SOU 1966:55
Skolgång borta och hemma
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet
Genom beslut den 7 februari 1964 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att utreda frågan om de utlandssvenska barnens skolgång, skolinackordering för vissa elevgrupper och frågan om vissa minoriteters skolgång.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens andra kammare numera landshövdingen Gunnar Helén, undervisningsrådet Åke Fältbeim, redaktö- ren Bengt Gustafsson, studierektorn numera rektorn Rolf Hillman, leda— moten av riksdagens första kammare ambassadören Alva Myrdal samt di- rektören Per Zethelius. Tillika uppdrogs åt Helén att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Den 18 mars 1965 uppdrogs åt professorn Sten Kar- ling att såsom sjunde ledamot ingå i utredningen. De sakkunniga har anta- git benämningen 1964 års utlands- och internatskoleutredning.
Den 1 mars 1964 tillkallades docenten Urban Dahllöf och numera byrå- direktören Sven Reinans, den 1 november 1964 undervisningsrådet John Ulne, den 1 december 1964 psykologen i socialstyrelsen Kurt Gordan och den 2 maj 1966 departementssekreteraren Lars Lindén att såsom experter biträda de sakkunniga.
Den 7 februari 1964 tillkallades numera skolinspektören Sven Enander att, räknat från den 1 mars 1964, tjänstgöra som sekreterare hos utred- ningen. Biträdande sekreterare har sedan den 1 april 1965 varit experten Sven Reinans.
Sedan utredningen numera slutfört sitt uppdrag, får utredningen härmed överlämna sitt betänkande ”Skolgäng borta och hemma”.
Till betänkandet har fogats reservationer avgivna av ledamoten Karling och av ledamöterna Fältheim och Myrdal jämte Gustafsson.
Stockholm i augusti 1966
Gunnar Helén Åke Fältheim Bengt Gustafsson Rolf Hillman
Sten Karling Alva Myrdal Per Zethelius / Sven Enander
Sven Reinans
Direktiven och utredningsarbetet
Direktiven
Utdrag av protokollet över ecklesiastik- ärenden; hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7_ februari 1964. Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets öv- riga ledamöter fråga om utredning rö- rande de utlandssvenska barnens skol- gång m.m. och anför därvid följande.
I 1963 års statsverksproposition (bil. 10, punkt 103, s. 185) har jag framhållit, att utlandsskolorna synes kämpa med bety- dande ekonomiska svårigheter och anfört bl. a. följande: "i ett läge, då det fram- står som önskvärt, att svenska medborgare beredes tillfälle att tjänstgöra såväl inom olika internationella organisationer som i den direkta svenska hjälpen till andra länder, bör det övervägas, om inte stats- makterna borde åtaga sig ett ökat ansvar för utlandsskolorna. I detta sammanhang torde också behovet av svensk undervisning för barn till utrikesförvaltningens personal böra beaktas." Dessa frågor borde, anförde jag, bli föremål för en närmare utredning.
I ett antal motioner vid 1963 års riks- dag uppmärksammades de utlandssvenska barnens skolgång. I två likalydande mo- tioner (I:331 och ll: 375) föreslogs sålun- da utredning om tillämpning av grund- skolans principer på utlandssvenska barns skolgång. Ett likartat utredningskrav åter- fanns i motionen [1:391. 1 ett antal mo- tioner — I:197 och 11:241, 1:318 och H: 372 samt I: 324 och II: 385 _— berördes internatskolornas betydelse för bl. a. de utlandssvenska barnens skolgång. Beträf- fande de sistnämnda sex motionerna an— förde statsutskottet (SU 1963z8, p. 38), att en utredning rörande utlandsskolorua
också borde omfatta spörsmåleu hur ut- landssvenskars barn skall kunna erhålla skolbildning i hemlandet, varvid internat- skolornas möjligheter att tillgodose de ökade krav, som kommer att ställas på dem och omfattningen av statsbidrags- givningen, borde bli föremål för över— väganden. Enligt utskottets mening borde utredningsuppdraget i fråga om internat- skolorna inte begränsas till lösningen av utlandssvenskarnas problem, då det emel- lanåt uppkommer situationer, där möjlig- heten att skicka skolungdomar till inter- natskolor framstår som den från olika synpunkter bästa utvägen även för svenskar i hemlandet.
I motionerna 1:331 och 11:375 berördes också frågan om de inflyttade minoriteter- nas skolgång. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (SU 1963:208, Rskr 402) an-' gående dessa motioner samt motion 11: 391 förutsatte'utskottet, att den av departe- mentschefen förebådade utredningen rö— rande utlandsskolorna skulle komma till' stånd snarast möjligt i form av en allsidig utredning rörande de utlandssvenska bar- nens skolgång både hemma och utomlands. Till denna utredning borde, ansåg utskottet,” också hänskjutas de problem, som upp-, kommer för de inflyttade minoriteternas barns skolgång. '
I skrivelse till skolöverstyrelsen har vi-' dare utrikesförvaltningens tjänstemanna- förening hemställt, att de problem, som' sammanhänger med utlandssvenska barns skolgång, utredes.
Bakom de här angivna uttalandena och förslagen ligger det förhållandet, att au—_ talet svenskar, som tjänstgör eller stu- derar i utlandet, på senare år ökat. Så— väl ett ökat statligt engagemang i inter- nationell verksamhet som ökade möjlig— heter för forskare, konstnärer och stude- rande till utlandsvistelse är att förvänta. Samtidigt torde exportindustrin komma
att kräva ytterligare personella insatser i utlandet. Även om en viss rörelse i mot- satt riktning förekommer i det att anta- let svenska missionärer i vissa länder minskar, synes det vara realistiskt att räkna med en ökning av antalet utlands- svenskar.
För den som av olika skäl under längre tid vistas utomlands måste barnens skol- gång vara en fråga av särskilt stort in- tresse. Skolgång kan i sådana fall fullgö- ras antingen på familjens bostadsort i svensk utlandsskola eller mera interna- tionellt präglad utlandsskola eller i ve- derbörande lands skolväsen, eller ock i internatskola eller annan skola i hem— landet. Av en tidigare, av utlandssvenskarnas förening gjord undersökning framgår, att utlandssvenska föräldrar i stor utsträck— ning i första hand önskar, att deras barn, så länge de är yngre, skall gå i skola på familjens bostadsort. Fullgöres skolgång- en då i det främmande landets undervis— ningsväsen uppkommer givetvis vissa problem, Sålunda får barnen där ingen undervisning i väsentliga ämnen med nä- ra anknytning till svenska förhållanden såsom svenska språket, svensk historia och svensk samhällskunskap. Därigenom och genom att undervisningen även i öv- riga ämnen kan skilja sig väsentligt från undervisningen i skolorna i Sverige, för- svåras elevens övergång till svensk skola. Dessa svårigheter kan i avsevärd grad elimineras genom att svensk undervis- ning eller i varje fall kompletterande så- dan tillhandahålles på familjens bostads- ort.
För närvarande utgår statsbidrag till ett femtontal svenska skolor i ett tiotal länder i Europa, Afrika och Asien. Årsbi- drag utgår till kostnaderna för småskol- lärartjänst med 8500 kr., för folkskollä- rartjänst med 11000 kr. samt för två lä- rartjänster vid en i Paris anordnad real- skola med 15000 kr. för vardera tjänsten. För ordinarie lärare i Sverige är begyn- nelselönerna i ortsgrupp & för småskol- lärare c:a 18 700 kr., för folkskollärare c:a 21800 kr. och för adjunkt c:a 31300 kr. Bidragets begränsade storlek i förhål- lande till löneläget i Sverige har med- fört, att lärarlönerna vid utlandsskolor— na kommit att ligga på en lägre nivå än i Sverige med minskade möjligheter att för längre tid förvärva kompetenta lärare som följd. För den del av lärarlönerna,
som inte täckes av statsbidraget, får sko- lornas huvudmän helt svara. Härtill kom— mer kostnader för lokaler, pedagogiska hjälpmedel, Skolmåltider etc. Dessa kost- nader täckes på olika sätt såsom genom bidrag från svenska utlandsförsamlingar, bidrag från svenska föreningar och före- tag samt genom terminsavgifter. De sist- nämnda blir i många fall mycket höga och kan för föräldrar med genomsnittliga inkomster utgöra ett hinder mot att ut- nyttja den svenska skolan på orten.
Det bör eftersträvas, att så många svenska ungdomar i skolpliktig ålder som möjligt, även de som till följd av ut- landsvistelse är förhindrade att åtnjuta grundskolundervisning i hemlandet, där föräldrarna så önskar, utan alltför stora egna ekonomiska uppoffringar eller allt— för stora kostnader för samhället får till- fälle till sådan undervisning på sin bo- stadsort.
Mot bakgrunden av det anförda bör en utredning rörande de utlandssvenska bar- nens skolgång nu komma till stånd. För ändamålet bör särskilda sakkunniga till- kallas.
De sakkunniga hör först kartlägga det nuvarande och, såvitt möjligt, det när— mast kommande behovet av särskilda svenska skolor i utlandet samt utröna hur de nuvarande utlandsskolorna svarar mot dessa behov. Därvid bör också under- sökas föräldrarnas benägenhet att place- ra sina barn i vederbörande lands skol— väsen och hur detta påverkar utlandssko— lornas situation. Därigenom erhålles en utgångspunkt för bedömningen av under vilka förutsättningar, i vilka former och i vilken utsräckning ett ökat statligt stöd till utlandsskolorna kan vara erforderligt.
En grundläggande fråga vid denna be- dömning är vilka åldersgrupper utlands- skolornas undervisning bör omfatta. Det kan antagas, att skolorna på olika orter i detta avseende måste organiseras olika, även om det synes vara önskvärt, att de i varje fall bör omfatta grundskolans låg- och mellanstadier. Vad högstadiet beträf- far föreligger praktiska svårigheter, när det gäller att i en skola med begränsat elevunderlag tillhandahålla ett tillfreds- ställande antal valmöjligheter mellan oli- ka tillvalsgrupper. Viss undervisning tor- de därför inte alls i reguljär form kun- na erbjudas eleverna vid en utlandsskola. Det bör därför övervägas i vilken omfatt- ning det genom lärarledd korrespondens-
undervisning, eventuellt i kombination med särskilda hjälpmedel, är möjligt att bemästra dessa problem i likhet med vad som sker exempelvis vid glesbygdshögsta- dierna.
En förutsättning för att utlandsskolor- na skall fungera tillfredsställande är att lårarfrågan löses. Utgångspunkten bör härvid vara, att utlandsskolornas lärare skall ha samma kompetens som motsva- rande lärarkategorier i hemlandet. Frå- gan om anställnings— och avlöningsför- måner för lärare och övrig för den direk- ta undervisningen nödvändig personal vid dessa skolor måste följaktligen övervägas, varvid också bör klarläggas bl. a. vilken effekt konstruktionen av de svenska 50- cialförsäkringarna har för utlandsskolor- nas personal.
Ytterligare en väsentlig förutsättning för en effektiv undervisning är att sko- lorna har tillgång till ändamålsenliga lo- kaler, undervisningsmateriel och andra hjälpmedel, Grundskolans huvudmän er- håller statsbidrag till kostnaderna för dessa ändamål. De sakkunniga bör över- väga om statligt stöd till utlandsskolor- na i dessa avseenden bör utgå och i så fall i vilken utsträckning och på vad sätt det bör ske. Även Skolsociala frågor bör uppmärksammas, exempelvis skolmålti- der och Skolskjutsar,
Givetvis bör det statliga stödet till ut- landsskolorna differentieras allt efter skolornas storlek. Det är viktigt att söka åstadkomma ett system som smidigt kan anpassas till de speciella förhållanden, som kännetecknar utlandsskolorna, vil— kas elevunderlag kan variera kraftigt un- der läsåret.
För ett statligt ekonomiskt engagemang på utlandsskolornas område kan två for- mer tänkas. Antingen kan en skola dri— vas som en helt statlig institution eller kan statsbidrag utgå till av staten er- känd särskild huvudman för sådan skola. Enligt min uppfattning är det senare sy- stemet att föredraga av såväl principiella som praktiska skäl. Pedagogisk vägled- ning och en viss kontroll bör vara för- enade med ett ökat statligt stöd och de sakkunniga bör därför framlägga förslag om ett system härför. Frågan om sam- mansättning av styrelsen för utlandssko- la bör också övervägas.
På uppdrag av Nordiska kulturkommis— sionen färdigställde skolöverstyrelsen 1960 en utredning om gemensam under-
visning av i utlandet boende danska, fin- ländska, norska och svenska barn. Enligt överstyrelsens då redovisade uppfattning var det ej nödvändigt eller önskvärt med en omorganisering av berörda skolor till samnordiska skolor, under förutsättning att barn från nordiskt land även i fort- sättningen mottogs i skola, som upprät- tats av annat nordiskt land. Frågan bör enligt min uppfattning nu åter tagas upp till övervägande mot bakgrunden av det förväntade ökande behovet av utbild- ningsmöjligheter i utlandet för barn från de nordiska länderna. De sakkunniga bör således på ett tidigt stadium i sitt arbete skaffa sig kännedom om utredningspla- nerna i detta avseende i de övriga nor— diska länderna. Det bör utrönas bl. a. om de s, k. europaskolor, som upprättats in- om EEC, skulle kunna erbjuda en före- bild för eventuella samnordiska utlands- skolor.
De sakkunniga bör vidare undersöka i vilken omfattning insatsen från hem- landet bör bestå av kompletterande un- dervisning i svenska språket och andra ämnen med anknytning till svenska för- hållanden i de fall där eleven går i ut- ländsk skola. De sakkunnigas förslag i detta avseende bör ta sikte på det organi- satoriska och ekonomiska stöd från sta- tens sida, som kan finnas påkallat.
[ fråga om vissa kategorier barn for- dras särskilda åtgärder från samhällets sida för att de skall kunna komma i åt- njutande av en tillfredsställande under— visning, fostran och allmän omvårdnad. En av dessa kategorier är de utlands— svenska barn, som vill komma i åtnju- tande av skolundervisning i hemlandet. Andra grupper, som avses i detta sam- manhang, är exempelvis barn från splitt- rade hem, barn i behov av ett radikalare miljöombyte än övergång till annan sko- la i hemorten och glesbygdsungdom. För dessa elevkategorier är lösningen på skol- problemen i regel inackordering i någon form, internatskola, elevhem eller skol- hushåll.
lnternatskolornas och elevhemmens be- tydelse, inte bara med hänsyn till de ut- landssvenska barnen har diskuterats så- väl av 1957 års skolberedning som 1960 års gymnasieutredning.
Vad intern-atskolorna beträffar fram- höll jag i propositionen 1962: 54 angåen- de reformering av den obligatoriska sko— lan m. m., att behovet av internatskole-
platser på grundskolans låg- och mellan- stadienivå, såvitt man då kunde över- blicka, inte var särskilt påträngande. Jag omnämnde vidare i det sammanhanget vissa inom utrikesförvaltningens tjänste— mannaförening pågående överväganden angående upprättande av skolhushåll i vissa städer. Som jag tidigare nämnt har sedermera denna förening i skrivelse till skolöverstyrelsen hemställt om särskild utredning om de utlandssvenska barnens undervisning. Gymnasieutredningen har i fråga om internatskolorna anfört, att det synes klart, att de redan befintliga institutio- nerna ej svarar mot det nu föreliggande behovet på det gymnasiala stadiet och att utvecklingen medför, att behovet kom- mer att öka. Särskilt svår synes enligt utredningens uppfattning bristen på an- ordningar av detta slag vara för kvinn- lig ungdom.
Det synes nu lämpligt att till övervä— gande upptaga behovet av åtgärder i fråga om samtliga de här nämnda elevkatego- riernas skolgång. Därvid bör bl. a. upp- märksammans de nuvarande traditionella internatskolornas förhållanden och dessa skolor såsom en bland andra möjligheter att tillgodose det behov av åtgärder, jag här avser, När det gäller dessa skolor måste uppmärksamheten således, riktas på behovet av platser för skilda elevgrup— per, vilket betyder att de sakkunniga för- utsättningslöst bör överväga huruvida upprättande eller stödjande av internat- skolor är ett i det nuvarande samhället lämpligt sätt att lösa de här ifrågava- rande elevkategoriernas problem. Härvid bör naturligtvis såväl rent pedagogiska som även sociala och ekonomiska syn- punkter anläggas. För egen del finner jag det emellertid angeläget att, såsom jag i det följande närmare anger, alternativa lösningar ingående prövas.
Beträffande de nuvarande internatsko— lorna måste beaktas, att införandet av grundskola, fackskola och ett nytt gym- nasium kan komma att minska tillström- ningen till internatskolorna av glesbygds- barn och av barn från värdkommunen. Detta förhållande kan leda till en ök- ning av internatskolornas möjligheter att mottaga elever ur andra av de här aktu- ella kategorierna.
I den mån det visar sig angeläget med en visa, utökning av, de egentliga inter- natskolornas kapacitet, vilket är tänk-
bart bl. a. med hänsyn till att-grundskolan och det nya gymnasiet förutsätter en stör— re skolenhet än vad en internatskola nu i. allmänhet utgör, bör hänsyn, tagas till att det fortfarande råder särskilt stor brist på platser för flickor. Det bör un- dersökas, om inte platser kan beredas även för flickor vid nuvarande skolor. .
1 den mindre skolenhet. som en inter- natskola i allmänhet utgör, kan svårig— heter uppstå, när det gäller att ge elever- na de valmöjligheter, som grundskolan skall erbjuda. I vissa fall kan säkerligen en lösning vinnas genom samverkan med värdkommunen. I andra fall kan man måhända tvingas acceptera en internat- skola med mindre valmöjligheter än de i och för sig önskvärda och låta denna be- gränsning uppvägas av den uppgift sko- lan fyller från andra synpunkter. Utred- ningen bör närmare överväga internat- skolornas anpassning till grundskolan. och, på något längre sikt, anpassningen till fackskola och gymnasium.
I några hänseenden tillämpas för inter— natskolorna andra regler än för andra motsvarande skolor. Utredningen bör ta ställning till om sådana regler alltjämt kan vara motiverade.
Såväl skolberedningen som gymnasie- utredningen har ansett, att statsbidrag även i fortsättningen bör ges till inter— natskolorna, men har inte sett som sin uppgift att överväga statsbidragsreglernas utformning och storleken av det statliga stödet. Internatskolornas anpassning till det nya läget kan få ekonomiska konse- kvenser, som kan bli rätt betydande. Det kan krävas ombyggnad av redan befint- liga lokaler eller uppförande av nya. Ut- rustning och nya undervisningshjälpme- del kan behöva anskaffas. Utredningen bör följaktligen också, mot bakgrunden av en bedömning av behovet av internat- skolor från det allmännas synpunkt, till prövning upptaga formerna för och om- fattningen av statligt stöd till dessa sko- lor.
Som alternativ till internatskola finns i första hand elevhem av den typ, som re- dan upprättats i kommunal eller-enskild regi. Dessa, som förekommer i ganska be- gränsad utsträckning, är avsedda för barn, som går i allmänna skolor men av olika skäl inte har sitt hem på skolorten.
Det har ifrågasatts, om inte bl. a. ut- landssvenskarna under vissa förutsätt- ningar skulle kunna finna sådana elev-
hem lämpliga för sina barns skolgång. Denna lösning skulle vara mindre kost- sam såväl för samhället som den enskil- de. Elevhem och internatskola har en lik- artad uppgift, men de skiljer sig ifråga om uppbyggnad och organisation. Sålun- da kan elevhemmet genom sin anknytning till ortens skolväsen bl. a. förutsättas ge bättre möjligheter till val bland skilda utbildningsmöjligheter, avpassade för den enskilde elevens förutsättningar och in— tresseinriktning. Utredningen bör närmare överväga i vilka avseenden internatskola och i vilka avseenden elevhem kan vara bäst ägnat att ta hand om elevkategorier av olika slag. Utredningen bör vidare un- dersöka vilka åtgärder som kan vara be- hövliga för att göra elevhem, som drives i samhällets regi eller med statliga bi- drag, bättre skickade för uppgiften att ta om hand skilda kategorier elever, som under skolgången tvingas vara skilda från sin hemmiljö.
Som jag tidigare nämnt, har från bl. a. utrikesförvaltningens tjänstemannaförening framförts tanken att man genom upprät— tande av skolhushåll på lämpliga orter med differentierat skolväsen och genom ändamålsenliga former för anknytning till ortens skolor skulle kunna ge barnen större variations- och valmöjligheter i utbild- ningsavseende än vad som kan erbjudas i internatskolor, samtidigt som barnen skulle få en intimare och livligare kontakt än eljest med det svenska samhället av idag.
Detta alternativ, vars bärande tanke är att bereda barnen en så naturlig och hemli'k miljö som möjligt, är enligt min mening förtjänt av att ingående prövas som ett fullt jämförbart alternativ till internatskolor och elevhem. De sakkun— niga bör vid denna prövning utgå ifrån att en anordning av detta slag förutsätter engagemang inte bara från statens utan också från vederbörande kommuns sida.
Som jag tidigare nämnt, har riksdagen uttalat sig för att frågan rörande vissa minoriteters skolgång också bör hänskju- tas till prövning av sakkunniga. De mino— riteter, som därvid avsetts är huvudsak— ligen efter kriget från andra länder ny- inflyttade grupper, vilkas barn av språk— liga eller religiösa skäl kan behöva be- redas särskid skolgång. Det gäller såle- des personer av utländsk härkomst, vilkas barn är svenska medborgare,- eller
eljest förutsättas kvarstanna här i landet under lång tid.
Efter krigsslutet har ett stort antal ut- länningar kommit till Sverige som flyk- tingar . eller immigranter och i stor ut- sträckning assimilerats med det svenska samhället. Utvecklingen synes nu gå mot en minskning av de institutionella hind— ren för arbetskraftens internationella rör- lighet. Det är därför inte orimligt att an- taga, att ett betydande antal utlänning- gar även i framtiden kommer att tillföras den svenska arbetsmarknaden. Mot den— na bakgrund kan det vara berättigat att närmare undersöka om dessa grupper kan ha vissa särintressen på undervisningens område och om åtgärder från samhällets sida inom ramen för det allmänna skol— väsendet, utöver de redan vidtagna, kan vara motiverade.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte be— myndiga chefen för ecklesiastikdeparte— mentet att
dels tillkalla högst 7 sakkunniga för att utreda frågan om de utlandssvenska bar— nens skolgång m.m.,
dels utse en av de sakkunniga att såsom ordförande leda utredningsarbetet,
dels ock, i den utsträckning så finnes på— kallat, utse sekreterare åt de sakkunniga och tillkalla experter för att stå till deras förfogande för överläggningar och samråd.
Tillika hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
dels bemyndiga de sakkunniga att från ämbetsverk och övriga myndigheter in- fordra de uppgifter, som må fordras för utredningsarbetet,
dels förordna, att de sakkunniga jämte experter och sekreterare skall, om Kungl. Maj:t ej annorlunda bestämmer, äga åt— njuta ersättning för uppdraget i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen,
dels ock föreskriva att kostnaderna i an- ledning av utredningen skall bestridas från åttonde huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sak- kunniga.
Slutligen anhåller jag, att utdrag av statsrådsprotokollet i detta ärende måtte få offentliggöras. ' '
Vad föredraganden sålunda med instäm— mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet: Kai-Inge Hillerud
Utredningsarbetet
Utredningen har på olika sätt skaffat sig kännedom om utlandssvenskars skolför- hållanden och andra frågor i anslutning till utredningens arbete.
Genom Statistiska centralbyråns ut- redningsinstituts försorg har utred- ningen låtit genomföra en omfattande postenkät bland utlandssvenska för— äldrar med något barn i någon form av svensk skola. Enkätens resultat har re— dovisats i en rapport som bifogas be- tänkandet (bilaga 1). Av orsaker som redovisas i denna rapport kunde en- käten inte utsträckas till att omfatta alla utlandssvenskar, vilket var den ur- sprungliga avsikten.
Som en förberedelse till ovan nämnda enkät genomfördes även en enkät till samtliga Skolchefer i landet varvid upp- lysningar inhämtades om utlands- svenska barn i allmänna skolor i Sve- rige. I enkäten inhämtades även upp- lysningar rörande språkliga och re— ligiösa minoriteters barns skolgång.
Statistiska centralbyrån har även på utredningens uppdrag genomfört en specialbearbetning av uppgifterna om emigranter från Sverige för vissa år. Uppgifter som erhållits genom denna bearbetning redovisas 1 kap. 1.
Från Utlandssvenskarnas förenings ombud i London direktör Lars Sjövall har utredningen erhållit ett omfattande material som belyser önskemål rörande svensk skolgång i Storbritannien. Ma- terialet omfattar bl. a. enkäter med hel- och halvsvenska familjer i England om deras inställning till svensk skolgång.
Såsom redovisas i kap. 1 har utred- ningen gjort en undersökning via UD angående förekomsten av svenskar utomlands och deras eventuella önske- mål om svensk skola på bosä'ttnings- orten. Undersökningen gav ojämna re- sultat beroende på att förfrågningen för- anledde varierande åtgärder inom ve-
derbörande konsulat och ambassad. För att erhålla uppgifter rörande de svenska utlandsskolornas arbetsförhål- landen, resurser och elevantal gjorde utredningen hösten 1964 en enkät till de svenska utlandsskolorna. De informa- tioner om dessa som återfinns i kap. 2 härrör väsentligen från denna enkät. De numeriska uppgifterna från vissa av skolorna har kunnat aktualiseras senare. I samband med enkäten till utlands- skolorna gjordes även en enkät bland lä— rarna vid dessa skolor rörande lärar- nas löne— och arbetsförhållanden och deras syn på sina anställnings- och ar- betsförhållanden. Enkätsvaren återfinns insprängda i texten 1 kap. 2. Utredningen har beretts tillfälle att genom studiebesök vid skolorna i Lon— don, Paris, Madrid och Hamburg er- hålla direkta intryck av verksamheten vid dessa. Vid besöken togs även kon- takt med svenskkolonierna på veder- börande skolorter. Dessutom har besök avlagts vid svenskkolonierna i Briissel, Frankfurt a/M och Diisseldorf, varvid önskemål rörande barnens undervis— ning diskuterades. Ledamoten Zethelius har vid besök i Parede studerat den svenska skolan där och dessutom vid be- sök hos svenska grupper i Schweiz och Italien informerat sig om utlandssvens- karnas syn på undervisningsproblemen. Utredningens sekreterare har i samband med andra uppdrag tagit kontakt med svenskar i Wien och hört deras synpunk- ter på barnens undervisning samt stu- derat Europaskolan i Luxemburg. Slut- ligen har utredningens ordförande och sekreterare på inbjudan av Gränges- bergsbolaget besökt svenskkolonierna i Liberia och studerat Lamco-skolorna där. Erfarenheterna från samtliga dessa besök har utredningen tillgodogjort sig. Vid upprepade tillfällen har utred- ningen fått data, råd, hjälp och syn- punkter vid kontakter med olika tjänste-
män inom utrikesdepartementet, skol- överstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, centrala studiehjälpsnämnden, social- styrelsen, SIDA, Upplysningsberedning- en, Svenska Institutet, olika kommunala skolstyrelser, Utlandssvenskarnas för- ening, Svenska Stadsförbundet och andra statliga och icke-statliga myndig- heter, institutioner och organisationer.
Utlandssvenskar på besök i Sverige har spontant besökt utredningens sek- retariat för att överlägga om frågor inom utredningens uppdrag och där- vid lämnat värdefull information.
Samtliga internalskolor [ Sverige har vid olika tillfällen besökts av grupper ur utredningen, varvid ledamöterna bil— dat sig en personlig uppfattning om arbetet vid dessa skolor och erhållit uppgifter om deras ekonomiska förhål- landen, elevrekrytering m.m. Vid dessa tillfällen har även representanter för eleverna intervjuats.
Till internatskolorna har utredningen ytterligare ställt förfrågningar via cirkulär, bl. a. rörande elevklientelets sammansättning, varjämte under ar- betets gång underhandsupplysningar in— hämtats från int-ernatskolornas ledning och förvaltning.
Under arbetet med elevhemsfrågan har utredningen genom studiebesök vid elevhem anslutna till olika skolformer bildat sig en uppfattning om deras funktion. Översikter över elevhemmen har erhållits genom cirkulärförfrågning— ar till länsskolnämnder och landsting.
För att erhålla underlag för en be- dömning av skoIinackorderingsbehovet inom landet och av internatskolornas möjlighet att fylla detta behov för olika elevgrupper har utredningen dels gjort enkäter till länsskolnämnderna, PBU- centralerna och vissa barnavårdsnämn- der, dels undersökt elevklientelet vid två internatskolor såväl genom att stu- dera data rörande eleverna som genom
att intervjua dessa skolors ledning och elevvårdande personal. Resultaten av dessa undersökningar redovisas huvud- sakligen i kap. 6.
För arbetet med de inflyttade språk- liga minoriteternas skolgång har utred- ningen inhämtat upplysningar från De finska föreningarnas centralförbund, Estniska Kommittén och Esternas representation i Sverige. Besök har av- lagts vid Estniska skolan varjämte vid flera tillfällen överläggningar hållits med Estniska gymnasiets rektor.
Beträffande de religiösa minoriteter- nas önskemål har utredningen hört Ka- tolska Biskopsämbetet och Mosaiska församlingarnas centralråd, varjämte utredningen besökt Hillelskolan och S:t Eriks katolska skola i Stockholm.
Följande framställningar har av Kungl. Maj:t överlämnats till utred- ningen att tagas i beaktande vid utred- ningsuppdragets fullgörande:
Den 29 april 1964 anhållan från S:t Eriks katolska skola och Stiftelsen Skol- systrar de Notre Dame's barn- och ungdomsverksamhet om statsbidrag för S:t Eriks katolska skola,
den 13 juli 1964 skrivelse från Svenska .Sofiaförsamlingens kyrkoråd rörande organisationen av svenska skolan i Paris. den 8 februari 1966 framställning från Sigtunaskolan om statsbidrag till bestridande av kostnaderna för skol- läkare och skolsköterska samt
den 3 juni 1966 ansökan från Svenska skolföreningen i Liberia om statsbidrag för läsåret 1965/66.
Utredningen har under sitt avgett följande utlåtanden:
Den 9 juni 1964 angående framställ- ning från Svenska skolföreningen i Madrid om förnyad prövning av Kungl. Maj:ts beslut av den 13 sept. 1963 om statsbidrag till en tredje lärartjänst vid svenska skolan i Madrid,
arbete
den 21 augusti 1965 över betänkandet ”De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi” (SOU 1965:15),
den 27 oktober 1965 beträffande statsbidrag till driften av Grännaskolan samt
den 26 november 1965 över en fram- ställning från Stiftelsen Sunnerdahls praktiska ungdomsskolor på landet om nedlåggande av verksamheten.
Utredningens utlåtande över yrkes- utbildningsberedningens betänkande Yrkesutbildningen (SOU 1966:3) har gjorts i den formen att i utredningens
betänkande yrkesutbildningsberedning- ens förslag bedömts från utredningens synpunkter i den mån förslagen griper in i utredningens arbetsuppgifter. Fram- för allt gäller detta beräkningen av skolinackorderingens framtida omfatt- ning (kap. 6) och huvudmannaskapet för elevhem (kap. 8).
Slutligen har till utredningen ett större antal korporationer, sammanslut- ningar och enskilda ingett framställ— ningar i frågor som berör utrednings- uppdraget.
AVDELNING I
Utlandssvenska barns skolgång Skolinackordering för olika elevgrupper
KAPITEL ]
Utlandssvenskarna
1.1 Begreppet utlandssvensk
Begreppet utlandssvensk är inte enty- digt. Det syns ej vara nödvändigt för utredningens syften att begreppet ges ett noga avgränsat innehåll. När det gäl- ler uppkomsten av sådana intressen på undervisningens område som är speci- ella för utlandssvenskarna syns medbor- garskapet vara av mindre betydelse, medan nationella traditioner, kultur- miljö och språk träder starkt i förgrun- den.
Utlandssvenskarnas rättsliga ställning har under senare år varit aktuell fram- för allt i rösträttsfrågor (SOU 1962:19). Härvid har utom vid medborgarskap stort avseende fästs vid mantalsskriv- ningen, eftersom administrativa krite- rier av tillförlitlighetsskäl måste till- mätas betydelse. Likaledes har vid ut— redning av internationella skattefrågor (SOU 1962:59) förts ingående tekniska resonemang om var en person skall an- ses vara bosatt. Dessa frågor har utför- ligt behandlats även i SOU 1965:73, Ut— landssvenskarnas registrering. Utlands- och internatskoleutredningen har icke funnit anledning att i sitt arbete lägga så tekniska synpunkter på tolkningen av ordet utlandssvensk som de tre här nämnda utredningarna.
När utredningen planerade sin atti- tydundersökning bland svenskar över hela världen —— en undersökning som av tekniska skäl icke kunde genomfö- ras (jfr bilaga 1) _ diskuterades frå-
gan vilken population en sådan under- sökning skulle riktas till. Härvid stan- nade utredningen vid att undersök- ningen borde nå
alla från Sverige utflyttade svenska med- borgare som fyllt 21 år och som varit frånvarande från Sverige ett år eller mera eller som dokumenterat sin avsikt att vis- tas utomlands ett år eller mera.
Utredningen övervägde frågan huru- vida en utflyttad svensk skall vara att anse som utlandssvensk, sedan han bott utomlands under större delen av sitt liv, kanske icke haft kontakt med hem— landet och uppgivit sitt svenska med— borgarskap. I en för individ och familj så central och viktig fråga som barnens uppfostran har utredningen icke ansett lämpligt att tolka begreppet restriktivt, i synnerhet som det knappast kan för- modas att någon kan vilja skaffa sig fördelar i fråga om sina barns skolgång genom att i strid med sin egen identitets- uppfattning uppge sig vara utlands— svensk.
För utredningen är det tillräckligt att kunna ange vilka som skall anses vara utlandssvenskar i den betydelsen att de bör äga rätt till de förmåner som från Sveriges sida kan medges utlands— svenskarna i fråga om barnens skol- gång. Utredningen förordar att alla personer, oavsett medborgarskap och mantalsskrivningsort, skall betraktas som utlandssvenskar, om de är bosatta utomlands och om de är eller under någon del av sitt liv varit
svenska medborgare eller är eller varit gifta med svensk med- borgare eller är barn till person som är eller varit svensk medborgare eller använt svenska som vardagsspråk med en av föräldrarna samt betraktar sig som svenskar. Utredningen finner emellertid att de ovan givna beskrivningarna inte är helt uttömmande" utan att enstaka fall kan förekomma, där de givna förutsättning- arna inte föreligger. I sådana fall syns ingen generell tolkning av begreppet kunna tillämpas utan en bedömning bör ske individuellt från fall till fall. Ut- redningen nöjer sig därför med att re- kommendera en generös tolkning av begreppet i tveksamma fall. Som sista instans vid bedömningen av frågan hu- ruvida ett barn eller en ungdom från skolsynpunkt skall betraktas som barn till utlandssvensk avser utredningen att den 'utlandsskolnämnd skall fun- gera, vilken föreslås i kap. 3.
1.2 Utlandssvenskarnas numerär Förutsättningarna för att tillförlitligt bedöma antalet utlandssvenskar enligt den i 1.1 givna mycket grova beskriv- ningen är icke stora. Vissa av de i be- skrivningen nämnda kategorierna kan över huvud taget icke inordnas un- der benämningen utan att man har till- frågat varje person huruvida han be- traktar sig som utlandssvensk. Beträf- fande vissa andra grupper kan man å andra sidan med mycket stor sanno- likhet förmoda att de är utlandssvens- kar. Hit hör exempelvis utrikesdepar- tementets personal i utlandstjänst, SIDA:s biståndsexperter och övriga personal i utlandstjänst, .tjänstemän med mer eller mindre kortfristiga an- ställningar i internationella organisa-
tioner eller svenska industrier eller fö- retag utomlands, studerande som vistas utomlands för specialstudier m.fl. En grupp som tydligt dokumenterat sig som utlandssvenskar är de svenskar utom- lands som är medlemmar i Utlands— svenskarnas Förening eller i Riksför- eningen för svenskhetens bevarande i utlandet eller i de svenskklubbar som är verksamma på olika platser i värl- den.
Man torde kunna utgå ifrån att den större delen av utlandssvenskarna är att finna i den grupp av svenska med- borgare som under de senaste 50—60 åren flyttat ut från Sverige och därefter icke återflyttat.
1.2.1 Utvandringen av svenska medborgare från Sverige Antalet ut- och inflyttade svenska med- borgare redovisas årligen i publikatio- nen Folkmängdens förändringar (före 1961 Befolkningsrörelsen) . Av den pub- licerade redovisningen framgår även utvandrings- respektive invandrings- land men däremot inte de ut- respek- tive invandrades ålder och kön. Som utvandrare räknas i denna sta- tistik personer som, enligt vad pastor funnit styrkt, stadigvarande bosatt sig i utlandet, oavsett om de dessförinnan anmält sin avsikt att utflytta eller ej. Som invandrare räknas de personer som anmält sig för kyrkobokföring så- som inflyttade från utlandet. Som ut- respektive invandringsår anges det år då vederbörande blir registrerad som utflyttad respektive kyrkobokförd som inflyttad (jfr 11.2). Under 1960-talet har in- och utvand- ringen av svenska medborgare varit tämligen jämn med en nettoutvandring av ca 1 300 personer (se tabell 1:1). Olika länders betydelse i den sven- ska ut- respektive invandringen belyses i tabell 1:2. '
Tabell 1:1 Ul— och invandringen av svenska medbor- gare från och till Sverige anden åren 1955—1964.
Antal Antal Netto-
Ar utvandrade invandrade utvandring
3 854 2 547 ' 1307 4 230 2 276 1 954 5 253 2 375 2 878 4 551 2 760 1 791 4 787 2 577 2 210 4 644 2 934 1 710 4165 3 015 1 150 4067 2919 1148 1963 ............ 4 527 3 159 1368 1964 ............... 4 631 3 401 1 230
årligen 1955—64 ' . i genomsnitt 2 796 1 675
Tabell 1:2 Ul- och invandrade svenska medborgare och neltouluandringen åren 1955—1964 efler ut- respektive invandringsland.
In- respektive Antal utvand- Antal invand- utvandrings- rade åren 1955— rade åren 1955— 1964 1964
Nettoutvand- ring
Danmark 4 344 2 140 Finland 1 508 1 390 Norge 3 270 1 859 Belgien .......................................... 372 311 Frankrike ....................................... 1 196 779 Italien 778 390 Nederländerna 563 291 Polen 27 33 Schweiz 1 684 569 Spanien 758 371 Storbritannien ................................. 2 116 1 072 Tyskland 2 546 1 155 Ungern 6 15 Österrike 318 197 Övriga europeiska länder ...... 500 358 2 443 1 663 USA 14 718 9 290 övriga amerikanska länder ............... 2 286 2 137 ' 2 428 1 887 1 585 1 445 Oceanien 1 203 591 Uppgift saknas .............................. 60 20
Samtliga 44 709 27 963
Bland de utflyttade lika väl som lisering. Det är inte säkert att de efter bland de inflyttade finns troligen ett (åter)utf1yttningen känner sådan sam- antal personer som har förvärvat hörighet med Sverige att de kan be- svenskt medborgarskap genom natura- tecknas som utlandssvenskar i den be-
tydelse utredningen lägger i ordet. Vi- dare är en del av de utflyttade gifta med utländska medborgare eller kom- mer att ingå äktenskap med sådana. En stor del av dessa liksom även vissa andra utflyttade har troligen inte för avsikt att fostra sina barn till svenskar, varför de är av mindre intresse för de spörsmål utredningen har att arbeta med.
Från Utlandssvenskarnas förening liksom även från andra organ som har kontakt med svenska utvandrare upp- ges att en förändring av utflyttningen iakttagits under de senaste åren. Denna förändring består i att numera flera yng- re personer än förr utvandrar och i att utvandrarna representerar fler yr- ken. En sådan förändring av utvand- ringen kan innebära att ett ökande an- tal barn flyttar utomlands. För att när- mare kunna belysa de utflyttades ål- ders— och könssammansättning har ut-
redningen låtit Statistiska centralbyrån utföra en specialbearbetning av upp- gifterna om utvandrade svenska med- borgare avseende åren 1955, 1959, 1962 och 1964.
Av särskilt intresse har därvid varit dels utflyttningen av barn i förskole- åldern samt i låg- och mellanstadie- åldern, dvs. de åldrar som de svenska skolorna i utlandet vänder sig till, dels utflyttningen av personer i åldern 19— 49 år, dvs. de mest reproduktiva åld- rarna.
Bland de utflyttade vuxna personer- na utgörs närmare två tredjedelar av kvinnor. Vidare är endast ungefär en tredjedel av utvandrarna gifta. Köns- och civilståndsfördelningen bland de vuxna utvandrarna (i åldern 19 år och däröver) framgår av tabell 1:3. Bland de icke gifta ingår ogifta personer samt ett mindre antal skilda respektive än- kor och änklingar.
Tabell 1:3 Ulvandrade svenska medborgare i åldern 19 år och däröver åren 1955, 1959, 1962 och 1964.
Män Kvinnor Samtliga
Gifta gifta
Icke Icke Kvinnor gifta
Gifta Män
659 805 713 821
1 133 1 472 1 229 1 472
Tabell 1:41 Ulvandrade svenska medborgare i åldern 0—15 år åren 1955, 1959, 1962 och 1964.
Utvandrade svenska medborgare i åldern
0—4 år 5—6 år 7-——9 år 10—12 år13——15 år
327 422 395 445
117 121 121 152
114 154 127 120
76 106 92 80
154 192 167 178
Även antalet utflyttade bara (se ta— bell 1:4) har varit tämligen konstant åtminstone under de tre senaste av de år undersökningen avser. Möjligen kan man iaktta en ökande tendens beträf- fande barn i åldern 0—9 år: 598, 735, 683, 775. Detta torde kunna innebära att vid utflyttningen i större utsträck- ning barn i åldern 10—15 år kvarläm- nas i Sverige eller att åldersfördelning- en bland de gifta utvandrade föränd- rats.
Att antalet utvandrade barn i rela- tion till antalet utvandrade vuxna inte märkbart ändrats under de fyra år un- dersökningen omfattar framgår av ta- bell 1:5.
Tabell 1:5 Antalet utvandrade svenska medborgare i åldern 0—4 och 5—12 år i relation till antal utvandrare i ål- dern 19 år och äldre under åren 1955, 1959, 1962 och 1964.
Antal utvandrade barn i åldern . . . är per 100 utvandrade vuxna svenska År medborgare
0—4 år 5—12 år 1955 ............ 11,0 12,9 1959 ............ 11,5 12,7 1962 ............ 12.8 13.4 1964 ............ 12,6 12,7
Av intresse är dock inte enbart det totala antalet utvandrade och relatio- nen mellan olika åldrar utan i minst lika hög grad till vilka länder utvand- ringen har skett, eftersom skolförhål- laudena och den allmänna kulturella miljön i olika länder i stor utsträck- ning påverkar de utlandssvenska för- äldrarnas sätt att ordna barnens skol- gång. Den följande redogörelsen tar sikte på två grupper utvandrade sven- ska medborgare, nämligen dels barn i åldern 5—12 år, dels gifta män i åldern 19—49 år, dvs. de barn som i första hand kan tänkas utnyttja svenska sko— lor utomlands och fäder i de familjer som främst kan tänkas vilja utnyttja dessa skolor.
I tabell 1:6 visas till vilka länder gif— ta män i åldern 19—49 år under de fyra undersökta åren har utvandrat. Till de skandinaviska länderna har räk- nats Finland, Norge och Danmark. En stor del av utvandrarna dit har dock troligen tidigare varit medborgare i dessa länder och därefter blivit sven- ska medborgare samt återutvandrat från Sverige. Tabell 127 visar motsva- rande utvandring för barn i åldern 5—12 år.
USA och Canada samt de skandina- viska länderna, där erfarenhetsmässigt
Tabell 1:6 Utvandringen av manliga gifta svenska medborgare i åldern 19—49 år under åren 1955, 1959, 1962 och 1964 eller atvandringsland.
1955 1959 1962 1964 Utvandringsland
Antal % Antal % Antal % Antal % Skandinaviska länderna ......... 57 12 57 13 67 19 69 16 Övriga Europa ..................... 65 13 69 15 89 25 112 27 Afrika ................................. 16 3 12 3 15 4 35 8 Asien .................................... 13 3 21 5 17 5 8 2 USA och Canada .................. 286 59 212 47 117 33 142 34 övriga Amerika ..................... 31 6 29 6 24 7 18 4 Oceanien ................ 18 4 48 11 25 7 38 9 Okänt ................................. 1 0 — — 1 0 -— — Samtliga 487 100 448 100 355 100 422 100
Tabell 1:7 Utvandringen av svenska medborgare i åldern 5—12 år under åren 1955, 1959, 1962 och 1964 efter utvandringsland.
1955
1959 "
1962 1964
Utvandringsland
Antal % Antal % Antal % Antal
32 16 7 Asien .................................... 5 USA och Canada 31 Övriga Amerika ..................... ' 9 Oceanien 1 Skandinaviska länderna Övriga Europa
133 96 68 30
120 26 32 102 26 28 7 11 6 139 19 107 32 7 12 35 2 4
Samtliga
100 467 415 100 450
intresse för svensk skolgång i stort sett saknas, ' dominerar som utvandringslän- der för både gifta män i åldern 19—49 år och barn i åldrarna 5—12 år. En in- tressant skillnad är dock att medan av de utvandrade gifta männen under dessa fyra år 44 % har utvandrat till USA- Canada och 15 % till de skandinaviska länderna, av barnen 26 % har gått till USA-Canada och 30 % till de skandina— viska länderna. Bland utvandrarna till de skandinaviska länderna utgör bar- nen sålunda en stor grupp. För de gifta männen märks en tydlig tendens att USA och Canada minskar sin andel av utvandringen, medan tillskottet av svenska medborgare till länderna i Europa och i någon mån Afrika ökar. Motsvarande tendens framträder dock inte beträffande barnen. Då detta tro- ligen innebär antingen att en del fa- miljer som utvandrar till Europa och Afrika lämnar barnen hemma (i vil- ken omfattning så har skett framgår ej av uppgifterna) eller att dessa familjer ännu inte har barn i den aktuella ål- dern, kan man våga dra slutsatsen att antalet potentiella elever i svenska sko- lor i utlandet har ökat genom utvand- ringen under de senaste tio åren. De absoluta talen för olika länder är dock så små och variationerna mellan olika är så kraftiga att närmare prognoser för
olika länder inte är möjliga. Ej heller torde uppgifterna ge någon grund för prognoser beträffande den framtida ut- vandringens storlek och riktning.
Den starka ökningen av antalet barn som utvandrat till Afrika under 1962 och 1964 beror enbart på ”att utflytt- ningen till Liberia på grund av Lamco- bolagets tillkomst ökat starkt (12 barn 1962 och 45 barn år 1964). Ett enda företags verksamhet kan således radi- kalt ändra utvandringen till ett land eller en världsdel.
Bland de europeiska länderna visar Västtyskland och Storbritannien en tämligen konstant och ganska omfat— tande invandring av svenska barn (ca 20 respektive 12 barn per år). Bland övriga länder har Schweiz fått ett jäm- förelsevis stort tillskott av svenska barn vissa år (24 respektive 26 barn åren 1959 och 1962).
1.2.2 Uppskattningar av antalet utlands- svenskar
En viss registrering av svenskar utom- lands förekommer i de nationalitets- matriklar som förs vid svenska' ambas- sader och konsulat. Svenska medbor- gare införs emellertid i denna matrikel endast på särskild anmälan eller vid passförnyelse. Matriklarna kan således icke läggas till grund för en beräkning
av antalet svenskar i en ambassads eller ett konsulats verksamhetsområde. Ut- redningen har emellertid låtit göra en uppskattning av antalet svenskar och deras barn genom hänvändelse till samtliga svenska beskickningar och konsulat. (Bilaga 2). Noggrannheten av uppskattningarna är svår att be- döma och torde variera från land till land.
Det totala antalet utlandssvenskar kan dock inte anges enligt denna upp- skattning eftersom uppgifter saknas från vissa länder. Vidare är antalet svenskättlingar och invandrare från Sverige mycket stort 'i USA, vilket har en viss inverkan, även om det är tvi- velaktigt huruvida dessa kan räknas till gruppen »utlandssvenskar». I de län— der där intresse för svensk undervis- ning uppges föreligga kan antalet svenskar uppskattas till 10 000—20 000 personer. En uppskattning av antalet utlandssvenskar redovisas även i bilaga (sid. 48) till den tidigare omnämnda ut- redningen om utlandssvenskarnas röst- rätt (SOU 1962:19). Dessa uppskatt- ningar har dock samma brister som de uppgifter utredningen låtit införskaffa från vår utlandsrepresentation.
1.2.3 Antalet svenskar i utlandstjänst Bland & utlandet bosatta personer som ger sina barn en svensk skolgång utgör svenSkar som vistas utomlands i svensk tjänst ett betydande inslag. Främst bland sådana grupper bör nämnas tjänstemän inom Sveriges utrikesrepre- sentation. I sammanhanget bör noteras, att dessa tjänstemän själva ibland inte anser sig vara utlandssvenskar efter- som de är mantalsskrivna i Sverige. Enligt utredningens definition av be- greppet »utlandssvensk» tillhör de dock denna grupp. Den 1 juni 1966 hade utrikesdeparte- mentet 554 tjänstemän, inklusive special-
attache'er, utsända utanför Sveriges gränser. Det totala barnantalet hos denna grupp i utlandstjänstgöring var 409, varav 364 under 16 år och 45 mel- lan 16 och 19 år. Av barnen medföljde 324 föräldrarna.
Av de barn som kvarlä'mnats här i landet gick huvuddelen i internatskola.
Antalet svenska experter anställda av SIDA i bilateral biståndsverksamhet utomlands utgör ca 140. Dessa experter har sammanlagt 163 barn under 19 år. Av dessa barn åtföljde 140 föräldrarna medan 23 stannade i Sverige under för- äldrarnas utlandstjänstgöring.
Många svenskar är anställda som tjänstemän, chefer och arbetare vid svenska industrier och företag utom- lands. Antalet sådana svenskar måste vara betydande men är svårt att när- mare uppskatta, då rörligheten på detta område är stor och de anställda förde- lar sig på en mångfald arbetsgivare.
1.2.4 De utlandssvenska föräldrarna För att belysa de utlandssvenska bar- nens skolgång lät utredningen Statis- tiska centralbyråns utredningsinstitut utföra en enkätundersökning bland ut- landssvenska föräldrar med minst ett barn i någon form av svensk skola i Sverige eller utlandet. Enkätens resultat föreligger i form av en rapport (se bi- laga 1). Vissa resultat från denna un- dersökning är av mera allmänt intresse för att belysa utlandssvenskarnas situa- tion. Man måste dock i sammanhanget hålla i minnet att uppgifterna inte av- ser samtliga utlandssvenskar eller från Sverige utflyttade personer. Enkäten grundar sig på uppgifter från 520 familjer. Av de familjer som var bosatta i utlandet fanns ungefär en tredjedel i Europa, en tredjedel i Afrika och en tredjedel i andra världsdelar. (Bilaga 1, tabell 3). Endast i 1 pro- cent av de svarande utlandssvenska fa-
miljerna hade bägge föräldrarna annat medborgarskap än svenskt. Likaså var andelen föräldrar som hade vuxit upp med annat modersmål än svenska liten. Det syns sålunda förhålla sig så att en- dast relativt få familjer tillförs gruppen >>utlandssvenskar>> genom utredningens liberala tolkning av begreppet »utlands- svensk».
Större inverkan på de utlandssvenska barnens utbildningssituation har den stora rörlighet hos de utlandssvenska föräldrarna som enkäten visar. (Tabell 9—10). Flertalet familjer med längre utlandsvistelse bakom sig uppger sig sålunda ha bott i två eller flera länder, och en stor del av dem har efter den första utflyttningen tidvis bott i Sve- rige. Om detta förhållande gäller en- bart de utlandssvenska föräldrar som utnyttjar svenska skolor för sina barn eller om det är utmärkande för alla från Sverige utflyttade personer, kan inte avgöras genom de nu företagna under- sökningarna. Uppgifterna tyder dock på att de utlandssvenska barnens skol- gång är förknippad med ovanligt många problem och kan innebära svåra på- frestningar för såväl barnen som för- åldrarna.
Den undersökta gruppen är mycket positivt inställd till att uppfostra bar- nen till svenskar. 80 % av föräldrarna ansåg att utlandssvenska föräldrar som avser att stanna i det främmande lan— det i hela sitt liv bör fostra sina barn till att känna sig som svenskar. Endast 10 % av föräldrarna tyckte att barnen inte borde uppfostras till svenskar om föräldrarna ämnade stanna utomlands. Förmodligen är denna starkt positiva
inställning till svensk uppfostran bero- ende av den undersökta gruppens sam- mansättning.
En säker slutsats som kan dras av enkäten är att ett stort antal av utlands- svenskarna är emotionellt starkt bund- na vid Sverige, det svenska språket och den svenska kulturen.
1.3 Allmän sammanfattning
Från åtskilliga synpunkter hade det va- rit värdefullt att kunna ungefärligt be- döma det aktuella antalet utlandssvens— kar. En sådan beräkning omöjliggörs dels av svårigheten att finna en från alla synpunkter godtagbar definition av begreppet utlandssvensk, dels av från- varon av varje form av fortlöpande ob- ligatorisk registrering av utflyttade svenskar.
Eftersom det emellertid för utred- ningens syften varit viktigare att ut- röna hur många av de i utlandet bo- satta svenskarna som har sådant in— tresse för Sverige och svensk kultur att de i fråga om barnens skolgång önskar en viss anknytning till det svenska skol- väsendet eller till något eller några spe- cifikt svenska undervisningsämnen el- ler kursmoment, syns de undersökning- ar som utförts via den svenska utlands— representationen ha varit mera ända- målsenliga än en rent allmän under— sökning av utlandssvenskarnas nume- rär. Från Statistiska centralbyråns sida har ej heller någon framkomlig metod för en sådan allmän undersökning kun- nat föreslås, om man ville hålla kostna- derna på rimlig nivå. (Se bilaga 1.)
KAPITEL 2
Utlandssvenskarnas nuvarande skolförhällanden
2.1 Allmän översikt
De utlandssvenska föräldrarna måste ordna sina barns skolgång på något av följande sätt:
. skolgång i svensk skola utomlands; skolgång i utländsk eller interna- tionell skola utomlands; . skolgång i det allmänna skolväsen- det i Sverige med inackordering hos släkting eller annan person el- ler i elevhem;
4. skolgång i internatskola i Sverige; 5. undervisning i hemmet.
Vilken av dessa möjligheter de ut- landssvenska föräldrarna väljer bestäms inte enbart av de mål de satt upp för barnens fostran utan även av ekono- miska synpunkter samt skolförhållande- na och den allmänna kulturella miljön i värdlandet. Bosättningslandets geogra- fiska belägenhet och politiska förhål- landen syns även spela en icke obetydlig roll.
Då någon generell undersökning av utlandssvenskarnas beteende och attity- der beträffande barnens skolgång och uppfostran av tekniska skäl inte kunde genomföras (se bilaga 1), kan någon be- skrivning med större krav på represen- tativitet inte lämnas. Den enkät, som ut- redningen lät genomföra bland utlands- svenska familjer med något barn i någon form av svensk skola, liksom informa- tioner inhämtade vid sammanträffanden med utlandssvenskar och från andra käl- lor gör det dock möjligt att ge en — om
ock ofullständig — bild av utlandssvens- karnas skolförhållanden.
En ganska tydlig skillnad framkom- mer mellan två olika typer av utlands— svenskar. Den ena är de som uppfattar sin vistelse i utlandet som ett begränsat skede i familjens liv. Den andra är de som mera definitivt har etablerat sig i det främmande landet. (Mellanformer förekommer givetvis också.) För de båda slagen av utlandssvenskar ter sig frågan om barnens skolgång olika. I den förra gruppen önskar praktiskt ta- get alla att barnen skall få en svensk uppfostran. För den senare gruppen är detta inte lika självklart _— många är inställda på att barnen skall växa in i den nya miljön och få sin framtid där. Inom den förra gruppen önskar man i regel att barnen först går i svensk ut- landsskola på föräldrarnas vistelseort — där sådan skola finns -— och på ett högre stadium förlägger sin skolgång till Sverige. Inom den senare gruppen föredrar man naturligt nog ofta skol- gång i bosättningslandets egna skolor.
Att döma av de uppgifter om antalet utlandssvenskar som redovisas i kapitel 1 och det antal utlandssvenska elever som enligt utredningens enkät (se bilaga 1, tabell 19) läsåret 1963/64 gick i någon form av svensk skola, fullgör flertalet utlandssvenska barn sin skolgång i ut- ländska skolor.
I många fall syns detta bero på att ekonomiska eller andra hinder finns för svensk skolgång, men i andra fall torde
föräldrarna med avsikt välja utländsk skolgång. I USA, dit 'den svenska invand- ringen har varit mycket stor även under den senaste tioårsperioden (se tabell 1:2), finns sålunda inga svenska skolor och antalet elever därifrån i skolor i Sve- rige är begränsat. Vid de kontakter ut— redningen haft med utlandssvenska för— äldrar har man framhävt att det kan vara värdefullt för barnen att få sin skolgång förlagd till ett skolsystem där ett av de »stora» språken är undervisningsspråk. Vissa av föräldrarna strävar inte heller efter att göra sina barn till svenskar utan låter dem assim'ileras i bosättningslan— det. En stor grupp utlandssvenska för- äldrar anser däremot att barnen bör upp- fostras till svenskar, även om föräldrar- na har för avsikt att stanna i det främ- mande landet. Förhållandet utgör en pa- rallell till' inställningen bland de till Sverige inflyttade minoriteterna (jfr 13.3.1).
I sådana hem där den ena av föräld- rarna är svensk och den andra av bo- stadslandets nationalitet faller det sig i vissa fall naturligt att i hemmet tala lan- dets språk och sätta barnen i landets skolor. Föräldrarna till sådana barn syns emellertid ofta finna det viktigt att bar- nen lär sig att korrekt tala den svenska förälderns språk och söker därför i största utsträckning låta dem tillbringa ferierna i Sverige. Fritidsundervisning och ferieundervisning i svenska för har- nen är ett önskemål som nämnts av så- dana föräldrar.
Särskilt bland sådana utlandssvenskar som vistats länge i ett europeiskt land finns föräldrar som anser att exempelvis det engelska, franska, tyska eller öster- rikiska skolsystemet är bättre för har- nen, fostrar dem i en strängare disci- plin och håller dem i hårdare arbete än det svenska. Detta har, åtminstone i vissa fall, sin grund i att dessa skolsystern från nämnda synpunkter närmare anknyter
till den svenska skolan i föräldragenera— tionens ungdom än den nuvarande sven- ska grundskolan gör. Från föräldrahåll har även framförts farhågor för att ett barn i svensk skola i utlandet skulle ha svårigheter att smälta in såväl i den ut- ländska som i den hemmasvenska mil- jön och sålunda löpa risk att i fram- tiden känna sig som främling överallt. Vissa utlandssvenskar är av den upp- fattningen att det inte har större bety- delse för barnens framtida utveckling till medborgare i det svenska samhället eller för deras behärskning av det svens- ka språket, om de fått tillbringa några år av den tidigare skolgången i en ut- ländsk skola. Dessutom anser vissa så- dana föräldrar skolgång i utländsk skola ha 'en gynnsam inverkan på barnens förmåga att förstå andra nationers sär— drag och på deras allmänna tolerans gentemot oliktänkande. De flesta ut- landssvenska föräldrar torde dock anse att en svensk skolgång på vissa stadier är av mycket stort värde för barnen. I länder där det allmänna skolväsen- det är mindre väl utvecklat eller där un- dervisningen i religiösa eller politiska frågor strider mot traditionerna i Sveri- ge söker de utlandssvenska föräldrarna —— om svensk skola ej finns på platsen _ i första hand sätta sina barn i andra ej inhemska skolor. Sådana skolor har vanligen engelska eller något annat världsspråk som undervisningsspråk. En annan "fråga som är av stor bety— delse såväl för de utlandssvenska för— äldrarna som för de svenska åtgärderna beträffande de utlandssvenska barnens skolgång är i vilken ålder det är lämpligt att barnet överförs till skola i Sverige. De flesta svenska skolor i utlandet om— spänner för närvarande grundskolans låg- och mellanstadium. Av utredningens enkät att döma (se bilaga 1, tabellerna 28 och 30) är nästan alla utlandssvenska föräldrar som har något barn i svensk
skola av den åsikten att barnet under de första skolåren bör undervisas i vård- landet. Beträffande högstadieåldern går åsikterna mera isär, medan för gymna- sieålderns del flertalet föräldrar före- drar skolgång i Sverige.
En synpunkt som ofta framförts av föräldrar med barn i utländska skolor är att det skulle vara värdefullt om har- nen någon timme i veckan finge sådan undervisning som tilläte dem att hålla kontakt med svensk kultur och framför allt med det svenska språket.
Ett hinder för att kompletterande svensk undervisning mera allmänt ord- nas för de barn det här gäller är svårig- heten att erhålla lärare som dels har lämplig utbildning för denna verksam- het dels har sådan anställning på den främmande orten som gör att de icke för sin utkomst är helt beroende av under- visningen av de svenska barnen. Endast i undantagsfall kan nämligen denna un— dervisning få en sådan omfattning att den kan fylla ut en hel lärartjänst. Ett annat väsentligt hinder för svensk fri- tidsundervisning för barn i utländska skolor är deras knappa fritid. Barnen är ofta redan hårt engagerade genom de stora krav på hemarbete som ställs ex- empelvis i tyska och franska skolor.
Den grupp av utlandssvenska elever som utredningen haft möjlighet att när- mare studera, nämligen de som går i svensk skola antingen i utlandet eller i Sverige, karaktäriseras av en stor rörlig- het mellan olika skolformer. (Se bilaga 1, tabellerna 14 och 15). Redan tredje skolåret har flertalet av dessa elever bytt skolform minst en gång. I högstadie- åldern år det endast ca 7 % som inte har bytt skolform någon gång. Många av des- sa sistnämnda har troligen hela tiden gått i skola i Sverige. Bland de svenska eleverna i utlandet har däremot nästan samtliga bytt skolform minst en gång — många flera gånger — innan de når gym—
nasieåldern. En sådan rörlighet under den tidigare skolgången skapar natur- ligtvis speciella problem när det gäller att anpassa eleverna till skolgång i Sve- rige och ta hand om demi internatskolor eller i elevhem. Hänsyn härtill har tagits bland annat i de förslag om personal- rekrytering till vissa elevhem som fram- läggs i kap. 8.
2.2 Svenska utlandsskolor
2.2.1 Allmänna villkor och förhållanden Antalet skolor utanför Sverige som för närvarande får statsbidrag till lärarlö— ner ur anslagsposten »Bidrag för svensk undervisning åt svenska barn i utlandet» är 25. Dessutom arbetar några skolor utan statsbidrag, däribland ett par myc- ket små skolor i Afrika som inte upp- fyller villkoren för statsbidrag och ett par skolor för vilka statsbidrag ej har sökts. Till de svenska utlandsskolorna kan i statsbidragshänseende hänföras även två skolor i Liberia som har star- tats där på svenskt initiativ, men som numera har en internationell prägel, och en svensk eftermiddagsskola i Mexico, som har till syfte att ge barn i utländska skolor kompletterande svensk undervis- ning. För barn till svenska biståndsex- perter driver SIDA två svenska grund- skolori Pakistan. Grovt kan de svenska skolorna i ut— landet delas in i följande kategorier: skolorna i Europa, som mestadels finns på orter med stor svensk bosättning och har ett förhållandevis stort elevantal; skolorna i Afrika och Asien av vilka någon, såsom skolan i Addis Abeba, i storlek närmar sig skolorna i Europa, men som mestadels utgörs av mindre skolor på orter där den svenska bosätt- ningen är tämligen begränsad eller myc— ket spridd. Som en tredje grupp kan räk- nas de internationaliserade skolorna i Liberia och för sig själv står skolan i Mexico City.
