikviteter under kapitel 99 (tulltaxenr 99.06). Undantaget från skatteplikt synes bö- ra gälla även sådana tryckalster. Hänvisning- en till tulltaxan i 95 2 mom. punkt 5 synes med fördel kunna slopas, då de åsyftade va- rorna torde kunna definieras tillräckligt tyd- ligt utan sådan anknytning.

De varor som avses i berörda skattefrihets- bestämmelse torde i huvudsak omfatta dels litteratur och mikrofilm inom de offentliga bibliotekens och den vetenskapliga forskning- ens internationella bytesverksamhet, dels re- klamtryck som gratis tillställes allmänheten. Varorna tillhandahållas visserligen utan ve- derlag från varumottagarens sida men kunna knappast i egentlig mening betecknas såsom gåvor eller län, varför en jämkning av lydel- sen av nyssnämnda punkt i författningsförsla- get synes påkallad.

I överensstämmelse med vad sålunda an- förts föreslår styrelsen följande lydelse av ifrågavarande bestämmelse.

Tullfria tryckalster och exponerad mikro- film, även framkallad, när varorna införas till riket utan vederlag från varumottagarens sida.

Vatten. Anvisningen till 9 5 i författnings— förslaget innehåller stadgande om undantag från skatteplikt för vatten i vissa fall; be- stämmelsen innebär i praktiken att skatte- plikt i regel icke föreligger för vatten. Det synes därför lämpligast att inrycka undan- tagsbestämmelsen i själva paragraftexten.

Speditiansverksamhet. Enligt vad bered- ningen uttalat i fråga om tjänstebeskattning— en (sid. 411 i betänkandet) avses att spedi- tionsverksamhet skall utgöra skattepliktig

tjänsteprestation. Då dylik verksamhet icke synes helt täckas av lydelsen av 11 5 1 mom. punkt d) i författningsförslaget torde ett för- tydligande av författningstexten på denna punkt böra vidtagas.

Skattrkyldigheten

Annonsföretag. Beredningen föreslår att an- nonser och tjänsteprestationer med avseende därpå skola vara skattefria och uttalar i sam- band därmed (sid. 404 i betänkandet) att generell avdragsrätt för ingående skattebe- lastning skall föreligga. För att skapa under- lag för avlyftning av ingående omsättnings- skatt, då bl.a. en annonsbyrå förvärvar t. ex. klichéer, torde krävas att byrån blir skatt- skyldig för annonsverksamheten. I annat fall skulle byrån icke heller äga att skattefritt im— portera varor för denna sin verksamhet. I lik- het med vad som skett beträffande utövare av vissa andra verksamheter, som avsetts sko- la bli helt befriade från skattebelastning, bör följaktligen en föreskrift om skattskyldighet för den som utför annonsuppdrag intagas i tredje stycket av 12 5 1 mom.

Utländska företag. I förevarande samman- hang må erinras om beredningens uttalande (sid. 417 i betänkandet) att skattskyldighe- ten för utländska företag, som verka inom landet utan att ha i kommunalskattelagen omförmält fast driftställe, bör bestämmas med hänsyn till den faktiska verksamheten inom landet, varigenom nu förekommande tolkningsproblem borde kunna begränsas. Svårigheten att fastställa den faktiska om- fattningen av de utländska företagens verk- samhet här i riket torde emellertid kvarstå. Spörsmålet är av praktisk betydelse närmast beträffande tjänsteprestationer och torde för- tjäna särskild uppmärksamhet med hänsyn till den föreslagna skatteplikten för byggnadsen- treprenader.

Mervärdeskattens tillämpning vid import och export Skattskyldigheten vid import. I fråga om mervärdeskattens tillämpning vid import ut- talar beredningen att skatten i princip borde uttagas genom tullverkets försorg på all im- port av skattepliktiga varor. Beredningen har emellertid ansett det vara en onödig omgång att uttaga skatt på sådan import som sker av skattskyldig näringsidkare för dennes verksamhet och som således omfattas av dennes avdragsrätt vid redovisning av skatt för tillhandahållande inom riket. Därför har

beredningen föreslagit att importbeskattning- en begränsas till privatimporten och motsva- rande. Denna utformning av beskattningen vid import bör enligt beredningens uppfatt- ning med hänsyn till det snabbt verkande av- drags- och restitutionsförfarandet inte föran- leda några konkurrensstörandc verkningar.

Generell skattskyldighet vid införseln skul- le i hög grad påverka förtullningsförfarandet ur såväl importörernas som tullverkets syn- punkt. I fråga om värdetullbelagda varor skulle skattebeläggningen visserligen i all— mänhet kunna baseras på uppgifter som er- fordras för tullbeläggningen, varför merarbe- tet skulle inskränka sig till själva uträknan- det och redovisningen av skatten. Beträffande vikttullbelagda (eller eljest efter vikten av- giftsbelagda) varuslag, vartill höra exempel— vis flertalet jordbruksprodukter samt frukt och köksväxter, skulle en skattebeläggning vid importen nödvändiggöra fastställande av värdet för varje sändning, vilket ofta skulle innebära avsevärt ökat besvär icke minst för importören. Viktigast skulle emellertid följ- derna bli för den betydande del av importen som är tullfri, exempelvis de stora varugrup- pema bränslen samt basråvaror för indu- strin. Dylika varor kunna för närvarande tullklareras med ett minimum av formalite- ter, vilket är av stor betydelse för en smidig expediering av trafiken. Genom inrättandet av ett system med uppbörd av omsättnings- skatt vid införseln, skulle denna kvantitativt mycket betydande del av importen i princip belastas med samma formaliteter som gälla för värdetullbelagda varor. Anmärkas må även att de förenklingar i fråga om import- formaliteter, som den fullständiga avtrapp- ningen av tullarna gentemot EFTA-länderna beräknats komma att innebära, till större de- len skulle bortfalla ifall omsättningsskatt skulle uppbäras generellt vid importen.

Mot de olägenheter som sålunda skulle va— ra förenade med en generell uppbörd av om- sättningsskatt vid importen har man att väga de olägenheter som kunna följa av det före- slagna systemet att såvitt angår registrerade skattskyldiga uttaga skatt för importvaror. först i påföljande led.

I detta hänseende må först framhållas att nämnda förfarande innebär en viss favör ur ränte- och likviditetssynpunkt för importe- rade varor i jämförelse med inhemska. För dessa senare måste nämligen köparen ligga ute med skatten under tiden från det han betalar varan (inkl. skatt) hos sin leverantör och till närmast följande skatteredovisning (eller något längre om avlyftning måste ske

genom restitution). Denna tid torde vid de av beredningen föreslagna normala redovis- ningsperiodema genomsnittligt uppgå till ett par månader, innebärande att värdet av fa- vören skulle kunna uppskattas till någon pro- cent av skattens belopp. Tänkbart är att en sådan skattebelastning kan spela en viss roll vid mera omfattande investeringar eller la- gerökningar, men den torde sällan ha någon avgörande betydelse för huruvida varorna skola importeras eller inköpas på den svenska marknaden.

En annan skillnad i beskattningen mellan importerade och inhemska varor, som föran- ledes av beredningens förslag i nu förevaran- de avseende, hänför sig till registrerade nä- ringsidkare med så ringa omsättning att de enligt 13% 2 mom. författningsförslaget icke skulle vara redovisningsskyldiga för omsätt- ningsskatt. Dylik näringsidkare undgår helt sådan skatt på varor, som han importerar för sin näringsverksamhet, medan han där- emot belastas med för honom icke avlyftbar ingående omsättningsskatt för varor, som han för samma verksamhet köper inom landet. Företagare varom nu är fråga torde dock i allmänhet icke bedriva import, varför för- hållandet icke torde vara av någon egentlig praktisk betydelse.

Viktigare är att ett underlåtande att ut- taga skatt vid importtillfället får anses med- föra ökade risker för undandragande av skatt, bl.a. genom manipulationer mellan ekonomiska associerade företag eller med an- litande av rena bulvanföretag. Liknande ris- ker torde emellertid föreligga när det gäller beskattningen av inhemska varor, även om skattens uppdelning på flera led då kan ge större möjligheter till kontroll och begränsa storleken av eventuellt undandragna belopp.

Enligt styrelsens uppfattning kunna de nackdelar som sålunda i vissa hänseenden äro förenade med ett uppskjutande av skattbe- läggningen av importvaror till närmast föl- jande led i distributionskedjan icke tillmätas sådan betydelse att de kunna anses uppväga de olägenheter ur trafiksynpunkt som skulle följa av en generell skattebeläggning vid im— porten. Med reservation för vad som i det följande anföres rörande åtgärder i händelse av omsättningsskattens utnyttjande i kon- junkturpolitiskt syfte får styrelsen därför till- styrka beredningens förslag att beskattning- cn vid import begränsas till annan import än sådan som företages av registrerad skattskyl- dig. Härvid förutsätter styrelsen att utveck- lingen följes med uppmärksamhet så att en omprövning av frågan kan komma till stånd

om erfarenheten skulle ge vid handen att nackdelarna av en sådan ordning äro större än som förutsetts.

I betänkandet har framhållits att rätten till avdrag för ingående omsättningsskatt kan i konjunkturpolitiskt syfte begränsas eller uppskjutas. I ett dylikt läge får man givetvis, såsom beredningen antyder, vidtaga sådan ändring av bestämmelserna, att skatt uttages vid all import av berörda varor. Därest man kan räkna med ofta förekommande växlingar i detta hänseende, i synnerhet om de beröra mera omfattande delar av importen, utgör detta givetvis ett argument för att redan från början införa ett system med generell skattskyldighet vid införsel, bl. a. med hänsyn till tullverkets omställningsproblem samt ris- kerna för forcerad import vid rykten om före- stående inskränkningar i avdragsrätten.

Beträffande de närmare bestämmelserna om skattskyldighet vid införsel torde 63% andra stycket i beredningens författningsför- slag böra något kompletteras. Skatt bör näm— ligen uttagas vid införsel för registrerad nä- ringsidkares räkning, när de införda varorna visserligen skola användas i dennes närings- verksamhet men för ändamål som icke med- för avdragsrätt enligt 18 å, exempelvis i frå- ga om varor avsedda som presenter åt an- ställda eller för representation. Importören skulle eljest ha att redovisa ianspråktagan— det av varorna såsom skattepliktigt uttag. Sådan redovisning skulle lätt kunna förbi- ses. Andra stycket av 63å skulle kunna er- hålla följande lydelse.

Skattskyldighet enligt första stycket före- ligger icke, därest den, för vars räkning in- förseln äger rum, blivit registrerad jämlikt 19 5 för näringsverksamhet här i riket och in- förseln uppenbarligen avser vara för sådan användning i denna verksamhet som medför avdragsrätt jämlikt 18 5.

Första meningen i anvisningen till 635 i författningsförslaget innehåller i stort sett en- dast en upprepning av vad som stadgas i själva paragraftexten och torde därför kun— na utgå. I samma anvisning har angivits att skattskyldighet föreligger om vara införes för uthyrning. Då införsel för detta ändamål praktiskt taget uteslutande torde ske inom ramen för skattepliktig näringsverksamhet, synes skattskyldighet vid dylik införsel i all- mänhet icke åvila importören. Omnämnan- det av uthyrning i anvisningen kan därför vara vilseledande. Vidare bör det i denna an- visning intagna stadgandet om avdragsrätt överföras till anvisningen till 18 &. I övrigt

synas vissa jämkningar, företrädesvis av re— daktionell natur, böra vidtagas i anvisningen, som därefter skulle lyda förslagsvis på följan- de sätt.

Skattskyldighet vid import föreligger obe- roende av om den skattepliktiga irnportvaran inköpts i utlandet eller utgöres av gåva eller inkommer såsom lån, med undantag dock för införsel under omständigheter som medföra fri- het från skatt enligt bestämmelserna i l 5 för- ordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om fri- het från införselavgift i vissa fall.

Angående frågan om eventuell skattskyl— dighet vid införsel från utlandet till svensk frihamn hänvisas till vad därom anföres i det följande.

Beskattningsvärdet vid import. Enligt 15% författningsförslaget utgör beskattningsvärdet för monteringsfärdiga hus 60 procent av ve- derlaget. Då monteringsfärdiga hus även fö- rekomma till import, synes motsvarande be- stämmelse om reducering av beskattnings— värdet böra intagas jämväl i 64 &. Reduce- ringsregeln förutsättes äga tillämpning en- dast på byggnader av viss storlek och per- manens men däremot icke på t.ex. man- skapsbodar och tillfälliga skjul.

De speciella regler för beskattningsvärdets fastställande i fall som avses i Gå 2—5 mom. tulltaxeförordningen, vilka från gällande va- ruskatteförordning överförts oförändrade till 611-& i föreliggande författningsförslag, till- kommo i samband med att varuskatteför- ordningens ursprungliga hänvisningar till 1929 års tulltaxeförordning anpassades till 1960 års tulltaxeförordning. Ändringen med- förde även eliminering av viss dubbelbeskatt- ningseffekt genom den för införsel enligt Gå 3 och 4 mom. stadgade rätten till avdrag i beskattningsvärdet för vad som i annan ord- ning beskattats. Reglerna medge emellertid icke något avdrag i beskattningsvårdet, om de utförda varorna förvärvats skattefritt, t. ex. genom köp före skatteförordningens ikraftträdande. Med hänsyn till att de i nyss- nämnda författningsmoment avsedda fallen nära överensstämma med de skattepliktiga tjänsteprestationerna ändring och arbetsbe- ting, kan det med visst fog göras gällande att beskattningsvärdet i stället borde baseras på det vederlag som betingas för arbete och ma- terial som tillförts varorna i utlandet. Då omförmälda bestämmelser i huvudsak kom- ma i tillämpning beträffande industrins in- vesteringsvaror, som enligt beredningens för- slag normalt icke skulle beläggas med om- sättningsskatt vid införseln, torde något stör-

rc behov av att nu införa en ny regel dock icke vara för handen.

Berkattningsfärfarandet vid import. För- fattningsförslaget innehåller i 65% vilken överensstämmer med 70% i gällande varu- skatteförordning, föreskrifter om att vid in- förseln utgående omsättningsskatt skall fast- ställas och uppbäras i den ordning, som gäl- ler beträffande tull, samt att även i övrigt stadgandena i fråga om tull i tillämpliga de- lar skola lända till efterrättelse. Något behov av en så generell formulering av ifrågava- rande föreskrifter torde icke föreligga efter tillkomsten av förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall, vilken dels reglerar restitutionsfrågan genom att med vissa undantag göra tull- restitutionsförordningens regler generellt till- lämpliga beträffande skatter, som utgå på grund av införsel, dels gör flertalet av tull- taxeförordningens regler om tullfrihet till- lämpliga på dylika skatter. Innebörden av den generella formuleringen synes för övrigt vara oklar i fråga om restitution, befrielse och ned- sättning enligt de regler i tullrestitutions- och tulltaxeförordningarna, som icke täckas av ovanberörda förordning 1960:396. Med hän- syn till vad sålunda anförts böra enligt sty- relsens uppfattning ifrågavarande föreskrif- ter ges en mera preciserad utformning för- slagsvis på sätt nedan angives.

Omsättningsskatt, som enligt denna förord- ning skall utgå vid införsel till riket, fastställes i den ordning som är föreskriven beträffande tull. Vad i fråga om påförande och erläggande av tull är stadgat äger motsvarande tillämpning beträffande omsättningsskatt enligt denna för- ordning.

Skattefriheten vid export. Enligt 25 för- fattningsförslaget skall omsättningsskatt utgå för varor som försäljas eller på annat sätt tillhandahållas eller tagas i anspråk inom ri- ket. Denna formulering säges i anvisningarna till samma paragraf innebära att exportför- säljning av varor är skattefri. Härtill må först anmärkas att enligt 12 % författningsför- slaget skattskyldighet med avseende å varor endast skall föreligga vid yrkesmässig försälj- ning eller uttag ur näringsverksamheten, var- för uttrycket »eller på annat sätt tillhandahål- les» i 2 5 såsom saknande materiellt innehåll torde böra utgå ur sagda paragraf. Vidare må framhållas att exportförsäljning ofta sker på sådana leveransvillkor att den försålda va— ran tillhandahålles köparen här i riket (t. ex. fob svensk hamn). Även med den av bered- ningen föreslagna lokutionen i 25 kan där- för skattefrihet vid exportförsäljning icke an-

ses följa direkt av paragrafenslydelse. Med hänsyn till frågans betydelse bör 2å inne- hålla ett uttryckligt stadgande att export- försäljning av varor är skattefri. Första me- ningen i anvisningen till nämnda paragraf kan därvid utgå. Som exportförsäljning bör anses även försäljning vid vilken varorna le- vereras i svensk frihamn, eventuellt med un- dantag för sådana fall då varorna äro avsed- da för bruk i frihamnen (denna fråga be- handlas närmare i det följande).

Uttalandet i andra meningen av anvisning- en till 25 att tillhandahållande av tjänste- prestation med avseende å tillbehör, utrust- ning eller dylikt till fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik jämställes med export synes knappast vara erforderligt. Därest ifrågava- rande tillbehör och utrustning i enlighet med vad som tidigare anförts betraktas såsom icke skattepliktiga varor, skulle nämligen skatte- plikt för tjänsteprestationen i regel icke före- ligga. För tjänsteprestation med avseende å sådan fartygsutrustning som omfattas av skatteplikt, t.ex. handdukar och sänglinne, bör den åsyftade skattefriheten följa av vad som uttalas i den berörda anvisningens sista mening. I denna bör med hänsyn till vad ovan anförts beträffande leveransvillkor uttrycket >>tillhandahålles utom riket» ersättas av >>utfö- res ur riket».

Styrelsen förutsätter att exportförsäljning kan styrkas med handelsfakturor, frakthand- lingar eller andra förekommande dokument och andra några särskilda formaliteter med intyg från tullverket rörande utförseln nor- malt icke krävas för skattefrihet vid dylik för- säljning.

Skatten; tillämpning vid import och export till svensk frihamn. Enligt 6 & frihamnsförord- ningen den 31 maj 1935 (nr 250) skall fri- hamn, såvitt angår tull- och andra införselav- gifter samt tillverkningsavgifter, anses såsom utrikes ort. Med införselavgift måste här för- stås varje avgift, som skall erläggas på grund av varas införsel. Nyssnämnda författnings- bestämmelse innebär sålunda att för vara, som inkommer till frihamn från utlandet, i princip icke kommer att föreligga skattskyl- dighet till omsättningsskatt på grund av in- försel.

I 75 frihamnsförordningen stadgas emel- lertid att till förtäring eller eljest till person- ligt bruk må inom frihamn allenast använ- das varor, vilka i frihamnen förtullats eller såsom inrikes gods dit utförts utan därav föl— jande rätt till tullrestitution eller därmed jämförlig förmån. Det ligger i sakens natur att kravet på förtullning av varor, som an-

vändas för nyssnämnda ändamål, avser er- läggande även av andra införselavgifter än tull. I fall då till frihamn från utlandet in- komna varor användas för ovan berörda ändamål kommer därför att erläggas omsätt- ningsskatt såsom vid införsel.

Beträffande materiel till anläggningar samt förbrukningsartiklar för drift av an- läggningar och företag inom frihamn stadgas däremot icke någon skyldighet att använda förtullade varor. Av förarbetena till gällan- de frihamnsförfattningar (proposition nr 166 till 1935 års riksdag, sid. 33) framgår också att dylika varor må nyttjas utan föregående förtullning. Man var visserligen medveten om att denna eftergift i tullbeskattningshänseen- de ofta icke var i princip berättigad, men man ville undvika svårigheten med en gräns- dragning mellan dessa fall och sådana där tullbefrielse kunde anses motiverad. I fråga om varor av nu berörda slag skulle sålunda i enlighet med huvudregeln icke föreligga skattskyldighet till omsättningsskatt på grund av införsel. Styrelsen vill icke för sin del på- yrka någon ändring i denna princip men vill framhålla att frågan genom tillkomsten av skatten torde ha större betydelse än tidigare (en skatt av den nu föreslagna storleken till- sammans med en tull av genomsnittlig höjd motsvarar i runt tal 25 % av varornas cif- värde).

Förut nämnda stadgande i (Så frihamns— förordningen torde icke i och för sig föran- leda skattebefrielse, om inhemsk näringsid- kare säljer varor för leverans i svensk fri- hamn, eftersom omsättningsskatten icke i detta fall är någon införselavgift och icke heller utgör någon tillverkningsavgift. I sak torde emellertid icke finnas anledning att i förevarande hänseende behandla omsätt- ningsskatten annorlunda än avgifter av nyss- nämnda slag, varför försäljning med leverans i svensk frihamn i princip torde böra likstäl- las med vanlig exportförsäljning och sålunda icke belastas med skatt. Tvekan kan dock rå— da beträffande ovan berörda materiel till an- läggningar samt förbrukningsartiklar för drift av anläggningar och företag inom frihamn, eftersom en skattebefrielse för dylika varor skulle innebära en favorisering av företag med verksamhet i frihamnen jämfört med företag med verksamhet inom tullinlandet. I den mån skattefrihet på sätt förut anförts medgives för varor av ifrågavarande slag vid import från utlandet till frihamn, synas dock övervägande skäl tala för att även från tull- inlandet till frihamn utförda varor befrias från skatt. Därest skattskyldighet skulle infö—

ras för nyssnämnda import, bör däremot självfallet skatt utgå även för motsvarande till frihamnen från tullinlandet utförda varor. Anmärkas må att oavsett hur denna fråga lö- ses komma varor som i frihamn användas till förtäring eller eljest till personligt bruk på grund av förutnämnda 75 frihamnsför- ordningen under alla förhållanden att bli skattebelagda.

Avdragsrätten Avdragsrätt för importerade varor. I många fall försäljas varor från leverantör i utlandet till köpare inom riket på sådana villkor att införseln formellt sker för säljarens räkning. Enligt 63 % beredningens förslag skulle skatt- skyldighet till omsättningsskatt vid införsel av skattepliktig vara ovillkorligen förelig- ga, därest den, för vars räkning införseln äger rum icke blivit jämlikt bestämmelserna i 19 % registrerad för näringsverksamhet här i riket. Då registrering av utländska leveran- törer icke torde av skattetekniska skäl ifrå- gakomma i större omfattning, får man räkna med att sådana leverantörer i många fall ha att erlägga skatt vid införseln. Leverantören får givetvis antagas kalkylera in skatten i det pris han debiterar köparen, och det får an- ses naturligt att skattskyldig köpare som an- vänt varan i sin verksamhet får göra motsva- rande skatteavdrag. Tvekan kan råda huru- vida den föreslagna författningstcxten med- ger detta. Ett uttryckligt stadgande härom bör intagas i anvisningen till 18 5. För att koncentrera bestämmelserna om avdragsrätt och minska riskerna för missförstånd synes till denna anvisning böra överföras jämväl vad som i anvisningen till 635 stadgas om avdragsrätt. Anvisningen till 18å skulle så- lunda erhålla ett nytt stycke av förslagsvis följande lydelse.

Vid införsel av skattepliktig vara, som leve- rantör i utlandet, vilken icke är enligt 19% registrerad för näringsverksamhet här i riket, tillhandahåller varumottagaren på sådana av- talsvillkor att införseln formellt sker för den utländske leverantörens räkning, föreligger skattskyldighet för denne; har omsättningsskatt på grund därav erlagts vid införseln äger varu- mottagaren rätt till avdrag för det erlagda skattebeloppet på i 18 % angivna villkor. Mot- svarande skall gälla då registrerad skattskyldig infört vara för skattepliktigt ändamål och där— vid påförts omsättningsskatt men varan seder- mera av den skattskyldige använts för avdrags— gillt ändamål.

Ikraftträdandet Övergångsbestämmelser vid import. Bered- ningen har icke ansett det erforderligt med några övergångsbestämmelser med avseende på importen vid den föreslagna övergången från allmän varuskatt till allmän omsätt— ningsskatt. Anledningen härtill är i huvud- sak att omsättningsskatt vid införseln skall uttagas endast för privatimport och liknan- de. Tydligt är att denna omständighet i hög grad minskar behovet av övergångsbestäm- melser, och styrelsen vill icke för sin del på- yrka utfärdande av sådana. Framhållas må dock att import enligt tidigare ingångna av- tal i viss utsträckning sker till institutioner och allmänna inrättningar, för vilka rätt till avdrag för ingående omsättningsskatt icke skulle föreligga. Förekomsten av övergångs- bestämmelser vid köp inom riket men från- varon av sådana bestämmelser vid införsel till riket kan här medföra olikformighet i skattebeläggningen.

Angående vissa övergångsbestämmelser som särskilt röra punktbeskattningen hänvi- sas till vad därom anföres i det följande.

Punktbeskattningen (kap. 30)

Beredningens förslag att ersätta energiskat- ten med beskattning inom mervärdeskattens ram samt avskaffa den särskilda varuskatten, försäljningsskatten, pälsvaruskatten och skat- tcn på lättöl och läskedrycker vill styrelsen enligt vad som förut anförts oreserverat till- styrka.

Omsättningsskatt på teknisk sprit. Med be- aktande av beredningens allmänna motive- ring för slopandet av punktskatter anser sty- relsen att även den i 2 ä 3 mom. av förord- ningen om skatt på sprit och vin (1957z209) avsedda omsättningsskatten på teknisk sprit bör avvecklas. Denna skatt torde numera helt sakna betydelse ur nykterhetspolitisk syn- punkt, och icke heller statsfinansiella skäl sy- nas motivera dess bibehållande. Härtill kom- mer att skatten belastar en råvara för indu— strin och därigenom förorsakar en kumula- tiv effekt vid beskattning av de färdigvaror, till vilka den beskattade tekniska spriten an- vänts. Vid avskaffande av omsättningsskat- ten på teknisk sprit böra de vid tulltaxenr 22.09 C, 33.04 A och 33.06 A föreskrivna, mot denna skatt svarande specifika tullarna bortfalla.

Skatten på läskedrycker och lättöl. Avveck- ling av denna skatt fordrar att de däremot svarande tullarna vid tulltaxenr 22.01 A, 22.02

A och 22.03 A avskaffas. Vid de två först- nämnda tulltaxenumren skulle därefter kvar- stå en tull av 2 öre per liter, vilken när— mast varit motiverad av nu gällande särskil- da varuskatt på socker. Då även denna skatt föreslås avskaffad, bör tullfrihet stadgas för de till nr 22.01 A och 22.02 A hänförliga va- rorna. Vid tulltaxenr 22.03 A bör tullen fast- ställas till 10 öre per liter.

Utjämningsskatt. Beredningen konstaterar att utjämningsskatten enligt förordningen 1960:258 ingår i ett provisoriskt system, vars primära syfte är att tillgodose svensk livsme- delsindustris konkurrensintressen. Med hän— syn till de särskilda motiven för utjämnings- skatten har beredningen för egen del ej an- sett sig kunna förorda skattens slopande. När anknytningen till den särskilda varu- skatten bortfaller kommer emellertid till- lämpningen av en särskild utjämningsskatt, i varje fall när det gäller importen, att ut- göra en tyngandc administrativ apparat. Sty- relsen vill därför ifrågasätta om icke prisreg- leringen för livsmedelsindustrin skulle kun- na finansieras på annat sätt och utjämnings- skatten sålunda slopas. Skulle detta emeller- tid icke befinnas möjligt, vill styrelsen i an- slutning till de formella ändringar i berörda förordning 1960:258, som skulle bli erforder- liga på grund av där förekommande hänvis- ningar till förordningen om särskild varu- skatt, föreslå viss modifiering av det skatte- pliktiga varuområdet. Skatteplikten till ut- jämningsskatt anknöts vid skattens införande såvitt angår choklad- och konfektyrvaror av praktiska skäl till den enligt förordningen om särskild varuskatt gällande skatteplikten för sådana varor. Det ifrågavarande varusorti- mentet, som specificerats i bilaga till sist- nämnda förordning, kan icke anses klart av- gränsat, och tolkningssvårigheter förekomma ofta. En lämpligare avgränsning torde enligt styrelsens uppfattning kunna ernås genom att samtliga till tulltaxenr 17.04- B och 18.06 B hänförliga varor omfattas av skatteplikt. Ge- nom en dylik utvidgning skulle bl.a. mandel-, kola- och nougatmassa, oberoende av utform- ning och förpackningarnas storlek, inbegripas under skatteplikten. Motsvarande utvidgning bör ske i fråga om möjligheterna att erhålla prisreglering. Tullsatsen för de varor, som så- lunda överföras till det med utjämningsskatt belagda varuområdet, bör samtidigt sänkas till samma nivå som gäller för de redan skatte- pliktiga varorna, dvs. till 10 % av värdet.

Övergångrbestämmelser. I samband med en avveckling av vissa varuskatter torde särskilda bestämmelser vara erforderliga för

att förhindra att en näringsidkare med stöd av bestämmelserna i 25 förordningen 1960: 396 kan erhålla restitution av skatt för varor, för vilka han i realiteten aldrig erlagt någon skatt. Det bör nämligen beaktas att för resti- tution enligt 2 och 5 åå tullrestitutionsför- ordningen icke fordras att materiell identi- tet föreligger mellan den i restitutionsansök- ningen åberopade importvaran och den ian- språktagna varan utan endast att fråga är om ekvivalens. Restitution enligt förordning- en 1960:396 skulle alltså kunna erhållas vid utförsel av varor, i vilka inginge varukvanti- teter, som införts efter de berörda skatternas avveckling, genom att i restitutionsansök- ningen åberopades varuposter, som införts medan dessa skatter voro i kraft och förbru- kats på den inhemska marknaden. Till för— hindrande av detta bör föreskrivas att resti- tution med stöd av förordningen 1960:396 icke medgives med mindre skatt erlagts för den ianspråktagna varan.

I detta sammanhang bör även erinras att beredningen i sitt förslag till förordning an- gående införande av förordningen om all- män omsättningsskatt intagit bestämmelser om restitution av skatt på. inneliggande lager av varor, belagda med särskild varuskatt, pälsvaruskatt eller försäljningsskatt. Till und— vikande av risk för dubbelrestitution bör före- skrivas att restitution med stöd av förord- ningen 1960:396 efter utgången av år 1965 icke medgives i fråga om varor, för vilka kan erhållas restitution av lagerskatt.

I enlighet med vad sålunda anförts bör i den föreslagna promulgationsförordningen till förordningen om allmän omsättningsskatt intagas en bestämmelse av förslagsvis föl- jande lydelse.

Förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall skall, vad angår restitution av skatt enligt de upp— hävda förordningarna, icke äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra sig till tiden efter utgången av år 1965 med mindre det visas dels att skatt erlagts för den vara, som tagits i anspråk för det i restitutions- ärendet uppgivna ändamålet, dels att nä- ringsidkaren icke är enligt bestämmelserna i 13—20 åå berättigad till motsvarande restitu— tion av lagerskatt.

I ärendets handläggning ha deltagit, för- utom undertecknad generaltulldirektör, by- råcheferna Åberg, Bergström och Hartler, fö- redragande, samt tillförordnade byråchefer- na Waenerlund och Olsson. Stockholm den 14 oktober 1964-.

Vidar Fahlander /T. Beckman

Statistiska centralbyrån

(yttrandet begränsat till frågor, som berör verket såsom statistikproducerande myndighet)

Den årliga inkomststatistiken Allmänna skatteberedningens beräkningar över inkomstutveckling och inkomstfördel- ning bygger på SCB:s årliga inkomststati- stik. Med utgångspunkt därifrån har skatte- beredningen endast kunnat belysa den no- minella inkomstfördelningen. Skattebered- ningen påpekar också, att det skulle ha varit av värde att även kunna ange inkomst- fördelningen efter direkt skatt samt att där- vid också beakta betydelsen av inkomsttrans- fereringar för personer i olika inkomstlägen m. m.

SCB är medveten om att bristfälligheter vidlåder den nuvarande inkomststatistiken. Denna statistik grundas på taxeringsmateria- let och har med tiden kommit att ge en allt mindre klar bild av de verkliga in— komstförhållandena i landet. Icke skatteplik- tiga inkomster såsom exempelvis allmänt barnbidrag och statligt eller kommunalt bo- stadsbidrag till barnrika familjer har under årens lopp fått allt större betydelse. Ingen- dera av dessa inkomstslag skall deklareras och ingår således ej i taxeringsmaterialet och till följd därav ej heller i inkomststa- tistiken. Detsamma är förhållandet med inkomster, som beskattas i annan ordning än genom statlig inkomstskatt, såsom vinst i svenskt lotteri eller på svensk premieobli- gation samt tips— och totalisatorvinster. Det taxeringstekniska begreppet »sammanräknad nettoinkomst», vilket varit inkomststatisti- kens inkomstbegrepp under de 20 år denna statistik utarbetats, motsvarar därför icke den för inkomsttagaren disponibla inkoms- ten före skatt och obligatoriska avgifter.

Vidare kan framhållas att inkomststatisti- ken kvalitativt försämrats genom att grän- sen för deklarationsskyldighet avseende fy- sisk person successivt höjts från 600 kr till 2400 kr och därigenom ett betydande an- tal inkomsttagare i de lägsta inkomstklasser- na bortfallit. Skatteberedningens förslag, att gränsen höjs till 3000 kr, skulle medföra, att ytterligare ett väsentligt antal inkomst- tagare icke skulle komma att redovisas i inkomststatistiken.

På grund av ovan nämnda, med tiden alltmer märkbara bristfälligheter i inkomst- statistiken har SCB i år tillsatt en arbets- grupp för översyn av denna statistik. Mål- sättningen för arbetet inom denna grupp är, att åtgärder skall vidtagas, vilka leder till att den årliga inkomststatistiken bättre än vad nu är fallet belyser den verkliga inkomststrukturen i landet.

Med hänsyn till det läge i vilket den år- liga inkomststatistiken nu befinner sig har SCB intet att erinra mot de beräkningar som beredningen på grundval av detta ma- terial låtit utföra.

Mervärdeskattesystemets utnyttjande för statistiska ändamål

SCB har i uppdrag av Kungl. Maj:t dels att i samråd med berörda myndigheter verkställa utredning och planläggning av formerna för utnyttjande för ekonomiskt- statistiska ändamål av det i samband med administrationen av den allmänna varu- skatten tillgängliga materialet, dels att tills vidare för varje uppbördstermin genomföra en statistisk bearbetning av uppgifterna rö- rande uppbörden av allmän varuskatt. Ut- rednings- och planeringsarbetet, som ännu icke är slutfört, har i hög grad begränsats i avvaktan på dels den under 1964 utförda handelsräkningens resultat, dels förslaget om ett nytt skattesystem. Däremot utarbetas allt- jämt preliminära redogörelser över uppbör- den av allmän varuskatt.

SCB har som målsättning beträffande den ekonomiska statistiken att denna skall inte- greras och samordnas inom ett nationalräken- skapssystem. Detta ställer betydande krav bl. a. på fullständigheten och omfattningen av ekonomisk statistik vad gäller såväl års- statistiken som korttidsstatistiken. En stati- stik knuten till taxering och uppbörd av mer- värdeskatten borde kunna utgöra ett viktigt komplement till den ordinarie statistikpro- duktion som erfordras för den uppställda målsättningen, särskilt som mervärdeskatten är mer generell än t. ex. den allmänna varu-

skatten. Man kan peka på följande använd- ningsområden :

a) Statistik för att belysa den privata kon- sumtianens korttidsvariationer.

b) Statistik för att belysa inköp och för- säljning samt — genom att jämföra med lönesummestatistik —— företagsinkomster i olika tjänsteproducerande näringar såväl år— ligen som för kortare perioder. Dessa om— råden täcks f. n. ej alls eller endast ofull- ständigt av ordinarie statistikproduktion.

c) Statistik över inköp och försäljning — främst korttidsvariationema — inom uaru- producerande sektorer, vilka f. n. är endast ofullständigt belysta genom ordinarie stati- stikproduktion.

Betydande problem kan förväntas uppstå vid utnyttjandet av en mervärdeskattestati- stik för ovan skisserade ändamål. Hit hör t. ex. problemet med den statistiska enheten, definitionsproblem i form av t. ex. den spe- ciella utformningen av mervärdebegrcppet, undantagandet av vissa varor och tjänster o. dyl. SCB anser det likväl sannolikt, att mot- svarande informationer med jämförbar kva- litet beträffande granskning och aktualitet för många branscher är svåruppnåelig ge- nom ordinarie statistikproduktion. SCB har därför för avsikt att, om förslaget vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, sy- stematiskt pröva på vilka punkter en mer- värdeskattestatistik vore mest värdefull som komplement till eller ersättare av ordinarie statistikproduktion. SCB hemställer, att det arbete med den administrativa och upp- bördstekniska utformningen som i så fall

kommer att bedrivas inom riksskattenämn- den och andra berörda myndigheter, sker med beaktande av de möjligheter som sy- stemet kan erbjuda vad gäller statistisk in- formation samt att berörda myndigheter därvid redan från början skall samråda med SCB.

Nettoprisindex

I skrivelse av den 29.11.1963 erhöll SCB Kungl. Maj:ts uppdrag att utarbeta en nettoprisindex, d.v.s. en index, som på visst sätt rensats från indirekta skatter.

En övergång från det nu gällande syste- met för indirekt beskattning till ett mer- värdeskattesystem kan vid vissa utform- ningar av det senare medföra ytterligare svårigheter ur denna rensningssynpunkt. En arbetsgrupp inom SCB, som tillsatts med anledning av ovannämnda uppdrag, avser att undersöka även mervärdeskattens be handling i nettoprisindexsammanhang.

I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade Ohlsson och Breda? Bauer — varav den senare såsom föredra— gande —— även deltagit produktionschefen Berglund, byråcheferna Billström, Wester- lund och Åberg samt byrådirektörerna Gar- ke och Tengblad. Stockholm den 2 novem— ber 1964.

Ingvar Ohlsson ]ohn Bredal Bauer

Försäkringsinspektionen

(yttrandet begränsat till att avse annat än skattetekniska överväganden)

Inom området för den direkta beskattningen av fysiska personer vill inspektionen ifråga- sätta om icke beredningsmajoriteten själv på en punkt gett uttryck åt ett arbetsmark- nadspolitiskt övervägande som icke synes ligga inom dess eget kompetensområde. Här- vid åsyftas följandc uttalande (sid 309): »Då det avgörande för om en barnlös hustru väljer förvärvsarbete torde vara till- fredsställelsen med sådant arbete eller det därmed förknippade inkomstförvärvet, mås- te antagas att ett förvärvsavdrags arbets- marknadspolitiska effekt i fall som dessa

skulle vara ringa, såvida avdraget inte gjor- des mycket stort.»

Att märka är att vissa ledamöter i bered- ningen, som torde äga särskilda förutsätt- ningar att bedöma arbetsmarknadsfrågor, i olika reservationer och säryttranden intagit en annan ståndpunkt än beredningsmajo- riteten i sådana ämnen som äger samband med här ifrågavarande problem. Det för- tjänar också erinras om att enligt 1960 års folkräkning (Del IX, sid. 192—193) fanns nära 430 000 gifta kvinnor i produktiv ål- der som icke hade barn under 16 år och

antingen icke alls hade förvärvsarbete eller i varje fall mindre än halvtidsarbete. Av dessa bodde nära 300000 i tätorter. Det är väl bekant och bl.a. bekräftat i medicinal- styrelsens statistik att denna grupp inbegri- per åtskilliga kvinnor som har värdefull yrkesutbildning. Då det är allmänt känt att personalkriserna inom vårdyrken, skolväsen- de och på andra viktiga områden skapar ett trängande behov av olika åtgärder som kan medföra att den stora reserven av kvinnlig arbetskraft dras in i produktivt arbete vill det förefalla som ett slutligt ställningstagan- de till problem av denna och liknande att borde grundas på säkrare arbetsmarknads- politiska överväganden än vad berednings- majoriteten presterat.

Den föreslagna mervärdesskattens omfatt- ning har primärt anknutits till den nu gäl- lande och i princip generella skatteplikten för varor och tjänster avseende varor. Från denna utgångspunkt har beredningen när- mare undersökt möjligheterna till en utvidg- ning av beskattningsområdet. En sådan ut- vidgning föreslås också i olika avseenden, bland annat beträffande tjänstebeskattning- en.

Den allmänna regeln på detta område skulle enligt förslaget bli att mervärdes- skatt (omsättningsskatt) skall utgå för tjäns- teprestationer, som tillhandahålles här i ri- ket. Dock föreslås undantag för vissa upp- räknade grupper av tjänster. Ur inspektio- nens synpunkt är det av särskilt intresse att tjänster, som tillhandahålles av försäkrings- inrättningar, ingår i en av dessa grupper. I samma grupp ingår bland annat tjänster, som tillhandahålles av banker, fondkom- missionärer och lånerörelser. Undantaget för den ifrågavarande gruppen motiveras med att en skatteplikt i dessa fall skulle medföra en icke obetydlig ökning av antalet skatt- skyldiga men ge en relativt ringa intäktsök- ning. Vidare framhålles att den ingående skattebelastningen för de till gruppen hän- förda tjänsterna skulle bli av underordnad betydelse och därför knappast kunna ha någon egentlig effekt på prissättningen. Ifråga om bank- och försäkringstjänster

torde också, enligt beredningen, få beaktas andra än rent skattetekniska synpunkter.

Livförsäkringen avser, liksom banktjänster, till väsentliga delar ett sparande, som av naturliga skäl bör falla utanför mervärdes— beskattningen. Annan personförsäkring syf- tar till att dels täcka vårdkostnader o.dyl., dels ersätta förlorad arbetsinkomst. Även härvidlag framstår ett undantag från be- skattningen som starkt befogat.

Inom sakförsäkringcn har man att be- akta att försäkringsutbetalningarna i allmän- het avser att täcka kostnader för återan- skaffning eller reparation och att de i regel också används för dylikt ändamål. Med det föreslagna systemet kommer emellertid såväl nyinköp som reparationer att bli skat- tebelagda. En beskattning av utfallande för- säkringsbelopp skulle sålunda leda till en dubbelbeskattning, för så vitt man ej införde mycket komplicerade elimineringsregler.

Försäkringsutbeta[ningarna inom trafik- försäkring ävensom annan ansvarighctsför- säkring avser väsentligen antingen att täcka inkomstbortfall eller vårdkostnader o.dyl. eller att ersätta materialskador. De får så- lunda samma karaktär som inom person- respektive sakförsäkringens områden.

Vad ovan anförts bestyrker ytterligare den motivering, som beredningen anfört för att undantaga försäkringstjänster från mervärdesbeskattningen. Med den uppbygg- nad, som mervärdesskatten skulle få enligt det framlagda förslaget, är inspektionen därför helt ense med beredningen om att försäkringstjänster icke bör beskattas.

Tilläggas må att frågan om beskattningen av försäkringsbolag för närvarande är före- mål för utredning inom 1963 års försäk- ringsskattekommitté.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Sterner, ledamo- ten Eklöf, byråchefcn Brundin, föredragan- de, överinspektören Torén och t.f. byrå- chefen Blomqvist. Stockholm den 19 okto- ber 1964.

Richard Sterner Gerdt Brundin

Riksrevisionsverket

Enligt direktiven har det inte ankommit på beredningen att föreslå någon ändring i det samlade skattetrycket. Med beaktande härav har dess förslag utformats så att statsinkoms- terna under perioden 1966—1970 skulle bli av samma storlek som vid nu gällande skatte- regler. Riksrevisionsvcrket har i och för sig intet att erinra mot denna tolkning av direk- tiven liksom inte heller mot beredningens grundläggande bedömning av den totala skattebördans fördelning mellan direkt och indirekt skatt samt socialförsäkringsavgifter. Riksrevisionsverket vill i sammanhanget en- dast påpeka, att ett val av andra jämförelse- perioder liksom av andra antaganden om skatteunderlagets utveckling än dem med vilka beredningen arbetat skulle kunna för- anleda väsentligt annorlunda resultat vid en tillämpning av nu gällande skatteregler än vid de av beredningen förordade reglerna. Detta beror bland annat på den föreslagna förskjutningen från progressiv direkt skatt mot proportionell indirekt skatt och vidg- ningen av det proportionella skiktet i den di- rekta skatten. Riksrevisionsverket vill i förbi- gående också fästa uppmärksamheten vid att denna förskjutning minskar skattesystemets konjunkturstabiliserande effekt låt vara att liknande effekt torde kunna erhållas genom andra åtgärder inom skattesystemets ram.

Beredningens förslag om finansiering av socialförsäkringen genom arbetsgivaravgifter omfattar de s.k. grundförmånerna. I detta avseende har kritiska synpunkter framförts i särskilda yttranden av några av beredning- ens ledamöter. Härvid har å ena sidan förfäk- tats den meningen att grundförmånerna bor- de helt finansieras med skatter och tilläggs- förmånerna genom avgifter från arbetsgivar- na medan å andra sidan förespråkare upp- trätt för en vidgad finansiering av såväl grund- som tilläggsförmåner med egenavgif- ter.

Riksrevisionsverket vill för sin del anknyta till det av beredningen förda resonemanget i fråga om utsträckning av systemet med ar- betsgivaravgifter jämväl till sjukförsäkring- ens tilläggsförmåner. En sådan omläggning skulle såsom beredningen framhåller innebä- ra en administrativ förenkling. Denna syn-

punkt må ytterligare understrykas. Det bör eftersträvas att endast tillgripa sådana be- skattningsmetoder som erfordras för att åstadkomma en utifrån viss målsättning önskvärd fördelning av den totala skatte- och avgiftsbördan. Med denna utgångspunkt framstår en finansiering genom egenavgifter för anställda som i princip överflödig. Ett konsekvent ställningstagande i detta hänse- ende skulle som beredningen också framhål- ler motiveras av ett framtida införande av definitiv källskatt.

Uträkningen och debiteringen av de nu- varande sjukförsäkringsavgifterna föranleder ett betydande arbete hos försäkringskassor och lokala skattemyndigheter. Avgiftsdebite- ringens beroende av den försäkrades skyldig- het att anmäla ändringar i sina inkomstför- hållanden ger i vissa fall också upphov till obilliga följder genom att avgiftsplikt ej mot- svaras av försäkringsförmåner.

Som beredningen framhåller äger frågan om sj ukpenningförsäkringens finansiering nära samband med utformningen av försäkringens förmånssida. Vid ett slopande av sjukförsäk- ringsavgifterna upphör också det samband som nu finns mellan placeringen i sjukpen- ningklass och avgiftens storlek. De olägen- heter, som härigenom kan uppkomma genom oriktig klassplacering eller avgiftsdebitering, förefaller dock små jämfört med de fördelar, som står att vinna med en sådan reform.

Riksrevisionsverket vill med det anförda hävda den uppfattningen att en enhetlig fi- nansiering av socialförsäkringen för anställda genom arbetsgivaravgifter bör eftersträvas.

Riksrevisionsverket har intet att erinra mot beredningens grundläggande uppfattning om den indirekta beskattningens utformning.

Mervärdeskattens komplicerade konstruk- tion och det större antalet skattskyldiga med- för ett behov av utvidgad kontrollverksam- het, som icke torde uppvägas av förslaget om slopande av viss punktbeskattning. Redan i nuvarande läge lider taxeringsorganisationen av bristande effektivitet. Det måste därför in- nebära stora svårigheter att bemästra de pro- blem som uppkommer genom det ökade be- hovet av taxeringskontroll. Det är enligt riks- revisionsverkets mening angeläget att ökade

insatser i fråga om den indirekta beskatt- ningens administration åtföljes av sådana förenklingar av det övriga skattesystemet att kontrollbehovet kan tillgodoses i möjligaste mån inom ramen för nu tillgängliga resurser. Liksom beträffande den allmänna varu- skattens administration uppställer sig frågan om taxeringen till mervärdeskatt skall ske i samband med inkomsttaxeringen eller ut- föras mer eller mindre skild från denna på det administrativa planet. Riksrevisionsver- ket vill för sin del starkt betona vikten av att i ett nytt skattesystem alla möjligheter tillva- ratas att samordna taxeringen till inkomst- skatt och omsättningsskatt. Den föreslagna anordningen att ingående avdragsgill skatt avlyftes genom skatteavdrag och inte genom omsättningsavdrag synes böra förenas med det kravet att beloppen av ingående avdrags- gill skatt och slutlig omsättningsskatt var för sig redovisas öppet på rörelsebilagan till den allmänna självdeklarationen. Mervärdeskatten kommer att omfatta ett väsentligt mycket större antal skattskyldiga än den allmänna varuskatten. Den föreslagna höjningen av gränsen för skattskyldighet i förening med tillämpning av årsredovisning i större omfattning medför å andra sidan en viss lättnad. Vissa av beredningens ledamöter har emellertid reserverat sig för en begräns- ning av den av majoriteten föreslagna gene- rella friheten från skattskyldighet. Riksrevi- sionsverket vill som ett alternativ i detta av- seende peka på möjligheten att utvidga det för jordbrukare tillämpade förfarandet vid den allmänna varuskattens uttagande på jordbruksprodukter till att avse alla skatt- skyldiga med omsättningsbelopp upp till viss gräns. Omsättningsskatt skulle vid en sådan ordning påföras såsom slutlig skatt enligt

uppbördsförordningen och erläggas löpande under året genom att inräknas i den prelimi- nära B-skatten. En sådan lösning framhäver ytterligare det samband som bör råda mel- lan taxering till inkomstskatt och omsätt- ningsskatt.

Skatteberedningen har i förslaget till för— ordning om allmän omsättningsskatt givit begreppet överskjutande preliminär skatt en annan innebörd än vad som gäller för mot- svarande begrepp enligt uppbördsförord— ningen. I konsekvens härmed har införts det nya begreppet överskjutande slutlig omsätt- ningsskatt, vilket rent Språkmässigt icke kan anses innebära vad beredningen avser. Riks- revisionsverket förordar att överskjutande preliminär skatt i fråga om allmän omsätt- ningsskatt ges samma innebörd som i upp- bördsförordningen för undvikande av förväx- lingar i olika sammanhang. Belopp varmed ingående skatt för viss redovisningsperiod överstiger utgående skatt synes lämpligen kunna betecknas såsom överstigande avdrags- gill skatt, om en särskild term härför anses erforderlig.

I fråga om uppbördsterminens förläggning må erinras att i annat sammanhang ifråga- satts en förskjutning av inbetalningen av all- män varuskatt till annan månad än sådan månad då uppbörd av skatt äger rum enligt uppbördsförordningen.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit byråcheferna Ehnbom och Säfström samt tillförordnade byråchefen Lindahl, var- jämte byrådirektören Törnebohm varit före- dragande. Stockholm den 27 oktober 1964.

Gösta Renlund Yngve Törnebohm

Kontrollstyrelsen

I egenskap av tillsynsmyndighet för flertalet av de nu utgående punktskatterna — som till viss del föreslås slopade — utgår kontrollsty- relsen från att dess yttrande i huvudsak för- väntas i fråga om den indirekta beskattning- en och i synnerhet i fråga om avvecklingen av punktskatterna.

Beträffande avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning innebär beredning- ens förslag att en något större del av skatte-

inkomsterna skall uttagas genom indirekt be- skattning. Förskjutningen mellan skattefor- merna kan betecknas som relativt blygsam men är enligt styrelsens uppfattning ett steg i rätt riktning. Styrelsen finner den nu för- ordade höjningen vara väl avvägd med hän- syn till att en skärpning av den indirekta be- skattningen utöver vad som föreslagits san- nolikt skulle få besvärande samhällsekono- miska konsekvenser därigenom att förslagets

genomförande torde komma att medföra en ökad efterfrågan dessförinnan på sådana ka- pitalvaror som blir föremål för skattehöj- ning. En sådan ökad efterfrågan före refor— mens genomförande och en motsvarande minskning i efterfrågan därefter kan från näringslivets synpunkt kompenseras av att en i tiden omvänd effekt kan förväntas i frå- ga om industrins investeringsvaror. Hur nyss- nämnda verkningar kommer att fördelas på de skilda tillverknings- och distributionsleden och de olika branscherna, torde vara utom- ordentligt svårt att förutsäga.

Enligt styrelsens uppfattning bör de ekono— miska problemen i samband med införande av ett nytt skattesystem inte underskattas.

Styrelsen tar i det följande upp de frågor styrelsen avser att behandla i anslutning till betänkandets kapitelindelning.

Kapitel 7. Avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning samt socialförsäkrings- avgifter

I samband med behandlingen av frågan om avvägningen mellan direkt och indirekt be- skattning framlägger beredningen vissa syn- punkter på punktbeskattningen. Beredningen anser, att det skäl, som ursprungligen utgjort motivet för denna typ av beskattning, näm- ligen att den omfattade varor av lyxkaraktär eller mer umbärliga varor, ej längre torde framträda med större styrka. Den höjda lev- nadsstandarden har medfört en utjämning av konsumtionsvanorna, så att särskild be- skattning av sådana varor ej längre ter sig påkallad. Häremot kan invändas, att motivet för beskattningen självfallet inte är varornas umbärlighet utan statens behov av ökade in- komster och att det vid tiden för punktskat- ternas införande för konsumenterna torde ha tett sig naturligare, att varor som konfekty- rer, kosmetika eller guldsmedsartiklar bela- des med skatt än oumbärliga produkter som livsmedel eller kläder. Punktbeskattningen, som på de aktuella områdena bestått under mer än 20 års tid, har, såvitt styrelsen kan finna, inte mött något starkare motstånd från konsumenterna, medan däremot producen- terna av de punktbeskattade varorna rest in- vändningar mot denna beskattning under se- nare år. Till men för punktbeskattningen har i viss mån varit att, sedan beredningen erhöll sitt uppdrag, några väsentliga ingrepp och moderniseringar på dessa skatteområden ej har kunnat tagas upp till prövning.

Det synes styrelsen som om beredningen vid

sitt ställningstagande till frågan om punkt- skatternas fortbestånd enbart tagit hänsyn till vad vederbörande branschorganisationer an- fört i fråga om skatternas negativa effekter för producenterna, men inte beaktat det in- tresse som konsumenterna skulle kunna ha av en punktbeskattning i jämförelse med en allmän omsättningsskatt. Ej heller har hän- syn tagits till de låga administrationskostna- derna för punktskatterna. Vid bedömningen av frågan om punktskatternas bestånd bör inte bortses från den tillvänjning till de punktbeskattade varornas prisnivå som ägt rum och risken för att denna nivå vid en fri prisbildning kan bli bestående även efter en skatteavvcckling trots branschorganisationer- nas försäkringar om motsatsen. Med hänsyn till att punktskatternas fortbestånd ytterst inte är en fråga av skatteteknisk utan av po- litisk natur och till att skatteberedningen, som är en utredning på parlamentarisk grund, har nått enighet om att förorda av- veckling av vissa av dessa skatter, finner sty- relsen inte anledning motsätta sig beredning- ens yrkande i detta avseende.

Kapitel 9. Den generella indirekta beskatt- ningens utformning

Den indirekta beskattningen föreslås utfor- mad såsom en allmän omsättningsskatt — s. k. mervärdeskatt — som skall utgå vid all yr- kesmässig försäljning av skattepliktiga va- ror och vid utförande av skattepliktiga tjäns- teprestationer. Från det skattepliktiga varu- området undantas ett begränsat antal varor. Skatten skall vara öppen fram till detaljhan— delsledet. Erlagd skatt får avdragas vid redo- visningen.

Vid valet av skattesystem har beredningen delvis varit bunden av det förhållandet att den nu utgående allmänna varuskatten är ut— formad som en detaljhandelsskatt. De ut- ländska skattesystem, vilka från administra— tiv synpunkt föredrar en beskattning, som inte går ända fram till detaljhandelsledet, har följaktligen inte framstått som egentliga alternativ till mervärdeskatten. Det förorda- de skattesystemet medför i förhållande till den allmänna varuskatten en procentuell inte alltför betydande ökning av antalet skatt- skyldiga.

I sitt yttrandc år 1957 över det av 1952 års kommitté för indirekta skatter avgivna be- tänkandet föreslog styrelsen, att mervärde- skatt borde komma ifråga vid en generell in- direkt beskattning med förhållandevis hög

skattesats. Då de av beredningen i övrigt föreslagna åtgärderna på beskattningens om- råde leder till nästan en fördubbling av skat- tetrycket för den generella indirekta beskatt- ningen, har styrelsen i överensstämmelse med nämnda uttalande inte några principiella in- vändningar mot den föreslagna övergången till mervärdeskatt och har därför ej funnit anledning att ta upp några alternativa skat- tesystem till diskussion.

Kapitel 28. Utformningen av mervärde- skatten

I fråga om principerna för mervärdeskattens konstruktion har styrelsen i huvudsak inga invändningar att anföra.

Styrelsen finner principen om fördelning av skattebördan på produktions- och distri- butionsleden i proportion till dessas värde- mässiga andel av det slutliga marknadspri- set motsvara högt ställda krav på rättvisa. Den genomgående rätten till avdrag för er- lagd skatt eliminerar skatteavlyftningspro- blemen för exportindustrin och tillgodoser även industrins krav på skatteavlyftning för investerings- och förbrukningsvaror. Att av- dragsrätten på investeringssidan i vissa lägen kan animera investeringsverksamheten på ett för den ekonomiska balansen riskabelt sätt, kan som beredningen visar regleras genom temporära ändringar i denna rätt, vilket gör beskattningsformen i viss mån användbar som konjunkturpolitiskt instrument. En sådan begränsning i avdragsrätten bygger bl. a. på förslaget om öppen redovisning av skatten ända fram till detaljhandelsledet. Den öpp- na debiteringen torde även vara nödvändig för att på ett smidigt sätt reglera avdrags- rätten vid de skattehöjningar, som kan på- kallas av en successiv förskjutning från direkt till indirekt beskattning ävensom vid samord— ningen med den direkta beskattningens reg- ler för lageravskrivning. Det merarbete som skattedebiteringen kan medföra synes ej ha mött invändningar från industrins och han- delns representanter inom beredningen. Den kontorstekniska utvecklingen torde även bi- draga till att undanröja svårigheter av ifrå- gavarande slag.

Styrelsen finner således de här redovisade delarna av förslaget till mervärdeskattesy— stem innebära väsentliga skattetekniska framsteg. Däremot ställer styrelsen sig tvek- sam till vissa av de föreslagna undantagen från skatteplikt liksom till ett förslag om av- steg från principen om skattens fördelning.

Enligt styrelsens erfarenheter från den in- direkta beskattningen bör undantag göras från ett skattepliktigt varuområde endast om tvingande skäl härför föreligger. Sådana skäl har enligt styrelsens uppfattning endast fö- rebragts för vissa av de av beredningen till- styrkta undantagen från skatteplikt. Som exempel på svårigheter som uppkommer ge- nom dylika undantag vill styrelsen anföra vis- sa konsekvenser av den föreslagna skattebe- frielsen för läkemedel, som säljes till sjukhus. Enligt läkemedelsförordningens definition kan till läkemedel hänföras ett stort antal varor, som även hör hemma inom det kos- metiska området, såsom gurgelvatten, vissa hårvårdspreparat m.m. Någon entydig defi- nition på sjukhus torde ej föreligga. Genom undantaget skapas alltså tolkningsproblem för leverantörer utan att skattebefrielsen får någon betydelse för köparna, som i de avsedda fallen huvudsakligen torde bestrida sina kostnader med allmänna medel. Med utgångspunkt från detta exempel vill styrelsen förorda en restrik- tiv omprövning av de föreslagna undantagen från skatteplikt.

Beredningens avsteg från fördelningsprin- cipen innebär, att skatt inte skall utgå, då registrerad skattskyldig inför varor till riket. Motiveringen härför har närmast varit, att man därigenom skulle förenkla tullverkets administrativa uppgifter med mervärdeskat- ten. Samtidigt hävdar beredningen, att prin- cipen om omedelbart avdrag för ingående skattebelastning skulle medföra att det knap- past kan innebära någon förmån av praktisk betydelse med skattefrihet vid import i järn- förelse med skattebelagda inköp inom landet. Från punktskatteområdena kan kontrollsty- relsen redovisa erfarenheter, som klart pekar på att en dylik skattefrihet vid införsel i inte oväsentlig omfattning kan tänkas underlätta skatteflykt. I det fall ett aktiebolag, som vid importen inte behöver erlägga skatt, av sina skenbart fristående köpare tar ut så hög skatt att den täcker större delen av skatten i detal- jistledet, men går i konkurs innan skatten er- lagts på grund av exempelvis oförmånliga lån från köparen, kan väsentliga skatteför- luster uppstå för statsverket. Köparens av- drag för ingående skatt kan då inte under— kännas, utan statsverkets fordran får beva- kas i konkursen. Transaktioner av sådant slag blir självfallet mera lockande ju högre skattesatsen bestämmes. Utgår skatten på va- ruvärdet redan vid införseln, försvinner en betydande del av incitamentet till dylik skat- teflykt. I sammanhanget bör understrykas att här nämnda skatteoperationer kan utföras

med större fördel på importsidan än vid in- hemsk tillverkning, där anläggningstillgång— ar kan gå förlorade i konkursen. Sett enbart från rent skattetekniska synpunkter bör skat- ten enligt styrelsens mening erläggas vid im- porttillfället.

Styrelsen vill i detta sammanhang rikta uppmärksamheten på de betydande möjlig- heter till skatteflykt, som systemet med bank- rutterande aktiebolag kan erbjuda. Vid en skärpt indirekt beskattning ter sig dylika me- toder än mera lockande. En översyn av gäl- lande lagstiftning i syfte att stävja skatte- undandragande på nämnda sätt, kan därför komma att visa sig nödvändig.

Beredningen har inte gått närmare in på kontrollfrågorna i samband med mervärde- skatten utan nöjer sig med att i olika sam— manhang konstatera att denna skatt är själv- kontrollerande. Det torde emellertid vara orealistiskt att anta, att systemet skulle vara så fulländat, att det endast skulle medge ett marginellt skatteundandragande med obe- tydliga ekonomiska konsekvenser. Enligt sty— relsens erfarenheter från den indirekta be- skattningens område kan i många fall skatte- konstruktioner, som teoretiskt ansetts fullgo- da, efter viss tids praktisk tillämpning kom- ma att förete betänkliga luckor. Snabba åt- gärder för ändring av konstaterade missför— hållanden inom punktskattcområdena har i åtskilliga fall kunnat komma till stånd ge- nom att styrelsens lokalförvaltning, som ut- övar kontrollverksamheten hos de skattskyl- diga, står i direkt kontakt med den centrala beskattningsmyndigheten, som sålunda er- håller omedelbar information om alla för- hållanden av vikt. Utifrån dessa erfarenheter framstår det för styrelsen som angeläget, att mervärdeskatten redan från början ställes under ett samordnande organ, som även kan dirigera den kontrollerande verksamheten.

Spörsmålet om den organisatoriska upp- byggnaden av skatteadministrationen be— handlas inte närmare i betänkandet. Kontroll- styrelsen vill dock understryka vikten av att en effektiv kontrollorganisation finnes ut- byggd vid beskattningens ikraftträdande och att en aktiv Iältverksamhet kommer till stånd redan från begynnelsen. Sett på längre sikt torde det vara uppenbart, att statsverket i sam- band med den successiva förskjutning från direkt till indirekt beskattning, som i enlig— het med ett genomförande av förslaget inledes, har anledning att ägna synnerlig uppmärk- samhet åt övervakningen av mervärdeskatten under dess initialskede. En tillfredsställande överblick över de väsentliga problemen inom

ett skattesystem kan enligt styrelsens mening inte erhållas med ledning av enbart skriftväx- ling, formalgranskning och besvärsmål utan bilden måste kompletteras med erfarenheterna från en aktiv kontrollverksamhet, som i sam- band med sin övervakande funktion även kan ge anvisning på de områden, där lagstiftningen eller föreskrifterna därtill behöver komplet- teras. Styrelsen utgår från att nu nämnda för- hållanden kommer att bli föremål för särskilda överväganden innan den nya indirekta be- skattningen kommer till stånd.

Kapitel 30. Punktbeskattningen

Beredningen förutsätter, att avskaffandet av vissa punktskatter och en motsvarande höj- ning av den allmänna indirekta skatten ej innebär någon ökad belastning för konsu- menterna totalt sett. Det har för beredning- en framstått som en förutsättning, att den— na inverkan på konsumentpriserna verkligen kan förväntas. Som en garanti härför åbe- ropas de direkta utfästelser, som gjorts av ett antal branschorganisationer att iaktta de prismässiga konsekvenserna av bortfallande punktskatter. På grundval av hittills vunna erfarenheter av de mera partiella punkt- skattcavvecklingar som ägt rum tillåter sty- relsen sig att betvivla, att en bestående pris- sänkning motsvarande de avvecklade skat- terna kommer till stånd. Styrelsen vill inte ifrågasätta organisationernas goda avsikter härvidlag, men de i många fall snabba änd- ringarna inom varusortimenten på föreva- rande områden gör det omöjligt att överva- ka, om prissättningen på nya produkter sker med iakttagande av organisationernas löften. Särskilt ifråga om inarbetade varumärken torde det för den köpande allmänheten inte framstå som uppseendeväckande, om nu gäl- lande prisrelation till övriga produkter i stort sett kvarstår även efter punktskatter- nas slopande.

Beredningen förordar att punktskattcav- vecklingen kombineras med åtgärder i syfte att eliminera skattebelastningen på innelig- gande lager för att underlätta en omedelbar anpassning av priserna till det ändrade kost- nads- och marknadsläget. Allmän princip för lagerskatteavlyftningen anser beredningen, vara, att sådan åtgärd inte är påkallad i de fall omsättningshastigheten på lagret är hög eller då skatteeffekten är ringa. Redovisning- en av de föreslagna avlyftningsåtgärderna sker i anslutning till redogörelsen för varje särskild skatt. Som styrelsen i det följande kommer att visa i fråga om de olika skat-

teområdena kan de av beredningen förorda- de åtgärderna i många fall skapa ojämn- heter och i vissa fall te sig oskäliga för bran- scherna. Enligt styrelsens uppfattning skulle övergången till mervärdeskatt sannolikt kun- na äga rum på ett smidigare sätt om lager- skatteavlyftning sker i samtliga fall, där så är tekniskt möjligt. Styrelsen vill härvid sär- skilt peka på de förhållanden som i det föl- jande redovisas i fråga om sockerskatt och pälsvaruskatt. Beredningen har funnit det av praktiska skäl vara motiverat att bortse från skattebelastningar av ringa storlek och före- slår därför, att avdragsrätt för beskattat la- ger skall föreligga endast om anskaffnings- värdet av punktbeskattade varor inklusive skatt uppgår till minst 1 000 kronor vid skat- teavvecklingen. Med hänsyn till att denna spärregel kommer att ge högst olika utslag på de skilda varuområdena och ha en för- dröjande verkan på prisanpassningen samt i vissa fall även animera till en ökad lagerhåll- ning, anser styrelsen sig inte kunna förorda en sådan inskränkning i rätten till lagerskat- teavlyftning. För vissa typer av mindre rö- relser torde gränsen på 1 000 kronor inte av- se ett lager som kan betecknas som ringa med hänsyn till rörelsens omfattning. Ett väsent- ligt skäl för beredningens förslag att begrän- sa rätten till lagerskatteavlyftning torde vara det administrativa arbete som eljest skulle uppkomma vid granskning av lagerdeklara- tioner. För att ernå den av beredningen åsyf- tade omedelbara anpassningen till en pris- nivå, som endast påverkas av den nya skat- teformen, förordar styrelsen en i princip ge- nerell avlyftning av punktskatterna från la- ger av beskattade varor. I fråga om sättet för avlyftningen föreslår styrelsen — med undan- tagande av varor, vilka omfattas av de sär- skilda avlyftningsregler som i det följande föreslås för den allmänna energiskatten — att alla till mervärdeskatt skattskyldiga närings- idkare, som vid skattens ikraftträdande inne- har lager av varor, belagda med skatt enligt de då upphävda punktskatteförordningarna, utan särskild prövning får göra ett gene- rellt avdrag med 500 kronor i den första mervärdeskattedeklarationen. Om avdraget inte kan utnyttjas i den första deklarationen — normalt omfattande två månader — bör den outnyttjade delen ej få avdragas senare. Näringsidkare, som ej åtnöjer sig med sådant avdrag, bör få möjlighet att i stället på sätt beredningen föreslagit avge lagerdeklaration. Genom ett dylikt schablonavdrag reduceras antalet lagerdeklarationer högst väsentligt samtidigt som rättvisekravet blir bättre till-

godosett än om ett kvalifikationsbelopp för avlyftningen fastställes.

Beredningen föreslår, att styrelsen för läns- styrelsernas räkning skall fastställa de lager- skattebelopp, som skall vara avdragsgilla vid redovisningen av mervärdeskatt. Deklaration avseende beskattat lager skall inges till styrel- sen senast den 31 januari 1966, varefter sty- relsen så snart ske kan skall fastställa värdet av lagret och därpå belöpande skatt samt underrätta näringsidkaren och vederbörande länsstyrelse härom. Det angivna förfarandet medför, att styrelsen, om näringsidkaren snabbt skall komma i åtnjutande av avdraget, endast kan göra en formell granskning av deklarationen eller, att han, om mera ingå- ende kontroll skall verkställas, kan få vänta avsevärd tid innan han kan tillgodogöra sig avdraget. För att tillgodose önskemålet om omedelbar prisanpassning genom skatteav- lyftning utan åsidosättande av möjligheten till kontroll av lagerdeklarationerna föreslår styrelsen, att rätt till avdrag med i lagerdek- laration upptaget belopp skall föreligga i för- sta mervärdeskattedeklarationen, och att skyl- dighet att erlägga vad som eventuellt konsta- teras vara upptaget till för högt belopp i lager- deklarationen, skall föreligga så snart lager- skattebeloppet fastställts av styrelsen.

Den allmänna energiskatten samt bensin- och brännaljeskattema Beredningen finner inga skäl föreligga för att i det framtida skattesystemet beskatta kraft- och bränsleförbrukningen annorlunda än an- nan konsumtion. Som skäl för avveckling framhålles i sammanhanget, att energiskat- ten träffar skilda företag och skilda branscher ojämnt och att detta förhållande särskilt framträder i fråga om exportindustrin ge- nom att förutsättningar för skattenedsättning eller skattefrihet inte förelegat annat än i be- gränsad omfattning. Även om styrelsen inte helt kan dela beredningens uppfattning i (let- ta avseende, finner styrelsen dock ej tillräck- liga skäl föreligga för att förorda, att energi- skatten bibehålles vid införande av mervär- deskatt. Beträffande frågor, som uppkom- mer i samband med att energiskatten ersättes med mervärdeskatten, har styrelsen inhäm- tat energiskattenämndens yttrande, som bi- fogas.1 _

Vid aweckling av den allmänna energiskat- ten uppstår som beredningen framhållit frå- gor rörande avlyftning av skatt på lager en- dast beträffande energiskatt på bränsle. Med

1 Se 5. 101.

hänsyn till att energiskatten i denna del kan anses motsvara den allmänna varuskatten, som inte kommer att avlyftas från inneliggan- de lager av förrådsartiklar eller andra varor av omkostnadskaraktär, anser beredningen, att energiskatten på sådana lager av bränsle och drivmedel, som är avsedda att utnyttjas för produktionsändamål eller motsvarande, bör belasta förbrukaren. Beträffande lager av bränslen och drivmedel hos återförsäljare an- ser beredningen det vara praktiskt ogörligt att åstadkomma en skatteavlyftning.

Styrelsen vidhåller i princip, att skatteav- lyftning bör komma till stånd i samtliga fall där så kan ske och anser de av beredningen hävdade praktiska hindren inte vara oöver- stigliga, men finner dock inte skäl förorda någon avlyftning på förevarande område med hänsyn till förbrukarnas och återförsäl- jarnas möjlighet att bli registrerade som skattskyldiga och därigenom erhålla rätt till skattefria inköp och avlyftning av skatt på inneliggande lager. I detta sammanhang må erinras om att enligt ikraftträdandebestäm- melserna till energiskatteförordningen gäller i fråga om bränslen som villkor för regi- strering, att belopp — motsvarande den på minskningen av lagret av skattepliktigt bräns- le från tidpunkten för förordningens ikraft- trädande till tidpunkten för registreringsan- sökningens insändande belöpande skatten — skall erläggas, medan vid motsvarande lager- ökning avdrag får göras för den på ökningen belöpande skatten. Denna bestämmelse bygger på det förhållandet, att de ingående lagren av bränsle vid förordningens ikraftträdande var skattefria, vilket medförde att vissa förbrukare eller återförsäljare, vilka i juni 1957 hade be- tydande lager av bränsle, som sedermera för- sålts utan skatteredovisning, inte funnit det förmånligt att låta registrera sig som skattskyl- diga. Samtidigt står emellertid möjligheten till sådan registrering öppen så länge energiskatte- förordningen gäller. Det må vidare under- strykas att registrering kommer att vägras av styrelsen endast om lagerhållningen är att an- se som helt obetydlig. Enligt styrelsens me- ning framstår det som oskäligt att i samband med skattens avveckling återbetala skatt till dem, som gjorde skattevinster på sina lager vid skattens tillkomst. Genom registrerings- möjligheten kan praktiskt taget alla övriga lagerhållare av bränsle erhålla avlyftning av skatt på inneliggande lager.

Om energiskatten på elkraft inte medför några svårigheter i fråga om beskattade la- ger uppkommer beträffande denna i stället särskilda problem i samband med avveckling-

en. Som beredningen framhåller måste vid en övergång till mervärdeskatt anpassning ske till systemet för mätaravläsningar. Be- redningen föreslår, att mervärdeskatt skall utgå för elkraft för tiden fr.o.m. den 1 april 1966 eller fr. o. m. den tidigare mätar- avläsning, som distributör äger göra efter mervärdeskattens införande. Övergången är alltså avsedd att äga rum inom loppet av ett kvartal.

I fråga om tidpunkten för omläggningen till mervärdeskatt får styrelsen erinra om att skatten på elkraft med hänsyn till avläsnings- perioderna vid energiskatteförordningens in- förande utgick fr. o. m. den 20 juni 1957, medan förordningen i övrigt trädde i kraft den 1 juli samma år. Då förhållandena i frå- ga om mätaravläsningarna i huvudsak är oförändrade, borde i enlighet härmed mer- värdeskatten för elkraft träda i kraft den 20 december 1965. Den av beredningen föreslag- na övergångstiden av ett kvartal är såtillvida mindre väl avvägd som avläsningsperioderna i stor omfattning anknyter till tertial. Styrel- sen finner ej tillräckliga skäl föreligga för att föreslå ett tidigare ikraftträdande av mer- värdeskatten på elkraft, men vill med hän- syn till avläsningsperioderna förorda, att den definitiva övergången till mervärdeskatt för elkraft äger rum den 1 maj 1966. Härigenom torde även de i beredningens förslag till över- gångsbestämmelser intagna reglerna för pro- portionering vid avläsning efter övergången till mervärdeskatt bli överflödiga.

Beredningen finner, att nuvarande särbe- skattning av motordrivmedlen bör bli bestå- ende, men att den del av denna beskattning som utgöres av energiskatt bör ersättas av mervärdeskatt. Till följd av att energiskatte- satserna på bensin respektive brännolja ger andra priseffekter än den enhetliga skatte- satsen till mervärdeskatt, skulle vid oföränd- rad drivmedelsbeskattning prisrelationen mel- lan dessa bränslen komma att förskjutas vid införande av mervärdeskatt. I syfte att bibe- hålla oförändrad prisnivå på bensin i förhål- lande till övriga mervärdebeskattade produk- ter föreslår beredningen, att bensinskatten skall höjas med 4 öre per liter i samband med mervärdeskattens införande. Enligt sty- relsens uppfattning är den nuvarande be- skattningen av brännolja felaktigt avvägd i förhållande till beskattningen av bensin om hänsyn tas till motoreffekten och kalorivär- det hos dessa bränslen. Frågor av denna art torde emellertid bli föremål för särskild upp- märksamhet av den utredning rörande väg- trafikbeskattningen, som aviserats under in-

nevarande år. I avvaktan på resultatet av sådan utredning anser styrelsen sig kunna bi— träda beredningens förslag om höjning av bensinskatten.

I fråga om avlyftningen av den energiskatt som belastar detaljisternas lager av bensin och beskattningen av samma lager på grund av bensinskattehöjningen kan styrelsen inte biträda beredningens förslag. Styrelsen, som på denna punkt helt delar energiskattenämn- dens uppfattning, förordar en begränsad av- lyftning av energiskatten på bensin. Avlyft- ningen av denna skatt, som utgår med 9 öre per liter, bör således reduceras med lager- vinsten genom den föreslagna skattehöjning- en på 4 öre per liter. För att åstadkomma prisanpassning till mervärdeskattens regler bör således detaljisterna få möjlighet att i en- lighet med avgivna lagerdeklarationer göra avdrag för mellanskillnaden, 5 öre per liter. Avdragsrätten bör endast tillerkännas åter- försäljare och begränsas till de kvantiteter, som vid den senaste lagerbeskattningen av bensin medförde skattskyldighet.

Omsättningrskatten på motorfordon (bilaccisen)

I fråga om bilaccisen uttalar beredningen, att denna tillkommit främst för att av sam- hällsekonomiska skäl något reducera den rå- dande exceptionellt höga takten i motorfor- donsparkens ökning och att detta skäl allt- jämt kan åberopas för beskattningens fort- bestånd. Beredningen erinrar om det förhål- landet att bilaccisen fr.o.m. maj 1960 höj- des för att kompensera det skattebortfall som uppkom, då man undantog handeln med be- gagnade bilar från skattskyldighet till allmän varuskatt. Ehuru beredningen förordar, att sistnämnda undantag från beskattningen inte skall bestå vid mervärdeskattens införande, anser beredningen sig likväl inte böra fram- lägga förslag om nedsättning av bilaccisens skattesatser till vad som gällde före maj 1960. Med hänsyn till att bilaccisen är konstruerad såsom en styckeskatt och på grund av den sedan skattesatsernas införande inträffade penningvärdeförändringen finner kontroll- styrelsen anledning biträda beredningens upp- fattning i fråga om bibehållandet av nu gäl- lande skattesatser. Beträffande förslaget att mervärdeskatt skall utgå vid försäljning av begagnade motorfordon anför beredningen angelägenheten av att skapa största möjliga underlag för den generella beskattningen ävensom redovisnings- och kontrolltekniska skäl. Vidare hävdas att de marknadsmässiga

skäl, som låg till grund för undantaget från allmän varuskatt, skulle förlora i styrka ge- nom den planerade saneringen av handeln med begagnade bilar.

Såvitt styrelsen kan finna kvarstår i huvud- sak de tidigare åberopade skälen mot en be- skattning av de begagnade bilarna. Omfatt- ningen av försäljningen av begagnade bilar torde endast i obetydlig mån komma att på- verkas av de planerade saneringsåtgärderna. Flertalet bilar torde även i fortsättningen komma att säljas upprepade gånger i begag- nat skick. Den åsyftade breddningen av skat- teunderlaget kommer endast till stånd, om de begagnade fordonen kommer med i före- tagens försäljningsredovisning. I andra sam- manhang har konstaterats, att företag, som handlar med traktorer, inte tar in de begag- nade traktorerna i sitt lager utan formellt endast tjänstgör som förmedlare. Försälj- ningen av en ny traktor är således inte av- slutad, förrän köparen genom säljarens för- medling levererat sin gamla traktor till an- nan köpare. Eftersom traktorn inte redovisas i »förmedlarens» rörelse och säljaren inte är yrkesmässig, kommer ingen skatt att utgå. Med kännedom om att dylik förmedlingsverksam— het på sina håll satts i system redan vid en sexprocentig allmän varuskatt anser styrelsen det vara realistiskt att anta, att sådana eller likartade metoder kommer att bli allmänt tillämpade inom bilhandeln vid en väsentligt högre mervärdeskatt. De begagnade trakto- rerna torde däremot inte erbjuda samma svå- righeter vid mervärdeskatt, eftersom den största gruppen av köpare av sådana trak- torer, jordbrukarna, då såsom skattskyldiga får rätt att avdraga den skatt de erlagt. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner styrelsen det synnerligen tveksamt, om mer- värdeskatt bör utgå på begagnade bilar. Sty- relsen vill emellertid i likhet med beredning- en i möjligaste mån undvika undantag, som strider mot beskattningens princip, och anser sig därför böra förorda beredningens förslag i avvaktan på närmare erfarenheter rörande utvecklingen på detta skatteområde.

Den särskilda varuskatten Den särskilda varuskatten utgår för i huvud- sak fyra varuområden, nämligen socker och sirap, choklad- och konfektyrvaror, vissa ke- misk-tekniska preparat samt spelkort. Enligt beredningens uppfattning föreligger inte så- dana särskilda skäl som motiverar ett fortbe- stånd av den särskilda varuskatten på något av dessa varuområden vid mervärdeskattens

införande. Styrelsen delar helt beredningens uppfattning beträffande socker och sirap samt spelkort. Även i fråga om choklad- och konfektyrvaror kan enligt styrelsens mening skäl anföras för en skatteavveckling med hän- syn till bl. a. konkurrensen från närliggande inte särbeskattade varuområden. Styrelsen ställer sig mera tveksam till riktigheten av de av beredningen åberopade oförmånliga verk- ningarna för sötvaruindustrin i konkurrens- hänseende. När man från branschen i det- ta sammanhang gör gällande att Särbeskatt- ningen försvagar industrins konkurrenskraft i förhållande till utlandet, får detta enligt styrelsens mening betecknas som ett anta- gande.

I fråga om invändningarna mot beskatt- ningen av de kosmetiska preparaten synes de av beredningen framförda skälen för en av- veckling knappast ha samma styrka. De bris- ter, som påpekas i fråga om beskattningens utformning, och invändningarna mot att vis- sa hygieniska preparat ingår i det skatteplik- tiga varuområdet kan utan att skatteutfallet nämnvärt påverkas elimineras genom änd- ring av författningen. Ändringsförslag har dock inte framlagts av beskattningsmyndig- heten med hänsyn till den pågående skatte- beredningen. En skatteavveckling på detta område kan enligt de erfarenheter styrelsen har av ifrågavarande bransch ej heller be- räknas komma konsumenterna tillgodo i stör- re omfattning. Även om skäl således kan an- föras för bibehållande av en Särbeskattning på det kosmetiska området, vill styrelsen lik- väl med hänsyn till det relativt begränsade varuområde det här gäller inte förorda en sådan lösning, som skulle innebära ett avsteg från principen om en såvitt möjligt generell och enhetlig beskattning. Styrelsen biträder alltså även på denna punkt beredningens för- slag.

Vid bedömningen av frågan om åtgärder för en avlyftning av den skatt, som belastar inneliggande lager, konstaterar beredningen, att skatteplikten främst berör lager avsedda för återförsäljning, men att den även omfat— tar varor, som utnyttjas såsom råvaror. Be- redningen framhåller, att socker och sirap kan ha karaktär av både omsättningsvara och råvara men gör gällande, att skattebelast- ningen på choklad- och konfektyrfabrikan- ternas sockerförbrukning elimineras genom avdragsförfarande vid redovisningen av skat- ten på färdigvarorna. Med hänsyn till att de av socker eller sirap framställda varornas pri- ser inte nämnvärt påverkas av skatten på dessa råvaror och till att råvaruförbrukning-

en i väsentlig omfattning äger rum hos före- tagare, som inte i övrigt beröras av punkt- skatteavvecklingen, anser beredningen sig in- te kunna förorda avlyftning av skattebelast- ningen på lager av socker och sirap av rå- varukaraktär. Däremot förordas dylik skat- teavlyftning för socker och sirap, då dessa varor utgör omsättningsvaror, liksom för la- ger av övriga varor, som omfattas av den särskilda varuskatten.

I fråga om choklad- och konfektyrindustrin får styrelsen erinra om, att rätten till avdrag för särskild varuskatt, som erlagts för de i färdigvarorna ingående sockret, är begrän- sad till den kvantitet, som använts för till- verkningen, och att således det sockerlager, som tillverkaren innehar vid mervärdeskat- tens ikraftträdande, kommer att vara be- skattat, liksom det socker, som ingår i av ho- nom framställda varor, vilka ännu inte leve— rerats till köpare. Beträffande övriga bransch- er, som i större omfattning använder soc- ker som råvara, gäller att beredningens för- slag på vissa områden kommer att medföra betydande ojämnheter. Som exempel kan nämnas, att vissa tillverkare av mandelmas- sa och liknande halvfabrikat för konditori- branschen samtidigt tjänstgör som socker- grossister för denna bransch, medan andra tillverkare endast säljer sådana halvfabrikat. Det får antagas, att den tillverkare, som även tjänstgör som grossist, kommer att redovisa hela sitt sockerlager såsom omsättningsvara och därigenom erhålla full skatteavlyftning, medan den, som enbart bedriver tillverkning, inte kommer i åtnjutande av någon avlyft- ning. Som styrelsen tidigare framhållit torde inskränkningar i rätten till skatteavlyft- ning från lagren av såväl punktbeskattade rå- varor som färdigvaror medföra snedvridning av konkurrensförhållandena. Styrelsen kan alltså inte biträda beredningens förslag att undanta beskattat socker, som användes så- som råvara eller motsvarande, från rätten till skatterestitution. För att undvika att lager- hållningen av färdiga varor, vari punktbe- skattade råvaror ingår, inför mervärdeskat- tens införande nedbringas till en onormalt låg nivå, vill styrelsen förorda, att skatteav- lyftningen utvidgas att omfatta även den skatt som belastar däri ingående råvaror. Sistnämnda skatteavlyftning måste dock av praktiska skäl begränsas till tillverkarledet. Vad beredningen i övrigt anfört i fråga om avlyftning av skattebelastningen på innelig- gande lager av varor, som omfattas av den särskilda varuskatten, föranleder ingen erin- ran från styrelsens sida.

Omsättningsskatten på teknisk sprit

Beredningen framhåller i sitt betänkande, att de kosmetiska produkterna i vissa fall träf- fas av tre olika skatter genom att skatt även utgår på råvaran teknisk sprit. De övriga två skatterna utgöres av den allmänna och den särskilda varuskatten. Beredningen har inte i övrigt berört skatten på teknisk sprit, något som kan antagas bero på att den funnit den- na skatt utgöra en del av alkoholbeskatt- ningen, som i enlighet med direktiven faller utanför utredningsuppdraget.

Styrelsen har haft anledning att i annat sammanhang förorda slopandet av denna skatt, bl.a. i yttrande över tulltaxekommit- téns betänkande. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 oktober 1960 med förslag till förord- ning om teknisk sprit och alkoholhaltiga pre- parat samt förordning om tillverkning av sprit och vin, m. m. återgav styrelsen tidigare redovisade skäl för skattens avskaffande, men framhöll samtidigt, att en avveckling kunde beräknas medföra ett skattebortfall på om- kring 6 milj. kronor för år. Inkomstminsk- ningen kunde kompenseras genom ändring av den särskilda varuskatten på kemisk-tek- niska preparat, vilket dock förutsatte en översyn av bestämmelserna härom. Styrelsen föreslog därför, att omsättningsskatten på teknisk sprit skulle bibehållas i avvaktan på resultatet av en sådan översyn. Då hela för- ordningen om särskild varuskatt nu föreslås upphöra att gälla, bör enligt styrelsens me- ning även beskattningen av teknisk sprit upp- tagas till omprövning.

Enligt 2 5 3 mom. gällande förordning om skatt på sprit och vin (SFS 1957:209) utgår omsättningsskatt med 2 kronor 70 öre för liter teknisk sprit, som skall användas för till- verkning av varor hänförliga till tulltaxe- nummer 22.09 C (koncentrerade extrakt för framställning av drycker), 33.04- A (vissa rå- varor för parfym och livsmedelsindustrin) och 33.06 A (parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat). Vid införsel till riket av alkoholhaltiga varor hänförliga till nämn- da tulltaxenummer erlägges tilläggstull sva- rande mot omsättningsskatten. Tilläggstullen utgår med 200 kronor per 100 kg för varor hänförliga till tulltaxenummer 22.09 C eller 33.06 A samt med 350 kronor per 100 kg för varor hänförliga till tulltaxenummer 33.04 A.

Som styrelsen framhållit i sin tidigare nämnda framställning om avskaffande av skatten på teknisk sprit var denna skatt, då den infördes år 1933, avsedd att svara mot

då utgående skatt på spritdrycker avsedda för konsumtion. Skatten avsåg att utjämna skillnaden mellan förtäringssprit och teknisk sprit för att minska påfrestningarna på den tekniska spriten. Till följd av den successiva höjningen av rusdrycksbeskattningen samti- digt som skatten på teknisk sprit varit oför- ändrad har klyftan mellan de för förtäring avsedda spritdryckerna och den tekniska spriten vidgats så, att skatten på teknisk sprit numera inte kan anses fylla sin ursprung— liga funktion. Ett kg beskattad extra finsprit, avsedd för tekniskt ändamål, kostar för när- varande ca 5 kronor, medan samma vara vid utminutering skulle betinga ett pris på ca 90 kronor.

De mot skatten svarande tilläggstullarna på alkoholhaltiga varor har visat sig få icke önskvärda konsekvenser från såväl handels- politiska som andra synpunkter. På grund av att tilläggstullarna inte bestämts med hänsyn till varornas alkoholhalt, har de en protek- tionistisk verkan för varor med låg alko- holhalt, medan de för varor med hög alko- holhalt verkar diskriminerande för den in- hemska industrin. Även om detta problem är av begränsad räckvidd, synes dock den pro- tektionistiska effekten inte vara helt förenlig med våra åtaganden enligt EFTA-konven- tionen.

Vidare får styrelsen erinra om det förslag till vissa ändringar i tulltaxan, som framla- desi styrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 juni 1963. Anledningen till detta förslag var att styrelsen konstaterat, att snedvrid- ning av konkurrensförhållandena uppstått genom att vissa företag importerat halvfabri- kat med hög alkoholhalt på tulltaxenummer, för vilka en mot skatten på teknisk sprit sva- rande tilläggstull inte utgår, och sedan av halvfabrikaten framställt sådana varor, som endast får tillverkas av beskattad sprit, eller för vilka tilläggstull utgår vid import. Vid remissbehandlingen avstyrkte generaltullsty- relsen framställningen med hänvisning bl. a. till vissa administrativa svårigheter men hemställde, att därest Kungl. Maj:t skulle fin- na skäl överväga någon åtgärd i samman- hanget, proposition måtte framläggas om av- skaffande av ifrågavarande skatt samt de däremot svarande tullarna. Även kommers- kollegium förordade samma lösning.

Med åberopande av vad sålunda anförts får kontrollstyrelsen hemställa, att omsätt- ningsskatten på teknisk sprit och däremot svarande tilläggstullar måtte slopas i sam- band med att den särskilda varuskatten upp-

hör att gälla. Författningsförslag avseende omsättningsskatten på teknisk sprit bifogas.1

Vid ett slopande av beskattningen på tek- nisk sprit uppkommer, i likhet med vad som gäller vid den särskilda varuskattens avveck- ling, frågan om restitution av skatten på sprit, som ligger som råvara hos tillverkarna, eller sprit. som ingår i färdiga alkoholhaltiga pre— parat. I enlighet med styrelsens förslag om en generell avlyftning av skattebelastningen på de punktbeskattade varorna borde såväl om— sättningsskatten på den tekniska sprit, som ligger såsom råvara hos tillverkarna, som den skatt, som belastar färdigställda varor, få av- dragas för att lagervärdena skall bli skatte- mässigt nollställda vid mervärdeskattens ikraftträdande. Om skatten inte avlyftes från råvarulagren, uppstår betydande praktiska problem för leverantören av den inhemska tekniska spriten, AB Vin- & Spritcentralen, eftersom tillverkarna under dylika förutsätt- ningar skulle sträva efter att ha minsta möj- liga kvantitet beskattad sprit i lager vid tid— punkten för beskattningens slopande och där- efter kräva omgående leveranser av Obeskat- tad sprit. Från praktiska synpunkter får sty- relsen därför förorda en skatteavlyftning för lager av beskattad teknisk sprit. Avlyftningen skulle därvid kunna ske på så sätt, att sprit- centralen fick medgivande att kreditera skat— ten, sedan kontrollstyrelsen granskat köpar- nas uppgifter om lagerhållningen vid tid— punkten för skattens avveckling. För att få enklast möjliga förfarande bör även skatt, som erlagts till kontrollstyrelsen vid införsel till riket, kunna krediteras av Spritcentralen. Bestämmelserna härom synes lämpligen böra intagas i ändringsförfattningen rörande sprit- beskattningen och inte sammankopplas med förordningen om mervärdeskattens ikraftträ- dande. Det av styrelsen förordade schablon- avdraget för avlyftning av lagerskatt synes inte böra tillämpas på lager av teknisk sprit. Den beskattade tekniska spritens användning är nämligen inte begränsad uteslutande till kosmetiska och därmed jämförliga preparat. Bland övriga områden må framhållas essens- industrin, sötvaruindustrin samt vissa delar av läkemedelsindustrin. Beskattad odenatu- rerad sprit i mindre kvantiteter användes även för laboratoriebruk inom praktiskt ta- get hela industrin i övrigt. Rätt till skatteav- lyftning bör enligt styrelsens uppfattning emellertid inte komma ifråga beträffande la— ger, som understiger 100 liter. I fråga om de i handeln förekommande alkoholhaltiga pre- paraten bör av praktiska skäl restitution icke äga rum, enär alkoholhalten hos varorna som

regel inte är känd av varuhavarna. Avlyft- ning av skatt på sprit, som ingår i alkohol- haltiga preparat, bör dock kunna ske för pre- parat, som lagerhålles av tillverkarna. Kon- trollen härvidlag torde inte bli särskilt be- tungande med hänsyn till den redovisning av spritförbrukningen, som det åligger tillverka- ren att fullgöra.

Det må i detta sammanhang framhållas, att den betydande prissänkning för vissa al- koholhaltiga preparat, som kan bli följden av att såväl skatten på teknisk sprit som den särskilda varuskatten på tekniska preparat samtidigt slopas, kommer att medföra behov av viss skärpning av kontrollen över den tek— niska spriten och de alkoholhaltiga prepara— ten. Den nuvarande kontrollen är till stor del sammankopplad med övervakningen av den särskilda varuskatten. Genom den särskilda varuskattens avveckling kommer personal att friställas hos styrelsen. Det ökade kontroll- behovet på spritområdet reducerar emeller- tid i viss mån möjligheterna till personal- besparingar.

Utjämningsskatten m. m.

Vad angår den särskilda utjämningsskatten på choklad- och konfektyrvaror samt s.k. wafers och bisquits framhåller beredningen dess anknytning till den svenska jordbruks- regleringen liksom dess handelspolitiska bak- grund och finner sig på grund härav inte kun- na förorda skattens slopande. Styrelsen delar helt beredningens uppfattning i denna fråga och vill samtidigt framhålla, att den handels- politiska utvecklingen kan påkalla att även andra produkter, vilkas framställningskost- nader påverkas av jordbruksregleringen, bör komma i åtnjutande av prisutjämning. Skat- tens fortbestånd är självfallet beroende av den europeiska handelspolitikens fortsatta utveckling.

Kontrollmässigt är utjämningsskatten sam- mankopplad med den särskilda varuskatten på konfektyrvaror. I och med den särskilda varuskattens slopande kommer alltså vissa kontrolluppgifter att kvarstå beträffande en— bart utjämningsskatten. Enligt styrelsens be— räkningar bör emellertid denna övervakning kräva väsentligt mindre arbetsinsatser än som nu erfordras i fråga om sötvarubeskattningen.

Från författningsteknisk synpunkt medför upphävandet av förordningen om särskild varuskatt, att vissa bestämmelser i utjäm- ningsskatteförordningen, vilka hänvisar till föreskrifter i den upphävda författningen,

1 Bilagan är här utesluten.

måste kompletteras. Sammankopplingcn med förordningen om särskild varuskatt har med- fört, att importörer av utjämningsskatteplik- tiga varor fått möjlighet att låta registrera sig hos styrelsen och erlägga skatten först se- dan varorna försålts. Registreringen har i första hand haft betydelse för skattekredi- ten i fråga om den särskilda varuskatten. Med hänsyn till den ringa del av varornas marknadsvärde, som utjämningsskatten kom- mer att utgöra, saknas enligt styrelsens me- ning anledning att bibehålla rätten till regi- strering för ernående av befrielse från skatt vid importtillfället. Det må även nämnas, att antalet registrerade importörer av enbart ut— jämningsskattepliktiga varor är obetydligt. Med utgångspunkt från vad som sålunda på- kallas i fråga om ändringar i utjämnings- skatteförordningen har inom styrelsen upp- rättats särskilt författningsförslag, som bifo— gas.1

Skatten på malt- och läskedrycker På dryckesbeskattningens område föreslås att nu utgående skatt på s.k. lagrat lättöl och på läskedrycker skall upphöra att gälla. För- ordningen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker skulle i enlighet här- med ändras att omfatta endast varuslagen öl och starköl. Som skäl för läskedrycksskat- tens avveckling anföres bl. a. att det inte fö- religger någon grund för att behandla läske- drycker på annat sätt än övriga livsmedel. I fråga om det lagrade lättölet anser bered- ningen, att en avveckling av skatten kan öka lättölets konkurrenskraft i jämförelse med maltdrycker med högre alkoholhalt och däri- genom bidraga till en omläggning av kon- sumtionen till alkoholsvagare maltdrycker. Styrelsen finner det riktigt, att drycker, som faller utanför området ',för alkohollagstift- ningen, utan åtskillnad beskattas på samma sätt som övriga livsmedel.

I fråga om lättöl och läskedrycker föreslås ingen lagerskatteavlyftning vid skattens slo- pande med hänsyn till den förhållandevis höga omsättningshastigheten hos dessa va- ror. Det kan vitsordas att omsättningshastig- heten i allmänhet är högre för dessa drycker än för övriga i sammanhanget aktuella varor, men skillnaden härvidlag mellan läskedryc- ker och exempelvis vissa konfektyrvaror tor- de vara obetydlig. Beredningen synes vid sitt bedömande av lagerskatten på dryckerna i huvudsak utgått från att de beskattade lag- ren skulle finnas i detaljhandeln. Skattebe- stämmelserna i fråga om malt- och läske-

drycker avviker emellertid såtillvida från ör- riga punktskatteförfattningar att skattskyl- digheten på detta område inträder, då varan utlämnas från tillverkningsstället och alltså inte först när den — som i övrigt gäller — levereras till köpare. Detta förhållande med- för, att alla drycker, som av tillverkaren la- gerhålles på nederlag och depåer, är beskat- tade. Den under senare år alltmer koncentre- rade tillverkningen inom bryggeribranschen har medfört, att ett flertal tidigare tillverk- ningsställen nedlagts och nu tjänstgör som nederlag. Bryggeriernas lager av beskattade drycker är således i många fall relativt be- tydande. På grund av varornas skrymmande karaktär torde det vara omöjligt för flertalet tillverkare, som har nederlag, att öka lager- hållningen i tillverkningslokalerna vid mer- värdeskattens ikraftträdande. En sådan åt- gärd skulle även i hög grad förrycka hela distributionssystemet. Om man till de angiv— na förhållandena lägger att vissa drycker hu— vudsakligen försäljes av grossister, som i åt- skilliga fall har betydande lager, blir slutsat- sen att den samlade skattebelastningen på lager av läskedrycker och lättöl icke nämn- värt understiger vad som gäller för jämför- bara punktbeskattade varuområden. Med hänsyn härtill vill styrelsen förorda, att även skatten på lager av läskedrycker och lättöl avlyftes utan undantag. För flertalet serve- rings- och kioskrörelser torde vid sådan av- lyftning det av styrelsen förordade schablon- avdraget kunna komma att utnyttjas.

I anslutning till beredningens förslag om slopande av skatten på lättöl och läskedryc- ker framlägges förslag till förordning angåen- de ändring av gällande förordning om till- verkning och beskattning av malt- och läske- drycker. Författningsförslaget innebär att alla nu gällande bestämmelser, som avser en- bart lättöl eller läskedrycker, föreslås utgå. Sålunda skulle enligt den föreslagna defini- tionen maltdrycker endast omfatta öl och starköl.

Beredningens förslag kan vid första påse- endet tyckas vara en helt naturlig åtgärd, som väl överensstämmer med kontrollstyrel- sens ståndpunkt i fråga om beskattningen. Lättölet kan emellertid från tillverknings- synpunkt anses intaga en särskild ställning bland livsmedlen med hänsyn till att det framställs genom alkoholisk jäsning. Det kan erinras om att skatt för närvarande inte utgår på färskt lättöl, men att särskilda tillverk- ningsföreskrifter gäller för denna vara. Mo-

1 Bilagan är här utesluten.

livet för dessa föreskrifter är inte att det skul- le föreligga särskilda svårigheter beträffan- de gränsdragningen mellan färskt och lagrat lättöl — som för övrigt endast i något en- staka fall framställes av en och samma till- verkare — utan närmast angelägenheten av att kontrollera, att tillverkaren inte överskri- der den för lättöl fastställda alkoholgränsen. Styrelsen kan vitsorda, att sådant överskri- dande förekommer relativt sällan, men det kan nämnas, att på sistone i ett fall en vara, som skulle vara lättöl, befunnits utgöra stark— öl. Såväl från nykterhetspolitisk synpunkt som med hänsyn till de skattskyldigas intresse finner styrelsen skäl förorda, att nuvarande bestämmelser rörande tillverkningskontroll av lättöl bibehålles. På grund härav bör malt- drycksdefinitionen bibehållas oförändrad.

Styrelsen vill i detta sammanhang även erinra om att vissa bestämmelser i ölförsälj- ningsförordningen är direkt anknutna till till- verknings- och beskattningsförordningen för malt- och läskedrycker. Slopandet av läske- drycksdefinitionen påkallar därför kon— sekvensändringar i ölförsäljningsförordning- en. Beredningens förslag skulle leda till vä- sentligt större konsekvensändringar såväl i ölförsäljningsförordningen som i andra för- fattningar, där definitionerna anknyter till gällande definition av maltdrycker. Vidare må i sammanhanget erinras om att kontroll— styrelsen som ett led i kontrollen över bryg- gerinäringen har i uppdrag att följa utveck- lingen beträffande tillverkning och försälj- ning av malt- och läskedrycker. För att i fort- sättningen kunna erhålla erforderligt under- lag för undersökningar rörande läskedryc- kernas andel av varusortiment, där öl ingår, föreslår styrelsen, att i ölförsäljningsförord- ningen intas bestämmelser, vilka ersätter de motsvarande föreskrifter, som i fråga om läskedrycker utgår ur tillverknings- och be- skattningsförordningen. Genom dessa be- stämmelser får styrelsen möjlighet att även i fortsättningen statistiskt följa upp läske- dryckstillverkarnas medverkan i öldistribu- tionen. Också från partihandlarna med öl kan det finnas skäl att inhämta uppgifter om ölförsäljningens storlek och fördelning. Där- emot är det knappast anledning att belasta livsmedelsbutiker och ölrestauranger med så— dant uppgiftslämnande.

Författningsförslag avseende de ovan an— givna förordningarna bifogas.1

Försäljningsskatten

Försäljningsskatten, som i huvudsak berör guldsmedsvaror, grammofonvaror och s.k. äkta mattor, föreslogs avskaffad av 1952 års kommitté för indirekta skatter vid införan- de av en allmän varuskatt. Beredningen an- för i fråga om försäljningsskattens slopande sin principiella inställning att punktbeskatt- ningen, om inte särskilda skäl motiverar an- nat, såvitt möjligt bör avvecklas och åbero- par även motionsyrkanden avseende avveck- ling eller nedsättning av försäljningsskatten på vissa varuområden ävensom vissa till be- redningen överlämnade framställningar rö— rande grammofonvarorna. Styrelsen har i sitt yttrande över den ovan nämnda kommitténs betänkande biträtt förslaget om försäljnings- skattens slopande i samband med införan— de av en generell indirekt beskattning. Då beredningen nu föreslår en utbyggnad av det generella skattesystemet och samtidigt ett väsentligt högre skattetryck än som förut- sattes för den allmänna varuskatten, finnes enligt styrelsens mening än mindre skäl att bibehålla en särbeskattning på förevarande områden.

I fråga om den med försäljningsskatt be- lastade lagerhållningen vid mervärdeskattens införande gäller, som beredningen anger, att de beskattade lagren kan beräknas vara av begränsad omfattning genom att huvud- parten av här avsedda varor inte är beskat- tade hos registrerade skattskyldiga. Till följd av särskilda regler rörande minimiskatt ford- ras dock en viss minsta årlig försäljning av skattepliktiga varor för att registrering som skatteskyldig skall bli lönsam. Med hänsyn till att åtskilliga av de varor, som är belagda med försäljningsskatt, inte säljes enbart i spe- cialaffärer utan även ingår i sortiment inom andra branscher, kan antalet oregistrerade detaljister, som innehar lager av beskattade varor, beräknas vara förhållandevis stort. Som exempel kan nämnas att grammofonvaror i viss omfattning torde föras av bok- och pap- pershandlare, guldsmedsvaror av urmakare och bijouteriaffärer samt äkta mattor av mö- belaffärer. I stort sett måste även omsättnings- hastigheten på dessa lager bedömas vara låg. På anförda skäl finner styrelsen sig kunna dela beredningens uppfattning, att rätten till skatteavlyftning även bör omfatta varor be— lastade med försäljningsskatt.

1 Bilagan är här utesluten.

Pälsvaruskatten Enligt beredningens uppfattning föreligger inte sådana särskilda skäl, som kan motivera pälsvaruskattens fortbestånd, då mervärde- skatt införes. Enär den nuvarande samman- lagda beskattningen av färdiga pälsvaror en- ligt styrelsens beräkningar i genomsnitt torde röra sig om drygt 10 procent av priset till konsument och den allmänna varuskatten därav utgör den större delen finner styrelsen inte några skäl att bibehålla pälsvarubeskatt- ningen vid införande av mervärdeskatt med ett sammanlagt något högre skattetryck än som nu gäller. Beträffande frågan om avlyft- ning av skattebelastningen på inneliggande lager förordar beredningen dylik avlyftning endast ifråga om beredda lösa pälsskinn och sådana pälsskinn hopfogade till tavlor, äm- nen och andra stycken. Den skatt, som belas- tar inneliggande lager av färdigvaror skulle däremot med hänsyn till svårigheterna att beräkna den faktiska skattebelastningens storlek, få bäras av handeln. Enligt styrelsens uppfattning kommer beredningens förslag i detta hänseende att medföra, att detaljister- na inom pälsbranschen, till stor del körsnä— rer, måhända kommer att bli den kategori som hårdast drabbas av de kvarvarande effekterna av punktbeskattningen under mer- värdeskattens begynnelseskede. Man kan näm- ligen räkna med att körsnärernas lager av färdiga varor under sådana förhållanden praktiskt taget helt och hållet kommer att vara belastade med pälsvaruskatt under av- sevärd tid på grund av den låga omsättnings- hastigheten inom branschen. Beräkningar ger vid handen, att en körsnär i genomsnitt vid oförändrad prisnivå på pälsvaroma skulle komma att förlora mellan 20 och 30 pro- cent av sin årsinkomst under första året efter mervärdeskattens införande. För fler- talet övriga detaljister, som beröres av punkt- skatteavvecklingen, gäller, att deras lager av sålunda beskattade varor som regel endast utgör en mindre del av hela varusortimentet, eller att omsättningshastigheten är väsentligt högre än inom pälsbranschen. Som ovan an- givits beträffande försäljningsskatten, som drabbar varor med låg omsättningshastighet, uppstår där endast obetydliga avlyftnings- problem genom rätten till Obeskattade inköp, något som inte gäller för pälsvarubeskatt- ningen. Med hänsyn till angivna förhållanden finner styrelsen det obilligt att inte bereda detaljisterna och de tidigare handelsleden in- om pälsbranschen samma avlyftning av skat- ten på inneliggande lager som kommer öv-

riga branscher till del. En dylik åtgärd skulle som beredningen anför vara förenad med be- tydande praktiska svårigheter i fråga om be- klädnadsvaror med någon form av pälsbe- sättning. Pälsdelen av sådana varor utgör emellertid som regel endast en så obetydlig del av värdet av hela sortimentet inom be— klädnadsbranschen, att lagerskatteavlyftning för dessa detaljer knappast behöver diskute- ras. Samma svårigheter är dock inte för han- den i fråga om de egentliga pälsvaroma. För dessa varor skulle antalet ingående skinn kun- na beräknas efter vissa schabloner. Ett dy- likt förfarande måste även tillämpas vid den av beredningen förordade skatteavlyftningen från lager av pälsskinn hopfogade till tavlor, ämnen och andra stycken, något som inte kan ske på grundval av de skattesatser, vilka gäl- ler för inom riket beredda skinn, utan att en schabloniserad omräkning först äger rum. Detaljerna i fråga om lagerskatteavlyftning- en på pälsvaror och tavlor m.m. kan under sådana förhållanden inte lämpligen precise- ras i en författning utan det bör få ankomma på styrelsen att utforma bestämmelser härom i samråd med branschens representanter.

Styrelsen vill slutligen även beröra vissa frågor i samband med bestämmelserna om upphävande av punktskatteförfattningarna. Beredningen föreslår, att de upphävda för- ordningarna skall äga tillämpning beträffan- de förhållanden som hänföra sig till tiden fö- re upphävandet. Fråga uppkommer därvid om tolkningen av den i vissa skatteförfatt- ningar stadgade rätten till avdrag i deklara- tion för returer och kundförluster, alltså af- färshändelser som kan inträffa efter det att skatterna avvecklats och deklaration inte skall avges. Det är inte klart uttalat, varken i skatteförfattningarna eller i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatt- ning, huruvida sådan avdragsrätt skall hän- föras till den beskattningsperiod, under vil- ken skattskyldighet inträdde för den avdrags— berättigade leveransen, eller till den period, under vilken affärshändelsen inträffade. Vid den praktiska tillämpningen har styrelsen vid exempelvis kundförluster inte ansett det skä- ligt att hävda, att avdragsrätten skall återfö- ras till den deklaration, som redovisar varans försäljning, enär en sådan tolkning i åtskil- liga fall skulle medföra förlust av avdragsrät- ten genom att skatten för leveransperioden ofta redan slutligt fastställts, då kundförlus- ten inträffar. Denna tolkning skulle vid en skatteavveckling medföra, att anspråk på

skatterestitution, som grundas på ifrågava- rande avdragsrätt, endast kan framställas om särskilt stadgande härom införes. Det synes styrelsen skäligt, att bestämmelser om rätt till restitution i de avsedda fallen införes men att denna rätt begränsas till tiden så att ansökan om restitution skall vara styrelsen tillhanda inom sex månader efter det att respektive skatteförordningar upphört att gälla. Skulle särskilda skäl föreligga bör det ankomma på styrelsen att upptaga sådan an-

sökan om restitution till prövning, även om den inkommit senare än som nyss sagts.

Vid behandlingen av detta ärende har, för- utom undertecknad generaldirektör, näiva— rit byråchefema Thulin, Hillbo, Schultz och Nirdén samt byrådirektören L. U. Larsson, föredragande. Stockholm den 30 oktober 1964.

Elof Cardelius L. Mårtenson

Energiskattenämnden (till kontrollstyrelsen)

(yttrandet begränsat till frågan om avveckling av energiskatten)

I skatteberedningens betänkande förordas att energiskatten vid övergång till en generell mervärdeskatt ersättes med en beskattning av bränsle och elektrisk kraft inom ramen för denna mervärdeskatt. Liksom för andra punktskatter aktualiseras härvid vissa frågor sammanhängande med övergången från ener- giskatt till mervärdeskatt, särskilt frågan om eventuell avlyftning av energiskatten på la- ger av bränslen.

Energiskattenämnden får beträffande de olika skattepliktiga varuslagen samt elektrisk kraft anföra följande.

Andra bränslen än bensin

Enligt beredningens uppfattning föreligger icke skäl att avlyfta energiskatten på beskat- tade lager av bränsle och drivmedel. Detta motiveras av att det beträffande lagren hos återförsäljare anses praktiskt ogörligt att åstadkomma en avlyftning, som kan påverka prisanpassningen, allrahelst som omsättnings- hastigheten på dessa lager torde vara hög. Vad beträffar beskattade lager av ifrågava- rande varuslag inom näringslivet betonas att beredningen icke ifrågasatt någon avlyftning av allmän varuskatt, som belastar innelig- gande lager av förrådsartiklar eller liknande varor, varför ej heller avlyftning av energi- skatt borde ifrågakomma.

Utöver de skäl som av beredningen anförts mot en avlyftning av energiskatten på bräns- lelager får energiskattenämnden framhålla, att de större återförsäljare och förbrukare för vilka skatten var av betydelse hade möjlig- het att vid energiskattens införande begära registrering som skattskyldiga hos kontroll-

styrelsen. Med registreringen följde rätt att lägga upp Obeskattade lager av bränsle och att erlägga skatt till styrelsen först i samband med förbrukning eller försäljning till oregi— strerad. De som i ett sådant läge valde att va- ra oregistrerade torde främst ha gjort detta med hänsyn till de vinster som uppkom, då gamla lager såldes till ett så mycket högre pris som svarade mot den nytillkomna skat- ten, utan att pålägget behövde redovisas till staten. Den som vid energiskatteförordning- ens ikraftträdande bedrev verksamhet med lagerhållning av bränsle i större omfattning och som därefter ansöker om registrering skall i särskild deklaration uppge i vad mån lagret av skattepliktigt bränsle minskat eller ökat från utgången av juni månad 1957 till ti- den för ansökningens insändande, varvid skatt debiteras resp. krediteras. Dessa större lager- hållare kan även i fortsättningen begära re- gistrering och därmed undvika beskattade lager vid energiskattens upphörande. De som saknar förutsättningar att bli registrerade torde i regel kunna anpassa sina lager till lämplig storlek. Med hänsyn till sålunda an- förda skäl finnes enligt energiskattenämndens mening intet att erinra mot beredningens förslag i detta avseende.

Bensin

Enligt beredningens förslag bör bensinskatten i samband med skatteomläggningen höjas med 4 öre per liter. Härvid anses å ena sidan —— tvärt emot vad annars brukar vara fallet — en mot skattehöjningen svarande beskatt- ning av inneliggande lager icke böra tillgri- pas. Beredningen har å andra sidan icke fun-

nit skäl föreligga för en avlyftning av energi- skattebelastningen på dessa lager.

Huvuddelen av de energibeskattade lagren av bensin återfinnes på landets bensinstatio- ner. Dessa lager med en föreslagen kvarstå- ende belastning av energiskatt med 9 öre per liter skulle efter skatteomläggningen dess- utom beläggas med mervärdeskatt.

Vid en höjning av bensinskatten med 5 öre per liter, som trädde i kraft fr.o.m. den 1 januari 1962, genomfördes en mot skatte- satshöjningen svarande beskattning av inne- liggande bensinlager överstigande 2 500 liter hos icke skattskyldiga, d.v.s. främst bensin— stationer. Med hänsyn till denna nyligen in- träffade lagerbeskattning är det enligt energi- skattenämndens åsikt skäligt att medge av- lyftning av energiskatten på bensinlager vid mervärdeskattens införande. Den föreslagna höjningen av bensinskatten bör enligt nämn- dens mening, liksom tidigare skett, åtföljas av en lagerbeskattning, varför — om bensin- skattehöjningen skulle bli 4- öre per liter — endast skillnaden mellan energiskatten och nämnda skattesatsökning, eller 5 öre per liter, bör återbäras. Skatteåterbäringen skulle lämpligen kunna få formen av ett medgivan- de för vederbörande lagerhållare att avdraga ett tillgodohavande vid redovisningen av mervärdeskatt på sätt som föreslagits i frå- ga om andra punktskatter.

Elektrisk kraft

Avtalen om leverans av elektrisk kraft är i allmänhet fleråriga. Kontrakt med en giltig- hetstid av 10 år eller mera är sålunda ingen ovanlighet. Vid införandet av elskatten an- sågs skattskyldigheten icke kunna läggas på kraftleverantörerna, eftersom dessa på grund av kraftavtalen icke kunde övervältra skat- ten på köparna. I stället beslöts att skatten

skulle erläggas av förbrukarna och endast re— dovisas till statsverket av kraftdistributörer- na. Den nu föreslagna omläggningen av ener- giskatten på elektrisk kraft till mervärdeskatt medför från skattskyldighetssynpunkt att kraftproducenter och distributörer blir reellt skattskyldiga och icke som för närvarande endast redovisningsskyldiga för skatt som slutligt åvilar förbrukarna. Energiskatte- nämnden vill i detta sammanhang erinra om att denna principiella åtskillnad mellan skatt- skyldigheten enligt energiskatteförordningen och enligt den föreslagna omsättningsskatte- förordningen kan komma att medföra ojämn- heter av olika slag beroende på nämnda före- komst av långfristiga avtal. Detta förhål- lande torde sakna betydelse i vad gäller be- skattning av kraft, som levereras till annan än konsument, då förekomsten av långtids- avtal i dessa fall endast kan leda till att er- läggandet av mervärdeskatten under en över- gångstid kommer att belasta distributörer i senare led i högre grad än som eljest skulle ha varit fallet. De föreslagna reglerna skulle enligt energiskattenämndens mening emeller- tid kunna leda till att gratiskraft, ersättnings- kraft och kraft levererad enligt ouppsägbara långtidsavtal icke skulle kunna träffas av mervärdeskatten eller — vid långtidsavtal — göra detta först sedan avtalen utgått.

Vad gäller ikrai'tträdandebestämmelserna har nämnden i princip intet att erinra mot de av beredningen föreslagna övergångsan- ordningarna.

I handläggningen av detta ärende har del- tagit förutom undertecknad Wulff, ordföran- de, ledamöterna Thulin, Sahlin, Uddgren, af Klintberg, Blomqvist och Carlsson. Stock- holm den 28 oktober 1964.

K. Wulff K. E. Nirdén

Konj unkturinstitutet

(yttrandet begränsat till kalkyler av allmänekonomisk innebörd och synpunkter av ekonomisk- politisk natur)

Följande huvudpunkter kommer att behand- las.

1. Den grundläggande »modell» för tillväxt, inkomstfördelning, priser och konsumtion, som kan sägas representera utgångspunkten för beredningens skattekalkyler, borde enligt

institutets mening ha redovisats mer explicit och konsistent än vad som nu blivit fallet. Vidare borde åtminstone schematiskt disku- terats realismen i de använda förutsätt- ningarna, variationsbredden för alternativa antaganden och innebörden härav för de

skatteavvägningar beredningen på basis av en enda modell nu stannat inför.

2. Även om man accepterar att, såsom i beredningens kalkyler, nöja sig med en enda uppsättning av siffermässiga antagan- den för grundmodellen, kan man inte uti- från denna uppsättning utan vidare komma fram till en entydig konkret utgångspunkt för avvägningen mellan det nu ikraftvaran- de resp. ett >>nytt>> skattesystem. Enligt in- stitutets mening har den givna normen om ett >>oförändrat skattetryck» av beredningen tillämpats i alltför mekanisk och inskränkt bemärkelse och utan att dess innebörd i olika hänseenden —— och därmed förslagets åtminstone i grova drag skisserats. Be- redningen anser sig ej haft anledning eller kompetens att gå in på hithörande frågor eller hänvisar till fortsatt utredningsarbete. Men det verkar orimligt att under sådana omständigheter beredningen framställt sina kalkyler och sitt ställningstagande som i så hög grad entydigt som nu skett.

3. En central ekonomisk-politisk fråge- ställning av särskilt stor räckvidd avser sam- bandet mellan å ena sidan skattesystemet och å andra sidan olika målsättningar så- som inkomstfördelning, produktionsutveck- ling och konjunkturutjämning. Någon syste- matisk behandling av denna fråga före- ligger ej. Som exempel kan nämnas bety- delsen av att klargöra konsekvenserna för den motkonjunkturella s.k. budgetautomati— ken, inte minst i samband med den av be- redningen framlagda rekommendationen om indexreglering av skatteskalans skiktgränser. Vidare diskuterar beredningen visserligen ingående för- och nackdelar med sär- och sambeskattning, men klargör inte samban- det mellan olika alternativ för beskatt- ningens utformning och den, i beredningens analys hela tiden som given betraktade ut- vecklingen av sysselsättning och produktion.

1. Synpunkter på den använda modellen för BNP, inkomstfördelning och konsumtion

Det grundläggande antagandet med hjälp av vilket skatter, avgifter etc. framräknats till 1970 är att inkomsten per sysselsatt un- der perioden 1963—1970 stiger med 3 pro- cent per år och priserna med 2 procent per år (sid. 32). Vid beräkningen av den totala inkomstsumman tillkommer en årlig stegring på 0.85 procent. Framförallt användes dessa förutsättningar för jämförelsen mellan det totala >>skattetryck>>, som år 1970 uppkom-

mer vid användningen av det nu ikraft— varande resp. det av beredningen föreslagna nya systemet. Det senare har med hänsyn till skatteskalorna utformats så att det ger samma avkastning som det förra i och för att uppfylla direktivens krav på oförändrat totalt skattetryck (jämför nedan under punkt 2 om innebörden och tolkningen av denna målsättning). Det är emellertid klart att denna >>ekvivalens>> via progressiviteten i den direkta inkomstbeskattningen i allra högsta grad är avhängig just de antaganden som gjorts om inkomstutvecklingen d.v.s. i sista hand om dennas bestämningsfaktorer: sysselsättning, produktivitet, inkomstfördel- ning och priser. Man kan diskutera realis- men i dessa antaganden och söka komma fram till rimliga variationsbredder för vart och ett av dem. En sammanställning av dessa variationsbredder skulle kunna ge yt- terlighetsfall för konstellationer av bestäm- ningsfaktorer med hänsyn till det studerade trycket av ikraftvarande skattesystem. Mot bakgrunden härav fick man sedan bedöma graden av >>ekvivalens>> i det föreslagna nya systemet. Finner man att det föreligger jäm- förelsevis stora variationsbredder kan det bli nödvändigt att för dessa anges en strategi för de olika vägar som utvecklingen under de närmaste åren kan tänkas ta. Detta pro- blem behandlas över huvud taget inte i be— tänkandet. Följaktligen har man ingen som helst uppfattning ens om storleksordningen av de avvikelser man kan få ifråga om skatteeffekten vid alternativa inkomstan- taganden och därigenom för graden av >>ekvivalens>> i skattesystemen. Man är där- för också lämnad totalt i sticket för den händelse den faktiska utvecklingen skulle komma att markant avvika från den för- väntade. Det måste anses otillfredsställande att beredningen som nu varit fallet satsat hela diskussionen på en enda grundkalkyl och nedlagt så mycket detaljarbete på den- nas suprastruktur utan att något närmare diskutera själva utgångspunkten för alla dessa beräkningar.

På denna kalkylnivå tillkommer frågan om konsistenren i de olika beräkningarna vad beträffar de olika inkomstfaktorema sinsemellan. I ett senare led tillkommer en ytterligare konsistensprövning, som avser in- terpendensen mellan inkomstutvecklingen å ena sidan och skattesystemens utformning å den andra (jämför punkt 3 nedan). Först- nämnda konsistensprövning aktualiseras kan- ske särskilt för de ovannämnda ytterlighets-

fall man kan ha anledning att befatta sig med, men borde också göras för det av beredningen diskuterade singulära fallet. En sådan prövning har beredningen emellertid ej gått in på.

Vad nu först beträffar förutsättningarna för om de olika inkomstbestämmande fakto- rerna kan följande synpunkter anföras.

Antagandet om en stegring av produk- tiviteten på 3 procent förefaller väl lågt särskilt mot bakgrunden av de senaste årens utveckling. Å andra sidan verkar förut- sättningen om en årlig ökning av sysselsätt- ningen på omkring en halv procent att vara tilltaget i överkant bl.a. med hänsyn till det uppstannande av ökningen av yrkes- frekvensen för gifta kvinnor, som nu börjat märkas i Sverige (och som likaså kunnat konstateras t.ex. i Storbritannien). Därtill kommer de anspråk på minskad veckoar— betstid och/eller förlängd semester, som med säkerhet kommer att resas under de när- maste åren. En dylik stagnation av arbets— kraftsutbudet kan, via en intensifierad in- vesteringsutveckling, tänkas ytterligare på- skynda produktivitetsstegringen.

En högre produktivitetsstegring och en långsammare sysselsättningsutveckling än den av beredningen förutsatta skulle i och för sig som produkt kunna ge en och samma inkomstutveckling. Även om nu eventuellt detta beredningens kalkylunderlag —— i så fall av rena tillfällighetema —— framstår som det mest sannolika, bör detta emeller- tid som nämnts inte hindra att även ytter- lighetsalternativ uppställes för att möjlig- göra en bedömning av variabiliteten i skat- teeffekten.

Det bör vidare uppmärksammas att det knappast kan vara likgiltigt hur den antag- na inkomststegringen kommer till stånd. Be- redningen har schablonmässigt förutsatt att inkomsterna ökar lika mycket i alla in- komstlägen. Det är svårt att se att detta kan vara ett realistiskt antagande. Om man står kvar vid beredningens hypotes att det kommer att ske en icke obetydlig inkomst- stegring via sysselsättningsökning måste den realiseras väsentligen genom en ökad yrkes- frekvens för gifta kvinnor. Här blir det då fråga om ökningen i de relativt höga skik- ten av (sammanlagda) inkomster. Å andra sidan bör ju sysselsättningsminskningen i första hand komma inom sådana områden, som jordbruket, där utgångsinkomsterna ligger långt under genomsnittet. Om, vil- ket kanske är mera sannolikt, vi får en stör-

re produktivitetsstegring än den av bered- ningen antagna, så torde denna lokaliseras till de högproduktiva områdena där lika— ledes utgångsinkomsterna ligger relativt högt. Om detta är riktigt skulle beredningen, även vid given total inkomstutveckling, ha underskattat progressivitetseffekten av det ikraftvarande skattesystemet. I så fall torde man också, vid given målsättning om pari- tet för skatteavkastningen ha överskattat >>utrymmet>> för sänkningar av de direkta skatterna enligt det nya systemet i den me- ningen att, ceteris paribus, de nya skikt- gränserna fått sättas lägre.

Vad beträffar inkomstfördelningen i stort synes beredningen ha utgått ifrån att denna förblir i princip oförändrad. Närmare be- stämt synes detta innebära att hushållsin- komsterna inklusive ATP-avgifterna växer i samma takt som de totala inkomsterna (knappheten i kalkylbeskrivningama gör det här liksom på många andra punkter hart när omöjligt att kontrollera siffrorna). Ar- betsgivaravgifterna förutsättes med andra ord i denna mening »bäras av hushållen», vars inkomster exklusive avgifterna stiger mindre snabbt än de totala inkomsterna. Detta är givetvis ett arbiträrt antagande, och det hade återigen varit av intresse att kartlägga realistiska alternativ och innebör- den härav för skattesystemens avkastning och grad av >>ekvivalens>>. Det bör kanske speciellt uppmärksammas att antagandet om inkomstfördelningen rimligen hänger sam- man med produktivitetsantagandet och även med antagandet orn prisutvecklingen. Det är här återigen frågan om en konsistenspröv- ning. Nu vet man visserligen inte mycket om de samband som här kan föreligga va- dan i detta speciella fall frågan om den grundläggande »modellens» struktur kanske får ett övervägande akademiskt intresse. A priori skulle man emellertid förvänta att ett så lågt prisantagande som två procent årligen jämte ett så lågt produktivitets- antagande som tre procent årligen borde implicera en omfördelning av inkomsterna till förmån för löntagarna — om nämligen den »normala» nominalinkomststegringen kan förutsättas inte som hittills komma att stanna vid fem procent. Nu synes prisan- tagandet i och för sig vara neutralt för skattekalkylema — ett högre prisantagande skulle med beredningens sätt att räkna bara ha lett till en motsvarande uppjustering av inkomstskatteskalans skiktgränser enligt det nya förslaget. Men ett med antagandet om

oförändrad inkomstfördelning konsistent an- tagande om en högre produktivitet än den av beredningen antagna skulle återigen få den skärpande progressivitetseffekt vars in- nebörd redan berörts ovan.

De förutsättningar, som diskuterats ovan, har närmast relevans för bedömningen av realismen i kalkylen för de direkta skatter- nas avkastning. Sedan (eventuellt alternati- va) antaganden gjorts om total inkomstut- veckling och inkomstfördelning kan denna avkastning — vid givna skattesatser — fram- räknas i stort sett mekaniskt. När det gäller kalkylen för de indirekta skatternas avkast- ning tillkommer emellertid ytterligare ett element i den behövliga uppsättningen av konsistenta antaganden, nämligen hushål- lens konsumtion. I beredningens kalkyl för den allmänna varuskattens och mervärde- skattens avkastning år 1970, synes man ha utgått ifrån att konsumtionen 1964—70 kommer att växa i samma takt som de disponibla hushållsinkomsterna (sid. 34). Konsumtionens inkomstelasticitet är med andra ord satt lika med ett. Även detta är givetvis ett schablonmässigt antagande och det bör vara av intresse att visa variations- bredden för realistiska alternativ och im- plikationen härav för skatteavkastningskal- kylen. (Sannolikheten talar för att elastici- teten snarast är något mindre än ett — de inom institutet använda konsumtionsfunk- tionerna indikerar i alla fall ett sådant vär- de.)

Allt vad som sagts under denna punkt utmynnar i ett krav på ökad precision i hela den grundläggande modell för den samhällsekonomiska utveckling, som ligger i botten på den fundamentala bedömningen av >>ekvivalens>> i skattesystemen. Man skul- le behöva en systematisk och konsistent re- dovisning av samtliga de bakomliggande faktorer, som här diskuterats. För var och en av dessa skulle anges en realistisk varia- bilitet och sedan ytterlighetsfall för av- kastningen av de diskuterade skattesyste- men beräknas. Först då skulle man kunna få perspektiv på den >>ekvivalens>> mellan skattesystemen på vilken nu hela berednings- förslaget vilar. Förmodligen skulle en sådan analys ge vid handen att beredningens kal- kyler inte bara ter sig högst osäkra utan — särskilt med hänsyn till de senare årens ekonomiska utveckling — redan är i stort sett överspelade. Frågan är om inte detta också redan gäller de synpunkter på den omläggning under de närmaste åren, som

beredningen kanske i första hand ägnat sitt intresse och för vilken man velat skapa en praktiskt-politisk grundval.

2. Förutsättningen om oförändrat skatte- tryck

Enligt direktiven skulle målet för utred- ningen i första hand vara att finna en rätt- vis och rationell fördelning av skattebördan. Beskattningens totala storlek i och för sig skulle däremot ligga vid sidan av de frågor som borde undersökas. Det ankom alltså inte på utredningen att föreslå någon änd- ring i det samlade skattetrycket.

Dessa direktiv har av beredningen tol- kats så att det nya skattesystemet skall ge samma intäkt år 1970 som det nuvarande under förutsättning av stabilt penningvärde (sid. 30). Sistnämnda förutsättning beaktas på det sättet att vid beräkningen av det ikraftvarande skattesystemets avkastning 1970 indexregleras grundavdrag, förvärvs- avdrag och skiktgränser i skatteskalorna. Prisantagandet är alltså neutralt ur progres- sivitetssynpunkt och har endast uppgiften att möjliggöra en fixering av det nya skat- tesystemets avdrag och skiktgränser i nomi- nella termer. I övrigt beräknas skatteav- kastningen utifrån de antaganden som dis- kuterats under föregående punkt. Av den diskussionen framgick att den enligt bered- ningens mening uppnådda överensstämmelsen i totalt skattetryck kan anses vara nog så illusorisk. Man kan emellertid gå ett steg vidare och fråga sig om en formell överens- stämmelse i miljoner kronor mellan respek- tive skatteavkastningar —— i den mån denna nu faktiskt uppkommer — också entydigt säkerställer ett >>oförändrat totalt skatte- tryck», eller om inte innebörden härav be- höver ytterligare klargöras.

Av direktiven framgår att det i sista hand är fråga om att bereda utrymme för förväntade ökningar av statsutgifterna. Nå- gon närmare precisering av den förväntade ökningstakten anges dock ej. Man kan där- för i detta sammanhang tänka sig olika tolk- ningar av den uppställda normen. Närmast till hands ligger kanske att utgå ifrån en oförändrad statlig andel av totala national- inkomsten eller bruttonationalprodukten. I så fall borde man vid beräkningen enligt det rådande skattesystemet av det totala skattetrycket 1970 ha eliminerat effekten på progressiviteten inte bara av prisstegringen utan även av realinkomstökningen. Då hade

det givetvis blivit större >>utrymme>> för skattesänkningar i den meningen att, ceteris paribus, skiktgränsema i det nya systemet kunnat läggas högre.

I och för sig skulle skäl också kunna anföras för att progressivitetseffekten elimi- nerades för realinkomststegringen men inte för prisstegringen d.v.s. rakt motsatt för- farande jämfört med det av beredningen faktiskt använda. Den reala andelen av nationalinkomsten skulle då behållas oför- ändrad under en stabil utveckling med oförändrat penningvärde. Under en utveck- ling av fortskridande försämring av pen- ningvärdet borde det emellertid ges ut- rymme för en progressiveffekt d.v.s. i prin- cip utrymme för den i ett progressivt skat- tesystem inbyggda >>budgetautomatiken», som kan anses vara av särskilt värde ur stabiliseringssynpunkt. Frågan är alltså om man skall ge det >>oförändrade totala skat- tetrycket» innebörden av budgetbalansering vid i relation till BNP stigande statsutgifter — beredningens tolkning — eller utrymme för överbalansering vid i relation till BNP oförändrade statsutgifter. Man skulle i och för sig med lika stor rätt också kunna dis- kutera ytterlighetsfallen av total eliminering av progressivitetseffekten respektive progres- sivitetseffekt av både real och nominell inkomststegring. I alla fall hade man kan- ske väntat sig att beredningen åtminstone fört något resonemang kring hithörande fråga. Nu har alltså beredningen utan när- mare motivering stannat inför ett mellan- alternativ, som innebär att en begränsad progressivitetseffekt tas ut under den disku- terade perioden. Överslagsberäkningar ger vid handen att, vid den som nämnts i och för sig också skäligen godtyckligt valda stegringstakten för inkomstutvecklingen, in- direkt skatt plus hushållen belastande direkt skatt ökar sin andel av bruttonationalpro- dukten med ungefär en procentenhet (från 27 1/2 till 28 1/2 procent). I den mån 110- minalinkomsterna stiger utöver det antagna får man ett större »totalt skattetryck» enligt det gamla systemet än enligt det nya —— grovt sett synes det vid 2 1/ 2 procents extra inkomststegring för >>ekvivalens>> krävas en procents extra stegring av mervärdesskatten utöver de föreslagna 13 procenten.

De ovan diskuterade frågorna återkom- mer med kanske ännu större krav på klar- görande, när man skall klargöra det sätt på vilket det nya skattesystemet bör fungera på längre sikt. Även om man nu accepte-

rar att det nya systemet i viss mening upp- fyller kravet på >>oförändrat totalt skatte— tryck» år 1970 kvarstår det icke helt oin- tressanta Spörsmålet hur detta skattesystem kommer att fungera i fortsättningen bl.a. med hänsyn till det totala skattetrycket. Om detta senare -— och dess konstans —- nu skall tillmätas en sådan betydelse borde det ju också vara av intresse att ge det nya skattesystemet en sådan utformning att det är lättmanövrerbart just med hänsyn till realiserandet av en till sagda indikator an- knuten målsättning. I princip innebär emel- lertid förslaget att bara i en enda tidpunkt kommer det totala skattetrycket att bli lika enligt nu gällande respektive det föreslag- na systemet. (Att det just skall inträffa 1970 är med hänsyn till vad som sagts under punkt 1 ganska osannolikt.) Bortom denna punkt blir det totala skattetrycket vid fort- satt real inkomstutveckling allt lägre enligt det nya systemet jämfört med det gamla. Det stiger dock givetvis alltjämt i den me- ningen att de totala skatternas andel av bruttonationalprodukten ökar. Däremot åt- minstone antyder kommittén att denna an- del inte, som hittills, bör påverkas av no- minella ökningar av inkomsterna (sid. 332). Man tänker sig en liknande anordning med indexering av skalgränser som vid kalkylen av 1970 års >>totala skattetryck».

Man har här åter anledning att fråga sig vilka rationella argument som kan anföras för att eliminera en progressivitetseffekt, men bibehålla en annan, när bägge verkar symmetriskt på inkomstskattens andel av totala inkomsten. Den ena som den andra leder till behov av successiva omprövningar och revideringar av skatteskalorna. Den >>nominella» progressivitetseffekten kan, som redan nämnts, eventuellt ses som en värde- full ingrediens i en ekonomiskt-politiskt motiverad budgetautomatik. Den reala pro- gressiviteten återigen hänger helt i luften om den inte kan baseras på en bestämd riktpunkt för den statliga utgiftspolitiken —— och någon sådan finns ju inte alls för ti- den efter 1970.

Det hade här varit på sin plats att i hela sin räckvidd diskutera frågan om en bud- getautomatik i vidare bemärkelse. En na- turlig utgångspunkt kunde härvid ha varit förutsättningen om en konstant relation mel- lan totala skatter och totala inkomster ba- serad på ett normalfall enligt vilket statens reala utgifter växer i takt med totala reala bruttonationalprodukten. Denna förutsätt-

ning skulle snarast leda till en automatik genom indexering av skatteskalorna enligt en realinkomstindex eller en ekvivalent au- tomatisk reduktion av uttagsprocenten (eller en kombination härav). Problemet nomi- nalindexering kunde lösas analogt, eller spe- cialbehandlas med hänsyn till önskemålen om den konjunkturella effekten. Det är i alla händelser tydligt att man här har att göra med ett problemkomplex, som man knappast kan undgå att genomlysa i ett förslag som ställer anspråk på att dra upp långsiktiga riktlinjer för skattesystemets ut- formning,

3. Skattepolitikens målsättningar

Diskussionen under punkt 2 kan sägas ha utmynnat i önskemålet att det nya syste- met borde ha utformats mer med hänsyn till anpassningsmöjligheterna till varierande förutsättningar än hängts upp på en ganska specifik konstellation av antaganden. Ett liknande resonemang kan i stort sett föras beträffande de olika målsättningarna för skattesystemets utformning.

Den budgetpolitiska målsättningen för det >>totala skattetrycket» har redan disku- terats och alternativa formuleringar för densamma antytts. En i viss mån konkurre- rande men också önskvärd egenskap hos ett skattesystem är att utgöra ett smidigt in- strument för att realisera en målsättning för inkomstfördelningen i samhället. På detta område representerar skatteskalorna blott en av många parametrar i ett kom- plexa system av avgifter, bidrag och subven- tioner m. rn. En analys av effekten på in- komstfördelningen av avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och den senares utformning är kanske ännu mer krävande inte minst ur synpunkten av den dynamiska modell för bl.a. kostnadsövervältringens mekanism, som måste tjänstgöra som ut- gångspunkt för hithörande resonemang. Be- redningens behandling av dessa problem skulle kunna karakteriseras som nästan ute- slutande statisk. Man har mycket ingående redovisat effekten av skatteskalor och in- direkt skattesats på den behållna inkomsten för olika kategorier av inkomsttagare. De efterfråge- och kostnadseffekter som kan tänkas vara förenade med dessa föränd- ringar behandlas däremot i regel bara i förbigående. När det gäller diskussionen av mervärdesskattens övervältringseffekter

är förenklingen av problemställningen sär- skilt påtaglig. Beredningen arbetar med schablonmässiga antaganden om övervält- ringen av denna skatt vilket kommit att ge alltför mycket intryck av entydighet be- träffande den erhållna effekten. Det hade här återigen varit på sin plats att arbeta med en serie alternativ för att man på den- na viktiga punkt skulle kunna få en upp- fattning om graden av osäkerhet i kalky- lerna. Bl.a. är det ju här fråga om en vä- sentlig bestämningsfaktor för det »totala skattetryck» vars definitionsmässiga oklar- heter och beräkningstekniska svårigheter ovan diskuterats under punkt 2. Man kom- mer återigen fram till den slutsatsen att det i betänkandet nedlagts ett oproportio- nellt stort arbete på detaljerade beräkningar av ett »utfall» vars specifika förutsättningar och innebörd i stor utsträckning förbigåtts. Därtill kommer att man inte får veta hur den skattesystemets inkomstutjämnande ef- fekt som utfallet faktiskt representerar egentligen hänger ihop med den eller de mål som i detta sammanhang uppställts.

En annan målsättning, som spelat roll i beredningens överväganden avser möjlighe- ten att använda beskattningen som kon- junkturpolitiskt instrument. Speciellt anföres denna målsättning som argument för infö- randet av mervärdesskatten. Denna torde också erbjuda avsevärda och nya möjlig- heter i detta avseende. Icke oväsentlig är härvidlag den rent skatteadministrativa syn— punkten som utredningen anlägger nämligen att mervärdesskatten har ett brett opera- tionsområde, mätt t. ex. med den maximalt effektiva uttagsprocenten. Man får emeller- tid inte glömma bort att man avsäger sig en del av >>budgetautomatiken>> i den mån man ersätter en progressiv inkomstskatt med en mervärdesskatt. Den kanske kraftigaste och i alla händelser snabbaste effekten av mervärdesskatten avser dess likviditetseffekt på både företag och banksystem. Och här bör man beakta att just i detta avseende finns det alternativa instrument för den ekonomiska politiken, som har eller kan ges liknande effekter. Vare sig målsätt- ningen avser inkomstfördelning eller kon- junkturpolitiken kan argumenten för en viss skatteform framföras i ett vacuum i den meningen att man inte beaktar andra typer av ekonomiskt-politiska instrument med lik- artad effekt. En relativt svag effekt av en viss skatt med hänsyn till en viss målsätt- ning kan icke desto mindre tillmätas stot

betydelse — om det nämligen inte finns några andra möjligheter att uppnå just denna målsättning. Omvänt kan argumentet för en viss skatt komma att väga lätt även om dess effekt ur synpunkten av en accep- terad målsättning synes vara mycket stor —— om det nämligen just på detta område finns nära till hands liggande och överlägsna substitut. Det uppstår lätt oklarheter om man, som beredningen gör, kommer med rekommendationer i det ena eller andra avseendet utan att väga in de olika argu- menten i ett vidare sammanhang.

Ett resonemang av ovanstående innebörd skulle möjligen kunna anföras som skäl för att beredningen lämnat den arbetrmarknads- politiska aspekten på skattesystemet relativt obeaktad, obeaktad åtminstone i den me- ningen att den mycket litet fått påverka förslaget till systemets utformning. Just på detta område finns det ju en särskilt rik- haltig uppsättning av ekonomiskt-politiska instrument för att styra utvecklingen. Frå- gan är dock om det när det gäller en av de viktigaste faktorerna _ frekvensen av förvärvsarbetande gifta kvinnor —— finns nå- got effektivt alternativ till beskattningen. En diskussion härav borde rimligen ha

varit utgångspunkten för hithörande reso- nemang. Frågan är betydelsefull eftersom de gifta förvärvsarbetande kvinnorna allt- mer kommit att framstå som den viktigaste reserven —— aktuell och potentiell — för en långsiktig ökning av sysselsättningen. Här föreligger alltså återigen ett samband med den grundläggande kalkylen för den eko- nomiska utvecklingen och skattesystemets utformning, i den mån det senare kan visas ha betydelse för utbudet av arbetskraft på berörda och eventuellt även andra områden.

Nu vet man visserligen i dagens läge inte mycket om detta samband. Ingen förnekar dock att en till en ökning av utbudet arbets- kraft syftande omläggning av skattesyste- met skulle kunna få en positiv effekt. Dess- utom bör man framförallt se till utveckling- en på lång sikt. Vid fortsatt stigande ut- bildningsstandard bör rimligen effekten bli allt starkare och kanske också komma att avse just de områden av arbetsmarknaden där ökat utbud framförallt kommer att vara av behovet påkallat. Stockholm den 2 november 1964.

Börje Kragh

Riksskattenämnden

(ang. socialförsäkringens finansiering och den direkta beskattningen)

Det nya skattesystem, som allmänna skatte- beredningen förordar, innebär i huvudsak ett ökat inslag av indirekt beskattning. På den indirekta beskattningens område har bered- ningen framlagt ett helt nytt beskattnings- system i form av mervärdeskatt. En helt ny finansieringsform har även föreslagits för so- cialförsäkringens grundförmåner. På den di- rekta beskattningens område däremot inne- bär förslaget huvudsakligen en uppräkning av ortsavdragen och förvärvsavdragen samt en justering av skatteskalorna med hänsyn till de allmänt ändrade inkomstförhållandena. Någon omprövning av de materiella beskatt- ningsreglerna i syfte att ernå ett rationel- lare beskattningssystem på den direkta be- skattningens område har däremot icke före- tagits av skatteberedningen i detta samman- hang. Beredningen har emellertid framhållit att utredningsuppdraget, till den del det av- ser en undersökning av möjligheterna att för löntagarna införa en definitiv källskatt, allt-

jämt kvarstår. Riksskattenämnden är också medveten om att de förenklingar, som sam- manhänger med lösningen av detta spörs- mål, inte nu kan genomföras. Nämnden vill emellertid understryka, att en förenkling av beskattningsreglema på den direkta beskatt- ningens område framstår såsom angelägen, alldeles oavsett huruvida ett system med en definitiv källskatt kommer att förverkligas eller icke. Riksskattenämnden finner det där- för beklagligt, att beredningen icke ägnat frågan om förenkling av beskattningsreglerna större uppmärksamhet. Enligt nämndens me- ning är det önskvärt, att de ökade skatte- intäkter, som före år 1970 kan beräknas upp- komma för staten på grund av den reala inkomstutvecklingen — alltså utöver den av penningvärdeförsämringen beroende nomi- nella inkomstökningen — finge användas för bestridande av kostnaderna för genomföran- det av mera angelägna förenklingar, exem- pelvis fastighetsbeskattningens avskaffande.

I direktiven för utredningen har framhål- lits, att problemen i fråga om skattefusk och skatteflykt hör till de allvarligaste på den direkta beskattningens område och måste ut- öva inflytande på utformningen av skatte- systemet. Riksskattenämnden håller före, att en mer omfattande övergång från direkt till indirekt beskattning även skulle innebära att förenämnda olägenheter minskade. Nämn- den vill emellertid understryka — något som även beredningen förklarat sig fullt medve- ten om — att den i betänkandet förordade omläggningen till indirekt skatt inte är av den omfattning, som från antydda synpunk- ter skulle vara erforderlig.

Socialförsäkringens finansiering

Beträffande finansieringen av folkpensione- ringen och sjukförsäkringens grundförmåner innebär beredningens förslag en övergång från egenavgifter till arbetsgivaravgifter. För- slaget synes riksskattenämnden ur admini- strativa synpunkter rationellt. Det är emeller- tid att beklaga, att reformen begränsats till endast sjukförsäkringens grundförmåner och icke kommit att omfatta hela sjukförsäk- ringen. Även om denna begränsning för när- varande är nödvändig av kostnadsskäl, vill närrmden framhålla det önskvärda i att man i det fortsatta lagstiftningsarbetet inriktar sig på att i arbetsgivaravgiften inarbeta även egenavgiften för övriga sjukförsäkringsför- måner. En dylik åtgärd skulle innebära en avsevärd förenkling av deklarations- och taxe- ringsförfarandet. Målet bör sålunda vara att från den årliga självdeklarationen helt rensa bort den avdragspost, som sjukförsäkrings- avgiften innebär.

Förslaget att för anställda slopa egenav- giften för folkpensioneringen finner riksskat- tenämnden ur materiella synpunkter tillfreds- ställande. Den nu gällande konstruktionen har inneburit, att denna avgift drabbat lägre inkomsttagare påfallande hårt. Förslaget in- nebär också, att folkpensioneringen återfår sin ursprungliga karaktär av socialförsäkring. Riksskattenämnden vill i detta sammanhang erinra om, att rätten till avdrag för folkpen- sionsavgiften slopades genom lagstiftning år 1964- närmast med den motiveringen, att folkpensionsavgifterna förlorat sin karaktär av försäkringsavgifter.

Arbetsgivaravgiften skall enligt förslaget debiteras arbetsgivarna antingen i form av skattedebitering, d. v. s. å arbetsgivarens de- betsedel, eller i form av direktdebitering, d. v. s. på särskild räkning. Den skattedebi- terade arbetsgivaravgiften påföres arbetsgi-

varens debetsedel å slutlig skatt. Skattedebi- tering skall ifrågakomma, då arbetsgivarav- giften uppgår till högst 1000 kronor. I öv- riga fall sker direktdebitering, I båda fallen föreligger avdragsrätt för arbetsgivaren. Ett motsvarande system föreligger redan nu. Vis- sa tillämpningssvårigheter beträffande frå- gan om rätt beskattningsår för den skatte- debiterade avgiften har emellertid uppkom- mit beträffande skattskyldiga, som tillämpar kontantprincipen. I praktiken torde avdrags- frågan i stor utsträckning ha lösts så, att av- drag medgivits i samma ordning som gäller för kommunalskatten; för den å debetsedel å slutlig skatt debiterade arbetsgivaravgiften har avdrag sålunda medgivits vid inkomst- taxeringen året efter det den skattskyldige erhöll debetsedeln, oavsett när avgiften fak- tiskt erlagts. Denna praxis överensstämmer knappast med en strikt lagtolkning men har ansetts nödvändig av praktiska skäl. Riks- skattenämnden finner det önskvärt, att den- na praxis nu lagfästes.

Den direkta beskattningens utformning

Riksskattenämnden biträder utredningens förslag att o1tsaudragen höjes för ensamstå- ende till 3 000 kronor och för äkta makar till 6000 kronor.

Med hänsyn till de intressen, som nämn- den närmast har att företräda, finner nämn- den det klart olämpligt med ett system med ortsavdrag efter en fallande skala eller even- tuellt olika ortsavdrag för den statliga och den kommunala inkomstskatten. En sådan ordning skulle komplicera taxeringsförfaran— det och försvåra för de skattskyldiga att kontrollera myndigheternas uträkning av den debiterade skatten.

Grunden för ortsavdraget har varit, att den inkomst, som kan sägas motsvara ett snävt beräknat existensminimum, ansetts sakna skattekraft och detta oavsett hela inkoms- tens storlek. Vid sådant förhållande ligger det enligt riksskattenämndens mening i sa- kens natur att ett högre ortsavdrag bör gälla för makar än för ensamstående, och detta oavsett om hustrun har förvärvsarbete eller icke.

De av beredningen föreslagna inkomst- skatteskalama finner riksskattenämnden bättre awägda än de nu gällande, varför nämnden tillstyrker förslaget i denna del.

På familjebeskattningen; område föreslår utredningen bibehållande av sambeskatt- ningen, en höjning av förvärvsavdragen samt en höjning av barnbidragen.

inte bara rättsligt utan även ekonomiskt, är det ur skatteförmågesynpunkt likgiltigt — om man bortser från hustruns möjlighet till ar- bete i hemmet — huruvida den ena maken eller båda makarna förvärvar den inkomst, på vilken familjen lever. För övrigt utför också förvärvsarbetande hustrur — liksom många förvärvsarbetande män — hemarbete, även om detta sker under personligt besvär- ligare förhållanden. Har förvärvsarbetande hustru barn, kompenseras hon med förvärvs- avdrag. Riksskattenämnden finner därför i likhet med beredningen — och under förut- sättning att förvärvsavdraget icke beräknas alltför snävt — att en sambeskattning är mera motiverad än särbeskattning. Därest det ur arbetsmarknadssynpunkt anses önskvärt att i beskattningshänseende särskilt taga hänsyn till förvärvsarbetande äkta makars beskatt- ningssituation, vill riksskattenämnden anmär- ka, att ur stimulanssynpunkt frågan om mar- ginalskattens höjd lärer vara av vida större betydelse än frågan om förvärvsavdragets lämpliga storlek.

Beredningen föreslår, att förvärvsavdraget för gift kvinna med inkomst av rörelse eller av eget arbete höjes till lägst 1000 kronor samt högst (25 % av 16000 :) 4000 kro- nor. Förslaget innebär även att förvärvsav- drag skall ifrågakomma allenast i de fall den förvärvsarbetande har hemmavarande barn under 16 år. Nu gällande regel om rätt till ett fast avdrag å 300 kronor för gift kvinna utan hemmavarande barn har sålunda ut- mönstrats. Riksskattenämnden instämmer med beredningen däri, att avdraget endast bör ifrågakomma såsom en kompensation för ökade vårdkostnader för barn. En dylik regel överensstämmer bäst med skatteför- mågeprincipen. Att av arbetsmarknadsskäl ge samtliga förvärvsarbetande äkta makar ett förvärvsavdrag torde knappast heller vara lämpligt. En dylik ordning skulle ju inne- bära att, när två förvärvsarbetande kontra- henter ingår äktenskap, ett extra avdrag skulle tillkomma enbart på grund av äk- tenskapet.

Att medge ett så högt avdrag som 1000 kronor då hustrun har endast smärre in- komster på grund av tillfälligt förvärvsar- bete, synes riksskattenämnden icke heller be- fogat. Avdraget torde för dylika fall icke kunna motiveras med att det beräknas mot- svara vårdkostnader för barn. Icke heller vinner man i dylika fall någon egentlig för- enkling ur taxeringssynpunkt, eftersom de mycket små inkomsterna ändå bortfaller till följd av ortsavdraget. Riksskattenämnden förordar i stället att förvärvsavdraget över-

lag bestämmes till 25 procent av inkomsten, dock högst 4000 kronor. Med en dylik re- gel undgår man de tröskelproblem, som ge- nom beredningens förslag uppkommer för inkomstskikten närmast över 1000 kronor; beredningens förslag innebär ju att, trots en höjning av inkomsten från 1 000 kronor till 4000 kronor, avdraget likväl icke ökar.

Enligt riksskattenämndens mening kan det också ifrågasättas, huruvida jordbrukarfa- miljerna ha sådana extra vårdkostnader för barn, att förvärvsavdrag bör ifrågakomma med så pass högt belopp som 1000 kronor. Enligt skatteberedningen skall taxeringsmyn- dighetema i dessa fall ägna stor uppmärk- samhet åt frågan huruvida jordbrukarhust- run faktiskt utfört arbete i jordbruket för ett värde av minst 1 000 kronor. Enligt riks- skattenämndens mening är emellertid svå- righeterna att kontrollera och reducera av- draget så påtagliga, att tanken på en dylik saklig prövning bör överges. Nämnden an- ser också, att deklarationsgranskningen bör inriktas på andra och viktigare frågor. Man bör alltså räkna med att 1000-kronors- avdraget i praktiken skulle bli det normala. Ett avdrag ä 1 000 kronor är emellertid en- ligt riksskattenämndens mening för högt för att i detta sammanhang kunna accep- teras såsom schablonmässigt avdrag. Det må även framhållas att, om förvärvsavdra- get betraktas som kompensation för ökade vårdkostnader, ett avdrag å 1000 kronor för jordbrukarfamiljerna sakligt sett är för högt; ofta torde för denna grupp överhuvud icke finnas några extra vårdkostnader i an- ledning av hustruns deltagande i arbetet på gården. Riksskattenämnden anser av nu an- givna skäl att avdraget för jordbrukarfamil- jerna bör begränsas till ett belopp, som icke är större än att det kan accepteras utan ut- redning eller kontroll, d. v. s. på samma sätt som nu i huvudsak sker beträffande 300- kronors-avdraget för jordbrukarfamiljerna. Nämnden förordar i enlighet härmed, att av- draget bestämmes till 500 kronor och att hittillsvarande schablonmässiga prövning av avdragsrätten bibehålles.

Godtages vad riksskattenämnden ovan an- fört beträffande jordbrukarfamiljerna, bör motsvarande regel gälla för fall av faktisk sambeskattning av inkomst av rörelse.

Beredningen föreslår vidare, att bamfa- miljerna kompenseras genom höjda barn- bidrag. Riksskattenämnden konstaterar att ett särskilt hänsynstagande till barnfamiljerna kan ske antingen genom direkta bidrag eller i form av avdrag vid beskattningen eller genom en kombination av båda dessa for-

mer. Enligt riksskattenämndens mening er- fordras för ett ställningstagande i frågan en samlad undersökning av hur olika sociala bidragsbestämmelser och liknande anord- ningar tillämpas och verkar i praktiken, sär- skilt beträffande gränsskikten. Eftersom en dylik undersökning rörande den samman- lagda verkan av de olika bidragsbestämmel- sema icke föreligger, saknas underlag för annat ställningstagande än det beredningen gjort. Riksskattenämnden riktar sålunda icke någon erinran mot beredningens förslag i denna del.

Beredningens förslag innefattar slutligen även viss omprövning av förmägenhetsbe- skattningen. Riksskattenämnden har i princip intet att erinra mot förslaget i denna del. Såsom ett skäl till höjning av det skattefria bottenbeloppet har emellertid utredningen anfört, att 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring kommer att innebära en icke oväsentlig höjning av taxeringsvärdena. Den av bered- ningen förordade höjningen av det skatte- fria bottenbeloppet till 125 000 kronor före- slås emellertid skola tillämpas först fr. o. m. 1967 års taxering. Då de vid 1965 års fastig- hetstaxering fastställda taxeringsvärdena kommer att påverka fastighetsägarnas för-

Bilaga A.

I betänkandet anföres att det 5. k. mång- delningssystemet har uppenbara företräden när det gäller att tillgodose skatteförmåge- principen. Detta. system innebär ett fullföl- jande av tudelningsprincipen och är grundat på samma skäl som denna. I den form den undersökts av beredningen synes den ha över- kompenserat barnfamiljerna. Den torde emel- lertid kunna utformas under smidigt hänsyns- tagande till barnens konsumtionsbehov och de direkta bidrag av olika slag som utgår till barnen. Även sålunda utformad torde den medföra en avsevärt lägre skattebelastning för barnfamiljer i inkomstlägen över de lägsta än beredningens förslag. Enligt vår mening vi- sar detta att skattskyldiga utan barn i högre inkomstlägen gynnas på barnfamiljernas be- kostnad. Det bör observeras att enligt bered- ningens prognos för år 1970 mera än 70 pro-

Bilaga B.

Vi tillstyrker skatteberedningens förslag i avseende på förvärvsavdragens utformning. Med nödvändighet måste avdragen bestäm- mas schablonmässigt, varför varierande för- hållanden i de enskilda fallen icke kan be-

mögenhetsbeskattning redan vid 1966 års taxering, bör emellertid enligt riksskatte- nämndens mening reformen i denna del träda i kraft redan vid sistnämnda års taxe- ring.

I beslutet om detta utlåtande har delta- git, förutom undertecknad ordförande, leda- möterna Björklund, Jansson, Manhem och Ager samt suppleanten Björnesjö. Ledamo- ten Helmers har närvarit vid ärendets hand- läggning men icke deltagit i beslutet.

Beträffande utformningen av familjebe- skattningen har ledamoten Björklund och suppleanten Bjömesjö anmält avvikande me- ning samt anfört: Se bilaga A.

Vad angår förvärvsavdragen; utformning har ledamoten Ager och suppleanten Björ- nesjö anmält avvikande mening samt anfört: Se bilaga B.

Ledamoten Helmers har uttalat, att han i sak ansluter sig till de av nämnden fram- förda synpunkterna, dock att han ifråga om förvärvsavdragen delar den mening som framförts av herrar Ager och Björnesjö. Stockholm den 9 november 1964.

Rolf Dahlgren Stig Sagnert

cent av alla äktenskap då skulle ligga i in— komstklassema över 20000 kronor.

I en progressiv beskattning är mångdel- ningssystemet den rationella metoden att rätt- vist fördela skattebördan mellan ensamståen- de och familjer av olika storlek. I detsamma kan jämväl arbetsmarknadspolitiska synpunk- ter beaktas. Vi anser att detta system i förs- ta hand bort komma i fråga vid familjebe- sk'attningens ordnande.

I andra hand anser vi att bamavdrag (som för övrigt ingår som ett led— i mångdelnings- systemet) bör införas i beskattningen. Barn- bidrag kunna icke anses ersätta bamavdrag såvida de icke är så stora att de motsvara. marginalskatten på ett belopp, motsvarande skälig bamkostnad, inte bara i de lägsta in- komstklasserna. utan även i de högre. En så- dan storlek kan de allmänna barnbidragen knappast tänkas uppnå.

aktas vid lagstiftningen. Vad särskilt angår avdragens konstruktion och de föreslagna reg- lerna om minimi- och maximibelopp måste de, med hänsyn till att de förordade avdra- gen skall gälla under hela övergångsperioden fram t. o. m. är 1970, anses rimliga.

Riksskattenämnden

(ang. den indirekta beskattningen)

Genom remiss den 12 juni 1964 har riksskat- tenämnden anmodats inkomma med utlå- tande över allmänna skatteberedningens be- tänkande »Nytt skattesystem» (SOU 1964: 25). Nämnden, som funnit lämpligt att sär- skilt utlåtande i vad avser beredningens förslag rörande den indirekta beskattningen avgives av dess avdelning för ärenden enligt förord- ningen om allmän varuskatt, får i denna del anföra följande.

Riksskattenämnden delar beredningens uppfattning att en omfördelning av skatter- na måste förutsätta en väsentlig ökning av den indirekta beskattningen. Det är då ange- läget att denna göres — såvitt möjligt — ge- nerellt verkande. Valet bör härvidlag falla på en skatteform, som har en högre avkast- ningsförmåga än den nuvarande allmänna varuskatten.

Med beaktande av vad beredningen anfört ansluter sig riksskattenämnden till förslaget om införandet av en indirekt skatt i form av en generell mervärdeskatt, som icke blott er- bjuder ett stort skatteunderlag och en hög avkastningsförrnåga utan dessutom tillgodo- ser berättigade krav på likformighet i be- skattningen från både konsumtions- och kon- kurrensneutral synpunkt. Till förmån för för- slaget talar dessutom att genom övergång till en dylik skatteform man kan eliminera väsentliga tolkningssvårigheter och bieffek- ter, som nu vidlåder den allmänna varuskat- ten. Sålunda kan som exempel härpå näm- nas sådana tolkningssvårigheter, som berör material- och konsumentbegreppen, och bland bieffekter kan framhållas den kumu- lativa skatteeffekt som uppkommit genom att företagens investeringar varubeskattas. Det bör även framhållas, att mervärdeskat- teförslaget erbjuder myndigheterna fler kontrollmöjligheter genom att alla transak- tioner blir skattebelagda med i princip öp- pen skattedebitering å fakturan. Förutom av beredningen anförda allmänna motiv för övergång från den nuvarande varuskatten till en mervärdeskatt talar sålunda jämväl åt- skilliga praktiska skäl härför.

Även i de delar det framlagda förslaget i vissa fall innebär en avveckling av vissa punktskatter och i andra fall en inrangering

av sådana skatter i ett mervärdeskattesystem torde en dylik koncentrering av till det yttre olika men i princip till samma mål syftande beskattningsformer vara ändamålsenlig. En icke oväsentlig förenkling i uppbördsförfa- randet torde härigenom uppnås till båtnad för såväl de skattskyldiga som beskattnings- myndigheterna. Riksskattenämnden tillstyr- ker ett slopande av punktskatterna i den ut- sträckning beredningen föreslagit.

I de avsnitt förslagets utformning i mate- riella och tekniska hänseenden icke föranle- der någon erinran från riksskattenämndens sida, anser sig nämnden icke ha anledning närmare beröra dessa, där icke särskilda skäl motiverar detta. I övrigt vill riksskattenämn- den med anknytning till förslagets redaktio- nella indelning framhålla följande.

Skatteplikt

Förslaget innebär en väsentlig utökning såväl av det skattepliktiga varuområdet som av det skattepliktiga tjänsteområdet. Därjämte har byggnad föreslagits skattepliktig, då den ut— gör lagertillgång i byggnadsrörelse.

Vad härutinnan föreslagits biträdes i hu- vudsak av riksskattenämnden. Beträffande vissa områden har dock nämnden funnit an- ledning framföra särskilda synpunkter.

Skatteplikt föreslås skola införas för el- kraft och gas. I samband därmed bör disku— teras skatteplikt jämväl för tillhandahållan- de av värme för olika ändamål i form av cirkulerande varmvatten, ånga eller varm- luft. Sådan värmedistribution sker numera i ökad utsträckning från särskilda anläggning- ar och enligt särskild debitering. Med gene- rell skatteplikt för elektrisk energi och sålun- da även i de fall den användes för uppvärm- ningsändamål bör, bl.a. för undvikande av snedvridning i konkurrenshänseende. även värme av nu omförmälda slag omfattas av skatteplikt.

Beredningen har vidare föreslagit att nu- varande skattefrihet för vissa tidningar och tidskrifter slopas och därvid åberopat bl.a. skattetekniska skäl. Riksskattenämnden be— styrker, att generella regler om skatteplikt skulle underlätta skatteredovisningen och

skattekontrollen, och tillstyrker därför det framlagda förslaget.

Däremot föreslås av beredningen, att un— dantaget för annonsområdet alltjämt bör be- stå. Enligt 185 2 mom. författningsförslaget får avdrag för ingående omsättningsskatt icke göras till den del skatten belöper å bl.a. tjänsteprestationer för verksamhet, som icke omfattas av skattskyldigheten. Annonser är tjänsteprestationer, som föreslås (11 ä 1 mom. g) ) undantagna från skatteplikt, till följd var— av tillhandahållande därav icke föranleder skattskyldighet. Den föreslagna inskränkning- en i den generella beskattningen skulle säker— ligen för tidningsföretagen och inom reklam- branschen medföra avsevärda redovisnings- svårigheter och besvärliga tolkningsproblem vid den praktiska tillämpningen. Erfarenhe- terna från varuskattens tillämpning styrker detta. Svårtolkade gränsdragningsproblem har här förelegat och dessa skulle kvarstå och därtill skärpas. Sålunda skulle t. ex. reklam- företagen alltjämt vara nödsakade att upp- dela omsättningen på en skattepliktig och en skattefri andel, vilket kan erbjuda avsevärda svårigheteri fråga om uppdrag som omfattar såväl annonsering som annan reklam med i viss utsträckning gemensamma kostnader.

Beredningen har i samband med behand- lingen av frågan om skatteplikt eller skatte- frihet för annonser bl. a. framhållit att för att åstadkomma en fullt genomförd skattefri- het för annonser krävs att även den ingående skattebelastning som har avseende å utform- ning m.m. av annonser kan avlyftas. Denna tankegång har emellertid icke fullföljts i för- fattningstcxten, som allenast stadgar skatte- frihet för tillhandahållande av annonser utan att därmed förena avdragsrätt för in- gående skattebelastning. Åsyftas fullt genom- förd skattefrihet för annonser, bör författ- ningstexten därför kompletteras med stad- gande om avdragsrätt för ingående skatte- belastning som har avseende å annonser.

Riksskattenämnden förordar emellertid att annonsering och tjänster därå inrymmes under mervärdeskatten. En föreskrift om skatte- plikt omfattande även annonsområdet är vä— sentligt enklare att tillämpa och är därför att föredraga ur såväl redovisnings- som kon- trollsynpunkt. Den omständigheten att vid en fullt genomförd skatteplikt för annonser den verkliga intäktsökningen för staten i detta fall kommer att stanna på en relativt blygsam nivå, bör icke föranleda till annat bedömande.

Beredningen föreslår att redan nu gällan- de skattefrihet för konstverk (skulpturer, målningar, litografier m.m. hänförliga till

tulltaxenr 9901—9903) när de säljes av upp- hovsmannen själv bibehållas vid övergång till mervärdeskatt, samt att skattefriheten skall gälla oavsett hur försäljningen sker, dvs. även vid försäljning å utställning eller under bu— tiksmässiga former. Någon avdragsrätt för in- gående skattcbelastning avses inte tillkom— ma konstnären. Denna utformning av be- skattningen har enligt riksskattenämndens uppfattning företräden framför nu gällande ordning.

Riksskattenämnden anser emellertid till- räckliga skäl knappast föreligga att bibehålla skattefriheten för konstverk, särskilt som med den rent konstnärliga skattefria verk- samheten närliggande verksamheter alltjämt är föremål för skattskyldighet.

Beredningens förslag om slopande av den hittillsvarande skattefriheten i fråga om för- säljning av begagnade personbilar och vis- sa andra motorfordon tillstyrkes. Utöver de skäl beredningen redovisar för ett inrymman- de av begagnade fordon under skatteplikten vill riksskattenämnden för sin del framhålla de betydande kontrollproblem som enligt vunna erfarenheter visat sig föreligga vid uppföljning av handeln med sådana fordon. Som exempel härpå kan nämnas fall, där företag som uppgivit sig uteslutande handla med begagnade fordon även försålt nya for- don förvärvade från annan företagare inom samma bransch, och där man kunnat finna kedjor av transaktioner i avsikt att försvåra skattekontrollen. I vissa fall har även kunnat konstateras att säljare vid sina inköp icke gjort klart för sig i vad mån ett fordon va— rit ur varuskattesynpunkt begagnat eller ej, eftersom det ju icke är fordonets fysiska an- vändning som är avgörande för skattefrihe- ten. Följden härav har blivit att skatt i många fall icke erlagts för sådant tillhandahållande.

Ett annat objekt som enligt beredningens förslag kommer att inordnas under skatte- plikten är byggnad, som försäljes eller tages i anspråk inom riket. Beredningens förslag be- gränsas till byggnad som utgör lagertillgång i yrkesmässigt bedriven byggnadsverksamhet. Förslaget, som biträdes av riksskattenämn- den, innebär en förenkling av de samman- satta och ofta svårtillämpade reglerna, som nu gäller på byggnadsområdet.

I fråga om skatteplikt för tjänstepresta- tioner har beredningen — i motsats till vad fallet är beträffande varuområdet — i för- fattningstcxten tillämpat den metodiken att uppräkna tjänster underkastade skatteplikt. Följden härav har blivit att uppräkningar— na icke kunnat göras fullständiga utan torde

i vissa fall få uppfattas såsom en exemplifi- ering. Riksskattenämnden, som väl inser svå- righeterna härvidlag, förordar emellertid icke nu någon ändring i den föreslagna författ- ningstexten. Framtiden torde få utvisa i vad mån den föreslagna metoden är den ända- målsenligaste. Beredningens förslag om ut- vidgning av beskattningsområdet såväl vad avser prestationer å byggnad och fastighet som vad angår andra delar av tjänsteområdet anser riksskattenämnden vara väl grundat.

Riksskattenämnden finner emellertid att vad som — utan närmare motivering — an- förts (sid. 401) i fråga om fritagande av be- gravningsbyråer från skattskyldighet icke blott då det gäller tillhandahållna tjänster utan jämväl försålda varor saknar stöd i författningsförslaget. Det lär förekomna att samma företag eller samverkande före— tag även tillverkar varor, varom här kan vara fråga, t.ex. kistor och urnor. För att undvika icke önskvärda strukturförändring- ar ifrågasätter riksskattenämnden lämplighe- ten av att frångå nuvarande bestämmelser för denna bransch, dock med den komplette- ringen att transporttjänster i överensstäm- melse med beredningens förslag i övrigt på detta område inrymmes under skatteplikten.

Beredningen föreslår vidare att korrespon- denrinstitut skall undantagas från skattskyl- dighet icke blott i den omfattning som nu gäller i fråga om den allmänna varuskatten utan därutöver för den försäljning av mate- rial som icke innefattas i avgiften för en be- ställd kurs. Stöd härför torde saknas i den föreslagna författningstcxten. Riksskatte- nämnden kan väl förstå beredningens strä- van att undvika den uppdelning på skattefri och skattepliktig försäljning som eljest skulle bli fallet för, så att säga, renodlade korre- spondensinstitut. Emellertid finns åtskilliga institut som intar en mellanställning mellan korrespondensinstitut och annan verksamhet och som föranleder svårbemästrade gräns- dragningsproblem. Dessa skulle än mer kom- pliceras om beredningens förslag genomfördes. Riksskattenämnden finner därför ej skäl före- ligga att frångå nuvarande ordning på detta område.

Tjänster tillhandahållna i allmänna bad- inrättningar, dvs. bad (inom- eller utomhus) upplåtna åt allmänheten, föreslås falla utan- för beskattningsområdet medan däremot tjänsteprestationer, som innefattar skönhets- vård, hårvård och liknande, föreslås omfat- tade av skatteplikten. Riksskattenämnden ställer sig tveksam till den uppdragna gräns- linjen. Praktiska skäl torde emellertid tala

för att beredningens förslag genomföres. I de fall allmänna badinrättningar kombinerar verksamheten med tillhandahållande av tvätt- eller serveringstjänster, hår- eller skön- hetsvård eller liknande torde emellertid en uppdelning av verksamheten på skattepliktig och skattefri del vara oundviklig.

Ett annat område som beredningen förc- slår inrymt under beskattningen är rese- och transporttjänster (person- och godsbeford- ran) i den mån de företages inom landet. Det- ta innebär, att Statens Järnvägar och andra transportföretag ävensom postverkets paket- godsbefordran och diligenslinjevcrksamhet inryckes under beskattningen. Av författ- ningstcxtens avfattning kan utläsas att skat- tepliktig transporttjänst föreligger även om den transporterade varan i sig själv är un- dantagen från skatteplikt. Utsträckes resan eller transporten till utrikes ort föreslås emel- lertid att även den inom landet avverkade delen av resan eller transporten friställes.

Erfarenheterna från den allmänna varu- skatten har klart visat behovet av enhetliga regler för beskattningsvärdets bestämmande vid transporttjänster. Tillämpningen av nu- varande bestämmelser på detta område har icke blott givit upphov till tvister mellan kö- pare och säljare angående transportkostna- dernas inräknande eller ej i beskattningsvär- det utan även förorsakat strukturföräncl- ringar och omläggningar av transportorgani— sationen hos flera företag. Följden härav har blivit en icke önskvärd konkurrenssnedvrid- ning.

I fråga om personresorna är beredningen medveten om att förslagets utformning in- rymmer vissa möjligheter att kringgå be- skattningen. Genom att exempelvis vid resa till Hälsingborg eller Haparanda inköpa färd- biljett till Helsingör resp. Torneå skulle skat- tefrihet uppnås med lägre biljettkostnad som följd. Riksskattenämnden vill även i det- ta sammanhang framhålla att speciella kon- trollproblem kan uppstå i fråga om den gränstrafik, som förekommer med bussar och taxibilar.

Beredningen anser vidare att såsom en följd av sitt ställningstagande i fråga om >>ex- portresor» och >>exportfrakter» även inkom- mande resor och transporter över våra gränser bör undantagas från skatteplikt. Detta synes riktigt. Särskild föreskrift härom bör emel- lertid införas i författningstcxten lämpligen genom ett kompletterande tillägg till anvis- ningarna till 63 5.

Oaktat ovan påtalade speciella förhållan- den beträffande beredningens förslag i fråga

om rese- och transporttjänsterna, vill riks- skattenämnden likväl icke motsätta sig dess genomförande.

Riksskattenämnden finner beredningens förslag att beskatta hotelltjänster (rumsut- hyrning och servering) och att slopa nuva- rande reduceringsregler i fråga om serve- ringsrörelser vara väl motiverade och ägnade att eliminera de tolkningssvårigheter som vid- låder den allmänna varuskatten på dessa. områden. Vid de kontroller som gjorts har det nämligen visat sig att en uppdelning av helpensionspriset på kost och logi i ett stort antal fall gjorts på ett felaktigt sätt och vi- dare att vid fastställandet av vilken reduce- ringsprocent (60 eller 80%) som skall till- lämpas inom en serveringsrörelse även detta ofta skett utan beaktande av annan försälj- ning av varor såsom tobak, konfektyrvaror.

I syfte att åstadkomma en likformig till- lämpning av beskattningsreglerna för tjäns- ter, som har avseende å byggnad och annan fast egendom föreslår beredningen en utvidg- ning av beskattningsområdet till att omfatta även arkitekter, byggnadskonsulenter och lik- nande för av dessa utförda ritnings- och kon- struktionsarbeten ävensom för planeringsar- beten, allt under förutsättning av att tjänste- prestationerna har avseende å byggnad eller annan fast egendom.

Riksskattenämnden vill emellertid i detta sammanhang framhålla att det finns perso- ner, som innehar anställning men som vid si- dan därav ägnar sig åt arbete, för vilket här ovan redogjorts, i sådan omfattning att det icke kan sägas vara av allenast tillfällig na- tur, ehuru de redovisar och väl oftast taxeras för intäkterna härav under förvärvskällan tjänst.

Enligt anvisningarna till 12 % författnings- förslaget föreligger yrkesmässigt bedriven verksamhet, när inkomsten därav enligt kom- munalskattelagen är att hänföra till inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet. Sådan verksamhet skall vidare anses föreligga, när den utövas av staten, kommun eller annan (kursiverat här) samt innefattar icke alle- nast tillfälligt tillhandahållande av skatte- pliktiga varor eller tjänsteprestationer till all- mänheten. Motsvarande bestämmelse i va- ruskatteförordningen stadgar att frågan hu— ruvida yrkesmässighet föreligger får bedö- mas främst med hänsyn till omfattningen av och syftet med verksamheten. Beredningen uttalar i betänkandet (sid. 411) att »i all- mänhet blir bedömningen densamma som när man i inkomsthänseende har att avgöra hu- ruvida rörelse föreligger eller ej».

Med hänsyn till svårigheten att bedöma om skattskyldighet föreligger eller ej i fall, för vilka ovan redogjorts, eller liknande, tor- de en komplettering av anvisningarna till 12 å i klarläggande riktning vara önskvärd.

Skattskyldighet

Beredningen föreslår att såväl jordbruket som skogsbruket i mervärdeskattehänseende behandlas på samma sätt som andra närings- idkare. Härigenom åstadkommes en såvitt möjligt konkurrensneutral prissättning med avlyftningsmöjligheter i fråga om skattebe- lagda inköp av såväl förnödenheter för verk- samhetens bedrivande som investeringsvaror.

Förslaget är måhända principiellt ofrån- komligt men kommer med all sannolikhet att medföra åtskilliga besvärliga redovisnings- problem. Svåra gränsdragningar kan också väntas uppkomma, t. ex. då det gäller att be- stämma om körslor och skogsavverkningar m.m. är att hänföra till inkomst av rörelse eller tjänst. Riksskattenämnden vill dock icke motsätta sig förslagets genomförande.

Beredningen föreslår att skattskyldighet bl.a. icke skall föreligga vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, va- rulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion eller an- nan liknande transaktion. För att undvika tolkningsproblem vid överlåtelse av verksam- heten på nyss angivet sätt förordar riksskatte- nämnden att i författningsförslaget införes bestämmelse om att fråga skall vara om hela den verksamhetsgren, i vilken maskinerna etc. redovisas som anläggningstillgång eller för vars räkning de anskaffats.

Beredningen föreslår att skattskyldighets- gränsen sättes vid en skattepliktig omsättning av 8000 kronor med en avtrappningsregel uppåt till 24000 kronor. Motivet härtill sy- nes vara tvåfaldigt dels att skapa en mjukare övergång till full skatteplikt för företagare inom gränsskikten, dels ock att reducera an- talet redovisningsskyldiga. Reservation har anförts i fråga om såväl den undre gränsen för skattskyldighetens inträde som avtrapp- ningsregeln. De av reservanterna anförda skä- len mot förslaget delas av riksskattenämnden. Därutöver må framhållas, att de föreslagna bestämmelserna ingalunda skulle medföra någon egentlig minskning i redovisnings- och kontrollarbetet. Skall annan gräns fixeras än den som för närvarande tillämpas, ca 1000 kronor, bör högre belopp än det av reservan- terna föreslagna, 3000 kronor, icke komma i fråga.

Anses likväl beredningens förslag böra be- stå, torde författningstcxten i 16% 2 mom. böra förtydligas sålunda att den skatteplikti- ga omsättningen vid redovisning av prelimi— när omsättningsskatt upptages till belopp »motsvarande skillnaden mellan en och en halv gånger värdet av den eljest skatteplik- tiga omsättningen och 8 000 kronor».

Det av reservanterna föreslagna grundav- draget, motsvarande skatten på en omsätt- ning av 1000 kronor för år räknat, avstyr- kes av riksskattenämnden. En dylik reduce- ringsregel torde knappast få någon praktisk betydelse men kan däremot skapa vissa icke önskvärda avräkningsproblem.

Beskattningsvärde

Riksskattenämnden finner beredningens för- slag att bestämma beskattningsvärdet till ve- derlaget exklusive omsättningsskatt vara än- damålsenligt.

I författningsförslaget (17 %) stadgas en i princip obligatorisk faktureringsskyldighet med öppen skatteredovisning. Undantag här- ifrån är medgivet bl.a. detaljhandeln och annan därmed jämställd verksamhet. För att dessa senare skattskyldiga skall kunna fullgöra sin redovisningsskyldighet krävs emel- lertid att skatten på den egna omsättningen uträknas med ledning av influtna dagskassor och motsvarande. I syfte att underlätta detta arbete föreslår riksskattenämnden att i anvis- ningarna till 14 & ev. 18 % anges det procenttal med vars hjälp skatten på den egna omsätt- ningen direkt kan bestämmas. Ett stadgande av detta slag torde vara av betydelse icke en- bart ur redovisnings- utan även ur kontroll- synpunkt.

Beredningen har vidare föreslagit införan— det av viss reduceringsregel vid bestämman- de av beskattningsvärdet vid tillhandahållan— de av byggnad eller annan anläggning (60 % av vederlag eller motsv.). Avser entreprenad enbart sådana anläggningar som vägar, bro- ar etc. förutsättes att ett annat procenttal skall fastställas av riksskattenämnden. Efter- som en entreprenad av sistnämnda slag även kan innefatta uppförande av byggnad (bo- städer, förrådsutrymmen) bör skattskyldig beredas möjlighet att i sin skatteredovisning uppdela entreprenadsumman på dels bygg- nad, dels annan anläggning. Riksskattenämn- den föreslår därför att ordet »enbart» i 15 % 1 mom. sista stycket utgår och att i anvis- ningarna till samma paragraf införes bestäm—

melse om rätt för skattskyldig att uppdela entreprenadsumman på sätt nyss antytts.

I betänkandet å sid. 434 har bl. a. uttalats att vid reparationer avseende sådana speci- ella fastighetstillbehör som exempelvis kyl- skåp bör icke den reduceringsregel ifråga- komma, som föreslås tillämplig å andra ar- beten avseende vissa byggnader och annan fast egendom. Uttalandet torde sakna stöd i författningsförslaget och biträdes icke av riksskattenämnden. Reduceringsregeln bör vara av generell karaktär.

I anvisningarna till 15% författningsförsla- get stadgas att om gemensamt pris uttages för försäljning eller annan prestation omfat- tande såväl skattepliktigt som skattefritt till- handahållande och om detta tillhandahållan- de avser byggnad jämte mark, skall byggna- dens värde bestämmas med ledning av bok- förda kostnader för byggnaden och skäliga pålägg. Efter ordalydelsen innebär detta att oavsett om förvärvet sker från annan skatt- skyldig eller konsument (privat fastighets- ägare), skall anskaffningskostnaden för bygg- nad inräknas i »kostnader för byggnaden». Så har emellertid icke beredningens avsikt varit. Av sid. 429 i betänkandet kan näm- ligen utläsas att utformningen av mervär- deskatten på byggnadsområdet tar sikte på att i möjligaste mån >>åstadkomma en be- skattning som träffar det tillskapade mer- värdet». Föwärvar sålunda en byggnadsfir- ma en fastighet för ombyggnad och försälj- ning (lagertillgång) från en privat fastighets— ägare, bör det enligt angivna princip allenast vara det av byggnadsfirman tillskapade mervärdet och vinsten som skall beskattas. Anskaffningskostnaden för själva byggnaden borde i enlighet härmed vara avdragsgill i särskild ordning oaktat avsaknaden av ingå- ende skattebelastning. Detta innebär ett av- steg från eljest gällande regler att anskaff- ningskostnad icke är avdragsgill, om förvär- vet sker från en icke skattskyldig säljare. Om avdragsreglerna anses böra vara sådana, bör författningstcxten omformuleras till överens- stämmelse med vad beredningen uttalat i betänkandet.

Beredningen föreslår i 15 % författningsför- slaget att beskattningsvärdet skall utgöras av vederlaget exklusive omsättningsskatt. Med vederlag förstås i princip vad som influtit kontant eller eljest kommit den skattskyldige till godo. Erfarenheterna från den allmänna varuskatten har emellertid visat att betydan- de svårigheter i vissa fall föreligger vid be- stämmande av beskattningsvärdet. Sålunda inträffar icke sällan att en vara, som tages

såsom dellikvid vid försäljning av annan va- ra, icke åsättes något >>öppet>> värde utan fak- turan eller motsvarande redovisar allenast ett nettobelopp som köparen har att erlägga. I bästa fall finnes därutöver angivet att viss vara tagits i byte utan beloppsangivelse men ofta redovisas icke ens detta förhållande. Det- ta innebär att icke endast varuskattredovis— ningen blir missvisande utan sådan risk före- ligger även i fråga om inkomstredovisningen enär den inbytta varan icke åsättes något la- gervärde. — Riksskattenämnden vill i detta sammanhang även redovisa ett par andra svårbedömda problem som påkallar upp- märksamhet.

Inom bilbranschen och vissa andra bransch- er (elmotorbranschen m.fl.) har utbyggts och är under utbyggnad ett system som i princip innebär att exempelvis en bilägare kan erhålla en fabriksrenoverad motor mot att han lämnar en renoveringsbar motor i byte. Priset på den fabriksrenoverade motorn är härvidlag självfallet satt med hänsyn till att annan motor lämnas i byte. Bilägaren be- talar emellertid ett nettopris baserat enbart på en genomsnittlig renoveringskostnad. Nå- got bruttopris redovisas icke vare sig i pris- listor eller å faktura. Därest icke denna trans- aktion skall betraktas som en ren repara- tionstjänst, vilket göres gällande av bl. a. bil- branschens representanter, utan som en för- säljning av en vara mot likvid i form av an— nan vara och kontanter uppkommer proble- met att fastställa priset på det renoverings- bara objektet. Att detta har ett egenvärde framgår bl. a. av att fabriksrenoverade moto- rer icke kan förvärvas utan att renoverings- bar motor alltid måste lämnas i byte. I detta sammanhang förtjänar omnämnas att i ett initialskede, då inga fabriksrenoverade mo- torer finns att tillgå, åligger det verkstaden att ändock verkställa byte, varvid fabriks— nya motorer inmonteras mot inbyte av reno- veringsbara motorer till ungefär samma kost- nad som om det varit fråga om begagnade men fabriksrenoverade motorer. Om transak- tionen i stället bruttoredovisades, dvs. om bå- de ersättningen för renoveringen och det & bytesobjektet satta värdet infördes å faktu- ran eller motsvarande, skulle dessa båda be- lopp tillsammans utgöra beskattningsvärdet, liksom fallet är exempelvis vid byte av be- gagnat fordon mot nytt sådant. Verkställd ut- redning har givit vid handen att sagda bytes- system tilltar i omfattning och därför kräver en lösning; fortfarande under förutsättning att transaktionen icke kan likställas med en reparationstjänst.

Även ett annat fall förtjänar omnämnas. Problemet härvidlag är att fastställa om och till vilket belopp vederlag kan anses ha kom- mit säljare till godo, då fråga är om återta- gande — efter värdering — av skattepliktig va— ra till följd av att köpare icke fullföljer in- gånget köpeavtal. Ett företag försäljer och le- vererar vara till konsument, varvid visst be- lopp erlägges kontant vid leverans och resten är fördelat på ett antal avbetalningar. Lagen om avbetalningsköp är gällande. När en del avbetalningar återstår, förklarar köparen, att han icke kan fullfölja köpet. Säljaren föran- staltar om varans återtagande, varvid opar— tisk utredning finner att varans värde vid återtagandet uppgår till belopp a) motsva- rande säljarens resterande fordran, b) un- derstigande densamma och c) överstigande denna. Vid återtagandet krediteras fordran å kunden med varans värde. I fallet a) ut- jämnas kontot helt och någon förlust för säl- jaren uppkommer sålunda icke å den ur— sprungliga försäljningen, medan däremot detta blir fallet enligt alternativ b), förså- vitt icke säljaren på annat sätt kan få täck- ning för sin efter återtagandet kvarstående fordran å köparen. I fallet c) slutligen blir säljaren skyldig kompensera köparen för »övervärdct» antingen genom kontant återbe- talning eller på annat motsvarande sätt. — Försäljes den återtagna varan på nytt före- ligger ny omsättning.

I förevarande fall uppkommer sålunda frå- gan om värdet av varan vid återtagande på sätt ovan angivits skall ingå i vederlaget för fullgörande av köparens betalningsskyldighet gentemot säljaren.

Begreppet omsättning är icke definierat i förordningen om allmän varuskatt, ej heller i beredningens författningsförslag. I allmän- het förstås emellertid med ett företags om— sättning dct sammanlagda penningvärdet av försäljningar och uttag under viss tidrymd. Förklarar sig säljaren i förevarande fall nöjd med att annan vara lämnas som likvid för fordran, torde ingen tvekan råda om att bå- da parter fullföljt sina ursprungliga åtagan- den (att leverera vara och att betala den- samma) och att sålunda omsättning förelig- ger till belopp motsvarande priset på den för- sålda varan. Det torde även stå klart att om återlämnande icke kan ske, på grund av att varan förbrukats eller att den av annan lik- nande orsak icke är disponibel, uppkommer för säljaren en förlust, som är definitiv, om icke köparen på annat sätt kan fullgöra sin betalningskyldighet.

I ovan redovisade fall a) — c) minskas säl-

jarens fordran å köparen med belopp mot- svarande värdet av den återtagna varan. För att bedöma frågan om skattskyldighet enligt varuskatteförordningen föreligger för detta värde eller om sådan skyldighet kan anses uppkomma enligt författningsförslaget torde först få bedömas om den ursprungliga försälj— ningen fullbordats i hela dess omfattning om varan kommer åter. Härvidlag kan två upp- fattningar urskiljas. Enligt den ena anses för- säljning ha ägt rum till belopp motsvarande erlagt vederlag fram till tidpunkten för be- talningsinställelsen innebärande att resteran— de fordran är att — i varuskattehänseende — betrakta såsom förlorad. Den andra uppfatt- ningen bedömer frågan utifrån vad slutresul- tatet blir av säljarens och köparens mellan- havande och anser att av säljaren uppburet vederlag omfattar värdet av allt vad han mottagit och sålunda även värdet av den återtagna varan.

Mot bakgrunden av vad ovan anförts i frå- ga om byte och återtagande av vara finner riksskattenämnden behov föreligga dels av komplettering av anvisningarna till 15% för- fattningsförslaget därutinnan att bestämmel- se införes om att vid byte såsom dellikvid mottagen vara skall redovisas med öppet åsatt bytesvärde, dels ock av uttalande hur beskattningsvärdet skall beräknas då vara återtages på sätt ovan angivits.

I fråga om likvid i form av växel har be- redningen intagit den ståndpunkten att be- skattningsvärdet skall bestämmas av faktu- rapris eller eljest avtalat pris. Detta inne- bär, att avdrag ej får ske för diskontränta men också att skattskyldighet icke föreligger för ränta, som säljare tillgodogör sig vid väx- ellösen eller omsättning av icke diskonterad växel. Riksskattenämnden biträder förslaget, eftersom det otvivelaktigt innebär en prak- tisk linje som minskar såväl redovisnings- som kontrollproblem. Emellertid synes er- forderligt med närmare precisering, hur be- skattningsvärdet skall beräknas i de med av- betalningsaffärer likartade affärstransaktio- ner, där likvidema regleras genom ett flertal växlar, ävensom i sådana fall där fakturabe- lopp och växelbelopp icke överensstämmer.

Kostnadsersättning

Beredningens förslag att nuvarande regler om kostnadsenättning skall slopas vid övergång till en mervärdeskatt finner riksskattenämn- den väl motiverat. Förslaget tillstyrkes.

Avdragsrätt

Beredningen föreslår i princip en generell av- dragsrätt för ingående skattebelastning. Viss begränsning härutinnan har dock föreslagits. Överstiger den ingående skattebelastningen skatten på den egna omsättningen, kan den skattskyldige välja mellan att antingen av- draga resterande belopp från skatter å kom- mande omsättningar eller erhålla restitution. Det senare är den skattskyldige berättigad till om överskjutande belopp uppgår till minst 500 kronor. Riksskattenämnden finner att utformningen av avdragsreglerna är än- damålsenlig och biträder beredningens för- slag. Nämnden vill dock understryka de kon- trollproblem som uppkommer när det gäller att taga ställning till skäligheten i yrkade avdrag.

Skatterestitution synes böra ske endast då skattskyldig framställer yrkande härom i in- given deklaration. Deklarationsblanketten får utformas med beaktande härav.

Registrering, deklarationsskyldighet och taxering

I fråga om beskattningsförfarandet bygger beredningen i allt väsentligt på nuvarande ordning för den allmänna varuskatten. Av beredningen framlagda förslag möter i stort sett ingen erinran från riksskattenämndens sida.

I 225 författningsförslaget stadgas att skattskyldig är skyldig att lämna uppgift om förhållanden, som framkommit efter be— skattningsårets utgång och som påkallar rät- telse. Detta skall ske å särskild justeringsupp- gift, som skall fogas till den allmänna själv- deklarationen. Riksskattenämnden ifrågasät- ter om det icke vore lämpligare att uppgiften i stället för att ingivas såsom bilaga till självdeklarationen avlämnas till länsstyrelsen för att efter granskning vidarebefordras till vederbörande taxeringsnämnd. Härigenom skulle värdefull information kunna inhämtas av betydelse för det löpande granskningsar- betet hos länsstyrelsen.

Övergång till ett mervärdeskattesystem en- ligt skatteberedningens förslag medför en av- sevärd utökning av antalet skattskyldiga. Detta medför i sin tur en mycket allvarlig belastning för administrationen om icke åt— gärder vidtages för att förenkla denna. Re- dan inom det nuvarande varuskattesystemets ram har inom riksskattenämnden diskuterats

möjligheterna att förenkla skatteredovisningen genom att i viss utsträckning övergå till en rent preliminär skatteuppbörd, liknande vad som gäller för den preliminära B-skatten på den direkta beskattningens område. Att denna fråga kommit upp till diskussion samman- hänger med att av antalet till allmän vam- skatt skattskyldiga, för närvarande ca 176 000, ca 50000 med en skattepliktig omsättning överstigande 100 000 kronor svarar för 92,5 % av hela varuskatten medan skattskyldiga med en skattepliktig omsättning av högst 100 000 kronor svarar för endast 7,5 % av skatten.

Det förslag, som diskuterats inom riksskat- tenämnden, har syftat till att skattskyldiga med en skattepliktig omsättning av högst ca 100 000 kronor (ev. 50 000 kronor) skulle av varuskattekontoren före varje beskattningsår påföras en preliminär varuskatt, motsvaran- de senast påförda slutlig allmän varuskatt eller särskilt uträknad varuskatt byggd på avgiven preliminärdeklaration. Skatten skul- le förfalla till betalning med 1/6 vid varje uppbördstermin. Efter årets utgång skulle de skattskyldiga ha att avgiva deklaration för det gångna året och i samband därmed » efter avräkning mot den tidigare påförda skatten — antingen inbetala resterande skatt eller begära restitution av för mycket erlagd skatt.

Riksskattenämnden ifrågasätter om icke något liknande system kunde tänkas vara möjligt att genomföra för mervärdeskattens del. Uppslaget synes värt att undersöka och nämnden avser att om möjligt senare få in- komma med ett närmare utformat förslag. Speciellt skulle det härigenom vara möjligt att underlätta redovisningsarbetet för den stora nytillkommande gruppen jordbrukare och i samband därmed också förenkla arbe- tet för länsstyrelserna.

Förmånsrätt

I 17 kap. 12å tredje stycket handelsbalken stadgas bl. a. att sådan förmånsrätt, som be— handlas i första stycket av samma paragraf, skall gälla även kronans fordran för allmän varuskatt. Författningsrummet bör ändras att avse jämväl allmän omsättningsskatt.

Administration och kontroll

Då beredningen i sitt betänkande icke fram- lagt konkreta förslag med avseende på mer- värdeskattens administration och kontroll

finner riksskattenämnden cj anledning att här närmare ingå på dessa spörsmål. Riks- skattenämnden vill dock kraftigt framhålla vikten av att länsstyrelserna och taxerings- myndigheterna erhåller tillräckliga resurser för aktiv och effektiv informations- och kontrollverksamhet. Redan i nu rådande läge är myndigheternas möjligheter härvidlag be- gränsade och en förstärkning är påkallad oavsett om mewärdeskattcförslaget införes eller ej. Riksskattenämnden vill härvidlag fästa uppmärksamheten på att informations- och kontrollverksamheten ännu icke nått upp till den nivå som förutsattes vid införandet av den allmänna varuskatten. Anledningarna härtill har uppgivits bero på den stora arbets- börda i förening med brist på personal som taxeringssektionerna haft att kämpa med. En icke oväsentlig orsak är enligt riksskattenämn- dens uppfattning även att finna i att lednings- personalen å varuskattekontoren tagits i an- språk för andra uppgifter än uppföljning av varuskatt i långt större utsträckning än som från början avsetts.

En förutsättning för övergång till ett mer- värdeskattesystem enligt beredningens för- slag är en avsevärd arbetskraftsförstärkning till länsstyrelserna.

Erfarenheterna av taxeringsarbetet under de gångna åren har givit vid handen, att den granskning som taxeringsnämnderna rätteli- gen borde ha genomfört på varuskattetaxe- ringens område icke fått önskvärd omfatt- ning. Orsakerna härtill har varit mångahanda men en väsentlig anledning torde ha varit den tidsbrist som föreligger. Uppgifterna i så- väl inkomst- som varuskattedeklarationerna är ofta av så komplicerad natur att en full- god granskning av hela materialet icke kan genomföras under taxeringsperioden. Följden härav blir att en avvägning mellan de båda beskattningsformerna måste ske, varvid i övervägande antalet fall varuskattetaxering- en torde ha blivit den lidande. Detta för- hållande torde komma att än mer framträda i ett mervärdeskattesystem med dess väsent- ligt ökade antal skattskyldiga. Härtill kom- mer att deklarationerna i detta system regel- mässigt kommer att innehålla flera uppgif- ter att bedöma, bl.a. omsättnings- och skat— teavdragsposter. Mervärdeskattesystemet krä- ver därför en upprustning även av taxerings- organisationen med större antal särskilda taxe- ringsnämnder och — under förutsättning att jordbrukarna fortfarande skall taxeras av de lokala taxeringsnämnderna — tillförande till dessa av särskild expertis för taxeringen till mervärdeskatt.

I 67 & författningsförslaget har riksskatte- nämnden medgivits rätt att meddela bindan- de förklaring i andra frågor rörande tillämp- ningen av förordningen än huruvida viss vara eller varugrupp, viss byggnad eller viss tjäns- teprestation är skattepliktig. I och för sig kan viss utvidgning av riksskattenämndens möj- ligheter att meddela bindande förklaringar vara önskvärd. Utformningen av författnings- texten måste emellertid betecknas som allt- för allmänt hållen. En närmare precisering bör ske.

Ikraftträdandebestämmelser

Övergången till mervärdeskatt har reglerats i förslag till förordning angående införande av förordningen om allmän omsättningsskatt. I förslaget lämnas även närmare föreskrifter om sättet för avveckling av vissa punktskat- ter.

I princip föreslås övergången från allmän varuskatt till allmän omsättningsskatt kun- na ske helt automatiskt fr. o. m. den 1 januari 1966 hos redan varuskattskyldiga med endast smärre speciella övergångsanordningar, bl. a. särskilda föreskrifter för sådana fall där till- handahållande skett eller skriftligt avtal till fast pris ingåtts före den 1 oktober 1965. Här- igenom bibehålles kontinuiteten i konsum- tionsbeskattningen. För nytillkomna skattskyl- diga föreligger samma situation som vid den allmänna varuskattens införande. Även för dessa föreslås nyssnämnda tidsgräns i frå- ga om tillhandahållande och avtals ingående. Syftet är att undvika retroaktiv verkan av den nya skatteformen.

När det gäller själva övergångsproblema- tiken kan följande fall inträffa:

1. till allmän varuskatt skattskyldig upp- hör med sin verksamhet senast med utgång- en av år 1965 eller övergår fr.o.m. den 1 januari 1966 till verksamhet som icke föran— leder skattskyldighet enligt förordningen om allmän omsättningsskatt,

2. till allmän varuskatt skattskyldig fort- sätter verksamheten efter den 31 december 1965 och blir skattskyldig enligt de nya be- stämmelserna,

3. skattskyldig börjar sin till allmän om- sättningsskatt skattepliktiga verksamhet fr. o. rn. den 1 januari 1966.

I det följande skall dessa tre fall tagas upp till behandling och jämföras med författ- ningsförslaget.

1. I fråga om det första fallet kan i prin- cip två variationer tänkas.

a) Allmän varuskatt har inbetalats under år 1965 för under samma år mottagna veder- lag men däremot icke för sådana kreditför- säljningar, som är oreglerade vid utgången av detta år (kontantmetod). Härtill kan komma att återbäring skall lämnas å under år 1965 eller tidigare gjorda försäljningar ( slutavräkning) .

b) Allmän varuskatt har redovisats enligt bokföringsmässig redovisningsmetod för all försäljning under år 1965. Däremot kan av naturliga skäl hänsyn icke tagas till eventu- ella kundförluster uppkomna efter årsskiftet 1965/1966 och ej heller till återbäringar o. likn. som är avsedda att utgå efter samma tidpunkt.

Enligt 2 & »införandeförordningen» upphör från och med den 1 januari 1966 bl. a. den allmänna varuskatten att gälla, dock med den begränsningen att den alltjämt är giltig beträffande >>förhållanden som hänföra sig till tiden före upphävandet». Detta innebär, att allmän varuskatt för sista perioden 1965 förfaller till betalning den 18 januari 1966, att kostnadsersättning skall tillgodoföras den skattskyldige i vanlig ordning (9 %) och att under år 1966 utgiven återbäring eller kund- förlust, i den mån den hänför sig till redovi- sad försäljning under år 1965 eller tidigare, skall vara avdragsgill. Någon skattepliktig omsättning under år 1966 att kvitta denna återbäring eller denna kundförlust mot finns emellertid icke. I författningsförslaget redo- visas icke hur dessa problem skall lösas. Lämp- ligen synes den skattskyldige — efter förebild i de bestämmelser, som reglerade avveckling- en av 1940 års allmänna omsättningsskatt (SFS 767/1946, 12 å) — efter ansökan kunna erhålla restitution av skatt i särskild ordning med belopp som han kan styrka belöper å sådan återbäring eller å sådan kundförlust varom här är fråga. Förutsättning för resti- tution bör självfallet vara att skatt tidigare inbetalats.

Skattskyldig med bokföringsmässig redo- visning blir skattskyldig till allmän varuskatt för all fakturering under 1965, även om lik- vid icke inflyter förrän senare, medan för skattskyldig som tillämpar kontantmetoden, någon skattskyldighet till allmän varuskatt icke uppkommer för kreditförsäljningar un- der år 1965, för vilka likvid inflyter först senare, såvida icke särskilda bestämmelser, som reglerar dessa förhållanden, införes i för- fattningstcxten. Här uppkommer sålunda olika skattekonsekvenser beroende på vilken

redovisningsmetod som användes. Riksskatte- nämnden ifrågasätter om inte bestämmelse borde införas av innebörd att skattskyldighet till allmän varuskatt föreligger för sådan skatt- skyldig varom här är fråga för allt tillhanda- hållande intill utgången av år 1965 även om vederlaget härför icke kommer honom till godo förrän efter samma tidpunkt.

2 o. 3) I fråga om de båda andra fallen — skattskyldig övergår från att ha varit varu- skattskyldig till att bli omsättningsskattskyl- dig eller också påbörjar han sin verksamhet den 1 januari 1966 — finns uttryckliga be- stämmelser i huvudsak i 4 och 6 %% ikraft- trädandebestämmelserna. I 55 redovisas de krav som enligt beredningen bör ställas på skriftliga avtal.

Riksskattenämnden finner, att 45 i stort sett motsvarar de bestämmelser, som reglerade höjningen av den allmänna varuskatten från fyra till sex procent och att i 6 & regler upp- ställes av i princip samma innebörd, som då varuskatten infördes. Riksskattenämnden fin- ner vidare att den tidpunkt -— 1 oktober 1965 — som angivits i förslaget torde väl mot- svara kravet på viss tidsfrist för den skatt- skyldige att anpassa sin försäljning, bokföring m.m. efter de ändrade förhållandena. Riks- skattenämnden biträder således förslagen i dessa delar.

I 8 % föreslås särskilda övergångsanord- ningar beträffande redovisning av allmän va— ruskatt, respektive allmän omsättningsskatt. Om föreskrift lämnas om skattskyldighet till

Bilaga till riksskattenämndens yttrande rö- "ande den indirekta beskattningen

Utdrag ur protokoll över ärenden rörande all- män varuskatt, hållet vid riksskattenämndens sammanträde i Stockholm den 29 oktober 1964.

5 2.

Tf. byråchefen B. G. B:son Allström fort- satte den tidigare påbörjade föredragning- en av Allmänna skatteberedningens betän- kande >>Nytt skattesystem» ( SOU 1964:25 ).

Riksskattenämnden beslöt avgiva följande utlåtande (se Bilaga till 5 2).

Ledamoten Thulin anförde: Jag biträder i huvudsak riksskattenämndens mening, sådan den kommit till uttryck i nämn- dens utlåtande. På några punkter, där nämn- den lämnat skatteberedningens förslag utan er-

allmän varuskatt även efter utgången av år 1965 för tillhandahållande dessförinnan, torde andra stycket böra kompletteras med redovis- ningsföreskrifter för varuskatt belöpande på skattepliktig omsättning efter år 1965.

Det kan synas tveksamt om sammankopp- ling av redovisning av allmän varuskatt och allmän omsättningsskatt bör ske på sätt fö— reslagits i 8 & tredje stycket. Skulle den skatt- skyldige beträffande den allmänna omsätt- ningsskatten få. medgivande att avlämna års- redovisning, bleve följden att redovisning för år 1965 enligt varuskatteförordningen kom- mer först i början av år 1967.

De föreslagna ikraftträdandebestämmelser- na, såvitt gäller omläggningen från allmän varuskatt till allmän omsättningsskatt, för- anleder i övrigt ingen erinran från riksskatte- nämndens sida.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknad Edström, vice ordförande i nämnden, ledamöterna Eklund, Johansson och Thulin ävensom supp- leanterna Granlund, Lagergren och Wihlborg med undertecknad Allström som föredra- gande.

Särskilda yttranden har på sätt framgår av bilagda protokollsutdrag avgivits av herrar Eklund, Johansson, Thulin, Lagergren, Wihl- borg och Allström. Stockholm den 29 okto- ber 1964.

Kjell Edström Greger B:son Allström

inran eller direkt tillstyrkt förslaget, anser jag emellertid, att skäl förelegat för ändringsyrkan- den. Dessa punkter avser skatteorganisationen, beskattningen vid import samt begränsningen av antalet skattefria varor och tjänster.

1. Skatteorganisationen Beredningen uttalar, att nu gällande beskatt- ningsförfarande endast föga beröres av en övergång till mervärdebeskattning och att nuvarande ordning i allt väsentligt kan bli bestående. Detta innebär, såsom också fram- går av författningsförslagen, att — frånsett privatimporten — tillsynen över skatten skall utövas av länsstyrelserna genom de särskilda varuskattekontoren och att beskattningsför- farandet alltjämt skall vara nära anknutet till det för de direkta skatterna gällande taxerings- och uppbördssystemet. En sammankoppling av beskattningsför-

farandet för direkta och indirekta skatter torde ganska allmänt uppfattas såsom lämp- lig. Beskattningen av en företagare, som är skattskyldig på både direkta och indirekta sidan, bedömes nämligen i enlighet härmed i ett sammanhang, vilket, särskilt ur kontroll- tekniska synpunkter, ansetts vara fördelak- tigt. En företagares skyldighet att erlägga in- direkt skatt torde emellertid kunna och även böra bedömas fullt fristående med ledning av förefintlig bokföring jämte verifikationer samt kontrollerbara uppgifter om in- och ut- gående lager. Denna bedömning bör vara den primära uppgiften och bedömningens re- sultat utgör en fast utgångspunkt vid den sekundära taxeringen till direkt skatt. Be- skattningsförfarandet beträffande direkt och indirekt skatt för en företagare — sak samma om fysisk eller juridisk person — torde följ— aktligen lämpligen kunna uppdelas i två skil- da delar. Någon sammankoppling av förfa- randet till en instans är icke heller nödvän— dig av tekniska skäl, då resultatet av den in- direkta skattekontrollen utan administrativ omgång kan tillställas instansen för den di- rekta skattetaxeringen.

Inom den indirekta beskattningen är det för undvikande av konkurrensrubbningar av särskild vikt att en fullständig och likartad bedömning sker av alla företagare, obero- ende av ort och oberoende av statliga, kom- munala eller andra intressen. Vid denna be- dömning spelar lokal kännedom om enskilds förhållanden i regel ingen eller ringa roll, då det för en verklig bedömning av ingivna dek- larationers riktighet erfordras regelbundna kontrollbesök hos den skattskyldige — för- slagsvis vartannat år. Dessa förhållanden gör, att en taxeringsorganisation, som byg- ger på taxeringsnämnderna, måste anses mindre lämplig. Ehuru organisationsfrågan icke närmare berörts av beredningen, kan det redan i detta sammanhang vara skäl att över- väga den utbyggnad av taxeringsnämnderna som måste genomföras, om beredningens för- slag följes.

Lämpligen bör icke fastställandet av dek- larationer från en skattskyldig inom den indirekta beskattningen betraktas såsom ett taxeringsförfarande. Det sker inom punkt- skatteområdet ingen taxering eller uppskatt- ning utan avlämnade deklarationer godtagas tills vidare i den mån de ej är behäftade med uppenbara fel. Sedan den skattskyldige kon- trollerats på ort och ställe, fastställes skatten med ledning av kontrollresultatet. Om kon- trollbesök ej kan medhinnas inom viss tid, fastställes den skattskyldiges deklarationer automatiskt. Man använder ej heller här ter- men taxering, då endast deklarationsgransk— ning av formell natur ägt rum. Under det att taxeringsrevision är mera sällan förekom- mande och omgiven med rigorösa föreskrif- ter, är kontrollbesök sålunda regelmässigt förekommande inom punktskattekontrollen.

Dessa och andra regler för beskattningsför- farandet inom det indirekta beskattningsom- rådet, som är intagna i förordningen om för- farandet vid viss konsumtionsbeskattning, har utarbetats med tanke på de speciella för- hållandena inom den indirekta beskattning- en. Det måste för den skull framstå såsom önskvärt, att en likartad förordning blir till- lämplig även för mervärdeskatten, därvid givetvis anpassning sker efter den organisa- tion, som anses böra svara för skattekon- trollen.

Med här angivna utgångspunkter får jag för min del förorda, att det föreslagna taxe- ringsförfarandet utbytes mot ett system med fastställande av skatt i huvudsak på sätt gäl- ler för den indirekta beskattningen i övrigt, att detta fastställande göres av länsstyrelser- nas varuskattekontor samt att dessa kontor inordnas såsom byråer direkt under riksskat- tenämnden, som samtidigt ombildas till cen- tralt ämbetsverk.

För att säkra statens skatteintäkter och för att undvika den misskreditering av mervär- deskatten, som måste framstå såsom fullt be- rättigad, om mindre nogräknade, företagare genom skatten kan komma i bättre konkur- rensläge än de lojala skattebetalarna, är det oundgängligt, att kontrollapparaten från början utbygges på ett tillfredsställande sätt. Framför allt bör härvid tillses, att en väsent- lig del av personalen helt kan ägna sig åt kontrollarbete i fältet. Den nuvarande taxe- ringen svarar närmast endast mot den for- malgranskning som på punktskatternas om- råde göres inom kontrollstyrelsen centralt. Genom styrelsens lokala kontroll, bortsett från kontrollen över sprit- och tobaksbeskatt- ningen, tillföres statsverket årligen omkring 8 miljoner kronor, svarande mot 3,5 procent av skatteintäkterna. Blotta förhandenvaron av en effektiv fältkontroll är emellertid av sådan betydelse för skattemoralen, att kon- trollens värde ej kan mätas efter nämnda efterbeskattade belopp.

2. Beskattningen vid import Skatteberedningen har föreslagit, att import- beskattningen begränsas till annan införsel av skattepliktiga varor än sådan, som sker av registrerad skattskyldig för hans skatteplik- tiga verksamhet här i riket. Olika skäl, huvudsakligen av praktisk art, har legat till grund för beredningens ställ- ningstagande på denna punkt. Att märka är att förslaget innebär ett avsteg från systemets huvudprinciper liksom från den franska lag- stiftningen och det västtyska förslaget. Om beredningens förslag genomföres på denna punkt, innebär detta bl.a., att rubb- ningar sker i konkurrensförhållanden i sådan riktning att omsättningen av svenska varor något missgynnas. Med hänsyn till den stora

andel av varuomsättningen som importhan- deln representerar är detta en konsekvens, från vilken man icke torde kunna bortse.

Vida allvarligare är emellertid vissa andra konsekvenser av beredningens förslag. Möj- ligheter öppnas nämligen för en mindre nog- räknad företagare att starta bulvanföretag, fysisk eller juridisk person, som importerar skattefritt och därefter försäljer importerade varor till företagaren i fråga med skattede- bitering. När företagaren säljer varan vida- re, får han i vanlig ordning göra avdrag för ingående skatt, dvs. den skatt, som bulvan- företaget skulle ha uttagit och inlevererat till statsverket. Men bulvanföretaget levererar aldrig någon skatt till statsverket utan tredskas först med deklarationer och sedan med betalning av skatten. När företaget slutligen skall försättas i konkurs, finns inga tillgångar. Staten gör redan nu icke obetyd- liga förluster på försäljningsskattens område, där detta slag av skatteflykt förekommer. På mervärdeskattens område skulle, vid bifall till beredningens förslag, betydligt större möjligheter föreligga att snabbt skapa obe- höriga vinster av beaktansvärd storleksord- ning.

Det är givet, att denna skatteflykt icke endast drabbar statsverket. Företag med des- sa affärsmetoder får möjlighet att genom skattefriheten sänka sina priser, varigenom den lojala handeln inom samma bransch drabbas av konkurrens på ojämna villkor. Det ligger således även starkt i handelns in- tressen, att lagstiftningen icke möjliggör skat- teflykt av denna typ.

3. Begränsningen av antalet grupper av skattefria varor och tjänster I ett mervärdeskattesystem, utformat på sätt här skett, bör skattefrihet endast medgivas där utomordentligt starka skäl talar i sådan riktning. Sådana starka skäl torde endast kunna åberopas beträffande andra större fartyg än fiskefartyg ävensom luftfartyg samt spritdrycker, vin, tobaksvaror och ci- garrettpapper under i 95 1 mom. 6 punkten angivna förhållanden. Beträffande krigsma- teriel och läkemedel föreligger däremot icke sådana starka skäl för skattefrihet som nyss sagts. Genom justeringar av anslag under för- svars- och socialhuvudtitlarna synes på ett lämpligare sätt den önskade effekten ernås. Vad angår fiskefartyg kan den avsedda skat- tefriheten ernås genom att köpare gör skatte- avdrag för sådant fartyg såsom investerings- vara.

Ledamoten Eklund anförde:

Den undantagställning som försäljningen av begagnade personbilar m.fl. motorfordon givits i varuskatteförordningen försvinner en- ligt förslaget. Sådana fordon blir i likhet med varor i allmänhet skattepliktiga, under för- utsättning att de försäljs i yrkesmässig verk-

samhet. Beredningen har således tillämpat principen att varje ny omsättning i sådan verksamhet skall beskattas och inte tagit hän— syn till att tillgången i fråga inte blir föremål för ny utan endast ändrad konsumtion, i den mån varans värde ej förhöjts i mellanledet mellan den förste och den senaste konsumen- ten.

Av allt att döma föreligger risk för att de missförhållanden, som rådde innan varuskat— teförordningens nu gällande regler rörande begagnade bilar infördes år 1960, kommer att återuppstå om beredningens förslag följs. Den bedömning beredningen gjort beträf- fande saneringen av handeln med begagna- de bilar är föga realistisk. De skäl som an- setts tala för den nu upprätthållna undan- tagsställningen är enligt min uppfattning allt- jämt för handen. Med hänsyn till omfattning- en av den icke yrkesmässiga försäljningen av begagnade bilar — privatpersoner emellan eller i den irreguljära handeln — uppstår vi- dare en besvärande konkurrenssituation för företag, som måste ta ut skatt å sin försälj- ning.

Då det gäller byggnader, som inköps av en byggmästare från privatperson för vidare försäljning, har beredningen tillmätt en lik- nande konkurrenssituation betydelse och åsyftat att beskattningen endast skall träffa det hos byggmästaren tillskapade mervärdet.

Enligt min åsikt finns fog för att på lik— nande sätt beakta bilhandelns problem. Efter- som det mervärde, som tillskapas i den re— guljära handeln genom reparationer, vinst- pålägg o.dyl. rimligen bör i sin helhet be- skattas, är full skattefrihet för begagnade bi- lar knappast motiverad. De svårigheter, framför allt avseende särskiljandet av icke avdragsgill ingående skattebelastning på re- parationer etc., som en fullständig skattefri- het skulle medföra, talar också emot en så- dan lösning. För att med beskattningen träffa det nytillskapade mervärdet bör frå- gan lösas på annat sätt. Asyftat resultat kan nås genom att skatteplikt införs i enlighet med förslaget, men samtidigt bilhandeln ges rätt att från sin omsättning såsom ingående skatt alltid avräkna ett belopp motsvarande 11,5 procent av inköpspriset (bytesvärdet) å begagnade bilar även i det fall inköpet gjorts från en privatperson och således någon skatt ej påförts. Detta innebär att anskaffningskost- naden går fri från skatt och endast skillnaden mellan försäljningspriset i bilhandeln och va- rans anskaffningskostnad (bytesvärde) blir be- skattad.

De olägenheter, som är förenade med be- redningens förslag, undviks praktiskt taget helt vid den här förordade lösningen. Någon ny uppblomstring av den irreguljära handeln torde knappast behöva befaras och några sär— skilda åtgärder för att förhindra en endast av skatteskäl motiverad agentverksamhet be- träffande försäljningen av privatpersoners

begagnade bilar behöver inte tillgripas. Vi- dare ernås automatiskt en riktig behandling av »rabatter» som ges genom övervärdering av såsom byte lämnade fordon.

Då det gäller begagnade varor i övrigt föreligger uppenbarligen ej samma praktiska behov av en sådan särbehandling som den nu föreslagna för begagnade bilar. I den mån så- dana behov uppkommer torde den nyss an- givna regeln kunna ges utsträckt tillämpning.

Ledamoten johansson anförde:

Riksskattenämnden har accepterat Allmänna Skatteberedningens mening, att någon kost- nadsersättning icke bör utgå till de skattskyl- diga för deras befattning med skatteuppbör- den. I denna del får jag anmäla avvikande mening och anföra följande.

Som skäl för sitt ställningstagande har beredningen anfört, att det nu skulle bli ge- nerell skattskyldighet i samtliga led, varför den särställning, som detaljhandeln, hantver- ket och därmed jämställda f.n. har skulle bortfalla. Beredningen nämner visserligen, att ett nytt moment tillkommer i skatteredo- visningen men menar, att det ökade arbetet torde bli begränsat och dessutom kompense- rat med den föreslagna förlängningen av respittiden för deklaration och erläggande av skatten. Fördelen att alla anskaffningar av investerings- och omkostnadskaraktär icke längre bli belastade med skatt tack vare av- dragsrätten talar enligt beredningens mening också för avskaffande av kostnadsersätt- ningen.

Jag kan icke dela den uppfattning, som beredningen sålunda givit uttryck åt. För handelns del kan man med stor bestämdhet påstå, att den utökade respittiden icke ger någon kompensation av betydelse varken för det nuvarande arbetet eller för de arbetsupp- gifter, som tillkomma. Fördelen med avdrag för anskaffningar av omkostnads- och inves- teringskaraktär blir för handelns del av rela- tivt ringa betydelse, eftersom dess investering- ar trots pågående strukturförändringar bli av mycket underordnad betydelse jämfört med vad fallet är inom industrien. Allting talar tvärtom för att uppbörds- och redovisnings- arbetet inom handeln blir minst lika krävan- de och ansvarsfullt som hittills. Den höjda skattesatsen torde medföra, att det blir större belopp att redovisa än nu. Därmed torde ock- så kraven på redovisning och kontrollupp- gifter från respektive myndigheter erfaren- hetsmässigt skärpas. För mindre och medel- stora företag, som icke har den utbyggda kontorsorganisation, som finnes hos större fö- retag, blir det ännu mera nödvändigt än nu att anlita särskild arbetskraft för redovis- ningen, någon revisor eller bokföringsbyrå eller liknande. Företagen åsamkas följaktli- gen direkta kostnader, som rimligtvis böra ersättas. Denna ersättning måste självfallet utgå efter vissa schabloner, och vad reservan-

terna Gustafson, Nilsson, Sundin, Svensson, Östman och Bergqvist föreslagit härutinnan utgör enligt min mening en godtagbar lös- ning med en ersättning, som uppgår till lägst 100 kronor och högst 560 kronor. Denna er- sättning bör under alla förhållanden utgå till företag inom detaljhandel, hantverk och där— med jämförligt sista beskattningsled.

Beträffande den faktureringsplikt, som fö- reskrivits i 17 5, har detaljhandeln och där- med jämställd verksamhet undantagits. En- ligt min mening bör det ifråga om nu nämnda näringsidkare räcka med, att man vid faktu- rering angiver fakturans slutbelopp med upp- gift att däri ingår omsättningsskatt med 11,5% (ev. 11,504 %) eller eventuellt att skatt ingår med X kronor. Detta förfarings- sätt torde medföra lättnader för detaljhan- deln, som annars skulle ha att pröva, om kö- paren är berättigad att göra avdrag för skatt eller ej, en prövning, som detaljhandelns ut- övare böra slippa. Den skyldighet att pröva, om köparen är konsument eller ej och som för närvarande finnes beträffande den all- männa varuskatten, skulle bortfalla med mer- värdeskattesystemets införande. Detta har an- givits som en av systemets stora fördelar, men om obligatorisk fakturering till återförsäl- jare skall ske i detaljhandeln, kvarstår denna prövning i praktiken.

Suppleanten Wihlborg anförde:

Jag åberopar i sak innehållet i en här ne- dan citerad PM av advokaten Robert Nydahl såsom ombud för fackhandeln med frimär- ken. Enligt min mening kommer vid bifall till det av beredningen framlagda förslaget mer- värdeskatten att bli klart diskriminerande för denna bransch och därigenom snedvri- da konkurrensen. Detta beror på de speci- ella förhållanden som råder inom branschen, främst då att den största delen av omsätt- ningen av frimärken icke sker genom fack- handeln utan genom ett antal föreningar av filatelister och genom direkt import även- som på det förhållandet att en icke oväsent- lig del av kurserande svenska frimärken för- säljes skattefritt genom Postverkets filateli- avdelning.

Jag anser därför att riksskattenämnden i sitt yttrande bort behandla denna fråga och föreslå att frimärken överhuvudtaget eller i vart fall kurserande svenska frimärken un- dantages från skatteplikt enligt den föreslag- na förordningen om allmän omsättningsskatt.

»Enligt förslaget till 5. k. mervärdeskatt, vil- ken avses skola ersätta den nuvarande om- sättningsskatten, skall kurserande svenska fri- märken icke anses såsom skattepliktig vara. Undantag gäller dock då sådana frimärken försäljes såsom samlarobjekt. Dessa bestäm- melser är i stort sett överensstämmande med vad som gäller i nuvarande förordning om allmän varuskatt.

Mot bestämmelserna kan riktas tungt vä-

gande kritik. De som utarbetat lagtexten och förslaget till mervärdeskatt saknar uppenbar- ligen insikter om hur handeln med frimärken fungerar. Bestämmelserna innebär bl. a. sche- matiska gränsdragningar, som drabbar den yrkesmässiga handeln med frimärken hårt och orättvist. Rent systematiskt är också be- stämmelserna föga genomtänkta och leder till egendomliga resultat.

När kurserande svenska frimärken säljes för samlarändamål, är de som förut påpekats skattepliktig vara. Men om en samlare köper sådana frimärken på posten eller i tobaks- handeln, behöver han icke betala någon skatt. Detta måste han däremot göra om han köper samma frimärken hos en frimärks- handlare. Det är naturligtvis omöjligt för postkontoren att veta då ett frimärke säljes om detta sker för vanlig frankering eller för samlarändamål. En gränsdragning vid fri- märksförsäljningen är sålunda omöjlig. Nu- varande förhållanden innebär att betydande försäljning av frimärken för samlarändamål icke beskattas trots att så borde ske. Härtill kommer att den betydande försäljning, som sker genom postverkets frankoteckensexpe- ditioner och som enbart avser att tillgodose samlarändamål, är skattefri och uppenbar- ligen skall förbli detta även sedan 5. k. mer— värdeskatt införts. Att bestämmelserna är in- konsekventa och orättvist verkande står allt- så helt klart.

Postverket säljer även s.k. förstadagsbrev. Här är icke fråga om obegagnade utan stämp- lade svenska frimärken. Dessa beskattas icke vid försäljning direkt från postverket till fri- märkssamlarna. Men om samma brev upp- köpes av en handlare och därefter säljes till en samlare måste skatt utgå. Man frågar sig varför denna olikhet skall förefinnas, i syn- nerhet som statens affärsdrivande verk tar ut omsättningsskatt vid annan yrkesmässig för- säljning. Sålunda tar just postverket ut om- sättningsskatt vid försäljning av s.k. kilo- vara, alltså klipp från adresskort o.dyl. med åsittande stämplade frimärken. Sådan för- säljning sker huvudsakligen direkt till fri— märkssamlarna.

Den mest kännbara konsekvensen för fri- märkshandlarna av omsättningsskattens eller mervärdeskattens konstruktion är emellertid den handel med frimärken, som vid sidan av handlarna utövas av föreningar,. klubbar eller privatpersoner, som maskerar sig som samlare eller under en förenings täckmantel. Föreningarna kallar denna verksamhet som byte och betalas naturligtvis ingen omsätt- ningsskatt härför. I själva verket är det emel- lertid fråga om en ren försäljning. Medlem- marna träffar icke varandra utan genom fö- reningens försorg cirkulerar häften med uppsatta frimärken ur vilka intresserade medlemmar gör sina uttag. Betalning härför erlägges av medlemmen direkt till föreningen som i sin tur redovisar influtna medel till

ägarna av frimärkshäftena. Föreningarna arbe- tar i regel inte med något vinstintresse och hävdar naturligtvis med emfas att denna de- las verksamhet icke är yrkesmässig. Ofta ord- nar samlarföreningar auktioner och uttages ej heller då omsättningsskatt. På detta sätt säljes ofta värdefulla samlingar av dödsbon efter avlidna samlare. Det kan ibland röra sig om värden på flera hundra tusentals kronor.

Den höjning av skattesatsen som förslaget till mervärdeskatt innebär från 6,4 % till 13 % kommer naturligtvis att göra det ännu svårare för den yrkesmässiga frimärkshan- deln att konkurrera med dessa samlarföre- ningar. Man kommer helt enkelt inte att kun- na köpa in varor därför att leverantörerna får betydligt bättre betalt vid försäljning genom samlarföreningarna. Handlaren har att räkna med inte bara normal handelsvinst utan även ett pålägg som motsvarar 13 % av försäljningspriset.

Som förut antytts finnes även åtskilliga som under benämningen samlare idkar mer eller mindre yrkesmässig försäljning av frimärken utan att betala någon omsättningsskatt. Exem- pel på sådan verksamhet förefinnes i tidskriften Skandinavisk F ilateli, som är ett annonsorgan för nu angiven verksamhet. Tidskriften an- ger sig själv verka för rationellt frimärkssam— lande genom direkta byten och köp samlare emellan utan onödigt fördyrande mellan- händer. Att många av dessa »samlare» arbe- tar rent yrkesmässigt är uppenbart. Svårig— heterna att dra gränsen mellan en samlares byten eller försäljning och yrkesmässig sådan verksamhet är uppenbara och belyser ytterli- gare hur besvärliga gränsdragningar som fö- religger vid beskattningen av handeln med frimärken.

Till underbyggande av ovan framförda syn- punkter skall följande statistik anföras.

Största delen av den reguljära frimärks- handeln, nämligen medlemmarna i bransch- föreningen, har under år 1962 haft en om- sättning av drygt 3 miljoner kronor, vari även ingår försäljning av album och utensilier av olika slag. Postverkets försäljning av fri- märken genom enbart frankoteckensexpedi- tionerna uppgick under samma tid till icke mindre än 4,8 miljoner kronor. Härtill kom- mer postverkets försäljning av s.k. kilovara. Att uppskatta vad som säljes genom sam- larföreningarna och mer eller mindre yrkes- mässigt av andra, vilka betecknar sig såsom samlare, är naturligtvis svårt men uppgår sä- kerligen till lika mycket som den reguljära frimärkshandeln omsätter. Till exempel Sve- riges Filatelistförbund redovisade år 1963 en omsättning i >>bytesverksamheten>> på över 536.000:— kronor och Svenska Frimärksby- tesföreningen över 153.000:— kronor. Man torde säkerligen kunna utgå ifrån att endast 1/3 av den yrkesmässiga handeln med fri-

märken blir föremål för beskattning, dvs. den som sker genom frimärkshandlarna jämte kilovaruförsäljningen. Belysande är också att Sveriges Filatelistförbund ökat sin försäljning i >>bytesverksamheten>> med 30% under de två senaste åren medan omsättningsökningen i den reguljära frimärkshandeln icke uppgår till mer än cirka 20 %.

Det bör också framhållas den betydande import av frimärken som äger rum utan att någon omsättningsskatt eller mervärdeskatt kan uttagas. Eftersom frimärken, både stämplade och ostämplade, är tullfria kan alltså vilken som helst svensk samlare köpa frimärken av utländska handlare som skickar dem till köparen. Någon skatt uttages natur- ligtvis inte, eftersom tullen ej har någon an- ledning öppna sådana värdeförsändelser från utlandet. Tullens kontroll begränsas till större brev och paket. Med den utveckling av affärs- förbindelserna och turistresorna som ägt rum under senare år och som fortsätter i stigande tempo kommer de svenska samlarna att i ökande utsträckning göra sina inköp utom- lands i stället för i Sverige. Sannolikt skall införandet av en mervärdeskatt ytterligare accentuera förskjutningen av handeln med frimärken bort från de reguljära handlarna.

I motiven till förslaget om s. k. mervärde- skatt har uttalats att skatten skall vara kon- kurrensneutral, att den skall ge goda möjlig- heter till fiskal kontroll och att den inte skall medföra några strukturförändringar i nä- ringslivet. Det ovan anförda klargör med önskvärd tydlighet att för frimärkshandelns del har redan den nuvarande omsättnings- skatten medfört just sådana olägenheter. Mervärdeskatten, som ju innebär en avse- värd höjning av skattesatsen, kommer natur- ligtvis att förstärka dessa nackdelar.»

Tf. byråchefen Allström anförde:

Handläggningen i första instans av den all- männa omsättningsskatten (administration, information, kontroll och fastställande av slutlig eller överskjutande omsättningsskatt, restitution m. ni.) hör av i det följande redo- visade skäl ombesörjas av organ inom läns- styrelsen sammansatt i stort sett som nuva- rande varuskattekontor. Besvärsinstans över sådant organs beslut bör vara kammarrätten.

Den väsentliga ökning av antalet skatt- skyldiga, som blir en oundviklig följd av be- redningens förslag, ökar samtidigt kravet på enhetlig och likformig bedömning av de skattskyldigas redovisningar. Det är emeller- tid icke enbart ökningen av antalet, som bör beaktas i detta sammanhang, utan även det förhållandet, att materialet kommer att in- nehålla åtskilliga uppgifter av svårbedöm- bar ofta teknisk natur icke minst i fråga om

avdragsyrkanden. Detta krav kan enlig: min mening icke tillgodoses på ett tillfredsstäl- lande sätt om det slutliga avgörande: för- läggs till taxeringsnämnder som första. in- stans. Genomföres beredningens förslag, kom— mer nämligen nämndernas arbetsbörda azt öka i så väsentlig grad att risk föreligger att taxeringen både till direkt och indirekt skatt kommer att eftersättas på ett betänklig: sätt. Det torde härvidlag icke vara överdrift att påstå, att taxeringen till indirekt skatt — som utgör ett väsentligt kontrollunderlag för den direkta beskattningen —- blir den sämst lcttade. Detta förhållande beror till stor del på att den tid som står nämnderna till förfogande icke föreslagits utsträckt, fastän arbetsmateri- alet kommer att undergå en väsentlig ökning. Det föreligger sålunda ingen möjlighet för nämnderna att bedöma de skattskyldigas upp- gifter i deklarationerna och i förekommande fall genomföra påkallade utredningar på ett ur taxeringssynpunkt tillfredsställande sätt. Här må även tillfogas att nämnderna enligt beredningsförslaget skall fastställa antingen en slutlig skatt, som den skattskyldige har att betala eller också en överskjutande slutlig skatt, som skall återbetalas till honom (27 och 28 5,5 författningsförslaget). Detta är något nytt, som awiker från nämndernas sedvanliga taxeringsrutiner.

Ett sätt att råda bot på vad ovan an- förts är att minska antalet deklarationer av- seende direkt och indirekt skatt i de särskilda taxeringsnämnderna, dvs öka antalet sådana nämnder i icke oväsentlig omfattning. Jag be— dömer emellertid möjligheterna härtill vara i hög grad begränsade icke minst med hän- syn till den begränsade tillgången på ord- förande lämpade härför och på taxerings- assistenter (motsv.). Härtill kommer — så- som riksskattenämnden uttalat — kravet på en förstärkning med experter av de taxe- ringsnämnder som har att taxera skattskyl— diga med inkomst av jordbruksfastighet.

Även om de blivande >>omsättningsskatte- kontoren» förstärks på sätt riksskattenämnden antytt och därigenom ett betydande förar- bete av deklarationsmaterialet kan ske, in- nan detta når taxeringsnämnderna, kvarstår ändock det förhållandet att det ankommer på dessa att på nytt bedöma samma material. Det är sålunda ur taxeringssynpunkt icke tillfredsställande om nämndernas befattning med taxering till indirekt skatt — såsom nu sker i icke oväsentlig utsträckning — inskrän— ker sig till en avstämning mellan omsättning redovisad å rörelsebilaga och summan av omsättningar i varuskattedeklarationerna i de fall detta är möjligt. — Material för dylik jämförelse ävensom uppgifter av annat slag kan tillställas nämnderna av länsstyrelseor- ganet på basis av postverkets databehandling av inkommande preliminära deklarationer.

Det förefaller mig därför lämpligare och mera rationellt att förse länsstyrelsernas nu-

varande varuskattekontor med bokförings- kunnig personal utöver den förstärkning som förordas av riksskattenämnden så att konto- ren kan fungera på sätt inledningsvis antytts. Personalbehovet enligt denna linje torde lät- tare kunna tillgodoses, eftersom det erforder- liga antalet blir mindre än vid en utökning av antalet taxeringsnämnder, något som tor- de komma att kräva en lång utbyggnadstid.

Härutöver må tilläggas att länsstyrelseor- ganets tjänstemän bör i princip medges rätt att avlägga besök hos den skattskyldige i och

Centrala folkbokförings-

Allmänna synpunkter Skatteberedningens förslag omfattar tre hu- vudfrågor nämligen dels viss omläggning av avgiftsfinansieringen inom folkpensionering— en och sjukvårdsförsäkringen, dels viss omläggning av den direkta inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer, dels ock omläggning av den indirekta be- skattningen.

Centrala folkbokförings- och uppbörds- nämnden saknar anledning ingå på de fram- lagda förslagen beträffande den indirekta be- skattningen. Ur de synpunkter nämnden har att företräda föranleder förslagen rörande den direkta inkomst- och förmögenhetsbe- skattningen icke någon nämndens erinran. Nämnden har i huvudsak funnit anledning närmare granska allenast vad beredningen föreslagit inom socialförsäkringens område. Härutinnan får nämnden anföra följande.

Av olika skäl har beredningen stannat in- för att icke föreslå tillskapandet av ett en- hetligt avgiftsunderlag för finansieringen av socialförsäkringen i dess olika former. Ett genomförande av förslaget innebär således att den oenhetlighet, som vidlåder det nuva- rande systemet, i stor utsträckning bibehålles.

Både ur de försäkrades och arbetsgivarnas samt ur debiterings- och uppbördsmyndig- heternas synpunkt hade det varit önskvärt, om debiterade försäkringsavgifter kunde er- läggas i form av en allt omfattande social- försäkringsavgift, påförd i form av arbets- givaravgift för anställningsinkomst och egen- avgift för inkomst av annat förvärvsarbete. Härigenom skulle tillskapas förutsättningar för icke blott minskade administrationskost- nader utan även ett effektivare tillgodoseen-

för lämnande av informationer och uppfölj- ning av redovisningen. Planläggning av dyli- ka besök bör ske i samråd med länsstyrelser- nas revisionsdetalj för att därigenom undvika dubbelbesök hos den skattskyldige.

Suppleanten Lagergren anslöt sig till de synpunkter som uttalats av ledamoten Thulin under punkt 1 men ville beträffande yttran- dets avfattning ansluta sig till vad byråchefen Allström anfört som motivering.

och uppbördsnämnden

de av pensionskollektivets och försäkrings- kassornas intresse av en korrekt avgiftsbetal- ning.

Ehuruväl nämnden delar beredningens uppfattning att en så genomgripande reform icke nu kan genomföras, vill dock nämnden framhålla angelägenheten av att en sådan målsättning hålles aktuell och föreliggande möjligheter att utforma ett mera enhetligt och rationellt verkande system tillvaratages. En förutsättning härför synes dock vara att frågan om socialförsäkringen och formerna för dess finansiering utredes och prövas i ett sammanhang, varvid samtidigt administra- tiva konsekvenser beaktas.

En möjlighet att åstadkomma en direkt samordning beträffande finansieringsregler- na i samband med ett genomförande av be- redningens förslag vore att tillämpa samma avgiftsunderlag för grundförsäkringen som för tilläggspensioneringen. Såsom beredning- en framhållit, skulle avgiftsbortfallet vid en sådan samordning bli tämligen obetydligt. I och för sig är givetvis de motiv, som ligger till grund för beredningens förslag, riktiga och nämnden vill icke motsätta sig bered- ningens förslag. Det må dock framhållas, att fullständig rättvisa mellan de avgiftsskyldi- ga i åtskilliga avseenden ej kan uppnås även med tillämpning av beredningens förslag. Sålunda kan exempelvis person med anställ- ningsinkomst ej åtnjuta avgiftsnedsättning till följd av underskott å förvärvskälla eller till följd av så låg inkomst att upptrappnings- regeln vore tillämplig, därest han betalt egen- avgift. Påföring av grundförsäkringsavgift enligt samma regler och på samma avgifts- underlag, som gäller för tilläggspensionering- en, underlättar det administrativa förfaran- det och är därmed kostnadssänkande. Vissa

av de nedan angivna problem, som rör be— räkningen av egenavgifter, skulle också däri- genom få en automatisk lösning.

Arbetsgivaravgift

Den av skatteberedningen föreslagna kon- struktionen att avgiftsunderlaget för arbets- givaravgifter skall omfatta jämväl basbe- loppet medför, såsom beredningen framhål- lit, en väsentlig administrativ förbättring. I och med att även inkomster upp till basbe- loppsgränsen blir föremål för avgiftsuttag undanröjes i huvudsak behovet av den svår- kontrollerbara faktor, som tidsuppgifterna utgör. Man kan dock icke bortse från att tids- uppgifter alltjämt erfordras, så länge ett lö- netak skall tillämpas. Att låta de anställdas arbetslöner oreducerade ingå i avgiftsunderla- get skulle givetvis innebära en ytterligare förenkling. Med hänsyn till den icke obetyd- liga avgiftsökning, som torde uppkomma för s.k. höglöneföretag, och den överensstäm- melse, som för närvarande föreligger på detta område mellan avgifts- och förmåns- sidan, synes dock ett slopande av lönetaket och därmed alla tidsuppgifter icke nu kunna ifrågakomma. Vid ett bibehållande av detta lönetak för beräkningen av den föreslagna gemensamma arbetsgivaravgiften till tilläggs- pensioneringen och socialförsäkringens grund- förmåner borde dock ur administrativ för- enklingssynpunkt övervägas att låta samma tak utgöra övre gränsbelopp även för arbets- givaravgiften till tilläggssjukpenningen och yrkesskadeförsäkringen.

Skatteberedningen förutsätter, att lön un- derstigande 300 kronor för år, som arbets- tagare uppburit från en och samma arbets- givare, liksom hittills, icke skall räknas till inkomst av anställning ävensom att skyldig- heten för arbetsgivare att lämna arbetsgivar- uppgift även i fortsättningen icke skall gäl- la anställda, vilkas lön under året ej uppgått till minst 300 kronor. Dessa bestämmelser har tillkommit av praktiska skäl. Redan i det nu- varande systemet kan det ifrågasättas, huru- vida det innebär någon väsentlig administra- tiv förenkling. Ett bibehållande av bestäm- melserna kan i det föreslagna systemet för debitering av grundförsäkringsavgift medfö- ra, att egenavgift påföres person, som enbart har inkomst av anställning. Liknande gäller i fråga om inkomst av annat förvärvsarbete. Har sådan inkomst icke uppgått till 500 kro- nor, skall den icke tagas i beräkning. Nämn- den vill ifrågasätta, huruvida icke regeln för

begränsning av avgiftsplikt och pensionsgrun- dande inkomst avseende inkomstbelopp under- stigande 300 resp. 500 kronor bör slopas.

Grundförsäkringsavgift

För andra inkomsttagare än anställda föreslår skatteberedningen att tilläggspensionsavgif- ten kvarstår samt att avgifterna för folkpen- sioneringen och de delar av sjukförsäkrings- avgiften, som avser sjukvårds- och hemma- fruförsäkringarna, omvandlas till en grund- försäkringsavgift. Denna avgift skall i prin- cip vara av samma storlek som arbetsgivar- avgiften. Enligt beredningen bör vidare de regler, som gäller för uttaget av arbetsgivar- avgiften, i största möjliga utsträckning till- lämpas även i fråga om grundförsäkringsav- giften. Vad beträffar avgiftsberäkningen för äkta makar föreslår dock beredningen ett i viss mån avvikande system. Denna beräkning kan, framhåller beredningen, utformas enligt huvudsakligen två metoder, benämnda sär- beräknings- resp. samberäkningsmetoden. Vid finansieringen av tilläggspensioneringen, som utgör förebild för beredningens förslag till finansieringen av socialförsäkringens grund- förmåner, tillämpas en särberäkningsmetod för äkta makar både beträffande arbetsgi- varavgiften och tilläggspensionsavgiften. Be- redningen förordar nu den avvikelsen från den förut uttalade huvudprincipen om kor- responderande regler för avgifterna, att grundförsäkringsavgiften skall beräknas med hänsyn till makarnas sammanräknade in- komster. En konsekvent genomförd omlägg- ning av grundförmånemas finansiering efter tilläggspensioneringens mönster borde ur uppbördsteknisk synpunkt medföra att sär- beräkningsmetoden tillämpades. I och för sig medför särberäkningsmetoden en högre av- gift för makar, som båda har inkomst, än om inkomsten är samlad endast hos en av dem. Emellertid torde de av beredningen uttalade farhågorna för förmögenhets- och inkomst- överföringar mellan makarna i syfte att ernå lägre avgift icke böra överdrivas. Möjlighe- ten härtill synes begränsad och kan även leda till någon form av beskattningsåtgärd. Som motvikt mot dylika transaktioner kan järn- väl anföras sådana av beredningen påtalade omständigheter som att vederbörande kan gå miste om dels pensionsgrundande inkomst och därmed på sikt pensionsinkomst, dels rät- ten till förvärvsavdrag — vilka enligt bered- ningens förslag i vissa hänseenden skall vä- sentligt höjas.

Har båda makarna inkomst, medför sär- beräkningsmetoden i regel en högre avgift än samberäkningsmetoden. Å andra sidan uppkommer det motsatta resultatet, om man har en särberäknad upptrappning. Intet sy- nes hindra att den av skatteberedningen förc- slagna upptrappningsregeln tillämpas endast å den beskattningsbara inkomst, som fast- ställts för berörd make, och således icke å det sammanlagda beloppet av makarnas beskatt- ningsbara inkomster.

Ur uppbördsteknisk synpunkt medför sam- beräkningsmetoden ett mera komplicerat förfarande än särberäkningsmetoden genom att registrering även måste ske av andra ma- kens uppgifter. Särskilt komplicerat blir för- farandet, då sambeskattade makar är man- talsskrivna som tillhörande skilda hushåll.

Enligt förslaget skall underlaget för grund- försäkringsavgiften utgöras av den avgifts- pliktiges sammanräknade nettoinkomst efter avdrag i förekommande fall för däri ingåen- de uppburet periodiskt understöd. De fall, där periodiskt understöd ingår i den sam- manräknade nettoinkomsten, torde relativt sett vara ganska fåtaliga. Dessutom torde upptrappningsregeln oftast medföra att grundförsäkringsavgiften reduceras eller helt bortfaller. Införandet av nu ifrågavarande faktor i avgiftsunderlaget kommer att med— föra att ett ganska stort arbete måste ned- läggas för att vid debiteringen -— antingen denna sker manuellt eller automatiskt — in- fånga de fall, då avdrag för uppburet perio- diskt understöd skall ske. Bestämmelsen synes av kostnadsmässiga och praktiska skäl kun- na ifrågasättas.

I fråga om de anteckningar, som kan erfordras i samband med fastställandet av grundförsäkringsavgiften, antyder bered- ningen två möjligheter. Den ena är, att det nuvarande inkomstkortet kompletteras med de uppgifter, som kan erfordras jämväl för framräknandet av grundförsäkringsavgiften. Den andra möjligheten är, att de erforderliga anteckningarna rörande grundförsäkringsav- giften verkställes direkt å inkomstdeklaratio- nen. Med hänsyn till att deklarationsblan- ketten för närvarande icke är så utformad att här erforderliga uppgifter lämpligen kan göras å denna blankett och då redan för när- varande viss överföring sker av uppgifter från inkomstkortet till debiteringslängden, medan någon motsvarande överföring av uppgifter ej äger rum direkt från inkomst- cleklarationen till debiteringslängden, biträ— der nämnden det av beredningen förordade förstnämnda alternativet. Inkomstkortet bör

omarbetas så att det kan fylla jämväl nu an- givna ändamål.

I underlaget för grundförsäkringsavgiften enligt beredningens förslag ingår ett betyd- ligt större antal komponenter än i underlaget för tilläggspensionsavgiften. Som redan framgått skall avgiftsunderlaget utgöras av den sammanräknade nettoinkomsten efter avdrag i förekommande fall för däri ingåen- de uppburet periodiskt understöd. Därjämte skall bortses från sådan inkomst, för vilken arbetsgivaravgift erlägges. Med hänsyn till att samtliga inkomstslag skall vara avgifts- grundande kommer fallen av kombinationer mellan arbetsgivar- och grundförsäkringsav- gifter att öka. För lägre inkomsttagare skall med ugtångspunkt från den till statlig in- komstskatt beskattningsbara inkomsten iakt- tagas en särskild upptrappningsregel. Om bå- da makarna är avgiftspliktiga, skall sambe- räkning ske och avgiften fördelas i förhållan- de till varderas avgiftsgrundande inkomst. Framräknandet av grundförsäkringsavgiften skall således ske med beaktande av ett fler- tal faktorer och får anses synnerligen be- svärlig. Arbetet med fastställandet av såväl pensionsgrundande inkomst som underlaget för grundförsäkringsavgiften ävensom uträk- ning och påföring av dessa avgifter skall ut- föras av lokal skattemyndighet samt vara av- slutat under september månad taxerings- året. Skatteberedningens förslag är avsett att träda i kraft successivt från år 1966, således innan ADB-reformen hunnit avlasta de loka- la skattemyndigheterna vissa arbetsuppgif- ter. Arbetet torde kräva förstärkning av ar- betspersonalen. Då underlaget för den nya avgiften icke är detsamma som för den pen- sionsgrundande inkomsten och då däri in- förts ett flertal faktorer, som fordrar viss taxeringskunskap, torde den personal, som skall syssla med den nya avgiftsberäkningen, dessförinnan böra undergå viss utbildning. I ett blivande datasystem torde dock kunna antagas, att de administrativa svårigheterna skall bli mindre.

Formella erinringar

Enligt 19 kap. 9 5 första stycket förslaget om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring skall grundförsäkrings- avgiften beräknas med utgångspunkt från »den försäkrades sammanräknade nettoin- komst enligt taxeringen för statlig inkomst- skatt året näst efter det år avgiften avser». Det kan synas tveksamt, om man i den före- slagna författningstexten direkt bör införa ett

begrepp, som icke firms definierat och ej hel- ler är omnämnt i förordningen om statlig inkomstskatt. I förordningen om statlig för- mögenhetsskatt, där begreppet »sammanräk- nad nettoinkomst» användes vid uträkning av beskattningsbar förmögenhet i vissa fall, har en definition av begreppet ansetts nödvän- dig. Sammanräknad nettoinkomst har i denna förordning definierats såsom »motsvarande summan av de för den skattskyldige för ifråga- varande beskattningsår enligt förordningen om statlig inkomstskatt fastställda inkomster- na av olika förvärvskällor, minskad med enligt samma förordning medgivna avdrag för un- derskott å förvärvskälla» (9 % Sf).

I detta sammanhang kan även erinras om att begreppet »sammanräknad nettoinkomst» vid samtaxering jämväl kan inbegripa un- derskott å förvärvskälla, som icke kunnat ut- nyttjas av andra maken; jämför av riksskat- tenämnden fastställda deklarationsupplys- ningar till 1964 års taxering för enskild per- son och oskift dödsbo, punkt 39:

Om vid deklaration för äkta makar — — — ena makens sammanräknade inkomst understiger samma makes allmänna avdrag, får mellanskill- naden avräknas i den andra makens deklaration. Underskott å förvärvskälla avräknas därvid å sid. 3 vid punkt 1 och 2, eljest avräknas bristen vid punkt 11.

I andra stycket till 95 19 kap. lagen om allmän försäkring har emellertid föreslagits, att, om hos endera av samförsäkrade makar underskott å förvärvskälla till belopp över- stigande inkomsten från övriga förvärvskällor uppkommit, skall avgiftsunderlaget minskas med skillnadsbeloppet i fråga. På det sätt som avgiftsunderlaget beskrivits i 9 5 första stycket bör emellertid andra makens nu ifrågavarande brist i förekommande fall redan vara avräk— nad.

På grund av vad sålunda anförts ifråga- sätter nämnden, om icke begreppet »sam— manräknad nettoinkomst» som underlag för beräkning av grundförsäkringsavgift bör när- mare definieras med beaktande jämväl av samberäkningsfallen.

I förslaget till nyssnämnda Slå föreskrives i sista stycket, att grundförsäkringsavgift i förekommande fall skall avrundas nedåt till närmaste hela krontal. 27% uppbördsförord- ningen föreslås samtidigt skola erhålla den ändrade lydelsen, att grundförsäkringsavgift och tilläggspensionsavgift skall uträknas med tillämpning av vad finns för uttag av sådana avgifter fastställt, varvid iakttages att öre- tal bortfaller. För att undvika den dubbla

föreskriften härutinnan synes sista stycket av 9 % kunna utgå.

I övergångsbestämmelserna till förslaget om ändring i lagen om allmän försäkring har i sista stycket angivits, att den s. k. upptrapp- ningsregeln för grundförsäkringsavgiften i fråga om samtaxerade skall tillämpas å »den gemensamma beskattningsbara inkomsten». Ett riktigare uttryck torde t.ex. vara »det sammanlagda beloppet av deras beskatt- ningsbara inkomster» (jfr 11 ä 1 mom. Si och beredningens egen beteckning för detta be- grepp i förslaget till 19 kap. 95 fjärde styc— ket lagen om allmän försäkring).

I 35 1 mom. uppbördsförordningen upp- räknas de i slutlig skatt ingående skatter och avgifter, vilka preliminär A-skatt skall bring- as att så långt möjligt motsvara. I 45 stad- gas, att källskattetabellerna bland annat skall grundas på de förutsättningarna, att den skattskyldige icke skall taxeras till stat- lig förmögenhetsskatt och att han icke har att erlägga tilläggspensionsavgift. Övriga av de i 3 % uppräknade skatterna och avgifterna skall således ingå i skattetabellerna. Skatte- beredningen föreslår nu den ändringen i $& 1 mom. att begreppet >>folkpensionsavgift» er- sättes med >>grundförsäkringsavgift» och be- greppet >>sjukförsäkringsavgift» med »sjuk- penningavgift». Någon ändring i 4—å 1 mom. föreslås emellertid inte. Enligt beredningens förslag skulle grundförsäkringsavgiften såle- des komma att >>inbakas>> i skattetabellerna. Beredningen synes dock icke ha avsett detta. Å sid. 217, 10:e raden nedifrån i betänkan- det anföres nämligen följande:

Eftersom avgiftsuttaget till socialförsäk- ringens grundförmåner — i motsats till vad som är fallet med exempelvis folkpensions- avgiften — ej torde kunna beaktas vid upprät- tande av källskattetabeller kan uppstå viss bris- tande överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt.

Då grundförsäkringsavgiften således icke är avsedd att >>inbakas>> i skattetabellerna, bör detta komma till uttryck i 4ä 1 mom.. Här- vid synes lämpligen tredje att-satsen böra få denna lydelse: att den skattskyldige icke har att erlägga grund- försäkringsavgift eller tilläggspensionsavgift.

I anslutning till den av skatteberedningen föreslagna formella justeringen av 125 upp- bördsförordningen, avseende den s.k. »diplo- mattabellen», vill nämnden ifrågasätta, om man icke samtidigt skulle kunna låta satsen »samt beräknas enligt av Kungl. Maj:t fast- ställda grunder» utgå. Några grunder har ald-

rig meddelats av Kung. Maj:t. Diplomat- tabeller fastställes numera av centrala folk- bokförings- och uppbördsnämnden efter sam- råd med riksskattenämnden. Tidigare fast- ställdes tabellerna av riksskattenämnden.

Om 1958 års skatteutjämningskommittés förslag i dess betänkande Kommunal skatte- utjämning (SOU 1964-:19) till ändring i la- gen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansie- ring av folkpensioneringen genomföres, synes skatteberedningens förslag till ändring i sam- ma lag böra omredigeras. 15 i denna lag torde i så fall icke skola upphävas men väl ändras. Vidare torde kunna ifrågasättas, om icke den i beredningens ändringsförslag till nu ifrågavarande lag använda termen >>tax- ering för inkomst år 1966 eller tidigare år» borde utbytas mot >>taxering för inkomst, som verkställes år 1966 samt i anledning av eftertaxering för år 1966 eller tidigare år».

Organisatoriska frågor

I samband med behandlingen av den före- slagna grundförsäkringsavgiften har något berörts frågan om lokal skattemyndighets kommande arbete med debiteringen av den- na avgift. Skatteberedningen har för sin del icke tagit närmare ställning till de orga- nisatoriska följderna av förslaget om finan- sieringen av socialförsäkringens grundförmå- ner genom arbetsgivaravgifter och egenav- gifter. Beredningen har emellertid i detta sammanhang erinrat om att under förarbe- tena till tilläggspensioneringen uttalats, att skäl kunde anföras för att även de större arbetsgivarnas avgifter (över 1.000 kronor) borde uppbäras i samband med skatten. Kostnaderna för denna uppbörd vore mindre än för den särskilda avgiftsuppbörden hos riksförsäkringsverket. Vidare innebure tudel— ningen av avgiftsuppbörden i och för sig en olägenhet. Därjämte har beredningen erin- rat om att riksdagens revisorer i sin berättel— se för år 1963 i fråga om arbetsgivarupp- gifterna bl.a. uttalat, att nu föreliggande möjligheter till kontroll av underlaget för de- bitering av arbetsgivaravgifter vore otillräck- liga. I anslutning härtill kan även hänvisas till vad uppbördsorganisationskommittén i sitt andra delbetänkande (SOU 1962:18; sid. 59—60) anfört i fråga om arbetsgivarkontrol- len:

Lokal skattemyndighet har att utöva kon- troll över att arbetsgivare fullgör sin skyldighet att verkställa skatteavdrag och redovisa inne- hållen skatt. Derma arbetsgivarkontmll sker

fortlöpande under året. Lokal skattemyndighet har vidare att på sätt riksförsäkringsverket när- mare föreskriver kontrollera att arbetsgivare fullgör sin skyldighet att lämna arbetsgivarupp- gift jämlikt 5 & förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggs- pension, m. m.. Myndighetens arbetsgivarkon- troll i detta sammanhang innebär även en granskning av de avlämnade uppgifternas rik- tighet.

Vad beträffar kontrollen av att skatteav- drag verkställes och att av arbetsgivare in- nehållna skattebelopp inbetalas är det ur stats- verkets synpunkt angeläget, att denna sker regelbundet och effektivt för undvikande av skatteförluster. Här torde för närvarande på många håll råda vissa brister, beroende på de lokala skattemyndigheternas stora arbetsbörda. I ett genomfört ADB-system öppnas möjlighet till en snabbare och effektivare arbetsgivarkon- troll genom bl. a. offensiv granskning av arbets- givarnas lönebokföring. Utrymme för sistnämn- da del av arbetsgivarkontrollen kommer att förefinnas framför allt under höstmånaderna.

Arbetsgivaravgifterna kommer i en nära framtid att uppgå till förhållandevis mycket stora belopp. Inte minst med hänsyn härtill är det angeläget med en effektiv och smidig kontroll av att arbetsgivarna på ett fullständigt och materiellt riktigt sätt fullgör sin uppgifts- skyldighet. Även i övrigt torde på ATP-om- rådet krävas ökade insatser för att få en ur såväl pensionskollektivets som den enskildes in- tresse tillfredsställande kontroll över att pen- sionsgrundande inkomst fastställes till riktigt belopp och att påföringen av tilläggspensions- avgifter blir korrekt. Vid utformningen av ett sålunda erforderligt kontrollsystem måste man enligt vår mening räkna med att de lokala skattemyndigheterna skall kunna medverka i högre grad än nu är fallet.

Ett genomförande av skatteberedningens förslag till finansiering av socialförsäkringens grundförmåner genom arbetsgivaravgifter för de anställdas del torde kräva en kontrollap- parat av betydligt större format än den, som nu finns. Skatteberedningen har uttalat, att det eventuellt skulle kunna ankomma på cen- trala folkbokförings- och uppbördsnämnden samt riksförsäkringsverket att undersöka de ändringar av organisatorisk art i fråga om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgif- ter, som kan bli påkallade av beredningens förslag.

Inom centrala folkbokförings- och upp- bördsnämnden förbereds ADB-reformen för folkbokföring och uppbörd. I ADB-systemet blir det en viss integration mellan å ena si- dan folkbokförings- och uppbördsverksam- heten, där nämnden är centralt tillsyns- och ledningsorgan, och å andra sidan socialför-

säkringsverksamheten, där riksförsäkringsver- ket är centralt tillsyns- och ledningsorgan. In- om verket förbereds vissa reformer inorn so- cialförsäkringsområdet, vilka torde komma att återverka på dels datautbytet mellan folk- bokförings—/ uppbördssidan och socialförsäk- ringssidan dels ock formerna för och om- fattningen av folkbokförings- och uppbörds- myndigheternas medverkan på socialförsäk- ringens område. Inom centrala folkbokfö- rings- och uppbördsnämnden pågår utred- ning om de lokala skattemyndigheternas framtida arbetsuppgifter och organisation. I den mån fråga uppkommer att redan före ADB-systemets genomförande vid årsskiftet 1967/68 tillföra lokal skattemyndighet nya eller vidgade arbetsuppgifter inom socialför- säkringsområdet, måste detta beaktas vid pla- neringen av dessa myndigheters verksamhet före, under och efter genomförandet av ADB- systemet. Inom centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden pågår vidare arbetet med detaljutformningen av det beslutade ADB- systemet för folkbokförings- och uppbörds- väsendet. Det sker utifrån de förutsättningar, som för närvarande föreligger, men måste där- vid även beaktas den successiva övergång till ADB-system, som äger rum på socialförsäk- ringens område.

Av det här anförda framgår, att riksför- säkringsverket och centrala folkbokförings— och uppbördsnämnden har och kommer att få uppgifter, som kräver ett nära samarbete mellan de båda myndigheterna. Ett genom- förande av skatteberedningens förslag skulle i stort sett endast innebära en utvidgning av de frågor av organisatorisk art, vilka för när- varande är eller skall bli föremål för sam- arbete mellan myndigheterna. Sålunda måste bl. a. redan nu gemensamt utredas i vad mån lokal skattemyndighet bör erhålla ökade re- surser i syfte att åstadkomma en förbätt- ring i arbetet med bestämmandet av pen- sionsgrundande inkomst och verkställandet av den ofta påtalade arbetsgivarkontrollen samt huruvida ytterligare arbetsuppgifter bör åläggas lokal skattemyndighet på socialför- säkringens område. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden vill därför för sin del ifrågasätta, om det icke lämpligen borde upp- dragas åt riksförsäkringsverket och nämnden att gemensamt utreda även de ändringar av organisatorisk art, som kan bli påkallade av

beredningens förslag. I en blivande utredning synes emellertid även vissa andra med debi- tering och uppbörd sammanhängande frågor böra upptagas till behandling. Inom åtskilliga yrken eller sysselsättningar är arbetstagarbe- greppet flytande. Den som uppbär en arbets- inkomst har ett berättigat krav att kunna av- göra huruvida han kommer att belastas med avgift eller inte. Det av beredningen föreslag— na ökade avgiftsuttaget gör det än angeläg- nare att arbetstagarbegreppet närmare be- stämms. Vidare synes de nuvarande deklara- tionsblanketterna böra ändras så att de kom- mer att utgöra ett lämpligt underlag inte en- dast för taxering ntan även för fastställande av underlag för pensionsgrundande inkomst och avgiftsdebitering. Frågan om möjligheten att bestämma arbetsgivarnas avgiftsunderlag direkt med ledning av arbetsgivarnas dekla— rationer och däri redovisade uppgifter be- träffande utbetalade löner synes också böra prövas. Om beskattningsår i stället för kalen- derår tillämpades, skulle kontrollen av ar- betsgivaruppgiftema måhända kunna sam- mankopplas med kontrollen av deklaratio- nerna.

En samlad utredning av debiterings- och uppbördssystemet på socialförsäkringsområ- det torde knappast kunna slutföras till den tidpunkt, skatteberedningen föreslagit för omläggning av det nuvarande systemet. Ar- betet försvåras därjämte av ännu pågående utredningar inom andra grenar av socialför- säkringen. Nämnden, som har i uppdrag att utforma och administrera den regionala och lokala organisationen på uppbördsväsendets område, vill emellertid i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att en mera långsiktig planläggning — särskilt för de 10- kala skattemyndighetemas befattning med arbetsuppgifter inom socialförsäkringsområ- det —— snarast kommer till stånd.

I handläggningen av detta ärende har, för- utom undertecknad ordförande, deltagit le- damöterna von Otter, Bergström, Dahlsten, Grafström, Pernelid, Prydz och Åkersttedt samt t. f. byråcheferna Lindström och Torsson med den sistnämnde som föredragande. Stockholm den 4 november 1964.

Kjell Edström

/ Tore Torssovn

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden

Kap. 7.

Beträffande avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning, socialförsäkringens finansiering och den direkta beskattningens utformning har jag i allt väsentligt intet att erinra. Väl kan det diskuteras huruvida man icke bort gå längre i övergången till indirekt beskattning och i dämpningen av progressiviteten i den statliga beskattningen, men utredningens avvägning av olika syn- punkter får anses väl underbyggd och moti- verad.

Kap. 9.

I fråga om den indirekta beskattningens utformning har beredningen förordat att den nuvarande allmänna varuskatten om- lägges till s.k. mervärdesskatt och att flera av de nu utgående s.k. punktskatterna av- vecklas. Beredningen kan knappast anses ha redovisat fullgoda skäl, varför icke en- bart en höjning och viss omläggning av den nuvarande allmänna varuskatten skulle vara att föredraga. Man berör kontroll- svårigheterna vid en detaljistskatt som om- fattar alla varor men vars kumulativa effekt elimineras avseende inköp som äro avsedda för produktion och distribution, men man går icke in på vilka åtgärder som måste vidtagas för kontroll av en mervärdesskatt. Kontrollåtgärderna vid sistnämnda skatte- form synes emellertid nödvändigtvis bliva vidlyftiga. Möjligheterna till restitution kunna locka till missbruk och torde sålunda speciellt motivera en utbyggnad av kon— trollorganisationen. Antalet skattskyldiga blir även betydligt större vid en genomförd mervärdesskatt. Eftersom varje undantag från skatteplikt kommer att komplicera taxeringsförfarandet är det av vikt att icke flera undantag stadgas än som framgår av beredningens förslag (5 9).

Trots att kontrollsvårigheterna sålunda torde bli avsevärda synes dock den före- slagna mervärdesskatten genom den logiska uppbyggnaden, likformigheten i beskattning— en, konkurrensneutraliteten och lättnadema

för exportindustrin, vara att föredra framför andra former av indirekt beskattning.

Kap. 28.

Beredningen utgår från att taxeringen till omsättningsskatt skall liksom nu handhavas av taxeringsnämnd. Det torde emellertid kunna ifrågasättas om icke lämpligen läns- styrelserna borde handhava taxeringen lik- som fallet var beträffande förra omsätt- ningsskatten. Den nödvändiga kontakten med taxeringsnämnderna torde kunna upprätt- hållas genom ett icke alltför vidlyftigt un- derrättelseförfarande, och fördelarna av att ett och samma organ har hand om kontrol- len och taxeringen torde vara uppenbara. I detta sammanhang vill jag som en detalj- anmärkning mot förslaget framhålla att justeringsuppgift enligt 22% i stället för att biläggas allmänna självdeklarationen torde böra insändas till länsstyrelsen för att se- dermera tillställas vederbörande taxerings- nämnd tillsammans med övriga preliminära deklarationer.

En annan detaljanmärkning gäller 125 2 mom. vari för mellankommunala handels- bolag torde böra angivas vilken länsstyrelse som skall besluta att endast en delägare skall anses som skattskyldig, förslagsvis läns- styrelsen i det län där den huvudsakliga verksamheten bedrives.

Kap. 30.

Beträffande punktskatterna torde i sam- band med införande av mervärdesskatt visst fog föreligga att i enlighet med vad bered- ningen antytt nedjustera bilaccisens skatte- satser. I övrigt torde vissa skäl tala för ett bibehållande av försäljningsskatten och päls- varuskatten samt delvis även den särskilda varuskatten i stället för en i och för sig önskvärd differentiering av skattesatserna för mervärdesskatten. Ur rent skatteteknisk syn- punkt torde emellertid en avveckling av ett så stort antal som möjligt av punktskatterna vara rationell. Stockholm den 30 oktober 1964.

Å. Hallström

Lantbruksstyrelsen

Disposition

Yttrandet följer enligt givna anvisningar den i betänkandet tillämpade kapitelindelningen. Då lantbruksstyrelsen inte funnit anledning att i detalj ingå på samtliga kapitel, begrän- sas framställningen i första hand till de av- snitt av utredningen som behandlar bered— ningens framlagda förslag. I den mån så be- funnits erforderligt har hänvisning till övriga berörda kapitel skett i texten.

Avdelning ] Utredningsuppdraget

Beredningen sammanfattar bl.a. ur direkti- ven, att sedan de båda utredningarna (skatte- systemutredningen och företagsskatteutred- ningen) bildat sig en uppfattning om den to- tala skattebördans fördelning mellan fysiska och juridiska personer, frågan uppkommer i vilken utsträckning olika skatteformer bör komma till användning. I direktiven för före- tagsskatteutredningen framhålles att fördel- ningen av skattebördan mellan å ena sidan enskilda personer och å andra sidan juridiska personer ingalunda vore självklar. Vid pröv- ningen av denna fråga finge beaktas intres- set av att erhålla en ekonomiskt och skatte- tekniskt lämpligt avvägd företagsbeskatt- ning.

I kapitel 4 framhåller beredningen, att den sökt göra vissa beräkningar i syfte att belysa fördelningen av det totala skatte— och avgiftsuttaget mellan fysiska och juridiska personer. Då slutresultaten av beräkningarna bedömts såsom i hög grad osäkra, har bered- ningen dock inte ansett sig böra redovisa des- sa beräkningar. Företagsbeskattningen be- handlas endast i så måtto, att företagsskatte- utredningen anges ha ställt sig avvisande till en övergång från nettovinst- till bruttobe- skattning. I konsekvens härmed hålles den statliga inkomstskatten för juridiska personer utanför den nu föreliggande skattesystem- utredningen. Beträffande förmögenhetsbe- skattningen uttalar beredningen, att förslaget får ses som ett provisorium såtillvida att den mera fullständiga översynen redovisas först i ett senare betänkande.

Lantbruksstyrelsen finner det från flera syn- punkter beklagligt, att företagsbeskattningen inte hunnit slutbehandlas samtidigt med öv- riga frågor ingående i skattesystemet. Även om styrelsen delar beredningens uppfattning så som den framföres i kapitel 8 att det vid utformningen av de skatteförslag som när- mast är aktuella inte är erforderligt att räkna med någon avveckling av företagsbeskatt- ningen i dess nuvarande form med härav föl- jande krav på alternativa skattekällor, synes det dock realistiskt att utgå från att företags- skatteutredningen kan komma att aktualisera frågeställningar som i hög grad berör olika kategorier av skattskyldiga. Här må erinras om att företagsbeskattningen inte bara avser juridiska personer utan direkt ett stort antal fysiska personer i egenskap av företagare. Vi- dare bör framhållas att inkomstbegreppet för företagare inte är lika entydigt och oomtvist- ligt som för anställda. Beredningen har i sina exemplifieringar av förslagens individuella verkningar genomgående ställt företagare och anställda mot varandra. En jämförelse mellan grupperna försvåras redan av att över- vältringen av arbetsgivaravgifterna på lön- tagarna och av omsättningsskatten på kon- sumenterna inte alltid kan förväntas ske fullständigt eller likformigt för alla företag. Än svårare blir jämförelsen, då man inte vet hur ändringar i företagsbeskattningen kan komma att påverka företagarnas inkomst efter skatt. Även den varslade fortsatta utred- ningen av förmögenhetsbeskattningen kan påverka relationen mellan löntagare och fö- retagare.

Sammanfattningsvis vill lantbruksstyrelsen uttala, att en bedömning av de nu framlagda förslagens individuella verkningar måste bli osäker och att det ligger en stor nackdel i att skattesystemutredningen inte är fullständig eller definitiv.

Avdelning II Förslagets utgångspunkter och allmänna motivering I kapitel 4- har beredningen sökt belysa lhur

skilda kategorier av skattskyldiga fysiska per- soner i olika inkomstlägen träffas av skatter

och avgifter. Vid beräkningarna har i fråga om anställda arbetsgivaravgifterna till såväl sjukvårdsförsäkringen, tilläggssjukpenningför- säkringen som tilläggspensioneringen antagits bli helt övervältrande proportionellt mot in- komstens storlek. Avgifterna har för år 1964 beräknats bli 0,35, 0,97 resp. 4,52 procent eller tillsammans 5,84 procent av inkomsten av anställning. Beredningen uttalar, att oviss- het kan råda om hur arbetsgivaravgifterna övervältras, men anser sig ha funnit över- vägande skäl tala för att de här ifrågava- rande beräkningarna bör utföras på angivet sätt.

Även om slutresultaten av beredningens il- lustration av de nuvarande skatternas och av- gifternas individuella verkningar inte påver- kas i högre grad av den valda övervältrings- metoden, vill lantbruksstyrelsen, med hän- syn till att samma förfaringssätt tillämpas även när det gäller att belysa verkningarna av de framlagda förslagen, ifrågasätta det realistiska i antagandet om en övervältring av arbetsgivaravgifterna proportionellt mot inkomstens storlek. Beredningens antagande att avgifterna beaktas vid löneuppgörelserna är självfallet invändningsfritt, men att de verkar mest återhållande på de lägsta och de högsta löntagarnas möjligheter till förbättra- de villkor förefaller inte sannolikt.

I kapitel 5 om beskattningens ändamål samt principerna för dess fördelning har be- redningen redovisat olika faktorer och om- ständigheter som spelat en betydelsefull roll vid förslagets utformning. Hit hör främst så- dant som de skilda ändamål vilka beskatt- ningen skall tillgodose, effekter av densamma som i möjlig mån bör eftersträvas eller för- hindras, principiellt grundade regler för skat- tebördans fördelning, administrativa och praktiska hänsynstaganden o.s.v. Beredning- en framhåller att i denna redovisning inläg- ges inte någon värdering av den tyngd, var- med den ena eller andra av dessa faktorer och omständigheter i olika sammanhang bör hävdas.

Lantbruksstyrelscn finner den lämnade re- dovisningen vara väl utförd och av stort in- tresse. Med hänsyn till den deskriptiva for- men avstår styrelsen från ytterligare kom- mentarer.

Kapitel 6 innehåller först en redovisning av beräknad inkomstutveckling och inkomst- fördelning fram till år 1970. Förutsättningar- na för kalkylerna är dels en penningvärde- försämring av två procent per år och en real- inkomstökning av tre procent per år, dels att stegringen av de nominella inkomsterna

per inkomsttagare sker likformigt i samtliga inkomstklasser. Till de redovisade inkomster- na kommer ej skattepliktiga belopp, t.ex. barnbidrag, sjukpenningersättningar och oli— ka slag av socialunderstöd.

På grundval av en analys av de låga in- komsttagarna anser beredningen sig kunna konstatera, att endast i ett relativt litet an- tal fall förhåller det sig så, att personer med låg deklarerad inkomst också är hänvisade till att leva uteslutande på denna inkomst.

Avslutningsvis framhåller beredningen i kapitel 6, att inkomstöverföringar i form av samhälleliga förmåner av skilda slag, i vart fall till den del de är inkomstprövade, inne- bär en överföring av inkomster från större till mindre inkomsttagare. Beträffande öv- riga inkomstöverföringar påpekas att även om dessa betraktas som finansierade av en mot inkomsten proportionell avgift, de likväl får en viss inkomstutjämnande effekt, om förmånerna utgår som fasta belopp per capi- ta. Större inkomsttagare får då betala ett större belopp för samma förmån än mindre inkomsttagare.

Lantbruksstyrelsen vill till beredningens ut- talanden i kapitel 6 endast foga, att låg in- komst för företagarna möjligen kan förkla- ras med variationen i årsinkomst olika år emellan men att något belägg härför inte kan förebringas utan en undersökning över stabi- liteten i den låga inkomstgruppen. Enligt sty- relsens uppfattning måste man åtminstone för i gruppen ingående lantbrukare räkna med att en stor del år efter år återfinnes i denna inkomstgrupp.

Avdelning III Socialförsäkringens finansiering

I kapitel 14- konstaterar beredningen, att principerna för finansieringen av tilläggspen- sioneringen relativt nyligen fastlagts och att någon omprövning härav inte ingår i upp- draget. Beredningen har å andra sidan fun- nit hinder inte föreligga för att överväga sådana mindre ingripande ändringar, jämk- ningar och tillrättalägganden i finansierings- systemet, som betingas främst av vad bered- ningen på andra områden inom socialför- säkringens finansiering kan finna sig vilja för- orda.

Med hänsyn till att yrkesskadeförsäkring— en för närvarande är föremål för särskild ut- redning, anser sig beredningen inte böra in- gå på finansieringsfrågor, som sammanhäng- er med denna socialförsäkringsgren. Då ar—

betslöshetsförsäkringen behandlats av inne- varande års riksdag, upptages ej heller finan- sieringen härav. Beredningens förslag kom- mer följaktligen att begränsas till de statliga kostnaderna för folkpensioneringen och sjuk- försäkringen.

Kapitel 16 Beredningens förslag. Utformning och motivering

1. Avvägningen mellan avgifts- och skatte- finansiering Beredningen indelar socialförsäkringsförmå- nerna i grundförmåner omfattande folkpen— sioneringen, sjukvårdsförsäkringen samt för- säkringen för grundsjukpenning till icke för- värvsarbetande gifta kvinnor och med dem jämställda — den s. k. hemmafruförsäkringen, och tilläggsförmåner till vilka räknas tilläggs- pensioneringen samt sjukpenningsförsäkring- en med undantag av hemmafruförsäkringcn. Grundförmånerna anser beredningen känne- tecknas därav, att de är oberoende av för- värvsinkomst och att det ej föreligger något krav på samband mellan förmån och presta- tion inom försäkringen, vartill kommer att finansieringen huvudsakligen sker genom skatter eller avgifter av skattekaraktär. För tilläggsförmånerna anses ett utmärkande drag vara, att förmånen är beroende av och inom vissa gränser varierar med inkomsten samt att kostnaderna täckes genom avgifter, vilkas storlek avväges i princip i relation till utgåen- de förmåner.

Efter att ha konstaterat att man för när- varande har en fördelning mellan skatter och avgifter såvitt gäller grundförmånerna, som innebär ca 55 procent skattefinansiering, och att vid ett bibehållande av de nuvarande ut- giftsreglerna skattefinansieringen år 1970 skulle uppgå till ungefärligen 66 procent, ut— talar beredningen, att den vid sitt ställnings- tagande funnit det vara rimligt att eftersträ- va en avgiftsfinansiering, som inte är lägre än den nuvarande och som innefattar en kost- nadstäckning genom avgifter på inemot hälf- ten av utgifterna.

Lantbruksstyrelsen har intet att invända mot beredningens framstälhling och förslag i ovan berörda hänseende.

2. Förslagets omfattning

Beredningen framhåller, att det från vissa synpunkter skulle innebära fördelar, om för- slaget till omläggning av finansieringssyste- met avsåge såväl folkpensioneringen som sjukförsäkringen i dess helhet. En så omfat-

tande omläggning till arbetsgivaravgifter an- scs emellertid bl.a. mot den kostnadsmäs- siga bakgrunden ej realistisk. Beredningens förslag begränsas därför till att avse finan— sieringen av folkpensioneringen, sjukvårds- försäkringen samt den s.k. hemmafruförsäk- ringen under det att finansieringen av sjuk— penningförsäkringen till förvärvsarbetande ej omfattas av förslaget.

Som lantbruksstyrelsen senare kommer att illustrera medför redan beredningens förslag issa svårigheter, när det gäller att rätt av- äga avgifterna mellan anställda och före- tagare. Då dessa svårigheter inte torde kun- a helt elimineras, anser styrelsen att försla- get bör begränsas så som beredningen angi- it och att följaktligen sjukpenningförsäk- ringen bör finansieras av särskilda arbetsgi- varavgifter och egenavgifter.

3. Avgiftsuttagets utformning Beredningens förslag innebär, att avgifterna för anställda skall uttagas i form av kollek- tiva arbetsgivaravgifter, konstruerade på så sätt, att nuvarande basbeloppsavdrag slopas som avgiftsfri inkomst och att jämväl å detta underlag uttas avgift efter samma procent- sats, som tillämpas inom tilläggspensionering— en. I syfte att vinna större avgiftsintäkter än vad som är möjligt genom en anordning av enbart denna innebörd föreslås därjämte, att ytterligare avgiftsuttag skall äga rum med 2 procent år hela avgiftsunderlaget med maxi- mum vid det övre gränsbeloppet inom till- läggspensioneringen.

I fråga om andra inkomster än sådana av anställning föreslår beredningen, att på net— toinkomst av samma storlek som basbeloppet beräknas avgift efter samma procentsats som för året fastställts att gälla för uttag av av— gift till försäkringen för tilläggspension. Där- utöver skall avgift utgå med ytterligare 2 procent av hela den sammanräknade netto- inkomsten med iakttagande av att underla- get för avgiftsberäkning är maximerat till 7,5 gånger basbeloppet. Uttag av egenavgift skall dock ej ifrågakomma i de fall, då beskatt— ningsbar inkomst inte föreligger. Därutöver bör gälla, att egenavgiften ej i något fall må överstiga 10 procent av den beskattningsbara inkomsten. Den föreslagna avgiften benäm- nes grundförsäkringsavgift.

Som illustration till avgiftsuttagets storlek och variation anges i följande tablå av- gifter för samtliga anställda och för företa- gare av olika kategorier. Talen för anställda har beräknats på grundval av bilaga 7 och

Avgifter till grunaförmånerna år 1970 enligt beredningens förslag

Årsinkomst, kr Avgifter till grundförmånerna Kronor Relativa tal " Företagare, årsin- Företagare Företagare Anstallda, komst (före ATP- An- An- netto = lön . .. En— Gift Gift .. En- Gift Gift avgift) stall- stall—

da sam- man man da sam- man man ståen- utan med stå- utan med de barn barn ende barn barn 5 780 6 470 656 241 12 — 100 37 2 — 7 707 8 627 694 385 156 80 100 55 22 12 9 635 10 784 733 531 302 224 100 72 41 31 11 562 12 941 771 677 448 371 100 88 58 48 14 451 16 176 829 863 665 588 100 104 80 71 17 342 19 411 887 928 883 807 100 105 100 91 19 269 21 568 925 971 971 951 100 105 105 103 24 086 26 960 1 022 1 079 1 079 1 079 100 106 106 106 28 903 32 352 1 118 1 187 1 187 1 187 100 106 106 106 38 537 43 136 1 311 1 350 1 350 1 350 100 103 103 103 48 172 53 920 1 350 1 350 1 350 1 350 100 100 100 100 57 807 64 704 1 350 1 350 1 350 1 350 100 100 100 100 77 075 86 272 1 350 1 350 1 350 1 350 100 100 100 100 96 344 107 840 1 350 1 350 1 350 1 350 100 100 100 100

talen för företagare har hämtats ur samma bilaga.

När man bedömer talen i tablån ovan, måste man observera skillnaden i årsinkomst mellan anställda och företagare. Beredning- en anser sig ha kommit fram till jämförbara inkomster genom att utgå från att arbetsgi- varavgifterna övervältras proportionellt mot inkomstens storlek. Som lantbruksstyrelsen tidigare framhållit kan det starkt ifrågasät- tas, om inte övervältringen oftare sker i pro- portion mot avgifternas storlek. Genom att den av beredningen valda metoden för de lägre inkomstgrupperna leder till för höga ATP—avgifter och för låga avgifter till grund- förmånerna i jämförelse med de verkliga kostnaderna, sker dock en utjämning inom dessa grupper. Den övervärdering av över— vältringseffekten, som styrelsen anser förelig- ga för de fyra högsta inkomstgrupperna, har i detta sammanhang ingen betydelse, då maximeringen av arbetsgivaravgifterna till grundförmånerna här medför samma av- giftsbelopp för anställda som företagare.

Om man enligt ovan kan utgå från att in- komsterna för anställda och företagare är jämförbara i de inkomstgrupper, där avgif- terna till grundförmånerna varierar olika kategorier emellan, så framgår klart dels att

företagarna i de lägsta inkomstklasserna be- lastas med avsevärt mindre avgifter än mot- svarande löntagare, dels att avgiften blir läg- re för gifta utan barn än för ogifta och än lägre för gifta med barn. Orsakerna härtill är det dubbla grundavdraget för gifta res- pektive förvärvsavdraget för företagare med barn.

Beredningens uppfattning att vid uttag av egenavgifter betalningsförmågesynpunkten måste skänkas särskilt beaktande torde för dagen vara väl underbyggd. På längre sikt synes dock beredningens i annat samman- hang framförda kritik av grundavdragshöj— ningarnas effekt motivera en liknande be- dörrming av spärreglerna för grundförsäk- ringsavgifterna. Observeras bör även att an- knytningen till beskattningsbar inkomst mot för närvarande till taxerad inkomst medför en betydande avgiftsminskning för gifta med låga inkomster jämfört med ensamstående. Styrelsen ifrågasätter om inte svårigheter- na att bedöma den framtida övervältrings- effekten borde utgöra motiv för en spärregel även i fråga om anställda. Beredningens an- tagande att arbetsgivaravgifterna kommer att uppgå till 4,42 procent av lönen för alla anställda kan jämföras med att arbetsgivar- nas faktiska kostnader enligt tidigare tablå

varierar mellan 11,3 procent för den lägsta inkomstgruppen och 1,4 procent för den högsta. Det synes inte troligt, att praktiska" möjligheter till en mot lönen proportionell övervältring kommer att föreligga ens i de fall sammansättningen av de anställda är sådan, att tekniska förutsättningar kan sägas vara för handen. I alla de lägen, där arbets- styrkan enbart består av låg- och medelav- lönade, måste, om övervältring kan ske, den- na innebära en sådan press på samtliga löner= att betalningsförmågesynpunkter synes värda att beakta även för anställda.

I detta sammanhang förtjänar även att observeras den proportionsvis mycket krafti- ga fördyringen av den speciellt i lantbruket mycket vanliga deltidsanställda arbetskraf- ten. För två deltidsanställda med en inkomst på 6000 kr. vardera blir exempelvis den to- tala arbetsgivaravgiften 1 320 kr. mot 780 kr. för en heltidsanställd med en inkomst på 12 000 kr. Skillnaden i avgift, 540 kr., torde i många fall få bäras av företagaren.

Beredningen har i ett avsnitt om de sam- hällsekonomiska verkningarna uttalat, att under övergångsperioden och åren närmast därefter arbetsgivaravgiften till större eller mindre del kan komma att stanna på före- tagen, vilket skulle leda till en minskning av kapitalavkastningen. Lantbruksstyrelsen vill i anslutning härtill erinra om den samtidiga effekten på de mindre företagarnas inkoms- ter. Oavsett om man rubricerar resultatet som en sjunkande kapitalavkastning eller som en minskad ersättning för företagarens egen ar- betsinsats, går den uteblivna övervältringen ut över företagarnas samlade kapital- och arbetsersättning.

Enligt beredningen kommer egenavgifter- na att avkasta omkring 70 miljoner kr. mind- re genom den föreslagna spärregeln. Då lantbruksstyrelsen inte haft möjlighet att be- döma vilken effekt en motsvarande regel för löntagarna skulle få, avstår styrelsen från något direkt yrkande men vill sammanfatt- ningsvis understryka, att risk föreligger för att företagare med låga inkomster visserligen får en nedsättning i sina egna avgifter men att de samtidigt måste själva bära större eller mindre del av den på lågavlönade och del- tidsanställda vilande höga arbetsgivaravgif- ten.

4. Avgiftspliktiga inkomster

Lantbruksstyrelsen har intet att invända mot beredningens förslag, att avgiftsunderlaget till socialförsäkringens grundförmåner ej be- gränsas till att avse endast inkomster av för-

värvsarbete utan omfattar samtliga inkoms- ter med undantag av uppburet periodiskt un- derstöd. Tekniken vid avgiftsberäkning i fall av blandade inkomster synes styrelsen arbets— krävande men förfaringssättet torde få anses ofrånkomligt.

I fråga om avgiftsberäkningen för makar innebär förslaget, att särberäkning tillämpas för anställningsinkomster, medan samberäk— ning sker för övriga inkomster. Med hänsyn till det betydande antalet fall av s.k. faktisk sambeskattning kan lantbruksstyrelsen god- taga förslaget även i detta hänseende. Sty- relsen återkommer till frågan om den sam- manlagda effekten av beredningens förslag på beskattningen av makar som båda har inkomst av anställning men vill här konsta— tera, att särberäkningen kommer att med- föra en betydande skärpning av dessa skatt- skyldigas avgifter till grundförmånerna.

Avdelning IV Den direkta beskattningens utformning

Kapitel 20 Skattefritt minimum

Beredningen konstaterar, att grunden för att ett visst belopp av den skattskyldiges inkomst skall undantas från beskattning sedan länge varit, att den inkomst, som kunde sägas mot- svara existensminimum, ansetts sakna skatte- kraft och detta oavsett hela inkomstens stor- lek. Detta skattefria bottenbelopp, för när- varande benämnt ortsavdrag, kallar bered- ningen grundavdrag. Att avdraget ger högre effekt ju större inkomsten är, anser bered- ningen inte innebära någon förmån för stör- re inkomsttagare, enär progressiviteten i be- skattningen utmätts under beaktande av bl. a. detta avdrag.

När det gäller att pröva vilken höjning av nuvarande avdrag som kan anses moti- verad, anför beredningen bl. a., att höjning— ar blir till fördel för en begränsad grupp av inkomsttagare bland vilka den övervägande delen — deltidsanställda, personer som av olika skäl arbetat blott en del av året, hem- masöner och hemmadöttrar med tillfälligt arbete etc. — har en helt annan skattekraft än deras inkomst ger uttryck för. Genom grundavdragshöjningar sker en övervältring av skattebördan på människor i normala in- komstlägen, varjämte utrymmet minskas för sådant som skattelättnader åt barnfamiljer.

Beredningens förslag innebär, att grund- avdragen år 1970 skall uppgå till 6000 kr.

för gifta och 3 000 kr. för ensamstående mot när närvarande 4500 kr. respektive 2 250 kr.

Beredningens ovan återgivna karakteristik av grundavdragshöjniugens effekt manar en- ligt lantbruksstyrelsens mening till en om- prövning från både principiell och praktisk synpunkt av behovet av en fortsatt anpass- ning av avdraget till penningvärdeutveck— lingen. En hänvisning till de låga inkomstta— garna synes inte längre lika motiverad som tidigare dels på grund av vad man nu vet om denna inkomstgrupps sammansättning, dels med hänsyn till de betydande skattefria socialförmåner många av dessa skattskyldiga åtnjuter. Härtill kommer att anslutningen till tudelningsprincipen rimmar illa med nor- merna inom socialvården samt vid utmätning och införsel, enligt vilka dels för ensamstå- ende räknas med belopp högre än hälften av vad gäller makar, dels hänsyn tages till om barn finns eller ej.

Som närmare framgår av det följande kan styrelsen inte godtaga beredningens förslag i fråga om förvärvsavdrag och barnbidrag. Med hänvisning till vad ovan anförts och för att möjliggöra ett genomförande av styrelsens förslag i sistnämnda hänseenden föreslås att grundavdragen utformas i enlighet med i en reservation av herrar Meidner och Nilstein med instämmande såsom särskilt yttrande av herr Östergren angivet sätt. Detta innebär följande grundavdrag år 1970:

för ensamstående 2 750 kr för makar utan barn 4 500 » för makar med barn 5 500 » för ofullständiga familjer 5 500 >>.

Enligt den nämnda reservationen kan änd- ringen av grundavdragen i förhållande till beredningens förslag beräknas medföra öka- de skatteinkomster för staten till ett belopp av 425 miljoner kr. För kommunerna inne- bär förslaget, att vid oförändrad utdebite- ring ökar skatteinkomsterna med 390 mil- joner kr.

Kapitel 21 Progressionen i inkomst- beskattningen Beredningens förslag är, att år 1970 gränsen för det proportionella skiktet skall gå för gifta vid en beskattningsbar inkomst av 16000 kr., motsvarande en beräknad årsin- komst av 26200 kr., och för ensamstående vid en beskattningsbar inkomst av 8 000 kr., vilket svarar mot en årsinkomst av 13 300 kr. För högre inkomster tillämpas olika skatte- skalor för gift och ensamstående, varvid tu-

delningsprincipen genomföres upp tilL en be- skattningsbar inkomst av 40 000 kr. Sambe- skattning av makar bibehålles.

Lantbruksstyrelsen anser sig böra godta- ga beredningens förslag till skatteskalor bl. a. med den motiveringen, att styrelsen inte haft möjlighet att närmare pröva hur en i och för sig önskvärd höjning av gränsen för det proportionella skiktet skulle kunna kompen- seras.

Kapitel 22 Familjebeskattningen

Beredningen behandlar var för sig avväg- ningen mellan gifta och ensamstående, av- vägningen inom kategorin gifta med hänsyn till om hustrun har förvärvsarbete eller ej, avvägningen inom kategorin gifta med hän- syn till om barn finns eller ej samt avväg- ningen mellan nämnda grupper och ofull- ständiga familjer.

Avvägningen mellan gifta och ensamrtående För närvarande sker en differentiering av skatteuttaget av gifta och ensamstående så- väl vid den statliga som den kommunala in- komstbeskattningen genom att en gift skatt- skyldig medges dubbelt så stort grundavdrag som en ensamstående, varjämte gift skatt- skyldig har rätt till högre schablonavdrag från inkomst av kapital och större avdrag för försäkringspremier än som kan medges en ensamstående. Vid beräkning av den stat- liga inkomstskatten tillämpas för gift skatt- skyldig en delvis på tudelningsprincipen uppbyggd skatteskala och för ensamstående en annan skala med brantare progression. Genom sambeskattning påföres alltid två makar med en viss sammanlagd inkomst läg- re statlig inkomstskatt än en ensamstående skattskyldig med samma inkomst. Beredningen har utförligt behandlat prin- cipfrågan om sam- eller särbeskattning lik- som frågan om särbeskattning i vissa fall. Dessa problem har även föranlett omfattande reservationer och särskilda yttranden. I intet fall har dock krav rests på en omedelbar och fullständig övergång till särbeskattning. Lantbruksstyrelsen delar i stort sett be- redningens uppfattning och vill särskilt un- derstryka dess uttalande, att man torde vara helt hänvisad till fortsatt faktisk sambeskatt- ning av jordbrukare, rörelseidkare och fas- tighetsägare. Det i särskilt yttrande av her- rar Meidner, Nilstein och Östergren gjorda konstaterandet, att den faktiska sambeskatt- ningen kan förväntas få en numerärt allt mindre omfattning i samma mån som de nä—

ringsgrenar, där faktisk sambeskattning spe- lar en avsevärd roll, kommer att få minskad betydelse som en följd av strukturföränd- ringar inom näringslivet, kan enligt styrel- sens mening inte läggas till grund för prak— tisk skattepolitik under överskådlig framtid.

I det ovan nämnda särskilda yttrandet på- pekas en s.k. tröskeleffekt, vilken tar sig ut- tryck i att för en hustru, som står i begrepp att uppta yrkesarbete, kommer inkomsten att drabbas av progressionen med full kraft på grund av att det dubbla grundavdraget och övriga till gifta hörande extra avdrag i järn- förelse med ensamstående redan utnyttjats. Detta anses ha en ur arbetsmarknadssynpunkt icke önskvärd hämmande effekt på hennes vilja att upptaga yrkesarbetet.

Lantbruksstyrelsen tillmäter den påtalade tröskeleffekten betydelse inte bara för vil- jan att upptaga ett förvärvsarbete utan även för viljan att bibehålla detsamma, när yngsta barnet fyller 16 år. Styrelsen har bl.a. där- för förordat ändringar i de av beredningen föreslagna grundavdragen, innebärande ge- nomgående sänkningar och att tudelnings- principen upphäves för makar utan barn, varigenom medel friställes för höjda för— värvsavdrag på sätt som närmare anges i det följande.

Avvägningen inom kategorin gifta med hän- syn till om hustrun har förvärvsarbete eller ej (förvärvsavdrag) Beredningens förslag innebär, att förvärvs- avdrag medges enligt följande:

Gemensam förutsättning i samtliga fall är att i familjen funnits hemmavarande barn under 16 år.

Gift kvinna, som haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa om- fattning eller inkomst av eget arbete får av- drag med 25 procent av inkomsten upp till 16 000 kr. I den mån inkomsten därtill för- slår medges dock alltid avdrag med 1 000 kr.

Gift kvinna med inkomst av jordbruksfas- tighet är berättigad till avdrag för värdet av egen arbetsinsats i jordbruket intill ett be- lopp av 1 000 kr.

Gift man med inkomst av rörelse eller jordbruk vari hustrun utfört arbete, får av— drag med belopp motsvarande värdet av hustruns arbetsinsats intill ett belopp av 1 000 kr.

Lantbruksstyrelsen kan inte dela bered- ningens uppfattning att förvärvsavdragen i sin helhet skall vara förknippade med villkor om hemmavarande barn under 16 år. Den

tidigare påtalade tröskeleffekten vid gift kvinnas inträde i förväwsverksamhet har sin motsvarighet då yngsta barnet fyller 16 år. Att en gift yrkeskvinna vid denna tidpunkt skall beskattas efter den vid sambeskattning gällande marginalskattesatsen för en med upp till 4000 kr. förhöjd inkomst synes sty- relsen alltför betänkligt bl.a. ur arbets— marknadssynpunkt. Styrelsen anser dessutom, även om arbetsmarknadssynpunkter inte be- höver anläggas i fall av faktisk sambeskatt- ning, att tröskeleffekten bör mildras också i detta avseende.

Styrelsen anser, att det kan ifrågasättas, om inte i vissa fall skäl kan finnas för ett upp till 2000 kr. förhöjt avdrag, då hustru med barn under 16 år utför arbete i familjens rörelse eller jordbruk, men föreslår endast i anslutning till en reservation av herrar Gus- tafson och Sundin för faktiskt sambeskattade utan barn liksom hittills ett förvärvsavdrag på 300 kr. och för gift yrkeskvinna utan barn ett avdrag med 10 procent av inkoms- ten upp till 10000 kr., dock att i den mån inkomsten förslår avdrag alltid skall medgi- vas med 300 kr. Enligt reservationen innebär förslaget en inkomstminskning för staten av ca 50 miljoner kr.

Avvägningen inom kategorin gifta med hänsyn till om barn finns eller ej Beredningen konstaterar, att en målsättning för utredningsarbetet varit att ernå en viss skatteomfördelning till barnfamiljernas för- män. Två alternativa möjligheter härtill har diskuterats, nämligen en höjning av det ge- nerellt bestämda barnbidraget eller införan- de av bamavdrag vid taxeringen. Beredning- en uttalar, att vissa skäl kan åberopas för införande av bamavdrag och att sådana av- drag inte utan vidare bör avvisas därför att de skulle ge oberättigade förmåner för högre inkomsttagare. Detta uttalande bygger på att i bamavdrag anses ligga det givna värdet att horisontell skatterättvisa kan tillskapas men också att den progressiva skalan måste läggas på en högre nivå än som eljest ifrågakommer, därest målsättningen på en gång är denna horisontella rättvisa och ett i huvudsak lik- värdigt stöd till alla barnfamiljer.

Beredningen ställer sig efter en utförlig diskussion avvisande till tanken att införa bamavdrag och finner höjda barnbidrag bö- ra föredragas. Det föreslagna skattesystemet medger generellt bestämda barnbidrag år 1970 ä 1 200 kr.

Lantbruksstyrelsen har den uppfattningen, att en kraftig förbättring av barnfamiljernas

ekonomiska situation måste anses vara av hög angelägenhetsgrad. Styrelsen har över— vägt det i en reservation av herr Östman framlagda förslaget att införa en kombina- tion av barnbidrag och bamavdrag. Trots att styrelsen ansluter sig till reservationen i vad gäller syftet har den med hänsyn till att förslaget torde kräva en viss omprövning av skatteskalorna inte ansett sig böra tillstyrka densamma. Styrelsen kan ej heller ansluta sig till beredningens förslag, eftersom den anser, att stödet åt barnfamiljerna bör ytter- ligare förstärkas. Av styrelsen föreslagna ändringar beträffande grundavdrag och för- värvsavdrag beräknas öka statens inkomster med 425—50=375 miljoner kr. Styrelsen före- slår, att detta belopp användes till en yt- terligare uppräkning av barnbidragen år 1970 med 200 kr. eller till 1 400 kr. Därmed synes också de väsentligaste önskemålen i den ovan- nämnda reservationen ha blivit tillgodosedda.

Ofullständiga familjer

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till beredning- ens förslag, att den gällande likställigheten mellan ensamstående bamförsörjare och full- ständiga familjer såvitt avser rätt till grund-

avdrag och förvärvsavdrag samt tillämplig skatteskala inte bör ändras.

Kapitel 25 Förmögenhetsbeskattningen

Som tidigare framhållits rubricerar bered- ningen sitt förslag till ändrad förmögenhets— beskattning som ett provisorium, såtillvida att den mera fullständiga översynen redovisas först i ett senare betänkande. Lantbruksstyrel- sen beklagar, att inget definitivt förslag före- ligger i denna för många skattskyldiga be- tydelsefulla del av skattesystemet. Styrelsen anser sig dock, ehuru med tvekan, böra till- styrka beredningens förslag.

Sammanfattning

För att illustrera de individulla verkningarna av lantbruksstyrelsens förslag till ändringar i beredningens utformning av den direkta beskattningen anges i nedanstående tablå skillnaden år 1970 mellan styrelsens och be- redningens förslag i vad gäller total skatt in- klusive av beredningen behandlade avgifter. Beräkningarna bygger på bilaga 7. Kom- munal utdebitering i styrelsens alternativ=

Skillnad mellan lantbruksstyrelsens och beredningens förslag i vad gäller total skatt

år I _9 70 Årsinkomst, kr Skatteökning ( + ) eller skatteminskning (—) Anställda Företagare ift man utan gift man med anställda företagare 3 två barn och . gift man ensam- barn och vars ensam- gift man vars hustru med två. stående hustru saknar saknar stående utan barn bam inkomst inkomst

5 780 6 470 +46 +214 —346 +58 + 321 —346 7 707 8 627 +41 +322 —241 +54 +315 -——214 9 635 10 784 +32 +314 —249 +47 +309 —220 11 562 12 941 +25 +308 —256 +4l +302 —226 14 451 16 176 +29 +297 —265 +30 +296 ——234 17 342 19 411 +35 +288 -—275 +34 +252 —243 19 269 21 568 +41 +280 —283 +45 +216 —265 24 086 26 960 +43 + 263 —300 +47 + 201 —294 28 903 32 352 + 48 + 316 ——290 + 47 + 240 —285 38 537 43 136 +25 +430 —263 +25 +326 ——258 48 172 53 920 + 16 +478 —258 + 16 +358 —258 57 807 64 704 _ 4 +528 —251 —10 +396 ——253 77 075 86 272 —23 +485 —297 —30 +412 —264 96 344 107 840 —33 + 524 —298 —48 + 368 —3 12

16,80 kr./ skr., i beredningens alternativ= 17,26 kr./skr. Avdrag har i förekommande fall skett för erhållna barnbidrag med 1400 kr. per barn i styrelsens förslag och med 1 200 kr. per barn i beredningens förslag.

Avdelning V Den indirekta beskattningen

Kapitel 28 Utformningen av mervärdeskatten

Beredningen karakteriserar den föreslagna mervärdeskatten såsom en allmän konsum- tionsskatt med en på flera på varandra föl- jande led i produktions- och distributions- kedjan uppdelad betalningsskyldighet. Där- vid svarar varje led för skatten på värdetill- växten (mervärdet), som tillförts skatteob- jektet genom bearbetning, hantering eller an- nan prestation inom det egna ledet. Den to- tala effekten av mervärdeskatten blir, ge- nom rätten att från skatten på egen omsätt- ning avdraga ingående skattebelastning på förvärv av olika slag för verksamheten, i princip densamma som om hela skatten ut- tagits enbart i sista beskattningsledet. Denna avdragsrätt konstaterar beredningen vara den fundamentala skillnaden mellan flerleds- skatter av kaskadtyp och mervärdeskatten. Genom avdragsrätten elimineras den kumula- tiva skatteeffekt, som följer av att varje omsättning i ett kaskadskattesystem medför en faktisk skattebelastning.

1. Beskattningsområdet Beredningen konstaterar inledningsvis, att avdragsrätten för ingående skattebelastning medför ett bortfall av den skatteintäkt, som den allmänna varuskatten ger genom be- skattningen av näringslivets investeringar m.m. och som för närvarande kan uppskat- tas till ca 20 procent av varuskattens totala avkastning. Med hänsyn till önskvärdheten att hålla skattesatsen låg anser beredningen det angeläget att i möjligaste mån kompen- sera detta bortfall genom att utsträcka mer- värdeskatten till konsumtionsområden, som ligger utanför den allmänna varuskattens ram. De viktigaste av beredningens förslag sammanfattas nedan. Under det skattemässiga varubegreppet in- rymmes elkraft, bensin och motorsprit, kol- och koksbränslen, brännoljor, ved, torv och inhemska kolbränslen samt gas. Samtidigt slopas den nuvarande särskilda energiskatten, vilken dock inte omfattar ved, torv och in- hemska kolbränslen.

Jordbrukets råvaror liksom levande djur samt jord, sand, grus och sten jämte embal- lage och materiel för emballage till jord- bruksprodukter inbegripes under skatteplik- ten.

Tidningar och tidskrifter underkastas skat- teplikt i samband varmed annonser och tjänster avseende utformning och förmedling av dessa dock hålles utanför beskattningen.

Den nuvarande skattefriheten för den yr- kesmässiga handeln med begagnade person- bilar och med skåp-, stationsvagns- eller per- sonbilskarosseri utrustade begagnade lastbi- lar med tjänstevikt ej över 1800 kg slopas.

Tjänster tillhandahållna av byggnadsarki- tekter, byggnadskonstruktörer och liknande, beställningsarbeten utförda av skrivbyråer och liknande företag, databehandling, hålkortsser- vice samt verksamhet med avseende på prov- ning, analys och kontroll underkastas skatte- plikt.

Beredningen förordar generell skatteplikt för person- och varubefordran inom landet samt för arbeten av olika slag avseende bygg- nader och fastigheter. För byggnader sker dock viss reducering i syfte att begränsa skat- tens effekt till den egentliga varuförbruk- ningen. Skatt föreslås även på rumsuthyrning i hotellrörelse och motsvarande.

Lantbruksstyrelsen har i princip intet att invända mot beredningens förslag i vad avser beskattningsområdet.

2. Skattskyldigheten Enligt huvudregeln åvilar skattskyldighet a) den som yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara, b) den som yrkesmässigt utför eller ombesörjer utförande av skattepliktig tjäns- teprestation, e) den som i yrkesmässigt be- driven byggnadsverksamhet försäljer skatte- pliktig byggnad. Skattskyldighet föreligger bl.a. inte vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Skyldighet att redovisa och erlägga om- sättningsskatt föreligger inte vid yrkesmäs- sigt tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer, om värdet därav jämte värdet av uttag av skattepliktiga va- ror för år räknat inte överstiger 8000 kr., häri inte inräknat beloppet av omsättnings- skatten. Om värdet uppgår till 8 000 kr. men inte 24 000 kr. skall den skattepliktiga om- sättningen vid redovisning av preliminär om- sättningsskatt upptagas till belopp motsva- rande en och en halv gång värdet av den

i i i l

eljest skattepliktiga omsättningen minskad med 8 000 kr.

Beredningen påpekar, att den ovannämn- da gränsen för redovisningsskyldighet i regel kommer att ha en betydligt högre motsva- rande gräns för skattskyldighet. Genom av- dragsrätten för ingående skattebelastning kom- mer enligt beredningen den faktiska gränsen att ligga vid 9 500 (bör vara 9 600) kr. om mervärdet utgör 75 procent vid 12 000 kr. om mervärdet är 50 procent och vid 16 000 kr. om mervärdet utgör 25 procent.

Lantbruksstyrelsen anser, att mervärdet för lantbrukets del i flertalet fall torde kom- ma att röra sig omkring 50 procent av be- skattningsvärdet. Detta innebär, att lantbruk med en omsättning mellan 8 000 och 12 000 kr. kommer att bli redovisningsskyldiga men genom att avdraget för ingående skatt över- stiger den reducerade utgående skatten upp- står varken preliminär eller överskjutande preliminär omsättningsskatt. Vinsten blir under de ovan angivna förutsättningarna: Omsättning Vinst 2 000 130 4 000 260 6 000 390 8 000 520 10 000 650 12 000 780 14 000 650 16 000 520 18 000 390 20 000 260 22 000 130

Styrelsen bedömer den av beredningen fö- reslagna gränsen för redovisningsskyldighet i kombination med den utsträckta avtrapp- ningsregeln som svårbemästrad både för be- skattningsmyndigheterna och de skattskyldi- ga. Även om antalet närmast över gränsen inte torde bli särskilt stort, det kan knappast röra sig om annat än deltidsföretag, kommer genom avtrappningsområdets bredd antalet berörda företagare att bli'betydande. Här- till kommer att många företagare med starkt varierande årsomsättning hamnar inom av- trappningsområdet under vissa år och utan- för detsamma under andra år, vilket ytterli— gare försvårar såväl beskattningen, redovis- ningen som kontrollen. Styrelsen vill där- för förorda, att redovisningsskyldigheten ut- formas i enlighet med en reservation av her- rar Ekström, Meidner, Nilstein, Welinder, Åqvist och Östergren innebärande att gene- rell frihet från skattskyldighet till mervärde- skatt begränsas till skattepliktiga verksam- heter med en omsättning för år räknat icke

överstigande 3000 kr. kombinerat med ett generellt grundavdrag motsvarande skatten på en omsättning av 1 000 kr. för år räknat.

3. Mervärdeskattens tillämpning inom byggnadsområdet Förslaget innebär att såväl material som tjänsteprestationer för uppförande, rivning, reparation, ändring, underhåll eller rengö- ring av byggnad blir skattepliktiga dock att vid tillhandahållande och uttag av byggnad beskattningsvärdet utgör 60 procent av ve- derlaget eller byggnadens saluvärde. Beredningen syftar till att i stort sett bibe- hålla en beskattning av nuvarande omfatt- ning, d.v.s. begränsad till material. Styrel- sen ansluter sig till förslaget.

4. Mervärdeskattens tillämpning på jordbruk och skogsbruk Lantbruksstyrelsen delar beredningens upp- fattning, att det inte framstår som praktiskt möjligt att genom generell rätt till skattefria inköp eliminera skattens verkningar för att på så sätt hålla jordbruket formellt utanför beskattningen eller begränsa jordbrukarnas skattskyldighet till vad nu gäller. I valet mel— lan att genom restitutionsförfarande eller ge- nom skattebeläggning av jordbrukets för- säljningar avlasta den ingående skattebelast- ningen, anser styrelsen liksom beredningen det senare förfaringssättet avgjort vara att föredra.

5. Avdragsrätt, beskattningsvärde m. m. Styrelsen behandlar här övriga avsnitt av be- redningens framställning under kapitel 28. Att avdrag för ingående skattebelastning skall få ske omedelbart även för investering- ar torde vara ofrånkomligt av skäl som i be- tänkandet anförts. Resultatet blir att skatt kommer att inflyta i takt med olika pro- duktionsmedels ianspråktagande för kon- sumtionsändamål. En utökad investerings- verksamhet kommer att senarelägga statens inkomster av den allmänna omsättnings- skatten. Beredningens påpekande att skatten, genom att man uppskjuter, vägrar eller be- gränsar avdragsrätten för investeringar, kan utnyttjas för konjunkturpolitiska åtgärder är otvivelaktigt riktigt. Med hänsyn till att frågeställningen av naturliga skäl inte när— mare utvecklats, avstår styrelsen från andra kommentarer än att borttagandet av den nu- varande allmänna varuskatten på företagens investeringar i kombination med den före- slagna arbetsgivaravgiften kan förväntas i hög grad öka mekaniseringens relativa lön-

samhet och därmed verka investeringsbe- främjande.

En från affärsbokföringen i övrigt särad redovisning av omsättningsskatten ger själv- fallet i princip möjlighet att direkt beräkna betalningsskyldigheten med ledning av de bokförda in- och utgående skattebeloppen, varvid det inte behövs några omräkningar av omsättnings- eller kostnadsbelopp. I prak— tiken torde det dock, särskilt för mindre före- tag, förekomma ett inte oväsentligt antal pos- ter utan öppen skattedebitering. Dessa före- tagare kan inte alltid förväntas på ett rätt sätt uppdela utgiften på skatt och kostnads- belopp. Man torde därför få räkna med en viss osäkerhet i den ingående skatten. Risk torde även föreligga att poster uteglöms.

Kapitel 30 Punktbeskattningen

Beredningen föreslår att den allmänna ener- giskatten slopas. Därutöver skall enligt för- slaget den särskilda varuskatten, försäljnings- skatten, pälsvaruskatten och skatten på lättöl och läskedrycker upphöra. Bensinskatten före- slås höjd med 4 öre per liter. Brännoljeskatten, bilaccisen och utjämningsskatten bibehålles oförändrade.

Lantbruksstyrelsen har inte funnit anled- ning motsätta sig beredningens förslag i ovan nämnda hänseenden.