Skolort
Verksam- hetsland
Skolan har
Hög— stadium
Maximalt elevantal (utom elever i för—
skola)3)
Anmärk-
1962 /63
1963 [64
1964 /65
ningar
2.2.2.8 2.2.2.9
2.2.2.2l
Berlin Hamburg
Parede London
Madrid Paris
Las Palmas de Gran Canaria
Addis Abeba Asmara
2.2.2.10 Bukoba 2.2.2.11 2.2.2.12 Nzega 2.2.2.13 Gamboula Kidugala
2.2.2.l4 Sfax
2.2.2.15 Bujumbura
2.2.2.16 Pointe-Noire 2.2.2.” Kodaikanal 2.2.2.18 Mussoorie 2.2.2.19 Poona
2.2.2.20 Teheran
Sagamihara Shi
2.2.2.22 Lahore
2.2.223 Gujrat
Väst- tyskland Väst— tyskland Portugal Stor- britannien Spanien Frankrike Spanien
Etiopien Etiopien Tanzania Tanzania Tanzania Central- afrika Tunisien
Burundi
Kongo- Brazzaville Indien Indien Indien
Iran
Japan
Pakistan
Pakistan
D 0 L..
U 0 L..
11 48
Skolan star- tade h. t. 1965 med 13 elever
Skolan star- tade v.t. 1964 1961/62 och 62/63 var skolan stängd på gr. av orolig— heterna i Kongo
Skolan star— tade h. t. 1964 Skolan star- tade h. t. 1964
Skolan star- tade v.t. 1965 Startad av SIDA vår- term. 1966 7 elever
1) Enstaka elever läser högstadiekurser per korrespondens med handledning. 2) Uppgift saknas. 3) Inklusive (i förekommande fall) utländska elever.
1 | 2 | a
10
2.2.2324 Kaptai Pakistan
"Hong Kong Hong Kong
”Mexico D. F. Mexiko
Buchanan Liberia
Yekepa Liberia
Startad av SIDA vår- term. 1966 9 elever Skolan star- tade h. t. 1964 Skolan ger endast kom- pletterande svensk un— dervisning Numera in— ternationell skola Numera in— ternationell skola
I tabell 2:1 visas de svenska skolornas belägenhet, storlek och stadieorganisa- tion. För att vid sitt arbete få möjlighet till internationella jämförelser beträffan- de utlandsskolverksamheten har utred- ningen genom utrikesdepartementet in- hämtat upplysningar angående utlands— skolor som drivs av vissa andra länder. En sammanfattning av dessa informa- tioner, upptagande Frankrikes, Italiens, Nederländernas, Schweiz', Storbritan- niens och Västtysklands utlandsskolvä- sen, återfinns i bilaga 3 i avd. IV.
2.2.1.1 Huvudmannaskap Med huvudman för en skola förstås den som anordnar en skola och som svarar för de kostnader som inte täcks av andra medel såsom bidrag från stat, kommun eller enskild och elevavgifter. Huvud- män för allmänna skolor inom Sverige är dels staten, dels de olika kommuner- na. För privata skolor, exempelvis för samtliga internatskolor i Sverige, funge- rar andra huvudmän, som dels i ett få- tal fall utgörs av privatpersoner, dels är stiftelser, föreningar eller aktiebolag. De krav som helt naturligt ställs på en huvudman för en skola är dels att hu- vudmannen skall ha de ekonomiska re-
surser som behövs för att kunna driva skolan på ett tillfredsställande sätt obe— roende av tillfälliga nedgångar i inkoms- terna genom minskad elevrekrytering, dels att huvudmannen skall ha möjlighet att anställa lämpliga medarbetare för undervisning och övrig verksamhet som hör till skolan.
Vid de svenska utlandsskolor som för närvarande fungerar på olika håll i värl- den är huvudmannen antingen en sam- manslutning i Sverige vilken driver sko- lan via en styrelse på skolorten, eller en sammanslutning (skolförening) av svens— kar på själva skolorten. Svenska sam- manslutningar som bedriver skolverk- samhet utomlands är Örebro Missions- förening, Filadelfiaförsamlingen i Stock- holm, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, Svenska Missionsförbundet och Svenska Kyrkans Missionsstyrelse. Härtill kom- mer som förut nämnts SIDA, som i Pa- kistan driver skolor i egen regi utan statsbidrag från 8:e huvudtiteln.
När initiativet till svenska skolor utomlands tas av de på orten boende svenskarna själva, är det oftast en redan existerande förening eller sammanslut- ning som beslutar att starta en skola. Sådana sammanslutningar har exempel-
vis varit Svenska Viktoriaförsamlingen i Berlin, Svenska Klubben i Hamburg, Svenska Sofiaförsamlingen i Paris, För- eningen Svenskar i Etiopien, Eritrea- svenskarnas Förening. Stundom kom- mer initiativet från svenska företag eller från tjänstemän i svenska företag på en utländsk ort. När framställningar om statsbidrag till svensk utlandsskola pas- serar skolöverstyrelsen brukar denna myndighet i sitt yttrande till Kungl. Maj:t förorda att som villkor för stats- bidrag skall gälla att skolförening är huvudman för skolan. Kungl. Maj:ts medgivande har i dessa fall formulerats så, att statsbidrag >>må utgå till svensk skolförening som huvudman för svensk skola i . . .».
Orsaken till att statsbidrag i princip icke utbetalas till en enskild eller till ett företag för drift av en skola är att en statsunderstödd skola alltid skall vara öppen för alla svenskar och inte vända sig enbart till medlemmarna av en spe- ciell sammanslutning eller tjänstemän i ett visst företag. Om ett enskilt företag står som huvudman för en skola kan för- åldrarna lätt få uppfattningen att skolan endast är avsedd för företagets anställda.
Några särskilda bestämmelser rörande sammansättningen av styrelsen för en svensk skolförening till vilken statsbi- drag utbetalas finns inte. Ej heller har skolöverstyrelsen eller Kungl. Maj:t möj- lighet att undersöka en blivande huvud- mans ekonomiska eller andra allmänna förutsättningar för att driva en skola.
2.2.1.2 Statsbidrag lill utlandsskolor I K. br. 2/6 1961 (ändr. 5/6 1963) med- delas följande bestämmelser rörande an- slagsposten »Bidrag för svensk under- visning åt svenska barn i utlandet», att gälla tills vidare.
1. Huvudman för svensk skola i ut- landet äger enligt de grunder och i den ordning, som nedan anges, erhålla stats-
bidrag till sina kostnader för avlönande av lärare.
2. Statsbidrag utgår första gången ef- ter medgivande av Kungl. Maj:t.
3. För undervisning å realskolestadiet vid skolan i Paris utgår statsbidrag till avlönande av 2 lärare med 15 000 kro- nor för vardera tjänsten. (K. br. 5/6 1963.)
4. I övrigt ankommer det på skolöver— styrelsen att för varje läsår och skola fastställa det antal lärartjänster, för vilka statsbidrag må utgå. Härvid beräk- nas antalet tjänster enligt följande grun- der.
Beräknat elevantal vid läsårets början Antal larartjanster
7—20 21—30 31—
Statsbidrag må fortsätta att utgå, även om elevantalet vid läsårets början be- räknas nedgå till 6, under förutsättning att bidrag utgått närmast föregående läsår. Skola, som under läsåret 1960/61 åtnjutit statsbidrag, må utan hinder av vad nu sagts tills vidare erhålla stats- bidrag även om elevantalet understiger 6.
5. För statsbidragsberättigad lärar- tjänst, som avser undervisning i högst årskurs 3, må bidrag utgå med 8500 kronor samt för annan tjänst med 11 000 kronor (K. br. 5/6 19630?)
1) ! statsverkspropositionen 1966 uttalar chefen för ecklesiastikdepartementet: »Be- träffande bidraget för svensk undervisning åt svenska barn i utlandet finner jag det med hänsyn till ökade lönekostnader moti- verat att bidragsbeloppen per lärartjänst höjs. Kungl. Maj:t bör äga fastställa bi- dragsbeloppens storlek. Mot förslaget att bidrag till utlandsskola skall kunna få ut- gå för mer än tre lärartjänster har jag inte något att erinra. Medelsbehovet under den- na punkt beräknar jag till 520000 kr.» Riksdagen godtog Kungl. Maj:ts förslag.
6. Som villkor för åtnjutande av stats— bidrag skall gälla, att den årliga lästiden omfattar minst 354 veckor, att statsbi- draget i sin helhet används 'till bestri- dande av lärarnas kontanta avlöning,_ att — utom vad beträffar lärare å real- skolestadiet vid skolan i Paris -— hu- vudmannen kostnadsfritt tillhandahål- ler lärare möblerad lägenhet med belys— ning och uppvärmning samt att snarast möjligt efter varje läsårs slut genom huvudmannens försorg berättelse över skolans verksamhet under läsåret avges till skolöverstyrelsen.
7. Skolöverstyrelsen skall förordna in- spektor för varje skola.
8. Statsbidraget skall, beträffande skola med huvudman inom Sverige av skolöverstyrelsen och i övriga fall av utrikesdepartementet, på rekvisition ut— betalas med hälften av statsbidragsbe- loppet vid vardera höstterminens och vårterminens början. Rekvisition skall vara åtföljd av intyg från inspektor rö- rande förutsättningarna för uppfyllande av de med statsbidraget förenade vill- koren.
9. Skolöverstyrelsen äger utfärda de ytterligare föreskrifter och anvisningar, som befinnas erforderliga. Vid fastställande av antalet lärar- tjänster för vilka statsbidrag skall utgå har skolöverstyrelsen även haft att ta hänsyn till vilket slag av tjänster bidra- get skall avse. Som regel har elevantalet på låg- respektive mellanstadiet fått vara avgörande för antalet bidrag om 11 000 respektive 8 500 kronor. Beslutet angående antalet lärartjänster har grun- dats på de beräkningar rörande elev- antalet för kommande läsår söm skol- föreningen gjort preliminärt under som- maren. På grund av utlandssvenskarnas stora rörlighet har dessa prognoser. ofta visat sig vara otillförlitliga, varför fram- ställningar om ändring i'ifrågavara'nde
beslut icke sällan inges efter hösttermi- nens början.
Föreskrifter Och anvisningar utöver dem som återfinns i ovan citerade K. br. har förekommit sparsamt. Skolöversty- relsen har låtit skolorna smidigt anpas- sa sig efter förhållandena och resurser— na på skolorten och i skollandet, och sådana mindre ändringar i läroplanen och i fråga om lärotider som betingats av lokala förhållanden har i stort sett sanktionerats. Inspektion från skolöver- styrelsens sida har förekommit huvud- sakligen i sådana fall då en ledamot av skolöverstyrelsen i annat ärende besökt skolorten. Detta har givetvis medfört att de i centrala större orter belägna sko— lorna fått upprepade besök av översty- relsens representanter medan skolor i avlägsna delar av Asien och Afrika över huvud taget aldrig besökts av represen- tant för svensk myndighet. Den infor— _mation om dessa skolors verksamhet
som nått skolöverstyrelsen har därför i stort sett inskränkt sig till de ofta myc- ket kortfattade berättelser över skolans verksamhet som skall avges genom hu- ' vudmannens försorg.
Bestämmelsen att rekvisitionen av statsbidraget skall vara åtföljd av intyg :rörande förutsättningarna för uppfyl-
landet av de med statsbidraget förbund-3 na villkoren har uppenbarligen icke all- tid haft åsyftad verkan. I synnerhet har bestämmelsen att huvudmannen kost-
nadsfritt skall tillhandahålla lärarbostad icke alltid iakttagits. I sådana fall då skolans styrelse inte kunnat anvisa nå-
'gon bostad har 'i stället en bostadser-
sättning utbetalats till vederbörande lä- rare. I vissa fall har någon passande bostad inte kunnat erhållas för den summa som utbetalats, varför läraren fått betala en del av kostnaden för bo- Stad av egna medel. ' * ' - Några regelbundna Statsbi'drag'ut'över lärarlönebidraget utgår'int'e till'de sven-
ska utlandsskolorna. Skolföreningarna måste sålunda själva svara för alla ytter- ligare kostnader. De inkomstkällor som anlitats för detta ändamål varierar från skola till skola.
Av tabell 2: 2 framgår dels hur sto- ra kostnader skolorna har haft läsåret 1964/65 dels vilka kostnader som måste
tillgodoses genom andra inkomster än statsbidrag och elevavgifter.
För vissa skolor i Afrika och Asien har tyvärr icke aktuella, detaljerade uppgifter kunnat införskaffas. De i tabell 2:2 upp- tagna siffrorna beträffande driftskostna- der, statsbidrag och elevavgifter är emel- lertid aktualiserade där ej annat angivits.
Tabell 2: 2. Kostnader och inkomster vid de svenska utlandsskolorna under läsåret 1964/65
Totala
investe- ringar kostn. in- klusive ev.
InkomSt" Att täckas
av huvudm an
Statsbidrag Elevavgifter
15130 20 490
Berlin ................................. Hamburg
Parede London Madrid Paris Las Palmasz) ........................ Addis Abeba”)
Asmara')
56 760 65 030 104 360 13 490 67 410 19 000 30 470 25 030 83 630 12 630 40 600 45 400 99 770 880 20 450 20 830 73 350 21 800 23 850 3 420 192 800 877 500
Kidugala') ........... Nzega')
Gamboula') Stax”)
Bujumbura') ............. Pointe-Noire4) .......... KodaikanaP) ............. Mussoorie')
Poona Teheran
Sagamihara!)
Lahore
Hongkong Mexico D.F.1) Buchananl)
Yekepal) ..............................
11 0601)
4 130 5 620 (överskott) (överskott)
6 880 32 480
7 680
11 000 11 000 11 000 41 500 30 500 49 400 42 000 11 000
8 500 10 000 19 500 11 000 19 500 11 000 11 000 30 500 11 000 11 000 11 000 11 000
5 500 8 500
19 060 12 870 43 230
1 630 13 960 30 080 88 770
(överskott)
9 450 (alla kostn.)
62 350 13 970 12 760
1 770 170 800 844 500
22 000 33 000
1) dessa uppgifter gäller läsåret 63/64 2) dessa uppgifter gäller läsåret 65/66 3) dessa uppgifter gäller kalenderåret 1964 4) kostnaderna för det till skolan knutna elevhemmet är medräknade
Elevavgifterna vid de svenska skolor- na utomlands under läsåret 1964/65 framgår av tabell 2 : 3.
Det bör observeras att många elever i skolorna i Afrika inte erlägger någon
elevavgift för själva undervisningen, även i de fall då elevavgiftsbelopp är
utsatta i tabell 2:3. Detta beror på att skolgången för missionärsbarn ofta in— går i föräldrarnas löneförmåner. (Se bilaga 1, tabell 24).
2.2.1.3 Lokaler och inventarier De olika utlandsskolorna bedriver sin verksamhet dels i lokaler som kostnads-
Tabell 2: 3. Elevaugifter i de svenska utlandsskolorna läsåret 1964/65
Årsavgift för elever i årskurs
7|a|9
Svenska skolan i Anmärkn.
1|2|s|4 5|6
Inga avgifter 258 258 258 387 387 387 Fördubbl. 65/66 840 290
840 840 290 290
840 360 360 360 435 435 London Term. avg. £10, 521210 5315 64/65 Madrid 302 i lekskolan Paris Las Palmas .................. Addis Abeba .................. Asmara Bukoba
517 517 517 578 578 578 621 621 370 370 490 490 490 740 740 870 Månadsavg. för samtliga elever är 132 466 | 466 | 466 | 466 | 466 | 466 | 466 466 ca 1 000 i alla årskurser
Endast totalbelopp angivet
65/66 65/66 3 st. avgifter
Kidugala 781 | 781 | 781 Inga avgifter 400 400 400
Gamboula .....................
480 480 480 Inga avgifter
Bujumbura
Pointe-Noire .................. Kodaikanal
Mussoorie Poona
Teheran ........................ Sagamihara .................. Lahore Gujrat . Kaptai . Hongkong ..................... Mexico D.F.
Inga avgifter Inga avgifter 931 | 931 | 931 Inga avgifter 259 | 259 | 259 Inga avgifter Inga avgifter 324 324 100 100 100
Buchanan ..................... Inga avgifter
Inga avgifter
| | 720 (endast 1 betalande elev) 781
400 480
Endast totalbelopp
2 914 kronor 63/64
781 781 879 63/64
400 400 400 16 Din/term. 21
12:50 63/64
480 480
angivet 2 090 kr
931 259 100 End. fritids— undervisn.
fritt ställs till förfogande av någon sam- manslutning som står huvudmannen nä- ra, exempelvis en svensk församling, dels i lokaler som huvudmannen själv äger eller förhyr. I många fall är de lokaler som står till skolornas förfogan- de inte lämpade för ändamålet. Det är betecknande för läget att de föräldrar som har erfarenhet av de svenska sko- lorna i utlandet i allmänhet är mycket nöjda med undervisningen och andan vid skolorna, medan missnöjet främst inriktas på skolornas materiella stan- dard och då framför allt skolornas lo- kaler (se bilaga 1, tabell 32—34). Tillgången på pedagogisk utrustning
och olika hjälpmedel är varierande vid de svenska skolorna i utlandet. I all- mänhet är skolornas standard även i detta avseende låg; i vissa fall utnyttjas privata bandspelare, projektorer m. m. i skolorna. (Se tabell 2: 4.)
Av tabell 2: 4 framgår att skrivtavla finns för varje klass i alla skolor utom i Teheran;
att tillgång till bandspelare saknas i 15 skolor;
att 6 skolor har tillgång till filmpro- jektor, av vilka 2 är privata;
att grammofon kan disponeras i 11 skolor (2 privata);
att både piano och orgel finns i 8
Tabell-2:14. Tillgången på pedagogisk utrustningöbh hjälpmedel vid de svenska utlandsskolorna läsåret 1964/65
Band— spe- lare
Skriv— tavla
Svenska ' skolan i
Film- pro- jekt. ,
Fla- nello- graf
Gram- Bild- mo- fon
Piano Orgel
Hamburg
. .IhlncllgvÅ-Ié nnnnnnnnnnn Madrid Paris ........ Las Palmas . Addis Abeba ............ . Asmara . Bukoba Kidugala Nzega ........ Gamboula ...... Sfax Bujumbura Pointe-Noire .. Kodaikanal Mussoorie ..................... Poona ........... Teheran .......... Sagamihara ....... . ........... Lahore Hongkong ..................... Mexico D.F. .................. Buchanan .......... | ...........
"Å
I—I
.......... ..o....r-........
I—llllHI
| >* ** CD CD bd hå hå 0365 ha QD då hå c>=n än #4 hb Fd fx _— xd
en —4 »: ro hd hb EMA—|| »;
59 ** | | | | b—
|| | ...
.. A
IHI V
.. . —l|——|—|I|—lll—|
|'|4_.41'-|___||1|11|||||||
fx
_.
xx Ilmltu—H—l—mng—L—llll—
_!
hd nu nu | wu %* | nu nu coh| || | | | : _ lx _; _. hd | | pd | 'na _a bd -— | Aro | —— nu | | | | | b——::
M_IH l...|
_.
* Siffra inom parentes anger att neras.
skolor medan 7 skolor har enbart piano (2 privata) och 7 enbart orgel;
att flanellograf finns i 13 skolor (1 privat);.w , . , | . ' , "att! stillbildsprojektor finns i 12 sko— lor (1 privat) och , . '
att radio finns disponibel endast i 5 "skolor. '
2.214 Lärare Strukturen av lärarkåren vid. de svenska skolorna utomlands skiljer sig väsent- ligt från lärarkårens struktur inom Sverige. Det kan helleriicke sägas, att dess struktur iir-enhetlig, vilket torde bero på att de svenska utlandsskolörna har helt olika karaktär. i De svenska skolorna i de europeiska
hjälpmedlet ej ägs av skolan utan endast får dispo-
huvudstäderna lockar i _Viss utsträck- ning unga lärare som önskar se sig om i världen och skaffa sig erfarenhet av ett annat land, innan de slår sig till "ro i hemlandet. Dessutom söker sig gärna lärare till svenskaskolor för att få en möjlighet att försörja sig medan de be- driver studier i landeti fråga. En annan kategori är sådana lärare som gift sig med en invånare i det främmande lan- det och är bosatta på skolorten.
' Vid de skolor utom Europa, där hu- vudsakligen barn till missionärer un- dervisas, .ser lärarna oftast sin lärar— gärning 'som ett led i den svenska yttre missionen och rtar'uppgiften som ett kall. ,
En klart skönjbar kategori är kvinnliga- lärare som är gifta
även . med
svenskar som har sitt arbete förlagt till den främmande orten.
Av 32 heltidsanställda lärare i ut- landet, vilka har besvarat en av utred- ningen utsänd förfrågan till lärarna vid de svenska utlandsskolorna (skolorna i Liberia är härvid inte medräknade) har de flesta tjänstgjort något år. som lärare i Sverige.
De flesta av lärarna har tjänstgjort tämligen kort tid i utlandet. Endast 4 lärare har tjänstgjort utomlands mer. än 5 år. Flertalet av lärarna är tämligen unga; 14 av 32 är i åldern upp till 29 .år och 8 i åldern 30—.—,39 år.
Av de heltidsanställda lärarna är det endast 2 som .saknar. lärarutbildning. 3 lärareharakademiskexamen, 19 är folkskollärare och 8" är" småskollärare."
Lärarna tillfrågades om anledningen till att de'tjänstgjorde utomlands. 14.1ä1- rare'luppgav intresse för missionen eller ideella skäl, 7 uppgav att intresse för arbetet eller skolan locka-de dem., öns- kan att bedriva studier i skollandet upp- gavs som anledning av endast 2 lärare.
De flesta lärarna i utlandsskolorna anser tjänstgöringen där mera ansträng- ande än tjänstgöring'i skola i Sverige. Härtill bör anmärkasatt i de skolor det här gäller finns ca 10 elever per lärare.
De svenska skolföreningarnas svaga ekonomi "har medfört att lärarlönerna vid sådanaskolor vilkas huvudmän ut- görs av skolföreningar utomlands är mycket låga.'l många fall har kontant, lönen satts hel-t lika med det statsbidrag som utgår till tjänsten i fråga. Vid de sko- lor vilkas huvudmän är en svensk orga- nisation* (missionärsskolor) syns inte hu- vudmannens ekonomiskafställning ha va- rit'avgörande för lönesättningen. Upp- giften att undervisa missionärernas barn har, som förut nämnts, betraktats som en uppgift—ingående i missionen, och lärar- na .vid'missionärsskolorna har betraktat sig som anställda i' missionens tjänst; De
har därför i många fall icke åtnjutit el? ler begärthögre .lön än missionärerna; Denna lön har i några fall varit lägre än det utgående statsbidraget, vilket stri— der mot statsbidragsvillkoren. Emeller- tid syns rättvisemotivet för en särskilt låg lön till dessa lärare-numera jha-för- lorat i styrka, eftersom läkarpersonal .i missionstjänst numera icke ,är lågavlö- nad och sålunda brutit;principen-on1 lika lön för all-personal inom. den yttre missionen . * ' ' ' ' Den. lön lärarna enligt egna uppgifter fick läsåret 1963/64 varierar starkt..Lö- nerna är över lag låga. Lönen för små- skollärare i.skolor 'i- Europa varierade mellan 7370 och 10500 kronor och i skolor i Afrika och Asien. varierad—e. lö— nen mellan 6 000 och 9 900 kronor. Folk— skollärare ”hade någothögre lön. I En- ropa varierade den. mellan. 10 848 och 17— 870. kronor; ..utom Europa , låg- lönen mellan 5280 och 15 615 kronor. Lönen för akademiskt utbildade lärare (allaii Europa) varierade. mellan. 6250 och _15 314 kronor. . ' * Genomsnittslönen för lärarna framgår av tabell 2: 5.
Tabell 2: 5 Genomsnitlslön i kronor för
lärare vid svenska skolor i utlandet . läsåret 1963/64L
Lärare vid ! ' skolor
Examen * . _ ' ;. . I". , Utom Europa Europa
' Samtliga ' larare
seas 19,37;
8 570 11 141
9457 . 121673
Småskollärare ..
Folkskollärare Lärare med akade- misk utbildning .
12030" __ 12030.
De flesta lärare uppger fri bostad som löneförmån. I bostadsförmån'en ingårti regel fri värme. Bostädernas kvalitet liksom lärarnas förmåner i övrigt tycks variera avsevärt. —, ' .. . ...,
Förhållandena för lärare vid skolorna
i Liberia avviker starkt från vad som beskrivits ovan. Dessa lärare uppbär i allmänhet årslöner på 30 000—40 000 kronor.
Sammanfattningsvis kan om utlands- lärarna sägas
att de till största delen utgörs av unga, ogifta lärare;
att dessutom ett antal lärare tar ut- landstjänst av ideella skäl;
att ytterligare ett antal lärare tagit tjänst vid utlandsskola emedan de av andra skäl är bosatta på skolorten;
all anställningstiden för lärarna mes- tadels är kort;
att lärarna i allmänhet har kort lärar- erfarenhet;
att de flesta icke anser lönen skälig; att majoriteten anser tjänstgöringen vid utlandsskola mera krävande än tjänstgöring vid skola i Sverige;
att lärarna vid skolorna i Liberia ut- gör undantag i alla ovanstående avseen- den.
Lärare som är anställda vid utlands- skolor på mindre än full tjänst, dvs. timlärare, utgör ett relativt litet antal. I Paris och London utgörs dessa lärare framför allt av personer med viss för lärarverksamhet lämplig utbildning vil- ka vistas på platsen för vidare studier och därvid vill ha en deltidsanställ- ning av ekonomiska skäl. I övrigt ut- görs timlärarna till en del av hemma— fruar som önskar deltidstjänstgöring och som tidigare tjänstgjort som lärare i Sverige. Vid vissa utomeuropeiska sko— lor utgörs timlärarna av missionärer som åtar sig några timmars tjänstgöring för att fylla ett undervisningsbehov som inte kan tillgodoses på annat sätt.
2.215 Elever i svenska skolor i utlandet Eleverna i de svenska skolorna i Europa utgörs främst av barn till svenskar som är bosatta i den ort där skolan ligger.
Eleverna i skolor i Afrika och Asien är dock i stor utsträckning inackorderade i elevhem vid skolan. Avståndet till för- äldrahemmet -— och kostnaderna för föräldrarna — har dock på detta sätt inte varit så stora som vid skolgång och inackordering i Sverige. På grund av ut— landssvenskarnas starka rörlighet (jfr kapitel 1) har en stor del av eleverna i de svenska skolorna i utlandet erfaren- het av andra skolformer och har ofta även gått något år i skola i Sverige. Som framgår av utredningens enkät till ut- landssvenska föräldrar (bilaga 1, tabell 16) har mellan en femtedel och en fjär- dedel av eleverna i de svenska skolorna i utlandet föregående år tillhört en an- nan skolform. I många fall har det där- vid troligen varit fråga om skolgång i Sverige. Av eleverna i de svenska ut- landsskolorna är det stora flertalet av svensk härkomst, I flera skolor finns dock enstaka elever från de övriga nor- diska länderna.
2.2.2 Beskrivning av de svenska utlands- skolorna Samtliga huvudmän till svenska skolor i utlandet som kunde nås av utredningen ombads våren 1964 att lämna en del upp- gifter i en enkät. Följande kortfattade be- skrivningar av de olika skolorna har gjorts på grundval av svaren i dessa en- käter och på grund av den information utredningen erhållit vid sina besök vid några av skolorna. Beskrivningarna har ställts upp efter i möjligaste mån samma mall för alla skolor. I vissa fall har upp- gifterna om skolorna kunnat aktualise- ras hösten 1965, men där ej annat anges avser beskrivningarna läsåret 1963/64. De s.k. Lamco-skolorna i Liberia, som egentligen är att anse som internationel- la skolor, har tagits med i förteckningen då de tidigare varit svenska skolor och åtnjuter statsbidrag från Sverige. Även
skolan i Mexico City —- som inte har heldagsundervisning — har tagits med i översikten.
Utredningen har erfarit att man på olika håll i världen hyser mer eller mindre bestämda planer att inrätta yt- terligare svenska skolor. Vid utredning- ens besök i Bryssel visade det sig att intresse fanns bland svenskarna där för att ordna svensk undervisning, från Milano har den svenska kolonien till- skrivit utredningen och begärt upplys- ningar om möjligheterna att inrätta en skola och en medlem av den svenska kolonien i Bangkok har under förbere- delsearbete för en svensk skola där råd- gjort med utredningen. Även från vissa sydamerikanska städer har intresse rap- porterats. (Jfr bil. 2).
2.2.2.1 Svenska skolan i Berlin Huvudman: Svenska Victoriaförsamling— en, Berlin. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 4 10 9 7 6 10 7
Av eleverna är två danska. Längsta restid till skolan är 25 minuter. Huvudmannen känner till svenska barn (över 12 år) från verksamhetsområdet som går i fransk skola (1) och tysk skola (3). Mellan 75 och 90% av de svenska barnen från rekryteringsom— rådet går i den svenska skolan.
Ekonomi: Driftskostnaderna 1964/65 var 15126 kr. Statsbidraget utgjorde 11 000 kr. Återstående kostnader täcktes av bidrag från Svenska Victoriaförsamlingen. Lokalen ställs till förfogande kostnadsfritt.
Avgifter: Inga avgifter uttas. Organisation: Grundskola, låg- och mel- lanstadium.
Lokaler: Skolan disponerar skolsal om 48 kvm och grupprum om 33 kvm i försam- lingshuset (byggt 1955).
Lärare: Tjänst ledigkungöres genom an- nons i Lärartidningen. Betygspoäng, under- visningsskicklighet och utbildning som kyr— komusiker de viktigaste meriterna.
Problem: Den obefintliga inflyttningen av svenska familjer.
Huvudman: Svenska klubben i Hamburg. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 15 14 13 9 7 13 17 Huvudmannen känner till en svensk fa- milj nära Hamburg, vars barn går i tysk skola. Längsta restid till skolan är 30 minu— ter.
Ekonomi: Driftskostnaderna 1964/65 var 15 880 DM. Statsbidraget var 8 494 DM och intäkterna av elevavgifter 3 000 DM. Reste- rande kostnader, 4386 DM, täcktes genom bidrag från svenska klubben, som har 235 betalande medlemmar.
Avgifter: Elevavgifterna är 200 DM/år i årskurs 1—3 och 300 DM i årskurs 4 6. Motsvarande avgifter för barn från andra nordiska länder är 300 DM respektive 450 DM.
Organisation: Timplan »enligt skolöver- styrelsens anvisningar» ansluter nära till grundskolans. Från 1965/66 är eleverna upp- delade på en lågstadie- och en mellanstadie— klass.
Lokaler: Klassrum 48 kvm; grupprum 42 kvm tjänstgör samtidigt som bibliotek samt gymnastik-, slöjd- och matsal. Skolgård finns ej. Rasterna tillbringar eleverna i park på andra sidan gatan. Lokalerna ägs av Sv. Gustaf Adolfskyrkan i Hamburg.
Lärare: Lediga platser utannonseras i Lä- rartidningen. Ansökningshandlingarna ge— nomgås av skolkommittén, vars ordförande personligen sammanträffar med en eller fle- ra sökande. Den till synes mest lämpade an— ställs. Anställningskontrakt på 2 år. Lön med A-avdrag under sjukdom. Lön för folk— skollärare: 11 000 kr/år (= 8 515 DM).
Problem: Ekonomien.
2.2.2.3 Svenska skolan i Parede (Portugal). Huvudman: Konsortium, som gjort skrift- lig överenskommelse att med vissa maxime- rade bidrag driva skolan under en treårs- period. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 8 7 8 11 9 11
Av eleverna är en finsk. Längsta restid till skolan är 90 minuter. Huvudmannen känner till 5 familjer som sänder hem har- nen för skolgång i Sverige och ett barn som
går i engelsk skola. 90% av barnen i verk- samhetsområdet går i den svenska skolan. Elevantalet väntas öka.
Ekonomi: Driftskostuader läsåret 1963/64 utgjorde 10 064 kr, investeringar 1000 kr. Totala inkomsterna var 9 824 kr. Kostnads- fri arbetsinsats (undervisning i engelska) värderas till 2200 kr. Huvudinkomsterna utgörs av bidrag från industrier. Skriftligt a'vtal är upprättat mellan 8 personer, som förbinder sig att till viss maximal kostnad garantera skolans existens. Statsbidrag be— viljades första gången för läsåret 1964/65 och utgår läsåret 1965/66 med kr 11000. Detta har avsevärt förbättrat skolans eko— nomi.
Avgifter: Årsavgift: 4 800 esc. (842 kr). Organisation: I stort sett följs svenska kursplaner, vilka vid behov modifieras i möjligaste mån efternorska och danska. Ibland förekommer det att elev får gå ett förberedande år i skolan för att träna svens- ka språket, Behov av lekskola finns.
Lokaler: Skollokalerna, som är förhyrda av privat ägare, består av ett rum om 15 kvm och ett rum om 7.5 kvm. Läget är bra, 7 min. från järnvägsstationen. Skolgård finns och 800 kvm trädgård, där utomhus— gymnastik kan äga rum.
Lärare: Lärarna är bofasta i Lissabon, varför tjänster ej har behövt ledigförklaras. Småskollärarens lön har höjts till 8500 kr per år i och med att statsbidrag beviljades. Problem: Ekonomien.
2.2.2.4 Svenska skolan i London. Huvudman: Svenska London. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 24 21 38 38 44 48
Av eleverna är två finska medborgare. Längsta restid till skolan är 90 minuter. En elev är inackorderad i London, medan måls— man bor på annat håll i England. Vissa för- äldrar sänder hem barnen till Sverige för skolgång och andra, mestadels i familjer där en av föräldrarna är engelsk, sänder barnen till engelsk skola. Över 90 % av barn inom skolans upptagningsområde med helt svenska föräldrar går i den svenska skolan.
Ekonomi: De totala driftskostnaderna 1964/65 var 53 856 kr och investeringarna 2900 kr. Inkomsterna var totalt 64 224 kr. Överskottet överföres till nästa läsår för att
skolföreningen i
möta ökade utgifter, bl.a. för materialin- köp. Av inkomsterna utgjordes 41 500 kr av statsbidrag och 21625 kr av elevavgifter. Överskottet har uppstått genom att skolan opåråknat erhöll ett bidrag om 11 000 kr till den fjärde lärartjänsten. Detta skedde mot läsårets slut och överskottet kommer helt att förbrukas under kommande läsår. Loka- lerna ställs till förfogande kestnadsfritt av svenska församlingen. Läsåret 1964/65 utgår statsbidrag till 4 lärartjänster.
Avgifter: Terminsavgiften är £ 10, £ 12.10 och £ 15.
Organisation: Övergång till grundskola påbörjad. Realskolan under avveckling (en- dast 5” 64/65). Lågstadiet utgör tre klasser, mellanstadiet tre. Årskurserna 7 och 8 un- dervisas delvis med mellanstadiet, delvis med 5”.
Lokaler: Lokalerna ägs av svenska för- samlingen. Skolan disponerar 2 klassrum om 24 kvm, 1 grupprum om 15 kvm och 1 fysik- och kemirum om 16 kvm. Dessutom får skolan disponera kyrkans läsrum och bibliotek, då dessa ej är upptagna för annat ändamål. Kyrkans samlingslokal används som samlings—, gymnastik- och matsal. Toa- letter gemensamma för skolan och för be- sökare i svenska kyrkan. Skolgård saknas.
Lärare: Lärarplatser utannonseras i lä- rarpressen och dagspressen, varjämte med- delanden uppsätts vid universitet och hög- skolor. —- Personliga referenser är viktiga vid tillsättningen, eftersom tjänsterna krä- ver personligt intresse för skola och elever och villighet att arbeta hårt för dålig lön. — Skriftligt avtal upprättas ej, men man för- söker anställa lärarna på två år. År 63/64 fanns vid skolan två heltidsanställda lärare med folkskollärarexamen samt sex timlä— rare.
Problem: Samtliga problem har sin grund i ekonomien.
2.2.2.5 Svenska skolan i Madrid. Huvudman: Svenska skolföreningen i Madrid. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65
21 17 22 26 38 41 Elevantalet tenderar att öka även i fort- sättningen. Av eleverna är år 1964 tre norska, tre danska och en finsk. Längsta restid till skolan är 1 timme. Huvudmannen känner till 4 familjer i landet som sänder hem barnen till Sverige för skolgång. Dess—
utom finns svenskar som sänder barnen till spansk respektive fransk och italiensk sko- la. I dessa fall är mödrarna icke svenska. Svenskar utanför rekryteringsområdet sän- der sina barn till tysk eller spansk ekola. Mellan 75 och 90% av de svenska barnen inom rekryteringsområdet går i den svenska skolan.
Ekonomi: Driftskostnaderna 1964/65 var 60 717 kr. Bland inkomsterna märks statsbi- drag 30 500, elevavgifter 27 650 kr, medlems- avgifter till föreningen 1 961 kr och dona- tioner och diverse bidrag 3 236 kr. Totala in- komster 63 348 kr. Antalet betalande med— lemmar i skolföreningen är 99.
Avgifter: Årskurs 1—3 6000 pesetas (517 kronor); årskurs 4—6 6700 pesetas (577 kronor); årskurs 7 7200 pesetas (621 kr). I lekskolan är avgiften 3 500 pesetas.
Organisation: Grundskolans tim- och kursplaner tillämpas. Typ B2bv. Årskurs 1—3 en klass, 4—-5 en klass. Årskurs 7 har tillvalsgrupp la (tyska 5 vtr). Årskurs 1 och 2 läser 4 dagar i veckan, årskurs 3 läser 5 dagar i veckan. Lekskolan hade 12 elever 1963/64 och 12 elever 1964/65.
Lokaler: Lokalerna är förhyrda av privat ägare. Skolan disponerar tre klassrum om 22,5, 15,8 och 28 kvm, varav ett används till lekskolan. Kapprum 6,5 kvm, gymnastiksal 4,3X11 m och materielrum 2,7 kvm. Dess- utom finns en källarlokal utan värme och med ringa dagsljus om 35 kvm, Central- värme finns för övrigt. Trafiken på gatan är stark. Klockringning förekommer flera gånger dagligen i närbelägen kyrka och 10- kalerna är lyhörda. Rasterna får eleverna tillbringa på trottoar på andra sidan om en bred, starkt trafikerad gata. Läget är bra i förhållande till elevernas bostäder.
Lärare: Ledig tjänst annonseras i lärar- pressen. Betygspoäng, undervisningsvana, vana vid B2-skola är tyngst vägande meri- ter. På mellanstadiet föredrages manlig, gift lärare, vars fru är villig att åtaga sig nu- dervisning i lekskola och i vissa övnings- ämnen i grundskolan. Anställningstiden är 2 är. Sjuklön: första månaden full lön, andra månaden 75 %, tredje månaden 50 %. Vid längre sjukdom har föreningen rätt att häva kontraktet.
Problem: Ekonomi, lärarrekrytering, lo- kaler och utrustning.
2.2.2.6 Svenska skolan i Paris. Huvudman: Svenska Sofiaförsamlingen i Paris.
Elever: Under nedan angivna sex läsår har elevantalet varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 44 33 38 44 46 47
Elevantalet vid början av läsåret 1965/66 var 46.
Av eleverna var under läsåret 1964/65 två danska, en amerikansk och en fransk, de två sistnämnda med svensk mor. Vid början av läsåret 1965/66 hade skolan från de övri— ga nordiska länderna tre norska, två danska och en isländsk elev, samt från övriga län— der en amerikansk och en fransk elev, båda med svensk mor.
Inom skolans upptagningsområde finns barn av svenska föräldrar, vilka går i fransk skola. Antalet är osäkert, då förteckning över i Parisområdet bosatta svenskar sak- nas och därför antalet barn i skolåldern icke kan fastslås. Uppskattningsvis går c:a 50 procent av de svenska barnen inom rekry- teringsområdet i den svenska skolan. Skälet till att svenska barn sättes i fransk skola torde ofta vara den långa resvägen till den svenska skolan.
Ekonomi: Utgifter och inkomster för bud- getåret 1964/65 (i francs) var:
Driftskostnader: 99 395 francs, varav in- vesteringar (huvudsakligen inköp av under- visningsmateriel för biologi, fysik och kemi) 2 989 francs. Inkomster: 96 104 francs, varav 47 075 francs var statsbidrag, 20 000 francs bidrag från Svenska Sofiaförsamlingen, 21 409 francs elevavgifter, samt 5 755 francs insamlade medel (framför allt från svenska industrier i Paris). Underskottet täcktes med församlingsmedel.
Skollokalerna ställs till förfogande kost— nadsfritt (motsvarar en årlig kostnad av ca 10 000 francs, vari inräknats värme och belysningskostnader). Undervisning i kris- tendomskunskap (i realskolan) och musik ges kostnadsfritt av kyrkoherden, respektive kantorn.
Avgifter: Elevavgifterna, som fram till läsåret 1964/65 var: i åk 1—2 270 francs, i åk 3—5 360 francs, i åk 1*—2' 540 francs, i åk 3'——4* 630 francs, höjdes läsåret 1964/65 till: åk 1—2 350 francs, i åk 3—5 465 francs, i åk 1*(6)—2' 705 francs, i åk 3*——4 825 francs. Målsmännen betalar skolmateriel och skolfrukostar (f. 11. 2,40 francs per mål).
Organisation: Småskola, b—form, folksko— la B2 (modifierad: åk 3—5 i en undervis- ningsavdelning). I realskolan förekommer samläsning mellan 14—24 och 34—44 i fler- talet ämnen. Lekskola har funnits men ned-
lagts, då intresset visat sig otillräckligt för att finansiera en sådan. Övergång till grund- skola har påbörjats läsåret 1964/65 med åk 1—5, fortsatts läsåret 1965/66 med åk 6, som ersatt realskolans första klass.
Lokaler: Skolans lokaler är belägna 3 trappor upp i Svenska Kyrkans byggnad och består av följande utrymmen (våningen ovanför kyrkoherdens bostad) :
åk 6 + 2' klassrum 30 kvm (med 10 elever läsåret 1965/66); åk 3* + 4' klassrum 15 kvm (med 9 elever läsåret 1965/66); åk 3—5 klassrum 35 kvm (med 13 elever läsåret 1965/66); åk 1—2 klassrum 25 kvm (med 14 elever läsåret 1965/66), grupprum 13 kvm, ämnesrum 16 kvm (för kemi, fysik, biologi). Expedition—bibliotek-lärarrum 18 kvm.
Skolgården mäter 12 X 12 m. Hela skolan kan inte ha rast samtidigt. Ett materielrum (ouppvärmt) finns. Det i källarvåningen förefintliga laboratoriet (utan dagsljus och värme) har till läsåret 1965/66 flyttats till skolvåningen (ämnesrummet).
Lunchrum finns i källaren. Församlings- salen får utnyttjas för gymnastikundervis- ning.
Lärare: Lärarplatser utannonseras i lärar- pressen, Dessutom finns lärare, som har an- sökningar liggande på skolan för att kom— ma i fråga vid vakans. Dessa blir då auto- matiskt uppförda bland de sökande. Viktiga omständigheter vid tillsättningen är:
1) Undervisningsvana. 2) Undervisnings- skicklighet (enligt lärarbetyg och tjänstgö- ringsbetyg). 3) Teoretisk utbildning. 4) Civilstånd (p. g. a. svårigheten att finna fa- miljebostad i rimligt prisläge) och ålder.
Personlig intervju före den definitiva till— ställningen eftersträvas. Skriftligt avtal träffas, oftast innebärande anställning på 2 eller 3 år. Fyra heltidsanställda lärare finns, varav 1 småskollärare, 1 folkskollä- rare, l lärare i naturvetenskapliga ämnen i realskolan och 1 lärare i humanistiska ämnen i realskolan, Föreståndaren för sko— lan hade 10 vtr undervisning 1964/65, 14 1965/66.
Problem: Ekonomien. Lokaler. läge.
Skolans
2.2.2.7 Svenska skolan i Las Palmas de Gran Canaria Huvudman: Skolföreningen i Las Palmas. Elever: Skolan började sin verksamhet höstterminen 1965 och hade då 13 elever fördelade på 7 årskurser. Enligt uppgift från huvudmannen går många svenska barn i
tyska, engelska och spanska skolor men man räknar med att en del av dessa efter läsårets slut kommer att övergå till den svenska skolan. Man räknar även med att turistbyräernas personal i Las Palmas kom- mer att öka på grund av den ökande turis- men.
Ekonomi: Skolans driftskostnader första terminen 1965/66 uppgår till 13 487 kr. Stats- bidrag har icke åtnjutits och elevavgifterna har uppgått till 5808 kr. Underskottet av verksamheten har betalats av huvudman- nen.
Avgifter: Månadsavgiften för elever är 132 kr.
Organisation: Eleverna är fördelade på två klasser och undervisningen följer grund- skolans läroplan.
Lokaler: Undervisningslokalerna är trånga och akustiken dålig.
Lärare: Skolan har två lärare, en folk- skollärare som tillika är rektor, samt en småskollärare. Dessutom finns en timlärare som tjänstgör 8 timmar/vecka, Lönen till högstadieläraren är 15 000 pesetas och till lågstadieläraren 13000 pesetas per månad (1 000 pesetas = 88 sv. kr.)
samtliga
2.2.2.8 Svenska skolan iAddis Abeba Huvudman: Föreningen Svenskar i Etio— pien. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 50 34 46 51 35 42 49
Huvudmannen känner till 5 svenska fa- miljer med barn mellan 7 och 15 år som sänts till Sverige för skolgång. 7 svenska barn går i fransk skola och 4 i tysk skola. 85 % av de svenska barnen i åldrar som den svenska skolan är avsedd för beräknas gå i den svenska skolan.
Ekonomi: Skolans driftkostnader läsåret 1965/66 uppgår till $32100z— Statsbidra- get utgör $20 000: _. Övriga kostnader täck- tes genom elevavgifter. 1 Et.$ = 2,10 kr).
Avgifter: Årsavgiften för samtliga elever är kr 465: 75.
Organisation: Skolan är organiserad som fullständig grundskola med i princip en lärare för varje stadium. Vissa avsteg från stadieindelningen görs dock beroende på lärartillgång och elevernas sammansättning. Läsåret 1965/66 är undervisningen organise- rad på följande sätt:
Lågstadiet: 1-—2 (25 vtr)
Mellanstadiet: 3—4 (25 vtr) 5—6 (25 vtr) Högstadiet: 7—8 (20 vtr lärarledd korres- pondensundervisning).
Lokaler: Skolans lokaler, som ägs av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, omfattar tre klassrum, varav två om vardera 22 kvm och ett om 28 kvm, samt bibliotek och ma— terielrum. Dessa lokaler utnyttjas av års— kurserna 1—6, medan högstadiet disponerar två rum om 16 kvm och 21 kvm, Skolbygg- naden är uppförd i tegel men i dåligt skick på grund av dåliga grundförhållanden samt kall Och fuktig. Under uppförande ytter- ligare 2 klassrum.
Lärare: I regel har skolan endast en lära- re rekryterad fråu Sverige, medan övriga är lokalanställda. Skolan har oftast haft både formellt kompetenta och reellt duktiga lä- rare. Vid vakanser är det sällan fråga om val mellan flera sökande, eftersom medde- lande om lediga tjänster endast utgår till föräldraföreningen och till svenskförening— ens styrelse. Lönen är för folkskollärare $6 000 och för småskollärare $4 800.
2.2.2.9 Svenska skolan i Asmara (Etiopien). Huvudman: Eritreasvenskarnas förening. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 28 10 10 7 7 6 8
Av eleverna är två norrmän. Längsta res- tid 45 min.
Ekonomi: Driftskostnaderna 65/66 var ca 19 000 kr. Inga investeringar. Statsbidraget var 11 000 kr; resterande utgifter täcktes av elevavgifter.
Avgifter: Se ovan. Cirka 1 000 kr per elev och år_
Organisation: Närmast B3-form. U55 till- lämpas. Individuell undervisning.
Lokaler: Skolans lokaler ägs av Evange- liska Fosterlandsstiftelsen. Huvudmannen har gjort grundinvesteringar om 6 000 kr i lokalerna. Skolföreningen har 18 medlem— mar.
Lärare: Lärartjänsten ledigförklaras ge— nom annons i den kristna pressen. Före- ningens styrelse tillsätter tjänsten med hän- syn till 1) kunskaper, 2) kunskaper i eng— elska, 3) personliga rekommendationer. An- ställningstiden är 2 år enligt skriftligt av- tal. Nuvarande lärare är ex. småskollärare. Årslön 11 000 kr.
22210 Svenska skolan i Bukoba (Tanzania) Huvudman: Svenska kyrkans missionssty- relse. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 20 22 16 10 4
Förklaringen till den kraftiga minskning- en av elevantalet från och med läsåret 62/63 är att skolan det året delades upp i en svensk och en dansk skola. Siffrorna för de två senaste läsåren avser endast de svenska barnen och eventuellt andra utländska barn än danska i den svenska avdelningen. Högs- ta antalet danska barn under läsåret 62/63 var 10, under 63/64 11 elever, Längsta skol— väg är 5 min. Huvudmannen känner till svenskar i landet som sänder sina barn till svenska skolan i Nzega. Samtliga svenska barn inom upptagningsområdet besöker skolan i Bukoba. Av de fyra eleverna är två tyska.
Ekonomi: Driftskostnaderna 1963/64 ut- gjorde 16 270 kr, och investeringarna 23 357 kronor. (Huvuddelen av investeringarna av- såg lokaler.) Elevavgifterna utgjorde sam- manlagt kr 1 987. Återstoden av utgifterna täcktes av Svenska kyrkans mission. Loka- lerna ställs till förfogande kostnadsfritt. Statsbidrag utgår ej.
Organisation: Grundskolans låg- och mel- lanstadium. Samtliga elever (årskurs 2—5 1963/64) utgjorde en klass.
Lokaler: Lokalerna ägs av Evangelical Lutheran Church in Tanzania. Lokalernas standard är god. I skolhemsbyggnaden, som är under restaurering, har badrum nyligen tillbyggts. Skolan har eget elektricitets- verk, som även driver en vattenpump. Vat- ten fås från en bäck och filtreras före an— vändningen. Skoltomten, som mäter cirka 120 )( 90 m, innehåller idrottsplats, frukt— planteringar och grönsaksodling. Läget är gott, 200 m över Victoriasjön.
Lärare: Lärartjänster ledigförklaras dels genom annons i Lärartidningen, dels genom personliga förbindelser med f. d. lärare vid skolan. Vid tjänstetillsättning tas hänsyn till betyg, förmåga att undervisa, personliga kvalifikationer, kristen livssyn. Skriftligt avtal upprättas, avseende 1) anställnings- tid, 2) förmåner: fria resor, även för fa- miljen, fri möblerad bostad, skattefri lön, utrustningsbidrag, 3) pensionsförmåner i SPV, 4) villkor beträffande återbetalnings— skyldighet för huvudmannens erlagda kost-
nader för utbildning i England, för utrust- ning och resor, villkor för det fall anställ- ningen avbryts före avtalstidens utgång. En examinerad folkskollärare anställd 1963/ 64.
Problem: Rekrytering av elever.
2.2.2.11 Svenska skolan i Kidugala (Tanzania). Huvudman: Evangeliska Fosterlandsstif- telsen.
Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 8 11 10 14 11
Två av eleverna är av finsk nationalitet. Samtliga elever utom en är missionärsbarn, som bor i skolhem som är knutet till skolan.
Ekonomi: Driftskostnaderna utgjorde 1963/64 1224 East African shillings utom lärarlönen. Investeringarna uppgick till 2 798 shillings. Utöver bidragen från huvud- mannen har elevavgift influtit för en elev (1 000 shillings) samt ett bidrag från Finska missionssällskapet om 1318 shillings. (1 sh = 0: 72 kr.)
Avgifter: Missionärsbarnen betalar inga avgifter. Beträffande avgifterna för andra se ovan.
Organisation: Skolan omfattar grundsko- lans låg- och mellanstadium. Höstterminen 1963 bildade årskurserna 1 och 2 egen klass, men under vårterminen 1964 utgjorde hela skolan endast en klass.
Lokaler: Skolan är inrymd i en byggnad av soltorkat tegel med tak av korrugerad aluminiumplåt och alla golv av stålslipad cement. Två lärosalar finns om respektive 9,1 X 4,3 m och 5,1 X 4,3 m. Särskilt mate— rielrum finns inte, utan all materiel för- varas i skåp i respektive klassrum.
Lärare: Läraren har svensk folkskollärar— examen och 10 års erfarenhet från undervis- ning i Sverige. Lönen är 10 110 kr per år.
2.2.2.12 Svenska skolan i Nzega (Tanzania). Huvudman: Stockholm. Elever: Under de senaste fem åren har elevantalet varit maximalt:
Filadelfiaförsamlingen i
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 23 33 26 28 32
Huvudmannen känner till ett svenskt
barn inom rekryteringsområdet som går i engelsk skola. Bland eleverna var läsåret 1963/64 fyra finlandssvenska och två danska.
Ekonomi: Driftskostnaderna för budget- året 1963/64 uppgick till kr 57 941 och in- vesteringarna till 16 307. Statsbidraget till två lärarlöner utgjorde kr 19500, bidrag från Tanzaniamissionerande pingstförsam- lingar i Sverige utgick med kr 27 959 och från Helgelseförbundet med kr 250. Inkoms- terna av elevavgifter var 20 904. Från Fin- land erhölls ett bidrag med kr 2301 och från värdlandet 4200. Överskottet för bud- getåret var kr 866, vilket skall täcka årets utgifter för ATP och grupplivförsäkring.
Avgifter: Elevavgifterna är i årskurserna 1—6 kr 781: 44 och i årskurserna 7—9 kro— nor 879: 12.
Organisation: Grundskolans läroplan till- lämpas i årskurserna 1—7. Härutöver hade man under läsåret årskurserna 2: och 3' av realskola med lärarledd korrespondensun— dervisning. Grundskolan har varit delad på tre klasser: årskurs 1——-2, årskurs 3—5 och årskurs 6—7. Realskoleeleverna har under- visats tillsammans med den högsta grund— skoleklassen. Timplanen för A-form har till- lämpats. Elevhem är anslutet till skolan.
Lokaler: Själva skollokalerna omfattar två byggnader. I den ena byggnaden, som är i gott skick, är två lektionssalar (om 50 res- pektive 40 kvm) samt ett förrådsrum iu- rymda. Den andra byggnaden inrymmer en lektionssal om 35 kvm för lågstadiet samt en slöjdsal om 15 kvm. Denna byggnad är i dåligt skick och behöver förnyas. Samtliga elever bor i elevhemmet, som består av skilda byggnader för pojkar och flickor. I pojkhemmet, som består av 9 rum och två badrum, bor 19 elever. Ett rum är enkelrum, sex dubbelrum och två rum ger plats åt tre pojkar vardera. De 14 flickorna är fördelade på fyra rum (tre å fyra flickor i varje). Till elevhemmet hör kök och gemensam matsal om 50 kvm samt personalbostäder.
Lärare: Vid skolan är anställda två folk- skollärare med svensk examen, av vilka den ena har 11 000 kr och den andra 5 580 kr i årslön, samt en småskollärare, också med svensk examen, som har 4250 kr i årslön. Slöjdundervisningen ombesörjs av elev— hemsföreståndaren, som har utbildning som byggnadsverkmästare. Man har lätt att skaf- fa lärare. Tjänsterna har aldrig behövt an- nonseras ut.
Problem: Skolans ekonomi är det största
problemet. Investering i ny lägstadiebygg- nad och personalbostäder blir nödvändig inom en snar framtid.
Önskemål: Från huvudmannens sida ut- trycker man önskemålet att en överens- kommelse skall träffas mellan Skolmyndig- heterna i de nordiska länderna, så att samt- liga nordiska barn får inräknas vid bedöm- ning av statsbidragsunderlaget.
2.2.2.13 Svenska skolan i Gamboula ( Centralafrika) Huvudman: Örebro missionsförening, Öre- bro. Elever: Under nedan angivna fem läsår har elevantalet varit:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 0 0 0 7 9
Samtliga elever är svenska missionärs- barn, förlagda i internat. Elevantalet mins— kar till 8 läsåret 1964/65. En missionärs- familj har lämnat barnen i Sverige.
Ekonomi: Driftskostnaderna utgjorde 16116 kr och investeringarna 2960 kr. I statsbidrag erhöll skolan 8500 kr och i bi- drag från Örebromissionen 5 500 kr. Under— skottet, 5 076 kr betalades även av örebro- missionen.
Avgifter: lnga avgifter uttages för under— visningen, men föräldrarna fär betala 50% av måltidskostnaderna för barnen, samman- lagt kr 7 300 (9 barn), och 30% av kostna- derna för skolskjutsar, sammanlagt 424 kr. Skolkostnaderna för varje barn torde så- lunda belasta föräldrarna med i medeltal 858 kr.
Organisation: Grundskolans läroplan till- lämpas. Läsåret 64/65 finns elever endast i årskurserna 1, 2 och 3.
Lokaler: Barnen är förlagda i en stor villa, 14,5 X 21 meter, med två lägenheter, varav en bebos av läraren. Villan är i gott skick, byggd på 30-talet och ombyggd i bör- jan på 50-talet. Skolsalen är inrymd i en annan byggnad i närheten. Framför skolan finns en plan om 25 X 30 meter för gym- nastik och idrott. Huvudmannen har inves- terat 50 000 kr i byggnaden. Själva skolsalen syns ägas av den inhemska kyrkan.
Lärare: Lärartjänsten utannonseras i missionens egen tidning. Val av lärare sker med hänsyn till lärarens kompetens samt med hänsyn till skolans speciella behov tid för tid. Skriftligt avtal upprättas ej, men läraren får förbinda sig att stanna i 3 år.
Läraren är examinerad folkskollärare. Lön 6 276 kr/år.
2.2.2.14 Svenska skolan i Sfax (Tunisien)
Huvudman: Svenska skolföreningen i Stax.
Elever: Skolverksamhet har bedrivits fr.o.m. vårterminen 1964, till en början med ett fåtal elever, vilkas antal dock kraf- tigt ökade under året. Högsta elevantalet under 1964 var ca 25—30. Vid början av vårterminen 1965 var elevantalet 15 och vid höstterminens början 12. Vissa svenska för— äldrar i Sfax sänder barnen till fransk skola.
Ekonomi: Driftskostnaderna kalenderåret 1964 utgjorde 50 605 kr. Statsbidraget ut- gjorde 19 500 kr. Från och med höstterminen 1965 utgår statsbidrag endast för en lärar- tjänst (kr 11 000) sedan elevantalet sjunkit till under 20.
Avgifter: Terminsavgiften är fr. o. m. läs- året 1964/65 fastställd till 16 dinarer per termin och familj (1 dinar = ca 10 skr). De tolv eleverna representerar åtta familjer. Ti— digare var avgiften högre men subventione- rades i vissa fall.
Organisation: Skolan är organiserad som fullständig grundskola. Efter vårterminen 1965 erhöll 2 elever avgångsbetyg från klass 9 g. Under höstterminen 1965 undervisas elever i klasserna 1—4 och 6—8.
Lokaler: Skollokalerna, som hyrs av pri- vatperson, består av två stora klassrum samt toalettrum. Rummen år luftiga och ljusa.
Lärare: Under skolans första termin tjänstgjorde en svensk fru på orten med ämneslärarkompetens och därefter har en pensionerad rektor jämte hans fru som år folkskollärare tjänstgjort. För närvarande är lönen netto 15 000 kr per termin för båda tjänsterna plus fria flygresor 2 gånger per år.
2.2.2.15 Svenska skolan i Usambura —— numera Bujumbura (Burundi). Huvudman: Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Elever: Skolans elevantal har under de senaste åren varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 18 11
62/63 63/64 Skolan stängd 9 p. g. a. orolig- heter i Kongo
Ekonomi: Driftskostnaderna under läs- året 1963/64 uppgick till kr 26 654 och in- vesteringarna till 22 566. Statsbidrag ut- gick med kr 11 000 och bidrag från pingst— församlingarna i Sverige med kr 31233. Elevavgifterna utgjorde kr 4 320. Från värd- landet utgick ett bidrag om kr 2 667. Sko- lan har ej fonder till sitt förfogande. Kost— naden för elevhemmet år inberäknad i ut- gifterna.
Avgifter: hela läsåret.
Organisation: Skolan omfattar grundsko- lans låg- och mellanstadier med tillämpning av timplaner för klasstyp a och A. Under- visningen är i huvudsak individuell, men i kristendomskunskap undervisas årskurser- na 1—3 i en klass och årskurserna 4—6 i en. I övningsämnena bildar skolan en enda klass.
Lokaler: Skolan är tillsammans med elev- hem och husmorsbostad inrymd i ett hus som tillhör den svenska pingstmissionen. Ett klassrum finns om cirka 40 kvm.
Lärare: Lärarinnan har svensk folkskol- lärarexamen. Årslönen är 11000 kr. Då det alltid funnits lärare som önskat tjänst vid skolan, har man ännu ej behövt annnonsera ut vakanser.
Elevavgiften var 480 kr för
22216 Svenska skolan i Pointe-Noire ( Rép. du Congo-Brazzaville). Huvudman: Svenska Missionsförbundet. Elever: Elevantalet vid skolan har de se- naste fem läsåren varit maximalt:
50/60 60/61 61/62 62/63 63164 20 17 11 7 14
Huvudmannen känner icke till några svenska familjer inom landet, vilkas barn fullgör sin skolgång annorstädes. Bland ele- verna finns norska, finska och amerikanska barn,
Ekonomi: Uppgifterna om skolans ekono- mi är så oklara, att av dessa inga slutsatser kan dragas. För läsåret 64/65 utgår dock statsbidrag med kr 11 000.
Avgifter: Elevavgifter uttas ej. Organisation: Skolan omfattar årskurser- na 1—7. Årskurserna 1—6 undervisas i en klass i huvudsak efter U 55. Modifikationer har vidtagits i synnerhet för de utländska barnen. Eleverna i årskurs 7 undervisas för sig. Läsåret 1963/64 har organisationen varit följande: Två norska barn i årskurs 7 och två amerikanska barn i årskurs 3 och 4 har undervisats i en klass av en norsk lärarinna.
Två finska barn i årskurs 3 och 6 samt sex svenska barn i årskurserna 1, 2, 5 och 6 har undervisats i en klass av svensk lärarinna.
Lokalerna ägs av Svenska missionsför- bundet. Skolfastigheten är byggd 1945—46 och inrymmer ett klassrum om 9 x 5,7 m, ett om 5,9 X 4,8 m samt ett materielrum om 4,6 X 2,4 m. Lokalerna är ljusa och rymliga. Skolan är förenad med elevhem.
Lärare: En svensk och en norsk folkskol- lärare tjänstgör vid skolan. Deras årslön är 7145 sv, kr respektive 6888 N.kr. Lediga lärartjänster utannonseras i Svensk Vecko- tidning.
2.2.2.217 Svenska skolan i Kodaikanal (Indien).
Huvudman: Svenska kyrkans missionssty— relse.
Elever: Elevantalet har under nedan an- givna läsår varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 29 31 35 39 35 I viss utsträckning sänder föräldrar i sko- lans rekryteringsområde sina barn till engelska och amerikanska skolor. Eleverna rekryteras från Indien, Östpakistan och Cey- lon.
Ekonomi: Driftskostnaderna uppgick un- der läsåret 1963/64 till kr 44 319. Inkomster- na utöver statsbidraget till tre lärartjänster utgjordes huvudsakligen av avgifter, varut- Över Svenska Kyrkans mission bidrog med kr 2300 och Svenska Tändsticksaktiebola- gets dotterbolag skänkte kr 2400. Ett un- derskott om kr 17 928 täcktes av huvudman- nen.
Avgifter: Avgifterna varierar mellan 15 och 20 kr per månad.
Organisation: Skolan är organiserad som grundskola med låg- och mellanstadium samt årskurs 7. En fyraårig realskola är under avveckling. Låg- och mellanstadiet bildar vardera en klass och högstadiet och realskolan en.
Lokaler: Lokalerna, som ägs av huvud- mannen, är inrymda i ett hus som även in- nehåller en del av elevhemmet. Två klass— rum mäter vardera 27 kvm och ett 20 kvm, bibliotek-grupprum är 20 kvm, materiel-na— turkunnighetsrum 10 kvm, slöjdsal 28 kvm och gymnastiksal (i fristående byggnad) 28 kvm.
Lärare: Undervisningen meddelas av två svenska folkskollärare och en likaledes svensk småskollärare samt tre engelska och en tysk timlärare.
2.2.2.18 Svenska skolan i Mussoorie U.P. (Indien). Huvudman: Stockholm. Elever: Under de senaste fem åren har elevantalet varit maximalt:
Filadelfiaförsamlingarna i
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 8 7 8 8 7
Huvudmannen uppger att införandet av en yrkesskola vid pappersbruket i Saharan- pur, U.P., kan komma att öka elevantalet. Å andra sidan förutses att inrättande av en skola i Lahore i Pakistan kommer att be- tyda att eleverna från Pakistan kommer att söka sig till den skolan i stället för till sko—- lan i Mussoorie. (En skola i Lahore inrät— tades från och med nyåret 1965.)
Ekonomi: Utgifterna för driften av skolan utgjorde under läsåret 1963/64 kr 16 570 och investeringskostnaderna kr 1 900. Dessa kostnader täcktes genom statsbidrag om kr 11000 samt bidrag från filadelfiaförsarn- lingarna i Vetlanda och örebro med var- dera kr 3 735.
Avgifter: Elevavgifter har icke uttagits. Organisation: Skolan utgörs av en klass, omfattande (1963/64) årskurserna 1, 2, 4, 5, 6. Läroplan för grundskolan följs i huvud- sak. Eleverna undervisas i skolan till och med årskurs 7, varefter de i allmänhet kvar- stannar i internatet och läser per korres- pondens, tills de återvänder till Sverige.
Lokaler: Skolan är inrymd i ett hus med ljusa, luftiga rum, där övre våningen om- fattar elevhem och nedre våningen lärar— bostad och undervisningslokaler. De senare omfattar två rum om vardera cirka 3,5 )( 7,5 m. Ett dagrum i anslutning till klass- rummen används som studierum för kor— respondenselever och kan vid behov om- ändras till klassrum. Huset ägs av en privat- person. Huvudmannen har kostat på repa- rationer samt inköp av utrustning. Utrust- ningen för naturvetenskapliga ämnen har på grund av den höga tullen icke importe- rats utan är av inhemsk tillverkning. Den håller icke svensk standard.
Lärare: Lärarinnan vid skolan har svensk studentexamen. Hon har tjänstgjort vid sko- lan i 9 år, Lärarbyte försvåras av den om- ständigheten att myndigheterna kräver att man skall ha vistats 5 år i landet för att få tillåtelse att återvända efter Sverigevistelse utan att behöva söka nytt inresetillstånd. Behandlingen av ansökan om sådant till- stånd tar cirka 6 månader.
2.2.2.19 Svenska skolan i Poona (Indien)
Huvudman: Svenska skolföreningen i Poona SKF —— Poona, Indien.
Elever: Skolan startade sin verksamhet läsåret 1964/65 och hade maximalt under läsåret 10 elever. Eleverna utgörs av barn till anställda vid SKF i Poona. Barn till svenska missionärer i Poona fullgör inte sin skolplikt i skolan därstädes utan dessa sänds mestadels till den svenska skolan i Kodiakanal i Sydindien,
Ekonomi: Skolans driftskostnader under det första läsåret (1964/65) utgjorde i runt tal 25 000 kronor varav större delen utgjode lärarlön. Dessutom tillkommer kostnader för tjänstebil för läraren. Statsbidraget ut— gjorde 11 000 kronor medan återstoden av kostnaderna bars av SKF—Poona. Bolaget har investerat 30000 kronor i skollokaler samt 5000 kronor i möbler och inredning. Skolgången har varit kostnadsfri för elever— na varför några inkomster av elevavgifter icke har uppburits.
Organisation: Skolan är organiserad som grundskola och hade under det första läs— året årskurserna 1—4 i en avdelning. Enligt skolans stadgar skall undervisningen i prin— cip ordnas så att eleverna vid överflyttning till Sverige utan svårighet kan placeras i sin rätta klass.
Lokaler: Lokalerna ägs av SKF-Poona; några närmare uppgifter om lokalernas be- skaffenhet har inte ingivits. Skolan har till— gång till fullt utrustat kemiskt och fysika- liskt laboratorium i SKF:s fabrik. Däremot saknas lokaler för slöjd och gymnastik.
Lärare: En svensk folkskollärare är an— ställd för tjänstgöring vid skolan och hans fru arbetar dessutom frivilligt som lärare för lågstadiets barn. Årslönen för den man- lige läraren är 23 112 kronor jämte fri tjänstebil samt 200 kronor per månad som ersättning för bensin.
2.2.2.20 Svenska skolan i Teheran (Iran) Huvudman: Svenska skolföreningen i Te— heran. Elever: Skolan startade sin verksamhet hösten 1964 och hade då 10 elever, förde- lade på klasserna 1, 2, 3 och 5. En del svenska barn går i amerikansk eller engelsk skola. Ekonomi: Under läsåret 1964/65 utgjorde driftskostnaderna kr 20 832. I statsbidrag utgick 11 000 kr.
Avgifter: De svenska eleverna i årskur- serna 1—3 och 5 betalade 931 kr och 3 st norska barn som besökte skolan under hal- va året betalade 1 105 kr.
Organisation: Man följer tim- och kurs- planerna för grundskolan, men eleverna börjar låsa engelska redan i årskurs 3.
Lokaler: Klassrummet är beläget i av lä- raren förhyrd bostad och standarden i fråga om hjälpmedelsutrustning är dålig.
Lärare: Läraren har svensk småskollärar- examen.
2.2.2.21 Svenska skolan i Sagamihara Shi (Japan).
Huvudman: Stockholm.
Sekreteraren i Kommittén för Svenska Skolan i Japan uppger: »Kommittén för Svenska Skolan i Japan består av represen- tanter för de sju missioner som är delägare i skolan. Denna kommitté är dock ansvarig inför missionernas Japankommitté i Sve- rige, som är den svenska skolans beslutande organ. Kontaktman i Sverige är skolans hn- vudman missionssekreterare Arne Petters— son, Filadelfiaförsamlingen, Stockholm . . .».
Elever: Elevantalet har under de senaste fem åren varit maximalt:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 15 13 16 19 15
Vissa av de svenska föräldrarna skickar hem sina skolpliktiga barn till Sverige för skolgång. Andra svenska barn i Tokyo går i tysk, engelsk eller amerikansk skola. I en familj, där fadern är svensk och modern amerikanska, går barnen i japansk skola.
Ekonomi: Under läsåret 1963/64 utgjorde driftskostnaderna 21 765 kr och investering- arna 27 750 kr. Statsbidraget var 11 000 kr. Från Helgelseförbundet, Svenska Allians- missionen, Pingströrelsen, Svenska Mongol- och Japanmissionen, Svenska Missionen i Kina och Japan, Svenska Missionsförbun— det samt Örebro Missionsförening utgick sammanlagt bidrag om 53 675 kr. Dessa inkomster täckte även den årliga kostna- den för semesterresor till Sverige vart femte år för personalen, löner till husfar och husmor vid elevhemmet samt avgifter till ATP och grnpplivförsäkringar.
Avgifter: Särskilda elevavgifter uttas ej av föräldrarna.
Organisation: Grundskolans läroplan har tillämpats i huvudsak. Ämnet slöjd har
Filadelfiaförsamlingen i
dock fått större utrymme än i läroplanen. Läsåret 1963/64 har årskurserna 1 och 2 bil- dat en klass och årskurserna 4—6 en klass. 4 elever har läst Hermods realskolekurs, var— vid mellanstadiets lärare fungerat som handledare. Dessa elever har deltagit i slöjd, gymnastik, musik och teckning tillsammans med mellanstadiets elever.
Lokaler: Skollokaler och elevhem är in- rymda i ett hus som ägs av de missionssam- manslutningar som stöder skolan. Under- visningen bedrivs i två klassrum om 5,3 )( 3,8 111 respektive 4 X 3,8 m, Realskolans korrespondenselever disponerar ett lekrum eller tillfälligt ledigt klassrum för sina stu- dier. Lokalerna är i och för sig goda men otillräckliga.
Lärare: Vid skolan finns en småskollärare och en folkskollärare med 6000 kr respek- tive 11 000 kr i årslön. Japanska timlärare svarar för undervisningen i japanska och musik, och Slöjdundervisningen sköts av en snickeriutbildad missionär. Lärarrekryte- ringen sker genom annonser i missionstid- ningar och genom personliga kontakter.
2.2.2.22 Svenska skolan i Lahore (Pakistan)
Huvudman: Svenska skolföreningen i La- hore.
Elever: Skolan började sin verksamhet vårterminen 1965 och hade då 9 elever för- delade på årskurserna 1—5. Över 90 % av de svenska barnen inom skolans rekryterings- område går i den svenska skolan, medan ett antal barn utanför rekryteringsområdet går i amerikanska och europeiska missionssko- lor. Under 1965/66 väntas ett pappersbruk bli upprättat i Lahore, där omkring 15 svenska tekniker torde komma att anställas.
Ekonomi: Driftskostnaderna vårterminen 1965 var 15109 kr och investeringarna ut- gjorde 6 696 kr. I statsbidrag erhöll skolan 5500 kr samt i bidrag från industrier och affärsdrivande företag ca 12 000 kr.
Avgifter Elevavgifterna är desamma i alla årskurser, 240 rupee per år (= 259 kr).
Organisation: Grundskola -— låg- mellanstadium.
Lokaler: Skolans lokaler är inrymda i samma hus som lärarens bostad och består av två rymliga klassrum.
Lärare: Läraren vid skolan har folkskol- lärarexamen.
och
2.2.2.23—24 Svenska skolor i utlandet drivna av Styrelsen för Internationell utveckling. Styrelsen för Internationell Utveckling (SIDA) har som i föregående kapitel nämnts ca 140 svenska experter anställ- da vid olika biståndsprojekt. Eftersom SIDA normalt står för de anställdas barns utbildningskostnader har man i vissa fall funnit det ändamålsenligt att anlägga svenska skolor på sådana orter där ett antal svenska familjer koncen- trerats. Så är exempelvis fallet i Gujrat och Kaptai i Pakistan. En tredje skola planeras i Tunisien. Man förutser inom styrelsen att det även kan bli aktuellt med ytterligare åtgärder för svensk— språkig undervisning i andra länder. Undervisningen i dessa svenska sko- lor följer grundskolans läroplan och SIDA har anställt lärare, i samtliga fall högstadiekompetenta, som ensamma handhar undervisningen. I de båda sko- lorna i Pakistan är lärarna gifta med kompetenta högstadielärare som vid för- fall vikarierar för maken.
Eftersom de båda existerande skolor— na är knutna till rätt omfattande bi- ståndsprojekt i form av yrkesskolverk— samhet har man ansett det naturligt att lärarna är underställda de' svenska pro— jektscheferna, som därjämte fungerar som rektorer för yrkesskolorna. Antalet elever var vårterminen 1966 vid skolan i Gujrat 7 fördelade på årskurserna 1—6 och vid skolan i Kaptai 9 fördelade på årskurserna 1—4 och 7.
Kostnaderna för dessa skolor bestrids helt av SIDA. Lokal- och lönekostnader belastar styrelsens anslag för bilateralt tekniskt bistånd under tredje huvudti— teln, reservationsanslaget C 7, fältverk- samhet.
Då de här nämnda skolorna drivs utan statsbidrag och ej står under över- styrelsens inseende, har fråga uppstått huruvida de elever som efter avslutade
studier i SIDA:s grundskolor söker till svenska skolor på grundskolestadiet el- ler på det gymnasiala stadiet i alla av- seenden är jämställda med elever från grundskolor i hemlandet. Eftersom den- na fråga syns ha vållat vissa bekymmer bland den SIDA-antända personalen har styrelsen hos skolöverstyrelsen hem- ställt om ett uttalande av överstyrelsen huruvida betyg från de skolor, som SIDA för närvarande eller i framtiden kommer att driva, vid övergång till grundskola i Sverige eller i synnerhet till gymnasial skola skall bedömas på samma sätt som betyg från grundskola i Sverige.
22.225 Svenska skolan i Hong Kong
Den svenska skolan i Hong Kong starta- des hösten 1964.
Huvudman: Svensk skolförening beståen- de av representanter för föräldrar samt re- presentanter för Sentah AB.
Elever: Elevantalet var under läsåret 1964/65 8 (enbart lågstadiet). l skolans regi ges dessutom undervisning i svenska (2 lek- tioner per vecka) åt barn i mellan- och högstadieåldern som går i engelskspråkiga skolor i Wowloon. Dessa barn får även läxhjälp i engelska 2 lektioner per vecka.
Ekonomi: Skolans driftskostnader under läsåret utgjorde HK $26 500. I statsbidrag fick' skolan HK $9 438, medan inkomsterna av elevavgifter uppgick till HK $2 890. Un- derskottet absorberades av SENTAB. (1 HK$ = 0:90 sv. kr.)
Avgifter: Årsavgiften utgjorde HK $360 per barn.
Lokaler: Skollokalen som ägs av SENTAB är uppförd 1964 för en kostnad av HK 540 000. Byggnaden, som är försedd med en stor veranda utmed ena långsidan, består av ett klassrum om cirka 8,2 )( 4,3 m avdelbart med vikvägg, toalett samt ett mindre rum om cirka 3 X 3 m.
Lärare: Lärarna utgjordes läsåret 1964/65 av personer tillhörande den skandinaviska kolonien i Hong Kong, varav en med svensk studentexamen och en med norsk folkskol- lärarexamen.
22.226 Svenska skolan i Mexico D.F. (Mexiko) Huvudman: Skandinaviska föreningen i Mexico. Elever: Under de senaste läsåren har elev- antalet varit:
59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 16 16 18 24 26
Dessutom drivs lekskola med ett tiotal elever. Samtliga elever går i tysk, fransk, amerikansk eller mexikansk skola och un- dervisas i den svenska skolan endast på fri- tid några timmar i veckan.
Ekonomi: Driftskostnaderna uppgick un- der läsåret 1963/64 till 3 424. Statsbidrag har ej begärts. Från svenska industrier erhölls 4 100 kr. Under år 1964 har skolan mottagit en donation om 100000 pesos. (1 peso = 41 öre).
Avgifter: Elevavgiften har utgjort 100 kr per läsår.
Organisation: Undervisningen omfattar huvudsakligen svenska språket men även något kristendomskunskap, svensk historia och svensk geografi. Sammanlagt undervisas varje barn 2—3 timmar per vecka. Under- visningen är helt individuell för att kunna anpassa sig till elevernas synnerligen vari- erande förkunskaper i svenska och deras kännedom om Sverige. I lekskolan förekom- mer huvudsakligen sång och lekar på svenska.
Lokaler: Skolverksamheten bedrivs i Skandinaviska föreningens klubblokaler, som består av bibliotek, sällskapsrum och en större samlingssal.
Lärare: Lärarna rekryteras inom svensk— kolonin i staden. Läsåret 63/64 tjänstgjorde tre hemmafruar, varav en är jur. kand., en teol. och fil. kand. med pedagogik som hu- vudämne och lärarerfarenhet från småskole- seminarium och den tredje utbildad barn— trädgårdslärarinna.
2.2.2.27 Skolan i Lower Buchanan (Liberia) Beträffande denna skola se även avsnitt 2.3.3. Huvudman: Svenska skolföreningen, c/o Lamco. Monrovia. Elever: Antalet svenska elever var läs- året 1962/63 39, 1963/64 47 och hade 1965/66 vuxit till 54. Lekskolan hade 12 elever 1965/66. Huvudmannen känner till två familjer med barn i grundskoleåldern som
Ekonomi: Driftskostnaderna läsåret 1963/ 64 utgjorde 192 818 kr. Samtliga kostnader utöver statsbidraget om 22 000 kr betalades av Lamco J. V. Operating Co.
Avgifter: Särskilda elevavgifter uttas inte. Samtliga elever är barn till anställda vid Lamco.
Organisation: Skolan har tidigare helt va- rit organiserad som en svensk enhetsskola, men man övergår successivt till en inter- nationell kursplan. Under läsåret 1963/64 har årskurserna 1 och 2 undervisats efter den internationella kursplanen, medan öv- riga årskurser undervisats efter T. 0. H. Klasserna har bestått av årskurserna 3—4, 5—6 samt 7—9.
Lokaler: Skolan är beträffande lokaler och utrustning fullt i klass med skolor i Sverige.
Lärare: Rekryteringen av lärare, som sker genom Grängesbergsbolagets Liberia Divi- sion, vållar icke svårigheter. Lärarna vid skolan är väl meriterade och har något hög- re lön än de skulle haft i Sverige.
Problem: Skolans största problem är ele— vernas anpassning till det internationella undervisningssystem som är under uppbygg- nad.
2.2.2.28 Skolan i Yekepa (Liberia)
Beträffande denna skola se även avsnitt 2.3.3.
Huvudman: Svenska skolföreningen, c/o Lamco, Monrovia.
Elever: Antalet svenska elever var läs- året 1962/63 41, läsåret 1963/64 121 och läsåret 1965/66 158. Uppgifter för tidigare år saknas. Lekskolan omfattade 26 elever 1965/66. Samtliga elever bor i närheten av skolan.
Ekonomi: Driftskostnaderna läsåret 1963) 64 utgjorde 416 701 kr och investeringarna 460 800 kr. Samtliga kostnader utöver stats- bidraget om 33000 kr bestreds av Lamco J. V. Operating Co.
Avgifter: Särskilda elevavgifter uttas inte. Samtliga elever är barn till anställda vid Lamco.
Organisation: Samma som för barn i Buchanan (2.2.2.27).
Lokaler: Skolan är beträffande lokaler och utrustning fullt i klass med skolor i Sverige.
Lärare: Se skolan i Buchanan (2.2.2.27).
2.3 Skolgång i utländska eller internationella skolor
Som framgår av inledningen till detta kapitel har utredningen ej kunnat in- förskaffa underlag för uppgifter om hur många utlandssvenska barn som går i utländska skolor. Som utländska skolor har då betecknats dels inhemska skolor i värdlandet, dels andra icke svenska skolor i värdlandet. Dessa senare skolor benämns ofta något oegentligt >>inter— nationella» skolor. De är oftast upp- byggda efter engelskt och/eller ameri- kanskt mönster och med engelska som undervisningsspråk, men även tysk- el- ler franskspråkiga sådana skolor före- kommer. De här nämnda skolorna är visserligen ofta internationella med hän— syn till elevernas nationalitet, men där- emot ej med hänsyn till kursplanerna och elevernas möjlighet att bibehålla kontakt med sitt eget språk och kultur- arv. Dessa skolor betecknas i det följan- de som >>ej inhemska skolor i värdlan- det». Däremot vill utredningen som i egentlig mening >>internationella>> be- teckna de två skolor som Lamco-bolaget driver i Liberia. (Beträffande dessa sko- lor se avsnitt 2.2.2.27, 2.2.2.28 och 2.3.3) Beskrivningar av olika ej in- hemska skolor i utlandet av det slag som ofta utnyttjas även av svenskar i utlandet återfinns i 2.3.1—2.3.3. Tidigare har berörts vissa av de mo- tiv som förmår svenska föräldrar att sätta sina barn i inhemska skolor i värdlandet. Motivet för att utnyttja ej inhemska skolor i värdlandet är ofta det lokala skolväsendets låga standard eller inslag av religiös eller politisk art i dessa skolors verksamhet. Av denna an— ledning utnyttjas de ej inhemska skolor— na i stor utsträckning i länderna i Af- rika, Asien och Sydamerika samt i vissa länder i Sydeuropa såsom Portugal och Spanien, medan föräldrarna i t. ex. USA,
England och Frankrike i högre grad väljer inhemska skolor för barnen (se bilaga 1, tabell 20).
En annan anledning till att ej in- hemska skolor i utlandet utnyttjas är att barn till föräldrar som flyttar ofta (jfr bilaga 1, tabellerna 14—15) på så sätt kan få en enhetligare skolgång.
I utredningens enkät återfinns några uppgifter om kostnader för skolgång i utländska skolor (se bilaga 1, tabeller— na 21—22) men dessa uppgifter torde sakna intresse i sammanhanget, då kostnaderna i de individuella fallen varierar mycket starkt.
Av de utlandssvenska föräldrar vilkas barn går i utländska skolor önskar någ- ra att barnen efter genomgången ut- ländsk gymnasial skola skall få aka- demisk utbildning i Sverige. Dessa för- äldrar anser ofta att inträdeskraven vid svenska universitet och högskolor borde förändras på sådant sätt att inträdet underlättas för utlandssvenska ung- domar med utländsk studentexamen. Möjligheterna till sådant inträde har emellertid förbättrats.
Rätten att inskrivas såsom studerande vid universiteten samt vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, de teknis- ka högskolorna, handelshögskolan i Gö- teborg och farmaceutiska institutet reg- leras genom Kungl. Maj:ts kungörelse om behörighet att inskrivas såsom stu— derande vid universiteten och vissa hög- skolor (SFS 1964:462), vilken trädde i kraft den 1 juli 1964. I denna kungörel- se stadgas vilka fordringar enligt det svenska undervisningsväsendet som ställs för behörighet att inskrivas vid de olika universitetsfakulteterna och vid de nämnda högskolorna.
Generellt ger studentexamen i Dan- mark, Finland, Island och Norge enligt i dessa länder gällande bestämmelser ävenledes behörighet till inträde vid svenska universitet och högskolor. På
vissa utbildningslinjer krävs student- examenskunskaper i vissa ämnen för rätt till inträde. Författningen säger emellertid ingenting om giltigheten här- vidlag av betyg givna i de övriga nor- diska ländernas studentexamina. När det gäller värdet av sådana betyg givna i ett nordiskt land överlämnar universi- tetskanslersämbetet avgörandet till skol- överstyrelsen.
Utan hinder av vad i 3—1059 sägs må efter särskilt tillstånd såsom studerande vid fakultet inskrivas a) den som utomlands avlagt examen, vilken medför behörighet att i det land där examen avlagts vinna tillträde vid universitet eller motsvarande Vetenskaplig läroanstalt, b) . . .
Detta stadgande har tillämpats så, att sådant examensbetyg som i vederböran- de land ger behörighet till universitets- inträde generellt har godtagits för in- träde även vid svenska universitet och högskolor.
För inträde vid sådana fakulteter och högskolor där studentexamenskunska- per i vissa ämnen fordras, har bedöm- ning av de utländska vitsorden skett från fall till fall. Bedömningen även av de icke-nordiska utländska betygens värde i relation till fordringarna i student- examen har utförts av skolöverstyrelsen.
Om inträdesansökan gäller sådan ut- bildningsväg där de sökande antas en- ligt vissa efter studentbetyget beräknade poängtal i olika ämnen, överlämnas be- räkningen av betygsnivån i det utländs- ka betyget ävenledes till skolöverstyrel— sen. Sedan kungörelsens ikraftträdande har så få sökande med utländska stu- dentbetyg förekommit att bestämda rikt- linjer beträffande värderingen av de ut— ländska betygen icke arbetats fram.
Vid den bedömning av betygen som sker inom skolöverstyrelsen infordras först upplysningar beträffande kurs- fordringarna i de olika ämnena i re— spektive lands skolsystem. Därefter ut-
förs jämförelsen av överstyrelsens olika ämnesexperter. Bedömningen av betygs- nivån har emellertid varit mycket svår att utföra och felbedömningar har lätt kunnat inträffa. En bedömning av kon- kurrensvärdet av ett betyg måste alltid grundas på den relativa betygsnivån inom en klass och inom en viss skola, och enhetlig betygsättning råder mesta- dels icke mellan de olika skolorna i ett visst land.
' För att en korrekt bedömning av kom- petensämnena skall kunna erhållas ford- ras sålunda noggranna uppgifter om in- nehållet i de utländska kurserna och om den relativa betygsnivån. Om jäm— förelser mellan kursinnehållet i olika ämnen i det svenska gymnasiet och i de utländska motsvarande skolorna skulle utarbetas, skulle dels detta kräva ett om- fattande engångsarbete, 'dels hela jäm- förelsen" behöva hållas aktuell genom fortlöpande omarbetningar allteftersom förändringar gjordes i de utländska ,och i de svenska gymnasiekurserna. Arbetet härmed skulle få en sådan omfattning att det knappast skulle stå i rimlig pro- portion till antalet berörda universitets- sökande.” Förfrågningar från fall till fall inom de utländska undervisningsminis- terierna beträffande kursplaner torde vara ett tillvägagångssätt som kräver en mindre arbetsinsats och ger lika säkert resultat.
Beträffande betygsnivån syns en jäm— förelse med de svenska betygen lättast kunna göras om den sökande anmodas att från ledningen för den skola som utfärdat betyget införskaffa en betygs- statistik -—- av samma typ som före- kommer på nuvarande svenska termins- betyg i gymnasiet — vilken sedan läggs till grund för en omräkning till de svenska betygsgraderna.
I det "följande beskrivs dels några engelskspråkiga skolor utanför Storbri- tannien, vilka i stor utsträckning utnytt-
jas av ett internationellt elevklientel, dels de s.k. Europaskolorna, som byggts upp inom EEC-länderna, dels även de s.k. Lamco—skolorna i Liberia.
2.3.1 Engelskspråkiga ”internationella” skolor Någon förteckning över de orter där engelskspråkiga skolor avsedda för ett internationellt klientel förekommer kan utredningen icke framlägga, men av rap- porter från svenska beskickningar och ambassader och av svaren på utred— ningens enkäter framgår att engelsk- språkig undervisning i skolor för barn av olika nationalitet står att erhålla på de flesta orter där svensk officiell eller kommersiell representation förekom- mer. Ett undantag härifrån utgör många av de orter där den svenska utveck- lingshjälpen är verksam. Undervisnings- problemen för barnen till biståndsex- perter är särskilt svåra och SIDA har därför inrättat egna skolor i ett par fall (jfr. 2.2.2.23—24). Mest känd bland en- gelskspråkiga skolor med internationell inriktning torde FN—skolan i New York vara. Den grundades år 1947 som lekc skola och har sedan dess vuxit till att omfatta alla stadier upp till universitets- nivå. Sedan en nu pågående nybyggnad slutförts får skolan möjlighet att ta emot 1 500 elever. Såväl vid skolans tillkomst som vid dess vidare utveckling har de svenska ambassadörerna Alva Myrdal och Agda Rössel nedlagt ett värdefullt arbete. FN—skOIan är främst avsedd för barn till FN-personal men tar även emot ele- ver från USA upp till 40 % av hela elev- antalet. Undervisningen bedrivs i de lägsta årskurserna på såväl engelska som franska men högre upp är engelska det enda undervisningsspråket. I möjligaste mån undervisas eleverna även i sina olika nationella språk. Undervisningens allmänna karaktär skall vara universell
och särskild vikt läggs vid att lära ele- verna tolerans och respekt för andras åsikter.
En liknande skola finns även i Ge- neve. '
Utredningen har närmare studerat två internationella engelskspråkiga skolor, nämligen de i Hamburg och Stockholm.
2.3.1.1 Internationella skolan i Ham- burg Den internationella skolan i Hamburg, som när den startades var den första i sitt slag i förbundsrepubliken, är obero- ende av officiellt stöd från någon rege- ring. Den drivs heller inte i vinstsyfte. Ledare för skolan är en engelsk rektor och undervisningsspråket är engelska. Skolans huvudändamål är att möjlig— göra för barn till sådana engelsktalande föräldrar i Hamburg, som genom sin verksamhet måste flytta mellan olika länder, att på platsen få en undervis— ning som anknyter till den som de ti- digare fått och till vilken de lätt kan knyta an genom skolgång i andra län- der. I andra hand är skolan avsedd att ta hand om barn till icke-engelsksprå- kiga föräldrar som lever internationellt. Föräldrarna är till större delen tjänste— män vid konsulat och i internationella affärs- och industriföretag, och ur dessa kretsar rekryteras även den lokala ar- betskommitté som utgör skolans sty- relse. Vid starten år 1957 hade skolan 50 elever; hösten 1964 hade den 270 elever av 20 olika nationaliteter i åldern 51/2 ——18 år (12 årskurser). Läroplanen för det lägre stadiet (upp till 11 år) är grundad på både brittiska och amerikanska läroplaner. Ett av sko— lans” syften är att ge en allmän under- visning som leder till inträde vid eng- elska public schools oeh grammar schools och samtidigt förbereder för inträdesproven vid amerikanska high
schools. På det högre stadiet syftar un- dervisningen till att förbereda eleverna för General Certificate of Education, Or- dinary Level. I vissa ämnen har skolan även möjlighet att ge undervisning upp till Advanced Level. Man har för avsikt att även ge skolan resurser att förbereda för amerikanska College Entrance Exa— minations.
Särskild uppmärksamhet ägnas åt uppgiften att snabbt lära sådana elever som ej har engelska till modersmål att förstå och själva tala språket, så att de får fullt utbyte av undervisningen. Detta underlättas genom stark individualise- ring av undervisningen, som i sin tur underlättas av att elevantalet i varje klass är lågt.
I årskurs 1—4 undervisas i läsning, skrivning, aritmetik, naturstudier, his- toria och slöjd. I årskurs 5 ersätts läs- ning och skrivning av engelska språket och engelska litteraturen och dessutom ges en introduktion till den elementära geometrin. I årskurserna 6—12 är pro- grammet utökat med latin och natur- vetenskap, medan franska läses först från och med årskurs 8. Tyska läses som främmande språk genom hela skolan och likaså undervisas i sång och teck- ning i alla klasser. Undervisningen i historia omfattar normalt endast euro- peisk historia, men amerikansk historia kan väljas som frivilligt ämne i de högre årskurserna. I tyska, franska och latin delas eleverna upp i grupper efter för- kunskaper oberoende av ålder, så att en ny elev redan från början kan under- visas på rätt nivå i dessa ämnen.
Stor uppmärksamhet ägnas åt elever- nas fysiska fostran. Skolan förfogar över en fullt utrustad gymnastiksal och har tillgång till en idrottsplats där fotboll, basket och friidrott idkas under den varma årstiden.
Religionsundervisning ombesörjs av en katolsk och en protestantisk präst,
vilka besöker skolan en gång i veckan. Elever som icke tillhör någon av dessa religioner är befriade från religionsun- dervisning. Morgonbön anordnas sepa- rat varje dag för katolska, protestantiska och mosaiska trosbekännare varjämte en kort okonfessionell morgonsamling anordnas för hela skolan gemensamt.
Läsåret börjar i september och om— fattar tre terminer om vardera tre må- nader.
Barn av alla nationaliteter tas emot vid skolan. Tyska barn i skolpliktig ål- der måste emellertid ha tillstånd från sin Schulbehörde för att få fullgöra sin skolplikt i den internationella skolan. Sådant tillstånd beviljas om det anses ligga i barnets intresse att gå i en icke- tysk skola, exempelvis om barnet kan antas i framtiden komma att leva i den engelskspråkiga världen.
Inträdesavgiften vid skolan är 10 DM. Årsavgifterna är för årskurs 1—2 1 200 DM, för årskurs 3—6 1 260 DM, för årskurs 7—12 1320 DM. För att täcka kostnaderna för skrivpapper, som tillhandahålls av skolan, betalar elever i årskurs 1—4 15 DM, i års- kurs 5—12 80 DM per läsår. Lärobäcker ut- lånas till eleverna utan extra avgift, men elever i de högre klasserna är skyldiga att ha ett eget engelskt lexikon.
2.3.1.2 The Anglo—American School i Stockholm År 1950 startade English School i Stock- holm med lokaler i Djurgårdsbrunns Värdshus. Skolan byggdes upp nedifrån till att omfatta allt fler årskurser, bytte lokaler undan för undan och är nu un- der namnet The Anglo—American School förlagd till Kristinebergs skola. Skolan består av Kindergarten, Prc- paratory Class samt klasserna 1—8. Ele— verna börjar i kindergarten i 4—5-års- åldern och har i klass 8 nått 13—14- årsåldern. Man säger att man i skolan bedriver »engclsk undervisning», och kursplanerna är grundade på engelska och amerikanska förebilder. Eleverna
förbereds inte för särskilda examina men man har en viss strävan att förbe— reda för intagning i engelska och ame- rikanska högre skolor. Amerikanska standardprov utnyttjas regelbundet.
Eleverna vistas i allmänhet inte mera än några få år i skolan, eftersom de engelskspråkiga föräldrar som stannar längre i Sverige låter barnen antingen gå i en svensk skola eller resa hem till en engelskspråkig internatskola. Den elev som vistats längsta tiden vid skolan har varit där fem år. En genomgående tendens är att engelska föräldrar sänder hem barnen om de har råd, medan ame- rikanska föräldrar inte har något emot att låta barnen undervisas i det svenska skolväsendet. Elevernas nationalitet och medborgarskap skiftar. 58 % av elever- na är amerikanska medborgare.
Elevantalet i klasserna söker man hål— la lågt. Medeltalet var vid utredningens besök 23.
Lärarna, som är 12 till antalet, kom- mer från olika länder, men de flesta är från Storbritannien. Till större delen är de unga och tänker sig att vistas i Sve- rige endast en kortare tid.
Skolans inkomster utgörs av elevavgifter. som i Kindergarten, och i Preparatory Class är 1 600 kronor per år och barn, i de högre klasserna 50 kronor högre. I denna kostnad ingår icke Skolmåltid eller skolskjuts men däremot kostnader för läroböckerna, som lå- nas ut till eleverna. (Alla läroböcker köps från England eller Amerika.) Skolskjuts är anordnad med två skolbussar som gör en rundtur och samlar upp elever. Kostnaden för skolskjutsen utgör 570 kronor per elev och år. Från amerikanska staten inflyter årligen ett ekonomiskt bidrag till skolan men däremot inte från brittiska staten. Sko- lans mycket energiska föräldraförening bi- drar även aktivt till skolans ekonomi genom basarer, insamlingar och lotterier m. m.
Skolstyrelsen utgörs av 12 ledamöter, vilka utses av skolans »patron», som är den amerikanske ambassadören i Stock- holm. Ledamöterna är av olika nationa- litet, men ordföranden är alltid svensk.
Som framgår av beskrivningarna upp- visar den internationella skolan i Ham— burg och Anglo-American School i Stockholm stora principiella likheter sinsemellan.
2.3.2 EEC-skolorna (Europaskolorna) Europaskolorna är undervisningsanstal- ter inrättade av Belgiens, Tyska För- bundsrepublikens, Frankrikes, Italiens, Luxemburgs och Nederländernas rege- ringar och intar en ställning som offi- ciella undervisningsanstalter i dessa län- der. De växte fram genom initiativ av tjänstemän inom Communauté europé- enne du charbon et de l'acier (CECA) i Luxemburg, där småskola startades 1953. Statuter såväl för Europaskolorna som för Europeisk studentexamen sig- nerades av de sex staternas represen- tanter 1957 och den första studentexa- men ägde rum 1959. Skolor öppnades i Bryssel (1958), i Mo] (Frankrike) och Varese (Italien) (1960), i Karlsruhe (1962) och i Petten (Nederländerna) (1964). Studentexamen, som utgör en kompromiss mellan EEC-ländernas exa- mina, omfattar skriftlig prövning i sex ämnen samt muntlig prövning i fyra ämnen inför en jury sammansatt av representanter från de olika länderna. Examen är utom i ovan nämnda länder erkänd i Österrike, varjämte även de engelska universiteten medger studeran- de med denna examen samma förmåner som om de avlagt fransk studentexamen. Vidare berättigar den till inträde vid schweiziska universitet utan eljest föreskriven inträdesexamen. När det gäller inträde vid svenska universitet och högskolor behandlas elever med Europaskolornas examen på samma sätt som elever med andra icke-nordiska stu— dentexamina. Undervisningen i Europaskolorna om— fattar 12 skolår
— 5 år i primärskolan
Eleverna i varje årskurs är uppdelade på fyra sektioner efter sitt modersmål, nämligen tyskspråkig, franskspråkig, italienskspråkig och nederländsksprå- kig (flamländsk eller holländsk) sek- tion.
I primärskolan är modersmålet un- dervisningsspråk i läsning, stavning och grammatik, räkning, iakttagelseövning- ar, historia och geografi. Sång, teck- ning, slöjd och fysisk fostran äger rum inom ramen för de s. k. Europatimmar- na, under vilka elever från de olika sek— tionerna undervisas gemensamt.
I sekundärskolan får eleverna allt- jämt undervisning på modersmålet i grammatik och litteratur, klassiska språk, filosofi och vanligen matematik medan övrig undervisning meddelas på två språk, franska och tyska, i kursav— snitt gemensamma för elever från olika språksektioner.
De tre första åren i sekundärskolan undervisas eleverna i samma ämnen utan hänsyn till framtida linjeval. Un- der första året, som närmast är tänkt som ett förberedelseår, fördjupas de kunskaper som förvärvats i primärsko— lan och övas intensivt det språk som valts som hjälpspråk. Under andra och tredje året är latin obligatoriskt ämne. Fjärde året i sekundärskolan får föräld- rarna välja linje för barnen, nämligen
— linje med latin-grekiska-moderna
språk
—— linje med latin-matematik-natur-
vetenskap-moderna språk eller
— linje med moderna språk-matema-
tik-naturvetenskap.
Skolan i Bryssel har även en ekono- misk linje.
Proven i studentexamen är anpassade efter de olika linjerna.
I alla årskurser och på alla linjer läggs stor vikt vid studiet av moderna språk. Alltifrån första året i primär-
skolan undervisas varje elev en timme om dagen i ett av de språk (tyska eller franska) som skall användas som hjälp- språk i sekundärskolan. Elever med ne- derländska som modersmål läser (ut- över franska) tyska från och med första året i sekundärskolan. För fransk- språkiga belgare är nederländska obli— gatoriskt ämne under hela sekundär- skolan. Alla elever läser engelska från och med tredje årskursen i sekundär- skolan. Eleverna på den moderna linjen läser ytterligare ett av skolans språk från och med fjärde årskursen.
Betygsättningen sker med siffror från 1 till 10 med betyget 6 som »godkänt». För flyttning fordras i princip minst 6 i alla ämnen, men viss kompensations- möjlighet finns. Läsåret 1963/64 flytta— des i primärskolan i Bryssel 85 % av eleverna till högre klass vid läsårets slut, men efter flyttningsprövningarna i september var flyttningsprocenten 94. I sekundärskolan var motsvarande pro- centtal 60 respektive 83. Kuggningen i studentexamen uppgick till 5 %.
Några praktiska utbildningslinjer finns inte. De elever som inte blivit god- kända i inträdesexamen till sekundär- skolan får för närvarande ingen egent— lig avslutning på sina studier, men man planerar att för dessa elever införa ett extra skolår med vidgat studium av grundläggande ämnen och ett främman- de språk. Eleverna skall därefter kunna erhålla ett slutbetyg.
Högsta överinseendet över Europaskolor- na ligger hos Le Conseil Supérieur, som är sammansatt av ländernas undervisnings- ministrar eller deras representanter (högre departementstjänstemän). Såväl pedago— giska som administrativa och ekonomiska frågor avgörs här. Två Conseils d'inspection svarar för den pedagogiska kontrollen av primär— respektive sekundärskolan. Varje Conseil består av sex inspektörer. Dessa råd har till uppgift både att handleda lärare och rektorer och att ge förslag till högsta rådet. För frågor rörande driften och admi-
nistrationen av varje skola finns ett Conseil d'Administration, vars ordförande är lan— dets representant i Conseil Supérieur. öv— riga medlemmar är skolans rektor, två lä— rarrepresentanter och två föräldrarepresen— tanter, varjämte sådana organisationer inom EEC som skolan samarbetar med kan vara representerade, l Bryssel finns exem- pelvis en representant för CEE (Marche Commun) och en för CEEA (Euratom) i administrationsrådet. Detta råd har ansva- ret för att skolans materiella resurser är tillräckliga. Rektor utses av Conseil Supé- rieur för fem år bland kandidater som före- slagits av de sex länderna. Varje ny rektor skall ha annan nationalitet än sin före- trädare. Lärarna utses och ställs till dispo- sition av vederbörande land, sedan rektor anmält behovet av lärare med viss kompe— tens och med visst modersmål.
Vid utredningens besök i Europaskolan i Bryssel hade denna 1 745 elever samman- lagt, inklusive förskolan. Enligt katalogen var elevantalet den 25 september 1730, varav 920 pojkar och 810 flickor. Av elever- na var 40% franskspråkiga och 20% hade vardera tyska, nederländska och italienska som grundspråk. Lokalerna höll god stan— dard och likaså var utrustningen med hjälp- medel och materiel mycket god med bland annat ett språklaboratorium. De lektioner som åhördes (i historia och tyska) var av hög klass och leddes av utmärkta pedago- ger. 1 anläggningen ingår även elevmatsal, där Skolmåltid av hög kvalitet serveras till billigt pris som får erläggas av målsmännen. Någon internatverksamhet bedrivs inte vid någon av Euiopaskolorna.
Elevantalet i klasserna i primärskolan nt— gjordc i medeltal 33 och nio av klasserna hade mellan 35 och 42 elever, vilket man anser vara för mycket från pedagogisk syn- punkt
Elevernas nationalitet framgår av följan- de sammanställning:
g-J DC 'U >= =.. __ = ca [— ll— v-u _? Z
Antal 292 290 290 345 54 303 156 1 730
1) därav 232 franskspråkiga och 58 flam- ländskspråkiga.
Bland elever med »annan nationalitet» fanns 25 olika nationer representerade. I primärskolan fanns 5 svenska barn och i sekundärskolan 2.
Religionsundervisningen sker separat för olika trosbekännare och ingen reli- giös påverkan utövas. Särskilda lärare finns för katoliker, för protestanter och för mosaiska trosbekännare. De som icke bekänner sig till någon av dessa läror får undervisning i »moral.» Bland de 1 575 eleverna i primär- och sekun- därskolan i Bryssel fanns 968 katoliker, 384 protestanter och 1 mosaisk trosbe— kännare. 222 elever undervisades i »mo- ral.»
2.3.3 Lamco-skolorna i Liberia
Det företag som exploaterar tillgångarna på järnmalm i Liberia, det 5. k. Lamco- bolaget, har i Liberia upprättat två sko- lor, en i staden Yekepa invid brytnings- platsen och en i hamnstaden Buchanan. Dessa skolor startade som rent svenska enhetsskolor men under de senaste åren har man i undervisningen successivt övergått till en internationell kursplan, som nu följs på låg- och mellanstadiet. Läsåret 1966/67 övergår man helt till en internationell kursplan även på högsta- diet. "
Den internationella kursplanen och den organisation av undervisningen som tillämpas tar sikte på att ge barnen till samtliga anställda, vilken nation de än tillhör, möjlighet att utan avbrott fort- sätta sin i hemlandet påbörjade utbild- ning och vid återkomsten återknyta till denna. Skolorna, som är avsedda för barn till s.k. Staff Personnel (personal med månadsinkomst över $150) har elever av 15 olika nationaliteter. Kurs- planerna är upplagda efter mönster av den svenska grundskolans kursplaner med vissa inslag av amerikanska och liberianska moment. Undervisningen bygger på principen att alla elever i största möjliga utsträckning skall under- visas gemensamt oavsett nationalitet.
Under i medeltal 8 timmar i veckan undervisas de olika nationalitetsgrup-
perna i särskilda avdelningar i sitt hem- lands språk och om dess kultur. Denna vernacular—undervisning anordnas så snart en grupp om 5 barn av samma nationalitet finns vid skolan. För när- varande finns sådana grupper anordna- de för amerikanska, brittiska, danska, holländska, liberianska, spanska och svenska barn. Den svenska gruppen utgör ensam hälften av skolornas elev- antal. De fåtaliga tyska och norska barnen, 4 av vardera nationaliteten, samt den enda eleven från Guinea och den likaså ensamma schweiziska eleven har fått fördela sig på andra nationali- tetsgrupper. Denna organisation av un- dervisningen har nödvändiggjorts av de speciella förhållanden som råder inom det samhälle där Lamco-personalen le- ver och arbetar.
Lamco-bolaget har velat rekrytera sin personal bland dugande tekniker och administratörer oavsett vilken nationa- litet dessa tillhör. Ett villkor för att man skulle kunna rekrytera just den personal som var önskvärd var att man ordnade undervisningen för deras barn på ett sätt som de accepterade och som sam- tidigt inte ställde sig alltför dyrbart för bolaget. I Yekepa, som före Lamco- bolagets tid endast utgjorde en by, har nu ett fullt modernt samhälle av väster- ländsk typ skapats av Lamco. Befolk- ningen utgörs dels av liberianer, dels av européer och amerikaner av olika nationaliteter, och bolaget har ställts in- för nödvändigheten att sammanjämka de olika krav på skolutbildning som finns hos de olika grupperna. Till en början, då man endast hade en svensk skola, emedan ungefär hälften av bar- nen var svenskar, rådde bland en stor del av de anställda missnöje med under— visningen. Sedan skolan börjat interna- tionaliseras har allt färre anmärkningar riktats mot undervisningen. Icke heller de svenska föräldrarna, som till en
början ställde sig skeptiska inför nöd- vändigheten att låta barnen undervisas på engelska, har numera något att in- vända. De tycks tvärtom uppskatta att barnen i skolan får intensiv träning i god engelska eftersom den engelska som talas i Liberia är av ett mycket speciellt slag. De krav som Lamco-ledningen ställt på skolan, nämligen att skapa underlag för ett gott samförstånd och gott samarbete mellan människor av oli- ka nationalitet och att skapa möjlighe- ter för barn från olika nationer att efter återkomsten till respektive hemland fortsätta skolgången utan alltför stora avbrott, syns ha tillgodosetts väl genom den organisation skolan fått.
Enligt lärarnas uppfattning fungerar den tillämpade läroplanen mycket bra, och ingen av lärarna anser att barnen behöver förlora något år vid återgång till skola i Sverige. Tillvänjningen vid engelskan som undervisningsspråk går ungefär lika fort för alla eleverna på grundskolestadiet, vilket förklaras av att de yngsta barnens förmåga att snabbt tillägna sig färdighet i ett nytt språk i stort sett uppvägs av de äldre elevernas förkunskaper i engelska från grundsko— lan i Sverige. Efter tre veckor kan de flesta eleverna följa med i undervisning— en på engelska och efter sex veckor talar de själva — visserligen inte fel- fritt men utan hämningar.
Av särskilt intresse är att eleverna i årskurs 1 i allmänhet syns lära sig läsa snabbare än eleverna hemma i Sverige. Enligt vederbörande lärares uppfattning beror detta på att barnen får dubbel undervisning i läsning, dvs. först och främst under engelsktimmarna och där— efter under vernaculartimmarna. Någon allvarligare tendens att blanda ihop engelska och svenska har lärarna inte märkt på lågstadiet. En viss benägenhet att blanda språken kan däremot mär- kas i årskurserna 5 och 6 bland de in-
tellektuellt mindre väl utrustade elever- na.
Föräldrarna har heller inte funnit att språket bereder barnen större svårig- heter. Det förekommer till och med att barnen efter tämligen kort tid i landet även hemma börjar leka på engelska. Ingen av föräldrarna anser dock att barnen löper risk att förlora sin egenart som svenskar genom den internationella inriktningen av skolgången. Tillfrågade om barnen under sin nöjesläsning före- drog svenska eller engelska böcker sva- rade halva antalet av föräldrarna att barnen föredrog svenska böcker, medan hälften av föräldrarna ansåg att det var barnen egalt vilket språk böckerna var skrivna på. Föräldrarna uppskattade mycket den möjlighet som finns vid skolan att, om barnen har svårigheter att följa med i något ämne, samma kurs- avsnitt återupptas under undervisning- en i vernacular och då på svenska språ- ket. Detta ansåg man i viss mån neutra- lisera de nackdelar som kunde vara förbundna med övergången till ett främ- mande undervisningsspråk.
Förutom de internationella skolorna driver Lamco-bolaget även liberianska skolor för barn till anställda med en månadsinkomst under 3150. Bolagsled- ningen har dock för avsikt att erbjuda ett successivt ökande antal elevplatser i den internationella skolan åt liberi- anska elever. Från och med läsåret 1966/67 kommer ett visst antal elever i de högre klasserna i den liberianska skolan att få övergå till den internatio- nella skolan, om de så önskar. Bolaget hävdar att en omedelbar övergång till en helt integrerad skola skulle vålla svårigheter därigenom att det liberians- ka skolåret börjar i mars och slutar i december, vilket inte är lämpligt med hänsyn till övriga elever. En kompro— miss skulle möta svårigheter på båda hållen. Eftersom den liberianska skolan
har omkring 1 100 elever och den inter- nationella skolan 400 (varav 200 svens- ka), skulle en sammanslagen skola in- nehålla övervägande liberianska elever.
2.4 Skolgång i Sverige
Enligt utredningens enkät till utlands- svenska föräldrar (bilaga 1) gick läs- året 1963/64 44 % av barnen i de ut- landssvenska familjer, som hade något barn i svensk skola, i skola i Sverige. För omkring hälften av de barn som gick i allmän skola i Sverige, 94 av 180, uppgavs dock att även föräldrarna var bosatta i Sverige under läsåret. Detta kan bero på att föräldrarna har åter- kommit till Sverige eller att de har vis- tats här en del av läsåret och därför bli- vit upptagna som bosatta i Sverige. Det totala antalet utlandssvenska barn kan vara större än vad som framgår av en- käten. Dels besvarade nämligen inte alla föräldrar enkäten, dels är det inte sä— kert att uppgifter om alla utlands- svenska barn erhölls från skolorna. Be— träffande antalet elever i internatskolor i Sverige redovisas i kap. 7 väsentligt högre tal som avser höstterminen 1965. I dessa sifferuppgifter ingår dock även elever vilkas föräldrar inte bodde utom- lands vid det aktuella tillfället men hade vistats utom Sverige när eleven i fråga började i internatskolan. Vidare torde antalet utlandssvenska internat- skoleelever ha blivit högre sedan 1963/64.
Som framgår av enkäten vill de ut- landssvenska föräldrarna i allmänhet ogärna skicka sina" barn till Sverige för skolgång så länge barnen är i lågstadie- eller mellanstadieåldern. I det aktuella materialet är också flertalet elever som har föräldrarna bosatta i utlandet an- tingen gymnasie- eller högstadieelever.
Av de utlandssvenska eleverna i sko-
lori Sverige syns endast ett fåtal ha fått hela sin skolutbildning här. Som tidiga— re framhävts utgör de utlandssvenska föräldrarna en mycket rörlig grupp. Många av dem vistas kortare eller läng- re perioder i Sverige. Det syns vara ganska vanligt att föräldrarna vid ut- flyttningen tar barnen med men senare sänder hem dem eller låter dem börja i en svensk skola när föräldrarna själva återkommer till Sverige. Därefter kvar- stannar barnen ofta i denna skola när föräldrarna återutflyttar.
2.4.1 Skolgång i externatskola i Sverige För närvarande går något hundratal ut— landssvenska elever i »vanliga» skolor i Sverige. Bland de utlandssvenska för- äldrarna tycks en sådan skolgång inte vara eftersökt; endast 3 % av dem väl- jer i första hand sådan skolgång för barn i högstadieåldern, och endast 10 % föredrar den för barn i gymnasieåldern, medan för låg- och mellanstadiernas ele- ver sådan skolgång önskas i mycket obe- tydlig omfattning. Detta kan troligen förklaras av svårigheterna att ordna lämplig inackordering i Sverige. Om de utlandssvenska föräldrarna tvingas välja mellan andra inackorde- ringsformer i Sverige än placering i in- ternatskola, väljer de för elever på låg- och mellanstadiet inackordering i pri- vatfamilj, företrädesvis hos släkting, medan elevhem är det populäraste alter- nativet för högstadie— och gymnasieål- dern (se bilaga 1, tabell 31). Några upp- gifter om kostnaderna för skolgång i
Sverige med inackordering här kan inte lämnas beroende på att dessa kostnader syns variera i mycket hög grad i de enskilda fallen.
Till UD-personalen utgår ett utbild- ningsbidrag för varje barn i det allmän- na skolväsendet med 4 260 kr/år för barn under 16 år och med 4 500 kr för barn mellan 16 och 19 år.
2.4.2 Skolgäng i internatskola i Sverige Bland de utlandssvenska föräldrar som för närvarande har något barn i någon svensk skola är internatskola i Sverige en mycket efterfrågad skolform för hög- stadie- och gymnasieelever (jfr bilaga 1, tabell 28). Skolgång i internatskola ställer sig dyrbar, eftersom terminsavgifterna i all— mänhet ligger mellan 7 000 och 8 000 kr per år. Härtill kommer diverse ut- gifter för skolmateriel, fickpengar m. m. För viss statsanställd personal liksom för personal inom vissa företag betalar emellertid arbetsgivaren större delen av kostnaderna. För UD-anställdas barn be- talar staten terminsavgiften vid inter- natskolan, varjämte ett bidrag utgår till övriga utgifter för barn under 16 år med 1260 kr/år och för barn mellan 16 och 19 år med 1 440 kr/år. För SIDA- personalens barn gäller i huvudsak sam— ma förmåner. De olika internatskolorna beskrivs i kap. 7. Där behandlas även de speciella pedagogiska problem som det stora in- slaget av utlandssvenska elever medför för dessa skolor.
KAPITEL 3
Förslag till ny organisation av det svenska utlandsskolväsendet
I kap. 2 har redovisats vilka synpunk- ter föräldrar till svenska barn utom— lands lägger på frågan om barnen skall undervisas i svensk skola eller inte. Hos föräldrarna måste olika synpunk- ter överväga allt efter omständigheter- na i de enskilda fallen. I synnerhet utlandsvistelsens längd, omfattningen och den allmänna användbarheten av en uppfostran i ett visst lands skolsys- tem, framtidsplaner m.m. är viktiga synpunkter vid denna bedömning.
Av svaren på utredningens enkät till utlandssvenska föräldrar (bil. 1) fram- går att den övervägande delen av för- äldrarna till de yngre barnen (i låg- och mellanstadieåldern) helst ser att svenska skolor inrättas på bostadsor- ten, så att dessa barn slipper lämna hemmet under terminerna. medan man däremot för de äldre barnens del finner det angeläget att de får komma till Sve- rige och tillbringa den senare delen av skoltiden i svensk miljö och få svenska kamratkontakter. Utredningens förslag beträffande utlandsskolor inriktar sig därför på att tillgodose framför allt låg-, mellan- och i någon mån högsta- dieålderns behov, dvs. behovet för den obligatoriska skolans åldrar. I kap. 4 behandlar utredningen åtgärder för un— dervisning i Sverige av barn till ut- landssvenska föräldrar.
Utredningens förslag syftar även till att underlätta de utlandssvenska sko- lornas anpassning till den svenska grundskolans bärande principer, vilka
under de senaste åren börjat allmänt förverkligas här i landet. Sålunda går nu gränsen ganska skarp mellan hög- stadiet och mellanstadiet. Utredningen har också ansett att egentliga skolor ej bör inrättas för alltför få elever. Flera av utlandsskolorna har varit så små att eleverna inte kunnat få tillfälle till det kamratliv och den kamratfostran som ges i en större skola.
3.1 U tlandsskolor
För att åstadkomma en förbättring av de utlandssvenska barnens skolmöjlig- heter utomlands finner utredningen en ändring av villkoren för och omfatt- ningen av statsbidragen till utlands- skolorna vara den mest angelägna åt- gärden. Av beskrivningarna av utlands- skolorna och deras problem 1 kap. 2.2 framgår att alla eller så gott som alla de svårigheter som huvudmännen för dessa skolor har att bemästra orsakas av den ekonomiska knapphet de arbe- tar under. Till dessa svårigheter hör framför allt lärarrekryteringen, knapp- heten på lokaler och på lämplig och ändamålsenlig skolmateriel. I viss män kan som en sekundär följd av de eko- nomiska svårigheterna betraktas det knappa elevunderlaget eller snarare'den bristande elevtillströmningen på platser där utlandssvenska familjer är bosat- ta. För att föräldrarna skall förmås att sätta barnen i en svensk skola fordras
att den svenska skolan i fråga om ma- teriella och personella resurser kan framgångsrikt konkurrera med interna- tionella skolor och med tyska, engelska och franska utlandsskolor på vistelseor- ten. En ökad ekonomisk insats från den svenska statens sida syns vara ound- gänglig om de svenska utlandsskolorna skall kunna bli konkurrenskraftiga.
En sådan ökad insats syns vara be- fogad ur flera olika synpunkter. Ur social synpunkt förefaller det rimligt och rättvist att svenskar som är bosat'tta utomlands erhåller lika goda möjlighe- ter som hemmasvenskar att skaffa sina barn en god utbildning. Ur arbetskrafls- synpunkt är det betydelsefullt att svenskar som är lämpade och villiga till arbetsinsatser utom riket — och dylika insatser blir i vår av snabbt ökande internationella förbindelser känneteck- nade tid allt viktigare —— inte drar sig för en vistelse utomlands av oro för att barnens möjligheter till fullgod svensk utbildning därigenom minskas. Ur kulturpolitisk synpunkt slutligen är det önskvärt att de svenska skolorna utomlands hålls på en sådan intellek— tuell och materiell nivå, att de kan tjäna till och framvisas såsom centra för svensk kultur och svensk standard och därigenom bidra till att öka vårt lands anseende utåt.
En upprustning av utlandsskolorna får emellertid icke endast begränsa sig till en förbättring av de ekonomiska resurserna. Från olika utlandsskolor har framhållits att vissa av de svårigheter de har att kämpa med, i synnerhet svårigheter av pedagogisk art, hänger samman med att kontakten med de svenska skolmyndigheterna och med lä- roboks- och hjälpmedelssituationen i Sverige är bristfällig.
Ett första villkor för att ett svenskt system av utlandsskolor och ett system för svensk undervisning över huvud
taget skall kunna anordnas effektivt ut- omlands är att ett särskilt organ får ansvaret för de ofta speciella problem ett sådant system medför. Det naturliga kunde synas vara att ett ämbetsverk som redan tidigare har ansvaret för angränsande och närbesläktade uppgif- ter anförtroddes uppgiften att svara för den inhemska administrationen av utlandsskolorna. Tänkbara institutioner för denna uppgift kunde vara utrikes- departementet, ecklesiastikdepartemen- tet, skolöverstyrelsen eller möjligtvis en eller .flera länsskolnämnder.
Ur vissa synpunkter skulle utrikes- departementet vara lämpligt för upp- giften. Detta departement har vana vid handläggning av frågor om internatio- nell rätt och internationell praxis och därjämte bör det gutgöra en fördel att en stor del av de aktuella eleverna är barn till utrikesförvaltningens perso- nal. Å andra sidan skulle ett så starkt inslag av experter krävas för att lösa de rent skolmässiga problemen att ar- betet skulle gå tungt och med stora tidsförluster på grund av remissförfa- randen och inhämtande av expertutlå- tanden. Ecklesiastikdepartemenlet där- emot har de resurser i fråga om skol- kunnig personal som är erforderliga men å andra sidan torde på den ifrå— gakommande ämbetsmannanivån inom detta departement icke finnas tillräck- lig erfarenhet av internationella frågor på området. Experter av olika slag skulle även här få tillkallas för hand- läggning av vissa ärenden och sådana ärenden som fordrar snabb handlägg- ning skulle knappast kunna expedieras på ett tillfredsställande sätt.
Skolöverstyrelsen förfogar givetvis över tillräcklig expertis för de aktuella uppgifterna utom vissa problem av in- ternationell rättslig natur till vilka ex- pertis finge anlitas. Emellertid har skol- överstyrelsens direkt administrerande
uppgifter undan för undan minskats i och med att allt flera frågor av den typ som behöver lösas för utlandssko- lornas del som ett led i en allmän strä- van till decentralisering av skoladmi- nistrationen förts över på länsskol— nämnder och skolstyrelser. Skolöver- styrelsen är således numera huvud- sakligen avsedd att vara ett organ för planering, rationalisering, samordning, service och ledning av pedagogiskt ut- vecklingsarbete, varför den befattning med direkt administration av skolor som arbetet med utlandsskolorganisa- tionen innebär skulle väsentligt avvika från överstyrelsens övriga uppgifter och icke lätteligen låta sig inordnas i verkets organisation.
Den befattning med de svenska ut- landsskolorna som krävs av det svenska administrerande organet överensstäm- mer till stora delar med de uppgifter som beträffande skolor i Sverige åvilar Iänsskolnämnderna. Härutöver tillkom- mer dock vissa uppgifter som dels är av sådan natur att de vad det inhemska skolväsendet beträffar delegerats till skolstyrelserna, dels har karaktären av överstyrelse- eller departementsärenden. Dessutom tillkommer uppgiften att vara informationsorgan för allmänheten i frågor som rör skolgång för blivande eller återvändande utlandssvenskars barn. Denna informationsverksamhet kan förutses få avsevärt större omfatt- ning än den som normalt bedrivs av skolöverstyrelsen och länsskolnämnder- na.
Eftersom arbetsuppgifterna sålunda till stora delar icke heller är av samma natur som länsskolnämndernas, och då det icke kan anses ändamålsenligt att anförtro uppgifter av riksnatur åt organ som till sin sammansättning och orga- nisation anpassats efter regionala ar- betsuppgifter, syns det icke lämpligt att en eller flera länsskolnämnder ad-
ministrerar den svenska skolverksam- heten utomlands.
Då sålunda organisationen av utlands- skolorna av olika skäl icke lämpligen kan anförtros åt några av nu befintliga departement, verk eller nämnder, före- slår utredningen att ett särskilt organ kallat utlandsskolnämnden inrättas för ändamålet. Utlandsskolnämndens sam- mansättning, arbetssätt och uppgifter framgår dels av framställningen i av- snitten 311—3.1.5, dels av beskriv— ningen i 3.1.6. För att kostnaderna skall kunna hållas nere föreslås det nya or- ganet få en nära anknytning till skol- nämnden för Stockholms stad och Stockholms län. Förslag till instruktion för utlandskolnämn-den återfinns i av- delning III.
3.1.1 Inrättande av utlandsskola
Enligt för närvarande gällande ordning inrättas svenska utlandsskolor på ini- tiativ av utlandssvenskar eller deras sammanslutningar utan statlig medver— kan. Först när huvudmannen önskar statsbidrag till verksamheten inges an- sökan härom till Kungl. Maj:t, som be— slutar i ärendet första gången sta-tshi- drag för en skola begärts. Om bidrag beviljas, beslutar under följande år skolöverstyrelsen enligt i författningen givna regler (2.212) rörande storleken av det årliga bidraget.
Det är naturligt att initiativet till startande av utlandsskolor även i fort- sättningen bör tas av utlandssvenskar- na och deras sammanslutningar så snart ett tillräckligt antal svenska barn är bosatta inom ett lämpligt elevområde.
Emellertid bör även utlandsskolnämn- den, som när den någon tid varit i verksamhet beräknas kunna skaffa sig löpande kännedom om utflyttningen från Sverige och om utlandssvenskar- nas koncentration på olika håll i värl-
den, kunna ta initiativ till inrättande av utlandsskolor då den finner en sådan åtgärd påkallad. Väsentligt är att nämn- den tillser att så vitt möjligt alla svens- kar som avser att flytta utomlands er- håller kännedom om nämndens existens och om dess uppgifter. Denna infor- mation bör kunna ske genom de organ som närmast tar befattning med verk- samhet utomlands såsom utrikesdepar- tementet, SIDA, Utlandssvenskarnas förening, Riksföreningen för svenskhe- tens bevarande i utlandet, Exportför- eningen samt enskilda företag med verksamhet utomlands.