Avdelning VII Reformens ikraftträdande

Beredningen föreslår, att den allmänna varu- skatten omlägges till allmän omsättningsskatt den 1 januari 1966. Samtidigt avskaffas punktskatterna i förut berörd omfattning. Dessa reformer anser beredningen medföra att utgifter för näringslivet på sammanlagt inemot ] 200 miljoner kr. bortfaller. Beträffande effekten av ovannämnda ut- giftsavlastning uttalar beredningen, att om övervältringsmöjligheterna varit goda, inne— bär en utgiftsavlastning i och för sig en möjlighet till prisanpassning till en lägre ni- vå. Detta anses också betyda, att beträffande arbetsgivaravgifter, som till äventyrs inte omedelbart kunnat i sin helhet övervältras mot de anställda, särskilda förutsättningar föreligger till övervältring mot priserna. Om möjligheterna att övervältra skatterna varit mer ogynnsamma, måste utgiftsavlastningen vara av särskilt värde för berörda företag. Enligt beredningen kan en arbetsgivaravgift, som påföres i samband med utgiftsavveck- lingen och som inte i sin helhet omedelbart

övervältrats mot de anställda, antagas i mot- svarande mån — om än temporärt — verka reducerande på värdet av slopandet av före- nämnda skatter.

Beredningen anser, att även om den gynn- samma effekten av utgiftsavlastningen för företagen till någon del skulle inträda först efter hand, måste, oavsett vad som må ha gällt om skatteövervältringen, de ekonomiska verkningarna för företagen, väntas bli av den storleksordningen redan för år 1966, att man inte kan bortse från dessa verkningar vid be- dömandet av vilken stegring av arbetsgivar- avgifterna detta år som må antagas vara för- enlig med samhällsekonomisk balans.

Med hänvisning till ovanstående föreslår beredningen ett uttag av arbetsgivaravgift år 1966, som svarar mot en tillämpning av den det året för avgiftsberäkningen i och för till- läggspensioneringen gällande procentsatsen på det aktuella basbeloppet, i kombination med en samtidig avveckling av enligt gällan- de regler utgående arbetsgivaravgift till sjuk- vårdsförsäkringen. Detta innebär en utgifts- ökning för arbetsgivarna som kan beräknas till drygt 1 000 miljoner kr.

Mot beredningens ovannämnda förslag har reservation anmälts dels av herrar Meid- ner och Nilstein, dels av herrar Nilsson och Svensson med instämmande av experterna Bergqvist och Fosselius.

Lantbruksstyrelsen vill här först erinra om att beredningen i tabellerna 5—7 liksom i bilagorna 5—6 och de på dessa grundade tabellerna 60—62 utgått från att den allmän- na varuskatten på de privata investeringar- na samt något mer än hälften av samma skatt på offentlig konsumtion och investerings- verksamhet övervältras på de enskilda kon- sumenterna. Denna belastning har beräknats till 1,99 procent av inkomst efter skatt. Be- träffande övriga av beredningen behandlade indirekta skatter bygger tabellmaterialet på den förutsättningen, att den samlade avkast— ningen av dessa skatter fördelats på konsu- menterna. Belastningen uppgår till 4,06 pro- cent av inkomst efter direkt skatt. 1 vad gäl- ler skattebördan enligt beredningens förslag har i bilaga 7 och tabellerna 60—62 den indi- rekta skatten antagits övervältrad i förhål- lande till disponibel inkomst, d.v.s. inkomst efter direkt skatt. Därvid har för det all- männa såsom slutlig konsument beräknats samma relativa belastning som vid nuvaran- de system. Av de indirekta skatterna utgör mervärdeskatten 12,20 procent och övriga 1,36 procent av årsinkomsten minus samtliga direkta skatter och avgifter, de senare oav-

! | : r . ? i . ,

sett om de betalats av inkomsttagaren eller arbetsgivaren.

När beredningen i tabellerna 60—62 exemplifierar hur dess förslag kommer att förändra skattebördan år 1970 jämfört med vad som skulle gälla enligt nuvarande regler med indexreglering utgår den från att inte bara den allmänna varuskatten på privat konsumtion utan även den till 1,99 procent av inkomst efter skatt beräknade andelen av varuskatten på privata investeringar samt offentlig konsumtion och investeringsverk- samhet jämte den till 4,06 procent av in- komst efter skatt beräknade andelen av öv- riga av beredningen behandlade indirekta skatter kommer att ha försvunnit efter över- gången till det nya skattesystemet. Netto- resultatet blir en minskning i belastningen på l,99+4,06 — 1,36=4,69 procent av inkomst efter skatt.

Om den av beredningen i dess kalkyler förutsatta minskningen i belastningen av de skattskyldiga skall komma till stånd, måste priserna sänkas för de varor på vilka skatte- övervältring tidigare skett. Detta synes inte kunna förenas med beredningens antagande att skatteavlyftningen för företagen skall an— vändas att underlätta införandet av en ar- betsgivaravgift år 1966 på drygt 1000 mil- joner kr.

Enligt styrelsens uppfattning är det inte realistiskt att räkna med möjligheten att övervältra 1966 års arbetsgivaravgift i sin helhet på de anställda. En betydande del tor- de få betalas med skatteavlyftningen för före- tagen, d.v.s. i realiteten med uteblivna pris- sänkningar, som kommer att gå ut över vis- sa konsumentgrupper. I de fall skatteavlyft- ningen genom prisreglerande åtgärder auto- matiskt verkar prissänkande, kommer före— tagarna att få stå för kostnaderna. Härtill kommer att i företag med relativt stor andel arbetskostnader i jämförelse med kostnader för anläggningar kan skatteavlyftningen inte förväntas täcka de ökade arbetsgivaravgif- terna.

I den mån arbetsgivaravgiften kvittas mot skatteavlastningen för företagen och eljest möjliga prissänkningar uteblir, kan reformen befaras leda till en engångsinflation motsva- rande höjningen i köpkraft hos sådana an- ställda som befrias från folkpensionsavgif- ten samt avgiften till sjukvårdsförsäkringen och den s.k. hemmafruförsäkringen utan att deras löneutveckling påverkas av hela arbets- givaravgiften.

Lantbruksstyrelsen har övervägt det i re- servationen av herrar Meidner och Nilstein

framförda alternativet till reformens ikraft- trädande men anser sig inte kunna rekom— mendera detta bl.a. på grund av att hela frågan måste anses för litet utredd. Styrel— sen föreslår därför, att frågorna i samband med omläggningen av beskattningen blir fö- remål för ytterligare överväganden varvid så långt möjligt bör utredas verkningarna för olika samhällsgrupper.

SammarJattning

Lantbruksstyrelsen beklagar, att skattesy- stemutredningen inte är fullständig och de- finitiv genom att företagsbeskattningen inte slutbehandlats och att förmögenhetsbeskatt- ningen endast lösts provisoriskt. De indivi- duella verkningarna av de nu framlagda för- slagen synes svåra att överblicka. Det lig- ger en stor nackdel i att förslagen inte kan bedömas tillsammans med resultaten av det fortsatta utredningsarbetet.

Socialförsäkringens finanriering Arbetsgivaravgifterna till socialförsäkring- ens grundförmåner synes komma att hårt belasta företagare med proportionsvis stor andel lågavlönade och deltidsanställda. Sty- relsen har övervägt en spärregel för lönein- komster motsvarande den för övriga inkoms- ter föreslagna men har inte haft möjlighet att bedöma effekten härav och avstår därför från ett direkt yrkande.

Den direkta beskattningens utformning Styrelsen föreslår ändringar i grundavdragen och förvärvsavdragen innebärande ökade statsinkomster med netto 375 miljoner kr. Detta belopp föreslås utnyttjat till ytterliga- re höjning av barnbidragen med 200 kr per barn. Förslaget innebär en skärpt beskatt- ning av makar utan barn. Effekten reduceras dock, om hustrun har förvärvsarbete och vid faktisk sambeskattning.

Den indirekta beskattningen Styrelsen föreslår, att generell befrielse från skattskyldighet till mervärdeskatt skall gälla för verksamheter med en årsomsättning av högst 3 000 kr. Därjämte föreslås ett grund- avdrag motsvarande skatten på en omsätt- ning av 1 000 kr.

Reformen; ikraftträdande Styrelsen ställer sig tveksam till de förslag beredningen framlagt liksom till de reserva- tionsvis framställda yrkandena i vad gäller

reformens ikraftträdande. Styrelsen anser, att hela frågan måste ytterligare övervägas varvid så långt möjligt bör undersökas hur de individuella verkningarna kan väntas bli.

I detta ärendes handläggning har deltagit generaldirektören, överdirektörerna Ytter- born och Wetterhall, särskilda ledamöterna

Hofvendahl, Isacson, Nordenstam och Pers- son samt eo byråchefen Ericson, föredragan- de. Stockholm den 2 november 1964.

G. R. Yttcrborn Filip L. Ericson

Statens jordbruksnämnd

(yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen)

—- — — Vid sin bedömning har nämnden, såvitt avser jordbruksregleringen, utgått från de riktlinjer för den statliga jordbrukspolitiken och det regleringssystem på området, som nu gäller. Helt allmänt måste emellertid kon— stateras, att vilka riktlinjer som än kommer att bestämmas för den fortsatta jordbruks- politiken, denna — vid ett genomförande av ett skattesystem av nu föreslagen art — icke kan slutligt utformas utan en nära anpass- ning till det nya skattesystemet. En sådan anpassning kan bli aktuell vid alla jordbruks- ekonomiska undersökningar, kostnadsbedöm- ningar, inkomstjämförelser o. dyl. Skatteom- läggningens verkningar måste uppenbarligen även beaktas i den aktiva prispolitiken.

Den av beredningen föreslagna mervärde- skatten (kapitel 28) är sålunda tänkt att utgå efter en avsevärt högre procentsats än den nuvarande allmänna varuskatten. En höjd indirekt skatt måste i och för sig utgöra en press uppåt på priserna för de beskattade varorna. Det är då ur jordbruksregleringens synpunkt angeläget, att en av skattehöjningen föranledd prishöjning på livsmedlen skall — såsom även har förutsatts i förslaget — på ef- terfrågesidan kunna balanseras genom ett motsvarande köpkraftstillskott till följd av sänkning av den direkta skatten, höjning av barnbidragen m. m. Prishöjningen är eljest, åtminstone för mera priskänsliga livsmedel, uppenbarligen ägnad att leda till en konsum- tionsminskning eller till en övergång från dyrare till billigare livsmedel. I samma mån en sådan effekt träffar varor, på vilka Sve- rige har produktionsöverskott, ökas svårig- heterna att förverkliga syftet med de statliga prisregleringarna på jordbrukets och fiskets områden och accentueras angelägenheten av att en balans ernås på de ifrågavarande om- rådena mellan produktion och konsumtion inom landet.

Å andra sidan är att märka, att en kost-

nadsminskning sker genom borttagandet av den nuvarande allmänna varuskatten och — för jordbrukets del — av energiskatten. All- männa varuskatten drabbar visserligen endast en mindre del av jordbrukets förnödenheter och tjänster rn. m. Enligt en inom jordbruks- nämnden verkställd beräkning kan dock ett borttagande av de nämnda skatterna med- föra en sänkning av jordbrukets kostnadspris- index med drygt 2 enheter. Nämnda index är ett av de moment som påverkar utlösning av en spärregel för justering av införselav- gifterna på jordbrukets område (den nuva- rande s.k. 3-procentregeln).

(Anmärkas bör, att själva mervärdeskat- tens eventuella effekt på de indexserier som ingår i jordbruksregleringens spärregler där- emot bör borträknas, i den mån mervärde- skatten icke medför någon slutlig inverkan på jordbrukets inkomster och kostnader.)

Med anledning av beredningens förslag om gräns för redovisningsskyldighet till mervär- deskatt vid en årsomsättning av 8 000 kronor och gräns för avtrappning av skattskyldighet vid en årsomsättning av 24 000 kronor får jordbruksnämnden hänvisa till en av statis- tiska centralbyrån verkställd undersökning av jordbrukarnas taxerade inkomster och utgif- ter för år 1962. Enligt denna uppgår brutto- intäkterna (exkl. uttag från skogskonto men inkl. elström för privat bruk och delvis per- sonbil) i genomsnitt inom olika storleksgrup- per efter åkerareal till följande värden (kr.).

Det vill av denna sammanställning synas som om även de minsta av de egentliga jord- bruken i stor utsträckning kommer över en intäktsgräns av 8000 kronor. (Enligt 1961 års jordbruksräkning fanns ca 233 000 jord- bruk med areal över 2 hektar åker.) Särskilt inom den lägsta gruppen måste dock givetvis alltjämt finnas ett avsevärt antal jordbrukare (under genomsnittsintäkten) vilka ej uppnår 80.00 kronors årsomsättning. Den särställ-

Starleksgrupper efter åkerareal, hektar

Bruttointäkter (enligt ovan) 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 01365 SfEmt" rga Götalands södra slätt- bygder .............. 15 570 28 510 49 510 84 534 102 619 176 766 502 077 71877 Götalands mellanbygder 12 428 22 775 45 334 58 650 85 671 150 910 461 270 50 432 Götalands norra slätt- bygder .............. 8 168 16268 29 051 43 985 59 591 111 079 234 405 37 131 Svealands slättbygder. . . 8 063 14 000 24 176 35 908 50 597 87 831 236 400 39 623 Götalands skogs- 0. dal- bygder .............. 11 528 21715 34 941 46 859 75 368 114 325 311 749 25 085 Svealands skogs- o. dal- bygder .............. 9 615 15 240 24 961 38 747 54 968 88 454 264 756 20 085 Nedre Norrland- ...... 8 295 16 605 27 524 43 449 62 132 . . . . 14 883 Övre Norrland ......... 9 735 14 492 23 408 51 316 . . . . . . 14 737 Hela riket 10 121 | 18 595 32 834 49 577 68 976 115 578 312 506 29 735

ning, som dessa kommer att befinna sig i ur skattesynpunkt, torde få beaktas vid den när- mare utformningen av prispolitiken på jord- brukets område.

Punkttkatterna (kapitel 30). I vad avser dessa är jordbruksnämnden berörd främst av förslaget om slopande av den särskilda va- ruskatten på socker och sirap, choklad- och konfektyrvaror m.m. Med hänsyn till ovan berörda synpunkter i fråga om prisbildningen tillstyrker nämnden att den särskilda varu- skatten slopas för de angivna varorna. Emel— lertid ingår uppbörden av den av beredning- en omnämnda speciella utjämningsskatten på choklad- och konfektyrvaror samt wafers och biscuits i praktiken som en integrerande del av uppbörden av den särskilda varuskatten, vilken uppbörd omhänderhaves av kontroll- styrelsen. Utjämningsskatten utgör led i den råvaruprisutjämning till vissa livsmedelsin- dustrier (bl. a. tillverkare av de här nämnda produkterna), som föranletts av Sveriges an- slutning till EFTA-konventionen. Skatten har sålunda tillkommit bl. a. i syfte att täcka kostnaderna för prisutjämningen. Vid ett slo- pande av den särskilda varuskatten får ett separat uppbördsförfarande vidmakthållas enbart för utjämningsskatten. Jordbruks- nämnden vill likväl, åtminstone på detta sta- dium, förorda att utjämningsskatten bibe- hålles. Bland de olika system, som kan tänkas för genomförande av den i detta samman- hang nödvändiga prisutjämningen, har nämn- den för närvarande icke funnit sig kunna fö- reslå något lämpligare system än att erfor-

derliga prisutjämningsbidrag kombineras med en utjämningsskatt. Nämnden vill dock erinra om att vissa diskussioner pågår angå- ende möjligheterna att inom EFTA anordna ett system med utjämningsavgifter vid han- deln med vissa livsmedelsindustriprodukter.

I fråga om skattebelastningen på innelig- gande lager har beredningen föreslagit, att avlyftning skall ske för choklad- och konfek- tyrvaror samt för andra lager av socker och sirap än sådan som utgör råvarulager hos tillverkare, serveringsrörelser etc. Jordbruks- nämnden vill för sin del föreslå, att den sär- skilda varuskatten avlyftes även för lager av socker och sirap hos skattepliktiga tillver- kare, som för sin tillverkning åtnjuter prisut- jämning enligt EFTA. Eljest skulle jord- bruksnämnden ställas inför vissa svårigheter vid administrerandet av prisutjämning till dessa tillverkare. Det skulle nämligen då bli nödvändigt att i övergångsskedet fastställa vid vilken tidpunkt varje särskilt råvaruparti inköpts.

Med anledning av beredningens förslag om höjning av den särskilda bensinskatten får jordbruksnämnden erinra om att denna skatt för jordbrukarnas del enligt vissa schablon- regler restitueras i vad avser bensinförbruk- ningen för traktorer och skördetröskor. Vid ett bibehållande av detta restitutionssystem och i den mån skattemedlen blir förbehållna vägväsendet måste alltså en uppräkning ske av de schablonbelopp efter vilka restitutioner- na skall utgå. Om bensinskatten höjes, får även en motsvarande höjning ske av kollektiv

gottgörelse som utgår till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt.

I anslutning till förslaget om slopande av skatten på lättöl och läskedrycker får nämn- den — utan eget ställningstagande — framhål- la att ett förbilligande av dessa varor och en samtidig fördyring (genom mervärdeskatten) av mjölken är ägnat att inverka på avsätt- ningsmöjligheterna för mjölken.

Detta ärende har, på gemensam föredrag- ning av byrådirektörerna Sylvan-johnson och Ekström, avgjorts av nämndens generaldi- rektör och samtliga ledamöter. Därvid har även byråcheferna Tolstoy och Lindman när- varit. Stockholm den 10 november 1964.

Robert Magnusson M. Sylvan-johnson Per Ekström

Kommerskollegium

Kollegium har uppmärksammat att de av beredningen framlagda förslagen närmast framstår som ett förhandlingsresultat, vilket innebär att de förordade lösningarna är så invävda i varandra att inga väsentliga av- steg torde kunna göras utan att grunden för hela förslaget undanryckes. Främst med hän- syn härtill begränsar sig kollegium till att be- röra några allmänna synpunkter samt den för näringslivet viktigaste frågan, nämligen mervärdesskatten och därmed sammanhäng- ande problem.

I betänkandet återfinns ett kapitel som behandlar beskattningens ändamål och prin- ciperna för dess fördelning. Kollegium vill understryka beredningens där gjorda utta- lande att en väsentlig synpunkt i avseende på ett skattesystem måste vara att det inrym- mer förutsättningar för att åstadkomma den variation i statsinkomstema som betingas av det statsfinansiella läget. Beredningen åsyf- tar ej av tillfälliga konjunktursvängningar betingade förändringar inom ramen för en stabiliseringspolitik utan de härav oberoende, långsiktigare förändringarna i det samlade skattetrycket. På ett nytt skattesystem bör det kravet ställas, att möjligheter skall fö- religga att smidigt utnyttja regelsystemet i angivna syfte utan att det därigenom upp- står allvarligare snedvridningar i det sam- lade skattctryckets relativa fördelning mel- lan skatteobjekten.

En liknande tankegång har tidigare ut- tryckts av stabiliseringsutredningen, som framhöll dels att den långsiktiga skatteni- vån ej får vara högre än att ytterligare höj— ningar politiskt kan accepteras om konjunk-

turen nödvändiggör en åtstramning och dels att skattesänkning måste kunna genomföras i en konjunktumedgång så att utrymmet för höjningar återställes.

Kollegium vill framhålla att osäkerhet rö— rande det framtida skatteuttagets omfattning försvårar den ekonomiska planeringen för såväl företag som enskilda, helst om det framstår som sannolikt att de befintliga skattekällorna är så hårt ianspråktagna att en höjning av skattenivån kan genomföras endast med hjälp av nya och okända skat- teformer. Det är angeläget att ett nytt skat- tesystem kan tillgodose det föreliggande skat- tebehovet icke blott år 1970 och de när- mast följande åren utan under avsevärd tid. Problemets räckvidd framgår av det förhål- landet att skattenivån — uttryckt som rela- tionen mellan skatter och obligatoriska av- gifter å ena sidan och bruttonationalproduk- ten å den andra — år 1963 uppgick till 33,7 procent.

Låt vara att det torde vara svårt att ange inom vilka gränser ett skattesystem kan va- rieras om man utgår från ett givet behov av skattemedel och beaktar olika skattetypers maximala avkastningsförmåga hade det varit önskvärt att ett försök i den riktningen hade gjorts. Samtidigt borde också de sam- hällsekonomiska följderna av den förordade omläggningen av skattesystemet ha analyse- rats. Det hade varit värdefullt om bered- ningen sökt mera ingående belysa verkning- arna på t. ex. inkomst- och kapitalbildning- en, det svenska näringslivets konkurrensför- måga och penningvärdeutvecklingen. Vikten härav framträder särskilt tydligt mot bak-

grunden av att skattenivån stigit under hela efterkrigstiden. Sålunda må erinras om att ovan angivna procenttal år 1948 var 22,5.

Beredningen föreslår att den indirekta be- skattningen i huvudsak får formen av en ge- nerell konsumtionsskatt av typen mervärdes- skatt.

Det har betecknats som en fördel att mer- värdesskatten är så konstruerad att den ej torde påverka vare sig konsumtionsval eller produktionsinriktning, d. v. 5. att den är såväl konsumtions- som konkurrensneutral. Självfallet är det ytterst svårt att upprätt- hålla ett neutralitetskrav på skattesystemet i dess helhet. Det är nämligen naturligt att använda skattebefrielser, skatterestitutioner och extraskatter som medel att åstadkom- ma lättnader eller belastningar i de fall det anses lämpligt och önskvärt att främja eller hämma visst slags produktion eller konsum- tion. Ju mer invecklat och svåröverskådligt skattesystemet blir, desto angelägnare är det emellertid att det göres klar åtskillnad mel- lan den generella indirekta beskattningen, som tjänar finans- och konjunkturpolitiska syften, och sådana skattebestämmelser som helt eller delvis förestavats av socialpolitiska skäl eller har ett konsumtions- eller produk- tionsdirigerande syfte. Att av socialpolitiska eller andra skäl baka in olika slags undan— tag i generella konsumtionsskatter är ägnat att försvåra skattereglernas tillämpning och kontrollen av deras efterlevnad. Det torde också vara svårare att genomföra av ut- vecklingen betingade ändringar i olika stöd- jande eller hämmande åtgärder om de info- gats som detaljer i ett större skattekomplex.

Kollegium anser att mervärdesskattens neutralitet i olika avseenden är betydelse- full. Undantagen från mervärdesskatten bör därför begränsas så mycket som möjligt.

Den svenska indirekta beskattningen in- nehåller för närvarande vissa s. k. kumulativa element. Den allmänna varuskatten härrör till en del från produktiva investeringar och förbrukningsartiklar inom näringslivet, främst industrin. Energiskatt utgår även på närings- livets förbrukning av bränsle och elkraft. Dessa skatter övervältras — i varje fall på sikt —— på konsumenterna. Som beredningen framhåller innebär detta även med beaktan- de av olika modifikationer, en i förhållande till den nominella skattesatsen icke obetyd- lig merbeskattning av den egentliga kon- sumtionen, eftersom redan före varuskat- tens påförande vid försäljning till konsu- ment i priset ingått varuskatt och energiskatt.

Den indirekta skattens kumulativa ele-

ment påverkar det svenska näringslivets kon- kurrensläge gentemot utlandet. Såväl ex- port- som hemmamarknadsindustrins produk- ter belastas med en kostnad som höjer pri- set och/eller minskar marginalen. Konkur- rensen kan komma att ske på alltför ojäm- na villkor i den mån de utländska företa- gens belastning i detta hänseende är lägre eller helt saknas.

Det sistnämnda är fallet när kumulativa element ej finns i respektive lands indirekta beskattning eller elimineras genom ett sy- stem med skatterestitutioner och utjämnings- avgifter.

Mycket tyder på att systemet att hålla det inhemska näringslivet skadeslöst för verk- ningarna av den egna indirekta beskattning- ens kumulativa element tenderar att breda ut sig till allt flera länder. Delvis kan det vara fråga om en kedjereaktion; varje för- ändring i denna riktning i något visst land förstärker behovet av sådana åtgärder i de länder där de ännu icke vidtagits. Dessutom växer behovet av kompenserande åtgärder, om den indirekta beskattningen ökar.

För att bevara det egna näringslivets in- ternationella konkurrensförmåga kan åtgär- der erfordras vilka eliminerar de ofördel- aktiga verkningarna av det kumulativa in- slaget i den indirekta beskattningen.

Vid den nuvarande utformningen av den svenska indirekta beskattningen kan endast ett system med skatterestriktioner och ut- jämningsavgifter ge näringslivet kompensa- tion för den indirekta beskattningens kumu- lativa element. Skulle ett sådant system övervägas, måste det få formen av varuvis gällande specifika restitutioner och avgif- ter. Att fastställa dessa restitutioner och avgifter är en invecklad och maktpåliggan- de uppgift för det eller de organ som skall handha den. Besluten kan ha betydande finansiell räckvidd såväl statsfinansiellt som för berörda företag. Erfarenheterna visar att införandet av ett sådant system kan för- anleda handelspolitiska förvecklingar.

Det kumulativa elementet kan också eli- mineras genom en omläggning av den in- direkta beskattningen, som innebär att vam- skatt ej utgår på produktiva investeringar och näringslivets förbrukningsartiklar och att näringslivets förbrukning av bränsle och elkraft undantages från energiskatt. För att den totala indirekta beskattningen skall bli oförändrad måste det nominella uttaget på det återstående skatteunderlaget bli så myc- ket större.

Mervärdesskatten har den obestridliga för-

delen att den är så konstruerad att den sak- nar kumulativa element. De avräknings- och restitutionsförfaranden som i sådant syfte ingår i systemet innebär bl. a. att restitu- tion av omsättningsskatt kan äga rum till exportföretag på ett ur internationella syn- punkter oantastligt sätt.

Enligt beredningens förslag skall uppbörd av mervärdesskatt icke ske i samband med import som verkställes av den som blivit registrerad såsom skattskyldig för allmän omsättningsskatt. Beredningen är visserligen medveten om att detta förslag innebär ett avsteg från principerna för en mervärdesbe- skattning, men den anser att detta avsteg rättfärdigas av de praktiska fördelarna; be- redningen har velat begränsa tullverkets ar- bete med skatteuppbörden. Av mervärdes- skattemetoden följer att ett sådant undan- tag ej leder till skattebortfall; den skatt- skyldige saknar möjlighet att göra ett skat- teavdrag som han eljest fått göra. Sveriges industriförbund, Stockholms handelskamma- re, Svenska bankföreningen och Svenska för- säkringsbolags riksförbund anför i gemen- samt yttrande att de funnit detta förslag kunna godtagas. Det betonas dock att verk- ningarna kan bli negativa för vissa svenska företags konkurrensförmåga och att ej minst redan förut känsliga branscher kan komma att drabbas av påfrestningar. Nämnda re- missinstanser anser att förslaget kan god- tagas endast under den uttryckliga förut- sättningen, att verkningarna följs med störs- ta uppmärksamhet och att en annan lös- ning tillgrips, om svenska företags konkur- rensläge allvarligt försämras.

Kollegium vill icke bestrida att genom- förandet av detta förslag kan medföra olä- genheter för det svenska näringslivet. I många fall torde det emellertid vara möjligt för köparen av en svensk vara att träffa sådant avtal med säljaren att han ifråga om den del av köpeskillingen som motsvarar mervärdesskatten kommer i samma läge som om han köpt varan av en utländsk säljare. Innebörden av ett sådant avtal skulle i så fall vara t. ex. att skattedelen av köpeskil- lingen betalas först då köpare och säljare författningsenligt skall reglera sina skatte- mellanhavanden med uppbördsmyndigheter— na. Är köparen ett företag i uppbyggnads- skede, torde dock saken ofta ställa sig an- norlunda, eftersom det i sådant fall vanligen torde dröja så länge för köparen av en svensk produkt att återfå erlagd mervärdes- skatt att han finner det förmånligare att

inköpa produkten »skattefritt» från utlandet. Väljer han den svenska produkten, kommer han att åsamka sig ränteförluster, såvida han icke kan utverka sig kredit hos säljaren för skattedelen av köpeskillingen, då det i stället blir denne som gör viss ränteför- lust.

Såsom av det anförda torde framgå talar övervägande skäl för den av beredningen förordade lösningen. Härtill kommer att det av psykologiska skäl synes vara till fördel att en övergång till mervärdesskatt ej i nå- got avseende medför ökade pålagor vid grän- sen för den kommersiella importen.

Av olika skäl bör mervärdesskattesystemet — såsom beredningen föreslår — innefatta fullgoda möjligheter till restitution av ingå- ende skattebelastning som icke avlyftes ge- nom avdrag från utgående skatt. Detta är en förutsättning för fullständig konkurrens- neutralitet. Av allt att döma avses samma restitutionsrätt tillkomma ett företag un- der uppbyggnad som ett i gång varande. I motsatt fall skulle ett allvarligt etablerings- hinder föreligga. För undanröjande av tvek- samhet beträffande rätt till restitution för ett företag under uppbyggnad bör detta klart anges i författningstcxten.

Mervärdesskatten torde medföra ogynn- samma verkningar på turismens område. Svenska och utländska medborgares resor och vistelser inom landet kommer att drab- bas av mervärdesskatten medan däremot svenska medborgares resor och vistelse i ut- landet icke belastas av svensk skatt. I detta fall är mervärdesskatten alltså varken kon- sumtions- eller konkurrensneutral. Den för- längda semestern medför att medborgarna i gemen har möjlighet att vistas i utlandet längre tid av året än tidigare. Följaktligen kan en större del av konsumtionen förläg- gas till orter där den icke blir föremål för svensk konsumtionsbeskattning. Detta förhål- lande får särskild betydelse om det skulle finnas en benägenhet att i viss mån koncen- trera konsumtionsutgifterna till semester- perioden. Ytterligare komplikationer kan uppstå om möjligheter föreligger att under vistelser utomlands skattefritt inköpa varor avsedda att utnyttjas under längre perioder, t. ex. kläder och husgeråd.

På byggnadsområdet föreslås mervärdes- skatten skola utgå på ett beskattningsvärde som utgör 60 procent av vederlaget mot på andra områden det fulla vederlaget. En vik- tig anledning synes vara att mervärdesskat- ten i annat fall — på grund av den nuvaran-

de allmänna varuskattens konstruktion — skulle medföra större prishöjning på detta än på andra områden.

En konsekvent tillämpning av mervär- desskatteprincipen på byggnadsområdet skul- le innebära att beskattningsvärdet bestäm- des enligt samma regler som på andra om- råden, samt att uthyrning av lokaler och lägenheter i hyresfastigheter vore skatteplik- tig tjänsteprestation, d. v. 5. att fastighets- ägare betraktades som skattskyldig. Detta skulle betyda, dels att bostadskonsumtionen beskattades i samma utsträckning som an- nan konsumtion, dels att det förelåge lik- ställighet i beskattningshänseende mellan skattskyldiga som idkade rörelse i egna lo- kaler och de som nyttjade förhyrda. Anskaff- ning av egnahem finge betraktas som kon— sumtion medan en jordbrukares eller annan rörelseidkares utnyttjande av till verksam- heten hörande bostadslägenhet kunde be- handlas som uttag ur rörelse. En utformning av beskattningen på byggnadsområdet enligt det här antydda sättet skulle enligt kollegii mening bäst motsvara önskemålen om kon- sumtions- och konkurrensneutralitet. För den av beredningen förordade lösningen talar dock — förutom önskemålet att begränsa ef- fekten på hyresnivån till följd av den indi- rekta skattens omläggning — bl. a. att an- talet skattskyldiga kan begränsas högst vä- sentligt.

Beredningen föreslår att den allmänna energiskatten, den särskilda varuskatten, skat— ten på lättöl och läskedrycker, försäljnings-

skatten och pälsvaruskatten avskaffas i sam- band med införande av allmän omsättnings- skatt. Kollegium har ingen erinran häremot, men vill föreslå att jämväl punktbeskatt— ningen på teknisk sprit avvecklas i detta sammanhang. Kollegium har tidigare — i underdånig skrivelse den 11 oktober 1963 — ifrågasatt om icke ett slopande av skatten på teknisk sprit och de däremot svarande specifika tilläggstullarna vore lämpligaste ut— vägen att komma till rätta med vissa av kontrollstyrelsen påtalade missförhållanden.

I samband med avvecklingen av skatten på lättöl och läskedrycker samt varuskatten på socker bör tullarna på lättöl och läske- drycker samt vissa varor inehållande socker sänkas med motsvarande belopp. I bevill- ningsutskottets betänkande (B 1: 1958) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny tulltaxa uttalades (s. 272), att utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t i hän- delse av ändringar i ifrågavarande beskatt- ning överväger i vad mån dessa bör föranleda ändringar i tullsatserna för de skattebelagda varorna.

I detta ärendes handläggning ha — förutom generaldirektören Malmfors och byrådirek- tören Leissner, föredragande —- kommerserå- den Lindstedt och Lindqvist samt t. f. kom- merserådet Croneborg deltagit. Stockholm den 23 december 1964.

Nils Malmfors Carl Leisrner /Laila Larson

Arbetsmarknadsstyrelsen

I direktiven till skattesystemutredningen framhålles, att vårt nuvarande skattesystem i stora delar har tillkommit i ett helt annat samhälle än det i vilket vi lever i dag. Den efter hand starkt förändrade samhällsbilden anges vara en grundläggande faktor att be- akta. Därvid åsyftas inkomstutvecklingen för medborgarna i gemen, de förändrade förut- sättningar som inrymmes i en med målmed- vetenhet förd politik med full sysselsättning som central målsättning samt ett utbyggt so- cialförsäkringssystem med uppgift att trygga läget för dem som av olika skäl är i en för- sämrad försörjningssituation.

Ifråga om den direkta beskattningen har

beredningen enligt direktiven bl. a. haft att beakta det förhållandet, att en jämförelsevis hög skatt drabbar extrainkomster och in- komstökningar (marginalskatteproblemet) , samt vidare sambeskattningen och behovet av en ändrad avvägning av den direkta skatten mellan familjer och ensamstående. Till led- ning för övervägandena har i direktiven all- mänt uttalats, att vid skattebördans awäg- ning skatteförmågeprincipen liksom hittills bör vara avgörande. I anslutning härtill har i direktiven även framhållits, att det på längre sikt betydelsefullaste reformkravet på den direkta beskattningens område är att minska skatten på mindre löneinkomster och

i samband därmed förenkla skatteuppbörden. Möjligheterna att införa en definitiv käll- skatt för löntagare bör enligt direktiven all- varligt prövas.

Arbetsmarknadsstyrelsen har sökt bedöma de framlagda förslagen från de sålunda an- givna utgångspunkterna och därvid begränsa sitt yttrande till vissa områden, där arbets- marknadsaspekterna kan anses ha väsentlig betydelse.

Avdelning IV Den direkta beskattningens utformning

Behovet av skattesystemets anpassning till samhällsutvecklingen har i beredningens för- slag särskilt framträtt i fråga om den direkta beskattningen. Meningar har där brutits och olika bedömningar angående behovet av långtgående reformer framförts. Särskilt på familjebeskattningens område har samhälls- utvecklingen och bl. a. arbetsmarknadsaspek- terna åberopats som grund för olika förslag. De antaganden som kan göras om utveck- lingen på den svenska arbetsmarknaden, ger allmänt sett en bild av väsentliga förändring- ar. Svensk arbetsmarknadspolitik synes i allt större utsträckning få skapa och utnyttja me- del som inte bara är arbetslöshetsbekämpan- de. Den torde särskilt få inriktas på mål- medvetna åtgärder för att utvidga möjlighe- terna till förvärvsarbete för olika befolk- ningsgrupper. Det kommer att gälla att få arbetskraft utbildad för bristyrken och att framskaffa arbetskraft till bristområden. Åt- gärderna kan i första hand beräknas komma att avse handikappade, gifta kvinnor och äldre personer.

Säkrare hållpunkter för bedömningen av den framtida efterfrågan på arbetskraft kan förväntas från finansdepartementcts långtids- utredning. På tillgångssidan har från styrel- sens prognosinstitut, som den 1/7 1964 över-

flyttades till statistiska centralbyrån, vissa preliminära resultat redovisats. Underhget för denna arbetskraftsprognos är den befolk- ningsprognos som centralbyrån publicerade 1963. Prognosen belyser befolkningsutteck- lingen fram till 1980. I arbetskraftsbfräk- ningarna har hänsyn tagits endast till befolk- ningsgrupperna i åldern 15—69 år. En upp- delning har gjorts på kön och vissa ålders- grupper. Kvinnorna har uppdelats på (ivil- stånd.

Hur stor del av en bestämd kategori, som vid olika tidpunkter står till arbetsmarkna- dens förfogandc, varierar med ålder, kön och civilstånd. För de yngre åldersgrupperna har sålunda den planerade eller prognostisetade utvecklingen av skolväsendet bidragit till sjunkande arbetskraftstal. För männen har för de medelålders grupperna räknats :ned oförändrade arbetskraftstal, medan för de högsta åldrarna, 66 år och högre, räknats med sjunkande tal, beroende på ATP och den allmänna höjningen av levnadsstandar- den. För de gifta kvinnorna förutsättes möj- ligheter till förvärvsarbete i långt större ut- sträckning än f.n. Sålunda antages att t.ex. 70 procent av de gifta kvinnorna i åldern 40—49 år vid prognosperiodens slut har för- värvsarbete mot f.n. något över 50 procent. Även övriga åldersgrupper gifta kvinnor för- utsättes öka sin yrkesverksamhetsgrad.

De relativa arbetskraftstalen för kvinnorna betraktas i prognosen som maximala. Huru- vida de uppnås blir enligt prognosen beroen- de av bl. a. samhällets attityder till förvärvs- arbete bland gifta kvinnor och olika åtgärder som samhället kan förutsättas vidtaga för att underlätta och uppmuntra kvinnorna till för- värvsarbete.

Det torde numera stå klart, att de svenska arbetskraftstillgångarna totalt sett efter 1965 kommer att stagnera. Viss ökning rent antals- mässigt förväntas under perioden fram till

Resultatet av beräkningarna sammanfattas i följande tabell Tillgång på arbetskraft (tusental)

Kvinnor År Män Totalt gifta ej gifta samtliga 1960 ............... 2 288,7 655,1 587,2 1 242,3 3 531,0 1965 ............... 2 334,3 826,1 585,4- 1 41 1,5 3 745,8 1970 ............... 2 324,5 934,2 506,2 1 440,4- 3 764,9 1975 ............... 2 306,5 1 025,0 438,0 1 463,0 3 769,5 1980 ............... 2 300,0 1 088,5 402,2 1 490,7 3 790,7

1980 hos de gifta kvinnorna, medan antalet män och ej gifta kvinnor minskar. Skulle den i befolkningsprognosen antagna netto- immigrationen utebli och den ökade yrkes- verksamhetsgraden bland de gifta kvinnorna inte komma till stånd, får man räkna med minskade arbetskraftsresurser i framtiden.

Ifråga om det aktuella läget hänvisar sty— relsen till bifogade promemoria, upprättad inom styrelsens lokaliserings- och utrednings- byrå (bilaga 1), där vissa data beträffande den icke förvärvsverksamma befolkningen re- dovisas.

Det framtida behovet av samhällsåtgärder inom arbetsmarknads- och utbildningsområ— dena måste ses mot den bakgrund som ovan skisserats. De stora investeringar i utbildning som ägt rum och kommer att äga rum under prognosperioden bör — väl utnyttjade — ut- göra medel att kompensera den rent nume- rära stagnationen av arbetskraftstillgångarna. På arbetsmarknaden bör effektivt utnyttjan- de av utbildningsinvesteringarna och fortsatt utbyggnad av samhällets arbetsmarknadspo- litiska medel kunna skapa resurser att möta även en ekonomiskt expansiv utveckling. Där- vid bör särskilt beaktas att effektiva arbets- marknadspolitiska medel kan bidraga till en snabbare och mer produktiv omfördelning av arbetskraften som en följd av snabbt gå- ende strukturförändringar i näringslivet, nå- got som är av största betydelse i belysning av de stagnerande arbetskraftstillgångarna.

Till den samhällsattityd gentemot förvärvs- arbete bland gifta kvinnor, som i ovan refe- rerade prognos framhållits som en av för- utsättningarna för att arbetskraftstalen skall kunna uppnås, hör onekligen skattesystemet. Samhällets attityd i det avseendet måste anta- gas vara positiv. I särskilt yttrande angående utformningen av familjebeskattningen har också reservanter i beredningen framhållit an- gelägenheten av att skattesystemet anpassas till strukturförändringarna på vår arbets- marknad, bland vars främsta kännetecken är kvinnornas snabba framträngande inom yr- keslivet.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under det senaste årtiondet har skapat vissa håll- punkter för utformningen av arbetsmarknads— politiska åtgärder på detta område. År 1961 antog styrelsen att aktivitetsprogram för att underlätta anpassningen till arbetsmarknaden av den kvinnliga samt den medelålders och

äldre arbetskraften. I cirkulärmeddelande till länsarbetsnämndema i september 1964- ut- vecklas i åtta särskilda avsnitt synpunkter och anvisningar på detta område. Program- met bilägges detta yttrande (bilaga 2)1.

Styrelsen vill understryka, att program- punkterna förutsätter aktiv medverkan från samhällets sida på många områden. Utbild- ning på olika nivåer kan beräknas få en allt större betydelse. Samhällets investering i utbildning av kvinnor har visat sig vara av stor betydelse för att underlätta kvinnornas inträde i yrkeslivet och framför allt för deras återgång till förvärvsarbete, sedan de en tid ägnat sig åt hushåll och barnavård. Att god utbildning påtagligt stärker kvinnornas benä- genhet att ta förvärvsarbete framgår redan av uppgifter från 1960 års folkräkning. För- bättrade möjligheter till omskolning och fort- bildning har på senare år visat sig vara en god hjälp att intressera framför allt medel- ålders kvinnor för ett vidgat yrkesval. Sty- relsen beklagar dock djupt att utbildnings- bidraget för gifta kvinnor enligt Kungl. Maj : ts beslut väsentligt sänkts från den 1 juli i år, så att det endast svarar mot ungefär hälften av vad som tidigare utgått. Detta kan komma att väsentligt minska intresset för ut- bildning hos kvinnorna. En omprövning av beslutet anser styrelsen starkt motiverad.

I samband med försöken att främja gifta kvinnornas anpassning till arbetslivet kom- mer även allt större krav att ställas på sam- hällets serviceanordningar för hem och fa- milj. Särskilt måste kommunerna stimuleras till en utbyggnad av dag- och fritidshemmen samt den sociala hemhjälpen.

Statens och kommunernas investeringar på dessa områden kan därmed beräknas bli be- tydande. Likaså kommer de medel som öv- rigt måste skapas för arbetskraftens utnytt- jande att kräva betydande insatser av kost- nader och tjänster från det allmännas sida. Det bör då vara i samhällets intresse att skat— tepolitiken utformas med sådan hänsyn till arbetsmarknadens behov att beskattningsreg- lerna underlättar eller i varje fall icke direkt motverkar realiserandet av arbetsmarknads- politikens mål. Vad beredningen i detta hän- seende anfört beträffande nuvarande familje- beskattningssystem och föreslagna partiella förändringar av detta finner styrelsen icke övertygande. Den påtalade tröskeleffekten — en följd av grundavdragsreglerna och skatte-

1 Bilagan här utesluten. Bilagan återfinnes i AMS cirkulärmeddelande nr A 42/1964.

progressionen — är i dag en realitet för gifta kvinnor vid val av yrkesarbete och kan i framtiden antagas än mer motverka kvinnor- nas benägenhet att inträda i förvärvslivet. Dessa synpunkter gäller även den äldre ar- betskraft, som avses i styrelsens ovannämnda aktivitetsprogram.

Särskilt frågan om familjebeskattningen anser styrelsen emellertid vara av central betydelse för den direkta beskattningens in- verkan på arbetsmarknadens och samhälls- ekonomins utveckling. Styrelsen hemställer därför, att denna fråga blir föremål för ny och grundligare prövning, innan dess fram- tida utformning definitivt fastställes. I av- vaktan härpå synes de av beredningen före- slagna variationerna av nuvarande inkomst- skattesystem kunna tillämpas och prövas. Förslagen tillgodoser på betydande punkter i och för sig berättigade reformkrav. Det synes dock angeläget att de interimistiska lösning- arna på inkomstbeskattningens område icke försvårar framtida genomförande av mer långtgående reformer i fråga om den statliga inkomstskattens beräkning och uppbörd.

Med den begränsning av yttrandets om- fattning som inledningsvis angivits har sty- relsen icke ingått närmare på de olika detal- jerna i beredningens och reservanters förslag. I anslutning till frågan om familjebeskatt- ningen vill styrelsen dock framhålla, att av- dragsregler enligt de reservationsvis framför- da förslagen till grundavdrag och förvärvs- avdrag, som återges å betänkandet sid. 693— 695 (punkterna 1 och 2), synes vara ägnade att -— bättre än majoritetsförslaget — under- lätta genomförandet av den arbetsmarknads- politiska målsättningen.

Avdelning V Den indirekta beskattningen

Styrelsen finner ej anledning att närmare ingå på de företagsekonomiska och närings— politiska verkningarna av de framlagda för- slagen och begränsar sig till de synpunkter, som inom beredningen framhållits om möj— ligheterna att utnyttja föreslagna skatteregler för en konjunkturstabiliserande ekonomisk politik.

Beredningen har anvisat vissa tekniska möj- ligheter att använda en mervärdeskatt i kon- junkturpolitiskt syfte. Detta skulle kunna ske genom variationer i skattesatser och inskränk- ningar i rätten att avräkna sådan skatt som erlagts på företagets egna inköp för verksam- heten. Genom att t. ex. tillfälligt uppskjuta

avdragsrätten skulle man från samhällets sida kunna hålla inne belopp, motsvarande den skatt som erlagts till företagets leverantörer, och på det sättet åstadkomma en likvidi- tetsåtstramning. När de ifrågavarande av- dragen sedan finge verkställas, skulle på mot- satt sätt likviditeten i näringslivet öka.

I samband med överväganden rörande in- vesteringsfonder för konjunkturutjämning har vid olika tillfällen framhållits, att denna lag- stiftning är väl ägnad att stimulera till in- vesteringar i en nedåtgående konjunktur men ha mindre effekt, då det gäller att bromsa investeringsverksamheten under högkonjunk- tur. Mewärdeskattens användbarhet i nämn- da syfte är därför ett beaktansvärt uppslag. Dock kan invändas, att den helt generella åtstramning som skulle äga rum vid tillämp- ning av den metod beredningen anvisar, kan antagas medföra svåra problem för många företag med en redan i utgångsläget svag likviditet. Metoden med inskränkningar eller uppskov i fråga om avdragsrätten kan även befaras bli svår att tillämpa på företag i slu- tet av produktionskedjan, där den samlade skattebelastningen på produkten är störst och inskränkningar i avdragsrätten drabbar hår- dast.

Styrelsen vill i detta sammanhang hänvisa till erfarenheterna av de beträffande inves— teringsfonderna vid 1961 och 1962 års taxe- ringar gällande särskilda fondavsättningsbe- stämmelserna. Genom kungl. förordningen den 3/6 1960 (SFS nr 236) erbjöds de före- tag som vid 1961 års taxering kunde erhålla avdrag för avsättning till investeringsfond för rörelse vissa förmåner, om de redan under sommaren och hösten 1960 å investerings- konto i riksbanken inbetalade ett belopp mot- svarande hela den beräknade fondavsättning- en. För den extra inbetalningen i riksbanken erhöll företagen gottgörelse i form av ett extra avdrag vid taxeringen till statlig in- komstskatt år 1961. Liknande förmåner er- bjöds företagen vid 1962 års taxering. De be- lopp som översteg den obligatoriska insätt- ningen i riksbanken skulle återbetalas vid utgången av år 1961 resp. 1962. För att däm- pa företagens investeringar i det konjunktur- läge som kunde förväntas komma att råda under våren 1962 beslöts efter proposition (nr 193) till 1961 års höstriksdag vissa sär- skilda förmåner till företag, som ytterligare ett år lät binda de medel i riksbanken före- taget ägde utfå vid 1961 års slut (SFS 1961: 529).

Det synes enligt styrelsens mening vara

anledning att med beaktande även av erfa- renheten från dessa åtgärder närmare utreda den särskilda frågan om medel att bättre kontrollera investeringsverksamheten under högkonjunktur.

Slutligen vill styrelsen framhålla önskvärd- heten av överskådliga, koncentrerade och kla- ra författningar på beskattningsområdet. Sär- skilt beträffande den direkta beskattningen av fysiska personer framträder behovet av att det nya skattesystemet ges annan form än de- taljändringar i den sedan 1928 många gånger påbyggda och ändrade kommunalskattela- gen med anvisningar.

Promemoria med data beträffande den icke förvärvsverk- samma befolkningen Förutsättningarna för en ökad förvärvsverk- samhet bland vissa kategorier av befolkning- en, i främsta rummet kvinnorna, belyses i nå- gon mån av materialet i följande tabeller 1—4, som sammanställts från arbetskraftsun- dersökningen i augusti 1964. Materialet av- ser den i veckan den 9—15 augusti ej för— värvsverksamma befolkningen i åldern 14 år och däröver.

I tabell 1 redovisas den ej förvärvsverk- samma befolkningen med fördelning på kön, civilstånd för kvinnor, och olika riksområden. Beträffande de senare hänföres till »skogslä- nen» Norrlandslänen jämte Kopparbergs och Värmlands län, och i storstadsområdena in- går Stockholms stad och län, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län.

De i tabell 2 redovisade procenttalen an- ger andelen av vederbörande befolknings-

I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknad Olsson, ge- neraldirektör och chef, överdirektören och souschefen Montell, ledamöterna Adamsson, Jönsson, Ekendahl, Matts Larsson och Alm- quist samt ersättarna Olofgörs och Nordgren. Därjämte har närvarit överingenjören Lid- gren, byråcheferna Skogh, Neymark, Wen- nerberg, Bergh och Erici samt chefen för försvarssektionen, major Torfgård. Ärendet har föredragits av byrådirektören Harland. Stockholm den 13 november 1964.

Bertil Olsson E. Harland

Bilaga I till AMS' remissyttrande.

grupp som är att betrakta som ej förvärvs- verksam (tillhör ej arbetskraften). Tabellen visar att de ej förvärvsverksamma utgjorde en väsentligt större andel bland såväl gifta som ej gifta kvinnor än bland männen. Det föreligger också en skillnad i detta hänseen- de mellan olika områden, vilken givetvis är betingad av tillgången på arbetstillfällen men även kan bero på sådana faktorer som ålders- fördelning m.m.

Tabell 3 redovisar, med fördelning på ål- dersklasser, bl.a. antalet icke förvärvsverk- samma kvinnor med resp. utan hemmavaran- de barn under skolåldern. Flertalet kvinnor med barn under skolåldern återfinnes som väntat i åldersgrupperna upp till 34 år. I ål- dern 14—24 år är givetvis en stor del av be- folkningen engagerad i studier och yrkesut- bildning och ingår av denna anledning inte i arbetskraften. En betydande arbetskraftsre- surs synes däremot alltjämt finnas att tillgå bland kvinnorna i åldrar över 35 år.

I tabell 4, slutligen, anges med fördelning

Tabell I. Befolkning ej i arbetskraften i augusti 1964 fördelad på riksområden. rooo-tal* )

Riksområde Män

Kvmnor Båda

Gifta Ej gifta Summa könen

Skogslänen ......................... 158 254- 154 408 566 Storstadsområden ................... 200 339 224 553 763 Övriga syd- och mellansverige ..... 254 468 260 728 982

Hela riket 612 1 062 637 1 699 2 311

på åldersgrupper huruvida vederbörandes gifta kvinnorna har som synes till helt över- huvudsakliga verksamhet under mätveckan vägande del uppgivits arbete i det egna i.us- var arbete i eget hushåll eller inte. För de hållet.

Tabell 2. Andelen av befolkningen utanför arbetskraften riksområdesvis för olika kate- gorier efter kön och civilstånd enligt arbetskraftsundersökningen i augusti 1964.

Procenttal

Kvinnor . Riksområde Män åada Gifta | Ej gifta [ Summa. "en Skogslänen ......................... 22,4 60,8 55,5 58,7 40,4 S_torstadsområden ................... 19,3 55,6 46,1 51,4 35,8 Ovriga syd- och mellansverige ..... 19,4 58,7 49,9 55,3 37,4 Hela riket 20,1 58,2 49,7 54,7 37,5

* På grund av avrundning stämmer inte alla summeringar med angivna summor.

Tabell 3. B.:gfolkning ej i arbetskraften i augusti 1964 efter ålder — kvinnorna förde- lade efter förekomst av hemmavarande barn under 7 år. 1000—tal* )

Kvinnor med Kvinnor utan hemmavaran- hemmavaran- .. de barn de barn Summa Båda Ålder Man under 7 år under 7 är kvinnor könen

Gifta Ej gifta Gifta Ej gifta 14—24 år ....................... 191 53 9 10 185 257 448 25—34 » ....................... 21 170 5 36 10 221 242 35—44 » ....................... 21 85 4 128 13 229 250 45—54 » ....................... 21 8 —— 189 22 219 239 55—66 » ....................... 77 — — 246 99 345 422 67 år och däröver ................ 282 — —— 137 291 428 710 14 år och däröver ................ 612 317 18 745 619 1 699 2 311

Tabell 4. Befolkning ej i arbetskraften i augusti 1964 efter ålder och med uppdelning på arbetande i eget hushåll och övriga. 1000-tal* )

Övriga (studerande, Arbetande i eget värnpliktiga, pensio- hushåll närer, arbetsoför- Ålder mogna mfl) Samtliga Gifta Ej gifta Gifta . . Män kvin— kvin- Män kvin- kEJ. gm vmnor nor nor nor 14—24 år ....................... 1 62 26 190 1 168 448 25—54 » ....................... 3 588 34 59 28 19 732 55—66 » ....................... 4 229 65 74 17 34 422 67 år och däröver ................ 26 105 159 256 32 132 710 14 år och däröver ................ 33 983 284 579 78 353 2 311

* På grund av avrundning stämmer inte alla summeringar med angivna summor.

Bostadsstyrelsen

(yttrandet begränsat till mervärdeskattens tillämpning inom byggnadsområdet)

Beredningens utgångspunkt vid utformning- en av reglerna för mervärdeskatten inom byggnadsområdet har bl.a. varit att skatte— belastningen enligt denna skatt jämfört med den enligt allmänna varuskatten inte bör öka i vidare mån än vad som följer av en högre skattesats. Med hänsyn härtill har en särskild reduceringsregel föreslagits. Utan denna skulle bl. a. bostadskonsumtionen ha träffats av en skärpt beskattning, vilket en- ligt beredningen ytterligare skulle vidga redan nu rådande betydande skillnader i boendekostnaderna.

Ett genomförande av beredningens förslag skulle innebära en stegring av byggnads- kostnadema med ca 4 procent. Bostadshy- roma kan härigenom beräknas öka med ca 2,5 procent. Med inräknande av mervärde- skattens effekt på driftkostnadema kan den totala hyreshöjningen uppskattas till ca 3 procent. Då driftkostnaderna till följd av mervärdeskatten kommer att stiga även i redan befintliga hus, kommer den av mer- värdeskatten betingade skillnaden mellan bostadskostnaderna i dessa hus och i de efter skattens införande byggda husen att uppgå till i runt tal 2,5 procent.

Denna effekt av mervärdeskattens infö- rande — och av senare ändringar i skatte- satsen —— innebär sålunda ett bidrag till uppkomsten av sådana skillnader mellan bostadskostnaderna i olika årgångar av hus som icke är betingade av skillnader i lä- genheternas standard och bostadsvärde.

Vid utformningen av den statliga bostads- politiken har man bl.a. tagit sikte på att utjämna eller eliminera sådana skillnader. Bostadsstyrelsen vill här erinra om att i di- rektiven för den nu arbetande bostadspoli- tiska kommittén anföres att kommittén bör undersöka om man kan konstruera ett så- dant system för bostadskrediterna som i sig bl. a. innebär att variationer i produktions- kostnadema inte tillåtes ge upphov till så- dana ojämnheter i hyresnivån som saknar motsvarighet i skillnader beträffande lägen- heternas bostadsvärde. Även i direktiven till hyreslagstiftningssakkunniga beröres denna fråga. De sakkunniga skall sålunda under- söka vilka ändrade regler som kan komma i fråga i den mån det visar sig att gällande hyreslagstiftning motverkar en erforderlig anpassning av hyrorna till lägenheternas bruksvärde.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Sännås, ledamö- terna överingenjören Bernhard, fru Lewén- Eliasson, herrar Hansson och Strandberg ävensom byråchefen Gustavsson och t. f. by- råcheferna Sigurdson och Robach samt by- rådirektören Elison, föredragande. Stock- holm den 29 oktober 1964.

Bertil Sännås Magnus Elisan

Överståthållarämbetet

Allmänna synpunkter

Allmänna skatteberedningen har enligt er- hållna direktiv haft uppdraget att verkställa en omprövning av skattesystemet i dess hel- het. Det har i direktiven betonats, att det

icke tillkom beredningen att föreslå någon ändring i fråga om beskattningens storlek i och för sig, och beredningens uppgift i första hand har därför varit att söka finna en rättvis och rationell fördelning av den nuvarande samlade skattebördan.

Som underlag för sina förslag till om- fördelning av skattebördan har beredningen verkställt beräkningar av den individuella totala skatten i olika inkomstklasser för olika grupper av medborgare. Beräkningar- na avse dels totala skatten enligt 1964- års skatteregler och dels skattetrycket på indi- viderna om fördelning sker enligt bered- ningens förslag. Dessa för bedömningen av beredningens förslag så väsentliga beräk- ningar synes vara grundade på till viss del mycket osäkra faktorer. Speciellt frågan om hur de indirekta skatterna drabbar indivi- duellt är svårlöst ocli beräkningarna bygger i detta hänseende —— enligt beredningens egen uppgift —— på delvis ovissa övervält- ringsantaganden och grova schabloner. Be- redningen betecknar dem som räkneexem- pel.

Det ligger i sakens natur, att det blir allt svårare att beräkna den individuella skatte- bördan inom olika inkomstgrupper ju större andel de indirekta skatterna får i skatte- systemet. Det finns måhända i ett system med större indirekt beskattning också en något vidgad möjlighet för individen att genom sina konsumtionsvanor påverka stor- leken av sin egen skattetribut. Enligt äm- betets mening är det icke tillfredsställande, att det icke gått att mera tillförlitligt be- döma verkningarna av de förslag till om- fördelning av skattebördan, som varit be- redningens uppgift i första hand. På grund av tveksamheten beträffande riktigheten av de grundläggande beräkningarna kan det också uppstå tvekan om beredningens över- väganden och förslag verkligen får den av beredningen avsedda effekten.

Överståthållarämbetet anser sig emellertid i det följande böra utgå från att beräk- ningarna av det individuella skattetrycket före och efter en reform få antagas giva ett riktigt uttryck för i vart fall tendensen i beredningens förslag.

Skattetryckets omfördelning mellan olika grupper av fysiska personer och den för- delning av skatteuttagen på direkt skatt, indirekt skatt och socialförsäkringsavgifter, som beredningen föreslagit får för alla grup- per till resultat en sänkning av den direkta skatten. Detta gäller även i de fall, där för viss grupp den totala skattebördan i reali- teten höjs genom beredningens förslag. Höj- ningen ligger då i de indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter, som har beräknats drabba de enskilda individerna inom sådan grupp. Det får betecknas som en fördel

med förslaget, att omfördelningen av skatte- bördorna verkställts utan att totala skatte- skärpningen inom vissa grupper kommer till synes på skattsedeln som en ökad di-ekt skatt. Väsentligt är dock att — såsom o:kså skett i betänkandet — det öppet redovsas, vilka grupper som genom förslaget får sin totala skattebörda ökad.

Man kan ifrågasätta lämpligheten av att behandla frågorna om skattebördornas för- delning mellan olika inkomstgrupper och skattens fördelning på direkt skatt, iridi- rekt skatt och avgifter utan att samtidigt behandla den svårlösta men betydelsefulla frågan om en definitiv källskatt för vissa inkomsttagare, en uppgift som ju också in- går i direktiven för beredningen. Skatte- skalornas utformning i avseende å progres- sionen är av väsentlig betydelse som för- beredelse för en övergång till definitiv käll- skatt, men det synes kunna ifrågasättas om utredningens förslag i detta hänseende i något mera påtagligt avseende kan anses jämna vägen härför. En annan omständighet som försvårar en övergång till definitiv källskatt och slopande av deklarationsplik- ten för vissa inkomsttagare är det nuvaran- de beroendet av inkomstdeklarationerna i och för uträkning av pensionsgrundande in- komst. Anknytningen och därmed beroen- det till deklarationerna har i beredningens förslag ytterligare accentuerats genom att icke endast de individuella beräkningarna av pensionsgrundande inkomst liksom hittills skall ske med ledning av deklarationsma- terialet, utan detta avses även skola ligga till grund för fördelningen av de kollektivt beräknade avgifterna från arbetsgivarna.

Överståthållarämbetet anser det beklag- ligt att beredningen sålunda tvingats för- skjuta behandlingen av sådana radikala re- former inom beskattningen, som man kun- nat vänta sig av direktiven och även av betänkandets titel, >>ett nytt skattesystem».

De åtgärder beredningen föreslår för genomförande av sina förslag rörande om- fördelningen av skattebördan innebär i kort- het en sänkning av de direkta skatterna, som uppväges av dels en höjd indirekt be- skattning, dels höjda socialförsäkringsavgif- ter. Allmänna varuskatten utvecklas därvid till en mervärdeskatt varjämte inbetalningen av socialavgifterna lägges i största utsträck- ning på arbetsgivarna. Följande allmänna synpunkter av bl. a. administrativ och kon-

trollteknisk art synes böra läggas på de olika komponenterna i skattesystemet.

Direkta skatter av den höjd, som vi för närvarande har, inbjuder till åtgärder i skatteundandragande syfte i form av skatte- flykt och skattefusk. En hög direkt beskatt- ning fordrar en dyrbar kontrollorganisation utan att likväl kontrollen kan bli på långt när fullständig.

Överståthållarämbetet har i tidigare re- missyttranden (SOU 1954:24 SOU 1957: 13) uttalat sig för en utvidgad indirekt be- skattning, dels därför att den direkta be- skattningen nått en sådan höjd att effekten av ytterligare höjning kan ifrågasättas, dels för att därigenom bereda väg för en defi- nitiv källskatt och begränsad deklarations- plikt. Ämbetets inställning är fortfarande densamma och överståthållarämbetet till- styrker därför en förskjutning från direkt till indirekt beskattning.

Överståthållarämbetet ansluter sig också till beredningens förslag att den nuvarande allmänna varuskatten utvecklas till en mer- värdeskatt och att skatteuttaget sättes vid sådan nivå, att även vissa av de nuvarande punktskatterna kan avvecklas. I sitt utlå- tande rörande det av 1952 års kommitté för indirekta skatter avgivna betänkandet an- gående den statliga indirekta beskattningen anförde ämbetet bl.a. följande ifråga om alternativa former för en generell varuskatt.

»Alternativet mervärdeskatt, d. v. 5. en skatt som uttages i varje led av varans gång från råvaruproducenten till konsumenten och som beräknas på det ökade värde varan i varje led erhåller, är emellertid enligt överståthållaräm- betets uppfattning en skatteform av obestrid- ligt värde .......... Nackdelarna med en mervärdeskatt är det stora antalet skattskyl- diga och den omfattande administrationsap- parat, som härav blir följden. För en lågpro- centig allmän indirekt skatt är därför mervär- deskatten icke lämplig. Administrationskost- naderna bli för höga i förhållande till skatte- uttaget. Därest behov emellertid skulle upp— komma att mera väsentligt öka statens skatte- intäkter genom indirekt beskattning och sålun- da en mycket hög skattesats måste tillämpas, kommer frågan i ett annat läge och alterna- tivet mervärdeskatt synes då böra givas före- träde».

Då beredningen nu föreslagit en generell omsättningsskatt med en väsentligt mycket högre uttagningsprocent än tidigare, anser överståthållarämbetet — i konsekvens med ovan citerade utlåtande — att en mervärde- skatt bör ersätta den nuvarande allmänna

varuskatten. För administrationen av en på så sätt utvidgad indirekt beskattning finns redan den organisation vid överståthållar- ämbetet och länsstyrelserna, som tillkom i samband med allmänna varuskattens infö- rande, och denna kan utbyggas med hänsyn till ansvällningen av arbetsuppgifterna.

Även när det gäller det föreslagna syste— met med avgifter för finansiering av folk- pensionering m.m. är organisationen här- för redan uppbyggd. Genom sammankopp- lingen med arbetsgivaravgifterna för all- männa tilläggspensioneringen och i sam- band därmed en förenkling av beräkningar- na för avgiftsuttaget, innebär beredningens förslag förbättrade kontrollmöjligheter jäm- fört med nuvarande förhållanden.

På ett skattesystem bör ställas kravet att skatte— och avgiftsuttaget skall kunna varie- ras med enkla åtgärder och utan att syste- met upprives. Rent tekniskt synes sådana variationer lätt kunna vidtagas både när det gäller den föreslagna indirekta skatten och då det gäller arbetsgivaravgifterna. Huru- vida utrymme finns för ett större samlat skatteuttag än beredningen räknat med för år 1970 skall emellertid icke bedömas från tekniska synpunkter utan är en fråga som är beroende av politiska överväganden. Rent allmänt kan likväl sägas, att därest en ök- ning av skatteuttaget skulle bli aktuell, tor- de möjligheterna att genomföra en dylik väsentligt underlättas om i ett skattesystem ingår sådana komponenter som arbetsgivar- avgifter och mervärdeskatt. Häri ligger gi- vetvis en fara helst som i ett sådant system den enskilde medborgaren svårligen kan överblicka den samlade skattebördans verk- liga omfattning.

Överståthållarämbetet anser sig böra i princip tillstyrka en sådan uppdelning av skattesystemet på direkt skatt, mervärde- skatt och avgifter som beredningen föresla- git och övergår nu till att behandla de olika komponenterna i systemet var för sig.

Sacialförsäkringens finansiering

Beredningens förslag innebär att vad man kallar socialförsäkringens grundförmåner — folkpensioneringen, sjukvårdsförsäkringen och den s.k. hemmafruförsäkringen — i fort- sättningen till ca 50 0/0 skall finansieras genom arbetsgivaravgifter för de anställda och med en i princip på likartat sätt be- räknad egenavgift för övriga inkomsttagare. För beräkning av arbetsgivaravgiften skulle

anknytning ske till de uppgifter som arbets- givarna redan nu ha att lämna för allmänna tilläggspensioneringen, varvid bl. a. även det nu avgiftsfria basbeloppet skulle ut- nyttjas för avgiftspåföring.

Överståthållarämbetet anser att ett av- giftssystem på sätt beredningen föreslagit är att föredraga framför övriga redovisade alternativ, nämligen hel skattefinansiering eller finansiering byggd helt på egenavgifter. Anknytningen till det underlag som ligger till grund för avgifterna till allmänna till- läggspensioneringen synes innebära en ratio- nell lösning av debiterings- och uppbörds- förfarandet. Genom att basbeloppet icke undantas från avgiftspåföring vinnes en be- tydelsefull förenkling i beräkningen och kontrollen av underlaget för avgifterna och med all sannolikhet även en effektivisering. Det är givetvis en fördel om reglerna för kollektiva arbetsgivaravgifter av detta slag kan göras så enkla som möjligt och med så få undantag och särbestämmelser som möjligt. Det är en fördel för såväl uppgifts- lämnaren som den myndighet som har att verkställa kontroll av lämnade uppgifter. På grund härav kan möjligen ifrågasättas om tillräckliga skäl föreligger att nu införa en nedre åldersgräns på 16 år, en gräns som icke tidigare funnits i avgiftssystemet för allmänna tilläggspensioneringen. Å andra sidan kan antagas att antalet arbetstagare under 16 år är så pass obetydligt att grän- sen kommer att få mycket liten praktisk betydelse. Gränsen blir på så sätt mer av principiell betydelse och torde måhända icke vålla särskilt stort extra besvär vid uppgifts- lämnandet.

I sammanhanget må erinras om önsk- värdheten av att frågan om arbetstagarbe- greppet uppmärksammas och till sin inne- börd närmare klarlägges.

Beredningen har icke gått in på yrkes- skadeförsäkringens roll i avgiftssystemet, då denna försäkringsform är föremål för sär— skild utredning. Överståthållarämbetet vill framhålla angelägenheten av att, därest en samordning med nu föreslagen arbetsgivar- avgift blir aktuell, densamma utformas på sådant sätt att uppgiftslämnandet och där- med också kontrollen icke onödigtvis kom- pliceras med olika beloppsgränser.

Fördelningen av totalsumman av infly- tande arbetsgivaruppgifter på vad som i och för tilläggspensionering bör tillföras allmän- na pensionsfonden och vad som bör tillföras statsverket såsom bidrag till folkpensione-

ringen och grundförmånerna inom sjukför- säkringen, synes i och för sig lämpligen kunna ske på av beredningen föreslaget sätt. Såsom ämbetet tidigare i detta yttrande framhållit kan dock denna anknytning till inkomstdeklarationema, som ju ligger till grund för beräkningen av pensionsgrundan- de inkomst, på sitt sätt ytterligare försvåra en framtida reform med sikte på en defini- tiv källskatt och slopad deklarationsplikt för vissa grupper av inkomsttagare.

Då kostnaderna för socialförsäkringens grundförmåner, som kommer alla medbor- gare till del i samma mån, bör delas av samtliga inkomsttagare, har beredningen konstruerat en egenavgift, benämnd grund- försäkringsavgift, för dem som redovisar annan inkomst än som arbetstagare eller har såväl löneinkomst som annan inkomst. I princip bör givetvis denna egenavgift kon- strueras så att den motsvarar den arbets- givaravgift som — ehuru dold — drabbar löntagarens inkomst. Så har också skett i beredningens förslag. Ett par avvikelser fö- rekommer dock, som får betecknas som be- tydelsefulla. Sålunda anses avgift ej böra påföras den som icke har någon beskatt- ningsbar inkomst, varjämte införts en upp- trappningsregel i anslutning härtill. I och för sig är en sådan inskränkning i betalnings- skyldigheten befogad, men givet är att det också kan finnas löntagare, som icke kom- mer upp till beskattningsbar inkomst, men vilkas lön likväl automatiskt reducerats med arbetsgivaravgiften. Överståthållarämbetet anser det emellertid rimligt att hänsyn tages till betalningsförmågan på sätt beredningen föreslagit. Att en liknande begränsning icke går att genomföra ifråga om de kollektivt beräknade arbetsgivaravgifterna torde icke böra hindra en sådan hänsyn.

Allvarligare är måhända beredningens förslag att för två samtaxerade makar, som båda har inkomst, tillämpa en samberäk- ningsmetod för egenavgiften, medan en sär- beräkningsmetod är obligatorisk vid beräk- ning av arbetsgivaravgiften. I vissa hänse- enden har beredningen föreslagit fördelakti- gare beräkningsmetoder för skattskyldiga som har att erlägga egenavgift än för skatt— skyldiga med enbart anställningsinkomst. Sålunda har för den senare gruppen hän- syn icke kunnat tagas till Vissa kostnader i förvärvsverksamhet eller till underskott i förvärvskälla och ej heller till betalnings- förmågan på sätt härovan berörts. Det synes då knappast rimligt att ytterligare gynna

gruppen genom tillämpning av samberäk- ningsmetod. Man får icke glömma bort att de socialförmåner, som skola täckas av grundförsäkringsavgiften, här kommer att utgå till två personer.

En konstruktion av grundförsäkringsavgif- ten i enlighet med beredningens förslag medför ett debiteringsförfarande av synner- ligen individuell natur, vars tillämpning i praktiken säkerligen icke blir så enkel som beredningen synes antaga — alldeles sär- skilt gäller detta om samberäkningsmetod för makar skall komma till användning. Man måste i många fall gå tillbaka till deklarationen för att kunna göra en riktig debitering. Det skulle därför vara till för- del om avgiftsfrågan för denna grupp kunde ordnas genom en mera schablonmässig be- räkning av avgiften, varvid man givetvis fick avstå från den i och för sig önskvärda överensstämmelsen med arbetsgivaravgiften. Nuvarande metod för debitering av folk- pensionsavgift med viss procent av taxerad inkomst och med en maximering uppåt kunde därvid tjäna som mönster för en enkel debiteringsmetod även om vissa kom- plikationer inträder vid blandad inkomst. Då full överensstämmelse ändå ej går att er- hålla mellan arbetsgivaravgifter och grund- försäkringsavgifter synes skäl föreligga att överväga en avgift med enklare debiterings- förfarande.

Avgifterna förutsättes av beredningen sko- la vara avdragsgilla vid taxeringen. Så får med nödvändighet bli fallet med arbetsgi- varavgiften, där avdraget sker genom en tyst kvittning mot en motsvarande inkomst, som emellertid löntagaren icke uppburit och icke känner till beloppet. Det torde icke kunna komma i fråga att ålägga arbetsgi- varna att göra en fördelning av de kollek- tivt beräknade avgifterna på varje inkomst- tagare att läggas till grund för dessas taxe- ring. Om avgifterna anses avdragsgilla er- fordras icke någon sådan beräkning. En konsekvens av att arbetsgivaravgiften göres avdragsgill är att grundförsäkringsavgiften också blir avdragsgill.

Den direkta beskattningens utformning

Inledande synpunkter

Vad beträffar den direkta beskattningens ut- formning innebär utredningens förslag i den- na del icke några genomgripande föränd-

ringar utan snarare jämkningar inom det nuvarande systemets ram. Till sådana önske- mål som man gärna förknippar med ett nytt skattesystem, t. ex. radikala förenklingar av beskattningsreglerna och skatteuppbör- den samt ett avskaffande av deklarations- plikten för stora grupper av löntagare, har utredningen i detta sammanhang icke tagit ställning. Ett visst mått av besvikelse över utredningens försiktighet kan därför ej und- vikas. Enligt direktiven bör möjligheterna att införa en definitiv källskatt för löntagare allvarligt prövas. En sådan omläggning för- utsätter att flera komplicerade i direktiven närmare berörda frågor får sin lösning. Ut- redningen framhåller å sid. 29 att möjlig- heter har saknats att i betänkandet redo- visa några överväganden härutinnan och att uppdraget i denna del är en kvarstående uppgift för utredningen. Vidare framhålles att de framlagda förslagen utformats under beaktande jämväl av ändamålet att under- lätta eller i vart fall inte ytterligare försvåra förutsättningarna för införande av definitiv källskatt. Det synes likväl kunna ifråga- sättas om utredningens förslag rörande den direkta beskattningen i något mera påtagligt avseende kan anses ha jämnat vägen för att förverkliga en övergång till en definitiv källskatt. Skatteprogressionen torde utgöra ett av de viktigaste hindren för en dylik övergång. Utredningen har visserligen före- slagit en breddning av det proportionella skiktet så att gränsen för detsamma skall gå vid en beräknad årsinkomst för gift av 26200 kronor och för ensamstående 13 300 kronor, i följd varav 50 procent av alla gifta och 57 procent av alla ensamstående skulle falla inom det proportionella skik- tet (sid. 255). Jämföres emellertid dessa procenttal med läget år 1953, då ett mera omfattande proportionellt skikt infördes, omfattande 75 procent av alla gifta och 68 procent av alla ensamstående inkomsttagare, visar det sig alltså, att en mindre andel av samtliga inkomsttagare kommer att rym— mas i detta skikt år 1970 än år 1953. Or- saken härtill ligger givetvis i de progressiva skalornas utformning och den fortgående stegringen av medborgarnas inkomster. Med hänsyn härtill borde kanske ansträngningar- na i högre grad än som skett i utredningens förslag ha inriktats på att utnyttja till- gängligt utrymme för lättnader till en vida- re breddning av det proportionella skiktet och en ytterligare minskning av progressi- viteten. Överståthållarämbetet återkommer

i det följande till möjligheten att skapa ökat utrymme härför inom den av utred- ningen angivna ramen för lättnader på den direkta beskattningens område.

Grundavdrag

a) allmänt

Enligt utredningsdirektiven bör vid skatte- bördans aWägning mellan olika skattefor- mer och mellan skilda kategorier skatte- betalare skatteförmågeprincipen liksom hit- tills vara avgörande. Det sagda får anses innebära att en utjämning av skattebördan i sidled bl.a. bör ernås genom differentie- rade grundavdrag. Överståthållarämbetet delar utredningens ståndpunkt att ordningen med fasta grundavdrag bör bibehållas. Fråga är emellertid vilken grad av differentiering som är önskvärd samt till vilka belopp av- dragen bör bestämmas. Utredningen före- slår icke någon ändring av grundavdragens antal eller struktur utan allenast en höjning av nuvarande avdrag. Utredningen fram- håller å sid. 246 att skilda omständigheter såsom den allmänna inkomstutvecklingen och genomförda socialpolitiska målsättning- ar samt vad som framkommit rörande s.k. låga inkomsttagare (sid. 247) kan medverka till ett i viss mån annat synsätt nu beträf- fande grundavdragen än tidigare (nämligen att grundavdraget i princip skulle motsvara den skattskyldiges existensminimum med hänsyn till bl. a. levnadskostnaderna på bo- ningsorten och den skattskyldiges försörj- ningsbörda). Vidare framhåller utredningen följande (sid. 247): >>Höjningar blir till fördel för en begränsad grupp av inkomst- tagare bland vilka den övervägande delen — deltidsanställda, personer som av olika skäl arbetat blott en del av året, hemma- söner och hemmadöttrar med tillfälligt ar- bete etc. -— har en helt annan skattekraft än deras inkomst ger uttryck för. Genom grundavdragshöjningar sker en övervältring av skattebördan på människor i normala inkomstlägen, varjämte utrymmet minskas för sådant som skattelättnader åt barnfa- miljer.» Vad utredningen sålunda anfört talar för att höjningar av grundavdragen bör ske med en viss försiktighet, i synnerhet som reformer av detta slag är mycket kost- nadskrävande. De kan även leda till höj- ningar av den kommunala utdebiteringen. Slutsatsen av utredningens konstaterande borde måhända bli att höjningar av grund- avdragen helt borde underlåtas till förmån

för en ytterligare justering av skatteskalor- na, främst lagd på en vidare breddning av det proportionella skiktet. Vid en sådan lösning kvarstår emellertid problemet med den grupp av inkomsttagare med lågi in- komster och tillika låg skattekraft. Denna grupp kräver givetvis beaktande. Ett %. sid. 296 i betänkandet återgivet uttalande av vederbörande departementschef till 1952 års riksdag bör beaktas i detta sammanhang. Departementschcfen framhöll bl.a. att de lägsta inkomstskikten av ensamstående hade en mycket olikartad sammansättning och bestod till stor del av ungdomar, vilka ännu inte i egentlig mening trätt ut i för- värvslivet utan bodde i sina föräldrahem, biträdde föräldrarna i deras jordbruk o.s.v. Det syntes under sådana förhållanden föga lämpligt att låta de mer ömmande fallen bland ensamstående med låga inkomster alltför starkt påverka ortsavdragens storlek. I stället torde dessa fall höra i princip till- godoses genom sociala bidrag eller i enlig- het med bestämmelserna om tillämpning av särskilt avdrag för existensminimum vid taxeringen. — Riksdagen godtog vad så- lunda föreslogs. Det anförda gäller närmast ensamstående men torde i princip även vara tillämpligt å gifta inkomsttagare. En ute- bliven höjning av grundavdragen skulle alltså för denna kategori av låga inkomst- tagare kunna kompenseras genom sociala förmåner eller avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga. En viss liberalisering av reglerna för extra avdrag vid existens- minimum synes även kunna övervägas.

b) barnfamiljernas grundavdrag

Det torde inte råda några delade me- ningar om att barnbidraget i regel icke för- slår till täckande av barnkostnadema. Ej heller synes en mera avsevärd förskjutning i relationen mellan barnbidrag och barn- kostnader vara möjlig, om man betänker att kostnaden för första barnet kan beräk- nas uppgå till i genomsnitt 6500 kronor per år (tabell 50, sid. 319). Såsom motiv för ett återinförande av bamavdrag vid taxeringen torde kunna anföras att — så länge barnbidraget icke täcker bamkostna- den — ett bamavdrag, tänkt som en på- byggnad på grundavdraget, skulle öka möj- ligheterna till en differentiering mellan olika kategorier av inkomsttagare. Genom barn- avdraget skulle alltså åstadkommas större horisontell rättvisa, d.v.s. större likställdhet mellan skattskyldiga i samma inkomstläge.

De måhända icke önskvärda biverkningarna av barnavdraget — närmast när det gäller effekten i högre inkomstlägen — skulle eventuellt kunna elimineras genom en sam- tidig omprövning av skatteskalan. Utred- ningen framhåller å sid. 323 att vissa skäl kan åberopas för införande av bamavdrag och att sådana avdrag inte utan vidare bör avvisas därför att de skulle ge oberättigade förmåner för högre inkomsttagare. I sitt slutliga ställningstagande ställer sig utred- ningen dock avvisande till tanken att införa bamavdrag och finner att höjda barnbidrag bör föredras. Frågan om införande av barn- avdrag synes emellertid ha kommit i ett nytt läge sedan den ändringen numera ge- nomförts, att ensamstående inkomsttagare, som har hemmavarande barn under 18 år, äger rätt till dubbelt grundavdrag. Eftersom detta dubbla grundavdrag är helt beroende av förekomsten av hemmavarande barn, kan det påståendet göras, att ensamstående barn- försörjare i realiteten äger åtnjuta ett barn- avdrag med för närvarande 2250 kronor. Det synes därför rimligt och bör även följa av skatteförmågeprincipen — vilken enligt direktiven bör vara avgörande vid skatte- bördans avvägning mellan skilda kategorier skattebetalare — att gift med andra maken sammanlevande inkomsttagare med hemma- varande bam under 18 är (minst tre perso- ner) bör erhålla samma förhöjning av grundavdraget som för närvarande kommer den ensamstående barnförsörjaren (minst två personer) till del. Genom ett sådant tillrättaläggande skulle ernås önskvärd ho- risontell rättvisa utan att för den skull barn- avdraget behövde göras till ett självständigt begrepp i skattelagstiftningen.

Ett av utredningen förbisett förhållande när det gäller avvägningen av skattebördan mellan olika kategorier av barnfamiljer är att förekomsten av vissa förvärvskällor (of- tast kapital och fastighet) kan medföra möjligheter att till barnen överföra inkomst genom benefika gåvor av aktier, fastigheter o. dyl., varigenom icke obetydliga skatte- lättnader kan uppnås. Eftersom dylika ar- rangemang icke kan vidtas av alla, medför åtgärder av detta slag en från skatteför- mågesynpunkt orättvis fördelning av skatte- bördan olika barnfamiljer emellan. Saken har också en skatteflyktsaspekt. Ett till- rättaläggande synes rent tekniskt kunna ske antingen därigenom att t.ex. möjligheten att utnyttja barnens icke utnyttjade grund- avdrag göres allmän eller också genom nå-

gon form av sambeskattning, liknande den som enligt 85 förordningen om statlig för- mögenhetsskatt i vissa fall skall ske i fråga om hemmavarande barns under 21 år för- mögenhet.

c) relationen mellan grundavdragen

I det föregående har uttalats viss tvek- samhet beträffande förslaget att generellt höja grundavdragen i den omfattning som utredningen föreslagit. Vidare har anförts skäl för en ytterligare differentiering av grundavdragen i syfte att gynna barnfamil- jerna. Relationen mellan gällande grund- avdrag utgör 1:2. Häri föreslår utredningen icke någon ändring, ehuru från skatteför- delningssynpunkt en ökad grad av differen- tiering av avdragen mellan skilda kategorier av inkomsttagare icke kan anses omotiverad. Den av utredningen föreslagna höjningen av grundavdragen skulle synbarligen medföra icke önskvärda skärpningar av sådana trös- kel- och rättviseproblem som sammanhänger med en otillräcklig grad av differentiering, skärpningar som kan leda till irritation och oförståelse bland skattebetalarna. Bakom syftet med en ökad grad av differentiering ligger önskemålet att ernå en rättvisare för- delning av skattebelastningen. Överståthål- larämbetet anser sig böra ifrågasätta om icke en lämplig skala för differentiering av grundavdragen kunde ernås därest dessa bestämdes till förslagsvis följande belopp:

grundavdrag 2 250 kronor

Kategori av inkomsttagme Ensamstående utan barn Ensamstående med hemma-

varande barn under 18 år 4500 kronor Två makar utan barn 4500 kronor Två makar med hemma-

varande barn under 18 år 6000 kronor Med överståthållarämbetets utgångspunkt torde även följande grundavdragsskala kun- na alternativt övervägas: 2500 — 5000 — 5 000 — 6 250.

En grundavdragsreform av antydd inne- börd skulle medge ökat utrymme för andra lättnader inom den givna kostnadsramen, exempelvis när det gäller skatteprogressio- nen.

Förvärvsavdrag

Förvärvsavdragets uppgift får anses vara att tillföra ena maken, i regel hustrun, ett av- drag med anledning av den särskilda kost-

nad för familjen som kan uppkomma på grund av hennes förvärvsarbete. Avdraget är således till sin egentliga natur likartat med det vanliga avdraget för kostnader för intäkters förvärvande. Utredningens förslag går ut på att förvärvsavdragets nuvarande principiella konstruktion bibehålles och att avdraget bestämmes till lägst 1000 kronor och högst 4000 kronor, innebärande en för- dubbling mot vad nu gäller. Med hänsyn till att avdraget beräknas efter en schablon gynnas sådana inkomsttagare, vilka har inga eller jämförelsevis låga kostnader, och miss- gynnas sådana som har höga kostnader av antytt slag. Sker en så kraftig förhöjning av avdraget som utredningen förordar, torde kunna befaras att missförhållandet mellan kostnader och avdrag i många fall kan anta icke godtagbara proportioner. Eftersom ett schablonavdrag med nödvändighet måste medges i åtskilliga fall, där något berättigat krav på avdrag icke kan anses föreligga, mås- te en höjning av avdragsbeloppet medföra en ökning av vad som kan betecknas såsom oberättigade avdrag och alltså innebära ett >>slöseri>> med tillgängligt utrymme för skat- tesänkningar; ett förhållande som från skat- tebetalarnas synpunkt måste te sig orättfär- digt och onödigt. Utredningen framhåller också å sid. 309 att principiellt starka skäl kan anföras för att göra avdraget beroende av den verkliga kostnaden samt fortsätter: »Det torde förhålla sig så, att det nuvarande avdraget tillgodoföres i åtskilliga fall där inga eller endast obetydliga kostnadsök- ningar faktiskt uppstår, under det att i andra fall avdraget inte utgör tillräcklig kompensation härför». Inte desto mindre anser utredningen —— närmast av kontroll- tekniska skäl —— att avdragets nuvarande konstruktion bör bibehållas. Överståthållar— ämbetet ifrågasätter emellertid om icke ut- redningen (se sid. 309) överbetonar de svå— righeter, som skulle uppkomma vid en pröv- ning av de faktiska kostnaderna i det en- skilda fallet, därest förvärvsavdraget ändras till ett kostnadsavdrag. För det fall att avdrag icke skulle medges för andra kost- nader än verkliga utgifter för barntillsyn eller barnstugevård, skulle större svårigheter ei behöva uppstå än vid bestämmande av avdrag för t. ex avlöning till biträde i för- värvskälla eller periodiskt understöd. Av vikt är därvid att i lagtexten klart anges vilka slag av kostnader som berättigar till avdrag. Avdragsgränserna enligt utredning- ens förslag, lägst 1000 kronor och högst

4000 kronor, skulle kunna bibehållas, vari- genom en från administrativ m.fl. synpank- ter lämplig spärr skulle erhållas. Såsom ett alternativ skulle kunna tänkas den möjlig- heten att uppdela förvärvsavdraget i dels ett schablonavdrag enligt gällande konsrruk- tion och dels ett avdrag därutöver för verkliga kostnader, till den del dessa icke täcks av schablonavdraget, enligt följande:

I Ett lägsta avdrag om 1 000 kronor II Ett avdrag motsvarande 20 % av inkomsten, dock högst 2 000 kronor III Ett avdrag motsvarande faktiska kostnader, dock högst 4 000 kronor

Därest avdragsrätten mera sattes i relation till kostnaderna skulle även den orättvisan undanröjas, som följer av nu gällande reg- ler, att hänsyn icke skall tas till vare sig arbetstidens längd eller arbetsplatsens be- lägenhet; endast inkomstens storlek är ju nu utslagsgivande. Även möjligheter till skatteflykt skulle elimineras. Den av utred- ningen åberopade stickprovsundersökningen (sid. 309) rörande kostnaderna för bamtill- syn synes med hänsyn till materialets begräns- ning knappastvara tillräckligt omfattande för att anses representativ vid en beräkning av de faktiska genomsnittliga kostnaderna för barn- tillsyn när det gäller hela kategorin förvärvs- arbetande med minderåriga barn. Redan det förhållandet att vissa svårigheter torde före- ligga att i önskad utsträckning erhålla hem- hjälp eller barnstugevård borde avhålla från allt för långt gående slutsatser angående undersökningens innebörd. Utredningen tvingas också konstatera att de individuella variationerna kring genomsnittet av kost- naderna för barntillsyn enligt undersök- ningen är stora. Å sid. 315 framhåller ut- redningen att den föreslagna uppräkningen av förvärvsavdraget när det gäller rörelse och jordbruk förutsätter uppmärksamhet från myndigheternas sida vid taxeringskon- trollen så att avdraget år 1000 kronor icke medges utan egentlig granskning. Uttalan- det — i och för sig välmotiverat _ är något överraskande i betraktande av ut- redningens mera generösa inställning när det gäller det största schablonavdraget om 4000 kronor, som ju skall medges utan någon som helst kostnadsprövning och be- träffande vilket utredningen å sid. 309 ut- talat att det nuvarande avdraget tillgodo- föres i åtskilliga fall, där inga eller endast

obetydliga kostnadsökningar faktiskt upp- står.

Enligt gällande bestämmelser får det högs- ta förvärvsavdraget åtnjutas av hustrun även om mannen är hemmavarande och icke har förvärvsarbete. Mannen är där- emot icke i något fall berättigad till detta högre avdrag. Det synes kunna ifrågasättas om icke såsom villkor för avdrag bör krä- vas att båda makarna har förvärvsarbete. Först då uppkommer ju ev. ökade kostna- der för bamens tillsyn, vilka kostnader det är förvärvsavdragets uppgift att kompensera. En riktig anpassning till de faktiska omstän- digheterna skulle automatiskt ernås, därest förvärvsavdraget gjordes till ett kostnads- avdrag, där avdrag fick göras för verkliga kostnader upp till 4 000 kronor och med lägst ] 000 kronor. Ett förslag av denna innebörd får väl även anses stå dels i bättre linje med utredningens förslag att slopa det lägsta förvärvsavdraget om 300 kronor, vilket till- kommer gift förvärvsarbetande kvinna utan barn, dels ock i bättre samklang med ut- redningens uttalande å sid. 316 (beträffan- de förvärvsavdrag när det gäller rörelse och jordbruk) att det inte är godtagbart att medge avdrag av viss storleksordning (1 000 kronor) utan egentlig granskning.

Minoritetsförslaget i skatteberedningen om bibehållande av förvärvsavdraget för gifta kvinnor utan barn har motiverats med arbetsmarknadspolitiska skäl. Härtill må framhållas att avdraget, även om det skulle innebära en viss stimulans och en lindring av tröskelproblem, knappast är av den stor- leksordningen att en dylik effekt med säker- het kan förutsägas. (Jfr. härutinnan bilaga 4- till betänkandet). Förslaget innebär vad syftet beträffar, en arbetsmarknadspolitisk dirigering via skattelagstiftningen, en diri- gering som bör framkalla tvekan av princi- piella skäl. Kostnadsaspekten synes även i detta fall böra anses som den avgörande faktorn. Av vikt är även att vid bortfall av sakligt oberättigade avdrag kommer ut- rymmet för lättnader på andra områden att öka.

Sär- eller sambeskattning

Vid valet mellan sär- eller sambeskattning synes avgörande vikt i överensstämmelse med skatteförmågeprincipen böra fästas vid om en eller flera personer skall leva på en viss inkomst. Det sagda får anses innebära

att beskattningsreglerna bör utformas under hänsynstagande till bl. a. den form av hus- hållsgemenskap som föreligger mellan äkta makar. Att andra former av hushållsgemen- skap av praktiska skäl ej kan ges samma innebörd torde följa av att det i andra fall av gemenskap, t.ex. mellan syskon, föräld- rar och barn, inte kan uppställas samma allmänna presumtion på sammanlevnad. Eftersom familjekollektivet vanligen utgör en ekonomisk enhet, där makarna är lagligt skyldiga att ömsesidigt underhålla varandra med rätt till inbördes lika standard, bör det vara likgiltigt om det är mannen eller hustrun, som uppbär inkomsten. Det kan därför inte anses stötande eller orätt att makarna erhåller dubbelt grundavdrag, att ömsesidig rätt föreligger för dem att ut- nyttja andra makens outnyttjade avdrag eller att skatten uträknas efter en något för- månligare skala än som gäller för ensam- stående, eftersom ju två personer skall ha sin försörjning ur familjeinkomsten. Å andra sidan är det ofrånkomligt av tekniska skäl och helt i linje med betraktelsesättet att progressiviteten skall drabba den gemen- samma inkomsten. I direktiven har icke anförts något som kan uppfattas som ett ställningstagande för en mera radikal lös-' ning av frågan. Tvärtom framhålles be- träffande familjebcskattningen bl.a. att yt- terligare åtgärder såsom en ändrad avväg- ning av den direkta beskattningen mellan familjer och ensamstående och ett ökat hänsynstagande till försörjningsbördan har förordats av många myndigheter och orga- nisationer och att dessa frågor bör bli före- mål för utredningens prövning. Även har i direktiven framhållits såsom en mera all- män regel, att skatteförmågeprincipen lik- som hittills bör vara avgörande. I den all- männa debatten har gjorts teoretiska och principiella invändningar mot sambeskatt- ningens bibehållande. Följande argument har därvid åberopats till stöd för en sär- beskattning: Principen om jämlikhet mellan könen, en rättvisare fördelning av skatte- bördan samt arbetsmarknadens behov av den gifta kvinnliga arbetskraften. Utred- ningen har upptagit den framförda kritiken till närmare granskning och funnit att den- samma icke kan anses innefatta sådana in- vändningar att sambeskattningen därför bör överges. Ej heller finner utredningen att sambeskattningen innebär något diskrimi- nerande mot den gifta förvärvsarbetande kvinnan. Samtidigt påvisar utredningen att

från rättvise-, skatteflykts- och administra— tiva synpunkter allvarliga olägenheter i dagens läge icke skulle kunna undvikas vid en övergång till en fullt genomförd särbe- skattning. I fråga om de arbetsmarknads- politiska aspekterna på sambeskattningen framhåller utredningen å sid. 281 att dessa inte torde kunna tillerkännas utslagsgivan- de betydelse vid beskattningens utformning och ej heller bör till sin innebörd över- drivas. I den av Carsten Welinder till ut— redningen avgivna promemorian om in- komstbeskattningens effekt på utbudet av arbetskraft (Bilaga 4, sid. 799) påvisas exempelvis svårigheten att säkert ange hur stor den roll är som beskattningen spelar för den gifta kvinnans förvärvsarbete; det tillägges dock att möjlighet föreligger att medelst ändrade beskattningsregler här åstadkomma en positiv effekt. Denna synes dock, såsom utredningen å sid. 258 fram- håller, lämpligen böra ernås genom en sänk- ning av progressiviteten och alltså icke i första hand genom ett uppgivande av sam- beskattningen. En tungt vägande invänd- ning mot särbeskattning utgör utredningens konstaterande att en övergång i dagens läge till en dylik beskattning skulle ge skatte- lättnader för de ensamstående och därige- nom försvåra möjligheterna att förbättra barnfamiljernas ställning, en målsättning som icke står i överensstämmelse med ut- redningens direktiv (tabell 45). Det fram- hålles även att av inemot 1.9 miljoner fa- miljer skulle uppskattningsvis 800 000 å 850 000 få en skattehöjning på mer än 1 000 kronor (sid. 284) och att ett tillrättaläggan- de genom en kompensatorisk extra höjning av barnbidraget skulle såsom av tabell 46 framgår resultera i mycket ojämna verk- ningar för barnfamiljernas vidkommande, vilka verkningar därjämte fördelar sig på ett irrationellt sätt. Vid sin genomgång av betänkandet i denna del har överståthållar- ämbetet funnit övervägande skäl tala för att sambeskattningen nu inte bör uppges. Över- ståthållarämbetets ställningstagande grundar sig närmast på den uppfattningen att så länge vi har ett progressivt skattesystem en övergång till en fullt utförd särbeskattning, såsom den beskrivits å sid. 282 i betänkan- det, skulle medföra orimligheter i fördel- ningen av skattebördan och i hög grad gå ut över barnfamiljerna i vanliga inkomst- lägen.

Ett kvarstående problcm är frågan om det är önskvärt och möjligt att bibehålla

någon form av sambeskattning vid en över- gång till en definitiv källskatt för löntagare. Lösningen av detta problem synes höra till de återstående uppgifter som utredningen har att ta ställning till. Givetvis skulle rent tekniskt en sådan övergång underlättas vid en dessförinnan genomförd särbeskattning. Likväl är det ej säkert att sambeskattningen därvid helt måste överges. (En viss önskad sambeskattningseffekt torde kunna ernås ge- nom olika slag av skatteskalor. Vidare skulle ett sådant förenklat system knappast kunna antas komma att omfatta alla kategorier av skattskyldiga.) Under alla omständig- heter synes det vara svårt att i dagens läge avstå från de fördelar, som sambeskatt- ningen obestridligen erbjuder när det gäller den horisontella skatterättvisan mellan skilda kategorier av inkomsttagare.

Fakultativ särbeskattning

Såsom utredningen påvisar skulle ett fakul- tativt särbeskattningssystem _ d.v.s. ett system där man vid eljest bibehållen sam- beskattning i vissa fall behandlar makar som av varandra oberoende skattskyldiga — vara behäftat med betydande administra- tiva olägenheter utan att medföra fördelar av större räckvidd. Av tabell 47 (sid. 295) framgår således att den Skattelättnad, som i vissa fall skulle ernås, knappast är av så- dan betydelse, att den kan anses uppväga de i betänkandet närmare belysta svårig- heterna. Eftersom antalet fall, som skulle få någon egentlig fördel av en sådan sär- beskattning, kan anges till någon eller några få promille av samtliga äktenskap, kan det inte vara ändamålsenligt att skapa en stor administrativ apparat enbart för dessa få- tal fall. Frågan rörande ett fakultativt sär- beskattningssystem torde närmast ha prin- cipiellt intresse. Bärande principiella skäl kan nämligen anföras för önskemålet att över huvud förhindra en negativ sambeskatt- ningseffekt för förvärvsarbetande makar. Överståthållarämbetet anser sig likväl i lik- het med utredningen och på de av utred- ningen angivna grunderna icke böra förorda en särbeskattning av antydd innebörd.

Skatteskalorna

Den individuella skattebelastningen differen- tieras horisontellt genom bl. a. olika grund-

avdrag, förvärvsavdrag samt skatteskalor och vertikalt genom skatteprogressionen. Efter- som utformningen av den progressiva skatte- skalan måste ske under hänsynstagande till å ena sidan effekten av de horisontellt ver- kande medlen och å andra sidan behovet av inkomster till statsverket, är det icke möjligt att göra andra än allmänna uttalanden när det gäller skatteskalans utformning. Ett så- dant uttalande är önskemålet att bl. a. med hänsyn till den allmänna inkomstutveck- lingen (sid. 255) progressiviteten i möjli- gaste mån bör minskas samt utjämnas och det proportionella bottenskiktet ytterligare breddas. Ökade lättnader härutinnan synes såsom tidigare framhållits uppnåeliga vid viss återhållsamhet beträffande bl. a. grund- avdrag och förvärvsavdrag. För att emeller- tid kompensera de lägsta inkomsttagarna för den ökade skattebelastning som för dem kan uppkomma genom mervärdeskatten, synes en lägre skattesats än den 10-procen- tiga möjligen böra övervägas. En dylik änd- ring av skatteskalan är dock med hänsyn till bl. a. vad som tidigare sagts rörande de låga inkomsttagarna icke invändningsfri. Särskilt bör då erinras om det tidigare citerade uttalandet av dåvarande departe- mentschefen till 1952 års riksdag, att det vore föga lämpligt att låta de mer ömman- de fallen med låga inkomster alltför starkt påverka bedömningen och att denna grupp av inkomsttagare skulle hjälpas genom and- ra slag av åtgärder. Lämpliga åtgärder torde vara höjningar och förbättringar av folk- pensionerna, barnbidragen och andra socia— la förmåner. Det må tilläggas att det för övrigt icke är rent tekniskt möjligt att kom- pensera de sämst ställda inkomsttagarna, som icke erlägger någon inkomstskatt, med några som helst lättnader på inkomstbe- skattningens område.

Ofullständiga familjer

Om hänsyn tages till försörjningsbördan, d.v.s. antalet personer som skall leva på en viss inkomst, kan det sägas, att ensam- stående inkomsttagare med hemmavarande barn (minst två personer) åtnjuter en något gynnsammare behandling vid beskattningen än fullständiga familjer med barn (minst tre personer). Det sagda belyses drastiskt av den kraftiga skatteskärpning, som inträffar när ensamma föräldrar gifter sig eller sam- beskattning skall ske av annan orsak (sid.

710). Skatteskärpningen, som då äger rum, är främst en konsekvens av bortfallet av det extra grundavdraget -— ett om man så vill förtäckt bamavdrag —— som kommer ensamstående men icke gifta föräldrar till del. Vid sambeskattning mellan två ensam- stående föräldrar sker ett bortfall av två grundavdrag om för närvarande samman- lagt 4500 kronor och enligt utredningens förslag 6000 kronor, utan att antalet per- soner som skall leva på den gemensamma inkomsten undergår någon förändring. En riktigare awägning av skattebelastningen mellan ofullständiga och fullständiga barn- familjer framstår i betraktande av det an- förda såsom motiverad. Överståthållaräm- betet har redan i det föregående under rubriken >>grundavdrag>> ifrågasatt lämplig- heten av en viss annorlunda differentiering av sistnämnda avdrag.

Indexreglering

Överståthållarämbetet ansluter sig liksom utredningen i princip till tanken att införa en indexreglering i vårt skattesystem. Viss tveksamhet torde dock kunna hysas huru- vida en indexreglering i praktiken kan kom- ma att få avsedd effekt. Ett motsatsför- hållande skulle nämligen lätt kunna tänkas uppkomma mellan å ena sidan en gällande indexreglering och å andra sidan det all- männas behov av ökade inkomster genom skatter, varvid utvägar skulle behöva till— gripas, vilka skulle neutralisera indexreg- leringens automatik, om än inte upphäva densamma. (Borttagandet av rätten till av- drag för folkpensionsavgiftema kan möjligen te sig som en sådan åtgärd.)

Vid angivna förhållande skulle det even- tuellt befinnas vara mer ändamålsenligt att tid efter annan göra tillrättalägganden av skatteskalor och avdrag än att införa någon form av indexreglering i vårt skattesystem. Med hänsyn till utformningen av utred- ningens förslag framstår en genomförd in- dexreglering icke heller som omedelbart ak- tuell. Anledning torde däremot finnas att pröva frågan i vidare sammanhang för tiden efter år 1970.

Förmögenhetsbeskattningen

Utredningen föreslår viss lindring av för- mögenhetsbeskattningen. Det synes dock

möjligen kunna ifrågasättas om inte utrym- met för skattesänkningar, som härigenom tas i anspråk, i stället borde utnyttjas för lättnader på inkomstbeskattningens område. Eftersom de skattehöjningar som mervärde- skatten för med sig kommer att drabba konsumtionen, framstår det måhända såsom principiellt mera riktigt att skattelättnader- na helt koncentreras till inkomstbeskatt- ningen och barnbidragen. Argumentet, att ett tillrättaläggande av förmögenhetsbeskatt- ningen bör ske med hänsyn till väntade höjningar av fastigheternas taxeringsvärden, synes från principiella utgångspunkter icke kunna undgå kritik. Höjda taxeringsvärden medför visserligen icke i och för sig någon ökad avkastning för fastighetsägarna men innebär en anpassning till fastigheternas verkliga värden. De motiv som kan åbero- pas för ett tillrättaläggande av fastighets- ägarnas inkomstskatt är därför inte utan vidare användbara när det gäller förmögen— hetsbeskattningen. Av betydelse är också att taxeringsvärdena ofta icke oväsentligt un- derstiger allmänna saluvärdet.

Utredningens förslag beträffande förmö- genhetsbeskattningen har hos överståthållar- ämbetet framkallat en viss tvekan om an- gelägenheten av dess genomförande för när- varande. När det gäller awägningen av åt- gärder inom den givna ramen för skatte- lättnader (jfr tabell 66, sid. 554) synes där- för enligt ämbetets mening kanske böra övervägas om icke —— med hänsyn särskilt till den föreslagna ökningen av konsumtions- beskattningen —— de lättnader som kan ifrågakomma helt bör förbehållas inkomst- tagarna. Därest emellertid finansiellt ut- rymme skulle kunna tillskapas utöver den i direktiven angivna kostnadsramen för skattesänkningar, finns däremot icke något att erinra mot de av utredningen föreslagna lättnadema på förmögenhetsbeskattningens område. I sådant fall synes även följdriktigt en omprövning böra övervägas av skatte- skalorna vid arvs- och gåvoskatt.

Den indirekta beskattningen

Överståthållarämbetet har ovan uttalat sig för bifall till förslaget att utveckla den all- männa varuskatten till en mervärdeskatt. Valet av beskattningsform har bestämts med hänsyn till den av beredningen föreslagna omfördelningen av skattetrycket från direkt

till indirekt beskattning. Denna omfördel— ning förutsätter ett väsentligt ökat inslag av generella indirekta skatter. Enligt bered- ningen äger en mervärdeskatt bestämda företräden framför den allmänna varuskat- ten och andra generella skatteformer. Äm- betet delar sålunda beredningens uppfatt- ning att den allmänna varuskatten icke är lämplig beskattningsform vid ett högt skatte- uttag. Erfarenheten vid tillämpningen av densamma visar även på betydande svårig- heter för såväl de skattskyldiga som för skattemyndigheterna. Enbart det förhållan- det att det ankommer på den skattskyldige att avgöra huruvida vederbörande köpare är att anse som konsument eller icke, med- för konfliktsituationer i förhållande dels till kunden dels ock till skattemyndigheterna. För att åskådliggöra svårigheterna vid till- lämpningen må redogörelse lämnas för föl- jande fall ur praktiken.

Vid förfrågan hos viss skattskyldig från skattekontoret rörande betydande avdrags- poster framkom, att dessa inrymde en mång— fald försålda artiklar, som bedömts i sin helhet utgöra skattefritt material. Efter viss genomgång av grundmaterialet visade det sig att fråga i många fall var om varor, vars skatterättsliga status icke kunde klar- läggas utan avsevärda efterforskningar. An- talet poster var så stort att en fullständig genomgång av hela materialet ansågs icke böra påfordras. Ett par månader utvaldes för vilka materialet noga genomgicks. På grundval härav fastställdes en genomsnitts- procent, vilken tillämpades för flera år. Den skattepliktiga omsättningen höjdes efter genomgång för ett år med cirka 700000 kronor.

Det anförda exemplet torde utgöra endast ett bland många inom handeln och speciellt inom industrin och visar att den allmänna varuskatten i sitt nuvarande skick icke är tillfredsställande.

Beredningen har konstruerat en mervärde- skatt varvid de bestämmande faktorerna ur skattemässig synpunkt utgjorts av stort skatteunderlag med hög avkastningsförmåga samt konkurrens- och konsumtionsneutra- litet. Ämbetet har i princip icke något att erinra emot att en sådan bedömning får ett avgörande inflytande på utformningen av lagstiftningen.

Beredningen har sålunda eftersträvat att få en mervärdeskatt med de kumulativa in- slagen eliminerade. Vid denna bedömning har även de internationella aspekterna haft

sin betydelse. En av hörnstenarna i skatte- förslaget är därför frågan om rätt till av- drag för näringslivets investeringar. För- slaget går ut på att generell rätt till avdrag skall föreligga ifråga om skattepliktig verk- samhet gällande omkostnader och alla pro- duktiva investeringar, omfattande inventa- rier, maskiner och fastigheter. Ämbetet bi- träder förslaget om investeringsavdrag men önskar samtidigt uttala betänkligheter vad gäller svårigheterna vid den praktiska till- lämpningen av lagstiftningen. Bestämmel- serna om generell avdragsrätt kommer att medföra komplikationer vid fastställandet av investeringsavdragen. Detta gäller spe- ciellt de fall, då tillgångarna endast delvis äro att anse som produktiva i verksamheten. Här kan nämnas fastigheter och bilar.

Till beredningens uppgift har emellertid även hört att vid lagstiftningen beakta kon- junkturpolitiska synpunkter. Ämbetet anser de härvid föreslagna åtgärderna att upp- skjuta, vägra eller begransa avdragsrätten för ingående skattebelastning kunna be- dömas väl motsvara kravet på att inom beskattningens ram åstadkomma konjunk- turstabiliserande effekter. Ur skatteteknisk synpunkt kommer sådana åtgärder att ställa stora krav på kontrollorganisationen.

Ämbetet biträder förslaget om införande av en mervärdeskatt av den föreslagna kon- struktionen och att beskattningsvärdet be- stämmes till vederlaget exklusive skatt. Äm- betet biträder tillika förslaget att energi- skatten inordnas i mervärdeskatten.

Överståthållarämbetet övergår härefter till att beröra olika delar av de föreslagna materiella bestämmelserna. I den mån sär- skilt uttalande icke göres ansluter sig äm- betet till förslaget.

Beskattningsområdet

Varuberkattningen

Beredningens förslag innefattar en väsent- lig utökning av det skattepliktiga området jämfört med den allmänna varuskatten.

Beredningen har sålunda — under fram- hållande av att gas, vatten och elkraft ut- nyttjas för produktiva och andra motsvaran- de ändamål — föreslagit att gas och elkraft skall bli föremål för beskattning. Som en följd härav och i avsikt att tillgodose kravet på en neutralt verkande indirekt beskatt- ning föreslår beredningen tillika, att den särskilda energiskatten slopas.

Vatten föreslås skola falla utanför be- skattningen vid tillhandahållande från vat- tenverk eller eljest, när vattnet icke har ka- raktär av butiks- eller serveringsvara. Emot detta förslag finns i och för sig icke något att invända. Vatten utnyttjas emellertid även för tillhandahållande av värme var- vid särskild ersättning utgår. Sådan värme liksom värme i form av varmluft distribue- ras från särskilda anläggningar, s.k. fjärr- värme. Generell skatteplikt för utnyttjandet av elkraft, exempelvis för uppvärmnings- ändamål, synes böra medföra skatteplikt jämväl för nyssnämnda slag av värme. Här- igenom undvikes vissa snedvridningspro- blem. Ämbetet ifrågasätter därför huruvida icke sådan värmeleverans bör beskattas.

Beredningen föreslår att nu gällande skat- tefrihet för allmänna nyhetstidningar och vissa andra publikationer skall slopas. Full enighet råder icke inom beredningen i den- na fråga. Ämbetet finner övervägande skäl tala för att skatteplikt införes. Som framgår av beredningens utredning har verksamhet omfattande annonser, annonsförmedling o. dyl. nära anknytning till berörda område. Enligt nuvarande bestämmelser är intäkter från sådan verksamhet icke skattepliktiga. Skatteplikten vid mervärdeskatt hänger emellertid samman med rätten till avdrag för all skattebelastning. Beredningen anser alternativet vara antingen slopad skattefri- het för berörda publikationer men med bi- behållen skattefrihet för annonsområdet eller bestående skattefrihet för dessa tidningar och tidskrifter och skatteplikt för annonser och tjänsteprestationer med avseende å an- nonser. För sitt ställningstagande måste be- redningen emellertid göra ett principiellt avsteg från de allmänna beskattningsregler- na. Sålunda föreslås full avdragsrätt för ingående skattebelastning gällande annon- ser oaktat intäkterna anses icke böra bli beskattade. De föreslagna allmänna regler- na medge icke rätt till avdrag för ingående skattebelastning avseende icke skattepliktig verksamhet. Skattskyldiga inom reklam- branschen m.fl. måste göra en uppdelning av omsättningen på skattepliktig och icke skattepliktig verksamhet. Detta försvårar arbetet med redovisningen och innebär en- ligt ämbetet en onödvändig komplikation. De inom den allmänna varuskatten gällan- de reglerna för reklambranschen äro svår- tillgängliga och medför redovisningssvårig— heter. Ämbetet anser det önskvärt att dessa svårigheter icke utan trängande skäl över-

flyttas på mervärdeskatten. Sådana skäl synes icke föreligga. Ämbetet förordar där- för skatteplikt för annonsintäkter och tjäns- ter med avseende å annonser.

Nu gällande skattefrihet vid försäljning och uttag ur yrkesmässig handel med be- gagnade personbilar och vissa begagnade lastbilar föreslås skola slopas. Förslaget in- nebär återgång till vad som gällde vid in- förandet av den allmänna varuskatten och bör medföra förenkling av kontrollen.

Svårigheter har ibland visats föreligga att avgöra huruvida en transaktion avser en ur varuskattesynpunkt ny eller begagnad bil. Detta har ibland föranlett missbruk av be- stämmelserna. Det kan antagas att bil- handeln kommer att understryka riskerna för en väsentlig utökning av den irreguljära handeln med begagnade personbilar om beredningens förslag genomföres och att en sådan utveckling måste innebära vissa icke önskvärda återverkningar för branschen. Härvid synes emellertid böra beaktas de av statsmakterna beslutade åtgärderna i syfte att i trafiksäkerhetens intresse sanera handeln med begagnade bilar. Det bör även under- strykas att en utveckling mot ökad irregul- jär handel måste få till följd att myndig- heterna erhålla tillräckliga kontrollresurser för att övervaka marknaden. Ämbetet till- styrker beredningens förslag om beskattning av ifrågavarande bilar. Ämbetet anser emellertid vid sådant förhållande det sam- tidigt böra övervägas huruvida icke en jämkning bör ske av den särskilda bil- accisen å berörda fordonsslag.

Beredningen har föreslagit ett generellt undantag från skatteplikt i fråga om vissa konstverk (tulltaxenummer 9901—9903) när konstverken försäljes av upphovsmannen ävensom när de av honom eller för hans räkning införes till riket. Undantaget gäller även försäljning under butiksmässiga for- mer och i samband med utställning. För- slaget innebär en utvidgad skattefrihet för ifrågavarande konstnärer. Ur principiell synpunkt synes ett sådant undantag icke vara invändningsfritt. Därtill kommer att Spörsmålet har aktualitet jämväl för andra än nyss åsyftade konstnärer. Man synes icke heller kunna helt bortse ifrån att nu- varande försäljningsformer kan röna inver- kan av en sådan skattefrihet. Ämbetet är dock medvetet om att praktiska skäl — bl.a. svårigheten att utreda avdragsrätten för ingående skattebelastning — kan mo- tivera en sådan undantagsbestämmelse och

ställer sig av denna anledning icke avvi- sande till förslaget.

Tjänstebeskattningen

Med hänsyn till beredningens målsättning att erhålla en generell indirekt skatt med få undantag, enkel i tillämpningen och med de kumulativa inslagen eliminerade föreslås en väsentlig utökning av det skattepliktiga tjänsteområdet. Ämbetet har icke något att erinra emot en sådan utvidgning men anser att förslagen i vissa fall medför ett resultat, som icke är helt tillfredsställande, särskilt i fråga om rese— och transporttjänstema.

Enligt beredningens förslag är byggnad skattepliktig när den utgör lagertillgång i yrkesmässigt bedriven byggnadsverksamhet (byggnadsrörelse). Skatteplikt föreslås för tjänsteprestation avseende uppförande, riv- ning, reparation, ändring, underhåll eller rengöring av byggnad. Beredningen anser en likformig beskattning av tjänsteprestatio- ner inom berörda område även kräva att arkitekter, byggnadskonsulter och liknande bli skattskyldiga för inkomster, som ha av- seende å byggnader och annan fast egen- dom. Fråga är här om yrkesmässigt bedri- ven verksamhet, redovisad i förvärvskällan rörelse. Det förekommer emellertid att så- dana tjänster i icke obetydlig utsträckning utföras av personer med fast annan anställ- ning och att inkomsterna redovisas såsom inkomst av tjänst. Till samma kategori som nyss angivits kan exempelvis även hänföras vissa modellbyggare. Det synes önskvärt att bestämmelser tillskapas, som reglerar skatt- skyldigheten i sådana speciella fall.

Från skatteplikt har undantagits en mång- fald personliga konsumtionstjänster. Till dylika tjänster hänföras i första hand så- dana som omfatta sjukvård, läkarvård, bar- navård, åldringsvård m.fl. tjänster. Undan— taget innebär i princip oförändrad skatte- frihet för dessa tjänster utan avdragsrätt för ingående skattebelastning. Motsvarande skattefrihet föreslås för begravningsbyråer. Detta innebär ett avsteg från nu gällande regler enligt vilka skatteplikt föreligger i fråga om försäljning av kistor, urnor och andra varor. Av principiella skäl ställer sig ämbetet tveksamt till förslaget men anser sig dock böra förorda dess genomförande med hänsyn till de praktiska konsekvenser- na. Av lagtexten bör dock framgå att un— dantag från skattskyldighet föreligger ifråga om försäljning av kistor, urnor o.dyl.

Beredningen har föreslagit skattskyldighet

för rese- och transporttjänster. Skatteplikten omfattar såväl personliga resor som godsbe- fordran och träffar endast resor inom lan- det. I den mån fråga är om resa eller transport till utrikes ort anses fråga vara om export som enligt de allmänna reglerna medför skattefrihet. Förslaget att generellt beskatta ifrågavarande tjänster oberoende av leveransavtalets utformning innebär en förenkling av beskattningsreglerna i vad gäller skattskyldigheten vid godsbefordran. Ämbetet anser det emellertid icke tillfreds- ställande att bestämmelserna i vad gäller personliga resor till utrikes ort utformas på sådant sätt att hela resetjänsten, även till den del resan företages inom riket, blir undantagen från beskattning. Beredningen är medveten om att förslaget i denna del kan ge anledning till erinran. Ämbetet an- ser att denna fråga bör bli föremål för omprövning och ifrågasätter huruvida det icke kan befinnas möjligt med en be- skattning på grundval av tillryggalagd väg- sträcka. Bestämmelserna synes innebära att transporter från utlandet bli undantagna från skatteplikt även till den del de avse transport inom landet. Ifråga om registre- rad skattskyldig torde tullverket anse sig icke ha anledning uttaga någon skatt. Här- igenom uppkommer icke heller någon av- dragsrätt. För övriga borde resultatet bli att tullverket utfärdar särskild frakthand- ling för resor inom landet varå mervärde- skatt uttages. Frågan synes böra bli före- mål för ytterligare överväganden.

Skattskyldigheten

Omläggningen till en mervärdeskatt medför ett väsentligt större antal skattskyldiga jäm- fört med den allmänna varuskatten speci- ellt med hänsyn till att jordbrukarna avses skola bli skattskyldiga i samma omfattning som rörelseidkama. Beredningen finner ad- ministrativa skäl tala för att undantaga de minsta näringsidkama från skattskyldighet och att därvid bestämma skattskyldighets- gränsen till högre belopp än den som gäl- ler vid den allmänna varuskatten. Bered- ningen föreslår av olika skäl att gränsvär- det bestämmes på grundval av den totala omsättningen — icke med hänsyn till mer- värdet —— och att skattskyldighetsgränsen sättes vid 8000 kronor. Vidare föreslås i avsikt att eliminera tröskelproblem en av- trappningsregel av innebörd att full skatt-

skyldighet skall inträda vid en total omsätt- ning av 24 000 kronor. Om värdet uppgår till 8 000 kronor men icke till 24 000 kronor skall den skattepliktiga omsättningen be- stämmas till en och en halv gånger det be- lopp, varmed den faktiska skattepliktiga omsättningen överstiger 8 000 kronor. I den föreslagna författningstcxtens 165 2 mom. synes formuleringen ha blivit oklar i denna punkt. Med hänsyn till avdragsregeln för ingående skattebelastning kommer redovis- ningsgränsen i själva verket att motsvaras av en högre skattskyldighetsgräns.

Beredningens syfte att med de föreslagna reglerna försöka erhålla en mjuk övergång till full skattskyldighet är värt allt erkän- nande. Ämbetet anser emellertid att av- trappningsregeln blir svårhanterlig både för myndigheterna och de skattskyldiga. Varia- tioner i omsättningen medför att skattskyl- diga vissa år tillhöra avtrappningsskiktet och andra år komma utanför detsamma. Kon- trollen torde komma att härigenom kompli- ceras. I fråga om redovisningsgränsen 8 000 kronor anser ämbetet denna vara för hög. Undersökning måste företagas för att utreda om denna gräns uppnåtts för ett stort antal skattskyldiga. Vidare måste beaktas att den högre skattesatsen vid jämförelse med den allmänna varuskatten torde få en helt an- nan betydelse ur konkurrenssynpunkt. Äm- betet anser att redovisningsgränsen bör sät- tas lägre, förslagsvis 3 000 kronor eller 4 000 kronor. I reservation av herr Ekström m.fl. föreslaget generellt avdrag med belopp mot- svarande skatten å en omsättning av 1000 kronor anser ämbetet icke böra ifrågakom- ma om skattskyldighetsgränsen sättes till något av dessa lägre belopp. Vid sådan be- dömning saknas anledning att använda nå- gon form av avtrappningsregel. Ämbetet förordar en sådan lösning.

Beträffande utländska företag, som ver- kar inom landet men saknar fast driftställe, framhåller beredningen, att svårighet inträ- der vad gäller den allmänna varuskatten. Beredningen framhåller därefter helt kortfat- tat i avseende å mervärdeskatten, att skatt- skyldigheten bör bestämmas med hänsyn till den faktiska verksamheten inom landet, varigenom tolkningsproblemen bör kunna begränsas. Införandet av mervärdeskatten synes i och för sig icke kunna inverka på frågan om fast driftställe föreligger eller icke. Uttalandet synes emellertid böra tolkas som en uppmaning att det oaktat i ökad utsträckning låta registrera utländska före-

tagare, som inom landet försälja varor eller utföra skattepliktiga tjänsteprestationer. Frå- gan får ökad aktualitet i samma mån som tullverkets bestyr med den indirekta skatten reduceras. Särskild uppmärksamhet synes härvid böra ägnas frågan om uttagande av skatt vid tillhandahållande av skattepliktiga prestationer gentemot slutliga konsumenter, kommuner, statliga institutioner m. fl. Eljest föreligger risk för snedvridningstendenser i prissättningen i förhållande till inhemska företagare. Med hänsyn till att det för be- ställare av exempelvis entreprenadarbeten föreligger intresse av att erhålla en avdrags- gill ingående skattebelastning, och inhemska underleverantörer i sin tur skola debitera mervärdeskatt å den utländske huvudentre- prenören, synes man kunna antaga, att den utländske företagaren kommer att agera aktivt i avseende å registreringen. Emeller- tid kvarstår då det icke minst viktiga pro- blemet att undvika skatteförluster på grund av svårigheter att driva in förfallna skatter i vissa fall. Här synes ett intensivt samarbete med tullverket böra etableras. Det skulle ha varit av värde om beredningen närmare ut- vecklat sin syn på här berörda spörsmål.

Restitutionsförfarandet

Med hänsyn till mervärdeskattens konstruk— tion och dess syfte att vara konkurrens- och konsumtionsneutral får restitutionsfrågan en helt annan betydelse än vid den allmänna varuskatten. Skatten förutsätter snabb av- lyftning av ingående skattebelastning. Därest avdragsförfarandet vid någon redovisnings- period icke medger en omedelbar avlyft- ning av den ingående skattebelastningen skall det resterande beloppet restitueras. Beredningen har funnit övervägande skäl tala för en generell rätt till restitutioner, vilka skola verkställas löpande utan att den slutliga taxeringen avvaktas. Restitutions- beloppen kommer att avse stora belopp; speciellt gäller detta för exportindustrin, vid stora investeringar och vid nyetableringar. För att begränsa restitutionsfallen föreslår beredningen ett gränsbelopp av 500 kronor.

Överståthållarämbetet, som i princip till- styrker beredningens här avsedda förslag, anser emellertid, att det bör finnas möjlig- het för den skattskyldige att ge tillkänna, huruvida restitution önskas omedelbart eller om avdraget önskas förskjutet till en senare period. Detta kan ske genom notering å

deklarationsblanketten. Eventuellt bör en tidpunkt anges, då restitutionen senast bör vara reglerad.

Deklarationsskyldigheten

Överståthållarämbetet biträder förslaget att framflytta förfallodagen till den 25 i måna- den närmast efter redovisningsperiodens ut- gång. Delvis som en följd av att endast två redovisningsmetoder för inbetalning av den preliminära skatten bör få tillämpas — kon- tantmetoden och metoden med bokförings- mässig redovisning på grundval av uppkom- na fordringar — kan möjligheten för de skattskyldiga att vidtaga rättelser av preli- minärskatteredovisningen få ökad betydelse. Beredningen föreslår därför att författningen skall innehålla uttryckligt stadgande om den skattskyldiges möjlighet till sådan rättelse, vilken kan ske genom att en särskild juste— ringsuppgift bilägges den allmänna själv- deklarationen. Det uttalas också att denna möjlighet till efterjustering icke får tas till intäkt för en mindre noggrann löpande skatteredovisning. Icke minst av denna an- ledning anser ämbetet, att justeringsuppgif— ten, liksom vid den allmänna varuskatten, där förfarandet tillämpas utan särskilda för- fattningsbestämmelser, bör insändas till re- spektive länsstyrelse för att efter företagna kontrollanteckningar översändas till taxe- ringsnämnderna. Justeringsuppgiften bör i förekommande fall föranleda inbetalning respektive restitution av skatt. Erfarenheten från den allmänna varuskatten understryker behovet av sådana regler. Tidpunkten för insändandet av justeringsuppgiften till läns- styrelsen bör regleras i författningen. Här- vid bör beaktas skattskyldiga med s.k. brut- na räkenskapsår. Tidpunkten bör bestämmas till viss tid efter räkenskapsårets utgång. Det synes även vara önskvärt att i anvisningarna till 225 intages en förtydligande uppgift i fråga om preliminärskatteredovisningen av innebörd att möjligheten till självrättelse genom justeringsuppgift icke innebär att riktigheten av den preliminära löpande re- dovisningen får eftersättas. Frågan om på vilket sätt och i vilken omfattning uppgifter rörande taxering till allmän omsättnings- skatt skall redovisas i den allmänna själv- deklarationen bör särskilt uppmärksammas.

Ämbetet biträder förslaget att den sär— skilda kostnadsersättningen slopas.

Beskattningsförfarandet m. m.

Beredningen framhåller att vid den allmän- na varuskatten gällande beskattningsförfaran- de endast föga beröres av en övergång till mervärdeskatt och att nuvarande ordning i allt väsentligt kan bli bestående. Det utta- las sålunda att omläggningen föranleder inga eller endast smärre ändringar med av- seende å bestämmelserna om registrering, deklarationsskyldighet, taxering, skattekon- troll, uppbörd, besvär m.m. samt att an- knytningen av beskattningsförfarandet till vad som gäller i inkomstskattehänseende bör bli bestående.

I yttrande till statsrevisorerna rörande erfarenheterna från den allmänna varuskat- ten, dagtecknat den 20 september 1961, har överståthållarämbetet ifrågasatt huruvida icke jämväl den slutliga taxeringen av den allmänna varuskatten borde handhavas av länsstyrelserna varigenom taxeringsnämnder- na skulle bli avkopplade från varuskatte- taxeringen. I anslutning härtill må till be- lysning av ifrågavarande spörsmål följande framhållas.

Taxeringsnämndernas insats i fråga om den allmänna varuskatten torde ofta och av fullt naturliga skäl i allt väsentligt ha inskränkt sig till en avstämning av de olika omsättningsuppgifterna. Kontroll av de olika avdragsposterna har i huvudsak icke kunnat effektivt utföras av nämnderna. Det väsent- ligaste arbetet har därför utförts på varu- skattekontoren. Med hänsyn till den indi- rekta skattens växande betydelse och om- fattningen av densamma måste dessa kontor i ett mervärdeskattesystem även tillföras väsentligt ökade personalresurser. Varuskat- tekontoren kommer att få pröva och avgöra yrkanden om restitutioner och avdrag för ingående skattebelastningar varvid i många fall fråga torde bli om avgöranden med stor ekonomisk räckvidd.

Kontroll av de viktigaste avdragen —— in- gående skattebelastning för anskaffningar av olika slag — gäller i huvudsak den erlagda mervärdeskatten. En sådan kontroll måste om den skall vara effektiv, ofta förutsätta en granskning av räkenskaperna. I vart fall synes det icke realistiskt att räkna med att dylik kontroll skall kunna utföras av taxe- ringsnämndema.

Man torde vidare få utgå från att vissa justeringar av den löpande redovisningen lämpligen måste ske på en gång vid räken- skapsårets utgång. Exempel härå utgör re-

presentationskostnader, kostnader för vissa personbilar, personalmat etc. Sådan juste- ring synes emellertid kunna ske genom in- sändande av sådan justeringsuppgift, som föreslagits skola tillställas länsstyrelsen.

I olika sammanhang har tidigare berörts möjligheterna att erhålla en indirekt skatte— form av omsättningsskattenatur, som icke kräver ett med den direkta beskattningen likställt taxeringsförfarande. Önskemålet har därvid varit att erhålla en löpande defini- tiv taxering vid vilken avräkningar av skat- ten verkställes löpande utan att först av- vakta den slutliga taxeringen. Om kost- nadsersättning icke längre skall utgå synes i de flesta fall den löpande redovisningen även böra bli den definitiva. Även detta för- hållande talar för ett annat taxeringsför- farande än vid den direkta beskattningen.

Överståthållarämbetet har med det an- förda velat väcka frågan huruvida den nu- varande ordningen för taxeringsförfarandet kan anses vara den lämpligaste även i ett mervärdeskattesystem. En alternativ lösning vore måhända att exempelvis inrätta sär- skilda >>mervärdeskattenämnder» i första in- stans. Det här berörda Spörsmålet synes böra ytterligare övervägas.

Varuskattekontoren handhar för närvaran- de såväl taxering som uppbörd. Denna dubbla uppgift är synnerligen arbetskrävan- de och förutsätter tillgång till personal som behärskar bägge arbetsuppgifterna. Vid mer- värdeskatt kommer antalet skattskyldiga att väsentligt utökas. Med hänsyn till skattens ekonomiska betydelse och dess konstruktion torde intensifierade kontrollåtgärder böra vidtagas i avseende å bägge nyssnämnda arbetsuppgifter. Vad avser den taxerings- mässiga granskningen torde densamma för- utsätta väsentligt utökad räkenskapsgransk- ning. Genom ett ökat behov av sådan granskning aktualiseras även frågan huru en effektiv granskning av redovisningen till mervärdeskatt i fortsättningen lämpligen bör organiseras. Därest denna granskning icke skall inskränka sig till rent rutinmässiga avstämningar och förfrågningar synes det ämbetet vara nödvändigt att löpande kon- troll av redovisningsmaterialet verkställes hos den skattskyldige. Det är angeläget att få konstaterat att avdraget för ingående skatte- belastning gäller verkliga poster och att des- sa poster avser registrerade skattskyldiga. Detta material bör utnyttjas genom utskrift av kontrolluppgifter. För sådant ändamål kan biträdespersonal anlitas. En dylik stän-

dig kontrollverksamhet är även av betydelse, då det gäller att informera de skattskyldiga om gällande bestämmelser. För varuskatte- kontoren blir erfarenheterna från sådan granskning av stor betydelse.

F örfattningsförslagen

En genomgång av förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt har givit an- ledning till följande tilläggs- och ändrings- förslag:

165 2 mom. . . . upptagas till belopp motsvarande en och en halv gånger skill- naden mellan den eljest skattepliktiga om- sättningen och 8 000 kronor.

195 1 mom. Skattskyldig . . . för re- gistrering. Anmälan för registrering skall göras skriftligen och innehålla uppgifter an- gående den skattskyldiges fullständiga namn och postadress, födelsedata, hemortskommun . . .förvärvsverksamhet.

225 Omformuleras med hänsyn till äm- betets uppfattning och justeringsuppgiften alltid skall insändas till länsstyrelsen.

42'3' 3:e stycket. Synes kunna utgå på grund av hänvisningen i 4:e stycket till 56 5 2 mom. TF.

725 Jämförelse bör göras med 77% 2:21 stycket förordningen om allmän varuskatt. Har någon uppsåtligen . . . sex månader dömas. Motsvarande stycke torde böra in- tagas i förordningen om allmän varuskatt.

Övergångsbestämmelserna

Med hänsyn till att den föreslagna mer- värdeskatten utgör en utveckling av den allmänna varuskatten anses övergången till den nya skatteformen kunna genomföras helt automatiskt från och med den 1 januari 1966 för redan registrerade varuskatteskyl— diga. För nytillkomna skattskyldiga synes samma beskattningsproblem uppkomma, som förelåg vid införandet av den allmänna varuskatten. Enligt 25 i förslaget till för- ordning om införande av en allmän omsätt- ningsskatt skall förordningen om allmän va- ruskatt alltjämt äga tillämpning beträffan- de förhållanden, som hänföra sig till tiden före upphävandet. I 4—6 åå i författnings- förslaget regleras beskattningsfrågor, som äga samband med önskemålet att undvika retroaktiva verkningar i beskattningen vid in- förandet av den allmänna omsättningsskat- ten. I dessa paragrafer regleras beskattning-

en då fråga är om transaktioner vid Vilka tillhandahållandet skett före den 1 oktober 1965 eller vid vilka skriftligt avtal mec till beloppet bestämt pris träffats före sistnämn- da datum. Mot dessa bestämmelser synes icke finnas något att erinra. De öve:ens- stämma i sak med de, som tillämpades vid införandet av den allmänna varuskatten och i samband med skattesatsändringen. I 55 i förslaget föreslås en ändring mot vad som gäller vid den allmänna varuskatten i av- seende å kravet på ett giltigt avtal. Äm- betet anser denna ändring väl motiverad.

Emellertid framgår icke av förordn'ugen hur beskattningen skall ske för den som upphör med sin verksamhet före ingången av år 1966 eller övergår till icke skatte- pliktig verksamhet enligt förordningen om allmän omsättningsskatt. Detta gäller exem- pelvis den 31 december 1965 oreglerade fordringar för skattskyldig, som redovisar allmän varuskatt enligt kontantmetoden lik- som återbäringar. Ej heller framgår av bestämmelserna hur beskattningsfrågan skall lösas för nyssnämnda skattskyldiga, som till- lämpar bokföringsmässig redovisning vid den allmänna varuskatten men för vilka kundförluster uppkommer eller, som ha att utbetala återbäringar efter den 31 december 1965; för dessa skattskyldiga saknas skatte- pliktig omsättning mot vilken kundförlus- terna kan avräknas.

Det synes nödvändigt att dessa fall bli reglerade i författningen. Hinder synes icke böra resas mot att återbetalning sker av skatt, som avser återbäring eller kundför- luster av nyssnämnt slag under förutsätt- ning att beloppen kan styrkas och att skatt tidigare inbetalts.

Det synes ämbetet ej heller tillfredsstäl- lande att de olika redovisningsmetoderna — kontantmetoden och den bokföringsmässiga metoden —- skulle medföra olika skatteuttag för skattskyldiga varom här är fråga. Medan för skattskyldiga, som tillämpar bokförings- mässig redovisning, skattskyldighet upp- kommer för alla under år 1965 fakturerade försäljningar, även om betalning ej sker förr- än under år 1966, uppkommer icke sådan skattskyldighet för oreglerade fordringar i det fall vederbörande använder sig av kon- tantmetoden. Den antydda beskattningsfrå- gan synes böra bli föremål för övervägande för undvikande av en olikformig beskatt- ning. Ämbetet anser skäl tala för att be- skatta till allmän varuskatt all skattepliktig försäljning, som skett under år 1965.

Den föreslagna skatterefarmem ikraft- trädande

Det etappvisa genomförandet av hela re- formen under åren 1966 till 1970 är främst betingat av nödvändigheten att anpassa ut- taget av föreslagna arbetsgivaravgifter efter vad som kan anses möjligt utan störningar i samhällsekonomin. Övriga delreformer få genomföras under hänsynstagande till tak- ten i avgiftsökningen och till den mall som föreligger därigenom att systemet varje år totalt skall avkasta vad som skulle influtit i skatter och avgifter enligt nuvarande system.

Även om den kritik, som inledningsvis i detta yttrande framförts beträffande beräk-

ningarna av effekten av reformen i viss mån har betydelse även för övergångsåren, har överståthållarämbetet ej funnit anledning föreslå en annan ordning för reformens ikraftträdande än den av beredningen för- ordade.

I handläggningen av detta ärende ha del- tagit, förutom undertecknade, förste taxe- ringsintendenten Hultqvist, biträdande taxe- ringsintendenten Åke Knutson och förste taxeringsinspektören Harry Salomon. Stock- holm den 25 november 1964.

Arne F. Bmkkevold Ake Tidal

Länsstyrelsen i Stockholms län

Indirekt beskattning och företags- beskattning Mot den nuvarande företagsbeskattningen har sedan länge riktats kritik bl. a. med hän- syn till att den hårda beskattningen av före- tagens nettovinster skulle ha påverkat nä- ringslivets struktur i snedvridande och pro— duktivitetssänkande riktning. Redan 1950 års långtidsutredning framhöll önskvärdheten av att nettovinstbeskattningen för företagen mildrades genom övergång till någon form av bruttobeskattning. Även företagsbeskatt— ningskommittén berörde i sitt betänkande år 1954 frågan om övergång helt eller delvis till en bruttobeskattning. Kommittén, vars upp— gift härvidlag emellertid var begränsad till att bedöma om ett system med bruttoskatt ur konjunkturpolitisk synpunkt kunde vara ett alternativ helt eller delvis till företagens netto- vinstbeskattning, ansåg för sin del att över- vägande skäl talade för att företagsbeskatt- ningen utformades såsom en nettovinstbcskatt- ning men framhöll att dess överväganden inte kunde anses grunda sig på en så ingående analys, som från rent teoretiska synpunkter varit i och för sig önskvärd.

I direktiven till företagsskatteutredningen framhöll departementschefen att hela det nu- varande systemet av indirekta skatter var i behov av översyn och att det finge bli en huvuduppgift för utredningen att förutsätt— ningslöst analysera och diskutera de fördelar och nackdelar, som kan vara förbundna med

nettovinstbeskattning och olika former av bruttobeskattning respektive olika kombina- tioner av nettovinst- och bruttobeskattning.

Det var enligt departementschefen sålunda nödvändigt att ingående undersöka och ana- lysera de verkningar som tänkbara omlägg- ningar i det nuvarande systemet för företags- beskattningen kunde väntas få bl.a. från skattetekniska, handelspolitiska, statsfinansi- ella och andra ekonomiska synpunkter. I det nu framlagda betänkandet har emellertid lämnats endast en mycket översiktlig redogö- relse för de synpunkter på vilka företags— sxatteutredningen grundat sitt ställningsta- gande mot en övergång från nettovinst- till bruttobeskattning. En närmare redovisning av synpunkterna härutinnan har förklarats skola framdeles lämnas i det betänkande, som ankommer på företagsskatteutredningen att avge. Länsstyrelsen beklagar, att inte redan nu verkställts en konkret analys av de för- och nackdelar som de olika systemen medför. På grundval av det knapphändiga material som redovisats i betänkandet vill länsstyrelsen inte för det närvarande avvisa tanken på införande av ett bruttoskatte- system. Länsstyrelsens definitiva ställnings- tagande till denna fråga måste därför tills- vidare anstå.

Socialförsäkringens finansiering

Såsom beredningen framhållit är det nuva- rande finansieringssystemet för socialförsäk-

ringarna ej uppbyggt efter enhetliga linjer. Varje initiativ till samordning på finansi- eringsområdet måste därför hälsas med till- fredsställelse. Ändamålsenligt skulle vara om denna samordning kunde drivas så långt att ett enda enhetligt finansieringssystem er- sätter samtliga nu förekommande finansi- eringsformer. En stark tendens till en sådan samordning föreligger faktiskt på förmåns- sidan genom tillkomsten av lagen om all- män försäkring. Förutom fördelen av en stör- re överskådlighet i avgiftsbelastningen skulle en samordning av finansieringen av social- försäkringarna ur administrativ synpunkt vinnas fördelen av ett väsentligt förenklat debiterings- och uppbördsförfarande jämfört med de nuvarande.

Förslagets omfattning

Då enligt länsstyrelsens mening en långt dri- ven samordning bör komma till stånd mellan finansieringen av de olika socialförsäkring- arna är det beklagligt att beredningen be- gränsat området för sin utredning till att av- se allenast folkpensioneringen och sjukförsäk- ringens grundförmåner. Önskvärt vore om åtminstone sjukförsäkringens tilläggsförmå- ner omfattades av samma finansieringsregler som föreslagits ifråga om grundförmånerna i samma försäkring. I betänkandet har även framhållits att finansieringsreglerna därige- nom skulle förenklas och främja genomfö- randet av en eventuell definitiv källskatt för löntagare.

Arbetsgivaravgifter

Vid valet av olika finansieringsformer har beredningen förordat ett vidgat inslag av av- gifter vid finansieringen av socialförsäkring— arna. Om dessa för de anställdas vidkom- mande utformas som arbetsgivaravgifter, kan givetvis såsom framhållits i betänkandet ur administrativ synpunkt vinnas fördelen av ett förenklat debiterings- och uppbördsför- farande genom att antalet avgiftspliktiga blir avsevärt färre än om uteslutande ett egenavgiftssystem tillämpas. Såvitt länssty- relsen kan bedöma, begränsas däremot möj- ligheterna att utforma likvärdig avgiftsbe- lastning mellan olika inkomsttagare som inte erlägger maximal avgift. Övervägande skäl synes det oaktat tala för att för de anställdas vidkommande finansieringen sker i form av arbetsgivaravgifter.

Liksom beredningen finner länsstyrelsen angeläget att åtgärder vidtas för att ernå bättre överensstämmelse mellan inbetalda avgifter till tilläggspensioneringen och de

pensionsgrundande inkomsterna. Därjämte måste förutsättningar skapas för undanröjan- de av de möjligheter som för närvarande finns vid tilläggspensioneringen att begränsa arbetsgivaravgifterna genom tillgodoräknan- de av ett för högt antal basbeloppsavdrag. Den av beredningen föreslagna utformning- en av arbetsgivaravgifterna bidrar väsentligt till en sådan förbättring. Samtidigt ger ut- formningen av arbetsgivaravgifterna ur ad- ministrativ synpunkt enkel debiteringsmetod för arbetsgivarna.

De föreslagna arbetsgivaravgifterna har emellertid även sina svagheter. Genom att avgifter uttas även å basbeloppen, vilka ti- digare gått fria, kommer de samlade arbets- givaravgifter, som beredningen föreslår i det avgivna betänkandet, inom en nära förestå— ende tidpunkt att för typiska låglöneföretag nå en omfattning av cirka 12 % av den totala lönesumman för anställda. För hög- löneföretagen blir arbetsgivaravgifterna pro— centuellt sett något lägre. Vid källskatteredo- visningen har det visat sig nödvändigt att utöva kontroll för att bevaka att arbetsgi- varna såväl i rätt tid inbetalar avdragna skat- tebelopp som att de verkställer skatteavdrag med riktiga belopp, oaktat det förhållandet att vederbörande anställda liksom även debi- terings- och uppbördsmyndigheterna genom den individuella taxeringen och därmed sam- manhängande avstämning av skatteavdraget kan kontrollera hur arbetsgivarna fullgjort sina skyldigheter. Denna automatiska kon- troll finns varken beträffande tilläggspensio- neringen eller socialförsäkringen i övrigt. Det är i och för sig likgiltigt för arbetstagarna om arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter ifråga om avgiftsredovisningen eller ej. Beredning- en har i sitt betänkande ringa berört dessa problem. En anslutning av finansieringen av grundförmånerna till den allmänna tilläggs- pensioneringens finansieringssystem kan en- ligt länsstyrelsens bedömande medföra att en arbetsgivare lämnar en bristfällig och felaktig redovisning av avgifterna. Framför allt torde en krympning av avgiftsunderlaget komma att ske. Kontrollen av avgiftsunderlaget till den allmänna tilläggspensioneringen är enligt länsstyrelsens mening inte tillfredsställande i sin nuvarande utformning. Länsstyrelsen an- ser därför, att debiterings- och uppbörds- myndigheterna bör beredas sådana personella resurser att myndigheterna effektivt kan kontrollera inte bara redovisning av arbets- givaravgifterna utan även att dessa debite- rats på grundval av ett riktigt underlag. Enär kontrollarbetet kommer att bli så omfattan—

de att det lämpligen inte kan utföras av beskattningsnämnderna, torde lämpligen kontrollen kunna åläggas de lokala skatte- myndigheterna.

Egenavgifter Enligt beredningens förslag skall avgiftsunder- laget till socialförsäkringens grundförmåner utgöras av den avgiftspliktiges sammanräk- nade nettoinkomst. Egenavgifter skall vida- re uttagas på alla inkomstslag, vilket innebär ett avsteg från tilläggspensioneringens finan- sieringsregler. I betänkandet har beredning- en utgått från att arbetsgivaravgifterna kom- mer att övervältras på arbetstagarna i form av minskade löner. Beredningen har i fråga om reglerna för beräkning av avgiftsunder- laget för egenavgifter och för den procentu- ella storleken av denna avgift uttalat, att i största möjliga utsträckning bör tillämpas vad som gäller beträffande arbetsgivaravgif- terna, så att avgiftspliktig som har att erlägga egenavgift träffas av avgiftsuttaget på ett i princip likvärdigt sätt som den avgiftsplik- tige, för vilken skall erläggas arbetsgivarav- gift. Genom anknytningen av avgiftsdebite- ringen till nettoinkomsten har beredningen i sitt förslag emellertid gjort väsentliga avsteg från likformighetsprincipen. Inom tilläggs- pensioneringen anses föwärvsinkomsten, så— vitt avser inkomst av anställning, utgöra den erhållna lönen, med avdrag för endast de kost- nader, som arbetstagaren har att bestrida i anställningen. Vid inkomsttaxeringen däremot åtnjuter arbetstagaren avdrag även för kost- nader för intäkternas förvärvande. Avgifts— pliktig, som förutom anställningsinkomst även åtnjuter inkomst av annat slag (s. k. blandad inkomst), kommer sålunda enligt beredning- ens förslag att få räkna sig tillgodo skillnaden i avgiftsunderlagen och därigenom få en lägre egenavgift för inkomster utöver anställnings- inkomsten. Motsvarande anställd, som saknar andra inkomster än anställningsinkomst, kan inte tillgodogöra sig denna favör. Enligt läns- styrelsens mening framstår det otillfredsstäl- lande, att sådana faktorer som exempelvis avdrag för resor och fördyrade levnadskost- nader, vilka är att hänföra till inkomst av tjänst, kan få betydelse för i vad mån egen— avgifter skall debiteras å inkomst av annat slag. I betänkandet har endast konstaterats, att nyssnämnda verkningar skulle medföra reduktion av antalet fall av blandade inkoms- ter. Uppgifter i vilken utsträckning förvärvs- avdrag av ifrågavarande slag påverkar egen- avgifternas storlek, hade emellertid varit av värde vid bedömningen. Genom de ganska be-

tydande avdrag för intäkternas förvärvande som utnyttjas av ett väsentligt antal avgifts- pliktiga, utgör den olikformighet i belast- ningen, som totalt uppstår, en negativ faktor i förslaget, som bör ägnas särskild uppmärk- samhet.

Åtnjuter samtaxerade makar inkomster av annat slag än anställning, föreslår bered- ningen att för dessa makar skall uttagas en- dast en gemensam avgift av samma storleks- ordning som tillkommer ensamstående av— giftspliktig. Genom den föreslagna anknyt- ningen av arbetsgivaravgifterna för finansi- ering av socialförsäkringens grundförmåner till den allmänna tilläggspensioneringens fi- nansieringsregler, kommer däremot för an- ställda makars vidkommande avgifter att ut— tas för vardera maken oberoende av den andra makens inkomster. Detta innebär, att anställda makar påföres dubbelt så höga av- gifter som de makar vilka har att erlägga egenavgifter. Detta avsteg från likformighets- principen är särskilt framträdande. Som mo- tiv för att beredningen föreslagit den admi- nistrativt sett mer komplicerade samberäk- ningsmetoden har framför allt åberopats, att inkomsttaxeringen för äkta makar bygger på sambeskattningsprincipen. Den väsentliga skillnaden mellan beskattningen och finan- sieringen av socialförsäkringens grundförmå- ner är emellertid, att vid beskattningen träf- fas såväl anställda som makar med inkomster av annat slag av samma regler, vilket där- emot inte är förhållandet vid finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner. De av beredningen angivna skälen för samberäkning av avgifter är enligt länsstyrelsens mening övervärderade. Länsstyrelsen finner för sin del lika otillfredsställande, att den totala av- giftsbelastningen blir så väsentligt olika be- roende på om inkomsterna utgöras av an- ställningsinkomster eller av inkomster från annan förvärvskälla.

En rationell lösning för att enligt bered- ningens uttryckta målsättning tillskapa mera enhetliga och överskådliga finansieringsreg- ler inom socialförsäkringen skulle ha varit att begränsa avgiftsuttaget till enbart inkomster, som omfattas av den allmänna tilläggspen- sioneringen. Därvid skulle avgifter inte utta- gas på inkomster av sådana slag som pen- sionsförmåner, livräntor, undantagsförmåner, periodiska understöd samt inkomster av an- nan fastighet och inkomster av kapital. I be- tänkandet framhåller beredningen att det av- giftsbortfall, som skulle bli följden av en så- dan anordning, blir tämligen obetydlig to- talt sett. En väsentlig förenkling vid debite-

ringsförfarandet skulle enligt länsstyrelsens mening vinnas även genom den föreslagna sammankopplingen av finansieringsreglerna. Beredningen har i betänkande avvisat denna finansieringsmetod med den motiveringen att socialförsäkringens grundförmåner utgår efter generella regler och med enhetliga be- lopp till alla medborgare samt att rätten att komma i åtnjutande av dem är ej, såsom i fråga om tilläggsförmånerna, beroende av att inkomst av förvärvsarbete skall föreligga eller ha förelegat, ävensom att avgiftsunder- laget skulle leda till viss ojämnhet i belast— ningen mellan förvärvsarbetande och övriga grupper av inkomsttagare. Då avgifter till socialförsäkringens grundförmåner endast debiteras personer inom sådana åldersklasser som regelmässigt åtnjuter inkomster av för- värvsarbete, reduceras enligt länsstyrelsens mening ojämnheten i belastningen högst vä- sentligt. Under beaktande av att den av be- redningen föreslagna finansieringsmetoden såsom ovan framhållits inte heller kan anses bringa likformighet i avgiftsbelastningen mel- lan olika grupper av inkomsttagare Och då densamma dessutom är administrativt svår- bemästrad, finner länsstyrelsen det inte vara mera anmärkningsvärt att inkomster, som enligt den allmänna tilläggspensioneringens inkomstbegrepp inte utgör förvärvsinkoms- ter, blir fria från avgifter än att avgiftsbe- lastningen av andra skäl blir olikformig mel- lan olika kategorier avgiftspliktiga.

Debitering och uppbörd Genom den föreslagna metoden att det indi— viduella avgiftsunderlaget för avgifter till so- cialförsäkringens grundförmåner skall utgö- ras av den sammanräknade nettoinkomsten, innebär förslaget faktiskt en klar skillnad från den allmänna tilläggspensioneringens avgiftsunderlag. Det synes därför ofrånkom- ligt att jämförelse regelmässigt måste ske för varje avgiftspliktig mellan inkomsten av an- ställning och den sammanräknade nettoin- komsten för kontroll om egenavgift skall de- biteras. Värdet av den administrativa för- enkling, som arbetsgivaravgifterna ansetts innebära, förringas högst väsentligt genom detta arbetsmoment. Den av beredningen fö— reslagna metodiken för debitering och upp- börd av avgifter synes, såvitt länsstyrelsen kan finna, vara ändamålsenlig. Länsstyrelsen kan dock inte undvika att framhålla, att sär- skilt avgiftsdebiteringen vid den föreslagna samberäkningsmetoden i fall av blandade in- komster kommer att bli mycket tidskrävan- de. Då beredningens förslag förutsätter för-

delning av egenavgifterna mellan makrrna i förhållande till det egenavgiftsgrundanle in- komstunderlaget, uppstår i vissa inkomsrlägen dels en proportionering av avgiftsunclerlagen makarna emellan och dels sedermera m lik- artad proportionering av den gemensrmma egenavgiften. Med hänsyn till nämnda syn- punkter kan enligt länsstyrelsens mcnin,r ifrå- gasättas, om inte beredningen undersmttat den arbetsinsats, som erfordras för cebite- ringen, under tiden intill dess databehandling införts.

Den direkta beskattningens utformning

I avd. IV i betänkandet beröres inledningsvis utformningen av den direkta beskattningen för fysiska personer och de med (lem jäm- ställda juridiska personerna — dödsbon och familjestiftelser — det vill säga alla skattskyl- diga, som drabbas av den progressiva stat- liga inkomst- och förmögenhetsskatten. Att helt frångå en progressiv beskattning, skulle visserligen i hög grad förenkla problemställ- ningarna, men är, som även beredningen fun- nit, uteslutet. Principiellt bör som hittills skatt uttagas efter förmåga. Att anknyta skatteförmågeprincipen till familjen som en kollektiv ekonomisk enhet torde fortfarande vara mest rationellt. Däremot anser länssty- relsen liksom beredningen att enbart den fort- gående penningvärdeförsämringen i Och för sig motiverar en ändring i grundavdrag och skatteskalor. Därtill kommer att den direkta beskattningen också av andra orsaker otvivel- aktigt nått en sådan höjd att de direkta skat- ter för tillgodoseende av statens omedelbara inkomstbehov, lämpligen bör reduceras. Gi- ves de övriga finansieringskällorna, indirekt skatt och socialförsäkringsavgifter, större an- del i de totala statliga skatteintäkterna kan skattesystemet antagas i sin helhet bli rörli- gare och mer anpassningsbart efter såväl det allmännas som individens skiftande vär- deringar.

Huruvida beredningens förslag att redu- cera de direkta inkomstskatterna för fysiska personer med 2 100 miljoner kronor och den statliga förmögenhetsskatten med 70 miljoner kronor samtidigt som stödet åt barnfamiljerna bör ökas med 1000 miljoner kronor i för- höjda barnbidrag, allt på bekostnad av ökade uttag ur de andra två finansieringskällorna, är en rimlig avvägning torde inte ankomma på länsstyrelsen att bedöma. Som ett mini- mum för att inom en överskådlig tid kunna genomföra eller förbereda genomförandet av

en del högst angelägna reformer inom den direkta beskattningens område synes summa- beloppet dock innebära en i förhållande till tidigare utredningar exempelvis 1957 års sam- beskattningsrevisions betänkande med förslag till ändrad familjebeskattning (SOU 1959: 13) väsentligt vidgad reformram.

lntet utsäges dock om möjligheterna att förskjuta skattebördan i relationerna mellan de fysiska personerna å ena samt främst aktiebolagen och de ekonomiska föreningar— na å andra sidan. Motiven för att denna fråga i huvudsak förbigås och därigenom den just påbörjade avvägningen av företagsbeskatt- ningen bindes i vad avser skatteuttagen, har skatteberedningen icke utförligt redovisat.

Länsstyrelsen finner detta vara en brist, men vill å andra sidan i dessa delar ej fram- lägga någon bestämd mening.

Länsstyrelsen känner sig följaktligen bun- den av att inom den intäktsram, som skatte- beredningen uppdragit, bedöma förslagen om reformeringen av den direkta beskatt- ningen av fysiska personer.

Skattefritt minimum

Skattesystemutredningen visar — genom jäm- förelserna med det existensminimum som av centrala uppbördsnämnden i normalfallen re- kommenderats för begränsning av uttag av preliminär skatt och kvarstående skatt vid avräkningen i samband med den slutliga skatten ävensom existensminimum vid utta- gande genom införsel eller utmätning av rest- förda äldre skatter — att grundavdragen (de hittillsvarande ortsavdragen) onekligen kan och bör höjas. Naturligtvis kan man även i denna del ha olika meningar om vid vilken nivå avvägningen skall stanna. Presterad ut- redning om att de lägst taxerade skattskyl- diga till betydande del ha skattefria bidrag eller ingå som hushållsmedlemmar i andra skattskyldigas kollektiv talar visserligen för att dessa inkomsttagare icke behöver så höga grundavdrag men länsstyrelsen kan icke bortse från att inom dessa inkomsttagargrupper dock ingår skattskyldiga som är för sin försörjning helt beroende av redovisade skattepliktiga in- täkter. Att märka är vidare att de föreslagna grundavdragen som regel dock är lägre än förut omnämnda existensminima och att skat- telindring i form av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga ändock i ett icke ringa antal fall måste komma att te sig nödvändiga för åvägabringande av en rättvis beskattning för folkpensionärer och vissa andra av de lägst taxerade skattskyldiga.

En successiv höjning av grundavdragen till 3 000 kronor för ogifta och 6 000 kronor för gifta liksom ensamstående med försörjnings- skyldighet mot hemmavarande barn inne- bär ett fasthållande av proportionen l:2 och sammanfaller med den fortsatta tudelnings- principens tillämpning högt upp i skatteska- lan för gifta och förälder med barn. Pro- portioneringen förefaller därför länsstyrelsen rimlig. Reservationsvis framförda förslag om att grundavdragen för gifta utan barn borde sättas lägre än för andra gifta förtjänar visser- ligen uppmärksamhet men synes länsstyrelsen i detta sammanhang — när skilda skatteskalor för gifta och ogifta åtminstone tillsvidare bi- behålles — tillräckligt beaktade i och med de föreslagna höjda förvärvsavdragen.

ngrersionen i inkomstbeskattningen Länsstyrelsen instämmer i skatteberedningens uttalade målsättning att på längre sikt en starkare progressionsutjämning bör eftersträ- vas. Ett led i denna strävan följer redan av den föreslagna höjningen av grundavdragen. Omedelbart ovanför grundavdragen har re- dan tidigare skatteskalorna för uttagande av statlig skatt enligt skalan för såväl gift som ogifta haft ett proportionellt skatteskikt. Det kan vara värt att erinra om att år 1953 inom det proportionella skiktet föll 75 % av alla gifta inkomsttagare och 68 % av alla en— samstående. Skatteberedningen, som visserli- gen vill bredda det proportionella skiktet, förmår trots en betydande höjning av de no- minella inkomster, som år 1970 skulle falla inom detta skikt, icke fånga upp tillnärmelsev vis lika stor andel av sagda inkomsttagare. Ilöjes — som skatteberedningen föreslår — den övre gränsen för det proportionella skik— tet för gifta till en årsinkomst av c:a 26000 kronor och för ogifta till en årsinkomst av c:a 13000 kronor skulle motsvarande tal efter omräkning av 1953 års inkomstnivå till den år 1970 antagna ha höjts till c:a 36 000 kro- nor respektive c:a 16 000 kronor. Enligt för- slaget faller endast c:a 50% av alla gifta och 57 % av samtliga ensamstående inom det proportionella skiktet. Siffermaterialet är hämtat från utredningen och belyser att höj- ningen av det proportionella skiktet — trots de nominella beloppens storlek — dock icke innefattar någon omkastning till lägre direkt beskattning. Vad länsstyrelsen dock med till- fredsställelse noterar är att den s.k. skatte- puckeln i de närmast högre skatteskikten i skatteskalan för gifta väsentligen eliminerats. Detta i förbindelse med en väsentlig utvidg- ning av tudelningsprincipens verkningsområ-

de gör att de skilda skatteskalorna för gifta och ogifta på ett fördelaktigt sätt skulle när- ma sig varandra. Länsstyrelsen hade visser- ligen gärna sett att den s.k. negativa sam- beskattningseffekten kunnat helt bortarbetas från skatteskalorna och ifrågasätter om icke denna effekt trots att den skulle träffa ett försvinnande litet antal skattskyldiga likväl kunnat nu helt förhindras genom ett enkelt konstruerat ansökningsförfarande från de skattskyldiga som i undantagsfall kunde kom- ma att drabbas därav.

Ehuru länsstyrelsen till fullo inser svårig- heten att nedbringa marginalskattesatserna ser länsstyrelsen lika litet som utredningen någon utväg att under bibehållande i huvud- sak av ett progressivt skattesystem komma tillrätta med de olägenheter i form av skatte- undandragande och viss motvilja mot ökade arbetsinsatser som därav kan föranledas. Re- dan den föreslagna reduceringen av progres- siviteten för majoriteten av skattebetalare saknar för visso ej betydelse och kan under det fortsatta reformarbetet med sikte mot en definitiv källskatt i första hand för löntagar- na måhända leda till nya lösningar. En ut— veckling i denna riktning finner länsstyrelsen angelägen.

Familjebeskattningen

Avvägningen av skattebördan mellan gifta och ensamstående har redan delvis kommit till synes i samband med de föreslagna grund- avdragen och skatteskalornas ändrade inbör- des konstruktion. Även om länsstyrelsen i och för sig icke är främmande för tanken att på längre sikt överväga en återgång till systemet med en gemensam skatteskala och någon form av beskattning av makar som bättre än den nuvarande sambeskattningsprineipens ut- formning tillgodoser såväl kvinnans frihet att välja sysselsättning i eller utom hemmet som det allmännas intresse av att tillgodo- göra sig hennes arbetskraft för industriellt eller annat förvärvsarbete, finner sig länssty- relsen på de av skattesystemutredningen an- förda skälen icke för närvarande i stånd att förorda en särbeskattning av makar. Uppen- barligen förutsätter detta ett djärvare grepp på ämnet. I nuvarande utredningsläge finner likväl länsstyrelsen, att den knäsatta skatte- förmågeprincipen — familjen som en eko- nomisk enhet och svårigheterna att tillfreds- ställande förena fallen av s.k. faktisk sam- beskattning med särbeskattningsbestämmel- ser — starkt talar för en fortsatt sambeskatt- ning av makar efter i stort sett hittillsvaran- de regler. Även företrädare för en särbe-

skattning vill nog ej utan en ändring av be- stämmelserna om förlustutjämning avstå från att låta den ena maken tillgodoräkna sig den andre makens eventuella underskottsav- drag. Uppenbarligen kan man dock ha myc- ket delade meningar i fråga om sär- eller sambeskattningens för- och nackdelar allt- efter de skilda perspektiv man anlägger på frågan. För länsstyrelsen framstår det dock som en väsentlig vinst att utredningens lzlar- lägganden visar att Spörsmålet i den offent- liga debatten fått en alltför framträdande plats i förhållande till frågans reella vikt och betydelse. Länsstyrelsen förordar utredning- ens relativt modesta lösning, som dessutom har den ostridiga fördelen att den icke bry- ter mot hittillsvarande rättspraxis eller ge- nom sina ändrade beloppsgränser åstadkom- mer några tekniska nymodigheter i tillämp- ningen.

Beträffandc avvägningen inom kategorin gifta med hänsyn dels till om hustrun har förvärvsarbete eller ej (förvärvsavdragen) och dels till om barn finnes eller ej har läns- styrelsen ingen annan invändning att göra än att förvärvsavdragen på upp till 1000 kro- nor, när endera av två makar driver jord- bruk eller rörelse, vari den andre deltar, lämpligen borde kompletteras med en pre- sumtion för att värdet av arbetsinsatsen in- till nämnda maximibelopp borde — där ej särskilda skäl talar däremot, exempelvis lång- varig sjukdom hos maken — godtagas utan skyldighet för taxeringsmyndigheterna att undersöka det rätta förhållandet.

Ofullständiga familjer bör — som för när- varande — åtnjuta samma schablonavdrag, förvärvsavdrag och grundavdrag som till- kommer makar med hemmavarande barn.

Frågan om indexreglering av grundavdrag m.m. bör — som utredningen förutsätter — upptagas till förnyad omprövning för skatte- regler hänförliga till tiden efter 1971 års taxe- ring. Behovet därav har starkt framhävts exempelvis vid den nyligen genomförda höj- ningen av beloppen för extra avdrag vid ned- satt skatteförmåga.

Några detaljfrågor

Ehuru allmänna skatteberedningen huvud- sakligen begränsat sig till generella riktlinjer och målsättningar för skattesystemets omför- delning med en väsentlig tyngdpunkt till Skattelättnad för barnfamiljerna — en strä- van som har länsstyrelsens fulla gillande — synes det dock påkallat att i vissa perifera spörsmål önska ett tillrättaläggande. Två personer, som står i begrepp att ingå äkten-

skap och var för sig har skattepliktiga in- täkter, blir, om intäkterna antagas vara i stort sett oförändrade, helt olika beskattade för tre på varandra följande beskattningsår. Första året är de särtaxerade, eventuellt med grundavdrag och förvärvsavdrag såsom en- samstående förälder. Året därpå har de kan- ske gemensamt barn men blir — ehuru gifta — särtaxerade. Därvid kan redan nu inträf- fa, att de var och en får såväl helt grundav- drag som förvärvsavdrag. Med de höjda be- loppen framstår denna inadvertens än mer markant. Maximalt skulle två makar det år de gifter sig kunna erhålla över 21300 kronor helt skattefritt. Tredje året kan de vid samtaxering gemensamt erhålla högst ett helt grundavdrag och högst ett förvärvsav- drag. Länsstyrelsen skulle önska, att bestäm- melserna ändrades så, att tillämpliga av- drag ej blir större än vad makarna som gifta tredje året kan bli berättigade till. Ett annat perifert spörsmål är, huruvida lagstiftningen fortfarande bör ha skilda regler för grundav- drag, förvärvsavdrag och premieavdrag samt extra avdrag under inkomst av kapital bero- ende på om det yngsta hemmavarande bar— net, som antages ej ha egen beskattningsbar inkomst, är under 18 men över 16 år. De skilda åldersgränserna åsamkat icke endast taxeringsmyndigheterna mycket merarbete utan kan — i de fall rättelser ej sker —- orätt- vist drabba skattskyldiga som själva ej för- står att reagera mot en felaktigt åsatt taxe- ring.

I fråga om barnbidrag contra bamavdrag förordar länsstyrelsen barnbidrag beroende främst på att bamavdrag, som utredningen visat, icke skulle kunna utnyttjas i c:a 60 000 äktenskap ävensom på den grund att bidrags— formen onekligen ur likformighetssynpunkt är att föredraga. Barnbidragens föreslagna storlek — 1200 kronor per år och barn är 1970 — måste emellertid betraktas som ett minimibelopp.

Förmögenhetsbeskattningen

I denna del, vari utredningen är enig, har ej heller länsstyrelsen någon avvikande me- ning annat än såtillvida, att länsstyrelsen ifrågasätter om icke skattepliktsgränsen och den modifierade skatteskalan lämpligen bor— de träda i kraft redan vid 1966 års taxering, när den pågående allmänna fastighetstaxe- ringen, som förväntas medföra avsevärda höjningar i taxeringsvärdena, lägges till grund för den statliga förmögenhetsbeskatt- ningen.

Ehuru verkningarna undandrar sig länssty-

relsens fulla insyn, vill länsstyrelsen beträf- fande den direkta beskattningen slutligen ifrågasätta, om icke de föreslagna över- gångsbestämmelserna beträffande grundav- drag och skatteskalor, som ur administrativ synpunkt måste bli tyngande, lämpligen kun- de träda i kraft samtidigt med att mervär- deskatten och höjningen av bensinskatten träffar de skattskyldiga. Reformtaktens an- knytning till de successiva höjningarna av so- cialförsäkringsavgifterna synes länsstyrelsen icke i allo övertygande motiverat.

Den indirekta beskattningen

Nuvarande system av indirekta skatter, med allmän varuskatt uttagen i detaljhandelsle- det, s.k. ettledsskatt, i kombination med energiskatt och punktskatter på skilda va- ruslag, medför olägenheter i form av viss snedbelastning i beskattningshänseende. Den- na effekt accentueras med ökade skattesatser. De väsentligaste olägenheterna därvidlag kan hänföras till sektorn för investeringar i anläggningstillgångar avseende de direkta produktions- och distributionsleden eller till uthyrningsverksamhet, vartill kommer de tolkningsproblem som är och kommer att va- ra förknippade med materialbegreppet. Mer- värdeskatten i föreslagen utformning, med likformig beskattning av konsumtionen, för- delad skatteuppbörd mellan företagen inom samtliga led samt med konkurrensneutralitet inom näringslivet, synes erbjuda så väsentliga fördelar i förhållande till nu tillämpade for- mer av indirekta skatter, att länsstyrelsen an- ser sig böra tillstyrka ett förslag om dess in- förande. Emellertid synes vissa detaljfrågor böra kommenteras ur saklig och principiell synpunkt.

Till skillnad mot vad som gäller i varu- skattehänseende, har elkraft, gas och bränslen hänförts till skattepliktiga varor. Det synes nödvändigt med en kompletterande anvis- ning om huru produkten värme skall behand- las. Värme levereras ju numera mot ersätt- ning från centralanläggningar till enskilda konsumenter, t. ex. ägare av hyresfastigheter m.fl.

Annonser och annonsförmedling har före- slagits till skattefrihet i huvudsak av skäl som sammanhänger med beräknad avkast- ning. Praktiska skäl synes dock tala för att in- begripa dessa detaljer i skatteplikten även vid ett slopande av nuvarande undantag från skatteplikt för tidningar och tidskrifter.

Beskattningen av konstverk har föreslagits bliva tillämpad i överensstämmelse med de

bestämmelser som nu gäller beträffande varuskatten. Dessa bestämmelser torde ur sakliga och principiella synpunkter få an- ses föga tilltalande. Därest konstverk av an- given art anses böra klassificeras såsom vara, synes det ovidkommande i detta samman- hang på vad sätt eller av vem desamma för- säljes. Även vid jämförelse med sådana alster, vilka framställes av guld- och silversmeder, textilkonstnärer m. fl., synes inskränkningen i beskattningen inkonsekvent. Å andra sidan torde vissa praktiska skäl tala för att bibe- hålla nu gällande bestämmelser härvidlag. Icke minst redovisningstekniskt torde, i sam— band med avdragssidan, svårbemästrade pro- blem komma att uppstå vid en utvidgning av skatteplikten inom detta område.

Tjänster, tillhandahållna av allmänna bad- inrättningar, föreslås undantagna från skatte- plikt, vartill i princip intet är att invända. Be- greppet allmän torde doek i förevarande sam- manhang böra närmare preciseras. Åtskilliga badinrättningar, upplåtna till allmänheten, äges och drives i privat regi och bör sålunda inbegripas i undantagsgruppen. Praktiska skäl synes även tala för att separata avgifter till utomhusbad av typen swirnmingpools undan- tages från skatteplikt, exempelvis när ett ho— tell mot avgift upplåter sin swimmingpool till andra än sina gäster.

Förslaget att undantaga olika slags nöjen från skatteplikt torde få anses diskutabelt av såväl principiella som sakliga skäl. Här är ju fråga om renodlade konsumtionstjänster och de motiv, som föranledde en avveckling av den särskilda nöjesskatten, är till stora delar eliminerade genom mervärdesskattens speci- ella konstruktion med full avdragsrätt för ingående skattebelastning. Det torde därför kunna ifrågasättas, huruvida icke inom den- na bransch berörda företag skulle komma att missgynnas av förslaget. De speciella problem, som, vid en utvidgning av skatte- plikten till detta område, skulle uppkomma för Sveriges Radio beträffande ifrågavarande produktion, synes väl kunna lösas genom sär- skilda föreskrifter i denna del.

Mot förslaget att utvidga skatteplikten till området avseende transport- och resetjänster samt att därvid undantaga sådana tjänster, vilka avse befordran till utrikes ort, torde av praktiska skäl intet vara att invända. Det kan dock befaras att undantagsbestämmel- sen kommer att medföra visst missbruk vid resor till gränsstationer inom landet, vilka resor för en obetydlig merkostnad kan ut- sträckas till närmaste ort i respektive grann- länder och därigenom medföra skattefrihet

för resan i sin helhet. Även taxi- och charter- hussresor över gränserna synes komma att falla utom ramen för beskattningen.

I fråga om byggnadsområdet har såsom skattepliktig tjänsteprestation bland annat angivits arbeten avseende byggnader och an- nan fast egendom som utföres av arkitekter, byggnadskonsulenter m. fl. I förslaget till för- ordningen om ifrågavarande skatt stadgas i 125 b, att skattskyldighet åvilar den, som yrkesmässigt utför eller ombesörjer utföran- de av skattepliktig tjänsteprestation, varjämte. i anvisningarna till samma paragraf angives att yrkesmässigheten skall bedömas med led- ning av kommunalskattelagens bestämmelser angående inkomst av rörelse eller av jord- bruksfastighet. Fråga uppkommer då, huru förutnämnda arbeten, vilka utföres på fritid av angivna yrkespersoner, vid sidan av ordi- narie tjänsteanställning, skall bedömas. In- täkter av dylika uppdrag redovisas i den all- männa självdeklarationen ofta i förvärvskäl- lan tjänst, ehuru något anställningsförhål- lande icke föreligger i dessa fall.

Den föreslagna generella skatteplikten för jordbruk och skogsbruk kan i vissa fall tän- kas medföra redovisningstekniska olägen- heter. Dessa olägenheter sammanhänger med verksamhetens säsongbetonade karak- tär, d.v.s. att under viss tid av beskattnings- året dominerar utgiftssidan och under annan tid intäktssidan. Risk föreligger sålunda för ett betydande restitutionsförfarande under förstnämnda tidsperiod. Därest överenskom— melse om längre redovisningsperioder kan träffas med berörda skattskyldiga, elimine- ras nämnda olägenheter.

I anslutning till vad beredningen anfört beträffande möjligheterna att uppskjuta, vägra eller begränsa avdragsrätten för ingå- ende skattcbelastning, vill länsstyrelsen en- dast framhålla de betydande administrativa och kontrollmässiga svårigheter som skulle uppstå vid sådana ingrepp, vilka följaktligen torde böra insättas endast i trängande fall.

Förslaget till förordning om allmän om- sättningsskatt synes böra kompletteras i föl- jande hänseenden.

Anvisningarna till 125 böra förtydligas i avseende på begreppet rörelse (jämför vad som tidigare anförts beträffande arbeten på byggnader och annan fast egendom).

I 13% b talas om skattefrihet vid överlå— telse av till driften hörande maskiner, inven- tarier, varulager och andra tillgångar i sam- band med överlåtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Avses här- med hela verksamheten, eller kan en jord-

brukare överlåta eller nedlägga jordbruket, men behålla skogsbruket, en rörelseidkare överlåta eller nedlägga filialverksamhet och därvid fritagas från skattskyldighet beträf- fande de likvider, som kunna sammanhänga med nämnda åtgärder?

I 19% angivna uppgifter i samband med registrering bör kompletteras med födelse- data. Denna uppgift finnes medtagen i nu- varande registreringsanmälan till allmän varu- skatt och underlättar identifieringen av den skattskyldige i samband med kontroll av man- talsskrivningsorten.

I 22 % stadgas att justeringsuppgiften skall fogas vid den allmänna självdeklarationen. Det synes ändamålsenligare att uppgiften in- sändes till länsstyrelsen för vidare beford- ran till vederbörande taxeringsnämnd samt att bestämmelse intages om att skillnadsbe- lopp överstigande 500 kronor, avseende för litet inbetald skatt, omgående skall inbetalas å länsstyrelsens postgirokonto för allmän om- sättningsskatt. Till paragrafen bör fogas an- visningar av innehåll som av beredningen an- givits å sid. 462, 3 stycket. Sålunda bör fram- gå, att justeringsuppgiften skall avse frivil- lig rättelse av sådana förhållanden som blivit kända först efter sista deklarationstillfället för beskattningsåret. Möjligheten till efter- justering får icke tas till intäkt för en mindre noggrann löpande skatteredovisning. Denna skall överensstämma med de faktiska affärs- transaktionerna enligt bokföringen.

I 725 bör, med hänvisning till 38 %, inta— gas sådana bestämmelser, vilka är analoga med de i 121å 1 stycket taxeringsförord- ningen och 77 5 2 stycket AVF angivna.

Med det anförda har länsstyrelsen velat belysa vissa detaljer i beredningens förslag till mervärdeskatt ur skatteteknisk synpunkt. Länsstyrelsen är emellertid medveten om att även problem av annan art föreligger i detta sammanhang. Kommentarer i dessa delar faller emellertid enligt länsstyrelsens för- menande utom ramen för remissyttrandet.

Så är exempelvis fallet med de ekonomiska problem, vilka dagspressen har att brottas med för närvarande och vilka medfört att ett betydande antal dagstidningar tvingats ned- lägga sin verksamhet under senare år. Det synes uppenbart att dessa problem ytterligare markeras vid uttagande av mervärdesskatt å tidningar och tidskrifter, men lösningen här- vidlag torde få sökas i annan ordning än ge- nom ett generellt undantag från föreslagen skatteplikt. Den nu pågående utredningen med uppdrag att utföra en undersökning om tidningspressens ekonomiska förutsättningar, kan måhända förväntas lämna förslag till övervinnandet av berörda svårigheter.

Slutligen vill länsstyrelsen framhålla att en omläggning av den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt medför dels en väsentlig utökning av antalet härvidlag registrerade skattskyldiga och dels en betydande belopps- mässig ökning av deklarationsredovisningar- na. Icke minst avdragsposterna kommer att spela en väsentlig roll inom detta system. Det synes därför angeläget att taxeringssektionen vid respektive länsstyrelser medgives perso- nalförstärkning i sådan utsträckning, att en effektiv materiell kontroll av siffermaterialet i angivna deklarationer kan åvägabringas. En sådan personalförstärkning kan förvän- tas bliva relativt kostsam, men denna mer- kostnad torde sannolikt elimineras därigenom att bättre skatteuppbörder erhålles. Vetska- pen hos de skattskyldiga om förekomsten av en effektiv kontrollorganisation torde i sig själv medföra större respekt för bestämmel- serna i den föreslagna förordningen.

I handläggningen av detta ärende har jäm- väl deltagit landskamreraren Hjortsberg, läns- revisorn Almbladh, biträdande taxeringsin- tendenterna Winsnes och Mellbin samt hä- radsskrivaren Arnklint. Stockholm år lands- kontoret den 4 november 1964.

Erik Westerlind Arne H äggquist

Länsstyrelsen i Uppsala län

Allmän enighet torde råda därom att vårt nuvarande skattesystem icke i erforderlig grad anpassats efter samhällsutvecklingen. Delvis som en följd härav får skattesyste- mets nuvarande utformning anses medföra

bristande översiktlighet bl.a. med avseende å dess verkningar för olika grupper skatte- betalare. De härigenom minskade möjlig- heterna att tillgodose rättvise- och skälig- hetssynpunkter i beskattningen innebär en

olägenhet, vars betydelse ökar med stigande skattetryck.

Vad angår den direkta beskattningen har enligt länsstyrelsens mening progressiviteten särskilt inom vissa delar av skatteskalorna haft synnerligen menliga verkningar. Mar- ginalskattetänkandets starkt oförmånliga in- verkan på arbetsinsatsernas omfattning är obestridlig. Inom länsstyrelsens arbetsområ- de har detta visat sig exempelvis genom de för närvarande närmast oöverkomliga svå- righeterna att i erforderlig omfattning er- hålla för uppdragen som taxeringsnämnds- ordförande och kronoombud lämpliga per- soner. Även om härvidlag andra hänsyns- taganden från vederbörandes sida kan vara av betydelse så har med all tydlighet fram- gått att avgörande vikt fästes vid uppdra— gens lönsamhet med hänsyn till skattebe- lastningen. I sammanhanget bör jämväl framhållas den otillfredsställande tendens som på vissa områden framträtt till krav på nettolön eller nettoersättning, som dels kan leda till undandragande av skatt men dels också till högre löner och ersättningar än som i och för sig kan anses motiverade. Inom den direkta beskattningens område ha även andra företeelser kunnat iakttagas, vilka måhända inte i första hand kan åter- föras till marginalskatteförhållandena utan till den direkta beskattningens höjd och konstruktion i allmänhet, varvid även kon- trollmöjligheterna torde ha betydelse. Så- lunda förmärks särskilt inom vissa hant- verks- och serviceyrken en tendens att i stället för stadigvarande anställning men även utan egentlig firmabildning söka kort- variga eller tillfälliga arbeten.

Rådande arbetsmarknadsmässiga olägen- heter hänförliga till den direkta beskatt- ningen torde emellertid endast delvis ha sin grund i beskattningssystemets uppbyggnad och skatternas fördelning utan främst i den direkta beskattningens allmänna höjd. En betydande minskning i den direkta skatte- belastningen är enligt länsstyrelsens mening synnerligen angelägen. Då en sådan minsk- ning vid oförändrat totalt skattetryck för- utsätter ökat uttag av indirekta skatter samt socialförsäkringsavgifter torde frågan om en ändring i skattesystemet främst vara bero- ende av möjligheterna till en förskjutning mot sådana skatter och avgifter. Principiella betänkligheter mot en ökad indirekt beskatt- ning med avseende å verkningarna härav för de ekonomiskt svaga befolkningsgrupper- na torde i viss mån alltjämt kvarstå. Emel-

lertid har realinkomststegringen och in- komstutjämningen numera medfört att sag- da grupper inom de arbetsföra åldrarna starkt minskats. I den mån en fortsatt ut- veckling i denna riktning kan förväntas, måste invändningarna mot en ökad indirekt beskattning minska i styrka. Med hänsyn härtill och till genomförd socialförsäkrings- lagstiftning kan antagas att de sociala verk- ningarna av en förskjutning av skatteutta- gen från direkt till indirekt skatt icke blir av allvarligare beskaffenhet. Självfallet är storleken av en sådan förskjutning av bety- delse men en förskjutning av åtminstone den omfattning, beredningen föreslagit, sy— nes av olika skäl erforderlig. För att en skälig balans mellan direkt och indirekt skatt skall åstadkommas kan emellertid ifrågasättas huruvida icke den statliga in- komstskatten borde minskas utöver vad be- redningen föreslagit. Särskilt synes härutin- nan böra beaktas den under senare år star- ka stegringen i de kommunala skatterna. En fortsatt sådan stegring kan komma att på något längre sikt medföra, att någon allmän minskning av den direkta skatte- belastningen icke uppnås. Den föreslagna progressionen synes också väl stark. En yt— terligare uppmjukning av inkomstskatte- skaloma torde emellertid i stort sett inte kunna uppvägas på annat sätt än genom ett motsvarande uttag av indirekt skatt. Det bör även framhållas att en ytterligare inkomstfördelning inom ramen för beskatt- ningen måste förutsätta en ökning av den indirekta beskattningen.

Det synes naturligt att socialförsäkringen även framdeles och i ökad omfattning fi- nansieras genom avgifter. Den av bered- ningen härutinnan föreslagna ökningen av avgifterna torde inte vara större än vad som kan anses motiverat med hänsyn till den allmänna inkomstutvecklingen och övriga förhållanden, som kan inverka på bedöman- det. Länsstyrelsen anser sig emellertid icke kunna närmare ingå på denna fråga eller på beredningens förslag om omläggning till arbetsgivareavgifter och den därav enligt förslaget föranledda successiva omläggningen även av skattesystemet i övrigt. Vilka delar av socialförsäkringskostnaderna, som finan- sieras genom avgifter, synes icke vara av- görande för skattesystemets omläggning. Så- vitt länsstyrelsen kan bedöma innebär be- redningens förslag till finansiering av so- cialförsäkringens grundförmåner betydande praktiska fördelar inom olika områden.

Egenavgifternas bortfall för anställda och den föreslagna regeln att grundförsäkrings- avgift icke skall beräknas med mindre be- skattningsbar inkomst föreligger medför så- lunda att de med nuvarande metod för av- giftsberäkning jämförelsevis vanliga avgifts- fallen elimineras, där avgifter påföras oak- tat efter avdrag för nedsatt skatteförmåga någon beskattningsbar inkomst inte upp- kommer. Sådana fall äro svårförståeliga för allmänheten och medföra ofta irritation. Det synes vara ur olika synpunkter lämpligt att inte uttaga avgift i dylika fall. Även för arbetsgivarna får den föreslagna ordningen anses innebära väsentliga administrativa för- delar.

Huruvida i samband med en omläggning av skattesystemet den allmänna varuskatten skall utbytas mot någon annan metod för den indirekta beskattningen bör enligt läns- styrelsens mening främst bli beroende på om den allmänna varuskatten kan förvän- tas ge erforderlig avkastning utan att dess nackdelar bli alltför framträdande. Den av beredningen föreslagna mervärdeskatten har obestridliga fördelar i jämförelse med varu- skatten. Mervärdeskattesystemet är emeller- tid prövat endast i relativt ringa omfatt- ning och det torde förutsätta en betydande administration. Därest konsumtions- och konkurrensneutralitetssynpunkter anses böra tillmätas avgörande betydelse vid valet av metod har länsstyrelsen intet att erinra mot beredningens förslag i denna del.

I vissa detaljfrågor får länsstyrelsen an- föra.

Den direkta beskattningen Beredningen har föreslagit att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet och med hemmavarande barn under 16 år skall vara berättigad till avdrag för värdet av egen arbetsinsats i jordbruket intill ett belopp av 1000 kronor och att gift man med inkomst av rörelse eller jordbruk, vari hustrun ut- fört arbete, får avdrag med belopp mot- svarande värdet av hustruns arbetsinsats intill ett belopp av 1 000 kronor. Man torde få räkna med att de skattskyldiga regel- mässigt komma att yrka avdrag med maxi- mibeloppet. Taxeringsmyndigheternas möj- ligheter att bedöma skäligheten av ifråga- varande avdrag torde vara begränsade och utformningen av bestämmelserna angående desamma kan antagas ge upphov till skatte- tvister. I praktiken torde det förhålla sig så att därest arbete över huvud taget ut-

föres, värdet därav regelmässigt uppgår till eller överstiger 1000 kronor. Det vore till fördel i det praktiska taxeringsarbetet, därest bestämmelserna kunde utformas så att av- drag får göras med 1000 kronor, därest arbete i jordbruket utförts till ett värde av lägst sagda belopp. Numera vidtagen änd- ring av 465 3 mom. kommunalskattelagen (S.F.S. 298:l964) torde emellertid kunna föranleda en omarbetning av förvärvsavdrags- bestämmelserna även i andra delar.

I det föregående har ifrågasatts en minsk- ning av den statliga inkomstskatten utöver vad beredningen föreslagit. Denna fråga har samband med frågan om penningvärdeför- sämringens inverkan på de direkta skatterna. Länsstyrelsen vill härvidlag framhålla, att ökade skatteuttag på grund av penningvär- deförsämring böra förhindras.

Den indirekta beskattningen

Beredningen har föreslagit att handel med begagnade bilar skall omfattas av en införd mervärdebeskattning. Länsstyrelsen biträder beredningens förslag härutinnan. Vidare har beredningen icke ansett sig böra framlägga något förslag om slopande av omsättnings— skatten å motorfordon. Några övertygande principiella skäl för bibehållande av denna särbeskattning torde emellertid enligt läns- styrelsens uppfattning icke föreligga och ett slopande av densamma får anses ligga i linje med beredningens förslag att avskaffa övriga punktskatter av liknande slag.

En förutsättning för mervärdeskattens ge— nomförande synes vara att jordbruket och skogsbruket behandlas på samma sätt som andra skattepliktiga näringsgrenar. Bered- ningen anför i detta sammanhang att ett för- delningsproblem uppkommer beträffande av- lyftning av ingående skattebelastning, enär sådan skattebelastning avseende driftsbygg— nader berättigar till avdrag medan däremot skatt som gällt bostadsutrymmen för ägare och anställda icke får avdragas. Detta är måhända en oundviklig konsekvens av det föreslagna skattesystemet, men det bör på- pekas att konstruktionen är olycklig och att den sannolikt kommer att skapa ett nytt om- råde där taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga kommer att invecklas i många och svårlösta tvister.

Beträffande avdragsrätten för ingående skattebelastning gäller för rörelseidkare en- ligt förslaget att avdrag icke medgives för skatt som belastar inköp, som tar sig uttryck

i olika förmåner för de anställda. Vidare avses gälla att avdragsrätt inte skall föreligga för ingående skatt för kostnader för represen- tation. Dessutom bör avdrag för ingående skatt på inköp av personbilar och andra motorfordon få ske endast med så stor del som belöper på användningen i den skatte- pliktiga verksamheten, vilket också bör gäl- la i fråga om mervärdeskatt på drivmedel och andra kostnader för fordonet. Även des- sa bestämmelser bli besvärliga att tillämpa. Sannolikt kommer dessa föreskrifter jämväl att leda till ett stort antal taxeringstvister.

Mervärdeskattesystemet medför att resti- tutionsfall blir en vanlig företeelse. Till exportföretag kommer regelmässigt att ut- betalas väsentliga belopp. Men detta kom- mer även att bli fallet vid enstaka tillfällen för vilken företagare som helst vid nyetable- ring eller i samband med någon större in- vestering i fastigheter eller maskiner. Man kan räkna med att inom detta område ofta kommer att begås medvetna eller omedvet- na felaktigheter, vilka kan leda till oriktiga restitutioner.

En förutsättning för att mervärdeskatte- systemet skall fungera tillfredsställande är att det på länsstyrelsen bl. a. finns god till- gång på personal, som kan utföra erforder- liga revisioner och annan form av kontroll.

Länsstyrelsen vill därför kraftigt understryka att den kvalificerade personalen på taxe- ringssektionen ovillkorligen måste i betydan- de omfattning ökas vid övergång till den föreslagna mervärdeskatten. Att personalen på varuskatteavdelningen måste utökas vä- sentligt får anses självklart, då antalet skatt- skyldiga kommer att minst fördubblas. I detta sammanhang bör tilläggas att utök- ning av personalen medför lokalproblem, vilka måste lösas i mycket god tid före omläggningen.

Vad angår ovan icke berörda frågor så- som frågan om grundavdrag, sam- eller sär- taxering, fakultativ särbeskattning, höjning av barnbidragen samt undantag från skatte- plikt till mervärdeskatt ansluter sig länssty- relsen till av beredningen redovisade slut- satser och förslag.

I handläggningen av detta ärende har deltagit landshövdingen Olov Rylander, landskamreraren Henrik Jansson och taxe- ringsintendenten Martin Andersson, den sistnämnde föredragande. Uppsala i lands- kontoret den 30 oktober 1964.

Olov Rylander Martin Andersson

Länsstyrelsen i Södermanlands län

I betänkandet konstateras inledningsvis, att tidigare mera partiellt inriktade utredningar inte medgivit det samlade grepp över skatte- och avgiftssystemet, som kunnat möjliggöra mera vidsträckta reformer i syfte att nå en rationell utformning av detta system. Sam- ma invändning synes kunna göras mot nu ifrågavarande skatteutredning, som hittills inte verkställt någon översyn av företags- beskattningen. Av olika skäl hade det varit av stor betydelse, om allmänna skattebered- ningen redan nu hade kunnat redovisa re- sultatet av en sådan översyn. Det siffer- material, varpå beredningen bygger sina uppgifter om vad det av beredningen före- slagna skatte- och avgiftssystemet kan an- tagas avkasta, kan visa sig vara felaktigt, sedan resultatet av översynen av företags- beskattningen blivit klart. En statistik, som

vilar på så osäkra premisser, har naturligen endast begränsat värde.

Länsstyrelsen måste också konstatera, att de sakkunniga inte framlagt några förslag i syfte att förenkla beskattningsreglerna. Gång efter annan har i den allmänna de- batten understrukits, att varje möjlighet till förenkling av formerna för den direkta be- skattningen måste tillvaratas, varigenom ad- ministrationskostnaderna kunde minskas och skatteförlustema för statsverket nedbringas. Ur taxeringssynpunkt innehåller förslaget om nytt skattesystem endast obetydliga änd- ringar, och helt saknas sådana angelägna ändringsförslag, som kunde medverka till att förenkla och förbilliga taxeringsförfa- randet i första instans.

Beredningens uppdrag att underkasta hela skattesystemet en samlad översyn borde en-

ligt länsstyrelsens mening ha omfattat den sedan länge debatterade frågan om att för flertalet skattskyldiga införa gemensam in- komsttaxering i hemortskommunen till stat- lig och kommunal skatt. Många olägenheter följer — inte minst för den deklarations- pliktiga allmänheten — av att två olika taxeringar förekommer vid sidan av varand- ra. Ett sammanförande av dessa båda taxe- ringar till en vore uppenbarligen ytterst ra-

tionellt. Taxeringarna ger ju — i vart fall i fråga om inkomst av tjänst och kapital och bortsett från skatteavdraget —— till re— sultat samma taxerade inkomst, varför an- ordningen med två olika taxeringar inte kan anses ändamålsenlig. I detta samman— hang vill länsstyrelsen också framhålla an- gelägenheten av att frågan om en definitiv källskatt för löntagare snarast prövas. Många skäl talar för att den direkta bc- skattningens andel i vårt skattesystem bör minskas och utrymmet för indirekt beskatt- ning i stället ökas. Denna skatteform är betydligt enklare att tillämpa och lättare att kontrollera. Det har vid olika tillfällen omvittnats, att mycket stora belopp — det torde röra sig om miljardbelopp — av de skattskyldiga undandragas från beskattning. Det synes troligt, att en utvidgad kontroll från vederbörande myndigheters sida, när det gäller den direkta beskattningen, knap- past kan förväntas medföra någon avgörande förbättring härutinnan, såvida inte kontrol- len ges sådan omfattning, att kostnaderna härför kommer att stå i orimlig proportion till de vinster, som densamma kan väntas medföra. Naturligt vore då, att man vid den ifrågasatta omläggningen av skattesy- stemet även uppfattade kravet på framtagan- de av undandolda skattebelopp som en rätt- visesynpunkt av mycket stor vikt. De sak- kunniga synes dock inte ha ägnat denna vik- tiga fråga det utrymme, som den är värd. Den föreslagna sänkningen av den direkta beskattningen är enligt länsstyrelsens upp- fattning inte så stor, att någon avsevärd förbättring av allmänhetens deklarations- moral därigenom kan förväntas. Förutom att den direkta beskattningen är invecklad och svårbemästrad ur såväl redovisnings- som kontrollsynpunkt, inbjuder den genom den kraftiga progressionen i skatteuttaget till åtgärder i skatteundandragande syfte. Skattesystemet bör fördenskull i första hand ges sådana former, att möjligheterna till skattefusk minskas och att kontrollen kan ske på enklast möjliga sätt. Dessa syften

synes säkrast kunna vinnas genom en om- fördelning mot ökad indirekt skatt i ännu större omfattning, än som beredningen före- slagit. Ojämförligt största möjligheter till skatteundandragande är för handen i fråga om inkomst av jordbruk och rörelse. En ökad konsumtionsbeskattning innebär, att företagen i större omfattning än nu anlitas som skatteleverantörer till det allmänna. I samma riktning verkar också överförandet från egenavgift till arbetsgivaravgift och det i samband därmed ökade avgiftsuttaget, så- vitt avser de av beredningen föreslagna so- cialförsäkringsavgifterna. Genom sådana re- former ökas utan tvivel möjligheterna att effektivt komma tillrätta med skattefusk och skatteflykt.

De sakkunniga har utan någon egentlig utredning avvisat tanken på någon form av bruttobeskattning av företag såsom alterna- tiv till nuvarande nettovinstbeskattning. Även om många skäl talar för ett bibehål- lande av nettovinstbeskattningen, hade dock en ingående utredning av denna fråga varit på sin plats, då denna skatteform har många fördelar genom att den är relativt enkel att tillämpa och erbjuder stora kontrollmöjlig- heter och därigenom kan vara ett verksamt medel mot skatteundandragande åtgärder från de skattskyldigas sida. Beredningen har på områden utanför företagsbeskattningen uttalat sig för inslag i beskattningen, som kan betraktas som bruttobeskattning i vid- sträckt bemärkelse, nämligen i vad gäller mervärdeskatt och socialförsäkringsavgifter. För en allsidig belysning av skattesystemet i dess helhet hade det enligt länsstyrelsens mening varit synnerligen värdefullt, om de sakkunniga redan nu på ett uttömmande sätt hade penetrerat frågan om införande av någon form av bruttobeskattning.

Socialförsäkringens finansiering

Frågan om avvägningen mellan skatter och avgifter, såvitt avser socialförsäkringens fi- nansiering, kan enligt beredningen inte be- dömas isolerad utan måste ses mot bak- grunden av skatte- och avgiftssystemet i dess helhet. Det är alltså ytterst fråga om vilka krav som ställs på systemets avkast- ning. I betänkandet har bland annat an- förts, att en finansiering av socialförsäkring- en med tonvikt på intäkter av avgifts- karaktär mera påtagligt understryker sam- bandet mellan åtnjutna förmåner och kost- naderna härför, vilket betraktelsesätt vid

sidan av skatteförmåge- m.fl. synpunkter synes ha varit vägledande vid utarbetande av förslaget. Länsstyrelsen ansluter sig i princip till dessa av beredningen förfäktade principer.

Länsstyrelsen måste dock varna för den av beredningens majoritet förordade snab- ba övergången från egenavgifter till arbets- givaravgifter för finansiering av socialför- säkringens grundförmåner. Särskilt för före- tagare inom handel och hantverk torde denna snabba övergång, som innebär höga arbetsgivaravgifter redan under övergångs- periodens första år, leda till svårbemästrade problem ur kostnads- och lönsamhetssyn- punkt. Övervägande skäl synes i stället tala för att ökningen av arbetsgivaravgifterna sker på ett jämnare och smidigare sätt under övergångsperioden och åren närmast där- efter än vad beredningens majoritet före- slagit.

Av särskilt intresse är beredningens ut- talande rörande olägenheten av att det nu— varande finansieringssystemet i väsentlig ut- sträckning utgår från den till statlig in- komstskatt taxerade inkomsten. Effekten härav — ojämnheter i belastningshänseen- de — skulle enligt beredningen i viss mån kunna undanröjas genom införande av av- gifter, som utgår efter delvis andra grunder. Efter vilka principer dylika avgifter skulle beräknas, har dock inte närmare precise- rats. Förutsättningen för en rätt avvägning olika kategorier avgiftspliktiga emellan av socialförsäkringsavgifterna, vilka för den en- skilde uppgår till avsevärda belopp, är dock att avgifterna beräknas på ett med verklig- heten överensstämmande underlag. Det i betänkandet å sid. 167 gjorda uttalandet, att >>Låg skattepliktig eller beskattningsbar inkomst är ingalunda alltid bevis för en reellt låg levnadsstandard» och vad som framgått av en av statistiska centralbyrån utförd undersökning rörande lägre inkomst- tagare är i detta sammanhang värt beak- tande. Uppenbart torde vara, att inom den- na grupp inkomsttagare finns åtskilliga, vilka ej kan vara i behov av sådana lätt- nader i erläggande av avgifter, som före- slagits. Därest uttagandet av grundförsäk- ringsavgifter ej anses böra ifrågakomma på annat sätt än med ledning av vederböran- des taxering, kan ifrågasättas, om inte en spärr mot hel befrielse från eller mot ett extremt lågt avgiftsuttag borde ske med hänsyn till vederbörandes förmögenhetsför- hållanden. En sådan åtgärd kan inte anses

obefogad i betraktande av de grunder, som vid inkomsttaxeringen tillämpas för med- givande av avdrag för nedsatt skatteför- måga.

Användandet av olika metoder vid be- räkning av avgiftsunderlaget, såvitt avser egenavgift för tilläggspensioneringen och grundförsäkringsavgift, måste anses som en olägenhet ur administrationssynpunkt. I be- tänkandet (sid. 189) har uttalats, att en samordning i nämnda hänseende totalt skulle föranleda endast ett tämligen obe- tydligt avgiftsbortfall. Med hänsyn härtill synes en omprövning böra ske med tanke på fördelen av en enhetlig beräkning av under- laget för de olika avgiftsslagen.

I fråga om behandlingen av periodiskt understöd vid beräkning av avgiftsunderla- get (sid. 191) synes böra uppmärksammas, att avdrag för understöd av liknande slag förekommer exempelvis i förvärvskällan jordbruksfastighet och att understödet i dy- lika fall sålunda nedbringat avgiftsunder- laget.

Vad gäller föreslagna åldersgränser sy- nes följande påpekande böra göras. Erfa- renheterna från inkomst- och förmögenhets- taxeringen visar, att barns förmögenhets- innehav i ganska stor utsträckning föran- letts av uppdelning av förmögenhet mellan föräldrar och barn, varigenom barnet sam- tidigt också taxeras för inkomster, vilka föräldrarna rätteligen borde ha taxerats för. Sådana åtgärder bör uppenbarligen inte pre- mieras med befrielse från avgifter av nu ifrågavarande slag.

Beträffande den s. k. upptrappningsregeln får länsstyrelsen hänvisa till vad här ovan anförts rörande spärr mot oskäligt låga avgifter eller befrielse från erläggande av avgifter.

Frågan om debitering och uppbörd av tilläggspensionsavgift och grundförsäkrings- avgift har omedelbart samband med vad länsstyrelsen nyss anfört i fråga om an- vändande av olika metoder för beräkning av avgiftsunderlaget.

Den direkta beskattningen

I betänkandet (sid. 243) har de sakkunniga uttalat, att de ställer sig avvisande till tanken på avdrag från uträknade skatten i stället för grundavdrag vid inkomsttaxering— gen. Det förefaller dock klart, att först- nämnda alternativ ur flera synpunkter är att föredraga. Bestämmandet av dylika av-

drag kunde tänkas ankomma på lokala skattemyndigheterna, vilka utan onödig om- gång kunde rätta eventuella felaktigheter såsom ett uppbördsärende. Taxeringsnärrm- derna behövde då inte taga någon befatt— ning med utförande av ortsavdrag, vilket vore en avgjord fördel med hänsyn till det inte obetydliga antal felaktigheter i fråga om sådana avdrag, som uppkommer varje år vid inkomsttaxeringen, såsom framgår av en inom finansdepartementets rättsav- delning av kammarrättsassessorn Widmark i augusti 1964- utarbetad promemoria rö- rande bland annat felaktiga ortsavdrag. Då emellertid under nuvarande förhållanden ett förfarande med avdrag från uträknad skatt synes bli allt för komplicerat, torde ett system med grundavdrag enligt majori- tetsförslaget tills vidare vara att föredraga. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör över- gången till datamaskiner kunna skapa bättre förutsättningar för en reform av nu ifråga- varande slag.

Den progressiva direkta skatten har nu- mera nått en sådan böjd, att det framstår som synnerligen angeläget att minska ut- taget av densamma. Genom de årliga in- komsthöjningarna har ett betydande antal skattskyldiga passerat det s.k. proportionella skiktet i skatteskalan och därigenom efter hand kommit att träffas av en alltmer skärpt progressiv skatt.

I fråga om progressionen i de av bered- ningens majoritet föreslagna skatteskalorna bör uppmärksammas, att problemet med den s.k. marginalskatten delvis fortfarande kvarstår, trots att det proportionella skiktet höjts genom utökning av den s.k. tudel- ningsprincipen med därav följande lättnad i sambeskattningseffekten. Nedsättningen av skattesatserna synes inte ha skett på ett i alla hänseenden objektivt sätt. En ytterli- gare sänkning av procentsatserna i båda skatteskalorna bör ske i syfte att komma tillrätta med dessa problem. Nedsättning av skattesatser och minskning av progressio- nen i fråga om den direkta skatten måste kompenseras av höjningar av den indirekta. När motviljan mot progressionen i den statliga beskattningen är så omfattande, som i olika sammanhang framkommit, och kan förväntas bestå även i fortsättningen, därest förslaget genomföres utan ändringar, kan länsstyrelsen inte komma till annan slutsats än att den direkta skattens andel i totala skatte- och avgiftsuttaget måste

minskas i avsevärt högre grad än som följer av majoritetsförslaget. De grupper av skatt- skyldiga, som härigenom kan komma att belastas med högre skatt, synes kunna kom- penseras härför genom höjda grundavdrag och barnbidrag.

Länsstyrelsen är ense med utrednings- majoriteten, att sambeskattningen åtminsto- ne tills vidare bör bibehållas såsom princip i vår skattelagstiftning. Det av de sakkun- niga förordade systemet med olika grund- avdrag för gifta och ensamstående, vilket förslag länsstyrelsen biträder, bygger på förutsättningen, att sambeskattningen bibe- hålles. En övergång till särbeskattning skul- le resultera i mycket kraftiga skatteskärp- ningar för ett stort antal familjer med hem- mavarande hustru liksom också för ett be- tydande antal både fullständiga och ofull- ständiga barnfamiljer. Detta resultat kan ej godtagas, då det skulle strida mot den all- mänt vedertagna principen, att vid utfor- mandet av beskattningsreglerna hänsyn skall tagas till vederbörandes förmåga att betala skatt. Länsstyrelsen anser, att skatteregler- na bör utformas på sådant sätt, att framför allt barnfamiljernas ekonomiska ställning — så långt möjligt är — förbättras, och därför bör frågan om särbeskattning tagas upp till allvarlig diskussion, först sedan ett väsent- ligt ökat stöd till barnfamiljerna inom be- skattningens ram uppnåtts.

I betänkandet lämnas exempel på ett al- ternativ till den fullt genomförda särbe— skattningen, benämnt fakultativ särbeskatt- ning. Detta system förefaller dock så tung- rott och invecklat, att det redan på grund härav inte bör genomföras vare sig helt eller delvis.

Beredningen har i samband med awäg- ningen av skatteskalorna kommit in på mångdelningsprincipen såsom ett alternativ till tudelningen. Konsekvenserna i materiellt hänseende av förstnämnda systern synes dock —— såvitt framgår av inom beredningen gjorda beräkningar — bli sådana, att syste- met enbart av den anledningen inte torde vara att rekommendera.

Av utredningens av länsstyrelsen förorda- de förslag om bibehållen sambeskattning följer, att rätt till förvärvsavdrag alltjämt bör föreligga.

Utredningsmajoriteten gör gällande, att tillräckliga skäl för förvärvsavdrag inte kan anses vara förbanden, när barn under 16

år saknas, och vill därför slopa nuvarande avdrag å 300 kronor. Det är visserligen sant, att avdragets betydelse ur exempelvis arbetsmarknadspolitisk synpunkt inte är stor, men ett borttagande av avdraget synes föga tilltalande ur psykologisk synpunkt, då en sådan åtgärd skulle medföra ökad skatt för därav berörda familjer. Länsstyrelsen anser sig därför inte kunna förorda förslaget i denna del.

Länsstyrelsen har naturligen i och för sig inte något att erinra mot utredningens för- slag om höjning av förvärvsavdragen för barnfamiljerna, då — som ovan framhållits — länsstyrelsen fäster stor vikt vid att barnfamiljerna erhåller största möjliga Skattelättnad. Länsstyrelsen måste dock rea- gera mot att avdrag med så höga belopp, som föreslagits, skall kunna medges utan att utredning skall behöva förebringas av de skattskyldiga om kostnadernas storlek. Då en höjning till det dubbla av nu ut- gående maximiavdrag föreslagits, borde av- draget på något sätt göras beroende av de verkliga kostnaderna.

För gift man med inkomst av jordbruk eller rörelse, vari hustrun utfört arbete, har föreslagits avdrag för värdet av hustruns arbetsinsats intill ett belopp av 1 000 kronor. Erfarenheterna har visat, att det är mycket svårt för ledamöterna i en taxeringsnämnd att riktigt värdera det arbete, som av en hustru utföres i mannens förvärvskälla. Hen- nes arbete i hemmet för familjens räkning och hennes arbete i förvärvskällan går oftast så in i varandra, att det för en taxerings- nämnd är omöjligt att hålla de olika ar- betsinsatserna isär. Det synes bli än svårare att utföra taxeringskontrollen på ett till- fredsställande sätt, sedan utredningen före- slagit en höjning av maximiavdraget från nuvarande 300 kronor till 1 000 kronor.

Länsstyrelsen delar utredningsmajoritetens uppfattning, att särskilda bamavdrag inte bör återinföras i svensk skattelagstiftning. Som skäl härför vill länsstyrelsen främst åberopa, att ett system med bamavdrag inte tillräckligt tillgodoser kravet på rätt- visa vid taxeringen, då ett mycket stort antal barnfamiljer inte skulle kunna ut- nyttja bamavdrag av den storlek, som skulle komma i fråga, ävensom att dylika avdrag skulle i hög grad komplicera taxe- ringsförfarandet, vilket vore stridande mot behovet av att i möjligaste mån förenkla detsamma.

Utredningsmajoritetens förslag i fråga om färmögenhetstaxeringen medför en årlig sänkning av förmögenhetsskatten på mellan 70 och 80 milj. kronor. Förslaget, som en- ligt i betänkandet lämnad uppgift inte föregåtts av mera ingående undersökningar och som är tänkt som ett provisorium, kan inte sägas vara av någon egentlig ekonomisk betydelse för vare sig staten eller de skatt- skyldiga. Övervägande skäl synes därför tala för att någon ändring av förmögenhets- taxeringen inte bör ske, förrän denna gjorts till föremål för fullständiga undersökningar och överväganden. Vid ett antagande av förslaget synes i vart fall ikraftträdandet böra ske samtidigt med att de höjda taxe- ringsvärden, som väntas följa av 1965 års allmänna fastighetstaxering, träder i kraft, vilket sker vid 1966 års taxering. De före- slagna ändringarna i förmögenhetsbeskatt- ningen skulle då gälla från och med sist- nämnda års taxering i stället för 1967 års taxering, vilket majoriteten föreslagit.

Den indirekta beskattningen

Beredningens förslag om omläggning av den nuvarande allmänna varuskatten till mer- värdeskatt och samtidig avveckling av fler- talet nu utgående punktskatter synes enligt länsstyrelsens uppfattning innebära avsevär- da fördelar i förhållande till det hittills tillämpade systemet. Länsstyrelsen anser sig därför böra tillstyrka den föreslagna om- läggningen. Beträffande vissa detaljfrågor får länsstyrelsen anföra följande.

Avvecklingen av den särskilda energiskat- ten medför bl.a. att elkraft, gas och bräns- len intages i mervärdeskattesystemet och betraktas som skattepliktiga varor. I kon- sekvens härmed bör även den energi, som i form av värme tillhandahålles av fjärr- värmecentraler och överföres till fastigheter, betraktas som skattepliktig vara.

Den diskussion, som i betänkandet föres rörande annonsintäkter: undantagande från beskattning, synes ej vara helt övertygande. Praktiska skäl talar enligt länsstyrelsens för- menande för att annonser belägges med mervärdeskatt vid ett slopande av nuva- rande undantag från skatteplikt för vissa tidningar. Mervärdeskatten å dessa bör ut- formas enligt de riktlinjer, som angivits av herr Ericsson i en reservation å sid. 713.

Nu gällande regler för beskattning av konstverk innebär, att konstnärs försäljning

av konstverk direkt till konsument undanta- ges från skatteplikt under det att skattskyl- dighet föreligger för sådan försäljning av konstnär, som sker i samband med utställ- ning eller eljest under butiksmässiga former. Dessa bestämmelser har medfört viss olik- het i fråga om konstnärernas beskattning såtillvida, att kända konstnärer, vars verk är eftersökta, kunnat sälja sin produktion direkt till konsumenterna och därvid icke blivit skattskyldiga till allmän varuskatt, medan mindre kända konstnärer, som för att skaffa sig en kundkrets deltagit i ut- ställningar, blivit skattskyldiga för därvid sålda konstverk. De föreslagna reglerna, som innebär skattefrihet för konstnärs hela för- säljning av egna verk, kommer att medföra större jämlikhet i beskattningen konstnärer- na emellan, vilket får anses tillfredsstäl- lande.

För närvarande beskattas inte försäljning av begagnade personbilar och vissa typer av mindre lastbilar. Beredningen har före- slagit, att detta undantag från beskattningen skall slopas. Från olika håll har uttryckts farhågor för att denna åtgärd kommer att medföra en förskjutning av handeln med dylika bilar från den reguljära till den irreguljära och okontrollerade handeln samt att den i och för sig skattefria försäljningen av begagnade bilar privatpersoner emellan kommer att öka. Länsstyrelsen anser emel- lertid för sin del, att dylika förskjutningar i fråga om handeln med begagnade bilar knappast kommer att få någon större om- fattning. Flertalet bilköpare torde själva inte ha någon möjlighet att bedöma värdet av en begagnad bil. Inköpet av en bil med- för en så avsevärd kostnad, att övervägande antalet bilköpare hellre torde vända sig till en välrenommerad bilfirma än att utsätta sig för de risker, ett inköp från en privat- person eller en affärsman >>med kontoret på fickan» kan innebära. Sistnämnda kategori affärsmän torde för övrigt endast i ett ut- präglat storstadsområde kunna påräkna att under någon längre tid undgå skattemyn- dighetemas uppmärksamhet.

På grund härav samt då handeln med begagnade bilar representerar ett betydan- de skatteunderlag, tillstyrker länsstyrelsen den föreslagna åtgärden.

Länsstyrelsen har inte något att erinra mot den utvidgning av skattskyldigheten, som föreslagits med avseende å tjänstepresta- tioner. Dock må följande påpekas. Skatte-

plikt skall enligt beredningen föreligga för arbeten avseende byggnader och. annan fast egendom, som utföres av arkitekter, bygg- nadskonsulenter och liknande. Enligt de all- männa reglerna om skattskyldighet skall verksamheten bedrivas yrkesmässigt, d.v.s. inkomsten skall vara hänförlig till rörelse eller jordbruk, för att skattskyldighet skall föreligga. Åtskilliga yrkesutövare inom den- na kategori åtar sig uppdrag av här ifråga- varande slag vid sidan av innehavd tjänst. I regel uppgives inkomsterna av dylika uppdrag under inkomst av tjänst i den all- männa självdeklarationen. Det synes otill- fredsställande, om dylika inkomster, vilka stundom kan uppgå till avsevärda belopp, kommer att ligga utanför mervärdebeskatt- ningen.

Beträffande företag med flera delägare har beredningen framhållit, att väsentliga fördelar skulle vinnas, om skattskyldigheten för sådana företag kunde anknytas till före- taget eller en delägare i stället för som nu till varje delägare (sid. 412, 420 och 459 i betänkandet). I 125 2 mom. i författnings- förslaget har endast den senare möjligheten kommit till uttryck, d.v.s. att en delägare skall kunna anses som skattskyldig för före- tagets hela skattepliktiga verksamhet. Be- träffande handelsbolag och kommanditbo- lag vill länsstyrelsen dock föreslå, att skatt- skyldigheten skall kunna anknytas till själva företaget.

Gränsen för redovisningsskyldighet har av beredningen dragits vid 8000 kronor i total årsomsättning med en avtrappnings- regel för årsomsättningar mellan 8000 och 24 000 kronor. Länsstyrelsen ställer sig tvek- sam till dessa regler. Visserligen kommer ett antal skattskyldiga att bortfalla men i stället kommer antalet skattskyldiga, som berörs av avtrappningsregeln, att bli avsevärt, bl. a. åtskilliga jordbrukare. Dessa skattskyldiga kommer att behöva ägnas särskild uppmärk- samhet med avseende på kontrollen av av- trappningsregelns rätta tillämpning. Läns- stvrelsen ifrågasätter därför, om de före- slagna bestämmelserna kommer att medföra administrativa fördelar i den utsträckning, beredningen antagit. I detta sammanhang må även framhållas, att avtrappningsregeln lätt synes kunna missförstås med den av- fattning, den givits i 165 2 mom. i författ- ningsförslaget. Bestämmelsen torde vinna i klarhet, om senare delen av meningen får

följande lydelse: »- - -, skall den skatte- pliktiga omsättningen vid redovisning av preliminär omsättningsskatt upptagas till belopp motsvarande en och en halv gånger skillnaden mellan värdet av den eljest skat- tepliktiga omsättningen och 8000 kronor.»

I stället för de föreslagna reglerna föror- dar länsstyrelsen emellertid, att gränsen för skattskyldighet drages vid en skattepliktig omsättning av 4000 kronor, vilken gräns i ett mervärdeskattesystem genomsnittligt sett torde kunna antagas motsvara den nuvaran- de gränsen 1000 kronor. Vid sitt ställ- ningstagande har länsstyrelsen jämväl be- aktat vissa synpunkter, som framlagts i en av herrar Ekström, Meidner, Nilstein, We- linder, Åqvist och Östergren lämnad re- servation i denna fråga (sid. 712 i betänkan- det). Att kombinera gränsdragningen med ett generellt grundavdrag, motsvarande skat- ten på en omsättning av 1 000 kronor, vil- ket föreslagits i reservationen, anser läns- styrelsen inte erforderligt, enär skatt skall erläggas endast å det »mervärde», som ingår i omsättningsbeloppet.

Enligt 22 å i författningsförslaget skall skattskyldig i vissa fall avge justeringsupp- gift. Justeringsuppgiften skall avse rättelse av felaktighet i avgiven preliminärskatte- redovisning, som uppmärksammats efter av- givandet av sista deklarationen för beskatt- ningsåret, och skall bifogas den allmänna självdeklarationen. Visserligen torde fler- talet justeringsuppgifter avse differenser på endast smärre belopp, men erfarenheterna av motsvarande justeringsuppgifter med av- seende å den allmänna varuskatten har visat, att en del justeringsuppgifter utvisar differenser å avsevärda belopp. Genom att justeringsuppgift skall avgivas direkt till taxeringsnämnden, kommer krav å för lågt erlagt belopp inte att framställas förrän i samband med utsändandet av debetsedlar- na å slutlig skatt. Detta innebär, att skatte- beloppet skall inbetalas såsom kvarstående skatt först den 18 januari under året efter taxeringsåret. Det får anses otillfredsställan- de med så lång kredit i fråga om större skattebelopp. Länsstyrelsen vill därför för- orda, att justeringsuppgifterna alltid skall ingivas till länsstyrelsen, i vilket fall krav å för lågt erlagt skattebelopp i förekom- mande fall kan framställas omgående ge- nom att vederbörande taxeringsintendent fastställer beloppet till betalning enligt 41 5 1 mom. i författningsförslaget.

Det föreslagna berkattnings- och taxe-

ringsförfarandet överensstämmer i stort sett med de regler, som nu gäller för den all- männa varuskatten. De skattskyldiga —— även jordbrukarna — skall registreras hos länsstyrelsen, redovisning och inbetalning av skatt skall i regel ske varannan månad, var- jämte den slutliga taxeringen skall om- händerhavas av taxeringsnämnderna och äga rum i samband med inkomsttaxeringen.

Som motiv för att taxeringen till allmän varuskatt lagts på taxeringsnämnderna har anförts, att de särskilda taxeringsnämnder- na som regel har tillgång till särskilt ut— bildade tjänstemän, taxeringsassistentema, som är väl ägnade att omhänderha denna taxering, samt att nämndledamötemas per- son- och lokalkännedom är värdefull även i detta sammanhang. Erfarenheterna från den allmänna varuskatten har givit vid han- den, att taxeringsnämndernas insats med avseende på varuskattekontrollen i regel inskränkt sig till en jämförelse mellan i in- komstdeklarationen och varuskatteredovis- ningen lämnade uppgifter om årsomsättning och egna uttag. Endast undantagsvis har utredningar av annat slag, exempelvis rö— rande behörigheten av i varuskatteredovis- ningen verkställda avdrag, kunnat företa- gas.

I ett mervärdeskattesystem kommer stora krav att ställas på kontrollen, inte minst i fråga om verkställda avdrag. Taxerings- närrmdernas möjligheter att genomföra dylik kontroll synes vara ytterst begränsade. Nämndledamöternas insatser torde i stort sett komma att inskränkas till en bedöm- ning av skäligheten i fråga om värdet av varuuttag för egen förbrukning.

För flertalet skattskyldiga, som fullgör sina förpliktelser på ett riktigt sätt, innebär den slutliga taxeringen endast ett konstate— rande härav. Därest kostnadsersättningen —— som beredningen föreslagit _ borttages, kommer därför den slutliga taxeringen för dessa skattskyldiga att medföra varken kvar- stående eller överskjutande skatt. Man kan därför med fog ifrågasätta, om den slut- liga taxeringen verkligen fyller någon vä- sentlig uppgift. Av denna anledning kan diskuteras, huruvida ej den slutliga taxering- en kan slopas och ersättas med ett system, som innebär att varje deklaration för mer- värdeskatt i princip blir definitiv. Givetvis bör skattskyldigs förpliktelse att ingiva rät- telse i form av justeringsuppgift för i efter- hand upptäckta felaktigheter i lämnad redo- visning kvarstå. Likaså bör vederbörande taxeringsintendent —— liksom nu är fallet —

ha möjlighet att i förekommande fall till betalning fastställa för lågt erlagd skatt respektive föranstalta om återbetalning av för högt inbetalt belopp, därest företagen kontroll härtill föranleder. Över taxerings- intendents fastställelsebeslut bör skattskyldig kunna anföra besvär hos prövningsnämnden.

Då den ömsesidiga kontrollen mellan in- komstdeklaration och mervärdeskatteredo- visning är värdefull, bör samarbetet med taxeringsnämnderna kvarstå. Detta samar- bete torde kunna utformas så, att länssty- relsen på en enkel kontrolluppgift lämnar taxeringsnämnderna uppgifter ur varuskatte- redovisningen angående totalomsättningen, värdet av egna uttag m.m., som kan vara av intresse vid kontroll av inkomstdeklara- tionen. På samma sätt bör taxeringsnämn- derna lämna länsstyrelsen uppgifter, som kan vara av värde för kontrollen av mer- värdeskatteredovisningen.

Ovan skisserade förfaringssätt medför bl. a., att taxeringsnämnderna kan koncentre- ra sitt arbete på inkomsttaxeringen och inte behöver befatta sig med kontrollen av redovisningen till mervärdeskatt. Detta tor- de vara särskilt värdefullt för de lokala taxeringsnämnderna, som taxerar flertalet jordbrukare men inte åtnjuter biträde av taxeringsassistenter. Därest dessa taxerings- nämnder skall omhänderha taxeringen till mervärdeskatt, kommer deras arbetsbörda att ökas avsevärt.

Med den nu diskuterade reformen kom— mer vidare allt arbete i övrigt, som sam- manhänger med den slutliga taxeringen, såsom avräkningen mellan slutlig och pre— liminär skatt samt kontrollen härav, upp- rättande av debetsedlar å slutlig skatt, in- betalningskort å kvarstående skatt samt ut- betalningskort å överskjutande skatt att bortfalla. Likaledes bortfaller även det om- fattande arbetet med omföringar av skatte- belopp mellan olika uppbördsår, som nu måste äga rum för sådana skattskyldiga, som tillämpar s.k. brutet räkenskapsår.

En reform av här antytt slag kan således beräknas medföra inte obetydliga fördelar. Den bör emellertid kombineras med en in- tensifierad granskning av ingivna deklara- tioner under löpande uppbördsår.

Länsstyrelsen har i olika sammanhang framhållit, att den personal, som tillförts länsstyrelsernas varuskattekontor, inte varit tillräcklig för att tillgodose behovet av en effektiv saklig kontroll av varuskattedekla- rationerna. Då ej heller länsstyrelsernas re- visionsdetaljer haft tillräckliga resurser för

att utföra taxeringsrevisioner i önskvärd omfattning, har varuskattekontrollen inte blivit tillräckligt effektiv. En övergång till mervärdeskatt kommer i och för sig att medföra ökat personalbehov på grund av det väsentligt ökade antalet skattskyldiga. Den rätt till avdrag för ingående skatte- belastning, som tillkommer samtliga skatt— skyldiga, ställer vidare stora krav på den löpande kontrollverksamheten. Härtill kom- mer, att kontrollen av övergångsbestämmel- sernas tillämpning torde komma att medföra ett omfattande arbete. Av dessa orsaker finner länsstyrelsen det angeläget framhålla vikten av att tillräckliga personalresurser ställes till länsstyrelsernas förfogande i så god tid, att en effektiv kontrollverksamhet kan komma till stånd omedelbart efter en övergång till mervärdeskatt.

Under hänvisning till den motivering, som lämnats i betänkandet, tillstyrker länsstyrel- sen förslaget om att den kortnadserrältning, som nu utgår till flertalet skattskyldiga, slo- pas. Länsstyrelsen vill även framhålla, att en sådan åtgärd kommer att medföra viss arbetsminskning för såväl länsstyrelserna som postgirokontoret och utmätningsmän- nen. Genom att kostnadsersättningen enligt nuvarande bestämmelser gottskrives de skattskyldiga först i samband med avräk- ningen mellan slutlig och preliminär skatt, tillföres det övervägande antalet skattskyl- diga kostnadsersättningen såsom överskju- tande skatt.

Genom att antalet skattskyldiga med överskjutande skatt vid ett slopande av kostnadsersättningen kommer att minska avsevärt, minskas också omfattningen av de arbetsuppgifter, som skall vidtagas för denna kategori skattskyldiga enligt 305 va- ruskattekungörelsen.

Länsstyrelsen vill framhålla önskvärdhe- ten av att 725 i författningsförslaget kom- pletteras, så att den överensstämmer med ly- delsen i 77% förordningen om allmän varu- skatt.

Ett införande av mervärdeskatt kommer även att föra med sig ändringar i gällande varuskattekungörelse.

I handläggningen av detta ärende har deltagit Herr Landshövdingen Ossian Sehl- stedt, landskamreraren Arne Norman, taxe- ringsintendenten Tore Wigardt, föredragan- de, och biträdande taxeringsintendenten Jan Svenner. Nyköping i landskontoret den 29 oktober 1964.

Ossian Sehlstedt Tore Wigardt

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Allmänna synpunkter

Sänkningen av skatteskalorna i inkomst- lägen, som berör ett växande antal löntagare, är ganska obetydlig. Om några få år torde inkomster och priser ha nått en sådan nivå att stats— och kommunalskatt drabbar lika hårt som nu vartill kommer mervärdesskat- ten. Beredningens förslag präglas beträffande progressiviteten och sambeskattningen av en viss bundenhet till rådande förhållanden. Det är önskvärt att skatteskalorna nu får en ut- formning som är realistisk i förhållande till den väntade löneutvecklingen under det när- maste årtiondet.

Mervärdesskatten som form för generell indirekt beskattning har hittills varit prövad allenast i ringa omfattning. Vid införandet av en dylik skatt måste man enligt länsstyrel- sens mening jämväl beakta de samhällseko- nomiska konsekvenserna härav.

Om mervärdesskatten genomföres under ett läge med hög sysselsättning, arbetskrafts- brist och hög efterfrågan, föreligger anled- ning att räkna med att en engångsförskjut- ning uppåt i priser och löner inträffar. Stor- leken av denna förskjutning är svårt att ut- tala någon bestämd mening om, men risk föreligger att den kan bli så betydande att följdverkningama blir avsevärda. Spekula- tiva intressen kunna lätt under en övergångs- tid ytterligare skärpa svårigheterna. Hela den komplicerade problematik, som Värde- säkringsutredningen nyligen har redovisat, torde därvid komma att aktualiseras. Ut- redningens förslag rörande mervärdesskat- tens utformning är klart och logiskt och har uppenbara förtjänster, men man kan trots detta känna en viss tvekan inför konsekven- serna av en så radikal omläggning av skatte- systemet.

Ur statsfinansiell synpunkt torde i stort sett samma resultat kunna uppnås genom en försiktig successiv höjning av nuvarande all- männa varuskatt, kompletterad med en viss uppjustering av nuvarande särskilda varu- skatter. Dessa torde dessutom kunna ytterli— gare något utbyggas. I varje fall torde detta kunna övervägas i avvaktan på inträdandet av en för mervärdesskattereformen lämplig lugnare konjunkturutveckling.

Med hänsyn till vad länsstyrelsen anfört rörande de risker som ur lönebildnings- och stabiliseringssynpunkt kunna uppstå, därest de föreslagna åtgärderna skulle snabbt ge- nomföras, ansluter sig länsstyrelsen i fråga om tempot för hela reformens ikraftträdande till vad som reservationsvis framförts av leda- möterna Meidner och Nilstein.

Socialförsäkringens finansiering

Folkpensioneringen i vårt land bygger sedan länge på fördelningsprincipen, d.v.s. varje års kostnader täckas genom tillskott från sta- ten och genom avgifter från den aktiva de- len av befolkningen. Det förhållandet att en fondbildning av tillräcklig omfattning icke existerar, har bidragit till en orealistisk upp- fattning om folkpensioneringens verkliga kostnader. Genom politiska beslut har bety- dande åtaganden gjorts rörande framtida folkpensioner, utan att därav betingade om— dispositioner av tillgängliga ekonomiska re- surser skett. Något sparande av den omfatt- ning, som pensionsutfästelserna skulle moti- verat, har icke ägt rum. Detta förhållande kunde accepteras i en situation då den all- männa ekonomiska utvecklingen var svag och levnadsstandarden låg. Det gällde då att med skatteinstrumentet som hjälp omfördela befintliga tillgångar så att äldre icke arbets- föra personer kunde garanteras en minimi- standard. Ett krav på en realistisk fond- uppbyggnad inom folkpensioneringen hade omöjliggjort utbetalning av effektiva pensio- ner vid en tidpunkt, då dessa av sociala skäl voro nödvändiga. Den tidigare påbörjade upp- byggnaden av den s. k. folkpensionsfonden av- bröts sålunda. Först genom ATP-systemet och den inom dess ram skapade fondbildningen har ett sparande — visserligen litet i förhållan- de till pensionsutfästelserna, men som dock under systemets uppbyggnadsperiod ger en realistisk bild av vad som borde skett även in- om folkpensioneringen — kommit till stånd. Istället för en folkpensioneringsfond av bety- dande storlek' existerar i dag en betydande skuld i form av gjorda pensionsutfästelser.

Hade en realistisk fondbildning inom folk- pensionssystemets ram ägt rum under gångna år skulle folkpensioneringens finansiering

icke erbjuda de vanskligheter man nu står inför. Länsstyrelsen är medveten om de reali- teter som motiverar den förda politiken och riktar ingen kritik häremot. Däremot torde det vara av värde att erinra om existensen av dessa grundläggande förhållanden. Det är också av vikt att nu existerande former av sparande och fondbildning inorn socialför- säkringamas ram bibehålles och stimuleras. Den allmänna levnadsstandarden torde nu- mera medgiva en inställning till finan- sieringsfrågorna, som lämnar vederbörligt utrymme för nödvändiga samhällsekono- miska hänsyn utan att därför den socialpo- litiska målsättningen rubbas.

Enligt länsstyrelsens mening är den före- slagna omläggningen av socialförsäkringens finansiering en angelägen reform. Det nuva- rande finansieringssystemet för grundförmå- ner karaktäriserat av en direkt avgiftsbetal- ning — närmast av symbolisk natur — me- dan kostnaderna i en ständigt stigande ut- sträckning i huvudsak skattefinansierats, har även bortsett från de statsfinansiella konse- kvenserna flera nackdelar. Sålunda har sys- temet medverkat till att allmänhetens upp- fattning om socialförsäkringens kostnader snedvridits. Länsstyrelsen har den erfarenhe- ten att det icke sällan är så att man förestäl- ler sig att t.ex. folkpensionsavgiften täcker kostnaderna för folkpensioneringen. Ett sys- tem med direkta avgifter av den storlek, som erfordras för grundförmånemas finansiering, skulle medverka till att ge ett önskvärt inslag av realism i den socialpolitiska diskussionen. Folkpensionshöjningar skulle då få prövas i den belysning, som en förhöjning av utgåen- de folkpensionsavgifter utgör.

Det är emellertid orealistiskt att tänka sig en övergång till ett system med helt avgifts- finansierade förmåner. Under sådana om- ständigheter synes det av utredningen föror- dade systemet för socialförsäkringens finan- siering kunna godtagas. Det medför att medel för dessa utgifter icke längre behöver anskaf- fas genom den direkta beskattningen i samma utsträckning som nu är fallet. Genom infö- rande av en arbetsgivaravgift och en mot denna svarande egenavgift vinnes flera vä- sentliga fördelar. Arbetsgivaravgiftens stor- lek kommer liksom f.n. är fallet med AT P- avgifterna att påverka förloppet av avtals- rörelserna, vilket är ägnat att klargöra för- hållandet mellan kostnader och förmåner. Egenavgiftemas storlek är även ägnad att i någon mån klargöra vilka kostnaderna för grundskyddet i verkligheten är. Länsstyrel- sen får sålunda tillstyrka att beredningens

förslag rörande socialförsäkringens finansi- ering genomföres.

Familjebeskattningen

Principfrågan huruvida makar böra sär- eller sambeskattas har av utredningen upptagits till ingående diskussion. Därvid har utred- ningen funnit att den framförda kritiken mot sambeskattningen inte innefattar sådana in- vändningar av teoretisk och principiell natur att sambeskattningen därför bör övergivas. Å andra sidan har utredningen ansett att vis- sa skäl, bl.a. psykologiska och arbetsmark- nadspolitiska, kunna anföras för en övergång till särbeskattning. Dessa skäl har emellertid inte befunnits ha sådan tyngd att de kunna motivera att sambeskattningsprincipen nu frångås.

Nuvarande och i framtiden väntad än stör- re brist på arbetskraft gör att efterfrågan på kvinnlig arbetskraft kommer att bli allt på- tagligare. Den expansion på skolutbildning- ens område, som nu sker, kommer jämväl att medföra en väsentligt förbättrad yrkesutbild- ning för kvinnornas del. Behovet att tillvara- taga och effektivt utnyttja den utbildade ar- betskraften gör det därför angeläget att fa- miljebeskattningen utformas på ett sådant sätt att den inte verkar hämmande på kvin- nornas benägenhet att ställa sin arbetskraft till förfogande. Enligt länsstyrelsens mening böra sålunda de arbetsmarknadspolitiska synpunkterna i särskild grad uppmärksam- mas vid genomförandet av ett nytt skatte- system.

Även om i dagens läge flera vägande skäl kunna anföras för att en särbeskattning icke nu synes gå att genomföra, finner länsstyrel- sen det dock vara angeläget att hela den problematik, som sammanhänger med frå- gan om särbeskattning, inom en snar framtid blir föremål för en fortsatt och förnyad pröv- ning.

Beträffande avvägningen av skatteskalorna har utredningen föreslagit en utbyggnad av den s. k. tudelningsprincipen upp till en be- skattningsbar inkomst av 40000 kr. Med hänsyn till de negativa sambeskattningseffek- ter, som kunna uppkomma i vissa lägen, vore det enligt länsstyrelsens mening önskvärt att en fullständig tudelning kunde genomföras.

Medan beredningen föreslagit en ökning av förvärvsavdragen för gifta kvinnor med hemmavarande barn under 16 år, har bered- ningen å andra sidan förordat att det nu ut- gående avdraget för kvinnor utan eller med barn över 16 år skulle slopas, vilket för de

sistnämnda berörda skattskyldiga kommer att innebära en skatteskärpning.

De gifta kvinnorna utan minderåriga barn utgör en betydande del av landets gifta kvin- nor och bildar en viktig arbetskraftsreserv, som det enligt länsstyrelsens mening är av stor vikt att samhället kan tillvarataga i ti- der, då brist på arbetskraft föreligger. Det synes därför angeläget att jämväl dessa kvin- nors intresse för inträde i förvärvslivet sti- muleras. De böra därför jämväl medgivas rätt till visst förvärvsavdrag och ansluter sig länsstyrelsen därvid till det förslag, som framförts av ledamöterna Gustafsson och Sundin i deras reservation angående för- värvsavdragen.

Progressionen i inkomstbeskattningen

Enligt länsstyrelsens mening får en sänkning av progressionen i den statliga skatteskalan ur skilda synpunkter anses vara angelägen. Med en väntad ökning av inkomstnivån kom- ma de ogynnsamma verkningarna av en allt- för hög marginalskatt att än ytterligare ac- centueras.

Trots de jämkningar i skatteskalorna som beredningen föreslagit blir dock ändringen i marginalskatten inte av någon mera bety- dande storleksordning. För de ogifta komma de nya skatteskalorna i vissa lägen att inne- bära en ökning av progressionen, vilket läns- styrelsen finner otillfredsställande. Överhu- vud ger beredningens avvägning av skatte- skalan för gifta resp. ensamstående till resul- tat att skillnaden mellan gifta personers och ensamstående personers beskattning blir stör- re än för närvarande. Även om beredning— ens förslag får anses innebära en viss upp- bromsning av progressionen, synes enligt läns— styrelsens mening de av beredningen före- slagna skatteskalorna icke ge en tillräcklig dämpning i den progressiva skatteskalan. Länsstyrelsen vill därför förorda en ytterli- gare sänkning av densamma, vilket skulle sti— mulera det privata sparandet och medföra gynnsamma återverkningar på arbetsviljan och därmed medverka till ett ökat arbets- kraftsutbud.

Skattereformens innebörd från kommunfi- nansiella synpunkter

De av beredningen föreslagna höjningarna av grundavdragen och förändringarna be- träffande förvärvsavdragen skola gälla jäm-

väl vid den kommunala inkomstbeskattning- en. På grund härav och till följd av om- läggningen av socialförsäkringens finansi- ering kommer en minskning i kommunernas skatteunderlag att ske. Den höjning av me- delutdebiteringen, som kan antagas följa här- av, har av beredningen icke ansetts moti- vera någon kompensation till kommunerna i form av statsbidrag. Därest en allmän skat- teutjämning genomföres har beredningen inte heller funnit det erforderligt att av hänsyn till kommuner, som för närvarande är i ett mer pressat finansiellt läge än flertalet övri- ga, föreslå några kompensationsåtgärder.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla att den kommunala expansionen på skilda områden samt kostnadsöverflytt- ningar från statens sida medfört en markerad ökning under senare år av de kommunala utdebiteringarna, vilken tendens man torde få räkna med även för framtiden. Därest be- redningens förslag i ovannämnda delar skulle genomföras komma enligt länsstyrelsens me- ning kommunerna i många fall att se sig nöd— sakade till ytterligare höjningar ifråga om utdebiteringen. Detta torde bl.a. medföra att kommunerna alltmer nödgas gå ifrån att skattefinansiera sina investeringar, vilket otvivelaktigt skulle komma att förorsaka ett starkt tryck på kapitalmarknaden till för- fång för investeringar inom produktionen.

Länsstyrelsen finner det därför angeläget att vid ställningstagandet till beredningens förslag en förnyad allsidig prövning bör ske av frågan beträffande kompensation till kommunerna för det skattebortfall, som upp- kommer genom förslaget.

Utformningen av mervärdesskatten

Den föreslagna omläggningen av den allmän- na varuskatten till en omsättningsskatt enligt mervärdesskatteprincipen innebär enligt läns— styrelsens mening flera påtagliga fördelar. Kumulativa effekter undvikes, varigenom för- hindras att skatten påverkar produktions- och distributionsstrukturen inom näringslivet sam- tidigt som skattebelastningen i konsumtions- ledet blir likformig. Skattesatsen kan hållas förhållandevis låg genom att ett brett skatte- underlag skapas. Exportvarorna befrias från belastning av indirekt skatt, varigenom den svenska exportindustrins konkurrenskraft på den internationella marknaden stärkes. Av värde är även att skatten kan användas i konjunkturpolitiska syften och att den får en utformning likartad den som kan tänkas bli mera allmänt genomförd inom EEC-länderna.

En nackdel med den föreslagna omsätt- ningsskatten är dock det betydligt ökade an- talet skattskyldiga med därav följande ad- ministrativt merarbete. Jämväl det föreslag- na restitutionsförfarandet torde komma att bli arbetskrävande. Taxeringsnämndernas ti- digare stora arbetsbörda kommer även att bli väsentligt utökad.

Möjligheterna till kringgående av den före- slagna omsättningsskatten äro svåra att nu helt överblicka men är det av vikt att, när eventuella luckor i lagstiftningen uppdagas, desamma snarast tilltäppas genom ändring i lagstiftningen.

Beträffande omsättningsskattens använd- ning som konjunkturpolitiskt medel vill läns- styrelsen framhålla att variationer i skatte- satsen eller inskräninkngar iavdragsrätten för den ingående skatten ur administrativ synpunkt kunna medföra besvärliga problem och merarbete.

Beträffande vissa detaljer i förslaget till allmän omsättningsskatt får länsstyrelsen an— föra följande.

Beskattningsområdet

Beredningen har till det skattepliktiga om- rådet hänfört gas och elektrisk kraft. Såsom i betänkandet anförts torde det i annat fall vara svårt att undvika ojämnheter i skatte- belastningen. Däremot har beredningen icke ingått på frågan hur den värme, som till- handahålles av fjärrvärme- eller andra värmeverk, skall behandlas ur omsättnings- skattesynpunkt. I princip synes dock sådan värme böra behandlas på samma sätt som elektrisk energi och gas och inrymmas i det omsättningsskattebelagda området.

Beredningen har föreslagit att omsättnings- skatten skall omfatta även de dagliga tid- ningar, vissa tidskrifter och andra publika- tioner, som enligt den nuvarande allmän- na varuskatten är undantagna från skatte- plikt. Skattefrihet föreslås däremot för in- täkter från annonser, annonsförmedling och för tjänsteprestationer avseende annonser. För reklamtjänster i övrigt föreslås skatteplikt.

Det huvudsakliga motivet för undantaget för annonsområdet synes vara att endast den privata och därmed likställda annonseringen ökar skatteintäkterna och att denna ökning är av jämförelsevis begränsad omfattning.

Ur principiell och skatteteknisk synpunkt får det dock anses vara riktigast att låta beskattningen omfatta jämväl annonsområ- det. Därigenom skulle gränsdragnings- och fördelningsproblem kunna undvikas icke blott

hos tidningsföretagen utan även hos reklam- företagen. Beredningen har för övrigt själv framhållit (sid 394) att något hinder mot att indraga annonsområdet under beskatt- ningen icke föreligger.

Transport- och resetjänster inom landet har av beredningen ansetts böra omfattas av omsättningsskatten, medan befordran till och från utlandet föreslås bli skattefri. Bered- ningen har själv anfört betänkligheter i vad avser möjligheterna att på detta område åstadkomma en likformig beskattning. Otvi— velaktigt föreligger beträffande resetjänster- na möjligheter att undgå den tilltänkta skat- ten med åtföljande konkurrenssnedvridning. Enligt länsstyrelsens mening är det önskvärt att riksskattenämnden utfärdar närmare an- visningar i dessa frågor.

Beredningens förslag omfattar även skatte— plikt för fastighets- och byggnadsområdet. Med hänsyn till bl. a. önskemålet att undvika kumulativa effekter av skatten beträffande produktiva anläggningar synes det icke heller möjligt att lämna tjänsteprestationerna å detta område utanför beskattningen. Vid den praktiska tillämpningen kommer dock otvi- velaktigt — utöver svårigheterna att i före- kommande fall göra en riktig fördelning av kostnader på fastighet för bostadsändamål och för produktivt ändamål — att skapas problem, som böra föranleda förnyade över- väganden.

Enligt anvisningarna till 155 skall vid in- montering av vara i fastighet transaktionen i sin helhet anses som varuförsäljning, därest av det gemensamma vederlaget minst två tredjedelar belöper på varan. Inom tämligen vida gränser synes det möjligt för en skatt- skyldig att nedbringa skatten genom att ut- taga lägre pris å varan och i stället göra mot- svarande högre pålägg på monteringskostna- den.

Vid byggnadsföretags försäljning eller ut- tag av fastighet, som utgör omsättningstill- gång hos företaget, skall enligt lagförslaget omsättningsskatt utgå å köpeskillingen för byggnaden eller 5 värdet av densamma. Däremot är marken i princip skattefri. Vid gemensamt pris eller värde är byggnad och mark måste sålunda en uppdelning ske.

I anvisningarna till 15% i lagförslaget har uttalats, att därest byggnadens värde icke kan bestämmas med ledning av byggnads- kostnaderna och skäliga pålägg, värdet i stål- let må bestämmas till skillnaden mellan det totala vederlaget för den försålda fastigheten och den häremot svarande inköpskostnaden. Detta innebär att det uppkomna mervärdet

i sin helhet hänförts till byggnaden. I det enskilda fallet kan emellertid mervärdet helt eller delvis ha sin orsak i stegring av mark- värdet. Så kan t.ex. vara fallet om fastig- heten innehafts av byggnadsföretaget längre tid, om genom ändrad stadsplan eller änd— ring i bebyggelsen tomtpriserna stigit. I dy- lika fall kommer således omsättningsskatt att utgå även vid avyttring av mark, vilket strider mot den ursprungliga tankegången.

Skattskyldigheten

Enligt den föreslagna utformningen av om- sättningsskatten skall såsom skattepliktigt ut- tag vid beräkning av den skattepliktiga om- sättningen upptagas bl.a. kost till personal i serveringsrörelse och liknande. För övrig verksamhet skall uttag av personalkost icke upptagas såsom skattepliktig omsättning. Istäl- let medgives icke avdrag för ingående skatt för sagda kost.

Ifråga om jordbruk torde man emellertid av praktiska skäl få medgiva avdrag för in- gående skatt å kostnaderna för den personal- kost, som produceras i jordbruket. Som följd härav bör som skattepliktigt uttag upptagas värdet av de anställdas kost i den mån detta värde hänför sig till produkter tagna från jordbruket. I den skattepliktiga omsättning- en för jordbruk bör således ingå belopp mot- svarande det å jordbruksbilagan upptagna värdet av naturauttag.

I lagförslagets 13% stadgas att skattskyl- dighet icke föreligger vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varu- lager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten. Vad som på jordbruksområdet skall förstås med överlå- telse av verksamheten t. ex. vid upplåtelse av arrende synes oklart, varför ett förtydligande härutinnan vore önskvärt.

Därest för en skattskyldig värdet av till- handahållna skattepliktiga varor och tjänster jämte uttag för år räknat icke överstiger "8 000 kr, har beredningen föreslagit att fri- het från redovisning och erläggande av om- sättningsskatt skall föreligga. För att icke ska- pa tröskelproblem har därjämte föreslagits en avtrappningsregel innebärande en succe- siv ökning av betalningsskyldigheten upptill 24- 000 kr, vid vilket belopp full skattskyldig- het inträder.

Genom de föreslagna gränserna vinnes att de mindre rörelseidkarna och jordbrukarna icke behöva erlägga omsättningsskatt och följaktligen icke behöva registreras som skatt— skyldiga. Å andra sidan torde avtrappnings-

systemet komma att komplicera redovisning- en för ifrågavarande skattskyldiga med åt- följande risker för felaktigheter från såväl de skattskyldigas som från taxeringsmyndig- heternas sida. Enligt länsstyrelsens mening vore ur administrativ synpunkt att föredraga en lägre beloppsgräns mot att avtrappnings- reglerna slopas. Vid en gräns av förslagsvis 5 000 kr för generell skattefrihet synes någon snedvridande inverkan av betydelse på kon- kurrensförhållandena icke behöva påräknas samtidigt som skattebortfallet blir relativt li- tet.

I detta sammanhang må påpekas att 16% 2 mom. i författningsförslaget fått en miss- visande formulering, varför författningstcx- ten bör ändras om avtrappningsbestämmel- serna införas.

Beskattningsvärde m. m.

Den allmänna varuskattens regler för betal- ning medelst växel har otvivelaktigt medfört vissa inkonsekvenser och ojämnheter i be- skattningen.

Beredningens förslag att vid växelbetal- ningar anknyta omsättningsskatten till det fakturerade eller eljest överenskomna veder- laget synes därför vara ägnat att medföra större likformighet. Emellertid torde det icke vara ovanligt t. ex. inom bilbranschen, att rän- tor inbakas i växelbeloppen. Bestämmelserna i anvisningarna till 155 och anvisningarna i 16 % korrespondera icke i dylika fall.

För till annan skattskyldig i efterhand lämnade rabatter, bonus eller liknande med- gives enligt beredningens förslag icke avdrag vid beräkning av skattepliktig omsättning. Bestämmelserna ha tillkommit av praktiska skäl. Det må dock påpekas att i enskilda fall, då det gäller höga bonusbelopp, bestämmel- serna för säljaren kan komma att innebära en icke oväsentlig orättvisa.

Avdragsrätten

Av bestämmelserna i 18% 2 mom. framgår bl. a. att rörelseidkare och jordbrukare med- gives avdrag för ingående omsättningsskatt på inköp av personbilar och för omkostna- der för sådana endast med så stor del av den ingående skatten som belöper på användning- en i den skattepliktiga verksamheten. Avdrag medgives sålunda icke för den del som be- löper på näringsidkarens eller hans anställdas privatbruk. Av anvisningarna till samma pa- ragraf följer att uppdelning av den ingå- ende skatten skall ske efter skälig grund.

Dessa bestämmelser kommer i praktiken att medföra ett mycket stort antal fördel- nings- och kontrollproblem samt förorsaka ökat antal skattetvister. Av praktiska skäl bör därför övervägas om icke avdragsrätt för ingående skatt för personbilar och kombivag- nar helt kan vägras och ett undantag införas i likhet med det som gäller representation. Därigenom uppkommer visserligen vissa ku- mulativa effekter men dessa torde ha begrän- sad omfattning.

Registrering

Beredningen har ansett det erforderligt att samtliga skattskyldiga till omsättningsskatt avgiva registreringsanmälan. Beträffande de till allmän varuskatt redan registrerade skatt- skyldiga synes det dock i regel obehövligt med ny registreringsanmälan, varigenom ytter- ligare arbetsbelastning vid övergången kan undvikas.

Justeringsuppgift

Enligt 225 lagförslaget skall justeringsupp- giften bifogas den allmänna självdeklaratio- nen. Det synes dock vara riktigare att den- samma insändes till länsstyrelsen. Därest jus- teringsuppgiften utvisar större differens gent- emot tidigare preliminära deklarationer, kan nämligen fråga uppkomma att utkräva å differensen belöpande skatt. Anvisningar bör lämpligen utfärdas jämväl för det fall juste- ringsuppgift föranleder fråga om restitution.

Restavgifter m. m.

Med hänsyn till den höga skatteprocenten för omsättningsskatten och de stora skattebelopp, varom är fråga, får det anses vara av stor betydelse att uppbörden och indrivningen av skatten blir så effektiv som möjligt. De nu— varande restavgiftsbestämmelserna torde böra överses och en höjning av restavgiftsprocenten kan ifrågasättas.

I lagförslagets 725 har utelämnats vissa i varuskatteförordningens 77 % intagna straff- bestämmelser. Anledning att i förordningen

om allmän omsättningsskatt utesluta dessa bestämmelser torde dock icke föreligga.

Skattekontroll m. m.

Beredningen har icke närmare gått in på frågan om skattekontrollen. Med den utform- ning omsättningsskatten föreslås få kunna besvärliga kontrollproblem uppkomma. Re- dan det stora antalet skattskyldiga bidra- ger härtill. I första hand torde avdraget för ingående skatt skapa svårigheter. Det ligger i sakens natur att skattekontoren vid länssty- relserna och taxeringsnämnderna allenast ha begränsade möjligheter att med ledning av avlämnade deklarationer kunna bedöma till- förlitligheten av de gjorda avdragen.

Särskilda svårigheter torde även kontrollen av jordbrukarnas skatteredovisning erbjuda. Detta icke enbart beroende på fördelningspro— blem ifråga om byggnadskostnader o. dyl. på ekonomibyggnader och bostadshus, maskin- byten m.m. utan även på växellikvider i samband med avräkningar för köp och för- säljning hos de ekonomiska föreningarna.

På grund härav torde kontrollen i stor ut- sträckning få ske »på fältet» med Stickprovs- kontroller och revisioner hos de skattskyldiga i en betydligt större omfattning än vad som nu äger rum. Länsstyrelsen finner det därför angeläget att redan nu framhålla vikten av att tillräcklig personal tilldelas för denna kon— troll och att kontrollorganisationen får en ändamålsenlig utformning. Med hänsyn till det väsentligt ökade antalet skattskyldiga och de i vissa fall förhållandevis komplicerade be- stämmelser, som komma att gälla vid uttagan— det av den allmänna omsättningsskatten, får det anses av stor betydelse att genom stats- makternas försorg i god tid före skattens ikraftträdande upplysning och information lämnas de skattskyldiga i så stor utsträckning som möjligt.

I handläggningen av detta ärende ha del- tagit landshövdingen Per Eekerberg, t. f. landskamreraren Birger Carling samt t. f. taxeringsintendenten Rolf Nordlindh, före- dragande. Linköpings slott i landskontoret den 9 november 1964.

Per Eckerberg Roll Nordlindh

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Betänkandet avser såväl en rad principiella frågor rörande framför allt de fysiska perso- nernas beskattning som ett omfattande, i de- talj utarbetat förslag till en ny indirekt skatt, en s. k. mervärdeskatt. Det har stort omfång och innefattar viktiga ställningstaganden i en rad avvägningsfrågor inom beskattningen som länge diskuterats. De behandlade frå- gornas vikt hade motiverat en mer ingående prövning från länsstyrelsens sida än som med hänsyn till angivna förhållanden varit möj- lig. Länsstyrelsen har därför nödgats begrän- sa sig och tar i det följande i första hand upp vissa grundläggande frågor, som synts vara av särskild betydelse. Detaljspörsmål, som inte berörts i sammanfattningen lämnas i hu- vudsak åt sidan. De angivna begränsningarna innebär inte att länsstyrelsen i ej behandlade delar alltid kan ansluta sig till utredningen. Länsstyrelsen har vidare inte ansett sig böra gå in på de förutsättningar, på vilka bered— ningens arbete vilat (s. 25—29) såsom att det totala skattetrycket skall förutsättas som oför- ändrat. Hit hör i viss mån den problematik som sammanhänger med att någon ompröv- ning av företagsbeskattningen ej hunnit ske. Den prövning som likväl skett inom före- tagsskatteutredningen av frågor om ersättan- de av den nuvarande nettovinstbeskattningen av företagen med en renodlad bruttobeskatt- ning har länsstyrelsen inte kunnat bedöma. Beträffande avvägningen mellan direkt och indirekt skatt hänvisas till det följande. Redan i direktiven för beredningen utta- las att den synpunkten bör beaktas, att nya regler skall så utformas att i möjlig mån skat- teflykt och skattefusk förhindras eller för- svåras. Beredningen synes emellertid inte ha fäst någon avgörande vikt vid detta önske— mål, (jmf s. 60 6) även om det får förutsät- tas ha spelat en viss roll vid ställningsta- gandet i fråga om. avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och den sistnämnda skat- tens utformning. Inte heller det starka öns- kemålet om förenkling i beskattningen synes ha kunnat beaktas i de förslag som nu fram— lägges. Beträffande mervärdeskatten åter- kommer länsstyrelsen till frågan. I övrigt vill länsstyrelsen understryka vikten av att båda de angivna synpunkterna tillmätes avgörande

vikt vid beredningens fortsatta arbete, som ju bl. a. avser detaljutformningen i vissa de- lar av beskattningen för fysiska personer. Det synes inte nödvändigt att avvakta införandet av en s. k. definitiv källskatt innan en ordent- lig insats göres med denna målsättning. Rätt- visekravet, som ändå aldrig kan praktiskt helt realiseras, bör i viss grad här få vika för en vidgad tillämpning av schablonregler i enkelhetens intresse.

Länsstyrelsen övergår härefter till att be- handla några principfrågor.

Avvägningen mellan direkt och indirekt be- skattning. Vissa grundläggande principer

Från mera teoretiska utgångspunkter brukar man hävda, att all beskattning bör ske enligt sådana principer att hänsyn i möjligaste mån kan tagas till den skattskyldiges förmåga att betala skatten samt till att skatteuttaget blir rättvist fördelat mellan samtliga skattebeta- lare. Idealet från dessa premisser synes vara, att skatten uttages i form av direkt skatt, därvid skattefri inkomst motsvarande exi— stensminimum förbehålles den skattskyldige och hans övriga inkomst beskattas enligt all- mänt godtagna normer för progressivitet m. m., samt att avdrag för existensminimum (ortsavdrag), skatteskalor o.d. göres lika för alla. Endast vid ett sådant system har man möjlighet att i alla fall låta förmåge- och rättviseprinciper bli avgörande för skattens utmätning.

I praktiken har det emellertid visat sig omöjligt att realisera dessa principer — de är f.ö. som strax skall beröras icke entydiga # och kravet på enkelhet, reell rättvisa till- sammans med det betydande skattebehovet, vars täckande med endast en direkt skatt skulle medföra orimliga skattebördor, talar i motsatt riktning.

När nu allmänna skatteberedningen före- slår tillämpning i ökad omfattning av indi- rekt beskattning — som inte ger några garanti- er för varken skatteförmåge- eller teoretiska rättviseprincipers iakttagande — kan detta visserligen från angivna utgångspunkter an- ses beklagligt men länsstyrelsen är medveten om, att det nu får anses nödvändigt att be-

träda denna väg. Därvid vill länsstyrelsen emellertid understryka vikten av att åtmins- tone den direkta beskattningen i fortsätt- ningen i möjligaste mån anordnas efter nämn- da principer.

Skatteförmågeprincipen är emellertid icke entydig, något som blir särskilt påtagligt ifrå- ga om familjebeskattningen men kommer till uttryck även exempelvis ifråga om beskatt- ningen av andra som lever i hushållsgemen- skap. I betänkandet och speciellt i det sär- skilda yttrande till detta, som avgivits av her- rar Meidner, Nilstein och Östergren (s. 677 ff) har hithörande spörsmål utvecklats. Läns- styrelsen finner vägande skäl anförda för re- servanternas uppfattning att ett mer indivi- dualistiskt betraktelsesätt och system bör ef- tersträvas i reformarbetet på längre sikt, samt att utredningens tolkning av principen i kol- lektivistisk riktning kan leda till orimliga konsekvenser.

Vid sidan av skatteförmågeprincipen bör, såsom även nämnda reservanter antyder (s. 679), den principen för utformning av den direkta beskattningen uppställas att skat- tereglerna ej får motverka människornas önskan att skaffa sig inkomstförbättrande ut- bildning och ägna sig åt förvärvsarbete.

Då det gäller att i praktiken reformera skattesystemet efter vissa principer, sådana som de här antydda, försvåras detta av den skatteavvägning som ligger i det nuvarande systemet. Då det alltid måste vara svårt och kan innebära avsevärda rubbningar att ändra denna avvägning i någon större grad, be- gränsas möjligheterna att, i varje fall på en gång, genomföra reformer av storleken av dessa förändringar. Detta gäller som påpe- kas (s. 678) även om resultatet innebär en skatteavvägning, som från rent objektivt upp- ställda principer — sådana som de nyss an- tydda — kan anses eftersträvansvärd.

I samband med behandlingen av den di- rekta beskattningen återkommer länsstyrelsen något till vad som nu kan göras och har här- vid utan att detta sägs haft de sist anförda synpunkterna i sikte.

Socialförsäkringens finansiering

Skatteberedningen föreslår, att avgifterna för folkpensioneringen skall —— i princip — läggas över på arbetsgivarna och uttagas med viss procent av anställningsinkomsten på samma sätt som ATP-avgifterna. Därigenom kom- mer folkpensioneringen att i detta avseende bli samordnad med tilläggspensioneringen.

Onekligen talar vissa skäl för en sådan lös- ning. Många har alltifrån tilläggspensionens tillkomst frågat sig varför f. d. anställda skall ha två olika pensioner, när båda fyller samma syfte och det skulle gå lika bra att tillgodose detta syfte med en pension. Det kan därför enligt länsstyrelsens mening övervägas om inte i framtiden den särskilda folkpensionen skulle kunna borttagas för dem, som är be- rättigade till tilläggspension och bibehållas bara för återstoden. Om man inte i detta sammanhang kan taga upp frågan om full- ständig inarbetning av folkpensioneringen i allmänna tilläggspensioneringen, är det i varje fall ett framsteg, att avgiftsuttaget an- ordnas som om sådan sammanslagning av pensionsformerna skett.

Länsstyrelsen förbiser inte, att det också kan finnas skäl, som talar mot överläggning- en av folkpensionsavgifterna på arbetsgivar- na. Länsstyrelsen är exempelvis inte överty- gad om att arbetsgivarna får möjlighet att övervältra avgifterna på de anställda i den utsträckning, som skatteberedningen tror, och då kommer de att öka företagens kostnader på ett sätt som i hårdnande konkurrens kan visa sig besvärande för företagen. Vad denna invändning kan ha för betydelse har läns- styrelsen emellertid ingen möjlighet att be- döma och länsstyrelsen vill därför inte av- styrka förslaget i denna del i princip.

Vad angår detaljutformningen kan emel- lertid länsstyrelsen inte i allo dela skattebe- redningens åsikt. Skatteberedningen föreslår att procentuellt beräknad pensionsavgift skall uttagas även å den s.k. basbeloppsdelen av anställdas inkomster och däremot har läns- styrelsen intet att invända. Dessutom föreslår skatteberedningen emellertid >>i syfte att vin- na större avgiftsintäkter än vad som är möj- ligt genom anordning av enbart denna inne- börd», att ytterligare avgiftsuttag skall äga rum med 2 % är hela avgiftsunderlaget med maximum vid det övre gränsbeloppet inom tilläggspensioneringen. Detta senare pålägg lär väl vara svårt att motivera med logiska skäl inom ramen för en nettovinstbeskattning. Det kan väl anses naturligt att en arbetsgiva- re får svara för hela pensionskostnaden för sina anställda — alltså även för den del, som för närvarande bestrides av egenavgifter och allmänna skattemedel — och det kan anses försvarligt, att även kostnaden för de an- ställdas grundförmåner genom den obligato- riska sjukförsäkringen pålägges arbetsgivaren. Men att därutöver pålägga honom några av- gifter av förevarande slag, vilket väl bety-

der att han skall erlägga pensionsavgifter o. d. även för socialfall och andra hos honom icke anställda, för vilka eller från vilka inte kunnat uttagas några avgifter, synes knappast påkallat. Kostnaden för pensioner och sjuk- vårdsförmåner till dylika personer bör enligt länsstyrelsens mening få utgå av allmänna skattemedel, om inte ett annat ställningsta- gande anses motiverat från allmänna prin- ciper om fördelning av skatten mellan olika former av skatter och avgifter. Länsstyrelsen har av inledningsvis antydda skäl ansett sig inte kunna gå in på dessa frågor.

Inte heller förslaget om uttag av egenav- gifter för pensionsförsäkring även å andra inkomster än inkomst av förvärvsarbete kan länsstyrelsen biträda. En av de största förde— larna med överläggningen av folkpensions- avgifterna m.m. å arbetsgivarna, är ju, att man därigenom kommer ifrån besväret med att uttaga avgifter från det stora flertalet skattskyldiga. Om man nu inför egenavgif- ter å inkomster av exempelvis annan fastighet och kapital tar man bort en stor del av ef- fekten av denna välbehövliga förenklingsåt- gärd till ringa nytta för statskassan. För på- föring av egenavgifter å sådana inkomster saknas ju också rimlig grund. Man erlägger pensionsavgifter för att få ett försörjnings- substitut för arbetsinkomsten, när denna upp- hör,men inkomst av annan fastighet eller ka- pital upphör ju inte vid uppnående av pen- sionsåldern. Att tala om >>pensionsavgifter» i samband med sådana inkomster synes där- för vara oriktigt.

Skatteberedningen föreslår, att nuvarande regler om debitering av arbetsgivaravgifter till tilläggspensioneringen skall bibehållas och tillämpas även vid debitering av de nya ar- betsgivaravgifterna till socialförsäkringens grundförmåner. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid, om inte en betydande förbättring och förenkling av debiteringen kunde ske. Löntagarnas deklarationer med inneliggande kontrolluppgifter från vederbörande arbets- givare utgör ett fullständigt material för be- räkning av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsavgiften. Man använder emel- lertid detta material bara för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten inte för beräkning av pensionsavgiften. Avgiften be- räknas i stället med ledning av s.k. arbets- givaruppgifter, som arbetsgivarna har att avgiva före januari månads utgång efter till- ändalupet beskattningsår. Dessa uppgifter, som alltså är alldeles onödiga, har berett ar- betsgivarna mycket bryderi och ändå har de

nästan alltid varit oriktiga eller ofullstän- diga. De upplysningar, som krävts i dessa uppgifter för avgiftsberäkningen, har näm- ligen varit mycket svåra — ibland omöjliga —- för arbetsgivaren att få fram och även i de fall arbetsgivaren lyckats med detta har de inte kunnat läggas till grund för en riktig avgiftsberäkning. Sålunda har avdrag för ar- betstagarens kostnader i arbetet (som påver- kar den pensionsgrundande inkomsten) fått göras endast i begränsad omfattning i arbets- givaruppgifterna och vid beräkning av av- gifter för anställd, som inte varit i tjänst hela året, har för varje arbetstagare måst förutsättas att denne haft arbete med oför- ändrad timförtjänst hos andra arbetsgivare under återstoden av året. Om denna med nödvändighet mycket osäkra hypotes på nå- got sätt slagit fel, har pensionsavgiften också blivit felaktig.

Till belysning av det nu sagda skall bara nämnas ett exempel. En lantarbetarhustru arbetar sporadiskt med skördearbete, potatis— plockning etc. sammanlagt under året två månader och åtnjuter härför en inkomst å sammanlagt 1600 kronor. Hon kan inte få någon tilläggspension, eftersom hennes in- komst för året ligger under basbeloppet, men hennes arbetsgivare får ändock betala ATP- avgift, som om hennes årsinkomst uppgått till 9600 kronor, d.v.s. han får betala 1/6 av den avgift, som skulle utgått om lantar- betarhustrun året igenom haft en arbetsför- tjänst av 800 kronor i månaden.

Till vad nu anförts kommer — vilket kanske är viktigast — att någon egentlig kontroll av arbetsgivaruppgifterna inte förekommer. De anställdas inkomstdeklarationer granskas no- ga vid bestämmande av skattepliktig resp. pensionsgrundande inkomst och tillgängligt kontrollmaterial utnyttjas härvid sorgfälligt. Men när denna granskning skett och den an- ställdes inkomst fastställts, är arbetsgivarupp- gifterna sedan länge överlämnade till riksför- säkringsverket och någon möjlighet till änd- ring eller korrigering av dem på detta sta- dium finns inte. Det kontrollmaterial, som de anställdas självdeklarationer utgör igno- reras helt vid avgiftsberäkningen. Det torde inte vara farligt att antaga, att pensionsfon— derna härigenom går miste om 100-tals mil- joner kronor årligen, vilket förhållande inte framstår i nämnvärt bättre dagar därav att andra arbetsgivare får erlägga motsvarande belopp eller mer för mycket. Att inte de av- lämnade självdeklarationerna läggs till grund för avgiftsberäkningen är enligt länsstyrelsens

mening en flagrant brist i det nuvarande systemet.

Visserligen kommer, som skatteberedning- en framhåller, borttagande av skillnaden mellan den s.k. basbeloppsdelen och övrig arbetsinkomst vid avgiftsberäkningen att un- derlätta denna i viss utsträckning. Men kvar står, att arbetsgivaruppgifterna inte ger till- räcklig ledning (i fråga om kostnader för in— täktens förvärvande m.m.) för en riktig av- giftsberäkning, att de med det nuvarande systemet inte blir föremål för en effektiv kon- troll samt att de betungar arbetsgivarna med en besvärlig uppgiftsskyldighet alldeles onö- digt. Länsstyrelsen anser det därför angelä- get, att den nuvarande metoden för debite- ring av pensionsavgifterna ändras så att debi- teringen får ske på grundval av de anställdas självdeklarationer och i samband med fast- ställandet av den pensionsgrundande in- komsten.

Den direkta beskattningens utformning

Det program som från vissa teoretiska ut- gångspunkter bör uppställas för den direkta beskattningens utformning har länsstyrelsen redan angivit. I enlighet med detta men kanske framför allt av praktiska skäl bör först och främst det skattefria ortsavdraget tilltagas så att det verkligen täcker existens- minimum. Länsstyrelsen föreställer sig, att detta mål skulle kunna nås genom att orts- avdraget omedelbart höjes till 3 000 kronor för ensamstående och 6000 kronor för äkta makar, d. v. s. till de belopp, skatteberedning- en tänkt sig skola uppnås år 1970. Visserligen kommer normalbeloppet för existensmini- mum enligt gällande normer att ibland över- stiga nämnda ortsavdragsbelopp, men om man samtidigt ökar barnbidragen på sätt skatteberedningen föreslår torde dessa fall bli fåtaliga.

Om man höjer ortsavdragen på detta sätt skulle man slippa besväret med att tillämpa de invecklade bestämmelserna i 50å kom- munalskattelagen om extra avdrag för vä- sentligen nedsatt skatteförmåga för folkpen— sionärs- och existensminimifallen och kunna inskränka tillämpningen av dessa bestäm- melser till sjukdomsfallen, för vilka de från början är avsedda. Av än större betydelse är emellertid följande fördel, som därav skulle vinnas.

När man på sin tid övergick från behovs- prövade till icke behovsprövade folkpensio- ner var ett av de främsta argumenten härför,

att folkpensionärerna inte längre skulle be- tagas lusten att arbeta och därigenom förskaf- fa sig inkomst; gjorde han det tidigare mins— kades ju behovet av pension och därmed pensionen och han hade ofta ingen ekono- misk fördel av att arbeta. Men i exakt sam— ma dilemma hamnade folkpensionären ge- nom nämnda regler om extra avdrag, som infördes år 1948. Skaffar han sig inkomst genom arbete (5. k. sidoinkomst) minskas det extra avdraget och ökar skatten i motsvaran— de mån. Det är mången folkpensionär idag, som skulle kunna utföra ett nyttigt arbete av ena eller andra slaget men som inte gör det, därför att bortåt hälften av arbetsinkomsten går bort i skatt. Det skulle därför vara en fördel av stor betydelse om dessa egendom- liga verkningar av de nuvarande bestämmel- serna om extra avdrag kunde elimineras.

Givetvis finnes även skäl som talar emot denna höjning av ortsavdraget. De har redo- visats av utredningen (s. 247) och åberopats av reservanter till stöd för ett yrkande om en något mindre höjning av avdraget (s. 693 f). Om ock med viss tvekan har länsstyrelsen dock funnit de förut anförda skälen för den större höjningen väga tyngre. Det må emel- lertid framhållas att ifrågavarande höjning måste verka höjande på den kommunala be- skattningen (jmf nedan), varför det kan vara anledning att överväga former som motverkar denna.

I fråga om förvärvsavdragen kan länssty- relsen tillstyrka utredningens förslag utom be- träffande slopandet av dessa avdrag för för- värvsarbetande kvinnor utan barn. Med hän— syn till den arbetsmarknadsmässiga effekten kan länsstyrelsen inte i denna del ansluta sig till utredningen och vill i likhet med lönta- garreservanterna förorda en höjning av av- draget för gift yrkeskvinna utan barn till 1 000 kronor.

Vad härefter angår skatteskalorna finner länsstyrelsen det beklagligt att ändringen i marginalskatten med utredningens förslag in- te blir mer betydande. I sin nuvarande form har skatteskalorna flera ogynnsamma verk- ningar bl. a. på lönebildningen. Den med stegrande inkomst ökade marginalskatten minskar i hög grad den arbets- och utbild- ningsstimulerande effekten av inkomstför— bättringar. Detta står i strid med den förut åberopade principen att skattereglerna ej får motverka människornas önskan att ägna sig åt förvärvsarbete m.m. Dessa ogynnsamma verkningar består i stort sett oförändrade. En kraftig minskning av progressionen fordrar

emellertid ett motsvarande ökat uttag av in- direkt skatt. Då länsstyrelsen inte ansett sig böra gå in på avvägningen mellan skattefor- merna, vill länsstyrelsen ej direkt förorda detta men vill dock med hänsyn till vikten av en minskning av marginalskatten förorda att frågan om omfördelning omprövas.

Härvid liksom för jämkningar i systemet överhuvud måste emellertid beaktas effekten på den kommunala beskattningen och inver- kan från de väntade höjningarna av denna på skattebelastning och marginalskatter.

Länsstyrelsen finner vissa skäl tala för vad reservanterna (s. 696) anfört om ytterligare sänkning av skatteskalorna för ensamstående. Ur direkt rättvisesynpunkt kunde hävdas att man överhuvud inte får tillämpa olika skat- teskalor för olika skattskyldiga. Även en tolk- ning av skatteförmågeprincipen i individua— listisk riktning (jmf ovan) talar i många fall mot den diskriminering av ensamstående, som en sådan differentiering kan anses innebära. Om särbeskattning införes löser denna fråga sig själv. Såsom framgår av det följande är länsstyrelsen åtminstone inte f.n. beredd att förorda detta. Bibehålles sambeskattningen, kan en enhetlig skatteskala med hänsyn till konsekvenserna knappast införas. Länssty— relsen anser emellertid att hela denna fråga bör innefattas i den förnyade utredning av familjebeskattningens fortsatta utformning som länsstyrelsen förordar.

F amil jebeskattningen I remissyttrande den 24 september 1959 över 1957 års sambeskattningsrevisions betänkan- de, varav avskrift här bifogasl, har länssty- relsen uttalat att sambeskattningen bör från- gås. Rörande skälen härför hänvisas till ytt- randet. Åtskilliga där anförda synpunkter sy- nes alltjämt bärande och många av dem återfinnas i det särskilda yttrande, som avgi- vits av herr Meidner m.fl. Rent principiellt och ur de synpunkter på skatteförmågeprin- cipens tolkning, för vilken länsstyrelsen i det föregående uttalat sympatier, synes övervä- gande skäl tala för särbeskattning. Majori- tetsförslaget om bibehållen sambeskattning ligger otvivelaktigt inte i linje med övriga strävanden inom samhället att åstadkomma likställighet mellan könen. Emellertid skulle som utredningen påpekar ett uppgivande av sambeskattningen knappast kunna ske över hela linjen; här åsyftas fallen av s.k. faktisk sambeskattning. Det skulle såsom systemet nu är utformat under vissa av utredningen an- givna förutsättningar vidare medföra höjd

skatt i många kombinationer och leda till ett irrationellt utfall även för andra än barn- familjer. Genomföres utredningens förslag minskas dessutom den s.k. negativa sambe- skattningseffekten från att omfatta 2 år 3 % av alla äktenskap till några få promille. Det väsentligaste skälet som utredningen åbero- par är emellertid konsekvenserna för barn- familjerna. — Slutligen måste, inte minst med hänsyn till vikten att motverka skatteflykt och skattefusk, beaktas risken för överförande mellan makarna av inkomster och egendom för att ernå en gynnsam skatteeffekt.

Mot detta kan emellertid i sin tur åbero- pas — förutom de principiella synpunkter som redan anförts — dels att ifråga om barnlösa äktenskap det i och för sig inte är nödvändigt att som utredningen synes ha tänkt sig vid särbeskattning slopa ortsavdraget för make utan egen inkomst, dels att intet hindrar att äktenskap med barn behandlas efter helt andra regler oberoende av vad som eljest gäller om äkta makars beskattning, och pro- blemet löses helt med tanke på barnen. Det bör f.ö. som länsstyrelsen framhöll redan 1959, lösas lika eller i varje fall med samma utgångspunkt för både gifta och ogifta barn- försörjare. Slutligen kan invändas att även om den negativa sambeskattningseffekten ej spelar så stor roll så är i varje fall som ar- betstagarreservanterna påpekat (s. 680f) tröskeleffekten vid gift kvinnas förvärvsarbe- te betydande. Den torde ha en stor psykolo- gisk effekt.

Vid avvägningen av dessa och övriga åbe- ropade skäl och motskäl har länsstyrelsen mot bakgrunden av de synpunkter som inled— ningsvis anförts på frågan om genomgripande reformer av skattesystemet funnit att en om- läggning till särbeskattning inte nu bör ske och att utredningens förslag beträffande fa- miljebeskattningen med förut angivna modi- fikationer kan tillstyrkas som ett provisorium.

Samtidigt bör emellertid, särskilt med hän- syn till de starka principiella skälen för en sådan reform och till att frågan om barn- familjernas beskattning inte kan anses slut- ligt löst på ett tillfredsställande sätt, en ny och grundlig prövning ske av hela frågan om familjebeskattningens fortsatta utformning. I denna del vill länsstyrelsen ansluta sig till vad som anförts under IV (s. 683) i det av herr Meidner m.fl. avgivna särskilda ytt- randet.

Från länsstyrelsens principiella synpunkter

1 Bilagan är här utesluten.

hade det varit naturligt att ansluta sig till det reservationsvis framförda förslaget om fri- villig särbeskattning. Även arbetsmarknads- skäl talar starkt härför. Emellertid blir en sådan ordning uppenbarligen ganska inveck- lad och för med sig risker för manipulatio- ner. Ehuru med tvekan vill därför länsstyrel- sen i denna del ansluta sig till utrednings- majoriteten.

Mervärdeskatten

Länsstyrelsen saknar anledning att från sina utgångspunkter gå in på de värderingar som föranlett beredningen att vid avvägningen mellan direkt och indirekt skatt föreslå, att den sistnämnda skatten år 1970 skall av- kasta 8 300 miljoner kronor.

Vid en så hög indirekt beskattning, som väl kan öka men knappast minska, synes mervärdeskatten innebära så stora fördelar i jämförelse med andra former av indirekt beskattning, att länsstyrelsen anser sig böra förorda denna.

Med tanke på att investeringarna, som för närvarande är belastade med allmän varu- skatt, kommer att släppas fria och då viss risk torde föreligga för att man söker över- vältra mer på konsumenten än den höjda varuskatt man netto får betala, finner läns- styrelsen det synnerligen angeläget att pris- kontrollen ägnas skärpt uppmärksamhet, så att varufördyringen icke blir större än som betingas av det nya skattesystemet.

Länsstyrelsen har ett allmänt intryck av att beredningen icke i alla delar beaktat, att den enligt direktiven skulle söka lösningar för att få en förenklad beskattning. Detta gäller främst skattens utformning på byggnads— och anläggningsområdet, som torde vålla bety- dande komplikationer. Även med beaktande av betydelsen av en generell skatt är det t. ex. svårt att förstå varför allmänna anläggnings- arbeten och rengöring av byggnader måste föras till det skattepliktiga området; önske- målet att beskatta konsulters och arkitekters tjänster borde kunna tillgodoses på annat sätt. Också jordbrukets allmänna införande under skatten måste medföra åtskilliga svå- righeter och mycket >>krångel>>. Länsstyrel- sen kan dock inte anvisa någon metod för att komma till rätta med dessa problem och vill endast ifrågasätta att de övervägas ånyo in- nan mervärdeskatten införes.

Värdefullt är emellertid i och för sig att skatten på varor gjorts så gott som generell. De få undantag som gjorts torde icke vålla några svårigheter. Med hänsyn härtill har länsstyrelsen ingenting att erinra emot att tidningar och begagnade bilar beskattas. Om alltför stora olägenheter skulle uppstå för handeln med begagnade bilar, kan proble- met möjligen lösas så att endast mervärdet beskattas oberoende av ingående skattebe- lastning.

Vad gäller beskattningsområdet för tjänste- prestationer har länsstyrelsen ingenting att erinra emot de utvidgningar som föreslagits med undantag för tjänster avseende bygg- nader och anläggningar. Länsstyrelsen är inte helt övertygad om lämpligheten av att un— danta annonser från skatteplikt och vill för- orda att denna fråga prövas ånyo.

I fråga om taxeringsförfarandet anser läns- styrelsen det visserligen i princip riktigt att taxeringarna både till direkt och indirekt skatt handläggas av samma organ, näm- ligen taxeringsnämnden. Erfarenheterna från den nuvarande allmänna varuskatten har emellertid visat, att taxeringsnämnderna en- dast i ringa utsträckning hunnit med någon granskning av varuskattedeklarationerna. In— förandet av mervärdeskatten skulle ytterliga- re öka taxeringsnämndernas arbetsbörda. Med hänsyn härtill och då en förstärkning av taxeringsnämnderna icke är realistisk, får länsstyrelsen förorda att taxeringsarbetet överföres å länsstyrelserna.

Till sist torde en detaljsynpunkt få anfö- ras. Länsstyrelsen skulle anse det önskvärt att påföljden vid dröjsmål med erläggande av skatten något differentieras, förslagsvis så att restavgiften nedsättes till 1 procent dock lägst 10 kronor för dem som fullgör sina skyldigheter för sent men dock under upp- bördsmånaden.

I handläggningen av detta ärende har del- tagit landshövdingen Sven af Geijerstam, landskamreraren Harry Sterner, föredragan— de, taxeringsintendenten F. Psilander och biträdande taxeringsintendenten Kjell Pers- son.

Jönköping i landskontoret den 21 novem- ber 1964-.

Sven af Geijerstam

Harry Sterner

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Det av allmänna skatteberedningen nu framlagda förslaget grundar sig i väsent- liga hänseenden på sammanjämkningar av olika politiska och samhällsekonomiska vär- deringar. Det är tacknämligt, att utred- ningsmännen kunnat ena sig om ett förslag rörande för taxeringen så viktiga frågor som skett. Länsstyrelsen anser sig sakna anled- ning att ingå i prövning av frågor om av- vägningen mellan olika former av beskatt- ning eller avgifter liksom om skatters och avgifters totala höjd. Länsstyrelsen kan lik- väl instämma i de principiella avvägningar- na i stort men ifrågasätter, om beredningens förslag verkligen är så genomgripande och angeläget, att icke företagsbeskattningens och den definitiva källskattens utredning borde ha inväntats. Enligt direktiven för be- redningens arbete skulle frågan om skatte- bördans fördelning prövas förutsättningslöst, varvid uttalades att man icke borde rygga tillbaka för långtgående reformer. Med an- ledning härav torde man nog allmänt ha väntat att beredningen skulle lösa frågan om den definitiva källskatten eller snarare frågan om en sådan över huvud taget kom- mer att kunna införas inom överskådlig framtid. Med beklagande att så ej skett men med förståelse för svårigheterna här- utinnan, kommer länsstyrelsen nedan att framlägga synpunkter och önskemål beträf- fande vissa detaljer i det framlagda för- slaget.

Socialförmånemas finansiering

Beredningen har framhållit, att det nuva- rande finansieringssystemet för socialför- säkringar ej är uppbyggt efter enhetliga principer och att finansieringsreglema un- derstundom framstår som svåröverskådliga och komplicerade. Beredningen drar härav den slutsatsen, att behov föreligger av att söka nå fram till klarare och mer enhet- liga linjer på finansieringsområdet. Läns- styrelsen instämmer i dc anförda synpunk— terna. Frånsett de teoretiska skäl som bered- ningen andragit, synes praktiska hänsyn med avseende å administration och uppbörd tala

starkt för det av beredningen förordade sy- stemet för finansiering av socialförmånerna medelst arbetsgivaravgifter. Att därvid utgå från det nyligen genomförda ATP-systemet synes naturligt på grunder som beredningen angivit.

Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om icke kraven på enhetlighet och överskådlig- het i vissa hänseenden kunde ha tillgodo— setts än mer än som skett i beredningens förslag. Med detta skulle allt framgent de- klarationen behöva belastas med flera olika avdragsbelopp av karaktären avgift för so- ciala förmåner. Beredningens motivering (sid. 169) för begränsning av reformförsla- gets omfattning till att endast gälla finansi- eringsformerna för socialförsäkringens grund- förmåner är icke helt övertygande. Det är tvärtom att beklaga, att beredningen upp- delat sjukförsäkringens finansiering på grundförmåner och tilläggsförmåner och att därvid de sistnämnda lämnats utanför förslaget. Det hade varit önskvärt, att be- redningen undersökt huruvida sjukpenning- försäkringen kunnat inarbetas i det före- slagna finansieringssystemet. Därest man strävar att genomföra en definitiv källskatt, synes det ofrånkomligt, att frågan om finan- siering av sjukpenningförsäkringen upptages till behandling och att sjukförsäkringens fi- nansiering i dess helhet bringas till en en- hetlig lösning. Att en samlad översyn över samtliga socialförsäkringar ej skett försvårar möjligheten att med någon högre grad av säkerhet bedöma de ekonomiska konsekven- serna av beredningens förslag.

Därest man vill uppställa en definitiv källskatt som ett realistiskt genomförbart mål för reformsträvandena, bör man redan nu pröva varje tänkbar förenkling ägnad att underlätta införandet av ett sådant sy- stem. Varken de nuvarande eller föreslagna bestämmelserna i 465 kommunalskattelagen om avdrag för sjukförsäkringsavgift respek- tive sjukpenningavgift är lämpliga ur denna synpunkt. Enligt länsstyrelsens erfarenhet vållar allmänna avdrag över huvud taget svårigheter i tillämpningen, icke minst för de skattskyldiga. Med hänsyn härtill och till sjukpenningavgiftens relativt ringa stor-

lek ifrågasättes om icke det allmänna av- draget för denna avgift bör slopas.

Det framlagda förslaget angående ett från tilläggspensionering skilt underlag för beräkning av grundförsäkringsavgiften torde medföra ett icke oväsentligt merarbete vid debiteringen, icke minst vid fall av s.k. blandad inkomst och då endera av äkta makar har inkomst av annat än förvärvs- arbete. Det torde vara svårt att på ett prak- tiskt sätt ordna debiteringen med två slags underlag för sociala avgifter. En svårighet synes vara förbunden med det förhållan- det, att beredningens förslag avses träda i kraft, innan ADB trätt i tillämpning. Om samma inkomstbegrepp införes beträffan- de socialförsäkringsavgifterna som beträffan- de tilläggspensioneringen skulle man slippa särskilda debiteringsförfaranden för grund- försäkringsavgiften och för tilläggspensione- ringsavgiften.

Enligt förslaget skall grundförsäkrings- avgiften beräknas på den sammanräknade nettoinkomsten efter avdrag i förekomman- de fall för däri ingående uppburet belopp för periodiskt understöd. Genom en sådan konstruktion skulle enligt de sakkunnigas mening förhindras, att avgift beräknas på en och samma inkomst två gånger, nämli- gen först hos utgivaren och sedan hos mot- tagaren av det periodiska understödet. Nå- gon motsvarande regel har ej föreslagits för det fall att försäkrad person, vars inkomst av anställning eller vars sammanräknade nettoinkomst icke överstiger sju och en halv gånger basbeloppet (taket), i sin tur av- lönar en försäkrad personlig tjänare. Av- gift kommer då att beräknas två gånger på en och samma inkomst.

Den föreslagna regeln beträffande perio- diskt understöd kommer vidare att ha den konsekvensen att någon avgift på det perio- diska understödet icke kommer att beräknas i de fall då den försäkrade utgivarens in- komst av anställning eller den försäkrade utgivarens sammanräknade nettoinkomst överstiger taket. Regeln har givetvis betydel- se endast för sådan mottagare av periodiskt understöd som är i avgiftspliktig ålder, alltså själv är försäkrad, och som har in- komster av viss storleksordning. Skattskyl- dig med relativt höga inkomster utbetalar ej sällan till nära anhöriga — exempelvis till barn, svärsöner eller svärdöttrar — perio- diskt understöd av betydande storleksord- ning i medvetande om att övre skiktet av givarens egna inkomster träffas av en skärpt

progressiv skatt. Om i dylika fall utgivare och mottagare ses som en enhet, medför förslaget en ytterligare skattelindring. Det kan därför antagas, att förslaget i dess ut- formning i många fall kommer att stimulera till åtgärder i avgiftsundandragande syfte.

Upptrappningsregeln innebär, att egen- avgift utgår först vid beskattningsbar in- komst och icke i något fall överstiger 10 procent av densamma. Avgiften påföres med sitt fulla belopp år 1970 vid en be- skattningsbar inkomst av omkring 9 500 kro- nor för gifta och 8500 kronor för ensam- stående. Beredningen torde därmed avse, att den i fråga om beskattning allmänt ve- dertagna förmågeprincipen bör ligga till grund för avgiften. Ehuru länsstyrelsen anser starka skäl tala för en sådan upptrappnings- regel, bör dock påpekas, att med bered- ningens förslag egenavgift i åtskilliga fall ej kommer att utgå trots att viss förmåga att erlägga dylik avgift i många fall torde föreligga. Så torde ofta vara förhållandet vid fall av faktisk sambeskattning, t. ex. då en jordbrukare efter förvärvsavdrag med 1.000 kronor för hustruns delaktighet i jordbruksarbetet har en inkomst att taxera å samma belopp som grundavdraget, 6000 kronor.

Inkomstskatten

De av beredningen föreslagna förändringar- na beträffande den direkta beskattningen är knappast så ingripande att man kan tala om ett nytt skattesystem i denna del. De sänkningar av den direkta skatten som man sökt nå, framför allt genom en höjd indi- rekt beskattning, hänför sig till höjda orts- avdrag, justering av skatteskalorna i Sänkan- de riktning och höjda förvärvsavdrag för barnfamiljer.

Sannolikt utgör den direkta beskattning- ens omdaning i ännu högre drag än vad som gäller socialförmånernas finansiering ett brännbart stoff, om vilket olika politiska uppfattningar har svårt att ena sig. Vad som objektivt är riktigast går med andra ord ej att fastställa. Om sambeskattning och progression torde meningarna ofta gå isär. I medvetande om skiljaktighetema i den allmänna uppfattningen begränsar läns- styrelsen här kommentarerna till några prak- tiska detaljer.

Vad utredningen föreslagit om höjda ortsavdrag, av beredningen kallade grund- avdrag, utgör i stort endast en anpassning

av tidigare fastställda avdrag till penning- värdets fall. Sådana omprövningar kom- mer ständigt att få göras, om avdragen ej indexregleras på något sätt. Beredningen har varit inne på tanken och länsstyrelsen förordar, att frågan om indexreglering av vissa fundamentala delar av den direkta be- skattningen — grundavdrag och skatteska- lor — omprövas. Det kan vidare diskuteras, huruvida grundavdraget för gifta behöver sättas till dubbla beloppet mot den ogiftes grundavdrag med hänsyn till den kompen— sation som ligger i skilda skatteskalor, barn- bidrag och förvärvsavdrag. Som ett alter- nativ kunde man måhända tänka sig ett grundavdrag som stannar vid en och en halv gånger den ogiftes avdrag. Ett sådant avvägande bör kunna utöka de proportio— nella skikten i skatteskalorna.

Att beredningen föreslagit en höjning av taket för den proportionella delen av skat- teskalorna är likaledes en konsekvens av penningvärdeförsämringen. Vilken uppfatt- ning man än må hysa om progressionens nödvändighet som uttryck för högre skatte- förmåga med stigande inkomster, förtjänar det framhållas, att beredningens förslag att bibehålla progressionen i stor utsträckning ingalunda bäddar för ett införande av de- finitiv källskatt. Av tabellerna 11 och 12 i beredningens förslag framgår att ett mycket stort antal inkomsttagare år 1970 kommer att befinna sig i inkomstläge som drabbas av progressiv beskattning.

Emot förslaget att bibehålla en förmån- ligare beskattning av de ensamstående barn- försörjarna och slopa förvärvsavdraget för barnlösa familjer har länsstyrelsen intet att erinra. Däremot avstyrker länsstyrelsen för- slagen att gift kvinna med inkomst av jord- bruksfastighet och gift man med inkomst av rörelse eller jordbruk, vari hustrun ut— fört arbete, skall få avdrag med belopp motsvarande värdet av hustruns arbetsinsats intill 1 000 kronor. En cliskretionär prövning av hustruns arbetsinsats torde vara omöjlig i praktiken och följden skulle bli, att av- draget alltid medgavs med 1000 kronor. Det berättigade i ett så högt avdrag torde kunna ifrågasättas. Länsstyrelsen anser sig däremot kunna förorda ett avdrag å 500 kronor utan prövning i nu förevarande fall.

Beträffande inkomstskatten vill länssty- relsen slutligen endast — i anslutning till vad som ovan sagts om sjukpenningavdra- gets slopande — ifrågasätta om icke en ytterligare förenkling av allmänna avdragen

genom slopande helt av avdragen enligt 46å 2 mom. 3) borde ske.

Förmögenhetsskatten

Beredningens förslag föranleder ingen erin- ran från länsstyrelsens sida. En höjning av skattepliktsgränsen aktualiseras för Evrigt även av pågående allmänna fastighetstaxe- ring.

Den indirekta beskattningen

Beredningens förslag i denna del synes väl underbyggt. En utökning av den indirekta beskattningen torde vara enda utvägen, om man vill minska den direkta skatten och framför allt om man vill tänka sig införan- det av en definitiv källskatt. Mot försla- get att ersätta den nuvarande allmänna va- ruskatten med en mervärdeskatt och mot dennas principiella utformning har länssty- relsen intet att erinra.

Icke minst med hänsyn till det svenska näringslivets konkurrenskraft gentemot ut- landet torde en mervärdeskatt av föresla- gen utformning vara en ändamålsenlig form av indirekt beskattning. Över huvud taget kan det sägas, att mervärdeskatten måste vara betydligt rättvisare och sannolikt även enklare i tillämpningen än nuvarande all- männa varuskatt för industriens och nä- ringslivets vidkommande. Konsumenten tor- de icke märka någon annan skillnad än den engångsinflation som blir följden av höjd indirekt skatt. I fråga om detaljut- formningen har länsstyrelsen vissa erin- ringar mot det framlagda förslaget enligt nedan.

Skattskyldighetsgränsen

Beredningen har föreslagit, att skyldighet att redovisa och erlägga omsättningsskatt icke skall föreligga vid yrkesmässigt till- handahållande av skattepliktiga varor och tjänster, om värdet därav och av uttag av skattepliktiga varor icke överstiger 8000 kronor för år, oberäknat omsättningsskatten (13'3' 2 mom. författningsförslaget). Vidare har 165 2 mom. i förslaget upptagit en regel om reducering av den skattepliktiga omsättningen, därest årsomsättningen upp— går till 8 000 kronor men ej 24 000 kronor.

Enligt nu gällande bestämmelser (13 och

63 åå varuskatteförordningen och riksskatte- nämndens anvisningar) är skattskyldighets- gränsen 1000 kronor. Härigenom har de minsta näringsidkarna varit undantagna från beskattningen. Antalet torde icke ha varit stort.

Den uppdelade skattskyldigheten vid mer- värdeskatten torde motivera en högre skatt- skyldighetsgräns än den för den allmänna varuskatten gällande. Ett ytterligare skäl härför är att antalet skattskyldiga som skall registreras till mervärdeskatt kommer att avsevärt öka bl.a. genom att jordbrukarna likställas med övriga näringsidkare. Å andra sidan här vid bedömningen av frågan hän- syn tagas till att vederbörande näringsidkare äger uppbära omsättningsskatt, även om han icke är skattskyldig.

Den föreslagna avtrappningsregeln synes bli svår att tillämpa. Om gränsen för skatt- skyldighet fastställes till ett så lågt belopp som 3 000 kronor torde tröskelproblemet bli oväsentligt och icke fordra särskilda åtgär- der för att minska detsamma.

Det må påpekas, att avfattningen av 16 ä 2 mom. i författningsförslaget torde kunna föranleda feltolkning av bestämmelsens in- nebörd. Bestämmelsen innebär (sid. 420), att exempelvis en skattepliktig årsomsätt- ning av 12000 kronor skall reduceras till (12 000—8 000) )( 1,5 = 6 000 kronor. For- muleringen av sista satsen kan emellertid tolkas så, att den skattepliktiga omsättningen i angivna fall skall bestämmas till 1,5)( 12 OOO—8 000=10 000 kronor.

Härjämte kan anmärkas följande. Enligt beredningens förslag skall de nu för serve- ringsrörelser gällande speciella reducerings- reglema för beräkning av skattepliktig om- sättning i sådan rörelse slopas. Härigenom synes icke blott — såsom beredningen an- givit (sid. 415 nederst) — bestämmelsen i 185 varuskatteförordningen om möjlighet att betrakta sådan rörelse som särskild för- värvskälla, utan även bestämmelsen i tredje stycket av anvisningarna till 115 författ- ningsförslaget om vad som skall förstås med servering bli obehövlig.

Årsredovisning Med skattskyldighetsgränsen sammanhäng- er frågan om årsredovisning. Någon be- stämd omsättningsgräns för årsredovisning finnes icke enligt förordningen om allmän varuskatt. Ej heller i beredningens förslag till mervärdeskatt har angivits någon abso- lut gräns för sådan redovisning.

Enligt tillämpad praxis brukar årsredo- visning av allmän varuskatt medgivas, där- est den årliga skattepliktiga omsättningen icke överstiger 10 000 kronor. När det gäller mervärdeskatten, som innebär redovisning av allenast skillnaden mellan utgående och ingående skatt, torde en högre gräns kunna komma ifråga. Med en liberal tillämpning av bestämmelserna om årsredovisning torde varuskattekontorets granskningsarbete ifråga om ett stort antal skattskyldiga bli ringa. Det bör kanske ifrågasättas om icke års- redovisning i regel bör medgivas vid en skattepliktig omsättning upp till 50 000 kro-

1101".

Kassarabatter

Beredningen har föreslagit att sådan kas- sarabatt, som utgår i efterhand vid betalning inom viss på förhand bestämd tid, ej skall vara avdragsgill för säljaren, därest gott- görelsen utgått till skattskyldig. Köparen skulle härvid vara berättigad till avdrag för skatten på fakturans bruttobelopp utan av- drag för utnyttjad kassarabatt. Förslaget synes ändamålsenligt ur redovisnings- och kontrollsynpunkt.

Särskilt med hänsyn till att förslaget in- nebär en nyhet i förhållande till vad som nu gäller enligt varuskatteförordningen synes författningstcxten böra omarbetas så, att den mera direkt ger uttryck för de ändrade bestämmelserna. Ett sådant förtydligande skulle kunna göras genom uteslutande av orden »Kassarabatter och andra . . .» i tredje stycket av anvisningarna till 155 författ- ningsförslaget.

Bokföringen

I 175 författningsförslaget föreskrives ob- ligatorisk faktureringsskyldighet för alla led utom detaljhandeln eller motsvarande. För varje skattepliktigt tillhandahållande skall således utfärdas en faktura el. dyl., utvisan- de bl. a. vederlaget och den därå belöpande skatten. Beredningen uttalar ifråga om bok— föringen, att den ingående avdragsgilla skatten på anskaffningar och den utgående skatten på egen omsättning bör redovisas på särskilda konton. Några särskilda före- skrifter beträffande visst bokföringssystem anser beredningen icke erforderliga.

För de skattskyldiga synes det vara av värde om vissa anvisningar kunde lämnas för bokföringen. Även om dessa ej bör vara bindande, torde de i stor utsträckning följas av de skattskyldiga. Härigenom skulle icke

bara de skattskyldigas skatteredovisning utan även kontrollen underlättas.

Tillkommande skatt

I yttrande den 27 maj 1964 över statskon- torets rapport den 20 december 1963 rö- rande den allmänna varuskattens arbets- rutiner har länsstyrelsen tillstyrkt bestäm- melser av innebörd, att tillkommande all- män varuskatt, som ej uppgår till 10 kronor, icke skall erläggas, medan å andra sidan restitution av allmän varuskatt på grund av skattedomstols beslut ej skall ske av belopp understigande samma belopp. I överensstämmelse härmed får länsstyrelsen föreslå, att motsvarande bestämmelser in- föras i fråga om mervärdeskatten.

Restitution

Därest den överskjutande ingående skat- ten för viss redovisningsperiod eller sam- manlagt för flera perioder uppgår till minst 500 kronor, skall jämlikt 60å 1 mom. i beredningens författningsförslag restitution omedelbart ske av för mycket inbetalt be- lopp. Ur administrativ synpunkt synes det vara av vikt, att antalet restitutionsfall un- der det löpande året begränsas. Även med hänsyn till eventuella höjningar av taxe- ringsnämnden synes restitution av överskotts- skatt i princip böra ske först efter det att

taxering åsatts och slutlig skatt debiterats. Under det löpande året bör restitution av preliminär skatt ifrågakomma endast om den skattskyldige begär återbetalning. Sådan begäran torde kunna göras i den preliminä- ra deklarationen.

Jordbrukarnas beskattning

Den generella skattskyldighet som enligt förslaget införes för jordbruk och skogs- bruk innebär en högst betydande utvidg- ning av beskattningsområdet. I Kronobergs län, som för närvarande har c:a 4.000 re- gistrerade varuskatteskyldiga, finnes omkring 10.000 jordbrukare. Största delen av dessa torde komma att bli skattskyldiga till mer- värdeskatt. Av särskilt intresse torde vara, att dessa jordbrukare kommer att åläggas bokföring som borde kunna tjäna till grund för inkomstredovisning vid den direkta be- skattningen. Utredningens förslag kan så- ledes komma att aktualisera införandet av samma bokföringsskyldighet för jordbruka- re som för rörelseidkare.

I handläggningen av detta ärende har jämväl landskamreraren Gustaf-Adolf Kroon deltagit. Växjö den 30 oktober 1964.

Thorwald Bergquist Erik Lilliesköld

Länsstyrelsen i Kalmar län

Bland annat med hänsyn till det allmännas allt större uttag av nationalinkomsten för skatte- och socialförsäkringsändamål har det varit synnerligen angeläget med en allmän översyn av det samlade skatte- och avgifts- uttagets fördelning ej mindre mellan de olika skattskyldiga än även mellan arbetsgivarav- gifter, direkta skatter och indirekta skatter. Allmänna skatteberedningen, vars uppdrag avsett en omprövning av övervägande delen av nu gällande skatte- och avgiftssystem, har i sitt betänkande föreslagit dels sådan sam- ordning av socialförsäkringsavgifterna att dessa till väsentligt större del än hittills ut- tagas genom en arbetsgivaravgift, dels en genom mildrad progression och höjda skatte- fria avdrag icke oväsentlig minskning av de

direkta statsskatterna för inkomst och för— mögenhet för fysiska personer, dels en avse- värd höjning av den allmänna indirekta be- skattningen genom införande av en mervär- deskatt i stället för nu utgående allmänna varuskatt dels ack upphävande av ett flertal nu utgående punktskatter. Länsstyrelsen får i allt väsentligt tillstyrka beredningens för- slag och anser det vara önskvärt att förslagen genomföras inom den av beredningen före- slagna tidsperioden. I övrigt får länsstyrelsen rörande betänkandets innehåll anföra föl- jande.

Socialförsäkringens finansiering

Beredningen föreslår sådan ökning av avgifts- uttag för socialförsäkringens grundförmåner,

att den relativa skattefinansieringen icke skul- le öka, utan att avgiftsuttagen såsom för när- varande skulle komma att innefatta en kost- nadstäckning av inemot hälften av utgifterna. För anställda skulle de sålunda ökade avgif- terna för grundförmånerna uttagas i form av arbetsgivaravgifter, medan avgifterna för in- komsttagare utan anställning skulle uttagas i form av egenavgifter liksom för personer med blandad inkomst, då inkomsten av anställ- ning icke medgåve uttag av maximibeloppet.

För makar med blandad inkomst har disku- terats huruvida samberäkning av eventuell egenavgift eller särberäkning borde ske. Be- redningen har stannat för samberäkningsal- ternativet. Länsstyrelsen biträder förslaget och vill ytterligare understryka risken för att de skattskyldiga i händelse av särberäkning på olika sätt skulle komma att vidtaga åt- gärder för åstadkommande av för ändamålet lämplig inbördes inkomstfördelning. Följden härav kunde beräknas bliva många och svår- lösta skattetvister.

För anställda med enbart inkomst av tjänst skulle skattedebitering allenast ske för sjuk- penningavgift.

Även om de socialförsäkringsavgifter som föreslås komma att uttagas såsom arbetsgi- varavgifter efter i vart fall någon tid prak- tiskt taget helt komma att övervältras är det uppenbart att avgifterna för de enskilda med hänsyn till nuvarande hårda skattetryck bli mindre kännbara. Härtill kommer att upp- börden av avgifterna förenklas genom det föreslagna förfarandet.

På 5. 200 i betänkandet framhålles: »På grund av vad nu anförts vill beredningen föreslå, att uttag av arbetsgivaravgift ej skall ifrågakomma å löner till arbetstagare för tid före det år, då dessa uppnår 16 år». I spe— cialmotiveringen (s. 221) anföres däremot: >>Från den allmänna regeln om avgiftsplikt göres undantag beträffande löner till arbets- tagare, som vid ingången av det år avgiften avser ej fyllt 15 år.» I den föreslagna för- fattningstexten (3 5) har liksom i special- motiveringen räknats med 15 år som gräns. Länsstyrelsen vill förorda den i den allmän- na motiveringen förordade åldersgränsen.

I författningsförslaget till lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om all- män försäkring har i 155 angivits »Grund- försäkringsavgift påföres i den kommun, där den försäkrade beräknats till statlig inkomst- skatt taxerad inkomst». Länsstyrelsen anser formuleringen beräknats till böra utbytas mot påförts eller taxerats till.

Skattesatserna vid den direkta beskattningen

På grund av penningvärdeförsämringen och endast obetydliga ändringar av skatteskalor och grundavdrag har skatteprogressionen un- der årens lopp kommit att bli alltmer känn- bar för skattskyldiga med inkomster i de progressivt beskattade skikten. Härtill kom- mer att skattskyldiga med realinkomst, som vid skatteskalornas fastställande icke ansågos ha sådan skattekraft att de borde drabbas av progressionen, av förenämnda skäl i allt stör— re utsträckning blivit föremål för progressiv beskattning. De nu nämnda inadvertenserna skulle komma att bli än mera påtagliga inom ett antal år, därest icke en radikal ändring av skatteskalorna genomföres. Länsstyrelsen anser därför skatteskalorna vara i trängande behov av en omarbetning oavsett hur avväg- ningen mellan direkta och indirekta skatter i övrigt utformas.

Av såväl utredningsdirektiven som bered- ningens uttalanden i olika sammanhang framgår, att skatteförmågeprincipen skall va- ra det väsentligaste rättesnöret för skatteut- tagens fördelning mellan olika medborgare. Länsstyrelsen instämmer helt i denna grund- förutsättning. Beredningen har emellertid i flera sammanhang uttalat att genom den all- männa inkomstutvecklingen allt större grup- per kommit och än fler i framtiden skulle komma att drabbas av progressionen, vilket borde utgöra motiv för en mildring av pro- gressiviteten. Att breda grupper uppnått så- dan realinkomst, som tidigare ansetts böra bli föremål för progressiv beskattning, kan länsstyrelsen icke i och för sig finna utgöra skäl för en mildring av progressiviteten. Där- emot delar länsstyrelsen beredningens upp- fattning, att en minskning av antalet progres- sivt beskattade kan vara motiverad med hän- syn till möjligheterna att framdeles införa en definitiv källskatt för största möjliga an- tal skattskyldiga. Även i övrigt får det anses angeläget med sådan avvägning av skatte- skalorna, att skattetrycket blir så litet tyngan- de som möjligt.

Skatteberedningen har berört frågan om i vilken utsträckning progressiviteten kan an- tagas medföra stimulans till skatteundandra- gande åtgärder i form av skattefusk eller skat- teflykt. Beredningen har funnit, att någon sta- tistisk beräkning angående förekomsten av så- dana åtgärder ej är möjlig men att den di- rekta inkomstskatten genom sin konstruktion och tyngd uppenbarligen lockar till skatte- undandragande åtgärder. Enligt länsstyrelsens

uppfattning stimulerar den höga marginal- skatten till skatteundandragande åtgärder av betydande omfattning, även om sådana åt- gärder ofta förekomma bland lägre inkomst- tagare.

Beredningen har på s. 258 berört de fall då större inkomsttagare eller personer med betydande förmögenhet av skatteskäl bosätta sig i s.k. skattebilliga länder. Med hänsyn till den avsevärda nivåskillnaden i skatteut- taget har beredningen emellertid dragit den slutsatsen, att man icke genom ändringar i de svenska skattelagarna kan förhindra före- teelser av denna art. Länsstyrelsen är klart medveten om att sådana åtgärder icke kunna förhindras genom ändrade skatteskalor men vill dock ifrågasätta om icke åtgärder för motverkande av dessa kunde åstadkommas inom ramen för nuvarande ungefärliga totala skatteuttag. Utflyttningar ur riket av skatte- skäl torde nämligen i regel ske väsentligen för att den efter skatt disponibla inkomsten i förhållande till totalinkomsten uppfattas som orimligt låg medan utflyttning icke skulle skett om den behållna delen av inkomsten uppfattas som rimlig, ehuru skatten i inflytt- ningslandet likväl är avsevärt lägre än den svenska. Med hänsyn till storleken av de skat- tebelopp som förloras ävensom förlusten av eminent dugliga personer anser länsstyrelsen befogat med övervägande av åtgärder för motverkande av skatteutflyttning.

Frågan i vad mån den progressiva beskatt- ningen påverkar löneanspråken kan givetvis icke med säkerhet bedömas. Beredningen har kommit till den slutsatsen, att sådan påver- kan icke torde förekomma i någon större ut- sträckning men att möjligheten för vissa ka- tegorier att erhålla lönekompensation för skatteprogressionen på längre sikt kan påver- ka bredare gruppers lönekrav. Länsstyrelsen delar beredningens uppfattning härutinnan men vill även framhålla, att denna fråga har nära samband med sådana åtgärder som in- skränkning i arbetsprestationer på grund av marginalskatten ävensom folks allt vanligare förekommande obenägenhet att av enahanda skäl åtaga sig övertidsarbete eller extraupp- drag. Sådana åtaganden bli ofta beroende av vad vederbörande får behålla efter skatt. Nu berörda förhållanden medföra ökad knapp- het på arbetskraft inom de områden där så- dant förekommer och utgöra i sin tur en press på löneutvecklingen.

Av såväl det nu anförda som av i betänkan- det ytterligare berörda förhållanden fram- går, att många tungt vägande skäl kunna

åberopas för en avsevärd mildring i skatte- progressionen. Självfallet kan den i betänkan- det föreslagna skatteskalan antagas medföra positiva verkningar, även om en längre gå- ende lindring av progressionen enligt läns- styrelsens uppfattning av flera skäl kunde anses önskvärd. Länsstyrelsen är införstådd med att mildringen i skatteprogressionen icke för närvarande kan göras mera genomgripan- de än vad beredningen föreslagit.

F amil j ebeskattningen

Av såväl utredningsdirektiven som bered- ningens allmänna målsättning framgår, att skattebördans fördelning mellan olika in- komsttagare ansetts i möjligaste mån böra bygga på skatteförmågeprincipen och att ökad hänsyn borde tagas till försörjningsbör- dan vid skattesystemets utformning. Vid övervägandet av hur dessa önskemål skulle kunna tillgodoses vid familjebeskattningen har beredningen kommit till det resultatet, att en sambeskattning av makar vida är att föredraga framför en särbeskattning och att anmärkningar av vare sig teoretisk eller prin- cipiell natur icke med fog kunde riktas mot sambeskattningsprincipen som sådan. Läns- styrelsen ansluter sig helt till beredningens uppfattningar härutinnan. En nackdel med sambeskattningssystemet är emellertid, att i sådana fall då båda makarna ha förhållan- devis stor inkomst s.k. negativ sambeskatt- ningseffekt uppkommer. Genom beredning- ens förslag om höjning av den s.k. tudel- ningsgränsen minskas antalet fall av negativ sambeskattningseffekt. Någon åtgärd för att helt undanröja sådan effekt har emellertid icke föreslagits. Länsstyrelsen anser emeller- tid att det hade varit önskvärt om sådana regler kunde tillskapas, varigenom den vä- sentligaste delen av i sak befogad kritik mot sambeskattningssystemet kunde undanröjas. Beredningen har föreslagit en höjning av förvärvsavdraget för gift kvinna med inkomst av rörelse eller av eget arbete med hemma- varande barn under 16 år till 25 0/0 av in- komsten upp till 16 000 kronor eller med högst 4 000 kronor samt att avdrag i den mån inkomsten därtill förslår alltid skulle med- givas med 1000 kronor. Länsstyrelsen har intet att invända mot den sålunda föreslagna höjda maximeringen av förvärvsavdraget. Så- som förslaget utformats skulle de första 1 000 kronorna av sådan kvinnas arbetsinkomst bliva helt skattefria, inkomsten mellan 1 000 kronor och 4000 kronor beskattas fullt och

inkomsten mellan 4000 kronor och 16000 kronor till 75 0/0_ Länsstyrelsen vill på grund av det anförda ifrågasätta om icke förvärvs- avdraget borde utformas med ett fast botten- avdrag å 1000 kronor jämte 20 0/0 av in- komsten i skiktet mellan 1000 och 16 000 kronor.