Som tidigare i kap. 2 nämnts erfor- dras för närvarande för att statsbidrag skall kunna utgå till en lärartjänst att minst 7 elever finns vid utlandsskolan. När skolan väl är inrättad, erfordras endast 6 elever för att statsbidrag skall kunna fortsätta att utgå. Skolor med sådan minimal organisation förekom- mer på olika håll såväl i Europa (Ber- lin, Hamburg) som annorstädes (As- mara, Gamboula, Mussoorie). Skolan i Bukoba har tidvis haft så litet elevun- derlag att statsbidrag icke utgått. Vid skolor inom Sverige torde det vara ovanligt att verksamheten får fortsätta vid ett elevantal som understiger 7 51 8 elever. Några generella bestämmelser härom för hela landet finns ej, men såväl skolstyrelser som länsskolnämnder bedömer undervisningssivtuationen vid mycket små skolor vara sådan att cen- tralisering är önskvärd inte enbart av ekonomiska skäl.
För att statsbidrag skall kunna utgå till två lärartjänster vid utlandsskolan fordras ett elevantal av minst 21 elever. Denna bestämmelse medför att de ut— landssvenska eleverna under vissa om- ständigheter kan få undervisas i en skolform som saknar motstycke i Sveri- ge, nämligen en skola om 20 elever till- hörande sex eller till och med sju års-
kurser. Undervisningen i en sådan skola är mycket svår att organisera och torde sällan ge det utbyte man kan begära av modern skolgång. I synnerhet torde den nödtvungna starka begräns- ning av den muntliga undervisningen med tysta enskilda övningar som er- sättning, som blir en normal företeelse i en sådan skola, föga överensstämma med den fostran till samarbete och samverkan inom och mellan grupper som är ett av de viktiga målen för svensk undervisning. Det (kan ifråga- sättas, huruvida det icke i sådana fall vore mera förenligt med elevernas bäs- ta om de fullgjorde sin skolgång i det främmande landets skolväsen. Ingen av de svenska utlandsskolorna har för när- varande denna extrema organisation, men redan vid ett elevantal av 14, så- som vid skolan i Hamburg, syns bety- dande olägenheter kunna uppstå.
Vid bedömande av frågor rörande inrättande av skolor måste hänsyn tas även till ekonomiska faktorer. Om en skola inrättas, innebär detta att lärare sänds ut, att viss fast materiel och inventarier anskaffas, a-tt lokal förhyrs och ekonomipersonal anställs. De fasta omkostnaderna per elev räknat blir därför avsevärda för små skolor. Efter- som ekonomiska synpunkter såväl som pedagogiska talar för ett ökat minimi- antal elever som underlag för utlands— skolor, föreslår utredningen att utlands- skola skall få inrättas först när elevun- derlaget mera stadigvarande beräknas uppgå till 12 på låg. och mellan- stadierna tillsammans. I gengäld bör redan vid detta elevantal två lärartjäns— ter kunna finnas om eleverna fördelar sig på båda dessa stadier.
I Sverige är ett barn skolpliktigt från och med det år då det fyller 7 år. Utom- lands börjar skolgången ofta tidigare; i Tyskland är 6-årsåldern det normala, i de anglosachsiska länderna ö-årsåldern.
När en svensk familj flyttar utomlands blir den automatiskt beträffande skol- gången underkastad de lagar som gäller i vederbörande land. Föräldrarna kan sålunda bli formellt skyldiga att sätta sina barn i någon form av skola eller ordna någon form av undervisning för dem. Eftersom man i förskolorna utom- lands ofta inte nöjer sig med den typ av förskoleverksamhet som vi har i Sve- rige utan i förskolan påbörjar den egentliga läsundervisningen, kan detta leda till att de utlandssvenska barnen får lära Sig att läsa på ett annat språk än svenska. Av pedagogiska skäl syns det emellertid vara önskvärt att den första läsundervisningen sker på sven- ska. Om barnen från början av den svenska skolåldern skall sättas i en svensk skola syns det direkt olämp- ligt att dessförinnan lära dem läsa på ett främmande språk. Ur dessa syn- punkter finner utredningen det lika angeläget att svenska förskolor inrättas utomlands som att svenska grundskolor inrättas. Ytterligare synpunkter på frå- gan om modersmålet i nybörjarunder- visningen har utvecklats i kap. 13.
Även den allmänna synpunkten att barnens såväl känslo- som viljeliv från 3-årsåldern befinner sig i livlig utveck- ling och ofta tar sig uttryck i egna initiativ eller i trots och negativism gör det viktigt att barnen redan från denna ålder införs i vissa enkla möns- ter och vanor som förbereder deras iu- träde i den egentliga skolan. Eftersom fostran till samverkan och samspel mel- lan barn i förskoleåldern icke kräver så stora grupper som för barn i den egentliga skolåldern, föreslår utred- ningen att svensk förskola i utlandet får inrättas redan vid ett barnantal av åtta.
Frågan om inrättande av högstadier vid utlandsskolor måste ses även ur den synpunkten att högstadieorganisationen
kräver ett visst antal elever för att an- talet valmöjligheter skall kunna bli till- fredsställande. Även om korrespondens- kurser finns utarbetade för större delen av de teoretiska ämnena på grundsko- lans högstadium, torde ett högstadium med tillfredsställande antal valmöjlig— heter knappast kunna byggas upp en- bart på lärarledd korrespondensunder— visning. I den mån elevernas val gör sådan undervisning möjlig bör hög- stadium dock i vissa fall kunna grundas på denna undervisningsform. I första hand bör lärarna vid befintliga låg- och mellanstadier kunna åta sig hand- ledaruppgiften, men då så är lämpligt bör givetvis särskilda timlärare kunna anlitas. Om elevantalet uppgår till 12 eller mera, bör utlandsskolnämnden överväga huruvida undervisningen kan vinna i effektivitet genom att en sär- skild handledare anställs.
Antalet svenska utlandsskolor där ett högstadium med helt muntlig undervis- ning kan anordnas torde även i fram- tiden komma att vara starkt begränsat. Detta utesluter emellertid icke att i vissa fall de lokala förhållandena kan vara sådana att ett reguljärt högsta- dium med samma villkor för anordnan- de av klasser och grupper som vid sko— lor i Sverige kan anordnas. Detta bör vara möjligt exempelvis då lämpliga lokaler finns att tillgå i anslutning till låg— och mellanstadiet, industrilabora- torier för skolbehov kan disponeras och lärarkrafter finns bland personer som redan är bosatta på orten.
Vid bedömning av frågan huruvida svensk skola skall inrättas bör stor om— sorg nedläggas på noggrann utredning av de speciella omständigheter och syn- punkter som bör beaktas i det särskilda fallet. Så bör exempelvis varaktigheten av den svenska bosättningen i området överblickas så långt det är möjligt lik- som även svenskkoloniens struktur.
Hänsyn kan ofta (behöva tas även till möjligheter att bereda barnen lämplig skolgång i internationella eller andra nordiska skolor, varvid inslaget av svensk undervisning i många fall kan begränsas till kompletterande undervis- ning. Stor vikt bör läggas vid föräldrar- nas synpunkter och önskemål.
Möjligheterna att anordna en svensk skola för åldrarna över grundskolan syns för närvarande med hänsyn till det stora elevunderlag som fordras för en godtagbar uppsättning valmöjligheter på gymnasiets, fackskolans och yrkes- skolans linjer inte föreligga på någon utländsk ort. Om emellertid förhållan- dena på någOn plats i framtiden skulle ändras i detta avseende, bör utlands- skolnämnden icke avvisa tanken att en svensk gymnasie-, fack- och yrkes- skola skulle kunna inrättas, eventuellt förenad med ett elevhem.
Frågan om en fullständig svensk skola skall inrättas eller om undervisningsbe- hovet bör tillgodoses med en skola i samnordisk organisation (3.2.2), med en skola av internationell karaktär (3.2.1) eller genom att svensk undervis- ning organiseras på annat sätt (3.3) bör avgöras av utlandsskdlnämnden.
3.1.2 Personalen vid utlandsskolorna
För att undervisningen vid de svenska utlandsskolorna i möjligaste mån skall kvalitativt motsvara den som ges vid skolor inom Sverige är det viktigt att lärarpersonalen är av god kvalitet Och att den framför allt besitter en sådan erfarenhet att den trots avsaknad av umgänge med ett större antal kolleger och av svensk skolmiljö över huvud taget kan ge undervisningen sådana former och ett sådant innehåll att ele- verna bevarar kontakten med hemlan- det. Dessutom bör beaktas att utlands- lärarna genom sin ställning som sven-
ska kulturrepresentanter rent allmänt har svenskkoloniernas och även den övriga omgivningens uppmärksamhet rik-tad på sig på ett helt annat sätt än lärare i Sverige.
En förutsättning för att lärarna skall svara mot de stora krav som ställs på dem är dels att tjänsterna som utlands- lärare utannonseras och tillsätts efter samma principer som gäller för lärar- tjänster i Sverige, dels att lönevillkoren ändras på sådant sätt att en lärare som tar utlandstjänst under några år inte lider ekonomiskt avbräck eller försenas i befordringshänseende jämförd med lärare som hela tiden tjänstgör i Sve- rige.
3.I.2.1 Slag av tjänster, anställnings- form, behörighet och kompetens. I och med att varje utlandsskola enligt vad som föreslagits i det föregående normalt beräknas redan från starten bestå av två klasser, en lågstadieklass och en mellanstadieklass, kommer vid skolan att finnas minst två lärartjänster. Det är lämpligt att en av lärarna får ansvaret för den pedagogiska ledningen av skolan och även ansvaret för vissa organisatoriska uppgifter som nära sam- manhänger med det dagliga arbetet i skolan. Dessa uppgifter, som närmast svarar mot de uppgifter som vid sven- ska grundskolor åligger rektor, kom- mer vid utlandsskolorna icke att ha samma omfattning som vid de svenska skolorna på grund av utlandsskolornas ringa storlek. Utredningen finner där- för icke att de bör inrättas som rek- torstjänster utan som studierektors— tjänster.
Vid utlandsskolor bör sålunda, för— utom de lärarbefattningar som finns vid svenska grundskolor, dvs. tjänster som småskollärare, folkskollärare, lära- re i läroämnen, yrkeslärare och öv-
ningslärare, även förekomma förskol- lärare- och studierek-torstjänster. Be- hörighetsvillkoren för samtliga dessa kategorier bör vara desamma som för motsvarande lärare vid grundskolor i Sverige. Förskollärarna bör ha tvåårig utbildning vid statligt förskolesemina- rium. Eftersom lärarna vid utlandssko- lor ofta har att arbeta självständigt och utan möjlighet till kontakt med andra lärare av samma slag och med samma uppgifter, bör vid tillsättningen stor vikt läggas vid att vederbörande lärare har tillräckligt lång praktik inom yrket i Sverige för att kunna skapa en sådan miljö och sådan arbetssituation som överensstämmer med svenska skolför- hållanden. Med hänsyn till att eleverna i viss utsträckning saknar förstahands- kännedom om Sverige och om svenska skolor är detta en angelägen uppgift och ofta ett villkor för att eleverna efter några års skolgång i en utlands- skola utan alltför stora svårigheter skall kunna omplan—teras i hemmasvensk skol- miljö. Några bestämda krav på viss tids tjänstgöring utöver den som normalt krävs för ordinarie tjänst vid skola i Sverige har dock inte ansetts böra upp- s-tällas. I allmänhet syns dock fem års praktik inom läraryrket vara önskvärd innan anställning vid utlandsskola er- hålls.
Inom Sverige är kommun eller stat arbetsgivare för lärarna. En allmän övergång från statlig till kommunal ad- ministration av skolorna medför att vid det allmänna skolväsendet alla lä- rare inom en snar framtid kommer att vara kommunalt anställda. Tillsättning- en av de ordinarie tjänsterna kommer dock alltjämt att ske genom statliga myndigheter (länsskolnämnder, skol- överstyrelse). För utlandslärarnas del är en kommunal anställning knappast tänkbar, eftersom en utlandsskola nor- malt icke kan tänkas ha någon naturlig
anknytning till en kommun. Inte heller torde den sammanslutning, skolförening eller liknande, som driver utlandsskolan böra vara arbetsgivare för lärarna, ef- tersom det i så fall knappast skulle vara möjligt att ansluta lärarna till de sociala förmåner som gäller för lärare i Sveri- ge. Utredningen har därför funnit att en statlig anställning för lärarna är den: mest ändamålsenliga formen.
31.22 Tillsättning av lärartjänster Anställning av lärare bör ske genom utlandsskolnämnden, vilken bör stå som arbetsgivare för läraren, som av nämnden sänds ut till tjänstgöring i viss skola utomlands. Tillsättning av tjänsterna föreslås till- gå så att utlandsskolnämnden ledigför- klarar det antal lärartjänster som er- fordras för att tillgodose behovet. An-. sökan till de ledigförklarade tjänsterna bör ske på särskilt fastställd blankett och med ingivande av merithandlingar som vid ansökan till vanlig lärartjänst inom Sverige. På blanketten bör anges till vilka skolor sökanden önskar ifrågakomma. Ansökan inges till läns- skolnämnden i det län där läraren har sin läraranställning eller, om läraren ej innehar sådan anställning i Sverige, direkt till utlandsskolnämnden. Som ovan framhållits finner utred- ningen det angeläget att sådana lärare uttas till tjänstgöring utomlands som är lämpliga för de ofta mycket svåra undervisningsuppgifter som väntar vid utlandsskolorna och för de praktiska problem som utlandslärarna ofta måste kunna lösa. Därför syns det vara önsk- värt att en bedömning av deras lämp- lighet som utlandstjänstemän görs av en myndighet som har haft tidigare kontakt med de sökande eller har möj- lighet att inhämta upplysningar från den kommun där de varit anställda.
Det bör sålunda ankomma på länsskol- nämnderna att på därför avsedd plats på ansökningsblanketten avgiva ett om- döme om vederbörande lärares för- modade lämplighet för utlandstjänst, in- nefattande även vederbörandes språk- kunskaper.
Sedan ansökningarna till de olika tjänsterna samlats på utlandsskolnämn- den, upprättas där förteckning över de sökande till varje tjänst, meritberäk- ning ntförs på motsvarande sätt som vid ansökan [till tjänster vid skolor i Sverige, dvs. vid överstyrelsens merit- kontor för tjänster som normalt merit- beräknas där (lärartjänster i läro- och övningsämnen) och på utlandsskol- nämnden för övriga. Om tid därtill finns, vilket normalt beräknas vara fal- let, sänds merithandlingarna därefter till vederbörande utlandsskolas styrel- se med begäran om yttrande över de sökande. Sedan sådant yttrande avgivits till utlandsskolnämnden och merithand- lingarna återställts dit, förordnar nämn- den en av de sökande på tjänsten.
»De sökande som inte placeras på någon tjänst bör, om de så önskar, kun- na få kvarstå som sökande under en viss tid, förslagsvis tre år, för att has— tigt uppkommande vakanser skall kun- na fyllas utan att nytt ledigförklarande sker. Utlandsskolnämnden bör sålunda alltid kunna ha registrerad en kader av lärare, villiga att äta sig utlands- tjänst, vilkas lämplighet och meritering för sådant uppdrag har bedömts.
31.23 Tid för förordnande När det gäller att bedöma huruvida en lärare utomlands skall stanna längre eller kortare tid på tjänsten, måste två motstridiga synpunkter beaktas. Å ena sidan torde en lärare utomlands bli allt bättre rustad för uppgiften att fostra barnen till att smälta in i den utländs-
ka miljön, ju längre han stannar i landet. Han blir hemmastadd med lan- dets språk, vanor och samhällsskick. Denna synpunkt har man låtit vara av- görande vid anställning av lärare vid schweiziska skolor utanför Schweiz. Schweiziska lärare kan sålunda stanna hela sit-t yrkesverksamma liv utom- lands vid en och samma utlandsskola. Å andra sidan blir en lärare till hela sin personlighet, till språkbruket, utta- let och sina åsikter med tiden så på— verkad av omgivningen, att den under- visning han som lärare meddelar efter ett antal år kan komma att alltför myc- ket skilja sig från den aktuella under- visningen i hemlandet. I enlighet med denna synpunkt tillåts tyska utlandslä- rare endast stanna begränsad tid vid en och samma tyska utlandsskola.
Utredningen finner den sist angivna synpunkten vara mest beaktansvärd framför allt med hänsyn till den snabba utveckling på skolans område som äger rum i Sverige såväl med avseende på undervisningens innehåll som beträf- fande undervisningsmetoderna. Utred- ningen föreslår därför att en lärare vid utlandsskola förordnas på högst tre år med möjlighet till nytt treårsförord- nande i omedelbar följd. Dänefter bör normalt icke nytt förordnande utom- lands kunna meddelas samma lärare, innan han under minst två läsår tjänst- gjort vid skola i Sverige.
Genom dessa begränsade tjänstgö- ringsperioder bör en viss rörlighet kun- na vinnas bland utlandslärarna, vilken torde kunna vara till nytta för utlands- svenskarna och deras barn. Dessutom vinns även den fördelen att ett större antal av de svenska lärarna får möj- lighet att en tid tjänstgöra utomlands och därigenom skaffa sig nya erfaren- heter, kunskaper och en allmänt vidgad horisont som är av värde för deras undervisning i Sverige.
3.124 Kontanta töneförmåner Den kontanta lönen för lärare i utlands- tjänst bör så långt det är möjligt kon— strueras så, att lärarens allmänna lev- nadsstandard kan hållas på samma nivå som i Sverige. Lokala förhållanden kan givetvis i många fall försvåra en sådan jämställdhet. Utredningen har kommit fram till att det lämpligaste sättet att åstadkom- ma en sådan anpassning av utlands- lönen som här antytts är att med ut- gångspunkt i den lönegrad och löne- klass läraren tillhör i Sverige (eller skulle tillhöra, därest han hade anställ- ning här) omräkna lönen med hänsyn till penningvärde och levnadsomkost- nader i tjänstgöringslandet. Vid denna omräkning kan med vissa jämkningar samma normer tillämpas som vid be- räkning av löneförmånerna för närmast jämförliga kategori inom den svenska utlandsrepresentationen.
3.125 Reseersättningar och bostads- förmåner Eftersom lärarna vid utlandsskolorna under sin tjänstgöringstid utomlands är anställda av utlandsskolnämnden och sålunda är statstjänstemän, gäller aulo- matiskt allmänna resereglementet och utlandsresereglementet för dessa. Vid flyttningen utomlands gäller dessutom bestämmelserna i kungörelsen den 27 november 1953 (nr 667) om ersättning för flyttningskostnad vid flyttning utom riket. Enligt bestämmelse i SAAB 33 & Bl) kan bidrag till semesterresa till Sve- rige beviljas tjänstemän vid utrikesför- valtningen jämte deras familjer en gång vartannat år eller vid tjänstgöring på vissa orter med påfrestande klimat en gång varje år. Det syns icke finnas anledning att i detta avseende behandla
1) Bestämmelsen alltjämt giltig jämlikt 6 5 10 mom. AST.
lärarna annorlunda än tjänstemännen i u-trikesförvaltningen. Eftersom det ur undervisningssynpunkt är viktigt att ut- lands'lärarna håller en viss kontakt med Sverige och svenska skolförhållanden, bör denna förmån kombineras med skyldigheten att vartannat år under Sverigeferier delta i lärarfortbildning av sådant slag som normalt anordnas för lärare i Sverige. Det bör ankomma på utlandsskolnämnden att informera lärarna om och anvisa lämpliga kurser och föredrag. Hänsyn till tiden för stu- die- och planeringsdagar samt feriekur- ser för lärare i Sverige bör tas vid pla- nering av läsåret vid utlandsskolorna, så att om möjligt åtminstone någon del av lärarnas ferier infaller under tid då sådana kurser m.m. anordnas.
Frågan om lärarnas bostadsförmåner utomlands hänger nära samman med reseförmånerna. Främst måste ställ- ning tas till frågan huruvida det kan anses skäligt att lärarna skall åtnjuta förmånen av fri bostad under utlands- tjänstgöringen.
I de nu gällande statsbidragsbestäm- melserna föreskrivs a-tt huvudmannen skall hålla lärarna med möblerad bostad med värme och lyse. Med hänsyn 'till de svårigheter som kan uppstå för en lärare som kommer till ett nytt land att få en sådan överblick över hyres- marknaden att en i alla avseenden lämplig bostad kan anskaffas, syns det vara lämpligt att huvudmannen även i fortsättningen ansvarar för att bostad finns tillgänglig. Av ekonomiska skäl bör denna bostad vara möblerad. Maga- sinering av lärarens hemmamöblemang torde i det övervägande antalet fall bli avsevärt billigare än transport av det- samma till och från tjänstgöringsorten. Dock bör huvudmannen inte åläggas att hålla lärarna med förslitningsvaror som glas, porslin, köksredskap och sängkläder. Lokala förhållanden kan
göra att den utrustning som tillhanda- hålls i lärarbostaden kan variera på olika platser. Utlandsskolnämnden bör kunna tillhandahålla detaljerade upp- gifter om bostäderna på olika skolorter och omfattningen av flyttningsersätt- ningen bör varieras efter den utrust- ning som tillhandahålls i bostaden. Frågan huruvida bostaden skall till- handahållas kostnadsfritt kommer emel- lertid i ett anna-t läge, om lärarna får i huvudsak samma löneförmåner vid ut- landstjänstgöring som i Sverige. Det enda skälet till en sådan förmån skulle vara att lärarna får betala hyra för sin lägenhet i Sverige under utlandstjänst- göringen. Emellertid syns det inte vara svårt att få en lägenhet uthyrd i andra hand, varför dubbla hyreskostnader bör kunna undvikas. Utredningen finner därför att utlandslärarna bör få betala på orten gängse hyra för bosta- den. Utlandsskolnämnden bör utfärda föreskrifter rörande bostädernas stan— dard och även svara för inspektion av desamma i samband med inspektion av skolorna. Lärarna torde under sådana omständigheter kunna åläggas skyldig- het att utnyttja tjänstebostaden, dvs. att betala fastställd hyra till skolstyrel- sen, om ej överenskommelse träffas om annat förfarande. Om oenighet skulle uppstå om hyresbeloppet bör utlands- skolnämnden äga fastställa detsamma. En förutsättning för att flyttnings- ersättning skall utgå i full utsträckning bör vara att vederbörande lärare stan— nar på utlandsförordnandet under hela förordnandetiden. Om läraren av något skäl önskar avbryta tjänstgöringen un- der förordnandetidens lopp, bör flytt- ningsersättning för hemresan ej utgå, om ej utlandsskolnämnden på grund av särskilda skäl medger undantag. Om förordnandet förkortas genom ut- landsskolnämndens initiativ eller om läraren förflyttas till annan utlands—
skola, bör däremot flyttningsersättning utgå.
3.1.2.6 Tjänsteårsberäkning, meritbe— räkning, pensionsberäkning, förflytt- ningsskyldighet En omständighet som hittills försvårat rekryteringen av lärare till utlandssko- lorna är att rätt icke automatiskt före— legat att räkna 'tjänsteår för löneklass- uppflyttning under utlandstjänstgöring- en. Då emellertid Kungl. Maj:t regel- bundet bifallit ansökningar om sådant tillgodoräknande efter utlandstjänstgö- ringens slut, om vederbörande ansökt därom, har i verkligheten utlandslärar— na i de flesta fall inte blivit lidande i detta avseende. Annorlunda har det förhållit sig med beräkningen av tjäns- teår för pension. I bästa fall har de utlandslärare som vid sin pensionsav- gång blivit underkastade statens pen- sionsreglemente — exempelvis genom att de erhållit ordinarie tjänst i Sveri- ge — fått tillgodoräkna sig 2/3 av sin tjänstgöringstid vid statsunderstödd svensk utlandsskola för pension. Genom att lärarna enligt utredningens förslag blir statligt anställda vållar tjänsteårs- beräkningen icke längre problem i nå- got av dessa båda avseenden. Vid tillsättning av lärartjänster har tjänstgöring vid" utlandsskolor icke automatiskt betraktats som merit, men skolöverstyrelsen har regelbundet bi— fallit ansökningar att få tillgodoräkna sådan tjänstgöring som om den full- gjorts vid skola under överstyrelsens inseende i Sverige. Även detta tillgodo- räknande bör givetvis bli automatiskt i fortsättningen. En annan fråga är om tjänstgöring vid utlandskola skall tillmätas större meritvärde än tjänstgöring i Sverige. Utredningen har i det föregående be- träffande de utlandssvenska lärarnas villkor hävdat att tjänstgöring vid ut-
landsskola ofta kan vara mera ansträng- ande och innebära större ansvar än tjänstgöring inom landet. Man kan ock- så hävda, att sådan tjänstgöring som innebär en nära kontakt med förhål- landen utomlands måste vara utveck- lande för läraren personligen och kom- ma till nytta i hans fortsatta arbete. Detta kunde leda till att utlandstjänst- göring skulle anses vara en extra merit. Utredningen finner dock att ett sådant avvägande är ytterligt svårt att göra. och att det i så fall borde övervägas att anse utlandsvistelse även i annan form än tjänstgöring vid utlandsskola som extra meriterande._
Inom landet tillämpas extra merite- ring för att locka lärare till mindre eftersökta tjänstgöringsorter. Således erhåller lärare vid tjänstgöring in- om Norrbottens och Västerbottens län en tilläggspoäng per läsår och vid tjänstgöring i Jämtlands och Väster- norrlands län 1/2 poäng per läsår under högst tio läsår. Dessa tilläggsmeriter har fastställts av skolöverstyrelsen dels för att råda bot på lärarbristen i Norr- land, dels för att underlätta för lärare som tjänstgjort någon tid i Norrland att framgångsrikt konkurrera om tjäns- ter längre söderut om de har svårighe- ter att anpassa sig till Norrlandsklima- tet.
Medan man kan förmoda att lärar- tjänsterna vid de europeiska utlands- skolorna kommer att bli eftersökta, är det svårare att förutsäga hur utveck- lingen kommer att gestalta sig beträf- fande utlandsskolorna i andra världsde- lar med primitivare förhållanden och det ofta svårare klimat som där kan råda.
U [redningen föreslår därför att tjänst- göring utomlands skall i merithänseen- de tills vidare likställas med tjänstgö- ring inom landet.
Tjänstgöring vid utlandsskola, liksom
all utlandstjänstgöring, ställer stora krav på tjänstemannens förmåga till anpassning och 'till samarbete med per- soner av olika tänkesätt, religion och allmän bakgrund. Det är därför icke alltid givet att en lärare, hur väl meri- terad, kunnig och vidsynt han må vara i sitt arbete, lämpar sig för sådan tjänst- göring i ett visst land. Eftersom utlands- lärarna delvis kan betraktas som repre- sentanter för svensk kultur, är det vik— tigt att eventuella konflikter mellan lärare och medborgare eller grupper i ett annat land i nödfall kan lösas genom att läraren antingen befrias från för- ordnandet eller förflyttas av utlands- skolnämnden. Sådan åtgärd kan givet- vis även aktualiseras genom att en skola eller ett stadium blir överflödigt. Den i detta sammanhang erforderliga förflyttningsskyldigheten syns vara till- fredsställande reglerad genom stats- tjänstemannalagen 11 och 12 55.
3.1.2.7 Arbetsuppgifter Arbetsuppgifterna för utlandslärarna bör i princip vara desamma som för lärare i skolor i Sverige. Med tjänstens karaktär följer att utlandslärarna bör vara beredda att åta sig tjänstgöring även på sådana skolstadier för vilka de ej erhållit utbildning. Det är sålunda önskvärt att folk- och småskollärare vid behov utöver sin tjänstgöringsskyldig- het eller som fyllnadstjänstgöring åtar sig handledning av korrespondensstu— dier på högstadiet. Om handledningen fullgörs utöver tjänstgöringsskyldighe- ten, bör timlärararvodet tillgodoräknas enligt nedanstående tabell.
Tabell 3:1 Beräkning av tjänstgöringen vid hand- ledd korrespondensundervisning Handledning av 12 elever beräknas motsvara en full lärartjänst om 24 vec- kotimmar. Vid lägre elevantal beräknas lärarbehovet enligt följande skala:
Handledning av Motsvarar i tjänstgöring
1 elev 3 vtr 2 elever 6 » 3 >> 8 » 4 >> 10 » 5 » 12 >> 6 » 14 » 7 » 16 >> 3 >> 18 » 9 >> 20 » 10 >> 22 » 11 >> 23 »
Likaså är det önskvärt att utlands- lärarna då behov därav finns åtar sig undervisning i svenska ämnen för vux- na och för sådana utlandssvenska barn som går i utländsk skola, eller att de fungerar som ledare för studiecirklar över Sverige och svenska förhållanden m.m. Sådan verksamhet bör även kun- na ha karaktären av fyllnadstjänstgö— ring, om den egentliga skoltjänstgöring- en inte helt fyller tjänsten. Däremot bör i lärartjänsten inte ingå uppgifter av administrativ natur i större utsträck- ning än i Sverige. Några extra uppdrag att ordna med fester eller sammankoms- ter inom svenska sammanslutningar Iskall heller ej ingå i lärartjänsten, även om en lärare givetvis icke bör vara förhindrad att på fritid åta sig såda- na uppdrag.
Så snart mer än en lärare anställts vid en skolenhet, bör en studierektor utses. Denne bör i första hand vara en av de vid skolan anställda lärarna, men som studierektor bör även kunna för- ordnas annan lärare på platsen som inte är anställd vid skolan. Det senare torde i vissa fall kunna vara lämpligt, om en lärare finns som på skolorten är an- ställd som biståndsexpert och har såväl skoladministrativ erfarenhet som erfa- renhet av förhållandena i skollandet. För varje studierektorstjänst fastställer utlandsskolnämnden efter samråd med Skolstyrelsen den nedsättning i under— visningsskyldigheten som skall tillämpas.
Om studierektor inte är lärare vid skol- enheten, utgår arvode vilket fastställts så, att det motsvarar dels timlärarar- vode för det antal nedsättningstimmar som gäller för tjänsten, dels det egent- liga studierektorsarvodet.
Uppgiften att vara skolledare vid en skola utomlands torde skilja sig avse- värt från uppgiften att vara rektor vid en skola i Sverige. En rektor i Sverige har tyngande administrativa uppgifter. Han skall svara för att av Skolstyrelsen beslutade åtgärder verkställs och ha inseendet över ekonomipersonal, han skall svara för all korrespondens med myndigheter och med allmänhet. Dess- utom skall han'vara skolans pedagogis- ke ledare. Skolledaren vid en utlands- skola, där isoleringen från hemlandets pedagogiska miljö är starkt markerad, bör framför allt vara pedagog och peda- gogisk ledare. De svårigheter undervis- ningen i en främmande miljö medför hör särskilt beaktas vid val av denne be- fattningshavare. Det torde vara svårt att på dessa tjänster erhålla personer som dessutom är vuxna uppgiften att handha praktiska detaljer i kontakt med främmande myndigheter. Studierektors uppgifter bör därför begränsas till den pedagogiska delen av de vanliga rek- torsuppgifterna, medan skolstyrelserna själva bör svara för sådana uppgifter som anskaffande och underhåll av byggnader och inventarier och kontak- ten med utländska myndigheter.
Om Skolstyrelsen finner att studie- rektor är kvalificerad för administrati- va uppgifter och dessutom har erfaren— het av de lokala förhållandena i skollan- det, är det givetvis lämpligt att han ut- nyttjas även för administrativt-praktis- ka uppgifter i samband med skolans skötsel. Sådant arbete bör dock ej nor- malt ingå i tjänstgöringsskyldigheten.
För varje studierektorstjänst bör fast- ställas en särskild instruktion upprät-
tad i anslutning till en norma-linstruk- tion som utarbetats av utlandsskolnämn- den.
31.28 Ferier, tjänstledighet, vikariat Skolåret vid utlandsskolorna förutsätts få samma längd som i Sverige. Fe- rierna för lärarna kan därför få samma omfattning som här, även om de på grund av lokala förhållanden kommer att förläggas till annan del av året. Om möjligt bör dock en del av lärarnas ferier förläggas till sådan tid att lärar- na har möjlighet att deltaga i fortbild- ningskurser i Sverige, vilka syns vara av särskilt värde för utlandslärare. Det bör även ligga i utlandsskolnämndens intresse att då så är lämpligt anordna särskild fortbildning för utlandslärare med hänsynstagande till de problem som är särskilt aktuella för dessa. Sär- skilt syns det angeläget att utlandslä- rarna vid sina besök i hemlandet får kännedom om vik-tigare reformer på olika områden och om viktigare ut- vecklingstendenser i Sveriges samhälls- liv, så att de i sin undervisning kan ge en aktuell kontakt med hemlandet. Med hänsyn till den begränsning i studierektors arbetsuppgifter som före- slås syns det icke vara nödvändigt att studierektor tjänstgör större delen av ferierna. Förberedelse- och avslutnings- arbetlena för läsåret torde vara av unge- fär samma omfattning som för en stu- dierektor i Sverige och även studierek— torerna utomlands bör därför kunna åtnjuta ferier som endast avkortas nå- got i början och slutet. Bland dem som söker förordnanden vid utlandsskolorna tord-e de flesta vara lärare som redan innehar ordina- rie tjänst i Sverige. Länsskolnämnderna förutsätts bevilja dessa tjänstledighet i full utsträckning för tjänstgöring vid utlandsskola. Lärare som innehar extra ordinarie anställning syns böra avträda
denna vid förordnandet för att inte onödigtvis blockera sådana tjänster. Ut- landsskolnämnden bör ha till uppgift att i god tid före utlandsförordnandets slut vara läraren behjälplig med att få lämpligt förordnande i Sverige. Om det inträffar att en utlandslärare under löpande förordnande av en eller annan orsak behöver tjänstledighet, kan detta givetvis vålla stora svårigheter för utlandsskolan, eftersom det är svårare att anskaffa lämplig vikarie än i Sverige. För att såväl frågan om tjänstledighet som frågan om vikarie skall kunna avgöras smidigt och snabbt syns det vara lämpligt att vederbörande skolstyrelse får rätt att avgöra dessa ärenden, om tjänstledigheten omfattar sex månader eller kortare tid. Vid läng- re tjänstledigheter och vikariat bör des- sa ärenden avgörasav utlandsskolnämn— den, som givetvis även vid behov bör vara Skolstyrelsen behjälplig med att anskaffa lärare för sådana kortare vi- kariat som tillsätts av styrelsen.
3.1.3 Lokaler och stadigvarande under- visningsmateriel vid utlandsskolorna Av framställningen i kap. 2 framgår att lokalerna vid-utlandsskolorna dis- poneras av skolföreningarna på olika villkor. De skölor som drivs i nära an— slutning till en svensk utlandsförsam- ling, dvs. i'Berlin, Paris och London, disponerar på mycket förmånliga vill- kor lokaler tillhöriga'ifrågavarande för- samling. Andra, fristående skolföre- ningar som exempelvis de i Parede och Madrid, hyr'lokaler i privathus till ordinarie'marknadspriSer. I Hongkong disponeras lokaler tillhöriga en svensk industri med intresse av att skolan fun- gerar väl. Slutligen disponerar flera skolor i Asien och Afrika lokaler 'till- höriga olika samfund, vilka samtidigt själva är huvudmän för skolverksam- heten.
Det syns vara väsentligt att sådana bestämmelser införs att statsbidrag till lokalkostnaderna kan utgå oberoende av de villkor under vilka lokalerna disponeras. Utredningen föreslår där- för att statsbidrag skall kunna utgå till hela hyreskostnaden i de fall då skol- föreningen hyr skollokaler. Beträffande lokalernas storlek skall så långt möjligt gälla samma principer som i Sverige. Det måste ankomma på utlandsskol- nämnden att avgöra de särskilda fallen. Det bör sålunda vara nämndens sak att vägra eller reducera statsbidrag till lokalhyra på grund av lokalernas brist— fällighet beträffande utrymme, sani- tär standard i övrigt eller belägenhet. Även de i Sverige gällande minimi- siffrorna för skoltomtens areal hör till- lämpas vid utlandsskolorna om detta ej möter särskilda svårigheter. Viktigt är att utlandsskolnämnden har möjlighet att som villkor för statsbidrag till skol- lokaler föreskriva att skolan förläggs till en sådan plats att den kan nås av vissa grupper av utlandssvenska barn i närheten. Med andra ord skall sko- lan i exempelvis en stad med större svensk bosättning förläggas så centralt som möjligt med hänsyn till svens— karnas bosättning på platsen. Om de svenska normerna för skollokalernas standard överskrids, bör detta ej hind- ra att statsbidrag utgår, men bidraget bör då begränsas till sådant belopp att det svarar mot kostnaderna för lokaler av normal standard. Om en skolför- ening skulle önska inrätta en skola av högre standard än som är vanligt i Sverige och sålunda vad hyreskostna- derna beträffar överskrider statsbidra- get, bör det observeras att avgift för undervisningen under inga omständig- heter får uttas av elever i grundskolan.
Under vissa förutsättningar torde det vara mera ändamålsenligt att skolför- eningen själv inköper en fastighet för
skolverksamheten. I sådant fall bör det icke vara uteslutet att skolföreningen erhåller statsbidrag även härtill. Möj- ligheten att svenska staten förvärvar en fastighet utomlands för skoländamål bör ävenledes beaktas, liksom även utvägen att skolföreningen beviljas ränte- och amorteringsfritt lån för ändamålet. En sådan investering från statens sida mås- te givetvis alltid föregås av en noggrann utredning rörande lönsamheten i rela- tion till hyreskostnader för en motsva- rande lokal och rörande byggnadens värde i alternativ användning. Omstän- digheter som härvid måste beaktas är bland annat möjligheterna att skaffa en ändamålsenlig och välbelägen skollokal, prissättningen på hyresmarknaden i re- lation till byggkostnaderna, möjlighe- terna att skaffa lämplig lärarbostad i anslutning till skolan, svenskkoloniens stabilitet numerärt och geografiskt och behovet av ett svenskt centrum för andra ändamål än skolverksamhet. Förutom till lokalkostnader förestår utredningen att statsbidrag skall utgå även till en första uppsättning stadig- varande undervisningsmateriel och bib- liotek. Detta bidrag, som föreslås utgå med 15 000 kr. per skola, bör tillfalla även de nu fungerande skolor som, en- ligt de av utredningen angivna princi- perna för minimiantal elever, beräknas fortsätta sin verksamhet även i fram- tiden. Det statsbidrag till skolbibliotek vid utlandsskolor som nu utgår från anslaget Bidrag till folkbibliotek före- slås i fortsättningen utgå med samma belopp (450 kr. per år) men hör av samordningsskäl belasta samma anslag som övriga bidrag till utlandsskolorna.
3.1.4 Skolsociala anordningar 31.41 Läroböcker och övrig under- visningsmateriet I Sverige erhåller alla elever i grund-
skolan fri undervisningsmateriel inklu- sive läroböcker. Utredningen finner att de utlandssvenska barnen bör jämstäl— las med de hemmasvenska även i detta avseende. Eftersom undervisningen i ut— landsskolorna väsentligen är svensk och överensstämmer med undervisningen i Sverige, är det viktigt att vid undervis- ningen sådana läroböcker används som är avsedda för den svenska grundsko- lan. Bidraget från staten bör lämp- ligen bestå däri att de läroböcker som skall användas efter rekvisition av skol- styrelsen anskaffas av utlandsskolnämn- den och sänds till skolan i erforderligt antal exemplar. Valet av läroböcker syns böra ske på motsvarande sätt som vid skolor i Sverige, dvs. skolstyrelsen beslutar efter förslag av studierektor vid utlandsskolan. Valmöjligheterna be- gränsas till sådana böcker som finns uppförda på läroboksnämndens förteck- ning, när det ej är fråga om t'extböcker i främmande språk. Till sådana text- höcker bör för de utlandssvenska sko- lornas del även kunna räknas vissa ny- börjarböcker. Det kan t.ex. tänkas att vid en svensk skola i England en nybörjarbok i engelska av den typ som används i Sverige icke lämpar sig väl på grund av elevernas förkunskaper i språket. I vissa fall kan en läsebok av- sedd för engelska skolor utgöra ett na- turligare underlag för undervisningen. I sådana fall då utlandsskolnämnden medgett undervisning i värdlandets språk —— även om detta är ett annat än engelska -— på låg- eller mellan— stadiet, vilket ofta kan synas befogat, torde det även kunna vara svårt att er- hålla lämpliga böcker framställda i Sverige. Även när man på högstadiet ut- bytt B—språket mot ett annat än de i Sverige förekommande torde det vara lämpligt att använda utländska böcker. Utlandsskolnämnden bör härvid genom kontakt med olika experter svara för
granskning och godkännande av böc- kerna.
Till övrig undervisnings- och för- brukningsmateriel som skall användas av eleverna själva bör statsbidrag utgå i form av ett schablonbidrag beräknat på grundval av elevantalet. Detta före- slås tills vidare utgå med 40 kr. per elev och är.
31.42 Skolskjutsar I Sverige erhåller elever i grundskolan som regel skjuts mellan hemmet och skolan på kommunens bekostnad, så snart skolvägens längd överskrider ett visst kilometerantal som kan variera inom olika kommuner.
Utredningen föreslår att dagliga re— sor till och från utlandsskolor subven- tioneras till 100 % om de sker med an- litande av reguljära fortskaffningsme— del. Föräldrarna bör stå för anskaffan- det av kort eller biljetter, varefter re— kvisition sker hos Skolstyrelsen av er- sättning för kostnaderna. Efter att ha verifierat kostnaderna rekvirerar sty- relsen nödiga medel hos utlandsskol- nämnden, som tillställer styrelsen med- len för utbetailning. Om särskilt färd- medel anlitas, bör Skolstyrelsen söka samordna skjutsningen, så att den orga- niseras så ekonomiskt som möjligt, var- efter statsbidrag till skjutskostnaderna utgår till ett belopp motsvarande högst 3 svenska kronor per elev och dag. Om privat bil anlitas, utgår ersättning mot— svarande bensinkostnaderna för sam- manlagda vägsträckan inklusive tom- körning med en mindre bil, dvs. en liter per 10-tal km. Om föräldrar fö- redrar att köra elev i egen bil på en sträcka, där allmänna färdmedel utan olägenhet kan användas, bör ersätt- ningen begränsas till det belopp som skulle ha utgått om sistnämnda färdme- del utnyttjats.
3.143 Skolinackordering Vid de intervjuer representanter för ut- redningen gjort med utlandssvenskar i olika europeiska städer har i allmän- het icke anmälts något större intresse för inrättande av elevhem vid utlands- skolor. Vid bedömandet härav måste emellertid hänsyn tas till att utred- ningens representanter vid sina besök hos utlandsskolor i stort sett råkat en- dast svenskar bosatta på själva skolor- ten. En rundfråga bland svenskar bo- satta ute i provinsen skulle måhända ha gett ett annat resultat. Därpå tyder de slutsatser vartill man kommit vid en utredning rörande svensk skolgång i Storbritannien, som företagits av Ut— landssvenskarnas Förenings ombud i London, direktör Lars Sjöwall. Enligt denna är intresset för svensk skolgång synnerligen stort bland svenska med- borgare bosatta i Storbritannien. Under- laget syns möjliggöra en skola med åt- minstone dubbelt så stort elevantal som den nuvarande svenska skolan i Lon- don — detta under förutsättning att internatmöjligheter under arbetsvecka eller termin kan erbjudas de elever som ej bor i centrala London. En blick på det potentiella elevmaterialets geogra- fiska spridning utanför centrala Lon- don visar, att medan detta täcker en- dast 18 % av det totala barnantalet ej mindre än 37 % bor inom »Stor- London», dvs. relativt nära skolan men ändå alltför långt borta för att kunna besöka den dagligen med ut- nyttjande av befintliga kommunikatio— ner. Dessa 37 % skulle kunna utnyttja den svenska skolan, om möjlighet till >>veckoförläggning» funnes. Återståen- de 45 % bor i många fall så långt bort att »terminsförläggning» skulle erford- ras. Även i Frankrike har liknande argu- ment framförts för behov av ett elev- hem i anslutning till svenska skolan.
Den skolkommitté som 1963 tillsattes gav i sin rapport uttryck för behovet genom att hänvisa till
a) nödvändigheten av ett tillräckligt stort elevunderlag för att göra skolan så bra som möjligt och därmed också at- traktiv för parissvenskarna;
b) att ett elevhem skulle ge de för- äldrar som nu är bosatta i Paris utkan- ter en möjlighet att låta sina barn gå i svenska skolan, vilket av kommunika- tionsskäl nu inte är möjligt. Möjligheten skulle naturligtvis också stå öppen för de svenskar som bor i franska landsor- ten utan tillgång till svensk skola;
e) att svenska föräldrar som planerar att inom en nära framtid söka arbete i Paris kan tänkas vara intresserade av att låta barnen börja skolgång i Paris innan överflyttningen ännu skett, huvudsak- ligen för att göra övergången på för barnet lämpligaste tidpunkt och ej nöd- vändigtvis vid anställningens början. Likaså har man velat lämna möjlighe- ten öppen för föräldrar bosatta i Sve- rige att sända sina barn till svenska skolan i Paris för fullgörande av skol- gången varigenom dessa samtidigt finge lära känna ett av våra kulturländer när- mare. Kommittén har funnit att ett elev- hem i Paris skulle öka skolans elev- tillgång med ca 30 elever. Även från svenskar boende i Spanien, exempelvis i Barcelona och Sevilla, har framhållits att det vore önskvärt att ett elevhem in- rättades i Madrid för de svenska barnen som önskade gå i den svenska skolan där. Antalet sådana barn syns dock inte vara så stort att ett elevhem skulle kunna fyllas av dessa. I viss utsträck- ning inackorderas svenska barn från den spanska landsorten hos 'svenska familjer i Madrid.
I Tyskland, där utredningen besökt Frankfurt allt/[ och Diisseldorf, och i Wien, som liksom nyssnämnda städer saknar svensk skola, syns föräldrarna
ofta ha den inställningen att de lika gärna kan sända hem barnen till Sve- rige, om de ändå måste ha dem inackor- derade. Flygavståndet till Sverige tycks i många fall inte betyda så mycket, att föräldrarna anser sig få mindre kontakt med barnen om de är inackor- derade i Sverige än om de skulle bo på exempelvis tredjedelen av avståndet. Fördelen av att ha barnen i svensk mil- jö anses i många fall uppväga de ökade reskostnader skolgång i Sverige föror- sakar. Dessutom anser många föräldrar som flyttar utomlands att det är en alltför stor påfrestning för barnen om de på en gång skils både från sin gam- la skolmiljö i Sverige och från hem- miljön.
Jämte de skolförhållanden som be- rörts för ovan nämnda länders vid- kommande har utredningen uppmärk- sammat det faktum att ett visst behov kan föreligga av elevhem i samband med svenska skolor i utomeuropeiska länder. Utredningen är principiellt av den uppfattningen att det icke är "lämp- ligt att de svenska barnen alltför myc- ket isoleras. Däremot kan det befinnas lämpligt att på vissa större orter — där flera utlandssvenska familjer bor och där för deras barn en utlands- svensk externatskola upprättats —— jäm- väl inackorderingsmöjligheter ordnas för svenska barn från regionen. Därvid bör beaktas att ett sådant sammanfö— rande till en större skola av barn som ändå måste inackorderas skulle följa den princip om »centralskola» som va- rit ledande vid den svenska skolrefor- men.
Utredningen finner att inrättande av elevhem vid utlandssvensk skola kan medföra tydlig förbättring av utlands- svenskarnas skolförhållanden. Dels kan ett tillskott av internatelever vid vissa skolor ge möjlighet till förbättring av skolformen och ökning av valmöjlighe-
terna, dels kan inrättande av ett elev- hem bidra Itill utjämningen av skolvill- koren för svenskar bosatta på den ut- ländska landsorten och utlandssvenskar i storstäder, dels får barnen kortare av- stånd till skolorten och därmed ökade möjligheter till hemresor över helger och lov. Mot dessa fördelar måst-e ställas nackdelen med trefaldig miljöanknyt- ning för eleverna och de relativt höga kostnaderna för anläggande och drift av ett elevhem.
Utredningen föreslår att statligt stöd skall kunna utgå till elevhem i Paris och London och eventuellt i någon annan större stad i Europa där svensk utlands- skola finns liksom på någon ort i In- dien och Östafrika. En förutsättning för statsbidrag skall vara att utlandsskol— nämnden efter noggrann utredning fin- ner verkligt behov av elevhem föreligga. Beslut i ärenden rörande statsbidrag till elevhem vid utlandsskolor bör fattas av Kungl. Maj:t, som även för varje sär- skilt fall bör besluta om bidragsbelop- pets storlek.
31.4.4 Skolmåltider
I Sverige åtnjuter eleverna inom de allra flesta kommuner förmånen av fria skolmåltider. Särskilt statsbidrag utgick tidigare till kommunernas kost- nader härför, men detta särskilda bi- drag upphörde att utgå den 1 januari 1966. Utredningen är av den uppfatt- ningen att önskemål om Skolmåltider inte förekommer i lika stor omfattning bland utlandssvenska familjer som bland familjer i Sverige. Till en del kan detta bero på att de utlandssvenska mödrarna inte i lika stor utsträckning som hemmasvenska har förvärvsarbete. Utredningen föreslår emellertid att stats- bidrag skall utgå med kr 1 per elev och läsdag till kostnaderna för skolmål-
tider vid de utlandsskolor där styrelsen beslutar att sådana skall anordnas.
3.145 Skolhälsovård Vid den obligatoriska skolan i Sverige skall läkarundersökning ske av alla ny- inskrivna elever. Därefter skall elever- na undersökas minst två gånger under skoltiden samt i årskurs 9. Behovet av läkarundersökning torde vara minst li- ka stort för elever i utlandsskolor som i svenska skolor. Utredningen finner att påfrestningar som miljöbyte och klimatbyte motiverar att läkarundersök- ningarna utförs till och med något of- tare vid utlandsskolorna än här hem- ma. Undersökning föreslås därför äga rum minst vartannat är, förutom vid inskrivningen. Till läkararvodet bör bi- drag utgå med 10 kronor per elev och år.
För att omhänderha de allmänna upp- gifterna avseende bevakning av lokaler- nas ändamålsenlighet ur hygienisk syn- punkt bör vid varje skolenhet av m- landsskola finnas en skolläkare. Denne bör även vid större skolor hålla mot- tagning för eleverna på regelbundet äter- kommande tider. Denna mottagning bör icke nödvändigtvis äga rum i skolans lo- kaler utan kan med fördel förläggas till läkarens ordinarie mottagning. över- enskommelse om tid och plats bör träffas mellan skolans styrelse och ve- derbörande läkare. Utlandsskolnämnden bör starkt betona vikten av att skolläkar- organisationen verkligen fungerar vid utlandsskolorna och i görligaste mån övervaka att bestämmelserna om skol- hälsovården verkligen efterlevs.
Eftersom utlandsskolenheterna i re- gel är små, syns kontinuerligt arbete in- te finnas för en skolsköterska med re- gelbunden mot-tagning. I och med att elevantalet i klasserna är litet kan även kontakten mellan lärare och elever bli sådan att läraren kan räcka till för de
allmänt människovårdande uppgifter som ofta är det viktigaste inslaget i skolsköterskans arbete. Varje skola bör dock ha kontakt med en sköterska som kan anlitas vid förekommande behov.
3.1.5 Huvudmannaekapet vid utlandssko- lor
Såsom omnämnts i 2.2.1.1 förekommer vid de nuvarande svenska utlandssko- lorna huvudmannaskap av helt olika karaktär. I de fall där huvudmannen har sitt säte i Sverige har utredningen vid sina enkäter kunnat konstatera att huvudmannen har relativt små möjlig- heter att påverka skolans skötsel och huvudsakligen är ekonomisk garant för skolan. Aktiva ingripanden i skolans skötsel kan en huvudman i Sverige rim- ligtvis inte göra om skolan är belägen i Afrika eller Asien. Utredningen finner det därför angeläget att när statsbidrag i större utsträckning föreslås utgå till utlandsskolorna huvudmannen verkli— gen är verksam på den ort där skolan drivs. Det torde även vara till lfördel för verksamheten om de personer, som tillsammans bildar den förening som utgör huvudmannen, själva har ett per- sonligt intresse av skolverksamheten, exempelvis genom att de har barn i skolan i fråga.
I de beslut som hittills fattats röran— de statsbidrag till utlandsskolor och i vilka man beviljat statsbidrag till en svensk skolförening för driften av en skola på viss plats, har några krav på huvudmannen för skolan och samman- sättningen av dess styrelse hittills ej uppställts. Det har i allmänhet varit tillräckligt att en trovärdig person på en utländsk ort uppgett sig represen- tera en svensk skolförening som bil- dats därstädes. Utredningen finner ett sådant förhållande i fortsättningen icke vara tillfredsställande. Med det ekono- miska ansvar och de förvaltningsupp-
gifter som kommer att åligga huvud- mannen syns det vara befogat att vissa bestämmelser rörande huvudmannens styrelse och skolans styrelse utfärdas. I Sverige sker beträffande huvudman- naskapet för skolorna en gradvis över- gång till kommunalt huvudmannaskap. Om man till utlandsskolorna överför den tanke som ligger bakom denna konstruktion av huvudmannaskapet, ter det sig naturligt att som huvudman för en utlandsskola står en förening anknu- ten till orten eller området och med driften av en skola som huvudsyfte. En bestämmelse om att en svensk utlandsskola skall drivas av en skolför- ening som bildats särskilt för ändamålet vore av föga värde om man inte sam— tidigt föreskreve att föreningen skall ha ett visst antal medlemmar och att föreningen skall ha en styrelse av fast sammansättning. Dessutom måste be- stämda regler utformas för samman- sättningen av den styrelse som närmast skall svara för driften av skolan och utföra huvudmannens uppdrag. Utred- ningen finner det därför lämpligt att som villkor för statsbidrag till en skola skall gälla att dess huvudman utgörs av en förening med minst 10 medlemmar. För denna förening bör finnas en sty- relse med säte i skolans verksamhets- land. Denna styrelse skall närmast handha själva skolföreningens angelä- genheter och dess sammansättning skul— le i och för sig inte behöva regleras genom närmare centrala bestämmelser från Sverige. Emellertid finner utred- ningen att det från flera synpunkter är ändamålsenligt att den skolstyrelse som bör finnas vid varje skola generellt har samma sammansättning som för- eningens styrelse. Skolstyrelsens upp- gift bör vara att ha en allmän tillsyn över skolenheten och svara för dess funktion. Särskilt bör skolstyrelsen handha de angelägenheter i fråga om
skolenheten som är att hänföra till för- valtning och rör verkställande av beslut som berör skolan, vare sig dessa beslut fattats av skolföreningen eller av sådan svensk myndighet som har att öva in— seende över skolan. Skolstyrelsen bör med andra ord i huvudsak ha sådana uppgifter som svarar mot en kommunal skolstyrelses uppgifter i Sverige. Efter- som en styrelse för en utlandsskola, som är relativt isolerad från kontakter med Sverige, har större möjligheter att på- verka en skolas allmänna inriktning och utveckling än en skolstyrelse har här i landet, är det betydelsefullt att samman- sättningen av skolstyrelsen regleras. För den myndighet som i Sverige har att administrera utlandsskolorna är det betydelsefullt att åtminstone en av styrelseledamöterna i varje skolas sty- relse har sådana kvalifikationer att han kan sköta de administrativa upp- gifter och den kontakt med svenska myndigheter som åligger skolstyrelsen. Med hänsyn härtill bör en av ledamö- terna utses av utlandsskolnämnden. Vid sammanträden med skolstyrelser inom svenska kommuner skall skolche- fen närvara men äger icke rätt att delta i besluten. Däremot har han rätt att del- ta i överläggningarna och att få sin sär- skilda mening antecknad till protokol- let. Denna bestämmelse garanterar skol- styrelsen tillgång till pedagogisk sak— kunskap vid dess sammanträden och förhindrar samtidigt att skolchefens synpunkter får för stort inflytande vid sammanträdena. Förhållandena vid utlandsskolorna och inom de svenska kommunerna är ej helt likartade. De personer som väljs till ledamöter av en kommunal skolstyrelse är till större delen sådana som i det offentliga livet visat intresse för uthildningsfrågor och genom sin verksamhet förvärvat sak- kunskap på området. Det kan inte för- utsättas att varje svenskkoloni har till-
gång till personer med sådana kvalifi- kationer. Denna synpunkt syns tala för att studierektor i en u'tlandsskolas sty— relse borde få större inflytande än mot— svarande befattningshavare har inom svenska skolstyrelser. Om studierektor vid utlandsskolorna får ställning som le- damot av skolstyrelsen ochintebara äger rätt att delta i förhandlingarna, får man en garanti för att kontinuerlig kontakt hålls med skolutvecklingen i Sverige, eftersom utredningens förslag om jäm- förelsevis korta förordnanden av stu- dierektorer och lärare syftar till en viss omsättning på dessa poster. Sko-l- chefen bör sålunda vara självskriven ledamot av skolstyrelsen.
I övrigt föreslår utredningen att fem ledamöter av styrelsen utses av skol- föreningen på föreningsmöte. Skol- styrelsen erhäller alltså sju ledamöter. De suppleanter som utses för varje le- damot utses på samma sätt som de ordinarie ledamöterna. Studierektors suppleant bör vara en av kollegiet ut- sedd lärare. Olika synpunkter kan läg- gas på de önskvärda kvalifikationerna hos ledamöterna. För att viss omsätt- ning skall ske på de poster som be- sätts av skolföreningen finner utred- ningen det lämpligt att minst tre av de av skolföreningen utsedda ledamöterna är föräldrar eller vårdnadshavare till elever vid skolan. För att å andra sidan en viss kontinuitet skall bibehållas inom skolans styrelse torde det vara önsk- värt, även om utredningen inte vill förorda att föreskrifter härom utfärdas, att exempelvis två av ledamöterna i skolstyrelsen väljs bland sådana perso- ner som genom minst två års vistelse i landet vunnit erfarenhet om förhållan- dena där och haft möjlighet att skaffa sig sådana förbindelser inom landet som kan vara till nytta för skolans verksamhet. Vidare finner utredningen det mot bakgrunden av hittillsvarande
praxis angeläget att understryka bety- delsen av kvinnlig representation i styrelsen.
Ordförande i styrelsen syns lämpli- gen böra utses av skolföreningen som därvid har att välja bland de ledamöter som den själv utsett och den leda— mot som utsetts av utlandsskolnämnden. Däremot anser utredningen att skolans studierektor icke bör kunna ifrågakom- ma till ordförandeposten inom styrel- sen. Ordföranden bör liksom övriga ledamöter utses för tre år. Efter två sådana mandatperioder bör dock ord- föranden icke kunna omväljas. Vice ordförande i styrelsen och andra funk- tionärer såsom sekreterare och skatt- mästare utser styrelsen inom sig själv.
3.1.6 Utlandsskolnämnden 3.1.6.! Utlandsskolnämndens uppgifter De uppgifter utredningen avser skola handläggas av utlandsskolnämnden kan indelas i uppgifter som direkt rör u-t- landsskolorna och uppgifter som berör utlandssvenskarnas skolproblem men som syftar till åtgärder här i landet. Beträffande utlandsskolorna är en av utlandsskolnämndens viktigaste uppgif- ter att skaffa lärare till dessa. Ut- landsskolnämnden har i detta avseende att göra sig underrättad om behovet av lärare vid de olika skolorna och att därefter ledigförklara ett däremot sva- rande antal tjänster. Sedan ansökningar till tjänsterna inkommit till respektive länsskolnämnder och vid dessa försetts med vederbörliga yttranden, insänds ansökningarna till utlandsskolnämnden. I den mån ansökningarna avser ämnes- lärar- eller adjunktstjänster, dvs. i för- sta hand tjänster på grundskolans hög- stadium, sänds ansökningarna till skol- överstyrelsens meritkontor för beräk— ning av lärarnas meriter. Beträffande småskollärare och folkskollärare ut—
förs meritberäkningen vid utlandsskol- nämnden, liksom motsvarande tjänster meritberäknas vid länsskolnämnderna med avseende på skolor i Sverige. Om tiden medger sänds, sedan meritberäk- ningen skett, ansökningar och merit— handlingar i övrigt till styrelsen för den skola ansökningarna avser. Skol- styrelsen tar ställning till vilken (eller vilka) av lärarna den anser vara mest meriterad och lämpad för tjänsten och avger förslag på grundval av denna be- dömning. Styrelsens förslag sänds där- efter tillsammans med merithandling- arna till utlandsskolnämnden, där de- finitiv tillsättning sker.
De lärare som insänt ansökningar till tjänster vid utlandsskolor men som icke vid ansökningstillfället kunnat antas såsom lärare, bör såsom föreslagits i 3.1.2.2 få möjlighet att låta sina an- sökningar kvarligga för att de skall kunna ifrågakomma till motsvarande tjänst vid annat senare tillfälle. Vid hastigt uppkommande vakanser bör ut- landsskolnämnden därigenom kunna med relativt kort varsel anskaffa lämp- lig vikarie. Detta underlättas ytterligare genom att utlandsskolnämnden upprät- tar ett register över lärare som är villi- ga och lämpliga för tjänst vid utlands- skola. Detta register bör ständigt hållas aktuell-t.
Utlandsskolnämndens befattning med utlandslärarna begränsar sig emellertid icke enbart till tillsättningen. Nämnden skall även vara den myndighet som har att svara för utlandslärarnas löner. Vid slutet av varje läsår bör därför styrelsen vid utlandsskolorna till utlandsskol- nämnden insända förslag till organi- sation för kommande läsår. Detta för- slag granskas av utlandsskolnämnden, som därefter har att meddela beslut angående organisationen till vederbö- rande skolstyrelse. På grundval av den sålunda godkända organisationen utan-
ordnar utlandsskolnämnden i förskott halvårsvis till vederbörande ambassad de lönemedel som beräknas utgå enligt den beslutade organisationen. Ambas- saden utbetalar lönerna månadsvis di— rekt till lärarna och slutredovisning av kostnaderna inges halvårsvis i efter- skott till utlandsskolnämnden, som har att balansera överskott respektive un- derskott till påföljande halvår. På sam- ma sätt utbetalar utlandsskolnämnden med ledning av den godkända orga- nisationsplanen och övriga uppgifter efter rekvisition halvårsvis i förskott till skolans styrelse statsbidrag till övriga delar av skolans verksamhet. Slutredo- visning och balansering sker i efter- skott även beträffande dessa statsbi— dragsformer. Som mellanhand vid ut- betalningar även till skolans styrelse beräknas vederbörande svenska beskick- ning eller konsulat fungera.
Frågor rörande inrättande av utlands- skolor torde även komma att utgöra en omfattande del av utlandsskolnämndens arbete. När framställning om inrättande av en utlandsskola inkommer till ut- landsskolnämnden, bör denna snarast bilda sig en uppfattning om den troliga utvecklingen av befolkningsunderlaget i den tänkta skolans rekryteringsområde. Detta är av betydelse bl.a. för en be- dömning av hur stora investeringar som bör göras i skolan, i vilken mån en samordning bör ske av elevunder- laget på orter inom resavstånd från varandra eller om sådan samordning kan gynnas genom anläggande av elev- hem vid utlandsskolan. Vid dessa be- dömningar bör utlandsskolnämnden ta kontakt med sådana organ som kan förutsättas ha överblick över utveck- lingen, exempelvis utrikesdepartemen- tet, SIDA, Utlandssvenskarnas förening, Exportföreningen m.fl.
Frågor rörande inrättande av ut- landsskolor bör kunna avgöras av
nämnden själv, medan däremot frågor rörande inköp eller nybyggnad av 10- kaler för sådan skola bör avgöras av Kungl. Maj:t efter förslag från utlands- skolnämnden.