Mot beredningens förslag i övrigt till änd- ringar av förvärvsavdragen har länsstyrelsen intet att erinra. Därest de föreslagna höjning- arna av förvärvsavdragen genomföras, utgår länsstyrelsen från att ökad kontroll av ifrå- gavarande avdrag vid taxeringen blir nödvän- dig. Därvid synes det önskvärt, att taxerings- nämnderna vid prövning av tveksamma av- dragsyrkanden ha tillgång till anvisningar för att kunna bedöma avdragsrätten.

Valet av beskattningsform för den generella indirekta skatten

I likhet med beredningen anser länsstyrelsen en avsevärd förskjutning av skattebördan från direkt beskattning i riktning mot en ökad indirekt beskattning böra ske. Utred- ningsarbetet har därför inriktats på att klar- lägga vilken form av generell indirekt skatt, som med hänsyn till avkastningsförmåga förenar ett tillgodoseende av samhällsekono- miska och andra krav beträffande skattens verkningar. Valet har därvid måst stå mel— lan ett starkt begränsat antal lösningar. Al- ternativen med generella ettledsskatter i pro— ducent- eller partihandelsledet ha därvid ut- mönstrats, bland annat med hänsyn till dessa skatters oberäkneliga inverkningar å konkur- rensen mellan företagen. Ej heller har bland flerledsskatter det invecklade kaskadskatte- systemet ansetts lämpligt. Valet har därför ansetts böra stå främst mellan en mervärde- skatt och en modifierad form av allmän va- ruskatt med högre skattesats än för närva- rande. Då länsstyrelsen har samma uppfatt— ning som beredningen härvidlag, inskränker sig länsstyrelsen till att framföra några syn- punkter på valet mellan mervärdeskat—t och allmän varuskatt.

Beträffande dessa skatters avkastningsför- måga synes odiskutabelt, att mervärdeskat- ten i förhållande till den allmänna varu- skatten har den ojämförligt större avkast- ningsförmågan, då den förra skatten upp- delas på flera led och måhända innebär stör- re kontrollmöjligheter. Enligt beredningens mening skulle en skattesats å 9—11 0/0 be- träffande den allmänna varuskatten närma sig eller överstiga den höjd, vid vilken ris-

kerna för väsentliga skattebortfall måste be- dömas såsom allvarliga. Denna slutsats, som svårligen kan bevisas, kan å andra sidan icke med fog visas vara felaktig. Valet mellan de båda skattesystemen är till väsentlig del beroende av hur hög skattesats, som i fram- tiden kommer att uttagas.

Av stor vikt är ifrågavarande skatters in- verkan på konsumtionsvalet och vårt närings- livs möjligheter att på lika villkor konkur- rera med andra länder. Den nuvarande varu- skatten påverkar varans pris icke enbart di- rekt genom den varuskatt, som uttages i de- taljhandeln, utan även indirekt exempelvis genom den varuskatt, som belastar de pro- duktiva investeringarna i näringslivet. Sist- nämnda indirekta skatt övervältras vanligen å konsumenter men i varierande omfattning beroende bland annat på konkurrens från utlandet och företagens möjligheter att själva göra uttag av varor för produktiva ändamål. Enligt beredningen skulle en eliminering av det kumulativa inslaget i den allmänna va- ruskatten erfordra en höjning av skattesatsen från 6 till 7,5 år 8 0/0. En dylik eliminering av det kumulativa inslaget jämte den ytter- ligare höjning av varuskatten, som erfordras vid en ökad indirekt beskattning, skulle över- skrida vad som ansetts utgöra skattens opti- mala avkastningsförmåga. En sådan åtgärd synes därför knappast genomförbar. Härtill kommer, att förenämnda problem även har samband med företagens möjligheter att kon- kurrera med andra länders näringsliv. Ett restitutionsförfarande beträffande den all- männa varuskatt, som indirekt belastar nä- ringslivet, torde medföra svåra tekniska pro- blem och ett invecklat administrativt förfa- rande eller grova schablonmässiga avväg- ningar. .

Inom ett mervärdeskattesystem bortfalla i princip i föregående avsnitt nämnda nack- delar med en reform inom den allmänna va- ruskattens ram.

Det torde vara utom diskussion, att landets näringsliv i förhållande till utlandcts icke skall miSSgynnas genom val av ett olämpligt skattesystem. Vidare är det angeläget, att skattesystemet utformas med beaktande av den utveckling på det skattetekniska områ- det, som sker på kontinenten. I dagens läge synes den föreslagna mervärdeskatten ha obe- stridliga fördelar i angivna hänseenden.

Vid valet av skattesystem har beredningen icke närmare diskuterat omfattningen av den kontrollverksamhet, som erfordras för över- vakning av mervärdeskatten. Då antalet skatt-

skyldiga kommer att öka avsevärt, blir följ- den, att kontrollverksamheten måste utvid- gas. Merkostnaderna härför synas emellertid icke vara av sådan storlek, att de böra påver- ka frågan om valet av beskattningsform.

Länsstyrelsen finner den föreslagna mer- värdeskatten — främst med hänsyn till den höga avkastningsförmågan och den gynn- samma inverkan på de svenska företagens möjligheter att konkurrera med utländska fö- retag — vara att föredraga framför den all- männa varuskatten.

Utformningen av mervärdeskatten

Med hänsyn till vad beredningen anfört vill länsstyrelsen understryka vikten av att mer- värdeskatten utformas med en enhetlig skat- tesats för ett så vidsträckt beskattningsun- derlag som möjligt, bland annat för att und- vika skattetekniska komplikationer. I övrigt får länsstyrelsen härutinnan anföra följande.

Beredningen har beträffande persontrafi- ken förordat, att endast resor inom landet skall omfattas av beskattningen och att såle— des befordran till och från utländsk destina- tionsort i skattetekniskt hänseende likställes med skattefri export. Länsstyrelsen vill be- tona de av beredningen antydda riskerna för en i princip oberättigad skattefrihet, exem- pelvis vid resor från en ort till en annan inom Sverige, varvid biljett löses till en nära desti- nationsorten belägen ort i ett grannland. Därest någon godtagbar lösning icke kan er- hållas av dessa problem, synes skattefrihet i fråga om resor böra övervägas.

När fråga är om beskattning av tjänste- prestationer har såsom förutsättning för skatt- skyldighet förordats, att verksamheten be- drives yrkesmässigt. Häremot är i och för sig icke något att erinra. Enligt anvisningarna skall emellertid yrkesmässigt bedriven verk- samhet föreligga, när inkomsten därav en- ligt kommunalskattelagen är att hänföra till inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet. Vid bedömningen av huruvida viss verk- samhet är att hänföra till inkomst av tjänst eller rörelse torde en del besvärliga gräns- dragningar uppkomma, exempelvis i fråga om arkitekter, som — utöver inkomst av an- ställning — inneha avlönade uppdrag av lik- nande slag. Problem i detta avseende äro säl- lan aktuella enligt den nuvarande lagstift-

ningen men torde bliva avsevärt vanligare ef- ter ett genomförande av förslaget. En kon- sekvens härav kommer att bliva, att de yr- kesutövare, vilkas uppdrag hänföras till in- komst av tjänst, gynnas i förhållande till dem som redovisa ifrågavarande inkomster i för- värvskällan rörelse. Härigenom uppkommer en olikformig beskattning av samma slags verksamhet. Det torde därför böra övervägas en annan begreppsbestämning i förevarande avseende med undvikande av hänvisningen till förvärvskällan rörelse i kommunalskatte- lagens mening. Det må tilläggas, att förut berörda uppdrag i den mån de äro av mindre omfattning ändock komma att undantagas från beskattning genom föreskriften, att skatt- skyldighet icke föreligger vid omsättning un- der 8 000 kronor.

Mervärdeskattesystemet medför automa- tiskt ett väsentligt ökat antal taxeringar till omsättningsskatt i rörelsenämnderna. Vidare få de nämnder, som ha att taxera jordbru- kare, sina taxeringsbestyr avsevärt utökade i förhållande till nuvarande uppgifter på det- ta område.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av att taxerings- organisationen förstärkes i sådan grad, att be- farade skatteundandragande åtgärder i möj- ligaste mån kunna bemästras.

Restitutionslörfarandet

Därest vid den fortlöpande granskningen — före den slutliga debiteringen — framkommer, att skattskyldig inbetalat preliminär omsätt- ningsskatt med ett för högt belopp av minst 500 kronor, föreslår beredningen att länssty- relsen utan ansökan skall återbetala beloppet. Denna föreskrift, torde medföra ett icke ovä- sentligt merarbete för vederbörande myndig- het. En begränsning av ifrågavarande resti- tutioner till dem som av olika skäl äro i ome- delbart behov härav kan i viss mån ernås genom att såsom förutsättning för återbetal- ningsskyldighet föreskrives, att ansökan här- om göres av den skattskyldige.

Vid handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit landskam- reraren Sven Villner. — Kalmar den 29 ok- tober 1964.

Ivar Persson C. H. Tham

Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen finner förslaget om omläggning av skatter och socialförsäkringsavgifter väl underbyggt och ägnat att i huvudsak kunna läggas till grund för erforderliga skatteuttag och uttag av ifrågakomna avgifter under den tid som närmast kan överblickas.

En minskning av de direkta skatterna och en ökning i stället av de indirekta skatterna får ur olika synpunkter anses önskvärd och den därvid såsom indirekt skatt föreslagna mervärdeskatten synes erbjuda påtagliga för- delar framför den hittills använda allmänna varuskatten jämte punktskatter.

Länsstyrelsen har icke något att erinra emot det framlagda förslaget såvitt avser so- cialförsäkringens finansiering.

De föreslagna ändringarna i systemet för beskattning av inkomst och förmögenhet sy- nes i huvudsak godtagbara, även om länssty- relsen i och för sig gärna skulle ha sett att barnfamiljerna även vid jämförelse med barnlösa makar i jämförbara inkomstlägen erhållit förmånligare behandling i skatteav- seende.

I ett avseende får länsstyrelsen emellertid anmäla tveksamhet om föreslagen skattere- gel, nämligen i fråga om de förvärvsavdrag som skall tillerkännas rörelseidkande gift man, respektive gift kvinna med barn. Med den avsevärda skillnad —— 3000 kronor —— som kommer att föreligga mellan förvärvs- avdragets maximibelopp om mannen, res- pektive hustrun driver rörelsen kan det be- faras att i en del fall den rörelseidkande mannen kommer att överföra rörelsen på hustrun för att skatten därigenom skall bli lägre. Även med nuvarande regler har skatte- vinst kunnat erhållas, men den föreslagna större spännvidden mellan avdragen kan medföra ökad frestelse till skatteflyktsåtgär- der.

Länsstyrelsen får i likhet med utredningen uttala sig för att frågan om indexreglering av grundavdrag m. m. utredes.

Beträffande förslaget om mervärdeskatt får länsstyrelsen ytterligare anföra följande.

Om skattskyldighet till mervärdeskatt skul- le införas även vid försäljning av begagnade bilar, kan förmodas att en stor del av dessa försäljningar, som normalt borde föranleda

mervärdeskatt, kommer att ske på sådant sätt att de undgår beskattning. Ett avsevärt skat- tebortfall kan därför förväntas uppkomma. Länsstyrelsen anser att det av reservanten Nilsson framförda förslaget om uttagande av avgift i samtliga fall av försäljning av be- gagnade bilar förtjänar att ytterligare över- vägas.

Beredningen har ifråga om gränsen för skyldigheten att redovisa och erlägga mer- värdeskatt anfört att beredningen ingående övervägt denna fråga. Tyvärr har beredning- en emellertid icke redovisat de tankegångar som legat bakom beslutet att sätta gränsen just vid 8 000 kronor samt att medgiva ned- satt skattskyldighet intill en omsättning å 24 000 kronor. Länsstyrelsen anser att av- trappningsregeln sträcker sig till alltför hög årsomsättning och föreslår att den skatte- pliktiga andelen av totalomsättningen mellan 8 000 kronor och 16 000 kronor reduceras till vad som motsvarar 2 gånger det belopp, var- med den faktiska skattepliktiga omsättningen överstiger 8 000 kronor. Skattereduktionen skulle därvid sluta vid en årsomsättning av 16 000 kronor. Effekten av beredningens och länsstyrelsens förslag belyses av bilagda ta- beller.

Bilagor 1—3

Vid byggmästares försäljning av skatte- pliktig byggnad utgöres beskattningsvärdet av ett belopp motsvarande 60 procent av ve- derlaget eller byggnadens saluvärde exklu- sive omsättningsskatt. Om försäljningen gäl- ler byggnad jämte mark skall byggnadens värde, varav beskattningsvärdet utgör 60 pro- cent, bestämmas med ledning av bokförda kostnader för byggnaden och skäliga pålägg. Alternativt må byggnadens värde bestämmas till skillnaden mellan det totala vederlaget för den försålda fastigheten och den häremot svarande inköpskostnaden. Den första av de alternativa beräkningsgrunderna synes i många fall bli svår att tillämpa, i synnerhet om byggmästaren icke så ordnat sin bok- föring att han med ledning därav någorlunda kan fördela kostnaderna å olika objekt. Den andra beräkningsgrunden åter kommer att ge felaktigt resultat om tomten varit föremål

för värdestegring under tiden för byggmäs- tarens innehav av fastigheten. Mervärdeskatt kommer då att utgå även på tomtens värde- ökning.

Från den föreslagna undantagsbestämmel- sen att beskattningsvärdet såvitt avser fas- tighet skall begränsas till 60 0/0 av veder- laget eller saluvärdet har föreslagits det un- dantaget att tillhandahållandet av en vara som inmonteras i fastigheten skall anses så- som varuförsäljning, om det betingade eller avtalade vederlaget till minst två tredjedelar utgör ersättning för den genom transaktionen tillhandahållna varan, och att vid sådant till- handahållande hela vederlaget skall utgöra beskattningsvärde. Länsstyrelsen finner detta stadgande svårtillämpat och ägnat att ge upp- hov till oklara gränsfall. Regeln synes med- föra att olika regler kommer att tillämpas för varor av sinsemellan likartad typ. Ett exempel kan belysa detta. Om inmonteringen av en vara betingar en kostnad som något överstiger 1/3 av den sammanlagda kostna- den för varan och inmonteringen, skall be- skattningsvärdet beräknas till 60 0/0 av sist— nämnda kostnad. Om — med bibehållen in- monteringskostnad — en något dyrare vara väljes, kan monteringskostnaden nedgå under 1/3 av den sammanlagda kostnaden, som därvid till hela beloppet utgör beskattnings- värde. Enligt uttalande å sidan 434— i be- tänkandet skall vid t. ex. omläggning av vår- mesystemet det lägre beskattningsvärdet till- lämpas. Installation av värmeledning, där sådan icke tidigare funnits, föranleder alltså att beskattningsvärdet reduceras. Vid utbyte av värmeledningspanna torde — om icke de anslutande ledningarna samtidigt behöver ändras — arbetskostnaden understiga en tred- jedel av hela inmonteringskostnaden. Be- skattningsvärdet skulle då såvitt länsstyrelsen kan bedöma icke reduceras. Förhållandet blir sålunda det att beskattningsvärdet för inköp av pannan reduceras i det ena fallet men inte i det andra — en lösning, som icke synes tillfredsställande. Beredningen har vidare ut- talat att nedsättning av beskattningsvärdet icke heller synes böra ifrågakomma vid repa- ration eller annat skattepliktigt arbete avse— ende ett speciellt fastighetstillbehör. Detta skulle innebära att t.ex. vid reparation av värmepanna reduktion av beskattningsvärdet icke finge ske. Då fastighetstillbehör utgör en del av fastighet samt beskattningsvärdet för skattepliktiga arbetsprestationer avseende fas- tigheter i princip skall bli föremål för reduk- tion, framstår det för länsstyrelsen som omoti-

verat att beträffande fastighetstillbehör göra avsteg från huvudregeln med därav följande tillämpningssvårigheter. Då undantaget från undantaget dessutom icke torde ha avgörande ekonomisk räckvidd vill länsstyrelsen föreslå att detsamma utgår. Anses det ifrågakomna undantaget likväl böra bestå, synes det bättre att de varor, som skall beskattas till 100 0/0, direkt uppräknas, och då synes dessa varor böra beläggas med skatt efter denna skatte- sats på vilket sätt de än säljas: fristående, ingående i en nybyggd fastighet eller levere- rade och insatta i en äldre fastighet.

För jordbrukare torde mervärdeskatten komma att vålla särskilda svårigheter, både med hänsyn till att många jordbrukare inte för anteckningar över inkomster och utgifter i jordbruket och med hänsyn till den icke minst för jordbrukare förhållandevis inveck- lade redovisningen av mervärdeskatten. Å sid. 461—462 i betänkandet ges anvisningar om att uppgifterna för beräkningen av mer- värdeskatten bör kunna hämtas ur bokföring- en. Detta uttalande saknar täckning såvitt av- ser jordbrukare, som icke för anteckningar. Då många jordbrukare, även av den kategori som skall redovisa mervärdeskatt varannan månad, torde sakna förmåga att på egen hand uppgöra en korrekt redovisning, synes böra övervägas att medgiva jordbrukarna rätt att redovisa den löpande omsättningen under året med preliminära belopp, t. ex. i anslut- ning till redovisningen föregående år och att av dem kräva definitiv redovisning endast en gång per år.

Beredningen har föreslagit att vid över- gång till mervärdeskatt reglerna om kost- nadsersättning slopas. Länsstyrelsen, som icke känner sig övertygad om bärigheten av de av beredningen härför åberopade skälen, anser sig icke kunna biträda detta förslag. Mot bakgrunden av de mycket stora belopp, som genom övergången till mervärdeskatt ytter- ligare kommer att redovisas till statskassan, synes det rimligt att staten utbetalar ersätt- ning till dem, som ålagts bestyret med redo- visningen av skatten.

Länsstyrelsen, som icke har något att erinra emot att mervärdeskatten utsträckes att om- fatta jämväl transport- och resetjänster, vill slutligen erinra om att den å Gotland bo- satta befolkningen och de här lokaliserade näringarna, som redan är mycket betungade av höga fraktkostnader, genom mervärde- skatten å transporttjänster kommer att bli än mer betungande. Detta måste påverka de förpliktelser, som staten har att ikläda sig

för att här bosatt befolkning och här bedri— ven verksamhet skall få större taxemässig likställdhet med motsvarande kategorier på fastlandet. I handläggningen av detta ärende har jäm-

Bilagor till yttrande från länsstyrelsen i Gotlands län

BILAGA I

väl taxeringsintendentcn S. Lerinder deltagit. Visby i landskontoret den 17 oktober 1964.

Martin Wahlbäck

E. G. Leksell

Tabell ut:/isande mervärdeskatten vid olika årsomsättningar och 25 % avdragsbelapp ( mervärde 75 % )

Skatt att redovisa Skatt att redovisa Skatt att redovisa Skatt uppburen om oms. mellan om oms. mellan om oms. mellan Årsom- av rörelseidkaren Skatt att redo- 8 000 kr och 6 000 kr och 6 000 kr och sättnin (netto efter av dr visa enligt 16 000 kr beräknas 18000 kr beräknas 12 000 kr beräknas g . å d katt. skatteberedn. t. 2 ggr oms. t. 1 1/2 ggr oms. t. 2 ggr oms. av mg en e s ) överskjutande överskjutande överskjutande 8 000 kr 6 000 kr 6 000 kr 6 000 585: —— — —— — — 7 000 68:2 50 -— —— — 32: 50 8 000 780: —- — — 130: —— 260: — 9 000 877: 50 —— _— 292: 50 487: 50 10 000 975:— 65:—-— 195: — 455:— 715:— 11 000 1 072: 50 227: 50 422: 50 617: 50 942: 50 12 000 1 170: —— 390: —— 650: — 780: —— 1 170: — 13 000 1 267: 50 552: 50 877: 50 942: 50 14 000 1365: — 715: — 1 105: — 1 105: —— 15 000 1 462: 50 877: 50 1 332: 50 1267: 50 16 000 1560: — 1040: — 1560: — 1430: — 17 000 1 657: 50 1 202: 50 1 592: 50 18 000 1755: — 1365: —— 1755: —-— 19 000 1852: 50 1 527: 50 20 000 1 950: — 1 690: —— 21 000 2 047: 50 1 852: 50 22 000 2145:—— 2 015: —— 23 000 2 242: 50 2 177: 50 24 000 2 340: — 2 340: —

BILAGA 2

Tabell utr/isande mervärdeskatten vid olika årsomsättningar och 50 % avdragsbelapp (mervärde 50 %)

Skatt att redovisa Skatt att redovisa Skatt att redovisa Skatt uppburen om oms. mellan om oms. mellan om oms. mellan Årsom- av rörelseidkaren Skatt att redo— 8 000 kr och 6 000 kr och 6 000 kr och .. tt . tt i t d Visa enligt 16 000 kr beräknas 18 000 kr beräknas 12 000 kr beräknas sa ning (ne_ 0 .e är iv r. skatteberedn. t. 2 ggr oms. t. 1 1/2 ggr oms. t. 2 ggr oms. av mgaen es att) överskjutande överskjutande överskjutande 8 000 kr 6 000 kr 6 000 kr 6 000 390: — — — —— — 7 000 455: — — — — — 8 000 520: — — — — — 9 000 585: — -— — — 195: — 10 000 650: —— — — 130: — 390: — 11000 715:-—— — 65.—— 260:— 585:— 12 000 780: — — 260: —— 390: — 780: — 13 000 845: —— 130: — 455: — 520: — 14 000 910: —— 260: — 650: — 650: — 15 000 975: — 390: — 845: — 780: — 16 000 1040: — 520: — 1040: —— 910: — 17 000 1 105: ——- 650: —— 1040: — 18 000 1 170: — 780: — 1 170: -—- 19 000 1235: — 910: — 20 000 1 300: — 1 040: — 21000 1365: — 1 170: — 22 000 1 430: -— 1 300: — 23 000 1495: — 1430: — 24 000 1 560: — 1 560: —

BILAGA 3

Tabell utvisande mervärdeskatten vid olika årsomsättningar och 75 % avdragsbelopp (mervärde 25 % )

Skatt att redovisa Skatt att redovisa Skatt att redovisa

Skatt uppburen om oms. mellan om oms. mellan om oms. mellan Årsom- av rörelseidkaren Skatt att redo- 8 000 kr och 6 000 kr och 6 000 kr och ätt 'n (netto efter av dr Visa enligt 16 000 kr beräknas 18 000 kr beräknas 12 000 kr beräknas 5 m g . å, (1 k ' skatteberedn. t. 2 ggr oms. t. 1 1/2 ggr oms. t. 2 ggr oms. av mg en e s att) överskjutande överskjutande överskjutande 8 000 kr, 6 000 kr 6 000 kr 6 000 195: —— — — — —— 7 000 227: 50 — — — — 8 000 260: — —- —— — —- 9 000 292: 50 — — — — 10 000 325: —— — — —— 65: —— 11 000 357: 50 — — — 227: 50 12 000 390: — — — —— 390: — 13 000 422: 50 — 32: 50 97: 50 14 000 455: — — 195: — 195: -— 15 000 487: 50 — 357: 50 292: 50 16 000 520: —— —-— 520: —— 390: — 17 000 552: 50 97: 50 487: 50 18 000 585: —— 195: — 585: — 19 000 617: 50 292: 50 20 000 650: —— 390: — 21 000 682: 50 487: 50 22 000 715: —— 585: — 23 000 747: 50 682: 50 24 000 780: — 780: ——

Länsstyrelsen i Blekinge län

Beredningens uppdrag har i första hand varit att utarbeta förslag till en av utvecklingen inom samhället påkallad omfördelning av skatteuttaget mellan olika former för beskatt- ningen och mellan skilda grupper av skatt- skyldiga. I andra hand har beredningen haft att föreslå åtgärder, som är ägnade att för- enkla taxering och skatteuppbörd.

Med nu framlagda förslag till nya och änd- rade bestämmelser inom skattelagstiftningen har beredningen ej slutfört sitt uppdrag. Be- redningen anmäler sålunda bl.a., att före- tagsbeskattningen omprövats endast i viss be- gränsad utsträckning och att beredningen ej medhunnit att utreda den ur förenklingssyn- punkt väsentliga frågan om möjligheten att införa en definitiv källskatt för löntagare.

Beredningen har förordat en lindring av den direkta beskattningen och ett ökat uttag av indirekt skatt. Länsstyrelsen finner en om- läggning av beskattningen i denna riktning vara befogad men vill redan nu framhålla, att den reform, som eftersträvas, bör med- föra en lösning på längre sikt än beredningens förslag kan anses innefatta.

I beredningens uppdrag ingår ej endast att pröva frågor, som berör skatter i egentlig me- ning, utan även att utreda spörsmålen om socialförsäkringens finansiering. Det är uppen— barligen önskvärt, att enhetliga grunder ge- nomföres för finansiering av samtliga former av socialförsäkring. Beredningen har emeller- tid funnit området för sina reformförslag vara begränsat till folkpensioneringen och sjukförsäkringen. Ytterligare inskränkning har skett genom att beredningens förslag ej om- fattar finansieringen av sjukpenningförsäkring till förvärvsarbetande. Härefter återstår jämte folkpensioneringen sjukvårdsförsäkringen och den s.k. hemmafruförsäkringen eller vad be- redningen betecknar som socialförsäkringens grundförmåner. Det för dessa förmåner för- ordade finansieringssystemet ansluter sig emel- lertid till grunderna för uttagande av avgift för tilläggspensioneringen.

Länsstyrelsen finner ej beredningens in- vändningar mot att i ett nytt finansierings- system medtaga sjukpenningförsäkringen va- ra övertygande. Det synes vara angeläget, att frågan om omarbetning av sjukpenning- skalan och andra erforderliga utredningar i

detta sammanhang skyndsamt verkställes, så att hela sjukförsäkringen kan finansieras efter enhetliga grunder, när det nya systemet trä- der i kraft. Det bör vidare vara möjligt att samordna yrkesskadeförsäkringen med sjuk- försäkringen utöver vad redan skett, så att en gemensam grund för finansieringen kan uppnås. Arbetslöshetsförsäkringen torde t.v. få lämnas utanför, men det synes endast vara en tidsfråga, när även denna försäkring får tagas om hand av de allmänna försäkrings- kassorna. När så skett, lärer ett för samtliga former av socialförsäkring enhetligt finansi- eringssystem kunna införas.

Länsstyrelsen finner i likhet med bered- ningen, att en total skattefinansiering av socialförsäkringama ej är tillrådlig utan att kostnaderna för dessa bör bestridas med ar- betsgivarc- och egenavgifter så långt detta är möjligt. I princip är ej heller något att erinra mot att 'arbetsgivareavgifterna beräk— nas på inkomst av anställning och den nya grundförsäkringsavgiften på den avgiftsplik- tiges sammanräknade nettoinkomst.

Underlaget för arbetsgivaravgifterna be— räknas med ledning av de uppgifter arbets— givarna lämnar på utbetalade löner och and- ra ersättningar för utfört arbete. Grundför- säkringsavgiften åter beräknas på den försäk- rades sammanräknade nettoinkomst enligt taxeringen till — ej för! jfr lagtexten — stat— lig inkomstskatt året näst efter det år av- giften avser. Detta innebär, att försäkrade, som redovisar inkomst av rörelse eller jord- bruksfastighet för brutet räkenskapsår, vid stigande uttagningsprocent får betala för hög respektive för låg avgift, i den mån rä- kenskapsåret omfattar tid före kalenderåret närmast före taxeringsåret eller tid efter nämnda kalenderår. ]fr best. i 4å 11 kap. lagen om allmän försäkring. De olika be- räkningsgrunderna synes vidare innebära, att försäkrad med inkomst, som medför avgifts- plikt enligt Bå lagen om allmän försäkring, kommer att påföras avgift för sådan inkomst av anställning, som i arbetsgivaruppgift fel- aktigt angivits utgöra kostnadsersättning, medan detta som regel ej blir fallet i fråga om försäkrad, som endast haft inkomst av anställning. Med hänsyn till den ekonomiska betydelse arbetsgivare- och grundförsäkrings-

avgifterna kan väntas erhålla såväl genom nu föreliggande förslag som genom höjd uttag- ningsprocent för avgifter till allmänna till- läggspensioneringen bör övervägas, om här påtalade ojämnheter i avgiftsuttaget kan eli- mineras.

Utgivet periodiskt understöd bör avdragas från sammanräknade nettoinkomsten. För— slaget att mottaget periodiskt understöd ej skall ingå i underlaget för avgiftsberäkningen bryter helt mot principen om skatt efter för- måga och bör därför ej godtagas.

Medgives vid beräkning av underlag för grundförsäkringsavgiften avdrag för under- skott å förvärvskälla, bör detta föranleda, att sammanräknade nettoinkomsten i förekom- mande fall nedsättes med belopp, varmed avdrag beviljats vid taxering enligt förord- ningen om rätt till förlustutjämning.

I fråga om den direkta beskattningen har beredningen i första hand uppehållit sig vid storleken av de ortsavdrag, som medgives vid taxeringen för inkomst. Dessa avdrag utgick med nuvarande belopp, 2 250 kronor för ogifta och 4500 kronor för gifta skattskyl- diga, första gången vid 1963 års taxering. Räknar man i likhet med beredningen med en årlig tvåprocentig ökning av levnadskost— naderna, borde dessa avdrag vid 1971 års taxering utgöra respektive 2600 och 5 200 kronor. Då man torde ha anledning att an- taga, att levnadskostnaderna kommer att sti- ga i raskare takt än beredningen förutsett och då reell skattelättnad bör eftersträvas genom avdragens höjning, synes dessa ej kunna be- stämmas att utgå med lägre belopp vid 1971 års taxering än av beredningen föreslagna 3 000 kronor för ogift och 6000 kronor för gift skattskyldig.

Beredningen har anlagt olika synpunkter på progressionen vid den statliga inkomstbe- skattningen och funnit, att denna är allt för hög. I första hand har en breddning av det proportionella skiktet av skatteskalan ansetts vara påkallad. Av beredningen gjorda beräk- ningar ger vid handen, att antalet inkomst- tagare inom detta skikt år 1953 utgjorde 75 % av alla gifta och 68 % av alla ogifta samt att motsvarande tal är 1964 skulle ut- göra 52 respektive 57. Den föreslagna bredd- ningen av det proportionella skiktet antages år 1970 ej medföra annan förändring av sist angivna siffror än att procenttalet för gifta nedbringas med två enheter till 50. Bredd- ningsförslaget synes då ej ge ett tillfredsstäl- lande resultat.

Beredningen har även i övrigt sökt ned- bringa progressionen genom sitt förslag till

ny skatteskala. Härvid har man bl. a. avlägs- nat den s.k. skattepuckeln i de första pro- gressionsskikten. Beredningens kalkyler visar emellertid, att marginalskatteprocenten, som för årsinkomster å 15 000, 30 000 och 60 000 kronor år 1964 skulle utgöra för gift skatt- skyldig 28, 48 respektive 57 och för ogift 39, 51 respektive 57, år 1970 för motsvarande inkomster kan antagas uppgå till 25, 40 och 55 för gift och 40, 53 och 57 för ogift. Viss minskning föreligger för gift skattskyldig men den är obetydlig för den lägsta och den högsta inkomstgruppen. För ogift person uppkommer en mindre ökning i de två lägsta inkomstgrupperna, medan för den högsta procenttalet är oförändrat. Kalkylen torde emellertid visa ett alltför gynnsamt resultat, eftersom beredningen utgått från en kommu— nal utdebitering åren 1964 och 1970 på 16,50 kronor per skattekrona. De kraftiga höjning- ar av kommunernas utdebitering, som beslu- tats innevarande år, jämte konsekvenserna av kommunernas alltmer ökade uppgifter och av den föreslagna höjningen av grundavdra- gen, kan emellertid väntas resultera i en ge- nomsnittlig utdebitering år 1970, som ej understiger 20 kronor per skattekrona. Ovan redovisade procenttal för åren 1964 och 1970 bör jämföras med dem, som angivits för mot- svarande inkomster år 1953, nämligen för gift 25, 32 och 46 samt för ogift 29, 42 och 49.

Marginalskatteprocenttalen kommer tydli— gen att år 1970 ligga långt över motsvaran- de tal är 1953 och även att överstiga de tal, som beräknats gälla år 1964, med undantag möjligen i skalan för gifta för inkomster, vilka sistnämnda år var av storleksordningen 30 000 kronor.

Genom sitt förslag till ny skatteskala har beredningen även sökt tillmötesgå kraven på ökad tillämpning av tudelningsprincipen för gifta och likställda. Beredningen har härvid stannat för att föreslå tudelning upp till en beskattningsbar inkomst av 40000 kronor, vilket motsvarar en årsinkomst av ungefär 55 000 kronor.

Den på sidan 304 i betänkandet intagna tabellen synes ej ge stöd för beredningens uppfattning att fullständig tudelning skulle medföra en förskjutning av skattebördan mellan gifta och ensamstående av sådan stor- leksordning, att tudelningen ej skulle kunna genomföras för samtliga skattskyldiga. Av beredningens förslag ej berörda skattskyldiga utgör visserligen en mycket liten andel — en eller några få promille — av hela antalet skattskyldiga, men detta skikt torde innefatta ett ingalunda obetydligt antal gifta kvinnor

med högre utbildning, vilka det är särskilt angeläget att få ut i förvärvslivet men vilka kan antagas avhålla sig härifrån bl.a. på grund av skattetänkande.

Såsom länsstyrelsen inledningsvis antydde föreligger här ett förslag, vilket på kort sikt undanröjer de mest framträdande olägenhe- terna med nu gällande skatteskala, men ej en sådan radikal lösning av hithörande problem, som kan väntas ge ett mer bestående resultat.

Vid övergång till ökad indirekt beskatt- ning föreligger möjlighet att ytterligare öka skatteskalans proportionella skikt, nedbringa marginalskatten och genomföra tudelnings- principen. Länsstyrelsen anser att denna möj- lighet bör tillvaratagas. Vid bedömning av dessa frågor måste särskilt beaktas att det kommunala uttaget av skatter kommer att öka betydligt i stället för att vara oföränd- rat, såsom beredningen antagit, och att den nominella inkomsten för flertalet skattskyl- diga kommer att stiga i raskare takt än be- redningen räknat med. Vill man ej endast bibehålla ungefär samma skatteuttag som jämförelseåret 1964 utan åstadkomma en verklig minskning av den direkta skatten, bör uttaget av indirekt skatt göras större än be- redningen tänkt sig och föreslagen skala för den statliga inkomstskatten justeras. Vid en sådan justering bör bl. a. eftersträvas, att år 1970 det proportionella skiktet kan väntas omfatta minst två tredjedelar av antalet skattskyldiga och att tudelningsprincipen blir konsekvent genomförd.

För den direkta skatten är frågan om familjebeskattningen av stor betydelse. Läns- styrelsen har nyss här ovan framlagt sin åsikt beträffande tudelningsprincipen, vilken är en del av det problemkomplex, som är för- knippat med samtaxeringen av äkta makar. Från åtskilliga håll förordas emellertid, att samtaxering ej skall ske utan att gifta per- soner skall behandlas som av varandra obero- ende skattskyldiga. Särtaxering av äkta ma- kar, av vilka endast en har inkomst, innebär emellertid ett avsteg från principen om skatt efter förmåga. Vidare får beaktas, att äkta makar i vissa avseenden utgör en ekonomisk enhet och att hänsyn härtill bör tagas vid taxeringen. Motståndarna till samtaxering påvisar, att det f. n. föreligger ett underskott på utbud av arbetskraft, och anser, att en särtaxering skulle stimulera hemmafruar att skaffa sig förvärvsarbete.

Beskattningen torde emellertid få utfor- mas efter förhållandena inom samhället så- dana de är för närvarande och kan förväntas bli inom överskådlig framtid. Länsstyrelsen

förordar därför liksom beredningen, att sam- beskattningen bibehålles. Ej heller särbeskatt— ning i vissa fall efter ansökan anser sig läns- styrelsen kunna tillstyrka. Genomföres tudel- ningsprincipen helt, torde för övrigt en dylik anordning sakna intresse.

Länsstyrelsen anser sig kunna biträda för- slaget, att avdrag till gift kvinna med för- värvsarbete utgår endast i de fall, då hon har hemmavarande barn under 16 år. Såsom be- redningen framhåller, synes det nuvarande avdraget fr 300 kronor till gift kvinna utan sådant barn framstå såsom bagatellartat och onödigtvis tynga taxeringsarbetet. Från vissa håll har föreslagits, att gift kvinna med barn och arbete utom hemmet skulle få avdraga sina verkliga merkostnader för tillsyn och vård av barnen. Länsstyrelsen finner liksom beredningen det vara ogörligt att åstadkom- ma en någorlunda riktig uppdelning av kost- nad för hemhjälp på nämnda och övriga ar- betsuppgifter och att kontrollera uppgiven total utgift. Generella, i skattelagama fixera- de avdrag är ofrånkomliga och länsstyrelsen har ej något att erinra mot beredningens förslag i denna del utom vad avser avdragen vid faktisk sambeskattning. Även med den understundom goda person- och lokalkänne- dom, som finns i landsbygdens taxerings- nämnder, torde det vara omöjligt att någor- lunda riktigt gradera gift kvinnas arbetsin- sats i eget eller mannens jordbruk efter en skala på 100 till 1000 kronor. Än mindre kan de särskilda taxeringsnämnderna göra en rättvis värdering av det arbete i mannens rörelse, som nedlagts av rörelseidkarens hustru. Om förslaget genomföres har man att motse mycket obehag och många besvär i denna fråga, tills avdraget å 1 000 kronor bli- vit standard. Nuvarande regel, enligt vilken avdrag medgives med visst belopp eller icke alls, om nedlagt arbete varit alltför obetyd- ligt, synes böra bibehållas. Länsstyrelsen vill dock ej motsätta sig, att avdraget höjes från 300 till 500 kronor.

Enligt länsstyrelsens mening föreligger för närvarande ej förutsättningar för att helt eller delvis övergå till ett system med barn- avdrag vid taxeringen, utan det allmännas stöd till barnfamiljerna torde alltjämt böra ske genom barnbidrag. Länsstyrelsen tillstyr- ker förslaget, att nu utgående bidrag höjes så att det år 1970 utgör 1 200 kronor.

Starka skäl kan anföras för en indexregle- ring av sådana i skattelagarna till visst belopp bestämda avdrag som grundavdrag och för- värvsavdrag. Detsamma gäller skatteskalor och barnbidrag. Utvecklingen inom närings-

liv och samhälle medför så stora och snabba ändringar av levnadskostnader och inkoms- ter, att de ej kan förutses, när lagstiftningen i hithörande delar omarbetas tid efter annan. Följden blir att de olika avdragen liksom barnbidraget framstår som otillräckliga och att progressionen kommer att bli kännbar i inkomstlägen, för vilka den aldrig varit av- sedd. Såsom torde framgå av här ovan åter- given redogörelse för vissa områden av skatteskalan åren 1953, 1964- och 1970 kan förhållandena vara sådana vid de ompröv- ningar, som görs, att återgång till ett äldre för de skattskyldiga förmånligare läge fram- står som otänkbart och att framlagda förslag i stort sett får inskränkas till att förhindra en ytterligare försämring av nuläget. Frågan om indexreglering synes få ses i samband med för bl. a. beskattningen av realisationsvinster betydelsefulla och aktuella spörsmål om så- dan reglering. Något förslag från bered- ningen föreligger ej här, men länsstyrelsen finner det vara angeläget att problemet ut- redes.

Beredningens förslag angående förmögen- hetsbeskattningen anser sig länsstyrelsen kun— na tillstyrka.

Skatteberedningen har föreslagit, att fler- talet nuvarande punktskatter slopas men att det oaktat ett väsentligt större uttag sker av indirekt skatt än nu är fallet. Detta under- lättas genom att den allmänna varuskatten ersättes av en omsättningsskatt, vilken är uppbyggd som mervärdeskatt. En dylik skatt omfattar samtliga produktions- och distribu- tionsled fram till och med detaljhandeln och är avsedd att bli mer generell än varuskatten. Den får härigenom en stor avkastningsför- måga och kommer genom sin konstruktion — skatt uttages endast på det i varje led framkomna mervärdet — att drabba kon- sumtionen inom landet, medan exporten och i princip även investeringarna fritages från skatt. När så anses lämpligt kan emellertid utan större svårighet investeringarna göras till föremål för beskattning. Mervärdeskat- ten blir följaktligen ett smidigt och effektivt instrument ur konjunkturpolitisk synpunkt, vilket bör medföra, att konjunkturdämpande lagstiftning av typen investeringsavgift och konjunkturskatt blir överflödig.

Genom den föreslagna skatten lägges ett betydande arbete på såväl myndigheterna som de skattskyldiga, vilkas antal kan väntas bli fördubblat vid jämförelse med nuvaran- de förhållanden. I skattesystemet ingår obli— gatorisk fakturering med öppen skattedebi- tering med undantag för detaljhandeln och

därmed jämförligt sista beskattningsled. Skat- ten beräknas på varans pris exklusive skatt. Skattskyldig skall i en för varje tvåmånaders— period avgiven deklaration uppgiva ej endast omsättningen och på denna belöpande skatt utan även skattebelastningen på inköpen i förvärvsverksamheten. Särskilda svårigheter torde uppkomma genom att idkare av jord- bruk och skogsbruk tillkommer som en ny kategori generellt skattskyldiga. Bestämmel- serna om skatt på byggnader och anläggning- ar innefattar besvärliga avvägningsproblem. Även om dessa är av delvis annan art än de, som är förknippade med den allmänna varu- skatten beträffande företagare i byggnadsbran- schen, torde de komma att visa sig vara minst lika svårbemästrade.

Då mervärdeskattens fördelar måste an- ses vara så betydande, att de överväger nack- delarna och även ger en sådan skatt före- träde framför andra tänkbara former av in— direkt beskattning, vill länsstyrelsen tillstyr- ka, att den allmänna varuskatten ersättes av en omsättningsskatt, som i huvudsak över- ensstämmer med beredningens förslag.

Endast ett mindre antal av de varor, som undantagits från beskattning i förordningen om allmän varuskatt, har föreslagits bliva fri- tagna från skatteplikt enligt omsättnings- skatteförordningen. Härigenom ökas beskatt- ningsunderlaget och underlättas det admi- nistrativa bestyret med skatten. Reservatio- ner mot förslaget i denna del föreligger emel- lertid med yrkande, att allmänna nyhets- tidningar och vissa tidskrifter skall undan- tagas från skatteplikt liksom nu är fallet. Länsstyrelsen finner övervägande skäl tala för att detta undantag bibehålles. De om- ständigheter, som åberopats av reservanter- na, är av sådan betydelse, att man får finna sig i de administrativa olägenheter, som föl- jer med ett sådant undantag.

Ägare eller brukare av jordbruksfastighet är skattskyldig till allmän varuskatt en- dast för försäljning direkt till konsument och uttag för egen förbrukning av produkter från jordbruket. Från skatteplikt undantages bl. a. en del betydelsefulla grupper av råvaror för jordbruksdriften. De undantag, som berör jordbruksfastighet, har ej medtagits i bered- ningens förslag och jordbrukares skattskyl- dighet har givits samma omfattning som övriga näringsidkares. Beredningen finner detta vara en ofrånkomlig följd av mervärde- skattens uppbyggnad men framhåller, att det skulle vara en väsentlig fördel, om skattskyl- digheten för jordbrukets del kunde inskrän- kas till att överensstämma med vad som nu

gäller. Länsstyrelsen anser även, att en sådan begränsning av skattskyldigheten är i hög grad önskvärd.

Då ett betydande antal jordbrukare allt- jämt saknar tillförlitliga anteckningar över intäkter och kostnader i driften, kommer de- ras redovisning till ledning för skatteuttaget och kontrollen av denna att vålla många svå- righeter. Den ojämna fördelningen på året av inkomster och utgifter inom jordbruket kan vidare väntas väsentligt höja antalet resti- tutionsfall.

Följande utväg att åstadkomma önskvärd begränsning av jordbrukares skattskyldighet synes vara värd att övervägas, ehuru den i viss mån bryter mot mervärdeskattens prin- ciper.

Jordbruket ingår ej som ett led i den ge- nerella beskattningen och jordbrukaren är skattskyldig för omsättningen i förvärvskäl- lan i samma utsträckning som gäller enligt förordningen om allmän varuskatt. Han får då ej avlasta den på inköpen vilande skatten i vidare mån än denna kan antagas belöpa på hans försäljning till konsument och på egna uttag. För att jordbrukaren skall få komma i åtnjutande av ett efter schablon be- räknat avdrag för ingående skatt vid den år- liga taxeringen torde få krävas, att han kan redovisa och verifiera gjorda inköp för drif— ten och på dessa belöpande skatt. Rörelse- idkare, som yrkesmässigt uppköper jord- bruksprodukter, redovisar skatt på sin om- sättning och gör avdrag med belopp, som kan antagas motsvara skattebelastningen på jord- brukarens inköp för driften av råvaror, in- ventarier m.m. Dylikt belopp beräknas efter gällande procenttal för skatteuttaget på en efter schablon bestämd andel i det vederlag uppköparen lämnat för jordbruksprodukter. Olika schablonmässigt fastställda andelstal kan tänkas böra gälla för skilda grupper av jordbruksprodukter, såsom spannmål m.m., djur och kött, mjölk och produkter därav o. s. v.

Medan allmänna varuskatten endast åvilar försäljning, uttag och tjänstesprestationer, som avser varor av lös egendoms natur, skall den föreslagna mervärdeskatten även gälla byggnad.

Såsom skäl för sitt förslag att likställa byggnad med skattepliktig vara åberopar be- redningen, att företagare bör vara berättigad att avdraga skattebelastningen på en för verksamheten uppförd byggnad, för att ku— mulativa skatteverkningar skall undgås. Där- est en utomstående byggnadsföretagare an- litats, borde sådant avdrag ske med en på

entreprenadsumman beräknad skatt. Förelåg ej sådan skattedebitering, skulle enda möj- ligheten vara att medgiva schablonmässiga avdrag för värdet av gjorda investeringar och reinvesteringar i fastigheter. Härmed tor- de avses, att man på detta sätt ville avlyfta den skatt, entreprenören fått vidkännas vid anskaffning av material till byggnaden. Mot en sådan utväg invänder beredningen dels att betydande skiljaktigheter föreligger i kost- nadsstruktur för olika slag av byggnader dels att verksamhet avseende fastigheter i stor ut- sträckning är kombinerad med försäljning. Dessa invändningar finner beredningen vara avgörande. Beredningen löser emellertid ej problemen genom att göra byggnad skatte- pliktig och byggmästare skattskyldig utan skjuter dem endast ett steg bakåt i beskatt— ningskedjan. Beredningen stannar nämligen vid att föreslå, att byggnads beskattningsvär- de bestämmes till 60 procent av vederlaget oavsett kostnadsstrukturen. Härvid anser man sig ha eliminerat den ersättning för arbete, som ingår i vederlaget. På riksskattenämn- den överlåtes att efter schablon bestämma beskattningsvärdet för sådana anläggningar som vägar, broar, flygfält och hamnar. I fråga om försäljning kombinerad med in— montering i fastighet anser beredningen, att enbart försäljning får anses föreligga, om ve- derlaget till minst två tredjedelar avser den tillhandahållna varan. Det vill synas som om man med anlitande av så grova schabloner som de av beredningen angivna utan svårig- het skulle kunna utfinna ett godtagbart tal för den andel i vederlaget för byggnad, på vil- ket ingående avdragbar skatt kunde beräk- nas. Länsstyrelsen anser följaktligen, att an- ledning finns att överväga, om skatteplikt för byggnad kan undvikas. Är detta möjligt, skulle vinnas en högst avsevärd förenkling av den föreslagna förordningen.

En oundviklig konsekvens av beredningens förslag på byggnadsområdet är att all yrkes- mässig försäljning av byggnad och att allt uttag av sådan tillgång ur byggnadsrörelse föranleder beskattning.

Byggnad avyttras i allmänhet tillsammans med tomtmark. I förordningen anvisas två regler för att bestämma vad som av veder- laget för fastighet avser byggnad. Den ena är att bestämma byggnads värde med led- ning av bokförda kostnader och skäliga på- lägg. Flertalet byggmästare torde emellertid sakna godtagbar självkostnadskalkyl och sam— manblandar därför kostnader, avseende olika fastigheter, och även byggnadskostnad och kostnad för mark. Det blir därför i många

fall svårt att enligt denna metod bestämma byggnads andel i vederlaget för fastighet. Till skäliga pålägg torde räknas andel i allmänna kostnader, värdet av rörelseidkares eget arbete, när rörelsen ej drives i bolags- eller förenings- form, ränta på eget kapital och företagarvinst. Vid den kalkyl, som här skall ske, tillkommer nödvändigheten att fördela eventuell vinst genom värdestegring på byggnad och tomt. Ett särskilt pålägg måste vidare göras för sådana kostnader för rivning av äldre bygg- nader och för planeringsarbeten m. m., vilka avser tomten men medför skatteplikt enligt beredningens förslag. Enligt den andra meto- den bestämmes byggnadens andel i vederlaget genom att detta minskas med kostnaden för inköp av avyttrad fastighet. Mot sistnämnda metod torde endast kunna anmärkas, att eventuell värdestegringsvinst helt tillföres byggnaden. En överarbetning av beredning- ens förslag i denna del synes vara nödvändig.

Beredningen föreslår, att uttag av byggnad skall anses ha skett, när byggnaden färdig- ställts och tagits i anspråk av den skattskyl- dige för bostadsändamål eller motsvarande. Vid uttag är beskattningsvärdet varans salu- värde enligt ortens pris exklusive omsättnings- skatt. Den föreslagna bestämmelsen om uttag ur byggnadsrörelse överensstämmer icke med praxis vid den direkta beskattningen. Enligt denna praxis beskattas som rörelseinkomst den vinst, som framkommer vid en bygg- mästares försäljning av fastighet, som be- byggts av honom, även om försäljningen ägt rum, sedan han lagt ned sin rörelse och under årtionden nyttjat fastigheten för bostads- ändamål. Denna fråga har behandlats av 1953 års skatteflyktskommitté. I ett över kommitténs betänkande avgivet yttrande har länsstyrelsen framhållit att »annan fastig- het» icke bör få ingå i mer än en förvärvskälla, varför en byggmästare, som använder en rö- relsen tillhörig fastighet för uthyrning, bör redovisa härigenom erhållen inkomst av fastigheten som intäkt av rörelse. Vidare ut- talades att »avskattning» bör ske, när fastig- het överförts från rörelse till annan för- värvskälla på sådant sätt, som kunde god- tagas vid taxering.

Det är önskvärt, att kommunalskattela- gens och omsättningsskatteförordningens be- stämmelser samordnas i denna fråga. Man bör härvid söka uppnå, att den skattskyldige hindras att skattemässigt skaffa sig fördelar genom att överföra fastighet från en förvärvs- källa till en annan, men även att han ej drab- bas av en kännbar skatt endast av den an- ledningen, att han i awaktan på möjligheten

att få ett fördelaktigt pris för en färdigställd fastighet tager denna i anspråk för bostads- ändamål.

I sitt ovan åberopade yttrande har läns- styrelsen även behandlat frågan om den skatteflykt, som sker genom att fastighets taxeringsvärde i allmänhet vid beskattningen antages ge ett godtagbart uttryck åt salu- värdet enligt ortens pris. Denna fråga kom- mer att få än större vikt, om ett på sådant sätt beräknat saluvärde skall läggas till grund även för omsättningsskatten. Detta värde- ringsproblem bör om möjligt lösas, innan för- ordningen träder i kraft.

Skattskyldigheten skall anknytas till yrkes- mässighetsbegreppet liksom för närvarande. Beredningen vill söka begränsa antalet skatt- skyldiga genom en bestämmelse, att skatt- skyldighet inträder vid en viss lägsta omsätt- ning, vilken skulle utgöra 8000 kronor. En avtrappningsregel inträder sedan för omsätt- ning upp till 24 000 kronor. Den som härige- nom befrias från redovisnings- och betal- ningsskyldighet äger ändock att uttaga skatt vid försäljning. Länsstyrelsen anser i likhet med reservanterna Ekström, Meidner m.fl. att nämnda gräns är väl hög och att de admi- nistrativa fördelarna av denna gränsdrag- ning ej blir särskilt betydande, då tillämp- ningen av avtrappningsregeln kan väntas vålla svårigheter och då omsättningens storlek i allt fall måste kontrolleras vid taxeringen. Läns- styrelsen förordar därför en fix gräns å 3 000 kronor men kan ej ansluta sig till reservan- ternas förslag om ett generellt grundavdrag å 1 000 kronor.

Oaktat beredningen ej berört de organisa- toriska frågor, som för taxeringsmyndighe- ternas del kan bli aktuella, om beredningens förslag genomföres, anser sig länsstyrelsen bö- ra något uppehålla sig vid hithörande spörs- mål.

De föråndringar av nu gällande beskatt- ningssystem, som föreslagits i fråga om den direkta beskattningen, är ej av sådan natur, att de kan antagas nämnvärt påverka arbete med taxeringen för inkomst och förmögen- het. Omläggningen av den indirekta beskatt- ningen åter kommer att avsevärt öka skatte- och taxeringsmyndigheternas arbetsbörda.

För närvarande påföres taxering till all- män varuskatt uteslutande av särskilda taxe- ringsnämnder. Om denna princip bibehålles, även sedan omsättningsskatten införts, blir det nödvändigt att avsevärt öka antalet dy- lika nämnder och antalet taxeringsassisten- ter. Det förefaller emellertid ej att vara ute- slutet att anförtro taxeringen till omsättnings-

skatt av jordbrukare, som redovisar inkomst av jordbruksfastighet enligt kontantmetod, åt de lokala taxeringsnämnderna. En ovillkor- lig förutsättning härför torde emellertid vara, att även dessa nämnder biträdes av tjänste- män. Detta bör kunna ske genom att sådana uppdrag lämnas den kvalificerade personal hos de lokala skattemyndigheterna, som kan väntas bli friställd i samband med automa- tiseringen av folkbokföring och uppbörd. Svårigheter härvid kan uppkomma under något övergångsår, innan automatiseringen genomförts, men dessa svårigheter bör kunna bemästras. Länsstyrelsen vill framhålla, att det ej synes vara uteslutet, att granskning för taxeringen Och för att fastställa ATP kan ske i ett sammanhang.

Varuskattekontorets biträdespersonal tor- de böra i det närmaste fördubblas, för att det löpande arbetet med registrering, formell kontroll av inkomna deklarationer m.m. skall kunna medhinnas. Varje kontor måste därutöver förses med åtminstone en förste landskanslisttjänst.

En tillfredsställande kontroll av varu- skatteredovisningen genom taxeringsrevisio- ner har åtminstone här i länet hittills ej med— hunnits. Av riksskattenämnden igångsatta, riksomfattande granskningsaktioner, gransk- ningar i samband med besvär och punktvis gjorda undersökningar har tagit revisions- personalens tid i anspråk i så hög grad, att mer omfattande utredningar, avseende spe- ciellt varuskatten, ej kunnat verkställas. Nå- gon avsevärd ändring av hithörande förhål- landen synes ej vara att förvänta. Då uttaget av indirekt skatt får den omfattning och be- tydelse, som nu föreslagits, är det nödvän- digt att kontrollen skärpes. Härför torde fordras att taxeringsrevisionen förstärkes med kontrollanter med huvuduppgift att under löpande beskattningsår genom partiella revi- sioner kontrollera redovisningen av varu- skatt. I länet har under senare år uppdragits åt taxeringsassistenter att verkställa ett antal dylika granskningar, något som visat sig vara av stort värde. Kontrollanterna bör ha sam- ma utbildning och tjänstAStällning som taxe- ringsassistent. Den alltjämt pågående utbild- ningen av tjänstemän, lämpade för assistent- befattningar, bör alltså fortsätta, även sedan det mest trängande behovet av assistenter till- godosetts.

Såsom en sammanfattning av sin princi- piella syn på det skattesystem, som utarbetats av allmänna skatteberedningen, vill länssty- relsen framhålla, att i samband med den före- stående omläggningen av den indirekta be-

skattningen bör verkställas en för längre tid godtagbar awägning mellan direkt och in- direkt skatt. För att detta mål skall nås, synes det vara nödvändigt att omarbeta beredning- ens förslag till skalor för den statliga inkomst- skatten, så att trycket av den direkta skatten ytterligare minskas, och att höja uttaget av indirekt skatt utöver vad beredningen för- ordat.

Skattetänkandet har fått en orimlig om- fattning och kan utgöra ett hinder för sam- hällsutvecklingen, som man ej får bortse från. Detta gäller ej minst den allmänt förekom- mande missuppfattningen av marginalskat- tens storlek och familjebeskattningens inne- börd. Det synes vara en viktig uppgift att in- formera de skattskyldiga i hithörande frågor, sedan skattereformen genomförts. En annan fråga av stor betydelse är den dåliga stan- darden på skattskyldigas deklarationer och vad angår näringsidkare även räkenskaper eller anteckningar. I samverkan med närings— livets organisationer bör en genomgripande förbättring av räkenskaper och deklaratio- ner kunna åstadkommas. Direkta insatser från det allmännas sida genom ökad infor- mation och genom att inrätta deklarations- byråer till större antal och med bättre ut- rustning är även av stort värde.

Länsstyrelsen vill till sist understryka sin inledningsvis framförda uppfattning, att i fråga om den direkta skatten ett angeläget reformarbete återstår att utföra. Kommunal- skattelagen och förordningen om statlig in- komstskatt bygger från början på en strävan att genom i detalj utformade bestämmelser åstadkomma ett skatteunderlag, vilket ger ett så exakt uttryck som möjligt för envar skatt— skyldigs förmåga att lämna bidrag till det allmänna. Genom ett otal senare tillkomna ändringar och tillägg har dels denna strävan att vinna exakthet genom detaljregleringar fullföljts, dels olika sociala, allmänt politiska och speciellt penningpolitiska syften tillgodo- setts, dels under senare år i begränsad om- fattning åstadkommits mer schablonmässiga grunder för beskattningen. Det är under så- dana förhållanden naturligt, att skattelag— stiftningen framstår som särskilt svåröver— skådlig och invecklad, att bestyret med att upprätta självdeklaration orsakar de skatt- skyldiga besvärande arbete och bekymmer och att taxeringsarbetet blivit allt svårare att bemästra och ständigt kräver ökning av an- talet tjänstemän, som sysslar med hithörande arbetsuppgifter. En genomgripande omarbet- ning av gällande bestämmelser bör komma till stånd. Härvid bör framförallt eftersträ-

vas att enhetliga principer för lagstiftningen kommer till uttryck i bestämmelser, som är lätta att förstå och att tillämpa. Detta bör leda till att källskatten kan göras definitiv för det stora flertalet skattskyldiga, vilka ha sta— digvarande anställning som enda förvärvs- källa.

Länsstyrelsen i

Målet för utredningen har i direktiven angi- vits vara att finna en rättvis och rationell fördelning av skattebördan. Häri synes böra inbegripas icke endast att beskattningen i gör- ligaste mån bör så utformas, att skatten utgår i förhållande till vars och ens förmåga att betala skatt utan även frågan om en från olika utgångspunkter riktig avvägning mellan direkta och indirekta skatter samt socialför- säkringsavgifter.

Då utredningsuppdraget avgränsats av kra- vet att ett nytt skatte- och avgiftssystem skall tillföra staten lika stora inkomster som det nuvarande följer därav att avvägningen mellan olika finansieringsformer framstår som en huvudfråga.

Länsstyrelsen är ense med utredningen om att de invändningar, som tidigare kunnat rik- tas mot användandet av den indirekta skat- ten, numera icke äger samma tyngd. Ökad medelinkomst, höjd standard och inkomstut- jämning har i förening med ökade åtaganden av det allmänna gentemot ekonomiskt sva- gare samhällsgrupper förändrat läget. Av un- dersökningar som utredningen låtit verkställa framgår även att av de låga inkomsttagarna ett relativt ringa antal är hänvisade till in- komsten för sin försörjning. Helt allmänt kan alltså sägas att förutsättningar för en ökad generell indirekt beskattning är för han- den. Samma synpunkter gör sig gällande beträffande socialförsäkringsavgifterna. I vad avser denna finansieringsform kan därjämte icke helt bortses från det värde som ligger i att avgifterna är knutna till framtida förmå- ner. Självfallet kommer även framgent att föreligga behov av stödåtgärder gentemot grupper av ekonomiskt mindre bärkraftiga inkomsttagare. Vid en förskjutning mot in- direkt skatt och socialförsäkringsavgifter tor- de det emellertid bliva möjligt att tillgodose dessa behov bland annat inom ramen för

I handläggningen av detta ärende har del- tagit undertecknade samt landskamreraren Agnar Cederberg. Karlskrona i landskontoret den 9 november 1964.

Thure Andersson Gunnar Eklundh

Kristianstads län

direkta beskattningen. Länsstyrelsen finner sig i allt väsentligt kunna dela de bedöm- ningar, som utredningen gjort vid den prin- cipiella avvägningen mellan olika finansie- ringsformer. Ett ökat inslag av indirekt be- skattning får tillsammans med ett uttag av socialförsäkringsavgifter, som i högre grad än för närvarande anpassats efter den eko- nomiska bärkraften, anses tillgodose rättvi- sesynpunkter. Härtill kommer administrativa och uppbördstekniska fördelar samt att det är lättare att genomföra kontrollen. Tillkomsten av lagen om allmän försäkring innebar att bestämmelserna om folkpensione- ring, sjukförsäkring och försäkringen för till- läggspension lagtekniskt samordnades. Någon koordination av finansieringsreglerna skedde emellertid ej. Dessa är för närvarande icke uppbyggda efter enhetliga principer. Nack- delarna är härmed uppenbara. För den en- skilde medborgaren är bestämmelserna svår- överblickbara och komplicerade. I adminis- trativt och uppbördstekniskt hänseende torde finnas ett betydande utrymme för förenk- lingar och rationaliseringar. Länsstyrelsen delar därför utredningens uppfattning att det föreligger motiv för att söka nå fram till ett finansieringssystem, som bättre tillgodoser krav på enkelhet, enhetlighet och överskåd- lighet. Från denna utgångspunkt hade det givetvis varit fördelaktigt om förslaget inbe- gripit sjukförsäkringen i dess helhet. Läns- styrelsen vill emellertid understryka att ut- redningens förslag likväl innebär att betydan- de fördelar vinnas. Vad gäller frågan om vilka finansieringsmetoder, som bör komma till användning, finner länsstyrelsen icke an- ledning göra invändning mot utredningens bedömning. Länsstyrelsen har heller intet att erinra mot utredningens förslag rörande ut— formningen av avgiftsuttaget. I likhet med utredningen anser länsstyrelsen att en an-

knytning till tilläggspensioneringens finansie- ringsregler erbjuder de bästa möjligheterna till tekniska och administrativa förenklingar. Dessa är särskilt angelägna i vad avser ar- betsgivaravgifterna. Den olikartade konstruk- tionen av arbetsgivaravgifterna inom sjuk- försäkringen och inom tilläggspensioneringen vållar för närvarande olägenheter. En sam- ordning av bestämmelserna om avgiftsunder- lag och av debiterings- och uppbördsförfa- randet är därför påkallad.

Debatten kring den direkta beskattningen har särskilt inriktats på familjebeskattningen och progressionen. Även andra frågor, såsom det skattefria bottenbeloppet, har varit före- mål för diskussion.

Frågan om avvägningen av grundavdragen måste ses i sammanhang med utredningens samlade förslag. Till den del dessa skulle medföra skärpning av beskattningen för per- soner med låga inkomster bör verkningarna om möjligt elimineras genom en uppräkning av grundavdragen. En sådan justering moti- veras även av de penningvärdeförändringar varmed utredningen räknat. Å andra sidan måste beaktas omfattningen av utgående bi— drag av icke skattepliktig karaktär och att inkomstutvecklingen medfört att antalet in- komsttagare, som icke uppnår en sådan in- komst att de därav kan beredas en rimlig försörjning, nedgått. Länsstyrelsen har ej fun- nit anledning göra erinran mot utredningens förslag beträffande grundavdragen.

I icke ringa grad kan kritiken mot den nuvarande utformningen av den direkta be- skattningen återföras till frågor samman- hängande med skatteskalorna. Inkomstut- vecklingen har haft som konsekvens att om- fattningen av såväl bottenskiktet som det när- mast därefter följande proportionella skiktet kommit under diskussion. Vidare stiger skat- ten för närvarande ganska brant å beskatt- ningsbara inkomster över 12 000 kronor. Den- na s.k. skattepuckel har blivit märkbar för allt fler inkomsttagare. De invändningar som anförts ifråga om skatteskalorna saknar en- ligt länsstyrelsens mening icke fog. Det får nämligen anses vara ett önskemål att inom det proportionella skiktet inrymma inkomst— tagarna i de vanligaste inkomstklasserna och att göra stegringen av uttagsprocenten där- efter mjukare. Hur långt man skall gå blir sedan en avvägningsfråga. Utredningens för- slag innebär visserligen en utvidgning av bot- tenskiktet och en sänkning av uttagsprocen- ten i de närmast följande skikten. Likväl kvarstår att förslaget icke har nämnvärd ef-

fekt med avseende å marginalskatten. Med hänsyn till den vikt, som denna fråga till- mätts i skattediskussionen, hade problem- ställningen måhända bort analyseras utför- ligare. Härför talar också att den berör ett stort antal inkomsttagare.

Sambeskattningen har under senare år till- dragit sig stor uppmärksamhet. Till en del har diskussionen förts från skatteteoretiska utgångspunkter. Men också skatteuttaget å den förvärvsarbetande gifta kvinnans arbets- inkomst har kritiskt granskats. Arbetsmark- nadspolitiska aspekter har fått allt större ut- rymme.

Frågan om sam- eller särbeskattning bör enligt länsstyrelsens mening bedömas från den grundläggande principen att skatt skall utgå efter förmåga. I detta hänseende torde ingen invändning vara att göra mot sambe- skattningen. Av avgörande betydelse är även huruvida sambeskattningen tillgodoser kravet på en rättvis skattefördelning emellan famil- jer med eller utan barn, där hustrun antingen har förvärvsarbete eller ägnar sig åt arbete i hemmet. Icke heller med denna bedöm- ningsgrund kan länsstyrelsen finna att några principiella invändningar träffar sambeskatt— ningen. Kritiken synes i icke ringa utsträck- ning bygga på missvisande jämförelser. En annan fråga är avvägningen av de olika stöd- åtgärder, som kan ifrågakomma. Länssty- relsen delar utredningens uppfattning att för närvarande icke föreligger tillräckliga skäl att frångå sambeskattningen. En fakultativ sär- beskattning synes icke vara ett alternativ, som vid jämförelse med sambeskattningen erbjuder flertalet inkomsttagare lätt bestäm- bara fördelar; den skulle därför komma att vålla myndigheterna merarbete av icke skä- lig omfattning.

I vad avser utredningens förslag om av— vägning av grundavdrag och vid familjebe- skattningen har länsstyrelsen ingen invänd- ning att göra. Tillfredsställande är att den s.k. negativa sambeskattningseffekten, som rönt en förståelig kritik, nära nog elimineras. Beträffande sedan förvärvsavdragen delar länsstyrelsen utredningens uppfattning att tillräckliga skäl att bibehålla nuvarande av- drag å 300 kronor för barnlösa familjer icke föreligger. Ifråga om förvärvsavdraget vid jordbruksinkomst anser länsstyrelsen att av- draget bör avpassas så att det kan användas som ett renodlat schablonavdrag. Taxerings- myndigheterna torde eljest komma att stäl- las inför alltför många besvärliga bedöm- ningsfrågor.

Emot de av utredningen i övrigt framlagda förslagen avseende den direkta beskattningen har länsstyrelsen ingen erinran.

Förslaget om mervärdeskatt, som avses skola ersätta den nuvarande allmänna varu- skatten jämte ett antal 5. k. punktskatter, in— nebär en väsentlig utvidgning av beskatt- ningsområdet i jämförelse med den allmän- na varuskatten ävensom att antalet skattskyl- diga betydligt ökar. I sistnämnda avseende kommer större delen av ökningen att ligga däri, att skattskyldighet enligt de sakkun- nigas åsikt bör införas för jordbruk och skogs- bruk enligt samma regler, som gäller för rörelse.

Ur skatteteknisk synpunkt synes en mer- värdeskatt utformad på sätt, de sakkunniga föreslagit, ha åtskilliga fördelar framför nu gällande ävensom andra tänkbara former av indirekta skatter. Det nu så svårbemästrade materialbegreppet och även det s.k. konsu- mentbegreppet försvinner sålunda om försla— get om mervärdeskatt genomföres. Vidare minskar antalet undantag från beskattning betydligt, vilket medför fördelar ur bl.a. kontrollsynpunkt, varjämte vissa nu rådande ojämnheter i beskattningen undanröjes. Det framlagda förslaget bör därför enligt läns- styrelsens uppfattning genomföras. Beträffan- de vissa detaljer i förslaget får länsstyrelsen anföra följande.

För närvarande föreligger icke skattskyl- dighet till allmän varuskatt om den skatte- pliktiga omsättningen varit av ringa omfatt— ning, vilket beloppsmässigt anses ha varit fallet om nämnda omsättning för år räknat icke överstigit 1000 kronor. Bestämmelsen har tillkommit för att undantaga de minsta näringsidkarna från skattskyldighet. Försla- get till mervärdeskatt innebär en betydlig ökning av antalet skattskyldiga, vilket talar för att även nu av praktiska skäl sätta en gräns för skattskyldigheten. De sakkunniga förordar, att en sådan gräns sättes vid 8 000 kronor i total årsomsättning med en särskild avtrappningsregel för årsomsättningar mellan 8 000 kronor och 24 000 kronor, innebärande full skattskyldighet vid årsomsättningar av 24- 000 kronor och högre. Avtrappningsregeln har föreslagits för att göra övergången mel- lan frihet från skattskyldighet och full skatt- skyldighet mjukare. Det synes länsstyrelsen motiverat, att sätta gränsen för skattskyldig- het högre än vad som för närvarande gäller beträffande allmänna varuskatten. Länssty- relsen är emellertid icke övertygad om att gränsen behöver eller bör sättas så högt som

vid 8 000 kronor. Om gränsen i stället sättes vid skäliga 5 000 kronor torde den föreslagna avtrappningsregeln, vilken skulle nödvändig- göra—att tillstånd till redovisning av skatten en gång om året meddelades alla skattskyl- diga med årsomsättningar inom avtrapp- ningsområdet, utan större olägenhet kunna slopas.

Med hänsyn till det väsentligt ökade an- talet skattskyldiga till mervärdeskatt jämfört med antalet varuskatteskyldiga bör enligt de sakkunniga möjligheterna till avsteg från hu- vudregeln om redovisning av skatten var- annan månad beaktas. Förutom årsredovis- ning för näringsidkare med liten skattepliktig omsättning bör tillskapas möjligheter till re- dovisning halvårsvis, per tertial och eventuellt även per kvartal. Länsstyrelsen delar de sak- kunnigas uppfattning att möjligheter till re- dovisning halvårsvis eller per tertial bör till- skapas men ifrågasätter lämpligheten av re- dovisning per kvartal. Sistnämnda redovis- ningstid skulle nämligen medföra att antalet ordinarie uppbördsmånader ökade från sex till åtta genom tillkomsten av april och ok- tober månader som uppbördsmånader.

Enligt nu gällande bestämmelser har skatt- skyldig till allmän varuskatt möjlighet att genom avlämnande av s.k. justeringsuppgift, avseende senast tilländalupna räkenskapsår, vidtaga rättelser av preliminärskatteredovis- ningen. Dylik justeringsuppgift skall ingivas till vederbörande länsstyrelse så snart som möjligt efter räkenskapsårets utgång och se- nast den dag då den allmänna självdeklara- tionen skall vara avlämnad. Möjligheten till rättelse i efterhand av skatteredovisningen genom justeringsuppgift bör enligt de sak- kunniga bibehållas. Justeringsuppgiften före- slås emellertid skola fogas vid den allmän- na självdeklarationen. Detta finner länssty- relsen otillfredsställande. Resultatet blir nämligen att skattskyldig, som enligt juste- ringsuppgiften inbetalt för hög skatt får vän- ta onödigt länge innan han får överskjutan- de skattebelopp tillbaka, medan skattskyldig, som preliminärt inbetalt för litet skatt får en onödigt lång kredit. Följande exempel kan anföras. En skattskyldig med räkenskapsår 1/4 1966—31/3 1967 avlämnar inkomstdekla- ration i februari månad 1968 och samtidigt justeringsuppgift. Utvisar uppgiften för högt inbetald preliminärskatt erhålles det över- skjutande beloppet åter först i december må- nad 1968, då slutlig debetsedel över 1968 års taxering utsändes. Om i stället enligt juste- ringsuppgiften för låg preliminärskatt inbe-

talts förfaller den härigenom uppkommande kvarstående skatten till betalning först i ja- nuari månad 1969. För skattskyldiga med räkenskapsår sammanfallande med kalender- år blir väntetiden på återbetalning av för mycket inbetald skatt respektive respittiden för erläggande av för litet inbetald skatt un- gefär ett är. Länsstyrelsen föreslår därför, att justeringsuppgiften skall som hittills ingivas till länsstyrelsen, som har att, beroende på skattebeloppets storlek, återbetala för högt erlagd preliminärskatt respektive avkräva den skattskyldige för litet inbetald dylik skatt.

Det betydligt ökade antalet skattskyldiga enligt det föreslagna mervärdeskattesystemet kommer att medföra ett vidgat behov av granskningsverksamhet. Denna verksamhet bör även omfatta det löpande året och då i första hand avse den ingående skatten, d. v. 5. den skatt, som en skattskyldig själv erlagt för verkställda inköp för sin näringsverksamhet. Av stor betydelse för en riktig skatteredovis- ning är nämligen att nämnda avdrag blir beloppsmässigt riktigt. Personal med revi- sionserfarenhet — utöver redan befintlig — i tillräckligt antal måste därför tilldelas läns— styrelserna.

Jordbrukarnas taxering till mervärdeskatt kommer att medföra en ökad arbetsbörda för de lokala taxeringsnämnderna, vilka, i motsats till rörelsenämnderna, icke har till- gång till särskilt skolad taxeringspersonal (taxeringsassistenter). För att arbetet i dessa

Länsstyrelsen

Om skattesystemet ändras så radikalt, som beredningen förordat, uppkommer givetvis långtgående verkningar inom samhällslivet — särskilt inom det ekonomiska och sociala om- rådet — och det blir givetvis angeläget att försöka förhandsbedöma och kartlägga des- sa verkningar. Problemkomplexen är stora och svåröverskådliga men det saknas anled- ning förmoda, att starka regionala olikheter kommer att framträda, ehuru givetvis de med gränshandeln sammanhängande spörsmålen här måste tillmätas speciell vikt. Med hänsyn härtill och då såväl närings— som konsument- organisationer sannolikt kommer att ge ett mycket omfattande stoff i remissvaren för meningsskiljaktigheter i de kontroversiella frågorna, väljer länsstyrelsen för sin del att

lokala nämnder icke skall bli alltför betung- ande torde man få tillgripa utvägen att in- rätta flera och mindre lokala taxeringsdi— strikt än för närvarande. Detta kommer vis- serligen att medföra ökade kostnader för taxeringsarbetet men synes vara enda fram- komliga utvägen.

Antalet skattskyldiga till mervärdeskatt torde enligt de sakkunniga kunna beräknas till i runt tal 440 000, varav cirka 200000 jordbrukare. Detta innebär ungefär en för- dubbling jämfört med antalet till allmän varuskatt skattskyldiga, 177000 plus jord- brukare med skattskyldighet för konsument- försäljning och egna uttag. För vissa län med många små jordbruksenheter, får man emel- lertid räkna med betydligt mer än dubbla antalet skattskyldiga. I härvarande län torde sålunda de skattskyldigas antal komma att uppgå till minst 30 000, vilket betyder unge- fär en fyrdubbling av antalet för närvarande varuskatteskyldiga.

I handläggningen av detta ärende har för- utom undertecknade deltagit landskamrera- ren Löfstedt, taxeringsintendenten Broström och biträdande taxeringsintendenten Rosen- berg, den sistnämnde föredragande såvitt gäl- ler mervärdeskatten. —— Kristianstad den 2 november 1964.

Bengt Petri S. Sundelius

i Malmöhus län

i huvudsak begränsa sitt yttrande till att avse rent skattetekniska synpunkter. Endast i någ- ra avsnitt, nämligen i fråga om förslagens anpassbarhet ur internationell synvinkel, vis— sa delar av familjebeskattningen ävensom i fråga om varubeskattningens utvidgning till nyhetstidningar och begagnade bilar, avser länsstyrelsen att vidga bedömningen utöver den skattetekniska problematiken.

Allmänna synpunkter

En höjning av ortsavdragen kombinerad med en höjning av de inkomstskikt, där skat- teprogressionen insättes, kan bedömas bli ett verksamt medel för att underlätta ett ökat arbetskraftsutbyte över gränserna. Måhända

kommer det att visa sig att denna förändring i förening med en schablonisering av de all- männa avdragen ävensom vissa andra avdrag kommer att bredda vägen mot en definitiv källskatt för vissa löntagare. Länsstyrelsen skulle gärna ha sett att denna tankegång fullföljts så att grundavdragen ytterligare höjts med vissa schablonbelopp motsvaran- de avdragen och att kommunalskatteavdra- get inbyggts i statsskatteskalan. En sådan re— form behövde icke bli kostsammare för det allmänna och skulle innebära en rationell förenkling för de skattskyldiga.

Betydligt svårare synes vara att överblicka konsekvenserna av den avvägning av skatte- trycksfördelningen mellan direkt och indirekt skatt, som företagits. Det är naturligtvis rik- tigt — såsom antagits -— att mervärdeskattens konstruktion innebär en betydande lättnad för exportindustrin genom att maskininveste- ringarna blir skattefria. Erfarenheter från tidigare skattereformer ger dock vid handen, att det ingalunda är säkert, att denna skatte- lättnad kommer att sänka prisnivån å de framställda produkterna eller ens dämpa eljest motiverade prishöjningar. Vid en dis- kussion om företagsbeskattningens höjd bör enligt länsstyrelsens mening alltid ägnas sam- tidig uppmärksamhet åt samhällets möjlighe— ter att via finans— eller penningpolitiska åt— gärder eller genom priskontroll motverka kortsiktiga skatteöverflyttningstendenser till konsumenternas nackdel. Det är erfarenhets- mässigt förenat med svårigheter att verksamt skärpa statsingripanden av denna art. Desto större blir anledningen att vid ställningsta- gande till en i nämnda hänseende ensidig re- form till näringslivets fördel fråga sig om tidpunkten är rätt vald eller om skäl förelig- ger att sammanbinda ändringen med andra projekt, som av olika skäl uppskjutits, som det brukar heta, i avbidan på skattebered- ningens ställningstagande. Länsstyrelsen, som för sin del är helt övertygad om att brutto— beskattningsmetoder är tekniskt och admi- nistrativt vida överlägsna varje annan typ av företagsbeskattning, har observerat, att herrar Meidner, Nilstein, Åqvist och Östergren ve— lat styra beredningens fortsatta arbete i den- na riktning. Ett fullföljande av reservanter- nas intentioner skulle säkerligen öppna vägen för bättre balans mellan näringslivets och konsumenternas delvis motsatta krav på skat- tepolitikens utformning. Självfallet är det svårt att inom ramen för ett remissyttrande tillgodose detta krav genom framhållande av några speciella produktionsfaktorer utöver

löner som objekt för direkt beskattning. Vid utformningen av en bruttobeskattning måste dock hänsyn tas till socialförsäkringsavgifter men så att beskattningen ej kommer att stå i motsats till den trygghetspolitik, varom alla är ense. Under alla förhållanden anser läns- styrelsen frågan om en fortsatt utredning om bruttobeskattningen vara väl värd att full- följa.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang icke underlåta att peka på ett annat viktigt av- snitt, som bort beröras av den nu aktuella reformen, nämligen den skattekraft, som kan anses föreligga i företagens representations- kostnader. Givetvis kan därom sägas att de nya skärpta reglerna och riksskattenämndens anvisningar om avdragsrätt för representa- tionskostnader varit i bruk så kort tid att er— farenheter saknas om tillämpningen. Med cirkelbevis av denna typ blir emellertid riks- skattenämndens lösning icke hållbarare, ef- tersom lagstiftningen i sin tur tillkom som ett provisorium. Såväl företag som lagstif- tare och tillämpande myndigheter torde vara helt eniga om att allvarliga principiella in- vändningar kan resas mot ett regelsystem, som förutsätter att myndighet in casu skall taga ställning till en utgifts samband med och betydelse för en affärsrörelses lönsamhet. I yttrande år 1962 över skattelagsakkunnigas betänkande om avdrag för representations- kostnader kritiserade länsstyrelsen starkt den principiella konstruktionen av en avdrags- rätt, som förutsatte spärrar, grundade på subjektiva värderingar av företagsledningens kostnadsbedömningar. Samtidigt underströks riktigheten av grundtanken att skatt bör drab- ba den skattekraft, som representationen in- rymmer. Länsstyrelsen betonade att andra vägar borde sökas för en lösning av proble- met. Länsstyrelsen vidhåller nu, att huvud- anledningen till denna kritik kvarstår och att betydelsen därav icke bör förringas. En- bart frestelsen att felruhricera representatio- nen till utlandsaffärer i syfte att kringgå maximibeloppen må här framhållas. Om icke denna avdragsfråga koordineras med omläggningen av den allmänna varubeskatt- ningen, måste befaras, att den i ett senare sammanhang blir än mer kontroversiell och svårlöslig.

Länsstyrelsen vill med ovan nämnda ut- gångspunkt ej göra gällande, att den nu gäl- lande provisoriska ordningen är ogenomför- bar i praktiken, men den framstår ur admi- nistrativ synpunkt såsom överdimensionerad både för företagen och för myndigheterna.

Fördelen ligger i den redan beslutade om- läggningen till öppet redovisade representa- tionsbelopp i deklarationerna. Till denna ob- jektiva faktor bör en enkelt utformad objekt- skatt kunna anknytas, antingen via mervär- deskatten eller genom tillägg vid den direkta skatten i ungefär samma form som beträffan- de schablonregeln för beskattning av villa- fastigheter, d.v.s. att viss procentandel av beloppet utföres som en motsvarighet till ga- rantibeloppet vid taxeringen, varigenom även det kommunala skatteintresset skulle gynnas. Skatteberedningen har tangerat spörsmålet mycket ytligt, då beredningen lakoniskt för- klarar (sid. 443), att avdragsrätt icke bör föreligga för ingående omsättningsskatt på kostnader för representation. Det hade varit mycket önskvärt, om beredningen i samman- hanget även diskuterat i vad mån denna re— gel bort inverka på inkomstbeskattningens utformning.

Ett viktigt skäl för denna komplettering av skatteberedningens förslag är, att en ensi— dig svensk lösning av den typ, som nuvaran- de provisoriska ordning vid inkomstbeskatt- ningen innefattar, kan leda till opåkallade kostnadsöverflyttningar i koncerner med ut- ländska dotterbolag. Det är naturligtvis myc- ket vanskligt att mäta skattelagstiftningens inverkan på prissättning och investeringstakt, men allmänt sett torde för svenskt vidkom- mande kunna dragas den slutsatsen, att sta- biliteten i företagandet är avhängig även av den elasticitet, som skattelagstiftningen till- låter vid den skattemässiga inkomstberäk- ningen. Detta betyder att man bör koncen- trera uppmärksamheten vid den s.k. har- moniseringen av de direkta skatterna inom Norden eller Eftagruppen till att uppnå ett så enhetligt system som möjligt för att fast— ställa den skattepliktiga inkomsten av rörel- se. Av detta skäl vill länsstyrelsen för sin del påyrka att frågan om representationskostna- dernas skattemässiga reglering bör få sin defi- nitiva lösning i nu förevarande sammanhang.

Den direkta beskattningens utformning

De förslag som utredningen framlägger på den direkta beskattningens område innefat- tar i stort ej några principiella ändringar i förhållande till gällande rätt. Utredningen, som utförligt diskuterar olika teoretiskt tänk- bara principlösningar, har sålunda ansett sig böra — med beloppsmässiga justeringar — i huvudsak vidhålla nuvarande bestämmelser

på förevarande område. Länsstyrelsen, som härutinnan i allt väsentligt delar utredning- ens uppfattning, vill ifrågasätta en annan lös- ning än som föreslagits endast såvitt angår utformningen av reglerna för förvärvsavdra- get och den skatterättsliga behandlingen av fosterbarn.

Föruärvsavdraget avser att kompensera för de särskilda kostnader för familjen, som kan uppkomma på grund av förvärvsarbete. Själva principen om rätt till avdrag torde ej vara omstridd. Meningsskiljaktigheter upp- kommer emellertid i regel, så snart diskus- sionen föres in på avdragsrättens omfattning och närmare utformning. Utredningen disku- terar olika slags kostnader och konstaterar att förvärvsarbete kan medföra fördyrade lev- nadskostnader. Dessa får självfallet inte in- verka på förvärvsavdraget. Det är ej heller rimligt att grunda avdragsrätten på samtliga övriga kostnadsökningar, som drabbar famil- jen. Utredningen framhåller, att man utifrån ett strikt principresonemang måste kräva att utgifterna är av en mera speciell natur, näm- ligen vårdkostnader för barn. Denna gräns- dragning synes acceptabel endast under för- utsättning att begreppet vårdkostnader tolkas extensivt. Till sådana kostnader bör sålunda utöver kostnader för direkt tillsyn hänföras även å barnen belöpande kostnader för tvätt, städning o. dyl.

Storleken av nämnda merkostnader belyses av en av TCO gjord undersökning (sid. 309 ff). Även om denna ej kan antagas vara re- presentativ för samtliga barnfamiljer i lan- det, synes den i detta sammanhang likväl kunna tjäna till ledning vid bedömningen. De undersökta yrkesgrupperna torde ligga i ett inkomstläge, som i varje fall inte under- stiger genomsnittet för samtliga förvärvsarbe- tande kvinnor. Under denna förutsättning medför utredningens förslag med en maxi- merad avdragsgräns vid 4000 kr., ett icke obetydligt skattebortfall på grund av sakligt omotiverade schablonavdrag. Enligt TCO- undersökningen visar kostnaderna för hem- hjälp och tillsyn å barnstugor en klar tendens att öka med stigande inkomster. Genomsnitts- kostnaden uppgår till 4000 kr. först i in- komstlägen över 25 OOO/år. Eftersom de in- dividuella variationerna kring genomsnitts- kostnaden synes vara stora, får man vidare räkna med att en betydande grupp förvärvs- arbetande kvinnor har kostnader, som över- stiger 4 000 kr.

Angivna olägenheter skulle undvikas — eller i vart fall väsentligt reduceras — om avdrags-

rätten anknytes till de verkliga kostnaderna. Genom en lämplig utformning av förvärvs- avdraget skulle utredningens intentioner att utnyttja tillgängligt utrymme för en sådan kraftig ökning som möjligt av förvärvsavdra- get för hustru i familj med barn (sid. 307 nederst, sid. 309 st. 2) kunna realiseras. Ett avdragssystem, som baseras på verk- liga kostnader, skulle enligt utredningen med- föra vissa olägenheter av administrativ och kontrollmässig art. Sålunda skulle det i en- skilda fall kunna vara svårt att avgöra, vilka kostnader, som är hänförliga till barnen. Den- na svårighet synes emellertid på ett tillfreds- ställande sätt kunna bemästras med hjälp av en schablonregel. Förvärvsavdrag skulle så- lunda kunna medgivas för totala merkost- nader efter reducering med viss procentsats, exempelvis 30 0/0 motsvarande kostnader som genomsnittligt icke kan hänföras till barnen. Procentsatsen bör fastställas efter statistisk utredning. Genom en sådan schablonberäk- ning torde man komma de åsyftade kostna- derna betydligt närmare än enligt utredning- ens förslag. — Beträffande farhågorna att med angivna utformning >>konstlade>> löner till nä- ra anhöriga m.fl. skulle komma att utbetalas eller påstås vara utbetalda kan framhållas att en sådan risk för »progressionsutjäm- ning» redan nu föreligger vid åtskilliga an- ställningsförhållanden. Missbruk i nämnvärd omfattning torde här dock icke ha konstate- rats. Ett schablonavdrag å 1000 kr. - i en- lighet med utredningens förslag — kan därvid antagas få en icke ringa förebyggande effekt. Om exempelvis en avdragsberättigad kvinna, som utan avdragsgilla merkostnader automa- tiskt är berättigad till avdrag med 1 000 kr., på grundval av en skentransaktion förskaffar sig avdragsrätt med 2 000 kr., skulle hon så- ledes kunna yrka avdrag med ytterligare 1 000 kr. men får samtidigt vara beredd att reglera »den anställdes» skatt på hela >>in- komsten» å cirka 3 000 kr. Sistnämnda be- lopp ger nämligen en avdragsrätt är endast 2 100 kr. enligt angivna 30 0lo-regel. Utredningen diskuterar något frågan om en differentiering av förvärvsavdraget med hänsyn till barnens ålder. Härvid åberopas det förhållandet att kostnaderna för barn varierar med barnens ålder. En sådan diffe— rentiering åstadkommes automatiskt, om av- drag för styrkta merkostnader medgives. Vidare uttalar utredningen bl. a. följande (sid. 309 st. 4) : »Principiellt kan starka skäl anföras för att göra avdraget beroende av de verkliga kostnaderna. — — — Efter ingående

diskussioner har utredningen ansett, att av- draget alltjämt bör bibehålla sin schablon- artade karaktär». Utredningen finner det emellertid orealistiskt att grunda avdragsrät- ten på verkliga merkostnader och förebär irritationer vid taxeringskontrollen samt för- enklingssträvanden som skäl. Det kan dock ifrågasättas, om icke de administrativa olä- genheterna överbetonats i utredningen. Fram- hållas må att införande av nya avdragsreg- ler kommer att undanröja ett irritationsmo- ment, som för närvarande är ofta förekom- mande, nämligen felaktigt framräknade för- värvsavdrag.

Nu gällande uppgiftsskyldighet för ar- betsgivare beträffande till anställda utbe- talda löner är givetvis ändamålsenlig även när det gäller att verifiera förvärvsavdrag, som avser hemhjälp. Då det kan antagas att uppgiftsskyldigheten av olika skäl ej sällan kommer att åsidosättas, föreligger skäl att såsom en parallell till förhållandena vid allmänna avdrag för periodiskt understöd den avdragsyrkande i deklarationen lämnar uppgift om namn och adress å den person, till vilken utbetalning skett. Något problem ur skattesynpunkt kan naturligen ej antagas uppkomma beträffande kostnaderna för barns vård å kommunala daghem eller motsvaran— de, men även i dessa fall bör mottagaren och dennes adress anges i deklarationen. Be- visskyldigheten bör — liksom på vanligt sätt i fråga om yrkade avdrag — åvila den skatt- skyldige vid äventyr att avdragsrätten för- loras.

Utredningen betonar starkt värdet av för— enklingar vid den praktiska tillämpningen av skattereglerna. En sådan utgångspunkt får givetvis dock ej leda till att dessa strävanden drives allt för långt. Den samlade effekten av skatteberedningens förslag innebär att en be- tydande del av de totala skattemedlen reser- verats för ökat stöd till barnfamiljerna. Detta möjliggöres genom att skattebördan ökas för i första hand de ensamstående skattebetalar— na. Under angivna förhållanden bör — om så är möjligt — förvärvsavdraget grundas på verkliga kostnader. Förenklingssträvanden torde sålunda ej böra tillmätas en sådan vikt, att konsekvensen för landets avdragsbe- rättigade kvinnor blir en i princip icke av- sedd eller önskvärd —— positiv eller negativ — skatteeffekt, som i enskilda fall uppgår till hundratals eller ibland tusentals kronor.

Även om länsstyrelsen i princip anser att förvärvsavdraget skall baseras på verkliga kostnader, bör dock en övre gräns sättas för

undvikande av situationer, i vilka avdrag skulle komma att medgivas med oskäligt be- lopp. Den övre gränsen kan diskuteras. Läns- styrelsen finner dock att den av utredningen föreslagna maximigränsen — 4- 000 kr. — bör höjas till förslagsvis 5 000 kr.

I nu gällande kommunalskattelag stadgas rätt till förhöjt s. k. förvärvsavdrag för skatt- skyldig med hemmavarande barn under 16 år (46% 3 mom. KL). Med barn avses eget barn, styvbarn och adopterat barn (65 & KL) däremot ej fosterbarn. Således är enligt nu- varande bestämmelser skattskyldig, som i sin vårdnad har fosterbarn, icke på denna grund berättigad till förhöjt förvärvsavdrag. Sådan rätt tillkommer ej heller fosterbamets föräldrar, då barnet ej är hemmavarande. Enligt riksskattenämndens meddelande år 1963 nr 4- p. 2 skall barn ej anses som hem- mavarande enbart på den grunden att för- äldrarna bestrider vårdkostnaderna.

Denna utformning av beskattningsreglerna kan ej anses stå i överensstämmelse med grunderna för 465 3 mom KL, varigenom avses att medge viss skattemässig kompen- sation för de extra vårdkostnader, som blir en följd av vårdnadshavares förvärvsarbete utom hemmet. Med beaktande härav och med hän- syn till intresset av likformig behandling av moder och den som reellt trätt i moders stäl- le finner länsstyrelsen det icke sakligt moti- verat att behandla fosterbarn på annat sätt än eget barn, styvbarn och adoptivbarn, i varje fall, då fosterlega ej erlagts från det allmännas sida.

Genom ändring av den skattemässiga de- finitionen i 65 5 KL så att i begreppet barn, innefattas även vissa fosterbarn åstadkommes det sakligt motiverade resultatet att den som övertagit föräldrarnas roll att vårda och upp- fostra ett barn tillgodoföres förvärvsavdrag, ortsavdrag och avdrag för försäkringspremier, som skulle medgivits barnets föräldrar, om de själva haft vården om barnet.

Avgörande för frågan om ett barn skall anses vara fosterbarn eller icke torde vara, om barnet fostras i vederbörande hem eller om det endast vistas där. Skulle det sist- nämnda fallet vara för handen, synes skatte- lättnad eventuellt kunna beredas, om förut- sättningar föreligger för medgivande av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt be- stämmelserna i 50 å KL 2 mom. andra styc- ket, vari bl. a. omnämnes >>underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyl- dige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag». Bedömningen av frågan om extra avdrag

i förevarande fall synes böra vara välvil- lig. Den indirekta beskattningens utformning

Enligt beredningens förslag utbygges och om- ändras den allmänna varuskatten till en mer- värdeskatt, innebärande att i princip varje led i distributionen och produktionen har att erlägga den skatt som belöper på värdeök- ningen i respektive led. De problem som i varuskattehänseende nu sammanhänger med svårigheten att definiera materialbegreppet elimineras vid införandet av en mervärde- skatt konstruerad enligt framlagt förslag. Li- kaledes skulle bortfalla den skyldighet som säljaren har enligt nuvarande skattesystem att bedöma huruvida köparen är konsument eller ej. Enligt länsstyrelsens uppfattning har nu berörda spörsmål berett de skattskyldiga stora besvärligheter.

Beredningen konstaterar att en generell avdragsrätt för all ingående skattebelastning å såväl omsättnings— som anläggningstillgån- gar utgör den primära förutsättningen för en likformig och neutral beskattning samt att skattskyldighet i princip bör åvila varje före- tagare, som vid inköp av varor och tjänster, nödvändiga för rörelsen, erlagt skatt i före— gående led. Av praktiska skäl har beredning- en dock funnit nödvändigt att göra speciella inskränkningar i beskattningsområdets om- fattning. I förhållande till den nuvarande allmänna varuskatten medför förslaget vida- re att tjänstebeskattningen utvidgas samt att beskattningen inom byggnadsområdet utfor- mas på ett helt nytt sätt.

I 105 1 mom. i gällande förordning om allmän varuskatt stadgas vissa undantag från den i princip generella skatteplikten för ma- teriella ting av lös egendoms natur. Bered- ningens förslag innebär vid en övergång till mervärdeskatt vissa begränsningar vad angår från skatteplikten undantagna varor. Enligt mervärdeskattens konstruktion leder ett så- dant undantagande icke till full skattefrihet med mindre ingående skattebelastning också kan elimineras genom bibehållen avdragsrätt eventuellt i form av restitution. Med beak- tande av intresset av att i möjligaste mån begränsa antalet restitutionsfall delar läns- styrelsen i stort sett de synpunkter som här- utinnan framförts i förslaget. Beträffande ny- hetstidningar framstår emellertid enligt läns- styrelsens mening olägenheterna av en skärpt indirekt beskattning så allvarliga att försla- get på nedan angivna skäl bestämt avstyrkes.

Beredningen föreslår, att det för närva-

rande enligt varuskatteförordningen gällande undantaget från skatteplikt beträffande all- männa nyhetstidningar skall upphävas. För dagspressens del skulle emellertid mervärde- skatten utgöra en helt ny belastning, som svårligen helt kan övervältras på den tid- ningsköpande allmänheten. I det beträngda ekonomiska läge, i vilket särskilt mindre ny- hetstidningar befinner sig, kan därför den ökning av omkostnaderna som skatten utgör medföra så svårt avbräck att finansieringen allvarligt hotas. Att via statliga subsidier i annan form lätta trycket för tidningarna blir ändock kanske nödvändigt och i väntan på att pågående utredning härom slutföres, lig- ger det närmast till hands att icke försätta dagspressen i det sämre läge, som skatteför- slaget onekligen innebär. Det förtjänar vida- re påpekas i sammanhanget, att nödvändig- heten att vid lösnummerförsäljning av dags— tidningar avrunda priset till jämna femtal ören, automatiskt utgör en irrationell faktor vid den prisnivåavvägning, som skattesyste- met framtvingar, vilket förhållande sätter dagspressen i en särställning vid övergång till en högprocentig varubeskattning.

Då skatteberedningen föreslagit, att av- dragsrätt respektive restitutionsrätt för in- gående skattebelastning i princip skall om- fatta även företag, som försäljer skattefria varor, torde emellertid den av länsstyrelsen ifrågasatta skattefriheten från mervärdeskatt kunna för dagspressen ställa sig förmånli- gare än nuvarande frihet från allmän varu- skatt. Detta förhållande blir en följd av den föreslagna restitutionsrätten för ingående skatt å investeringar. Med hänsyn till mer- värdeskattens konstruktion torde dock en in- skränkning i avdrags- eller restitutionsrätten medföra svårbemästrade skattetekniska pro- blem, varför länsstyrelsen icke vill ifråga- sätta något undantag härutinnan. Om en så- dan åtgärd anses nödvändig vid bedömning av skatteutfallets storlek, föreslår länsstyrel- sen, att från avdrags- och restitutionsrätt en- dast undantages den mervärdeskatt, som kommer att utgå vid tidningsföretags inköp av tidningspapper vilket undantagande i tek- niskt hänseende synes genomförbart. Såvitt länsstyrelsen rätt förstått torde den reserva- tion, som avgivits av herr Ericsson, vara ut- tryck för denna tankegång.

Länsstyrelsen hyser vidare betänkligheter emot utredningens förslag om slopande av nuvarande undantag från eljest föreliggande skattskyldighet vid handel med begagnade personbilar och vissa begagnade lastbilar.

Vad beredningen härom anfört synes näm- ligen ej utgöra tillräckligt fog för sådan ändring. Allt fortfarande torde sålunda en beskattning av handeln med dessa fordon befaras medföra en förskjutning från den re- guljära till den irreguljära handeln, eftersom det kan antagas att den irreguljära handeln i insikt om kontrollsvårigheterna i stor ut- sträckning underlåter att uttaga skatten. Vi- dare kan den skattefria försäljningen av be- gagnade bilar direkt mellan privatpersoner förväntas öka, därest beskattning av sådana fordon återinföres. Länsstyrelsen finner där- jämte anledning påpeka att eftersom undan- tagandet av de begagnade bilarna från all- män varuskatt kombinerades med en höjning av bilaccisen, synes en ökad beskattning en- ligt mervärdeprincipen i och för sig böra för- anleda en nedjustering av accisen.

Enligt förslaget skulle skattskyldighet in- föras för alla inom byggnadsområdet verk- samma rörelseidkare. Skatteplikten utsträc- kes alltså i förhållande till vad nu gäller att omfatta försäljning av byggnad, när denna utgör lagertillgång i byggnadsrörelse, samt till tjänsteprestationer å fastigheter. För att begränsa beskattningen till materialvärdets andel av entreprenadsummorna föreslår be- redningen, att beskattningsvärdet vid tillhan- dahållande av byggnad samt vid byggnads- och anläggningsentreprenader i regel skall utgöra 60 0/0 av vederlaget. Härigenom sy- nes beredningen på ett tillfredsställande och ur kontrollsynpunkt enkelt sätt ha begränsat den skärpning av beskattningen jämfört med nuvarande förhållanden, som den utvidgade skattskyldigheten inom byggnadsområdet an- nars medfört.

Beredningen konstaterar att väsentliga praktiska fördelar skulle vinnas om skattskyl- digheten ifråga om handelsbolag, komman- ditbolag, enkla bolag och liknande kunde anknytas till företaget eller en delägare i stället för som nu till varje delägare samt föreslår, att på ansökan av samtliga delägare länsstyrelsen skall äga besluta, att en del- ägare skall anses som skattskyldig till mer- värdeskatt för företagets hela skattepliktiga verksamhet. Länsstyrelsen utgår ifrån att be- redningens förslag i denna punkt endast av- ser en formell begränsning av skattskyldighe— ten och att alltså samtliga delägare liksom hittills skall inregistreras såsom skattskyldiga även om blott en av dem förklaras skatt— skyldig och åsättes taxering. Vid bristande betalning från >>huvuddelägarens» sida av t. ex. påförd kvarstående skatt, och om den-

na ej kan indrivas, måste samtliga delägare anses vara ansvariga för skattens erläggande. Detta krav torde icke kunna göras gällande på annat sätt än att i efterhand delägarna åsättes taxering var och en för sin andel av rörelsens omsättning, ett förhållandevis om- ständligt förfarande. Länsstyrelsen ifrågasät- ter därför huruvida icke i samband med före- nämnda ansökan samtliga delägare böra åläg- gas ikläda sig betalningsansvar för skattens erläggande.

För att undvika onödigt omständlig skatte— redovisning har i beredningens författnings- förslag intagits regler om att skattskyldig med flera förvärvskällor skall kunna medgivas rätt avge en för samtliga förvärvskällor gemen— sam mervärdeskatteredovisning. Enligt bered- ningen kan sådan rätt dock icke ifrågakomma enbart på grund av viss intressegemenskap t. ex. mellan dotter- och moderbolag. Enligt länsstyrelsens mening bör emellertid av prak— tiska skäl möjligheten att efter länsstyrelsens prövning erhålla rätt avgiva gemensam skat- teredovisning utsträckas till att gälla även koncernföretag.

Enligt för närvarande gällande regler före- ligger ej skattskyldighet, då den skatteplik- tiga omsättningen ej överstiger 1000 kr. Även enligt beredningens förslag anknytes skattskyldigheten till en viss omsättnings- gräns, som bestämts till en total årsomsätt- ning av 8000 kr. kombinerad med en av- trappningsregel. Även med beaktande av att omläggningen till mervärdeskatt under alla omständigheter medför en väsentlig ökning av antalet skattskyldiga, ifrågasätter länssty- relsen om icke den föreslagna gränsomsätt- ningen är för hög. Enligt länsstyrelsens för- menande synes därför anledning föreligga undersöka huruvida icke skattskyldighet lämpligen kunde inträda vid en något lägre nivå. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare, huru- vida med hänsyn till avdragsrätten för ingå- ende skatt behov föreligger av en avtrapp- ningsregel.

Enligt mervärdeskattens konstruktion till- kommer avdragsrätt för ingående skatt den som bedriver verksamhet för vilken skattskyl- dighet föreligger. Ingår i verksamheten även prestationer, som ligger utanför beskattning- ens ram, åtnjutes ej avdragsrätt för denna del av verksamheten. I sådant fall skall av- dragsrätten beräknas efter skälig grund. En- ligt länsstyrelsens uppfattning kommer be- räknandet av den avdragsgilla ingående skat- ten att föranleda svårigheter för rörelser med sådan kombinerad verksamhet.

Vad angår vidare t. ex. ingående skatt på inköp av motorfordon skall enligt beredning- en avdrag få ske endast med så stor del, som belöper på användningen i den skattepliktiga verksamheten, samt motsvarande gälla ifråga om mervärdeskatt på drivmedel och andra kostnader för fordonet. Vare sig fråga är om bil i rörelse eller jordbruk kan en bedömning av avdragsrätten i dylika fall näppeligen ske förrän vederbörande taxeringsnämnd tagit ställning till den omfattning i vilken t. ex. en personbil har använts för privatkörnjng. An- talet tvister som hänför sig till nämnda be- dömningar, är redan nu mycket stort. Om- läggningen av varubeskattningen kan då be- faras skärpa dessa svårigheter, eftersom det är svårt att nå fram till en enkel schablon- regel. Länsstyrelsen förmenar, att en över- gång till ett system med värdeminskningsav- drag för inventarier i jordbruk vid den s.k. kontantmetoden skulle underlätta konstruk- tionen av en schablonregel för bilavdrag och att det därför är önskvärt, att omläggningen av varubeskattningen samordnas med en så- dan ändring av inkomstbeskattningsreg— lerna.

För närvarande har enligt av riksskatte- nämnden utfärdad anvisning skattskyldig för efterjustering av redovisad preliminär allmän varuskatt möjlighet att till varuskattekontoret vid vederbörlig länsstyrelse ingiva justerings- uppgift avseende den rätta skattepliktiga om- sättningen för hela beskattningsåret. Bered- ningen föreslår att sådan justeringsuppgift vad angår redovisning av mervärdeskatt skall av den skattskyldige fogas vid den allmänna självdeklarationen. Erfarenheten har emeller- tid visat att granskning av justeringsuppgift lämpligen bör ske å länsstyrelsen. Med hän- syn härtill synes böra föreskrivas att ifråga- varande uppgift även efter mervärdeskattens ikraftträdande insändes till länsstyrelsen, som efter erforderlig granskning har att överläm- na densamma till den taxeringsnämnd som handhaver den skattskyldiges varuskattetaxe— ring. Påpekas kan vidare att därest justerings- uppgiften utvisar att preliminär varuskatt er- lagts med för lågt belopp och skillnadsbelop- pet icke i samband med justeringsuppgiftens avlämnande inbetalts till länsstyrelsen, har enligt förenämnda av riksskattenämnden ut- färdade anvisningar vederbörande taxerings- intendent att tillse att skillnadsbeloppet av- kräves den skattskyldige. Även denna om- ständighet talar för att justeringsuppgiften jämväl när det gäller mervärdeskatt ingives till länsstyrelsen.

*. i ?

Länsstyrelsen har ej något att erinra emot beredningens förslag beträffande beskatt- ningsvärde, öppen skattedebitering och fak- tureringsplikt. Såvitt länsstyrelsen kan be- döma torde inom vissa verksamhetsgrenar åtminstone den närmaste tiden efter den fö- reslagna mervärdeskattens genomförande komma att konstateras bristande fullgörande av faktureringsplikten. Eftersom i köparens deklaration yrkade avdrag för ingående skatt skall kunna styrkas av skattedebitering 5. in- köpsfakturor och andra motsvarande hand- lingar, lär dock köparnas intresse att erhålla sådana för beskattningsmyndigheterna god- tagbara handlingar snabbt framtvinga ett fullgörande från säljarnas sida av fakture- ring i föreskriven ordning.

Skillnaden mellan framräknad bruttoom- sättning och summa omsättningsavdrag utgör den skattepliktiga omsättningen, varå den utgående skatten skall beräknas enligt den allmänna skattesatsen. Övriga korrigeringar skall enligt beredningen verkställas därefter såsom skatteavdrag. Bland skatteavdragen skall enligt utredningen även medtagas sådan korrigering, som erfordras för att skattesats- höjning i anledning av omläggningen till mer- värdeskatt icke skall få retroaktiv verkan, så- lunda bl. a. i samband med kreditleveranser, som verkställts men icke betalats före mer- värdeskattens ikraftträdande, samt avtalade leveranser, som icke fullgjorts före ikraftträ- dandet. Huruvida sådan justering, i likhet med vad som i varuskattehänseende gäller, skall ske genom omsättningsavdrag eller ge- nom skatteaudrag i enlighet med beredning- ens förslag synes länsstyrelsen svårbedömbart. Spörsmålets lösning har delvis sammanhang med deklarationsblankettens utformning och förslag till sådan blankett föreligger ej för närvarande. Avgörande torde böra vara vil- ken metod som kan förväntas medföra minst praktiska svårigheter för de skattskyldiga.

Det till mervärdeskatt betalningspliktiga skattebeloppet utgöres av skillnaden mellan skattebeloppet på den skattpliktiga omsätt- ningen och summan av därifrån verkställda

Länsstyrelsen i

Beredningen har till uppgift att utarbeta för- slag till ett helt nytt skattesystem i stället för det nu gällande, otidsenliga och genom partiella reformer sönderstyckade systemet.

skatteavdrag. På vederbörande taxerings- nämnd ankommer enligt förslaget att fast- ställa den slutliga mervärdeskatten eller i fö- rekommande fall den överskjutande mer- värdeskatten. Invecklade fördelningsprablem kan härvid uppkomma t. ex. vid bedömning av avdragsrätten beträffande uppförande och underhåll av byggnad, därest byggnaden an- vändes såväl för rörelse som till bostad. Som länsstyrelsen redan tidigare berört uppkom- mer även svårlösta spörsmål vad angår av- dragsrätten för kostnad för motorfordon.

Kontrollen av de olika skatteavdragen skall i första hand ske å länsstyrelsen i samband med den förberedande granskningen av de preliminära varuskattedeklarationerna. Den- na kontroll lär dock i ovan berörda fall kom- pliceras av den omständigheten att i den preliminära deklarationen tydligen skall utan närmare specifikation angivas det samman- lagda skattebelopp, som enligt den skattskyl- diges egen beräkning erlagts för avdragsgilla anskaffningar. Bestämningen av avdragsrät— tens omfattning torde därför få samordnas med taxeringsförfarandet, eftersom först taxeringsnämnden med ledning av uppgifter i den allmänna självdeklarationen har möj- lighet att utan alltför ingående undersök- ningar taga ställning till befogenheten av yr- kade skatteavdrag i dessa hänseenden. Sär- skilt för de lokala taxeringsnämnder, som enligt förslaget skall handhava jordbrukamas taxering till mervärdeskatt, lär dock enligt länsstyrelsens förmenande nu berörda fördel- ningsproblem bli betungande.

I handläggningen av detta ärende har del- tagit — förutom undertecknade -— landskam- reraren C. Arthur Norgren, tf taxeringsin- tendenten Henry Edelin, tf biträdande taxe- ringsintendenten Erik Olofson samt länsno- tarie Parker Persson. Malmö i landskontoret den 20 oktober 1964-.

Gösta N etze'n Erland Nilson

Hallands län

Det förefaller länsstyrelsen uppenbart att det för en samlad bedömning av det nya syste- mets verkningar varit lyckligast om bered- ningens uppdrag helt kunnat slutföras innan

någon del därav tagits upp till genomförande. Avvägningarna inom beredningen och stats- makternas ställningstagande kan självfallet tänkas ha utfallit annorlunda om hela syste- met kunnat presenteras på en gång. Som ett exempel härpå får länsstyrelsen uppta frågan om den definitiva källskatten, vilken jämväl ingår i beredningens utredningsuppdrag. Någ- ra väsentliga förmåner med denna skatte- form kan knappast vinnas, om den inte skulle komma att omfatta flertalet löntagare. Det förefaller vidare, som om en förutsättning för införande av den definitiva källskatten är, att för de skattskyldiga, som skall erlägga sådan, skall gälla proportionella skatteskalor. Mot det sistnämnda kan knappast invändas att den form av definitiv källskatt, som f. n. tillämpas, nämligen sjömansskatten, kunnat införas med bibehållande av en progressiv skatteskala. I fråga om sjömansskatten har nämligen kravet på progression i beskattning- en såtillvida uppgivits, som någon samman- läggning av inkomst ombord och inkomst i land inte sker. Med en lämplig fördelning av dessa inkomster kan således en sjöman kom- ma att beskattas proportionellt, fastän den sammanlagda inkomsten är så stor, att den vid vanlig inkomstbeskattning skulle drabbas av progressiv skatt.

Av beredningens beräkningar framgår att år 1970 med den föreslagna höjningen av det proportionella skiktet endast c:a 50 pro- cent av löntagarna skulle ha att erlägga pro- portionell skatt. Antages nu förslaget om skatteskalorna, kan följden bli, att bered- ningen vid övervägandena om den definitiva källskatten finner sig antingen böra avvisa denna, därför att antalet löntagare, som skul- le erhålla sådan skatt, blir för litet, eller ock föreslå en ny höjning av det proportionella skiktet.

Även andra exempel på olägenheterna av ett genomförande av det nya systemet i om- gångar skulle kunna anföras. Länsstyrelsen finner emellertid, att så starka skäl för ett genomförande av det nu framlagda förslaget får anses föreligga — framför allt med hän- syn till exportindustrin och nödvändigheten att lindra den progressiva beskattningen —— att de nu anförda synpunkterna inte bör hindra den föreslagna delreformen.

I princip ansluter sig länsstyrelsen till vad som föreslagits. Betänkandet får anses vara ett synnerligen väl genomarbetat förslag på skatteområdet och beredningen har enligt länsstyrelsens mening lyckats väl i sitt arbete med översyn av såväl direkta som indirekta

skatter samt avvägningen mellan dessa. Det ökade inslaget av indirekt beskattning med möjligheter till effektiv taxeringskontroll sy- nes även vara ägnat att minska skattefusk och skatteflykt.

Länsstyrelsen har således utöver vad som nedan angives i vissa specialfrågor icke nå- got att erinra mot ett genomförande av för- slaget.

Socialförsäkringens finansiering

Kostnaderna för socialförsäkringens olika gre- nar har under de senaste tio åren stigit kraf- tigt, vilket i sin tur medfört större finansie- ringsproblem än tidigare. Hittills har social- försäkringen i huvudsak finansierats på tre olika sätt. Dessa har varit 1) avgifter av de försäkrade (egenavgifter), 2) avgifter av ar- betsgivarna (arbetsgivaravgifter) samt 3) skatter. Ett mera enhetligt finansieringssystem får anses önskvärt. Allmänna skatteberedning- ens förslag till finansiering avser endast folk- pensioneringen (frånsett kommunbidragen) samt sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för sjukpenning till icke förvärvsarbetande kvinnor. Förmånerna i fråga benämnes av beredningen grundförmåner. Det kan emel- lertid ifrågasättas, om icke även yrkesskade- försäkringen, som för närvarande är föremål för översyn av särskild kommitté, samt hela sjukpenningförsäkringen skulle kunna inlem- mas i det nu föreslagna finansieringssystemet. Länsstyrelsen förordar beredningens förslag, att en arbetsgivaravgiftsfinansiering för an- ställda införes. Administrativa och uppbörds- mässiga skäl talar starkt härför, därvid sam- ordning med uttaget av ATP-avgift bör ske. För dem, som har inkomster av annat än anställning, anser länsstyrelsen liksom bered- ningen, att en egenavgift — en s. k. grundför- säkringsavgift —— av motsvarande tyngd som uttaget av arbetsgivaravgift bör införas. Så— väl arbetsgivaravgifterna som grundförsäk— ringsavgifterna bör vara avdragsgilla vid taxe- ringen för statlig och kommunal inkomst- skatt.

Arbetsgivaravgif ten skall genomföras etapp- vis under åren 1966—1970, därvid ett särskilt kraftigt avgiftspåslag föreslås år 1966. Oaktat vissa risker ur bl.a. lönebildningssynpunkt föreligger vid en dylik ojämn avgiftsstegring, anser sig länsstyrelsen dock böra tillstyrka, att påförandet av de nya arbetsgivaravgifterna sker i den föreslagna takten. Förslaget torde nämligen innebära, att man härigenom smi- digast erhåller de medel, som behövs för att

omedelbart avveckla nuvarande egenavgifter till folkpensionering och sjukvård, vilka sär- skilt för mindre inkomsttagare utgör en hård belastning. Beträffande folkpensioneringsav- gifterna må i sammanhanget framhållas att dessa genom lagändring år 1964 numera i princip ej är avdragsgilla vid inkomsttaxe- ringen.

Omläggningen av finansieringen av social- försäkringens grundförmåner för de anställda från egenavgifter till arbetsgivaravgifter in- nebär bl. a. minskade direkta utgifter för de anställda och en större belastning för arbets- givarna till förmån för personalen. Det är uppenbart, att hänsyn härtill måste tagas vid kommande löneförhandlingar mellan arbets- marknadens parter. För att göra övergången till en ökad indirekt beskattning mjukare och mindre betungande speciellt för de anställda, som enligt beredningens förslag första året för skattereformens genomförande till följd av ett då starkt reducerat utrymme för kontanta löneförbättringar kan väntas bli särskilt hårt ansträngda, föreslår länsstyrelsen, att om- läggningen av den nuvarande varuskatten till en mervärdeskatt sker först andra året för skattereformens genomförande. De punkt- skatter, som beredningen föreslår slopade, avskaffas i samband därmed. Den av bered— ningen föreslagna höjningen av bensinskatten bör likaledes framflyttas till andra året för reformens genomförande.

Den direkta beskattningen

Skanex/talarna.

En jämförelse av nu gällande och för år 1970 föreslagna skatteskalor visar, att marginal- skatten år 1970 kommer att inte oväsentligt sänkas i förhållande till vad som nu gäller. Trots denna reducering får marginalskatten fortfarande anses hög. Detta höga skattetryck frestar otvivelaktigt till skattefusk och skatte- flykt. Därtill kommer att en sänkning av mar- ginalskatten med all sannolikhet skulle få en gynnsam effekt ur arbetsmarknadssynpunkt. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta, om inte en ytterligare sänkning över hela linjen av procentsatserna i skatteskalorna för den stat- liga inkomstskatten borde övervägas.

Färvärvsavdragen.

I likhet med utredningen finner länsstyrel- ser., att tillräckliga skäl icke kan anses före- ligga att bibehålla förvärvsavdrag för barn- lösa familjer.

För kvinna med inkomst av eget arbete eller rörelse och med hemmavarande barn under 16 år föreslår utredningen förvärvs- avdrag med 25 % av inkomsten, dock lägst 1000 kronor, om inkomsten därtill förslår. En sådan konstruktion av avdraget synes kun- na leda till att gifta kvinnor begränsar sin arbetsinsats till det i förhållande till för- värvsavdrag mest gynnsamma inkomstläget. Den nuvarande beräkningsgrunden, botten- avdrag jämte kvotavdrag, kan antagas mera öka intresset för gifta kvinnor att taga ett stadigvarande arbete utanför hemmet. Det torde därför vara att föredraga av arbets- marknadspolitiska skäl. Förslaget tillstyrkes såvitt det avser den övre gränsen, 4- 000 kro- nor, och kvotdelen, 25 %. Däremot vill läns- styrelsen förorda en uppräkning av bottenav- draget till 500 kronor från nuvarande 300 kronor. Det förutsättes, att kvotdelen i likhet med vad som nu gäller beräknas på inkoms- ten av förvärvskällan, d. v. 5. efter avdrag för kostnader.

Länsstyrelsen vill vidare ifrågasätta. huru- vida icke rätten till förvärvsavdrag bör ut- sträckas i så måtto, att avdraget medgives gift kvinna med hemmavarande barn under 18 år mot nuvarande 16 år. Härigenom upp- nås även likformighet med vad som gäller för medgivande av dubbelt ortsavdrag i ofull- ständiga familjer, vilket får anses innebära en ur taxeringssynpunkt väsentlig förenkling. I detta sammanhang torde det också böra övervägas att utsträcka rätten till avdrag med 1000 kronor för underhåll av icke hemma- varande barn att gälla barn upp till 18 år.

Beredningen har föreslagit, att gift man med inkomst av jordbruksfastighet skall med- givas avdrag med upp till 1000 kronor för hustruns arbete i jordbruket, därvid det skall ankomma på taxeringsmyndigheterna att prö- va huruvida hustrun faktiskt utfört arbete i jordbruket för ett värde av minst 1 000 kro— nor. Enligt länsstyrelsens mening är svårig- heten att kontrollera och bedöma avdraget så påtaglig, att tanken på en dylik prövning bör överges. Deklarationsgranskningen bör omfatta andra och viktigare uppgifter. Läns- styrelsen vill därför förorda, att avdraget bi— behåller sin karaktär av schablonavdrag. Un- der sådana omständigheter synes det före— slagna avdraget vara alltför högt. Beloppet torde lämpligen böra anpassas efter botten- avdraget för förvärvsarbetande kvinna, som av länsstyrelsen föreslagits till 500 kronor. Motsvarande bestämmelser bör gälla för gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet.

F ärmögenhetstaxeringen. Utredningens förslag att förmögenhetsskatt icke skall uttagas för förmögenhet under 125 000 kronor tillstyrkes. Länsstyrelsen vill emellertid förorda att denna reform träder i kraft redan vid 1966 års taxering för att lind- ra den skärpning av förmögenhetsbeskattning- en, som kan antagas bli en följd av 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Den indirekta beskattningen

Beredningen har föreslagit, att den indirekta beskattningen utformas såsom en allmän kon— sumtionsskatt med uppdelad betalningsskyl— dighet, där varje led i produktions- och distri- butionskedjan har att svara för den skatt, som åvilar värdetillväxten, mervärdet, som varan tillförts genom bearbetning eller annan pres- tation inom det egna ledet. För att nå de fördelar en sådan mervärdeskatt kan erbjuda i förhållande till nuvarande varuskatt, bl. a. i fråga om avkastning och konkurrensneutra- litet, förutsättes, att mervärdeskatten med avseende å beskattningsområdet ges en i möjligaste mån generell omfattning. Detta är även önskvärt ur tillämpningssynpunkt. Antalet till mervärdeskatt skattskyldiga kom— mer därför att öka inte endast genom att skatt skall uttagas i flera led utan även ge- nom att beskattningsområdet som sådant ut- vidgas. Beredningen har också strävat efter att under mervärdebeskattningen inrymma de enligt gällande varuskatt skattefria om- rådena. I detta sammanhang har beredning- en haft att taga ställning till svårlösta av- vägningsproblem. Tveksamhet kan råda in- för en del av de av beredningen förordade lösningarna. I det följande skall några syn- punkter framföras i dessa avseenden.

Handel med begagnade motorfordon. Någon invändning reses i och för sig ej emot beskattning av handel med begagnade mo- torfordon. Beredningens förslag om upphä- vande av nu gällande undantagsbestämmel— ser kan emellertid — såsom framhållits såväl av beredningen som reservanter mot bered- ningens förslag — antagas medföra en ökning av den irreguljära handeln med begagnade bilar. Inte bara ur beskattningssynpunkt utan även ur trafiksäkerhetssynpunkt är en sådan utveckling av ondo. Det radikalaste sättet att komma till rätta med problemet vore att skattebelägga all handel med begagnade bi-

lar, d.v.s. även den som sker mellan privat- personer. Detta innebär dock ett avsteg från kravet på yrkesmässigt bedriven verksamhet. Länsstyrelsen anser därför denna väg ej fram- komlig. Ett sätt att begränsa den befarade förskjutningen mot en irreguljär handel kan vara att kräva särskild auktorisation för han- del med begagnade bilar. Även om den irre- guljära handeln är svårkontrollerbar och för- säljningen mellan privatpersoner över huvud ej berörs, anser länsstyrelsen sådan auktorisa- tion böra närmare övervägas.

Byggnadsområdet.

Beredningen föreslår, att skatteplikt skall fö- religga för såväl material som arbetspresta- tioner vid nyproduktion och reparation av fastighet och tillbehör till fastighet inklusive s.k. fasta maskiner. En utsträckning av be- skattningsområdet på sätt beredningen före- slagit medför olägenheter i olika avseenden. I betänkandet har bl.a. pekats på uppkom- mande fördelningsproblem i fråga om av- dragsrätt för ingående skattebelastning. Läns- styrelsen vill framhålla, att kontrollen på om— sättningsskattekontoren av en i samband med redovisning av mervärdeskatt gjord fördel- ning av ingående skatt sannolikt kommer att bli både svår och tidskrävande. Om fråga blir om ett större antal fördelningsfall, torde någon ingående kontroll av fördelningen knappast medhinnas.

I betänkandet har även pekats på att för- slaget kommer att innebära en skärpt be- skattning av bostadskonsumtionen och en vidgning av redan nu rådande betydande skillnader i boendekostnaderna. För att mot- verka dessa tendenser har beredningen före- slagit, att beskattningsvärdet vid skattepliktig försäljning av byggnad skall anses utgöra 60 procent av vederlaget.

Utom vad som nu anförts torde ett ge- nomförande av beredningens förslag i fråga om beskattning av byggnadsområdet medfö- ra svårigheter, då det gäller att få med en del av dem, som blir skattskyldiga enligt förslaget. Erfarenheten visar, att hantverkare av olika slag redovisar sina inkomster såsom inkomst av tjänst. Detta gäller inte minst, då fråga är om reparationsarbeten på fastighet och vid uppförande av sommarstugor. Många gånger är det fråga om hantverkare, som un- der större delen av året är anställda hos nå- gon byggmästare. I sådana fall kan svårighe- ter ofta uppstå, då det gäller att avgöra, om fråga är om en yrkesmässigt bedriven verk— samhet eller anställningsförhållande. I detta

sammanhang kan man inte heller bortse från att ur redovisnings— och kontrollsynpunkt det här är fråga om grupper med svåröverskåd- lig och svårkontrollerbar verksamhet.

Oavsett om byggnadsområdet vid mervär- debeskattning intages under beskattning, el- ler om man anknyter till de för allmänna varuskatten gällande principerna, kommer svårigheter att uppstå. De negativa verk- ningarna på bostadsproduktionen och över- vaknings- och kontrollsvårigheterna vid ge- nomförande av beredningens förslag bedö- mer länsstyrelsen såsom större nackdelar än olägenheterna vid undantag från skatteplikt enligt vad som gäller i fråga om allmänna varuskatten. Länsstyrelsen anser därför bygg- nadsområdet vid mervärdebeskattning böra behandlas efter samma principer, som gäller för allmänna varuskatten. För att komma till rätta med de kumulativa verkningar en så- dan behandling av byggnadsområdet kan komma att medföra ifråga om produktiva anläggningar, bör övervägas möjligheten att — trots de av beredningen påpekade svårig- heterna — tillskapa någon form av schablon- mässig avdragsrätt för värdet av gjorda ny- eller reinvesteringar i fastighet.

Om beredningens förslag i fråga om bygg- nadsområdet genomföres, vill länsstyrelsen, för att mildra beskattningen av bostadskon- sumtionen, ifrågasätta en längre gående re- ducering av beskattningsvärdet vid skatte- pliktig försäljning av byggnad än vad bered- ningen förordat.

]ordbruk och skogsbruk.

Länsstyrelsen finner i likhet med beredningen inte principiella erinringar kunna resas mot att jordbruk och skogsbruk i mervärdeskatte- liänseende likställes med andra näringar. An- talet jordbruk överstiger enligt gjorda beräk- ningar 200 000. Skattskyldighet för dessa näringsgrenar innebär därför en väsentlig ut- ökning av antalet skattskyldiga. Man kan även befara, att inom denna grupp skatt- skyldiga svårigheter många gånger kommer att uppstå ur redovisnings- och kontrollsyn- punkt. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om tiden inte nu är mogen för införandet av ob- ligatorisk bokföringsskyldighet för jordbruk och skogsbruk.

Tidningar och tidskrifter samt annonser. Beredningen har föreslagit slopande av vid allmänna varuskatten gällande undantag från skatteplikt för dagstidningar och vissa andra

publikationer. Mot beredningens förslag i denna del har ett flertal ledamöter reserve- rat sig. Länsstyrelsen, som ej anser skäl före- ligga för utsträckning av mervärdebeskatt- ningen till ifrågavarande tidningar och tid- skrifter, ansluter sig till de synpunkter och förslag, som förordas i den av herr Hedborg m. fl. avgivna reservationen.

Undantages ifrågavarande publikationer från skatteplikt innebär detta att tidningsfö- retagens rätt till avdrag för ingående mer- värdeskatt i många fall får tillgodoses ge- nom restitution. Om skattefriheten för tid- ningarna kombineras med skatteplikt för an- nonser m. ni. kommer, som beredningen framhållit (sid. 394), utgivaren av skattefri publikation att få en skattepliktig omsätt- ning, som kan utnyttjas för avlyftning av in- gående skatt. Annonsområdets intagande un- der beskattning kan därför bidraga till att begränsa restitutionsfallen och restitutionsan- språken. Länsstyrelsen vill därför föreslå, att skattefriheten för vissa tidningar och tidskrif- ter kombineras med skatteplikt för annons- området.

Avtrappningsregeln.

Den av beredningen föreslagna avtrappnings- regeln kan antagas medföra en hel del fel och besvär vid tillämpningen. Om gränsen för skattefrihet sänkes från 8 000 kronors års- omsättning till 5 000 kronor, synes knappast behov av avtrappning föreligga. I och för sig anser länsstyrelsen ej heller skäl föreligga för generell skattefrihet för verksamhet med årsomsättning överstigande 5 000 kronor. Länsstyrelsen vill därför förorda, att gränsen för skattefrihet bestämmes till 5 000 kronors årsomsättning, samt att avtrappning ej sker.

Avdragsrätt för ingående skatt för närings- idkares person- och combibilar.

Beredningen har vid behandling av vissa in- skränkningar i rätten till avdrag för ingående skatt, vid inköp av personbilar och andra motorfordon föreslagit, att endast den del av den ingående skatten, som belöper på for- donets användning i den skattepliktiga verk- samheten, skall få avdragas. En sådan regel kommer att innebära fördelningsproblem. Antalet fall, där det blir fråga om sådan fördelning, kommer att bli stort inte minst med tanke på att jordbruk och skogsbruk intagits under mervärdeskatten. Rent arbets- mässigt synes det därför vara en fördel, om avdrag helt vägrades för ingående skatt på åtminstone person- och combibilar. Den ku-

mulativa effekt detta kan ha, får bedömas som förhållandevis ringa. Skulle emellertid rätt till avdrag för en del av den ingående skatten genomföras, synes lämpligt att någon form av schablonregler tillskapas.

Tid för avgivande av deklaration och inbe- talning av skatt. Beredningen föreslår utsträckning av tiden för avgivande av deklaration och inbetalning av skatt till den 25 i månaden närmast efter redovisningsperiodens utgång. Länsstyrelsen vill ifrågasätta en ytterligare utsträckning av denna tid. Om förfallodagen framflyttas till någon av de första dagarna i respektive må— naderna april, juni, augusti, oktober, decem- ber och februari, kommer inte omsättnings- skatt och inkomstskatt att förfalla till betal- ning samma månad. För de skattskyldigas del kan detta antagas innebära en lättnad ur lik- viditetssynpunkt.

Restitution.

Länsstyrelsen anser för sin del den av bered- ningen föreslagna beloppsgränsen för restitu- tion under löpande redovisningsår, 500 kro- nor, vara för låg. Utan att förorsaka de skatt- skyldiga alltför stort men torde beloppsgrän- sen kunna bestämmas till 1 000 kronor.

Kartnaa'sersättning.

Det synes rimligt, att de skattskyldiga även vid allmän omsättningsskatt erhåller någon ersättning för sitt arbete med redovisningen av skatt. Länsstyrelsen anser därför, att nå— gon form av kostnadsersättning skall utgå. Om reglerna härför utformas efter vad som gäller för varuskatt, synes möjligheter före- ligga att genom en inte alltför stor differen- tiering och genom justering av promilletalen något begränsa kostnaderna för sådan ersätt- ning.

justeringsuppgift.

I 225 förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt har stadgats skyldighet att i förekommande fall lämna justeringsupp- gift samt att denna uppgift skall bifogas all— männa självdeklarationen. Med hänsyn till att justeringsuppgiften kan föranleda fast-

ställande av ytterligare skatt eller restitution av skatt, synes justeringsuppgiften böra in- sändas till omsättningsskattekontoret och därifrån överlämnas till vederbörande taxe- ringsnämnd.

Övrigt.

Vad beredningen på sidan 414- anfört röran- de skatteplikt och undantag från skatteplikt vid försäljning av näringsidkares anlägg- ningstillgångar stämmer inte helt överens med vad som utsäges i 13 % förslaget till för- ordning om allmän omsättningsskatt. I för- fattningstcxten stadgad skattefrihet vid för- säljning av anläggningstillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten synes ej in- rymmas i vad som anförts på sidan 414. Av författningstcxten framgår för övrigt ej om skattefrihet föreligger vid överlåtelse av del av verksamhet, t. ex. filial eller rörelsegren. Ett förtydligande av författningstcxten i detta avseende synes önskvärt.

I anvisningarna till 11 & författningsför- slaget har intagits en definition av vad som förstås med servering. Enligt beredningens förslag skall några speciella reduktionsregler motsvarande vad som gäller vid varuskatt ej tillämpas vid allmän omsättningsskatt. Vid sådant förhållande synes nu ifrågavarande definition överflödig.

Övergång till en allmän omsättningsskatt av föreslagen typ kommer att medföra en avsevärd ökning av antalet skattskyldiga. För Hallands län, som är ett jordbrukarlän med omkring 12 000 jordbruk, kommer antalet skattskyldiga att flerdubblas. Den ökade be- tydelsen av den indirekta beskattningen bör föranleda en utbyggnad av kontrollverksam- heten. En avsevärd utökning av personalen å det nya omsättningsskattekontoret i förhål- lande till vad som nu finnes på varuskatte- kontoret synes ofrånkomlig.

I den slutliga handläggningen har förutom undertecknade deltagit taxeringsintendent Seth Manhem, länsrevisor Ola Sjögren och bitr. taxeringsintendent Nils Granath. Halm- stad i landskontorct den 20 november 1964.

Ingvar Lindell Sven Svensson

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

I de direktiv, som meddelats för skatte- systemutredningen, konstateras att vårt skat- tesystem alltjämt domineras av direkta skat- ter till stat och kommun och att denna dominans tenderar att öka på grund av de progressiva skatteskalornas konstruktion samt den fortgående stegringen av medbor- garnas inkomster. Starka skäl talar emeller- tid enligt direktiven för en övergång till ökat inslag av indirekt beskattning. Vid skatte- bördans fördelning bör man, så som även framhålles i direktiven till utredningen, icke rygga tillbaka för långtgående reformer. Uti- från angivna utgångspunkter anser länssty- relsen skatteberedningens förslag innebära en alltför blygsam målsättning för omfördel- ning av skattebördan från direkt till indirekt skatt. Länsstyrelsen anser nämligen, att man vid avvägningen även måste beakta kommu- nernas behov av skatteintäkter. Av tabell 3 i betänkandet framgår, att det kommunala skatteuttaget år 1963 i det närmaste var lika stort som summan av direkta statliga skatter, cirka 7 000 miljoner kronor. De senaste årens utveckling har kännetecknats av ett ökat inkomstbehov för kommunerna, vilket tagit sig uttryck i stegrade utdebiteringssatser och även framgår därav, att den relativa skillna- den mellan direkta statsskatter och de direkta kommunalskatterna krympt ihop från år till år. Denna utveckling måste förutsättas bliva accentuerad under den närmaste framtiden. Man måste därför räkna med att den minsk- ning av de direkta skatterna till staten, som föreslås av allmänna skatteberedningen snart nog kommer att uppvägas av ökade kom- munala skatter. Det måste därför befaras att även i framtiden det samlade uttaget av direkt skatt kommer att bli alltför stort om det sättes i förhållande till uttaget av in- direkt skatt. Vill man komma tillrätta här- med och samtidigt bereda rum för ökande kommunala skatteuttag i den direkta beskatt- ningens form, synes den enda möjligheten vara att ytterligare minska den direkta stat- liga beskattningen. Länsstyrelsen anser där- för, att en betydligt radikalare linje bör väl- jas än beredningen föreslagit. Den väg, som här står till buds, är att genomföra en minsk- ning av den direkta statliga beskattningen, vilket i sin tur med hänsyn till den givna ra-

men nödvändiggör ökat uttag av indirekt statlig skatt. Av tabell 58 i betänkandet fram- går, att indirekt statlig skatt i form av energi- skatt och särskild varuskatt för närvarande uppgår till sammanlagt 1600 miljoner kro- nor. Länsstyrelsen ifrågasätter om det under ovan angivna omständigheter kan anses väl- betänkt, att — som beredningen föreslagit — helt slopa uttaget av dessa skatter. Det kan också hävdas, att man i syfte att jämna vägen för ett system med definitiv källskatt på bred front bör minska progressionen i skatteskalorna i betydligt större utsträck- ning än beredningen föreslagit. De förslag till mildring av skatteskalorna beredningen framlagt finner länsstyrelsen alltför återhåll- samma. Särskilt framstår förslaget till utök- ning av det proportionella skiktet i desamma som synnerligen blygsamt. Det förefaller föga rimligt med en progressiv beskattning av be- skattningsbara inkomster icke ens uppgående till 10 000 kronor. En dylik konstruktion av skatteskalorna är också i eminent grad ägnad att försvåra införandet av en definitiv käll- skatt för löntagare. En övergång till ett dy— likt skattesystem vill länsstyrelsen beteckna som ett angeläget ärende. Stora ansträng- ningar bör göras för att underlätta en sådan reform av vårt skatteväsen.

Länsstyrelsen förordar sålunda ett högre uttag av indirekt skatt än beredningen före- slagit eventuellt genom bibehållande av nu utgående punktskatter jämsides med införan- det av mervärdeskatt mot vars införande länsstyrelsen i princip icke har något att erin- ra. Vidare föreslår länsstyrelsen att den stat- liga direkta skatten konstrueras som en pro- portionell skatt relativt högt upp i inkomst- skikten.

Även när det gäller den direkta beskatt- ningens utformning kan man säga att skatte- systemutredningen intagit en negativ attityd till djupgående reformer. Man måste fast- slå, att utredningens resultat inte heller in- om detta fält präglas av några djärva linjer. Delvis är detta förståeligt med hänsyn till att utredningen varit starkt bunden av de giv- na direktiven. Likväl hade man gärna sett att utredningen hade ägnat större uppmärk- samhet åt den problematik, som samman- hänger med beskattningsreglernas reella be-

tydelse för skatteförmågan hos olika inkomst- och hushållsgrupper och särskilt då hos per- soner med låga inkomster. Det hade varit av stort intresse om utredningen hade sökt angripa dessa frågeställningar genom att låta företaga sociologiska undersökningar av lev- nadsförhållanden för olika grupper av hus- håll i olika fall för att sedan helt förutsätt- ningslöst basera sina ställningstaganden på vad sådana undersökningar skulle kunna vi- sa. Länsstyrelsen vill i sammanhanget erinra om att länsstyrelsen senast i yttrande den 30 oktober 1963 riktat kritik mot det nuvarande systemet med skattefria existensminimum och mot beskattningsreglerna för folkpensio- närer. Länsstyrelsen nödgas nu konstatera att hithörande spörsmål alltjämt kan ge anled- ning till diskussion. Länsstyrelsen vill emel- lertid inte häri se ett skäl att överge den av utredningen förordade principen med om— fördelning från direkt till indirekt skatt. Det framstår dessutom som antagligt, att de här antydda problemen kommer att bli mindre påtagliga efter genomförandet av en definitiv källskatt. Skulle de likväl anmäla sig torde de få utredas i särskild ordning. Sambeskattningsfrågan har i den allmänna debatten tilldragit sig särskilt intresse. Läns- styrelsen anser angeläget — att i nuvarande arbetskraftssituation — de gifta kvinnorna i görligaste mån stimuleras till förvärvsarbeten utom hemmet. Beskattningsfrågan kan i detta sammanhang inte förbigås. Beredningen har i viss mån velat beakta detta och har sökt sig fram på två vägar för att uppnå sitt syfte. För- slag har sålunda framlagts dels om utvidgning av området för tudelningsprincipen vid äkta makars beskattning och dels om höjning av förvärvsavdraget för förvärvsarbetande föräld- rar med barn. För makar utan barn har för— värvsavdraget däremot föreslagits skola helt avskaffas. Ur ren arbetsmarknadssynpunkt framstår sistnämnda förslag såsom olämpligt, ehuru effekten av förslaget icke bör överdrivas, då avdraget ifråga är av blygsam storlek, al- lenast 300 kronor. Länsstyrelsen vill under- stryka att problemkomplexet rörande sambe- skattning kan ses ur olika synvinklar. Tidigare har berörts betydelsen av att det proportio- nella bottenskiktet göres så brett som möjligt. Men det bör också uppmärksammas, att det nuvarande systemet med sambeskattning av äkta makar i och för sig utgör ett väsentligt hinder för en övergång till definitiv käll- skatt. Det kan visserligen icke anses realistiskt att nu överväga en omedelbar övergång till särbeskattning av äkta makar men det kan likväl ifrågasättas om det kan vara lämpligt

att i någon större utsträckning vidga det om- råde inom vilket sambeskattningsmetoden skulle kunna medföra en lindring av skatte- uttaget. Länsstyrelsen ställer sig därför tvek- sam inför beredningens förslag om höjning av tudelningsgränsen. En sådan höjning resulte- rar nämligen i minskad skattebelastning för makar i jämförelse med ensamstående skatt- skyldiga. Skatteskärpningen vid en framtida övergång till särbeskattning i samband med införande av definitiv källskatt kommer då att bli mera framträdande än som skulle bli- va fallet, om en dylik reform skulle genom- föras med den nu gällande skatteskalan för makar. En kompromisslösning skulle vara att under en övergångstid införa en modifi- erad skatteskala för äkta makar innebärande mera försiktig höjning av tudelningsgränsen än beredningen föreslagit. Förslaget om höj- da förvärvsavdrag för föräldrar med barn vill länsstyrelsen emellertid förorda, då av- drag av denna karaktär kan antagas bli ett bestående element i skattesystemet oberoende av om sambeskattning eller särbeskattning skall bli den förhärskande metoden. Länssty- relsen erinrar i detta sammanhang om att förvärvsavdragen redan enligt nuvarande be- stämmelser icke är exklusivt knutna till sambeskattningsfallen utan även tillkommer ensamstående barnförsörjare i de fall barnen är att betrakta som hemmavarande. Beredningen har föreslagit höjning och viss omkonstruktion av förvärvsavdraget för gift kvinna, som har inkomst av jordbruksfastig- het och för gift man, vars hustru utfört arbete i av mannen bedrivet jordbruk eller rörelse. Sålunda skall avdraget utmätas i förhållan- de till arbetsinkomstens värde upp till ett be— lopp av 1 000 kronor. Därjämte har avdraget förbehållits allenast barnfamiljerna. Bered- ningen förutsätter, att beskattningsnämnder- na skall gå in på en realprövning av värdet å hustruns arbetsinsats. Detta innebär att en kvantitets- och kvalitetsmässig bedömning av sagda arbetsinsats skall äga rum. Länsstyrel- sen måste uttala stor tveksamhet angående möjligheten att i praktiken göra en dylik prövning. Erfarenheterna från tillämpning- en av nu gällande bestämmelser beträffande förvärvsavdraget å 300 kronor, som utgår un- der liknande betingelser, ger vid handen, att man i det praktiska taxeringsarbetet nor- malt måste acceptera vad de skattskyldiga själva påstår angående hustruns arbetsinsats i jordbruk respektive rörelse. Detta är också naturligt då någon kontroll eller motbevis- ning självfallet sällan kan presteras av taxe- ringsmyndigheterna rörande omförmälda för-

håflande. Det är ju endast makarna själva, som har närmare kunskap angående hustruns eventuella arbetsinsats och omfattningen av densamma. Det är endast i speciella fall, exempelvis då jordbruksfastighet utarrende- rats, som taxeringsmyndigheterna med fram- gång kan ställa sig avvisande till yrkande om förvärvsavdrag. Det synes länsstyrelsen där- för uteslutet att vid en förhöjning av avdra- get prövningen av detsamma skall kunna bli väsentligt mera rigorös än för närvarande. Om avdragsförhöjningen skall genomföras måste det reella läget beaktas, d.v.s. man måste vara på det klara med att det förhöjda förvärvsavdragets maximalbelopp kommer att slå igenom praktiskt taget över hela lin- jen.

Beredningen lämnar synnerligen knapp- händiga motiveringar beträffande sitt förslag om förmögenhetsskatten. Den föreslagna skatteskalan har icke alls motiverats. Som motiv för höjningen av skattepliktsgränsen från 80 000 kronor till 125 000 kronor har åberopats inträdd och förväntad penning- värdesförsämring samt antaglig höjning av taxeringsnivån för fastigheter i anledning av nu pågående allmänna fastighetstaxering. Enligt den redovisning, som beredningen lämnat, synes en förhöjning av skatteplikts- gränsen till 100 000 kronor vara betingad av penningvärdeförändringen. Länsstyrelsen an- ser emellertid att man bör stanna härvid. Anledningen att i förevarande sammanhang åberopa förväntad höjning av fastighetsvär- dena synes knappast föreligga. Det måste nämligen framhållas, att denna höjning kan förväntas bli mycket heterogen för olika ka- tegorier av fastigheter. Beträffande jord- bruksfastigheter med skog och flertalet hyres- fastigheter kan höjningen beräknas bli täm- ligen liten. Beträffande villor och i synnerhet fritidsfastigheter kan höjningen visserligen förväntas bliva större men taxeringsnivån kommer likväl med största sannolikhet att mycket väsentligt understiga marknadspri- serna. Redan den teknik, som tillämpas vid en allmän fastighetstaxering, medför att taxeringsvärdena inte når upp till saluvär- dena. Uppräkningen av taxeringsnivån ba- serar sig nämligen på medeltalet av priserna vid försäljningar som ägt rum sedan senaste allmänna fastighetstaxeringen. Då priserna varit i ständig stegring under denna tid kom- mer sålunda endast en begränsad del av pris- stegringen att slå igenom i form av höjda taxeringsvärden.

Mot beredningens förslag om införande av arbetsgivareavgifter har länsstyrelsen icke

funnit anledning till erinran. I samband här- med har beredningen emellertid framlagt för- slag angående grundförsäkringsavgifter för annan inkomst än av anställning. Sådana av- gifter skall enligt beredningen uttagas av in- komsttagarna själva med belopp, vilka i princip är lika stora som de avgifter, som ar- betsgivare erlägger för de anställda. Från denna princip har beredningen emellertid i flera betydelsefulla hänseenden ansett sig bö- ra göra avsteg. Grundavgift har sålunda icke ansetts kunna uttagas av försäkrad, som icke åsatts beskattningsbar inkomst. Vidare har en upptrappningsregel föreslagits för försäk- rad med låg inkomst. Beredningens förslag härutinnan torde av praktiska skäl få accep— teras, ehuru förslaget i realiteten innebär att avgiftsuttaget för löntagarna som grupp be- traktad blir större än för övriga inkomsttaga- re. Huruvida en sådan relativ ökning av be- lastningen inom löntagarsektom faktiskt kom— mer till stånd beror emellertid ytterst på om arbetsgivareavgifterna i alla lägen kan övervältras på de anställda. Då beredningen utgår från att en sådan övervältring regel- mässigt kommer till stånd finner länsstyrel- sen skäligt, att avgiftsuttaget från annan in- komst än arbetsinkomst utmätes så att det så nära som möjligt ansluter sig till avgiftsut- taget i form av arbetsgivareavgifter. Ur den- na synpunkt kan beredningens förslag till ut— tag av avgifter från makar med annan in- komst än anställningsinkomst föranleda kri- tik. Beredningen har nämligen beträffande makar föreslagit, att en samberäkningsme- tod skall tillämpas. Härigenom beräknas av- giftsuttaget för makar bli 35 a 40 miljoner kronor lägre än om avgiftsuttaget hade be- räknats för var och en av makarna. Som skäl för sitt förslag har beredningen framhållit angelägenheten av likformigt avgiftsuttag för alla makar med annan inkomst än av an- ställning oavsett inkomstens fördelning mel- lan makarna. Vidare har beredningen hänvi- sat till risken för transaktioner i avsikt att minska avgiftsuttaget. Beträffande sistnämn- da omständighet har emellertid beredningen själv kommit till den slutsatsen, att risken för transaktioner av omförmälda art icke bör överdrivas, då flera motvikter mot desam- ma finnes. Länsstyrelsen anser också att risken för transaktioner enbart i avsikt att undgå eller vinna nedsättning i avgift är relativt liten. Ojämnt uttag av arbetsgivareavgifter från makar med anställningsinkomst kan uppenbarligen icke undvikas i vissa lägen med den valda metoden att uttaga avgifterna hos arbetsgivarna. Enligt länsstyrelsens me-

ning skulle man då ej heller behöva hesitera för att en viss ojämnhet kan uppkomma vid uttagandet av grundförsäkringsavgifter för makar med annan inkomst än av anställ- ning. De ojämnheter i avgiftshänseende, som kan uppkomma mellan makar med olika slags inkomst och olika inkomstfördelning sinsemellan, torde vid en genomgående till- lämpad särberäkningsmetod i varje fall to- talt bliva lägre än enligt beredningens för- slag.

Beredningen har ansett sig böra föreslå, att de personer, som kommer att påföras grund- försäkringsavgift, övergångsvis vid inkomst- taxeringen skall tillgodoföras avdrag för be- räknade dylika avgifter med belopp varieran— de mellan 100—400 kronor. Länsstyrelsen ifrågasätter, om det kan anses erforderligt med övergångsbestämmelser av denna inne- börd, då effekten i beskattningshänseende av dessa små avdragsbelopp måste anses obe- tydlig. Någon orättvisa uppkommer icke hel— ler för de berörda inkomsttagarna, om över- gångsbestämmelsen slopas, då ju de som på- föres grundavgifter under alla omständig- heter kommer att bli berättigade till avdrag för samtliga påförda avgifter, ehuru en för- skjutning i avdragshänseende å ett år inträ- der jämfört med vad förhållandet är för de anställda, för vilka arbetsgivarna erlägger avgifterna.

Härefter övergår länsstyrelsen till frågan om utformningen av mervärdeskatten och konstaterar med tillfredsställelse, att inne- håll och ordalydelse i gällande förordning om allmän varuskatt i väsentliga delar överförts till förslaget till förordning om allmän om- sättningsskatt. Detta kommer att underlätta den eventuella övergången. Taxerings- och uppbördsförfarandct blir i stort sett detsam- ma, nuvarande tekniska förfarande kan be- hållas och hittillsvarande praxis nyttiggöras. Beteckningen omsättningsskatt finner läns- styrelsen lämplig och adekvat. Den är sedan länge inarbetad och användes redan nu i praktiken framför beteckningen varuskatt.

Frågan om övergång till ett system med beskattning av omsättningen i varje led får i första rummet ses ur näringslivets synpunkt. Man har även att beakta det förhållandet att en ettledsbeskattning ger begränsade möjlig- heter till erforderligt skatteuttag. Länsstyrel- sen har icke funnit anledning avstyrka att omsättningsbeskattningen lägges om efter de föreslagna nya riktlinjerna men vill ej under- låta att samtidigt peka på det merarbete, som den nya skatteformen kommer att för- orsaka allmänheten och myndighetema. Till

de administrativa problemen återkommer länsstyrelsen i det följande.

En utvidgning av beskattningsområdet har föreslagits så till vida att skatteplikt nu skall införas även för byggnader, som byggnads- företag uppfört för försäljning eller >>som ut- tages ur näringsverksamheten». Bestämmel- serna härom är utspridda under ett flertal paragrafer. De torde till följd av reducerings- regeln i 155 inte innebära någon skärpning i förhållande till det nuvarande beskattnings- läget. Av anvisningarna till sistnämnda pa- ragraf framgår — ehuru kanske inte så klart som vore att önska — att företagare i bygg- nadsbranschen, som nyuppför, reparerar eller moderniserar inköpta fastigheter och sedan säljer dern, skall äga rätt till avdrag inte bara för 60 % av byggnadens inköpspris utan också för markens värde. I detta sam- manhang vill länsstyrelsen peka på möjlig- heten för dylik företagare att undgå omsätt- ningsskatt på mervärdet genom att sälja fas- tigheten till eller via ett förvaltningsbolag för ett av honom själv bestämt lågt pris. Länsstyrelsen föreslår, att i dylika fall be- skattningsvärdet icke får understiga beskatt- ningsvärdet för byggnadsentreprenad av mot- svarande art och omfattning. Därav bör då också följa att »mervärdet» inte får bli ne- gativt. Å andra sidan synes enligt det fram- lagda förslaget fall kunna uppkomma, där avlyftande av mervärdeskatten synes befo- gad men ändock icke kunna komma till stånd. Länsstyrelsen åsyftar här de fall, då ett företag av finansierings- eller andra skäl låter ett förvaltningsbolag uppföra fabriks- byggnad, som uthyres till moderbolaget.

Avyttring eller upplåtelse av mark skall enligt förslaget vara skattefri, men mark- arbeten beskattas, om de innefattar anläg- gande, reparation, ändring eller underhåll av vägar, gator och andra farleder, broar, kraft- ledningar och andra anläggningar för stadig- varande bruk, så ock anläggande och un- derhåll av trädgårdar, parker och liknande. Av författningstcxten framgår inte huruvida schaktning och andra liknande grundarbeten skall beskattas. Länsstyrelsen förutsätter att såväl brunnsgrävning som borrning, spräng- ning och andra arbeten i marken — utan samband med uppförande av byggnad — också skall föranleda skatteplikt.

Tjänsteprestationer avseende fastighetstill- behör och fasta maskiner föreslås bli beskat- tade, men med tillämpning av reducerings- regeln i 15 &. Arbeten på andra maskiner skall däremot liksom nu beskattas fullt. I sin anvisning den 8 mars 1960 (II nr3:1/

1960) har riksskattenämnden förklarat, att fastighetstillbehör i fabriker och andra bygg- nader för industriell verksamhet utgör fasta maskiner endast under förutsättning att det styrkes att maskinerna i beskattningshänse- endc åsatts eller skall åsättas särskilt ma- skinvärde. Företag, som monterat eller re- parerat dylika maskiner, har emellertid vid skattekontroll sällan förmått styrka med in- tyg från uppdragsgivaren, att maskinerna skulle räknas som fasta. Denna brist i frå- gan om bedömningen har kunnat resul- tera i efterbeskattning till allmän varuskatt i vissa fall. Motsvarande problem kommer att möta vid tillämpning av den nya reducerings- regeln. Detta kanske i och för sig inte spelar någon större roll, i och med att uppdrags- givaren i regel äger avlyfta den ingående skatten. Men för uppdragstagaren kunde ett uttalande i förarbetena på denna punkt vara av värde — huruvida han skall bedöma om maskinen är fast eller icke på objektiva grun- der eller om han nödgas utreda 1) om det är fastighetsägaren, som äger maskinerna i fråga och 2) om deras värde ingår eller skall ingå i fastighetens taxeringsvärde.

Beredningens uttalande (överst sid. 434) om att reduceringsregeln inte skall tillämpas vid arbete på fastighetstillbehör saknar mot- svarighet i författningstcxten, 15% 1 mom. andra stycket med anvisningar.

Beredningen har föreslagit, att avräkning skall tillåtas enligt bokföringsmässiga grun— der. Den nuvarande valrätten mellan kon- tantmässig och bokföringsmässig redovisning torde ha tillkommit för att en skattskyldig inte skall behöva förskottera skatten men att han —— om han finner det lämpligare — äger redovisa skatten på grundval av fakturering eller dylikt. Redovisning efter bokförings- mässiga grunder kan vara lämplig för näringsidkare, som har både skattepliktig och skattefri försäljning. Näringsidkare har nämligen i regel lättare att vid fakturerings- tillfället än vid betalningen bestämma stor- leken av skattefri respektive skattepliktig för- säljning.

Däremot försvårar han sin redovisning, om kunderna gör avdrag för rabatt eller om be- talning uteblir. Eftersom den föreslagna om- sättningsskatten skall omfatta praktiskt taget alla rörelseidkare, synes behov av att paral- lellt tillämpa två redovisningsmetoder bort- falla. Det må också framhållas, att det nya systemet med mervärdeskatt skulle ge skatt- skyldig med bokföringsmässig redovisning möjlighet att genast kunna tillgodoföra sig avdrag för sina inköp, oavsett vilken be-

talningsfrist leverantören medger. Avdrags- beloppet kan ju stundom vara så högt, att skatten blir negativ och restitution måste ske till den skattskyldige. Genom snabbrestitu- tion kan han sedan skaffa fram kontanta me- del i form av överskjutande preliminär skatt. Möjligheterna till missbruk är sålunda uppen— bara. Det synes under angivna omständig- heter böra övervägas om icke kontantme- toden bör tillämpas för samtliga skattskyl- diga åtminstone beträffande avdragssidan. För att icke onödigtvis försvåra redovisning- en för de mycket stora företagen torde dock dessa, om de så önskar, böra kunna tillerkän- nas rätt att redovisa skattepliktig omsättning, d.v.s. inkomstsidan, enligt bokföringsmässi- ga grunder.

Bestämmelserna om avdragsrätt i 185 är avsedda att eliminera eller starkt reducera den kumulativa effekt, som eljest skulle följa av att skatten uttages på hela försäljningsin- täkten i varje led av produktions- och distri- butionskedjan. Rörelseidkarna och jordbru- karna avses sålunda få göra avdrag för den ingående omsättningsskatt de utgivit vid in- köp m.m. för sin näringsverksamhet. Bered- ningen har förutsatt att det i visst konjunk- turläge skulle kunna övervägas att inskränka eller upphäva rätten till avdrag för ingående skattebelastning. Med hänsyn till en sådan situation, synes det vara angeläget att redo- visningssystemet är uppbyggt på kontant- metoden i den omfattning, som ovan» före- slagits. I annat fall måste förväntas, att före- tagen, då sådant beslut annonseras skola träda i kraft, går i författning om att på kredit inköpa varor och förnödenheter i onormalt stor utsträckning för att på så sätt för en tid framåt undgå den skärpta nya skattebelastningen som ett sådant beslut utan tvivel innebär.

Den stora ökningen av antalet skatt- skyldiga, som ett införande av mervärdeskat- ten medför, talar enligt länsstyrelsens mening för att bestämmelserna i största möjliga ut- sträckning bör utformas så att de bli enkla att tillämpa. Ett alltför komplicerat system kommer att skapa osäkerhet hos de skatt- skyldiga beträffande bestämmelsernas inne- börd, vilket i sin tur sannolikt kan medföra att ett förhållandevis stort antal taxeringar behöver omprövas genom någon form av eftergranskning.

Som allmän grundsats måste alltså gälla att reglerna utformas efter så enkla linjer som möjligt. En sådan målsättning torde i vissa fall kunna motivera ett frångående av ur andra synpunkter befogade bestämmelser.

Länsstyrelsen förmenar sålunda, att det är viktigare att här åstadkomma enkla och lättillämpliga regler än att i varje läge draga ut konsekvenserna till det yttersta. Länssty- relsen har givetvis observerat att skattebered- ningen i viss mån redan sökt taga hänsyn till dessa allmänna grundsatser vid utformandet av förslaget till mervärdeskatt. I vissa fall synes dock beredningen enligt länsstyrelsens mening icke ha gått tillräckligt långt när det gäller att ordna systemet praktiskt. Länssty- relsen syftar då i första hand på de inskränk- ningar i avdragsrätten, som stipuleras i 185 med anvisningar. De motiv, som skattebered- ningen anfört på sidorna 440—444 i betän- kandet för de föreslagna inskränkningarna i avdragsrätten måste ur teoretisk synpunkt godtagas. Men med hänsyn till att reglerna måste bli lättillämpliga vill länsstyrelsen dock ifrågasätta om icke vissa av de i 18 % intagna bestämmelserna borde utgå eller omredige- ras. I 18 å 2 mom. återfinnes regler, vilka tar sikte på sådana varor och tjänster som äga samband med naturaförmåner till anställd. Motivet för dessa regler är att en avlyftning av skatten skulle leda till att dessa personal- förmåner helt befrias från mervärdeskatt. En riktig tillämpning av reglerna synes dock i många fall på detta område komma att bli mycket svår. Som exempel vill länsstyrelsen framhålla det fallet, att en personbil utnytt- jas såväl i rörelsen som för privat bruk av en anställd. Att göra en något så när tillför- litlig uppdelning av kostnaderna för driv- medel, reparationer m.m. på vad som be- löper å den anställdes privatkörning respek- tive på användning i rörelsen är ofta ganska svårt. Särskilt för stora företag, som har många motorfordon av skilda slag, torde det bereda oöverstigliga svårigheter att göra en fullt korrekt sådan uppdelning. Att lägga upp ett särskilt konto för varje enskild bil torde icke heller vara en realistisk lösning, eftersom inköpen av drivmedel m.m. oftast sker kol- lektivt för företagens hela vagnpark.

Enligt de föreslagna reglerna skall även inköpskostnaden för bilen fördelas på rörel- sen respektive privat utnyttjande och avdrag endast medgivas för mervärdeskatt, som be- löper å bilens utnyttjande i rörelsen. En så- dan fördelning torde bliva än svårare att åstadkomma än den som gäller driftskostna— derna. Vid inköpstillfället torde den skatt- skyldige i många fall knappast kunna avgöra i vilken utsträckning bilen kommer att an- vändas för privat bruk av honom själv eller av anställd personal. Taxeringsmyndigheter- na torde för sin del ha ännu svårare att göra

en sådan framtida uppskattning, varför de i de flesta fall torde få godtaga den skattskyl- diges påstående i detta hänseende. Det kan tänkas fall, där bilens framtida användning i väsentlig grad kommer att avvika från vad som förutsatts vid dess anskaffande.

De exempel länsstyrelsen här lämnat visar, att den praktiska tillämpningen av de före- slagna reglerna i 185 2 mom. kommer att bli synnerligen besvärlig. Detta gäller särskilt de fall, där en tillgång till viss del använ- des i rörelsen respektive för privat bruk. I många fall torde det för övrigt bli fråga om förhållandevis ringa belopp, varför de före- slagna bestämmelserna även ur denna syn- punkt måste inge betänkligheter. Länsstyrel- sen vill föreslå, att avdrag för hela mervär- deskatten av praktiska skäl medgives, när fråga är om inköps- eller driftskostnad för tillgång som anskaffats för att i huvudsak ut- nyttjas i rörelsen. Endast i de fall tillgången ifråga icke har något eller allenast ringa samband med rörelsen utan huvudsakligen är av privat karaktär eller avser annan förvärvs- källa, såsom annan fastighet, bör avdrag väg- ras för erlagd mervärdeskatt. Man skulle ge- nom en sådan regel komma ifrån de svåra fördelningsproblem, som länsstyrelsen ovan pekat på.

Enligt 185 2 mom. a) skall avdrag icke medgivas för mervärdeskatt, som belöper å kost till personal. Såvitt kan utläsas av vad skatteberedningen anfört på sid. 442, har bestämmelsen avseende endast på kost, som utgör avlöningsförmån för anställd. I detta sammanhang uppkommer frågan, huruvida mervärdeskatt, som belöper å utgifter för kost och logi under anställdas resor för före- taget skall få avräknas av arbetsgivaren. Des- sa utgifter synes icke kunna inrangeras i det ovan angivna undantaget. Utgifterna ifråga synes nämligen kunna jämställas med andra driftsutgifter i rörelsen för vilka avlyftning av mervärdeskatt får ske. Då skattebered- ningen emellertid föreslagit, att avdrag icke skall medgivas för mervärdeskatt, som be- löper på representationskostnader, kan gräns- dragningsproblem uppstå. Det är nämligen i det praktiska arbetet många gånger svårt att hålla i sär kostnader för kost och logi å den ena sidan och representationskostnader å den andra. Länsstyrelsen vill därför ifråga- sätta om tillräcklig anledning kan anses före- ligga, att göra undantag för representations— kostnader i förevarande sammanhang. — Om den anställde uppbär traktamentser- sättning, kan avlyftning av mervärdeskatt uppenbarligen icke komma till stånd. Detta

förhållande torde medföra, att arbetsgivarna kommer att övergå till betalning av de an- ställdas kostnader i samband med resor i stället för att utgiva traktamentsersättning. I och för sig torde anledning icke föreligga till erinran häremot. Det bör dock fram- hållas, att en representant, som endast upp- bär provisionsersättning, saknar möjlighet att erhålla avlyftning av den mervärdeskatt han erlagt genom att bestrida kostnader un- der resor. En brist i fråga om beskattningens neutralitet torde bliva ofrånkomlig i detta sammanhang.

På sid. 456 framhåller beredningen, att det från neutralitetssynpunkt är otillfredsställan- de, att skatteberäkningen på en viss presta- tion blir beroende av betalningssättet. Lik— väl förutsätter beredningen att skatt skall ut- tagas på avbetalningstillägg (15 5). Vid växelaffärer förordar beredningen däremot, att skatten skall anknyta till det fakturerade beloppet med bortseende från växeldiskon— _0. Vidare skall i beskattningsvärdet icke in- räknas ränta eller annan ersättning, som er- lägges till den skattskyldige vid inlösen eller omsättning av icke diskonterad växel. Bered- ningens förslag innebär enligt länsstyrelsens mening en komplicering i jämförelse med för närvarande gällande bestämmelser på detta område. Sålunda skall enligt beredning- ens förslag till kontant uppburna växellik- vider läggas diskonto vid beräkning av ut- gående skatt. Svårigheterna att få företagen att iakttaga detta är uppenbara. Beträffande särskilt bilväxlar förekommer beräkning av s. k. rak ränta och andra tillägg, som kunden har att erlägga tillika med det avtalade pri- set för bilen. Gränsdragningen mellan ränta och andra avbetalningstillägg är synnerligen oklar. Detta måste försvåra tillämpningen av de av beredningen föreslagna reglerna. Läns- styrelsen förordar därför, att de bestämmel- ser, som nu gäller angående skatteberäkning, för ränte- och avbetalningstillägg även skall tillämpas vid den nya skatteformen. Härige— nom kommer visserligen säljaren att erlägga något lägre mervärdeskatt vid diskontering av växel än köparen äger avlyfta. Skatten på diskontot kommer nämligen att försvinna. Detta är emellertid en skiljaktighet, som man torde få acceptera.

Vad beträffar taxeringsförfarandet har beredningen framhållit, att taxeringen skall avse att fastställa den slutliga skatten icke den skattepliktiga omsättningen. Metoden kommer att innebära, att taxering i vissa fall kan få åsättas med minusbelopp den skatt-

skyldige till godo. Beredningen anför dess- utom (sid. 470):

Särskild hänsyn måste även tagas till resti- tutionsbelopp, som kan ha återbetalats till den skattskyldige redan under beskattnings- året. Taxeringen kan därför sägas gå ut på, att med en gång fastställa såväl den slutliga skatten som eventuell kvarstående eller överskjutan- de skatt. Det synes dock möjligt att begrän— sa själva taxeringsarbetet till ett fastställande av den slutliga mervärdeskatten plus eller mi- nus och i det efterföljande debiteringsarbetet fastställa det beloppsmässiga resultatet av taxe- ringen.

Det är länsstyrelsen, inte taxeringsnämn- den, som skall ombesörja avräkningen. Av- räkningen göres redan nu maskinellt under medverkan av postgirokontoret, som förfo- gar över erforderlig maskinpark. Taxerings- nämnden har inte samma möjlighet som läns- styrelsen via postgirokontoret att avgöra stor- leken av den skatt, som erlagts för varje period eller som inbetalats efter restindriv- ning, inte heller storleken av verkställda restitutioner. Nämndens uppgift bör vara att på grundval av deklarationer m.m. fastställa den slutliga skatten på mervärdet, eller, i förekommande fall, att fastställa det negativa skattebeloppets storlek. Att taxering faststäl- les med negativt belopp innebär ej med sä- kerhet att restitution av överskjutande skatt bör ske. Visar det sig att länsstyrelsen åter- betalat för mycket under löpande år, resul- terar den negativa taxeringen i debitering av kvarstående skatt.

I förslaget till 27 & har negativ taxering be- nämnts »överskjutande omsättningsskatt». Ut- trycket kan lätt förväxlas med det i 45 definierade utttrycket >>överskjutande slutlig omsättningsskatt». Länsstyrelsen förordar att båda beteckningarna utgår samt att det i 45 eller 275 anmärkes att slutlig omsättnings— skatt kan utgöras av negativt belopp den skattskyldige till godo. Detta föranleder i så fall också ändring i 28, 31 och 60 åå.

Att exportförsäljning av varor är skattefri framgår av anvisningen till 2 5. Denna bety- delsefulla inskränkning, som visserligen gäl- ler redan nu men som skall komma att få än större räckvidd genom rätten till avdrag för investeringar m.m., synes ha varit av avgörande betydelse för beredningen vid va- let av beskattningsform. Bestämmelsen torde böra givas en mera framskjuten plats i för- fattningstexten. Länsstyrelsen föreslår att den intages i 25 såsom ett särskilt stycke eller moment i stället för såsom en anvisning.

Enligt 2 & skall bland annat utgå skatt för

varor som införes till riket. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang peka på ett kon- kurrensproblem som i vissa fall föreligger mellan svenska och utländska företag. Om en vara levereras från utlandet till svensk fri- hamn för användning i frihamnen, uttages ej någon allmän varuskatt för denna import, ett förhållande som lär ha stöd i (Så fri- hamnsförordningen. Införes varan i stället till frihamnen från Sverige, anses skattepliktig försäljning föreligga. Samma gäller beträf- fande tjänsteprestation inom frihamnsom- råde. Försäljningspriset för lyftkranar, truc- kar o.dyl., som skall användas inom fri- hamnen, kan därför idag sättas lägre vid direktimport än vid försäljning från Sverige. Anvisning beträffande skattskyldigheten för berörda fall bör lämpligen fogas till 25, oavsett om man väljer att undanröja kon- kurrensförhållandet genom skärpning för im- porten eller genom generell skattefrihet. Länsstyrelsen förordar det sistnämnda alter- nativet.

Tullverkets bestyr med skatten föreslås bli begränsat till privatimporten, medan regist- rerad näringsidkares import — till skillnad mot vad nu är fallet — skall vara skattefri. Detta måste, såvitt länsstyrelsen kan förut- se, medföra att registreringsbeviset blir en viktig handling för företagaren. Av de nu- varande registreringsbevisen framgår emel- lertid inte alltid tillräckligt tydligt vilken bransch, som avses. Dessutom är beviset inte tidsbegränsat. Att registrering återkallas med- för inte automatiskt att också beviset in- drages. För tullverket torde dessa omständig- heter medföra vissa kontrollproblem, när det gäller att bedöma om införseln uppenbarli- gen avser vara för användning i viss närings- verksamhet. Förekomsten av registrering har i förslaget till författningstcxten (63 &) givits en alltför avgörande betydelse. Länsstyrelsen anser, att hithörande frågor bör bli föremål för ytterligare övervägande.

I kap. 2 återges bestämmelserna om skatte- plikt. Gas, vatten och elektrisk kraft skall anses som varor, dock att skatteplikt inte föreligger, när vatten tillhandahålles från vattenverk. Om skatteplikt föreligger, gäller detta också abonnemangsavgift för mätare. Länsstyrelsen kan av de förslagna bestäm- melserna i 9 och 11 55 jämte anvisningar inte läsa ut, huruvida anslutningsavgift och dylikt skall beskattas. Länsstyrelsen anser det följd— riktigt, att sådan avgift skall inräknas i det omsättningsskattepliktiga underlaget.

Tjänstebeskattningen avses omfatta bland annat befordran av varor. Till skattepliktig

befordran av vara är enligt förslaget (anv. till 11 &) att hänföra postbefordran av pa- ket, men inte av brev, korsband, affärshand- lingar eller liknande. Länsstyrelsen kan inte finna tillräckliga skäl för en olika behand- ling av å ena sidan postverkets paketbeford- ran och å andra sidan brevförsändelser etc. I de fall då avgiften erlägges genom franke- ring eller på motsvarande sätt borde av prak- tiska skäl generell befrielse böra medges. El- jest förstorar man avlyftningsproblemen på ett till synes mindre lämpligt sätt.

Beredningens förslag om att redovisnings- tiden (46 och 50 åå) skall förlängas från den 18 till den 25 i uppbördsmånaden synes sam- manhänga med rätt till avdrag för ingående skatt. Länsstyrelsen anser inte att någon så- dan extra respittid bör införas. Avdragsbe- loppen torde kunna framtagas förhållande- vis lätt ur den löpande bokföringen, om den- na är i ordning. Möjlighet finns alltid att göra avdragsyrkande i efterhand, i samband med senare redovisning eller eljest. För läns- styrelsens kontrollarbete är det angeläget att få in redovisningarna så snabbt som möj- ligt. Vilken dag som är den lämpligaste ur postal synpunkt är enligt betänkandet inte utrett. Tidpunkten den 18 överensstämmer med sista datum för arbetsgivares källskatte- redovisning och är därför väl känd.

Länsstyrelsen övergår slutligen till att nå- got beröra det administrativa merarbete, som förslaget till allmän omsättningsskatt nödvändigtvis måste innebära, och de så vik- tiga personalfrågorna.

Beredningen har föreslagit ändring av de materiella bestämmelserna om indirekt be- skattning. Det ifrågavarande nya skattesyste- met, som innebär utvidgning av beskatt- ningsområdet och väsentlig ökning av antalet skattskyldiga >>uppbördsmän>>, berör hela produktions- och distributionskedjan. Det stora flertalet rörelseidkare och jordbrukare blir skattskyldiga till omsättningsskatt. Detta i sin tur kräver en motsvarande ökning av de personella resurserna vid länsstyrelserna och dem underlydande organ inom beskattning- en. Det behöver kanske inte utsägas att den— na utövning av kontrollens storlek kan kom- ma att ställa länsstyrelsen inför stora svårig- heter.

Kontrollbehovet av skattefria avdrag och behovet av kontrollåtgärder före skatteresti- tution får därvid inte undervärderas. Enligt uppgift i betänkandet (sid. 384) belöper cir- ka 20 procent av den nuvarande varuskattens totala avkastning på investeringar m. m- Den föreslagna avdragsrätten härför samt avlyft-

ning av skattebelastningen för den i hög grad till detta län koncentrerade exporthandeln samt varvsindustrin och sjöfarten kommer att göra restitutionsfrågorna till betydande arbetsuppgifter, som kräver stor arbetsinsats av kvalificerad personal. Avsedd snabbresti- tution av stora skattebelopp kan inte alltid ske utan föregående undersökningar.

Antalet i detta län till allmän varuskatt registrerade rörelseidkare uppgår för när- varande till cirka 16 000, eller mindre än hälften av totala antalet. Av årets tillgängliga taxeringsstatistik framgår att antalet rörel- sebilagor är 40 000 och antalet jordbruksbi- lagor 15000. Härtill kommer bland annat aktiebolagens deklarationer, 9000 stycken, varav flertalet avse rörelser, som blir skatt- skyldiga till omsättningsskatt. Även om de mindre rörelserna och jordbruken samt vissa på personliga tjänster inriktade verksamhe- ter frånräknas, får man genom mervärde- skatten ett avsevärt nytillskott av skattskyl— diga, sannolikt blir det en tredubbling av antalet. Att detta innebär en radikal admi— nistrativ förändring för taxeringsmyndighe- terna torde vara uppenbart. De nuvarande varuskattekontoren måste byggas ut. Om an- talet skattskyldiga tredubblas, måste den ad- ministrativa personalen åtminstone bli dub- belt så stor som den är idag. Härtill kommer de nya befattningshavare, som skall hand- lägga restitutionsfrågor.

Mervärdeskattens konstruktion är också sådan, att kontrollbehovet måste beräknas bliva betydande. Beträffande frågan om hur kontrollorganisationen skall uppbyggas kan delade meningar råda. Man kan sålunda tän- ka sig en speciell grupp av granskningsmän, bunden till omsättningsskattekontoren av- sedd för fältarbete, som föranledes av gransk- ningsarbetet på kontoret. Länsstyrelsen fin- ner emellertid tveksamt om en dylik organi- sation är lämplig, eftersom svårigheter måste uppkomma vid en samordning av en på detta sätt organiserad granskning med taxerings— kontrollen i övrigt. En annan väg är att upp- rusta revisionsdetaljerna med ytterligare be- fattningshavare i landskanslistkarriären. Den- na väg framstår för länsstyrelsen såsom den mest ändamålsenliga. Länsstyrelsen utgår emellertid från att frågorna hur taxerings- kontrollen lämpligast skall ordnas kommer att bli föremål för särskild prövning. Läns- styrelsen måste understryka att rekryteringen

till landskanslistkarriären för närvarande är ganska dålig.

Särskilda frågor är huruvida jordbruka- res taxering till omsättningsskatt och in- komstskatt bör överflyttas till de särskilda taxeringsnämnderna samt huruvida den fort- löpande granskningen av dessa taxeringar bör ske genom assistentorganisationens med- verkan. Länsstyrelsen har för sin del funnit det lämpligt att taxeringen av jordbrukare — och i detta län även taxeringen av fiskare —— alltjämt handhaves av de lokala nämn- derna. Härigenom kommer orts- och person- kännedom att tillvaratagas vid taxeringen av dessa grupper. Ifrågavarande deklarationer blir i princip inte svårare att granska vid en generell indirekt beskattning än nu. Hur taxeringen till omsättningsskatt i lokala nämnder lämpligen skall längdföras bör dock föranleda ytterligare överväganden. Varu- skattelängd förekommer för närvarande en- dast i de särskilda taxeringsdistrikten.

Sammanfattningsvis får länsstyrelsen an- föra att länsstyrelsen i stort inte har något att erinra mot att allmän omsättningsskatt införes enligt beredningens förslag. Länssty- relsen måste emellertid allvarligt understry- ka vikten av att personalbehovet i samband därmed också måste beaktas.

Genomförandet 1966, före uppbördsver- kens förstatligande och lokal skattemyndig- hets omorganisation samt före ADB-refor- men inger farhågor ur personalsynpunkt. Att i ett ansträngt personalläge föra över befatt- ningshavare från kontrollen av den direkta beskattningen till den indirekta låter sig inte göras utan vidare. Nuvarande rekryterings- svårigheter och vakanser har sin grund bland annat i en icke konkurrenskraftig lönesätt- ning för duglig personal. Detta bör rättas till i god tid innan personalkrävande nya arbetsuppgifter pålägges. Övergången till skärpt indirekt beskattning enligt förslaget kan tekniskt genomföras per årsskiftet 1965/ 66. Länsstyrelsen anser emellertid att det ur personalsynpunkt skulle vara värdefullt om reformens ikraftträdande kunde uppskjutas minst ett år.

I handläggningen av detta ärende har landskamreraren Folke Elfving deltagit. Göte- borg den 6 november 1964.

Per Nyström Erik ]ohansson

Länsstyrelsen i Älvsborgs län

Enligt lämnade direktiv har beredningen haft att med utgångspunkt från nuvarande skatte- och avgiftsuttag föreslå omfördel- ningar i detta uttag. Beredningen har ålagts att därvid beakta det förhållandet, att nu- varande skattesystem i stora delar tillkom— mit i ett helt annat samhälle än det vi i dag lever i. Inkomstntvecklingen för med- borgarna, det alltmer utbyggda socialför- säkringssystemet liksom den aktiva syssel- sättningspolitiken har skapat en förändrad samhällsbild. Beredningen har i sina över- väganden även haft att taga hänsyn till den sannolika samhällsutvecklingen under 1960— talet. Enligt länsstyrelsens mening synes be- redningen emellertid i alltför ringa grad ha beaktat direktiven i denna del och dess för- slag bygger i huvudsak på nuvarande skatte- system. Det inflytande olika skatteformer kan ha på samhällslivets olika områden har endast ytligt berörts. Det är väl inte uteslu- tet, att en mera genomträngande analys av dessa problem skulle lett till mera radikala ändringsförslag i fråga om beskattningens utformning. Visserligen hade kommittén då kanske inte kunnat redovisa samma enighet beträffande de framlagda förslagen men huruvida en sådan enighet är det viktigaste i här ifrågavarande sammanhang synes tvek- samt.

Beredningen synes vidare i alltför ringa grad ha beaktat att nuvarande och säkerli— gen även av beredningen föreslagna margi- nalskattesatser ger upphov till omfattande skatteflykt och skattefusk. En generell indi- rekt skatt leder knappast till skattetänkande och ger helt andra möjligheter att komma tillrätta med skattefusk.

En övergång till definitiv källskatt, som i direktiven angivits som en målsättning för beredningens arbete, har knappast underlät- tats genom det framlagda förslaget.

Trots att man i betänkandet saknar ut- redning i hänseenden, som varit viktiga för belysning av sammanhangen, och att bered- ningens förslag till ändringar i nuvarande skattesystem på många punkter ter sig allt- för begränsade — brister, som säkerligen är orsakade av den korta tid beredningen haft till sitt förfogande -— anser sig länsstyrelsen

i princip kunna godtaga det av beredningen framlagda förslaget såsom ett steg i rätt riktning.

Beträffande de olika delarna av betänkan- det får länsstyrelsen anföra.

Avdelning III

Länsstyrelsen finner övervägande skäl — in- te minst hänsyn till den internationella ar- betsmarknaden — tala mot en fullständig skattefinansiering av ifrågavarande grund- förmåner inom socialförsäkringen.

En finansiering med egenavgifter jämväl för de anställda skulle för dessa fastslå sam- bandet mellan utgående förmåner och av- gifter, vilket enligt länsstyrelsens uppfatt- ning vore värdefullt. Från såväl debiterings- som uppbördssynpunkt ter sig dock ett så- dant system alltför svårhanterligt.

Problemet med indrivning av arbetsgivar- avgifterna har ej berörts i betänkandet. Även om hittillsvarande indrivningsresultat beträffande arbetsgivaravgifter inom social- försäkringen kan betecknas som gott, är det uppenbart att höjda avgiftsbelopp kan kom- ma att medföra väsentligt ökade svårigheter med indrivningen.

Länsstyrelsen anser likväl, att beredning- ens förslag till omläggning av finansierings- systemet för socialförsäkringens grundför- måner bör genomföras.

Avdelning IV Allmänt

Beredningen har enligt direktiven inte ägt föreslå några lättnader i något avseende som inte motsvaras av ökad belastning i något annat hänseende. Ett på detta sätt begränsat utredningsuppdrag måste givetvis i betydande utsträckning hämma rörelsefri- heten och benägenheten att rekommendera en mera radikal reform av skattesystemet.

I direktiven har förutsatts ett ökat inslag av indirekt beskattning. Ett förslag om för- skjutning mot ökad indirekt beskattning medför motsvarande större utrymme för re-

former inom den direkta beskattningen, bl. a. på familjebeskattningens område. Frå- gan om skattebördans fördelning har med angivna utgångspunkter ansetts böra prövas förutsättningslöst. Vad i betänkandet före- slagits rörande den direkta beskattningen kan emellertid knappast sägas innefatta några avgörande principiella ändringar av nuvarande system. I detta hänseende torde mera vara att vänta, när beredningen se- nare kommer att behandla frågan om en definitiv källskatt för löntagare.

Skattefritt minimum (kap. 20):

Vid bedömande av grundavdragens (f.n. ortsavdragens) storlek har beredningen gjort jämförelse med i Stockholm gällande nor- malbelopp för existensminimum vid utmät- ning och införsel ävensom normalbelopp vid prövning av behov av socialhjälp. Dessa belopp äär f.n. för ensamstående 5160 respektive 3120 kronor och för samman- levande makar 7 200 respektive 4740 kro- nor. Centrala uppbördsnämndens motsva- rande belopp för existensminimum år 1964- är 4 240 kronor för ensamstående och 6 300 kronor för sammanlevande makar. Det fö- reslagna grundbeloppet för gifta överens- stämmer någorlunda väl med jämförelse- beloppen. Att förslaget i vad det avser grundbeloppet för ensamstående understiger jämförelsebeloppen betyder mindre med hänsyn till att åtskilliga av de ensamstående har en helt annan skattekraft än deras in- komst ger uttryck för, något som även framhålles i betänkandet. Detta samman- hänger bl.a. med att redovisad inkomst i många fall avser endast del av inkomståret. De föreslagna grundavdragen torde mot bakgrunden av vad här anförts få anses godtagbara.

Beredningen har ställt sig avvisande till tanken på s. k. fallande grundavdrag, vilket bl. a. med hänsyn till önskvärdheten av en- kelhet i taxeringen får anses välbetänkt.

Progressionen vid inkomstbeskattningen ( kap. 21): Beredningen diskuterar den progressiva be- skattningens inverkan på löneanspråken. Den citerar en uppfattning att inkomstskatten knappast övat något egentligt inflytande vid utformande av lönekraven från de breda lagren av arbetstagare och att det syntes tveksamt om skatten annat än i rena un-

dantagsfall spelat någon egentlig roll, när det gällt inkomsttagare i högre inkornstlä- gen. Det är inte fullt klart, om resone- manget tar sikte ,även på extrainkomster. Det är emellertid på detta område, som skattetänkandet är mest framträdande. Även i »breda lager» av skattskyldiga framkom- mer, med hänsyn till beskattningens verk- ningar, stora betänkligheter att åtaga sig extra uppdrag 0. d. När det gäller ett om- råde, som länsstyrelsen har egen erfarenhet av, nämligen taxeringsuppdragen, brukar marginalskatteproblemet alldeles särskilt komma i förgrunden. Rent allmänt torde gälla att såväl löntagare som andra numera allt oftare har marginalskatten i tankarna, när det gäller att taga ställning till frågan, om vederbörande — med inskränkning av sin fritid — skall påtaga sig en extra arbetsinsats. Detsamma gäller gifta kvinnors ställnings- tagande till förvärvsarbete.

Genom de föreslagna skatteskalorna blir ändringen i marginalskatten inte mer bety- dande. En ytterligare reducering av margi- nalskattens storlek vore ur olika synpunkter önskvärd men förutsätter ju — enligt utred- ningens direktiv —. skattehöjningar på andra områden.

Vidare vill länsstyrelsen i detta samman- hang framhålla följande. Till grund för ut- räkningen av den totala inkomstskattens storlek enligt beredningens förslag har lagts en kommunal utdebitering av 17.50 kronor per skattekrona för år 1970. Det kan dock med ganska stor säkerhet antagas, att den kommunala utdebiteringen i genomsnitt kommer att bli väsentligt högre. De statliga skatteskalorna bör sålunda anpassas efter ett högre kommunalt skattetryck än utred- ningen förutsatt, vilket torde böra medföra en icke oväsentlig minskning av de statliga skatteskalorna i de inkomstskikt, där det största antalet skattebetalare finns.

Familjebeskattningen (kap. 22) : Beredningen har först behandlat frågan om sam- eller särbeskattning av äkta makar och framhållit, att den ej funnit den framförda kritiken mot sambeskattningen innefatta så- dana invändningar av teoretisk och prin- cipiell natur att sambeskattningen bör över- ges. Länsstyrelsen finner att beredningen framlagt övertygande skäl emot en övergång till fullständig särbeskattning i dagens lä- ge och instämmer i beredningens uttalande, att de omständigheter och förhållanden, som föranlett detta ståndpunktstagande, kan

komma att förändras med samhällsutveck- lingen. Länsstyrelsen anser emellertid — främst ur psykologisk synpunkt — det skulle varit betydelsefullt att vid bibehållen sam- beskattning redan nu kunna eliminera den negativa sambeskattningseffekten genom att införa rätt till frivillig särbeskattning. Ett initiativ från de skattskyldiga skulle erford- ras innan särbeskattning skedde. Enligt läns- styrelsens mening bör frågan bli föremål för ytterligare överväganden.

Beredningens förslag i fråga om avväg- ningen av grundavdragen mellan gifta och ensamstående samt om avvägningen av skatteskalorna (tudelning upp till en be- skattningsbar inkomst för gifta av 40 000 kronor) föranleder ej någon anmärkning från länsstyrelsens sida.

Vad gäller förvärvsavdragen finner läns- styrelsen för sin del att bl.a. arbetsmark— nadspolitiska skäl talar för att gift kvinna utan barn erhåller förvärvsavdrag och det synes skäligt att nuvarande 300-kronorsav- drag höjes till 1000 kronor.

Beredningens förslag till uppräkning av nuvarande förvärvsavdrag för kvinna med hemmavarande barn under 16 år *vid in- komst av rörelse eller av eget arbete fram- står som rimligt med avseende å avdragets syfte att tillföra hustrun ett avdrag i anled- ning av den särskilda kostnad för familjen, som kan uppkomma på grund av hennes förvärvsarbete. Länsstyrelsen är liksom be- redningen av den åsikten att avdraget allt- jämt bör bibehålla sin schablonartade ka- raktär.

I fråga om förvärvsavdrag vid faktisk sambeskattning (inom rörelse eller jord- bruk) är att notera att avdrag enligt försla- get skulle medgivas inom ramen för 1000 kr. med det belopp, som svarar mot värdet av hustruns arbetsinsats, alltså i förekom- mande fall med lägre belopp än 1000 kr. Det nuvarande avdraget å 300 kr. förutsät- ter ju att arbetsinsatsen varit värd minst det beloppet; avdrag har med andra ord aldrig kunnat medgivas med lägre belopp än 300 kr. — bortsett från det fall att in- komsten endast räckt till avdrag med lägre belopp. (Beredningen har i detta samman- hang påpekat, att den föreslagna uppräk- ningen förutsätter uppmärksamhet från myndigheternas sida vid taxeringskontrol- len, och anför: >>Enligt vad som upplysts torde det nuvarande avdraget å 300 kr. of- ta medges utan egentlig granskning. Så är inte förenligt med avdrag av föreslagen stor-

leksordning». Länsstyrelsen får uttala star- ka betänkligheter mot ett på sådant sätt konstruerat avdrag, varigenom taxerings— myndigheterna nödgas att värdera en hust— rus arbete inom en skala från 0 till 1 000 kr. Efter vilka grunder skall exempelvis en åkeriägarehustrus arbete med telefonpass- ning värderas? Här kommer man in på ut- redningar, som ofta kan uppfattas som ett intrång i privatlivet och en sorts tidstudier på distans. Avdragets utformning måste en- ligt länsstyrelsens mening bli föremål för fortsatta överväganden.

En rimlig avvägning av skattebördan med hänsyn till barnförsörjningskostnaderna fordrar viss kännedom om dessa kostnaders storlek. Beredningen har härvidlag begagnat socialstyrelsens beräkningar i Sociala Med- delanden, Statistisk Information nr 6/1961. Ytterligare undersökningar i frågan har verkställts och publicerats i familjebered— ningens i april månad 1964 överlämnade promemoria (SOU 1964:36).

Familjeberedningen har i nämnda pro- memoria framfört vissa principiella stånd- punkter vad beträffar samhällets ekono— miska stödåtgärder för barnfamiljerna. En- ligt dess mening bör det grundläggande stö- det vara lika för alla barn och utgå i form av allmänna barnbidrag. Detta grundläg- gande stöd borde förstärkas i samband med den omläggning av skattesystemet, varom förslag väntades från allmänna skattebered- ningen. Familjeberedningen har vidare an- sett det motiverat med ett extra stöd — vårdbidrag — till familjer med småbarn, i första hand så länge barnet befinner sig i späd ålder. Utöver det grundläggande stö- det har familjeberedningen förordat ett sär- skilt familjetillägg till flerbarnsfarniljema, avsett att bidraga till en utjärruiing av stan- dardskillnaderna mellan familjer med olika barnantal.

Familjeberedningen har uttalat, att den närmare fördelningen på de olika kompo- nenterna i bidragssystemet och möjligheter— na till samordning dem emellan kräver en särskild utredning, som bör komma till stånd sedan allmänna skatteberedningen framlagt förslag till nytt skattesystem och man vet vilket finansiellt utrymme som står till förfogande för ett förstärkt familje- stöd.

Hur differentieringen mellan familjer med och utan barn skall ske inom beskatt- ningssystemet, med vilket de allmänna barn— bidragen traditionellt knutits samman, mås-

te uppenbarligen ytterligare övervägas med hänsyn till det stöd barnfamiljerna -— ut- över med visst belopp förstärkt barnbidrag — kan komma att erhålla genom olika bi- drag av socialpolitisk natur. Länsstyrelsen är för närvarande ej beredd att ens skiss- artat framlägga något förslag i denna del. Om familjeberedningens propå om vård- bidrag till familjer med småbarn anses bö- ra genomföras, står man inför ett problem- komplex (närmare angivet i promemorian å sid. 37-140), där man. bl. a. måste avgöra, om det ur samhällets synpunkt är önskvärt att modern stannar hemma och själv vår- dar sitt barn under spädbarnsåren eller går ut i förvärvsarbete och överlåter bamtill- synen på betald arbetskraft. Utbyggnaden av daghemsverksamheten och statens och kommunens kostnader för denna verksam- het kommer därvid också i blickpunkten.

Kap. 23—25.- Innehållet i dessa kapitel föranleder ej till något länsstyrelsens yttrande utöver vad som tidigare anmärkts i fråga om den be- räknade kommunala utdebiteringen (kap. 24).

Avdelning V Allmänt

Den fortgående inkomstutjämningen i vårt land har — såsom redan i samband med in- förandet av den allmänna varuskatten vits- ordats från flera håll, bl.a. från löntagar- organisationer — minskat det tidigare mot- ståndet mot en förskjutning av beskattning— en från direkta till indirekta skatter. Härtill har även bidragit, att de direkta skatterna nått en sådan höjd att en ytterligare skärp- ning av desamma icke kan ske utan allvar- liga olägenheter. En annan orsak till den ändrade inställningen är det förhållandet, att indirekt beskattning försvårar systema- tiskt skattefusk.

Den indirekta skatten medför ju ur tek— niska och administrativa synpunkter bety- dande fördelar under förutsättning att vid utformningen de kontrolltekniska spörsmå- len noga beaktas.

Om sålunda enighet i stort sett kanske råder i frågan om nödvändigheten av en förskjutning av beskattningen mot indirekta skatter, återstår spörsmålet om skattesyste- mets utformning i denna del. Det kan vis- serligen sägas, att den nuvarande allmänna

varuskatten är tämligen väl inarbetad, men den har samtidigt ur såväl redovisnings- som kontrolltekniska synpunkter betydande nackdelar. En ytterligare höjning av skatte- satsen medför tekniska svårigheter och risk för skattefusk. Andra former av indirekt beskattning, t.ex. s.k. kaskadskatt, är av olika skäl olämpliga och har tämligen en- stämmigt avförts ur diskussionen. Enligt länsstyrelsens åsikt motsvarar en mervärde- skatt de krav, som kan ställas på en indi- rekt skatt icke endast ut konkurrens- och konsumtionsneutrala utan även från redo- visnings- och kontrolltekniska synpunkter. Strävan efter fullständig neutralitet i be- skattningen får därvid icke överbetonas på bekostnad av enkelhet i skattens konstruk-_ tion och uppbyggnad och därmed även i dess tillämpning. I dessa avseenden är be- redningens förslag i flera punkter otillfreds- ställande. Det är självfallet, att en positiv inställning till indirekt beskattning över huvud taget i hög grad påverkas av denna skatteforms administrativa och kontrolltek- niska fördelar. Det är också mot bakgrun- den härav som länsstyrelsens i det följande framlagda förslag till ändringar får ses. Nå- got ställningstagande till huru dessa inver- kar på skattens avkastning har sålunda icke tagits.

Beskattningsområdet

Länsstyrelsen vill starkt understryka nöd- vändigheten av så få undantag som möjligt inom beskattningsområdet. Därvidlag är beredningens förslag på det stora hela taget acceptabelt. I fråga om reklambranschens ställning i mervärdeskattesystemet föreslår emellertid beredningen skattefrihet för an- nonser och tjänsteprestationer med avseende därpå, medan övriga av reklamföretag ut- förda prestationer bör inrymmas under skat- teplikten. De resonemang, varpå beredning- en grundat sitt ställningstagaude, förefaller länsstyrelsen ej övertygande. Vad som däre- mot torde kunna fastslås är, att ett sådant undantag kommer att medföra betydande kontrollsvårigheter. Det ligger i sakens na- tur, att fristående reklamföretag vilka för en beställare utför såväl annons- som tryck- saksreklam, kommer att hänföra så stor del som möjligt av ersättningen till skattefri annonsreklam, eftersom — oavsett fördel- ningen mellan skattepliktig, och skattefri verksamhet — obeskuren avdragsrätt för in- gående skatt föreligger. Med hänsyn härtill och då ej heller i övrigt bärande skäl för

undantag föreligger (beredningen har bl.a. anfört, att en beskattning av annonser 0. d. från avkastningssynpunkt är av relativt be- gränsad betydelse, vilket dock är fallet även inom åtskilliga andra områden, där undan- tag icke föreslagits), bör enligt länsstyrel- sens mening undantaget för annonser enligt 11 5 g) utgå.

Beredningen har även varit inne på tan- kegången, att för reklamföretag medgiva av- dragsrätt för ingående skattebelastning en- dast i fråga om den skattepliktiga verksam- heten. En sådan bestämmelse utgör ett in- citament för företagen att hänföra största möjliga del av omsättningen till den skatte— pliktiga verksamheten, varigenom avlyft- ning kan ske av en motsvarande större in- gående skatt.

I båda här berörda fall saknar uppdel- ningen betydelse för beställarnas vidkom- mande.

Länsstyrelsen vill också i detta samman- hang ifrågasätta den föreslagna skattefri- heten för kommunala och andra för all- mänheten upplåtna badinrättningar. Dessa torde ofta drivas i kombination med t.ex. tvättinrättningar. I sådana fall kommer av- drag för ingående skatt att kunna medgivas endast till den del den belöper å den skatte- pliktiga verksamheten. En någorlunda kor- rekt fördelning av ingående skattebelastning torde vara praktiskt taget omöjlig. Liknande synpunkter kan anföras i fråga om företag, som bedriver kombinerad rengöringsverk- samhet, d.v.s. verksamhet som faller så— väl inom som utom beskattningen, även om problemen här är av mindre vikt.

S kattskyldigheten

För att uppnå en i och för sig önskvärd be- gränsning av skattskyldigheten för mindre näringsidkare har beredningen förordat en nedre gräns av 8 000 kronor i total årsom- sättning jämte en xavtrappningsregel för årsomsättningar mellan 8000 och 24- 000 kronor.

Antalet till allmän varuskatt registrerade skattskyldiga i länet uppgår till i runt tal 10000. Härav har cirka 1500 taxerats år 1964 för en skattepliktig omsättning av högst 8000 kronor och cirka 1400 för en skattepliktig omsättning mellan 8100 och 24 000 kronor. Åtskilliga av dessa skatt- skyldiga kommer visserligen automatiskt in i mervärdeskattesystemet, eftersom deras to- tala årsomsättning är väsentligt högre än taxeringen utvisar. De angivna siffrorna ty-

der emellertid på att den föreslagna av- trappningsregeln i administrativt hänseende kommer att medföra icke obetydligt mer- arbete. Enligt länsstyrelsens meniug bör där- för gränsen för redovisningsskyldighet sättas lägre, förslagsvis till 5000 kronor (antalet till allmän varuskatt i härvarande län regi- strerade skattskyldiga med skattepliktig om- sättning mellan 5 000 och 8000 kronor ut- gör endast cirka 400). Vid sådant förhållan- de torde något behov av en avtrappnings- regel knappast föreligga och ej heller av bestämmelsen i 13 ä, 2 mom. att »länsstyrel- sen äger, när särskilda skäl därtill äro, efter ansökan av skattskyldig besluta, att redo- visningsskyldighet skall för honom föreligga, oaktat verksamheten är av den mindre om- fattning som ovan sägs». En bestämmelse av sistnämnda innebörd torde för övrigt ge upp- hov till många svåra ställningstaganden.

Det må anmärkas, att avtrappningsregeln i 165 bör förtydligas, enär den erhållit en formulering, som kan ge upphov till miss- tolkning.

Enligt 12 5, 2 och 3 mom. skall dels en delägare i handelsbolag m.fl. kunna förkla- ras skattskyldig för företagets hela verksam- het, dels gemensam skatteredovisning kunna förekomma för skattskyldig, som bedriver flera särskilda förvärvskällor. Med hänsyn bl. a. till ansvarsfrågan torde beträffande handelsbolag och kommanditbolag icke en eller flera av delägarna böra registreras så- som skattskyldiga, utan i stället bolaget som sådant. För övriga företag med flera deläga- re synes någon ändring av de i varuskatte- hänseende gällande bestämmelserna ej på- kallad. Vidkommande frågan om gemensam skatteredovisning för flera förvärvskällor tor- de de därmed förenade kontrolltekniska nackdelarna vara avsevärt större än de för- delar, som följer av ett något färre antal registreringar och restitutionsfall. Antalet till allmän varuskatt registrerade skattskyldiga i länet med flera särskilda förvärvskällor upp- går till maximalt 200 stycken.

Mervärdeskattens tillämpning inom bygg- nadsområdet Tidigare har länsstyrelsen framhållit ange- lägenheten av så få undantag som möjligt inom beskattningsområdet. I fråga om före- tagare inom byggnadsbranschen (byggmästa- re, byggnadshantverkare, arkitekter, konsulter m.fl.) är länsstyrelsen likväl benägen att av

Den år 1952 tillsatta kommittén för indi- rekta skatter, vilken den 11 april 1957 avläm— nade sitt betänkande, konstaterade att anta- let inom byggnadsbranschen verksamma en- treprenadföretag, byggmästare, installatörer, fastighetshantverkare m.fl. vid den tidpunk- ten uppgick till totalt cirka 20 000. För en stor del av dessa kategorier skattskyldiga tor- de förekomma brister i bokföringen med åt— följande kontrolltekniska olägenheter. Ett ej ringa antal byggnadskonsulter och liknande bedriver denna verksamhet vid sidan om sin ordinarie tjänst. Inkomsterna av sidoverk- samheten kan ofta nog vara betydande, utan att den därför kan hänföras till rörelse. Det synes ur bl. a. nämnda synpunkter önskvärt, om här ifrågakomna företagare kunde hållas utanför skatteredovisningen.

Även andra skäl talar mot ett införlivan- de av byggnadsföretagen i mervärdeskatte- systemet. Vid inkomsttaxeringen föreligger sålunda stora svårigheter, när det gäller att avgöra vilka fastighetsomkostnader 'n fram- förallt reparationskostnader — eller hur stor del härav som kan hänföras till en skatt- skyldigs rörelse eller till hans bostad. Skatte- proeesser i dessa avseenden är ej sällan fö- rekommande. Med den av beredningen före- slagna utformningen skulle vid taxeringen till mervärdeskatt liknande problem upp— komma även i fråga om kostnader för ny-, till- och ombyggnader. Det ligger också i sakens natur, att det vid taxeringskontrollen är så gott som ogörligt att bedöma, huru- vida en kostnad av här ifrågavarande art avser exempelvis en personalmatsal eller en produktiv anläggning. I åtskilliga fall torde gränsproblem uppkomma, vilka näppeligen kommer att kunna lösas utan tidsödande skatteprocesser.

Det torde knappast kunna bestridas, att en viss kumulativ skatteeffekt under vissa omständigheter kan bli följden av ett un- dantagande av skatteplikten för byggnads- företagare i mervärdeskattesystemet. Enligt länsstyrelsens uppfattning har emellertid beredningen i detta fall fäst för stor vikt vid de s.k. neutralitetssynpunktema i be- skattningen. Även om det kan ligga mycket av sanning i föreställningen, att en skatt å näringslivets produktiva byggnadsanlägg- ningar kan framkalla prisstegringar, som övervältras på konsumenterna, är detta dock icke alldeles självklart. En förutsättning härför torde bl.a. vara en bibehållen eller ökad efterfrågan. Då dessutom investeringar

av denna art får anses utgöra en relativt liten del av företagens kostnader, torde man i dagens konkurrenssamhälle snarast ha att räkna med att skatten kan bäras av närings- livet självt, utan alltför allvarliga konse- kvenser varken för export- eller hemma- marknad. I varje fall är icke den kostnads- höjande effekten ett argument av sådan vikt, att den bör undanskymma kraven på en ur redovisnings— och kontrollteknisk syn- punkt enkel utformning av skattesystemet.

Enligt länsstyrelsens mening bör således byggnadsföretagare Iundantagas från mer- värdebeskattningen med därav följande kon- sekvenser i fräga om avdragsrätt för ingå- ende skattebelastning. Genom de av riks- skattenämnden utfärdade anvisningarna har fastighetsbegreppet och tillämpningen av varuskatteförordningen beträffande företa- gare inom byggnadsbranschen lösts på ett i stort sett tillfredsställande vis. Dessa be- stämmelser synes i väsentlig mån kunna ap- pliceras på mervärdeskatten, men möjlig- heter till ytterligare förenklingar torde icke vara uteslutna.

Avdragsrätten

Såsom tidigare framhållits kommer med den föreslagna utformningen av mervärde- skatten en mängd av de svårigheter, som föreligger beträffande fördelning mellan avdragsgilla och icke avdragsgilla kostnader vid inkomsttaxeringen, att uppkomma jäm- väl vid taxering till allmän omsättningsskatt. Detta gäller i mycket hög grad ett annat område än som nyss berörts, nämligen av- dragsrätten för ingående skatt å näringsid- kares inköp av personbilar, s.k. combibilar och liknande. Här avses dock ej inköp, som göres av företag, vilka bedriver droskrörelse eller uthyrning av personbilar eller liknande. Enligt de allmänna reglerna i 18 % KL och dess anvisningar skall beloppet av den in- gående omsättningsskatten fördelas efter skälig grund. I ovan angivna fall synes detta kunna ifrågakomma endast beträffande verksamhet, som bedrives av fysiska perso- ner. Därest emellertid ett aktiebolag inkö- per en personbil, torde beskattningsmyndig- heterna icke kunna förvägra bolaget full avdragsrätt för ingående skatt, oavsett i vilken utsträckning exempelvis huvudaktie- ägaren använder bilen för privat bruk. Re- dan den omständigheten, att valet av före- tagsform skall vara avgörande för om full avdragsrätt föreligger eller ej, borde enligt länsstyrelsens mening vara tillräckligt skäl

för att — liksom i fråga om representations- kostnader — icke medgiva avdrag för den ingående skattebelastningen å personbilar o. d. Emellertid talar ytterligare starka skäl för ett sådant undantag. Ett mycket stort antal löntagare (arbetare, tjänstemän, han- delsresande, försäkringsagenter m.fl.) är i lika hög grad beroende av bil för sitt arbete som en näringsidkare för sin verksamhet. För förstnämnda kategorier av skattskyldiga kan givetvis något avdrag för ingående skatt ej medgivas. Häremot kan invändas, att löntagargrupperna kan kompenseras genom en höjning vid inkomsttaxeringen av scha- blonavdraget för resor med egen bil till och från arbetsplatsen och t. ex. handelsresande genom att den ingående skatten inräknas i avskrivningsunderlaget för bilen. Samma synpunkter kan anföras som skäl för ett slo- pande av avdragsrätten beträffande närings- idkare. Beredningen synes i nu berörda hän- seenden ha förbisett, att mervärdeskatten icke fått en konsumtionsneutral utformning. Enahanda förhållanden gäller i fråga om avdrag för ingående skatt å bensin och re- parationer m. m. å bilar. Då emellertid ett förbud mot avdragsrätt härvidlag snarare skulle öka än minska svårigheterna vid re- dovisning och taxering, har länsstyrelsen stannat vid att föreslå ett undantag för av- dragsrätt endast med avseende å inköp av personbilar och liknande.

Redan nu föreligger ett betydande antal besvär i prövningsnämnd och skattedomsto- lar, vilka gäller bilförmåner och avdrag för personbilskostnader i rörelser och jordbruk. Det framstår såsom en absolut nödvändig- het, att mervärdeskatten får en sådan ut- formning att icke ytterligare besvärsanled- ningar tillskapas.

Beskattningsvärdet

Enligt förordningen om allmän varuskatt utgöres beskattningsvärdet vid tillhandahål- lande av vara eller tjänsteprestation av ve- derlaget. Detta innebär att beskattningsvär- det vid försäljning av vara, vid vilken annan vara lämnas som dellikvid, utgör hela det värde som åsatts bytesvaran jämte vad kö- paren därutöver har att erlägga kontant eller på annat sätt. I dessa regler föreslås ingen ändring med avseende å mervärde- skatten.

Frånsett det i och för sig föga tilltalande förhållandet, att en vara härigenom kan träffas av skatten upprepade gånger, före- ligger enligt länsstyrelsens förmenande star-

ka skäl för en omprövning av denna bestäm- melse. Inom åtskilliga branscher, företrä- desvis i detaljhandelsledet, förekommer i väsentlig utsträckning att vara mottages som dellikvid vid försäljning. Förutom bilhan- deln kan här nämnas handeln med lant- bruksmaskiner, cyklar, motorcyklar och mo- peder, radio- och TV-apparater, skriv- och räknemaskiner, tvättmaskiner o. d., damm- sugare och symaskiner. Erfarenheterna från den allmänna varuskatten har visat, att mycket stora svårigheter är förenade med en kontroll av att redovisningen inom ifrå- gakomna branscher fullgöres på ett korrekt sätt. Det torde med fog kunna påstås, att redan under nuvarande förhållanden i bety— dande omfattning endast mellanskillnaden upptages som skattepliktig omsättning. In- tensiteten härav torde komma att öka lik- som betydelsen blir större ju högre skatte- satsen sättes. Då faktureringsskyldighet icke skall föreligga —— och ej heller rimligen kan föreskrivas — inom detaljhandeln, torde som nyss nämnts en effektiv kontroll i föreva- rande avseende näppeligen kunna åstad- kommas, oavsett vilka personalresurser som ställes till förfogande för fullgörande av skattekontrollen.

Beredningen har enligt länsstyrelsens me- ning bagatelliserat farhågorna för en för- skjutning av handeln med begagnade bilar från den reguljära till den svårkontroller- bara irreguljära handeln ävensom för en ökad försäljning mellan privatpersoner. En bestämmelse av innebörd, att bytesvara icke behöver inräknas i beskattningsvärdet, skulle enligt länsstyrelsens uppfattning på ett gynnsamt sätt motverka sådana tendenser. Det bör ytterligare framhållas, att en dylik ändring i fråga om beskattningsvärdet i mervärdeskattesystemet icke medför något skattebortfall för staten med avseende på rörelseidkares och jordbrukares inventarie- och maskinanskaffningar.

Registrering

Länsstyrelsen ifrågasätter, om registrerings- anmälan bör avkrävas de till allmän varu- skatt registrerade skattskyldiga. Några upp- lysningar utöver vad som framgår av redan nu förefintliga handlingar synes icke erfor- derliga. Behovet härav blir än mindre, om nuvarande registernummersystem bibehålles, mot vilket länsstyrelsen för sin del icke har något att erinra. Registret skulle vid angiv- na förhållanden behöva påbyggas med en- dast nytillkommande skattskyldiga. Möj-

lighet bör dock föreligga att inkomma med frivillig anmälan, därest skattskyldig i mer- värdeskattesystemet önskar redovisning för annan period än två månader. I detta sam- manhang må framhållas, att tillstånd till redovisning per kvartal ej bör få ifrågakom- ma, eftersom deklarations- och inbetalnings- skyldighet i dylikt fall icke kommer att sammanfalla med de ordinarie perioderna.

Deklarationsskyldigheten

S. k. justeringsuppgift för frivillig rättelse av redan fullgjord skatteredovisning bör ic- ke fogas vid den allmänna självdeklaratio- nen, utan — liksom vad gäller i varuskatte— hänseende — insändas till länsstyrelsen, ef- tersom fråga kan bli om antingen restitution eller fastställande av ytterligare preliminär skatt. Särskilt för bevakningen i konkurser är det angeläget, att dröjsmål med fast— ställande och uppdebitering av skatt und- vikes. Därest justeringsuppgiften får karak- tär av en normalt förekommande bilaga till självdeklaration, skapas dessutom förutsätt- ningar för mindre noggranna preliminära skatteredovisningar, i all synnerhet som i lagförslaget ej intagits motsvarande förbe- håll som i riksskattenämndens anvisning den 13 januari 1961, nämligen att »möj— ligheten för skattskyldig att avgiva juste- ringsuppgift i efterhand inte påverkar hans skyldighet att deklarera och inbetala pre- liminär allmän varuskatt i den ordning och inom tid, som föreskrivits i utfärdat regi- streringsbevis. Varje redovisning av preli- minär allmän varuskatt skall så långt möj- ligt är avse den faktiska skattepliktiga om- sättningen under den redovisningsperiod, som avlämnad deklaration avser.»

Deklarationsförfarandet

Beredningen föreslår i fråga om deklara- tionsförfarandet som huvudregel kontant- mässig redovisning men att tillstånd skall kunna lämnas för s.k. bokföringsmässig re- dovisning, d.v.s. att uppkomna fordringar må inräknas i omsättningen enligt bokfö- ringsmässiga grunder. Motsvarande skall gälla beträffande avdrag för ingående skat- tebelastning.

Det kan enligt länsstyrelsens åsikt med fog ifrågasättas, om behov av bokförings- mässig redovisning över huvud taget före- ligger vid mervärdebeskattningen. Företag med stor kreditförsäljning och förhållande- vis liten ingående skattebelastning kommer knappast att välja denna redovisningsmetod,

liksom ej heller huvudparten av företag in- om detaljhandelsledet. Däremot blir redo— visning enligt bokföringsmässig metod för- månlig för företag med ringa eller ingen alls skattepliktig omsättning, exempelvis exportföretag, och för andra företag under perioder av stora investeringar. Utformning- en av bestämmelserna synes icke utesluta möjligheten för skattskyldig att övergå från en metod till en annan. Detta innebär, att skatt i många fall kommer att restitueras innan företaget erlagt den av dess leveran- törer debiterade ingående skatten. Det be- höver knappast påpekas vilka konsekvenser detta kan medföra vid betalningsinställelser och konkurser. I detta sammanhang bör också understrykas vikten av att i författ- ningsföreskrifter eller genom anvisningar av riksskattenämnden klara direktiv lämnas om i vilken omfattning prövning av restitutions- fallen bör ske av länsstyrelsen.

Erfarenheterna från den allmänna varu- skatten visar, att flertalet skattskyldiga icke förstår innebörden av bokföringsmässig re— dovisning i varuskattehänseende. Vid re- gistreringen i början av 1960 förorsakade detta förhållande ett avsevärt merarbete å varuskattekontoren. Trots att formulären för registreringsanmälan numera förtydli- gats, förekommer alltjämt missuppfattning- ar i betydande utsträckning. Det vore olyck- ligt med en upprepning av de olägenheter i nu berörda hänseende som rådde vid infö- randet av den allmänna varuskatten.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts och då bokföringsmässig redovisning på det stora hela synes onödig i mervärdeskatte- systemet, vill länsstyrelsen föreslå att be- stämmelse om rätt till sådan redovisning ej införes.

Taxeringsförfamndet

Taxering till allmän omsättningsskatt skall enligt beredningens förslag ske i taxerings- nämnderna. Det är uppenbart, att detta kommer att medföra ett betydande merar- bete för de lokala nämnderna, vilka liksom nämnderna för taxering av juridiska perso- ner saknar kvalificerad biträdeshjälp. Det är icke troligt, att dessa nämnder kan hinna med en tillfredsställande granskning och kontroll i samband med taxeringen, utan att antalet anmälningar för eftergranskning kommer att avsevärt öka. Detta medför i sin tur en ökad belastning å länsstyrelsernas taxeringssektioner, främst omsättningsskatte- kontoren. Med hänsyn härtill bör enligt

länsstyrelsens mening övervägas en annan ordning för taxeringen. Man kan därvid tänka sig en överflyttning av taxeringen till allmän omsättningsskatt av jordbrukare och juridiska personer till länsstyrelsen, där till- gång finnes till erfaren och med skattefor- men väl förtrogen personal. Nackdelen med en sådan lösning är emellertid, att jämförel- sen med de allmänna självdeklarationema och därmed också samordningen med in- komsttaxeringen försvåras. En annan möj- lighet är att personalen på omsättningsskat- tekontoren blir föredragande i nu berörda nämnder i vad gäller taxeringen till allmän omsättningsskatt. Föredragningen torde knappast behöva ske inför nämnderna som sådana, utan en genomgång av materialet tillsammans med ordförandena i nänmdema torde vara tillfyllest. Vid en sådan utform- ning av taxeringsförfarandet förutsättes självfallet, att länsstyrelserna förses med kvalificerad personal i tillräcklig omfatt- ning. Länsstyrelsen avser då icke i första hand personal i landskanslists tjänsteställ- ning, utan fastmer kvalificerad kvinnlig bi- trädespersonal, såsom kansliskrivare och kontorsskrivare. Erfarenheten har visat, att kvinnlig biträdespersonal väl lämpar sig för de arbetsrutiner, jämväl innefattande granskning och kontroll av deklarationer, som förekommer å varuskattekontoret. På grund bl. a. av den kraftiga utbyggnaden av taxeringsassistentorganisationen föreligger f. n. stora svårigheter att erhålla lämpliga personer för landskanslistkarriären, vilket förhållande får antagas bli rådande ännu under åtskilliga år framöver. Däremot är möjligheterna att rekrytera kvinnliga biträ- den förhållandevis goda.

Frågan om taxeringsförfarandet i första instans beträffande den allmänna omsätt- ningsskatten torde få ses i större samman- hang, d.v.s. den är beroende av taxerings- organisationens framtida utformning. Det är därför angeläget att klarhet härutinnan ska- pas inom rimlig tid. Först i samband där- med kan ställning tagas till huru taxerings- förfarandet bör konstrueras för att bli så effektivt som möjligt. Redan nu kan emel- lertid sägas, att taxeringen i första instans av den allmänna varuskatten icke alltid är tillfredsställande. Det kan i detta samman- hang nämnas att här i länet på grund av 1964 års taxering över 5000 skattskyldiga av taxeringsnämnderna anmälts hos taxe- ringsintendenten för eftergranskning. Härav torde relativt sett en icke" ringa del vara att

finna just bland sådana skattskyldiga, som kommer att omfattas av mervärdebeskatt- ningen.

Vid en övergång till ökad indirekt be- skattning kommer självfallet också kraven på en effektivare kontroll att öka. Detta gäller såväl den löpande kontrollen under redovisningsperioderna som kontrollen vid den slutliga taxeringen. Det är därför ett oeftergivligt villkor, att länsstyrelsen redan från början utrustas med personal i till— räcklig omfattning. Detta har ej varit fallet i fråga om den allmänna varuskatten, även om på senare tid viss förstärkning erhållits.

I fråga om taxeringsförfarandet har läns- styrelsen svårt att förstå motiven till bered- ningens förslag, att taxering till allmän om- sättningsskatt skall avse den slutliga omsätt- ningsskatten eller, i förekommande fall, den överskjutande omsättningsskatten för be- skattningsåret. En sådan utformning skiljer sig helt från vad som hittills varit gällande inom taxeringen. Enligt länsstyrelsens för- menande bör denna i stället innebära ett fastställande av den skattepliktiga omsätt- ningen för beskattningsåret med rätt att från skatten därå verkställa avdrag för in- gående skatt med visst belopp.

Restitutionrförfarandet

Det är angeläget, att antalet restitutionsfall i möjligaste mån begränsas. Den av bered- ningen föreslagna gränsen synes därför väl låg och bör höjas till 1000 kronor. Restitu- tionsskyldighet bör därvid föreligga så snart jämlikt 21 & avgivna deklarationer utvisar en sammanlagd överskjutande preliminär omsättningsskatt av 1000 kronor.

Beträffande överskjutande slutlig omsätt- ningsskatt och kvarstående omsättningsskatt har föreskrivits, att skattebelopp, som ej uppgår till minst tio kronor, icke skall resti- tueras respektive erläggas. Av praktiska. skäl bör motsvarande bestämmelser införas i fråga om tillkommande skatt.

Övrigt

I förtydligande syfte bör lydelsen i 5 å >>Har omsättningsskatt medräknats etc.» ändras till: >>Har utgående omsättningsskatt medräknats etc.». Denna paragraf synes där- jämte böra kompletteras med bestämmelsen, att avdrag för ingående omsättningsskatt

icke kan ifrågakomma vid inkomsttaxering- en.

Avdelning VII

Beredningen har bl. a. föreslagit, att grund— avdragen (ortsavdragen) bibehålles oför- ändrade vid 1967 års taxering men att de successivt höjes vid 1968—1970 års taxering- ar för att vid 1971 års taxering utgöra 6000 kr. för gifta och 3 000 kr. för ensamstående. Detta sammanhänger med att den nya ar- betsgivaravgiften ansetts inte kunna i sin helhet omedelbart påföras utan att störning- ar i den samhällsekonomiska balansen upp- kommer. Länsstyrelsen har full förståelse för att övriga föreslagna åtgärder bör an- passas till den efter hand förändrade situa- tion som med de ökande socialförsäkrings- avgiftema inträder. Det måste emellertid ur taxeringsteknisk synpunkt anses mindre

lämpligt med från år till år varierande grundavdrag.

Vad gäller mervärdeskatten vill länssty- relsen framhålla vikten av att de organ, som har att handhava denna, gives erforderligt rådrum för att lösa de problem av organisa- torisk och annan art som denna skatt med- för. Sådana administrativa olägenheter, som uppstod vid införandet av den allmänna varuskatten, får ej ånyo uppkomma. Icke minst de skattskyldiga torde kunna ställa anspråk härpå.

I handläggningen av detta ärende har deltagit förutom undertecknade landshöv- ding och t.f. taxeringsintendent även t.f. landskamreraren Skoglund, t.f. länsasses- som Caping och biträdande taxeringsinten- denten Nilsson. Vänersborg i landskontoret den 20 november 1964-.

Mats Lemne Arne Ekstedt

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Allmänna synpunkter

Allmänna skatteberedningen har enligt di- rektiven ålagts att utföra en omprövning av skatte- och avgiftssystemet i nästan hela dess vidd i syfte att åstadkomma en i möjligaste mån rättvis och rationell fördelning av skat— tebördan de skattskyldiga emellan. I sitt ut- redningsarbete har beredningen härvid haft att allsidigt såväl bedöma uppbyggnaden av de olika regelsystemen för direkta och in- direkta skatter samt avgifter som att göra en avvägning av skatte- och avgiftsuttaget på nämnda tre huvudkomponenter i systemet. Vid skärskådandet av de olika reformer, som föreslagits, måste dock särskilt beaktas att be- redningen enligt direktiven varit bunden till den kostnadsram, som bestämts av avkast- ningen från de omprövade delarna av nuva- rande skattesystem. Ändringar i någon del av regelsystemet, som medför minskat skat- te- eller avgiftsuttag, har alltså icke kunnat föreslås, såvida inte det som bortfallit kunnat kompenseras genom skärpta regler i någon annan del av systemet. Mot bakgrunden av att beredningen sålunda icke ägt föreslå någ- ra förändringar i den totala skattebördan utan endast haft att omfördela denna mellan

olika grupper av skattskyldiga är givet att varje förslag om sådan omfördelning är ägnat att medföra intressekollisioner mellan motta- gande och givande part. Med hänsyn härtill och i betraktande av de politiska värderingar och subjektiva bedömningar som alltid spelar in på frågor om beskattningens fördelning och utformning har, såsom framgår av be- tänkandet, det komplex av förslag som fram- lagts först kunnat åstadkommas efter utjäm- ning av skilda ståndpunkter och värderingar inom beredningen. Länsstyrelsen finner att allmänna skatteberedningen haft avsevärd framgång vid avvägningen mellan olika hän- synstaganden, men anser sig dock samtidigt kunna konstatera, att detta i en del frågor medfört att rationella lösningar — detta gäller särskilt socialförsäkringens finansiering — fått stå tillbaka för intressesynpunkter.

Såsom framhålles i betänkandet har den ökade omfattningen av det offentligas verk- samhet efterhand medfört en högre beskatt- ning och en stegring av det genomsnittliga uttaget av skatter och avgifter. Tyngden i beskattningen gör att allt större krav i olika hänseenden måste ställas på att skattesyste- met är rationellt utformat och har förmåga att avkasta skatter och avgifter utan snedvri-

dande belastningar, som stör samhällsutveck- lingen i dess fortsatta expansion. Såvitt läns— styrelsen kan finna främjar de framlagda förslagen i sina huvudpunkter uppfyllandet av dessa krav. Den förskjutning i riktning mot bl.a. indirekt skatt, som skattebered- ningen föreslagit, och valet av skatteform härför gör det exempelvis möjligt att minska den för allt större inkomstgrupper genom progressionen kännbara marginalskatten, att öka skattelättnaderna för och det ekonomis- ka stödet åt barnfamiljerna samt att tillgo- dose ett för produktionen så viktigt önskemål som slopandet av varuskatten på investering- ar med dess hämmande verkningar på kon- kurrenskraften gentemot utlandet. I betrak— tande av de delvis genomgripande tekniska förändringarna i avgiftssystemet, som före- slagits, framstår dock den föreslagna minsk- ningen av den direkta skattens andel av om- prövade skatter och avgifter som tämligen måttlig. Sålunda beräknas andelen av den direkta skatten — i omprövade delar — vid full tillämpning av de föreslagna reformerna eller år 1970 endast ha nedgått med 14 0/o eller från 55 till 41 0/o varemot svarar en ökning av den indirekta skatten med 10 0/0 och av socialförsäkringsavgiftema med 4- 0/0. Även om det kan ifrågasättas om icke bered- ningen kunnat gå längre mot framförallt en ökning av den generella indirekta skatten är det dock enligt länsstyrelsens mening med hänsyn till de många osäkra faktorer i fråga om verkningar som förvisso finns att taga hänsyn till väl förståeligt att viss återhållsam- het iakttagits vid denna avvägning. Skatte- beredningen har beräknat (tabellerna 9 och 10) att de nominella medelinkomsterna för såväl gifta som ensamstående år 1964» är om- kring tre gånger och år 1970 omkring fyra gånger så stora som år 1948. Då det torde finnas anledning antaga, att inkomstökning- en även framgent kommer att fortsätta i oförminskad takt kan enligt länsstyrelsens bedömande det av skatteberedningen fram- lagda förslaget i fråga om awägningen mel— lan rådande skatte- och avgiftsformer emel- lertid icke utgöra en långsiktig lösning. Länsstyrelsen övergår härefter att mera konkret granska de olika delförslagen i den ordning de framlagts i betänkandet.

Socialförsäkringens finansiering

Vid den snabba utbyggnad av socialförsäk— ringens olika grenar, som skett under senare år, har finansieringsfrågorna lösts i stort sett

för varje socialförsäkringsgren för sig. Re- dogörelsen i betänkandet om gällande rätt utvisar sålunda lika många finansieringssy- stem som det finns socialförsäkringsgrenar. Varje initiativ till förenkling och enhetlighet på detta område måste därför hälsas med tillfredsställelse.

Förslagets omfattning

Med hänsyn till det latenta reformbehov, som föreligger att åstadkomma så enhetliga finansieringsregler som möjligt för de olika grenarna av socialförsäkringen, kan beklagas, att beredningen begränsat området för sin utredning härutinnan till enbart folkpensio- neringen och den del av sjukförsäkringen som har avseende å grundförmånerna. För— utom tilläggspensioneringen, yrkesskadeför- säkringen och arbetslöshetsförsäkringen un- dantages sålunda även sjukförsäkringens till- läggsförmåner, d. v. s. sjukpenningförsäkring— en till förvärvsarbetande, från området för beredningens prövning. Det framstår som en brist att beredningen icke närmare undersökt eller utvecklat frågan om möjligheten att lå- ta även sjukförsäkringens tilläggsförmåner omfattas av samma finansieringsregler som föreslagits ifråga om grundförmånerna i sam- ma försäkring. I betänkandet vitsordas att finansieringsreglema härigenom skulle bli i hög grad förenklade och kunna främja ge- nomförandet av en eventuell definitiv käll- skatt. Behov av samordning föreligger vis- serligen i fråga om hela det regelkomplex som behandlar socialförsäkringens olika gre- nar men detta behov framstår som särskilt accentuerat i fråga om regelsystemet för en och samma försäkringsgren. Förhållandet att sjukpenningförsäkringens tilläggsförmåner in- te omfattas av utredningsförslaget medför en lucka, som följaktligen kan finnas anledning att fylla igen vid en nästa utredningsetapp inom detta område.

Arbetsgivaravgifter

Vid valet av olika finansieringsformer för omprövade delar av socialförsäkringen för- ordar beredningen ett vidgat inslag av av- gifter, vilka för de anställdas räkning kon- strueras såsom arbetsgivaravgifter. Det för- slag, som beredningen härvid stannat inför, nämligen att anknyta avgiftsuttaget till till- läggspensioneringen på så sätt att här före- kommande basbeloppsavdrag slopas som av- giftsfri inkomst jämte visst ökat generellt av- giftsuttag å hela avgiftsunderlaget, erbjuder, så vitt länsstyrelsen kan bedöma, en ända-

målsenlig lösning när det gäller att åstad- komma åsyftat ökat inslag av arbetsgivarav- gifter. Att avgiftsdebitering å basbeloppen får en gynnsam effekt å den s. k. basbelopps- problematiken har i betänkandet tillmätts stor betydelse och enligt länsstyrelsens me- ning är detta på goda grunder. Emellertid har den föreslagna debiteringsformen även sin svaghet. Genom att avgiftsuttaget pro- centuellt ökar mest å basbeloppen, vilka ti- digare gått fria, blir avgiftsökningen cirka 4 0/0 större för ett utpräglat låglöneföretag än för ett höglöneföretag. Även om förslaget om ökningen av arbetsgivaravgifterna bygger på den förutsättningen att dessa helt eller så gott som helt skall övervältras på arbetsta- garna genom mindre löner än eljest har man dock måst räkna med att de ökade arbets- givaravgifterna under ett övergångsskede till större eller mindre del kan komma att stanna på företagen. I fråga om ett låglöneföretag ligger nära till hands att antaga, att detta får svårare att vid löneförhandlingar erhålla gensvar hos arbetstagarna för åstadkomman— det av en sådan övervältring. Såväl härige- nom som genom den något högre avgiftsök- ningen för sådana företag kan icke bortses från möjligheten att den föreslagna avgiften i avseende å företagen kan medföra struk- turella verkningar av icke avsett slag. På denna punkt hade varit angeläget att få kla- rare besked från skatteberedningen. Läns- styrelsen anser att man måste taga i beräk- ning att mindre bärkraftiga företag som övergångsvis bli drabbade särskilt hårt av ar- betsgivaravgifternas ökning under omställ- ningstiden kan få finansieringsproblem. Läns- styrelsen förutsätter att denna fråga ägnas sääskild uppmärksamhet från statsmakternas sr a.

Egenavgifter

I fråga om andra inkomster än sådana av anställning föreslår beredningen att en egen- avgift uttages av i princip motsvarande stor- lek som arbetsgivaravgiften å anställningsin- komst. Det visar sig dock att svårigheter upp- kommer att avgiftsbelägga alla inkomstslag utan att man kommer i konflikt med den av beredningen uttryckta målsättningen att bl. a. tillskapa mera enhetliga och överskådliga fi- nansieringsregler inom socialförsäkringen. Det finns här en möjlighet till en enkel och rationell lösning som beredningen dock icke anser bör utnyttjas, nämligen att begränsa av- giftsuttaget till enbart inkomster som om- fattas av tilläggspensioneringen. Detta skulle

innebära att avgifter uttages på inkomster av förvärvsarbete, d.v.s. inkomster av arbets- anställning, av rörelse och av jordbruk under det att inkomster av sådana slag som pen- sionsförmåner, livräntor, undantagsförmåner, periodiska understöd samt inkomster av an- nan fastighet och av kapital undantages från avgifter. Såsom beredningen framhåller skul- le det avgiftsbortfall, som härigenom blev följden, bli >>tämligen obetydligt» totalt sett. Beredningen fäster dock härvidlag mindre avseende vid möjligheten att åstadkomma förenkling än vid rättvisekravet att alla in- komstslag skall bli avgiftsbelagda. När dock detta rättvisekrav saknar nämnvärd mate- riell betydelse men lika fullt hindrar en än- damålsenlig samordning med tilläggspensio— neringens finansieringssystem inom ifrågava- rande område, måste länsstyrelsen ifrågasät- ta om beredningens ställningstagande i denna del att inte utnyttja tilläggspensioneringens finansieringssystem, om än principiellt in- vändningsfritt, är välbetänkt. I övrigt gäller beträffande några av de inkomstslag som lig- ger utanför tilläggspensioneringens inkomst- begrepp att de ha den natur, att även i sak skulle vara att vinna om de undantogs från avgiftsdebitering, såsom i fråga om änkepen- sioner och vissa livräntor.

Beredningen föreslår för avgiftsdebitering- en ett helt nytt system så konstruerat att i princip samtliga inkomstslag uppfångas i det- ta. Den fördel som detta medför måste dock vägas mot de nackdelar i administrativt av- seende som tillkomsten av en ny debiterings- form för med sig. Länsstyrelsen övergår här— efter till att framföra vissa synpunkter på det- ta förslag.

Som ovan nämnts har beredningen utgått ifrån att arbetsgivaravgifterna kommer att övervältras å arbetstagarna i form av mins- kade löner. I fråga om reglerna för beräk- ning av avgiftsunderlag för egenavgifter lik- som för den procentuella storleken av denna avgift bör därför, såsom beredningen även uttalat, i största möjliga utsträckning, till- lämpas vad som gäller beträffande arbetsgi- varavgifter, så att inkomsttagare, för vilken skall erläggas arbetsgivaravgift, och inkomst- tagare, som har att utge egenavgift, träffas av avgiftsuttaget på ett i princip likvärdigt sätt. Emellertid har beredningen i sitt för- slag gjort väsentliga avsteg från denna lik— formighetsprincip. I detta avseende är sär- skilt att notera att den föreslagna anknyt- ningen av avgiftsdebiteringen till den sam- manräknade nettoinkomsten får den verkan,

att skattskyldiga med inkomst av såväl an- ställning som annat förvärvsarbete (s.k. blandad inkomst) som regel kommer att er- hålla förmånligare avgiftsunderlag alltefter- som förvärvsavdrag erhålles i förvärvskällans tjänst. Det framstår onekligen som en oform- lighet att sådana faktorer som exempelvis storleken å avdrag för resor eller fördyrade levnadskostnader som är att hänföra till in- komst av tjänst kan få betydelse för i vad mån egenavgifter skall debiteras å inkomst av helt annat slag. Beredningen har i betänkan- det endast konstaterat, att nämnda verk- ningar medför en reduktion av antalet kom- binationsfall mellan arbetsgivar- och egen- avgifter men har i övrigt icke ingått på den- na fråga. Närmare uppgifter i vilken ut- sträckning förvärvsavdrag av ifrågavarande slag påverkar egenavgifternas storlek hade emellertid varit av värde vid bedömningen av den av beredningen föreslagna metodiken att använda de sammanräknade nettoin- komsterna som avgiftsunderlag. Då det icke kan hållas för osannolikt att ett betydande antal skattskyldiga med s. k. blandad inkomst åtnjuter förvärvsavdrag under inkomst av tjänst med högre belopp än schablonavdra- get, utgör den snedvridenhet i avgiftsbelast- ningen som härigenom uppkommer i förhål- lande till andra kategorier avgiftsbetalare enligt länsstyrelsens mening en negativ fak— tor i förslaget, som icke bör negligeras vid det slutliga avgörandet.

På den punkt i förslaget där avsteget från likformig avgiftsbelastning mellan anställ- ningsinkomster och andra förvärvsinkomster är särskilt framträdande är avgiftsberäkning- en för makar. Med hänsyn till att bered- ningens förslag bygger på ett system av kol- lektivt beräknade arbetsgivaravgifter måste dessa beräknas efter den s.k. särberäknings- metoden. Man hade därför kunnat förvänta att samma beräkningssätt skulle föreslås till användning också vid påföring av egenavgift. När så icke skett utan beredningen istället föreslagit den administrativt mer komplice- rade samberäkningsmetoden har som motiv härför huvudsakligen åberopats, att inkomst— beskattningen av äkta makar bygger på sam- beskattningsprincipen, att generell särbe- räkning av avgifter i vissa fall kan föranleda avgiftsundandragande inkomst- och förmö- genhetstransaktioner makar emellan samt att vid fall av s. k. faktisk sambeskattning sär- beräkningsmetoden är utesluten. Det förhål— landet att beredningen i annat sammanhang intagit den ståndpunkten, att inkomstbeskatt-

ningen för närvarande inte kan omiäggas från sam- till särbeskattning, kan enligt läns- styrelsens mening icke tillmätas någon större betydelse på frågan om vilken metod — sam- eller särberäkning — som är lämpligast på ifrågavarande område. Inte heller torde ris- ken att särberäkningsmetoden skulle medföra nämnvärt avgiftsbortfall genom inkomst- överflyttningar makar emellan vara särskilt stor. Av betänkandet framgår också att bety- delsen av sådana transaktioner icke bör över- drivas. Vid en tillämpning av särberäknings- metoden kan man dock icke komma ifrån den risken att exempelvis jordbrukare eller rörelseidkare, där hustrun biträtt mannen i arbetet, normalt får lägre avgifter än om motsvarande familjeinkomst varit uppdelad åt båda makarna. En sådan olikformighet i belastningshänseende är visserligen mindre önskvärd men synes dock i betraktande av de formella skiljaktigheterna tolerabel. Läns- styrelsen ifrågasätter därför om icke med hänsyn till den likformighet som härvid skul- le uppnås mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter och till de administrativa för- delar som samtidigt skulle stå att vinna sär- beräkningsmetoden bör användas över hela avgiftsområdet.

Debiteringen

Genom att de föreslagna arbetsgivaravgifter- na till socialförsäkringens grundförmåner samordnats med tilläggspensioneringens av- giftssystem kan debiteringen av ifrågavarande avgifter inte väntas medföra några speciella problem. Samma fördel har man dock icke nått beträffande egenavgifterna, där man får använda ett i stort sett fristående förfarande på grund av anknytningen av debiteringen till de sammanräknade nettoinkomsterna. Vid debiteringen av dessa avgifter räcker det dock inte med att enbart konstatera nämnda nettoinkomster utan härutöver måste även kontrolleras i vad mån deklarant åtnjutit in- komst av arbetsanställning för vilken arbets- givaravgift utgått. Såsom förslaget är utfor- mat kan även uträkningen av egenavgifterna i de många fall då s.k. blandad inkomst fö- religger ofta bli relativt komplicerad, vartill inte minst samberäkningsmetoden — förutom att den ökar antalet kombinationsfall — bi- drager. Genom anknytningen till den sam- manräknade nettoinkomsten påverkas som re- gel avgiftsunderlaget för ifrågavarande ka- tegori skattskyldiga då ändring sker av taxe- ringen. Beredningen har icke ingått på frågan i vilken utsträckning i sådana fall omdebi-

tering skall ske. Även om viss minimigräns härvidlag sättes får man dock räkna med att sådan omdebitering måste utföras i ett icke ringa antal fall. Beredningen synes vara av den uppfattningen att debiteringen och upp- börden av socialförsäkringsavgifterna för de lokala skattemyndigheterna icke kommer att medföra något nämnvärt merarbete jämfört med det nuvarande arbetet med debiteringen och uppbörden av de folkpensions- och sjuk- försäkringsavgifter som istället kommer att slopas. Då det ur personalsynpunkt skulle vara i viss mån olägligt att helt nära inpå den förestående omläggningen av debiterings- och uppbördsarbete till databehandling öka de lokala skattemyndigheternas arbetsupp- gifter i ifrågavarande hänseende är det av större betydelse än eljest att beredningens bedömning härvidlag är riktig. Med hänsyn till förslagets utformning ifråga om debite- ringen av egenavgifterna kan dock enligt länsstyrelsens mening ifrågasättas om icke beredningen underskattat den arbetsinsats som erfordras för debiteringen under tiden intill dess databehandling införts.

Den direkta beskattningen

Ortsavdrag (grundavdrag)

På sätt beredningen funnit bör ordningen med fasta ortsavdrag (grundavdrag) bibe- hållas. Frågan om till vilka belopp grundav- dragen bör bestämmas kan vara föremål för olika bedömanden. Följden av höjda grund- avdrag medför att högre nivå måste gälla för den progressiva skatteskalan och att större återhållsamhet jämväl måste iakttagas, när det gäller barnbidrag och förvärvsavdrag. Å andra sidan finnes starka skäl som talar för en uppräkning av grundavdragen. Mot bak- grunden av den härutinnan verkställda ut- redningen torde beredningens förslag att höja grundavdragen till 6 000 respektive 3 000 kro- nor vid såväl stats- som kommunaltaxeringen icke böra mötas av några betänkligheter.

Progressionen i inkomstbeskattningen

Det är ett känt faktum, att progressionen i den statliga inkomstbeskattningen varit före- mål för debatt under lång tid. Enligt bered- ningens förslag kommer framförallt personer med låga inkomster att tillgodoses genom den föreslagna höjningen av grundavdragen. För- utom en sådan reform till låglönegruppernas förmån får anses såsom synnerligen angelä- get, att det proportionella skiktet inom den

statliga inkomstbeskattningen utökas väsent- ligt. Inkomstläget i dag är ett helt annat än under början av 1950-talet för huvuddelen av inkomsttagarna. Därest den metoden valts, att inom det proportionella skiktet fånga upp lika stor andel av inkomsttagarna, som skedde år 1953, skulle det övre proportionella skiktet för gifta och ogifta ha måst sättas mycket högre än det beredningen nu stannat inför. Den av beredningen förordade gränsen för det proportionella skiktet finner länssty- relsen dock vara väl snävt vald mot bak- grunden av löneutvecklingen. Det hade enligt länsstyrelsens bedömande varit önskvärt, om en höjning av det proportionella skiktet hade kunnat ske med ytterligare en inkomstgrupp. Med hänsyn till de skäl beredningen åbero- pat emot cn ytterligare höjning av ifråga- varande gräns för det proportionella skiktet, får förslaget i denna del likväl anses god- tagbart.

Familjebeskattningen

Beredningen har vid sina överväganden i fråga om familjebeskattningen funnit att den kritik, som riktats mot sambeskattningen, icke har den tyngd att sambeskattningen där- för bör överges. Även om beredningen före- slagit vissa jämkningar i sambeskattnings- systemet komma likväl de huvudsakliga nack- delarna, som äro förenade med ett sådant system, vid ett genomförande av beredning- ens förslag att kvarstå. Med hänsyn härtill och till spörsmålets vidd och betydelse får länsstyrelsen föreslå att frågan om sam- eller särbeskattning jämte härmed sammanhäng— ande problem blir föremål för en speciell, förutsättningslös utredning.

Barnbidrag-bamavdrag

En målsättning för skattesystemutredningen har varit att ernå en viss skatteomfördelning till barnfamiljernas förmån. En sådan omför- delning kan antingen ges via höjda barnbidrag eller införande av bamavdrag. Vilket system, som härvidlag är att föredraga, kan diskute- ras. Beredningen har konstaterat, att det sam- mantagna stödet till alla barnfamiljer i prak- tiken via statsbeskattningen och med hjälp av barnbidrag kan ges samma omfattning som ett stöd, vilket helt eller delvis bygger på bamavdrag vid statlig och kommunal in- komsttaxering. Vid ett ställningstagande sy- nes — ehuru med viss tvekan —— det nuvaran- de barnbidragssystemet för närvarande vara att föredraga framför ett system med barn- avdrag. Barnbidraget utgör numera 700 kro-

nor. Enligt beredningen skulle barnbidraget successivt höjas, så att ett belopp av 800 kro- nor skulle utgå år 1966, 880 kronor år 1967 o.s.v. fram till 1970, då barnbidraget skulle nå en höjd av 1 200 kronor. Med hänsyn till den ökning av barnkostnaderna som ett infö- rande av mervärdeskatten den 1 januari 1966 kan förväntas medföra framstår en höjning av barnbidraget år 1966 med endast 100 kro- nor som alltför låg. Enligt länsstyrelsens me- ning bör ytterligare ökning av barnbidraget ske detta år. Vidare synes önskvärt att barn- bidraget uppräknas i betydligt snabbare takt än som föreslagits av beredningen.

Den indirekta beskattningen

Länsstyrelsen delar beredningens uppfattning, att mervärdeskatten äger väsentliga företrä- den framför de andra former av generell indirekt beskattning, som kan vara aktuella i en diskussion om det framtida skattesystemet.

Beredningens förslag beträffande den när- mare utformningen av mervärdeskatten är enligt länsstyrelsens mening mycket väl un- derbyggda. Vad angår nedanstående frågor vill länsstyrelsen emellertid framhålla föl- jande.

Meruärderkattens tillämpning på jordbruk och skogsbruk Utvidgningen av skattskyldigheten till jord— bruket och skogsbruket kommer utan tvivel att bli betungande för landets jordbrukare. Detta gäller icke endast beträffande skyldig- heten att avgiva deklaration upp till sex gång- er om året, kanske under tider då själva jord- bruksdriften tar all arbetstid i anspråk. Det gäller i lika hög grad beträffande den obli- gatoriska faktureringsskyldighet beredningen föreslår, och den utvidgning av bokförings- arbetet, som torde bli följden av den före- slagna öppna skattedebiteringen och avräk- ningen av ingående skattebelastning mot skatt på den egna omsättningen. Visserligen kan invändas, att denna ökade arbetsbörda även i viss män kan drabba andra skattskyldiga. Länsstyrelsen vill dock erinra om att jord— brukarna i motsats till de flesta rörelseidkare i allmänhet icke är bokföringsskyldiga. Jord- brukarnas räkenskaper torde med hänsyn här- till i många fall vara av enklare beskaffen- het än vad som är fallet hos rörelseidkare. Jordbrukarna torde knappast heller i samma omfattning som rörelseidkare fakturera sina leveranser. Den obligatoriska fakturerings- skyldigheten mildras å andra sidan genom

den föreslagna bestämmelsen om undantag från faktureringsplikt för sådant tillhanda- hållande, för vilket avräkning mellan köpare och säljare sker på grundval av avräknings- nota som upprättas av köparen.

Många jordbrukare torde icke anse sig ha möjlighet att själva utföra det ökade bok- föringsarbetet och skatteredovisningen utan kan antagas vilja anlita hjälp härför hos bok- föringsbyråer och liknande. Dessa är emel- lertid mestadels belägna i tätorter. Detta kommer för många jordbrukare ofta att inne- bära långa och tidsödande resor. Jordbru- karna är även härvidlag i ett sämre läge än de flesta rörelseidkare enär de sistnämnda mestadels är lokaliserade till tätorterna.

Med det ovanstående vill länsstyrelsen icke rikta någon erinran mot beredningens för- slag till obligatorisk faktureringsskyldighet och öppen skattedebitering för samtliga skatt- skyldiga inom mervärdeskattesystemet Med hänsyn till den föreslagna konstruktionen av mervärdeskatten torde något annat förfaran- de knappast kunna komma i fråga. Då emel- lertid länsstyrelsen i likhet med beredningen icke kan finna någon praktisk möjlighet att utesluta jordbrukarna från skattskyldighet måste med hänsyn till jordbrukamas ovan påtalade speciella förhållanden alla möjlig— heter som underlättar deras skatteredovisning tillvaratagas. Någon högre skattskyldighets- gräns än vad beredningen föreslagit för andra skattskyldiga torde icke vara motiverad. Med hänsyn till att omsättningen för jordbrukare ofta torde variera kraftigt mellan olika är, beroende på vissa år förekommande större virkesförsäljningar eller dylikt, torde det emellertid för jordbrukamas del vara lämp- ligt att den generella gränsen för årsredo- visning sättes förhållandevis högt, förslagsvis till 50 000 kronor. Härigenom skulle flertalet jordbrukare beredas en väsentlig lättnad i sin redovisningsskyldighet. Detta skulle även medföra betydande fördelar för länsstyrelser- na i administrativt hänseende, särskilt med tanke på att antalet skattskyldiga till mer- värdeskatt kommer att bli avsevärt högre än det nuvarande antalet varuskatteskyldiga.

Deklarationsrkyldigheten

Enligt länsstyrelsens mening bör även andra skattskyldiga än jordbrukare beredas möj- lighet till årsredovisning i så stor utsträckning som möjligt. Även om årsredovisningen där- vid i första hand bör anknytas till storleken av den totala skattepliktiga omsättningen bör

emellertid även skattskyldiga, som normalt har en hög skattepliktig omsättning men även en hög ingående skattebelastning och sålunda en låg mervärdeskatt att redovisa varje period, kunna medgivas årsredovisning. Så- som beredningen framhåller bör i dylika frå- gor riksskattenämnden kunna utfärda vägle- dande anvisningar.

Beredningens förslag att möjligheter bör tillskapas för redovisning även halvårsvis och per tertial är likaledes ägnat att reducera ar- betet med mervärdeskatten såväl för de skatt- skyldiga som för länsstyrelserna. Däremot kan redovisning per kvartal icke anses lämp- lig enär en dylik redovisningsperiod icke skulle komma att sammanfalla med de ordi- narie redovisningsperioderna.

Deklarationsförfarandet

Beredningen föreslår, att för skattskyldiga med bokföringsmässig redovisning avdrags- rätt bör föreligga redan när inköpsfakturan bokföres som skuld. Detta anser även läns- styrelsen vara det naturliga redovisningsför- farandet. Såsom beredningen framhåller kan emellertid en skattskyldig köpare vid detta system komma i åtnjutande av avdrag även om någon betalning icke sker till leveran- tören. Enligt beredningens uppfattning är det icke möjligt att i dylika fall upprätthålla krav om korrigering av skatteredovisningen hos köparen. Denna åsikt kan länsstyrelsen dock icke dela.

Den situation som beredningen närmast sy- nes åsyfta är då betalning uteblir på grund av köparens insolvens. Härmed kan jämstäl— las fall då en köpare av någon anledning vägrar att betala en inköpt vara (utan att returnera den) eller ett utfört arbete. För att icke riskera att förlora köparen som kund avstår kanske säljaren från alltför drastiska åtgärder för att utfå sin fordran och avskriver i stället densamma. I andra fall kan köparen returnera en vara, som befunnits felaktig, och torde då erhålla kreditnota från leveran- tören. I samtliga dessa fall anser länsstyrelsen det motiverat, att köparen skall ha åliggande att korrigera sin skatteredovisning för att icke komma i åtnjutande av obehöriga för- delar.

Förslag till förordning om allmän omsätt- ningsskatt Enligt 135 skall skattskyldighet icke före- ligga vid överlåtelse av till driften hörande

maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verk— samheten, fusion eller annan liknande trans- aktion. Beredningen har däremot icke när- mare berört frågan om skattskyldighet vid försäljning av varulager, inventarier etc. vid en rörelses upphörande. Enligt länsstyrelsens mening bör skattskyldighet föreligga vid dylik försäljning enär denna icke kan likställas med överlåtelse av hela verksamheten, fusion eller liknande transaktion.

För verksamhet, i vilken värdet av tillhan- dahållna skattepliktiga varor och tjänstepres- tationer jämte värdet av uttag av skatteplik- tiga varor uppgår till 8 000 kronor men icke 24 000 kronor för år räknat, skall enligt 16 5 2 mom. den skattepliktiga omsättningen vid redovisning av preliminär omsättningsskatt upptagas till belopp motsvarande en och en halv gånger värdet av den eljest skatteplik- tiga omsättningen minskad med 8 000 kro- nor. Den föreslagna formuleringen av denna s. k. avtrappningsregel är enligt länsstyrelsens mening mindre lämplig. Om värdet av till- handahållna varor m. m. exempelvis uppgår till 20000 kronor skulle den skattepliktiga omsättningen, därest ordalagen i 165 följes, upptagas till 22000 kronor (20 OOOX1,5 — 8000). Länsstyrelsen får därför föreslå, att ifrågavarande moment i berörda del får föl- jande lydelse: . . . skall den skattepliktiga omsättningen vid redovisning av preliminär omsättningsskatt upptagas till belopp mot- svarande en och en halv gånger skillnaden mellan värdet av den eljest skattepliktiga omsättningen och 8 000 kronor.

Enligt 21 5 förordningen om allmän varu— skatt åligger det skattskyldig att utan anma- ning avgiva uppgift (deklaration) rörande sin skattepliktiga omsättning och om grun- derna för omsättningens beräknande. På si- dan 466 i betänkandet framhåller beredning- en. att den utgående skatten liksom hittills bör anknytas till skyldighet att i deklaration för preliminär skatt lämna uppgift om den skattepliktiga omsättningen och grunderna för dennas beräkning. Beredningens förslag till förordning om allmän omsättningsskatt har emellertid på denna punkt — 21 ä 2 mom. — icke helt fått en mot vad beredningen så- lunda uttalat svarande avfattning. I förslaget har nämligen utelämnats föreskriften om att grunderna för den skattepliktiga omsättning- ens beräknande skall angivas. Då det emel- lertid får anses vara av värde, att det i för- ordningen fastslås, att deklarationen skall in- nehålla uppgift jämväl härom, får länssty-

relsen föreslå, att författningsförslaget ändras i enlighet härmed.

I slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit landshövdingen Fallenius, t.f. landskamreraren Arnling, föredragande, och

taxeringsintendenten Dalén. Mariestad i landskontoret den 21 oktober 1964-.

B. Fallenius Stig Arnling

Länsstyrelsen i Värmlands län

Enligt de direktiv, som givits för beredning- ens arbete, har dess uppgift ej varit att göra värderingar och bedömningar beträffande hur stort det samlade uttaget av skatter och avgifter bör vara utan denna har varit att taga ställning till hur ett givet totalt uttag av skatter och avgifter bör fördelas mellan olika beskattningsformer och mellan olika kategorier skattskyldiga. Det är naturligt att helt skilda och starkt motstridiga uppfatt- ningar kan råda i frågan hur skattebördan rättvisligen bör vara fördelad. I beredningen har ingått representanter för olika politiska partier, näringsorganisationer m.fl. Den har, enligt vad som kan utläsas av dess egna för- klaringar, icke velat framföra förslag, som endast tillgodosett vissa åsiktsriktningar, utan den har önskat åstadkomma kompromisslös- ningar, kring vilka skulle kunna ernås en all- män uppslutning. Av vad beredningen anfört framgår vidare att det förslag till nytt skatte- system som den avgivit ej kan bedömas på ett visst delområde utan att man beaktar för- slagets utformning på övriga områden. För- slagets tre huvudkomponenter — sociala för- säkringsavgifter, direkt och indirekt beskatt- ning — måste bedömas som integrerande delar av hela förslaget.

En uppgift av hög angelägenhetsgrad vid en reform har beredningen bedömt vara att åstadkomma lättnad i skattebördan för barn- familjerna och även för mindre inkomst- tagare och förvärvsarbetande kvinnor. Be- redningen har utformat sina förslag med ut- gångspunkt från en sådan bedömning.

Länsstyrelsen anser sig i stort sett kunna tillstyrka beredningens förslag. En reform bör enligt länsstyrelsens mening i första hand inriktas på att bereda barnfamiljerna skatte- lättnad. Såväl befolkningspolitiska skäl som skatteförmågesynpunkter talar starkt härför. Länsstyrelsen ifrågasätter i det följande om man ej borde åstadkomma en snabbare

höjning av barnbidragen än vad beredningen föreslagit.

Som beredningen funnit bör man vidare vid en reform eftersträva ett vidgat inslag av proportionell beskattning och en förskjutning från direkt till indirekt beskattning. Härige- nom torde en övergång till en mera allmän definitiv källskatt underlättas och taxerings— förfarandet göras mindre tungrott över- huvudtaget. En minskning av skattekvoten vid den statliga beskattningen kan måhända i och för sig bidraga till en minskning av an- talet taxeringsbesvär.

Socialförsäkringens finansiering

Socialförsäkringens finansieringssystem är för närvarande icke uppbyggt efter enhetliga prin- ciper och det föreligger behov av klarare och mera överskådliga finansieringsregler på detta område.

Beredningens förslag synes därför vara praktiskt, att arbetsgivaravgifterna och grund- försäkringsavgifterna konstrueras med tilläggs- pensioneringens finanssieringssystem som ut- gångspunkt. Härigenom tillskapas ett finan- sieringssystem som enligt beredningen är till- fredsställande från avkastningssynpunkt och som blir enkelt att tillämpa.

Länsstyrelsen har ingenting att erinra mot beredningens förslag i denna del. Särskilt av- seende fäster länsstyrelsen vid vad bered- ningen anfört (sid. 167) angående den psy- kologiska betydelsen av att genom det före- slagna systemet krav på förbättrade förmå- ner på ett näraliggande sätt vägcs mot ut- gifts- och finansieringssidan.

Den direkta beskattningens utformning

Vad beredningen föreslår beträffande grund- avdrag och progression anser sig länsstyrelsen kunna biträda utan reservation.

Såvitt gäller frågan om sam— eller särbe- skattning finner länsstyrelsen att de skäl, som hittills motiverat sambeskattning, ej mist i styrka i sådan grad att någon ändring av gällande system för närvarande är påkallad. En övergång till särbeskattning medför som beredningen visar å sid. 283 ff, sådana verk— ningar för såväl barnfamiljer som familjer utan barn att enbart på grund härav en om- läggning bör avvisas.

Ej heller finner länsstyrelsen skäl för in- förande av frivillig särbeskattning som med- förande alltför komplicerade problem. Önsk- ningarna eller motiven för införande av en sådan möjlighet kan ej tillmätas sådan tyngd att de uppväga det arbete och de svårigheter, som nämnda problem medför.

Länsstyrelsen vill dock förorda att sam- beskattningsfrågan i en ej alltför avlägsen framtid upptages till förnyade övervägan— den. Nu rådande skilda uppfattningar i frå- gan bör i vart fall ej få föranleda att en re- form av skattesystemet uppskjutes.

Mot vad beredningen anfört beträffande grundavdrag och den s. k. tudelningsgränsen för samtaxerade makars m.fl. inkomster är intet att erinra från länsstyrelsens sida.

Likaså delar länsstyrelsen beredningens uppfattning att makar m.fl. tillkommande förvärvsavdrag uteslutande skall ha sin grund i utgifter, som sammanhänger med vårdna- den av barn, och ej skall utgöra en kompensa— tion för merkostnader överhuvudtaget i sam- band med att hustrun har arbete utom hem- met. Makar utan barn bör därför ej åtnjuta förvärvsavdrag. Det nuvarande avdraget å 300 kr, som tillkommer makar utan barn, torde för övrigt ej ha någon eller endast ringa arbetsmarknadspolitisk betydelse.

Förvärvsavdraget bör anknyta till de fak— tiska merkostnader för vård av barn, som föreligger för förvärvsarbetande makar jäm- fört med makar där endast den ene maken arbetar utom hemmet. Av praktiska skäl sy- nes det dock ej möjligt att variera avdraget på annat sätt än i förhållande till inkomstens storlek, vilket tillämpas i nuvarande lagstift- ning och som även skulle gälla enligt bered- ningens förslag.

Beredningen förutsätter att den föreslagna uppräkningen av förvärvsavdraget intill 1 000 kr för hustrus arbetsinsats i rörelse eller jord- bruk kommer att föranleda skärpt uppmärk- samhet vid taxeringskontrollen. Det bör dock framhållas att det i praktiken visat sig ytterst vanskligt att bedöma omfattningen av sådana arbetsinsatser. En skärpt kontroll på denna punkt kommer säkerligen att skapa stark irri-

tation hos de skattskyldiga och ej sällan med- föra ett utredningsarbete som ej motsvarar avdragets betydelse.

Vad gäller det resonemang, som bered— ningen för i frågan huruvida hänsyn till barn- familjerna skall tagas genom bamavdrag eller barnbidrag, finner sig länsstyrelsen blott böra understryka den i betänkandet anförda synpunkten att ett tungt argument för barn- bidrag vid valet av system ligger i det för- hållandet, att barnbidraget tillställes modern och får en påtaglig anknytning till barnet och kostnaderna för detta. Barnavdrag ger visserligen lättnad i skattebördan för familje— försörjaren men syftet härmed framgår ej så påtagbart som vad gäller barnbidraget.

I en reservation angående reformens ikraft- trädande ifrågasätter professor C. Welinder om man kan acceptera beredningens anta- gande, att den nu utgående varuskatten träf- far den privata konsumtionen ej blott med den del, som direkt vilar på konsumtions— varor, utan även hela den del, som be- lastar privata investeringar, oeh hälften av den del, som drabbar offentlig konsumtion och investering. Welinder finner det mest sannolika vara att den del av varuskatten, som träffar investeringarna, i huvudsak vilar på företagen i den mån de hunnit öka dessas kapitalkostnader. Enligt ett sådant antagan- de skulle övergången till mervärdeskatt år 1966 enligt Welinder medföra en ytterligare belastning av konsumenterna med omkring 700 miljoner kr utöver den av beredningen beräknade. Vidare räknar Welinder med att omkring två tredjedelar av energiskatten vi- lar på konsumenterna i motsats till bered- ningen, som utgått från att hela skatten drab- bar dessa. Med hänsyn till de höga barnkost- naderna föreslår Welinder därför att barn- bidragen redan första året efter övergången till det nya systemet höjes till 1 100 kr mot av beredningen föreslagna 800 kr. Utrym— me för höjningen skulle erhållas genom upp- skov med avskaffandet av närmare angivna punktskatter samt med föreslagen ändring av förmögenhetsbeskattningen. De olägenhe- ter, som ett dylikt uppskov kunde medföra, finge vägas mot omtanken om barnfamil- jerna.

Då Welinders resonemang berör en av de viktigaste punkterna i förslaget finner läns- styrelsen att reservationen bör föranleda yt- terligare överväganden. Welinders antagan— den, att den allmänna varuskatten ej helt övervältras på konsumenterna utan till viss del stannar på näringslivet, erhåller visst stöd i vad departementschefen uttalade i propo—

sition nr 162/1959 med förslag till förord— ning om allmän varuskatt. I frågan om in- verkan på bl. a. produktionen uttalade näm- ligen departementschefen att även närings— livet borde medverka då det gällde tillföra staten nya inkomster (prop. sid. 186—187). Om den av Welinder anvisade utvägen att erhålla erforderligt utrymme för hänsynen till barnfamiljerna ej skulle visa sig fram- komlig, bör andra möjligheter att erhålla en snabbare förhöjning av barnbidragen prövas.

Den indirekta beskattningen

Genom den föreslagna omläggningen till mervärdeskatt, av beredningen kallad all- män omsättningsskatt, skulle, såsom bered- ningen påvisat, vissa med den allmänna va- ruskatten förknippade tekniska problem för— svinna. Det kan t. ex. pekas på den olägenhet som nu är förenad med att säljaren har att taga ställning till frågan, huruvida en köpa- re är konsument eller inte, och att säljaren även får stå det ekonomiska ansvaret för en eventuell felbedömning i detta avseende, oavsett om felbedömningen varit ursäktlig eller inte. Det förekommer ej sällan dylika felbedömningar trots föreskriften i anvis- ningarna till 12 & varuskatteförordningen, att försäljning till konsument skall anses före- ligga, såvida det icke framstår som uppen- bart att köparen ej är konsument.

En annan fråga som bereder de skattskyl- diga stor svårighet är tillämpningen av det s.k. materialbegreppet. Genom den utform- ning beredningens förslag fått bortfaller den- na svårighet.

Även vissa andra problem bortfaller vid en omläggning enligt förslaget, bl. a. de som sammanhänger med den olikformiga be- skattningen av transporter vid varuförsälj- ning. Att vissa transporter skall vara skatte- belagda medan andra däremot går fria från skatt har synts omotiverat och skapat irrita- tion hos många skattskyldiga. Ett undan- röjande av nämnda och övriga hithörande olägenheter är synnerligen påkallat.

Då det gäller att av särskilt betingade skäl göra undantag från skatteplikt eller skatt- skyldighet, synes det å andra sidan vara tek- niskt svårare att åstadkomma detta i ett mervärdeskattesystem än i det nuvarande systemet. Där förutsättningar saknas att upp- nå full skattefrihet genom avdragsrätt måste restitution tillgripas, t. ex. för exportföretag och Varvsindustrin, men även i åtskilliga andra fall kan enligt förslaget restitution bli aktuell. En väsentlig ökning av arbetsbelast-

ningen kan antagas uppstå för varuskatte- kontorens del genom restitutionsfallen och även genom att antalet skattskyldiga kom- mer att öka betydligt vid ett genomförande av förslaget. För att förhindra en alltför stor ökning av varuskattekontorens personalstyr— ka synes det angeläget att i möjligaste mån begränsa arbetsuppgifter—na. Man kan därvid ifrågasätta om ej gränsen för belopp som under löpande redovisningsår skall restitu- eras, vilken av beredningen satts vid 500 kr, kan höjas till exempelvis 1 000 kr.

Enligt förslaget bör nu gällande undantag från skatteplikt begränsas väsentligt. Bl.a. föreslås att nyhetstidningar och vissa andra periodiska publikationer, som nu försäljas fritt från allmän varuskatt, skall vara skatte- pliktiga. Länsstyrelsen kan dock ej tillstyrka att en ändring sker beträffande nämnda publikationer utan biträder vad skattebered- ningens ordförande m.fl. anfört i denna frå- ga i avgiven reservation.

Beredningens förslag att återinföra skatt- skyldighet för handel med begagnade person- bilar och vissa begagnade lastbilar är moti- verat ur den synpunkten att den nuvarande skattefriheten är förenad med åtskilliga olägenheter. Det torde dock, om förslaget genomföres, finnas viss risk att handeln med sådana bilar kommer att bedrivas vid sidan om den reguljära handeln, vilket några leda- möter av beredningen uttalat farhågor för. Det kan bl.a. befaras att handeln får form av förmedlingsverksamhet. Det bör i detta sammanhang nämnas att det f.n. lär före- komma att försäljning av skogsprodukter —— vilka är fria från allmän varuskatt när för- säljningen sker av skogsägare, som ej bedri- ver rörelse vari ingår handel med dylika pro- dukter — sker via förmedlare, som driver sin verksamhet yrkesmässigt. Enligt förarbetena till varuskatteförordningen (prop. 1959 nr 162, sid. 341) kan en förmedlare som driver yrkesmässig verksamhet bli skattskyldig säl- jare, trots att köpet avslutas direkt mellan den förre och nye ägaren. Beredningen har beträffande försäljningsförmedling framhål— lit, att anledning saknas att frångå vad som gäller enligt varuskatteförordningen. Samti— digt har beredningen uttalat att skattskyldig- het föreligger för förmedlare som uppträder som självständig säljare och uppbär likvid för leverans eller tjänsteprestation (sid. 411 och 415). I förslagets anvisningar till 12% sägs åter att om en försäljning sker genom förmedling av agent, som för sin medverkan endast uppbär provision eller annan ersätt- ning, är huvudmannen att anse som säljare.

Då dessa uttalanden ej till fullo klarlägger frågan om skattskyldigheten vid förmed- lingsverksamhet, vore det av värde om frå- gan kunde ytterligare behandlas i en kom- mande proposition.

Beredningen har föreslagit vissa förenk- lingar ifråga om redovisning som skall läm- nas av delägare i handelsbolag rn. fl. och av skattskyldiga med flera förvärvskällor. För- slagen medför fördelar ur praktisk synpunkt och föranleder ingen invändning från läns- styrelsens sida. Vad gäller förslaget, att skattskyldiga med flera förvärvskällor skall kunna medgivas tillstånd av länsstyrelsen att lämna gemensam redovisning för samtliga förvärvskällor, vill länsstyrelsen endast an- märka, att en gemensam redovisning kan medföra olägenheter ur kontrollsynpunkt ge- nom att minska möjligheterna till jämförelse med inkomstdeklarationen, där varje sär- skild förvärvskälla skall redovisas för sig. En viss återhållsamhet synes därför böra iaktta- gas vid tillståndsgivningen.

Enligt förslaget skall byggnads- och an- läggningsarbeten m.m. omfattas av mer- värdeskatten men genom en reduktionsregel skulle skattens effekt begränsas till material- värdet, Denna regel skulle vara tillämplig vid nyproduktion av bostäder samt vid repara— tions-, underhålls- och ändringsarbeten m. m. avseende fastigheter, som utföres av bygg- mästare och andra byggnadsentreprenörer. Däremot skulle den ej gälla installationer och liknande arbeten med avseende på fastig- heter eller fastighetstillbehör, som utföres av andra företagare och där transaktionen huvudsakligen har karaktär av varuförsälj- ning. I sistnämnda fall skulle någon reduk- tion av beskattningsunderlaget ej ske utan hela vederlaget skulle utgöra beskattnings- värde. Beredningen har här anknutit till reg— ler som riksskattenämnden meddelat i an— visningar den 16 februari 1960 beträffande allmänna varuskatten (meddelanden I nr 2: 12 1960). I dessa skiljer man mellan å ena sidan egentliga byggnadsarbeten och å andra sidan affärstransaktioner, där det väsentliga momentet består i tillhandahållande av en vara till fastighet, samt behandlar det sist- nämnda slaget av transaktioner som varu- försäljning. Det har dock i praktiken visat sig svårt att göra en dylik gränsdragning. För båda slagen av transaktioner gäller nämligen ofta att det väsentliga momentet består i till- handahållande av vara. Till en del synes dock svårigheterna ha undanröjts genom att be- redningen nu i förslaget till författningstext närmare preciserat när varuförsäljning skall

anses föreligga. Sålunda har angivits att varu- försäljning skall anses föreligga om veder- laget till minst två tredjedelar utgör ersätt- ning för tillhandahållen vara. Även en sådan regel kommer dock säkerligen att bereda svårigheter i tillämpningen med hänsyn till att företagare, varom här är fråga, ofta debi— tera ett pris i ett för allt. Dessutom kan materialandelen växla avsevärt från fall till fall. Hur gränsdragningen än sker, synes man dock ej helt kunna undvika svårigheter i frii- ga om gränsdragningen, såvida man ej skulle låta alla varuleveranser som inbegriper in- montering i fastighet omfattas av reduktions- regeln. Detta synes dock materiellt otillfreds- ställande. Länsstyrelsen vill emellertid ifråga- sätta om ej ovannämnda gräns för material- andel bör höjas till förslagsvis tre fjärdedelar eller fyra femtedelar. Den av beredningen föreslagna gränsen, två tredjedelar, ligger nämligen nära procenttalet 60, vilket bered- ningen ansett motsvara normal material— andel vid bostadsbyggandet och som därför blivit bestämmande för reduktionsregeln. En avvikelse på endast 7 % från det normala skulle alltså enligt förslaget kunna föranleda nära en fördubbling av skatteuttaget. Hur gränsdragningen sker kan därför få en ej ringa betydelse ur konkurrenssynpunkt. Man bör i sammanhanget beakta att beskattnings- effekten blir helt olika beroende på om vid ett fastighetsarbete byggmästaren ensam står för alla arbeten, alltså såväl rena byggnads- arbeten som installationer o.dyl., eller om han endast står för byggnadsarbetena, me- dan installationsarbetena utföras självstän- digt av andra företagare. I förstnämnda fal— let blir reduktionsregeln normalt tillämplig på allt som utföres på fastigheten, medan re- sultatet i det sistnämnda fallet ofta torde bli, att den endast tillämpas på de rena bygg- nadsarbetena och att sålunda installations- arbetena beskattas utan reducering. Det är givetvis ej tillfredsställande att företagarna på detta sätt beskattas olika. Genom en höj- ning av gränsen för materialandelen kan man minska verkningarna av den olika behand- lingen.

En skattskyldig kan av en eller annan an- ledning debitera en kund mervärdeskatt till felaktigt belopp. Av beredningens förslag framgår ej om en dylik felaktighet skall in— verka på redovisningen av skatt till statsver- ket. Beredningen har däremot behandlat det spörsmålet hur i efterhand lämnade rabatter skall regleras. Det redovisningsförfarande, som enligt förslaget skall gälla för dylika ra- batter, synes dock även böra gälla det fall att

felaktighet av nämnt slag föreligger. I prin- cip bör gälla att det rätta skattebeloppet skall ligga till grund för inbetalningen till statsver— ket, oavsett om den skattskyldige debiterat kunden ett högre eller lägre skattebelopp. Författningsföreskriften, att beskattningsvär- det utgöres av vederlaget exklusive skatt, får nämligen anses åsyfta det faktiskt utgående totala vederlaget efter avdrag för det rätta skattebeloppet. Likaså bör i princip rätten till avdrag för ingående skatt avse rätt skatte- belopp, oavsett vad leverantören debiterat. När emellertid fråga är om transaktioner mellan två parter, som båda är skattskyldiga till mervärdeskatt, får en felaktighet ifråga om skatteuträkningen — liksom vad gäller rabatterna — i regel inte någon inverkan på det sammanlagda skatteuttaget hos de båda, förutsatt att bådadera grundar sina redovis- ningar på debiterade belopp. Detta gäller däremot ej, som beredningen framhållit ifrå- ga om rabatterna, konsumentfallen, d.v.s. när fråga är om tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation åt någon som ej är skattskyldig. I sådant fall måste korrigering ske för ernående av ett riktigt skatteuttag. Det vore givetvis av värde om ett klarläggan- de uttalande kunde lämnas i en kommande proposition i här berörda spörsmål.

Vad gäller villkorliga rabatter har bered- ningen uttalat att den ej anser att någon kor- rigering framstår som erforderlig för dylika rabatter. Det synes oklart om beredningen med detta uttalande åsyftar ej blott trans- aktioner mellan kontrahenter, som båda är skattskyldiga till allmän omsättningsskatt, utan även rabatter som skattskyldig lämnar konsument. Såvitt länsstyrelsen kan finna ger dock inte det framlagda författningsförslaget eller materiella skäl grund för att vägra av- drag i sistnämnda fall.

Skattskyldig skall enligt förslaget efter räkenskapsårets utgång och i samband med att den allmänna självdeklarationen avgives kunna avlämna särskild justeringsuppgift för rättelse av redan fullgjord skatteredovisning för de olika tidsperioderna av räkenskaps- året. Ett sådant förfarande har hittills god- känts i praxis vad gäller den allmänna varuskatten i enlighet med av riksskatte- nämnden meddelade anvisningar. Beredning- ens förslag innebär att detta förfarande lag- fästes. Länsstyrelsen ställer sig dock tveksam till lämpligheten härav. Det kan nämligen befaras att de skattskyldiga härigenom bi— bringas den uppfattningen att de löpande redovisningarna under räkenskapsåret ej be- höver upprättas med tillbörlig omsorg och

vara exakt riktiga. Det förhållandet att de löpande skatteinbetalningarna benämnes preliminära kan därvid bidraga till att en dy- lik uppfattning uppstår.

I varje fall bör det föreskrivas att juste- ringsuppgiften skall ingivas till varuskatte- kontoret och ej, som föreslagits, bifogas den allmänna självdeklarationen. Om nämligen den skattskyldige har att inbetala ytterligare skatt enligt justeringsuppgiften är det ange- läget att, när fråga är om större belopp, varu— skattekontoret har möjlighet att övervaka att inbetalningen av det felande beloppet sker med det snaraste. Härvid kan behöva meddelas fastställelsebeslut och vidtagas åt- gärder för skattens indrivning. Skall emel- lertid justeringsuppgiften fogas till deklara- tionen i stället för att insändas till varuskatte- kontoret får man räkna med att dylika åt- gärder i regel ej kan vidtagas, utan skatte- beloppet kommer att förfalla till betalning först efter taxeringsårets utgång i samband med uppbörd av kvarstående skatt. Den skattskyldige skulle då komma i åtnjutande av en skattekredit på upp till två år och detta utan någon påföljd i form av restav- gift el. dyl. Det kan nämnas att det här i lä— net förekommit flera fall, där skattskyldiga tydligen fullt medvetet för att komma i åt- njutande av skattekredit uppgivit för låga omsättningssiffror i preliminärskattedeklara- tionerna och ej förrän vid avgivandet av den allmänna självdeklarationen redovisat de riktiga siffrorna.

Man torde få utgå från att varken varu- skattekontoren eller taxeringsnämnderna kan med nuvarande personella resurser mera in— gående kontrollera avdragen för ingående skatt. Kontrollen av skatteredovisningarna synes vid en mervärdebeskattning i större ut- sträckning än hittills få utövas genom taxe- ringssektionernas revisionsdetaljer men dessa torde vara otillräckliga redan för nuvarande arbetsuppgifter. Dessutom kommer deras arbetsuppgifter att öka i samband med att de nya reglerna om schablonavdrag vid in- komsttaxeringen för traktamentskostnader trä- der i kraft vid 1965 års taxering. Vid in- förandet av dessa regler förutsättes en utökad kontrollverksamhet genom taxeringsrevisio- ner. En förstärkning av revisionsdetaljerna bör därför övervägas. Varuskatterevisionerna har visat sig vara mera tidsödande och komplicerade än man tidigare räknat med.

Enligt förslaget skall omsättningsskatten liksom den allmänna varuskatten vara att betrakta såsom sådan speciell skatt till det allmänna som är avdragsgill vid inkomst-

taxeringen. Som villkor för avdragsrätten har emellertid angivits att omsättningsskat- ten skall ha medräknats vid inkomsttaxering- en. Någon motsvarande bestämmelse finnes ej i gällande förordning om allmän varuskatt. Länsstyrelsen ifrågasätter om det ej är över- flödigt eller rent av felaktigt att stadga ett dylikt villkor för avdragsrätten. Allt vad (. ex. en rörelseidkare uppbär av sina kunder för varuleveranser utgör, som framgår av kommunalskattelagen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen och detta gäller även den del av uppburna likvider som motsvarar omsättningsskatt, som rörelseidkaren debite- rat sina kunder. En annan sak är att intäkts- redovisningen vid inkomsttaxeringen kan ske brutto- eller nettovis. I förstnämnda fallet inräknas varuskatten i omsättningssiffrorna och avräkning sker därefter för den till stats- verket erlagda omsättningsskatten. Vid den sistnämnda metoden åter avräknas omsätt- ningsskatten direkt från omsättningssiffrorna och endast nettobeloppen redovisas. Denna skillnad mellan de båda metoderna är dock endast av redovisningsteknisk natur och på- verkar ej inkomstresultatet. Båda metoderna får anses innebära att omsättningsskatten medräknas vid inkomsttaxeringen. Man bör vidare i sammanhanget observera att det är det till statsverket verkligen erlagda och ej bokförda skattebeloppet som avdragsrätten gäller. Om t. ex. rörelseidkaren debiterar en kund för låg omsättningsskatt och till stats- verket måste inbetala ett belopp som över- stiger vad som motsvarar debiteringen, bör givetvis avdragsrätt föreligga för det över- skjutande beloppet oavsett vilken redovis- ningsmetod som begagnas. Länsstyrelsen för- ordar sålunda att det föreslagna villkoret ut- går.

Beträffande skattskyldig, som ej avlämnat

deklaration inom föreskriven tid eller som av- lämnat bristfällig deklaration, föreslår bered- ningen samma straff som nu gäller enligt varuskatteförordningen, nämligen böter upp till 300 kr. Antalet försumliga skattskyldiga är betydande -— här i länet omkring 8 % av totala antalet — och detta försvårar avse- värt varuskattekontorens arbete. Åtal mot dessa skattskyldiga har ofta ej haft den effekt som man kunnat vänta sig, vilket till stor del torde bero på de med hänsyn till nuvarande penningvärde låga bötesbeloppen. Då det är angeläget att så långt som möjligt begränsa antalet försumliga skattskyldiga ifrågasättes om ej maximigränsen för böterna bör höjas till åtminstone 500 kr.

Enligt beredningen bör i Älä övergångsbe- stämmelserna uppställt krav på skriftligt av- tal anses uppfyllt även om endast ena parten genom offert eller accept skriftligen bundit sig vid avtalet. I Så av förslaget har defini- tionen på skriftligt avtal avfattats i överens- stämmelse härmed. Länsstyrelsen biträder för- slaget i denna del. Erfarenheten visar att ett strängt fasthållande vid de formella krav, så- som nu gäller enligt övergångsbestämmel- serna till varuskatteförordningen, i vissa fall verkar obilligt.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit landshövdingen Gustaf Nilsson, landskamreraren Stefan Dryselius, taxeringsintendenten Lars Borg, länsassessorn Erik Söderlund, bitr. taxeringsintendenten (varuskattekontoret) Inge Palmgren och bitr. taxeringsintendenten Bengt Westman, före- dragande. Karlstad i landskontoret den 6 no- vember 1964.

Gustaf Nilsson Bengt Westman

Länsstyrelsen i Örebro län

Länsstyrelsen ansluter sig till vad bered- ningen anfört beträffande socialförsäkring- ens finansiering och har inga erinringar mot de framlagda förslagen i denna del.

I vad gäller den direkta beskattningens utformning har länsstyrelsen ej heller några mera betydande erinringar att framställa mot beredningens förslag. Länsstyrelsen

ställer sig dock något tveksam till förslaget om höjning av förvärvsavdraget till 4 000 kr för gift kvinna med inkomst av eget arbete och med hemmavarande barn under 16 års ålder. Det torde nämligen redan med nu gällande avdragsmaximum 2 000 kr före- komma att enskild rörelseidkare ombildat sitt företag till exempelvis kommanditbo-

lag och låter hustrun få anställning i bolaget för att bereda henne möjlighet utnyttja för- värvsavdrag för ett mindre arbete, som hon tidigare utfört i hemmet utan särskild er- sättning därför. Det torde sannolikt kunna förutsättas att dylika åtgärder, vilka icke kan anses berättigade ur företagssynpunkt, kommer att bli betydligt vanligare vid en fördubbling av avdragsbeloppen. Det bör bemärkas att här oftast är fråga om sådana arbetsuppgifter, exempelvis telefonpassning och dylikt, vilka utan särskilda olägenheter kan utföras jämsides med vanligen förekom— mande hemsysslor, men där dock taxerings— myndigheterna har små möjligheter att in- gripa mot en allt för högt bestämd arbets- ersättning. Ytterligare en bidragande orsak till länsstyrelsens tveksamhet mot en generell höjning av avdragen är att de föreslagna maximibeloppen i icke obetydlig omfattning torde komma att överstiga familjernas kost- nader för barnens tillsyn och vård i synner- het då barnen uppnått sådan ålder att de i flertalet fall icke längre kräver särskild till- syn. Länsstyrelsen är visserligen väl medve- ten om svårigheten och olägenheterna med en anknytning av avdragen till de verkligen förekommande kostnaderna, men vill dock ifrågasätta huruvida icke förnyade över- väganden bör ske för att om möjligt begränsa höjningen av avdragen till sådana fall, där behov verkligen föreligger av högre avdrag än vad för närvarande kan medgivas.

I anslutning till vad beredningen anfört om den direkta beskattningens utformning vill länsstyrelsen därutöver fästa uppmärk— samheten på de för närvarande vid taxe- ringen till statlig inkomstskatt medgivna avdragen för kommunala utskylder. Dessa avdrag, vilka torde ,'ha tillkommit för att bereda skattskyldiga inom kommuner med olika utdebiteringar möjlighet till viss ut- jämning av den totala skattebördan, medför regelmässigt för taxeringsnämnderna ett icke oväsentligt kontrollarbete. Ett slopande av dessa avdrag skulle därför medföra bety- dande förenkling av taxeringsarbetet och resultera i att taxeringama till statlig res- pektive kommunal inkomstskatt i det över- vägande antalet fall skulle bli identiska. Då en dylik reform — om den finnes böra kom- ma i fråga — lämpligen synes böra genom- föras i samband med de av beredningen nu föreslagna ändringarna av den direkta be- skattningen samt då ett genomförande av skatteutjämningskommitténs förslag om

kommunal skatteutjämning även skulle un- derlätta reformens genomförande, hemstäl- ler länsstyrelsen att denna fråga måtte bli föremål för utredning.

Genomförandet av beredningens förslag att sänka den direkta beskattningen och slo- pa flertalet punktskatter gör det ur statsfi— nansiell synpunkt nödvändigt med en avse- värd höjning av den generella indirekta be- skattningen. Av skäl som beredningen anfört torde en ökad indirekt beskattning icke vara möjlig inom den allmänna varuskattens ram bl. a. med hänsyn till den kumulativa effekt som denna skatteform medför. De olägen- heter som vidlåder den allmänna varuskat- ten synes emellertid komma att undanröjas i ett mervärdeskattesystem, där praktiskt taget all ingående skattebelastning kan av- lyftas, vilket är av särskilt stor betydelse för exportindustrin. Länsstyrelsen tillstyrker där- för att den nuvarande allmänna varuskatten ersättes med en mervärdeskatt i huvudsak utformad enligt beredningens förslag.

Beredningen föreslår att den nuvarande särskilda energiskatten slopas samt — i an- slutning därtill — att skatteplikten till mer- värdeskatt skall omfatta alla slag av bräns- len och drivmedel samt elkraft. Länsstyrel- sen har intet att erinra emot detta förslag. Däremot ifrågasättes om icke beskattnings- området bör utsträckas till att omfatta även s.k. fjärrvärme. Beskattningseffekten blir eljest olika vid uppvärmning med å ena si- dan fjärrvärme och å andra sidan vanliga bränslen eller elkraft. Därtill kommer att möjlighet till avlyftning av ingående skatte- belastning bör tillkomma även förbrukare av fjärrvärme, vilket förutsätter att denna nyttighet göres skattepliktig.

Beredningen förordar att nuvarande un- dantag från skatteplikt för tidningar och tidskrifter slopas vid övergång till mervär- deskatt och anför till stöd därför åtskilliga skäl av betydande tyngd. Länsstyrelsen anser sig dock icke böra biträda beredningens förslag i denna del. Tidningspressen arbetar för närvarande under svåra ekonomiska för- hållanden, vilket bl. a. framgår av den om- fattning i vilken dagstidningar under de se- nare åren nödgats upphöra. Sålunda har under åren 1947—1963 icke mindre än 61 st dagliga och icke dagliga tidningar upp- hört att utkomma eller uppgått i annan tidning. De ekonomiska svårigheterna fram- går även av att en särskild utredning till- satts för att undersöka pressens ekonomiska

förutsättningar m.m. Då tidningarna måste tillerkännas synnerlig betydelse för en fri opinionsbildning även vid konkurrens från nyare massmedia synes det länsstyrelsen icke lämpligt att nu ytterligare försvåra deras ekonomiska ställning genom att borttaga den nuvarande friheten från indirekt beskattning även med beaktande av de skattetekniska olägenheterna av undantag från skatteplikt. Därest den pågående utredningen om stöd till pressen kommer att framlägga förslag till andra lämpliga stödåtgärder torde det framdeles icke medföra några svårigheter att då införa skatteplikt för tidningarna sam- tidigt som de lämnas hjälp i annan ordning, vilket i och för sig synes vara att föredraga framför subventionering skattevägen.

Då det i allt fall är av betydelse att un- dantagen från skatteplikt begränsas i möj- ligaste mån, anser länsstyrelsen icke skäl föreligga för att från skatteplikt undantaga även annonsintäkter. En beskattning därav torde icke minska tidningarnas inkomster från näringslivet med hänsyn till de före- slagna avlyftningsreglerna. En minskning av annonsintäkterna torde kunna uppkomma allenast såvitt gäller den privata annonse- ringen. Länsstyrelsen bedömer dock icke detta eventuella intäktsbortfall som mera be- tydande. Beredningen har uppgivit det to- tala värdet av den privata annonseringen till omkring 100 millioner kronor per år och en beskattning härav torde icke medföra an- nat än möjligen en mindre minskning av beloppet och då företrädesvis genom bort- fall av dubbelannonsering, vilken sannolikt är av mindre omfattning.

För konstnärernas del föreslår beredning- en generell skattefrihet vid försäljning av egna verk, således även om försäljningen sker under butiksmässiga former eller i sam- band med utställning. Ur principiell syn- punkt borde givetvis konstnärer vara skatt- skyldiga till mervärdeskatt liksom fallet är med konsthantverkare. Av praktiska skäl — bl.a. med hänsyn till svårigheterna att av- göra vad som vid konstnärlig verksamhet bör anses såsom ingående skattebelastning - torde emellertid den föreslagna undantags- bestämmelsen få anses motiverad.

Den skattefrihet som enligt varuskatteför— ordningen gäller för handeln med begagna- de personbilar och vissa begagnade lastbilar föreslås slopad. Eftersom mervärdeskatten till sin karaktär är en omsättningsskatt, som avser att drabba försäljningen av såväl nya

som begagnade varor, kan några principiella invändningar icke göras mot att de begag- nade personbilama omfattas av skatten. Från bilhandelns sida har visserligen gjorts gällande, att den irreguljära handeln i så fall kunde befaras kraftigt öka till förfång för branschen i övrigt. Att enbart av denna anledning låta de begagnade personbilarna bli skattefria kan emellertid knappast anses tilltalande. De problem som härvidlag kan uppkomma bör kunna bemästras i annan ordning. I samband med att försäljningen av begagnade personbilar undantogs från skattskyldighet enligt varuskatteförordningen höjdes bilaccisen som kompensation för bort- fallet av varuskatt. Länsstyrelsen ifrågasät- ter därför om icke bilaccisen bör sänkas till den nivå, som gällde omedelbart före infö- randet av den allmänna varuskatten.

Omläggningen till en mervärdeskatt, som även omfattar jordbrukarna, gör att antalet skattskyldiga blir avsevärt större än i fråga om den allmänna varuskatten. Av denna anledning är det angeläget att gränsen för redovisningsskyldighet icke sättes för lågt. Det synes emellertid tveksamt om den av beredningen föreslagna gränsen 8000 kro- nor i total årsomsättning med en avtrapp— ningsregel för årsomsättningar mellan 8000 och 24 000 kronor är lämpligt avpassad. Med hänsyn till den föreslagna skattesatsen torde mervärdeskatten få större betydelse ur konkurrenssynpunkt än den allmänna varu- skatten, vilket bör beaktas vid fastställandet av gränsen för redovisningsskyldighet. Vida- re kan det icke bortses ifrån att köparen äger rätt till avdrag för ingående skattebe- lastning oavsett om säljaren är redovisnings- skyldig eller ej. Några administrativa förde- lar torde ej heller vara att vinna om gränsen för redovisningsskyldighet sättes så högt som vid 8000 kronor, eftersom årsomsättningar- na ändock måste kontrolleras för ett stort antal skattskyldiga för att kunna bedöma om skattskyldighet föreligger. Den föreslag- na avtrappningsregeln torde dessutom göra en sådan kontroll mera komplicerad. Läns- styrelsen anser därför att gränsen för redo- visningsskyldighet bör sättas lägre, förslags- vis vid 4000 kronor. Vid en sådan skatt- skyldighetsgräns synes någon särskild av- trappningsregel ej behövlig, vilket skulle in- nebära förenkling ur såväl redovisnings- som kontrollsynpunkt.

Beredningen föreslår beträffande handels- bolag och liknande att länsstyrelsen skall

kunna medgiva att en delägare får anses som skattskyldig för företagets hela skatte- pliktiga verksamhet. I anslutning till vad länsstyrelsen i fortsättningen anför om slo- pande av taxeringsförfarandet till mervärde- skatt ifrågasätter länsstyrelsen huruvida icke handelsbolag och liknande sammanslutning- ar bör såsom sådana vara skattskyldiga.

Om skattskyldig efter det deklaration av- givits för sista redovisningsperioden under beskattningsåret upptäcker fel i skatteredo- visningen, åligger det honom enligt bered- ningens förslag att avlämna s. k. justerings— uppgift. Enligt förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt skall justeringsupp- gift fogas vid den allmänna självdeklaratio- nen och någon skatteinbetalning icke be- höva ske i samband med uppgiftens avläm- nande; för litet erlagd skatt skulle således få erläggas i form av kvarstående skatt, se- dan taxering verkställts. För att icke staten skall åsamkas onödig ränteförlust och skatt- skyldiga med bristfällig löpande redovisning samtidigt erhålla en icke avsedd skattekre- dit, synes i nyssnämnda författningsmm böra intagas en bestämmelse om att den skatt, som enligt justeringsuppgiften är oredovi- sad, skall erläggas vid uppgiftens avlämnan- de. För att kunna kontrollera att sådan skatteinbetalning verkställes, bör justerings- uppgiften ingivas till länsstyrelsen och icke bifogas allmän självdeklaration.

Registreringsanmälan för mervärdeskatt skall enligt 19 å i författningsförslaget inne- hålla vissa uppgifter av betydelse för regi- streringen. Utöver i nämnda paragraf an- givna uppgifter bör emellertid i anmälan även finnas uppgift om den skattskyldiges födelsedatum, vilket skulle underlätta kon- trollen mot folkbokföringsregistret.

I beredningens förslag till övergångsbe- stämmelser vid införande av förordningen om allmän omsättningsskatt stadgas i 3 5, att registreringsanmälan skall vara ingiven senast den 1 november 1965. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter som infö- randet av den nya skatten kommer att med— föra för länsstyrelsema, synes det angeläget att registreringsanmälningar inkommer så tidigt som möjligt. Länsstyrelsen föreslår därför att dessa anmälningar skall vara in- lämnade senast den 1 oktober 1965.

Beredningen föreslår utan närmare moti- vering, att det för den allmänna varuskatten gällande bcskattningsförfarandet med taxe- ring och efterföljande debitering av slutlig

skatt skall bli bestående vid en övergång till mervärdeskatt. Enligt länsstyrelsens uppfatt- ning föreligger emellertid i taxeringshänse- ende en påtaglig skillnad mellan en omsätt- ningsskatt och en inkomstskatt. Vid inkomst- taxering är taxeringsnämndens medverkan nödvändig i olika avseenden exempelvis för bedömning av skäligheten av kontantöver- skott, storleken av avdrag för nedsatt skatte- förmåga samt av värdet av olika förmåner, allt frågor som rör den skattskyldiges per- sonliga förhållanden och där taxerings- nämnden med sin person- och lokalkänne- dom har en stor uppgift att fylla. Vid taxe- ring till omsättningsskatt kommer däremot av naturliga skäl den skattskyldiges person- liga förhållanden att vara av betydligt mind- re betydelse och taxeringsnämndens med- verkan synes icke vara nödvändig såsom vid inkomsttaxering.

Den föreslagna mervärdeskatten kommer genom sin konstruktion att få ännu färre beröringspunkter med de direkta skatterna än vad fallet är med den allmänna varu- skatten. Som exempel härpå kan anföras att beträffande handelsbolag och liknande en delägare kan betraktas som skattskyldig för företagets hela skattepliktiga omsättning, varvid övriga delägare icke skall taxeras till mervärdeskatt, samt att skattskyldig med flera förvärvskällor i mervärdeskattehänse- ende kan få samtliga dessa betraktade så- som en förvärvsverksamhet, vilket medför att gemensam skatteredovisning kan före- komma för exempelvis jordbruk och detalj- handel.

Vidare må framhållas att avdrag för kvarstående ingående skattebelastning skall medgivas vid varje skatteredovisning, obe- roende av om beloppet hänför sig till sam- ma eller tidigare beskattningsår, samt att skattskyldig utan avvaktan på taxering och därpå följande debitering av slutlig skatt blir berättigad till skatterestitution så snart beloppet uppgår till minst 500 kr. Slutligen må också framhållas att taxeringsnämnder- na torde ha mycket små möjligheter att kontrollera avdragen för ingående skatte- belastning, avseende avdragsgilla anskaff- ningar och omkostnader för verksamheten enär dessa avdrag i mervärdeskattedeklara- tionerna skall verkställas med det samman- lagda beloppet av erlagd mervärdeskatt.

Erfarenheterna från arbetet med den all- männa varuskatten visar, att taxeringsnämn- dernas befattning med denna skatt i prak-

tiskt taget samtliga fall inskränkt sig till en jämförelse mellan varuskatteredovisning och inkomstdeklaration i vad avser bruttoom- sättning och egna varuuttag. I varuskattede- klarationerna verkställda avdrag har sålun- da som regel icke blivit föremål för när- mare granskning under taxeringsarbetet. Detta konstaterande innebär icke något un- derkännande av taxeringsnämndernas arbe- te, då länsstyrelsen är väl medveten om att berörda taxeringsfunktionärer ägnat varu- skattetaxeringen så stor uppmärksamhet som med hänsyn till övriga arbetsuppgifter varit möjligt. Det bör även tilläggas, att i varu- skattedeklarationema yrkade avdrag t. ex. för försäljning till återförsäljare eller för in- köp av redan beskattade varor ofta icke kan tillförlitligen bedömas utan tillgång till annat underlag än som kan bli tillgängligt för nämnderna.

Det torde säkerligen kunna hävdas, att kontrollen av rörelseidkares och jordbru- kares inkomstdeklarationer fortfarande krä- ver att alla tillgängliga resurser insättes för detta ändamål. Ur effektivitetssynpunkt måste det därför anses lämpligast att taxe- ringsnämnderna helt ägnar sig åt de direkta skatterna och icke inkopplas på mervärde- skatten. Länsstyrelsen ställer sig i synnerhet tveksam till förslaget att även de lokala taxeringsnämnderna skall handha taxering till mervärdeskatt.

Ett tänkbart alternativ till det av bered- ningen föreslagna beskattningsförfarandet vore att taxeringen till mervärdeskatt verk- ställdes av länsstyrelserna, liksom fallet var med taxeringen av den tidigare allmänna omsättningsskatten. Länsstyrelsen anser sig emellertid böra ifrågasätta om en särskild taxering till mervärdeskatt med efterföljan- de debitering av slutlig skatt överhuvudtaget är nödvändig, eftersom avgivna deklaratio- ner skall vara definitiva och restitution i förekommende fall skall ske utan avvaktan på debiteringen av slutlig skatt. Beredning- ens förslag att kostnadsersättningen skall slopas medför vidare, att överensstämmelse mellan slutlig och preliminärt erlagd skatt kommer att föreligga för flertalet skattskyl- diga. En taxering med därpå följande debi— tering och utsändande av debetsedlar å slut- lig skatt måste således även av denna an- ledning te sig skäligen meningslös.

Ett slopande av taxeringen till mervärde- skatt nödvändiggör givetvis att länsstyrelsens fortlöpande deklarationsgranskning intensi-

fieras. Detta torde emellertid under alla för- hållanden bli nödvändigt med hänsyn till de stora avdrag för ingående skattebelast- ning som uppkommer i ett mervärdeskatte- system och de skatterestitutioner som kan föranledas härav.

Även om taxering till mervärdeskatt icke företages bör dock jämförelse ske mellan å ena sidan den skattskyldiges redovisning för mervärdeskatt och å andra sidan hans inkomstdeklaration. Sådan jämförelse synes lämpligen kunna åstadkommas genom att länsstyrelsen årligen för varje skattskyldig tillställer taxeringsnämnderna uppgift å sär- skilt formulär om redovisad omsättning, eg- na varuuttag och annat av betydelse för in- komsttaxeringen. Sedan denna taxering av- slutats återsändes dessa formulär till läns- styrelsen kompletterade med uppgifter ur inkomstdeklarationerna om omsättning, na- turaförmåner och annat som kan vara av betydelse för kontrollen av mervärdeskatten, t. ex. vidtagen avvikelse från inkomstdekla- rationen, ändrat räkenskapsår o. s. v. Samma formulär kan även användas för taxerings- nämndemas rapportering av näringsidkare, som icke registrerats för mervärdeskatt, men som kan antagas vara skattskyldiga till sådan skatt. Uppgifterna i nyssnämnda formulär jämföres därefter av länsstyrelsen med den skattskyldiges redovisning av mervärdeskatt för motsvarande tidsperiod; denna gransk- ning kan ske jämsides med den fortlöpande deklarationskontrollen. Vid granskningen konstaterade skiljaktigheter mellan inkomst— deklaration och redovisning av mervärde- skatt utredes genom förfrågningar eller, om så skulle anses erforderligt, genom räken- skapsgranskning. Skulle därvid framkomma att skatt erlagts med oriktigt belopp skall det åligga vederbörande taxermgsintendent att tillse att rättelse därav vidtages i såväl höjande som sänkande riktning.

Beslut om sådana rättelser synes dock icke böra fattas av taxeringsintendent utan av därför lämplig beskattningsnämnd. Då emel- lertid taxeringsnämndema enligt länsstyrel- sens uppfattning icke bör ifrågakomma här- vidlag och då det icke heller synes lämpligt att låta prövningsnämnden, som numera fått utpräglad karaktär av skattedomstol, fun- gera såsom beskattningsnämnd för mervär- deskatt, ifrågasätter länsstyrelsen om icke inom varje län borde inrättas en särskild nämnd, förslagsvis kallad mervärdeskatte- nämnd, som i första instans skall handha

ärenden rörande mervärdeskatt. De tidigare omnämnda rättelserna bör sålunda beslutas av den nu föreslagna nämnden och på yr- kande av taxeringsintendenten. Nämnden bör även i första instans behandla besvär som beträffande mervärdeskatt anförts av de skattskyldiga själva. Nämndens beslut bör få överklagas hos prövningsnämnden, till vilken mervärdeskattenämnden även bör överlämna sådana ärenden, vilka ha sam- band med hos prövningsnämnden anförda besvär över inkomsttaxering.

De felaktigheter i deklarationerna för mervärdeskatt som framkommer vid den fortlöpande granskningen å länsstyrelsen bör såsom beredningen föreslagit korrigeras ge- nom fastställelsebeslut (41 å i författnings- förslaget). Sådana beslut bör emellertid — under förutsättning att taxeringen slopas -— kunna överklagas hos mervärdeskattenämn-

den i stället för som föreslagits hos länssty— relsen.

Det ovan skisserade beskattningsförfaran- det skulle medföra en mycket stor arbetsbe- sparing för såväl länsstyrelserna som post- girokontoret, eftersom allt arbete med debi- tering och avräkning av skatt bortfaller. Det bör särskilt framhållas, att någon omföring av skatt från ett uppbördsår till ett annat för skattskyldiga med s. k. brutet räken- skapsår ej skulle behöva förekomma,

I handläggningen av detta ärende har deltagit landskamreraren Axel Morén, taxe- ringsintendenten A. Torngren samt biträ- dande taxeringsintendentema Nils-Erik Berg- lund och Torsten Winberg. Örebro slott i landskontoret den 29 oktober 1964.

Axel Morén A. Torngren

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Allmänt

Länsstyrelsen finner det utomordentligt vär- defullt att på sätt som skett i det förelig- gande betänkandet en samlad översyn före- tagits av hela vårt skattesystem. Som belyses av utredningen har den andel av bruttona- tionalprodukten, som tages i anspråk av det allmänna genom skatter och avgifter av alla slag, undergått en kontinuerlig stegring och uppgår nu till gott och väl en tredjedel. Utvecklingen är likartad också i andra län- der. Ingenting tyder på att denna tendens nått en kulmen och att utvecklingen skulle komma att ändra riktning. Däremot är det alltmer uppenbart att de skatter, som kon- struerats under i viss mån andra förhållan- den, framstått som allt bristfälligare instru- ment vid skatteuttag av den höjd som nu ifrågakommer. Olägenhetema av den höga marginalskatten inom den direkta beskatt- ningen av fysiska personer har länge varit föremål för en omfattande diskussion. Även om denna inte saknat överdrifter, har olä- genheterna givetvis ökat med stigande in- komster och därmed automatiskt följande stigande skatteuttag. Den viktigaste indirek— ta skatten, den allmänna varuskatten, är be-

häftad med allmänt erkända brister och lämnar endast mycket begränsat utrymme för ökning av avkastningen. Den indirekta beskattningen i övrigt är åtminstone delvis ett lapptäcke, där tillfälligheter har fått spela en alltför stor roll. Företagsbeskatt— ningen representerar visserligen ett konse- kvent genomtänkt system, men också här har det under lång tid bestående höga skatte- uttaget medfört inte alltid önskvärda kon- sekvenser.

Man kan säga att utredningen haft till uppgift att söka finna ett sådant skattesys- tem, som över huvud gör det möjligt att bevara en ekonomisk ordning, i väsentliga stycken grundad på enskild företagsamhet och fri konkurrens, samtidigt som en så väsentlig del som mellan 40 och 50 procent av de totala nettoinkomstema passerar det allmänna.

Såvitt länsstyrelsen kan finna har utred- ningen genom sitt förslag om en allmän mer- värdeskatt funnit en ur många synpunkter tillfredsställande lösning på det uppställda problemet. Så som denna nya indirekta skatt konstruerats förefaller den vara en skatteform som är neutral med hänsyn till

konsumtionens och investeringarnas inrikt- ning, till konkurrens mellan olika delar av näringslivet och mellan olika företagsformer ävensom till konkurrensförhållandena. gente- mot utlandet, vare sig det gäller import eller export. En sådan skatt bör därför ha så små skadliga effekter på näringslivet som gärna är möjligt. Härvid förutsättes att den verkligen görs generell och att eventuella undantag reduceras till ett minimum, helst helt uteblir. Mervärdeskatten erbjuder dess- utom goda kontrollmöjligheter och bör knappast inverka negativt på arbetsvilja och sparande.

Visserligen måste i varje skattesystem en genomsnittlig skattebetalare faktiskt bli be- lastad med ett genomsnittligt skattetryck av viss storleksordning, men om en väsentlig del av detta uttages i en form, som inte märks, blir det mera acceptabelt.

Mervärdeskatten förutsättes ta endast en del av det samlade skattetrycket. Den in- komstomfördelning, som åsyftats med gäl- lande system av direkta skatter och sociala förmåner, måste allt framgent ske inom ra- men för de direkta skatterna och de för- måner, som prövas i samband med dessa. I dessa avseenden kan man karakterisera utredningens förslag som relativt konser- vativt och försiktigt. Om den föreslagna mervärdeskatten håller vad den lovar, sy- nes man redan från början, utan att för den skull behöva överanstränga densamma, kunna låta den ta över något mera av den totala skattebördan och därmed bereda utrymme för en ökad differentiering, t.ex. genom ytter— ligare höjning av barnbidragen, samt genom en längre gående lättnad i marginalskatten och i beskattningen av äkta makar som båda har förvärvsarbete. Härvid måste också beak- tas att kommunernas behov tenderar att öka, både till följd av den föreslagna skatteom— läggningen och genom de ökade uppgifter som läggs på kommunerna. Om inte ett avse- värt ökat bidrag kommer kommunerna till del från statens sida, kommer kommunalskatten att tendera att stiga, vilket förskjuter det samlade uttaget av den direkta beskattningen uppåt

Föreliggande betänkande behandlar inte företagsbeskattningen. Om de däri ingående förslagen accepteras, synes dock ha förutsatts att de nu aktuella skatterna också fortsätt— ningsvis kompletteras med en skattläggning av företagens nettovinster efter i stort sett hittillsvarande principer. Önskvärt skulle

emellertid vara att mervärdeskatten kunde få lämna ett bidrag som i någon mån kun- de användas till en reduktion av uttagspro— centen inom företagsbeskattningen.

Till den föreslagna mervärdeskattens för- delar torde höra att den synes möjliggöra en rörlighet och flexibilitet i skattesystemet och sålunda kunna anpassas efter den all- männa samhällsutvecklingen. Mycket tyder på att reserver härvidlag kommer att be- hövas, om nuvarande tendenser fortsätter. Icke minst härvidlag synes förslagets förde- lar särskilt framträdande jämfört med nu rådande system.

Även ur konjunkturpolitisk synpunkt sy- nes förslaget rymma vissa möjligheter som utredningen också pekat på. Visserligen måste just dess neutrala karaktär i olika avseenden framstå som en betydande fördel på längre sikt. Härvid är också mervärde- skattens neutralitet ifråga om investering- arnas omfattning och inriktning en väsentlig fördel. Detta hindrar dock inte att man i vissa konjunkturlägen synes kunna ifråga— sätta en uppbromsning av investeringarna genom att begränsa avdragsrätten vid mer- värdeskattens beräknande. Detta kan emel— lertid endast bedömas i den konkreta situa- tionen, och sådana ingrepp får naturligtvis alltid vägas mot önskemålet om stabilitet i systemet.

En annan del av omläggningen av skatte- systemet utgör socialförsäkringarnas överfö- rande på en socialavgift att erläggas av ar- betsgivarna. Ur principiella synpunkter framstår detta som en acceptabel lösning, eftersom arbetsgivarna därmed kan sägas få i ett sammanhang svara för samtliga med arbetskraftens användande förenade kostna- der. Det förutsättes därvid att tillvägagångs- sättet godtages av arbetsmarknadens parter.

En genomgång av föreliggande betänkan- de har givit länsstyrelsen anledning till föl- jande påpekanden.

Marginalskatten

Inkomstutvecklingen fram till 1970, då re- formen föreslås helt genomförd, ger ej an- ledning till annat antagande än att ett med varje år ökat antal inkomsttagare fortsätter att skjutas upp i de progressiva skikten. En- ligt förslaget minskas emellertid marginal- skatten obetydligt för gifta med beskatt- ningsbara inkomster över 32 000 kronor. Med hänsyn till det stora antal skattskyldiga, som när detta inkomstläge redan under

åren närmast efter reformens ikraftträdan- de, skulle länsstyrelsen vilja föreslå en större reducering av marginalskatten på beskatt- ningsbara inkomster upp till 50 000 kronor än som beredningen föreslagit på så sätt att skalan för gifta nedsättes till 28% å be- skattningsbara inkomster mellan 32 000 och 40000 kronor och 34 % å beskattningsbara inkomster mellan 40 000 och 50 000 kronor. Den genom mervärdeskatten avsevärda ök- ningen av statsinkomstema torde gott och väl ge utrymme för en sådan mindre be- gränsning av skatteuttaget.

Familjeberkattningen

Då s.k. negativ sambeskattningseffekt med beredningens förslag endast skulle uppkom- ma i en eller annan promille av äktenska- pen och särbeskattning skulle vara ogynn- sam för det stora flertalet barnfamiljer, an- ser länsstyrelsen i likhet med beredningens majoritet att det nuvarande sambeskatt- ningssystemet bör bibehållas.

Länsstyrelsen finner emellertid att bered- ningen med sambeskattningens bibehållande konserverar åtskilliga missförhållanden på familjebeskattningens område. Vad som där- vid bl.a. påkallar uppmärksamhet är sam- beskattningens konsekvenser för familjer utan barn eller med barn över 16 år. Om hustrun i en sådan familj vill återvända till förvärvslivet, kan hon inte påräkna något som helst förvärvsavdrag; det nu medgivna schablonavdraget år 300 kronor slopas enligt beredningens förslag. Detta innebär en di- rekt skatteskärpning. Och genom skatteska- lorna, sådana de utformats av beredningen, kommer hustruinkomster att inom stora samhällsgrupper för familjen medföra en skatteökning på 40 å 50 procent av hustruns inkomst. Den sammanlagda effekten av gemensamma grundavdrag, avskaffade för- värvsavdrag och skatteprogression har för makar utan barn eller med barn över 16 år en »sådan styrka, att den redan i måttliga inkomstlägen leder till en nära nog prohi- bitiv marginalskatt (jfr tabell). Det måste anses angeläget att systemets ur arbetsmark- nadssynpunkt hämmande effekt elimineras.» (De citerade raderna är hämtade ur sär- skilt yttrande av herrar Meidner, Nilstein och Östergren å sid. 677 ff.)

Utredningen förmodar å sid. 281 i be- tänkandet, att åtgärder i syfte att stimu- lera dessa hemmafruars intresse för för- värvsarbete inte är särskilt angelägna. Häre-

mot vill länsstyrelsen med instämmande uti de förenämnda reservantemas uttalande häv- da, att just de gifta kvinnorna utan min- deråriga barn bildar en för landet synner- ligen viktig arbetskraftsreserv, då cirka 50 procent av landets gifta kvinnor tillhör den- na kategori och då vi inte har att vänta någon större ökning av antalet män i yrkes- arbete under 1960- och 1970-talen. Det gäl- ler därför för samhället att tillvarataga den- na arbetskraft genom att åtminstone ej av- skräcka hustruma från att lämna den rela- tivt ombonade och passiva hemtillvaron och återvända till förvärvslivet.

Länsstyrelsen anser det uppenbart att även för förvärvsarbetande makar utan min- deråriga barn regelmässigt uppkommer kost- nadsökning, för vilka avdrag icke kan med- givas vid beräkningen av nettointäkt av för- värvskälla, och som motiverar förvärvsav- drag. På grund härav finner länsstyrelsen en större lättnad motiverad än den bered- ningen föreslagit ifråga om progressiviteten i skatteskalorna för gifta. För att övergången skall bli mjukare vid beskattningen av för- värvsarbetande makar, då yngsta barnet fyllt 16 år, ansluter sig länsstyrelsen till det förslag som framförts av herrar Gustafsson och Sundin i deras reservation angående förvärvsavdragen (sid. 700—701). Den in- komstminskning för staten — beräknad till 50 milj. kronor — som förslaget skulle inne- bära bör åtminstone delvis kompenseras av den ökning av skatteunderlaget genom öka- de arbetsinsatser, som kan förväntas om re- servantemas förslag genomföres.

F örmögenhetsbeskaltningen I övrigt kan sådan kompensation erhållas genom begränsning på nedan angivet sätt av de sakkunnigas förslag i vad det avser för- mögenhetsbeskattningen. Några bärande principiella skäl som talar för en nedsätt- ning av denna skatt anser länsstyrelsen icke föreligga. Med viss hänsyn till inträffade förändringar i penningvärdet torde man kunna nöja sig med att höja skatteplikts- gränsen till 100000 kronor och nedsätta skatten inom skiktet upp till 150000 kronor till 7 promille.

Kompensation åt kommunerna för bortfall av skatteunderlag Den förslagna höjningen av grundavdragen

och förvärvsavdragen kommer att medföra en icke oväsentlig minskning av den kom-

munala inkomstskatten. Detta måste — lik- som kostnadsökningama genom omläggning- en av den indirekta beskattningen — föran- leda höjd kommunal utdebitering, om icke verkningarna elimineras genom statliga stödåtgärder. Det synes också rimligt att kommunerna åtminstone delvis kompenseras för skattebortfallet.

Fastighetsbeskattningen

Vad angår fastighetsskatten har ju riksda- gen fattat principbeslut om dess avskaffan- de men skattens avveckling har av skilda orsaker avstannat. Länsstyrelsen finner det anmärkningsvärt, att detta område lämnats utanför den allmänna översyn av det svens- ka beskattningssystemet, som utredningen haft i uppdrag att verkställa.

M ervärdeskatten Den föreslagna omläggningen av den all- männa varuskatten till en omsättningsskatt enligt mervärdeskatteprincipen med utvid- gat beskattningsområde i samband med slo- pandet av ett antal punktskatter synes väl motiverad. Det kan dock ifrågasättas, huru- vida icke ännu mer av skattebördan än be- redningen föreslagit bör överflyttas från direkt till indirekt beskattning. Om skatte- uttaget för mervärdeskatten skulle fastställas till exempelvis 14 eller 15 procent, kunde utrymme finnas för höjning av grundavdra- get för samtaxerade och barnbidraget ut- över de sakkunnigas förslag.

Beträffande vissa detaljfrågor i förslaget rörande den indirekta beskattningen får länsstyrelsen anföra följande.

Även om vissa skäl tala för fortsatt un- dantag från skatteplikt beträffande begag- nade bilar, torde handeln med dessa av re- dovisnings- och kontrolltekniska skäl böra inrymmas under den generalla omsättnings- skatten. Därvid bör dock bilaccisens skatte- satser av billighetsskäl nedjusteras till vad som gällde före den 1 maj 1960. Bered- ningen har icke ansett sig böra framlägga något förslag härom (se sid. 512—13).

Till skillnad mot vad som gäller i den nu gällande allmänna varuskatten har be- redningen föreslagit, att mervärdeskatten skall omfatta samtliga slag av bränslen, driv- medel och elkraft. Länsstyrelsen har intet att erinra mot beredningens förslag hämt- innan. Däremot ifrågasättes om icke beskatt- ningsområdet bör kompletteras till att om— fatta även s.k. fjärrvärme (genom särskilt

omnämnande i 9 & 1 mom.). Sådan värme levereras numera i betydande omfattning från centralanläggningar till ägare av hyres- fastigheter m. fl.

I samband med övergång till en mervär- deskatt förordar beredningen ett slopande av nuvarande undantag från skatteplikt för nyhetstidningar och vissa andra periodiska publikationer. Av de skäl som beredningen anfört anser sig länsstyrelsen böra biträda förslaget. Annonser och annonsförmedling har däremot av beredningen ansetts böra undantagas från beskattning (sid. 394—95). Beredningens ställningstagande härutinnan synes icke helt övertygande. Praktiska skäl synes tala för att annonser och annonsför- medling även bliva föremål för beskattning.

För konstnärernas del har beredningen förordat skattefrihet vid försäljning av egna verk (sid. 397—98). Ur principiell synpunkt synes undantaget härutinnan icke helt till- fredsställande, eftersom alster, som fram— ställas av guld- och silversmeder, textilkonst- närer m.fl., icke åtnjuta samma skattebe- frielse. Av praktiska skäl torde dock den föreslagna undantagsbestämmelsen få anses motiverad. Rent redovisningstekniskt torde ifråga om avdragssidan svårbemästrade pro- blem komma att uppstå vid en utvidgning av skatteplikten för konstnärernas del.

I beredningens förslag till förordning om allmän varuskatt hari 13 ä 1 mom. b) stad- gats skattefrihet vid överlåtelse av till drif- ten hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med över- låtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Av stadgandet framgår icke klart om överlåtelsen skall avse hela verksamheten eller om t. ex. en jordbrukare kan överlåta och nedlägga jordbruket, men behålla skogsbruket, en rörelseidkare över- låta eller nedlägga filialverksamhet och där- vid fritagas från skattskyldigheten beträf- fande de ersättningar, som kunna samman- hänga med nämnda åtgärder.

Beredningen uttalar (sid. 443), att avdrag för ingående skatt på inköp av personbilar och andra motorfordon bör få ske endast med så stor del som belöper på använd- ningen i den skattepliktiga verksamheten och att motsvarande bör gälla i fråga om mervärdeskatt å drivmedel och andra kost- nader för fordonet. Det är mycket vanligt, att rörelseidkare, som delvis behöver per- sonbil i sin verksamhet underskattar den privata användningen av bilen och att be-

skattningsnämnderna med anledning härav nödgas avvika från vederbörandes självde- klaration. Kontrollen av fördelningen av den ingående skatten i omsättningsskattedekla- rationerna torde därför komma att medföra betydande svårigheter i sådana fall.

Registreringsanmälan skall enligt 19 å i det framlagda författningsförslaget innehål— la vissa uppgifter av betydelse för registre- ringen. I sådan anmälan betr. fysiska per- soner bör finnas uppgift om den skattskyl- diges födelsedatum, för att underlätta iden- tifieringen av den skattskyldige i samband med kontroll av mantalsskrivningsorten.

I 22 % stadgas vidare, att justeringsupp- gift skall av den skattskyldige fogas vid den allmänna självdeklaration han enligt därom gällande bestämmelser har att av- länma. Skyldighet att inbetala skatten i sam- band med uppgiftens avlämnande har icke föreskrivits, varför för litet erlagd skatt så- ledes skulle komma att erläggas i form av kvarstående skatt, efter det att taxering skett. Då risk härigenom föreligger, att sta- ten kommer att tillfogas ränteförluster, samt att skattskyldig med bristfällig löpande re-

Länsstyrelsen i

Vid övervägande av olika alternativ i fråga om utformningen av den indirekta beskatt- ningen såsom komplement till främst be- skattningen av fysiska Jpersoners inkomster har beredningen förordat en mervärdeskatt, som kan sägas innebära en i huvudsak tek- nisk omläggning av den nuvarande allmänna omsättningsskatten, varigenom skattskyldig- heten utsträckes till att omfatta samtliga led i produktions- och distributionskedjan, i förening med ökat skatteuttag. Som följd av den härigenom beräknade ökningen av statsinkomstema har beredningen funnit skäl föreslå en avveckling av nu utgående punktskatter, med undantag för sådana, som framstår såsom särskilt motiverade. Däremot har utformningen av företagsbeskattningen ej behandlats i betänkandet i vidare mån än att den i skatteberedningen ingående sär- skilda företagsskatteutredningen avvisat tan- ken på att ersätta nuvarande nettovinstbe-

dovisning erhåller en icke avsedd skattekre- dit, bör till ifrågavarande författningsrum fogas en bestämmelse om att skyldighet fö- religger att senast vid justeringsuppgiftens avlämnande erlägga den skatt, som enligt uppgiften är oredovisad. För att underlätta kontrollen för länsstyrelsen att skatteinbe- talningen sker, bör justeringsuppgiften i en- lighet med vad som nu är fallet ingivas till länsstyrelsen och icke bifogas den allmänna självdeklarationen.

De delar av förslaget till nytt skattesystem som ej behandlats härovan har icke föranlett någon erinran från länsstyrelsens sida.

I handläggningen av detta ärende ha del- tagit landshövdingen Gustav Cederwall, landskamreraren Nils Ahlberg, taxeringsin- tendenten Anders Rune, föredragande, och bitr. taxeringsintendenten Wiktor Ilselius. Västerås i landskontoret den 30 oktober 1964.

Gustav Cederwall Anders Rune

Kopparbergs län

skattning av företagens inkomst med någon form av s. k. bruttobeskattning. Skattebered- ningen har emellertid vid utformningen av föreliggande förslag icke funnit det erfor— derligt att räkna med någon aweckling av företagsbeskattningen i dess nuvarande form med härav följande krav på alternativa skattekällor. Eftersom företagsbeskattningen och dess närmare utformning synes skola bli föremål för fortsatt utredning inom fö- retagsskatteutredningen, ifrågasätter länssty- relsen om icke för ernående av en allsidig belysning av skattesystemet resultatet av sist- nämnda utredning bör awaktas, innan slut— lig ställning tages till det nu framlagda förslaget till omfördelning från direkt skatt till ökad konsumtionsbeskattning.

Genom att mervärdeskatten skall omspän- na hela produktions- och distributionskedjan samt utgå för såväl varor som byggnader och tjänsteprestationer, kommer den i prin-

cip generella skattskyldigheten att medföra en avsevärd ökning av antalet skattskyldiga jämfört med den allmänna varuskatten. På grund härav och jämväl med beaktande av det omfattande restitutionsförfarandet, som är förenat med systemet, kan mervärdeskat- ten förväntas bli betungande ur såväl admi- nistrations- som kontrollsynpunkt. Fastställandet av den slutliga mervärde- skatten, som i förslaget erhållit benämningen allmän omsättningsskatt, skall ske samtidigt med den årliga inkomsttaxeringen och om- besörjas av de nämnder, som handhar den— na. Härvidlag skiljer sig förslaget icke från vad som nu gäller beträffande den allmänna varuskatten. Av de erfarenheter, som vunnits av taxeringsnämndemas medverkan i fråga om taxering till allmän varuskatt, vill det emellertid synas som om redan denna ar- betsuppgift varit en belastning som medfört att varuskatten icke kunnat ägnas tillböng uppmärksamhet. Bestyret med varuskatten har i någon mån kommit att bli en andra- handsuppgift beroende på stor arbetsanhop- ning och bristfälligt deklarationsmaterial. De taxeringsnämnder, varom här är fråga, har ändock haft medverkan av taxeringsas- sistent eller taxeringskonsulent. Mot bak- grunden härav synes det orealistiskt att nu belasta de lokala nämnder, som handhar taxeringen av bl. a. jordbrukare, med den i jämförelse med taxering till allmän varu- skatt väsentligt utökade uppgift, som den föreslagna omläggningen till mervärdebe- skattning kommer att medföra. Det kan vidare förväntas att bl.a. det fördelnings- problem, som här uppkommer i fråga om kostnader för byggnader på jordbruksfastig- heter, med all sanolikhet kommer att vålla stora svårigheter i praktiken. Därest ett förenklat beskattningsförfarande icke kan åstadkommas på detta område, torde det en- ligt länsstyrelsens mening bli nödvändigt antingen att överföra jordbrukarna till sär- skilda nämnder, i vilka utredningsarbetet ombesörjes av taxeringsassistent, eller att tillföra de lokala nämnderna sakkunnigt bi- träde. Särskilt med hänsyn till det betydan- de merarbete, som ett genomförande av för- slaget skulle medföra för taxeringsarbetet i första instans — i synnerhet i de lokala taxe-

ringsnämnderna — ifrågasätter länsstyrelsen om icke även den frågan bör övervägas att kontrollen så utformas att den preliminära allmänna omsättningsskatten kan bli defini- tiv.

Ifråga om skattskyldigheten har bered- ningen föreslagit en gräns för redovisnings- skyldighet vid 8000 kronor i total årsom- sättning med en avtrappningsregel för års- omsättningar mellan 8000 och 24- 000 kro- nor. Avtrappningsregeln, som innebär att den skattepliktiga andelen av totalomsättningen reduceras efter degressiv skala, så att full skattskyldighet inträder vid den övre grän- sen 24000 kronor, medför emellertid om- räkningar och komplicerar avräkningen mel- lan ingående skatt och skatten på den redu- cerade skattepliktiga omsättningen. Dess— utom synes gränsen för högt satt, varför re- sultatet, såsom några reservanter framhållit, måste komma att innebära snedvridande tendenser av ett icke acceptabelt slag. Läns- styrelsen anser därför en bättre och i till- lämpningen enklare metod vara att för re- dovisningsskyldigheten enbart införa en låg gräns. Härvidlag torde reservantemas för- slag kunna godtagas. Nämnda förslag inne- bär, att generell frihet från skattskyldighet till allmän omsättningsskatt skulle begrän- sas till skattepliktiga verksamheterimed en årsomsättning icke överstigande 3 000 kro- nor. Med en sådan gränsdragning torde be- hov av avtrappningsregler icke föreligga.

Till länsstyrelsen har inkommit en av direktören Hjalmar Samuelsson, Leksand, avfattad skrift med synpunkter på bered- ningens förslag i avseende på mervärdeskat- tens inverkan på turisthotellnäringen. Ifrå- gavarande skrift tillåter sig länsstyrelsen för Eder kännedom bifoga.

Vid detta ärendes slutliga handläggning har deltagit landskamreraren Olof Israels- son, taxeringsintendenten Ragnar Lind- holm, biträdande taxeringsintendenten Gun- nar Andersson samt såsom föredragande länsrevisom Sune Agardt. Falun i landskon- toret den 30 oktober 1964.

Olof Israelsson Sune Agardt

Några synpunkter på Allmänna skattebered- ningens förslag till mervärdeskatt i avseende på dess inverkan på turisthotellnäringen Beträffande den föreslagna mervärdeskattens siffermässiga påverkan på turisthotellens kal- kyler hänvisas till bifogat exempel, som är hämtat ur bokföringen för en turisthotell- rörelse, vars priser för helpension torde ligga under genomsnittet för Sverige. Den fram- räknade nödvändiga prisjusteringen vid god- taget förslag om mervärdeskatt, 9,26 %, gäl- ler självfallet endast denna rörelse och kan naturligtvis variera;| från fall till fall. Varia- tionerna torde dock knappast vara stora och ett antagande att erforderlig prishöjning ge- nomsnittligt kan komma att utgöra 10% torde vara ganska välgrundat.

I inledningen till kapitel 28 (sid. 367) av beredningens förslag framhålles

dels att mervärdeskatten avses få en ka- raktär av en renodlad beskattning av den inhemska konsumtionen och att systemet för dess uttagande skall utformas så, att all ingående skattebelastning kan elimineras för exporterande företag, samt

dels att densamma i fråga om importen icke skall erbjuda några konkurrensproblem.

Beträffande dessa av beredningen antagna grundläggande principer bör anmärkas, att i fråga om den praktiska tillämpningen av beredningens förslag på turisthotellnäringen ingendera principen kommit att beaktas, varför man har anledning förmoda, att be- redningen antingen icke känt till turisthotel- lens speciella situation eller också ansett att Sveriges inkomster från turismen är av så ringa betydelse att de icke förtjäna avseende. Anföras må:

Förslaget innebär ett icke oväsentligt stöd åt de svenska exportnäringama genom att omsättningen av exporterade varor avses bli skattefri samt att avdrag för all mervärde- skatt, som erlagts i samband med inköp av råvaror, förbrukningsartiklar, bränsle och el- kraft samt anläggningstillgångar etc., avses medgivas, oavsett om ett företag haft skatte- pliktig omsättning eller ej. Minskningen av de faktiska utgifter för varuskatt, som enligt nu gällande lagstiftning åvila exportföreta- gen, kommer att uppgå till betydande be- lopp till förmån för företagens konkurrens-

Bilaga till yttrande från länsstyrelsen i Kopparbergs län

kraft på utlandsmarknaden. Turisthotellnä- ringen, som till betydande del får sina in- täkter från utländsk publik, får emellertid ingen som helst del i detta stöd utan åsam- kas tvärtom enligt förslaget en utgiftsökning i fråga om varuskatt med omkring 240 %!

På samma sätt som turisthotellen enligt ovan i praktiken till viss del utgör en ex- portnäring även om själva konsumtionen sker inom landet, förefinnes på området en betydande import genom att svensk publik söker sig till utländska turisthotell. Enligt min uppfattning kan det förhållandet att kunden kommer till varan i stället för nor- malt tvärtom icke föranleda en annan be- dömning av situationen. Utlandskonkurren- sen är redan nu besvärande för de svenska turisthotellen och denna konkurrens kommer att bli förödande om beredningens förslag godtages.

Turisthotellens minskade konkurrenskraft i jämförelse med utländska anläggningar kommer också att medföra betydande bi- verkningar av för Sverige icke önskvärt slag.

Under de senaste åren har turisthotellens omsättning i ständigt stigande omfattning härrörts från försäljning av s.k. resepaket, vilket innebär att turisten hos en resebyrå för en viss fastställd klumpsumma inköper såväl färdbiljett som vistelse på ett turist- hotell för längre eller kortare tid. Denna summa innefattar samtliga utgifter på ho- tellet utom för eventuell förtäring utöver i priset ingående helpensionsmåltider, men förutsättningen i hotellets åtagande är alltid att en gäst skall ha möjlighet att genom— föra vistelsen utan att åsamkas extra utgif- ter. Denna försäljningsform torde f.n. vara i det närmaste allenarådande på utlands- marknaden.

Även om prisfaktorn icke är ensamt av- görande vid turistens val av resemål torde den dock ha väsentlig betydelse. En försäm- ring av de svenska turisthotellens konkur- renskraft har alltså i och för sig en ogynn- sam inverkan på såväl turisthotellnäringen själv som den svenska handelsbalansen. Men härtill kommer att även om turisten genom det inköpta resepaketet har säkrat sitt uppe- hälle på turistorten medför han i regel ofta betydande belopp att användas för inköp av

souvenirer o.dyl., utflykter och entréer av olika slag samt nöjen etc. I många fall före- kommer även inköp av olika förnödenheter, antingen dessa är åtråvärda genom sin spe- cifika natur eller äro prisbilligare än i ve- derbörandes hemland.

Dessa turisternas »sidoutgifter» är givet- vis mycket svårt att kvantitativt bestämma, men torde genom vad som vid utredningar härom, bl.a. i Leksand, framkommit, kunna antagas ha betydande omfattning.

Genom turisthotellens nyckelställning i fråga om turistens val av resemål kommer på grund av ovannämnt förhållande även andra näringar att ogynnsamt påverkas av en försämring av turisthotellens konkurrens- möjligheter.

Även i fråga om den svenska valutareser- ven får turisthotellens försvagade konkur- renskraft en ogynnsam verkan. Genom den svenska publikens val av utländskt resemål i stället för svenskt ökas valutautflödet me- dan inflödet av valuta minskas i den mån de svenska turisthotellens attraktivitet på den utländska publiken försvagas.

Att turisthotellen i jämförelse med andra näringar kommer att få vidkännas så kraftig ökning av utgifterna för varuskatt om bered- ningens förslag till mervärdeskatt godtages beror på att bl. a. skattefriheten för logiin- komster avses upphöra samt att nu gällande reduktionsregel beträffande serveringsin- komsterna avses utgå.

Skatteberedningen har härvidlag icke an- fört något som helst sakskäl till stöd för sitt förslag utan endast hänvisat till praktiska fördelar vid omsättningsredovisningen.

Det måste anses helt orimligt att på skäl av detta slag pålägga en gren av det svenska näringslivet en utgiftsökning för varuskatt med 240 %.

Mot förslaget att upphäva skattefriheten för logiinkomster kan också anföras, att den uthyrning till turister, som i stor utsträck- ning förekommer från privata fastigheter, icke kommer att beröras av förslaget om mervärdeskatt. Detta innebär i och för sig en orättvisa, som särskilt under lågsäsong kommer att få besvärliga följder för många turisthotell, men härtill kommer att vissa hotell, som nu emottager gäster i helpension med logi utanför hotellet, kan utesluta logi- kostnaden från helpensionen och låta gäs- terna erlägga logiavgiften direkt till resp. hyresvärdar och sålunda undslippa att er- lägga skatt för logipriset. För andra hotell, bl. a. flertalet fjällanläggningar, står denna möjlighet icke till buds, varför beredningens förslag även i fråga om den inhemska kon- kurrensen uppvisar anmärkningsvärda svag- heter.

Beträffande reduktionsregeln har bered- ningen uttalat att möjligheten att tillämpa densamma icke är utesluten, endast begrän- sad. Att enbart på grund av redovisnings- tekniska svårigheter, som beredningen själv bedömt vara icke oöverstigliga, annullera en rättviseprincip, som regering och riksdag ti- digare stadfäst i lag, samt framföra ett skatteförslag med anförd verkningsgrad an- ser jag vara närmast otillständigt. Leksand den 18.10 1964

Hj. Samuelsson

Exempel på mervärdeskattens inverkan på prissättningen i en turisthotellrörelse. A. Erlagda uaruskatter och punktskatter av betydelse enligt nuvarande lagstiftning (år I 963).

Brutto-omsättning .......

Skattepliktig omsättning. .

Till Länsstyrelsen redovisad varuskatt ........ Avgår kostnadsersättning 294: —, utjämnat till ......................

I bokförda omkostnader ingående varuskatt . . .

I bokförda kostnader för anskaffningar och reparationer ingående varuskatt: Fastighet (årlig kostnad beräknad med 30 000 kr, varav material 40 %=

12 000) ............................... Inventarier (årlig kostnad beräknad med 10 000 kr) ..................

I bokförda utgifter för varuinköp och omkostnader ingående punktskatter:

Skatt på läskedrycker och lättöl ............ Energiskatt .............................

........... 600 000 kr ........... 240 000 » ........................ 14- 400 300 14 100 ................................. 2 420 ........................ 720 600 1 320 ........................ 900 ........................ 1 960 2 850 Summa skatteutgifter 20 700

avses ersättas av mervärdeskatt.

B. Mervärdeskatt att erlägga enligt skatteberedningens förslag vid oförändrad omslutning i rörelsen och oförändrade priser (undantag gjort för läskedrycker, beträffande vilka läskedrycksskattens borttagande avses slå igenom vid prissättningen):

Bruttoomsättningen enligt A. ovan ........... Avgår läskedrycksskatt enl. A ..............

Därav mervärdeskatt (13 % å skatteunderlaget)=ll,5 % ........................

600 000 900 599 100

68 900

Anm. Härvid har antagits att avdragsrätt medgivits för samtlig i bokförda utgifter för varuin- köp och omkostnader ingående mervärdeskatt.

C. Återstående bruttoinkomst vid nuvarande och föreslagen lagstiftning:

Enl. A (600 000—20 700) .................. » B (599 100—68 900) ...................

579 300 kr 530 200 »

Minskning 49 100 »

D. Beräkning av erforderlig prisjustering för ernående av bruttoinkomst enl. A :

Underlag för beräkning av mervärdeskatt ..... Mervärdeskatt 13 % .......................

Bruttoomsättning enligt B ...................

579 300 75 300

654 600 599 100 55 500=9_.26 %

Summa

Erforderlig prisjuster.

Observeras bör att i exemplet antagits att utgifter för varuinköp etc. ökats med enbart den höjning av varuskatten, som föranledes av mervärdeskattens införande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

A. Allmänna gnpunkter

Det är att beklaga, att förslaget icke inne- fattar ett slutligt ställningstagande till före- tagsbeskattningen, då det borde varit av värde att få åtminstone det statliga skatte- systemet behandlat i ett sammanhang. Vi- dare synes det, som om beredningen i alltför hög grad bortsett från de kommunfinansiella aspekter, som dess förslag implicerat, och från den i övrigt oroande tendensen till höj- ning av de kommunala utdebiteringarna. Länsstyrelsen hänvisar här till de synpunk- ter, som ledamoten av beredningen herr Meidner i särskilt yttrande (sid. 724 f. f. i betänkandet) framfört.

Mot den huvudsakliga innebörden i be- redningens förslag, d.v.s. att genom ökad indirekt beskattning möjliggöra en mera fa- miljevänlig direktbeskattning i kombination med lättnad i den s.k. marginalbeskattning- en har länsstyrelsen ur rent principiell syn- punkt intet att direkt erinra. Den föreslagna

formen för indirekt beskattning, mervärde- skatten, får måhända anses i vissa avseenden vara att föredraga framför den allmänna varuskatten, åtminstone så länge de före- slagna reglerna för mervärdeskatten icke genombrytas av för många jämkningar och undantag. Det är emellertid icke uteslutet, att politiska inflytelser kunna tid efter an- nan åstadkomma sådana undantag.

Länsstyrelsen finner emellertid anledning beröra frågan, huru genomförandet av det föreslagna systemet, avseende en betydande höjning av priserna i detaljhandeln samti- digt med en ansenlig överflyttning av so- cialvårdsavgiftemas erläggande från lönta- gare till arbetsgivare, kan komma att på- verka den fortgående försämringen av pen- ningvärdet, av beredningen beräknad till cirka 2 % per år.

Denna beräkning innebär ju, att det stora flertalet sparare, d. v. 5. de, som anlita ban- ker och jordbrukskassor, åtnjuta endast cir- ka 2 % reell avkastning å sitt kapital, me-

dan återstoden av den formellt utgående räntan endast avser ett bibehållande av det insatta kapitlet vid dess realvärde. Å andra sidan innebär inflationen en fördel för lån- tagare (t. ex. skuldsatta kommuner).

Man kan hysa olika uppfattningar om vå- dan av inflationen. Länsstyrelsen anser för sin del, att den bör i görligaste mån mot- arbetas och att de fortsatta möjligheterna till reellt räntegivande sparande i praktiskt enkla former (banksparande) böra tillvara- tagas.

Länsstyrelsen, som icke gör anspråk på att kunna besvara frågan, huru ett genom- förande av beredningens förslag i nuvarande ekonomiska läge kan påverka penningvärde- försämringen, vill emellertid anföra vissa synpunkter:

1) detaljhandelspriserna synes komma att påverkas icke blott av den höjda omsätt- ningsskatten utan även i viss mån av över- flyttningen av socialvårdsavgiftemas erläg- gande från löntagare till producenter.

2) beredningens förslag synes i stort sett bygga på antagandet, att löntagarorganisa- tionema icke skola begära kompensation för de genom mervärdeskattens införande höj- da detaljhandelspriserna med hänsyn till den sänkta direkta statsbeskattningen.

Länsstyrelsen delar icke denna optimis- tiska syn på frågan. I de djupa leden kan förväntas en reaktion och detta icke blott av psykologiska skäl. Vissa områden, som tidigare icke drabbats av varuskatt, skulle nu bli skattebelagda upp till 13 %, såsom t. ex. uthyrning av hotellrum och anlitande av kommunikationsmedel. Då därtill i de flesta fall kan förväntas förhöjning av kom- munalskatten, föranledd icke blott av de nya reglerna för beskattningen, kunna även mera objektiva skäl komma att anföras för aktioner om lönekompensation.

En hög indirekt beskattning måste i och för sig vara särskilt tyngande för den kate- gori medborgare, som icke åsättes inkomst- taxeringar (t.ex. studerande). En följd av prishöjningarna kan bliva, att studieunder- stöd i olika former böra utgå med förhöjda belopp.

Uppmärksammas bör även, att det all- männas nominella utgifter av olika slag komma att stegras, icke blott för investe- ringar och underhåll utan även i vad avser vissa andra utgifter, t. ex. traktamentsersätt— ningar.

Den föreslagna mervärdeskatten lägger redovisningsbörda på ett betydligt större antal skattskyldiga än den nuvarande varu- skatten och statens kostnader för admini- stration torde stiga vid genomförande av mervärdeskatt. (Ökat antal skattskyldiga och restitutioner; granskningar i olika led.)

Länsstyrelsen anser sig icke kunna över- blicka alla konsekvenser, som ett genomfö- rande av beredningens nu framlagda förslag skulle komma att medföra, och kan därför i nuvarande läge varken till- eller avstyrka förslaget. Ytterligare utredning rörande så- väl eventuella inflatoriska verkningar som de kommunfinansiella synpunkterna synes önskvärd, varjämte för ställningstagande till den totala beskattningen även företagsbe- skattningen borde upptagas till behandling i detta sammanhang.

Därest den nuvarande uttagningsprocen- ten bibehålles eller allenast obetydligt höjes, finner länsstyrelsen ett utbyte av varuskatten mot mervärdeskatten i och för sig kunna accepteras.

B. Detaljgranskning

Avdelning III. Socialförsäkringens finansie— ring.

Beträffande de betänkligheter, länsstyrel- sen i denna del hyser, vill länsstyrel- sen åberopa vad ledamoten av beredningen herr Östman i särskilt yttrande anfört (sid. 676). Avdelning IV. Den direkta beskattningens utformning.

Många olika meningar om detaljutform- ningen föreligga och kompromisslösningar torde vara nödvändiga.

Länsstyrelsen finner för sin del det fram- lagda förslaget i och för sig acceptabelt med tanke på den ekonomiska ram, beredningen funnit sig böra räkna med.

Avdelning V. Den indirekta beskattningen.

Beskattningsområdet Beredningen uttalar, sid. 386: »I enlighet med det nu anförda förordar beredningen, att nuvarande skatteplikt för

vatten från vattenverk blir bestående, men att under det skattemässiga varubegreppet inrymmes elkraft och gas i förening med ett slopande av den nuvarande särskilda energiskatten.»

Länsstyrelsen, som ansluter sig till detta uttalande, vill därför ifrågasätta, huruvida icke i förslaget till författningstcxt, & 9 mom. 1, ordet >>vatten>> bör utgå (sid. 632).

Beträffande den omstridda frågan om mervärdeskatt för vissa tidningar och tid- skrifter instämmer länsstyrelsen i den av ledamöterna i beredningen herrar Hedberg, Gustafsson, Lyberg, Sundin och Östman av- givna reservationen (sid. 715).

I vad angår mervärdeskatt å begagnade bilar instämmer länsstyrelsen i den av leda- moten i beredningen herr Nilsson avgivna reservationen (sid. 722).

Mervärdeskatt å jordbruket Det administrativa förfarandet förefaller i denna del bliva mycket tyngande liksom även fullgörandet av redovisningsskyldighe- ten från de skattskyldigas sida. Ett starkt behov av förenklingar i förfarandet förelig- ger här och länsstyrelsen finner det ofrån- komligt, att beredningens förslag i sådant syfte ytterligare bearbetas.

Gräns för skatt- och redovisningsskyldighet Länsstyrelsen instämmer i den reservation, som avgivits av ledamöterna i beredningen

herrar Ekström, Meidner, Nilstein, Welin- der, Aqvist och Östergren (sid. 712).

Punktbeskattningen

Därest av statsfinansiella skäl avveckling- en av vissa punktskatter icke befinnes kun- na ske i den utsträckning, beredningen före- slagit, anser länsstyrelsen i första hand skat- ten å lättöl och läskedrycker böra bibehål- las.

Avdelning VI. Den samlade effekten av fö- reslagna reformer.

Beredningen har medgivit (sid. 533), att dess beräkningar av kommunala utdebite- ringshöjningar bygger på osäkra antaganden. Utom den oroande tendensen i och för sig till högre uttag av kommunalskatt och effek- ten av förhöjda ortsavdrag får man räkna med ökade utgifter för investeringar, under- håll m. m. på grund av mervärdeskatten. Som länsstyrelsen ovan framhållit, synes det i hög grad önskvärt, att även den kommu- nala beskattningen göres till föremål för ingående undersökningar, innan slutligt be- slut fattas rörande fördelningen av den to- tala beskattningen.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, taxe- ringsintendenten Bo Kellgren deltagit. Gävle i landskontoret den 27 oktober 1964.

]arl Hjalmarson Erik 0. A. Hellman

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Länsstyrelsen vill till en början redovisa som sin uppfattning, att de av skattebered- ningen framlagda förslagen synes innebära en länge åstundad förenkling av formerna för skatte- och avgiftsuttag, varigenom vårt skattesystem skulle i avsevärd mån vinna i klarhet och överskådlighet. Genom den 1 ett sammanhang företagna awägning av skilda skatteformer som beredningen företagit har tillskapats ett mer rationellt instrument för

skatteuttag än det nu tillämpade. Det nya systemet synes också erbjuda bättre möj- ligheter till en eftersträvansvärd fortsatt övergång från direkt till indirekt beskatt- ning Den föreslagna omfördelningen av skatte- och avgiftsbelastningen mellan direk- ta skatter, indirekta skatter och socialför- säkringsavgifter synes väl underbyggd, även om skilda uppfattningar givetvis kan hysas i frågan om hur det samlade skattetrycket

bör fördelas. Länsstyrelsen har emellertid i mindre mån sett som sin uppgift att disku- tera fördelningsproblemen än att pröva de framlagda förslagen ur teknisk synvinkel. Med denna utgångspunkt vill länsstyrelsen i det följande redovisa sina synpunkter på vissa detaljer i förslaget.

Socialförsäkringens finansiering

Enighet synes inom beredningen ha rätt rörande en finansiering av socialförsäkringen genom arbetsgivaravgifter. Länsstyrelsen av- ser icke att komma med invändningar mot förslaget i denna del. I princip avses avgif- terna skola övervältras på den anställde i samband med de allmänna löneförhandling- arna mellan arbetsmarknadens parter. Far- hågor har yppats för att avtalsförhandling- arna skulle försvåras, när utrymmet för kon— tanta lönehöjningar till följd av arbets- givaravgifterna krymper. Detta skulle när- mast sammanhänga med att den indivi- duelle löntagaren har osäkra begrepp om de försäkringsavgifter, som påverkar hans kon- tantlön. Länsstyrelsen frågar sig därför, om det icke ur psykologisk synpunkt vore be- fogat, att företagen åtminstone årligen för varje anställd redovisade den arbetsgivar- avgift, som belöpte på honom. Särskilt un- der avgifternas uppbyggnadstid torde en så- dan redovisning vara ägnad att undanröja många missförstånd.

Inkomstskatten

Den av skatteberedningen förordade om- fördelningen ger utrymme för en höjning av barnbidragen fram till år 1970 till 1 200 kronor. Härvid har beredningen icke tagit ställning till, huruvida storleken av dessa bidrag kan anses tillfredsställande. Diskus- sionen om alternativen barnbidrag eller bamavdrag vid taxeringen har utmynnat i förslag om bibehållande av nuvarande barn- bidragssystem. De utförda utredningarna sy- nes emellertid enligt länsstyrelsens mening visa, att ett system med bamavdrag vid taxeringen är ägnat att åstadkomma större rättvisa barnfamiljerna emellan. Detta sy- stem har emellertid avvisats under hänvis- ning till de familjer, som icke kan utnyttja dylika skatteavdrag vid sin taxering. Läns- styrelsen finner icke denna argumentering övertygande. Ett system med kombinerade barnbidrag och bamavdrag skulle kunna åstadkomma den önskvärda rättvisan utan att de små inkomsttagamas befogade an-

språk eftersättes. Länsstyrelsen förordar där- för en överarbetning av förslaget i detta av- seende.

Den indirekta beskattningen Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att er- sätta den nuvarande allmänna varuskatten jämte flertalet s. k. punktskatter med en generell flerledsskatt av typen mervärde- skatt. I stort sett finner sig länsstyrelsen kunna instämma i betänkandets slutsatser rörande beskattningsområdet. Systemets styr- ka ligger i att undantagen från beskattning blir så få som möjligt. Beredningen har där- för sökt begränsa undantagen till områden, där de administrativa kostnaderna för skat- tens uttagande icke står i rimligt förhållan- de till förväntade skatteintäkter eller där rätten till avdrag för ingående skattebelast- ning gör skattepåföring meningslös.

Även om länsstyrelsen gillar beredningens uppläggning i stort, föranleder förslaget viss tveksamhet i ett avseende. Tveksamhe- ten hänför sig till förslaget att skatten skall omfatta handeln med begagnade bilar. Det är visserligen sant, att de skäl, som på sin tid föranledde att handeln med begagnade bilar undantogs från allmänna varuskatten, numera icke har samma aktualitet. Kontroll- besiktningsinstitutet kommer säkerligen att innebära en välbehövlig sanering av den irreguljära handeln. Emellertid finner läns- styrelsen de synpunkter, som anförts av re- servanten herr Nilsson, i hög grad bärande. Länsstyrelsen anser det ställt utom allt tvi- vel, att skatteplikt på begagnade bilar kom- mer att kringgås på ett sätt som innebär avsevärda skatteförluster. Härtill må an— märkas att beredningen, som icke dragit sig för en välbehövlig uppstädning inom punkt- skatteområdet, underlåtit att rekommendera någon nedsättning av bilaccisen till den ni- vå, som rådde före år 1960, då handeln med begagnade bilar undantogs från varu- beskattningen. Detta förefaller länsstyrelsen inkonsekvent. Länsstyrelsen förordar i första hand skattefrihet för begagnade bilar och bibehållen nivå på bilaccisen, i andra hand — om förslaget att lägga omsättningsskatt på begagnade bilar anses böra bifallas — att bilaccisen nedsättes till 1959 års nivå.

Den av beredningen föreslagna gränsen för redovisningsskyldighet vid 8 000 kronors total årsomsättning bör enligt länsstyrelsens mening kunna accepteras. Emellertid före- slår utredningen därjämte en avtrappnings-

regel upp till en årsomsättning av 24000 kronor i syfte att uppnå en mjuk övergång från skattefrihet till full skattskyldighet. Avtrappningsregeln kan i praktiken tilläm- pas endast när skatten redovisas årsvis. Fö- retagaren — liksom i ännu högre grad läns- styrelsen — saknar nämligen under löpande inkomstår kännedom om hur stor den to- tala årsomsättningen kan komma att bli. Länsstyrelsen finner därför den föreslagna avtrappningsregeln olämplig och f.ö. även onödig. Då varje företagare i eget intresse torde komma att uttaga omsättningsskatten på sin försäljning, kan länsstyrelsen icke finna någon anledning att underlåta uttaga denna skatt, så snart omsättningen översti- ger en av praktiska skäl fastställd lägsta omsättningsgräns.

Deklaration till allmän varuskatt skall f.n. i regel avlämnas 6 gånger om året. Endast när omsättningen är förhållandevis liten kan årsredovisning ifrågakomma. Ut- över dessa redovisningsperiader har bered- ningen föreslagit redovisning halvårsvis, per tertial och per kvartal. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till, huruvida sådana alternativa redovisningsperioder kan anses behövliga. Den föreslagna ordningen skulle otvivelak- tigt medföra betydande merarbete för såväl länsstyrelsen som postgirokontoret.

Enligt beredningens förslag skall deklara- tion avlämnas och skatten inbetalas den 25 i månaden närmast efter redovisningsperio- dens utgång. Detta innebär en förlängning av respittiden med en vecka i förhållande till vad som nu gäller. För skattskyldig, som skall redovisa varannan månad, är denna förlängning av tiden säkerligen behövlig.

Beträffande skattskyldiga med årsredovis- ning må följande anföras. Den största grup- pen skattskyldiga, för vilka årsredovisning torde få tillämpas, lärer bliva jordbrukarna. Erfarenheterna åtminstone i detta län ger vid handen, att dessa skattskyldiga endast i mindre omfattning har ordnad bokföring eller löpande anteckningar angående intäk- ter och kostnader i jordbruket. För deklara- tionsskyldighetens fullgörande har de därför i regel att förlita sig till kontrolluppgifter om leveranser av mjölk, slaktdjur, virke m. m. samt beträffande körslor med häst och traktor, återtag från mejeri, gottskrivna insatser i jordbrukets ekonomiska förening- ar m. m. Dessa kontrolluppgifter erhåller jordbrukarna först vid månadsskiftet janua- ri—februari och således efter den tidpunkt,

då deklarationen till omsättningsskatt före- slås skola avlämnas. Länsstyrelsen befarar alltså, att flertalet jordbrukare med års- redovisning ej har möjlighet att redovisa mervärdeskatt på sätt beredningen föror- dat. En lösning av denna konflikt skulle kunna ske antingen genom att tidpunkten för deklarationens avlämnande framflytta- des eller genom att sättet för deklarations- skyldighetens fullgörande ändrades. Vid till- lämpning av det första alternativet skulle respittiden lämpligen kunna framflyttas till den 15 februari, d.v.s. till den dag då ve- derbörande senast skall avlämna sin själv- deklaration. Det andra alternativet skulle innebära att jordbrukare, som erhållit läns- styrelsens tillstånd till årsredovisning, finge redovisa mervärdeskatten å jordbruksbila- gan eller å annan deklarationsbilaga, och att skatten skulle påföras den vanliga slut- skattesedeln. Vid tillämpning av denna me- tod skulle inbetalning av preliminär mer- värdeskatt icke ifrågakomma.

Vad sålunda anförts angående jordbru— kamas svårigheter att redovisa mervärde- skatt är endast i begränsad omfattning till- lämpligt på rörelseidkare med årsredovis- ning. Trots detta synes det av framförallt praktiska skäl önskvärt, att dessa båda grup- per av företagare behandlas lika.

Länsstyrelsen kan icke underlåta att fästa uppmärksamheten på den komplicering av taxeringsarbetet, som ett införande av om- sättningsskatt enligt typen mervärdeskatt kommer att innebära. Även om —— såsom fallet bör vara inom de särskilda taxerings- nämnderna -— sådan sakkunskap finnes före- trädd, att de rent tekniska svårigheterna kan bemästras, kommer arbetsvolymen otvivel— aktigt att öka väsentligt. På de lokala taxe- ringsnämnderna på landsbygden, som regel sammansatta av idel lekmän, måste ställas sådana krav på kunnande och arbetskapaci- tet, att rekryteringen och utbildningen blir svårlöst och tyngande. Det är därför ofrån- komligt att länsstyrelserna får resurser till förfogande så att taxeringsförfarandet kan bemästras.

Beredningen föreslår en legalisering av den f.n. genom riksskattenämndens försorg införda justeringsuppgiften. Länsstyrelsen tillstyrker, att bestämmelser härom intages i lagtexten. Enligt förslaget skall justerings- uppgiften emellertid icke föranleda erläg- gande av den preliminära omsättningsskatt, som eventuellt blivit för lågt redovisad. För

undvikande av missbruk av justeringsrätten synes böra föreskrivas, att för lågt redovisad skatt åtminstone i vissa fall skall inbetalas samtidigt med att justeringsuppgiften insän- des. Med hänsyn till vad som föreslagits beträffande restitution av skatt bör sådan betalningsskyldighet föreskrivas när skill- nadsbeloppet uppgår till 500 kronor. Slutligen vill länsstyrelsen ifrågasätta, om icke kostnadsersättning i någon form borde lämnas för företagarens otvivelaktigt be— tungande arbete med omsättningsskattens uttagande och redovisning. Det ligger i sa- kens natur, att skatten förorsakar företagen kostnader, understundom betydande sådana. Länsstyrelsen är medveten om svårigheterna att med det förordade systemet avpassa en ersättning efter olikheter i de faktiska kost- naderna. Frågan förefaller emellertid icke tillräckligt prövad inom beredningen, som motiverat ett slopande av ersättningen bl. a. med att arbetet med mervärdeskatten drab- bar alla företagare och icke som varuskatten

endast vissa företagare, samt att ett bibe- hållande av den nuvarande ersättningsfor- men skulle medföra en högst väsentlig ök- ning av den totala ersättningen. Dessa moti- veringar förefaller icke tilltalande. Enligt länsstyrelsens mening borde man kunna kom- ma fram till ett ersättningssystem, grundat på en vägning mellan total skattepliktig om- sättning och avdragsberättigad omsättning samt med en degressiv skala, så avpassad, att de individuella ersättningarna bli något mindre än f.n. och den sammanlagda er- sättningen till samtliga skattskyldiga något högre.

I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade, landshövding och taxeringsintendent, landskamreraren Sven Wasteson deltagit. Härnösand i landskonto- ret den 29 oktober 1964.

Eric Wesström O. Nordström

Länsstyrelsen ijämtlands län

Enligt direktiven för beredningens arbete har det ålegat beredningen att — med vissa undantag — verkställa en omprövning av skattesystemet i dess helhet. Härvid har emellertid förutsatts, att beskattningens stor- lek i och för sig skulle ligga vid sidan av de frågor som böra omprövas av beredningen. Uppgiften har sålunda bestått i att inom en given ram för det totala uttaget av skatter och därmed likartade allmänna avgifter läg— ga fram förslag om omfördelning av detta ut- tag. Utredningen har beräknat den på så sätt definierade ramen för sitt arbete genom att på basis av uppskattad inkomst- och för- mögenhetsutveckling framräkna den fiskala effekten är 1970 av gällande skatter och av— gifter. Härvid har beräkningen skett som om en sådan indexreglering gällt beträffande in- komstskattesystemet, att en till 2 procent be- stämd årlig penningvärdeförsämring icke medfört skatteskärpning.

Länsstyrelsen har i och för sig intet att erinra emot sättet för beräkningen av den beloppsmässiga ram, inom vilken beredning- en arbetat. Länsstyrelsen är också införstådd med att med hänsyn till vidden av vissa av

de reformer inom skatte- och avgiftsområdet som föreslås av beredningen, förslaget icke kan genomföras omedelbart och vid en tid- punkt utan förutsätter en relativt lång över— gångstid. Länsstyrelsen delar beredningens uppfattning att den i och med införandet fr.o.m. den 1 januari 1960 av den allmänna varuskatten inledda övergången från direkta till indirekta skatter bör fortsätta. Ur denna synpunkt är det enligt länsstyrelsens mening angeläget att reformen genomföres i den takt beredningen föreslagit.

Den direkta beskattningen

Som ovan angivits har beredningen verkställt beräkningen av vad nuvarande skattesystem skulle avkasta år 1970 så att en till 2 procent beräknad årlig penningvärdeförsämring icke skulle medföra skatteskärpning. Utifrån er- farenheten av utvecklingen under de senaste årtiondena framstår det för länsstyrelsen som uppenbart att beräkningen är alltför »försiktig». Då en större penningvärdeför- sämring än den av beredningen antagna innebär att nominellt men icke reellt högre

inkomster'bli belastade med högre direkt statlig inkomstskatt än som avsetts med be- redningens förslag är det att beklaga, att beredningen icke ansett sig kunna utgå från ett mera realistiskt antagande rö- rande penningvärdeförsämringen under de närmaste åren. Utifrån dessa synpunkter framstår det som så mycket mera angeläget att den utredning rörande införandet i sys- temet för den direkta beskattningen av en indexreglering, som beröres å sid. 332 och 333 i betänkandet, snarast kommer till stånd.

För att det föreslagna systemet skall er- hålla avsedd effekt och icke redan från bör- jan snedvridas anser länsstyrelsen det näm- ligen vara av väsentlig vikt att grundlinjerna och utgångspunkterna för en indexreglering bestämmas i ett sammanhang såsom ett mo- ment i hela det nya skattesystemet. Med den begränsning som ligger i det sist anförda fin- ner länsstyrelsen förslagen rörande grundav- dragens storlek och skatteskalorna väl av- vägda.

Familjebeskattningen

Utredningen har gjort tänkbara invändning- ar mot sambeskattning till föremål för grund- lig undersökning. Utredningen får därvid an- ses ha visat att skälen för bibehållande av sambeskattning väsentligt överväga dem som åberopats till stöd för en allmän särbeskatt- ning av makar. Fallen av s.k. negativ sam- beskattningseffekt ha beräknats bli mycket sällsynta. Att sådan effekt rent undantagsvis kan uppkomma bör icke få leda till ett upp- givande av sambeskattningen, som i det helt övervägande antalet äktenskap har en från såväl privatekonomiska som arbetsmarknads- politiska synpunkter gynnsam effekt.

Även om vissa skäl tala för införande av ett system med fakultativ särbeskattning sy- nes med hänsyn till de komplicerade regler ett sådant system skulle medföra detsamma ej böra införas i den svenska skattelagstift- ningen.

Förvärvsavdragen

Utredningen har föreslagit att det nuvarande förvärvsavdraget å 300 kronor i barnlösa fa- miljer skulle slopas. Såsom utredningen framhållit får ett avdrag av sådan storleks— ordning anses vara utan egentlig praktisk be- tydelse. Emellertid tala bl. a. arbetsmark- nadspolitiska synpunkter för att någon form av förvärvsavdrag medgives även hustru utan hemmavarande barn. Detta önskemål får an— ses särskilt markant då fråga är om barn, som tidigare berättigat modern till kvotav-

drag, vilket upphör i och med att barnet upp- nått 16 års ålder. Att å andra sidan göra åt- skillnad mellan hustru i nyssnämnd situation och hustru i barnlöst äktenskap synes icke utgöra en godtagbar lösning. Länsstyrelsen anser därför att det tidigare gällande av- draget 51 300 kronor bör höjas till 1 000 kro- nor i analogi med den förhöjning som utred- ningen föreslagit beträffande övriga 300 kro- nors-avdrag. Vid införande av nu avsett av- drag skulle den av vissa reservanter (sid. 681) påtalade för de gifta kvinnornas arbets- insats hämmande tröskeleffekten i viss mån korrigeras. Man kan också betrakta avdraget i fråga som ett slags förhöjning av grund- avdraget, varvid invändningen att mannen, då hustrun står i begrepp att upptaga ett yrkesarbete, redan konsumerat grundavdra- get skulle minska i styrka.

De indirekta beskattningen

Tidningar och tidskrifter I fråga om tidningar och tidskrifter ansluter sig länsstyrelsen till de av beredningen redo- visade skälen för en generell utformning av beskattningen på förevarande område. Från tidningsutgivarehåll har framförts krav på att de allmänna nyhetstidningarna skulle undantagas från beskattningen. Som motiv härför har bland annat åberopats de ekono- miska svårigheter, som skulle komma att drabba många tidningsföretag om dagspres- sen belastades med en mervärdeskatt. Vidare har framhållits det konkurrensförhållande, som för närvarande råder mellan å ena si- dan pressen som nyhetsorgan och å andra si- dan den förmedling av nyheter, som sker ge- nom radio Och television, vilken sistnämnda nyhetsförmedling icke skulle komma att drabbas av en mervärdeskatt. Länsstyrelsen finner de synpunkter, som sålunda och i re- servationer till beredningens förslag fram- förts för ett undantagande från beskattning- en av allmänna nyhetstidningar och vissa tidskrifter i och för sig väl värda att beaktas men anser sig —— med hänsyn till de av be- redningen anförda tungt vägande skälen mot en skattebefrielse — böra tillstyrka be- redningens förslag i denna fråga.

Bensin- och brännoljeberkattningen Med borttagande av energiskatten men bibe- hållande i övrigt av nuvarande särbeskatt- ning av motordrivmedel har beredningen i fråga om bensinbeskattningen — för att åstadkomma en med avseende på konsum-

tion och konkurrens neutral verkan — före- slagit en höjning av bensinskatten med 4 öre per liter. Innebörden härav synes vara att man vill nå samma procentuella prisökning på varan bensin som på andra varor som komma att omfattas av en mervärdeskatt. Den av beredningen föreslagna höjningen skulle beträffande norrlandslänen med dess glesbygder och långa vågavstånd komma att medföra väsentliga kostnadsökningar för re- sor och transporter med därav föranledd ökad ekonomisk belastning för såväl enskil- da som myndigheter. Den beskattning som redan utgår på bensin är så hög i förhållande till de skatter som utgå på flertalet andra va- ror, att även ur denna synpunkt motiv sak- nas för den föreslagna höjningen av bensin- priset. Härtill kommer att borttagandet av exempelvis pälsvaruskatten samt den särskil- da varuskatten på choklad- och konfektyr- varor och diverse kemisk-tekniska artiklar får antagas komma att påverka konsumtion och konkurrensförhållanden utan att detta föranlett beredningen att framlägga förslag med neutraliserande effekt. Mot bakgrunden av det anförda anser sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka beredningens förslag i denna del.

Mervärdeskattens tillämpning inom bygg- nadmmrådet

Enligt beredningens förslag avses skattskyl- dighet komma att åvila den som i yrkesmäs- sigt bedriven byggnadsverksamhct försäljer skattepliktig byggnad. I författningsförslaget (Kap. 4. Om beskattningsvärde m.m. 15% 1 mom.) har föreskrivits att vid tillhanda- hållande av byggnad utgör beskattningsvär- det ett belopp motsvarande 60 procent av vederlaget eller byggnadens saluvärde exklu- sive omsättningsskatt. Förslaget till anvis- ningar till 1555 innehåller i sista stycket när- mare bestämmelser till ledning för bestäm- mandet av byggnadens beskattningsvärde vid tillhandahållande av byggnad jämte mark. Länsstyrelsen finner anvisningarna oklara till sitt innehåll och befarar uppkoms- ten av tolkningssvårigheter vid den praktiska tillämpningen. Lämpligheten av att t. ex. ge- nom anvisningar från riksskattenämnden ut- talande göres om vad som är »skäliga pålägg» till bokförda kostnader kan ifrågasättas. Motsättningsvis skulle lätt högre pålägg komma att betecknas som oskäliga.

Transport- och resetjänster m. m. I fråga om tjänstebeskattningen har bered- ningen förordat att inbegripa bl. a. transport-

och resetjänster m.m. under skatteplikten. Denna avses komma att omfatta all slags yrkesmässig varubefordran och i fråga om resor icke endast den reguljära fjärr- och närtrafiken utan även exempelvis taxiresor, turistresor och liknande resor. Skatteplikten skall dock endast gälla för varubefordran och resor inom landet. I fråga om den interna- tionella persontrafiken till och från Sverige har beredningen ansett att personbefordran till och från utländsk destinationsort i skatte- tekniskt hänseende bör likställas med skatte- fri export och på denna grund vara skattefri. Länsstyrelsen finner det uppenbart att en sådan utformning av beskattningen ifråga om persontrafiken kan komma att medföra ris- ker för en oberättigad skattefrihet. Person- befordran med exempelvis järnväg eller taxi från ort inom riket till en gränsstation skulle komma att omfattas av beskattningen, medan ett utsträckande av resan till en ort belägen utom riket endast på några kilo- meters avstånd från samma gränsstation skulle komma att medföra att resan icke till någon del beskattades.

I fråga om den föreslagna beskattningen av inom riket utförda transporttjänster har beredningen icke närmare berört vilka trans- porter, som avses komma att omfattas av beskattningen. I beredningens författnings- förslag (Kap. 2. Om skatteplikt, 11 ä 1 mom. d) har utsagts att tjänsteprestation är skatte- pliktig när den innefattar befordran av va- ror. Därmed torde beredningen närmast ha åsyftat av transportföretag och liknande företag utförd godsbefordran. Bestämmelsen innebär att skatteplikten skulle komma att omfatta all slags befordran av varor i pro- duktions- och distributionsleden och skatt- skyldighet åvila den som yrkesmässigt driver verksamhet avseende sådan befordran. Här- av lärer bl. a. följa att inom skogsbruket före- kommande transporter av virke skulle kom- ma att falla inom beskattningsområdet. De transporter som då närmast åsyftas avse dels virkets framforsling medels häst eller traktor från avverkningsplatsen till bilväg eller di- rekt till flottled och dels virkets transport från upplagsplats vid bilväg direkt till kö- parens ort (fabrik) eller till flottled. De sist- nämnda transporterna utföras regelmässigt av lastbilsägare, som driva yrkesmässig åkeri- verksamhet. De förstnämnda transporterna däremot utföras främst av jordbrukare med anlitande av häst eller traktor eller av per- soner som driva självständig traktorrörelse. Enligt uttalande i betänkandet (sid. 439) bör jordbruket och skogsbruket i mervärde-

skattehänseende behandlas på i princip sam- ma sätt som andra näringsidkare. I enlighet härmed kommer skattskyldighet att åvila dem som bedriva jordbruk och skogsbruk även för utförda tjänsteprestationer avseen- de bl.a. här berörda transporter. De som ut- öva yrkesmässig traktorrörelse komma även att omfattas av skattskyldigheten för sådana transporter. Antalet yrkesutövare av denna kategori är i Jämtlands län betydande. För åstadkommande av en önskvärd begräns- ning av skattskyldigheten eller redovisnings- skyldigheten för mindre näringsidkare har beredningen förordat en gräns för redovis- ningsskyldighet vid 8 000 kronor i total års- omsättning med en avtrappningsregel för årsomsättningar mellan 8000 och 24 000 kronor. Då utövare av verksamhet avseende transporter inom skogsbruket i flertalet fall redovisa en årsomsättning, som överstiger den av beredningen föreslagna gränsen 8 000 kronor, torde begränsningen enligt länsstyrel- sens mening icke komma att nämnvärt minska antalet skattskyldiga av här åsyftad kategori.

I anslutning till vad länsstyrelsen ovan an- fört rörande transporter inom skogsbruket vill länsstyrelsen peka på ett förhållande som icke berörts i betänkandet. Med hänsyn till att praktiskt taget all yrkesmässig transport av varor avses skola beskattas lärer enligt länsstyrelsens mening även flottning få hän- föras till skattepliktig transportprestation och detta oavsett om fråga är om lösflottning i rinnande vatten eller buntflottning till havs.

Skattskyldigheten

Övergången till en mervärdeskatt med den av beredningen förordade utformningen kom- mer att medföra en betydande ökning av an- talet skattskyldiga. Beredningen har därför föreslagit vissa begränsningar i skattskyldig- heten, som icke återverka på skattens gene- rella karaktär eller inkräkta på skatteutfal— let. I fråga om handelsbolag, kommandit- bolag och enkla bolag gäller enligt nuvaran- de regler att envar delägare är skattskyldig till allmän varuskatt i förhållande till sin andel i bolaget. I ett mervärdeskattesystem föreslår beredningen en sådan formell be- gränsning i skattskyldigheten att denna kan anknytas till en delägare för företagets hela skattepliktiga verksamhet.

Länsstyrelsen finner en sådan utformning av beskattningen vara motiverad bl.a. ur fiskalisk synpunkt. I fråga om handelsbolag har vid tillämpningen av varuskatteförord- ningen skattskyldighetens anknytning till de

enskilda delägarna nämligen visat sig vara förenad med väsentliga olägenheter när vid bristande betalning hos delägarna fråga upp- kommit att genom indrivningsförfarande uttaga den allmänna varuskatt (preliminär eller slutlig), som påförts delägarna. I civil- rättslig mening är handelsbolaget en juridisk person. Handelsbolaget har alltså egen för- mögenhet och egna skulder, för vilka senare icke allenast bolagets tillgångar utan jämväl de enskilda bolagsmännen svara. Frånsett viss privat enskild egendom bruka delägar- nas förmögenhetstillgångar regelmässigt om- fattas av handelsbolagets tillgångar. Ett ut- mätningsförfarande för indrivning av de en- skilda bolagsmännens skatteskulder kan där— för icke rikta sig mot någon viss bolaget till- hörig egendom. Utmätning kan endast verk- ställas i delägarnas andel i bolaget, en andel som ofta måste bedömas som värdelös vid exekutiv försäljning.

Därest handelsbolaget försättes i konkurs har i enlighet med det anförda delägarnas restförda skatteskulder icke ansetts i konkur- sen utgöra skulder för handelsbolaget. Detta innebär att statsverkets skattefordringar icke kunna beaktas vid bevakningsförfarandet i konkursen.

Länsstyrelsen anser att här berörda nack- delar skulle kunna undanröjas genom att handelsbolaget såsom sådant och icke de en- skilda delägarna åsattes taxering till mer- värdeskatt. Med ett på så sätt utformat be- skattningsförfarande skulle även vinnas den fördelen att för det fall att handelsbolaget försattes i konkurs skulle bolaget påförda skatteskulder — i den mån dessa icke täckas av bolagets tillgångar — kunna utkrävas hos de enskilda bolagsmännen utan begränsning till resp. bolagsmans andel i handelsbolaget. Beredningens författningsförslag (Kap. 3. Om skattskyldighet m.m. 12% 2 mom.) har icke givits en sådan utformning att ett för- farande i enlighet härmed kan tillämpas.

Beskattningsförfarandct

Beskattningsförfarandet avses komma att bygga på en deklarationsskyldighet för de skattskyldiga och ett taxeringsförfarande, vilka i och för sig icke innebära någon prin- cipiell ändring av det system, som tillämpas i fråga om den allmänna varuskatten. I varu- skattedeklarationen skall den skattskyldige i enlighet med den redovisningsmetod, som gäller för honom lämna uppgifter om den på redovisningsperioden belöpande skatteplik— tiga omsättningen, vilket belopp utgör under- laget för bestämmandet av skattebeloppets

storlek efter gällande skattesats. Granskning- en av deklarationen å länsstyrelsens varu- skattekontor blir av huvudsakligen formell karaktär. I den utsträckning så är möjligt kan dock den skattskyldiges skatteredovis- ning under löpande beskattningsår göras till föremål för en mera ingående granskning. I samband med taxeringsrevisioner hos skatt- skyldiga inom skilda näringsgrenar har inom länet konstaterats att underlaget för de i varuskattedeklarationerna lämnade uppgifter- na i många fall är mycket ofullständigt. Det har vidare förekommit att företagare ej bevarat de anteckningar, som legat till grund för varuskatteredovisningen, varför en många gånger tids- och arbetskrävande rekonstruk- tion av underlaget måst ske. De skattskyldiga utnyttja ofta vid beskattningsårets utgång möjligheten till justering i efterhand av den skattepliktiga omsättningen. Särskilt beträf- fande skattskyldiga, som icke äro bokförings- skyldiga enligt lag, kan helt allmänt påstås att räkenskapsunderlaget i de skattskyldigas skilda näringsgrenar många gånger är brist- fälligt.

I Jämtlands län uppgår antalet skattskyl- diga till allmän varuskatt för närvarande till i runt tal 3 200 rörelseidkare; härvid har så- lunda icke medräknats till allmän varuskatt skattskyldiga jordbrukare. Med den av be- redningen förordade utformningen av en mervärdeskatt torde nyssnämnda antal skatt- skyldiga minst komma att tredubblas. För att redovisningen av skatten skall kunna full- göras enligt de riktlinjer beredningen före- slagit torde man få ställa stora krav på full- ständigheten av den bokföring eller de an- teckningar i verksamheten, som för den skattskyldige skall utgöra underlag för dekla- ration och för beräknandet av den skatt. som den skattskyldige skall redovisa eller berätti- gas återfå. De erfarenheter länsstyrelsen vun- nit under de snart fem år varuskatteförord- ningen tillämpats har såsom tidigare fram- hållits givit vid handen att underlaget för av- givna varuskattedeklarationer i många fall icke kunnat godtagas. Detta gäller framförallt bland mindre företagare. Samma bristfälliga räkenskapsunderlag kan förväntas komma att föreligga hos flertalet skattskyldiga verksam- ma inom skogsbruk och jordbruk samt i viss mån inom byggnadsbranschen. De skattskyl- diga framhålla ofta svårigheterna och >>krång- let» med redovisningen av den allmänna varu- skatten. Svårigheterna och bekymren med re- dovisningen av en mervärdeskatt torde bli icke oväsentligt större.

Länsstyrelsen är tveksam huruvida nu

tillämpat förfarande för uttagande av all- män varuskatt utan vidare kan överföras på en mervärdeskatt. Det torde för många skattskyldiga komma att möta svårigheter att vid redovisning av mervärdeskatt på egen omsättning hålla reda på den skatt de haft att betala vid anskaffningar av skilda slag för verksamheten. Av beredningen föreslagen metod att bokföra in- och utgående skatte- belopp på skilda konton torde endast kom- ma att iakttagas av skattskyldiga med ord- nad bokföring. Omläggningen till mervärde- beskattning kommer även att medföra en betydande ökning av arbetet med själva taxeringen, som avses komma att ske samti- digt med den årliga inkomsttaxeringen. Er- farenheterna av taxeringen till allmän varu- skatt visar att arbetet med denna taxering är mycket tidskrävande och i hög grad in- kräktar på den tid som eljest står till förfo- gande för den årliga inkomsttaxeringen. Länsstyrelsen befarar därför att ett taxerings- förfarande vid en mervärdeskatt vid sidan av den årliga inkomsttaxeringen kommer att inverka menligt på det krav på effektivitet som måste uppställas på de båda taxerings- formerna. Administrationen för uttagandet av skatten bör därför enligt länsstyrelsens mening göras till föremål för en ingående ut- redning och prövning i syfte att åstadkom- ma ett förfarande så enkelt som möjligt. Un- der alla förhållanden framstår det för läns- styrelsen som uppenbart att personalen på varuskattekontoret måste väsentligt förstär- kas därest icke det allmännas krav på effek- tivitet i beskattningsförfarandet och de skatt- skyldigas krav på rimlig service skola efter- sättas.

Rertaugift

Författningsförslaget (Kap. 12. Om indriv- ning av skatt m. m. 58 & första stycket) inne- håller bestämmelser om krav å restavgift å omsättningsskatt, som ej inbetalats inom föreskriven tid. Denna bestämmelse har till sitt innehåll utformats helt i överensstämmel- se med motsvarande bestämmelse i 58 % varu- skatteförordningen. Sistnämnda bestämmel- se har vid tillämpningen tolkats så, att därest den skattskyldige avgivit deklaration och icke i rätt tid inbetalat i deklarationen an- givet skattebelopp restavgift icke kan utkrä- vas å högre belopp än det angivna skattebe- loppet. Granskningen av deklarationerna av- seende den allmänna varuskatten har visat att i många fall skatten å uppgiven omsätt- ning uträknas till och inbetalas med för lågt belopp beroende på en felräkning, som stund-

om är oavsiktlig, men i vissa fall kan vara fullt avsiktlig om den skattskyldige exempel- vis på grund av likviditetssvårigheter önskar inbetala lägre skatt än som bort ske. I sådant fall kan — som bestämmelsen nu är utfor- mad — restavgift utgå endast å det för lågt uträknade och för sent inbetalade skattebe- loppet. Först sedan utsänt granskningsmcd- delande eller fastställelsebeslut med anma- ning att inbetala felande skattebelopp inom viss tid ej efterkommits, kan restavgift å res- terande skattebelopp uttagas. Bestämmelsens nuvarande utformning ger sålunda de skatt- skyldiga möjlighet att till en del undgå rest- avgift.

Länsstyrelsen ifrågasätter därför om icke det av beredningen framlagda författnings- förslaget i denna del bör givas en sådan ut- formning att restavgift kunde utkrävas å det betalningspliktiga skattebelopp, som rätt räk- nat kan framräknas på grundval av den i

deklarationen redovisade skattepliktiga om- sättningen sarnt uppgifterna om ingående skattebelastning och övriga skatteavdrag.

Socialförsäkringens finansiering

Mot vad beredningen i denna del har före- slagit har länsstyrelsen intet att erinra.

I handläggningen av detta ärende ha del- tagit undertecknade, landshövding och t.f. landskamrerare, samt såsom föredragande beträffande den indirekta beskattningen bitr. taxeringsintendenten B. Edling, beträffande socialförsäkringens finansiering länsassessorn B. Jerström och beträffande betänkandet i övrigt taxeringsintendenten F. Sundkler. Östersund i landskontoret den 11 november 1964.

Anders Tottie Bengt Bohman

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Till en början anser sig länsstyrelsen helt allmänt böra uttala, att direktiven för be- redningen synes ha varit väl restriktiva då det icke ankommit på densamma att göra värderingar eller bedömningar rörande det samlade uttaget av skatter och avgifter eller att föreslå ändringar däri. Om beredningen hade haft denna möjlighet är det tänkbart att en övervältring av skatt från barnfamil- jer till ensamstående och familjer utan barn icke behövt medföra den skatteskärpning för sistnämnda båda grupper, som förslaget innebär. Ett dylikt resultat hade enligt läns- styrelsens mening bort undvikas vid införan- det av ett nytt skattesystem. I övrigt må anföras.

Socialförsäkringens finansiering

Beredningen anser, att en omläggning av socialförsäkringens finansiering bör äga rum i riktning mot ett ökat inslag av arbetsgi- varavgifter, såvitt avser kostnaderna för den anställda arbetskraftens socialförsäkringsför- måner. Beredningens överväganden härutin- nan har fört fram till en avgiftsfinansiering, innebärande att inemot hälften av kostna-

derna för grundförmånerna täckes denna väg och återstoden genom skatter. Skäl har anförts till stöd för att grundförmånerna skola finansieras å ena sidan helt genom skatter, å andra sidan helt genom avgifter. För sin del ansluter sig länsstyrelsen till be- redningens förslag.

Den direkta beskattningens utformning

För bedömning av frågan angående pro- gressionen i inkomstbeskattningen har ut- redningen verkställt vissa beräkningar av hur inkomsttagarna fördelas år 1970 på in- komstklasser. Härvid har förutsatts en årlig inkomstökning om 5 procent, därav 2 pro- cent avsett penningvärdeförändring och återstoden standardförbättring. Det förslag till inkomstskatteskalor, som beredningen framlagt, grundar sig bl. a. på en dylik in- komstutveckling.

Med hänsyn till den prisstegring, som konsumentprisindex utvisar, ifrågasätter länsstyrelsen om icke utredningen bort räkna med större inflation än 2 procent för år. Konsumentprisindex har nämligen alltsedan 1945 årligen stigit i genomsnitt med nära

4 procent, varvid dock bör bemärkas att under denna tid inträffat den s.k. koreain- flationen. Räknat med år 1914 såsom basår har levnadskostnadsindex till och med år 1960 genomsnittligt stigit med 3,1 procent för år. Det må i detta sammanhang särskilt framhållas att utredningen även erinrat om att, därest penningvärdeförsämringen blir större än 2 procent för är, detta innebär att den nominellt men icke reellt högre inkoms- ten blir belastad med större skatt än som med utredningens förslag avsetts, varför skatteskalorna i sådant läge bör i motsva- rande mån jämkas.

Vad beträffar familjebeskattningen har utredningen funnit sambeskattningen nu ic- ke kunna uppges. I de föreslagna skatteska— lorna har emellertid tudelningsprincipen bli- vit i avsevärd grad utbyggd, varigenom en- dast en eller några få promille av samtliga äktenskap, och detta i mycket höga inkomst- lägen, skulle drabbas av en negativ sambe- skattningseffekt. Med hänsyn härtill även- som till de konsekvenser, som en omlägg- ning till särbeskattning av gifta och därmed likställda skattskyldiga måste medföra, an- ser länsstyrelsen, oaktat vad som från skilda håll anförts mot en fortsatt sambeskattning, denna princip för närvarande icke bör över- ges.

På arbetsmarknaden har under de senaste decennierna inträffat en strukturförändring, främst kännetecknad av kvinnornas fram- trängande inom yrkeslivet. Det får också anses såsom ett samhällsintresse att i vidgad omfattning utnyttja den arbetskraftsreserv som hemmahustruma utgör. Av allt att dö- ma torde åt dessa och andra synpunkter, som av många åberopats till stöd för ett slopande av sambeskattningen, med tiden komma att ges sådan tyngd att denna fråga måste av statsmakterna tagas under förnyat övervägande. Då länsstyrelsen såsom ovan nämnts anser, att i dagens läge nuvarande ordning bör bibehållas, har länsstyrelsen emellertid därmed icke velat säga att den godtager en negativ sambeskattningseffekt, som, i händelse utredningens förslag genom- föres, kommer att drabba, låt vara ett myc- ket obetydligt antal gifta skattskyldiga. En— ligt länsstyrelsens mening bör man överväga en frivillig särbeskattning i syfte att elimi- nera den negativa effekten av sambeskatt- ning.

Vad beträffar förvärvsavdrag anser läns- styrelsen tillräckliga skäl icke föreligga att

slopa det nuvarande schablonavdraget å 300 kronor, som medges i barnlösa familjer.

Under förutsättning att i familjen funnits hemmavarande barn under 16 år har ut— redningen bl.a. föreslagit, att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet skall va- ra berättigad till avdrag för värdet av egen arbetsinsats i jordbruket intill belopp av 1 000 kronor samt att gift man med inkomst av rörelse eller jordbruk, vari hustrun utfört arbete, likaledes skall äga åtnjuta avdrag med belopp motsvarande värdet av hustruns arbetsinsats intill belopp av 1000 kronor. Utredningen har därvid förutsatt uppmärk- samhet från myndigheternas sida vid taxe- ringskontrollen så att avdragen i varje sär- skilt fall blir föremål för granskning. Läns- styrelsen vill i detta sammanhang erinra om att utredningen i diskussionen rörande frå- gan om beskattning av hemmavarande hustrus arbetsinsats uttalat, att svårbemäst- rade eller olösbara värderingsfrågor därvid skulle möta. Länsstyrelsen anser att så även blir fallet då beskattningsmyndighetema vid bedömningen av skäligheten i nyssnämnda avdrag har att taga ställning till frågan om värdet av hustruns arbetsinsats. I det prak- tiska taxeringsarbetet torde det nämligen icke bli möjligt att införskaffa en nöjaktig utredning angående storleken eller värdet av denna arbetsinsats. Länsstyrelsen anser där- för att någon prövning av yrkanden om avdrag, som här åsyftas, icke skall ske. Berörda avdrag bör därför enligt länssty- relsens mening medges i form av schablon- avdrag, förslagsvis å 600 kronor.

Frågan om indexreglering av grundav- drag, skatteskalor m. m. bör enligt länssty- relsens uppfattning göras till föremål för närmare utredning. Redan vad utredningen anfört i detta avseende synes tala för en sådan reform.

Den indirekta beskattningen

Den verkställda utredningen får anses ge stöd för uppfattningen, att en beskattning som i mera betydande utsträckning inriktar uttaget på skattskyldiga med högre inkoms- ter skulle ge liten effekt. Uttaget bör där- för drabba praktiskt taget alla inkomsttagar- grupper. Med hänsyn härtill ävensom till det förhållandet att realinkomsten för såväl ensamstående som gifta beräknas ha för- dubblats mellan åren 1948 och 1970 får

skäl anses föreligga för en ändrad awäg- ning av skatteuttaget i riktning mot en ökad indirekt beskattning inom ramen för ett i stort sett oförändrat totalt skattetryck. Behovet av en sådan förskjutning framstår som så mycket större i beaktande av att den torde utgöra förutsättningen för reali- serandet av utredningens förslag om en lind- ring av den direkta beskattningen. Förslaget bör ses såsom en enhet.

Den indirekta skatten skall enligt utred- ningen avkasta 8300 miljoner kronor år 1970. Redan denna omständighet utesluter möjligheten att bibehålla den allmänna va- ruskatten, vilken i så fall finge höjas till 11 å 12 % med härav följande risker för ett väsentligt skattebortfall. Ett icke obetydligt sådant kan man räkna med redan vid nu— varande skattesats framför allt inom bygg- nadsområdet, där konsumentbegreppet för— anlett tolkningssvårigheter.

Det är vidare angeläget att den allmänna varuskattens kumulativa effekt ifråga om framförallt näringslivets investeringar med därav följande försämrat konkurrensläge för de exportinriktade och investeringskrävande företagen undanröjes. Ett flertal svårbedöm- da problem, som den allmänna varuskatten gett anledning till, kommer vid övergång till en flerledsskatt att bortfalla, bl. a. frå- gan om vad som är att hänföra till material samt frågan om vem som är konsument in- om byggnadsområdet.

En flerledsskatt av typ kaskadskatt bör emellertid ej komma ifråga som alternativ till en mervärdeskatt, eftersom den först- nämnda ger en ojämn beskattning och dess- utom torde komma att medföra stora för- ändringar i näringslivets struktur.

Då mervärdeskatten gynnar en likformig och neutral beskattning och dess konstruk- tion även i övrigt motverkar de olägenheter, som följer med övriga alternativ för en in- direkt beskattning, förordar länsstyrelsen in- förandet av en mervärdeskatt, även om den- na kan komma att medföra åtskilliga svå- righeter och problem. Länsstyrelsen ställer sig dock avvisande till tanken att genom variationer i avdragsrätten använda mer- värdeskatten i konjunkturpolitiskt syfte. Istället bör i sådant fall möjligheterna att variera skattesatsen beaktas.

I anledning av författningsförslagets ut- formning får länsstyrelsen anföra följande.

5 2. Den av utredningen föreslagna ut- vidgningen av beskattningsområdet till att

omfatta bl. a. resor och transporter framstår som nödvändig, därest en likformig och neu- tral beskattning skall kunna upprätthållas. Förslaget att resor till utlandet skall jäm- ställas med skattefri export kan emellertid leda till viss ojämnhet i beskattningen. Det torde sålunda ställa sig billigare att lösa bil- jett till gränsort i Danmark, Finland eller Norge än till den verkliga destinationsorten på den svenska sidan om gränsen. En omväg över grannlandet skulle sålunda förbilliga resan. Samma förhållande torde i vissa fall föreligga även beträffande varutransporter. Det bör därför enligt länsstyrelsens mening övervägas om icke skattefriheten för resa och transport till utlandet borde begränsas att gälla andra länder än de nordiska.

& 9. De motiv, som legat till grund för tidningarnas fönnånsställning enligt förord- ningen om allmän varuskatt, kunna i sam- ma mån anföras även med avseende på mervärdeskatten. Med hänsyn härtill och då vidare behovet av ekonomiskt stöd till dagspressen tagit sig uttryck i tillsättandet av en statlig utredning får starka skäl anses tala för att ifrågavarande publikationer ges en förmånsställning även i ett mervärde— skattesystem. I valet mellan fullständig skattefrihet och en till försäljningen begrän- sad skattefrihet förordar länsstyrelsen det förra alternativet. Olägenhetema med en viss ökning av antalet restitutionsfall får anses mindre än de tekniska olägenheter ifråga om avdragsrätten, som följer med det senare alternativet beträffande sådana tidningsföretag, som bedriver skattepliktig verksamhet. För kiosker och andra återför- säljare bör i konsekvens med länsstyrelsens förslag möjlighet ges att yrka avdrag för tidningsförsäljning genom ett s. k. omsätt- ningsavdrag å deklarationsblanketten.

Det undantag från skattskyldighet, som för närvarande gäller vid försäljning och uttag ur rörelse av begagnade personbilar samt vissa lastbilar, har givit upphov till vissa kontrolltekniska svårigheter, vilken om— ständighet talar för att detta undantag slo- pas. Om så sker, torde man å andra sidan få räkna med dels en förskjutning av han- deln med sådana bilar från den reguljära till den irreguljära handeln — eftersom starkt fog finns för uppfattningen att den senare i insikt om kontrollsvårigheterna skulle kun- na underlåta att uttaga och redovisa mer- värdeskatt — dels att förmedlingsverksamhe- ten i samband med bilbyten skulle öka på.

bekostnad av den egentliga bilhandeln. Då skälen för ett bibehållande av nuvarande undantag väger tyngre enligt länsstyrelsens mening bör undantaget bli bestående även i ett mervärdeskattesystem.

& 11. Enligt förslaget skall skatteplikt före- ligga för sådana tjänster med avseende å byggnader och annan fast egendom, som till- handahålles av arkitekter, byggnadskonsul- ter och liknande. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget men vill rikta uppmärksamheten på nödvändigheten av att under mervärde- skatten inbegripes även sådana inom bygg- nadsbranschen å fritid verksamma ritare, konsulter m. fl., vilka för närvarande redo- visa sin inkomst under förvärvskällan in- komst av tjänst.

I fråga om föreslagen skattefrihet för an- nonser må framhållas, att annonsering i reklamsyfte ofta sker med anlitande av an- nonsföretag. Dessa företag tillhandahålla därjämte ofta färdigställda trycksaker för reklamändamål. Därvid kan samma mate- rial komma att användas för såväl tryck- saksreklam som annonsreklam. Därest an- nonseringen går fri från beskattning med därav följande skyldighet för annonsföreta- gen att dela upp den ingående skattebelast- ningen på avdragsgilla och icke avdragsgilla belopp uppkommer betydande svårigheter i såväl redovisnings- som kontrollhänseende. Undantaget för annonser bör därför utgå.

Den i författningsförslaget till anvisning- arna till denna paragraf intagna definitio- nen av begreppet serveringsrörelse bör utgå, eftersom behovet av en definition försvinner i och med att reduceringsreglema för ser- veringsrörelser borttages.

Det av utredningen föreslagna undantaget från beskattning av avgifter som erlägges till för allmänheten upplåtna badinrättning- ar bör vidare komma till uttryck i lagtexten.

Det i förordningen om allmän varuskatt stadgade undantaget för försäljning av le- vande djur bör enligt utredningens förslag utgå med hänsyn till att jordbruket i mer- värdeskattehänseende bör behandlas på sam— ma sätt som andra skattepliktiga näringsgre- nar. Vid angivet förhållande ifrågasätter länsstyrelsen om icke av veterinärer utförda tjänster bör inrymmas i mervärdeskatten med därav följande rätt för jordbrukare att avlasta ingående skatt. Den kumulativa ef- fekten av veterinäremas beskattade inköp av instrument, tjänstebil m. m. elimineras därigenom.

13 och 16 55. En förutsättning för frihet från redovisningsskyldighet till mervärde- skatt skall enligt förslaget vara att värdet av yrkesmässigt tillhandahållna varor och tjänster samt uttag av nämnda varor för år räknat icke överstiger 8000 kronor. Vidare föreslås införandet av en s. k. avtrappnings- regel avseende skattepliktig omsättning mel- lan 8000 och 24 000 kronor. Gränsen för redovisningsskyldigheten har enligt länssty- relsens mening satts väl högt med därav följande skattebortfall. Vidare kan avtrapp- ningsregeln förväntas leda till visst merar— bete ur redovisnings— och kontrollsynpunkt. Länsstyrelsen föreslår därför att gränsen för redovisningsskyldighet sättes till 4000 kro- nor, varigenom något behov av en avtrapp- ningsregel icke längre kan anses föreligga. Möjligheten att yrka avdrag för ingående varuskatt reducerar högst avsevärt den trös- keleffekt som uppkommer om den av läns- styrelsen förordade redovisningsgränsen läg- ges till grund för lagstiftning.

18 5 1 mom. I denna paragraf stadgas valfrihet för skattskyldiga, som medgivits rätt att inräkna uppkomna fordringar i om- sättningen enligt bokföringsmässiga grunder, att yrka avdrag antingen för den skatt som kontant utgivits under perioden eller för den skatt som bokförts under samma period. Det är angeläget att ett av alternativen konse- kvent tillämpas till undvikande av felaktiga avdrag. Byte av avdragsmetod bör förutsätta medgivande av länsstyrelsen, vilket förhål— lande bör komma till uttryck i lagtexten.

60 5 1 mom. Restitution skall under de förutsättningar som angivits i ,stadgandet icke ske av belopp, som understiger 500 kro- nor. Med hänsyn till det merarbete för länsstyrelsen som restitutionema kommer att medföra i samband med utbetalning och debitering ävensom till möjligheterna att vid senare redovisningsperioder kvitta överskju- tande ingående skatt mot utgående skatt torde gränsen för den generella restitutionen böra höjas till förslagsvis 1000 kronor.

Länsstyrelsen vill till sist framhålla att ett genomförande .av förslaget måste medföra att tillräckliga lokaler samt personella resur- ser ställes till mervärdeskattekontorens för- fogande för den väsentligt utökade verksam- het, som blir nödvändig med hänsyn till så- väl ökningen av antalet skattskyldiga som behovet av en intensifierad kontroll.

Enligt förslaget skall mervärdeskatten, som skulle komma att träffa en större del av konsumtionen och utgå med 13 procent, in- föras redan år 1966. Denna mervärdeskatt synes särskilt hårt drabba barnfamiljerna. Det torde kunna ifrågasättas om de åtgär- der, som utredningen föreslagit i avsikt att motverka en dylik merbelastning, är tillräck- liga. Vidare framstår utredningens beräk- ningar av barnkostnadema såsom icke blott osäkra utan även för låga. Vid nu anförda förhållanden anser länsstyrelsen större höj—

ning av barnbidragen än vad som av utred- ningen föreslagits böra genomföras i sam- band med mervärdeskattens införande.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknade, landshövding och taxeringsintendent, före- dragande, landskamreraren Rolf Bystedt och biträdande taxeringsintendenten Claes Kin- nander. Umeå i landskontoret den 3 novem— ber 1964.

Filip Kristensson Carl-Otto Egerstedt

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Allmänna skatteberedningen har genom det framlagda förslaget till nytt skattesystem icke fullgjort sina uppdrag i samtliga av- seenden. Trots detta är förslaget synnerligen vidlyftigt och syftar till en genomgripande omdaning av det svenska skattesystemet i vidsträckt bemärkelse. Länsstyrelsens yttran- de kommer av naturliga skäl att i huvudsak begränsas till ett ställningstagande till de viktigaste principfrågorna, medan detaljfrå— gor endast undantagsvis kunnat behandlas.

Avvägningen mellan direkt beskattning å ena samt indirekt beskattning och socialför- säkringsavgifter å andra sidan

Efter avdrag för skatter återstående belopp, som för endast 10—15 år sedan för en per- son ansågs skäligt till bestridande av lev— nadskostnadema och ett rimligt enskilt spa- rande, ter sig i dagens läge i många fall alltför snävt för angivet ändamål. Förhål- landen, som påverka detta bedömande, äro bland annat den fortgående förändringen av penningvärdet, levnadskostnademas ök- ning och den högre levnadsstandard, som stora grupper av vårt folk uppnått under senare år. Angivna utveckling har fört med sig en automatisk skatteskärpning. Mot bak- grunden av det anförda och med hänsyn såväl till de av departementschefen lämna- de direktiven som till beredningens redogö- relse för den direkta beskattningens nu upp- nådda tyngd, synes en övergång från direkt beskattning till andra skatteformer i vid-

sträckt bemärkelse i ungefär den omfatt- ning, som beredningen föreslagit, vara mo- tiverad.

Socialförsäkringens finansiering

Beredningens förslag att socialförsäkringen delvis skall finansieras genom arbetsgivare- avgifter beträffande anställda och för andra inkomsttagare genom en egenavgift, som bättre än nu utgående sådana avgifter av- passats efter betalningsförmågan, finner länsstyrelsen rationellt och välmotiverat, trots att länsstyrelsen icke helt delar bered- ningens åsikt att arbetsgivareavgifterna övervältras på de anställda (sid. 542 i be- tänkandet). Om t.ex. en företagare med anledning av uppkomna merkostnader i form av arbetsgivareavgifter höjer priserna, kan man tala om en övervältring av dessa avgifter men knappast om avgifterna vid löneförhandlingar åberopats som argument mot löneförhöjning. Länsstyrelsen anser där- för att föreslagen utbyggnad av systemet med arbetsgivareavgiften även på sikt kom- me att huvudsakligen drabba vederbörande arbetsgivare. Vid beräkning av verkning- arna bör ej förbises, att avdragsrätten, vil- ken är självklar, medför en >>skattevinst». Att näringslivets representanter enligt hit- tills gjorda uttalanden godtagit förslaget, om det genomfördes som en odelbar enhet och sålunda även i fråga om utökade ar- betsgivareavgifter, torde sammanhänga med de fördelar, som den föreslagna mervärde-

skatten skulle medföra för näringslivet i fråga om investeringar och export.

Den direkta beskattningen

I fråga om grundavdragen, som skall ersätta de nuvarande ortsavdragen, har beredning- en föreslagit en höjning etappvis på så sätt att avdragen vid full utbyggnad år 1970 skulle utgöra 3 000 kronor för ensamstående och 6000 kronor för gifta och med dem likställda mot nuvarande 2250 kronor respektive 4500 kronor. Om man skall bibehålla grundavdragets mångåriga funk- tion att under alla förhållanden från be- skattning undantaga den del av inkomsten, som oundgängligen erfordras för en persons eller i förekommande fall två makars nöd- vändiga levnadskostnader, vilket förefaller motiverat, i varje fall för skattskyldiga med låga inkomster, är en höjning av dessa av- drag uppenbarligen behövlig. Huruvida den föreslagna höjningen är lämpligt awägd är svårt att avgöra.

Den beräknade nedgång av kommuner- nas skatteunderlag, som bland annat de fö- reslagna grundavdragen och höjda förvärvs- avdrag skulle medföra, har icke föranlett förslag om kompensation till kommunerna. I likhet med reservanten Meidner anser länsstyrelsen att skälig kompensation för detta skattebortfall bör åstadkommas sedan närmare beräkningar angående förslagets verkningar i detta avseende verkställts.

För taxeringsförfarandet och beräkningen av skatteunderlaget för kommunernas del medför årliga förändringar av grundavdra- gen vissa nackdelar.

Beredningen har enligt länsstyrelsens åsikt på ett övertygande sätt påvisat, att övervägande skäl tala för ett bibehållande av sambeskattningen för sammanlevande makar. De som kritisera sambeskattningen ha som regel ej tillräckligt tänkt sig in i hur sambeskattningen i det enskilda fallet verkar. Det är sålunda enligt länsstyrelsens erfarenhet vanligt, att makar genom besvär till prövningsnämnden begära särtaxering utan att göra klart för sig, att bifall till be- svären medför ökad sammanlagd skatt. Det förefaller vara själva ordet sambeskattning, som hos allmänheten för tanken till ökning av skatten i jämförelse med särtaxering. Den nuvarande utformningen av sambe- skattningsreglerna har emellertid på grund av progressionen i skatteskalorna till statlig skatt i vissa, om än relativt få fall, medfört

så kallad negativ sambeskattningseffekt, varmed avses att makar genom giftermål få högre skatt sammanlagt än ren särbe- skattning av dem skulle medföra. Detta får anses vara den allvarligaste anmärkningen mot de nuvarande sambeskattningsreglerna. Ett genomförande av beredningens förslag rörande sambeskattningen, varigenom bland annat den övre tudelningsgränsen i skatte- skalorna skulle höjas till 40 000 kronor, komme enligt beräkningarna att reducera antalet fall av negativ sambeskattningseffekt till några få promille av äktenskapen. Att negativ sambeskattningseffekt kan uppkom- ma även enligt beredningens förslag anser länsstyrelsen emellertid icke tillfredsställan- de. Länsstyrelsen ifrågasätter därför, om icke bestämmelser borde utfärdas om rätt för makar att på ansökan få skatten redu- cerad i de fåtaliga fall, då negativ sambe- skattningseffekt inträder. Länsstyrelsen av- ser alltså ett förfarande likartat det, som nu kan ifrågakomma vid tillämpning av bestämmelserna om den så kallade 80 %-re- geln. Man skulle då utan att tillgripa kom- plicerade regler om särskilt taxeringsförfa- rande kunna undvika negativ effekt av sam- beskattningen.

Ett nära samband med beskattningen av sammanlevande makar har utformningen av förvärvsavdragen. Vad avser förvärvsarbe- tande hustrur med hemmavarande barn un- der 16 år har föreslagits en relativt kraftig höjning av förvärvsavdraget, vilket står i god överensstämmelse med de för utred- ningen meddelade direktiven och en ut- bredd uppfattning om behovet av att lindra beskattningen för bamfamiljerna. Länssty- relsen anser höjningen lämpligt avvägd.

För familjer utan minderåriga barn före- slår utredningen att hustruavdraget, som nu utgör 300 kronor, skall slopas. Det är vis- serligen sant, att teoretiska överväganden närmast leda till att hustruavdrag i familj utan barn knappast har fog för sig, men psykologiska faktorer, som tala för ett bi- behållande av sådant avdrag, kan även åbe- ropas. För en hustru, som haft minderårigt barn och åtnjutit förvärvsavdrag med 4000 kronor, måste det framstå som stötande, att hon i och med att barnet uppnår 16 är helt mister rätten till förvärvsavdrag trots att familjen fortfarande på grund av hust- runs arbete utom hemmet får vidkännas vissa merutgifter, t.ex. för städning. Den psykologiska faktorn torde även i en del fall ha betydelse för hustruns benägenhet

att åtaga sig arbete utom hemmet. Ett så lågt avdrag som det nuvarande å 300 kronor har dock säkerligen ganska ringa betydelse. Om förvärvsavdrag för hustru utan bara skall bibehållas, borde det därför enligt läns- styrelsens mening höjas, i varje fall till 500 kronor.

F örvärvsavdragen för gift kvinna med in- komst av jordbruksfastighet och för gift man med inkomst av rörelse eller jordbruk, vari hustrun utfört arbete, ha i förslaget sammankopplats med en av taxeringsmyn- digheten verkställd värdering av hustruns arbetsinsats och maximerats till 1000 kro- nor. Det. torde i praktiken ytterst sällan bli möjligt för en beskattningsmyndighet att göra sannolikt, att värdet av hustruns ar- betsinsats understigit i deklarationen upp- givet värde, vanligen maximibeloppet 1000 kronor. Ett rent schablonavdrag är därför enligt länsstyrelsens mening att föredraga. Länsstyrelsen föreslår därför ett schablon- avdrag å 800 kronor.

Ett ytterligare stöd åt barnfamiljerna i form av höjda barnbidrag i den omfattning beredningen föreslagit anser länsstyrelsen välmotiverat. Med instämmande i de skäl, som beredningen anfört mot ett återinfö- rande av bamavdrag ställer sig länsstyrelsen i likhet med beredningen negativ till tanken härpå.

Emot det som ett provisorium betecknade förslaget till ändringar av förmögenhetsbe- skattningen synes några invändningar av principiell art icke vara att anföra. Med hänsyn till den betydelse, som de från och med år 1965 väntade höjda taxeringsvärde- na å fastigheter tillmätts vid bedömningen av motiven för höjd skattepliktsgräns vid förmögenhetstaxeringen, hade det legat när- mast till hands att höja denna gräns från och med 1966 års taxering.

Den indirekta beskattningen

Beträffande den indirekta beskattningen in- nebär utredningsförslaget att den allmänna varuskatten och vissa punktskatter ersättas med en generell mervärdeskatt.

Vid jämförelse med den allmänna varu- skatten är en mervärdeskatt av föreslagen typ konsumtions— och konkurrensneutral. Detta innebär bland annat, att den kumu- lativa skatteeffekten är ytterst obetydlig. Fördelen härav är mest påtaglig för export- företagen, enär mervärdeskatten helt kan avlyftas från exportvaroma. Länsstyrelsen

konstaterar härvidlag även med tillfreds- ställelse, att näringslivet icke belastas för mervärdeskatt å investeringar.

Mervärdeskatt innebär till skillnad mot allmän varuskatt en mellan de olika distri- butionsleden fördelad skatteuppbörd. Ur kontroll- och avkastningssynpunkt medför en sålunda fördelad skatteuppbörd den för- delen, att köparen för att kunna utnyttja avdraget för ingående skatt är angelägen att få en faktura av säljaren och då sälja- ren lämnat sådan handling försvåras möjlig- heten att förvanska den senares bokföring. Detta utgör ett av skälen till antagandet att mervärdeskattens avkastningsförmåga blir större än den nuvarande allmänna varuskat- tens.

Med stigande antal skattskyldiga kommer visserligen det administrativa bestyret med mervärdeskatten att bliva betydligt större än det med den allmänna varuskatten. Den- na nackdel bör dock vägas mot de tidigare nämnda fördelarna med mervärdeskatten.

Vad i utredningen anförts om uttagande av mervärdeskatt å nu i fråga om allmän varuskatt icke skattepliktiga publikationer, finner länsstyrelsen bärande. Den dåliga lönsamheten hos delar av dagspressen kan icke anses utgöra tillräcng grund för skat- tefrihet. Härjämte synes mervärdeskatt bö- ra utgå på annonser, då beredningens motiv för skattefrihet på annonsområdet knappast kan anses bärande.

För tiden den 1 januari 1960 -— den 30 april 1960 utgick allmän varuskatt vid för- säljning av begagnade personbilar. Från och med den 1 maj 1960 utgår icke sådan skatt vid nämnd försäljning, men har den så kal- lade bilaccisen höjts från och med sist- nämnda datum. På grund av den beslutade obligatoriska ombesiktningen av icke nya personbilar torde risken för att handeln med begagnade personbilar undandrages de reguljära bilhandlama icke vara så stor, att den motiverar ett konserverande av befriel- se från skattskyldighet. För att undgå bland annat körförbud i samband med ombesikt- ning torde nämligen köparna av begagnade personbilar i allt större utsträckning komma att vända sig till bilfirmor och icke till privatpersoner, enär bilfirmorna kunna sät- ta bilarna i trafikvärdigt stånd på ett helt annat sätt än vad privatpersonerna kunna göra. Liksom utredningen föreslår länssty- relsen, att mervärdeskatt skall utgå på för- säljning av begagnade personbilar, men där- utöver synes det länsstyrelsen vara motiverat

att sänka bilaccisen i vart fall till den nivå den hade före den 1 maj 1960.

Länsstyrelsen ifrågasätter behovet av juste- ringsuppgifter, då risken för missbruk icke är obetydlig. Felaktiga deklarationer för preliminär allmän omsättningsskatt kunna nämligen rättas genom nya. Om justerings- uppgifter bli tillåtna, bör ur rättvisesyn- punkt restavgift utgå å tillkommande skat- tebelopp enligt sådana uppgifter. Justerings- uppgifter och rättade deklarationer för pre- liminär skatt böra förty i och för uttagande av restavgift ingivas till länsstyrelse och ic- ke, såsom beträffande justeringsuppgifter föreslagits, till taxeringsnämnd.

Beträffande restitution av överskjutande preliminär skatt jämlikt 60 5 1 mom. för- fattningsförslaget föreslår länsstyrelsen, att sådan restitution endast bör ske efter sär- skild ansökan från den skattskyldige, enär kvittning ofta kan ske mot kommande pre- liminär skatt och då restitutionsförfarandet är omständligt. Nämnas kan att i det väst- tyska förslaget till mervärdeskatt kräves så— dan ansökan för restitution.

I utredningen föreslås slopande av rätt till kostnadsersättning. Att helt beröva de skattskyldiga denna ersättning, som dock tager sikte på det arbete de av statsmakter- na ålagts utföra inom den allmänna varu- skattens eller mervärdeskattens område, sy- nes ur psykologisk synpunkt vara mindre välbetänkt. Trots den uppdelade betalnings-

skyldigheten och avdragsrätten för ingående skattebelastning, vilka otvivelaktigt medföra fördelar för de skattskyldiga, anser länssty- relsen, att rätt till kostnadsersättning bör bibehållas.

Bärande skäl för höjning av bensinskatten anser länsstyrelsen icke ha framlagts av ut- redningen, varför sådan höjning avstyrkes.

Länsstyrelsen förutsätter att övergången till mervärdeskatt sker under sådana former att den vid starten icke medför prishöjning- ar i vidare mån än ökningen av den indirek- ta beskattningen kan motivera.

Av det anförda framgår, att länsstyrelsen endast i vissa underordnade frågor intager en från skatteberedningen avvikande stånd- punkt. I huvudfrågorna är länsstyrelsen däremot i princip positivt inställd till be- redningens förslag och tillstyrker, att detta lägges till grund för ändrad lagstiftning.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit landshövdingen Manfred Näslund, landskamreraren Arvid Wenker, taxerings- intendenten Ragnar Dahlqvist, föredragan- de, samt i fråga om den indirekta beskatt- ningen länsrevisom Lars Terner och t. f. bi- trädande taxeringsintendenten Gunnar Rud- berg. Luleå i landskontoret den 20 novem- ber 1964-.

Manfred Närlund Ragnar Dahlqvist

Riksgäldsfullmäktige

Med anledning härav får fullmäktige med- dela, att fullmäktige för sin del icke funnit anledning att ingå på en bedömning av det föreslagna nya skatte- och avgiftssystemets grundvalar och i stort sett icke heller på dess tekniska utformning. Fullmäktige har heller icke ansett påkallat att nu uppta en diskus- sion rörande de otvivelaktigt omfattande och svårbedömbara samhällsekonomiska verk- ningarna av den genomgripande skattereform som här föreslagits, exempelvis i fråga om sparande — konsumtion, investering och pro- duktion.

Utifrån denna utgångspunkt vill fullmäk- tige i detta yttrande begränsa sig till att be— röra en fråga som visserligen är av sekundärt

intresse för den centrala skattepolitiska av— vägningen men som dock har stor betydelse icke blott för riksgäldskontoret i dess egen- skap av statsskuldförvaltande organ utan jäm- väl för kreditmarknaden i dess helhet och som därför enligt fullmäktiges mening bör ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid ett ge- nomförande helt eller delvis av skattebered- ningens förslag. Fullmäktige avser härmed spörsmålet, hur de av skatteberedningen fö- reslagna åtgärderna kan tänkas påverka stats- budgetens säsongrörelser och därmed en av förutsättningarna för penningmarknadens funktionssätt. Härom får fullmäktige anföra följande.

De kraftiga säsongrörelserna i statsbudge-

tens kassamässiga utfall medför otvivelaktigt betydande olägenheter, framför allt av pen- ningpolitisk natur. Möjligheterna att åstad- komma en utjämning av dessa säsongrörelser har därför i olika sammanhang diskuterats under senare år. Fullmäktige har för sin del — i samband med framläggandet för banko- utskottet vid innevarande riksdag av förslag om rätt för riksgäldskontoret att lämna s.k. dagslån och i samtidig skrivelse i ämnet till chefen för finansdepartementet — framhållit önskvärdheten av reformer inom budget- och uppbördssystemet i syfte att i tiden bättre anpassa statens inkomster och utgifter till varandra, varigenom budgetutfallet skulle komma att ge svagare utslag i likviditetsrö- relserna på penningmarknaden. Säsongrörel- serna i penningmarknadens likviditet är vis- serligen till en del resultatet av sådana fak- torer som valutareservens utveckling och för- ändringarna i allmänhetens sedelbehov, men främst är de betingade av statsbudgetens ut- fall, som medför snabba växlingar mellan inkomst- och utgiftsöverskott. Det må i detta sammanhang erinras om att bankoutskottet i sitt av riksdagen godkända utl. nr 5, i anled- ning av fullmäktiges förenämnda förslag, bl. a. påpekat de svårigheter, som med nuva- rande system kan uppstå, när det gäller att vid en viss tidpunkt bedöma det verkliga likviditetsläget, samt framhållit, att strävan- dena att undanröja de påtalade olägenheter- na av säsongsvängningarna enligt utskottets mening borde särskilt inriktas på att påverka de omständigheter, som framkallar desamma.

En utjämning av budgetens säsongrörelser kan i princip ske genom att både inkomsterna och utgifterna var för sig bringas att inflyta resp. utgå i jämn takt året om. Om man när- mast eftersträvar en utjämning av budgetsal- dats fluktuationer, räcker det emellertid med en god tidsmässig anpassning av inkomsterna till utgifterna. Av många skäl torde här be- rörda strävanden få inrikta sig på detta slag av utjämning. Ur penningmarknadssynpunkt skulle också mycket vara vunnet med refor- mer i sådan riktning.

Koncentrerar man sig på de mer regelmäs- siga fluktuationerna i budgetsaldot, kan man särskilja flera olika typer av >>säsongmässig— het». En är den »långa» rörelsen under bud- getåret. Mest betydelsefull är svängningen från stora underskott i december (utbetal- ning av överskjutande skatt) till stora över- skott i mars—maj (uppbörd av kvarstående skatt och fyllnadsskatt). En annan är de kvartalsvis uppträdande rörelserna, som till stor del sammanhänger med att de allmänna

barnbidragen och vissa statsbidrag till kom- munerna utbetalas under juli, oktober, janua- ri och april. En tredje typ av säsongsväng- ning förorsakas av uppbördssystemets ut- formning med kraftiga skatteuppbörder var- annan månad, vilka i hög grad verkar för- ryckande på penningmarknaden. Den samti- diga uppbörden av källskatt och allmän va— ruskatt vid mitten av skattemånadcrna (juli, september, november, januari, mars och maj, koncentrerad till den 18—20:e i resp. månad), följs sålunda av en nästan två månader lång period av budgetunderskott, vilket kulmine- rar vid utbetalningen av kommunalskatteme- del ungefär tio dagar före nästa skatteupp- börds kulmination. Slutligen förekommer också karakteristiska svängningar under varje månad och t.o.m. vecka, beroende på tid- punkten för vissa större utbetalningar och skatteleveranser (folk- och statspensioner, månadslöner, sprit- och tobaksskatt, kontroll- styrelsens och tullverkets s.k. veckotöm- ningar, m.m.).

En omläggning av skattesystemet enligt skatteberedningens förslag skulle i ganska hög grad påverka budgetens säsongmässiga rörel- ser och därmed också säsongrörelserna på penningmarknaden. Denna påverkan gäller både säsongvariationen månad för månad och variationen inom en och samma månad.

Av intresse i förevarande sammanhang är särskilt skatteberedningens följande förslag.

1. Sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer och av förmögenhets- skatten samt borttagande av egenavgiften till folkpensioneringen och vissa egenavgifter för sjukförsäkringen. Dessa förslag beräknas med- föra ett inkomstbortfall per år (1970) av ca 4- 300 mkr. Nämnda skatter och avgifter upp- bäres för närvarande inom ramen för käll- skattesystemet; någon ändring i källskatte- systemets konstruktion föreslås ej. Beträffan- de övriga i källskatteuppbörden ingående skatter och avgifter (bl.a. kommunalskatten samt bolagens statliga inkomstskatt) förut- sättes icke någon ändring av större betydelse. Vid given tidsfördelning av budgetens ut- gifter blir effekten av beredningens förslag, att källskattesystemet i sin nuvarande ut- formning blir mindre påfrestande för pen- ningmarknaden. Utbetalningarna av över- skjutande skatt i december blir mindre, upp- börden av kvarskatt och fyllnadsskatt på vå- ren blir mindre, liksom källskatteuppbörden vid de ordinarie uppbördsterminerna. Sväng- ningarna kommer emellertid alltjämt att vara betydande, ej minst på grund av utbetal- ningarna av kommunalskattemedel.

2. De nykonstruerade socialförsäkringsav- gifterna beräknas inbringa 3 060 mkr år 1970. De skall uppbäras efter modell av ATP-av- gifterna och alltså i regel inlevereras till bud- geten i relativt jämna rater. Inleveransen är avsedd att ske före den 18:e under >>icke skattemånaderna». Då dessa för närvarande är utpräglade underskottsmånader, bidrar tillkomsten av berörda avgifter sålunda i hög grad till en utjämning av varannan-månads- svängningarna. Inom var och en av sagda månader uppstår givetvis en relativt kraftig säsongeffekt, i den mån denna icke kan kom- penseras med samtidiga statsutgifter.

3. Den nykonstruerade mervärdeskatten skulle år 1970 ge 8320 mkr. och erläggas, liksom för närvarande den allmänna varu- skatten, under skattemånaderna, dock 7 da- gar senare än för närvarande, d.v.s. senast den 25:e. Tillsammans med en höjning av bensinskatten (150 mkr.) skulle den nya skat- ten, förutom att den kompenserade en del av inkomstskattebortfallet, ersätta den nuva- rande allmänna varuskatten, energiskatten samt vissa särskilda varuskatter, tillsammans beräknade att ge 6060 mkr. år 1970. Som avdragsposter från den nya skatten har be- redningen räknat med höjda barnbidrag (1000 mkr.) och höjda folkpensioner (140 mkr.). De nuvarande energi- och särskilda varuskatterna uppbärs varje månad, med ganska jämn fördelning icke bara över året utan även inom månaden. Förslaget om den nya mervärdeskatten ökar alltså den redan besvärande varannan-månadssvängningen; förskjutningen med 7 dagar i förhållande till den allmänna skatteuppbörden är ur så- songsynpunkt mindre väsentlig, eftersom ut- giftsbelastningen icke är stor under denna period. Utgifterna för barnbidrag blir enligt förslaget så pass betydande, att det ur de här anlagda synpunkterna skulle vara önskvärt med ändrade tidpunkter för utbetalningen av dessa bidrag. Sammanfattningsvis kan konstateras, att ett omlagt skattesystem enligt skatteberedningens förslag i flera hänseenden skulle starkt på- verka svängningarna i budgetutfallet och därmed i penningmarknadens likviditet. Den samlade effekten synes, såvitt fullmäktige kunnat utläsa av siffermaterial som inom riksgäldskontoret sammanställts på basis av i skatteberedningens betänkande lämnade upp- gifter, medföra en ökning av marknadens likviditet under skattemånader och en minsk- ning av likviditeten under icke—skattemåna- der. Det föreslagna systemet sett som en enhet medför, att de nuvarande kraftiga sä-

songsvängningarna på penningmarknaden månad för månad, som förorsakas av väx- lingar i budgetutfallet, skulle i viss — och san- nolikt icke obetydlig — utsträckning dämpas. Detta är givetvis att hälsa med tillfredsstäl- lelse, då några delade meningar angående önskvärdheten av en utjämning av budgetut- fallet och därmed av säsongsvängningarna på penningmarknaden knappast torde råda.

Det kan emellertid ifrågasättas, om icke vissa modifikationer i beredningens förslag samt härutöver vissa ytterligare åtgärder i säsongutjämnande riktning lämpligen borde övervägas i samband med en omläggning av nuvarande skatte- och avgiftssystem. Full- mäktige vill bl. a. föreslå, att en lämpligare tidpunkt för inleverans av mervärdeskatten väljes. Ur penningmarknadssynpunkt skulle det vara en förbättring, om denna skatt in- flöt 10—15 dagar senare än vad beredningen föreslagit, d. v. 5. efter månadsskiftets påfrest- ningar av penningmarknaden, och samtidigt med vissa större statsutgifter. Härvidlag kun- de övervägas att utbetala de allmänna barn— bidragen sex gånger per år och samtidigt som uppbörden av mervärdeskatten kulminerade. En annan angelägen reform ur penningmark- nadssynpunkt, som enligt fullmäktiges me- ning bör övervägas, är att ändra tidpunkten för utbetalning av kommunalskattemedlen, så att denna sammanfaller med stora statliga skatte- eller avgiftsuppbörder. En möjlig linje i samband med ett genomförande av skatteberedningens förslag vore att uppdela utbetalningen av kommunalskattemedel på tolv — i stället för sex — utbetalningstillfäl- len, varvid sex skulle sammanfalla med käll- skatteuppbördens kulmination omkring den 18—20ze i >>skattemånaderna>> och sex med kulminationen av arbetsgivaravgiftsuppbör- den den 18—20:e i >>icke-skattemånaderna». En förändring enligt dessa linjer skulle för kommunerna ur likviditetssynpunkt i stort sett vara utan betydelse eller snarare inne- bära en förbättring.

Givetvis kan det finnas skäl att överväga ett genomförande av vissa av de ovan skisse- rade reformerna eller liknande reformer all- deles oberoende av om skatteberedningens olika förslag genomföres eller ej.

I detta ärendes behandling har deltagit fullmäktiges ordförande och vice ordförande samt herrar Svensson, Andersson, Fredriks- son, Johansson och Östman ävensom tjf riks- gäldsdirektören. Stockholm den 26 novem- ber 1964.

Gösta Renlund Ingmar ]ansson

Aeroaktiebolaget Nygeverken

(till luftfartsstyrelsen)

Med anledning av det nya skatteförslaget vill vi särskilt fästa uppmärksamheten på skatteberedningens benägenhet att i skatte- hänseende jämställa taxiresor till lands med taxiresor i luften. Jämförelsen är endast till- lämplig i så måtto att båda verksamhetsfor- merna har tillfällighetsresor på sitt pro- gram. För att belysa den särställning taxi- flyget intar och dess inverkan på skatteför- mågan vill vi framlägga följande synpunk- ter.

Ett fabriksnytt, allväderutrustat taxiflyg- plan representerar en investering på i runt tal % milj. kronor. Kravet på driftsäkerhet innebär stora utgifter för flygmaterielens tillsyn, översyn och utbyte av gångtidsbund- na komponenter. Med uppfyllande av flyg- säkerhetskravet står och faller verksamheten. Ett kompromissande mellan graden av flyg- säkerhet och skäliga kostnader får inte fin- nas. Flygsäkerheten skall tillgodoses obero- ende av kostnader. Flygprisema blir höga, vilket innebär att taxiflyg anlitas i undan- tagsfall, ofta i rena katastrofsituationer. Där- för innebär placering av ett enda taxiflyg- plan på praktiskt taget vilken plats som helst i landet f.n. en överkapacitet inom sitt upptagningsområde. I praktiken visar sig detta så, att inget företag i branschen kan få utnyttjning av sitt flygplan så att medel i tillräcklig utsträckning kan fonderas för nyanskaffning av flygplan, täckande av kost- nader för eventuella motorhaverier, än mindre kan en skälig affärsvinst redovisas. Företagen är hänvisade att ställa sina tjäns- ter till förfogande till priser som ligger vä- sentligt under de som framräknas i realis- tiska kostnadskalkyler i förhoppning om en ökad efterfrågan och för att hålla persona- len sysselsatt.

En rationell utnyttjning av flygplanen be- gränsas i stor utsträckning av den beroende- ställning i vilken verksamhetsutövaren står till Luftfartsverket, som skall lämna tjäns- ter, nödvändiga för genomförande av flyg-

uppdrag. Med sådana tjänster menas per- sonal till förfogande för öppethållning på landningsplatserna, underhåll av flygfält, landningsfyrar och belysningsanordningar. Tjänster som här omtalas finns inrättade uteslutande med hänsyn till det reguljära trafikflygets krav. Taxiflyget är därför i mångt och mycket hänvisat till att anpassa sina ankomsttider till ett flertal flygplatser efter de tider som gäller för reguljärt flyg. Uppenbart är, att taxiflyget under sådana förhållanden förlorar något av sin mening enär flygtaxorna dessutom i de flesta fall ligger högre än de för trafikflyget gällande.

De flygplatser som icke angöras av trafik- flyg saknar landningshjälpmedel och där sådana i undantagsfall finnas, saknas kom- petent personal för betjäning. Därmed hän- visas flygplanen till att angöra flygplatserna under visuella väderförhållanden, vilket med hänsyn till den grad av väderberoende detta medför, tvingar företagaren till reservation angående möjligheten att landa på viss flyg- plats. Reservationen är i sig själv en mer eller mindre indirekt uppmaning till be- ställaren att anlita annat fortskaffningsme- del med vilket framkomstmöjlighetema i god tid före avresan med större säkerhet kan fastställas.

Betecknande för de ovissa förhållanden under vilka taxiflygföretagaren är, att denna icke kan hävda någon som helst rätt till den betjäning som är nödvändig för genomfö- rande av uppdrag till en flygplats, även om förstklassiga landningshjälpmedel finnas och betjäningen inskränker sig till radiopassning under tiden närmast före landning. Det är i sammanhanget värt ett påpekande att taxi- flygplan som anskaffas i regel förses med erforderlig utrustning för flygning under svåra väderleksförhållanden, vilken i många fall ej kan utnyttjas med hänsyn till bris- terna i markbetjäning på flygplatserna — brister som f. n. är det allvarligaste hindret mot taxiflygets fortsatta utveckling.

De omständigheter som här i korthet an- föras är kämproblem i verksamhetsutöva- rens strävan efter bättre utnyttjning av ma- terielen som en väg till ekonomisk trygghet.

Att i beaktande av ovannämnda förhål- landen dra paralleller mellan taxiresor till lands och i luften måste tolkas som full- ständig okunnighet om de högst olikartade förutsättningar som gäller för de båda verk- samhetsformerna.

Man bör icke stå främmande för den tanken, att taxiflygföretagaren vid införande av en särskild beskattning ser sig nödsakad att göra motsvarande reducering av sina flygpriser för att få minst samma avsalu som tidigare. Han söker nya utvägar att hål- la omkostnadema nere och finner att ett minimum av flygplanunderhåll är en tänk- bar utväg, väl medveten om att Luftfarts- verket icke har de resurser som erfordras

för att utöva en fortlöpande kontroll av materielens omvårdnad. En sådan tendens skulle vara ytterligt obehaglig för alla be- rörda parter och bör självfallet icke ges tillfälle att uppträda.

Flygsäkerheten ligger i företagarens in- tresse i lika hög grad som passagerarens. Det är därför ett rimligt krav att företagaren ges sådana förutsättningar att han har råd att hålla flygsäkerheten på en hög nivå.

Med hänsyn till förhandenvarande om- ständigheter anser vi oss icke kunna rekom- mendera den föreslagna beskattningen förr- än sådana åtgärder vidtagits som ger taxi- flygföretagen möjligheter att begära och erhålla de tjänster som verksamheten kräver vid begagnande av befintliga flygplatser. Nyköping den 3 september 1964.

T. Engstrandh

AB Lapplandsflyg

(till luftfartsstyrelsen)

Bl.a. på grund av myndigheternas stränga säkerhetskrav på den yrkesmässiga flygverk- samheten med de för flygföretagen åtföljan- de höga kostnaderna har det varit och är det stora svårigheter att driva denna verksam- het lönsamt.

Genom klimatet i Sverige är flygsäsongen kort och utnyttjningen av materielen dålig.

I huvudsak allt: luftfartyg, utrustning och reservdelar måste importeras från USA med höga fraktkostnader, långa väntetider och stor lagerhållning som kostnadsökande fak- torer.

Efterfrågan på flygtransporter är mycket elastisk och en ökning av flygpriserna med 13 % skulle troligen medföra en sådan minskning av flygtidsuttaget, att med de stora fasta kostnader man rör sig med lön- samhetsgränsen skulle passeras.

Beredningens farhågor om ett rubbat kon- kurrensförhållande, om bl. a. lufttransporter undantogs från skatteplikten, torde icke va- ra befogade; i vart fall icke, då det gäller bruksflyget.

Vår verksamhet består förutom av am- bulansflyg huvudsakligast av nyttoflygning för statlig räkning. Därutöver förekommer

flygning för industrier samt med turister, ortsbor m.fl.

Innan nyttoflygning beställes göres oftast av kunden en kostnadsjämförelse med an- nat transportsätt, varvid det oftast är be- sparingen av arbetstid, som talar för flyg- transport. Då våra kunder vanligen har egna transportfordon och den inbesparade arbets- tiden icke blir beskattad, kommer vi i ett betydligt sämre konkurrensförhållande ge- nom den nya skatten.

Den föreslagna skatten kommer säkerligen medföra en tendens att större förbrukare av flygtid kommer att anskaffa egna luftfartyg. Med denna utveckling följer att statsverket icke erhåller några skatteinkomster. Tran- sport av varor, som sedan kommer att för- säljas, är icke aktuell inom vårt verksam- hetsområde.

Med stöd av? vad vi ovan anfört anhåller vi om att Kungl. Luftfartsstyrelsen avstyr- ker betänkandets förslag om skatt på resor och transporter i luften inom Sverige. Por- jus den 31 augusti 1964-.

Bertil johansson

AB Löf— Edaverken

(till luftfartsstyrelsen)

Vi anse, att all ytterligare belastning av den i utveckling varande företagsform som taxiflyget utgör, är icke önskvärd och vilja framlägga våra synpunkter sålunda:

lzo Det är helt uppenbart att denna verk- samhetsform i vårt land för närvarande och säkerligen även på längre sikt bedrives enligt taxor som'bygga på självkostnadsprincipen och att det ännu icke är möjligt att tillämpa priser, som skulle ge en sundare ekonomisk bas för verksamheten.

Att i detta läge belasta taxiflyget med ytterligare avgifter skulle således fjärma den tidpunkt, då denna form av transportverk- samhet kan uppnå den ekonomiska själv- bärighet som företagarna i branschen sikta fram emot. Vi anse, att en beskattning av förutsatt omfång skulle ställa många före- tagare inom taxiflyget inför en omprövning av, huruvida en. fortsatt verksamhet över huvud taget kan bedrivas.

2:o De servicemöjligheter som kunna er- bjudas å våra svenska flygfält äro en förut- sättning för verksamheten. Då denna service synes vara helt avpassad efter den reguljära flygningens behov, föreligger härutinnan för taxiflyget en annan belastning, som drabbar själva dess idé, nämligen att utföra tran- sporter på beställarens tider och direkt till den av honom bestämda destinationen.

Så länge denna sakernas ordning består, har taxiflyget till skillnad från annan tran- sportverksamhet alltid att räkna med kost- nader som uppstå i samband med att kun- dens beställning ofta måste ändras såväl med hänsyn till närmaste resmål som tid- punkt. Många gånger måste således kunden på grund av här nämnda skäl välja andra transportmedel och taxiflyget förlorar mot- svarande underlag för sin verksamhet. Den- na typ av kostnad får som regel icke plats i de snävt räknade kalkylerna enligt punkt 1.

Vi hemställa, att ,Kungl. Luftfartsstyrel- sen medverkar till att Staten, långt ifrån att ytterligare belasta den hårt arbetande verksamhetsformen taxiflyg, tvärtom bidra- ger till dess för landet och dess näringsliv nyttiga verksamhet genom kostnadssänkan- de åtgärder, exempelvis:

1. bättre möjlighet att erhålla service å statliga, civila och militära flygfält,

2. lägre belysningsavgifter,

3. lägre landningsavgifter, särskilt för luft- fartyg vägande över 2 ton.

Dylika åtgärder skulle på längre sikt kun- na innebära en sådan utveckling av taxi- flyget att en skattebörda av förutsatt om- fattning kunde bäras utan att äventyra före- tagsformens fortbestånd. Karlstad den 24 augusti 1964.

Åke Löfberg

Annonsbyråernas förening

Vid studium av skatteförslagets verkningar med avseende å mervärdeskatten inom an- nonsbyråemas verksamhetsområde tycker sig Föreningen ha funnit dels att en bety- dande oklarhet i vissa avseenden vidlåder förslagets motiv, då det gäller att avgränsa den skattepliktiga delen av annonsbyråemas (i fortsättningen kallade AB) verksamhets- område, dels att i vissa avseenden de väg- ledande grundprinciperna om konkurrens- neutralitet, likformighet och undvikande av kumulativa skatteverkningar synas kränkas.

Föreningen avser därför att söka påvisa

på vad sätt och i vilken omfattning dylik oklarhet respektive avsteg från de vägle- dande principerna synes vara för handen.

Möjligheterna att rätt bedöma skatteför- slagets effekt på en AB:s verksamhet förut- sätter givetvis en ingående kännedom om denna verksamhet, som är av tämligen mångskiftande natur. Föreningen har funnit anledning tro, att en närmare kännedom härom icke är vanlig utanför branschen utan att tvärtom missuppfattningar ofta gör sig gällande. Föreningen har därför som ut- gångspunkt för det fortsatta resonemanget

funnit lämpligt att göra en systematisk för- teckning över de vanligaste verksamhetsgre- narna och arbetsuppgifterna inom en AB och hänvisar till den härtill såsom bilaga fogade förteckningen över dessa arbetsupp- gifter.

Mot bakgrund av denna förteckning kan generellt hävdas att AB:s verksamhet vä- sentligen består i tillhandahållandet av rena tjänsteprestationer, ehuru dessa beträffande vissa arbetsuppgifter är förenade med en viss förmedlingsverksamhet. AB tillhanda- håller sin uppdragsgivare ett resultat, som man endast delvis kan beteckna som en va- ra (detta gäller exempelvis annonser, tryck- saker, affischer etc.). Härvid är att märka att regelmässigt icke någon som helst indu- striell framställning eller bearbetning av dylika >>varor>> förekommer inom AB:s egen ram, d.v.s. inom dess egna lokaler och med anlitande av egen arbetskraft. Det är tvärtom kutym att den industriella eller hantverksmässiga framställningen av »va- ran» — i form av t. ex. en annonskliché eller en trycksak — anförtros åt fristående företag, såsom tryckerier, klichéanstalter o.dyl. (på ett par undantag när har AB icke egna kli- chéanstalter). Motsvarande är förhållandet beträffande andra reklammedia än annon- ser och trycksaker, t. ex. film, radio, TV och flygreklam. En AB:s direkta medver— kan inskränker sig regelmässigt till det rent idémässiga arbetet, medan det praktiska ut- förandet, t.ex. av en reklamfilm, anförtros åt fristående företag. Bland annonsbyråema håller man mycket hårt på överenskom- melsen att en AB måste markera sin själv- ständighet genom att icke få vara delägare i >>media-företag», d.v.s. de företag, som på annonsbyråernas uppdrag direkt ombe- sörjer den tekniska sidan av utnyttjandet av olika reklammedia, t.ex. tidningar, affisch- företag, företag för inspelning av reklam- film eller av olika slags radioreklam, före- tag som uthyr utställningslokaler etc. Icke heller får dylika företag äga del i AB.

AB:s typiska och väsentliga verksamhet ligger sålunda helt på det idémässiga pla- net i den formen att AB genom rådgivning tillhandagår sina uppdragsgivare vid val av reklammedia, val av sättet att utnyttja oli- ka reklammedia och förslag till kombinera— de reklamåtgärder och kampanjer samt ge- nom att bl. a. för uppdragsgivarens räkning verkställa utredningruppdrag av skilda slag. Gemensamt för samtliga uppdrag är att AB uppträder som konsult åt uppdragsgi-

varen på ungefär samma sätt-som vilken annan konsult som helst, exempelvis en ad- vokat i juridiska frågor, en konsulterande ingenjör i tekniska frågor, en arkitekt i bygg- nadsfrågor o.s.v. På samma sätt som ofta är fallet beträffande andra konsulter, men kanske i större utsträckning, medverkar emellertid en AB utöver det renodlade kon- sultuppdraget även som en mellånhand eller förmedlande organ, när det gäller att för uppdragsgivarens räkning omsätta resultatet av AB:s idéarbete i konkreta resultat. Den— na förmedlingsverksamhet kommer kanske främst till synes i förbindelser med tidning- ar och andra pressorgan i fråga om annon- sering och med tryckerier i fråga om fram- ställning av trycksaker. En mycket väsentlig del av AB:s omsättningssiffror motsvaras sålunda av belopp som »går ut och in» genom AB:s räkenskaper. Såväl in- som utgående faktureringar av detta slag kan alls icke jämföras — bl. a. ur skattesynpunkt — med motsvarande in- och utgående faktu- reringar hos ett fabrikations- eller handels- företag, där varorna undergår värdestegring antingen genom förädling inom företaget ifråga eller på grund av företagets funktion som ett naturligt led i handelsomsättningen, t. ex. såsom detaljhandelsföretag. I före- varande sammanhang — d.v.s. för frågan om skatteplikt till mervärdeskatt —- synes förhållandet vara av stor betydelse. Om det inom en AB tillskapade mervärdet vore av samma natur som i ett renodlat produk- tions— eller handelsföretag, skulle en undan— tagslös mervärdebeskattning helt naturligt vara på sin plats.

Såsom av det anförda torde framgå hän- för sig det mervärde, som uppstår genom en AB:s befattning med sina uppdrag till mycket väsentlig del till tjänsteprestationer som anknyter, för att citera utredningen (sid. 403), till >>enbart idémässiga arbeten och rena utredningsuppdrag». Dylik verk— samhet bör enligt utredningen principiellt vara fritagen från mervärdeskatt.

En AB producerar sålunda regelmässigt uteslutande immateriella rättigheter, men däremot icke några varor i teknisk eller konkret mening. Det enda undantaget ut- göres av s.k. ateljéarbeten, vilkas uppgift dock främst är att för uppdragsgivaren de- monstrera eller illustrera det tänkta reklam- budskapets idé. AB:s egen verksamhet —- i motsats till genom AB anlitade fristående företags verksamhet — innebär framställning av illustrationsoriginal, vilka emellertid ald-

rig säljas utan vartill dispositionsrätten för ifrågavarande enhet endast upplåtes åt upp— dragsgivaren. Även för ateljéarbetenas del består sålunda tjänsteprestationerna i ett skapande och tillhandahållande av imma- teriella rättigheter. Enligt nyss citerat utta— lande av Beredningen synes man i princip vilja lägga sådana prestationer utanför be- skattningsområdet i likhet med vad fallet är, eller åtminstone borde vara, beträffande skatteplikt till allmän varuskatt. Emellertid har praxis i fråga om allmän varuskatt — framförallt genom Riksskattenämndens an- visningar -— i viss mån snedvridits i förhål- lande till den antydda, mera teoretiska bak- grunden. I fråga om allmän varuskatt har nämligen AB och andra företag inom re- klambranschen ansetts vara leverantörer i förhållande till konsumenten i sådana fall då AB:s produktion av immateriella vär- den i kombination med dess ställning som förmedlare från tryckerier, fristående teck- nare, fotografer, kliché-anstalter o.s.v. re- sulterat i tillhandahållande av en skatteplik- tig vara, framförallt i form av olika reklam— tryckalster, t. ex. reklambroschyrer eller oli- ka typer av s.k. presentreklam. Nuvarande praxis beträffande beskattningsområdet för allmän varuskatt inom ramen för AB:s verksamhetsområde är därför enligt Annons- byråemas Förenings uppfattning tyvärr att betrakta som ett intrång på ett område, där ur logisk synpunkt skattefrihet egentligen borde föreligga. Föreningen vill gärna be- gagna tillfället till att framhålla denna sin uppfattning att beskattningsområdet för den allmänna varuskatten sålunda redan blivit alltför omfattande sett ur rent logisk syn- vinkel. Anledningen till denna uppfattning är främst det förhållandet, att AB (och liknande företag i reklambranchen) ur vä— sentliga synpunkter icke är leverantörer av ifrågavarande varor såsom sådana. Emeller- tid har för den allmänna varuskattens vid- kommande tydligen det förhållandet, att en AB framstår såsom uppdragsgivare till tryc— kerier etc. och som uppdragstagare till sin kund — varav följer att tryckeriet debiterar AB och AB i sin tur debiterar sin uppdrags- givare även värdet av den tekniska fram- ställningskostnaden — medfört att praktiska skäl ansetts tala för varuskattebeläggning hos AB och icke hos tryckeriet. I och för sig borde emellertid hinder icke möta, att i varuskattehänseende betrakta tryckerier etc. som leverantörer och AB som konsument, vilket borde föranleda att värdet av AB:s

eget arbete som konsult icke blev föremål för varuskatt.

Annonsbyråemas Förening har ansett denna utvikning till varuskattens område erforderlig med hänsyn till den samman- koppling med skattskyldigheten till allmän varuskatt, som Skatteberedningen gör i sina uttalanden om reklambranschens ställning i mervärdeskattehänseende (sid. 403—405). Beredningen har här bl. a. uppräknat ett an- tal tjänster och tjänsteprestationer, beträf- fande vilka man anser det vara »icke på- kallat att ytterligare vidga skatteplikten», och det är framförallt mot bakgrunden här- av som Annonsbyråemas Förening velat framhålla att även det nuvarande beskatt- ningsområdet (till allmän varuskatt) för AB:s vidkommande åtminstone ur teore- tisk synpunkt får anses vara alltför omfat- tande. Samma skäl, som trots allt medfört att vissa rena tjänsteprestationer utan fak- tiskt avseende på skattepliktig vara likväl dragits in under beskattningsområdet för allmän varuskatt, torde dock tydligen en- ligt Beredningens mening kunna åberopas som stöd för mervärdebeskattning av dylik verksamhet. Föreningen finner det angelä- get att betona önskvärdheten av att en yt- terligare utvidgning av de inkonsekvenser eller inadvertenser, som för AB:s vidkom- mande redan, föreligger beträffande den all- männa varuskatten, icke kommer till stånd när det gäller att bestämma gränserna för tillämpligheten av eventuell mervärdeskatt på AB:s verksamhet. Det är enligt För- eningens mening ett berättigat önskemål, att AB principiellt icke försätts i sämre ställ— ning än andra utövare av konsulterande verksamhet, som icke har anknytning till sådana områden, där av speciella skäl (krav på likformighet m.m.) mervärdebeskattning anses böra ifrågakomma (byggnadskonsulter och motsvarande). Sålunda har ju exem- pelvis sådan konsulterande verksamhet, som utövas av advokater, fastighetsmäklare, lantmätare, revisorer m.fl. föreslagits att på samma sätt som gäller den allmänna varu- skatten bli fritagen från skatteplikt för mer- värdeskatt, ehuru det även beträffande nyss- nämnda slag av verksamhet i stor utsträck- ning är fråga om »produktiva tjänster», d.v.s. sådana som tillhandahållas närings- livet. Eftersom AB:s tjänster uteslutande är av >>produktivt» slag, är vissa av de skäl som anförts för fritagande från skatteplikt för nyssnämnda tjänster i än högre grad till- lämpligt på AB:s verksamhet. Sålunda tor-

de generellt gälla att beskattningsområdet för AB saknar fiskalisk betydelse, eftersom deras utgående skatt 100-procentigt mot- svaras av ingående skatt hos uppdragsgivar— na, som dessa i sin tur kan avlyfta.

Om man emellertid med anknytning till Beredningens uttalande 5. sid. 404—405 för- söker applicera de lämnade exemplen och ovan anförda synpunkter på AB:s olika verksamhetsområden, förefaller det Annons- byråemas Förening beträffande åtskilliga verksamhetsgrenar vara svårt eller omöjligt att få ett entydigt svar på frågan om skatte- plikt eller icke skatteplikt för de skilda verksamhetsgrenarna. Den enda verksam- hetsgren som mera detaljerat behandlas av Beredningen är annonsuppdrag, där Bered- ningen förklarar att en utvidgning av be- skattningsområdet (från nuvarande skatte- frihet) till »annonser och tjänsteprestationer med avseende därpå» endast bör ifrågakom- ma, därest Beredningens förslag om slopan- de av skattefrihet för periodiska publikatio- ner icke skulle genomföras. Föreningen vill tolka detta så, att under förutsättning av bifall till Beredningens förslag om skatte- plikt för tidningar och tidskrifter alla in- täkter med avseende på annonsuppdrag och därmed förenat arbete skall fritagas från 'mervärdeskatt. Föreningen har haft förmå-

nen att under hand få diskutera vissa hit- hörande frågor med representanter för De- partementet, och därvid framkom, att full klarhet måhända icke föreligger rörande omfattningen av skattefriheten för annons- uppdrag och därmed förenade tjänster och materialanskaffning. Föreningen hemställer därför om ett förtydligande uttalande på denna punkt av innebörd att samtliga intäk- ter som härrör från annonsuppdrag — så- ledes oavsett i vad mån de belöpa på de idémässiga arbetsinsatserna eller utgöras av provision eller hänföra sig till ersättning för AB:s faktiska kostnader — skall fritagas från skattskyldighet, samtidigt som avdragsrätt för ingående skattebelastning för sådana uppdrag skall föreligga på sätt som Bered- ningen föreslår.

I anslutning till de relativt tydliga utta- landena om skattefrihet för annonsuppdrag säger emellertid Beredningen (sid. 404), att »alla av reklamföretag utförda prestationer, som är skattefria enligt nuvarande regler», däremot bör inrymmas under skatteplikt till mervärdeskatt liksom de prestationer, som redan nu är skattepliktiga. Här tycks sålun- da Beredningen klart uttala sig för en ut-

vidgning av skatteplikten, vilket dessutom formulerats på ett sätt som skenbart icke kan inrymma några undantag. Annonsby- råernas Förening har svårt att föreställa sig, att Beredningen därmed avser vad man tidigare kallar >>enbart idémässiga arbeten och rena utredningsuppdrag». Vidare finner Föreningen _det uppenbart, att i den mån en AB utför tjänster av samma slag eller likartade med de exempel på skattefria tjänster, som Beredningen uppräknar å sid. 405, så bör motsvarande undantag gälla för dessa grenar av AB:s verksamhet, oav- sett den kategoriska formuleringen av först- nämnda citerade uttalande. Det är fram- förallt i denna motsättning mellan det all- männa principuttalandet å sid. 404 och exemplifieringen av undantagna verksam- hetsgrenar å sid. 405, som Föreningen funnit stora svårigheter att på grundval av försla- get bilda sig en någorlunda tillförlitlig upp— fattning om verkningarna av förslaget för AB:s vidkommande.

Till de å sid. 405 i betänkandet uppräk- nade tjänster, som anses böra undantagas från mervärdebeskattningsområdet hör bl. a. affischering, ekonomisk konsultverksamhet avseende företagsorganisation, marknads- analyser m. m., formgivning, material- och varuprovning, kemiska och tekniska analy- ser, laboratarieundersökningar m.m. Samt- liga här återgivna exempel på tjänster har sina motsvarigheter inom AB:s verksam- hetsområde, antingen i exakt den angivna formen (affischering, ekonomisk konsult- verksamhet, marknadsanalys), ehuru med inskränkning till ett avgränsat mindre om- råde, eller i former, som ur den här rele- vanta synpunkten företer stora likheter med angivna verksamhetsarter, såsom »formgiv- ning» beträffande reklam av olika slag, >>provning» i form av förberedande »tests» av skilda slag i samband med reklamåtgär— der, ekonomisk och teknisk analys av olika företeelser, t. ex. olika reklammedias an- vändbarhet som förberedelse för reklam- kampanjer, »laboratorieundersökningar» på det reklamtekniska och ekonomiska området (t. ex. av psykologisk natur) m.m. Bered- ningens formuleringar torde dock icke kun- na sägas ge tillräcklig vägledning för ett säkert bedömande av AB:s skattefrågor ens i sådana fall, då full eller nära överensstäm- melse mellan angivna tjänster och vissa av AB:s verksamhetsgrenar föreligger. De skäl, som av Skatteberedningen anföres för skat- tefrihet beträffande angivna tjänster, synes

fullt ut vara tillämpliga även på angivna verksamhetsgrenar inom AB. I AB:s fall föreligger aldrig kombinationer med i prin- cip skattepliktig försäljningsverksamhet (av- seende varor), eftersom AB:s verksamhet kan sägas bestå i försäljning av tjänster i förening med förmedling (ej försäljning) av beställning respektive leverans av varor och/eller tjänster från fristående företag (annonsorgan, distributionsföretag, affische- ringsföretag, tryckerier, klichéanstalter, foto- grafer, tecknare, företag för inspelning av reklamfilm etc.). Bland angivna skäl för skattefrihet märkes emellertid ett uttalande av svårförståelig innebörd, nämligen att verksamhet med avseende å de angivna tjänsterna »i viss utsträckning torde... även omfatta sådana, som i det föregående hänförts till det skattefria området». Då, såvitt Annonsbyråemas Förening kunnat fin- na, endast ett enda slag av tjänster — näm- ligen sådana med avseende å annonser — uttryckligen omnämnts i det föregående, är det citerade uttalandet mer ägnat att skapa tveksamhet än klarhet rörande åsyftade mo- tiv.

Såsom en motsats till de slag av tjänster, som Skatteberedningen enligt ovan ansett böra vara skattefria, har å andra sidan nämnts vissa uppräknade andra tjänster, om ock i den mån den därmed förenade verk- samheten förutsätter »betydande investe— ringar i maskiner och anläggningar, vilket kan medföra en relativt hög ingående skat- tebelastning...>>. Så är emellertid undan- tagslöst icke fallet med någon av AB:s verksamhetsgrenar, n. b. om man därvid åsyftar AB:s egna investeringar i maskiner etc. En annan sak är att AB:s leverantörer — tryckerier, filmföretag m.fl. — måste göra dylika investeringar och att sålunda Aana via sina leverantörers debiteringar torde komma att vidkännas »en relativt hög ingå- ende skattebelastning». Även om Skattebe- redningens uttryckssätt närmast synes böra tolkas på förstnämnda sätt — d.v.s. till att avse den direkta, egna investeringen hos fö— retag av åsyftad typ — så kvarstår dock även här en viss tveksamhet om innebörden av Skatteberedningens resonemang i detta av- snitt (sid. 405, mitten).

Tolkat på sätt, som synes mest plausibelt, torde dock Beredningens ifrågavarande utta- landen få anses innebära att ett flertal av AB:s verksamhetsgrenar faller inom den skattefria ramen. Vid underhandsdiskussio- ner med Departementets representanter an-

ser sig Annonsbyråernas Förening även i viss utsträckning ha fått bekräftelse på riktig— heten av detta antagande. En betydande oklarhet kvarstår likväl, vartill kommer att sättet för erhållandet av åsyftad information givetvis icke lämnar AB erforderlig grad av säkerhet för bedömningen av en eventuell mervärdeskatts effekt med avseende å AB:s skattebörda och konkurrenssituation, fram- förallt med hänsyn till uppdragsgivare, vilka som alternativ kunna tänkas utföra en eller flera av AB:s arbetsuppgifter i egen regi och sålunda i viss utsträckning undvara AB:s rådgivande och utredande verksam- het.

Efter denna presentation av de principiel- la svårigheterna att för närvarande kunna rätt bedöma skatteförslagets verkningar för AB — varav även bör framgå risken för fel- aktig och oenhetlig lagtolkning, därest icke förtydligande uttalanden göras i propositio- nen _. vill Annonsbyråemas Förening med ledning av åberopad förteckning över AB:s verksamhetsgrenar göra följande kommenta- rer till beskattningssituationen beträffande de enskilda verksamhetsgrenama och in- täktslagen.

Annonsering

Att skattefrihet för samtliga tjänster avseen- de utformning och förmedling av annonser åsyftats av Beredningen, synes ställt utom varje tvivel. Ehuru det ej klart framgår av förslaget förmenar Annonsbyråemas För- ening att skattefriheten dessutom avses om- fatta all AB:s verksamhet med avseende på annonser, sålunda även för kostnaden för produktion (inkl. tekniskt material) av an- nonserna. Avdragsrätten för ingående skatte- belastning avseende annonsproduktionen skulle för den skull icke förloras. Denna ex- tensiva tolkning synes överensstämma med Beredningens uttalande om angelägenheten att bevara konkurrensneutraliteten i förhål- lande till företag, som väljer att icke anlita annonsbyråer.

Affischering

I motsats till vad gäller annonserna anses tydligen affischema som sådana utgöra en vara, vars försäljningsvärde skall skattebe- läggas. Oklarhet torde emellertid råda om innebörden av detta beskattningsvärde. En- ligt Annonsbyråemas Förenings uppfattning bör i första hand trycknings- och pappers- kostnader hänföras till själva varan och ut- göra beskattningsunderlag. Av samma ka-

raktär får möjligen anses vara AB:s egna produktionskostnader för ateljéarbete, d.v.s. för skisser, eventuellt fotografiskt arbete o.dyl., men riktigare synes enligt Förening- en vara att likställa även dessa kostnader med övriga kostnader för idémässiga arbe- ten. Skisser o.dyl. görs nämligen främst för att illustrera idén i syfte att underlätta för uppdragsgivaren att bilda sig en uppfatt- ning om det tänkta reklambudskapet. När man sedan kommer till kostnaden för fram- ställningen av affischens original får man hålla i minnet, att detta original icke repre- senterar en vara som förvärvas av AB:s kund. Originalet är upphovsmannens egen- dom och säljes regelmässigt icke. Vad an- nonsbyråkunden däremot förvärvar är en- bart den immateriella rätten till reproduk- tion av affischen. Kostnaden härför synes därför heller icke vara att likställa med den egentliga produktionskostnaden för själva affischen (alltså pappers- och trycknings- kostnad). Föreningen hävdar därför att kostnaden för framställningen av affischens original icke heller ligger inom beskattnings- området för mervärdeskatten.

Vidare framgår av Beredningens uttryck- liga uttalande, att kostnaden för själva »affischeringen», d.v.s. för förhyrning av affischutrymme och uppenbarligen även för distribution och uppsättning av affischerna, icke faller inom det mervärdeskattepliktiga området, oavsett att sistnämnda moment av- ser tjänster, som har avseende på en skatte- pliktig vara enligt varuskatteförordningens terminologi. Affischeringen utföres regel- mässigt av fristående företag, som debiterar uppdragsgivaren — AB -— härför. Den för- medlingsprovision, som AB betingar sig för sin medverkan, synes även enligt Annons- byråemas Förenings uppfattning vara skatte- fri, då den icke har avseende på själva framställningen av affischerna, utan på för- hyrning av utrymme och uppsättningen av affischema. Slutligen kommer härtill ytter- ligare intäkter på grund av AB:s medverkan vid affischkampanjer, nämligen dess ersätt- ning för det idémässiga arbetet och even- tuella utredningsuppdrag i samband med planläggningen av en affischkampanj. Så- dana intäkter synes i enlighet med Bered- ningens principuttalande i sista stycket å sid. 403 icke heller vara avsedda att falla inom beskattningsområdet för en blivande mervärdeskatt. Å andra sidan kan detta ut- talande — som närmast har avseende å nu- varande skatteplikt beträffande varuskatten

— anses kontrastera mot uttalandet å sid. 404 om att »andra (än annonsuppdrag) av re- klamföretag utförda prestationer», som f. n. är skattefria, bör inrymmas under skat- teplikten till mervärdeskatt. Bland de å sid. 405 uppräknade undantagen från sistnämn- da princip ingår emellertid just »affische- ring». Följaktligen måste kvarstå en bety- dande osäkerhet om vilka kostnader för det något vaga begreppet »affischering» som av- ses med det uttryckliga undantaget från skatteplikt. Det synes klart, att kostnaden för tryckning av affischerna, ingående i AB:s totala debitering för utredningsarbete, rådgivning, ateljéarbete och eventuellt and- ra intema produktionskostnader, platshyra, m.m. — bör skattebeläggas. Det torde vi- dare vara klart, att den debiterade kostna- den för hyra och distribution icke är avsedd att skattebeläggas. Däremot synes betänkan- dets uttalanden icke skapa full klarhet rö- rande den eventuella skatteplikten för de kostnader, som är förenade med AB:s öv- riga verksamhet med avseende å såväl fram- ställningen av affischen som planläggningen av affischkampanjen. Annonsbyråemas För- ening hemställer om klarläggande uttalan- den härom, inklusive AB:s förmedlings- provision från uthyrnings- och förmedlings- företagen, vilken provision Föreningen för- menar vara icke skattepliktig. Föreningen förordar för egen del, att endast trycknings- kostnaden för affischen som sådan skatte— belägges.

Övriga med affischering likvärdiga reklammedia Ur principiell synpunkt torde anledning saknas att göra åtskillnad i beskattnings- hänseende mellan olika slag av reklam- media. Ehuru andra dylika media än af- fischering ej omnämnes i betänkandet, an- ser sig Annonsbyråemas Förening kunna förutsätta, att Skatteberedningen ej avsett att göra dylik åtskillnad. Mot affischerings- kostnaden svarar då logiskt i fråga om vis- sa andra, i sammanhanget s.a.s. likställda reklammedia? visningskostnaden för film- och teaterreklam liksom tidkostnaden för >>butiksradio», radioreklam eller TV-reklam (sådan förekommer även för Sveriges del över legala utländska sändarstationer). Det— samma bör vara förhållandet med varje form av flygreklam, varav åtminstone vissa former f.ö. kan hänföras till transporttjänst, som sålunda redan av denna anledning är skattefria.

Med film-, teater-, radio-, TV- och flyg- reklam är emellertid förutom själva vis- ningskostnaden i större eller mindre ut- sträckning förenade olika produktionskost- nader, som kan vara av både »intem» och »extern» natur. Endast beträffande annon- xeringen synes man av Beredningens utta- lande kunna bilda sig en bestämd uppfatt- ning om dylika kostnaders skattemässiga behandling, beroende på sammankoppling- en med frågan om beskattning av tidningar och tidskrifter. Sålunda synes alla produk- tionskostnader för annonser vara undantag- na från beskattning. Beträffande affischer har ovan antagits — med utgångspunkt från varuskattens funktion -—. att i vart fall den direkta produktionskostnaden är avsedd att falla inom det skattepliktiga området. Det bör då omedelbart framhållas, att begrep- pet »direkt produktionskostnad» ingalunda är entydigt och klart definierat. Beträffande affischerna har närmast åsyftats pappers- och tryckningskostnader. För affischer lik- som för tryckxaker (i mer inskränkt bemär- kelse) torde det få anses klart att produk- tionskostnaden skall omfattas av mervärde- skatten med hänsyn till vad som föreslås gälla beträffande böcker, tidningar och tid- skrifter.

För frågan om eventuell mervärdebeskatt- ning av produktionskostnaden vid använd- ning av andra reklammedia, såsom bl. a. de ovan angivna med anknytning till film, ra- dio, TV och flyg, är situationen en helt annan. Det föreligger anledning till tvek- samhet om produktionskostnaden därvid över huvud skall underkastas mervärdebe- skattning, bl.a. med hänsyn till att man ej kan tala om anknytning till någon produ- cerad vara. Det uppstår f.ö. även vissa svårigheter att avgöra vad som i beskatt- ningsavseende eventuellt är att hänföra till »produktionskostnad». I vissa fall kan t.o.m. ifrågasättas om det vid sidan om idéarbetet och visningskostnaden över hu- vud föreligger nämnvärda kostnader. Pro- duktionskostnademas storlek växlar även starkt från fall till fall. Radioreklam t.ex. består oftast av uppläsning av viss text eller tonsättning och sångligt framförande av viss text. Om skådespelare eller andra ar- tister anlitas, kan deras honorar uppgå till betydande belopp, men i vissa fall kan tex— ten även intalas av icke professionell upp- läsare. Till produktionskostnaden får i det- ta fall vidare räknas själva inspelningskost- naden. Motsvarande typer av kostnader fö-

rekommer även ifråga om filmreklam — arvoden till anlitade artister och inspelnings- kostnader, inklusive kostnad för film och filmkopior. Detta är exempel på vad som bör hänföras till direkta produktionskostna- der, därest åtskillnad i beskattningshänseen- de mellan dylika kostnader och andra kost- nader för visst reklamuppdrag skall göras. Det torde däremot icke utan vidare kunna förutsättas, att en AB:s arvode för medver- kan genom rådgivning vid kanske upprepa- de, långvariga överläggningar -— varvid många förslag diskuterats och refuserats —— utgör >>produktionskostnad» för en kanske mycket kort text eller slogan — med eller utan tonsättning — varom enighet så små- ningom vinnes.

Det synes därför vara synnerligen värde- fullt om några klarläggande uttalanden kun- de erhållas rörande beräkningen av det eventuella beskattningsvärdet av utnyttjan- det på antytt sätt av olika reklammedia. Enligt Annonsbyråemas Förenings uppfatt- ning utgöres ofta den övervägande delen av en AB:s egen arbetsinsats för dylika upp- drag av >>enbart idémässiga arbeten» utan avseende på eller utan att resultera i leve- rans eller annat tillhandahållande av skatte- pliktig vara. På samma sätt och av samma skäl som t.ex. ekonomisk konsultverksam- het, marknadsanalys eller formgivning före- slås undantagna från skatteplikt, synes där- för även utnyttjandet av sådana reklam- media som radio, film och TV — i olika varianter — samt flygreklam av olika slag böra helt undantagas från beskattningsom- rådet för mervärdeskatten.

Emellertid synes med utgångspunkt från behandlingen i varuskattehänseende även kunna ifrågasättas huruvida de direkta pro- duktionskostnadema — arvoden till artister och andra anlitade personer, inspelnings- kostnader (för bandupptagning) m.m. — samt själva visningskostnadema (radio- och TV-tid, hyra av flyg m.m.) verkligen av- setts bli föremål för mervärdeskatt. Vad tillämpningsområdet för varuskatten beträf- far, synes sålunda t. ex. kostnaden för film- reklam icke omfattas därav med undantag för själva visningskopian.

Utrtällningar och mässor

Mycket av det ovan sagda synes ha samma tillämplighet på AB:s medverkan vid ar- rangerandet av eller deltagandet i utställ- ningar och märsor. Även här gäller regel- mässigt att AB:s medverkan har karaktär

av utredningar ochlidéarbete, som icke har avseende på framställningen av någon vara eller >>resulterar i leverans eller tillhanda- hållande» av någon vara.

Enligt Annonsbyråemas Förenings me- ning blir därför den ur mervärdeskattesyn- punkt enklaste och med förestående resone- mang överensstämmande och konsekventa lösningen att fritaga alla intäkter av denna verksamhet från beskattning. AB:s medver- kan ligger övervägande på det idémässiga planet, vartill kommer utrednings- och kon- taktarbete. Den kostnadspost, som represen- teras av lokalhyror och jämförliga utgifter synes heller icke vara av sådan karaktär, att den motiverar skatteplikt för motsvaran- de andel av den av AB på kunden debite- rade ersättningen.

Sales promotionsarbeten Med undantag för AB:s medverkan vid framställning av reklamtryckalster av olika slag är till denna grupp hänförliga tjänster i allmänhet hänförliga uteslutande till idé- mässigt arbete eller utredningsuppdrag. Be- träffande sådant arbete synes en AB i alla relevanta hänseenden helt vara att jämstäl- las med uppdrag, som utföres av konsulter i allmänhet, såsom exempelvis advokater, revisorer eller vissa mäklare -— vilka ju ge- nerellt föreslås undantagna från mervärde- skattens tillämplighetsområde — eller med de konsulttjänster, som Beredningen särskilt exemplifierar såsom undantag — ekonomi- konsulter, marknadskonsulter eller konsulter för varuprovning och analyser etc.

Beträffande trycksaker återigen synes si- tuationen någorlunda klar. Av förut nämnda skäl får de direkta produktionskostnadema anses vara avsedda att bli föremål för mer- värdebeskattning. En viss tveksamhet kvar- står dock med avseende å den del av en AB:s intäkter, som belöper på idéarbete och eventuellt utredningsarbete avseende dylika uppdrag. Strängt taget borde enligt An- nonsbyråemas Förenings mening sistnämnda kostnader vara undantagna från beskatt- ningsområdet.

Kostnaden för övrigt arbete av sales promotionskaraktår synes — med undantag möjligen för den del, som i vissa fall kan belöpa på verklig varuanskaffning i sam- band med uppdragets utförande —» helt vara att jämställa med konsultarvoden av sådan karaktär, som beträffande uppräknade slag av konsulter föreslås bli fritagna från mer-

värdeskatt. Samma förhållande synes då böra gälla även AB:s motsvarande arvoden.

Undersökningar, utredningar och PR-arbeten

I den mån dylika arbetsuppgifter -— såsom vanligen är fallet — inrymma allenast rent utredningsarbete utan samband med vare sig anskaffning, leverans eller annat till- handahållande av varor, synes ingen anled- ning föreligga att försätta AB i annan skat- tesituation än den, som föreslås beträffande flertalet typer av konsulter för deras »pro— duktiva tjänster», d.v.s. frihet från mer- värdeskatt.

Om och i den mån uppdragen inrymma även annat än idé- och utredningsarbete, såsom exempelvis viss medverkan vid an- skaffning av vissa hjälpmedel eller andra artiklar av »varukaraktär» — vilket ju även kan vara fallet med ovannämnda sales- promotionsarbeten — förtjänar måhända er- inras om att även de typer av fristående konsulter — fria yrkesutövare m. fl., såsom advokater, revisorer, tekniska och ekono- miska konsulter etc. — icke så sällan för sina uppdragsgivares räkning men i eget namn och inom ramen för sina utrednings- eller förvaltningsuppdrag anskaffar och vi- darebefordrar diverse artiklar utan att dessa förhållanden ansetts påverka vederbörande konsulters ställning i beskattningshänseende. Principiellt är förhållandena ungefär de- samma inom AB-branschen, låt vara att i vissa fall sådan anskaffning sker i större skala.

Anledning tycks därför finnas att ifråga- sätta huruvida skäl för mervärdebeskattning av just AB-företag för verksamheten inom nu avsedda rörelsegrenar över huvud före- ligger vid jämförelse med beskattningssitua- tionen för angivna slag av konsulter.

Sammanfattning

Av förestående försök till kartläggning — ehuru icke helt fullständig — och beskriv- ning av AB:s olika verksamhetsområden torde bl. a. framgå att de olika arbetsupp- giftema företer en i vissa avseenden ganska heterogen och differentierad bild. Åtskilliga verksamhetsgrenar inrymmer enbart eller väsentligen s.k. idémässiga arbeten eller rena utredningsuppdrag. Dessa verksamhets- grenar företer därför betydande likheter med den verksamhet, som utövas av olika konsulter och konsultföretag, vilka enligt såväl Varuskatteförordningen som enligt fö-

religgande förslag till mervärdeskatt är un- dantagna från skatteplikt. Å andra sidan medverkar AB inom ramen för en del verk- samhetsgrenar i viss utsträckning jämväl med förmedling av anskaffning eller fram- ställning av varor. Samtidigt kan man säga, att AB regelmässigt icke direkt medverkar vid den rent tekniska framställningen av dylika varor — t.ex. trycksaker — utan att dess medverkan inskränker sig till planlägg- ning och utformning av »prototyper» för ifrågavarande reklamenheter samt kontroll av framställningen. I åtskilliga fall, då ut- formningen av originalet till en bild, en illustration, ett fotografi eller ett fotomon- tage anförtros åt en utomstående, vilket of- ta är fallet, säljes icke äganderätten till själva originalet. AB medverkar blott till förvärv av en immateriell rättighet för en kunds räkning, d.v.s. till reproduktions- rätten eller rätten att mångfaldiga och ut- nyttja avbildningar av dylika original. Man kan inte heller säga att en AB i princip dri- ver vare sig handel eller någon förädlings— verksamhet med avseende å dessa immate- riella rättigheter. Bilden kompliceras emel- lertid av att en AB i vissa fall kan göra en mindre förtjänst genom prissättningen på vad som ur kundens synpunkt kan framstå som en vara, t.ex. en trycksak, en affisch eller en annons, därigenom att en AB kan erhålla kvantitetsrabatter eller provision av leverantören = uppdragstagaren, medan AB i sin tur debiterar sin kund samma vara till ett pris utan avdrag av nämnda rabatt eller provision. I den mån så är fallet — och detta kan gälla främst annonser, af- fischer och trycksaker — kan AB ur vissa synpunkter anses göra en förtjänst på själva »varan» som sådan. I åtskilliga fall åter- igen passerar för klienters räkning anskaf- fade förnödenheter en AB:s räkenskaper utan någon som helst förtjänst på själva varan såsom sådan, utan AB:s förtjänst be- står i dylika fall uteslutande av arvodet för dess medverkan i rådgivande och förmed— lande avseende. Generellt torde man likväl vara berättigad påstå att en AB icke driver någon slags handel med de varor, vars an- skaffning den förmedlar för kunders räk- ning. I detta avseende skiljer sig AB alltså markant från vanliga handelsföretag och står därvidlag mycket närmare de rena kon- sultföretagen. Även dylika företag sysslar för övrigt i viss utsträckning med anskaffning av diverse förnödenheter eller förmedling därav för sina klienters räkning.

Beträffande ett fåtal av AB:s verksam- hetsgrenar innehåller Skatteförslaget direkta anvisningar om skatteplikten till mervärde- skatt. Detta gäller främst annonser och i viss mån affischering. Även beträffande trycksaker torde viss vägledning kunna härn- tas ur förslaget. Emellertid gäller samtidigt att icke heller beträffande nu nämnda verk- samhetsgrenar förslaget ger en fullständig och klar bild av skattekonsekvenserna. Så- lunda råder viss osäkerhet om skatteplikten för intäkt av annonsförmedling utöver den direkta annonskostnaden, som debiteras kun- den. Sannolikheten talar för att förslaget avser att fritaga alla intäkter från denna verksamhetsgren från mervärdeskatt. Be- träffande affischeringen återigen säger för- slaget klart, att den debiterade kostnaden för affischutrymme och möjligen för di- stribution och uppsättning av affischer icke skall skattebeläggas. Kostnaden för affischen som sådan torde däremot få behandlas som kostnaden för trycksaker i allmänhet och torde avses att skattebeläggas. Beträffande övriga på kunden debiterade kostnader för medverkan i affischkampanjer, framförallt kostnaden för utformningen av originalet, synes däremot tveksamhet råda ur beskatt- ningssynpunkt.

Beträffande alla övriga verksamhetsgre- nar kan ingen eller föga ledning för be— dömning av skattepliktens omfattning häm- tas ur förslaget.

På nuvarande stadium är det därför myc- ket svårt för företagen i AB-branschen att bedöma, hur Skatteberedningen tänkt sig effekten för AB:nas vidkommande och där- med också svårt att bedöma de ekonomiska verkningarna. Enligt Annonsbyråemas För- enings uppfattning torde flertalet av dessa verksamhetsgrenar helt eller i övervägande grad vara att hänföra till idémässigt, råd- givande och utredande arbete för klienters räkning, för vilket den debiterade ersätt- ningen bör kunna i skattehänseende jämstäl- las med konsultarvoden av sådant slag, som Skatteberedningen synes avse att fritaga från beskattning. I vissa fall inrymmer des- sa uppdrag emellertid även väsentliga kost— nader till utomstående, såsom lokalhyror, gager till anlitade artister m.m. Om en AB:s klient direkt vidkännes dylika kostna- der utgår oftast icke mervärdeskatt. AB:s medverkan torde heller icke tillskapa något mervärde utöver byråns arvode för sin råd- givande och förmedlande verksamhet. Hos fristående och renodlade konsulter eller

mäklare torde dylika arvoden vara fritagna från mervärdeskatt. Följaktligen torde an- ledning saknas att uttaga motsvarande mer- värdeskatt hos en AB. Endast i sådana fall då även dessa verksamhetsgrenar undan- tagsvis tillskapar ett mervärde på till kun- den eventuellt levererade varor på grund av >>vinstpålägg>> hos AB, torde reellt underlag för en mervärdeskatteplikt föreligga. Sådant s.k. ateljéarbete inom en AB, som nödvän- diggöres för att klienten i form av skisser o. dyl. skall kunna bilda sig en föreställning om utseendet av en annons, en affisch eller en trycksak kan heller icke a priori anses tillskapa något mervärde i reell mening. Er- sättningen härför kan, om man så vill, be- tecknas som eller i varje fall jämställas med ett konsultarvode.

Annonsbyråemas Förening anser sig där- för kunna hävda att skäl kan anföras även för ett fullständigt fritagande från mervär- deskatteskyldighet för en AB. 'En så långt gående skattefrihet ligger dock knappast i AB:s eget intresse och skulle dessutom kun- na ha en olämplig effekt ur principiell syn- punkt, då det skulle innebära att AB:s in- gående skattebelastning får en kumulativ effekt, eftersom en ingående skattebelast- ning, som icke kan avlyftas, måste verka prishöjande.

Omvänt skulle å andra sidan kunna göras gällande att det skulle ur konkurrensneutral synpunkt vara likgiltigt om AB:s totala verksamhet skattebelägges, eftersom den ut- gående skattebelastningen regelmässigt skul- le kunna i sin tur avlyftas från den utgåen- de skattebelastningen hos AB:s kunder. Med till visshet gränsande sannolikhet kommer emellertid den praktiska följden att bli en annan åtminstone under ett längre över- gångsskede, eftersom AB:s kunder är vana vid ett slags anslagstänkande. Kunderna har i allmänhet att röra sig med ett fixerat be- lopp för reklamändamål och om reklam- kostnaden brutto ökas med en 13 %-ig mervärdeskatt torde följden endast bli att det belopp, som verkligen netto anslås för reklam, minskas i motsvarande mån, vilket kan medföra en motsvarande minskning av AB:s bruttointäkter. Av samma psykologiska skäl kan man befara att en omfattande mervärdebeskattning för AB kommer att verka i strid mot principen om konkurrens- neutraliteten. I den mån AB:s kunder har möjlighet att antingen inom sitt eget företag eller genom att med förbigående av AB direkt anlita konstnärer, fotografer, reklam-

filmföretag och andra direkta producenter av reklammedia, kommer man sannolikt att fästa större avseende vid att man då mins- kar den ingående skattebelastningen än vid den omständigheten att motsvarande ingå- ende skattebelastning vid anlitande av en AB kan avlyftas från den utgående skatten.

Det är därför ur AB:s synpunkt synnerli- gen önskvärt om omfattningen av deras skattskyldighet till mervärdeskatt kan be- gränsas, så långt detta synes tekniskt och teoretiskt lämpligt och försvarbart. Man kan också säga att det ur statsfinansiell syn- punkt är helt betydelselöst i vilken utsträck- ning AB blir skattskyldiga, eftersom deras utgående mervärdeskatt regelmässigt torde av kundkretsen kunna avlyftas från mervär- deskatten i nästa led. Ur lagstiftningssyn- punkt kan därför problemet endast i viss mån betraktas som en lämplighetsfråga med beaktande av såväl praktiska som teoretiska synpunkter på AB:s verksamhet.

För egen del föreslår Annonsbyråemas Förening en sådan utformning av skatte- plikten att denna inskränkes till trycknings- kostnaden för affischer och andra trycksaker samt till den på kunderna debiterade kost- naden för genom AB:s förmedling levere- rade varor av annat slag (s.k. present— reklamartiklar). Däremot synes all av AB utövad verksamhet av konsulterande karak- tär böra principiellt fritagas från mervärde- skatt. Detsamma synes böra gälla av AB vidaredebiterade kostnader för hyror och honorar till anlitade artister och konstnärer. Samma förhållande bör även gälla vidare- debiterade kostnader för framställning eller förhyrning av reklamfilm. Beträffande öv- riga detaljproblem hänvisar Annonsbyråer- nas Förening till det föregående.

Som här ovan visats kan en AB:s verk- samhet enligt Annonsbyråemas Förenings uppfattning icke hänföras till varuhandel och ej heller till någon form av industriell produktion. Enligt Föreningens åsikt sön- derfaller en AB:s arbete i följande tre funk- tioner:

1. Rådgivning i försäljnings- och mark- nadsfrågor samt beträffande reklamens olika media och sätt för deras utnyttjande för den enskilde uppdragsgivaren. Som tidigare visats ligger denna rådgiv- ning på samma plan som de tjänster från andra konsulterande yrkesgrupper, vilka en- ligt Beredningens förslag är fritagna från mervärdeskatt.

2. Förmedling av annonsbyråkundemas

inköp av utrymme för annonser, uppsätt- ningsplatser för affischer etc. samt upphand- ling och övervakning av klichéer, tryck och annat material som kunden behöver för att tillgodogöra sig de inköpta utrymmena. Då Beredningen synes ha syftat till att lämna sådana tjänster i samband med annonser utanför mervärdeskatteplikten och Annons- byråemas Förening i det föregående har sökt påvisa parallellförhållanden till andra reklammedia än annonsering, torde även detta avsnitt kunna fritagas från mervärde- skatteplikt.

3. Produktion i byråns egna lokaler och med egen arbetskraft förekommer endast inom de byråägda tecknar- och fotoateljéer- na. Annonsbyråemas Förening har påvisat att resultatet av denna produktion utgöres av icke mångfaldigade enheter avsedda att för byråns uppdragsgivare demonstrera och illustrera den tänkta idén för reklambudska- pets utformning. I den mån dessa ateljéer producerar slutgiltiga originalillustrationer

Bilaga till yttrande från Annonsbyråemas förening.

till inom andra officiner framställda mång- faldiganden av reklambudskapet sker ald- rig försäljning av dessa ateljéoriginal, det är endast deras reproduktionsrätt som för an- givet syfte upplåtes till byråns uppdragsgi- vare. Enligt Föreningens förmenande borde ej heller denna form av produktion falla inom ramen för mervärdeskatt. Kvar står därmed endast den nu varuskattebelagda sektorn av annonsbyråemas verksamhet som omfattar trycksaker samt 5. k. presentreklam- artiklar.

Om och i den mån generella riktlinjer av ovannämnda slag icke anses kunna läm- nas i blivande lagtext eller i propositionen anhåller Annonsbyråernas Förening i stället att så långt möjligt specificerade uttalanden om de olika detaljspörsmålen måtte göras. i propositionen. Stockholm den 27 novem- ber 1964.

Bertil Klinte

Förteckning över Annonsbyråemas verksamhetsområden.

Annonser Dagspress Veckopress Fackpress Övr. publikationer

Affischering

Filmreklam Teaterreklam Radio Butiksradio Teaterradio TV

Direktreklam — Distributioner — Idé

Flygreklam Bogsering Sky-writing

Utställningar Idé och uppställningar Demonstrationer

Sales promotionsarbeten Idéer Trycksaker av olika slag Instruktioner och konferenser Försäljningshjälpmedel

Undersökningar och utredningar Marknadsstudier Tests Reklamprövning

PR-arbeten Utredning — Arbetslinjer — Redaktionell och personlig medverkan. Utomstående medverkan

Formgivning

Dentallaboratoriemas riksförbund

(till Sveriges hantverks- och industriorganisation)

För närvarande finns det ca 400 dental- laboratorier inom landet. Vid dessa labora- torier tillverkas merparten av allt tandtek- niskt arbete inom den privata sektorn av tandvården.

För att belysa verksamhetens omfattning kan nämnas bl.a. att var sjunde svensk, mellan 15 och 75 år, är bärare av helprotes, d.v.s. tandprotes i såväl över- som under- käke.

Laboratoriemas arbetsuppgift är att åt tandläkare efter det denne tagit avtryck i patientens mun, tillverka guldkronor, stift- tänder, bryggor, hel- och partialproteser samt tandregleringsapparatur i så skilda material som guld, plast, porslin eller stål.

Av detta framgår, att det fordras specia- lister för de flesta uppgifter för att kunna prestera sådant arbete av den kvalitet, som är betingad av såväl den moderna veten- skapliga utvecklingen på dessa områden som av tandläkarens och patientens allt större krav på funktionell och estetisk utformning.

Av detta framgår även att tandläkaren numera inte har möjlighet att få alla dessa arbeten utförda av hos sig anställd tekniker, till acceptabel kvalité och rimlig kostnad.

Flertal laboratorier lär ha 2—6 anställda och utföra arbeten åt tre till femton tand- läkare. Laboratorier finns dock med 50—120 anställda, vilkas kundkrets är spridd över hela landet.

Priserna, som bl. a. äro sammanställda i en av Dentallaboratoriemas Riksförbund ut- given prislista, inkluderar såväl material- som arbetskostnader. Därvid är att obser- vera att materialkostnaden upptar den mins- ta delen av priset, eller c:a 6 %.

Tandläkarens tjänster äro undantagna varuskatten. Han betalar däremot varuskatt å material och på hos dentallaboratorier beställda och utförda arbeten.

Varuskatt utgår däremot ej å sådana ar- beten, som utföres av hos honom anställd

tekniker. I detta fall utgår endast skatt på materialet.

Detta innebär, att tandläkare som inte anlitar dentallaboratoriet får sina '_arbeten ca 6 % billigare.

Denna omständighet har bidragit till att tandläkarna i allt större utsträckning an- ställer egna tekniker. Då det dessutom inte tycks vara känt bland tandläkare, att varu- skatt skall utgå så snart en anställd tekni- ker arbetar åt flera än en tandläkare, före- kommer det i allt större utsträckning att två, tre eller fler tandläkare anställer en eller flera tandtekniker i tro att undkomma varuskatten.

För det stora antal laboratorier, som en- dast har omkring tre tandläkare som kunder, innebär detta förhållande ett avgörande eko- nomiskt hot mot existensen.

Dentallaboratoriemas Riksförbund ser sig därför föranlåtet att hos myndigheterna på- tala varuskattelagens menliga inverkan på dentallaboratoriernas verksamhet.

Vi begär att allt tandtekniskt arbete, så- som enligt lagens mening varande sjukvård, fritages från den kommande medvärdebe- skattningen, i likhet med vad som är förutsett med annan sjukvårdande service, såsom bandagister och sjukgymnastik.

Detta med desto större eftertryck då det för myndigheterna varit känt att flera andra branscher varit diskriminerade genom la- gens felaktiga utformning, men där rättelse har skett i det nya lagförslaget.

Skatteberedningens förslag om mervärde- skatt, där man, trots upprepade försäkringar om ändring, inte tagit hänsyn till en hel branschs diskriminering, medför ett ännu större hot mot dentallaboratoriernas verk- samhet, på grund av den väsentligt högre uttagningsprocent, 13 %, som där föresla- gits.

Mac Hoffman Ernst Lehfeldt

Familjeföretagens förening

Föreningen ser som sin närmaste uppgift att yttra sig över de delar av det föreliggande förslaget, som har speciell betydelse för fa- miljeföretagen. Vi går således icke närmare in på exempelvis ersättningens utformning till barnfamiljerna eller frågorna kring folk- pensioneringen. Vi förutsätter vidare, att det av experter framtagna och i betänkandet redovisade statistiska materialet kan accep- teras såsom i sak riktigt.

Principiellt tillstyrker vi en omläggning cn- ligt utredningens förslag av den indirekta beskattningen till en s. k. mervärdeskatt. Ef- ter vad vi kunnat finna, har utredningen i samband med sitt arbete rörande mervärde- skatten gjort ingående undersökningar, som även omfattat en internationell utblick av hur olika länder, främst inom Europas indu- striländer, har angripit förevarande problem. Väsentligt härvid är naturligtvis, att man fått fram förslag, som icke kommer att med- föra några strukturella ingrepp i näringslivet i form av annars ej motiverad integration och dylikt. En annan väsentlig synpunkt i detta sammanhang är, att mervärdeskatten enligt förslagets utformning medför, att vi kommer närmare skatteutformningen inom ett enat Europa. En dylik harmoniering har givetvis sina uppenbara fördelar i en tid, då näringslivet alltmera internationaliseras. Den har alltså föreningens fulla stöd. Vi vill härutöver trycka på de rent generella förde- lar för kapitalbildningen, som följer med indirekt utformning av beskattningen sam- tidigt med en mildring av progressionen. Med tanke på att det enligt direktiven ej synes ankomma på utredningen att göra vår- deringar eller bedömningar rörande det sam— lade uttaget av skatter och avgifter — man har härvidlag att hålla sig inom en given total ram - finnes det ej någon anledning för föreningen att gå in på någon närmast politisk avvägningsfråga. Vi anser oss så- lunda icke detaljerat böra upptaga till pröv- ning exempelvis den procentsats, som före- slagits för uttaget av mervärdeskatten.

Beträffande föreslagen författningstext till förordning om allmän omsättningsskatt skul- le vi vilja göra följande smärre påpekanden. I vad avser skatteplikten föreslår vi, att man

i konsekvens med ä 9 om möjligt även ut— formar % 11 som en generell skatteplikts- paragraf med angivande i mom. 2 av undan- tag från skatteplikten. Enligt vår uppfatt- ning torde man härigenom kunna uppnå en större precisering av skatteområdet beträf- fande tjänsterna. Vi skulle vidare rörande & 12 mom. 2 vilja framföra önskemålet, att man direkt i författningstcxten skriver in den rätt, som enligt vår mening generellt bör föreligga för handelsbolag o. s. v. att redo- visa omsättningsskatten endast till en läns- styrelse.

Beredningens arbetsuppgift är gigantisk. Beredningen har också sammansatts av två inbördes självständiga utredningar, nämligen Skattesystemutredningen, på vilken främst ankommer frågor av mer omedelbar bety- delse för de fysiska personernas beskattning, samt Företagsskatteutredningen, som i främs- ta rummet har att pröva utformningen av vår företagsbeskattning. I förevarande betän- kande anges båda utredningarna ha deltagit, även om företagsbeskattningen har fått stå tillbaka för önskemålet att så snart som möj- ligt framlägga förslag inom området för den rent fysiska beskattningen. Utredningen framhåller själv i betänkandet, att en om- prövning av företagsbeskattningen hitintills ej har hunnit ske i annan mån, än att Före- tagsskatteutredningen tagit ställning till och aWisat tanken på att helt ersätta nuvarande nettovinstbeskattning med en renodlad brut- tobeskattning. Denna inställning torde över- ensstämma icke blott med de svenska famil— jeföretagens utan även med den inställning man över huvud taget har bland näringsli- vets folk inom de moderna industristaterna.

I utredningen framhålles, att företagsbe- skattningen kommer att bli föremål för fort- satt behandling. Föreningen tar fasta härpå, och vi vill understryka det uppenbara be- hov, som föreligger av att även företagssidan blir slutbehandlad så snart som möjligt, ej minst med tanke på den snabba utveckling, som f. n. råder, och som nödvändiggör för näringslivet, enkannerligen för vad vi vill kalla familjeföretagsamheten, att kunna stäl- la upp åtminstone någorlunda realistiska prognoser för det framtida handlandet.

För familjeföretagen utgör finansierings- frågan ett av de mest svårbemästrade pro- blemen. Det är härvidlag främst beträffande det riskvilliga kapitalet som en bristsituation kan sägas föreligga. Vi vill därför under- stryka nödvändigheten av att utredningens intentioner rörande progressionen blir upp— fyllda. Även enligt vår uppfattning är det för en bättre tillväxt av det riskvilliga kapi- talet av betydelse, att man eftersträvar en längre gående utjämning av progressionen än den av utredningen föreslagna. I en utveck- ling med stigande inkomster — även realt — torde detta få anses som ett företagsekono- miskt mera angeläget mål än ett lägre skatte- uttag i bottenskiktet.

I direktiven till utredningen yttrar depar— tementschefen bl. a. följande: »Utredningen bör vidare uppmärksamma de frågor, som sammanhänger med beskattningen av förmö- genhet och dess avkastning. Nuvarande reg- ler innebär i princip, att förmögenhetsin- komst beskattas hårdare än arbetsinkomst, där förmögenheten underkastas särskild be- skattning. Häremot kan i och för sig inte resas någon invändning. Förmögenhetsbe- skattningen tillhör emellertid de frågor, som ständigt står under diskussion, och den bör helt naturligt ingå i den allmänna ompröv- ning av beskattningen, som skall ankomma på utredningen. Bland de spörsmål på för- mögenhetsbeskattningens område som blivit föremål för diskussion, kan särskilt nämnas det förhållande, att förmögenhetsskatten i förening med inkomstskatten på avkastning- en i vissa fall kan ta så gott som hela av- kastningen i anspråk. Det har också ifråga- satts det berättigade i att ta ut förmögen- hetsskatt på förmögenhet som är nedlagd i produktionsmedel, t. ex. i lantbruk.»

Vår nuvarande förmögenhetsbeskattning kan i klartext betecknas som företagsekono- miskt förlegad och irrationell; den drar god- tyckliga och onaturliga gränser mellan å ena sidan företag, som måste arbeta med dyr- bara inventarier, varulager o. s. v. och å andra sidan sådana företag, exempelvis ser- viceföretag, där kapitalinsatsen är av mera underordnad betydelse.

Utredningsmännen har emellertid bl. a. ej hunnit lösa uppgiften att fullständigt ut- reda förrnögenhetsskatten. Detta område av den direkta beskattningen ägnas sålunda någ- ra sidor, där man blott föreslår en uppjuste- ring av det skattefria bottenbeloppet med hänsyn till den föreliggande penningvärde- försämringen och en breddning av skikten inom den nedre delen av skalan.

Mot utredningens magra resultat på nu ifrågavarande område har vi icke något att invända, då förslagen får ses som en första anordning för att komma till rätta med pro- blemet. Vi vill emellertid förorda att ikraft- trädandet av de föreslagna reglerna sker fr. o. m. 1966 års taxering för att eliminera verkningarna av en höjning av fastighetstaxe- ringsvärdena.

För utredningen återstår således enligt vårt förmenande förmögenhetsbeskattningens pro- blematik. Skatten i fråga har dels en poli— tisk dels en företagsekonomisk sida. Den po- litiska sidan, varvid man kanske närmast tän- ker på bl. a. skattens förmögenhetsutjäm- nande funktion, har vi ingen anledning att närmare behandla.

Vad däremot beträffar förmögenhetsbe- skattningens företagsekonomiska effekt, skul- le vi vilja göra en del påpekanden.

De företag, som i vårt land drabbas av förmögenhetsbeskattningen, är just de 5. k. familjeföretagen. Eftersom skatten i första hand drabbar fysiska personer, ter detta sig helt naturligt, när det gäller enskilda företag och handelsbolag. Men förmögenhetsskatten drabbar praktiskt taget även familjeaktiebo- laget. I begreppet familjeföretag ingår som en avgörande definition, att ett fåtal fysiska personer skall svara för företagets kapital- hållning och kapitalanskaffning. Detta inne- bär ofta i praktiken, att kapitalhållarnas eget kapital är helt engagerat i aktiebolaget; det står helt till bolagets disposition. Aktiebola- get måste å sin sida försörja kapitalhållaren, så att denna kan täcka sina levnadskostnader.

För just familjeföretagets kapacitetsbeva- rande — det gäller även aktiebolaget —- gäller alltså, att företaget måste ge en avkastning, vilken icke blott på samma sätt, som när det är fråga om anonyma och kooperativa före- tag, täcker nödvändiga avskrivningar och skä- lig förräntning, utan därtill även möjliggör för kapitalhållaren att erlägga icke avdrags- gill förmögenhetsskatt (och ev. livförsäk— ringspremie, som täcker kommande arvs- skatt). Det betecknande för båda nämnda skatteformerna är deras typ av bruttoskatter. De utgår, oavsett om förmögenheten ger av- kastning eller ej. Det finns visserligen vissa reduktionsregler, men de är som bekant i vissa lägen icke effektiva.

I de ovan citerade direktiven framhåller finansministern bl. a., att förmögenhetsskat- ten tillsammans med inkomstskatten på av- kastningen ibland kan ta nästan hela avkast- ningen i anspråk. Departementschefen borde ej ha stannat vid denna modesta formule-

ring. Den skattskyldige kan faktiskt hamna i sådant inkomst- och förmögenhetsläge att, på grund av sättet att beräkna förmögenhets- skatten, en inkomstökning, som alls icke be- höver härröra från ökad kapitalavkastning, får till resultat en skatteökning, som totalt är större än hela inkomstökningen. Detta är en situation, vilken är så mycket farligare, som den skattskyldige ej kan tro, att den är möjlig. Företagsekonomiskt är det minst av allt stimulerande med en effektiv beskatt- ning — låt vara marginalbeskattning — som överstiger 100 % av en inkomstökning.

Vi vågar därför hoppas på en mer ratio- nellt utformad förmögenhetsbeskattning, som bl. a. tar större hänsyn till kapitalbildningen. I detta sammanhang kan även påminnas om följande citat ur SOU l951:51, vilket även tagits upp av utredningen ». . . att skattehöj- ningama år 1947 lett till minskad kapital- bildning i högre inkomstskikt och bland ägare av större förmögenhet lär ej kunna bestri- das. En viss kapitalkonsumtion torde ha kun- nat konstateras bland förmögenhetsägarna såsom en följd av fönnögenhetsbeskattning— en.» Detta är väl i och för sig icke så under- ligt, om man betänker, att exempelvis en företagare, vars företag är förrnögenhetstaxe- rat till 1 milj. kr., och som har en beskatt- ningsbar inkomst över 100 000 kr., måste ha 6 % avkastning på nysparad beskattningsbar förmögenhet för att över huvud taget kunna hålla ifrågavarande besparing intakt. Att in- vestera motsvarande belopp i maskiner kan således lätt bli direkt förlustbringande. Man kan naturligtvis ej slå bort problemet exem- pelvis med att hävda, att man aldrig skall investera i t. ex. maskiner, om man ej kan räkna med högre avkastning än ca 20 %, vil- ket torde vara en skälig siffra, om man räknar med femårig avskrivning. Bl. a. är ju förmögenhetsskatten så illa konstruerad, att det varken beror på konjunkturen eller branschen eller behovet utan på kapitalhål- larens beskattningsbara förmögenhet, om det blir räntabelt för företaget att nyspara till en maskininvestering. Belastningen känns så mycket tyngre, som utvecklingen går mot ökad automation, tekniskt mer komplicera- de produkter, långa serier o. s. v. Allt detta fordrar en god investeringsförmåga. En så- dan kapitalkrävande utveckling är många gånger en nödvändig förutsättning för fram- åtskridandet. Det näringsliv, som ej orkar hålla takten, kommer att försvagas.

Genomgående synes man tro, att förmö- genhetsbeskattningen enbart drabbar ett mindre antal av våra medborgare. När det

gäller familjeföretagarna, för vilka ju kapi- talbildningsproblemet är speciellt brännande, gäller frågan långt ifrån enbart företags- ägarna. Den gäller företaget som sådant och därmed de anställda och deras närmaste, sysselsättningen inom de ifrågavarande kom- munerna, skatteinkomster för dessa, förhål- lande till kunder, leverantörer o. s. v. Dess- utom bidrar varje företag som bekant till skapandet av vår nationalprodukt, d. v. 5. Vårt samlade välstånd, oavsett hur litet det ifrågavarande företaget är. Som exempel kan nämnas, att enbart vår relativt obetyd- liga förenings medlemsföretag har ansvar för närmare 150000 familjer. Genom att man stirrar sig blind på det relativt begränsade fåtalet kapitalhållare, som det ej är politiskt intressant att offra mycket på, blir den före- tagsekonomiska aspekten på förmögenhetsbe— skattningen åsidoställd.

Enligt vår mening kan det icke vara rim- ligt, att ett företags vara eller icke vara skall vara beroende av beskattningsvärdet på ar- betsredskapen i rörelsen. Hur orimligt detta ter sig ur företagsekonomisk synpunkt, kan ju lätt åskådliggöras genom att exempelvis jämföra förmögenhetsskatten för å ena sidan ägarna till ett medelstort sågverk med be- skattningen av å andra sidan ägarna till ett företag, vars tillgångar består av recept eller know how i t. ex. teknisk industri eller ett serviceföretag. I förra fallet, där ägaren i dag knappast kan räkna med någon större ekonomisk glädje av aktierna, kommer man upp till en relativt hög skattepliktig förmö- genhet. I det senare fallet åsätter man nor- malt över huvud taget ej något förmögen- hetsvärde, trots att ifrågavarande tillgångar kan vara helt avgörande för företagets vinst- förmåga. Det kan ej te sig rimligt, att den anställde för sin trygghet skall vara bero- ende av om företaget kan arbeta med billiga >>redskap».

När man bedömer skäligheten och berätti- gandet av förmögenhetsskatten, borde man beakta, att all affärsverksamhet fordrar eget kapital. Beskattningen av förmögenhet, som är nedlagd i rörelse såsom arbetande kapital, får därför, om den skall ha någon förank- ring i företagsekonomiskt tänkande, icke vara så hög, att den i onödan försvårar eller omöj- liggör kapitalbildning; än mindre medför så- dana verkningar, att kapitalet förbrukas. Po- litiskt önskvärd förrnögenhetsutjämning bor- de kunna uppnås, utan att man allvarligt ska- dar själva näringslivet. Kapitalhållare, rö- relsedrivare och arbetstagare är i dag så nära förenade i det ekonomiska skeendet, att man

icke med ett så grovt instrument som för- mögenhetsskatten kan skjuta in sig just på >>kapitalisten» och tro, att man kan lämna övriga i näringslivet engagerade oberörda. Förmögenhetsskatten — om den nu skall bibe- hållas — bör sålunda få en sådan utform- ning, att den aldrig i något läge tar i an- språk mer än den avkastning förmögenheten ger, i all synnerhet ej så länge till skatte- pliktig förmögenhet räknas för produktionen nödvändiga nyttigheter. För att komma ifrån den nuvarande förmögenhetsbeskatt- ningens uppenbara bruttoskattekaraktär skul- le vi exempelvis vilja föreslå, att om avkast- ning av förmögenhet anses böra beskattas hårdare än annan inkomst, man övergår till någon form av cedulärskatt på inkomst av kapital. Med en dylik skatt skulle man t. o. ni. kunna ersätta förmögenhetsskatten.

Den tidigare nämnda tydliga prägel av progressiv bruttobeskattning, som vidlåder förmögenhetsbeskattningen, kan åskådliggö- ras genom ett par exempel. (Det skall då icke förglömmas, att till förmögenhetsskat- ten kommer även arvsskatten.) Vid exem- pelvis en arbetsinkomst av 60 000 kr., och en förmögenhet om 800 000 kr., behövs det en förmögenhetsavkastning om ca 65 000 kr. för att man skall få en nettoförräntning av 2 %, d. v. s. få behålla 16 000 kr. (för bl. a. arvs- skattereservering). Då den fortgående pen- ningvärdeförsämringen under det förflutna 1950-talet årligen utgjorde genomsnittligt 4,2 %, torde tyngden av förmögenhetsskat- ten stå klar. Som ytterligare exempel kan nämnas, att en direktör, som är miljonär med 50000 kronors inkomst, får efter av- drag för skatt praktiskt taget samma netto- behållning som kontoristen med halva di- rektörslönen, d. v. 5. med en lön på ca 25000 kr. Detta kan synas demokratiskt, men det stimulerar ej företagsamheten — åtminstone ej inom landet.

Som tidigare nämnts har vi inom förening- en exempel, där vederbörande får en nega- tiv behållen marginalinkomst av sitt kapital. Det finns emellertid även exempel, där totala inkomsten konsumeras på grund av förmö- genhetsskatten. Som exempel kan nämnas en byggmästare med diverse tomter, för vilka förelåg byggnadsförbud. Tomterna lämnade

alltså ingen avkastning. Ägaren, som i övrigt blott uppbar en mindre inkomst av fast egen- dom, måste erlägga fastighetsskatt samt för- mögenhetsskatt på halva nettoförmögenhe- ten. Dessa skatter översteg totala inkomsten. I dylika lägen är det enligt vår mening svårt att tala om sysselsättningsvänliga skat- teregler.

Bortsett från nämnda, som vi hoppas ex- trema exempel, kan ett företag tillfälligt komma in i en ekonomisk svaghetsperiod med låg förmögenhetsavkastning. En nyin- vestering genom sparande kan i sådant läge på grund av förmögenhetsskatten visa sig ekonomiskt orimlig. Vad vi inom föreningen vill understryka, är förmögenhetsskattens blinda bruttoskattekaraktär utan någon före- tagsekonomisk anknytning.

Familjeföretagsamheten har en stor bety- delse — även i ett näringsliv, som domineras av storföretag. I detta samband vill vi f. ö. understryka, att begreppen familjeföretag och småföretag ingalunda behöver vara iden- tiska, även om så givetvis ofta är fallet. Det visar sig bl. a., att en viss produktion har en optimal storlek, som gör företaget myc- ket lämpligt att drivas just som familjeföre- tag. Detta gäller nära nog generellt den mängd av underleverantörer, av vilka storindustrien är beroende. Dessutom torde man väga för- utsätta en fortgående standardhöjning, som otvivelaktigt kommer att medföra mera ny- anserade efterfrågekrav från konsumenternas sida, vilket samtidigt drar med sig nödvän- digheten av ett mycket brett register av före- tag, som sysslar med speciella artiklar, (1. v. s. >>korta serier», t. ex. mer eller mindre modebetonade alster o. s. v. Man kan sålun- da lugnt påstå, att landet inom överskådlig framtid behöver familjeföretagen.

Det är då föreningens förhoppning, att man på något vis skall kunna samordna för- mögenhetsbeskattningen med ett modernt fö- retagsekonomiskt tänkande. Utredningens fortsatta uppdrag inom nu berörda områ- den har sålunda en mycket hög angelägen- hetsgrad. Stockholm i oktober 1964

F. Lindberg A. Orreborn

Folkpartiets kvinnoförbund

Folkpartiets Kvinnoförbund har med bekla- gande konstaterat, att ingen kvinna beretts plats i skatteberedningen. Denna har haft att handlägga frågor av stor ekonomisk be- tydelse för den stora grupp av medborgare som utgöres av kvinnorna i deras egenskap av konsumenter och handhavare av famil- jens ekonomi. Att ingen kvinna deltagit i beredningens arbete rimmar också illa med den uppfattning om jämställdhet i politiska och samhälleliga frågor, som allmänt råder. Visserligen har de politiska kvinnoförbunden såväl som ideella kvinnoorganisationer be- retts tillfälle att muntligen framföra syn- punkter. Att på den korta tid som då stod till buds diskutera de problem som det ta- git skatteberedningen och dess expertis över fyra år att penetrera faller på sin egen orim- lighet.

På grund av svårigheten att utan tillgång till särskilda utredningsmöjligheter tränga in i samtliga de frågor, som behandlas av skatteberedningen, inskränker sig Folkpar- tiets Kvinnoförbund till att framföra vissa synpunkter på de förslag som angår familje- beskattningen. Skatteberedningens uppdrag har gällt att göra en omfördelning av skatte- trycket mellan olika grupper av skattebeta- lare, att erhålla en rättvisare beskattning av barnfamiljerna, att föreslå ändrade relatio- ner mellan direkt och indirekt beskattning samt föreslå ändrade grunder för finansie- ring av socialförsäkringen. I fråga om fa- miljebeskattningen hade det varit önskvärt, att beredningen mera ingående utrett olika förslag och skatteskalor för ett system med särbeskattning. Beredningen grundar sitt av- styrkande av särbeskattning främst på att ett sådant skulle ställa sig ofördelaktigt för vissa barnfamiljer, men man har då arbetat med vissa givna skatteskalor och icke prövat om man med andra skatteskalor och former av avdrag hade kunnat ernå ett tillfredsstäl- lande stöd för bamfamiljcma. Förbundet hade önskat, att beredningen tagit upp till särskild utredning frågan om grundavdrag för barn liksom för vuxna. Vi avser här- med grundavdrag icke som ersättning för utan som komplettering till barnbidragen. Att beredningen föreslagit en successiv höj-

ning av barnbidraget till 1200 kronor fin- ner förbundet tacknämligt, men ett barn- bidrag av denna storlek motsvarar endast en mindre del av bamkostnaderna. Som fram- går av familjeberedningens betänkande (SOU 1964: 36) är dessa betydligt större och särskilt är kostnaden för vårdinsatsen betydande. Förbundet finner det angeläget, att man söker finna en möjlighet till en förstärkning av barnstödet och vi finner ic- ke beredningens slutsats, att ett sådant icke går att förena med ett särbeskattningssy- stem övertygande. En möjlighet till särbe- skattning skulle sannolikt ge staten ökade skatteinkomster genom sin stimulerande ef- fekt på arbetskraften.

Beträffande frågan om sam- och särbe- skattning vill förbundet anföra följande.

Principiellt ansluter vi oss till uppfatt- ningen att ett skattesystem bör vara upp- byggt så, att varje man och kvinna betrak- tas som en självständig individ. Skattesy- stemet bör förhålla sig neutralt till den skattskyldiges civilstånd och icke vare sig gynna eller missgynna äktenskapet som så- dant. Det nuvarande skattesystemet verkar som en spärr i fråga om gifta kvinnors för- värvsarbete. Vi anser icke, att man får lägga värdesynpunkter på vissa arbetstagare, vil- ket beredningen gjort, när man skriver (sid. 281) beträffande >>hemmafruar utan barn i yngre ålder», att >>en ändring av reglerna rörande sambeskattning i syfte att stimu- lera deras intresse för förvärvsarbete är möjligen inte särskilt angelägen». Cynismen i detta yttrande är möjligen oavsiktlig men är icke förty uppenbar. Förbundet anser, att varje man och kvinna bör ha rätt att — fritt från skattesynpunkter — själv välja, om han eller hon vill göra sin arbetsinsats i hemmet eller ute i förvärvslivet.

Även om man på lång sikt bör syfta till ett särbeskattningssystem kombinerat med ett bamstöd byggt enbart på hänsyn till bar- nen själva, är vi emellertid klara över att tiden och förhållandena ännu icke medger detta. Det är ännu långt kvar till ett sam- hälle, där kvinnorna har en reell möjlighet att, där de så önskar, förvärvsarbeta. Med hänsyn härtill vore ett slopande av de dubb-

la grundavdragen för gifta för närvarande icke rättvist. Emellertid anser vi att — så som föreslagits i reservation av hr Sven Gustafson —. en rätt till frivillig särbeskatt- ning bör införas i syfte att eliminera den negativa sambeskattningseffekten samt sti- mulera gifta kvinnor till ökade arbetsinsat- ser på olika områden. Vi ansluter oss där- jämte till de synpunkter som framförts av herrar Meidner, Nilstein och Östergren i fråga om önskemålet om en ny och mera genomgripande utredning rörande familje- beskattningen i sin helhet, i syfte att på lång sikt komma fram till ett individuellt

skattesystem med tillfredsställande barn- stöd.

Slutligen vill förbundet beträffande finan- sieringen av socialförsäkringen framhålla önskemålet, att ändringar häri samordnas med de förslag till ändringar som utredes av kommittén för utredande av vissa frågor om den allmänna pensioneringen, varvid särskilt bör beaktas frågorna om familjepen- sion till både män och kvinnor. Stockholm den 30 november 1964.

Brita Elmér: Christina Ellwyn

Folkpartiets ungdomsförbund

(yttrandet begränsat till frågorna om avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning samt familjebeskattningen)

I Indirekt beskattning

a) Punktbeskattning

En allmän indirekt beskattning torde van- ligen få en i förhållande till inkomsten re- gressiv karaktär. Kunde man skattebelägga sådana varor och tjänster, som nyttjas en- dast av högre inkomsttagare skulle regressi- viteten motverkas. Punktskatter brukar ock- så företrädesvis läggas på varor och tjäns- ter av viss karaktär, på umbärliga sådana.

Att finna objektiva normer för urvalet av de objekt, som har lyxkaraktär och alltså skall skattebeläggas, har dock visat sig ogörligt.

Om man skulle bygga upp ett punktskat- tesystem efter någorlunda klara definitioner, skulle endast artiklar som är oundgängligen nödvändiga för människans fysiska existens undantagas från punktbeskattning. Man skulle alltså få en allmän omsättningsskatt med vissa smärre undantag, och den regres- siva effekten skulle finnas kvar. Vänligen förfar man inte på detta sätt, man väljer i stället ut varor som man anser har klar lyxkaraktär och skattebelägger'dessa. Själva urvalet får då nödvändigtvis ett stort mått av godtycke. Om endast vissa varor beläg- gas med skatt, kommer de konsumenter, som har höga preferenser för dessa varor att diskrimineras. Man kan förutsätta, att de höjda priserna medför en förändring av konsumtionsmönstret. Detta gäller i synner- het i de fall då skattefria substitut finns

för de skattebelagda varorna. Denna för- ändring på efterfrågesidan kommer att föl- jas av en justering på utbytessidan. I vilken utsträckning produktionsresursema kommer att omfördelas beror av många faktorer. Priskänsligheten hos de skattebelagda va- rorna är kanske den viktigaste. Det torde vara högst orealistiskt att förutsätta att pro- duktionsresursema innan punktskatterna in- fördes nyttjades optimalt. Det är alltså teo- retiskt möjligt att den förändring av konkur- rensförhållandena mellan företag och där- med den på viss sikt följande omfördel- ningen av produktionsresursema som en punktbeskattning medför, skulle kunna in- nebära ett rationellare nyttjande av pro- duktionsresursema. Med tanke på att re- sultatet av denna förändring vanligen var- ken är avsett eller möjligt att förutse, är detta föga troligt.

En strykning av konsumtionsvalet av so- ciala och medicinska skäl anser vi vara motiverad i vissa fall, som då det gäller tobak och alkohol. Dessa motiv föreligger inte för att upprätthålla en punktbeskattning av bensin.

Den inskränkning i det fria konsumtions- valet och den olämpliga resursallokering, som punktskatterna medför, gör att Folk- partiets Ungdomsförbund med tillfredsstäl- lelse hälsar allmänna skatteberedningens för- slag vad gäller avskaffande av speciella kon- sumtionsskatter. Ytterligare ett argument mot nu gällande svenska punktskatter är,

att de i stor utsträckning träffar produkter från utvecklingsländema.

b) Auvägning direkt—indirekt skatt Att i ett konkret läge göra en jämförelse mellan en direkt och en indirekt skatt är svårt men möjligt. Däremot är det ogörligt att avge ett generellt påstående, att den di- rekta eller den indirekta skatten är bäst. Ett resonemang, som syftar till att mynna ut i praktiska lösningsförslag måste ta hänsyn till samhällsbildningen i stort, till levnads- standarden, inkomst- och förmögenhetsför- delning och socialpolitisk standard m.m. Självfallet går det då ej heller att isolera bedömningen till en skattetyp. För att kun- na avgöra en viss skatts lämplighet är det oundgängligen nödvändigt att beakta hela skattesystemets utformning och, vilket ver- kar ytterligare försvårande, att med något mått av säkerhet kunna förutse i vilken mån identitet föreligger mellan slutgiltig skatte- bärare och skattesubjekt med olika skatte- konstruktioner.

En allmän indirekt skatt med en enhetlig skattesats har, trots att den är proportionell mot priserna, gentemot inkomsterna regres- siv effekt; låga inkomsttagare eller personer med stor försörjningsbörda får betala en proportionellt större del än andra inkomst- tagare i indirekt skatt. Detta resonemang gäller naturligtvis endast under förutsätt- ning att sparbenägenheten är större bland högre inkomsttagare och personer med liten eller ingen försörjningsbörda. Detta anta- gande förefaller vara ytterst realistiskt.

Den mest slagkraftiga av de invändningar som möter kravet på skärpning av en gene- rell indirekt beskattning är också att den ur rättvisesynpunkt skulle vara olämplig. Den markanta inkomstutjämningen har medfört att de högre inkomstklassemas till- skott till lika inkomstgrupper. där progres- siviteten i skattesystemet gör sig starkare gällande.

Mot bakgrunden av denna inkomstutjäm- ning bör ett ökat användande av indirekt beskattning vara acceptabelt för en väsent- ligt större del av befolkningen, dock ej för 'alla, om inte kompensation ges. De verkligt låga inkomsttagarna och de stora familjer- na är exempel på grupper vars ekonomiska situation skulle försämras vid utvidgad all- män indirekt beskattning, om inte motver- kande åtgärder vidtas.

Vi vill alltså kraftigt understryka att den ökade användningen av den indirekta be-

skattningen som vi förordar, måste följas av kompensatoriska åtgärder för medborgar- grupper som träffas särskilt hårt av den in- direkta skattens regressivitet.

Den förskjutning av skattetrycket från högre till lägre inkomstgrupper, som in- komstutjämningen medför, har dessutom förstärkts genom inflationen.

I den mån företagsbeskattningen är över- vältringsbar på konsumenterna försvagas progressiviteten i den direkta beskattningen ytterligare. Eller med en annan terminologi — görs företagsbeskattningen delvis indirekt och regressiv.

Dessutom tillkommer att den avsedda för- delningen av den direkta skatten inte torde realiseras, eftersom möjligheterna till skatte- flykt är större för vissa inkomstgrupper än för andra. Slutligen är de schablonmässiga avdragsreglerna i det direkta skattesystemet en faktor som minskar progressiviteten.

Man brukar hävda en allmän indirekt beskattning av en starkare inflationsbekäm- pande verkan än en inkomstskatt. Det före- faller också troligt, att den skatt som be- lastar enbart konsumtionen minskar denna mer än en skatt som belastar både konsum- tion och sparande. Men förutsättningen för detta resonemang är dock, att den indirekta skatten ökar sparbenägenheten. Om alla konsumenter vore ekonomiskt rationellt tänkande individer, skulle detta ske endast om förvissningen vore allmän, om att skatte- satsen efter en inte alltför lång tidsrymd åter skulle sänkas. Då konsumtionsmönstret säkerligen ej kan återföras enbart till eko- nomiskt förnuft, torde man våga påstå, att en höjning av en indirekt skatt åtminstone under en tid verkar återhållande på kon- sumtionen. Vi föreställer oss då, att om en höjning av en indirekt skatt gav näring åt misstanken om en kommande ytterligare höjning av skattesatsen skulle skatteföränd- ringen snarare ha en inflationsdrivande ef- fekt.

Dessutom gäller att en indirekt skatt har inflationsbekämpande verkan, endast så länge den höjer priserna enbart på kon- sumtionen, eller åtminstone höjer priserna på konsumtionen mer än på produktions- faktorema. Man får inte bortse från risken, att den höjning av levnadskostnaderna, som följer den indirekta skatten kan ge upphov till kompenserande lönelyft. I stället för att vara ett vapen som motverkar inflatio- nen kan den indirekta skatten då utgöra början till en inflationsgrad.

Den indirekta skatten måste, för att vara kärnlik som konjunkturstabilisator vara snabbföränderlig. Det är angeläget att man inte undervärderar de praktiska svårighe- terna av ofta återkommande skattesats- justeringar. Den osäkerhet, som ideliga för- ändringar för med sig stimulerar till speku- lationsförvärv och försvårar företagens pla- nering. Vi anser det under hänvisning till vad vi ovan sagt inte sannolikt, att en utvid- gad användning av indirekt beskattning skulle medföra väsentliga konjunkturpoli- tiska fördelar.

Vid en awägning mellan direkt och in- direkt skatt är de nackdelar, som endast en av skatteformerna har, fördelar för den and- ra skatteforrnen. Det kan med fog hävdas att den statliga inkomstskatten med sin starka progressivitet bromsar den ekono- miska dynamiken. I vilken utsträckning denna nackdel gör sig gällande beror på ett flertal faktorer som levnadsstandarden i stort, socialpolitikens utformning och na- turligtvis framför allt den direkta skattens höjd och progressivitet. Att både sparviljan — i synnerhet då tillgången på riskvilligt ka- pital — och arbetsviljan påverkas av en starkt progressiv beskattning, som den vi nu har i Sverige, torde vara oemotsägligt.

När den direkta skatten är så hög som i Sverige och i synnerhet då progressiviteten är framträdande, blir incitamentet till skat- tesvek starkare. I viss mån kan detta mot- verkas genom skärpt kontroll, men då kon- trollåtgärder är kostnadskrävande, kan det med hänsyn till skattens avkastning vara fördelaktigare med en omläggning av skatte- systemet än en utvidgad kontrollapparat. Men lika allvarligt som omfattningen av skattesveket är att det för närvarande råder en ytterst betänklig olikhet i kontrollmöjlig- heter i så måtto att vissa grupper, framför allt huvuddelen av löntagare i allmän och enskild tjänst, är underkastade praktiskt ta- get fullständig kontroll, medan kontrollen beträffande andra grupper är tämligen ofullständig.

Vissa helt lagliga möjligheter för svenska medborgare att undgå beskattning vid kon- sumtion av i Sverige skattepliktiga varor föreligger. I länder, där den indirekta be- skattningen är lägre än i Sverige eller där utlänningar har rätt till extra skattebilliga inköp, blir svenska medborgares konsumtion ur skattesynpunkt förmånligt behandlad. I fall, där skattenivån minst är lika hög som i Sverige blir visserligen inte konsumtionen

skattemässigt gynnad, men den indirekta skatt som erläggs av svenska medborgare, kommer inte den svenska staten till godo.

Också rätten till skattefri införsel av vissa kvantiteter varor till Sverige efter utlands- vistelse medför skattebillig konsumtion för importören. Detta kan framför allt vid in- försel av varor som i Sverige är belagda med höga punktskatter, för svenska staten innebära ett väsentligt skattebortfall. Natur- ligtvis gäller det endast under förutsättning att konsumtionen skulle haft ungefär sam- ma omfattning även om möjligheten till skattefria inköp ej funnits.

Man kan förmoda, att de problem som ovan berörts tidigare varit av ringa bety- delse. Med tanke på den ytterst snabba expansionen av utlandsresoma torde dock i nuläget ej kunna bortses från problemen. De, som ofta reser utomlands, får en icke oväsentlig skattemässig fördel. Då det är sannolikt, att högre inkomsttagare i större utsträckning än låglönegrupper reser utom- lands, understryker detta alltså den regres- siva karaktär som den indirekta beskattning- en ändock har. Det är därför angeläget att dessa problem uppmärksammas.

Vid den avvägning av för- och nackde- lar med en omstrukturering av relationerna mellan direkt och indirekt beskattning, som Folkpartiets Ungdomsförbund gjort, har vi kommit till slutsatser som i stor utsträck- ning överensstämmer med allmänna skatte- beredningens. Folkpartiets Ungdomsförbund är snarare benäget att gå längre än bered- ningen, när det gäller ett vidgat utnyttjan— de av allmän indirekt beskattning.

c) Den indirekta skattens utformning Vad gäller den indirekta beskattningens ut- formning, delar vi beredningens allmänna målsättning, att »den generella indirekta skatten bör fördelas mellan de fysiska per- sonerna i förhållande till deras konsumtion av varor och tjänster».

De relativt höga kraven på avkastningen medför att ettledsskatter i något av produk- tions-, partihandels- och/eller detaljhandels- leden skulle kräva ett så stort skatteuttag att riskerna för skattebortfall måste anses avsevärda. Vill man undvika de kumulativa inslagen i den indirekta beskattningen mås- te flerledsskatter av kaskadtyp avvisas. Vi hälsar med tillfredsställelse allmänna skat- teberedningens negativa inställning till ett intensivt användande av bruttobeskattning-

en. Således återstår en mervärdeskatt. Vi finner liksom beredningen stora fördelar förbundna med en sådan skatt. Genom att investeringar undantas från beskattningen elimineras de kumulativa momenten helt. Mervärdeskattesystemet blir därmed neu- tralt i förhållande till hur produktionen och distributionen är uppdelad på olika företag och ger inga incitament till vertikal integra- tion.

Beredningen framhåller möjligheten att använda merskattesystemet i konjunkturpo- litiskt syfte genom att inskränka eller upp- häva rätten till undantag för investeringar. Vi vill därvidlag instämma i det särskilda yttrandet av herrar Gustafson m.fl. och bestämt understryka att detta endast får ske i yttersta undantagsfall.

Ett viktigt motiv för införandet av mer- värdeskatt är den växande internationella handeln. Beskattningen bör i så liten ut- sträckning som möjligt påverka konkurren- sen mellan företag i olika länder. Ett all- mänt tillämpande av den s.k. destinations- landsprincipen är därför önskvärd. En indi- rekt beskattning utformad som mervärde- skatt ger möjligheter att på ett enkelt sätt avlyfta exportföretagens skattebelastning.

d) Sammanfattning Folkpartiets Ungdomsförbund tillstyrker skatteberedningens förslag vad gäller slopan- de av punktbeskattningen, en ökad använd- ning av den indirekta beskattningen och ut- formningen av den indirekta beskattningen såsom mervärdeskatt.

Vi finner det ytterligt angeläget, att en skattereform i dessa avseenden snarast kan genomföras. De olägenheter som skulle un- danröjas genom en reform i denna riktning är i gällande skattesystem så allvarliga att en försening av reformen inte är accepta- bel.

II Familjebeskattning

Frågan om sär— eller sambeskattning kan icke ses isolerad från könsrollsproblemati- ken och därmed strävandena att nå fram till en verklig jämlikhet för män och kvin- nor. Med detta avses icke, vilket skattebe- redningen synes föreställa sig, att det idag icke skulle råda juridisk likställdhet mellan män och kvinnor. Även om man kan peka på områden där så de facto inte är fallet — exempelvis inom äktenskapslagstiftningen — är detta inte kämfrågan. Vad som menas

med kravet på verklig jämlikhet är att man kommer bort från traditionella föreställ- ningar om vad som är manliga och kvinnli- ga sysslor, såväl inom arbetslivet som famil- jen. För att man skall kunna komma dithän är det nödvändigt att man reformerar la- gar och institutioner som är utformade i ett samhälle där kvinnans naturliga plats ansågs vara hemmet och som nu därför bi- drar till att konservera liknande föråldrade föreställningar. Ett viktigt sådant område är familjebeskattningen och de därmed sammanhängande frågorna om omfattning- en och utformningen av stödet till barnfa- miljerna. Det måste givetvis vara orim- ligt att vare sig straffa eller belöna det förhållandet, att två människor lever i ett äktenskap. Familjestödet bör enligt vår uppfattning endast utgå till barnfamiljer. Vi vill därmed också betona att det icke förhåller sig så -.- vilket skatteberedningen synes tro — att kritiken mot den nuva- rande familjebeskattningen enbart är be- tingad av dagens arbetsmarknadspolitiska situation. Även om det otvivelaktigt är så att dagens bristsituation på arbetsmarkna- den avsevärt skulle kunna förbättras genom en mer tidsenlig familjebeskattning är detta icke avgörande för vår inställning. Denna är grundad på vår principiella uppfattning att val av livsform och yrke skall kunna ske på för män och kvinnor lika villkor i enlighet med den enskildes förutsättningar och intressen.

Skatteberedningen har, i den mån bered- ningen över huvud taget beaktat jämlik- hetsideologien, synbarligen den uppfattning- en att det av beredningen förordade sambe- skattningssystemet icke är oförenligt med denna princip. Denna uppfattning kan FPU inte dela. Tvärtom medför sambeskattningen — såväl i dess nuvarande utformning som i den av beredningen föreslagna — härvidlag allvarliga nackdelar.

a) Dubbelt grundavdrag

Rätten för den förvärvsarbetande parten i ett äktenskap att utnyttja den hemmavaran- des grundavdrag (ortsavdrag) motiverar be- redningen med att två personer skall ha sin försörjning av familjeinkomsten och »att man därför inte funnit det rättvist att lik- ställa dessa familjer med en ogift person». Beredningen säger sig ha »svårt att inse att detta förhållande kan innefatta en teo- retisk invändning mot sambeskattningen . . .» (s. 276). Beredningen utgår härvidlag ifrån

vad man kallar ett kollektivistiskt synsätt på skatteförmågeprincipen, d.v.s. att man i första hand tar avseende vid det kollektiv som för sin försörjning är beroende av en viss inkomst.

Beredningens tolkning av skatteförmåge- principen i detta avseende — vilken är grundläggande för beredningens negativa syn på särbeskattningen — kan sägas vara godtycklig så till vida som ett mer genom- fört kollektivistiskt synsätt oundvikligen måste leda till ett hänsynstagande i be- skattningen vid andra fall av hushållsgemen- skap än man—hustru. Att beredningen und- viker att dra dessa konsekvenser och istället kommer fram till denna mer begränsade kollektivistiska princip måste ses som en följd av att skatteberedningen med sin tolkning av skatteförmågeprincipen helt en- kelt önskat beskriva det nuvarande läget.

Genom rätten till det dubbla grundavdra- get ger samhället betydande skattelättnader till familjer där endast en av makarna för- värvsarbetar, oberoende av förekomsten av barn eller ej. Vi finner ett sådant förhål- lande orimligt. Om en familj vill utnyttja sin ekonomiska standard så att den ena av makarna inte har yrkesverksamhet så ska detta givetvis stå familjen fritt. Men äkten- skapet är inte längre någon försörjningsin- stitution och det finns därför inte något skäl för samhället att genom skattelättnader un- derstödja just denna livsform.

b) Den mildare beskattningen av gifta Det ovan sagda gäller naturligtvis också de fall där båda makarna förvärvsarbetar men där de genom den mildare skatteskalan för gifta få lägre skatt än vad makarna till- sammans skulle ha fått som ogifta. Skatte- beredningen menar att de två skalorna är erforderliga för att man skall kunna åstad- komma >>en rimlig differentiering av skat- tetrycket mellan ensamstående och ogifta (s. 274) och att det faktum att kvinnans inkomst skattelägges efter den mildare ska- lan» inte kan innefatta något mot henne diskriminerande eller eljest någon invänd- ning från hennes sida mot sambeskattning- en» (s. 278). Beredningen förbiser här all- deles att kritiken mot sambeskattningen härvidlag gäller just detta att de skilda skatteskalorna skapar en skillnad i skatte- trycket mellan gifta och ogifta som man finner orimlig, därför att den på samma sätt som rätten till det dubbla ortsgrund- avdraget premierar äktenskapet som sådant.

Det är att märka att beredningens förslag att höja tudelningsgränsen för att elimine- ra den negativa sambeskattningseffekten ut- vidgar omfattningen av de skattelättnader samhället därmed ger familjerna, återigen oberoende av om de har barn eller ej.

c) Sambeskattningen: tröskeleffekt

Sambeskattningssystemet bidrar alltså till att konservera en föråldrad uppfattning av äktenskapet som försörjningsinstitution. Sy- stemet motverkar också de gifta kvinnornas intresse av att inträda eller kvarstanna på arbetsmarknaden.

När hustrun i en familj efter en period av hemmavaro överväger att åter ge sig ut i förvärvslivet är det naturligt att hon betraktar storleken av det ekonomiska netto- tillskott som denna yrkesinsats ger henne. Eftersom mannen redan har utnyttjat hust- runs grundavdrag kommer hennes inkomst att läggas på toppen av mannens och så- ledes beskattas i sin helhet med den höga marginalskatt som därav följer. På motsva- rande sätt kan en gift kvinna som har för- värvsarbete fråga sig vilken den negativa nettoeffekten skulle bli för familjens ekono- mi, om hon slutade sitt arbete.

Skatteberedningen behandlar denna sida av sambeskattningen på ett märkligt sätt. Den uppehåller sig bara vid den arbets- marknadspolitiska synpunkten, d.v.s. sam- hällets behov av den kvinnliga arbetskraften, medan den helt bortser från önskemålet att åstadkomma större jämlikhet och valfrihet genom att komma bort från den, föråldrade könsrollsindelningen.

Genom denna inskränkning kommer be- redningen fram till att problemet bara gäl- ler hemmafruar utan barn i yngre åldrar med förutsättningar att få och ta arbete. »En ändring av reglerna för sambeskattning i syfte att stimulera deras intresse för för- värvsarbetet är möjligen inte särskilt ange- lägen. För flertalet av dem torde den med förväwsarbetet förenade inkomsten eller tillfredsställelsen med förvärvsarbetet som sådant vara av avgörande betydelse» (s. 281).

Bortsett från den principiella anmärk- ningen mot beredningens otillåtet snäva be- gränsning av problematiken kan man rikta flera invändningar mot detta resonemang:

För det första gäller det inte bara den kategori beredningen nämner utan alla gifta hemmavarande kvinnor.

För det andra är påståendet att samhället inte har ett behov att stimulera kvinnor till

förvärvsarbete tvivelaktigt. Sambeskattning- en har negativa effekter på förvärvsintensi— teten hos gifta kvinnor och kanske särskilt då sådana med relativt kvalificerad utbild- ning som ger relativt hög lön. Det torde icke kunna bestridas att detta är allvarligt i en situation där samhället lider brist på sådan kvalificerad arbetskraft. Den ger kanske också på längre sikt den effekten, att flickor vid utbildningsvalet väljer en lägre utbildning, därför att kvalificerade yrken »inte lönar sig».

För det tredje så måste man konstatera att även om man inte skulle vilja stimulera kvinnornas utträde på arbetsmarknaden så bör man ta bort sådana inslag i skattesyste- met som motverkar övergången till förvärvs- arbete. Och därvidlag bör man inte endast beakta faktorer som är av avgörande in- tresse utan alla som bidrar i en viss rikt- ning.

Till sist: om man nu föreställer sig att den med förvärvsarbetet förenade inkoms- ten är av avgörande betydelse så menas väl därmed nettoinkomsten, inte inkomsten fö- re skatt? Och nettoinkomsten blir ju mindre just på grund av sambeskattningen.

Ett botemedel mot denna sambeskattning- ens »tröskeleffekt» vilken även beredningen medger kan verka hindrande för kvinnans lust att förvärvsarbeta, vore, menar bered- ningen, dämpad progressivitet i skatteskalor- na. Men då möter man å andra sidan kra- vet på en rättvis skattefördelning mellan stora och små inkomsttagare, vilket bered- ningen med rätta anser omöjliggöra en kraf- tig sänkning av progressiviteten. Beredning- en tycks aldrig ha slagits av den tanken att omöjligheten att här finna en godtagbar lösning inom sambeskattningens ram är ett mycket starkt skäl för ett avskaffande av denna typ av familjebeskattningen.

d) F öruärvsavdraget

Förvärvsavdraget för gift kvinna motiveras av skatteberedningen med önskemålet att ge kompensation för de ökade kostnader som kan uppstå till följd av hustruns för- värvsarbete. Man anser att det icke finns något skäl att bibehålla avdraget för för- värvsarbetande hustru i en barnlös familj. För familjer med barn föreslås däremot en kraftig höjning av förvärvsavdraget.

FPU anser att förvärvsavdraget är behäf- tat med vissa nackdelar. Principiellt är det olyckligt då det bygger på den föråldrade föreställningen att i första hand kvinnan

skall sköta hemmet och att hon om hon börjar arbeta, skall kompenseras för de ex- tra kostnader som detta medför. Praktiskt — som ett led i stödet till barnfamiljerna — är det olämpligt, dels då det inte tar hänsyn till att familjer med större bamantal också har större vårdkostnader än en familj med ett barn, dels då stödets storlek är beroende av den förvärvsarbetande kvinnans inkoms- ter, en effekt som ter sig svår att motivera.

Beredningens förslag beträffande förvärvs- avdraget får naturligtvis ses som en konse- kvens av beredningens ställningstagande till sambeskattningen. Att inom ramen för ett sambeskattningssystem avskaffa förvärvsav- draget för yrkesarbetande kvinnor med barn skulle medföra olyckliga konsekvenser. För att motverka sambeskattningens tröskeleffekt är förvärvsavdraget motiverat även för gif- ta kvinnor utan barn, vilket förordas i re- servationer av ledamoten Sven Gustafson.

Men i ett särbeskattningssystem bör för- värvsavdrag icke medges.

e) Särbeskattning

Det torde ha framgått av det ovanstående att FPU i likhet med ledamöterna Meidner, Nilstein och Östergren förordar ett särbe- skattningssystem. Genom en sådan reform skulle två betydande fördelar uppnås. Den nuvarande orimliga premieringen av äkten- skapet som sådant försvinner och medel friställs för att istället insättas där stöd verkligen behövs — hos barnfamiljema. Och vidare elimineras en faktor med återhållan- de effekt på kvinnornas förvärvsarbete, val- friheten underlättas och vi kommer närma- re jämlikhet mellan könen.

Särbeskattning av inkomster skulle med- föra att flertalet såväl barnlösa familjer som barnfamiljer erhåller en skatteskärp- ning. Beredningen menar dessutom att de ogifta genom särbeskattningen skulle erhålla en sänkt skatt. Detta resultat når man på följande sätt: Genom borttagande av de dubbla ortsavdragen och förvärvsavdraget ökar kommunernas skatteunderlag. Vid en given kommunal utgiftssumma kan kommu- nerna sänka skatten, något som kommer de ogifta till del. FPU finner detta resonemang helt orealistiskt. Kommunerna skulle istället använda de ökade intäkterna till alla de eftersatta behov som finns på de flesta håll. Med fördel skulle också de ökade in- täkter som kommunerna därvid får kunna utnyttjas för en kraftig utbyggnad av dag- hem, lekskolor etc.

Samtidigt med en övergång till särbe- skattning måste naturligtvis en mycket kraf- tig ökning av stödet till barnfamiljerna kom- ma till stånd. Genom särbeskattningen fri- göres också medel för detta men stödet till denna kategori är idag så otillfredsställande och outvecklat att en än kraftigare höjning än vad denna kostnadsram medger omedel- bart bör genomföras.

f) Övergångs- och tekniska problem

Som ett skäl mot drastiska ändringar i skat- tesystemet brukar anföras att det är orim- ligt att snabbt höja skatten för vissa grup- per medan andra får en sänkning. Man kan lika gärna vända på resonemanget: om en viss grupp under en längre tid haft en omo- tiverat gynnad ställning så är det så mycket viktigare att ändringen kommer. Övergångs- svårigheter är därför inte i och för sig nå- got argument mot borttagande av de barn- lösa familjemas skattemässiga förrnånsställ- ning.

Betydligt tyngre väger resonemanget att vissa, i synnerhet äldre familjer, inrättat sin tillvaro efter normer och föreställningar som tidigare var rådande. De skulle nu, på grund av en förskjutning av opinionen, få vidkännas en skattehöjning. Detta är utan tvekan ett allvarligt problem speciellt i gles- bygder med utpräglat manligt näringsliv, där det helt enkelt kan ställa sig svårt för kvinnor att erhålla förvärvsarbete, även om de så önskar.

En särbeskattningsreform måste därför genomföras samtidigt med ökade insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Det är själv- fallet ett samhällsintresse — alldeles bort- sett från de familjepolitiska aspekterna — att man på en och samma ort kan bereda arbetsmöjligheter för både män och kvinnor. Går inte det, uppstår en dold arbetslöshet bland kvinnorna. Dessa arbetsmarknadspo- litiska strävanden bör främst ta sikte på en kraftigt utbyggd omskolnings- och vidareut- bildningsverksamhet bland kvinnorna. Det familjepolitiska stödet bör också komplette- ras med en allmän sysselsättningsförsäkring, vilket FPU i annat sammanhang föreslagit. Givetvis kan man också överväga särskilda övergångsbestämmelser vid genomförande av särbeskattning, t. ex. att alla familjer där hustrun är över en viss ålder tillåts att göra dubbelt eller åtminstone något förhöjt grundavdrag, trots att bara mannen för-

värvsarbetar. Man kan också tänka sig and- ra övergångsbestämmelser som medger en smidig behandling av denna kategori.

Naturligtvis finns det också vissa tekniska invändningar mot ett särbeskattningssystem. En av de viktigaste är frågan hur man i ett särbeskattningssystem skall förfara med dem som beskattas genom den s.k. faktiska sam- beskattningen. Beredningen har anfört de svårigheter som kan uppstå i dessa fall som ett viktigt skäl emot en särbeskattningsre- form. FPU instämmer härvidlag i de tre ovannämnda reservantemas åsikt, att bered— ningen icke underkastat denna problematik en så genomgripande och förutsättningslös granskning att ett sådant bestämt ställnings- tagande ter sig motiverat. Det torde finnas möjligheter att lösa även denna fråga -— så t. ex. genom att medge avdragsrätt för lön till make som arbetar i makans rörelse eller jordbruk. Så har exempelvis skett i Tysk- land inom ramen för ett provisoriskt sär- beskattningssystem.

g) Ny utredning Skatteberedningen har enligt FPU:s mening på ett klart otillfredsställande sätt behand- lat den viktiga frågan om sam- och särbe- skattningen. Man har haft föga förståelse för det, som vi ser, självklara kravet att ett framtida skattesystem icke får konservera ett redan föråldrat samhällsideal. Sambe- skattningens allvarliga principiella och prak- tiska nackdelar har beredningen förbisett eller bagatelliserat samtidigt som svårighe- terna inom ett särbeskattningssystem över- drivits. Och även svårigheterna med själva övergången från sam- till särbeskattning har givetvis överdrivna proportioner. Men över- gångssvårigheter kommer alltid att uppstå vid övergång från ett skattesystem till ett annat. Om man skjuter på reformen blir re- sultatet endast det att nya generationer in- rättar sig efter de gamla reglerna.

En ny utredning bör snarast tillsättas med uppgift att utreda hur ett särbeskattnings- system skall genomföras, hur de tekniska svårigheterna skall lösas och i vilken takt och med vilka övergångsbestämmelser re- formen skall genomföras. Den utredningen bör arbeta skyndsamt. En särbeskattningsre- form får inte ytterligare förhalas. Stockholm den 13 november 1964.

Gustaf Lindencrona Håkan Mankefors

Fredrika-Bremer-förbundet

(yttrandet begränsat till att avse socialförsäkringens finansiering, familjebeskattningen vad

avser sär- eller sambeskattning och förmögcnhetsbeskattningen)

SociaUörsä/cringens finansiering (kap. 16)

FBF ställer sig tveksamt inför den föreslag- na omläggningen av försäkringsavgiftema varigenom socialförsäkringens grundförmå- ner skulle betalas med arbetsgivaravgifter. Tveksamheten gäller bland annat hur en rättvis debitering skall kunna ske av folk- pension och sjukförsäkring för >>hemma- fruar». Genom att avgifterna även för dessa försäkringar kommer att uttagas i form av arbetsgivaravgifter kommer i realiteten en- samstående och familjer där bägge makarna arbetar för sina försäkringsförmåner, få be- tala en relativt sett högre avgift än den gifta med >>hemmafru>>. Det förbättrade obliga- toriska skydd för »hernmafruama», som FBF i olika sammanhang hävdat bör finansieras genom obligatoriska egenavgifter i samma utsträckning som arbetsgivaravgifterna. FBF anser att de problem den tillsatta kommittén för utredande av vissa frågor om den all- männa pensioneringen har att behandla bor- de beaktas innan en ändring sker av social- försäkringarnas finansiering. FBF vill här erinra om de problem, som FBF framförde vid uppvaktningen inför kommittén och som även i detta sammanhang bör uppmärksam- mas och som sammanfattades sålunda.

1. Lika avgifter bör ge lika förmåner. Familjepension bör följaktligen på samma sätt utgå till såväl män som kvinnor.

2. En progressiv skatte- och familjepolitik bör inriktas på att ge kvinnorna samma möj- ligheter till eget förvärvsarbete och därige- nom samma delaktighet i ATP som männen. Gratispoäng önskas under begränsad tid för vård av minderåriga barn.

3. Under äktenskapet intjänad rätt till ål- derspension skall vid äktenskapets upplös- ning fördelas mellan makarna.

4. Familjepension till frånskild make skall fördelas med hänsyn till antalet år i äkten- skapet. Denna rätt till del i makens pen- sion skall vara ovillkorlig. Ett ytterligare motiv för en utbyggd för- säkring för hemarbetande med minderåriga

barn, anser FBF föreligga då samhällets resurser vad gäller barnavården är så be- gränsad. Genom att antalet platser på dag- hemmen under de sista tio åren icke ökats, måste åtskilliga gifta lämna förvärvsarbetet för att sköta egna barn i hemmen. De allt- för knappa vårdmöjlighetema för åldringar tvingar också fram >>hemmadöttrar», och un- der den tid dessa fullgör sina vårduppdrag saknar de enligt nuvarande regler rätt till grundsjukpenning.

Enligt vad som framkommer genom re- servationen av hr Meidner m. fl. kommer genom avgiftsuttaget utrymmet för löneök- ningar att minska. F BF anser att detta torde innebära ökade svårigheter att genomföra den utjämning av mans- och kvinnolönerna, som återstår innan likalönen kan anses vara genomförd.

Den direkta skattens utformning (kap. 22) Familjebeskattningen

Sam- eller särbeskattning FBF har i andra sammanhang hävdat att det är synnerligen viktigt att den ena ma- kens ekonomiska villkor icke påverkar den andre makens möjligheter till studier och förvärvsarbete. Detta är också absolut nöd- vändigt för att full jämställdhet mellan män och kvinnor skall kunna uppnås. FBF anser att i dagens samhälle, bör icke ett skatte- system konstrueras så att det gynnar eller missgynnar äktenskapet som sådant.

Med den utgångspunkt, som beredningens majoritet accepterat, nämligen att det följer av skatteförmågeprincipen att den ena ma- kens inkomster skall bli bestämmande för hur stort familjens standardtillskott skall bli genom den andra makens förvärvsarbete, måste ett självständigt val mellan yrkesar- bete och hemarbete motverkas. FBF finner det självklart att den förvärvsarbetande kvin- nan och hennes familj räknar med att värdet

på den efter avdrag för skatt behållna in- komsten inte bara skall uppväga de ökade kostnaderna, som hennes ställning i yrkes- livet medför utan därutöver ge en tillfreds- ställande behållning för hennes arbete i pa- ritet med vad manliga arbetstagare erhåller. Detta motsäger den uppfattning professor Carsten Welinder givit uttryck åt i en i be- tänkandet intagen promemoria nämligen att gift kvinna lämnar sitt förvärvsarbete mind- re på grund av ekonomiska skäl än av andra orsaker.

Det nuvarande skattesystemet medför att den sammanlagda skatten för två förvärvs- arbetande makar kan bli högre än om de varit ogifta. En annan olägenhet som påpe- kats i reservation av hrr Meidner, Nilstein och Östergren är att en betydande s. k. trös- keleffekt uppstår vid gift kvinnas förvärvs- arbete. Denna kan medverka till att en del kvinnor överger de förvärvsarbeten de har och att andra hindras i sin önskan att återgå till förvärvsarbete. Tröskeleffekten mildras visserligen i vissa inkomstlägen något genom den av kommittén föreslagna högre tudel- ningsgränsen, men förblir — speciellt om barn ej finnes — av den storleken att skattesyste- met måste verka som en reell spärr för gift kvinnas förvärvsarbete. Detta åskådliggöres tydligt genom följande exempel (hämtat ur reservationen): ena makens inkomst 1970 53 600 andra makens inkomst 1970 13 400 skatt på den lägre inkomsten om vederbö- rande varit ogift 21,9 % skatt på den lägre inkomsten om vederbö- rande samtaxeras och hänsyn tages även till andre makens merskatt om barn saknas 51,0 % hänsyn tages även till andre makens mer- skatt om barn finnes 35,5 %.

Ett skattesystem uppbyggt efter kommit- téns sambeskattningsprincip får således en ur arbetsmarknadssynpunkt hämmande cf- fekt och binder de gifta kvinnorna vid hem- met. Ett konserverande av sambeskattnings- principen måste därför bidra att bibehålla den stora bristen på arbetskraft då tröskel- effekten gör sig gällande även vid relativt måttliga inkomster. En mot de gifta kvin- norna mera »yrkesvänlig» beskattning skulle enligt FBF:s åsikt lätta den stora bristen på såväl lärare, sjuksköterskor och sjukvårds- personal som arbetsmarknaden i övrigt. Kommitténs förslag om bibehållande av sambeskattningen bygger, enligt FBF:s me-

ning, på en samhällsbild som icke överens- stämmer med dagens, där kvinnorna i allt större utsträckning önskar komma ut i ar- betslivet och enligt gjorda undersökningar i allt större utsträckning behövs där. Långtids- utredningens arbetsmarknadsprognos visade att en ökning av de gifta kvinnornas yrkesin- tensitet är nödvändig. Den antagna ökningen med 220 000 gifta kvinnor på arbetsmarkna- den fram till 1970 måste förutsätta ett skat- tesystem, som bättre anpassar sig till deras situation. Den ökade koncentrationen till tätorter och större städer med ett differen- tierat näringsliv ger kvinnorna vidare större möjligheter till arbete utanför hemmet och därigenom större ekonomisk självständighet. Skattesystemet får därför icke bli den till- bakahållande faktor, som det av kommittén föreslagna systemet innebär.

FBF anser att den av beredningen före- slagna tudelningen innebär ett ännu star- kare gynnande av familjen med endast en förvärvsarbetande än för närvarande. Det är, med hänsyn till vad här anförts, natur- ligt att FBF bestämt motsätter sig sambe- skattning och i stället förordar särbeskatt- ning.

Den beräkning skatteberedningen har gjort på grundval av gällande skatteskala för ensamstående och som utvisar en ökning av statsinkomstema på 1680 miljoner kro- nor och en skatteskärpning för 800 000 å 850000 av :de 1,9 miljoner familjer med 1000 kronor per år, kan i detta samman- hang icke anses relevant, eftersom särbe- skattningen förutsätter en helt annan skatte- skala och förutsättningen för kommitténs ar- bete varit ett skattetryck om ca 18 miljar- der. FBF finner skatteberedningens åsikt: »Att i detta hänseende utföra detaljmässiga skatteberäkningar har tett sig överflödigt», mycket egendomliga. FBF förvånar sig över att skatteberedningen icke konstruerat några alternativ enligt särbeskattning till skatte- skala och grundavdrag. Åtminstone någon modell borde ha prövats för ett skattetryck, som motsvarade det, som framkommer vid beredningens förslag till sambeskattning. Av- saknaden av en dylik har gjort att frågan om sam- eller särbeskattning endast av be- redningen belysts från allmänna uttalanden. FBF får därför hävda att en grundlig utred- ning ang. verkningarna av en särbeskattning omgående företages. Vid denna utredning bör tagas hänsyn till alla de problem, som sammanhänger därmed, såsom grundavdra-

gen, skatteskala för såväl inkomst- som för- mögenhetsbeskattningen.

Grundavdragen

Det system med dubbelt ortsavdrag för fa- miljer, där endast ena maken är förvärvs- arbetande, anser FBF icke bör tillämpas. Det skapar den tröskeleffekt i vårt nuvaran- de och det av beredningen föreslagna skat- tesystemet, som bidrar till att binda kvin- norna vid hemmet och försvårar en återgång till förvärvsarbete. Ehuru FBF icke anser sig böra yttra sig om storleken av skatte- fritt minimum (grundavdrag) vill FBF än- dock understryka att varje höjning av detta samtidigt som äkta makar, där endast en förvärvsarbetar, erhåller dubbelt avdrag, måste bidraga till att öka tröskeleffekten. FBF vill understryka att denna fråga bör utredas samtidigt som särbeskattningen. Vid särbeskattningen kan endast förekomma ett grundavdrag per inkomsttagare. Den cha- blonartade beräkningen beredningen under vissa antaganden gjort utan att utreda huru- vida de negativt berörda familjerna 1970 c:a 100 000 skulle övergångsvis kunna kom- penseras på annat sätt visar tydligt bristerna i utredningens arbete.

F örvärvsavdragen

I tidigare yttranden har FBF hävdat att en bättre överensstämmelse mellan merkostna- den för familjen, när bägge makarna för- värvsarbetar, borde ske. FBF har därvid föreslagit att verifierade kostnader borde få avdragas och fördelas mellan makarna. Där- igenom skulle tröskeleffekten vid återinträde i förvärvsarbetet motverkas och en positiv arbetsmarknadseffekt åstadkommas. Vid en övergång till särbeskattning anser FBF emel- lertid förvärvsavdragens slopande bör disku- teras. Det stöd, som barnfamiljerna bör ha med hänsyn till kostnaden för vård av minderåriga barn har FBF ansett böra i första hand ske genom kontanta generella barnbidrag och vårdbidrag och ej genom skattelättnader.

Barnbidrag — bamavdrag Emedan FBF anser att förvärvsavdragen vid särbeskattningen skall upphöra och att barn- bidragen bör ge kompensation för de nuva- rande förvärvsavdragen och dessutom för barnfamiljernas ökade kostnader på grund av den föreslagna indirekta skatten samt den beräknade fortsatta inflationen, ifrågasätter

FBF huruvida det av beredningen föreslagna beloppet är lämpligt awägt. Barnbidragens storlek bör ytterligare övervägas vid en ut- redning angående övergång till särbeskatt- ning.

Förmögenhetsbeskattningen (kap. 25)

FBF anser att vid särbeskattning bör även varje förmögenhetsägare vare sig gift eller ogift särbeskattas.

Slutligen vill FBF också uttrycka sin för- våning över att i beredningen icke ingått nå- gon representant för kvinnoorganisationcma trots att förslag om familjebeskattningen framlagts. Vid den ,korta överläggningen hösten 1963 som dessa organisationer kalla- des till, fanns ingen möjlighet att närmare precisera några önskemål om särbeskattning.

Avslutningsvis vill F BF sammanfatta sina synpunkter sålunda:

1. socialförsäkringen bör icke finansieras genom arbetsgivaravgifter om icke alla ar- betstagare erhåller samma förmåner;

2. finansieringen av grundsjukförsäkring- en och grundsjukpenningen för »hemma- fruar» bör ske genom obligatoriska egen- avgifter i samma utsträckning som arbets- givaravgiftema;

3. frågan om »hemmafruarnas» sjuk-, in- validitets- och åldringsskydd bör beaktas vid en ev. ändring av socialförsäkringarnas fi- nansieringsförhållanden;

4. utredning bör omgående igångsättas för att allsidigt klargöra vad en särbeskatt- ning skulle medföra för konsekvenser för såväl enskilda skattebetalare i olika inkomst- lägen som för arbetsmarknaden. Utredning- en bör även överväga ett förslag till en tapp- vis övergång till en särbeskattning och där- med sammanhängande problem;

5. särbeskattning bör genomföras för så- väl inkomst- som förmögenhetsbeskattningen så fort som möjligt varvid endast ett grund- avdrag erhålles per inkomsttagare, samma skatteskala tillämpas för gifta och ogifta samt förvärvsavdragen avskaffas.

FBF får således avstyrka det förslag be- redningens majoritet avgivit, då det innebär ökade svårigheter att genomföra en särbe- skattning samt anhålla om förnyad allsidig utredning syftande till genomförande av sär- beskattning. Stockholm den 30 oktober 1964.

Anna-Greta Hybbinette Anna-Lisa Agnell—Radhe

Föreningen Auktoriserade revisorer

Föreningen har icke några principiella in- vändningar gentemot huvuddragen i försla- get.

Föreningen anser att förslaget till mer- värdeskatt är väl ägnat att tillgodose det svenska näringslivets krav på konkurrens- neutralitet icke minst med hänsyn till att investeringar, som enligt nu gällande regler beskattas, blir befriade från skatt genom avdrags- och restitutionsförfarande. Dess- utom torde mervärdeskattesystemet vara mera lämpat än nuvarande form av vam- beskattning vid den förskjutning av skatte- bördan från direkt till indirekt beskattning, som förordas i förslaget.

Till den fortsatta behandlingen av försla- get vill Föreningen lämna några synpunkter på vissa detaljspörsmål.

Den direkta beskattningens utformning

Förvärvsavdrag

De föreslagna reglerna beträffande förvärvs— avdrag i fall då kvinna med hemmavaran- de barn under 16 år förvärvsarbetat synes icke ha fått konsekvent utformning. En lämpligare ordning vore enligt Föreningens uppfattning att i dylika fall ge möjlighet till förvärvsavdrag i samma omfattning oav- sett om ifrågavarande förvärvsarbete skett genom anställning, egen rörelse, deltagande i makes rörelse eller i jordbruk.

Detta kan motiveras bl. a. med att den som driver en egen rörelse som enskild fir- ma genom en ombildning av denna till ak- tiebolag kan övergå till att deklarera in- komsten av verksamheten såsom inkomst av tjänst. Hustrun till en man, som driver en verksamhet i aktiebolagsform, kommer så- lunda att erhålla lön från bolaget för sitt arbete och deklarera denna som inkomst av tjänst, varvid det av kommittén föreslagna högre förvärvsavdraget kan åtnjutas. Om hustrun däremot utför motsvarande arbete inom makens i form av enskild firma be- drivna rörelse, tillerkännes denne enligt be- redningens förslag ett förvärvsavdrag å maximalt endast 1000 kronor. Den juridis- ka form, vari rörelsen bedrives, bör enligt

Föreningens mening ej vara avgörande för förvärvsavdragets storlek.

Det föreslås, att vid jordbruksinkomst ett schablonavdrag å högst 1000 kronor skall kunna medges för mannen eller hustrun, beroende på vilkendera som redovisar jord- bruksinkomsten. Något kvotavdrag intill 25 % av 16 000 kronor liksom vid kvinnans inkomst av anställning eller egen rörelse föreslås däremot ej ifrågakomma. Någon en- hetlig motivering för berörda inskränkning lämnas ej i betänkandet; närmast synes viss tveksamhet beträffande kontrollmöjligheter- na ha bidragit till ställningstagandet på an- givna punkt. Enligt ett uttalande av bered- ningen bör avdrag av storleksordningen 1000 kronor icke - i motsats till vad som angives ofta vara fallet beträffande det nu- varande avdraget å 300 kronor — kunna medges utan effektiv granskning vid taxe- ringskontrollen. En dylik granskning torde bli av samma tekniska svårighetsgrad oavsett om avdraget gäller 1000 kronor eller ett något högre belopp. Inkomst av jordbruk bör därför enligt Föreningens uppfattning i här berörda avseende behandlas på samma sätt som inkomst av annan rörelse.

Den indirekta beskattningen

Förordningen om allmän omsättningsskatt & 9. Enligt nuvarande varuskatteförordning är försäljning av begagnade personbilar un- dantagen från skattskyldighet till allmän varuskatt.

Enligt beredningens förslag skall däremot all försäljning av begagnade varor omfattas av mervärdeskatten. Föreningen anser, att detta strider mot grundtanken bakom mer- värdeskatten, enligt vilken endast tillskapade mervärden skall bli föremål för skattebelast- ning. Enligt beredningens förslag skulle ex- empelvis en personbil, som genom nyför- säljningen och därefter följande byten om- sättes t. ex. tre gånger, vilket icke kan anses orealistiskt, belastas med mervärdeskatt tre gånger. Detta kan icke anses vara principi- ellt riktigt. Mervärdeskatten avses dock till

sin konstruktion liksom den nuvarande all- männa varuskatten vara en konsumtions- beskattning.

Föreningen vill därför föreslå att bestäm- melserna om mervärdeskatt å begagnade varor utformas på sådant sätt, att skatt endast kommer att utgå på tillskapade mer- värden.

% 13 mom. I b. Enligt förslaget till för- ordning om allmän omsättningsskatt skall skattskyldighet icke föreligga vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion el- ler annan liknande transaktion.

Av förslaget framgår ej, om med ordet »verksamhet» avses företagets hela verksam- het, varför ett förtydligande bör ske. För- eningen anser, att undantag från skattskyl- dighet bör föreligga såväl vid överlåtelse av en hel verksamhetsgren som vid överlåtelse av hela verksamheten.

å I 7. I förslaget jämte anvisningarna till detsamma lämnas föreskrifter om de upp- gifter, som skattskyldig skall lämna i fak- tura eller annan skriftlig handling avseende tillhandahållande, för vilket omsättnings- skatt skall utgå. Enligt Föreningens mening bör föreskrivas skyldighet att lämna mot- svarande uppgifter även i sådan av köparen upprättad avräkningsnota som omnämnes i 17 5 2 st.

5 18. För att avdrag för ingående mer- värdeskatt skall medgivas, erfordras enligt skatteberedningens förslag, att skattskyldig- het skall föreligga. Sådan skattskyldighet in- träder dock icke förrän man enligt 5 12 yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara, tjänst eller byggnad. Vid startande av en ny rörelse är det emellertid icke ovanligt att det nya företaget börjar med en mer eller mindre omfattande investering i byggnader, maskiner och råvaror under en period, då någon yrkesmässig försäljning icke äger rum. Under sådana förhållanden skulle avdrags- rätt för ingående mervärdeskatt icke före- ligga. Föreningen anser att förslaget till lag bör ändras så, att ett restitutionsförfarande kan tillämpas under ett företags uppbygg-

nadstid även om någon skattepliktig för- säljning icke förekommit.

Förordning angående införande av förord- ning om allmän omsättningsskatt Jämlikt & 13 skall näringsidkare vid redo- visning av preliminär omsättningsskatt kun- na medges avdrag för s. k. lagerskatt — d. v. s. skatt enligt förordningen om särskild varu- skatt, förordningen om skatt å vissa päls- varor samt förordningen om försäljningsskatt — å det lager, som näringsidkaren har den 31/ 12 1965.

Enligt Föreningens mening bör denna rätt även tillkomma byggmästare och jämställda samt eventuellt ytterligare kategorier av näringsidkare för den allmänna varuskatt, vilken belastat det lager, som av dem inne- has den 31/12 1965. Dessa har i förordning- en om allmän varuskatt behandlats som konsumenter och därför regelmässigt erlagt allmän varuskatt å alla varuinköp.

Kostnadserrättning

Det är uppenbart, att mervärdeskatten på grund av såväl sin tekniska konstruktion som utsträckningen av skattskyldigheten till nya kategorier av företagare i redovisningshän- seende kommer att medföra en mycket be- tydande och i jämförelse med den allmänna varuskatten ökad arbetsbörda för närings- livet. Sedan 1960 utgår viss kostnadsersätt- ning till skattskyldiga, som har att erlägga allmän varuskatt. Skatteberedningen har fö- reslagit borttagande av nämnda ersättning vid övergång till mervärdeskatt. Föreningen finner tvärtom alla skäl tala för att en höj- ning av den nuvarande ersättningen vore sakligt påkallad. Föreningen kan på angivna punkt icke komma med något preciserat förslag men vill starkt förorda, att principen om kostnadsersättning till företagarna för uppbördsarbetet bibehålles och att frågan om ersättningens storlek vid införande av en mervärdeskatt blir föremål för närmare över- väganden. Stockholm den 30 november 1964-.

Per V. A. Harmer Bo Elshult

Föreningen Sveriges kronokamrerare

Betänkandet behandlar frågor av grundläg- gande betydelse för uppbyggnaden av skatte- systemet. Centrala områden avser sålunda bland annat awägningen mellan direkt och indirekt beskattning samt socialförsäkrings- avgifter, valet av skatteform för den indi- rekta beskattningen och den närmare ut- formningen av förslaget till mervärdeskatt, frågan om socialförsäkringens finansiering samt utformningen av den direkta beskatt- ningen av fysiska personer. Spörsmålet om en övergång från nettovinstbeskattning till s.k. bruttobeskattning av företagen är därjämte föremål för ett principiellt ställningstagande.

Föreningen finner för sin del ej anledning ingå på en bedömning av den skattepolitiska målsättning, som kommer till uttryck i ut- redningens awägningar och förslag. Vissa avsnitt av betänkandet, som berör förening- ens verksamhetsområde, skall här behandlas, dock utan anspråk på fullständighet.

Föreningen har beträffande socialförsäk- ringens finansiering med tillfredsställelse konstaterat skatteberedningens strävan att anknyta reglerna för uttagande av avgifter till tilläggspensioneringens avgiftssystem. De- biteringen och uppbörden av socialförsäk- ringsavgiftema kommer att medföra ett be- tydande arbete för de lokala skattemyndig— heterna, varför det är angeläget med all den förenkling i arbetet, som är möjlig. Ur den- na synpunkt hade föreningen gåma sett, att beredningen hade föreslagit en sådan om- läggning, att finansieringssystemet omfattat såväl folkpensioneringen som sjukförsäkring- en i dess helhet. Härigenom borde ha kun- nat skapas enkla och enhetliga regler för finansieringen av denna del av socialförsäk- ringsområdet. Detta skulle ha medfört bätt- re förutsättningar för en omläggning till de- finitiv källskatt. Föreningen anser det vara av vikt, att man vid varje större reform inom beskattningsområdet har även detta mål för ögonen. Det är dessutom angeläget att skapa enkla regler för debitering och uppbörd med tanke på den kommande de- biteringen och uppbörden med användande av dataanläggningar.

Föreningen har i annat sammanhang haft anledning ifrågasätta huruvida arbetsgivare-

avgifterna icke skulle kunna beräknas direkt på summan av bruttolönema. I ett yttrande den 19 augusti 1963 till Riksförsäkringsver- ket över en P.M. angående ifrågasatt änd- ring av metoden för beräkning av arbetsgi- vares basbeloppsavdrag har föreningen an- fört bl. a. »Efter hand som genom det årliga uppgiftslämnandet kännedom vinnes om re- lationerna mellan utbetalade löner och av- giftsgrundande belopp synes det vara möjligt att åstadkomma ytterligare förenklingar. I det avseendet bör utredningar göras för undersökning av bl. a. huruvida det är möj- ligt att med bortseende från basbeloppsav- drag verkställa avgiftsberäkningen direkt på summan av bruttolönerna. Ett sådant för- farande torde kunna medföra avsevärda för- enklingar utan att avgiftsberäkningen kom- mer att medföra mindre riktiga belastningar i framtiden. Det är därjämte troligt att man på arbetsgivarsidan bättre accepterar en bristande överensstämmelse mellan förrnåns- och avgiftsberäkningen om i stället vinnes arbetsbesparingar genom ett förenklat upp- giftslämnande. Föreningen vill sålunda före- slå att Riksförsäkringsverket verkställer er- forderliga utredningar i här berörda avseen- de och därefter framlägger förslag om de ytterligare förenklingar som kan vara möj- liga.» Föreningen vill även i förevarande sammanhang understryka de anförda syn- punkterna. Även statsrevisorerna har i sin till årets riksdag avlämnade berättelse varit inne på liknande tankegångar. Om brutto- lönerna lades till grund för beräkning av arbetsgivaravgifterna, skulle enligt förening- ens uppfattning skapas förutsättningar att förenkla systemet, särskilt i vad avser läm- nandet och kontrollen av arbetsgivarupp- giftema. I det fåtal fall, där arbetsgivare på grund av ett exceptionellt högt antal högavlönade anställda genom ett dylikt- för- farande skulle få erlägga avgifter, som vä- sentligt överstiger vad som kan betecknas som normalt, torde ett jämförelsevis enkelt jämkningsförfarande kunna vara möjligt. Beträffande påförandet av egenavgifter har beredningen uttalat, att vid uttag av dessa avgifter betalningsförmågesynpunkter måste skänkas särskilt beaktande. Beredning-

en förordar därför införandet av en viss nedre inkomstgräns, före vilken avgift ej skall påföras, samt att egenavgift ej skall ifrågakomma i de fall, då beskattningsbar inkomst inte föreligger. Vidare föreslår be- redningen viss reducering av avgifterna i lä- ga inkomstlägen för att mildra uppkomman- de tröskeleffekter. Föreningen vill livligt in- stämma i dessa synpunkter och förslag. Det är ytterligt otillfredsställande att nödgas de- bitera avgifter i situationer, där taxerings- nämnderna medgivit extra avdrag för att den skattskyldige skall bli helt skattefri på grund av betalningsoförmåga. Grundförsäkringsavgift avses skola debite- ras och uppbäras i samband med de allmän- na skatterna. Då tilläggspensionsavgiften även i fortsättningen beräknas debiteras som en särskild post å skattsedeln, uppkommer ej några fördelningsproblem mellan statsver- ket och allmänna pensionsfonden. Den för- månsrätt, som tilläggspensionsavgiften har vid betalning, då en skattskyldig erlagt visst belopp men ej skatten i dess helhet, har ej föreslagits ändrad. Föreningen är emellertid inte helt övertygad om att det företräde, som sålunda tillkommer tilläggspensionsav— giften vid betalning, äger berättigande. Ty- värr nödgas man konstatera, att vissa per- soner har möjlighet att helt undandraga sig skyldigheten att erlägga skatter eller avgif- ter till det allmänna. Ofta har det inte sam- band med betalningsförmåga utan mera av- saknaden av vilja att erlägga skatter. Ibland dessa förekommer att de betalar just det belopp, som erfordras för att tilläggspen- sionsavgiften skall bli erlagd. Även om det inte är fråga om en stor kategori människor det rör sig om, skapar förfaringssättet dock kritik mot systemet, och de psykologiska verkningarna härav får man inte bortse ifrån. Det verkar stötande på den lojale skattebe- talaren, att vissa skall ha möjlighet att helt undandra sig den direkta beskattningen men ändock ha möjlighet att tillgodogöra sig för- måner, som det allmänna erbjuder. Förening- en anser det därför rimligt, att åtminstone grundförsäkringsavgiften skall vara helt be- tald, innan av erlagda belopp något avräk- nas på tilläggspensionsavgiften. Beredningens bedömning, att något nämn-

värt merarbete inte torde uppstå vid debite- ringen och uppbörden av socralförsäkrings- avgifterna sedan de nu planerade dataan- läggningama tagits i bruk, delar föreningen inte. Med erfarenhet från arbetet med till- läggspensioneringen synes det ställt utom allt tvivel, att det här är fråga om merar- bete, inte minst med tanke på den service- verksamhet som de lokala skattemyndighe- terna måste utöva. Anknytningen till den preliminära uppbörden kommer givetvis också att öka frekvensen av jämkningsfall o.s.v. Svårigheter eller merarbete vid för- slagets genomförande torde emellertid inte behöva innebära något skäl emot att det- samma förverkligas. Det är emellertid ange- läget, att man från början har klart för sig att det behövs en betydande och helhjärtad insats från de lokala skattemyndigheternas sida. När dessa genom dataanläggningarnas tillkomst befriats från en del rutinarbeten, torde utrymme förefinnas för medverkan i nya uppgifter. Det är att märka, att ett ökat uttag av socialförsäkringsavgifter föranleder ökade krav på kontroll, i vart fall så länge inga avgörande förenklingar i metoden för uttagandet kommer till stånd. De lokala skattemyndigheterna kan här spela en viktig roll. Föreningen vill också begagna tillfället peka på den medverkan, som de lokala skat- temyndigheterna efter en datareform skulle kunna lämna vid administrationen av mer- värdeskatten. Ett övertagande av debitering- en av tilläggspensionsavgifter i vidare mån än vad nu är fallet skulle för övrigt efter en sådan reform också kunna tänkas.

Redan nu vill föreningen betona ange- lägenheten av att en omfattande upplys- nings- och undervisningsverksamhet föregår reformeringen av socialförsäkringens finan- siering. Det är viktigt, att de som på det administrativa planet skall medverka vid handläggningen ges tillfälle till undervisning. Även gentemot arbetsgivare och anställda bör en effektiv upplysningsverksamhet kom- ma till stånd. Borås och Jönköping den 10 november 1964.

Elis Winnermark G. Gyllborg

Försäkringskasseförbundet

(yttrandet begränsat till frågan om socialförsäkringens finansiering)

Förslagets omfattning

Beredningens förslag har begränsats till att omfatta finansieringen av folkpensioneringen (med undantag för kommunbidragen) samt sjukvårdsförsäkringen och den s.k. hemma- fruförsäkringen.

Beredningen har ej ansett sig böra ingå på finansieringen av yrkesskade- och arbetslös- hetsförsäkringarna med motiveringen, be- träffande yrkesskadeförsäkringen att den f. n. är föremål för en särskild utredning och att finansieringsreglerna i samband därmed även torde komma under bedömande, och beträf- fande arbetslöshetsförsäkringen att inneva- rande års riksdag beslutat vissa ändringar så- väl av arbetslöshetsförsäkringens materiella utformning som av dess finansieringsregler.

Förbundet beklagar att man inte, när av- sikten varit att företa en samlad översyn av finansieringssystemet inom socialförsäkring- en, även kunnat få med finansieringen av yrkesskade- och arbetslöshetsförsäkringarna i förslaget.

Yrkesskadeförsäkringen, som är en obliga- torisk försäkring, finansieras ju f.n. med arbetsgivaravgifter, som huvudsakligen debi- teras tillsammans med arbetsgivarnas avgif- ter till sjukförsäkringen och tilläggspensione- ringen. Förmodligen kommer väl finansie- ringen av yrkesskadeförsäkringen även i fortsättningen att ingå i samma system som socialförsäkringen i övrigt. Det hade därför varit önskvärt att hänsyn kunnat tagas till denna försäkringsgrens finansiering i sam- band med beredningens överväganden om avgiftsuttag till den allmänna försäkringen.

Arbetslöshetsförsäkringen intar en annan ställning i det nuvarande socialförsäkrings- systemet, eftersom den bygger på frivillig an- slutning till arbetslöshetskassor. Förbundet har vid flera tillfällen hävdat att även denna försäkring borde vara obligatorisk. Vid en sådan ordning hade det varit angeläget att även denna försäkring hade inordnats i sam- ma finansieringssystem som övriga socialför- säkringar.

Beredningens förslag omfattar ej heller frågan om finansieringen av sjukpenningför- säkringen till förvärvsarbetande. Med den

allmänna uppläggning som förslaget har, skulle en omläggning av finansieringssyste- met för sjukpenningförsäkringen till för- värvsarbetande innebära, att det nuvarande systemet med egenavgifter helt utmönstra- des, såvitt avser de anställda, och att arbets- givaravgift uttogs i stället. En sådan omlägg- ning skulle visserligen ur administrativ syn- punkt vara önskvärd, men den ökning av arbetsgivaravgiften som erfordras härför är ej realistisk, såvida grundförmånerna skall finansieras genom arbetsgivaravgifter på det sätt som föreslagits.

Utöver de skäl, som beredningen anför mot en sådan ökning av arbetsgivaravgiften som en finansiering genom enbart arbets- givaravgifter för såväl folkpensioneringen som sjukförsäkringen i dess helhet skulle för- utsätta, kan anföras, att ett sådant finansie- ringssystem vid en mera omfattande arbets- löshet skulle vara ytterst känsligt. Samtidigt som försäkringens intäkter minskade skulle enligt vunna erfarenheter ersättningsansprå- ken från socialförsäkringen väsentligt öka. Sådana synpunkter finns för övrigt redo- visade även i förarbetena vid tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringsfonden. Redan det nu föreslagna finansieringsunderlaget av- seende grundförmånerna påverkas på ena- handa sätt av skiftningar i konjunkturerna.

Med den begränsning, som således måste iakttagas beträffande arbetsgivaravgif tens om- fattning, konstaterar beredningen, att man kan inrikta sig på att låta ändrade finansie- ringsregler avse i första hand antingen grund- förmånerna eller tilläggsförmånerna. Bered- ningen föreslår, att förslaget i första hand bör ta sikte på grundförmånemas finansiering med motiveringen att det är företrädesvis in- om denna del av socialförsäkringsområdet som särskilt kraftiga kostnadsökningar är att vänta samt att det främst är mot finansierings- reglerna inom denna del av socialförsäkringen som kritik yppats och krav på reformer fram- förts.

Beredningens ställningstagande kan givet- vis motiveras på sätt som skett. Förbundet vill dock framhålla, att det ur principiell synpunkt hade varit riktigare att med arbets- givaravgifter finansiera tilläggsförmånerna

inom socialförsäkringen, som ju är beroen- de av inkomstens storlek. Frågan om finan- sieringen av grundförmånerna, som är lika för alla, borde ur principiell synpunkt ha lösts på annat sätt.

I detta sammanhang erinras om att en be- tydande del av socialförsäkringens sjukvårds- kostnader utgöres av sjukhusvårdsavgifter. Förbundet har i olika sammanhang hävdat att dessa sjukhusvårdsavgifter, som motsvarar endast en ringa del av sjukhushuvudmännens totalkostnader för sjukhusvården, helt borde bekostas av sjukhushuvudmännen. För en så- dan ordning — som även skulle innebära betydande administrativa fördelar — ut- talade sig i princip redan 1944 års riksdag.

Avgiftsuttagetr utformning

Förbundet har i princip ingenting att erinra mot huvudlinjen i beredningens ställnings- tagande, att ett ökat intäktsbehov inom socialförsäkringen bör mötas med ett ökat inslag av avgiftsfinansiering; ej heller mot att dessa avgifter för de anställdas vidkom— mande konstrueras som arbetsgivaravgifter och för övriga inkomsttagare som egenav- gifter av i princip motsvarande storlek, d. v. s. samma system som f.n. gäller inom tilläggs- pensioneringen. Den motivering, som bered- ningen lämnar för detta sitt ställningstagan- de, är enligt förbundets mening övertygande.

Att därvid, som beredningen föreslår, slo- pa det nuvarande basbeloppsavdraget som avgiftsfri inkomst och uttaga avgift även på dessa inkomster efter samma procentsats som gäller för arbetsgivaravgiften inom till- läggspensioneringen, är en lösning som kom- mer att medföra avsevärda administrativa kostnadsbesparingar inom debiterings— och uppbördsväsendet. Förbundet har ingenting att erinra mot detta och ej heller mot syste- met att som komplement till dessa avgifter uttaga ett procentuellt tillägg på hela löne- summan upp till tilläggspensioneringens övre gränsbelopp.

Förbundet accepterar sålunda huvudlinjer- na i beredningens förslag. Vid granskning av de olika punkterna i förslaget har emellertid förbundet funnit att förslaget i flera avseen- den aktualiserar frågor och medför kon- sekvenser, vilka förbundet skulle önskat ut- redda och presenterade innan definitiv ställ- ning tas till förslaget. I det följande kommer några sådana frågor att tas upp. S jukpenningrkalan Ett genomförande av beredningens förslag beträffande ändrade relationer mellan direkt

och indirekt beskattning kommer, om den nuvarande skattefriheten för sjukpenning bibehålles, att medföra att kompensations- graden inom sjukpenningförsäkringen kom- mer att bli lägre än vad den är f. n. En över- syn av sjukpenningskalans konstruktion och omfång torde därför, bl. a. av denna anled- ning, vara påkallad.

Åldersgränser

Inom tilläggspensioneringen gäller f.n. en allmän övre åldersgräns för avgiftsuttag vid 65 år. Däremot tillämpas ingen nedre ålders- gräns ifråga om uttag av arbetsgivaravgifter. Inom sjukförsäkringen tillämpas ej några åldersgränser överhuvud, såvitt avser uttaget av arbetsgivaravgifter. Beredningen föreslår nu att för uttag av arbetsgivaravgift för så- väl grundförmånerna, som tilläggspensione- ringen skall gälla såväl en övre åldersgräns vid 65 år som en undre vid 16 år.

Det hade givetvis varit önskvärt ur admi- nistrativ synpunkt att inga åldersgränser alls hade behövt tillämpas. Förbundet har emel- lertid ingenting att erinra mot den övre åldersgränsen för uttag av arbetsgivaravgift. Däremot ifrågasättes den undre åldersgrän- sen för arbetsgivaravgifter. Grundskolans genomförande innebär ju att personer under 16 år endast i obetydlig utsträckning kan inneha anställning. Ett slopande av denna gräns skulle innebära väsentliga administra- tiva fördelar.

Vad gäller grundförsäkringsavgiften har förbundet ingenting att erinra mot att båda åldersgränserna tillämpas.

Debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift

Förbundet har ingenting att erinra mot be- redningens förslag att arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringens grundförmåner debi- teras och uppbäres i anslutning till arbets- givaravgifterna till tilläggspensioneringen. Förbundet ifrågasätter dock om inte den nu- varande gränsen för direktdebitering av arbetsgivaravgiften bör höjas av administra— tiva skäl. Antalet direktdebiterade avgifter från Riksförsäkringsverket, med det extra arbete som detta medför, kommer annars att öka avsevärt.

Besvär

Förbundet har ingenting att erinra mot be— redningens förslag att, beträffande arbets- givaravgiften till socialförsäkringens grund- förmåner, samma regler skall tillämpas ifrå- ga om besvärsordningen som i motsvarande

hänseende gäller i fråga om arbetsgivaravgif- ter till övriga socialförsäkringar.

När det gäller grundförsäkringsavgiften konstaterar beredningen att denna äger ett nära samband med den avgiftspliktiges in- komsttaxering och föreslår därför att den besvärsordning, som finns för debiterings— och taxeringsområdet, skall tillämpas beträf- fande grundförsäkringsavgiftema.

Förbundet ifrågasätter lämpligheten här- av. I vissa fall blir nämligen storleken av den pensionsgrundande inkomsten av betydelse även för beräkningen av den grundförsäk- ringsavgift som skall påföras. Att då ha olika besvärsordningar medför betydande olägen- heter. Även med hänsyn till de svårigheter, som sammanhänger med bestämmandet av arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen, är det viktigt att man har samma besvärsord— ning för grundförsäkringsavgifterna som för arbetsgivaravgifterna till socialförsäkring- arna.

Administrativa konsekvenser

Även om ett realiserande av beredningens finansieringsförslag medför att differentiera- de avgifter ej kommer att uttagas för för- säkringens grundförmåner, kan detta förhål- lande ej utgöra något sakligt underlag för att ställa försäkringskassornas nuvarande status under omprövning.

Försäkringskassornas nuvarande ställning som självständiga juridiska personer har va- rit av mycket stor betydelse, inte minst där- för att kassorna därigenom haft möjligheter

att snabbt anpassa sin förvaltning efter de ökade krav som ställts på dem i samband med genomförandet av de många och stora reformerna inom kassaverksamheten under den senaste tioårsperioden.

Det skulle enligt förbundets uppfattning vara mycket betänkligt om kassornas nuva- rande status förändrades. Ingen som känner förhållandena torde bestrida att kassorna just på grund av sin friare ställning och möjlighe- ter till snabb anpassning av förvaltningen, kunnat på ett bra sätt föra ut i praktiken de stora reformerna på socialförsäkringsområdet.'

En annan väsentlig sak, som bör om- nämnas i detta sammanhang, är det lek- mannainflytande som finns i kassornas för- valtning och som vuxit fram genom den själv- ständiga ställning som kassorna haft. Bety— delsen av detta lekmannainflytande kan inte nog värderas. Bl. a. med hänsyn till den decen- tralisering av socialförsäkringsverksamheten som skett under senare år är det i högsta grad angeläget att detta Iekmannainflytande i kas- sorna inte begränsas.

Med hänvisning till vad som här anförts om fördelarna av kassornas nuvarande själv- ständiga ställning och med tanke på att ut- vecklingen på socialförsäkringsområdet torde komma att fortsätta i oförminskad takt, vill. förbundet kraftigt understryka nödvändighe— ten av att kassornas nuvarande status inte förändras. Stockholm den 2 november 1964.-

Georg Pettersson Ingvar Nordin

Gotlands handelskammare

( till kommerskollegium)

Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Guldsmedsbranschens leverantörförening, Guldsmedsmästarnes riksförbund och Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund

Guldsmedsbranschen har sedan år 1941 haft en särbeskattning av sina äkta varor.

Branschens organisationer har vid upp- vaktningar inför Herr Finansministern, i skrivelser till Kungl. Finansdepartementet och vid besök hos Kungl. Finansdepartemen- tets Rättsavdelning vid ett flertal tillfällen redogjort för den hämmande inverkan som det nuvarande försäljningsskattesystemet haft och har då det gäller den reguljära bran- schens möjligheter till konkurrens på lika villkor.

Även om omsättningen inom branschen som helhet stigit genom åren, vilket får be- traktas som en naturlig följd av den stan- dardhöjning som ägt rum i landet, så har försäljningen av guldsmedsvaror dock icke ökat i samma takt som försäljningen av andra varor inom flertalet närstående bran- scher.

Det hittillsvarande försäljningsskattesyste- met har även drabbat branschens varor med stor orättvisa, eftersom produkter som sak- nar all anknytning till begreppet lyxvaror belagts med ifrågavarande skatt: sakralt sil- ver, släta ringar, matsilver o. d.

För branschens utövare har uppgiften att vara uppbördsmän åt den svenska staten be- tytt ett stort merarbete på grund av den minutiösa bokföring och de redovisnings- system som ålagts branschens utövare i syfte att skapa kontrollmöjligheter åt Kungl. Kon- trollstyrelsen. Ersättning har icke utgått i någon form för ifrågavarande arbetsinsatser. Guldsmedema har i stället måst vidkännas betydande merkostnader i samband med utförandet av sina extra åligganden.

Den svenska guldsmedsbranschens ställ- ning i förhållande till andra branscher med varor av närbesläktad karaktär har blivit alltmera ohållbar. Konkurrensen från ut- ländska guldsmedsföretag har under senare år skärpts i mycket hög grad. Som exempel härpå må nämnas bortfallet i Danmark, med verkan från och med den 1 april 1963, av försäljningsskatten på guldsmedsvaror. Detta förhållande har medfört, att den svenska allmänheten i allt högre grad begagnat sig

av möjligheten att göra inköp av guldsmeds- varor till lägre priser i Danmark. Svenska turisters inköp i utomskandinaviska länder av framför allt guldvaror har ökat i en om- fattning, som är ägnad att ingiva betydande oro hos de svenska näringsutövarna.

De förnämsta skälen till att ifrågavarande inköp kunnat och kan ske till priser som i många fall understiger de svenska guld- smedsföretagens självkostnader är frånvaron av tullar och försäljningsskatt i berörda län- der.

Det är emellertid icke enbart bristen på möjligheter till konkurrens med andra bran- scher inom landet och med guldsmedsföre- tag utanför Sverige, som försatt den svenska guldsmedsbranschen i den ytterst prekära situation, i vilken den befinner sig.

På grund av försäljningsskattens existens har det inom Sverige etablerats företag av mindre nogräknad art, vilka företag på ett flagrant sätt eluderat försäljningsskatteför- ordningen. De har genom att anlita bulvan- företag för sitt vidkommande försatt gällan- de förordning helt eller delvis ur spel. För- säljningsskatten har vare sig uppburits eller redovisats.

Detta förfarande har satts i system och följden härav har blivit, att den svenska statskassan årligen undandragits stora belopp i försäljningsskatt. För de lojalt uppträdande näringsutövarna har detta resulterat i att en ny form av konkurrens uppstått. Denna kon- kurrens med betydande prisunderbud från de engagerade företagens sida har inte varit möjlig att möta för den reguljära bran- schens utövare. '

Chefen för Kungl. Finansdepartementets Rättsavdelning har kontinuerligt hållits un- derättad om ovan skildrade förhållanden. Kungl. Kontrollstyrelsen torde kunna be- styrka riktigheten därav.

De företag av betydande storleksordning som det här är fråga om är fortfarande aktiva. Intill dess att försäljningsskattcn på guldsmedsvaror avvecklats kommer företa- gen av allt att döma att fortsätta sin verk- samhet. Detta betyder att den reguljära

branschen kan komma att försättas i en mycket kritisk situation.

Branschens organisationer har med stor uppmärksamhet följt denna utveckling och är beredda att inkomma med ytterligare de— taljrapporter samt att framlägga bevismate- rial.

Ett borttagande av försäljningsskatten på äkta guldsmedsvaror kommer att medföra av Allmänna Skatteberedningen förutsedda prissänkningar inom branschen.

Branschens fabrikanter och grossister kom- mer att vara de som i första hand drabbas av likvida svårigheter i samband med det uppskjutande av inköp som kan bli följden om omläggningen av beskattningen sker på i förväg angiven tidpunkt. Vi vågar därför förutsätta att guldsmedsbranschens kredit- problem, om så erfordras, gives viss prioritet.

Branschens organisationer ansluter sig i princip till Allmänna Skatteberedningens i betänkandet redovisade förslag att låta det nya skattesystemet, evad det gäller den in- direkta beskattningen, få formen av en mer- värdeskatt, under förutsättning att försälj— ningsskatten avvecklas i samband med mer- värdeskattens införande. Stockholm den 20 oktober 1964-.

Sveriges Juvelerare- och Guldsmedsförbund Nils-Ulf Svensson Guldsmedsbranschens Leverantörförening David Holmgren

Guldsmedsmästarnes Riksförbund A. Ström

Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund

Allmänna synpunkter Av grundläggande betydelse för Allmänna skatteberedningens arbete har varit den i di- rektiven angivna frågan om ett ökat inslag av indirekt beskattning i syfte att därigenom bereda utrymme för lättnader i den direkta skatten. Härigenom har beredningens förslag kommit att spänna över ett vidsträckt om- råde, omfattande icke endast inkomst- och förmögenhetsbeskattning utan även konsum- tionsbeskattning och socialförsäkringens fi- nansiering. Med utgångspunkt från kravet på ett givet totalt skatte- och avgiftsuttag måste resultatet av kommitténs arbete be- traktas som en enhet, där mer genomgripan- de förändringar i någon av de ingående kom— ponenterna icke kan ske utan vittgående kon- sekvenser.

Våra organisationer — som här nedan kommer att mera ingående utveckla sina synpunkter på frågan — delar helt det i ut- redningen vitsordade behovet av en lättnad i den direkta beskattningen av fysiska per- soner. Enighet om att tillgodose detta behov torde råda inom flertalet befolknings- och intressegrupper i vårt land. Det torde därför vara öVeiflödigt att här närmare ingå på de allmänna motiv, som talar för en ändrad av-

vägning av skattebördan mellan å ena sidan den direkta och å andra sidan den in- direkta beskattningen, särskilt mot bakgrun- den av att det svenska skattesystemet härige- nom skulle bringas i överensstämmelse med de principer, som varit vägledande för be- skattningens utformning i flertalet andra industriländer.

De lösningar, som presenterats i betänkan- det, har grundats på omfattande och värde— fulla analyser i fråga om en mångfald olika faktorer i samhällslivet, som har betydelse för en ändamålsenlig utformning av beskatt- ningen i vårt land. Resultatet präglas emel- lertid helt naturligt även av en sammanväg- ning av de synpunkter, som man med ut- gångspunkt från olika värderingar kan an- lägga på ett nytt skattesystem som sådant. Därigenom har — vilket hälsas med tillfreds- ställelse — de framlagda förslagen inom be- redningen kunnat biträdas av en nästan en- hällig majoritet. I några väsentliga avsnitt har detta resultat blivit sådant, att det för handelns vidkommande kan biträdas. Ifråga om en del av de föreslagna reformerna framstår det å andra sidan såsom uppenbart att deras genomförande för handeln eller vis- sa grupper inom handeln kommer att med- föra — i en del fall allvarliga — olägenheter

och svårigheter. Vi avser att här nedan i sam- band med behandlingen av betänkandets olika avsnitt närmare belysa dessa. Framhål- las bör också att handeln, som har en i för- hållande till sin omsättning relativt blygsam investeringsvolym, endast i mindre grad kommer i åtnjutande av de skattelättnader, som avdrag för investeringsvaror i samband med genomförandet av en mervärdeskatt kan komma att innebära. Samma förhållande gäller beträffande slopandet av energiskatten.

Efter ingående bedömning av skattebered- ningens förslag, icke tagna var för sig utan sedda som helhet, har vi dock kommit till den uppfattningen, att de allmänna synpunk- ter, som talar för ett förverkligande av för- slagen, överväger i förhållande till de påtag- liga olägenheter, med vilka man har att räkna. En förutsättning för att vi principiellt skall kunna ansluta oss till dessa förslag är att de icke i samband med den slutgiltiga be- handlingen i några väsentliga delar ändras så att handelns intressen kommer att åsido- sättas. Skulle denna förutsättning icke upp- fyllas, måste vårt ställningstagande till åt- skilliga delar av beredningens förslag om- prövas.

F öretagsbeskattning — bruttoskatt

Önskemålet att snarast möjligt få fram ett förslag inom området för de fysiska per- sonernas beskattning har medfört, att skatte- beredningens arbete icke kommit att omfatta den komponent i skattesystemet, som före- tagsbeskattningen utgör. I och för sig är det beklagligt att sålunda en betydelsefull del av beskattningsområdet utelämnats i sam- band med det nu framlagda, omfattande reformförslaget. Vi vill dock hälsa med till- fredsställelse, att företagsskatteutredningen tagit ställning till och avvisat tanken på att ersätta nuvarande nettovinstbeskattning av företagen med en renodlad bruttoskatt. Någ- ra av de väsentligaste skälen härför har redo- visats i betänkandet. Sålunda framhålles att en bruttoskatt hårdare skulle drabba de ex- porterande företagen och andra näringsgre- nar, där internationell konkurrens förekom- mer, än sådana näringsgrenar, som är skyd- dade från internationell konkurrens. En bruttoskatt skulle också komma att med spe- ciell skärpa rikta sig mot företag och närings- grenar, där produktionsinsatsen är relativt begränsad i förhållande till värdet av inköpta varor, dvs. mot företag, som kännetecknas av förhållandevis låg grad av vertikal in— tegration. Det finns ingenting — framhålles

i utredningen — som talar för att en starkare vertikal integration generellt sett skulle med- föra fördelar för näringslivet. Tvärtom måste i många fall en oförändrad grad av vertikal integration vara att föredra. Erfarenheterna från länder, som tillämpar bruttoomsätt- ningsskatter, har också givit vid handen, att skattebördan för en rad näringsgrenar, kan- ske framför allt för partihandeln, framstått som så uppenbart orimlig, att en enhetlig procentsats icke kunnat tillämpas utan att särbestämmelser måst införas, vilket med- fört mycket besvärande komplikationer i skattesystemet.

Då vi för vår del, som ovan nämnts, är beredda att i princip godtaga skattebered- ningens nu remitterade förslag — av vilka för övrigt de som gäller finansieringen av socialförsäkringen med arbetsgivaravgifter samt införandet av en mervärdeskatt har vis— sa inslag av bruttobeskattningskaraktär _ förutsätter vi, att frågan om ersättandet av nuvarande nettovinstbeskattning med något slag av bruttobeskattning slutbehandlats i och med det uttalande av företagsskatteut- redningen, som redovisats i betänkandet.

Socialförsäkringarnas finansiering

Frågan om i vilka former socialförsäkring- arna bör finansieras är synnerligen kompli- cerad, ett förhållande som blir särskilt på- tagligt om man -— såsom nu är fallet — sam- tidigt måste ta hänsyn till effekten och ända- målsenligheten av andra väsentliga föränd- ringar inom det totala skatte- och avgifts- systemet. De synpunkter, som vi här nedan kommer att redovisa rörande socialförsäk— ringsavgifterna, får därför ses som en del av vårt ställningstagande till beredningens sam- lade förslag som helhet betraktat där, som vi tidigare påpekat, ett nära samband råder mellan de olika delförslagen. Vi avser därför icke att i detta sammanhang bedöma de pro- blem, som sammanhänger med socialförsäk- ringen ur en isolerad synvinkel.

Socialförsäkringen avser att utgöra ett för- säkringsskydd, som skall dels tillförsäkra alla medborgare vissa grundförmåner och dels ut- göra en garanti mot inkomstbortfall. Bered- ningens förslag gäller finansieringssystemet för socialförsäkringens grundförmåner. Även om socialförsäkringsskyddet ej i sin helhet kan finansieras efter rent försäkringsmäszsiga principer måste dock -— vilket jämväl be- redningen gjort — sambandet mellan försäk- ringens förmånssida och dess kostnadssida mycket starkt betonas.

Ett avskaffande av egenavgifterna för de anställda i kombination med en övergång till finansiering via arbetsgivaravgifter kan en— ligt vår mening leda till en försvagning av detta samband. Man kan nämligen befara en bristande förståelse från arbetstagarnas sida för de kostnader arbetsgivaravgifterna inne— bär för företagen, liksom för det ekonomiska värde, som avgifterna i verkligheten utgör för de anställda. Ökade förmåner samman- hängande med en höjning av arbetsgivarav- gifterna värderas sannolikt ej lika högt som en ökning av den kontanta lönen.

Beredningen har då den framlagt sitt för- slag utgått ifrån att den höjda arbetsgivar— avgiften helt skall övervältras på arbets- tagarna, varigenom företagens kostnadsläge icke skulle påverkas i ogynnsam riktning. En övergång till kollektiva arbetsgivaravgifter måste därför också enligt vår mening bygga på den bestämda förutsättningen att arbets- tagareorganisationerna vid de avtalsförhand- lingar, som kommer att föras, då beslut i enlighet med beredningens förslag föreligger eller kan förutses, är beredda att taga veder— börlig hänsyn till den kostnadsbelastning för företagen, som systemet med arbetsgivarav- gifter kommer att medföra. Denna förutsätt- ning är av särskild betydelse med tanke på situationen för företagen inom handeln och servicenäringama. Vad kostnadsstrukturen beträffar befinner sig dessa företag i det lä- get, att löne- och personalkostnaderna utgör en mycket väsentlig del av de totala kostna- derna, nämligen för exempelvis grosshandeln 55—60% och för detaljhandeln ca 70 %. Vad här sagts leder till konstaterandet, att genomförandet av förslaget angående ar- betsgivaravgifter innebär betydande svårig- heter för handeln och därför bör ske i ett jämnare tempo än vad beredningens majori- tet föreslagit.

Vi anser oss kunna instämma i bered— ningens uppfattning, att en omläggning av nuvarande finansieringssystem för här aktuel- la delar av socialförsäkringen syftande till större enhetlighet framstår som av behovet påkallad. Vi vill ej heller — trots de stora betänkligheter, som framför allt ur prin- cipiella synpunkter kan anföras däremot - motsätta oss förslaget rörande arbetsgivar— avgifter även om ett bibehållande, i vart fall i viss utsträckning, av egenavgifter för de an- ställda ur allmänna synpunkter hade varit att föredraga för att bättre markera sam- bandet mellan socialförsäkringens förmåns- och kostnadssida.

Ifråga om genomförandet av de föreslagna

arbetsgivaravgifterna under övergångsperio- den fram till år 1970 instämmer vi av ovan anförda skäl i de synpunkter, som framförts i särskild reservation av ledamöterna Nilsson och Svensson jämte experterna Bergqvist och Fosselius.

Inkomstbeskattningen av fysiska personer

Den svenska beskattningen av fysiska perso- ner torde främst med hänsyn till dess progressiva karaktär vara en av de mest be- tungande i världen. På grund av den under senare år fortgående inflationen och därmed sammanhängande nominella lönestegringar har också en i och för sig icke avsedd skärp- ning av denna progression ägt rum. Att detta förhållande medfört påtagliga olägenheter, särskilt genom en ogynnsam påverkan av arbetsviljan, har framhållits i betänkandet. Vi anser det emellertid påkallat att ytterli- gare understryka de allvarliga risker, som den nuvarande progressionen kan innebära för det ekonomiska framåtskridandet i vårt land.

Vårt nuvarande samhälle kännetecknas av en accentuerad brist på arbetskraft, som med stor sannolikhet kommer att bestå un— der överskådlig tid och måhända ytterligare skärpas. I bästa fall kan arbetskraftssituatio- nen under det närmaste årtiondet komma att kännetecknas av ett totalt sett oförändrat arbetskraftsutbud. Enligt verkställda utred- ningar måste man då emellertid även räkna med en väsentlig ökning av antalet gifta kvinnor i yrkesarbete och en fortsatt import av utländsk arbetskraft. Samtidigt härmed förutses en betydande ökning av antalet pen— sionärer, vilket med tiden kommer att med- föra en ogynnsam relation mellan den aktiva och den passiva befolkningsgruppen. Bristen på arbetskraft utgör i dag den kanske mest produktivitetshämmande faktorn. Under så- dant förhållande måste det framstå såsom synnerligen betänkligt att bibehålla ett skatte— system med så stark progressivitet och så be- tydande marginalskatteeffekter att beskatt- ningen medför minskad benägenhet från de enskildas sida att öka sina arbetsinsatser.

Det förslag, som skatteberedningen fram- lagt i frågan om en minskning av progressi- viteten, framstår enligt vår uppfattning som ett minimum i nuvarande läge. I en fort- gående inflation måste detta, sett på någon sikt, betraktas såsom otillräckligt. Vi skulle för vår del vilja hävda, att en revision av progressiviteten i skatteskalan redan nu bor- de ha gått längre än vad skatteberedningen

föreslagit. I vart fall vill vi påyrka, att man med beaktande av de synpunkter vi ovan an- fört inriktar det fortsatta arbetet med en re- formering av vår inkomstbeskattning på att ytterligare mildra progressionen. I övrigt bör detta arbete bedrivas med den allmänna mål- sättningen att genomföra reella skattesänk- ningar, så snart detta ur samhällsekonomiska synpunkter är möjligt.

Förmögenhetsbeskattningen

I fråga om förmögenhetsbeskattningen inne- bär av skatteberedningen framlagt förslag endast en viss mindre justering i skatteskalan för den statliga förmögenhetsskatten. Dessa justeringar är i och för sig väl motiverade av önskemålet att eliminera verkningarna av den penningvärdesförsämring, som ägt rum sedan den nuvarande skatteskalan infördes.

Vi tillstyrker för vår del beredningens för- slag om en justering av skalan för uttag av förmögenhetsskatt. Då skatteberedningen själv betecknar sitt förslag på denna punkt såsom ett provisorium, finner vi anledning att i detta sammanhang understryka vikten av att de betydelsefulla frågor, som rör förmö- genhetsbeskattningen i stort och som inklu- derar även arvsskatten samt metoderna för värdering av beskattningsbara tillgångar, upptages till ingående prövning. Dessa frågor har en mycket stor betydelse för de mindre och medelstora företagen, som i väsentlig ut- sträckning har karaktären av fåmansbolag, handelsbolag eller enskild firma. Handelns organisationer har vid flera tidigare tillfällen påtalat den orimliga skattebelastning, som åvilar dessa företag och som ofta — exempel- vis då den aktualiseras vid ett dödsfall — äventyrar företagens fortbestånd. Metoder- na för värdering av skattepliktiga tillgångar kräver en grundlig översyn, då de nuvarande reglerna innefattande bl.a. värdering enligt substansvärdemetoden ställer fåmansföreta- gen i en avsevärt mycket sämre ställning än exempelvis de bolag, vars aktier är noterade på börsen. Detta sammanhänger framför allt med att det icke finnes någon organiserad marknad för aktier i fåmansbolag eller an- delar i handelsbolag.

Vi utgår från att dessa frågor —— som icke endast har intresse för handeln utan även för den mindre och medelstora företagsam- heten inom jordbruk, industri och hantverk — i samband med en fortsatt översyn av för- mögenhetsbeskattningen kommer att tagas upp till prövning.

Enligt beredningens förslag skall de före-

slagna ändringarna ifråga om den statliga förmögenhetsskatten träda i kraft den 1 janu- ari 1966 men icke tillämpas förrän vid 1967 års taxering. Med hänsyn till att nya taxe— ringsvärden nästa år kommer att åsättas fastigheter skulle en sådan anordning med- föra en väsentlig skärpning av beskattningen för innehavare av fastighet. Det är därför påkallat, att de föreslagna reglerna får till- lämpas redan vid 1966 års taxering.

Indirekt beskattning

Vid valet mellan olika system för indirekt beskattning har beredningen stannat för in- förandet av en allmän omsättningsskatt av mervärdeskattetyp. Förslaget innefattar en relativt genomgripande förändring av det system, som för närvarande tillämpas i vårt land. Den nya beskattningsformen innebär liksom hittillsvarande varuskatt en indirekt beskattning av den slutliga konsumtionen men med uppbörden fördelad på alla led, som ingår i varans produktion och distribu- tion. En härav följande olägenhet är att an- talet skattskyldiga kommer att väsentligt ut- ökas. Enligt utredningens beräkning skulle antalet skattskyldiga näringsidkare öka med drygt 60 000, vartill kommer över 200000 jordbrukare. Många företag bl. a. inom grosshandeln, som för närvarande icke erläg- ger någon varuskatt, skulle komma att bli skattskyldiga och såväl för dem som de redan nu skattskyldiga blir skatteredovisningen mer betungande bland annat på grund av kravet på öppen fakturering av skatten i alla de fall då försäljning sker till annan skattskyldig. Den ökade arbetsbördan kommer att bli sär- skilt kännbar för de mindre och medelstora företagen inom handel, industri och hant- verk. Vid den föreslagna mervärdeskattens behandling inom våra organisationer har på ovan angivna grunder från en del håll rests rätt starka betänkligheter emot densamma. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, huru- vida icke den nuvarande allmänna varuskat- ten skulle kunna revideras i avsikt att elimi- nera de olägenheter, som är förenade med densamma, främst dess belastning på in- vesteringarna. De utredningar, som verk- ställts härom, har emellertid visat, att en om- läggning av den nuvarande skatten i angivet syfte måste föranleda bestämmelser som blir mycket komplicerade i tillämpningen. Härtill kommer att beredningen icke ansett det möj- ligt att med den nuvarande varuskatten saom instrument nå den ökning av intäkterna från den indirekta beskattningen, som är nödvän-

dig för att genomföra den föreslagna sänk- ningen av den statliga inkomstskatten.

På grund härav och mot bakgrunden av behovet att äntligen ur vårt skattesystem ut- rensa de punktskatter, som belastar vissa speciella varuområden, vill vi icke motsätta oss ett genomförande av den föreslagna iner— värdeskatten, särskilt som denna genom sin generella utformning har vissa för närings- livet i stort positiva inslag. Vi förutsätter härvid icke endast, att punktskatterna res- pektive energiskatten slopas i enlighet med skatteberedningens förslag utan — såsom ovan redan sagts — även att övriga av oss principiellt tillstyrkta förslag genomförs utan några väsentliga ändringar. Vid vårt ställ- ningstagande har vi också utgått ifrån, att statsmakterna vid genomförandet av den före- slagna allmänna omsättningsskatten icke fast- ställer en skattesats, som skulle innebära en ytterligare höjning av det totala skattetryck, som åvilar näringslivet.

I sitt förslag till allmän omsättningsskatt har beredningen infört en bestämmelse om att mervärdeskatt vid import skall uttagas endast av slutliga konsumenter medan där- emot varor, som en skattskyldig importerar, ej skall beläggas med mervärdeskatt i sam- band med importen. Vi vill för vår del under- stryka lämpligheten av en sådan ordning, genom vilken man undviker den administra- tiva belastning, som eljest skulle uppstå för tullverket men som även har betydelse för importörerna. Ett uttag av omsättningsskatt vid importtillfället skulle för de sistnämnda medföra en arbetsbörda i fråga om själva den tekniska redovisningen av skatten, som bleve icke oväsentligt mer omfattande än när det gäller inköp från en svensk leverantör. Dessutom skulle en importör få erlägga skatt på ett tidigare stadium än vad som är fallet vid inköp inom landet i alla de förekomman- de fall där fakturan bokförs respektive be- talning sker senare än vid leveranstillfället.

Det har under diskussionen i denna fråga framhållits, att den av oss ovan tillstyrkta ordningen beträffande importen skulle få en negativ inverkan på vissa svenska företags konkurrensförmåga. Den faktiska betydelsen av denna förmenta olägenhet är emellertid, såvitt vi kan finna, svår att utröna. Skulle de i praktiken visa sig vara av någon betydenhet, bör detta icke föranleda en ändring av den nu föreslagna bestämmelsen utan lösning sö- kas på andra vägar.

Vid sina överväganden om införandet av mervärdeskatten såsom en del av vårt skatte- system har beredningen påpekat de tekniska

möjligheter, som föreligger att använda sig av denna skatt såsom ett redskap i konjunk- turpolitiken. Även om sådana möjligheter föreligger, vill vi dock i likhet med vad som anförts i ett särskilt yttrande av hrr Gustafson, Nilsson och Svensson med in— stämmande av hr Bergqvist framhålla, att en mera generell användning av mervärdeskat— ten som ett konjunkturpolitiskt instrument genom att variera avdragsrätten står i strid med mervärdeskattens idé. En av de fördelar, som kan sägas känneteckna denna skatt, är att densamma i huvudsak är konsumtions— och konkurrensneutral just därigenom att den är förenad med generell avdragsrätt. Därför kan under inga förhållanden en variation i avdragsrätten accepteras som ett normalt inslag i konjunkturpolitiken utan bör ifrågakomma endast såsom en extraordi- när åtgärd i kritiska konjunkturlägen.

Den föreslagna mervärdeskatten skall en- ligt skatteberedningens förslag utgå med 13 % på försäljningsvärdet exklusive skatt, vil- ket innebär i det närmaste en fördubbling gentemot den nuvarande allmänna varuskat- ten. Den härav följande icke oväsentliga höj- ningen av priserna i detaljhandeln kan i vissa gränstrakter komma att få rätt långtgående konsekvenser, då de höjda varupriserna — i ännu högre grad än vad som nu är fallet — skulle animera den befolkning, som är bosatt nära gränserna till Danmark, Finland och Norge att köpa livsmedel och andra va- ror i grannländerna. På samma sätt måste en höjning av den indirekta beskattningen med- föra ökad lockelse till skattefria inköp i den internordiska båttrafiken. De problem som sammanhänger härmed och som redan länge varit föremål för diskussion synes enligt vår uppfattning närmast böra lösas genom att man söker nå en likartad utformning av de allmänna konsumtionsskatterna i de nordiska länderna och en lösning av problemet med den skattefria försäljningen. Ett genomföran- de av den nu föreslagna mervärdeskatten i vårt land skulle i hög grad aktualisera be- hovet av nordiska överläggningar i dessa frå- gor.

Speciella frågor rörande den indirekta beskattningen

Vi avser att i följande avsnitt av vårt remiss- yttrande framföra vissa synpunkter, förslag och yrkanden, som berör skatteberedningens förslag rörande mervärdeskatt och den in-

direkta beskattningens utformning i övrigt. De invändningar, som därvid kommer att redovisas, är i huvudsak av teknisk natur och ingen är av beskaffenhet att behöva ändra förutsättningarna för genomförandet av be- redningens samlade förslag.

De vittgående omläggningar av den in- direkta beskattning, om vilka det här är fråga, måste givetvis innebära, att en hel del av de spörsmål av teknisk natur, som sammanhänger med lagstiftningens utform— ning, icke kan regleras i lag utan måste ut— formas genom vederbörande myndigheters försorg, i första hand genom att Riksskatte- nämnden meddelar anvisningar och förkla- ringar. Några av de önskemål, som vi kom- mer att framföra här nedan, bör kunna till- godoses härigenom. Självfallet är det utom- ordentligt betydelsefullt, att det detaljarbete, som efter statsmakternas principiella god- kännande måste utföras av Riksskattenämn- den i samverkan med Kontrollstyrelsen och andra organ, sker i intim kontakt med nä- ringslivets organisationer.

Kap. 2. 9 %. Med avseende på bestämmel— serna om skatteplikt i kap. 2 anser vi det angeläget framhålla betydelsen av att antalet undantag snävt begränsas på det sätt bered- ningen föreslagit. Icke minst synes en sådan begränsning motiverad med hänsyn till önsk- värdheten av att redovisningen och kontroll- arbetet icke skall bli för betungande. Den rätt att förordna om ytterligare undantag, som enligt förslaget tillkommer Kungl. Maj:t, bör därför enligt vår mening komma till använd- ning endast om mycket vägande skäl talar härför.

Särskilda problem föreligger emellertid ifråga om försäljning av begagnade bilar, för vilka beredningen föreslagit, att nuvarande skattefrihet skall upphävas. Enligt vår upp- fattning gäller de skäl, som departements- chefen anförde i proposition nr 117 till 1960 års riksdag, i vilken förslag framlades om att omsättningsskatt ej skulle utgå vid försälj- ning av begagnade personbilar rn. fl. motor- fordon, idag med samma styrka som då undantaget infördes. Ett förverkligande av beredningens förslag medför stark risk för en ny uppblomstring av den irreguljära handeln med begagnade bilar och därmed en minsk— ning av den reguljära handeln.

En lämplig lösning synes vara, att man i princip bibehåller skatteplikt i enlighet med förslaget men att bilhandeln samtidigt ges möjlighet att i sin skatteredovisning såsom ingående skatt avräkna ett belopp motsva-

rande 11,5 % på de priser, som erlagts för förvärvade begagnade bilar respektive på dessas inbytesvärden.

Det kan icke bortses ifrån att de problem, som man hittills haft särskild anledning att uppmärksamma när det gäller bilhandeln, i samband med en höjning av den indirekta skatten även kan komma att aktualiseras ifråga om handeln med andra begagnade kapitalvaror såsom jordbruksmaskiner, dyra- re hushållskapitalvaror, radio-TV-apparater m.fl. Med hänsyn härtill bör nämnda regel kunna ges en mera vidsträckt tillämpning.

Kap. 3. 12 %. I anvisningarna till 125 har angivits att verksamhet, som bedrives av stat eller kommun med uteslutande syfte att till- godose egna behov, icke skall anses såsom yrkesmässig annat än om verksamheten be- drives i bolagsform eller liknande. Vad här anförts står icke i överensstämmelse med de allmänna motiveringar, som återfinnes i be- tänkandet och enligt vilka offentlig verk- samhet — liksom för närvarande är fallet — i princip skall föranleda skattskyldighet för sådant tillhandahållande av varor och tjäns- ter, som sker i konkurrens med det enskilda näringslivet. Med hänsyn härtill och då den utformning anvisningarna till 12% fått kan ge anledning till osäkerhet i fråga om lag- tillämpningen, hemställer vi, att dessa anvis- ningar omarbetas så att de kommer i överens- stämmelse med förenämnda av beredningen uttalade princip.

Kap. 3. 13 %. Vad beträffar skattskyldig- heten finner våra organisationer den före- slagna gränsen 8000 kronor per är väl av- vägd. Såvitt vi kan bedöma finns knappast någon yrkesmässigt bedriven rörelse av bety- delse, som har lägre omsättning. På grund härav och med hänsyn till behovet av att för- enkla redovisning och kontrollarbete synes det oss knappast ändamålsenligt att sätta gränsen lägre än vad som föreslagits. Skulle emellertid erfarenheterna senare ge vid han- den, att en ändring av gränsbeloppet bör övervägas, kvarstår möjligheterna att på nytt pröva frågan.

Ett Spörsmål, som sammanhänger med nyssnämnda lägsta gräns, gäller reglerna för beskattningsvärdet i 16 5. Den avtrappnings- regel, som här föreslagits för belopp mellan 8000 och 24 000 kronor, synes enligt vår uppfattning väl avpassad.

Kap. 4. 165 anvisningar. Enligt sista styc- ket i dessa anvisningar får avdrag göras från

omsättningen för rabatter, återbäring eller bonus, som utgivits i efterhand, dock en- dast under förutsättning att de utgått till andra än skattskyldiga. Då enligt huvud- regeln gäller, att rabatter, som direkt av- räknas frän likviden, däremot icke i något fall skall inräknas i beskattningsvärdet, blir resultatet, att skilda former av rabattering kommer att behandlas helt olika. Ett genom- förande av förslaget skulle på denna punkt komma att innebära en ofta ytterst kompli- cerad redovisning för sådana företag som säl- jer varor till såväl skattskyldiga som icke skattskyldiga. Det skulle även medföra kom- plikationer i samband med behovet av att skilja mellan å ena sidan sedvanliga rabatter samt 5. andra sidan prisnedsättningar på grund av reklamationer etc. Vi hemställer för den skull, att berörda bestämmelser ändras så att avdrag för rabatter, återbäring eller bo- nus, som utgivits i efterhand, får ske obero- ende av om försäljningen skett till skattskyl- dig eller ej.

Kap. 4. 175. I denna paragraf har skatt- skyldig ålagts att på fakturan öppet debitera omsättningsskatten, en skyldighet som emel- lertid icke i princip skulle gälla för detalj- handeln och annan därmed jämställd verk- samhet. Såsom framhålles i motiven utför emellertid en detaljist eller hantverkare icke sällan skattepliktiga leveranser till annan skattskyldig för dennes rörelse. Beredningen anser det icke möjligt att i fråga om sådana leveranser göra ett undantag från reglerna om öppen debitering eller fakturering i sista beskattningsled. Enligt vår uppfattning bör det emellertid i sistnämnda fall icke krävas att såväl varupriset utan skatt som skatte- beloppet obligatoriskt skall angivas. En så- dan specificerad redovisning på fakturan kan nämligen i vissa fall av praktiska skäl icke ske inom detaljhandeln och ej heller vid för- säljning över disk hos grossist. Som exempel kan nämnas inköp av kontorsmaterial för näringsidkare eller av förbrukningsartiklar i mindre poster för hantverk och jordbruk etc. En öppen redovisning av skatten är knappast heller möjlig när det gäller järnvägs- och bilresor. De regler, som nu föreslagits, skulle i praktiken innebära, att detaljhandeln i åt— skilliga fall skulle bli nödsakad att pröva om köparen är berättigad att göra avdrag för skatt eller ej; en prövning som enligt prin- ciperna för det föreslagna mervärdeskatte- systemet rätteligen borde bortfalla. Berörda bestämmelser bör för den skull utformas så att i nu angivna fall under fakturans slutbe-

lopp kan anges antingen att i detta belopp omsättningsskatt ingår med 11,5 % eller att skatt ingår med visst antal kronor.

Kap. 7. 215. 2 mom. Här stadgas att i deklaration, avseende preliminär omsätt- ningsskatt, uppgift skall lämnas om den skattepliktiga omsättningen för redovisnings- perioden. I en del fall kommer denna omsätt- ning att omfatta både varuomsättning och löpande försäljning av inventarier. Med hän- syn härtill synes det ur redovisnings- och även kontrollsynpunkt vara lämpligt om en upp- delning i enlighet härmed kunde ske i dekla— rationsblanketten. I övrigt bör deklarations- blanketten utformas så att avdrag enligt den skattskyldiges eget val får ske antingen med skattebelopp på sätt föreslagits eller med om- sättningsbelopp, så att vederbörande från den totala utgående omsättningen får göra av- drag för ingående omsättning. Skatten fram- räknas därefter på skillnadsbeloppet.

Kap. 10. 46 5. I mom. I detta lagrum stad- gas att skatteinbetalning skall ske senast den 25 i månaden närmast efter utgången av den redovisningsperiod, som skatten avser. Även om detta innebär en förlängning med sju da- gar i förhållande till vad som gäller för den nuvarande varuskatten, är denna tidrymd enligt vår uppfattning icke tillräcklig. Genom den nya lagen kommer antalet skattskyldiga att starkt utvidgas och vissa nya uppgifter tillkommer utöver dem som nu lämnas. Det synes oss därför motiverat med en ytterligare förlängning av respittiden, förslagsvis till den 5 i andra månaden efter redovisningsperio- den. Beträffande erläggandet av kvarståen- de omsättningsskatt bör en motsvarande tids- förskjutning ske.

Kap. 13. 60 &. Lagförslaget innefattar rätt snäva bestämmelser i syfte att från de skatt- skyldiga erhålla en snabb inbetalning av om- sättningsskatten. Det finns därför anledning att ställa motsvarande krav på statsverket ifråga om restitution av skatt. Visserligen föreskrivs i 60 's' 1 och 2 mom. att länsstyrel- serna skyndsamt skall återbetala för mycket inbetalt belopp. Enligt vår mening bör emel- lertid en viss bestämd tidsfrist fastställas för restitution, förslagsvis senast inom 14 dagar efter det den skattskyldige avlämnat uppgift, som visar, att han är berättigad härtill. Res- titutionsansökning bör lämpligen göras i sär- skild ordning för att möjliggöra snabb be- handling efter en, om så erfordras, summa- risk granskning. Möjligheter föreligger alltid

att verkställa en mera noggrann eftergransk- ning. _

Det här föreslagna tekniska och admi- nistrativa förfarandet för redovisning och restitution medför emellertid icke tillräckliga lättnader i en del betydelsefulla fall. De grosshandelsföretag, som säljer huvudsakli- gen eller uteslutande på export, har nämli- gen regelmässigt mycket små marginaler mellan varornas försäljnings- och inköpspri- ser och får på grund härav en förhållandevis mycket hög ingående skatt. Den kreditfunk- tion grosshandelsföretagen traditionellt utför innebär för här ifrågavarande branscher, att företagen normalt betalar sina leverantörer på 10 dagar samtidigt som de lämnar sina kunder relativt långa krediter. Dessa båda omständigheter i kombination -— den höga ingående skattebelastningen och de korta le- verantörskrediterna — innebär att företagen kommer att tvingas ligga ute med i förhål- lande till sin omsättning mycket stora ingå- ende skattebelopp innan restitution kan er- hållas. Likviditeten blir utsatt för svåra på- frestningar och företagen tvingas öka sitt rörelsekapital med genomsnittligt ca 3 % av årsomsättningen för att kunna finansiera sina ingående skattelikvider till leverantörerna.

För exempelvis ett företag med en så för- hållandevis måttlig årsomsättning som 13 miljoner kronor innebär detta ett med ca 400 000 kronor ökat kapitalbehov, vilket sär- skilt i lägen av penningknapphet på kredit- marknaden kan bli omöjligt att tillgodose. Härtill kommer den räntebelastning, som drabbar företagen genom upplåningen.

För att i nu berörda fall åtminstone delvis eliminera verkningarna av försämrad lik- viditet, ökat kapitalbehov och därmed sam- manhängande räntebelastning fordras för- skottsrestitution i takt med inbetalningarna av skatten till leverantörerna. Dylik restitu- tion kan ske på så sätt att omsättningsför- hållandena under föregående år redovisas till länsstyrelsen, som därefter på grundval av dessa uppgifter har att besluta om restitution utan att avvakta den preliminära deklaratio- nen. Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att föreskriva visst minsta restitutionsbelopp för att detta förfaringssätt skall få tillämpas.

Kap. 14. 63 å. I fråga om de bestämmel- ser, som föreslagits beträffande skattskyldig- het vid införsel till riket, har ett speciellt pro- blem anmälts. Vid import av tidningar, tid- skrifter och böcker, som sker direkt till kon- sument genom korsband erlägges ingen skatt. Då denna import enligt uppgift torde röra

sig om ca 15 miljoner kronor per är, bör problemet uppmärksammas vid utformning- en av den blivande lagstiftningen.

Kastnadsersättning. Skatteberedningen har i sitt förslag icke intagit några bestämmelser om kostnadsersättning till de skattskyldiga för deras befattning med skatteuppbörden. Som skäl för sitt ställningstagande har bered- ningen anfört, att skattskyldigheten enligt förslaget kommer att omfatta samtliga pro- duktions- och distributionsled, varför den särställning, som detaljhandeln, hantverket och därmed jämställda för närvarande har, skulle bortfalla. Beredningen medger visser- ligen, att ett nytt moment tillkommer i skatteredovisningen men förmenar samtidigt, att det ökade arbetet torde bli begränsat och dessutom kompenserat med den föreslagna förlängningen av respittiden för avgivande av deklaration och erläggande av skatt.

Vi anser oss icke kunna dela beredningens uppfattning härutinnan. För handelns del kan man med säkerhet påstå, att den utöka- de respittiden icke ger någon kompensation av betydelse för de arbetsuppgifter, som till- kommer. Uppbörds- och redovisningsarbetet blir för alla företag mer krävande och an- svarsfullt bland annat därigenom att relativt större belopp kommer att behöva redovisas. Mindre och medelstora företag, som inte har den utbyggda kontorsorganisation, som finns inom större företag, måste i större ut- sträckning än hittills anlita särskild arbets- kraft för redovisningen. För många företag uppkommer sålunda direkta kostnader, som bör ersättas. Denna ersättning måste givet- vis utgå efter vissa schabloner och enligt or- ganisationernas mening bör en lösning av denna fråga anknytas till det förslag, som framförts i en reservation av hrr Gustafson, Nilsson, Sundin, Svensson och Bergqvist, en- ligt vilket ersättningen skulle utgå med lägst 100 kronor och högst 560 kronor. Av prin- cipiella skäl bör sådan ersättning utgå till samtliga skattskyldiga.

Punktskattemas borttagande

Förslaget om borttagandet av punktskatterna måste betraktas som ett värdefullt resultat av kommitténs överväganden icke minst med hänsyn till den snedvridande verkan des- sa skatter har på konkurrensförhållandena. Genom punktskatternas slopande kommer fritt konsumtionsval även att råda när det gäller tidigare högt punktbeskattade varor. Ur administrativa synpunkter — såväl för

skattemyndigheterna som för näringsidkarna — innebär beredningens förslag icke obetyd- liga lättnader.

Självfallet kan det icke undvikas, att vissa övergångssvårigheter kommer att uppstå för de företag, som tillverkar och försäljer punkt- skattebelagda varor. De övergångsbestämmel- ser, som skatteberedningen föreslagit bland annat ifråga om avlyftning av sådan punkt- skatt, som ingår i lager av inneliggande varor, finner vi emellertid i stort sett ge en god lös- ning på övergångsproblemen. Vi tillstyrker därför dessa förslag.

Det måste rimligen förutsättas, att vissa detaljfrågor, som berör övergångsbestämmel- serna och som har olika verkningar på olika varuområden beroende på den nuvarande lag- stiftningens oenhetlighet, kan komma att kräva speciella lösningar. Detta gäller bland annat handeln med guldsmedsvaror, äkta mattor och pälsvaror. Vi räknar med att sådana lösningar skall kunna, inom den ram som uppställts i den föreslagna lagstiftningen, nås genom överläggningar mellan vederböran- de myndigheter och branschorganisationer.

De branscher, som driver handel med lätt- öl och läskedrycker, har framhållit att inne- liggande lager av dessa varor vid den före- slagna tidpunkten för skattens avskaffande är relativt stort. På grund härav har dessa branscher i en särskild framställning i sam- band med nu ifrågavarande remiss begärt, att berörda varor måtte innefattas i den varukategori, för vilken avlyftning av punkt- skatten skall kunna ske under övergångs- tiden. Vi tillstyrker, att denna framställning beaktas.

Svenska Pälsbranschens Centralkommitté har i ett särskilt yttrande till Herr Statsrådet tillstyrkt beredningens förslag om pälsvaru- skattens avveckling men framhållit som en olägenhet, att den föreslagna avlyftningen av skattebelastningen från inneliggande lager begränsats att avse lösa beredda pälsskinn samt tavlor och ämnen. Centralkommittén har med i skrivelsen närmare angiven moti- vering föreslagit, att denna avlyftning även skall gälla vissa färdiga pälsvaror, närmare bestämt sådana som enligt pälsvaruskatte- förordningens bestämmelser för närvarande belastas med 10 respektive 8 och 6 % skatt. Vi biträder för vår del denna framställning från pälsbranschens sida.

I sitt allmänna resonemang rörande punkt- skatternas avveckling framhåller beredning- en, att man utgått från den förutsättningen, att denna aweckling får fullt genomslag i konsumentpriserna. Det hänvisas även i be-

tänkandet till att inför beredningen särskil- da utfästelser gjorts från ett antal bransch- organisationer inom näringslivet att iakt- taga de prismässiga konsekvenserna av bort- fallet av punktskatterna. Vi är inom våra or— ganisationer beredda att medverka till att, när reformen genomföres, priserna på det punktskattebelagda varuområdet reduceras med belopp, som motsvarar den bortfallande skatten. Härtill bör endast fogas den an- märkningen, att skattebortfallet på vissa om- råden kan animera till en produktion av kvalitetsmässigt bättre varor än tidigare, vil- ket innebär, att man i en del fall har anled- ning att räkna med ur produktions- och där- med även prissynpunkt icke fullt jämförbara kvaliteter före och efter skattesänkningen.

Bilaccisen och bensinskatten

Vid behandling av gällande omsättningsskatt på motorfordon, den s.k. bilaccisen, har skatteberedningen icke — i motsats till vad som varit fallet i fråga om flertalet punkt- skatter — funnit tillräckliga skäl tala för att denna avskaffas. I motiveringen härför erin— ras om att bilaccisen främst tillkommit för att av samhällsekonomiska skäl något dämpa den exceptionellt höga takten i motorfor- donsparkens ökning.

Vi vill för vår del starkt ifrågasätta, huru- vida de motiv, som anförts för ett bibehål- lande av bilaccisen, kan anses bärande. För- slaget härom innebär ett avsteg från bered- ningens principiella uttalande att beskatt- ning av varor och tjänster skall vara i möjli- gaste mån likformig.

Nu angivna skäl talar enligt vår uppfatt- ning för en avveckling även av bilaccisen. För den händelse en sådan avveckling på grund av de speciella förhållanden, som råder inom bilbranschen, icke lämpligen kan genomföras på en gång, torde tekniska möjligheter före- ligga att avlyfta densamma successivt.