Såsom nämnts i det föregående sak- nar lärarna vid utlandsskolorna myc- ket den kontakt med pedagogisk ut- veckling och pedagogisk verksamhet i Sverige som de är vana vid från hem- landet. Om utlandsskolornas funktion skall kunna förbättras och undervis- ningen där bli likvärdig med den som ges vid skolor i Sverige, erfordras att en kontinuerlig pedagogisk tillsyn och rådgivning ordnas även för utlandssko- lorna. Utlandsskolnämnden bör svara för dessa uppgifter och bör i inspek- tionshänseende erhålla samma ställning gentemot utlandsskolorna som länsskol- nämnderna intar beträffande skolor i Sverige. Utlandsskolnämnden bör ges möjlighet att genom sin chefstjänsteman och genom särskilt utsedda experter — vilka även bör kunna utgöras av nämn- dens ledamöter — tid efter annan besö- ka utlandsskolorna för att där ta del av verksamheten och bistå skolorna med råd och anvisningar såväl i pedagogiskt avseende som i fråga om allmän orga- nisation och administration. Sådana be- sök bör förekomma regelbundet med inte alltför långa mellanrum _ minst vart tredje år vid varje skola — och dessutom då särskilda omständigheter påkallar besök från nämndens sida. De besökande bör med hänsyn till än- damålen med besöken vara väl orien- terade om förhållandena inom skolvä- sendet i Sverige och stå i nära kontakt med det praktiska arbetet inom detta.
Inrättandet av utlandsskolor torde icke helt kunna göras beroende av ini- tiativ från utlandssvenskarna själva. Ut- landsskolnämnden bör även själv ha uppmärksamheten riktad på sådana om- råden där svenskkoloniseringen utveck-
las på ett sådant sätt att anläggande av en svensk skola är tänkbart. Då nämn- den finner att den svenska bosättningen inom ett område är tillräckligt stor för att kunna utgöra underlag för en svensk skola, bör den vidta åtgärder för att närmare utröna underlagets tillförlitlig- het och framtidsperspektiv. Den bör i dessa fall, eventuellt via organisationer med verksamhet bland utlandssvenskar- na, ta initiativet till underlagsundersök- ningar och prognoser beträffande bo- sättningen i området. För att smidigt kunna följa utvecklingen bör nämnden ha kontinuerlig kontakt med organisa- tioner bland utlandssvenskarna, helst därigenom att någon av nämndens leda- möter representerar sådan förening. Eftersom undervisningen vid utlands- skolorna innebär åtskilliga pedagogiska problem av sådan art som icke före- kommer vid skolor i Sverige, bör ut- landsskolnämnden hålla uppmärksam- heten riktad även på den pedagogiska sidan av dessa skolors verksamhet. Nämnden bör sålunda söka efter lämp- liga forskningsobjekt och vidarebeford- ra förslag härom till sådana instanser i Sverige som handhar pedagogisk forsk- ning. Däremot syns det ej lämpligt att nämnden själv ägnar sig åt egentlig forskning.
En viktig del av utlandsskolnämndens arbete kommer att bestå i den infor- mation och den service som nämnden skall tillhandahålla utlandssvenska för— äldrar. Utlandsskolnämnden bör i för- sta hand i form av tryckta broschyrer eller folders tillhandahålla utlandssven- ska föräldrar upplysningar om de skol- möjligheter som står deras barn till buds i främmande länder. Kännedom om detta informationsmaterial bör spri- das av de myndigheter och organisa- tioner med vilka utlandssvenskar och blivande utlandssvenskar står i förbin- delse, exempelvis utrikesdepartementet
jämte beskickningar och konsulat, SIDA, upplysningsberedningen, Svenska In- stitutet, och av företag som bedriver verksamhet utomlands. Skrifterna bör även tillhandahållas av centrala och regionala skolmyndigheter. Utöver den- na allmänna verksamhet hör utlands— skolnämnden även kunna tillhandagå utlandssvenska föräldrar med råd och upplysningar i skolfrågor mera direkt via brevkontakt, telefon eller personligt besök. Nämndens verksamhet bör sålun- da syfta inte enbart till allmän infor- mation utan även till individuell råd— givning med hänsyn till de speciella förhållandena i varje enskilt fall. Den- na rådgivning förutsätter att utlands- skolnämnden har kontinuerlig överblick över skolmöjligheterna för utlands- svenskars barn såväl i utlandet som här hemma, vilket kräver översikt över tillgängliga platser vid internatskolor, i elevhem och i privata inackorderings- familjer.
Parallellt med dessa informativa upp— gifter är det naturligt att utlandsskol- nämnden även åtar sig vissa planerings- uppgifter som rör skolinackorderingen. Sålunda bör nämnden arbeta för att möjligheter till inackordering finns i anslutning till olika skolformer. Den bör fästa skolmyndigheters, sociala och administrativa myndigheters uppmärk- samhet på förekommande behov av detta slag och föreslå åtgärder för att tillgodose behovet. Nämnden bör även på lämpligt sätt skaffa sig kännedom om inackorderingshem på olika orter i landet, där man är villig att ta emot utlandssvensk ungdom. Den bör även i viss mån hålla sig informerad om arten av den omvårdnad som kommer barnen till del i de olika inackorderingshem- men och om de olika hemmens lämp- lighet för olika ungdomar. Lämpliga familjer bör, då så kan anses ända- målsenligt, uppmuntras att ta emot ut-
landssvenska barn som inackordering- ar. Den inhämtade kännedomen om inackorderingsmöjligheterna i landet skall kostnadsfritt vidarebefordras till de utlandssvenska föräldrarna. Den överblick över platstillgången vid in- ternatskolorna som nämnden bör efter- sträva underlättas därigenom att ut- landsskolnämndens ordförandetillikaär ordförande i den centrala intagnings- nämnd som föreslås sörja för intag— ningen i dessa skolor av utlandssvensk ungdom. I samma nämnd bör nämndens chefstjänsteman vara sekreterare (se 9.4.1).
I det föregående har framhållits att utlandsskolnämnden icke bör ägna sig åt pedagogisk forskning i egentlig me- ning utan endast komma med uppslag till forskningsområden som berör de utlandssvenska barnens problem. Däre— mot bör utlandsskolnämndens informa- tiva verksamhet utsträcka sig även till lärare och skolledare vid sådana skolor där utlandssvenska elever eller före detta utlandssvenska elever tas emot. Nämnden bör sålunda skaffa sig infor- mationer om de erfarenheter som görs av rektorer, lärare, kuratorer, psykolo- ger och elevhemsföreståndare på olika håll i landet rörande utlandssvenska barns skolproblem och möjligheterna att lösa dessa. Med tiden bör nämnden på så sätt kunna bli ett centrum för pedagogisk information på detta områ- de.
Ett av de största problemen för de utlandssvenska ungdomar som tillbring- at större eller mindre del av sin skoltid i utländska skolsystem är att få sina utländska betyg värderade och jämför- da med skolbetyg avgivna i Sverige. Beträffande sådana betyg som avser skolstadier nedanför högskolenivå bör utlandsskolnämnden ta sig an evalve- ring av dessa. Nämnden bör sålunda med tiden kunna skaffa sig en täm-
ligen omfattande erfarenhet av olika utländska skolbetygs värde och med ledning härav ge de utlandssvenska ele- verna råd beträffande de skolformer och de stadier där de närmast hör hem— ma här i Sverige. För övrigt bör över- gången mellan utländska och svenska skolor underlättas genom ett smidigt system för anpassningen, varigenom be- tydelsen av betygsjämförelser _— i den mån det icke gäller slutbetyg -— kan reduceras.
Vad beträffar värderingen av de ut- ländska betyg som svarar mot de svens- ka avgångsbetygen från gymnasium syns det knappast vara lämpligt att ålägga utlandsskolnämnden denna. Ef- tersom evalveringen av betyg på detta stadium i allmänhet syftar mot ett in- träde vid universitet eller högskolor, syns denna uppgift närmast ankomma på universitetsmyndigheterna. Ett sam- arbete mellan dessa och utlandsskol- nämnden bör emellertid av praktiska skäl äga rum.
3.1.6.2 Utlandsskolnämndens organisa- tion Som framgår av framställningen i det föregående förutsätts utlandsskolnämn- den få i huvudsak följande uppgifter: 1. att ha ledning och tillsyn av de svenska skolorna och'svensk undervis- ning utomlands,
2. att beträffande de svenska utlands- skolorna utöva samma funktioner som åligger länsskolnämnderna beträffande skolor i Sverige,
3. att svara för anställning och avlö- ning av lärare vid svenska utlandssko- lor,
4. att organisera utlandssvenska barns skolgång i Sverige, vilket innebär
a) pedagogisk rådgivning till skolor- na rörande de utlandssvenska elevernas inpassning i svenska skolor,
b) anskaffande av informationer nöd- vändiga för planeringen av internat- skolor, elevhem och andra inackorde- ringsmöjligheter,
5. att svara för information och råd- givning i skolfrågor åt utlandssvenskar.
Utredningen föreslår att nämnden skall bestå av fem ledamöter, vilka alla tillsätts av Kungl. Maj:t. Då det är viktigt att såväl skolerfarenhet som ut- landserfarenhet och juridisk erfarenhet finns representerade inom nämnden med hänsyn till dess skiftande uppgif- ter, syns det lämpligt att utrikesde- partementet ger förslag på en leda- mot, skolöverstyrelsen på två och Ut— landssvenskarnas Förening på en. Ord- föranden bör utses av Kungl. Maj:t efter gemensam beredning i utrikes- och ecklesiastikdepartementen. För verk- ställigheten av utlandsskolnämndens be- slut bör finnas ett kansli med en an- svarig chef och erforderlig kansliperso- nal.
Utredningen har även övervägt att till utlandsskolnämnden knyta en kurator för att särskilt tjänstgöra som ackvisitör av inackorderingsplatser i privata fa- miljer och för att kontrollera förhållan- dena inom denna inackorderingsform och gå föräldrar och barn tillhanda med råd i inackorderingsfrågor. Ut- redningen har emellertid funnit att an- skaffande av inackorderingsfamiljer kan ske från nämndens kansli med anlitande av de elevvårdande organen inom skolorna på berörda orter. Till- syn och rådgivning torde även bäst kunna ske genom personal som har sin verksamhet fast knuten till inackor— d'eringsorten. De befattningshavare som närmast kan komma i fråga för att bi- träda klassföreståndarna med dessa uppgifter torde bli skolkuratorerna.
Skolkuratorsverksamheten har ännu ej nått full utveckling. År 1965 fanns i landet 198 skolkuratorer, av vilka 36
tjänstgjorde enbart på gymnasier och 80 enbart vid grundskolor, medan 5 tjänstgjorde vid yrkesskolor. övriga för- delade sin verksamhet mellan dessa skolformer. I riksdagsbeslutet om det nya gymnasiet har förutsatts att en halv kuratorstjänst skall finnas vid varje skol— enhet med gymnasium och/eller fack- skola av normal storlek. De sakkunniga som av ecklesiastikministern tillkallats för att utarbeta förslag till statsbidrags- bestämmelser rörande de gymnasiala skolformerna m.m. föreslår i en till sitt den 15 december 1965 avgivna förslag fogad promemoria med avseende på ku- ratorer:
Vid skolenhet av normalstorlek (700—900 elever) beräknas personalresurser motsva- rande en halv tjänst. Vid mindre respek- tive större skolenheter anpassas personal- resurserna med utgångspunkt i nämnda normalfall.
Kuratorsinstitutionen finns icke regle— rad i skolstadgan vad grundskolan be- träffar men av åtskilliga formuleringar i läroplanen framgår att en kurator förutsätts vara en allmänt förekomman- de befattningshavare även inom den obligatoriska skolan. 1965 års utredning om socialhögskola i örebro har i sitt betänkande »Ökad socionomutbildning» (Stencil E 1965:4) beräknat att år 1970 behovet av skolkuratorer vid de nämn- da skolformerna, omräknat i heltids- tjänster, skall ha ökat med sammanlagt minst 200 tjänster.
Vidare har samma utredning i sitt förslag till normalinstruktion för skol— kuratorer infört en bestämmelse om att kurator skall »lämna råd och hjälp åt elever som bor inackorderade på skol- orten». Utlands- och internatskoleutred- ningen finner att ett förverkligande av den ovan anförda prognosen beträffan- de skolkuratorsorganisationen och fast- ställande av den ovan angivna bestäm- melsen i normalinstruktionen skulle ut-
göra en betryggande garanti för att de inackorderade elevernas och deras för- äldrars behov av råd och stöd skall kunna tillgodoses.
Eftersom utlandsskolnämnden rent kanslimässigt blir en jämförelsevis liten arbetsenhet, har utredningen sökt fram- komliga vägar för att förenkla och för- billiga den rent administrativa organi- sationen. Utredningen föreslår att ut- landsskolnämnden organiseras i kansli- gemenskap med skolnämnden för Stock— holms stad och Stockholms län varige- nom investeringskostnaderna för kon- torsutrustning och apparatur minskas och nämnda utrustning rationellt ut- nyttjas. Även på personalsidan bör en samarbetsorganisation betyda ökade möjligheter till rationalisering för bå- da de berörda kanslierna.
31.63 Arbetsfördelning och personal vid utlandsskolnämnden
Nedan har en översikt gjorts över de arbetsuppgifter som tillkommer utlands— skolnämnden enligt utredningens för- slag med utgångspunkt i den storlek u'tlandsskolorganisationen har för när— varande. Arbetsuppgifterna har förde— lats på ett sådant sätt som syns mest rationellt, nämligen så att ordföranden endast utför sådana arbetsuppgifter som är nödvändiga för att han skall kunna leda nämndens löpande verksamhet. Kanslichefen har i den här följande beräkningen tilldelats uppgifter av större vikt och av principiell natur. Han skall i dessa vara föredragande i nämnden. Övriga uppgifter har uppdelats mellan mera kvalificerade kansliuppgifter av- passade för en kanslist och rent skriv- arbete. Den gjorda beräkningen av arbe— tets omfattning vid utlandsskolnämnden avser ett genomsnitt på längre sikt. Vid starten torde arbetet kräva avsevärt längre tid.
Arbetsuppgifternas omfattning och arbetsfördelningen vid utlandsskolnämnden
Ordf. : ordföranden, Kc : kanslichefen, K : kvalificerad kanslipersonal (kanslist el. dyl.), Kb : kontorsbiträde el. dyl.
Arbetsuppgift Antal timmar per år för
Ordf Ke K Kb Lärartillsätfning (48 lärare vid egentl. utl.skolor och 10 lärare för un- derv. utan eg. skola. S:a 58 lär. Medeltjänstgöringstid 3 år. Sålunda ca 20 tillsättningar per år. Antal sökande per tjänst = 20) Förarbete (konstaterande av behovet, korrespondens med skolstyrelserna, annonsering av tjänsterna, besvarande av telefonförfrågningar rörande tjänsterna m.m.) ............... 1 20 30 10 Samling, diarieföring av ansökningar ........................... 30 Meritberåkning och meritjämförelse, utskrift av merit-
sammandrag ............................................ . ............... 40 120 30 Utsändning till skolstyrelserna för yttrande, återinsam- * ling ...... . ............................. . ...... . ............................ 4 8 . Förberedelse för föredragning .................................... 10 10 Föredragning och beslut ............................................. 3 3 3 Utfärdande av förordnande, annonsering i Post & Inrikes Tidningar ............................................................... 4 4 Statsbidrag
Granskning av rekvisitioner och utanordnande av bi- drag till: Lärarlöner (58 lärare) två gånger per år . .................... 58 232 20 Resebidrag till lärare (29 lär. per år) .................... 4 15 10 — Lokalhyra eller nybyggnad (1 byggmärende per år) ...... 1 22 10 2 Läroböcker och materiel 2 2 Rekvisition o. utsändning av böcker ........................ 10 50 150 ' Skolmåltider ............................................................ 2 2 Skolskjutsar ........... 6 24 10 Skolhälsovård . 1 2 Skolbibliotek ........ 1 2 ' Drift av elevhem 1 2 2 Internationell skola . .................................................. 5 2 2 Utredningar Ang. inrättande av utlandsskola (1 ärende per år) ......... 3 20 20 10 Ang. anordnande av svensk kompletterande undervisning * på utländsk ort (1 ärende per år) ................................. 3 20 20 10 Ang. inrättande av elevhem vid utlandsskola (1 ärende per år) ..................................................................... 3 20 20 10 Allmän administration av utlandsskolorna Utfärdande av anvisningar, fastställande av formulär m.m. i anslutning till ändrade eller nytillkommande be— stämmelser eller nya pedagogiska rön o.d. som måste modifieras för utlandsskolorna ............. . ................... 5 80 10 10 Jämkningar i läroplan (5 ärenden per år) ............ 10 2 Uteslutande av ämne eller tillägg av ämne 10 1 Anordn. av tillvalsgrupper på högstadiet ..................... 10 1 Bestämmande av antal klasser och medgivande av avvi- kande klasstyp ......................................................... 20 5 Läsårets längd och förläggning ................... 5 1 Ärenden ang. fem- eller sexdagarsveeka .................... 1 1
Arbetsuppgift Antal timmar per år för Ordf Ke K Kb Granskning och godkännande av läroböcker som ej grans- kats av läroboksnämnden (10 ärenden per år) ............ 1 50 2 Genomgång och sammanfattning av skolornas verksam- hetsberättelser ........................................................ 2 20 20 3 Utseende av ledamot av skolstyrelse (4 per år) ............ 1 1 1 Fastställande av undervisningsskyldigheten för lärare (20 ärenden per år) ................................................ 10 2 Fastställande av nedsättning i undervisningsskyldighe— ten för studierektor (15 ärenden per år) ..................... 10 2 Beviljande av tjänstledighet och förordnande av vikarie (5 ärenden per år) ...................................................... 1 10 1 Anordnande av svensk undervisning utomlands utanför uilandsskolorganisationen Information ........................................................... . 75 30 10 Informationscirkulär och broschyrer 5 100 100 20 Enskild information till föräldrar 400 150 25 Överläggningar med Svenska Institutet, SIDA, UD, UF, SÖ, AMS, Exp.-fören., Centr. studiehjälpsnämnden, per- sonalchefer vid företag, rektorer, elevhemsföreståndare, lärare, m.m. ................... . ........................................ 10 200 30 Åtgärder betr. skolinackordering m.m. i Sverige Adressförmedling betr. inackordering i familj ............... 10 20 Förberedelse av intagningsnämndens sammanträden ...... 20 70 100 50 Sammanträde med intagningsnämnden, efterarbete ......... 10 20 20 20 Utredningar rörande inackorderingsbehovet för utlands- svenska elever ...................................................... 50 20 20 Tillsyn och pedagogisk rådgivning Besök vid utlandsskolor (8 skolor per år) 20 dagar1 ...... 40 80 Besök vid skolor i Sverige med utl.svenska elever ......... 200 Organisation av fortbildning för utlandslärare ............... 2 50 20 20 Telefonseruice och registreringsarbete 200 Planering av nämndens verksamhet, budgetarbete ......... 5 100 80 20 Summa 115 1812 1 132 793
1 I genomsnitt beräknas två personer under en 10-dagars resa besöka vardera fyra skolor. Om varje arbetsdag (: resdag) beräknas till 8 timmar, omfattar detta resprogram totalt 160 timmar per år. Av dessa beräknas genomsnittligt hälften, dvs. ca 80 timmar, komma på kanslichefen och 40 timmar komma på ordföranden. De återstående 40 tim- marna beräknas för besök av övriga ledamöter samt experter av olika slag.
Chefen för utlandsskolnämndens kans- li skall sålunda ha till uppgift
att organisera och leda nämndens in- forma'tionsverksamhet,
att svara för tillsyn och rådgivning vid utlandsskolorna,
att handlägga resp. föredra ären-
den rörande lärartillsättning, statsbi- drag, inrättande av utlandsskolor, or- ganisation av utlandsskolor och övriga ärenden rörande dessa skolor,
att svara för budgetförslag för ut- landsskolverksamheten och för nämn- dens egen verksamhet,
att samla och vidarebefordra erfaren- heter rörande skolgången i Sverige för utlandssvenska elever,
att bedriva pedagogiskt utvecklings— arbete inom nämndens verksamhetsom- råde,
att fungera som sekreterare i intag- ningsnämnden för utlandssvenska ele- ver.
Arbetsuppgifterna är närmast att jäm- föra med dem som åligger en länsskol- inspektör.
För befattningen krävs sålunda så- väl omfattande pedagogisk erfarenhet som administrativ kunnighet och or- ganisatorisk förmåga.
För kanslichefens del uppgår arbetet till full tjänst, och i och med att ut- landsskolverksamheten utvecklas kom- mer arbetsuppgifterna att öka. Å andra sidan uppgår kanslistuppgifterna till ungefär 2/3 av full tjänst och skrivgöro- målen till 1/2 tjänst. Genom kanslige- menskapen med skolnämnden för Stock- holms stad och Stockholms län bör en smidig anpassning av personaluppsätt- ningen kunna ske, så att varje befatt- ningshavare ägnar sig åt sådana arbets- uppgifter som är avpassade efter veder- börandes kvalifikationer. Avräkning rö- rande personalkostnaderna bör ske var- je år mellan de båda nämnderna med hänsyn till de verkliga arbetsförhållan- dena.
Chefstjänstemannen vid nämnden bör för att kunna fullgöra sina uppgifter som pedagogisk rådgivare vid utlands- skolorna ha kontinuerlig kontakt med arbetet inom det svenska skolväsendet. Å ena sidan skulle det därför vara för— delaktigt att tjänsten tillsattes med för- ordnande på viss tid med byte på pos- ten exempelvis vart sjätte år för att för- hindra att tjänstemannen genom lång- varigt förordnande hos nämnden blir främmande för arbetet inom skolan i Sverige. Å andra sidan torde det vara
till nytta för andra sidor av nämndens verksamhet att ha en befattningshavare som genom alltmera ökad erfarenhet av de speciella problem som rör utlands- skolorna och de pedagogiska åtgärder som krävs för de utlandssvenska bar- nens anpassning till det svenska skol— väsendet kan ta sådana initiativ som gagnar verksamheten. Särskilt när det gäller uppgiften som rådgivare i skolfrå- gor för utlandssvenska föräldrar syns en omfattande erfarenhet vara värde- full. Kontinuerlig kontakt med det sven- ska skolarbetet bör befattningshavaren kunna hålla genom sin uppgift som råd- givare till lärare och rektorer vid såda- na skolor i Sverige som tar emot ut- landssvenska elever. Utredningen före- slår därför att befattningen tillsätts med förordnande för viss tid — lämpligen sex år —— men att nytt förordnande bör kunna meddelas om detta befinns vara till fördel för nämndens verksamhet. Lönesättningen bör vara sådan att väl- kvalificerade sökande lockas till tjäns- ten.
Främst bör tjänstemannen ha lärar- erfarenhet, positiv inställning till elev- vårdande och kuratorsbetonade uppgif- ter och vara inställd på att arbeta under livlig kontakt med allmänheten. Dess- utom krävs en avsevärd administrativ erfarenhet och förhandlingsvana för att fullgöra nämndens planeringsarbete, or- ganisera utlandsskolorna och dessutom föra nämndens talan vid överläggning- ar med andra myndigheter. Utredning- en har övervägt olika tjänstetitlar för befattningshavaren, bland annat >>ut- landsskolkonsulent», »utlandsskoldirek- tör» och »utlandsskolinspektör». Den förra benämningen anknyter främst till den rådgivande funktion befattningsha- varen förutsätts utöva, medan ordet direktör främst antyder chefskapet och den administrativa ledningen och or- det inspektör bygger på traditioner
inom den obligatoriska skolan. För an- vändning inom Sverige syns »utlands- skolkonsulent» vara en i och för sig godtagbar titel, medan däremot vid kon- takt med utländska skolmyndigheter nå- gon av de andra titlarna torde vara att föredra. Utredningen föreslår titeln ut- landsskolinspektör, som även är lämp— lig med hänsyn till samarbetet med skolnämndens personal.
Utlandsskolinspektören tillsätts av Kungl. Maj:t efter förslag av utlands- skolnämnden. Övriga befattningshavare tillsätts av nämnden.
3.1.7 Utlandsskolorna och den svenska ut- rikesförvaltningen Vid nuvarande svenska utlandsskolor är det vanligt att den svenske ambassa- dören eller konsuln på platsen är sko- lans inspektor. Ehuru skäl kan anföras för bibehållandet av en dylik ordning, har utredningen stannat för att icke föreslå detta. Avgörande har härvid va- rit att inspektorsinstitutionen avskaf- fats inom det svenska skolväsendet och att tillsynen Över utlandsskolorna prin- cipiellt skall utövas av utlandsskolnämn— den.
Detta betyder dock ingalunda att något samband mellan utlandsskolorna och utrikesrepresen-tationen i fortsätt— ningen ej skulle finnas. På den sist- nämnda faller av naturliga skäl uppgif- ten att vid behov gentemot värdländer— nas statliga och lokala myndigheter bi- stå och företräda de svenska utlandssko- lorna. Beskickningarnas och konsula- tens allmänna skyldighet att hålla sig åt jour med samt till utrikesdepartemen- te't berätta olika former av svensk ak- tivitet inom sina ämbetsområden gäller självfallet även svenska skolor.
Emellertid bör man enligt utredning- ens mening gå ett steg längre och tänka sig att det skall ankomma på beskick- ningar och konsulat att, på utlands-
skolnämndens genom UD framställda begäran, dels yttra sig över av skol- styrelserna framställda förslag och yr- kanden, dels vid behov undersöka och utreda förhållanden rörande skolorna och verksamheten vid dessa. Även om inspektion av skolorna skall företas endas-t av utsända representanter för nämnden, kan det säkerligen många gånger av kostnadsskäl vara påkallat att undersökningar rörande förhållanden av icke-pedagogisk natur i stället an- förtros på platsen befintlig diplomatisk eller konsulär personal. Med hänsyn till vikten av att utrikesförvaltninaen i sådana sammanhang skall kunna agera obundet och objektivt syns det ligga i alla parters intresse att beskicknings- eller konsulatschef icke utses till leda- mot av skolstyrelse. Denna inskränk- ning bör även gälla dessas närmaste medarbetare.
Att inspektorsinstitutionen sålunda bortfaller vid utlandsskolorna bör gi- vetvis icke hindra att beskicknings- eller konsulatschef så som hittills varit bruk- ligt är närvarande vid avslutningar och andra skolhögtider i egenskap av offi- ciell svensk representant. Denna sed uppfattas säkerligen som en tillgång i skolans arbete.
3.2 Internationella och interner- diska skolor
3.2.1 Internationella skolor
I kapitel 2 har redogjorts för de iaktta- gelser utredningen gjort beträffande oli- ka typer av internationella skolor. Den s.k. internationella skolan i Hamburg, som utredningen besökte, kan knappast sägas göra skäl för namnet internatio- nell skola i egentlig mening. Skolan är internationell endast så till vida att elevklientelet kommer från olika natio— ner. Läro- och kursplaner däremot är
närmast att betrakta som engelska med vissa inslag av amerikanska moment.
De s.k. Europa-skolorna, varav repre- sentanter för utredningen besökt två (den i Bryssel och den i Luxemburg), är internationella i den meningen att eleverna tillhör de olika nationaliteter som är representerade inom EEC och undervisas efter en i viss utsträckning gemensam läroplan. Undervisningen är dock vad huvuddelen av veckotimtalet angår inriktad på en viss nations behov och meddelas på det nationella språket, medan elever av de olika nationerna undervisas tillsammans endast under en relativt liten del av det totala tim- antalet. Detta gör att Europaskolan hu— vudsakligen kan betraktas såsom fyra nationella skolor som är organisatoriskt sammanslagna och förlagda till sam- ma skolanläggning och ger en kun- skapsstandard som accepteras av de sex EEC-länderna.
United Nations' International School i New York är inrättad för att bereda möjlighet till god undervisning åt barn till FN—delegater och till de anställda i FN:s sekretariat och på så sätt un- danröja ett hinder för rekryteringen av högkvalificerad personal till detta. Undervisningen bedrivs vid denna sko- la på både engelska och franska i de första årskurserna, men på högstadiet drivs hela undervisningen på engelska. Utanför det samlade schemat förekom- mer extrakurser i de olika barnens språk. Skolor av denna typ syns före- komma på olika håll i världen och re- presentanter för dessa sänds till de konferenser som anordnas av Interna- tional Schools Association (ISA) 1 Ge- neve. Denna sammanslutning arbetar på att lösa pedagogiska och psykologis- ka problem som är förknippade med undervisningen i internationella sko— lor. Inom ISA har bildats International Schools Examination Syndicate (ISES)
som genom kursplanestudier i olika ämnen söker arbeta fram en läroplan ledande till en internationell student- examen som skall kunna erkännas i ett stort antal länder.
De skoltyper som här beskrivits syns inriktade på att tillgodose undervis- ningsbehovet under förutsättning att eleverna tillbringar hela sin skoltid i vederbörande skoltyp. Några särskilda åtgärder syns i allmänhet inte vidtagas för att underlätta för eleverna att återgå till en nationell skola i sitt hemland. Ett undantag härifrån syns FN-skolan vara, där man ger eleverna möjlighet att läsa sitt modersmål utanför schemat. I de skolor som organiserats av LAMCO i Liberia (2.3.3) är däremot undervis- ningen i modersmålet och i hemmalan— dets kultur integrerad i läroplanen. Un- dervisningen där går ut på att dels ge eleverna en allmänt internationell in- riktning och förståelse för människor av olika nationaliteter och vana att um- gås med dessa, dels meddela en sådan undervisning som nära anknyter till den undervisning som ges i hemlandet och ger eleverna möjlighet att utan tidsförlust fortsätta skolgången där efter hemkomsten. Samtidigt som ele- verna får ett nödvändigt minimum av kunskaper i det nationella språket och den nationella kulturen får de alltså samma vana vid internationellt um- gänge som ges t.ex. i EEC—skolorna el- ler United Nations School i New York. Utredningen finner att skolor av detta slag är av lika stort värde som skolgång i rent svenska skolor och föreslår där- för att statsbidrag skall utgå till sådana skolor under förutsättning att
1. skolans allmänna arbete och kurs— planer väsentligen motsvarar den svens- ka grundskolans,
2. den fostran som ges i skolan i väsentliga stycken överensstämmer med de principer för den obligatoriska un-
|
dervisningen som gäller för den sven— ska grundskolan,
3. skolan väsentligen uppfyller de villkor som i övrigt ställs på svensk u-t— landsskola. Undantag härifrån, t.ex. be- träffande huvudman för skolan, må ske med utlandsskolnämndens medgivande,
4. skolan är beredd att ta emot alla svenska elever i ifrågakommande åldrar som söker inträde,
5. för icke-svenska elever ekonomiskt vederlag för undervisningen utgår till huvudmannen från annan än svensk skolmyndighet till ett belopp per sådan elev räknat som lägst svarar mot det svenska statsbidraget delat med antalet svenska elever.
Statsbidraget till de internationella skolor som här avses kan icke genom- gående få samma tekniska konstruktion som statsbidraget till de rent svenska utlandsskolorna. Bidraget till lärarlöner bör dock utgå i samma form som det statliga stödet till lärare vid övriga sko- lor, dvs. genom att svenska lärare ut- sänds på samma sätt som till de svens- ka utlandsskolorna av utlandsskol- nämnden, som även betalar deras löner. Antalet lärare bör beräknas så att det icke överstiger det antal lärare som skulle utsändas om skolan vore rent svensk. Om antalet svenska elever i en sådan skola uppgår till minst tolv, bör sålunda vid behov två svenska lärare kunna utsändas av utlandsskolnämnden, även om det rent svenska inslaget i un- dervisningen icke motsvarar två sådana tjänster. I detta fall beräknas sålunda att de utsända lärarna delvis undervi- sar på ett annat språk än svenska. Några statsbidrag till avlönande av lärare som inkallats till sådan skola från ett annat land bör dock icke utgå från svenska staten, utan utlandsskolnämnden bör övervaka att den ekonomiska insatsen
från svensk sida icke överstiger vad som är skäligt med hänsyn till inslaget av svenska elever.
Till kostnaderna för lokaler vid in- ternationell skola finner utredningen att statsbidrag bör kunna utgå efter ut- landsskolnämndens bedömande. Härvid bör dock, i de fall då lokalen är för- hyrd, statsbidrag icke utgå till hela kostnaden utan endast till den del av hyreskostnaderna som svarar mot in- slaget av svenska elever i skolan. Om det kan förutses att en internationell skola för längre tid kommer att rekry— tera sina elever huvudsakligen bland utlandssvenskars barn, bör statsbidrag kunna utgå även 'till nybyggnad eller inköp av skollokaler.
Till läroböcker vid internationella skolor bör statsbidrag lämnas i form av svenska läroböcker som utsänds till skolan. I den mån utländska läroböcker kommer till användning bör statsbidrag även kunna utgå till sådana. I dessa fall skall ett exemplar av ifrågavarande bok insändas till utlandsskolnämnden.
Statsbidrag till stadigvarande under- visningsmateriel, förbrukningsmateriel, Skolskjutsar, Skolmåltider, skolhälso- vård och skolbibliotek bör kunna utgå i relation till antalet svenska elever vid skolan.
I de fall då en förskola med svenska elever inrättats i anslutning till en internationell skola, kan det stundom vara angeläget att förskoleverksamheten för att kunna godkännas av skolmyndig— heterna i skolans verksamhetsland får ett större inslag av egentlig skolunder- visning än som är vanligt i Sverige. Under sådana omständigheter bör en förutsättning för svenskt statsbidrag va- ra att den första läsundervisningen för de svenska eleverna bedrivs på svenska språket.
3.2.2 Internordilka skolor Såsom redovisats i kapitel 2 förekom- mer vid de nuvarande svenska utlands- skolorna ofta ett inslag av elever från de övriga nordiska länderna. Dessa elever undervisas tillsammans med de svenska och några särskilda åtgärder i pedagogiskt avseende vidtas inte ge- nerellt för dem. I några missionärssko- lor bedrivs dock i mån av tillgång på lärare en viss undervisning i de övriga nordiska språken då behov därav upp- står. Utredningen förutsätter at—t ett in- ternordiskt samarbete av detta slag fö- rekommer även i fortsättningen. Utredningen har övervägt huruvida en organisation såsom den vid LAMCO- skolorna vore att rekommendera vid skolor med elever från de nordiska län- derna. Emellertid har utredningen fun- nit att en sådan organisation av under- visningen att denna huvudsakligen be- drivs på ett nordisk språk medan ele- verna under vissa timmar får under- visning var och en i sitt modersmål icke uppskattas bland de utlandssvenska för- äldrarna, vilka för övrigt enligt vad som framgår av utredningens undersök- ning icke är särdeles positiva till nor- diska utlandsskolor över huvud taget. Det hävdas att eleverna vid sådan un— dervisning på grund av de stora likhe— terna mellan de nordiska språken löper risk att sammanblanda dessa och så småningom varken kan tala det ena eller det andra språket rent. Även om eleverna vid en internationell skola är av enbart svenskt, finskt, danskt och norskt ursprung, syns det från denna synpunkt vara mera förmånligt för elevernas utveckling om de som huvud— sakligt undervisningsspråk får använda ett av de stora världsspråken, medan de undervisas i sitt eget nationella språk under de »nationella» timmarna. På detta sätt kommer de internordiska sko- lorna icke att skilja sig organisatoriskt
från de internationella skolor som be- skrivits i 2.3.3.
I den mån lokaler, som förhyrts eller på annat sätt disponeras för svensk skolverksamhet utomlands, under sådan tid då de eljest skulle stått tomma kan användas för annat nordiskt lands skol- verksamhet eller annan nordisk kultu- rell verksamhet bör lokalerna kostnads- fritt ställas till förfogande därför. Ut- redningen har förutsatt att full reci- procitet skall råda beträffande de för— måner som från svensk sida sålunda beviljas andra nordiska länder, och har via kontaktmän som utsetts av vederbö— rande länders undervisningsministerier inhämtat inställningen till denna fråga från Danmark, Finland och Norge.
De handlingar till vilka man i de nämnda länderna ombads ta ställning var dels utredningens utkast till kun- görelse om undervisning av utlands- svenskars barn m.m. dels utredningens principiella ställningstagande angående internordisk undervisning och internor- diska skolor, preciserat på följande sätt:
Beträffande internordisk undervisning och internordiska Skoler anser utredningen:
1. Att skyldighet skall föreligga för hu- vudman för svensk utlandsskola att på samma villkor som gäller barn till sven— ska medborgare och andra utlandssvenskar även ta emot barn till andra nordiska med- borgare;
2. Internordisk huvudman skall kunna upprätta utlandsskola på samma villkor, som gäller för svensk huvudman un- der förutsättning, i vad avser svenska barns skolgång, att vid den av den inter- nordiska huvudmannen upprättade skolan undervisning om svenska förhållanden sker enligt de minimikrav som gäller i 55 3 och 20 i det av utredningen upprättade försla- get till Kungl. Maj:ts kungörelse;
3. Utlandsskolnämnden bör stimulera till ett gemensamt utnyttjande av lokaler för svensk utlandsskola i internordiskt sam- manhang t.ex. vad gäller gymnastiklokaler och bespisningsutrymmen. Denna verksam- het må även kunna utsträckas till ev. ge_
mensamma bussresor för förflyttningen från föräldrahem eller inackorderingsstålle till skolan;
4. Svensk utlandsskola må kunna tjäna som organisatorisk och lokalmässig bas för stödundervisning i sådant nordiskt mo- dersmål som annars icke är företrätt på undervisningsorten ;
5. Den skyldighet som här förutsätts gälla för svensk huvudman till utlands- skola skall givetvis i den nordiska sam- arbetstraktatcns anda förutsätta reciproci- tet beträffande svenska barn i andra nor- diska skolor så att skyldighet, som åligger svensk huvudman, efter förhandlingar ock- så skall gälla för skola upprättad av annat nordiskt land.
Från norsk sida meddelades att utrikes- förvaltningens personal icke anmält nå- got behov av norska utlandsskolor till undervisningsdepartementet men att från och med år 1964 visst statsbidrag utgår till skolor som i Asien och Afrika anordnats av norska missionsorganisa— tioner för barn till norska missionärer och andra norska barn i vederbörande land eller distrikt. Skoldirektören i Oslo utövar på statens vägnar en viss tillsyn över dessa skolor. Undervis- ningsdepartementet finner att det vore fördelaktigt om det som ett led i en ömsesidig överenskommelse mellan de nordiska länderna kunde förutsättas som statsbidragsvillkor att skolorna även i aktuella fall tar emot barn från annat nordiskt land. Då en sådan be- stämmelse emellertid skulle inverka på bidragsunderlaget, skall departementet vid tillfälle ta upp ärendet i stortinget i samband med budgetbehandlingen. Från norsk sida vill man icke närmare gå in på de principer för samarbetet som utredningen föreslagit.
Finlands undervisningsministerium förordar i princip utredningens förslag men kan icke påtvinga finländska sko- lor utomlands några förpliktelser, enär de är helt privata och ej står under ministeriets eller Skolstyrelsens tillsyn.
Det föreslås dock att punkten 5 i utred- ningens principdeklaration på grund av att förhållandena kan vara olika i annat lands skola ändras till »att svenska barn i annan nordisk skola än svensk skall ha enahanda rättigheter som ifrågava- rande nordiska lands egna barn».
I Direktoratet for folkeskolen og semi- narierna inom danska undervisnings- ministeriet anser man att utredningens principiella synpunkter kan godkännas i den omfattning som konkreta fall ger möjlighet till tillämpning och då ekonomiska skäl gör det önskvärt att de tillämpas. Det bifogade kungörelse- utkastet finner man kunna vara vägle- dande för en eventuell motsvarande dansk kungörelse.
Utredningen finner sålunda att de uppställda principerna kan användas som riktlinjer vid de förhandlingar rö- rande samverkan inom utlandsskolverk. samheten som bör föras då problemet aktualiseras genom konkreta frågor som ej kan avgöras på det lokala planet.
3.3 Svensk undervisning utom- lands utanför den egentliga skol- organisationen
För att undvika att skiljas från barnen sänder föräldrar på orter där svensk- kolonien är för liten för att bilda un— derlag för en svensk skola ofta sina barn till skola inom det inhemska skol- väsendet. Även många föräldrar på så— dana platser där en svensk skola är verksam anser det viktigt att barnen icke skils från sina jämnåriga kamrater i vistelselandet eller finner skolvägen för lång till den svenska skolan och fö- redrar på sådan grund att låta barnen gå i landets skolväsen. Även om sådan skolgång i och för sig kan vara lika värdefull som undervisning i svensk skola, uppstår ofta för dessa barn ett
behov av deltidsundervisning i svenska ämnen.
Genom de bestämmelser som utred- ningen föreslagit beträffande inrättande av svensk skola utomlands erfordras ett större elevunderlag än tidigare för att få inrätta sådan skola. Detta gör att på vissa orter möjligheterna att grunda en svensk skola genom utred— ningens förslag begränsats. Det syns därför befogat att överväga i vilken mån svensk undervisning skall kunna anordnas utan att egentlig skola in- rättas.
Utredningen har i det föregående fö- reslagit att de svenska skolorna utom- lands huvudsakligen skall bestå av för- skola, lågstadium och mellanstadium, medan större delen av högstadieelever- na kommer att få sändas till Sverige för skolgång. Vidare förekommer att en enstaka familj eller ett par familjer finns bosatta på en ort och tillsammans har endast två eller tre barn som behö- ver undervisning. I dessa fall kan det ofta vara önskvärt att korrespondens- undervisning med eller utan handled- ning anordnas.
3.3.l Kompletterande undervisning I 2.2.2.26 beskrivs den svenska skolan i Mexiko. Den skiljer sig från övri- ga utlandssvenska skolor därigenom att den inte är avsedd för heltidsundervis— ning utan arbetar med kompletterande svensk undervisning för elever som går i tyska, franska, amerikanska eller mexi- kanska skolor. Intresset för komplette- rande svensk undervisning av detta slag syns enligt enkätsvar från svenska be- skickningar finnas bland utlandssvens- kar i vissa länder. På de flesta ställen torde dockantaletelevermedintresseför sådan undervisning inte vara så stort att man kan starta en särskild skola enbart för denna. Där svensk skola finns inrättad bör, om behov därav upp-
står, kompletterande svensk undervis- ning kunna bedrivas av de lärare som arbetar vid skolan. Denna undervisning torde i sådana fall i viss utsträckning kunna åläggas lärare som fyllnads- tjänstgöring eller utföras i form av övertidsarbete.
På sådana platser där svensk skola inte finns kan det vara svårare att ordna den kompletterande undervis- ningen med hänsyn till att enbart den— na oftast inte kan fylla ut en hel lä- rartjänst. Utlandsskolnämnden bör i så fall undersöka vilka möjligheter som finns att genom undervisning anordnad på olika närbelägna orter kunna skapa en full lärartjänst. Nämnden bör även söka efter andra utvägar att ordna den kompletterande undervisningen, exem— pelvis genom att som lärare utnyttja någon utlandssvensk på orten med lämpliga kvalifikationer och intresse för undervisning eller genom att med den svenska undervisningen kombinera tjänstgöring såsom svensk lektor vid utländskt universitet eller dyl. För att inventera de möjligheter till kombina- tioner som föreligger bör utlandsskol- nämnden ta kontakt med olika myndig- heter och organisationer mcd vilka sam- arbete kan tänkas, såsom utrikesdepar- tementet och Svenska Institutet .
Statsbidrag bör utgå till denna kom- pletterande undervisning i form av bi- drag motsvarande hela lärararvodet el- ler genom utsändande av svensk lärare för ändamålet. Eftersom det här oftast är fråga om mycket små grupper av elever, torde lokalfrågan inte vålla större svårigheter utan kunna ordnas på enskild väg. Om det kan förutses att undervisningen får sådan omfattning att förhyrda lokaler kan utnyttjas för nu- dervisning på ett rationellt sätt, bör dock statsbidrag kunna utgå även till lokalhyra. För att denna form av un- dervisning skall kunna ordnas bör ut-
landsskolnämnden endast kräva att en svensk organisation, svensk klubb eller dylikt, står som huvudman för verk- samheten och utser en person som skall svara för kontakten med utlandsskol- nämnden.
Statsbidrag till stadigvarande under- visningsmateriel och till elevbibliotek bör utgå med årligt belopp som utlands- skolnämnden bestämmer.
3.3.2 Grundskoleundervisning i mindre grupper Om elevantalet på en ort underskrider de gränser som utredningen satt som villkor för upprättande av svensk sko- la, bör i vissa fall svensk heltidsunder- visning ändå kunna ordnas. Tidigare har gällt att svensk under- visning i form av en B-skola har kun- nat anordnas vid ett minimiantal av 7 eller i vissa fall 6 elever. Utredningen som finner det angeläget att kravet på elevunderlag för anordnande av svensk statsunderstödd undervisning icke skärps genom de framförda försla- gen, föreslår att vid ett elevunderlag av minst sex elever bosatta på en ort, alla stadier inräknade inklusive förskolesta- diet, viss svensk undervisning skall kunna anordnas med statsbidrag. Någon av de ifrågavarande barnens föräldrar bör då sätta sig i förbindelse med utlandsskolnämnden, varefter nämnden, om den kommit fram till ett positivt ställningstagande, utsänder en lärare som skall undervisa barnen. Undervisningens organisation får an- passas efter de åldersstadier barnen befinner sig i. I allmänhet syns undervis- ningen böra ordnas så att förskolebarn, lågstadiebarn och mellanstadiebarn un- dervisas gemensamt omväxlande med muntlig metod och tysta övningar. Sam- tidigt kan högstadieeleverna arbeta med korrespondenskurser övervakade av lä- raren, som vid behov handleder dem i
studiearbe'tet. Genom att uppmärksamt följa de praktiska erfarenheter som görs med denna form av kombinerad under— visning, handledning och förskoleverk— samhet torde utlandsskolnämnden efter några år kunna utfärda råd och an- visningar för denna verksamhet. Även beträffande undervisningsmaterielen, exempelvis materiel för korrespondens- undervisning, bör utlandsskolnämnden komma med initiativ och förslag till för— bättringar. Statsbidrag bör förutom till lärare utgå till lokalhyra, om särskild lokal behöver hyras, samt till förbruk- ningsmateriel och stadigvarande under- visningsmateriel inklusive elevbibliotek och dessutom bör korrespondenskurser och läroböcker utsändas. Denna under- visning skall betraktas framför allt som en hjälp till föräldrarna i en svår un- dervisningssituation, icke som en svensk skola som utåt representerar det svens- ka undervisningsväsendet. Även i detta fall är det önskvärt att en svensk orga- nisation, svensk klubb eller dylikt står som huvudman för verksamheten och utser person som skall svara för kon- takten med utlandsskolnämnden.
3.3.3 Korrespondensundervisning Utredningen har i det föregående kon- staterat att ämneslärarsystemet, lokal- behovet, särskilt för undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena, och den stora variationen av ämnen och kurser är faktorer som tillsammans hindrar att högstadier inrättas i samma omfattning som låg- och mellanstadierna av grund- skolan. Dessa faktorer leder till att hög- stadieeleverna oftast måste få sin skol- gång förlagd till Sverige. Om utlands- svenska föräldrar emellertid av en eller annan anledning tvekar att sända hem barn i högstadieåldern till skolgång i hemlandet, är de hänvisade till att låta barnen studera med hjälp av korrespon- denskurser. Om svensk skola för låg—
och mellanstadiet finns på den ort där eleven är bosatt, är proble— met med handledning vid korrespon- densstudierna i allmänhet lätt att lö- sa genom att någon av skolans lärare utöver undervisning på låg- och mellan- stadiet åtar sig att fungera som band- ledare vid korrespondensundervisning- en. De svenska korrespondensinstituten, som utarbetar kurser för de flesta äm- nen som förekommer på grundskolans högstadium, har även utgett värdefulla studieanvisningar och lärarhandled- ningar för dessa kurser. Instituten står även till tjänst med personlig råd— givning åt de lärare som begår sådan. Särskilda konferenser för handledare vid korrespondensstudier anordnas år— ligen av vissa korrespondensinstitut och från och med sommaren 1964 anordnar även skolöverstyrelsen sommarkur- ser för handledare. Det är önskvärt att lärare vid sådana skolor där hand- ledning vid korrespondensstudier in- går i arbetsuppgifterna ägnar en del av den semestertid som tillbringas i hem- landet åt att skaffa sig fördjupad kän- nedom om metoderna vid handledning- en. Viss hänsyn till vana vid sådan handledning bör även kunna tas vid tillsättning av utlandslärare. Beträffan- de lärarbehovet vid korrespondens- handledningen har utredningen i det föregående (3.1.2.7) angett vissa nor- mer.
I de fall då svensk skola eller svensk lärare inte finns att tillgå på elevens bostadsort, är eleven hänvisad till att själv studera per korrespondens, even- tuellt med föräldrarnas bistånd. Åtskil- liga elever i gymnasie- och högstadieål- dem har nått en sådan mognad att kor- respondensstudier icke vållar dem stör— re svårigheter, medan däremot andra icke har nått sådan mognad utan har svårigheter dels att koncentrera sig på studierna när en lärares inspiration sak-
nas, dels at-t riktigt fatta innehållet i de kurser de läser. De anvisningar till lä- rare vid handledning av korrespondens- studier som utarbetats av korrespon- densinstituten bör kunna vara även föräldrar till nytta och bör vid behov genom samarbete mellan utlandsskol- nämnden och korrespondensintituten ställas till deras förfogande. Emellertid torde denna handledning inte alltid vara till fyllest, utan utlandsskolnämn- den bör vinnlägga sig om att söka få till stånd särskild information-smateriel av- passad för föräldrar som övervakar sina barns korrespondensstudier. I den mån mera personlig pedagogisk rådgivning krävs, bör utlandsskolnämnden dels själv svara för denna, dels förmedla rådgivning till föräldrarna. Härvid bör nämnden samarbeta såväl med skol- överstyrelsen, i synnerhet med dess hjälpmedelssektion och hjälpmedelscen- tral, som även med korrespondensin- stituten. Samarbete bör även eftersträ— vas av utlandsskolnämnden med såväl skolmyndigheter som korrespondensin- stituten för att ytterligare utveckla och förbättra korrespondensundervisnings- materielen. Särskilt gäller detta den audivisuella materiel som utgör en nödvändig komplettering av undervis- ningsbreven. Det kan under vissa om- ständigheter förekomma att en svensk familj bor helt isolerad i ett land där det svenska elevunderlaget icke möj- liggör vare sig grundandet av en svensk skola eller utsändande av en svensk lä- rare ens för Iåg- och mellanstadieunder- visningen. Om föräldrarna i sådana fall inte är villiga att skicka hem barnen till Sverige och inackordering där eller sända dem till utländsk eller interna- tionell skola, är de hänvisade till att själva ombesörja deras undervisning. Den materiel som då står till buds är huvudsakligen de skolböcker och den materiel i övrigt som används i den
svenska grundskolan. Det är inte sä- kert att föräldrarna har tillräcklig pedagogisk insikt för att använda den- na materiel på det sätt som är av- sett. Från denna synpunkt är det önsk- värt dels att korrespondenskurser ut— arbetas även för elever på grundsko- lans båda lägsta stadier, dels att vis- sa instruktioner till föräldrarna vid deras handledning av studierna på dessa stadier utarbetas. En av utlands- skolnämndens pedagogiska uppgifter bör vara att söka framställa sådan ma- teriel. Utlandsskolnämnden torde här- vid kunna ha nytta av att tillgodogöra sig de erfarenheter och de försök som gjorts av Institutet för individuell un- dervisning i Amsterdam (jfr bilaga 3).
I de fall då handledningen av kor-
respondensundervisning beräknas krä— va en full lärartjänst, dvs. vid minst 12 elever, bör utlandsskolnämnden över- väga att utsända en särskild lärare som handledare. Beträffande det nödvändi- ga materialet för korrespondensstudier- na, inkl. själva korrespondenskurserna, bör detta genom utlandsskolnämndens medverkan tillställas eleverna. Föräld- rarna skall sålunda endast behöva göra anmälan till nämnden om undervis- ningsbehovet, varefter nämnden kon- taktar vederbörande korrespondensin- stitut och svarar för den ekonomiska sidan av verksamheten. Hur stort beho- vet av denna form av undervisning kommer att bli har utredningen icke möjligheter att exakt beräkna.
KAPITEL 4
Förslag till åtgärder för utlandssvenska barns skolgång i Sverige
Utredningen har i kap. 3 framfört för- slag rörande anordnande av utlands- skolor, rörande undervisningen av ut— landssvenskars barn i förskole-, lågsta- die- och mellanstadieåldern på orter där en grupp om minst 6 sådana barn finns, för barn på orter med färre barn i samma åldrar där föräldrarna önskar överta ansvaret för undervisningen, för barn i högstadieåldern på orter där särskilda lokalmässiga och personella resurser samt tillräckligt elevunderlag finns för att man skall kunna anordna reguljär högstadieundervisning samt för barn i högstadieåldern som med eller utan lärares eller föräldrars hand- ledning anser sig kunna studera per korrespondens, För övriga elever åter- står två möjligheter: dels att full- göra skolgången i utländska eller in- ternationella skolor i bostadslandet, dels att resa hem till Sverige för skolgång där. De elever det här gäller är barn i lågstadie- och mellanstadieåldern på orter där den svenska bosättningen är liten, barn som av hälso- eller familje- skäl eller av andra orsaker icke bör vistas i föräldrahemmet, barn i högsta- dieåldern där den svenska bosättning- en inte är stor nog för att bilda under- lag för en utlandsskola samt det stora flertalet av ungdom i gymnasieåldern vars föräldrar bor utomlands.
För de elever som av föräldrarna sänds hem till Sverige för skolgång fordras åtgärder från svensk sida av
såväl organisatorisk och ekonomisk som rent pedagogisk art.
4.1 Åtgärder av organisatorisk och ekonomisk art
4.1.1 Information
Vid de intervjuer som utredningen gjort med utlandssvenska föräldrar har fram- gått att vad man i första hand saknar när man önskar placera barnen i skola i Sverige är något organ dit man kan vända sig med förfrågningar och där man kan få upplysning om vilka möj- ligheter som erbjuds att placera barnen i Sverige. Man önskar upplysning om skolformer, om inackorderingsformer, om hjälpanordningar för att övervinna anpassningssvårigheter, t.ex. i fråga om svenska språket, och om kostnader. Ut— redningens förslag om en utlandsskol- nämnd bör ses mot denna bakgrund.
Dessutom har föräldrarna beklagat att tillgången på platser vid internat- skolor är så liten att man ofta inte kan räkna med att erhålla en sådan plats. Internatskolorna anses även va- ra en så kostsam skolform att man ofta föredrar att sätta barnen i en utländsk skola.
I det föregående (3.1.6.1) har fram- hållits att en av utlandsskolnämndens viktigaste uppgifter skall vara informa- tion till utlandssvenska föräldrar. Den- na information skall icke blott avse
skolmöjligheterna utomlands utan i li- ka hög grad de möjligheter till skol- gång och inackordering som erbjuds här hemma. Föräldrarna skall genom att rekvirera de broschyrer och övrigt tryckt informationsmaterial som ut- landsskolnämnden utarbetat kunna få allmänna upplysningar beträffande de möjligheter till skolgång som står deras barn till buds liksom om de ekonomiska villkor som är förknippade med de olika alternativen. Informationen skall ,avse dels den allmänna uppbyggnaden av det svenska undervisningsväsendet, varvid i synnerhet den komplicerade organisationen av det gymnasiala skol- systemet skall beaktas, dels en närmare beskrivning av de undervisningsanstal- ter som närmast kan komma i fråga för de utlandssvenska ungdomarna, dvs. de läroanstalter som antingen är orga- niserade som rena internatskolor eller är avsedda främst för ungdom boende i ett visst område men därutöver för- sedda med elevhem för bland annat utlandssvenska elever. De allmänna in- formationsbroschyrerna bör även inne- hålla upplysningar som möjliggör för föräldrarna att bedöma olika inackor- deringsformers fördelar för olika typer av ungdom och barn och för olika åld- rar.
Utöver dessa allmänna upplysningar bör informationsskrifterna även inne- hålla uppgift om utlandsskolnämn- dens adress och telefonnummer och namn på befattningshavarna där samt informera om att nämnden även står till tjänst med enskild upplysning och rådgivning och förmedling av adresser till lämpliga privata inackorderingshem. Konkreta anvisningar om förfaringssät- tet då man önskar erhålla en plats vid internatskola eller elevhem i Sverige bör meddelas, liksom även anvisningar bör finnas om blanketter som skall an— vändas för ansökningar och om var de
kan erhållas. Även möjligheterna till yrkesrådgivning bör beröras i informa- tionsskrifterna.
4.1.2 Överblick över inackorderings- möjligheterna I det föregående har konstaterats att ett mycket stort behov av goda inackor- deringsmöjligheter för utlandssvenska barn föreligger i landet. Detta behov finner utredningen i första hand böra lösas, för låg- och mellanstadiebarnens del genom inackordering i privata hem, och för högstadie- och gymnasieelever- nas del såväl genom privat inackorde- ring som genom placering i elevhem och internatskolor. Det är emellertid för den senare kategorien angeläget att den inackordering som anordnas inte får sådan karaktär att de utlandssvenska barnen mer eller mindre isoleras från umgänge med hemmasvenska barn. I internatskolorna bör inslaget av ut- landssvenska barn begränsas såväl av pedagogiska skäl som med hänsyn till elevernas självfallna rätt att leva i en icke alltför avvikande miljö. Från undervisningssynpunkt anser man vid de internatskolor som regelbundet tar emot ett större antal utländska elever att inslaget av dessa inte bör överstiga 60 %. Hur stort inslag av utlandssvens- ka elever man kan tillåta i ett elevhem anslutet till en allmän skola har inte kunnat undersökas, men utredningen utgår ifrån att det utan allvarlig olä- genhet bör kunna överstiga det inslag som maximalt anses lämpligt vid inter— natskolorna. Planeringen av den nödvändiga ut- byggnaden av internatskole- och elev- hemsväsendet till den del den avser att tillgodose de utlandssvenska elever- nas behov bör anförtros åt utlands- skolnämnden. Enligt de förslag som framläggs i kap. 8 skall framför allt primärkommuner i fortsättningen vara
huvudmän för elevhemmen för såväl gymnasieelever som grundskoleelever. Planeringen för elevhemmen till den del den avser sådant klientel i gymna- siala skolformer som har behov av skolinackordering på grund av gles- bygdsförhållanden eller miljöförhållan- den skall i första hand ankomma på skolstyrelserna i samverkan med läns- skolnämnderna, som i detta arbete bör samarbeta sinsemellan över länsgrän- serna. Utlandsskolnämnden bör även delta i denna planering och bör så snart fråga uppkommer om anläggande av ett elevhem söka kontakt med veder- börande skolstyrelse och länsskolnämnd och tillsammans med dessa undersöka huruvida hemmet, med bibehållande av sitt fulla värde för de grupper det är avsett att betjäna, kan placeras på en ort som är lättillgänglig för utlands- svenska föräldrar och dimensioneras för att kunna ta emot ett inslag av ut- landssvenska barn. Utlandsskolnämnden bör även vid be- hov själv ta initiativet till tillkomsten av elevhem. Eftersom elevhem normalt icke bör vara avsedda enbart för ut- landssvenska elever, bör även ett så- dant projekt oftast genomföras i sam- arbete med kommun, landsting och länSSRolnämnd i den kommun resp. det län där hemmet avses att uppföras. När skolöverstyrelsen eller ecklesia- stikdepartementet har att handlägga ärenden som rör platsantal eller elev- anordningar vid internatskolor eller pedagogiska förhållanden vid dessa bör utlandsskolnämnden vara en naturlig remissinstans, så att de utlandssvenska elevernas intressen tillvaratas vid be- handlingen av dessa ärenden och nämn— den dessutom hålls underrättad om ut— vecklingen på internatskolornas område. För att kunna bedöma hur stort be- hovet av elevhemsplatser och internat- skoleplatser för utlandssvenska elever
är bör utlandsskolnämnden söka upprät- ta en översikt av antalet på skolorter tillgängliga privata inackorderingsplat- ser som kan utnyttjas av utlandssvenska elever. Genom en sådan inventering nås dels fördelen att utlandsskolnämnden kan tjäna som förmedlingsbyrå, dels en överblick över hur stor del av inackor- deringsbehovet som lämpligen kan till- godoses genom privat inackordering. Nämnden bör vid sin bedömning av behovet noga beakta de önskemål i fråga om slaget av inackordering som framförs av de utlandssvenska föräld- rarna.
4.1.3 Service beträffande inackordering I 4.1.1 har behovet av information till utlandssvenska föräldrar beskrivits och i närmast föregående avsnitt har den planering och utbyggnad av skolin- ackorderingsmöjlig'heterna som krävs skisserats. Emellertid torde de utlands- svenska föräldrarnas behov och önske- mål inte vara tillgodosedda enbart ge- nom information och tillgång på plat- ser. Eftersom föräldrarna, när skolin- ackordering i Sverige blir aktuell för barnen, ofta har svårt att komma ifrån sina arbeten på främmande ort, syns det vara önskvärt att de får tillgång till någon form av service och därigenom slipper göra kostsamma hemresor på för dem kanske olämplig tid. Utlands- skolnämnden bör som ovan nämnts sva- ra för denna service. [För sådana ut- landssvenska föräldrar vilkas barn har behov av eller kommer att få behov av inackordering för ett påföljande läs- år bör utlandsskolnämnden för ansökan om inackorderingsplats utfärda särskil- da blanketter som bör finnas tillgängliga vid svenska ambassader och konsulat samt vid svenska utlandsföretags perso- nalkontor. Dessa blanketter skall av de utlandssvenska föräldrarna ifyllas med uppgifter beträffande eleven, hans per-
sonlighet, intressen, skolförhållanden m.m. och dessutom med de önskemål som från föräldrarnas och elevens sida ställs på arten av skolgång och skolin- ackordering. [ den mån inackorderings- önskemålen avser privatinackordering bör utlandsskolnämndens handläggning av ansökan inskränka sig till anskaffan- de av en adress på en privat familj som enligt nämndens åsikt är lämplig som inackorderingshem för vederbörande elev på den ort dit familjen helst önskar att elevens skolgång skall förläggas. Om icke privat inackordering önskas, anges på blanketten huruvida i första hand internatskolgång eller elevhemsinackor- dering önskas och till vilken skola skol- gången önskas förlagd. Dessa blanketter vidarebefordras sedan av utlandsskol- nämnden till behandling i den intag- ningsnämnd för internatskolor och elev- hem som närmare beskrivs i kapitel 9 och där utlandsskolnämnden genom sin ordförande och sin kanslichef är representerad. Snarast möjligt efter det att intagningen är klar skall utlands- skolnämnden sedan lämna besked till föräldrarna om hur nämnden ordnat för deras barns fortsatta skolgång.
4.1.4- Ekonomiska villkor Såsom framgått såväl av utredningens intervjuer med utlandssvenska föräld- rar som av utredningens enkätunder- sökningar bland dessa finner föräldrar- na det ofta alltför dyrt att sända hem sina barn till Sverige för skolgång och låter dem därför fullgöra skolgången i en utländsk skola eller i en skola av internationell typ. Eftersom det kan anses skäligt att utlandssvenskarna be- reds möjlighet att placera sina barn i en svensk skola på såvitt möjligt sam- ma villkor som hemmasvenska föräld- rar, bör vissa åtgärder vidtas för att lätta de ekonomiska bördor en skolgång i Sverige ofta lägger på föräldrarna. De
åtgärder som vidtas måste få en något olika teknisk konstruktion beroende på om det gäller inackordering i privat familj, i elevhem eller i internatskola och om eleven går i grundskola eller i gymnasial skolform.
Om en grundskoleelev i Sverige bor på så långt avstånd från närmaste grundskola att han behöver inackorde- ring på skolorten, åligger det i realite- ten kommunen att svara för denna in— ackordering. Föräldrarna vidkänns så- lunda inga kostnader härför. Det syns skäligt att även föräldrar till utlands- svenska barn får åtnjuta förmånen att på grundskolestadiet kunna ha barnen inackorderade i lämplig familj på skol- orten utan att vidkännas extra kostna- der. Utredningen föreslår därför att för- äldrarna då skall kunna erhålla »särskilt inackorderingsbidrag för utlandssvensk elev» från Centrala studiehjälpsnämn- den, som bör ges möjlighet att bevilja sådant bidrag till utlandssvenska elever i olika åldrar vid grundskolor i Sve- rige. Ansökan om sådant bidrag bör inges till utlandsskolnämnden som har att yttra sig över huruvida den sökan- de är att betrakta som utlandssvensk. Detta bidrag bör få samma storlek som det bidrag omfattande dels vanligt stu- diebidrag, dels inackorderingsbidrag som kan utgå till hemmasvenska elever i gymnasiala skolformer.