I sina överväganden rörande en reforme- ring av den indirekta beskattningen har skatteberedningen icke behandlat fordons- och drivmedelsskatterna. Motiveringen har varit, att den föreslagna mervärdeskattere- formen i förening med att energiskatten er— sättes med en drivmedelsbeskattning vid oförändrad prissättning skulle innebära en ungefär oförändrad skattebelastning på ben- sin och därmed också en oförändrad prisnivå. Detta har av beredningen icke ansetts ur rätt- visesynpunkt tillfredsställande, då mervärde- skattereformen skulle komma att höja pris- nivån med drygt 6 % på det övriga område,

som omfattas av den generella indirekta be- skattningen.

Ur principiell synpunkt kan beredningens resonemang framstå såsom riktigt, då det grundar sig på det allmänna önskemålet att undvika en snedvridning av skattebelastning- en på olika varuslag. I själva verket förhåller det sig dock så att bensinen för närvarande är betydligt hårdare beskattad än flertalet andra varor, vilket i och för sig ur angivna principiella synpunkt kan vara ett fullgott skäl för en sänkning. Härtill kommer att de speciella motiv, som på sin tid anfördes för ett genomförande av energiskatten när det gällde drivmedel, numera icke med skäl kan åberopas för en skattehöjning. Vi anser oss

på anförda skäl icke kunna tillstyrka den föreslagna höjningen av bensinskatten.

Vi hemställer slutligen, att vad våra orga- nisationer här ovan anfört måtte beaktas vid ärendets fortsatta handläggning. Stockholm den 11 november 1964.

Handelns Arbetsgivareorganisation Lennart Rug/eft

Sveriges Grossistförbund Einar K ärd el

Sveriges Köpmannaförbund K E Gillberg

Handelns arbetsgivareorganisation

Genom remiss den 12 juni 1964 har tillfälle beretts Handelns Arbetsgivareorganisation att avgiva yttrande över Allmänna skattebered- ningens förslag till nytt skattesystem. I skri- velse dagtecknad den 11 november 1964 har organisationen gemensamt med Sveriges Gros- sistförbund och Sveriges Köpmannaförbund inkommit med svar i anledning av remissenl. Utöver vad där anförts får organisationen för sin medlemsförenings, Sveriges Dental- laboratorieägares Arbetsgivareförening, räk- ning ytterligare framhålla följande.

I sitt förslag rörande mervärdeskatten har beredningen ansett att hittillsvarande rikt- linjer för skattefrihet skall äga fortsatt till- lämpning ifråga om vissa s.k. personliga kon- sumtionstjänster, till vilka även hänföres tandvård. Därav synes bl. a. följa, att nuva-

rande olikheter i beskattningshänseende mel- lan å ena sidan tandtekniskt arbete utfört av hos tandläkare anställd tandtekniker, och å andra sidan sådant arbete utfört av mot- svarande personal anställd vid dentallabora- torierna, alltjämt skulle bestå. Sistnämnda tjänster skulle sålunda vara skattebelagda till skillnad från de förstnämnda. Enligt orga- nisationens mening talar alla skäl för att skattefriheten utsträckes till att omfatta jäm- väl dentallaboratoriernas leveranser. Orga- nisationen instämmer följaktligen i de syn- punkter, som från Sveriges Hantverks- och Industriorganisations sida anförts i detta ärende. Stockholm den 11 november 1964.

Lennart Rugfelt 1 Se 5. 422.

Handelskammaren i Gefle

(till kommerskollegium)

Den allmänna skatteberedningen, som till- sattes av finansministern år 1960, har i sitt betänkande gjort en samlad översyn av skattesystemet i vad det avser den direkta och indirekta statliga beskattningen. Betän- kandet innehåller förslag beträffande direkt beskattning av fysiska personer, indirekt be-

skattning samt socialförsäkringarnas finan- siering. Däremot har ännu icke något för- slag framlagts om den statliga företagsbe- skattningen. Av grundläggande betydelse för allmänna skatteberedningens arbete har varit den i direktiven angivna frågan om ett ökat inslag av indirekt beskattning i syfte att där-

igenom bereda utrymme för lättnader i den direkta skatten. Med utgångspunkt från kravet i direktiven på ett oförändrat totalt skatte- och avgiftsuttag måste resultatet av delega- tionens arbete betraktas som en enhet, i vilken några genomgripande förändringar i delar därav icke kan ske utan vittgående konse- kvenser för förslaget som helhet.

Förslaget till nytt skattesystem är före- mål för ingående behandling inom Närings- livets skattedelegation, som även detalj- granskar föreslagna lagtexter. Med de resur- ser handelskammaren förfogar över, har den icke på samma sätt som skattedelegationen kunnat underkasta förslaget samma noggran- na prövning. När det gäller detaljgranskning- en av förslaget vill handelskammaren hän- visa till de synpunkter, som kommer att framläggas av Näringslivets skattedelegation.

Handelskammaren vill för egen del anföra följande i ärendet.

När handelskammaren ingår i bedömning av skatteförslaget, sker detta under den reser- vationen, att utformningen av den framtida företagsbeskattningen, som ännu ej är ut- kristalliserad, icke får innebära ett skärpt skattetryck på näringslivet. Som en inledande allmän reflektion vill kammaren också fram- hålla, att man för att rätt kunna bedöma skattetrycket för enskilda och näringsliv bor- de ha haft en mera fullständig analys av landstings- och kommunalskatternas inver- kan. Detta förutsättes för övrigt i direktiven. Beredningen har likväl ej mera ingående be- handlat denna fråga, vilken dock handels- kammaren finner ha mycket stor betydelse. Kommunalskatterna visar ju en starkt stigan- de trend bl. a. därför att statsmakterna åläg- ger landsting och kommuner utökade kost- nadskrävande uppgifter.

Beredningen har grundat sina beräkning- ar på ett genom 2-procentig inflation för- sämrat penningvärde. För närvarande om- räknas ATP-pensionens basbelopp huvud- sakligen med hänsyn till förändringarna i levnadskostnadsindex. Sedan 1960 har så- lunda basbeloppet stigit från 4200 kr till 5 000 kr (nov. 1964) eller med 19,1 % d.v.s. med ca 3,8 per år. Om den föreslagna mer- värdeskatten om 13% skulle kunna helt övervältras kommer denna skatt att utgå på ett genom arbetsgivareavgifternas belastning ytterligare förhöjt varuvärde. Med hänsyn till vad sålunda anförts och en på grund av de knappa arbetskraftsresurserna oundviklig lönepress torde man vid föreslaget skatte- system nödgas räkna med en fortsatt inflation överstigande 2 % sannolikt uppgående till

minst 3 % årligen under tiden fram till första delen av 1970-talet.

Det nu framlagda förslaget till nytt skatte- system är av största betydelse för närings- livet. Energiskattens och punktskatternas bort- tagande medför förenklingar och avsevärda lättnader i skattebördan för många företag. Mervärdeskattens konstruktion medför också vissa lättnader för företagsamheten, som und- går varuskatt på investeringar. Samtidigt här- med innebär de föreslagna höjningarna av socialavgifterna betydande kostnadsökningar.

Efter dessa mera allmänna reflektioner vill handelskammaren i fortsättningen gå något närmare in på allmänna skatteberedningens skilda förslag.

Fysiska personers direkta beskattning Eftersom löntagarna är benägna att räkna resultatet i nettolöner efter skatt, är skatte- och avgiftspolitiken betydelsefull, och det förtjä- nar understrykas att vad som inverkar på företagens kostnadsläge icke endast är näringslivets beskattning utan även i mycket hög grad de skatter, som direkt drabbar lön- tagarna som fysiska personer. Med utgångs- punkt från av skatteberedningen beräknad fortsatt årlig inflation om 2 % synes en sänk- ning av den direkta skatten för fysiska per- soner kunna ha en positivare inverkan på arbetsviljan än hittills. Som kammaren redan inledningsvis framhållit, är dock en större år- lig penningvärdeförsämring sannolik med nu föreslaget skattesystem. Detta skulle vid så- dant förhållande för det stora flertalet in- komsttagare innebära en skärpning av den direkta beskattningen. Om inflationsutveck- lingen blir den av skatteberedningen beräk- nade och en snabbare inflation kan förhind- ras genom penningpolitiska motåtgärder, fin- ner sig emellertid handelskammaren kunna godtaga de föreslagna skatteskalorna. Genom dessa och flera andra åtgärder kommer familjebeskattningen att väsentligen lättas, delvis dock på bekostnad av ensamstående och gifta utan barn.

Att progressionen i skatteskalan inträffar först vid en högsta årsinkomst på 26 200 kr för gifta finner handelskammaren fördel- aktigt, så mycket mera som man samtidigt kan avlägsna den s.k. puckeln, vilken med- fört att marginalskatten på inkomster mellan 20000 och 40 000 kr nått orimliga höjder. Med hänsyn till inkomstutvecklingen och sambeskattningens inverkan vore det enligt handelskammarens mening önskvärt, att den högsta årsinkomsten med proportionell skatt

kunde höjas med ca 10000 kr, detta för att stimulera till extra arbetsinsatser och för att i högre grad kunna inom förvärvslivet ut- nyttja för detta redan utbildade gifta kvin- nor, som nu avstår från förvärvsarbete. En sammanlagd inkomst om ca 35 000 kr för två förvärvsarbetande makar är i dagens läge icke ovanlig. En höjd progressionsfri gräns skulle underlätta näringslivets liksom även samhällslivets i övrigt rekrytering av perso- nal. Den minskning i skatteintäkter, som man befarar genom en sådan förskjutning av pro- gressionsgränsen anser handelskammaren mer än väl komma att motsvaras av en ökad skatte- intäkt genom att antalet förvärvsarbetande kvinnor ökar.

Enär den enskilde egentligen icke har någ- ra möjligheter att påverka inflationsutveck- lingen, vore det enligt handelskammarens mening rimligt att progressionen i skatte- skalan indexreglerades. Handelskammaren ifrågasätter om icke ett sådant förfarande borde utredas och eventuellt prövas under en eller ett par femårsperioder.

De motiv, som beredningen åberopar för att bibehålla sambeskattningsreglerna, är ur sociala och rättvisesynpunkter bärande. Emel- lertid finns i nuvarande sysselsättningsläge även andra aspekter, som bör beaktas. Nä- ringslivets och den offentliga sektorns be- hov av utbildad arbetskraft är för närvaran- de och kan i framtiden förväntas bli så stort, att allt bör göras för att aktivisera de reser- ver som finns. Med utgångspunkt från bl. a. den nu angivna synpunkten finner handels- kammaren därför en förnyad och mera in- gående utredning om möjligheterna till att införa en fakulativ särbeskattning önskvärd.

Förmögenhetsbeskattuing

Från näringslivets synpunkt finnes ingen in- vändning att göra mot föreslagna lättnader i förmögenhetsbeskattningen.

Bruttoskatt

Beredningen har avvisat tanken på att er- sätta nuvarande nettovinstbeskattning av företagen med en renodlad bruttoskatt. En bruttovinstbeskattning skulle enligt handels- kammarens mening i dagens läge ha en oför- månlig inverkan på näringslivets struktur, särskilt som den bleve en belastning för exportindustrin. Handelskammaren är där- för tillfredsställd med skatteberedningens ställningstagande. .

Socialförsäkringsavgifterna

Det föreslagna avgiftssystemet för socialför- säkringarna bygger på att de s.k. grund- förmånerna för folkpensioneringen och sjuk- försäkringen bör betalas av arbetsgivarna. Den härigenom förhöjda arbetsgivareavgif- ten beräknas till drygt 4 % av lönesumman upp till 772 gånger basbeloppet. Av dessa 4 % belöper sig drygt 2 % på den s.k. bas- beloppsdelen, vilken procentuell förhöjning skall uttagas i ett sammanhang 1966. Åter- stående dryga 2 % hänför sig till den s.k. »strängen». Sistnämnda avgiftsförhöjning skall uttagas etappvis under åren 1967—1970. Med hänsyn till en fortsatt höjning av ATP- avgifterna om 0,5 % varje år fram till 1970 blir således avgiftshöjningen 1966 275.» % och för varje år därefter fram till 1970 1 %. Hän- syn har härvid tagits till den minskning, som slopandet av arbetsgivarnas sjukvårdsförsäk- ringsavgift innebär. Sjukförsäkringsavgiften föreslås nämligen nedsatt från 1,5 % till 1,1 % av avgiftsunderlaget.

Beredningen har som synes fördelat av- giftshöjningen över ett antal år. Handels- kammaren anser detta vara oundgängligen nödvändigt, enär de stegrade ATP-avgif- terna redan nu utgör en hård press på prisnivån och företagens lönsamhet, sam- tidigt som motverkande rationaliseringsåt- gärder i många fall ej kan genomföras bl. a. på grund av den alltför knappa tillgången på investeringskapital.

Handelskammaren vill framhålla, att so- cialavgiftshöjningen kommer att drabba olika företag i mycket varierande grad. Således har i utredningen reservationsvis påpekats, att bl.a. handel och hantverk genom före- slagen höjning skulle erhålla en proportio- nellt hårdare belastning än andra branscher. Men även för den del av tillverkningsindu- strin, som omsätter sina produkter huvudsak- ligen på den svenska hemmamarknaden, blir effekten av avgiftshöjningen liknande, fram- för allt för sådana verksamhetsgrenar, som har proportionellt många anställda, relativt låga investeringar samt liten energiförbruk- ning. Många av dessa branscher arbetar under trycket av stark utländsk konkurrens och är utpräglade låglönebranscher. Såsom utredningen själv konstaterat (sid. 185) blir den föreslagna avgiftsökningen ca 4% starkare för ett utpräglat låglöneföretag än för ett höglöneföretag. Den höjda totala skatte- och avgiftsbelastning, som dessa före- tag onekligen erhåller genom förslaget, kan icke heller genom förhöjda priser utan vidare

övervältras på konsumtionen. Konkurrensen från utländska företag är redan i dag mycket hård, och en ytterligare förhöjning av pris- nivån på de svenska produkterna torde inne- bära betydande risk för att många företag inom dessa branscher utkonkurreras. När härtill kommer att den allmänna prisnivån på grund av mervärdeskatten stiger med ca 6—7 %, kommer prisövervakningen och den allmänna opinionen att med särskild skärpa följa varje extra prishöjning därutöver. I den mån företagen icke genom en lägre takt i lönestegringen kan erhålla fullständig täck- ning för de kostnadsökningar, som höjningen av socialavgifterna medför, torde företagens framtida lönsamhetsutveckling te sig mycket bekymmersam.

Beredningen har uttalat, att hänsyn skall tagas till de förhöjda socialavgifterna vid kommande centrala löneförhandlingar, vari- genom således kostnadsökningar skulle kun- na övervältras i form av en lägre takt i löne- stegringen. Handelskammaren har vid sitt slutliga ställningstagande till förslaget om arbetsgivareavgifter utgått ifrån att så blir fallet.

Systemet med arbetsgivareavgifter täcker ej fullständigt socialförsäkringarna. Utanför lämnas sjukpenningförsäkring, yrkesskadeför- säkring, arbetslöshetsförsäkring samt kommu- nernas bidrag till folkpensionerna. Handels- kammaren vill kraftigt understryka farhågor- na för en fortsatt övervältring av socialavgif- ter på arbetsgivarna. Kammaren vill i detta sammanhang hänvisa till beredningens egna uttalanden (sid. 169 och 170), där motiv an- föres för strävanden i sådan riktning att i för- sta hand sjukpenningförsäkringskostnaderna i sin helhet i framtiden överföres på arbets- givarna. Fara föreligger även för att kommu- nerna, som starkt tyngas av stigande skatter, så småningom kommer att yrka på att även de kommunala bidragen till folkpensionerna ut- tages avgiftsvägen över arbetsgivarna. Med ut- ökade samhälleliga sociala åtaganden följer alltså risker för framtida beslut om förhöjda procentuella arbetsgivareavgifter för att täc- ka de stigande kostnaderna. Skulle härtill komma att karenstiden enligt sjukförsäkrings- lagen slopas, innebär detta enligt beräkningar ca 2 % på den totala lönesumman. För en framtida sund utveckling av det svenska nä- ringslivet är det av yttersta vikt att avgiftsbe- lastningen för socialförsäkringarna hålles in- om i betänkandet direkt föreslagna gränser så länge med oss konkurrerande länder icke ligger på samma höga belastningsnivå ifråga

om löne- och socialavgiftskostnader samman- lagt.

Enligt handelskammarens förmenande ger den å sid. 141 återgivna tabellen 28 icke nå- gon rättvisande bild av hur socialförsäkring- arna belastar näringslivet i olika länder. För- säkringsinkomsterna har nämligen satts i för- hållande till bruttonationalprodukten till marknadspris. I bruttonationalprodukten in- går emellertid förutom arbetskostnader bl. a. även kapitalkostnader och i anspråk tagna naturtillgångar. För Sveriges del har de se- nare en proportionellt större betydelse än för flera av de uppräknade länderna. Tabellen skulle ha givit en säkrare bild av socialför- säkringskostnademas inverkan om den ställts i relation till den genomsnittliga arbetslönen i de skilda länderna. Det är den samman- lagda kostnaden för löner och socialavgifter, som är av betydelse i den internationella kon- kurrensen.

Av ovanstående framgår att handelskam- maren hyser farhågor för att de förhöjda arbetsgivareavgifterna såväl ur samhälls- ekonomisk som företagsmässig synpunkt kom- mer att menligt påverka näringslivets fram- tida struktur. När handelskammaren likväl är beredd att tillstyrka förslaget i denna del, sker detta därför att skatteförslaget i andra delar, bl. a. rörande mervärdeskattens konstruktion samt energiskattens och punktskatternas slo- pande, medför för näringslivet som helhet be- traktat betydelsefulla lättnader, som ur natio- nalhushållssynpunkt sannolikt får antagas kompensera de nyss anförda effekterna av av- giftshöjningen.

Mervärdeskatten

Med den 6-procentiga omsättningsskatten så- som skatteinstrument kan icke erhållas den betydande ökning av intäkterna från den in- direkta beskattningen, som är nödvändig för att genomföra en sänkning av den direkta beskattningen av fysiska personer. Vid valet mellan olika system för indirekt beskattning har beredningen stannat för den s.k. mer- värdeskatten, vilken är en allmän konsum- tionsskatt med skatteuttaget uppdelat på flera på varandra följande led i distributions- och produktionsleden. Den föreslagna skatte- satsen uppgår till 13 % och beskattnings- området blir konsumtion av varor och unge- fär hälften av alla tjänster, bl. a. transport- tjänster.

Genom att mervärdeskatten slår genom alla led i distributionskedjan, kommer den att omfatta ett mycket stort antal företag,

som för närvarande icke behöver redovisa varuskatt. Trots denna olägenhet har mer- värdeskattesystemet stora fördelar. Bl.a. skapar det konkurrensneutralitet, varjämte det förhållandet att investeringsvaror befrias från skattepålägg har en för näringslivets alla branscher positiv effekt.

Under det att importvaror ej beskattas vid införseln utan först när varan levereras vi— dare till nytt led i distributionskedjan, är exporten helt och hållet befriad från mer- värdeskatt. Exportindustrierna har rätt till restitution av vad som under tillverkningens gång kan ha erlagts i mervärdeskatt. Detta förhållande liksom skattesystemets konstruk- tion i övrigt gör, att exportföretagen får sitt internationella konkurrensläge förbättrat. Även den del av industrin, som huvudsakli— gen avsätter sina produkter på hemmamark- naden, har påtagliga fördelar av mervärde- skattens konstruktion, då den framdeles kommer att kunna göra varuskattefria in- vesteringar.

Den av skatteberedningen föreslagna skatte- satsen finner handelskammaren vara med de direktiv som givits fullt motiverad. Emeller- tid vill kammaren framhålla, att den pris- stegring, som skatten sannolikt får till följd, blir högre än 6,2 % på den allmänna pris- nivån. Såsom kammaren redan inledningsvis påpekat, torde de förhöjda arbetsgivaravgif- terna komma att medföra en viss övervältring å priserna, vilket gör att den förhöjda mer- värdeskatten i många fall beräknas på ett här— igenom ökat varuvärde.

Handelskammaren övergår i det följande till att granska mervärdeskattens konstruk- tion och verkningar mera i detalj på vissa punkter.

Tidigare har omnämnts, att mervärdeskatt ej uttages vid export. Däremot blir export- företagens i tidigare led erlagda skatt relativt stor, och följden blir, att fordran för erlagd skatt kommer att betydligt överstiga debite- rad skatt. Härigenom uppstår således en fordran gentemot statsverket och därmed rätt till restitution, enligt förslaget efter peri- odisk redovisning varannan månad. Eftersom deklaration och restitution beräknas erfordra en tid av ett par månader efter redovisnings- perioden, kommer det att förflyta avsevärd tid från det skatten erlägges till leverantören till dess restitution erhålles. På sådant sätt kan uppkomma en löpande kredit från före- tagen till statsverket. Enligt kammarens me- ning bör detta problem beaktas vid utarbe- tandet av närmare instruktioner för mer- värdeskattens tillämpning.

Av tekniska och administrativa skäl har det föreslagits, att importvaror ej beskattas vid införseln. Mervärdeskatt uttages först när varorna levereras vidare till ett nytt led i ked- jan. Härigenom kan möjligen uppstå en sned- vridning i konkurrensförhållandena inom landet mellan utländska och inhemska före- tag. Vid nu föreslaget system kommer exem- pelvis vid offert av likvärdig maskinutrust- ning från en svensk och en utländsk leveran- tör den senare i något bättre position på grund av att den svenska leverantören är skyldig uttaga skatt av köparen, även om den senare har rätt till motsvarande skatteav- drag. Fråga är dock här närmast om ett lik- viditetsproblem och en räntekostnad, efter- som köparen av den inhemska varan först efter ett par månader kan avdragsmässigt eller restitutionsvis återfå skatteutlägget. Eftersom det inom den tyngre industrin ofta kan vara fråga om inköp av maskiner till be— tydande värden, är ett här antytt likviditets- problem av icke ringa betydelse. Inom in- dustrin uppgår inköpssumman för en maskin icke sällan till miljonbelopp. Mervärde- skatten belöper sig i sådant fall till väsentliga summor. Är importören av maskinen ifråga en mellanhand, gör han motsvarande ränte- vinst, enär han först vid vidareförsäljningen har att debitera skatt. För att likställa svenska leverantörer med utländska i här ifrågavarande avseende synes det vara rik- tigare att behandla importen lika som in- hemska leveranser och redan vid importtill- fället belägga densamma med mervärdeskatt.

Eftersom transporterna inom landet beläg- ges med 13 % skatt men transporter till och från utlandet, avsända från eller destinerade till ort inom Sverige är fria från skatt, kom- mer den inhemska produktionen och distri- butionen att få sitt konkurrensläge i förhål- lande till utländsk säljare försämrat med den genom skatten förhöjda transportkostnaden. Handelskammaren har velat fästa uppmärk- samheten på den ytterligare olägenhet, som härigenom drabbar den för hemmakonsum- tion arbetande företagsamheten. Härtill kommer att transportkostnaderna fördyras genom den föreslagna förhöjningen av ben- sinskatten med 4 öre per liter, vilket med- för en snedvridning av konkurrensförhållan- dena inom transportområdet till nackdel för de bilburna transporterna.

Betr. mervärdeskatt å tjänsteprestationer i övrigt vill handelskammaren peka på av mervärdeskattens konstruktion följande ku- mulativa effekt i visst avseende. Inom exem- pelvis skogsindustrin använder en stor del av

de anställda, såsom skogshuggare och körare, i sitt arbete utrustning (t.ex. motorsågar, traktorer), för vilken vid inköp betalas mer- värdeskatt. Arbetstagaren betalar här skat- ten, men ersättningen till honom från arbets- givaren för tjänsteprestationer kommer ock- så att vara en ersättning för mervärde- skattebelastningen. Avdrag för denna mer- värdeskatt kan ej med nuvarande upplägg- ning av arbetena inom skogsindustrin göras av arbetsgivaren. Eftersom här antydda ku- mulativa effekt kan bli relativt betydande, borde enligt handelskammarens mening be- stämmelserna om och anvisningarna till den allmänna omsättningsskatten komplet- teras med regler om schablonavdrag för er- lagd skatt i här avsedda och liknande situa- tioner.

Med stöd av ovanstående får handelskam- maren tillstyrka förslaget om mervärdeskatt. Kammaren hemställer dock att de påpekan- den och korrigeringar som ovan gjorts i vissa delar måtte beaktas.

Slopandet av energiskatt och punkskatt

Från näringslivets sida har under en lång följd av år framställts krav på att såväl energiskatt som punktskatter skulle bort- tagas. Vad beträffar energiskatten motivera- des dess införande med behovet att hålla till- baka energiförbrukningen för att begrän- sa anspråken på investeringar för energipro- duktionens räkning. Sedan detta motiv bort- fallit, har skatten kommit att betraktas som ett komplement till den allmänna varuskat- ten. När denna senare nu skall ersättas med en mervärdeskatt, är det således fullt följd- riktigt att icke vidare behålla en separat energibeskattning utan i stället inordna energiförbrukningen under den nya mer- värdeskatten. Genom en sådan åtgärd ska- pas, särskilt för exportindustrin och den tyngre industrin i landet, förutsättningar för ett förbättrat konkurrensläge.

I samband med införandet av mervärde- skatten har det också tett sig naturligt att borttaga punktskatter på vissa varor. Mo- tivet för punktskatterna har varit att sådana varor, som ansågs vara av lyxkaraktär och sålunda företrädesvis förbrukades av högre inkomsttagare, borde särskilt punktbeskat- tas. Konsumtionen av dessa punktbeskattade varor är numera jämt fördelad på inkomst- grupperna, varför skatternas standardut- jämnande effekt i dag är lika med noll. De flesta av punktskatterna torde idag drabba de små inkomsttagarna hårdare än de stora.

Bensinskatt

Bensinskatten föreslås höjd med 4 öre per liter. Av vad kammaren framhållit i av- snittet om transportkostnaderna under ru— briken mervärdeskatt framgår, att enligt kammarens mening en förhöjd bensinskatt får en snedvridande effekt på konkurrens- förhållandena inom transportområdet till nackdel för bilburna transporter. Vidare fin- ner kammaren det oegentligt att, medan öv- riga punktskatter slopas, drivmedelsbeskatt- ningen höjes. Mervärdeskattereformen i förening med ett ersättande av energiskatten med drivmedelsbeskattning inom mervärde- skattens ram innebär en helt oförändrad skattebelastning på bensin och därmed också en oförändrad prisnivå. Skatteberedningen har ansett, att de rådande prisrelationerna till andra beskattningsområden i möjligaste mån måste upprätthållas och har för att ben- sin icke relativt sett skulle förbilligas, före- slagit en skatteskärpning. Beredningen har räknat med en ökad intäkt till statskassan av 150 milj. kr år 1970 genom här avsedd skattehöjning. Om bensinskatten icke höjes synes de beräknade 150 milj. kronorna lik- väl komma att inflyta till statskassan genom en avsevärt högre förbrukning av bensin än vad beredningen förutsett. Personbilbestån- det har av beredningen beräknats öka med 50% mellan åren 1962—70. Enligt nyligen publicerade prognossiffror över personbilbe- ståndet i Sverige 1970 torde ökningen i stål- let bli ca 90% mellan här angivna år. (Bilismen i Sverige 1964.)

Sammanfattning

Som handelskammaren redan inledningsvis poängterat, måste resultatet av skattebered- ningens olika förslag betraktas som en enhet, i vilken några genomgripande förändringar i delar därav icke kan ske utan vittgående konsekvenser för förslaget som helhet. Vid bedömningen av förslagen, således sedda som en enhet, anser sig handelskammaren böra tillstyrka desamma, även om näringslivet därigenom kan komma att utsättas för be- lastningar och få sig ålagt en betydande ad- ministrativ uppgift av uppbördskaraktär. Handelskammaren har funnit, att mervärde- skattens konstruktion samt energiskattens och punktskatternas slopande för näringslivet som helhet betraktat torde medföra lättna- der, vilka får antagas kompensera den be- lastning, som främst höjningen av socialför- säkringsavgifterna innebär. Vid en övergång

till föreslagen socialavgiftsfinansiering är det, särskilt med hänsyn till övervältringspro- blematiken beträffande avgifterna, enligt handelskammarens mening en absolut förut- sättning, att samtidigt den indirekta beskatt- ningen omlägges på sätt beredningen föror- dat liksom att även energiskatten och punkt- skatterna slopas.

Handelskammaren anser det synnerligen önskvärt, att reformerna sker snarast, d.v.s. vid den tidpunkt beredningen förordat.

Vid sitt accepterande av skatteförslagen

sammanlagda utgår handelskammaren från att utformningen av den framtida företags- beskattningen icke kommer att innebära ett skärpt skattetryck på näringslivet. Kammaren hemställer, att de justeringar och påpekanden, som i vissa delar framförts, måtte beaktas vid ärendets fortsatta hand- läggning. Gävle den 20 oktober 1964.

H. W. Söderman Hans Undin

Handelskammaren i Göteborg

(till kommerskollegium)

Vid oförändrad skattevolym innebär försla- get en omfördelning av c:a en femtedel av den direkta beskattningen till indirekt be- skattning. Särskilt med hänsyn till att in- direkt beskattning kan avlyftas vid export och att därför varje omfördelning till ökad indirekt beskattning också ökar det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft, måste förslaget i denna del enligt Handels- kammarens åsikt hälsas med tillfredsställelse.

Den sålunda föreslagna omfördelningen har gjort det möjligt för skatteberedningen att utforma nya skatteskalor, som innebär en sänkning av progressionen i den direkta be- skattningen av fysiska personer. Sänkningen torde få en gynnsam effekt på arbetskraftsut- budet. Då brist på arbetskraft kan förutses bli ett av de största hindren för en ökning av nationalbruttoprodukten i samma takt som under de senaste årtiondena kan den förorda- de sänkningen av progressionen anses vara även samhällsekonomiskt väl motiverad.

I fråga om den indirekta beskattningen föreslås att den nuvarande omsättningsskat- ten, utgående i detaljhandelsledet, ersättes av en mervärdeskatt, utgående i samtliga han- delsled, samt att flertalet punktskatter slo- pas. Mervärdeskatten medför en i förhållande till omsättningsskatten betydligt ökad ad— ministrativ belastning av näringslivet. Denna nackdel synes emellertid mer än väl uppvä- gas av de förtjänster mervärdeskatten har, bl. a. genom att icke betunga företagens in- vesteringar och genom att vara konkurrens- mässigt neutral. Handelskammaren förordar därför att mervärdeskatt införes. Kammaren

har tidigare vid skilda tillfällen yrkat på att punktskatterna avskaffas. Att dessa nu på ett par undantag när föreslås slopade finner kammaren sålunda synnerligen välbetänkt.

Vad slutligen angår förslaget till nytt av- giftssystem för socialförsäkringar, varigenom de s.k. grundförmånerna för folkpensione- ring och sjukförsäkring skall betalas av ar- betsgivarna i stället för av förmånstagarna själva, ter sig detta förslag av olika skäl mindre tillfredsställande ur såväl närings- livets som mera allmän synpunkt. Under för- utsättning att skatteberedningens olika för- slag betraktas som en helhet och genomföras utan jämkningar i några mera väsentliga av- seenden vill Handelskammaren dock icke motsätta sig att jämväl den sålunda före- slagna övervältringen av socialavgifter på arbetsgivarna kommer till stånd.

Handelskammaren har med det ovan an- förda i korthet redovisat sin positiva inställ- ning till att allmänna skatteberedningens för- slag till nytt skattesystem genomföres. En mera utförlig allmän motivering härför har framlagts av Näringslivets Skattedelegation, till vilken Handelskammaren ansluter sig. Också till de synpunkter skattedelegationen anfört vid sin detaljgranskning av förslagen kan kammaren ansluta sig. Kammaren skulle dock vilja förorda att frågan om ett undan- tagande från mervärdebeskattningen av dels dagspress och dels uthyrning av hotellrum gö- res till föremål för förnyad prövning. Göte- borg den 30 oktober 1964-.

D. Sandén

Handelskammaren i Karlstad

(till kommerskollegium)

Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Husqvarna vapenfabriks AB

I de sammanhang då det talas om det nya skatteförslaget har begreppet punktskatt på motorfordon endast berört bibehållen punkt- skatt på bilar och oss veterligt har motor- cyklar icke nämnts i sammanhanget.

Icke desto mindre innefattar nu gällande punktskatt även motorcyklar och enligt vad vi erfarit av skatteberedningens förslag, är det tänkt att denna punktskatt skall bibe- hållas oförändrad.

Den officiella motiveringen till införandet av punktskatter på motorfordon har fram- ställts såsom ett instrument att dämpa efter- frågan på ifrågavarande varugrupper. I fal- let bilar har synbarligen någon sådan dämp- ning icke åstadkommits, medan för gruppen

motorcyklar marknaden i sig själv blivit så återhållsam, att den minskning som skett knappast är att hänföra till dämpning på grund av den införda punktskatten.

Motorcykeln är idag att anse såsom en fritidsartikel och bör därför ej beskattas an— norlunda än övriga därmed jämförbara ar- tiklar.

Vi anhåller därför, att skatteberedningen i sitt betänkande må befria motorcyklarna från annan punktskatt än nu gällande all- män varuskatt. Huskvarna den 19 oktober 1964.

Gösta Rehnqvist

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

(yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen)

I valet mellan olika former av indirekt be- skattning har beredningen förordat införan- det av en mervärdeskatt som avlösning av den nuvarande allmänna varuskatten. Moti- veringen är bland annat, att mervärdeskatten får ett vidare skatteunderlag och har en hög- re avkastningsförmåga, så att skattesatsen därigenom kan hållas nere.

För att ett vidare skatteunderlag skall upp— nås föreslås en vidgning av den indirekta be- skattningen att omfatta konsumtionsområden, som ligger utanför den allmänna varuskat- tens ram, och i mervärdeskattesystemet till-

kommer bland annat producenter och parti- handlare som nya generellt skattskyldiga ka- tegorier. Redan den allmänna varuskatten med dess begränsning i fråga om antalet skattpliktiga företag kräver en betydande ad- ministration och ett utsträckande av den in- direkta beskattningen till nya områden och till flera led måste självfallet innebära ett ökat administrativt arbete såväl för företagen som för staten.

Beträffande avkastningsförmågan konstate- rar beredningen inledningsvis att teoretiker- na naturligen icke kan lämna någon annan

vägledning för bedömandet vilken högsta skattesats som är praktiskt möjlig att tillämpa än att en flerledsskatt har större avkastnings- förmåga än en ettledsskatt. Längre fram i betänkandet framhålles dock att mervärde— skatten ger samma skattebelastning som en ettledsskatt på den egentliga konsumtionen och att det sålunda egentligen endast är den uppdelade betalningsskyldigheten eller skatte- uppbörden och den därmed förenade av- dragsrätten som skiljer mervärdeskatten från en ettledsskatt.

För att vid införande av en mervärdeskatt uppnå ett ökat skatteunderlag föreslår bered- ningen en utvidgning av den nuvarande va- ruskattens tillämpningsområde särskilt inom byggnadsområdet. Genom mervärdeskatten skulle enligt beredningen de kumulativa verk— ningarna speciellt av industrins investeringar i byggnader och maskiner bortfalla och skat- tebetalningen såsom för övriga tillämpnings- områden fördelas på flera led i stället för helt på slutledet. En generell tillämpning av mervärdeskatten inom byggnadsområdet skul- le medföra en väsentlig skärpning av beskatt- ningen jämfört med för närvarande, vilket strider mot direktiven för skatteutredningen, och för att undvika nämnda effekt har be- redningen förordat en reduktionsregel. Man föreslår därför att i princip endast material- delen beskattas och för bostadsproduktionen beräknad till 60 % av vederlaget för en ny- byggnad, medan för exempelvis anläggnings- arbeten, där materialdelen beräknas vara läg- re, procentsatsen skall fastställas av Riks- skattenämnden.

Förbundet är ense med beredningen om att vid en skatt av föreslagen art denna bör begränsas till materialdelen, då de redan nu rådande betydande skillnaderna i boendekost- naderna skulle ökas genom en skärpt beskatt- ning och medföra ett större kapitalbehov för bostadsproduktionen och sannolikt också krav på ett vidgat statligt stöd. Den föreslagna re- duktionsregeln uppfyller dock ej helt rättvise- kravet att den indirekta skatten i princip skall fördelas likformigt i förhållande till varje persons konsumtion av varor och tjäns- ter — alltså vara konsumtionsneutral — efter- som belastningen blir olika för ett och samma projekt beroende på om byggherren tillhan-

dahåller en del material eller om detta an- skaffas av entreprenören.

Enligt förbundets mening skulle problemen kring den indirekta beskattningens tillämp- ning inom byggnadsområdet kunna lösas ge- nom att såsom enligt den nu rådande ord- ningen för den allmänna varuskatten låta skatten endast utgå direkt på materialdelen och sålunda betrakta entreprenörerna som konsumenter men undantaga själva bygg- nadsverksamheten från skattskyldighet. Detta innebär visserligen att industrins och han- delns produkter kommer att belastas med den kumulativa skatt som påföres material- delen vid investering i byggnader, men effek- ten på priserna blir ringa, då verkningarna är begränsade till skattens belopp utslaget på den ekonomiska livslängden för nybyggnader- na. I gengäld blir skattebelastningen i detta hänseende densamma för den som uppför och bedriver verksamhet i egen fastighet och för den som bedriver rörelse i förhyrda lokaler. En sådan ordning överensstämmer även bättre med den av beredningen uttalade principen att vid betydande skatteuttag ge- nom indirekt skatt utformningen skall vara sådan att även dess verkningar på begränsa- de områden blir godtagbara, vilket knappast kan sägas om det föreliggande förslagets till- lämpning på byggnadsområdet. Ett slopande av skattskyldigheten för själva byggnadsverk- samheten fordrar enligt förbundets bedöman- de dock införande av vissa särbestämmelser såsom en uppdelning av skatteredovisningen för de företag som bedriver både industri- och byggnadsverksamhet samt möjlighet även för den som bedriver byggnadsverksamhet att åtnjuta avdrag för påförd skatt på investe- ringar i maskiner.

Av beredningens betänkande framgår att tillämpningen av den föreslagna mervärde- skatten inom byggnadsområdet blir mycket komplicerad. En ytterligare bearbetning av frågan om mervärdeskattens verkningar in- om byggnadsområdet är enligt Riksförbun- dets mening nödvändig. Stockholm den 25 november 1964.

Sven Kypengren A. Nikalaurson

jämtlands aero

(till luftfartsstyrelsen)

Refererande till Edert brev ang »nytt skatte- system» för transporttjänster inom luftfar- ten får jag härmed vördsamt meddela att jag icke på någon punkt kan bifalla den- samma.

Den lilla flygverksamhet vårt företag be- driver skulle förmodligen icke kunna bestå om ytterligare prisstegringar skulle ske för verksamheten, oavsett det skulle drabba kunden eller företaget.

Inom företaget har nyligen skett stora investeringar i form av köp av räddnings- helikopter och moderna cessnaflygplan sam- tidigt som kvalificerad och dyrbar personal heltidsanställts varför en ytterligare belast- ning i form av >>restskatt» skulle komma synnerligen olyckligt för oss. Östersund den 27/8 1964.

Gunnar Andersson

Kemisk-tekniska fabrikant- och leverantörförbundet

Vi vill begagna tillfället att understryka vår tillfredsställelse över utredningens förslag om att avskaffa den särskilda varuskatten på tekniska preparat. Denna har sedan sin till- komst varit starkt utvecklingshämmande för branschen. Vi är därför övertygade om att bortfallet av skatten kommer att verka ra- tionaliseringsfrämjande inom branschen och medföra en produktutveckling utan, såsom hittills, orationella skattehänsyn. I detta hän- seende hänvisar vi till bilagda PM, som överlämnades till Allmänna Skattebered- ningen i november 1963 (bil.). Vi vill ock- så understryka att organisationen ser som sin uppgift att vid avvecklingen av skatten medverka till att de icke obetydliga pris- sänkningar, som skattebortfallet motiverar, genomförs i leverantörsledet.

PM om varuskatten på tekniska preparat Skatten på tekniska preparat tillkom 1941 dvs. när landet bl. a. av försörjnings- och försvarspolitiska skäl behövde alla tänkbara inkomster. Som skäl för beskattningen an- fördes att de beskattade varorna inte var oundgängligen nödvändiga i den dagliga

Vi ansluter oss även till de övergångsbe- stämmelser för varuskattens aweckling som utredningen föreslagit. Genom dessa över- gångsbestämmelser bör varuskatten kunna avvecklas utan allvarligare störningar vare sig för industri eller handel.

Organisationen anser sig sakna anledning att särskilt gå in på utredningens förslag till utformning av de direkta skatterna, mer- värdeskatten och socialavgifterna och får un- der åberopande av ovanstående synpunkter tillstyrka Allmänna Skatteberedningens för- slag till nytt skattesystem. Stockholm den 10 november 1964.

Lars Ekman

Bilaga till yttrande av Kemisk-tekniska fabri- kant- och leverantörförbundet.

konsumtionen eller ansågs under då rådan- de speciella förhållanden vara av lyxkarak- tär. En bedömning enligt undgänglighets- och lyxprincipen låg även bakom gruppe- ringen av de tekniska preparaten i olika skat- teklasser. De motiv för beskattningen och differentieringen av densamma som var ak-

tuella vid beskattningens införande saknar i dag helt relevans.

Redan 1952 års kommitté för indirekta skatter SOU 1957: 13 betonade det ange- lägna i att den indirekta beskattningen gjor— des likformig. En vara borde således inte beskattas högre än en annan om inte sär- skilda motiv för den högre beskattningen fö- relåg. Kommittén anför på sid. 287: »Dy- lika motiv föreligger beträffande sådana va- ror som enligt utbildad praxis ansetts böra beskattas i särskild ordning, såsom spritdryc- ker, maltdrycker, tobak samt motorfordon och motorbränslen. Övriga punktskatter för- utsättes av kommittén att upphöra».

Toalettartiklar och kosmetiska preparat utgör numera en väsentlig del i konsumen- ternas dagliga förbrukning. Många av va- rorna måste betraktas som oundgängligen nödvändiga för konsumenterna och fyller ett väsentligt behov i den dagliga tillvaron. Som en följd av denna utveckling har en stor del av försäljningen av de aktuella pro- dukterna överflyttats från fackhandeln till dagligvaruhandeln (allivsbutikerna). Som exempel på den förändrade värderingen av dessa varor förtjänar att nämnas att använ- dande av kosmetiska preparat ingår som ett led i rehabiliteringen av mentalsjuka. Ett stort antal andra dagliga förbrukningsvaror som användes av såväl män som kvinnor är i betydligt högre grad mindre oundgäng- liga, varför ett bibehållande av skatten mås- te anses som en orättvis belastning av den kemisk-tekniska branschen.

För flertalet kvinnor torde användandet av toalettartiklar och kosmetiska preparat utgöra en ren nödvändighet. Arbetsplatsen och den sociala miljön kräver att kvinnan skall vara välvårdad och fräsch. Även män- nen är mer eller mindre beroende av att an- vända beskattade tekniska preparat. Beskatt- ningen drabbar sålunda vissa konsumentka- tegorier särskilt hårt och en stor del av skat- ten betalas av kvinnorna. Dessa har totalt sett en sämre skattefönnåga än männen.

Produktionens inriktning har påverkats av beskattningen. Tillverkarna av kemisk-tek- niska preparat har av skattetekniska skäl tvingats att utforma produkter så, att dessa passar in i beskattningen. I många fall har introduktion av nyheter eller produktförbätt- ringar förhindrats. Det skall härvid nämnas några exempel: 21) Vid tillverkning av schampo måste till- verkaren ta sådana skattemässiga hän- syn, att den produktutformning, som ur konsumentens synpunkt kan vara mest

önskvärd, inte blir saluförd. Om scham- po förses enbart med s. k. täckparfym sker ingen beskattning, tillsättes något för mycket täckparfym blir skatten 20 %. Tillsättes vissa kosmetiskt betingade el- ler förbättrande substanser blir skatten 40 %.

b) Många ungdomar som besväras av acne (finnar och utslag) använder preparat som motverkar dessa besvär. Härvid skul- le vara värdefullt att blanda in färgsub- stans för att möjliggöra användning av acnepreparat även under dagen. Om färgsubstans utöver en viss grad tillsät- tes för att färga huden och dölja acne- besvären beskattas den eljest skattefria varan med 65 %. Exemplen av denna typ kan mångfaldi- gas. Det kan inte anses riktigt i dagens hår- da konkurrensläge att tillverkaren skall tvingas att ta sådana orationella hänsyn vid produktutformning och marknadsföring.

Beskattningen leder till inkonsekvenser som knappast kan anses rimliga. Vi skall anföra några exempel:

a) Om en färgpenna inköpts under beteck- ningen ögonbrynspenna beskattas varan med 65 %. Köps samma penna i en pap- pershandel blir varan inte beskattad.

b) Köper man aceton i en färghandel med vilket man avser ta bort nagellack är detta en skattefri vara. Köper man i samma färgaffär en flaska nagellackbort- tagningsmedel, vilken produkt i stort sett innehåller enbart aceton, är detta belagt med 65 % skatt.

c) För ett läppstift i originalhylsa utgår skatt med 65 % på hela produkten. Kö- per man läppstift och hylsa separat be- talas skatt endast på läppstiftet.

d) Vätesuperoxid inköpt i apotek eller färg- handel betingar ingen skatt. För dam— frisöryrket särskilt tillverkad, mindre lätt- flytande vätesuperoxid som används vid färgning och blekning av hår betingar på grund av varans användningsområde 40 % skatt.

Även listan på exempel av denna typ kan mångfaldigas.

En aweckling av skatten måste ske för samtliga berörda produkter samtidigt. Med hänsyn bl. a. till konsumtionsutvecklingen för dessa produkter är det knappast tänk- bart att uttala några preferenser i fråga om avvecklingen. Då de lyx- eller undgänglig— hetsprinciper, som motiverade skattens infö- rande i ett läge av kristillstånd, inte längre kan anses relevanta, föreligger inte heller

längre den värderingsbas, som var aktuell vid skattens införande. Motiven för dess bi- behållande har uppenbarligen varit rent fis- kaliska.

Skulle fiskaliska motiv framföras för ett bibehållande av skatten bör den i så fall utformas lika för alla varugrupper och ned- bringas till en procentsats som icke diskri- minerar och försvarar produktutvecklingen av de nu med olika skattesats belastade va- rugrupperna.

Även om skatten inte kostar statsverket mycket att indriva, belastar den leverantö- rerna med avsevärda kostnader. Administra- tionen på företagen försvåras. Kalkylering, fakturering, skatteredovisning m. m. är tyng- ande poster i företagens arbete med skat- ten. Det bör också tas hänsyn till de ökade krav på företagens finansiering som skatten medför.

Det borde utgöra en konsekvent åtgärd i det arbete som pågår i fråga om harmo- nisering av skatterna i Europa, att de svens- ka leverantörerna och distributörerna av tek- niska artiklar inte ställs i ett sämre läge än vad som gäller i övriga europeiska länder. Med hänsyn till konsumenternas ökade rör- lighet och den ökade resefrekvensen är ris- ken stor att konsumenterna förlägger en omotiverat stor andel av sina inköp av des- sa produkter i andra länder. Detta gäller speciellt produkter av viss varaktighet.

Skulle en avveckling av skatten bli ak-

tuell är det nödvändigt att noga överväga utformningen av övergångsbestämmelsema. Vid skattens införande fick detaljhandeln tillgodogöra sig skattevinsten på inneliggan- de lager. Man måste härvid beakta att skat- ten infördes i ett läge med stor varubrist och sålunda mycket begränsade lager i de- taljhandeln. I dagens läge är situationen den motsatta med betydande varuöverflöd och stora detaljhandelslager. Till belysning härav må anföras att skatteintäkten under kalenderåret 1942 uppgick till ca 6,2 mil- joner kronor och under den senast redovi- sade l2-månadersperioden 1963 till drygt 70 miljoner kronor. Man beräknar att ca 40 miljoner kronor i skatt i dag ligger i detalj- handelns lager. Det kan inte anses rimligt att detaljhandeln belastas med en förlust av denna storlek. En avveckling utan resti- tution skulle därför få allvarliga ekonomis- ka konsekvenser både för detaljhandel och leverantörer. Särskilt svårt skulle härvid en- skilda fackhandelsbutiker drabbas. Det är även viktigt att det inte blir för lång pe- riod mellan beslutet om avveckling av skat- ten och beslutets ikraftträdande. Man kan med säkerhet förutsätta att då tidpunkten för skattens borttagande blir känd ett all- mänt köpstop såväl från allmänhetens som handelns sida inträder, vilket kan medföra oöverskådliga störningar i industrins produk- tion och samtliga handelsleds lönsamhet. Stockholm den 21 november 1963.

Kooperativa förbundet

Då den allmänna skatteberedningen tillsat- tes år 1960 hälsade styrelsen detta initiativ med tillfredsställelse. Beredningen skulle nämligen enligt sina direktiv ha till uppgift att företa en allmän översyn av skattesyste- met i sin helhet. En av huvudfrågorna skul- le därvid bli avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och en i samband därmed företagen prövning av gällande system för båda skatteformerna. Styrelsen hade redan tidigare vid flera tillfällen påtalat önskvärd- heten av att i ett sammanhang företa en sådan översyn och prövning. Så skedde i samband med avgivna yttranden över all- männa pensionsberedningens betänkande, 1955 års långtidsutredning, förslaget om

energibeskattning och förslaget år 1957 om den statliga indirekta beskattningen. I samt- liga dessa yttranden underströks — för att citera ur yttrandet över energibeskattningen — »betydelsen av en samordning mellan den direkta och indirekta beskattningen för att åstadkomma en så jämn fördelning av skat- tebördan som möjligt och en sådan kon- struktion av skattesystemet i dess helhet, som i så hög grad som möjligt tillgodosåge behovet av vidgade investeringar i folkhus- hållet.»

I direktiven för allmänna skattebered- ningen har uttryckligen angivits att det inte ankommer på beredningen att göra värde- ringar om det framtida behovet av stats-

inkomster eller bedömningar över det totala skattetryckets omfattning och det har med andra ord icke varit beredningens uppgift att föreslå någon ändring ifråga om det sam- lade skattetrycket. Det nu framlagda för- slaget är i så måtto ett delförslag att be- skattningen av fysiska personer utbrutits och behandlats med förtur. Frågan om företags- beskattningen har behandlats såtillvida att de i olika sammanhang väckta förslagen om ersättande av nuvarande nettovinstskatte- system med någon form av s. k. bruttoskatt awisats under det att övriga frågor rörande företagsbeskattningen och dess närmare ut- formning avses bli föremål för ytterligare utredning inom beredningen.

Med dessa utgångspunkter har beredning- ens uppgift varit att framlägga förslag rö- rande lämplig fördelning av den skattebör- da, som vid ett tänkt läge år 1970 samman- lagt åvilar fysiska personer i form av direkt och indirekt skatt samt avgifter till täckan- de av kostnader för folkpensionering och sjukvårdsförsäkring. Beredningens ställnings- tagande till frågan om awägningen mellan dessa olika komponenter innebär en icke obetydlig förskjutning från direkt till indi- rekt skatt. Denna förskjutning accentueras därav att förslaget även innefattar en om- läggning av systemet för uttagande av so- cialförsäkringsavgifter från nuvarande di— rekta avgifter för folkpensionering och sjuk- vårdsförsäkring till på indirekt väg uttagna s.k. arbetsgivaravgifter.

Då styrelsen nu har att ta ställning till denna, den kanske viktigaste innebörden av beredningens förslag, nämligen förskjut- ningen från direkt till indirekt skatt, kan styrelsen konstatera att styrelsen i denna fråga redan år 1957 givit uttryck åt en me- ning som ligger väl i linje med beredning- ens förslag. I allt väsentligt kan styrelsen alltjämt åberopa de skäl härför, som där- vid från styrelsens sida anfördes, och sty- relsen tillåter sig därför att relativt utför- ligt citera följande ur yttrande över betän- kande från 1952 års kommitté för indirekta skatter (SOU 1957: 13):

>>Den kooperativa rörelsen, vars uppgift, enklast uttryckt är att förse konsumenterna med goda varor till lägsta möjliga priser, har tidigare i princip ställt sig avvisande mot indirekt beskattning, som fördyrar va- rupriserna och i form av en allmän likfor- mig skatt på konsumtionsvaror utgör en regressiv beskattning, alltså lägger en pro- portionsvis tyngre börda på skattetagarna

ju lägre deras inkomst är. Ett skattesystem, som lägger tyngdpunkten på indirekt be- skattning för att täcka statens inkomstbehov — vilket fram till en tämligen näraliggande tidpunkt tillämpades också i vårt land — är uppenbart socialt orättfärdigt och har där- för konsekvent bekämpats av den koopera- tiva rörelsen. Sedan en progressiv inkomst- beskattning införts och kommit att utgöra den dominerande inkomstkällan för staten och kommunerna, har det under perioder av särskilt stark anspänning på statsfinan- serna inte kunnat undgås, att bestående kon— sumtionsskatter skärpts, nya konsumtions- skatter införts och, såsom fallet var under kristiden i samband med senaste världskri- get, större delen av hela varuomsättningen ] landet belagts med skatt. Ett bidragande motiv för tillgripande av konsumtionsbe- skattning har också varit dess konsumtions- begränsande verkningar under perioder då en inflatorisk ansvällning av köpkraftsvo— lymen utgjort ett starkt hot mot ett fast penningvärde. Med utgångspunkt från bl. a. sin allmänna syn på konsumtionsbeskatt- ningens regressiva karaktär biträdde i då- varande läge Kooperativa förbundets sty- relse förslaget om den allmänna omsätt— ningsskattens avskaffande men påyrkade av konjunkturpolitiska skäl bestämt dess er- sättande med andra effektiva åtgärder, dels för att täcka statens inkomstbehov och dels för att återställa och vidmakthålla samhälls- ekonomisk balans.»

Det då föreliggande betänkandet hade, framhöll styrelsen, varit föremål för särskilt ingående överväganden från styrelsens sida emedan de i detta ingående förslagen inte utgjorde en kristidsåtgärd utan av allt att döma syftade till en permanent omläggning av skattesystemet i riktning mot en sådan avvägning mellan progressiv inkomstbeskatt- ning och konsumtionsbeskattning, som mest effektivt kunde bidraga till att bevara balan- sen i samhällsekonomin och därmed i stort sett trygga penningvärdet. Styrelsen hade vid flera tillfällen haft anledning att ingå- ende pröva dessa frågor.

I anslutning till dessa tidigare avgivna ytt- randen ville styrelsen särskilt framhålla föl— jande synpunkter.

>>Kommittén erinrar i den historiska åter- blicken över beskattningen i vårt land där- om att den direkta och progressiva inkomst— beskattningen inte sträcker sig mer än fem— tio år tillbaka, medan tidigare den indirekta beskattningen _- tullar och acciser av skilda slag — tillgodosåge den vida övervägande delen av behovet av statsinkomster. För— brukningsskatternas avlösning av den pro— gressiva inkomstbeskattningen har i alla län-

der av den sociala välfärdsstatens typ ut- gjort det viktigaste instrumentet för en fort— skridande inkomstfördelning till förmån för den stora massan av lägre inkomsttagare. Den statliga välfärdspolitikens fortgående utvidgning och ökningen av andra statliga inkomstbehov har i Sverige som i andra likställda länder lett till en successiv skärp- ning av det progressiva inkomstskattesyste- met. Det har därvid inte kunnat undvikas, att även de lägre inkomsttagarna kommit att drabbas av ett avsevärt skattetryck. Ock- så de sociala välfärdsförmånerna har blivit i stigande grad föremål för inkomstbeskatt- ning. Reallönernas stegring — som bl. a. är ett uttryck för den fortgående inkomst- utjämning, som på olika vägar försiggår i vårt land — har medfört en ökad direkt skattebelastning på stora grupper av be- folkningen vars inkomster väsentligen ut- göres av arbetsinkomster. Om inkomstut— jämningen försiggår jämsides med en reell välståndsökning, som tar sig uttryck i sti- gande reallöner, och penningvärdet förblir stabilt, blir skattetrycket vid oförändrade .skatteskalor så till vida skärpt för dessa kategorier av inkomsttagare som inkomst— tillskottet beskattas och progressiviteten i allmänhet verkar ytterligare höjande på den enskildes totalskatt. Några principiella invändningar mot en dylik skattehöjning kan inte rimligen resas, därest progressivi- teten i skattesystemet överhuvud accepteras. Om skatteunderlaget däremot ökar på grund av penningvärdesförsämring utan att mot- svarande ökning av realinkomsten inträder — såsom också framhålles i betänkandet -— inträder en reell icke avsedd skatteskärp— ning, varvid bl. a. även sådana grupper av inkomsttagare, som ursprungligen var be- friade från inkomstskatt får betala sådan, samtidigt som en extra skatteskärpning in- träder över hela linjen. Det kan ifrågasättas, om en sådan skärpning inte skulle drabba mindre inkomsttagare förhållandevis hår- dare än en indirekt beskattning i form av varuskatt med måttligt avvägda skattesatser över varuområdet i dess helhet och med sådana kompensatoriska anordningar som förutsatts i betänkandet. Att uttaga det ökade intäktsbehovet genom ytterligare skärpt företagsbeskattning, särskilt skatt på råvaror eller investeringar eller genom andra beskattningsformer, vilka direkt och enbart drabbar produktionen, innebär ge- nom sina återverkningar på möjligheterna till fortgående lönestegring en belastning inte bara, eller övervägande, på företagens ägare utan på den stora massan av dem, som genom anställning och arbete har sin ut- komst av företagen.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att en indirekt beskattning i form av skatt på konsumtionen inte torde ha identiska

återverkningar på inkomstfördelningen på olika stadier av den sociala och ekonomiska utvecklingen inom ett land. Om den över- vägande delen av statsintäkterna uttages genom skatter på livsmedel och andra nöd- vändighetsvaror inom ett folkhushåll med utpräglat ojämn inkomstfördelning, inne- bär den på detta sätt anordnade indirekta beskattningen otvivelaktigt en socialt orätt- färdig beskattningsform, mot vilken med fog mycket starka invändningar kan resas. Inom ett folkhushåll åter, där inkomstut- jämningen fortskridit förhållandevis långt — och till ej oväsentlig del också till följd av att man tillämpar ett starkt progressivt inkomstskattesystem —— torde en komplette- rande konsumtionsbeskattning kunna anord- nas så att den medför en jämnare belast- ning på olika inkomsttagargrupper. Någon ur social rättvisesynpunkt fullt tillfredsstäl- lande lösning medför givetvis varken den ena eller andra skatteformen, då även vid mycket starkt genomförd progressiv inkomst- beskattning den behållna inkomsten för den högsta och lägsta gruppen av inkomsttagare ej kan undgå att innebära betydande skilj- aktigheter ifråga om levnadsstandard. Den tyngre belastning som en allmän konsum- tionsbeskattning under alla förhållanden medför för de allra lägsta inkomsttagarna — folkpensionärer, barnrika familjer med låga inkomster, invalider etc. — motväges av de ökade möjligheter till kompenseran- de sociala välfärdsåtgärder, som beredes genom tillskottet i statsintäkter på den in- direkta beskattningens väg. Sannollkheten talar för att kommitténs förslag behöver sättas i verket, främst för att tillgodose statens successivt inträdande behov av ökade intäkter för att bestrida dess andel av ut- gifterna för den höjda folkpensionen. In— täkterna av en omsättningsskatt kan också användas för att möjliggöra en sådan juste- ring av skatteskalorna för inkomstskatten, vilken innebär en nettoreduktio-n av skatte- bördan för de lägre inkomsttagarna.»

Den under senare år intensifierade verk- samheten på det sociala och andra områden av den offentliga samhällssektom ställer av naturliga skäl ökade krav på stats- och kom- munalinkomster i form av skatter och andra pålagor. Beredningens konstaterande att en avsevärd beskattning i olika former ofrån- komligen måste drabba även mindre och medelstora inkomster är otvivelaktigt rea- listiskt. Då i tidigare sammanhang awäg- ningen mellan direkta och indirekta skatter och utformningen av skatteskalor för den direkta skatten diskuterats har med all rätt stor vikt lagts vid förhållandena hos de lägsta inkomsttagarna. Å andra sidan har

därvid ofta framförts önskemål om en bättre kartläggning härav. Man torde därvid ha haft på känn att enbart den från taxerings- längder hämtade inkomststatistiken icke va- rit tillräckligt belysande. Beredningen har nu haft tillgång till bättre utredningsmate- rial på denna punkt och det redovisade re- sultatet synes också ge vid handen att enbart inkomstskattestatistiken lämnar en alltför odifferentierad bild av de verkliga förhållan- dena hos de statistiskt sett lägsta inkomstta- garna. De ökade möjligheter till inkomst- transfereringar och liknande åtgärder i in- komstutjämnande syfte, som skapats genom den ökade offentliga verksamheten på det sociala området måste också beaktas, då frå- gan om lämplig fördelning mellan olika skatteformer nu tas upp till förnyad pröv- ning.

Om man, utöver vad styrelsen nu senast berört, tar hänsyn till den relativt jämnt fortgående inkomstökningen hos flertalet skattskyldiga, synes det finnas anledning att numera fästa större vikt än tidigare vid den kritik, som i olika sammanhang riktats mot utformningen av och höjden hos den direk- ta beskattningen. Styrelsen tänker härvid särskilt på den höga marginalskatt, som på grund av skatteskalornas nuvarande utform- ning gäller redan vid relativt blygsamma in- komster. Av de skäl, som styrelsen här och i ovan åberopade tidigare yttranden anfört anser sig styrelsen böra tillstyrka bered- ningens förslag om en ökning av den indi- rekta skatten jämsides med en sänkning av den direkta skatten.

Detta får icke fattas så att styrelsen med vad i det föregående anförts motiverat och tagit ställning till frågan om storleken av eller formerna för den föreslagna förskjut- ningen från direkt till indirekt skatt. Till detta skall styrelsen i det följande återkom- ma. Redan här bör dock förutskickas att det principiella tillstyrkandet sker under förutsättning att behovet av kompensation åt dem som är ekonomiskt sämre lottade på ett tillfredsställande sätt kan klarläggas och att åtgärder i lämplig form vidtages för att motverka en försämring av standarden för dylika grupper. Detta förutsätter i sin tur att den indirekta skatten gives en så ge- nerell och likformigt verkande utformning, att dess verkliga effekt i olika inkomstlägen blir i möjligaste mån mätbar.

Vid bedömningen av det konkreta försla- get till nytt skattesystem finner styrelsen det nödvändigt och riktigt att beakta och fästa väsentligt avseende vid de överväganden och jämkningar från olika håll inom bered— ningen, som möjliggjort att enighet i huvud- punktema kunnat uppnås. Då det gäller ett så stort och invecklat komplex av frågor, som det här rör sig om, är det i och för sig självklart att företrädare för olika intressen inom beredningen funnit sig nödsakade att göra eftergifter på olika punkter för att i samförstånd nå fram till en lösning, som vid en helhetssyn framstår som önskvärd och acceptabel. Det torde emellertid även för den utomstående bedömaren vara nödvän- digt att i detta speciella läge vinnlägga sig om en dylik helhetssyn. Då styrelsen i fort- sättningen kommer fram till ett tillstyrkan- de av huvudlinjerna i förslaget vill styrelsen understryka att även styrelsen för sin del funnit det nödvändigt att göra vissa efter- gifter i det helas intresse. Detta innebär också att tillstyrkandet gäller förslaget så- som helhet betraktat. Skulle förslaget kom- ma att genomföras på så sätt att vissa delar brytes ut och göres till föremål för lagstift- ning under det att andra helt lämnas åsido eller uppskjutes på obestämd framtid måste ;tyrelsen reservera sig för att bedömningen skulle kunna bli mindre positiv.

Beträffande den direkta beskattningen för fysiska personer, har styrelsen icke funnit anledning att ingå på någon mer detaljerad prövning. Styrelsens allmänna intryck är att, oaktat den icke obetydliga totala sänk- ningen av den direkta inkomstskatten, 2,1 miljarder, den individuella lättnaden i mar- ginalskattehänseende blir tämligen blygsam. Styrelsen har funnit åtskilligt fog föreligga för den kritik, som i detta hänseende riktas mot förslaget i reservation avgiven av hrr Meidner och Nilstein. Styrelsen vill för övrigt rekommendera de förslag, som däri väckes rörande den direkta inkomstbeskatt- ningen till noggrannt övervägande vid förslagets fortsatta behandling. Eftersom man vid detta fortsatta arbete icke på sam- ma sätt som inom beredningen blir bunden av att få plus- och minusposter att väga jämnt bör särskilt undersökas om det icke vore möjligt att i största möjliga utsträck- ning beakta de i reservationen framförda förslagen utan att behöva höja mervärde-

skatten från majoritetens tretton till reser- vantemas fjorton procent.

Beredningen har beträffande finansiering- en av socialförsäkringens grundförmåner (folkpensionering, sjukvårdsförsäkring och grundsjukpenning till icke förvärvsarbetande gifta kvinnor) strävat efter att i stort be- hålla nuvarande relation mellan skattefinan- siering och avgiftsfinansiering. Ett bibehål- lande av nuvarande grunder skulle automa- tiskt leda till en icke oväsentlig ökning av den skattefinansierade delen.

De skäl, som beredningen anfört för att i varje fall icke relativt sett minska den av- giftsfinansierade delen finner styrelsen vara vägande och tillstyrker beredningens prin- cipiella ståndpunktstagande i denna fråga.

Beredningens förslag att — såvitt gäller anställda — omvandla nuvarande i huvudsak direkt påförda egenavgifter för folkpensio- nering m.m. till avgifter på indirekt väg uttagna hos de anställdas arbetsgivare i form av arbetsgivaravgifter kan ses ur många aspekter. Bibehållandet av den ovan berörda relationen mellan avgifts- och skat- tefinansiering medför att storleken av egen- avgiften i absoluta tal kommer att inom de närmaste åren öka i icke oväsentlig mån. Åtskilligt talar för att detta ökade avgifts- uttag för den enskilde anställde sannolikt kommer att framstå som mindre betungan- de, därest egenavgiften omvandlas till ar- betsgivaravgift. Åtskilliga skäl av teknisk natur talar också för att fördelar ur admi- nistrativa och liknande synpunkter kan upp- nås både för staten och det enskilda närings- livet genom samordning med redan nu ut- gående arbetsgivareavgifter för täckande av vissa delar av berörda försäkringsförmåner samt kanske framförallt genom anpassning till systemet för finansiering av den allmän- na tilläggspensioneringen. Om sålunda nu berörda synpunkter ganska avgjort talar till förmån för beredningens förslag är det däre- mot väsentligt svårare att söka bedöma dess effekt som kostnadsfaktor för arbetsgivaren och dess inverkan å förhållandet mellan parterna å arbetsmarknaden. Tanken ba- kom förslaget synes vara att arbetsgivarens skyldighet att erlägga ifrågavarande avgift skall påverka kommande löneuppgörelser och att sålunda avgiften av arbetsgivaren i stort sett skall övervältras bakåt i produk- tionskedjan. Härvid skulle effekten för den

anställdes del, om icke helt så dock väsent- ligen bli densamma som om han själv erlagt motsvarande egenavgift. I mångt och myc— ket torde den föreslagna arbetsgivaravgiften i övervältnings- och kostnadshänseende kom- ma att påminna om en allmän löneskatt, trots att dess tyngdpunkt förlagts till ett in- dividuellt beräknat baslönebelopp och trots att den likaledes individuellt begränsats till ett på visst sätt maximerat lönebelopp. Sär- skilt framträdande blir dess karaktär av all— män löneskatt om den ses i samband med arbetsgivarens skyldighet att erlägga avgift för den allmänna tilläggspensioneringen. Vad nu anförts kan väntas medföra en olikartad belastning och varierande förut- sättningar för övervältring — framåt eller bakåt — inom olika branscher beroende på dessas lönestruktur (låg- eller höglöne- branscher). Lönekostnadens relativa andel av totalkostnaden inom olika näringsgrenar måste också uppmärksammas i detta sam- manhang. Styrelsen kan härvidlag icke un- derlåta att fästa uppmärksamheten på den ojämförligt högre lönekostnad, som — rela- tivt sett — förekommer inom handeln i järn- förelse med industrin.

Ehuru styrelsen sålunda i väsentliga av- seenden finner skäl till invändningar mot de föreslagna arbetsgivaravgifterna vill sty- relsen likväl tillstyrka förslaget även i den- na del. En förutsättning härför är dock att införandet av arbetsgivaravgifter sker i sam- band med övriga föreslagna åtgärder enligt beredningens betänkande. Skulle ett system med arbetsgivaravgifter införas som en iso- lerad åtgärd förbehåller sig styrelsen rätt att taga sitt tillstyrkande under omprövning.

Innan styrelsen tar upp frågan om lämp- lig form för indirekt beskattning till när- mare behandling vill styrelsen något beröra beredningens awisande ställningstagande till bruttoaltemativet.

Bruttoskatten har i tidigare diskussioner lanserats som en form av företägsskatt, lämplig att ersätta nuvarande nettovinst- skatt. Enligt styrelsens uppfattning har man i dessa sammanhang fäst alltför litet av- leende vid frågan om övervältring framåt eller bakåt av företagarskatt och de skiljak- tigheter, som i detta hänseende kan förelig- ga mellan nettovinstskatter och bruttoskat- ter. Detta synes ha försvarats antingen med ett allmänt antagande att alla skatter över-

vältras i en eller annan form eller med en hänvisning till att man har alltför otill- räcklig kännedom om vad som verkligen sker i skatteövervältringshänseendc. Även om det är sant att kunskaperna på detta område är begränsade och att uppfattning- arna bland skatteteoretiker tydligen är myc- ket delade, synes det dock för styrelsen framstå som mycket betydelsefullt att fastslå att de företrädesvis övervägda formerna av bruttoskatt i allt väsentligt sammanfaller med vad som traditionellt hänföres till in- direkta skatter. I den mån en indirekt skatt kan övervältras framåt i priserna blir den - oavsett om den kallas för bruttoskatt, om- sättningsskatt, accis eller dyl. — till sina verkningar en konsumtionsskatt. Det må också vara riktigt att man f. n. saknar kän- nedom om, i vilken omfattning nettovinst- skatter å företag påverkar prissättningen å företagets produkter och i vilken omfattning även nettovinstskatten på så sätt får karak- tär av konsumtionsskatt. Som en praktisk arbetshypotes synes dock följande anta- gande kunna göras. Incitamentet till ome- delbar övervältring bör vara starkare be- träffande sådana skatter, beräknade å om- sättning, kostnader eller dyl., som ur före- tagets synpunkt framstår som en mer direkt och beräknelig kostnadsfaktor, än beträffan— de sådana skatter, som baseras å den mer variabla nettovinsten. Vidare synes det obe- stridligt att vissa former av indirekt skatt är mer »övervältringsvänliga» än andra varvid likformigheten i skattepåföringen olika före- tag och företagsformer emellan torde vara ett avgörande moment. En arbetshypotes av denna innebörd synes i all sin bräcklighet vara väsentligt mer vägledande och prak- tiskt användbar än ett obestämt antagande om att alla skatter oavsett typen förr eller senare övervältras i en omfattning, som be- ror på marknads-, konkurrens— och interna- tionella förhållanden.

Mot bakgrunden av ovanstående vill sty- relsen beträffande frågan om att ersätta nu- varande nettovinstskatt hos företag med nå- gon form av bruttoskatt uttala följande. De bruttoskattealternativ, som på allvar disku- terats, har samtliga — med undantag av mervärdeskatten om denna skall räknas till denna kategori — varit av kumulativ eller kaskadtyp. Såsom styrelsen senare skall när- mare beröra ger indirekta skatter av kumu- lativ art upphov till sådana ojämnheter i priset på varan i konsumentens hand att

bruttoskatten som konsumtionsskatt betrak- tad är avgjort underlägsen andra former av indirekt skatt. Även om förutsättningarna för total övervältring i ett bruttoskattesystem till följd av det kumulativa draget blir starkt varierande kommer en väsentlig del av den totala skatten sannolikt att över- vältras, speciellt på längre sikt. Om och i vilken mån den ej övervältringsbara delen av bruttoskatten skulle komma att generellt belasta företagen hårdare eller lindrigare än nuvarande nettovinstskatt de facto gör, sy- nes vara praktiskt taget ogörligt att förut- spå. De individuella verkningarna för före- tagen torde dock kunna antagas innebära väsentliga rubbningar i förhållande till nu- varande läge. I varje fall måste man räkna med att så kan bliva fallet beroende på bl. a. förefintlig eller genomförbar integration mellan olika led i produktions- och distri- butionskedjan eller på företagens ställning i konkurrenshänseende på såväl export— som importsidan gentemot utländska marknader och företag. Innebörden av dessa rubbning— ar och resultat därav i ekonomiska och andra hänseenden framstår för styrelsen som så svåröverskådliga och svårbedömbara att styrelsen icke kan tillstyrka alternativet att ersätta nuvarande nettovinstskatt med nå- gon form av bruttoskatt. Styrelsen delar så- lunda helt det ställningstagande vartill be- redningens majoritet kommit. Styrelsen vill härmed för sin del inte utesluta att brutto- skatt av typen skatt å vissa kostnader kan diskuteras i annat sammanhang men i så fall med helt andra utgångspunkter än att söka finna ett substitut för nettovinstskatten.

I detta avsnitt må till sist följande påpe- kande göras. Styrelsen har i ovanstående diskuterat nettovinstskatt contra bruttovinst- skatt utan hänsyn tagen till beredningens föreliggande förslag. Styrelsen finner det uteslutet att vid sidan av föreslagna arbets- givaravgifter och mervärdeskatt överväga införande av en annan bruttoskatt av gene- rell typ.

Beredningens förslag till nytt system för indirekt beskattning innebär dels att nu gäl- lande s.k. punktskatter — med undantag huvudsakligen för skatt å tobak och alkohol samt vissa motorfordon-, bensin- och där- med jämförliga skatter — skall slopas och inarbetas i en allmän omsättningsskatt, dels att den nuvarande allmänna omsättnings-

skatten, den allmänna varuskatten, skall er- sättas av en mervärdeskatt.

De punkskatter, som föreslås awecklade, utgöres av den allmänna energiskatten, den särskilda varuskatten (socker och sirap, cho- klad och konfektyrvaror, kemisk-tekniska artiklar — såsom kosmetika, parfymer, schamponeringsmedel och tandkräm — samt spelkort), skatt å läskedrycker och lättöl, försäljningsskatten (guldsmedsvaror, gram- mofonvaror och s.k. äkta mattor) och päls- varuskatten.

Slopandet av dessa punktskatter ligger helt i linje med den uppfattning, som sty- relsen vid upprepade tillfällen gjort sig till talesman för. Vid praktiskt taget varje till- fälle då frågan om ändring av beskattnings- värdet för oberedda pälsskinn varit uppe till prövning har styrelsen ansett sig böra aktua- lisera detta önskemål. Så var fallet t. ex. i augusti 1962 då styrelsen anförde bl. a. föl- jande.

>>Styrelsen vill även begagna detta till- fälle att framhålla att den i skilda tidigare remissammanhang förordat en sådan om- prövning av den indirekta beskattningen, vilken borde utgå från ett slopande av de s.k. punktskatterna och deras ersättande av en likformig omsättningsskatt. En sådan har också införts, dock utan att någon väsentlig revision ägt rum beträffande punktskatterna. Sådana utgår i stor ut- sträckning på godtyckligt valda varor, vis- serligen med en viss betoning på sådana, vilka ansetts ingå i s.k. lyxkonsumtion. Med den fortskridande inkomstutjämningen och den stigande levnadsstandarden i sam- hället har begreppet lyxkonsumtion dock i växande grad upphört att äga sin forna giltighet.»

Liknande framställningar har gjorts i samband med behandling av frågor gällan- de läskedrycksskatten, chokladskatten och sockerskatten.

Av de enligt ovan till slopande föreslagna punktskatterna skiljer sig energiskatten från övriga i så måtto att den till väsentlig del —- ca en tredjedel — icke direkt belastar kon- sumtionen utan i stället produktionen. I sitt yttrande år 1957 om införande av all- män energiskatt anförde styrelsen bl. a.

»Beskat-tningen av elkraften genom den föreslagna särskilda skatten kommer visser- ligen att motvågas av slopan-det av den in- dustriella elskatten, varjämte borttagandet av investeringsavgiften betyder en viss all- män lättnad för produktionen, särskilt in- dustrin. Att tyngdpunkten i beskattningen

överflyttas från investeringarna till konsum- tionen är i sig självt att betrakta som en positiv sida hos förslaget. Den form för beskattning, som föreslagits, kommer emel- lertid inte att låta skatten endast påverka konsumtionen i sista hand inom riket utan också att direkt medföra en ojämn belast- ning av produktionskostnadema för olika områden av produktionslivet. Detta har sår- skild betydelse för industrier, som arbetar för export, vilka icke kunna antagas vara i stånd att Överföra skattetrycket på de utländska köparna i form av högre priser.

Beskattningen av fasta och flytande im- portbränslen kommer att innebära en ny belastning av de företag, som i större om- fattning begagna dessa som drivkraft. För de företag och branscher inom industrin, där så är fallet, och där energiförbruk- ningen utgör en avsevärd del av produk- tionskostnaderna, kommer de schematiskt avvägda skattesatserna att medföra en opro- portionerlig fördyring av dessa kostnader. I den mån sådana företag och industribran— scher arbetar för export, kan kostnadsför- dyringen i den hårdnande konkurrensen på de utländska marknaderna komma att be— tyda svårigheter för exportindustrins kon- kurrenskraft. Den fördyring av transport- kostnaderna som kommer att genom skatten drabba produktionen i allmänhet, kan sär- skilt starkt komma att gå ut över de ex- portindustrier, som är beroende av tunga transporter, t. ex. skogsförädlingsindustri- erna. Fördyringen av transportkostnaderna blir för de allmänna transportmedel, som använder sig av elkraft, av särskild betydel— se eftersom elkraft för kommunikationsän- damål nu, i motsats till elkraften för in- dustriändamål, inte är belastad med el- skatt.»

Då beredningens förslag innebär att be- rörda punktskatter icke längre skall utgå utan i stället inarbetas i den föreslagna mervärdeskatten, varigenom bl.a. de ovan åberopade invändningarna mot energiskat- ten såsom en belastning av produktionen bortfaller, står det nya skatteförslaget helt i överensstämmelse med styrelsens tidigare uttalade önskemål om punktskattesystemets avveckling. Styrelsen vill därför livligt för- orda förslaget i denna del.

Den väsentliga förskjutningen från direkt till indirekt skatt och inarbetandet av punkt— skatterna i systemet för allmän indirekt be-

skattning ställer, framhåller beredningen, stora krav på avkastningsförmåga hos det skattesystem, som väljes. Varje tänkbar yt- terligare förskjutning från direkt till indirekt beskattning eller ett ökat behov av enbart höjd indirekt skatt understryker kravet på

hög avkastningsförmåga. I beredningens all- männa målsättning för det valda systemet ingår vidare att den indirekta skattens be- lastning på konsumtionen skall kunna be- dömas med tillfredsställande grad av exakt- het för att därmed kunna avvägas med hän- syn tagen till storleken av fysiska personers inkomstskatt i olika inkomstskikt. Skatten bör vara konsumtionsneutral, varmed för- stås icke blott att omedelbart konkurreran- de varor och tjänster belastas lika utan också att samtliga konsumtionsvaror och tjänster belastas lika i förhållande till priset — det sistnämnda av betydelse inte minst för att tillgodose behovet av mätbarhet enligt vad nyss sagts. Vid sidan av konsumtions- neutraliteten bör skatten också vara kon- kurrensneutral i så måtto att den icke ger anledning till snedvridning av konkurrens- förhållanden beroende på företagsstruktur, integration o.d. Slutligen framföres också som allmänt önskemål att skatten ej får försämra konkurrensläget för svensk export eller snedvrida konkurrensförhållandet gent- emot importerade varor samt att den i möj- ligaste mån kan effektivt kontrolleras.

Styrelsen finner sig till alla delar kunna instämma i den allmänna målsättningen för en generell indirekt skatt av den typ, som skisserats av beredningen. De skilda önske- målen ligger så invävda i varandra att pre- ferens svårligen kan ges för något av de olika momenten. Styrelsen vill emellertid framhålla att den fäster mycket stor vikt vid att en kommande lagstiftning i största möjliga omfattning söker förverkliga den samlade målsättningen enligt beredningens förslag.

Styrelsen delar också beredningens upp- fattning att den ställda målsättningen leder till att vissa alternativ till indirekt skatt omedelbart kan utmönstras. Detta gäller till en början alla former av kaskadskatter samt kombinationer mellan generell skatt och punktskatter men även ettledsskatter av ty- .pen 'råvaruskatter, producentskatter och grossistskattcr. Vad särskilt beträffar det av reservanten Ekström i hans reservation an- tydda och i senare sammanhang utvecklade förslaget till kombination av allmän varu- skatt i detaljistledet och en bruttoomsätt- ningsskatt av kaskadtyp i alla led utom i detaljhandeln finner styrelsen detta förslag .på praktiskt taget alla punkter strida mot ,den uppställda målsättningen.

, . Avtänkbara alternativ kvarstår vid sidan

om den föreslagna mervärdeskatten endast en ettledsskatt i detaljhandelsledet eller med andra ord i stort sett vår nuvarande allmän- na varuskatt. Då det gäller att bedöma i vad mån denna skatteform fyller kraven enligt beredningens målsättning måste man beakta den höjning av nuvarande skattesats, som ovillkorligen erfordras för realiserande av övriga delar av beredningens förslag. Av beredningens betänkande framgår att den allmänna varuskatten i oförändrad form år 1970 skulle behöva utgå med 9 procent vid ett bibehållande av punktskatterna; i annat fall med 11 procent. Behovet att reformera skatten eller eventuellt ersätta den med en mervärdeskatt bör alltså prövas mot bak- grunden av att skatteprocenten höjes från nuvarande 6 till 11.

Den kritik, som enligt styrelsens uppfatt- ning med fog riktats mot den allmänna va- ruskatten kan i sina väsentliga drag sam- manfattas i följande punkter. Den belast- ning, som enligt skattens konstruktion, helt sker i ett led blir särskilt betänklig ur kon- troll-, uppbörds- och liknande synpunkter ju högre skattesatsen sättes, särskilt med tanke på de många svaga länkar som ifrå- gavarande led, detaljhandeln, ännu innehål- ler. Styrelsen vill erinra om att styrelsen då den år 1957 tillstyrkte den allmänna varu- skatten, särskilt betonade, att tillstyrkandet skedde under förutsättning att fråga blev om en lågprocentig skatt.

Den allmänna varuskatten förutsätter att säljaren prövar huruvida köparen är att an- se som återförsäljare eller konsument beträf- fande varan eller tjänsten ifråga. Speciellt den omständigheten att köpare, som enligt vanliga normer är att anse som återförsälja- re, skall behandlas som konsumenter vid in- köp av investeringsvaror och viss förbruk- ningsmaterial, medför att tillämpningen av förordningen ger upphov till tolkningssvårig- heter, som 1 vissa avseenden utan överdrift kan betecknas som hart när omöjliga att 'komma till rätta med. Särskilt betänkligt

är att ansvaret gentemot staten för en rik- tig tolkning åvilar säljaren, vilken ofta sak- nar kännedom om köparens speciella för- hållanden och som kanske av konkurrens- skäl ej anser sig böra alltför noga under- söka dessa.

Den beskattning av investeringsvaror och därmed jämförliga varor av viss material- karaktär, som i föregående stycke berörts, har med det inslag av kumulativ effekt, som

därigenom tillföres den allmänna varuskat- ten, ofta berörts i tidigare diskussioner. Sty- relsen finner att den kritik, som därvid rik— tats mot skatteformen, måste beaktas, spe- ciellt med tanke på den väsentliga ökning av det kumulativa inslaget, som en höjning av skatteprocenten skulle föranleda och vi- dare särskilt med tanke på det hinder ur exportsynpunkt, som beskattningen av pro- duktiva investeringsvaror innebär.

Styrelsen bedömer de praktiska möjlig- heterna att genom omarbetning av gällande bestämmelser verkligen komma till rätta med ovan påtalade brister hos nuvarande system såsom varande mycket små. I jäm- förelse härmed framstår en övergång till ett mervärdeskattesystem såsom avgjort mer tilltalande realiserbart. Rent teoretiskt före- faller det, som om en mervärdeskatt i allt väsentligt skulle uppfylla kraven enligt be- redningens allmänna målsättning. Styrelsen hyser ingalunda den förhoppningen att det i praktiken skall vara möjligt att komma idealet lika nära. Styrelsen är också med- veten om att antalet skattskyldiga kommer att väsentligt öka och att för vissa delar av näringslivet, inklusive jordbruket, den före- slagna mervärdeskatten skulle komma att medföra ökat arbete. Gentemot betänklig- heter av detta slag måste dock vägas de ökade möjligheter som erbjudes genom mer- värdeskatten, att finna en för alla parter mer tillfredsställande form för indirekt skatt än den, som nuvarande allmänna varuskatt utgör. Det bör förutses men icke verka av- skräckande, att själva övergången till ett nytt system kan förorsaka vissa intialsvårig- heter på grund av ovanan vid den nya for- men för beskattning. Det förefaller också sannolikt att utformningen av det föreslagna systemet kan visa sig vara förenat med vissa ”barnsjukdomar”. Intialsvårigheter av detta slag bör emellertid inte överdrivas. Större vikt bör i stället fästas vid de fördelar som på något längre sikt kan vinnas.

Sammanfattningsvis vill styrelsen i detta avsnitt anföra att den finner övervägande skäl tala för att nuvarande allmänna varu- skatt ersättes med den föreslagna mervärde- skatten.

Beträffande den tekniska utformningen av mervärdeskatten har styrelsen i särskild bi- laga till detta yttrande behandlat några frå-

, skyldighet och det

gor av mer speciell natur. Här skall därför endast vissa allmänna spörsmål beröras.

I fråga om såväl skatteplikten för olika varor och tjänster som skatteskyldigheten för olika företagare är det av grundläggande betydelse att lagstiftningen ges en så gene- rell räckvidd som möjligt. Styrelsen hälsar därför med tillfredsställelse att antalet un- dantag beträffande varor av lös egendoms natur av olika anledningar kunnat nedbring- as väsentligen. Styrelsen vill betona vikten av att denna restriktiva inställning vidhålles i det fortsatta lagstiftningsarbetet. I fråga om s. k. produktiva tjänster tillkommer som nyhet i jämförelse med nuvarande lagstift- ning angelägenheten av att tillgodose vissa av beredningen påtalade neutralitets- och konkurrenssynpunkter. Av denna anledning kan det diskuteras huruvida man icke borde ha valt samma teknik, som beträffande va- ror, nämligen att föreskriva generell skatte- plikt med vissa specifiserade undantag i stället för att i lagtexten räkna upp skatte- pliktiga tjänster och lämna övriga skattefria. En medelväg skulle vara att tillåta företa- gare, som tillhandahåller enligt förslaget skattefria tjänster, att i förekommande fall och i eget intresse frivilligt inträda som skattskyldiga. Härvid skulle även kunna komma ifråga att medgiva dylik rätt för person, som utövar rörelseliknande verk- samhet men som likväl skattemässigt be- handlas som löntagare. Förmodligen är det dock tillrådligt att avvakta erfarenheterna av den nu föreslagna metoden innan dylika möjligheter till frivilligt inträde öppnas. Av reservationerna att döma har inom bered- ningen omfattande diskussioner ägt rum och delade meningar rått om skatteplikt för dagstidningar. Styrelsen, som för egen del ansluter sig till majoritetens mening, vill i denna fråga endast tillägga att åtskillnad svårligen kan göras mellan dagspress och veckopress, oavsett vilken uppfattning man må ha i fråga om skatteplikt eller ej.

Beträffande den nedre gränsen för skatt- »avtrappningssystem» som där föreslås vill styrelsen uttala stor tveksamhet. Styrelsen finner sig närmast böjd att förorda den lösning som föreslås i reservation av hrr Ekström, Meidner m.fl.

Tvekan har likså yppats beträffande fö- reslagna regler för import. Förslaget strider i princip mot mervärdeskattens grundidé. Avsteget har motiverats 'med svårigheterna hos tullverket att administrera ett generellt

skatteuttag vid import. Dylika hänsyn bör givetvis beaktas. Å andra sidan bör dessa vägas mot den snedvridning i konkurrens- förhållanden mellan utländska och inhemska leverantörer, som kan befaras bli följden av de föreslagna åtgärderna. Vinsten i skatte- hänseende av import i jämförelse med mot- svarande inköp från inhemsk leverantör tor- de dock bli oväsentlig och kanske negliger- bar, såvitt fråga icke är om mycket stora leveranser. Genomföres förslaget i sin nu- varande form bör dock fortsättningsvis upp- märksamhet ägnas åt denna fråga.

De föreslagna reglerna rörande skattskyl- dighet och skatteplikt inom byggnadsområdet innebär en kompromiss mellan en strikt och konsekvent utformning av mervärdeskatteidén och önskemålet att beakta vissa bostadspolitis- ka önskemål. Kravet på kompromiss har dik- terats främst av önskan, dels att liksom nu är fallet undvika omsättningsskatt å den del av kostnaderna för bostadsbyggandet, som utgöres av lönekostnad, dels att undvika en generell omsättningsskatt å hyror och fastig- hetsförsäljningar. För att nå detta mål har beredningen varit hänvisad till vissa scha- blonmässiga lösningar och gränsdragningar, vilket alltid kan inbjuda till kritik. Den kri- tik som kan komma att riktas mot bered- ningens ställningstagande i olika avseenden bör emellertid icke undanskymma det fak- tum att mervärdeskatten i sin föreslagna ut- formning såvitt gäller byggnadsområdet ger väsentliga fördelar jämfört med nuvarande allmänna varuskatt. Fördelen ligger främst däri att de kumulativa verkningarna av om- sättningsskatt å produktiva byggnadsanlägg- ningar undvikes i väsentlig omfattning. Sty- relsen vill ifrågasätta om icke omfattningen härav skulle kunna vidgas ytterligare. Sty- relsen åsyftar här den omständigheten att en företagare, som i egen regi eller med an- litande av yrkesmässig byggmästare uppför byggnad eller utför byggnadsarbete, kan avlyfta ingående skatt å använt material, under det att den företagare, som förhyr motsvarande anläggning, icke får samma möjlighet. Detta beror på att fastighetsäga-

ren har att redovisa hyresinkomsten som inkomst av annan fastighet. Den mervärde— skatt, som fastighetsägaren erlagt vid bygg— nadens uppförande eller vid löpande un- derhåll därav måste antagas komma till ut- tryck i en hyreshöjning, vilken dock icke får debiteras som mervärdeskatt, eftersom fastighetsägaren icke är skattskyldig. Härav följer att företagaren — hyresgästen icke får avdragsrätt i mervärdeskattehänseende för ifrågavarande hyreshöjning. Detta är all- mänt sett otillfredsställande men beror på beredningens ovannämnda allmänna kom- promiss i detta hänseende. Särskilt framträ— dande blir emellertid den bristande kongru- ensen i de fall då fråga är om hyresavtal inom koncerner, där organisatoriska eller liknande skäl föranlett att t. ex. fastighet an- vänd i moderbolagets rörelse äges av dotter- bolag. Styrelsen vill därför föreslå att för- slaget redan nu omarbetas så att man i dessa hänseenden äger rätt att bortse från formella äganderättsförhållanden inom en koncern. Vidare vill styrelsen — med hänvis- ning till vad ovan sagts om tjänster -— re— kommendera att man så snart tillräckliga erfarenheter vunnits överväger att medge rätt till frivilligt inträde i mervärdeskatte- systemet för fastighetsägare, som i samför- stånd med sin hyresgäst finner sådant in- träde påkallat.

Med stöd av vad ovan anförts vill Koo— perativa förbundets styrelse

tillstyrka att allmänna skatteberedningens förslag genomföres i huvudsak enligt de i betänkandet uppdragna huvudlinjerna. Sty- relsen förutsätter därvid att förslaget i dess olika delar genomföres i ett sammanhang, samt att den indirekta beskattningen utfor- mas så att den i möjligaste mån blir kon- sumtions- och konkurrensneutral.

Styrelsen hemställer att de i det föregåen- de framförda erinringama i detaljfrågor beaktas vid den fortsatta bearbetningen av förslaget. Stockholm den 3 november 1964-

Carl Albert Anderson

Mauritz Bonow Sven Grabo

Kvinnliga akademikers förening

(yttrandet begränsat till socialförsäkringens finansiering och den direkta beskattningen)

Föreningen ansluter sig helt till det sär- skilda yttrandet av herrar Meidner, Nilstein och Östergren, där en övergång till särbe- skattning förordas. Föreningen vill särskilt understryka, såsom också framhålles i detta yttrande, att skattereglerna ej bör knytas till kön och civilstånd. Ej heller bör skattereg- lerna motverka människors önskan att ägna sig åt förvärvsarbete, vilket för närvarande sker genom sambeskattningen och grundav- dragens konstruktion. Denna i rådande sy- stem oundvikliga tröskeleffekt innebär, så- som framgår av tabellen sid 681, en extra hög marginalskatt på gift kvinnas förvärvs- inkomst. Genom beredningens förslag till ökade grundavdrag och slopande av för- värvsavdrag för gift kvinna utan barn skulle denna tröskeleffekt ytterligare förstärkas. Det föreligger här en stark motsägelse mel- lan å ena sidan beredningens önskan att minska progression och marginalskatter och å andra sidan dess accepterande av hög marginalskatt när det gäller gift kvinnas in- komst. Det senare problemet har man inte fäst någon som helst vikt vid. Föreningen vill emellertid vitsorda att nämnda tröskel- effekt utgör ett direkt hinder för yrkesut- övning för en stor grupp kvinnliga akademi- ker. Denna tröskeleffekt som för övrigt upp- kommer i samtliga inkomstskikt, kan endast elimineras genom individuell beskattning.

Utöver de principiella synpunkter för sär- beskattning som framförts i det särskilda yttrandet, vill föreningen peka på några om- ständigheter som talar för en skyndsam över- gång till en generell särbeskattning.

Utbildningsfrekvensen är för närvarande i snabbt stigande. År 1974 kommer över 30 000 studenter att utexamineras varav cir- ka hälften torde vara flickor. Samtidigt ökar det kvinnliga inslaget på alla nivåer inom yrkesutbildningen. Det måste framstå som ett oerhört slöseri både samhällsekonomiskt och begåvningsmässigt att en stor del av denna utbildade arbetskraft inte går ut på arbetsmarknaden emedan det privata eko- nomiska utbytet blir så litet på grund av ett föråldrat skattesystem. De betydande belopp som samhället investerar i yrkesut- bildning kan illustreras med några siffror.

Statens kostnader för utbildning av en läro- verkslärare torde röra sig omkring 25 000 kr. Motsvarande belopp för utbildning av en läkare eller tandläkare torde vara av stor- leksordningen 100000 kr.

En annan samhällsekonomisk aspekt som inte kan förbigås, är den stora brist på ar- betskraft som för närvarande råder och som enligt prognoser kan väntas tillta perioden 1965—1980. Denna brist utgör även ett hin- der för önskvärda arbetstidsförkortningar. Att under sådana förhållanden bibehålla sambeskattningen som direkt motverkar en ökad yrkesintensitet hos de gifta kvinnorna, där våra enda återstående lediga arbets- kraftsresurser finnes, måste vara synnerligen orationellt.

Beredningen har som skäl mot slopande av det dubbla ortsavdraget bland annat framhållit svårigheten för gifta kvinnor att få arbete på vissa orter. Föreningen anser att detta problem överskattats av beredningen. Den fortgående urbaniseringen innebär en automatisk ökning av arbetstillfällen för de gifta kvinnorna. Vidare kommer den lokali- seringspolitik som nu genomföres att under den närmaste 5-årsperioden ge ett stort till- skott av arbetstillfällen i orter där sådana tidigare saknats. Samtidigt sker en upprust- ning av vuxenutbildningen vilken bidrar till ökad sysselsättning åt medelålders kvinnor. Ett mycket stort behov av vårdpersonal är också att förutse i glesbygdema på grund av det snabbt växande antalet åldringar därstädes.

Beredningen anför även som skäl mot dubbla ortsavdragets slopande att skattehöj— ning skulle drabba äktenskap där hustrun på grund av sjukdom eller ålder inte kan förvärvsarbeta. Beredningen vill tydligen i dessa fall betrakta dubbla ortsavdraget som en form av sjuk— och invaliditetsförsäkring. Föreningen tar bestämt avstånd från ett så- dant betraktelsesätt och förordar en lösning inom socialförsäkringarnas ram för dessa grupper.

Föreningen vill starkt framhålla att beho- vet av särbeskattning inte får ses som en renodlad kvinnofråga. Det gäller också för- delningen av skattebördan mellan gifta och

ensamstående. Beredningens förslag till höj- ning av tudelningsgränsen innebär en ytter- ligare övervältring av skattebördan på en- samstående. Ett särbeskattningssystem -— med en enhetlig skatteskala och individuella ortsavdrag — kombinerat med ett ekonomiskt stöd för barnförsörjningen, skulle också stå i bättre överensstämmelse med den moderna uppfattningen, att det är förekomsten av barn, icke äktenskapet som sådant, som konstituerar en större försörjningsbörda — och därmed en lägre skatteförmåga. Bered- ningens resonemang innebär att den gifta hemmakvinnan ses som en försörjningsbör- da. Ett sådant betraktelsesätt kan inte ac- cepteras med hänsyn till det ekonomiska värde som hemarbetet tillför familjen.

Beredningen anför att ofullständiga famil- jer skulle drabbas av skattehöjningar vid särbeskattning men förbiser då att denna kategori har mycket låga inkomster. Sålunda hade 1960 71 % av ensamstående mödrar under 8000 kr, vilket innebär att flertalet av dem inte kan tillgodogöra sig dubbla ortsavdrag och förvärvsavdrag. Det ökade utrymme för stöd åt barnförsörjningen som särbeskattning skulle ge, skulle betyda mer för denna grupp än de nuvarande förmå— nema.

Med hänsyn till att den svenska familje- rättslagstiftningen sedan mer än 40 år till- baka kontinuerligt framhållit makarnas ställ- ning som självständiga rättssubjekt, är det egendomligt att denna princip icke skall gälla i avseende på familjebeskattningen. Såväl gällande sambeskattning som den av skatteberedningen föreslagna utökade an- vändningen av tudelningsprincipen strider emot principen om makarna som självstän- diga rättssubjekt.

Slutligen bör även understrykas att en övergång till särbeskattning skulle under- lätta införandet av definitiv källskatt.

Eftersom beredningen inte anvisat några lösningar på hur en etappvis övergång till särbeskattning skulle kunna genomföras, an- ser föreningen det nödvändigt att en ny ut- redning snarast tillsättes. I avvaktan på för- slag från denna nya utredning bör —- för att icke försvåra övergången till särbeskatt- ning — de provisoriska skatteregler införas,

som föreslås i reservationen av herrar Meid- ner, Nilstein och Östergren.

I fråga om reservationen vill föreningen framhålla att de grundavdrag som där före- slås, får ses som maximala med hänsyn till att önskemålen om sänkning av progressivi- teten och ett närmande av skatteskalorna för gifta och ogifta bör ges prioritet.

I likhet med reservanterna. tillstyrker för- eningen också en frivillig särbeskattning men vill betona, att denna endast eliminerar ne- gativa sambeskattningseffekter men på intet sätt löser problemet med tröskeleffekten. Frivillig särbeskattning får endast ses som ett provisorium i awaktan på en generell sådan.

Förutom vad som här anförts om den di- rekta beskattningens utformning vill för- eningen även foga några reflexioner angå- ende socialförsäkringens finansiering. Det bör påpekas att en ytterligare omfördelning till förmån för familjer med endast en in- komsttagare sker genom beredningens för- slag till finansiering av hemmafruförsäk- ringen. Detta innebär att de c:a 63 milj. kr som nu uttas i form av avgifter på makens skattesedel, kommer att övervältras på de förvärvsarbetande. Även vad beträffar finan- sieringen av folkpensionerna skulle bered- ningens förslag innebära ett gynnande av familjer med hemmafru. Föreningen vill även framhålla att med hänsyn till makar- nas ställning som självständiga individer — och i konsekvens med särbeskattning - ge- nerell särberäkning av makars avgifter till socialförsäkringen bör tillämpas.

Med hänsyn till de här framförda syn- punkterna finner Kvinnliga Akademikers Förening det nödvändigt att en ny utred- ningskommitté omgående tillsättes med di- rektiv att utarbeta förslag till successivt in- förande av särbeskattning.

Det är önskvärt att kommitténs medlem- mar är representativa beträffande såväl ål- der som kön för de grupper i samhället hos vilka familjebeskattningens utformning i dag är och i framtiden måhända blir av vital betydelse för deras familjesituation. Göteborg den 30 oktober 1964.

Ann-Marie Bergström

Landsorganisationen i Sverige

En översyn och reformering av det svenska skattesystemet anser LO angelägen mot bak- grund av de förändringar som inträtt bl. a. beträffande de offentliga utgiftemas totala storlek, inkomstfördelningen och det sociala trygghetssystemets omfattning. Awägningen av skattetrycket mellan olika inkomsttagar- grupper är på vissa punkter i starkt behov av omprövning. LO anser det således till- fredsställande att en ingående utredning rörande skattesystemet kommit till stånd.

Synpunkter på huvuddragen i skattesystemet

Den offentliga sektorn svarar i de västeuro- peiska industriländerna för en andel av stor— leksordningen knappt 30 än 40% av natio- nalprodukten. Sverige skiljer sig inte avse- värt från genomsnittet härvidlag. När mot— svarande skattebörda blivit så pass stor och sannolikt ytterligare kommer att stiga, är frågan hur avgiftsuttag och skatteregler skall utformas på bästa sätt ur samhällsekonomisk synpunkt viktig. Förutom fördelningssyn- punkter måste man beakta önskemålet att skattesystemet är förenligt med en hög eko- nomisk tillväxttakt och inte onödigtvis hind— rar ekonomisk effektivisering och rationali- sering.

Det hade varit önskvärt att skattebered- ningen i samband med översynen närmare hade utrett och redovisat material rörande skattesystemets ekonomiska verkningar. En- dast på vissa punkter har beredningen till- godosett detta behov. Det är realistiskt att räkna med att grundläggande ändringar av skattesystemet förutom de kortsiktiga verk- ningarna på samhällsekonomin åstadkom- mer förskjutningar på längre sikt beträffan- de företagsstrukturen, näringsgrensfördel- ningen, yrkesintensiteten rn. rn. LO efterlyser också motsvarande analys beträffande skat— tetyper som beredningen avvisat eller inte behandlat, exempelvis konsumtionsbeskatt- ning hos fysiska personer, bruttobeskattning (kaskadskatt) m.m. En annan fråga som borde ha aktualiserats ur samhällsekono- misk synvinkel är behandlingen av sparan-

de och förmögenhetstillskott vid beskattning- en. För att möjliggöra ett säkrare ställnings- tagande bör därför de grundläggande skat- teutredningarna inte nu upphöra utan föras vidare. LO berör inledningsvis några syn- punkter beträffande skattesystemets sam- hällsekonomiska roll.

Viktiga avvägningsfrågor uppkommer tyd- ligen både när det gäller den kortsiktiga stabiliseringspolitiken (önskemålet om flexi- bilitet och ett rikt register av finanspolitiska instrument) och tillväxtpolitiken på längre sikt.

När det först gäller awägningen mellan direkt och indirekt beskattning är en central synpunkt att en reell vertikal inkomstfördel- ning är möjlig endast via den direkta be- skattningen av fysiska personer. Övriga skat- ter får av tekniska skäl en proportionell eller regressiv karaktär. För att bedöma vad som är en rimlig och önskvärd omfattning av omfördelningen via beskattningen måste man utgå ifrån en analys av de offentliga utgiftemas sammansättning. Till den del utgifterna består av direkta eller indirekta transfereringar för bidrag och stöd speciellt till lägre inkomsttagare, uppnås en omför- delningseffekt redan vid proportionell be- skattning. En stor del av de offentliga ut- gifterna är dock att uppfatta som normala produktionskostnader, vilka övertagits av det allmänna. Vid en jämförelse olika länder emellan finner man att utgifter, som i ett land hör till den offentliga sektorn, i andra länder bärs av det privata näringslivet. På sådana områden som skolväsende, yrkesut- bildning, hälso- och sjukvård beror gräns- dragningen mellan offentliga och privata utgifter mer på praktiska överväganden. Även om indirekta skatter kan te sig natur- liga för finansieringen av dessa utgifter, bör man även beakta dem vid bedömningen av progressionen.

Bedömningen av skatteförrnågan för olika inkomstgrupper är subjektivt grundad. Pro- gressionen som tillämpas kan emellertid gö- ras beroende av vad ingående levnadsvane-, skatte- och förmånsundersökningar visar be— träffande standard, ekonomisk rörelsefrihet m.m. i hushåll med lägre och högre in- komster. Allmänna skatteberedningen har

icke närmare sökt knyta an sitt förslag be— träffande skaloma till sådana undersökning- ar vilket föranleder en tveksamhet och ak- tualiserar frågan om Visa ytterligare tek- niska skatteutredningar.

Ett grundläggande krav på en indirekt skatt eller företagsskatt är att den bör vara neutral med avseende på olika slags företag och användningen av olika produktionsfak— torer. En omsättningsskatt som uttas över hela fältet i det sista ledet, d. v. 5. vid varu- försäljning till de egentliga konsumenterna, kan sägas vara neutral från dessa synpunk- ter. Olika kostnadselement drabbas i lika utsträckning av beskattning. En mervärde- skatt, som också träffar olika inkomstdelar eller kostnadselement lika, innebär en helt annan taxeringsteknik och medför andra ad- ministrativa problem än en allmän detalj- ledsskatt. Bortsett från dessa skattetekniska synpunkter är en mervärdeskatt och en om- sättningsskatt i detaljledet likvärdiga om man undantar behandlingen av exporten. Vid en allmän mervärdeskatt dras denna in i beskattningsområdet. Allmänna skattebe- redningen har föreslagit en allmän konsum- tionsskatt, varvid exporten undantagits från det område som i övrigt beskattas enligt mervärdeskattemetoden. _ Det är fullt tänkbart, att man i den eko- nomiska politiken både med hänsyn till kortsiktssynpunkter och med hänsyn till må- len på längre sikt vill belasta någon pro- duktionsfaktor mer än andra. Någon med- veten tendens i den riktningen förordar inte allmänna skatteberedningen. Man understry— ker tvärtom vikten av att vid uttagande av proportionella skatter och avgifter eftersträ- va så neutrala effekter som möjligt. Man föreslår sålunda att energiskatten upphävs och punktskatterna awecklas. »Skattepake- tet» innehåller dock undantag från neutrali— tetsprincipen. Förslaget beträffande social- försäkringsavgifter innebär indirekt ett accep— terande av en särskild löneskatt. Betraktas nettovinstbeskattningen som en partiell kapi- talvinstskatt, skulle visserligen en viss jäm- vikt uppstå mellan löne— och vinstbeskatt- ning. Ett stort problem är emellertid att kapitalavkastning plus vinst i företag utanför aktiebolagssektom inte behandlas likvärdigt. Eftersom allmänna skatteberedningen dess- utom föreslår avtrappningsregler för nä- ringsidkare när det gäller socialförsäkrings- avgifter och accepterar en relativt hög mini- minivå för uttag av mervärdeskatt, kan det hävdas att man förstärkt olikheterna i bc-

skattning av aktiebolag i förhållande till övriga företag. Nettovinstbeskattningen har visserligen ännu inte behandlats slutgiltigt av skatteberedningen, men det är inte möjligt att bryta ut denna skatt ur helheten eller förutsätta att den bortfaller i framtiden.

LO vill påpeka, att övergången från den nuvarande allmänna varuskatten till en all- män konsumtionsskatt av den föreslagna ty- pen innebär en lindring av beskattningen på investeringarna, eftersom den senare sektorn delvis fallit inom den allmänna varuskattens område. LO vill betona att en särskild be- skattning av investeringarna kan bli ett nöd- vändigt element i en framgångsrik stabili- seringspolitik. LO erinrar här om att inve- stegringama via investeringsfondspolitiken ofta och under de senare åren i rätt stor omfattning medgetts särskild skattelindring. I skeden med starkt uppsving och risk för överkonjunktur är å andra sidan en ökad beskattning av investeringarna eller delar därav eventuellt nödvändig beroende på ba- lansen mellan olika efterfrågefaktorer. Att tillfälligtvis använda en speciell investerings— skatt eller utnyttja en modifiering av av— dragsreglerna vid mervärdebeskattning kan därför vara ändamålsenligt. Både kortsiktiga stabiliseringssynpunkter och mer långsiktiga överväganden kan föranleda en särskild in- vesteringsbeskattning. LO hänvisar vidare till vad som nedan sagts beträffande använ- dandet av bruttoomsättningsskatter (sid. 9).

En väsentlig del av den ekonomiska till- växtprocessen och strukturomvandlingen inom näringslivet består i övergivande av föråldrade, olönsamma processer och före- tag. Omställningar i samband därmed blir vanligare ju högre ambitionen beträffande framstegstakten är. Genom arbetsmarknads- politiken, socialpolitiken och det fackliga arbetet vidtas åtgärder för att undvika in- dividuella problem i samband med omställ- ningar. Vid utformningen av skattesystemet bör man inte ge vika för kravet att svaga företag skall skyddas.

Övergången från direkt beskattning av fysiska personer till en högre grad av indi— rekt beskattning och i samband därmed eli- minering av tidigare punktskattesystem och förändringar av den direkta beskattningens progressivitet samt socialförsäkringarnas fi- nansiering leder till en rad förändringar för den svenska ekonomin, som det är betydelse- fullt att i förväg skaffa sig en uppfattning om.

Skatteberedningen, som föreslagit att

punktskattema med undantag av skatt på alkoholhaltiga drycker och tobak samt ben- sinskatten, brännoljeskatten och den s.k. bilaccisen bortfaller, uppskattar att denna avveckling ger en sammanlagd skatteminsk- ning som under innevarande budgetår mot— svarar 492 miljoner kronor och 640 miljoner kronor år 1970. Därutöver kan energiskat— tens borttagande uppskattas medföra skatte- bortfall år 1970 på 960 miljoner kronor enligt nu gällande skattesatser. Skattebered- ningen framhåller att punktskattebortfallet kan ge upphov till vissa förskjutningar mel- lan olika konsumentkategorier. Omfattning- en av denna omfördelning anser man dock inte bli betydande. LO anser detta vara rik- tigt. Emellertid är det i det här samman- hanget av vikt, att skatteborttagen på dessa begränsade områden leder till en relativ kon- sumtionsökning, som är beroende dels av den borttagna skattens storlek och dels av konsumenternas priskänslighet vid efterfrå- gan av varorna ifråga. Förändringarna för- anleder en översyn av vissa tullar till vilket LO återkommer i avsnittet om den indirekta beskattningen.

Övervältring och omfördelning

En viktig fråga i samband med en väsentlig omfördelning av skattetrycket från direkt till indirekt beskattning gäller huruvida en omläggning medför en sådan förändring av relationen mellan löner och priser att in- komstfördelningen mellan å ena sidan före- tagare och å andra sidan löntagare förskjuts i viss riktning. Skatten kan anses bäras av konsumenterna i proportion till den faktiska förbrukningen av beskattade varor och tjäns- ter. I högre eller lägre grad kan det emel- lertid tänkas att en del av skattetrycket vid en omläggning förblir hos de egentliga skat- tebetalarna, d.v.s. arbetsgivare, som inleve- rerar socialförsäkringsavgifter, och företag, som är skyldiga att betala allmän konsum- tionsskatt. En annan fråga gäller huruvida icke-proportionella skatter, t. ex. en övergång till en mer progressiv skatteskala eller infö- randet av en arbetsgivaravgift, som är olika för olika inkomstdelar och följaktligen för olika arbetstagare, direkt föranleder en för— skjutning av lönestrukturen.

LO konstaterar att beredningen i brist på material, som kunde besvara dessa frågor, utgår från vissa antaganden. Bl. a. antas, att socialförsäkringsavgifterna bärs i proportion

till lönenivån i utgångsläget och den all- männa varuskatten likaså. I båda fallen kun- de antaganden med minst lika stor rätt ha gjorts som innebär att avgifterna resp. skat- ten fördelas regressivt eller i proportion till löpande konsumtion. Skattebördan för ar- betstagare i lägre löneskikt i det föreslagna systemet kan med andra ord ha underskat- tats. Oklarheten på denna punkt förstärks av att skatteberedningen icke heller varit helt konsekvent i sina i olika avsnitt gjorda antaganden. Reservationer på den punkten har också gjorts av vissa ledamöter av be- redningen.

LO fäster stort avseende vid fördelnings- aspektema på beskattningssystemet. Vid en inträngande diskussion av dessa måste emel- lertid olika element i välståndsfördelningen särskiljas. Beskattningssystemet med alla dess olika delar utgör bara en del av de instrument och möjligheter till kontroll av fördelningen som står till buds. Man kan urskilja tre olika delar av fördelningsproces- sen, för det första inkomstbildningsproces- sen, som kan gestaltas olika beroende på bl. a. den ekonomiska politiken, för det and- ra skattesystemet och det socialpolitiska syste- met, som genom olika slags transfereringar omfördelar de faktiskt erhållna inkomsterna under en viss period. För det tredje är det skäl att ur fördelningssynpunkt betrakta in- komstanvändningsprocessen, som har eller kan ha speciella verkningar på den slutgil- tiga välståndsfördelningen.

LO ställer sig förstående till att man till- lämpar en ny syn på den inkomstomfördel- ningseffekt skattesystemet har i den mån be- tydande förändringar inträffat beträffande inkomstbildningen, socialpolitiken och in- komstanvändningsprocessen. Att vissa för- ändringar här har inträffat under de senaste 10—20 åren är obestridligt. I viktiga avseen- den har emellertid inte någon väsentlig för- ändring skett. Mellan företagare och arbets- tagare består sålunda fortfarande olikheter i form av olika goda förräntningsmöjligheter för sparmedel och t. ex. låg värdering av na- turaförmåner m.m. Sådana förekommer bland arbetstagare i mindre utsträckning.

När man betraktar inkomstbildningspro- cessen är också ett avgörande intryck att förhållandena nu i många avseenden liknar de som rådde före och strax efter det sista världskriget. Den fulla sysselsättningen och den mer medvetna planeringen för starka strukturella förändringar" i arbetslivet har dock lett till en större rörlighet och därige-

nom något minskade klyftor mellan olika löntagargrupper på arbetsmarknaden. I den mån detta har varit fallet har en önskvärd och rättvis omfördelningseffekt inträffat via inkomstbildningen. Fortfarande existerar emellertid i väsentliga avseenden på grund av bristande rörlighet inkomstklyftor, som skapar sociala problem.

Om förskjutningama i konkurrensläget åstadkommit ändring i relationen företagar- inkomst/lön är osäkert. I varje fall kan några väsentliga argument beträffande skatterefor- men inte hämtas från det hållet.

När det slutligen gäller det sociala trygg- hetssystemets förändringar ger dessa anled- ning till en delvis ny syn på beskattningen. Ett större inslag av förenklad, indirekt be- skattning möjliggörs.

LO anser det önskvärt att den indirekta beskattningen kommer att svara för en större del av det totala skatteuttaget. Det finns emellertid en gräns för hur långt man bör gå i denna riktning. Ökad indirekt beskatt- ning kan motiveras med att taxerings- och uppbördsförfarandet förenklas genom att skatteuttaget behöver ske endast på ett fåtal punkter. Kontrollarbetet kan begränsas och koncentreras.

Ett annat argument för övergången till indirekt beskattning är att företagar- och löntagarhushåll därigenom blir mer jämställ- da i beskattningshänseende. Den absoluta skattebördan för företagarhushållen blir emellertid alltid beroende av i vilken ut— sträckning relationen mellan priser och löner förändras i samband med omläggningen av skattesystemet. Här saknas möjligheter för en säker bedömning.

På en del håll hänvisar man dessutom till den psykologiska verkan av väsentligt mins- kad direkt beskattning, vilken anses medföra att allmänheten får en subjektiv känsla av ett mildrat skattetryck. LO är inte beredd tillmäta det sista resonemanget någon större vikt. Emellertid är det i ett avseende moti- verat att ta hänsyn till psykologiska ele- ment, nämligen då det gäller den margi— nella beskattningen av ökat arbetskraftsut- bud i vissa situationer. Med hänsyn härtill bör bl.a. skattetillskottet då gifta kvirmor åter går ut på arbetsmarknaden inte vara så högt som i nuvarande skattesystem.

De ovannämnda synpunkterna leder fram till att övergången till indirekt beskattning måste ske successivt och att möjligheterna för ökat indirekt skattetryck har en given begränsning. Beredningen beräknar det sam-

manlagda uttaget år 1966 av den allmänna konsumtionsskatten och avgifter för grund- förmånerna till ca 8 miljarder kronor. Detta kan jämföras med en totalsumma för icke ändamålsbestämda transfereringar för inne- varande budgetår på ungefär 6 miljarder kronor. Detta är med andra ord den unge- färliga summan av barnfamiljsstödet, bidrag till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och socialvården samt studiebidrag. Även med hänsyn till den sedan slutet av 40-talet ge- nomförda utbyggnaden av socialförmånema och direkta transfereringar till hushållen är den av skatteberedningen föreslagna ökning— en av indirekta skatter mycket stor. Enligt LO:s mening bör man oavsett om osäkerhet råder beträffande takten i den fortsatta ut- byggnaden av trygghetssystemet kunna ac- ceptera en förskjutning av den nu föreslagna storleksordningen. Ur fördelningssynpunkt måste man modifiera skatteskalorna på ett sådant sätt, att den nya indirekta skatte- bördan motsvaras av en även för lägre in- komsttagare väsentligt minskad direkt skatt. Det är inte anledning att väsentligt inskrän- ka beskattningens omfördelningseffekt. Be- redningen har vid sina beräkningar av skat- tetryckets fördelning förbigått jordbruks- stödet. Detta är att jämställa med en indi- rekt skatt. Konsumenterna bär i detta avse- ende en betydande osynlig skattebörda som snarast får anses vara regressivt fördelad. LO tillmäter frågan om den påverkan på prisutvecklingen, som omläggningen från den nuvarande indirekta beskattningen till mer- värdeskatt kan tänkas få, en sådant vikt, att enligt organisationens mening exceptionella beredskapsåtgärder från samhällets sida bör vidtas. Sålunda bör regeringen allvarligt pröva möjligheterna och förutsättningarna att under övergångsperioden tillfälligt sätta den allmänna prisregleringslagen i kraft. LO åsyftar här inte en allmän prisreglering av krisårens modell, utan endast att de pris- övervakande myndigheterna utrustas med sådana befogenheter, att i undantagsfall snabba och effektiva ingrepp kan ske mot sådana prishöjningar, som bedöms som omo- tiverade eller oskäliga. När det vidare gäller rent undersökande åtgärder kommer olika slags studier i fråga, framförallt jämförelser beträffande priser och prissättningsmetoder före, under och efter genomförandet av olika delåtgärder inom skattereformprogrammet samt studier av de faktiska marginalerna hos företag i olika led av produktion och distribution. Även andra studier blir relevan-

ta. LO vill i detta sammanhang framhålla att undersökningarna måste förberedas i god tid och i vederbörande fall startas före den egentliga skattereformen. I övrigt bör förslag till undersökningar framläggas i samband med förslag till nytt skattesystem.

Av de inledande avsnitten framgår, att LO hyser avsevärda betänkligheter mot skat- teberedningens förslag. Detta hindrar dock inte att LO i det följande företar en gransk— ning av delförslagen och anger sin principi- ella syn på dessa.

Den indirekta beskattningen

Vid avvägningen av den samlade skattebör- dans fördelning mellan direkta och indirekta skatter har skatteberedningen stannat för att förorda en ökning av den indirekta beskatt- ningen. Dessutom har den funnit skäl tala för att flertalet punktskatter bör slopas. En allmän indirekt skatt bör under dessa förut- sättningar avkasta ungefär 8 300 miljoner kronor år 1970. Beredningen uttalar, att den generella indirekta skatten bör fördelas mel- lan de fysiska personerna i förhållande till deras konsumtion av varor och tjänster.

Skatteberedningen har vid sina undersök- ningar av vilken skatt som bäst kan tillgo- dose de ovan angivna syftena främst uppe— hållit sig vid den nuvarande allmänna varu- skatten samt mervärdeskatten och bruttoom- sättningsskatten. Av dessa är de två sist- nämnda flerledsskatter medan den allmänna varuskatten är en ettledsskatt, som tas ut i detaljhandeln. Med den angivna avkastning- en skulle skattesatsen för den nuvarande all- männa varuskatten behöva höjas till 11% år 1970 om punktskatterna samtidigt slopas. Beredningen anser att en sådan skattesats >>närmar sig eller överstiger . . . den höjd vid vilken riskerna för väsentliga skattebortfall kan bedömas som allvarliga». En hög skatte- sats medför enligt beredningens mening inte samma problem om skatten är av mervärde- typ, ty en sådan skatt är lättare att kon- trollera.

Av ytterligare två skäl har skattebered- ningen stannat för att föreslå en omläggning av den indirekta skatten till en allmän om- sättningsskatt av mervärdeskattens typ. För det första därför att den funnit denna skatt vara konsumtionsneutral. Med konsumtions- neutralitet menar beredningen, att samtliga

konsumtionsvaror och tjänster skall belastas lika i förhållande till priset. För det andra anser den att en sådan skatt medför att exporten lätt kan avlyftas sin skattebelast- ning. Detta medför att skattens införande eller en ändring av skattesatsen inte påver- kar den svenska industrins internationella konkurrenssituation.

Den allmänna omsättningsskatten föreslås av beredningen konstrueras på följande sätt. Skyldighet att erlägga skatt skall vara gene- rell för alla företag, som yrkesmässigt säljer skattepliktiga varor eller tjänster. Skatten skall utgå med 13 % på beskattningsvärdet som är försäljningsvärdet exkl. skatt. För byggnadsområdet föreslås en begränsning av beskattningsvärdet till 60 % av omsättning- en. Företagens skatteinbetalning skall avse skatt på egen försäljning minskad med den skatt som belastat inköp för verksamheten. Avdragsrätt skall dock inte föreligga för skatt som belastat kost, bostad eller logi åt anställda eller andra personalvårdande åt- gärder. Avdrag får inte heller ske för skatte- belastning, som är att hänföra till represen- tation. Exportföretagen skall erhålla resti- tution av utgående skatt i den mån den be— löper sig på varor försålda på export.

LO noterar att beredningen i sitt princip- uttalande har tagit avstånd från en brut- toomsättningsskatt. Huvudmotivet härför, nämligen att s.k. vertikal integration av företag främjas utan direkt anledning, anser LO inte oväsentligt. Det bör dock påpekas, att en sådan integration är en naturlig ten- dens inom vissa sektorer. En förstärkning av denna tendens är på längre sikt inte någon avgörande nackdel. Det är dock allvarligt om introduktion, etablering och konkurrens från nystartade företag försvåras genom att den indirekta skatten har kaskadeffekt. Spe- ciellt i vissa konjunkturlägen kan denna för- svagning av konkurrenselementen vara olyck- lig. LO anser det för den skull icke berätti- gat att principiellt utrensa alla bruttoskatter — eller kaskadelement — ur beskattningen. Frågan om bruttobeskattning och dess for- mer fordrar ytterligare utredningar.

Skatteberedningen har funnit att den all- männa omsättningsskatten kan användas som ett finanspolitiskt medel i stabiliserings- politiken. Detta kan ske genom ändringar i skattesatsen, varigenom man kan påverka konsumtionen. En annan möjlighet är att uppskjuta, vägra eller begränsa avdragsrät- ten för ingående skatt. Beredningen nöjer sig med att ange dessa möjligheter men presen-

terar inga utformade förslag till regler för hur de skall användas.

LO tillmäter möjligheterna att utnyttja mervärdeskatten i stabiliseringspolitiken en mycket stor betydelse. De möjligheter att öka finanspolitikens verkningsgrad som skat- teberedningen pekat på bör därför ytterli- gare undersökas. Detta synes LO böra ske utan att man alltid fäster samma avseende vid skattens neutralitet i olika avseenden som skatteberedningen gjort. Vare sig det är fråga om en hög- eller lågkonjunktur år det ett tillstånd av bristande balans i sam- hällsekonomin som kräver att vissa ekono- misk-politiska, bl. a. finanspolitiska, åtgärder vidtas. Dessa har till syfte att påverka ut- vecklingen i riktning mot ett jämviktsläge och kan därför inte vara neutrala i det eko- nomiska läge där de sätts in.

Skatteberedningen har övervägt altemati- vet att avdragsrätten för ingående skatt på investeringar skulle anknytas till avskriv— ningarna i stället för till anskaffning av en tillgång. Den har avvisat detta alternativ med hänvisning till bl. a. att skatten därmed inte skulle bli konkurrensneutral. På längre sikt är metoderna dock likvärdiga. I detta sammanhang bör dessutom framhållas, att en avsevärd skillnad kan uppstå ur stabili- seringssynpunkt, eftersom avskrivningar och investeringsbelopp kan ha olikartade kon- junkturvariationer.

LO är alltså inte övertygad av skattebe- redningens argumentering för att den indi- rekta beskattningen endast skall träffa kon- sumtionen. Även om detta inte är klart ut- sagt synes beredningen vid sitt val av form för den indirekta beskattningen ha påver- kats av uppfattningen att utrymmet för na- tionella särdrag i beskattnings- och upp- bördsformer är starkt begränsat. Enligt LO:s mening är en sådan föreställning i nuvaran- de läge icke helt giltig. LO är dock medve- ten om att vissa begränsningar kan vara nödvändiga i ett annat läge med en längre gående internationell skatteharmonisering än den som för närvarande existerar och som för den närmaste tiden kan förutses.

Skatteberedningen föreslår, att den all- männa omsättningsskatten skall för varor täcka samma område som den nu utgående varuskatten med följande utvidgning av be- skattningsområdet: jordbruksråvaror och le- vande djur; ved, torv och inhemska bränslen som nu inte omfattas av energiskatten; jord, sand, sten och grus samt produkter därav; allmänna nyhetstidningar, medlems- och lik-

nande publikationer som tillhandahålles utan avgift samt periodiska publikationer utgivna av sammanslutningar som verkar för religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska, idrottsliga eller försvarsfrämjande ändamål eller företräder vanföra medlemmar; begag- nade bilar. För tjänster föreslås följande utvidgningar vid en jämförelse med den all- männa varuskatten: tjänster avseende hår- vård, skönhetsvård och motsvarande; av skrivbyråer och liknande företag utförda be- ställningsarbeten; databehandling, hålkorts— service samt verksamhet med provning, ana- lys och kontroll; rumsuthyrning i yrkesmäs- sigt bedriven rörelse; yrkesmässig upplåtelse av frysboxar; yrkesmässig magasinering och effektförvaring; tvätt och annan rengöring av skattepliktiga varor; person- och gods- befordran till lands, till sjöss och i luften.

Med denna utformning av beskattnings- området skulle det komma att omfatta ungefär 80% av konsumtionen mot varu- skattens 70 %. LO kan instämma med skat- teberedningens allmänna synpunkter på om- sättningsskattens beskattningsområde. Såle- des är det för skattens avkastning viktigt att göra skatten så generell som möjligt. Dess- utom får man därigenom en neutral be- skattning mellan olika varuområden inbör- des. Administration och kontroll underlättas om beskattningen kan utformas med få un- dantag.

Beredningen har som nämnts föreslagit, att de tidningar och periodiska publikatio- ner, som nu är undantagna från allmän va- ruskatt, skall beläggas med mervärdeskatt. Skälet därför synes framförallt vara, att en sådan utvidgning av beskattningsområdet ökar skattens avkastning. Förvisso skulle så bli fallet. LO får emellertid erinra om att statsmakterna så sent som våren 1964 till- satte en offentlig utredning med uppgift att undersöka behovet av och formerna för ett eventuellt ekonomiskt stöd åt tidningspres- sen. Beredningen har funnit att denna åt- gärd utgör ett särskilt skäl för dess stånd- punkt. LO finner tvärtom, att just den omständigheten utgör ett fullgott skäl för att icke genomföra skatteberedningens för- slag om beskattning av de publikationer som nu är befriade från allmän varuskatt. Un- dantaget från beskattning bör omfatta alla periodiska skrifter för vilka krävs utgiv- ningsbevis, utfärdat av chefen för justitie- departementet. Med hänsyn till att den före- slagna omsättningsskatten är en flerledsskatt bör skattefriheten utformas så, att dessa

publikationer erhåller restitution på den in- gående skatten. LO kan inte heller finna att skatteplikt bör införas för annonser eller tjänsteprestationer med avseende på annon- serna.

Begagnade bilar skall enligt beredningens förslag ingå i beskattningsområdet. Skälet därför är att de representerar ett väsentligt skatteunderlag samt att nuvarande undantag medfört skatte- och kontrolltekniska olägen- heter.

För alla konsumtionskapitalvaror gäller att de kommer att beskattas på nytt varje gång de byter ägare före nedskrotningen. Detta menar skatteberedningen inte utgöra skäl för att begagnade varor skall undantas från beskattningen, eftersom det vid varje beskattningstillfälle rör sig om en ny om- sättning. Beredningens förslag innebär emel- lertid, att konsumenten kan minska sin skattebelastning genom att hyra varan i stället för att köpa den. Skattebeloppet be- räknas därvid på hyran och står då i direkt proportion till användningen av varan. Till detta kommer att den allmänna omsätt- ningsskatten för konsumtionskapitalvaror kommer att medföra problem vid kontrol- len av att företagares konsumtion beskattas likvärdigt med löntagares. LO förutsätter att beredningens förslag överarbetas, så att den relativa skattebelastningen för konsum- tionskapitalvaror kommer att bli densamma som för övriga konsumtionsvaror.

Den föreslagna utformningen av beskatt- ningen inom byggnadsområdet synes böra ytterligare övervägas. Visserligen samman- faller den i stort sett med nu gällande regler, men dess genomförande synes i vissa fall kunna försvåra införandet av nya byggnads- tekniska metoder. Avgränsningen av vad som »huvudsakligen har karaktär av varu- leverans men som även innefattar installa- tion, inmontering el. dyl. i fastighet» och för vilken reduktionsregeln icke skall gälla synes också böra påverkas av den byggnadstek- niska utvecklingen.

Skatteberedningen förordar en gräns för redovisningsskyldighet till den allmänna om- sättningsskatten. Företag med en total års- omsättning understigande 8 000 kronor skall icke vara redovisningsskyldiga. Ovanför den- na gräns förordar beredningen en avtrapp- ningsregel för årsomsättningar mellan 8000 och 24 000 kronor. Restitution av skatt skall inte ifrågakomma för såvitt ingående skatt inte överstiger skatten på den faktiska skat- tepliktiga omsättningen. Då det gäller sälja-

rens rätt att debitera köparen mervärdeskatt säger beredningen: »Det förhållandet, att säljaren åtnjuter frihet från betalningsskyl- dighet bör alltså . . . icke föranleda, att skatt- skyldig köpare hos sådan från betalningsplikt fritagen näringsidkare går förlustig någon avdragsrätt.» Den nyss citerade meningen innebär att vissa näringsidkare kommer att debitera och uppbära omsättningsskatt av sina kunder utan att vara pliktiga att betala den.

LO kan inte finna att man bör sätta gränsen för redovisningsskyldighet så högt som skatteberedningen föreslagit. Med nu- varande varuskatt är gränsen satt till 1000 kronor. En viss utökning av beskattnings- området sker vid övergången till allmän om- sättningsskatt. LO finner att detta inte får tas till intäkt för begränsningar i skattskyl- digheten som kan få snedvridande verkning- ar. LO får med anledning därav föreslå att gränsen för redovisningsskyldigheten till mervärdeskatten sätts till 3000 kronor i total årsomsättning med den av beredningen föreslagna avtrappningsregeln, vilken kom- mer att omfatta årsomsättningar mellan 3 000 och 9 000 kronor.

Beträffande awecklingen av punktskatter- na vill LO anföra följande. Vissa av de nu gällande skattesatserna är av intresse att no- tera. Chokladskatten utgör 65 % av tillverk- ningspriset, skatten på skönhetsmedel 40 %, på tandkräm 20 %. Försäljningsskatten för guldsmedsvaror och äkta mattor är ca 20 %. Läskedrycksskatten uppgår f.n. till 38 öre per liter. Beträffande energiskatten gäller f.n. skattesatser om 14 kronor per ton för koks, 25 kronor per m3 för eldningsolja och 10 % avgift för industriell elkraft och 7 % på övrig elkraft. Pälsskatten utgör 10% och skatten på grammofonskivor är 1 resp. 3 kronor per skiva beroende på Speltiden. LO tillstyrker att dessa olika punktskatter, som numera så gott som enbart tjänar syftet att ge ytterligare bidrag till statsbudgeten och inte kan motiveras med andra viktiga skäl, elimineras. Följden därav blir en an- senlig expansion av förbrukningen på vissa områden, nämligen de som belagts med te- lativt hög skatt tidigare och som dessutom är relativt priskänsliga. Detta medför in- hemsk produktion och en ökad importverk- samhet. Även importerade varor har tidigare »skattebelagts. I de flesta fallen torde den

svenska produktionskapaciteten vara sådan att importens andel av konsumtionen inte ens på kort sikt (och ännu mindre på lång

sikt) i varje fall inte kraftigt. I samband med denna omdimensionering av förbruk- ningen och produktionen anser LO det vara väsentligt att överväga tullsänkningar eller fullständigt borttagande av vissa tullar. Det- ta förslag har två syften. I samband med expansionen av denna produktion föreligger synnerligen gynnsamma förutsättningar för en eliminering av äldre tullar av skyddstulls- och finanstullskaraktär. En sådan tullsänk— ning modifierar vissa omställningar och friktioner som hänger samman med skat- teborttagandet. Samtidigt erhålls ett ur kon- sumentsynpunkt önskvärt stöd i form av ut- ländsk konkurrens, vilket är gynnsamt i en situation då prisstrukturen förändras. Föl- jande tullsatser berörs: choklad- och kon- fektyrvaror (10 %), skönhetsmedel och tandkräm (12 %), spelkort (8 %), pälsvaror (6 %), grammofoner och tillbehör (10 %) samt äkta mattor för vilka vikttull gäller.

I detta sammanhang berörs även kakao- varu-, kaffe— och tetullarna. För socker och sirap utgår importavgifter, som får avvägas inom ramen för den allmänna jordbruks- politiken.

Socialförsäkringens finansiering

ASB:s förslag innebär i korthet att social- försäkringens s.k. grundförmåner i ökad utsträckning skall avgiftsfinansieras. Grund- förmånerna är en beteckning för sådana för- måner, som är oberoende av förvärvsin- komst, d.v.s. folkpensioner, sjukvårdsersätt- ning och husmödramas grundsjukpenning. I direkt anknytning till ATP-avgifter skall folkpensionen och sjukförsäkringens grund- förmåner till väsentlig del finansieras med arbetsgivaravgifter. För andra avgiftspliktiga än anställda skall i motsvarande grad er- läggas egenavgifter. F olkpensionsavgiften och avgifterna till sjukvårdsersättning och till hemmafruarnas grundsjukpenning skall sam- tidigt slopas. Förslaget medför att finansie- ringen av grundförmånerna till närmare hälften sker genom avgifter (arbetsgivare- resp. egenavgifter) medan återstående delen av utgifterna täcks skattevägen.

Med hänsyn till den omfattning vårt so- cialförsäkringssystem redan nu har och än mer beräknas få i en nära framtid synes det LO riktigt att socialförsäkringens finansie- ringsfrågor tagits med vid översynen av vårt skatte- och avgiftssystem. Vid den reforme- ring och samordning av det materiella in-

nehållet i socialförsäkringarna som företogs av 1958 års socialförsäkringskommitté och som resulterade i lagen om allmän försäk- ring, lämnades finansieringsfrågorna utanför.

Beredningens förslag om ökad avgiftsfi- nansiering av grundförmånerna genom ar- betsgivaravgifter och egenavgifter innebär, enligt LO:s mening, en förbättrad samord- ning av socialförsäkringarnas finansiering. Betydande fördelar ur administrativa upp- bördsmässiga synpunkter står också att vin- na. LO tillstyrker i huvudsak beredningens förslag men har väsentliga invändningar att göra mot vissa delar av finansieringssyste- met. Samtidigt vill LO understryka vad be- redningen själv har framhållit, nämligen att socialförsäkringens grundförmåner inte helt kan finansieras efter försäkringsmässiga prin- ciper, främst med hänsyn till skillnader i betalningsförmågan.

Avgiftsuttagets utformning och upptrappningsregel

Beredningen föreslår, att arbetsgivaravgif- terna konstrueras på så sätt att nuvarande basbeloppsavdrag slopas som avgiftsfri in- komst och att avgifterna uttas efter samma procentsats som tillämpas för tilläggspensio- neringen även för denna del.

Dessutom föreslås ett ytterligare avgifts- uttag på 2 procent på hela avgiftsunderla- get upp till 7,5 X basbeloppet. Samma av- giftsuttag skall tillämpas för egenavgifter. Viss hänsyn skall dock tas till betalnings- förmågesynpunkter, när det gäller egenav- gifterna.

Beredningen föreslår att grundförsäkrings— avgiften (egenavgiften) inte skall påföras om beskattningsbar inkomst saknas samt inte i något fall får överstiga 10 % av den be- skattningsbara inkomsten (för makar den gemensamma beskattningsbara inkomsten). Den s.k. upptrappningen innebär att full grundförsäkringsavgift betalas först vid en beskattningsbar inkomst av 8300 kr och 9500 kr för ensamstående resp. gifta.

LO kan inte ansluta sig till beredningens förslag i vad avser upptrappningsregeln. Förslaget innebär att man enbart tar hänsyn till inkomsttagare som icke är anställda och som deklarerat en låg inkomst. Däremot kommer arbetsgivaravgiften att utgå med full verkan även vid lägre inkomster. Vis— serligen betalas arbetsgivaravgiften för de anställda kollektivt, men eftersom dessa av- gifter, enligt beredningens egen beräkning,

kommer att övervältras på de anställda och därmed påverka lönesättningen kommer för- slaget att missgynna löntagarna.

Beredningen framhåller, att man genom att använda den beskattningsbara inkomsten som utgångspunkt vid fastställande av upp- trappningsreglerna når den säkraste bedöm- ningen av bärkraftsförmågan. Hur säker be- dömningen i detta avseende kan bli för den- na grupp är enligt LO:s mening svårt att avgöra. Den enskilde företagaren kan utnytt- ja avdragsrätten i betydligt större utsträck- ning än löntagarna och därigenom kan inte jämförelsen mellan beskattningsbar inkomst, byggd på å ena sidan inkomst av anställning och å andra sidan inkomst av rörelse och jordbruksfastighet, alltid utvisa samma grad av bärkraftsförmåga. Beredningen antyder samma synpunkter på sidan 167—168 i be- tänkandet: >>Låg, skattepliktig eller beskatt- ningsbar inkomst är ingalunda alltid bevis för en reellt låg levnadsstandard.» Bered- ningen hänvisar sedan till statistiska central- byråns undersökning om de lägre inkomst- tagarna, där en stor del av gruppen är sjuka, arbetslösa, studerande och militärtjänstgö- rande och vars inkomster således inte alltid är skattepliktiga. En annan grupp är de som under året återinträtt på arbetsmarknaden eller ungdom och kvinnor, som tillfälligt förvärvsarbetat. >>Härtill», säger beredning- en, »kommer emellertid en ej obetydlig ka- tegori, vars skattemässiga förhållanden är sådana, att konsumtionen överstiger den de- klarerade inkomsten». (Vår understrykning).

Försörjningssituationen för de sjuka och arbetslösa grupperna är naturligtvis svår, men större delen av dem torde inte påverkas av upptrappningsregeln. För gruppen sjuka och arbetslösa bör också helt andra åtgärder sättas in i form av höjd sjuk- och arbetslös- hetsersättning, bättre sjukvård och rehabili- tering i olika former. En intensifierad ar- betsmarknadspolitik torde vidare vara över— lägsen de flesta andra åtgärder för att för- bättra de arbetslösas situation.

Utredningen hävdar, att man i princip bör uttaga en egenavgift, som är likvärdig med arbetsgivaravgiften. LO instämmer i detta uttalande, men kan inte finna att den nu föreslagna utformningen av upptrapp- ningsregeln når det syfte beredningen uttalar sig för. LO vill därför föreslå, att upptrapp- ningen sker efter en brantare skala. Detta kan lämpligen ske på så sätt att upptrapp- ningsregelns procentsats sätts till 15 i stället för 10. Utformningen av kap. 19 & 9 i LAF

skulle då erhålla följande lydelse: »Grund- försäkringsavgiften må i intet fall beräknas till högre belopp än femton procent av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara in- komsten . . . »

Avgiftspliktiga inkomster

Beredningen föreslår, att avgiftsuttaget till socialförsäkringarnas grundförmåner ej be- gränsas till att avse enbart inkomster av förvärvsarbete utan skall omfatta samtliga inkomster. Som motivering härför anför be- redningen att den föreslagna arbetsgivar- respektive egenavgiften är avsedd att ersätta folkpensionsavgiften och avgifterna till sjuk— försäkringens grundförmåner. Dessa avgifter uttas med beaktande av den avgiftspliktiges taxerade inkomst, vilket bland annat inne- bär att även inkomst av kapital tas med vid beräkningen. I princip är det endast för ål- ders- och förtidspensionärer som avgiftsbe- frielse föreligger.

LO ansluter sig helt till beredningens för- slag att avgiftsuttaget till socialförsäkringens grundförmåner skall omfatta samtliga in- komster. I annat fall skulle, såsom bered- ningen framhåller, inkomsttagare med in- komster av kapital och fastigheter bli av- giftsbefriade för dessa inkomster, samtidigt som de kommer att åtnjuta motsvarande socialförsäkringsförmåner.

Socialförsäkringens grundförmåner utgår efter generella regler. De behovs- och in- komstprövade förmånerna har successivt av- vecklats inom folkpensioneringen och utgår numera generellt med undantag av hustru- tillägg, kommunalt bostadstillägg och änke- pension för de kvinnor, som blivit änkor före 1 juli 1960. Det har således från sam- hällets sida helt varit en medveten strävan att, så långt det varit möjligt, för grund- förmånerna skapa generella regler med en- hetliga belopp till alla medborgare. Däremot har avgifterna maximerats till ett visst be- lopp som har varit lågt i förhållande till högre inkomster. Detta tillvägagångssätt var naturligare under den tid, då flertalet av förmånerna var behovs- och inkomstpröva- de och i större utsträckning finansierades skattevägen. En utökning av avgiftsplikten till socialförsäkringens grundförmåner så att den även belastar högre inkomster synes där-

.för enligt LO:s mening vara nödvändig.

LO föreslår att det föreslagna 2-procen- tiga avgiftsuttaget utsträcks till att omfatta

samtliga inkomster utan maximering till nå-

got visst belopp. Detta behöver inte medföra något avsteg från tilläggspensioneringens nu— varande finansiering. De avgiftspliktiga in- komsterna till grundförmånerna och tilläggs— pensioneringen skall enligt beredningens nyss nämnda förslag bli olika. LO har anslutit sig till beredningens förslag på denna punkt och finner motiveringarna som framförs övertygande ur rättvisesynpunkt. Med ut- gångspunkt från detta ställningstagande fin- ner LO det därför riktigt att om avgifts- plikten skall omfatta samtliga inkomstslag, bör den också belasta alla inkomster lika.

Avgiftsberäkning Beredningen föreslår beträffande avgiftsbe- räkning för makar att grundförsäkringsav- giften skall beräknas med hänsyn till makar- nas sammanlagda inkomster, d.v.s. efter en samberäkningsmetod. Arbetsgivaravgiften skall däremot beräknas efter en särberäk- ningsmetod. Beredningen framhåller ifråga om anställningsinkomster att man på grund av deras kollektiva karaktär är hänvisad att begagna särberäkningsmetoden.

LO kan inte acceptera beredningens för- slag att tillämpa särberäkning för de an- ställda och samberäkning för övriga in- komsttagare. Denna uppdelning missgynnar arbetstagarna på ett markant sätt eftersom tyngdpunkten i avgiftsuttaget är förlagt till inkomster under basbeloppet.

LO kan inte finna att utredningen lagt fram en övertygande motivering för att till- lämpa en samberäkningsmetod. Snarare fö- refaller det så att den argumentation, som beredningen för fram, leder till att man bör tillämpa särberäkningsmetoden för samtliga grupper. LO underkänner helt beredningens motivering att man skall försöka åstadkom- ma ett så likartat avgiftsuttag som möjligt inom särberäknings- respektive samberäk- ningsgruppen. Enligt LO:s mening måste det avgörande vara att åstadkomma en lik- värdig belastning av socialförsäkringsavgifter på samtliga inkomsttagargrupper. LO före— slår därför att särberäkningsmetoden tilläm- pas för alla inkomsttagare.

Den direkta beskattningen

Den direkta beskattningen är på flera vä- sentliga punkter i behov av reformering. Ge- nom den minskning av det direkta skatte- trycket som åstadkommes inom »skattepa- ketets» ram möjliggörs förändringar som

inte behöver föranleda höjd direkt statlig skatt för någon kategori. LO anser de nu- varande skattereglemas brister främst ligga i ett otillräckligt hänsynstagande till barn- familjernas försörjningsbörda, vidare skatte- belastas inkomster för gifta kvinnor som går ut i förvärvsarbete hårt genom en trös- keleffekt som skattesystemet skapar och vi- dare knyts vissa problem till den s.k. mar- ginalskattens höjd. Genom ökningen av det indirekta skattetrycket och arbetsgivaravgif- terna måste som förut framhållits progressi- viteten och omfördelningseffekten ägnas sär- skild uppmärksamhet.

Allmänna skatteberedningens förslag inne- bär förändringar och förbättringar i flera av dessa viktiga avseenden. Sålunda innehål- ler >>skattepaketet» förslag till något höjda barnbidrag (1200 kronor i 1970 års pen- ningvärde). Förvärvsavdraget höjs till 25 %, högst 4000 kronor, i familjer med barn enligt förslagen. Dessutom föreslår bered- ningen höjningar av grundavdragen och mo- difiering av skatteskalorna, innebärande bl.a. utsträckt tillämpning av tudelnings— principen.

Även om skatteberedningens förslag till framtida direkt beskattning delvis tillgodo- ser de huvudsynpunkter som bör beaktas kvarstår problem och brister i det. Huvud- dragen av det nuvarande skattesystemet fö- reslås bibehållna. Genom tidsbrist har kom- mittén tvingats avstå från vissa angelägna utredningar och jämförelser med andra be- skattningsaltemativ. Ett kompletterande tek- niskt utredningsarbete — med användande av de moderna beräkningshjälpmedel som står till buds för sådana jämförelser — bör med hänsyn härtill komma till stånd.

Progressiviteten i skatteskalorna

Allmänna skatteberedningen föreslår, som påpekats tidigare, inte någon större principi- ell förändring av familjebeskattningen och skatteskalorna. Den sänkning av det direkta skattetrycket, som ingår i skattepaketet tar sig därför främst uttryck i en allmän sänk- ning av skattesatserna och en höjning av avdrag. Beträffande progressiviteten i de föreslagna skatteskalorna bygger allmänna skatteberedningen sitt förslag huvudsakligen på tre synpunkter. För det första framhåller man att skattesatsen i det lägsta skiktet av beskattningsbar inkomst bör vara 10 %. För det andra utgår man från att det lägsta skiktet av beskattningsbar inkomst —- vilket

l 3 r, s'

något oegentligt brukar kallas det propor- tionella skiktet — bör vara så stort som möj- ligt, dock med awägning med hänsyn till vad ett brett proportionellt skikt kostar i minskade skatteintäkter. För det tredje an- ser skatteberedningen att de närmast föl- jande skikten — således efter det proportio- nella skiktet — bör kännetecknas av en mått- lig skattesats i syfte att för de kvarstående breda grupperna av skattskyldiga begränsa den s.k. marginalskatten. Andelen skattskyl- diga som 1970 beräknas falla ovanför det första proportionella skiktet är 50 % av äk- tenskapen och 43 % av ensamstående.

Allmänna skatteberedningen uttalar bl.a. vidare »att enligt utredningens mening en längre gående progressionsutjämning bör eftersträvas på sikt än vad utredningen fun- nit det möjligt att i detta betänkande för- orda».

LO anser att den nu planerade över- gången till ökad indirekt beskattning måste kombineras med särskilda lättnader för per- soner med låg skatteförmåga. Argumenten som framförts för en minskad progressivitet är dels att de direkta och indirekta transfe- reringama byggts ut under en relativt lång period då skattesystemets huvuddrag varit oförändrade, vidare att nominalinkomster- nas ökning vid oförändrade skalor medfört en inte avsedd ökning av både skattetrycket och i vissa lägen progressiviteten, varmed här avses marginalskatteprocentens stegrings- takt vid höjd inkomst. Enligt LO:s me- ning kan dock inte dessa argument i rikt- ning mot minskad progressivitet överväga skälen i motsatt riktning i nuvarande läge då en så kraftig överföring av skattetrycket till indirekt skatt genomförs. Innebörden av skatteberedningens förslag illustreras med tablån på följande sida där en jämförelse sker mellan statlig skatt år 1970 enligt be- redningens förslag och den skatt som skulle utgått 1970 enligt nuvarande regler men vid indexreglerade grundavdrag, förvärvsavdrag, skiktgränser och barnbidrag från år 1964?)

Det är uteslutande genom ökningen av barnbidragen som beredningens förslag åstadkommer en ur förmågesynpunkt önsk- värd, omfattande omfördelning i förhållan- de till nuvarande system. Någon väsentlig lindring av skatten för lägre inkomster kan knappast utläsas trots att indirekta skatter och avgifter tillkommer. Beredningens för- slag innebär beträffande familjer utan barn skattelindring som kompenserar de högre inkomsttagarna i högre grad än de lägre.

LO vill i detta sammanhang också hänvisa till vad som senare anförs beträffande på- verkan på kommunernas finanser. De fram- lagda skatteförslagen synes underförstått in- nebära en kraftig höjning av den kommu- nala utdebiteringen. En sådan förskjutning till en högprocentig proportionell beskatt- ning från den progressiva statliga beskatt- ningen är inte acceptabel enligt LO:s me- ning. I första hand bör en höjning av kom- munalskatterna motverkas. Består den hit- tillsvarande tendensen måste ytterligare hän- syn härtill tas genom en ännu kraftigare sänkning av de lägsta inkomstgruppemas statsskatt.

På grundval av det framlagda materialet är det knappast möjligt att bygga ett de— taljerat alternativt förslag angående skalor- na. Ett sådant borde utgå från en explicit beräkning och diskussion av inkomstomfördel- ningens totala omfattning. LO vill uttala att reduktionen av skattesatserna i större ut- sträckning bör komma de lägre inkomstklas- serna till del jämfört med beredningens för- slag, vilket kan ske utan att marginalskatte- procenten i förhållande till nuläget behöver höjas för andra kategorier. Vidare anser LO att höjningen av tudelningsgränsen har inte eftersträvade verkningar. Denna föreslås lig- ga vid en årsinkomst motsvarande 55000 kronor för gifta. I enlighet med vad som sägs i senare avsnitt förordar LO som en över- gångslösning att avståndet mellan skalorna — i stället för att ökas — bibehålls eller t.o.m. minskas. Hänsyn till barnfamiljema får tas genom förstärkta bidrag och på an— nat sätt. LO är således inte beredd att helt acceptera beredningens förslag till skatteska- lor eller de anförda motiveringarna. En fort- satt utbyggnad av det sociala trygghetssyste- met möjliggör på längre sikt en mildare progression.

Barnfamiljerna

Allmänna skatteberedningen har redovisat vissa uppgifter från år 1961 angående barn- kostnadema. Enligt dessa uppgifter, som ur- sprungligen baserar sig på levnadskostnads- undersökningen år 1958, var kostnaden per barn genomsnittligt för alla barnhushåll 5 500 kronor. Denna summa är sammansatt av dels individuell konsumtion av livsmedel, kläder, m.m., dels andel i gemensam kon- sumtion såsom bostad och lyse samt dels 1) Ändringarna fr.o.m. juli 1964 har dock inte beaktats.

Tablå. Statlig skatt år 1970 enligt berea'nz'ngens förslag jämförd med skatt enligt nu- varande regler men med indexreglerade avdrag, skiktgränser m.m.

Ensamstående Gifta utan barn Gifta med 2 barn

Åminkom" Beredn. Nuv. Skillnad Beredn. Nuv. Skillnad Beredn. Nuv. Skillnad försl. regl. kol 2—3 försl. regl. kol. 5—6 försl. regl. kol. 8—9

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 6000 205 245 — 40 0 18 — 18 —2 400 1 232 —1 168 10 000 524 566 — 42 276 341 — 65 — 2 124 909 — 1 215 20 000 1 888 2 238 — 350 1 069 1 148 —— 79 —— 1 331 102 — 1 229 30 000 4 477 4 967 — 490 2 022 2 759 — 737 378 1 509 _— 1 887 40 000 7 585. 8 364 —— 779 3 851 5 697 — 1 846 1 451 4 447 — 2 996 50 000 14 558 15 789 — 1231 9 104 12 579 — 3 475 6 704 11 329 —- 4 625

Siffermaterialet grundar sig på tabellerna a enligt bil. 6 och 7 i skatteberedningens betänkande.

värdet av vård och tillsyn i hemmet enligt vissa schematiska beräkningsmetoder. Där- emot har värdet av andel i offentlig konsum- tion, framförallt undervisning lämnats åt sidan i ovan angivna siffror. Om man där- ifrån borträknar det stöd samhället svarar för bl. a. barnbidragen som år 1961 uppgick till 400 kronor, skulle en summa motsvaran- de inte fullt 5 000 kronor kvarstå. Siffrorna får naturligtvis tolkas med försiktighet då det är betydande svårigheter förenade med att bestämma bamkostnaderna. En undervärde- ring av familjens eget arbete med tillsyn och vård är t. ex. att räkna med i detta exempel. En uppräkning av beloppen med hänsyn till den prisstegring som skett sedan 1961 måste vidare göras. Kostnadsförhållandena ställer sig olika för familjer i olika inkomstklasser och med olika antal barn. För enbamsfa- miljerna får man räkna med en kostnad per barn och år som ligger ca 30 % högre enligt de uppgifter allmänna skatteberedningen an- ger. Ett viktigt förhållande är att bamkost- naderna stiger förhållandevis snabbt som följd av att tjänstepriser i regel ökat snab- bare än andra priser. jämförelse med all- männa prisnivån kan vara missvisande. En förutseende "familjepolitik kan emellertid också medföra en väsentlig rationalisering av barntillsynen.

LO anser att man vid utformningen av familje- och skattepolitiken skall utgå från de genomSnittliga faktiska bamkostnademas omfattning och acceptera att en större del av dem skall avlyftas från barnfamiljema. Viktiga steg i den riktningen har tagits i och med barnbidragens införande och suc- cessiva höjning, vidare genom utbyggnaden av daghem, förskolor och skolväsendet, in-

förandet av fria materiel, skolfrukost m.m. och genom utbyggnad av de allmänna so- cialförsäkringama där moderskapsstödet och bamsjukvården är viktiga element.

För realiserandet av en mer fullständig avlyftning av bamkostnaderna fordras emel- lertid ytterligare åtgärder i form av fria eller subventionerade tjänster samt ökade

'direkta bidrag. Beträffande barntillsynen är en avsevärd utbyggnad av daghem, förskolor och andra anordningar påkallad. Ungdoms- arbetet kräver starkt utvidgade insatser i fråga om ledarutbildning, fritidslokaler med olika slags utrustning.

I ett särskilt yttrande har löntagarrepre- sentanter i skatteberedningen gett uttryck för en liknande målsättning beträffande fa- miljepolitiken. Det sägs: »Samhällets fa- miljestöd, som alltmer fått formen av barn- och utbildningsbidrag och vars yttersta syfte är att avlyfta hela bamkostnaden från vård- nadshavarna bör inte vara knutet till dessas kön, civilstånd eller familjeställning utan uteslutande till barnen själva.» Denna form av familjesocialt stöd har en mer direkt och ändamålsbestämd verkan än allmänt bi- dragsstöd. Bidragen bör enligt LO:s mening utvecklas i snabbare takt än skatteberedning- en föreslagit. LO instämmer med det sär- skilda yttrande till skatteberedningen där det framhålls att höjningen av barnbidragen till 1 200 kronor år 1970 är att betrakta som ett minimiförslag. Starka skäl talar också för en höjning av åldersgränsen för barnbidra- gen. Det är önskvärt att omläggningar i den mån de bereder ett extra utrymme inom det totala skatteuttaget används för en yt- terligare höjning av barnbidragen. Så länge de familjepolitiska stödformema inte mot-

svarar den ovan angivna målsättningen mås- te man vid beskattningen beakta ej avlyfta barnkostnader vid tillämpningen av förmå- geprincipen.

Allmänna skatteberedningen har avstått från en samlad bedömning av familjepoliti- ken. Beredningen har emellertid uttalat att det råder ett direkt samband mellan beskatt- ningen av barnfamiljerna i förhållande till andra skattesubjekt å ena sidan och familje- politiken å andra sidan.

Två olika metoder för hänsynstagande till bamkostnaderna vid beskattningen står till buds och har tillämpats eller tillämpas i Sverige. Den ena metoden baseras på skal- differentiering och således en lägre skatte- skala för familjer. Den andra metoden är tillämpning av barn- eller vårdnadsavdrag. I Sverige har två olika skalor tillämpats se- dan 1952. Barnavdrag förekom fram till 1947. Ytterligare bör nämnas de särskilda förvärvsavdragen för kvinnor med barn vilka förekommit sedan 1947 till varierande stor- lek. För- och nackdelar finns hos båda me- toderna, varför en närmare jämförelse är påkallad. På längre sikt, då det familjepo- litiska systemet byggts ut i sådan grad att hänsyn till bamkostnaderna inte längre be- höver tas, bortfaller detta problem.

1949 års skatteutredning som föreslog in- förande av två olika skatteskalor, diskutera- de möjligheten att ge en speciell form av stöd till barnfamiljema. Utredningen över- väger att låta den lägre skalan gälla enbart familjer med barn.

Ett av de viktigaste skälen till att den lägre skalan föreslogs gälla alla familjer var, att man ändå inte med denna metod kunde ta hänsym till antalet barn i familjen. Över- gången till två olika skalor innebar emeller- tid i praktiken en relativ lättnad för barn- familjerna.

Skillnaden mellan skalorna kan inte mer än mycket grovt uttrycka den bärkrafts- minskning som bamkostnaderna anses med- föra. Avvägningen är vidare subjektivt grun- dad, t. ex.- beroende på om man anser det mest relevant att jämföra en familjs skatt med en ensamståendes i samma inkomst- klass eller med två ensamståendes, som till- sammans har samma inkomst som familjen. Som en fördel med skaldifferentieringsme- toden kan anges att den är relativt enkel ur taxeringsteknisk synvinkel.

Avdragsmetoden ger möjligheter att an- knyta skatteförmågeberäkningen mer direkt till de faktiska bamkostnaderna. Differentie-

rade bamavdrag medför dock ökade taxe- ringstekniska svårigheter och ett avsteg från den enkelhet i skattesystemet som är önsk- värd.

LO anser det angeläget att bamkostna- derna i ökad grad påverkar bärkraftsbedöm- ningen vid beskattningen. Det är här fråga om ett övergångsproblem som successivt eli- mineras då det familjepolitiska systemet blir ytterligare utbyggt. Valet av metod är där- för inte ett viktigt principiellt problem. En kombination av båda metoderna är accep- tabel. Detta alternativ ger möjlighet för närmare anknytning till de faktiska barn- kostnaderna. Om differentierade grundav- drag sålunda införs, görs visserligen ett av- steg från enkelheten i skattereglerna men då avdragen senare avlöses av barnbidrag eller andra stödåtgärder gäller detta endast under en övergångstid. Avdragens storlek får göras till föremål för närmare tekniska utredning- ar, varvid hänsyn också får tas till bl. a. ska- lornas utseende och inbördes avstånd. LO anser att starka skäl talar för det förslag till grundavdrag som framförts i reservation av hrr Meidner, Nilstein och Östergren. Dels är en mer måttlig höjning av grundavdragen i det provisoriska systemet motiverad av att andra reformer är mer angelägna och dels föreligger ett inslag av särskilda hänsyn till bamkostnaderna. ,

Ett särskilt problem kan uppstå genom att grundavdragen kan komma att understiga del utgående folkpensionerna. För att en be- skattning av sådana inkomster skall und- vikas helt och hållet bör man överväga att utvidga användningen av avdraget för ned- satt skatteförmåga. En höjning av dessa av- drag gåve en möjlighet att lösa folkpensio- näremas problem vid beskattningen. LO vill därför förorda att man prövar detta fram- gångssätt.

Sambeskattning eller särbeskattning

Familjebeskattningen har undergått föränd- ringar ända sedan början av 1900-talet. Även under. de senaste tio åren har betydande för- ändringar skett. Genomreformen 1947 bort- föll differentieringen av avdragen efter före- komst av barn och i stället infördes barn- bidrag. Omläggningen var såtillvida viktig som man då införde ett provisoriskt för- värvsavdrag som uppgick till 50 procent el- ler högst 1 000 kronor. Ortsavdraget för en- samstående avtrappades snabbare i det nya systemet.

Då år 1952 två skilda skalor infördes vid den statliga beskattningen, skedde detta med hänvisning både till barnfamiljernas behov av skattelindring och till lindring av tröskel- effekten för gifta kvinnors inkomstskatt. Vid samma tillfälle bortföll avtrappningen av de ensamståendes ortsavdrag. Senare har för- värvsavdragen byggts ut på det sättet att maximalbeloppet höjts medan avdragskvo- ten sänkts från ursprungligen 50 procent.

Allmänna skatteberedningen föreslår att familjebeskattningens grunddrag bibehålls, d.v.s. att två skalor tillämpas, varvid fa- miljer sambeskattas enligt den lägre skalan. Förvärvsavdraget föreslås utgå med 25 pro- cent av inkomsten för hustru med barn, dock högst 4000 kronor. Vid s.k. faktisk sambeskattning föreslås förvärvsavdraget bli 1000 kronor. Vid modifieringen av skatte- skalorna har tudelningsgränsen höjts, vilket medför en speciell sänkning för familjer i skikten ca 25 000—55 000 kronor.

Utredningen har tämligen utförligt redo- visat sin syn på för- och nackdelar med att bibehålla de gällande grunddragen i fa- miljebeskattningen. Beredningen anser inte att det här rör sig om en principfråga utan att praktiska skäl talar både för och emot en omläggning. Beredningen fäster speciellt stor vikt vid två förhållanden. För det första anser man att ett övergivande av det nuva- rande systemet skulle öka skatten i förhål- lande till nuläget för familjer där endast en av makarna har inkomst. För det andra framhåller man att önskemålet om en lind- rad skatt för barnfamiljerna skulle motver- kas.

Beredningen är dock medveten om att arbetsmarknadsmässiga skäl talar emot sam- beskattningen genom att skatten på inkomst- tillskott då hustrun tar förvärvsarbete är besvärande hög.

LO tillmäter de skattetekniska svårighe- terna beträffande överföring av inkomster och förmögenhetsvärden inom företagarhus- hållen vid särbeskattning stor vikt för ställ- ningstagandet till detta system. I yttrandet över sambeskattningsrevisioncns betänkande år 1959 framhöll LO att detta var en av- görande nackdel med särbeskattning. I sam- band med ATP-systemets pensionspoängbe- räkning och den av beredningen föreslagna nya metoden för socialförsäkringarnas fi- nansiering aktualiseras emellertid frågan om bestämda regler för inkomstuppdelning i familjer med rörelse. Längre fram torde därför sambeskattningsfrågan komma i ett

nytt läge. Uppdelningen av rörelseinkomster behandlas i ett senare avsnitt.

Då beredningen stannat för att bibehålla grundlinjerna i familjebeskattningssystemet, men föreslagit modifieringar på vissa punk- ter, t. ex. höjning av förvärvsavdragen, har man gjort detta med reservation för att samhällsutvecklingen senare kan kräva en omprövning. Beredningen anför bl. a. att en »perspektivförskjutning i särbeskattningsfrå- gan» kan uppstå då en inkomstomfördelning till barnfamiljernas förmån skett.

Tanken på avsteg från nuvarande sambe— skattningssystem har utvecklats närmare i det särskilda yttrandet av hrr Meidner, Nil- stein och Östergren, där en långsiktig och successiv övergång till ett individualistiskt skattesystem förordas. Då reservanterna stan- nat för att endast föreslå mindre justeringar i förhållande till majoritetsförslaget har det- ta skett med hänvisning till dels att en över- gång från sambeskattning till ett individua— listiskt system bör ske i etapper, dels till riskerna för avsiktlig omfördelning av in- komster inom företagarhushållen samt till rådande svårigheter på den svenska arbets- marknaden för vissa grupper av kvinnor att få sysselsättning. Reservantema konstaterar att beredningens utredningsarbete beträffan- de familjebeskattningen varit begränsat på grund av att omläggningen till en ny form för indirekt skatt och för socialförsäkringens finansiering krävt så stor uppmärksamhet. Man uttalar sig av den anledningen för en ny utredning av familjebeskattningen.

LO vill framhålla att en stark ökning av kvinnornas förvärvsarbete länge fördröjts av kvarstående regler i ?bl. a. behörighets- och familjelagstiftning, tillämpningsföreskrifter i förvaltningen, praxis i fråga om företagens personalpolitik och traditionella tänkesätt och fördomar beträffande kvinnors och mäns yrkesroller. En av de viktigaste ekonomiska faktorer, som ökat sysselsättningsmöjlighe- tema för framför allt gifta kvinnor, är ge- nomförandet av den fulla sysselsättningen och den radikala minskningen av arbetslös- hetstalen. Även om numera i väsentliga avse- enden kvinnor och män likställts i familje- lagstiftningen, ifråga om behörighetsregler, rätt till utbildning m.m., kvarstår fortfaran- de hinder för ett fritt val grundat på indivi- duella intressen och färdigheter både när det gäller förvärvsarbete överhuvudtaget och va- let mellan olika yrken. Till de regler som ger kvinnorna en särställning hör den speci- ella utformningen av familjebeskattningen.

; ?

LO finner att detta endast är en av många faktorer som berör kvinnornas förverkligan- de av sina önskemål på arbetsmarknaden. Beskattningens roll får visserligen inte över- skattas när det gäller inverkan på yrkesverk- samheten men även om den inte är en do- minerande faktor eller ensamt avgörande, bör existerande brister elimineras.

Mellan folkräkningarna 1950 och 1960 ökade antalet yrkeskvinnor med 166000 (manliga förvärvsarbetande minskade nå- got), eller med ca 17000 årligen. Därvid avses endast personer med minst halv nor- mal arbetstid. Tendensen efter 1960 har varit minst lika stark. Andelen förvärvsarbe- tande bland gifta kvinnor var, oberoende av arbetstidens längd, 46—54 procent i åldrarna mellan 18 och 54 år i maj 1964. Motsva- rande tal var 31 procent i åldrar mellan 55 och 66 år. Ändå är önskemålen om för- värvsarbete bland hemmafruarna betydande. En särskild undersökning inom ramen för arbetskraftsundersökningama har visat att i förhållande till de gifta kvinnor som står utanför arbetskraften utgör de som i nuläget angett intresse för arbete utan att anmäla sig till förmedling mellan 7 och 16 procent, beroende på bl.a. åldern.

På flera håll argumenteras för en ökad invandring till Sverige för att tillgodose den ökande efterfrågan på arbetskraft. Genom en årlig nettoimmigration om ca 10 000 per- soner ökas också arbetskraftens storlek på den vägen. Under 1964- har vidgade full— makter i syfte att mer effektivt utnyttja till- fällen att erhålla arbetskraft i utlandet be- gärts. I yttrandet över denna anhållan fram- höll LO bl.a. att det ur samhällsekonomisk synpunkt vore fördelaktigt att i första hand söka öka kvinnornas förvärvsarbete genom att förbättra deras sysselsättningsmöjligheter. Denna typ av arbetskraftsreserv kräver för utnyttjande mindre följdinvesteringar i bo- städer o.d. även om man måste räkna med t.ex. en utbyggd barntillsyn i allmän regi.

Redan nu framträder således mönstret att både man och hustru i familjen har för- värvsarbete. Kvinnans anknytning till yrkes- livet gör att hon återvänder till förvärvsar- bete efter uppehåll i samband med bams- börd och barnavård. Med all sannolikhet består eller stiger ökningstakten i andelen yrkesverksamma kvinnor. Det är önskvärt att genom speciell arbetsmarknadspolitik och även beskattningsreformer underlätta och påskynda denna utveckling.

Förvärvsavdragen i det nuvarande syste-

met och i skatteberedningens förslag syftar till en lindring av gifta kvinnors skatt. Ju större förvärvsavdragen görs, ju mer mins- kas den tröskeleffekt i beskattningen som uppkommer då en gift kvinna tar förvärvs- arbete. Avdraget åstadkommer större skatte- reduktion i högre inkomstklasser. Genom den andra metoden, individuell taxering och beskattning av varje inkomsttagare för sig uppnås den effektivaste lindringen av för- värvsarbetande gifta kvinnors skatt. Tröskel- effekten elimineras helt.

De av såväl beredningens majoritet som av vissa reservanter anförda skälen för — och för reservantemas del önskan om — en framtida successiv övergång till individuell beskattning borde enligt LO ha tagit sig uttryck i ett utarbetat alternativ för etapp- visa reformer mot detta mål. Beredningen har visserligen skisserat hur ett system med frivillig särbeskattning skulle fungera men ett sådant löser inte problemet som det här är fråga om.

Då man går att utforma ett skattesystem, som ger en rimlig skatt på inkomsttillskott för hustrun då hon tar förvärvsarbete, sam- tidigt som den relativa skattebördan för familjer med endast en förvärvsarbetande make inte abrupt får försämras kan emel- lertid beredningens förslag tas till utgångs- punkt efter modifiering på visst sätt. De föreslagna förvärvsavdragen kan enligt LO:s uppfattning godtas eller t.o.m. sättas ännu högre. Reservationsförslaget, att införa ett fast förvärvsavdrag för makar utan barn i särskilt syfte att minska den ovan nämnda tröskeleffekten, bör beaktas. För en senare anpassning till individuell beskattning är dock beredningens förslag inte väl ägnat i bl.a. ett avseende. I stället för höjning av tudelningsgränsen förordar LO att man i någon mån söker närma skalorna till var- andra. Skalomas utseende i detalj får bli beroende av de ytterligare tekniska utred- ningar LO ovan föreslagit i samband med diskussionen av progressiviteten.

En övergång etappvis längre fram till in- dividuell beskattning sker troligen lämpli- gast efter följande mönster. De kategorier som beskattas individuellt utvidgas stegvis. I första hand kommer gifta utan vuxna barn ifråga, varvid åldersgränsen för barnen kan behöva skjutas uppåt. Om det totala skatte- uttaget skall bibehållas, vilket är en rimlig förutsättning, bör den högre skalan sänkas då nya kategorier förs över dit. I senare etapper blir överförandet till individuell be-

skattning beroende av det familjesociala stö- dets utbyggnad. Det saknas anledning att beröra dessa frågor i detalj i det här sam- manhanget.

Sammanfattningsvis vill LO i fråga om familjebeskattningen förorda ett provisorium enligt de linjer beredningen föreslagit med viss modifikation. Ett fast förvärvsavdrag för gifta utan barn bör sålunda övervägas utöver de kvotavdrag majoritetsförslaget in— nehåller. Det är vidare väsentligt att man i viss mån söker närma skalorna till varandra och i stället avstår från att höja tudelnings- gränsen. För övergång till individuell be- skattning (särbeskattning) bör som en första etapp övervägas tillämpning av den högre skalan för makars inkomster var för sig, då makarna saknar hemmavarande barn. Skal- avvägningen får då ses över, bl. a. med hän- syn till bamkostnadsfrågan.

Rörelseinkomster och uttag av löner i eget företag

I företagarhushållen är avgränsningen mel- lan arbetsersättning och löner för hushålls- medlemmama å ena sidan och rörelsens av- kastning å andra sidan mer eller mindre godtycklig. Löneuttaget för företagets ägare och hans hustru — eventuellt också ej hem- maboende barn —1 anpassas ofta bl. a. med hänsyn till skattereglerna för att den mest gynnsamma skatteberäkningen skall uppnås.

Reglerna för socialförsäkringama och framförallt för ATP-pensionema har sålun— da påverkat bestämningen av hushållsmed- lemmamas löner och den egentliga rörelse- avkastningen. Det har funnits en tendens i vissa företagarhushåll med relativt låga taxe- ringsbara inkomster att förskjuta löneutta- get till en av makarna där detta varit juri- diskt möjligt. Detta har lett till en högre samlad pensionspoäng av ATP, eftersom en- dast ett basbelopp blir undantaget vid be- räkningen av pensionsgrundande inkomst men hela inkomsten läggs på en enda per— son. Vid högre inkomster kan det å andra sidan finnas en tendens att sprida rörelsein- komsten så jämnt som möjligt på makarna. Hittills har det varit så att en hög pensions- poäng medför motsvarande hög ATP-avgift för hushållet. Följaktligen har individuella värderingar av ett högt resp. lågt pensions- skydd inverkat på dessa inkomstförskjut- ningar.

I det förslag till socialförsäkringens fi- nansiering som nu är framlagt av skattebe-

redningen blir socialförsäkringsavgiften en- hetlig utan undantag för basbeloppet. Följ- aktligen påverkas enbart ATP-förmånerna men inte rörelseidkarens avgifter till social- försäkringen av inkomstförskjutningen mel- lan makarna i lägre inkomstklasser. Man kan därför räkna med en förstärkt tendens till omfördelning i den riktningen vid låga in- komster för företagarhushållet att löneuttaget helt eller så gott som helt läggs på den ena maken.

I detta sammanhang erinras om att i gans- ka många fall, speciellt för fria yrkesutövare och hantverksrörelser, en aktiebolagsbildning skett i syfte att uppnå en övergång från företagarstatus till arbetstagarstatus för inne— havama. Detta var särskilt gynnsamt i tidi— gare skede då 2/3-regeln fortfarande var ak- tuell för tilläggspensioneringen i företagar— hushållen. Numera uppnås måhända smärre fördelar genom en sådan formell förändring. Aktiebolagsbildningen har fortsatt att ligga på en hög nivå, vilket torde sammanhänga med att vissa fördelar beträffande beskatt- ningen, sjukförsäkringen och pensionsförsäk- ringen kan uppnås fortfarande.

En starkare tendens till att förskjuta rö- relseinkomsten till löneuttag för endast den ena maken leder till en sned fördelning av pensionspoängen, som skapar problem i de fall äktenskapen upplöses, såsom vid skils- mässa eller dödsfall. LO anser att detta problem bör undanröjas genom särskilda fö- reskrifter för inkomstfördelningen mellan makarna vid deklarationen. En reell eko- nomisk likställighet oberoende av makarnas civilrättsliga egendomsförhållanden bör ef— tersträvas. Hur en sådan uppdelning i detalj skall utformas får närmare utredas.

För-mögenhetsbeskattningen

Beredningen har föreslagit en höjning av skattepliktsgränsen för förmögenhetsbeskatt- ningen från 80 000 till 125 000 kronor samt en minskning av skattesatserna för förmö- genheter mellan 125 000 kronor och 1 mil- jon kronor med 1—3 promille. Förslaget mo- tiveras främst med den fortgående nominal- inkomsthöjningen sedan senaste reform år 1957 samt med den förestående fastighets— taxeringen år 1965. Förslagen beräknas in- nebära ett 85 miljoner kronor lägre skatte- uttag år 1966.

LO anser att fastighetstaxeringen kan för— anleda en översyn av förmögenhetsskatten.

Förmögenhetsskatten spelar en viss omför- delande roll vid sidan om andra skatter. Att minska dess betydelse i detta sammanhang synes omotiverat och LO förordar därför att man vid översynen av förmögenhetsskatten i varje fall inte utgår från en minskning av det totala förmögenhetsskatteuttaget utan utgår från att det åtminstone följer samma takt som den totala förmögenhetstillväxten.

Kommunernas skatteintäkter

Genomförandet av reformerna beträffande de statliga skatterna leder till ett skattebortfall för kommunerna. Bortfallet skulle dock bli mindre om den av LO förordade grundav- dragshöjningen genomförs än om beredning- ens förslag realiseras. Bortfallet av skatter för kommunerna måste på något sätt täckas genom överföringar från staten. En översyn av skatteförslagen med hänsyn till kommun- finansema är således påkallad, sedan skatte- beredningen lämnat frågan åt sidan och inte anvisat metoder att ersätta kommunerna för skattebortfallet. Detta har påtalats i en re- servation av hr Meidner.

LO delar uppfattningen att den hittills- varande tendensen t.ill höjda kommunala utdebiteringar sannolikt kommer att fort— sätta, enbart med hänsyn till kommunernas planerade och troliga engagemang på olika områden. Höjningar av grundavdragen skul- le kräva ytterligare ökade utdebiteringar. LO anser att dessa kommunalskattehöjning— ar bör motverkas. På denna punkt påyrkar LO en skyndsam utredning och förslag om hur skattereformens inverkan på de kom- munala finanserna skall kompenseras. Inte minst med tanke på behovet av långsiktig planering i kommunerna är detta angeläget.

Reformens ikraftträdande Allmänna skatteberedningen har utarbetat en plan för övergången till ett reformerat skattesystem. Förslaget anger för varje år från 1966 *till 1970 vilka förändringar som enligt beredningens mening bör vidtas och således i vilken takt övergången bör ske. LO accepterar utgångspunkten att en så omfattande skattereform som denna måste ske etappvis under en relativt lång period. Det blir emellertid knappast möjligt att i detalj hålla fast vid ett på förhand upp- gjort femårsprogram av detta slag. Program- met bör endast uppfattas som en vägledning, som anger angelägenhetsgraderingen och det inbördes beroende av olika åtgörder både med hänsyn till budgetbalansen och för-

skjutningar i det relativa skattetrycket för olika grupper. LO anser det troligt att kon- junkturvariationer och andra tillfälliga för- skjutningar framtvingar skatteförstärkningar eller motsatsen även under de kommande åren varigenom också det uppgjorda reform- programmet förskjuts.

LO anser att den av allmänna skattebe- redningen föreslagna planen inte kan accep- teras. Ökningen av arbetsgivaravgifterna skulle således bli mycket ojämn. Redan förs- ta året föreslås två femtedelar av hela höj- ningen ske medan resten fördelas i stigande takt, men relativt jämnt på de följande fyra åren. Detta är särskilt tveksamt med tanke på att övergång från allmän varuskatt till konsumtionsskatt förutsätts ske med en gång redan första året. Ur stabiliseringssynpunkt skulle betydande risker och svårigheter upp- stå om denna plan realiserades. Inte minst allvarlig är den osäkerhet om prisutveck- lingen och prisstabiliteten som sannolikt skulle bli följden. För parterna på arbets- marknaden försvåras arbetet i hög grad.

LO ifrågasätter också om det inte är nöd- vändigt att på ett tidigare stadium än skatte- beredningen föreslagit genomföra bambi- dragshöjningen.

LO anser sammanfattningsvis att bered- ningens övergångsplan uttrycker en del ore- alistiska värderingar. Ett i detalj utformat alternativ saknar LO skäl att framlägga i detta sammanhang, men 'anser att vad som framförts i en reservation av hrr Meidner och Nilstein beträffande övergången bör beaktas. LO förutsätter att de slutliga för- slagen angående skattereformen kombineras med en tidsplan för genomförandet, som en— dast är vägledande.

LO har i det föregående påtalat brister i utredningsmaterialet och framfört erinringar av såväl principiell som teknisk art. I andra hänseenden åter har LO accepterat bered- ningens tankegångar och förslag. Som helhet betraktad är dock den av beredningen före- slagna reformen i behov av överarbetning och kompletteringar. Därför bör den enligt LO:s mening icke genomföras efter den fö— reslagna tidsplanen. LO förutsätter slutligen, att organisationen bereds tillfälle att ta ställ— ning till resultaten av de ytterligare tekniska utredningar och konkreta förslag som bör framläggas.

Sammanfattning

LO anser den genomgripande översynen av skattesystemet vara angelägen. Sedan

skattesystemets olika delar under en lång följd av år genomgått partiella omläggning- ar medan huvuddragen i systemet bestått trots en rad väsentliga förändringar i sam- hället har behovet av grundläggande refor— mer ökat. I vissa avseenden är LO positivt inställd till de förslag skatteberedningen pre- senterat. Anledning till kritik och tveksam- het föreligger dock på ett antal punkter. LO anser sålunda:

att allmänna skatteberedningens utred- ningar och jämförelser blivit ofullständiga varför ytterligare utredningsarbete blir er- forderligt. Beträffande skattesystemets, och olika alternativ härvidlag, verkningar på samhällsekonomin är beredningens arbete föga vägledande. Ytterligare belysning av omfördelningsverkningar och övervältring av skattepålagor är nödvändig. De mer långsiktiga verkningarna av olika skattety- per på företagsstrukturen, förvärvsintensite— ten m.m. har knappast kommenterats alls i betänkandet. Stor vikt fäster LO vid att skattereformens inverkan på kommunfinan- s'ema utreds och förslag framläggs om kom- pensation till kommunerna. Beträffande den direkta beskattningen anser LO utredningar av teknisk karaktär rörande innebörden av skal- och avdragsändringar erforderliga lik- som rörande etappema för en successiv övergång till individuell _beskattning. I sam- band med bl. a. ATP- och socialförsäkrings- avgiftema erfordras också ytterligare utred- ningar och förslag beträffande inkomstupp— delning mellan makarna i företagarhushåll.

att beredningens förslag till allmän om- sättningsskatt tekniskt är utformade på ett sätt, som i huvudsak är godtagbart. Därmed har LO inte tagit ställning till valet av form för den indirekta beskattningen. LO förordar beträffande skatteområdets av- gränsning att periodiska skrifter för vilka krävs av chefen för justitiedepartementet utfärdat utgivningsbevis undantas från skatt med hänsyn till att utredning pågår angå- ende tidningsstödet. En överarbetning av förslaget är vidare erforderlig med hänsyn till förekomsten av handel med begagnade konsumtionskapitalvaror. Beträffande redo- visningsskyldigheten föreslår LO att gränsen sätts vid 3 000 kronor i total årsomsättning med avtrappningsregel vid omsättningen mellan 3 000 och 9 000 kronor.

att förslaget om socialförsäkringarnas fi- nansiering inte ger anledning till allvarliga principiella betänkligheter. Vissa avsnitt bör dock omarbetas. LO kan således inte till-

styrka förslaget angående upptrappning av avgiften för rörelseidkare. Upptrappning bör ske brantare. Detta kan ske på så sätt att maximeringsregeln för uttag av grundför- säkringsavgiften höjs från 10 till 15 procent av den beskattningsbara inkomsten. Slutli- gen bör avgiftsuttagets omfattning prövas.

att den av beredningen föreslagna om- läggningen av konsumtionsbeskattningen och socialförsäkringens finansiering kan förvän- tas medföra sådana risker ur prisbildnings— synpunkt, att en avsevärd upprustning och skärpning av samhällets prisövervakande verksamhet framstår som en nödvändig för- utsättning för förslagens realiserande. Tan- ken att under en övergångstid sätta allmän- na prisregleringslagen i kraft bör härvid un- derkastas en allvarlig prövning.

att skatteberedningens förslag beträffande den direkta inkomstskatten bör överarbetas i bl.a. följande avseenden:

1. Reduktionen av skattesatserna bör i större utsträckning komma de lägre inkomst- klasserna till del jämfört med beredningens förslag. Detta skulle beröra en avsevärd del av löntagarna. LO anser att man i samband med en ytterligare översyn av detta pro- blem bör utgå från att den föreslagna höj- ningen av tudelningsgränsen inte realiseras utan att skalorna i stället på sikt snarare närmas till varandra.

2. Barnkostnaderna bör i större utsträck- ning än beredningen förutsatt avlyftas från barnfamiljerna. LO'instämmer således med beredningen däri att ej avlyfta bamkostna- der bör påverka skatteförmågebedömningen, men anser att man bör gå längre i detta avseende.

3. Den >>tröskeleffekt», som uppstår i samband med hustruns förvärvsarbete i det provisoriska systemet, bör mildras genom ökade förvärvsavdrag, dock längre gående än enligt beredningens förslag. Ett avdrag på 1000 kronor också för gift kvinna utan barn bör införas i syfte att minska tröskel- effekten. Längre fram bör en utveckling ske mot individuell beskattning varvid även tröskelproblemet bortfaller. Etapperna för denna utveckling bör göras till föremål för tekniska utredningar efter bl.a. de linjer LO antytt.

4. Grundavdragen bör inte nu höjas fullt i den utsträckning beredningen föreslagit. Andra -— här nämnda — skattereformer är mer angelägna. LO är positivt inställd till de i en reservation av hrr Meidner, Nilstein och Östergren föreslagna grundavdragen,

W__

dvs. 2 750 kronor för ensamstående och 5 500 respektive 4500 kronor för makar med respektive utan barn.

att en skyndsam utredning beträffande kompensation till kommunerna för skatte- bortfallet kommer till stånd. LO anser att ytterligare höjningar av de kommunala ut- debiteringssatsema bör motverkas.

att med hänsyn till i föreliggande yttran- de påtalade brister i utredningsmaterialet

och framförda erinringar mot beredningens förslag, dessa inte bör förverkligas utan hän- synstagande till vad LO ovan anfört. LO förutsätter, att organisationen bereds tillfälle att ta ställning till resultaten av ytterligare tekniska utredningar och konkreta förslag. Stockholm den 16 november 1964.

Arne Geijer Gösta Dahlström

Lantbrukets skattedelegation

Det av beredningen framlagda betänkandet omfattar tre avsnitt: socialförsäkringens fi- nansiering, den direkta beskattningens ut- formning och den indirekta beskattningens utformning. Beredningen har enligt utred- ningsdirektiven bl. a. haft att med utgångs- punkt från ett givet totalt skatte- och av- giftsuttag framlägga förslag till omfördel- ningar i olika hänseenden av detta uttag. I betänkandet redovisas beredningens ställ- ningstaganden och förslag i frågan om av- vägningen mellan direkt och indirekt be— skattning samt socialförsäkringsavgifter. Be- tänkandet utgör emellertid endast en redo- visning av en del av de frågor som bered- ningen enligt utredningsdirektiven haft att ta ställning till. För beredningen återstår sålunda bl. a. att utreda möjligheterna att införa s. k. definitiv källskatt för löntagare och att utreda vissa spörsmål gällande fy- siska personers taxering samt att verkställa närmare översyn av företagsbeskattningen. Delegationen kan alltså först konstatera att beredningen med det framlagda betän- kandet endast redovisat den del av utred- ningsuppdraget som avser de fysiska perso— nernas beskattning och därvid främst be- handlat frågor av mer grundläggande be- tydelse för uppbyggandet av skattesystemet. Metoden att avgiva delredovisning av ett utredningsuppdrag är enligt delegationens uppfattning behäftad med vissa brister. Den leder bl. a. till att de föreliggande proble- men icke samtidigt blir allsidigt belysta. Så- dana nackdelar har också visat sig i det nu föreliggande betänkandet, i det att bered- ningen i åtskilliga frågor fått uttala att yt- terligare utredningar bort verkställas såsom

i fråga om familjebeskattningen eller att de framlagda förslagen fått provisorisk karak— tär såsom i fråga om förmögenhetsbeskatt- ningen. Bedömningen av de nu framlagda förslagen hade väsentligt underlättats om den kunnat ske mot bakgrunden av en över- sedd företagsbeskattning och ett förslag till definitiv källskatt för löntagare. Delegatio- nen har nämligen den uppfattningen att den fortsatta utredningen kommer att visa nöd- vändigheten av framtida anpassningar av nu framlagda förslag både vid översynen av fö- retagsbeskattningen och utredningen om de- finitiv källskatt för löntagare.

Av den skrivelse, med vilken betänkandet överlämnats till finansministern, framgår, att redovisningen av det föreliggande avsnittet av utredningsuppdraget fått framläggas ti- digare än vad beredningen ursprungligen avsett. I betänkandet gjorda ställningstagan- den och förslag får därför anses utgöra en syntes av de olika uppfattningarna hos fö- reträdarna för politiska, fackliga och nå- ringspolitiska intressen, vilka deltagit i be- redningen. Mot denna bakgrund har dele- gationen icke funnit anledning att närmare gå in på de awägningar av olika slag som verkställts i betänkandet, ehuru delegatio— nen i vissa avvägningsfrågor annars har an- nan uppfattning. Den i förhållande till för- slagets omfattning korta remisstiden har icke heller möjliggjort genomförandet av utred- ningar, som skulle varit nödvändiga om de- legationen i de principiella avsnitten av be- tänkandet skulle framföra egna förslag. De- legationen har av dessa skäl därför valt att i huvudsak endast granska de framlagda för- slagens tekniska utformning.

Förslaget innebär att arbetstagarnas egenav- gifter till folkpensioneringen, sjukvårdsför- säkringen och den s. k. hemmafruförsäkring- en slopas och ersätts med en arbetsgivarav- gift. Övriga försäkrade skall på gmnd av inkomst av annat än anställning erlägga grundförsäkringsavgift avseende socialför- säkringens grundförmåner. Sjukpenningav- giften för förvärvsarbetande kommer lik- som hittills att uttagas i form av egenavgift. Arbetsgivarnas hittillsvarande särskilda av- gifter till sjukförsäkringen bibehålles men uttaget reduceras från 1,5 procent till 1,1 procent med hänsyn till att sjukvårdsersätt- ningen helt ingår i den nya arbetsgivarav- giften för socialförsäkringens grundförmå- ner. Begränsningen i det framlagda försla- get medför att de fördelar, som ur admi- nistrativ synpunkt skulle ha vunnits om fi- nansieringssystemet också avsett sjukförsäk- ringsavgiften i dess helhet, nu starkt för- minskas. Beredningen har i detta avseende motiverat sitt ställningstagande med att en så vittgående omläggning till arbetsgivar- avgifter mot den kostnadsmässiga bakgrun- den icke skulle vara realistisk. Det framlag- da förslaget innebär enligt delegationens uppfattning ändock en så stor förändring jämfört med det nuvarande systemet att en ytterligare utsträckning till att omfatta hela sjukförsäkringen hade bort ingående över- vägas. De anställdas kvarvarande egenavgif- ter utgör ett exempel på de hinder som be- redningen kommer att möta i sin fortsatta utredning om möjligheterna att införa de- finitiv källskatt för löntagare. Ur arbetsgi- varnas synpunkt hade också den kvarvaran- de särskilda arbetsgivaravgiften till sjukför- säkringen bort inarbetas i det generella sy- stemet. Denna förenkling synes dock vara avhängig av den pågående utredningen om yrkesskadeförsäkringcns finansiering, varför anpassning på denna punkt måhända kan förväntas sedan ifrågavarande utredning ge- nomförts.

Med det nu framlagda förslaget har vissa brister i det hittillsvarande systemet för ut- tag av arbetsgivaravgift till tilläggspensio- neringen undanröjts. De fall av dubbelbe- talda ATP-avgifter, som hittills varit vanliga vid blandad inkomst, synes icke längre fö- religga. Detta får sägas vara ett starkt po- sitivt drag i det föreslagna systemet. Endast i vissa mera ovanliga fall torde alltjämt ut- tag av för höga avgifter komma att kvarstå.

Enligt förslaget skall grundförsäkringsav- giften beräknas å den försäkrades samman- räknade nettoinkomst enligt taxeringen för statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften avser. Beredningen föreslår vidare att avdrag vid inkomsttaxeringen skall er- hållas för grundförsäkringsavgift och till- läggspensionsavgift. Avdraget skall verkstäl- las i deklarationen under allmänna avdrag. Detta innebär att vid beräkning av grund— försäkringsavgift underlaget kommer att ut- göras av sammanräknad nettoinkomst utan hänsyn till erlagda grundförsäkrings- och till- läggspensionsavgifter. För anställda uttages arbetsgivaravgiften på nettolönen dvs. hän- syn tages icke till den förmån som för den anställde ligger i att arbetsgivaren erlägger avgifterna för tilläggspensioneringen och so- cialförsäkringens grundförmåner. Det fram- lagda förslaget för beräkning av grundför- säkringsavgift skulle således leda till en olik- formighet i underlagsberäkningen mellan an- ställda och sådana försäkrade som har att erlägga egenavgifter. Detta är enligt dele- gationens uppfattning en utformning som icke kan godtagas. Delegationen anser, att avdraget för grundförsäkringsavgift och till- läggspensionsavgift i deklarationen i stället bör få verkställas så att den sammanräkna- de nettoinkomsten påverkas. Avdraget synes dock icke böra hänföras till huvudförvärvs- källan utan göras under särskild rubrik se- dan den sammanräknade inkomsten fram- räknats på samma sätt som nu sker med underskott å förvärvskälla. Ett sådant förfa- rande skulle dessutom leda till att ifråga- varande avgifter också komme att påverka beräkningen av beskattningsbar förmögen- het i de fall då reduceringsreglerna skall till- lämpas. I detta avseende har redan det hit- tillsvarande systemet i fråga om tilläggspen- sionsavgift framstått som orättvist olika ka- tegorier skattskyldiga emellan.

Beredningen har föreslagit, att samberäk- ningsmetod skall användas vid framräkning av grundförsäkringsavgiften i det fall då båda makarna har inkomst. Bakom bered- ningens ställningstagande står en i betän- kandet utförligt redovisad diskussion av den olikformighet som genom förslaget uppstår mellan de fall då båda makarna har in- komst av anställning och då de har annan inkomst. I det första fallet kommer arbets- givarna att erlägga full avgift för varje make upp till taket för avgiftsuttaget un- der det att i det senare fallet genom sam- beräkningsmetoden grundförsäkringsavgiften

maximeras för båda makarna gemensamt upp till taket för avgiftsuttaget. Summan av arbetsgivaravgifterna i det första fallet kan därvid bli dubbelt så hög som i det se- nare fallet. En sådan olikformighet ter sig föga tilltalande. Å andra sidan har bered- ningen framhållit, att en särberäkningsme- tod medför betydande nackdelar och i sig själv icke är förenlig med sambeskattningen vid inkomsttaxeringen. Beredningen har där- för kommit fram till att kravet på likfor- mighet endast kan upprätthållas inom re- spektive grupp av de nämnda kategorierna men att olikformigheten mellan kategorier- na får kvarstå. De av beredningen framför- da argumenten på denna punkt synes ha så- dan tyngd att förslaget enligt delegationens uppfattning får godtagas trots att det inne- bär införande av olikformighet grupperna emellan.

Av det anförda framgår, att delegationen kommit till den uppfattningen att bered- ningens förslag i den mån socialförsäkringen skall finansieras med arbetsgivaravgifter bör kunna genomföras dock med den änd- ringen att av försäkrad erlagd egenavgift för grundförsäkring och tilläggspension skall avräknas innan den sammanräknade netto- inkomsten framkommer.

Den direkta beskattningen

Beredningen har uttalat, att den direkta be- skattningen numera nått en sådan höjd att det framstår som angeläget att minska ut- taget av sådan skatt. Delegationen vill kraf- tigt understryka detta förhållande. När de- legationen i det följande i princip biträder förslaget om en ökad indirekt beskattning, sker detta således under uttrycklig förutsätt- ning att de därigenom — vid den föreslagna uttagningsprocenten — ökade statsintäkter- na i sin helhet disponeras för en motsva- rande sänkning av den direkta beskattningen av fysiska personer. Delegationen ser där- vid i likhet med beredningen barnbidragen som en integrerande del i det direkta skat- tesystemet.

Beredningen har genom sina direktiv va- rit bunden att framlägga förslag som sam- manlagt skall tillföra staten inkomster med samma belopp som nuvarande skattesystem. Till följd därav har de föreslagna lindring- arna i den direkta beskattningen endast bli- vit av förhållandevis blygsam omfattning. Delegationen hyser den bestämda uppfatt— ningen at: det fortlöpande stigande skatte-

underlaget lämnar utrymme för längre gå- ende åtgärder.

Beredningen har förhållandevis ingående belyst sambandet mellan de olika kompo- nenterna i det direkta inkomstskattesyste- met. Skälen för och emot alternativa lös- ningar synes utförligt redovisade. Det finns skäl instämma i slutsatsen att alla tänkbara alternativ måste bygga på kompromisser mellan olika hänsynstaganden. Med beak- tande härav anser delegationen de framlag- da förslagen i det väsentliga vara väl av- vägda inom ramen för direktiven. Endast på en punkt vill delegationen även från en sålunda begränsad utgångspunkt hävda en bestämt avvikande mening.

I fråga om de 5. k. förvärvsavdragen fö- reslås att kvinna med hemmavarande barn under 16 år skall, om hon haft inkomst av eget arbete eller av egen rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, kunna erhålla avdrag med upp till 4000 kronor. Om han däremot haft inkomst av egen jordbruksfastighet och däri utfört ar- bete skall hon kunna erhålla avdrag med högst 1000 kronor. Beredningen har i det- ta avseende icke anfört någon bärande mo- tivering för en skiljaktig behandling av dessa kategorier inkomsttagare. Man har hänvisat till nu gällande ordning, konstate- rat att reglerna icke är invändningsfria och i övrigt nöjt sig med ett påstående att många kvinnliga rörelseidkare befinner sig i en si- tuation som i förevarande sammanhang mer är att jämföra med en kvinnlig anställd be- fattningshavares eller löntagares än med en hustrus verksamhet i familjejordbruk.

Delegationen vill i första hand invända att förevarande stadgande är avsett att tilläm- pas generellt inom de olika inkomstslagen. Både inkomstslagen tjänst (eget arbete) och rörelse utgör så vida begrepp att inom vart och ett av desamma rymmes vitt skilda ar- betsförhållanden och verksamhetsfält. Be- redningen har emellertid på goda grunder stannat för uppfattningen att någon diffe- rentiering av förvärvsavdraget icke bör ske för exempelvis en bamförsörjare med avlö- nat hemarbete i jämförelse med en sådan med förvärvsarbetet förlagt till annan plats. Än mindre kan då anledning föreligga att hävda skiljaktig avdragsrätt för löntagare och rörelseidkare å ena sidan och för jord— brukare å andra sidan.

Helt irrelevant ter sig hänvisningen till >>hustrus verksamhet i familjejordbruk». Be- stämmelsen om avdraget återfinnes i kom-

munalskattelagen 46 ä, 3 mom., 1 st. och avser kvinna med hemmavarande barn un- der 16 a'1. Avdraget är således oberoende av kvinnans civilstånd eller en eventuell ma- kes yrke. I ett nutida jordbruk utföres fler- talet tyngre arbeten maskinellt. Ingenting hindrar, att en yrkesutbildad kvinnlig lant- brukare helt på egen hand sköter sitt lant- bruk. Självfallet uppstår för henne i ett så- dant läge merkostnader för barnens vård i lika hög grad som för en arbetstagare eller rörelseidkare, synnerligen som ett lantbruk nästan regelmässigt är beläget å sådan ort, där tillgång till billig barnstugevård saknas. Det vill synas som om beredningen icke äg- nat stadgandets innebörd" tillräcklig upp- märksamhet utan i huvudsak nöjt sig med att anknyta till nu gällande bestämmelser. Dessa torde i sin tur ha tillkommit under inflytande av några ålderdomliga föreställ- ningar hos lagstiftaren om jordbruket så- som en rofylld arbetsplats, där minderåriga barn av vårdaren utan våda kunde lämnas på egen hand, sedan de möjligen erhållit tillsägelse att hålla sig borta från tjuren och det gistna brunnslocket och där det för öv- rigt fanns gott om folk, som under arbetets lugna rytm kunde hålla ett öga på barnen. Det synes därför vara nödvändigt att erin- ra om att livet på landet inte längre förfly- ter på det sättet. Den i allt mera stegrat tempo fortgående avfolkningen och tillta- gande mekaniseringen inom lantbruket har medfört att detta såsom arbetsplats inga- lunda är riskfritt för barn i våra dagar. Ar- betstakten är, åtminstone under större de- len av året, lika högt uppskruvad som inom något annat yrke. I praktiskt taget alla ar- betsmoment i ladugårdar, foderutryrnrnen och på fält användes mekaniska anlägg- ningar och maskiner. I motsats till vad som vanligen gäller inom verkstäder och industri är flertalet maskiner icke avsedda för sta- tionär drift och standardiserade arbetsupp- gifter, varför möjligheterna att omge eller förse desamma med effektiva skyddsanord- ningar är begränsade. Det är således icke längre realistiskt att tänka sig att en effek- tiv arbetsinsats i ett modernt lantbruk kan låta förena sig med samtidig ansvarsfull till- syn och vård av barn.

Delegationen framlägger därför förslaget att kommunalskattelagen 46 &, 3 mom., 1 st. erhåller följande lydelse: Har kvinna med hemmavarande barn under 16 år haft inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, vari hon varit verksam i ej blott ringa om-

fattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag med 1000 kronor eller, därest en sådan beräkningsgrund föranleder högre avdrag, med 25 procent av nämnda inkomst, dock högst med 4 000 kronor.

Den föreslagna ändringen kan synas vara av mindre vikt eftersom ett jämförelsevis ringa antal kvinnor i förevarande situation har inkomst av egen jordbruksfastighet. De- legationen företräder emellertid den bestäm- da uppfattningen att sakligt motiverade rätt- visekrav måste uppfyllas, oavsett det gäller minoritets- eller majoritetsintressen. Därtill kommer att avfattningen av bestämmelsen i beredningens förslag har direkta följdverk- ningar, när det gäller avdragsrätten för en- samstående man med hemmavarande min- deråriga bam. Dennes avdragsrätt föreslås nämligen reglerad genom direkt hänvisning till förenämnda stadgande. Detta innebär att exempelvis en änkling med minderåriga barn erhåller särskilt förvärvsavdrag med högst 4000 kronor om han är anställd eller rö- relseidkare men endast med 1000 kronor om han är jordbrukare. Här ter det sig i alldeles särskilt hög grad stötande att han inte även i sistnämnda fall skall kunna er— hålla det högre avdraget. Detta missförhål- lande har emellertid redan uppmärksam- mats av 1964 års vårriksdag. Delegationen förutsätter därför att den av riksdagen ge- nomförda reformen i detta avseende blir be- stående.

Manlig rörelseidkare eller lantbrukare med minderåriga barn och vars hustru ut- fört arbete i förvärvskällan föreslås bliva till- erkänd avdrag motsvarande värdet av hust- runs arbetsinsats, dock högst 1000 kronor. Den företedda utredningen angående lant- brukarhustrumas arbetsinsats i lantbruket utvisar att ett minimiavdrag av sådan stor- leksordning i flertalet fall är berättigat uti- från den bedömningsgrund som tillämpats i fråga om gifta mödrar med inkomst av eget arbete och liknande. Det finns anled— ning antaga att en motsvarande undersök— ning skulle visa likartat resultat inom grup- pen rörelseidkare. Med hänsyn till att hust- ruavdragets konstruktion måste göras prak- tiskt lättillämplig torde det vara befogat att sätta avdragets maximigräns lägre än i frå- ga om skattskyldigs eget förvärvsavdrag. Det skall dock observeras att viss bedömning av hustruns arbetsinsats skall ske i varje enskilt fall. Under sådana omständigheter borde det icke möta betänkligheter att sätta maxi— miavdraget något högre än 1000 kronor,

&

förslagsvis till 2 000 kronor motsvarande hal- va beloppet av det egna förvärvsavdragets maximigräns.

Det har framhållits att delegationen vä- sentligen kunnat ansluta sig till beredning- ens förslag sådant detta utformats inom ra- men för de givna direktiven men att dele- gationen i olika avseenden finner mera långt- gående åtgärder inom den direkta beskatt- ningen erforderliga. I första hand framstår det som angeläget att barnfamiljernas skat- tebörda avsevärt lättas, varvid ökad vikt sy- nes böra tillmätas den horisontella awäg- ningen av pålagorna mellan barnfamiljer och barnlösa. En ytterligare minskning av progressionen och marginalskatten bör ock- så genomföras utan onödig tidsutdräkt. Den 5. k. negativa sambeskattningseffekten ter sig stötande, även om den med de föreslagna och av delegationen förordade skalorna blir ett minoritetsproblem. Mera långtgående re- former i berörda avseenden kräver emeller- tid ingående utredningar och överväganden.

Delegationen framlägger i avsnittet om den indirekta beskattningen ändringsförslag som bör tillföra staten inkomster till större belopp än enligt beredningens beräkningar. Därest delegationens förslag genomföres, bör de därvid ökade statsinkomstema dispone- ras för familjepolitiska åtgärder.

Den indirekta beskattningen

Allmänna synpunkter

På en generellt verkande indirekt konsum- tionsbeskattning kan ställas kraven att den skall vara konsumtions- och konkurrensneu- tral, ha god avkastningsförmåga, ge goda möjligheter till övervältring samt vara lätt- kontrollerad. Allmänna skatteberedningen har bedömt mervärdeskatten vara den skatt som bäst och i helt tillfredsställande grad fyller de uppställda kraven

Om de uppställda kraven skall uppfyllas måste mervärdeskatten i princip träffa alla varor och tjänsteprestationer. Varje avvikel— se från denna huvudprincip innebär ome- delbar risk för kumulativa verkningar som kan leda till att skatten icke blir konsum- tions- och konkurrensneutral. En mervärde- skatt, som omfattar alla varor och tjänste- prestationer, blir också lätthanterlig bl. a. beroende på att antalet gränsfall blir ringa. Detta är ett krav som för de redovisnings- skyldiga framstår som väsentligt. Det fram- lagda förslaget till mervärdeskatt är upp- byggt efter de huvudprinciper som nyss an-

givits. Skatteberedningen synes dock vid ut- formningen av vissa avsnitt ha fäst större vikt vid att skatten skall bli lättadministre- rad ur fiskal synpunkt än att skatten skall vara konsumtions- och konkurrensneutral. Delegationen intar den ståndpunkten att även mindre utslag av icke konkurrensneutral ver- kan måste förhindras även om detta sker på bekostnad av att ett större antal redo- visningsskyldiga måste införas i systemet. Varken administrativa eller statsfinansiella synpunkter får rucka denna grundregel. Av det anförda framgår, att delegationen läg- ger huvudvikten vid att mervärdeskatten blir konsumtions- och konkurrensneutral.

I utredningen har redovisats att bered- ningen övervägt möjligheterna att icke ut- taga mervärdeskatt direkt hos lantbrukarna på deras produktion utan att låta skatten drabba först i påföljande led. Beredningen har emellertid funnit, att en sådan lösning icke vore tillfredsställande bl. a. ur kon- kurrenssynpunkt. Delegationen vill för sin del uttala att de enskilda lantbrukarna icke kan undantagas, eftersom detta, huru än bestämmelserna utformades, skulle leda till, att konkurrensneutraliteten icke upprätthölls och att avdragsrätt för ingående skattebe- lastning svårligen skulle kunna inpassas i sy- stemet. Likartade skäl talar för att tjänste- prestationer tillhandahållna av rörelseidkare och lantbrukare i möjligaste mån blir skat- tepliktiga. Mot bakgrunden av det anförda vill delegationen först ge sin syn på det av— snitt av förslaget som omfattar skatteplik- ten.

Om skatteplikt

Skatteberedningen har valt två olika meto- der att fastställa det skattepliktiga området för varor respektive tjänsteprestationer. I fråga om varor har beredningen utgått ifrån att alla varor i princip är skattepliktiga och sedan gjort undantag från denna huvudre- gel genom en uppräkning av de varor som av olika skäl ansetts böra ligga utanför det skattepliktiga området. Beträffande tjänste- prestationer har beredningen däremot gjort en uppräkning av de tjänster, som skall fal- la under skatteplikten. Enligt delegationens uppfattning hade samma metod bort a_n- vändas för varor och tjänsteprestationer, vil- ket närmare kommer att motiveras i det följande.

Mot beredningens definition av begrep- pet vara föreligger icke anledning till erin- ran. Delegationen anser också, att motive-

ringarna för de föreslagna undantagen är bärande. Invändning skulle kunna göras mot undantaget under punkt 4, 2 mom. till 9 & (konstverk), eftersom undantaget icke blir konkurrensneutralt gentemot konsthandeln. De anförda praktiska skälen synes dock på denna punkt väga tungt. Den av beredning- en föreslagna rätten för Kungl. Maj:t att förordna om ytterligare undantag från skat- teplikt beträffande särskilda varor eller va- rugrupper bör enligt delegationens mening hanteras varsamt och i huvudsak endast an- vändas för att lösa gränsfall mellan från skatteplikt undantagna varor och skatteplik- tiga varor.

I den nuvarande förordningen om allmän varuskatt är nyhetstidningar och vissa pe- riodiska publikationer undantagna från skat- teplikt. I detta avseende innefattar bered- ningens förslag ett annat ståndpunktstagan- de i det att ifrågavarande tidningar och tid- skrifter nu skulle bli skattepliktiga. Ur prin- cipiell synpunkt kan invändning häremot icke göras. De skäl för ett annat ställnings- tagande, so-m brukar framföras i debatten, bygger i huvudsak på att det 5. k. fria or- det icke bör utsättas för skattebelastning. En sådan grund för ett undantagande från beskattning bör enligt delegationens uppfatt- ning medföra, att alla tidningar, tidskrifter, böcker, trycksaker o. d. skall fritagas från omsättningsskatt, eftersom en bestämd gräns för det fria ordets uttrycksformer icke fö- religger. Delegationen ansluter sig därför till beredningens uppfattning, att nyhetstidningar och periodiska publikationer skall följa hu- vudregeln och således vara skattepliktiga.

I anvisningarna till 9 % uttalas att med vara likställes växande skog vid upplåtelse med avverkningsrätt eller vid försäljning utan samband med avyttring av marken. Den använda terminologien >>upplåtelse med av- verkningsrätt» överensstämmer icke med den i kommunalskattelagen använda >>upplåtelse av avverkningsrätt». Det framgår icke, hu- ruvida olikheten i uttryckssätt innebär en utvidgning i omsättningsskatteförordningen jämfört med kommunalskattelagen. Det här använda uttryckssättet synes medföra att ut- arrendering av fastighet med rätt för ar- rendatorn att tillgodogöra sig tillväxten i skogen skulle medföra skatteplikt. En så- dan utsträckning har sannolikt icke avsetts, varför enligt delegationens uppfattning det i kommunalskattelagen använda begreppet bör införas också i den aktuella anvisnings- punkten. Försäljning av växande skog utan

samtidig avyttring av marken torde för öv- rigt endast kunna ske genom upplåtelse av awerkningsrätt. Det synes därför vara mest korrekt, att anvisningspunktcn i det aktuella avseendet finge följande lydelse: >>Med vara likställes dock växande skog vid försäljning utan samband med avyttring av marken (upplåtelse av avverkningsrätt)». I samma anvisningspunkt sägs vidare att regeln för växande skog också skall gälla vid upplå- telse eller försäljning av annan växtlighet. Beredningen torde härvid i främsta rummet ha tänkt på försäljningen av växande gröda utan samtidig avyttring av marken. En i jordbruket ofta förekommande inkomst ut- gör ersättning för upplåtelse av bete. Såda- na betesavgifter blir enligt delegationens uppfattning skattepliktiga med den använda formuleringen. Någon anledning att erinra häremot synes icke föreligga, men delega- tionen vill framhålla, att en sådan upplåtel- se till sin natur nära överensstämmer med upplåtelse av jakt och fiske. I ägarens hand utgör avkastningen av jakt och fiske skatte- pliktig vara, varför ett visst motsatsförhäl- lande uppkommer om upplåtelse av jakt- eller fiskerätt skulle bli obeskattad.

Grus utgör skattepliktig vara. Upplåtelse av mark är skattefri. Upplåtelse av grustäkt kan ske på två sätt, antingen så att upplå- telsen avser befintligt grus på ett visst mark- område eller så att upplåtelsen avser rätten att ta viss gruskvantitet. I förstnämnda fal- let skulle upplåtelsen vara skattefri men be- skattas i det sistnämnda fallet. I sak före- ligger icke någon skillnad mellan de två upp- låtelseformema. Ett upprätthållande av den föreslagna distinktionen kan medföra tolk- ningssvårigheter om avtalet i nämnda av- seende är oklart formulerat, vilket ej sällan är fallet. I den mån nyttjanderättshavaren är slutlig konsument uppkommer dessutom en konkurrensverkan som icke är lämplig, Gruskostnaden vid väganläggning är t. ex. en icke obetydlig kostnadspost, vilket skulle kunna snedvrida bedömningen, huruvida en väg t. ex. skall anläggas i vägförvaltningens egen regi eller genom ett entreprenadföre- tag. Med hänsyn till grustäktemas för när- varande höga marknadsvärden bör konkur- rensneutraliteten upprätthållas oavsett upp- låtelsens form.

I fråga om skatteplikten för tjänstepres- tationer såsom den utformats i förslaget vill delegationen först ge sin syn på vissa tjäns- ter, vanligen förekommande inom jordbruk och skogsbruk. På senare år har i synnerhet

skogsägareföreningarna utvidgat sitt område för tjänster gentemot skogsägarna. Det är framförallt tillkomsten av skogsbruksområ- den som lett till denna utveckling. Skogs- ägareföreningama ombesörjer därvid allt- mer alla i skogsbruket förekommande ar- beten som tidigare handhafts av skogsägar- na själva. Fråga är här t. ex. om plantering, röjning, stämpling, avverkning, körning och skogsuppskattning. Delegationen har för sin del funnit att flertalet av de uppräknade åt— gärderna antingen icke alls faller inom om- rådet för skattepliktiga tjänsteprestationer i det framlagda förslaget eller också utgör gränsfall om vilka icke med säkerhet kan sägas, huruvida tjänsteprestationen är skat- tepliktig eller ej.

Utförande av plantering utgör enligt de- legationens mening en tjänst riktad mot fas- tigheten som sådan och faller icke inom nå- gon av de i 11 & uppräknade tjänstepresta- tionerna. Plantering skulle således vara icke skattepliktig tjänsteprestation. På motsva- rande sätt får röjning sägas rikta sig mot fastigheten och då på samma grund icke vara skattepliktig. För stämpling gäller sam- ma förhållande. Avverkning skulle möjligen kunna hänföras till förfärdigande på beställ- ning av skattepliktig vara. En sådan tolk- ning av det i förslaget använda uttrycket torde emellertid icke sammanfalla med gäng- se språkbruk. Det är självfallet viktigt att använda termer i största möjliga omfattning ger en klar bild av tjänsteprestationens art så att icke alltför långsökta härledningar be- höver tillgripas. Körning av virke fram till bilväg bör väl inordnas under punkt d) 1 mom. 11 &, ehuru skattskyldiga, som utför de nu aktuella körningarna, knappast skulle uppfatta sin verksamhet som »befordran av varor». Skogsuppskattning är en tjänst rik- tad mot fastigheten och således icke skatte- pliktig enligt förslaget. Skogsägareförening- arna har verkställt och kommer att verkstäl- la stora investeringar i maskiner o. d. för att på ett rationellt sätt kunna fullfölja och vidareutveckla den påbörjade uppbyggnaden av nu ifrågavarande tjänster gentemot skogs- ägarna. Omsättningen på detta område kom- mer inom de närmaste åren att enbart hos skogsägareföreningama uppgå till något 100- tal miljoner årligen. Detta innebär, att skogs- ägareföreningarna måste få möjlighet att av- lasta den ingående omsättningsskatten på verkställda investeringar och inköpta skatte- pliktiga tjänsteprestationer. I annat fall kom- mer den påbörjade utvecklingen att brom-

sas genom de kumulativa verkningar, som en icke avlastad ingående omsättningsskatt kom— mer att få. En uppdelning av skogsägare- föreningarnas verksamhet i skattepliktig och icke skattepliktig omsättning skulle därutöver medföra besvärliga redovisningsproblem. Skogsbruket har därför kravet att samtliga tjänsteprestationer av nu antytt slag skall hänföras till det skattepliktiga området.

En genomgång av de i jordbruket vanli- gen förekommande tjänsteprestationerna vi- sar att också bland dessa finnes åtskilliga som med det framlagda förslaget ter sig svå- ra att bedöma ur skattepliktssynpunkt. Mark- karteringar, geologiska undersökningar, av- vägningar och kartläggningar är exempel på sådana tjänster som, såvitt delegationen kun- nat finna, icke blir skattepliktiga, eftersom de riktar sig mot fastigheten. En tjänste- prestation, som icke heller blir skatteplik- tig, är seminering. Bakom semineringsverk- samheten ligger emellertid en förhållande- vis stor organisation med betydande inves- teringar, för vilken avlastning av ingående omsättningsskatt icke skulle ske enligt för- slaget. Tjurhållning blir däremot skatte- pliktig tjänsteprestation, eftersom den utgör uthyrning av skattepliktig vara. I fråga om bepudring synes enligt förslaget få göras skill- nad mellan det fall då bepudring verkställes från markgående maskin och det fall då be- pudring sker från luften. I det förra fallet skulle tjänsteprestationen kunna rubriceras som uthyrning av skattepliktig vara enligt punkt a) 1 mom. 11 5 under det att i det senare fallet prestationen finge rubriceras såsom uthyrning av >>luftfartyg>>, varvid skat- teplikt icke skulle föreligga. Anläggande av diken för vattenavledning och av brunnar och andra vattentäkter synes vara att hän- föra till skattepliktig tjänsteprestation en- ligt punkt c) lmom. 11 å i förslaget, även om lagtexten på denna punkt förefaller oklar.

Den verkställda genomgången av van- ligen förekommande tjänsteprestationer inom jordbruk och skogsbruk visar, att utform- ningen av reglerna om skattepliktiga tjänste- prestationer i det framlagda förslaget är otillfredsställande, både på det sättet att ett större antal tjänsteprestationer icke fal- ler inom det skattepliktiga området, varige- nom kumulativa verkningar ledande till kost- nadsfördyring uppträder, och på det sättet, att åtskilliga oklara gränsfall uppstår. Vid ett bibehållande av den föreslagna uppräk— ningsmetoden på tjänsteprestationernas om-

råde måste följaktligen betydande komplet- teringar av den verkställda uppräkningen gö- ras.

Delegationen har också i övrigt uppmärk- sammat att frågan om åtskilliga tjäns- teprestationers skatteplikt är oklar eller att genom den valda uppräkningen ytterlighets- fallen är skattepliktiga medan det mellan— liggande området undantagits från skatte— plikt. Delegationen tänker då bl. a. på att tjänst tillhandahållen av skrivbyrå och lik- nande är skattepliktig liksom också automa- tisk databehandling och liknande. Av betän- kandet framgår att uppdelning av skriv- byråverksamhet i skattepliktig och icke skat- tepliktig del icke skall göras. Detta måste innebära, att skrivbyrå som utför enklare bokföringsuppdrag och deklarationsuppdrag, har att lägga omsättningsskatt på fakturan under det att verksamheten i bokföringsby— rå icke faller inom det skattepliktiga om- rådet, förrän sådan byrå fått den storleks- ordningen att hålkorts- och datamaskiner kommer till användning för fullgörande av bokföringsuppdragen. Inom lantbruket fin- nes en förhållandevis stor organisation för handhavandet av bokföringsuppdrag åt de enskilda lantbrukarna. Karaktären av den- na verksamhet är för närvarande sådan att den skulle ligga utanför det skattepliktiga området. Som följd härav skulle avlastning av ingående omsättningsskatt icke kunna ske, varigenom kostnadsfördyring uppkommer. Inom en nära framtid torde dock upplägg- ningen av verksamheten korruna att ändras så att automatisk databehandling införes, varvid verksamheten plötsligen blir skatte- pliktig. De i förslaget verkställda gränsdrag- ningarna är i detta avseende icke tillfreds- ställande. Framhållas bör dessutom att i den mån tjänster riktas mot slutlig konsument konkurrensförhållandena påverkas. Likartad verksamhet utövas även av andra företag med huvudsaklig verksamhet utanför det föreslagna skattepliktiga området. Delega- tionen tänker då på advokater, juridiska by- råer, ekonomiska konsulter och liknande. Konsultativ verksamhet riktad mot företa- gare, både rörelseidkare och lantbrukare, är i snabb tillväxt. Det är oftast icke möjligt att dra upp några klara gränser mellan de konsultativa företagens verksamhetsområden. Enligt delegationens mening leder detta till att all konsultativ verksamhet i rörelsemäs- sig form måste läggas under det skatteplik- tiga området. I annat fall blir omsättnings- skatten icke konkurrensneutral. Delegationen

vill understryka att även med en sådan ut- vidgning en viss konkurrensverkan kan upp- komma på det sättet att uppdrag av kon- sultativ natur, då intäkten därav är att hän- föra till inkomstslaget tjänst, kommer i ett bättre konkurrensläge hos slutlig konsument än sådan verksamhet driven i rörelsemässig form. Dessa gränsfrågor mellan tjänst och rörelse återfinns för övrigt också på ett fler- tal andra områden inom tjänsteprestationer- nas ram. Delegationen finner dock att det icke är möjligt att undanröja nämnda kon- kurrensolikhet utan att utvidga omsättnings- skatten till vissa fall av tjänsteinkomst. En sådan utvidgning torde för närvarande icke kunna ifrågakomma. Vid ett införande av den föreslagna omsättningsskatten blir det dock väsentligt att vid inkomsttaxeringen noggrant bedöma huruvida viss inkomst skall taxeras som inkomst av rörelse eller som in- komst av tjänst. Hittills torde denna fråga tillmätts mindre betydelse, eftersom ett hån- förande av inkomst till det ena eller andra inkomstslaget i allmänhet saknat inkomst- skattemässig betydelse.

Beredningen har föreslagit att reklam med undantag för annonser skall utgöra skatte— pliktig tjänsteprestation. Delegationen har uppfattningen att jämväl annonser bör läg- gas inom det skattepliktiga området, varige- nom redovisningen för reklamföretag under— lättas.

Delegationen har uppmärksammat att i lagtexten i fråga om tjänsteprestationer ut- trycket »och liknande» nästan genomgående fått tilläggas. Detta visar att uppräknings- metoden leder till ett stort antal gränsfall, vilket delegationen tidigare konkretiserat med exempel hämtade från jordbrukets och skogs- brukets område. Delegationen har vid '.re framhållit, att tjänsteprestationer, som icke blir skattepliktiga, kommer att undergå en kostnadsfördyring genom att den ingående skattebelastningen hos den som lämnar tjäns- teprestationen icke kan avlastas. Detta fram- står som negativt hos den som mottar pres- tationen i den mån denne i sin tur skulle äga möjlighet att verkställa avlastning. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att ut— formningen av det skattepliktiga området bör vara så klar och lättfattlig som möjligt för de redovisningsskyldiga har delegationen kommit fram till den uppfattningen att ut- gångspunkten bör vara att i princip alla tjänsteprestationer skall vara skattepliktiga när intäkten därav är att hänföra till in- komst av jordbruksfastighet eller av rörelse.

För detta talar även de erfarenheter som vunnits vid tillämpning av förordningen om allmän varuskatt liksom också andra erfa- renheter inom skattelagstiftningen där upp- räkningsmetod kommer till användning t. ex. i förordningen om ackumulerad inkomst. Principen att alla tjänsteprestationer skall vara skattepliktiga kan dock icke helt upp— rätthållas utan vissa undantag måste göras på samma sätt som skett i fråga om varor. Risk föreligger då att vid uppräkningen av undantag vissa tjänsteprestationer, som av olika skäl bort vara skattefria, blir uteglöm- da. Enligt delegationens uppfattning är det emellertid väsentligt enklare att snabbt till- rätta en sådan felaktighet, eftersom Kungl. Maj:t bör tilläggas rätt att förordna om un- dantag från skatteplikt för viss tjänstepres- tation. En likartad felbedömning vid den av beredningen använda uppräkningsmetoden så att viss tjänsteprestation icke blir skatte- pliktig ehuru den bort vara skattepliktig kan icke korrigeras på annat sätt än genom riks- dagsbeslut. Också ur den sist anförda syn- punkten är delegationens förslag att före- dra framför beredningens.

Med utgångspunkt från att alla tjänste- prestationer skall vara skattepliktiga när in— täkten därav är att hänföra till inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet har dele- gationen funnit att följande undantag från huvudregeln måste göras:

l. Uthyrning av bostäder för såvitt icke intäkten därav är att hänföra till rumsuthyr- ning i hotellrörelse och liknande rörelse. Av definitionen på skattepliktig tjänstepresta- tion följer att all uthyrning av annan fas— tighet i den mån den icke ingår i rörelse blir undantagen. Alla övriga ersättningar för upplåtelse av jordbruksfastighet och rörelse utgör alltså skattepliktig tjänsteprestation, varigenom tidigare berörda svårigheter i frå- ga om upplåtelse av jakt, fiske, grustäkt och liknande bortfaller.

2. Försäkringstjänster.

3. Tjänster lämnade av banker och öl)- riga kreditinrättningar vid in- och utlåning, inlösen av växlar, checker och andra pen- ningfordringar samt vid omsättning av ak— tier, obligationer, sedlar, mynt och liknan- de. Tjänster lämnade av bankernas nota- riatavdelningar blir alltså skattepliktiga.

4. Tjänster lämnade av den statliga tele— och radioverksamheten.

5. Postverkets befordran av brev, kors- band, affärshandlingar och liknande. Post- befordran av paket skall vara skattepliktig.

6. Tjänster lämnade av legitimerade lä- kare, tandläkare, sjukgymnaster och veteri- närer. Undantaget motiveras bl. a. av att intäkterna för vissa yrkesutövare inom des- sa kategorier alltid är att hänföra till in- komst av tjänst.

7. Undervisningsverksamhet. Delegationen har självfallet icke kunnat göra en fullständig inventering av sådana tjänster som av olika skäl borde undanta— gas. De ovan uppräknade torde emellertid täcka huvudparten av de tjänsteprestationer som med förslagets uppräkningsmetod läm- nats utanför det skattepliktiga området och som delegationen också anser böra ligga utanför. Delegationen fömtsätter som ovan nämnts att Kungl. Maj:t skall äga förordna om undantag från skatteplikt för viss tjäns- teprestation. Den av delegationen förordade utvidgningen av beskattningen av tjänste- prestationer torde ge ökade intäkter för sta- ten. Det har icke varit möjligt för delega- tionen att bedöma storleken härav.

Byggnadsområdet

Beredningens förslag i fråga om utform- ningen av omsättningsskatten på byggnads- området får ses mot bakgrunden av att man icke ansett det vara möjligt att i nuvarande läge låta bostadshyroma omfattas av om- sättningsskatt. Delegationen har i princip den uppfattningen, att, om omsättningsskatten inom byggnadsområdet skall vara konkur- rensneutral, bostadshyroma måste hänföras till det skattepliktiga området. Å andra si- dan framstår det som helt klart att den nu— varande splittrade hyresnivån med betydan- de spridning mellan äldre och nya hyres- fastigheter icke kan få ytterligare accentue- ras genom påförande av omsättningsskatt. I följd härav har det framlagda förslaget på byggnadsområdet blivit komplicerat och svårhanterligt varjämte konkurrensneutrali- teten icke kunnat upprätthållas. Delegatio- nen vill för sin del genom några konkreta exempel påvisa vilka konsekvenser bered- ningens förslag kan få. Enligt förslaget skall tillhandahållande av vara som även innefat- tar montering i fastighet anses såsom varu- försäljning om det betingade eller avtalade vederlaget till minst 2/3 utgör ersättning för den tillhandahållna varan. Hela vederlaget utgör i sådant fall beskattningsvärde. Om motsvarande tillhandahållande ingår som ett led i en hel byggnadsentreprenad, t. ex. upp- förande av hyresfastighet, kommer beskatt- ningsvärdet, såvitt framgår av lagtexten, att

utgöra 60 procent. Uppenbart är att det framlagda förslaget i ett sådant fall icke blir konkurrensneutralt gentemot specialfö- retag, t. ex. leverantörer av kylskåp, frys- skåp, elektriska spisar, värme och sanitet. Än mera ohållbart framstår förslaget i föl- jande fall. En ägare av Villafastighet avser att verkställa en renovering, som kräver byggnadsmaterial och arbetsinsats av snic- kare. Han kan då lösa frågan efter tre olika vägar. Det förutsättes att kostnaden för bygg- nadsmaterial uppgår till 10000 kronor och arbetskostnaden till 10000 kronor.

Alternativ 1

Med snickaren ingås sådant avtal att arbets- tagare—arbetsgivareförhållande uppstår. Bygg- nadsmaterialet köpes av villaägaren direkt från byggnadsmaterialfirma. Omsättnings- skatt utgår i detta fall på materialkostnaden 10 000 kronor. Omsättningsskattebeloppet blir då 1 300 kronor vid den av beredningen föreslagna procentsatsen.

Alternativ .?

Snickaren uppträder som byggmästare och fakturerar såväl arbetskostnad som material å villaägaren. Beskattningsvärdet blir 60 pro- cent av 20000 kronor eller 12 000 kronor. Omsättningsskatt utgår med 1 560 kronor.

Alternativ 3

Snickaren uppträder som byggmästare men fakturerar endast arbetskostnaden. Beskatt- ningsvärdet blir 6000 kronor (60 % av 10000). Omsättningsskatt härå 780 kronor. Byggnadsmaterialct faktureras å villaägaren direkt från materialfirman. Beskattningsvär- det utgör 100 procent och omsättningsskat- ten blir 1300 kronor. Total omsättnings- skatt utgår alltså med 2 080 kronor. Samtliga de uppställda alternativen är rea- listiska och vanligen förekommande i syn- nerhet på landsbygden. Spänningen mellan högsta och lägsta alternativ sett ur omsätt- ningsskattesynpunkt utgör 780 kronor eller mer än 1/3 av omsättningsskattebeloppet i det ofördelaktigaste alternativet. Delegationen har också uppmärksammat, att beskattningsvärdet för målningsarbeten skall utgöra 60 procent av vederlaget. Ma- terialkostnaden torde endast sällan överstiga 20 procent av vederlaget och ofta ligga kring 10 procent. Det är lätt att förutse att mot sådan bakgrund egentliga målerifirmor får svårt att hävda sig mot enmansföretag där

arbetstagare-arbetsgivareförhållande kan cta- bleras.

Med sådana verkningar fyller beredning- ens förslag icke rimliga krav på konkurrens- neutralitet.

Grunden till de olyckliga verkningarna synes ligga i att man redan i själva omsätt- ningsskattesystemet sökt motverka icke öns- kade utslag av omsättningsskatten hos den slutlige konsumenten. Vad som eftersträvats är att omsättningsskatten skall få rimliga verkningar på framförallt nyproduktion av hyres- och egnahemsfastigheter samt på ge- nomgripande ombyggnader av sådana fas- tigheter. Förslaget syftar också till en delvis avlastning av omsättningsskattens verkningar på reparationer av ifrågavarande fastigheter. Delegationen delar beredningens uppfatt— ning att omsättningsskatten på nyproduk- tion och ombyggnadsarbeten på hyres- och egnahemsfastigheter i nuvarande läge måste delvis avlyftas. Däremot synes samma skäl icke i och för sig kunna åberopas beträf- fande reparations- och underhållssidan. Om omsättningsskatten helt finge slå igenom på det sistnämnda slaget av kostnader skulle detta leda till ett närmande av hyresnivån mellan äldre och nyare fastigheter. Detta skulle i så fall enligt delegationens mening icke vara ett negativt utslag. Mot bakgrun- den av det anförda ifrågasätter delegatio- nen huruvida icke avlastningen av omsätt- ningsskatten på nyproduktion och ombygg- nadsarbeten av hyres- och egnahemsfastig- heter skulle kunna ske genom ett särskilt restitutionsförfarande utanför ramen av om- sättningsskattesystemet. Restitutionen finge ske efter särskilt ansökningsförfarande och avse hel eller delvis avlastning av den om- sättningsskatt som faktiskt erlagts på nypro- duktion och ombyggnadsarbeten av de ak- tuella fastigheterna. Dessa kostnader under- kastas i annat sammanhang noggrann kon- troll av olika statliga och kommunala myn- digheter. Ett sådant restitutionsförfarande skulle möjliggöra en större differentiering med hänsyn till de utförda arbetenas art jämfört med det av beredningen föreslagna systemet. Beskattningsvärdet inom byggnads- området skulle i detta läge kunna sättas till 100 procent. Bättre konkurrensneutralitet skulle uppkomma vid ett genomförande av delegationens förslag än vid det nu förelig- gande. Delegationen vill understryka att re- stitutionsfallen starkt begränsas av att av- lastning direkt sker på byggnadskostnader nedlagda i rörelse och jordbruksfastighet,

dock med undantag för bostadsbyggnader såsom bestämmelserna utformats i förslaget.

Inskränkningen på byggnadsområdet med- för enligt beredningens förslag att ingående omsättningsskatt på bostadsbyggnader i jord- bruk, skogsbruk och rörelse icke skall få av- lastas. För jordbrukets och skogsbrukets del skapar detta särskilda problem. Enligt kom- munalskattelagen räknas till driftbyggnader å jordbruksfastighet dels ekonomibyggnader dels bostadsbyggnader för ägares, brukares och anställdas behov. Ur inkomstskattesyn- punkt behöver således någon uppdelning av avdragsgilla reparationer och underhållskost- nader icke göras mellan ekonomibyggnader och bostadsbyggnader å jordbruksfastighet. Reparationer och annat fortlöpande under- håll av lantbrukets driftbyggnader utföres ofta av ägaren själv eller hans anställda. Ett visst lager av byggnadsmaterial för sådant underhåll finnes normalt på gården. Vid in- köpet vet ägaren icke på vilka byggnader materialet kommer att användas. Klart är dock att kostnaden ur inkomstskattesyn- punkt är avdragsgill, varför materialkostna- den belastas driften. Någon redovisning av materialets slutliga användning förekommer icke. Det vid omsättningsskatten föreslagna förfarandet skulle medföra att redovisning i fortsättningen måste ske för sådana ma- terialuttag i den mån de är att hänföra till bostadsbyggnader på fastigheten. På samma sätt skulle uttag av virke från skogen få uppdelas mellan bostadsbyggnader och eko- nomibyggnader. En sådan redovisning kan helt enkelt icke läggas på de enskilda lant- brukarna. Ur inkomsttaxeringssynpunkt mås- te för närvarande uppdelning verkställas mellan avdragsgilla och icke avdragsgilla kostnader. Det framlagda förslaget medför dels att de avdragsgilla kostnaderna måste fördelas mellan ekonomibyggnader och bo- stadsbyggnader dels att förbättringskostna- dema måste underkastas likartad fördelning. Därtill kommer att vid inkomsttaxeringen avdragna inköp av byggnadsmaterial, som ligger oanvänt vid beskattningsårets utgång, icke skulle kunna beaktas vid omsättnings— skatteredovisningen, eftersom kännedom sak- nas om materialets slutliga användningsom- råde. Omsättningsskatteredovisningen skulle sålunda icke kunna ansluta till inkomstskat- teredovisningen. Detta framstår ur lantbru- kets synpunkt som helt orimligt. Delegatio- nen har därför övervägt olika möjligheter att lösa ifrågavarande problem på ett för lant- bruket rationellt och lätthanterligt sätt. Där-

vid har delegationen kommit fram till att lantbrukets bostadsbyggnader även i omsätt- ningsskattesystemet bör hänföras till drift— byggnader och att således avlastning av in- gående omsättningsskatt skulle få ske på hela byggnadsbeståndet å jordbruksfastighet. Denna avlastning torde icke kunna ske utan att samtidigt omsättningsskatt uttages på bo- stadsförmånema för ägare eller brukare. För flertalet jordbruksfastigheter utgör ägarens eller brukarens bostad den enda bostadsbygg- naden på fastigheten. På ett mindre antal jordbruksfastigheter förekommer därutöver bostadsbyggnader, använda av personal, och i vissa fall bostadsbyggnader ingående i det taxerade jordbruksvärdet, uthyrda till utom- stående. Sistnämnda kategori bostadsbygg- nader skall emellertid i den mån de icke längre stadigvarande behövs för driften taxeras som annan fastighet. I praktiken tor- de dock för närvarande en viss eftersläp- ning i nämnda avseende föreligga med hän- syn till den långa tid som förflutit sedan den senaste allmänna fastighetstaxeringen. Vid den nu förestående allmänna fastighetstaxe- ringen kommer sådana byggnaders karaktär att underkastas en förnyad prövning. Anta- let bostadsbyggnader i lantbruket, som be- bos av annan än ägare eller brukare av fas- tigheten, torde vara förhållandevis ringa. Delegationen anser det icke möjligt att be— lägga anställdas hyror med omsättningsskatt, eftersom konsumtionsneutraliteten i detta av- seende måste upprätthållas. En viss lucka skulle därvid uppkomma i det att avlast- ningen av ingående omsättningsskatt på de uthyrda bostadsbyggnadema icke skulle mot- svaras av utgående omsättningsskatt på hy- rorna. Ur statsfinansiell synpunkt torde dock detta vara av ringa betydelse, i synnerhet som antalet uthyrda bostadsbyggnader hän- förliga till jordbruksfastighet ytterligare kan beräknas avta inom den närmaste tiden. De- legationen har beaktat att införande av om- sättningsskatt å ägarens och brukarens bo- stadsförmåner skapar vissa ojämnheter de enskilda skattskyldiga emellan. Nackdelen av denna ojämnhet torde dock uppvägas av fördelen av ett enkelt och lättfattligt redo- visningsförfarande. Delegationen är medve- ten om att motsvarande problem föreligger på rörelsesidan. Det vanligaste fallet i rö- relse torde vara att rörelsen bedrives i sam- ma byggnad som bostaden. Enligt inkomst- skattereglerna skall därvid bostadsdelen schablontaxeras, varvid rörelseidkaren har att verkställa fördelning av fastighetskost-

naderna mellan rörelsedelen och bostadsde- len. Här finns alltså redan vid inkomsttaxe- ringen den fördelningsgrund som behövs för omsättningsskatteredovisningen. I större fö- retag förekommer ofta personalbostäder vil- ka inkomstskattemässigt hänföres till rörelse. I räkenskaperna torde dock kostnaderna för sådana byggnader redovisas separat. De praktiska problemen på rörelsesidan torde därför vara väsentligt mindre än på jord- brukssidan.

På grund av det anförda föreslår delega- tionen att reglerna för bostadsbyggnader å jordbruksfastighet utformas så att bostads- byggnad å jordbruksfastighet skall hänföras till driftbyggnad medförande rätt att verk- ställa avdrag för ingående omsättningsskatt och att värdet av ägares och brukares bo- stadsförmån skall ingå i den skattepliktiga omsättningen till omsättningsskatt.

Gränsdragningen mellan driftbyggnad och bostadsbyggnad i omsättningsskatteförord- ningen skapar problem i vilka fall viss typ av byggnad är att hänföra till ena eller and- ra kategorien. I skogsbruket förekommer rast- _och övemattningsstugor och liknande byggnader för skogsarbetamas trivsel. Lik- artade anläggningar förekommer också på rörelsesidan. Tveksamhet kan råda huruvi- da sådana byggnader är att hänföra till driftbyggnad eller bostadsbyggnad. Därest delegationens förslag följs i fråga om bygg- nader på jordbruksfastighet elimineras ifrå- gavarande problem inom denna förvärvs- källa men kvarstår i fråga om rörelse. Det synes vara angeläget att ett klargörande ut- talande sker på denna punkt. Även vid av- görandet av beskattningsvärde torde problem kunna uppkomma hur reglerna för byggna- der skall tillämpas. Monteringsfärdiga ba- racker och arbetsbodar på hjul, som regel- mässigt förckommer inom anläggningsföre- tag av olika slag, utgör exempel på sådana gränsfall.

Redovisnings- och deklaratiomförfarandet Enligt förslaget föreligger icke skyldighet att redovisa och erlägga omsättningsskatt vid yrkesmässigt tillhandahållande av skatteplik- tiga varor och tjänsteprestationer, om vår- det därav jämte värdet av uttag av skatte- pliktiga varor för år räknat icke överstiger 8000 kronor, vari icke skall inräknas be- loppet av omsättningsskatten. Efter ansö- kan av skattskyldig skall länsstyrelsen dock kunna besluta, att redovisningsskyldighet

skall föreligga även om den skattepliktiga om- sättningen är lägre än 8 000 kronor. Särskil- da skäl måste då vara för handen. Avsikten bakom införandet av en minimigräns för re- dovisning är, i den utsträckning skälen re- dovisats i betänkandet, att underlätta admi- nistrationen av omsättningsskatten. Införan- det av en minimigräns för redovisningsskyl- dighet till omsättningsskatt har medfört be- hov av en avtrappningsregel för sådana skattskyldiga som har skattepliktiga omsätt- ningar liggande närmast över 8000 kronor. Denna avtrappningsregel har utformats så att, då värdet av skattepliktiga varor, tjäns- teprestationer och egna uttag av skatteplik- tiga varor ligger mellan 8000 kronor och 24 000 kronor för år räknat, den skatteplik- tiga omsättningen skall upptagas till ett be- lopp motsvarande 1,5 gånger värdet av den eljest skattepliktiga omsättningen minskad med 8000 kronor. Minimigränsen och av- trappningsregeln leder till att de mindre fö- retagarna inom inkomstslagen jordbruksfas- tighet och rörelse antingen icke blir redo- visningsskyldiga eller har att redovisa om- sättningsskatt endast för en del av den verk- liga skattepliktiga omsättningen. Begräns- ningsreglerna medför att konkurrensneutra- liteten icke upprätthålles gentemot skattskyl- diga som icke berörs av nämnda regler. De- legationen har därför funnit anledning att något undersöka vilka kategorier inom re- spektive inkomstslag som genom minirni- gränsen på 8 000 kronor icke blir alls redo- visningsskyldiga till omsättningsskatt. För lantbrukets del föreligger närmare uppgif- ter om kontanta bruttointäkter icke för mindre enheter än 2 har åker. Enligt Statis- tiska Centralbyråns deklarationsundersökning för år 1961 avseende jordbruksfastigheter med 2—5 har åker ligger de kontanta brut- tointäkterna, som i stort sett helt torde kom- ma att ingå i skattepliktig omsättning, strax under 8 000 kronor. Häri har då icke inräk- nats egna uttag från fastigheten vilka skall ingå i den skattepliktiga omsättningen. De- legationen räknar därför med att praktiskt taget samtliga ägare och brukare av jord- bruksfastighet med en åkerareal av 2—5 har vid tiden för omsättningsskattens införande kommer att ligga över minimigränsen 8 000 kronor. Denna kategori kommer således att bli redovisningsskyldig men falla under av— trappningsregeln. I fråga om jordbruksfas- tigheter med en åkerareal understigande 2 har vill delegationen framhålla att sådana fastigheter endast i undantagsfall utgör hu-

vudsaklig förvärvskälla för ägaren. Normalt har ägare av sådan fastighet sin huvudför- värvsverksamhet av andra inkomstslag, van- ligen tjänst. För sådana ägare av jordbruks- fastighet fyller fastigheten endast bostads- funktion. Dessa fastigheter torde efterhand komma att taxeras "som annan fastighet el— ler uppgå i större jordbruksfastigheter un- der den pågående rationaliseringsverksam- heten inom lantbruket.

Av det anförda framgår, att minimigrän- sen endast skär av ett mindre antal ägare av jordbruksfastighet från redovisningsskyldig- het och då sådana för vilka jordbruksfastig- heten är en biförvärvskälla. Ur adrninistra- tiv synpunkt torde följaktligen 8 OOO-kronors- gränsen ha ringa betydelse när man ser på lantbruket. Konkurrensverkan på lantbruks- sidan av minimigränsen synes man därför kunna bortse ifrån. På rörelsesidan räknar delegationen däremot med att rörelser med skattepliktig omsättning understigande 8 000 kronor i huvudsak endast bedrivs som bi— förvärvskälla. till annan verksamhet — de ut- gör i allmänhet rörelscr bedrivna på fritid. Konkurrensverkan gentemot ägare av före- tag i samma bransch, för vilka rörelsen är huvudförvärvskälla, kommer då att bli kraf- tig. Den ökade fritiden torde redan nu ha främjat tillkomsten av dylika företag. Ur konkurrensneutral synpunkt blir alltså mi- nimigränsen mest märkbar på rörelsesidan. Avtrappningsregeln kommer att leda till ogynnsamma verkningar ur konkurrensneu- tralitetssynpunkt både i rörelse och lant- bruk. Det kan förefalla vara ett mindre pro- blem sett ur hela näringslivets synpunkt men torde för de mindre företagare som befin- ner sig strax ovanför avtrappningsregelns tak vara en realitet. Man har anledning räkna med att den slutlige konsumenten i ökad utsträckning kommer att söka sig till leve- rantörer som på grund av redovisningsskyl- dighetens utformning kan erbjuda ett lägre pris. Varor och tjänster kan således komma att gå vägar som ur allmän ekonomisk syn- punkt får anses vara ett steg bakåt i utveck- lingen. Även ur andra synpunkter medför minimigränsen vissa problem som icke före- faller att ha lösts inom ramen för det före- liggande lagtextförslaget. Ägare av jord- bruksfastighet, som utarrenderar fastigheten, har som enda inkomstpost på jordbruksbi- lagan arrendet i den mån icke skog finns ). fastigheten. Sådan ägare kommer följakt- ligen icke att ha någon skattepliktig omsätt- ning. Ägaren har emellertid att verkställa

investeringar och genomföra reparationer bå- de i fråga om byggnader och markanlägg— ningar. Härigenom kommer han att få en ingående omsättningsskattebelastning. Enligt förslaget är han emellertid icke redovisnings- skyldig och det är tveksamt huruvida ens möjlighet föreligger för honom att genom beslut av länsstyrelse bli redovisningsskyldig. Detta innebär att ägare av utarrenderad jordbruksfastighet icke skulle ha möjlighet att avlasta den ingående skattebelastningen. Detta är ur lantbrukets synpunkt icke god— tagbart. Reglerna måste på denna punkt un- der alla omständigheter göras sådana att full rätt till avlastning kommer att föreligga. Likartat problem föreligger på rörelsesidan vilket dessutom torde accentueras av att ut- hyrning av rörelse i vissa fall kan leda till att inkomsten övergår från inkomstslaget rö- relse till inkomstslaget annan fastighet.

Minimigränsen leder vidare till att skatt- skyldiga, som ligger kring gränsbeloppet, ge- nom variationer mellan åren i den skatte- pliktiga omsättningen det ena året blir re- dovisningsskyldiga det andra året icke. Det— ta torde medföra administrativa olägenhe- ter och skapa osäkerhet hos de skattskyl- diga.

Delegationen har tidigare redovisat den principiella uppfattningen att omsättnings- skatten måste vara konkurrensneutral. Av det delegationen anfört beträffande minimi- gränsen och avtrappningsregeln framgår, att delegationen kommit till den uppfattningen att begränsningsreglerna icke leder till kon- kurrensneutralitet och att gränsema även skapar andra problem. Dessa verkningar får vägas mot betydelsen ur administrativ syn- punkt av att vissa grupper, vilka i princip är skattskyldiga, icke blir redovisningsskyl- diga. Några direkta uppgifter om antalet skattskyldiga, som genom minimigränsen skulle falla utanför redovisningsskyldigheten, har icke lämnats i betänkandet. Delegatio- nen utgår dock ifrån att antalet sådana skattskyldiga är av den storleksordningen att administrationen på den kontrollerande si- dan i hög grad underlättas. Med hänsyn härtill vill delegationen icke ställa sig ne— gativ till begränsningsreglerna trots de gjor- da invändningarna av principiell natur. De- legationen förutsätter emellertid därvid att i lagtexten klart uttryckes att ingående skattebelastning alltid skall kunna avlas- tas även för skattskyldiga liggande under 8000-kronorsgränsen och även i sådana fall då skattepliktig omsättning överhuvud-

taget icke föreligger. Denna rätt får icke göras beroende av länsstyrelses beslut. De- legationen förutsätter vidare att begräns- ningsreglema icke blir ett hinder för ett ge- nomförande av ett förenklat redovisnings- förfarande för vissa grupper skattskyldiga i enlighet med vad delegationen i fortsätt- ningen kommer att utveckla.

Enligt förslaget skall deklaration angå- ende preliminär omsättningsskatt avgivas för redovisningsperiod omfattande två må- nader. Detta är huvudregeln. Länsstyrelse skall dock äga rätt besluta, när särskilda skäl därtill är för handen, att redovisnings- period för viss skattskyldig skall omfatta längre tid än två kalendermånader eller ock- så helt kalenderår. Vid avvikelse från hu— vudregeln skall därvid deklarationen avgi- vas senast den 25 i månaden efter det att redovisningsperioden utgått. Detta innebär således, att den som får rätt att redovisa omsättningsskatt preliminärt för helt kalen- derår skall avgiva deklaration senast den 25 januari året efter det aktuella kalenderåret. Beredningen synes härvid närmast tänkt på skattskyldiga med sådan bokföring att där- av i stort sett kan direkt utläsas dels den skattepliktiga omsättningen dels den avdrags- gilla ingående skattebelastningen. Stora grup- per skattskyldiga både på lantbrukssidan och rörelsesidan befinner sig emellertid i en an- nan situation. Delegationen ser sig därför föranledd att mera ingående redovisa dessa gruppers möjligheter att åstadkomma en kor- rekt omsättningsskatteredovisning med rim- lig arbetsinsats. Tonvikten kommer därvid självfallet att läggas på lantbruket.

Det finns dock skäl att först något berö- ra vilken utbyggnad av en nu fullständig bokföring som framtvingas av omsättnings- skatteredovisningen. Om omsättningsskatten både i fråga om utgående och ingående skatt skall direkt kunna avstämmas, måste bokföringen utbyggas med minst tre konton, nämligen ett för utgående omsättningsskatt, ett för ingående omsättningsskatt och ett av- räkningskonto med uppbördsmyndigheten. För varje redovisningsperiod får sedan det befintliga saldot på utgående respektive in- gående omsättningsskattekonto överföras till avräkningskontot för att sedan utjämnas ge- nom inbetalning, restitution eller senare av- drag i nästföljande omsättningsskatteredovis- ning för överskjutande ingående omsätt- ningsskatt i det fall beloppet är mindre än 500 kronor. Först med en sådan upplägg- ning av bokföringen uppnår man en tillfreds-

ställande avstämningsmöjlighet för kontroll av de uppgifter som lämnas i omsättnings- skattedeklarationen. Det är icke möjligt att inom ramen för de kassaböcker som nu an- vändes inom lantbruket inbygga ett tillfreds- ställande system för omsättningsskatteredo- visningen eftersom dessa redan nu är tyng- da av de omfattande specifikationerna på jordbruksbilagan. Dessa kassaböcker måste därjämte vara uppställda på sådant sätt att noteringamas antal blir så litet som möj- ligt. En stark förenkling har därför tillgri- pits. Man måste också ha klart för sig att, trots den anteckningsskyldighet som för in- komsttaxeringen är föreskriven i taxerings- förordningen, ett betydande antal skattskyl- diga inom lantbruket saknar fortlöpande an- teckningar. Många och det gäller framför- allt den äldre generationen nöjer sig fort- farande med att samla inkomst- och utgifts- verifikationer systematiskt. Ett sådant sy- stem torde i och för sig vara tillräckligt även med utgångspunkt från bestämmelserna om anteckningsskyldighet. Antalet inkomstpos- ter i ett lantbruk av icke alltför stor omfatt- ning är förhållandevis litet under ett år. De flesta leveranser sker dessutom till lantbru- kets ekonomiska föreningar varifrån erhål- les dels fortlöpande detaljerade avräkningar dels uppgift om total försäljningssumma för året. Ett sådant underlag, i den mån det samlas fortlöpande och förvaras betryggan- de, ger ett gott underlag för upprättande av den årliga inkomstdeklarationcn. Först vid tidpunkten härför sammanföres beloppen för året under respektive rubriker på jordbruks- bilagan och verkställes nödvändiga uppdel- ningar mellan olika kostnadsslag. Ett ge- nomförande av beredningens förslag i fråga om omsättningsskatteredovisningen skulle innebära att samtliga dessa åtgärder skulle vara vidtagna före den 25 januari året ef- ter redovisningsåret. Detta är icke möjligt.

Införandet av omsättningsskatt kommer att ställa stora krav på lantbrukets ekono- miska föreningar, eftersom dessa svarar för en stor del av det underlag varpå lantbm- karna grundar sina uppgifter till taxerings- myndigheterna. Det blir i lantbruket för- eningarna som skall upprätta de avräknings- notor och fakturor, som skall ligga till grund för lantbrukarens skattepliktiga omsättning. På de nuvarande avräkningarna måste följ— aktligen omsättningsskatt påföras för varje grupp av leveranser till föreningen och för varje grupp av varor och tjänster som går från föreningen till lantbrukaren. Detta in-

nebär, att föreningarnas nuvarande redovis- ningssystem gentemot medlemmarna måste omläggas och anpassas till de krav omsätt- ningsskatten ställer på medlemmarnas re- dovisningar. Denna omställning blir tyngan- de för föreningarna. Svårigheterna varierar emellertid mellan de olika branscherna. Me- jeri- och slakteriföreningarna befinner sig därvid i den bästa situationen, eftersom des- sa föreningar normalt sett endast har trans- aktioner med medlemmarna av tre slag nämligen, dels från medlemmarna leverera- de produkter, dels från föreningarna levere- rade förnödenheter tillhörande jordbruks- driften dels ock av medlemmarna verkställ- da återtag och andra inköp för egen kon- sumtion. Av dessa tre grupper berör endast två lantbrukarens egen omsättningsskatten- dovisning. Den egna konsumtionen står utan- för. Skogsägareföreningarnas avräkningar med medlemmarna blir något besvärligare, eftersom i leveranser från skogsägareför- eningarna också kan ingå varor som visser- ligen hör till driften men som enligt för- slaget icke skall få avlastas i jordbrukarens omsättningsskatteredovisning t. ex. bygg- nadsmaterial till bostadsbyggnader. De störs- ta problemen uppstår dock hos centralför- eningama. Transaktionerna mellan dessa föreningar och medlemmarna är av mycket varierande slag och kompliceras dessutom av att växelaffärer förekommer. Praktiskt har det då ofta gått till så att en befintlig växel efter tillkomsten av ny faktura utökats med fakturans belopp. Bakom en växel kan följaktligen ligga ett flertal fakturor, som i lantbrukarens hand vid omsättningsskatten- dovisningen endast delvis får avräknas. Vid tillämpning av kontantprincipen skall väx— larna vid omsättningsskatteredovisningen be- handlas så att den faktiska omsättningen av växeln bildar underlag för omsättningsskatte- redovisningen. Av en växelomsättning på 1000 kronor kommer cirka 115 kronor att utgöra erlagd omsättningsskatt och resten 885 kronor belöpa å likvid för själva varan. Dessa poster måste sedan fördelas mellan det som får ingå i lantbrukarens omsättnings- skatteredovisning och det som skall ligga utanför. För att verkställa denna uppdelning krävs kännedom om de bakom växeln liggan- de fakturornas art sedd ur omsättningsskatte- synpunkt. Detta kan i vissa fall vara en an- nan uppdelning än den som måste göras ur inkomstskattesynpunkt. Det är uteslutet att tänka sig att varje sådan växelomsättning skulle uppdelas för sig och att uppdelningen

skulle behöva ske för ett flertal redovisnings- perioder under kalenderåret. Svårigheterna sjunker i viss mån om bedömningen endast behöver göras en gång om året i anslutning till att fördelning verkställes för avgivande av inkomstdeklaration.

Med det anförda har delegationen velat visa en del av de praktiska svårigheter som möter dels de enskilda lantbrukarna dels de ekonomiska föreningarna. Det framgår också att omsättningsskatteunderlaget nära ansluter till inkomstskatteunderlaget åtminstone för lantbrukare med icke alltför stora omsätt- ningar. Delegationen har därför kommit fram till att omsättningsskatteredovisningen för flertalet lantbrukare måste anknyta till in- komstskatteredovisningen. Ett förenklat för- farande torde därvid kunna uppbyggas efter följande linjer.

En särskild omsättningsskattedeklaration upprättas för kalenderåret och ingives sam- tidigt med inkomstdeklarationen. Denna deklaration blir då definitiv i den bemär- kelsen att några korrigeringar av denna icke skall behöva verkställas med hänsyn till upp- gifter som framkommit i samband med upp- rättandet av inkomstdeklarationen. Det av beredningen föreslagna förfarandet innefat- tande möjlighet att avlämna särskild uppgift, justeringsuppgift, om förhållanden framkom- mit som påkallar rättelse i fråga om redo- visningen av preliminär omsättningsskatt efter det att deklarationen för sista redovisnings- perioden under beskattningsåret avgivits, be- höver alltså icke användas. Omsättningsskat- ten skulle slutgiltigt kunna debiteras på sam- ma sätt som nu sker med inkomstskatten. Detta medför emellertid att systemet måste kompletteras med en preliminär inbetalning av omsättningsskatt som skulle erläggas un- der sex terminer under beskattningsåret i lik- het med vad som nu sker med inkomstskat- ten. I ett i gång varande sådant system skulle omsättningsskatten preliminärt fastställas med utgångspunkt från den senast debiterade slutgiltiga omsättningsskatten. Det ligger i omsättningsskattens natur att större variatio- ner mellan åren kommer att uppstå än vid vanlig inkomstskatt. Å andra sidan får man hålla i minnet att i den mån den skatteplik- tiga omsättningen stiger också den ingående skattebelastningen ökar. Omslutningstalen blir alltså högre men mervärdet relativt kon- stant och det är endast detta som är avgöran— de för skattens storlek. Vid större investe- ringar får man emellertid räkna med att den ingående skattebelastningen kan komma att

överstiga den utgående skatten. Möjlighet till jämkning måste alltså föreligga liksom också rätt att före beskattningsårets ingång avgiva en preliminär deklaration att läggas till grund för debiteringen av den preliminära omsätt- ningsskatten. Det är enligt delegationens upp- fattning väsentligt att dessa regler utformas i så nära anslutning som möjligt till de regler som nu gäller enligt uppbördsförordningen. Vid införandet av omsättningsskatt förutsät- ter det nu framförda systemet att preliminär deklaration avlämnas av samtliga berörda skattskyldiga. Denna skulle kunna lämnas re- dan i anslutning till registreringen. För det därnäst följande året, då ännu något utslag i form av slutlig taxering till omsättningsskatt icke föreligger, får debitering ske preliminärt med samma belopp som för det första året — självfallet med rätt och ivissa fall med skyl- dighet för skattskyldiga att inkomma med preliminär omsättningsskattedeklaration. Ett förenklat förfarande i enlighet med vad ovan anförts har betydande fördelar framför be- redningens.

Det föreslagna förfarandet synes vara lämp- ligt icke endast för lantbrukare utan också för mindre rörelseidkare. Det är enligt dele— gationens uppfattning angeläget att likartade regler i nu ifrågavarande avseende kommer att gälla både för lantbruk och rörelse. Ett förenklat deklarationsförfarande kan emeller— tid som förut sagts endast användas för nä- ringsidkare med förhållandevis begränsad omfattning på verksamheten. En högsta gräns för den skattepliktiga omsättningen, för vil- ken det föreslagna förfarandet skulle få till- lämpas, bör därför införas. Emellertid synes denna gräns icke till sitt belopp böra fast- ställas i lagtexten eller anvisningarna till den- na, eftersom det då skulle vara nödvändigt att fortlöpande underställa gränsen riksda- gens prövning i takt med penningvärdeför- ändringar. I stället synes det böra läggas på riksskattenämnden att anvisa ifrågavarande beloppsgräns för den skattepliktiga omsätt- ningen så att denna hela tiden kan hållas ak- tuell i förhållande till penningvärdet, varige- nom undvikes att stora grupper skattskyldiga, som vid omsättningsskattens införande skulle få tillämpa det förenklade förfarandet för deklaration och redovisning, efter några år skulle komma att ligga över den aktuella om- sättningsgränsen. Förhållandena inom lant- bruk och rörelse är icke helt likartade när det gäller att bedöma var gränsen för den skattepliktiga omsättningen vid ett förenklat deklarationsförfarande skall sättas. Det före-

faller som om rörelsesidan i detta fall är känsligare än lantbrukssidan, eftersom i vissa branscher ett förhållandevis stort mervärde kan uppkomma även vid relativt låg skatte— pliktig omsättning. För lantbrukets del skulle i och för sig en omsättningsgräns vid 100 000 kronor förefalla vara naturlig. Delegationen har emellertid kommit till den uppfattningen att en sådan gräns på rörelsesidan skulle vara för hög, framför allt inom hantverk och små— industri, där mervärdet kan bli betydande. Å andra sidan bör gränsen enligt delegationens mening icke sättas lägre än 50 000 kronor om det förenklade förfarandet skall få betydelse för större grupper skattskyldiga. En gräns på 50000 kronor torde medföra att omkring 150000 lantbrukare skulle få tillämpa det förenklade deklarationsförfarandet. Hur många rörelseidkare som skulle falla under detta kan delegationen icke bedöma. På grund av vad sålunda anförts anser delega- tionen, att gränsen för den skattepliktiga om— sättningen, under vilken ett förenklat dekla- rationsförfarande skall få tillämpas, i vart fall icke skall sättas lägre än 50000 kronor. I den mån hinder icke anses föreligga på rörelsesidan bör gränsen kunna höjas ytter- ligare.

Det förenklade deklarationsförfarandet medför att hela taxeringen till omsättnings— skatt för dessa grupper koncentreras till den årliga taxeringen. Vid den allmänna varu- skatten har fastställandet av den slutliga taxe- ringen för rörelseidkare hänskjutits till de särskilda taxeringsnämnderna. Genom att lantbrukarna nu inordnas i omsättningsskat- tesystemet måste, såvitt delegationen kan be- döma, taxeringen till omsättningsskatt för dessa läggas hos de lokala taxeringsnämn- derna som för närvarande handlägger lant- brukarnas inkomstdeklarationer. Taxeringen till omsättningsskatt är i och för sig av enk- lare natur än inkomsttaxeringen. Det råder, som delegationen tidigare framhållit, ett så nära samband mellan uppgifterna i inkomst- deklarationen och omsättningsskattedeklara- tionen, i vart fall i fråga om lantbruket, att granskningen i första instans icke bör nämn- värt kompliceras av omsättningsskattedekla- rationerna.

Delegationen har tidigare diskuterat be— gränsningsregeln för redovisningsskyldighet och den till denna hörande avtrappningsre- geln. Delegationen är medveten om att dessa regler i viss utsträckning kommer att för- svåra det tekniska arbetet i taxeringsnämn- derna vid ett förenklat deklarationsförfaran-

de. Detta förfarande är emellertid av så stor praktisk betydelse för lantbruket att det en- ligt delegationens bestämda uppfattning mås- te genomföras.

För de skattskyldiga, som icke berörs av det av delegationen föreslagna förenklade för- farandet, skall då tillämpas det av beredning- en föreslagna deklarationsförfarandet. Lant- brukare med skattepliktiga omsättningar överstigande 50000 kronor faller i princip under huvudregeln med möjlighet i den mån länsstyrelsen så medger att få redovisnings- period som omfattar längre tid än två kalen- dermånader. Delegationen har den uppfatt- ningen att även för den återstående gruppen lantbrukare, som icke faller under det för- enklade förfarandet, tvåmånadersperioden i normalfallet blir alltför kort. En sådan redo- visningsperiod torde endast lämpa sig för de allra största enheterna. För mellanskiktet sy— nes fyra, sex eller tolv månader utgöra lämp- lig redovisningsperiod. Den normala rytmen i ett lantbruk, där kostnaderna i viss ut- sträckning koncentreras till första halvåret och inkomsterna till andra halvåret, bör med- föra att de medelstora och större lantbru- ken ur likviditetssynpunkt och räntesynpunkt kommer att välja två eller tre redovisnings— perioder per år för att ernå en skatteavlast- ning inom rimlig tid. Beredningen har också i sina motiveringar framhållit, att de skatt- skyldiga bör beredas möjlighet att få sina önskemål om lämplig redovisningsperiod till- godosedda och uttalat att riksskattenämnden bör utfärda anvisningar i dessa frågor så att en enhetlig praxis kommer till stånd. Utform- ningen av lagtexten förefaller emellertid att ha fått en stramare avfattning än vad utta- landena i förarbetena skulle ge anledning till. Delegationen är för lantbrukets del ange- lägen om att enhetlig praxis tillämpas. Med den nuvarande formuleringen av lagtexten synes ett uttalande i propositionen på denna punkt vara önskvärt därest det icke anses möjligt att omformulera lagtexten eller kom- plettera lagtexten genom en anvisningspunkt.

Enligt förslaget skall vederlaget hänföras till den skattepliktiga omsättningen för den redovisningsperiod, varunder vederlaget in— flutit kontant eller eljest kommit den skatt- skyldige tillgodo (kontantmetoden). På fram- ställning av skattskyldig får dock länsstyrelse medgiva att uppkomna fordringar får inräk- nas i omsättningen enligt bokföringsmässiga grunder. På motsvarande sätt får den ingå- ende omsättningsskatten för samma period avdragas med utgångspunkt från vad som ut-

givits för inköp och motsvarande för den skattskyldiges näringsverksamhet. Om med- givande lämnats skattskyldig att inräkna upp- komna fordringar i omsättningen enligt bok- föringsmässiga grunder skall dock avdrag för ingående omsättningsskatt ske för den period, under vilken skatten bokförts. Det kommer följaktligen att föreligga två redovisnings- metoder, kontantmetoden och den bokfö- ringsmässiga metoden. Den bokförings- mässiga metoden kan endast komma till användning om bokföringsmässiga grunder tillämpas vid inkomstredovisningen. För lant- brukets del innebär detta att flertalet lant- brukare, cirka 97 procent, kommer att till- lämpa kontantmetoden vid redovisning av omsättningsskatten. Omsättningsskatteredo- visningen inom lantbruket försvåras i hög grad av att inkomstskatteredovisningen sker enligt kontantprincipen. Lantbrukarna åstad- kommer därvid resultatutjämning mellan be- skattningsåren vid inkomsttaxeringen bl. a. genom förskjutningar av likvider från det ena beskattningsåret till det andra och genom för- skjutningar av kostnader mellan åren. Kon- tantprincipen vid inkomstredovisningen leder alltså till att kontantmetoden vid omsätt— ningsskatteredovisningen blir svårhanterlig så länge som i kontantinkomsterna och kontant- utgifterna för ett visst år ingår poster som hänför sig till tiden före införandet av omsätt- ningsskatt. På samma sätt kommer svårigheter att uppstå varje gång skatteuttaget för omsätt- ningsskatt ändras sedan systemet kommit igång. Kontantmetoden vid redovisning av omsättningsskatt kommer följaktligen att stäl— la större krav på lantbrukarna än på rörelse- idkarna, eftersom de senare alltid vid in- komstredovisningen har att tillämpa bokfö- ringsmässiga grunder vilket medför att re- sultatutjämning icke verkställes genom för- skjutningar i inbetalningar och utbetalningar. Svårigheterna för lantbruket på denna punkt synes icke ha uppmärksammats av bered- ningen. Delegationen har velat peka på för- hållandet. Det utgör nämligen ett ytterligare skäl för att lantbrukarna i största möjliga ut- sträckning bör få använda ett förenklat dek- larationsförfarande.

Beskattningsvärde och avdragsrätt Delegationen har tidigare under avsnittet Byggnadsområdet behandlat vissa frågor an- gående beskattningsvärdet. Därutöver vill de- legationen emellertid diskutera en del andra

av beredningen gjorda ställningstaganden vid fastställande av beskattningsvärde, då fråga är om avbetalningstillägg, rabatter av skilda slag samt växelräntor. Enligt förslaget skall avbetalningstillägg ingå i beskattningsvärdet. Kassarabatter och andra rabatter, som direkt avgår från likviden, skall icke inräknas i be- skattningsvärdet. Vid växelbetalning skall diskontot icke avräknas vid fastställande av beskattningsvärdet, varemot svarar att ränta och annan ersättning, som uttages av den skattskyldige vid inlösen eller omsättning av icke diskonterad växel, icke ingår i beskatt- ningsvärdet. Förslaget innebär bl. a. att vill- korliga rabatter beroende av betalningstid icke skall beaktas vid fastställande av be- skattningsvärde. För närvarande torde nor— malt tillämpas att fakturapriset bestämmes med utgångspunkt från att 3 månaders kre- dit lämnas utan särskilt tillägg. Betalnings- villkor är sedan 2 procents kassarabatt vid be- talning inom 30 dagar och 3 procent vid be— talning inom 10 dagar. Detta gäller både vid affärer företagare emellan och vid försäljning till slutlig konsument enligt omsättningsskat- teförordningen. För den förstnämnda kate— gorien av affärer synes bestämmelsen i fler- talet fall sakna betydelse, eftersom korrige- ringarna för kassarabatt skulle bli lika i båda leden för såvitt fråga icke är om vara, för vilken köparen icke har rätt att verkställa avlastning för ingående omsättningsskatt. För den andra gruppen blir situationen däremot annorlunda om säljaren icke får korrigera sin skattepliktiga omsättning för kassarabat- ten. Visserligen sägs i anvisningarna till 165 att, om rabatt, återbäring eller bonus utgivits i efterhand, avdrag härför skall få göras från omsättningen i den mån gottgörelsen utgått till andra än skattskyldiga. Uttrycket >>i ef- terhand» kan enligt delegationens uppfatt- ning icke utan vidare tillämpas på villkorliga kassarabatter. Vid sådant förhållande skulle omsättningsskatten på kassarabatten i det ak- tuella fallet stanna på säljaren vilket icke är rimligt. Hur skall för övrigt säljare vid blan- dad försäljning till en och samme köpare som både är skattskyldig och slutlig konsument kunna verkställa riktig korrigering för kassa- rabatter? Motsvarande läge kommer att vara för handen vid årsrabatter, återbäring eller bonus. Frågan är i hög grad aktuell för lant— brukets ekonomiska föreningar i den mån direkta konsumtionsvaror och sådana varor, för vilka skatteavlastning icke får göras hos köparen ehuru de tillhör driften, försäljes till lantbrukarna. Av praktiska skäl kan åt—

skillnad icke göras redovisningstekniskt och i många fall kan föreningarna överhuvudtaget icke bedöma varans omsättningsskattemäs- siga natur hos lantbrukarna. Mot bakgrunden av det anförda föreslår delegationen, att om- sättningsskatteredovisningen skall korrigeras för alla slag av rabatter, efterlikvider, åter- bäringar och bonus även om detta medför ett ökat arbete hos de kontrollerande myndig- heterna.

I fråga om avbetalningstillägg, växeldis- konto och räntor vid inlösen eller omsättning av icke diskonterad växel synes beredningens förslag få godtagas trots att principiella in- vändningar t. ex. kan göras mot att räntede- len av avbetalningstillägg belägges med om- sättningsskatt. Förfarandet med växlar fram- står som rättvisare än det som nu tillämpas vid allmänna varuskatten med hänsyn till att skattens storlek icke blir avhängig av om säl- jaren diskonterar växeln.

Den som tillhandahåller skattepliktiga va- ror eller tjänsteprestationer har enligt 17% att å faktura eller annan handling öppet re- dovisa den verkställda debiteringen av om- sättningsskatt i den mån fråga icke är om tillhandahållande i detaljhandeln. Häremot svarar bestämmelsen i anvisningarna till 18 5 att yrkade avdrag för ingående omsättnings- skatt i nästa led skall kunna styrkas av skatte- debiteringar. I praktiken sker ej sällan en del inköp av förbrukningsartiklar o. d. av om- kostnads natur i den öppna detaljhandeln. Så är bl. a. förhållandet inom lantbruket där verktyg, kontorsmaterial och andra förbruk- ningsartiklar inköpes i detaljhandeln inte minst i varuhus med landsomfattande butiks- kedjor. Motsvarande gäller för bensin och reparationer å personbil. Det torde i sådana fall många gånger uppstå svårigheter att er- hålla fakturor med öppen skattedebitering, eftersom detaljhandeln normalt kommer att tillämpa inklusivepriser. Detta får enligt de— legationens uppfattning icke leda till att av- drag för ingående skattebelastning icke skulle få göras. I den mån kostnaden som sådan är av klar driftmässig natur skall avlastning få ske oavsett om öppen skattedebitering till- lämpats. Tekniskt sett får då i runt tal 11,5 procent av bruttosumman anses utgöra om- sättningsskatt och återstoden varans eller tjänstens pris. I detta sammanhang får be- aktas att denna uppdelning redan bör ha verkställts i affärsbokföringen i de fall i in- komsttaxeringshänseende nettoredovisning tillämpas. Anvisningspunkten till 18 & bör alltså utvidgas i nu nämnda avseende.

I detta sammanhang vill delegationen ock- så påpeka att beredningen i princip förut- sätter att avdragsrätten för ingående skatte- belastning är knuten till en häremot sva- rande skattskyldighet hos den som tillhanda- håller varan eller tjänsteprestationen. Denna kontinuitet kan dock icke drivas hur långt som helst. Delegationen bortser därvid helt från sådana fall då enligt förslaget skattskyl- dighet men icke redovisningsskyldighet före- ligger. Delegationen syftar i stället på de fall då fakturautställarens inkomst icke är att hänföra till inkomstslagen rörelse eller jord— bruksfastighet utan till inkomst av tjänst eller annan fastighet. Det kan rimligen icke an- komma på köparen att i varje fall undersöka säljarens skattskyldighet. Har köparen iakt- tagit normal aktsamhet — varan eller tjänsten brukar normalt utgå från rörelse eller jord— bruksfastighet — skall avdragsrätt också före- ligga för skattedebiteringen. Ett klargörande uttalande på denna punkt är enligt delega- tionens uppfattning nödvändigt.

I 2 mom. 185 uppräknas vissa fall då av- lastning av den ingående omsättningsskatten icke skall få ske trots att skatten belastat in- köp eller motsvarande för den skattskyldiges näringsverksamhet. Bestämmelserna är enligt delegationens mening i väsentliga avseenden oklara. Det är vanligt numera att större före— tag ordnar så att de anställda till lågt pris kan tillhandahållas lunch eller annan måltid. Intäkterna torde i sådana fall mången gång icke täcka kostnaderna — i vart fall om hän- syn också tages till avskrivning å inventarier och lokal. Förfarandet innebär icke tillhanda- hållande av kost åt personal i den mening som avses i punkt a) 2 mom. 18 &. Delega- tionen anser det naturligt att avdrag för in— gående skattebelastning skall erhållas i sådant fall men konstaterar att förslaget på denna punkt icke är entydigt. Punkterna b) och c) i samma moment jämte anvisningarna härtill lämnar ett stort fält av oklarhet öppet mel- lan å ena sidan ingående omsättningsskatt, som belöper å åtgärder till förebyggande av olycksfall på arbetsplats, och å andra sidan skatt som belöper på individuella förmåner. Delegationen har icke kunnat få klarhet i huruvida avdragsrätt för ingående omsätt- ningsskatt å sådana kollektiva anläggningar som personalmatsalar, hygieniska anordning- ar som omklädningsrum, tvätt- och dusch- rum, enklare samlingsrum inom industrian- läggning o. d. samt å kostnader för kaffe un- der arbetstid, personalfester m. m. föreligger. Enligt delegationens uppfattning bör ingåen-

de omsättningsskatt få avlyftas i alla sådana fall då varan eller tjänsteprestationen ingår i näringsverksamheten och fråga icke är om skattepliktig förmån för anställd. Alla dylika kostnader ingår normalt i varje produktions- led och återspeglas självfallet i ett högre pris på produkten med åtföljande högre utgående omsättningsskatt. Den av beredningen fram- förda uppfattningen att den skattskyldige i detta avseende skulle vara att anse som slut- lig konsument är icke logisk. Delegationen har också svårt att förstå varför ingående omsättningsskatt å representationskostnader icke skulle få avlastas i den mån kostnaden är att hänföra till driften d.v.s. avdrags- gill vid inkomsttaxeringen antingen direkt el- ler i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Omsättningsskattens användning i konjunk- turpolitiskt syfte Beredningen har diskuterat olika tekniska möjligheter att använda omsättningsskatten i konjunkturpolitiskt syfte. Detta kan enligt beredningens uppfattning ske dels genom va- riationer i skattesatsen dels genom inskränk- ningar i avdragsrätten. Delegationen har med de tidigare framförda synpunkterna visat att omsättningsskattesystemet är ett känsligt in- strument som lätt ger utslag i riktningar som icke alltid kan förutses. Det finns därför an- ledning antaga att ett användande av om- sättningsskatten i konjunkturpolitiskt syfte genom variationer i skattesatsen eller genom inskränkningar i avdragsrätten kan få verk- ningar av annat slag än som avses. Redovis- ningssystemet är dessutom i sig självt så kom- plicerat att variationer om möjligt bör und- vikas. Delegationen har i annat sammanhang pekat på de svårigheter som en generell änd- ring av skatteuttaget medför. Det måste där- för enligt delegationens uppfattning endast vara i särskilt svårbemästrade konjunktur- lägen som omsättningsskatten bör användas i konjunkturpolitiskt syfte. Delegationen cle- lar därför de synpunkter som framförts i sär— skilt yttrande angående mervärdeskattens an- vändning i konjunkturpolitiskt syfte, sid. 689 i betänkandet.

Speciella lantbrukifrågor

Inom lantbruket förekommer genom lag reg- lerade sammanslutningar i form av vägsam- fälligheter och vattenavledningsföretag. Des- sa sammanslutningar synes icke ha beaktats av beredningen. Verksamhet inom dylik sam-

manslutning är icke att hänföra till rörelse. Detta skulle innebära att skatteavlastning icke skulle vara möjlig. Vägsamfälligheter och vattenavledningsföretag utför betydande nyanläggningar som kommer att drabbas av omsättningsskatt. Anläggningsarbetena kan pågå under en följd av år, under vilken tid företaget finansierar kostnaderna med lån. Först när anläggningen är färdig verkställes fördelning på de i samfälligheten eller före- taget ingående delägarna. I vissa fall kan flera decennier förflyta innan kostnadsför- delning på delägarna sker och det är i vart fall normalt att anläggningstiden omfattar flera år. Enligt förslaget till omsättningsskatt synes möjlighet icke föreligga att avlasta sam- fälligheten eller företaget den omsättnings- skatt som påföres anläggningskostnaderna, eftersom rörelse icke föreligger. Det är icke heller praktiskt möjligt att verkställa denna avlastning hos delägarna så länge som fast- ställd fördelningslängd icke föreligger. Lag- texten ger ej heller möjlighet till avlastning hos delägarna sedan den slutliga fördelningen skett och kostnaderna överförts på delägarna. Ränteförlusterna skulle för övrigt vid ett så- dant system bli orimligt betungande med hänsyn till vad delegationen tidigare anfört om tidsintervallen mellan kostnadernas ned- läggande och dess fördelning på delägarna. Problemet med skatteavlastningen för nämn- da samfälligheter och företag måste lösas i synnerhet som det i sådana företag i allmän- het rör sig om väsentliga belopp. Problemet kompliceras dessutom av att fastigheter av annan natur än jordbruksfastighet kan ingå som delägare i de aktuella företagen. För att uppnå effektiv skatteavlastning utan kost- nadsfördyrande räntebelastning måste väg- samfälligheter och vattenavledningsföretag åläggas skattskyldighet så att den ingående omsättningsskatten kan avlastas fortlöpande under anläggningstiden. Vid den slutgiltiga fördelningen av de totala anläggningskost- naderna på delägarna synes sedan omsätt- ningsskatt få påföras varje delägares kost- nadsandel med redovisningsskyldighet för fö- retaget. Denna omsättningsskatt får i sin tur avlastas hos respektive delägare i den mån förutsättning härför enligt de allmänna reg- lerna för omsättningsskatt föreligger. Det sista ledet, påförande av omsättningsskatt hos före- taget och avlastning hos delägarna, skulle kun- na undvikas i de fall samtliga delägare har rätt att verkställa avlastning i sin förvärvskälla. Of- tast är i sådana företag samtliga fastigheter taxerade som jordbruksfastigheter. I sådana

fall skulle då det sista ledet kunna utgå och avlastning endast ske hos det samfällda före— taget. Även sedan anläggningsarbetet i dessa företag slutförts handhar företaget den fort- satta driften av anläggningen i form av un- derhåll och tillsyn. De gemensamma kostna- derna härför utdebiteras därefter årligen. Även i fråga om dessa kostnader blir proble- men av samma art som nyss anförts beträf- fande anläggningskostnaderna. Såvitt delega— tionen har sig bekant förekommer likartade företag på rörelsesidan, bl.a. vid vattenreg— lering och flottning. På grund av det anförda framför delegationen för lantbrukets del kra- vet på att vägsamfälligheter, vattenavled- ningsföretag och andra likartade företag gö- res skattskyldiga så att ingående omsättnings- skatt kan avlastas i den mån skatten skulle fått avlastas hos de slutliga kostnadsbärarna.

Reglerna om avlastning för ingående om- sättningsskatt förutsätter att fördelning av omsättningsskatten skall verkställas om kost— naden som påförts omsättningsskatt endast delvis är att hänföra till driften. Praktiskt ta- get samtliga lantbrukare verkställer avdrag för bilkostnader i lantbruket. I samtliga dessa fall uppkommer det nyssnämnda fördelnings- problemet. För närvarande synes av taxe- ringsmyndigheterna praktiskt taget genom- gående användas det förfarandet att avdrag för bilkostnader medges med ett kronbelopp varierande efter fastighetens storlek men utan direkt anknytning till årets verkliga drift- kostnader för bilen. Motsvarande förfarande tillämpas vid bilbyte i ett kontantredovisan- de lantbruk. Delegationen, som redan i fråga om inkomsttaxeringen anser det tillämpade systemet otillfredsställande, gjorde hösten 1963 en framställning till riksskattenämnden om att anvisningar rörande avdrag för per- sonbilskostnader i lantbruk skulle utfärdas och att till grund för anvisningarna skulle läggas ett system som medförde att avdrags- rätten fixerades till procenttal av de faktiska kostnaderna. Detta skulle jämväl gälla vid bilbyte. Riksskattenämnden har ännu icke behandlat delegationens framställning. Av- lastningsreglerna till omsättningsskatten för- utsätter om de skall bli praktiskt lätthanter— liga i fråga om bilkostnader i lantbruket att den till lantbruksdriften hörande delen av bilkostnaderna fixeras i en procentsats. De- legationen har ansett det angeläget att redan nu påpeka dessa svårigheter så att lantbru- kets avdragsrätt för sådana kostnader vid inkomsttaxeringen i god tid före omsätt- ningsskattens införande kan få en sådan ut-

formning att den blir praktisk och lätthan- terlig även ur omsättningsskattesynpunkt.

Vissa andra kostnader är föremål för upp- delning mellan driften och den privata an- vändningen. Elkraftskostnaden är en sådan post som regelmässigt måste komma att upp— delas. I vissa fall förekommer för fastigheten gemensamma uppvärmningskostnader. För- delning av ingående omsättningsskatt mellan driften och den privata förbrukningen torde dock i dessa fall icke komma att vålla stör- re svårigheter.

På jordbruksfastigheter med anställd per- sonal förekommer icke sällan att ägaren verk- ställer återtag av mejeri- och slakteriproduk- ter även för de anställdas räkning. De an- ställda betalar därvid samma pris som ar- betsgivaren erlagt vid inköpet. Dessa transak- tioner torde av hävd icke redovisas i dekla- rationen. I den mån denna praxis bibehålles och godtages ur omsättningsskattesynpunkt uppkommer icke något problem med den in- gående skattebelastningen. Skall däremot för- medlingen av återtagna varor till anställda ingå i den skattepliktiga omsättningen kom- mer häremot svarande belopp att påverka den ingående skattebelastningen. Detta är med hänsyn till systemets natur självklart. Delegationen har emellertid velat redovisa frågan, eftersom den knappast beaktas utan- för lantbruket.

Eftertaxen'ng och annat yrkande av taxe- ringsmyndighet Delegationen har i de tidigare avsnitten om den indirekta beskattningen redovisat att ett flertal gränsfall uppkommer i olika avseen- den. En del av dessa kan lösas genom kom- pletteringar av lagstiftningen. Oavsett ut- formningen av reglerna torde dock alltid kvarstå gränsfall, som kan leda till att skatt- skyldiga underlåter att ta ut omsättnings- skatt då skatteplikt föreligger eller tar ut skatt då skatteplikt icke är för handen. I det först- nämnda fallet kan taxeringsmyndigheterna genom yrkande till prövningsnämnden i frå- ga om ordinarie taxering eller genom yrkan- de om eftertaxering kräva att skatt skall på- föras den skattskyldige. I det andra fallet kan den skattskyldige i efterhand genom extraordinära besvär kräva nedsättning av taxeringen till omsättningsskatt. I motsats till vad som gäller vid annan taxering fram- står det icke som självklart att skatten i de två fallen skall påföras respektive undan- röjas.

Vid underlåtenhet att uttaga omsättnings-

skatt på skattepliktig vara eller tj änstepresta- tion vid tillhandahållande åt annan skatt- skyldig har staten icke gått miste om skatt, eftersom mottagaren, om han förfarit rik- tigt, icke skall ha verkställt avdrag för sin ingående skattebelastning. Endast i det fall mottagaren utgör slutlig konsument kvarstår ett skattekrav mot säljaren — den skattskyl— dige. En i efterhand påförd skatt, då mot- tagaren jämväl är skattskyldig, synes icke kunna övervältras, för såvitt mottagaren icke godtager detta. Mot denna bakgrund bör skatt i efterhand på yrkande av taxerings- myndighet endast påföras skattskyldig om skatten icke kunnat övervältras i nästa led. Det skall dock ankomma på den skattskyl- dige att förebringa bevisning härom.

I det andra fallet, då skatt uttagits utan att skyldighet förelegat, synes i princip mot- svarande betraktelsesätt kunna anläggas. Den påförda skatten bör icke undanröjas om nästföljande led kunnat avlasta sig skatten. Utgör mottagaren slutlig konsument, bör däremot taxeringen till omsättningsskatt ned— sättas med häremot svarande belopp. I detta fall är det helt naturligt att bevisbördan lig- ger på den skattskyldige.

Delegationen fäster stor vikt vid att ifrå- gavarande fall blir reglerade så att enbart materiella grunder blir avgörande vid taxe- ringen.

Riksskattenämnden

Riksskattenämnden kommer på samma sätt som vid införandet av allmän varuskatt att spela en viktig roll vid övergång till om- sättningsskatt. Det åligger enligt omsättnings— skatteförordningen riksskattenämnden att ge- nom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig tillämpning av bestämmelserna. Med hänsyn till att, såsom delegationen tidigare framhållit, åtskilliga gränsdragningar måste göras framstår det som angeläget att riksskattenämnden, så snart riksdagsbeslut om införande av omsättnings- skatt föreligger, börjar att utöva den verk- samhet som förutsatts i förslaget så att nä- ringslivet i god tid före förordningens ikraft— trädande kan få klarhet i gränsfallen. Riks- skattenämnden skall vid handläggning av omsättningsskatteärenden bestå av ordföran— den och ytterligare sex för en tid av 4 år särskilt utsedda ledamöter av vilka en skall förordnas till vice ordförande. Av dessa sex ledamöter skall tre utses så att kännedom om förhållandena inom näringslivet kommer

att förefinnas inom nämnden. För dessa tre ledamöter skall utses sammanlagt sex supp- leanter. Riksskattenämnden har haft denna sammansättning redan enligt föreskrift i för- ordningen om allmän varuskatt. Lantbruket har hittills representerats av en suppleant. Införandet av omsättningsskatt kommer att medföra att praktiskt taget samtliga lantbru- kare blir skattskyldiga. Omsättningsskatten kommer också i högre grad än hittills varu- skatten att beröra lantbrukets ekonomiska föreningar. Åtskilliga av de omsättningsskat- tefrågor som riksskattenämnden får att be- handla kommer att gälla lantbruket. Det är därför nödvändigt att lantbruket från den tid- punkt då riksskattenämnden börjar att hand- lägga omsättningsskattefrågor blir represen- terat genom en ordinarie ledamot samt en suppleant.

Kastnadrersåttning m. m. Enligt förordningen om allmän varuskatt uppbär de skattskyldiga viss kostnadsersätt- ning efter en fallande skala i förhållande till omsättningen. Beredningen har föreslagit att vid övergång till omsättningsskatt denna er- sättning skall upphöra med bl. a. den moti- veringen att omsättningsskattesystemet kom- mer att medföra arbete i samtliga produk- tions- och distributionsled. I en reservation har yrkats att kostnadsersättning alltjämt skulle utgå, dock endast till företag inom de- taljhandel, hantverk och därmed jämförligt sista beskattningsled. Det är enligt delega- tionens uppfattning ostridigt att omsättnings- skatteredovisningen kommer att medföra kostnader för Samtliga som berörs av om- sättningsskatten oavsett i vilket led denna uppträder. Detta innebär att av omsättnings- skatten berörda företagare, om ersättning icke utgår, kommer att belastas med kost- nader som bör åvila staten. Förfarandet är dessutom väsentligt mera komplicerat än den nuvarande allmänna varuskatten, efter- som gränsdragningar måste göras både i frå- ga om den utgående och ingående omsätt- ningsskatten. Delegationen anser därför att kostnadsersättning fortfarande bör utgå. Grunden för denna ersättning är emellertid svår att bestämma med hänsyn till att den skattepliktiga omsättningen i och för sig icke är ett mått på arbetet med omsättningsskatte- redovisningen. Någon bättre och rättvisare ersättningsgrund torde å andra sidan icke föreligga. Ersättningsberäkningen skulle dock kunna förenklas genom en uppdelning i stor-

leksgrupper med lika ersättning inom varje grupp-

Delegationen har nyss framhållit att ar- betet med omsättningsskatteredovisningen medför kostnader. Det synes delegationen självklart att dessa kostnader är avdragsgil- la vid inkomsttaxeringen. Emellertid torde de skattskyldiga också komma att få kostna- der i samband med processer rörande till- lämpningen av omsättningsskatteförordning- en. Fråga kan även vara om kostnad i sam- band med framställning till riksskattenämn- den om förhandsbesked. Kostnad för skatte- process är i allmänhet icke avdragsgill vid inkomsttaxeringen, vilket i och för sig är orimligt. En motsvarande praxis i fråga om kostnad för process om omsättningsskatte- förordningens tolkning framstår under alla omständigheter som felaktig med hänsyn till att de skattskyldiga här i princip endast fyl- ler funktionen av uppbördsmän för staten. Delegationen har därför den uppfattningen att direkta bestämmelser att processkostnad i samband med omsättningsskatt är avdrags- gill bör införas i omsättningsskatteförordning- en eller, om detta icke anses nödvändigt, att ett klargörande uttalande härom erhålles i propositionen.

Kostnader för upplysningsverksamhet Införandet av allmän omsättningsskatt kom- mer att kräva en omfattande upplysnings— verksamhet bland de skattskyldiga, i synner- het inom de grupper som tidigare icke haft att redovisa allmän varuskatt. Det är enligt delegationens uppfattning ostridigt, att, om omsättningsskattesystemet skall fungera till- fredsställande redan från ikraftträdandet, de skattskyldiga i god tid dessförinnan måste informeras om sina skyldigheter genom hand- ledningar, tidningsartiklar och kurser. Större delen av denna upplysningsverksamhet kom- mer i praktiken att läggas på näringslivets organisationer. Lantbrukets organisationer lär i vart fall för sin del komma att få göra en stor arbetsinsats på detta område med hän- syn till att lantbrukarna icke tidigare kom- mit i kontakt med redovisningsproblemen vid indirekta skatter. Självfallet kommer en sådan upplysningskampanj att medföra be- tydande kostnader för organisationerna. Det är därför enligt delegationens uppfattning ett rimligt krav att dessa kostnader bestrides av staten genom bidrag till näringslivets or- ganisationer. Erfarenheterna i andra sam- manhang visar att näringslivets organisatio- ner har större möjligheter än staten att nå

de enskilda skattskyldiga. Dessutom kan in- formationen från respektive branschorgani- sation få en inriktning som är anpassad efter gruppens verksamhetsområde. Delegationen har velat fästa uppmärksamheten på denna fråga redan nu eftersom medverkan från nä- ringslivets organisationer torde vara en för- utsättning för ett smidigt genomförande av reformen.

Några detaljerinringar i fråga om lagtexten

å2.

I huvudstadgandet enligt denna paragraf bör hänvisning göras till de senare begräns- ningarna enligt 55 9—11.

5 13.

I 1 mom. b) föreskrives att skattskyldighet icke föreligger vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Av beredningens uttalanden, sid. 414 i betänkandet, framgår, att ett avsteg från den generella beskattningen vid försälj- ning av anläggningstillgångar från närings- verksamhet avsetts att göras endast då an- läggningstillgångarna överlåtes i samband med fusion eller vid omvandling av ett före- tags juridiska form. Lagtextens utformning sedd mot bakgrunden av nämnda uttalande framstår som oklar. Formuleringen i lagtex- ten ger intrycket att all försäljning av till driften hörande maskiner, inventarier, varu— lager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten skulle ligga utan- för skattskyldigheten. Delegationen anser att lagtexten skall ha sådan formulering att där- av klart framgår att skattskyldighet icke fö- religger då hela den bedrivna verksamheten överlåtes till en och samma köpare. Detta bör gälla både i fråga om rörelse och jordbruks- fastighet.

516.

Avtrappningsregeln i 2 mom. skulle vinna i klarhet om den nuvarande formuleringen >>. . . till belopp motsvarande en och en halv gånger värdet av den eljest skattepliktiga omsättningen minskad med 8000 kronor.» ändrades till >>. . . till belopp motsvarande en och en halv gånger värdet av den eljest skat- tepliktiga omsättningen sedan denna minskats med 8.000 kronor.».

536.

Ordalydelsen av denna paragraf överens- stämmer nära med 31 ä 2 mom. taxeringsför- ordningen. Delegationen är angelägen under- stryka, att samma förutsättningar för para- grafens användning, som uppställts i förar- betena till 315 taxeringsförordningen, skall gälla.

Punktbeskattningen

Införandet av allmän omsättningsskatt kom— mer enligt förslaget att medföra att en del av de nuvarande punktskatterna awecklas. Ef- fekten av denna avveckling kommer i vissa fall att ge utslag i form av ändrade kon- kurrensförhållanden. Detta är bl.a. förhål- landet på dryckesmarknaden där avveckling- en av skatten på läskedrycker och maltdryc- ker kan beräknas minska mjölkkonsumtionen. Likartade konkurrenspåverkningar kan på- räknas på praktiskt taget samtliga områden, där de nuvarande punktskatterna avvecklas. Beredningen, som uppmärksammat dessa ef- fekter, har icke fäst avseende härvid annat än på ett område, nämligen i fråga om ben- sin. Energiskattens aweckling och ersättande med allmän omsättningsskatt kommer enligt beredningen att innebära, att förbrukningen av bensin relativt sett förbilligas jämfört med vad effekten blir för annan skattebelagd va- ruförbrukning. Beredningen har då, med ut- gångspunkt från att omsättningsskatten skall verka neutral med avseende på konsumtion och konkurrens, framhållit att det vore mind- re tillfredsställande att effekten av omsätt- ningsskattereformen för ett område, där sär- skilda skäl motiverar en bestående särbe- skattning, skulle bli en relativ skattelindring jämfört med reformens effekt i övrigt. Detta skulle motivera att den indirekta beskattning- en utformas så att de rådande prisrelationer- na till andra beskattningsområden i möjlig mån upprätthålles. Beredningen har därför föreslagit att besinskatten skall höjas med 4 öre per liter. Delegationen har en gentemot beredningen avvikande uppfattning. Införan- det av allmän omsättningsskatt i förening med slopandet av vissa punktskatter leder, som tidigare framhållits, automatiskt till att kon- kurrensförhållandena på berörda områden påverkas. Det finns icke skäl att just i fråga om bensin inta annan ståndpunkt än att den- na effekt får slå igenom. Delegationen har därför uppfattningen att bensinskatten icke bör höjas i samband med införandet av all-

män omsättningsskatt och slopandet av ener- giskatten.

Sammanfattning av delegationens ställnings- taganden i fråga om den indirekta beskatt- ningen Delegationen ansluter sig i princip till det framlagda förslaget om införande av allmän omsättningsskatt. Delegationen föreslår dock att den tekniska utformningen ändras i föl- jande avseenden. l. Skatteplikten för tjänsteprestationer ut— formas i likhet med vad som enligt försla- get gäller för varor så att alla tjänstepresta- tioner blir skattepliktiga, när intäkten därav är att hänföra till inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet, dock att vissa uppräknade undantag göres från denna huvudregel.

2. Utformningen av bestämmelserna på byggnadsområdet ändras så att beskattnings- värdet alltid utgör 100 procent och att som följd härav ett särskilt restitutionsförfarande utanför ramen av omsättningsskattesystemet införes för avlastning av omsättningsskatten på nyproduktion och ombyggnadsarbeten på hyres- och egnahemsfastigheter.

3. Bostadsbyggnad å jordbruksfastighet hän-

föres till driftbyggnad, varigenom avlastning för ingående omsättningsskatt erhålles.

4. Ett förenklat deklarationsförfarande in- föres för lantbrukare och rörelseidkare med en skattepliktig omsättning understigande förslagsvis 50 000 kronor. Deklarationen för sådan skattskyldig skall ingivas samtidigt med den allmänna självdeklarationen. Ett förfa- rande med debitering av preliminär omsätt— ningsskatt enligt samma system som gäller för preliminär inkomstskatt införes för denna grupp.

I behandlingen av detta ärende har delta- git ordföranden lantbrukare Carl Lindén, lc- damöterna, lantbrukare Gustav Nilsson och riksdagsman Thorbjörn Fälldin, Lantbruks- förbundet, samt lantbrukare Tage Håkans- son, RLF, adjungerade ledamöterna, direk- törerna Bertil Ager och K. 0. Andersson samt agronom Fred Nilsson och delegation- ens sekreterare, direktör Folke Nilsson. Dele- gationens ställningstagande är enhälligt. Stockholm den 23 oktober 1964.

Carl Lindén Folke Nilsson

Linjeflyg AB

(till luftfartsstyrelsen)

(yttrandet begränsat till frågan om mervärdeskatt å gods- och personbefordran med flyg)

Gadrbefordran Enligt beredningens förslag utgör godsbe- fordran inom hela transportväsendet skatte- pliktig tjänsteprestation enär avsikten enligt beredningens förslag är att åstadkomma en prisneutral beskattning.

Bolagets godsbefordran kan uppdelas i tre kategorier, nämligen post, tidningar samt övrig frakt.

Beredningens förslag att undantaga brev- befordran från skatteplikt bör enligt bola- gets uppfattning av praktiska skäl utsträckas till att omfatta även paketbefordran med flyg.

Beträffande tidningsfrakt (nyhetstidning— ar) må framhållas att denna typ av gods- befordran är synnerligen speciell såsom den utföres på bolagets linjenät. Denna frakt

är av naturliga skäl mycket priskänslig och bolaget anser det därför angeläget att även denna typ av godsbefordran undantages från mervärdesskatt.

Personbefordran

Såsom motiv för att belägga även inrikes flygresor med mervärdesskatt anför bered- ningen bl.a. kravet på prisneutral beskatt- ning, konkurrensförhållanden och skattetek- niska skäl.

Beredningen förordar undantag från skat- teplikt vid resor till utrikes ort, påbörjade inom landet oavsett reslängden inom riket. Detta medför enligt bolagets uppfattning en uppenbar diskriminering av den in- hemska rese- och turistnäringen. Den kon- kurrens på lika villkor, som beredningen

själv säger sig eftersträva, har man här helt bortsett ifrån, vilket bolaget anser vara in- konsekvent. En eventuell fördyring av flyg- resorna inom landet kommer dessutom att negativt påverka strävandena för en positiv lösning i lokaliseringsfrågorna särskilt i Norrland med hänsyn till de stora avstån- den. Bolaget får härvid hänvisa till lokali- seringsutredningen och flera remissyttranden till denna.

Beträffande de rent skattetekniska svå- righeterna vid undantag från skatteplikt för flygresor synes dessa enligt bolagets uppfatt- ning icke vara olösliga. En tänkbar lösning vore ett restitutionsförfarande i likhet med vad som av beredningen föreslagits när det gäller företag med huvudsaklig exportför- säljning.

Samtidigt som beredningen föreslår infö- rande av mervärdesskatt föreslås borttagan- de av punktskatter med undantag för driv- medelsskatt och bilaccis. Det framgår emel- lertid icke av beredningens förslag huru- vida den statliga passageraravgiften för flyg- resenärer samt genomströmningsavgift å flygbensin innefattas bland dessa punkt- skatter.

Därest beredningens förslag går ut på in-

förande av mervärdesskatt utöver nu gällan- de statliga skatter och avgifter å flygresor får bolaget på det bestämdaste motsätta sig att mervärdesskatt införes å inrikes flyg- resor. Införande av mervärdesskatt utan borttagande av nu gällande skatter och av- gifter för inrikesflyget :och därmed åsido- sättande av kravet på lika konkurrensvillkor med övriga transportmedel skulle få allvar- liga konsekvenser för det reguljära inrikes- flygets bestånd och fortsatta utveckling. Bolaget kan dock i princip tillstyrka in- förande av mervärdesskatt å flygresor under förutsättning att den allmänna omsättningsskatten bort- tages, att nu gällande statliga punktskatter å inri- kesflyget i form av passageraravgifter, genomströmningsavgift å flygbensin bort- tages, samt att övriga nu gällande statliga avgifter, så- som landnings- och belysningsavgifter etc., nedsättas. Bromma den 1 oktober 1964.

Sven Östling C. 0. Munkberg

Motorbranschens riksförbund

Förbundet — som representerar 2 200 med- lemmar med över 40 000 anställda, ca 5 mrdkr årsomsättning, mer än 90 % av lan- dets nybilsförsäljning och reparationer inkl. billackering, ca 70% av försäljningen av begagnade bilar och en avsevärd del av traktor- och maskinhandeln — får härigenom redovisa sin uppfattning i de avsnitt av be- tänkandet — företrädesvis om den indirekta beskattningen — som har direkt betydelse för motorbranschens detaljhandels- och repara- tionssektor. I vissa specialfrågor, exempelvis betänkandets förslag :om extra beskattning av bensin, som i och för sig berör motor- branschen, hänvisas till parallellyttranden från motororganisationer m.fl. Beredningens förslag till system för ny omsättningsskatt synes principiellt kunna tillstyrkas. Med tanke på det föreslagna sy- stemets förtjänster synes vidare önskvärt att

detsamma börjar tillämpas i praktiken så fort som möjligt, d.v.s. enligt beredningens förslag fr.o.m. 1 januari 1966.

Erfarenheter av den nuvarande varuskatten

Enligt förbundets mening är en av bristerna i nuvarande system för varuskatt att skatt uttas även på begagnade varor. De undan- tag från denna regel som förekommer inom nuvarande system har enligt våra erfaren- heter icke vållat några större problem. Tvärtom har de praktiska detaljfrågor som efter hand uppstått utan större svårigheter kunnat lösas.

Beredningens uppfattning att nuvarande undantag från varuskatt för begagnade per- sonbilar m.m. skulle ha medfört negativa effekter ter sig därför mindre väl under- byggd. Med utgångspunkt från vår känne-

dom om de verkliga förhållandena måste den närmast betecknas som oförståelig.

Den särskilda omsättningsskatten för vissa motorfordon

Redan genom en skrivelse till utredningen vände sig förbundet tillsammans med Bil- industriföreningen mot ett cv. bibehållande av den särskilda omsättningsskatten för per- sonbilar och lättare lastfordon vid i övrigt avvecklad jämförlig punktbeskattning. Vi vill här ånyo hänvisa till 1953 års trafikut- rednings grundtanke att resp. trafikmedel skall täcka sina kostnader, vilket också för- utsätter att intet trafikmedel beskattas mer än ett annat.

Därest den särskilda omsättningsskatten på bilar skulle bibehållas vid övergång till det föreslagna systemet med s.k. mervärde- skatt, och därjämte begagnade personbilar m. m. i enlighet med utredningsförslaget blir belagda med mervärdeskatt, bör i första hand vara självklart att den särskilda om- sättningsskatten anpassas nedåt till den nivå som gällde före 1 maj 1960 när försäljning av begagnade personbilar m.m. undantogs från varuskatt och som konsekvens härav en viss höjning av den här aktuella särskilda omsättningsskatten vidtogs.

Vidare synes självklart att en ev. bibehål- len särskild omsättningsskatt icke skall in- räknas i underlaget för beräkning av den föreslagna mervärdeskatten.

I sammanhanget understrykes kraftigt att redovisningen av ev. framdeles utgående sär- skild omsättningsskatt för den reguljära bil- handelns del" bör ske först efter försäljningen till konsument av resp. objekt. Nuvarande system belastar nämligen detaljhandelsledet med kostnader för förskottering av den sär- skilda omsättningsskatten på- ett icke accep- tabelt sätt.

Mervärdeskatt för bilar m. m.

Nya bilar och traktorer torde kunna inrym- mas i systemet för mervärdeskatt utan några speciella komplikationer. Detta gäller ej de begagnade personbilarna m. m. Skatteför- slaget drabbar visserligen alla begagnade va- ror, men de begagnade motorfordonen är härvid helt dominerande.

Om förslaget till 'mervärdeskatt i nuva- rande form genomföres, kommer omsätt- ningen av begagnade personbilar m. m. snart

att gå förbi den reguljära bilhandeln. De väntade mervärdeskatteintäkterna blir så- lunda obetydliga, vilket innebär att förslaget har ringa statsfinansiell effekt.

De kontrolltekniska förutsättningarna har ingalunda förbättrats från 1960 då varu- skatten infördes och propositionen om frihet från allmän varuskatt vid försäljning av begagnade personbilar m.m. motiverades med att) varuskatten vid yrkesmässig försälj- ning av begagnade bilar kunde befaras med- föra en förskjutning av handeln från den reguljära till den irreguljära sektorn. »Före- tagarna» inom den sistnämnda förutsattes kunna underlåta att redovisa varuskatt och dessutom skulle den skattefria försäljningen mellan privatpersoner sannolikt öka. I båda fallen komme enligt propositionen den regul- jära handelns strävanden att sanera försälj- ningen av begagnade bilar att motverkas.

Därtill kommer de risker som den irregul- jära handeln medför ur trafiksäkerhetssyn- punkt. Den obligatoriska säkerhetsinspektio- nen löser ej alla hithörande problem. Han- del hos irreguljära bilhandlare och med pri- vatpersoner medför dessutom risker för ur konsumentsynpunkt otillfredsställande för— säljningsmetoder.

Det är i sammanhanget intressant att — enligt ett färskt besked från vår franska pa- rallellorganisation — de begagnade bilarna är undantagna från mervärdeskatt inom mot- svarande system i Frankrike.

Det anförda torde visa behovet av och motivera särbehandling av i första hand de begagnade bilarna i den mån icke alla be- gagnade varor undantas från mervärdeskatt. Då under nuvarande varuskattesystem av principiella skäl invändningar framförts mot avsteg från systemet, erinras om att åtskil- liga undantag dock förekommit och kommer att finnas även i det nu föreslagna systemet. Som ett — någorlunda jämförbart — exempel kan hänvisas till förslaget att undanta fis- kefartyg från mervärdeskatt.

Ett alternativ har framlagts som går ut på att beskatta endast det »mervärde» som upp- står vid handel med begagnade bilar. Detta skulle skattetekniskt konstrueras med gene- rell avdragsrätt för ett skattebelopp som be- räknas uppgå till 11,5 % av inköpspriset för de begagnade bilarna. I och för sig borde detta av såväl principiella som praktiska skäl ha varit utredningens eget förslag. Ett sådant system skulle visserligen minska de här påtalade nackdelarna av utredningsför- slaget om mervärdeskatt vid yrkesmässig för-

säljning. För den reguljära bildetaljhandelns del är emellertid på grund av i det före- gående anförda skäl nuvarande system med särbehandling av bilområdet klart att före- dra.

*

I sammanhanget erinras om förbundets på olika sätt motiverade strävan att jämväl få begagnade traktorer undantagna från varu- skattesystemet. Denna fråga bör nu under alla omständigheter kunna lösas.

Mervärdeskatt på reparationer

Enligt förbundets bedömning skulle förslaget om mervärdeskatt för tjänsteprestationer sti- mulera irreguljär bilreparationsverksamhet. Redan i nuläget förekommer åtskilligt >>fri— tidsarbete» på löntagarnas egna yrkesområ- den, varvid skatteredovisning undviks såväl för inkomst som omsättning.

Inom ett system som sålunda dels kan be- faras stimulera skatteflykt, dels medföra en hårdare priskonkurrens på olika villkor ho- tas standarden inom branschen och påverkas dess struktur i ofördelaktig riktning, inte minst till nackdel för de på verkstäderna anställda.

Förbundet måste därför motsätta sig det föreslagna undantaget från redovisningsskyl- dighet för mervärdeskatt för verksamhet med en årsomsättning under 8000 kr. lik- som förslaget om jämkad skattesats för års- omsättningar intill 24- 000 kr. Det står visser- ligen klart att kontrollen vid en sänkning av förenämnda gränser försvåras. Trots 'det- ta synes motiverat av såväl principiella skäl som förut antydda desorganisationsrisker att — liksom i ett enligt uppgift nyligen infört belgiskt system — införa registreringsskyldig- het för varje verksamhet mot ersättning.

Övergångsproblem

En på grund av ett ändrat skattesystem till- fälligt ökad efterfrågan på exempelvis nya personbilar och därpå följande motsvarande omsättningsminskning kan i de flesta fall ej tillräckligt mötas genom anpassning av ka- paciteten uppåt eller nedåt.

Förslagets förutsättning för tillämpning av de äldre bestämmelserna, nämligen att skrift- ligt avtal vari vederlaget blivit till belopp fastställt före den 1 oktober 1965, medger icke en tillräckligt smidig övergång. Det är

därför önskvärt att den föreslagna tidsgrän- sen i stället sattes till den 1 januari 1966.

Det har framhållits att en aweckling av den särskilda omsättningsskatten för person- bilar m.m. skulle motverka de här avsedda, tillfälliga hamstringstendensema, en uppfatt- ning som delas av förbundet.

Bilbranschen biträder vidare utredningens förslag att vederlaget vid övergångstransak- tioner visserligen skall vara entydigt fixerat men att detta icke utesluter möjlighet till prisjustering för ökade kostnader fram till leveranstillfället, vilka legat utanför sälja- rens kontroll.

Redovisning

Förbundet förordar att valmöjligheten från varuskattesystemet mellan s.k. kontantredo- visning och redovisning enligt bokföringsmäs- siga grunder blir bestående.

En olägenhet vid redovisning av nuvaran- de varuskatt enligt bokföringsmässiga grun- der är emellertid att för branscher med stora omsättningar och långa kredittider avsevär- da ränteförluster drabbar de redovisnings- skyldiga.

Förbundet måste vidare motsätta sig be- redningens förslag att slopa ersättning för redovisningsarbetet. Enligt vår mening bör dylik ersättning alltjämt utgå för ett så vik- tigt och omfattande arbete som ifrågavaran- de redovisning.

Sammanfattning

Ett genomförande av skatteberedningens för- slag i föreliggande skick skulle få vittgående följder för motorbranschen. Förbundet hem- ställer därför om möjlighet att — sedan re- missvaren sammanställts — med Departemen- tet överlägga om slutliga- lösningar av i det föregående berörda specialproblem.

I avvaktan härpå får förbundet vördsamt yrka

att förslaget om s.k. mervärdeskatt med reservation för av oss angivna ändringar i princip genomförs per 1 januari 1966;

att den särskilda omsättningsskatten för personbilar m.m. i likhet med övriga av beredningen behandlade punktskatter av- vecklas i samband med övergång till mer- värdeskatt;

att begagnade varor, speciellt begagnade personbilar och lättare lastfordon undantas från mervärdeskatt;

att alla tjänsteprestationer mot ersättning oberoende av omsättningens storlek mervär- debeskattas samt

att kostnadsersättning till företagen utgår för redovisning av mervärdeskatt.

Dessutom utgår förbundet från att en systematisk informationskampanj genomförs

i syfte att för bl.a. skattskyldiga bil-, trak- tor- och reparationskonsumenter klarlägga de reella effekterna av mervärdeskatten. Stockholm den 6 november 1964.