Om ett barn till en utlandssvensk är elev i en gymnasial skola, utgår till ho- nom det nämnda bidraget om tillsam- mans 175 kr per månad under förutsätt- ning att han är svensk medborgare. Om detta är fallet, syns inga särskilda åtgär- der vara påkallade för de utlandssvens- ka eleverna, eftersom de vad inackor- deringen beträffar är likställda med hemmasvenska elever ekonomiskt sett.
I studiehjälpsreglementet (SFS 1964: 402, ändrad 1965:248) har 3 5 följande lydelse:
»Studiehjälp utgår till svensk studerande så ock till annan studerande som är bosatt i riket. Den som icke är svensk medborgare äger dock icke rätt till studiehjälp om han bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte att här vinna utbildning».
En utlandssvensk elev, som av en eller annan anledning (exempelvis be- stämmelser rörande medborgarskap i föräldrarnas bostadsland) förlorat sitt svenska medborgarskap, har sålunda icke rätt till studiebidrag eller inackor- deringsbidrag om han bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte att förlägga sin utbildning hit. Denna ur utlandssvens— karnas synpunkt i många fall omoti- verade nackdel syns böra undanröjas. Utredningen föreslår att detta sker ge- nom att nämnda paragraf i studiehjälps- reglementet ändras, så att rätt till stu— diehjälp tillkommer utlandssvensk även om han icke är svensk medborgare. 3 & studiehjälpsreglementet får då föl- jande lydelse:
»Studiehjälp utgår till svensk studerande så ock till annan studerande som är bosatt i riket. Den som icke är svensk medborgare och bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte att här vinna utbildning äger dock icke rätt till studiehjälp såvida han ej är att betrakta som utlandssvensk».
Ansökan om studiebidrag för sådan elev bör icke inges till studiehjälps— nämnden utan till utlandsskolnämnden som utlandssvenska föräldrar är vana att vända sig till i skolfrågor. Utlands- skolnämnden har därefter att bedöma huruvida eleven är att betrakta som ut- landssvensk och göra anteckning härom på ansökningshandlingen, varefter an- sökningen vidarebefordras till studie- hjälpsnämnden som har att fatta avgö- randet i bidragsfrågan.
För sådana utlandssvenska grundsko- leelever som inackorderas i elevhem eller internatskolor bör studiebidrag kunna utgå på samma sätt som ovan föreslagits beträffande elever på grund-
skolestadiet som inackorderas i privat familj. Det statsbidrag som utgår till elevhem och internatskolor anpassas på sätt som föreslås i kapitel 5 och 6 efter de verkliga kostnaderna, så att de av- gifter som föräldrarna måste erlägga utöver inackorderings- och studiebidra- get ungefärligen motsvarar de kostna- der föräldrarna skulle ha haft om bar- net bott i hemmet. Detsamma bör gälla utlandssvenska elever på det gymnasiala skolstadiet.
I det föregående har beträffande de ekonomiska villkoren hänsyn tagits en- dast till inackorderingskostnaderna. De extra resekostnader utlandssvenska för- äldrar måste vidkännas dels för att be- söka sina barn i deras inackorderings- hem i Sverige, dels för att låta barnet resa till föräldrahemmet under ferier har här icke beaktats. Ehuru kostna- derna härför i många fall kan vara högst betydande har utredningen icke funnit sig föranlåten framlägga förslag om statliga bidrag för detta ändamål.
4.2 Atgärder av elevvårdande och pedagogisk natur
4.2.1 Intagning av utlandssvenska eleveri gymnasiala skolor Intagningen i gymnasiet sker f.n. efter de poängsummor som eleverna har upp- nått i den avlämnande skolan. I det nya gymnasiet skall för inträde formellt endast krävas att eleven har gått viss linje och läst större kurs i vissa ämnen eller, om en mindre kurs lästs, uppnått visst betyg i ifrågavarande ämne. Emel- lertid torde även i fortsättningen en relativt hård konkurrens komma att finnas om platserna vid gymnasiet, medan [däremot platstillgången i fack- skola och yrkesskola kommer att vara bättre. Varje gymnasium har ett elev- område varifrån eleverna skall rekryte-
ras och som i de flesta fall omfattar mera än en kommun. Minimikraven för intagning ligger olika högt i olika gymnasieområden och ej heller är in- tagningspoängen densamma år från år i ett och samma område, eftersom den varierar efter betygsstandarden hos de elever som önskar plats i gymnasiet. Full rättvisa föreligger sålunda endast mellan elever av samma årgång och inom samma elevområde. De utlands- svenska eleverna tillhör i allmänhet icke något elevområde, eftersom de ofta tillbringat sin föregående skoltid på annat håll än i Sverige. De har sålunda f.n. inte formell rät-t till inträde vid nå- got gymnasium i Sverige, om de inte bo- sätter sig här redan då de ansöker om inträde i gymnasium.
Om en utlandssvensk skolelev till- bringat de två sista åren av grundskolan i en svensk utlandsskola, är det natur- ligt at-t det betyg han erhållit från års- kurs 9 skall vara avgörande för hans intagning i svenskt gymnasium. Om eleven ifråga inackorderas på en ort där familjen exempelvis har släktingar, skall gymnasiet på orten eller det gym- nasium till vars gymnasieområde orten bör ha skyldighet att ta emot den ut- landssvenske eleven om han uppfyller gällande behörighetskrav (jfr kap. 9). Om eleven ifråga tillbringat något av de två senaste skolåren i annan skola utomlands än svensk grundskola eller av utlandsskolnämnden godkänd inter- nationell skola, bör vederbörande gym- nasium till vilket han sökt vara skyldigt att motta honom såsom extra elev i den klass där han önskar vinna inträde eller där rektor efter utlandsskolnämn- dens hörande anser att han närmast bör höra hemma. Inom ett läsår skall kollegiet ta ställning till om han skall intas i gymnasiet antingen i den öns- kade årskursen eller i klaSS av annan årskurs.
Om på en gymnasieort ett elevhem inrättats för elever med behov av skol- inackordering, skall detta givetvis med- föra att skolans organisation utökas med det antal klasser som svarar mot elevhemmets kapacitet. Villkoret för in- tagning skall här vara detsamma, dVS. elever från utlandssvenska skolor skall tas in efter poäng, medan elever från utländska skolformer eller internationel- la skolor tekniskt sett skall tas in i egenskap av extra elever men icke i så stort antal att det normala maximi- antalet elever i klassen överskrids med mer än tre. Detta förutsätter att ett mera betydande inslag av utlandssvens- ka gymnasiesökande vid ett gymnasium skall kunna motivera inrättande av ex- tra klassavdelning, även om detta i enskilda fall skulle innebära en ökning av intagningen i gymnasium och fack- skola utöver 50 %.
För utlandssvenska elever som inta- gits i gymnasium bör statlig ersättning utgå till skolkommunen enligt samma normer som gäller vid interkommunal samverkan.
4.2.2 Pedagogiska åtgärder I de flesta fall torde de utlandssvenska eleverna ha sådana kunskaper i svenska att några särskilda åtgärder för deras undervisning i detta ämne inte behöver vidtas. Emellertid har det vid de internatskolor som för närvarande i första hand får ta emot de utlandssvens- ka barnen visat sig att ett visst antal av dessa, i synnerhet sådana som har gått i utländska skolor tidigare, har bristfälliga kunskaper i svenska. Brister. na är dock sällan så stora att man i undervisningen behöver tillgripa annat språk än svenska. Eleverna lär sig även mycket snabbt att behärska svenskan hjälpligt, eftersom de i de flesta fall fått höra svenska i föräldrahemmet.
Språksvårigheterna är dock ofta av- sevärda. Hos de flesta utlandssvenska barn förekommer brister i ordförrådet, som försvårar förståelse av läroböckers och lärares framställning. Stavning och uttal kan lämna mycket övrigt att öns- ka, och skillnaden mellan skriftbild och uttal kan leda till oförmåga att iden- tifiera ord i tal och skrift. Även vid en i stort sett god språkbehärskning kan osäkerhet i ordböjning, konstruk- tioner och ordval länge göra sig gällan- de och främmande inflytande föranleda ett osvenskt språkbruk. Märkbara för- sämringar kan i detta avseende ofta konstateras efter varje ferie då eleverna vistats hos sina föräldrar utomlands. Elevernas arbete att övervinna dessa svårigheter är icke sällan tidsödande, och det är därför rimligt att särskild hänsyn tas till deras språkliga brister vid bedömningen främst av deras fär- dighet i svenska men också av deras prestationer i andra ämnen.
En lämplig form av hjälp för dessa elever som inte behärskar svenskan tillräckligt väl syns vara att möjliggöra stödundervisning i små grupper, där elever med samma art av svårigheter undervisas tillsammans. I många fall behöver denna stödundervisning inte endast sättas in under övergångsskedet från den utländska skolan till den sven- ska utan bedrivas jämsides med den vanliga undervisningen under elevens hela skoltid i Sverige. Stödundervis- ningen bör möjliggöras genom extra tilldelning av lärartimmar för ända- målet och då så är möjligt underlättas genom utbyte av lektioner i andra äm- nen mot lektioner i svenska.
I ämbetsskrivelse den 27.2.1959 har Kungl. Maj:t medgett att statsbidrag må beräknas för särskild undervisning i svenska språket åt utländska och statslösa barn i obligatoriska skolor. Genom ett nytt regleringsbrev den 16.6
1966 upphävs tidigare bestämmelser och ersätts av en möjlighet att anordna stödundervisning med sex veckotimmar per grupp för utländska, statslösa och svenska barn som intagits från utländs- ka skolor. Utredningen föreslår att rättigheten att anordna sådan undervis- ning med statsbidrag inte begränsas till den obligatoriska skolan utan ut— sträcks till att gälla även gymnasiala skolformer.
Särskilda pedagogiska åtgärder är på- kallade även med hänsyn till under- visningen i andra ämnen än svenska språket. Skillnader i tim- och kurs- planer mellan svenska och utländska skolor gör att en elev som tillbringat en del av sin skoltid i utländsk skola ofta har läst mera avancerade kurser i vissa ämnen eller inhämtat kunskaper i and- ra ämnen än dem som finns represen- terade i svenska läroplaner, medan kun- skaperna i vissa andra ämnen är mind- re än på motsvarande skolstadium i Sverige eller helt saknas. I de fall då den utlandssvenske elevens avvikelse är negativ, innebär detta en extra svå- righet i skolgången. Emellertid har sam- ma elev oftast även avvikelser i positiv riktning i ett eller flera ämnen och dessa avvikelser bör även uppmärk- sammas för att ge vederbörande elev möjlighet till stimulans och personlig utveckling och även för att berika un- dervisningen för andra elever i skolan. Sådan överkvalificering i ett eller flera ämnen bör också utnyttjas så att eleven befrias från vissa lektioner och i stället får ägna denna tid åt att komplettera sina kunskaper i ämnen där han icke är i nivå med klassen. Individuell stödundervisning är i dessa fall det mest rationella sättet att snabbt och ef- fektivt fylla elevens brister. Utredning- en föreslår att statsbidrag må kunna ut- gå till högst två timmars stödundervis- ning per elevgrupp i andra ämnen än
svenska för utlandssvenska elever som under motsvarande antal veckotimmar på grund av överkompensation kunnat befrias från annat ämne. Det bör an- komma på utlandsskolnämnden att läm- na medgivande om stödundervisning för utlandssvenska elever samt bestämma gruppindelningen och utfärda ytterliga- re anvisningar om denna undervisning. Utöver den hjälp som stödundervis- ningen innebär bör de utlandssvenska elevernas inträde i svenska gymnasiala skolor underlättas genom att tillfällig dispens lämnas för sådana ämnen, exempelvis svenska, svensk historia, svensk geografi, svensk samhällskun- skap och kristendomskunskap, där ele- vernas kunskaper ligger under den nor— mala nivån för skolstadiet. Komplette— ring av betygen bör helst ske inom förs- ta året.
För att underlätta kompletteringsstu- dierna bör utlandsskolnämnden, om stort behov av undervisning i vissa äm- nen föreligger, kunna anordna prepa- randkurser på sommaren avsedda för återvändande utlandssvenska barn. Så- dana kurser torde även kunna utnyttjas av till Sverige inflyttande utländsk ungdom som behöver förbereda över- gång till svenska läroplaner. Särskilda korrespondenskurser utarbetade med tanke på kompletteringsstudier bör även kunna komma till användning som en
förberedelse av övergången till svensk skola redan under utlandsvistelsen.
I vissa fall torde problemen med och underkompensation kunna lösas genom att en större rörlighet mel— lan årskurserna tillämpas. I ämne eller åmnen där eleven läst mer avancerade kurser hör han sålunda kunna delta i undervisningen i klass av högre års- kurs. På motsvarande sätt bör i andra ämnen en placering i lägre årskurs kun- na förekomma. Särskilt i de gymnasiala skolformerna erbjuder de nya läropla- nerna goda organisatoriska förutsätt- ningar för en dylik flexibilitet i års- kursindelningen. över-
Som nämnts i det föregående (3.1.6.1) förutsätts att utlandsskolnämn- den med tiden blir ett centrum för pe- dagogisk information rörande utlands- svenska barn. Nämnden bör då även uppmärksamma de läroplansmässiga problemen och sträva efter att kunna biträda rektorerna med råd rörande arten av komplet—terande undervisning, lämpligt timantal för denna undervis- ning och lämplig form av årskursväx- ling för elever som kommer från åtmin- stone de större ländernas undervis- ningssystem.
Vad som här sagts om elev vid gym- nasium bör i tillämpliga delar också gälla elev i fackskola och yrkesskola.
5.1 De olika inackorderings- formerna
I utredningens direktiv anges som möj- liga lösningar på inackorderingsproble- met för olika kategorier av barn och ungdom »inackordering i någon form, internatskola, elevhem eller skolhus- håll».
För utredningens överväganden be- träffande de olika inackorderingsfor- merna och deras fördelar respektive nackdelar för olika typer av barn och ungdom har det varit av vikt att klar- göra innehållet i de olika begreppen. Som framgår av framställningen i det följande är det mycket svårt att dra upp skiljelinjer mellan de olika inackor— derings- och skolformerna, som i vissa fall utan bestämd gräns kan övergå i varandra.
5.2 Inackordering i familj
Vid inackordering i egentlig mening anförtror föräldrarna sitt barn i andra personers vård för längre eller kortare tid. Anledningen härtill kan vara av olika slag, exempelvis föräldrarnas svå— righeter att vårda barnet eller en öns- kan att bereda barnet tillfälle till en utbildning som inte finns på föräld- rarnas bostadsort. Barn som inackor- deras på dessa grunder är normalt icke att betrakta som fosterbarn.
Enligt barnavårdslagen 7 kap. 46 & förstås med fosterbarn
KAPITEL 5
Olika former av skolinackordering
»barn under 16 år, som vårdas och fostras i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om barnet»
och med fosterföräldrar )de som i sitt hem mottagit fosterbarn» samt med fosterhem
»hem vari fosterbarn mottagits».
Kommentarerna till 1960 års barna— vårdslag anger beträffande definitionen av begreppet fosterbarn (ur Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor, nr 133, januari 1961, sid. 111):
Förutsättningen för att ett barn skall vara att anse som fosterbarn är, att det vårdas och fostras i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad för- myndare, som tillika är vårdnadshavare för barnet. Det räcker icke med att barnet får vård i betydelsen mat, husrum, tillsyn etc. Även uppfostringsmomentet måste vara tillfinnandes. Barnavårdskommittén har uttryckt saken på följande sätt: »För att fosterbarnsvård skall föreligga krävs, att någon i vars hem barnet vistas verkligen framstår som fosterfar eller fostermor och, i den mån vårdnadshavaren icke förbehål- lit sig vissa uppgifter eller avgöranden, be— reder barnet den vård och fostran, som en far eller mor normalt svarar för.)
Med hänsyn till kravet på fostran torde det vara uteslutet, att exempelvis familje- vård av rent tillfällig natur skall kunna betraktas som fosterbarnsvård.
Från socialstyrelsen har uppgetts att man inte betraktar barn som fosterbarn då föräldrarna inte överlämnat ansva- ret för barnet helt till inackorderings- familjen utan denna tar kontakt med föräldrarna i viktiga frågor. För ut-
landssvenskarnas del kan denna kon- takt naturligt nog i många fall vara svår att etablera med kort varsel, men detta torde ej inverka på det inackor- derade barnets ställning från rättslig synpunkt. Utredningen anser sig såle- des kunna konstatera att de bestämmel— ser i barnavårdslagen som hänför sig till fosterbarnsvården, exempelvis an- gående tillstånd att motta fosterbarn, anmälningsskyldighet, tillsyn från har— navårdsnämndens sida och förbud mot att bedriva förmedlingsverksamhet be- träffande fosterbarn, normalt icke är tillämpliga på barn som av föräldrarna placeras i familjeinackordering under skolterminerna.
Sådan skolinackordering som utred- ningen har att beakta, dvs. inackor- dering som närmast har till ändamål att bereda barn eller ungdom möjlighet till studier under bättre betingelser än som kan erbjudas i föräldrahemmet, ordnas oftast av föräldrarna själva som gör en privat överenskommelse med inackorderingsfamiljen. I allmänhet tor— de förutsättas att barnen i inackorde- ringshemmet får en viss vård, inte bara rent materiellt utan även i olika grad —— beroende framför allt på barnets ål- der —-— en allmän fostran, ledning, psy- kisk vård och det allmänna stöd som en ung människa behöver. Det torde vara vanligt att föräldrarna,då överens- kommelse träffas om inackordering, in— gående preciserar sina önskemål om tillsyn och vård och även meddelar inackorderingsföräldrarna vilka vanor barnet har från hemmet och vilka sär- skilda principer som de vill ha tilläm- pade på barnets fostran i inackorde- ringshemmet.
Om inackorderingen erhålls i en släk— tings hem, vilket ibland är fallet, torde man i allmänhet kunna förutsätta att vård och fostran på grund av släktska- pen mellan föräldrarna och inackorde-
ringshemmets föreståndare kan ges sam- ma allmänna karaktär som i föräldra- hemmet. Det är givetvis av betydelse att tillsynen i inackorderingshemmet i varje fall är anpassad efter barnets ål- der, mognadsgrad och vanor från för- äldrahemmet. Principerna för barnupp- fostran varierar i hög grad från ett hem till ett annat och det finns givetvis många möjligheter till konflikter om ett barn kommer från ett hem där för- äldrarna lämnat sina barn stor frihet till ett inackorderingshem där inackor- deringsföräldrarna av omsorg om har- nets bästa önskar eller kräver en större insyn i barnets förehavanden än det vant sig vid. För att barnet skall trivas i ett inackorderingshem måste förutsät- tas att dess vanor i fråga om självbe— stämmande och personlig frihet inte alltför mycket rubbas om detta inte av särskilda skäl är påkallat.
Att över huvud taget fastslå för vil- ken typ av barn eller ungdom familje- inackorderingen lämpar sig bäst, torde icke vara möjligt. Vid samtal med lära- re, hemföreståndare och elever i inter- natskolor har det framkommit att man inte kan uppgöra bestämda regler för i vilka fall den ena eller den andra inackorderingen är lämpligast. Om ett barn eller en ungdom trivs bäst i den ena eller den andra formen av inackor- dering torde framför allt bero på de mänskliga kontakter som kan knytas där. Vid en och samma internatskola har det hänt att två elever i samma ålder och i samma klass och till synes med i övrigt likartade förhållanden har olika åsikter om värdet av olika in- ackorderingsformer. Detta torde bero på de erfarenheter som eleven fått av de olika inackorderingsformerna. Inom barnavårdande myndigheter syns man vara tämligen enig om att familjein- ackordering som regel är att föredra för yngre barn, åtminstone upp till för-
puberteten. Barnen i de yngre åldrarna har lätt för att anpassa sig till olika regler och till olika människor. Det vik- tiga syns för dem vara att känna trygg- het och individuell omvårdnad i det hem där de lever.
Bland de elever som åtnjuter inackor- deringstillägg till studiebidraget, dvs. huvudsakligen ungdomar i gymnasiala skolor, finns många som bor på ett sätt som icke kan kallas inackordering i egentlig mening. Här åsyftas de elever som hyr ett möblerat rum i en familj, själva svarar för matfrågan och ej alls åtnjuter någon tillsyn från värdfamil- jens sida utöver, eventuellt, städning av rummet. Detta sätt att lösa bostadsfrå- gan ställer sig ofta ekonomiskt fördel- aktigare än egentlig inackordering men torde icke böra rekommenderas för ge- nerell tillämpning, även om det kan passa vissa något äldre ungdomar med ett större mått av mognad, självständigt omdöme och målmedvetenhet. Emellan detta ».självständiga boende» och in- ackordering med fullständig tillsyn och vård finns talrika mellanformer med olika grad av tillsyn från värdfamiljens sida.
Den uppmärksamhet som det familje- inackorderade barnet åtnjuter från in- ackorderingsföräldrarnas sida och som i lägre ålder uppfattas som en positiv faktor tycks i och med början av pu- berteten i stället av barnen ofta upp— fattas som en belastning. De flesta barn syns då få ett behov av större oberoen- de och förvärva den vuxnes förmåga till personligt ansvar för det dagliga livets detaljer vilka de kan och vill be- handla utan att stå under ständig upp- sikt av någon auktoritet. Ett sådant obe- roende syns vara lättare att åstadkom- ma i ett elevhem än vid inackordering i en familj.
Att döma av de intervjuer som ut— redningen gjort och av utredningens
undersökning bland utlandssvenska för- äldrar syns även dessa i de flesta fall sedan barnen nått tonåren föredra att de inackorderas på annat sätt än i pri- vat familj.
5.3 I nternatskola
Skillnaden mellan å ena sidan en all- män skola med ett elevhem som är knutet till densamma och å andra sidan en internatskola är framför allt att en internatskola huvudsakligen är avsedd för elever som bor i skolans elevhem och att samverkan mellan skolan och internatet är intimare än mellan en all- män skola och dess elevhem.
Undervisningen i internatskolan och den fostran som ges i dess elevhem är integrerade och utgör en helhet. Denna integration markeras av att internatsko- lans rektor lika mycket är ledare för hemverksamheten som för själva under- visningen och att elevhemsföreståndar- na i viss utsträckning utgörs av lärare vid skolan. Men helhetssynen främjas också av att lärare som söker anställ- ning vid en internatskola i regel är in- tresserade av just denna skolform och är benägna att ägna avsevärd tid och uppmärksamhet åt andra sidor av ele- vernas fostran än den egentliga under- visningen. Vissa internatskolor kan, lik- som många folkhögskolor, närmast kal- las rörelseskolor som i sin fostrande verksamhet följer ett visst program med anknytning till den rörelse som (Iriver dem.
I vanliga skolor där gymnasium har funnits sedan längre tid tillbaka finns mestadels åtskilliga traditioner och oskrivna regler för elevernas attityd mot omvärlden vilka förs vidare från generation till generation. I en inter- natskola, som både är skola och hem för flertalet elever, präglas eleverna i än högre grad av miljön. Hur mycket
en viss likformighet i yttre beteende motsvaras av likformighet i uppfatt- ningar och värderingar torde undandra sig bedömning.
Internatskolan ställer krav på delak- tighet i ansvaret för en helhet och hän- syn till det samhälle i miniatyr som den utgör och kan därigenom utgöra en god skolning för ett samhällsansvar efter skolans slut. Å andra sidan kan det icke förnekas att vid åtminstone sådana in- ternatskolor som ligger på en relativt isolerad ort eleverna får kontakt med omvärlden och samhället endast genom förmedling av skolans lärare och hem- föreståndarna, som de väl känner, och att eleverna därigenom undandras från den nyttiga skolning som en daglig kontakt med andra grupper av ungdo— mar med olika social bakgrund utgör.
Ett relativt starkt inslag av utlands- svenskars barn innebär — på grund av deras för en svensk skola unik-a erfa- renheter från främmande kulturmiljöer — en viss motvikt mot en uniformering av synpunkter och värderingar i inter- natskolan. Konfrontationen i kamrat- livet och det dagliga umgänget mellan svenskt och utländskt befordrar inter— nationalism och kan därigenom i viss mån kompensera begränsningen i den kontakt med svenskt vardagsliv i den egna familjens och familjeumgängets form som den vanliga svenska skolele- vens .tillva-ro erbjuder. Inslag av dag- elever i skolan kan likaledes bidra till vidgade samhällskontakter.
5.4 Elevhem
Med elevhem avses ett hem som an- ordnats för eleverna i en viss skola eller i vissa skolor i ett samhälle. I befint- liga författningar betecknas dessa an- ordningar omväxlande skolhem och elevhem. Utredningens direktiv har emellertid icke nämnt ordet skolhem
och utredningen har för sin del anslutit sig till den allmänt använda beteck- ningen elevhem för de inackorderings- anordningar som här avses.
Elevhem för elever vid det allmänna skolväsendet drivs i Sverige dels av kommunerna (framför allt elevhem vid det obligatoriska skolväsendet), dels av landstingen (framför allt elevhem vid högre skolor), dels av stiftelser (fram- för allt då hemmet främst är avsett för särskilda grupper av ungdomar eller har till ändamål att fostra ungdomen i en viss riktning).
Ett stort antal elevhem finns vid yr- kesskolor. Dessa hem är av delvis an- nan karaktär än elevhemmen för mot- svarande stadier av den allmänna sko— lan. De drivs främst av landstingen i anslutning till centrala yrkesskolor eller andra yrkesskolor, men även i anslut- ning till enskilda yrkesskolor (företags- skolor) finns elevhem inrättade. Sta-ten driver även elevhem i anslutning till vissa statliga yrkesutbildningsanstalter såsom lantbruks- och skogsskolor, riks- yrkesskolor och sjuksköterskeskolor. Ett fåtal elevhem finns i anslutning till yrkesskolor med hushållningssällskap som huvudman.
Tillsynen av eleverna är betydligt mindre intensiv vid elevhemmen än vid internatskolorna, främst beroende på en lägre personaltäthet. Vid internat- skolorna är det vanligt att såväl före- ståndare som biträdande föreståndare finns för ett hem på 30—35 elever, me- dan vid elevhemmen vid allmänna hög- re skolor endast en föreståndare finns för samma antal elever och stundom till och med en föreståndare ansvarar för ett dubbelhem med sammanlagt när. mare 60 elever. Vid yrkesskolhemrnen är personaltätheten ännu lägre, så att exempelvis ett gift föreståndarpar kan få svara för ett elevhem med tillsam- mans 180 elever. Skälen till dessa stora
skillnader i personalorganisationen vid olika elevhemstyper torde främst vara dels varierande syn på elevernas behov av tillsyn, dels ekonomiska faktorer. Intervallen för elevernas hemresor från elevhemmet torde även spela en viss roll. Vid internatskolorna vistas elever- na i allmänhet för en längre tid, kanske en hel termin, utan att ha möjlighet att besöka föräldrahemmet, medan vid de flesta elevhem vid det allmänna skol- väsendet eleverna har möjlighet att resa hem över söndagarna.
Sambandet mellan elevhemmet och den skola för vars elever det är in- rättat är oftast tämligen löst. Elevhem- men står dock alltid under tillsyn av skolstyrelsen i den kommun där de är belägna. Bestämmelsen i Instruktion för länsskolnämnderna (SFS 1965:741) att »Nämnd har inseende över följande skolor med därtill hörande verksamhet) (2 5) torde få tolkas så att nämnden har inseende även över elevhemmen. Enligt samma instruktion ingår även i skolinspektörens tjänsteåli-gganden att besiktiga skolhem (19 5).
Någon integration mellan undervis- ning och fostran i den betydelsen att lärare på fritiden fungerar som hem- föreståndare förekommer icke vid den kombination som skolgång i en allmän skola och inackordering i elevhem ut— gör. Endast vid vissa yrkesskolhem, som exempelvis förläggningar i anslutning till sjömansskolor, förekommer sådan integration och torde där vara ound- viklig.
Personalintegrering mellan skola och elevhem kan ses från två synpunkter. Å ena sidan kan den anses mindre ef- tersträvansvärd eftersom den minskar antalet vuxna som påverkar den unga individens utveckling. Å andra sidan kan en lärare-hemföreståndare genom sin nära kännedom om eleven bid-ra till att hos övriga lärare som handhar
elevens undervisning öka förståelsen för personliga särdrag och beteenden som eljest kunnat försvåra samarbetet mellan lärare och elev eller till och med skapa konfliktsituationer.
Den allmänna kontakten mellan elev- hem och skola, som givetvis bör före- komma och tillmätas minst samma vikt som kontakten mellan skola och för- äldrahem, varierar till karaktär och in- tensitet vid olika elevhem inom det all— männa skolväsendet. På vissa håll har man från elevhemsledningens sida på ett föredömligt sätt svarat för att det skapas talrika tillfällen till kontakt mel- lan hemledningen å ena sidan och sko- lans elevvårdande organ och personal å den andra, bl. a. genom sammankomster mellan elevhemspersonalen och rekto- rer, kuratorer, skolsköterskor och klass- föreståndare. På detta sätt håller sig elevhemsledningen underrättad om de inackorderades prestationer i skolarbe- tet. Samtidigt får skolans representan- ter informationer om elevernas liv utanför skolan.
5.5 S kolhushåll
Begreppet skolhushåll svarar enligt ut- redningens uppfattning mot en lösning av skolinackorderingsproblemet som var vanlig förr och som nära samman- hänger med den tid då avståndet mel- lan läroverksorterna var stort och kom- munikationerna mindre utvecklade än nu. Att en familj satte upp skolhushåll innebar vanligen att modern, en nära släkting eller annan person åtog sig ansvaret för barnens vård under skol— terminen och bosatte sig med barnen i en särskilt förhyrd lägenhet på skol- orten. Inackorderingsfonmen torde av olika skäl knappast kunna få någon renässans i vår tid.
En form av skolhushåll syns dock kunna uppstå när en släkting som är
bosatt på skolorten åtar sig att låta barnen från en närstående familj bo hos sig under skoltiden. I sådant fall föreligger knappast någon skillnad mel- lan v'anlig privat inackordering och skolhushållet. De skolhushåll som skis- serats i direktiven som en lösning på utlandssvenskarnas problem för »att bereda barnen en så naturlig och hem- lik miljö som möjligt» skiljer sig där— emot knappast märkbart från ett mind- re elevhem.
Med hänsyn till de synpunkter som här anförts på skolhushållet har utred- ningen icke funnit sig ha anledning att närmare arbeta med begreppet i fråga.
5.6 Kostnader för olika former av skolinackordering
Rättviseskäl har ansetts kräva att i de fall då en viss undervisning inte kan erbjudas på elevens hemort samhället tillhandahåller inackorderingsmöjlighe- ter på skolorten eller står för den mer— kostnad som uppstår för föräldrarna genom elevens inackordering.
Den förändring i bestämmelserna för samhällets stöd till elever i behov av skolinackordering som trädde i kraft 1964 innebär att ett schablonbidrag av 100 kronor per månad utgår till alla inackorderade elever i gymnasiala skol- former under förutsättning att skolan står under skolöverstyrelsens inseende och att eleven inte är sådan utländsk medborgare som vistas i Sverige huvud- sakligen för att bedriva studier här. (Jämför utredningens förslag i 4.1.4) Bidraget avser att utgöra en kompen— sation för .de merkostnader som föror- sakas de elever som måste bo inackor- derade för att kunna bedriva studier.
Inackorderingstillägg utgår till den som är i behov av inackordering. Beslut härom meddelas av den lokala skol-
styrelsen. Några exakta regler för när behov av inackordering skall anses fö- religga finns inte utarbetade. Inackor- deringstillägg skall dock endast i un- dantagsfall utgå till elev som är bosatt på skolorten. Det vanliga torde vara att man kräver att restiden uppgår till minst 3/4—1 timme eller att avståndet mellan skola och hem är minst 40—50 km. Skolstyrelserna har dock möjlighet att ge inackorderingstillägg till elever som är inackorderade på grund av be- hov av miljöbyte, men utredningen fin- ner det angeläget att i författning klart utsågs att elever i behov av miljöbyte har samma rätt till inackorderings- tillägg som elever med lång skolväg. Vidare förutsätter utredningen att bi- dragsbeloppet i erforderlig utsträckning anpassas efter fluktuationer i kost- naderna på inackorderingsmarknaden men ser icke som sin uppgift att fram- lägga förslag i detta avseende. Däremot kan utredningen icke förbigå det önske- mål som naturligen uppställer sig att föreslå en utjämning i kostnaderna sins- emellan för elever som bor i privat in- ackordering, sådana som bor i elevhem och sådana som går i internatskolor — dock under förutsättning att de har do- kumenterat behov av skolinackordering.
Inackordering i privat familj är den billigaste inackorderingsformen, även om vid en undersökning av elevernas egna kostnader elevhems'inackordering i vissa fall kan ställa sig mest förmån- lig. Vid familjeinackorderingen syns man ofta utgå ifrån att en stor del av det arbete som sker för elevens räkning i form av matlagning och städning ut— förs kostnadsfritt av husmodern, så att vad den inackorderade i stort sett be- talar för endast är hyra och råvarukost- nader för maten. Inackorderingen inne- bär ändå en viss inkomst för inackor- deringsfamiljen, eftersom den får en icke obetydlig återbäring på hyran för
ett rum som den icke har användning för och eftersom matinköpen måhända kan rationaliseras genom att hushållet utökas med en eller ett par personer. Vid elevhem, vare sig de är knutna till en allmän skola eller till en inter— natskola, tillkommer de kostnader som är förenade med matlagning, städning, tillsyn och vård av eleverna. Kostna- derna vid sådana hem blir därför i hög grad beroende av personaltätheten. Be- tydande kostnader uppstår härjämte för räntor och amortering av investerat ka- pital samt för underhåll av byggnader och inventarier. Allt detta är kostnader som vid familjeinackorderingen knap- past tas med i beräkningen, eftersom de inbegrips i familjens nonmala kost- nader för hyra och för förnyelse av möbler och andra inventarier. Vid de elevhem som drivs exempelvis av lands- tingen tas ofta icke hela kostnaden ut av eleverna, utan dessa får erlägga en avgift som kanske med 100—200 kro- nor per månad understiger den verk- liga kostnaden. Samhället har sålunda här ytterligare subventionerat inackor- deringen. Vid andra elevhem åter tas hela kostnaden ut, men i gengäld kan där utföras mycket helt eller delvis obe- talt arbete av föreståndaren. Vid inter- natskolorna måste hela kostnaden ut- tas av eleverna för att internatdelen av skolan skall kunna drivas. Då även själva skolverksamheten vid internat- skolorna endast delvis är statsunder- stödd och därför måste drivas på af- färsmässig basis blir internatskolgång
mycket dyrbar för eleven eller för- äldrarna.
Eftersom de under det senaste år- tiondet beslutade skolreformerna ge- nomförts i avsikt att bereda alla ung- domar lika tillfällen till utbildning, syns det enligt utredningens mening natur- ligt att även förhållandena inom skol- inackorderingen, som en mycket stor andel av ungdomen är beroende av för sina studier, normaliseras i ekonomiskt avseende i den mån den står under samhällets kontroll.
Inackordering i privat familj har hit- tills varit den vanligaste formen av in- ackordering i Sverige på alla skolsta- dier. Utredningen anser därför att kost— naderna för sådan inackordering bör läggas som norm och att kostnaderna för övriga former av inackordering från ekonomisk synpunkt för eleven bör bringas till samma nivå som för den förra.
Det stöd för den av samhället anord- nade eller understödda inackorderingen som föreslås är avsett att täcka de mer- kostnader — utöver den besparing som det innebär att barnen får kost och vissa andra förmåner på annat håll — som föräldrarna får bära genom inackorde- ringen. Däremot är stödet inte avsett att täcka alla med inackorderingen förena- de kostnader. I kapitel 7 och 8 har ut- redningen givit exempel på hur kostna- derna för inackorderingen kan fördelas mellan stat, kommun, andra samhälls- organ, stiftelser eller andra huvudmän för elevhem och internatskolor samt barnens föräldrar.
6.1 :Skolinackorderingsverksam- hetens omfattning
När det gällt att undersöka den nuva- rande omfattningen av skolinackorde— ringsverksamheten i landet, har utred- ningen gått fram på olika vägar. Någon statistik över inackorderingen vid sko— lorna i landet förs inte av skolmyndig— heterna, och en i och för sig önskvärd allmän inventering av tillgång och be- hov på området försvåras av att även kommunernas skolstyrelser ofta har en oklar bild av skolinackorderingen inom kommunen.
Utredningen gjorde våren 1964 en nu— dersökning av inackorderingen av ele- ver i den obligatoriska skolan och i gymnasiala skolor i samtliga län. Un- dersökningen, som gjordes via enkät- formulär till länsskolnämnderna, skulle utröna dels omfattningen av den nuva— rande inackorderingen, dels det icke tillgodosedda behovet av inackordering för de hemmasvenska grupper som ut- redningen har att beakta. Enkätformu- lären ifylldes av länsskolnämnderna se- dan de inhämtat upplysningar från kommunerna, vilkas yttranden i stor ut— sträckning bifogades nämndernas svar till utredningen. Undersökningen gav en starkt divergerande bild av inackor- deringen i olika län med i huvudsak likartade geografiska, demografiska och skolmässiga förhållanden. Detta kan an- tas bero på två omständigheter. Dels torde skolcheferna i de olika kommu-
KAPITEL 6
Behovet av skolinackordering och principiella synpunkter på skolinackorderingen
nerna ha tillämpat olika grunder vid bedömningen av inackorderingsbeho- vet, dels syns de sakna tillfredsställan- de underlag för de av utredningen öns- kade upplysningarna beträffande sådan inackordering som kommunerna icke är skyldiga att anordna. Resultatet av den- na undersökning läggs därför icke till grund för bedömanden, men undersök- ningen kan sägas ha givit ett entydigt resultat i den meningen att den visat att kontroll eller planering av inackor- deringsverksamheten från skolmyndig- heternas sida icke förekommer i nämn— värd omfattning.
Beträffande grundskolan har statistis- ka centralbyrån redovisat inackorde- ringens omfattning 1963/64 (Statistiska meddelanden, U 1965:16). Redovisning- en grundar sig på uppgifter från skol- styrelserna. Totalt redovisar man i hela riket 1 596 elever som inackorderade i enskilda hem och 1 739 elever1 som in- ackorderade i elevhem. Motsvarande tal för 1962/63 var 2128 resp. 1921. För inackorderingsverksamheten för barn på grundskolestadiet svarar kommuner- na helt själva, och i allmänhet tillgodo- ses detta behov med privat inackorde- ring i familj. Sådana kommuner som i sitt skolväsen får ta emot ett större an- tal barn från glesbygd anordnar i all-
1 Denna sifferuppgift överensstämmer icke med de uppgifter utredningen erhållit ge— nom direktförfrågning till länsskolnämn— derna (jfr tab. 8: 1). Skillnaden torde bero på att ordet elevhem definierats olika.
mänhet elevhem för dessa (jfr. kap. 8). Förbättring av kommunikationerna har skett samtidigt med centraliseringen av skolväsendet, och kommunerna söker i första hand lösa glesbygdernas skolpro- blem genom att förbättra skolskjutsor- ganisationen. Inackorderingsbehovet har sålunda de senaste åren kontinuer- ligt minskat trots grundskolans genom- förande och den ökning av elevantalet och antalet skolår det medför.
De mest tillförlitliga uppgifter som utredningen kunnat erhålla beträffande inackorderingen av elever vid icke-obli- gatoriska skolformer är de som kan framräknas ur den statistik som under budgetåret 1964/65 förts av Centrala studiehjälpsnämnden, som centralt ad- ministrerar utanordningen av inackor- deringstillägg till studiebidragen. Till grund för utanordningen av dessa tillägg ligger rekvisitioner från kommunerna, vilka utbetalar tilläggen till eleverna en- ligt bestämmelserna i Studiehjälpsregle- mentet (SFS 1964:402).
Det har inte visat sig vara möjligt att erhålla uppgifter på antalet elever som läsåret 1964/65 (första året det nya reg- lementet varit i kraft) åtnjutit inackor- deringsbidrag. De uppgifter som Cen- trala studiehjälpsnämnden erhållit från de lokala skolstyrelserna är av sådan art, att nämnden till utredningen redovisat enbart antalet inackorderingstillägg samt det totala beloppet av utbetalda sådana tillägg. På grund av att skolsty- relserna ej har lämnat infordrade upp— gifter enhetligt kan icke på grundval av antalet utbetalade tillägg det antal ele- ver beräknas som erhållit bidrag. Sam- manlagt utbetalades 51507 bidrag på tillsammans 39 884 000 kronor. Fördela- de på olika skolformer utgör beloppen:
Utbetalda inackor- deringsbidrag Skolform kostnad i antal tusental kronor Gymnasier (inkl. 2 högsta klas— serna i flick- skolan) 18 018 13 515 Fackskola 730 591 Realskola 4 129 2 887 Folkhögskola 6 511 8 177 Lant- och skogs- bruksskolor 4 073 2 116 Yrkesskolor 17 689 12 357 Andra skolor 324 218 Skolor i utlandet 33 23 Summa 51 507 39 884
Uppgifterna ger icke något tillförlit- ligt underlag för beräkning av antalet elever med inackorderingsbidrag, men man torde dock kunna göra ett över- slag genom att dividera totalkostnaden för varje skolform med det belopp som erfarenhetsmässigt varje inackorderad elev i medeltal uppbär i bidrag för ett läsår. Enligt studiehjälpsnämndens be- räkning är dessa medeltal 800 kr för elever i gymnasier, fackskola och real- skola samt 700 kr för elever i yrkes- skola. Överslagsberäkningen ger följan- de fördelning och totalsumma för anta- let inackorderade elever i de här aktu- ella skolformerna. De procenttal av to- tala antalet elever i respektive skolform som upptas i tabellen jämförs med de beräknade procentsatserna i studie- hjälpsutredningens betänkande (SOU 1963:48, sid. 149).
Här anförda tal måste anses vara mycket grova uppskattningar av det verkliga antalet elever som har erhållit inackorderingsbidrag läsåret 1964/65. De ger endast en ungefärlig uppfatt- ning om antalet elever med inackorde— ringsproblem.
Elever som er- Uppskattad in- hållit inackor- (lek.-frekvens Skolform ”i”? 333131 deringsbidrag enl. studiehj.- (: utnedn. antal % % Allmänt gymnasium ..................... 13 Tekniskt gymnasiums .................. 108190[ 16 9001 161 51 Handelsgymnasium ..................... 32 Fackskola .................................... 4 293 700 16 35 Realskola .................................... 86 842 3 600 4 4' Yrkesskolor under skolöverstyrelsens inseende .................................... 75 6891 17 700 23 27 Summa 275 014 38 900 14
1 Inklusive flickskolans 2 högsta klasser 9 Inklusive flickskola
6.2 Behovet av skolinackordering i framtiden
6.2.1 Inackorderingsbehovet för glesbygds- barn och utlandssvenska barn Vid bedömningen av behovet av skol- inackordering i framtiden syns det ra- tionellt att dela upp eleverna i två grup- per, nämligen sådana som behöver in- ackordering av geografiska skäl och så- dana som behöver inackorderas av and- ra skäl. Den förra gruppen omfattar då de elever som utredningen benämner glesbygdselever och de utlandssvenska eleverna. Beteckningen glesbygdselever avser icke nödvändigtvis elever i vad som vanligen kallas glesbygd utan be- tyder endast att eleverna har mera än 45 minuters restid till skola med den utbildning som eleven önskar välja. Utlandssvenska elever är sådana ele- ver vilkas föräldrar är utlandssvenskar enligt utredningens definition i kap. 1.
6.2.1.1 Elever på låg- och mellanstadiet För glesbygdsbarn är behovet av skol- inackordering i lågstadieåldern obetyd- ligt. Alltjämt finns dock barn på isole- rade öar och på enstaka ställen i övre Norrland, där barnantalet inte är till— räckligt stort för att motivera ens en b- eller B3-skola. Behovet av elevhem
3 Inklusive specialkurser 4 Den 15/10 1964
och privat inackordering torde vara till— godosett i dessa kommuner, och beho- vet torde snarast minska i och med av- flyttningen från glesbygderna och av- folkningen av skärgårdarna. För mel- lanstadiebarn torde utvecklingen vara i det närmaste parallell.
Behovet av skolinackordering för ut- landssvenska barn i låg- och mellan- stadieåldern är svåröverskådligt. De barn i denna ålder som av utlands- svenska föräldrar nu sänds hem till Sverige för skolgång blir antingen in- ackorderade hos släktingar eller intag- na i någon av de internatskolor som alltjämt har kvar en organisation med en 5-årig realskola. Antalet barn i låg- och mellanstadieåldern som hösttermi- nen 1964 gick i allmän skola i Sverige och bodde inackorderade under föräld— rarnas utlandsvistelse är 77 enligt ut- redningens enkät till de utlandssvenska föräldrarna (bilaga 1, tabell 19). Denna uppgift är dock mycket osäker. I inter- natskolorna fanns hösten 1965 i årskur- ser som motsvarar grundskolans mellan- stadium 41 elever. Sammanlagda antalet utlandssvenska barn i låg— och mellan- stadieåldern i skolor i Sverige kan be- dömas till omkring ett hundra hösten 1965.
Om inackordering här i landet blir lättare tillgänglig för utlandssvenskar- nas barn genom ekonomiskt stödjande åtgärder från statens sida, kommer det- ta att verka i riktning mot en ökning av antalet barn som behöver inackor- deringsplats i Sverige. Å andra sidan torde de ökade möjligheter till inrättan- de av svenska skolor och svensk un— dervisning utomlands som utredningen föreslår i begränsad mån verka i mot- satt riktning.
Den form av inackordering som främst är aktuell för barn i låg- och mellanstadieåldrarna är, såsom fram- går av kapitel 5, den privata familje- inackorderingen. Eftersom den nu rå- dande samhällsutvecklingen med allt flera möjligheter för gifta kvinnor på arbetsmarknaden torde kunna medföra en minskad tillgång på familjeinackor- deringsplatser, syns det vara önskvärt att för utlandssvenska och andra barn på dessa stadier som alternativ till fa- miljeinackorderingen även andra inac- korderingsformer finns. Från internat- skolornas sida har framhållits att ett visst inslag av mellanstadieelever är till fördel för elevmiljön och att i synner- het många utlandssvenskar gärna vill ha sina barn i internatskolor redan från mellanstadieåldern.
Under en övergångstid torde —— om de förbättrade villkoren för inackorde- ring för utlandssvenskars barn medför en ökad efterfrågan på inackordering även för låg- och mellanstadiebarn _ en teoretiskt möjlig lösning vara att de överskjutande platserna i glesbygds— kommunernas elevhem utnyttjas för ut- landssvenskarnas barn. Läsåret 1965/66 finns omkring 122 sådana överskjutan- de platser, varav 68 i Norrbottens län och 17 i Visby.
Det bör även observeras att det ibland kan vara tänkbart och möjligt för ex- empelvis en utlandssvensk familj eller
några sinsemellan bekanta utlandssvens- ka familjer med flera barn som behöver inackordering att träffa överenskom- melse med en lämplig familj att denna tar hand om barnen, varigenom ett li- tet skolhushåll kan bildas, där barnen bor under hemliknande förhållanden och går i ortens grundskola.
6.2.1.2 Elever på högstadiet För barn i högstadieåldern med lång skolväg syns behovet av inackordering i stort sett vara tillgodosett och någon ändring i detta förhållande kan icke förutses under de närmaste åren. Läsåret 1965/66 har 184 utlandssvens- ka barn i högstadieåldern redovisats som elever vid internatskolor, och en- ligt uppgift från kommunerna år 1964 var 37 utlandssvenska elever inackor- derade på annat sätt medan de gick i någon allmän skola. Genom den all- männa ökningen av antalet utlands- svenskar torde antalet högstadieelever som behöver inackordering i Sverige komma att öka, även om de av utred- ningen föreslagna åtgärderna för att underlätta korrespondens- och självstu- dier i någon mån kommer att be— gränsa denna ökning. Hur de av utred- ningen föreslagna studiesociala åtgär- derna för skolgång i Sverige för ut- landssvenskarnas barn kan komma att inverka på efterfrågan av skolinackor- dering undandrar sig utredningens be- dömande. Det syns dock troligt att en viss ökning kommer att ske beroende på ökad efterfrågan av inackorderings— platser för flickor.
6.2.1.3 Elever på det gymnasiala stadiet
Att uppskatta behovet av skolinackorde- ring för elever i den framtida gymna- siala skolan är förenat med stora svå- righeter framför allt av tre skäl. Dels är det statistiska underlaget för beräk-
i ! l
ningar — i form av den nuvarande in- ackorderingens totala omfattning — mycket osäkert (jfr 6.1.), dels förelig- ger ännu ej något beslut om den fram— tida utformningen av yrkesskolan, dels saknas ännu erfarenheter av valet av skolform och linjer i den nya gymna— sieskolan. I det följande görs ett försök att beräkna behovet av skolinackorde- ring år 1970 för glesbygdsungdom och för utlandssvenskar. Underlaget för des- sa beräkningar är dock osäkert och till- låter endast en ungefärlig uppfattning om inackorderingsbehovet. Noggranna- re beräkningar är enligt utredningens bestämda uppfattning för närvarande icke möjliga.
Andelen ungdomar i behov av inac— kordering på grund av lång väg till när- maste gymnasium har beräknats med olika metoder. I studiehjälpsulredning- ens betänkande redovisas sålunda en uppskattning av antalet 16-åringar med bostad på olika avstånd från gymnasie- orten år 1970. Enligt denna beräkning — som dock ej har kunnat ta hänsyn till den fortsatta migrationen — kom- mer 12,4 % av samtliga ungdomar att
bo mer än 35 km och 16,2 % mer än 30 km från närmaste gymnasieort. I SÖ:s beräkningar (Det gymnasiala skol- väsendet, del 1, sid. 6) har man tilläm- pat resultaten av vissa undersökningar utförda under 1960-talet, i vilka man utgått från faktiska redovisade restider. En restid om 45 minuter har satts som gräns mellan reszon och inackorde- ringszon. Detta motsvarar i avstånd mellan 30 och 40 kilometer, beroende på kommunikationsförhållandena. Som syns av studiehjälpsutredningens be- räkningar påverkas uppskattningen av antalet behövliga inackorderingsplatser kraftigt av beräkningsmetoden och av vilket avstånd respektive vilken restid man anser motivera inackordering. SÖ beräknar att andelen lö-åringar bosatta på längre restidsavstånd än 45 minuter från gymnasieort var 25 % år 1960 och torde bli ca 15 % år 1975.
Om man ur utredningens beräkning- ar av antalet inackorderade elever läs— året 1964/65 (6.1) utbryter inackorde- ringen för elever vid de gymnasiala skolorna (gymnasier, fackskolor och yr- kesskolor), erhålls följande tal:
Gymnasier Fackskolor
ende Yrkesskolor under skolöverstyrelsens inse-
..................................................
Totalt elev- Inackorderade ,7 antal elever, antal 0 108 190 16 900 16 4 293 700 16 75 689 17 700 23 188 172 35 300 19
Beräkningarna för framtiden kompli- ceras emellertid av att samtliga utbild- ningsvägar inte kommer att finnas på alla gymnasieorter, så att en del av ele— verna därför måste hänvisas till andra skolorter. Detta medför att andelen in- ackorderade blir högre än angivna 16 % framför allt för elever på den tekniska och den ekonomiska linjen. Då 44 %
av alla gymnasieelever förutsätts tillhö- ra dessa linjer, ökas inackorderings- frekvensen avsevärt. Noggrannare be- räkningar av antalet elever på olika lin- jer och grenar och av inackorderings- frekvensen för dessa måste emellertid, när all erfarenhet av det nya gymna- siet saknas, bygga på så många osäkra antaganden att sådana beräkningar tor-
de sakna värde. Uppskattningsvis torde dock 20—25 % av gymnasieungdomen, dvs. 20 000—26 000 elever, behöva in- ackordering av geografiska skäl år 1970.
Antalet elever i fackskolor uppskattas av SÖ till sammanlagt 37000 år 1970. Fackskolor kommer att finnas på alla gymnasieorter, men alla gymnasieorter kommer inte att kunna erbjuda samt- liga linjer och grenar. Andelen elever som saknar önskad utbildningsmöjlig- het på sin gymnasieort torde dock vara något lägre i fackskolan än i gymnasiet. Inackorderingsfrekvensen för elever i fackskolan kan således — enligt de re- sonemang som ovan förts för elever i gymnasiet — uppskattas till ca 20 %. Detta innebär att år 1970 7400 elever skulle behöva inackordering i någon form.
Beträffande yrkesskolan är underlaget för beräkningar ännu osäkrare än för gymnasiet och fackskolan. Enligt Yrkes- utbildningsberedningens (YB) upp- skattning (SOU 1966:3, bl.a. sid. 385) kommer antalet elever i den gymna- siala yrkesskolan att vara 74000 är 1970. Den av YB föreslagna lokalise- ringen av yrkesskolorna till gymnasie- orter kan i vissa fall — om den medför att yrkesskolor på orter utan gymna- sium småningom läggs ned — ha till följd att elever som för närvarande har tillgång till yrkesutbildning på sin hem- ort måste inackorderas under skol- tiden. Å andra sidan innebär YB:s för- slag att upptagningsområdena för de framtida gymnasiala yrkesskolorna i allmänhet blir väsentligt mindre än för nuvarande centrala verkstadsskolor och andra landstingsdrivna yrkesskolor. YB:s förslag torde därför medföra att andelen elever i yrkesskolan som behö- ver inackordering av geografiska skäl åtminstone till en början kommer att minska. Denna andel torde dock även i framtiden bli högre än för fackskolan
eller gymnasiet, beroende bl.a. på att en del yrkesskolor såsom skogsskolor och lantbruksskolor måste förläggas utanför tätorterna. Även grova upp— skattningar som i det föregående gjorts för eleverna i gymnasiet och i fack- skolan är svåra att göra beräffande yr- kesskolans elever med det underlag för beräkningar som för närvarande står till buds. En väsentlig synpunkt är 'här- vid att det för närvarande inte kan för- utses hur långt YB:s intentioner kom- mer att vara förverkligade år 1970. In- ackorderingsfrekvensen bör dock upp- skattningsvis vara minst 20 % och tor- de ej gärna kunna överstiga 35 %. 15 000—26 000 elever i yrkesskolan kan således behöva inackorderingsplatser år 1970.
Sammanlagt kan antalet inackorde- ringsplatser som behövs för elever vid gymnasiala skolor är 1970 uppskattas till 40 000—60 000. Enligt studiehjälps- nämndens uppskattning (jfr 6.1.) är för närvarande ca 35 000 elever vid de skol- former som här är aktuella inackorde- rade. Inackorderingsbehovet kan såle- des bedömas öka fram till år 1970.
Då de beräkningar som företagits av- ser skolornas hela elevantal, ingår givet- vis i någon utsträckning utlandssvenska barn i kapacitetsberäkningarna. Emel- lertid har utredningen enligt sitt upp- drag att särskilt överväga hur de ut- landssvenska barnens möjlighet till skolgång i Sverige skall kunna ökas. För ungdomen på det gymnasiala stadiet låter detta sig lättast göra genom att bedöma inackorderingsbehovet i för- hållande till de hittillsvarande gymna- sierna.
För utlandssvenska elever i yrkessko- la och fackskola kan behovet av skol- inackordering ej beräknas. Populatio- nen i den undersökning som utredning- en företagit utgjordes av utlandssven— ska föräldrar till barn i grundskolor och
gymnasier, varför inslaget av utlands- svenska elever i yrkesskolor och fack- skolor ej kan uppskattas.
Antalet utlandssvenska ungdomar som för närvarande går i gymnasial skola i Sverige och är inackorderade i elevhem eller privat är litet (enligt uppgift från kommunerna 67 år 1964). Det totala antalet utlandssvenska gymnasieelever i internatskolorna var höstterminen 1965 232. Inalles torde sålunda antalet utlandssvenska gymnasieelever i landet vara omkring 300, varav 2/3 är manliga och 1/3 kvinnliga elever. Hur mycket antalet kommer att öka är — såsom i det föregående framhållits beträffande utlandssvensk ungdom på andra stadier _ icke möjligt att förutsäga. Utredning- en håller en ökning av antalet manliga elever med mellan 25 och 50 % fram till 1970 för trolig. Vidare torde man höra räkna med att antalet kvinnliga elever 1970 mera än nu närmar sig an- talet manliga.
För närvarande är enligt utredning- ens undersökning av befintliga elevhem ca 12 000 elever inackorderade i sådana hem. I detta antal ingår ej de gymna- sieelever som är inackorderade i elev- hemmen vid internatgymnasier. Dessa uppgår till ca 900. Utgår man enligt stu- diehjälpsnämndens uppskattning från att ca 35000 elever för närvarande är inackorderade torde sålunda omkring 22000 elever vara inackorderade i privatfamiljer eller bo självständigt i uthyrningsrum eller i egna lägenheter på annan ort än föräldrarna.
Utredningens förslag rörande intag- ningen till internatgymnasierna inne- bär att en behovsprövning skall ske. Förslaget kommer inte att väsentligt in— verka på inackorderingsförhållandena i stort, då antalet platser i dessa skolor är begränsat och någon utbyggnad av internatskolorna inte föreslås. Behovet av elevhemsplatser torde således kom—
ma att öka i framtiden eftersom dels det totala inackorderingsbehovet kom— mer att öka och dels antalet inackorde- ringsplatser i privatfamiljer troligen kommer att minska. Mera väsentligt i detta sammanhang är dock att ett nytt behov av inackorderingsplatser kan komma att uppstå på vissa gymnasie- orter om YB:s förslag om uppbyggnad av gymnasial yrkesskola förverkligas. Då det inte är troligt att detta behov av inackorderingsplatser kan täckas genom ökad placering i privatfamiljer, torde elevhem behöva uppföras i an- slutning till ett antal gymnasieskolor. Härvid torde i första hand skolor med fjärde årskursen av gymnasiet och med andra särskilda specialiseringsmöjlig- heter ifrågakomma. Den av YB före- slagna lokaliseringen av yrkesskolan kommer också att medföra att en del elevhem på de orter där centrala verk— stadsskolor och andra landstingsdrivna yrkesskolor för närvarande finns på lång sikt kan komma att friställas. YB föreslår dock att dessa skolor i fram- tiden skall användas för vuxenutbild- ning. De i anslutning till dessa skolor förlagda elevhemmen syns då lämpli- gen böra utnyttjas för eleverna i denna utbildning. Detta innebär att den ny- byggnad av elevhem som måste ske på de orter där den nya gymnasiala yr- kesskolan skall byggas ut måste syfta till att bereda elevhemsplatser för ett betydligt större antal elever än det som för närvarande härbärgeras i de cen- trala verkstads- och yrkesskolornas och gymnasiernas elevhem.
Planeringen av nya elevhem bör utgå från de lokala förutsättningarna och den takt varmed de nya gymnasi- ala skolorna utbyggs. Någon riksomfat— tande prognos och planering kan och bör därför inte göras utan föregående regional planering. Eftersom ett sådant planeringsarbete med nödvändighet
blir utsträckt över en relativt lång tid- rymd, syns det icke böra ankomma på utredningen att utföra detta, utan upp- giften torde böra åvila permanenta skol- planerande myndigheter.
6.2.2 Inackorderingsbehovet för barn och ungdom i behov av miljöbyte Enligt direktiven skall utredningen be- döma behovet av särskilda åtgärder även för ”exempelvis barn från splitt- rade hem” och ”barn i behov av radi- kalare miljöbyte än övergång till annan skola i hemorten”. Utredningen har tolkat sin uppgift så, att den skall göra en översyn över skolinackorderingsmöj- ligheterna för barn och ungdom i behov av miljöbyte för vilka samhället hittills inte har sörjt. Således ingår i utred- ningens bedömningar och förslag inte åtgärder som kan behövas för särskole- barn, kriminella, asociala, psykiskt eller fysiskt sjuka barn och ungdomar.
6.2.2.1 Definition av den aktuella elev— gruppen För att kunna definiera gruppen och göra den nödvändiga avgränsningen mot andra kategorier har utredningen dels inhämtat internatskolerektorernas uppfattning om vilka elever som under rådande förhållanden kan hänföras till kategorin ”barn och ungdom i behov av miljöbyte", dels genomfört ett antal undersökningar som redovisas i det föl- jande.
Enligt rektorernas uppfattning kan den aktuella elevgruppen bäst beskrivas genom angivande av följande huvudskäl för placering på internatskola:
1. Barn till ensamstående föräldrar och föräldralösa barn. I de fall då en ensam far eller'mor har vårdnaden om ett barn föreligger ibland ett behov av inackordering utom hemmet. Om vård- nadshavaren har ett så tidskrävande arbete att kontakten med barnet blir
mycket begränsad, kan en lämplig form av inackordering vara att föredra fram- för vistelsen i hemmet. Ett behov av inackordering kan även uppkomma då den ensamma fadern eller modern har stora svårigheter att hävda sin auktori- tet och fullgöra sin fostraruppgift, sär- skilt i förhållande till ungdomar i pu- bertetsåldern.
Detta behov bedöms givetvis som än- nu mera utpräglat i de fall där barnet är föräldralöst.
2. Barn med från studiesynpunkl el- ler annan synpunkt olämplig hemmiljö. Under denna rubrik sammanförs barn och ungdomar som vistas i hemmiljöer där en av eller båda föräldrarna är psy- kiskt eller fysiskt sjuka, alkoholiserade, asociala eller på annat sätt mindre lämpade eller oförmögna att fostra sina barn. Starka konflikter i hemmiljön, an- tingen mellan föräldrarna inbördes eller mellan den unge och en av eller båda föräldrarna, kan också utgöra skäl för ett miljöbyte. Slutligen kan hemmiljön, även om den i och för sig bedöms så- som god, vara olämplig från studiesyn- punkt. Detta gäller i första hand mil— jöer där familjen är talrik och trång- bodd och där den unge inte kan bere- das den studiero som han är i behov av för att kunna fullfölja sina studier.
3. Barn med olämplig kamratmiljö på hemorten. Särskilt under ungdomsåren kan den unge, utan att själv vara aktivt kriminell eller asocial, bli beroende av en kamratgrupp som för honom innebär en risk för asocial utveckling. Det kan då vara en lämplig förebyggande åt- gärd att låta honom byta miljö.
4. Barn till vissa föräldrar med sär- skilt rörliga yrken. Ett icke ringa an- tal av de elever som för närvarande går i internatskolorna har placerats där av föräldrar som på grund av sitt arbete inte ansett sig kunna ta vård om har- nen på ett tillfredsställande sätt. Bland
dessa finner man skådespelare, läkare, skiftarbetande föräldrar och föräldrar med mycket rörliga yrken.
I de här rubricerade fallen är det ingalunda säkert att inackordering av barnet utanför hemmet alltid är den mest ändamålsenliga åtgärden. Stund- om kan man nå ett bättre resultat ge- nom att tillförsäkra föräldrarna ett så- dant materiellt eller psykologiskt stöd som hjälper dem att övervinna svårig- heterna. I andra fall kan periodisk pla- cering eller halvinackordering i ett en- skilt hem vara att föredra framför pla- cering i elevhem eller internatskola.
I den mån sådana barn som tillhör någon av de här angivna grupperna an- ses vara bäst tillgodosedda genom pla— cering i elevhem eller internatskola kan de sammanfattas under rubriken: Barn som av sociala, psykologiska och/eller pedagogiska skäl anses vara i behov av vistelse på elevhem eller i internat- skola.
I kapitlen 7 och 8 redogörs för ut— redningens förslag till statsbidrag till internatskolor och elevhem. Utredning- en föreslår att behovet av vistelse på internatskola eller i elevhem skall do- kumenteras, för att vederbörande skall komma i åtnjutande av den förmån som vistelse på statsbidragsberättigad plats vid sådan inrättning innebär. Utred- ningen återkommer i kap. 9 med för- slag rörande sättet för denna dokumen- tering av inackorderingsbehovet.