B. Rosenquist S. johansson

Motororganisationernas samarbetsdelegation

(yttrandet begränsat till frågor som rör beskattningen av motorfordon och drivmedel)

På sid. 509—512 behandlar utredningen dessa frågor. Det föreslås att den nu utgåen- de energiskatten på drivmedel ersättes med en lika hög mervärdesskatt och mot detta har MSD ingenting att erinra. Utredningen föreslår på sid. 511 en höjning av bensin- skatten med 4 öre per liter. Detta motiveras med att bensinen vid genomförandet av mervärdesskattesystemet skulle förbilligas jämfört med effekten för andra varor, där reformen skulle höja prisnivån med drygt 6 %. Enligt MSD:s uppfattning är'emeller- tid drivmedlen så hårt beskattade i förhål- lande till andra varor att det måste anses oriktigt att höja bensinskatten enbart därför att man vill bibehålla prisrelationerna mellan bensin och andra varor.

Sedan 1954 har följande skattehöjningar på drivmedel ägt rum:

1/7 1954 Bensinskattehöjning till 32 öre/l (tidigare 28 öre/l) Brännoljeskatt 32 öre/l (tidigare 23 öre/l) 1/7 1955 Energiskatt införes, bensin 4 öre/l, brännolja 2,5 öre/l tillföres ej spe- cialbudgeten 12/2 1958 Energiskatten på bensin höjes till 9 öre/l — tillföres ej specialbudge- ten Bensinskatten höjes till 33 öre/l, redovisningssystemet ändras

1/1 1962 Bensinskatten höjes till 38 öre/l 1/7 1961

Skatteberedningen har förbisett att fram- hålla att höjningen av prisnivån med drygt 0 % endast gäller för de varuområden, som icke varit punktbeskattade med sådana punktskatter, som vid mervärdesskatterefor- mens införande föreslås avskaffade. För de punktbeskattade varuområdena innebar över- gången till mervärdesskatt att prisnivån änd—

ras efter respektive punktskatts höjd i för- hållande till mervärdesskatten. Då skattebe- redningen för de punktbeskattade varorna, utom bensinen, accepterat denna ojämna ef- fekt, finner MSD det egendomligt att bered- ningen ansett att prisnivån på just bensin skall bibehållas.

Visserligen säger beredningen att det fram- står som mindre tillfredsställande, att effek- ten av skattereformen för ett område, d.v.s. bensinen, där särskilda skäl motiverar en bestående särbeskattning, skulle bli en rela- tiv skattelindring jämfört med reformens ef- fekt i övrigt. Så vitt MSD kan bedöma inne- bär icke övergången till mervärdesskatt att den särskilda bensinskatten påverkas. Denna skatt utgår med bestämt öretal per liter och är således icke beroende av tillverknings- eller försäljningspriset. Det framstår då så- som orimligt att skatteberedningen påstår att effekten skulle bli en relativ skattelindring när den samtidigt fastslår att en övergång från energiskatt till mervärdesskatt på ben- sin vid oförändrad prissättning skulle inne- bära en nära nog oförändrad skattebelast- ning på bensin (sid. 511, 2:dra stycket).

MSD konstaterar att skatteberedningen har lämnat åsido om intäktsökningen genom den 4-öriga skatteökningen av drivmedel med gäll- lande regler skulle förbehållas vägväsendet. Skatteberedningens skrivning tolkas emeller- tid av MSD som att beredningen också fram- deles accepterar specialdestinerade skatter för vägväsendet och andra trafikändamål. Den föreslagna höjningen bör därför helt bedö- mas från utgångspunkten om pengarna verk- ligen krävs för och kommer att användas för dessa ändamål. Skatteberedningen behandlar över huvud taget ej frågan om vägväsendets

Skatterna på bilismen

(budgetåret 1964/65) i milj. kr. framgår av följande upp-

ställning: Fordonsskatt ............................ 550 Bensinskatt .............................. 1 045 Trafikomliiggningsskatt .................... 105 1 700 (till vägväsendet och trafikändamål) Bilaccis ................................ 280 Energiskatt på bensin .................... 248 Tull på bilar och bildelar .................. 160

Oms. på bilar, reservdelar och reparationer . .

Summa

behov av bilskattemedel. Fordonsskatten och trafikomläggningsskatten beröres sålunda inte alls.

Inte förrän den nu tillsatta utredningen för en översyn av de framtida väginvestering- arna har framlagt resultaten av sitt arbete torde frågan om bilskatternas höjning bli föremål för diskussion.

Med hänsyn till det anförda får MSD av- styrka förslaget om att höja drivmedelsskat- ten med 4 öre per liter.

Oaktat att skatteberedningen föreslår av- skaffandet av punktskatter vill den bibehålla bilaccisen. Utredningen anför (sid. 513) att denna anses ha tillkommit främst för att av samhällsekonomiska skäl något reducera den rådande exceptionellt höga takten i motor— fordonsparkens ökning. Beredningen anser att det föreligger särskilda skäl för denna punktbeskattning, som kan åberopas för dennas fortbestånd tills vidare. Någon när- mare diskussion om effekten av denna punktbeskattning för att hämma bilismens utveckling eller varför bilismens utveckling skulle behöva hämmas tar beredningen inte upp. Detta är beklagligt eftersom utred- ningen bort verifiera varför just bilarna skall punktbeskattas när sådana skatter borttages på en mängd andra varor. Enligt MSD:s uppfattning har inte bilaccisen haft något hämmande inflytande på motorfordonspar- kens ökning, medan den däremot har varit en betydande extrapålaga för många som köpt ett fordon antingen det nu gällt ett fordon att användas i den egna rörelsen, för transport till och från arbetsplatsen eller för att möjliggöra ett rikare utbyte av friti- den. Några skäl för bilaccisens bibehållande

240 928 (till »allmänna skattekassa»)

2 628 milj. kr

utöver de skatteintäkter accisen medför torde icke kunna uppbringas.

Det synes nödvändigt att frågan om be- skattningen av bilar i sin helhet upptages till förnyad prövning och att det överväges hu- ruvida inte enbart reglerna om mervärdes- skatt, som gäller för andra varor, också borde tillämpas för nya motorfordon. Bil- accisens borttagande eller nedjustering torde därvid kunna prövas att ske successivt för att inte menligt påverka samhällsekonomin.

Beredningen föreslår att en generell om- sättningsskatt enligt mervärdesprincipen även skall omfatta den nu undantagna försälj- ningen av begagnade bilar. MSD kan helt ansluta sig till de synpunkter som anfördes av finansministern när undantaget genomfördes. Några nya skäl för att nu beskatta de begag- nade bilarna finns enligt MSD inte och MSD instämmer i vad beredningens leda— möter herrar Gustavsson och Svensson med instämmande av experten Bergqvist har an- fört i särskild reservation. Till detta vill MSD bara foga att det skulle vara synnerli- gen olyckligt att nu förlora det kontrolle- rande greppet över handeln med begagnade bilar. Som bekant har det möjliggjorts för Bilinspektionen att Stickprovsvis pröva tra- fiksäkerhetskonditionen av de begagnade bi- lar som saluföres. Ett överflyttande av den begagnade bilmarknaden till en irreguljär, okontrollerad handel skulle i stort sett omöj- liggöra denna kontroll och därmed skulle en väsentlig trafiksäkerhetsfrämjande åtgärd gå förlorad. Stockholm i oktober 1964.

Rune Andréasson

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

(till kommerskollegium)

Det nya skattesystemet avser en ändring i konstruktionen av skatteuttagen med samma skattebelastning som nu gäller. Handelskam- maren har funnit att allvarliga erinringar ej kan riktas mot förslaget med denna mål- sättning utan tillstyrkes sålunda förslaget. Detta innebär också, att handelskammaren icke utan vidare är beredd tillstyrka sådana ändringsförslag som framlägges under re- missbehandlingen och därefter och som kan komma att medföra snedvridning av närings- livets konkurrensförhållanden.

Med hänsyn till den alltmer vanliga stäng- ningen av företag under semester, finner handelskammaren det önskvärt, att en be-

stämmelse införes om möjlighet till viss förskjutning av redovisningsperiod eller att skattebelopp vid viss uppbörd må beräknas efter uppskattning.

Den numera utgående ersättningen för bestyr med uppbörd av allmän varuskatt fö- reslås i det nya systemet slopad. Handels- kammaren finner det önskvärt, att viss kost- nadsersättning måtte utgå och föreslår så— lunda, att förslaget på denna punkt omprö- vas. Luleå den 20 oktober 1964.

]ahn Törnqvist Åke Tåhlin

Näringslivets skattedelegation

Allmänna skatteberedningens förslag i dess betänkande »Nytt Skattesystem» avser fler- talet av de väsentligaste delarna av det svenska avgifts- och skattesystemet. Försla- gen, som presenteras såsom en helhet där de olika komponenterna sammanvägts, omfat— tas också av en nära nog fullständig majo- ritet i beredningen och avlämnade reserva- tioner från de i majoriteten ingående leda- möterna avspeglar mera önskemål på det tekniska planet än principiella motsättning- .ar. Vid vår granskning av betänkandet har vi också utgått ifrån att de framlagda för- slagen, behandlande skilda delar av syste- met, är intimt samordnade och att uppfatta .som en helhet.

Utgångspunkten för förslagen och även för en bedömning av dem är de ekonomiska förhållandena i dag samt: vissa antaganden och önskemål i fråga om den framtida eko- nomiska utvecklingen. Påtagligt är att den förändrade inkomstfördelningen och den höj- nda inkomstnivån skapar andra förutsättning— ar för val av avgifts- och skatteformer än i tidigare skeden. Socialpolitikens omfattning och verkningar utgör en särskild faktor som bör föranleda en omprövning av avgifts- och

skattestrukturen. Vad särskilt angår transfe- reringarna hade det varit önskvärt att i vidare mån än som skett i betänkandet fått klarlagt effekterna av desamma. Avsaknaden av en sådan mera fullständig överblick har givetvis föranlett en försiktighet hos All- männa skatteberedningen som blivit större än som måhända annars varit påkallad.

Vi delar i princip den grundsyn, som be- redningen haft på de olika behandlade kom- ponenternas uppgift i avgifts- och skattesy- stemet. Vi vill särskilt understryka, att ut- formningen av grundskyddets finansiering liksom av den indirekta beskattningen bör ske utan beaktande av inkomstomfördelande önskemål. Det står helt i samklang med den hittillsvarande och än mer med den fram- tida inkomstutvecklingen att utforma social— försäkringsfinansieringen enligt avgiftsmeto- den, vilken även den medger att bristande betalningsförmåga beaktas genom avgifts- nedsättning i socialförsäkringssystemet. Vi finner med tillfredsställelse att beredningen genom sitt ställningstagande för ökad av- giftsfinansiering på ett påtagligt sätt åter- knutit till ett socialförsäkringsmässigt be- traktelsesätt.

Avgiftsmetoden som sådan är vidare såsom beredningen framhållit betydelsefull med hänsyn till de internationella bindningar, som Sverige med säkerhet kommer att iklä- da sig på socialförsäkringens område. Detta förhållande får icke uppfattas såsom ett självändamål utan måste ses som både en förutsättning för och en naturlig konse- kvens av en förväntad, i och för sig önskvärd ökning av den internationella rörligheten hos arbetskraften.

Med beaktande av vad som anförts erbju- der, som beredningen också funnit, avgifts- finansieringen icke några möjligheter till va- riationer betingade av konjunkturpolitiska eller andra socialförsäkringen ovidkomman- de skäl.

Beredningens förord för ökade avgifter framstår som principiellt riktigt. Däremot ger beredningens diskussion av för- och nack- delar av egenavgift respektive arbetsgivar- avgift knappast tillräckligt underlag för ett objektivt ställningstagande. Beredningens motivering för arbetsgivaravgiften har näm- ligen mer baserats på administrativa och tekniska synpunkter än på en ingående ana- lys av de båda avgiftsformema. I fråga om arbetsgivaravgiftens verkningar har bered- ningen i sina förslag utgått ifrån att en över- vältring av avgifterna på de anställda i vart fall på lång sikt kommer att ske; med andra ord skillnaden. i detta hänseende mellan ar- betsgivaravgift och egenavgift skulle enligt beredningens uppfattning vara obetydlig. Sambandet mellan avgift och förmån fram- träder dock enligt vår mening avgjort mer påtagligt vid egenavgiften och detta sam- band får icke förloras. Ett övergivande av egenavgiftsmetoden och ett ställningstagan— de till förmån för arbetsgivaravgiften måste därför i övervägande grad betingas av hur avgifts- och skattesystemet i övriga delar utformas. Även om beredningens nyssnämn- da antagande är teoretiskt riktigt är det nämligen uppenbart att näringslivet kommer att utsättas för starka påfrestningar under anpassningstiden.

Metoden att genom lagstiftning relativt lång tid i förväg pålägga arbetsgivarna av- gifter, som stegras vid vissa förutbestämda tidpunkter, innebär vidare en belastning i strävandena att i förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter åstadkomma lös- ningar, förenliga med en stabil samhällseko- nomisk utveckling. De kostnadsbelastningar för arbetsgivarna och de häremot svarande ekonomiska förmånerna för löntagarna upp-

levs icke vid förhandlingstillfället som en del av förhandlingsresultatet, utan ses av löntagarparten som en förutbestämd inteck- ning i det utrymme, vilket kan stå till för- fogande. Härigenom undanskyms det för- hållandet, att också de förmånsförbättringar — d. v. 5. den andra sidan av de nya avgif— ter, som föreslås skola belasta arbetsgivarna — måste ses som en del av förhandlingsresul- tatet. Av särskild vikt blir denna omständig- het, när arbetsgivaravgifterna, såsom i detta fall, direkt är avsedda att ersätta tidigare utgående egenavgifter och inkomstskatter. Genom en sådan omläggning till arbetsgi- varavgift erhåller sålunda löntagarna en stör- re behållen kontant inkomst.

Vad gäller den tekniska utformningen av förslaget till arbetsgivaravgift har denna helt anknutits till sättet för uttag av ATP-avgif- ter. Maximigränsen för avgiftsuttaget för grundskyddet har emellertid icke endast denna tekniska motivering utan är enligt vår mening också principiellt motiverad av avgiftens ändamål och särskilda karaktär. Såsom en ytterligare synpunkt på avgräns- ningen av underlaget för avgiften vill vi särskilt framhålla, att lönedelar över 7% gånger basbeloppet enligt ITP-överenskom— melsen belastas av pensionsförsäkringskost- nader.

Vid utformningen av skatten på fysiska personers inkomst samt av den indirekta be— skattningen i omprövade delar bör man enligt vår mening utgå ifrån målsättningen att dessa skatter icke får snedvrida konkur- rensförhållandena. Skatterna bör därjämte utformas så att avgifts- och skattesystemet som helhet främjar den ekonomiska utveck— lingen. Synpunkter av denna karaktär anser vi böra beaktas i högre grad än som tidigare skett. Detta innebär emellertid icke i sak något avsteg från de grundläggande princi— per som legat bakom skattesystemens ut- veckling i Sverige och Västeuropa. Vi avser härvid särskilt kravet på skatternas gene- rella karaktär, vilken hittills främst varit mo- tiverad av skatteförmåge- och likformig— hetssynpunkter men numera även därav att skatte— och avgiftssystemet med hänsyn till det mycket betydande uttaget annars lätt kunde allvarligt snedvrida konkurrensförhål— landena, här uppfattade i vidaste mening. Våra dagars mycket höga skattetryck skulle, därest skatternas generella karaktär icke upprätthålles, allvarligt försämra möjlighe- terna för ekonomisk tillväxt.

Även om det icke är möjligt att generellt

ge skattesystemet en sådan utformning att den ekonomiska tillväxten i väsentlig grad befrämjas kan man dock undvika alltför markerade negativa effekter av snedvrid- ningskaraktär genom att ge det en i möjli- gaste mån generell utformning. Härigenom tillgodoses också välfärdsekonomiska syn- punkter. Vad nu anförts har avseende å det permanenta regelsystemets utformning. Tem- porära avsteg från dessa principer motive- rade exempelvis av konjunkturpolitiska skäl kan visserligen tänkas, men sådana skäl bör enligt vår mening icke tillåtas föranleda bestående avsteg från huvudregeln om skat- tesystemets likformighet och skatternas ge- nerella karaktär.

Avvägningen av inkomstgkatteskalans pro- gressivitet måste givetvis alltid bli en kom- promiss mellan skilda synpunkter. I dagens läge och för överskådlig tid framåt bör här- vid avgörande vikt läggas vid arbetskrafts- situationen. Den fulla sysselsättningen har i väsentliga hänseenden undanröjt skälen för progressiviteten. Vid utformningen av skat- tesystemet behöver icke längre hänsyn tas till att en låg inkomst kan vara förorsakad av bristande arbetstillfällen. Det finns inte läng- re i vårt land någon mera betydande grupp av inkomsttagare vilkens inkomstnivå mera väsentligt understiger genomsnittsinkomsten på grund av att sysselsättningsmöjligheter saknas eller att näringslivet är ofullständigt utvecklat. De fall av låg årsinkomst, som fortfarande förekommer, är huvudsakligen betingade av andra individuella orsaker av en sådan karaktär, att de icke motiverar en omfördelning av skattebördan från dessa grupper av inkomsttagare till sådana perso- ner, vilkas inkomst överstiger genomsnitts- inkomsten.

Arbetskraftssituationen i vårt land för de närmaste 10 år 15 åren kommer enligt verk-

ställda utredningar att kännetecknas av ett praktiskt taget konstant arbetskraftsutbud även om man räknar med en fortsatt kraf- tig höjning av gifta kvinnors yrkesintensitet och en fortsatt nettoimmigration av samma storleksordning som hittills. Detta belyses av en undersökning om arbetskraftstillgång- en fram till 1980, som utförts av Arbets- marknadsstyrelsens prognosinstitut. I den- na uppskattades nettoimmigrationen till 10000 personer årligen. Även om man räk- nar med en ökad yrkesverksamhetsgrad hos kvinnorna, t.ex. 70 procent av de gifta i åldern 40—49 år mot nu något över 50 procent, visar det sig att hela den antals- mässiga ökningen av arbetskraften under den bedömda tiden faller på de gifta kvinnorna medan däremot antalet män och ogifta kvin- nor minskar. Omräknas antalet sysselsatta till årsarbetare — varvid de yrkesverksamma gifta kvinnornas antal beräknas till 70 pro— cent och de ogiftas till 80 procent — får man ett konstant antal årsarbetare — 3,4 miljo- ner — för hela prognosperioden. Dessa siffror kan sedan påverkas genom efterfrågetrycket. Vad nu anförts belyses av nedanstående ta- bell.

Samtidigt förutses en betydande ökning av den passiva delen av befolkningen främst pensionärer innebärande en förskjutning i ogynnsam riktning av relationen mellan pas- siva och aktiva. I ett sådant läge framstår med särskild styrka det angelägna i att be- skattningen icke mera påtagligt dämpar ar- betsviljan. Vi vill hårdare än Allmänna skat— teberedningen understryka betydelsen av att arbetsinsatser icke motverkas genom en pro- gression, som stora grupper medborgare upp- fattar som icke rimlig. Försämringen av pen- ningvärdet har vidare medfört att progres- sionen även vid relativt måttliga inkomster nått en styrka, som icke varit avsedd vid

Tillgång på arbetskraft (i 1 OOO-tal)

Kvinnor År Män Totalt gifta | ogifta I samtliga 1960 ............... 2 288,7 655,1 587,2 1 242,3 3 531,0 1965 ............... 2 334,3 826,1 585,4- 1 411,5 3 745,8 1970 ............... 2 324,5 934,2 506,2 1 440,4 3 764,9 1975 ............... 2 306,5 1 025,0 438,0 1 463,0 3 769,53 1980 ............... 2 300,0 1 088,5 402,2 1 490,7 3 790.7

tidpunkten för skatteskalornas fastställande av riksdagen. Verkningarna för framtiden av den sålunda icke. avsedda progressionsskärp- ningen skulle, om de blev bestående, bli syn- nerligen allvarliga. Vi finner därför riktigt att som beredningen föreslagit nu företa en sänkning av den statliga inkomstskatten och en ökning av det proportionella inslaget i skatte- och avgiftssystemet.

Allmänna skatteberedningen har genom sina statistiska utredningar klarlagt vilka svå- righeter som vid bibehållet skattetryck före- ligger att genomföra en väsentlig sänkning av den personliga inkomstskatten. Trots be- redningens i och för sig betydande förslag, som innebär att den statliga inkomstskatten för fysiska personer minskas med en femte- del, kommer marginalskatterna även för mindre och medelstora inkomster att allt- jämt vara mycket betydande. Vi är väl med- vetna om att en kraftigare övergång i ett steg till indirekt beskattning än den bered- ningen förordar icke är praktiskt möjlig men vi vill samtidigt uttala, att den tekniska ut- formningen av den föreslagna generella in- direkta skatten möjliggör ytterligare om- fördelningar i framtiden. Även om så sker, finner vi det erforderligt att den inkomst- förstärkning, som staten erhåller till följd av realinkomstökningen, utnyttjas för att åstad- komma sänkningar av progressionen. Icke endast den inflatoriska effekten måste eli- mineras utan alla möjligheter till ytterli- gare sänkning av progressionen måste till- varatas. Vi är av den bestämda uppfattning- en att en sänkning av progressionen kommer att medföra gynnsamma verkningar på ar- betsviljan och därmed på arbetskraftsutbu- det. Vidare kan en dylik sänkning nu och framdeles stimulera det privata sparandet. Därjämte bör uppmärksammas att inkomst- skattens nuvarande struktur och höjd icke möjliggör andra tekniska lösningar än de traditionella. Sålunda är t. ex. ett system, enligt vilket skatteberäkningen sker med be- aktande av antalet konsumtionsenheter en- dast ett teoretiskt: alternativ i dag. Den kri- tik som i den allmänna debatten ävensom inom Skatteberedningen riktas mot inkomst- skattens verkningar i skilda hänseenden så- som olika tröskeleffekter kan vidare över huvud taget icke beaktas, om icke progres- sionen ytterligare sänkes.

Även valet av indirekt skatt måste bestäm- mas av ovan framförda allmänna synpunkter på avgifts- och skattesystemet. Vi finner att Skatteberedningen givit den indirekta skat-

ten dess rätta uppgift i systemet, nämligen att ingå som en komponent i fysiska perso- ners beskattning. Skatten kan av tekniska skäl1 icke fylla och bör därför ej heller fylla någon inkomstomfördelande uppgift. En sådan uppgift bör enbart tillkomma den personliga inkomstskatten. Samordningen mellan avgifter, indirekta skatter och in- komstskatten är vidare endast möjlig, om den indirekta skatten utformas som en ge- nerell konsumtionsskatt. Men även från and— ra utgångspunkter finner vi, att valet av indirekt skatt bör utfalla till förmån för en generell konsumtionsskatt. Som tidigare an- förts är det enligt vår mening väsentligt från marknadshushållningssynpunkt att skatterna har en generell utformning och att deras bi- verkningar begränsas så att konkurrensför- hållandena icke ogynnsamt påverkas. Vi tar sålunda bestämt avstånd ifrån indirekta skat- ter med kumulativ karaktär. Indirekta skat- ter med kumulativa drag innehåller nämli- gen ett dirigistiskt moment, mer eller mindre markerat, men alltid med väsentliga sned- vridningar som följd. Vid ett flertal tidiga- re tillfällen har vi påtalat det felaktiga i att belasta näringslivets investeringar, förbruk- ningsartiklar och energianvändning. Denna kritik har Skatteberedningen beaktat. Vi fin- ner vidare att beredningen även med sin kortfattade redovisning av skälen mot brut- toomsättningsskatten övertygande visat de negativa verkningarna av en dylik skatt. Utgångspunkt för konstruktionen av den generella indirekta skatten mäste som be- redningen också hävdat vara, att konkur— rensförhållandena *mellan olika företagsfor- mer samt mellan integrerade och icke inte- grerade företag ej påverkas. Lika väsentligt är att denna beskattning icke förändrar det svenska näringslivets .konkurrensläge i för- hållande till utländska varor på hemma- marknaden och på världsmarknaden. Utvecklingen av den svenska exporten vi— sar att exportandelen till Västeuropa ökar. Denna marknad kommer även framdeles att vara den för Sverige mest betydelsefulla, även om en väsentlig ökning av exporten på andra marknader är nödvändig. Vid utform- ningen av den svenska indirekta beskattning— en är det av särskild vikt att beakta den handelspolitiska utvecklingen på kontinen-

1 Verkställda utländska utredningar visar att en progressiv konsumtionsskatt är ytterligt komplicerad i såväl tekniskt hänseende som tillämpningen och en dylik skatteform är redan till följd härav orealistisk.

ten. I det följande skall vi något uppehålla oss vid den sannolika utvecklingen inom EEC under de närmaste åren.

Fem år före den ursprungligen utsatta dagen eller redan den 1 januari 1966 skall medlemsländerna i den europeiska ekono- miska gemenskapen — enligt ett nyligen av- givet förslag av den europeiska kommissio- nen — helt anpassa sina nationella tullsatser till den yttre gemensamma tullunionstaxan. En sådan anpassning medför omfattande tullhöjningar i förbundsrepubliken Tyskland och Beneluxländerna, vilka tillsammans sva— rar för 72 % av den totala EEC-importen av förädlade industriprodukter från Sverige.

Sakläget är i korthet följande. Om vi förutsätter att i utgångsläget Frankrike och Italien på en hypotetisk vara hade 30% värdetull samt Tyskland och Benelux 10 %, skulle den gemensamma unionstaxan komma att innefatta en tull av 20 %. Enligt Rom- fördraget skulle den första anpassningen ske den 1 januari 1962 och medföra att de franska och italienska tullarna sänktes till 27 % och de i Tyskland och Benelux höj- des till 13 %. Denna anpassning skedde emellertid redan den 1 januari 1961 och medförde, att Frankrike och Italien sänkte tullen till 25,8% och att Tyskland jämte Benelux höjde till endast 11,8 %. Detta sam- manhängde med att man tillgrep en provi— sorisk riktpunkt för tullanpassningen, vilken var 20% lägre än den yttre gemensamma tulltaxans nivå. Enligt Romfördraget skulle den andra anpassningen äga rum den 1 januari 1966, varvid högtulländema skulle gå ned till 24 % och lågtulländerna höja till 16%. Anpassningen skedde emellertid re- dan den 1 juli 1963, varvid högtulländema sänkte till 21,6 % och lågtulländerna höjde till endast 13,6 %. Även för denna förändra- de kalkyl hade man bibehållit den med 20 % reducerade tulltaxan som riktpunkt, men det bestämdes, att denna koncession mot utom- stående icke skulle fortsättas efter den 1 januari 1966, såvida icke något nytt beslut träffades.

Kommissionens nu föreliggande förslag innebär alltså i detta hypotetiska exempel, att den sista anpassningen, vilken enligt Romfördraget skulle äga rum den 1 januari 1970, nu skall genomföras redan den 1 ja- nuari 1966, varvid högtulländema skulle reducera sina tullar från 21,6 till 20 % un- der det att lågtulländerna Tyskland och Be- nelux skulle höja sina från 13,6 till 20 %. Den sista höjningen i dessa våra viktigaste

kundländer inom EEC skulle alltså mot- svara 6,4 procentenheter eller 1% gång me- ra än vad de båda första höjningarna med- fört tillsammans. Den 1 januari 1966 skulle alltså tullskyddet omkring Tyskland och Be- nelux vara dubbelt så högt som den 31 de- cember 1958 och 50% högre än den 31 december 1965.

Den tullförhandlingskonferens som nu på- går i GATT torde icke bli färdig i så god tid, att den kan ändra det föreslagna genom- förandet av den oreducerade unionstulltaxan omkring EEC. USA har i lag föreskrivit, att eventuella tullsänkningar skall genomföras över en femårsperiod genom gradvisa re- duktioner. Det är uppenbar risk för att EEC följer denna metod i syfte att upprätthålla reciprocitet under säkningsperioden. Detta medför, att de beslutade reduktionerna icke kan ha genomförts fullt ut förrän antagligen någon gång under 1970.

Målet för GATT-förhandlingarna är att införa en halvering av industriländemas tullskydd. Mycket få räknar i dag emellertid med en så kraftig tullreduktion. Sannolikhe- ten torde ligga någonstans mellan ett full- ständigt misslyckande, varvid inga tullsänk- ningar genomförs, och en 25 % reduktion, vilket skulle nedbringa EEC-taxan till 15 % i det angivna exemplet. Under alla förhål- landen måste man räkna med att tullarna runt lågtulländema i EEC omkring år 1970 är högre än vad de är i dag eller den 31 december 1965.

Under den angivna perioden kan vidare i vart fall Västtyskland förutsättas övergå till en neutral indirekt skatt, vilket även är äg- nat att försämra läget för svensk produktion. Redan vid oförändrad total skattebelast- ning torde detta i många fall gynna de före- tag, med vilka svenska företag har att kon- kurrera. Även detta förhållande är ägnat att försämra läget för svensk industri. För den framtida bedömningen måste även beaktas kommissionens förslag till harmoni- sering av den indirekta beskattningen och därmed övergång till en gemensam mervär- deskatt.

Dessa förhållanden av helt avgörande be- tydelse för den svenska exportindustrins kon- kurrensläge utgör i och för sig tillräckliga skäl för en omläggning av den indirekta be- skattningen till en konsumtionsskatt av mer- värdeskattetyp. Vad särskilt gäller konkur- rensen på hemmamarknaden mellan impor- terade varor och här i landet producerade är det lika viktigt som i fråga om exporten

att åstadkomma likformiga konkurrensför- hållanden. Nuvarande indirekta skattesystem missgynnar de inhemska företagen och vid ett ökat skatteuttag i oförändrade former skulle denna verkan få synnerligen allvar— liga konsekvenser. Vi finner därför att en mervärdeskatt, utformad 'på sätt beredning- en föreslagit, bör ingå i det framtida skatte— systemet. Beredningens slutsatser äger giltig- het även om det varit fråga om att refor- mera endast den indirekta beskattningen.

Vi delar den av beredningen uttalade principiella uppfattningen i 'fråga om nöd- vändigheten av att avskaffa de i betänkan- det behandlade punktskattema. Vi anser emellertid också, att bilaccisen, som inte har något samband med vägbeskattningen, i princip bör avvecklas. Även ett slopande av punktskatterna förutsätter övergång till mer- värdeskatt, eftersom endast en konsumtions- skatt av denna typ har tillräcklig avkast- ningsförmåga.

Vid bedömningen av Skatteberedningens förslag sedda som en helhet anser vi oss böra tillstyrka desamma, även om de icke i alla avseenden motsvarar vad vi anser som önskvärda reformer eftersom näringslivet därigenom kommer att utsättas för starka påfrestningar. Härtill kommer att företagen får påta sig en betydande administrativ uppgift. Vi anser att det är helt uteslutet att övergå till en arbetsgivaravgiftsfinansie— ring utan att samtidigt den direkta och den indirekta beskattningen omlägges på sätt be- redningen förordat. Vid detta vårt ställ- ningstagande utgår vi som tidigare anförts från såsom helt givet att progressionen fram- deles skall minskas ytterligare samt att för- mögenhetsskatten nu justeras i enlighet med beredningens förslag och därutöver vidare utredes av beredningen.

Avgörande för vårt tillstyrkande i princip av de framlagda förslagen är vidare, att omläggningen av den indirekta beskattning- en i sin helhet sker snarast, d. v. 5. vid den tidpunkt beredningen förordat. Ett uppskov anser vi av tidigare anförda skäl icke för- svarbart.

Vad härefter angår arbetsgivaravgiftens införande vill vi betona, att en arbetsgivar- avgift av avsedd storleksordning, 4 år 41% procent av lönesumman, av såväl samhälls- ekonomiska som företagsekonomiska skäl uppenbarligen icke kan införas i ett enda steg. En övergångsperiod omfattande ett flertal år är nödvändig. På denna punkt råder icke någon meningsskiljaktighet mel-

lan Skatteberedningens majoritet och reser- vanterna. Redan uppbyggandet av den all- männa tilläggspensioneringen innebär en successiv stegring av arbetsgivarna åvilande avgifter oberoende av det ekonomiska läget vid varje särskilt tillfälle. Skatteberedningen föreslår ett successivt införande av ännu en arbetsgivaravgift av en sådan storlek, att den genomsnittliga ökningen av avgiftsbe- lastningen vart och ett av de fem åren 1966—1970 skulle bli 1,3 procentenheter. En så kraftig kostnadsstegring måste inge de allvarligaste betänkligheter och skulle över huvud taget icke kunnat komma i fråga, om beredningen räknat med konstant penning— värde under perioden. Möjligheten att ge- nomföra beredningens förslag bygger helt på förutsättningen av en fortsatt internationell inflation, innebärande pris- och kostnads- stegringar i samma takt som hittills i våra viktigaste konkurrentländer. Det vanskliga i att — för så lång tid framåt som det här är fråga om — binda sitt handlande vid en sådan förutsättning är uppenbart.

Å andra sidan kan en kortare och därmed mer överblickbar övergångsperiod icke re- kommenderas. Möjligheten att på ett mjukt sätt och utan störningar för sysselsättning eller betalningsbalans infoga de nya arbets- givaravgifterna i pris-lönesystemet är helt beroende av att införandet sker successivt och i jämförelsevis små steg. Grundproble- met härrör sålunda ur den omständigheten att man genom ett enda beslut vid en viss tidpunkt vill genomföra en så pass omfat- tande omläggning av det totala skatte- och avgiftssystemet, som nu föreslås. Med hän- syn till de fördelar i andra hänseenden, som en sådan omläggning innebär, nödgas man acceptera den valda uppläggningen.

Beträffande takten i arbetsgivaravgiftens införande under den femåriga övergångspe- rioden eller med andra ord storleken av de särskilda stegen är en jämn fördelning på vart och ett av de fem åren i sig själv att föredraga. Inga särskilda fördelar står att vinna exempelvis med att göra det första steget större än de övriga. Såväl önskemålet om en möjligast mjuk inpassning av arbets- givaravgifterna i pris— och lönesystemet som rent förhandlingstekniska synpunkter talar för en jämn övergång. Emellertid har be- redningens majoritet med hänsyn till önske— målet att genomföra så stor del av det sam- lade förslaget som möjligt redan under det första övergångsåret funnit övervägande skäl tala för en ojämn fördelning av avgiftssteg-

ringen, så att denna det första övergångs- året blir väsentligt högre än de följande åren. Många av de reformförslag som ingår i det samlade förslaget är såsom vi tidigare an- fört så angelägna, att ett uppskov icke kan accepteras. Under förutsättning att Skatte- beredningens samlade förslag till omlägg- ning av skatte- och avgiftssystemet kan ge- nomföras utan dröjsmål, kan den av majo- riteten föreslagna trappan för avgiftssteg- ringen biträdas.

Vi övergår härefter till att granska de skilda delarna av Skatteberedningens förslag.

Avgiftsfinansiering av grundskyddet

Som framhållits av beredningen uppnås ej alltid full överensstämmelse mellan å ena sidan en individuellt beräknad pensionsgrun- dande inkomst som skall tillgodoräknas den försäkrade och å andra sidan de lönedelar som ingår i arbetsgivarens avgiftsunderlag och som följaktligen är bestämmande för avgiftens storlek. Vi finner det angeläget att detta rättas till och anser således att regler- na bör ges sådan utformning att full överens- stämmelse ernås. I all synnerhet framstår det som otillfredsställande att arbetsgivar- avgift skall behöva erläggas för arvoden från andra arbetsgivare, då en arbetstagare redan intjänar en fullständig pensionsgrundande inkomst hos sin huvudarbetsgivare. Vi kan ej heller acceptera att enskilda arbetsgivare skall erlägga arbetsgivaravgift för arbetsta- gare med bruttosamordnade tjänstepensio- ner. Sådana arbetstagares pensionsstandard kommer i övervägande antalet fall icke att påverkas av den erlagda arbetsgivaravgiften. Detta gäller såväl för de fall. då arbetsta- garna i fråga innehar sina statliga respektive kommunala befattningar och dessutom har en bisyssla hos en enskild arbetsgivare, som för de fall, då en sådan arbetstagare med låg pensionsålder erhållit ny anställning på den privata arbetsmarknaden.

En viktig synpunkt på utformningen av reglerna för avgiftsunderlaget är den admi- nistrativa enkelheten, ej minst i vad rör nr- betsgivarnas uppgiftslämnande. Genom den successiva utbyggnaden av socialförsäkrings- systemet har reglerna om avgiftsunderlaget i de olika socialförsäkringsgrenarna blivit oenhetliga. Arbetsgivarnas börda med att lämna uppgifter till olika myndigheter har bl.a. på grund härav ökat avsevärt under senare år. En större grad av förenhetligande av de olika uppgifter, som arbetsgivarna

har att lämna, bör eftersträvas. Detta kan ske genom att avgiftsunderlagen i viss om- fattning samordnas. Vidare bör en enhetlig övre åldersgräns genomföras, vilken bör sät- tas till 65 år. Arbetsgivaravgift bör sålunda ej uttas för anställda som vid årets ingång fyllt 65 år. Vi vill framhålla, att möjliga förenklingar inte får medföra en ökad total avgiftsbörda för arbetsgivarna.

Mot bakgrund av det anförda hemställer vi, att ovan angivna och liknande frågor blir föremål för ytterligare utredning med syfte att samordna förmåns- och avgiftssidan. I en sådan utredning bör självfallet representan- ter för arbetsgivarna ingå.

Inkomstbeskattningen

Vi har tidigare vid upprepade tillfällen fram- hållit de risker för allvarliga skadeverkning- ar på näringslivet, som en alltför kraftig ansvällning av statens och kommunernas ut- gifter kan medföra. Vi har också i tidigare sammanhang konstaterat att under en lång följd av år de skattemedel, som erfordras för att täcka det allmännas utgifter, inte endast stigit i absoluta tal utan även efter hand tagit en allt större procentuell andel av bruttonationalinkomsten i anspråk. Under perioden 1948—1963 har denna andel succes- sivt stigit från 22,5 till 33,7 procent. Då denna utveckling gått jämsides med att fö- retagens möjligheter att genom självfinansi- ering tillgodose sitt behov av kapital för för- nyelse och utveckling har begränsats kan det befaras, att tillflödet under de framförlig- gande åren av dylikt kapital kommer att minska.

Om åtgärder inte vidtas i tid kommer sannolikt en automatisk utgiftsstegring så- väl i absoluta som relativa tal att inträffa även i framtiden, eftersom statens utgifter erfarenhetsmässigt anpassas till de ökade skatteintäkterna. Det nuvarande skattesyste- met är så konstruerat, främst då det gäller den direkta beskattningen, att staten vid ett fallande penningvärde får större inkomster genom att progressionen får verkan på ett större sammanlagt inkomstbelopp. Denna omständighet betyder givetvis också att med- borgarna får en real skatteskärpning, även om deras realinkomster inte undergått nå- gon förändring. Det är från denna synpunkt av utomordentlig vikt att under den ifråga- satta övergångstiden för reformens genom- förande full hänsyn tas till den fortlöpande inflationen. Även om denna blir kraftigare

än vad utredningen räknat med, bör skatte- skalor och grundavdrag ändras i takt med penningvärdeförsämringen. I och med att systemet är i full kraft måste garantier ska- pas för att penningvärdeförsämringen inte automatiskt medför en ökad skattebelastning. Detta kan ske genom att ett system för in- dexreglering av skatteskalor och grundav- drag införs. Beredningen, som uttalat sin principiella anslutning till tanken på att in- föra en sådan indexreglering, har ansett att frågan bör allvarligt prövas. Vi vill starkt understryka angelägenheten av att frågan tas upp under Skatteberedningens fortsatta ar— bete och ges en konstruktiv lösning.

Emellertid stiger statens skatteinkomster även av andra orsaker än penningvärdeför- sämringen. Av den realinkomstförbättring som kan påräknas tar nämligen staten på grund av den statliga inkomstskattens inslag av progressivitet ut en ökad andel i skatt. Den progressiva skatten, uttryckt i procent av nationalinkomsten i fasta priser, kommer således ständigt att öka. Det totala skatte- trycket i Sverige har nu nått en sådan höjd att vårt land befinner sig bland de länder, som har den högsta totala skattebelastning- en. Bland annat på grund av utbyggnaden av den allmänna tilläggspensioneringen kom- mer en ytterligare stegring att ske, om skat- teuttaget i övrigt behålles oförändrat. Enligt vår bestämda uppfattning bör någon stegring härutöver inte äga rum, utan de samhälle- liga utgifterna disponeras och omfördelas på ett sådant sätt, att de mest angelägna an- språken kan tillgodoses inom ramen för nu- varande procentuella andel av bruttonatio- nalinkomsten. Ett minimikrav är att pro- gressionen mildras i takt med realinkomst- förbättringen. Vi har den uppfattningen, att i den mån och så snart som samhälls- ekonomiskt utrymme föreligger för en skat- tesänkning denna bör genomföras och då främst avse den direkta beskattningen.

Vi har i det föregående understrukit att väsentliga brister i vårt skattesystem är att finna inom den direkta beskattningens om- råde. Det förslag, som Allmänna skattebe- redningen framlagt, där en omfördelning sker från direkt beskattning till indirekt be- skattning, medför —. om man tar hänsyn till barnbidragen såsom en negativ skatt — reel- la skattesänkningar endast för gifta med barn. Därvid har jämförelse gjorts med det skattetryck som avsetts vid nuvarande skat- teskalors antagande. För övriga grupper — gifta utan barn och ensamstående —— blir det

i flertalet fall skattehöjningar, om man utgår från nyssnämnda jämförelse, i andra fall en oförändrad situation och i enstaka inkomst- lägen någon skattesänkning. I stort innebär förslaget att man för inkomstbeskattningens del undanröjer de negativa verkningar, som penningvärdeförsämringen haft på skatte- trycket under senare år.

Beredningen har diskuterat olika princi- per för skattebördans fördelning, vilka är av intresse vid utformningen av inkomstbe- skattningen och bestämmandet av dess höjd. Därvid har beredningen liksom fallet är i flertalet skattesystem utgått från skatteför- mågeprincipen. Det är emellertid omöjligt att med denna princip som utgångspunkt dra andra slutsatser än att under i övrigt lika omständigheter en skattskyldig med högre inkomst skall betala större skatt än den som har lägre inkomst. Däremot utsäger principen ingenting om hur mycket större skattebelastningen skall vara. Det är således inte ens möjligt att motivera progressiviteten i den statliga inkomstbeskattningen med hänvisning till denna princip. Beredningen har givetvis varit medveten om att skatteför- mågeprincipen endast ger en allmän väg- ledning för bestämmandet av skattesatserna men ej mer. Frågan om och i vilken mån en progressiv beskattning skall upprätthållas blir därför beroende av i vad mån en in- komstutjämning anses böra ske via beskatt- ningen. Svaret måste bli föremål för ett rent politiskt bedömande, varvid emellertid en rad olika faktorer måste beaktas. Beredning- en har själv pekat på många sådana om- ständigheter. Vi har inledningsvis åberopat några och återkommer senare till andra för- hållanden, som bör beaktas i detta samman- hang. Klart torde emellertid vara att den bedömning, som hittills gjorts i de politiska instanserna, endast i mycket begränsad om- fattning tagit intryck av sådana faktorer.

Beaktas bör att en inkomstomfördelning sker i samhället även på annat sätt än ge- nom inkomstbeskattningen. Genom de olika transfereringarna på framför allt det socia- la området kommer nämligen den bild man får, om man endast tar hänsyn till verk- ningarna av beskattningen, att i hög grad modifieras. Någon utredning hur transfere- ringarna verkar har beredningen inte före- bragt. Så mycket torde emellertid vara klart, att ett fullt hänsynstagande till transfere- ringarnas effekt skulle väsentligt förändra bilden.

I och för sig torde det vara riktigt, såsom

beredningen funnit, att om man genom beskattningen vill åstadkomma en inkomst- omfördelning, bör detta ske genom använ- dande av en enda skatteform, varvid givet- vis inkomstbeskattningen i första hand kom- mer ifråga. Att använda avgifter eller en generell indirekt skatt för ett sådant syfte är som vi tidigare framhållit direkt olämp- ligt.

Beredningen har, då det gäller konstruk- tionen av den statliga inkomstskatten, följt den sedan länge i Sverige tillämpade tek- niken. En uppdelning har således liksom tidigare skett mellan ensamstående, gifta och gifta med barn. Beredningen har disku- terat en övergång till ett system med be- skattning per konsumtionsenhet, men inte ansett sig i detta läge kunna förorda en sådan ändring. Vi kan instämma i bered- ningens slutsats, eftersom en sådan omlägg- ning med hänsyn till det nuvarande skatte- tryckets höjd skulle medföra så kraftiga om- fördelningseffekter, att den inom breda folklager inte skulle anses godtagbar. Det är emellertid av utomordentlig betydelse att skattetrycket successivt nedbringas till en sådan nivå, att omläggningar av denna art kan allvarligt övervägas i framtiden.

Beredningen har således byggt på rådande ordning med grundavdrag och en progressiv skatteskala, vars såväl lägsta som högsta skattesats överensstämmer med de nuvaran- de. Då det gäller grundavdragen har bered- ningen tagit hänsyn till de nya rön, som gjorts i samband med den av statistiska cen- tralbyrån vidtagna undersökningen av de mindre inkomsttagamas reala läge. Detta har medfört att den höjning, som Skatte- beredningen föreslår av grundavdragen, reellt sett är förhållandevis liten — endast ungefär 10 procent av grundavdragens be- lopp. Vi tillstyrker den föreslagna höjning— en, även om det av många skäl kan ifråga- sättas — vilket också skett i en av herrar Meidner och Nilstein avgiven reservation — om någon höjning över huvud taget bör komma till stånd utövar vad som betingas av penningvärdeförsämringen. Delvis torde det vara hänsynen till den kommunala be- skattningen och önskemålet att ha ett för statlig och kommunal taxering gemensamt grundavdrag som föranlett den föreslagna höjningen. Med det system för beaktande av existensminimifallen, som nu under mer än ett decennium praktiserats i Sverige, kom- mer emellertid de fall då skatteförmågan är obefintlig att beaktas. Härjämte föreligger

naturligtvis ett praktiskt behov av att inte beskatta alltför låga inkomster. En framtida försvagning av grundavdragets reella verkan skulle möjliggöra en utvidgning av det pro- portionella skiktet och även ge utrymme för en minskning av progressionen.

I likhet med beredningen finner vi vida- re, att det inte är möjligt att i nuvarande statsfinansiella läge sänka skattesatsen i det första proportionella skiktet. Vi förutsätter då att grundavdragen höjs i enlighet med vad utredningen föreslagit. En sådan sänk- ning av skattesatsen, vilken föreslagits i nyssnämnda reservation, framtvingar ett ökat skatteuttag på andra områden. Främst skulle då en höjning av den föreslagna skat- tesatsen för mervärdeskatten komma i frå- ga. Emellertid anser vi inte att det av sam- hällsekonomiska hänsyn är lämpligt att nu genomföra en sådan höjning. En sänkning av skattesatsen i det första proportionella skik- tet nu skulle försvåra en såsom önskvärd bedömd vidgning av detta skikt i framtiden. Det skulle också få till följd att möjligheter- na minskas att göra övergången mellan det proportionella skiktet och .de fortsatta pro- gressiva skikten smidig.

Vi har i många skilda sammanhang på- pekat de skadeverkningar i olika hänseen- den som progressionen i den statliga in- komstskatteskalan medfört och alltjämt medför. Vi skall inte nu återupprepa dessa invändningar så mycket mindre som bered- ningen i betänkandet redovisat de faktorer, som vi därvidlag tillmätt betydelse. Av in- tresse i detta sammanhang är emellertid att beakta vad som anförts i ett betänkande, som en av norska stortingets finanskommit- té tillsatt utredning framlade i våras. Den- na utredning (skatteprogresjonsutvalget) ha- de till uppgift att undersöka om skattepro- gressionen tillfredsställde allmänna rättvise- krav. Kommittén framlade ett förslag till betydande sänkning av marginalskattema i inkomstskatteskalan.

Den norska kommittén har sökt utröna, om det är lämpligt att fördela skatterna med hänsyn till den ekonomiska bärkraften och om inkomsten är användbar som mätare på denna bärkraft. Sammanfattningsvis konsta- terar kommittén att den skattepliktiga in- täkten, sådan den framkommer vid taxe- ringen, i vissa fall ger en vilseledande bild av skattebetalarens verkliga inkomstförhål- landen. Möjlighet föreligger inte att ta hän- syn till de många olika förhållanden som utöver inkomsten kan påverka en persons

skatteförmåga. Ju starkare progressiviteten är desto kraftigare blir de avvikelser från likformighetsprincipen som dessa omstän- digheter innebär, Kommittén har därför dragit den slutsatsen att mätmetodens svag- heter påkallar en modifikation då det gäl- ler graden av progressivitet.

Kommittén har vidare tagit upp de olika skäl som anförts för och emot progressivi- teten. Kommittén bekräftar att progressio— nen på en rad områden har skadeverkningar. Man framhåller således att progressionen i vissa situationer kan antas verka hämmande på viljan till arbetsinsatser och att detta i särskilt hög grad gäller personer, som är högt kvalificerade specialister och vilkas in- sats kan vara av *stor betydelse för det all— männa. Vidare antar kommittén att pro- gressionen har en negativ inverkan på ar- betskraftens rörlighet och att den hämmar de egna företagens konkurrensförmåga när det gäller att dra till sig specialister, be- träffande vilka det råder internationell kon- kurrens. Kommittén räknar inte med att det föreligger något påvisbart samband mellan skatt och löner ifråga om det stora flertalet löntagare, men väl när det gäller högre inkomsttagare. Löner och arvoden fastställs nämligen delvis med hänsyn till vad som återstår efter skatt. Kommittén har också understrukit progressionens psykologiska verkningar. Den omständigheten att progres- siviteten uppfattas som en orättfärdighet medför, att den skapar missnöje hos många av dem som betalar progressiv skatt. Den offentliga debatten om skatteprogressionen har särskilt tillspetsats med hänsyn till de höga skattesatserna. Det är ur samhällets synpunkt inte önskvärt att stora grupper kän- ner sig starkt orättfärdigt behandlade och ger så kraftigt uttryck för det i den offent- liga debatten. En dämpning av progressivi- teten skulle förmodligen bidra till att större grupper än i dag skulle acceptera den pro- gressiva beskattningen.

Utöver vad den norska kommittén fram- fört bör erinras om den verkan progressivi- teten har vid ojämna årsinkomster. En ra- tionell lösning av denna fråga torde knap- past kunna åvägabringas, om inte en vä- sentlig lindring i progressiviteten genomförs. Detsamma gäller, då inkomsterna är förhål— landevis höga och koncentrerade till ett få- tal år, vilket fallet är med t.ex. inkomster som åtnjuts av akademiker och andra yrkes- grupper med kvalificerad utbildning. Beak- tas bör också att de höga marginalskattesat-

serna drabbar inte endast normala inkomster utan även inkomster som förvärvas genom extra arbetsinsatser, under fritid etc. För att ernå en sådan lösning av sambeskattnings- frågan, som kan förväntas bli omfattad av flertalet skattskyldiga, är vidare en väsentlig lindring av progressionen nödvändig.

Vi vill därjämte ånyo understryka det inledningsvis gjorda konstaterandet att hela problemet med progressiviteten kommit i ett nytt läge till följd av den fulla sysselsätt- ningen, den framtida arbetskraftsbristen och den förändrade proportionen mellan aktiva och passiva personer.

Ett önskemål som följaktligen i största möjliga utsträckning bör förverkligas är, att det proportionella skiktet skall omfatta så stor del av antalet skattskyldiga som möjligt. Därvidlag måste konstateras att beredningen inte lyckats uppnå det resultat, som erhölls genom 1952 års skattereform. År 1953 föll nämligen 75 procent av alla gifta inkomst- tagare och 68 procent av alla ensamstående inom det proportionella skiktet. Motsvaran- de siffror för år 1964 är 52 respektive 57 procent. Om de av beredningen föreslagna högre grundavdragen införs men gällande skatteskalor tillämpas år 1970, skulle för detta år talen bli 33 respektive 47 procent. Enligt beredningens förslag om ändrade grundavdrag och ändrade skalor skulle, med tillämpning av de av beredningen antagna beräkningsgrunderna, år 1970 50 procent av alla gifta inkomsttagare och 57 procent av samtliga ensamstående falla inom det pro- portionella skiktet, d.v.s. den år 1964 rå- dande fördelningen i stort sett bibehållas oförändrad. Oavsett vilken form av upp- bördssystem som kommer att tillämpas i framtiden — om en definitiv källskatt införs eller ej — är det starkt motiverat att det proportionella skiktet breddas. Önskvärt är att det första proportionella skiktet omfat- tar gifta till och med en beskattningsbar in— komst av 24000 kronor, motsvarande ca 35 000 kronors årsinkomst, och ensamståen- de upp till 12 000 kronors beskattningsbar inkomst. En sådan breddning skulle få till följd att år 1970 nära 75 procent av alla gifta samt 71 procent av alla ogifta skatt- skyldiga föll inom det proportionella skiktet, d.v.s. i stort sett skulle samma resultat er- nås som genom 1952 års skattereform. Skat- tebortfallet för att få en sådan fördelning är emellertid så betydande — omkring en miljard kronor — att detta mål knappast kan nås i samband med förevarande reform.

De fortsatta strävandena bör emellertid in- riktas på att uppnå ett sådant resultat så snart ske kan.

Vidare bör i samband med en sådan breddning av det proportionella skiktet en sänkning ske av skattesatserna även i övriga skikt. Det är givetvis angeläget att den pro- gressionsstegring som sker begränsas i största möjliga utsträckning, så att inte marginal- skatteeffekten blir alltför markerad. Vi hyser den uppfattningen att några bärande skäl inte föreligger att ha lika progressiva skalor i framtiden som de vi haft alltsedan 1948. Internationellt sett är det mycket ovanligt med en högsta skattesats, när det gäller in- komstbeskattningen, på 65 procent. Tvärtom har strävan varit i de västeuropeiska länder, som utgör våra viktigaste handelspartners, att begränsa progressiviteten och inte ta ut högre skatt än med 50 år 55 procent på nåt- gon del av inkomsten. Samtidigt har ofta en begränsning skett på så sätt att den totala skatten inte får överstiga halva inkomsten. Belysande är de tabeller, som intagits i den förut omnämnda norska kommitténs betän— kande. Vi iöreslår en successiv sänkning av den högsta skattesatsen till nyssnämnda nivå. Genom en sådan åtgärd, vilken statsfinansi- ellt sett är oväsentlig, kan progressionssteg- ringen ske i ungefär samma takt som enligt de av utredningen föreslagna skalorna.

Med hänsyn till den arbetskraftssituation, som kan förutses komma att råda under de närmast framförliggande två decennierna, aktualiseras frågan om inkomstbeskattning- ens verkningar på arbetskraftsutbudet. Sär- skilt är det då två frågor, som härvid stått i centrum för diskussionen under senare år. Den ena rör beskattningen av inkomst, som förvärvas genom övertidsarbete och liknan- de. Det nuvarande skattesystemet har där- vidlag snarast en negativ effekt, så till vida som att denna inkomst kommer att belastas med en som regel hög marginalskatt, var- jämte den skattskyldige i allmänhet inte erhåller något avdrag för de ökade kostna- der av indirekt natur, som sådant arbete medför. Den progressiva inkomstbeskatt- ningens negativa verkningar på arbetskrafts- utbudet framträder än starkare beträffande gifta kvinnor, som överväger att söka för- bättra familjens inkomst genom att ta arbete i öppna marknaden. Bland dessa grupper finns den i dagens läge mest betydande re— serven av arbetskraft, som måste tas i an- språk för att icke en direkt sänkning av arbetskraftsutbudet skall behöva » inträda.

Skattesituationen för dessa gifta kvinnor är emellertid på grund av progressiviteten så- dan att tillskottet till familjens inkomst re- dan vid måttliga inkomstlägen för mannen blir i alltför hög grad beskuret. Möjligheter- na att inom ramen för en starkt progressiv inkomstbeskattning lösa dessa problem utan att samtidigt rubba andra av rättviseskäl be- tingade avvägningar av skattetrycket exem- pelvis mellan ensamstående och gifta är emellertid starkt begränsade. Endast en minskning av progressiviteten kan åstad- komma rimligare skatteförhållanden för den- na kategori av skattskyldiga.

Förmögenhetsbeskattningen

Skatteberedningen betecknar själv sitt för- slag i fråga om förmögenhetsskatten såsom ett provisorium. Beredningen har inte tagit upp frågan om förmögenhetsbeskattningen i vidare mån än att den förordat vissa smärre justeringar av skattepliktsgränsen och skat- teskalan i syfte att eliminera verkningarna av penningvärdets fall sedan 1957, då den nuvarande skattepliktsgränsen och skalan fastställdes.

Vid bestämmandet av skattepliktsgränsen, som beredningen föreslår höjd från 80000 till 125000 kronor, har beredningen vidare sökt beakta den höjning av fastigheternas taxeringsvärden som kan påräknas vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Däremot har beredningen inte tagit upp sådana i di- rektiven berörda frågor som sammanhänger med strukturen av jordbruket och de mindre företagen. Den höjning som nu föreslås är givetvis inte tillräcklig för att tillgodose öns- kemålen att dessa företagargrupper inte be- lastas med förmögenhetsskatt. Vi förutsätter att denna fråga blir föremål för grundliga överväganden under det fortsatta arbetet. En skatt på förmögenhet som är nedlagd i så- dana produktionsmedel som jordbruk, in- dustri och hantverk har sådana skadeverk- ningar, inte minst för den mindre företag- samheten, att den inte bör bibehållas. Såsom ett provisorium synes den nu föreslagna skat- tepliktsgränsen kunna accepteras, då den torde möjliggöra att de förmögenhetsägare, som i dag inte nått upp till den nuvarande skattepliktsgränsen även i fortsättningen un- der normala omständigheter kan räkna med att inte belastas av förmögenhetsskatt.

Den justering av skatteskalan som före- slås innebär i stort sett endast att det första skiktet av skalan breddas samt att skatteut-

taget blir något lägre för förmögenheter upp till 1 milj. kronor. Som beredningen fram- hållit innebär de föreslagna skatteskalorna endast en reell minskning på 30—35 milj. kronor vid jämförelse med 1957 års skatte- tryck. För de förmögenhetsägare, vilka nu får en med hänsyn till penningvärdeförsäm- ringen och de ändrade fastighetstaxeringsvär- dena höjd skattepliktig förmögenhet, blir det dock i många fall en skärpning av beskatt- ningen reellt sett. Särskilt gäller detta vid större innehav av fastigheter, där de ändra— de värdena kan komma att föranleda en betydligt hårdare beskattning än den tidis gare.

Eftersom ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1966 men inte tilläm- pas förrän vid 1967 års taxering, kommer de nästa år höjda taxeringsvärdena att vid 1966 års taxering medföra dels att antalet skattskyldiga under ett övergångsår ökar väsentligt dels att för samtliga skattskyldiga med innehav av fastigheter en betydande skärpning av beskattningen inträder. Det är därför nödvändigt att de jämkningar som beredningen föreslår får tillämpning redan vid 1966 års taxering.

Någon slutgiltig bedömning av förmögen- hetsbeskattningen kan inte ske på grund av förslagets provisoriska karaktär. Beredning- en har över huvud taget inte tagit upp de principiella aspekterna på denna beskattning utan som förut nämnts får dess förslag be- traktas som en nödlösning av temporär ka- raktär för att förhindra att den fortgående penningvärdeförsämringen och den väntade stegringen av fastighetstaxeringsvärdcna får sådan verkan att skattebelastningen under de närmaste åren blir av en helt annan tyngd än som från början avsetts.

Vi utgår emellertid ifrån att beredningen i sin fortsatta behandling av förmögenhets- beskattningen kommer att redovisa de skäl mot en sådan beskattning i förening med en starkt progressiv inkomstbeskattning, som bl.a. från vår sida framförts i olika sam- manhang. Vi är övertygade om att bered- ningen då kommer att finna det teoretiska underlaget för förmögenhetsskatten bräck- ligt. Vi betraktar därför beredningens för- slag som en övergång till en rimligare ord- ning och finner att den avvägning som be- redningen nu gjort i stort sett motsvarar den med nuvarande skattepliktsgräns och skatte— skala åsyftade skattebelastningen. En sänk- ning av skattesatsen i de högre förmögen- hetsskikten bör emellertid ske för att inte

just dessa skikt skall drabbas av en hårdare beskattning än som statsmakterna från bör- jan avsett.

Skulle beredningen mot förmodan stanna inför det alternativet att vårt skattesystem fortfarande skall innehålla en förmögenhets— skatt av i stort sett samma konstruktion som den nuvarande kommer en rad frågor att aktualiseras. Den viktigaste frågan blir då hur en förmögenhetsskatt i förening med en progressiv inkomstskatt på avkastningen skall tas ut. Under alla omständigheter bör det enligt vår mening vara uteslutet att i framtiden ha såväl en progressiv inkomstskatt på avkastningen som en progressiv skatt på förmögenheten utan att dessa skatter knyts samman genom avdragsrätt för förmögen- hetsskatt eller på annat sätt. Övervägandena kommer närmast att gälla om förmögenhets- skatten skall vara progressiv med avdragsrätt eller proportionell. Med hänsyn till verk- ningarna i det enskilda fallet torde det senare alternativet vara att föredra.

Mervärdeskatten

Vi har i det föregående anslutit oss till be- redningens uppfattning att i ett reformerat skattesystem större tyngd än nu bör läggas på den indirekta beskattningen. Denna upp- fattning har vi i flera tidigare sammanhang givit uttryck åt och vi saknar anledning att nu återupprepa de skäl, som vi ansett tala för en sådan förskjutning. I likhet med be- redningen anser vi också att denna överfö- ring från direkt till indirekt beskattning en— dast möjliggörs genom en generell indirekt skatt. Då den nuvarande indirekta beskatt- ningen i betydande utsträckning tas ut i form av icke önskvärda punktskatter, måste denna beskattning i sin tur reformeras för att erhålla generell karaktär. En sådan generell indirekt skatt måste vidare ha erforderlig avkastningsförmåga.

. Utöver kravet på hög avkastningsförmåga måste såsom villkor för en generell indirekt beskattning uppställas samhällsekonomiska Och andra krav. Den bör sålunda vara äg- nad att möjliggöra ett fritt konsumtionsval och dess verkningar fåninte främja vissa företagsformer eller eljest påverka företags- strukturen. Den måste vidare i största möj— liga utsträckning vara neutral med avseende på konkurrensen mellan svenska och utländs- ka företag liksom i fråga. om distributions— och produktionsteknik. Det nuvarande indi- rekta skattesystemet är i åtskilliga hänseen—

den utformat på ett sätt som direkt strider mot dessa önskemål. Genom att nämnda krav måste uppställas minskar givetvis antalet alternativ och som beredningen konstaterat är det knappast tänkbart att använda andra skatteformer än en detaljhandelsskatt eller en s.k. mervärdeskatt. En mervärdeskatt har uppenbarligen en betydligt större av- kastningsförmåga än en detaljhandelsskatt. Den kan således ge ett ökat uttag av indirekt skatt och därmed ge underlag för ytterligare reformer på den direkta beskattningens om- råde, under det att en allmän varuskatt i detaljhandelsledet snart nog når sitt opti- mum i fråga om skattesatsen. Den allmänna varuskatten är inte så utformad i tekniskt hänseende att den kan höjas i någon nämn- värd mån. Redan vid nuvarande skattesats på 6 procent uppstår väsentliga olägenheter. Genom att skatten drabbar industrins och näringslivets investeringar över huvud taget liksom även användningen av s.k. förbruk- ningsartiklar försätter den de svenska före- tagen i ett sämre konkurrensläge än sådana utländska företag, som inte är utsatta för motsvarande skattebelastning. Varuskatten drabbar således de exporterande företagen, men även de många hemmaföretag som har att konkurrera med utländska företag om den svenska marknaden, får på samma sätt ett försämrat konkurrensläge. Till detta kommer den olägenheten att säljaren måste för en riktig skatteberäkning vara insatt i köparens förhållanden, nämligen bedöma om denna köper varorna för konsumtion el- ler för annat ändamål. En felbedömning härvidlag drabbar säljaren. Däremot kan mervärdeskatten lättare än en detaljhandels- skatt ges en konkurrensneutral utformning. Om det skattepliktiga området kan göras tillräckligt omfattande, kommer den också att möjliggöra ett fritt konsumtionsval och rätt utformad snedvrider den inte produk- tionsinriktningen.

Vi finner därför att en mervärdeskatt i princip är att föredra framför en detalj- handelsskatt vilken, om den skall befrias från de skadeverkningar som den nuvarande har på vårt näringsliv, måste bli utomordent- ligt komplicerad i tillämpningen.

Vid vår totalbedömning av det förslag till mervärdeskatt som utredningen framlagt har vi funnit att de krav som bör uppställas på en generell indirekt beskattning i stort sett uppfyllts. Genom att det skattepliktiga området gjorts vidsträckt och kommit att omfatta flertalet varor och ett mycket stort

antal tjänsteprestationer kommer konsumen- tens val av varor eller tjänster knappast att påverkas av skatten. Skatten är vidare i mycket stor utsträckning konkurrensneutral. Att helt uppnå konkurrensneutralitet torde inte vara möjligt med hänsyn till att skatten av praktiska skäl måste förses med allehanda begränsningar bl. a. då det gäller kretsen av skattskyldiga och skatteområdet. Framför allt är emellertid den föreslagna skatten av värde från den synpunkten att den inte som den nuvarande varubeskattningen belastar investeringar, energi och förbrukningsartik- lar etc. Den enda effekt som uppkommer härvidlag är en viss negativ inverkan på likviditeten, varjämte en viss räntebelastning kan uppstå.

En fördel är att skatten föreslås skola om- fatta samtliga led i produktions- och distri- butionskedjan. Härigenom skapas förutsätt- ningar för att skattens verkningar blir så konkurrensneutrala som möjligt.

Kontrollen av att mervärdeskatten redo- visas riktigt torde inte behöva bli särskilt betungande. Skatten kontrollerar sig själv i mycket stor utsträckning genom det avräk- ningsförfarande som skall tillämpas. Vi vill emellertid understryka att kontrollen i förs- ta hand bör inriktas på de mindre nogräk- nade skattskyldiga, som kan tänkas försöka kringgå lagstiftningen. Därvidlag har erfa- renheterna från den nuvarande varuskatten och vissa av punktskatterna sitt givna värde. Inte minst med hänsyn till angelägenheten av att konkurrenssnedvridning inte uppkom- mer genom beskattningen är en betryggande kontroll erforderlig.

Beträffande frågan om mervärdeskattens införande kan förväntas få någon inflatorisk verkan får vi framhålla följande.

Till en början må erinras om att den skattesats som gäller för allmän varuskatt nominellt sett är 6 procent, vilken bör jäm— föras med 11,5 procent för mervärdeskatten. Emellertid .är den nuvarande varubeskatt- ningen förenad med ett flertal kumulativa inslag vilket medför att det effektiva skatte- uttaget ingalunda alltid är endast 6 procent. I många fall har den kumulativa effekten haft full genomslagskraft på hemmamarkna- den medan den i andra fall varit svagare eller kanske rent av uteblivit. Emellertid torde man kunna utgå ifrån att den nu av- sedda höjningen inte har starkare verkning- ar på prisema än införandet av den allmän- na varuskatten. Man kan således av erfaren- heterna från år 1960 bilda sig en något så

när riktig uppfattning hur prisförhållandena kommer att utveckla sig, allt under förut- sättning givetvis att i stort sett samma kon- junkturförhållanden kommer att råda

Helt naturligt har inte heller mervärde- skatten enbart positiva drag. En olägenhet är att antalet skattskyldiga rörelseidkare kommer att öka väsentligt eller med drygt 60000 skattskyldiga vartill kommer drygt 200 000 jordbrukare .För de många redan nu skattskyldiga blir skatteredovisningen betyd- ligt mcr omfattande och en större arbets- börda kommer som helhet att åvila företa- gen på grund av kravet på öppen fakture- ring av skatten. Inte minst kommer detta att gälla de företag som huvudsakligen har kreditförsäljning d.v.s. flertalet företag i andra led än detaljhandel. Den ökade ar- betsbördan kommer särskilt att drabba de mindre företagarna inom hantverk, industri och detaljhandel, vilka har svårast att genom rationalisering av redovisning etc. undvika en alltför stor belastning i detta hänseende. Dessa nackdelar är dock inte av sådan styrka att mervärdeskatten inte kan accepteras som generell indirekt skatt. Den har nämligen goda verkningar i andra avseenden och utgör en förutsättning för fortsatt förbättring av vårt skattesystem. Vi anser oss icke i detta sammanhang böra ta upp frågan om ersätt— ning för det ytterligare uppbördsarbete som näringslivet nu åtar sig. Enligt vår uppfatt- ning bör emellertid en utredning snarast tillsättas för att överväga hur de bördor, som från det allmännas sida påläggs näringslivet i form av skyldighet att lämna kontrollupp- gifter till taxeringen, att handha uppbörden av de anställdas skatter och ombesörja upp- börden av skatten på konsumtion etc., bör ersättas.

Det har inte varit möjligt att utforma det framlagda förslaget till mervärdeskatt så att konkurrenssnedvridande effekter helt und— viks. Detta sammanhänger till stor del med svårigheterna att utforma förslaget på ett sådant sätt att skatteuttaget inte vållar prak- tiska olägenheter. Vissa grupper har därför måst lämnas utanför skattskyldigheten eller gjorts skattskyldiga, endast om omsättningen överstigit visst bottenbelopp. Utanför skatt- skyldigheten har t. ex. lämnats sådana per- soner, som inte själva bedriver rörelse, jord— bruk eller skogsbruk, utan vilkas verksamhet är att hänföra till tjänst. Det kan sålunda i vissa situationer vara möjligt att utan skatte- påföring utnyttja sådana personer för arbete inom den privata sektorn medan situationen

blir en annan om en rörelseidkare används för samma arbete.

Även andra moment förekommer vilka kan åstadkomma en viss snedvridning i kon- kurrensförhållandena. Så är t. ex. fallet med prestationer på fastigheter. Arbeten. med uppförande av byggnad, reparation av bygg- nad etc. skall enligt förslaget beskattas en- dast till 60 procent av entreprenadsumman. Genom att ett avsteg görs från den fullstän- diga skattskyldigheten —— vilket betingas av en i och för sig naturlig önskan att inte i alltför hög grad fördyra uppförandet av nya fastigheter —. kan i ogynnsamma fall gräns- dragningsproblem uppstå som får betydelse ur konkurrenssynpunkt.

Beredningen har heller inte ansett sig böra föreslå att uthyrning av lägenheter, lokaler för rörelseidkare etc. skall dras in under skatteplikten. Även här kan viss konkurrens- snedvridning uppkomma.

Genom de undantag som gjorts har det inte heller varit möjligt att undgå vissa ku- mulativa inslag. Understundom är dessa av sådan art att de mildrar den konkurrens- snedvridande effekt som eljest uppkommer i fall som de nyss nämnda. Det finns emel- lertid vissa andra fall — vilka närmare be— lyses i samband med den tekniska gransk- ningen av mervärdeskatteförslaget — där det kumulativa inslaget i beskattningen ytterst kommer att belasta företagen.

Vi vill emellertid kraftigt understryka att goda möjligheter föreligger att minska nu antydda olägenheter, även om de inte helt kan undanröjas. Genom vissa smärre änd- ringar torde olägenheterna kunna nedbringas så mycket att den återstånde konkurrens- snedvridande effekten blir praktiskt utan be- tydelse. Det bör också understrykas att fler- talet av de negativa effekter vi nu berört i betydligt större utsträckning förekommer i den nuvarande varubeskattningen.

Beredningen har föreslagit att mervärde— skatt vid import skall uttas endast av slut- liga konsumenter. Varor, som en återförsäl- jare eller en tillverkare eller annan registre- rad skattskyldig importerar ,skall däremot inte beläggas med mervärdeskatt i samband med importen. Såsom skäl för denna ord- ning, vilken normalt inte tillämpas i utlan- det, har beredningen hänvisat till de admi- nistrativa svårigheter, som eljest skulle upp- stå för tullverket, om all import skulle skatt- läggas. För vara som importeras utan skatt får å andra sidan något avdrag för ingående skatt givetvis inte göras. Det skall därför i

princip vara likgiltigt med hänsyn till skatte- belastningen om en vara inhandlas i Sverige eller utlandet. Särskilt då kontantmetoden tillämpas kommer emellertid andra fördy- rande effekter in i bilden för den som gör sitt inköp i Sverige. Regelmässigt kommer då en viss tid — en till tre månader — att förflyta mellan betalningen och den tid- punkt, då skatten kan avräknas i samband med inlevereringen till statsverket eller blir restituerad. Företagens likviditet kommer i detta fall att påverkas i en ogynnsam rikt- ning och en viss räntebelastning kommer att bli följden. Av praktiska skäl kan man inte gärna tillämpa den mer neutralitets- befrämjande ordningen att importören be- talar skatt samma dag han erlägger likvid helt eller delvis till sin utländske leverantör och sedan gör avräkning av ingående skatt i vanlig ordning. Lägger man å andra sidan skatt vid importen kommer belast- ningen att drabba utländska varor och verka till fördel för vissa svensktillverkade varor. Samtidigt kommer åtskilliga företag att bli tvungna att betala skatt redan då varan in- förs, oavsett om den då är betald. För dem uppstår i detta fall likviditetspåfrestningar och räntebelastning. Dessa verkningar kan dock i viss grad mildras genom att uppskov medges med skattebetalm'ngen i en är två månader efter införseln.

Vid bedömande av olika på denna fråga inverkande faktorer har vi funnit att det av utredningen framlagda förslaget på denna punkt bör kunna godtas. Vi har då fram- för allt fäst avseende vid verkningarna för näringslivet som helhet men även tagit viss hänsyn till den administrativa förenkling som ernås. Vi vill dock starkt understryka att ett fritagande av importen kan negativt inverka på vissa svenska företags konkur- rensförmåga. Inte minst redan förut käns- liga branscher kan komma att drabbas av de påfrestningar om vilka vi förut talat. Det är svårt att bedöma om ett frisläppande av importen förutom de ekonomiska verkning- arna även medför sådana psykologiska effek- ter som bidrar till att märkbart öka på- frestningarna. Vi anser oss därför kunna acceptera förslaget endast under den ut- tryckliga förutsättningen, att verkningarna i konkurrenshänseende av den förordade regeln följs med största uppmärksamhet från statsmakternas sida och att, om det konstaterasatt de svenska företagens kon— kurrenssituation allvarligt försämras, en annan lösning tillgrips. Vid vårt ställnings-

tagande har vi utgått från att restitution kan ges snabbt.

Vi har i en härvid fogad promemoria upptagit vissa tekniska erinringar mot någ- ra detaljer i den föreslagna utformningen av mervärdeskattesystemet. Vi vill emel- lertid framhålla att dessa erinringar är ut- tryck för en önskan att från början få ett så effektivt och praktikabelt system som möjligt. Ingen av dessa erinringar är av så- dan art att den rubbar eller försvagar för- utsättningarna för förslagets genomförande. Vi vill också uttryckligen framhålla att vis- sa av de framförda synpunkterna är av så— dan natur att de mycket väl kan tillgodoses genom av Riksskattenämnden meddelade allmänna anvisningar eller bindande för- klaringar. Väsentligt är att beakta att lag- texten inte ges sådan utformning i dylika fall att dessa möjligheter beskärs.

Punktskatterna

Som förut framhållits sker uttaget av in- direkta skatter för närvarande genom ett flertal olika skatteformer. Utredningen har inte haft att ompröva alkohol- och tobaks- beskattningen liksom inte heller de indirek- ta skatter, vilkas intäkter går till vägväsen- det. I fråga om punktskatterna i övrigt fö- reslår utredningen att de med undantag för den s. k. bilaccisen skall slopas. Utredningen har därvid kunnat bygga sina ståndpunkts- taganden på de ingående utredningar som 1952 års kommitté för indirekta skatter gjor- de och vilka ledde till att denna kommitté ställde sig positiv till tanken att punkt- skatterna skulle slopas i samband med in- förandet av en generell indirekt beskattning. Vid 1963 års riksdag har också gjorts klara uttalanden för ett slopande av 'punktskat- terna.

Vi vill starkt understryka riktigheten av de slutsatser som beredningen härvid dra- git. Mot en sådan form av beskattning ta- lar den allmänt omfattade principen om det fria konsumtionsvalet. Endast i den mån man inte avser att genom beskatt- ningen åstadkomma erforderliga begräns- ningar i konsumtionen, vilket t. ex. gäller i fråga om alkoholbeskattningen, bör sådana skatter användas. De punktbeskattade varoma har inte heller längre det drag av lyxkaraktär, vilket möjligen förelåg då de på sin tid inför- des. Erfarenheten har visat att det inte är möjligt att i längden upprätthålla fiktionen av lyxkaraktär. Redan detta gör att det inte är

lämpligt att bygga på skatter av denna typ. Erfarenheterna visar också att en rad pro- blem uppstår då det gäller att dra gränsen mellan skattefria och skattepliktiga varor och mellan skattepliktiga varor med olika skattebelastning vilket försvårar tillämpning- en och lätt leder till snedvridning av kon- kurrensförhållandena.

Ett avgörande skäl för att avskaffa punkt- skatterna är att de kan medföra att vissa delar av den svenska industrin hämmas i sin utveckling, beroende på att hemmamark- naden genom beskattningen blir för liten. En sådan verkan kan förstärkas av att ut- ländska företag inte har någon svårighet att här avsätta sina överskottsprodukter efter- som de genom en god marknad i det egna landet har förutsättningar för en rationell drift och därmed också förutsättningar för en effektiv konkurrens.

De punktskatter, vilka föreslagits skola avskaffas, avser samtliga sådana varor där konkurrenssituationen är mycket utpräglad. Detta gäller inte endast konkurrensen mel- lan svenska förctag utan även konkurrensen utifrån gör sig på många områden starkt gällande. Det finns därför ingen anledning räkna med annat än att prisnivån kom- mer att sänkas om punktskatterna i fråga slopas.

Vi hälsar således med tillfredsställelse Skatteberedningens förslag i vad det inne- bär att punktskatterna avskaffas. Såvitt gäl- ler vissa av dessa skatter får vi ytterligare hänvisa till vad vederbörande branschorga- nisation anfört.

Vi övergår härefter till den s.k. bilacci- sen och bensinskatten.

Motiveringen för den punktskatt som van- ligen kallas bilaccisen har varit en annan än motiveringarna för övriga av beredningen omprövade punktskatter. En av de främsta anledningarna för införandet av bilaccisen var att i någon mån reducera den dåvaran- de exceptionellt höga takten i fråga om motorfordonsparkens ökning. Beredningen har visserligen inte varit helt främmande för tanken att även bilaccisen i likhet med vad som föreslagits beträffande flertalet övriga punktskatter skulle avskaffas, men har inte ansett sig böra nu föreslå en sådan åtgärd. Detta ställningstagande är så myc- ket egendomligare som bilaccisens storlek i betydande utsträckning är beroende av den omständigheten, att begagnade bilar undan- togs från allmän varuskatt år 1960. Om man som beredningen intar den ståndpunkten

att begagnade bilar skall underkastas skat- teplikt till mervärdeskatt kräver logiken att den del av bilaccisen som motsvarar 1960 års höjning undanröjs. Några bärande skäl för att bibehålla bilaccisen på nuvarande nivå har beredningen inte kunnat anföra.

Enligt vår mening kan det starkt ifråga- sättas om de skäl som åberopades för bil- accisen vid dess införande alltjämt är bär- kraftiga. Den ransoneringseffekt som man då ville nå torde i dagens läge inte finnas samma anledning att eftersträva. Starka principiella skäl av samma art som de be- redningen åberopat beträffandc sitt förslag rörande övriga punktskatter talar också för ett slopande av bilaccisen. En reduktion med åtminstone en fjärdedel av skattebelop- pet bör kunna ske redan i samband med införandet av mervärdeskatten. Därmed er- nås också den fördelen att de störningar i bilhandeln under månaderna före och efter den tidpunkt, då mervärdeskatteförord- ningen träder i kraft, skulle begränsas av- sevärt. Om bilar som inköpts med mer- värdeskatt beläggs med en reducerad bil- accis kommer nämligen prisnivån inte att i samma grad påverkas av skatteomläggning- en. När detta första steg tagits bör kon- sekvenserna för det allmänna av en fortsatt reduktion av bilaccisen knappast bli så all- varliga att en sådan åtgärd inte kan ge- nomföras. Reduktionen kan, för att undvika störningar, ske stegvis så att bilaccisen slut- giltigt kan avskaffas fr.o.m. ingången av år 1969.

Skatteberedningen har i princip inte be- handlat fordons- och drivmedelsskattema d.v.s. de skatter som är avsedda att täcka vägväsendets behov av medel .för inves- teringar och underhåll. I samband med den föreslagna avvecklingen av energiskatten har beredningen emellertid funnit att bensin— priserna inte skulle '.öka lika mycket som priserna på andra hittills ej punktbeskat- tade varor. Energiskatten å bensin, som utgör drygt 12 procent av bensinpriset utan rabatter, motsvarar i stort sett en l3-pro- centig mervärdeskatt. Awecklingen av ener- giskatten skulle således få den konsekven— sen, att skattebelastningen på bensin blev oförändrad vid oförändrad prissättning. Be- redningen har funnit det mindre tillfreds- ställande att effekten av denna reform för ett område där särskilda skäl motiverar en bestående särbeskattning, skulle bli en rela- tiv skattelindring jämförd med reformens effekt i övrigt. För att motverka detta före—

slår beredningen en höjning av bensinskat- ten med 4 öre per liter, vilket i nuläget skul- le medföra en inkomstökning av cirka 100 milj. kronor och en intäktsökning av cirka 150 milj. kronor år 1970. Att denna in- täktsökning med gällande regler förbehålls vägväsendet är en omständighet som bered- ningen lämnat åsido.

Enligt vår mening är de skäl, som bered- ningen åberopat för sin åtgärd, mycket sva- ga. Tanken bakom avvecklingen av punkt- skatterna är ju att i princip undvika en snedvridning för vissa varuslag. Den om— ständigheten, att bensin varit betydligt hår- dare beskattad än flertalet andra varor, får inte förhindra att ett tillrättaläggande sker. Den speciella motivering, som på sin tid

P/l/I

med tekniska synpunkter på förslaget till mervärdeskatt

9 %. Enligt beredningens uppfattning bör skatteplikt föreligga för i princip alla varor av lös egendoms natur med endast av skat- tetekniska eller andra särskilda skäl be- tingade undantag. Vidare skall beskattning- en i princip även omfatta tjänsteområdet. Det är enligt vår mening riktigt att det skat- tepliktiga området görs så omfattande som praktiska och administrativa hänsynstagan- den tillåter.

I frågan vilka varor, som skall vara un- derkastade skatteplikt, råder inom bered— ningen delade meningar endast på ett par punkter, nämligen beträffande tidningar och tidskrifter samt begagnade motorfordon.

Majoritetens förslag beträffande tidningar och tidskrifter innebär att mervärdeskatt läggs på lösnummerförsäljning och abonne- mang, men däremot inte på annonser. Ma- joriteten har nämligen funnit att de lös— ningar som kan ifrågakomma vid övergång till mervärdeskatt utgör antingen en slopad skattefrihet för nu från skatteplikt undan- tagna publikationer utan någon utvidgning av beskattningen till även annonsområdet eller en bestående och — med viss begräns- ning — i princip fullständig skattefrihet i

anfördes för energiskatten, har inte längre relevans. Att nu tillföra vägväsendet ytter- ligare medel genom en höjning av bensin- skatten utan att behovet av en sådan in- täktsökning undersökts, är inte lämpligt. Det bör också beaktas att genom det valda alter- nativet företagen inte erhåller den möjlig- het som man fått beträffande andra för- brukningsvaror, nämligen att avräkna ingå- ende skattebelastning från den utgående mervärdeskatten. Vi kan således inte till- styrka den föreslagna höjningen av bensin- skatten, vilken inte skulle tillföra den all- männa budgeten ytterligare medel och vil- ken saknar betydelse för den samhällseko- nomiska balansen.

Bilaga till Näringslivets skattedele- gations yttrande

förening med skatteplikt för annonser och tjänsteprestationer med avseende på annon- ser. I tre olika reservationer förordas en annan ordning; sålunda föreslås i en reser- vation fullständig skattefrihet för alla tid- ningar och tidskrifter, i en annan att nuva- rande skattefrihet för dagstidningar och vissa ideella tidskrifter m.fl. bevaras samt i en tredje reservation att en form av accis på tidningspapper införs.

Vi vill inte förneka, att de skäl av tek- nisk natur som beredningen ;anfört för skattefrihetens slopande besitter viss tyngd. Beredningens majoritet använder även så— som argument för sitt ställningstagande, att man genom att föreslå fortsatt skattefrihet skulle föregripa resultatet av den utredning, som har till uppgift att undersöka behovet och lämpligheten av ett aktivt stöd i någon form åt tidningspressen. Detta argument saknar emellertid enligt vår uppfattning bärkraft. Med samma rätt skulle kunna anföras att man föregrep resultatet av den åsyftade utredningen, om den nuvarande skattefriheten slopades. Vi anser inte att den föreslagna omläggningen från allmän varu— skatt till mervärdeskatt i och för sig kan tillräckligt motivera ett frångående av de värderingar, på vilka gällande regler bygger.

I fråga om annonseringen har bered- ningen konstaterat att endast den privata och den därmed jämställda annonseringen

skulle ge en faktisk ökning av skatteunder- laget, som uppskattats till drygt 100 milj. kronor. För företagen skulle frågan sakna praktisk betydelse med hänsyn till avdrags— rätten. Såvitt vi kan bedöma torde det innebära en avsevärd förenkling om annons- tjänster indras under beskattningen. Vi fö- reslår således att förslaget ändras på denna punkt, så att alla reklamtjänster blir skatte- pliktiga.

Den undantagsställning, som försäljning- en av begagnade personbilar m.fl. motor- fordon åtnjuter enligt varuskatteförordning- en försvinner enligt förslaget och sådana fordon blir i likhet med varor i allmänhet skattepliktiga, under förutsättning att de försäljs i yrkesmässig verksamhet. Bered- ningen har således tillämpat principen att varje ny omsättning i sådan verksamhet skall beskattas utan att beakta att tillgången i fråga inte blir föremål för ny utan endast ändrad konsumtion, i den mån dess värde ej förhöjts i mellanledet mellan den förste och den senaste konsumenten.

Såvitt vi kan bedöma föreligger stor risk för att de missförhållanden, som rådde in- nan varuskatteförordningens nu gällande regler rörande begagnade bilar tillkom år 1960, kommer att återuppstå om bered- ningens förslag följs. Den bedömning bered- ningen gjort beträffande saneringen av han- deln med begagnade bilar är föga realistisk.

Eftersom det mervärde, som tillskapas i den reguljära handeln genom reparationer och vinstpålägg rimligen bör i sin helhet beskattas, är full skattefrihet för begagnade bilar knappast teoretiskt motiverad. För att med beskattningen träffa det nytillskapade mervärdet bör frågan i stället lösas på föl- jande sätt. Skatteplikt införs i enlighet med förslaget, men bilhandeln ges samtidigt rätt att såsom ingående skatt avräkna ett belopp motsvarande 11,5 procent av inköpspriset (bytesvärdet) å begagnade bilar. Genom en sådan regel blir endast mervärdet beskattat.

De olägenheter, som är förenade med be- redningens förslag, undviks praktiskt taget helt vid den av oss förordade lösningen. Nå- gon ny uppblomstring av den irreguljära handeln torde knappast behöva befaras och några särskilda åtgärder för att förhindra en endast av skatteskäl motiverad agentverk- samhet beträffande försäljningen av privat- personers begagnade bilar behöver inte till- gripas. De svårigheter, framför allt avseende särskiljandet av icke avdragsgill ingående skattebelastning på reparationer etc., som

en fullständig skattefrihet medför, uppkom- mer ej heller.

Då det gäller begagnade varor i övrigt föreligger uppenbarligen ej samma prak- tiska behov av en sådan särregel som vi före— slagit för begagnade bilar. I den mån så- dana behov uppkommer torde den nyss angivna regeln kunna ges utsträckt tillämp- ning. Vi vill särskilt peka på att genom en sådan metod undviks de besvärande vär- deringsproblem som eljest uppstår då be- gagnad vara lämnas såsom dellikvid.

Samma teknik synes lämplig då det gäller den skattemässiga behandlingen av s.k. ut- bytesmotorer och liknande, d. v. s. tillgångar som avses skola repareras eller renoveras. I sådant fall lämnas likvid bestående i egen- dom av i praktiken fungibel art och veder— börande får i stället en motsvarande tillgång i renoverat eller reparerat skick. I dessa fall består den faktiska likviden endast av den kontanta mellanskillnaden och beskattnings- värdet bör begränsas till detta belopp. Ett sådant resultat nås genom den av oss före- slagna avdragsrätten.

Till det skattepliktiga varuområdet bör även hänföras värme, som levereras till fastigheter genom fjärrvärmeanläggning. I annat fall uppstår en fördel för den private konsument som utnyttjar sådana anlägg- ningar, medan företag i samma situation ej kan avlyfta den skatt som drabbat för värmeframställningen gjorda investeringar och använda råvaror.

Nu gällande undantag från skatteplikt avseende läkemedel, vilka försäljs enligt re— cept eller till sjukhus, föreslås skola behål- las. Vi finner i likhet med beredningen att detta undantag alltjämt bör bestå vid över- gång till mervärdeskatt. Därvid har vi för- utsatt att någon försäljning av läkemedel utan recept inte kommer att ske från sjuk- husen till allmänheten.

10 %. Vid den slutliga utformningen av bestämmelserna i åå 10 och 11 bör innebör- den av begreppet byggnad närmare precise- ras. Vid fastighetstaxeringen har t.ex. till byggnad hänförts broar, bryggor och dam- mar m.m., vilka anläggningar emellertid i det föreliggande förslaget ställts vid sidan av byggnad. Gränsdragningen mellan bygg- nad å ena sidan och lös egendom å andra bör också uppmärksammas, varvid erfaren- heterna från nuvarande lagstiftning kan tillvaratas.

I I %. Vad nu sagts rörande byggnad gäl- ler också fastighetstillbehör, vilka under vis— sa förhållanden skall behandlas särskilt. Om den av oss nedan föreslagna utvidgningen av 60 %-regeln sker torde den praktiska fördelen vinnas att frågan om ett inmonte- ringsarbete avser fastighetstillbehör eller ej inte kommer att aktualiseras i samma ut- sträckning.

För att undvika kumulativa effekter kan ifrågasättas om inte området för beskattning av s.k. produktiva tjänster bör vidgas. Bok— föringsbyråer, inredningsarkitekter rn. fl. skulle kunna tänkas vara betjänta av att bli underkastade skattskyldighet.Frågan skul- le — som utredningen påpekat — kunna lö- sas genom en rätt att frivilligt underkasta sig skattskyldighet till mervärdeskatt, trots att verksamheten inte är av sådan art att skattskyldighet föreligger enligt lagtexten. I likhet med utredningen finner vi dock tveksamt om ens på detta begränsade om- råde en dylik för svensk rätt okänd före- teelse bör komma till användning. Lagtexten bör i stället ges en mer preciserad innebörd än vad den har i förslaget, varvid samtidigt med ledning av inkomna remissyttranden bör övervägas i vad mån det skattepliktiga tjänsteområdet bör utvidgas.

12 5 I mom. Liksom hittills förutsättes för skattskyldighet att verksamheten be- drivs yrkesmässigt. Några nya problem rö- rande tolkningen av detta begrepp torde inte uppstå. Som förut angivits är endast verk- samhet, varav inkomsten är hänförlig till inkomstslagen jordbruk, skogsbruk eller rö- relse, underkastad skattskyldighet. Detta kan som förut antytts föranleda vissa kumu- lativa effekter. Även om sådana inte all- tid kan undvikas, är för de ekonomiskt vik- tiga fallen en annan lösning nödvändig.

I tämligen stor utsträckning förekommer att företagen utnyttjar personer i sin tjänst, vilka själva håller sig med maskiner eller andra inventarier. I många fall är dessa personers inkomst att hänföra till jordbruk eller rörelse, men så är ingalunda alltid fallet. Bland annat beroende på ATP-reg- lerna hänförs inkomsten av den verksamhet som sådana personer bedriver ofta till tjänst. Exempel på sådana fall är resande, som själva håller sig med personbil. Vidare an- vänder skogsbolagen personal, som utför körslor med egna hästar eller traktorer, lik- som arbetare som använder egna motorså- gar. I vissa fall har riksförsäkringsverket

tillämpat schabloner, varigenom en viss del av inkomsten — den del som anses belöpa på inventariatet ifråga —— icke skall utgöra ATP-grundande inkomst. I den mån dylika anställda inte är skattskyldiga till mervär- deskatt och därmed saknar möjlighet att göra avdrag för den ingående skattebelast- ning, som åvilar inventarierna och driften därav, uppstår en kumulativ effekt för de företag som nyttjar deras tjänster. Totalt är det här fråga om betydande belopp. Frågan synes kunna lösas genom en före- skrift, som ger riksskattenämnden rätt att fastställa schablonmässigt beräknade avdrag för de viktigare fallen.

Erinras bör i detta sammanhang om den olika behandlingen av företagare, som be- driver sin verksamhet i egen fastighet, och företagare, som förhyr lokaler. Att lösa den- na fråga torde emellertid, till följd av att bostadspolitiska skäl ansetts motivera en be- gränsning av beskattningen, vara förenat med sådana tekniska svårigheter att den bör skjutas på framtiden.

I en likartad situation synes däremot en godtagbar lösning ligga inom räckhåll. Vi åsyftar det fall, då ett företag hyr en kon- tors- eller industrifastighet av ett dotterbo- lag, vilket endast förvaltar fastigheten. Det rörelsedrivande företaget får då inte något avdrag för den skatt som belastar fastighe- ten och dess drift. Hade företaget innehaft fastigheten i direkt ägo skulle sådan av- dragsrätt ha förelegat. En rättelse bör vidtas så att dylika indirekta innehav kan bibe- hållas i fortsättningen. Detta torde kunna ske genom att — vilket för övrigt tillåtits i vissa fall redan nu —— behandla icke rörelse- drivande företag inom en s.k. helägd kon- cern som förenade med det rörelsedrivande moder- eller dotterbolaget.

12 5 3 mom. Rätt men inte skyldighet föreligger för skattskyldig med mer än en särskild förvärvskälla att redovisa samtliga förvärvskällor gemensamt. Däremot före- ligger enligt förslaget ingen motsvarande rätt att redovisa alla transaktioner mellan företag i en helägd koncern hos moderbo- laget. Men hänsyn till ”den speciella be- handling som man velat ge sådana koncern- företag i inkomstskattehänseende anser vi att transaktioner mellan dylika koncern- företag bör kunna undantas från skatteplikt. I sådant fall bör koncernen efter ansökan registreras som skattskyldig. Härigenom er- nås också betydande praktiska fördelar.

Enligt motiven skall offentlig verksamhet liksom för närvarande i princip föranleda skattskyldighet för sådant tillhandahållande av varor och tjänster som sker i konkurrens med det enskilda näringslivet.

I anvisningarna till 12 & synes denna prin- cip emellertid ha fått en snävare utformning än vad beredningen enligt motiveringen åsyftat. I lagtexten görs skillnad mellan å ena sidan tillhandahållande till allmänheten och å andra sidan verksamhet uteslutande för att tillgodose statens resp. kommunens egna behov. Det är inte helt klart vad be- redningen härvidlag åsyftat. Bedrivs den of- fentliga eller kommunala verksamheten i bolagsform eller liknande föreligger alltid yrkesmässigt bedriven verksamhet. Det är likaså klart att vad staten tillhandahål- ler kommuner bör vara underkastat skatte- plikt och vice versa. Däremot är det inte klart hur det blir i motsvarande situation om leveransen sker från en statlig verksam- hetsgren till en annan. Av lagtexten kan närmast dras den slutsatsen att i sådant fall någon skatteplikt inte skulle inträda. Enligt vår åsikt har lagtexten blivit för vittsyftande och den bör utformas i enlighet med den i motiveringen uttalade principen, att skatte- pliktig verksamhet skall föreligga så snart fråga är om tillhandahållande av varor och tjänster, som sker i konkurrens med det enskilda näringslivet.

13 5 I mom. Enligt 13 & 1 mom föreligger inte skattskyldighet vid överlåtelse av till drift hörande maskiner, inventarier, lager och andra tillgångar i samband med över- låtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Detsamma bör gälla om endastl en del av verksamheten överlåts, åtminstone om denna del bedrivs självstän- digt. En sådan lösning torde ha praktiska fördelar, även om avdragsrätt så gott som alltid kommer att föreligga för mottagaren.

Anv. till 15 %. Den regel som föreslagits gälla vid inmontering i fastighet av fastig- hetstillbehör synes alltför kategorisk. För att undvika konkurrensstörningar bör varu- försäljning inte anses föreligga om inmonte- ringen sker i en fastighet som är under upp- förande eller föremål för genomgripande reparation. I sådant fall bör —- oavsett om varans pris överstiger 2/3 av vederlaget för varan inklusive monteringen — 60 %-regeln alltid gälla.

I 6 %. Förslaget utgår från kontantmässig redovisning som huvudregel. Möjlighet före- ligger dock att efter särskilt tillstånd av länsstyrelsen få tillämpa bokföringsmässig redovisning av fordringar och skulder. I allmänhet torde den kontantmässiga redo- visningstekniken vara den som ställer minst anspråk på företagens likviditet, men den torde å andra sidan vara besvärligare än den bokföringsmässiga.

Om bokföringsmässig redovisning tilläm- pas skall förskottslikvider — i likhet med vad nu tillämpas -— inte inräknas i omsätt- ningen förrän tillhandahållandet av varan eller tjänsteprestationen skett. Eftersom av- dragsrätten för köparen tillkommer som en ny faktor bör den modifikationen göras att säljaren ges valrätt, om han vill debitera skatt å förskottslikvid eller ej. Om säljaren utfärdar faktura på förskottslikviden och därvid påför skatt å beloppet bör köparen, oavsett om han tillämpar kontant- eller bok- föringsmässig redovisning, kunna göra av- drag för ingående skatt. För säljaren skulle i dylikt fall förskottet inräknas i den skatte- pliktiga omsättningen.

Enligt förslaget skall redovisning enligt den s. k. nettometoden inte längre tillåtas, främst därför att den inte ansetts erbjuda tillräckligt underlag för kontroll. För export- företag t. ex. skulle det emellertid vara en viss lättnad att alltjämt få använda netto- metoden. Utan att eftersätta väsentliga kon- trollsynpunkter kunde man i vart fall tillåta användning av nettometoden i de löpande redovisningarna, kompletterad med en re- dovisning av den totala omsättningen en gång om året.

Anu. till 16 5. Enligt förslaget skall ra- batter, återbäringar eller bonus, som utgi- vits i efterhand, föranleda avdrag från den skattepliktiga omsättningen endast om de utgått till andra än skattskyldiga. Rabatter, som direkt avgår från likviden, skall där- emot inte inräknas i beskattningsvärdet i nå- got fall.

En sådan olika behandling av skilda for- mer av rabattering kommer att komplicera redovisningen. Inom många branscher får den föreslagna ordningen för behandling av efterhandsrabatter en betydande inverkan på likviditeten och den medför också en negativ ränteeffekt för de företag som läm- nar sådana förmåner. För att undvika så- dana verkningar bör föreskrivas att erfor- derliga korrigeringar skall göras vid all ra- battering. Man skulle därigenom också

slippa göra åtskillnad mellan rabatter och prisnedsättningar på grund av reklamatio- ner o. dyl.

18 å ] mom. Skatteberedningen har i sitt förslag utgått ifrån att avdrag för ingående skatt avseende investeringar skall medges med en. gång. De skäl som beredningen an- fört för detta förslag finner vi helt överty- gande. Vi vill särskilt understryka att en lösning av annan innebörd skulle ge skatten ett kumulativt inslag som från näringslivets synpunkt icke kan godtas. Uppenbart är också att andra lösningar blir utomordent- ligt komplicerade i tillämpningen.

Skatteberedningen har uppställt som vill- kor för avdragsrätt för ingående skatt, att den som erlagt skatten bedriver yrkesmässig verksamhet avseende tillhandahållande av sådana varor och tjänster, som antingen om- fattas av skatteplikten eller också särskilt undantagits från denna utan att detta för- enats med särskild inskränkning i avdrags- rätten (t.ex. exportförsäljning). Nystartade företag, som ännu inte börjat bedriva någon sådan verksamhet, skulle m.a.o. inte kunna få avdrag under den tid då t. ex. ett kraft- verk eller en fabrik uppförs. Beredningens ståndpunkt torde emellertid vara den mot- satta, men lagtexten synes ge vid handen att ingående skatt inte ens skulle kunna av- dras från den skattepliktiga omsättningen, om den utgivits under tidigare redovisnings- perioder. Ett minimikrav är att ingående skatt, som i sådant! fall ackumulerats under byggnadstiden, får dras av omedelbart så snart skattepliktig omsättning uppstått. Emellertid bör man gå ett steg längre och medge restitution av skatt, som utgivits un- der byggnadstiden, ehuru någon yrkesmässig verksamhet ännu inte börjat bedrivas. I an- nat fall kommer likviditeten för det nystar- tade företaget att ansträngas genom skatte— belastningen under en förhållandevis lång period och nystartade företag skulle därige- nom diskrimineras. Avdragsrätten bör där- för knytas till registreringen.

18 5 2 mom. Inledningsvis bör framhål- las, att undantag från huvudregeln om av- drag för ingående skatt å inköp i och för verksamheten är ägnade att komplicera de skattskyldigas redovisning. Det är därför önskvärt att antalet sådana undantag be- gränsas så mycket som möjligt och att be-

stämmelserna om undantagen ges sådan ut- formning att de inte vållar onödigt stora problem vid tillämpningen.

Från teoretisk synpunkt kan knappast in- vändning resas mot Skatteberedningens grundtanke, att den enskilda konsumtionen skall drabbas av mervärdeskatt, även om den bekostas av ett företag. Det synes där- för riktigt att avdragsrätt inte skall föreligga för regelbunden kost och permanent bostad åt den skattskyldige själv eller de anställda. Däremot anser vi inte att avdrag bör vägras för tillfälligt, av tjänsten eller verksamheten förorsakat behov av kost eller logi, vilket oftast innebär en betydande fördyring. Det- samma gäller representationskostnader. De praktiska svårigheter, som föreligger att be- räkna ingående skatt i sådana fall, då den anställde uppbär traktamente mot att han själv står för kostnaderna, synes kunna lösas genom en schablonregel.

Då det gäller sådana kollektiva anord- ningar som semesterhem, badhus och liknan- de är en begränsning av avdragsrätten knap- past motiverad. I den mån kostnaderna för dessa anläggningar är avdragsgilla vid in- komsttaxeringen bör också mervärdeskatten vara avdragsgill, vilket skulle medföra be- tydande förenkling vid tillämpningen.

Särskilda problem föreligger beträffande bilar och andra förmåner, som tillhanda- hålls personal. I anskaffningsögonblicket kan vanligen ej anges hur dylika tillgångar kom- mer att användas under tillgångens varak- tighetstid. En möjlighet är att ge avdrag för skatten på hela inköpskostnaden och att behandla varje upplåtelse för annat ända- mål än driften såsom ett skattepliktigt ut— tag. Detta är dock ett komplicerat förfa— rande som knappast kan genomföras i prak- tiken och vilket kan befaras komma att vålla tvister mellan företag och taxeringsmyndig- heter. Enklare vore om mervärdeskatten kunde tas ut av den som nyttjar tillgången genom en uppjustering vid inkomsttaxering— en av värdet på nyttjandet. Detta medför dock den olägenheten att mervärdeskatten kommer att variera med marginalskatten. En annan möjlighet är att utnyttja de för— hållandevis grova schabloner, som redan nu tillämpas vid inkomsttaxeringen. Om den icke avdragsgilla delen för bilförmåner sätts i relation till det värde, som förmånerna åsatts vid inkomsttaxeringen skulle ett god- tagbart resultat ernås i flertalet fall. Lag- texten synes böra ges sådan utformning att riksskattenämnden har möjlighet att med

bindande verkan fastställa schabloner av angiven art.

I syfte att minska de olägenheter, som undantagen från avdragsrätt medför, är det önskvärt att justeringen för ingående skatt avseende bostad, kost, naturaförmåner etc. får ske en gång om året.

Vi förutsätter att, då tveksamhet rörande skatteplikten eller skatteskyldigheten för säljaren föreligger, men säljaren debiterat skatt som köparen erlagt, avdrag för denna ingående skatt skall medges. Något krav bör således inte uppställas att köparen skall kontrollera att skatteplikt verkligen förelig- ger.

I princip bygger förordningen på öppen fakturering utom i detaljhandelsledet. Den- na princip finner vi riktig. I enlighet här- med har i anvisningarna till 18 & krävts att ingående skatt skall visas för att avdragsrätt skall föreligga. I vissa fall kan detta krav emellertid inte upprätthållas av praktiska skäl. Detta gäller t.ex. inköp av smärre förbrukningsartiklar för jordbruket, av kon- torsförnödenheter m.m. som sker direkt i detaljhandeln, i vilka fall köparen knappast varje gång kan begära fakturering. Det tor- de ej heller vara praktiskt möjligt att få mervärdeskatten på järnvägs- och taxiresor o. dyl. öppet redovisad liksom ej heller skat- ten på postpaket. Lagtexten bör därför upp- mjukas och möjlighet ges i särskilt angivna fall att beräkna avdraget på inköpssumman dvs. till 11,5 % av bruttobeloppet.

21 %. Redovisningsperioden är enligt för- slaget i princip två månader. Länsstyrelsen kan förlänga redovisningsperioden ända upp till ett helt kalenderår eller helt räkenskaps- år. Däremot finns ingen möjlighet för läns- styrelsen att förkorta redovisningsperioden. Åtskilliga företag, däribland de större var- ven, skulle vara betjänta av en sådan för- kortning, varför länsstyrelsen bör ges möj- lighet medge detta.

46 5. Från många synpunkter skulle det vara en fördel om källskatteinbetalningarna och mervärdeskatteinbetalningama skedde under olika månader för huvudparten av företag. Detta skulle möjligen kunna ske genom att man ändrade redovisningsperio- dema t.ex. på så sätt att den första redo- visningsperioden under året i stället för ja- nuari—februari skulle omfatta hela första kvartalet. De vidare aspekterna på denna fråga bör bli föremål för närmare studium.

För åtskilliga företag kan det samtidiga genomförandet av mervärdeskatten och den nya arbetsgivaravgiften medföra påfrestning- ar på likviditeten. Kungl. Maj:t bör därför utnyttja bemyndigandet enligt 46 5 3 mom. och medge anstånd då särskilda betalnings- svårigheter föreligger.

60 5. Om den ingående skatten överstiger den utgående med 500 kronor eller mer kan restitution erhållas. Den skattskyldige kan dock vänta och yrka avdrag för överskjutan- de belopp vid nästa redovisning. Någon tid- punkt för restitutionsbeloppets utbetalande har inte angivits, men länsstyrelsen skall skyndsamt utbetala restitutionsbeloppet. Det synes lämpligt att föreskriva en viss tids— frist, förslagsvis 14 dagar från det deklara- tionen inkommit till länsstyrelsen. Gransk- ningen torde nämligen, åtminstone då det gäller välkända företag, kunna göras tämli- gen summarisk; möjlighet till en mera nog- grann efterhandsgranskning föreligger ju alltid. Om deklaration kan avges snabbt ef- ter redovisningsperiodens utgång, borde restitutionsbeloppet kunna utbetalas åt- minstone under månaden efter redovisnings- periodens slut. För att fristen skall hållas kunde ränta utgå å restitutionsbeloppet för tiden därefter.

Den föreslagna ordningen medför att många företag alltid kommer att ha resti- tutionsanspråk på staten. De kommer såle- des att under en redovisningsperiod ha er- lagt skattebelopp till vederbörande säljande företag och får på det viset en försämrad likviditet och en räntebelastning. Dessa ef- fekter varierar naturligtvis från företag till företag och även från tid till tid. För att helt eliminera dessa verkningar skulle ford- ras ett system med förskottsrestitution i takt med inbetalningarna av skatten till leveran- törerna. Skattebeloppen betalas visserligen in till leverantörerna, men staten får skatte- medlen först vid uppbörden, dvs. den 25 i månaden efter redovisningsperiodens utgång. Det kan ifrågasättas om inte, åtminstone vid sistnämnda tidpunkt, restitution omedel- bart skulle kunna ges; eljest erhåller staten ett för stort belopp som måste återbetalas. För att underlätta en snabb restitution kun- de omsättningsförhållandena under ett före- gående år redovisas till länsstyrelsen, som på grundval av dessa uppgifter finge beslu- ta om sådan restitution utan att avvakta den preliminära deklarationen. Av praktiska skäl kan denna rätt emellertid inte gärna gälla

alla utan något lämpligt minimibelopp bör föreskrivas. En sådan på föregående års om- sättningsförhållanden upprättad restitutions- ansökan skulle även underlätta granskningen av den löpande redovisningen i de prelimi- nära deklarationerna.

Vi har ovan framlagt vissa förslag i syfte att åstadkomma praktiska lösningar med bibehållande av de väsentliga dragen i be- redningens lagförslag. Såsom beredningen _ också antytt finns möjligheter när systemet 'It/äl är i funktion att vidtaga ytterligare för- enklingar och praktiska modifikationer.

Övergångsbertämmelsema, I samband med övergången till mervärdeskatt uppkom- mer vissa problem av allmän art, samman- hängande med den ändrade konstruktionen av den indirekta beskattningen och den höj- da procentsatsen. För den private konsu— menten lönar det sig givetvis att göra för- värv till den lägre skattebelastning som nu gäller. Man kan således räkna med en köp- rush under hösten 1965, vilken åtminstone beträffande vissa varor kan i någon mån mötas genom att skriftligt avtal sluts före den 1 oktober 1965 för senare leverans. Företagare däremot har motsatt intresse, då det gäller investeringsvaror,

Huvudprincipen är att mervärdeskatteför- ordningen skall träda i kraft den 1 januari 1966 och bli tillämplig på tillhandahållande av varor eller tjänster efter denna dag. Kon- tanta likvider, som erläggs i förskott, kan bli hänförliga under förordningen om all- män varuskatt även om tillhandahållandet sker först efter den 1 januari 1966. En så- dan ordning tillämpades nämligen vid in- förandet av förordningen om allmän varu- skatt och någon ändring har ej skett i nu föreliggande förslag. Detta får särskild be- tydelse i sådana fall då tillhandahållandet

för närvarande inte är skattepliktigt till all- män varuskatt men väl faller in under mer- värdeskatteförordningen.

Då nuvarande skattskyldighet fortsätter inom mervärdeskattens ram skall förord- ningen om allmän varuskatt i vissa fall äga tillämpning även efter utgången av år 1965. Detta skall bl. a. ske om skriftligt avtal slutits före den 1 oktober 1965 beträffande tillhandahållandet och vederlaget blivit till beloppet fastställt i detta avtal. Om på grund av sådant avtal tjänsteprestationen tillhandahålles fortlöpande skall varuskatte- förordningen tillämpas så länge avtalet gäl- ler, under förutsättning att avtalet inte kan uppsägas. Är avtalet uppsägningsbart skall mervärdeskatteförordningen gälla fr.o.m. den dag då avtalet skulle upphöra om det med iakttagande av gällande uppsägnings- villkor uppsagts den 1 oktober 1965. Med avtal bör jämställas skyldighet att leverera t. ex. ersättningskraft på grund av dom.

För byggnadsföretagare, vilka nu i egen- skap av konsumenter betalar 6,4 procent va- ruskatt å sitt lager av byggnadsmaterial upp- står särskilda övergångsproblem i sådana fall då detta beskattade lager används på mervärdeskattepliktiga objekt. Någon möj- lighet att avräkna den ingående skattebe- lastningen föreligger inte enligt förslaget och en viss dubbelbeskattningseffekt kan således bli följden. Denna fråga bör uppmärksam- mas och någon form av schablonmässig resti- tution för varuskatt på lager av dylika va- ror införas. Beredningen föreslår att restitu- tion i vissa fall skall ske av punktskatter som vid övergången till mervärdeskatt belastar inneliggande varulager. Vi tillstyrker att ett sådant restitutionsförfarande anordnas i hu- vudsak efter de av beredningen angivna grunderna.

Riksförbundet landsbygdens folk

Riksförbundet Landsbygdens Folk, som be- retts tillfälle avge yttrande över allmänna skatteberedningens betänkande »Nytt skat- tesystem», får härmed såsom eget yttrande överlämna ett av Lantbrukets skattedelega- tion avgivet utlåtande i ärendet.1 Vid sitt ställningstagande har förbundet utgått från de väsentliga förutsättningar för förslagen, som angivits i direktiven eller i övrigt upp- ställts för beredningens arbete. Förändring- ar härutinnan skulle givetvis kunna leda till

andra bedömningar. En annan utgångspunkt har varit att de ändringar, som erfordras i exempelvis jordbrukets prisregleringssystem etc. för att möjliggöra den avsedda skatte- fördelningen, utformas på ett sådant sätt att full effekt uppnås. Stockholm den 6 novem- ber 1964.

Sven Vigelsbo

1 Se 5. 393.

Scandinavian airlines system

(till luftfartsstyrelsen)

(yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen)

Mot de av skattesystemutredningen föreslag- na ändrade principerna för uppbördssyste- met i vad gäller den indirekta beskattning- en genom ersättande av den nuvarande all- männa varuskatten med en mervärdesskatt, har SAS intet att erinra.

Beträffande vissa andra delar av skatte- förslaget, speciellt i vad avser utökande av skatteområdet till att jämväl avse person- befordran inom landet, vill vi emellertid framföra våra bestämda erinringar. Härut- över bör vissa förtydliganden tillföras för- slaget för att ovisshet ej skall föreligga vid en ev. senare tillämpning av den föreslagna förordningen.

Export

Den föreslagna omsättningsskatten avses i likhet med varuskatten begränsas till till- handahållande och ianspråktagande inom landet eller införsel från utrikes ort. Export- försäljning av varor är skattefri. Med export jämställes enligt anvisningarna försäljning av varor för bruk å fartyg eller luftfartyg i utrikestrafik och tillhandahållande av tjänsteprestation med avseende å tillbehör, utrustning eller dylikt till fartyg eller luft— fartyg i utrikestrafik. Enligt föreslagna be- stämmelser om skattskyldighet föreligger även sådan för den, som försäljer skatteplik- tiga varor på export eller utför annan med sådan export jämställd försäljning eller prestation.

Att i föreslagen förordning liksom för va- ruskatten begreppet export användes till skillnad mot i andra jämförbara tull- och skatteförfattningar använda begreppet ut- försel ur riket, synes kunna härledas från att ifrågavarande bestämmelser omfatta en skatt på det kommersiella begreppet om- sättning. Till följd av varuskattens konstruk- tion. har en näringsidkares anskaffning av Utrustning och omkostnadsmaterial till utomlands etablerade filialkontor, verkstä- der eller annan mottagare jämställts med tillhandahållande åt konsument inom landet och belastats med varuskatt. En differentie- ring av varuskattebegreppet konsument i

vad gäller skattskyldig näringsidkare eller privat förbrukare har i förevarande fall ic- ke ansetts kunna medgivas. För att undgå sådan av köparen betraktad orättmässig skattebelastning av ett tillhandahållande för utländsk mottagares räkning har i stället leverantören måst anmodas verkställa distri- butionen direkt till av köparen anvisade mottagare utomlands. För SAS verksamhet har ifrågavarande vida tolkning av konsu- mentbegreppet vid tillhandahållande inom landet av nyttigheter avsedda för dess ut- landsorganisation och andra "medfört ej ringa olägenheter och kostnader. Det bör kunna förutsättas, att föreslagna bestämmel- ser icke skola lägga hinder i vägen för att skattskyldigs utförsel ur riket av skatteplik- tiga varor skall medföra skattefrihet oav- sett utförsel föranledes av försäljning eller annan anledning. Redovisningstekniskt tor- de utförsel av annan anledning än försälj- ning av praktiska skäl icke kunna upptagas såsom omsättningsavdrag. Däremot böra hin- der icke föreligga för att avdragsrätt för in- gående skattebelastning medgives skattskyl- dig för sådan utförsel ur riket. Självfallet skall utförsel kunna bestyrkas av utförsel— handlingar och andra underlag hos närings- idkare. Genom avdragsrätt för ingående skattebelastning hänförbar till all ur riket utförd vara torde skattefrihet kunna åtnju- tas för prestationer av likartad innebörd oavsett vad som föranlett desamma.

I vad avser reklamtrycksaker på främ- mande språk för spridning utomlands kan uppmärksammas, att beredningen funnit ti- digare särskilda undantag från skatteplikt härför ej erforderliga, eftersom avdragsrätt möjliggör en avlyftning av den ingående skattebelastningen. Den anförda motivering- en synes ge stöd åt ovan anförda synpunkter.

Luftfartyg

Inom själva varubeskattningsområdet avses luftfartyg och vissa fartyg fortsättningsvis vara undantagna från skatteplikt. Vad be- träffar reservdelar, fasta tillbehör och dylikt till sålunda skattefria objekt anföres, att

dessa som en följd av varuskattens konstruk- tion tidigare inbegripits i för luftfartyg och fartyg medgivet undantag från skatteplikt. Uppmärksammas bör, att dessa undantag från skatteplikt icke varit direkt nämnda i författningstcxten eller anvisningarna där- till, varför det formella stödet för denna till- lämpning har måst sökas i proposition och andra förberedande underlag för varuskatte— förordningen.

Då ifrågavarande reservdelar, fasta tillbe- hör och dylikt till från skatteplikt undan- tagna luftfartyg och vissa fartyg ej heller i föreslagen förordning eller anvisningar där- till äro direkt omnämnda, torde för und- vikande av den oklarhet, som i annat fall kan anses vidlåda författningstcxterna, dessa varor utan olägenhet kunna inrymmas däri. Det förutsättes, att beredningen avsett även innesluta dessa ting i för luftfartyg och far- tyg förordat särskilt undantag från den ge- nerella skatteplikten för varor. I annat fall torde en olikformig beskattning drabba olika flygplan- och fartygsägare till skillnad mot tidigare tillämpat generella undantag från skattebelastning.

I förevarande sammanhang bör även upp- märksammas, att beredningen vid olika exemplifieringar av näringsidkare och verk- samhetsförhållanden, som beröras av påta- lade undantag från skatteplikt, enbart hän- visar till varvsindustrin. Jämväl flygindustrin borde för den framtida tillämpningen även nämnas vid sidan av varvsindustrin för be- lysande av omfattningen av i hithörande skattetekniska avseende likartade problem.

Byggnader

I syfte att ernå en likformig konsumtionsbe- skattning har inom byggnadsområdet verk- samma näringsidkare inrangerats i den för övriga producenter konstruerade skattetek- niska produktionskedjan. Byggnader föreslås till skillnad mot varuskattens bestämmelser skola i princip drabbas av skatt, när de för- säljas eller ianspråktagas. Av olika skäl, vilka synas vara väl motiverade, ha dock vissa begränsningar måst vidtagas vad avser skatteplikten samt beskattningsvärdet för byggnad och tjänsteprestationer därå. Hy- resmarknaden har av olika skäl måst hållas utanför beskattningens ram. För vägar och gator och andra farleder, broar, slussar, kraftledningar och andra anläggningar för stadigvarande bruk samt trädgårdar, parker och liknande föreligger skatteplikt i vad

gäller anläggande av och vissa andra tjäns- teprestationer därå.

Omfattningen av föreslagen skatteplikt i här berörda avseenden kommer att osökt ställas mot de begränsningar i skatteplikt för vissa motsvarande objekt, som medgivas i den enligt kommunalskattelagen utgående beskattningen. Det kan ifrågasättas, om icke de skäl och betingelser, som ha föranlett undantag från skatteplikt för vissa slag av byggnader och anläggningar i kommunal- skattelagens fastighetsbeskattning, även sko- la anses relevanta för motsvarande undantag från skatteplikt ifråga om föreslagen om- sättningsskatt. Ett sådant övervägande sy- nes icke vara redovisat i den framlagda ut- redningen. Rent tekniskt torde hinder ej kunna möta för en sådan skattebefrielse, då förordningen i andra fall redovisningsmäs- sigt enkelt anses kunna reglera medgivna undantag från skatteplikt för såväl varor som tjänster i förordat mervärdessystem. Genom direkt anknytning till kommunal- skattelagens definiering av skattefria fastig- heter torde någon oklarhet eller svårighet vid tillämpningen av ett motsvarande un- dantag i omsättningsskattebestämmelserna icke kunna befaras. Avsaknaden av här påta- lade undantag från skatteplikt har för luft- fartsnäringen och landets kommunikations- väsende i övrigt sådan betydelse i såväl in- hemskt som internationellt hänseende, att den vid den fortsatta bearbetningen av framlagda förslag förtjänar ett ingående hänsynstagande och prövning.

Utredningen har på olika redovisade skäl funnit, att den kumulativa effekt, som drab- bar hyror för rörelselokaler, ej kan undvi— kas för näringsidkare, vilken bedriver sin verksamhet i förhyrd lokal. Det företag, som utövar sin verksamhet i egen fastighet, drab- bas däremot ej av denna indirekta skatte- belastning genom att all ingående skatt för alla produktiva anläggningar liksom för tjänsteprestationer därå är avdragsgill.

De inrednings- och anläggningsarbeten, som en skattskyldig näringsidkare utöver hyran själv bestrider i en för hans rörelse disponerad förhyrd fastighet eller lokal, synas ej ha förtjänat särskilt omnämnande av beredningen. För att så långt som möj- ligt avsedd principiell likställighet skall kun- na åstadkommas mellan verksamhet bedri- ven i egen fastighet och utövad i förhyrd lokal, kan förutsättas, att av näringsidkare själv bekostade investeringar'i förhyrda lo- kaliteter liksom andra havda kostnader för

desamma skola i skattetekniskt avseende jämställas med motsvarande kostnader för egen fastighet. Av byggnadsföretag och dy- lika leverantörer sådan hyresgäst debiterad omsättningsskatt för av honom bekostade ombyggnads- och inredningsarbeten böra kunna hemfalla under den senares avdrags- gilla ingående skattebelastning, för att de grundläggande principerna för konkurrens- neutralitet skola kunna iakttagas.

Undervisning

Ifråga om tjänstebeskattningen har noterats, att kategorien undervisnings- och utbild- ningsverksamhet icke faller inom beskatt- ningens ram. Utövare av sådan verksamhet är att betrakta som konsument. Den speciel- la yrkesundervisning, som SAS bedriver för sin flygande och tekniska personal, skulle medelst en generell tillämpning av begrep- pet undervisning bliva belastad med s.k. ingående skatt utan att avdragsrätt därför skulle kunna medgivas. Det torde dock kun— na ifrågasättas, om icke den utbildning, som ett företag för vissa speciella arbetsområden därigenom måste bereda sina anställda, principiellt skall betraktas som ett nödigt led i dess produktiva verksamhet snarare än den enskildes konsumtion av en utbildning av mer allmänt användbar karaktär. För SAS” drift jämställes den speciella utbild- ningen av flygande personal och av teknisk och annan specialutbildad markpersonal med den för produktion och försäljning av tonkilometer ävenså erforderliga produk- tionsfaktorn reservdelar och annan materiell utrustning. En likformig beskattningsverkan för samtliga integrerade produktionsfakto- rer hos en skattskyldig näringsidkare bör kunna motiveras även i detta avseende. Ge- nom avdragsrätt för ingående skattebelast- ning avseende här påtalad interna under- visning kommer skattefrihet att ernås sam- tidigt som viss kumulation kan undvikas.

Transportförmedling

Till följd av föreslagen beskattning av rese- och transporttjänster skall även den verk- samhet, som bedrives av bl.a. resebyråer och speditörer inbegripas under beskattning- en. Enligt beredningens motivering skall skatteplikt föreligga för förmedling av så- dana tjänster, när förmedlaren uppbär li- kviden för tjänsteprestationen ifråga.

Av det refererade torde framgå, att det

är tjänsteprestationen förmedling av rese- och transporttjänster, som avses hemfalla under ifrågavarande förmedlares skattskyl- dighet. Skatteplikten för själva transport- tjänsten däremot synes skola redovisas av den, som tillhandahåller prestationen. För den försäljningsprovision, som utgår till in- rikes agent är denne själv skattskyldig. Här- på belöpande omsättningsskatt måste av det transporterande företaget kunna behandlas som en ingående avdragsgill skattebelast— ning på samma sätt som ingående skatt för andra förvärvade tjänster.

Gods- och personbefordran

Transport- och resetjänster komma att en- ligt utredningens förslag generellt bliva skattepliktiga tjänsteprestationer.

Godstransporter

Konstaterad olikformig beskattningsverkan av varuskatten i vad gäller dels skatteplikt och undantag därifrån för olika slag av transportmedel, dels olika leveransformer för vara och skatteeffekten härvid i förhål- lande till volymvikt och förädlingsvärde kunna anses utgöra starka skäl för att i första hand godstransporter inrangeras i mervärdessystemets beskattningsområde. Härigenom torde avsedd prisneutral beskatt— ning kunna uppnås och skatten utgå på av skatten i övrigt opåverkade transportavgif- ter. Att skattebelastningen för mottagaren kommer att bli lika oavsett leveransformen, bör anses vara ett ej oväsentligt tillrättaläg- gande.

Persanbefordran

För en utökning av tjänstebeskattningen att även gälla befordran av passagerare synes fiskala skäl ha fått vara avgörande. Påtala- de skattetekniska olägenheter vid en kombi- nation av skattepliktiga godstransporter med utom beskattningens ram fallande person- befordran kunde ha undvikits genom att i stället skattetekniskt undantaga de senare från, skatteplikt.

Till skillnad mot den inhemska markna- den för godsbefordran torde landets rese- marknad komma att vara mer känslig för den kostnadsökning, som föreslagen beskatt- ning kommer att medföra. En beskattning av resor inom landet innebär för den en- skilde konsumenten en påtaglig, betydligt större förhöjning av hans levnadskostnader än vad som av honom kan förmärkas av

den motsvarande beskattningen av godsbe- fordran. Genom den reella skattebelastning- ens proportionalitet mot biljettkostnaden kan befaras, att valet av färdsätt blir be- roende av den på priset utgående konsum- tionsskatten.

Föreslagen beskattning synes även kunna påverka den enskilde konsumentens val av färdväg och resmål. Medgiven i sig själv följdriktig skattefrihet för resa till utrikes ort inkluderande delsträcka inom landet tor- de kunna animera till en alternativ resa för lägre kostnader till eller via sådan ort med nyttjande av kommunikationsmedel i inter- nationell trafik och ävenså utländsk turist- näring till förfång för inom landet bedriven trafik- och turistverksamhet.

Vad beträffar resor, som skatteskyldig nä- ringsidkare och hans anställda företaga som ett led i den produktiva verksamheten, för- utsättes, att någon inskränkning i avdrags- rätten för debiterad skatt härför ej varit avsedd. Dessa kostnader för tjänsteresor skul- le liksom andra i verksamheten integrerade produktions- och försäljningsutgifter bliva för företaget slutgiltigt skattefria i konse- kvens med de grundläggande principerna.

För privatresandet kommer dock den fö— reslagna beskattningens inverkan att bli på- taglig. Den reaktion hos den flygande all— mänheten, som man mött vid ändringar av inrikestarifferna, kan befaras medföra en direkt utvecklingshämmande verkan för lan- dets inrikesflyg vid en ytterligare utökning av färdkostnaden belastande statliga påla- gor. En awägning av dessas sammanlagda omfattning mot de trafikintäkter, som beräk- nas inflyta från nuvarande och framtida marknadsunderlag, torde genom den före- slagna beskattningen i hög grad aktuali— seras.

Med hänsyn till ovan angivna synpunkter vill SAS för sin del avstyrka en sådan ut- ökning av den indirekta beskattningen att den även skulle komma att belasta inrikes personbefordran. I utredningen framförda skattetekniska och fiskala skäl för en sådan utvidgning av skatteområdet bör icke få vara avgörande i en för den naturliga ut- vecklingen av kommunikationsväscndet så vital fråga. Stockholm den 30 september 1964-.

Sven-Erik Svanberg Bertil Ödlund

Skogs- och lantarbetsgivareföreningen

(yttrandet begränsat till frågan om socialförsäkringens finansiering)

Beredningens förslag rörande finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner inne- bär bl. a., att de tidigare egenavgifterna för folkpensioneringen, sjukvårdsförsäkringen och den s.k. hemmafruförsäkringen jämte arbetsgivaravgiften för sjukvårdsförsäkringen avskaffas. I stället införs en arbetsgivarav- gift för anställda samt, för företagare, en egenavgift avseende samma förmåner (grundförsäkringsavgift) .

Ett väsentligt moment att beakta vid va- let mellan huruvida arbetsgivaravgift eller egenavgift för anställda skall komma ifråga är, att sambandet mellan avgift och förmån kommer till synes. I motsats till vad som gäller egenavgift, är detta samband vid ar- betsgivaravgift ytterst otydligt och erfaren— heten visar, att arbetstagarna i ringa mån är medvetna om en sådan avgift. Då bered- ningen för sitt ställningstagande utgått från att finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner anknyts till ATP-systemet

och sålunda låst sina bedömanden, har nå- got alternativ till beredningens förslag, exempelvis egenavgifter, ej allvarligt över- vägts. Detta får anses vara en brist i försla- get.

Beredningen förmodar, att en arbetsgivar- avgift ej stannar på arbetsgivarna utan över- vältras på löntagarna genom att avgiften be- aktas vid och övar inverkan på löneuppgö- relserna mellan arbetsmarknadens parter. Bakom detta antagande ligger bl.a. bered- ningens förutsättning för sina kalkyler över huvud, nämligen att den årliga ökningen av realinkomsten fram till 1970 skall vara 3 %. Utrymme skulle i så fall, enligt beredningens mening, föreligga för en avräkning av ar- betsgivaravgiften mot en sådan ökning.

Självfallet kommer arbetsgivarpart att vid förhandlingar om nya löneavtal hävda, att berättigad hänsyn skall tas till bl. a. en sådan kostnad, som en arbetsgivaravgift ut- gör. Frågan är emellertid i vilken utsträck-

ning en dylik kostnad kommer att avspeglas i förhandlingsresultatet. Även beredningen uttrycker osäkerhet på den punkten. Redan den omständigheten att realinkomsten ej får den omfattning beredningen förväntar sig, innebär reducerade möjligheter till över- vältring. Att exempelvis förvänta en netto- minskning av lönerna torde knappast vara realistiskt. Genom den centralisering av av- talsförhandlingarna som på senare tid varit regel, kan branscher med, om än tillfälligt, dåliga konjunkturer försättas i ett ytterli- gare försämrat läge. Den av beredningen an- tagna alternativa möjligheten att lägga en del av arbetsgivaravgiften på priserna kan i sistnämnda fall knappast bli aktuell. All- deles särskilda svårigheter föreligger av kän- da anledningar för jordbrukets del att via prisbildningen erhålla kompensation för ökade kostnader. Vidare bör införandet av den av beredningen föreslagna arbetsgivar- avgiften ses i sammanhang med den ytter- ligare kostnadsbelastning i form av höjda ATP-avgifter, arbetstidsförkortning m.m., som kan förväntas inom den tidsperiod var- under arbetsgivaravgiften skall införas. Även om förslaget att införa arbetsgivaravgift ej saknar skäl för sig och vissa tekniska pro- blem erhåller en även för arbetsgivare po- sitiv lösning, vill föreningen på angivna grunder anföra synnerligen starka betänk— ligheter mot detsamma.

Om en arbetsgivaravgift likväl godtas, an— ser föreningen det synnerligen betydelsefullt, att en övergång till det nya systemet sker på ett så jämnt och smidigt sätt som möj- ligt. Det förslag rörande övergången som

beredningen framlagt kan emellertid icke anses tillfredsställa kravet på en smidig övergång. Föreningen har ingen erinran mot den övergångstid som föreslås. I likhet med några reservanter mot förslaget anser för- eningen, att en alltför stor del av arbets- givaravgiften påförs redan det första året, 1966. Skälen till föreningens ståndpunkt lig- ger bl. a. i den ovan angivna osäkerheten rörande möjligheterna för företagaren att avbörda sig den ökade kostnadsbelastningen. Beroende på den förhållandevis stora del av lönesumman, som basbeloppet utgör för arbetstagare inom föreningens avtalsområ- den, kommer uttaget av arbetsgivaravgift för dessa relativt sett vara större än för genom- snittet för hela arbetsmarknaden. Uppskatt- ningsvis kan för angivna avtalsområden ut- taget under det första året komma att uppgå till omkring 2,5 % av lönesumman. Vid denna beräkning har ej hänsyn tagits till vare sig bortfallet av sjukvårdsförsäkrings- avgiften eller höjningen av ATP-avgiften. Slutligen får anses tveksamt i vad mån den lättnad som för andra näringsgrenar kan ligga i det av beredningen föreslagna bort- fallet av energiskatt samt allmän varuskatt på investeringar och kostnader för förbruk- ningsmaterial, kommer att gälla för lant- brukets del. På grund av vad här anförts vill föreningen, om sålunda arbetsgivarav- giften kommer att införas, förorda en jäm- nare övergång till det av beredningen före- slagna systemet. Stockholm den 6 november 1964.

Carl Kuylenstierna

Skrothandelns Branschkommitté

Skrot och andra avfallsråvaror, avsedda att användas som råvaror i produktionen, har hittills varit undantagna från omsättnings- skatt.

Branschkommittén vill ifrågasätta att an- ledning finnes att frångå detta system. Skä- len härtill äro följande.

Järnskrotet och flera andra avfallsråvaror representera numera i det lägsta ledet ett värde, som ofta understiger noll. Sålunda be- tinga sig i dag flertalet av de företag, som skrotar bilar, ersättning för mottagandet av

bilvrak. Härom kan hänvisas till betänkandet angående bilskrotning (S.O.U. 1964: 21).

Jämväl i många andra fall är värdet av smärre skrotpartier negativt, så att hämt- ningsavgifter förekomma.

Ett införande av en mervärdeskatt kan komma att verka starkt hämmande på den redan svårt pressade hanteringen och kan leda till en minskning av skrotinsamlingen med därmed förenad ökning av den redan nu betydande importen av skrot. _

Härtill kommer att det lägsta ledet i skrot-

uppsamlingen, uppköparna, måste vara en kategori, som är svår att nå då det gäller kontroll av uppgifterna.

Anledning finnes därför att antaga att ett införande av denna skatteform för skrothan- teringen kommer att leda till en större admi- nistrativ apparat än vad som av ekonomiska skäl är påkallat.

Erfarenheterna från Finland, som prövat denna skattemetod även beträffande skrot, leder till samma slutsats.

Då de med beskattningen av skrot och avfallsråvaror förknippade problemen icke synas ha särskilt uppmärksammats i utred-

ningen om nytt skattesystem får Skrothan- delns Branschkommitté antingen föreslå att formerna för beskattningen av dessa råvaror blir föremål för särskild undersökning eller att denna varugrupp undantages från mer- värdeskatt.

Denna skatt torde dessutom under alla förhållanden komma att drabba den färdiga produkten fullt ut, innan densamma når konsumenten. Stockholm den 12 november 1964.

G. Lewenhaupt Kjell Sjöstedt

Skytteförbundens överstyrelse

I stort sett bedrivs skytte i större eller mind- re omfattning av samtliga Frivilliga för- svarsorganisationer.

De riksorganisationer, som har till ute- slutande uppgift att leda olika grenar av skytteverksamhet och som i Riksstaten, fjär- de huvudtiteln, sammanförts under rubriken Frivilliga skytteväsendet är följande: Skytteförbundens överstyrelse Svenska Pistolskytteförbundet Svenska Sportskytteförbundet

För att säkerställa ett ordnat samarbete dem emellan ingår enligt av Kungl. Maj:t fastställda Grundstadgar för Skytteförbun- dens överstyrelse en representant för vardera av de båda senare organisationerna i över- styrelsen och dess verkställande utskott.

Allmänt

Frivilliga skytteväsendet och dess verksam- het har alltifrån sin tillkomst betraktats som ett viktigt led i vårt försvar. Även om käns- lan härför bland allmänheten växlar allt- efter utrikespolitiskt lugnare och mer oros- fyllda tider utgör skyttet alltjämt enligt samstämmiga uttalanden från försvarsled- ningen en mycket värdefull försvarsfrämjan- de faktor.

Genom att skytte fostrar till viljestyrka och koncentration samt med nödvändighet främjar känslan för disciplin blir skytte som sport och fritidsverksamhet särskilt värdefull för ungdom. Just på ungdomen har skyttets verksamhet under senare år i hög grad in- riktats.

Med ökad fritid synes behovet av för alla älderskategorier lämplig rekreation och sport bli allt större. Skyttets betydelse torde här- igenom komma att växa. Förutsättningen härför är dock att kostnaderna för utövan- det kan hållas vid rimlig nivå. Skytte är nämligen, såsom strax skall visas, i alltför hög grad kostnadskrävande.

Kostnadsutveckling och statsansåag få: Fri-

villiga skytteväsendet

En återblick på de senaste ca femton årens ekonomiska utveckling, den grund, på vil- ken skytterörelsen bl. a. har att bygga sin stabilitet och fortsatta utveckling, ger vid handen, att en markant försvagning inträtt. Starkt] ökade utgifter i förening med relativ minskning av såväl det statliga bidraget som andra inkomster har medfört, att en allt större del av de med rörelsen förknip- pade kostnaderna måste övervältras på de egna medlemmarna. Dessa ha sålunda suc- cessivt fått vidkännas alltmer betydande kostnadsökningar för skyttets bedrivande. Att detta inverkat menligt på medlemsvård och särskilt nyrekrytering ligger i öppen dag liksom att ungdomsskyttet blivit i första rummet lidande härpå. Samtidigt som ett stort antal nya möjligheter öppnats till för- ströelse och fritidssysselsättning, vilket re- dan i och för sig skapat rekryteringssvårig- heter för skytterörelsen liksom för vissa andra ideella verksamheter, har de ökade kostnaderna för skyttarna individuellt blivit ett ytterligare hinder för rörelsen att vinna

anslutning särskilt bland ungdomen. Denna utveckling inger, om den skulle fortsätta, allvarliga bekymmer för skyttets framtid.

Många olika orsaker har medverkat till denna skytterörelsens ekonomiska försvag- ning. Det är uppenbart, att ökade utgifter för tävlingsdeltagande, resor och ett flertal nödvändiga förnödenheter blivit en alltmer kännbar utgift för skyttarna. Framförallt har priset på ammunitionen, som är den största posten i en skytts utgiftskonto, stigit avse- värt såväl genom allmänna kostnadssteg- ringar för tillverkningen som genom den statliga omsättningsskatten, vilken verkar som en ytterligare belastning. Den gevärs- patron som 1954 kostade 15 öre kostar 1964 26 öre. För pistolpatroner är motsvarande priser 15 resp. 25 öre. Detta innebär en ökning med 73 %.

På inkomstsidan har de förr relativt goda inkomsterna på skyttelotteriet starkt försva- gats. Medan det tidigare var ganska lätt att få lotterna försålda, har den stigande kon- kurrensen på lotterimarknaden gjort det till en tidsfråga, hur länge man kan våga hop- pas på något om än blygsamt överskott av lotteriet.

Den kännbara och mest oroväckande an- ledningen till den försvårade ekonomiska si— tuationen för skytterörelsen är den starka relativa försämring av det statliga bidraget under riksstatens fjärde huvudtitel, som tyvärr fortgått sedan 1950-talets början. An- slaget har totalt ökat från 1 725 000 1952/53 till 2200 000 1964/65 d.v.s. med endast 28 %, i verkligheten innebärande en stark realförsämring. Konsumentprisindex har un- der samma tid ökat med nära 45 % och ammunitionspriset enligt ovan mer än 70 %.

Ammunitionsförbrukningen inom den av Skytteförbundens överstyrelse ledda verk- samheten

Inom den av Skytteförbundens överstyrelse ledda verksamheten förbrukas årligen c:a 27 millioner 6,5 mm gevärspatroner och 10 millioner 9 mm patroner för kulsprutepistol.

Av den förstnämnda köper skyttarna från de båda ammunitionstillverkama — AB Norma Projektilfabrik och Svenska Metall- verken — c:a 23 millioner patroner till ett värde av c:a 6 millioner kronor.

Återstoden av gevärsammunitionen samt huvuddelen av kulsprutepistolammunitionen är statens, som Hemvärnet, värnpliktiga be-

fäl m.fl. kategorier erhåller från militära staber och förband för övningsskjutning.

Inom Pistolskytteförbundet och Sport- skytteförbundet förbrukas årligen c:a 5 mil- lioner pistol- och revolverpatroncr till ett värde av c:a 1 million kronor. Inom det av Sportskytteförbundet ledda gevärsskyttet förbrukas c:a 1 million gevärspatroner till en kostnad av c:a 250000.

Skyttamas kostnader har f.n. genom om- sättningsskatten ökat med c:a 500000: — per år. Den av Allmänna skatteberedningen föreslagna mervärdeskatten på den ammu- nition, som förbrukas inom de frivilliga för- svarsorganisationema iskulle i ett slag för- dubbla skattebeloppet, vilket bleve en myc- ket svår ytterligare belastning för alla skyt- tar och därmed för det frivilliga försvars- arbetet.

Omsättningsskatten på ammunition

Som av det ovan anförda framgår har om- sättningsskatten på ammunition väsentligt bidragit till höjning av kostnaderna för skyt- teverksamheten. Den verkar därigenom åter- hållande på aktiviteten h05 dem som redan är intresserade och direkt avskräckande på dem som ännu icke anslutit sig till skytte- förening och börjat skjuta. Med den av Allmänna skatteberedningen föreslagna mer- värdesskatten skulle detta förhållande bli ännu mera markant och svårbemästrat.

Av Kungl. Maj:t utsedda ombud i Skytte- förbundens överstyrelse herrar N. Elowsson i första kammaren och M. Ståhl i andra kammaren motionerade 1961 om slopande av omsättningsskatten på den ammunition, som användes inom Frivilliga skytteväsen- det. Bevillningsutskottet avstyrkte motionen, som i första kammaren avslogs utan vote- ring och i andra kammaren med 147 röster mot 68, vilka sistnämnda tillföll den av herr Hagberg i Malmö rn. fl. avgivna reser- vationen om bifall till motionen.

Såväl vid motionens behandling i Riks- dagen som i andra sammanhang, då olägen- heten med omsättningsskatten på ammuni- tion påtalats, har till motivering för avslag anförts att frågan borde lösas genom för- höjda statsanslag.

Då förslag härom framförts, bl. a. motions- ledes, har emellertid också dessa blivit av- styrkta under hänvisning till medelsknapphet inom försvarets för flera år fastlagda kost- nadsram. I denna del önskar överstyrelsen framhålla att en höjning av statsanslaget

motsvarande omsättningsskatten, om nu detta vore möjligt, icke ger samma smidiga effekt som ett slopande av omsättningsskat— ten på den förbrukade ammunitionen skulle göra. Ty genom befrielse från indirekt skatt på ammunition skulle den enskilde skytten erhålla minskade kostnader i förhållande till sin aktivitet (antal lossade skott), vilket är just den effekt som skytterörelsen för sin utveckling behöver uppnå. Höjt anslag till- faller däremot rörelsen som sådan och kan näppeligen på motsvarande sätt fördelas på de enskilda skyttarna.

Allmänna skatteberedningens förslag till mervärdesskatt

Den av Allmänna skatteberedningen före- slagna mervärdesskatten uppgående till 13 % skulle leda till en skattekostnad av över 3 öre per patron.

För att illustrera verkningarna därav önskar skytterörelsen anföra följande jäm- förelse.

jämförelse mellan en rkytts kostnader för ammunition Kostnad med

dagens pris inklusive Kostnad föreslagen år 1954 mervärdesskatt Skytt, som lossar 500 skott 75: — 135: 60 ” > ” ” 1000 » 150- _ 271' 20 ,, , ,, ,, 2000 ,, 300: — 542: 40

Detta visar hur ammunitionskostnaderna för den enskilde skytten i det närmaste fördubb- lats under senaste tioårsperioden.

För att skytte skall kunna bedrivas i sam- ma utsträckning som tidigare eller, med hänsyn tagen till de större årskullama ung— domar och deras längre fritid, helst ökad omfattning måste såsom ovan påvisats am- munitionspriset hållas så lågt som möjligt. En värdefull åtgärd i sådant syfte vore att i likhet med krigsmateriel, som försäljes till staten för militärt bruk jämväl undantaga ammunition, som förbrukas av de frivilliga försvarsorganisationer, som finnas redovisa- de i den s. k. frivilligkungörelsen (KK 11 dec. 1953 SF nr 737).

Genom en sådan åtgärd komme samtliga ideella organisationer, som i allt väsentligt ägnar sig åt försvarsfrämjande verksamhet, att befrias från omsättningsskatt på sina mest nödvändiga förnödenheter.

Med hänvisning till det anförda får över- styrelsen vördsamt hemställa att ett tillägg göres till ä 9 mom. 2 punkt 2 i förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt av innebörd att den ammunition, som förbru- kas av Frivilliga försvarsorganisationer enligt KK 11 dec. 1953 SF nr 737, räknas som krigsmateriel och därigenom undantages från mervärdesbeskattning.

För detta yttrande har samråd ägt rum med Svenska Pistolskytteförbundet och Svenska Sportskytteförbundet. Stockholm den 10 november 1964.

Torsten R. Åström Arne Stubert

Skånes handelskammare samt Smålands och Blekinge handelskammare

Allmänna synpunkter

I anledning av den begränsning av skatte- beredningens arbete till uppgiften att kon- struera ett nytt skattesystem inom ramen för rådande skattetryck, som givits i direktiven, vill handelskamrarna inledningsvis uttala att, även om en dylik begränsning av upp- giften av snävt arbetstekniska skäl kan ha varit befogad, framstår det som orimligt,

att frågan om skattetryckets höjd icke sam- tidigt gjorts till föremål för statsmakternas överväganden i samma eller annan ordning. Skattesystemets utformning måste nämligen väsentligen vara beroende av huru mycket pengar, som det allmänna behöver ta ut i skatt. Det har dessutom också — om han- delskamrarna fattat situationen rätt — varit kritiken gentemot det höga skattetrycket och de inflatoriskt betingade automatiska höj-

ningarna av den direkta progressiva inkomst- skatten på fysiska personer, som framtvingat den nu föreslagna skattereformen med dess omfördelning från direkta till indirekta skat- ter. Det berättigade i kritiken understrykes av det faktum, att skatternas och de offent- liga avgiftemas andel av bruttonationalpro- dukten mellan åren 1948 och 1963 stigit med 50 procent och att denna andel nu- mera utgör 34 procent med tyngdpunkten lagd på den direkta skatten på fysiska per- soner. Till följd av den fortgående utgifts- expansionen inom den offentliga sektorn är det risk för att skatterna kommer att fort- sätta att stiga. Förutom de automatiska ut— giftsökningarna i den statliga budgeten ger utvecklingen på den kommunala skattefron- ten anledning till oro. Enligt handelskam- rarnas mening talar därför starka skäl för att åtgärder i syfte att bryta denna utveck- ling mot ett ständigt ökande skatte- och avgiftsuttag blir vidtagna. En given förut- sättning för att sådana åtgärder skall kunna genomföras är att utgiftsexpansionen inom den offentliga sektom kommer under kon- troll och allvarligt syftande beskämingar av de offentliga utgifterna _genomföres. Den omständigheten att de viktigaste utgiftspos- tema i den statliga budgeten äro mer eller mindre låsta till följd av utav riksdagen fat- tade beslut borde icke utesluta möjlighe- terna att på dessa och andra områden ge- nomföra besparingar jämte en rationalise- ring inom offentliga förvaltningen. Den roll, som de direkta transfereringarna numera spelar i statsbudgeten — de uppgår i stats- budgeten för budgetåret 1964/65 till 8 mil- jarder kronor och svarar för ej mindre än en tredjedel av de totala utgifterna — ger i sin mån en allvarlig tankeställare. Att märka är att i angivna totalsiffra icke ingår de vid sidan av budgeten fallande årliga ATP- avgifterna till drygt 2 miljarder kronor. Om icke den statliga utgiftsexpansionen hålles tillbaka och det samlade skattetrycket lättas hyser handelskamrarna farhågor för att den föreslagna skattereformen med dess vittgående omfördelning av skatter och köp- kraft kommer att leda till ett sådant tryck på prisnivån att sociala påfrestningar kan komma att uppstå. Bl.a. kan den 13-pro- centiga mervärdeskatten komma att i ini- tialskedet förorsaka ett tryck på prisnivån, som blir särskilt framträdande i detaljhan— delsledet. Trycket kommer ytterligare att förstärkas genom att transporterna och and- ra tjänster, vilka hittills varit fritagna från

den allmänna varuskatten, kommer att om- fattas av omsättningsskatten med dess höga skatteuttag. Därtill kommer slutligen att de höjda arbetsgivareavgiftema kommer att in— nebära en ytterligare kostnadsbelastning i detaljhandelsledet och servicenäringama, där arbetslönema utgör en betydande andel i kostnaderna; även härigenom uppstår pris- fördyrande impulser. Riskerna för en ny inflationsvåg i samband med reformens ge- nomförande äro med andra ord uppenbara. Icke minst av denna orsak är det som de inflatoriska verkningarna av reformen lämp- ligen bör motverkas genom konkreta skatte- sänkningar efter mönster av den politik, som på sistone följts i bl. a. U.S.A., Västtyskland och Holland i syfte att öka det enskilda spa- randet och höja framstegstakten i samhälls- ekonomien. Den därigenom åstadkomna väl- ståndsutveeklingen skulle i sin tur ge ökade realinkomster och ett ökat skatteunderlag med ökade skatteintäkter för det allmänna som följd. Utrymme för sänkningar borde stå till förfogande jämväl till följd därav att skatteberedningens beräkningar av skatteut- fallet för de olika skattetitlarna äro hållna relativt i underkant, samt att sålunda de samlade intäkterna av det nya skattesystemet sannolikt kommer att bli icke oväsentligt större än dessa beräkningar ange. Bl.a. är att beakta, att, medan berednmgen utgått ifrån antagandet av en årlig penningvärde- försämring av 2 procent och en realinkomst- förbättring av 3 procent, har penningvärde- försämringen under det senaste årtiondet hållit sig omkring 3 a 3 '/2 procent årligen. Det torde därför vara realistiskt att förut- sätta, att penningvärdeförsämringen även under återstoden av 1960-talet kommer att vara större än den av skatteberedningen an— tagna med ty åtföljande automatisk ökning av skatteintäkterna. En ny engångsinflation år 1966 är icke utesluten, om skattereformen i hela sin omfattning genomföres. De av handelskamrarna ifrågasatta lättnadema i skattetrycket torde i första hand böra kom- ma till luttryck genom en sänkning av den höga uttagningsprocenten för den allmänna omsättningsskatten. I vilket fall som helst måste under en övergångstid krav ställas på största återhållsamhet ifråga om nya kost- nadskrävande reformer, varjämte ytterligare förkortningar av arbetstiden torde få ställas på framtiden.

Med nu anförda reservation i fråga om det samlade skatteuttaget ställer sig han- delskamrarna övervägande positiva till hu-

vudlinjerna i skatteberedningens. förslag, om än under tveksamhet i vissa avsnitt. För- slaget bedömes därvid som en helhet, i vil- ken de olika avdelningarna i sina huvud- drag ingå som integrerande delar. Att en samlad översyn av hela skatteområdet i dess olika grundläggande hänseenden gjorts är förvisso värdefullt. Förslaget, som är mycket genomgripande, har otvivelaktigt stora förtjänster. Till dessa hör i första hand omfördelningen från direkta till indirekta skatter och de därvid betingade lättnadema i progressiviteten inom den statliga inkomst- beskattningen. Den förändrade inkomstför- delningen och den höjda inkomstnivån har skapat förutsättningar för en sådan omför- delning. På förtjänstsidan kan jämväl upp- föras slopandet av energiskatten som själv- ständig skatteform ävensom slopandet av varuskatten på näringslivets investeringar jämte de olika punktskatterna; dessa skat- ter ersättas genom den föreslagna nya för- höjda omsättningsskatten konstruerad som mervärdeskatt. Upphävandet av energiskat- ten och försvinnandet av beskattningen på investeringarna kommer bl. a. att stärka exportindustriens konkurrenskraft gentemot utlandet. Å andra sidan har skattereformen även en negativ sida — härtill skall handels- kamrarna återkomma i det följande — var- för vinsterna för näringslivet har sitt be- stämda pris.

De skäl som av skatteberedningen anförts mot projektet om en bruttobeskattning av företagen finner handelskamrarna överty— gande.

Socialförsåkringens finansiering

Handelskamrarna delar den av skattebered- ningen uttalade åsikten att det nuvarande finansieringssystemet för socialförsäkringen icke är i alla avseenden tillfredsställande. Uppbyggt i etapper i samband med speciella reformer på detta område brister systemet i enhetlighet och överskådlighet och omöj- liggör en bedömning av hur avgifts- och skattebelastningar drabbar olika grupper av inkomsttagare. Uppsplittringen å egenavgif— ter från de försäkrade samt arbetsgivareavgif- ter och skattefinansiering jämte kommunala bidrag till folkpensioneringen är näppeligen rationell. Egenavgiftemas konstruktion bi- drager ytterligare att komplicera systemet. Att behov föreligger av ändrade finansie- ringsgmnder efter mera enhetliga linjer där— om torde för den skull inga meningsskilj-

aktigheter behöva råda. Huru dessa linjer skola utformas kan självfallet diskuteras. Att efter mönster från utlandet en utbyggnad av arbetsgivareavgifterna sker, har handels- kamrarna i och för sig icke något att erinra emot.

Ur handelskamrarnas synpunkt ter det sig emellertid mindre tilltalande att helt släppa egenavgifterna från de försäkrade, för grundförmånerna och därmed för dessas del avstå från sambandet mellan försäkring- ens förmånssida och dess kostnadssida. Vill man upprätthålla principen om att det är fråga om ett försäkringsskydd, borde man framför allt av psykologiska skäl inte efterge kravet på att de försäkrade — de anställda likaväl som företagarna — åtminstone i nå- gon mån bidrager till kostnaderna. Den psykologiska faktorn i detta sammanhang torde — i motsats till vad skatteberedningen gör gällande — endast i mindre grad vara för handen om egenavgifterna slopas och övergången till arbetsgivareavgifter sker. Skatteberedningens tanke att avgiftsfinansie— ring genom arbetsgivareavgifter i stället för skattebidrag skulle innebära bättre garan- tier för att krav på förbättrade förmåner på ett mera näraliggande sätt väges mot :.:t' gifts- och finansieringssidan torde utgöra en ren illusion. Betydelsen av att sambandet mellan egenavgifter och förmåner bibehålles torde vara särskilt framträdande när det gäller sjukvårdsförsäkringen, där förmånerna för de enskilda individerna växla efter be- hovet och där kostnadssidan är så starkt beroende av de enskilda medborgarnas an- svarskänsla. En speciell ställning intager in- om sjukvårdsförsäkringen grundsjukpenning- en. I den mån ansvarskänslan bland de för- säkrade kan komma att uppluckras exem- pelvis genom bifall till kravet på ett allmänt slopande av tredagarskarenstiden för sjuk- penningen kan detta komma att få vittgåen- de konsekvenser på kostnadssidan. Enligt handelskamrarnas mening borde i varje fall — om i övrigt ökad övergång sker till arbets- givareavgifter under frångående av egenav- gifterna från de försäkrade —.i stället grund- sjukpenningen i princip i större omfattning än hittills finansieras med egenavgifter. Det statliga bidraget, som f. n. uppgår till 46 procent, torde i stället böra i motsvarande mån minskas. Att skatteberedningen lämnat frågan om sjukpenningen såsom liggande vid sidan av övriga grundförmåner och dess finansiering utanför sina bedömningar fin- ner handelskamrarna märkligt. Det uppgiv-

na huvudskälet härför, d.v.s. att det före- trädesvis är inom denna del av socialförsäk- ringsområdet, som särskilt kraftiga kostnads- ökningar är att vänta, kan icke godtagas.

Gentemot skatteberedningens argumente- ring å detta avsnitt torde i övrigt åtskilliga kritiska synpunkter kunna anföras. I fråga om skatteberedningens egen målsättning för ett ändrat finansieringssystem, d. v. 5. att det skulle möjliggöra en bedömning av hur av- gifts- och skattebelastningen i dess helhet drabbar olika grupper av inkomsttagare, kan sålunda framhållas, att förslaget för soriul- försäkringens vidkommande synes dåligt överensstämma med intentionerna i denna del. Handelskamrarna vill härutinnan en- dast hänvisa till att beredningen inskränkt sin strävan till en »avgiftsfinansiering som inte är lägre än den innevarande — uppgå- ende till 55 procent — och som innefattar en kostnadstäckning genom avgifter på in- emot hälften av utgifterna». Möjligheten till bedömning av avgifts- och skattebelastning— en i olika fall blir till följd härav begränsad.

Vad som handelskamrarna också måste reagera emot är att socialförsäkringsavgif- terna av skatteberedningen rubriceras som en integrerande del av den samlade beskatt- ningen för fysiska personer, medan den i verkligheten icke minst efter ersättandet av egenavgifterna för grundförmånerna med arbetsgivareavgifter utgör en del av före- tagsbeskattningen. Frågan om övervältrings- effekten är en annan fråga, som saknar be- tydelse för rubriceringen såsom sådan. Ru- briceringen har viss betydelse för den fram- tida utformningen av företagsbeskattningen och bör beaktas vid utredningen därom.

Trots denna sin kritik skall handelskam- rarna med hänsyn till att ifrågavarande om- råde ingår som integrerande del i skatte- paketet och den omständigheten att det in- nefattar obestridliga administrativa och upp— bördsmässiga fördelar icke motsätta sig be- redningens förslag till kollektiva arbetsgi- vareavgifter såsom sådant. Det må emeller- tid understrykas att det nya systemet icke får bli inkörsporten till fortsatta övervält- ringar på arbetsgivarna av kostnaderna för nya eller ökade sociala förmåner, vilka icke står i samklang med produktivitetsutveck- lingen.

Mot konstruktionen av arbetsgivareavgif— terna ävensom av grundförsäkringsavgifterna av inkomst av annat förvärvsarbete än av anställning har handelskamrarna intet att erinra.

Handelskamrarna vill i ansluttmg härtill något utförligare uppehålla sig vid skattebe- redningens syn på frågan om de samhälls- ekonomiska och strukturella verkningarna av socialförsäkringens finansieringssystem. Då skatteberedningen gör gällande att vid en jämförelse mellan det nuvarande och det föreslagna systemet starka skäl kunna an- föras för att övervältringen av arbetsgivare- avgifterna på löntagarna på lång sikt blir fullständig eller nästan fullständig, medan på kort sikt avgifterna stanna på företagen, så kan detta vara teoretiskt riktigt. I prak- tiken torde emellertid såsom exemplet från ATP-avgifterna visar i ett samhälle som det svenska, som kännetecknas av stor knapphet på arbetskraft, övervältringen på löntagarna ske relativt långsamt. Handelskamrarna ser emellertid för sin del den praktiska pro- blemställningen på kort sikt på så sätt, att med den rådande knappheten på arbets- kraft, vilken för övrigt kan väntas bli be— stående för lång tid framåt, de höjda ar- betsgivareavgiftema kommer att i stor ut- sträckning omedelbart övervältras å konsu- menterna och därigenom medverka till in- flatoriskt betingade prishöjningar. I den mån så icke blir fallet såsom exempelvis inom exportnäringarna kommer avgifterna att stanna på företagen i form av minskade vinstmarginaler och med försämrad själv- finansiering inom näringslivet som följd. Handelskamrarna vill i detta sammanhang även understryka att avgifterna träffar olika näringsgrenar med olika tyngd. Särskilt stor blir belastningen på detaljhandeln, hantverk och servicenäringar, i vilka lönekostnaden spelar en större roll i kostnadskalkylen än flerstädes inom industrien. På angivna om- råden kommer man dessutom icke annat än i ringa grad i åtnjutande av de skattelätt- nader, som energiskattens försvinnande kom- mer att medföra.

Den direkta beskattningen

När det gäller den direkta beskattningen be- traktar handelskamrarna de föreslagna lätt- nadema i den nuvarande starkt progressiva inkomstbeskattningen som en av de mest betydelsefulla komponenterna i skatterefor- men. De olika detaljförslagen med angivna innebörd, bestående av höjningarna av grundavdragen, uppjusteringen i skatteska— lorna av det nedre proportionella skiktet ävensom sänkningarna av uttagningsprocen-

tema i de närmast högre progressiva skikten, anser handelskamrarna vara ett steg i rätt riktning för åstadkommande av den erfor- derliga omfördelningen av skattebördan. Särskilt tacknämligt är att den s. k. puckeln, d.v.s. den alltför betungande beskattningen av inkomster mellan 20 000—40 000 kronor, avlägsnats. Förslagens genomförande kom- mer av allt att döma att verksamt bidraga till en ökad arbetsinsats och ett ökat per- sonligt sparande från de skattskyldigas sida jämte en förbättrad skattemoral.

Enligt handelskamrarnas åsikt borde man fördenskull i angivna hänseende gå vidare på den inslagna vägen, och vidtaga såväl en ytterligare höjning av den övre gränsen för det proportionella skiktet till förslagsvis 30 000 kronor för gifta och 15000 kronor för ensamstående som ytterligare lättnader i progressiviteten högre upp i skatteskalorna. Till stöd för längre gående åtgärder vill handelskamrarna i första hand åberopa pro- gressivskatternas inverkan på löneanspråken inom näringsliv men även inom offentlig förvaltning. Skatteberedningen har enligt handelskamrarnas mening väsentligen un- derskattat sammanhanget mellan marginal- skatter och löner. Att de nuvarande höga marginalskattema inom näringslivet lett till ökade löneanspråk, icke minst på tjänste- mannasidan, en höjd lönenivå och avsevärt ökade lönekostnader inom företagen är ovedersägligt. Det är härvid löntagare med hög utbildning eller eljest speciella kvali- fikationer, som gått i spetsen, men tenden- serna har spritt sig även till andra tjänste- män i ledande ställning med kedjereaktio- ner för lönesättningen över ett vidsträckt fält. Vid löneavvägningen har man i stor utsträckning måst räkna med lön efter skatt för att icke komma på efterhand i stan- dardutvecklingen. Ett belägg för riktigheten av angivna uppfattning rörande samman- hangen är det förhållandet, att lönesteg- ringen de senaste åren varit störst i tjänste- mannaskikten, där marginalskatten varit kännbar. Marginalskatterna har med andra ord i hög grad medverkat till att pressa upp företagens lönekostnader och i så måtto utgjort en kännbar belastning på dessa, minskande det svenska näringslivets kon— kurrenskraft gentemot utlandet. Progressiv- skatten har härigenom varit en icke ovä- sentlig inflationsfaktor.

De ändrade reglerna för sambeskattningen av äkta makar finner handelskamrarna ut- göra en relativt tillfredsställande lösning av

denna fråga. Lösningen synes någorlunda tillgodose den betydande opinion, som otvi- velaktigt förefunnits för förmånligare regler i angivna hänseende. Den negativa effekten av sambeskattningen skulle vid förslagets genomförande inskränka sig till mindre än 1 procent fall och en mera påtaglig merskatt i förhållande till vad som skulle ha föran- letts av särbeskattning kan konstateras först i de höga och mycket höga inkomstlägena. Det hade förvisso varit önskvärt att ytter- ligare jämkningar kunnat ske för avlägsnan- de av sambeskattningseffekten även i dessa lägen, men svårigheterna att uppnå ett dy- likt resultat har varit uppenbara. Komplika- tionerna synes framför allt vållas därav att en annan ordning skulle stå mindre väl överens med målsättningen att omfördela skatten till barnfamiljernas förmån. Möjlig- heter att klara problemet vore att ytterligare minska progressiviteten eller att höja grän- sen för tudelningsprincipen.

Även om arbetsmarknadspolitiska skäl kan tala för en mer eller mindre fullständig övergång till särbeskattning av äkta makar finner handelskamrarna i varje fall för när- varande hinder föreligga för ett dylikt sär- beskattningssystem. Hindret utgöres av den omständigheten, att detsamma skulle resul— tera i mycket kraftiga skatteskärpningar för ett stort antal familjer med hemmavarande hustru och även för ett betydande antal barnfamiljer. Liknande invändningar kan däremot ej anföras mot införande av ett fakultativt särbeskattningssystem. Frågan därom kan vara värd att ytterligare utredas.

Det skatteinstitut, som framför allt är av betydelse ur arbetsmarknadspolitiska syn- punkter, är emellertid förvärvsavdraget, som ingår som en integrerande del av vårt in- komstskattesystem. Förslaget att gift kvinna med inkomst av eget arbete, vilken har hemmavarande barn under 16 år, skall med- ges avdrag med 25 procent av nämnda in- komst upp till 16 000 kronor dock lägst med 1000 kronor d.v.s. maximalt 4000 kronor innebär en betydande förbättring i jämfö- relse med vad som nu gäller. Att gå längre torde inte låta sig göra. Handelskamrarna tillstyrker därför vad i denna del föreslås. Möjligen kan skäl föreligga att låta nämn- da förvärvsavdrag utgå t.o.m. det år bar- net fyllt 18 år. Att såsom av skattebered- ningen föreslås helt slopa det nuvarande förvärvsavdraget å 300 kronor för hustru i barnlösa familjer finner handelskamrarna mindre välbetänkt. Med hänsyn till den

växande insats som behövs av kvinnorna på arbetsmarknaden förordar handelskamrarna, att förvärvsavdraget för hustru i familjer utan barn bibehålles och höjes förslagsvis till 12 1/2 procent av inkomst av eget arbete upp till 16 000 kronor, lägst 500 kronor och maximalt 2 000 kronor.

Den föreslagna höjningen av barnbidraget till 1 200 kronor år 1970 finner handelskam- rarna icke anledning motsätta sig, ehuru denna höjning otvivelaktigt ökar inkomst- transfereringarna olika skattskyldiggrupper emellan och därmed de samhällsekonomiska vådorna av transfereringssystemet såsom så- dant. Beträffande rätten för ensamstående bamförsörjare med hemmavarande barn under 18 år att åtnjuta samma förmåner som fullständiga familjer beträffande dub- belt grundavdrag, förvärvsavdrag samt till— lämplig skatteskala har med hänsyn till att frågan så nyligen varit föremål för riksda- gens prövning någon ändring icke aktualise- rats av skatteberedningen vid skattesyste- mets omläggning. Ehuru rådande ordning i nämnda hänseende onekligen synes svagt sakligt motiverad, finner handelskamrarna icke anledning påkalla ändring.

Förmögenhetsbeskattningen

Mot de av skatteberedningen föreslagna pro- visoriska jämkningarna i förmögenhetsskat- ten, vilka inskränker sig till en höjning av det skattefria bottenbeloppet och viss be- gränsad justering av skatteskalorna, har handelskamrarna ur de synpunkter kamrar- na har att företräda i och för sig ej något att erinra, ehuru handelskamrarna helst sett att ett djupare grepp på ämnet skett redan nu. Förslaget kan icke godtagas an- nat än som ett provisorium i avvaktan på beredningens slutliga förslag i ämnet — som provisorium innebär det ingenting annat än en viss anpassning efter den sedan år 1957 skedda penningvärdesförsämringen, syftande till att undanröja verkningarna av väntade höjningar av fastigheternas taxeringsvärden vid nästa års allmänna fastighetstaxering. Det är emellertid erforderligt att de före- slagna jämkningama enligt förslaget som skall träda i kraft först] den 1 januari 1967 gives tillämpning redan vid 1966 års taxe- ring, eftersom till följd av de höjda taxe- ringsvärdena en eljest icke avsedd skärpning av beskattningen då skulle komma att in- träda. Handelskamrama hemställer att be- stämmelser utfärdas av denna innebörd.

I vårt system av direkta skatter är för- mögenhetsskatten den skatteform som i in- dividuella fall kan få de mest betungande verkningarna. Lagd ovanpå den progressivt uppbyggda inkomstskatten innebär den ej sällan att en orimligt stor andel av förmö- genhetsavkastningen måste i skatt avstås till det allmänna. Ehuru enligt gällande regler den sammanlagda skatten till stat och kom- mun i princip icke skall behöva utgå med mera än 80 procent av inkomsten, blir till följd av 80-procentsregelns konstruktion denna understundom ineffektiv, varför vid förmögenheter med låg avkastning skatten kan komma att överstiga nämnda siffra och t.o.m. uppgå till hela inkomsten. Särskilt kännbar blir skatten i de fall, då förmögen- heten består i jordbruksfastighet eller i ett familjeföretag, där den sammanlagda skat- ten blir en direkt belastning på produktio— nen. Förmögenhetsskatten har härigenom vittgående skadliga verkningar å sparande och kapitalbildning. Att skatten haft en skatteflyktseffekt får ej _heller förbises.

Handelskamrarna finner det angeläget att skatteberedningens överväganden rörande förmögenhetsbeskattningen snarast slutföres så att en omläggning av nämnda skatt en- ligt andra mera rimliga grunder kan komma till stånd.

Den generella indirekta beskattningen

Det nuvarande systemet för den indirekta beskattningen med allmän varuskatt, energi- skatt och punktskatter har ur samhällsekono- misk och skatteteknisk synpunkt sina mycket påtagliga nackdelar. Ur teknisk synpunkt torde visserligen den allmänna varuskatten i sin nuvarande konstruktion fylla ganska högt ställda anspråk även om den har sina svagheter, bl. a. belastningen av investe- ringarna. Men energiskatten och punktskat- terna med dess snedbelastningseffekter mås- te däremot betecknas som klart olämpliga skatteformer. Vid en skattereform, som går ut på en omfördelning från direkt till indi- rekt skatt, varvid ett avsevärt ökat skatte- uttag måste komma att belasta konsumtio- nen, måste det nuvarande systemets nack- delar bli mycket framträdande. Framför allt har handelskamrarna fäst sig vid den omständigheten, att en ökning av skatte- belastningen på produktiva investeringar och förbrukningsartiklar kan föranleda att det kumulativa momentet i den indirekta be- skattningen väsentligen ökar, varjämte en

skärpt snedvridning av konsumtionsvalet kan komma att uppstå. Övervägande skäl talar därför för en övergång till ett annat och ändamålsenligare system, därom är han- delskamrarna ense med beredningen. Att i detta läge blickarna kommit att fästas vid mervärdeskatten ligger nära till hands i be- traktande av dess likformighet vid belast- ning av konsumtionen och dess konkurrens- neutralitet. Mervärdeskatten har den stora förtjänsten att den medger restitution vid export. Det vill också synas som om mer- värdeskatten i angivna hänseende är över- lägsen andra tänkbara skatteformer. För övergången till ett dylikt system talar ytter- ligare systemets landvinningar ute i Europa och önskvärdheten av att den svenska in- direkta beskattningen, oavsett hur det kan komma att gå med Sveriges associering med EEC, i görligaste mån anpassas efter mot- svarande system på den europeiska konti- nenten.

Å andra sidan kan icke fördöljas att in- förandet av en högprocentig mervärdeskatt av föreslagen typ omspännande näringslivets samtliga led kan bli förenad med olägenheter. Den fordrar bl.a. en ganska stor kameral apparat inom näringslivet med arbetskrävan- de redovisning och kontroll. I det föregåen- de har handelskamrarna vidare såsom en olägenhet pekat på den inflatoriska effekten i initialskedet. En ytterligare olägenhet, som måste tagas med i beräkningen, blir den köprush i förening med hamstring, som kommer att sätta in månaderna före ikraft- trädandet.

För Skånes Handelskammares del ställer det sig naturligt att även införa ett annat förhållande i blickpunkten nämligen konse- kvenserna med avseende å gränshandeln över Öresund.

Mot denna handel såsom sådan är icke annat än gott att säga, men den har till följd av rådande snedvridningar i konkur- rensförhållandena och prisbildningen mel- lan de båda sidorna av sundet på senare år fått en onaturligt stor omfattning. För att ge en bild av de inköpsresor som det här är fråga om kan nämnas att antalet in- och utresande över Hälsingborg, Malmö och Landskrona år 1963 uppgick till över 15 miljoner personer. Därav föll c:a 8,8 miljo- ner på Hälsingborg, 1,8 miljoner på Lands- krona och 4,4 miljoner på Malmö. För innevarande år torde siffrorna bli än större med en sannolik total siffra på inemot 17 miljoner personer. Den övervägande delen

av resorna utgår från svenska sidan och företages i inköpssyfte. Biljettkostnaden är obetydlig. Varje söckendag företager 1000- tals svenskar resor till Danmark för inköp av sådana varor, som av olika anledningar är billigare där. I Hälsingborg, där restiden inskränker sig till 20 minuter, far flertalet av stadens husmödrar minst en gång i vec- kan över till Helsingör och fyller sitt inköps- behov beträffande livsmedel för veckan. Detaljhandeln liksom även i viss mån gross- handeln har lidit avsevärt avbräck därige- nom i form av omsättningsminskning. Det är väsentligen tre kategorier av varor, för vilka till följd av den statliga politiken i Sverige det blir väsentligen förmånligare för konsumenterna att göra sina inköp å den danska sidan. Den övervägande katego- rien utgöres av livsmedel, som redan till följd av den svenska jordbruksregleringen är dyrare i Sverige än i Danmark och av vilka sockret t. ex. dessutom är föremål för punktbeskattning. Prisskillnaden ökas ytter- ligare därav att dessa varor, som är befriade från omsättningsskatt i Danmark, i Sverige belastas med allmän varuskatt år 6,3 pro- cent. De andra varukategorier, som också är föremål för inköp, ehuru icke i samma omfattning, är dels tvål och tvättmedel är vilka i Sverige utgår fettvaruavgift, dels ock sådana kosmetiska artiklar, som på den svenska sidan belastas med punktskatter, vilka sakna motsvarighet i Danmark. Skulle på sätt skatteberedningen föreslår införas svensk omsättningsskatt med en skattesats höjd till 11,5 procent för livs- medlens vidkommande, kommer detta att innebära en ny mäktig stimulans för varu— köp å den danska sidan. För andra varor skulle stimulansen bli mindre men resulta- tet skulle dock bli ett kraftigt språng i in- köpsresorna över sundet. Icke blott. invånar- na i sundsstädema utan även befolkningen i övriga delar av provinsen skulle i allt större omfattning komma att engagera sig i denna trafik. Att å andra sidan borttagan- det av vissa punktskatter som exempelvis på socker och choklad för dessa varors del skulle medföra en förbättrad prisrelation kommer att betyda mindre totalt sett. Ej heller torde en planerad mindre höjning av omsättningsskatten i Danmark lämna något nämnvärt bidrag till återställandet av pris- jämvikten, vid det förhållandet att livsme— del ej skulle beröras av höjningen. För han- delns del skulle följden av den förhöjda skatten bli en ytterligare omsättningsminsk-

ning, medan sett ur synpunkten av stats- makternas fiskala intressen en betydande skatteflykt från konsumenternas sida skulle komma att äga rum. Skatteflyktseffekten är en realitet, som icke kan frånkännas sin be- tydelse i detta sammanhang. Nu berörda företeelse är emellertid icke begränsad en- dast till gränshandeln. I samband med den omfattande mera långväga turisttrafiken till utlandet köper redan nu många svens- kar framför allt beklädnadsartiklar m. rn. i utlandet där priserna är billigare. Den före- slagna mervärdeskatten måste komma att resultera i en ökning av denna inköpsten- dens i samband med utländska turistresor. Enligt handelskamrarnas mening måste de berörda konsekvenserna av den föreslagna mervärdeskatten ofrånkomligen tagas i be— traktande vid statsmakternas slutliga stånd- punktstagande i ämnet och i allt fall ut- göra en maning till dessa att hålla skatte- satsen inom någorlunda snäva gränser. En så hög skattesats som den föreslagna å 13 procent motsvarande en höjning av den nu- varande varuskatten från 6,3 till 11,5 pro- cent å omsättningen, erbjuder onekligen ur nu angivna synpunkter betänkligheter. Det bör tilläggas att handelskamrarna är ense med skatteberedningen därutinnan att en enhetlig skattesats bör gälla för samtliga grupper och tjänster. Att som i Frankrike ha differentierade skattesatser kan endast vara ägnat att onödigt komplicera systemet.

Mervärdeskattens konstruktion

Det är utan tvivel förenat med betydande svårigheter för handelskamrarna att sätta sig in i huru övergången till den nya skatte- formen kommer att verka. Att så är fallet sammanhänger därmed att det konstitutiva elementet för skatten — vid sidan av dess konstruktion som allmän konsumtionsskatt med å olika led uppdelad betalningsskyldig- het —- är den vittgående rätten till avdrag för ingående skattebelastning. Denna av- dragsrätt är i sin föreslagna utformning en nyhet i svensk indirekt beskattning och det är osäkert vilken effekt den kommer att få i praktiken. Av betänkandet framgår emel- lertid att denna generella avdragsrätt om— fattar jämväl näringslivets investeringar och förbrukningsartiklar och att förutsättningen för att densamma skall åtnjutas är att skatt- skyldighet för den utgående försäljningen föreligger. Såvitt handelskamrarna kan för- stå blir innebörden härav, att det under

vissa omständigheter kan betyda en ökad skattebelastning för ett företag att stå utan- för. Handelskamrarna drar därav samma slutsats som skatteberedningen nämligen att skattskyldigheten i princip bör åvila varje företagare, som vid inköp av varor eller tjänster, nödvändiga för rörelsen, erlagt skatt till föregående led. Beskattningsområ- det bör alltså bli så vidsträckt som möjligt och undantag från beskattningen i görligas- te mån undvikas. Med hänsyn tifl angivna förhållande nödgas handelskamrarna där- för med ett fåtal unöantag, till vilka han- delskamrarna i det följande återkommer, godtaga den betydande utvidgning av be- skattningsområdet för varor och tjänster, som av skatteberedningen föreslås. Han- delskamrarna kan dock inte underlåta an- mäla viss tveksamhet inför de svårigheter ifråga om redovisning och kontroll, som medtagandet av jordbruket med dess 200 000 egna företagare kan komma att föranleda. Tveksamheten sammanhänger i första hand med det förhållandet, att bok- föringen framför allt inom det mindre jordbruket flerstädes är relativt primitiv. Därtill kommer emellertid att mervärde- skattens införande för jordbrukets del kan komma att medföra viss snedvridning av konkurrensen mellan på olika sätt produ— cerade förnödenheter. Sålunda skulle exem- pelvis för en sådan vara som utsäde mer- värdeskatten innebära en prisfördyring för det statskontrollerade kvalitetsutsädet av omkring 10 kronor per 100 kg. Med hänsyn härtill skulle det för många jordbrukare te sig förmånligare att använda av dem själva producerat utsäde, vilket icke kommer att bli beskattat. Mervärdeskattens införande kan alltså komma att i icke ringa mån leda till en övergång till dylikt hemmaproducerat utsäde av lägre kvalitet. Samma kan för- hållandet komma att bli på utfodringsom- rådet, där fabrikstillverkade foderblandning— ar, sammansatta efter senaste näringsfysio- logiska rön, kan komma att ersättas av utav jordbrukarna själva producerat foder. Att vederbörande jordbrukare i sin tur skulle i fråga om den skattbelagda varan komma i åtnjutande av avdragsrätt för den inbetalda skatten, skulle i praktiken sannolikt betyda mindre bl.a. med hänsyn till den tid, som kommer att förflyta mellan skattebetalning- en och avdragets åtnjutande. Prisjämförel- serna kommer att göras mellan den obeskat— tade och den beskattade varan utan hänsyn till avdragsrätten. Skall jordbruket såsom så-

dant medtagas bör enligt handelskamrarnas mening alla jordbrukare i princip bli skatt- skyldiga. En sänkning av skattepliktsgränsen för småjordbrukare till 3000 kronors för- säljning torde därför böra övervägas. En sådan sänkning är erforderlig för att kon- kurrensen olika kategorier av jordbrukare emellan skall kunna bedrivas på lika vill- kor. Jämväl för småföretagarna utanför jordbrukets krets synes av samma skäl mot- svarande sänkning av skattepliktsgränsen böra vidtagas.

Tveksamhet erbjuder också förslaget att varutransporttjänsterna skall inrymmas un- der skatteplikten. Det är att märka att va- rutransporterna så gott som uteslutande sker för näringslivets räkning. Då skatten på fraktkostnaderna alltså nära nog hundra- procentigt skulle komma att bli avdragsgill i nästa led och statsverkets skatteinkomster på detta speciella område följaktligen blir högst obetydliga, framstår det onekligen som en onödig omgång att här införa en beskattning, med ett avdragsförfarande för ingående skattebelastning. En särställning intager sjöfarten alldenstund anskaffningen av fartyg är undantagen från skatteplikten, varför vederbörande redare kommer att ha ringa möjligheter till avdrag för ingående beskattning. Ur redovisningssynpunkt till- kommer i detta sammanhang för den mind- re kustsjöfarten vissa komplikationer sam- manhängande därmed att fartygen syssel- sättas ömsom i svensk kusttrafik och ömsom å utländska träder, i vilket sistnämnda fall skatteplikt icke kommer att föreligga. Efter- som frågan om beskattningen av varutrans- porttjänster inklusive spedition och stuveri över huvud taget erbjuder åtskilliga prak- tiska problem, vilka skatteberedningen en- dast obetydligt berört, vill handelskamrarna förorda, att transportområdet närmare pe- netreras i samband med den fortsatta ut- redningen.

Handelskamrarna vill i detta samman- hang ge uttryck åt den övertygelsen, att ett villkor för att mervärdeskatten skall fungera tillfredsställande är att den lagstadgade bok- föringsplikten utsträckes samt att lagstift- ningsvägen närmare föreskrifter utfärdas om bokföringen för de företag, som f.n. icke omfattas av bokföringslagens bestämmelser. Den pågående revisionen av bokföringsla- gen bör förty snarast slutföras.

Handelskamrarna ansluter sig till den av herr Gustafsson m. fl. avgivna reservationen rörande kostnadsersättning åt företag inom

detaljhandel, hantverk och därmed jämför- ligt sista beskattningsled för bestyren i sam- band med mervärdeskattens uttagande.

Med anslutning till den av herrar Hed- borg m.fl. avgivna reservationen angående mervärdeskatten för tidningar och tidskrif- ter, förordar handelskamrarna att nyhetstid- ningar och vissa andra periodiska publika- tioner helt undantages från mervärdebe- skattning genom ett bibehållet undantag från skatteplikt i förening med en i princip generell avdrags— och restitutionsrätt för in- gående mervärdeskatt. Skulle mervärdeskatt utgå jämväl på nyhetstidningar komme det- ta att få till följd en fortsatt tidningsdöd — en utveckling, som ur allmän synpunkt mås- te vara högst beklaglig.

Handelskamrarna ansluter sig i huvudsak till de kritiska synpunkter mot skattebered- ningens ställningstagande till frågan om skatt å begagnade bilar, som anförts i det särskil- da yttrandet av herrar Gustafsson m. fl. och i reservationen av herr Nilsson. I motsats till beredningen anser handelskamrarna att övervägande skäl talar för att det nuvaran- de undantaget från skattskyldigheten för begagnade personbilar och vissa begagnade lastbilar bibehålles vid mervärdeskattens in- förande. Vad som för handelskamrarna här- vid fäller utslaget är den omständigheten, att införandet av mervärdeskatt på dylika fordon skulle få till resultat, att handeln med dessa skulle överflyttas från ansvars- medvetna företag med erforderlig verkstads- utrustning till mindre nogräknade sådana utan egentliga resurser inom den irreguljära handeln samt där det inte går att tillfreds- ställande kontrollera att skatten verkligen blir uttagen; en dylik utveckling kunde komma att medföra ur trafiksäkerhetssyn- punkt mycket riskabla konsekvenser. Det kan inte vara välbetänkt, att statsmakterna på det fiskala området vidtager åtgärder, som di- rekt motverkar de betydelsefulla strävan- dena att höja trafiksäkerheten, och äventy- rar den sanering av handeln i branschen, som på senare år ägt rum. Med tanke här- på får handelskamrarna i första hand utta- la sig för bibehållande av undantaget från skattskyldigheten för begagnade bilar. Om en dylik lösning av frågan skulle anses stå mindre väl i överensstämmelse med de all- männa principerna för mervärdeskatten, förefaller en annan lösning innefattande en något mindre avvikelse från dessa principer tänkbar. Denna andra lösning innebär, att

skatteplikten visserligen upprätthålles, men att bilhandeln medges rätt att såsom in— gående skatt avräkna 11,5 procent av in- köpspriset (bytesvärdet) av begagnade bi— lar. Vid en sådan lösning inskränker man sig till att beskatta 'det faktiska mervärde som genom reparationer och vinstpålägg uppstått vid de affärstransaktioner, varom här är fråga.

Slutligen påyrkar handelskamrarna att uthyrningen av hotellrum liksom hittills undantages från beskattning. Undantaget härför motiveras dels av att annan rums- uthyrning icke beskattas dels av den om- ständigheten att med hänsyn till den ut- ländska turismen varje fördyring av logiav- gifterna bör undvikas. Sverige är redan nu ett dyrt land för utländska turister. Ytter- ligare fördyring av hotellkostnaderna kan verka direkt avskräckande. Det är att mär- ka att de förhöjda arbetsgivareavgifterna i förening med mervärdeskatten för matser- vering, som i motsats till vad som nu gäller föreslås skola utgå å hela omsättningen som beskattningsvärde, innebär en ökad kost- nadsbelastning för hotell- och restaurangnä- ringen, som torde vara utan motstycke i detta sammanhang. Skattesatsens höjning tillsammans med det ändrade beskattnings- värdet innebär att skatten höjes från nu- varande 3,6 procent till 11,5 procent å om- sättningen. Handelskamrarna förordar, att de nuvarande reduceringsreglerna av be- skattningsvärdet för serveringsrörelser bibe- hålles. För en dylik åtgärd talar bl.a. den omständigheten att skattereformen eljest för den omfattande del av vårt lands befolk- ning, som till följd av sitt arbete är hän- visad till att dagligen intaga någon måltid å restauranger och andra serveringsställen, skulle innebära en alltför kännbar fördy- ring av levnadskostnaderna, en fördyring som kommer att icke oväsentligt överstiga den kostnadsstegring, som höjningen av skattesatsen såsom sådan innebär och jäm- väl överstiga den prisstegring, som på andra områden kommer att inträda som följd av skatten.

Avdragsrätten för mervärdeskatten ur konjunkturpolitisk synpunkt Till skatteberedningens argumentering för ett utnyttjande av mervärdeskatten för kon- junkturpolitiska syften ställer sig handels- kamrarna ytterligt betänksamma. Handels- kamrarna ansluter sig i denna del i huvud-

sak till de synpunkter, som anförts i det särskilda yttrandet i betänkandet av herr Gustafsson m. fl. Betänksamheten gäller i synnerhet tanken att temporärt utnyttja av- dragsrätten för sådana konjunkturpolitiska åtgärder som direkt riktar sig mot närings- livet, genom möjligheten att vägra, upp- skjuta eller reducera avdrag för eljest av- dragsgill ingående skattebelastning. Det skall icke bestridas att införande av en dy- lik ordning skulle innebära, att statsmakter- na finge till sitt förfogande ett snabbt och effektivt medel att dämpa ett inflatoriskt övertryck utgående ifrån investeringssidan. Å andra sidan torde man icke komma ifrån att dylika ingripanden beträffande avdrags- rätten skulle vara ägnade att förringa mer- värdeskattens egenskap av att vara konsum- tions- och konkurrensneutral och sålunda väsentligen förändra skattens hela karaktär. Slopandet av avdragsrätten skulle ge skatten en kumulativ effekt och medföra att skat- ten komme att verka som en kaskadskatt. För näringslivet skulle en dylik ordning dessutom skapa rättsosäkerhet och praktiska svårigheter. Särskilt torde det bli svårt att förknippa densamma med hänsynstagande till tidigare ingångna kontrakt om nybygg- nader resp. inköp av maskiner. Utredningen är i denna del mycket knapphändig och det framgår icke huru regleringen tänkes bli närmare utformad. Bl.a. saknas sålunda upplysningar om de anordningar som kan behöva vidtagas för att icke import för in- vesteringsändamål skall bli gynnsammare ställd än anskaffning av inhemska anlägg- ningstillgångar. Handelskamrarna utgår i vart fall ifrån att frågan om ett ingrepp i den normala beskattningen av denna karak— tär måste i förekommande fall underställas riksdagens prövning.

Mervärdeskattens tillämpning vid import

I fråga om mervärdeskattens tillämpning vid import ifrågasätter handelskamrarna, huruvida inte på samma sätt som vid den franska mervärdeskatten och enligt det västtyska förslaget skatt borde uttagas ge- nom tullverkets försorg på all införsel till riket, oavsett vilken ställning importören har. För en dylik ordning talar i första hand att densamma skulle innebära konsekvent fullföljande av principerna för mervärde- skatten även när det gäller importen. Att vårt land i denna del tillämpar samma sy- stem som andra länder kan också ha sin be-

tydelse. Viktigare är emellertid att risk kan föreligga att det föreslagna tillvägagångs- sättet, där man underlåter uttaga skatt vid gränsen i praktiken kan komma att med- föra viss förmån för importvaran i konkur- rensen, om icke annat så av psykologiska skäl. En viss faktisk förmån för importvaran tillkommer i likviditets- och räntehänseende. Jämväl ur kontrollsynpunkt kan en generell importbeskattning vara att föredraga. Skat- teberedningens argumentering för förslaget att begränsa importbeskattningen till sådan import, som sker av annan än registrerad skattskyldig, medan importen i övrigt skulle bli fri från skatt, synes icke fullt överty- gande. Den omständigheten att en generell beskattning vid gränsen skulle medföra en ökad arbetsbelastning för. tullverket bör i vart fall icke få vara avgörande. Handels- kamrarna hemställer, att mervärdeskatten får sådan utformning, att generell importbe- skattning genom tullverkets försorg upprätt- hålles.

Avdragsrätt vid ikraftträdandet

De av skatteberedningen föreslagna bestäm— melserna rörande avdragsrätten vid ikraft- trädandet finner handelskamrarna i ett be- tydelsefullt avseende otillfredsställande. Det gäller byggnadsverksamheten i övergångsske- det. Huvudregeln är enligt förslaget här den, att skatt, som utgått enligt före omläggning- en gällande regler, icke kan föranleda av- dragsrätt. Detta innebär, att någon avräk- ning av allmän varuskatt mot mervärdeskatt i princip icke är tillåten. Angivna regel leder emellertid på byggnadsområdet till att mervärdeskattens införande får en dubbel- beskattningseffekt. Medan nämligen i fråga om den allmänna varuskatten byggmästare, byggnadshantverkare och andra, som utfört arbeten på fastighet, betraktats som konsu- menter vid förvärv av varor och tjänster och på grund därav belastats med varuskatt för dessa, kommer mervärdeskatt utan avdrag för den sålunda erlagda varuskatten att utgå å den slutliga produkten, genom att veder- börande byggnadsföretagare debiteras skatt å den totala entreprenadsumman för bygg- naden. Vid ikraftträdandet av mervärde- skatten försättes företagarna till följd härav i den situationen, att de belastas dels med varuskatt för byggnadsmaterial, vilket utgör inneliggande lager eller använts på byggna- den och vars anskaffning hänför sig till ti- den före ikraftträdandet dels ock med mer-

värdeskatt på den totala entreprenadsum— man för byggnaden ifråga. Detsamma gäller beträffande skattbelagda tjänster, som i övergångsskedet tagits i anspråk för bygg- nadens uppförande. Så kan icke ha varit skatteberedningens avsikt. För undanröjande av den dubbelbeskattningseffekt, som här uppstår, anser handelskamrarna att för dy- lika fall generell avdragsrätt bör stadgas för erlagd allmän varuskatt och avräkning allt- så få ske för sådan varuskatt för förnöden- heter och tjänster gentemot mervärdeskat- ten på entreprenadsumman. Handelskam- rarna hemställer att föreskrifter av denna innebörd intages i övergångsbestämmelserna.

Punktbeskattningen

I överensstämmelse med sin ovan anförda principiella inställning till punktbeskatt- ningen såsom sådan ser handelskamrarna med tillfredsställelse att flertalet punktskat- ter föreslås avvecklade i samband med att varuskatten läggs om till mervärdeskatt. Det är inte mer än rimligt, att de speciella skattepålagor, som på tämligen lösa grun- der lagts på ett stort antal produkter om- sider avlyftes och ersättes genom en likfor- mig generell beskattning inom mervärde— skattens ram. Härigenom undanröjes den nuvarande snedvridningseffekten med avse- ende å konsumtionsvalet, som är förknippad med samtliga hithörande skatter, nämligen de särskilda varuskatterna å socker och si- rap, choklad och konfektyrvaror, kosmetika och parfymer samt å shamponeringsmedel och tandkräm, den speciella utjämnings- skatten på choklad och konfektyr, wafers och bisquits, skatten på läskedrycker och lättöl, försäljningsskatterna på guldsmedsva- ror, grammofonvaror samt på äkta mattor ävensom pälsvaruskatten. Av stort värde är att ett av skatter opåverkat konsumtionsval återställes för hithörande varors del och att dessa gives möjligheter att utan hämmande inverkan från skattesidan konkurrera om allmänhetens köpkraft. Genom den större hemmamarknad, som varorna ifråga därvid kan förvärva, få de också ökade möjligheter att göra sig gällande på exportmarknaden. Försvinnandet av ifrågavarande skatter skulle enligt handelskamrarnas mening jämväl in- nebära en välmotiverad rationalisering av vårt skattesystem.

Handelskamrarna tillstyrker alltså livligt punktskatternas avskaffande.

Enligt handelskamrarnas mening kan

samma skäl, som anförts för övriga punkt- skatters avskaffande anföras även för av- skaffande av bilaccisen, vilken skattebered- ningens majoritet föreslår skola bibehållas. Handelskamrarna ansluter sig i huvudsak till den av herr Lyberg avgivna reservatio- nen i denna del.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis får handelskamrarna uttala följande.

Handelskamrarna godtager i huvudsak den av skatteberedningen föreslagna skatterefor- men med den omfördelning från direkt till indirekt skatt, som reformen innebär. Han- delskamrarna utgår därvid ifrån att refor- men icke kommer att öka det totala skatte- trycket; med tanke på de inflationsrisker, som står i samband med reformen, borde i stället lättnader i skattetrycket eftersträvas. En ytterligare förutsättning för handelskam- rarnas positiva ställningstagande till refor- men har varit att densamma i sina huvud- drag genomföres som en enhet och att den ökade belastningen på näringslivet i vissa delar kompenseras av de föreslagna lättna- dema i andra delar. I sistnämnda hänseen- de pekar handelskamrarna särskilt på slo- pandet av energiskatten och punktskatterna, som "kamrarna tillstyrker.

Handelskamrarna motsätter sig icke de föreslagna arbetsgivareavgiftema.

I fråga om den direkta beskattningen av fysiska personer betecknar handelskamrarna lättnadema i progressiviteten som ett steg i

rätt riktning men menar, att man i nämnda hänseende borde ha gått vidare på den in- slagna vägen och vidtagit en ytterligare höj- ning av gränsen för det proportionella skik- tet i skatteskaloma ävensom ytterligare lätt- nader i progressiviteten högre upp i skatte- skalorna. De föreslagna mindre lättnadema beträffande förmögenhetsskatten tillstyrkes som ett provisorium.

Handelskamrarna godtager i princip den föreslagna mervärdeskatten, dock under framhållande av att en alltför hög skatte- sats för densamma kan komma att leda till en stark ökning av handeln över Öresund med de ty åtföljande menliga konsekvenser- na för detaljhandeln å ,den svenska sidan. Skatteflyktsmomentet i denna företeelse måste beaktas. Den föreslagna skattesatsen år 13 procent erbjuder ur sist angivna syn- punkter betänkligheter. Handelskamrarna föreslår undantag från skatteplikten bl.a. för nyhetstidningar och vissa andra perio- diska publikationer, för begagnade bilar och för uthyrning av hotellrum. En generell im- portbeskattning genom tullverket bör upp- rätthållas. Handelskamrarna framför slutli- gen i särskild PM önskemål om vissa änd- ringar i fråga om tekniska detaljer. Malmö och Jönköping den 2 november 1964.

Skånes Handelskammare omfattande Skåne och södra Halland S. Hammarskiäld

Gösta ]acobsson

Smålands och Blekinge Handelskammare Bengt H. Skantze

Statstjänstemännens riksförbund

Enligt utredningsdirektiven skulle målet för skattesystemutredningen inom allmänna skat- teberedningen i första hand vara att finna en rättvis och rationell fördelning av skatte- bördan. Beskattningens totala storlek i och för sig skulle däremot ligga vid sidan av de frågor som borde undersökas i detta sam- manhang. Utredningen har sålunda haft att i sitt arbete utgå från ett oförändrat totalt skattetryck. I utredningens samlade förslag uppgår därför höjningarna av skatter och andra pålagor, »skattehöjningarna», till sam- ma belopp som >>skattesänkningarna>>. Även

i flera andra avseenden har direktiven bun- dit utredningen.

Skattesystemutredningen föreslår i korthet följande: Den statliga inkomstskatten sänks genom höjda ortsavdrag (grundavdrag), för- månligare förvärvsavdrag för gifta kvinnor med barn under 16 år ävensom nya skatte- skalor, genom vilka en modifiering sker i den progressiva beskattningen. Förvärvsav- draget på 300 kr, som nu tillkommer gifta kvinnor utan barn bortfaller. En sänkning av förmögenhetsskatten sker genom att förmö- genheter under 125000 kr blir helt fria

från förmögenhetsskatt och genom att för- mögenhetsskatteskalan lindras. På den in— direkta beskattningens område avskaffas den nuvarande allmänna varuskatten, energiskat- ten och ett stort antal punktskatter. När det gäller socialförsäkringsavgifterna avlyfts hela folkpensionsavgiften och betydande de- lar av Sjukförsäkringsavgiften från skattse- deln. Dessa avgifter skall i stället ingå i en ny och tekniskt enklare socialförsäkringsav- gift, som för anställda erläggs genom före- taget och för övriga genom en egenavgift så konstruerad att mindre inkomsttagare er- håller lättnader jämfört med nuvarande ord- ning. Barnbidragen, som för närvarande ut- går med 700 kr pr barn, höjs i detta sam- manhang successivt till 1 200 kr år 1970. För att möjliggöra ovannämnda reformer erford- ras enligt utredningens beräkningar en mer- värdeskatt på 13 % och en höjning av ben- sinskatten med 4 öre pr liter.

Utredningen erinrar om att indexreglering av pensionsbeloppen ger folkpensionärerna ett automatiskt skydd mot den levnadskost- nadsfördyring som den höjda indirekta be- skattningen medför.

Senare kommer beredningen att utreda möjligheterna att införa s.k. definitiv käll- skatt för löntagare. Även den närmare över- synen av företagsbeskattningen återstår att verkställa. Vidare har utredningen inte in- gått på frågor av organisatorisk natur som förslagets genomförande kan aktualisera för av detsamma berörda myndigheter.

Allmänna synpunkter

Enligt SR:s mening är det synnerligen ange- läget att skattesystemet görs enkelt och ratio- nellt och att det befrämjar den ekonomiska tillväxten i vårt land. Genom växande sam- lade inkomster i samhället erhåller också staten större resurser. SR anser, som utveck- las närmare nedan, att skattesystemet bör ut- formas enhetligt och oberoende av skattesub- jektens kön, civilstånd etc. För att skapa bättre balans i de allmänna levnadsvillkoren mellan de s.k. fullständiga och ofullständiga barnfamiljerna och övriga grupper i samhäl- let, vilket mer och mer kommit att uppfat- tas som rättvist, finner SR det ändamålsen- ligt och principiellt riktigt att stödåtgärder åt barnfamiljerna, vilka åtgärder totalt bör väsentligt ökas, endast vidtas inom familje- politikens ram. Därigenom kan skattesyste- met befrias från särskilda regler för barn— familjerna. En sådan ordning, som bör kun-

na genomföras på sikt, skulle enligt SR:s uppfattning väsentligt förenkla skattereglerna och bidra till möjligheterna att övergå till särbeskattning och definitiv källskatt.

Folkpensioner och sjukförsäkringsförmåner uppfattas numera allmänt som >>grundför- måner». Det bör därför vara naturligt att dessa förmåner finansieras på ett så enhet- ligt sätt som möjligt.

En övergång till ökad, generell indirekt be- skattning finner SR synnerligen välmotiverad liksom den därav delvis avhängiga höjningen av barnbidragen.

Pris- och realinkomstutveckling

I sina beräkningar av statens skatteinkomster år 1970 har utredningen förutsatt en genom- snittlig prishöjning av 2 procent pr år fram till detta år. Denna bedömning måste anses orealistisk. Prisstegringarna har nämligen un- der samtliga sexårsperioder efter kriget legat över 3 procent pr år i genomsnitt. Det finns ingen anledning räkna med att prisökningen under senare delen av 1960-talet inte kom- mer att uppgå genomsnittligt till åtminstone 3 procent pr år. Denna förväntade prisut- veckling borde ha utgjort grunden för utred- ningens beräkningar.

Utredningens antagande att realinkoms- terna i landet kommer att stiga med 3 pro- cent pr år fram till 1970 innebär enligt SR:s mening likaså en underskattning. SR vill erinra om att realinkomsterna under 1950- talet steg med 3,5 procent pr år och att detta tal torde komma att klart överträffas, i varje fall fram till 1966.

SR föreslår därför att statens skattein- komster år 1970 beräknas utifrån det anta- gandet att priser och realinkomster stiger med 3 respektive 3,5 procent pr år fram till 1970. En sådan omräkning, som tämligen lätt torde kunna åstadkommas, skulle ge vid handen att staten skulle tillföras skattemedel väsentligt utöver vad utredningen haft såsom förutsättning. Möjlighet borde av denna anledning finnas till en generell skattelind- ring.

Socialförsäkringarnas finansiering

Frågor rörande medborgarnas sociala trygg- het löses antingen lagstiftningsvägen eller ge- nom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. När det gäller arbetstagarnas grund- skydd ifråga om arbetstid och semester lik- som beträffande socialförsäkringsförmånerna

har man i vårt land i regel valt att reglera sådant genom lagstiftning. Det är självklart att arbetsgivarna skall svara för kostnaderna i de fall en dylik grundförrnån erhålls efter förhandling. Lika naturligt bör det enligt SR:s mening vara att arbetsgivaren svarar för samtliga kostnader för de anställdas sjuk- försäkring och folkpensionering ävensom för deras yrkesskadeförsäkring. Principen bör vara att den som utnyttjar arbetskraft även svarar för de på denna fallande socialför- säkringskostnaderna. I motsats till utredning- en föreslår SR därför dels att sjukförsäk- ringen och folkpensioneringen för löntagare helt finansieras med arbetsgivaravgifter, dels att sådan finansiering även sker av yrkes- skadeförsäkringen. Dessa förslag bör emeller- tid genomföras successivt, för att inte en övergång till arbetsgivaravgifter i detta sam- manhang skall med en gång bli alltför kraf- tigt verkande.

Den direkta beskattningen

För varje år har allt flera inkomsttagare fått känning av ett ökat skattetryck beroende på de nominella inkomsternas tillväxt och skat- teskalornas konstruktion. Det har mot bak- grunden härav framstått som alltmer ange- läget att påtagligt modifiera den statliga in- komstskattens progression. Utredningens för- slag innebär emellertid enligt SR:s mening ett alltför litet steg i sådan riktning.

Utredningen skulle enligt direktiven pröva möjligheterna att övergå till en definitiv källskatt för löntagare. Av tidsskäl har den- na fråga emellertid ännu inte kunnat tas upp till behandling av utredningen. Det kan ifrå- gasättas om definitiv källskatt kan genomfö- ras med någon högre grad av förenkling som följd, med mindre en övergång sker till pro- portionell statlig inkomstskatt och en enda skatteskala. Enligt SR:s mening bör en defi- nitiv källskatt under alla förhållanden om- fatta det helt övervägande antalet inkomst- tagare.

Arbetsinkomsterna efter skatt bör vara på- tagligt differentierade med hänsyn till såda- na förhållanden som ansvar, teoretisk utbild- ning, praktisk utbildning och erfarenhet samt graden av ansträngning i såväl psykiskt som fysiskt hänseende. Härigenom främjas in- tresset för ökade arbetsinsatser och mera kvalificerad utbildning. Den arbets- och ut- bildningsstimulerande effekten av lönediffe-

rentieringen reduceras i dag i stor utsträck- ning genom inverkan från den med stigande inkomst kraftigt ökande marginalskatten. En persons yrkesverksamma tid varierar på grund av utbildningstidens längd. Är utbild- ningstiden lång erhålls i regel en högre brut- tolön än eljest. På grund av den nuvarande starkt progressiva beskattningen blir skillna— den i årlig nettoinkomst väsentligt reducerad. En längre utbildning medför därför i mycket stor utsträckning en lägre livsinkomst än en kortare utbildning. En sådan ordning fram- står som orättvis. Problemet kan emellertid lösas genom en sänkt skatteprogression.

Inom de sektorer av vårt samhälle där en fri lönesättning gäller tas i stor utsträckning hänsyn till marginalskatteeffekten, när man bestämmer lönerna till mera kvalificerade befattningshavare. Den påtagliga progressi- viteten i den statliga beskattningen ökar så- lunda företagens lönekostnader. Särskilt un- der högkonjunkturperioder med utpräglad brist på kvalificerad arbetskraft är denna ordning direkt inflationsdrivande.

Genom en i varje fall väsentlig lindring av skatteprogressionen anser SR att ovannämn- da negativa effekter av gällande skattesystem skulle i hög grad reduceras. En sådan lind- ring skulle leda till större insatser av såväl arbetstagare som arbetsgivare och därigenom kan samhället i dess helhet förväntas få ökade resurser och stat och kommun sålunda större skatteinkomster. Sänkta marginalskat- ter torde vidare motverka skatteflykt och skattefusk.

Familjebeskattningen

Genom den svenska befolkningens ålders- sammansättning är det uppenbart att till- gången på inhemsk arbetskraft räknat i antal individer inte kommer att öka under de båda närmaste decennierna, med mindre gifta kvinnor i större utsträckning söker och erhåller arbete utanför hemmet. Ej heller kan man räkna med att arbetskraftsbehovet i påtagligt större mån än för närvarande skall kunna fyllas genom tillskott av utländsk ar- betskraft. Samtidigt har uttalats starka öns- kemål om en ytterligare arbetstidsförkort- ning. En sådan torde också komma att ge- nomföras under de närmaste åren. För att tillgodose det aktuella och förväntade beho- vet av arbetskraft anstränger sig arbetsmark- nadsmyndigheterna för att stimulera intres- set företrädesvis bland gifta kvinnor utan minderåriga barn att ta förvärvsarbete. En

förutsättning att man med verklig framgång skall lyckas härmed torde vara ett för dessa kvinnor väsentligt fördelaktigare skattesystem än det som för närvarande gäller.

Vad utredningen i denna del föreslagit ut- gör enligt SR:s bestämda uppfattning inte en sådan förändring till ifrågavarande kvin- nors förmån att deras vilja att söka arbete utom hemmet i någon större utsträckning kan väntas öka. En utvidgning av det pro- portionellt beskattade inkomstskiktet och en modifiering av skatteprogressionen för högre inkomster är enligt SR:s mening otillräck- liga åtgärder. Ytterligare insatser måste göras för att minska den negativa tröskeleffekten när den gifta kvinnan går ut på arbetsmark- naden. SR tillstyrker därför förslag av re- servanterna, hrr Meidner, Nilstein och Öster- gren, att gifta kvinnor utan barn till skill- nad från vad utredningen förordat ges rätt till förvärvsavdrag, nämligen med 1000 kr mot för närvarande 300 kr, och att grund— avdraget med hänsyn särskilt härtill utgår med 2 750 kr för ensamstående, 4 500 kr för makar utan minderåriga barn samt 5 500 kr för makar med minderåriga barn.

Utredningen har föreslagit bibehållen sam- beskattning och en avvägning mellan skatte- skalorna för gifta och ensamstående som innebär höjd tudelningsgräns. Till följd här- av, menar utredningen, skulle sambeskatt— ningen få negativa verkningar endast för ett par promille av familjerna. Utredningen ut- går därvid från nuvarande yrkesintensitet. Många kvinnor torde emellertid avhålla sig från förvärvsarbete just på grund av att sam- beskattningen i deras fall skulle »slå oför- månligt», varför denna kan antas ha väsent- ligt större negativ effekt än vad utredningen räknat med. En övergång till obligatorisk särbeskattning skulle kräva mycket mera ge- nomgripande förändringar av det nuvarande skattesystemet än de av utredningen före- slagna. SR, som finner en sådan beskattning önskvärd bl.a. för att eliminera den ovan nämnda negativa tröskeleffekten, har därför klart för sig att detta mål inte kan uppnås inom de närmaste åren. Bl.a. torde krävas ett omfattande utredningsarbete. Däremot anser SR att möjligheter i enlighet med hrr Meidners, Nilsteins och Östergrens förslag bör öppnas till frivillig särbeskattning redan i samband med den nu aktuella skatterefor- mens genomförande. Detta förutsätter enligt SR:s mening instruktiva anvisningar för de skattskyldiga, så att beskattningen i detta sammanhang sker rättvist.

Indexreglering

Utredningen föreslår att det direkta skatte- systemet efter år 1970 indexregleras med hänsyn till penningvärdeförändringarna. En sådan reglering finner SR synnerligen ange- lägen och borde med hänsyn till efterkrigs- tidens fortlöpande och betydande penning- värdeförsämring ha genomförts långt tidi— gare.

Den indirekta beskattningen

Utredningens förslag att energiskatten, den särskilda varuskatten, försäljningsskatten, malt- och läskedrycksskatten m.fl. skatter slopas hälsar SR med stor tillfredsställelse. Det är inte rimligt att man i ett land som Sverige med dess höga levnadsstandard be- traktar vissa varor som lyxvaror och beläg- ger dem med punktskatter. För övrigt drab- bas idag en rad varor, som utan varje dis- kussion bör betraktas som nödvändighets- varor, t. ex. socker, sirap och tandkräm, av punktbeskattning. Det är emellertid enligt SR:s bestämda mening nödvändigt att pris- utvecklingen noga övervakas på de varor som befrias från punktbeskattning. Alla rimliga åtgärder bör vidtas för att den prissänkning, som bör ske till följd av att punktskatterna avskaffas, verkligen genomförs.

Den nuvarande allmänna varuskatten drabbar industrins investeringar. Därigenom får denna skatt en inte önskvärd kumulativ effekt. SR anser det därför tillfredsställande att den nya generella indirekta skatten får formen av en mervärdeskatt som ger nä- ringsidkarna rätt att vid skatteredovisningen dra av den skatt som utgått på inköp för verksamheten från den skatt som uttagits på egna försäljningar.

Utredningen föreslår att mervärdeskatten skall utgå med 13 procent. För att möjlig- göra ett genomförande av SR:s olika förslag enligt ovan om lindring i den direkta be- skattningen, bör enligt SR:s mening mer- värdeskatten i erforderlig utsträckning kun- na ökas över föreslagna 13 procent. Det bör beaktas att såsom beskattningsvärde föreslås varans pris exklusive skatt, vilket på varans pris inklusive skatt motsvarar 11,5 procent och — om man tar hänsyn till slopandet av punktbeskattningen — drygt 9 procent. Detta senare pris utgör underlaget för den nuvaran- de allmänna varuskatten på 6,0 procent.

Redovisning av mervärdeskatt Utredningen föreslår att redovisningsskyldig- het av mervärdeskatt endast skall föreligga i de fall då den totala årsomsättningen upp- går till minst 8000 kronor. För årsomsätt- ningar från 24 000 ned till 8000 kronor skall en avtrappningsregel gälla. Ett bety- dande antal företagare, särskilt då sådana som driver företagsverksamhet som bisyssla, skulle härigenom favoriseras. Möjligheterna att kontrollera dessa gruppers inkomstför- hållanden är allmänt mycket små. Av denna anledning och av allmänna rättviseskäl bör gränsen för generell befrielse från skattskyl- dighet väsentligt sänkas i förhållande till den av utredningen föreslagna, 8 000 kronor, och under inga förhållanden sättas högre än vad reservanterna Ekström, Meidner, Nil- stein m. fl. förordat, 3 000 kronor.

Reformens ikraftträdande

Enligt utredningens mening bör skatterefor- men kunna genomföras under tiden 1966—

1970. Utredningen förutsätter då att pro- position härom förelägges 1965 års vår- eller höstriksdag. SR finner det synnerligen ange- läget att reformen genomförs under den av utredningen angivna tiden. Gällande skatte- system är nämligen inte anpassat till det nuvarande samhällets inkomststruktur och det kan enligt SR:s bestämda mening inte fortsättningsvis tillämpas utan alltför stora olägenheter i olika avseenden för såväl den enskilde som det allmänna.

När det gäller uttag av mervärdeskatt på importvaror och vad därmed sammanhänger hänvisar SR till vad dess underorganisation Sveriges Allmänna Tulltjänstemannaförening anfört i särskilt yttrande.1 Stockholm den 16 november 1964.

G. Lindgren S.-O. Cronqvist

1 Se s. 556.

Stockholms handelskammare

(till kommerskollegium)

Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Stockholms stad

(till överståthållarämbetet)

Justerat den 21/11 1964:

Albert Aronson Gunnar Hjerne Ingrid Diesen

54.

Genom resolution den 30 juni 1964- hade överståthållarämbetet begärt stadskollegiets yttrande över allmänna skatteberedningens

Utdrag av protokoll, fört vid sammanträde med stadskollegiet i Stockholm onsdagen den 11 november 1964- kl. 1530-1545.

betänkande (SOU 1964:25). Yttrande i ärendet hade avgivits av drät- selnämnden.

”Nytt skattesystem”

Med bifall till hemställan av borgarrådet Mehr i en den 3 november 1964 dagtecknad promemoria (Bil. A) beslöt stadskollegiet att med skrivelse till överståthållarämbetet så- som svar på remissen överlämna och åberopa nyssnämnda promemoria.

I anslutning till kollegiets sålunda fattade beslut gjorde fru Diesen, herrar Hjerne, Wal-

demarson, Nordin samt fru Forsling följan- de särskilda uttalande.

Den överarbetning som kan föranledas av stadens remissyttrande bör inte förhindra, att allmänna skatteberedningens förslag i huvud- sak genomföres vid tidpunkt som beredningen förutsatt.

Enligt protokollet: Hans Calmfars

Bilaga A till Stockholms Jtads yttrande

_ P.M . med anledning av remiss av allmänna skatteberedningens betänkande

”Nytt skatteqystem” (SOU 1964:25)

Betänkandet har remitterats till drätsel- nämnden, som den 20 oktober 1964 beslutat att i huvuddrag ansluta sig till de synpunkter kammarkontoret i tjänsteutlåtande den 9 ok- tober 1964 anfört. Utlåtandet bifogas (bila- ga B).

Föredragande borgarrådet anför följande. Allmänna skatteberedningens förslag till nytt skattesystem innebär en omfördelning av ett givet totalt skatteuttag och är resul- tatet av en avvägning mellan direkt och in- direkt beskattning samt socialförsäkringsav- gifter. Drätselnämnden har såsom yttrande över förslaget överlämnat kammarkontorets tjänsteutlåtande, till vilket nämnden i hu- vudsak anslutit sig. Kammarkontorets yttran- de har inriktats på de av utredningen berör- da skatte- och avgiftsformernas verkningar för den kommunala ekonomin.

Stadens yttrande bör — enligt min mening — i likhet med drätselnämndens begränsas till att belysa de kommunalekonomiska konse- kvenserna av det föreslagna skattesystemet.

Skatteberedningen har vid sin behandling av det kommunala skatteområdet avstått från närmare analys av möjliga och lämpliga al- ternativ till nuvarande huvudsakliga finan- siering av kommunernas verksamhet genom direkt proportionell kommunalskatt och stats- bidrag. Kommunernas växande behov av in- täkter till följd av den kommunala sektorns expansion har sålunda blivit föremål för be- dömning endast indirekt genom skattebered- ningens kalkyl för medelutdebiteringens för-

ändring till år 1970 enligt två redovisade be- räkningsmetoder.

Nuvarande medelutdebitering är 16,50. Den ena beräkningsmetoden, som utgår från oförändrad kommunal andel i nationalpro- dukten, leder till en medelskattesats på 15,90 vid oförändrat skattesystem och 17,03 om utredningens förslag genomföres. Enligt den andra metoden, som utgår från samma reella skattetryck i kommunerna år 1970 som 1964, erfordras en genomsnittlig utdebitering av 16,11 kronor vid gällande regler och 17,26 kronor på det lägre skatteunderlag som skat- teberedningens förslag medför.

Drätselnämnden framhåller i sitt yttrande att med den nuvarande utvecklingstrenden för den kommunala utdebiteringen, baserad på åren 1955—1964, resultatet blir en betyd- ligt högre skattesats än kommittén antagit (ca 20 kronor vid oförändrade regler och 21 kronor vid skatteförslagets genomförande). Även om detta endast är ett på erfarenheter- na hittills grundat räkneexempel och inte ett uttryck för att kommunerna vore bundna till någon automatik vid fastställandet av skatte- satserna på det kommunala området, ger det ett betydligt mera verklighetsbetonat perspek- tiv på problemet kommunernas kostnadsut- veckling, i synnerhet om en trång kapital— marknad förhindrar möjligheten att lånevä- gen finansiera investeringarna.

Skatteberedningens resonemang i dessa hänseenden är uppenbarligen baserat på det helt orealistiska antagandet att den kommu- nala sektorn har nått sin maximala vidd och

att i fortsättningen stagnation följer. Verk- ligheten ger i stället vid handen, att det för vår tid mest utmärkande draget i samhällets förändring — den väldiga folkvandringen från landsbygd till stad — i accelererat tempo ställer ökade krav på kommunerna. De om- råden för vilka kommunerna har ansvaret berör människornas mest vitala intressen och det är helt verklighetsfrämmande att tro, att utgifterna skulle bli mindre i framtiden för bostadsförsörjningen och samhällsplanering- en, för sjukvård, åldringsvård, barndaghem och lekskolor, för kollektiva kommunikatio— ner och trafiklösningar. På alla områden dri- ver urbaniseringens konsekvenser fram nya och vidgade anspråk på kommunerna. Loka- liseringspolitiska åtgärder inom näringslivet kommer att påkalla ytterligare ansträngning- ar av kommunerna för att möta de investe— ringsbehov i form av bostäder och samhälle- liga institutioner, som en befolkningsökning i en kommun medför.

Mervärdeskattens inverkan på kommuner- nas finanser har icke berörts i betänkandet, men även den verkar i starkt utgiftshöjande riktning. Utredningens förslag är som kam- markontoret belyst av väsentlig betydelse för den kommunala ekonomin i olika avseenden. Utgifterna ökar både på driftsidan och in- vesteringssidan som en följd av den höjda indirekta beskattningen, vartill kommer att det beskattningsbara området vidgas och flera former av kommunal verksamhet drabbas, som nu är fria från beskattning.

Kommitténs bedömning av det samlade skattetrycket enligt det föreslagna systemet såsom »godtagbart» baserar sig på den av kommittén antagna utvecklingen av den kom-

munala skattenivån. Som framgått ovan tor- de emellertid skatteberedningens kalkyler härvidlag innebära en kraftig underskattning av den kommunala expansionen och utgifts- behovet och därmed av den sannolika kom- munala utdebiteringsnivån. En höjning av kommunalskattenivån berör på ett mycket allvarligt sätt det föreslagna skattesystemet, eftersom en sådan höjning träffar den ojäm- förligt största delen av skattebetalarna. Det är sålunda först vid inkomster betydligt över genomsnittet som den statliga inkomstskat- ten överstiger den kommunala.

Sammanfattningsvis kan sägas att skatte- beredningens behandling av det kommunala finanskomplexet har väsentliga brister. Vid närmare granskning visar sig kommitténs kal- kyler föga verklighetsbetonade, vilket leder till att kommitténs förslag måste ifrågasättas både beträffande >>godtagbarheten>> i den skattepolitiska avvägningens individuella kon— sekvenser och beträffande bedömningen av kommunernas behov av kompensation för skattebortfallet. Slutsatsen blir att skattebe- redningens utredning och förslag i här be- rörda hänseenden bör omprövas.

Med hänvisning till det anförda och med åberopande av drätselkammarens yttrande hemställes,

att stadskollegiet måtte till remissens be- svarande överlämna och åberopa denna pro- memoria.

Stockholm den 3 november 1964.

Hj. Mehr

Borgarrådsberedningen biträder föredra- gande borgarrådets hemställan.

Bilaga B till Stockholms stads yttrande

Tjänsteutlåtande ang. remiss av allmänna skatteberedningens betänkande ”Nytt skattesystem” (SOU 196425)

Såsom framgår av det i betänkandet läm- nade siffermaterialet har det allmännas (sta- tens och kommunernas) utgifter successivt stigit mycket kraftigt. Det totala skatte- och avgiftsuttaget, som år 1948 uppgick till c:a 6,3 miljarder kronor, utgjorde år 1963 icke

mindre än 27,5 miljarder kronor, d. v. s. ut— tagen har mer än fyrdubblats under denna femårsperiod. Ser man enbart till kommunal- skatteuttaget utvisar detta en motsvarande utveckling. Sålunda steg kommunalskattema från c:a 1,7 miljarder kronor år 1948 till c:a 7,1 miljarder år 1963. Den beskrivna utveck-

lingen representerar icke enbart en ökning av skatternas absoluta storlek utan innebär även, att det allmänna tagit i anspråk en allt större del av inkomsterna. Enligt den i be— tänkandet lämnade redovisningen utgjorde de sammanlagda skatterna och avgifterna år 1948 22,5 procent av bruttonationalproduk- ten och år 1963 33,7 procent, en stegring med 50 procent. Kommunalskattens andel steg under samma tid från c:a 6,1 till 8,1 procent.

Det omfattande skatte— och avgiftsuttaget samt den allt större vikt detta erhållit för de enskilda skattebetalarna och för samhällseko- nomien i dess helhet accentuerar behovet av att skattebördan fördelas mellan de skatt— skyldiga på ett sätt som anses godtagbart. Detta kräver, att skatteuttaget inom varje särskild finansieringsform awäges med hän- syn till de samlade verkningarna. Det torde ligga i sakens natur, att ett sådant samlat grepp över skattesystemet och verkningarna av de olika komponenterna i skatte- och av- giftssystemet icke varit möjligt vid de par- tiella reformer som tidigare företagits. De förändrade relationerna mellan de olika fi- nansieringsformerna som ägt rum från år 1948 — då de direkta skatterna utgjorde 60 procent, de indirekta 34,6 procent och av— gifterna 5,4 procent — till år 1963, då mot- svarande procenttal (exkl. ATP—avgifter) ut- gjorde resp. 52,8, 36,6 och 10,6 procent, kan knappast betraktas som resultatet av en sam- lad bedömning av problemkomplexet. Gäl- lande skattebestämmelser har också bl. a. ge- nom den stigande inkomstnivån fått konse- kvenser som allmänt uppfattas såsom orik- tiga eller olämpliga och vilka i varje fall icke torde ha avsetts från början.

Mot denna allmänna bakgrund får det gi- vetvis anses tillfredsställande, att en översyn företagits av det gällande skatte- och av- giftssystemet. Det är dock att konstatera, att den översyn som redovisas i det nu framlagda betänkandet icke omfattar hela skatte- och avgiftsområdet. Sålunda har vissa punktskat- ter, såsom skatten på alkoholhaltiga drycker och tobak samt automobilbeskattningen, läm- nats utanför liksom även företagsbeskattning- en, d. v. 5. den direkta skatten å juridiska per- soner. Icke heller har i betänkandet berörts de statliga skatteintäkterna i form av tullar och acciser. Av betänkandet kan utläsas, att c:a 8 miljarder kronor av de c:a 20 miljar— der kronor, som år 1963 uttogs i form av statliga skatter och avgifter, icke omfattas av den företagna översynen och icke heller in-

gått i den gjorda avvägningen av skattebör- dans fördelning.

Kammarkontoret har för sin del icke sett som sin uppgift att söka ingå på en bedöm- ning av den skattepolitiska målsättning som kommit till uttryck i utredningens avvägning- ar och värderingar. Det finnes här dock an- ledning betona, att bedömningen vilar på bed räkningar, som i sin tur grundas på utomor— dentligt invecklade sammanhang och på en mångfald olika antaganden och förutsätt- ningar, vars realism kan ifrågasättas. Detta gäller bl. 3. de antagna effekterna av arbets- givaravgifternas införande samt mervärde— skatten. Ifråga om arbetsavgifterna bygger kalkylerna på antagandet, att avgifterna skall övervältras på de anställda och därigenom leda till en reducering av kontantlönen. Des— sa avgifter, som representerar en relativt sett större utgiftspost för arbetsgivarna när det gäller lägre än högre avlönad arbetskraft, har härvid förutsatts bli övervältrade proportio— nellt mot lönernas storlek. Hur förhållandet därutinnan kommer att gestalta sig blir själv- fallet beroende på resultatet av kommande löneförhandlingar. Ifråga om mervärdeskat- ten förutsätter beredningens kalkyler en viss bestämd konsumtion i olika inkomstlägen och för olika familjetyper. I realiteten kommer givetvis belastningen av de enskilda skatte- betalarna genom mervärdeskatten att bli be- roende på den individuella konsumtionsm- riktningen. Den enskilda kan således i viss utsträckning själv bestämma skattens storlek. Det finnes även anledning att fästa uppmärk- samheten på att mervärdeskattens konsekven- ser för den enskilda skattebetalaren i hög grad blir beroende på prisernas anpassning till skatten samt taxesättningar. Det må dess- utom erinras om, att i sådana fall, där veder- laget för en prestation som det allmänna till- handahåller icke uttages efter självbärighets- principen, ett exempel är här spårvägstaxan, så kan de merkostnader som uppkommer till följd av mervärdeskatten finansieras anting- en med taxehöjningar eller med skattemedel.

Kammarkontoret kommer i det följande att uppehålla sig vid de kommunalekono— miska problem som det framlagda skatteför- slaget aktualiserar och därvid söka belysa, hu- ruvida de till grund för förslaget liggande förutsättningarna ifråga om den kommunala sektorn kan anses vara realistiska.

Inledningsvis bör då erinras om att det i direktiven för utredningen särskilt framhål- lits, att en betydande del av de statliga skat-

teinkomstcrna går till kommunerna. Det kon- stateras där, att de senare årens utveckling kännetecknats av ett ökat inkomstbehov för kommunerna och att detta tagit sig uttryck i stegrade utdebiteringssatser och ökade krav på ekonomiskt bidrag från statens sida. Enligt direktiven borde de härmed sammanhängan- de problemen uppmärksammas vid den bli- vande omprövningen av skattesystemet. Den av skatteberedningen nu företagna översynen begränsar sig trots detta primärt endast till det statliga skatteområdet. Den kommunala beskattningen har endast kommit in i bilden på det sättet, att utredningen — som förutsatt, att likformiga regler borde gälla vid taxering- en till såväl statlig som kommunal inkomst- skatt — sökt uppskatta, vilka konsekvenser som omläggningen av den statliga direkta be- skattningen (genom höjda ortsavdrag m.m.) skulle komma att få på den kommunala utde- biteringen och medtagit de antagna verk- ningarna härav vid bedömningen av frågan, huruvida det samlade skattetrycket för de enskilda skattebetalarna kunde anses godtag- bart. Beredningen kan med andra ord sägas ha utgått från att den nuvarande uppbygg- naden av det kommunala skattesystemet skall bibehållas och har sålunda förutsatt, att kom- munernas verksamhet även i fortsättningen, till den del kostnaderna icke täckas av stats- bidrag — enligt betänkandet uppgick dessa bidrag budgetåret 1962/63 till icke mindre än runt 3,2 miljarder kronor, motsvarande c:a 50 procent av de totala kommunala skat- teintäkterna år 1963 — skall finansieras ge- nom kommunal inkomstskatt, som utgår med proportionellt lika skatteuttag i alla inkomst- skikt. Detta ställningstagande har skett utan någon som helst diskussion av möjligheten eller lämpligheten av andra alternativ för att tillgodose kommunernas växande behov av intäkter. Det är att beklaga, att de pro- blem som sammanhänger med de alltmer sti- gande kommunala utdebiteringssatserna icke uppmärksammats vid den nu företagna över- synen av skatte- och avgiftssystemet. Dessa frågor har uppenbarligen en mycket stor skat- tepolitisk betydelse och det må här erinras om att de samlade kommunalskatteintäkterna icke obetydligt överstiger statens inkomster i form av direkt beskattning. Till ytterligare belysning härav må framhållas, att den stat- liga inkomstskatten enligt beredningens för- slag först i ett inkomstläge av 40 000 kronor för ensamstående och 60 000 kronor för ma- kar beloppsmässigt överstiger kommunalskat- ten.

De förutsättningar, i vad avser den kom- munala sektorn, som det nu framlagda för- slaget bygger på har — såsom antytts i det föregående — icke klart angivits eller blivit föremål för kommentar i betänkandet. Ut- gångspunkten härutinnan kan emellertid ut- läsas av de beräkningar som redovisats av konsekvenserna på det kommunala skatteun- derlaget av omläggningen av den statliga in- komstskatten och av socialförsäkringens fi- nansiering. Beredningen har beräknat, att det kommunala skatteunderlagsbortfallet år 1970 kommer att utgöra 44,4 miljoner skattekronor till följd av höjningen av grundavdrag för förvärvsavdrag samt 7 miljoner skattekronor såsom nettoeffekten av omläggningen av so- cialförsäkringens grundförmåner, eller sam- manlagt 51,2 miljoner skattekronor. Bered- ningen har sökt analysera, vilka förändringar av medel-utdebiteringen inom kommunerna som uppkommer till följd av angivna skatte- bortfall. Härvid har två skilda beräknings- metoder redovisats. Den ena utgår från an- tagandet, att utgifterna inom kommunerna stiger i takt med en antagen tillväxt av sum— ma taxerad inkomst enligt kommunalskatte- lagen. Detta skulle innebära att kommunerna skulle bibehållas vid ungefär nuvarande andel i nationalprodukten. Denna beräkning resul- terar i att det år 1970 skulle erfordras en kommunal medelutdebitering av 15:90 på det beräknade skatteunderlaget vid oföränd- rat avgifts- och skattesystem och 17:03 å det reducerade skatteunderlag, som utred- ningens förslag föranleder. Anledningen till den minskning av utdebiteringen i förhållan- de till nuvarande utdebitering å 16:50 som sålunda beräknats uppstå vid oförändrat av- gifts- och skattesystem är att utredningen räknat med en kraftigare ökning av skatte- underlaget i oförändrat avgifts- och skatte- system än av den taxerade inkomsten. Bered- ningen framhåller, att dessa beräkningar kun- de vara orealistiska, men konstaterar likväl, att under de valda förutsättningarna medel- utdebiteringen för år 1970 skulle efter genom- förande av förslagen överstiga medelutdebite- ringen för år 1964 med endast 53 öre. Den andra beräkningsmetodiken utgår från att samma reella kommunala skattetryck skall föreligga år 1964 som år 1970. Utgifterna för kommunerna år 1970 har därvid beräknats motsvara de kommunala skatteintäkterna vid den nuvarande medelutdebiteringen av 16:50 på det skatteunderlag som skulle ha förelegat år 1970, därest grundavdragen och förvärvs- avdragen höjts i proportion med penning-

värdets försämringar. Kalkylen ger till resul- tat att utdebiteringen år 1970 för att täcka de sålunda beräknade utgifterna skulle be- höva höjas till 16:11 vid nu gällande av- dragsregler m. m. och till 17:26 enligt bered- ningens förslag. Skattesatsen skulle alltså be- höva höjas med 1:15 och i förhållande till medelutdebiteringen år 1964 med 76 öre. Utredningen framhåller, att båda ovanbe- rörda beräkningsmetoder bygger på osäkra antaganden och förutsättningar men att de likväl kunde ge en ungefärlig uppfattning om den genomsnittliga utdebiteringshöjning som föranledes av de i betänkandet fram- lagda förslagen. De beräkningar som redo- visas i betänkandet över de sammantagna verkningarna av det nya skattesystemet byg- ger också på dessa antaganden om en kom- munal utdebitering för år 1970 vid oföränd- rade regler av 16:11 och en blivande utde- bitering av 17:26. De verkningar för de en- enrkilda rkattebetalarna rom följer av denna utdebiteringshöjning har av beredningen be- funnits vara godtagbara. Beredningens ma- joritet avvisar också tanken på att — såsom skett vid tidigare ortsavdragsreformer — kom- pensera kommunerna för minskningen av skatteunderlaget.

Då de sålunda beräknade utdebiteringsför- ändringarna och den medelutdebitering som antagits komma att föreligga år 1970 ingått i det av beredningen gjorda skattepolitiska be- dömandet av de sammanlagda verkningarna till följd av skattesystemets omläggning är riktigheten av dessa kalkyler naturligen av stor betydelse.

Samtliga av de av utredningen berörda skatte- och avgiftsformerna får direkta eller indirekta konsekvenser ifråga om den kom- munala ekonomien. Sålunda leder förslaget om en höjning av grundavdrag och förvärvs- avdrag vid inkomstbeskattningen men även omläggningen av finansieringssystemet ifråga om socialförsäkringen till förändringar av skatteunderlaget. Mervärdeskatten är av be— tydelse för den kommunala ekonomien på flera olika sätt. Här är då först att nämna, att de kommunala utgifterna, både på drift- sidan och på investeringssidan, kommer att öka till följd av den höjda uttagningsprocen- ten inom den indirekta beskattningen — från f. n. 6,4 procent till 13 procent på inköpspri- serna — och genom utsträckningen av områ- det för denna beskattning. Vidare skall skatt— skyldighet åvila sådan kommunal verksamhet som avser tillhandahållande av gas- och el— kraft samt befordran av personer och varor

m. m. Detta innebär att — till skillnad mot vad som hittills varit fallet — även den »för- ädlingsverksamhet» som bedrives av dessa kommunala organ drabbas av beskattning.

Vid beräkningen av de kommunalekono- miska verkningarna har » såsom 'ovan nämnts — beredningen särskilt behandlat endast åter- verkningarna på skatteunderlagssidan. Någon redovisning av konsekvenserna på utgiftssidan har icke presenterats i betänkandet, och det är att utgå från att dessa anses vara inne- fattade i den antagna allmänna utgiftsutveck- lingen inom kommunerna. Redan denna om- ständighet kan ge anledning till antagande om en undervärdering av de kommunala ut- gifterna år 1970.

Av nyss berörda beräkningar framgår att beredningen utgått från att utdebiterings- sänkningar skulle ha kunnat vidtagas i kom- munerna år 1970 såväl om grundavdragen och förvärvsavdragen bibehållits vid nuva— rande nivå som om de uppräknats med hän- syn till penningvärdets försämringar. Detta innebär, att beredningen räknat med att de kommunala utgifterna skulle öka i långsam- mare takt än skatteunderlaget. Frågan om detta antagande kan vara rimligt synes i för— sta hand vara att bedöma mot bakgrunden av den tidigare utvecklingen. Det kan då med ledning av redovisat siffermaterial i skatteut- jämningskommitténs betänkande konstateras, att den sammanlagda kommunala utdebite- ringen inom primärkommunerna stigit från 12:24 är 1955 till 16:50 år 1964, eller med 4:26. Ökningen utgör i genomsnitt ungefär 3,5 procent per år, trots att skatteunderlaget under samma period i genomsnitt stigit med över 7 procent per år. Dessa siffror berättigar till antagandet, att de kommunala nettout- gifterna under det senaste decenniet stigit med i genomsnitt närmare 11 procent per år. Om man antager, att utvecklingstrenden blir densamma under perioden fram till år 1970 skulle den totala utdebiteringen inom primär- kommunerna detta år komma att ligga på c:a 20 kronor vid oförändrade regler för grundavdrag m.m. och på över 21 kronor efter förslagets genomförande. Dessa siffror är då att ställa i relation till den av bered— ningen angivna medelutdebiteringen år 1970 av respektive 15:90 och 17:03.

En ytterligare vägledning för bedömning- en av den fortsatta utvecklingen inom kom— munerna skulle vidare kunna erhållas genom att, på sätt som skett i avgiven reservation till betänkandet, undersöka den hittillsvaran- de trenden ifråga om de kommunala utgif-

ternas storlek i förhållande till bruttonatio- nalprodukten. Det kan då konstateras, att dessa utgifter år 1950 representerar ungefär 12,2 procent av bruttonationalprodukten och år 1963 15,1 procent, d.v.s. en ökning av 23,8 procent under denna period, eller in- emot 2 procent per år. Beredningens anta- gande om en ungefär lika stor kommunal andel av bruttonationalprodukten år 1963 som år 1970 skiljer sig sålunda väsentligt från de erfarenheter som hittills erhållits.

Den hittillsvarande trenden ifråga om de kommunala utdebiteringarna är en konse- kvens av den pågående samhälls- och stan- dardutvecklingen, som nödvändiggjort allt större kommunala engagemang. Även för framtiden torde vara att räkna med en fort— satt kommunal expansion. I den till betän- kandet fogade reservationen av herr Meidner (avseende kompensation till kommunerna för bortfall av skatteunderlag) har utförligt be- handlats olika faktorer, som successivt ställer ökade anspråk på den kommunala sektorn. Som exempel härpå har nämnts de krav som följer med urbaniseringen, den oavbrutet ökande motorismen, utbyggnaden av sjuk- vården och skolväsendets reformering samt alla de kommunala engagemang som är för- enade med bostadsförsörjningen och sam- hällsplaneringen.

Mot bakgrunden av såväl hittillsvarande utdebiteringsutveckling som de antaganden som i dagens läge kan göras om en fortsatt kommunal expansion framstår beredningens beräkningar såsom en kraftig underskattning av den kommunala utgiftsvolymen år 1970. Även om beräkningen av storleken av de ut- debiteringsäkningar, som bli en konsekvens av beredningens förslag, kan antagas vara någotsånär rättvisande, måste motsvarande kalkyler rörande den kommunala utdebite- ringsnivån enligt kammarkontorets uppfatt- ning anses vara föga verklighetsbetonade.

Som tidigare framhållits har utredningens uppgift varit, att inom ramen för vad nuva- rande skatte- och avgiftssystem tillför staten företaga en omfördelning av skattebördan mellan skilda kategorier skattebetalare i olika inkomstskikt. Det i sista hand avgörande för omfördelningen har varit skattepolitiska av- vägningar och värderingar. Vid bedömandet av, huruvida de samlade verkningarna för skattebetalarna kan anses godtagbara, har även ett antagande om den kommunala ut- debiteringens storlek vägts in.

Vad här nyss anförts får enligt kammar- kontorets uppfattning anses visa, att bered-

ningen i sina kalkyler i fråga om den totala skatte- och avgiftsbördan för den enskilda människan vägt in kommunalskatten med all- deles för lågt belopp. Den logiska konse- kvensen därav borde i så fall vara att den påkallade en omstudering och förnyad be- dömning av hela det skattepolitiska avväg- ningsproblem, som det här är fråga om. Det kan ju icke gärna vara så, att det för detta avvägningsproblem är likgiltigt om kommu- nalskattens absoluta genomsnittliga höjd är 15—20 % högre än vad beredningen förutsatt. Slutsatsen av den kritik som alltså i detta stycke kan anföras mot de antaganden, som ligga bakom beredningens skattepolitiska be- dömning, är sålunda närmast att dessa anta- ganden är orealistiska och att bedömningen förty måste omprövas.

Det kan i och för sig icke utan vidare — alltså utan en sådan omprövning av sam- manhangen i den totala bilden av skatte- och avgiftspålagornas fördelning — göras gäl- lande, att det riktiga ur skattepolitisk syn- punkt ovillkorligen är, att hela den börda, som skillnaden mellan en kommunal skatte- belastning av 17 och 20—21 kronor utgör, skall betalas genom statens skattekällor. Men det framstår likväl mot bakgrunden av den uppfattning som i dag råder som tämligen uppenbart, att en kommunalskatt på 20 kro- nor eller däröver representerar en nivå, som icke gärna kan vara godtagbar. Och skulle en omprövning av de skattepolitiska värde- ringarna icke ske, utan väsentligt högre kom- munala skattesatser framkomma som ovänta- de resultat jämfört med beredningens anta- ganden och prognoser, så måste det ofrån- komligen vara anledning för kommunerna att begära kompensation från staten för det skattebortfall, som ett genomförande av be- redningens förslag skulle föranleda.

Det har i sammanhang med kompensa- tionsfrågan gjorts hänvisningar till skatteut- jämningskommitténs förslag. Det är då an- ledning framhålla, att detta förslag icke in- rymmer någon som helst spärr mot en sti- gande utdebiteringsnivå, vilket däremot skul- le ha blivit fallet om man gått på det för- slag, som reservanterna i denna kommitté framlagt. Skatteutjämningskommitténs för- slag innebär nämligen, att kommun endast får kompensation för skillnaden mellan skat- tekraften och utdebiteringen i kommunen samt medelskattekraften och medelutdebite- ringen i riket. Det blir sålunda en utjämning på vilken nivå som helst.

Kammarkontoret presenterar i det följan-

de ett försök till belysning av de ekonomiska konsekvenserna av det nya skattesystemet för Stockholms stads vidkommande. Det bör då förutskickas, att beräkningarna måste bygga på en mångfald olika och ovissa antaganden och förutsättningar och därför med nödvän- dighet måste bli ofullständiga och osäkra. De måste sålunda närmast betraktas som ett räk- neexempel.

Till utgångspunkt för beräkningarna ligger vissa av statistiska kontoret i annat samman- hang upprättade prognoser, som fått kom- pletteras i vissa hänseenden, rörande skatte- underlagsutvecklingen vid oförändrade skat- teregler. Vad gäller bortfallet av skatteun- derlag till följd av reformförslaget har en beräkning härav företagits inom statistiska kontoret, som kompletterats med antaganden om de återverkningar på underlaget, som föranledes av omläggningen av socialförsäk- ringens finansiering. Beräkningarna har gett till resultat ett bortfall av skatteunderlag med runt 7,5 miljoner skattekronor. För att bedöma storleksordningen av de utdebite- ringsökningar som härav föranledes nödvän- diggöres antaganden om den kommande ut- vecklingen ifråga om den kommunala utgifts- volymen. Härvid har två alternativ tilläm- pats. Det ena utgår från det — i och för sig orealistiska — antagandet, att utdebiteringen kommer att kunna bibehållas vid nuvarande nivå av 14:40 även är 1972, då reformen helt slår igenom på den kommunala budge- ten. Detta innebär sålunda, att utgifterna för- utsatts öka lika mycket som skatteunderlaget. Det andra alternativet utgår från att under åren fram till 1972 en utdebiteringshöjning skall behöva vidtagas med i genomsnitt 2 procent, innebärande att skattesatsen då skulle uppgå till 16:52. Detta innebär alltså att utgiftsvolymen i genomsnitt skulle stiga med 2 procent utöver vad som inflyter i form av ökad skatt genom stigande skatteunderlag. Denna utgiftsökning är avsevärt i underkant mot bakgrunden av den utvecklingstrend som kan påvisas under det senaste decenniet när det gäller utvecklingen såväl inom Stock- holm som inom primärkommunerna i all- mänhet. Den relativt låga ökning som anta- gits här har närmast föranletts av att man velat undanröja varje kritik mot att beräk- ningarna skulle ge uttryck för överdriven pessimism i detta hänseende. Med utgångs- punkt härifrån skulle skatteunderlagsbortfal- let till följd av omläggningen av skattesyste- met resultera i en utdebiteringshöjning av 85 öre år 1972 vid det lägre antagandet ifrå-

ga om utgiftsutvecklingen och 88 öre vid det högre alternativet.

Vad sedan gäller konsekvenserna på ut- giftssidan har ifråga om de >>icke affärsmäs- siga» kommunalförvaltningarna (sålunda ex- klusive industriverken) gjorts en uppskatt- ning av vilka kostnader som staden f. n. för- orsakas genom nuvarande omsättningsskatt samt energiskatt m. m. Då bokföringen icke är upplagd på sådant sätt, att dessa kostna- der kan framtagas har härvid beträffande varje särskilt anslag ett bedömande fått ske rörande det nuvarande skatteuttaget. Kost- nadsökningen för år 1964 genom mervärde- skattens införande har visat sig bli 26,3 mil- joner kronor, vilket belopp år 1972 kan an- tagas motsvara c:a 41,2 resp. 48,3 miljoner kronor vid ovan berörda olika alternativ för den allmänna utgiftsökningen. På det beräk- nade reducerade skatteunderlaget ger detta till resultat en utdebiteringsökning med 37 resp. 44 öre. De sammantagna verkningarna genom skatteunderlagsbortfall samt genom stegringen av stadens utgifter på driftbud- getsidan genom mervärdeskatten skulle då vid de två uppställda alternativen medföra en utdebiteringshöjning år 1972 av respek— tive 1:22 och lz32. I det sistnämnda alter- nativet tillkommer därutöver de utdebite- ringshöjningar i övrigt som föranledes av den allmänna utgiftsstegringen, vilken uppgår till 2:12 (från 14:40 till 16:52).

Mervärdeskatten får också konsekvenser ifråga om stadens investeringskostnader. Även härvidlag erbjuder sig stora svårigheter att bedöma hur stor del av dessa kostnader, som f.n. belastar staden till följd av nuvarande bestämmelser och vilka kostnadsökningar den föreslagna höjningen och omläggningen av skatten till mervärdeskatt kommer att föran- leda. Med utgångspunkt från vissa schema- tiska antaganden härom har kostnadsök- ningen med den omfattning investeringarna skulle få enligt nuvarande 5-årsplan för åren 1964—1968 exkl. industriverken och spårvägs- bolaget, uppskattats till i genomsnitt 9,6 mil- joner kronor per år. Kostnaderna för exploa- teringen av Järvafältet, som upptagits i in- vesteringsplanen med sammanlagt 150 mil- joner kronor för år 1968, har härvid icke medräknats. Mervärdeskattens storlek blir gi- vetvis beroende av den kommande utveck- lingen ifråga om investeringarnas omfattning. Hur dessa kostnader påverkar skattemedels- behovet blir i viss mån beroende av finansie- ringsformerna. Därest lånefinansiering kan

komma ifråga, blir självfallet de ökade kost- naderna utslagna på lång följd av år, medan däremot en skattefinansiering innebär en di- rekt belastning å budgeten det år investe- ringarna företages. På längre sikt måste emel- lertid finansieringsformen anses vara av i princip underordnad betydelse, när det gäl- ler investeringarnas belastning å driftbudge- ten. Om man applicerar den beräknade mer- skatten på de totala investeringarna år 1968 enligt gällande 5-årsplan på det år 1972 fö- religgande skatteunderlaget, skulle en utdebi- teringsökning till följd av mervärdeskatten på investeringar röra sig om runt 15 öre.

Staden kommer i fortsättningen att debi- teras arbetsgivararvgiften å löner till de an- ställda för socialförsäkringens grundförmå- ner, vilka hittills till huvudsaklig del bestritts av arbetstagarna själva. Enligt av statistiska kontoret gjorda beräkningar skulle vid anta- gandet om en genomsnittlig löneökning av 5 procent och viss utökning av personalnume- rären det sammanlagda beloppet av dessa avgifter år 1972 uppgå till 54,5 miljoner kro- nor. Detta belopp motsvarar en utdebitering av 46 öre. Arbetsgivaravgifterna har emel- lertid av skatteberedningen förutsatts komma att övervältras på arbetstagarna. Därest den- na förutsättning också kommer till uppfyllel- se, skulle detta innebära att någon egentlig kostnadsökning icke skulle uppkomma för kommunen å utgiftssidan. Reformen får dock självfallet samtidigt konsekvenser ifråga om skatteunderlaget. Dessa återverkningar får anses inrymda i ovanstående beräkningar rö- rande utvecklingen av skatteunderlaget.

De ovan redovisade kalkylerna rörande de samlade verkningarna av det nya skattesyste- met har sålunda gett till resultat följande utdebiteringshöjningar år 1972 i Stockholm vid de två olika alternativ som tillämpats i fråga om utgiftsvolymens successiva ökning fram till nämnda år.

Det återstår då att något beröra mervär- deskattens konsekvenser för de kommunala industriverken och spårvägsbolaget.

Skatteunderlagsbortfall m. m. Mervärdesskatt: driftutgifter ...............

: investeringar

Summa ................................. U tdebiteringssats .........................

Gällande taxor vid industriverken utgår från att självkostnaderna skall täckas. Någon anledning att frångå denna princip av det skälet, att skyldighet att erlägga mervärde- skatt å omsättningen i fortsättningen kom- mer att föreligga för flertalet av dessa verk, kan rimligen icke komma ifråga. Skattebe- redningen har också. förutsatt, att mervärde- skatten i dess helhet skall övervältras på kon- sumenterna. Med denna utgångspunkt finnes icke anledning till antagande, att de före- slagna omläggningarna av den indirekta be- skattningen kommer att medföra en belast- ning på driftbudgeten och att skattemedel skall behöva anvisas härför. Uppenbarligen nödvändiggör emellertid skattereformen en närmare översyn av gällande taxor, vilket för övrigt dessutom aktualiseras av att mervärde- skattens konstruktion kan antagas komma att förändra den nu rådande prisrelationen mel- lan med varandra konkurrerande energikäl- lor. Någon närmare undersökning av skatte- omläggningens konsekvenser för konsumen- ternas del har icke varit möjlig i dagens läge. Redan nu kan dock det antagandet göras, att de föreslagna omläggningarna av mer- värdeskatten kommer att leda till relativt sett obetydliga kostnadsökningar för konsumen- terna, då nuvarande energiskatt enligt för- slaget skall avvecklas.

Vad gäller spårvägsbolaget är situationen emellertid en annan. Som bekant finansieras f.n. en mycket betydande del av bolagets kostnader av skattemedel. I 1964 års stat har för detta ändamål uppförts ett belopp av 43,5 miljoner kronor till täckning av spårvägsbo- lagets beräknade underskott för år 1963. Även i andra former kan staden sägas subventio- nera bolagets verksamhet. Vid sidan av att staden själv bekostar underbyggnaden av tun- nelbanan m. m., bidrager kommunen årligen till rabattering av periodkort och skolkort m.m. Detta bidrag har för år 1963 uppgått till runt 14,4 miljoner kronor.

Den av skatteberedningen förordade mer- värdeskatten kommer att i relativt hög grad

Vid ökning av ut- gifterna så att en

Vid ökning av ut- gifterna i takt med

skatteunderlagstill- årlig utdebiterings- växt höjning erfordras med 2 % . . . 0: 85 0: 88 . . . 0: 37 0: 44 . . . 0: 15 0: 15 . . . l : 37 l : 47 . . . 15: 77 17: 99

påverka spårvägsbolagets ekonomi. Här må till en början erinras om att energiskatt f. n. icke utgår på den elektriska kraft som för- brukas för tunnelbanedriften m.m. Vidare representerar spårvägsbolagets >>förädlings- verksamhet» en betydande del av de totala kostnaderna. Enligt vissa mycket överslags- mässiga och osäkra beräkningar som kam- markontoret företagit skulle om mervärde- skatten införts redan 1963, bolaget då ha be- lastats med en merkostnad på 13,3 miljoner kronor. Mervärdeskatten har härvid beräk- nats utgå på de egentliga taxeinkomsterna. De ersättningar för kortrabatteringar som utgår från staden har sålunda icke betrak- tats som ett vederlag, på vilket skatten skall beräknas. Om så skulle vara fallet stiger mer- kostnaden med runt 1,9 miljoner kronor. Därest dessa kostnader då icke ansetts böra uttagas av trafikanterna, skulle detta sålunda ha lett till betydande anspråk på skattemedel.

Kammarkontoret vill avslutningsvis fram- föra vissa synpunkter som har avseende på det materiella innehållet i de bestämmelser om mervärdeskatten, som särskilt anknyter till den kommunala sektorn.

Enligt förslaget till allmän omsättnings— skatt skall av stat eller kommun bedriven verksamhet med uteslutande syfte att tillgo- dose egna behov icke anses såsom yrkesmäs- sigt bedriven och därmed icke vara skatte- belagd. Redan uttrycket »egna behov», som är att ställa mot verksamhet som riktar sig till allmänheten, är diffust och kan i många fall medföra svårigheter vid tolkningen och då det gäller att göra en gränsdragning mel- lan skattepliktig och skattefri verksamhet. Problemen förstoras uppenbarligen därav, att som ytterligare krav för skattefrihet skall gälla att verksamheten uterlutande skall ha till syfte att tillgodose det egna behovet. Som bekant fullgör åtskilliga kommunala organ med huvudsaklig uppgift att tillgodose di- rekta kommunala ändamål — som exempel härpå kan nämnas gatukontoret och fastig- hetskontoret — i icke ringa omfattning pres- tationer åt enskilda. Dessa kommunala organ tillgodoser sålunda icke uteslutande kom- munala behov, varför vid en strikt tolkning av bestämmelserna verksamheten i dess hel— het skall anses vara skattepliktig. I den mån syftet endast är att den >>externa>> verksam- heten skall skattebeläggas, uppkommer i många fall till följd av mervärdeskattens tek- niska konstruktion hart när oöverkomliga svårigheter att uppskatta det belopp, varmed skatt skall inlevereras till statsverket.

Det kan här också vara anledning att upp— märksamma ytterligare ett förhållande, näm- ligen att all kommunal verksamhet av sådan natur som är generellt skattepliktig skall bliva föremål för beskattning även om verksamhe- ten endast är inriktad på de egna behoven, nämligen för såvitt den bedrives i bolagsform eller liknande. Själva företagsformen blir så- lunda här avgörande för beskattningsformen, men däremot icke det eljest gällande rekvi- sitet, nämligen att verksamheten har extern karaktär. Som exempel på det slag av verk- samhet och företag som det här kan gälla kan anföras sådana bolag som Ge-Konsult och det blivande bolaget för projektering av av- loppssystemet för de sydvästra områdena. Be— stämmelserna skulle här således innebära att, trots att verksamheten uteslutande har karak- tär av projektering för sådana anläggningar som helt syfta till att tillgodose kommunens egna behov, så skulle ändock skattningsskyl- dighet föreligga till följd av att man valt en företagsform, som framstått som den mest effektiva för uppgiften ifråga. De anförda exemplen torde belysa, att de här berörda reglerna för skattskyldigheten knappast kan anses vara tillfredsställande eller helt ge- nomtänkta.

Vidare vill kammarkontoret fästa upp- märksamheten på vissa oklarheter i författ- ningsförslaget som sammanhänger med de- finitionen av begreppet >>skattepliktig vara». Som exempel härpå kan nämnas kraftvärme- leveranser. Någon >>vara>> i vanlig bemärkel- se är det här uppenbarligen icke fråga om. Icke heller har dylik värme, vare sig i lag- texten eller i kommentarerna — jämställts med sådana nyttigheter som gas, elektrisk kraft och (i princip) vatten, vilka anses så- som varor i förordningens bemärkelse. Icke heller är det här fråga om sådana tjänste- prestationer som förklarats skattepliktiga. Särskilt med hänsyn till frågans stora bety- delse för konkurrensläget mellan olika ener- gikällor är det angeläget med ett klarläg- gande på denna punkt. Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att tvekan i vissa fall kan uppkomma om hur det vederlag skall beräknas, på vilket skatt skall utgå. Detta spörsmål har särskilt betydelse när det gäller spårvägsbolaget. Som bekant utger sta- den bidrag till bolaget för rabattering av pe- riodkort m.m., vilket i och för sig skulle kunna betraktas som ett vederlag till bolaget för utförda transportprestationer men lika väl som en form för täckning med skatteme- del av bolagets underskott.

Kammarkontoret förutsätter, att de oklar- heter som sålunda är förenade med det före- liggande författningsförslaget i vad avser mervärdeskatten undanröjes vid den fortsat- ta behandlingen av det framlagda betänkan- det samt att därvid också närmare överväges huruvida de av kontoret ovan anförda erin- ringarna i övrigt bör föranleda justeringar i det framlagda förslaget.

Kammarkontoret hemställer, att drätsel- nämnden med anledning av den föreliggande remissen måtte ansluta sig till de synpunkter kammarkontoret ovan anfört. Stockholms stads kammarkontor den 9 oktober 1964.

Erik Sundberg

Svensk flygtjänst AB

(till luftfartsstyrelsen)

Svensk Flygtjänst AB:s verksamhet består huvudsakligen av att bolaget utför tjänster för svenska och danska försvaret. Kostnader— na bestridas genom särskilda härför avsed- da medel. Under de senaste åren har från förvaltningshåll med allt större skärpa fram- hållits att tillgängliga medel varit för knap- pa, och att besparingsåtgärder borde vid- tagas.

Vår verksamhet står alltså inför en reell risk att behöva nedskäras på grund av me- delsbrist. Då övervägande delen av kostna- derna utgöres av löner och övriga personal- kostnader, skulle en nedskärning i första hand medföra personalminskning. Redan en relativt obetydlig minskning av vår perso- nal skulle emellertid medföra avsevärd olä-

genhet ur militär synpunkt, och man har därför tills vidare låtit verksamheten bibe- hålla sin omfattning.

Skulle bolagets verksamhet nu belastas med en 13 procentig skatt över hela linjen, måste man förvänta sig att de hittills skrin- lagda besparingsplanerna aktualiseras, vilket med säkerhet då direkt skulle drabba per- sonal, som måste friställas.

Bolaget får, med anledning av den uppen- bara risken att nödgas uppsäga personal, på det bestämdaste avstyrka att bolagets verk- samhet inregistreras under sådan verksam- het som skattebelägges. Stockholm den 31 augusti 1964.

Tar Eliasson

Svensk industriförening

Betänkandet omfattar i sammandrag pro- blemkomplexet om en awägning mellan direkt och indirekt beskattning, lämplig skatteform för den indirekta beskattningen, vilken föreslås bli en s.k. mervärdesskatt, frågan om socialförsäkringens finansiering samt utformningen av den direkta beskatt- ningen för fysiska personer. I princip kan föreningen ansluta sig till Skatteberedning- ens förslag till nytt skatte- och socialförsäk— ringssystem, men med modifieringar på vissa avgörande punkter, vilka berör de mindre företagarna och deras speciella in- tressen.

Sålunda föreslår Skatteberedningen, att en

avsevärd del av reformerna bör genomföras redan 1966. C:a 40 % av de nya arbets- givareavgiftema motsvarande över en mil- jard kronor, kommer enligt Skattebered- ningens förslag att sistnämnda år påläggas företagen. Som kompensation härför tänker sig Skatteberedningen en samtidig skatte- lindring för företagen på c:a 1,2 miljarder kronor genom avskaffandet av omsen på investeringar och förbrukningsartiklar, samt energiskattens och vissa punktskatters slo- pande.

Enligt föreningens bestämda uppfattning är detta en ohållbar ståndpunkt och argu- mentering ur de mindre företagens syn-

vinkel. Skattereformen kommer med denna uppläggning av ikraftträdandet att drabba olika företag och branscher mycket olika. I många småindustrier framförallt av ser- vicekaraktär utgör arbetskostnaderna en dominerande post i kalkylerna liksom inom vissa branscher. I sistnämnda fall torde textilindustrien, främst konfektionsindustri- en, vara det bästa exemplet. Dessa sist- nämnda industribranschers struktur, fram- förallt vad det gäller de mindre företagen, är sådan, att de kräver ovanligt stor till- gång till arbetskraft, vilket får till följd att de drabbas särskilt hårt av de nya arbets- givareavgifterna. De små företagen har nu- mera på grund av att självfinansieringsmöj- ligheterna nästan helt försvunnit på grund av ökade löner, skatter och socialutgifter kombinerade med nästan ständiga kredit- restriktioner mycket små möjligheter till nämnvärda investeringar och får på grund härav icke några större lättnader genom att omsen på investeringar enligt Skatte- beredningens förslag slopas. Många mindre företag uppvisar heller icke någon stor energiförbrukning, så att de kan göra några större vinster genom energiskattens slopan- de. Deras möjligheter att kompensera sig genom prisförhöjningar är också små, dels på grund av den skärpta konkurrensen icke minst utifrån dels till följd av att från näringslivets sida gjorts utfästelser, att ett borttagande av punktskatterna skall medföra prissänkningar i minst motsvarande grad, så att fullt genomslag i priserna skall komma konsumenterna till del. Dessutom torde all- mänheten och de prisövervakande myndig- heterna mycket snabbt reagera mot varje prishöjning utöver den stegring som mer- värdesskatten betingar.

Föreningen vill därför mot bakgrunden av ovanstående ansluta sig till de synpunk- ter, som framförts i reservation av herrar Nilsson och Svensson med instämmande av experterna Bergqvist och Fosselius angåen- de reformens ikraftträdande, men det räcker enligt föreningens mening icke med dessa reservanters förslag för att de mindre före— tagens konkurrenskraft skall kunna tryggas vid skattereformens genomförande. För- eningen vill därför föreslå ytterligare åt- gärder i form av dels lindrad företags- beskattning, dels att skälig ersättning utgår till företagen för deras arbetskrävande och

kostsamma hantering av den föreslagna mer- värdesskatten. Det kan icke vara rimligt att i ett demokratiskt samhälle en viss medborgargrupp ålägges uppgifter att ar- beta som oavlönade skatteuppbördsmän.

Föreningen vill vidare komma med yr- kande rörande tvenne speciella fall. Det första gäller malt- och läskedrycker. Ifråga om dessa har skatteberedningen icke velat medgiva restitution av lagerskatt på lättöl och läskedrycker, vilket enligt föreningens mening utgör en direkt diskriminering av tillverkarna av dessa drycker, vilka i be- tydande omfattning utgöres av småföretaga- re. Föreningen instämmer i detta stycke med vad Svenska Bryggareföreningen anfört och ansluter sig i övrigt till dess synpunkter och förslag.

Det andra fallet gäller mervärdesskatten på tidningar och tidskrifter. I reservationer av vissa ledamöter i Skatteberedningen har framförts tankar, att skattebefrielse skulle kunna komma ifråga för tidningar. Enligt föreningens mening kan icke någon konstlad skillnad motiveras mellan olika former av det tryckta ordet. Därför kan heller icke någon skillnad i skattehänseende göras mel- lan tidningar och tidskrifter. Skall någon beskattning komma ifråga i detta avseende, vilket föreningen motsätter sig, måste den drabba alla lika, varför någon åtskillnad icke kan göras på tidningar och tidskrifter.

Föreningen vill slutligen mycket starkt understryka, att när den för sitt klientels, d.v.s. den mindre industriens räkning läm- nat ett principiellt godkännande av Al]- männa Skatteberedningens förslag, med hemställan om vissa mindre justeringar, har detta skett under den bestämda förut- sättningen att Skatteberedningens förslag av statsmakterna antas som en odelbar enhet. Det får alltså icke bli på det sättet att näringslivet som ju genom att acceptera förslaget påtager sig stora ekonomiska upp- offringar, sedan på grund av diverse poli- tiska influenser vid propositionsskrivandet berövas den i underkant hållna kompensa- tion, som förutskickas i Skatteberedningens uppläggning av det nya skattesystemet och de härtill fogade olika detaljförslagen. Stockholm den 9 november 1964.

Bengt Sjönell Ulf Molander

Svenska arbetsgivareföreningen

Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Svenska bankföreningen

Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Svenska bokhandlareföreningen

Även om föreningen är ansluten till Sveri- ges Köpmannaförbund, som kommer att avgiva ett yttrande med beaktande av de- taljhandelns intressen i stort, anser förening- en det dock angeläget att särskilt utveckla de speciella synpunkter, som bokhandeln måste lägga på det föreliggande förslaget.

Den nya skatten är avsedd att bli gene- rell. Flera reservanter har emellertid uttalat sig mot en beskattning av tidningar och tid- skrifter. Åtskilliga av de synpunkter, som reservanterna anfört som skäl för sitt stånd- punktstagande, kan med fog appliceras på handeln med böcker.

När omsättningsskatten första gången in- fördes, höjdes flera röster för att böcker skulle befrias från sådan skatt bl. a. då man befarade, att den fördyring, som skatten skulle innebära för allmänheten, kunde ver- ka prohibitivt på bokinköpen, vilka ur all- mänt kulturell synpunkt snarare borde främjas. Man pekade samtidigt på det för- hållandet, att böckerna av nämnda skäl fri- tagits från importtullar. Under debatten invändes häremot, att en så blygsam varu- skatt som 4% inte gärna kunde åberopas som en verkligt hämmande faktor på bok- inköpen. Skulle däremot skatten komma att avsevärt höjas, kunde en omprövning av frågan befinnas motiverad.

Trots att bokmarknaden under senare år

tillförts en betydande mängd kvalificerad litteratur till förhållandevis låga priser, har i pressdebatten ändå framskymtat uppfatt- ningen, att böcker är dyra. Utan att gå in på i vad mån detta påstående kan anses be- rättigat finner föreningen det uppenbart, att den ytterligare höjning av bokpriserna, som mervärdesskatten skulle medföra, kan innebära risker för köpmotstånd.

På sid. 396 i Skatteberedningens förslag heter det bl. a.: >>Varken i fråga om nyhets- förmedlande eller när det gäller informe- rande, underhållande eller kulturella funk- tioner kan det sägas föreligga någon från beskattningsynpunkt relevant skillnad mel- lan å ena sidan dagspress eller å andra si- dan veckopress, fackpress, böcker, radio el- ler television. En i möjligaste mån enhetlig behandling i beskattningshänseende av dessa media är enligt beredningens mening nöd- vändig.»

Vad här sagts synes främst äga tillämp- ning, när det gäller det tryckta ordet i form av tidningar, tidskrifter och böcker. Att böckerna skulle diskrimineras i skattehän- seende i förhållande till veckopressen kan ej vara rimligt. Vad dagspressen beträffar bör t. ex. debattlitteraturen i bokform kun- na jämställas med tidningsartiklar i samma ämne och vara lika angelägna ur allmän upplysningssynpunkt. För den händelse tid-

ningar och tidskrifter befrias från mervärdes- skatt anser föreningen det ofrånkomligt, att även böckerna undantages från skatt.

Beträffande importen av böcker vill för- eningen anföra följande. Densamma synes kunna uppskattas till omkring 15 milj. kro- nor årligen eller ca 5 % av hela bokomsätt- ningen i landet. En betydande del av denna import är vetenskaplig litteratur, som in- köps av bibliotek och akademiska institu- tioner. Med den stigande bildningsgraden och de genom resor alltmer ökade språk- kunskaperna hos allmänheten torde man kunna hoppas på en ytterligare ökning av intresset för och inköpen av utländsk littera- tur över huvud. Erfarenheterna hittills har visat, att direktinköp av utländska böcker — i varje fall när inköpen icke omfattar alltför stora partier på en gång — passerar gränsen inte bara tullfritt, som lagligt är, utan även utan att omsättningsskatt påföres. Till skill- nad från vad som är brukligt beträffande de flesta andra varor sänds böcker ofta i kors- band. Detta gäller särskilt vid impart av böcker, då detta försändelsesätt är ytterst vanligt bl.a. i fråga om vetenskaplig litte— ratur. Undantag härifrån utgör de rena par- tiköpen. Faktura medföljer ej alltid kors- banden och dessa omständigheter försvårar för att inte säga omöjliggör för tullen att skattebelägga sådan import.

För att den svenska bokhandeln skall kunna betjäna den del av den bokköpande allmänheten, som läser utländsk litteratur, och hålla ett något så när representativt lager fordras, att de svenska bokhandlarna icke kommer i efterhand i konkurrensen

med utländska kolleger. Om bokhandelns större kunder med hänsyn till möjligheter— na att genom direktköp kunna slippa 13 % pålägg på priset vänder sig direkt till den utländska bokhandeln, kommer den svenska bokhandelns försäljning i motsvarande grad att minska, vilket i och för sig innebär en skatteförlust för det allmänna, en större åtgång av utländska valutor förutom en diskriminering av de svenska bokhandlarna. Detsamma gäller i fråga om utländska tid- skrifter.

Om ett särskilt undantag med hänsyn till det nu sagda skulle kunna tänkas för import av böcker och tidskrifter, kommer den svenska litteraturen att prismässigt hamna i ett sämre läge. Frågan är i vad mån denna ojämna konkurrens i realiteten inverkar på allmänhetens köpvanor. Å andra sidan kan tänkas att böcker, som trycks på svenska utomlands, allvarligt kan komma att kon- kurrera med den svenska litteraturen genom undantagsbestämmelser för import. Denna fråga synes i sin helhet så komplicerad, att den bör särskilt uppmärksammas.

Frågan om skatt på böcker har på sena- re tid debatterats synnerligen livligt i vårt grannland Norge. Föreningen vill därför till sitt yttrande foga en skriftl, som utgör en sammanställning av vad som framkom- mit i debatten i fråga. Stockholm den 5 november 1964.

John Tengberg Torsten Måtte Schmidt

1 Bilagan här utesluten.

Svenska bryggareföreningen och Sveriges vattenfabrikanters riksförbund

Allmänt

Betänkandet omfattar i huvudsak frågan om awägningen mellan direkt och indirekt be- skattning samt socialförsäkrmgsavgifter; va- let av skatteform för den indirekta beskatt- ningen och den närmare utformningen av förslaget till mervärdeskatt; frågan om so- cialförsäkringens finansiering samt utform-

ningen av den direkta beskattningen för fysiska personer.

Vi ansluter oss i dessa delar till vad Sve- riges Industriförbund och Svenska Arbets— givareföreningen anför i sina yttranden.

Med särskild tillfredsställelse hälsar vi förslaget om avskaffande av punktskatterna på läskedrycker och lättöl. Under årens lopp har vi vid ett flertal tillfällen i olika

skrivelser till myndigheterna redovisat bran- schens synpunkter på läskedrycks- och lätt- ölsbeskattningen och de tungt vägande skäl som motiverar slopandet av de båda skat- terna. Dessa synpunkter och skäl har för läskedryckernas del sammanfattats i en till beredningen ingiven promemoria som här bilägges.

De motiv som i denna angives för slo- pande av läskedrycksskatten kan i stort sett även anföras för en avveckling av skatten på lättöl.

Beredningen förutskickar att avskaffandet av punktskatterna bör leda till ett motsva- rande genomslag i priserna. Som framgår av betänkandet har Sveriges Vattenfabri- kanters Riksförbund avgivit en deklaration att de till förbundet anslutna företagen, vilka svarar för den alldeles övervägande delen av den totala svenska läskedrycks- produktionen, vid ett bortfall av läskedrycks- skatten skall genomföra en motsvarande sänkning av sina priser. Svenska Bryggare- föreningen vill härmed å sina medlemmars vägnar avge samma deklaration i fråga om lättöl.

Förordningen om tillverkning och beskatt- ning av malt- och läskedrycker I anslutning till förslaget att avveckla läskedrycks— och lättölsskatterna framlägger beredningen också förslag till en ny malt- drycksförordning. Då denna omfattar en- bart öl och starköl blir följden att hittills- varande bestämmelser om tillverkning av lättöl och läskedrycker upphör att gälla, vilket leder till vissa konsekvenser som vi här önskar beröra.

Maltdrycker

Genom att definitionen av maltdrycker i förslaget begränsats till endast sådana dryc- ker med en alkoholhalt överstigande 1,8 viktprocent har den nya förordningen fått en utformning, som starkt inskränker den hittillsvarande innebörden av begreppet malt- drycker. Lättöl kommer nämligen därige- nom författningsmässigt icke att hänföras till maltdrycker, vilket torde skapa oklarhet i olika avseenden. Med hänsyn härtill och då lättölet självfallet icke genom aweck- lingen av produktskatten förlorar karaktären av maltdryck, synes det önskvärt att icke ändra på hittills gällande definition av malt- drycker. Rubriken till den föreslagna nya

förordningen om tillverkning och beskatt- ning av >>vissa» maltdrycker förutsätter ock- så att det skulle finnas andra maltdrycker än de båda sorter, öl och starköl, som förord- ningen omfattar.

Vi vill därför föreslå att 1 &, första och andra styckena i förslaget, får samma ly- delse som i nuvarande förordning.

För närvarande är samtliga maltdrycker underkastade tillverkningsbestämmelsema, således inte bara de skattebelagda sorterna lagrat lättöl, öl och starköl utan även det skattefria färska lättölet. Enligt beredning- ens förslag däremot kommer såsom nämnts den nya förordningen att omfatta endast öl och starköl. Genom en sådan begränsning skulle man förlora den samordning i lag- stiftningen som nu finns på maltdrycksom- rådet, vilket enligt vår mening vore mindre lyckligt.

Läskedrycker

Från den som avser att uppta tillverkning av läskedrycker har hittills krävts en för- handsanmälan till kontrollstyrelsen. Härige- nom har kontrollstyrelsen kunnat registrera antalet tillverkare och genom föreskrivna månadsrapporter inhämta uppgifter om kvantiteten använda råvaror och om pro- duktionsvolymen. Då förslaget till ny för— ordning icke berör läskedrycker bortfaller dessa bestämmelser.

För tillverkning av läskedrycker kommer till följd härav att gälla blott de allmänna bestämmelser, som för närvarande är före- skrivna för andra livsmedel. Detta finner vi logiskt och riktigt. Då kontrollstyrelsens hit- tillsvarande övervakning av läskedrycker en- bart varit betingad av uppbörd och kontroll av läskedrycksskatten, försvinner motivet för denna speciella övervakning i och med skat— tens avveckling.

Vidare skulle nu gällande märkningsförc- skrifter enligt förslaget icke bli tillämpliga för läskedrycker. I stället torde de allmänna märkningsföreskriftema i livsmedelsstadgan komma att gälla. Dessa skiljer sig på två väsentliga punkter från märkningsföreskrif- tema i tillverkningsförordningen. Enligt denna senare skall alltid tillverkarens namn eller firma anges på emballaget. Livsmedels- stadgan däremot ger dessutom möjlighet att i stället för tillverkarens namn eller firma alternativt utsätta förpackarens eller säl- jarens.

Enligt livsmedelsstadgan skall innehållets

vikt eller volym anges. För läskedrycker har sådan angivelse hittills icke varit erforder- lig, då de kärl och behållare som användes för dessa drycker jämlikt tillverkningsför- ordningen skall vara godkända av kontroll- styrelsen. Enligt beredningens förslag skulle sistnämnda föreskrift icke längre bli till- lämplig för läskedrycker, utan det skulle stå tillverkaren fritt att använda den em- ballagetyp och storlek han önskar, blott in- nehållets vikt eller volym finnes angiven.

I likhet med vad ovan sagts finner vi det konsekvent att de för övriga livsmedel gällande bestämmelserna blir tillämpliga även för läskedrycker om produktskatten för dessa drycker awecklas. Så bör följ- aktligen också ske i fråga om märkningsbe- stämmelserna. Här kan emellertid när det gäller skyldigheten att ange volymen vissa komplikationer inträda för emballage utan etikett, t.ex. coca-colaflaskor. För sådana fall bör en dispensmöjlighet finnas.

Restitution av lagerskatt

I förslaget till förordning angående infö- rande av den nya allmänna omsättnings— skatten ges bestämmelser om restitution av lagerskatt. Näringsidkare som vid ingången av år 1966 innehar lager av varor, för vilka skatt tidigare utgått enligt förordningarna om särskild varuskatt, om skatt å vissa pälsvaror eller om försäljningsskatt, medges sålunda restitution av sådan skattebelastning å lager i form av särskild avdragsrätt vid redovisning av preliminär omsättningsskatt. Sådan restitution har emellertid av bered- ningen inte medgivits för läskedrycker och lagrat lättöl, då dessa varuslag anges vara produkter med hög omsättningshastighet. I anledning av detta uttalande vill vi fram- hålla följande.

Depa'er och ombud: Den pågående struk— turrationaliseringen inom bryggeri- och läskedrycksindustrin har lett till en snabb ut— byggnad av antalet depåer och ombud. Även distributionen genom grossister har successivt vuxit. En följd härav har blivit att lagerhållningen i angivna led av redan beskattade produkter väsentligt ökat. På grundval av en stickprovsundersökning som gjorts kan lagren av lättöl och läskedrycker vid ett årsskifte uppskattas till ca 5 milj. flaskor, motsvarande en skattebelastning av drygt en halv milj. kronor. Vid bedömning-

en av denna siffra bör emellertid nämnas att förhållandena är mycket skiftande vid olika företag beroende på hur stor andel av försäljningen som sker genom depåer, ombud eller grossister. För många företag, i synnerhet sådana med en liten hemma- marknad och vidsträckt distansförsäljning, uppgår försäljningen genom nyssnämnda led till 70% av hela tillverkningen och där- över. I dessa fall skulle skattebelastningen bli synnerligen kännbar, om ej restitution av lagerskatt medgives.

Detaljhandeln och nän'ngsställen: Åter- försäljare av lagrat lättöl och läskedrycker beröres också av denna fråga. En undersök- ning har visat att lagren av lättöl och läs- kedrycker i detaljhandeln omsättes 49 gång- er per år. Lagren av dessa produkter svarar alltså mot en dryg veckas behov. Utifrån detta kan den genomsnittliga lagerhållning- en av läskedrycker hos återförsäljare beräk— nas uppgå till 3,7 milj. liter. Med hänsyn till att läskedrycksförsäljningen under de- cember månad är ca 30 % högre än under årets övriga månader, torde angivna siffra böra höjas till 4,8 milj. liter. Detta mot- svarar en skattebelastning av ca 1,6 milj. kronor, för vilket belopp återförsäljarna en- ligt förslaget ej skulle få täckning därest en omedelbar prisanpassning göres.

Med tanke på tillverkarnas deklaration att vid en avveckling av lättöls- och läske— drycksskatterna sänka sina priser motsva- rande, är det önskvärt att samma åtgärder vidtages i återförsäljarledet. För att säker- ställa detta framstår det angeläget att resti- tutionsförfarandet utsträckes att omfatta även lagrat lättöl och läskedrycker.

Skatten på läskedrycker är f. n. 11 öre per 1/3 1. flaska och som en jämförelse kan nämnas att handelsmarginalen i regel utgör 10-13 öre. Om restitution av lagerskatt ej medges skulle man följaktligen inom detalj- handeln, vid en sänkning av priserna, i stort sett gå miste om sitt handelspålägg och så- lunda inte bara förlora sin handelsvinst utan dessutom få vidkännas kostnaderna för sin hantering med berörda varor.

Med åberopande av vad nu anförts får vi hemställa att rätt till restitution av lager- skatt medges även i fråga om produkterna lagrat lättöl och läskedrycker. Stockholm den 19 oktober 1964.

Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund M. Malmberg

Bilaga till yttrande från Sveriges vatten/a; brikanters riksförbund

PM angående läskedrycksbeskaltningen

Läskedryckemas innehåll och verkan Skattepliktiga läskedrycker indelas i mine- ralvatten och söta läskedrycker.

Mineralvatten har som huvudsakliga in— gredienser soda (bikarbonat), klorider, sul- fater och vissa andra salter samt kolsyra. Naturliga svenska mineralvatten är t.ex. Ramlösa och Porla. Industriellt tillverkas andra typer av mineralvatten såsom vichy-, soda- och bordsvatten.

De söta läskedryckema innehåller som huvudingrediens socker och en varierande halt av fruktsafter, frukt- och kryddextrakter och aromatiska oljor, essenser av naturligt eller syntetiskt ursprung samt kolsyra. Van- ligtvis är dessa drycker svagt surgjorda med någon eller några organiska syror, såsom citron-, vin— eller mjölksyra.

Läskedryckemas ändamål är att läska och vederkvicka. De har härvid två huvudfunk— tioner, nämligen att tillfredsställa kroppens behov av vätska samt att ge stimulans och avkoppling. Dessutom tillföres kroppen ge- nom de söta läskedryckema socker och or- ganiska syror samt genom mineralvattnen en stor del av de salter som går förlorade genom kroppens vätskeavgivning. Dessa äm- nen i läskedryckerna spelar samma roll som i födan, nämligen att tillföra kroppen nä— ring.

Läskedrycksskattens tillkomst Den 1 februari 1940 infördes skatt på läske- drycker i Sverige. Som motiv för skattens införande angavs i propositionen (nr 81/ 1939) det hårt trängda statsfinansiella läget och det av andra världskriget skapade be- hovet att tillföra statskassan ökade inkoms- ter. Det förutskickades att skatten var av provisorisk natur och skulle avvecklas så snart förhållandena åter blev normala.

Skattesatsen fastställdes 194-0 till 10 öre per liter. Sedermera har skatten höjts vid olika tillfällen, ständigt under motivering av de statsfinansiella synpunkterna: 1941 till 12 öre per liter, 1948 till 18 öre, 1950 till 21 öre och 1958 till 33 öre per liter, med vilket belopp skatten för närvarande utgår.

Från den 1 juli 1963 har vidare genom- förts den ändringen att det skattepliktiga området begränsats till enbart kolsyrade drycker (prop. nr 129/1963).

Läskedrycksskattens andel av priset Skatten har alltså mer än tredubblats sedan den infördes och utgör en betydande del av läskedryckernas relativt ringa produktvärdc.

Av nedanstående tabell framgår skattens procentuella storlek i förhållande till »fa-

TABELL utvisande läskedrycksskattens procentuella andel av fabrikspriset (sedan gällande rabatter fråndragits) i Stockholmsområdet i september 1963. Pris till återför- .. . Dryck säljare exkl. skatt LaSkCFchflfsska" Skäm ' % '" (fabrikspris) öre/fl ml & ”' Pm”

Mineralvatten

33 cl-flaska ......................... 22 11 50,0 58 cl-flaska ......................... 35,9 19,1 53,2 Sockerdricka

33 cl-flaska ......................... 27 11 40,7 58 cl-flaska ......................... 42,9 19,1 44,5 Pommac

33 cl-flaska ......................... 31 11 35,5 58 (:l-flaska ......................... 48,9 19,l 39,1

brikspriset», varmed avses priset från fabrik till återförsäljare exklusive skatten.

Det är uppenbart att en produktskatt av storleksordningen 35—53 % innebär en svår belastning för läskedryckema och direkt motverkar konsumtionen.

Förutom läskedrycksskatten belastas de söta läskedryckema också av sockerskatt, vilken f.n. utgår med 20 öre per kg. Detta betyder en ytterligare höjning av skatteän- delen med nära 2 %.

Eftersom både läskedrycksskatten och sockerskatten är inräknade i tillverkarens pris till återförsäljaren förhöjer dessa skat- ter även detaljhandelns pålägg, som ofta utgår med viss procent av återförsäljarens inköpspris. Den fördyring skatterna medför för konsumenterna blir alltså större än skat- tebeloppet, 33 öre per liter. En överslagsbe- räkning ger vid handen att denna merkost- nad uppgår till 40—45 öre per liter läske- dryck.

Synpunkter på läskedrycksskatten avgivna av 1952 års kommitté för indirekta skatter

Kommittén, som ägnade frågan om punkt- beskattningen en ingående prövning (SOU 1957: 13), uttalade rent allmänt att en dylik beskattningsform, vilken byggde på lyx- eller umbärlighetsprincipen, måste få en mycket begränsad räckvidd. Det måste nämligen alltid möta svårigheter att få nå- gon objektiv grund för urvalet av de varor, som i skatteavseende klassificeras som lyx- varor eller som umbärliga varor. Likaledes ansåg kommittén principen att beskatta varor, som tillverkas hos ett litet antal lätt kontrollerbara företag, vara ohållbar, då den saknade objektiv grund. Det anfördes vidare som skäl mot en punktbeskattning att de beskattade varorna på grund av det högre pris som skatten medförde fick svårt att hävda sig i konkurrensen med andra varor. Särskilt gällde detta för en beskattad vara, som relativt lätt kunde ersättas med en närliggande skattefri vara. Kommitténs slutgiltiga ställningstagande till läskedrycks- Skatten innebar att vid införandet av en all- män indirekt beskattning frågan om särbe- skattning av läskedrycker borde omprövas med beaktande av rådande konkurrensför- hållanden till andra drycker. Läskedrycker numera ordinärt livsmedel Genom den utveckling, som ägt rum i da- gens samhälle, har läskedryckema kommit att få karaktär av ett ordinärt livsmedel

med en framträdande plats bland hushållens måltidsdrycker. Detta framgår än klarare av det faktum att mer än 80 % av försälj- ningen sker till hushållen och blott 20% till näringsställen av olika slag.

Den lyxkaraktär, som läskedrycker hade på 1920- och l930-talen, är sedan länge för- svunnen. Läskedrycker konsumeras numera i ungefär samma utsträckning i alla inkomst- klasser. Redan en undersökning utförd år 1947 av Institutet för marknadsundersök- ningar visade att den lägsta inkomstklassen (under 6000: — i årsinkomst), som omfat- tade 69% av hela rikets hushåll, svarade för 57 % av förbrukningen.

Läskedryeker i jämförelse med andra alko- holfria drycker Vid en jämförelse med närliggande, ej skattebelagda alkoholfria drycker, såsom in- dustritillverkad saft, squasher o.dyl. samt juicer och still drinks, framstår gällande sär- beskattning för läskedrycker som både diskriminerande och stötande ur rättvise- synpunkt. Konstituerande för skatteplikten är nämligen numera enbart tillsättandet av kolsyra till en dryck. Det synes orimligt att denna uppfriskande ingrediens skall tagas till intäkt för en beskattning, som ställer de kolsyrade dryckerna i ett vida sämre läge i konkurrensen med icke kolsyrade drycker av samma karaktär.

Lika omotiverat är det att belägga grup- pen mineralvatten med en fördyrande skatt. Eftersom dricksvattnet i moderna tätorter långt ifrån alltid motsvarar smakens och hygienens krav borde — som en naturlig följd härav — i stället åtgärder vidtagas, som underlättar för allmänheten att erhålla ett billigt och välsmakande alternativ till vattenledningsvattnet. En sådan åtgärd bor- de vara att slopa den prisfördyrande läske- drycksskatten.

Statistik över konsumtionen Läskedrycks- och saftkonsumtionens utveck— ling från slutet av 1930-talet fram till 1962 framgår av nedanstående tabell:

Av tabellen framgår att läskedryckskon- sumtionen per capita mer än fördubblats under angivna år. Men utvecklingen visar även att konsumtionen sedan mitten av 1950-talet stagnerat vid omkring 28 liter per invånare och år.

Samtidigt har de närliggande alkoholfria dryckerna industritillverkad saft, squasher

Konsumtion av kolsyrade läskedrycker och saft

1939—1962 Mineralvatten Industritillverkad och söta läske- saft* beräknad År drycker spädningsgrad l:4 Liter per invånare och år 1939 12,5 — 41 9,8 —— 43 12,4 _ 45 16,7 — 47 23,2 3,0 49 24,0 4,0 1951 22,3 3,5 53 26,6 4,0 55 30,1 7,5 57 28,3 10,0 58 26,5 11,0 59 29,3 13,5 1960 27,3 14,5 61 28,2 17,0 prel. 62 27,2 21,5 prel.

""" Avser ej saft tillverkad vid företag med mindre än 5 sysselsatta, ej heller saft till- verkad i hemmen. Volymen härav beräknas vara av samma storleksordning som den mdustritillverkade saften.

och kobbels expanderat mycket snabbt och konsumtionen ligger nu fem gånger högre än för tio år sedan. En accelererande ut- veckling i denna riktning synes trolig.

Läskedryekernas priskänslighet

Den priskänslighet hos läskedryckema, som avspeglat sig i den stagnerade konsumtionen under senare år, har närmare analyserats i en skrift utgiven av Industriens Utrednings- institut (IUI: Dryckeskonsumtionen i Sve- rige, 1962). I denna undersökning har man visat att konsumtionsutvecklingen på dryc- kesområdet — liksom på många andra va- ruområden — i första hand beror på ekono- miska faktorer: realinkomstema och den relativa prisutvecklingen. En statistisk ana- lys visade att dessa två faktorer på ett av- görande sätt påverkat utvecklingsförloppet under de senaste decennierna.

Denna rapport har också gett en ganska klar bild av hur efterfrågan på läskedrycker reagerat — och kan förväntas reagera — in- för prishöjningar och inkomstförändringar. En realprishöjm'ng med 10 % torde minska förbrukningen med samma procenttal, den s.k. priselasticiteten är då —1,0. Den pris- sänkning som ett skattebortfall skulle med-

föra — ca 20% — beräknas sålunda höja läskedryckskonsumtionen med ca 20 %.

Anledningen till att priskänsligheten är så pass hög är uppenbarligen förekomsten av en hel rad närliggande substitut såsom saft, juicer, mjölk, öl och vin. Konkurren- sen från dessa produkter har blivit mycket hård framför allt genom en intensiv mark- nadsföring av safter av olika slag, vilka också erövrat en stor del av denna marknad främst på bekostnad av läskedryckema. Det är förmodligen ingen tillfällighet att denna övergång från läskedrycker till saft varit särskilt snabb efter skattehöjningen på läske- drycker 1958.

På senare år har även andra substitut för läskedrycker vunnit insteg på marknaden. Här kan nämnas de skattefria frusna saft- pinnama samt glassen, som från den 1 juli 1963 likaledes är skattefri. Den svenska glasskonsumtionen beräknas i år uppgå till ett värde av inte mindre än 200 milj. kro- nor.

IUI har gjort vissa beräkningar angående sambandet mellan å ena sidan priset på läskedrycker och å den andra konsumtionen av saft, öl och viner. Dessa visar att av- skaffandet av läskedrycksskatten och den konsumtionshöjning för läskedrycker detta väntas medföra kommer att drabba i första hand saften men också i någon mån öl- och vinförbrukningen, där en minskning med 3 51 4% kan förutses.

IUI har beräknat den s. k. inkomstelasti- citeten till 1,5. En IO-procentig realinkomst- ökning torde m.a.o. leda till att förbruk- ningen av läskedrycker, saft och juicer ökar med 15 %. Hur denna expanderande mark— nad kommer att fördela sig på angivna pro- dukter blir i främsta rummet en fråga om prisrelationerna dem emellan.

Läskedrycksbeskattningen ur nykterhetspo- litisk synpunkt Alltsedan övergången den 1 oktober 1955 till friare försäljningsformer för alkoholhal- tiga drycker har från det allmännas sida olika åtgärder vidtagits i syfte att söka fö- rebygga de risker, som det fria systemet medfört. Målet har därvid varit att söka leda konsumtionen över från alkoholstarka till alkoholsvaga och alkoholfria drycker. Utvecklingen under de båda senaste åren har icke gått i gynnsam riktning. Spritkon- sumtionen har åter börjat stiga och alkohol- missbruket hos ungdomen har blivit ett allt

allvarligare problem. Detta har aktualiserat förnyade och verksamma åtgärder på det nykterhetspolitiska området.

Nya intressanta idéer har därvid fram- förts, vilka bygger på att skatteinstrumentet är det effektivaste medel som i detta fall står samhället till buds. Det betonas starkt att de statsfinansiella synpunkterna icke längre får vara avgörande för dryckesbe- skattningen utan att denna bör grundas på rent nykterhetspolitiska bedömanden.

I anslutning härtill har från flera håll framförts utförliga förslag till en rationell omfördelning av dryckesskatterna med ut- gångspunkt från olika dryckers vetenskapligt klarlagda berusningseffekt (jfr riksdagsmo- tionema nr 274/1962 AK av herr von Frie- sen m.fl. och nr 634/1963 AK av herr Wiklund m.fl.). Enligt detta betraktelsesätt bör alla alkoholfria drycker vara skattefria. Så är också fallet med de flesta sådana drycker. Enda undantaget utgör de kolsy- rehaltiga läskedryckema.

Även utifrån den allmänt omfattande nyk- terhetspolitiska målsättningen att förskjuta dryckesvanorna från starkare till svagare drycker är ett bibehållande av en särskild skatt för läskedrycker inkonsekvent och motverkar direkt strävandena att erbjuda framförallt ungdomen prisbilliga och loc- kande alkoholfria dryckesalternativ.

I riksdagsmotionema nr 302/1963 AK av herr von Friesen m.fl. samt nr 470/1963 AK av herr Källstad m.fl. har i enlighet härmed yrkats att skatten på läskedrycker ”snarast skall avskaffas.

I den sistnämnda motionen uttalas bl. a. följande:

»Behovet av alkoholfria och därmed risk- fria drycker har under den antydda utveck- lingen starkt ökat. Många olika alkoholfria drycker finns också sedan länge eller har tillkommit för att tillgodose detta behov, t. ex. lättöl och en rad läskedrycker av hög kvalitet. Dessa drycker produceras och di- stribueras av stora företag med goda pro- duktions— och distributionstekniska resurser och har därigenom kunnat göra sig gällande på marknaden. Deras avsåttningsmöjlighe- ter och konkurrens med alkoholdryckerna skulle dock sannolikt kunna betydligt öka om de förstnämnda dryckerna befriades från den särskilda skatten. Ur nykterhetssyn- punkt — bl.a. med tanke på trafiken och ungdomen — måste det i varje fall anses riktigt, att konsumtionen av dessa drycker direkt gynnas bl. a. skattemässigt. Inte minst för att så länge som möjligt uppskjuta alko— holtillvänjningen i ungdomsåren är det an-

geläget, att marknaden erbjuder goda och billiga alkoholfria drycker.»

Vid sin behandling av motionerna har riksdagen förklarat att frågan om beskatt- ningen av de alkoholfria dryckerna skall prövas i samband med den allmänna skatte- beredningens överväganden i fråga om de indirekta skatterna.

Sammanfattning

Som sammanfattning av vad ovan framhål- lits må följande anföras.

]) Läskedryckerna är numera ett ordinärt livsmedel, som till 80 % konsumeras i hem- men med en framträdande plats bland hus- hållens måltidsdrycker. Tidigare lyxkarak- tär är försvunnen och konsumtionen sker i ungefär samma utsträckning i alla inkomst- klasser.

2) Uteslutande statsfinansiella skäl har på sin tid föranlett läskedrycksskattens införan- de och senare genomförda skattehöjningar. När skatten infördes förutskickades att den var av provisorisk karaktär och att den skulle avvecklas så snart förhållandena åter blev normala.

3) Läskedrycksskatten diskriminerar läske- dryckema i konkurrensen med andra alko- holfria drycker och övriga närstående pro- dukter. Det är ur rättvisesynpunkt stötande att läskedrycker särbehandlas och betungas med en särskild produktskatt enbart därför att de är tillsatta med kolsyra. Alla alkohol- fria drycker bör i beskattningshänseende be- handlas lika.

4) 1952 års kommitté för indirekta skatter har i princip tagit avstånd från punktbe- skattning och förordar att läskedrycksskatten bör omprövas vid införande av en allmän indirekt beskattning.

5) Läskedrycksskatten är nykterhetsfient- lig och står i strid med de olika åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits för att främja en övergång till alkoholsvaga och alkoholfria drycker. Den refererade IUI- undersökningen och erfarenheter från bl.a. USA ger belägg för att ett slopande av läskedrycksskatten verkligen skulle resultera i en sådan konsumtionsförskjutning.

Slutsats

De statsfinansiella skäl, som tidigare varit motivet för läskedrycksskattens införande och för senare höjningar, är efter tillkoms- ten av en generell indirekt beskattning icke

längre relevanta. Däremot kvarstår läske- drycksskattens diskriminerande och nykter- hetsfientliga effekt såsom starka motiv för

skattens slopande. Stockholm den 24 sep- tember 1963. Ove Hamberg

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen

Föreningen ansluter sig till vad dess huvud- organisation, Sveriges Industriförbund, an- för i sitt yttrande över betänkandet. Med tanke på den allt överskuggande betydelse den särskilda varuskatten på choklad och konfektyrer haft för branschen vill dock föreningen i sitt yttrande på ett något mera ingående sätt behandla denna skatt och problemen i samband med dess avveckling.

Såsom av föreningen i åtskilliga skrivelser till myndigheterna framhållits har den sär- skilda varuskatten på choklad och konfek- tyrer varit förknippad med stora nackdelar. Då skatten infördes 1941 underströks att den var betingad av behovet av medel för utbyggnaden av försvaret och att den där- för skulle vara av tillfällig natur. Senare har som motiv för denna skatt åberopats att den avsåg varor av s.k. lyxkaraktär. Detta motiv har dock klart avvisats av 1952 års kommitté för indirekta skatter och har även av beredningen nu ansetts sakna betydelse. Beredningen framhåller sålunda att de ge- nomsnittligt stegrade inkomsterna och den höjda levnadsstandarden medfört, att kon- sumtionsvanoma i vårt land numera är så utjämnade, att en särskild beskattning av dessa varor ej längre ter sig påkallad. Sedan de ovan nämnda motiven för skatten kom- mit att sakna aktualitet har i huvudsak statsfinansiella argument anförts för skat- tens bibehållande. 1952 års kommitté angav sålunda hänsyn till skatteintäkterna som en- da motiv för att icke föreslå skattens slo- pande. Skattens statsfinansiella betydelse har dock utan tvekan undan för undan kraftigt reducerats. Enligt beredningens uppfattning kan man därför nu icke längre med fog anföra vare sig statsfinansiella eller andra skäl som motiv för skattens bibehål- lande. Detta är även föreningens uppfatt- ning.

Utöver de allmänna synpunkter Sveriges Industriförbund i sitt remissvar anför som skäl för ett avskaffande av punktskatterna

vill föreningen ytterligare framhålla föl- jande.

Den särskilda varuskatten på choklad och konfektyrer har en konsumtionshämmande och snedvridande effekt. I detta samman- hang vill föreningen endast hänvisa till sin skrivelse till Allmänna skatteberedningen den 5 november 1963 med till densamma fogad »PM angående nackdelar av den särskilda varuskatten på choklad och socker- konfektyrer» utarbetad av fil. lic. G. Albins- son vid Industrins Utredningsinstitut. Här- av torde klart framgå, att den svenska choklad- och konfektyrindustrin på grund av skatten icke fått utvecklas normalt. Kon- sumtionen per capita av choklad och kon— fektyrer är idag i stort sett densamma som före kriget, trots att levnadsstandarden se- dan dess stigit i mycket hög grad, vilket bl.a. lett till att de flesta andra konsum- tionsvaruindustriema expanderat kraftigt. I avsaknad av en betydande och livaktig hemmamarknad har choklad- och konfek- tyrindustrin tvingats arbeta orationellt med begränsade möjligheter till teknisk och mer- kantil nydaning — några av de viktigaste förutsättningarna för att kunna hävda sig i konkurrensen. Detta gör att den svenska industrin nu inför de nya stormarknadema i dessa hänseenden står sämre rustad än många av konkurrenterna i andra länder. Bland annat detta torde ha bidragit till den starkt ökade importen av hithörande varu- slag. Någon liknande ökning av exporten har däremot icke skett. När handelshindren helt avvecklas, kommer importkonkurrensen givetvis att bli än mer kännbar. Föreningen skall icke här vidare utveckla choklad- och konfektyrindustrins nuvarande konkurrens- situation utan vill i denna del hänvisa till tidigare nämnda skrivelse till skattebered- ningen. Däremot synes det föreningen an- geläget att understryka allvaret i den för- sämring av konkurrenssituationen, som med hänsyn till utvecklingen inom EEC kan vän-

tas för den svenska ,industrin efter 1966. Denna utveckling, som belyses i Sveriges Industriförbunds remissyttrande, påvisar klart nödvändigheten av skattens avskaf— fande.

Föreningen vill härefter beröra några problem i samband med övergången till det nya skattesystemet. Beredningen framhåller att avskaffandet av punktskatterna och en motsvarande höjning av den allmänna in- direkta skatten icke bör leda till någon ökad belastning för konsumenterna totalt sett. Som en förutsättning härför anges att punkt- skatteavvecklingen får fullt genomslag i konsumentprisema — slopandet av den sär- skilda varuskatten på choklad och konfek- tyrer skulle sålunda medföra motsvarande besparing för konsumenterna. Beredningen har därvid ansett rådande konkurrensför- hållanden inom berörda branscher vara så- dana, att denna effekt kan väntas. Som framgår av betänkandet har vår förenings medlemmar även utfäst sig att vid den sär- skilda varuskattens slopande vidtaga mot- svarande prisjusteringar. Föreningen vill än en gång bekräfta, att dess medlemmar ut- fäst sig att låta skattebortfallet till fullo slå igenom i sina utförsäljningspriser. Förening- ens uttalande till Allmänna skattebered- ningen hade följande lydelse:

>>Som bekant pågår en omfattande stat- lig utredning med syfte att pröva det svens- ka skattesystemets framtida struktur och att härvid bl.a. klarlägga frågan om en över- gång till ökad generell varubeskattning.

Då det synes befogat att utgå ifrån att nu existerande punktskatter av den typ, som den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror representerar, bringas att helt upphöra i samband med en övergång till ökad generell varubeskattning, har Svenska Choklad— och Konfektyrfabrikant- föreningen ansett det angeläget att redan nu uttala, att de till föreningen anslutna fö- retagen, vilka representerar drygt 80 % av intäkterna från denna skatt, avser att vid borttagandet av skatten genomföra en mot- svarande sänkning av sina priser.

Föreningen avser således att förfara just på det sätt som de till föreningen anslutna tillverkarna av wafers gjorde, när den sär- skilda varuskatten år 1960 slopades för denna varugrupp.»

I betänkandet framlägges förslag om av- lyftning av skattebelastningen på innelig- gande 1ager. Föreningen vill understryka att detta, som beredningen mycket riktigt fram- hållit, är en förutsättning för att skattebort- fallet omedelbart skall kunna medföra sänk-

ta konsumentpriser. Ytterligare en förut- sättning för dessa prissänkningar är att skat- ten avskaffas i ett sammanhang och vid den tidpunkt beredningen föreslagit. En succes— siv avveckling skulle äventyra prissänkning- arna, varjämte en kombination av punkt-, utjämnings- och mervärdebeskattning, för- utom de tekniska svårigheter som är förena- de härmed, skulle leda till en skärpning av beskattningen av här berörda varor och därigenom vålla industrin en betydande ska- da för framtiden. Beredningen har också den inställningen att en successiv avveckling icke bör komma ifråga.

Utöver de principiella synpunkter, som ovan berörts, vill föreningen något uppehål- la sig vid vissa tekniska frågor. Föreningen ansluter sig till de synpunkter Sveriges In- dustriförbund framlagt med anledning av företagen teknisk granskning av lagtexten. Vi önskar emellertid speciellt understryka vikten av de synpunkter, som Industriför- bundet anfört rörande anvisningarna till 5 16 och som berör frågan om rabatter, återbäringar eller bonus som utgivits i efter- hand. Vidare vill vi instämma i önskvärd- heten av att den föreslagna restitutionsrät- ten i & 60 kompletteras med bestämmelser om sådan tidsfrist för restitutionsbeloppens utbetalning, som Industriförbundet föresla- git. I anslutning till vad Industriförbundet anfört beträffande % 63 om att mervärde- skatt ej skall uttagas vid import vill vi un- derstryka Industriförbundets uttalande om att skatteberedningens förslag kan få en ne- gativ inverkan på svenska varors förmåga att konkurrera med importvaror. Eftersom det är svårt att i dagens läge klart kunna bedöma verkningarna av betänkandets för- slag anser vi i likhet med Industriförbun- det att frågan måste följas med största upp- märksamhet från statsmakternas sida.

I samband med awecklandet av den sär- skilda varuskatten har beredningen berört vissa speciella problem, bl. a. frågan om av- lyftningen av skattebelastningen på lager av socker och sirap, som har karaktären av råvarulager. Beredningen har icke funnit det motiverat att medge sådan avlyftning med hänsyn närmast till sockerskattens be- gränsade inflytande på konsumentpriset på de av dessa råvaror producerade konsum- tionsvaroma. Beredningen föreslår därför att sockerskatten på inneliggande lager vid årsskiftet 1965/66 icke skall avlyftas. För- eningen vill i detta sammanhang konstatera, att choklad- och konfektyrindustrin icke er-

lägger någon sockerskatt. Vid sockerskattcns införande år 1958 gjordes undantag för vår bransch. I praktiken regleras detta så att företagen betalar sockerskatt vid inköp och därefter gör avdrag i deklarationen för sär- skild varuskatt med belopp motsvarande skatten för det under redovisningsperioden förbrukade sockret. Enär vår industri icke är skyldig erlägga sockerskatt, förutsätter föreningen att beredningens uttalande icke avser våra lager av socker och sirap. Efter den särskilda varuskattens slopande förut- sätter vi att avräkning för erlagd sockerskatt å de lager som finns den 31 december 1965 erhålles förslagsvis vid deklaration för mer— värdeskatt.

Ett ytterligare problem i samband med avvecklingen av den särskilda varuskatten gäller returer och kundförluster. Enligt nu gällande regler, utfärdade av Kungl. kon- trollstyrelsen, äger de skattskyldiga företa- gen rätt att vid skattedeklaration göra av- drag för returer och förluster på kundford- ringar för vilka skatt tidigare erlagts. Den- na fråga har icke berörts i betänkandet, men vi förutsätter att restitution av särskild va- ruskatt på returer och kundförluster hänför- liga till försäljning före skattens slopande skall erhållas. Stockholm den 30 oktober 1964.

Thure Grafström

Svenska droskbilägareförbundet

Införandet av den föreslagna mervärdeskat- ten på transporter och resor, vilka för när- varande icke omfattas av omsättningsskatt, medför en helt ny konkurrenssituation inom den yrkesmässiga personbilstrafiken. Av framför allt arbetskostnadsskäl är redan nu prisskillnaden mellan dels en taxiresa i järn- förelse med resa med övriga kollektiva tra- fikmedel till lands betydande, och jämväl är dels taxiresan betydligt mer kostnads- krävande sedd som bruttokostnad än en resa med egen personbil. Beträffande gruppen yr- kesmässiga trafikmedel pålägges enligt för- slaget 13 % på resekostnaden, likformigt för alla slags resor i yrkesmässig trafik. Det innebär inte endast en ökad spännvidd mel- lan resekostnadema för taxi och övriga kol- lektiva trafikmedel utan även att brutto— prisskillnaden mellan taxiresor och resor med egen personbil ökar än påtagligare.

Om mervärdeskatten införes skulle en- ligt gjorda beräkningar, en taxiresa — om den inte mervärdebeskattas som tjänst — i genomsnitt fördyras med cirka 1,85 %. Om den däremot skulle medtagas i mervärde- skattesystemet i enlighet med förslaget skul- le resan fördyras med cirka 10,7 % (se bi- laga).

Förbundet har full förståelse för bered- ningens synpunkter på behovet av en pris- neutral beskattning, vilken skulle syfta till att motverka snedvridning av konkurrens- förhållandena. Ändock att hela näringslivet

drabbas av likvärdiga förhållanden, anser sig förbundet vilja påpeka, att privatbilis- men uppmuntras i förhållande till all kol- lektiv trafik, vilket torde få konsekvenser främst bland taxikundema. Förbundet ser det som en sannolik utveckling, att resekon- sumtionen får en ytterligare förskjutning mot resa med egen personbil. Detta med- för väsentliga skadeverkningar för taxi, och förbundet ser med oro på denna utveckling. Därtill kommer en alltmer tätnande bil- trafik på gatorna inom de redan nu hårt belastade större städerna. Skattesystemet gynnar jämväl resor med företagsägda for- don — med eller utan anställd förare —, var- för stora företag i landet kan komma att ompröva sin nuvarande reseordning med anlitande av taxi till att skaffa egna bilar och även förare.

Relativt sett är taxiresor en exklusiv form av persontransporter vilka delvis anlitas en- dast under speciella förhållanden. Förbun- den ser inget hot om snedvridning av kon— kurrensförhållandet gentemot övrig yrkes- mässig persontrafik, för det fall taxiresor undantoges från skattskyldighet i det nya skattesystemet. Den avsevärda spännvidd i jämförande resekostnader, som alltjämt skul- le kvarstå, om taxiresor som en isolerad del av resetjänsten skulle utgå ur medvärdeskat- tesystemet, torde borga för att konsumtions- valet inom den yrkesmässiga persontrafikens sektor inte påverkades.

Medtages taxiresor i skattesystemet in- träffar däremot en allvarlig snedvridning av konkurrensen inom områdena sjuktranspor- ter och skolbarnstransporter. Genom att landsting eller primärkommun insätter ett eget sjuktransportfordon (ambulans) eller ett fordon för transport av skolbarn i trafik uppstår ett förhållande som enligt skatte- beredningens förslag icke är att hänföra till yrkesmässig trafik, varigenom transporterna skulle bli befriade från mervärdeskatt. I fö- revarande sammanhang kan den upplysning- en lämnas, att förbundets medlemmar i stor utsträckning utför sjuktransporter för det allmänna — förutom med de vanliga taxi- bilama av sjuka personer, som kan färdas sittande — med cirka 150 ambulanser och om- kring 1 400 taxibilar med bårutrustning (s. k. bårbilar) samt att praktiskt taget alla taxi- ägare på landsbygden, i mindre städer och samhällen är engagerade i den omfattande skolskjutsorganisation, som byggts upp för det obligatoriska skolväsendet. Flertalet av här ovan berörda företagare har över hälf- ten av sin inkomst från transporter av sju- ka och skolbarn. Om landsting och primär- kommuner av kostnadsskäl på grund av mer- värdeskatten skulle komma att anse det me- ra fördelaktigt att taga här omnämnd tra- fik i egen regi, bleve detta ett allvarligt hot mot taxinän'ngen. Med största sannolikhet skulle följden härav bli, att ett stort antal taxiföretag skulle komma att nedläggas främst på landsbygden, där redan nu be- tydande problem föreligger att skapa ett betryggande trafikunderlag för de taxifö- retag, som finnes kvar. Stora luckor skulle uppstå i den allmänna trafiktjänst, som be- folkningen därstädes har anledning att krä- va. Olägenhetema skulle bli särskilt fram- trädande i sådana områden, där ett svik- tande trafikunderlag medfört nedläggning av järnvägs- och busslinjer eller uttunning av turerna på de sistnämnda.

Beredningen har antytt, att det vore önsk- värt att undvika registrering av stora grup- per skattskyldiga, om de svarar för blott obetydliga skattebelopp. Förbundet vill där- för ifrågasätta, huruvida icke landets drygt 7000 taxiägare borde uteslutas ur det fö- reslagna mervärdeskattesystemet. Som kon- sumenter för sin rörelse kommer taxiägama likväl att betala cirka 3/10 av hela den be- räknade skattesatsen, vilken inte kan av- dragas. Den del resor, som ingår i övriga näringslivets omkostnader, är förhållandevis ringa och frågan om rätt att avlasta skatt

(i den mån sådan blir aktuell) torde bli be- tydelselös i synnerhet för exportnäringen. På grund av de tidigare nämnda transporterna av sjuka och skadade personer samt av skol- barn, skulle stor del av mervärdeskatten i sista hand komma att uttagas hos stat, lands- ting och primärkommun.

En kundkrets, som särskilt skulle miss- gynnas av en mervärdebeskattning av taxi- resor, är de som p.g.a. ekonomiska eller medicinska skäl inte kan hålla sig med egen personbil men som emellanåt är hänvisade till taxi som enda allmänna transportme- del.

Inom taxiväsendet i landet har ägt rum och pågår alltjämt en intensiv rationalise- ring, innefattande jämväl centralisering, till gemensamma beställningskontor. Förbundet hyser allvarlig oro för att rationaliseringsar- betet inte endast skulle komma att försvåras utan att mycket av det, som redan uppnåtts skulle gå förlorat om förslaget till mervärde- beskattning av hela reset jänstområdet genom- föres utan modifieringar. Taxinäringens lön- samhet är nu så låg, att någon åderlåtning av transportuppdragen ej kan bäras. Det kan förutses, att många trafiktillstånd finge nedläggas samt att många beställningscent- raler p. g. a. kostnadsskäl skulle komma att indragas. Taxi skulle sålunda på åtskilliga platser i landet nödgas återgå till ett för allmänheten otillfredsställande system med decentraliserad telefonrnottagning genom att taxiägarna — för att överhuvudtaget nå eko- nomisk möjlighet att överleva —- finge själ- va och med sin familj passa telefonen hela dygnet. I ett sådant läge bortfaller alla vä- sentliga möjligheter att bedriva en fortsatt verksamhet för strukturrationaliserande åt- gärder. Det senare är en av förbundets vik- tigaste nuvarande arbetsuppgifter och syftar till att förbilliga driften så att man icke uteslutande genom taxehöjningar skall vara tvingad att följa den snabba kostnadsök- ning, som nu kännetecknar näringslivet.

En icke oväsentlig svaghet vidlåder för- slaget till skatteuppbördssystem för mervär- deskatten beträffande taxiägarna, vilka icke är bokföringsskyldiga. Förbundet har den uppfattningen, att stor procent av till mer- värdebeskattning registrerade taxiägare skul- le komma att vålla betydande tungroddhet för uppbördsmyndigheten.

Förbundet anser slutligen att skattebered- ningen icke framlagt övertygande bevisning för ett bibehållande av bilaccisen. Likstäl- lighet borde ha iakttagits med avseende på

andra varor, som punktbeskattas. Förbun- det hyser den uppfattningen, att accisen icke utgör någon verklig konsumtionshäm- mande faktor och vill därför förorda, att den i första hand borttages i samband med mervärdeskattens införande eller i andra hand att den successivt avskaffas under ett antal år.

Sammanfattningsvis får förbundet vörd- samt hemställa,

att mervärdebeskattning icke införes på taxiresor, sjuktransportresor och skolbams— transporter;

att bilaccisen i samband med nya skatte- förslagets införande avskaffas.

Alternativt hemställer förbundet

att för det fall taxiresor, sjuktransportre- sor och skolbarnstransporter av tekniska skäl -— vilka förbundet ej kan bedöma - icke kan uteslutas ur ett mervärdeskattesystem, det likväl företages sådana moderationer av för- slaget, att prisneutral beskattning bibehål- les beträffande sjuktransporter och skol- barnstransporter så att konkurrens på lika villkor kan upprätthållas mellan enskilda trafikutövare och samhälleliga organ samt

att för det fall bilaccisen icke helt kan avskaffas i samband med mervärdeskattens införande, den successivt avskaffas under loppet av ett fåtal år.

]ohn Gårdman

Bilaga till Svenska droskbilägarqförbundetsyttrande

Nuvarande Utan 6 % Enligt beredningens förslag K varuskatt och ostnadsslag/kronor system med utan energi- 13 % me r- 6 % varuskatt skatt nettokostnad värdeskatt l 2 3 4 5 1. Driftkortnader vilka betala: av drosk- ägamz jämte 6 % varuskalt= värde- minskning å bil, taxameter, radio, gummi och gummirep., rep. och underhåll, olja, rundsmörjning och biltvätt ......................... 14 689 13 807 13 807 1 795 2. Driftkostnaderför vilka ingen varuskatt för närvarande utgår a) skattefriheten bibehålles; bilförsäkring, räntor, taxitelefon, garagehyra, fordonsskatt, ..... 8 459 8 459 8 459 -— b) energiskatt slopas skatte- plikt införes: bensin (13.683 1) 9 852 8620 9168 1192 3. Arbetskrajtskostnader inkl. företagarelön, risk och vinst samt försäkring för arbetskraft ..... 44- 000 44 000 44 000 _— 4. Summa 1—3 = erforderlig inkörs- summa för täckande av oförändrad arbetskraftskostnad ............... 77 000 74 886 75 434 — + 13 % mervärdeskatt 9 806 = inkörssumma inkl. om:. 85 240

Av ovanstående exempel framgår att taxiägaren skulle för sina tjänster och om oförändrad arbets- kraftsersättning önskades, behöva inkörssumman 85 240 kronor i det nya skattesystemet om övriga faktorer vore oförändrade. Höjningen 8 240 kronor motsvarar 10,7 % av 77 000 kronor.

Svenska elverksföreningen

Allmänt

Skatteberedningen har i det remitterade förslaget icke framlagt förslag beträffande företagsbeskattningens framtida utformning. Sålunda anför beredningen: ”En ompröv- ning av företagsbeskattningen har därför hitintills ej hunnit ske i vidare mån än att företagsskatteutredningen tagit ställning till och avvisat tanken på att helt ersätta nu- varande nettovinstbeskattning av företagen med en renodlad bruttoskatt” (sid. 567). Bl.a. av detta skäl är det icke möjligt för föreningen att nu taga ställning till och ut- tala sig om skattesystemet i stort. Den re- lativt måttliga omfördelning från direkt be- skattning av fysiska personer till indirekta skatter, som beredningen föreslår, föranleder sålunda icke något föreningens uttalande.

Beredningens remitterade förslag innebär att nuvarande varuskatt samt en rad före- kommande punktskatter, däribland energi- skatten, ersättas med en omsättningsskatt av generell natur. Föreningen finner denna ut- veckling mot en mera objektiv indirekt be- skattning önskvärd mot bakgrund av erfaren- heterna av de många punktskatternas varie- rande former och skattetyngd. Avsteg ifrån den av utredningen föreslagna allmänna omsättningsskatten böra sålunda enligt för- eningens mening förekomma i så liten ut- sträckning som möjligt. Därmed är dock icke sagt att en täckning av sådana speciella kostnader, som samhället kan åsamkas av viss verksamhet eller viss vara, ej skulle kunna ske vid sidan av de allmänna skat- terna. I sådant fall synes dock enligt för- eningens mening något slag av avgifter vara att föredraga framför nya punktskatter.

Med tillfredsställelse konstaterar förening- en att den av utredningen föreslagna all- männa omsättningsskatten givits formen av en mervärdeskatt, vilken genom sin kon- struktion, i motsats till den tidigare varu- skatten, har fördelen att icke belasta de i rörelsen ingående kapitalvarorna, dvs. in- vesteringarna. Detta önskemål, vilket för kraftindustrin med dess relatvit stora kapi- talbehov och ofta långa byggnadstider, är särskilt angeläget, har föreningen haft an- ledning att tidigare framföra i samband med varuskattens införande.

Beredningens förslag till ändringar av den direkta beskattningen för fysiska perso- ner innebär bl. a. vissa justeringar av skatte- skalorna i syfte att i vissa skikt minska den s.k. marginalskatten. Dessutom har utred- ningen (kapitel 23) tagit upp frågan om en indexreglering av skatteskalorna, varigenom en automatisk ökning av skattetrycket så- som följd av de progressiva skatteskalorna och den fortgående inflationen skulle kun- na undvikas. Föreningen finner anledning stödja dessa förslag och tankegångar från beredningens sida, eftersom de höga margi- nalskattema och det automatiskt ökande skattetrycket även för företagen innebär problem av olika slag. Sålunda har det för- hållandet att även relativt måttliga skill- nader i nettolönerna motsvaras av väsent- liga ökade differenser i bruttolönerna med- fört svårigheter för företagen att på opti- malt sätt välja sin personal och erhålla önsk- värd stabilitet inom personalkadem.

Beredningens förslag till nytt skattesystem omfattar även relativt långtgående föränd- ringar i fråga om socialförsäkringarnas fi- nansiering och bl.a. föreslås att folkpensio- neringen fortsättningsvis skall finansieras genom arbetsgivareavgifter för de anställda. Dessa arbetsgivareavgifter föreslås samord- nade med de redan förefintliga obligatoriska arbetsgivareavgiftema på sådant sätt att uppgiftslämnande och kontroll i det sam- lade avgiftssystemet underlättas. Förslagen innebär en kraftig höjning av arbetsgivare- avgiftema och därmed en fortsatt utveck- ling mot att lägga en allt större del av socialförsäkringarnas finansiering på arbets- givareavgifter. Mot denna utveckling kan ur företagarsynpunkt resas allvarliga invänd- ningar, därför att den nu av beredningen liksom i tidigare sammanhang förutsatta övervältringen på arbetstagarna i samband med löneförhandlingar i realiteten enligt föreningens erfarenhet aldrig blir mer än partiell och sålunda i övrigt kommer att belasta företagen och produktionen. I den mån en ökning av arbetsgivareavgiftema på föreslaget sätt ändå kommer till stånd, är det självfallet önskvärt att samtidigt en förenkling av uppgiftslämnandet sker på sätt som beredningen föreslagit.

Av de förändringar i skattesystemet som

beredningen föreslår i det remitterade be- tänkandet är varuskattens och energiskattens ersättande med en allmän omsättningsskatt av mervärdeskattetyp den som mest påver- kar förhållandena inom kraftförsörjnings- sektorn, dvs. kraftproducenternas och kraft— distributörernas arbetsbetingelser och kon- kurrensförhållanden. Vad först gäller varu- skattens ersättande med den allmänna om- sättningsskatten, kan endast konstateras, att denna ändring — trots att skatteuttaget före- slås ungefär fördubblat — såsom förut an- förts hälsas med tillfredsställelse, eftersom den allmänna omsättningsskatten (mervär- deskatten) icke slutgiltigt belastar företagen.

Ersättandet av den nuvarande energi- skatten, som för elkraft varit 7 eller 10 %, med 13 % mervärdeskatt, kommer däremot att innebära en icke obetydlig fördyring av elkraften, som — mot bakgrund av de an- strängningar, som under senare år gjorts och alltjämt göras för att sänka elkraft- priserna — givetvis icke i och för sig är önskvärd för branschen. Denna förändring skulle dock kanske icke spela någon större roll för en fortsatt utveckling mot ökad användning av elkraft, en av de viktigaste rationaliseringsfaktorerna såväl inom närings- livet som i hem och hushåll, om man kunde förutsätta att ungefär samma prisutveck- ling ägde rum för andra och med elkraften konkurrerande energiformer. Det bör dock här konstateras att så icke blir fallet. Över- gången från energiskatt till allmän omsätt- ningsskatt kommer i stället att medföra betydande förskjutningar i prisrelationerna mellan olika energiformer, kanske framför allt mellan elkraft och olja. Mot dessa för- ändringar vill dock föreningen av principi- ella skäl icke resa några invändningar under förutsättning att med elkraften konkurre- rande energiformer icke belasta samhället med särskilda kostnader, täckta med all- männa skattemedel (Jfr. tidigare kommen- tar till Avd. V).

I vad gäller utjämningen av skatten på elkraft och den därmed följande omfördel- ningen av skattetrycket mellan olika kate- gorier av elförbrukare vill föreningen erinra om att en sådan utjämning påkallats redan i samband med energiskattens införande och dess senare förändring. En enhetlig skatte- sats för all elkraftförsäljning är sålunda ett gammalt önskemål från Svenska Elverks- föreningens sida och medför bl. a en admi- nistrativ förenkling av skatteuppbörden.

Beredningen har föreslagit att förändring-

arna i skattesystemet skulle ske i sådan ordning, att bl. a. den allmänna omsättnings- skatten skulle träda i kraft vid årsskiftet 1965/66. Svenska Elverksföreningen vill an- sluta sig till beredningens förslag i denna del och framhålla att det i vart fall är synner- ligen angeläget med hänsyn till ekonomisk och praktisk planering m. m. att full klarhet redan inom den närmaste framtiden vinnes angående den avsedda tidpunkten för för- ändringarna i skattesystemet. Framför allt gäller detta slopandet av varuskatten och energiskatten samt införandet av den all- männa omsättningsskatten.

Allmänna omsättningsskattens utformning

Enligt energiskatteförordningen har den egentliga skattskyldigheten åvilat konsumen- ten medan skatten uppburits och indrivits av leverantören. För den allmänna omsätt- ningsskatten, eller mervärdeskatten, gäller enligt förslaget att den reella skattskyldig- heten åvilar leverantören, dvs. den som yr- kesmässigt försäljer skattepliktig vara etc. Även i övrigt inträda vissa principiella förändringar, vilkas konsekvenser äro svåra att överblicka innan närmare tillämpnings— bestämmelser blivit utfärdade. Detta gäller exempelvis leveranser utan vederlag, s.k. frikraft, samt uttag ur rörelsen, dvs. egen- förbrukning. Vidare synes det av författ- ningsförslaget som om registreringen och därmed avdragsrätten vore knutna till skatt- skyldigheten varav även följer vissa problem för nystartade företag med lång utbyggnads- tid. Dessa problem skola här något närmare utvecklas.

Inom elkraftdistributionen förekommer i icke obetydlig omfattning, särskilt för större leveranser, långtidskontrakt med fasta, even- tuellt indexreglerade priser. Kontraktstider- na variera men fem år är relativt vanligt och ännu längre tider förekomma. Om skattskyldigheten såsom förutsättes åvilar leverantören, så torde i sådana fall möjlig- het ofta saknas för honom att övervältra skatten på konsumenten genom prishöjning, vilket eljest är en förutsättning för mer- värdeskattens funktion. För kraftleverans- kontrakt, som tecknas sedan mervärdeskat- ten beslutats, kunna och böra givetvis leve- rantörerna i kontraktsvillkoren försäkra sig om rätt att uttaga mervärdeskatten av konsumenten eller eljest reglera priset i an- slutning till skatten. Sådana klausuler finnas för övrigt redan nu i många kraftkontrakt,

bl.a. i det av Svenska Elverksföreningen ut- arbetade normalformuläret, men saknas i andra fall.

De ytterligare regler som erfordras för att lösa detta problem kunna sålunda vara av typen ”övergångsbestämmelser”. Såsom parallell kan här hänvisas till paragraferna 4- och 5 i beredningens förslag till »förord- ning angående införande av förordningen om allmän omsättningsskatt», där likartade förhållanden beträffande varuskatten be- handlas. Enligt Elverksföreningens uppfatt- ning bör det vara möjligt att lösa hit— hörande problem exempelvis genom att i här åsyftade fall energiskatten fortsätter att gälla i stället för mervärdeskatten intill dess kontraktstiden utgår. Visserligen är skattesatsen lägre för energiskatten än för mervärdeskatten men å andra sidan medför energiskatten för rörelseidkare icke avdrags- rätt vid taxering till allmän omsättnings- skatt, varvid även bör observeras att det helt övervägande antalet genom långtids- kontrakt reglerade kraftleveranser avser just rörelseidkare, t.ex. elkraftföretag eller in- dustrier.

Enligt föreningens mening råder viss oklarhet om i vad mån avsikten är att kraftleveranser utan vederlag, s.k. frikraft, som förekommer till följd av dom i vatten- mål, tidigare köpeavtal eller eljest, skola åsättas beskattningsvärde och beskattas med mervärdeskatt. I författningsförslagets 52 talas sålunda om varor (däribland elkraft) som »tagas i anspråk här i riket» men i 512, mom. 4, anges att »skattskyldighet inträder när vederlag för skattepliktigt till- handhållande inflyter». Föreningen vill för sin del förorda en sådan tolkning att fri- kraftleveranser helt befrias från mervärde- skatt, dvs. ha beskattningsvärdet noll, vil- ket innebär avsevärd förenkling både för kraftdistributörema och skattemyndigheterna.

Inom elkraftföretagen förekommer i regel en viss uttagning av elkraft för den egna verksamheten, dvs. »uttag ur näringsverk- samhet». Om man bortser från de tekniskt oundgängliga energiförlustema så förekom- mer sådana uttag exempelvis för företagens verkstäder, förråd och kontorsbyggnader samt i kraftstationsdriften. Föreningen har tolkat bestämmelserna om skattskyldighet i 'g' 12 så att uttag ur näringsverksamhet icke skall åsättas beskattningsvärde och beläggas med mervärdeskatt i vidare mån än som framgår av författningsförslagets & 18, mom. 2. Föreningen önskar dock framhålla att

denna tolkning baserar sig på författnings— förslagets 512, mom. 1, näst sista stycket, vilket enligt föreningens mening är mycket svårtolkat.

Inom kraftindustrin förekommer icke säl- lan att enskilda och kommunala intres- senter för utbyggnad av större kraftproduk- tionsanläggningar bilda särskilda bolag som ombesörja utbyggnaden och sedermera drif- ten av ifrågavarande kraftanläggning. Dessa företag ha under byggnadsskedet ingen kraft- försäljning, som medför skattskyldighet en- ligt 512, mom. la, och synas till följd därav icke heller skola registreras, varmed i sin tur följer att möjligheterna att er- hålla restitution för erlagd, dvs. ingående mervärdeskatt saknas. Utbyggnadstiden för vattenkraftanläggningar kan vara mycket lång, 3 år 5 år, och först därefter inträder sådan verksamhet (kraftförsäljning) som medför skattskyldighet och därmed även rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt eller restitution. Denna olägenhet, som måhända kan drabba nystartade företag även inom andra branscher, torde vara särskilt påtag— lig inom kraftindustrin och föreningen fin- ner därför anledning föreslå att redan i anvisningarna till författningen anges att sådana kraftföretag redan från början kunna registreras såsom skattskyldiga och därmed komma i åtnjutande av skatterestitution.

Förslaget till allmän omsättningsskatt (mervärdeskatt) omfattar ett skatteuttag av 13 %, räknat på beskattningsvärdet, vilket avses utgöra vederlaget exklusive omsätt- ningsskatt eller i vissa fall varans saluvärde enligt ortens pris. Endast ett mera väsent- ligt undantag har gjorts från dessa enkla regler, nämligen genom förslaget att be- skattningsvärdet för byggnader skall utgöra 60 % av vederlaget eller byggnadens salu- värde exklusive omsättningsskatt. Ur prin- cipiell synpunkt är detta undantag från de enkla huvudreglema betänkligt, i all syn- nerhet som situationen — genom svårigheter- na att avgränsa begreppet »byggnad» -— ytterligare kompliceras så att å ena sidan exempelvis kraftledningar icke räknas som byggnad och sålunda beskattas efter huvud- regeln medan 51 andra sidan exempelvis yttre vatten- och avloppsledningar åsättas beskatt- ningsvärde i särskild ordning (enligt författ- ningsförslaget & 67).

Enligt föreningens mening borde det icke ha varit omöjligt att tillgodose särintressen för exempelvis bostadsbyggandet i annan ordning än genom avsteg från de eljest

generella beskattningsreglerna för den all- männa omsättningsskatten. Föreningen skall här nedan såsom exempel ange några av de oklarheter och svårigheter som särbestäm- melsen för byggnader medför inom kraft- distributionsområdet. Som framgår därav erfordras ovillkorligen ytterligare anvisning- ar och klarare regler för tillämpningen.

Reduceringen av beskattningsvärdet för byggnader till 60 % gäller icke för fastig- hetstillbehör om vederlaget till minst två tredjedelar utgör ersättning för den genom transaktionen tillhandahållna varan. Det framgår av sammanhanget att detta i första hand är avsett att tillämpas på elektriska installatörers verksamhet. När det är fråga om arbeten utförda av montörer anställda hos kraftleverantören är det oklart om sam- ma regel får tillämpas t. ex. för serviskablar eller om dessa skola jämställas med kraft- ledningar i vilket fall någon reducering av anläggningskostnaden vid beräkning av mer- värdeskatten icke medges.

Ett särskilt problem i detta sammanhang är hur elverk med egen installationsrörelse skall göra och ett annat hur man skall för- fara när det gäller en elektrisk distributions- förening som icke har någon egen heltids— anställd personal utan anlitar en fristående elinstallatör för alla arbeten på sina an— läggningar.

Det bör också i form av tillämpnings- bestämmelser klarläggas om servisledningar för el skulle kunna jämställas med yttre vatten- och avloppsledningar, eftersom i så fall Riksskattenämnden skall bestämma till vilket procenttal av anläggningskostnaden beskattningsvärdet skall reduceras. Vidare bör klargöras om mervärdeskatten kan be- räknas på den servisavgift som debiteras även om denna endast är schematiskt be- räknad och utjämnad de olika abonnenter- na emellan — den är dock avsedd att ge täckning för elverkets sammanlagda själv- kostnader för serviserna. Det vore betungan- de för elverken om det skulle krävas en självkostnadsberäkning för varje servisled- ning endast för att kunna beräkna mer- värdeskatten.

Möjligen kunna de av beredningen angiv- na principerna tolkas så att även anslut- ningsavgifter få reduceras vid beräkning av beskattningsvärdet.

I författningsförslagets 59 definieras gas, vatten och elektrisk kraft såsom skatteplik- tiga varor. Enligt anvisningarna är emeller- tid skatteplikten för vatten i realiteten nära

nog obefintlig. Även om sakliga motiv för detta undantag kunna finnas, så bör i vart fall påpekas att undantaget medför en praktisk komplikation, eftersom elektricitet och vatten och även gas ofta faktureras och avräknas gemensamt hos elverken. För- eningen vill även ånyo framhålla att den allmänna omsättningsskatten så långt möj- ligt bör bibehålla sin generella natur, var- för det kan ifrågasättas om undantag bör göras. Med hänsyn härtill finnes anledning förutsätta att den enligt mom. 3 medgivna rätten för Kungl. Maj:t att förordna om ytterligare undantag från skatteplikt kom- mer att tillämpas med största återhållsam- het.

Enligt författningsförslagets 517 förelig- ger skyldighet för den skattskyldige, dvs. leverantören att utfärda faktura, varav mer- värdeskattens storlek m. ni. kan utläsas. Undantag från denna skyldighet medgives för detaljhandeln och »annan därmed jäm- ställd verksamhet». Orsaken till denna före- skrift synes vara att näringsidkare skola kunna styrka yrkade avdrag i deklarationen för allmän omsättningsskatt med fakturor eller liknande handlingar. Elverksföreningen vill i detta sammanhang framhålla att lan- dets eldistributörer tillsammans ha en kund- krets av över 2,5 miljoner abonnenter, vilka i genomsnitt debiteras tre gånger per år. Flertalet av dessa abonnenter äro givetvis slutliga konsumenter i författningens me- ning men en mycket stor del är också rö— relseidkare, t.ex. jordbruk, handel och in- dustrier. Den omfattande debiteringen (fak- tureringen) sker i huvudsak med hjälp av kontorsmaskiner av skiftande slag men en- dast i undantagsfall — i första hand där hålkortsmetodik tillämpas — sådana att ett procentuellt skattetillägg kan göras utan betydande manuella operationer.

Mot denna bakgrund framstår det såsom ett klart önskemål att mervärdeskatten vid behov i stället kan uttagas genom fastställan- de av bruttopriser inkluderande mervärde- skatten om 13 %, varvid på räkningen an- gives att 11,5 % av det debiterade beloppet utgöres av allmän omsättningsskatt. Mot- svarande förfarande har medgivits i sam- band med uppbörden av energiskatt för elkraft. Föreningen hemställer sålunda att detaljdistributionen av elektrisk kraft i före- varande avseende generellt anses vara med detaljhandel jämställd verksamhet.

I 521 i författningsförslaget anges att deklaration för preliminär mervärdeskatt

avses skola ingivas varannan månad, dvs. sex gånger per år. På särskilda skäl skall länsstyrelsen äga besluta om längre redo- visningsperiod. För elverken och andra el- distributörer med ett stående kundunder- lag och återkommande debiteringar inflyta avgifterna och därmed den utgående mer- värdeskatten periodiskt, medan däremot t.ex. den stora kostnadsposten för råkraft och motsvarande ingående omsättningsskatt vanligtvis uppträder en gång i månaden. Detta skapar problem, som framför allt drabba de många mindre distributionsföre- tagen med koncentrerade avläsnings- och debiteringsperioder, genom att skattedekla- rationer åtföljda av krav på restitution ständigt skulle växla med skattedeklaratio- ner åtföljda av stora skatteinbetalningar till statsverket.

För att undvika det merarbete, som under sådana omständigheter skulle uppstå, icke blott för eldistributörerna utan även för skattemyndigheterna, vill föreningen före— slå, att elektriska distributionsföretag gene- rellt medges rätt att tillämpa en längre redovisningsperiod än föreslagna två måna- der. Redan en utsträckning till fyra måna- der skulle medföra betydande förbättringar och kunde perioden utsträckas till sex må- nader skulle praktiskt taget alla nyssnämnda olägenheter bortfalla. Med kännedom om dessa branschens förhållanden och önske- mål synes det onödigt att varje enskild distributör skall behöva begära länsstyrel- sens medgivande till förlängning av redo- visningsperioden och förete sakmotivering för denna framställning.

Enligt beredningens förslag skola företag med mindre årsomsättning än 8000 kr. icke vara skattskyldiga och vidare skall full skattskyldighet inträda först vid en årsom- sättning av 24 000 kr. (55 13, mom. 2, re- spektive 16, mom. 2). Emellertid synes av- sikten vara att dessa företag lika fullt skola äga rätt att av sina kunder uttaga mot mer- värdeskatten svarande belopp utan att le- verera dessa vidare. Mot denna bakgrund finnes anledning för föreningen att påpeka att inom eldistributionen finnes ett stort antal företagsenheter, varav flertalet trots kontinuerligt pågående rationalisering ännu äro små. Merparten av dessa småföretag torde icke komma upp till en årsomsättning av 24 000 kr. och skulle därför enligt be- redningens förslag komma i ett gynnsamma- re läge med avseende på elpriserna än sina omkringliggande större grannföretag. Ett

sådant indirekt stöd för småföretagen, vilka dessutom i stor utsträckning utgöras av de icke rationella enheter som enligt pågående utredningar och med hjälp av bl.a. statliga bidrag avses bli bortrationaliserade, skulle sakna förståelse hos konsumenterna i gemen. Svenska Elverksföreningen vill därför av- styrka beredningens förslag på denna punkt och i stället ansluta sig till reservation av hrr Ekström, Meidner, m.fl. i vad gäller gränsen för redovisningsskyldighetens inträ- dande (sid. 712 i betänkandet).

Inom ramen för nuvarande energiskatte- organisation finnes även en särskild energi- skattenämnd med ledamöter, som ha speci- ella möjligheter att bedöma de ofta kom- plicerade förhållandena på energiförsörj- ningsområdet, och inte minst elkraftområ- det. Genom energiskattens slopande och mervärdeskattens införande skola mot- svarande uppgifter övertagas av Riksskatte- nämnden. Föreningen vill på grund härav hemställa att Riksskattenämnden förses med motsvarande expertis. Dessutom synes det föreningen lämpligt att energiskattenämnden bibehålles, i vart fall under den övergångs- period när energiskatten i viss utsträckning tillämpas vid sidan av den allmänna om- sättningsskatten.

Övergångshestämmelser

Skatteberedningen har utöver förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt även framlagt förslag till förordning angående in- förande av förordningen om allmän omsätt- ningsskatt, innehållande övergångsbestäm— melser. I å2 av sistnämnda författningsför- slag förutsättes att de upphävda förord- ningarna, t.ex. förordningen om allmän energiskatt, alltjämt skola äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före upphävandet. Av praktiska skäl synes det Elverksföreningen lämpligt att denna bestämmelse begränsas så att den fortsatta giltigheten av de upphävda förord- ningarna maximeras, eftersom eljest t.ex. vid retroaktiva avgiftsregleringar i samband med upptäckta felmätningar, praktiska svå- righeter säkerligen komma att uppstå. Enligt förslaget till övergångsbestämmel- ser (å 10) förutsättes energiskatten bli av- löst av mervärdeskatten vid första mätar- avläsningen 1966. Om mätaravläsningen normalt skulle ske först efter utgången av mars månad, skall den emellertid tidigare- läggas till före nämnda tidpunkt. För-

cningen vill framhålla att ett stort antal elverk och andra distributionsföretag, spe- ciellt de större, tillämpa s.k. kontinuerlig mätaravläsning varvid avläsningsarbetet på- går hela året i t.ex. tre omgångar så att när den siste abonnenten i första omgången avlästs så påbörjas omedelbart avläsning av den förste abonnenten i nästa omgång osv. Som regel tillämpas i dessa samman- hang, vilket redan tidigare anförts, tre mä- taravläsningar per år och i vissa fall endast två, varav följer att avläsningsperioden un- der våren oftast omfattar även april månad och ibland sträcker sig in i maj månad. En tidigareläggning av avläsningen skulle då betyda en forcering med krav på en kapacitetshöjning av ca 33 % under årets tre första månader, vilket kan väntas vålla betydande problem, bl. a. beträffande perso- naltillgången på avläsningssidan och sanno- likt även på debiteringssidan. Väsentliga för- delar torde sålunda kunna vinnas om man för elverkens räkning kunde få den tillåtna perioden utsträckt till att omfatta även april månad, dvs. sista tillåtna datum för avläsning ändrat från den sista mars till den sista april, varigenom mätaravläsnings- rutinen i flertalet fall icke nämnvärt torde behöva ändras.

I övergångsbestämmelsernas & 11 anges att allmän omsättningsskatt blir tillämplig först från och med den dag då förordningen om allmän energiskatt icke vidare skall äga tillämpning. (Tidpunkten synes vara olika angiven i 52 och 511.) Med hänsyn till vad som förut sagts om kontinuerlig mätar- avläsning m. rn. vill föreningen understryka att föreskriften bör gälla med avseende på varje enskild konsument, som alltså kom- mer att överföras från energiskatt till allmän omsättningsskatt efterhand som avläsningar- na ske. Enligt 512 i samma författnings-

förslag skall emellertid avdragsrätten för in— gående mervärdeskatt inträda från och med årsskiftet 1965/66. Föreningen har i och för sig ingen erinran mot denna ordning men med hänsyn till den varierande behandling som elverkens kunder på detta sätt bli före— mål för i beskattningshänseende, i all syn- nerhet om föreningens önskemål enligt före— gående stycke tillgodoses, så skulle det vara önskvärt att riktigheten av den beskrivna ordningen bekräftades genom allmänna an- visningar till författningstexten eller på an- nat sätt.

I föreningens yttrande över beredningens förslag till »Nytt skattesystem» har här ovan under rubriken »Allmänna omsättnings- skattens utformning» behandlats bl.a. pro- blemet om skattskyldigheten i samband med långtidskontrakt samt vidare frågan om energiskattenämndens ställning. Med hän- syn till att dessa frågor bägge ha hänsyft- ning på övergångsförhållanden, vill för- eningen även i detta avsnitt erinra om sina redan tidigare behandlade förslag och syn- punkter.

Med hemställan att de önskemål och för- slag som Svenska Elverksföreningen härmed framfört med avseende på Allmänna skatte- beredningens förslag till »Nytt skattesystem» måtte beaktas vid det slutliga ställnings- tagandet till beredningens förslag och det framtida skattesystemets utformning vill föreningen härmed även förklara sig be- redd att ytterligare utveckla sina synpunkt— er i den mån föreliggande framställning i något avseende är oklar eller ofullständig. Stockholm den 9 november 1964.

Olof Berg

/Sune johansson Carl Hagren

Svenska frisörföreningen

(till Sveriges hantverks- och industriorganisation)

Arbetsgivaravgift och andra kostnader grun- dade på utgående löner belastar företag med förhållandevis stora lönekostnader — t.ex. frisörrörelser — hårt. För frisörema har det inte alltid varit möjligt att prisvägen kom- pensera sig för höjda kostnader av denna art. Redan nu har således sådana kostnader minskat frisörrörelsers lönsamhet. Med den

föreslagna nya arbetsgivareavgiften kommer denna tendens till lönsamhetsnedgång att förstärkas.

I stort sett har frisörema hitintills varit befriade från skyldigheten att inkassera och redovisa allmän varuskatt. Redan det för- hållandet, att frisörema enligt nu förelig- gande skatteförslag skulle åläggas att upp-

bära och ;redovisa mervärdeskatt, utgör ett kostnadskrävande arbete för frisörema. Om denna pålaga skulle bli lika för alla frisö- rer, skulle dock bördan kunna bäras utan invändningar.

Beträffande redovisningsskyldigheten vid mervärdeskatt föreslås emellertid att rörelse- idkare med skattepliktig omsättning under- stigande 8000 kronor per år helt skall un- dantas, och att för rörelseidkare med skatte- pliktig omsättning mellan 8000 och 24- 000 kronor den skattepliktiga omsättningen vid skatteredovisningen skulle begränsas på visst angivet sätt. Av inemot en fjärdedel av de yrkesverksamma till Svenska Frisörförening- en anslutna frisörema, vilka har en årsom- sättning understigande 24000 kronor, hälsas naturligt nog denna begränsning av redo- visningsskyldigheten med tillfredsställelse.

Redan nu finns emellertid en betydande grupp i hemmen verksamma damfrisörer. Hur stor denna grupp kan vara är okänt.

Att den långt ifrån är obetydlig kan emel- lertid yrkesutövarna vittna om. Dessa hem- arbetande — sannolikt i regel helt obekanta för såväl hälsovårdsnämnder och taxerings- nämnder som andra kontrollorgan — bjuder de yrkesverksamma av pålagor pressade och genom regler påpassade frisörema en hård konkurrens på högst olika villkor. Utan minsta tvivel kommer denna grupp av okontrollerbara frisörföretagare att öka högst avsevärt om förslaget om begränsad redo- visningsskyldighet realiseras _! de yrkesverk- samma damfrisörerna till stort förfång. In- om frisöryrket hyser man stor oro för om- fattningen av den snedvridna utveckling, som kommer att följa de föreslagna regler- na om begränsad redovisningsskyldighet. Stockholm den 18 september 1964.

Ryno Höglund Göran Warberg

Svenska företagares riksförbund

Det av Skatteberedningen framlagda betän- kandet behandlar den statliga beskattningen av fysiska personer, de indirekta skatterna och socialförsäkringsavgiftema, medan där- emot den egentliga företagsbeskattningen, d.v.s. beskattningen av juridiska personers nettoinkomster, kommer att behandlas i ett senare betänkande. Det hade, utifrån de in- tressen som Riksförbundet har att bevaka, varit av värde att kunna få avge ett sam- lar yttrande över hela beskattningsfrågan, så- ledes även företagsbeskattningen. Förbundet får därför beklaga, att så inte kunnat -— eller vid nu föreliggande betänkandes fär- digställande bedömts icke kunna — ske. Före- tagsbeskattningens utformning är av den största betydelse för bedömningen av såväl beskattningen av fysiska personer som den indirekta beskattningen. Förbundet får där- för hemställa, att arbetet inom den nu sit- tande företagsskatteutredningen måtte om möjligt påskyndas så att hänsyn till den framtida företagsskattens utformning kan tas vid den slutliga utformningen av de i nu föreliggande betänkande behandlade skatte- och avgiftsfrågorna.

Mot bakgrund av nyligen publicerade upp-

gifter att Herr Statsrådet icke skulle ha för avsikt att för 1965 års riksdag framlägga för- slag om införande av den av Allmänna Skat- teberedningen förordade mervärdeskatten, sy- nes Förbundets hemställan i detta avseende böra kunna tillmötesgås.

Den indirekta beskattningen

I fråga om utformningen av den direkta be- skattningen av fysiska personer har, särskilt mot bakgrund av de ur principiell synpunkt obetydliga förändringar som skattebered- ningen förordat, Förbundet inte ansett sig ha anledning att ingå på någon närmare kommentar.

Förbundet vill endast konstatera, att de principiella nackdelar som vidlåder det nuvarande progressiva beskattningssystemet även efter genomförande av beredningens förslag skulle kvarstå, låt vara att skattebe- lastningen i de flesta inkomstskikt skulle sänkas något.

Förbundet vill särskilt understryka nöd- vändigheten av att det proportionella skiktet i inkomstskalan ökas uppåt så långt möjligt är, framförallt inför hotet på en ytterligare

knapphet på arbetsmarknaden. Den arbets- kraftsreserv som fortfarande finnes, främst bland hemmavarande kvinnor, måste enligt Förbundets mening ytterligare stimuleras till en insats inom näringslivet.

Den på grund av de snabbt stigande nomi- nalinkomsterna dock relativt temporära lind- ringen av den direkta beskattningen måste emellertid noteras med tillfredsställelse.

Socialförsäkringarna

Beredningens förslag i fråga om socialförsäk- ringarna omfattar endast en omläggning av finansieringen av socialförsäkringarnas grundförmåner (folkpensioner exklusive kommunbidrag, rjukvårdsförsäkring och s.k. hemmafruförsäkring). Däremot har bered- ningen icke ansett sig böra behandla yrkes- skade- och arbetslöshetsförsäkringarna och den har ej heller föreslagit någon ändring av nuvarande finansieringsmetod för sjuk- penningsförsäkringen för inkomsttagare eller ATP.

Förbundet har ingen anledning att när- mare gå in på de beräkningar av utgifterna för socialförsäkringarna varpå beredningen byggt sitt förslag. Förbundet utgår således ifrån att beredningen korrekt beräknat de avgiftshöjningar som erfordras, för att en vidgad skattefinansiering av socialförsäkring- arna icke skall behöva tillgripas i framtiden. Förbundet hävdar att ett ökat inslag av egenfinansiering kan vara lämpligt genom att det hos medborgarna vidmakthåller ett medvetande om sambandet mellan förmå- ner och ekonomiska uppoffringar inom so- cialförsäkringen.

Av arbetsmarknadsmässiga skäl finner Förbundet det önskvärt att även i framtiden bibehålla den nuvarande balansen mellan å ena sidan en statligt finansierad del av so- cialförsäkringarna och å andra sidan en del finansierad genom avgifter.

De motiv beredningen anfört för över— förande av de nödvändiga avgifterna till arbetsgivarna kan Förbundet emellertid inte för sin del finna i något väsentligt avseende bärande.

Beredningen synes ha hyst den uppfatt- ningen, att en avgiftsfinansiering till skill- nad från en skattefinansiering av socialför- säkringarna medför en psykologisk effekt hos medborgarna, innebärande ett värdefullt och ansvarsskapande medvetande om sambandet mellan förmåner och ekonomiska uppoff- ringar. Denna uppfattning är enligt Förbun-

dets mening fullt riktig. Beredningen har emellertid även ansett, att denna psykolo- giska effekt skulle kvarstå vid en övergång från nuvarande egenavgifter till avgifter be- talade av arbetsgivarna. Detta finner SFR vara en helt orimlig uppfattning, till fullo vederlagd av hittillsvarande erfarenheter av källskattesystemet och av de argument som på sin tid anfördes för införandet av det rå- dande finansieringssystemet för ATP. Enligt Förbundets uppfattning innebär således ett genomförande av beredningens förslag om arbetsgivaravgifter för finansiering av social- försäkringarnas grundförmåner ett uppluck- rande av medborgarnas känsla för samban- det mellan kostnader och förmåner inom socialförsäkringssystemet. En av huvudmoti- veringarna för ett utökat avgiftsfinansierings- system har varit den inträffade och förvän- tade starka ökningen av de anställdas in- komster. Jämväl från denna utgångspunkt, och särskilt i beaktande av de sänkningar av den direkta inkomstskatten som samtidigt föreslagits från beredningens sida, framstår förslaget om finansiering via arbetsgivarav- gifter till skillnad från egenavgifter som omo- tiverat.

Vad ovan anförts angående socialförsäk- ringarnas finansiering är enligt Förbundets uppfattning i och för sig tillräckligt för att avvisa det förslag till lösning som framlagts av beredningen. Beredningens förslag inne- bär emellertid också vissa speciella verk- ningar, som Förbundet finner angeläget att påtala.

Det synes ha förbigått beredningen, att det system för beräkning av de nya arbetsgivar- avgifterna som föreslagits, innebärande en avsevärt större avgiftsbelastning för den del av inkomsten som understiger basbeloppet för ATP och en avsevärt mindre avgiftsbelast- ning för övrig del av en anställds inkomst, måste medföra avsevärda skillnader mellan olika företag vad gäller avgiftsuppbördens andel av totala personalkostnaden. Det är uppenbart, att företag i låglönebranscher och företag med betydande säsongvariationer i sysselsättningen, samt vidare företag med en betydande andel halvtidsanställd personal måste få en avsevärt större ökning av sina personalkostnader än andra, efter det före- slagna finansieringssystemets genomförande.

Ett annat område där det föreslagna sy- stemet för beräkning av de nya arbetsgivar- avgifterna medför speciella nackdelar är i fråga om utbildning av lärlingar inom nä- ringslivet. Det är utan tvekan en samhälls-

angelägenhet av största mått att ungdomar- nas möjligheter till yrkesutbildning förbätt- ras radikalt. Härvidlag utgör de inbyggda verkstadsskolorna ett mycket gott tillskott. Det är emellertid givet att dessa verkstads- skolor medför kostnader för företagen, vilket även statsmakterna visat förståelse för genom de kontantbidrag som utgår för denna verk- samhet. En ytterligare avgiftsbelastning på arbetsgivarna för lärlingamas sociala förmå- ner skulle tvivelsutan kunna minska intresset hos näringslivet för inrättandet av dylika verkstadsskolor i fortsättningen.

Indirekta skatter

Den nuvarande indirekta beskattningen är otvivelaktigt, som departementschefen fram- hållit i direktiven till utredningen, behäftad med en rad nackdelar. Detta gäller såväl floran av punktskatter; tillkomna utan till- räckligt inbördes samband och av skiftande orsaker, som den allmänna varuskatten. För- bundet får därför uttala sin tillfredsställelse med de förslag om slopande av en rad punktskatter som beredningen framlagt. Vad beträffar förslaget om den allmänna varu- skattens ersättande med en mervärdeskatt, framstår det för Förbundet som utan tvivel värdefullt därest man med en sådan reform kunde undvika de nackdelar som är för- knippade med den allmänna varuskatten, i första hand dess ojämna incidens vad gäller företag av olika struktur och olika grad av vertikal integration samt olika storlek. De nackdelar som är förknippade med omsätt- ningsskatt på investeringsvaror är ett allvar- ligt problem, inte endast för exportindustrin. Mervärdeskatten, i den utformning den fått i beredningens förslag, torde i väsentlig grad tillgodose dessa reformkrav, och den för var- je förädlingsled lika skattebelastningen ska- par dessutom en logisk och överskådlig be- skattning.

Det finns emellertid vissa konsekvenser av en flerledsskatt av föreslagen typ som enligt Förbundets uppfattning inte tillräckligt klart redovisats i utredningen. För det första med- för just skattens flerledskaraktär en avse- värd ökning av redovisnings- och bokförings- arbetet i näringslivet. Detta kan förväntas medföra icke blott betydande övergångssvå- righeter utan dessutom en avsevärd ökning av näringslivets kostnader. Dessa kostnaders storlek begränsas visserligen i varje enskilt led genom den enkla och logiska konstruk- tion som mervärdeskatten fått, men faktum

kvarstår likväl att mervärdeskattens infö- rande innebär en avsevärd ökning av antalet företag som har att redovisa skatt, såväl upp- buren som erlagd. Härtill kommer att mer- värdeskattens införande inte medför någon lättnad i fråga om redovisningsarbete i det led som nu har att redovisa uppburen all- män varuskatt — tvärtom, genom avdrags- rättens införande påföres sista ledet en yt- terligare arbetsbelastning utöver den myc- ket omfattande som den allmänna varu- skatten för närvarande innebär. Det torde alltså med fog kunna ifrågasättas huruvida inte mervärdeskattens införande skulle tvinga företagen att offra tid och pengar på ett omfattande redovisningsarbete i sådan om- fattning, att synnerligen starka skäl talar för att medge de skattskyldiga ekonomisk gott- görelse, i vart fall i den utsträckning som nu sker vid redovisning av omsättningsskatt. Förbundet kan icke underlåta att uttala sin förvåning över att utredningen icke föreslagit att ersättning skall utgå för detta redovis- ningsarbete.

För det andra vill Förbundet fästa upp- märksamheten på den ökning av kapitalbe- hovet i näringslivet som rimligen bör bli följ- den av en uppbörd i alla led av den typ mervärdeskatten skulle medföra. Det synes enligt Förbundets uppfattning inte i tillräck- lig grad ha visats vilka konsekvenser produk- ternas successiva fördyring genom produk- tionsleden kan få för företagens lagerkost- nader.

Förbundet vill beträffande kommittémajo- ritetens förslag om en lägsta gräns för redo- visningsskyldigheten i mervärdeskatten vid 8 000 kronor meddela vissa erinringar. För- bundet förstår majoritetens inställning till nödvändigheten av att begränsa antalet skattskyldiga genom att icke medtaga de med särskilt låg årsomsättning. Ur allmän konkurrenssynpunkt måste det ändock anses vara ett rättvisekrav att icke vissa kategorier mer eller mindre tillfälliga rörelseidkare ge- nom beskattningens utformning kan ha rätt att uttaga denna skatt men icke vara skyl- diga att inleverera densamma. Förbundet vill därför i detta avseende ansluta sig till den reservation av herrar Ekström, Meidner, Nil- stein m.fl. med förslag att en lägsta gräns för redovisningsskyldighet sättes vid 3000 kronor i årsomsättning.

Det har redan, som ovan anförts, upp- givits att något förslag om införande av mervärdeskatt inte är att förvänta förrän tidi— gast vid vårriksdagen 1966. Ehuru de nack-

delar som vidlåder nuvarande indirekta skat- tesystem är uppenbara och inte bör tillåtas kvarstå längre än oundgängligen nödvändigt, synes det Förbundet lämpligt att statsmak- terna överväger möjligheten att genomföra en partiell skattereform, varvid till en bör- jan elskatten och punktskatterna avskaffas. I samband härmed föreslår också Förbundet att förmögenhetsskatten ändras så att den skattefria delen justeras uppåt, detta främst med anledning av den förväntade uppjuste- ringen av fastighetsvärdena som aviserats genom den nu påbörjade fastighetstaxering- en. En justering uppåt av den skattefria de- len vid beskattning av förmögenheter måste

Avslutningsvis vill Förbundet dock fram- hålla att ett dröjsmål med införandet av en mervärdeskatt utgör ett allvarligt hinder för vår utrikeshandel. Den fortlöpande harrno- niseringen av tullarna inom EEC-området medför efter hand en allt högre tullbarriär för våra exportprodukter varför varje möj- lighet att nedbringa kostnaderna för denna del av vår produktion måste bli en tvingande nödvändighet. Stockholm den 1 november 1964-.

Erik Hovhammar L. ]ensen-Urstad

Svenska försäkringsbolags riksförbund

Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Svenska gasverksföreningen

(yttrandet begränsat till synpunkter på energiskatt och mervärdesskatt ifrågor, som berör den svenska gasindustrin)

Kap. 28 I vissa städer är stadsgasverk sammanförda med vattenverk till en administrativ enhet, exempelvis i Stockholm, Västerås och Lund. Enligt beredningens förslag är stadsgasver- ken skattepliktiga industrier, medan vatten- verken är konsumenter. Vid dessa verk mås— te således inköp till gemensamma förråd framdeles specificeras genom en tidsödande rapportering och bokföring med hänsyn till att mervärdesskatten är avdragsgill för så- dant materiel, som kommit till användning inom gasverket, men ej inom vattenverket. Föreningen får därför hemställa, att scha- blonregler för varje verk utarbetas för be- stämning av hur stor del av ifrågavarande gemensamma inköp, som skall vara avdrags- gill i mervärdesskattehänseende. Beredningens förslag innebär vidare, att det kommer att bli fördelaktigt för gasin- dustrin att uppskjuta sina inköp till efter reformens ikraftträdande, eftersom erlagd mervärdesskatt då blir avdragsgill. Detta kan betyda störningar i gasindustrins lager-

hållning och förskjutningar i dess inköp av råvaror och materiel. Föreningen ifrågasät- ter därför, om ej sådana övergångsbestäm— melser kan införas, som eliminerar eller minskar sådana störningar.

Kap. 30 I beredningens förslag, som omfattar av- veckling av vissa punktskatter, däribland den allmänna energiskatten, konstateras, att energiskattens införande på sin tid motive- rades bl.a. med ett ökat medelsbehov för statsverket på energiområdet, men att den- na motivering nu torde förlorat sin bety- delse. Då energiskatten infördes år 1957 blev även gasindustrin — närmast de kommunala stadsgasverken — beskattad. Samtidigt inför- des eller utökades vissa statliga åtgärder till gagn för atomenergi-, olje- och elindu- striema. Då dessa industrier står i direkt konkurrensförhållande till gasindustrin, in- nebar detta en försämring av gasindustrins konkurrensmöjligheter.

Beredningen framhåller vidare, att ett slo-

pande av energiskatten och införande av en 13—procentig mervärdeskatt vid nuvarande bränsleprisnivå kommer att ställa sig gynn- samt för förbrukning av olja för bostadsupp- värmning. Däremot har man att räkna med att omläggningen ifråga om kolbränslena får viss prishöjande effekt. — Föreningen får framhålla, att detta även gäller den vid stadsgasverken producerade koksen. Om- läggningen får emellertid än större pris- höjande effekt för de gasformiga bränslena. Stadsgas är för närvarande indirekt beskat- tad genom den energiskatt, som uttages på gasverkens råvaror, stenkol, olja och gas- nafta. På gasol, liksom på en del andra bränslen, såsom eldningsfotogen, utgår ej energiskatt. Genom den föreslagna mervär- deskatten på 13 % kommer skattebelast- ningen att öka i förhållande till flertalet nu energibeskattade bränslen, vilket kommer att få en menlig inverkan på förbrukningen av gas. Omläggningen från energiskatt till mer- värdeskatt kommer visserligen att medföra, att kraft- och bränsleförbrukningen likstäl- les med annan konsumtion, och beredningen anför, att detta helt ligger i linje med dess tidigare deklarerade inställning till punkt-

beskattning. Föreningen måste emellertid konstatera, att beredningens förslag medför, att konkurrensförhållandet mellan de gas- formiga bränslena och andra energiformer i vårt land ånyo kommer att ändras och ge- nom skatteomläggning försämras. Mervärdeskatten innebär slutligen, att be- skattningen kommer att baseras på varans pris. Ju mer förädlat ett bränsle är, desto högre är dess pris och desto större kommer således skattebelastningen på i bränslet in— gående kalorier att bli. Detta betyder, att kalorierna i exempelvis sådana bränslen, som det är angeläget att utnyttja ur luft- och vattenföroreningssynpunkt —- såsom stads- gas, gasol och elektricitet — kommer att bli hårdare beskattade än andra. Föreningen får således konstatera, att omläggningen inne- bär, att beskattningen i detta hänseende ej blir likformig för alla energislag. Föreningen hemställer, att vad ovan an- förts måtte beaktas vid den fortsatta hand- läggningen av Allmänna Skatteberedningens förslag. Stockholm den 2 november 1964.

Bengt M. Nilsson Claes Lindgren

Svenska handelsagenters förening

Föreningen består till övervägande delen av importagenter. Ett fåtal företräder så- väl inhemska som utländska producenter. En betydande om ock numerärt rätt liten grupp arbetar även som exportagenter. Handelsagenterna säljer direkt såväl till industrier som grossister, varuhus, kedje- affärer, detaljister och inköpsorganisationer.

På grund av såväl producenternas som handelns allt starkare krav på snabb om- sättning, har handelsagenterna fått påtaga sig nya uppgifter vid sidan om den rena förmedlingsverksamheten. Sålunda har allt- fler handelsagenter blivit i mer eller mindre mån lagerhållande antingen så att de har varor i konsignation eller håller eget lager för att kunna möta kortfristig efterfrågan. Många har också övergått till att helt köpa och fakturera i eget namn. Detta gäller icke enbart större agenturföretag utan även före- tag med en relativt liten omsättning inom vissa branscher.

Det sagda utgör en förklaring till att

vårt yttrande icke begränsas till ett beaktan- de enbart av deras intressen, som uteslutan- de uppträder som handelsagent i lagens mening. Eftersom dessa senare liksom im- porten enligt förslaget är undantagna från mervärdesbeskattningen finnes all anledning för Föreningen att tillstyrka förslaget i vad det direkt behandlar importen och handels- agenterna.

Däremot skulle ett realiserande av vissa delar av förslaget innebära svåra belast- ningar särskilt för agenturföretag som har en >>blandad>> verksamhet och i alldeles sär- skild grad för de mindre av dessa, d. v. 5. företag som uppträder såväl som rena han- delsagenter som lagerhållande. Dessa före- tag med ofta mycket blygsamma investe- ringar och liten personal kommer i ringa mån i åtnjutande av de skattelättnader som förutsättes i form av energiskattens slo- pande och investeringsavdrag.

Vidare har dessa företagare sannolikt mindre möjligheter att övervältra social-

avgifterna på personalen än större företag, särskilt som många icke är anslutna till någon av arbetsgivarorganisationerna.

Skatteredovisningen för de mindre före- tagarna blir också relativt mer betungande genom att redovisningen kräver en mer kvalificerad bokföring.

Det vore olyckligt om förslaget skulle leda till att agenturföretag som nu påtagit sig viss lagerhållning, distribution och annan service tvingades antingen att återgå till att bli rena handelsagenter eller att upphöra med verksamheten på grund av att de icke kan bära den ytterligare belastning som en ändrad skattelagstiftning åvälvde dem.

Eftersom dessa företag kunnat bestå i den hårda konkurrens som råder på den svenska importmarknaden fyller de uppen- barligen en inom distributionen rationell funktion.

På grund av det ovan sagda hemställer Föreningen dels att agenturföretag som blir skyldiga erlägga mervärdesskatt erhåller er- sättning för sina kostnader, och dels att övergången till det föreslagna finansierings- systemet av socialförmånema sker jämnare.

Beträffande ersättningsfrågan för agentur- företag, ansluter vi oss i tillämpliga delar till vad som yttrats och föreslagits i re- servation av herrar Gustafson, Nilsson, Sun- din, Svensson och Östman beträffande före- tag inom detaljhandel, hantverk och där- med jämförligt sista beskattningsled. Ifråga om reformens ikraftträdande åberopas re- servation av herrar Nilsson och Svensson. Stockholm den 9 november 1964.

Erik Sjöman

Svenska kommunförbundet

Beredningen har eftersträvat en minskning av den direkta skatten och en ökning av den indirekta skatten. Enligt beredningens be- räkningar kommer förslagen till ändring av reglerna för den direkta skatten att leda till en minskning av den statliga inkomstskatten med 2 100 milj. kr år 1970 om man jämför med bibehållande av nuvarande regler. Stor- leken av den totala förändringen i den di- rekta beskattningen beror emellertid på hur mycket kommunernas kostnader kommer att öka.

Beredningen har vid sina beräkningar ut- gått från i princip oförändrat utdebiterings- behov i kommunerna mellan 1964 och 1970. Detta antagande om den framtida utveck- lingen måste emellertid betecknas som helt orealistiskt. Beredningen har bl. a. bortsett från den ökning av kommunernas kostnader som orsakas av den föreslagna höjningen av den indirekta skatten. Av större betydelse för kommunernas utdebiteringsbehov kom- mer emellertid den förutsebara utvecklingen av kommunernas verksamhet att bli. För- statligandet av rätts- och ordningsväsendet samt tolagsersättningens avveckling kommer år 1970 att betyda en nettoavlastning från kommunerna på ca 365 milj. kr, om man utgår från 1963 års siffror. Kostnadsutveck-

lingen i stort för kommunerna kan emeller- tid beräknas bli sådan, att denna avlastning inte på långt när är tillräcklig för att en väsentlig ökning av kommunernas totala kostnader skall kunna undvikas. Bl.a. ge- nomförandet av grundskolan och utbyggna- den av de gymnasiala skolformerna kommer att ställa väsentligt ökade krav på kommu- nernas insatser inom undervisningen. Beho- vet av en fortsatt utbyggnad av socialvår- den samt av hälso- och sjukvården kommer likaledes att påverka kommunernas kostna- der. Styrelsen vill i det sammanhanget pe- ka på att den av beredningen föreslagna höjningen av förvärvsavdraget för gifta kvin- nor med hemmavarande barn sannolikt kom- mer att leda till att dessa kvinnor blir mer benägna att ta arbete utanför hemmet. Det- ta kommer emellertid att leda till ökade krav på kommunala insatser för barndag- hem och liknande institutioner. Styrelsen kan helt ansluta sig till de synpunkter på den sannolika utvecklingen av kommuner- nas verksamhet som herr Meidner framför i sin reservation.

Ökningen av kommunernas kostnader kommer att leda till en annan avvägning mellan direkt och indirekt skatt än den skatteberedningen antagit. Om man utgår

från samma höjning av utdebiteringen under perioden 1964—1970 som under perioden 1958—1964- kommer det ökade uttaget av kommunalskatt att ungefär motsvara minsk- ningen av den statliga inkomstskatten. Den totala direkta inkomstskatten kan alltså väntas bli oförändrad.

Ökningen av kommunernas kostnader kommer emellertid inte att påverka endast avvägningen mellan direkt och indirekt skatt. Den leder dessutom till en annan för- delning av den totala skattebördan mellan enskilda skattebetalare än den beredningen antagit.

Enligt direktiven skall skatteförmågeprin- cipen vara avgörande vid skattebördans för- delning mellan olika skatteformer och mel- lan skilda kategorier skattebetalare. I direk— tiven har vidare särskilt framhållits att be- redningen skulle uppmärksamma de problem som sammanhängde med de stegrade utdebi- teringssatserna. De av beredningen föreslag- na ändringarna i bestämmelserna rörande den direkta beskattningen leder till ett skat- teunderlagsbortfall på ca 51 milj. skattekro- nor år 1970. Med den av beredningen valda förutsättningen — oförändrat utdebiterings- behov mellan åren 1964 och 1970 — medför detta en höjning av medelutdebiteringen från 16,50 till 17,26, vilket beredningen fun- nit godtagbart med hänsyn till de indivi- duella verkningarna. Beredningen har där- för inte föreslagit åtgärder mot höjningarna av de kommunala utdebiteringssatserna.

Beredningen har alltså utgått från anta- gandet att utdebiteringsbehovet kommer att vara oförändrat, medan sannolika skäl talar för att kommunernas utgifter kommer att öka så att år 1970 en medelutdebitering på omkring 20 kr förefaller sannolik. Bered- ningens beräkningar av den kommunala in- komstskattens tyngd i det framtida skatte- systemet awiker alltså i så hög grad från den sannolika utvecklingen att styrelsen ifrågasätter, om förslaget utan överarbet- ning kan läggas till grund för utformningen av det framtida skattesystemet. Styrelsen vill betona, att de problem som samman- hänger med kommunalskatten snarast bör lösas. Vid de fortsatta övervägandena i frå.- gan bör enligt styrelsens uppfattning följan- de synpunkter beaktas.

Beredningens förslag om högre grundav- drag än de nuvarande ortsavdragen samt höjda förvärvsavdrag innebär åtgärder, som minskar kommunernas skatteunderlag. En- ligt styrelsens mening bör dessa förslag ge-

nomföras endast om mycket starka skatte- politiska skäl motiverar åtgärden. Den prin- cipiella grunden för den kommunala själv- styrelsen är att kostnaderna för den kommu- nala verksamheten genom kommunalskatten skall fördelas på dem som genom anknyt- ning till kommunen har speciellt intresse av denna verksamhet. Den förstärkning av kommunernas ekonomiska resurser som er- fordras för att balansera de ökande kom- munala utgifterna vid en från skattepoli- tisk synpunkt rimlig utdebitering borde där- för ske genom en utvidgning av den kom- munala beskattningsrätten. Styrelsen är medveten om att det i praktiken är svårt att genomföra en utvidgning av den be- skattningsrätt som bygger på principen om kommunen som ett slutet beskattningsom- råde. Den begränsning som beredningen fö- reslår bör emellertid genomföras efter en omsorgsfull prövning och endast under för- utsättning att den negativa effekten för kommunernas ekonomi motverkas genom kompenserande åtgärder.

Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om att skatteutjämningskommittén berört frågan om en kommunal indirekt skatt men bl. a. med hänsyn till skatteberedningens ar- bete avstått från att framlägga förslag i frå- gan. Enligt styrelsens mening förtjänar frå- gan att prövas med hänsyn till den utök- ning av den indirekta beskattningen som utgjort ett av målen för skatteberedningens arbete. Statsmaktema har ålagt kommuner- na olika uppgifter av allmän samhällelig karaktär, vilka kommunerna inte kan full- göra på ett tillfredsställande sätt utan att erhålla en andel av samhällets ekonomiska resurser som svarar mot deras uppgifter in- om samhället.

Alternativet till förstärkningsåtgärder in- om beskattningens område är ökade stats- bidrag till kommunerna. Som styrelsen även framhållit i sitt yttrande över skatteutjäm- ningskommitténs betänkande finns det ett klart samband mellan skattesystemet och statsbidragssystemet. Den kommunala in- komstskatten utgör en del av det totala skattesystemet och kommunalskattens höjd bör därför awägas efter en skattepolitisk bedömning av hur kostnaderna för sam- hällets verksamhet skall fördelas mellan olika skattebetalare samt mellan olika skat- teformer. Statsbidragssystemet bör utformas så att det ger den kommunala inkomstskat- ten avsedd tyngd i skattesystemet i förhål- lande till de statliga skatteformerna.

Frågan om statsbidragsgivningens omfatt- ning får inte bedömas uteslutande från statsfinansiella synpunkter. Ansvaret för be- skattningsreglernas och statsbidragsbcstäm- melsernas utformning åvilar statsmakterna, som även har ett betydande inflytande på omfattningen av den kommunala verksam- heten. Det måste därför åvila statsmakterna att vidta sådana åtgärder, att det i den en- skilda kommunen råder balans mellan utgif- ter och inkomster vid en som rimlig ansedd utdebitering. Ojämnhetema i den kommu- nala beskattningen har sedan länge utgjort ett problem från bl. a. skattepolitiska och sociala synpunkter, och det torde även för statsmakterna ha stått klart att ökade stat- liga insatser kan komma att erfordras. Sty- relsen vill erinra om ett uttalande i tilläggs- propositionen till 1961 års riksdag (nr 150) , med anledning av en kalkylerad minskning av skatteersättningen. I uttalandet framhål- les att denna minskning inte kan betecknas som typisk för den framtida utvecklingen. »Tvärtom talar starka skäl för att ett av 1960-talets fördelningsproblem just kommer att gälla metoderna att åtminstone minska

takten i den eljest förutsebara uppgången i de kommunala utdebiteringama». Vid den fortsatta behandlingen av frågan om det framtida skattesystemets utformning bör sambandet mellan skattesystemet och stats- bidragsgivningen till kommunerna uppmärk- sammas. Övervägandena beträffande kom- munalskatten bör därvid grundas på en rea- listisk bedömning av den ekonomiska ut- vecklingen i kommunerna och inte den ut- präglat statiska syn på förhållandena som präglat skatteberedningens och skatteutjäm- ningskommitténs beräkningar. Inte minst statsmakternas krav på kommunerna kom- mer att leda till ökade kommunala insatser i framtiden. Om inte dessa omständigheter beaktas blir de förslag som kan komma att framläggas utan tillräckligt verklighetsun- derlag och ger inte den långsiktiga lösning av problemen som är syftet med ompröv- ningen av skattesystemet. Stockholm den 27 oktober 1964.

Olof Wiklund Sten Hömgren

Svenska konsulterande ingenjörers förening

(yttrandet begränsat till skattetekniska regler, som berör de konsulterande ingenjörerna)

Beredningen föreslår med motiveringen att kravet på likformighet i beskattningen skall tillgodoses, att under mervärdeskatten skall inrymmas tjänster som tillhandahålles av byggnadsarkitekter, byggnadskonstruktörer och liknande. Däremot föreslår beredningen att tjänster som tillhandahålles av advoka- ter, fastighetsmäklare, lantmätare m.fl. eko- nomisk konsultverksamhet avseende före- tagsadministration, marknadsanalyser m.m., kemiska och tekniska analyser och labora- torieundersökningar icke skall omfattas av mervärdeskatt.

Då tjänsteprestation avser bostadsbyggna- der skall mervärdeskatten beräknas på 60 % av vederlaget. Då tjänsteprestationen avser anläggningsarbeten såsom vägar, hamnar, flygfält, berggrundsarbeten, broar, yttre vatten- och avloppsledningar och liknande, föreslår beredningen att riksskattenämnden skall för varje särskilt fall fastställa det be- skattningsvärde som skall gälla.

I byggnadsvärde skall markvärde ej in-

räknas och sålunda fråndragas produktions- kostnadema före beräkningen av skatte- värdet.

Ett konsultföretag tillhandahåller en mängd tjänster av skilda slag. Inom ett och samma företag kan således projekteringsar- bete utföras för såväl bostadsbyggnader, in- dustribyggnader, som anläggningsarbeten av olika slag.

Vidare förekommer tekniskt-ekonomiska och tekniskt-juridiska utredningar samt upp- drag som kan jämställas med advokat- och lantmäteriverksamhet. Exempel på sådana konsultuppdrag är exploateringsutredningar, expropriationsmål, vattenrättsmål, kartogra- fi, skiljemannauppdrag, värderingar m.m. Jämsides med ovannämnda tjänsteprestatio- ner kan i de större konsultföretagen även förekomma kemiska och tekniska analyser samt verksamhet av likartat slag. Exempel härpå är vattenkemiska undersökningar, geotekniska provtagningar och laboratorie— undersökningar, driftskalkyler m. m.

Beredningens förslag torde få tolkas så att uppdrag av det slag som exemplifierats i föregående stycke icke skulle komma att vara skattepliktig tjänsteprestation. Eftersom markvärde icke skall ingå i olika objekts skattevärde torde planeringsarbeten avseen- de region-, general- och stadsplaner ej hel- ler komma att omfattas av skatteplikt.

Ett konsultföretag kommer således att be- driva både skattepliktig och icke skatteplik- tig verksamhet. Då ett och samma företag dessutom sysslar med projektering för såväl bostadsbyggnader som industribyggnader och anläggningsarbeten, och olika procentsatser härvid kommer att gälla vid beräkning av beskattningsvärdet, uppstår i varje fall i de större företagen utomordentligt kompli- cerade redovisningsfrågor, för att helt klar- lägga företagets skatteplikt. Även om den ingående skattebelastningen i konsultföreta- gens verksamhet är relativt begränsad i förhållande till den totala omslutningen uppstår dessutom mycket stora svårigheter att fördela dessa ingående skatteutgifter på icke beskattningsbara tjänster och olika typer av beskattningsbara tjänster.

Beredningen har vid utformningen av sitt förslag eftersträvat att undvika konkurrens- störande effekter samt åtgärder som kan medföra kumulativa verkningar av mer- värdeskattens införande.

Ur konkurrenssynpunkt är det självfallet ett intresse för konsultföretagen att projek- tering på grund av beskattningen icke skall bli dyrbarare om den utföres av konsultföre- tag än om den utföres av beställare i egen regi eller av byggnadsentreprenör. Ett av skälen, och synbarligen det viktigaste, för beredningen att föreslå att projekterings- verksamheten skall beskattas, har varit att undvika konkurrensstörandc effekter vid en jämförelse mellan konsulterande ingenjörer och byggnadsentreprenörer. Förslaget har också utformats så att det ur skattesynpunkt är likgiltigt om projekteringen utföres av fristående konsultföretag eller av byggnads- entreprenörer. Denna effekt skulle dock ha kunnat uppnås på samma sätt, om man, för den händelse byggnadsentreprenör utför pro- jekteringsarbete, medger ett avdrag för pro- jektering på produktionsvärdet, på samma sätt som beredningen föreslår skall gälla för markvärde, vid beräkning av olika objekts skattevärde.

Beredningen har icke behandlat frågan om några snedvridande effekter kan uppstå genom mervärdeskattens införande i de fall

då projektering utföres av beställare i egen regi i stället för av fristående konsultföre- tag. En mycket stor del av konsultverksam- heten avser investeringar för den offentliga verksamheten. För den statliga sektorn gäl- ler det främst vägar, hamnar, flygfält, broar och förvaltningsbyggnader för den kommu- nala sektorn, yttre vatten- och avloppsan- läggningar, gator, skolor, sjukhus och socia- la byggnader. Om projekteringen utföres av statliga eller kommunala organ, synes det som om detta arbete icke skulle komma att bliva beskattat, varför en väsentlig konkur- rensstörande effekt uppnås vid ett genom- förande av beredningens förslag.

Om en beställare, som själv bedriver skattepliktig verksamhet, utför projektering i egen regi uppstår icke samma effekt, efter- som den mervärdeskatt som pålägges ett projekteringsarbete som utföres av fristå- ende konsultföretag, kan avdragas som in- gående skattebelastning vid beställarens egen skatteredovisning.

Beredningen framhåller, att statens och kommunernas tillhandahållande av varor och tjänster i konkurrens med det enskilda näringslivet i princip bör föranleda skatte- skyldighet, oavsett i vilken juridisk form sådan verksamhet bedrives. Skälet härför är enligt beredningen att undvika den sned- vridning av konkurrensen som annars upp- kommer. Det ovan påtalade förhållandet är exempel på att skatten dock medför en så- dan snedvridning av konkurrensen. Då pro- jekteringen i åsyftat fall kommer att avse sådan offentlig verksamhet (vägar, skolor etc.) för vilken något pris icke uttages i konsumtionsledet, finns ej heller möjlighet till avlyftning av ingående skattebelastning.

Beredningen föreslår att exportverksamhet i princip skall vara undantagen från skatte- plikt i förevarande sammanhang. Förening- en förutsätter att detsamma skall gälla tjänsteprestationer som utföres för uppdrags- givare i annat land. Detta framgår dock icke av anvisningarna till 5 2 i förslaget till förordning enligt vilken endast »tjänste- prestation å vara, som efter tjänsteprestatio- nens fullgörande tillhandahålles utom riket, därest den införts i och för tjänstepresta- tionen» skall vara undantagen från beskatt- ningen.

Under hänvisning till vad ovan framförts får föreningen sammanfattningsvis föreslå följande.

I första hand föreslår föreningen att skat- tefrihet enligt nuvarande varuskattelagen bi-

behålles för samtliga tjänsteprestationer som lämnas av konsulterande ingenjörer. Den kumulativa skatteeffekt, som härigenom skulle komma att uppstå blir ringa, efter- som den ingående skattebelastningen i kon- sultföretagen är mycket obetydlig i förhål- lande till totalomsättningen. Den väsentliga delen av de konsulterande ingenjöremas tjänsteprestationer inträffar dessutom som regel i sista ledet i produktionskedjan och motsvaras således icke av någon följande skatteavlyftning i ett kommande led.

Om konsulttjänster i sin helhet undanta- ges från skatteplikt erhålles vidare väsent- liga fördelar med hänsyn till skattesystemets konkurrensneutrala utformning. I de fall en konkurrensstörning därvid skulle uppstå, vilket uteslutande torde komma att gälla så- dana fall, då en byggnadsföretagare själv utför projektering för byggnader och anlägg-

ningar, kan den konkurrensstörande effek- ten lätt elimineras, genom att avdrag för projekteringskostnaden på samma sätt som för markvärde medgives vid beräkning av beskattningsvärdet.

I andra hand föreslår föreningen att skat— tefrihet för konsulttjänster, utöver bered- ningens förslag, utökas till att även omfatta sådana tjänsteprestationer, som avser pro- jektering för statlig och kommunal bygg- nads- och anläggningsverksamhet, som be- drives för ändamål utan konkurrens från det privata näringslivet.

Föreningen föreslår vidare att det i för- ordningen klart utsäges att skattefrihet skall gälla för konsulttjänster som utföres för uppdragsgivare i annat land. Stockholm den 2 november 1964.

Ragnar Widegren

Svenska landstingsförbundet

Beredningen har utfört vissa beräkningar om verkningarna på kommunernas utdebite- ring av de föreslagna förändringarna i den direkta beskattningen. Beredningen bygger därvid på förutsättningen att samma reella skattetryck skall föreligga år 1964—1970. Utifrån denna utgångspunkt beräknar be- redningen utdebiteringshöjningen till 76 öre d.v.s. en höjning av den genomsnittliga utdebiteringen från 16 kronor 50 öre år 1964 till 17 kronor 26 öre år 1970.

Beredningen synes emellertid härvid ha bortsett ifrån den effekt på kommunernas kostnader, som förslaget om höjningen av den indirekta skatten orsakar kommunerna i deras egenskap av konsumenter. Av än större betydelse för bedömningen av hur den framtida utdebiteringen kommer att föränd- ras torde emellertid vara vilka antaganden som kan göras om utvecklingen inom den landstingskommunala verksamheten.

Den kommunala verksamheten utgör en gren av den samhälleliga verksamheten och den kommunala inkomstskatten ingår som en del av hela skattesystemet. Kostnadsför- delningen mellan stat och kommun och där- med fördelningen av samhällets kostnader mellan de statliga skatteformerna och kom- munal- respektive landstingsskatt måste där-

för bedömas i ett sammanhang. Därvid måste hänsyn även tas till hur olika åtgärder påverkar den enskildes skattebörda och av- vägningen mellan olika skatteformer i syste- met.

Skatteberedningens direktiv har varit att ompröva hela skattesystemet och att särskilt uppmärksamma de problem, som samman- hänger med de stegrade utdebiteringssatser- na. I praktiken har den kommunala in- komstskatten emellertid stått utanför be- dömningen, vilket leder till att en del av beredningens förslag inte kan väntas få den effekt man räknat med.

Enligt beredningens beräkningar kommer förslaget till ändringar i den direkta be- skattningen att leda till en minskning av den statliga inkomstskatten med 1200 milj. kronor år 1970 om man jämför med bibe- hållande av nuvarande regler. Hur stor den totala förändringen i den direkta be- skattningen blir i praktiken beror emellertid på hur mycket kommunernas kostnader kommer att öka. Mycket starka skäl talar för att kommunernas kostnader liksom un- der den senast förflutna sexårs-perioden kommer att stiga snabbare än skatteunderla- get och att till följd härav det reella kom- munala skattetrycket år 1970 kommer att

vara högre än år 1964. Om man antar att höj- ningen 1964—1970 kommer att motsvara höjningen 1958-1964, kommer det ökade kommunalskatteuttaget att ungefär motsva- ra minskningen av den statliga inkomstskat- ten. Den totala direkta skatten skulle i så fall förväntas bli oförändrad.

Vid sin bedömning av de individuella verkningarna för inkomsttagarna har bered- ningen räknat med att den kommunala ut- debiteringen år 1970 skulle uppgå till 17 kronor och 26 öre per skattekrona. De in- dividuella verkningarna, som följer härav har beredningen funnit godtagbara. Sam- manfattningsvis anser beredningen i anled- ning härav icke skäl föreligga att framföra förslag om kompensation till kommunerna i form av statsbidrag på grund av förhöj- ningen av medelutdebiteringen i kommuner- na. En annan fråga är emellertid om kom- pensationsåtgärder erfordras med hänsyn till ojämnheter kommunerna emellan i syn— nerhet om dessa ojämnheter skulle för- stärkas vid ett genomförande av förslagen i detta betänkande.

Styrelsen ifrågasätter om ej beredningens beräkningar om den framtida kommunala utdebiteringen präglats av ett alltför sta- tiskt betraktelsesätt. Såsom tidigare antytts är det sannolikt att kostnadsutvecklingen i kommunerna kan komma att medföra en höjning av medelutdebiteringen till om- kring 20 kronor och att utdebiteringen för många skattebetalare till följd härav kom- mer att ligga väsentligt över denna siffra.

År 1970 kan för skattskyldiga med de lägsta inkomsterna procentsatsen för uttag av kommunal inkomstskatt väntas vara dub- belt så hög som procentsatsen för statlig inkomstskatt. Den kommunala inkomstskat- ten utgör genom sin degressiva verkan på grund av avdragsrätten vid statlig taxering en större belastning för skattebetalare med låga inkomster än för dem med högre in- komster, varför styrelsen ifrågasätter om ej

kommunalskatten i ett framtida skattesy- stem kommit att tillmätas för liten tyngd.

Styrelsen vill ånyo betona att skattebered- ningens beräkningar av kommunalskattens utveckling i allt för hög grad gjorts statiska och till följd härav blivit orealistiska. De individuella verkningarna av beredningens förslag kan därför förväntas medföra allvar- liga verkningar för inkomsttagarna.

Frågan om kostnadsfördelning mellan stat och kommun har länge diskuterats till följd av att de ökade utdebiteringama vållat kommunerna allt större problem, varför de kommunala utskyldemas tyngd i ett fram- tida skattesystem måste anses vara synnerli- gen betydelsefull.

Fördelningen av arbetsuppgifter av all- mänt samhällelig karaktär mellan stat, landsting och primärkommuner synes vidare allt mer och mer ske utifrån rationella be— dömningsgrunder. Uppgifter, som på bästa sätt kan lösas av primärkommuner bör upp- dragas åt dessa. Uppgifter, som kräver stör- re områden för rationella lösningar och för minskning av de administrativa besvären kan lämpligen anförtros landstingen.

På samma sätt bör kostnadsfördelningen mellan stat och kommun ske efter över- väganden om vad som kan vara rationellt. Med den kostnadsutveckling, som lands- tingen har att vänta under den närmaste tiden, är det synnerligen angeläget att företa ordentliga undersökningar om hur omlägg- ningen av skattesystemet parat med över- föringen av uppgifter från stat till kommu- ner samt höjningen av det kommunala skat- tetrycket återverkar på den enskilda indivi- dens ekonomiska förhållanden. Förbunds- styrelsen anser det synnerligen angeläget att en sådan utredning kommer till stånd. Stockholm den 28 oktober 1964-.

Fridolf Thapper Bengt Olsson

Svenska lasttrafikbilägareförbundet

Socialförsäkringens finansiering och den direkta beskattningen

Genom det av beredningen framlagda för- slaget att uttaga arbetsgivaravgift synes vissa brister i det hittillsvarande systemet kunna

undanröjas. Dubbelbetalning av ATP-avgif- ter, som hittills förekommit vid blandad in- komst, torde kunna undgås. I vad gäller den direkta beskattningen har beredningen utta- lat att denna nu nått sådan höjd att det framstår som angeläget att minska uttaget

av sådan skatt. SLF ansluter sig till denna uppfattning. Förbundet stödjer därför i prin- cip förslaget om en ökad indirekt beskattning under förutsättning att de ökade skattein- komsterna genom en utvidgad indirekt be- skattning i sin helhet disponeras för en mot- svarande sänkning av den direkta beskatt- ningen.

Åkerinäringen i vårt land bedrives till stor del av småföretag samverkande i lastbil- centraler (ekonomiska föreningar). Inemot 7U % av åkeriföretagen är — som framgår av bilagal— enbilsföretag. För att fullständigare kunna bedöma effekten på strukturellt olika företag av en omläggning av skattesystemet hade det varit önskvärt att ett förslag till ny företagsbeskattning samtidigt förelegat.

Förbundet finner i övrigt ej anledning att i detalj yttra sig över dessa två avsnitt i betänkandet.

Mervärdeskatten

Vad beträffar beredningens förslag om mer- värdeskatt har förbundet sökt beräkna hur stor del av lastbilsfrakterna, d.v.s. det av åkerierna inkörda totalbeloppet/år (ca 1 400 mkr 1964) som fakturerats på slutliga kon- sumenter, d.v.s. sådana som icke i senare led drager av skatten. Någon exakt upp- skattning har ej varit möjlig att göra men mycket talar för att denna försäljning av transporttjänster till slutliga konsumenter rör sig om ca två år tre procent. Då åkerinäring— en sålunda övervägande säljer produktions- tjänster och endast till obetydlig del kon- sumtionstjänster ger en utvidgning av den indirekta beskattningen till detta transport- område icke något väsentligt ökat skatteut- fall. Mot den ringa ökningen av skatteutfal- let är att ställa de administrativa kostnader för mervärdeskatten som skulle drabba nä- ringen.

I övrigt vill förbundet fästa uppmärksam- heten på följande med förslaget om mervär- deskatt för åkerierna förknippade problem.

Administration och kontroll

Som här förut redovisats samverkar en stor del av småföretagen inom näringen i last- bilcentraler, vilka omhändertar transportför- säljning och fakturering för åkeriernas — medlemmarnas — räkning. Liksom beredning- en övervägt ett förenklat förfarande för att uttaga mervärdeskatt för jordbrukare genom att uttaga skatten först hos jordbrukarens

ekonomiska förening men däremot icke hos jordbrukaren själv, har förbundet dryftat möjligheterna att integrera ledet åkaren — lastbilcentralen för att därmed nedbringa dels antalet debiteringar, dels ock antalet skattskyldiga. Förbundet har dock inte kun- nat finna någon lösning hur man skall över- föra avdragsrätt för åkarens utbetalade mer— värdeskatt till lastbilcentralen. Kvar står dock att administrationen med beredningens förslag kan komma att bli besvärlig efter— som åkeriföretagaren — medlemmen i last- bilcentralen — skulle ha att fakturera last- bilcentralen mervärdeskatt på sin körning och lastbilcentralen — föreningen — i sin tur den transportköpande kunden mervärde- skatt för hela transportkostnaden inklusive centralens förmedlingskostnad. Det mer- värde föreningen som transportförmedlande organ skapar utgör endast några procent av den totala fraktkostnaden. Genom mervärde- skatt skulle nuvarande avräkningssystem mel- lan förening och medlem komma att avse- värt kompliceras och det torde bli nödvän- digt att här genomföra en omläggning av systemet. I detta hänseende står många åke- riföretagare i samma belägenhet som jord- brukare och andra företagare med en ut- byggd föreningsrörelse.

Förbundet finner vidare anledning uttala vissa farhågor i fråga om skattekontrollen. Med nuvarande, och i samband med den nya, statliga trafikpolitiken icke otänkbar accentuerad utveckling mot en växande an- del av mycket små företag inom åkeribran- schen och därtill angränsande verksamhet torde förutsättningarna för en tillförlitlig ad- ministration och effektiv skattekontroll kun- na komma att äventyras. En parallell kan i sistnämnda avseende dragas med erfarenhe- terna från kontrollsystemet i fråga om mo- torbrännolja, där det tidigare deklarations- förfarandet fick frångås.

Mervärdeskatt på byggnadsområdet

Beredningen har av bostadspolitiska skäl inte velat intaga upplåtelse av fastighet under mervärdebeskattningen. Konsekvensen härav blir att skillnad uppstår mellan ägande och hyrande av fastighet för rörelse. Inom åkeri- näringen har anskaffats och är under upp- förande ett stort antal terminalanläggningar vilka merendels äges av fastighetsbolag, bil- dade av lastbilcentraler och åkerier och

1 Bilagan här utesluten

vilka bolag hyr ut terminaler till moderföre- tagen. Enligt förbundets uppfattning borde avdragsrätt för av dylikt dotterbolag (fas- tighetsbolag) erlagd mervärdeskatt medgi- vas för moderföretaget i dess rörelse.

I detta sammanhang finner förbundet an- ledning påpeka att ett avsteg från principen om konkurrensneutralitet mellan landtran- sportmedlen uppkommer genom att den yrkesmässiga bilismen inte kan göra avdrag för erlagda mervärdeskatter på material- kostnadema på de infrastrukturella anlägg- ningarna (vägar etc.) medan järnvägsföre- tagen kan göra avdrag för erlagda mervär- deskatter på sina anläggningar (bana etc.).

Drivmedelsbeskattningen

Beredningen föreslår att nuvarande energi- skatt skulle ersättas med en mervärdeskatt om 13 % på drivmedel inklusive drivmedel- skatt. I anslutning härtill föreslås en höjning av bensinskatten med fyra öre per liter. För- bundet vill här konstatera att beredningen inte beaktat att prisrelationen mellan bensin och motorbrännolja genom beredningens förslag skulle komma att förändras. Enligt förbundets uppfattning kan nuvarande pris- relation mellan de båda drivmedlen upp- rätthållas genom en sänkning av skatten på motorbrännolja med ett öre per liter.

Transport av export- och importgods

I betänkandet föreslås att transporter av gods till utlandet icke skall mervärdebeskat- tas, och såvitt förbundet kunnat finna skall motsvarande gälla vid transporter av gods från utlandet. Vid s.k. samlastning av gods i fordon där en del av godset är avsett att stanna inom landet och en del skall vidare- befordras till utlandet uppkommer bedöm- ningsproblem för transportföretaget. Det sy- nes som om genomgående frakthandling upp- rättad redan hos godsavsändaren blir en förutsättning för att exporttransporter ej skall mervärdebeskattas. Förbundet har övervägt möjligheten att även exporttran- sporter skulle falla under mervärdebeskatt- ningen. Detta skulle visserligen underlätta förfarandet hos transportföretaget men i motsvarande grad komplicera förfarandet hos exportföretaget genom att exportföre- taget då finge restitutionsvägen söka få till- baka den mervärdeskatt man erlagt för tran- sportuppdraget.

Transportförmedling för utrikestransporter

inkluderar ofta en försäljning av en rad olika tjänster, varav de allra flesta tillhan- dahålles utom Sverige. Dessa tjänster i an- slutning till transportverksamheten bör jäm- ställas med export av >>know how» och över- huvud icke falla under mervärdebeskatt- ningen.

Debitering av mervärdeskatt

I betänkandet föreslås att mervärdeskatt skall tagas ut genom en i princip öppen de- bitering med undantag dock för detaljhan- delsledet och därmed jämförligt sista bc- skattningsled. Förbundet anser att särdebite— ring för lastbilstransporter för närvarande är att föredraga ur såväl transportköparens som åkeriernas synpunkt. Dock synes det lämp- ligt att, därest förslaget om mervärdeskatt genomföres, riksskattenämnden tilldelas be- fogenhet att här medgiva undantag från bestämmelserna om öppendebitering. Förbundet vill avslutningsvis framhålla att svensk åkerinäring för närvarande omfattar ca 13 000 företag vilka komme att bli skatt- skyldiga om mervärdeskatten infördes. In- emot 100 % av företagen är via länsföreningar anslutna till Svenska Lasttrafikbilägareför- bundet. Åkerinäringen representerar alltså en stor grupp av de skattskyldiga. Enligt för- bundets uppfattning skulle införandet av en mervärdeskatt komma att kräva en om- fattande upplysningsverksamhet inom denna grupp särskilt som den hittills icke haft att för sina transporter redovisa allmän varu- skatt. En stor del av denna upplysningsverk- samhet skulle i praktiken komma att läggas på förbundet och dess länsorganisationer. Självfallet komme en sådan upplysnings— kampanj att medföra betydande kostnader för organisationen. Det framstår därför som rimligt att dessa kostnader bestrides av staten genom bidrag. En eventuell om- läggning av skattesystemet skulle i tiden sammanfalla med att åkerinäringen befinner sig i en organisatorisk omstrukturering för- anledd av den nya, statliga trafikpolitiken, vilken senare beredningen ej funnit utgöra något hinder för beskattning av resor och transporter inom mervärdeskattens ram. Un— der år 1967 väntas vidare högertrafikrefor- men bli genomförd. Båda dessa reformer kräver stora organisatoriska insatser. SLF har velat fästa uppmärksamheten härpå re- dan nu eftersom medverkan från närings- livets organisationer torde vara en förutsätt— ning för ett genomförande av skattereformen.

Sammanfattningsvis får förbundet, med åberopande av sin redan inledningsvis utta— lade i princip positiva inställning till all- männa skatteberedningens förslag beträffan- de den direkta och indirekta beskattningen, understryka vad härförut anförts beträffande de vanskligheter ur administrations- och kon- trollsynpunkt som är förknippade med en mervärdeskatt på transportområdet. Förbun- det hemställer att vad i övrigt anförts i detta yttrande måtta tagas i beaktande vid de

fortsatta övervägandena beträffande den av beredningen föreslagna omfattande skatte- reformen ävensom att en eventuellt slutlig utformning av mervärdeskatten genomgåen- de baseras på den av beredningen starkt un- derstrukna konkurrens- och konsumtionsneu- traliteten. Stockholm den 16 november 1964.

Arne Thorell Arne Westling

Svenska omnibusägareförbundet

(yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen)

Busstrafikens tjänster är för närvarande undantagna från den allmänna varuskatten. Denna skatt påverkar emellertid indirekt taxesättningen genom att bussföretagen er- lägger varuskatt vid inköp av skattebelagda förnödenheter och tjänster för rörelsen. Dessutom ingår energiskatt i priset på in- köpta drivmedel. Dessa ingående skatter utgör i genomsnitt ca 2,5 procent av buss- trafikens totalkostnader. Under förutsätt- ning av oförändrad trafikefterfrågan och full kostnadstäckning skulle därför taxeindex kunna sänkas från nuvarande 100 till 97,5, om dessa skatter slopades. Införandet av den föreslagna mervärdesskatten på 13 pro- cent skulle å andra sidan medföra att taxe- index -— alltjämt under ovan angivna förut- sättningar — måste höjas från 100 till 97,5 X1,13= ca 110, för att kompensera buss- trafiken för skattens verkningar. Busstrafi- kens taxor skulle med andra ord behöva höjas med i genomsnitt ca 10 procent. Hän- syn har då icke tagits till eventuella indirek- ta kostnadsverkningar av det föreslagna skattesystemet. För nu varuskattebelagda varor och tjänster stannar motsvarande pris- höjning vid ca 6 procent.

Skatteberedningen har i sina övervägan- den ansett att den indirekta beskattningen bör utformas med sikte på. konkurrens- neutralitet såväl mellan omedelbart kon- kurrerande varor och tjänster som mellan samtliga konsumtionsvaror och tjänster. Den föreslagna mervärdesskatten har härvid be- funnits bäst motsvara detta syfte. Såsom ovan redovisats skulle emellertid den direkt konsumtionsprishöjande effekten av mer- värdesskatten bli ca 70 procent högre för buss-

trafikens tjänster än för andra nu varu— skattebelagda varor och tjänster. Enbart dessa förskjutningar i de relativa pris- nivåerna måste medföra oförmånliga åter- verkningar på efterfrågan på busstrafikens tjänster.

Inom busstrafiken skulle vidare införan- de av det föreslagna skattesystemet med- föra förskjutningar i konkurrenssituationen mellan olika trafikföretag. I stort sett kom- mer samma varor och tjänster för vilka företagen nu erlägger energi- och varuskatt, att i det nya systemet beläggas med mer- värdesskatt. Den kompensatoriska taxehöj- ningens storlek är i sådant fall en lineär funktion av förhållandet mellan summan av nuvarande energi- och varuskatter och nuvarande totala trafikintäkter. Sambandet kan uttryckas i följande ekvation:

Ek + Vk Tr

där Y står för den kompensatoriska taxe— höjningen uttryckt i procent, Ek och Vk för nuvarande energiskatte- resp. varuskatte- kostnader och T, för nuvarande totala trafikintäkter. Detta samband har sitt speciella intresse för de fall, där trafik- företag i en eller annan form erhåller driftbidrag för sin verksamhet. I sådana fall blir nämligen behovet av kompensato- risk taxehöjning mindre än i företag, som med samma kostnadsstruktur täcker alla sina kostnader med influtna trafikintäkter.

De allvarligaste följdverkningama för busstrafikens del av det föreslagna skatte- systemet uppkommer emellertid genom för- ändringen av konkurrensförhållandet gent-

Y=13—113

emot privatbilismen. För närvarande beskat- tas varken nettovärdet av busstrafikens eller privatbilismens transportprestationer. I båda fallen utgår däremot varu— eller energiskatt på skattepliktiga förnödenheter i verksam- heten. I dessa avseenden råder alltså kon- kurrensneutralitet mellan busstrafiken och dess främste konkurrent. Det föreslagna skattesystemet skulle härvidlag innebära en påtaglig förskjutning till busstrafikens nack- del. Medan resorna i egen bil endast skulle belastas med den ingående mervärdesskat- ten skulle för bussresornas del även »mer- värdet» av den utförda transporttjänsten beskattas.

Lika väl som privatbilismens expansion är ett uttryck för den allmänna välstånds— ökningen i landet, lika väl har den bidragit till uppkomsten av stora samhällsproblem. De ökande trafikvolymerna ställer krav på ökade insatser på väg- och gatuområdena. En betydande del av samhällets resurser måste tagas i anspråk för ändamålet. Bil- ismens utveckling har även medfört pro- blem för den allmänna transportförsörj- ningen på många håll, speciellt på lands- bygden. Särskilda insatser från samhällets sida har i en del fall blivit nödvändiga för att trygga en tillfredsställande försörj- ning med allmänna kommunikationer. Stat- liga bidrag utgår sålunda till S] för driften av olönsamma bandelar och till statliga och enskilda bussföretag för upprätthållande av olönsam linjetrafik på landsbygden. Vissa kommuner lämnar dessutom — ibland rela- tivt betydande —— bidrag till den lokala kol- lektivtrafiken. Införandet av en speciell skatt på resor ter sig mot den bakgrunden föga rationellt. I stället för att tillföra stats- kassan ett visst nettotillskott för allmänna ändamål bleve resultatet sannolikt en språngartad förskjutning från kollektiva

transporter till egentransporter som i sin tur framkallade behov av sådana extra- ordinära samhällsinsatser på väg- och gatu- området samt ifråga om transportförsörj— ningen att nettovinsten för statskassans del starkt kan ifrågasättas. Förbundet finner det därför befogat att föreslå att busstrafikens transporttjänster undantages från den före- slagna mervärdesskatten.

Beträffande mervärdesskattens tekniska utformning vill förbundet slutligen endast anföra, att en öppen redovisning av en eventuell mervärdesskatt på busstrafikens transporttjänster skulle ställa sig praktiskt taget ogenomförbar. Som kvitto på erlagd befordringsavgift utfärdas för huvudparten av alla personresor och godssändningar maskinstämplad biljett eller fraktsedel. En omändring av nuvarande maskinpark så att skattebeloppet kan separatredovisas ställer sig mycket kostsam. Då dessutom det helt övervägande antalet utförda transporttjäns- ter med buss är att jämställa med detalj— handelsförsäljning och sådan försäljning en- ligt skatteberedningens förslag skall vara undantagen från faktureringsplikt, förut- sätter förbundet att busstrafiken helt undan- tas från kravet på öppen skatteredovisning vid eventuellt införande av mervärdesskatt på dess transporttjänster.

Sammanfattningsvis får förbundet — med åberopande av det föreslagna skattesyste- mets ogynnsamma återverkningar på buss- trafikens konkurrenssituation och därav be- tingade problem för samhällets insatser i fråga om trafikplanering och transportför— sörjning - vördsamt hemställa att busstra- fikens transporttjänster helt befrias från mervärdesskatt. Stockholm den 10 november

1964.

Ake Ljungberg

Svenska petroleum institutet

Enligt direktiven har beredningen haft till uppgift att för fysiska personer med utgångs- punkt från ett givet totalt skatte- och av- giftsuttag framlägga de förslag till omför— delning i olika hänseenden av detta uttag, som beredningen kan vilja förorda. Helt utanför förslaget faller beskattningen av de juridiska personerna.

I fråga om förslagets principiella avfatt- ning vill Institutet i korthet uttala sin an- slutning till huvudpunktema i detsamma. Institutet anser att den föreslagna omför- delningen från direkt till indirekt skatt av det totala skatteuttaget är motiverad på ett bärande sätt.

Institutet saknar anledning att närmare

ingå på frågan om den, direkta beskattning- ens utformning. Institutets yttrande kom- mer därför endast att avse sådana frågor, som direkt eller indirekt berör petroleum- branschen.

I beredningens förslag beträffande den indirekta beskattningen ingår slopandet av ett antal s.k. punktskatter mot en kompen- serande höjning av den generella indirekta skatten. Bl. a. föreslås, att energiskatten slo- pas. Beredningen konstaterar, att den moti- vering, som 1957 anfördes för energiskatten — nämligen ett ökat medelsbehov för utbygg- naderna på energiområdet — numera förlo- rat sin betydelse och att energiskatten idag betraktas som ett komplement till den all- männa varuskatten, vilken ej omfattar bränslen och elkraft. Beredningen redogör därjämte för de vägande invändningar, som riktats mot energiskatten. Institutet tillstyr- ker för sin del energiskattens avveckling.

Enligt förslaget skall i fortsättningen energiskatten ersättas av en beskattning av bränslen och elkraft inom mervärdeskattens ram. Dessutom föreslås en höjning av ben- sinskatten med 4- öre per liter i syfte att bi- behålla en i princip oförändrad prisrela- tion mellan bensin och andra konsumtions- varor efter omläggningen till mervärdeskatt.

Nedanstående tablå visar för motordriv- medlen pris och skattebelastning före och efter omläggning enligt skatteberedningens förslag.

Beträffande höjningen av bensinskatten föreligger en reservation av herrar Kristers- son och Oscarsson, som på anförda skäl an- ser, att man icke bör höja bensinskatten, om man inte samtidigt neutraliserar mervärde- skattens ojämna inverkan på övriga av- ståndskostnader.

För egen del vill Institutet — med in- stämmande i och för sig i de synpunkter, som nyssnämnda reservanter anfört — bestämt motsätta sig förslaget om höjning av ben- sinskatten.

Det torde härvidlag till en början vara nödvändigt att något närmare ingå på de skattehöjningar, som drabbat bensinen under åren efter energiskattens införande. Ur- sprungligen utgjorde energiskatten på bensin 4 öre per liter. Från den 12 februari 1958 höjdes energiskatten på bensin och motor- sprit till 9 öre per liter. Denna höjning — jämte höjd indirekt beskattning av sprit, vin, maltdrycker, läskedrycker, cigaretter, socker, elkraft för borgerliga ändamål och lotterivinster —. motiverades av att medel er- fordrades för att finansiera vissa försvars- utgifter. Av motordrivmedlen drabbades alltså — utom den nu betydelselösa motor- spriten — endast bensinen. Ej heller höjdes energiskatten för bränslen av olika slag.

Från och med den 1 januari 1962 höjdes vidare bensinskatten med 5 öre/liter och skatten på motorbrännolja med 4 öre/ liter. Dessa höjningar motiverades med att bensin och motorbrännolja dittills varit un- dantagna från allmän varuskatt. I samband med att sistnämnda skatt höjdes från 4 till 6% ansågs, att det icke borde ifrågakom- ma, att dessa varor relativt förbilligades i förhållande till den varubeskattade kon- sumtionen, varför en lämplig awägning syn- tes vara, att de särskilda skatterna på bensin och motorbrännolja höjdes, så att priserna på dessa varor kom upp i den nivå, som skulle ha gällt, om allmän varuskatt utgått. Härigenom blev alltså både bensin och motorbrännolja i realiteten belastade med allmän varuskatt.

Före omläggning Efter omläggning förs Skattebelastn förs Skattebelastn Produkt pris förs skatt 1 pris förs skatt 1 utan . . . % av utan . . % av skatt drivm energi— pris riset skatt dnvm merv- pris riset .. ” skatt skatt inkl p öre /1 skatt skatt inkl p ore skatt skatt Bensin regular ..... 28 38 9 75 62,6 28 42 9,1 79,1 64,6 __ ___—4 47 51,1 Premium .......... 34 38 9 81 58,0 34 42 9,9 85,9 60,4 h—,__.— ___—1 47 51,9 Motor-brännolja. . . 28,5 31 2,5 62 54,0 28,5 31 7,7 67,2 57,6 ___—_a 33,5 38,7

Man kan alltså konstatera, att bensin dels från den 12 februari 1958 fått bära en mer än fördubblad energiskatt, dels från den 1 januari 1962 belastats med en bensinskatte- höjning, motsvarande den allmänna varu- skatten samt att motorbrännolja från sist- nämnda dag fått bära en skattehöjning mot- svarande varuskatten.

När beredningen uttalar, att bensinen vid omläggningen skulle relativt förbilligas i förhållande till andra varor är detta alltså inte riktigt. Visserligen försvinner den i ben- sinpriset ingående energiskatten, men där- emot bortfaller ej — som för andra varor — den i priset ingående varuskatten (= den 1962 pålagda 5-öringen). Härtill kommer, att bensin alltsedan den 12 februari 1958 fått bära en energiskatt av sådan höjd, att den innefattar den höjning, som idag före- slås för hela varuområdet genom mervärde- skatten.

Om beredningens förslag går igenom skulle bensinen alltså få bära bensinskatt (33 öre), varuskatt (5 öre), mervärdeskatt (9 öre) samt 4 öre i extra bensinskatt.

Institutet kan ej finna annat än att be— redningens motivering för att ytterligare öka bensinskatten är ohållbar.

Vad beträffar motorbrännoljan kommer även den genom omläggningen i ett ogynn- samt läge, därför att mervärdeskatten med drygt 5 öre överstiger den bortfallande ener- giskatten, samtidigt som skattehöjningen 1962 (= den allmänna varuskatten) ej bort- faller.

Mot bensinskattehöjningen kan ytterligare anföras.

Beredningen har redogjort för och — utom beträffande bensin — accepterat, .att skilda priseffekter uppkommer inom kraft- och bränsleområdet vid omläggningen från ener- giskatt till mervärdeskatt. Sammanfattnings- vis uttalar beredningen, att inga skäl förelig- ger att i det framtida skattesystemet be- skatta kraft- och bränsleförbrukning annor- lunda än annan konsumtion av nödvändig- hetsvaror. Institutet anser det — oberoende av det ovan förda resonemanget — vara in- konsekvent att ej likställa bensin med andra råvaror för kraft- och bränsleproduktion. Vidare kan man med fog hävda, att motor- fordonstrafiken i våra dagar är en nödvän- dighet, som ej bör särbeskattas.

Bensinskatten hör till de skatter, som för närvarande går till bestridande av det all- männas kostnader för vägväsendet. Om in- komsterna av fordons- och drivmedelsskatter

överstiger kostnaderna, bokföres överskotten som en särskild fond. Denna fondering visa- de den 1 juli 1964 ett överskott av nära 1,4 miljard kr.

En ökning av bensinskatten med 4 öre per liter beräknas ge 150 miljoner kr år 1970. Om annat icke utsäges, skulle beloppet till- föras vägväsendet. Beredningen har lämnat denna omständighet å sido. Institutet vill endast konstatera, att vägväsendets kostna- der för de närmaste åren torde kunna täckas med nuvarande uttag av fordons- och driv- medelsskatter samt fonderade medel och att alltså av denna anledning någon höjning av bensinskatten ej heller är befogad.

Av ovanstående tabell framgår, att mo- tordrivmedlen redan nu är synnerligen högt beskattade. De torde härvidlag — om sprit och tobak undantages — intaga en särställ- ning. Eftersom beredningen föreslår, att mervärdeskatt skall uttagas på varupriset inkl. skatt drabbas motordrivmedlen krafti- gare än de flesta andra varor av mervärde- skatten. Enligt Institutets mening talar även detta mot höjning av bensinskatten.

Slutligen vill Institutet framhålla, att pri- set på motordrivmedlen icke i likhet med de flesta andra varor stigit kraftigt på grund av inflationen. Det vore därför i och för sig naturligt, om detta pris så småningom skulle stiga mer än priset på andra varor, varvid en ökad mervärdeskatt kommer att utta- gas. Institutet anser det felaktigt, iatt en prisutveckling till konsumenternas fromma — en utveckling, som är resultatet av ratio- naliseringar och branschens inneboende kon- kurrenskraft »— skulle motverkas genom på- förande av ytterligare skatt, som icke är 10- giskt motiverad.

Institutet kommer härefter att behandla vissa frågor angående mervärdeskattens tek- niska utformning.

1. Rabatter, återbäring, bonus och liknande

I anvisning till 16 & föreslås, att, om ra- batt, återbäring eller bonus avseende skatte- pliktigt tillhandahållande utgivits i efter- hand, avdrag härför får göras från omsätt- ningen endast i den mån gottgörelsen utgått till andra än skattskyldiga (dvs. i regel till konsumenter).

Om förslaget godtages, kommer det att medföra synnerligen svåra redovisningspro- blem för företagen. Dessa måste varje gång rabatt lämnas undersöka, om mottagaren är

att anse som konsument eller icke. Om ett företag, såsom fallet är inom oljebranschen, säljer till ett stort antal såväl återförsäljare som konsumenter, föreligger risk för att osäkerhet uppstår vid bedömning av om viss kund skall hänföras till återförsäljare eller konsument. Detta kan ge upphov till bety- dande merarbete och kostnader för såväl företaget som skattemyndigheterna. Institu- tet vill understryka, att dessa redovisnings- problem kommer att förefinnas inte bara för oljeföretagen utan även för landets ca 5 000 bensinstationer.

Institutet anser att man istället bör före- skriva, att varje skattskyldig i sin redovis- ning skall göra omsättnings- resp. skatte- avdrag för lämnade resp. tillägg för erhållna rabatter. För periodvis lämnad återbäring och bonus kan krav på kreditnota eller an- nan verifikation uppställas. Noteringar på faktura över lämnad rabatt bör i dylika fall ej erfordras. För företag med databehand- lingssystem bör det räcka med att kunden erhåller maskinellt utskrivna postgiroutbe- talningskort och att det internt finnes data— listor med specifikationer över kundens namn och uttagna kvantiteter samt belopp.

Beträffande efterskottsrabatt, bonus etc. framhålles i förslaget, att några korrektioner ej är erforderliga vid transaktioner skatt- skyldiga emellan. Detta motiveras med att den sammanlagda skattebelastningen ej änd- ras (s. 455). Vidare förutsättes (s. 456) att kassarabatt och förmodligen även efter- skottsrabatter skall beräknas på fakturabe- loppet inkl. skatt. Om så är förhållandet, synes det synnerligen viktigt, att skatteplik- tigt omsättningsbelopp i senare period får reduceras med den andel av rabatten, som representerar varuvärdet. I annat fall upp- står vinstöverflyttning från rabattgivaren till köparen.

2. Mervärdeskatt vid import och export Institutet har ingen erinran att göra mot beredningens förslag att importbeskattning— en begränsas till sådan import, som sker av annan än registrerad skattskyldig.

3. Mervärdeskatt på resor m.m. Beredningen förordar, att mervärdeskatten skall omfatta resor och transporter samt andra tjänster med avseende härpå. Härav följer bl. a. att mervärdeskatt på resor med olika kommunikationsmedel får avdragas från skatten på egen omsättning, om resan

utgjort omkostnad i den skattskyldiges verk- samhet.

Institutet får betona, att härvid vissa pro- blem kan uppstå vid fastställande av mer- värdeskatt exempelvis på flyg-, järnvägs-, buss- och båtbiljetter; i varje fall kan det bli svårt för den skattskyldige att visa stor- leken av sålunda erlagd skatt. Svårigheterna blir än större, därest kostnaderna för resan erlagts av anställd, som företagit resa i tjänsten. Institutet föreslår att det uttrycklig- en i anvisningarna fastslås, att i dessa fall be- vis om erlagd skatt ej erfordras.

I detta sammanhang vill Institutet även behandla det fall, att anställd med egen bil företager tjänsteresa mot milersättning eller liknande. I detta" fall erlägger den anställde vid inköp av drivmedel etc. mervärdeskatt, som företaget ej synes kunna avdraga vid erläggande av mervärdeskatt å företagets omsättning. Detsamma gäller om den an- ställde ersättes med traktamentsersättning för havda utgifter för kost och logi. Insti- tutet anser detta vara en inkonsekvens i för- slaget, som bör tillrättaläggas, eventuellt genom schablonregel, utformad av riksskat- tenämnden.

4. Uttag i egen rörelse Enligt beredningens uttalande (s. 450) skall i den bokföringsmässigt beräknade omsätt- ningen icke inräknas skatt på egen omsätt- ning. För Institutet har uppgivits, att uttag i egen rörelse av vissa företag brukar inräk- nas i omsättningen och att det skulle före- ligga svårigheter att avskilja den egna om- sättningen och på densamma belöpande mervärdeskatt. Institutet föreslår, att företa- gen får valfrihet att inräkna eller ej inräk- na egna uttag i omsättningen.

5. Avdrag för omsättningsskatt, belöpande &” kost åt personal m.m.

Enligt 18 ä 2 mom a). får avdrag för ingå- ende omsättningsskatt, ändock att skatten belastat inköp eller motsvarande för den skattskyldiges näringsverksamhet, ej göras, till den del den belöper å kost åt personal i ”annan verksamhet än serveringsrörelse, bo- stad eller logi för den skattskyldige eller för anställd, Semesterhem m.fl. liknande an- läggningar. Avdrag får ej heller ske för in- gående skatt för kostnader för representa- tion. Motiveringen för dessa bestämmelser förefinnes å sidan 442 f i betänkandet. Institutet får till en början framhålla, att bestämmelser av denna art är ägnade

att komplicera tillämpningen av omsätt- ningsskatteförordningen. Eftersom det i snart sagt varje företag förekommer till- handahållande av kost av något slag eller personalförmåner av något slag eller tjänste- bostäder, kommer bestämmelserna att beröra ett mycket stort antal skattskyldiga. Dessa blir då nödsakade att i sin bokföring sär- skilja ingående skatt på kostnader för dessa ändamål. Även kontrollen måste bli omfat- tande och besvärlig att genomföra.

Institutet ifrågasätter också den princi- piella motiveringen för bestämmelserna. Man torde därvid böra särskilja de fall, där kost, logi och andra nu nämnda förmå- ner tillhandahålles gratis eller till nedsatt pris och de fall, där de anställda får erlägga fullt pris. I första fallet uppkommer för den skattskyldige kostnader för personal i rörelsen, för vilken avdrag för ingående omsättningsskatt liksom för andra kostnader i rörelsen bör godkännas. För den anställde uppkommer därvid den särskilda förmånen, att han undgår omsättningsskatt på den till- handahållna kosten etc. Detta kan tillrätta- läggas genom att hans förmån vid inkomst- beskattningen upptages till ett belopp, som tar hänsyn till att omsättningsskatt ej er- lagts. Om den skattskyldige uttager fullt pris för förnödenhet, tillhandahållen an- ställd, bör omsättningsskatt uttagas på van- ligt sätt av den anställde. Med detta system bör avdrag för ingående skatt kunna god- kännas även i dessa fall.

Vad slutligen prestationer för represen- tation beträffar, är det självfallet riktigt, att dessa åtminstone till viss del avser slutlig konsumtion. Å andra sidan måste beaktas, att representation är en godtagen kostnad i rörelsen och framförallt att man icke för bagateller bör störa metodiken i omsättnings- skattens beräkning. Institutet hävdar alltså, att även avdrag för ingående skatt på re- presentation bör tillåtas.

6. Övergångsbestämmelserna Vad beträffar beredningens förslag till över- gångsbestämmelser anknyter beredningen till de övergångsbestämmelser, som gällde vid införandet av och vid ändring i nuva- rande omsättningsskatt. Ett accepterande av

denna metodik kommer emellertid att med- föra speciella problem till följd av att kon- struktionen av de båda skatterna skiljer sig väsentligt. En grundläggande princip för mervärdeskatten är ju att erlagd mervärde- skatt på material och tjänster får avräknas från skatt, som skall redovisas. Om de före- slagna övergångsbestämmelsema genomfö- res, kommer de sålunda att innebära att skatt, som erlägges enligt de äldre reglerna inte blir avdragsgill. Det kan befaras, att detta förhållande kommer att påverka inve- steringstakten och kan få närlngslivet att omdisponera sina investeringsplaner.

Detta kommer givetvis att försvåra en jämn tillväxttakt och hämma den ekono- miska utvecklingen fram till tidpunkten för mervärdeskattens införande och kan även inverka menligt på sysselsättningen. När det vid mervärdeskattens införande blir för- delaktigt att investera, kommer samhället med största sannolikhet att få uppleva ett starkt inflationistiskt tryck. Då det synes vara av vital betydelse att söka motverka en sådan utveckling, bör övergångsreglerna ut- formas så att omsättningsskatt — som utgår enligt nuvarande bestämmelser och som vi- sas öppet på fakturor etc. — erlagd efter mervärdeskattens ikraftträdande, i likhet med mervärdeskatten blir avdragsgill för registrerad skattskyldig vid redovisning av mervärdeskatt. Om de av beredningen före- slagna bestämmelserna genomföres, skulle det innebära att näringslivet under flera år får lov att laborera med dubbla redovis- ningar av omsättningsskatt, dels enligt tidi- gare bestämmelser och dels enligt de be- stämmelser, som kommer att gälla för mer- värdeskatten.

Slutligen anser Institutet det vara av stor vikt, att övergångsbestämmelserna vid ener- giskattens upphörande blir utformade på sådant sätt, att övergången kan ske smidigt och utan större ekonomiska konsekvenser för de skattskyldiga.

Institutet hemställer att vad ovan anförts, måtte beaktas vid den fortsatta handlägg- ningen. Stockholm den 3 november 1964.

Rolf af Klintberg Birger Rothelius

Svenska pälsbranschens centralkommitté

(yttrandet begränsat till förslaget om pälsvaruskattens avveckling)

Under hänvisning till att särskilda skäl för att bibehålla skatten inom det föreslagna nya skattesystemet icke föreligga, förordar beredningen, att pälsvaruskatten helt av- vecklas den 1 januari 1966. Centralkommit- tén vill understryka branschens stora intres- se av att så sker och tillåter sig även hän- visa till de ytterligare motiv för en avveck- ling, som tidigare framförts av centralkom- mittén, senast i yttrande till Herr Statsrådet den 10 januari 1961 rörande den då i an- slutning till EFTA-konventionens bestäm- melser föreslagna och sedermera genomför- da ändringen av pälsvaruskatteförordningen.

Som beredningen anför, belastar pälsva- ruskatten — såväl den som uttages inom landet hos beredarna som importskatten — inneliggande lager av lösa beredda skinn, s. k. tavlor och ämnen samt färdiga pälsva- ror. Beredningen anser flera skäl tala för att lagren befrias från denna belastning. Bl. a. framhålles sålunda, att samtidigt med pälsvaruskattens försvinnande skulle den fö- reslagna mervärdeskatten införas, varigenom pälsvaror i lager vid försäljning skulle dub- belbeskattas. Vidare påpekas, att störningar i konkurrensen mellan importerade och in- hemska varor böra undvikas. Även den lå- ga omsättningshastigheten för vissa pälsva— ror anser beredningen talar för en avlyft- ning.

De anförda skälen äro enligt centralkom- mitténs mening fullt tillräckliga, för att mo- tivera en avlyftning.

Införandet av mervärdeskatten kommer att icke obetydligt höja priserna på pälsva- ror, som redan äro skattebelastade. Avlyftes däremot pälsvaruskatten, torde ett jämvikts- läge inträda, så att priserna kunna hållas oförändrade även under en övergångsperiod.

Beredningens påpekande, att omsättnings- hastigheten är låg hos företagen inom päls- branschen är riktigt. I genomsnitt för bran- schens olika led torde varorna omsättas ca en gång per år, något snabbare i grossistle- det och långsammare i detaljistledet. Detta förklaras främst av att pälsvaror i detalj- handeln säljas under en enda förhållande- vis kort säsong per är, ca fyra månader. De lager, som finnas vid awecklingstillfället,

komma därför att länge vara tyngda av pälsvaruskatten, om denna icke avlyftes.

Branschens struktur lägger inte några hin- der i vägen för en skatteavlyftning, i varje fall inte om denna begränsas på sätt central- kommittén nedan föreslår. Pälsbranschen är nämligen på så vis enhetlig, att företagen inom fabrikant- och grossistleden tillverka eller sälja nästan uteslutande päls och att i detaljistledet pälsvarorna till den helt över- vägande delen saluföras i specialaffärer eller i de stora kappaffärernas och varuhusens pälsavdelningar.

När beredningen sålunda förordar att skattebelastningen häves, drar den emeller- tid inte konsekvenserna av sina egna skäl härför utan begränsar avlyftningen till lager av lösa beredda pälsskinn samt tavlor och ämnen. Motiven för en avlyftning gälla emellertid i lika hög grad lagren av färdiga pälsvaror. Centralkommittén kan inte finna någon anledning att inte utsträcka avlyft- ningen även till dessa. Den begränsning, som av praktiska skäl kanske bör göras, kan lämpligen knytas till pälsvaruskatteförord- ningens regler om den procentuella import- skatten. Varor, som enligt 3 & i förordning- en, punkt 2 a)—vc), vid import skola belastas med 10, resp. 8 och 65% skatt, böra enligt centralkommitténs mening medtagas. Inom dessa grupper falla alla egentliga pälsvaror såsom pälskappor, jackor, schalar o.dyl. samt pälsmössor och baretter men av varor utanför det egentliga pälsområdet endast s.k. pälshandskar. Någon större omfattning har emellertid icke handeln med dessa handskar.

Värdena, efter vilka skatten skall avlyftas, kunna beräknas på skilda sätt. De stycke- skatter som gälla vid beskattning hos bere- darna kunna — på sätt beredningen föreslår beträffande lager av lösa skinn, tavlor och ämnen — även utgöra grundval för beräk- ningen av skattebelastningen på lager av färdiga pälsvaror. För de senare kan fabri- kantens utförsäljningspris resp. detaljistens inköpspris emellertid vara en lika så god värdemätare, i vilket fall importskatten får bli utgångspunkt för beräkningen av skatte- belastningen.

Likaväl som Kungl. Maj:t enligt pälsva- ruskatteförordningen äger att fastställa be- skattningsvärdena för inom riket beredda skinn, synes Kungl. Maj:t kunna få de lag- stiftande myndigheternas bemyndigande att fastställa såväl de värden, efter vilka av- lyftning skall ske, som den metod, som därvid skall användas. Centralkommittén vill därför föreslå, att Kungl. Maj:t utver- kar bemyndigande härtill, att Kontrollsty- relsen, som av beredningen föreslås skola handlägga awecklingen, får utarbeta förslag i frågan och att centralkommittén därvid får tillfälle att medverka.

Sammanfattningsvis vill centralkommittén sålunda tillstyrka beredningens förslag, att

pälsvaruskatten avvecklas från den 1 januari 1966, men förordar, att den föreslagna av- lyftningen av skattebelastningen från inne- liggande lager får omfatta alla lager av egentliga pälsvaror med den begränsning som ovan nämnts. Vidare föreslår central- kommittén, att den metod, som skall till- lämpas vid avlyftningen, och det värde, som därvid skall gälla, får fastställas av Kungl. Maj:t på förslag av Kontrollstyrelsen och efter samråd med centralkommittén. Stock- holm den 2 november 1964.

David ]ohansson Å. Burendahl

Svenska resebyråföreningen

Då i kapitel 28 utformningen av mervärde- skatten för tjänstebeskattning förutser bl.a. förändringar med avseende på skatteplikt för persontransporttjänster och förmedling av sådana tjänster, tillåter sig föreningen härmed framföra några synpunkter beträf- fande resebyråemas inbegripande under beskattningen.

I 5 11 av den föreslagna förordningen utsäges att tjänsteprestation, som avser för- medling av rese- och transporttjänster är skattepliktig. Förmedlaren är i detta fall resebyrån, som i och med denna lagtext skulle få en i jämförelse med nu gällande bestämmelser annan ställning, eftersom den enligt anvisning till _S, 11 i förordningen om Allmän Varuskatt icke är skattepliktig.

Till den föreslagna nya förordningen om Allmän Omsättningsskatt är emellertid fo- gad en anvisning till 5 12 som säger, att vid försäljning genom förmedling av agent är huvudmannen att anse såsom försäljare. Re- sebyrån är i förhållande till sina huvudmän agent. Färdbiljetter, hotelluppehåll etc. säljes till allmänheten enligt av huvudmän- nen fastställda taxor och ersättningen till

agenten utgår i form av provision och rese- byrån skulle således för denna sin tjänste- prestation icke vara skattepliktig.

Om detta är den föreslagna lagtextens reella innebörd, synes det vara nödvändigt med ett förtydligande. Svenska Resebyrå- föreningen anser att detta lämpligast kunde ske genom att de auktoriserade resebyråer- na, agenterna och sällskapsresearrangörcrna undantages från skatteplikt, såsom det utsä- ges i anvisningarna till nu gällande varu- skatteförordning.

Föreningen är medveten om att här be- rörda frågor kan behöva bli föremål för ytterligare prövning och förutsätter att even- tuellt kommande utredningar sker med hän- synstagande till näringens behov och möj- ligheter. Det är också föreningens förhopp- ning att den därvid ges tillfälle att i ytt- rande få inkomma med mera ingående kom- mentarer beträffande denna speciella del av den föreslagna förordningen. Stockholm den 29 oktober 1964.

Sture Kelmeling B. Loman

Svenska sparbanksföreningen

Skatteberedningens förslag innebär en väsent- lig omstöpning av vårt skattesystem. På oli- ka punkter aktualiserar förslagen en rad frå- gor av betydelse för sparbankemas verksam- het. I första hand är det uppenbart att för-

slagen har omfattande allmänekonomiska aspekter och att deras genomförande på olika sätt återverkar på den ekonomiska politikens förutsättningar och på det ekonomiska fram- åtskridandets villkor. Ur sparbankemas syn-

punkt är konsekvenserna för kapitalbild- ningen i samhället av särskilt intresse. Det ter sig även naturligt att i samband med en skattereform diskutera de olika förhållanden som kan motivera att man genom åtgärder inom skattelagstiftningen söker åstadkomma ett ökat stöd åt sparandet. Men förslagen återverkar också på sparbankemas ekono- miska förhållanden. Omfördelningen av skat- ter och avgifter mellan olika subjekt kom- mer att åsamka sparbankema kostnadsök- ningar och förslagens realiserande kommer att i vissa avseenden påverka konkurrensför- utsättningarna ogynnsamt för sparbankema.

Sparbanksföreningen kommer att i det följande först anföra sina synpunkter på de allmänekonomiska aspekterna och på frågan om behovet av och formerna för sparstimu- lerande åtgärder inom skattelagstiftningens ram. Därefter behandlar föreningen de före- tagsekonomiska konsekvenserna för sparban- kerna.

Beskattning och sparande

Bland de olika kraven på ett väl fungerande skattesystem upptar beredningen att det skall främja produktivitetstillväxt och ekonomiskt framåtskridande. Beredningen konstaterar att sparandet och kapitalbildningen är betydelse- fulla faktorer härvidlag och att åtgärder äg- nade att stimulera sådana effekter givetvis är förtjänta av överväganden. Sparbanksföreningen vill för sin del un- derstryka dessa synpunkter. Som beredningen anför i annat sammanhang har beskattningen generellt sett en tvåfaldig effekt på sparan- det. Både sparviljan och sparförmågan på- verkas i princip negativt av beskattningen. Eftersom olika beskattningsformer inte äter- verkar på samma sätt på sparandet kan be- skattningens negativa effekt i detta avseende begränsas genom en lämplig avvägning mel- lan skatteformerna. Utformningen av pro- gressionen i den direkta beskattningen blir också av betydelse i sammanhanget. Den negativa effekten kan vidare direkt motver- kas genom att bestämmelser i sparstimule- rande syfte infogas i skattesystemet. Exem- pel på åtgärder av det senare slaget är av- draget för inkomst av kapital enligt 39å

kommunalskattelagen.

Avvägningen direkt-indirekt beskattning

Vad först gäller frågan om att genom valet av beskattningsformer begränsa den negativa

effekten på sparandet tilldrar sig awäg- ningen mellan direkt och indirekt skatt sär- skilt intresse. I detta hänseende vill förening- en hänvisa till sitt yttrande över betänkandet »Den statliga indirekta beskattningen» av 1952 års kommitté för indirekta skatter. För- eningen diskuterade där återverkningarna på sparandet vid en ökning av skattetrycket ge- nom en konsumtionsskatt i förhållande till effekterna av en höjd direkt beskattning. En- ligt föreningens mening talade starka skäl för att ett ökat skattetryck genom en konsum- tionsskatt inte skulle ha samma negativa effekt som en höjning av den direkta be- skattningen. Härom anförde föreningen bl. a. följande.

I många fall torde emellertid individen se sparandet icke endast som en tidsmässig för- skjutning av konsumtionen. Sparandet fram- står nämligen ofta mer som ett självständigt alternativ till konsumtion. Sparandet har 5. a. 5. ett egenvärde, som kan vägas mot vär- det av att i stället konsumera motsvarande be- lopp. Som exempel på sparande av sådan natur kan nämnas uppbyggande av en trygg- hetsreserv mot oförutsedda utgifter och som en garanti för handlingsfrihet i ekonomiska frågor. Erfarenheten visar, att det subjektiva behovet av en sådan reserv snarast tenderar att öka med stigande levnadsstandard. Här framstår en indirekt beskattning å priori som mer sparvänlig än en beskattning av inkoms- ter. Vid en skattehöjning blir den enskildes behållna inkomst oförändrad medan priserna på konsumtionsvaror och tjänster stiger. På de punkter, där konsumtionsefterfrågan inte är helt oelastisk, alltså där den inte berör nöd- vändiga ting, kommer verkan av skattehöj- ningen sannolikt icke att i första hand gå ut över sparandet utan närmast taga sig uttryck i en minskad konsumtion.

Enligt Sparbanksföreningens mening måste man också fästa stort avseende vid det per- sonliga sparandet, som siktar till förvärv av kapitalvaror. Som exempel kan nämnas det bostadssparande, som tagits upp av sparban- kerna och som vinner allt större spridning. Här skulle en konsumtionsbeskattning, som alltså icke drabbar investeringar, bidraga till att inrikta människornas intresse på att spara till kapitalvaror. '

Mot bakgrunden av det anförda uttalade Sparbanksföreningen att vad beträffar be- skattningens återverkningar på sparandet och sparviljan visst företräde borde ges de indi- rekta skatterna framför de direkta vid en avvägning av beskattningens utformning.

Skatteberedningens ställningstagande i va- let mellan skatteforrner bygger på synpunk- ter likartade med dem som föreningen fram-

förde 1957. Beredningen uttalar således att det kan ligga ett värde från psykologiska syn- punkter i ett system som minskar den ome- delbara belastningen på inkomsten och på varje inkomstökning. Enär en konsumtions- skatt erlägges endast i förening med att in- köp sker blir det, framhåller beredningen, också möjligt för medborgarna att i någon omfattning själva bestämma hur mycket de vill erlägga i skatt eller spara.

Progressionen i inkomstbeskattningen

Omfördelningen inom skattesystemet enligt beredningens förslag leder till en viss be- gränsning av progressionen inom den direkta beskattningen jämfört med nuläget. Reduk- tionen är emellertid måttlig och framträder främst för gifta med inkomster uppgående till två till tre gånger medelinkomsten. För ogifta liksom för gifta med lägre inkomster än de nämnda blir det snarast en ökning av progressionen. Beredningens förslag innebär emellertid att den hittills ökande progres- sionen i inkomstbeskattningen i stället för att stegras ytterligare till 1970 kommer att bromsas upp. En tillämpning av beredning- ens förslag 1970 kommer alltså att medföra en mindre progressiv skatt för den enskilde än vad fallet blir om nuvarande regler för inkomstbeskattningen alltjämt då skulle gälla.

Det är uppenbart att en sådan uppbroms- ning av progressionen i inkomstbeskattningen är av värde när det gäller att begränsa be- skattningens negativa effekter på sparandet. Ur de synpunkter Sparbanksföreningen har att företräda vill föreningen därför tillstyrka beredningens förslag till omläggning av in- komstskatten i vad det syftar till att be- gränsa progressionen i skatteuttaget.

Behovet av sparstimulans

Enligt föreningens mening är det emeller- tid inte tillräckligt med den stimulans åt sparandet som kan ligga i övergången till ett ökat inslag av konsumtionsbeskattning och återhållandet av progressionsökningen i den direkta skatten.

Det kan förväntas att den omskiftning av skatteströmmama som skulle bli följden av ett förverkligande av beredningens förslag kommer att innebära avsevärda påfrestningar av inflatorisk natur för samhällsekonomin i samband med omläggningen.

Genom sänkningen av skatteuttaget och i

ännu högre grad genom bortfallet av de anställdas socialförsäkringsavgifter kommer de enskilda skattebetalarna att uppleva att deras disponibla inkomster stiger avsevärt. Samtidigt höjs den allmänna omsättnings— skatten betydligt i förening med att vissa punktskatter avvecklas. Det behov av pris- justeringar som kan föranledas härav kom- mer sannolikt att skifta betydligt inom olika delar av näringslivet. Det är inte ens säkert att behovet för alla pekar åt samma håll. Slutligen kommer den kraftigt höjda arbets- givaravgiften första året att innebära en kostnadsökning för företagen till den del den inte kan övervältras på arbetstagarna.

Sammanfattningsvis kan man konstatera, att man i skarven mellan skattesystemen har att räkna med en tendens till höjd efterfrå- gan från de enskilda, omfattande prisjuste- ringar huvudsakligen i höjande riktning, och besvärliga förhandlingar mellan arbetsmark- nadsparterna om övervältringen av arbetsgi- varavgifterna. Det är uppenbart att dessa förhållanden kommer att ställa stora krav på den ekonomiska politiken. Enligt Spar- banksföreningens mening är det nödvändigt att den ekonomiska upplysningsverksamhet om reformens innebörd som kan påkallas i samband med genomförandet kompletteras med åtgärder som ger en stimulans till ökat sparande utöver den som skattelagstiftningen nu innehåller eller som kan bli en indirekt följd av beredningens förslag.

Men även i ett annat hänseende medför beredningens egna förslag att behovet av sparstimulerande åtgärder ökar. Arbetsgivar- avgiften innebär en ökad belastning för före- tagen som 1970 utgör ca 2,8 miljarder kr motsvarande ca 4 procent av lönesumman. Beredningen har som nämnts förutsatt att denna avgift av företagen helt skall över— vältras på löntagarna. Möjligheterna att full- ständigt åstadkomma en sådan övervältring framstår emellertid som ovissa, något som även beredningen redovisar. Avgiften före- slås införd under en 5-årsperiod med början 1966. Detta år skall emellertid avgiftsutta- get ökas väsentligt mer än under vart och ett av de följande fyra åren. Ökningen i av- giftsuttag utgör enligt förslaget drygt en miljard kr 1966, men blott omkring 400 milj. kr vart och ett av åren 1967—1970.

Om utsikterna att på lång sikt fullständigt övervältra arbetsgivaravgiften på löntagarna framstår som ovissa, talar å andra sidan starka skäl för att — vilket beredningen också konstaterar — avgiften under övergångsperio-

den till större eller mindre del kan komma att stanna på företagen. Beredningen fram- håller att detta kan sägas innebära att av- kastningen på det i företagen investerade kapitalet genom arbetsgivaravgifterna blir lägre än den annars skulle ha blivit. Bered- ningen understryker emellertid att om mål- sättningen för den ekonomiska tillväxten skall vara oförändrad, får den lägre avkast- ningen inte medföra att företagens investe- ringar också blir lägre. De minskade själv- finansieringsmöjligheterna måste kompense- ras bl.a. genom en ökad lånefinansiering, vilket i sin tur förutsätter ett ökat sparande bl. a. inom hushållssektorn.

De förhållanden föreningen nu har berört har sin grund i beredningens egna förslag. Men det finns också faktorer utanför för- slagen, som enligt föreningens mening hade motiverat att beredningen hade tagit upp frågan om möjligheterna att genom åtgär- der inom beskattningens ram stimulera det personliga sparandet och därmed öka kapi- talbildningen. Sparbanksföreningen skall här peka på några sådana faktorer.

Det personliga sparandet har en betydande uppgift i ett samhälle av vår typ. Både en fortsatt hög kapitalbildning och ett beva- rande av den samhällsekonomiska balansen underlättas av att det personliga sparandet hålls på en hög nivå. Eftersom de enskildas inkomster utgör en så stor del av inkomsterna i samhället, blir även små förändringar av sparkvoten betydelsefulla för kapitalbild- ningen. Ett stort personligt sparande är emel- lertid också ett uttryck för att den enskilde förstår att planera sin konsumtion på ett sätt som är ändamålsenligt både ur privatekono- misk och samhällsekonomisk synpunkt. En sådan förståelse hos den enskilde underlät- tar statsmakternas möjligheter att bedriva en politik inriktad på samhällsekonomisk ba- lans.

De speciella problem som kommer att möta i den svenska ekonomin aceentuerar ytterligare angelägenheter att främja det personliga sparandet. Den minskning av ar- betskraftstillskottet som kan förutses för de närmaste 10—15 åren måste kompenseras av en ökad takt i kapitalbildningen om fram- stegstakten i vår ekonomi skall kunna upp- rätthållas. Det kan samtidigt förutses att företagen i mindre utsträckning än tidigare kan lita till självfinansiering av sin investe- ringsverksamhet. Även om det nu fastställda avgiftsuttaget för tilläggspensioneringen inne- bär en betydande successiv ökning av det

offentliga sparandet undanröjs inte därmed behovet av ett ytterligare ökat personligt spa- rande.

Mot denna bakgrund framstår det enligt Sparbanksföreningens mening som en brist att beredningen inte mera ingående diskute- rat möjligheterna att genom åtgärder inom beskattningens ram öka det personliga spa- randet och att några förslag i detta hän- seende inte framlagts av beredningen. Vad som har anförts i det föregående ådagaläg- ger enligt föreningens mening att det finns ett behov av ytterligare sparstimulerande åt- gärder både i det korta och i det långa pers- pektivet. Ett realiserande av beredningens förslag bör enligt föreningens mening kom- bineras med åtgärder i sparstimulerande syf- te, som insättes samtidigt med att reformen genomföres. Men behovet av sparstimule- rande åtgärder föreligger som nämnts obe- roende av i vilken utsträckning beredningens förslag förverkligas. De synpunkter på an- gelägenheten av ett ökat personligt sparande, som föreningen anfört i det föregående, talar enligt föreningens uppfattning bestämt för att ytterligare åtgärder i syfte att stödja det per- sonliga sparandet bör komma till stånd snarast.

Enligt Sparbanksföreningens mening är det särskilt angeläget att stödet åt det monetära sparandet utbygges. Denna form av sparande är i realiteten den som mest kan komma att utnyttjas av den stora allmänheten. Redan av denna anledning är en särskilt på detta sparande inriktad stimulans speciellt moti- verad. Därtill kommer att penningvärdeför— sämringen innebär en fortgående minskning av monetärt sparkapital. Detta talar ytter- ligare för speciella åtgärder för det mone- tära sparandet.

Behovet av åtgärder syftande till att stödja penningsparandet bör också ses i samband med värdesäkringskommitténs förslag. Kom- mittén har — i likhet med Sparbanksför- eningen i dess yttrande häröver — konstaterat behovet ur rättvisesynpunkt av åtgärder som kompenserar småsparama för deras begrän- sade möjligheter att placera i realkapital men funnit genomförandet av regelrätta så- dana åtgärder i form av indexlån förenade med stora praktiska problem. Enligt Spar- banksföreningens mening kan en del av den av värdesäkringskommittén åsyftade effek- ten åstadkommas genom införandet av ett uteslutande för monetärt sparande avsett av- drag vid inkomstbeskattningen.

I sammanhanget vill Sparbanksföreningen

framhålla att både den norska och den finska skattelagstiftningen innehåller regler av sparstimulerande innebörd uteslutande tillämpliga på bankinsättningar. Enligt den finska lagstiftningen är fysiska personers bankinsättningar, vare sig dessa sker på nominellt bundna konton eller på indexkon- ton, fritagna från inkomst- och förmögen- hetsbeskattning. En speciellt på det mone- tära sparandet inriktad stimulans har också förordats av professor Welinder i hans re— servation till beredningens förslag.

Formen för sparstimulansen

Vad gäller formen för sparstimulansen lig- ger det nära till hands att höja det nuva- rande avdraget för inkomst av kapital. Be- loppet fastställdes 1961. Redan med hänsyn till den därefter skedda penningvärdeförsäm- ringen finns det skäl att justera avdragsbe- loppet. Men även därutöver föreligger så- dana skäl.

För gifta motsvarar avdraget i dag ett kapital på ca 15 000 kronor. För ogifta är beloppet ca 7500: —. Bl. a. den analys av förmögenhetsställning och inkomstförhållan- den som värdesäkringskommittén gjort på grundval av material från 1958 års spar- undersökning får anses visa, att det utöver vad som kan motiveras av prisförändring- arna finns ett behov att höja dessa belopp för att tillgodose en stor grupp sparare, som traditionellt gör sina placeringar i form av bankinsättningar.

Andra åtgärder kan tänkas som en kom- plettering till en höjning av kapitalinkomst— avdraget. Utredningen om sparstimulerande åtgärder diskuterade ingående olika former för sådana åtgärder i sitt betänkande (SOU 1961: 2). Bland de åtgärder som tilldrog sig utredningens intresse var sådana som byggde på uppskov i beskattningen. Enligt utred- ningens mening skulle ett sådant förfarande sannolikt komma att leda till en viss sparan- deökning av långsiktig karaktär. Utredningen konstaterade emellertid att införandet av dy- lika bestämmelser även var en fråga om inkomstutjämning, och att ett förslag om sådana åtgärder därför i olika hänseenden berörde då pågående skatteutredningar. Ut- redningen förordade mot denna bakgrund att frågan om premiering av sparande genom uppskjuten beskattning togs upp till ytter- ligare övervägande i samband med övriga skattefrågor.

Detta var en ståndpunkt som gillades av

flertalet remissinstanser. Även departements- chefen fann ståndpunkten välgrundad och han underströk särskilt att några åtgärder inte borde ifrågakomma medan skattebered- ningens arbete pågick.

Beredningen har nu avslutat sitt arbete i de delar som kan vara betydelsefulla för ställningstagandet till en sparstimulans ge- nom uppskjuten beskattning. Enligt Spar- banksföreningens mening föreligger därmed det material som behövs för att utveckla Sparutredningens tankegångar till ett kon- kret förslag till sparstimulans i dessa former.

Familjebeskattniugen och arbetskrafts- utbudet

Det finns anledning att se på utformningen av familjebeskattningen mot bakgrund av de prognoser för arbetskraftstillgång och ka- pitalbehov som nu föreligger för den kom- mande 10-årsperioden. Behovet av att till- varata och effektivt utnyttja den utbildade arbetskraften gör det angeläget, att familje- beskattningen utformas så att den inte ver- kar hämmande på kvinnornas benägenhet att ställa sin arbetskraft till förfogande. Ur dessa synpunkter måste det vara av betydelse att möjligheten till särbeskattning öppnas. Vad beredningen anför om att endast en eller några få promille av samtliga äktenskap en- ligt dess förslag skulle drabbas av en nega- tiv sambeskattningseffekt bör bedömas mot bakgrunden av att kvinnorna i dessa äkten- skap i särskilt stor utsträckning kan förmo- das ha utbildning för sådana yrken där bris- ten på arbetskraft i dag är stor, främst lärar- och vårdyrken. Ett undanröjande av den negativa sambeskattningseffekten för dessa äktenskaps del skulle således kunna leda till att en icke oväsentlig del av efterfrågan i bristyrkena skulle kunna täckas. Beredning- ens skäl för att avstyrka införande av fakul- tativ särbeskattning är huvudsakligen att det- ta skulle komplicera skattesystemet. Enligt föreningens mening är denna synpunkt inte tillräckligt vägande för att motivera att man skulle avstå från en reform, som måste bedö- mas som angelägen och som skulle kunna bli av betydelse för att lätta bristsituationen inom yrken av vital samhällelig betydelse.

Förmögenhetsbeskattningen

Beredningens förslag innebär en lindring av förmögenhetsbeskattningen. Förslaget är emellertid endast ett provisorium i awaktan

på en senare mera fullständig översyn inom ramen för beredningens arbete. De nu för- ordade ändringarna innebär bara en juste- ring med hänsyn till inträffade och fram till 1970 förväntade penningvärdeförändringar. Genom att förslaget föreslås genomfört fr. o. m. 1966 inträder detta år en viss för- bättring i förhållande till läget 1957, då bottenbeloppet senast fastställdes. Vid en fortsatt penningvärdeförsämring är vinsten av förmögenhetsskattens sänkning helt neu- traliserad fram till 1970. Sparbanksförening- en kan för sin del godta beredningens för- slag såsom ett provisorium men vill under- stryka angelägenheten av att den egentliga översynen av förmögenhetsbeskattningen ge- nomföres snabbt. Särskilt för småföretagarna inom jordbruk, handel och industri framstår den nuvarande progressiva beskattningen av deras i produktionsmedel nedlagda förmö- genhet som betungande. I sammanhanget vill föreningen erinra om nödvändigheten, att med hänsyn till glappet mellan de höjda fastighetsvärdenas beaktande i beskattningen och förmögenhetsskattens sänkning, vidta åt- gärder till undanröjande av en kraftigt skärpt skattebelastning för fastighetsägarna under ett år.

Arbetsgivaravgiften och mervärdeskatten

Utformningen av arbetsgivaravgiften föran- leder ingen erinran från Sparbanksförening- ens sida. Beträffande mervärdeskatten vill föreningen peka på att dess utformning i vad gäller byggnadsområdet kommer att medverka till en hyressplittring mellan det existerande och det tillkommande beståndet av lägenheter. Detta framstår som en olyck- lig konsekvens av förslaget som ytterligare kan bidra till att försvåra en avveckling av hyresregleringen.

Förslagens inverkan på priser och kostnader

En viktig fråga ur företagsamhetens synpunkt gäller arbetsgivaravgifternas och den höjda omsättningsskattens inverkan på priser och kostnader. De resonemang beredningen för på denna punkt avser ett genomsnitt av nä— ringslivet. Det är emellertid uppenbart att företag, vars produkter träffas av någon av nu utgående punktskatter eller vars produk- tion är förenad med stor energiåtgång, kom- mer i ett avsevärt gynnsammare läge än ett företag, för vilket någon av dessa förutsätt- ningar inte föreligger. För ett företag av

den förra typen torde skatteomläggningen kunna innebära att skattebelastningen på dess produkter minskas.

Verkningarna av skatteomläggningen kan således förväntas bli mycket olika för skilda företag. I många fall lär företagen få svå- righeter att anpassa priser och kostnader efter den nya situationen. Sådana över- gångsproblem torde inte kunna undvikas, men det är viktigt att man från samhällets och allmänhetens sida gör klart för sig de svårigheter för företagsamheten, som sålunda kan uppkomma. Härvid är att märka att övergångsproblemen kommer att förstärkas genom det språngvisa införandet av arbets- givaravgifterna.

Förslagens inverkan på Sparbankernas kostnader

Den av beredningen föreslagna arbetsgivar- avgiften kommer att innebära en väsentlig merkostnad för sparbankema, som visserli- gen på längre sikt kan förväntas bli över- vältrad på de anställda. Det belopp, som i form av ökad arbetsgivaravgift skulle belasta sparbankema 1966, utgör ca 1,8 milj. kr (detta och följande belopp i 1963 års pen- ningvärde). Stegringen under vart och ett av de följande fyra åren utgör drygt 0,5 milj. kr. Totalt skulle arbetsgivaravgiften för sparbankemas del år 1970 innebära en ökad belastning med ca 4.- milj. kr årligen. Av 1963 års lönesumma utgör detta 4—5 pro- cent och i förhållande till vinsten samma år utgör beloppet ca 7 procent.

En följd av förslagets genomförande blir en försämring av Sparbankernas räntabilitet till den del avgifterna inte kan övervältras på. de anställda. Det språngvisa införandet av arbetsgivaravgiften 1966 kan härvid vän- tas försvåra övervältringsmöjligheterna. Ök- ningen av arbetsgivaravgiften detta år kan uppskattas till ca 2 procent av sparbankemas lönesumma. Om hela detta belopp skulle stanna på sparbankema skulle det medföra en resultatförsämring med ca 3 procent.

Den föreslagna mervärdeskatten kommer ytterligare att öka sparbankemas kostnader. Approximativt kan mervärdeskattens infö— rande väntas belasta sparbankema med ett belopp om ca 3 milj. kr utöver vad som nu faller på den allmänna varuskatten. Detta utgör ca 5 procent av sparbankemas vinst. Resultatförsämringen 1966 till följd av ar- arbetsgivaravgiften och mervärdeskatten skulle alltså uppgå till ca 5 milj. kr i 1963

års priser, d. v. s. ca 8 procent av 1963 års vinst. 1970 skulle resultatförsämringen ha stigit till ca 7 milj. kr, d. v. 5. ca 12 procent av vinsten.

En sådan resultatförsämring inger starka betänkligheter. Sparbankernas räntabilitet har under en följd av år påverkats ogynn- samt bl.a. av de till följd av lönestegring- arna ökade förvaltningskostnaderna. Den yt- terligare resultatförsämring, som skulle in- träda till följd av arbetsgivaravgiftens och mervärdeskattens införande, skulle i hög grad påverka sparbankemas möjligheter att bygga upp sina fonder och därmed att skapa underlaget för den expansion av verksamhe- ten, som erfordras redan för att Sparbankerna skall kunna bevara sin ställning på den växande marknaden. Ett genomförande av beredningens förslag i dessa avseenden fram- kallar uppenbarligen ett behov för sparban- kerna att se över sin räntemarginal.

Mervärdeskatten och Sparbankernas konkurrensbetingelser

Vad därefter gäller mervärdeskattens ut- formning har denna i vissa hänseenden bli- vit sådan att den motverkar en rationell or- ganisation för sparbankemas del. Detta kan exemplifieras i vad gäller datatjänster. Be- redningen föreslår att denna typ av tjänster skall omfattas av mervärdeskatten.

Databehandlingsverksamheten har inom svenskt sparbanksväsende centraliserats till ett särskilt, för samtliga sparbanker gemen- samt aktiebolag Sparbankernas Datacentra- ler AB (Spadab).

När Sparbankerna valt att skapa ett för dem gemensamt organ för denna typ av verksamhet, framstår detta som en naturlig och företagsekonomiskt motiverad konse- kvens av det svenska sparbanksväsendets uppbyggnad. Ett samgående mellan spar- bankema möjliggör i en rad fall en bättre lösning av organisatoriska problem än om sparbankema hade att var för sig, med anli- tande endast av sina egna resurser, finna lösningarna på sådana problem. Storleken av de kapitalinvesteringar, som numera är före— nade med ett rationellt bedrivande av bank- verksamheten och som kan förutses vara i växande, innebär för övrigt att ett sam- gående mellan sparbankerna många gånger utgör deras enda möjlighet att anpassa sin verksamhet efter moderna tekniska och eko— nomiska förutsättningar. Från Sparbankernas synpunkt framstår det därför som mycket

angeläget, att förutsättningarna för deras samarbete inte försämras till följd av skat- teberedningens förslag.

Ett realiserande av skatteberedningens för- slag skulle emellertid leda till en sådan för- sämring för sparbankemas del både i för- hållande till nuläget och till vad som gäller för konkurrerande kreditinstitut. I den mån Spadabs försäljning till sparbankema av da- tatjänster betraktas som en yrkesmässig för- säljning, kommer det i Spadab framkomna mervärdet att tas till beskattning och där- med belasta det pris sparbankema har att erlägga. För en tillräckligt stor bankenhet blir det därmed lönsamt att skapa egna dataavdelningar inom banken. På detta sätt undgås mervärdeskatt på dessa tjänster. En sådan lösning är utesluten för den helt över- vägande delen av sparbanker medan den är möjlig för affärsbankerna och postbanken. Sparbankerna kommer härigenom att drab- bas av en merkostnad, som återverkar på deras konkurrensförutsättningar. Storleken av denna merkostnad bör inte underskattas. Det kan förutses att det inledda samarbetet på maskinområdet kommer att svälla ut på sådant sätt att det mervärde som framkom- mer blir betydande.

Databehandlingsverksamheten är ett av flera exempel på arbetsuppgifter, för vilkas lösning ett samgående mellan Sparbankerna framstått som rationellt. Bland andra sådana verksamheter kan nämnas upphandling av inventarier och maskiner för sparbankemas behov samt ett arkitektkontor för den kon- tinuerliga om- och nybyggnadsverksamheten avseende sparbankemas till 1 700 kontor uppgående kontorsnät. Även inom andra områden förekommer ett liknande av tek- niska skäl betingat samarbete mellan spar- bankema och det kan antas, att utvecklingen kommer att ytterligare accentuera behovet av ett sådant organiserat samarbete. Det framstår då som praktiskt och principiellt otillfredsställande att möjligheten att välja en rationell organisation av verksamheten skall försvåras av skattelagstiftningen.

Ett sätt att undgå en sådan konsekvens av beredningens förslag är, att i anslutning till bestämmelsen i 32% tredje stycket spar- bankslagen föreskriva att skattskyldighet icke skall åvila ekonomisk förening och aktiebolag som avses i nämnda lagrum. Detta ligger särskilt nära till hands mot bakgrund bl. a. av departementschefens karakteristik av Spa- dab i proposition nr 186 år 1963, vilken be- handlade sparbankernas möjligheter att inne-

ha aktier i eller lämna tillskott till bolaget. Departementschefen konstaterade härvid att >>ett tillskott till det i rationaliseringssyfte så- som centralorganisation tillskapade data- maskinbolaget är i sak jämförbart med inves- tering i kontorsmateriel».

Spadabs liksom övriga sparbankemas cen- tralorganisationers särart i förhållande till i egentlig mening kommersiellt verksamma företag framträder klart däri, att de ute- slutande betjänar sparbankerna och utgör alternativ till en till de enskilda sparbankema förlagd verksamhet. En undantagsbestäm- melse för dessa företag framstår därför som motiverad.

Sparbanksföreningen hemställer således att i förordningen om allmän omsättningsskatt intas en bestämmelse, varigenom sådana eko- nomiska föreningar och aktiebolag som av- ses i 325 tredje stycket sparbankslagen un- dantages från skattskyldighet enligt förord- ningen.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis vill Sparbanksföreningen konstatera, att den i huvudsak kan godta Skatteberedningens förslag till nytt skatte- system. I följande avseenden vill föreningen emellertid uttala en särskild mening eller förorda ändringar och kompletteringar. Enligt föreningens mening påkallar såväl de förväntade samhällsekonomiska verkning- arna av förslagen som önskemålen att kom- pensera småsparama för penningvärdeför- sämringen och att förbättra kapitalbildning- ens villkor att man — utöver den sparstimu— lans som kan anses ligga i beredningens för- slag — vidtar åtgärder inom beskattningens ram speciellt syftande till att stimulera spa- randet. Dessa åtgärder bör särskilt inriktas på det monetära sparandet. I första hand ifrågakommer en höjning av avdraget för inkomst av kapital enligt 39% kommunal-

skattelagen. Men därutöver bör det av ut- redningen om sparstimulerande åtgärder för- ordade förfarandet med sparpremiering me- delst uppskjuten beskattning kunna förverk- ligas, sedan de av utredningen åberopade skatteutredningarna nu föreligger.

Åtgärder som kan motverka det krym- pande arbetskraftsutbudet är önskvärda. Sparbanksföreningen anser en reform av familjebeskattningen motiverad i detta syfte, omfattande i vart fall möjlighet till fakulta- tiv särbeskattning.

Det är angeläget att översynen av för- mögenhetsbeskattningen snarast kommer till stånd med sikte särskilt på att lösa småföre- tagarnas skatteproblem. Övergångsåtgärder bör vidtagas för fastighetsägarnas del för att begränsa effekterna av de höjda taxerings- värdena.

För sparbankemas del kommer arbetsgi- varavgiften och mervärdeskatten att inne- bära en avsevärd kostnadshöjning, som kom- mer att återverka ogynnsamt på sparbanker- nas fondbildning och därmed på deras möj- lighet att i ökad omfattning mottaga spar- medel. En översyn av sparbankemas ränte- marginal kommer att påkallas.

Mervärdeskattens utformning innebär att verksamhet bedriven gemensamt för spar- bankerna i speciellt tillskapade organisations- former kommer att beskattas hårdare än om den skedde inom sparbanken. Sparban- kerna skulle härigenom få sina konkurrens- villkor försämrade i förhållande till andra kreditinstitut. Till undvikande härav bör i förordningen om allmän omsättningsskatt in- tagas en bestämmelse, varigenom sådana eko- nomiska föreningar och aktiebolag som avses i 32% tredje stycket sparbankslagen, undan- tages från skattskyldighet enligt förord- ningen. Stockholm den 20 november 1964.

Sven G. Svenson Göran Waldau

Svenska stadsförbundet

Skatteberedningen har vid sin omprövning av gällande skatte- och avgiftssystem enligt direktiven haft att uppmärksamma även kommunernas inkomst- och utdebiteringsbe- hov. Även om beredningen icke speciellt be-

handlat den kommunala beskattningen, får dess förslag i flera avseenden konsekvenser för den kommunala inkomstskatten och de kommunala finanserna. Storleken av de före- slagna lättnadema i den direkta beskatt-

ningen blir ju till stor del beroende av för- slagens inverkan på den kommunala utdebi— teringen.

Styrelsen begränsar sitt yttrande till de förslag som har direkt betydelse för den kommunala ekonomin och tager icke ställ- ning till förslagen ifråga om den statliga inkomstskattens och förmögenhetsskattens ut- formning eller till avvägningen mellan di- rekt och indirekt beskattning.

Socialförsäkringens finansiering

Den föreslagna omläggningen av finansie- ringen av socialförsäkringens grundförmåner från egenavgifter till en ny arbetsgivaravgift för de anställdas del och för andra inkomst- tagare till en ny egenavgift -— grundförsäk- ringsavgift — innebär för kommunerna såsom arbetsgivare en kostnadsökning, vars storlek blir beroende av i vilken omfattning arbets- givaravgiften kan övervältras på de anställda. Den nya arbetsgivaravgiften kan vid helt genomförd omläggning år 1970 beräknas uppgå till cirka 4 % av lönesumman. Om- läggningen har dessutom beräknats medföra en reducering av kommunernas skatteunder- lag med omkring 9 milj. skattekronor till följd av att de ökade avgifterna är avdrags- gilla vid inkomsttaxeringen.

Förslaget till omläggning av finansierings- systemet föranleder ingen erinran från sty- relsens sida. Anknytningen i tekniskt hänse- ende till tilläggspensioneringens finansierings- system medför ur administrativa synpunkter stora fördelar genom att bättre överensstäm- melse än för närvarande ernås mellan å ena sidan avgifterna för tilläggspensioneringen och å andra sidan pensionsgrundande inkomst för de försäkrade. Vidare löses det 5. k. bas- beloppsproblemet. Den mycket arbetskrävan- de tidsredovisning, som arbetsgivarna för närvarande måste verkställa i samband med upprättandet av arbetsgivaruppgift för att basbeloppsavdragen vid tilläggspensionering- en skall kunna beräknas, kan slopas.

Fördelningen av de gemensamt debiterade och uppburna arbetsgivaravgifterna till soci- alförsäkringens grundförmåner och till till— läggspensioneringen mellan statsverket och allmänna pensionsfonden skall enligt försla- get ske pä grundval'av uppgifter från de lokala skattemyndigheterna om totalsumma pensionsgrundande anställningsinkomSt. Be- redningen har emellertid icke berört frågan hur uppdelningen på fondens tre delar av

avgiftsbeloppet skall ske vid den föreslagna fördelningsmetoden.

Genomförandet av förslaget ifråga om so- cialförsäkringen skall ske etappvis under åren 1966—1970, varvid år 1966 den nya arbetsgivaravgiften uttages med 8 % på den s. k. basbeloppsdelen av lönerna, vilket torde motsvara omkring 2 % av lönesumman. Be- redningen har motiverat detta omfattande påslag av arbetsgivaravgiften år 1966 med att näringslivet nämnda år avlastas bety- dande utgifter i samband med den indirekta beskattningens omläggning. Härtill vill sty— relsen anföra, att för kommunerna uppkom— mer icke någon motsvarande utgiftsavlast- ning. Ur kommunal synpunkt vore därför en mjukare övergång önskvärd.

Den indirekta beskattningen

Såsom inledningsvis anförts finner styrelsen icke anledning att ingå på någon bedömning av den avvägning mellan direkt och indirekt beskattning som beredningen företagit. Sty— relsen har visserligen icke i princip någon erinran att göra mot beredningens förslag om den allmänna varuskattens omläggning till en mervärdeskatt, energiskattens inlem- mande i mervärdeskatten och slopandet av flertalet övriga punktskatter men vill fram- hålla vissa praktiska olägenheter med mer- värdeskattesystemet. En påtaglig sådan vid en flerledsskatt är det stora antalet skatt- skyldiga, som har att redovisa och erlägga skatt, och den omfattande kontrollapparat som blir erforderlig. En kontroll av yrkade avdrag för ingående skatt mot skattedebite- ringar å inköpsfakturor innebär när det gå]- ler en rörelse av större omfattning ett myc- ket tidskrävande arbete. Att mervärdeskatte- systemet blir komplicerat i den praktiska till- lämpningen ger de många undantags- och specialbestämmelser, som ansetts erforderli- ga, belägg för.

Av de varor och tjänsteprestationer, som kommuner tillhandahåller och som skall be- läggas med mervärdeskatt, torde elkraft, gas och personbefordran vara de viktigaste. Ef- tersom kommunerna har många verksamhets- grenar, av vilka endast en del tillhandahål- ler skattepliktiga varor och tjänsteprestatio- ner, uppstår många fördelningstekniska pro-- blem vid beräkning av avdrag för ingående skatt för inköpt material m.m. som använ— des i flera verksamhetsgrenar. Vatten räk-l nas enligt 95 förslaget till omsättningsskatte- förordning såsom skattepliktig vara, men en-

ligt anvisningarna till paragrafen föreligger skatteplikt endast när vattnet har karaktär av butiks— eller serveringsvara. För undvi- kande av missförstånd synes skattepliktens omfattning avseende vatten böra reglerasi ett sammanhang i 9 5. I likhet med beredning- en anser styrelsen, att tjänsteprestationer som tillhandahålles av allmänna badinrätt— ningar icke bör vara skattepliktiga. De kom- munala badinrättningarna lämnar regelmäs- sigt underskott, varför omsättningsskatt icke skulle kunna övervältras på konsumenterna.

I författningsförslagets anvisningar till 12 5 har närmare definierats, under vilka för- hållanden av staten och kommun bedriven verksamhet skall anses som yrkesmässig och därmed vara skattskyldig. Detta är ett be- hövligt klarläggande, som saknas i nuvaran- de varuskatteförordning.

Det förhållandet att anläggande, repara- tion och underhåll av vägar, gator m.fl. anläggningar ävensom transporter hänförts til! skattepliktiga tjänsteprestationer torde för kommunernas del kunna få till följd, att de i ökad omfattning utför ifrågavarande arbeten i egen regi i stället för att anlita entreprenörer. Beskattningsvärdet avseende på entreprenad utförda anläggningar av här ifrågavarande slag skall emellertid enligt för- slaget anses utgöra 60 % eller av riksskatte- nämnden fastställt annat procenttal av ve- derlaget, varigenom endast materialandelen av vederlaget avses bli skattepliktig. Enligt styrelsens mening är det med hänsyn till konkurrenssituationen och kommunernas möjligheter att på rationella grunder bedöma om ett anläggningsarbete bör utföras i egen regi eller genom anlitande av entreprenör av stor vikt, att beskattningsvärdet för denna typ av arbeten fastställes efter noggranna utredningar. Med tanke på att materialan- delen torde variera för varje enskilt an- läggningsarbete måste dock sådana procent- tal bli relativt schablonmässiga och därför i det enskilda fallet ofta icke rättvisande.

Den nuvarande varuskattens omformning till mervärdeskatt och höjning till ungefär det dubbla samt utvidgningen av beskatt- ningsområdet kommer att medföra en vä- sentlig kostnadsökning för den kommunala verksamheten. Skatten träffar både den kom- munala konsumtionen och de kommunala investeringarna. Endast i fråga om verksam- hetsgrenar av ”produktiv” karaktär såsom el- och gasverk samt trafikmedel ävensom ensta- ka andra förvaltningsgrenar, som tillhanda- håller allmänheten varor och prestationer,

kan skattebelastningen övervältras på slutliga konsumenterna genom höjning av taxor och avgifter. Beträffande det stora flertalet verk- samhetsgrenar — exempelvis socialvård, sjuk- husvård, skolväsende samt gatu- och park- förvaltning — stannar kostnadsökningen där- emot på kommun och kommer med nöd- vändighet att framtvinga utdebiteringshöj- ning.

Eftersom de kommunala investeringarna till övervägande del är av ”icke-produktiv” karaktär blir de hänförliga till konsument- området och drabbas av mervärdeskatten. Den privata sektorns produktiva investering- ar belastas däremot icke med skatten, efter- som ingående skattebelastning å dem får avdragas. Beredningen har framhållit möj- ligheten att temporärt utnyttja avdragsrät- ten för konjunkturpolitiska åtgärder genom att, när läget så kräver, inskränka eller slopa avdragsrätten för näringslivets investeringar. En återhållande effekt på ifrågavarande in- vesteringar skulle härigenom ernås. De of- fentliga investeringarna kan följaktligen sä- gas genom mervärdebeskattningen perma- nent bli utsatta för en sådan effekt på samma sätt som om de var belagda med en särskild investeringsavgift, ehuru det här är fråga om en konsumtionsskatt. Det torde icke vara orätt att beteckna detta som en diskriminering av de offentliga investering- arna.

Beredningens förslag från kommunfinansiell synpunkt

Den kommunala inkomstskatten har icke va- rit föremål för beredningens prövning i vi- dare mån än som betingats av förslagen om höjning av grundavdragen (ortsavdragen) och förvärvsavdragen vid den statliga in- komstbeskattningen, vilka ändringar förut- satts skola gälla även den kommunala in- komstbeskattningen. Dessutom har beaktats konsekvenserna i avdragshänseende av för- slaget om socialförsäkringens finansiering. Beredningen har gjort beräkningar av det kommunala utdebiteringsbehovet år 1970 och erforderlig medelutdebitering nämnda år och kommit till det resultatet, att den ge- nomsnittliga utdebiteringshöjning, som kan föranledas av beredningens ovannämnda förslag uppgår till 1 kr 15 öre och att medel- utdebiteringen år 1970 skulle uppgå till 17 kr 26 öre per skattekrona.

Såsom beredningen framhållit har beräk-

ningarna byggt på osäkra antaganden och förutsättningar. Beredningen har i det be- räknade skatteunderlaget år 1970 inräknat skatteersättning från staten i anledning av 1957 och 1961 års ortsavdragsreformer med 38 milj. skattekronor. Om nämnda skatte- ersättning frånräknas — den existerar med all säkerhet icke 1970 — blir den av bered- ningens förslag föranledda utdebiteringshöj- ningen 1 kr 27 öre och medelutdebiteringen 18 kr 22 öre. Till de av 1958 års skatteut- jämningskommitté föreslagna skatteutjäm- ningsbidragens betydelse i sammanhanget finns anledning återkomma i det följande. Beredningen har vidare icke beaktat den betydande kostnadsökning och därmed utde- biteringshöjning, som blir följden av det ökade uttaget av indirekt skatt.

Beredningens beräkningar av kommuner- nas utdebiteringsbehov år 1970 är enligt sty- relsen grundade på helt orealistiska förut- sättningar. Såsom också framhållits i en re- servation av herr Meidner har den kommu- nala sektorns andel av bruttonationalproduk- ten fortlöpande stigit, varför det är verklig- hetsfrämmande att såsom beredningen anta- ga en oförändrad andel under den aktuella perioden. I stället kan man förutsätta en successiv ökning av andelen och ett utdebite- ringsbehov, som ökar relativt mer än skatte- underlaget. Medelutdebiteringens stegring under en lång följd av år berättigar till en sådan bedömning. Härtill skall läggas, att upplåningssvårigheterna kan antagas bestå under den aktuella perioden och framtvinga ökad skattefinansiering av investeringarna. Skatteutjämningskommittén har i sitt be- tänkande lämnat en översikt över den vän- tade kostnadsutvecklingen inom skilda kom- munala verksamhetsgrenar, varav framgår att kraven på ökade ekonomiska insatser från kommunernas sida blir mycket stora under den närmaste framtiden. Detta har klart belysts även i nyssnämnda reservation. Beredningens beräkningar bygger följaktligen på en utpräglat statisk syn på den kommu- nala verksamhetens utveckling och en stark underskattning av kommunernas utdebite- ringsbehov år 1970.

När beredningen sammanvägt resultaten av sina förslag och beräknat de individuella verkningarna av sitt skatte- och avgiftssy- stem samt funnit dem godtagbara, har den räknat med en kommunal utdebitering år 1970 (17 kr 26 öre), som med all säkerhet är väsentligt för låg. Beräkningarna blir där- för icke hållbara, och avvägningen mellan

direkt och indirekt skatt blir en annan än vad beredningen antagit. Om stegringen av medelutdebiteringen fortgår i samma takt som varit fallet under ett flertal år, skulle utdebiteringen år 1970 komma att ligga på ungefär 20 kr och med den av beredningens förslag föranledda höjningen stiga till över 21 kr per skattekrona. Självfallet får detta antagande icke tolkas som ett uttryck för den meningen att utdebiteringen med nöd- vändighet eller till följd av någon automa- tik kommer att uppnå en sådan nivå är 1970 utan mer som ett på den hittillsvarande ut- vecklingen grundat räkneexempel, vilket dock enligt styrelsen ger en mer realistisk bild av kommunernas utgifts— och utdebite- ringsbehov än beredningens beräkningar. Beredningen har ansett sig icke böra före- slå någon generell kompensation till kom- munerna i form av statsbidrag på grund av skatteunderlagsbortfallet till följd av bered- ningens förslag. Motiveringen är att de indi- viduella verkningarna av utdebiteringshöj- ningen befunnits godtagbara. Vidare har an- förts att om skatteutjämningskommitténs förslag om skatteutjämningsbidrag genomfö- res kommer verkningarna av olikheter kom- munerna emellan i skatteunderlagsbortfall att elimineras i avsevärd mån. Vad den se- nare motiveringen beträffar må framhållas, att när skattekraften i de enskilda kommu- nerna minskar vid en grundavdragshöjning, reduceras också medelskattekraften i mot- svarande mån varför de skattesvaga kom- munerna i stort sett icke erhåller ökat till- skott av skatteunderlag enligt skatteutjäm- ningssystemet. Ej heller den andra formen av skatteutjämningsbidrag — bidrag vid hög ut- debitering — ger kommun med utdebitering över medelutdebiteringen någon kompensa- tion vid utdebiteringshöjning i anledning av en grundavdragshöjning, eftersom utdebite- ringshöjningama i de enskilda kommunerna automatiskt leder till en samtidig stegring av medelutdebiteringen, vilken enligt kom- mitténs majoritetsförslag utgör den rörliga gräns, vid vilken rätt till bidrag inträder. Styrelsen finner sålunda att beredningen vid sina beräkningar och vid sitt godtagande av de individuella verkningarna av det nya skattesystemet byggt på orealistiska förutsätt- ningar i fråga om den kommunala utdebite- ringen. Denna kommer med visshet att lig- ga på en avsevärt högre nivå år 1970 än vad beredningen antagit, eftersom såväl steg- ringen till följd av skatteunderlagsbortfallet som stegringen på grund av ett accelererande

utdebiteringsbehov blir betydligt kraftigare än enligt beredningens beräkningar.

I direktiven för beredningen har erinrats om att de senaste årens utveckling har kän- netecknats av ett ökat inkomstbehov för kommunerna, vilket tagit sig uttryck i steg- rade utdebiteringssatser och ökade krav på ekonomiskt bidrag från statens sida, samt att de härmed sammanhängande problemen bor- de uppmärksammas vid omprövningen av skattesystemet. Styrelsen anser att ifrågava- rande problem icke i tillräcklig grad beak- tats av beredningen och att de faktiska verk- ningarna på den kommunala utdebiteringen av förslagen om höjda grund- och förvärvs- avdrag icke är acceptabla vare sig ur indi-

viduell eller kommunfinansiell synpunkt. Sty- relsen hävdar därför bestämt, att såvida icke skattesystemförslaget blir föremål för över- arbetning i fråga om kommunalskattens tyngd i skattesystemet, måste kompensation för skatteunderlagsbortfallet utgå till kommuner- na i form av statsbidrag, i vart fall till dess att frågan om fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för samhällsverk- samheten fått en lösning, som gör det möj- ligt att hålla det kommunala skattetrycket på en nivå som kan betecknas som rimlig och godtagbar. Stockholm den 13 november 1964. Hj Mehr Erik Steffeldt

Svenska tidningsutgivareföreningen

(yttrandet begränsat till mervärdeskatt på försäljning av tidningar och tidskrifter)

1) TU vill först erinra om att i nästan alla länder, där pressens frihet garanterats i lag, tidningar och tidskrifter undantagits från varu- och omsättningsskatter. Pressens frihet har ansetts innefatta en rätt till oförhindrad spridning av tidningar. Enär en beskattning av dessa skulle kunna inskränka spridningen och därigenom få en med censur likartad verkan, har man i dessa länder avstått ifrån att belägga det tryckta ordet med tullar eller skatter. Allmänt kulturpolitiska skäl har verkat i samma riktning.

Mot denna bakgrund är det av vikt att konstatera, att tidningar och tidskrifter var befriade från den omsättningsskatt, som gällde i vårt land under åren 1941—1946. Vidare må erinras om att ett undantag för pressen även förordades i 1957 års betän- kande om den nuvarande allmänna varu- skatten, där det hette bl.a. följande: »Vid övervägande av skälen för och emot en beskattning har kommittén med hänsyn till de tekniska svårigheterna samt jämväl med beaktande av att tidningar och tidskrifter i praktiskt taget alla länder undantagits från beskattning funnit sig böra förorda undantag för tidningar och tidskrifter.» I betänkandet konstaterades också, att då tidningar och tidskrifter som regel undantagits från be- skattning i utlandet, syntes därvid ha varit avgörande såväl tekniska svårigheter som även hänsynstagande till det tryckta ordets frihet.

Från den allmänna varuskatten har riks-

dagen undantagit allmänna nyhetstidningar, vidare periodiskt utgivna medlemsblad, per- sonaltidningar och liknande publikationer, i den mån de tillhandahålles utan särskild avgift, samt andra periodiskt utgivna publi- kationer, om dessa väsentligen framstår så- som organ för sammanslutningar med hu- vudsakligt syfte att verka för religiösa, nyk- terhetsfrämjande, politiska, idrottsliga eller försvarsfrämjande ändamål eller att före- träda vanföra eller eljest arbetshindrade medlemmar. Den nu nämnda skattebefriel- sen gäller tidningsföretagens försäljning och tillhandahållande av abonnemang och lös- nummer. Däremot träffas företagen indirekt av allmän varuskatt på investeringar och andra anskaffningar, som inte är att hän- föra till skattefritt förbrukningsmaterial.

2) Allmänna skatteberedningens förslag om mervärdeskatt innebär, att såväl dags- tidningar som tidskrifter skall betala mer- värdeskatt på försäljningen av abonnemang och lösnummer. Slopandet av nuvarande skattefrihet för dagstidningar motiveras med såväl skattetekniska skäl som att man där- med ernår en inte oväsentlig ökning av skatteunderlaget och skatteutfallet. Till ma- joritetens förslag har fogats tre olika reser- vationer:

a) Herr Suenrson har föreslagit att alla dagstidningar och periodiska skrifter, som utkommer med minst fyra nummer årligen, skall undantagas från mervärdeskatt;

b) Skatteberedningens ordförande herr

Hedborg samt herrar Gustafson, Lyberg, Sundin och Östman har reserverat sig för att de dagstidningar och övriga periodiska publikationer, som f. n. är undantagna från allmän varuskatt, även skall helt undantagas från mervärdeskatt;

c) Herr Ericsson har föreslagit att dags- tidningarna skall befrias från all mervärde- skatt utom mervärdeskatt på inköpen av tidningspapper.

I den reservation som avgivits av herr Ericsson anföres att de motiv, som på sin tid förestavade nu gällande undantag för dagstidningar, kan i och för sig inte påver- kas av övergången till en generell konsum- tionsbeskattning enligt mervärdeskatteprin- cipen. Reservanten anser därför, att omlägg- ningen till mervärdeskatt på denna punkt bör gå ut på att i möjligaste mån upprätt- hålla en beskattning av samma relativa styrka, som den allmänna varuskatten nu medför för dagstidningarna. I enlighet här- med föreslår han att dagstidningarna skall betala 13 % mervärdeskatt enbart på inkö- pen av tidningspapper.

Reservanten synes utgå ifrån att förslaget om pappersskatt skulle medföra en fördubb- ling av det skattebelopp, som dagstidning- arna f. n. betalar i form av allmän varuskatt. Enär det tidigare har saknats uppgifter om hur mycket av sådan skatt dagstidningarna i genomsnitt inbetalat per år, har TU före- tagit en enkät avseende den under 1963 in- betalade allmänna varuskatten. Av svaren från ca 70 dagstidningsföretag framgår att dessa under föregående år inbetalade allmän varuskatt till ett belopp som i genomsnitt motsvarade en skatt om 2,2 % på inköpen av tidningspapper. Denna procentsats bör jämföras med de 6,5 % som reservanten synes ha utgått ifrån i sitt förslag. Självfal— let varierade skattebelastningen på de olika tidningsföretagen relativt starkt med hänsyn till de investeringar som förekommit under året, varför ett vägt genomsnitt — i detta fall 2,2 % — har större upplysningsvärde än procentsatsema för de enskilda företagen. Eftersom kostnaden för dagstidningarnas in- köp av tidningspapper under 1963 belöpte sig till 135,5 milj. kr., kan det totala be- loppet av allmän varuskatt för hela dags- pressen under samma år beräknas ha upp- gått till ca 3 milj. kr. Det dubbla beloppet härav, d. v.s. 6 milj. kr., bör jämföras med de 17,6 milj. kr., som en 13 procentig pap- persskatt skulle ha inneburit.

3) Konsumtionen av dagstidningar beräk-

nas av allmänna skatteberedningen f. n. upp- gå till ett belopp om 500 milj. kr. per år. Samtidigt kan den årliga konsumtionen av till TU anslutna tidskrifter uppskattas till 210 milj. kr. Den föreslagna mervärde- skatten om 13 % utgör härav 65 resp. 27 milj. kr.

Skatteberedningen förutsätter i sitt betän- kande, att den mervärdeskatt, som skall tas ut på företagens försäljning, skall övervält- ras på kunderna. Under denna förutsättning kommer den skatt, som skall betalas på företagens inköp, inte att medföra någon faktisk kostnadsbelastning, eftersom skatten skall dras av från skatten på försäljningen. Mervärdeskatten beräknas alltså under des- sa förhållanden inte leda till större prishöj- ning än som motsvarar skatten på försälj- ningspriset exklusive skatt.

Enligt TU:s bestämda uppfattning är det helt orealistiskt att antaga att ovan- nämnda förutsättning skulle kunna allmänt tillämpas i fråga om den mervärdeskatt som föreslås utgå på tidningarnas försäljning av abonnemang och lösnummer. Det är näm- ligen uppenbart att ett betydande antal tid- ningar inte skulle bli i stånd att på köparna övervältra en mervärdeskatt av den föreslag- na storleksordningen. Skatten skulle följakt- ligen komma att utgöra en kostnad i rörel- sen. Av detta skäl måste man räkna med att i synnerhet »andra>>- och >>tredjetidning- arna» skulle tvingas att arbeta under ännu hårdare ekonomiska förhållanden än tidi- gare. Nedläggningen under efterkrigstiden av ett 60-tal dagstidningar och ett flertal tidskrifter talar sitt tydliga språk om pres- sens ekonomiska svårigheter.

Under den angivna tiden har priset på tidningspapper ökat med 160 %, postavgif— terna med 310% (= inkomsterna i tid- ningsrörelsen) och lönerna för exempelvis grafisk personal med 266 %. Samtidigt har konsumentprisindex stigit med 94 %. Även om pressen försökt kompensera sig genom ökning av priserna och genom rationalise- ring kvarstår dock det faktum att mer än 60 dagstidningar nedlagts sedan 1947. Sy- stemet med flera tidningar i varje stad har avlösts av ett läge med ett 50-tal entid- ningsstäder och ett 40-tal städer, som helt saknar tidning. Denna utveckling inger all- varlig oro. Mot bakgrund av densamma sy- nes det högst osannolikt att tidningarna i sin helhet skulle bli i stånd att på sina kunder övervältra den mervärdeskatt om 13 %, som skatteberedningens majoritet fö-

reslagit skola utgå på lösnummer och abon- nemang. Ett klart belägg för övervältrings— svårigheterna ger den intensiva debatt om tidningskrisen som fördes i anslutning till nedläggandet av tidningen Ny Tid och som föranledde regeringen att tillsätta en utred- ning med uppdrag att »utföra en undersök- ning om tidningspressens ekonomiska förut- sättningar». I utredningsmännens uppdrag ingår att undersöka om och hur åtgärder kan vidtas för att ekonomiskt underlätta tid- ningspressens verksamhet. Med hänsyn här- till skulle det enligt TU:s bestämda mening te sig ytterst egendomligt om man samtidigt belastade pressen med nya kostnader.

4) Det är således uppenbart att en mer- värdeskatt skulle komma att träffa pressen på ett i många fall katastrofalt sätt. I bil— den av pressens ekonomiska läge under de närmaste åren bör emellertid inrymmas en ytterligare omständighet som i förening med mervärdeskatt skulle kunna få avgörande betydelse för tidningarnas möjligheter att leva vidare. Frågan gäller pressens förhål- lande till andra media, främst radio och television. Redan i nuvarande läge är det tydligt att konkurrensförhållandet mellan pressen och dessa media kännetecknas av att Sveriges Radio AB, som inte kommer att drabbas av mervärdeskatt, i driftsekonomiskt avseende framträder som mest gynnad part. Med hänsyn till de ekonomiska resurser

som står till företagets förfogande är det ofta svårt för tidningarna att konkurrera med detta i fråga om arbetskraft eller ny- hetsförmedling. Betydande risk föreligger för att tidningarnas konkurrensläge i detta avseende kan komma att ytterligare för- sämras när program 2 i TV införes. Vad en mervärdeskatt skulle betyda i ytterligare belastning har nyss antytts.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill TU hemställa att pressen undantages från den föreslagna mervärdeskatten, som skulle kunna på ett avgörande sätt minska pressens redan starkt försämrade möjlighe- ter att fullgöra sina centrala samhällsupp— gifter. Några tekniska hinder att konstruera en regel om ett dylikt undantag föreligger inte. I en kommande förordning om mervär- deskatt bör, för pressens del, införas en så- dan bestämmelse om befrielse från skatte- plikt, som i % 9 i skatteberedningens förslag till förordning avses gälla vissa andra va— ror. Samtidigt bör i förordningen införas ett stadgande om att de skattebelopp, som tid- ningsföretagen betalat vid sina inköp, skall för varje redovisningsperiod restitueras även till den del de enskilda företagens belopp understiger 500 kr. Stockholm den 27 ok- tober 1964.

Tore G. Wärenstam Ivar Hallvig

Svenska turisthotellens riksförbund

Beträffande förslagens mer allmänna verk- ningar på Hotell- och Restaurangnäringen har Sveriges Hotell- och Restaurangförbund anfört sina synpunkter i sitt remissvar. Sven- ska Turisthotellens Riksförbund tillåter sig här beröra de särskilda verkningar på turist- hotellen som förslagen kommer att inne- bära.

I inledningen till kapitel 28 (sid. 367) av beredningens förslag framhålles

dels att mervärdeskatten avses få en ka- raktär av en renodlad beskattning av den inhemska konsumtionen och att systemet för dess uttagande skall utformas så, att all in- gående skattebelastning kan elimineras för exporterande företag, samt

dels att densamma i fråga om importen

icke skall erbjuda några konkurrensproblem.

Beträffande dessa av beredningen antagna grundläggande principer bör anmärkas att i fråga om den praktiska tillämpningen av beredningens förslag på turisthotellnäringen ingendera principen kommit att beaktas, varför man har anledning förmoda, att beredningen antingen icke känt till turist- hotellens speciella situation eller också an- sett att Sveriges inkomster från turismen är av så ringa betydelse att de icke för- tjäna avseende.

Förslaget innebär ett icke oväsentligt stöd åt de svenska exportnäringama genom att omsättningen av exporterade varor avses bli skattefri samt att avdrag för all mer— värdeskatt, som erlagts i samband med in-

köp av råvaror, förbrukningsartiklar, bränsle och elkraft samt anläggningstillgångar etc. avses medgivas, oavsett om ett företag haft skattepliktig omsättning eller ej. Minskning- en av de faktiska utgifter för varuskatt, som enligt nu gällande lagstiftning åvila export- företagen kommer att uppgå till betydande belopp till förmån för företagens konkur- renskraft på utlandsmarknaden. Turist- hotellnäringen, som till en mycket betydan- de del får sina intäkter från utländsk publik, får emellertid ingen som helst del i detta stöd utan åsamkas tvärtom enligt förslaget en utgiftsökning i fråga om varuskatt med över 200 %, enligt bilagda exempel 240% (bil. 1).

Beträffande den föreslagna mervärdeskat- tens siffermässiga inverkan på turisthotellens helpensionspriser har vi kommit fram till, att den nödvändiga prisjusteringen vid god- taget förslag om mervärdeskatt belöper sig till 9—11 % beroende på de skilda företa- gens rumspriser. Det bilagda exemplet på skattens verkningar berör ett företag med låga rumspriser och utgör därför 9,26 %.

På samma sätt som turisthotellen utgör en exportnäring, söker sig svensk publik till utländska turisthotell. Skatteförslaget kom- mer i detta avseende att innebära en för- svagning av konkurrenskraften, inte minst i fråga om de nordiska grannländerna. Det förhållandet att kunden kommer till varan i stället för normalt tvärtom kan icke för- anleda en annan bedömning av begreppet »export».

Turisthotellens minskade konkurrenskraft i jämförelse med utländska anläggningar kommer också att medföra betydande bi- verkningar av för vårt land icke önskvärt slag. I ständigt stigande omfattning härrör turisthotellens omsättning från försäljning av s.k. >>paketresor», vilket innebär att tu- risten hos sin resebyrå för en viss i reseby- råns program annonserad klumpsumma in- köper såväl färdbiljett som vistelse på ett turisthotell, i allmänhet för en vecka eller två. Denna försäljningsform torde vara i det närmaste allenarådande på utlands- marknaden. Även om prisfaktorn icke är ensamt avgörande vid turistens val av rese- mål, torde den dock ha väsentlig betydelse. En försämring av de svenska turisthotellens konkurrenskraft har alltså i och för sig en ogynnsam inverkan på såväl turisthotellnä- ringen som den svenska handelsbalansen. Härtill kommer att, även om turisten ge- nom det inköpta resepaketet har säkrat sitt

uppehälle på turistorten, medför han i regel betydande belopp att användas för inköp av souvenirer, utflykter, nöjen, entréer etc. Dessa >>sidoutgifter» är givetvis svårt att kvantitativt bestämma, men genom de ut- redningar som företagits i ett flertal av våra större turistkommuner, har framkom- mit, att dessa ha en högst betydande om- fattning. Genom turisthotellens nyckelställ- ning i fråga om valet av resemål, kommer därför även andra näringar att ogynnsamt påverkas av en försämring av turisthotellens konkurrensmöjligheter.

Beredningens förslag innebär att i princip hyror är undantagna från beskattningen, varvid man dock helt inkonsekvent föresla- git att skatt skall utgå på hotellrum. Att tu— risthotellen i jämförelse med andra näring- ar kommer att få vidkännas så kraftig ök- ning av utgifterna för varuskatt, om bered- ningens förslag till mervärdeskatt godtages, beror på att skattefriheten för logiinkomster avses upphöra, samt att nu gällande reduk- tionsregel beträffande serveringsinkomstema avses utgå. Skatteberedningen har härvidlag icke anfört något som helst sakskäl till stöd för sitt förslag utan endast hänvisat till prak- tiska fördelar vid omsättningsredovisningen. Även om några mindre företag som endast har helpensionsgäster haft vissa svårigheter att särskilja den del av helpensionen på vil- ken den hittillsvarande varuskatten skulle utgå, så kan denna omständighet icke anses vara fullgott skäl för genomförande av en så omfattande och radikal åtgärd som den föreslagna skatten jämväl på logiandelen. Den 10 januari 1964 utsände Riksskatte- nämnden bilagda rekommendation till läns— styrelserna, som enligt förbundets uppfatt- ning bör ha eliminerat de åberopade svå- righeterna (bil. 2).

Det måste anses helt orimligt att på. skäl av detta slag pålägga en gren av det sven- ska näringslivet en utgiftsökning för varu- skatt av denna storleksordning.

Mot förslaget att upphäva skattefriheten för logiinkomster kan också anföras, att den uthyrning till turister, som i stor utsträck- ning förekommer i privata fastigheter, icke kommer att beröras av förslaget om mer- värdeskatt. Detta innebär i och för sig en orättvisa, som särskilt under lågsäsong kom- mer att få besvärliga följder för många tu- risthotell, men härtill kommer att vissa hotell, som nu mottager gäster i helpension med logi utanför hotellet, kan utesluta logi- kostnaden från helpensionen och låta gäs—

terna erlägga logiavgiften direkt till resp. hyresvärdar och sålunda undslippa att er— lägga skatt för logipriset. Den privata rums- uthyrningen är en viktig och stor del av turisthotellens verksamhet, särskilt sommar- tid. Som exempel på storleksordningen kan nämnas, att enbart under en sommarsäsong RESO förmedlar över 50 000 övernattningar i privathem i Visby. För andra hotell, bl. a. i fjällen står denna möjlighet knappast till buds, varför beredningens förslag även i fråga om den inhemska konkurrensen upp- visar svagheter.

Beträffande reduktionsregeln har bered- ningen uttalat, att möjligheten att tillämpa densamma icke är utesluten, endast begrän- sad. Att enbart på grund av redovisnings- tekniska svårigheter, som beredningen själv bedömt vara icke oöverstigliga, annullera en rättviseprincip, som regering och riksdag tidigare stadfäst i lag, samt framföra ett skatteförslag med anförd verkningsgrad, an- ser förbundet närmast otillständigt.

Turisthotellen är en priskänslig närings- gren. Redan nu anses de svenska turisthotel- lens priser höga. Skulle mervärdeskatten, såsom beredningen föreslagit, genomföras totalt, kommer den att framtvinga en pris- höjning om genomsnittligt 10% på hel- pension. Tillsammans med de »normala» prishöjningarna, vilka på senare tid årligen

varit 5—6 %, och som tyvärr icke heller framdeles ser ut att kunna undvikas, skulle prishöjningen på en och samma gång bli över 15 %. De upplysningskampanjer av olika slag som till största delen bekostas med statliga medel, och som pågå eller förberedas i bl.a. USA, Väst-Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Benelux kom- ma i varje fall att motverkas av en dylik Chockhöjning på turisthotellen i Sverige och förlora en del av sin åsyftade verkan att även stimulera till besök i vårt land. Vi har även kunnat notera ett ökat intresse för studie— och semesterresor till Sverige från typiska låglöneländer som Italien, Österrike och vissa öststater. En ytterligare höjning av priserna inom hotellnäringen skulle för- svåra för folk från dessa länder att besöka Sverige. .

Svenska Turisthotellens Riksförbund ut- trycker den förhoppningen, att även fram- deles hotellrummen kan hållas utanför alla slag av varuskatter samt att någon form av reduktionsregel i fråga om den övriga sektorn av vår försäljning även i fortsätt- ningen kan bibehållas. Stockholm den 2 november 1964.

Einar Lindskog S. Lindstedt

Bilaga I Bilagor till yttrande från Svenska luristhotel lens riksförbund Exempel på mervärdeskattens inverkan på prissättningen i m turisthotellrärelse. A. Erlagda varuskatter och punktskatter av beb/delse enligt nuvarande lagstiftning (år 1963). Brutto-omsättning ................... 600 000 kr Skattepliktig omsättning .............. 240 000 » Till Länsstyrelsen redovisad varuskatt ................................ 14 400 Avgår kostnadsersättning 294: —, utjämnat till ...................... 300 14 100 I bokförda omkostnader ingående varuskatt ........................... 2 420 I bokförda kostnader för anskaffningar och reparationer ingående varuskatt: Fastighet (årlig kostnad beräknad med 30 000 kr, varav material 40 % = 12 000) ....................................................... 720 Inventarier (årlig kostnad beräknad med 10 000 kr) .................. 600 1 320 I bokförda utgifter för varuinköp och omkostnader ingående punktskatter: Skatt på läskedrycker och lättöl .................................... 900 Energiskatt ..................................................... 1 960 2 860 Summa skatteutgifter" 20 700

Anm. Hänsyn tagen endast till sådana punktskatter, vilka enligt skatteberedningens förslag av-

ses ersättas av mervärdesskatt.

. Mervärdesskatt att erlägga enligt skatteberedningens förslag vid oförändrad omslutning i rörelsen och qföränd— rade priser (undantag gjort för läskedrycker, beträffande vilka läskedrycksskattens borttagande avses slå igenom vid prissättningen):

Bruttoomsättning enl. A. ovan ............. Avgår läskedrycksskatt enl. A ..............

Därav mervärdesskatt (13 % å skatteunderlaget) = 11,5 % .......................

600 000 900 599 100

68 900

Anm. Härvid har antagits att avdragsrätt medgivits för samtlig i bokförda utgifter för varuinköp och omkostnader ingående mervärdesskatt.

C. Återstående bruttoinkomst vid nuvarande och föreslagen lagstiftning:

Enl. A. (600 000—20 700) .................. » B. (599 100—68 900) ..................

579 300 kr 530 200 »

Minskning 49 100 »

D. Beräkning av erforderlig prisjustering för ernående av bruttoinkomst enl. A:

Underlag för beräkning av mervärdesskatt. . . . Mervärdesskatt 13 % .......................

Bruttoomsättning enl. B ....................

579 300 75 300

654 600

Summa

599 100 55 500=9,26 %

Erforderlig prisjustering

Observeras bör att i exemplet antagits att utgifter för varuinköp etc. ökats med enbart den höjning av varuskatten, som föranledes av mervärdesskattens införande.

AVSKRIFT

Till Länsstyrelserna

Riksskattenämnden har vid sammanträde denna dag beslutat att såsom anvisning till ledning för beskattningsmyndigheterna göra följande uttalande angående tillämpningen av förordningen om allmän varuskatt i frå- ga *om beskattningsvärdets bestämmande in- om hotell och pensionatsrörelser, såvitt gäl- ler i s. k. helpension ingående måltider.

Enligt 11 % varuskatteförordningen är tjänsteprestation skattepliktig, därest den huvudsakligen har avseende å skattepliktiga varor samt innefattar bl.a. servering. Med servering förstås enligt anvisningarna till llå varuskatteförordningen tillhandahållan- de av varor för förtäring på stället å därför iordningställd lokal eller plats. Därest jäm- väl bostad tillhandahålles och ett gemen- samt pris uttages för kost och logi, får uppdelning ske efter skälig grund.

Uthyrning av rum omfattas icke av för- ordningens bestämmelser.

Bilaga 2

Av turisthotell, pensionat m.fl. tillhanda- hållna tjänster omfattar i regel såväl kost som logi. I beskattningshänseende innebär detta sålunda en kombination av skatteplik- tig servering och skattefri rumsuthyrning.

Om kost och logi härvidlag debiteras gäs- ten var för sig, följer av skattens konstruk- tion, att skatt utgår endast på det uppburna vederlaget för kosten.

Uttages däremot ett gemensamt pris för kost och logi (helpensionspris el. dyl.) måste uppdelning ske, varvid följande torde kunna tjäna som vägledning.

Tillhandahålles förutom helpension även matabonnemang (exkl. logi), för vilket er- hålles kost motsvarande den kost som ingår i helpension, bör priset för sådant abonne- mang kunna läggas till grund för beräkning av den skattepliktiga kostandelen i helpen- sionspriset.

Förekommer inte jämsides med helpen-

sion jämväl matabonnemang, får kostnads— mässig beräkning ske efter skälig grund. Därvid, bör hänsyn tagas icke blott till kos- tens kvalitet, antal måltider per dag och antal rätter vid de olika måltiderna m.m. utan även till företagets säsongmässiga struktur samt lokalernas allmänna standard och anordningar m. m., som stå till gäster- nas fria förfogande. Mot bakgrund härav och under beaktande av nu rådande kost- nadsläge torde värdet av kostandelen i hel— pensionspriset uttryckt i kronor per helpen- sionsgäst och gästdag — kunna uppskattas till

mellan 12 och 20 kronor med den allmän- na varuskatten inräknad i beloppet. Av prak- tiska skäl torde härvidlag ett genomsnitts- värde kunna fastställas att gälla för ett räkenskapsår framåt.

Den uppskattning av värdet 5. kosten, som sålunda måste göras, bör om möjligt för varje berört företag verkställas i samråd mellan företaget och varuskattekontoret. Stockholm den 10 januari 1964.

Kjell Edström Greger B:son Allström

Svenska turisttrafikförbundet

Till en början vill STTF erinra om att dess främsta uppgift är att i utlandet bedriva upplysningsverksamhet om turistlandet Sve- rige. Härvid företräder förbundet den sam- lade turistnäringens kommersiella intressen — inom såväl den offentliga som den privata sektorn. Det bör nämnas att STTF intar en central ställning jämväl när det gäller in- rikesturismens utveckling. De två huvud- uppgifterna har uppenbarligen ett intimt organiskt sammanhang. Förekomsten av ett väl utbyggt och differentierat hotell- och kommunikationsväsen utgör nämligen en i hög grad relevant förutsättning för en fram- gångsrik upplysningsverksamhet på de ut- ländska marknaderna. Genom denna dub- belfunktion har STTF anledning att anlägga aspekter på förslaget även i den del det berör inrikesturismen.

Som en allmän synpunkt på beredningens förslag får STTF framhålla att beredningen synes vilja driva det principiella resone- manget beträffande beskattningsområdets omfattning alltför långt. Det torde i själva verket böra ifrågasättas om inte förslaget att skattebelägga bl. a. hotellogi och person- befordran, om det realiseras, kommer att medföra en så betydande nedgång i efter- frågan på turisttjänster —- från såväl utlan- det som hemmamarknaden -— att verkning- arna blir ödesdigra inte bara för näringen som sådan utan även för statsverkets fiska- liska intressen. För att närmare utveckla detta vill STTF till en början söka belysa den internationella turismens betydelse och ställning f.n. i Sverige.

Strömmen av utländska turister har under senare år ökat; inte bara från våra nordiska grannländer utan också - och i markant grad — från de kontinentala länderna och USA. Sålunda har under 1963 ej mindre än 400000 tyska resenärer besökt Sverige, innebärande en ökning jämfört med 1962 med ca 17 %. Totalt torde ca 950000 icke- skandinaviska besökare ha gästat vårt land under 1963, vartill kommer ca tre miljoner turister från grannländerna, däri ej inräk- nat endagsturistema.

Det kan statistiskt beläggas att vårt land under 1963 genom de utländska turisterna tillfördes utländsk valuta för minst 630 mil- joner kronor.

Den dynamiska utveckling som präglat de senaste årens turism har lett till ett ökat erkännande av turismens betydelse, ekono- miskt och även socialt. I en proposition till årets höstriksdag avser inrikesministern så— lunda att föreslå riksdagen att ställa låne- medel till förfogande för investeringar i an- läggningar som har betydelse ur lokalise— ringssynpunkt, varvid turistanläggningar of— ficiellt tillmätts samma värde som tradi- tionella industrier. Denna utveckling hälsas med den största tillfredsställelse från STTF:s sida.

Samtidigt som vi kan konstatera att Sve- riges framtidsmöjligheter som turistland är avsevärda, synes det dock uppenbart att nya pålagor av ifrågasatt omfång allvarligt mås- te stävja den investeringsvilja som krävs för att den s.k. mottagarapparaten, d.v.s. ho- tell och restauranger, reseservice etc. skall

kunna byggas ut i erforderlig takt. Förbun- det kan i detta sammanhang ej underlåta att uttrycka sin oro över att de trafikföre- tag som ansvarar för den kollektiva inrikes persontrafiken för att möta en minskad ef- terfrågan på tjänster skall tvingas vidta åt- gärder som innebär en radikalt försämrad service.

Turismen tillhör de pris- och konjunktur— känsligaste. områdena i det ekonomiska livet — i synnerhet gäller detta den internatio- nella turismen — och endast så länge Sverige i fråga om kostnadsfördyringar undergår en utveckling som i stort sett är jämförbar med övriga västeuropeiska länders torde vi kunna hävda vår position. Redan i dag är dessvärre vårt prisläge bl. a. på hotellsidan så högt att det klart överstiger kontinentens. Skulle hotell- och transportkostnader — vid sidan av en kontinuerlig inflation —» i ett slag öka med 13 % torde vi därför få räkna med ett betydande bortfall av turistunderlaget, fram- förallt på den . synnerligen prismedvetna tyska marknaden. Huruvida en sådan ut- veckling kan mötas med en intensifierad turistvärvning, vilket i sin tur förutsätter avsevärt ökade statliga anslag, förefaller i dagens läge ytterligt tveksamt.

STTF vill i detta sammanhang princi- piellt hävda att turistnäringen i vad avser de från utlandet kommande resenärerna bör jämställas med exportindustrin, som före- slås bli befriad från skatteplikt för exporte- rad vara. Turismen tillför den svenska sam- hällsekonomin valutainkomster av betydan- de storleksordning, vilket återspeglas i den målsättning som fastslagits för den allmän- na svenska upplysningsverksamheten i ut- landet; den har officiellt till syfte att — förutom förståelsen för svensk politik — främja export— och turistnäringarna. Det synes mot bakgrund härav naturligt att i skattehänseende jämställa de två nu nämnda näringsfången.

Beredningen har tangerat dessa tankeba- nor när den skattetekniskt vill likställa in- ternationell gods- och persontrafik med ex- port. STTF anser emellertid att parallellen bör dragas fullt ut så att även hotell- och resetjänster som inom landet tillhandahålles de utländska turisterna föres inom 'den skattefria linjen.

Det finns emellertid anledning att studera den här diskuterade frågan ur ett vidare perspektiv. En uppskruvad kostnadsnivå får med all sannolikhet en hämmande effekt jämväl på den inhemska turismen trots sti-

gande realinkomster och en ökad fritid. Den genom standardstegringama tilltagande re- sebenägenheten kommer istället de utländs- ka marknaderna tillgodo, vilket i negativ riktning påverkar valutabalansen på turist- området. 1962 års fritidsutredning beräknar att 15—20 % av Sveriges befolkning under år 1963 förlade hela eller huvuddelen av sin semester utomlands. Symtomatiskt är att ej mindre än 30 % av befolkningen planerade att tillbringa någon del av 1964 års semester utomlands — dessutom lämnade 17 % den- na fråga öppen tills vidare. Trenden mot ett alltmer accentuerat intresse för utlands- resor är redan en påtaglig realitet. Trots stora ökningar av den inkommande trafiken har valutabalansen under de senaste åren försämrats. Så sent som 1961 förbrukade vi utländska valutor till ett värde som svarade mot våra valutaintäkter, under det att 1963 års statistik visar ett underskott på ca 175 miljoner kronor; svenska folket köpte 1963 utländsk resevaluta till ett belopp av 806 miljoner kronor. I sin översikt över svensk utrikeshandel och handelspolitik 1963 kom- menterade Exportföreningen den under året försämrade bytesbalansen i följande orda- lag:

>>Visserligen minskade handelsbalansens deficit med 56 miljoner kronor och ökade sjöfartsnettot något, men posten ”netto av övriga tjänster' visade ett underskott om ca 790 miljoner mot ca 580 miljoner året innan. Bakom detta förlopp låg främst den fortsatta ansvällningen av svenska turisters utgifter utomlands (kurs. här). Totalt slutade bytesbalansen med ett underskott på ca 294— miljoner kronor mot 160 miljoner 1962.»

Av fritidsutredningens material framgår att den inhemska turistnäringen ej synes kunna räkna med en proportionell andel av det stegrade reseintresset. Om det antages att den hämmande faktorn huvudsakligen är bristande konkurrenskraft i fråga om pri- ser kan en vidgad beskattning rimligen en- dast leda till att svenskens konsumtion av re- se- och turisttjänster får en hittills oanad styrning mot utlandsmarknaden. Hemmanä- ringen nödgas, i den mån den över huvud gynnas, att genomleva en strukturomvandling för att anpassa sig till en avtagande efter- frågan på t. ex. hotelltjänster av den typ som för närvarande förekommer.

Den i och för sig besvärande utveckling som redan kostnadsläget i generell mening predestinerar till kommer ostridigt att för— värras ytterligare om samtidigt persontrafi—

ken till och från Sverige undantages från skatt. Härigenom uppkommer för sådana trafikföretag som har sin verksamhet kon- centrerad till den inhemska marknaden en kumulativ effekt i negativ riktning. Förslaget skulle få den konsekvensen'att en resa Stock- holm—Köpenhamn blev billigare än en resa Stockholm—Malmö, vilket förefaller ofören- ligt med principen att mervärdeskatten skall träffa produktion och konsumtion på ett neutralt och likformigt sätt. Avslutningsvis vill STTF anföra att mer- värdeskattens föreslagna tillämpningsområ- de skulle på turistsektom medföra verkning- ar som ingalunda begränsar sig till valuta- området utan som jämväl drabbar den del av näringslivet i vårt land som eljest skulle ha tagits i anspråk för produktion av turist- tjänster, vilket i sin tur kan påverka bl.a. genomförandet av en effektiv lokaliserings-

politik. Önskvärdheten av att undvika en förskjutning av svenska folkets resevanor till förmån för utlandssemestrar gör det utom- ordentligt angeläget att i vart fall hotellogi och resetjänster undantages från indirekt beskattning. I anslutning härtill finns det anledning framhålla att den franska mer- värdeskatten, som i mångt och mycket stått modell för beredningens förslag, icke ut- formats så att den drabbar de tjänster var- om här är fråga.

Med hänvisning till vad ovan sagts får Svenska Turisttrafikförbundet avstyrka skat- teberedningens förslag att med mervärde- skatt belägga tjänster som avser hotellogi och personbefordran. Stockholm den 5 no- vember 1964.

R. Arfwedson E. Schulze

Svenska vanförevårdens centralkommitté

(yttrandet begränsat till socialförsäkringens finansiering och mervärdeskatten)

Enligt den föreslagna lydelsen av 19 kap. & 2 AFL skall vid beräkning av underlaget för arbetsgivareavgift inte inräknas vad som utgivits till arbetstagare under 15 eller över 65 års ålder. Enligt SVCK:s uppfattning bör denna bestämmelse kompletteras med en motsvarande regel avseende vad som utgivits för arbetstagare, som för den 'tid avgiften avser åtnjutit förtidspension enligt AFL. En sådan regel synes inte endast systematiskt önskvärd för att bringa regler- na om arbetsgivareavgifter i bättre överens- stämmelse med reglerna om egenavgifter samt med regeln, att avgift endast skall avse pensionsgrundande inkomst. Den har dess- utom en social motivering. Förtidspension enligt AFL kan utgå till personer med upp till 50 procents arbetsförmåga, och det är givetvis ett allmänt intresse, att denna inte oväsentliga arbetskapacitet utnyttjas. Fram- för allt är det dock ett socialt och humani- tärt intresse att bereda dessa partiellt ar- betsföra tillfälle till sysselsättning. Den av SVCK föreslagna kompletteringsregeln skulle underlätta upprättandet av skyddade verkstäder och andra anordningar för syssel- sättning av förtidspensionärer.

Vidare synes det önskvärt, att det i nå-

gon form klargöres, hur 19 kap. 5 9 skall tillämpas för makar, av vilka den ene åt- njuter ålders- eller förtidspension. Det kan med nu föreslagen lydelse inte alldeles ute- slutas, att första satsen tolkas så, att av- gift minst skall utgå med belopp, som skulle ha beräknats, därest båda makarnas in- komster tillkommit den av dem, som inte åtnjuter pension. Rätt tolkning synes dock vara, att pensionstagarens inkomst visserli- gen räknas som avgiftsgrundande, men att den del av makarnas sammanlagda avgift, som efter fördelning faller på denne make, inte föranleder någon betalningsskyldighet för honom eller henne.

Till frågan om gränsen för skattskyldig- heten m'd mervärdeskatten vill SVCK an- föra, att gränsen från de synpunkter SVCK har att företräda bör ligga så högt som möj- ligt för att inte onödigtvis försvåra den ofta till arbetsterapi hänförliga men ur so- cial synpunkt inte mindre angelägna verk- samhet, som många svårt invalidiserade ut- övar. SVCK vill allvarligt ifrågasätta, hu- ruvida de fördelar, som enligt några reser- vanters uppfattning skulle stå att vinna med en lägre gräns, verkligen motsvarar den inte oväsentliga börda på detta slags »rö-

relseidkare», som en sänkning av gränsen till lägre belopp än vad majoriteten föresla- git, skulle betyda.

När SVCK i övrigt avstår från ställnings- tagande till skatteberedningens allmänna riktlinjer för skattesystemets omläggning, sker detta under förutsättning att genom AFL-förmånernas pristalbindning och ge- nom en allvarlig prövning av föreliggande behov att justera grundavdragen och de

extra avdragens maximibelopp med hänsyn till indexändringar rimlig säkerhet vinnes för att de låginkomstgrupper, som SVCK före- träder, undgår varje av skatteomläggningen följande standardsänkning. Stockholm den 30 oktober 1964.

Iwar Leandersson Karl Montan

Svenska vattenkraftföreningen

(yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen)

Förslag till förordning om allmän omsätt- ningsskatt Omläggningen av den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt har bl.a. betingats av att mervärdeskatten verkar neutral från kon- sumtions- och konkurrenssynpunkt. Som skat- teberedningen påpekar är en förutsättning härför att skattebelastningen på såväl inves- teringar som omkostnader i princip generellt får avdragas från inflytande mervärdeskatt. Vidare förutsättes att denna avlyftning kan ske snabbt, varvid restitution får tillgripas om den inflytande skatten är otillräcklig för automatisk avlyftning.

För att av beredningen förutsatt avdrags- och restitutionsrätt helt skall kunna utnyttjas i samband med elproduktion, synes det fram- lagda förslaget för kraftindustrins del böra kompletteras i ett par avseenden.

Byggande och drift av ett kraftverk med flera intressenter samordnas ofta i ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag. Under bygg- nadstiden försäljer bolaget som regel ingen elkraft och det kan då vara tveksamt, om bo- laget under denna tid kan anses driva sådan verksamhet som avses i 12 å och som medför att bolaget utgör sådan skattskyldig, som en- ligt 60 5 är berättigad till restitution. Vat- tenkraftföreningen hemställer att bestämmel- serna ändras så att av dessa klart framgå att nystartade företag medges restitution av skatt som erlagts under byggnadstiden, fastän nå- gon yrkesmässig försäljning ännu icke påbör- jats.

Det förhållande, som här skisserats, torde för övrigt gälla även inom andra grenar av näringslivet, men synes för kraftindustrins del vara särskilt framträdande, eftersom kraft- anlåggningar äro mycket kapitalkrävande och

ha lång byggnadstid, för vattenkraftverk of- tast 3—5 år.

För vattenregleringsföretagen gälla vissa speciella förhållanden, som tarva särskild upp- märksamhet.

Vattenregleringsföretag tillkomma genom dom av vattendomstol. Närmare bestämmel- ser om företagens organisation och verksam- het finnas i 3 kap. Vattenlagen. Företagen, som utgöra juridiska personer, skola ha stad- gar som fastställas av länsstyrelsen. Regle- ringsföretagens särställning är redan nu ob- serverade i skattclagstiftningen och har för- anlett införande av vissa särskilda bestämmel- ser i bl.a. anvisningarna till Kommunalskatte- lagen 9 & 3 mom. sista stycket samt i 45 % sista stycket samma lag.

I tredje kapitlet Vattenlagen regleras även bl.a. frågan hur strömfallsägare i förhållande till andelstal skola bidraga i regleringsföre- tags anläggnings-och årskostnader. Dessa an- delstal kunna vara olika vid olika tidpunkter, beroende på att nya kraftverk tillkomma eller att befintligt kraftverk utbyggas eller, som fö- rekommit, nedlägges. Vid ändring av andels- talen måste tidigare anläggningskostnader om- fördelas så, att strömfallsägaren får bära an- del enligt det nya andelstalet, varvid vissa strömfallsägare debiteras ytterligare kostna- der och andra krediteras motsvarande belopp.

Hittills har fördelade anläggnings— och års- kostnader inkluderat den 6,4 % varuskatt reg- leringsföretaget erlagt. Anläggningskostnaden har utgjort strömfallsägarens avskrivningsun- derlag, i den mån kostnaden ej varit skade- stånd eller intrångsersättning.

Såsom reglerna om skatteplikt och skatt- skyldighet äro utformade i förslaget till för- ordning om allmän omsättningsskatt, synes regleringsföretaget bli sista konsumentled, var-

igenom den mervärdeskatt som kraftföretagen (strömfallsägarna) erlägger via regleringsfö- retagen icke blir avdragsgill. Detta är uppen- barligen icke i överensstämmelse med försla- gets huvudsyfte. Avdragsrätt för kraftföreta- gen för den av regleringsföretagen erlagda mervärdeskatten skulle kunna uppnås, om reg- leringsföretagens verksamhet upptoges såsom skattepliktig tj änsteprestation. Med hänsyn till vad som ovan anförts om de tid efter annan ändrade andelstalen för bidrag till anlägg- nings- och årskostnader blir emellertid ett så- dant system mycket invecklat. Det enklaste sättet att komma till rätta med problemet sy- nes vara att för regleringsföretagen införes en särbestämmelse, innebärande att reglerings- företag enligt vattenlagen få rätt att uppbära restitution för all i samband med dess verk- samhet erlagd mervärdeskatt.

I avgivet remissyttrande har Svenska El- verksföreningen påtalat att utformningen av mervärdeskattesystemet i några avseenden bör modifieras för att underlätta dess tillämpning vid distribution av elkraft. Vattenkraftför- eningen vill för sina medlemsföretag i deras egenskap av råkraftleverantörer ansluta sig till Elverksföreningens yttrande i dessa delar.

Förslag till förordning angående införande av förordningen om allmän omsättningsskatt

I de avtal som numera träffas om leverans av elektrisk kraft, finnes i regel en klausul, som gör det möjligt för leverantören att —— ut- över det i avtalet bestämda vederlaget —- av köparen uttaga exempelvis en sådan pålaga som mervärdeskatt. Vissa avtal, särskilt av-

seende stora leveranser med lång giltighetstid, äro dock så utformade, att säljaren icke kan uttaga skatter och liknande. Samma förhål- lande gäller för leveranser av ersättningskraft enligt vattenlagen. Genom vattendomstols dom bestämmes nämligen för sådana leve- ranser vederlaget för längre tid eller kan det föreskrivas att något vederlag för all fram- tid icke skall utgå. Skatteberedningen fram- håller i betänkandet (sid. 476) att när den allmänna varuskatten infördes och höjdes be- stämmelser tillfogades, som skyddade de skattskyldiga från en retroaktiv verkan av be- skattningen i de fall, när ingen skatteöver- vältring på avnämarna var möjlig. Beredning- en framhåller att samma målsättning bör gäl- la vid införandet av mervärdeskatten. I det nu framlagda förslaget till förordning om mer- värdeskattens införande, synes emellertid det- ta icke fullt ha beaktats. Vattenkraftförening- en hemställer därför att i nämnda förordning bestämmelser införas, som innebära att där ett övervältrande av mervärdeskatten på. kraft- avnämaren enligt vad ovan sagts icke är möj- ligt, skattskyldighet icke skall föreligga.

Den föreslagna skattereformen synes i hu- vudsak verka befrämjande på kraftförsörj- ningens område, särskilt genom att den kon- sumtionshämmande punktbeskattningen av el avskaffas. Vattenkraftföreningen finner det därför angeläget att reformen genomföres vid den tidpunkt skatteberedningen föreslagit. Stockholm den 18 november 1964.

Tore ]edin Bengt G. Sterne

Svenska vatten- och avloppsverksföreningen

Enligt beredningens förslag skall för vatten, som levereras från kommunalt vattenverk, förbrukaren icke erlägga mervärdeskatt. Det- ta bctyder, att vattenverken icke få möjlighet att göra avdrag för dylik skatt, som erlagts såväl vid inköp av material och förbruknings- artiklar för driften som vid investeringar i fasta anläggningar och maskinell utrustning såsom rörnät, reservoarer, pumpstationer och reningsverk etc. Vattenpriset kommer således att i princip stiga så mycket som motsvarar dels höjningen av omsättningsskatten från 6 till 11,5 procent på vattenverkens inköp av material och förbrukningsartiklar och på in-

vesteringars material- och maskindel, dels skattepliktens utsträckning till vissa varor och tjänster som tidigare varit skattefria.

Vissa komplikationer synas oundvikliga med hänsyn till att, även om vattnet blir skatte- fritt för konsumenten, de kommunala vatten- verken likväl normalt utför vissa tjänster till abonnenterna, s.k. ersättningsarbeten, för vil- ka skatt måste debiteras, då arbetena i prin- cip skulle ha kunnat utföras av entreprenör. Även om dessa arbeten utgöra en relativt liten del av ett vatten- och avloppsverks årliga om- slutning, uppstår likväl ett tyngande mer- arbete till följd av att verket kommer att äga

rätt att avräkna skatt, som erlagts för mate- rial till dylika ersättningsarbeten, men där- emot icke för annat material.

Denna olägenhet blir särskilt framträdande, då vattenverket drives exempelvis tillsam- mans med el- eller gasverk. Härvid blir det ofrånkomligt att göra åtskillnad mellan vad som förbrukats för å ena sidan vattenverkets och å andra sidan el— eller gasverkets del.

I diskussionen har ifrågasatts om icke vat- ten liksom andra förnödenheter borde beläg- gas med mervärdeskatt. Föreningen vill fram- hålla, att detta visserligen skulle underlätta verksamheten för sådana kommunala verk, som har vattenverket förenat med gas-, el- el- ler fjärrvärmeverk, men å andra sidan skulle svårigheterna i stället överflyttas till de kom- muner, som har vattenverk och avloppsverk förenade till en enhet och av vilka många icke _torde bokföringsmässigt fördela kostnaderna på vattenförsörjningen och på avloppssyste- met. Men även om skatteplikten utsträcktes att avse också de tjänster som kommunens av- loppssystem bereder invånama, skulle likväl svårigheter av samma art föreligga för det betydande antal städer och kommuner, som har avloppsverket förenat icke med vatten- verket utan med gatuförvaltningen.

Konkurrensförhållandet kan i viss mån bli rubbat beträffande vatten till industriföretag. Vattenpriset kommer att stiga och industri- företaget kommer icke att kunna göra avdrag för i vattenpriset ingående mervärdeskatt. Där förutsättningar härför föreligga, torde det i vissa fall bli ekonomiskt fördelaktigt för ett industriföretag att anordna egen vattentäkt, då avdragsrätt för skatt på investeringar och driftförnödenheter beträffande egen anlägg- ning kommer att föreligga. Motsvarande kan även bli aktuellt ifråga om avloppsanord- ningar.

Ur allmän synpunkt synes det föga lämp- ligt att skattesystemet utformas så, att ett en- skilt företag enbart på grund av skattereg- lernas utformning skulle finna det med sina intressen förenligt att investera i separata an- läggningar för ett ändamål som totalt sett för lägre reell kostnad kan tillgodoses av redan befintliga eller eljest ändock erforderliga an- läggningar. Det kan därför ifrågasättas om icke viss schablonmässigt beräknad del av vatten- och avloppsavgifter, erlagda av in- dustriella vattenförbrukare, borde vara att hänföra till erlagd mervärdeskatt och således för dem avdragsgill i likhet med sådan skatt på andra inköp för rörelsen.

Även prisrelationerna mellan arbeten på en- treprenad och i egen regi kunna komma att påverkas. Om t.ex. riksskattenämnden för visst slag av anläggningsarbete fastställt ett scha- blonmässigt beskattningsvärde av 50 procent, kommer det att i princip vara fördelaktigare att utföra arbetet på entreprenad, om mate- rialandelen (vid utförande till samma pris i egen regi) är högre än detta procenttal, och vice versa bli fördelaktigare att utföra arbetet i egen regi, om materialandelen är lägre än det med nödvändighet med viss schablon- mässighet fastställda procenttalet.

Även andra rubbningar i kostnadsrelatio- nerna kunna göra överväganden aktuella. För kommunal verksamhet kan det i stället för att köpa grus från grusleverantör bli fördelakti- gare att anskaffa och driva eget grustag. Även övergång till transporter i egen regi i stället för genom anlitande av åkeri eller entreprenör kan aktualiseras. För en större stad kan det eventuellt löna sig att starta egen betongrörs- fabrik i stället för att köpa rör (liksom att sätta upp eget asfaltverk i stället för att köpa gatubeläggningsämnen ) .

Såvitt föreningen fattat beredningens för- slag riktigt, skulle ett kommunalt grustag el— ler en betongrörsfabrik endast få användas för kommunens eget behov. Så fort en enda ku- bikmeter grus eller ett enda rör säljes till en utomstående, skulle grustaget resp. fabriken vara att betrakta som en rörelse, i vilken skatt skall erläggas ej endast för försålda kvanti- teter utan även för >>egna uttag ur rörelsen». Föreningen hemställer att vad ovan anförts måtte beaktas vid den slutliga utformningen av beskattningsreglerna i syfte att genom er- forderliga särbestämmelser och schablonreg- ler undvika att i onödan komplicera de kom- munala vatten- och avloppsverkens liksom även annan kommunal verksamhet.

Skatteberedningens förslag att konsulteran- de ingenjörsarbete skall beläggas med mer- värdeskatt, kommer att i princip göra projek- tering genom egna projekteringsavdelningar billigare än att anlita en konsulterande ingen- jörsfirma. Det kan förutses att de större stä- derna i betydande utsträckning komma att utföra projekteringsarbeten med egen perso- nal, varvid skatten bortfaller, medan det sto- ra flertalet städer och kommuner på grund av sin otillräckliga storlek ej ha möjlighet här- till och således drabbas av en ganska väsentlig merkostnad. '

Med en alltmera avancerad teknik följer med nödvändighet ett motsvarande behov av specialisering ifråga om projektering av ex-

empelvis vatten- och avloppsreningsanlägg- ningar och byggnadskonstruktioner. Denna specialisering kan av givna skäl endast ske inom ramen av antingen en tillräckligt stor el- ler tillräckligt specialiserad teknisk organisa- tion, villkor som bara de allra största städerna kunna uppfylla och inte ens de annat än inom begränsade områden. Det måste då ur allmän synpunkt anses betänkligt, att genom beskatt- ningsreglernas utformning motverka den ofrånkomliga specialiseringen och göra en mera allround-betonad men med nödvändig- het mindre avancerad och mindre effektiv teknisk projekterings- och utredningsverksam- het ekonomiskt gynnsammare.

Ett annat vägande skäl mot mervärdeskatt på konsulterande ingenjörsarbete är, att detta i avsevärd grad kommer att komplicera fast- ställandet av schablon-procenttal för skatte- underlaget beträffande olika slags anlägg- ningsarbeten som utföres på entreprenad. Hänsyn måste därvid tagas till huruvida och i vilken omfattning sådana prestationer ingå i en entreprenad. — Skatteplikt för konsulte- rande ingenjörs- och arkitektverksamhet sy- nes även kunna ifrågasättas med hänsyn till att annan konsultverksamhet lämnas skattefri såsom av advokater, fastighetsmäklare, före- tagsekonomer, bokförings- och revisionsbyrå- er, organisationsexperter, försäljnings- och marknadskonsulter etc. Som belysning av de inkonsekvenser skatteberedningens förslag i detta hänseende medför, må framhållas att om exempelvis en stad i ett vattenrättsmål el- ler vilket annat domstolsärende som helst be- höver anlita såväl advokat som konsulteran- de ingenjör, skulle advokatarvodet vara fritt från mervärdeskatt men sådan skatt utgå på ingenjörens arbete.

Medlemmarna i Svenska Vatten- och Av- loppsverksföreningen, VAV, utgöras av kom- munala vatten- och avloppsverk, och förening- ens ändamål är att organisera samarbete mel- lan dessa verk i tekniska, ekonomiska och ad- ministrativa frågor och att tillvarataga verkens gemensamma intressen på vatten- och av- loppsområdet. För detta ändamål utger för- eningen bl.a. vissa publikationer. Dessa till- handahållas i viss utsträckning medlemmarna utan särskild kostnad, men därutöver sker även försäljning till medlemmarna, varvid hittills omsättningsskatt jämlikt gällande regler icke erlägges. Försäljning till utomstående är där- emot omsättningsskattepliktig. Det synes oklart om skatteberedningen avsett att även

försäljning till medlemmar skall falla under mervärdeskatten, men föreningen utgår från att så icke är fallet, då föreningens ändamål ju är att tillhandahålla medlemmarna dylika tjänster.

Däremot synes det i konsekvensens intresse nödvändigt att, om konsulterande ingenjörs- arbete blir skattepliktigt, även i vissa fall mer- värdebeskatta de tjänster av konsultativ natur som föreningen i begränsad utsträckning utför åt enstaka medlemmar. Här uppstår vid reali- serandet av skatteberedningens förslag ett gans- ka oklart gränsdragningsproblem, som utgör ett ytterligare skäl för att all konsulterande verksamhet borde undantagas från mervärde- skatt. I annat fall uppstår den logiskt oförklar- liga skillnaden att arbete som föreningen gör för samtliga medlemmar blir skattefritt, me- dan om det göres för någon eller några mot annan ersättning än medlemsavgiften, skatt skall utgå. Ett annat gränsproblem uppstår därigenom att vissa konsultuppdrag huvud- sakligen avser ekonomiska frågor, t.ex. vatten— och avloppstaxor, vilka uppdrag icke torde falla under den föreslagna beskattningen. — Motsvarande gränsproblem torde för övrigt komma att föreligga för flertalet av de kon- sulterande ingenjörsfirrnoma, vilkas verksam- het delvis avser ekonomiska frågor och delvis t.ex. lantmäteri och kartläggningsarbete, vil- ket enligt beredningen, s. 403, icke skall falla under mervärdebeskattningen.

Införandet av ett nytt skattesystem måste med nödvändighet medföra ett betydande övergångs- och anpassningsarbete, som kom- mer att gå ut över den produktiva verksam- heten. Kommunernas — liksom hela samhäl- lets — tillgång till teknisk personal är som be- kant mycket knapp och det vore beklagligt om sådan personal i nämnvärd utsträckning måste tagas i anspråk för teknisk-ekonomiska överväganden och utredningar förorsakade av ändrade skatteregler men materiellt helt im- produktiva. Det är därför angeläget, att reg- lerna i möjlig mån utformas så att de icke av ekonomiska skäl föranleda mera omfattande anpassningsåtgärder inom den här berörda delen av den kommunala verksamheten.

Föreningen hemställer att de ovan angivna synpunkterna måtte beaktas vid den slutliga utformningen av nya skatteregler. Stockholm den 16 november 1964.

Sven Ericson

Bengt Petrelius

Sveriges akademikers centralorganisation

1. Utredningsuppdraget

Den allmänna skatteberedningen har haft att underkasta huvuddelen av skattesystemet en samlad översyn. Direktiven har givit utred- ningen en mycket vid ram att arbeta inom. Begränsningarna hänför sig bl. a. till villkoret om skattesystemets avkastning och vissa väg- ledande principer såsom målsättningen om en »rättvis och rationell» fördelning av skatte- bördan. Direktiven uttrycker alltså en mycket långtgående frihet för utredningen att föreslå en ny utformning av skattesystemet utan att vara bunden av det som nu existerar.

I många delar har beredningen från dessa utgångspunkter lagt fram förslag som kan be- tecknas som en viss grad av nytänkande, var- vid speciellt kan pekas på utformningen av socialavgiftemas finansiering, medan man i andra delar varit alltför bunden av nu gäl- lande former. Detta omdöme gäller för den direkta beskattningens utformning, där frågan om progressionen och om familjebeskatt- ningen knappast kan sägas ha bedömts — för att tala med direktiven — med hänsyn till vad »som bäst passar morgondagens svenska sam- hälle» utan i stället präglats av den samhälls- syn, som var förhärskande, då systemet vuxit fram. Utredningen har här uppenbarligen >>ryggat tillbaka för långtgående reformer».

Den ekononomiska ram, inom vilken bered- ningen haft att arbeta, har i direktiven ut- tryckts så, att förändringar i den totala skat- tebördan ligger utanför beredningens arbets- område. Beredningen har tolkat direktiven i denna del så, att det nya avgifts- och skatte- systemet skall ge samma intäkt 1970 som det nuvarande skulle ha gett detta år bortsett från inkomstskatteökningar genom penning- värdeförändring. Detta innebär, att de om- prövade delarna av skattesystemet 1970 kom- mer att avkasta ca 5 miljarder mer än de be- räknas göra 1964. Härtill kommer statsin- komstökningar från de icke omprövade de- larna av skattesystemet. Beredningens ut- gångspunkt har alltså i själva verket varit en fortsatt stark ökning av statsinkomstema.

Utredningen har antagit, att prisnivån skall stiga med 2 % årligen och att realinkomstök- ningen skall bli 3 % per år.

Utredningens antagande om en årlig pen- ningvärdeförsämring om 2 % synes mot bak- grunden av konsumentprisindex' utveckling orealistiskt lågt. Under lO-årsperioden 1953-—

63 ökade index med drygt ca 3 % per år och under den senare delen av denna period var genomsnittsökningen knappt 3 %. Beredning- ens antagande i detta avseende måste därför betraktas som en underskattning.

Beredningen förordar, att, om penningvär- deförsämringen skulle bli större än den antag- na, skatteskalorna under övergångstiden bör jämkas. Mot bakgrund av vad här anförts, finns det anledning att starkt understryka an- gelägenheten härav.

Antagandet om en realinkomststegring på 3 % synes även lågt med hänsyn till den senaste tidens utveckling. Det finns således anledning anta, att statsinkomststegringen kan bli än större än vad beredningens beräk- ningar utvisar.

2. Förslagets utgångspunkter och allmänna motivering

Karakteristiskt för utvecklingen under efter- krigstiden har varit, att en växande del av in- komsterna kommit att disponeras av det all— männa genom ökade skatter och avgifter. Se- dan 1948 har summan skatter och avgifter (exkl. ATP-avgiften) vuxit från 22,5 % av bruttonationalprodukten till 31,5 % år 1963. Denna utveckling har sin grund i samhällets ökande engagemang, när det gäller undervis- ning, sociala försäkringar m.m. liksom åtgär- der som betingats av teknikens utveckling. Denna trend finns även i andra länder. Mot bakgrunden av denna utveckling är det nöd- vändigt att finna en avvägning av skattebör- dan, som är >>rationell och rättvis».

Progressiviteten i den direkta skatten har genom den fortgående inkomststegringen kommit att hårt drabba även normala in- komster. Till betydande del beror denna in- komststegring på den fortlöpande penning— värdeförsämringen. En automatisk marginal- skatteskärpning har inträtt. Effekten av den— na utveckling är, att, om en allt mindre del av ett inkomsttillskott får behållas, stimulan- sen till ökade arbetsinsatser minskas.

En annan effekt av den fortlöpande skatte- skärpningen har varit den ökade tendensen till skatteflykt. Enkelt kan man uttrycka sam- bandet så, att priset för det stigande direkta skattetrycket varit en ökad skatteflykt. Bote- medlet häremot är enligt SACO:s mening en stark förskjutning mot indirekt beskatt- ning, vilket skulle innebära en jämnare för- delning av skattebördan mellan de grupper,

som icke nu träffas av den direkta skatten men där en reell förmåga att bära en del av skattebördan finns, och landets inkomsttagare i övrigt.

Enligt SACO:s mening är det primära kra- vet på skattesystemet, att det verkar stimu- lerande på den ekonomiska utvecklingen. Sett från arbetsmarknadsmässig synpunkt innebär detta bl.a., att skattesystemet icke diskrimi- nerar insatser, som fordrar lång utbildning, stor arbetsbörda och särskilt kvalificerade in- satser. I ett läge där landets hela ekonomi till stor del är beroende av de gifta kvinnornas insats i förvärvslivet, bör skattesystemets ar- betsmarknadsanpassning även innebära, att det ställer sig neutralt till förvärvsarbete i förhållande till hemarbete.

I stora delar överensstämmer SACO:s uppfattning om de önskvärda linjerna i skat- tesystemets utveckling med beredningens. En allmän förskjutning av skattebördan mot av- gifter och indirekt beskattning bör komma till stånd.

3. Socialförsäkringens finansiering

Som en av de angelägnaste reformerna av dagens skattesystem ser SACO — som framgått ovan — en förskjutning från direkt skatt till indirekta skatter och avgifter. Som ett led i denna förskjutning ser SACO skattebered- ningens förslag om socialförsäkringens finan- Slerll'lg.

Beredningen har motiverat sitt förslag på ett övertygande sätt. Såväl från statsfinansiella som från internationella och rent praktiska synpunkter finner SACO liksom beredningen, att ändrade finansieringsformer för socialför- säkringarna är starkt motiverade. Om en fort- satt utbyggnad inom socialförsäkringens om- råde skall kunna fortgå störningsfritt, måste enligt SACO:s mening nya finansieringsfor- mer tillgripas. Genom socialförsäkringsför- månernas försäkringsmässiga karaktär är den föreslagna förskjutningen från en skattefinan- siering mot en avgiftsfinansiering ytterligare motiverad. Med tillkomsten av lagen om all- män försäkring, varigenom de olika författ- ningarna på socialförsäkringens område sam- lats i ett lagverk, har förutsättningar skapats för att man i framtiden bygger socialförsäk- ringarnas finansiering på ett enhetligt sätt. SACO tillstyrker därför utredningens för- slag i denna del och ser det nu föreliggande förslaget till omläggning av finansieringssys- temet endast som ett första steg mot en inte- grerad avgiftsfinansiering av socialförsäkring- arna.

Återstående delar av sjukpenningförsäkring- en bör således enligt SACO:s mening sna- rast integreras med det nya avgiftssystemet. En omläggning av finansieringssystemet för sjukpenningförsäkringen bör kombineras med ändringar av sjukpenningskalans konstruk- tion, vilket legat utanför beredningens arbets- område. De55a frågor bör enligt SACO:s upp- fattning snarast utredas. Detta får emellertid icke medföra, att genomförandet av bered- ningens förslag fördröjes.

Yrkesskadeförsäkringen, som redan nu fi- nansieras genom arbetsgivaravgifter, har icke innefattats i beredningens förslag, då denna socialförsäkringsgren är föremål för särskild utredning. Tekniskt sett bör avgifterna till yrkesskadeförsäkringen kunna inpassas i det nya avgiftssystemet utan större svårigheter. För att på denna punkt nå ett snabbt resultat bör utredningen rörande yrkesskadeförsäkring- en genom tilläggsdirektiv åläggas att arbeta från den utgångspunkten, att yrkesskadeför- säkringens finansiering inlemmas i det nya systemet.

När det gäller avgiftsberäkningen för ma- kar, har utredningen diskuterat en särbe- räkningsmetod och en samberäkningsmetod. Efter en vägning av för- och nackdelarna med de olika metoderna har beredningen stannat för att föreslå, att särberäkning till- lämpas ifråga om anställningsinkomster och samberäkning i de fall annan inkomst före- ligger.

Beredningen anför, att man är hänvisad till en särberäkningsmetod ifråga om arbets- givaravgifter, eftersom dessa avgifters kollek- tiva karaktär medför, att uttag måste göras på envar av makarnas inkomster. Om man vill nå likformighet i avgiftsbelastningen mellan å ena sidan makar, som båda har anställnings- inkomster, och å andra sidan makar, som båda har inkomst av annat slag än anställning, eller den ene anställningsinkomst och den andre inkomst av annat slag bör särberäkning använ- das även vid beräkning av grundförsäkrings- avgift. Som skäl för att samberäkning ändå föreslås i dessa fall anför beredningen, att sär- beräkningsmetoden skulle medföra olika av- gifter inom den kategori som skall erlägga grundförsäkringsavgifter, beroende på hur in- komsten fördelar sig mellan makarna. Be- redningen anför vidare, att en generell särbe- räkning kan föranleda inkomst- och förmö- genhetstransaktioner i syfte att undgå eller minska avgifternas storlek.

SACO anser, att avgiftsberäkningen inom socialförsäkringen bör ske efter så likformiga

regler som möjligt. Eftersom avgiftsberäk— ningen för tilläggspensioneringen sker efter en särberäkningsmetod är det naturligt, att de nu föreslagna avgifterna beräknas på samma sätt. SACO förordar därför särberäkningsmeto- den, när det gäller avgiftsberäkningen för ma- kar. De nackdelar, som kan vidlåda särbe- räkningsmetoden, synes väga mindre tungt än nackdelarna med en samberäkningsmetod.

Den upptrappningsregel ifråga om grund— försäkringsavgiften, som utredningen föreslår, finner SACO omotiverat gynnsam. Avgifts- lindringen står icke i paritet med de under- sökningsresultat ifråga om de låga inkomst— tagarna, som utredningen presenterar i be- tänkandet. Genom att grundförsäkringsavgif— terna beräknas på inkomsten efter avdrag för kostnader för inkomsternas förvärvande, me- dan arbetsgivaravgifterna beräknas på brutto- lönen, kommer redan på detta sätt en lind- ring av egenavgifterna till stånd. SACO av— styrker därför den föreslagna upptrappnings- regeln. En viss upptrappning kan accepteras, men den bör icke vara så långtgående som beredningen förordat.

4. Skatteförmågeprincipen och den direkta beskattningen

Behandlingen av den direkta beskattningens utformning kommer här att ske under fyra rubriker, nämligen en del om skatteförmåge- principen, en de] omfattande skatteprogres- sionen, en del om skatteskalornas utformning samt en del omfattande familjebeskattningen, speciellt grundavdragen, förvärvsavdragen och frågan om awägningen med hänsyn till före- komst av barn.

Enligt direktiven skall skatteförmågeprin- cipen vara avgörande vid skattebördans av— vägning mellan olika skatteformer och mel- lan skilda kategorier av skattebetalare. Utred- ningen finner att, eftersom det är svårt att realisera skatteförmågeprincipen med hänsyn till att det är omöjligt att fastställa den olika skatteförmågan för personer i skilda inkomst- lägen, principen endast ger en allmän väg- ledning för skattesystemets utformning. En- dast när det gäller inkomstbegreppets be— stämning, har principen, enligt utredningen, rönt direkt inflytande på det sättet, att vissa inkomster och inkomstslag anses medföra viss skatteförmåga och omvänt har vissa omkost- nader ansetts minska förmågan, medan andra icke ansetts påverka den. Givetvis kan icke heller i detta avseende klart objektiva grun- der fastläggas.

Skatteförmågeprincipen kan i själva ver- ket icke ange hur skattebördan skall avvägas mellan personer i olika inkomstskikt, utan i detta avseende är man hänvisad till värdering- ar på andra grunder. Dessa värderingar kan skifta från tid till annan beroende på den politiska utvecklingen, ändringar i inkomst— fördelningen etc. Det progressiva inslaget i skattesystemet grundar sig således på poli- tiska värderingar m.m. och är inte en tillämp- ning av en finansvetenskaplig teori.

Som exempel på de subjektiva tolkningarna av skatteförmågeprincipen kan nämnas, att skatteförmågan anses nedsatt 1 de fall två en- samstående gifter sig. Den tolkning som här tillämpas är, att om två gifta skall leva på viss gemensam inkomst, har de bara hälften så stor skatteförmåga som en ensamstående med samma inkomst. Däremot anses icke skatteförmågan nedgå i de fall barn förekom— mer — kostnaderna för barnförsörjningen be- aktas icke i skattesystemet utom de kostnader för vård, som uppstår när bägge makarna förvärvsarbetar. Syskon som lever i hushålls- gemenskap anses icke ha nedsatt skatteför- måga.

Skatteförmågeprincipen, såsom den hittills tillämpats, får med hänvisning till de anförda exemplen anses vara en mycket diskutabel utgångspunkt vid utformandet av ett fram- tida system för den direkta beskattningen. Den tolkning beredningen givit åt skatteförmåge- principen, som i stort är densamma som nu förekommer, har medfört, att den direkta be- skattningens utformning icke genomgått nå- gon större principiell förändring, oaktat den starka och i många fall välmotiverade kritik som framförts torde gett anledning till en mer genomgripande reform. I det följande skall SACO vid behandlingen av de olika kompo- nenterna närmare beröra denna fråga.

5. Progressiviteten

Genom förslagen om höjd indirekt beskatt- ning och om den nya socialförsäkringsavgiften skapas förutsättningar för en lindring av den direkta inkomstbeskattningen, vilket också föreslås av utredningen. Utredningen hade emellertid enligt SACO:s mening bort gå avsevärt längre i denna riktning. Utredningen har i flera avseenden påvisat de negativa effekterna av den höga progres- siviteten i beskattningen och framhållit att dessa olägenheter kan minskas genom en ut- jämning av progressiviteten. Utredningen har emellertid i sina konkreta förslag icke dragit konsekvenserna av denna inställning. Även om

utredningens förslag formellt innebär en minskning av marginalskattema upp till en beskattningsbar inkomst av för ensamstående 50.000 kr (i vissa fall minskningar även i skik- ten däröver) och för gifta 250.000 kr, så blir den reella effekten en annan. Genom att för- slagen avser 1970 års inkomstläge och pen- ningvärde, så kommer en reell marginalskatte- skärpning att inträda för ensamstående med normala inkomster. För gifta kommer, om man bortser från inkomsttagare i skikten om— kring 30.000 kr, det reella marginalskatte- trycket att vara i stort sett oförändrat. Gene- rellt sett kan beredningens förslag i margi- nalskattehänseende karakteriseras som en bromsning av den hittillsvarande tendensen till ständigt stigande marginalskatter, medan däremot en reell och effektiv sänkning av mar- ginalskattema ej skulle komma till stånd.

Beredningens förslag till skatteskalor inne- bär vidare en skärpning av skatteskalans pro- gressivitet i för ogifta inkomstskikten mellan en beskattningsbar inkomst av 10.000 och 40.000 kr och för gifta mellan inkomstskikten 32.000 och 100.000 kr. Skatteskalans lutning blir nämligen här brantare genom att margi- nalskattema sänkes mera i underliggande skikt. Denna ökade branthet i skatteskalan måste bedömas som olycklig, eftersom den försvårar en framtida utjämning av progres- siviteten.

SACO anser således, att den direkta be- skattningen måste minskas i större utsträck- ning än vad beredningen föreslagit och att detta bl.a. bör ske genom större marginalskat- tesänkningar i inkomstskikten över en beskatt— ningsbar inkomst av 10.000 kr för ogifta och över 32.000 kr för gifta.

Närmast kommer en redovisning att ske av de skäl som enligt SACO:s mening talar mot en stark progressivitet i beskattningen, varef- ter SACO kommer att närmare redovisa sina synpunkter på skatteskalornas utformning.

a) Inkomst och ekonomisk bärkraft Progressivitetens motivering är av politisk na- tur, nämligen att åstadkomma en ekonomisk utjämning mellan individer med olika ekono- misk bärkraft. Som mätare av denna bärkraft användes inkomsten. Syftet med progressivi- teten kan icke rimligen vara att omfördela in- komsterna som sådana utan att åstadkomma en utjämning av medborgarnas levnadsstan- dard eller konsumtionsmöjligheter. Inkoms- ten användes således — sedan Vissa korrigering- ar skett av bruttoinkomsten genom avdrag av olika slag — som ett mått på levnadsstan-

darden eller konsumtionsmöjligheterna. Detta mått är emellertid mycket otillfredsställande, eftersom levnadsstandarden eller konsum- tionsmöjligheterna icke är en enkel funktion av den beskattningsbara årsinkomsten, utan därjämte påverkas av sådana faktorer som inkomsternas varaktighet och jämnhet i tiden, försörjningsbördan och det förhållandet, att de deklarerade inkomsterna icke innefattar samtliga inkomster eller ekonomiska värden som ökar konsumtionsmöjlighetema, liksom icke heller samtliga utgifter som påverkar den skattemässiga bärkraften beaktas.

Socialstyrelsens undersökning av konsum- tionen i Sverige 1958 har belyst inkomstbe- greppets otillförlitlighet som mätare av lev- nadsstandarden. Av undersökningen framgår bl.a., att gruppen jordbrukare med en årsin- komst per hushåll understigande 5.000 kr, redovisade en kostnad för konsumtion och skatter uppgående till genomsnittligt 7.302 kr per hushåll. Även för gruppen arbetare inom samma inkomstklass översteg kostnaderna för konsumtion och skatter inkomstklassens övre gräns och utgjorde 5.349 kr. Den stora skill— naden mellan inkomster och konsumtions- och skatteutgifter för jordbrukamas vidkom- mande torde delvis ha sin grund i de jäm- förelsevis förmånliga skatteregler som gäller för denna grupp.

Att konsumtionsmö j ligheterna eller levnads- standarden överstiger de beskattade inkoms- terna är ett förhållande, som icke karakteri- serar vissa inkomstskikt men som förekommer hos vissa typer av inkomsttagare i olika in- komstskikt.

Som exempel på sådana inkomster, som icke ingår i den deklarerade inkomsten men som ändå påverkar levnadsstandarden, kan nämnas gåvor, stipendier, sociala bidrag, oli- ka slags vinster och vissa naturaförmåner. Vi- dare fastställdes vissa inkomster efter sköns- mässiga värderingar, t.ex. en del naturaför- måner.

En annan orsak till den bristande överens- stämmelsen mellan inkomst och ekonomisk bärkraft är, att avdragsgilla utgifter kan ut- nyttjas i olika utsträckning av olika katego- rier skattskyldiga. Sålunda har vissa företa- gare möjlighet att låta vad som i verkligheten är privata levnadskostnader skattemässigt ut- göra omkostnader i företaget (hyra, belys- ning, telefon, bil, resor, representation).

Det går vidare inte att komma ifrån, att inkomster i betydande utsträckning olagligt undandras från beskattning. Detta torde vara mycket vanligt, när det gäller inkomster av

hantverks- och hushållsarbete samt vissa and- ra typer av serviceverksamhet.

Det är beklagligt, att skatteberedningen icke mera ingående och systematiskt diskuterat de olika orsakerna till den bristande överens- stämmelsen mellan det skattemässiga in- komstbegreppet och den faktiska ekonomiska bärkraften och de konsekvenser detta bör leda till, när det gäller progressiviteten.

En väsentlig faktor uppehåller sig skatte- beredningen emellertid vid, nämligen in- komsternas fördelning i tiden. Utredningen återger vissa data ur SACO:s undersökning >>Lön och livsinkoms*>> och konstaterar i an- slutning härtill, att mera ojämnt fördelade inkomster blir hårdare beskattade än mera jämnt fördelade. Utredningen framhåller, att den uppmärksammade effekten äger samband med att det är årsinkomsten som användes som mätare av skatteförmågan och anför föl- jande: >>Om skatteavvägningen i fall som des- sa — ett betraktelsesätt som synes utredningen riktigt — ses såsom en fråga avseende mindre läget ett enstaka år och mer det sammantagna resultatet över en längre tidsperiod, är up- penbart att årsinkomsten är ett mindre lämp- ligt .mätinstrument för inkomsttagare med ett färre antal år, varunder inkomst förvär- vas, än som gäller för flertalet andra. Genom speciella avdragsregler eller särskilda skatte- omräkningsföreskrifter skulle vissa tillrätta- lägganden möjligen kunna ske. Det torde dock kunna förutses, att svårigheter och invänd- ningar här skulle möta. En rimlig dämpning av progressionen skulle medföra ett minskat behov av särregler av antydd innebörd.»

Medan således vissa inkomsttagare blir »un- derbeskattade» av skäl som tidigare anförts, leder det här senast påtalade förhållandet till en >>överbeskattning>> av vissa grupper.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att den skattepliktiga intäkten, sådan den fram- kommer vid taxeringen, i icke ringa utsträck- ning ger en oriktig och opålitlig bild av skatte- betalarnas verkliga ekonomiska bärkraft. Det- ta leder-till att skatteuttaget i Vissa fall blir för högt och i andra fall för lågt i förhållande till vad som åsyftats. Beskattningen blir alltså icke likformig. Ju starkare progressiviteten är desto större blir de orättvisor som på detta sätt uppstår.

Genom ökad indirekt beskattning och mins- kad progressivitet i inkomstbeskattningen minskas de felslag i beskattningen, som den bristande överensstämmelsen mellan årsin- komster och ekonomisk bärkraft ger upphov till.

b) Progressivitetens statsfinansiella och in- komstutjämnande betydelse Genom de höga marginalskattesatserna till- föres staten endast relativt små inkomster. i le- dan anges hur stort inkomstbortfallet i förhål- lande till nu gällande skatteskalor skulle bli 1964, om den maximala marginalskattesatsen sänktes till angivna procenttal i stället för nu gällande 65 %. Uppgiften för 30% anger således statens inkomstbortfall, om alla margi- nalskattesatser, som överstiger 30 %, sänktes till detta tal. Vidare angives inkomstbortfal- lets procentuella andel av statens beräknade inkomster på driftbudgeten budgetåret 1964/ 65.

Högsta Inkomst- % av stats- marginal- bortfall inkomsterna skattesats miljoner

525 2,4 35 322 1,5 40 166 0,8 45 88 0,4 50 43 0 2

)

De höga marginalskattesatserna har alltså mycket ringa statsfinansiell betydelse.

Av detta följer, att de statsinkomster som erhålles genom de höga marginalskattesatser- na icke ger något nämnvärt ekonomiskt bidrag till de lägre inkomsttagarna. Den inkomstut- jämnande verkan, som åstadkommes genom en hög progression, består i att medelhöga och högre inkomster beskäres, utan att detta innebär någon reell ekonomisk fördel för läg- re inkomsttagare. Det är mot denna bakgrund som progressionen måste bedömas.

c) Arbetsmarknad och progressivitet

I sin diskussion av progressivitetens inverkan på utbudet av arbetskraft anför beredningen beträffande de gifta kvinnornas engagemang i förvärvslivet, att skäl talar för en sänkning av progressiviteten. SACO vill för sin del framhålla, att även om progressivitetens ef- fekter på arbetsviljan kan variera, så kan det i varje fall icke stimulera inställningen till ar- betet, att mer än hälften av inkomstökningar som erhålles genom befordran, extraarbete, visad duglighet etc. går bort i statlig och kom- munal skatt. Den norska progressionsutred- ningen har uttalat, att fria yrkesutövare på grund av progressiviteten kan begränsa sin arbetstid, eftersom fritiden blir mera värd än den begränsade del av inkomsterna från mar- ginalarbetstiden som får behållas, och att

högre tjänstemän kan avstå från betungande

extraarbete, som icke ger en nettoavkastning som står i proportion till arbetsinsatsen.

d) Progressivitet och löneläge Utredningen finner, att frågan om den pro— gressiva beskattningens inverkan på lönean- språken icke kan bringas till full klarhet. Ut- redningen betvivlar emellertid inte, att margi- nalskatteargumentet i vissa fall övat inflytan- de på träffade löneöverenskommelser. Även om detta blott gällt begränsade kategorier i högre inkomstskikt, antar utredningen, att lö- nesättningen för dem på sikt påverkar större gruppers lönekrav. Långsiktigt uppkommer härigenom en extra press på den allmänna lönenivån, ytterst betingad av beskattningen.

Det kan enligt SACO:s mening icke råda någon tvekan om, att den progressiva skatten i vissa fall övervältras genom prisbildningen, när det gäller företagare och fria yrkesutöva- re och genom lönebildningen, när det gäller löntagare. I andra fall är det svårare att åstad- komma en sådan övervältring. Det förhållan- det, att progressiviteten ingriper i de avtals- mässigt fastställda lönerelationema, varvid dess verkan i vissa fall delvis elimineras och i andra fall inte alls, är ytterligare en faktor som medför, att progressiviteten drabbar ojämnt i förhållande till det åsyftade resulta- tet. Dessutom har progressiviteten en tendens att driva upp lönenivån, vilket ur samhälls- ekonomisk synpunkt är olyckligt.

e) Progressivitet och familjebeskattning

SACO kommer längre fram i remissyttrandet att förorda införande av vissa särbeskattnings- element i familjebeskattningsreglerna samt att förorda en utredning om familjebeskattning- ens utformning på längre sikt. Det bör här påpekas, att det icke blott är så, att införande av särbeskattning i praktiken torde förutsätta lägre progressivitet utan också så, att de pro- blem och svårigheter som möter och de skilda uppfattningar som råder ifråga om familje- beskattningen skulle bli mindre accentuera- de, därest skatteprogressiviteten vore avsevärt lägre än för närvarande.

]) Progressiuitet och källskatt I Norge har en statlig kommitté utrett frå- gan om införande av definitiv källskatt. Kom- mittén framhåller, att införande av en defi- nitiv källskatt underlättas genom en höjning av det första, proportionella skiktet, genom en dämpning av skattesatsernas ökning från progressionsskikt till progressionsskikt och ge- nom en ökning av progressionsskiktens bredd. Dessa synpunkter är givetvis också relevanta

vid överväganden i vårt land om införande av definitiv källskatt.

g) Progressivitetens psykologiska verkningar

Det råder inget tvivel om att den starka pro- gressiviteten, särskilt bland yrkesutövare med lång utbildning och kvalificerat arbete, upp- fattas som orättfärdig och att den utgör en källa till missnöje, som påverkar inställningen till skatterna överhuvudtaget och till den offentliga ekonomiska politiken. Det är inte att förvåna sig över, att missnöje uppstår inför det förhållandet, att mer än hälften går bort i direkt skatt av inkomstökningar som erhållits genom kvalificerade arbetsin- satser, vilka är nödvändiga för samhället och vilka ger hög produktiv avkastning för samhället och därmed för alla med- borgare. Inte minst uppleves den starka progressiviteten som orättvis i det ökande antal familjer, där båda makarna yrkesarbe- tar; genom att makarnas inkomst samman- läggs, drabbar progressiviteten i dessa famil- jer särskilt hårt och nettoinkomstökningen ge- nom hustruns arbetsinsats blir starkt begrän- sad.

Indirekt kan progressiviteten skapa ogynn- samma psykologiska verkningar även bland lägre inkomsttagare, nämligen i den mån pro- gressiviteten bidrar till att öka bruttolöneskill- nadema på det sätt som ovan berörts. Efter- som det är bruttolöneskillnadema och inte nettolöneskillnaderna som faller i ögonen, så skapar progressiviteten på detta sätt överdriv- na och felaktiga föreställningar om de verk- liga inkomstskillnaderna.

Ovan har påvisats en rad svagheter som är förknippade med en starkt progressiv beskatt- ning och vidare har påvisats de höga progres- sivitetssatsernas ringa statsfinansiella betydel- se och det förhållandet, att de icke tillför de lägre inkomsttagarna några beaktansvärda ekonomiska fördelar. Lägger man till detta det missnöje progressiviteten skapar, så måste man konstatera, att den höga progressiviteten icke längre är värd sitt pris.

h) Åtgärder för förbättring av de lägre in- komsttagarnas ekonomi

Vad som ovan anförts i samband med pro- gressiviteten och vad som fortsättningsvis kommer att anföras beträffande grundavdra- gen innebär, att skattesystemet icke erbjuder tillfredsställande vägar att förbättra de lägre inkomsttagarnas ekonomiska förhållanden. De indirekta skatterna, som måste komma att få en alltmera dominerande ställning i skatte-

systemet, drabbar alla inkomsttagare lika. Pro- gressiviteten, vilken som ovan påvisats, drab- bar mycket ojämnt och ofta har icke avsedda effekter och som har tekniska svagheter och ogynnsamma samhällsekonomiska verkningar, medför dessutom, trots att den begränsar me- delhöga och högre inkomster, inget beaktans- värt inkomsttillskott för de lägre inkomstta- garna.

För att förbättra de lägre inkomsttagarnas ekonomiska förhållanden kräves i stället andra åtgärder än skattemässiga. Fördelen med des- sa andra åtgärder är bl.a., utom att de bättre leder till avsett resultat, att de dels kan ges en selektiv utformning och dels inriktas på orsakerna till de låga inkomsterna.

Genom direkta bidrag och genom tillhan- dahållande av institutionella resurser ges det effektivaste stödet åt sådana inkomstsvaga grupper som sjuka, arbetslösa, studerande m.fl. På motsvarande sätt kan stöd ges åt grup- per med särskilt stor försörjningsbörda, i för- sta hand barnfamiljerna.

Ett av utbildningspolitikens resultat är, att allt flera människor genom en bättre utbild- ningsnivå kan ge ett större produktivt utbyte genom sina arbetsinsatser och därigenom ock- så erhålla högre inkomster.

Genom arbetsmarknadspolitiken utjämnas sysselsättningsvariationer. Omskolningen ger arbetskraften bättre sysselsättningsmöjlighe- ter i ett föränderligt näringsliv.

Näringslivspolitiken måste inriktas på att mindre lönsamma näringar med lågt löne- och inkomstläge ersättes av mera lönsamma näringar, som ger arbetskraften bättre ersätt— ning. En strukturomdanande näringslivspoli- tik bör vara ett av de verksammaste instru- menten för att eliminera låginkomstöar.

Genom lönepolitiken kan löntagare, vars arbete är felaktigt lågt värderat, erhålla en större andel av det tillgängliga lönestegrings— utrymmet. Möjligheterna att genomföra detta i den starkt institutionaliserade förhandlings- mekanismen, där olika grupper bevakar var- andra, skulle förbättras genom en minskning av progressiviteten.

6. Skatteskalornas utformning

SACO anser, att den direkta inkomstskatten bör sänkas mera än vad beredningens majo- ritet föreslagit. Herrar Meidner, Nilstein och Östergren har förordat en längre gående sänk- ning, men SACO anser, att den direkta in— komstskatten måste minskas ytterligare även i förhållande till reservationsförslaget.

När det gäller hur denna sänkning skall ut- formas måste en utgångspunkt vara, att i mot— sats till skatteberedningens förslag, en progres— sivitetsskärpning inte får åstadkommas i sto— ra inkomstskikt. Marginalskattesänkningarna måste således fördelas mera jämnt över skat- teskalan än enligt beredningens förslag. Det måste härvid beaktas, att beredningens förslag avser inkomstläget år 1970, som kommer att ligga betydligt högre än det nuvarande.

För den närmaste framtiden torde förut— sättningar ej föreligga för införande av en helt proportionell beskattning i huvuddelen av den statliga inkomstskatteskalan. En rimlig mål— sättning är emellertid enligt SACO:s mening, att den statliga skatteskalan utformas så, att den statliga och kommunala marginalskatten icke överskrider 50 % i de inkomstskikt där löntagarna befinner sig. Detta innebär, om man förutsätter en kommunal utdebitering om 15 skattekronor, att den statliga marginal- skatten icke får överstiga 35 % i dessa in- komstskikt. Den övre begränsningen för dessa inkomstskikt bör ungefär sammanfalla med de högsta löneplanslönerna i statstjänst. In— komsttagare inom den av staten accepterade löneskalan bör således få behålla i varje fall hälften av de inkomstökningar de erhåller.

Från denna utgångspunkt föreslår SACO, att den statliga marginalskatten icke skall överstiga 35 % i för gifta inkomstskikten upp till 150.000 kr och för ogifta 100.000 kr be- skattningsbar inkomst.

Om skatteskalan åter skall bli progressiv i högre inkomstskikt, måste övergångarna ut- formas mjukt, så att alltför stora marginal- skattestegringar icke inträffar vid övergång från ett inkomstskikt till ett annat.

Skatteuttagets utformning i underliggande skikt måste bli beroende av målsättningen för den fortsatta reformpolitiken. I skattedebat- ten har ofta framhållits önskvärdheten av ett brett första proportionellt skikt, som omfattar det stora flertalet av inkomsttagarna. Denna målsättning torde emellertid icke vara möj- lig att förverkliga med ett så lågt uttag som det nu gällande och av skatteberedningen fö- reslagna d.v.s. 10 %. Ett realiserande av den angivna målsättningen förutsätter således en höjning av uttaget i det lägsta proportionella skiktet.

En annan möjlighet att åstadkomma ett brett proportionellt skikt, om än icke i botten av skatteskalan, är att bibehålla det lägsta uttaget om 10 % och snabbt trappa upp detta till det uttag, som skall råda i detta breda proportionella skikt. I stället för det av skat-

teberedningen föreslagna uttaget i de fem lägsta skikten om 10-10-16-16-22 (till en be- skattningsbar inkomst av 24.000 kr för gifta) och nuvarande uttag om 10-20 30-30-38, skul- le man alltså kunna utforma uttaget med pro- centtalen 10-10-20-20-20. Vid den nu förestå- ende skattereformen skulle sedan dessa 20 % upptrappas till av SACO föreslagna 35 %, vilket uttag skulle börja omkring en beskatt- ningsbar inkomst för gifta om 40.000 kr. Den fortsatta reformpolitiken skulle enligt detta alternativ syfta till att allt mer utsträcka det proportionella skiktet om 20 %.

Ett tredje alternativ, som naturligt anslu- ter sig till SACO:s förslag om ett uttag av maximalt 35 % i löntagarskikten, är att välja en långsammare upptrappning med lägre ut- tag till det breda 35-procentskiktet. Detta in- nebär, att uttaget i de skikt där det av skatte- beredningen föreslagits ligga högre än 10 men lägre än 35 % sänkes mera än vad skatte- beredningen föreslagit. Detta förutsätter, att den fortsatta reformpolitiken skall syfta till att 35-procentskiktet skall utgöra utgångs- punkten för det blivande breda proportionella skiktet. Strävan bör härvid vara att successivt sänka uttaget i detta skikt under 35 %. Därige- nom kommer det att utvidgas nedåt; det bör även i takt med inkomstutvecklingen utvidgas uppåt.

Vilket alternativ man väljer måste som nämnts bli beroende på målsättningen för den fortsatta reformpolitiken ifråga om skattesy- stemet. Det är beklagligt, att skatteberedning- en icke diskuterat en sådan långsiktig mål- sättning och dess konsekvenser för den nu aktuella förändringen av skatteskalorna.

Det tredje (liksom det andra) av de här diskuterade alternativen innebär, att man av- står från att söka uppnå ett brett första pro- portionellt skikt. I stället blir skatteskalan i dess första del progressiv med långsam upp- trappning till ett brett proportionellt skikt i skatteskalans mitt. Därefter insättcr på nytt den progressiva beskattningen i skatteskalans topp.

Oavsett vilka värderingar man i övrigt an- lägger på de här diskuterade alternativen, torde det tredje alternativet vara det mest realistiska med hänsyn till bindningarna vid utgångsläget i det gällande skattesystemet och med hänsyn till skatteberedningens förslag i övrigt. Det innebär alltså, att man minskar marginalskatteuttaget i samtliga skikt utom lO-proeentskiktet, som icke rimligen kan sän- kas ytterligare, i större utsträckning än vad skatteberedningens majoritet och reservanter

föreslagit. SACO förordar, att skatteskalan utformas enligt dessa riktlinjer.

När det gäller avvägningen mellan skatte- skalorna för gifta och ensamstående innebär beredningens förslag, att dessa skalor avlägs- nas från varandra. Med hänsyn till de syn- punkter som SACO framför i det följande avsnittet om familjebeskattningen, är detta icke en önskvärd utveckling, eftersom det för- svårar en framtida övergång till särbeskatt- ning. SACO förordar därför, att skatteskalor- na för gifta och ensamstående närmas till var- andra. Eftersom skatteberedningen föreslagit avsevärt mindre skatteminskningar i skatte- skalan för ensamstående, är det nödvändigt, att sänkningarna i denna skala i förhållande till skatteberedningens förslag blir än större än i skatteskalan för gifta.

Den ytterligare sänkning av inkomstskat- ten, som SACO här förordat, medför ett in- komstbortfall i förhållande till skattebered— ningens förslag. En sänkning av uttaget till 35 % i de fall då skatteberedningen förordat ett högre uttag och inom de inkomstskikt som ovan angivits, medför endast ett inkomstbort- fall om ca 250 miljoner i förhållande till beredningens förslag. SACO har emellertid föreslagit dels ytterligare sänkningar av utta- get i förhållande till skatteberedningens för- slag i såväl skatteskalan för gifta som ogifta, dels en särskild minskning av skatteskalan för ogifta för att anpassa den närmare till skatte- skalan för gifta. Inkomstbortfallet för de av SACO föreslagna ytterligare skattesänkningar- na beror på hur de sistnämnda sänkningarna närmare utformas, men bör kunna hållas inom en ram av ett inkomstbortfall för staten om 1,5 miljarder i förhållande till majoritetsför- slaget och 0,6 miljarder i förhållande till reservationen av herrar Meidner, Nilstein och Östergren.

SACO:s i det följande avsnittet om familje- beskattningen framförda förslag ifråga om grundavdrag och förvärvsavdrag, som över- ensstämmer med reservationen i detta avseen- de av herrar Meidner, Nilstein och Östergren, medför som nettoeffekt en inkomstförstärk- ning för staten om ca 350 miljoner. För att täcka de återstående kostnaderna för en ytter- ligare sänkning av inkomstskatten erfordras en höjning av mervärdeskatten från av bered- ningen föreslagna 13 % till 15 %. SACO vill i detta avseende dels hänvisa till vad som se- nare i samband med mervärdeskatten kom- mer att anföras ifråga om den relativt ringa höjning av den indirekta beskattningen, som beredningens förslag innebär, dels till vad som

tidigare anförts om särskilda åtgärder i syfte att förbättra de lägsta inkomsttagarnas situa- tion.

SACO vill understryka den stora betydelse organisationen tillmäter sitt förslag, att den statliga och kommunala marginalskatten upp till ett inkomstskikt, som omfattar de högsta statliga lönerna, icke skall överstiga 50 %. Eftersom inkomstbortfallet för denna del av SACO:s förslag är så begränsat som ca 250 miljoner kr, är det svårt att se, att några till— räckligt bärande sakliga invändningar kan rik- tas mot detsamma.

7. Familjebeskattningeu

Utformningen av familj ebeskattningen har un- der de senaste åren varit föremål för en liv- lig debatt. I förgrunden har stått frågan om en övergång från ett sambeskattningssystem till ett särbeskattningssystem. Principfrågan om sam- eller särbeskattning har behandlats av beredningen, men behandlingen, sedd i re- lation till den betydelse frågan måste till- mätas, har blivit ytligt och gjord med ut- gångspunkt från de värderingar av äktenska- pets ekonomiska natur, som möjligen var na- turliga i gårdagens samhälle men som icke är självklara i morgondagens. Man saknar den objektiva och djupgående analys av fråge— ställningarna kring familjebeskattningens ut- formning, som utredningen med utgångs- punkt från direktiven haft möjlighet genom- föra. Kritiken mot det nuvarande skattesyste- met har på det stora hela taget varit väl- grundad och välmotiverad. SACO skall här ta upp till behandling några av de väsentli- gaste anmärkningarna mot familjebeskatt- 1ingens nuvarande utformning.

Det nuvarande systemet ställer sig i hög grad ogynnsamt i förhållande till gifta kvin- nors förvärvsarbete, som landet samhällseko- nomiskt sett blivit allt mer beroende av. Vid inträdet i förvärvslivet kommer den gifta kvinnans inkomst, bortsett från förvärvsavdra- get, att beskattas från botten genom grund- avdragens konstruktion. Genom den progres— siva beskattningen medför detta, att det upp- står en stark tröskeleffekt även vid tämligen normala inkomster. Denna effekt har endast något mildrats genom konstruktionen med förvärvsavdrag. Alldeles uppenbart är, att vårt nuvarande skattesystem och därmed ock- så det system beträffande familjebeskattning- en, som beredningen föreslår, icke ställer sig neutralt ifråga om valet mellan hemarbete och förvärvsarbete.

En annan effekt är den s.k. negativa sam- beskattningseffekten, som innebär, att den sammanlagda skatten ökar när två ogifta in— går äktenskap. Mot bakgrund av att för fler- talet inkomsttagare sambeskattningseffekten är positiv, är den negativa effekten icke i och för sig ett utslag av någon bärkrafts- eller skatteförmågeprincip utan snarare en effekt, som blir resultatet av andra i skattesystemet ingående faktorer. Någon objektivt bestämd inkomstnivå, vid vilken den negativa effekten >>bör>> inträda finns alltså inte. Om majorite- tens förslag genomförs, kommer antalet skatt- skyldiga med inkomster, som drabbas av den negativa sambeskattningseffekten, att nedgå. Även om omfattningen av denna effekt i fram— tiden skulle bli relativt liten, framstår det som såväl principiellt som praktiskt orimligt, att en sådan effekt överhuvudtaget uppstår.

Sett från arbetsmarknadsmässiga synpunk— ter, vilka enligt SACO:s mening bör tillmä- tas en avgörande betydelse, kan alltså allvar- liga anmärkningar riktas mot familjebeskatt- ningens nuvarande utformning. När det gäl- ler de ovan påtalade effekterna, pekar be- redningen på ett väsentligt remedium, nämli- gen en dämpad progression. Att en markant lindring av marginalskatteeffekten är en syn- nerligen angelägen reform av dagens direkta beskattning är också SACO:s mening. Ovan har förslag till lösning av marginalskattepro- blemet framlagts. När utredningen emeller- tid anför, att samhällsintresset, att i en vidgad omfattning utnyttja den arbetskraftsreserv som hemmafruarna utgör, icke kan tillerkän- nas utslagsgivande betydelse vid beskattning- ens utformning, måste SACO anmäla en av- vikande mening. Yrkesverksamhetsgraden hos gifta kvinnor har visserligen varit stigande, men detta icke tack vare familj ebeskattningens utformning utan trots denna. Som SACO ti- digare framhållit, måste familjebeskattning- en utformas så att den åtminstone inte ver- kar hämmande på gift kvinnas vilja att yr- kesarbeta. Många faktorer talar för att den framtida utformningen av familjebeskattning— en måste ta sikte på att stimulera gift kvin- nas yrkesarbete. Den stigande utbildningsfre- kvensen och ökningen av andelen yrkesutbil- dade kvinnor accentuerar ytterligare nödvän- digheten av att nyttiggöra samhället den kvinnliga arbetskraften.

Som ett argument mot särbeskattningen an- ges ofta att gifta kvinnor icke har reell val— frihet mellan arbete i hemmet och förvärvs- arbete. Med stigande urbanisering och med

en intensifierad lokaliserings- och arbetsmark- nadspolitik synes denna olägenhet i framtiden kunna i huvudsak elimineras. Även en vid- gad omskolningsverksamhet kommer att tjä- na samma syfte. Ålderdom och sjukdom som förvärvshindrande faktorer får beaktas inom socialförsäkringens ram. Sedan skattebered- ningens förslag — med de ändringar SACO i detta yttrande föreslår — genomförts, bör nästa steg vara att snarast utreda förutsättningarna för införande av ett särbeskattningssystem.

Ett av huvudmotiven för SACO:s ändrings- förslag i förhållande till utredningens betän- kande är, att vägen mot särbeskattning i görli- gaste mån bör underlättas redan inom ramen för beredningens föreslagna skattereform.

a) Grundavdragen

SACO kan inte finna, att en höjning av grund- avdragen är en angelägen skattereform. Som beredningen själv konstaterar, kommer en så- dan höjning att bli till fördel för en mycket begränsad grupp av inkomsttagare, vars no— minella inkomster i mycket stor utsträckning understiger dess konsumtionsutgifter. Detta förhållande är klart belagt i Statistiska cen- tralbyråns specialutredningar rörande in- komstförhållandena åren 1957 och 1958. I 1958 års levnadskostnadsundersökning påvi- sades, att den genomsnittliga konsumtionen jämte skatten för personer med låg inkomst kraftigt översteg inkomsten. För normalt hel- tidsarbetande arbetstagare innebär en höjning av grundavdragen — utöver övervältringen på dessa av skattelättnaden för ovannämnda grupp — endast att ett lägre skikt av deras in- komst befrias från en skatt, som sedan tages ut genom högre marginalskatt i ovanliggande skikt. En höjning av grundavdragen innebär alltså ett gynnande av en grupp, som skatte- mässigt redan intar en gynnad ställning genom att den ekonomiska bärkraften överstiger den deklarerade inkomsten, och därutöver en om- fördelning av tyngdpunkten i de olika skatte- skikten för den normale löntagaren. Mot den- na bakgrund anser SACO, att t.o.m. en sänk- ning av grundavdragen för makar utan barn inte saknar motivering. I varje fall kan SACO inte biträda beredningsmajoritetens förslag om en höjning av grundavdragen till 3.000 resp. 6.000 kr. För att inte införa några ytter- ligare förslag till belopp ansluter sig SACO i stället till reservationen av herrar Meidner, Nilstein och Östergren. De belopp, som där föreslås, 2.750 kr för ensamstående, 4.500 kr för makar utan barn och 5.500 kr för makar

med barn och för ofullständiga familjer, är så väl avvägda, att de kan accepteras. Fördelen med reservationens förslag är bl.a., att grund- avdraget för makar utan barn inte höjs. En höjning för denna kategori skulle vara helt omotiverad. Eftersom reservationens förslag syftar till att underlätta en övergång till sär- beskattning, aktualiseras i stället frågan om eliminering av det s.k. dubbla grundavdraget för makar utan barn. En sådan åtgärd skulle enligt SACO:s mening utgöra ytterligare ett steg som i framtiden kan underlätta en even- tuell övergång till särbeskattning. Som en första åtgärd kan SACO dock acceptera, att grundavdraget för denna kategori inte höjs och alltså blir relativt lägre än vad det tidi- gare har varit.

Mot bakgrund av vad här anförts, finner SACO icke anledning att nu höja grundav— dragen med hänsyn till penningvärdeföränd- ringen eller att införa en indexreglering av grundavdragen. En sådan reglering förutsät- ter en nedräkning av avdragen till en basnivå, som bättre än de nuvarande beloppens nivå svarade mot de faktiska ekonomiska förhål- landena hos olika kategorier av skattskyldiga.

[) ) F örvärvsavdraget

Förvärvsavdrag är motiverat med hänsyn dels till att ökade vårdkostnader uppkommer, då bägge makarna i en familj med barn arbetar, dels att den s.k. tröskeleffekten vid inträde i förvärvsarbete dämpas.

Beredningen anser, att några ökade kost- nader genom hustruns förvärvsarbete inte upp- står i familjer utan barn. Med denna motive- ring föreslår man, att förvärvsavdrag för den- na kategori slopas. Beredningens uppfattning i detta avseende förefaller ej hållbar. Oavsett vilken uppfattning man har i detta avseende, motiverar emellertid tröskeleffekten och den grundavdragskonstruktion SACO förordat, att förvärvsavdrag förekommer i dessa fall. Också härvidlag finner SACO reservationens förslag väl awägt och biträder uppfattningen, att förvärvsavdraget för gift yrkeskvinna utan barn bör sättas till 1.000 kr. Detta innebär nämligen, att grundavdrag jämte förvärvsav- drag för två yrkesarbetande makar blir lika med två grundavdrag för ensamstående. Den föreslagna grundavdragskonstruktionen nöd- vändiggör således ett förvärvsavdrag för barn- lös yrkeskvinna av föreslagen storlek.

I övrigt ansluter sig SACO till beredning- ens förslag.

c) Avvägningen med hänryn till förekomsten av barn Frågan om barnbidrag eller bamavdrag bott- nar i skilda uppfattningar om hur kostna- derna för barn skall bestridas. Om man anser, att dessa kostnader helt skall bestridas av sam- hället, bör barnbidrag utgå med belopp som täcker de faktiska, genomsnittliga kostnader- na för barn. Anser man åter, att barnkostna- den är en utgift som skall bestridas av den enskilde vårdnadshavaren, uppstår frågan, hu- ruvida denna utgift skall anses påverka ve- derbörandes skatteförmåga. För närvarande råder i Sverige det systemet, att en del av bamkostnaderna anses skola bestridas av sam- hället —— barnbidraget — medan övriga barn. kostnader skall bestridas av föräldrarna. Des- sa senare kostnader har inte ansetts påverka dessas skatteförmåga. Det högre förvärvsav- drag, som gift kvinna med barn kan åtnjuta i förhållande till gift kvinna utan barn, är således inte betingat av bamkostnaderna i och för sig utan av de merkostnader för vård som uppstår, då gift kvinna med barn förvärvsar- betar. Enligt SACOzs principiella uppfatt- ning borde den bamkostnad, som inte bestrids av samhället och således inte täcks av barn- bidraget, anses minska föräldrarnas skatte- förmåga och motivera ett bamavdrag till ett belopp som tillsammans med barnbidraget kan sägas motsvara den genomsnittliga fak- tiska kostnaden för vårdnaden av barn. SACO vill emellertid i detta sammanhang inte före- slå, att en sådan reform genomföres i sam- band med skatteberedningens övriga förslag. Organisationen nöjer sig i stället med att kon- statera, att om man genomför SACO:s för- slag vad gäller grundavdrag och förvärvsav- drag, skattemässig hänsyn kommer att tas till barnfamiljerna i större utsträckning än med de nuvarande skattereglerna. Sålunda kom- mer skillnaden i grundavdrag mellan makar utan barn och makar med barn att bli 1.000 kr och med ett maximalt förvärvsavdrag på 4.000 kr för gifta kvinnor med hemmavaran- de barn kan skillnaden i förvärvsavdrag bli 3.000 kr. Även om den senare skillnaden hu- vudsakligen är motiverad av merkostnaderna för barnvårdnaden, då hustrun förvärvsarbe- tar, och inte av bamkostnaderna som sådana, kan SACO acceptera reservationens förslag som ett första steg mot ett fullständigt genom- förande av principen, att den del av barn- kostnaden, som inte täcks av samhället, skall anses nedsätta den vårdnadshavandes skatte- förmåga och grunda rätt till bamavdrag.

Den successiva höjningen av barnbidraget till 1.200 kr år 1970 tillstyrkes av SACO.

d) Frivillig särbeskattning Ett fullständigt genomförande av tudelnings— principen är en metod att tillgodose kravet på att negativa sambeskattningseffekter inte skall uppstå. En helt genomförd tudelning innebär emellertid en än mer markerad spänn- vidd mellan skatteskalorna för gifta och för ensamstående än den beredningen föreslår. En sådan reform skulle göra det svårare att genomföra särbeskattning i framtiden.

En annan metod att komma tillrätta med den negativa sambeskattningseffekten är att rätt till frivillig särbeskattning införes. Med en sådan möjlighet vinner man — förutom att negativa sambeskattningseffekter aldrig upp- kommer — att en stimulans ges till yrkesar- bete i de inkomstlägen, där en särbeskattning är förmånlig, och att ett ytterligare underlag för en eventuell framtida övergång till sär- beskattning har skapats. Det är också princi- piellt värdefullt, att rätten till särbeskattning erkännes. Kanske speciellt för de grupper, som SACO har att företräda, i detta fall gifta kvinnor med högre utbildning, kan möjlighe— ten till särbeskattning i vissa fall få en utom- ordentligt positiv arbetsmarknadseffekt, vari- genom samhällets investering i vederbörandes utbildning nyttiggöres. SACO finner icke be- redningens uppfattning om den arbetsmark- nadspolitiska effekten av en fakultativ särbe- skattning sakligt väl grundad. Skatteförhål- landena i just de inkomstlägen det är fråga om är enligt SACO:s mening av utomordent- lig bctydelse, när det gäller valet mellan för- värvsarbete och hemmaarbete. Dessutom får negativa sambeskattningseffekter ej uppkom- ma för en minoritet av skattebetalare. SACO:s förslag till skatteskalor innebär, att sådana skulle inträffa i större omfattning än enligt majoritetsförslaget, om rätt till särbeskattning ej finns. Frivillig särbeskattning är därför ett nödvändigt komplement till den av SACO förordade avvägningen mellan skatteskalor- na. SACO förordar därför förslaget till fri- villig särbeskattning i reservationen av herrar Meidner, Nilstein och Östergren.

Även reservationens förslag till utformning av den frivilliga särbeskattningen tillstyrker SACO. 8. Frågan om indexreglering av inkomst- skatten

En reform som skulle eliminera den marginal- skatteskärpning, som beror på penningvärde-

försämring, ser SACO som mycket angelägen. SACO hälsar därför med tillfredsställelse ut- redningens principiella förord för indexreg- lering av skattesystemet efter 1970. Den auto- matik som härigenom skulle skapas innebär en snabbare anpassning av skatteuttaget till utvecklingen än vad nu kan ske. En indexreg- lering får emellertid icke utesluta nödvändiga anpassningar av den direkta skatten med hän- syn till realinkomsternas utveckling m.m.

När det gäller vilka komponenter av skatte- systemet, som bör indexregleras, har SACO ovan avvisat tanken på en indexreglering av grundavdragen. Dessa har redan nu en sådan storlek, att en indexreglering är obehövlig.

Utredningens förslag till skatteskalor är uppgjort med hänsyn till en årlig penning- värdeförsämring fram till 1970 om 2 %. Som SACO ovan framhållit, är det sannolikt, att penningvärdeförsämringen blir större. Skat- teskalorna måste därför korrigeras med hän- syn till den faktiska utvecklingen under åter- stoden av 1960-talet.

Metoderna för indexreglering av skattesy- stemet efter 1970 bör snarast bli föremål för särskild utredning.

9. Den indirekta beskattningen En övergång till ökad indirekt beskattning förutsätter, att det indirekta beskattningssy- stemet ges en rationell utformning. Den nu- varande allmänna varuskatten och de punkt- skatter, som nu dominerar beskattningsom- rådet, finner SACO liksom beredningen icke utgöra lämpliga underlag för en fortsatt om- fördelning mot indirekt skatt. Att i ett skatte- system innefatta flertalet typer av indirekt beskattning är enligt SACO:s mening en än- gelägen reform.

Det förefaller som om beredningen under- skattat möjligheterna av att utnyttja mervär- deskatten i stabiliseringspolitiskt syfte. SACO vill i detta avseende hänvisa till det särskilda yttrandet av herrar Meidner, Nilstein, Åqvist och Östergren.

Mervärdeskatten erbjuder således, utöver övriga fördelar, enligt SACO:s mening en lämplig ordning för ett konjunkturpolitiskt smidigare utnyttjande av den indirekta be- skattningen och för exportföretagen också för- bättrade konkurrensförhållanden. Med tanke på den harmonisering mellan olika länders beskattningsformer, som torde bli en nödvän- dighet, bör den föreslagna beskattningsfor- men vara lämplig. SACO tillstyrker därför förslaget om införande av en generell mer- värdeskatt.

Beredningen föreslår, att skattesatsen sät- tes till 13 %, vilket motsvarar 11,5 % om skatten i likhet med vad som gäller ifråga om omsättningsskatten skulle utgå på priset inklu- sive skatt. Av dessa 11,5 % motsvarar drygt 2 procentenheter de slopade punktskatterna. Den föreslagna 13-procentiga mervärdeskat- ten innebär således endast en ökning av den totala indirekta beskattningen, som motsva- rar en höjning av omsättningsskatten från 6 till mellan 9 och 9,5 %. Den höjning av den indirekta skatten som beredningen föreslår är alltså mindre än vad som skedde, när en 4-procentig omsättningsskatt infördes 1960. Det är mot denna bakgrund som bedömning- en av den höjda indirekta skattens samhälls- ekonomiska verkningar måste göras. Med hän- syn till de gynnsamma erfarenheterna i detta avseende vid omsättningsskattens införande, behöver man icke befara några ogynnsamma verkningar vid en viss höjning av den indi- rekta beskattningen utöver beredningens för- slag.

Ett annat mått på hur blygsam den av beredningen förordade omfördelningen mel- lan direkt och indirekt skatt är får man, om man jämför den beräknade avkastningen 1970 av den 6-procentiga omsättningsskatten och de punktskatter som föreslås slopade — 6.060 miljoner kr — med den lB-procentiga mervär- deskattens beräknade avkastning detta år — 8.320 kr. Höjningen blir ca 1/3. Men om man skall få en bild av den totala höjningen av den indirekla beskattningen i förhållande till nuvarande system, måste man även ta hänsyn till hur mycket de icke omprövade delarna av de indirekta skatterna beräknas avkasta 1970. Dessa avkastar för närvarande 4.400 miljoner kr. Om man antar, att dessa 1970 skulle avkasta 5.500 miljoner kr, blir den av beredningen föreslagna höjningen av den to- tala indirekta beskattningens nivå endast ca 1/5.

Den ovan gjorda jämförelsen utvisar en blygsam förskjutning mot indirekt beskatt- ning. Ett annat mått på förskjutningen är den relativa andel av det totala uttaget såväl av statliga och kommunala skatter som av social- försäkringsavgifter som den indirekta utgör. Denna andel ökar endast från 30,2 % till 34,5 %.

För att möjliggöra de reformer, som SACO ovan föreslagit, speciellt vad avser skatteska— lorna, finner SACO, att en ökad förskjutning mot indirekt skatt måste ske. SACO förordar därför, att skattesatsen i mervärdeskatten be— stämmes till 15 %.

När det gäller beskattningsområdet bör en— ligt SACO:s mening mervärdeskatten ges en så generell omfattning som möjligt. Några undantag i förhållande till utredningens för- slag bör ej äga rum. I stället bör strävan vara att utvidga beskattningsområdet. Med de er- farenheter som framkommit sedan skatten till- lämpats får omprövningar av beskattningsom- rådet ske.

SACO avstyrker utredningens förslag till s.k. upptrappningsregel för redovisningsskyl- digheten. Organisationen finner det klart omotiverat att införa lättnader för de kate- gorier, som enligt företagna undersökningar redan är skattemässigt gynnade. SACO anslu- ter sig i denna fråga till reservationen av herr Ekström m.fl.

10. Reformens genomförande SACO tillstyrker beredningens förslag ifråga om utformningen av socialförsäkringarnas finansiering och mervärdeskatten med vissa smärre förändringar. Ifråga om den statliga inkomstskatten föreslår SACO dels en minsk- ning av progressivitet och marginalskatter i förhållande till de mycket små förändringar beredningen här föreslår, dels en utformning av familjebeskattningen i enlighet med reser- vation av ledamöterna Meidner, Nilstein och Östergren. I samband härmed förordar SACO en höjning av mervärdeskatten och därmed en något längre gående omfördelning mot in- direkt skatt än den blygsamma förskjutning beredningen föreslagit. Enligt SACO:s mening är det önskvärt, att skattereformen genomföres i snabbare tempo än vad beredningen förordat. En försening i förhållande till det av beredningen framlagda

tidsschemat skulle under alla omständigheter vara mycket olyckligt. Särskilt väsentligt är, att reformer i minst den omfattning bered- ningen föreslagit för 1966 genomföres detta år. Den automatiska marginalskatteskärp- ningen har fått fortgå så länge och nått en så- dan höjd, att en minskning av marginalskat- ter och progressivitet utan dröjsmål bör kom- ma till stånd. Vårt nuvarande skattesystem är ett otillfredsställande lappverk. Med hän- syn till den tid det kräver att bygga upp ett mera enhetligt och rationellt system, är det angeläget, att reformarbetet påbörjas utan förseningar. Samtidigt som sålunda en succes- siv reformering äger rum, kan de komplette- rande utredningarna för de fortsatta reform- etappema komma till stånd; SACO har här förordat sådana kompletterande utredningar ifråga om familjebeskattningens utformning på längre sikt, mervärdeskattens successiva utbyggnad till nya områden, en utökning av det nya socialförsäkringssystemets omfattning och indexreglering av inkomstbeskattningen efter 1970.

Även om SACO i vissa avseenden anmält en avvikande mening i förhållande till skatte- beredningens förslag — en awikande mening som på de väsentliga punkterna innebär, att SACO vill gå längre i den av beredningen an- givna riktningen — utgör skatteberedningens förslag en tillfredsställande grundval för att utan dröjsmål påbörja ett fortlöpande reform- arbete med en mera fast och enhetlig mål- sättning än tidigare. Stockholm den 12 no- vember 1964.

]. C. Almquist Torkel Westling

Sveriges allmänna exportförening

Såsom svar på remissen åberopar föreningen närslutna av Näringslivets skattedelegation utarbetade »yttrande» av den 29 oktober 19641. Härutöver vill föreningen, huvudsak- ligen i anslutning till den huvuddel i skat- teberedningens förslag som behandlar om- läggning av den indirekta beskattningen till en s.k. mervärdeskatt, anföra följande syn- punkter.

Exportens växande betydelse i den sven— ska ekonomin speglas bl. a. av det förhållan— det att dess volymmässiga ökning uppvisar

en relativt sett större ökning än ökningen av bruttonationalprodukten. Av den totala svenska produktionen måste i framtiden en större del än i dag exporteras, inte endast för att möjliggöra den ökade import som föranledes av en höjd levnadsstandard utan även för att möjliggöra den specialisering, som är en förutsättning för produktivitets— stegring och därmed framåtskridande.

Den svenska exportens varusammansätt- ning uppvisar sedan något decennium en 1 Se 5. 422.

fortlöpande förskjutning i riktning mot allt mer bearbetade varor och *tekniskt avance- rade varor av typen tyngre maskiner, fär- diga fabriksanläggningar, fartyg och lok, samtidigt som råvaror och standardproduk- ter relativt sett sjunker i betydelse. De kostnader som är förknippade med utveck- ling och produktion av tunga kapitalvaror är självfallet av den art att de ofta ställer exportindustrin inför komplicerade finansie- ringsproblem.

För exportökning är det emellertid icke tillräckligt att inrikta sig på att utveckla nya eller förbättra gamla produkter. Det kräves också att nya marknader upparbetas. Härvidlag spelar investeringar i försälj- ningsorganisationen stor roll, särskilt när det gäller avsättning av konsumtionsvaror. En annan kostnadsbelastning utgöres av köpar- nas stegrade krav på kreditgivning samtidigt som det för närvarande icke finnes anled- ning att räkna med en sänkning av ränteni- vån. Konkurrensfaktorer av här nämnda slag blir alltmer framträdande och kost— nadskrävande för företagen.

För att export av här ovan antytt slag och omfattning skall bli möjlig kräves att upp- märksamhet i alla avseenden ägnas industri- varomas internationella konkurrenskraft. Mot denna bakgrund är det viktigt att fram- hålla angelägenheten av att det svenska skattesystemet utformas på sådant sätt att exporten icke belastas med kostnader som, främst ur samhällsekonomisk synvinkel, framstår som icke motiverade.

Som föreningen vid skilda tillfällen fram- hållit verkar den nuvarande indirekta be- skattningen synnerligen ogynnsamt på den svenska exportindustrins konkurrensförmåga genom att skatten träffar företagens investe- ringar, andra ianspråktagna hjälpmedel samt energi och bränslen utan att skatten sedermera kan avlyftas vid export. Den svenska exportindustrin åsamkas härigenom kostnader, som icke belastar flertalet andra länders exportindustrier. Den svenska in- direkta beskattningen stimulerar sålunda icke till ökat deltagande i den intemationel- la arbetsfördelningen. Föreningen hälsar därför med tillfredsställelse förslaget att in- föra en mervärdeskatt, som skulle göra det möjligt att — på sätt sker i andra länder — eliminera den indirekta skatten på exporten.

Skatteberedningen har konstaterat, att den form av bruttobeskattning, som i dis— kussionen framförts som ett alternativ, är förenad med ett flertal allvarliga nackdelar

såsom dess olika inverkan på förutsättning- arna för den ekonomiska verksamheten inom skilda grenar av samhällsekonomin och in- om olika typer av företag. Föreningen vill starkt understryka riktigheten av beredning- ens ställningstagande mot en bruttoomsätt- ningsskatt. Erfarenheten hos svenska dotter- bolag i utlandet och hos svenska exportörer överensstämmer helt med den kritik bered- ningen anfört mot bruttoomsättningsskatten. Ett av de främsta krav, som kan uppställas på en generell indirekt beskattning, är att den är konkurrensneutral. En bruttoomsätt- ningsskatt av kaskadtyp drabbar företag in- om samma bransch olika alltefter graden av vertikal integration. Företag med stark vertikal integration åtnjuter en skattemässig fördel i förhållande till företag med en mindre starkt utvecklad vertikal integration, varför skatten främjar en utveckling mot en dylik integration även i fall detta icke är ekonomiskt motiverat.

Den bruttoomsättningsskatt, som ingår i en vara, kan vidare aldrig exakt beräknas. För att undvika att avlyftningen av en så- dan skatt vid export överstiger skattebelop- pet — ett förfarande som utgör ett i interna- tionella sammanhang icke tillåtet exportstöd = tillämpas ofta schablonmässigt bestämda avdrag, som med säkerhet kan antagas un- derstiga den ingående skattebelastningen. I dessa fall kommer priset för varan alltid att inbegripa en viss omsättningsskatt, vilket i sin tur har en konkurrensförvanskande verkan. För exportnäringen skulle en brutto- omsättningsskatt vara särskilt kännbar om den icke avlyftade ingående skattebelast- ningen skulle komma att kvarligga på ex- portföretagen.

Inom Europa har Frankrike sedan åt- skilliga år en indirekt beskattning i mer- värdeskattens form. I Västtyskland förelig- ger ett förslag att införa en skatt av sådan typ. Arbeten på harmoniseringen av den in- direkta beskattningen inom gemensamma marknaden har numera avancerat så långt att det måste anses sannolikt att även övriga EEC-länder inom de närmaste åren kom- mer att övergå till mervärdebeskattning. Därest den av beredningen föreslagna om- läggningen av den indirekta beskattningen genomföres skulle den svenska exportnäring- en i detta hänseende jämställas med flera av Sveriges svåraste konkurrenter på världs- marknaden.

Den föreslagna mervärdeskatten kan för- väntas bli gynnsam för exportnäringen om

skatten ges en konsekvent utformning. För— eningen vill emellertid fästa uppmärksamhet på en teknisk fråga av betydelse för export- näringen. För att den ingående skatten hos exportföretag skall kunna avlyftas krävs i flertalet fall restitution av erlagd skatt. Även om restitutionen sker skyndsamt på grundval av för tvåmånadersperioder avgivna dekla- rationer måste ett dröjsmål med regleringen av skattebelastningen innebära en likviditets- belastning och en viss ränteförlust. I detta hänseende har skattedelegationen framfört några förslag i syfte att väsentligen elimi- nera dessa nackdelar. Delegationen föreslår sålunda bl. a. att en begränsad tidsfrist för utbetalande av restituerade skattebelopp skall fastställas och att restitution skall kunna beräknas på grundval av omsättnings— förhållandena under ett föregående år. Vi- dare förordar delegationen att kortare redo- visningsperioder skall kunna tillämpas.

Föreningen vill härutöver framhålla att, när det föreslagna systemet är genomfört och praktiska erfarenheter vunnits, ytterli- gare tekniska förbättringar bör kunna ge— nomföras i nu berörda hänseenden.

Vad beträffar skatteberedningens förslag till arbetsgivareavgift kan detta för export-

industrierna medföra särskilda problem. Det är ännu svårt, för att inte säga omöjligt, att bedöma i vad mån arbetsgivareavgiften skul- le komma att övervältras helt eller delvis på de anställda. Risken för att avgiften i vart fall på kort sikt kan komma att stanna på företagen medför för exportindustriemas del en ytterligare belastning på kostnadssidan samtidigt som det långsiktiga perspektivet i detta hänseende kommer att innefatta ett svårbedömbart osäkerhetsmoment. Denna kostnadsaspekt ställer stora krav på upp- märksamhet och beaktande av arbetsmark- nadens parter. Vid en omläggning av skatte- systemet bör eftersträvas att de svårigheter som uppstår i dessa sammanhang på alla sätt neutraliseras bl. a. genom förandet av en så smidig ekonomisk politik som möjligt.

Föreningen hemställer att skattebered- ningens förslag måtte -— med beaktande av vad i denna skrivelse och i det av oss åbero- pade yttrandet anförts — genomföras utan tidsutdräkt. Stockholm den 2 november 1964.

]onas Nordenson Hans Stenberg

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

(till Statstjänstemännens riksförbund)

Enligt skatteberedningens förslag skall ett av beskattningsleden i den föreslagna mervärde- skatten uteslutas, nämligen det som avser im- portvarorna och som enligt utländska förebil- der skulle ha administrerats av tullverket. Som ett skäl till denna uteslutning anföres bl.a., att det synes onödigt att upprätthålla beskatt- ningen i detta led när den berör en och sam- ma skattskyldig och då skatteuttaget vid im- porten och skatteavdraget vid skatteredovis- ningen kan nära sammanfalla i tiden.

Av beredningen framförda synpunkter måste gälla i samma utsträckning oavsett om återförsäljaren köpt sina varor av en svensk tillverkare eller importerat dem och oavsett vilket beskattningsled i den föreslagna mer- värdeskatten det är fråga om. Ett konsekvent uppföljande av beredningens argumentation borde därför leda till att den ifrågasatta in- direkta beskattningen utformades som en >>ett- ledsskatt». I sammanhanget bör också fram- hållas, att, såsom beredningen själv anfört,

skillnaden mellan den föreslagna mervärde- skatten och en >>ettledsskatt» är endast av upp- bördsteknisk natur. Därest beredningens strä- van enbart varit att skapa ett så enkelt och rationellt skattesystem som möjligt, torde det vara mycket som talar för att i stället för en mervärdeskatt — med omfattande skattekon- troll i flera led och ökat redovisningsarbete för de skattskyldiga — en >>ettledsskatt>> hade bort föreslås.

Som ett annat skäl till uteslutningen av im- portledet framhålles tullverkets rationalise- ringssträvanden ävensom den väsentligt ökade arbetsbelastningen för tullverket som skulle uppstå om en importbeskattning vid gränsen infördes.

Dessa obevisade och icke motiverade på- ståenden måste betraktas som helt subjektiva bedömanden från utredningsmännens sida, då generaltullstyrelsen, den myndighet som be- sitter sakkunskap i ämnet, ännu ej yttrat sig över beredningens förslag. Tvärtemot vad be-

redningen kommit fram till vill föreningen hävda att det blir administrativt enklare om den föreslagna skatten uttages även i import— ledet. Den uppdelning av importen i skatte- pliktig och icke-skattepliktig, som är ett av tullverkets stora problem beträffande den all— männa varuskatten, skulle inte försvinna utan i stället kanske till och med öka. Även om en- dast privatimporten och motsvarande skall erlägga skatt till tullverket måste tullverket ändock — på grund av importstatistik, de sani- tära bestämmelserna, EFTA-bestämmelsema och flera andra föreskrifter — kontrollera och undersöka hela importvolymen — även de tull— fria varorna — med avseende på varornas art, ursprungsland, värde m.m. Genom dessa un- dersökningar får tullverket >>gratis» det ma- teriella underlaget för mervärdeskattens debi— tering i importledet.

Vad beredningen syftat till med sitt förslag om att utesluta importbeskattningen för und- vikande av merarbete för tullverket kan i stål— let befaras leda till motsatsen, nämligen mer- arbete och administrativt krångel för både tullverket och importören.

Vad avser själva skattedebiteringen och skattens uppbärande torde därav föranledda. arbetsrutiner ej kräva ett merarbete av sådan omfattning att detta ej kunde fullgöras av tullverkets nuvarande personal. Förekomsten av tullfria varor torde ej, såsom beredningen antytt, utgöra hinder för skatteuppbörd. Hin- der torde ej heller möta att där så befinnes ändamålsenligt uttaga Skattebeloppen dekla- rationsvägen och med erforderligt betalnings- anstånd.

I sammanhanget vill föreningen även fram— hålla angelägenheten av att skattesystemet ut- formas på ett sådant sätt att detsamma blir >>konsumtionsneutralt>>. Såsom förslaget ut- formats av beredningen, nämligen, att ingen skatt i princip skall uttagas vid import för andra varor än sådana som importeras av privatpersoner, är detsamma enligt förening- ens mening icke »konsumtionsneutralt» utan medger förslaget vissa fördelar från ränte— och likviditetssynpunkt för importerade varor i jämförelse med inom landet tillverkade va- ror. Såväl råvaror som halvfabrikat och fär— digvaror avses ju, vare sig importen äger rum av förädlare, grossist eller detaljist, att bli fria

från skatt före den tidpunkt då de försäljes, antingen ingående i en förädlad vara eller i oförändrat skick. Detta gynnar importen ef- tersom hemmaproducerade varor är belastade med skatt också vid inköpen i motsvarande led. Fördelen för importen innebär, att kö- paren mellan tiden för inköpet och nästa re- dovisningstidpunkt gör en ränteförlust vid in- köp från inhemsk källa, vilken emellertid ute- blir vid import. En annan fråga av till synes väsentlig betydelse är i vilken utsträckning olika tänkbara system såvitt gäller importen kan påverka säkerheten i det totala beskatt- ningssystemet. En av fördelarna med mervär- deskatten är att den differentierar skatteinbe- talningen på alla tillverknings- och distribu- tionsled. Då avdragsrätt medgives för ingåen- de skatt får man ett slags självkontrollerande system, som försvårar undanflykt. Denna för- svårande effekt synes man dock inte få om importen regleras skattemässigt på det sätt som beredningen föreslagit. Det förefaller mindre riskfyllt och enklare för exempelvis en detaljhandlare, som vill manipulera med sin omsättning för att undvika skatteinbetalning, om han gör detta med importerade varor och icke med inhemskt levererade. För det första blir han ensam inblandad och för det andra blir >>vinsten>> mycket större, nämligen 13 pro- cent på hela försäljningspriset i stället för 13 procent av påslaget. Beredningen har kon- staterat att en ettledsskatt med ett skatteut- tag överstigande 10 procent är otillfredsstäl- lande från säkerhetssynpunkt. Då fråga är om detaljhandlares import innebär den föreslag- na anordningen en ettledsskatt med ett uttag av 13 procent.

Då föreningen anser att kostnaderna för skatteintäktemas uppbärande måste vara av avgörande betydelse vill föreningen erinra om att tullverket redan nu förfogar över en orga- nisation, som omspänner varuklassificering, värdeberäkning, statistiska beräkningar och revision, vilka arbetsmoment sammantagna borgar för en rättvis och likformig varube- skattning. Denna organisation måste även i fortsättningen ianspråktagas för tullverkets uppbörd av tullmedel m.m. Stockholm den 5 oktober 1964.

B. M. Ericson P. Wallin

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening

Allmänt

Föreningen, som ej funnit anledning be- handla de av skatteberedningen framförda förslagen rörande socialförsäkringens finan- siering eller den direkta beskattningens ut- formning, vill inledningsvis framhålla att den delar skatteberedningens grundsyn på den indirekta beskattningen.

Den föreslagna mervärdesbeskattningen är sålunda generellt verkande samtidigt som den till skillnad mot den nuvarande varu- skatten undviker att belasta företagens in- vesteringar och exportprodukitonen. För- slaget torde i denna del även innebära ett närmande till den europeiska utvecklingen på skatteområdet.

Skatteberedningen har även föreslagit att flertalet punktskatter avvecklas då mer- värdesskatt införes. Syftet har varit att mot- verka den effekten att beskattade varor och tjänster icke belastas lika och den därmed följande snedvridningen av konsumtions- valet. Föreningen finner denna målsättning ytterst angelägen och beklagar att bered- ningen ej varit beredd att fullfölja den även på bilområdet. Skatteförslaget innebär nämligen att hittillsvarande särbeskattning av bilismen bibehålles eller ytterligare för- stärkes.

Mervärdesskatten på begagnade bilar Det föreslagna mervärdesskattesystemet har i huvudsak utformats på ett tillfredsställan- de sätt. Genom bilhandelns speciella karak- tär har det emellertid kommit att drabba denna väsentligt kraftigare än andra bran- scher. Detta sammanhänger med den väl utvecklade handeln med begagnade bilar som knappast har sin motsvarighet inom andra varugrupper. En bil byter sålunda normalt ägare åtminstone två—tre gånger under sin livstid. Varje sådant ägarebyte skulle enligt skatteförslaget medföra för- nyad mervärdesbeskattning utan att nytt »mervärde» tillkommit. Härigenom skulle samma produkt komma att beskattas tre—- fyra gånger, vilket enligt föreningens upp- fattning ej är förenligt med den allmänna grundsynen att beskattade varor och tjänster skall belastas lika. Det förhållandet att det vid varje beskattningstillfälle rör sig om en

ny omsättning förminskar ej denna extra belastning.

Därtill kommer att en mervärdesbeskatt- ning av begagnade bilar som endast drab- bar den reguljära bilhandeln ofrånkomligen kommer att leda till att en betydande del av handeln överföres antingen till den irre- guljära handeln, som ej kan kontrolleras och följaktligen ej heller beskattas, eller till handel privatpersoner emellan.

En sådan övergång till irreguljär handel medför att de förväntade skatteintäkterna från handeln med begagnade bilar väsentligen reduceras. Även om obligatorisk kontroll- besiktning av äldre motorfordon införts från den 1 januari 1965 kan man ej bortse från att den irreguljära handeln med begagnade bilar innebär ökade risker för att ur trafik— säkerhetssynpunkt otillfredsställande fordon säljes. Denna handel medför även risker att affärer göres upp utan att säljaren eller köparen förmår eller vill fullgöra sina eko- nomiska förpliktelser. Härigenom kan många bilägare eller bilköpare komma att bli lura- de. Det måste ligga i det allmännas in- tresse att motverka en sådan snedvridning av de normala försäljningsvägarna.

Skatteberedningen har bl.a. anfört kon- trollsvårigheter som skäl mot att begagnade varor undantas från skattskyldighet. Denna invändning är knappast tillämplig när det gäller bilar då ju all tillverkning och im- port lätt kan kontrolleras. Registrerings- systemet ger ytterligare kontrollmöjligheter.

Med anledning av vad som anförts hem- ställer föreningen att mervärdesskatteförsla- get justeras så att skatt endast utgår på skillnaden mellan inköpspriset för en be- gagnad bil och försäljningspriset. Bilhandeln skulle sålunda få rätt att i mervärdesskatte- deklarationen göra avdrag för ett belopp motsvarande 11,5 % av inköpspriset. Denna avdragsrätt bör gälla såväl personbilar som lastbilar, bussar och traktorer. Den kan även om så anses lämpligt utsträckas att om- fatta andra slag av begagnade varor.

Samma förfaringssätt bör enligt för- eningens uppfattning tillämpas även vid skattebehandlingen av utbyte av förslitna motorer och andra aggregat mot renoverade, för vilka mervärdesbeskattning utan av- dragsrätt skulle te sig orimlig.

Om så befinnes lämpligt skulle skatte- förslagets speciella olägenheter för bilhan- deln i stället kunna undanröjas genom att begagnade bilar helt undantas från mer- värdesbeskattning på samma sätt som före- slagits beträffande fiskefartyg.

Bilaccisen

Allmänna skatteberedningen har som tidiga- re nämnts funnit övervägande skäl tala för ett slopande av flertalet punktskatter. När det gäller den särskilda omsättningsskatten på motorfordon (bilaccisen) har det emel- lertid framhållits att den tillkommit främst för att av samhällsekonomiska skäl något reducera den rådande exceptionellt höga takten i motorfordonsparkens ökning. Då särskilda skäl anses föreligga för denna punktbeskattning föreslår beredningen att den bibehålles.

Föreningen vill i detta sammanhang er- inra om att den tidigare tillsammans med Motorbranschens Riksförbund i skrivelse till skatteberedningen vänt sig mot den sär- beskattning av bilismen som sker genom den s.k. bilaccisen.

Bibehållandet av bilaccisen innebär ofrån- komligen ett avsteg från skatteberedningens principiella uttalande att beskattade varor och tjänster skall belastas lika. Härigenom utsättes bilismen för diskriminering i skatte- hänseende. Det bör också framhållas att denna särbeskattning ej har något samband med det allmännas utgifter för väghållning, polisövervakning etc. som regleras över bil- skattemedelsbudgeten. Enligt skattebered- ningens förslag kommer därtill bilaccisen att förstärkas dels genom att mervärdesskatt skall utgå även på accisbeloppet, dels genom att hänsyn ej tagits till den höjning av accis- nivån som skedde i och med att de begag- nade bilarna befriades från den allmänna varuskatten.

Skatteberedningens uppfattning att de särskilda skäl som anfördes när bilaccisen infördes tillsammans med den allmänna in- vesteringsavgiften i mitten av 1950-talet fortfarande är tillämpliga synes bygga på en felbedömning av bilismens utveckling. Det kan visserligen sägas att expansions- takten varit hög och att bilbeståndet vän- tas fortsätta att öka. Utvecklingstakten kan dock ej sägas ha varit exceptionellt hög. Motsvarande ökning torde kunna iakttas på åtskilliga andra områden inte minst i fråga om s.k. konsumentkapitalvaror. Bestånds- ökningen har därtill varit synnerligen stabil

under hela tiden sedan importrestriktioner- na lättade i början av 1950-talet. Den för- säljningsökning som ägt rum baseras huvud- sakligen på ökad skrotning med åtföljande ersättningsanskaffning. Det förtjänar även att nämnas att den allmänna investerings- avgiften endast hade temporär karaktär och upphörde med utgången av år 1957.

Föreningen kan ej finna det motiverat att bibehålla en punktskatt i syfte att lång- siktigt snedvrida konsumtionsvalet och där— med påverka samhällsutvecklingen.

I sin ovan åberopade skrivelse framhöll organisationerna att det även om försälj- ningsutvecklingen varit starkt positiv ej finns anledning att för den långsiktiga be— dömningen negligera den negativa effekt omsättningsskatten kan komma att få på längre sikt. Inte minst för de svenska bil- tillverkarna kan en försäljningshämmande punktbeskattning komma att medföra all- varliga bekymmer. För dessa företag är nämligen, framhöll organisationerna, försälj- ningen på den inhemska marknaden av av- görande betydelse när det gäller att upp— rätthålla konkurrenskraften på den inter- nationella marknaden.

Föreningen vill ånyo betona biltillverk- ningens och bildistributionens roll i sam- hällsekonomin. Sålunda svarar nyinköp, drift och underhåll av personbilar för om- kring 10 % av den privata konsumtionen samtidigt som bilexporten svarar för om- kring 7 % av den totala exporten. Det bör också framhållas att biltillverkarna tillhör de mest expansiva företagen i lan- det, vars utveckling även påverkar ett myc- ket stort antal underleverantörer. Åtgärder som långsiktigt påverkar utvecklingen inom denna bransch kommer därför att få åter- verkningar på expansionstakten inom sam- hället i dess helhet. Även ur denna syn- punkt är en hämmande punktbeskattning olycklig.

Föreningen hemställer sålunda att bil- accisen i sin helhet måtte avvecklas i sam- band med omläggningen av skattesystemet.

Om en sådan omedelbar avveckling av accisen trots de vägande skäl som föreningen anfört ej skulle kunna genomföras hem- ställer föreningen att beslut fattas om en successiv avveckling och att första reduktio- nen av accisen sker från den 1 januari 1966.

Omställningsproblem

Föreningen finner det motiverat att i detta sammanhang något beröra de omställnings-

problem som förorsakas av den föreslagna omläggningen av skattesystemet. En skärp- ning av den indirekta beskattningen leder av allt att döma till en betydande hamst- ring från konsumenternas sida. Erfarenheter från tidigare förändringar av bilaccisen och varuskatten tyder på att denna hamstrings- effekt blir synnerligen stark på bilområdet.

Då det framlagda skatteförslaget ej kan genomföras förrän tidigast om drygt ett år kommer inköpen av personbilar under året före och året efter skatteomläggningen ofrånkomligen att påverkas mycket starkt. För konsumenternas del kommer inköpen, om utredningens skatteförslag genomföres, att koncentreras till året före omläggningen, medan den mindre del av försäljningen som sker till köpare som har rätt att göra avdrag för erlagd skatt i sin mervärdes- skattedeklaration kommer att tendera att uppskjutas till året efter omläggningen.

Övergånsgbestämmelserna i mervärdes- skatteförslaget gör det visserligen möjligt att tillämpa de äldre varuskattebestämmel- serna exempelvis under våren 1966 under förutsättning att skriftligt avtal med fast- ställt pris träffats före den 1 oktober 1965. Den angivna tidsfristen synes emellertid vara alltför lång för att denna bestämmelse skall kunna få större betydelse som utjäm- nande faktor. Den bör enligt föreningens uppfattning kunna reduceras utan praktiska olägenheter.

Den forcering av bilköpen som skulle ske under 1965 såvida ej bilaccisen slopades skulle få synnerligen besvärliga konsekven— ser inte bara ur allmänna samhällsekono- miska synpunkter. För bilbranschens del skulle den erforderliga temporära utbygg- naden av distributionsapparaten medföra ökade kostnader samtidigt som kapacitets- brist hos vissa leverantörer skulle kunna medföra eljest omotiverade förskjutningar i konkurrensläget. Denna effekt gör sig helt naturligt mest gällande för de inhemska bil- tillverkarna för vilka hemmamarknaden tar mer än halva tillverkningskapaciteten i an- språk.

Även dessa omställningsproblem talar så- lunda för att personbilsaccisen avvecklas i samband med mervärdesskattens införande antingen omedelbart eller successivt.

Drivmedelsskatten

De speciella bilskattema, avsedda att täcka vägväsendets behov av medel för investe- ringar och underhåll har i princip ej be-

handlats av skatteberedningen. Man har emellertid funnit att den föreslagna av— vecklingen av energiskatten leder till att bensinpriserna ej skulle öka lika mycket som priserna på andra hittills ej punktbeskatta- de varor. Beredningen föreslår med denna motivering en höjning av bensinskatten med 4 öre per liter och framhåller att det för- hållandet att denna intäktsökning med gäl- lande regler förbehålles vägväsendet är en omständighet som beredningen har lämnat å sido.

Föreningen kan ej ansluta sig till skatte- beredningens resonemang på denna punkt. Grundtanken att avveckla punktskatterna är ju att undvika en snedvridning av skatte- belastningen. Beredningens förslag att er- sätta punktskattebortfallet med en extra drivmedelsskatt innebär att man i stället bibehåller hittillsvarande snedvridning. Där- till kommer att energiskatten redan 1958 av statsfinansiella skäl höjdes från 4 till 9 öre per liter. Den speciella motivering som anfördes innan energiskatten infördes 1957 synes numera sakna all betydelse.

Föreningen finner det även angeläget att erinra om att de speciella bilskattema se- dan länge särredovisas och avräknas mot statens utgifter för vägväsendet, trafiköver- vakning etc. Genom denna specialdestina- tion kan avgiftsuttaget för vägtjänsterna avvägas med hänsyn till de verkliga k05t- nader som bilismen förorsakar samhället. Något förslag att frångå denna special- redovisning av bilskattebudgeten har ej framlagts. Då bensinskattehöjningen ej mo- tiverats av vägväsendets behov av skatte- medel har enligt föreningens uppfattning några bärande motiv för den äskade skatte- höjningen ej anförts.

Föreningen avstyrker sålunda den före— slagna höjningen av bensinskatten.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis vill föreningen fram— hålla att den delar skatteberedningens grundsyn på den indirekta beskattningen innebärande att den skall vara generellt verkande och undvika att belasta investe- ringar och exportproduktion. Föreningen beklagar samtidigt att skatteberedningen på bilområdet ej fullföljt sin målsättning att beskattade varor och tjänster skall belastas lika.

Föreningen hemställer att de betydande olägenheterna med den föreslagna mervärdesbeskattningen av begag-

nade bilar undanröjes genom att skatt uttas endast på skillnaden mellan inköpspriset för en begagnad bil och försäljningspriset, alternativt genom att begagnade bilar helt undantas från mervärdesbeskattning

att bilaccisen i sin helhet awecklas i samband med omläggningen av skatte-

systemet eller, om detta ej skulle kunna ske, successivt avvecklas med början den 1 januari 1966 samt att skatteberedningens förslag om höjning av bensinskatten icke måtte genomföras. Stockholm den 6 november 1964. ]onas Gawell

Sveriges centrala restaurangaktiebolag

(yttrandet begränsat till förslaget om mervärdeskatt)

Vid bolagets ställningstagande till förslaget om mervärdeskatt har dock även beaktats den kostnadsökning, som den av allmänna skatteberedningen föreslagna höjningen av arbetsgivareavgiften skulle medföra. Nämn- da kostnadsökning skulle bli tämligen känn- bar för hotell- och restaurangbranschen, in- om vilken andelen personalkostnader är hög, och för de allmänna restaurangbola- gens del för närvarande, även om serve- ringspersonalens servisavgifter exkluderas, utgör cirka 30 % av företagens totala kost- nader. Restaurangbolagens personalkostna- der, vilka för år 1963, exklusive de av ser- veringspersonalen uppburna servisavgifterna, uppgick till totalt cirka 80 miljoner kronor, skulle sålunda vid förslagets genomförande ökas med cirka 2,5 miljoner kronor år 1966 och denna merkostnad skulle därefter suc- cessivt öka för att efter förslagets genom- förande år 1970 bli cirka fem miljoner kro- DOI".

Ett genomförande av utredningens förslag om mervärdeskatt skulle för restaurangbola- gen i huvudsak innebära, att nuvarande omsättningsskatteuttag med 6,4% på en- dast den ned till 60% reducerade restau- rangförsäljningen skulle utbytas mot 13% mervärdeskatt å både hotell- och restau- rangomsättningens förädlingsvärde. Redan den härav föranledda, direkt till detta för- ädlingsvärde hänförliga, kostnadsökningen skulle bli avsevärd och kan för restaurang— bolagen, räknat i oförändrat penningvärde, beräknas till cirka 4,8 miljoner kronor per år. Vid bedömande av vilken prishöjning som måste uttagas av hotell- och restaurang- gästema med anledning av förslagets genom- förande måste hänsyn tagas också till mer- värdeskattens inverkan i leden före hotell- och restaurangföretagens egen produktion och försäljning. I stort motsvarar den sammanlagda kostnadsökning, som efter

mervärdeskattens införande och vid i övrigt oförändrade produktions- och försäljnings- förutsättningar samt oförändrad försälj— ningsvolym måste kompenseras genom pris- höjningar, skillnaden mellan å ena sidan 13 % av restaurangbolagens nuvarande to- tala försäljning exklusive därå vilande in- direkta skatter samt å andra sidan den in— direkta skatt, som totalt i alla produktions- och försäljningsled uttages för närvarande. Denna kostnadsökning skulle bli totalt cir- ka 22 miljoner kronor, och den erforderliga prishöjningen skulle, beräknad med utgångs- punkt från restaurangbolagens nuvarande nettoomsättning, cirka 240 miljoner kronor, bli omkring 9—10 %. För väsentliga varu- grupper måste man emellertid för närva- rande räkna med att en prishöjning av den- na storleksordning skulle medföra en så be- tydande efterfrågenedgång, att höjningen skulle vara praktiskt ogenomförbar. Pris- höjningama å vissa mindre priskänsliga va- ror skulle därför behöva bli väsentligt kraf- tigare än vad som framgår av de ovan åter- givna genomsnittssiffroma och skulle med— föra olika belastning för olika konsument- grupper. Bland annat skulle det sannolikt, för undvikande av en allt för stor höjning av hotellrumsprisema, bli nödvändigt att lå- ta restaurangernas försäljning bära en vä- sentlig del av den kostnadsökning, som skat- tebeläggningen av hotellogi "skulle medföra.