6.2.2.2 Augränsningsproblemet Det torde vara klart att bland de barn och ungdomar som innefattas under den i 6.2.2.1 formulerade rubriken ett stort antal icke kan omhändertas vid elevhem eller internatskolor med de re- surser dessa för närvarande förfogar över. Detta gör en avgränsning nödvän- dig efter de tillgängliga resurserna. Å andra sidan är en avgränsning nödvän-
dig även gentemot de grupper för vilka enligt vad som framhållits i 6212. sam- hället sörjt på annat sätt. Utredningen har genom olika åtgärder sökt nå fram till en praktiskt användbar gränsdrag- ning, nämligen
dels genom att inhämta expertisens uppfattning (från barnavårdsnämnder och centraler för den psykiska barna- och ungdomsvårdcn, s.k. PBU-centra- ler) om vilka barn och ungdomar med psykiska eller sociala problem som an- ses kunna dra nytta av en placering på internatskolor,
dels genom att utföra intensivunder— sökningar på de två internatskolor som visat sig ha det största antalet elever vilka före inträdet vid skolan varit i kontakt med barnavårdsnämnd, PBU eller annan psykolog, barnpsykiater el- ler annan läkare som rekommenderat vårdnadshavaren att sända barnet till internatskola,
dels genom att inhämta de båda rek- torernas uppfattning om vilka elever av den här berörda kategorin de ansåg sig kunna ta hand om vid skolan,
dels genom att analysera de faktorer som förorsakat studieavbrott hos de ele- ver som efter att ha blivit inremitte- rade av läkare under ett läsår avbrutit sina studier vid dessa två skolor.
6.2.2.2.1 Barnavårdsnämndernas och PBU-centralernas synpunkter Utredningen har tillskrivit barnavårds- nämnderna i de 15 största städerna och anhållit om deras synpunkter på beho- vet av internatplatser för barn och ung- dom i behov av miljöbyte. 12 barna— vårdsnämnder har svarat.
Flera av barnavårdsnämnderna anser att placering vid internatskola är un- derlägsen placering i privathem. Solna barnavårdsnämnd skriver:
Enligt nämndens uppfattning är det svårt att tänka sig en situation där en placering
i internatskola är den bästa utvägen. Den normala uppväxtmiljön är hemmet och skolgången bör vara förlagd till en skola som möjliggör att barnet bor hemma. V'ar- je annan lösning ger barnet ett sämre ut- gångsläge.
Det finns situationer där det egna hem- met ej kan klara ett barns vård och fost- ran. Men att placera ett barn med problem i den onormala miljö en internatskola in- nebär är en kapitulation. Den idealiska pla- ceringen i en sådan situation är nästan alltid ett fosterhem.
Göteborgs barnavårdsnämnd uppger att anmälningar till barnavårdsnämnden om olika slag av störningar i familje- och hem- förhållanden visar en markant Ökning. Ut- märkande för dessa ärenden är, att de bli- vit alltmer komplicerade framförallt på grund av att klientelet visar en psykiskt och socialt allt grävare belastning. Detta förhållande torde medföra, att barnavårds- nämndens stöd- och hjälpåtgärder beträf- fande barn och ungdomar i sådana hem i form av miljöbyte genom placering i fos- terhem, specialhem och internatskola mås— te utökas. En utökning av möjligheterna för internatskoleplacering av välbegåvade gymnasiestuderande ungdomar, som lever under pressande hemförhållanden eller andra omständigheter som försvårar deras studiemöjligheter synes vara välmotiverad.
I de fall där internatskoleplacering har diskuterats eller anses lämplig gäl- ler det främst ungdomar som är i kon— flikt med föräldrarna eller vilkas hem— miljö på grund av trångboddhet, stri— digheter mellan föräldrarna eller aso- cialitet i hemmet är olämplig.
De tillskrivna barnavårdsnämnderna ombads att uppskatta behovet av inter- natplatser per år för åldrarna 13—15 resp. 16—20 år. Sju barnavårdsnämn— der, nämligen de i Borås, Eskilstuna, Göteborg, Solna, Stockholm, Uppsala och Västerås, har tillsammans uppskat- tat det sammanlagda behovet till 50 res- pektive 58 platser.
Förfrågningar angående behovet av internatplatser för barn och ungdom i behov av miljöbyte sändes även till 38
centraler för Psykisk barna- och ung— domsvård (PBU) och barnpsykiatriska lasarettskliniker. Ett stort antal av de 23 svarande har kommenterat sina nu- meriska svar och åter andra har icke ansett sig kunna svara siffermässigt utan har i brevform lämnat synpunkter på ifrågavarande inackorderingspro- blem.
Med undantag för ett konstaterande från ett håll att placering i fosterhem i princip är att föredra framför inter- natskoleplacering, är man inom den psykiska barna- och ungdomsvården på det hela taget mer positivt inställd till internatskolgång än inom barnavårds- nämnderna. överläkaren vid Akademis- ka sjukhuset i Uppsala, prof. A L An- nell, skriver bl. a.:
Från pubertetsålderns början finns det normalt en tendens hos ungdomarna att frigöra sig från sina föräldrar. Det upp— står då lätt spänning inom familjen, som förstärks om familjen t. ex. är trångbodd. Vidare är tidpunkten för pubertetens in- träde mycket olika hos olika individer och detta kan göra att ungdomarna kommer i otakt med sina klasskamrater, får kamrat- svårigheter och blir disharmoniska. Det skulle vara av stort värde om vi i landet hade 10—20 internat med förslagsvis 80— 100 platser vardera dit man kunde sända barn och ungdomar innan några tydliga missanpassningssymptom framträtt, men där ändå ett miljöbyte skulle vara av vår- de. Såsom situationen för närvarande är finns i dylika situationer knappast annat än en placering i fosterhem att tänka på, men detta upplever ofta både föräldrarna och ungdomarna som en inkompetensför- klaring och något av en straff-åtgärd och ofta överför ungdomarna på fosterföräld- rarna och de nya kamraterna den inställ- ning de tidigare haft, varför problemen fortsätter och eventuellt fördjupas. Det skulle därför vara av stort värde att ha tillgång till ett inte alltför ringa antal in- ternatplatser, skolhem fr.o.m. grundsko- lans 4:e till 5:e klass.
Professor Annell påpekar att många fall där en placering i internatskola är aktuell inte kommer med i journalerna,
då patienten primärt skrivs hem till föräldrahemmet och de anhöriga sedan själva söker skaffa eleven inträde i en sådan skola.
Flera svarande anger att pubertets— svårigheter, störningar i relation till föräldrarna och anpassningssvårigheter i vanlig skola indicerar behov av inter- natskoleplats.
Från en PBU-central i Stockholm an- för dr Jan Jacobson:
Lämpade för internatskolor är enligt min mening ungdomar med neurotiska störningar (av alla slag), där hemmiljön men ej internatskolan ogynnsamt påverkar den neurotiska störningen. I något enstaka fall kan internatskoleplacering tänkas vid ev. prepsykotisk störning.
En stor grupp ungdomar, som kan vara lämpade för internatskoleplacering är de med accentuerad-e eller normala pubertets- reaktioner, vilka ungdomarnas föräldrar inte kan acceptera och/eller bemöta på ett vettigt sätt med svårbemästrade genera- tionsmotsättningar till följd. Mitt subjek— tiva intryck är att behovet i denna senare grupp av internatskoleplacering i de övre tonåren är större bland flickor än pojkar.
Docent Bertil Söderling vid Central- lasarettet i Borås skriver:
Det råder en så skriande brist på inter- natplatser i Sverige att denna möjlighet till skolutbildning inte finns med i vår ar— senal av tänkta alternativa terapeutiska åtgärder...
Barnpsykiatriska kliniken 1 Malmö påtalar att goda fosterhemsplaceringar i tillräckligt antal blir allt svårare att genomföra på grund av samhällets strukturomvandling. I fortsättningen betonar överläkaren dr Ingmar Lager- gård:
Från vår erfarenhet får jag därför un— derstryka det angelägna i att skolenheter för barn på skilda hegåvningsnivåer kan komma till stånd i former, som inte be- träffande kostnader väsentligt skiljer sig från kostnaderna vid övrig skolgång...
Dr F Fränkel vid Barnpsykiatriska mottagningen i Göteborg anger beträf-
fande indikationerna för internatplace- ring:
Avskärmade, skygga, hämmade barn hör knappast hemma på ett skolinternat. Svårigheter kan även uppstå för de sår- bara och speciellt ömtåliga och ångestbe- nägna. Tillvaron på ett internat föreställer jag mig kan vara rätt påfrestande och i sig kräva en viss psykisk styrka. Allra bäst passar nog där något så när robusta barn, som agerar ut i samband med puberteten och därmed orsakar svårigheter både för föräldrar och lärare... Barn med uttalad manifesterad asocialitet hör väl knappast hemma på skolinternat av traditionell typ. Däremot kan det tänkas att barn med ten- denser därtill som orsakats av övervägan— de miljöfaktorer (ungdomsgäng) kan ha nytta av internatvistelse.
Av uppgifterna från de 22 institutio- ner som kunnat lämna uppgift om huru- vida internatplacering övervägts, fram- går att sådan placering aktualiserats i 205 fall (7 % av samtliga fall som varit aktuella under den angivna tiden vid dessa institutioner) men att formell an- sökan om internatplats kommit till stånd i endast 58 fall (2 % av samtliga fall). Uppgifterna från de 18 institutio- ner som sökt bedöma platsbehovet va- rierar så starkt att tillräckligt underlag för en sådan bedömning antagligen sak- nats. Detta torde till stor del bero på att platsbristen på internatskolorna va- rit så stor, att placering på dessa ofta inte ens övervägts såsom ett realistiskt alternativ.
6.2.2.2.2 Intensivundersökningen
Utredningens intensivundersökning bland internatklientelet omfattade de 95 elever vid Viggbyholmsskolan och Res— tenässkolan som före inträdet vid resp. skola varit i kontakt med barnavårds- nämnd, den psykiska barna- och ung- domsvården, psykolog, barnpsykiater eller annan läkare, som rekommenderat vårdnadshavaren att sända eleven till internatskolan. De 95 eleverna utgjorde
22 % av det totala antalet internatele- ver vid de båda skolorna. Bedömning- arna utfördes på grund av tillgängliga remisser, ansökningshandlingar och andra handlingar samt rektors (vid Restenässkolan) eller kurators (vid Viggbyholmsskolan) uppgifter.
Situationen i hem- och skolmiljön kan illustreras av bl.a. följande pro- centtal (som tillsammans uppgår till mer än 100, eftersom vissa elever åter- finns i flera kategorier):
I 19 % av fallen är en av föräldrarna död.
i 30 % av fallen är en av eller båda föräldrarna psykiskt eller fysiskt sjuka,
i 19 % av fallen förekommer konflik- ter i föräldrarnas äktenskap,
i 47 % av fallen förekommer en kan— flikt, mestadels allvarlig och långvarig, med en av eller båda föräldrarna,
i 25 % av fallen har anpassningssvd- righeter förekommit vid den skola där eleverna tidigare gått; i dessa fall har ofta läs- och skrivsvårigheter förekom- mit,
i 14 % av fallen har skolk och/eller symptom på skolfobi förekommit,
i 25 % av fallen har konflikter med kamrater förekommit.
I undersökningsgruppen ingår dels elever med symptom, som varit besvä- rande för dem själva, dels elever med symptom som varit besvärande för om- givningen, dels elever med båda slagen av symptom, dels elever utan symptom.
49 % av eleverna har visat symptom som i första hand varit besvärande för dem själva. Till denna grupp räknas neurotiska symptom såsom ångest, de- pressioner, sängväta, nagelbitning, fo- bier m. m.
15 % av eleverna har visat symptom som varit besvärande för omgivningen. Till denna grupp hänfördes bl. a. elever som visat aggressiva beteenden, tecken på asocialitet eller kriminalitet, miss—
24 % har visat symptom som varit besvärande såväl för dem själva som för omgivningen.
En påfallande stor del av eleverna i undersökningsgruppen har vuxit upp och levat i bristfälliga hemmiljöer samt visat grava neurotiska symptom och/ eller tecken på anpassningssvårigheter. Även om utredningens definition på ”barn i behov av miljöbyte” och kra- vet på hur behovet skall styrkas sanno- likt kommer att tillföra gruppen en stör- re del av elever med mera normal bak- grund och psykiskt friskare personlig- het, är det dock uppenbart att skolorna här har att göra med en psykiskt öm- tålig elevgrupp. Man bör vidare inte bortse ifrån sannolikheten att psykiskt ömtåliga eller avvikande elever torde förekomma, om än i mindre proportion, även i grupperna utlandssvenska barn och glesbygdsbarn.
6.2.2.2.3 Rektorernas uppfattning
Mot bakgrunden av vad som framkom vid intensivundersökningen är det av intresse att konstatera att de tillfrågade rektorerna önskade psykiatrisk under- sökning av samtliga elever före intag- ning. Skolorna anser sig ha bättre möj- ligheter att hjälpa elever med symptom som är besvärande för dem själva än elever med för omgivningen besvärande symptom. Man har med nuvarande kvan- titativa och kvalitativa resurser svårig- heter att komma tillrätta med asociala och aggressiva elever.
6.2.2.2.4 Undersökning av elever som under läsåret avbrutit studierna
Vid Viggbyholmsskolan och Restenäs- skolan undersöktes orsaken till att vis- sa elever avbrutit studierna vid veder- börande skola under läsårets gång. Av sammanlagt 21 sådana elever hade 13 avbrutit studierna på grund av asocia—
litet, konflikter med lärare eller hem- föreståndare och/eller med kamrater. Åtta av eleverna avbröt studierna på grund av symptom som var besvärande för dem själva.
Det kan sålunda förmodas att dessa skolor tagit emot ett antal elever som de icke haft tillräckliga resurser att vårda. Eftersom det totala antalet inter- natelever vid de båda skolorna var 437, har skolorna av en i och för sig lov- värd ambition eller på grund av bris— tande kännedom om arten och graden av elevernas svårigheter erhållit ett in— slag i elevklientelet av minst 5 % för skolorna alltför svåra fall.
6.223. Åtgärder för att bereda de be- skrivna grupperna en lämplig placering Bland barn och ungdomar som är i be- hov av miljöbyte tar rektorerna in främst sådana elever som har ”symp- tom besvärande för dem själva". Utred— ningens analys av den grupp elever som avbrutit internatskolgången jämte rektorernas erfarenhet visar också att de med nuvarande resurser lyckats bäst eller misslyckats minst med sådana ungdomar och att deras försiktighet ifråga om utagerande, asociala elever varit befogad. Ur samhällets synvinkel är det myc- ket önskvärt att internatskolor och elev— hem skall kunna ta emot elever som har bristfälliga hemförhållanden och/eller visar anpassningssvårigheter resp. neu- rotiska symptom. Det är därför viktigt att:
1. eleverna undersöks vid intagning- en så att arten av inackorderingsbeho- vet konstateras,
2. tillsyn och omvårdnad i elevhem— men förbättras vilket nödvändiggör större personaltäthet,
3. skolorna tillförs psykiatrisk-psyko- logisk expertis.
Även om man genom dessa åtgärder förbättrar skolornas möjligheter att vårda mera besvärliga och ömtåliga ele- ver, syns det vara befogat att iaktta stor försiktighet vid intagning av ele- ver med asocial eller kriminell belast- ning.
6.2.2.4. Placeringsbehovets storlek Utredningen har sökt fastställa behovet av skolinackordering för barn och ung- domar med dokumenterat behov av miljöbyte genom en enkät till PBU-centralerna och till barnavårdsnämnderna i de 15 största städerna samt
en enkät till internatskolorna.
Samtliga enkäter har givit bristfälliga resultat från rent siffermässig synpunkt, beroende på
dels de svårigheter som förelegat be- träffande definition och avgränsning av den avsedda gruppen,
dels bristande registreringsmöjlighe- ter därför att gruppen tidigare ej av— skilts och därför att möjligheten till internatplacering på grund av platsbrist och på grund av—de ekonomiska villko- ren ej beaktats.
Såsom framgår av redogörelsen i det föregående nåddes genom undersök- ningarna likväl en föreställning om vil- ket klientel internatskolorna är kapab— la att vårda och vilka elever som icke lämpar sig för placering där, varjämte från PBU-centralerna vitsordades att ett stort behov fanns av inackorderings- möjligheter för barn och ungdom i oli— ka konfliktsituationer m.m. och att det kan antas visa sig vara än större om möjlighet skapas till behandling genom placering i lämplig internat- eller elev— hemsmiljö.
Även om behovet av inackordering kan komma att öka för elever med do- kumenterat behov av miljöbyte, torde
det ej ha en sådan storleksordning att det behöver närmare uppskattas, efter- som det helt försvinner i de grova mar- ginaler som måst tillämpas vid beräk- ningen av inackorderingsbehovet för glesbygdselever. Till en början torde in- ackorderingsbehovet för dessa elever — i den mån det ej kan tillgodoses genom familjeinackordering _— kunna mötas genom utnyttjande av de platser vid internatskolor som enligt utred- ningens undersökning för närvarande tas i anspråk av elever utan något av de i detta kapitel behandlade skälen för sådan skolgång.
6.3 Samhällets stöd till skolin- ackorderingsverksamheten
Till den skolinackorderingsverksamhet som bedrivs i större skala av kommu- ner, landsting och enskilda stiftelser utgår statsbidrag i viss omfattning och likaså utgår statsbidrag såväl till inter- natverksamheten som till skolverksam- heten vid internatskolorna.
Statsbidrag till elevhemsbyggnader ut— går för närvarande dels enligt kungö- relsen den 15 maj 1936 (nr 202) an- gående statsbidrag till skolhemsbyggna- der och deras inredning (elevhem för den obligatoriska skolans elever), dels enligt kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 594) angående statsbidrag till skolhem för lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem (elevhem för elever vid gym- nasier m.m.), dels enligt kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480) om statsbi- drag till yrkesskolor. Härutöver utgår ett bidrag till avlöning av föreståndare för elevhem vid obligatoriska skolor, vilket är inarbetat i de allmänna be- stämmelserna om statsbidrag till drift- kostnader för det allmänna skolväsen- det. Innebörden av reglerna för stats-
bidrag till elevhemsverksamheten är icke densamma för de olika skolformer- na, (jfr kap. 8). En viktig skillnad är dessutom att kostnaderna för elevhem vid yrkesskolor avräknas på investe- ringsramen för yrkesskolor, medan kostnaderna för övriga elevhem maxi- meras genom en av riksdagen för varje år fastställd bidragsram (reservations- anslag) som de senaste åren utgjort:
1964/65 2 000 000 kr 1965/66 2 500 000 kr 1966/67 3 600 000 kr
Sammanfattningsvis kan sägas att sta- ten lämnar byggnads—bidrag till elevhem vid allmänbildande skolformer med mellan 75 och 90 %_ och till elevhem vid yrkesskolor med 50 % av beräknade godkända kostnader. Härutöver lämnas avlöningsbidrag till den vårdande per- sonalen vid den obligatoriska skolans elevhem och ett symboliskt sådant av- löningsbidrag till elevhem vid gymna- siala skolor, medan intet driftbidrag lämnas till elevhem vid yrkesskolor. Att märka är att statens bidrag till elev- hem vid internatskolor följer samma be- stämmelser som bidragen till elevhem vid övriga gymnasiala skolor och skall rymmas inom den ovan angivna bi— dragsramen.
Utöver de statliga bidragen utgår kommunala och landstingskommunala bidrag till elevhemmen. I vissa fall kan dessa bidrag vara av betydande omfatt- ning och utgöra mera än hälften av de verkliga kostnaderna för inackorde- ringen.
För samhällets direkta bidrag till in— ackorderingskostnaderna, det s.k. in- ackorderingstillägget till studiebidraget, redogöres i kap. 5. Detaljredovisning av principerna för statsbidragen till elevhem resp. internatskolor återfinns 1 kap. 7 och 8.
6.4 Huvuddragen av utredningens förslag
I avsnittet 6.2 har gjorts en översikt av behovet av skolinackordering, dels på olika stadier, dels för olika katego- rier av ungdom som behöver skolinac- kordering. Utredningen finner att åt- gärder bör vidtas dels för att förbättra tillgången på inackorderingsplatser, dels för att förbättra kvalitén på skol- inackorderingen och dels slutligen för att göra de olika inackorderingsformer- na mer jämställda såväl beträffande kli— entelets sammansättning som beträffan- de de ekonomiska villkoren och till- gången till olika studiealternativ.
6.4.1 Kvantitativa förbättringar
Av skäl som redovisats i det föregående är det ytterst svårt att för närvarande beräkna behovet av skolinackordering mera exakt och på grundval därav di- rekt ange vilken utbyggnad av skolin- ackorderingsväsendet som för närva- rande eller inom de närmaste åren är påkallad. Utbyggnaden bör inledas sna- rast enligt de åtgärder utredningen här föreslår och inriktas på att på längre sikt tillgodose de krav på inackor- deringsväsendet som kan ställas av pe- dagogiska och Skolsociala skäl. Behovet torde lättast kunna utrönas genom att skolplanerande myndigheter och socia- la myndigheter uppmärksammar inac- korderingsbehovet och fortgående pla- nerar för utbyggnaden av inackorde- ringsmöjligheterna. Skolstyrelserna bör därför i samarbete med länsskolnämn- derna vid planering av skolväsendet i väsentligt högre grad än nu ha upp- märksamheten riktad på inackorde- ringsbehovet. Vad särskilt det klientel beträffar som är i behov av skolinac— kordering för miljöbyte torde det när- mast ankomma på kommunernas socia—
la myndigheter att göra skolmyndighe— terna uppmärksamma på detta.
Såsom i det föregående (6.2.2) nämnts har inga preciserade uppgifter om storleken av behovet kunnat erhål— las från PBU—centralerna eftersom man där icke haft uppmärksamheten riktad på möjligheten att placera elever i be- hov av miljöbyte vid internatskolor el- ler i elevhem. Man hade icke resurser att i efterhand med avseende på redan slutbehandlade fall överväga huruvida en internatskole- eller elevhemsplace- ring skulle ha varit befogad om plats funnits. Då utredningen förutsätter att de ekonomiska villkoren för internat- placering av elever med dokumenterat behov av sådan skolgång kommer att ändras, är vidare varje bedömning av platsbehovet utifrån de nuvarande eko- nomiska villkoren av mindre värde. PBU-centralerna får i framtiden sin uppmärksamhet riktad på de möjlighe- ter till inackordering som kommer att finnas och som icke kommer att vara spärrade av ekonomiska faktorer. Lik- som de kommunala socialvårdande or- ganen inlemmas dessa centraler i ar- betet på den regionala planeringen av skolinackorderingen. Därför torde in- tressena kunna tillvaratas för glesbygds- elever och elever i behov av miljöbyte.
Den tredje kategori som utredningen har att tillgodose, nämligen utlands- svenskarna, har hittills icke heller fått sina intressen bevakade av något organ i Sverige med undantag för Utlands- svenskarnas förening, som i mån av möjligheter hjälpt föräldrarna att skaf- fa lämplig inackordering i landet. Så- som framgår av kap. 3 och 4 föreslår utredningen att utlandsskolnämnden skall få till uppgift att bevaka de ut- landssvenska barnens intressen på skol- inackorderingens område och i detta syfte samarbeta med kommunala och regionala myndigheter.
Genom en samordning av planeringen mellan här nämnda myndigheter och or- ganisationer torde en gemensam plane- ring möjliggöras. Även om vissa skäl — t. ex. att vissa elever inte kan eller bör åka hem till föräldrahemmet under veckoslut eller kortare ferier —— gör att alla kategorier av elever i behov av in- ackordering inte kan behandlas likfor- migt, vill utredningen i princip inte dra bestämda gränser mellan de olika grup- perna utan anser att hela klientelet bör betraktas som en enhet och dess intres- sen tillvaratas gemensamt.
Elever av olika inackorderingskatego- rier behöver dock ej ingå i samma pro- portioner i olika former av inackorde- ring eller i olika internatskolor. Gles- bygdselever, som bör fullgöra skol- gången i den skola till vilkens elevom- råde de hör, avses i första hand inackor- deras privat eller i elevhem. Utlands- svenska elever bör — eftersom deras föräldrar har mindre möjligheter att hålla kontakt med inackorderingshem och ta hand om barnen under kortare ferier ——- i större utsträckning placeras i internatskolor. Beträffande elever med dokumenterat behov av miljöbyte slut- ligen måste valet mellan placering i den regionala skolan med dess elevhem, i en internatskola eller i ett elevhem av riks- karaktär bero på de omständigheter som konstituerar inackorderingsbehovet.
Intimt förknippad med frågan om kvantitativ förbättring av inackorde- ringen är frågan om vilket slag av in- ackordering som bör väljas för olika slag av inackorderingsbehov. Utred- ningen har i kapitel 5 anlagt vissa syn- punkter på de olika inackorderingsfor— mernas fördelar. Emellertid saknas tillräcklig grund för förslag om en viss bestämd fördelning av klientelet på oli- ka inackorderingsformer. Vad först den privata inackorderingen beträffar skiftar dess kvalitet liksom de krav och
önskemål som ställs på densamma i så hög grad att generella riktlinjer över huvud taget icke torde kunna uppdras. Inackorderingsfamiljens struktur och dess intresse för att ta hand om Och vårda ett barn eller en ungdom som inackorderats är här av den allra störs- ta betydelse. För att kunna avgöra lämp- ligheten av inackordering i en viss fa— milj för en viss elev fordras kännedom såväl om inackorderingsfamiljen som om eleven. Bäst torde i allmänhet skol— kuratorerna kunna ta ställning i dessa frågor. För att kuratorerna skall kun- na ägna sig mera åt inackorderings- angelägenheter förordar'utredningen en förstärkning av kuratorsorganisationen vid skolor med så starkt inslag av in— ackorderade elever att elevhem anlagts.
Såväl glesbygdseleverna som de hem- masvenska eleverna med dokumenterat behov av miljöbyte tillhör en kommun. Därför har de kommunala myndigheter- na visst ansvar för deras skolgång. Det syns därför ligga närmast till hands att dessa barns behov beaktas genom åt- gärder främst från kommunernas sida. Ansvaret för de utlandssvenska barnens skolgång skall enligt utredningens för- slag åvila ett statligt centralt organ, nämligen utlandsskolnämnden. Detta gör det naturligt att de icke lokalan— knutna internatskolornas resurser i första hand utnyttjas för de utlands- svenska elevernas behov. Emellertid vi- sar erfarenheten att ett alltför stort in- slag av utlandssvenska elever — med dessas ofta bristfälliga kunskaper i svenska — medför olägenheter av pe- dagogisk art. Dessutom är det från mil- jösynpunkt angeläget att utlandssvenska och hemmasvenska barn blandas och ömsesidigt får dra nytta av varandras speciella kunskaper och erfarenheter. Av dessa skäl finner utredningen att högst 60 % av det totala elevantalet vid
en internatskola bör "vara utlandss'vens— kar ooh' r'este'n hemmasvenskar Inom det svenska skolväsendet, Såväl inom den'obligåton'ska 'skolan' soni' inom den gymnasiala, är manliga'och kvinn- liga elever principiellt likställda. De tidigare gossläroverke'n och flickläro- verken 'har efter hand öppnats för e'l'e- ver av båda könen' Den 15 se'pt.1965 utgjordes 50,6 % av eleverna i de all- männa gymnasie'rna av flickor. I' de tekniska gymnasierna dominerade 'de manliga eleverna helt och i handelsgym- nasier och folkskolesemi'narier var de kvinnliga eleverna i klar majoritet. Inom yrkesskolväsendet utgjordes den 15 okt. 1965 39,1 % av kvinnliga elever. Disproportion'e'n inom yrkeSSkolväsen— 'det syns icke äga samband med inac- korderingsförhålla'ndenl' ' ; ' " Kvinnliga e'leVer har sammä r'n'öjli'gL heter som' manliga elever att erhålla i'nackorderingii privat "familj. Elevhem- men -vid- de' allmänna' skolorna är så inrättade'att de skall kunna ta' 'e'mOt i' stort sett flika'må'nga kvinnliga ?e'leve'r s'om' manliga. Ino'n'i' yrkes'skolväsende't anordnar man elevhem för kvinnlig'å och 'manliga' elever efter föreliggande behov, och" om' lämplig elevhemsplats Saknas anskaffår skolan 'i allmänhet lämplig inackördering; ' ' ' 'Ino'm' internatskolorna 'a'vviker 'kön's- fördelningen från "den fördelning som här redbvisats för övriga sköl'o'r. 'Enligt tabell 7:2' 'fa'nt'is 'läs'året"'1965/'66" 7'9'4 manliga elever och 249 kvinnli'ga'elever i internatgymnasiern'a. Motsvarande an— tal "för högstadieåldern 'Var' 740" respek'e tive 357 och för mellanstadieåldern 126 respektive 34." Inalles fanns sålunda på internat'skölor'n'as " internatplatser '1' 7660 m'anli'ga elever-och 7640 kvinnliga el'e- vet,! dvs'. 72' % respektive -28' ("/o'."A"V"d'e' utlandssvenska- eleverna” 'i internatskol lorna utgörs 32 % av kvinnliga "e'l'e'v'er: Av internatskolorna'mottar tre (Fjell:-
s'tedtsk'a skolan;"iåundsiherg's skola fo'c'h Solbacka läroverk) endast manliga "el'e'l ver.? Endast "vid" ftvå"skolör "(Ekeby-' holhis'skola'n 'o'ch' Gränna'slåolan)" dömt-' nerar" de kvinnliga eleverna. Sigtuna—' skolan har' nyligen 'öppnats'för'kvlnm liga " elever och des's " styrelse linnéa? a'tt'b'y'g'ga' ut- antalet intérnåtp'lals'er för flickor. ' Styrelsei'i föl— " Lundsbergs 'skdlä hår'till' utredningen've'lat' ”uttala sin villighet att uffi'de'r' vissa förutsättningar öppna 'skolan (inlemmat-' även "för flickor”. 'De åsyftade "förut'sätt'ningarnå består framför allt i vissa ombyggnads— arbeten." ' f ' " ' ' Utredningé'n' finner det'” angeläget att internatskolorna omorganiseras på ett sådant sätt att lika många internatplatl 's'er skapas "för flick'ör som för' pojkar, dels för ”än 'det'Verkli'ga behovet skall kunna 'till'go'd'oses; del's för att miljön vid internatskolornä' skall lik'na det dagliga l'iv'ets. 'Riktlinjer 'beträ'ffand'e denna' 'utb'yg'gn'ad "och omorganiSatlön återfinns i' bil.. 4'.' ' ' ' . 6.4.2 Kyalita'tiv'd förbättringar 'i . "' ' Kvalitén på inackorderingen i privå'tä' familjer är söm i det föregående nämnts' beroende av familjens' egna resurser och dess intresse för uppgiften "att svara för fostran 'av"'d8n inackOr'd'e'i-ade." Nigel direkta" åtgärder "för' 'att" tai—bänka 'e'ller standardisera denna inackordering "f'i'n'l' ner-' utredningen' 'inte” vara 'm'öjlig' eller ens önskvärd. G'enom' 'att'inack'ofd'eri'n'gl e'n ägdas' "ett! masa; intresse från" sk'ol- myndigheternas 'öch "'i "synnerhet" "de' elevvårdande ägas-ens sida' wrdé' 'e'm'el: lertid en erforderlig förbättring"'o'c'li k'ontr'oll'över ”denna inackordering 'l'ik- som en 'vissf'norm'åli'sering' av! den ina; teriella Standarden ? i ? rel'a'ti'o'n" "till 'prisä bildningen kunna 'ååtädkor'n'mas. ' ' ' Om elevhemsorganlsationen 'och in: ternatskolebrgamsationen 'sk'all kun'na existera sida vid sida 'och i" möjligaste
mån erbjuda likvärdiga förmåner er- fordras en utjämning av de resurser som står till buds inom de båda alter- nativen. Vid internatskolorna är elev- hemsverksamheten i allmänhet av hög kvalitet. Personaltätheten är tillfreds- ställande och tillsynen av eleverna myc— ket god. Vid elevhemmen som är knut- na till det allmänna skolväsendet eller till yrkesskolväsendet är personaltäthe- ten betydligt lägre och tillsynen av ele- verna därmed inte så god som många föräldrar skulle önska. Lokalmässigt är elevhemmen däremot i allmänhet myc- ket väl utrustade, medan standarden i detta avseende är mycket varierande vid internatskolorna. Undervisnings- mässigt är de allmänna skolorna av hög standard vad såväl den undervisande personalen som lokaler och pedagogisk utrustning beträffar. Internatskolorna har i allmänhet relativt goda undervis- ningslokaler och personalen är ofta av samma kvalitet som undervisningsper- sonalen vid de allmänna skolorna. Där- emot kan ofta av ekonomiska orsaker den pedagogiska utrustningen uppvisa brister. En utjämning av kvaliteten mel- lan dessa båda skol— och inackorde- ringsformer fordrar därför
1. att statsbidraget till de internatsko- lor som erfordras för att tillgodose ett verkligt behov av skolinackordering höjs så att det kommer i nivå med statsbidraget till de allmänna skolorna och vid dessa knutna elevhem,
2. att bidrag utgår till erforderliga re- parationer och nybyggnader vid inter- natskolornas undervisningslokaler och intematlokaler,
3. att bidragen till nybyggnad och utvidgning väsentligen syftar till att alla statsunderstödda internatskolor på nå— got längre sikt skall kunna ta emot lika många flickor som pojkar,
4. att statsbidrag utgår till elevhems- personal enligt samma principer vare sig
elevhemmet är knutet till en internat- skola, till en allmän skola eller till en yrkesskola,
5. att personaltätheten är densamma vid internatskolor och därmed jämför— bara elevhem,
6. att likformiga bestämmelser likaså gäller beträffande storleken av elevhem- men vid de olika skolformerna.
Utredningen har sig bekant att skol- överstyrelsen fått i uppdrag att utar- beta likformiga statsbidragsbestämmel- ser för elevhem vid obligatoriska och icke-obligatoriska skolor.
6.4.3 Förbättringar avseende fördelning av tillgängliga platser För att de tillgängliga inackorderings- platserna skall komma de elever till godo som verkligen har behov av skol- inackordering är det viktigt att plat- serna fördelas på sådant sätt att beho- vet av skolinackordering får utslagsgi- vande betydelse vid intagningen. Det kan förutsättas att den privata inackor- deringen endast utnyttjas av sådana elever som har behov av skolinackor- dering. Likartat torde förhållandet vara be- träffande platserna vid elevhem inom det allmänna skolväsendet. Däremot har utredningen funnit att platserna vid in- ternatskolorna utnyttjas inte enbart av sådana elever som har behov av skol- inackordering. Av de höstterminen 1965 tillgängliga platserna för gymnasister vid internatskolor utnyttjas sålunda 2/3 av elever som enligt vederbörande rektors bedömande vid intagningen haft behov av skolinackordering antingen på grund av stort avstånd till närmaste skola, på grund av behov av miljöbyte eller på grund av föräldrarnas utlands— vistelse. Utredningen föreslår att vid in— ternatskolor som åtnjuter statsbidrag fördelningen av platserna görs på så- dant sätt att även återstående tredjedel
av platserna _— med undantag av 10 % som fritt disponeras (jfr 7.4.2.2.1) — kommer de elever till godo som har be- hov av skolinackordering. Detta kräver att intagningen i internatskolorna nor- maliseras. Förslag härom har utformats i kap. 9.
6.4.4 Förbättringar avseende de inackor- derade elevernas valmöjligheter En ledande tanke i de senare årens skolreformer är att varje elev skall ha möjlighet att välja den studiegång som passar honom bäst och ger honom största möjlighet att utveckla sina anlag och intressen. Detta gäller såväl grund- skolans högstadium som det gymnasiala stadiet. Yrkesutbildningsberedningen har i sitt i början av år 1966 avgivna betänkande föreslagit att de gymnasiala skolorna i framtiden skall omfatta även yrkesskolor i samorganisation med gymnasiet och fackskolan.
När det gäller inackordering !" elev- hem samt i familj, torde kravet på val- möjligheter inte förorsaka några svå- righeter. Elevhemmen bör givetvis för- läggas till orter med tillfredsställande valmöjligheter och hänsyn till valmöj- ligheterna bör tas även vid val av in- ackorderingsfamilj.
Annorlunda förhåller det sig med in- ternatskolorna. Idealet skulle vara att en internatskola — utöver ev. grundsko— lans mellanstadium -— omfattade full- ständiga valmöjligheter på högstadiet och dessutom samtliga linjer av gym- nasium och fackskola ävensom de vik- ligaste grenarna av yrkesutbildningen. En internatskola med fullständiga val- möjligheter skulle dock bli för stor. På grundskolans högstadium skulle sålunda erfordras minst tre parallellklasser, vil- ket utgör 270 elever, och vid en full- ständig gymnasial skola med gymna- sium, fackskola och yrkesskollinjer kommer såsom utredningen närmare
preciserat i 7.3.2.2 elevantalet att uppgå till 570.
Enligt samstämmiga uppgifter från in— ternatskolerektorer bör emellertid en internatskolas internatdel inte omfatta mer än mellan 300 och 400 elever. Om denna gräns överskrids kan rektor inte längre överblicka organisationen och ha den personliga kontakt med varje elev som är betydelsefull. Därest man önskar behålla internatskolor — och detta är enligt utredningens mening angeläget med hänsyn till de utlandssvenska för— äldrarnas dokumenterade förtroende för denna skolform och det intresse den erbjuder när det gäller omhändertagan— de av vissa hemmasvenska barn i behov av miljöbyte — måste sålunda en av- vägning ske mellan önskemålet om oin- skränkta valmöjligheter och nödvändig- heten att begränsa internatskolornas storlek.
Vid denna avvägning har utredning- en anlagt följande synpunkter:
1. Internatskolornas klientel avses upp till 60 % bestå av utlandssvenska elever. Därför bör i förevarande sam- manhang särskild hänsyn tagas till ut- landssvenskarnas situation.
2. Utlandssvenska ungdomar bör i princip ha samma valmöjligheter som hemmasvenska. Detta gäller såväl på grundskolans högstadium som inom alla linjer och skolformer av den gymnasia- la utbildningen.
3. Även om utredningen räknar med att den normala övergången till skola i Sverige sker vid början av högstadiet, torde också i framtiden många ungdo— mar gå över till skola i Sverige först vid övergången till gymnasial skola. Många av dem är då klart inriktade mot en viss utbildningslinje. De bör ha samma valfrihet som hemmasvenska elever. '
Av det här förda resonemanget drar" utredningen slutsatsen att de svenska'
internatskolorna, bör erbjuda. så full- ständiga valmöjligheter som möjligt så.- väl inom grundskolans högstadiumesom på, det ,'gymnasiala stadiet..'Valmöjlighe-- tema vid en internatskola förbättras om skolan. endast omfattar ett stadium. En , dYIik” begränsning innebär dock en- ligtgutredningens bedömande _vissa nackdelar, varför även andra vägar måste prövas för att öka studieprogram- "let.-' v .. '
I internatskolor i eller nära tätorter bör: valmöjligheterna—, kompletteras ge-
nom :samarheteumed kommunens .och' närliggandekommuners. skolor och. i. förekommande fall mellan internatsko-l lor på samma ort. I, internatskolor .i, glest befolkad trakt måste valmöjlighea terna däremot bli mera.-begränsade, om, skolorna skall omfatta såväl högstadium som gymnasialt stadium.,En möjlighet är att linjerna fördelas så att två' eller flera., skolor i. kombination täcker ,så stor del som möjligt av en allmän sko-, las program. 'Viss förbättring kan även ske genom! att undantag beviljas från, eljest gällande minimiantal elever som villkor, för inrättande av klass eller un- dervisningsgrupp._ Utredningen . föreslår dock inga generellt giltiga undantagsbe- stämmelser härvidlaglutan ,det. bör an- komma på Kungl. Maj:t att besluta här- om .i varje särskilt fall.
Elever,,i internatskolormåste i.enlig-; het med den nödvändigabegränsning i organisationen som härbeskrivits all- tid räkna ,med att kunna komma i en situation då de måstelvälja mellan byte; av:skola ochvbostad 'å ena sidan .och val! av mindre adekvat studiegång å andra
sidan. Härtill måste hänsyn tas. när det.
gäller att i det enskilda fallet välja mellan internatskola och kombinationen elevhem-trallmän skola med :betryggan-l de valmöjligheter. Vissa internatskolors,
Spepiella. omhuldande . av fysisk ; träning
och-..friluftsliv' bör särskilt kunna. ut;
nyttjas för elever.,som har behov eller intresse därav.
Valmöjligheter från annan. synpunkt influeras av att vissa internatskolor har mer ellermindre, starkt betonad rörel- sekaraktär. Dessa internatskolor är ,i realiteten inte öppna för alla ungdomar, om föräldrarna inte vill utsätta dem för den påverkan som skolans allmänna ka- raktär kan medföra. För sådana skolor somvåtnjuter statsbidrag och dit elever hänvisas av en central intagningsnämnd måste .det absoluta kravet, ställas att så- välmorgonsamlingar och gemensamma samlingar som religionsundervisningen följer samma regler som ide allmänna skolorna. Utredningen lägger i kap. 14 allmänna synpunkter på hithörande frågor.
Rent allmänt konstaterar utredningen
att, internatskolorna till sin allmänna uppbyggnad och inriktning icke bör tillåtas avlägsna sig från de riktlinjer som gäller för övriga skolformer. Detta gällericke blott urvalet av studielinjer — upptagande på internatskolornaspro— gramäven av mera praktiska utbild- ningsvägar måste exempelvis övervägas — utan även . en omorganisation till saminternat av de skolor som bibehållit sin enkönade karaktär. Internatskolgång kommer, sålunda att utgöra ett jämställt alternativ till skolgång i vanlig skola med inackordering i elevhem.
Denna anpassning skall naturligtvis icke innebära att sådan pedagogisk tör- söksverksamhet som .bedrivs vid viSSa internatskolor skall förhindras eller be- gränsas. Tvärtom bör organiserade för- sök.och pedagogiskt reformarbete stöd- jas och uppmuntras vid internatskolor- na,_lika väl som vid allmänna skolor.
6.4.5 Utjämning av de ekonomiska '.vill- , koren för skolinackorderingen
Utredningen har 1 det föregående (5 6. ) framhållit önskvärdheten av att kostna-
de'rna för olika former3av skolinackor- dering i möjligaste mån normal'iSera's. Vidare har Eutredningen ' konstaterat" 'att inackordering i privat'familj är den för den inackorderade ekonomiskt mest för- månliga inackOrderingsform'ei-i; möjli- gen med' undantag för de fall 'då' lands- tingen driver elevhem' med'subventio— nering av landstingsmedel.
Enligt studiehjälpsreglementet får alla inackorderade elever i gymnasiala skolor ett inackorderingstillägg om 100 kr per månad. Detta belopp är ett vä- sentligt stöd, om inackordering sker i privat familj eller i ett landstingssub- ventionerat elevhem. Som bidrag till iu- ternatskoleavgift ter sig beloppet dock som relativt obetydligt, då det endast täcker tiondelen av de verkliga kostna- der som eleven eller dennes målsman har för skolgången. Eftersom utred— ningen icke ser som sin uppgift att i princip föreslå ändringar i det studie- sociala stödet, vill utredningen inrikta sig på att med utgångspunkt i kostna— derna för privat inackordering föreslå åtgärder för att utjämna föräldrarnas kostnader vid olika former för skolin- ackordering. Därutöver finner utred- ningen skäligt att åtgärder vidtas för att utjämna kostnadsskillnaderna för inackorderingen i olika delar av landet. De ekonomiska insatser som måste gö— ras av det allmänna för att åstadkom- ma denna utjämning föreslår utredning- en skall utgå dels från staten, dels från elevernas hemortskommun.
För elever som inackorderas i elev- hem och har sin skolgång förlagd till det allmänna skolväsendet utgår inga avgifter för själva skolgången, om ele- ven tillhör ifrågavarande skolas norma- la upptagningsområde. För inackorde- ringen i icke subventionerade elevhem upptas däremot en avgift som omfattar den verkliga kostnaden för elevhemsin- ackorderingen utöver det statsbidrag
som utgår: *I 'de' 'lanidstingss'ubventiönét 'ra'de' ! hemmen svarar elevernas ? anitfer endast mot .m— min'dré del avi'de'ssa verkliga kostnader. Utredningen ”före— slår ' att statsbidrag skalltiutgå till drift ten : av elevhem 'i' princip till 'den egna fattning 'som svarar" emot kostnaderna för" atrlöna'n'de' av vard'personale'n,'”ti'vs. föreståndare och biträdande förestån— dare vid elevhemmen. Eftersom enligt utredningens förslag (kap. 8) elevhem- men i framtiden väsentligen kommer att drivas av kommunal huvudman, syns det icke skäligt att elevhemskom- munen skall betala överskjutande kost— nader om eleven har sin hemort i an- nan kommun. För varje elev med behov av skolinackordering föreslår utred- ningen därför att en avgift skall erläg- gas av elevens hemortskommun till elev- hemmets huvudman. Denna interkom- munala ersättning bör regleras på ett sådant sätt att den i huvudsak täcker mellanskillnaden mellan föräldrarnas kostnader om privat inackordering skulle ha tillämpats och de kostnader elevhemsinackorderingen betingar. Elever som går i internatskolor be- talar för skolgång och inackordering en avgift som läsåret 1965/66 i allmänhet höll sig omkring 8000 kr per läsår. Utredningen föreslår att statsbidraget till vissa internatskolors skolverksamhet förbättras på så sätt att samma statsbi- dragsprinciper tillämpas vid dessa som vid vanliga skolor. Härutöver föreslås att de inackorderade elevernas hem- kommun, under förutsättning att behov av inackordering konstaterats, skall till internatskolan erlägga en kommunal ersättning som fastställs till sådant belopp att internatskolans sammanlagda inkomster på skolsidan får en sådan storleksordning att skolverksamheten kan drivas utan förlust. Till elevhems- verksamheten vid internatskolorna fö-
resläs — förutom i förekommande fall byggnadsbidrag — utgå statsbidrag till avlöning av elevhemsföreståndare på samma sätt som vid de allmänna elev- hem-men. Härutöver bör ett utjämnings— bidrag utgå från den inackorderade elevens hemkommun, vilket belopp fast— ställs efter samma principer som mot-
svarande ersättning vid de allmänna elevhemmen.
För de utlandssvenska elevernas det — vare sig de inackorderas i elevhem vid allmän skola eller i elevhem vid internatskola _— föreslås den kommuna- la ersättningen utbetalas av staten via utlandsskolnämnden.
KAPITEL 7
Internatskolor
7.1 Översikt över internatskole- uäsendet i Sverige Internatskolorna i Sverige är samtliga privata skolor som drivs med eller utan bidrag från svenska staten. Skolbered- ningen har i sitt betänkande indelat de privata skolorna i fyra grupper med ledning av deras ställning i förhållande till svenska myndigheter.
Grupp A utgörs sålunda av skolor med statsbidrag från anslaget Privat- läroverk: Bidrag till vissa privatlära- verk. Grupp B utgörs av skolor med statsbidrag från anslaget Privatläro- verk: Bidrag till vissa internatläroverk.
Grupp C utgörs av skolor utan statsbi- drag men stående under skolöversty- relsens inseende. Grupp D slutligen ut- görs av skolor som ej har statsbidrag och ej står under skolöverstyrelsens in- seende. Gymnasieutredningen har i sitt betänkande tillämpat samma indelning. Utlands- och internatskoleutredningen finner denna indelning vara ändamåls- enlig när det gäller skolornas ekono- miska och rättsliga ställning. I översik- ten över internatskolorna i tabell 7:1 har markerats vilken grupp varje inter- natskola tillhör och vilka stadier den omfattar.
Tabell 7:1 översikt över mera betydande internalskolorli Sverige
Realskola och grundskola. Klas- G ym- Skolans namn ser motsvarande na- A B C D
mellan- bög- Sium stadium stadium Fjellstedtska skolan ................... X )( )( Lundsbergs skola ...................... x x X )( Sigtunastiftelsens hum. läroverk . x x x )( Sigtunaskolan ............................ x x x )( Solbacka läroverk ...................... x x x x Viggbyholmsskolan ................... x x x X Ekebyholmsskolan ...................... X X )( Grännaskolan ............................ )( )( Båstad internatskola ................... x )( Osby samskola ............................ x )( Mariannelundsskolan ................... x x Restenässkolan ............... x )( Anundsjöbygdens realskola . .. x )( Solviks kristliga folkhögskola ...... )( X
Anm.: I de skolor för vilka kolumnen för mellanstadium är ifylld tas eleverna emot efter genomgången årskurs 4 av obligatorisk skola. Till högstadium räknas de tre högsta års- kurserna av realskolan.
7.1.1 Fjellstedtska skolan (A) Fjellstedtska skolan ligger mitt i Uppsala stad. Den grundades år 1862 och erhöll stu- dentexamensrätt 1881. Skolan har enligt stadgarna, som fastställdes av Kungl. Maj:t år 1891, till ändamål att »för gudfruktiga och begåvade ynglingar av vilka man kan hoppas att framdeles erhålla trogna och dugliga präster uti den svenska kyrkan el- ler missionärer eller lärare i tcologi vid läroverk och högskolor bereda tillfälle att under åtnjutande av noggrann kristlig till- syn och vård inhämta de kunskaper och den bildning som en fullständig elementar- undervisning på den klassiska linjen avser att bibringa». ' Den nuvarande studieordningenl erhöll skolan enligt Kungl. Maj:ts beslut den. 171 april 1964. Enligt denna ordning ,omfattar. skolan 7 klasser. Klass 1—3 motsvarar; ungefär årskurserna 7—9 i grundskolan, klass 4' motsvarar ungefär l:a årskursen i det fyraåriga latingymnasiet samt ring—, arna 1—3 motsvarande årskurser i det tre-. åriga gymnasiets latinlinje på hclklassisk gren. K'urSpla'n'e'n skiljer sig i ViSsa av- seenden från den normala kursplanen vid" det sVenska gymnasiet. Engelska är första, firämmaåndelspråk men läses obligatoriskt endast t. o. m. ring' 1, Tyska som påbörjas i klass 2 läses upp till studentexameanaJ tematik förekommer endast i klasserna 1— 3. Studiet av latin är desto intensivareoch förekommer skolan igenom från och med klass 3. Grekiska läses fr.o.m. klaSS 4 Hebreiska är dessutom obligatoriskt ämne i de två högsta ringarna. Franska förekom—1 iner endast som frivilligt ämne. i de två högsta ringarna. — ' Höstterminen 1965 földelades eleverna på följande klasser:
l,, 3 ....... . ............................ 21
,, 1 .................. 13 77 Summa 133 ' Av dessa 133 elever bodde 119 i skolans
internat. '; Under senare år har ansökningsfrekven- sen till realskolan, särskilt till klass 1, va- rittämligen låg, medan ansökningarna till gymnasiet, visat en stigande tendens.; Åt- skilliga av de sökande har emellertid haft
'25 56
läg betygspoäng, men då eleverna från den egna realskolan upptagit en stor del av gymnasieplatserna, har intagningspoängen hållits på normal nivå, 17—20 poäng. Ele- vernas ålder är mycket växlande. En stor del har normalålder för stadiet medan and- ral elever, vanligen efter yrkesarbete eller folkhögskolestudier, börjar sina studier vid skolan i 20—25-årsåldern. Ca 25% av samt- liga elever är över 21 år gamla. Endast manliga elever tas emot vid skolan. Nu— mera uppställs intet krav på att eleverna skall välja någon av de levnadsbanor som omnämnts i stadgarna men skolan har starkt kristlig prägel och läroplanen läm- par sig väl för fortsatta studier vid teolo- gisk fakultet.
Fjellstedtska skolans byggnader är 'till större delen uppförda år 1879—1880 med senare om— och påby'ggnader. Ett elevhem är av --ännu äldre datum. Lokalerna för kemi- och fysikundervisning samt dagrum och hobbyrum är otillräckliga och liksom övriga lokaler till stor del förslitna.
Skolavgifterna är för internatelever 2000 kr per år och för extei—n'atelever 100 kr. per termin. Skolan har är 1965/66 stats- bidrag med 87% av kostnaderna för lärar- lönerna. E'levavgifterna täcker i'cke kost-' naderna för internatet utan' subventioné—' ring sker genom avkastningen av skolans fonder samt genom en årlig rikskollekt som senaste året gav ca 115 000 kr.
' Intet-natet förestods tidigare 'av en s.k. direktor. Då från 1958 statsbidrag ej ut- , gick till denna tjänst, indrogs den och in—
ternatets ledning överfördes till rektor. För tillsyn av eleverna, hjälp med läxläs- ning'och rådgivning i personliga frågor "finns särskilda husfäder, s.k. patrar, an-
ställda på %-tid. Patrarna, somlnästan all- tid är teologie Studerande och ofta f.d. elever, bor i 'skolan och åtnjuter en lön av ca 900 kr per månad. Sedan mat och hus- rum betalts återstår ca 700 kr av lönen. Eftersom patrarna sällan hinner ägna nå- gon större tid åt sina egna studier slutar de vanligen efter ] eller 2 år.
7.1.2 Lundsbergs skola (A)
Lundsbergs skola är belägen ca 3 wmil norr om Kristinehamn.Den har en kristen karak— tär, vilket, fastslagits i stiftelsens stadgar, och särskild skolkyrka finns vid anlägg- ningen. Själva skolbyggnadcn i, Landsberg
är gammal men väl underhållen. Lokalerna har i olika omgångar moderniserats och institutionerna för undervisning i de natur— vetenskapliga ämnena är tillräckligt ut— rustade för hittillsvarande behov.
Vid skolan undervisas ca 280 elever i realskola och gymnasium. Realskolan har varit av den 5-åriga typen men eleverna har från den näst högsta klassen (45) gått över till skolans 4-åriga gymnasium. Från och med läsåret 1964/65 har årskurs 1& av gymnasiet borttagits och ersatts av klass 55. Från och med läsåret 1965/66 har gymnasiet omvandlats till 3-årigt. Gymna- siet omfattar i de båda högsta årskurserna latinlinje och reallinje jämte .it-kombina— tioner, i årskurs 13 latin- och reallinje samt allmän linje.
Höstterminen 1965 fördelades eleverna på följande årskurser:
lting lV—1 .................................... 41 ,, lllt .................................... 46 46 133
29 35
Summa 283
248 av eleverna bodde i internatet, medan 35 var externatelever. Av samtliga 283 ele— ver var 19 flickor, vilka alla var externat— elever.
lnternateleverna är fördelade på 6 elev- hem som vartdera har plats för ca 40 ele- ver. Hemmen är av mycket olika typ efter— som byggnaderna daterar sig från olika epoker, Elevhemmet Herrgården, där sko— lan startade år 1896, är mycket gammalt medan det nyaste elevhemmet Klätten bygg— des 1953. De flesta rum är avsedda för 2 elever och endast ett fåtal enkelrum finns.
För ledningen av varje hem svarar en husmor som bor på hemmet. Dessutom tjänstgör en av lärarna som husfar. Den senare har dock i de flesta fall sin bostad utom hemmet varför husmor under större delen av dygnet ensam har ansvaret för pojkarna.
Husfar och husmor biträds verksamt i sitt arbete av eleverna själva som har ett stort antal olika förtroendeuppdrag förde— lade sinsemellan. Det förnämsta uppdraget är att vara troman för ett hem. Denne är hemmets ordningsman och utses av rektor
på rekommendation av hemledningen och avgående troman. Han åtnjuter stort för- troende från kamraternas sida och har ett avsevärt inflytande på andan inom hem- met. Självstyrelsen inom hemmet tar en god del av elevernas tid i anspråk och den tid som står till buds för privata fritids- sysselsättningar kan bli relativt begränsad.
Skolan har egen sjukstuga, som förestås av en skolsköterska. Hon står under direkt ledning av skolläkaren, som f.n. bor i Kristinehamn och som vid behov besöker skolan.
Vid Lundsbergs skola ägnas mycken tid åt idrott och friluftsliv. För de elever som önskar ägna sig åt frimärkssamling, poli— tisk och litterär diskussionsverksamhet, schack, motor, radio, fotografering, film- ning, frivillig slöjd och maskinskrivning m.m, finns lämpliga kurser och cirklar anordnade. Arbetet med tidningen Lunds- bergaren, som utkommer med sex nummer om året, kräver betydande fritidsinsats av ett antal elever. Hobbylokaler, såsom foto— rum och utrymme för bordtennis, samt matsal och sällskapsutrymmen finns på elevhemmen. Skolans aula används bl.a. av flera musikband liksom av olika för- eningar, som även har tillgång till skol- biblioteket och biologiinstitutionen.
Lundsbergs skola åtnjuter statsbidrag motsvarande 85 % av de statsbidragsberät- tigade lärarlönerna. Denna inkomst utgör ca 25% av skolans totala inkomster. Stats— bidrag erhölls till nybyggnad av ett elev- hem senast år 1953 (500000 kr), varjämte statsbidrag har utgått till om- och tillbygg- nad av ett elevhem år 1962 med 474000 "kr.
Elevavgifterna varierar mellan 6800 kr i årskurs 1 och 8000 kr i avgångsklassen (1965/66). Studielättnader beviljas till rätt stora belopp (1964/65 59110 kr). Avgif— terna för externateleverna, för närvarande 340" kr per år i realskolan och 500 kr per år i gymnasiet, fastställs av skolöversty- relsen. Elevavgifterna utgör ca 64% av skolans inkomster. Inga friplatser finns vid skolan och endast ett mindre antal sti- pendier.
Lärarkårens sammansättning vid Lunds- bergs skola är vad behörighet och kompe- tens beträffar densamma som vid statliga skolor av motsvarande typ och lärarna av- lönas även enligt statliga normer. En extra förmån utgör den jämförelsevis billiga hy— ran för lärarbostäderna.
Även husmödrarna åtnjuter avtalsenlig
lön och den ordinarie husmodern för varje hem disponerar en dubblett i hemmet mot en hyra av ca 100 kr per månad. Hus- fäder vid elevhemmen erhåller ett månads— arvode av 450 kr utöver lärarlönen.
7.1.3 Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk (A)
Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk upprättades av Sigtunastiftelsen genom ett beslut är 1925 och hösten 1926 började sko— lan sin första termin. Den var då organise- rad som ett läroverk med en latinlinje (med ett års längre kurs i latin och gre- kiska än i de allmänna läroverken) och en nyspråklig linje. Studentexamen avlades första gången 1931 av 4 elever. 1932 var antalet studenter 10 och 1942 hade antalet växt till 26. Läsåret 1964/65 var skolan orga- niserad med femårig realskola och fyra- årigt gymnasium som endast omfattade års- kurserna Il4—IV* (inför övergången till treårigt gymnasium) med latin- och real- linje samt A-kombinationer. Sedan slutet av 1930-talet är skolan samläroverk efter att tidigare ha mottagit endast pojkar.
Läroverket förfogar över fyra stora och två mindre elevhem för pojkar samt tre stora och ett mindre elevhem för flickor. Undervisningslokalerna består av den ur- sprungliga lärobyggnaden som nu enbart används för gymnasiets behov och lokaler för realskolans undervisning som är för- lagda till flickhemmen och smärre annek- lokaler. Våren 1966 blev en modern insti- tutionsbyggnad färdig för det nya gym- nasiets behov, inrymmande lokaler för ma— tematik, fysik, kemi, biologi, geografi och teckning jämte en visningslokal, allt sam- lat omkring ett mediatek. Där inryms ock- så lokaler för individuellt arbete och ett storklassrum kan erhållas genom samman- slagning av två klassrum. För den fysiska fostran är sörjt genom gymnastiksal som i källarplanet inrymmer slöjdsal och en baracudahall för tennis och bollspel. Sko- lan har egen idrottsplan, som på vintern tjänstgör som bandybana, ishockeyrink samt en skidbacke för slalomåkning. Så- väl isbanorna som skidbacken är försedda med elektrisk belysning. Skolan har en brygga vid Mälaren för de småbåtar som skolan disponerar för segling.
Höstterminen 1965 fördelades eleverna på följande årskurser:
,, 28 ,, 27 ” 28 ” 19 ., 27 ,. RI3 29 183 Klass 55 67 79 45 63 ,, 35 53 71 25 27 ,, 1'5 17 227 410
Antalet internat- respektive cxternatele- ver utgjorde 298 respektive 112. Av samtliga 410 elever var 228 pojkar och 182 flickor.
Cirka 60% av internatelevcrna är ut— landssvenskar, och många är barn till f. d. elever. Bland svenska clever antas främst sådana som ej har tillgång till motsvarande undervisning på sin hemort.
Sigtunastiftelsens humanistiska läro— verk har på ett tidigt stadium bedrivit för- söksverksamhet med beting och koncentra- tionsläsning, likaså med tidningsläsning som särskilt ämne i ring 14.
Sedan några år bedrivs också vid läro- verket en uppmärksammad försöksverk- samhet med vidgad användning av AV— hjälpmedel. Försöket leds av en lärarkom- mitté och eleverna själva svarar för det huvudsakliga arbetet. Framför allt bandas skolradioprogram i mycket stor omfatt- ning och arkiveras för senare användning, men även andra in- och utländska radio- program arkiveras pä detta sätt för att ut- nyttjas i undervisningen i olika ämnen. Läraren behöver endast meddela vilka pro— gram han vill ha inspelade, så sköts resten — tidsinställningen av radion, klippning och etikettering av banden, registrering och arkivering — av eleverna. I stor utsträck— ning iordningställs material ur böcker, tid- ningar och tidskrifter genom klippning, montering, fotografering och elektrosten- cilering till undervisningsmateriel som ut- delas till eleverna som komplettering av läroböckerna. Även skriftprojektorn har fått vidsträckt användning i undervisning- en vid skolan, och man har med elevernas medverkan framställt undervisningsma- teriel för detta hjälpmedel.
Eleverna vid humanistiska läroverket är fördelade på inalles 10 elevhem, varav sex är avsedda för pojkar och fyra för flickor. Två av pojkhemmen och ett av flickhem-
men är små (för ca 15 elever). Ett av de små pojkhemmen beläggs med elever i års- kurserna 1 och 2 medan åldrarna är blanda- de i de övriga hemmen som har plats för 30—35 elever vartdera. Ungefär hälften av eleverna har tillgång till varmt och kallt vatten i rummen medan övriga har till- gång till gemensamma tvättrum. Ett bad- rum finns i varje våning. Bastu finns ej ännu, men man söker byggnadstillstånd för att kunna bygga upp en redan anskaf- fad timmerbyggnad att inredas som bastu. Fritidslokalerna i elevhemmen är knappt tillräckliga för det nuvarande behovet, men ett särskilt föreningshus planeras. Köksav— delningen är tillräcklig även för en even- tuell utvidgning men behöver moderniseras för att medge rationalisering. Varje elev- hem har matsal där alla mål intas, utom hemmet Kvarnbranten som har egen mat- sal ett stycke från hemmet.
[ varje hem finns en husmor och en hus- far. Husmor är heltidsanställd i denna egenskap medan husfar i de flesta fall är en lärare, någon gång en lärarinna. Båda har sin bostad i hemmet. Bland eleverna är två i varje hem prefekter och skall i denna egenskap biträda husmor och hus- far. Kontakten med föräldrarna sköts av husmor och husfar samt av rektor. För flickinternatet finns en föreståndarinna, som biträder rektor i kontakten med flic- kornas föräldrar och som även medverkar vid intagningen av elever.
Ordningen vid hemmen regleras dels ge- nom ordningsföreskrifter, dels genom praxis som finns nedtecknad och utdelas till varje elev.
Skolan har skolsköterska med mottag- ning i särskilt mottagningsrum. Stadens provinsialläkare är tillika Skolläkare. Sär- skilda sjukrum finns i flera av elevhem- men.