Endast mycket starka skäl borde kunna föranleda en så betydande skatteskärpning, som ett genomförande av skatteberedning- ens förslag skulle medföra för hotell- och restaurangförsäljningen. Detta gäller såväl föreslaget slopande av den ovannämnda, för restaurangförsäljningen hittills tillämpade, reduktionsregeln som skattebeläggandet av logiintäkterna. I betänkandet motiveras sistnämnda omläggning emellertid endast med att >>väsentliga praktiska fördelar»

skulle vara att vinna vid övergång till mer- värdebeskattning även av logiandelen (sid. 406). Härtill fogas så konstaterandet, att i konsekvens härmed och för att undvika till- lämpningssvårigheter med uppdelade rörel- ser de för serveringsrörelser gällande reduk- tionsreglerna borde slopas. Sett från restau- rangbolagens utgångspunkter har de prak- tiska svårigheter, som kan vara förenade med ett redovisningsmässigt särskiljande av kost och logi, icke den valören, att konsta- terandet enbart av sådana svårigheter skulle motivera en systemomläggning.

Den för restaurangbranschen nu gällande reduktionsregeln tillkom därför att hänsyn bedömdes böra tagas till att priserna på serveringsvaror i betydande mån påverkades av kostnader, som vore speciella för serve- ringsrörelser och bedömdes icke böra skatte- beläggas. Då förslaget om införande av va- ruskatt förelades riksdagen (propsition nr 162/ 1959), underströk departementschefen sålunda, att de med varas tillhandahållande förenade särskilda serveringskostnadema — för serveringslokal, möbler, glas och porslin, serverings- och diskpersonal o.s.v. — för- anledde, att konsumenten måste betala ett avsevärt högre pris för en restaurangmåltid än om han exempelvis inköpte motsvarande mängd färdiglagad mat jämte tillhörande måltidsdryck i en livsmedelsaffär samt ut- talade, att mot bakgrund härav skattebelast- ningen å serveringsvaror borde göras något mindre än inom övriga varuområden. Det- ta resonemang, vilket accepterades av riks- dagen, är i huvudsak tillämpligt även på dagens förhållanden. I och för sig kan bo- laget icke rikta någon invändning mot en rent skatteteknisk omläggning, innebärande att den allmänna varuskatten å 6,4% all- mänt, och då även för bolagets skatteplik- tiga omsättning, ersättes med en mervärde- skatt av 13 %. Däremot måste bolaget göra bestämda invändningar mot att i samband med en sådan ”teknisk omläggning hotell- och restaurangnäringen skulle påläggas en extra och mycket kännbar skattebelastning genom slopande av 60-procentsregeln och skattebeläggning även av logiintäkterna. En sådan extra skattehöjning, utöver den som övriga branscher skulle få vidkännas, skulle nämligen, kraftigare än hotell- och restau- rangnäringen i rådande marknadsläge kan bära, försämra denna närings möjligheter att konkurrera med andra branscher. Bolaget får i sammanhanget erinra om att bered- ningen för andra områden, t.ex. genom

föreslagen 60-procentsregel för byggnadsom- rådet, förutsatt undantag liknande det som hittills gällt för omsättningsskatteuttag inom restaurangbranschen.

Även av andra skäl skulle föreslagen skat- teskärpning för hotell- och restaurang- branschen vara olycklig. Mervärdeskatten kommer enligt förslaget icke att belasta ex- porten. Det har numera efter många år och mycket arbete från intresserade parters sida lyckats turismens företrädare i vårt land att få turismen betraktad som en exportnäring. Detta betraktelsesätt synes dock icke ha anammats av skatteberedningen. Genom fö- reslaget uttag av mervärdeskatt på bland annat hotell- och restaurangförsäljning skul- le mervärdeskatten komma att medföra en ytterligare och kraftig höjning av den redan tidigare enligt många utländska bedömare höga kostnadsnivån i Sverige. Mervärdeskat- tens utformning innebär dessutom, att en svensk som önskar tillbringa sin semester på semesterort inom landet skulle få betala skatt både på resor till och från semester- orten och på kostnaderna under vistelsen där, medan han däremot, därest han valde alternativet utlandssemester, kunde slippa den kostnadsökning, som skattebelastningen innebär. Utländska turister tillför numera vårt land betydande inkomster. Någon sta- tistisk uppföljning av hur besöksfrekvensen för speciellt utländska restauranggäster ut- vecklats har av praktiska skäl icke kunnat göras. För hotellgästemas del sker emellertid en sådan uppföljning. Därav framgår, att andelen utländska gäster vid restaurangbe- lagens hotell för närvarande utgör i genom- snitt cirka 12 % och under sommarmåna- derna upp till 20% av det totala antalet gäster. Enligt 1962 års fritidsutrednings ny- ligen offentliggjorda första delbetänkande Friluftslivet i Sverige (SOU 1964-: 47) till- bringar redan 15 23. 20 % av svenskarna se- mestern utomlands. Bilden av dagens tu- rism visar överhuvudtaget, att det är en ekonomisk nödvändighet både att slå vakt om möjligheterna att få hit utländska tu- rister och att effektivt möta den hårdnande konkurrensen från utlandet om de svenska turisterna.

Bolaget får slutligen understryka, att den tekniska utformningen av förslaget om mer- värdeskatt skulle kunna innebära den kom- plikationen, att effekten bleve olika för å ena sidan hotell drivna i egen fastighet och å andra sidan hotell i förhyrd fastighet. Ge- nom att mervärdeskatten icke uttages å hyra

kommer den som hyr hotellfastighet icke att få någon avdragsgill ingående skattebe- lastning, trots att han med all sannolikhet kommer att få bära en merkostnad mot- svarande en på hyran övervältrad ingående skattebelastning. Den som driver hotell i egen fastighet däremot får möjlighet att från mervärdeskatten å sin försäljning av- draga skattebelastningen å de kostnader han nedlagt i fastigheten.

Under åberopande av ovan anförda om- ständigheter får Sveriges centrala restau- rangaktiebolag, såvitt rör bolagets verksam- hetsområde, uttrycka allvarliga betänklighe- ter mot förslaget om mervärdeskatt. För det

fall att övergång till mervärdebeskattning skulle komma till stånd förordas, att nuva- rande skattefrihet för hotellogi och skatte- reduktion för restaurangförsäljningen bibe- hålles. Därest praktiska skäl bedömes nöd- vändiggöra enhetligt skatteuttag för hotell- och restaurangförsäljning, förordas tillämp- ning för hela detta försäljningsområde av den hittills för omsättningsskatteuttaget å restaurangförsäljningen gällande regeln om reduktion av beskattningsvärdet. Stockholm den 29 oktober 1964.

Rolf Dahlgren A. V. Wadell

Sveriges folkpensionärers riksorganisation

Riksorganisationen har i sitt följande re- missvar icke funnit anledning behandla and- ra delar av betänkandet än de, som berör pensionärerna och deras förhållande i anled- ning av de föreslagna åtgärderna.

I främsta hand kommer pensionärerna att beröras av de i förslaget upptagna punkterna om övergång till en större indirekt beskatt- ning och därutöver även i fråga om höjningen av grundavdragen. Beredningen föreslår en övergång från nuvarande indirekta skatte- system till en mervärdeskatt, som skulle leda till en levnadskostnadsfördyring.

I betänkandet har på sidan 570 anförts >>de sålunda ökade bruttointäkterna föreslås till ett belopp av cirka 1000 miljoner an- vändas till stöd åt barnfamiljema i form av höjning av barnbidragen medan återstående 140 miljoner ;reserveras för höjning av folk- pensionerna, som betingas av den ökade in- direkta beskattningen».

Det kommer således främst att bli dessa två grupper som utsättes för påfrestningarna av ett nytt skattesystem i berörda avseende och av dessa saknar pensionärerna möjlighet att på annat sätt gardera sig mot höjning- arna.

Riksorganisationen vill med anledning av beredningens synpunkter på fördelningen anföra att den beräknade indexhöjningen, ;om blir följden av de föreslagna åtgärder- na, icke får fastlåsas till ett på förhand fast- ställt belopp. Det ökade levnadskostnadsläge som uppstår vid övergången skall således helt täckas av indexutlösningen.

Det är emellertid en annan sida av frå- gan som Riksorganisationen vill fästa upp- märksamheten på. Ikraftträdandet av för- slaget kan komma att medföra en stor levnadskostnadshöjning i början av en in- dexberäkningsperiod. Sker så, kommer pen- sionärerna under ett kvartal att få ökade levnadskostnader. En sådan belastning kan under den tid som varar fram till nästa indexutlösning komma att medföra en kraf- tig levnadskostnadsfördyring för pensionä- rerna. Vi har därför funnit anledning ifrå- gasätta att en förtida indexutlösning tilläm- pas som en engångsföreteelse vid denna övergång från ett beskattningssystem till ett annat. Det är berättigat också ur den syn- punkten att pensionärerna icke kommer att tillgodogöra sig verkningarna av lindringen på den direkta beskattningsskalans område.

Den grundavdragshöjning som föreslås av Allmänna Skatteberedningen och som innebär en höjning av nu utgående belopp från 4500: — till 6 000: — för gifta och från 2 250: — till 4500: — för ogifta ansluter vi oss till. Den innebär en temporär anpass- ning till standardhöjningen på pensionerna, som kan anses tillfredsställande. Riks- organisationen vill emellertid fästa upp- märksamheten på sambandet mellan grund- avdraget och skatteexistensminimum och förutsätter att skyddet för låga inkomster icke kommer att försämras genom den höj- ning av grundavdraget som nu föreslås. Malmö den 5 oktober 1964.

Axel E. Svensson

Sveriges frisörgrossistförening

(yttrandet begränsat till förslaget om mervärdeskatt)

Den utformning av mervärdeskatten, som Beredningen föreslagit, tycks vara antagbar även för den bransch, som vi företräda. Förutsättningen för vårt gillande är, att det nya systemet i sin konstruktion helt anslu- ter sig till Beredningens förslag till utform- ning av avdragsrätten, som säger

dels att alla varor, tjänster och andra objekt, som omfattas av mervärdeskatten, i konsumentens hand drabbas lika hårt av skatten; och

dels att näringslivets struktur, valet av företagsform, företagsstorlek, kombinationen av de ianspråktagna produktionsfaktorerna m.m. inte påverkar den slutliga skatten.

F risörgrossistföreningen hemställer i detta sammanhang om beaktande, att för en bransch som vår, där en icke oväsentlig del av handelsobjekten enligt nuvarande system är starkt belastade med punktskatter, över- gången till en mervärdeskatt jämte av- dragsrättens omfattning och utnyttjande i tiden måste skänkas tillbörlig uppmärksam- het för att icke de tekniska preparatens tillverkare, importörer, grossister och detal- jister skall tvingas sätta konsumenterna i missgynnad ställning.

Den tidigare av de statliga myndigheterna givna innebörden av begreppen i avseende på »lyxkonsumtion» och »lyxskatt» bortfal- ler helt, vilket är konsekvensen av Bered- ningens förslag och uttalanden, och därmed torde förutsättningar saknas för risk för diskriminering av den konsumtion, för vil- ken vår förening har intresse.

Beträffande deklaration till mervärdeskatt finner föreningen det vara rimligt, att den nuvarande huvudregeln bibehålles, att de- klarationer skall avgivas sex gånger om året för redovisningsperioder om två måna- der. Det måste också sägas vara viktigt, att då beslut så småningom skall fattas, Be- redningens anförda riktlinje genomgående fasthålles, att kontinuiteten i beskattningen inte brytes, så att risk för konkurrensförskju- tande effekter skall kunna uppkomma t. ex. genom att skattskyldig vid omläggningen övergår från en redovisningsmetod till annan.

Detta har sitt särskilda intresse för vår förening just därför, att Beredningen sam- lats kring förslaget, att utvidgningen av be-

skattningsområdet begränsas till tjänster av- seende hårvård, skönhetsvård och motsva- rande. Varje branschorganisation söker för sina medlemmars kollektiv åvägabringa en konkurrens på så likvärdiga villkor som möjligt och av denna anledning är det följd- riktigt, att vi hemställa, att den nya för- fattningen redan från början och i sina övergångsbestämmelser tager hänsyn till de speciella förhållanden, som råda för de va- rugrupper, som nu äro föremål för betung- ande punktbeskattning. Därvid är att poäng- tera, att i mervärdeskattesystemet saknar konsumentbegreppet sin betydelse, och dess ändamål i funktion är att träffa konsum- tionen inom landet.

Frisörgrossistföreningen finner det ange- läget att påkalla uppmärksamhet för Bered- ningens uttryckliga förutsättning för sitt för- slag i avseende på de varugrupper, som nu belastas med punktbeskattning, däri det klart utsäges, att punktskatteavvecklingen förväntas få fullt genomslag i konsumentpri- serna. Därtill är att lägga, att så långt det är möjligt, kommer Frisörgrossistföreningen försöka bidraga till, att en sådan inverkan på prissättningen skall bliva genomförd in- om den bransch, som vi företräda.

Vår förening finner det vara helt accep- tabelt, att Beredningen föreslår, att Kungl. Kontrollstyrelsen i sin egenskap av beskatt- ningsmyndighet helt och fullt skall ha an- svaret för avlyftningen av punktbeskattning- en. Följdriktigheten är uppenbar, allden- stund förarbetena till den ursprungliga sär- skilda beskattningen skett i samråd med sagda myndighet, förändringarna likaså och därför torde minsta svårigheter för vår bransch bliva förbanden, då avvecklingen göres under denna myndighets överinseende.

Helt i Beredningens anda finner Förening- en, att icke särskilda skäl föreligga, som motivera ett fortbestånd av den särskilda varuskatten på detta varuområde i det av Beredningen förordade skattesystemet. Marknadsförhållandenas variation ställer dock vissa företagare i gynnad position men detta torde icke kunna frånkommas inom ramen för en över hela linjen genomslående mervärdeskatt. Omsättningshastigheten i förhållande till resp. företagares sortiment

blir utslagsgivande för genomsnittet skattebelastning per företagsenhet.

I likhet med Beredningen anser Sveriges Frisörgrossistförening till slut, att övervägan- de skäl tala för en avlyftning av skattebe- lastningen på lagren i den mån lagervärdet

av

eller skattebeloppet överstiger angivna gränsvärden. Stockholm den 30 oktober 1964.

Bengt Lindblad Gunnar ]onason

Sveriges grossistförbund

1 Se 5. 343.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

Förslagets utgångspunkter och allmänna motivering

I de allmänna motiveringarna för sitt för- slag framhåller beredningen att den prog- ressiva inkomstbeskattningen har, såsom en följd av penningvärdeförändringen, men även med hänsyn till den allmänna inkomst- utvecklingen, fått en inte önskvärd tyngd och omfattning. Än mer skulle detta bli fallet under den tidsperiod som nu kan överblickas, om reglerna inte ändras. Be- redningen förordar att så sker genom en sänkning av direktbeskattningen samtidigt som den indirekta beskattningen och utta- get av socialförsäkringsavgifter höjes. Beredningen föreslår att den statliga in- komstbeskattningen såvitt avser fysiska per- soner så awägs att den år 1970 kan beräk- nas avkasta ca 7.700 miljoner kronor, d. v. 5. en sänkning med 2.100 miljoner kronor jämfört med vad ett bibehållande av den nuvarande statliga inkomstbeskattningen med indexreglering nämnda år skulle ha inbringat. Vidare föreslås att den statliga förmögenhetsbeskattningen genom justering av skiktgränsema sänkes med 70 miljoner kronor. Det skattebortfall sänkningen av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen medför, föreslås kompenserat i första hand genom en höjning av den indirekta be- skattningen med ca 2.410 miljoner kronor i förhållande till vad nuvarande system

nämnda år skulle avkasta. Vidare föreslår beredningen, att uttaget av de socialför- säkringsavgifter, som omprövats av bered- ningen, höjs därhän att dessa år 1970 kan beräknas uppgå till ca 3 600 miljoner kro- nor innebärande en ökning med 900 miljo- ner kronor. De olika komponenterna i sy- stemet skulle då sammanlagt tillföra staten ca 19480 miljoner kronor, eller 1 140 mil- joner kronor mera än om gällande system bibehållits. Av sistnämnda belopp avser be- redningen att 1000 miljoner kronor skall användas till barnfamiljernas förmån och 140 miljoner kronor för att kompensera folkpensionärerna för den ökade belastning- en med indirekt skatt.

Evad det gäller beredningens utgångs- punkter och de allmänna motiveringarna för det framlagda förslaget vill förbundet endast framhålla att beredningen i enlighet med sina direktiv ej föreslagit någon för- ändring i den totala skattebördan. De i betänkandet redovisade beräkningarna visar dock, att de av beredningen omprövade skatterna och avgifterna från år 1964 fram till år 1970 kommer att tillföra staten ytter- ligare 5 800 miljoner kronor utan att skatte- höjningar vidtages. Givet är att dessa ökade statsinkomster i stor utsträckning kommer att tagas i anspråk för s.k. automatiska ut- giftsstegringar. Med en klok hushållning bör dock en del av inkomstökningen kunna användas för andra ändamål. I förhållande

till beredningens förslag vill förbundet här- vidlag förorda en ökad skattefinansiering av de grundläggande socialförmånerna.

Socialförsäkringens finansiering

Beredningen föreslår ett vidgat inslag av avgifter för att finansierna folkpensione- ringen och sjukförsäkringen samtidigt som man också föreslår en ny konstruktion av finansieringssystemet. Såvitt avser den an- ställda arbetskraften föreslås att avgiftsut- taget skall ske i form av arbetsgivareavgifter. Andra avgiftspliktiga än anställda skall er- lägga en grundförsäkringsavgift som skall ersätta nuvarande folkpensionsavgift och avgiften till sjukförsäkringens grundförmå— ner. Beredningen vill i tekniskt hänseende anknyta finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner och tilläggspensioneringen till varandra. I tilläggspensioneringens finan- sieringssystem utgår ej avgift på lönedelen under det s.k. basbeloppet, vilket f.n. är 4800 kronor. Nu föreslås att även dessa lönedelar skall avgiftsbeläggas och att dess- utom 2 procent utöver ATP-avgiften skall uttagas på hela löneunderlaget, dock med maximum vid för tilläggspensioneringen till- lämpligt övre gränsbelopp, d.v.s. 7,5 gånger basbeloppet. Den egenavgift som skall er- läggas till socialförsäkringens grundförmå- ner av dem, som har inkomster av annat än anställning, skall vara av i princip mot- svarande tyngd som uttaget av arbetsgivare- avgift. Avgiften skall dock inte i något fall överstiga 10 procent av den beskatt- ningsbara inkomsten.

Förbundet vill för sin del anmäla mycket starka betänkligheter mot den föreslagna arbetsgivareavgiften. Vi anser för vår del att beredningen inte tillräckligt beaktat att socialförsäkringarnas grundförmåner är lika för alla och således oberoende av förvärvs- inkomsten medan tilläggsförmånerna står i visst förhållande till inkomstens storlek. Då grundförmånerna är lika för alla, anser vi att både principiella och andra skäl talar för en ökad skattefinansiering. Inom be- redningen har man övervägt en fullständig skattefinansiering av de grundläggande so- cialförsäkringsförmånerna. Beredningen har emellertid avvisat en sådan finansiering med hänsyn dels till det ökade skatteuttag som skulle erfordras, och dels till att det direkta sambandet mellan finansieringssida och för- månssida skulle försvinna. Gentemot be- redningens första argument kan invändas

att kostnaderna inte blir lägre därför att man tillgriper avgifter istället för skatt. Ännu mer tvivlande ställer vi oss till om beredningens intentioner »att upprätthålla och befästa ett för medborgarna påtagligt och synligt samband inom socialförsäkring- en mellan förmåner och ekonomiska upp- offringar» kan förverkligas genom att kol- lektiva arbetsgivareavgifter införes för att finansiera socialförsäkringarnas grundför- måner. Enligt vår uppfattning kommer detta förfaringssätt istället att uppluckra det sam- band som på detta område f.n. finns mellan förmånerna och finansieringen av dessa. Om detta samband uttunnas riskerar man också en framtida tävlan mellan de politiska par- tierna där man utan att ägna tillräcklig omsorg åt finansieringssidan bjuder över varandra ifråga om de förmåner det här gäller. Vi vill därför förorda att man för- utom med skatter finansierar de grund- läggande socialförsäkringsförmånerna genom egenavgifter, såsom enligt beredningens för- slag skall ske för andra än anställda. En- dast därigenom anser vi att sambandet mel- lan utgående förmåner och härför erforder- liga avgifter hålles levande för samtliga skattskyldiga.

Om dessa våra principiella synpunkter inte vinner beaktande, utan istället ifråga- varande arbetsgivareavgift införes, vill vi starkt poängtera nödvändigheten av att övergången till det nya finansieringssyste- met sker successivt med jämnast möjliga fördelning av kostnaderna över så lång tid som möjligt. Härvidlag anser vi att befo- gade invändningar kan göras mot bered- ningens förslag, som innebär att övergången till arbetsgivareavgifter skall ske med in- emot 40 procent redan första året, d.v.s. 1966, och resten i tämligen jämna etapper under de återstående fyra åren av över- gångsperioden. Om man startar med så höga arbetsgivareavgifter kommer detta att leda till svårlösta ekonomiska problem för företaget inom trädgårdsnäringen. Säker- ligen kommer så att bli fallet även för många andra företag och vi ifrågasätter om man inte även riskerar störningar i samhälls- ekonomien genom att på en gång införa så höga arbetsgivareavgifter. För trädgårds- näringens företag kommer det väl alltid att bli svårt att i praktiken uppnå beredningens antagande om »att dessa arbetsgivareavgif- ter på lång sikt fullständigt eller nästan fullständigt övervältras på löntagarna.» Ännu allvarligare bedömer vi de övergångs-

svårigheter som kan uppstå för vår näring. Då även beredningen utgår ifrån att inte bara under övergångsperioden, utan även åren närmast därefter kan arbetsgivareav- giftema >>till större eller mindre del komma att stanna på företagen eller vissa av dessa», så borde detta enligt vår uppfattning ha lett till en större försiktighet både ifråga om storleken av arbetsgivareavgiften och den takt med vilken den införes.

Vi har tidigare framfört skäl som talar emot arbetsgivareavgifter och för en ökad skattefinansiering av de grundläggande so- cialförsäkringsförmånerna. Om en arbets- givareavgift införes trots de skäl som talar emot en sådan avgift borde man åtminstone begränsa denna till lönedelar som ligger under det s.k. basbeloppet. Därmed skulle den s.k. basbeloppsproblcmatiken lösas, d.v.s. att i en del fall avgifter nu erlägges utan att några förmåner erhålles. Däremot bör man enligt vår uppfattning inte lägga ett extra uttag med 2 procent på de löne- delar som ligger till grund för tilläggs- pensionens finansiering. Vi anser att de växande skatteintäkterna bör användas för en i förhållande till beredningens förslag ökad skattefinansiering av ifrågavarande so- cialförmåner. Givetvis bör även denna lägre arbetsgivareavgift införas successivt med jämnast möjliga fördelning under den ak- tuella femårsperiodcn.

Den direkta beskattningens utformning

Från de kollektiva utgångspunkter som för- bundet avger detta yttrande, vill vi i detta sammanhang endast framföra en mot bered- ningen awikande mening, då den föreslår att det nuvarande förvärvsavdraget för hust- rur i familjen utan barn avskaffas. Det skulle bl.a. innebära att det nuvarande avdraget å 300 kronor till hustru som del- tager i arbetet inom trädgårdsföretag och andra rörelser avskaffas om familjen ej har barn eller det yngsta barnet fyllt 16 år. Med tanke på att hustrurna inom träd- gårdsföretagen som regel utför ett mycket betydelsefullt arbete inom rörelsen skulle ett borttagande av ifrågavarande avdrag vara både beklagligt och orättvist. De stora ar- betsinsatserna inom rörelsen medför nämli- gen fördyrade hushållskostnader som inte bara motiverar ett bibehållande av nuvaran- de förvärvsavdrag utan också en förhöjning av detta.

Den indirekta beskattningen

Beredningen förordar att den nuvarande varuskatten omlägges till en s.k. mervärdes- skatt. Denna skatt kommer i princip att uttas på omsättningen i samtliga led i produktions- och distributionskedjor. Den skattskyldige äger att från skatten på sin egen omsättning (utgående skatten) av- räkna sådan skatt som erlagts på inköp för verksamheten (ingående skatten). Varje skattskyldig kommer således att inleverera ett belopp som motsvarar skillnaden mellan skatten på den egna omsättningen och skat- ten på gjorda inköp. Rätten till avdrag för ingående skatt omfattar även sådan skatt som erlagts vid investeringskostnader. I för- hållande till nuvarande omsättningsskatten utvidgas skatteplikten så den i princip kom- mer att omfatta samtliga näringsidkare. För att begränsa antalet skatteskyldiga föreslås dock undantag från redovisningsskyldighet om den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 8 000 kronor per år.

Beredningen föreslår att mervärdeskatt skall uttagas med 13 procent och att samti- digt med dess införande en del punktskatter slopas, däribland energiskatten.

En allmän omsättningsskatt som är så hög som 13 procent måste enligt förbundets upp- fattning inge betänkligheter. Visserligen är konstruktionen sådan att höjningen gent- emot den nu utgående 6 procentiga varu- skatten inte blir 7 utan reellt ca 5,5 pro- cent. Från denna utgångspunkt måste man också beakta fördelen av att en del av de nuvarande punktskatterna avvecklas och att det kumulativa inslaget i nuvarande varu- beskattningen elimineras. Även om man tar hänsyn till dessa faktorer innebär dock det framlagda förslaget en icke obetydlig höj- ning av den tidigare varubeskattningen, vil- ket måste få till följd att en avsevärd varu- fördyring kommer att ske i all synnerhet som även beskattningsområdet väsentligt vidgas utöver vad som nu gäller för den allmänna varuskatten. Enbart en dylik för- dyring av levnadskostnaderna kan på ett negativt sätt påverka avsättningen av vissa varor, kanske tyvärr även för trädgårds- produkterna. Ännu allvarligare blir kon- sekvenserna om en så pass hög skatt som det här är fråga om kommer att sned- vrida konkurrensförhållandena. Här noterar vi med tillfredsställelse beredningens goda avsikt då den i betänkandet poängterat an- gelägenheten av _ och säkerligen också

strävat efter —— att >>konstruera en generell indirekt beskattning av det omfång, varom här är fråga, så att neutralitet föreligger från såväl konkurrens- som konsumtionssyn- punkt.»

Trots de goda avsikterna har dock för- slaget i vissa avseenden fått en sådan ut- formning att risk för snedvridning av kon- kurrensförhållandena föreligger. Åtminstone är dessa risker uppenbara om man beaktar de speciella förhållanden som i vissa av- seenden råder vid handeln med trädgårds- produkter. Enligt beredningens förslag skall redovisningsskyldighet för mervärdeskatt in- träda först när den skattepliktiga omsätt- ningen överstiger 8000 kronor per år. En gräns som sättes så högt kommer åtminsto- ne inom den handel vi har direkt erfaren- het av, att innebära snedvridande tendenser i en utsträckning som vi finner allt för stötande för att kunna acceptera. Inom vår näringsgren förekommer både inom handel och produktion en icke obetydlig verksamhet av deltidskaraktär. Den förkortade arbets- tiden kommer också att möjliggöra för allt fler personer att driva rörelser på fritid. Det måste ur flera synpunkter vara både felaktigt och stötande om denna typ av företag kanske genom två led blir befriade från den höga mervärdeskatt som övriga företag inom såväl odling som handel måste erlägga. Om beredningens förslag i detta hänseende genomföres skulle den handel som blir befriad från mervärdeskatt över- raskande nog få en laglig möjlighet att uppbära mervärdeskatt utan att redovisa den till statsverket. De flesta torde dock i högre grad utnyttja förmånsställningen till att utbjuda sina varor till ett lägre pris, vilket med vetskap om bakgrunden kommer att skapa både mycken och berättigad irri- tation. Det bör också beaktas att stats- makterna i olika sammanhang sökt främja en förbättrad marknadsföring av trädgårds- produkter. Dessa strävanden har också re- sulterat i betydelsefulla förändringar. Bl.a. har producentkooperativa försäljningsför- eningar tillkommit för uppsamling och snabb och kontinuerlig marknadsföring av trädgårdsprodukter. Tyvärr måste man kon- statera att beredningens förslag när det gäl- ler redovisningsskyldigheten för mervärde- skatt fått en sådan utformning att varor delvis kan komma att gå vägar som både från konsumenternas och det allmännas synpunkt måste anses vara ett steg bakåt i utvecklingen.

Vi anser också att beredningen överskattat de administrativa fördelar den trott sig vinna genom att på ovannämnda sätt be- gränsa de redovisningsskyldigas antal. Myn- digheterna måste ju ändock kontrollera års- omsättningens storlek för bedömande av om redovisningsskyldighet föreligger eller ej. Denna kontroll är desto mera nödvändig därför att den av beredningen satta redo- visningsgränsen vid 8000 kronor i årsom- sättning närmast är av formell natur. Ge- nom avdragsrätten för ingående skattebe- lastning kommer den faktiska gränsen att bli högre. Den kommer nämligen att ligga vid 9 500 kronor om mervärdet utgör 75 % och 12 000 kronor om mervärdet är 50 %.

Av de skäl som ovan anförts vill förbun- det för sin del förorda att gränsen för re- dovisningsskyldighet sättes betydligt lägre. Vi föreslår att denna gräns får formen av ett generellt grundavdrag motsvarande skat- ten på en omsättning av 3000 kronor per år. Med en sådan utformning uppstår inga tröskelproblem. Det generella grundavdra- get skulle också kunna betraktas som en ersättning till företagen för arbetet med att uttaga och redovisa mervärdeskatten. I mot- sats till beredningens majoritet anser vi sådan ersättning befogad och vi anser det vara mindre lämpligt att som reservanterna föreslagit begränsa ersättningen till endast vissa kategorier.

För att den föreslagna mervärdeskatten skall bli konkurrensneutral måste också importvarorna beskattas. Beredningen anser också att principen bör vara att skatt genom tullverkets försorg skall uttagas på all im- port av skattepliktiga varor. I syfte att förenkla uppbördsförfarandet föreslår dock beredningen att tullverket endast skall upp- taga mervärdeskatt vid gränsen för privat- importer. Motivet för detta avsteg från prin- cipen är att beredningen »ansett det vara en onödig omgång att uttaga skatt på sådan import som sker av skatteskyldig närings- idkare för dennes verksamhet och som så- ledes omfattas av dennes avdragsrätt vid redovisning av skatt för tillhandahållande inom riket». Vi vill inte ifrågasätta de prak— tiska konsekvenserna av beredningens förslag då det gäller t. ex. bilar, maskiner och övriga varor vars gång i distributionskedjan lätt kan följas. När det gäller så lättförstörbara och svårkontrollerade varor som trädgårds- produkter är vi dock mycket oroliga för att det föreslagna avsteget från den bärande principen kan komma att medföra en sned-

vridning till de svenska produkternas nack- del. Vid införande av mervärdeskatt är avsikten att utvidga beskattningsområdet även till rese- och transportområdet. Om vi rätt tolkat beredningens förslag skall dock utländska produkter vid direkttrans- port kunna sändas från exportlandet till vilken införselort som helst i Sverige utan att som de svenska produkterna belastas med mervärdeskatt. Beredningen anser även här att detta kommer att utjämnas då man inte heller får någon ingående skatt att dra av. Oss synes det dock vara uppenbart att denna gynnsamma behandling både vid köp och befraktning kommer att ge de im- porterade produkterna både psykologiska och andra fördelar. Redan nu är SJ:s frakt- satser gynnsamma för längre transport- sträckor, vilket är förmånligt för de im- porterade produkterna. Efter mervärde- skattens införande kan det i många fall visa sig vara mindre penningkrävande att köpa utländska produkter om ingen mer- värdeskatt påföres vare sig dessa eller frak- ten. Detta kommer att bespara importören inte bara ränteförluster utan också besvär med att upptaga och redovisa skatten. Flera faktorer kommer att tala för att det är enk- lare och mindre penningkrävande att köpa importerade produkter istället för svensk om mervärdeskatten kommer att få denna ut- formning. Detta kan ytterligare accentueras om många dessutom här finner vägar för att undgå skatt. Här kan man befara att beredningens teoretiska konstruktion kom- mer att ge en verklighet som kommer att ligga långt ifrån de antaganden som gjorts. Med tanke på den noggrannhet och energi som i övrigt har visats då det gäller att utbygga skattekontrollen är det också för- vånande att beredningens förslag här präg- lats av tendenser i motsatt riktning. Då det inte kan vara ett svenskt intresse att i större eller mindre utsträckning missgynna den svenska produktionen anser vi att som hu- vudregel bör gälla den även av beredningen vitsordade rätta principen att mervärdeskatt vid import fastställes och uppbäres av tull- verket. Det är möjligt att vissa lättkontrolle- rade varugrupper kan erhålla generell dis- pens från denna huvudregel. Ett sådant dispensförfarande kan vi dock inte tillråda för så lättförstörbara och därmed också svårkontrollerade varor som trädgårdspro- dukter.

Vi har i det föregående berört sådana förslag som kan medföra olyckliga sned-

vridningar ur konkurrenssynpunkt. Vad som kan anföras till förmån för den föreslagna mervärdeskatten är att rätten till avdrag för ingående skattebelastning ändock i princip är generell och sålunda omfattar såväl in- vesteringar som omkostnader. Då denna av- dragsrätt kan sägas konstituera mervärde- skatten anser vi det är både förvånande och oroande att beredningen anvisat vissa tek- niska möjligheter att använda mervärde- skatten i konjunkturpolitiskt syfte. Utan att gå in på under vilka omständigheter detta bör ske har man berört möjligheterna att variera skattesatsen eller att inskränka av- dragsrätten. Syftet med och motiven för mervärdeskatten har ju enligt beredningens egna uttalanden varit att få en konsumtions- och konkurrensneutral indirekt beskattning. Vad som verkar i denna positiva riktning är just den generella avdragsrätten. Att då använda mervärdeskatten som ett konjunk- turpolitiskt instrument genom att variera avdragsrätten, antingen generellt eller ifråga om investeringar, strider enligt vår upp- fattning mot den bärande idéen för denna skatt.

I fråga om beskattningsvärde och av- dragsrätt stadgas, att den som tillhanda- håller skattepliktiga varor eller tjänster för prestationer har att på faktura eller annan handling öppet redovisa den verkställda debiteringen av omsättningsskatt i den mån fråga icke är om tillhandahållande i detalj- handeln. Vi vill fästa uppmärksamheten på att i praktiken sker ofta en del inköp av förbrukningsartiklar o.d. av omkostnadsna- tur i den öppna detaljhandeln. Så sker inom trädgårdsnäringen t. ex. ifråga om verktyg, kontorsmaterial och andra förbruknings- artiklar. Det torde i sådana fall många gånger uppstå svårigheter att erhålla fak- turor till öppen skattedebitering eftersom detaljhandeln normalt kommer att tillämpa inklusivepriser. Detta får enligt vår uppfatt- ning icke leda till att avdrag för ingående skattebelastning icke skulle få göras. Är kostnaden av driftsmässig natur bör avlast- ning få ske oavsett om öppen skattedebite- ring tillämpas eller ej. Vi anser för vår del att anvisningarna till 18:e paragrafen bör utvidgas så att detta framgår.

Riksskattenämnden kommer genom sin rådgivande och vägledande verksamhet att fylla en viktig uppgift vid övergång till mervärdeskatt. Med hänsyn till att åtskilliga gränsdragningar måste göras framstår det som angeläget att riksskattenämnden så

snart riksdagsbeslut föreligger börjar att utöva sin verksamhet och att näringslivet i god tid före förordningens ikraftträdande får klarhet i gränsfallen. När den allmänna varuskatten infördes visade det sig att man i alltför liten utsträckning tänkt igenom trädgårdsnäringens speciella problem, vilket medförde att oklarhet rådde på många områden. Mervärdeskattens problem bör därför utredas på ett så tidigt stadium att odlarna kan informeras före skattens ikraft- trädande. Enligt vår uppfattning skulle det vara en fördel om näringslivets organisatio- ner för rimlig ersättning engagerades i denna informationsverksamhet. Härigenom skulle informationema få en inriktning som blev avpassad efter de olika näringarnas verksamhetsområden.

Punktbeskattningen

I samband med omläggningen till mervärde- skatt avskaffas enligt förslaget en del punkt- skatter. Beträffande drivmedelsskattema och den s. k. bilaccisen föreslår dock beredning- en att denna särbeskattning bibehålles och att bensinskatten höjes med 4 öre.

Enligt förbundets mening talar dock star- ka principiella och företagsekonomiska skäl för ett slopande av även den punktskatt som bilaccisen utgör. Om andra skäl talar

för en etappvis avveckling bör som ett första steg åtminstone en sänkning av bil- accisen ske till den nivå som gällde före höjningen den 1 maj 1960 då den allmänna varuskatten infördes. Målsättningen bör dock vara att bilaccisen helt avskaffas. Även när det gäller höjningen av bensin- priset anser vi att beredningens förslag är inkonsekvent. Omläggningen till mervärde- skatt kommer för vissa nu punktbeskattade varor att medföra prissänkningar, medan and- ra varor och tjänster fördyras, i vissa fall t.o.m. med hela mervärdeskatten. Denna ojämna verkan har av beredningen god- tagits över hela det övriga beskattnings- området, men här föreslås en extra bensin- skattehöjning, som ytterligare belastar både företagens frakter och de avståndskostnader som ändock fördyras genom resomas och frakternas inlemmande i mervärdeskatten.

Yrkande

Endast under förutsättning att våra ovan framförda synpunkter beaktas, anser vi oss kunna tillstyrka det framlagda förslaget till nytt skattesystem. Vällingby den 5 novem- ber 1964.

Einar Erikson Ragnar Moberg

Sveriges hantverks- och industriorganisation

Allmänt

Det förslag, som allmänna skatteberedning- en framlagt i sitt betänkande, har på ett av- görande sätt präglats av den i utrednings- direktiven angivna förutsättningen beträffan- de skatte- och avgiftsuttagets omfattning. Enligt utredningens direktiv ankom det så- lunda inte på beredningen att bedöma det framtida behovet av statsinkomster eller det totala skattetryckets omfattning. Ej heller skulle beredningen framlägga förslag om förändring av det samlade skattetrycket. Förslaget får följaktligen bedömas med hänsyn till här angivna viktiga begränsning- ar. Utredningens omprövning av gällande skatte- och avgiftssystem och prövning av

alternativa skatteformer har därför skett inom den angivna ekonomiska ramen. Be- redningens samlade förslag framläggs i form av ett >>paket». Detta innebär att ett nära samband råder mellan de olika de- larna av förslaget. Därest vissa dellösningar förkastas, påverkas således andra delar av förslaget. Detta förhållande bör beaktas vid en granskning av förslagets detaljer. Ursprungligen var avsikten att praktiskt taget hela det nuvarande skatte- och av- giftssystemet skulle omprövas i ett samman- hang. Sedermera har på regeringens initia- tiv vissa frågor, främst rörande fysiska per- soners beskattning, givits prioritet och där- för behandlats i det nu framlagda betän- kandet. Företagsbeskattningen, vars framti-

da utformning är av utomordentlig betydel- se för näringslivet, berörs icke av förslaget. Detta är från organisationens synpunkt be- klagligt. Beredningens förslag innebär främst i fråga om mervärdeskatten och socialför- säkringarnas finansiering en icke oväsentlig belastning för de mindre företagens kon- kurrensförmåga och »skatte- och socialav- giftspaketet» kan svårligen bedömas slutgil- tigt, förrän klara riktlinjer beträffande före- tagsbeskattningens framtida utformning framlagts. Förutsättningen för att bered- ningens förslag skall kunna accepteras är enligt organisationens bestämda uppfattning att företagen medges en viss kompensation i form av en lindrad företagsbeskattning.

I detta sammanhang må framhållas, att organisationen liksom beredningen bestämt avvisar tanken att ersätta den nuvarande nettovinstbeskattningen med en bruttoskatt.

Beredningen har behandlat följande skat- ter och avgifter:

l. Socialförsäkringsavgifter, omfattande den allmänna pensionsförsäkringen (ATP) och sjukförsäkringen.

2. Statlig inkomst— och förmögenhetsbe- skattning för fysiska personer.

3. Vissa former av indirekt beskattning såsom den allmänna varuskatten, energi- skatten och ett flertal punktskatter. Utöver den tidigare omnämnda företags- beskattningen har vissa andra skatter och avgifter ej varit föremål för beredningens prövning, nämligen avgifterna till yrkesska- deförsäkringen och till den allmänna till- läggspensioneringen (ATP), arvs- och gåvo- beskattningen, tobaks- och alkoholbeskatt- ningen, skatterna på motorfordon och driv- medel samt vissa regleringsavgifter.

Socialförsäkringamas finansiering

I fråga om de sociala grundförsäkringama har beredningen mot bakgrunden av framti- da kostnadsökningar behandlat alternativa finansieringsformer och därvid avvisat ökad skattefinansiering och i stället uttalat sig till förmån för en utvidgad avgiftsfinansie- ring. Detta kan i princip tillstyrkas. Beredningen har därefter undersökt möj- ligheterna att uppnå ökad avgiftsfinansie- ring och, i samband härmed, ökad enhetlig- het i fråga om finansieringsformema. Be- redningen har därvid funnit att arbetsgivar- avgifter av olika skäl skulle vara att före- draga framför egenavgifter. Med utgångs- punkt från finansieringssystemet inom ATP

har beredningen därför föreslagit, att egen- avgifterna till pensionsförsäkringen och sjukförsäkringens grundförmåner ersätts av en för dessa försäkringar gemensam arbets- givaravgift samt att de, som haft inkomster av annat än anställning, skall erlägga egen- avgifter av motsvarande storlek. Enligt för- slaget skall dessa arbetsgivaravgifter utgå med dels en avgift på nuvarande basbelop- pet inom ATP, uppgående till samma pro- centsats som gäller beträffande ATP-avgif- ter, dels en avgift på 2% av hela lönen upp till 7,5 gånger basbeloppet. Genom att dessa avgifter erläggs samtidigt med ATP- avgiftema, kan beräkningen av antalet bas- beloppsavdrag m.m. slopas.

Anledningen till att ett system med ar- betsgivaravgifter givits företräde framför finansiering genom egenavgifter synes främst vara att beredningen valt att utgå från nu- varande finansieringssystem inom ATP och att arbetsgivaravgifter jämväl till pensions- försäkring och sjukvårdsförsäkring på grund härav skulle möjliggöra enklare lösningar av olika tekniska frågor och medföra admi- nistrativa fördelar.

Uppenbarligen har beredningen genom den föreslagna arbetsgivaravgiften önskat fastställa en viss grad av samband mellan försäkringens kostnader och dess förmåner. Valet mellan arbetsgivaravgifter och egen- avgifter torde därför ha avgjorts av främst praktiska skäl. En förutsättning för att skill- naden mellan dessa båda alternativ skall begränsa sig till frågor av uppbördsteknisk natur är emellertid, att företagens kostnads- ökningar vinner beaktande vid framtida lö- neförhandlingar.

Beredningen har som ovan framhållits vid sin behandling av frågan om socialförsäkring- arnas finansiering utgått ifrån det finansie- ringssystem, som av statsmakterna fastställ- des vid införandet av den allmänna till- läggspensionen. Enligt organisationens upp- fattning skulle det i och för sig ha varit av intresse om beredningen förutsättningslöst skulle ha kunnat pröva olika former för finansiering av socialförsäkringarna. Från allmänna synpunkter skulle det vara önsk- värt om ett klart samband skulle kunna på- visas mellan socialförsäkringarnas kostnads- sida och förmånssida. Ett dylikt samband skulle klarast framstå, om en betydande del av kostnaderna debiterades de enskilda i form av egenavgifter, vilket även av prin- cipiella skäl vore att föredraga.

I nuvarande läge har frågan om ett val

mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter emellertid endast ett teoretiskt intresse. Or- ganisationen biträder därför beredningens principiella förord att avgiftssystemet enligt ATP-modellen utbygges genom att även av- gifterna till den allmänna folkpensionering- en och sjukvårdsförsäkringen ingår i en ge- mensam arbetsgivaravgift.

Under senare år har företagen på grund av lagbestämmelser och frivilliga överens- kommelser mellan arbetsmarknadens parter i stigande utsträckning ålagts olika indirekta personalkostnader. Främst genom uppbygg- naden av den allmänna tilläggspensione- ringen och genom lagen om fyra veckors semester har dessa indirekta kostnader kom- mit att uppgå till betydande belopp. I för- ening med den av riksdagen redan fastställ- da successiva ökningen av avgiftsuttaget till ATP skulle ett genomförande av beredning- ens förslag medföra att företagens indirekta personalkostnader år 1970 skulle komma att uppgå till och i många fall överstiga 25 % av den direkta arbetslönen. Oavsett att den- na kraftiga höjning av arbetskraftskostnader— na skulle leda till en viss försvagning av näringslivets internationella konkurrenskraft, torde förslagets genomförande kunna med- föra allvarliga samhällsekonomiska konse- kvenser.

Ett genomförande av de av beredningen föreslagna arbetsgivaravgifterna skulle, i för- ening med redan fastställda höjningar av ATP-avgifterna, leda till en av allt att döma väsentlig reducering av utrymmet för reella löneökningar under perioden 1966—1970. Samtidigt visar erfarenheterna från början av 1960-talet, att arbetstagarorganisationer- na under löneförhandlingama i otillräcklig utsträckning tagit hänsyn till förekommande kraftiga höjningar av företagens indirekta personalkostnader. Ett genomförande av be- redningens förslag på denna punkt kan där- för befaras leda till prishöjningar, eftersom kostnadsökningar av denna storlek knap— past kan inrymmas i företagens redan nu kraftigt beskurna vinstmarginaler. Detta för- hållande har också uppmärksammats av be- redningen, som konstaterat, att under en övergångsperiod och åren närmast därefter arbetsgivaravgiften till större eller mindre del kan komma att belasta företagens vinst- marginaler. Härvid bör framhållas, att före- tagens möjligheter att uppnå kompensation genom prishöjningar givetvis varierar mel- lan olika branscher. Med hänsyn till att de mindre företagen inom hantverk, industri

och servicenäringar normalt arbetar med en ur ovannämnda synpunkt ogynnsam relation arbete—kapital, skulle förslaget därför med- föra en försämring av dessa företags kon- kurrenskraft i jämförelse med de större industriföretagen. I sammanhanget bör vida- re nämnas, att en ökad mekanisering på grund av förändrade prisrelationer mellan produktionsfaktorema försvåras av ofta be- tydande svårigheter i fråga om kreditan— skaffningen.

Organisationen vill i sammanhanget för- orda att möjligheten prövas att ersätta den principiellt olämpliga benämningen »arbets- givaravgifter» med begreppet »socialav- giftsavdrag». Bruttolönen skulle då utgöras av a) utbetald nettolön, b) källskatt och c) socialavgiftsavdrag. Samtliga poster skulle klart anges på Iönebesked och kontrollupp- gift. Härigenom skulle det principiellt vik— tiga sambandet mellan olika specialdestine- rade avgifter och motsvarande förmåner tydligt fastslås, samtidigt som värdet och betydelsen av dessa försäkringsformer får ett klart uttryck.

Från organisationens sida kan ytterligare höjningar av de totala arbetsgivaravgifterna — utöver vad som redan fastställts av stats- makterna — godtagas endast under förut- sättning att beredningens förslag i övrigt ej ändras i för företagen oförmånlig riktning och att den genom avgiftshöjningen ökade belastningen på företagen kompenseras ge- nom en lindring av företagsbeskattningen. Vidare bör enligt organisationens mening en viss reducering av de redan fastställda ATP-avgifterna genomföras under perioden 1966—1970. Att döma av Riksförsäkringsver- kets kalkyler över AP-fondernas beräknade tillväxt torde ett reducerat avgiftsuttag lig- ga inom möjligheternas ram. Eftersom syftet med avgiftssänkningen närmast skulle vara att fördela de indirekta personalkostnader- nas tillväxt över en längre tidsperiod än ursprungligen avsetts, kan -— om så behövs — motsvarande höjningar i stället genomföras under åren 1971—.1975.

Statlig inkomst- och förmögenhetsbeskatt- ning för fysiska personer

Beredningens förslag inom den direkta be- skattningens område syftar till att utjämna progressiviteten i fråga om den statliga in- komst- och förmögenhetsskatten, reducera

sambeskattningens negativa effekter och ge- nom ökade barnbidrag genomföra en trans- ferering till barnfamiljernas förmån.

Statlig inkomstskatt

Den föreslagna reduceringen av inkomst- skatteskaloma omfattar fysiska personer och berör därför direkt de företagare, som bedri- ver sin rörelse i form av enskild firma, han- delsbolag etc. Indirekt berör den även före- tag, bedrivna i aktiebolagsform med en eller ett fåtal delägare, som normalt anpassar sina löner med hänsyn till bolagens resultat. Detta gäller naturligtvis vid tillämpning av nuvarande regler på företagsbeskattningens område. Varje åtgärd i syfte att reducera progressionen i den statliga skatteskalan måste ur näringslivets synpunkt hälsas med tillfredsställelse. De negativa verkningarna av den nuvarande inkomstbeskattningen är välkända och har även ingående behandlats i utredningen, varför några ytterligare kom— mentarer inte torde erfordras. Organisatio- nen beklagar dock, att beredningen icke an- sett sig kunna gå längre i fråga om förslag till reduktion av skatteskalorna. Vad nu an- förts gäller även i fråga om förmögenhets- beskattningen.

I fråga om familjebeskattningen har ut- redningen prövat frågan om sam- eller sär- beskattning av äkta makar. Övertygande skäl har därvid framlagts för avvisande av särbeskattningsalternativet. Vidare har ut- redningen funnit, att tudelningssystemet bör bibehållas och utbyggas, dock utan att ge- nomföras i full utsträckning. Det s. k. mångdelningssystemet har av olika skäl av— visats. Detta system skulle innebära en ra- dikalare omläggning av familjebeskattningen och medföra att flerbamsfamiljerna skulle premieras och skatteförmågeprincipen samt arbetsmarknadspolitiska synpunkter i hög grad skulle tillgodoses.

Organisationen är inte negativ till utred— ningens förslag i fråga om familjebeskatt- ningen men vill framhålla vissa av mång- delningssystemets betydelsefulla fördelar, vilka angivits i betänkandet å sid. 302-303.

Beredningens förslag i fråga om grundav- drag och förvärvsavdrag kan i princip till- styrkas. Samtidigt bör dock konstateras, att reformernas effekt på sikt avsevärt reduceras genom penningvärdeförsämringen. Av denna anledning synes den av beredningen disku- terade indexregleringen av grundavdragen böra införas snarast möjligt.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att

beredningen i fråga om familjebeskattningen sökt att — med bibehållande av nuvarande beskattningsprinciper och med hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna — eliminera respektive dämpa vissa icke avsedda verk- ningar, vilka uppkommit genom den fort- skridande penningvärdeförsämringen. Orga- nisationen kan för sin del biträda bered- ningens förslag i' dessa hänseenden.

F ärmögenhetsbeskattningen I fråga om den statliga förmögenhetsskatten har beredningen icke verkställt en fullstän- dig översyn utan endast förordat ett provi- sorium, avsett att eliminera följderna av penningvärdenedgången sedan den nuvaran- de skatteskalans tillkomst. Organisationen accepterar förslaget såsom ett provisorium men vill samtidigt med eftertryck framhålla nödvändigheten av att förmögenhetsskatten framdeles utformas med beaktande av fa- miljeföretagens skatteförhållanden. Förmö- genhetsskattens storlek påverkas icke blott av skatteskalans konstruktion utan även av värderingsreglerna för rörelsetillgångar, vilka för närvarande är otillfredsställande t. ex. be- träffande byggnader och varulager. Latenta skatteskulder beaktas icke alls vid fysiska personers förmögenhetsbeskattning. Organi- sationen förutsätter, att dessa frågor når sin lösning i den fortsatta utredningen om före- tagsbeskattningen.

Förslagets bestämmelser om förmögen- hetsskatt bör enligt organisationens mening kunna utbrytas och tillämpas redan vid 1966 års taxering. Därigenom skulle de negativa verkningarna av 1965 års fastighetstaxering, vilken torde medföra icke oväsentliga värde- höjningar för fastigheter, kunna dämpas.

Den indirekta beskattningen

Det mest genomgripande av skattebered- ningens förslag utgör omläggningen av den indirekta beskattningen och det samtidiga slopandet av flertalet s. k. punktskatter. Hu- vudsyftet med denna reform är att öka den indirekta beskattningens andel av det totala skatteuttaget. Den skatt som framdeles en- ligt givna förutsättningar måste uttagas på indirekt väg är av sådan storlek, att en ra- dikal omprövning måste ske av gällande skatteformer. Samtidigt har vissa negativa verkningar av den nuvarande allmänna va- ruskattens konstruktion medfört, att en ny typ av indirekt skatt aktualiserats. Utredningen har verkställt en ingående

prövning av alternativa förslag, Vilka redo- visas i betänkandet. En viktig faktor, som med rätta tillmätts stor betydelse vid be- dömningen, är de svenska exportföretagens konkurrenssituation och hur denna påverkas av den utländska skattelagstiftningen. Ex- portföretagens möjligheter att hävda sin ställning på världsmarknaden är av väsent- lig betydelse för hela det svenska närings- livet. Mervärdeskattens konstruktion uppfyl- ler de krav, som i detta hänseende kan stäl- las på lämpliga skatteregler. Den föreslagna skatteformen är vidare i princip konsum- tionsneutral och konkurrensneutral. En grundläggande förutsättning härför synes dock vara, att förändringar av avdragsrätten i konjunkturstabiliserande syfte endast till- lämpas undantagsvis. Organisationen vill på denna punkt ansluta sig till de synpunkter, som anförts i ett särskilt yttrande av herrar Gustafson, Nilsson och Svensson med in- stämmande av experten Bergqvist.

I detta sammanhang bör understrykas, att avvecklingen av de nuvarande punktskatter- na måste betraktas som synnerligen angelä- gen. Punktbeskattningen är till ingen del förenlig med principen om konsumtions- neutral beskattning och medför inom vissa branscher allvarliga olägenheter i form av ojämn skattebelastning. Organisationen vill i denna fråga hänvisa till de yttranden, som efter direktremisser avgivits av vissa av de till organisationen anslutna branschförbun- den. SHIO ansluter sig även till hr Nilssons reservation angående mervärdeskatt på be- gagnade bilar.

Samtidigt som mervärdeskattens ovan åberopade fördelar tillmätes betydelse vid valet av skatteform, måste invändningar re- sas mot vissa negativa sidor i förslaget, vil- ka med särskild tyngd torde komma att drabba mindre företag. I vissa branscher kan särskilda problem uppstå, vilket påvisats i yttranden från några av de till organisa- tionen anslutna branschförbunden. Organi- sationen skall därför i det följande redovisa såväl generella som speciella synpunkter på förslaget.

Ett genomförande av den föreslagna mer- värdeskatten skulle — i jämförelse med den allmänna varuskatten - medföra en väsent- lig ökning av antalet skattskyldiga. Detta beror dels på mervärdeskattens egenskap av flerledsskatt, dels på den av beredningen föreslagna utvidgningen av beskattningsom- rådet. Denna följd av den föreslagna skatte- reformen bör givetvis betraktas som en

nackdel, vilket även gäller det förhållandet, att mervärdeskatten torde ställa väsentligt högre krav på företagens uppbörds- och re- dovisningsarbete än den nuvarande allmän- na varuskatten. För de mindre företagen torde denna arbetsuppgift vara förhållande- vis mera betungande än för större företag. Inom hela näringslivet kan detta merarbete sammanlagt beräknas kräva flera tusen hel- tidstjänster.

Mot denna bakgrund är det anmärknings- värt att beredningen inte framlagt förslag om att ersättning —— i likhet med vad som gäller beträffande den: allmänna varuskatten — skall utgå för företagens arbete med upp- börd och redovisning av mervärdeskatt. Med hänsyn till att redovisningsförfarandet är mera komplicerat än i fråga om den all- männa varuskatten och till att företagens uppbörd i framtiden skulle utgöra en vä- sentligt större andel av de totala skattein- täkterna, synes i stället övervägande skäl tala för att ifrågavarande kostnadsersättning höjs.

Sveriges hantverks- och industriorganisa- tion ansluter sig därför helt till den reserva- tion, som i berörda fråga avgivits av herrar Gustafson, Nilsson, Sundin, Svensson och Östman med instämmande av experten Bergqvist. Organisationen vill i samband härmed föreslå att statsmakterna -— i syfte att i största möjliga utsträckning reducera företagarnas merarbete — lämnar ett aktivt stöd till upplysningsverksamhet beträffande mervärdeskattens praktiska tillämpning. Denna informationsverksamhet synes bl.a. kunna ske i form av kurser i regi av närings- livets organisationer och med skattemyndig- heternas specialister som medverkande.

I syfte att uppnå en administrativ för- enkling av myndigheternas handläggning av uppbördsredovisningen har beredningen fö- reslagit en begränsning av redovisningsskyl- digheten för företag med liten skattepliktig omsättning. I denna fråga har organisatio- nen haft tillfälle att under hand delge be- redningen vissa synpunkter. Beredningens förslag skulle innebära, att företag med skattepliktig årsomsättning understigande 8000 kronor helt befriades från redovis- ningsskyldighet samt att en särskild avtrapp- ningsregel tillämpades för företag med års- omsättning överstigande 8000 kronor men ej 24- 000 kronor. Full skattskyldighet skulle således inträda först vid en skattepliktig om- sättning på 24 000 kronor per år. '

Organisationen vill i sammanhanget utta-

la sin förståelse för beredningens strävanden att av administrativa skäl undantaga små företag från redovisningsskyldighet. Den fö- reslagna regeln skulle emellertid av allt att döma leda till en inom många branscher allvarlig försämring av de mindre företagens arbetsbetingelser. Orsaken härtill är att de under senare år — främst inom service- branscherna —— allt vanligare s.k. fritidsföre- tagarna genom den av beredningen föreslag- na begränsningen av redovisningsskyldighe- ten skulle erhålla en helt omotiverad fördel i förhållande till de reguljära företagen. Med hänsyn till att de fritidsarbetande före- tagarna icke i samma utsträckning som de reguljära företagen kan förväntas tillgodose allmänhetens berättigade krav på kvalitet och service samt att de ej heller synes vara underkastade samma kontroll från myndig- heterna vill organisationen bestämt avstyrka den av beredningen föreslagna begränsning- en av redovisningsskyldigheten. Den admi- nistrativa förenkling, som kan uppnås ge- nom den föreslagna begränsningsregeln, står icke i rimlig proportion till den skada, som åsamkas näringslivet genom att en under- vegetation av okontrollerade företag får till- fälle att bedriva sin verksamhet under gynn- sammare betingelser än de reguljära före- tagen. ' ;

Organisationen vill i denna fråga vidare hänvisa till de synpunkter, som Svenska fri- sörföreningen lämnat i en till detta remiss- yttrande bifogad skrivelse (avskrift) av den 18 september 1964- (bilaga I).1

Enligt organisationens uppfattning bör gränsen för skattskyldighet sättas lägre än 8000 kronors skattepliktig årsomsättning.

Med hänvisning till ovanstående synpunk- ter vill organisationen därför instämma i den av herrar Ekström, Meidner m.fl. avgivna reservationen beträffande en sänkning av gränsen för redovisningsskyldighet till års- omsättning ej överstigande 3 000 kronor. Härigenom skulle också behovet av en sär- skild avtrappningsregel bortfalla.

I fråga om skattskyldigheten har vidare i förslagets anvisning till 12 % intagits en bestämmelse att av stat eller kommun be- driven verksamhet med uteslutande syfte att tillgodose egna behov icke skall anses såsom yrkesmässigt bedriven annat än om verksamheten bedrives i bolagsform eller liknande. Motsvarande skall gälla även i de fall, då samgående i sådant syfte sker mel- lan stat och kommun eller mellan kommu- ner, och skattskyldighet icke skulle ha fö-

relegat om vederbörande verksamheter be- drivits åtskilda. Om däremot verksamheten innefattar icke allenast tillfälligt tillhanda- hållande av skattepliktiga varor eller tjänste- prestationer till allmänheten, skall yrkes- mässighet föreligga och vederbörande hu- vudman följaktligen bliva skattskyldig för verksamheten.

Principen om konkurrensneutralitet kräver emellertid, att all verksamhet, som bedrives av statlig, kommunal och landstingsägd in- stitution eller liknande, anses såsom yrkes— mässig i den mån motsvarande verksamhet bedrives i konkurrens med enskilda företag. Stat eller kommun står ej sällan i valet mellan att beställa varor eller tjänster hos ett privat företag eller att själv genom en egen institution utföra motsvarande verk- samhet. I den jämförande kalkylen mellan de olika alternativen kan skattebelastning utgöra en utslagsgivande faktor.

Beredningens förslag beträffande mer- värdeskatt kan på grund härav icke betrak- tas som fullständigt konkurrensneutralt. Of- fentlig verksamhet av detta slag bör princi- piellt endast bedrivas då varor och tjänster kan produceras bättre och billigare än inom det enskilda näringslivet. Starka invänd- ningar kan därför resas mot att offentlig verksamhet i konkurrens med enskild före- tagsamhet gynnas genom skattefrihet.

Ett genomförande av beredningens förslag på denna punkt skulle inom vissa branscher kunna medföra en försämring av de en- skilda företagens konkurrensmöjligheter. Så- som exempel på företag, som kan komma att drabbas av denna bristande konkurrens- neutralitet, kan nänmas bagerier, måleri- och installationsföretag, mekaniska verkstä- der, snickerier och tvätterier. Särskilt i fråga om tvätteriema kan förslaget förväntas få långtgående följder. Organisationen hänvi- sar till de synpunkter, som Sveriges tvätteri- förbund anfört i en till detta yttrande bilagd skrivelse (avskrift) av den 19 oktober 1964- (bilaga II).2

I fråga om beskattningsområdets omfatt- ning har beredningen bl.a. föreslagit att sjukvård, vari ingår tandläkartjänster, icke skall vara skattepliktig verksamhet. Tandlä- kare skulle emellertid erlägga skatt å inköpt material och då också på hos dentallaborato- rier beställda och utförda arbeten. Skatt skulle däremot ej utgå å liknande arbeten,

1 Se 5. 497. 2 Se 5. 609.

som utföres av hos tandläkare anställda tandtekniker. Ett genomförande av bered- ningens förslag på denna punkt skulle därför innebära ett synnerligen allvarligt hot mot de självständiga dentallaboratoriernas verk- samhet. Enligt organisationens uppfattning bör skattefriheten för tjänster inom sjuk- vården därför utsträckas att gälla även be- träffande dentallaboratoriemas leveranser. Organisationen vill på denna punkt hänvisa till de synpunkter, som Dentallaboratorier- nas riksförbund anfört i en till detta yttran- de bifogad promemoria (avskrift) av den 5 oktober 1964- (bilaga III).1

Beträffande tjänster avseende fastigheter har beredningen föreslagit en i princip ge- nerell skatteplikt. En grundläggande princip vid förslagets utformning har emellertid va- rit, att skattens effekt i möjligaste mån skall begränsas till materialvärdet och så- lunda ej träffa arbetskostnader. Av försla- get framgår dock ej klart, huruvida av sot- ningsväsendets personal utförda tjänste- prestationer skall omfattas av beskattningen eller ej. Organisationen förutsätter, att sot- ningsarbete enligt det framlagda förslaget skall beviljas skattefrihet men finner anled- ning att på denna punkt yrka på en precise- ring av förslagets innebörd. Om denna tjänsteform däremot icke kan anses ha inne- fattats av beredningens förslag, bör dock framhållas att dessa prestationer till ingen del består av varuleveranser, varför sådana tjänster enligt organisationens uppfattning bör medges skattefrihet. Organisationen vill i denna fråga vidare hänvisa till de syn- punkter, som av Sveriges skorstensfejamräs- tares riksförbund anförts i en till detta ytt- rande bilagd skrivelse (avskrift) av den 1 oktober 1964 (bilaga IV).2

Enligt beredningens konstaterande borde mervärdeskattens tillämpning i princip inne- bära, att skatt genom tullverkets försorg skulle uttagas på all import av skatteplikti- ga varor. I syfte att uppnå en administrativ förenkling har beredningen dock föreslagit, att skatt ej skall uttagas på skattskyldig nä- ringsidkares import. Denna beskattning skul- le i stället ske genom att importvarans värde ingår i företagets skattepliktiga mer- värde. Härigenom skulle inköp utomlands i vissa fall ur likviditetssynpunkt ställa sig fördelaktigare än motsvarande anskaffning inom landet. Om detta förslag genomföres, måste därför förutsättas, att utvecklingen härvidlag noggrant beaktas, och att lämpli- ga motåtgärder vid behov vidtages. För-

hållandet måste dock i princip betraktas som otillfredsställande och bör, enligt orga- nisationens mening, aktualisera frågan om ett snabbare restitutionsförfarande. Detta kan också motiveras av att mervärdeskattens tillämpning skulle medföra en icke oväsent- lig ökning av behovet av driftskapital inom företag, vilkas produktion huvudsakligen ut- göres av exportvaror.

Skattereformens ikraftträdande

Främst med hänsyn till de negativa verk- ningarna av nuvarande indirekta skattefor— mer vill organisationen understryka angelä- genheten av att beredningens förslag sna- rast möjligt bearbetas och framlägges inför riksdagen. I fråga om reformens genomfö- rande vill organisationen ansluta sig till den av herrar Nilsson och Svensson med in- stämmande av experten Bergqvist avgivna reservationen angående den nya arbetsgivar- avgiftens påförande under övergångsåren. I anslutning härtill vill organisationen erinra om de övriga synpunkter, som anförts i frå- ga om socialförsäkringarnas finansiering.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis vill SHIO konstatera, att ett genomförande av beredningens för- slag i många avseenden skulle medföra en värdefull reformering av det svenska skatte- och avgiftssystemet. Samtidigt beklagar or- ganisationen, att beredningen — särskilt i fråga om inkomst- och förmögenhetsbeskatt- ningen — icke ansett sig kunna föreslå mera genomgripande reformer. Organisationen kan emellertid i princip godtaga det fram- lagda förslaget. Med hänsyn till den ökade belastning, som främst införandet av höjda arbetsgivaravgifter och mervärdeskatten kommer att utgöra för mindre företag inom hantverk, industri och servicenäringar, kan beredningens förslag på dessa punkter dock endast godtagas under den bestämda för- utsättningen, att förslaget i övrigt ej ändras i för företagarna oförmånlig riktning samt att företagen medges en viss kompensation i form av lindrad företagsbeskattning.

I fråga om socialförsäkringarnas finan- siering vill organisationen erinra om beho- vet av en långsammare ökning av företagens indirekta personalkostnader. Beträffande

1 Se 5. 319. 2 Se 5. 594-.

mervärdeskattens utformning synes förslaget böra genomgå en viss överarbetning. Särskilt starkt vill organisationen understryka de olägenheter, som skulle följa av den före- slagna begränsningen av redovisningsskyldig- heten, samt vidare behovet av kostnadser- sättning för företagens merarbete i fråga om uppbörd och redovisning.

Det bör slutligen framhållas, att organi- sationens ställningstagande till beredningens förslag sker mot bakgrund av att detta måste

betraktas som ett enhetligt skatte- och av- giftssystem. En förändring av det framlagda förslaget kan därför föranleda en motsva- rande förskjutning av organisationens ställ- ningstagande.

Organisationen hemställer, att ovanståen- de synpunkter måtte beaktas vid ärendets fortsatta behandling. Stockholm den 29 ok- tober 1964.

Hans Grundström

Sveriges hotell- och restaurangförbund

Förslagen; allmänna verkningar inom hotell- och restaurangnäringen Det torde till en början böra konstateras att ett genomförande av skatteberedningens för- slag skulle medföra kostnadsökningar för hotell- och restaurangnäringen, som av flera skäl är större än för näringslivet i övrigt. Beträffande såväl arbetsgivaravgifterna som den föreslagna mervärdeskatten är detta i )ch för sig för en servicenäringr en naturlig följd av att kostnaderna för bearbetning och tillhandahållande av varan är proportionsvis höga och att de till största delen består av personalkostnader.

Beträffande arbetsgivaravgifterna tillkom- mer emellertid härutöver den omständighe- ten, att -— som de sakkunniga visat på sid. 185 i betänkandet — avgiftsökningen blir högre än genomsnittet för en näringsgren, i vilken lönenivån är lägre. Visserligen ligger hotell- och restaurangnäringens löner rätt nära genomsnittet i den relativa löneskalan, om hänsyn tas till den stora andelen av kvinnlig arbetskraft, som inom denna nä- ring har relativt sett höga löner. De genom- snittliga absoluta lönebeloppen är emellertid lägre än för de typiskt manliga branscherna. Under det att avgiftsökningen för näringsli— vet i allmänhet kommer att röra sig omkring 4 procentenheter, kommer motsvarande siff- ra för hotell- och restaurangnäringen för- denskull att ligga mellan 4,5 och 4,8 %.

Förslaget beträffande mervärdeskatten in- nebär för näringen i två avseenden mycket betydelsefulla skattehöjningar utöver vad som pålägges näringslivet i allmänhet. In- komster av hotellrumsuthyrning, vilka för närvarande icke belastas med varuskatt, skulle enligt förslaget beläggas med 13%

mervärdeskatt. Vidare skulle inkomst av ser- veringsrörelse, som är varuskattebelagd en- dast till 60% av försäljningen, nu i sin helhet beläggas med mervärdeskatt. Det sammanlagda resultatet av dessa båda för- slag skulle innebära en kraftig försämring av hotell- och restaurangnäringens konkurrens- läge gentemot såväl övriga inhemska nä- ringar som hotell och restauranger i utlan- det.

Arbetsgivaravgifterna

Även om den föreslagna arbetsgivaravgiften sålunda för hotell- och restaurangnäringen kommer att medföra en kostnadsstegring som är större än för flertalet andra närings- grenar anser förbundet sig — med hänsyn till den enighet om huvuddragen i förslaget som rätt inom skatteberedningen — icke bö- ra rikta några principiella erinringar mot förslaget som sådant. Det bör emellertid desto starkare framhållas, att den ovan på- talade merkostnaden för en bransch med ett relativt lågt absolut löneläge ytterligare skärper de särskilda övergångssvårigheter, som enligt förslaget skulle inträda under det första året av övergångsperioden (1966) och föranlett reservationer från ett flertal ledamöter inom skatteberedningen. Utöver de avgiftshöjningar som föreslås kommer nämligen redan detta första .år den påtala- de speciella låglöneeffekten i sin helhet att inträda. Följden härav blir att den sam- manlagda arbetsgivaravgiften, som 1965 för hotell- och restaurangnäringen kan beräk- nas vara omkring 6,4 %, för 1966 kommer att höjas till 9,2 %. Det synes uteslutet att, som beredningen eljest förutsätter, en så

kraftig avgiftsökning inom rimlig tid skall kunna övervältras på löntagarna. Följden måste i stället bli en prishöjnlng eller en försämring av näringens lönsamhet med därav följande problem för både företagare och anställda. Det anförda understryker kraftigt de yrkanden som framförts av reser- vanterna om att arbetsgivaravgiftens ökning bör jämnare fördelas under hela övergångs— tiden fram till år 1970.

Mervärdeskatten

De bedömanden som lett skatteberedningen fram till förslaget om att utbyta varuskatten och vissa punktskatter mot en mervärde- skatt torde vara av så allmän och princi- piell karaktär, att hotell- och restaurangför- bundet icke har anledning att ur sina sär- skilda synpunkter ingå på desamma.

Det bör emellertid måhända framhållas, att företagens arbete med deklaration och inleverering av skatt blir mera komplicerat än beträffande varuskatten och att inte minst de nya avdragsreglerna härvid kan bli svårtolkade. Det kan ifrågasättas om den förlängning av deklarationstiden med 7 da- gar som av skatteberedningen föreslagits är t_illräcklig för dessa ändamål.

En fråga som i förhållandevis stor ut- sträckning berör restaurangerna gäller möj- ligheten att tillgodoräkna sig avdrag för ingående skatt vid inköp av råvaror i torg- handeln och hos detaljister. Sådana inköps- källor anlitas särskilt av mindre restaurang- er. Enligt förslagets huvudregel skulle den- na försäljning, eftersom den inte sker till konsument, faktureras med angivande av vilken skatt som belastar priset. Detta torde emellertid _ särskilt för torghandelns del — knappast bli möjligt att genomföra i prak- tiken. Den enda utvägen synes vara att man utgår från att skatt inräknats i priset och låter restaurangen tillgodoräkna sig avdrag med 11,5 % på summan av de inköp som enligt dess bokföring avser torg- eller annan detaljhandel.

Beredningen har ägnat särskilt stor om- sorg åt frågan om mervärdeskattens utform- ning inom byggnads- och fastighetsområdet. Av flera skäl men framför allt för att und- vika en skärpt beskattning av bl. a. bostads- konsumtionen har beredningen föreslagit en reduceringsregel av innebörd att skatt de- biteras endast på 60 % av totala debiterade byggnadskostnaden eller debiterat pris för fastigheten, i förekommande fall reducerat med däri ingående markvärde. Man har av-

sett att därigenom i princip begränsa skat- tens effekt till materialvärdet för byggnads- entreprenader och andra skattepliktiga ar- beten med avseende på fastigheter.

I vilken utsträckning man genom de fö- reslagna åtgärderna kan eliminera mervär- deskattens kostnadsdrivande effekt på lokal- hyror av olika slag förefaller synnerligen svårt att bedöma. Det förefaller emellertid knappast möjligt att räkna med annat än att de i hyran inräknade lokalkostnaderna till följd av beredningens förslag kommer att stiga för rörelser som är inrymda i hyreslo- kaler, och de skattskyldiga kommer i detta fall icke att kunna tillgodoräkna sig någon avdragsrätt för ingående skatt. Ett företag i en förhyrd lokal kommer därför att drabbas hårdare av förslaget än ett företag som be- driver sin rörelse i egna lokaler. Denna synpunkt äger självfallet tillämplighet för alla företag, men Sveriges Hotell- och Restaurangförbund anser sig särskilt böra uppmärksamma densamma eftersom det övervägande antalet hotell- och restaurang- rörelser bedrivs i förhyrda lokaler och hy- reskostnaderna utgör en förhållandevis be- tydande del av den totala omkostnaden. Det förefaller därför vara särskild anledning att beakta denna merbelastning vid be- dömandet av de särskilda mervärdeskatte- frågor inom hotell- och restaurangbranschen, som berörs närmare i det följande.

Efter vad förbundet inhämtat från skatte- beredningen skall restaurangpersonalens be- tjäningsavgift (f.n. 12,5 %) liksom gäster- nas särskilda ersättningar till hotellvaktmäs- tare el. dyl. för personliga tjänster icke an- ses ingå i företagets skattepliktiga vederlag för den tillhandahållna varan eller tjänsten. Det skulle vara av värde för den framtida rättstillämpningen om detta på lämpligt sätt kunde komma till uttryck i en eventuell proposition.

Som inledningsvis angavs berör mervärde- skatteförslaget i två väsentliga avseenden särskilt hotell- och restaurangnäringens in- tressen: dels föreslås att inkomster av hotell- rumsuthyrning —. vilka för närvarande är undantagna från varuskatt - skall belastas med mervärdeskatt, dels föreslås även att inkomster av serveringsrörelse — som för närvarande skattebelastas endast till 60% av sitt värde — skall beläggas med mervär- deskatt å hela beloppet.

Förslaget att yrkesmässig rumsuthyrning i hotellrörelse och motsvarande skall beskat- tas innebär det enda undantaget från en av

grundreglerna i betänkandet, nämligen att upplåtelse med hyresrätt till fastigheter, bo- städer och andra lokaler faller utanför be- skattningen.

Av vad de sakkunniga anfört framgår att det inte är några principiella skäl som för- anlett detta undantag. Skatteberedningen anför allenast följande:

>>I varuskattehänseende utgör tillhanda- hållande av logi en skattefri tjänst. Debite— ras kost och logi var för sig, utgår skatt endast på kostprjset. Tillämpas gemensamt pris, får den skattepliktiga kostandelen be- räknas efter skälig grund. Med hänsyn till den varierande standarden på såväl kost som logi har här inga generella schabloner kun— nat fast-ställas. Väsentliga praktiska fördelar är därför att vinna om vid övergång till mervärdebeskattning även logiandelen in- rymmes under skatteplikten. I sådant fall borde även enbart rumsuthyrning i yrkes- mässigt bedriven rörelse omfattas av skatte- plikten. En sådan utvidgning skulle med avseende främst på avdragsrätten vara en fördel i fråga om kombinerade hotell- och restaurangrörelser. Beredningen förordar där- för en sådan utvidgning av beskattningsom- rådet. I konsekvens härmed och för att und— vika tillämpningssvårigheter med uppdelning av kombinerade rörelser förordar bered- ningen därjämte, att de nu för serverings- rörelser gällande reduceringsreglerna slo- pas.»

Det är alltså de praktiska svårigheterna att vid en kombinerad hotell- och restau- rangrörelse skilja på hotell- resp. restaurang- andelen, som föranlett förslaget. Dessa svå- righeter avser knappast inkomsterna av rö- relsen, vilka ju redan i varuskattehänseende hålls isär, utan snarare hur gemensamma kostnader i avdragshänseende skall fördelas på hotell resp. restaurang. Enligt Sveriges Hotell- och Restaurangförbunds mening har beredningen överdrivit dessa praktiska svå- righeter. Gemensamma pensionspriser på kost och logi kan uppdelas efter samma grunder som tillämpas i varuskatten. Vad beträffar driftskostnadema vid ett kombine- rat hotell- och restaurangföretag visar en undersökning att det endast är vissa lokal- kostnader som inte på förhand kan hänföras till hotell- eller restaurangandelen. För des- sa kostnader — hyra, värme, elektricitet och vatten —— bör det kunna vara tillräckligt att göra en uppdelning efter någon lämplig schablon, förslagsvis i förhållande till total- försäljningens fördelning på hotell resp. restaurang under föregående år. Att en så- dan schablonregel skulle (vara acceptabel

förefaller oss desto mera klart, som skatte. beredningen ju utgår från att det skall vara möjligt att hålla isär intäkter av garageut- hyrning (icke skattebelagd) och bensinför- säljning (skattebelagd) som sker inom sam- ma lokaler (sid. 436).

En väsentlig synpunkt beträffande skatte- beläggningen av hotellrumsuthyrning och serveringsrörelse är vidare den karaktär av exportnäring som hotell- och restaurangnä- ringen i betydande utsträckning har. Det är en betydelsefull princip i skatteberedning- ens förslag att skatten skall verka neutralt med avseende på det internationella han- delsutbytet och beredningen framhåller i flera sammanhang att skattesystemet måste utformas så att det inte försämrar det svenska näringslivets konkurrenskraft gent- emot utlandet. Exporten skall således kun- na ske helt skattefritt och detta innebär icke endast att exportören icke belastas med någon utgående skatt utan han får därjäm- te dra av sin ingående skattebelastning från skatten på sin ev. inhemska omsättning. Har han icke någon sådan omsättning får han i stället restitution på beloppet.

Det torde vara lätt att inse vilken besvär- lig inverkan en fullständig mervärdeskatt skulle ha på den svenska hotell- och restau— rangnäringens konkurrenskraft gentemot ut- landet. Vår prisnivå är redan för närvarande ansträngd, till följd av att kostnadsbelast— ningen, framför allt ifråga om personalkost- naderna, genomsnittligt är avsevärt högre på svenska hotell och restauranger än på konti- nenten. En jämförelse med hotell- och restaurangpriserna i våra nordiska grannlän- der ger också vid handen att Sverige i vart fall icke för närvarande ligger på någon lägre prisnivå än Norden i övrigt. Den kostnadsutveckling, som -— icke minst till följd av de (höjda arbetsgivaravgifterna — måste förutses under de närmaste åren kom- mer med säkerhet att framtvinga prishöj- ningar som ytterligare försvårar den svenska turistnäringens konkurrensläge. En ytterli- gare plötslig merbelastning med 13 % på hotellrummen och ca 9 % på restauranger- na skulle —- oavsett huruvida skatten redovi- sas öppet eller inräknas i priserna — ofrån- komligen komma att väcka uppmärksamhet hos turisterna och påverka deras val av resmål. Turistnäringen skulle få ytterligare en mycket besvärande belastning i sin verk- samhet.

I vilken utsträckning svenska hotell och restauranger tas i anspråk för det interna-

tionella resandet torde knappast med full säkerhet kunna anges, men att dess andel av gästerna är betydande torde stå utom allt tvivel. Det bör här framhållas att de anförda synpunkterna för övrigt ingalunda endast gäller vår möjlighet att konkurrera om de utländska turisterna. Förslagets ge- nomförande skulle ha betydelse även för den mycket stora skara av svenska turister som väljer mellan att tillbringa sin semes- ter i Sverige eller i utlandet.

Det finns också en annan social aspekt på restaurangbeskattningen som bör beak- tas. Samhällsutvecklingen leder för närva- rande snabbt fram mot ett allt större behov av utemåltider för nya grupper av männi- skor, som till följd av bostads— eller arbets- förhållandena icke kan äta i hemmet. Det torde vara i samhällets intresse att under- lätta tillgodoseendet av detta behov, efter- som man härigenom också stödjer ansträng- ningarna att få fram tillgängliga arbets- kraftsreserver. Även för dessa syften skulle en extra skattehöjning på restaurangerna utöver vad som drabbar näringslivet i öv— rigt vara ett hinder, som bör undvikas.

De anförda skälen måste anses fullt till- räckliga för att icke pålägga hotell- och restaurangnäringen en skattehöjning, som skulle vara avsevärt större än vad som på- lägges näringslivet i övrigt. Beträffande ho- tellrumsintäkterna talar övertygande skäl för att fortfarande låta desamma vara skatte-

fria; de praktiska svårigheter som ensamma föranlett skatteberedningens förslag om skat- tebeläggning kan otvivelaktigt lösas utan större svårighet. Beträffande inkomster av serveringsrörelse bör också tillräckliga skäl föreligga för att bibehålla hittillsvarande re- duceringsregler, dvs. begränsa beskattnings— värdet till att omfatta 60% av vederlaget för varorna och tjänsterna.

Ett ytterligare stöd för våra synpunkter torde vara att, enligt vad vi inhämtat, var- ken den franska mervärdeskatten (>>taxe sur valeur ajouté») eller den engelska pur- chase tax uttages på försäljningen inom ho- tell och restauranger.

Under åberopande a'v vad sålunda anförts hemställer Sveriges Hotell- och Restaurang- förbund i underdånighet, att vid utform- ningen av de slutliga skatteförslagen sådana jämkningar måtte vidtagas i skattebered- ningens förslag, att övergångssvårighetema vid införandet av den nya arbetsgivaravgif- ten mildras, att inkomster av rumsuthyr- ning i hotellrörelse och liknande rörelse un- dantages från mervärdeskatt samt att be- skattningsvärdet i fråga om inkomst av ser- veringsrörelse begränsas till att utgöra 60 % av vederlaget för de tillhandahållna varorna och tjänsterna. Stockholm den 2 november 1964.

Olof Söderström Per Zetterstedt

Sveriges husmodersföreningars riksförbund

Utredningens uppdrag har varit att göra en översyn av hela vårt nuvarande skattesystem, vars utformning tarvar en omprövning moti- verad av standardstegring och ökade krav på insatser från det allmänna. I direktiven sades att utredningen hade att komma fram till '»en rättvis och rationell fördelning av skatte- bördan», medan ett ställningstagande till den totala skattebördan icke ingick i utrednings- uppdraget.

I direktiven understryks, att en förutsätt- ningslös prövning av skatternas fördelning skulle göras och att förslag om väsentliga änd- ringar borde vara möjliga. Här gällde att göra en bedömning av hur skattebördan bör för- delas dels mellan olika former av skatt och

dels mellan olika kategorier av skattebetalare, varvid dock hela tiden skatteförrnågan bör va- ra den avgörande faktorn. Det framhålles att även om en ökad nationalprodukt medför ökat skatteunderlag, måste man också räkna med ökade statliga utgifter, bl.a. sådana som be- träffande folkpensioneringen som samhället redan bundit sig för samt vissa automatiska stegringar i de statliga utgifterna. Den in- komstfördelande verksamhet som staten be- driver sker dock icke endast skattevägen utan här kommer t.ex. vissa delar av socialförsäk- ringen in, här måste också barnbidragen med- räknas.

Utredningen redogör för nu gällande skatte- system och den kritik som framförts mot det-

ta och konstaterar, att nuvarande skattesystem — uppbyggt för ett samhälle helt olikt dagens — tarvar en genomgående översyn syftande till övervägande om en annan fördelning mel- lan direkt och indirekt skatt, om annan av- vägning av den direkta skatten mellan famil- jer och ensamstående. Försörjningsbördans storlek bör i högre grad bestämma skattetryc- ket. Utredningen föreslår en lindring av den direkta beskattningen av fysiska personer ge- nom en omarbetning av skatteskalorna, höjda avdrag, höjda barnbidrag och borttagande av avgifter på de speciella grundförsäkringama från den enskildes skattsedel. Istället för de nuvarande avgifterna för folkpension och sjukvårdsförsäkring föreslås en arbetsgivare- avgift för dessa grundförmåner. Som kom- pensation för de bortfall av statens inkomster, som skulle bli en följd av den föreslagna sänk- ningen av de direkta skatterna föreslås en ök- ning av den indirekta beskattningen i form av en mervärdesskatt. Förbundet kommer i sitt yttrande emellertid endast att framlägga synpunkter på den direkta beskattningen av fysiska personer.

Den föreslagna sänkningen av inkomstskat- ten berör samtliga inkomstklasser men gifta får en relativt större skattelättnad än ogifta och barnfamiljerna får därutöver en ytterliga- re förstärkning genom höjda barnbidrag.

Familjebeskattning gäller för gifta perso- ner med eller utan barn samt för ensamstå- ende familjeförsörjare med hemmavarande barn. För gifta personer har hittills tilläm- pats sambeskattning, men frågan om sam- el- ler särbeskattning har varit föremål för debat- ter och utredningar vid åtskilliga tillfällen. Förbundet har 1959 i yttrande över >>Familje- beskattningen» (SOU 1959:13) framhållit, att giftermålsbalkens bestämmelser om ma— karnas ömsesidiga underhållsskyldighet mot varandra med därmed följande rätt för varde- ra maken att åtnjuta samma standard utgör en principiell grund för sambeskattningen. Förbundet vill nu ytterligare understryka att den mellan makar föreliggande lagstadgade ömsesidiga försörjningsplikten och gemen- samma försörjningsplikten gentemot barnen gör att äktenskapet icke utan vidare kan jäm- ställas med andra typer av hushållsgemen- skap. Det faktum att två personer skall leva på den gemensamma inkomsten utgör även motivering för tudelningsprincipen. Det är möjligt att utvecklingen efter hand kommer att medföra att särbeskattning av olika skäl ter sig mera önskvärd, men detta skulle kräva att stödet till barnfamiljerna utformas på ett nytt sätt. Enligt vad utredningen skisserat skul-

le en omedelbart genomförd särbeskattning med slopande av det dubbla ortsavdraget medföra en avsevärd skatteskärpning för alla familjer med hemarbetande hustru således även för det stora flertalet barnfamiljer. Däri— genom skulle vidare de ofullständiga famil- jerna berövas de särskilda förmåner, som de nu har. Om man skulle söka kompensera des- sa kategorier på annat sätt återstår de s.k. >>bamlösa>> familjerna. Flertalet hemarbetan- de hustrur i denna grupp torde vara medelål- ders eller äldre kvinnor som på grund av ål- der, bristande yrkeserfarenhet eller arbets- marknadsförhållandena på bostadsorten har svårt att få arbete utom hemmet. En del av dessa enligt statistiken barnlösa har dess- utom barn över 16 år, som för sin för- sörjning är beroende av föräldrarna. Det är enligt förbundets uppfattning otänk- bart att försämra den ekonomiska situationen för dessa familjer genom avsevärt hårdare be- skattning. Samtidigt är förbundet naturligt- vis medvetet om att det faktum, att mannen kan utnyttja den hemarbetande hustruns orts- avdrag, kan ha en icke önskvärd negativ ef- fekt på den gifta kvinnans benägenhet att gå ut på arbetsmarknaden. Denna effekt kan dock antagas bli mindre utpräglad om tudel- ningen utsträckes såsom utredningen föreslår och därigenom progressionen i familj ebeskatt- ningen minskar. Möjligen kan man för att yt- terligare motverka denna effekt avstå från att höja ortsavdraget för barnlösa familjer, där hustrun saknar inkomst. Detta skulle även medföra att icke endast de ensamstående drabbas av den relativt större skattebörda, som måste bli följden av en omfördelning till barnfamiljernas förmån.

Förbundet vill sålunda tillstyrka den ut- vidgning av tudelningsprincipen, som utred- ningen föreslår -— möjligen med ovan nämnda begränsning av ortsavdraget. Därutöver ifrå- gasätter förbundet om inte frivillig särbeskatt- ning borde medges för de enligt utredningen få fall, där eljest en negativ sambeskattnings- effekt skulle uppstå.

Förvärvsavdrag

Beträffande förvärvsavdraget föreslår utred- ningen slopande av det nuvarande avdraget på 300 kronor i barnlösa familjer, medan gift kvinna med förvärvsarbete och hemmavaran- de barn under 16 år skall medges ett avdrag med 25 % av inkomsten upp till 16.000 kro- nor. Lägsta avdrag skall dock utgöra 1.000 kronor och högsta följaktligen 4.000 kronor.

Då något klart skäl för att medge avdrag

för gift kvinna utan barn icke kan anses före- ligga, anser förbundet i likhet med utredning- en att det nuvarande 300-kronorsavdraget bör slopas. I fråga om storleken av förvärvsavdra- get för gift kvinna med hemmavarande barn kan skäl anföras för att den faktiska kostna- den för att ersätta hustruns arbetskraft i hem- met borde vara avdragsgill. Då emellertid denna vårdnadsfråga icke kan lösas på ett ensartat sätt i alla familjer, anser förbundet, att principen med schablonavdrag måste ac- cepteras.

Förvärvsavdraget skall tillkomma den gif- ta kvinnan, så länge de hemmavarande bar- nen icke uppnått 16 års ålder. Förbundet ifrågasätter dock, huruvida denna åldersgräns —— med hänsyn till den allt längre utbildnings- tiden icke borde justeras uppåt till 18 år.

Förvärvsavdraget har hittills varit och före- slås av utredningen även i fortsättningen bli helt bundet till hustrun. I de fall där hustrun har förvärvsarbete, men mannen t.ex. på grund av sjukdom icke arbetar, erhåller hust- run sålunda förvärvsavdrag. I det motsatta fallet, där hustrun på grund av sjukdom är hemmavarande dock utan att kunna arbeta i hemmet, kan den förvärvsarbetande mannen icke tillgodogöra sig motsvarande avdrag. Detta innebär enligt förbundets mening en uppenbar inkonsekvens. Det kan därför ifrå- gasättas, om icke förvärvsavdraget borde bin- das till familjen med hemmavarande barn för att utnyttjas av hustrun, då hon har inkomst av eget arbete och av mannen i de fall hust- run på grund av sjukdom icke kan klara vårdnaden av barnen.

O/ullständiga familjer Förbundet vill kraftigt understryka angelä- genheten av att de ofullständiga familjerna erhåller ur skattebördesynpunkt möjligast för- månliga behandling.

Barnbidragen

Utredningen framhåller, att barnbidragen ut- gör ett väsentligt stöd och att det är genom sådana åtgärder man kan åstadkomma en verklig skattelindring för barnfamiljerna. Med detta konstaterande som utgångspunkt före- slår utredningen en successiv höjning av barn- bidragen upp till 1.200 kronor per år. För- bundet anser, att en standardmässig uppräk- ning av barnbidragen är nödvändig plus en höjning, som skall täcka den ökade utgifts- belastning den indirekta skatten måste kom- ma att medföra för barnfamiljerna. Förbun- det ifrågasätter om den föreslagna successiva ökningen av barnbidragen kommer att kunna motsvara dessa krav. Med stöd av ovanstående vill husmoders- förbundet tillstyrka att sambeskattningen bör bibehållas princip för äkta makars beskattning; att tudelning bör tillämpas i föreslagen ut- sträckning. Därutöver ifrågasättes frivil- lig särbeskattning för de fall, där eljest en negativ sambeskattningseffekt skulle uppstå; att 300-kronorsavdraget för barnlösa famil- jer slopas; att förvärvsavdraget höjs till att omfatta 25 % av inkomsten upp till 16.000 kro- nor, dock lägst 1.000 och högst 4.000 kro- nor. Därutöver föreslår förbundet att åldersgränsen för hemmavarande barn vad beträffar gift kvinnas rätt till för- värvsavdrag höjes till 18 år; att förvärvsavdraget bindes till familjen för att utnyttjas av hustrun i de fall hon har förvärvsarbete och mannen då hustrun på grund av sjukdom icke kan vårda hem- mavarande barn. Stockholm den 16 november 1964.

som

Stina Engström

Sveriges industriförbund

Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund

Se 5. 342.

Sveriges konditorförening

Allmänna synpunkter Konditorinäringen intar bland landets olika näringar en speciell ställning med därav följande problem såtillvida, att det enskilda företaget i allmänhet är såväl producent, grossist som detaljhandelsförsäljare vartill oftast kommer, att företaget även driver serveringsrörelse.

Föreliggande yttrande kommer endast att behandla de problem som betingas av branschens speciella struktur och vi har så- ledes icke funnit anledning att till diskus- sion taga upp den principiella frågan om den nuvarande varuskattens ersättande av en mervärdeskatt.

S erveringsrörelsernas beskattning

Enligt nu gällande regler beskattas i all- mänhet endast viss del av serveringsrörelse med gränser 60% resp. 80% av omsätt- ningen.

Enligt skatteberedningens dessa reduceringsregler slopas.

Konditorinäringens betydelse för samhäl- let tenderar att alltmer öka på grund av en samhällsutveckling som medfört, att allt fler yrkesverksamma nödgas inta en eller fle- ra måltider utom hemmet. Sociala skäl ta- lar för att en fördyring av levnadskostnader- na för denna kategori människor genom tillkomsten av en skatt som icke tidigare fanns och som vid mervärdeskattens infö- rande icke kommer att drabba andra nä- ringar, (med undantag av restaurangbran- schen för vilken problemet är likartat), vil- ket skulle bli den reella följden av skatte- beredningens förslag icke rimligen bör ifrå- gakomma.

Föreningen vill i detta sammanhang även framhålla de orättvisor som är följden av den nuvarande lagstiftningen på området med en gränsdragning vid en tredjedel resp. nio tiondelar beträffande relationerna mel- lan det enskilda företagets butiksförsälj- ningsdel resp. serveringsdel. Skäligen bör en- ligt föreningens uppfattning all serverings- rörelse komma i åtnjutande av en viss redu- cering, d.v.s. skattskyldigheten bör begrän- sas att omfatta 60 % av den skattepliktiga serveringsomsättningen oavsett serveringens andel av den totala omsättningen.

förslag skall

Mervärdeskatten

Av förhållandet, att konditorinäringen sva- rar för såväl produktion som distribution via egna detaljaffärer och serveringar samt i vissa fall även verkar som leverantör till främmande detaljister, vartill kommer branschens speciella karaktär av hantverks- bransch, följer, att personalkostnaderna in- om näringen är väsentligt större än inom näringslivet i allmänhet, vilket i sin tur medför, att en mervärdeskatt kommer att drabba konditorinäringen med större kraft än näringslivet i övrigt. Väl kan sägas, att införande av mervärdeskatt enligt de sak- kunnigas förslag skulle underlätta en snab- bare rationalisering genom att den mänsk- liga arbetskraften lättare ersätts av maskiner. Föreningen vill därför framhålla den struk- turutveckling som pågår och som innebär bl.a. att många varor som kan tillverkas maskinellt nu saluförs genom med kondito- rier konkurrerande detaljistföretag. Näring- en blir endast konkurrenskraftig genom up- pehållande av kvalitetskrav, vilket i sin tur innebär, att den hantverksmässiga driften icke annat än i ringa utsträckning kan er- sättas av maskinell drift.

Till ovanstående må fogas den synpunk- ten att konditorinäringen är en låglöne- bransch med följd, att den av skattebered- ningen föreslagna arbetsgivareavgiften kom- mer att drabba näringen speciellt hårt enligt vad beredningen själv påtalat (Kap. 16).

Föreningen tror heller icke att det kom- mer att vara möjligt att hos arbetstagare- parten vid kommande avtalsförhandlingar vinna gehör för ett fullständigt övervältran- de av avgiftsökningen.

Kostnadsersättning

Konditorinäringen omfattar i dag i huvud- sak små enheter, där innehavaren i de flesta fall ingår i produktionspersonalen, vartill kommer, att hustrun i allmänhet är an- svarig för och direkt leder försäljningsarbe- tet.

Förutom det direkt produktiva arbete som innehavaren utför tillkommer det in- direkta, vilket — utan att göra en direkt upp- räkning —1 består av arbetsledande göromål och kontorsarbete.

Införandet av mervärdeskatten torde otvi- velaktigt komma att i högre grad än nu betunga företagen i samband med deklara- tion och inlevererande av skatt, vilket helt naturligt kommer att bli mest betungande för företag av den storleksordning det här gäller, företag, som i många fall måste an- lita tillfällig hjälp enbart för att kunna full- göra sina skyldigheter i ovan berörda hän- seende.

Föreningen kan mot denna bakgrund icke finna annat än att kostnadsersättning bör utgå.

Under åberopande av ovanstående all- männa och speciella synpunkter får Sveri-

ges Konditor-Förening i underdånighet hem- ställa,

att de slutliga skatteförslagen utformas så att reduceringsregler införes beträffande ser- veringsrörelse,

att branschens personalkrävånde karaktär samt dess karaktär av låglönebransch beak- tas vid införande av den nya arbetsgivare- avgiften,

att möjligheterna att införa bestämmelser om kostnadsersättning beaktas. Stockholm den 30 oktober 1964.

Sven Larson Lennart Swenninger

Sveriges konservativa studentförbund

Allmänt Allmänna skatteberedningen fick i direkti- ven i maj 1960 sig förelagt, att allsidigt och i ett sammanhang ompröva det gällande skatte- och avgiftssystemet i praktiskt taget hela dess vidd. Från utredningsuppdraget har emellertid uteslutits vissa beskattnings- områden, till exempel arvs- och gåvoskatten, automobilskattema, skatterna på vin, sprit och tobak samt vissa regleringsavgifter. Vi— dare har framhållits, att eventuella framti- da förändringar i den totala skattebördan betingades av politiska värderingar och »följaktligen» låge utanför utredningens ar- betsområde.

Vad beträffar fordons— och trafikomlägg- ningsskatten och de speciella avgifterna och acciserna samt skatterna på vin, sprit och tobak förefaller det rimligt, att dessa läm- nas utanför en generell översikt av ifråga- varande omfattning. Vad däremot de övri- ga inskränkningarna i utredningsuppdraget beträffar är fallet något annorlunda. Vid- kommande arvsskatten uttalar direktiven, att den bör lämnas utanför utredningen ef- tersom den »nyligen blivit föremål för in- gående prövning». Detta är dock enligt SKSF's mening knappast någon tillfreds- ställande motivering för att helt lämna dessa frågor utanför en allmän skatteöversyn av den vidd direktiven i övrigt påyrkar.

Frågan om arvsskattens höjd och huvud- sakliga fördelning är en av de principiellt viktigaste inom hela skatteområdet. I sin

egenskap av skatt på förmögenhetsförvärv bör den behandlas i samband med och jäm- förd med förmögenhetsskatten. Något så- dant har till följd av direktivens avfattning icke kommit till stånd, ett förhållande som SKSF funnit olyckligt. De stora förmögen- heterna spela i ett privatkapitalistiskt sam- hälle en betydande roll för finansieringen av företagen, varför arvsskattens struktur också i viss mån influerat på de ekonomiska framstegen. Det är vidare angett i direkti- ven, att utredningen skall uppmärksamma de frågor som hänger samman med beskatt- ningen av förmögenhet och dess avkastning bland annat på grund av den speciella pro- blematik som vidråder denna beskattnings- form. Nuvarande regler innebär i princip att förmögenhetsinkomst beskattas hårdare än arbetsinkomst om förmögenheten i sig är underkastad beskattning, ett förhållande som accentueras då i vissa fall förmögen- hetsbeskattningen i förening med inkomst- skatten på avkastningen kan ta hela eller så gott som hela avkastningen i anspråk. Ovan skisserade problem ställer sig emeller- tid ej mindre då fråga är om sammanfal- lande inkomst- och arvsskatt.

Enligt direktiven får beredningen inte föreslå några förändringar i det totala skat- tetrycket. Tre ledamöter av skattesystem- utredningen har framhållit det självklara i att denna målsättning tillsammans med ut- redningens strävan att förbättra bamfamil- jernas ställning måste leda till att de en-

samstående och familjerna utan barn vid- kännes ett ökat totalt skattetryck. Att detta blir följden i ett framtida läge såväl abso- lut som relativt sett är försvarbart. SKSF vill emellertid i enlighet med de tre ledamö- ternas särskilda yttrande framhålla det önsk- värda i att låta ensamstående och barnlösa familjer successivt införas i det nya systemet under övergångstiden på ett sådant sätt att några höjningar av den totala skattebördan i kronor räknat ej behöver ske. Mot bak- grunden av det rådande läge, i vilket in- komstökningama i samhället i och för sig leder till stora ökningar av statens skatte- inkomster borde förutsättningar finnas för en mjukare övergång till den skärpta be- skattningen för berörda grupper. Förutsätt- ningarna för beredningens arbete har dock hindrat förslag i denna riktning.

Nu nämnda fråga har även avseende på de ensamståendes faktiska försörjningsbör- dor. Gällande avdragsregler på området tar endast hänsyn till försörjningsförpliktelserna mot barn, men helt naturligt kan en mängd fall tänkas då faktiska eller moraliska för- sörjningsskyldigheter, vilka ej kan tillgodo— göras genom sedvanliga avdrag för perio- diska understöd, föreligger gentemot exem- pelvis anhöriga. Man hade väntat en något utförligare redogörelse på denna punkt.

SKSF vill slutligen beklaga, att två myc- ket väsentliga delar av utredningsuppdraget till följd av tidsnöd icke kunnat fullgöras. Den ena är frågan om företagsbeskattning- ens utformning, den andra gäller den rent principiella diskussionen av förmögenhets- skattens höjd och fördelning. Osäkerheten om vad Allmänna skatteberedningen i dessa stycken kan komma att föreslå, gör det svårt att till fullo taga ställning till nu fram- lagda delförslag.

Indirekt beskattning Den nuvarande allmänna varuskatten har be- tydande nackdelar. Det faktum, att redan beskattade varor användes för framställning av andra varor vilka i sin tur beskattas, gör det således fördelaktigt för företagen med en långt driven vertikal integration, i vil- ken mycken obeskattad förädling äger rum. En snedvridning av konkurrensen samt en inte alltid ekonomiskt grundad strävan ef- ter vertikal integration har delvis blivit följ- den av rådande system. I vissa fall har dock det nuvarande systemet verkat i motsatt riktning vilket knappast kan bedömas lämp- ligare. Detta (har inträffat till exempel när

skattefriheten för vissa tjänster snedvridit konsumtionsvalet. Som exempel kunde nämnas att transporter ju är skattefria om de utförs av ett självständigt transportföre- tag och inte ingår i försäljningspriset me- dan de faller under skatteplikt för den hän- delse säljaren utför tjänsten. Dessa nack- delar kommer att verka än mer besvärande om en höjning av varuskatten genomfördes i den utsträckning som är nödvändig för att realisera den avlastning från direkt skatt som utredningen i enlighet med SKSFE me- ning förordar.

Det förtjänar vidare att framhållas att, den nuvarande omsättningsskatten ej är an- vändbar som konjunkturpolitiskt instrument i och med att man ej kan isolera en viss åtgärds verkan till endera konsumtions- eller investeringssidan. De vid sidan av den allmänna varuskatten utgående punktskat- terna skapar vidare en tämligen omotiverad komplikation av hela skattesystemet. En ge- nerell övergång till mervärdeskatt skulle i den utformning som den givits av bered- ningen råda bot på de nyss anförda olägen- heterna. SKSF vill vidare betona att mer- värdebeskattningen medför konkurrensneu- tralitet inom näringslivet såväl mellan olika företag inom landet som mellan utländska och svenska varor. En exportör får således vid utförseln tillgodoräkna sig för den ingå- ende skattebelastningen från skatten på den inhemska omsättningen. Om man saknar denna möjlighet står ju skatterestitution ho- nom till buds.

Mervärdesbeskattningens fundamentala princip är, att när någon på ett eller annat sätt förändrar eller distribuerar en vara vidare i produktionsleden på så sätt att dess värde ökar, skall skatt på detta ökade värde erläggas. Det är därför diskutabelt om man bör beskatta en vara, vilken redan en gång på sin väg till den slutlige konsumenten bli- vit till fullo beskattad, men som saluföres på nytt såsom begagnad. Beredningen hän- visar (sid. 398) endast till att »det vid varje beskattningstillfälle rör sig om en ny om- sättning». »Försäljningen av en begagnad vara kan dessutom föregås av både repara- tion och ändring av varan» heter det vidare. Det senare motiverar självfallet en skatt på den värdeökning som reparationen respekti- ve ändringen medfört. Däremot finns det enligt SKSFs uppfattning föga principiell anledning att beskatta hela försäljningsvär- det.

Särskilt förvånande förefaller i detta av-

seende beredningens förslag om att den ti- digare utanför skatteplikt fallande försälj- ningen av begagnade bilar nu återföres till mervärdesbeskattning. Dessutom kan man förmoda, att beredningens antagande, att de skärpta bestämmelserna i fråga om an- vändandet av motorfordon kommer att för- hindra uppkomsten av en skattefri så kallad privatmarknad, är väl optimistiska.

Direkt beskattning

Vid behandlingen av skattefritt minimum har beredningen inledningsvis gjort jämfö- relse med de normer som tillämpas inom socialvården och de principer för visat be- lopps undantagande som tillämpas vid ut- sökning. Man har funnit att dessa belopp betydligt överstiger gällande grundavdrag, men det får anses tveksamt i vad mån ana- logi kan dragas ur detta förhållande då ju skilda ändamål ligger bakom ifrågavarande bestämmelser. Intressantare är då den index- uppräkning som företagits från åren 1947, 1952, 1957 och 1961. Man kan påstå, att gjorda beräkningar kunde legitimera en all- män och vad beträffar jämförelsen med de två tidigaste åren — en betydande höjning av gällande orts- (grund-) avdrag. Å and- ra sidan är det givet, att en dylik höj- ning är en mycket dyr reform, som måste vägas emot andra angelägna åtgärder. Inom ramen för vad som förelagts utredningen —— en omfördelning av skattebördan vid oför— ändrat totalt skattetryck —— är det svårt att se, hur man med ett förhöjt grundavdrag skulle kunna undvika ökad utdebitering eller minskad progressionslindring högre upp i skatteskalorna.

Vidare är det klarlagt, att förekommande transfereringsbidrag: sjukförsäkringsersätt- ningarna, barnbidragen, folkpensionerna samt bostads— och hyressubventionema m.fl. ger bidragstagama en väsentligt annan skattekraft och bättre försörjningsförutsätt- ningar än vad den taxerade inkomsten ut- visar. Detta faktum kan också visas med den levnadskostnadsundersökning som före- togs 1958. Å andra sidan är beredningens uppräkning av de grupper man ansett miss- gynnas av en eventuellt utebliven grundav- dragshöjning, knappast uttömmande. För dessa gruppers skull torde man få behålla det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga, vilket i likhet med ordinarie grundavdrag skyndsammast bör indexregleras.

SKSF vill avslutningsvis i principfrågan citera beredningens slutomdöme: >>Höjning-

ar (av grundavdragen) blir till fördel för en begränsad grupp av inkomsttagare bland vilka den övervägande delen — deltidsan- ställda, personer som av olika skäl arbetat blott en del av året, hemmasöner och hem- madöttrar med tillfälligt arbete etc. — har en helt annan skattekraft än deras inkomst ger uttryck för. Genom grundavdragshöj- ningar sker en övervältring av skattebördan på människor i normala inkomstlägen, var- jämte utrymmet minskas för sådant som skattelättnader åt barnfamiljer. Å andra sidan kvarstår givetvis en inte helt obetyd- lig grupp av inkomsttagare med förhållan- devis låga inkomster som också ger uttryck för deras reella försörjningsförutsättningar. Denna grupp kräver ett fortsatt beaktande, men perspektiven i denna awägningsfråga har uppenbarligen undergått förskjutningar.»

Det progressiva elementet i den statliga inkomstbeskattningen spelar statsfinansiellt en tämligen underordnad roll. Det är känt, att under kalenderåret 1963 uttogs i statlig inkomstskatt 5 600 miljoner kronor, varav 2260 miljoner kronor på all progression utöver grundskattesatsen 10 %. Om man yt- terligare ser till den totala skattebördan i landet för ifrågavarande kalenderår, 25 200 miljoner kronor, framkommer att endast cirka 9 % faller på progressionen i den stat- liga inkomstskatten. Än mer accentuerat blir detta förhållande om man tar hänsyn en- dast till de högre skattesatserna. Exempli— fierat på ensamstående innebär progressio- nen, att hela den progression som utgör mer än 40 % på de senares inkomster rea- liter icke tillför staten mer skatteintäkt än cirka 40 miljoner kronor.

Om man å andra sidan anlägger den en- skildes perspektiv på frågan, finner man den välkända kritiken mot den kraftiga marginalbeskattningen och dess arbetshäm- mande effekter väl underbyggd. Samtidigt bör vid bedömningen av progressiviteten i beskattningen nu som tidigare skatteförmå- geprincipen råda som skattefördelningsnorm.

Vid awägningen mellan dessa bägge hän- synstaganden är det av stort intresse att med utgångspunkt från de beslut som fat- tades vid 1952 års riksdag om skatteskalorna för gifta och ensamstående företaga en uppräkning av skatteskalornas skiktsgränser med avseende på inflationens penningvärde- försämring och trenden i den allmänna lö- neutvecklingen. Beredningen konstaterar därvid, att om man det år då de nya reg- lerna förmodas till fullo träda i kraft, 1970,

vill fånga upp inom det proportionella skik- tet lika stor andel av inkomsttagarna som skedde år 1953 vore det nödvändigt att sätta den övre gränsen för skiktet för gifta vid 24 800 kronor beskattningsbar inkomst -— med schablonberäkning innebärande en års- inkomst av 36800 kronor — samt för en- samstående vid 10100 kronor motsvarande enligt schablonen 15900 kronor reell års- inkomst. SKSF anser att en faktisk minsk- ning av antalet proportionellt beskattade jämfört med år 1953 vore olycklig. Redan av denna anledning men också med hänsyn tagen till nödvändigheten av arbetsstimulans i de allt större grupper av inkomsttagare som nu börjar vidkännas en betydande mar- ginalbeskattning önskar SKSF förorda en höjning av det proportionella skiktet upp till den beskattningsbara inkomst som unge- färligen svarar emot 7,5 basbelopp taxerad inkomst. Härigenom skulle också den så kallade progressionspuckeln i allt väsentligt elimineras.

Vad beträffar beredningens förslag på fa- miljebeskattningens område, vill SKSF in- ledningsvis konstatera att familjebeskatt- ningen naturligtvis lika litet icke kan betrak- tas som isolerad från familjepolitiken i dess helhet. En gemensam målsättning måste finnas för såväl skattepolitiken som för 50- cialpolitiken på familjeområdet och i so- cialförsäkringarna. En dylik klart utsagd målsättning måste alltså finnas innan den praktiska utformningen av skattesystemet och socialpolitiken utarbetas. Allt detta har också klart fastslagits i skatteberedningens förslag.

De beskattningsförslag som beredningen närmast diskuterar på familjebeskattningens område är följande fyra:

1) sambeskattning 2) särbeskattning 3) beskattning efter tudelningsprincip och 4) beskattning efter sammanlagd konsumtions- enhet. Därutöver har olika kompromisslös- ningar redovisats, exempelvis den i Norge använda fakultativa särbeskattningen. Man kan med utredningen säga, att debatten i Sverige huvudsakligen förts mellan företrä- dare för de två förstnämnda principerna. Kritiken mot sambeskattningssystemet har inte så mycket riktat sig mot de skattehöj— ningar som i vissa fall kan inträda vid övergång från sär- till sambeskattning. Man har i stället grundat kritiken på en jämfö- relse mellan äktenskap där båda makarna har förvärvsarbete respektive sådana där hustrun är hemmafru. Det har därvid sökts

göra gällande, att den gifta kvinnan icke har full valrätt mellan yrkesarbete och ar- bete i hemmet, detta på grund av det rå- dande skattesystemet. En särbeskattning skulle däremot medföra, att dubbla grund- avdrag skulle tillämpas endast i de familjer i vilka båda makarna förvärvsarbetar. In- komsterna skulle således utan sammanräk— ning föras till beskattning.

Som argument mot en särbeskattning vill SKSF främst anföra att denna ger möjlig- heter till skattelättnader genom att — vid vissa inkomstlag — makarna i sin deklaration fördelar sina inkomster mellan sig så att lägsta möjliga progression erhålles. Härtill kan fogas, att endast vissa inkomsttagare, jordbrukare och rörelseidkare främst, kan vidtaga sådana transaktioner, varför beskatt- ningens likformighet och rättvisa kommer att bli lidande. Ytterligare ett argument mot särbeskattning är det, att endast om familjen betraktas som en ekonomisk enhet där beskattningen sker efter bärkraft, finns de reella möjligheterna för familjen att själva fritt välja om endast den ene eller båda makarna skall förvärvsarbeta. Ett sambeskattningssystem går alltså i motsats till ett särbeskattningssystem att utforma så neutralt att varken den ena eller den andra förvärvsformen gynnas. Det är också viktigt att observera, att skattetrycket inom de olika beskattningsformerna kan modereras god- tyckligt med differentierade skatteskalor.

Samma resonemang bör kunna enligt SKSF's mening föras mot en fakultativ sär- beskattning. De som kan tänkas begära en dylik är just de grupper som genom för- värvsarbetets gestaltning har frihet att göra en skattemäSSigt betingad omfördelning av inkomsten.

Som en väg att komma ifrån de skatte- höjningar som i vissa fall kan föranledas av en sambeskattning och för att undvika möj- ligheterna att på konstlad väg åstadkomma en skatteminskning vid särbeskattning vill SKSF uppställa alternativet med tudelning. Enligt detta system sammanlägges de båda makarnas inkomster och efter det att veder- börliga avdrag gjorts beskattas makarna för vardera hälften av den sammanlagda netto- inkomsten. Ett dylikt system torde i alla väsentliga delar undanröja nackdelarna med den rådande sambeskattningen. För att de negativa sambeskattningseffekterna helt skall elimineras fordras emellertid, att principen med tudelning genomföres över hela linjen. I detta sammanhang är beredningens påvi-

sande av därvid uppkommande biverkning- ar —— en större differentiering av skattetrycket mellan ensamstående och gifta - värda be- aktande medan å andra sidan kostnads- aspekten icke torde ha varit alltför tungt vägande.

Det i beredningen undersökta systemet med behållning efter konsumtionsenhet, med framgång prövat i det franska skattesyste- met, är enligt SKSFS mening principiellt mycket tilltalande, då det vid fall av starkt progressiv beskattning är mycket fördelaktigt för de stora familjerna. Det har emellertid vid beräkning mot gällande och av bered- ningen föreslagna skatteskalor visat sig ut- falla tämligen ojämnt, varför SKSF icke ser sig i stånd att i första hand förorda detta.

Mot bakgrunden av detta vill SKSF för- orda en ytterligare utvidgning av tudel- ningsprincipen inom sambeskattningssyste-

mets ram i förhållande till utredningens förslag. Principiella skäl kan därutöver med tyngd framställas för ett fullständigt genom- fört tudelningssystem.

Samtidigt vill SKSF dock framhålla att utredningen bort närmare undersöka även andra förslags rent tekniska realiserbarhet. Så gäller till exempel om den i Danmark diskuterade och i Indien faktiskt genomför- da progressiva beskattningen på konsumtio- nen under året. Onekligen bör det i ett så- dant system bli mer självklart än vid gäl- lande inkomstbeskattning att ta hänsyn till familjestorleken, ett hänsyntagande som SKSF finner utomordentligt angeläget. Hit- hörande problem har som bekant utförligt belysts av professor Nicholas Kaldor »An Expenditure Tax». Stockholm den 30 ok- tober 1964.

Ola Gummerron Lars Luttropp

Sveriges köpmannaförbund

Se s. 343.

Sveriges lantbruksförbund

Se Lantbrukets skattedelegation s. 393.

Sveriges motorcykelhandlares riksförbund

I den förhandspublicitet som rört punktskat- ter och det nya skatteförslaget har det över- allt blott nämnts bilar som punktskatte- objekt. Den av oss företräda varugruppen motorcyklar har icke nämnts i press, radio, TV etc. Inte desto mindre är vi medvetna om att det i förslaget inräknas en bibehållen punktskatt på motorcyklar.

Anledningen till införandet av dessa punktskatter på motorfordon är, om vi för-

stått saken rätt, att efterfrågan på ifråga- varande varugrupper ansågs skulle kunna dämpas genom införandet av ifrågavarande punktskatter.

När det gäller vår speciella varugrupp, motorcykeln, är efterfrågan på denna vara i och för sig mycket ringa, vilket betingats av den allmänna välståndsutvecklingen där en allmän strävan hos allmänheten tycks ha varit att skaffa sig bil. Ifråga om motorcyk-

lar är det huvudsakligen numera folk ur mindre bemedlad social ställning med lång väg till arbetet som köper dessa fordon för sin nyttas skull. Medborgare som i de flesta fall icke har råd att skaffa sig bil, men som tvingas ha ett ur samfärdssynpunkt säkrare och snabbare fordon än mopeden, vilken icke är punktskattebelagd. På grund av sina långa avstånd till arbetsplatserna är således de som ej har råd att skaffa sig bil, och som ur bekvämlighets- och tidssynpunkt måste begagna sig av motorcykeln, hänvisa- de till att betala en i proportion till inköps- priset, förhållandevis mycket hög extraskatt, i många fall ligger denna skatt på de billi- ga och lättkörda lätta motorcyklar, som idag i prishänseende ligger blott obetydligt'över en normal moped i pris, omkring 10 % av det totala utförsäljningspriset.

Vid kontakt med företrädare för vårt to- talförsvar har man från detta håll, till vår branschorganisation bekräftat att det ringa antalet idag sålda motorcyklar ävenledes bi- drager till att försvarsmakten måste för eget bruk, som lagervara för beredskapsändamål, inhandla och lagerföra ett stort antal reserv-

Sveriges motorcykel- och

Enligt Kungl. Förordningen den 23.11.1956 nr 545 utgår omsättningsskatt å bland annat motorcyklar (accis). Accisen utgör för motorcyklar kr. 180: — om tjänstevikten ej överstiger 75 kg, kr. 240: — vid tjänste- vikt mellan 75 kg och 160 kg och eljest kr. 360: —.

De genom accisen punktbeskattade fordo- nen drabbas även av den allmänna varu- skatten. Den inskränkning i skatteskyldig- heten till allmän varuskatt, som med verkan från den 1.5.1960 infördes för begagnade bilar, kompenserades genom höjning av accisen för nya fordon. Dessa åtgärder be- rörde icke motorcyklarna, utan dessa sär- beskattas alltjämt enligt de skattesatser som fastställdes vid accisens tillkomst.

När skattesatsen för den allmänna varu- skatten med verkan från och med den 1.1. 1961 höjdes från 4 till 6 % vidtogs ingen justering nedåt i skattesatserna för accisen.

Allmänna skatteberedningen föreslår i sitt betänkande, att undantaget för handeln med

motorcyklar för mobiliseringsbruk, samt ett likaledes stort och i anskaffnings— och lager- hållningskostnader dyrt reservdelslager till dessa mobiliseringsmaskiner. Företrädare för vårt totalförsvar bekräftar således att det ur allmänna kostnadssynpunkter är fördelakti— gare för försvaret, så som det var tidigare, nämligen att den civila marknaden innehål- ler såpass mycket motorcyklar, att tillgäng- ligt beredskapslager förefinnes inom den civila sektorn. Därigenom tillföres även to- talförsvaret ett större antal kompetenta mo- torcykelförare än vad som f.n. är fallet, varvid nu, ävenledes för vissa kostnader, militär speciell förarutbildning måste före- tagas av icke motorcykelkunnig personal.

Med beaktande av ovanstående, ur stats- finansiell synpunkt säkerligen ofördelaktiga förhållanden, där som vi förmodar, den nu- varande punktskatten på just motorcyklar, är en belastning och icke någon förtjänst för statsverket, hemställer vi vördnadsfullt men bestämt att punkskatt icke må förefin- nas å motorcyklar. Stockholm den 15 okto- ber 1964.

G. Norman

mopedimportörers förbund

begagnade bilar slopas, och att dessa skall drabbas av den nya mervärdesskatten. Organisationer företrädande bilbranschen har i skrivelse till Allmänna skattebered- ningen framhållit, att accisen medför en omotiverad fördyring för konsumenterna som i genomsnitt torde uppgå till omkring 9 % av det slutliga priset. Under åbero- pande av att motsvarande fördyrande punkt- skatt icke drabbar flertalet andra jämför- bara konsumentkapitalvaror har organisa- tionerna påyrkat slopande av accisen. Gentemot detta har Allmänna skatte- beredningen framhållit, att accisen tillkom- mit främst »för att av samhällsekonomiska skäl något reducera den rådande exceptio- nellt höga takten i motorfordonsparkens ök- ning». Beredningen tillägger att det således föreligger »särskilda skäl för denna punkt- beskattning, som kan åberopas för dess fort- bestånd tills vidare oberoende av en om- läggning av skattesystemet enligt av Bered- ningen förordade riktlinjer». Beredningen

avvisar sålunda i princip nämnda organi- sationers framställning, men uttalar samti- digt att vid en övergång till mervärdesskatt, som drabbar hårdare än den nuvarande all- männa varuskatten, fråga uppkommer om icke en nedjustering av accisens skattesatser borde ske. Beredningen har dock icke ansett sig böra framlägga något förslag härom. De skäl, som Beredningen åberopat för att bibehålla accisen för motorfordon, har icke någon giltighet ifråga om motorcyklar. Långtifrån att motorcykelhandeln ökat har försäljningen av motorcyklar i Sverige lik- som i allmänhet utomlands nedgått på ett närmast katastrofalt sätt. Motorcykelbestån- det i landet är en obetydlighet mot vad det var för ett par årtionden sedan. Detta'

förhållande torde ses med bekymmer av de militära myndigheterna, eftersom det är ett vitalt behov för försvaret att tillräckligt antal motorcyklar finns i landet. Motor- cykelhandelns folk kämpar med stora svårig- heter, vilka skärps av den hårda beskatt— ningen. En ytterligare skärpning av skatte- belastningen kan branschen icke bära.

På grund härav får vi hemställa att ac- cisen, även om den vid en blivande om- läggning av den indirekta beskattningen helt eller delvis skulle behållas för bilar, måtte slopas ifråga om motorcyklar. Stockholm den 9 november 1964.

Claes Clementron Bengt Landahl

Sveriges motorfederation, svenska motorcykelförbundet

(yttrandet begränsat till frågor rörande motorcyklar)

Beträffande skatteberedningens förslag vill vi i denna första inlaga endast framhålla att vid våra överläggningar de senaste åren med representanter för militära myndigheter i Sverige har uttalats önskemål om att allt som kan göras för att bibehålla verksamhe- ten bland motorcyklisterna i landet, är ett försvarsintresse av stora mått. Den allmänna levnadsstandarden har nämligen medfört att en mängd tidigare motorcykelåkande ungdomar nu färdas i bil, medan det allt fortfarande inom försvaret är nödvändigt att en tillräckligt stor kader av motorcyklister står till förfogande. I linje med dessa in- tressen skulle således ligga att genom slo- pande av extra beskattningar på motorcyk- lar ge dessa en ställning som gör dem kon- kurrenskraftiga ur ,anskaffningssynpunkt. Vid de diskussioner, som förts med militärer,

I skrivelse av den 14/10—64 ha vi framfört en del synpunkter på skatteförslaget. Dessa synpunkter gälla allt fortfarande. Vi be dess- utom vördsamt få till skatteberedningens för- slag anföra följande synpunkter:

Kap. 9 på sid. 95 anför beredningen att man fastnat för en förskjutning i riktning mot en ökad indirekt skatt och dessutom funnit över-

har inte bara motorcyklisternas egenskap av lämpliga ordonnanser etc. framhållits utan även den stora skicklighet som mekaniker, som denna grupp till skillnad från det stora flertalet bilister de facto har.

Vi hemställa därför vördsamt att denna skrivelse bilägges remissyttrandena beträf- fande skatteberedningens förslag med en an- hållan från oss att de av oss anförda syn- punkterna måtte beaktas vid skattebered- ningens definitiva utformning.

Mot bakgrunden av de av oss lämnade uppgifterna om vår organisation hemställes också vördsamt att vi få ärendet i sin hel- het på remiss, eventuellt om möjligt med en utsträckt remisstid utöver den ordinarie, som enligt uppgift lär utgå den 2 november 1964. Stockholm den 14- oktober 1964.

R. Gullberg

vägande skäl tala för ett slopande av ett flertal punktskatter. Det är därför för oss angeläget att framhålla, att beredningen vid avgivandet av sitt slutliga förslag icke ansett sig kunna slopa punktskatten på motorcyk- lar (accisen). Beredningen framhåller på sid. 99 i betänkandet, att det nuvarande systemet med allmän varuskatt (oms) och punktskatt

(accis) medfört, att varor och tjänster icke belastats lika och att detta medfört en viss snedriktning av konsumtionsvalet. Alla skäl talar för att motorcykeln som ett billigt, lätt- parkerat och i andra avseenden synnerligen lämpligt transportmedel icke borde bli före- mål för en beskattning, som ställer den ogynn— sam i förhållande till övriga transportmedel. Så är emellertid för närvarande förhållandet.

På sid. 99 anför beredningen också, att den ursprungliga grunden för nu utgående punkt- skatter är värderingar av vissa varor såsom lyxbetonade och beredningen anför, att så- dana vårderingar numera strider mot den all- männa meningen. Beredningen påpekar i det- ta sammanhang 1952 års kommittés för indi- rekta skatter enhälliga rekommendation om deras avskaffande. Beredningen har också i kap. 7 kommit till det resultatet, att punkt- skatterna till den del de motiveras av dessa värderingar bör upphävas. Under sådana om- ständigheter synes det oss självklart, att acci- sen på motorcyklar bör avskaffas.

I kap. 26 på sid. 363 redogör beredningen för införandet av accisen på bl.a. motorcyk- lar enligt förordningen den 23/11-56 nr 545 och på sid. 364 anges storleksordningen av

accisen. Beredningen har icke angett hur stor del av den totala accisen, 280 millioner kro- nor för motorfordon, som faller på motor- cyklarna, men vi äro övertygade om att stor- leksordningen icke är sådan, att det har något som helst inflytande på det totala beloppet. Det synes oss därför rimligt att accisen på motorcyklar slopas.

I kap. 30 anför beredningen på sid. 512, att frihet från skattskyldighet till allmän va- ruskatt för handeln med begagnade automo- biler infördes från den 1/5-60, men att dessa åtgärder icke berörde motorcyklarna. När man inom beredningen sedan på sid. 513 an- för, att bilaccisen har tillkommit främst för att av samhällsekonomiska skäl något redu- cera den rådande exceptionellt höga takten i motorfordonparkens ökning, be vi vördsamt få framhålla, att detta uttalande icke kan gälla motorcyklarna, då någon ökning av mo- torcykelbeståndet icke ägt rum.

Vi hemställa därför vördsamt att accisen på motorcyklar, såväl nya som begagnade, slopas. Stockholm den 23 november 1964.

R. Gullberg

Sveriges redareförening

Föreningen ansluter sig till de synpunkter, som framförts i Näringslivets skattedelega— tions yttrande över betänkandet. I fråga om vissa frågor, som är av särskild betydelse för rederinäringen, vill föreningen framhålla föl- jande:

I fråga om socialförsäkringens finansiering innebär förslaget att arbetsgivarna får en ökad ekonomisk börda. Rederinäringen får i mot- sats till huvuddelen av den övriga exportin- dustrin ingen kompensation härför i form av minskad indirekt beskattning. Rederinä- ringens konkurrensläge kommer därför att försämras på grund av den ökade belast- ningen för socialförsäkringsavgifter. Förening— en hemställer att hänsyn härtill måtte tagas vid kommande ändringar av den direkta före- tagsbeskattningen.

I betänkandet föreslås en höjning av grund- avdragen vid taxeringen till statlig och kom- munal inkomstskatt samt en minskning av progressiviteten vid beräkningen av den stat-

liga inkomstskatten. Skatteberedningen har icke föreslagit motsvarande reducering av sjö- mansskatten. Med anledning härav hemstäl- ler föreningen att sjömansskatten måtte ned- sättas i motsvarande mån som den övriga di- rekta beskattningen.

Enligt bestämmelserna i anvisningarna till 2 5 i förslaget till förordning om allmän om- sättningsskatt är exportförsäljning av varor skattefri. Med export jämställes bl.a. försälj- ning av varor för bruk å fartyg i utrikes tra— fik. Enligt bestämmelserna i 18 5 2 mom. nyssnämnda förordning medgives icke avdrag för ingående omsättningsskatt till den del den belöper å kost åt personal i annan verksam- het än serveringsrörelse. Om omsättningsskatt erlägges vid proviantering i Sverige för svenskt fartyg i utrikes sjöfart, skulle det må- hända kunna göras gällande att bestämmel- serna i 18 5 2 mom. tar över bestämmelserna om skattefrihet i anvisningarna till 2 5. En sådan tolkning skulle leda till att svenska re—

derier komme i sämre läge än utländska kon- kurrenter, vilka vid proviantering i svenska hamnar icke behöver erlägga omsättnings- skatt. Den föreslagna lagstiftningen torde där- för böra förtydligas så att inget tvivel före- ligger därom att omsättningsskatt som uttages vid försäljning av proviant o.dyl. avsedd för fartyg i utrikes trafik utgör avdragsgill ingå- ende omsättningsskatt.

Redareföreningen vill begagna tillfället att aktualisera en fråga som icke direkt samman- hänger med beredningens förslag. Detta för- slag innebär en förskjutning från direkt till indirekt beskattning. Motsvarande utveckling förekommer internationellt. Eftersom dubbel- beskattningsavtalen huvudsakligen omfattar

lättnader för svenska företag ifråga om den direkta beskattningen, leder förskjutningen mot indirekt beskattning till att våra dubbel- beskattningsavtal inte medför de lättnader i beskattningen som avsetts. Föreningen hem- ställer därför att möjligheterna att erhålla lättnader även ifråga om den indirekta be- skattningen utnyttjas i så hög grad som möj- ligt vid kommande förhandlingar om dubbel- beskattningsavtal.

Föreningen hemställer att vad som anförts i detta yttrande måtte beaktas vid utform- ningen av en kommande lagstiftning. Göte- borg den 24 november 1964.

Nils Grenander

Sveriges skogsägareförbund

(yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen och mervärdeskattens utformning)

De skatter och avgifter, som varit föremål för Beredningens omprövning är de statliga och kommunala inkomstskatterna, förmö- genhetsskatten, avgifterna till folkpensione- ringen och till en del av sjukförsäkringen, den allmänna varuskatten, den särskilda varuskatten, försäljningsskatten, pälsvaru- skatten, läskedrycksskatten samt energi- skatten. Tillhopa beräknar Beredningen på sätt som närmare angivits i betänkandets kapitel 3 dessa skatters och avgifters stats- finansiella effekt år 1970, d.v.s. det år, då det nya skattesystemet förutsättes vara helt genomfört, till 18.340 miljoner kronor. Be- redningens förslag utmynnar i en höjning av detta totalbelopp med ca 6 % till 19 480 kronor men — och detta är det väsentliga _ i enlighet med direktiven med en högst väsentlig omfördelning av skatterna från direkta till indirekta. Sålunda innebär det föreslagna skattesystemet, jämfört med av- kastningen av nuvarande system år 1970, en minskning av de statliga direkta skatterna — inkomst- och förmögenhetsskatt — med 21 procent, en ökning däremot av de indirekta skatterna med 40 procent och av socialför- säkringsavgiftema med 42 procent. Förskjutningen av skattetrycket från di- rekt till indirekt beskattning beräknas inne- bära att år 1970 ca 8300 miljoner kronor skulle uttagas genom indirekta skatter. En

sådan uppräkning av den indirekta beskatt- ningen motsvarar en höjning av skattesatsen för den nuvarande omsättningsskatten — den allmänna varuskatten — från 6 till 11 21 12 procent. Beredningen, som funnit en ut- veckling av denna skatteform mindre till- talande har i förvissning om att ett skatte- uttag av nämnda storleksordning endast är möjligt genom en indirekt skatt med ett betydande skatteunderlag och hög avkast- ningsförmåga föreslagit att den allmänna varuskatten jämte ett antal punktskatter er- sätts med en annan form av omsättnings- skatt, den s.k. mervärdeskatten. Skatten ifråga skall uttagas vid omsättning av varor och tjänster inom alla led av produktion och distribution, dock endast på den värde- ökning, som framkommer inom företagen. Skatten delas m.a.o. upp på samtliga led i produktions- och distributionskedjan och är sålunda en s.k. flerledsskatt. Skattesatsen föreslås till 13 procent, vilket beräknas ge en inkomst för statskassan år 1970 på det önskvärda beloppet 8300 miljoner kronor.

Mervärdeskatten bygger i princip på ge- nerell skattskyldighet för all yrkesmässig verksamhet, varför även skogsbruket kom- mer att drabbas av denna skatt. Undantag för redovisningsskyldighet föreslås dock för verksamhet med skattepliktig omsättning ej överstigande 8000 kronor för år. Överstiger

omsättningen detta belopp men inte 24000 kronor avses en särskild avtrappningsregel tillämpas.

Principiellt sett finner förbundet det nya skattesystemet väl motiverat och utformat. Det torde som Beredningen även antyder icke råda någon tvekan om att den ut- veckling av beskattningen mot förskjutning av skattetrycket från direkta till indirekta skatter, som sedan en tid kunnat spåras, ytterligare måste utvecklas om ett stigande skattebehov från statens sida skall kunna fyllas. Den direkta beskattningen är redan så hög att det icke torde föreligga möjlig- heter att på den vägen nämnvärt öka skatte- inkomstema. Att i ett sådant läge mer- värdeskatten utgör ett alternativ med åtskil- liga fördelar framgår redan av Beredningens utredningar och uttalanden.

Mervärdeskatten såsom varande en fler- ledsskatt tar till skillnad från den allmänna varuskatten såsom varande ettledsskatt vid samma totala skatteuttag i anspråk en mindre del av den skattskyldiges likvida medel. Därtill kommer att skattebelast- ningen i flertalet led av produktionskedjan blir lägre än vid en ettledsskatt, där största delen av skattebetalningen faller på sista ledet i distributionskedjan. Mervärdeskattens höga avkastningsförmåga möjliggör icke blott ett slopande av punktskatterna utan utgör jämväl en förutsättning för en i möj- ligaste mån mera rättvis fördelning av skattebördan utan den snedbelastning av näringslivet som den allmänna varuskatten till en del innebär.

Enligt förbundets mening synes i stort sett mervärdeskatten komma att medföra en avgjord förbättring för näringslivet i dess helhet, dock framförallt för exportindustril en. Den nuvarande omsättningsskatten utgår visserligen icke direkt på exportvaror, men den belastar likväl exporten genom att be- talas även på investeringar i olika led av produktionen. Mervärdeskatten åter möjlig- gör restitution av all skatt, som belastat varor och tjänster, vilka ingått i de expor- terade varorna, och stärker därmed export- industriernas konkurrenskraft gentemot ut- landet.

I detta sammanhang finner förbundet ari—, ledning att på mervärdesskattens plussida även notera, att genom dess införande i vårt skattesystem detta vad den indirekta beskattningen beträffar har förutsättningar att utformas efter samma principer som

inom EEC-länderna, ett sakförhållande, som måhända framdeles kan underlätta de han- delspolitiska förbindelserna med dessa länder.

På hemmamarknaden synes mervärde- skatten ävcnså innebära ett bättre avvägt konkurrensförhållandc, enär hemmaprodu- cerade varor och importvaror drabbas av samma beskattning. Den nuvarande omsätt- ningsskattens biverkan som investeringsavgift har menligt inverkat på den konkurrens på lika villkor mellan importvaror och hem- matillverkade varor, som utgör en förut- sättning för en sund handelsutveckling.

Mervärdeskatten kommer att utgå på ett väsentligt vidgat skatteunderlag. Enligt 1963 års taxering beräknades antalet skattskyl- diga till allmän varuskatt uppgå till 177 000. Beredningen kalkylerar genom mervärde- skatten med en ökning av de skattskyldigas antal till 240 000. Denna uppskattning sy- nes emellertid enligt förbundets mening vara i underkant, enär de ca 200000 jordbruks- företagen över 2 hektar, som till större de- len torde bli skattskyldiga till mervärdeskatt, sannolikt kommer att öka totala antalet avsevärt mera än vad Beredningen förut- sett. Inför den utvidgning av skatteredovis- ning som sålunda förestår finner förbundet det märkligt att Beredningen föreslår att i samband med omläggningen till mervärde- skatt slopa den nuvarande rätten till ersätt- ning för arbetet med skatteuppbörden under motivering att skattebetalningen uppdelas på flera led. Då emellertid uppbörds- och kontrollsystemet synes bli minst lika tids- och arbetskrävande för de skattskyldiga som vid omsättningsskatten och statsmakterna godtagit principen om ersättning åt före- tagarna för detta extraarbete, finns det en- ligt förbundets mening ej något skäl för att vid mervärdeskattesystemet helt dra in ersättningen ifråga.

Det torde vara ostridigt att redovisningen av mervärdesskatten kommer att medföra kostnader för de skattskyldiga, kostnader, som givetvis bör vara avdragsgilla vid in- komsttaxeringen. Men utöver dessa redovis- ningskostnader lär många skattskyldiga även komma att belastas med utgifter bl.a. för framställningar till riksskattenämnden om förhandsbesked och för kostnader i samband med processer rörande tillämpningen av den nya skatteförordningen. Kostnader av sär- skilt sistnämnda slag är som bekant i all- mänhet icke avdragsgilla vid inkomsttaxe- ringen, vilket i förevarande fall måste be- tecknas som oskäligt, enär den skattskyldige

realiter här närmast fyller funktionen av uppbördsmän åt staten. Förbundet anser att det antingen i lagtexten eller på annat lämp- ligt sätt bör fastslås att processkostnad i samband med mervärdeskatten är avdrags- gill liksom även att förhandsbesked i hit-

hörande frågor skall kunna erhållas från Riksskattenämnden utan eller till reducerad kostnad för den skattskyldige. Stockholm den 20 oktober 1964-. Carl Hamilton Folke Stålfeldt

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

Se Lantbrukets skattedelegation s. 393.

Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund

(till Sveriges hantverks- och industriorganisation)

De arbetsprestationer med avseende på fas- tigheter vilka sotningsväsendets personal ut- för och som i huvudsak utgöres av sotnings- arbete omfattas icke av den allmänna varu- skatten. Vid en övergång till mervärdeskatt enligt förslaget kommer ett flertal arbets- prestationer på fastigheter att falla inom ra- men för skatteplikten. Av vad som anföres i betänkandet om beskattningsområdet (sid. 382—411) och om mervärdeskattens tillämp- ning inom byggnadsområdet (sid. 423—436) framgår icke klart huruvida av sotnings- väsendets personal utförda tjänsteprestatio- ner skall omfattas av beskattningen eller ej.

En grundläggande princip vid utformning- en av förslaget om utsträckning av skatt- skyldigheten till byggnadsområdet har varit att skattens effekt i möjligaste mån skall begränsas till materialvärdet för byggnads- entreprenader och andra skattepliktiga ar- beten med avseende på fastigheter och så- lunda icke träffa arbetskostnaden. För detta ändamål föreslås_ en reduceringsregel inne- bärande att beskattningsvärdet skall anses utgöra 60% av vederlaget. Av praktiska skäl föreslås samma reduceringsregel bli tillämplig för arbeten avseende bl. a. under- håll och rengöring av fastighetstillbehör och s.k. fasta maskiner.

Beträffande skattskyldigheten för vissa tjänster med anknytning till fastigheter

m.m. anföres i betänkandet a sidan 406— 407 förslag om viss utvidgning av skattskyl- digheten. Beträffande rengöring av gator och allmänna platser samt sophämtning och. dy- likt föreslås emellertid att mervärdeskatten icke skall utsträckas till även detta område.

Med ovanstående som bakgrund kan an- föras att arbeten av sotningsväsendets per- sonal icke i något fall innefattar varuleve- rans utan endast arbetsprestationer. Arbets- uppgifterna regleras i huvudsak genom sär- skild lagstiftning och innefattar även tillsyns- uppgifter i brandförsvaret. Den ansvarige skorstensfejarmästaren uppfyller samtidigt en offentlig myndighetsfunktion. Ersättning- en för utfört arbete utgår efter en av kom- munens fullmäktige antagen och länsstyrel- sen fastställd sotningstaxa.

Av det anförda finner förbundet att mo- tiven och principerna för beskattningsområ- det ger vid handen att tjänsteprestationer av sotningsväsendets personal liksom andra i detta avseende jämförbara uppgifter enligt ovan icke bör falla inom beskattningens ram.

Förbundet hemställer att SHIO i sitt re- missvar intager vad här framförts och un- derstödjer detsamma. Stockholm den 1 ok- tober 1964.

Carl-Gustav Anderberg

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund får med anledning av allmänna skattebered- ningens betänkande >>Nytt skattesystem» an- föra följande.

Skatteberedningens målsättning har varit att finna en rättvis och rationell fördelning av skattebördan, men den har enligt vår uppfattning inte lyckats genomföra dessa in- tentioner. Framför allt har beredningen icke tagit tillbörlig hänsyn till de lägre inkomst- tagamas skatteförmåga.

Förslaget om en väsentlig överflyttning av skatteuttaget från direkt till indirekt beskatt- ning är ur många synpunkter rationellt för att påverka samhällsekonomin och bör en- ligt förbundets uppfattning prövas. Vid en sådan omläggning kommer emellertid låg- lönegruppema och de stora barnfamiljerna att drabbas hårdare av den ökade konsum- tionsskatten än övriga. I samma riktning verkar också en höjning av kommunalskat- ten, vilken under alla förhållanden måste komma, och som ytterligare kommer att pressas upp genom en mervärdesskatt. Det- ta kan medföra en inflationsartad prissteg- ring, när mervärdesskatten sätter in, mot vilken spärrar måste resas i form av en skärpt prisövervakning.

Även om således förslaget om en ökad in- direkt beskattning har vissa fördelar måste dock dessa vägas mot det faktum, att be- redningens förslag ifråga om den direkta beskattningen innebär en väsentlig omför- delning till de mer välsituerade gruppernas förmån. Tillsammantagna kommer förslagen ifråga om den direkta och indirekta skatten samt sänkningen av förmögenhetsskatten att ha, ur vår synpunkt, negativa verkningar på inkomstfördelningen såvida inte kompense- rande åtgärder sätts in på bidragssidan.

Barnfamiljema

Det ekonomiska utrymme, som skattebered- ningen funnit möjligt att bereda bamfamil- jerna, medger endast en höjning av bam- bidraget etappvis till 1 200 kr år 1970. Före den 1 juli i år har barnbidraget endast med några tiotal kronor kommit att överstiga sitt ursprungliga värde. Medan standarden höjts på andra områden har här alltså icke skett någon motsvarande förändring.

Beredningen har emellertid enligt förbun- dets mening beräknat bamkostnadema allt- för lågt. Sålunda utgår man ifrån att barn- kostnaden år 1961 genomsnittligt utgjorde 2 000 resp. 3 000 kr år 1970. Med utgångs- punkt från Socialstyrelsens beräkningar re- dovisar familjeberedningen å andra sidan en barnkostnad om 3 060 kr år 1961. Tilläggas bör att om barnbidraget skulle ha följt kon- sumtionsstegringen per invånare sedan 1948 skulle bidraget redan 1963 ha behövt upp- gå till närmare 700 kr.

Förbundet anser det ofrånkomligt att en standardutjämning kan ske genom lokali- seringspolitiska och arbetsmarknadsmässiga åtgärder men också genom förändringar i social- och skattelagstiftningen. Förbundet har sedan länge uttalat, att vid en awäg- ning mellan generella skattelättnader — exem- pelvis i form av höjda grundavdrag — och ett ökat direkt stöd till barnfamiljerna för- bundet avgjort förordat det senare. Förbun- det har i sitt yttrande över familjebered- ningens förslag förordat ett väsentligt höjt allmänt barnbidrag och begärt skyndsam prövning av hur barnfamiljernas situation skall förbättras. Utifrån dessa synpunkter anser vi att barnbidraget redan 1966 borde uppgå till 1 200 kr.

Familjebeskattningen

Vad familjebeskattningen beträffar har den- na visserligen övervägts av kommittén men enligt förbundets mening icke tillräckligt penetrerats. Det har uppenbarligen varit en förstahandsuppgift för kommittén att kon- struera en mervärdesskatt och att senare mot denna avpassa den direkta beskattning— en. En förändring av beskattningssystemet måste emellertid få sin utformning mot bakgrunden bl. a. av rådande arbetsmark- nadsförhållanden. Enligt de uppgifter som Arbetsmarknadsstyrelsen anfört till långtids- utredningen kommer det svenska näringsli- vet att i mitten av 1970-talet lida av en påtaglig brist på arbetskraft. Ett stort till- skott av ny arbetskraft krävs för att stan- dardutvecklingen skall kunna fortsätta. De grupper som man räknar med är gifta kvin- nor i åldern 40—59 år, bland vilka tidigare en dold arbetslöshet existerat. En stor del

av dem bor f. n. i områden, där det finns sysselsättningssvårigheter för både män och kvinnor. Icke mindre än 65—70 % av dessa kvinnor beräknas i framtiden vara i förvärvs- arbete. Hela nettotillskottet till den svenska arbetskraften skulle med andra ord komma från de gifta kvinnorna med undantag av ut- ländsk arbetskraft.

Det synes uppenbart att samhällets stora krav på kvinnornas arbetsinsatser måste kom- bineras med ett skattesystem, som anpassas till förändringarna och underlättar kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Därtill måste komma intensifierade åtgärder ifråga om lokalisering av arbetstillfällen och samhäl- leliga insatser, ifråga om utbildning, om- skolning och arbetsförmedling samt beträf- fande yngre kvinnor, socialpolitiska åtgärder som medverkar till att lösa frågan om barn- tillsynen.

Den nu rådande principen för beskattning- en grundar sig på en typ av hushåll med endast en löntagare i varje familj. Utveck- lingen går emot att alltfler hushåll får två inkomsttagare, och med arbetsmarknadens ökade behov av arbetskraft och de gifta kvin- nornas stegrade intresse för arbete utom hemmet kommer dessa att öka ytterligare, inte minst med tanke på den längre och gedignare utbildning, som dagens ungdo- mar får för kommande yrkesinsatser. Det fö- refaller därför antagligt att en mycket stor del av de gifta kvinnorna snart kommer att ha förvärvsarbete. Därvid måste ett nytt

skattesystem med individuell bedömning av varje individs skatteförmåga, oavsett kön och civilstånd, särbeskattning, anpassas efter des- sa nya förhållanden.

Förbundet vill genom denna skrivelse främst fästa uppmärksamheten på den vikt, som förbundet lägger på ett väsentligt ökat stöd till barnfamiljerna. Däremot finner för- bundet det ur många synpunkter omöjligt att närmare ta ställning till i förslaget ingående awägningar beträffande grundavdragens höj- ning och förvärvsavdragens belopp, innan bl. a. kvinnornas ställning i framtiden mera ingående belysts. Vidare bör utformningen av skatteskalorna ske med hänsyn till låg- lönegruppernas situation.

Skatteberedningen har i det föreliggande förslaget givit vissa utgångSpunkter för en djupare analys av de familjepolitiska, ar- betsmarknadspolitiska och samhällsekono- miska förhållanden, som måste vägas mot varandra, då ett nytt skattesystem utformas. Förbundet reste redan i augusti krav på en samordning av familjeberedningens och skat- teberedningens förslag. Beträffande familje- beskattningen i stort finner förbundet det angeläget att en ny utredning kommer till stånd med beaktande av ovan anförda syn- punkter.

Stockholm den 17 december 1964.

Lisa Mattson

Sveriges socialdemokratiska studentförbund

]. Allmän diskussion av målsättningarna

Då man diskuterar den samlade skattepoliti- ken är det självklart två frågor, som ställer sig i förgrunden. Den ena är frågan om skatte- tryckets totala omfattning och den andra är om dess fördelning.

Vad gäller den första frågan, så har social- demokratin sedan gammalt gått på en linje innebärande ett högt totalt skattetryck och stora utgifter av transfereringskaraktär. En sådan politik är naturligtvis riktig, då man velat skapa åtgärder för ökad ekonomisk ut- jämning och trygghet för medborgarna. Be- redningen har inte haft att ta ställning till flenna fråga. Men en princip, som måste an-

ses vara väsentlig i detta sammanhang, är att skattesystemets utformning bör vara sådan, att det skall vara praktiskt och tekniskt enkelt att höja skatterna om detta skulle visa sig vara önskvärt.

Den fråga, som beredningen har haft att ta ställning till, nämligen frågan om skattebör- dans fördelning, är minst lika väsentlig. Oli- ka skattesystem har skilda samhällsekonomis- ka effekter och de individuella verkningarna blir olikartade. Utgångspunkten måste där- vid självklart vara, att utforma systemet så, att effekterna blir så gynnsamma som r'nöj- ligt utifrån de målsättningar man uppställt.

Beredningen diskuterar bl.a. sådana mål- sättningar som att skatten skall kunna använ-

das i stabiliseringspolitiskt syfte, att den skall främja den ekonomiska utvecklingen, att den skall hindra skatteflykt och -fusk osv. Om dessa målsättningar kan man omöjligen ha delade meningar. Däremot anser vi, att prin- cipen om inkomst- och förmögenhetsutjäm- ning inte kan frångås vid en diskussion om skattesystemets utformning. Beredningen re- dovisar själv beräkningar om inkomstfördel- ningen 1948 och hur man räknar med att denna kommer att utvecklas fram till 1970. Det utmärkande för dessa beräkningar är, att man inte väntar sig någon som helst inkomst- utjämning under den perioden.

Det kan inte bestridas, att om inga speciella åtgärder vidtages, så är det inte sannolikt att någon inkomstutjämning kommer till stånd. Man kan konstatera att lönepolitikens förmå- ga att åstadkomma en förändring för när- varande är mycket liten: bristen på arbets- kraft i vissa sektorer av näringslivet i förening med köerna vid vissa utbildnigsanstalter för utbildning till just höglöneyrken motverkar inkomstutjämningen. En annan faktor av be- tydelse är det utbredda kompensationstän- kande, som präglar de nuvarande löneför- handlingar-na, där varje grupp starkt arbetar på att behålla sina relativa fördelar.

Kan man inte på andra vägar åstadkomma den önskade utjämningen återstår endast skat- teutjämningsalternativet. Avsäger man sig — i likhet med beredningen — även den möjlig- heten, måste det innebära, att man inte anser en utveckling mot ökad ekonomisk jämlikhet önskvärd.

Det förslag, som beredningen lägger fram leder alltså till en minskad inkomst och för- mögenhetsutjämning bl.a. av följande skäl: 1) Förslaget om en sänkning av förmögen- hetsbeskattningen, som enbart motiveras utifrån penningvärdets förändring. Det man här vill åstadkomma är att index- reglera fram bestående orättvisor. Den syn man här redovisar är alltså helt statisk i allt utom synen på penningvärdets för- sämring. 2) Beredningen föreslår en kraftig höjning av den indirekta beskattningen. En sådan reform innebär en förändring i regressiv riktning av det indirekta skattetrycket. Man måste anta att konsumtionsbenägen- heten ökar med sjunkande inkomst. 3) En minskning av progressiviteten i den di- rekta beskattningen, som föreslås. 4) Den höjning av grundavdragen, som före- slås. SSSF vill inte förneka möjligheten att en

ökad indirekt beskattning ur många synpunk- ter kan vara att föredraga, som framgår av våra resonemang längre fram, men vi vill be- stämt påpeka, att om man vill höja en skatt med regressiva effekter, måste detta naturligt- vis kompenseras med en ökning i minst sam- ma mån vad gäller den direkta skattens pro- gressiva effekter.

SSSF anser alltså att en övergång till en större andel indirekta skatter kan vara moti- verad till exempel vid en total skattehöjning, men att man vid en sådan övergång alltid måste beakta effekterna på inkomstfördel- ningen. Blir alltså de indirekta skatterna allt- mer betydelsefulla som en inkomstkälla för staten måste den direkta skatten ännu mer användas som ett medel att åstadkomma in- komstutjämning.

SSSF förordar därför en kraftigare progres- sivitet i skatteskalorna än vad beredningen fö- reslår. Denna vår kritik gäller i främsta rum- met de skattelindringar som de högsta in- komsttagarna får enligt förslaget, men även det stora proportionella skikt som uppstått i och med att beredningen inte tänkt sig möj- ligheten att ha en lägre uttagsprocent än 10 för de lägsta inkomsttagarna.

I argumenteringen kring den progressiva inkomstbeskattningen har ofta påståtts, att denna skulle vara utan effekt på inkomstför- delningen, eftersom lönerna i hög grad skulle sättas efter vad de ger >>efter skatt». Vi anser detta resonemang i övervägande antalet fall vara orealistiskt, men skulle så ändå vara fal- let för vissa grupper, är det inget skäl för slopande av progressiviteten i skatteskalorna.

2. Utjämning mellan olika kategorier

Genom att beredningen håller fast vid sam- beskattningen har den tvingats att ytterligare öka skillnaden i skatteuttag mellan gifta och ensamstående. Samtliga ensamstående utan barn skulle enligt beredningens förslag totalt få högre skatt, och gifta — utom en begränsad grupp i mellanskikten — få sänkt skatt.

Det nuvarande stödet till familjerna utgår via skatterna i form av lägre skatteskala, dubbla grundavdrag och förvärvsavdrag, och är knutet till äktenskapet som sådant oavsett bamförekomst. Detta stöd beräknas f.n. upp- gå till ett värde av c:a 2 miljarder och be- räknas sålunda öka ytterligare. Hälften av dessa skatteförmåner beräknas gå till gifta utan barn under 16 år. Detta åstadkommes genom dels höjda grundavdrag (inklusive det dubbla grundavdragets bibehållande) dels ge-

nom höjning av den s.k. tudelningsgränsen från f.n. c:a 24.500 till c:a 55.000 kronor i bruttoinkomst. Denna princip är i huvud- sak ett sätt att omfördela skattebördan mel- lan gifta och ensamstående på ett sådant sätt att i familjer där endast den ena maken har inkomst, måste inkomsten vara dubbelt så hög som en ensamståendes, innan samma skat- tesats uppnås. Härigenom kommer de skatte- sänkningar, som äktenskapet som sådant le- der till, att kraftigt stiga med stigande in- komst. Sålunda beräknas enligt beredningens förslag skattesänkningen bli 864- kronor vid 20.000 kronors inkomst men icke mindre än 7.616 kronor vid 100.000. Detta gäller den statliga inkomstskatten. Beredningens motive- ring är i huvudsak att försörjningsbördan ökar när den ena maken avbryter sitt för- värvsarbete efter giftermålet. Det är uppen- bart att beredningen här statiskt utgått från att äktenskapet för all framtid skall ha ka- raktär av försörjningsinstitution för hustrun.

Genom att beredningen sålunda redan på förhand synes ha bundit sig vid sambeskatt- ningens bibehållande har man därmed också tvingats till att lägga huvudparten av sam- hällets familjestöd på äktenskapet i stället för att som man rimligen borde ha gjort knutit detta till förekomsten av barn. Detta är desto mer orationellt som nära hälften av alla äkten- skap i dag saknar minderåriga barn.

På grund av sambeskattningen och det däri inbyggda dubbla grundavdraget och tudel- ningsprincipen blir samhällets familjestöd framför allt inriktat på dels barnlösa äkten- skap dels familjer där endast ena maken för- värvsarbetar. SSSF finner konsekvenserna av denna tolkning av skatteförmågeprincipen minst sagt diskutabel. Härigenom blir också utrymmet för den barnbidragshöjning, som man föreslår, långt mera begränsat.

Den nettohöjning av barnbidragen som be- redningen föreslår kommer ju sannolikt att till hälften eller mera att automatiskt ätas upp av höjningen av den indirekta beskatt- ningen. Denna effekt blir självklart större ju lägre inkomsten är, eftersom konsumtionsbe- nägenheten där tilltar. Därtill kommer att den föreslagna höjningen av den indirekta be- skattningen kommer att hårdare drabba fler- bamsfamiljerna eftersom stödet till dessa via skatten inte skulle bli större än det som utgår till barnlösa äktenskap. Denna effekt tilltar starkt med barnantalet, eftersom en ökning av detta inte leder till några skattemässiga fördelar. Tar man dessutom hänsyn till att det bland flerbamsfamiljerna finns en större

proportion låga inkomsttagare, så finner vi, att även av denna anledning blir beredningens förslag till nackdel för dessa, eftersom för- slaget innebär, att skattesänkningen blir stör- re med stigande inkomst.

Slutsatsen av detta måste självfallet bli att ett familjestöd med den utformning som be- redningen föreslår är helt orimligt. Principen man måste utgå ifrån borde istället vara att beskattningen skall utformas oberoende av kön och civilstånd och att samhällets familjestöd uteslutande bör knytas direkt till barnen, dvs. en särbeskattning.

Vissa mindre grupper blir särskilt miss- gynnade av den utformning av familjestödet som beredningen föreslår. Till dessa hör en- samstående föräldrar, vars inkomster i all- mänhet ligger så lågt att ett stort antal icke kan utnyttja det dubbla grundavdraget och förvärvsavdraget i samma mån som andra barnfamiljer.

Sålunda kan nämnas att över 70 procent av de ensamstående mödrarna har en inkomst under 8000 kr., samma resonemang kan till- lämpas för studerande med barn vilka hel- ler inte kan tillgodogöra sig det skattemässiga familjestödet.

En särbeskattning skulle möjliggöra en för- dubbling av barnbidraget. En särbeskattning skulle också befrämja likställdheten mellan könen — också det ett jämlikhetsproblem. Men även andra skäl som t.ex. arbetsmark- nadspolitiska kan anföras för särbeskattningen till vilket vi återkommer nedan.

3. Arbetsmarknadspolitiska aspekter på för- slaget

Enligt vår mening är hela det problem- komplex, som sammanhänger med de arbets— marknadspolitiska frågorna helt otillfredsstäl- lande belyst av beredningen. Bristen på ar- betskraft är en av de faktorer, som kommer att hämma den ekonomiska expansionen i fram- tiden. Genom de skattesänkningar som väsent- ligen tillfaller högre inkomsttagare, som be— redningen föreslagit, torde något större ar- betskraftsutbud ej erhållas. Man vet att dessa grupper ofta har mer än normal arbetstid och således redan är översysselsatta. Den hu- vudsakliga möjligheten att öka arbetskrafts- tillgångarna är emellertid genom en ökad yr- kesaktivitet bland de gifta kvinoma. De'nna skulle också väsentligt underlätta framtida arbetstidsförkortningar.

Fram till 1980 beräknas ytterligare en halv

miljon gifta kvinnor övergå till förvärvslivet. Beredningen har inte fäst något som helst av- seende vid detta faktum, utan vill i stället bi- behålla sambeskattningen, vilken innebär en kraftig tröskeleffekt och motverkar en sådan övergång. Den skattehöjning, som då inträ- der blir till följd av sambeskattningen alltid större än den skatt kvinnan skulle ha fått be- tala som ogift. Denna tröskeleffekt kan en- dast elimineras genom särbeskattning. Trots att en majoritet av de gifta kvinnorna kom- mer att vara förvärvsarbetande vill bered- ningen således bevara sambeskattningen som bygger på föreställningen att hustrun är en >>försörjningsbörda» för mannen. Sambeskatt- ningen motverkar också likalönesträvandena, m.a.o. en ökad inkomstutjämning. Ju järn- nare inkomsten är fördelad mellan makarna i en familj desto mer förlorar man på sambe- skattningen. Innebörden av detta förslag går alltså stick i stäv med hela den övriga politik, som samhället för i dessa frågor, t.ex. inom utbildningen.

SSSF vill alltså av dessa principiella skäl förorda en övergång till särbeskattning. För- bundet vill dock inte — med hänsyn till vissa icke önskvärda effekter av en sådan omlägg- ning av skattesystemet — förorda en omedelbar övergång till fullständig särbeskattning: De förbättrade utbildningsmöjligheterna har sent tagits i anspråk av kvinnorna; många saknar möjlighet att göra sig gällande på arbets- marknaden. Allvarligare är emellertid att det finns många samhällen i riket, som idag inte har ett tillräckligt differentierat näringsliv el- ler där expansionsmöjligheter för industrier saknas.

Vi föreslår därför, att särbeskattning ge- nomförs för all inkomst av tjänst utom för sammanboende inkomsttagare med hemma- varande barn under 16 år. Successivt bör där- efter denna undantagsbestämmelse ändras, så att för varje år den ålder hos hemmavarande barn, som berättigar till sambeskattning sänks med ett år. 1 minst samma takt måste stödet till barnfamiljer i form av direkta bidrag hö- jas med belopp motsvarande dessa skatte- skärpningar och beräknat utöver beredning- ens förslag.

Även med denna utformning av övergången till särbeskattning kommer familjer på orter med ensidigt näringsliv att missgynnas. Den situation som dessa familjer befinner sig i får dock inte uppfattas som normal och kan där- för inte heller få bestämma utformningen av ett skattesystem som avses få en mer penna- nent karaktär.

Det rationella måste istället vara — med utgångspunkt från den principiella uppfatt- ning som inledningsvis redovisades — att sam- hället erkänner sitt ansvar att förändra dessa kvinnors situation på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknads-, utbildnings- och lokalise- ringspolitiken måste komma att stå för de tänkbara åtgärder som måste vidtas i syfte att ge reella möjligheter till förvärvsarbete för alla i vårt samhälle. Denna målsättning är -— hur naturlig den än kan tyckas vara — i nuvarande läge svår att uppnå med de be- fintliga resurserna inom dessa statliga verk- samhetsområden. Det är därför absolut nöd- vändigt att hithörande problem snabbt ut- redes.

De äldre kvinnorna möter ofta mycket stora svårigheter att med deras ofta föråldrade el- ler otillräckliga utbildning få anställning även på orter med mer differentierat näringsliv. Det torde vara oundvikligt att undantagsbe- stämmelser skapas även för denna kategori. Dessa skulle kunna utformas som skatteav- drag eller — för de kvinnor som har för låg inkomst eller ingen alls — som direkta bidrag. Kvinnor över 50 torde komma att få räknas till denna kategori.

Vad gäller det förslag till socialavgiftemas finansiering, som beredningen lägger fram, vill vi endast påpeka, att vi ställer oss ytter- ligt tveksamma till lämpligheten av en så kort övergångstid, som här har föreslagits. På detta sätt skulle nämligen arbetsgivarna kom- ma att betrakta praktiskt taget hela det möj- liga utrymmet för löneökningar som redan intecknat i förväg. Detta skulle då leda till mycket små eller obefintliga avtalsmässiga höjningar. Vissa grupper skulle då ändå kun- na kompensera sig för detta genom en ökad löneglidning. Men en sådan utveckling skulle även den leda till en ökad klyfta mellan hög- och låglönegrupper.

Beredningen föreslår att den s.k. hemma- fruförsäkringen, som nu finasieras genom egenavgifter och statsbidrag, skall finansie- ras helt genom arbetsgivaravgifter. Det inne- bär att löntagarna kommer att betala avgifter- na för en stor grupp icke förvärvsarbetande, vilket förefaller betänkligt, då barn ofta sak- nas. SSSF anser emellertid att det finns minst lika stora skäl att överväga en sådan kollektivt finansierad arbetsgivaravgift även för andra grupper utan förvärvsinkomster.

Förslaget går vidare ut på att socialförsäk- ringsavgifter för makar med anställning skall ske enligt särberäkningsmetoden, medan s.k. samberäkning bör tillämpas där en av ma-

karna har inkomst av företag. Den senare gruppen skulle härvid erlägga lägre avgifter än anställda med samma inkomster. Vi fin- ner inte detta rättvist, utan förordar enhet- liga beräkningsnormer.

4. Beredningen och företagen Då det gäller skattesystemets användbarhet i stabiliseringspolitiskt avseende, vill SSSF framhålla: Om man godtar beredningens för- slag om en mervärdesskatt, så synes det an- geläget, att man därvid får möjlighet att på- verka företagens åtgärder vad gäller exem- pelvis investeringarna. Detta skulle kunna åstadkommas genom att man vid högkonjuk- tur upphävde avdragsrätten för dessa. Man får därvid inte stirra sig blind på beredningens motivering om >>neutralitet» som enbart har ett ekonomiskt teoretiskt intresse. Ett annat medel att uppnå detta kan också vara genom en bruttobeskattning, där man i stället under konjukturavmattningar skulle medge avdrags- rätt för de då gjorda investeringarna. Det är inte osannolikt att det senare alternativet ur vissa synpunkter vore att föredraga, bl.a. av den anledningen att en sådan skatt skulle kunna sättas vid en betydligt lägre procent- sats och sannolikt även bli betydligt lättare både för företagare och myndigheter vad gäl- ler redovisning och kontroll. Därtill kommer frågan hur man vill påverka den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i fråga om awäg- ningen mellan investeringar och konsumtion. Man kan ifrågasätta om den föreslagna me- toden med en permanent skattebefrielse av investeringarna verkligen är eftersträvansvärd. Hur som helst: dessa problem är ytterligt ofullständigt belysta av beredningen, vilket måste anses allvarligt, eftersom dessa frågor är av största betydelse, då man skall bedöma förslagets lämplighet med hänsyn till de upp- ställda målsättningarna. Vad gäller företa- gens nettovinstbeskattning har man från be- redningens sida bundit sig för en lösning som omöjliggör, att denna skattetyp utbytes mot någon annan, utan att skälen därför närmare har redovisats. Dessa kommer istället att re- dovisas senare av Företagsbeskattningskom- mittén. Att på detta sätt binda sig utan att redovisa skälen därför framstår för oss som orimligt.

5. Kommunalskatten

Mot bakgrund av de stora investeringsbehov, som redan nu finns i kommunerna och de yt-

terligare krav som kommer att ställas på des- sa genom bl.a. behovet av åldringsvård, för- skjutningar i åldersfördelningen, skolväsen- dets utbyggande osv., framstår beredningens antagande att kommunalskatten skulle stag- nera på nuvarande nivå som orealistiskt. Kom- munalskatten är även ett allvarligt problem ur den aspekten att den drabbar låga in- komsttagare förhållandevis hårt genom sin proportionalitet. Beredningen har inte tagit några som helst hänsyn till detta vid utfor- mandet av förslaget till det framtida skatte- systemet. Vid bedömningen av de individuella verkningarna av skattesystemet måste avse- ende fästas vid de samlade effekterna av stats- och kommunalskatten och att skattesystemet således utformas så att principen om inkomst- fördelning tillgodoses.

6. Sammanfattning

Med hänvisning till ovanstående får SSSF här sammanfatta kritiken mot beredningens förslag i följande punkter:

l) Väsentligt högre barnbidrag (eventuellt i form av vårdnadsbidrag) än vad bered- ningen föreslår. 2) Övergång till särbeskattning, vilken t.ex. skulle kunna finansiera en fördubbling av barnbidragen. 3) Skärpning av progressiviteten i den direk- ta beskattningen som en kompensation för den minskade utjämning, som en höjd re- gressivt verkande indirekt skatt och det ökade kommunala skattetrycket leder till. 4) Allmän översyn av den indirekta beskatt- ningens utformning med hänsyn främst till dess stabiliseringspolitiska användbar- het. 5) Ett bibehållande av den nuvarande för- mögenhetsbeskattningen. 6) Nuvarande grundavdrag bibehålles. 7) Omprövning av övergångstiden för avgif- terna till socialförsäkringen.

Det synes SSSF som om de naturliga kon- sekvenserna av de ovan framförda synpunk- terna vore, att göra en allmän revidering av hela det förslag, som beredningen presenterat. Stockholm den 18 november 1964.

Anders Leion

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

Inledande synpunkter

Beskattningens syfte kan kortfattat anges i följande tre punkter: l. Beskattningen har till uppgift att fördela resurserna på ett för samhället effektivt satt.

2. Beskattningen har till uppgift att skapa en rättvisare fördelning av inkomster efter skatt.

3. Beskattningen skall utgöra ett instrument i stabiliseringspolitiken. Utifrån dessa syften finner SSU det olyckligt att skatteberedningen endast haft till uppgift att fördela en given total skatte- inkomst på olika skatteformer. Det rimliga hade kanske varit att konstruera det nya skattesystemet så att samma reala utrymme för den offentliga sektorn skapas. Två olika skattesystem, vilka ger samma totalinkomst för staten, kan ha helt skilda ekonomiska verkningar och därmed även ge olika realt utrymme för den offentliga sektorns storlek. Av praktiska skäl får det dock anses ha varit nödvändigt att binda skatteberedningen vid ett visst skattebelopp för att inte be- redningens arbete skulle komma att resul- tera i meningslösa diskussioner om den offentliga sektorns storlek. Under de senaste tio åren har de totala statliga utgifterna för konsumtion, investeringar och transfere- ringar ökat med cirka 1,5 procent vid 1 procents ökning av nationalinkomsten. Det finns i dagsläget ingen anledning att minska denna expansionstakt, med tanke på alla de krav som ställs på den offentliga sek- torn. Skatteberedningens bindning vid sam- ma totala skatteintäkter som nuvarande skattesystem skulle ge 1970, resulterar emel- lertid i att takten i den offentliga sektorns expansion dämpas. De av skatteberedningen behandlade skatterna kommer att avkasta netto 17 240 miljoner kronor 1970. Om samma tillväxt av den offentliga sektorn relativt nationalinkomsten, som rådde under perioden 1954—1963 skulle komma till stånd under perioden fram till 1970, skulle mot- svarande skattebelopp uppgå till cirka 26000 miljoner kronor. Med tanke på detta torde de av skatteberedningen före— slagna skattesatserna kraftigt understiga de

behövliga och justeringar av skattebered- ningens förslag kommer med nödvändighet behöva företas redan den första tiden efter ikraftträdandet.

SSU har emellertid inte ansett sig böra frångå de premisser, under vilka bered- ningen arbetat, utan i det fortsatta yttran- det kommer SSU:s förslag att grundas på samma förutsättningar som beredningens, d.v.s. statliga skatteinkomster om 17240 miljoner kronor år 1970.

Grundläggande för skatteberedningens för- slag är en förskjutning från direkt beskatt- ning till indirekt. Genom att den allmänna varuskatten ersättes med en mervärdesskatt och att systemet med arbetsgivaravgifter för socialförsäkringarnas finansiering ut- byggs, skapar beredningen utrymme för en sänkning av den direkta beskattningen. SSU har inget att erinra mot denna förskjut— ning utan föreslår ytterligare skärpt in- direkt beskattning gentemot skattebered- ningen. SSU vill samtidigt framhålla att förhållandet mellan de olika skatteformer- na ej får betraktas som en gång för alltid givet. Relationerna dem emellan måste bero på den aktuella ekonomiska situationen.

Utmärkande för beredningens förslag an- gående den direkta beskattningen är att man i hög grad negligerat skattepolitikens utjäm- ningsaspekter. Detta märks främst vid kon- struktionen av de nya skatteskalorna, men även beträffande ortsavdragen, förmögen- hetsbeskattningen m.m. SSU hävdar be- stämt att skattepolitiken fortfarande har stora uppgifter som ett medel att skapa en rättvisare inkomstfördelning, vilket bl. a. innebär att progressiva skatteskalor, förmö- genhetsskatt m.m. även i fortsättningen måste utgöra grundstenar inom den direkta beskattningen. I princip har SSU ingen in- vändning mot en sänkning av progressivi- teten för de lägre inkomstskikten, men SSU reagerar bestämt mot de kraftiga skatte- sänkningar, som skulle komma högre in- komsttagare och större förmögenhetsägare till del enligt skatteberedningens förslag.

SSU finner starka skäl tala för en fram- tida övergång till särbeskattning, men anser, så som närmare utvecklas nedan, att en sådan övergång för närvarande skulle vara

orealistisk. lVIed hänsyn till de många och omfattande problem som är förknippade med en övergång till särbeskattning, vill SSU förorda att frågan om en särbeskatt- ning blir föremål för utredning.

Delar av det utrymme som skapas genom SSU:s krav på högre direkt beskattning och genom SSU:s förslag om högre in- direkt beskattning bör användas till ytter- ligare reformer på familjepolitikens område.

Socialförsäkringens finansiering

Den av beredningen föreslagna omläggning- en av finansieringen av grundskyddet inom socialförsäkringen innebär en övergång till arbetsgivaravgifter. Den tekniska lösning som förordats, synes SSU tilltalande och medför välkomna förbättringar i bl.a. ad- ministrativt avseende genom sammankopp— lingen med avgiftssystemet inom tilläggs- pensioneringen.

I fråga om vissa detaljer vill emellertid SSU anmäla en mot beredningen avvikan- de mening. I förslaget till lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 om allmän för- säkring finns ett stadgande (& 9, näst sista momentet) som ger företagarna en gyn- nad ställning vid egenavgifternas beräkning. Den beskattningsbara inkomsten speglar emellertid mycket dåligt den faktiska stan- darden just bland företagarna, bl. a. genom konsekvent låg beräkning av naturaförmå- ner och existerande avdragsregler. Den gynnsamma ställning, som företagarna redan nu har i beskattningssystemet, bör ej ut- vidgas och SSU avstyrker därför bered- ningens förslag i detta avseende.

Beredningens förslag innebär vidare, att endast sådana inkomster, som ger pensions- rätt inom tilläggspensioneringen, medför avgift till pensionsfonden. Ett bortfall upp- står därmed för fonden till förfång för sparandet. Beredningen har inte kvantifie- rat detta bortfall; förbundet hyser den me- ningen att uppmärksamhet bör ägnas åt de följdverkningar beredningens förslag har på denna punkt.

Slutligen delar SSU den tveksamhet, som bl. a. kommit till uttryck i reservationen av herrar Meidner och Nilstein, angående tak- ten för genomförandet av socialförsäkrings- avgiftema. Det är enligt förbundet synner- ligen önskvärt att en så jämn genomförande- takt som möjligt åstadkommes med hänsyn till såväl den samhällsekonomiska balansen som reaktionerna hos löntagarna.

Inkomstbeskattningen

Grundavdragen

Beredningen föreslår en höjning av orts- avdragen, eller grundavdragen som de kal- las av beredningen, till 3000 kronor för ensamstående och 6000 kronor för gifta. En sådan höjning av grundavdragen skulle enligt SSU:s mening försvåra en framtida övergång till särbeskattning. Förbundet före- slår — med hänsyn till bl.a. de lägre in- komsttagarna och den förväntade penning- värdeutvecklingen — att grundavdragen sät- tcs till respektive 2 500 och 5 000 kronor. En höjning av denna storlek innebär inte heller de problem för kommunerna, som en avse- värd höjning av grundavdragen enligt be- redningens förslag skulle medföra.

Skatteskalorna Beredningen har föreslagit avsevärda sänk- ningar av uttagsprocenten i de mellanlig- gande och högre skikten av beskattningsbar inkomst. Den föreslagna sänkningen kom- mer att ge de högre inkomsttagarna stora skattesänkningar, vilket SSU finner helt oriktigt. SSU kan inte dela beredningens uppfattning att inkomsttagare med en års- inkomst över 100000 kronor skall tiller- kännas skattesänkning, även om hänsyn tas till den höjning av den indirekta beskatt- ningen som mervärdesskatten utgör. En sänkning av den direkta skatten bör i första hand tillkomma de lägre inkomsttagarna. Frågan om de lågavlönades standard måste i detta sammanhang föras in i bilden. Det är i och för sig anmärkningsvärt att skatte- beredningen lämnat de lägre inkomsttagarna åt sidan, i synnerhet när beredningen ägnat stor uppmärksamhet åt grupper med högre inkomster. Ett mycket stort antal löntagare har en beskattningsbar årsinkomst understi- gande 12 000 kronor. Genom en ökad indi— rekt beskattning och genom en större pro- portionell skattebelastning till följd av nya och ökade kommunala uppgifter kommer de lägre inkomsttagarnas standard att yt- terligare försämras. En sådan utveckling kan SSU inte acceptera. Det måste anses som en angelägen samhällsuppgift att se till, att inte människor med låga inkomster och dåliga inkomstmöjligheter drabbas av hård beskattning. SSU vill därför hemställa att frågan om här aktuella gruppers grund- standard blir föremål för särskild utredning. Det är önskvärt att utredningsarbetet be-

SSU vill för de gifta förorda följande skatteskala (för ogifta motsvarande upp-

byggnad): Beskattningsbar inkomst Nuvliirlzinde ';tV blerednirigein Av SSU föreslagen ] 000 kronor 5 023 ores agé)" s a a skala %

—12 10 10 10 12—16 20 10 10 16—18 30 16 16 18—20 30 16 16 20—24 38 22 22 24—30 38 28 28 30—32 43 28 28 32—40 43 34 35 40—60 48 40 43 60—80 54 46 51 80—100 54 46 51 100—120 59 52 59 120—150 59 52 59 150—200 65 58 59 200—250 65 58 65 250—300 65 65 65 300—400 65 65 65 400—— 65 65 65

drives så skyndsamt, att förslag kan läggas jämsides med övriga skatteförslag.

Familjebeskattningen

De förslag som framläggs av beredningen rörande familjebeskattningens utformning tillhör de mest omdiskuterade. SSU har vid skilda tillfällen deklarerat som sin be- stämda uppfattning, att en betydande sats- ning bör ske på familjepolitikens område Skatteberedningen har visserligen primärt inte haft till uppgift att behandla de fa- miljepolitiska åtgärderna. SSU har likväl ansett att dessa bör ges en sådan prioritet, att förbundet — i enlighet med vad som in- ledningsvis uttalats — ansett sig höra i detta sammanhang framlägga förslag om ytter- ligare stöd till barnfamiljerna. De ändrings- förslag, som framläggs av förbundet, är till största delen betingade av denna målsätt- ning. Sam- eller särbeskattning SSU vill inledningsvis notera att ingen leda- mot i beredningen uttalat sig för ett in- förande av särbeskattning. Det finns själv— fallet starka principiella skäl, som talar för denna beskattningsform. Giftermålet i sig självt bör inte gynnas av en skattesänkning. Stora förändringar i hemarbetet gör en sär- skild skattekompensation för äktenskapet alltmera omotiverat. En väsentlig möjlig-

het att öka arbetskraftstillgången är en ökad yrkesaktivitet bland gifta kvinnor; en sam- beskattning kan antas verka hindrande mot en sådan utveckling.

När SSU ändå —— trots att förbundet på sikt anser att en särbeskattning bör införas — stannat för att föreslå sambeskattningens fortsatta existens, sammanhänger detta ställningstagande med de effekter ett ome- delbart införande av särbeskattningen skulle medföra. De förbättrade utbildningsmöjlig- heterna har sent kunnat tas i anspråk av kvinnorna; många saknar ännu möjlighet att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Allvarligare är emellertid att det finns många samhällen, som inte har ett till- räckligt differentierat näringsliv eller där expansionsmöjligheter för industrier över- huvud saknas. Att för inkomsttagare på sådana orter — ofta personer med lägre in- komster — genomföra skatteskärpningar, skulle med rätta kunna uppfattas som stridande mot solidariteten de olika sam- hällsgrupperna emellan.

Förbundet vill vidare erinra om att en omläggning till ökad indirekt beskattning i viss mån minskar de negativa effekterna av sambeskattningen. Det förslag, som SSU ovan framlagt om lägre grundavdrag, mins- kar även överkompensation jämfört med beredningen samtidigt som detta förslag och

en i jämförelse med utredningsförslaget något högre progressivitet skapar utrymme för angelägna reformer för barnfamiljerna.

Förvärvsavdrag

SSU delar beredningens uppfattning att det är angeläget att genom ett förvärvs- avdrag stimulera benägenheten hos gifta kvinnor att förvärvsarbeta. En höjning av minimiavdraget från 300 till 1000 kronor kan därför förbundet tillstyrka liksom att kvoten bestämmes till 25 istället för 20 procent.

Frågan om högsta avdrag som skall med- ges sammanhänger enligt förbundet till inte obetydlig del med de tröskeleffekter som -— ehuru ur förslagets synpunkt önskvärda — uppstår i en familj, då yngsta barnet fyller 16 år. Denna problematik har med nu gäl- lande beskattningsregler som grund, belysts av studiehjälpsutredningen (SOU 1963:48). Ett av syftena med den av vårriksdagen antagna studiehjälpsreformen har varit att undanröja hittills existerande tröskeleffek- ter. Beredningens förslag på denna punkt återinför de negativa verkningarna och för- storar dem genom att förlusten av avdraget leder till en ökning av den beskattningsbara inkomsten med 4000 kronor i stället för 2 000.

Vid awägningen av hithörande frågor har SSU kommit till slutsatsen att — om än med tvekan — acceptera förvärvsavdrag av föreslagen omfattning. Samtidigt måste som en ovillkorlig förutsättning härför följa dels att förvärvsavdraget — enligt förslag i reser- vationen av herrar Meidner och Nilstein —- även får omfatta kvinnor utan barn under 16 år, dels vissa studiesociala förbättringar. Till sistnämnda fråga återkommer förbun- det i följande avsnitt.

Barnbidrag

Beredningens majoritet har kommit till slut- satsen att det direkta stödet till bamfamil- jerna bör utgå i form av barnbidrag och ej bamavdrag. SSU delar denna bered- ningens slutsats och anser att bidragsvägen under alla förhållanden är att föredra fram- för ett avdragssystem. En omläggning till bamavdrag kommer alltid att innebära stör- re förmåner för de högsta inkomsttagarna och i den mån man söker kompensera de lägre inkomsttagarna härför, ter sig av- dragsmetoden meningslös.

Om således SSU tillstyrker förslaget om barnbidrag, anser förbundet däremot att

den föreslagna höjningen inte tillnärmelse- vis svarar mot det behov som föreligger av ytterligare insatser för barnfamiljerna. Höj- ningen av barnbidraget från 700 till 1200 kronor utgör endast en kompensation för de ökade kostnader som drabbar barnfamil- jerna genom den högre indirekta beskatt- ningen.

Tiden bör nu vara inne för en samlad reformgiv på familjepolitikens område. De principiella riktlinjerna härför har upp- dragits av familjeberedningen i dess under våren avlämnade promemoria (SOU 1964: 36). Sålunda bör till varje familj utgå ett vårdbidrag så länge yngsta barnet är under tre år. Vidare bör barnbidraget höjas ut- över vad beredningen föreslagit. Slutligen anser SSU att den del av familjepolitiken, som utgörs av stödet till ungdomen i gym- nasier och yrkesskolor, bör förstärkas i sam- ma takt som de allmänna barnbidragen.

Vad beträffar de allmänna barnbidragen kan omkring hälften av den föreslagna ök- ningen beräknas åtgå för att kompensera en relativt måttlig prisstegring och det ökade inslaget av indirekt beskattning. Realför- bättringen skulle då utgöra 200 år 250 kro- nor. Jämfört med de skattesänkningar som genom den dämpade progressiviteten i be- redningens förslag kommer de höga in- komsttagarna till del, får barnbidragsök- ningen anses som löjligt blygsam. SSU har, som ovan framhållits, ansett att största delen av ett för familjestödjande åtgärder disponibelt utrymme, bör disponeras för in— förande av vårdbidrag. Härutöver bör emel- lertid barnbidraget höjas med 200 kronor och således utgå med 1400 kronor år 1970.

Vårdbidrag

Som en synnerligen viktig angelägenhet inom familjepolitiken ser SSU tillkomsten av ett särskilt stöd till småbarnsfamiljerna. I sitt yttrande över familjeberedningens promemoria (SOU 1964:36) har förbundet understrukit betydelsen av införandet av ett sådant särskilt stöd. Även om vissa skäl kan tala för den anknytning till socialförsäk- ringssystemet, som familjeberedningen ak- tualiserat, finner emellertid SSU, att ett vårdbidrag har en sådan prioritet att det bör införas i samband med nu aktualiserade omläggning av skattesystemet.

Ett vårdbidrag är ett starkt stöd till familjerna i en situation, där inkomsterna avsevärt reduceras och kostnaderna avsevärt stiger. Bidraget förbättrar möjligheterna för

en av föräldrarna att stanna hemma under barnets första år. I andra fall utgör bidra- get ett värdefullt stöd för att täcka kost- naderna för barntillsynen. SSU vill i detta sammanhang erinra om familjeberedningens uttalande, »genom ett särskilt vårdbidrag till samtliga familjer med barn under en viss ålder skulle...föräldrarna själva få avgöra, om någon av dem skall stanna hemma och vårda barnet eller om bidraget skall användas till att täcka de kostnader för barntillsyn, som uppkommer när båda föräldrarna förvärvsarbetar».

Beträffande den konkreta utformningen av ett vårdbidrag vill SSU anföra följande: Varje kvinna erhåller för närvarande vissa förmåner från den allmänna försäkringen i samband med bamafödsel. Storleken av detta bidrag är minst 900 kronor. För den som är försäkrad för tilläggssjukpenning — och detta torde gälla det övervägande antalet förstföderskor — utgår därutöver sjuk- penning, så länge hon inte förvärvsarbetar, dock högst 180 dagar. Dessa tilläggsförmå- ner uppgår till högst 4140 kronor med nu gällande sjukpenningsklassregler. Med hän- syn till dessa bestämmelser skulle det kunna ligga nära till hands att vårdbidraget bör- jade löpa från den tidpunkt, då ersätt- ningarna från den allmänna försäkringen upphör. Av praktiska skäl förordar emeller- tid SSU att vårdbidraget börjar utgå från samma tidpunkt som det allmänna barn- bidraget, varigenom en samordning av ut— betalningarna kan ske.

Beträffande frågan om bidraget skall utgå med avseende på alla barn under en viss ålder eller med avseende på familjer med barn under en viss ålder, anser SSU, att det senare alternativet är mest rimligt med hänsyn till bidragets syfte. Den tid, var— under bidraget skall utgå, är självfallet svår att awäga. Denna fråga sammanhänger i viss män med problemet om bidraget skall differentieras med hänsyn till barnets ålder. Trots de tröskeleffekter som uppstår anser SSU att bidraget bör utgå så länge barnet är under tre år. Med det ekonomiska ut- rymme som de av SSU föreslagna åtgärder- na i övrigt skapar, kan vårdbidraget i första omgången bestämmas till 2 000 kronor.

Stöd till flerbarnsfamiljer "SSU har i sitt yttrande över familjebered- ningens promemoria understrukit betydelsen _av åtgärder för flerbamsfamiljerna. Inte mindre än en tredjedel av de svenska bar-

nen växer upp i vad som kan kallas fler- bamsfamiljer; de försörjs av mellan 5 och 10 procent av den vuxna befolkningen. De nuvarande familjebostadsbidragen är ett exempel på ett samhällsstöd som är differen- tierat efter barnantalet. Det skulle därför i och för sig kunna tänkas att avveckla familjebostadsbidragen och ersätta dem med flerbamsfamiljetillägg. Med hänsyn till att en sådan åtgärd dock skulle träffa de lägre inkomsttagarna - i en trebarnsfamilj med årsinkomst under 17 000 kronor utgör familjebostadsbidraget 1200 få 1300 kronor — bör någon avveckling av familjebostads- bidragen inte ske.

[ syfte att bidra till en utjämning av standardskillnaderna mellan familjer med olika antal barn bör —— i enlighet med familjeberedningens förslag — ett familje- tillägg utgå. Tillägget bör utgå till famil- jer med tre eller flera barn och till ett belopp av 1000 kronor.

Studiestöd

En viktig del av familjepolitiken utgörs av stödet till familjer med studerande barn. I propositionen 1964-1138 har också den vid årets riksdag beslutade studiehjälpsreformen setts som ett led i familjepolitiken. De skäl, som talar för en förbättring av stödet till familjer med barn under 16 år, kan själv- fallet även anföras för framtida förbätt- ringar av studiehjälpen inom det gymnasi- ala åldersstadiet; huruvida ökningar av stu- diebidragen till universitetsstuderande skall ske bör vara avhängigt av inkomstutjäm- ningen. Som ovan framhållits talar även de av beredningen föreslagna tröskelreglema för en framtida förstärkning av studiehjäl- pen. SSU är idag inte berett att framlägga förslag om den direkta utformningen av förbättringarna men anser att de bör vara av storleksordningen 200 miljoner kronor 1970. Detta skulle t.ex. räcka till att för- dubbla de nuvarande studiebidragen.

Indirekt beskattning

Beredningen föreslår att nuvarande system av indirekt beskattning ersättes med en s.k. mervärdesskatt. Utgångspunkten för denna reform är beredningens önskemål om att skapa en indirekt beskattning som är neutral gentemot de relativa priserna. I linje här- med föreslår beredningen att samtliga punktskatter avskaffas med undantag för de som införts i syfte att dämpa bilismens

expansion. Det skattesystem som föreslås är av genomgripande karaktär. Det synes SSU som inte skatteberedningen klarlagt alla de samhällsekonomiska konsekvenser en mer- värdesskatt skulle få. Ett ytterligare utred- ningsarbete hade därför varit högst önsk- värt.

Om beredningens förslag om mervärdes- skatt skulle vinna gehör, vill SSU över för- slaget anföra följande:

För att mervärdesskatten verkligen skall fungera effektivt och upprätthålla neutrali- tet gentemot de relativa priserna, fordras emellertid att den omfattar så många varor och tjänster som möjligt. Enligt SSU:s mening är redan beredningens förslag om undantag för skatteplikt alltför frikostigt.

Som ett exempel kan nämnas att enligt beredningens förslag endast resor inom Sverige skall beskattas, under det att inter- nationell persontrafik mellan ort i Sverige och ort i utlandet skall likställas med skatte- fri export. Ett dylikt undantag kan leda till att t.ex. en resenär från Stockholm till Malmö kan resa billigare genom att betala för resan till Köpenhamn, men endast ut- nyttja den till Malmö. Sådana möjligheter att undgå beskattning måste självklart verka snedvridande och bör i görligaste mån elimineras.

Beträffande handeln med begagnade mo- torfordon föreslår beredningen att mervär- desskatt skall uttas vid yrkesmässig för- säljning men inte vid transaktioner enskilda personer emellan. Detta kan, som påpekats av vissa motororganisationer, leda till att den yrkesmässiga handelns möjligheter för- sämras i förhållande till enskilda personers ej yrkesmässiga försäljning. SSU vill fästa uppmärksamhet på att denna effekt skulle kunna undvikas om även privata transaktio- ner med motorfordon kunde beskattas.

Av tekniska skäl torde inte denna handel kunna mervärdesbeskattas, men vid den obligatoriska inregistreringen hos länsstyrel- serna vid köp av motorfordon, kunde en fast avgift uttas, Vilken exempelvis grundas på fordonsslag, tjänstevikt och ålder. Denna avgift borde utformas så att den genom- snittligt motsvarar den belastning mervär- desskatten utgör för den yrkesmässiga för- säljningen. Vid köp av motorfordon av en skattskyldig försäljare, skulle köparen kunna erhålla ett intyg på att mervärdesskatt er- lagts, vilket skulle befria honom från avgift vid inregistrering.

Beredningens majoritet föreslår att undre

gränsen för redovisningsskyldighet för mer- värdesskatt sättes vid 8000 kronor i total årsomsättning med en successiv avtrappning för årsomsättningar mellan 8 000 kronor och 24- 000 kronor. Mot att gränsen sättes så högt har herrar Meidner, Ekström m.fl. reserverat sig och föreslagit att generell frihet från skattskyldighet till mervärdes- skatt begränsas till skattepliktiga verksam- heter med en årlig omsättning understigande 3 000 kronor, kombinerat med ett årligt grundavdrag motsvarande skatten på en om- sättning av 1 000 kronor för år räknat.

Majoritetens förslag medför, enligt SSU:s uppfattning, en snedvridning till förmån för små företag, vilket skulle kunna mot- verka en naturlig expansion av de små före- tagen och därmed ökad rationalisering. SSU vill således förorda reservantemas förslag.

Beredningen föreslår att mervärdesskatten utgår med 13 procent av den skattepliktiga omsättningen. SSU har inget att invända härvidlag.

SSU kan instämma i beredningens all- männa motivering för sitt förslag om avveck- ling av punktskatterna. Trots detta är SSU ej berett att förorda en total avveckling av punktskatterna. Genom att SSU på familje- beskattningens område föreslår vissa refor- mer, måste ytterligare skatteintäkter för staten skapas och SSU har vid avvägning mellan olika finansieringsformer stannat inför bibehållande av vissa punktskatter, nämligen särskilda varuskatten på choklad och konfektyrvaror, försäljningsskatten på guldsmedsvaror och äkta mattor, pälsvaru- skatten, skatten på läskedrycker samt skatten på lättöl, vilket kan beräknas tillföra stats- kassan cirka 300 miljoner kronor under bud- getåret 1964/65.

Förmögenhetsbeskattningen

Beredningen föreslår — utan att närmare utredning ägt rum — viss justering av för- mögenhetsbeskattningen, innebärande dels en höjning av skattepliktsgränsen, dels en sänkning av uttagsprocenten för förmögen— hetsskatten. De förslag beredningen ställer i detta avseende innebär en inkomstminsk- ning för staten på cirka 85 miljoner kronor. De skäl som beredningen åberopar för en justering av förmögenhetsbeskattningen mo- tiverar inte de förändringar beredningen föreslagit. SSU finner det anmärkningsvärt, ur såväl principiella som behovssynpunkter, att en mildring föreslås av en förmögen-

hetsbeskattning, som enligt SSU:s mening redan är ganska liberal. SSU avstyrker där- för helt att förmögenhetsbeskattningen blir föremål för ändring och förordar att nu- varande beskattning bibehålles.

Sammanfattning

SSU har i sitt yttrande över skattebered- ningens betänkande sökt sörja för att ett vidgat utrymme skapas för familjepolitiska åtgärder. I detta syfte föreslår SSU föl- jande:

att ett särskilt vårdbidrag om 2 000 kro— nor införes för familjer med barn under tre år;

att det allmänna barnbidraget höjes till 1 400 kronor;

att ett familjetillägg för flerbamsfamiljer införes med 1000 kronor i familjer med tre eller fler barn under 16 år;

att studiehjälpen på gymnasiestadiet för- bättras i takt med förstärkningarna för fa- miljer med barn under 16 år.

På beskattningens område har SSU an- sett sig i stort kunna godta beredningens förslag till utformning av socialförsäkring- arnas finansiering och mervärdesskatten. I fråga om den direkta beskattningen föreslår SSU en avsevärt lägre höjning av grund- avdragen och en starkare progression i de högre inkomstskiktena än beredningen. För- slaget om sänkning av förmögenhetsbeskatt- ningen avvisas helt. Slutligen har SSU inte funnit tillräckliga skäl föreligga att av- veckla vissa av de punktskatter som nu finns. Förslag framläggs om införande av vissa avgifter vid registreringen av begag- nade motorfordon som inte köpts genom reguljära försäljare.

I statsfinansiellt avseende innebär SSU:s förslag en ökning av utgifterna för allmänt barnbidrag med inemot 350 miljoner kro- nor. Införandet av ett vårdbidrag av angi- ven storlek torde medföra en kostnad av cirka 600 miljoner kronor och av ett familje- tillägg med cirka 175 miljoner kronor. För studiesociala åtgärder bör beräknas cirka 200 miljoner kronor. Vidare bör cirka 70 miljoner kronor beräknas i skattebortfall för förvärvsavdrag till gifta kvinnor utan barn under 16 år. Sammanlagt uppgår så- ledes de föreslagna utgiftsökningarna (inkl. ökat skattebortfall) till 1400 miljoner kronor.

I gengäld medför de av SSU föreslagna inkomstförstärkningarna ett minskat skatte- bortfall på över 700 miljoner kronor i fråga om grundavdragen jämfört med bered- ningens förslag. Den hårdare progressiva beskattningen kan beräknas tillföra stats- verket drygt 150 miljoner kronor och en fortsatt förmögenhetsbeskattning enligt nu- varande regler ger 85 miljoner kronor. Om punktskatterna bibehålles enligt SSU:s för- slag, blir merintäkten cirka 400 miljoner kronor för statens del. De ytterligare förslag som SSU framfört — i fråga om företagar- nas egenavgifter, mervärdesskatt på resor till utlandet i den del de företas inom landet, den föreslagna avgiften vid handel med be- gagnade motorfordon samt gränsen för redo- visningsskyldighet för mervärdesskatten — kan uppskattningsvis inbringa inemot 50 miljo- ner kronor. Härigenom skulle de föreslagna utgiftsökningarna vara täckta. Stockholm den 11 november 1964-.

U lf Larsson Thage Peterson

Ingvar Carlrson

Sveriges tandläkarförbund

(till Sveriges hantverks- och industriorganisation)

Enligt anvisningarna till 11 å i den nu gäl- lande förordningen om allmän varuskatt är tjänsteprestation avseende personliga tjäns- ter fria från sådan skatt. Anledningen här- till är bl. a. att skatteplikten för tjänste- prestationer anknutits till begreppet »skatte- pliktig vara». Bland dylika personliga tjäns- ter anges uttryckligen av tandläkare utförda tjänster. Detta förhållande avses (se sid. 401 i betänkandet) att bibehållas även inom

den nya beskattningens ram. På sidan 223 i propositionen nr 162 till 1959 års höst- riksdag, i vilken proposition förslag om ifrå- gavarande skatt framlades, anför departe- mentschefen i tredje stycket:

»Enär tjänstebeskattningen väsentligen är avsedd att utgöra en komplettering till va- rubeskattningen, bör i princip endast så- dana tjänster ifrågakomma till beskattning

o

som har avseende a skattepliktiga varor.»

Ett viktigt led i tandvården utgöres av tillhandahållande och utförande av tand- proteser m. m., för vilket regelmässigt an- litas tandtekniker. Dessa kunna dels vara anställda på eller själva driva tandtekniska laboratorier, dels vara anställda hos tand— läkare. De utföra i båda fallen exakt sam- ma arbete som i enlighet med vad som an- förts ingår som ett led i den personliga tjänsteprestation, som meddelandet av tand- vård utgör.

I beskattningshänseende göres emellertid för närvarande skillnad mellan om arbetet ifråga utföres av hos tandläkare anställd tandtekniker eller av annan tandtekniker. I det förra fallet är arbetet icke underkastat skatteplikt i annat avseende än att däri in- gående material blir föremål för beskatt- ning, då det från materialleverantören för- säljes till tandläkaren/konsumenten. I det senare fallet blir arbetet underkastat beskatt- ning vid överlämnandet från teknikern (den- tallaboratoriet) till tandläkaren såväl beträf- fande däri ingående material som beträf- fande värdet av teknikems därå nedlagda arbete.

Denna olikhet i beskattningen är i och för sig helt omotiverad. Den medför också en risk för onödig fördyring av kostnaderna för tandvården och bör i det nya systemet icke bibehållas. Som exempel kan nämnas att i de fall folktandvårdens egna laborato- rier ej kunna framställa en protesbas och

folktandvården således måste anlita annan än i landstinget anställd tekniker, patienten har att erlägga förutom kostnaderna för pro- tesen enligt gällande folktandvårdstaxa, om- kostnadema i samband med protesbasens förfärdigande; i dessa kostnader ingår då också den allmänna varuskatten.

Som ovan nämnts framgår av anvisning- arna till nuvarande bestämmelser om all- män varuskatt tydligt att tjänsteprestation utförd av t. ex. läkare eller tandläkare är fri från allmän varuskatt — skatteberedning- en avser icke heller att därutinnan göra någon ändring. Detta framgår emellertid icke på samma tydliga sätt i den nu före- slagna lagstiftningen. Genom att de nuva- rande anvisningarna icke medtagits, kan risk föreligga för misstolkning av de nya bestämmelserna —» man uppfattar borttagan- det av anvisningarna såsom ett uttryck för att en ändring skett. Det vill därför synas som det även i den nya lagstiftningen lämp- ligen borde finnas anvisningar innehållande en exemplifiering av tjänsteprestationer som avses skola vara fria från mervärdebeskatt- ning. Därvid bör även anges att med tjäns- teprestation av tandläkare skall i mervärde- skattehänseende likställas tjänsteprestation av tandtekniker med avseende å tandtekniskt arbete utfört för och levererat till tandlä- kare. Stockholm den 26 oktober 1964.

jan Erik Ahlberg

Sveriges tvätteriförbund

(till Sveriges hantverks- och industriorganisation)

På sid. 653 i betänkandet står i anvisning- arna till å 12 bl.a. följande.

»Av staten eller kommun bedriven verk- samhet med uteslutande syfte att tillgodose egna behov skall däremot icke anses såsom yrkesmässigt bedriven annat än som verk- samheten bedrives i bolagsform eller lik- nande. Detta skall gälla även i den mån samgående i sådant syfte sker mellan staten och kommun eller mellan kommuner och skattskyldighet enligt vad nyss sagts icke skolat föreligga, om skilda verksamheter be- drivits. Vad här sagts om kommun, gäller även för landstingskommun».

Nu hyser emellertid vår organisation den bestämda uppfattningen, att det refererade stycket måste utgå ur den definitiva lagtex—

ten. Ett förfarande i likhet med vad här beskrivits skulle innebära ett väsentligt av- steg från principen om att undantag från skattskyldighet icke bör medgivas. Denna princip har ju statsmakterna hittills hållit hårt på.

Vidare skulle en befrielse från skattskyl- dighet enligt förslaget orsaka ett markant avsteg från principen om konkurrens på lika villkor, vilket i praktiken skulle betyda, att de skattebefriade, offentliga företagen när- mast skulle få en ren monopolställning, då det gäller tvätt från stat, landsting och kommuner.

Bakgrunden till det anförda är, att de privata tvätteriema konkurrerar med de of- fentligt ägda tvätteriema om betydande

mängder tvättgods. Då det gäller vittvätt, som ju här avses, kan den samlade kvanti- teten tvättgods här i landet uppskattas till

Hemmatvätt .............. 735 000 ton Kommersiell tvätt .......... 80 000 » Andelstvätt ................ 30 000 » Institutionstvätt*) .......... 55 000 >>

900 000 ton

*) Häri inräknat de offentliga organens tvätterier.

900 000 ton per år. Denna mängd fördelar sig ungefär på följande sätt.

Det är följaktligen av största betydelse för de företag inom vår bransch, som tillhör den privata sektorn, att de få tillfälle att erbjuda sina tjänster till stat, landsting och kommuner från samma utgångspunkter och med samma förutsättningar, som de offent- ligt ägda tvätterierna. Stockholm den 19 ok- tober 1964.

]ames W. Boum

Sveriges vattenfabrikanters riksförbund

Se s. 480.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

Betänkandet inrymmer i avsevärda delar vär- deringar och förslag av skattepolitisk natur. Förbundet anser sig från sina utgångspunkter ej böra ingå härpå. Med en sålunda begrän- sad målsättning för granskningen finner för- bundet anledning framföra följande synpunk- ter.

Beredningen har enligt direktiven haft att verkställa en omprövning av skattesystemet i dess helhet. Fråga om skattebördans fördel- ning skall med vissa angivna utgångspunkter prövas förutsättningslöst. »Härvid bör man inte rygga tillbaka för långtgående reformer». Utredningsarbetet kan väl emellertid inte sä- gas ha utmynnat i mera vittgående reformer i det att huvuddragen av skattesystemet be- står oförändrade. Möjligen kan det i direkti- ven anbefallda totala skatte- och avgiftsutta- get ha verkat hämmande. Förbundet har i och för sig ingen anledning göra invändning emot att skattesystemet består i sina huvud- sakliga grundvalar. Allt för tvära omkast- ningar medför svårigheter i taxeringsarbetet både i vad gäller inlärning av nya författ- ningsbestämmelser och tillämpning av dessa bestämmelser, innan fast praxis utvecklats. Allmänt påtalat är att redan nu kontinuer- ligt inträffande förändringar i skattelagstift—

ningen vållar bekymmer i taxeringsarbetet. Emellertid kan förbundet självfallet accepte— ra merarbete vid taxeringen på grund av ny- heteri skattelagstiftningen, om desamma efter allmänna överväganden befinnes påkallade. Vad som framför allt vid nu förestående skat— tereform framstår som angeläget är att be— stämmelserna utformas på sådant sätt, att de lätt kan läggas till grund för en definitiv källskatt, ett projekt som återstår för skatte- beredningen att utreda. Ur denna synpunkt hade i fråga om socialförsäkringens finansie- ring varit önskvärt, att avgiftsuttagandet kun- nat ske efter enhetliga regler för såväl folk— pensioneringen som sjukförsäkringen i dess helhet.

För förbundet är av särskild vikt att ett nytt skattesystem utformas på sådant sätt, att detsamma kan fungera utan alltför rigo— rösa kontrollåtgärder. Det nuvarande systemet har genom sin starka inriktning å den direkta beskattningen medfört sådan belastning å skattebetalarna, att detsamma ansetts innebä- ra speciella frestelser till skatteflykt. Därest en förskjutning till indirekt beskattning kom- mer till stånd, skapas större garantier för att skatt inflyter oberoende av den enskilde skat- tebetalarens förefintliga eller bristande loja—

litet. Med denna utgångspunkt kan det före- slagna systemet förväntas medföra större ef- fektivitet.

Ett realiserande av beredningens förslag in- nebär dock inte, att behovet av kontroll eli- mineras. Den får inriktas mot arbetsgivare i den mån de engageras i socialförsäkringens finansiering och vad mervärdesskatten be- träffar mot dem, som bedriver yrkesmässig försäljning eller yrkesmässigt tillhandahållan- de av varor eller tjänsteprestationer. Ju stör- re avgiftsuttaget blir hos arbetsgivarna, desto starkare blir kravet på kontroll. De lokala skattemyndigheternas insatser i detta sam- manhang måste bli än viktigare än tidigare. Mervärdesskatten kommer att drabba ett vä- sentligt större antal skattesubjekt än den nu- varande varuskatten genom att den utsträckes över både produktions- och distributionsle- den. Härtill kommer att beskattningsområdet utvidgas och att nu gällande undantag från skatteplikt begränsas. Beskattningsnämnder- nas medverkan, som avses bestå även i det nya systemet, blir fördenskull av större bety- denhet än tidigare. Vad gäller rörelseidkar- na kommer taxeringen att ske i särskilda nämnder både vad avser fysiska och juridis- ka personer. Med den särskilda sakkunskap, som där är representerad, i regel vad fysiska personer beträffar kompletterad med taxe- ringsassistentexpertis, får förutsättas att upp- kommande merarbete kan bemästras. I vad mervärdesskatten faller på jordbrukarna är den berörda lokala nämnder åvilande arbets- belastningen ägnad att vålla vissa betänklig- heter. Taxeringen kommer inte längre att in- skränka sig till enbart fastställande av den skattepliktiga omsättningen. Möjligheten till avdrag för ingående skattebelastning kräver att taxeringen därjämte utvidgas till att om- fatta ett fastställande av den slutliga skatten på mervärdet. Taxeringen avses utmynna i ett fastställande av den slutliga mervärdes- skatten plus eller minus, varefter det be- loppsmässiga resultatet av taxeringen fast- ställes i det efterföljande debiteringsarbetet. Härtill kommer att mervärdesskattens till- lämpningsområde går vida utöver varuskat- tens nuvarande, som är begränsat till jord- brukamas konsumentförsäljning och egna ut- tag av hemmaproducerade jordbruksproduk- ter. Det anförda ger vid handen, att jordbru- kartaxeringen, som redan nu är betungande, kommer att kompliceras. Behov av biträde

i en eller annan form aktualiseras. Möjligen kan de lokala skattemyndigheterna, som efter en datareform beräknas vara i behov av fyll- nadsuppgifter, inkopplas på med mervärdes- skatten sammanhängande taxeringsbestyr, varvid jordbrukartaxeringen träder i förgrun- den.

Till slut några synpunkter å utformningen av den direkta beskattningen.

Vid bedömande av grundavdragens (f.n. ortsavdragens) storlek har beredningen gjort jämförelse med i Stockholm gällande belopp för dels existensminimum vid utmätning och införsel, dels normalbelopp vid prövning av behov av socialhjälp, utgörande för ensam- stående resp. 5.160 och 3.120 kronor samt för sammanlevande makar 7.200 resp. 4.740 kronor. Centrala uppbördsnämndens motsva- rande normalbelopp för existensminimum är år 1964 4.240 resp. 6.300 kronor. Det före- slagna grundbeloppet för äkta makar överens- stämmer någorlunda väl med jämförelsebe- loppen. Att förslaget i vad det avser grund— beloppet för ensamstående understiger järn- förelsebeloppen betyder mindre med hänsyn till att åtskilliga torde ha en helt annan skatte— kraft än vad deras inkomst ger uttryck för, något som även framhålles i betänkandet. Det- ta sammanhänger bl.a. med att redovisad in- komst i många fall avser endast del av in- komståret. Grundavdragen torde mot bak- grunden av vad här anförts få anses väl av- vägda.

Beredningen avvisar tanken på s.k. fallande grundavdrag, vilket bl.a. med hänsyn till önskvärdheten av enkelhet i taxeringen får anses välbetänkt.

Gränsen för deklarationsplikt föreslås höjd till 3.000 kronor, d.v.s. samma belopp som det föreslagna grundavdraget för ensamstå- ende. Beredningen anser, att en något högre gräns i och för sig kunde vara möjlig med hänsyn bl.a. till reglerna om schablonavdrag för försäkringsavgifter men finner 3.000 kro- nor vara att föredra »såsom svarande mot en månadsinkomst om jämnt 250 kr». Enbart sistnämnda skäl borde enligt förbundets me- ning inte vara avgörande för uraktlåtenheten att vidtaga en i övrigt som befogad ansedd höjning av deklarationspliktsgränsen. Stock- holm den 9 november 1964.

Elis Winnermark Gustaf Allström

Tjänstemännens centralorganisation

TCO har i flera sammanhang betonat vik- ten av en allsidig översyn rörande beskatt- ningens utformning. Härvid borde en för- skjutning av skatteuttaget mot mer indirekt beskattning ske, samtidigt som marginalskat- tesatserna i den direkta skatten sänktes. Den indirekta skatten borde ges en mer generell karaktär. Socialförsäkringarnas finansiering borde i ökad grad ske via ett avgiftssystem och i mindre utsträckning via den direkta beskattningen. Familjebeskattningen borde överses.

I väsentliga avseenden ligger förslagen från allmänna skatteberedningen i linje med TCO:s strävanden vad gäller beskattning- ens utformning, men TCO anser, att ut- redningen i viktiga avseenden inte gått till- räckligt långt. Enligt TCO:s uppfattning bör en större del av det totala skatteuttaget, än vad beredningen föreslagit, ske via indi- rekt beskattning och socialavgifter. Därmed skulle möjligheter skapas för mera vittgå- ende reformer på den direkta beskattning- ens område, bl. a. en verklig sänkning av marginalskattema. Vad gäller familjebe- skattningens utformning anser TCO, att beredningens majoritet inte beaktat de ak- tuella utvecklingstendenserna i samhället och att dess förslag härvidlag innebär ståndpunktstaganden, som motverkar en önskad utveckling.

Samhällsekonomiska bedömningar

Utredningens beräkning av vad intäkterna från de ifrågavarande skattekälloma skulle bli år 1970 torde innebära en icke obetyd- lig underskattning. Beredningen antar en ge- nomsnittlig prishöjning per år av 2 procent. Mot detta kan anföras att konsumentpriser- na inte under någon 10-årsperiod som kan inläggas under efterkrigstiden stigit med ett så lågt genomsnittsbelopp per år. Sannolik- heten förefaller ringa för att en nedgång till 2 procent i genomsnitt per år nu skulle vara att vänta. Även antagandet om en ökning av reälinkomsten med 3 procent per år tor- de innebära en underskattning. Under 1950- talet var expansionstakten 3,5 procent per år, och under 1960-talets första hälft kom- mer den genomsnittliga ökningen av allt att döma att bli ännu större. Även för senare

hälften av 1960-talet torde man ha anled- ning räkna med en ganska hög produktivi- tetsstegring på grund av den tekniska ut— vecklingen och strukturomdaningen i sam- hället.

Något som möjligen skulle tala för en tendens till låga värden på bruttonational- produkten är att arbetskraftssituationen up- penbarligen kommer att vara ogynnsammare under 1960-talets senare hälft än under år- tiondets förra del. Å andra sidan bör man kunna utgå från att bl. a. energiska arbets- marknadspolitiska åtgärder och en reform av skattesystemet skall göra det möjligt att i ökad utsträckning underlätta för gifta kvin- nor, om de så önskar, att ta förvärvsarbete, vilket positivt skulle påverka arbetskrafts- tillgången. I jämförelse med det tillskott av arbetskraft som kan komma från de gifta kvinnorna, är alla andra tänkbara arbets- kraftstillskott små. Såsom nedan närmare skall utvecklas, anser TCO att man därför bör tillvarata alla möjligheter att utforma beskattningssystemet så, att viljan till för- värvsarbete för gifta kvinnor inte hämmas. Även i övriga avseenden bör skattesystemet utformas så, att det verkar arbetsstimule- rande. Detta måste beaktas vid utformningen av marginalskattema.

Socialförsäkringens finansiering

Av socialförsäkringens olika grenar har be- redningen endast framlagt förslag beträffan- de finansiering av folkpensioneringen och sjukförsäkringens grundförmåner. Det av be- redningen föreslagna finansieringssystemet är emellertid sådant, att det torde möjliggö- ra inbyggnad även av återstående delar av sjukförsäkringen jämte yrkesskadeförsäkring- en.

TCO har ovan framhållit sin positiva inställning till ökad avgiftsfinansiering inom socialförsäkringen och anser att beredning- ens förslag bort omfatta en större del av socialförsäkringen, d. v. s. även finansieringen av grund- och tilläggssjukpenningförsäkring- en för förvärvsarbetande samt yrkesskade- försäkringen. Beredningen har betonat, att ändrade regler för finansieringen av sjuk- penningen för de förvärvsarbetande äger nära samband med frågan om sjukpenning-

skalans utformning och uppbyggnad. Enligt TCO:s uppfattning hade det varit önskvärt att i detta sammanhang ta upp frågan om sjukpenningskalans utbyggnad. TCO fram- höll redan år 1961 i sitt yttrande över för- tidspensionering m.m., att organisationens principiella uppfattning är att maximum för sjukpenningskalan resp. högsta pensions- grundande inkomst i ATP bör sammanfalla.

TCO framhöll också i samma yttrande, att det vore en logisk ordning, om sjukpen- ningbeloppen från den allmänna försäkring- en vore skattepliktig inkomst för mottaga- ren. En sådan ordning, vilken förutsätter att sjukpenningen uppräknas, vore att föredra med hänsyn till den samordning med före- kommande sjuklönesystem, som tillämpas på skilda områden. Den olikartade skatte- rättsliga behandlingen av förmåner från sjuk- försäkringen och den allmänna pensione- ringen försvårar också en rationell samord- ning dem emellan. Mot en beskattning av sjukförsäkringens förmåner har städse an- förts, att det skulle föreligga praktiska svå- righeter för försäkringskassorna att verkstäl- la källskatteavdrag och att lämna uppgifter om utbetalda belopp till taxeringsmyndig- heterna. TCO anser emellertid, att överty- gande skäl hitintills inte framlagts i detta avseende mot en beskattning av sjukpen- ningförmånerna.

Rent allmänt vill TCO i detta samman- hang framhålla svårigheterna att bedöma en individs skatteförmåga om denne utöver en taxerad inkomst även uppbär skattefria förmåner. En bedömning av det samlade skattetrycket på olika inkomstskikt kan inte heller bli fullständig förrän bilden komplet- terats mediett hänsynstagande till de sociala förmånemas inverkan på levnadsstandarden.

TCO anser att man bör eftersträva att inlemma även återstående delar av sjukför- säkringen i det föreslagna finansieringssy- stemet, och föreslår att en utredning tillsät- tes, som får i uppdrag att framlägga förslag härom. Denna utredning får dock ej för- dröja den föreslagna reformen av skattesyste- met. Därtill bör enligt TCO:s uppfattning behandlas frågan om skatteplikt för sjuk- penningen.

TCO anser det av beredningen föreslagna systemet angående socialförsäkringens fi- nansiering innebära väsentliga fördelar men reagerar mot beredningens förslag till olika behandling av anställningsinkomster och andra inkomster.

' Beredningen hävdar att det är omöjligt

att i alla lägen uppnå likvärdighet i belast- ningshänseende mellan de kollektivt beräk- nade arbetsgivaravgifterna och de individu- ellt påförda egenavgifterna. Beredningen fö- reslår att för annan inkomst än anställnings- inkomst skall uttas en grundförsäkringsav- gift av motsvarande storlek som arbetsgivar- avgifterna för de anställda. Hänsyn till be- talningsförmågan har ansetts motivera en nedre inkomstgräns för denna avgift. Grund- försäkringsavgift skall sålunda inte påföras, då beskattningsbar inkomst saknas. Bered- ningen föreslår vidare, att avgiften inte i något fall skall överstiga 10 procent av den beskattningsbara inkomsten. Denna så kal- lade upptrappningsregel orsakar ett skatte- bortfall på cirka 70 milj. kr. jämfört med om avgiften hade utgått från botten.

Enligt TCO:s uppfattning borde upp- trappningen vara brantare — och avgiften maximalt uppgå till 15 procent — speciellt som beredningen själv betonat att skatte- trycket i Sverige nått en sådan höjd att en avsevärd del av detta måste bäras av in- komsttagare med relativt låga inkomster. TCO vill peka på att utöver upptrapp- ningsregeln det även på en annan punkt blir en annorlunda behandling av andra inkomster än anställningsinkomster. Arbets- givaravgiften beräknas nämligen på den an- ställdes bruttolön, medan grundförsäkrings- avgiften beräknas på den avgiftspliktiges net- toinkomst.

En tredje skillnad mellan arbetsgivarav- gifter och egenavgifter gäller avgiftsberäk- ningen för äkta makar. Arbetsgivaravgifter- na beräknas kollektivt, och hänsyn tas så- lunda ej till den anställdes civilstånd. I fråga om grundförsäkringsavgifterna före- slås emellertid så kallad samberäkning. Den innebär att äkta makar påföres endast en avgift, och att sålunda gemensam maxime- ring föreligger. Den föreslagna samberäk- ningen av avgifterna ger 35—40 milj.kr. mindre än vad en särberäkningsmetod skulle ha givit. TCO motsätter sig inte samberäk- ningsmetoden men vill påpeka, att äkten- skapslagstiftningen jämte den övriga ekono- miska lagstiftningen numera i allt större ut- sträckning betraktar äkta makar som eko- nomiskt självständiga individer. Varje indi- vid bör då betala för sina individuella för-

—måner. I och med att, som TCO förordar

nedan, en övergång sker till ett särbeskatt- ningssystem, bör också en omläggning ske till särberäkning av grundförsäkringsavgifter. ' Beträffande de samhällsekonomiska verk-

ningarna är TCO:s uppfattning den, att arbetsgivaravgiften är att betrakta som en kostnad för företagen närmast jämförbar med lönekostnaden. Övervältringseffekten av avgiften, finansieringssystemets effekter på den funktionella inkomstfördelningen (ar- betsinkomst och kapitalinkomst) och på den ekonomiska framstegstakten är svåra att precisera. I likhet med hrr Meidner och Nilstein anser TCO emellertid, att det är nödvändigt med en något mjukare över- gång, vad gäller genomförandet av denna delreform, än vad majoriteten föreslagit för att därmed i möjligaste mån eliminera ris- kerna för samhällsekonomiska störningar.

Den direkta beskattningen

Skattesystemet domineras av de direkta skat- terna till stat och kommun. Kritik har rik— tats mot storleken i uttaget av direkta skat- ter. Orsakerna till det successivt stegrade uttaget ligger främst i den fortgående steg- ringen av de nominella inkomsterna i kom- bination med de progressiva skatteskalornas konstruktion. Beredningen har haft till upp- gift att undersöka skattebördans fördelning. Därvid har bl. a. förutsatts att skattebered- ningen skulle komma att föreslå en avse- värd nedpressning av nivån för de direkta skatterna. Skatteberedningens förslag inne- bär emellertid inte några genomgripande förändringar i inkomstskattesystemet.

Enligt direktiven skulle man ta upp frå- gan om en definitiv källskatt för löntagare. Denna fråga har dock av tidsskäl inte varit möjlig för beredningen att behandla. TCO beklagar att så inte skett och förutsätter, att frågan om definitiv källskatt kommer att kunna tas upp i ett senare sammanhang. Om den definitiva källskatten skall kunna om- fatta en större del av löntagarna, är emel- lertid en väsentlig lindring av progressionen enligt TCO:s uppfattning nödvändig. Det av beredningen framlagda förslaget inne- fattar inte en sådan lindring i progressionen, att förutsättningarna för en framtida käll- skattereform ökar.

Enligt TCO:s mening är en kraftig sänk- ning av progressionen över större delen av skatteskalan emellertid oundgänglig av flera skäl. Den nuvarande utformningen av skat- teskalan är sådan, att en ogynnsam inverkan erhålles på lönebildningen i samhället. TCO hävdar att lönerna i olika befattningar, på ett påtagligt sätt bör vara differentierade efter svårigheten i de med resp. befatt-

ningar förenade arbetsuppgifterna. Genom att sålunda i lönesättningen ta hänsyn till sådana förhållanden som graden av ansvar, erforderlig kunnighet (teoretisk och prak- tisk utbildning) och psykisk och fysisk an- strängning skapas en arbets- och utbildnings- stimulerande lönestruktur, vilken verkar pro- duktivitetsbefrämjande och därmed bidrar till ekonomiskt framåtskridande.

Lönebildningen bör vidare vara sådan att ökad erfarenhet, duglighet och prestation återspeglas i lönerna. Härigenom påverkar lönebildningen ytterligare arbetseffektivite— ten och intresset hos vederbörande att skaffa sig längre utbildning. Det är emellertid up- penbart att en i ovan nämnda avseenden riktig och av de anställda såsom rättvis uppfattad löneavvägning påverkas av ut- formningen av den direkta inkomstskatten. Den arbets— och utbildningsstimulerande ef- fekten av lönedifferentieringen reduceras idag i stor utsträckning genom inverkan från den med stigande inkomst ökande marginal- skatten. Återverkningama torde bli alltmer markerade ju högre levnadsnivån år, fram- för allt i ett samhälle med vissa inflationis- tiska drag.

I ett samhälle, där man eftersträvar en lönestruktur av denna karaktär och där det samtidigt råder full sysselsättning och fram- för allt brist på mer kvalificerad arbetskraft, måste lönedifferenserna bli allt större ju högre progressionen i beskattningen är. Det- ta innbär samtidigt ett högre totalt löne- kostnadsläge. TCO anser sig här inte när- mare behöva utveckla de konsekvenser som ett högt uppdrivet lönekostnadsläge kan medföra i avseende på den samhällsekono- miska balansen. I dagens läge synes margi- nalskatter och progression ha nått en sådan nivå, att ur samhällsekonomisk synpunkt ne- gativa effekter erhålles. En kraftig sänkning bör därför komma till stånd.

Vidare bör framhållas att den yrkes- verksamma tiden varierar alltefter utbild- ningens längd. Även detta måste tas hänsyn till vid en rationell löneavvägning. En starkt progressiv beskattning drabbar genom löne- avvägningen inkomsttagare med kortare yr- kesverksam tid hårdare än andra. Det är av praktiska skäl inte möjligt att utforma spe- cialregler för att utjämna härmed följande olikheter i skattebördan. En lösning av de hithörande problemen måste i stället ske genom en sänkt progression.

Vid flera tillfällen har TCO haft an- ledning framhålla att skattesystemet bör ut-

formas så, att skatteflykt och skattefusk motverkas. Skillnaden mellan olika inkomst- tagarkategorier skapar idag trots formell lik- het inför lagen betydande reella skillnader i skattebelastning i den direkta beskattning- en. Ju högre marginalskatt och progression är, desto mer markant blir detta förhållande och desto mer orättvist framstår det. Det oeftergivliga kravet att åstadkomma en reell likhet inför skattelagarna måste, om inte kontrollapparaten skall behöva göras orim- ligt stor och kostsam, tillgodoses genom en sådan sänkning av nivån i den direkta be- skattningen, att detta incitament till skatte- flykt och skattefusk minskar.

TCO anser sålunda att skattesystemet inte bör motverka utbildandet av en rationell lö- nestruktur, utan att det bör stimulera till ökad utbildning och Vidareutbildning samt motverka skatteflykt och skattefusk. TCO:s uppfattning är därför, att en kraftig sänk- ning av progressionen, utöver vad bered- ningen föreslagit, måste komma till stånd. TCO vill också ånyo understryka, att en låg- re progressivitet skapar ökade förutsättning- ar för införandet av ett system med defini- tiv källskatt samt den omläggning av skatte- systemet från sambeskattning till särbeskatt- ning, vilken TCO nedan kommer att föreslå.

Beredningens förslag, som avser år 1970, innebär en endast obetydlig förändring jäm- fört med nuläget, om hänsyn tas till pen- ningvärdeförändring jämte standardstegring. Flertalet löntagare kommer år 1970 även enligt beredningens förslag att uppnå mar- ginalskatter av icke rimlig höjd. Även enligt beredningens förslag kommer sålunda år 1970 marginalskatten (inkl. kommunalskat- ten) att i inkomstlägen, som omräknade till 1964 års löneläge motsvarar 35 000—40 000 kronor för gifta och 20 000—25 000 kronor för ensamstående att uppgå till sådan nivå, att inkomsttagaren själv får behålla en mind- re del av en inkomsthöjning än vad som går åt till inkomstskatt. Ett sådant skattesystem fyller ej de anspråk TCO ovan uppställt.

Hrr Meidner, Nilstein och Östergren har i en reservation föreslagit, att skattesatserna i skalan för den statliga inkomstskatten för gifta och ensamstående bör sänkas inom en kostnadsram, som motsvarar en genomgåen- de sänkning med en procentenhet, d.v.s. 540 milj.kr., i förhållande till majoritetens förslag. TCO anser att man bör gå längre i detta avseende än vad reservanterna före- slagit och förordar att man sänker mar- ginalskattema med belopp motsvarande cir-

ka en miljard kronor. Denna sänkning, som bör ske dels genom att skatteskikten i skat- teskalan göres bredare, dels genom att steg— ringen av skattesatserna dem emellan göres mindre, förutsätter ett högre uttag av indi- rekta skatter, vartill TCO återkommer ne- dan.

Familjebeskattningen

Beredningens uppgift har varit att åstad- komma ett familjebeskattningssystem anpas- sat till de aktuella utvecklingstendenserna i samhället. Majoritetsförslaget, som enligt TCO:s uppfattning emellertid ligger långt från detta mål, bidrar i stället till att kon- servera den samhällssyn och inställning till familjen och kvinnornas uppgifter i samhäl- let, som man bl.a. i äktenskapslagstiftning- en och utbildningspolitiken strävar efter att eliminera. Beredningens majoritetsförslag lig- ger inte på något sätt i linje med övriga strävanden i samhället att åstadkomma en fullständig jämlikhet mellan könen.

Den starka produktionsökningen i Sverige under efterkrigstiden har till icke obetydlig del berott på en gynnsam befolkningsut- veckling med därav följande tillskott till arbetskraften. Vissa prognoser, som nu fö- religger för utvecklingen fram till år 1980, visar en annan bild. Med utgångspunkt från förändringar i befolkningens åldersfördelning samt hittillsvarande tendenser i fråga om förvärvsarbete finns anledning förmoda, att tillgången på arbetskraft räknat i antal in— divider kommer att vara i stort sett oför- ändrad under tiden 1965—1980. Samtidigt föreligger starka önskemål om nedskärning av arbetstiden. Den utan jämförelse största icke helt utnyttjade arbetskraftsresursen ut- görs av gifta kvinnor utan minderåriga barn. Betydande ansträngningar görs också av ar- betsmarknadsmyndighetema för att stimu- lera intressct inom denna grupp att gå ut i förvärvsarbete.

Utredningens majoritet anför: »En änd- ring av reglerna rörande sambeskattning i syfte att stimulera deras (dvs. hemarbetande kvinnor utan barn i yngre åldrar) intresse för förvärvsarbete är möjligen inte särskilt angelägen.» Majoritetens likgiltighet inför möjligheten att med finanspolitiska medel minska hindren för de gifta kvinnorna att ta och behålla förvärvsarbete kontrasterar sålunda mot myndigheternas strävan i öv- rigt att med arbetsmarknadspolitiska medel stimulera dessa grupper till utträde på ar-

betsmarknaden. För TCO är det självklart, att den allmänna ekonomiska politiken — inkl. skattepolitiken —» bör vara koordinerad med arbetsmarknadspolitiken i stället för att tillåtas motverka dennas syfte.

Många olika faktorer möjliggör ett ökat antal gifta, förvärvsarbetande kvinnor. Ur- baniseringen, industrialiseringen och utbygg- naden av servicesektorn kan här nämnas. Speciellt märkbar är också ökningen av in- tensiteten i yrkesverksamhet hos gifta kvin- nor under perioder av full sysselsättning och brist på arbetskraft. En annan faktor, som bidrar till att öka antalet förvärvsarbetande kvinnor är de bättre möjligheterna till fa- miljeplanering. Vidare utgör hushållsratio- naliseringen både en följd av det ökade an- talet förvärvsarbetande och en förutsättning för ett ytterligare deltagande i förvärvslivet. Detsamma gäller utbyggnaden av olika slag av barninstitutioner.

Samtidigt har den uppfattningen trängt igenom, att alla individer oavsett kön eller civilstånd bör betraktas som självständiga rättssubjekt med ekonomisk självständighet och rätt både att förvärva och råda över sina ekonomiska tillgångar. En utgångspunkt för skattepolitiken i det moderna välfärds- och fullsysselsättningssamhället är att varje vuxen individ genom förvärvsarbete skall ha möjlighet att försörja sig. Vid sjukdom, ar- betslöshet eller arbetsoförmåga träder olika grenar av socialförsäkringen in. Före yrkes- verksam ålder utgår barnbidrag och studie— bidrag och under ålderdomen pension. I ett sådant samhälle leder skatteförmågeprinci- pen till att individernas beskattning bör av- vägas utan hänsynstagande till det ekono- miska kollektiv, i vilket individen ingår.

Vidare är det allmänt erkänt att standard— utjämningen mellan barnfamiljer — fullstän- diga eller ofullständiga — och övriga skatt- skyldiga bör drivas längre. Enligt TCO:s mening innebär detta ett individualistiskt skattesystem, där varje individ skattar för egen inkomst, och där samhället ger stöd i form av barnbidrag och utbildningsbidrag. Dessa olika former av bidrag bör inte vara knutna till den ene eller den andre av för- åldrarna eller dessas civilstånd utan uteslu- tande till barnen själva.

Utvecklingen har numera gått så långt i dessa avseenden, att tiden kan anses vara mogen att ta upp frågan om en långtgående förändring av familjebeskattningen. TCO vill härvidlag ansluta sig till de synpunkter, som framförs av hrr Meidner, Nilstein och

Östergren i det särskilda yttrandet angåen- de utformningen av familjebeskattningen. TCO:s uppfattning är att de aktuella ut- vecklingstendenserna i samhället leder fram till att ett särbeskattningssystem för äkta makar bör införas.

Utredningsmajoriteten har föreslagit bi- behållen sambeskattning och en awägning mellan skatteskalorna för gifta och ensam- stående, som innebär höjd tudelningsgräns. Därmed anser man sig kunna konstatera, att endast ett par promille av familjerna får negativ effekt av sambeskattningen. Enligt TCO:s uppfattning innebär detta av flera skäl en felsyn. Majoriteten gör sitt omdöme på basis av nuvarande förvärvsintensitet och bibehållen sambeskattning. Man bortser så- lunda från de familjer där på grund av sambeskattningens >>tröskeleffekt» hustrun avhålles från förvärvsarbete.

Uttalandet sker vidare med utgångspunkt från att två skatteskalor användes: en lägre för gifta resp. en högre för ensamstående. Oberoende av förekomst av barn eller för- värvsarbete är utgångspunkten för majorite- ten i beredningen med andra ord att gifta skall privilegieras ijförhållande till ensam- stående. Man jämför därefter förhållandena för gifta med sambeskattning enligt den gynnsammare skatteskalan med ett tänkt läge, där den högre skalan tillämpas även för gifta. Enligt TCO är en sådan jämfö- relse ej korrekt. Vid genomförande av sär- beskattning skall användas samma skatte- skala oberoende av civilstånd. Dess nivå kommer att ligga lägre än skalan för en- samstående; hur mycket lägre beror på vil- ket utrymme för sänkning av statens inkoms- ter via den direkta skatten, som en höjd indirekt skatt fmedger. Den merbelastning, som i sammanhanget drabbar familjer med barn -— fullständiga eller ofullständiga - måste kompenseras med höjda barnbidrag. Man kan alltså ej utan vetskap om dessa omläggningar i systemet göra meningsfulla kalkyler över den andel av äktenskapen, som skulle tjäna på särbeskattning eller tvärtom.

Däremot är det ställt utom allt tvivel, att det nuvarande sambeskattningssystemet av såväl ekonomiska som psykologiska skäl motverkar gifta kvinnors benägenhet att gå ut i förvärvslivet. Genom att maken redan utnyttjat hustruns grundavdrag, drabbas hen- nes inkomst av marginalskattens fulla effekt på den nivå där mannens inkomst ligger. Även bortsett från ökade kostnader i sam- band med förvärvsarbete, ökad total arbets-

börda, värdering av fritid m. m. är det uppenbart att behållningen efter skatt är så reducerad i förhållande till hustruns brutto- inkomst, att skäl finns för omdömet att skat- tesystemet motverkar höjd förvärvsintensitet hos gifta kvinnor. Nettobehållningen efter skatt i ett visst löneläge vilket, enligt de principer TCO ovan anfört, svarar mot en riktig lönesättning med hänsyn till arbetets innehåll etc. blir för obetydlig.

Hrr Meidner, Nilstein och Östergren har framhållit, att införande av en särbeskatt- ning måste bli fråga om en utveckling på sikt. Enligt TCO:s uppfattning bör man inte överbetona svårigheterna att genomföra ett särbeskattningssystem. I det följande fö- reslår TCO vissa åtgärder på den direkta beskattningens område ägnade att inleda en utveckling till särbeskattning.

TCO anser sålunda, att skatteskalan för ensamstående bör sänkas ytterligare i för— hållande till den sänkning, som TCO ovan föreslagit för såväl gifta som ensamstående. Härigenom undvikes att gapet mellan ska- lorna för gifta och ensamstående vidgas yt- terligare i förhållande till nuläget —» innebä- rande en ökad privilegiering av gifta obe- roende av förekomst av barn och förvärvs— arbete — vilket försvårar det framtida när- mande mellan skalorna, som utgör förut- sättningen för ett särbeskattningssystem. In- till dess särbeskattningssystem helt genom- förts, erfordras därför, som löntagarreser— vanterna anfört, ett system med frivillig särbeskattning av det slag som beredningen diskuterat men avvisat med hänvisning till att det endast skulle bli aktuellt i förhållan- devis få fall. Såsom TCO redan påvisat, bygger denna slutsats dock på en felsyn.

TCO anser, såsom ovan anförts, att sär- beskattning skall införas. I det följande före- slår TCO vissa åtgärder, som utgör ett första steg i en utveckling i denna riktning. För att möjliggöra ett snabbt genomförande av en särbeskattningsreform anser TCO vidare, att en målinriktad utredning bör tillsättas med uppgift att utreda den tekniska metoden vid en fortsatt övergång till särbeskattning. Utredningen bör bedrivas med största skynd- samhet. TCO förutsätter, att organisationen blir representerad i utredningen. Enligt TCO:s mening kan det inte vara riktigt att skjuta denna reform fram till en oviss tid- punkt, utan arbetet härpå bör omedelbart igångsättas.

I ett särbeskattningssystem finns som ovan anförts ej utrymme för civilståndsbetingade

skatteskalor och i princip ej heller för dubb— la grundavdrag. Å andra sidan anser TCO det nödvändigt att beakta problemen i över— gångsgenerationen. Hustruns ålder, brist på yrkesutbildning och det lokala arbetsmark- nadsläget kan göra det svårt för henne att gå ut på arbetsmarknaden. Den närmare utformningen av grundavdrag och skatteska- lor bör ankomma på den förut nämnda ut- redningen att föreslå. Sedan en särbeskatt- ning genomförts, vill TCO förorda att man övergångsvis prövar huruvida ett system med inslag av vissa sambeskattningselement un- der vissa förutsättningar kan bidra till att lösa problemen för övergångsgenerationen. TCO förutsätter vidare, att arbetsmarknads- och andra myndigheter överväger vilka er- forderliga åtgärder i fråga om vuxenutbild- ning, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, barn- institutioner etc. som bör vidtas.

TCO vill starkt understryka, att införan— det av en särbeskattning inte på något sätt kontrasterar mot ett ökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljerna. Vare sig familjebeskattning- en sker via sam- eller särbeskattning, är ut- formningen av grundavdrag och skatteskala å ena sidan och det direkta stödet till barn- familjerna å den andra två från varandra helt fristående problem.

Det har anförts gentemot särbeskattning, att detta system kan medföra risker för miss- bruk, t. ex. inkomstöverföringar mellan ma- kar. TCO vill dock framhålla, att det stora flertalet skattskyldiga saknar möjlighet till sådana överföringar i syfte att undandra sig skatt. Det är därför orimligt att hindra in- förandet av ett för de allra flesta skatt- skyldiga lämpligt system med hänvisning till den möjlighet till missbruk, som en mycket begränsad kategori skulle kunna tänkas ut- nyttja.

Grundavdrag och förvärvsavdrag under första etappen av övergångstiden

Grundavdragen har ansetts böra stå i rimlig proportion till ett aktuellt belopp för exi- stensminimum och måste följaktligen upp- räknas med hänsyn därtill. Storleken av höj- ningen bestäms dock av en awägning mel- lan å ena sidan önskemålet att åstadkomma skattelättnader för personer med låg taxe- rad inkomst och å andra sidan kravet på att använda det disponibla utrymmet för skattesänkningar på det mest effektiva sättet. TCO tillstyrker hrr Meidners, Nilsteins och Östergrens förslag vad gäller grundavdragen på 2 750 kronor för ensamstående, på 4500

kronor för makar utan minderåriga barn samt på 5 500 kronor för makar med min- deråriga barn.

Vad gäller förvärvsavdragen har TCO tidigare hävdat, att dessa bör bli mer be- roende av de faktiska kostnaderna, även om det kan vara lämpligt att behålla ett rela- tivt stort bottenavdrag. Beredningen har fö- reslagit ett förvärvsavdrag på 4000 kronor för familjer med barn under 16 år, där bägge makarna förvärvsarbetar. Beloppet är inte tillfyllest, om det gäller att med till- lämpning av skatteförmågeprincipen göra en avvägning mellan förvärvsarbetande barn- familjer och andra barnfamiljer. Utredning- ar ger belägg för att det föreslagna beloppet inte alls täcker de verkliga kostnaderna. TCO godtar dock detta förslag som en provisorisk lösning under övergångstiden mot ett särbeskattningssystem.

Beredningen har helt bortsett från behovet av att mildra tröskeleffekten vid hustruns övergång till förvärvsarbete, då den föresla- git att det nuvarande förvärvsavdraget för gifta kvinnor utan barn skall slopas. TCO tillstyrker hrr Meidners, Nilsteins och Öster- grens förslag till förvärvsavdrag på 1000 kronor för denna kategori. Ett sådant för- värvsavdrag i kombination med av löntagar— reservanterna föreslagna grundavdrag inne- bär, att den negativa tröskeleffekten i någon mån mildras.

Hur grundavdrag och förvärvsavdrag skall utvecklas i senare etapper under övergångs- tiden till särbeskattning, bör som tidigare påpekats utredas i särskild ordning.

Barnbidrag och bamavdrag

En av de mest angelägna uppgifterna för samhället är att underlätta barnfamiljernas försörjningsbörda. TCO tillstyrker bered- ningens förslag om höjning av barnbidraget till 1200 kronor. Beredningens samman- koppling av frågan om sam- eller särbeskatt- ning med frågan om stödet till barnfamil- jerna är som ovan nämnts oriktig. I mycket stora drag går beredningens argumentation ut på att ett tillrättaläggande av sambeskatt- ningens orättvisor måste innebära motsva- rande relativa försämring för barnfamiljerna. Ett särbeskattningssystem medger emellertid goda möjligheter att kompensera bamfamil- jerna via höjda barnbidrag. Den ytterligare övergång till indirekt beskattning, som TCO nedan förordar, skall givetvis föranleda en häremot svarande uppräkning av bambidra- get, vilket i motsvarande mån minskar ut—

rymmet för omformning av det direkta skattesystemet. I den mån ytterligare stöd till barnfamiljerna skall komma till stånd av andra skäl, torde detta få ske utanför den ram inom vilken nu förevarande skat- teomläggning äger rum.

Som bilaga till studiehjälpsbetänkandet finns en PM, som belyser tröskeleffekten i ekonomisk status i familjer, då hemmava— rande barn passerar 16-årsgränsen. Sedan den utarbetades, har ett nytt studiehjälps- och studiefinansieringssystem trätt i kraft, som i viss mån kan sägas lindra dessa effek- ter. A andra sidan innebär ett genomförande av skatteberedningens förslag om förvärvs- avdrag, att detta tröskelproblem förstärks. TCO anser mot bakgrunden härav, att en översyn i särskild ordning bör verkställas av åldersbestämningarna för barn inom skatte- och socialpolitiken. Målsättningen bör vara att i möjligaste mån bortarbeta tröskeleffek- ter och tillse att de, i den mån de kvarstår, inträder vid en tidpunkt, som svarar mot den genomsnittliga ålder, vid vilken den ekonomiska belastningen på föräldrarna av- tar.

Indexreglering

Beredningen har föreslagit att indexreglering av det direkta skattesystemet, främst med hänsyn till penningvärdeförändringar, bör ske efter år 1970. TCO vill tillstyrka, att en utredning angående system för sådan index- reglering omgående tillsättes. TCO vill dock framhålla, att en indexreglering av skatte- systemet med hänsyn till penningvärdeför- ändringarna givetvis inte utesluter behovet att från tid till annan justera skattesystemet i förhållande till den reella inkomstökningen i samhället. I den mån som penningvärde- förändringen under 1960-talet kommer att överstiga den, som utredningen kalkylerat med, uppstår även under 1960-talet ett be- hov av att korrigera skattegränser och skat- teskalor. Eljest kan en icke godtagbar skärp— ning av skattetrycket äga rum.

Den indirekta beskattningen

Beredningens förslag innebär, att skatteutta- get via den indirekta beskattningen kommer att öka. De flesta punktskatterna försvinner, och den allmänna varuskatten omformas till en mervärdeskatt. Genom att punktskatterna försvinner och likaså den kumulativa effek- ten i den nuvarande indirekta beskattningen, skulle med oförändrade statsinkomster skat-

teprocenten i den allmänna varuskatten be- höva höjas från 6 till drygt 9,5 procent. Beredningen föreslår nu en skattesats på 13 procent, vad gäller mervärdeskatten. Därvid är dock att märka, att såsom beskattnings— värde föreslås varans pris exkl. skatt, vilket motsvarar 11,5 procent på varans pris inkl. skatt, vilket är underlaget för den allmänna varuskattens skatteuttag.

Enligt TCO:s uppfattning innebär detta en ringa förändring i awägningen mellan direkt och indirekt beskattning. Med ut- gångspunkt från skatteberedningens uppfatt- ning att det totala skattetryckets höjd nu är sådan, att skattebördan måste fördelas på olika finansieringskällor, hade det enligt TCO:s uppfattning funnits utrymme för en ännu längre gående omfördelning i riktning mot indirekt beskattning. En höjning av mervärdeskatten från 13 till 15 procent skulle tillföra staten skatteinkomster på brutto cirka 1200 milj.kr. Detta belopp skulle kunna användas till att på vissa punk- ter minska det direkta skatteuttaget samt uppräkna barnbidragen i enlighet med vad TCO ovan föreslagit. TCO förordar en så- dan omfördelning.

Beskattningsområdet

Enligt TCO:s uppfattning bör mervärde- skatten vara generell. Undantag från det skattepliktiga varu- och tjänsteområdet får således endast göras, då det kan vara beting- at av rent tekniska skäl. TCO finner i mot- sats till vissa reservanter ingen anledning att undanta tidningar och tidskrifter. I den mån ekonomiskt stöd till denna näringsgren be- hövs, får detta lösas i särskild ordning.

Med hänvisning till mervärdeskattens ge— nerella karaktär kan TCO inte heller se något skäl till undantagande av nöjesområ- det från mervärdebeskattning. Det är här fråga om renodlade konsumtionstjänster. Den särskilda nöjesskatten avvecklades vis- serligen så sent som genom beslut av 1963 års vårriksdag. Därtill kommer att kontroll- problemen kan bli svårbemästrade och kanske dyrbara. Detta synes dock inte vara anledning nog ;för ett undantagande från mervärdebeskattning. Frågan om särskilt ekonomiskt stöd t. ex. till film och teater sy- nes böra bedömas i annan ordning och inte i första hand innebära undantag från mer- värdebeskattning. TCO får därför förorda, att frågan om att inrymma nöjesområdet under mervärdeskatten tas upp till förnyad prövning.

Principen om lika belastning av varor och tjänster innebär, att även bostadskonsumtio- nen bör vara helt underlagd beskattning. Utredningens förslag utmynnar i att endast nyproduktion av bostäder och anläggningar till viss del av produktionskostnadema be- lastas av mervärdeskatt. Om bostadskonsum- tionen helt undantas, betyder detta emeller- tid, att en relativ prissänkning sker av bo- städerna i förhållande till andra varor och tjänster, samtidigt som bostadskostnadsnivån kommer att stiga i hus, som producerats ef- ter det mervärdeskatten införts. Det finns inte nu underlag för att bedöma hur en beskattning av bostadskonsumtionen tekniskt skulle genomföras, och vilka konsekvenser den skulle leda till. TCO vill emellertid förorda, att frågan om en mervärdebeskatt- ning av bostadskonsumtionen överväges i särskild ordning. Detta bör dock inte inne- bära, att genomförandet av skatteberedning- ens förslag fördröjes. Målsättningen bör vara, dels att åstadkomma en likartad be- lastning på bostadskonsumtionen jämfört med andra områden, dels en lika belastning inom bostadsområdet. En mervärdeskatt lagd på bostadskonsumtionen skulle tillföra statskassan mycket avsevärda belopp, vilka intäkter bör användas till de reformer TCO ovan förordat.

Punktskatternas avskaffande TCO har tidigare uttalat sig för ett slopande av punktskatterna på vissa varor, eftersom de inverkar oförmånligt på det fria konsum- tionsvalet. Därför tillstyrkes beredningens förslag i detta hänseende. En övervakning av prisutvecklingen på de varor, som befrias från punktbeskattningen måste dock ske. En— ligt nyligen gjorda erfarenheter, bl. a. i sam— band med avvecklingen av skatten på glass, leder avskaffandet av en punktbeskattning inte alltid till en motsvarande sänkning av konsumentpriserna. TCO förordar därför att Statens Pris- och Kartellnämnd jämte Om- budsmannaämbetet för Näringsfrihetsfrågor ägnar särskild uppmärksamhet åt de varu- områden, där punktbeskattningen försvinner, så att åtgärder från dessa organ vid behov kan sättas in på ett tidigt stadium.

Redovisningsskyldigheten

Skatteberedningens majoritet har föreslagit en gräns för redovisningsskyldigheten i mer- värdeskatten vid 8 000 kronor i total årsom- sättning med en avtrappningsregel för års- omsättningar mellan 8000 och 24 000 kro—

nor. TCO ansluter sig härvidlag till den re- servation, som avgivits av hrr Ekström, Meidner, Nilstein m.fl., och som hävdar att denna gräns är satt för högt. Vederbörande företagare äger uppbära mervärdeskatt, som inte behöver inlevereras till statsverket. Den- na fördel gäller samma grupper som kan tillgodoräkna sig den gynnsammare upp- trappningsregeln i fråga om grundförsäk- ringsavgift. TCO:s uppfattning är den av reservanterna framförda, nämligen att gene- rell frihet från skattskyldighet till mervär- deskatt bör begränsas till verksamheter med en omsättning inte överstigande 3 000 kro- nor per år. Bortfallet i antal redovisnings- skyldiga vid en sådan gränsdragning blir re- lativt ringa, varigenom skattebortfallet blir obetydligt liksom snedvridningstendenserna. I enlighet med löntagarreservanterna föror- dar TCO vidare, att en sådan gränsdragning kombineras med ett generellt grundavdrag motsvarande skatten på en omsättning av 1000 kronor för år räknat, varigenom trös- kelproblemen minskas.

Mervärdeskatten och företagsbeskattningen TCO anser det också vara möjligt och lämp- ligt att utforma mervärdeskattesystemet så, att det erhåller vissa inslag av bruttoskatte- natur. TCO förordar att denna fråga vida- re utredes inom företagsskatteutredningen. TCO vill i detta sammanhang också under- stryka de av hrr Meidner, Nilstein, Åqvist och Östergren framförda synpunkterna på mervärdeskattens användningsmöjligheter i konjunkturstabiliserande syfte.

Kontrollen av den indirekta beskattningen och socialavgifterna Den indirekta beskattningen förutsättes i all- mänhet möjliggöra en lägre grad av skatte- fusk än den direkta beskattningen. Likväl är det av stor vikt att även den indirekta beskattningen så utformas att den inte möj- liggör skatteundandragande. Stora krav mås- te därför ställas på kontrollen särskilt i vad avser försäljningen, egna uttag av varor, byte av varor och tjänster olika skattskyldiga emellan samt inte minst på kontroll av avlyftningen av ingående skatt.

Erfarenhet ger vid handen, att det inte går att bedöma deklarationerna från de skattskyldiga, om man inte förenar deklara- tionsgranskningen med regelbundna kon- trollbesök hos de skattskyldiga. En löpande

inspektionsverksamhet ger dessutom möjlig- heter att lämna de skattskyldiga information och handledning. En aktiv skattekontroll med ett stort inslag av offensiva revisioner torde dessutom vara nödvändig, om möjlig- heterna till skatteflykt och skattefusk skall kunna reduceras. En dylik kontroll får fram- för allt en starkt prohibitiv verkan och torde vara särskilt angelägen när ett nytt skatte- system införes. Utvecklingen inom den indi- rekta beskattningens område synes ha visat, att det blivit alltmer komplicerat och tids- ödande att påvisa skatteflykt och skattefusk.

Det synes TCO som om beredningen i sina överväganden inte tillräckligt ingående beaktat dessa problem. TCO förordar att en utredning kommer till stånd angående frå- gan om uppbyggandet av ett kontrollsystem för mervärdeskatten och socialavgiftemas uppbörd.

Reformens ikraftträdande

Hrr Meidner och Nilstein har i en särskild reservation framfört att önskemålet om ett snabbt genomförande av reformprogrammet bör vägas mot risken för störningar i sam- hällsekonomin. Utgångspunkten har varit bl. a. att undvika att en för stor arbetsgivar- avgift påföres i ett tempo. För att intäkterna till staten skall bli desamma som i majori- tetsförslaget, har reservanterna föreslagit dels en mjukare igångsättning i fråga om socialavgifterna, dels en något annorlunda igångsättning även av andra delar av skatte- beredningens förslag. TCO vill, vad gäller problemen angående reformens ikraftträ- dande, i princip ansluta sig till de av hrr Meidner och Nilstein framförda synpunk- terna.

Sammanfattning

A. Socialförsäkringens finansiering TCO tillstyrker beredningens förslag an-

gående finansiering av vissa socialförsäk- ringsgrenar.

B. Den direkta beskattningen TCO föreslår en ytterligare sänkning av marginalskattema i förhållande till bered- ningens majoritetsförslag med ett belopp motsvarande cirka en miljard kronor.

TCO föreslår en övergång till ett särbe- skattningssystem.

TCO tillstyrker löntagarrepresentantemas

reservation för rätt till frivillig särbeskatt— ning i den första etappen under övergångs- tiden till särbeskattning.

TCO tillstyrker löntagarreservantemas för- slag till grundavdrag för ensamstående och gifta utan. barn på 2 750 resp. 4500 kronor samt förslaget till grundavdrag på 5500 kronor för makar med barn under 16 år.

TCO tillstyrker beredningens förslag om höjda förvärvsavdrag för kvinnor med min- deråriga barn i den första etappen under övergångstiden till särbeskattning.

TCO tillstyrker löntagarrepresentanternas förslag om ett förvärvsavdrag på 1000 kro- nor för förvärvsarbetande utan minderåriga barn i den första etappen under övergångs- tiden till särbeskattning.

TCO tillstyrker beredningens förslag om höjda barnbidrag.

C. Den indirekta beskattningen TCO tillstyrker den av beredningen före- slagna utformningen av mervärdebeskatt- ningen.

TCO tillstyrker punktskattemas avskaf- fande i överensstämmelse med beredningens förslag.

TCO tillstyrker reservationen från hrr Ek- ström, Meidner, Nilstein m. fl. med förslag om en gräns för redovisningsskyldigheten vid mervärdeskatten vid 3 000 kronor i total

årsomsättning med ett generellt grundavdrag vid 1000 kronor.

TCO föreslår en mervärdeskattesats på 15 procent, varvid barnbidraget bör upp- räknas med hänsyn härtill.

D. Reformens ikraftträdande TCO förordar i enlighet med reservation av hrr Meidner och Nilstein en mjukare igångsättning för att därmed minska risken för störningar i samhällsekonomin.

E. TCO föreslår utredningar rörande följande problem

1. Införande av kvarstående delar av sjuk- försäkringen jämte yrkesskadeförsäkringen under det föreslagna finansieringssystemet, samt beskattningen av sjukpenningen.

2. Genomförande av och den tekniska me- toden vid en övergång till särbeskattning.

3. Skatte- och socialpolitikens åldersbe- stämningar för barn.

4. Metod för indexreglering inom skatte- systemet.

5. Inordnande av nöjen och bostadskon- sumtion under mervärdeskatten.

6. Uppbyggande av ett kontrollsystem för mervärdeskatten och socialavgiftemas upp- börd. Stockholm den 2 november 1964.

Otto Nordenskiöld Britt-Marie Bystedt

Torvströfabrikanternas förening och Torvstlöfabrikernas centralförening

Av vårt lands areal utgöres ca 10 % av torv- mossar. Försök att exploatera dessa natur- tillgånger har förekommit i betydande om- fattning under lång tid. Användning för bräns- leändamål har förekommit särskilt under krigstider. För dagen synes det dock omöj- ligt att upprätthålla produktion av bränntorv på lönsam basis. Den exploatering som före— kommer i landet gäller därför till helt över- vägande del torvströ för jordbruksändamål, och till jordförbättringsmedel i första hand för den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Den— na produktion sker vid ett stort antal smärre fabriksanläggningar,

Torvströprodukter är för närvarande un-

dantagna från omsättningsskatt. En mervär— deskatt enligt Skatteberedningens förslag skul- le därför drabba torvströkonsumtionen med hela skatten, eller 13 % på värdet. En ganska stor del av torvströkonsumtionen äger rum på jordbruk i Norrland. För dessa överstiger i vissa fall fraktkostnaden 50 % av tillverk- ningspriset. I sin helhet kommer mervärde- skatten på torvströ att medföra en prisökning lågt räknat av kr 1:15—1:50/bal, motsvaran— de 16—21 % av varans pris vid fabrik.

Trots att användningen av strötorv till jord- förbättringsmedel ökar i betydande grad sker en stadigt pågående minskning av den totala förbrukningen. Detta beror på att använd-

ningen som strömedel i djurstallar av olika skäl kraftigt nedgår. Förbrukningen av strö- torv i landet har sålunda under de senaste 20 åren sjunkit kontinuerligt från ca 1,4 milj m3 till för närvarande ca 0,8 milj m”. Det är därför naturligt att torvströhanteringen exi- sterar under mycket besvärliga ekonomiska förhållanden och nedläggningar på grund av dålig lönsamhet är ofta förekommande. En mervärdeskatt skulle genom ovan nämnda för- hållanden drabba torvströhanteringen så hårt att dess existens blir hotad.

Om landets torvmossar skall ha något vär- de såsom bränslereserv är första förutsätt- ningen att det vid en krissituation finns till- gång på utdikade mossar, där omläggning till bränntorvproduktion omedelbart kan ske. Denna situation föreligger vid de flesta torv- ströfabriker, medan det vid en obruten mos- se tar minst 3 år innan någon bränntorvspro- duktion kan komma igång. Med hänsyn här- till är upprätthållandet av torvströproduktio- nen den första förutsättningen för att våra torvmossar skall kunna utgöra en bränslere- serv i en krissituation.

Även om mossarnas utnyttjande som bräns- lereserv icke skulle bli aktuell, måste det ur nationalekonomisk synpunkt vara ett mycket angeläget intresse att landets enorma torvtill- gångar efter hand får en utökad i stället för avtagande användning. Enligt Sveriges geol. undersökning utgör tillgångarna av enbart

låghumifierad torv söder om Dalälven ca 4.400 milj ma, medan den nuvarande till— verkningen endast motsvarar ca 0,8 milj m3 per år.

Inom torvströhanteringen sker ständigt ett utvecklingsarbete för att förbättra metoderna och att finna nya avsättningsmöjligheter. Att konsumtionen icke sjunkit mera än som skett beror i hög grad på det arbete som inom torv- ströhanteringen nedlagts i ovan nämnda av- seenden.

Som framgår av ovanstående skulle infö- randet av mervärdeskatt på torvströproduk- ter skaka denna hantering i dess grundvalar. Ett stort antal nedläggningar skulle bli följ- den, och de resterande skulle få mindre möj- ligheter än hittills att anskaffa medel till ut- vecklingsarbete. Man riskerar att torvmos- sama kommer att förlora sin betydelse som ett gott sysselsättningsobjekt i glesbygder och mossarna såsom en ofantlig råvarubas får vä- sentligt minskat värde.

Med hänsyn till anförda skäl får underteck- nade föreningar vördsamt anhålla att torv- produkter enligt 9 & mom. 3 i skatteförslaget undantages från skatteplikt för mervärdeskatt. Örebro och Alvesta den 1 december 1964.

Torvströfabrikernas centralförening Ba Risberg

Torvströfabrikantemas förening ]. A. Gustafsson

Västergötlands och norra Hallands handelskammare

(till kommerskollegium)

Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

(till kommerskollegium)

De genomgripande reformer av skatte- och avgiftssystemet, som allmänna skattebered- ningen föreslår, berör både näringsliv och enskilda. Huvudkomponenterna i förslaget utgöres av arbetsgivareavgiftsfinansiering av folkpensions- och sjukvårdsförsäkring kombinerad med en egenavgift för egna

företagare, en sänkning av den direkta stat- liga inkomstskatten samt en ökad indirekt beskattning. Beträffande förmögenhetsskat- .ten förordar beredningen en provisorisk

lösning. Förslaget till det nya skattesystemet har varit föremål för ingående behandling inom

Näringslivets skattedelegation. Handelskam- maren, som tagit del av dess yttrande, an- sluter sig helt till de av delegationen fram- förda synpunkterna.

Handelskammaren får dock för sin del dessutom understryka, att alla de delförslag, som utredningen presenterat, måste ses som en enhet. Ett tillstyrkande av det föreslagna skattesystemet innebär icke något accepte- rande av alla delar var för sig. Mervärdes- skattens konstruktion samt energiskattens och punktskatternas slopande torde medföra

lättnader, vilka kan kompensera den be- lastning, som höjningen av socialförsäkrings- avgifterna innebär. För en övergång till socialavgiftsfinansiering är det en absolut för- utsättning, att samtidigt den indirekta be- skattningen omlägges på sätt beredningen förordat liksom att även energiskatten och punktskatterna slopas, så att ett skärpt skattetryck på näringslivet kan undvikas. Sundsvall den 26 oktober 1964. Ax. Enström Per-Richard Molén

Yrkesbokförares och revisorers förbund

Vårt förbund har för närvarande cirka 280 ledamöter, vilka årligen ombesörjer omkring 30000 bokföringsuppdrag med därtill hö- rande bokslut och deklarationer. Den bear- betning av bokföringsmaterialet, som resp. ledamöter verkställer, utgör samtidigt grund för redovisningen av allmän varuskatt. Det har visat sig utomordentligt svårt, på grund av tidsbrist, att få fram underlag för varu- skattedeklaration före den 18:e i månad efter redovisningsperiods utgång. Ett flertal av våra ledamöter har för avsikt att övergå från tidigare konventionella bokföringssy- stem till databehandling. Detta förhållande borde normalt möjliggöra en snabbare be- handling av bokföringsmaterialet. Så väntas emellertid inte bliva fallet, då bokföringen först måste behandlas hos resp. ledamöters byråer, för att därefter översändas till data- central för slutlig bearbetning.

Med hänvisning till det anförda får vi hemställa, att den nuvarande och framdeles

föreslagna tidpunkten för skatteredovisning, den 18:e i månad efter redovisningsperiods utgång, måtte framflyttas till den 25:e i månad efter redovisningsperiods utgång. Alternativt att lagstiftningen får en sådan utformning, att redovisningen under inneva- rande period preliminärt får ske på grundval av närmast föregående period och att slutlig redovisning för innevarande period korrige— ras under närmast påföljande period.

Då det här anförda har mycket väsentlig betydelse för att såväl vårt förbunds leda- möter som vårt förbund utomstående, vilka sysslar med bokföringsbyråverksamhet, till- fredsställande skall kunna lämna sina upp- dragsgivare den bästa hjälp, får vi vördsamt hemställa att Herr Statsrådet måtte tillse att berörda förhållanden visas beaktande vid lagstiftningens utformning. Stockholm 16 den 26/10 1964-.

L. Engström

Yrkeskvinnors klubbars riksförbund

Det angivna förslaget till nytt skattesystem har sedan länge emotsetts med stort intresse. Skatteberedningen har haft i uppdrag att göra en allmän översyn av hela vårt skatte- system av en omfattning som icke tidigare ägt rum i vårt land. Vid upprepade tillfällen har också angelägna skattefrågor skjutits på

framtiden med den motiveringen, att de icke borde brytas ut ur sitt sammanhang utan lösas gemensamt med övriga skatteproblem vid en och samma behandling. Detta har uppfattats som ett rationellt skäl, varigenom även uppenbara orimligheter i skattesyste- met hjälpligt kunnat fördras i avvaktan på

att få sin lösning efter det att skattebered- ningen slutfört sitt arbete. Den relativa tål- modighet som sålunda visats inför konserve- rade orättvisor motsvarades av en mycket högt satt förväntan på skatteberedningens arbete. Genom betoningen på lösningar av helheten har man invaggats i den föreställ- ningen, att skatteberedningen skulle vara mäktig att frigöra sig från det lappverk som vårt nuvarande skattesystem utgör och att göra rent hus med de slentrianmässigt till- komna påbyggnader som systemet i så stor utsträckning ger prov på. YKR har vid granskning av förslaget funnit, att även om vissa steg till förbättringar tagits, helhetsin- trycket av beredningens arbete ändock måste bli en stor besvikelse.

Förbundet vill till en början poängtera, att den hittillsvarande kritiken mot skatte- trycket och mot skattesystemets utformning haft stort fog för sig. Progressiviteten med åtföljande marginalskatteproblematik och sambeskattningen har gemensamt verkat hämmande på arbetsviljan, och vi har kom- mit i ett läge, där det just på grund av skatterna finns infrusen arbetskraft på stora områden där bristen på arbetskraft är stor och skapar problem och svårigheter för stora skaror av vårt folk. Att detta i mycket stor utsträckning gäller arbetskraft med lång ut- bildning och områden, där det just på grund härav är omöjligt att under överskådlig tid >>utbilda bort» bristen gör skattesynpunkter- na än mer betydelsefulla. Även om förbun- det anser rättvisesynpunkterna böra vara de klart vägledande vid ett skattesystems upp— byggnad, kan förbundet icke bortse från att de effekter skattesystemets utformning kan ha på arbetskraftstillgången ytterligare stry- ker under behovet av förändringar av ge- nomgripande art.

Förbundet övergår till att lämna några kommentarer på enskilda punkter.

Avvägningar mellan olika skatter och avgifter

YKR anser det vara ett steg i rätt riktning att en omfördelning göres, så att den direkta skatten minskar i betydelse, medan däremot en större del av statsinkomstema kommer att tas ut via den indirekta skatten och avgifter på socialförsäkringssidan. Den in- direkta skatten har ur rättvisesynpunkt på- tagliga fördelar och bidrar dessutom till att minska såväl skattefusk som de förgiftande

misstankarna om förefintligt skattefusk. För- bundet anser emellertid, att en än mer mar- kerad förskjutning emot den indirekta skat- tesidan borde ha gjorts i detta sammanhang. Om den indirekta skatt, som föreslås, ren- sas från de effekter som gör den icke jäm- förbar med nu utgående indirekta skatt, blir skillnaden dem emellan relativt obetydlig. Beträffande försäkringsavgiftema anser för- bundet det vara värdefullt, att deras storlek ökar och vill stryka under betydelsen av att genom avgiftsfinansiering av socialförsäk- ringarna medvetandet om dessa kostnaders storleksordning hålles vid liv. Även i detta fall anser förbundet att det borde ha varit möjligt att gå längre än vad beredningen föreslagit.

Socialförsäkringsavgifter

Som ovan redan anförts anser förbundet, att det ur många synvinklar sett är av vikt, att socialförsäkringarna i icke oväsentlig grad finansieras genom avgifter. Förbundet vill stryka under beredningens uppfattning om att en övergång till ren skattefinansiering icke vore välbetänkt. Möjlighet att inskärpa ansvaret för försäkringens kostnadssida torde som beredningen påpekat ilutgöra en bety- dande psykologisk faktor. Som redan anförts anser förbundet att det istället hade varit lämpligt att ta ytterligare steg emot en av— giftsfinansiering.

Enligt beredningen kräver en utbyggnad av systemet med arbetsgivaravgifter ett där- emot svarande uttag av egenavgifter för andra inkomsttagare än anställda, så att av— giftsbelastningen på anställningsinkomster och övriga inkomstslag blir i princip likfor- miga. Detta krav är givetvis ur rättvisesyn- punkt viktigt att upprätthålla. Beredningens förslag innebär, att avgifterna i ett fall be- räknas på nettoinkomster och i ett annat fall på bruttoinkomster och vidare att i ett fall viss spärregel finns, vilken saknas i det andra fallet. Denna ordning är icke till- fredsställande. Även om det föreligger uppen— bara svårigheter att skapa för olika grup- per lika verkande regler bör enligt förbun- dets mening denna fråga ytterligare över- vägas i syfte att komma närmare en rättvis avvägning.

Förbundet vill också särskilt peka på det faktum, att avgifterna för den s.k. hemma- fruförsäkringen kommit att belasta andra än dem som avses komma i åtnjutande av för- månerna. Detta är enligt förbundets mening

helt otillfredsställande och rimmar dåligt med de principer som gäller vid finansiering medelst avgifter av en viss bestämd försäk- ring. Överensstämmelse mellan avgifter och förmåner bör kunna spåras, om avgifterna över huvud taget skall kunna förtjäna den- na beteckning. Maximeringen av grundför- säkringsavgifterna innebär ett missgynnande av de ensamstående och ett favoriserande av samtliga gifta. Det maximibelopp på vilket avgift skall utgå, bör självfallet vara bero- ende av antalet personer som tillhör försäk— ringen. I konsekvens härmed är det oriktigt att i något läge belasta _en ensamstående med lika stora avgifter som två gifta. En sådan orättvisa har redan tidigare funnits beträffande folkpensioneringen, medan där- emot avgifterna till sjukförsäkringen har stått i överensstämmelse med antalet för- säkrade. Det är vidare en orimlig ordning att i ett försäkringssystem två gifta med två anställningsinkomster skall för samma för- säkringsförmåner ha högre arbetsgivarav— gifter än två gifta med en anställningsin- komst med samma inkomstsumma. Förbun- det anser, att frågan om finansieringsfor- merna bör bli föremål för ytterligare över- väganden innan ett genomförande sker.

Mervärdeskatten

Som förbundet ovan anfört, är en ökning av uttaget av indirekt skatt ett värdefullt inslag i skatteberedningens förslag, vilket dock helst borde ha varit än mer markerat. Ett reserva- tionsvis anfört förslag om en sänkning av skattesatserna för den statliga inkomstbe- skattningen inom en kostnadsram som mot- svarar en procentenhet och en på grund härav erforderlig ökning av mervärdeskat- ten vill förbundet ansluta sig till.

Förbundet finner det vara förenat med stora fördelar, att beredningen föreslagit gamla punktskatters avskaffande. Sådana skatter inverkar på ett olyckligt sätt häm- mande på det fria konsumtionsvalet. Det är vidare av stort värde, att den indirekta skatten ges en så långt möjligt generell na- tur. Måhända skulle utan större olägenhet "undantagen från mervärdeskatten ha kun— nat reduceras ytterligare.

Förbundet har noterat, att — trots att be- redningens förslag för mervärdeskattens del lämnar ett flertal tjänster utanför — skatte- friheten kommer att slopas beträffande bland ' annat rengöring av bostäder. Ytterligare un- dantag vill förbundet ogärna föreslå. Tvärt-

om anser förbundet enhetligheten i systemet vara mycket värdefull. Förbundet vill emel— lertid peka på att förslaget ytterligare mar- kerar kostnadsfaktorn för familjer utan till- gång till obeskattad hemarbetskraft. En så- dan förskjutning bör speciellt observeras vid fixerandet i beskattningen av relationerna mellan förvärvsarbetande och hemarbetande.

Den direkta beskattningen Progressionen

Undanröjandet av den progressivitet som skapar s.k. marginalskatteproblematik anser förbundet vara ett mycket angeläget intresse. Progressiviteten kan icke ökas utan mycket hämmande biverkningar. Redan de progres- siva inslag som hittills funnits i skattesyste- met har varit av den arten, att menliga följder har uppstått. Progressiviteten skapar den naturliga frågan om det lönar sig att arbeta mera eller lönar sig att över huvud taget arbeta. Förbundet vill uttrycka sin till- fredsställelse över att beredningen föreslagit en minskad progressivitet men vill samtidigt stryka under att >>en längre gående progres- sionsutjämning bör eftersträvas på sikt, än vad utredningen funnit det möjligt att i detta betänkande förorda». Förbundet vill framkasta tanken att man på allvar prövar huruvida det är rationellt och meningsfyllt att staten å ena sidan i egenskap av arbets- givare efter noggrann prövning skapar en differentierad lönesättning för de statsan- ställda men å andra sidan i egenskap av skatteindrivare upphäver verkan av den gjorda differentieringen. Det finns många skäl som talar för att inom det fält där sta- ten själv rör sig med en differentierad löne- sättning skatten borde vara enbart propor- tionell.

S katteskaloma

Enligt skatteberedningen har ordningen med två skatteskalor befunnits erforderlig för en rimlig differentiering av skattetrycket mellan ensamstående och gifta. När beredningen beskriver effekterna av de båda skalorna sä- ger beredningen bland annat att den mildare skalan kommer till användning även i fa- milj er, där bara den ene maken har inkomst. »Detta betyder, vilket just avsetts, att redan äktenskapet såsom sådant medför en lindri- gare progressiv beskattning än som ifråga-

kommer för den ogifte». Beredningen gör sig däremot icke mödan att motivera varför

äktenskapet som sådant skall medföra en lindrigare beskattning. Det är anmärknings- värt, att en differentiering av så vittgående natur som den ifråga om skilda skalor vid- makthålls utan att någon som helst — bä- rande eller icke bärande —x motivering härför lämnas. I ett flertal sammanhang i bered- ningens förslag återkommer talet om ange- lägenheten av att slå vakt kring barnfamil- jerna och bereda möjlighet att öka ett länge försummat stöd till dem. På denna punkt vill förbundet instämma med beredningen. Det förefaller emellertid som om beredning- en på denna viktiga punkt gjort sig skyldig till en allvarlig sammanblandning av begrep- pen. Likaväl som icke alla gifta har barn saknar icke alla ogifta barn. Ett försök att lätta på barnförsörjningsbördan kan därför aldrig gå via en privilegiering av det äkta ståndet som sådant. Vad som motiverar en sådan privilegiering tillhör det outgrundliga i beredningens förslag. Det tyder emellertid på en slentrianmässighet i tänkandet, som måste uppfattas som >>ett slag i ansiktet» för alla ensamstående. Denna beredningens gentemot de ensamstående hårda inställning framgår ytterligare av några av beredningen anförda >>ganska självklara synpunkter». Så- lunda anser beredningen, att om den bety- delsefullaste målsättningen för en omkon- struktion av skattesystemet är en skatteom- fördelning till barnfamiljernas förmån, en tillräcklig effekt inte kan nås om inte bidrag hämtas från de ensamstående. De barnlösa familjerna kan inte ensamma belastas. »Än mindre torde få ifrågakomma att vad av dem ytterligare kan uttas i skatt skall till någon del komma de ensamstående till go- do.» Yttrandet är synnerligen märkligt. Det är svårt att inse varför större hänsyn bör tas till barnlösa makar än till barnlösa ensam- stående. Om dessutom tas med i beräkning- en, att redan före beredningens nu föreslag- na skärpning av beskattningen för ensam- stående en negativ differentierad skala fun- nits för deras del, blir yttrandet i samband med en omkonstruktion till ett rättvisare skattesystem än mer märkligt. Förbundet kan icke godta en uppdelning av skatteskalorna med hänsyn tagen till det äkta ståndet utan förordar i stället en enhetlig skatteskala för såväl gifta som ogifta.

Barnbidrag eller bamavdrag Tillgängligt siffermaterial beträffande barn- kostnadernas storlek ger klart belägg för att stödet till barnfamiljerna måste kraftigt .10—413386

ökas. Förbundet anser ej, att bidraget skall utbytas mot ett bamavdrag. (En helt annan sak är, att förbundet enligt vad som nedan anföres anser, att grundavdrag bör medges även för barn i likhet med vad som medges för vuxna. Härutöver bör komma det speci- ella stödet på bidragssidan.) Förbundet vill starkt understryka vikten av att barnstödet ges helt andra dimensioner än hittills i syfte att skapa horisontell rättvisa mellan dem som har barn och dem som icke har barn. Detta får dock icke sammanblandas med frågan om behandlingen av gifta och ogifta. Förbundet vill vidare starkt awisa den sam- mankoppling av barnstödet med frågan om lösningen av sambeskattningen som bered- ningen helt omotiverat gjort.

Grundavdragen

Skatteberedningen påpekar, att nu gällande ortsavdrag alltmer fjärmar sig från existens- minimum, som de avsett 'att täcka. Förbun- det tillstyrker därför föreslagen höjning av grundavdragen. Det finns emellertid enligt förbundets mening anledning att ta upp till diskussion vilka personer som skall vara berättigade till grundavdrag. Enligt bered- ningens förslag skall grundavdrag liksom hittills kunna åtnjutas även för hemmava- rande hustru utan egen inkomst men där- emot ej för exempelvis minderåriga barn eller föräldrar, syskon, hemmadöttrar, nå- got handikappade anhöriga eller andra för vilka någon påtagit sig ett försörjningsan— svar. Vad först barnen beträffar anser för- bundet det böra medges grundavdrag även för dem. De inte endast faktiskt saknar in- komst utan har dessutom ingen möjlighet till inkomst under tid då de fullgör sin skolplikt. För sitt existensminimum är de helt beroende av vårdnadshavarna. En hem- mavarande hustru saknar visserligen också inkomst men har som regel den faktiska möjligheten att skaffa sådan, därest så skulle önskas. Att medge grundavdrag i de fall då den faktiska inkomstsituationen är en följd av eget fritt val men icke medge grundav- drag i de fall då den faktiska inkomstsitua- tionen är beroende av i lag fastslagen skol- plikt synes inkonsekvent och oriktigt. För- bundet vill därför förorda, att grundavdrag införes även för barnen. Beträffande grund- avdrag för hemmavarande hustru finns vissa skäl som talar därför. Ett generellt medgivet sådant avdrag utan att frågan om motsva- rande avdrag för övriga i mer eller mindre mån av en viss inkomsttagare beroende ka-

tegorier synes förbundet vara omotiverat. Denna fråga bör således prövas i ett större sammanhang, varvid även hänsynen till öv- riga kategorier blir beaktad.

Vid diskussionen av bamavdrag contra barnbidrag har anförts emot bamavdragen, att de vid ett progressivt system represen- terar ett större värde i högre inkomstlägen än i lägre. Detsamma kan givetvis sägas om ett grundavdrag. Härvid är emellertid att anföra, att detta gäller även om de hittills gällande ortsavdragen för vuxna och de av beredningen föreslagna lika konstruerade grundavdragen för vuxna. Vidare kan an- föras, att den särskilda effekten av det pro- gressiva systemet gör sig gällande även på bidragssidan. Eftersom en person i högre inkomstläge skulle behöva förtjäna betyd- ligt mera än en person i lägre inkomstläge för att nettobehållningen skulle bli densam- ma finns effekten av progressionen även där. Det brukar ytterligare anföras emot ett av- drag, att det måhända icke kan utnyttjas av samtliga och därför skulle sakna värde. Även detta argument kan med samma kraft an- vändas mot grundavdraget för vuxna. Det bör emellertid icke vara omöjligt att undan- röja denna olägenhet. Visserligen säger beredningen, att det efter ingående studier befunnits vara så betydande invändningar av teknisk, administrativ och annan natur emot ett uppslag i denna riktning. Enligt förbundets mening kan emellertid detta pro- blem icke vara oövervinnerligt ur någon av dessa synpunkter. Sålunda skulle mycket väl tillåtna men ej utnyttjningsbara grundav- drag kunna betraktas som preliminärt inbe- tald skatt och på den vägen komma att ut- betalas kontant. Att slutligen grundavdrag för barn verkar horisontellt utjämnande mellan familjer med och utan barn anser förbundet vara en klar fördel.

F öruärvsavdmg Beredningen har anslutit sig till skatteför- mågeprincipen även i fortsättningen. Denna princip bör ha den största betydelse vid frågan om avvägning av skatten mellan en- bart förvärvsarbetande och familjer med en av makarna hemarbetande. Det kan icke bestridas att av dessa båda familjetyper skat- teförmågan vid samma inkomstläge är vä- sentligt olika. Vare sig man tar till utgångs- punkt det värde som den hemarbetande ge- nom eget arbete kan tillföra familjen eller de kostnader som den familj måste vidkän- nas, där båda makarna förvärvsarbetar, blir

skillnaden i skatteförmågehänseende avse- värd. Vad till en början barnfamiljerna be- träffar är det uppenbart, att vården av bar- nen i förening med skötseln av hemmet för- orsakar höga kostnadsbelopp. Beredningens förslag om en höjning av förvärvsavdragen till ett maximerat belopp på 4000 kronor anser förbundet vara ett positivt steg framåt. Förbundet kan emellertid icke betrakta det- ta som en slutgiltig lösning. Sålunda är de med förvärvsavdraget förenade kostnaderna i barnfamiljerna av en betydande större orn— fattning. Även om dessa kostnader — inte minst på grund av rådande arbetskraftssi- tuation — blir av mer eller mindre svårspe- cificerbart slag, är det ostridigt att kostna- derna uppgått till avsevärda summor. Det är redan cirka tio år sedan en offentlig ut- redning uppskattade dessa kostnader till ett belopp av cirka 5000 kronor. Förbundet vill med hänsyn härtill betrakta föreslaget förvärvsavdrag om 4000 kronor som en etapplösning och förordar att frågan snarast blir föremål för ytterligare översyn.

Vad beträffar beredningens förslag om att bortta rätten till det nu medgivna obetydliga avdraget om 300 kronor för barnlösa makar, som båda förvärvsarbetar, vill förbundet an- föra. Det är förbundet obegripligt, att be- redningen kan anse att en sådan ordning rimmar med skatteförmågeprincipen. Detta betyder, att skatteförmågan anses vara helt lika i en familj där en make förtjänar ex- empelvis 40 000 kronor och en make arbetar hemma som i en familj där båda makarna tillsammans genom eget arbete förtjänar 40 000 kronor. Jämförelsen är helt orimlig och kan icke betyda annat än antingen att den hemmavarande betraktas som en ur ar- betssynpunkt helt värdelös individ eller att man även fortsättningsvis bör ockra på en nödvändig förefintlighet av dubbel arbets- hörda hos >>förvärvsarbetande familjer». För- bundet vill instämma med det reservations- vis framförda yrkandet om en höjning av nu gällande förvärvsavdrag till 1000 kronor och vill poängtera att en sådan höjning i likhet med vad som ovan anförts beträffande 4000-kronorsavdraget skulle betraktas som en etapplösning.

Sam- eller särbeskattning

Vid beredningens diskussion av sambeskatt- ningseffekten konstateras, att denna i majo- riteten av fallen blir positiv. Detta samman- hänger med vad som ovan anförts att de ensamstående blivit föremål för en orimligt

hård beskattning. Eftersom samtliga gifta erhållit en förmånligare behandling än samt- liga ogifta, blir effekten denna. Detta hind- rar emellertid icke, att de båda gifta för- värvsarbetande inom ramen för den för de gifta gällande skatteskalan blir föremål för en negativ effekt. Jämförelsen måste givetvis även göras med kategorien gifta med hemar- betande. Detta är ur arbetsmarknadssyn- punkt så mycket mer motiverat som valsi- tuationen gäller gift med en hemarbetande eller två gifta förvärvsarbetande. Skatten i dessa båda fall bildar underlaget vid pröv- ningen av huruvida behandlingen i skatte- hänseende skall få betydelse för ett even- tuellt inträde i förvärvslivet. Jämförelsen med hur skatten skulle ha blivit om veder- börande varit ogift har i allmänhet teore- tiskt eller historiskt intresse och har för da- gens handlande föga praktisk betydelse. Det— ta förhållande bör icke glömmas bort, då det hävdas att den negativa sambeskattningsef- fekten förekommer i så ringa antal fall, att det icke kan påverka arbetskraftsutbudet.

I valet mellan ett individualistiskt och ett kollektivistiskt betraktelsesätt som grund- läggande för familjebeskattningen har skat- teberedningen stannat för det senare. Det är visserligen sant, att det finns en viss eko- nomisk gemenskap mellan makar. Motsva— rande ekonomiska gemenskap finns emeller- tid även mellan kontrahenter av annat slag utan att det blivit tal om att där tillgripa sambeskattning. Det är enligt förbundets mening ologiskt att endast ifråga om äkta makar använda sig av en sådan princip. Därest den skall finnas borde den gälla i samtliga fall med påvisbar ekonomisk ge- menskap. Än viktigare är emellertid att po- ängtera, att äktenskapslagstiftningen alltmer betonat äkta makars självständighet även i ekonomiskt hänseende. De har rätt att obe- roende av varandra träffa avtal och handla med vittgående ekonomiska konsekvenser. Att skatteberedningen trots detta och trots en samhällsstruktur i förändring med en ständig ökning av förvärvsintensiteten hos kvinnor velat konservera äkta makars sam- mankoppling i skattehänseende är anmärk- ningsvärt. Förbundet anser att en särbeskatt- ning i dagens läge är det enda naturliga och har icke funnit att skatteberedningens motiv för ett bevarande av den föråldrade sambe— skattningen är bärande.

Även om rättvisesynpunktema måste vara de vägledande för skattesystemets utform- ning anser förbundet att arbetsmarknads-

synpunkterna även förtjänar visst beaktande. Arbetsmarknadsläget är för närvarande så- dant, att stora arbetsområden lider under enorma svårigheter på grund av arbetskrafts- brist. Detta gäller kanske framför allt vård- områdena men finns i markerad omfattning även på många andra stora arbetsfält. Hos den hemmavarande kvinnliga befolkningen finns en mycket betydande arbetskraftsre- surs — ofta utrustad med lång och dyrbar utbildning. Det är känt, att skattesynpunk- terna för dessa spelat en mycket betydande roll vid valet mellan förvärvssituation och hemmafrusituation. Ansvaret för att ett för- åldrat och orättvist skattesystem och därav följande besvärande arbetskraftsbrist kon- serveras vilar tungt på skatteberedningen. Beredningens spekulationer om vad som ge- nom förändringar i skattesystemet skulle kunna stå att vinna synes vara mycket verk- lighetsfrämmande. Man talar om de fall där fruarna är hemma och sköter barnen, om de fall där hustrun på grund av ålder, sjuk- dom eller lokalt arbetsmarknadsläge har svårighet att få arbete och om hemmafruar utan barn i yngre ålder. Däremot glömmer man helt bort den stora kategori av kvinnor som saknar minderåriga barn, som icke är på grund av ålder eller sjukdom förhindrade att arbeta, som måhända icke tillhör de helt unga men som på grund av sin utbildning eller av andra orsaker inte bara har möjlig- het att erhålla arbete utan är i hög grad efterfrågade till produktionen. Denna stora och betydelsefulla grupp lämnar beredning- en helt åsido. Detta är icke bara anmärk- ningsvärt utan direkt häpnadsyäckande. Ställningen förskönas knappast av att be- redningen beträffande nämnda kategori unga kvinnor utan barn talar om att en ändring av sambeskattningsreglerna i syfte att stimu- lera deras intresse för förvärvsarbete möjli- gen inte är särskilt angelägen. »För flertalet av dem torde den med förvärvsarbetet för- enade inkomsten eller tillfredsställelsen med förvärvsarbetet såsom sådant vara av avgö- rande betydelse.» Att skattesynpunktema i de fall ett arbete ger inkomst eller tillfreds- ställelse skulle vara irrelevanta är en för- bluffande nyhet.

Skatteberedningen anser att önskemålet att nå en särbeskattning måste realiseras under hänsynstagande till den långt centra- lare och betydelsefullare målsättningen att förbättra läget för barnfamiljerna. Att på detta sätt ställa två obestridligen mycket angelägna frågor emot varandra anser för-

bundet vara oriktigt. Förbundet vill icke bestrida att ett särbeskattningssystem icke är komplikationsfritt. En av huvudinvändning- arna mot särbeskattningen har varit risken för skatteövervältring. Det är emellertid märkligt, att samtidigt som denna risk be- tonas legaliseras just skatteövervältringen mer och mer genom en föreslagen utökad användning av tudelningen.

De olägenheter som onekligen kan vidlåda ett särbeskattningssystem synes ingalunda vara av den arten att de är omöjliga att övervinna. Ett allvarligt penetrerande av ett särbeskattningssystem har emellertid icke gjorts av vare sig nu berörda skattebered- ning eller tidigare sådana beredningar. Med tillgängligt utredningsmaterial synes ett ome- delbart beslut om övergång till särbeskatt- ning svårgenomförbart. Förbundet anser emellertid, att en fakultativ särbeskattning bör kunna omedelbart genomföras. Samti- digt vill förbundet understryka vissa reser- vationskrav på en snar och fullständig över— syn av frågan om särbeskattning. I det sam- manhanget vill förbundet betona vikten av att frågan icke liksom hittills med ofull-

ständig motivering avfärdas. Ett sådant ofullständigt utredande av ett visst alternativ omöjliggör ett ställningstagande för en ome- delbar övergång. Frågan är nu så länge diskuterad och så många gånger delvis ut- redd, att det finns fog för att kräva, att en fullständig utredning som möjliggör ett even- tuellt omedelbart realiserande presenteras.

Enligt förbundets mening bör frågan om kön vara ovidkommande och frågan om lämplighet avgörande för en kommittés sam- mansättning. Trots detta kan inte förbundet underlåta att påpeka, att det bland bered- ningens 21 ledamöter icke finns ett enda kvinnligt inslag. En mindre ensidighet i det- ta hänseende hade knappast kunnat försäm- ra utredningsresultatet; måhända hade den tvärtom kunnat rentav förbättra detsamma.

YKR hemställer, att ovan anförda syn- punkter blir beaktade och att på särskilt an- givna punkter frågorna blir föremål för en snar och genomgripande ny utredning. Stock- holm den 30 oktober 1964-.

Cecilia Nettelbrandt Mabel Hood

Östergötlands och Södermanlands handelskammare

(till kommerskollegium)

Inledning

Sedan Kungl. Kommerskollegium anhållit om Östergötlands och Södermanlands Han- delskammares yttrande över allmänna skat- teberedningens förslag till nytt skattesystem (SOU 1964:25) får Handelskammaren an- föra följande.

Skatteberedningen framlägger ett förslag innehållande omläggning av vissa grund- läggande socialavgifter och överförande av desamma på arbetsgivarna, viss justering av skatteskalorna, åtgärder i syfte att reducera sambeskattningseffekten, ökat stöd åt barn- familjerna och utbyggnad av den nuvarande omsättningsskatten till en mervärdeskatt, varmed en del av tidigare nämnda åtgär- der finansieras. Huvudmomentet i förslaget utgöres av en väsentlig ökning av den in- direkta beskattningen mcd icke mindre än 2410 miljoner kronor år 1970. Vidare be- räknas uttaget av socialförsäkringsavgifter öka med 900 miljoner kronor. Med dessa

ökade inkomster balanseras sänkningen av den direkta inkomst- och förmögenhets- skatten med drygt 2 miljarder kronor och höjning av barnbidrag och folkpensioner med över 1 miljard kronor. Överföringarna belöper sig totalt till 3 310 miljarder kronor.

Beredningen har enligt de meddelade di- rektiven varit bunden inom den nu före- fintliga totala ramen för statens inkomster och utgifter och har sålunda icke haft att föreslå minskning eller ökning i det totala uttaget av skatter och avgifter. Man har endast föreslagit omfördelning i olika hän- seenden beträffande ett totalt sett oföränd- rat skatte- och avgiftsuttag.

Vissa ledamöter beklagar i särskilt av- givet yttrande denna bundenhet. Man fram- håller att staten automatiskt — på grund av bl.a. stigande lönenivå — fram till år 1970 kommer att tillföras ytterligare uppskatt- ningsvis 5800 miljoner kronor i intäkter enligt av beredningen själv företagna be- räkningar. Även om en betydande del av

detta belopp kommer att behöva tagas i anspråk för automatiska utgiftsstegringar, borde i varje fall något av inkomstökningen kunna användas för skattesänkningar på om- råden där sådana är motiverade, framhåller man.

Handelskammaren har i och för sig icke någon erinran gentemot huvudgrunderna i skatteberedningens förslag. Rörande den närmare utformningen och det praktiska genomförandet av detsamma önskar Kam- maren framföra några synpunkter utan an- språk på fullständighet.

Den direkta beskattningen

Den föreslagna justeringen av skatteskalor- na innebär en icke oväsentlig höjning av det s.k. >>proportionella skiktet» till för makar 16000 kronor beskattningsbar in- komst (nu 12 000) och för ensamstående 8000 kronor (nu 6000). Uttagningsprocen- ten — 10 % — är oförändrad. I de närmast följande inkomstskikten företagas i anslut- ning härtill betydande sänkningar av uttag- ningsprocenten. Emellertid, den av bered- ningen antagna reallöneutvecklingen fram till år 1970 innebär att inom det angivna proportionella skiktet detta år skulle falla 50 % av alla äktenskap och 57 % av alla ensamstående. Motsvarande procentsiffror är nu 52 resp. 57 %. Ändringen innebär sålunda i stort sett oförändrade förhållan- den år 1970 men skulle givetvis, om nu- varande skatteskalor bibehållits, ha medfört en avsevärd minskning av antalet skatt- skyldiga med procentuell beskattning detta år. På samma sätt förhåller det sig med marginalskatten. Ändringen blir i inkomst- lägen upp till 60000 kronor inte så be- tydande som minskningen i skatteintäk- terna skulle kunna låta förmoda. Å andra sidan, oförändrade skatteskalor skulle år 1970 såsom en följd av inkomstutvecklingen innebära en betydande ökning av det antal inkomsttagare, för vilka marginalskatten vore besvärande. Skatteberedningen har så- lunda icke visat någon väg för en mera definitiv lösning av marginalskatteproblemet utan detsamma skjuts endast några år fram- åt i tiden. Den tidvis livligt debatterade frågan om den definitiva källskatten, vars införande torde förutsätta proportionell be- skattning för flertalet inkomsttagare, synes i varje fall för närvarande vara avförd från dagordningen. En betydande skatteövervält- ring sker enligt förslaget på de ensam- stående.

I avseende å familjebeskattningen före- slås ett bibehållande i princip av sambe- skattningen. Handelskammaren har icke möjlighet att fördjupa sig i denna fråga, som blivit föremål för en omfattande offent- lig debatt. Skatteberedningens förslag till åtgärder kan betecknas som ett steg i rätt riktning, men utgör icke annat än modifi- kationer i den nuvarande ordningen till undanröjande av uppenbara olägenheter.

Ur näringslivets synpunkt är även en be- gränsad minskning av marginalskatten vär- defull, eftersom den kan innebära en viss stimulans till ökade arbetsinsatser. Samma effekt kan i avseende å den kvinnliga ar- betskraften förväntas genom de ökade för- värvsavdragen.

De av skatteberedningen föreslagna åt- gärderna på den direkta beskattningens om- råde är av sådan natur att de fortlöpande och inom ett begränsat antal år konsume- ras i och med den väntade ekonomiska ut- vecklingen. Man måste då återigen sätta igång med att justera skatteskalorna etc., vilket medför ojämnheter och orättvisor. Tanken ligger därför nära till hands att söka ernå någon form av indexreglering av grundavdrag och skatteskalor, av förvärvs- avdrag och barnbidrag. Utredningen uttalar (bet. s. 332) sin principiella anslutning till tanken att införa en dylik indexreglering i systemet för direkt beskattning, men ett förslag i denna riktning kräver mer ingående överväganden än man i nu förevarande be- tänkande kunnat redovisa, heter det.

Handelskammaren finner beklagligt att förslaget vad den direkta beskattningen be- träffar knappast innehåller något moment, som kan sägas falla under begreppet >>nytt skattesystem». Man får dock tacksamt acceptera vad som efter awägningar i olika hänseenden nu kunnat framkomma på detta område. Genomförande av principiellt mer genomgripande ändringar i avseende å den direkta beskattningen — exempelvis index- reglering — erfordrar fortsatta överväganden och det synes angeläget att sådana kommer till stånd.

Socialförsäkringens finansiering

Beredningen föreslår att de s.k. >>grund- förmånerna» — folkpensionerna, sjukvårds- försäkringen och hemmafruförsäkringen — finansieras till ca 50 % genom avgifter, som

erlägges av arbetsgivarna, medan resten be- strides över den statliga budgeten.

Avgiften skulle utgå efter samma pro- centsats som den för ATP gällande på den grundläggande inkomsten eller basbeloppet och härutöver med 2 % å hela löneunder- laget upp till gränsbeloppet (7,5 gånger basbeloppet). Det sammanlagda avgiftsut- taget beräknas år 1970 uppgå till 2 830 mil- joner kronor, motsvarande något mer än 4 % av den totala lönesumman. Bered- ningen förklarar sig önska vidmakthålla en avgiftsfinansiering, som inte är lägre än den nuvarande och som innebär att inemot hälf- ten av kostnaderna för grundförmånerna täcks denna väg.

Om den nuvarande ordningen bibehölls, skulle enligt vad beredningen påvisar sta- tens andel för finansieringen av folkpensio- nering och sjukförsäkring komma att stiga avsevärt. Genom införandet av de föreslagna avgifterna brytes denna tendens och ett er- forderligt ökat uttag av 900 miljoner kronor föres över på avgiftssidan. Handelskamma- ren finner sig kunna i princip acceptera förslaget främst med hänsyn till den för- enkling i avgiftssystemet, som härigenom åstadkommes. En förutsättning härför är dock att de speciella problem, som uppstår under övergångstiden, vinner tillbörligt be- aktande.

I särskild reservation påpekar herrar Meidner och Nilstein att skattereformen är avsedd att genomföras etappvis under åren 1966—1970. Vad arbetsgivareavgiftema för grundförsäkringen beträffar skulle enligt för- slaget icke mindre än 40 % av dessa uttagas redan första året och resten i jämna etapper under de återstående fyra åren av över- gångsperioden.

Skatteberedningen framhåller (s. 167) att en avgiftsfinansiering i viss män kan vara ägnad att »upprätthålla och befästa ett för medborgarna påtagligt och synligt samband inom socialförsäkringen mellan förmåner och ekonomiska uppoffringar». Denna psy- kologiska faktor finner man kunna tillmätas betydelse ej endast i ett system med egen- avgifter utan jämväl vid finansiering medelst arbetsgivareavgifter. »Vad den senare finan- sieringsreformen beträffar torde kunna för- utsättas, att arbetsmarknadens parter kom- mer att vara medvetna om avgifternas in- verkan på lönesättningen», heter det.

Handelskammaren hyser uppfattningen att det för den enskilde påtagliga samban- det mellan förmåner och uppoffringar i

väsentlig mån urholkas i och med omlägg- ning från egenavgifter till arbetsgivareavgif- ter. Enligt reservanternas beräkningar skulle en under övergångsperioden jämnt fördelad årlig övergång till arbetsgivareavgifter inne- bära drygt 1 % av lönesumman och till- sammans med den redan beslutade höjning- en av ATP-avgiften inemot ll/z %. Bered- ningens förslag att redan år 1966 överföra 40 % från egen- till arbetsgivareavgifter skulle medföra att drygt 2 % — med förut- satt höjning av ATP-avgiften 2Vz % — av lönesumman skulle vara ianspråktagen år 1966. Reservanterna vill icke godkänna den av skatteberedningen lämnade motiveringen att det högre avgiftsuttaget med 1000 mil- joner kronor år 1966 framstår som accep- tabelt med hänsyn till den samtidiga kost- nadsavlastningen för näringslivet med in- emot 1200 miljoner kronor genom avskaf- fandet av energiskatten och vissa punktskat- ter ävensom allmänna varuskattens belast- ning av investeringar etc. Reservanterna an— märker att dessa skattebelastningar av be- redningen förutsatts genom övervältring åvila konsumenterna och att sålunda slo- pandet av desamma icke kan anses utgöra någon egentlig lättnad för näringslivet. Man finner att majoriteten allvarligt underskattat de risker ur lönebildnings- och stabiliserings- synpunkt, som kan uppstå vid en för snabb takt i övergången till arbetsgivareavgifter].

Handelskammaren delar helt denna upp- fattning och ansluter sig i princip till den av herrar Meidner och Nilstein avgivna planen för genomförandet av de olika åt— gärderna under övergångstiden.

Ett införande av ytterligare arbetsgivareav- gifter kan innebära svårbemästrade problem för företag eller branscher med ett stort an- tal anställda i förhållande till omsättningen. Vissa delar av industrin, hantverket, handeln och servicenäringarna kan sålunda komma att drabbas hårdare genom detta ökade ut- tag av socialavgifter än näringslivet i övrigt. Utrymmet för lönehöjningar kan vara myc- ket begränsat och ökade löner — mot vilka avgifterna skulle gå i avräkning — kan må- hända av konkurrensskäl överhuvudtaget icke övervältras på konsumenterna, i syn- nerhet om man tar ett samtidigt införande av mervärdeskatten i betraktande.

Den indirekta beskattningen

Skatteberedningens förslag innebär att den nuvarande allmänna varuskatten, energiskat-

ten och ett flertal punktskatter ersättes med en mervärdeskatt å 13 %, som uttages vid all omsättning av skattepliktiga varor och tjänster. Mot slopad allmän varuskatt, energiskatt etc. å 6060 miljoner kronor svarar den nya mervärdeskatten jämte ök- ning av bensinskatten med en intäkt av 8470 miljoner kronor, en ökning av den indirekta beskattningen med 2410 miljoner kronor.

Beredningen uttalar att mervärdeskatten kan karaktäriseras såsom en allmän konsum- tionsskatt med uppdelad betalningsskyldig- het. Varje tillverknings- eller distributions- led svarar i princip endast för skatten på den värdetillväxt, som tillförts skatteobjek- tet genom bearbetning, hantering eller annan prestation inom det egna ledet. Detta åstad- kommes genom att samtliga skattskyldiga i sin skattererodvisning äger från skatten på den egna omsättningen avdraga ingåen- de skattebelastning på förvärv av olika slag för verksamheten. Den väsentliga nyheten ligger sålunda i avdragsrätten, som efter vad beredningen framhåller är en förut- sättning för att mervärdeskatten skall verka neutralt från konsumtions- och konkurrens- synpunkt. Denna avdragsrätt skall även gälla för alla anskaffningar för produktio- nen. Härigenom elimineras den kumulativa effekt, som nu förorsakas av den allmänna varuskatten genom att denna träffar även produktiva investeringar i byggnader, maski- ner och inventarier ävensom vissa omkost- naden

Skatteberedningen framhåller vidare att ju mer generell en mervärdeskatt kan göras desto större avkastning erbjuder den sam- tidigt som bättre möjligheter skapas för av- lyftning av ingående skattebelastning inom de olika beskattningsleden. En mervärde- skatt bör i princip omfatta icke bara varor utan även tjänsteprestationer. I syfte att motverka bortfallet av skatt i och med att näringslivets investeringar undantages från beskattningen föreslås en väsentligt vidgad tjänstebeskattning. Skattskyldighet skall en- ligt förslaget införas för jordbruk och skogs-v bruk och den nuvarande skattefriheten för nyhetstidningar och periodiska publikatio- ner slopas.

Handelskammaren har i huvudsak icke någon erinran gentemot den föreslagna ut- vidgningen av beskattningsområdet. Delade meningar har förevarit rörande i synner- het den skattemässiga behandlingen av tid-

ningar och annonser och av begagnade bilar. I särskilt yttrande av herrar Gustafson och Svensson erinras om att omsättningsskatt ej utgår vid försäljning av begagnad person- bilar och skåpbilar. Departementschcfen motiverade denna ståndpunkt med att den irreguljära handeln med hänsyn till kon- trollsvårigheterna skulle kunna i betydande utsträckning underlåta att uttaga och redo- visa allmän varuskatt. En höjning av den indirekta beskattningen skulle accentuera detta förhållande, framhåller man. Före- trädare för bilbranschen har protesterat emot att nu ifrågavarande skattefrihet skulle upphävas. Enligt Handelskammarens för- menande bör denna fråga bli föremål för ytterligare övervägande.

Man kan ifrågasätta om icke en viss ut- vidgning av det skattepliktiga tjänsteområ- det bör göras. Konsulter av olika slag bör sålunda vara skattskyldiga så att avdrag för ingående skattebelastning kan ske.

Beträffande transporter synes enligt för- slaget gälla att om transporten börjar på utländsk ort eller befordran sker från svensk ort till ort utom riket skattefrihet inträder för hela transporten. Vad beträffar resor gynnas härigenom otvivelaktigt utlandsresor på bekostnad av resor inom landet. Detta förhållande synes vara en ofrånkomlig följd av att export skall vara skattefri.

Beträffande skattskyldigheten uttalar skat- teberedningen (5. 412—13) att man i för- slaget intagit regler om att sakttskyldig med flera förvärvskällor skall kunna avge gemen— sam mervärdeskattredovisning. Denna rätt skulle dock icke kunna ifrågakomma >>en- bart på grund av viss intressegemenskap. Det förhållandet att ett aktiebolag helt äges av ett annat kan således icke föranleda, att moderbolaget skall kunna svara för mer- värdeskatten i en för båda bolagen gemen- sam skatteredovisning», heter det. Efter vad som framhållits för Handelskammaren är mycket vanligt att ett producerande före- tag ombesörjer sin försäljning genom ett särskilt dotterbolag. En självständig skatt- skyldighet för de båda bolagen kan medföra avsevärda praktiska olägenheter. Enligt Kammarens bestämda förmenande borde ytterligare övervägas huruvida icke transak- tioner mellan koncernföretag kunde undan- tagas från skatteplikt.

I en av Industriens Skattesakkunnige upprättad promemoria framhålles att före- tag i betydande omfattning utnyttjar tjäns-

ter av personer, som själv håller sig med maskiner eller andra hjälpmedel. Resande innehar ofta personbil och skogsbolagen an- litar personal, som utför körslor med egna hästar, lastbilar eller traktorer eller använ- der egna motorsågar. I den mån dessa per- soner inte är skattskyldiga till mervärdeskatt och därmed ur stånd att göra avdrag för ingående skattebelastning å inventarierna i fråga uppstår en kumulativskatteeffekt för de företag, som utnyttjar tjänsterna. Till undvikande härav kunde man tänka sig att införa av Riksskattenämnden fastställda schablonmässiga avdrag.

I nyssnämnda promemoria behandlas jämväl frågan rörande ingående skattebe- lastning för nystartade företag. Såsom all- mänt villkor för avdragsrätt gäller enligt uttalande av skatteberedningen att den som erlagt skatten bedriver yrkesmässig verksam- het avseende tillhandahållande av sådana varor och tjänster, som antingen omfattas av skatteplikten eller också särskilt undan- tagits från denna utan att detta förenats med särskild inskränkning i avdragsrätten (ex. exportförsäljning). Nystartade företag, som ännu icke hunnit påbörja >>yrkesmässig verksamhet» skulle sålunda icke kunna få avdrag för förvärv av skattepliktiga varor och inventarier under uppbyggnadstiden. Ett minimikrav är att ingående skatt, som så- lunda ackumulerats, får dras av omedelbart så snart skattepliktig omsättning uppkommit.

För närvarande erhåller den, som enligt förordningen om varuskatt tillhandahåller konsument skattepliktig vara eller tjänste- prestation, en viss kostnadsersättning, beräk- nad på skattepliktig omsättning överstigande 10000 kronor. Skatteberedningen har före- slagit att denna ersättning för skatteupp- börden skall avskaffas i samband med in- förandet av mervärdeskatten. Såsom skäl härför åberopas bl.a. fördelen i och med övergången till mervärdeskatt för de skatt- skyldiga att anskaffningar av inventarier etc. genom avdragsrätten icke kommer att drabbas av skatt.

Handelskammaren delar helt den i reser- vation av herrar Gustafson, Nilsson, Sundin, Svensson och Östman framförda synpunkten att avdrag för ingående skatt på anskaff- ningar av olika slag väsentligen har bety- delse för de tidigare leden inom produk- tion och distribution. I det sista ledet, för detaljhandel, hantverk och liknande, blir denna avdragsrätt i regel av ringa betydelse.

Kammaren ansluter sig till yrkandet att viss kostnadsersättning alltjämt skall utgå i det sista beskattningsledet och finner att den av reservanterna föreslagna skalan bör kunna accepteras.

Förslaget om införandet av mervärdeskat- ten och det samtidiga slopandet av energi- skatten och en rad ohanterliga punktskatter innebär otivelaktigt fördelar för närings- livet främst genom undanröjande av sned- vridande, kumulativa effekter i beskattning- en och avdragsrätten för ingående skatte- belastning å företagens anskaffningar och investeringar. Bland mera framträdande nackdelar med det nya systemet må näm- nas ett i hög grad ökat antal skattskyldiga, beräkning av skatteavdrag och av restitu- tionsbelopp vid export, kvarstående krångel i synnerhet på byggnadsområdet och svå- righeter för vissa branscher och företag att verkligen övervältra skatten på kon- sumenterna.

Nyligen har framhållits att den lättnad avdragsrätten för ingående skatt å anskaff- ningar av olika slag innebär får minst be- tydelse för det sista distributionsledet » hantverk och handel av olika slag. Dessa företag måste söka övervältra en höjd in- direkt skatt på konsumenterna samtidigt som väsentligt ökade arbetsgivareavgifter börjar utgå. Många företag kan komma att utsättas för betydande påfrestningar på lik- viditeten. Handelskammaren filmer synner- ligen angeläget att anstånd med redovisning av mervärdeskatt kan medgivas då särskilda betalningssvårigheter föreligger.

Avslutande synpunkter Såsom redan inledningsvis anfördes finner sig Handelskammaren kunna acceptera hu- vudgrunderna uti skatteberedningens förslag. Kammaren vill dock understryka att försla- get därvid bedömts i sin helt så att mindre fördelaktiga sidor — exempelvis införandet av ökade arbetsgivareavgifter — vägts mot exempelvis energiskattens slopande och lättnaden i beskattningen av investeringarna. I den mån ändringar i någon del av för- slaget skulle företagas — exempelvis en mindre långt gående justering av inkomst- skatteskalorna än den föreslagna — skulle detta sålunda vara ägnat att påverka Kam- marens bedömning.

Handelskammaren delar slutligen helt

uttalandet i särskilt yttrande av herrar Gustafson, Nilsson och Svensson att en an- vändning av mervärdeskatten som ett kon- junkturpolitiskt instrument genom att varie- ra avdragsrätten, antingen generellt eller i fråga om investeringar, strider mot mer-

värdeskattens idé och sålunda icke bör ifrågakomma. Norrköping den 15 oktober 1964. Lars Gabrielsan Gunnar Lundén

KUNGL. mm.. 10 JUN 1555

' fiT-lif nf, 21.an " ...l.'i:| i," 'i'-l

rei

,q't. '

In..

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965

1. Tmnsportexonomtsk forskning i Norden. 3. anno mellomriksveger mellom Norge og Sve- e.

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen)

STATEN S

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Sammanställning av remisyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. 1 för— slaget till regeringsform. [2] Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform [8] Rättegångshjälp. [13] Godtrostörvärv av lösöre. [14] Fastställande av faderskapet till barn utom äkten- skap. [17] Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarshestämmelser m. m. [1 ] Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22] Ändringar i ensittarlagen m. m. [26

Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1]

Socialdepartementet

Tandvårdsförsäkring. [4] Institutet för arbetshygien och arbetsfysioiogi. [24]

Kommunikationsdepartementet

Skånes och Hallands vattenförsörjnlng. [8]

Friluftslivet i Sveri . Del II. Friluftslivet ] sam- hällsplaneringen. [ 9] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige I. Bakgrund och förutsättningar. programfrågor. Organisations— och finansierings— frågor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksam- het. Forskningsfrågor. [21]

Finansdepartementet

Måttenheter. [5] Uppbördsfrdgor. [28] Nytt skattesytsem. Remissyttranden. [28]

Ecklesiastikdepartementet

Antikvitetskollegiet. [10]

1963 års universitets- och högskolekommitté 1. Ut- byggnaden av universitet och högskolor. Lokalise- ring och kostnader 1. [11] 2. Utbyggnaden av uni- versitet och högskolor. Lokalisering och kostna- der II. Speeialutredningar. [12] De svenska utlandsförsamlingamas ekonomi. [15] 1960 års iärarutbildningssskkunnlga 111. 1. Studie- planer för lärarutbildning. [25]

J ordbruksdepartementet

Ny jordförvärvslag. [161 1960 års jordbruksutredning. 1. De svenska jord- bruksprodukternas distributions- och marginalför- hållanden. [27]

Inrikesdepartementet

Omi derbekommunala självstyrelsens lokala förank- rng. '

Praktik- och feriearbetsförmedling. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9]