Vid läroverket finns en fritidsnämnd, som organiserar elevernas fritidsverksam- het. Närheten till Stockholm och Uppsala är en stor tillgång när det gäller att skaffa föredragshållare till skolan. Sedan 5000 kronor ställts till skolans förfogande för fritidsverksamhet varje läsår, har fritids— verksamheten ökat betydligt i omfattning. Nämnden har sökt utnyttja detta anslag för kurser och sySSelsättningar som in- spirerar eleverna till aktiva egna insatser. Elevernas föreningsverksamhet är livlig.
Läroverket åtnjuter statsbidrag som läs— året 1965/66 utgick med 85% av lärarlöner-
na. Kommunen lämnar ett bidrag om 200 kronor per dagelev.
Årsavgifterna är i klasserna 1—2 kr 6900:—, i klasserna 3—4 kr 7300: — och i klass 5 och gymnasiet kr 7 800:—. Därtill kommer en extra avgift för tvätt m.m. om kr 200:—. För elever som intas vid vår— terminens början erläggs utöver halva års- avgiften kr 150:—. Anmälningsavgiften är kr 150: —-.
Tillsättningen av lärare sköts av skolan själv, som får välja bland kompetenta sö— kande. Lärarna vid skolan har samma löne- och anställningsförhållanden som vid stat- liga läroverk. Dessutom får de i viss ut— sträckning hyra bostäder till något nedsatt pris. Lärare som samtidigt är husfar har ett lönetillägg på 5 000 kr jämte fri bostad och kost och vissa ålderstillägg.
Vid anställning av husmödrar är de per- sonliga egenskaperna viktigare än de for- mella meriterna. Husmorspersonalen är del- vis organiserad och lönen är reglerad genom avtal.
7.1.4- Sigtunaskolan (B)
Sigtunaskolan är ett internatläroverk för gossar och (sedan 1963) flickor, Skolan vill bereda utbildningsmöjligheter i första hand för utlandssvenskars barn och glesbygds- barn men också för andra kategorier som av olika skäl har behov av internatskol- gäng.
Förutom 14 klassrum och bibliotek har skolan institutioner för fysik, kemi, biologi, teckning och slöjd. Aulan är inredd så att den även kan användas som skrivsal. För idrottsverksamheten finns utom gymnastik- sal även sim- och tennishall. Skolan har även tillgång till stadens närbelägna idrottsplats. I samband med övergång till ny gymnasieorganisation planeras en spe- ciellt för den tekniska linjen erforderlig ut- byggnad.
Gymnasiet omfattade läsåret 1965/66 årskurserna III och IV av det fyraåriga gymnasiet (latin- och reallinje samt A— kombination) samt ring I av det treåriga gymnasiet (latin— och reallinje). Realsko- lan befinner sig under avveckling och om- fattade 1964/65 klasserna 45 och 55, vardera med två paralleller. Av grundskolan fanns en klaSS av vardera årskurserna 5 och 6 samt två klasser av årskurs 7.
Beträffande högstadiet har ett samar- betsavtal träffats med Sigtuna stad (stad—
fäst av Kungl. Maj:t i januari 1964). Detta innebär i princip att Sigtuna stad står som huvudman även för Sigtunaskolans hög- stadium. Undervisningen kommer, troligen från höstterminen 1967, att bedrivas i en ny högstadieskola som skall uppföras ome- delbart norr om Sigtunaskolans område.
I stadens skolplaneringskommitté för- bereds f.n. en samordning även av den framtida gymnasieorganisationen såtillvida att Sigtunaskolan och Humanistiska läro- verket ingivit ansökan om att var för sig få inrätta humanistisk, samhällsvetenskap- lig och naturvetenskaplig linje, varjämte Humanistiska läroverket avser att inrätta ekonomisk samt Sigtunaskolan treårig tek— nisk linje. Sigtunaskolan räknar med att samarbetet med staden även resulterar i att stadens barn — liksom hittills — be- reds plats i dess gymnasium.
I enlighet med skolans syfte sker intag- ningen av elever i Sigtunaskolan efter den huvudprincipen att utlandssvenskars barn tas in i första hand och glesbygdsungdom i andra hand. Med utlandssvenskars barn
jämställs barn till föräldrar som ofta är på resa utomlands men dock har sin fasta ad- ress i Sverige, såsom rödakorspersonal och vissa grupper av industrimän. Huvudprin— cipen bryts av vissa sociala skäl såsom sjukdom hos föräldrarna, behov av miljö- byte o.d. Utlandssvenskarnas barn stan- nar ofta kvar i skolan även sedan föräld- rarna flyttat hem till Sverige. Många ele- ver är barn till f. d. elever.
Sigtunaskolan har för internateleverna sju elevhem och ytterligare ett för ett tret- tiotal flickor är under projektering. Sex av hemmen är flickhem. Varje elevhem har egen matsal. Varmt och kallt vatten finns i fyra elevhem i varje rum och i två hem endast i gemensamma tvättrum. 1—4 bad- rum finns i varje elevhem och minst en toalett per 8 elever.
I varje hem finns en husfar och en hus- mor, som båda bor på hemmet, De har att gemensamt svara för ordningen på elev- hemmet, omvårdnaden av eleverna samt deras fostran. Eleverna i varje hem utser ett hemråd, som biträder hemledningen i
Läriungarnas antal och fördelning framgår av följande översikt:
Klass Latinlinje Reallinje A-ko'mbi ' Reallinje Grundskola Summa . nation g fl g fl g fl g fl g fl g fl IV4 3 2 14 — 31 1 48 3 Ill* 2 — 20 — 30 5 52 5 I3 3 12 31 10 34 22 55 47 14 47 14 45 33 19 33 19 79 27 22 27 22 69 15 14 15 14 59 16 6 16 6 Summa 8 14 65 10 61 6 80 33 58 42 272 105 Fördelningen mellan internatelever och ex ternatelever är följande-: Internat Externat Summa g fl g fl g + fl Gymnasiet 103 20 31 10 164 Realskolan 60 22 20 11 113 Grundskolan ......... . .............................. 52 23 6 19 100 Summa 65 57 40 377
dess uppgifter och regelbundet sammanträ— der med husfar och husmor för överlägg- ning rörandc hemmets angelägenheter. I spetsen för hemrådet står prefekten, som är elevernas talesman och vid behov hus- fars ställföreträdare. Hemkollegiet, som är sammansatt av husfäder, husmödrar och prefekter, sammanträder varje vecka för att fastställa veckoprogram för fritiden och överlägga om angelägenheter som rör ordning och anda på internatet.
Flertalet hemföreståndare är lärare vid skolan. Vid tillsättning av lärare fästs sär- skilt avseende vid sådana egenskaper som gör vederbörande lämplig även som fost- rare.
Reglementet för skolans elevhem fast- ställdes den 8 november 1965 av skolöver- styrelsen, som också utövar överinseendet över hemmen.
Fritidsverksamheten vid Sigtunaskolan är organiserad på tre sektioner:
a) den >kulturella» sektionen, med bl.a. elevernas litterära, utrikespolitiska, natur- vetenskapliga föreningar, musikförening och konstklubb,
b) hobbyverksamheten, som bl. a. omfattar fotoklubb, kurser i silversmide, vävning etc.
e) den mycket aktiva idrottssektionen.
Fritidsverksamheten sköts i största möj- liga utsträckning av eleverna själva, men inom varje sektion kan dessa få biträde av en därtill utsedd lärare.
Fritidsverksamheten disponerar, förutom över tidigare nämnda lokaler, även över två hobbyrum, två fotolaboratorier, bordten- nisrum på varje hem samt båthus med två utriggade fyror jämte följebåt.
Statsbidrag utgår med 5 kronor per elev och läsdag och beräknas för läsåret 1965/66 uppgå till ca 430 000 kr, dvs. till ca 15 % av skolans inkomster.
Elevavgit'terna, som tillsammans uppgår till ca 2 milj, kr, uppbärs med följande be- lopp:
klass 59—69 ................. kr 6800 ., 79—45 ,, 7000 ,, 55 och ring 13 ........... .. ,, 7400 ring III4 och IV4 ..................... ,, 7600
För lärare gäller samma kompetenskrav och anställningsförhållanden som i det all- männa skolväsendet.
Hemföreståndar- och husmoderstjänster- na är reglerade genom avtal med handels- tjänstemannaförbundet.
Såväl fast anställda lärare som övrig per-
sonal erbjuds tjänstebostäder till av taxe- ringsnämnden fastställd hyra.
7.1.5 Solbacka läroverk (B) Solbacka läroverk är beläget 5 km nord- väst om Stjärnhovs station på järnvägslin— jen Södertälje—Flen, ca 9 mil från Stock— holm, dit täta förbindelser finns. Järnvägs- resan tar ca 1 tim. 20 min. Själva läroverksbyggnaden vid Solbacka är uppförd år 1917. Den innehåller 12 klass- rum för 25 a 27 elever. Av dessa är två utrustade såsom institutioner för geografi resp. historia/samhällskunskap. I andra byggnader finns ytterligare sex klassrum samt institutioner för fysik, kemi och bio- logi. . Skolan, som är grundad 1901, har till och med läsåret 1963/64 varit organiserad som ett internatläroverk med fyraårigt latin— och realgymnasium med A-kombinationer samt femårig realskola. Från och med läs- året 1964/65 sker ingen intagning i det fyra- åriga gymnasiet utan endast i treårigt real— och allmänt gymnasium. På det grenade gymnasiet finns för närvarande ingen års- kurs med hel- och halvklassiska grenar utan endast matematisk, biologisk, ny- språklig och social gren. Skolan har rätt att anställa studentexa- men och realexamen. Studentexamensrätt fick skolan första gången år 1933. Eleverna intas i skolan allteftersom de anmäls om de har föreskrivna intagnings- poäng. Externer mottas från delar av Daga kommun (63 externer 1964/65), men de får inga bidrag till skolgången från kommunen. Något samarbete mellan kommunen och skolan förekommer inte. Skolan har ingen speciellt kristlig mål- sättning. Eleverna fördelade sig höstterminen 1965 på följande årskurser och linjer:
Ring RIV4 .................................
....
,, 25 .......... . ............... 20140 ' Summa 384
Av eleverna är 329 internatelever. Bland dageleverna finns 21 flickor.
Internateleverna är fördelade på 14 elev— hem, av vilka några är stora och uppförda i tre våningar med 30 elever i varje våning, medan andra är mindre. Det minsta elev- hemmet rymmer tre elever. Hemmen är så— lunda av olika typ och daterar sig från olika epoker. Detta gör att standarden på hemmen varierar även med avseende på tvätt-, bad— och toalettmöjligheter. Varmt och kallt vatten finns dock i de flesta rum, dusch i de flesta hem och i gymnastikbygg- naden. (Bastubad är inlagt på schemat och obligatoriskt en gång i veckan.) Rummen är till största delen avsedda för två elever, men även enkelrum och rum för tre ele- ver förekommer. Matsalen med 335 platser är gemensam för skolans samtliga elever.
En föreståndarinna svarar för ledningen av ett, två eller (i ett fall) tre hem beroen— de på hemmens storlek. Sammanlagt finns nio hemföreståndarinnor och en mässföre— ståndarinna. Lärarna vid skolan är även engagerade i den dagliga omvårdnaden av eleverna genom sina befattningar som pat— rar vid elevhemmen.
Fördelningen på hemmen görs ej en gång för alla som på Lundsberg, utan eleverna får byta hem allteftersom de blir äldre. De yngsta eleverna har trebäddsrum, det stora flertalet bor i tvåbäddsrum och ele- verna i de högsta årskurserna i enkelrum.
Husmödrarna sörjer för trevnaden på elevhemmen. De yngre eleverna vänder sig i första hand till husmor med sina bekym- mer medan de äldre helst vänder sig till pater eller, i stor utsträckning, till de kura- torer som utsetts av och bland eleverna.
Elevernas fritidsverksamhet tillgodoses genom anordningar för sport, idrott och hobbyverksamhet av olika slag. Varje lör— tlag anslås två timmar åt obligatorisk id- rottsverksamhet med ett organiserat pro- gram för varje gång, ungefär som vid nor- mala friluftsdagar. Skytte omfattas med särskilt intresse vid Solbacka. Efter under— visningens slut, kl. 14.30 varje dag, är all- tid en av skolans tre idrottslärare i tjänst och hjälper eleverna med träning och orga- nisation av tävlingar m.m. Skolan för- fogar över en idrottsplats, skjutbana och korthållsbana, ishockcyrink med belysning, slalombacke, två utomhustennisbanor, två bordtennisrum och lokal för tyngdlyftning. Malmköpings sporthall anlitas varje sön- dag för tennis och basketbollträning.
Fritidsverksamheten inomhus är orga- niserad i olika klubbar: schackklubb, foto—
klubb, bridgeklubb, litterär klubb, klubb för seriös musik och för jazz. Skolan har två skolkörer och teaterintreSSet gynnas ge- nom att skolan åtagit sig att två gånger per termin fylla teaterlokalen i Stjärnhov. Biblioteket, som i relation till skolans stor- lek inte är särskilt rikhaltigt. utnyttjas väl. Gryts föreläsningsförening förlägger varje termin en föreläsning till Solbacka och från skolans sida söker man förverkliga alla förslag till studieresor som framläggs av lärarna.
Lärarnas löner och övriga anställnings- villkor är desamma som vid allmänna sko- lor.
Bostad upplåts k05tnadsfritt såsom korn- pensation för det merarbete som varje in- ternatlärare har. Lärarnas pensionsfråga är ordnad.
Husföreståndarinnorna vid Solbacka har i allmänhet examen från internatförestån- darkurs. Utbildningen är dock ej den vik— tigaste synpunkten vid anställande av hus- mödrar utan man söker bilda sig en upp- fattning om de sökandes personliga kva- lifikationer för uppgiften. Sjukvårdsutbild- ning är önskvärd och viss kuratorserfaren- het är ett plus. Deras löner bestäms från fall till fall men i stort sett överensstäm— mer lönevillkoren med landstingens av- talslön.
Skolan drivs som aktiebolag under en stiftelse som äger aktierna och även för- fogar över annan egendom. Eventuellt över— skott av verksamheten skall användas till främjande av den undervisning och den uppfostran, som skolan har att utöva.
Skolan erhåller statsbidrag med kr 5:— per elev och läsdag, vilket f.n. motsvarar något mindre än hälften av kostnaderna för lärarlöner. Elevavgifterna har på grund av de allmänna levnadskostnadsökningarna under de senaste åren måst höjas (succes- sivt med 6 in 7% årligen) och utgör för läsåret 1966—1967
i klass 2 ....................... 8000:— i klass 3 och 4 ..................... 8300:— i klass 5 och gymn. ............... 8900: -—
7.1.6 Viggbyholmsskolan (B)
Viggbyholmsskolan är belägen ca 15 km norr om Stockholm. Skolan startades 1928 som Sveriges första saminternat och hade som program att ge individualiserad under— visning med fri flyttning och stort ut— rymme åt praktiskt arbete samt härdande
friluftsliv. Den var länge organiserad som fyraårig förberedande skola, femårig mel- lanskola och fyraårigt gymnasium med latin- och reallinje, varjämte även ett tre- årigt tekniskt gymnasium fanns som bygg— de på första ringen av det fyraåriga gym- nasiet och omfattade maskinteknisk, elek- troteknisk och kemisk-teknisk linje. Som alternativ till gymnasiet fanns en tvåårig examensfri linje som byggde på mellansko- lan. Såväl i organisation som i syfte hade skolan under 1940-talet mycket gemensamt med den nuvarande grundskolan.
För närvarande (1965/66) omfattar sko- lans organisation årskurserna 5—8 av grundskolan, årskursen 38 av realskolan (vilken dock benämns klass 9), de två högsta årskurserna av fyraårigt latin- och realgymnasium med A-kombinationer, förs- ta årskursen av treårigt latin- och real- gymnasium samt treårigt tekniskt gymna- sium med maskinteknisk och elteknisk gren. Sedan höstterminen 1963 finns en in- ternationell variant av det treåriga real- gymnasiet med engelska som undervis- ningsspråk och reducerat timtal i svenska för engelskspråkiga elever.
Grundskolan är helt genomförd i Täby köping medan den i Viggbyholmsskolan cn- dast nått till och med årskurs 8. Årskurser- na 5 och 6 står utanför skolöverstyrelsens inseende som eljest omfattar hela skolan. (Som alla enskilda skolor för skolpliktiga elever står skolan dock under skolstyrel- sens inseende). Såväl studentexamens- som ingenjörsexamens- och realexamensrätt finns. Realskoledelen skall upphöra och man tänker sig i framtiden att skolan skall omfatta grundskolans högstadium och gym- nasium. Samarbete mellan kommunens skolväsen och Viggbyholmsskolan beräknas då ske på så sätt att de elever som före- drar att gå i Viggbyholmsskolan av skol— styrelsen skall kunna hänvisas dit, och in— ternatelever då så anses lämpligt skall kunna gå i kommunens skola och bo på Viggbyholmsskolan.
Höstterminen 1965 fördelade sig elever- na på följande årskurser:
Ring LIV ..................... 36 ,, RIV .. 37 ” IR IV 14 ,, L III ..................... 38 ,, R III 50 ,, IR III 14 ,, L I .................... 31
Summa 511
Av de 511 eleverna är 275 internatelever och 236 dagelever. Könsfördelningen är ca 62 % pojkar och 38 % flickor.
Eleverna på den internationella linjen (i uppställningen ovan betecknad IR) är dels stipendiater, delvis från utvecklings- länder, dels barn till utländska medborgare som bor i Sverige, dels svenska elever, som föredrar att få undervisning på engelska. Linjen leder fram till svensk studentexa- men, men samläsning förekommer med öv— riga linjer endast i sång, musik och i viss utsträckning i språk.
Storleken och standarden på elevhemmen vid Viggbyholmsskolan varierar starkt. Ka— paciteten varierar från 15 till 35 elever.
Man har gemensam matsal, men te ser- veras i varje hem separat. I ett elevhem kan mat serveras om så erfordras. Transport av mat till de 12 hem som är i funktion skulle fordra för mycket personal och ställa sig oekonomisk. Undervisningslokalerna har god standard men är f. n. hårt belastade då de delvis hyrs ut till Täby köping.
Utrymmen för fritidsverksamhet finns i önskvärd omfattning. Utöver bad— och duschmöjligheterna i elevhemmen finns en central bastu samt en bastu i ett av pojk- hemmen.
Bland eleverna har vissa kommit till sko- lan på grund av att de av läkare eller av kurator rekommenderats miljöbyte. Bland dessa finns elever med anpassningssvårig- heter, ofta med en bakgrund av hemkon- flikter och tidigare skolsvårigheter. Intag- ningen av dessa elever sker först efter om— sorgsfullt övervägande av elevhems- och klassmiljöns bärkraft.
I elevhemmen blandas äldre och yngre elever. Eleverna är medansvariga för ord- ningen inom elevhemmet dels genom »hus— rådet», dels genom >ansvariga elever). Hus- rådet består av 3—5 elever, som väljs av eleverna själva, medan ansvarig elev, som bistår husmor i övervakningen av bem-
met, utses av rektor. Vid varje hem finns en husmor, som har huvudansvaret för elevvården. I medeltal finns en husmor på 23—24 elever. För närvarande finns dess— utom vid åtta av hemmen en husfar, som bistår husmor och vikarierar för henne un- der hennes ledighet (ett dygn varje vecka samt varannan veckohelg).
Fritidsverksamheten ägnas stor upp- märksamhet på Viggbyholmsskolan i en- lighet med skolans ursprungliga syfte att utgöra en protest mot de äldre skolformer- nas undervärdering av manuellt arbete. Så- lunda finns tillfälle till olika slag av ma- nuellt hobbyarbete och dessutom anord- nas studiecirklar och drivs klubbar med olika syften.
Fotografering, trä— och metallslöjd, hand- arbete, navigation, sjömanskunskap, bridge, schack, modellbygge, teater, gymnastik. bordtennis, fäktning, ridning, skjutning, matlagning är några av verksamhetsfor— merna på fritiden. Till stor del är fritids- verksamheten förlagd till en särskild fri— tidsgård, och dessutom finns idrottsplats, gymnastiksal, hoppbacke och ishockeybana tillgängliga för eleverna.
Statsbidrag utgår för närvarande med 5 kr per elev och läsdag för hela skolan med undantag av årskurserna 5 och 6.
Viggbyholmsskolan drivs av en stiftelse, i vars styrelse ingår representanter för Täby köping. Stiftelsens ekonomi är an- strängd bland annat på grund av de lån på sammanlagt cirka 3 miljoner kronor som belastar stiftelsens fastigheter.
Årsavgiften för internatelever är läsåret 1965/66 6 800 kronor i årskurs 6, 7 500 kro- nor i årskurs 7—8, 7 900 kronor i årskurs 9 och 8000 kronor i gymnasiet. Dagelever från Täby betalar 1800 kr i årskurs 6, 2 200 kr i årskurs 7—8, 2 200 kr i årskurs 9 och 2 800 kr i gymnasiet.
Viggbyholmsskolan har lika kvalificerade lärare som allmänna skolor i stockholms— trakten. De avlönas som kommunala och statliga lärare, och deras pensionsfråga har ordnats hösten 1964. Deras anställ- ningsvillkor regleras numera även genom avtal mellan stiftelsen och Lärarnas Riks- förbund.
7.1.7 Ekebyholmsskolan (C)
Ekebyholmsskolan, som ägs av Adventist- samfundet, är belägen 6 mil norr om Stock- holm och är ett internat för flickor och poj-
kar, organiserat som 4-årig realskola under avveckling, grundskolans högstadium och 3- årigt gymnasium. Vid skolan tillämpas den kristliga fostrans principer. Detta innebär enligt den målsättning som formulerats för skolan att »vid undervisningen och fostran av eleverna hänsyn tages till det allsidiga utvecklandet av personligheten, dvs. ut- vecklandet av det andliga, det intellektu- ella och det fysiska livet hos den unga människan. Härvid lägges särskild vikt vid karaktärens daning, som är grundförutsätt- ning för att människan på bästa möjliga sätt skall kunna fylla sin uppgift i livet». Skolan är förlagd till Ekebyholms gods. där slottsbyggnaden rymmer köks- och ekonomiavdelning och matsal samt säll- skapsrum och förläggning för de äldre flic- korna. De båda flyglarna tjänstgör dess— utom som elevhem. Lokalerna kan anses tillfredsställande för ändamålet. Skolbygg- naden är uppförd 1949—50 och är tillräck- lig för nuvarande elevantal. Fritidslokaler finns i godtagbar utsträckning, men gymna- stiksalen kan icke anses tillfredsställande, i synnerhet som den saknar tvagningsmöj- ligheter. Undervisningen sker efter de kurs— och timplaner som gäller allmänna läroverk. Den fyraåriga realskolan står från och med den 1 juli 1952 under skolöverstyrel- sens inseende och erhöll den 21 december 1954 realexamensrättigheter. Det treåriga gymnasiet står från 1960 under skolöver- styrelsens inseende och skolan har från 1963 rätt att anställa studentexamen. Höstterminen 1965 fördelades eleverna på följande klasser:
Ring AI—ll3 ............. 9 ,, RII4I3 ............. 8 ,, AWIIs ............. 5 ,, Ftlla ............. 9 ,, Al3 ..................... 16 ,, RI3 ..................... 19 66 33 39 22 94
Summa 160
Av eleverna var 99 internatelever, medan 61 var externatelever. bosatta i skolans närhet. Fördelningen manliga/kvinnliga ele- ver var 64/96.
Av de 239 elever, som under 10-årsperio—
den 1955—1965 avlagt realexamen vid sko- lan, var 97 från Rimbo och intilliggande orter. Under samma period har ett 10-tal barn till utlandssvenskar och ett 30-tal ungdomar från Finland bevistat skolan, några som reguljära elever, de övriga för att i första hand lära sig svenska. Intag- ningsvillkoren är desamma som vid van- liga skolor, varvid är att märka att intag- ning i gymnasiet i vissa fall kan ske på minimipoäng, medan konkurrens förekom- mer om realskoleplatserna. Rekommenda— tioner spelar viss roll vid intagningen. Sär— skilda blanketter för dessa rekommendatio— ner tillställs målsman, när intagning ak- tualiseras. Två sådana blanketter skall ifyllda insändas till skolan vid anmälan, varvid åtminstone den ena bör vara ifylld av person, som är verksam inom Adven- tistsamfundet. 36% av eleverna har minst en förälder som är medlem i samfundet.
Vid Ekebyholmsskolan tillämpas fem- dagarsvccka. Andakten morgon och kväll är obligatorisk för internateleverna.
Skolan har egen läkare, som undersöker eleverna tre till fyra gånger om året. Ele- verna har kontinuerligt tillgång till skol- sköterska.
Stor vikt läggs vid att bibringa eleverna ett artigt och hänsynsfullt uppträdande och sunda levnadsvanor i kristen anda. Kosten vid skolan är helt vegetarisk. Skolan har TV, och radioapparater finns i dagruminen. Åt sång och musik ägnas stort utrymme. Skolans kör och blåsorkester har bl.a. be- sökt kyrkor, skolor och andra institutioner i de nordiska länderna och utfört sång- och musikprogram.' Ungdomsföreningen håller möten i skolans aula i regel var tredje fre— dagskväll, då korta anföranden och »god» sång och musik förekommer. Föreningen besöker även pensionärshem, sjukhus och fängelser. På lörd—agskvällarna förekommer program som anordnas av »lördagskvälls- kommittén» med föredrag, film, konsert, uppläsning, frågesport m. m. Bland fritids— sysselsättningarna märks i övrigt olika bollspel, ishockey på den intilliggande sjön, skid- och skridskoåkning samt fri idrott. Vid skolan finns en aktiv fågelklubb, som har goda arbetsmöjligheter i den för fågel- studier lämpliga omgivningen och även företar utflykter till fågelmarker i när- heten.
Skolans bibliotek innehåler ca 5 000 voly— mer.
Adventistsamfundct driver 5000 skolor runt om i världen med sammanlagt 300 000 elever. Man anser det rimligt, att medlem- marna av samfundet betalar låga avgifter, eftersom de redan givit sina bidrag till samfundet. Icke-medlemmar betalar högre avgift. För närvarande är avgiften vid Ekebyholmsskolan kr 4100 resp. 5175 per läsår för gymnasieelev och kr 3800 resp. 4 860 för elev i realskolan och grund- skolan. Förr bidrog eleverna allmänt till avgiften genom eget arbete i jordbruket, men numera vill föräldrarna hellre betala högre avgifter, eftersom studietakten har blivit hårdare. Flickorna arbetar i stor ut— sträckning med disk och städning, och även en del av pojkarna arbetar ibland på gården för att få en extra inkomst.
Lärarna tillhör så gott som samtliga Adventistsamfundet och har av detta kal- lats att tjänstgöra vid skolan. De flesta har åtminstone den teoretiska utbildning som vid allmänna skolor kräVS för den under- visning de bestrider. Lärarlönerna fastställs enligt en internationell skala, vilken för närvarande ger en adjunktsbehörig lärare omkring 1850 kr per månad. Då hosta- den värderas enligt landstingets normer. betalar läraren en mycket låg hyra. Denna förmån tillsammans med vissa andra för- måner gör att lärarna har en reell månads- lön, som torde ligga ett par hundra kronor under den som en lärare med anställning i det allmänna skolväsendet erhåller.
Adventistsamfundet hjälper i stor ut- sträckning unga medlemmar som vill stu— dera, och när dessa fått sin behörighet kal- las de ofta till någon av förbundets skolor. Även skolans rektor är kallad till tjänsten liksom kamrer och köksföreståndare. En- dast lärare med kristen livssyn kan ifråga- komma till anställning, även om det en- dast gäller tillfällig timlärartjänst.
Utöver undervisningen ingår i lärarnas uppgifter viss vakthållning och övervak— ning vid läxläsning på kvällarna liksom vakthållning ] dagrummet på lördagarna, då pojkar och flickor får vara tillsam4 mans. Även arbete inom den kommitté som censurerar filmer och grammofonskivor in- går i skyldigheterna.
Enligt Ekebyholm'sskolans styrelses be— slut kommer under 1966—1967 skolans un- dervisningslokaler att utökas. Utbyggnad av internatet planeras på något längre sikt.
Skolan åtnjuter icke statsbidrag.
7.1.8. Grännaskolan (C)
Grännaskolan är belägen i Grännas centrum nära E4. Avståndet från Gränna till Stock- holm, Göteborg och Malmö, är ungefär lika långt. Järnväg finns inte till Gränna utan närmaste station är Tranås, dit landsvägs— avståndet är 40 km. Närmaste flygplats är Jönköping, dit avståndet är ungefär det- samma.
Grännaskolan startades hösten 1963 av Kursverksamheten vid Stockholms Univer- sitet, som ville skapa en skola med inter- nationell inriktning, särskilt för utlands- svenskars barn, för utländska barn i Sve- rige och även för andra ungdomar, som redan under gymnasietiden ville erhålla en internationellt inriktad utbildning och som avsåg att ägna sig åt verksamhet utom- lands.
Skolans lokaler är inrymda dels i ny- byggnader, dels i förut befintliga byggna- der, som iordningställts såväl för under- visningsändamål som för internatändamål. Statsbidrag har i viss utsträckning utgått till nybyggnaderna. Huvudmannen har för— säkrat sig om angränsande fastigheter för framtida utbyggnad.
Skolan tillämpar fria och för gymnasie- stadiet ändamålsenliga arbetsformer. Orien- teringsämnen som t.ex. historia, samhälls- kunskap, litteraturhistoria, geografi stu- deras i lämpliga avsnitt redan från början på engelska och i någon mån även på tyska och franska.
Alla elever sammanförs under ett ge— mensamt grundår, varefter delning sker på olika linjer och grenar. Svenska gym— nasie- och universitetslärare planerar och leder studierna i varje ämne, och de sva- rar även för huvudparten av undervis- ningen i s.k. storgrupper. För all under- visning används ett differentierat system av varierande klass- och gruppstorlekar, såsom storgrupper, helklasser, halvklasser och studiegrupper.
För en stor del av undervisningen och studiehandledningen i framför allt halv- klasser och studiegrupper svarar infödda engelska, tyska och franska lektorer, som tillsammans med de svenska lärarna även handleder och övervakar eleverna under deras individuella studier i bibliotek.
Under hela studietiden bedrivs koncen- trationsläsning, så att eleverna läser ett mindre antal ämnen samtidigt, i regel fyra till fem. Studentexamen avläggs på så sätt
etappvis, och de olika ämnena tenteras av efter hand.
Undervisningen i mindre grupper avser dels att vänja eleverna från grundskolan vid det friare arbetssättet vid skolan, dels att assimilera eleverna från utländska skol- system. Grupparbetet och individualisering- en i undervisningen har också till uppgift dels att lära eleverna samarbete och dels att leda dern fram mot en större självstän- dighet i arbetet.
Utländska och vissa utlandssvenska ele— ver har möjlighet att vid skolan avlägga studentexamen med sitt eget modersmål som första språk. Svenska blir därvid de- ras första främmande språk.
Elevantalet är läsåret 1965/66 155. Av dessa är 25 utlandssvenskar och 9 utlän- ningar. Resten är svenskar, av vilka dock en del tidigare varit bosatta utomlands. Internatelevernas antal är 116 och externat- elevernas 39. Fördelningen pojkar/flickor år 75/80.
Eleverna är fördelade på följande klas— ser:
Ring LIII ..................... 10 ,, AIII ..... . ......... 25 ,, RIII ............... 7 ,, LII . 11 ,, All . 37 ,, RII . 11 l:a årskursen ............... 54
Summa 155
Grännaskolan har läsåret 1965/66 sju elevhem, varav fyra för pojkar och tre för flickor. De största elevhemmen har 24 ele- ver och de minsta sex. Samtliga elevhem är moderna och trevligt inredda. I varje hem finns fritids— och samlingslokaler. Två nya elevhem för 20 pojkar resp. för 20 flickor är under uppförande. Elevhemmen förestås dels av kvinnliga elevhemsföreståndare, dels av utländska eller svenska lärare, som i regel tjänstgör som biträdande husfäder eller husmödrar.
Skolan har en egen sjuksköterska och deltidsanställd Skolpsykolog och som skol- läkare tjänstgör stadens provinsialläkare.
För elevernas fritid har man sörjt ge- nom väl tilltagna utrymmen för konstnär- liga hobbies och möjligheter till ridning, rodd, segling och friluftsliv. Varje elevhem har rymliga dagrum, och för inomhussport har eleverna tillgång till gymnastikhall samt bordtennisrum. Skolan har också egna tennisbanor och basketbollplan.
Skolan lägger stor vikt vid undervisning i estetiska ämnen, och många elever är ak- tiva musikutövare eller ägnar sig åt ska— pande verksamhet i skolans silversmedja. i keramikverkstaden, i måleri- och skulp- turlokalerna eller i någon av skolans klub- bar med estetisk inriktning.
Grännaskolan står under skolöverstyrel— sens inseende och har alltsedan starten haft examensrätt. Skolan har erhållit statsbi- drag för uppförandet av vissa elevhems— byggnader och till avlöning av elevhems- föreståndare. Skolans huvudman har sva- rat för alla övriga investeringskostnader. Statligt bidrag till driftkostnaderna har skolan ännu inte erhållit, och skolans hu- vudman har därför också fått bära de driftsunderskott som uppstått under upp- byggnadstiden.
Årsavgiften för internatelev är läsåret 1965/66 8 200 kronor. Kestnaden för böcker, tvätt, fickpengar, teater- och studiebesök m.m. beräknas till 1200 kronor per år. Årsavgiften för externatelev utgör 3000 kronor. Externatelever bosatta i Gränna erhåller ett kommunalt studiestipendium på 1 500 kronor per år.
Samtliga lektorer och adjunkter vid Grännaskolan är behöriga för gymnasie- tjänst. De är anställda medelst kontrakt och har samma löneförmåner som vid stat- ligt eller kommunalt gymnasium jämte bostadsförmån. De utländska lärarna är också akademiker, som i sitt hemland skul- le ha innehaft lärartjänst på gymnasiesta— diet. De är också kontraktsanställda och har löner som i stort sett följer det stat- liga avlöningsreglementet. Skolan håller dem dessutom med möblerade bostäder.
7.1.9 Båstad internatskola (D) Båstad internatskola är ett helt privat in- ternatgymnasium som startades hösten 1964. Som rektor för skolan har man hös- ten 1965 fått en lärare med långvarig er- farenhet från internatskola. Skolan bygger på principen att man som elevhem skall utnyttja sådana hus som under sommaren hyrs ut till turister. Detta gör dessa bostäder mera räntabla, och ef— tersom internatskolan betyder ett tillskott till vinterbefolkningen på konsumtionssi— dan, är Båstads köping intresserad av att få behålla skolan. Köpingen ställde till en början kostnadsfritt undervisningslokaler i en äldre skolbyggnad till skolans förfogan-
de. Hösten 1965 har man gjort vissa om- byggnader vid Malens Havsbad. så att där 5 klassrum kan utnyttjas, av vilka två ge— nom en vikvägg kan förvandlas till aula. För undervisning i naturvetenskapliga äm- nen är man hänvisad till institutionsloka- lerna vid Båstad realskola, vilka är helt otillräckliga för gymnasieändamål.
Under hösten 1966 avser man emellertid att uppföra en institutionsbyggnad av pa— viljongtyp i omedelbar anslutning till öv— riga skollokaler, varigenom undervisnings— lokalerna för de naturvetenskapliga äm- nena beräknas bli ändamålsenliga. Hösten 1965 har skolan ett 80-tal elever och sko- lans ledning förklarar att man med kort varsel skulle kunna utvidga skolan till att omfatta omkring 300 elever.
Höstterminen 1965 fördelar sig eleverna på följande klasser:
Årgång 1964 : A-soc. 14
A—spr. 11 R—biol. 8 R—mat. 3
36
Årgång 1965: A-soc. 21 A-spr. 15 R-biol. 8 R-mat. 3
47
Summa 83 Fördelningen pojkar/flickor år 50/33.
Undervisningen vid skolan, som varken har statsbidrag eller examensrätt och icke står under skolöverstyrelsens inseende, sker i form av koncentrationsundervisning en- ligt ett uppgjort program med särskild prövning i ämne efter ämne och slutligen privatistexamen med fyra förhörsämnen. Från och med läsåret 1966/67 planeras övergång till treterminssystem. Hösttermi- nen kommer då att sträcka sig från den 1.9. till den 15.12.. vårterminen 15.1.——1.5. Efter ett uppehåll på 1 eller 13% månad vid- tar den tredje terminen under vilken un— dervisningen förläggs till Tyskland, Eng- land eller Frankrike under 4 veckor med stark koncentration på studiet av landets språk. Treårig studiegång vid skolan inne- fattar sålunda tre studievistelser utom— lands.
Vart och ett av skolans elevhem före- stås av en husmor. Pojkar och flickor bor i skilda hem vilkas elevantal ej översti- ger tjugo. Eleverna bor i allmänhet i dub-
beirum försedda med varmt och kallt vat- ten. Badrum finns på varje elevhem.
Skolan har deltidsanställd skolsköterska. Läkarundersökning verkställs av skolans läkare en gång per termin.
Båstad erbjuder goda möjligheter till ut- övande av olika slag av sport, t.ex. ten- nis, golf, ridning, simning, skytte, fotboll och allmän idrott. Skolan har egen bastu.
Elevavgiften utgör under första året 7 200 kr och under andra året 8 500 kr.
De flesta av skolans lärare är behöriga och lönesättningen är densamma som vid statliga skolor.
7.1.10 Osby samskola (A)
Osby är en köping belägen inom Kristian- stads län vid södra stambanan ca 30 km norr om Hässleholm. Tågresan till Stock- holm tar ca 8 timmar med nattåg.
Osby samskola drivs av ett aktiebolag, där Svenska Missionsförbundet är den största aktieägaren och där ett par tidigare rektorer samt industrimän i Osby har stora aktieposter. Skolan har som mål att bi— bringa eleverna ej blott de för en examen erforderliga kunskaperna utan även för— ståelse för andliga livsvärden.
Själva skolan, som är byggd år 1907, innehåller förutom klassrum en samlings— sal, teckningssal, sal för den naturveten- skapliga undervisningen samt laborations- sal_ Byggnaden kan knappast anses mot- svara nuvarande krav på skolbyggnader. Gymnastiksalen är fullt godtagbar.
Skolan är organiserad som en fyraårig realskola samt, från och med läsåret 1963] 64, även treårig sådan. Skolan har real- examensrätt sedan år 1910. Antalet in- ternatelever är 153, varjämte ca 250 ex- ternatelever från Osby och omgivande kom— muner besöker skolan. Den årliga intag- ningen av internatelever i nybörjarklasser- na håller sig omkring 30—35 elever, och från trakten tas en 70 elever in. Intag- ningspoängen är_mellan 15 och 17.
Osby samskola har haft gymnasium i början på 1920-talet, under vilken tid sko— lan dock inte hade studentexamensrätt.
För internateleverna finns fyra elevhem av olika ålder. Eleverna bor huvudsakligen i tvåmansrum de två första åren och får enkelrum från årskurs 3.
I samband med att fullständig grund- skola införs i Osby kommer samskolan att förlora större delen av sitt nuvarande elev-
underlag. Skolans ledning har för avsikt att därvid omorganisera skolan till ett in— ternatgymnasium och har ansökt om stats- bidrag därför. 1962 års riksdag fattade principbeslut om att Osby skall få anord- na gymnasium.
Bland fritidssysselsättningar intar idrott och friluftsliv en framskjuten plats. Vidare förekommer hobbygrupper med bl.a. foto- grafering, modellbygge, motorteknik, trä- slöjd, brandtjänst och vävning på pro— grammet, I övrigt anordnas filmaftnar, skoldanser, utfärder och studieresor.
Statsbidrag till lärarlöner utgår f.n. med 84 %. Vidare lämnar Osby köping bidrag till driften.
Avgifterna för internatets elever är ca 4 500 kr per läsår. För externateleverna be— talas avgifterna av resp. kommuner.
Lärarna vid skolan har samma kompe- tens som lärare vid andra realskolor. De som samtidigt tjänstgör som hemförestån- dare eller biträdande hemföreståndare ha lönetillägg samt billig bostad. '
7.1.11 Mariannelundsskolan (B)
Mariannelundsskolan är belägen i Ma— riannelunds köping, som ligger i Jön- köpings län, vid järnvägslinjen Nässjö—- Oskarshamn, 25 km från Hultsfreds flyg— fält med flygförbindelse till Stockholm, Hälsingborg och Kristianstad. Köpingen har 3 000 invånare.
Skolverksamheten syftar till att i sam- band med kunskapsmeddelande främja ele- vernas karaktärsdaning efter kristna nor- mer, till självdisciplin och gemensamt an- svar.
Skolan har för närvarande tre skolbygg- nader, av vilka två är sammanbyggda med varandra och den tredje är sammanbyggd med två nybyggda elevhem. Den ena av de två sammanbyggda skolbyggnaderna in- rymmer samlingssal och helt nyrenoverat skolkök med matsal, tre provkök och öv- riga tillhörande utrymmen. Den andra, som är en äldre byggnad, inrymmer rek— torsexpedition, fyra lärosalar, kemisal, ma- terielrum, vaktmästarbostad och fyra elev- rum. Den tredje byggnaden är helt ny- renoverad och inrymmer elevhushållets kök med kyl- och förrådsutrymmen, personal- matsal, elevmatsalar, väv— och textilslöjd- salar, biologi- och fysiklaboratorium, två lärosalar, bostad för husmor och fyra elev- rum.
Mariannelundsskolan grundades 1904 och drivs sedan år 1948 av en stiftelse med landshövdingen i Jönköpings län som ord- förande. Mellan åren 1910 och 1956 hade skolan såväl realskola som gymnasium, dock utan examensrätt. År 1953 infördes treårig realskola, som fick examensrätt 1956.
Sedermera erhölls examensrätt även för den tvååriga realskolan. I och med att den treåriga realskolan blev fullt utbyggd måste av utrymmesskäl gymnasiet tills vi— dare nedläggas. Man ansåg sig böra vänta med nybyggnader tills klarare direktiv om den nya skolorganisationen kunde er- hållas.
För närvarande består skolan av såväl tvåårig som treårig realskola samt en linje med fritt ämnesval för elever som önskar skaffa sig realexamenskunskaper i enstaka ämnen. Den tvååriga realskolan är främst avsedd för vuxna elever och medelåldern är där i regel 20—21 år. Skolan har vidare handelsskola med ettåriga kontorskurser för elever med dels realexamen, dels folk— skola samt husmodersskola med kurser på fem månader.
Statsbidrag enligt B-alternativet utgår till den treåriga realskolan. Dessutom bi- drar Linköpings stift, Jönköpings läns landsting, Mariannelunds köping m.fl. till skolans verksamhet.
l styrelsens planer för framtiden ingår att realskolan skall bibehållas så länge behov föreligger och skolöverstyrelsen läm— nar examensrätt. Denna skolform skall suc- cessivt ersättas av fackskola och/eller gym— nasium, därest vederbörliga tillstånd kan erhållas.
Två elevhemsbyggnader uppförda med statsbidrag (939000 kr) år 1964 rymmer 54 elevrum, två föreståndarbostäder om vardera tre rum och kök, dagrum, gäst— rum, andaktsrum, fritids- och bordtennis- rum, klädvårdsrum, badrum och tvättav- delningar. I skolans fastigheter är således för närvarande 62 elevrum inrymda, samt- liga enkelrum och försedda med varmt och kallt vatten. övriga av skolans 233 elever har i av skolan förhyrda enkelrum i kö- pingen eller har sitt hem på orten. Aulan rymmer samtliga skolans elever, i nödfall upp till 400 personer, och som skrivsal kan den användas för två klasser samtidigt. För gymnastikundervisningen, för frivillig gymnastik två gånger i veckan samt för trå- och metallslöjd används lärosalar i
köpingens centralskola, belägen i direkt an— slutning till Mariannelundsskolan. Central- skolans bastu får utnyttjas en gång i vec- kan för vardera pojkar och flickor.
Skolans sjukvård omhänderhas av pro- vinsialläkaren och distriktssköterskan i Ma- riannelund.
Den frivilliga idrotten och gymnastiken samt övrig fritidssysselsättning leds av gymnastiklärare och elevhemsföreståndare.
Internateleverna betalar i realskolan 4300 kronor per år, vari kostnaden för läroböcker inkluderas. Elever som ej bor i internatet betalar en schablonavgift om 1145 kr, som vad elever från Marianne- lunds köping beträffar erläggs av kom- munen. Även ett flertal andra kommuner betalar för sina elever sådan schablonav- gift, som då avdrages på internatavgiften.
Lärarnas kompetens och behörighet är densamma som vid övriga realskolor. Ingen av lärarna är hemföreståndare. Lä- rarnas undervisningsskyld'ighet är 24 vecko- timmar i genomsnitt, men vid tjänsteför- delningen räknas extra poäng för tjänst- göring i den tvååriga realskolan. Utöver ordinarie löneförmåner erhåller lärare och elevhemsföreståndare fri kost i skolans matsalar.
7.1.12 Restenässkolan (B) Resteuässkolan är belägen i Ljungskile om— kring 7 mil norr om Göteborg. Skolans område upptar omkring 50 hektar, varav 35 hektar skog samt strand vid Fräkne— fjorden. Den är en rörelseskola, som drivs av en ideell stiftelse, Restenässtiftelsen, och understöds av svenska kyrkan och tre mis- sionsorganisationer. Dess syfte är att »ge de unga en fast grund för livet och en po- .sitivt kristen livssyn». Skolbyggnaden inrymmer lärosalar i till- räckligt antal för skolans nuvarande orga— nisation. Institutionslokalerna är även av- passade efter realskolans behov. Skolan tar emot något över 200 pojkar och flickor i 3- och 4-årig realskola. Den startade hösten 1944 med 3-årig realskola jämte 4-årigt gymnasium med latin- och reallinje. År 1946 behövde skolans lokaler kompletteras, men på grund av de rådande byggnadsrestriktionerna kunde sådan till— byggnad ej ske att skolan kunde organise- ras som fullständigt läroverk. Man valde då att driva endast realskolan, vilken blev 4-årig år 1946. År 1947 inrättades även en förberedande klass med anknytning till
folkskolans klass 4. Den nedlades dock är 1952 på grund av bristande utrymme på internatet. År 1949 ställdes skolan under skolöverstyrelsens inseende och år 1951 fick den examensrätt. En treårig linje in- rättades år 1959 jämte den fyraåriga. Ele- verna utgjordes till en början av barn från Bohusläns skärgård. De kommer nu från 19 län och från utlandet, men huvuddelen av eleverna är från västra Sverige.
Internatlokalerna omfattar åtta byggna- der. De största elevhemmen bebos av 38, 38 respektive 26 elever. De flesta rummen är dubbelrum, men även ett mindre antal enkelrum finns. Varmt och kallt vatten finns i varje rum och badrum i tre av hemmen. Dusch finns i samtliga elevhem och alla elever har tillgång till bastu två gånger i veckan. I fyra byggnader, som huvudsakligen är personalbostäder, bör även ett mindre antal elever.
Pojkarna i årskurs 1 har både manlig och kvinnlig elevhemsföreståndare, medan de äldre pojkarna endast har manlig och flic- korna endast kvinnlig föreståndare. Rektor utser prefekter bland eleverna i varje elev— hem. Minst en föreståndare bor i varje elevhem, med undantag för några små- byggnader med 3—8 elever. Kvällstjänst- göringen för föreståndarna är ordnad som jourtjänst, varvid var och en svarar för en kväll i veckan.
Hälso— och sjukvården vid skolan står under överinseende av provinsialläkaren i Ljungskile, som är Skolläkare. Den direkta sjukvården ombesörjs av tre sjukvårdskun- niga internatföreståndarinnor.
Goda utrymmen för fritidsbruk finns vid skolan. Rymliga sällskapsrum finns an- ordnade i varje hem jämte utrymmen för slöjd, vävning, bordtennis, brottning, judo och tyngdlyftning. Gymnastiksal saknas, men gymnastikundervisningen bedrivs i en mindre sal. Ett rikhaltigt bibliotek (20000 band jämte ett hundratal svenska och ut- ländska tidskrifter) är inrymt i ett av elevhemmen. Friluftslivet gynnas av sko- lans förmånliga läge. Idrottsplats och mi- niatyrgolfbana finns, och dessa utnyttjas flitigt. Skolan äger även ett antal båtar, med vilka segelkunniga elever får segla på fjorden.
Kurser i segling samt navigationskurser anordnas. Idrotten gynnas vid skolan och skolmästerskap anordnas i en mängd gre- nar. Skolan har också skjutbana och is- hockeyrink.
Utöver friluftslivet erbjuder skolan många andra fritidssysselsättningar, såsom fäktning, bågskytte, slöjd, konsthantverk, batik, klädsömnad, matlagning och foto- kurser (fyra mörkrum med fullständig fotografisk utrustning finns). En livlig verksamhet bedrivs vid skolan av elevför- eningarna, såsom idrottsförening, skytte- förening, konstförening, biologisk förening, schackklubb, frimärksklubb, fotoklubb och seglarklubb. Skolan har vidare ett stort antal blås- och stråkinstrument, som lånas ut till eleverna. Stråkensemble och blås- orkester finns vid skolan.
Restenässkolan är avsedd att drivas utan ekonomisk vinst. lnternateleverna betalar 4500 kr/år (läsåret 1965/1966) och exter- nateleverna 300 kr per termin. För eleverna från Ljungskile betalar kommunen sist- nämnda summa jämte 1 kr pr dag för skollunch. Vissa kommuner ger föräldrar- na ekonomiska bidrag till elevavgiften, ex- empelvis de närbelägna Morlanda kommun, Östra Orusts kommun och Tjörns kommun, som bidrar med 420 kr, 350 kr resp. 770 kr per år och elev. Från Göteborgs och Bohus läns landsting erhåller Restenässkolan som bidrag till internatverksamheten för en tid av högst 9 månader årligen 40 kronor per månad för varje inom landstingskommunen hemmahörande elev. Från Ljungskile kom- mun erhåller skolan ett årligt anslag på 10000 kronor. Vissa inkomster erhålls ge- nom att skolan på somrarna utnyttjas för kurser och konferenser anordnade av fort- bildningsinstituten eller sammanslutningar av olika slag. I övrigt inflyter bidrag från de organisationer som står bakom Restenäs— stiftelsen.
Skolans lärare är samtliga adjunktskom- petenta. De har avtalsenliga löner. För in- ternatuppgifterna utgår inte något extra arvode.
Husföreståndarinnorna har lön motsva- rande lönegraderna A 12—13.
Restenässtiftelsens styrelse föreslår i en utredning, som inlämnats till skolöversty— relsen i februari 1966, en fullständig om— organisation av Restenässkolans verksam- het i framtiden. Styrelsen är positivt inställd till tanken på att ersätta den nuvarande realskolan med grundskolans högstadium. Detta högstadium är avsett att stå öppet även för externer från Ljungskile kommun. Möjlighet bör enligt styrelsen också finnas för enstaka elever på mellanstadiet att ha sitt hem på Restenässkolans internat sam-
tidigt som de erhåller undervisning vid cen- tralskolan i Ljungskile.
Styrelsen föreslår vidare att vid Reste- nässkolan inrättas ett gymnasium med hu— manistisk, samhällsvetenskaplig, naturve- tenskaplig, ekonomisk och teknisk linje (av den tekniska linjen dock ej fjärde årskur- sen) samt en fackskola med social, ekono- misk och teknisk linje. Det gymnasiala sta— diet skall enligt styrelsens avsikt organise- ras som internatgymnasium och internat— fackskola med en kombination av lärarledd undervisning under muntliga kursperioder vid Restenässkolan och korrespondensstu- dier på hemorten eller i internatet. Eleverna skall ha möjlighet att välja mellan inter- natvistelse under hela läsåret och vistelse där enbart under de muntliga kursperio— derna. Koncentrationsläsning inom läro- kursens ram skall tillämpas och betyg ut- färdas successivt efter hand som ämnena avslutas. Undervisningen är avsedd att be- drivas i samarbete med Hermods korres- pondensinstitut.
7.1.13 Anundsjöbygdens realskola (C) Anundsjöbygdens realskola är belägen i Bredbyns samhälle inom Anundsjö kom— mun i Västernorrlands län och ägs av Nedre Norrlands Kristliga Ungdomsskole- förening, som har till syfte att på evan- gelisk-luthersk grund och i anslutning till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen bedriva kristlig skolverksamhet. Intagningen av elever har skett huvudsakligen efter poäng, men vissa undantag har gjorts för elever från >söndrade» hem. Vissa av eleverna har av länsarbetsnämnden sänts till skolan för omskolning på nämndens bekostnad. Skolbyggnaden är liksom internatbygg- naden belägen inom Bredbyns samhälle. Den förra byggnaden är ursprungligen en lanthandel, som en tid använts som bank- lokal innan den övertogs av realskolan. Byggnaden, som är uppförd i trä och myc- ket gammal, syns icke vara lämplig som skollokal. Såväl lokaler som utrustning torde kunna betecknas som primitiva och bristfälliga,
Elevhemmet, som rymmer 70 elever, upp- fördes 1956, varvid statsbidrag utgick med 700 000 kr. I regel är rummen avsedda för två elever, men härutöver finns fem enkel- rum. I varje rum finns tvättställ med kallt och varmt vatten, två skrivbord samt två klädskåp. I källaren finns trivsamma hobbyutrymmen samt en hörsal. Köket är
väl utrustat och har en kapacitet som med skolans nuvarande elevantal endast ut— nyttjas till hälften. Eleverna kan sköta sin egen tvätt i klädvårdsrummen.
Avgiften för internatelever är 3 215 kro- nor per läsår. Externatelevernas årsavgift är 825 kronor, varav Anundsjö kommun bidrar med ett kommunalt stipendium om 225 kronor till elever från kommunen.
Inga ordinarie lärartjänster finns vid skolan och ingen av lärarna har formell behörighet för den undervisning han med- delar. Huvudmannen har icke ordnat pen- sionsfrågan för lärarna, då det ställer sig för dyrt med hänsyn till skolans resurser. En av lärarna undervisar endast sex vecko- timmar men har i gengäld till huvudupp- gift att organisera elevernas fritidsverk- samhet.
Alla lärare är anställda som timlärare. Anställningen är grundad på ömsesidigt förtroende och kontrakt förekommer ej. Lönen varierar efter lärarnas kompetens. Vissa lärare kommer självmant till skolan av intresse för uppgiften att arbeta med det ambitiösa elevmaterialet där. F. d. ele- ver kommer ofta som lärare till skolan. Förutom undervisningsskyldigheten har lä- rarna skyldighet att delta i samlingarna på onsdags- och lördagskvällar och man ser helst att de tillhör rörelsen.
Anundsjöbygdens realskola är en inter- natskola för pojkar och flickor organiserad som fyraårig realskola under skolöversty— relsens inseende. Anundsjö kommun erhöll icke tillstånd att påbörja försöksverksam- het med 9-årig enhetsskola, så länge real- skolan drevs i kommunen. Samtidigt som kommunen startade sin grundskola upp- hörde intagningen i realskolan. 1965/66 finns sålunda endast årskurs 44 kvar. I stället för de lägre årskurserna av real- skolan har man de senaste åren drivit en filialavdelning till folkhögskolan i Mellan- sel, vilken tar emot ungdom i 16—17 års- åldern, Denna del av skolan, den s.k. ung— domsskolan, har visat sig äga attraktion på ungdomen i och utanför länet.
Vid skolan har fr.o.m. höstterminen 1965 upptagits gymnasieundervisning i samarbete med Hermods korrespondens- institut. I denna undervisning, som sker med ledning av studiebrev, kompletterad av lärarhandledning, deltar under första läsåret 19 elever, fördelade på allmän linje och reallinje.
Läsåret 1965/66 tillhör 69 elever skolans
internat, därav 7 av realskolans, 49 av ungdomsskolans och 13 av gymnasiets ele- ver.
En husmor finns vid skolan. Lärarna tjänstgör som husfäder. Huvuddelen av omvårdnaden av eleverna faller dock på husmor, som har internatföreståndareut- bildning.
Sjukvården vid skolan ombesörjs av provinsialläkaren, som också är Skolläkare, samt av en sjuksköterska.
TV utnyttjas mycket både för undervis- ning och för fritid och tystnadstiden på kvällarna är inte absolut utan kan ibland få överskridas, om rektor finner ett TV— program värdefullt. Studiecirklar ordnas, exempelvis i bilteori och fotografering. En konditionsträningsgrupp finns samt bord- tennisklubb.
7.1.14 Solviks kristliga folkhögskola (C) Solvik ligger i Byske kommun 15 km norr om Skellefteå utmed vägen mot Piteå. Postadressen är Frostkåge. Solviks kristliga folkhögskola grundades år 1920 i Umeå av Evangeliska Fosterlands— stiftelsen, flyttade år 1922 till Nyåker, där skolan drevs av en särskild folkhögskole- förening, samt flyttade slutligen år 1933 till Frostkåge, där den nu drivs av Väster- bottens lutherska missions— och ungdoms- förbund, som utgör ett lokalförbund av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.
Själva skolbyggnaden rymmer en ad- ministrations- och läraravdelning (rektors- expedition och kollegierum), matsal, sam- lingssal, två klassrum om ca 40 m' och ett om 54 m2 samt bibliotek. Materielrummet är litet och knappast välförsett, och köket saknar personalutrymmen men är i övrigt stort och välutrustat.
Rektorsbostad och en lärarbostad är in— rymda i fristående byggnader.
Skolan är ursprungligen en folkhögskola _ omfattande två årskurser. I andra års- kursen har schema och kursplaner lagts så, att det skall vara möjligt för begåvade elever att avlägga realexamen på våren. Avläggande av realexamen har i allt större utsträckning blivit det centrala målet för eleverna och realskrivningarna förläggs nu- mera till själva skolan. Den muntliga pröv— ningen sker dock inför en examensnämnd vars ledamöter rekryteras bland lärarna vid läroverket i Piteå.
Första årskursen är uppdelad på en all- mänbildande linje med möjlighet för ele-
verna att välja bort Vissa av de ämnen som står på schemat och en förberedande avdelning med fast kursplan avsedd som förberedelse för inträde vid vissa utbild- ningslinjer, exempelvis sjukhus, seminarier, tekniska skolor, missionsinstitut.
För att vinna inträde vid andra års- kursen fordras att den sökande har genom- gått första årskursen eller inhämtat mot— svarande kunskaper på annat sätt. Efter— som kursomfånget inom första och andra årskurserna motsvarar realskolans, måste studietakten vid skolan vara hård.
Elevantalet håller sig i allmänhet mel- lan 80 och 90 med ungefär jämn fördelning mellan de båda årskurserna och mellan pojkar och flickor.
Elevhemmen är inrymda i en enda bygg- nad avdelad på mitten, med en hälft av- sedd för pojkar och den andra för flickor. Elevrummen är avsedda för två elever och har tvättställ med varmt och kallt vatten. I varje våning finns ett pentry och toalett— avdelning. I byggnaden finns tvättavdel- ning för eleverna (tvätt-, tork- och stryk- rum), dagrum med öppen spis samt ett hobbyrum. Lärosal och laborationssal för fysik—kemi med tillhörande materielrum är inrymda i källarvåningen. Lokaler för slöjd och hobbyverksamhet saknas. (Det ovan nämnda hobbyrummet utnyttjas som bordtennisrum). Byggnaden är i gott skick.
I elevhemmen utförs städningen av ele— verna själva. Storstädning ombesörjs dock en gång per termin av extra anställd per- sonal.
Endast en husmor finns vid Solvik. Rek- tor biträder husmor i hennes vårdande uppgifter, Husmor svarar ensam för ord- ningen vid lunehen; vid middagen tjänstgör en lärare som matvakt. Släckning och läs- ning av elevhemmen om kvällarna sköts av vaktmästaren. '
Rektorns hustru är med. kand. och skö— ter lindrigare sjukdomsfall tillsammans med en annan lärarfru som är sjukskö- terska.
Någon stor uppmärksamhet ägnas icke åt den fysiska fostran och gymnastik före- kommer ej vid skolan. I skolans regler före- skrivs dock att varje frisk elev varje ar- betsdag skall göra en promenad på två å tre kilometer. Under vintersäsongen ägnar sig eleverna i stor utsträckning åt skridsko- åkning och skidåkning på de tider som är anslagna åt motion.
Däremot anstränger man sig att ge ele-
vernas fritid värde av annat slag. Delta- Elevavgifterna uttas som månadsavgifter sande i morgon— och aftonböner liksom om 310 kr i första årskursen och 330 kr även närvaro Vid lördagssamkväm, dis- i andra, vilket motsvarar en avgift per läsår kussionsaftnar, föredrag och studiebesök är av 2 480 resp. 2 965 kr. Utöver statliga stu— obligatoriskt. Redan i förhandsupplysning- arna om skolans verksamhet får de in— trädessökande besked om att man av ele- verna begär att de inte alltför ofta skall tillbringa lördagar och söndagar utanför sättningen är lägre än Vid statliga OCh skolan, exempelvis i föräldrahemmen. statsunderstödda Sk0101'.
diebidrag utgår ett stipendium från. Sol- viks kamratförbund. Lärarnas kompetens varierar och löne-
Tabell 7:2. Antalet internatelever fördelade efter kön på mellanstadium, i real» skola och i gymnasium läsåret 1965/66.
Mellanstadium RealSkOIa Gymnasium . Summa ' Högstadium internatelever
Skola ,,, = 5 =,
D n 2 ]) fl. & [) fl. & p fl. &
a & ';! ?, Fjellstedtska . — _ 67 — 67 52 — 52 119 — 119 Lundsberg ........ 52 -—— 52 75 —— 75 121 —— 121 248 —— 248 Sigtuna hum. .. 27 12 39 82 47 129 81 49 130 190 108 298 Sigtunaskolan .. 31 16 47 81 29 110 103 20 123 215 65 280 Solbacka ........ 10 — 10 99 — 99 220 — 220 329 — 329 Viggbyholm 6 6 12 63 44 107 97 59 156 166 109 275 Ekebyholm ..... — — — 21 36 57 16 26 42 37 62 99 Gränna .......... — — — — — -—— 54 62 116 54 62 116 Båstad ........... — — _- — — —— 50 33 83 50 33 83 Osby .............. _ —— — 94 59 153 — — — 94 59 153 Mariannelund .. — — —— 63 75 138 —— — — 63 75 138 Restenäs ....... _ i — 95 67 162 -— —- — 95 67 162 126 34 160 740 357 1 097 794 249 1 043 1 660 640 2 300
Tabell 7: 3. Uppställning över de utlandssvenska eleverna vid internatskolorna (antal och %) höstterminen 1965.
Utlandssvenska
Totalt Internatelei er Utlandssvenska elever elever
Skola eletvl i % av to- i % av in- an a _ _ m h gy totalt m h gy totalt ggfaläev ååå—3:11 a
Fjellstedtska 133 _ 67 52 119 — 2 3 5 3,8 4,2 Lundsberg _ .. 283 52 75 121 248 7 14 23 44 15,5 17,7 Sigtuna hum. 410 39 129 130 298 20 92 85 197 48,0 66.1 Sigtunaskolan 377 47 110 123 280 10 38 48 96 25,5 34,3 Solbacka ..... 384 10 99 220 329 1 4 6 11 2.9 3,3 Viggbyholm . 511 12 107 156 275 3 15 34 52 10,2 18,9 Ekebyholm .. 160 —— 57 42 99 — — l 1 0.6 1,0 Gränna ........ 155 — — 116 116 — — 29 29 18,7 25,0 Båstad ........ 83 — — 83 83 — — 3 3 3,6 3,6 Osby ........... 408 — 153 — 153 — 4 — 4 1.0 2,6 Mariannelund 233 — 138 —— 138 — 6 — 6 2,6 4,3 Restenäs ..... 212 — 162 — 162 —— 9 — 9 4,2 5,6 Summa 3 349 160 1 097 1 043 2 300 41 184 232 457 13,6 19,9
Tabell 7: 4. Antalet utlandssvenska elever [ internatskolorna efter årskurs och kön enligt uppgifter från skolorna höstterminen 1965.
Realskola/grundskola Gymnasium
Total- åk 25 åk 35 åk 45 summa (14 69) (24 13 (12 23 34 åk II utlands- 79) 89) svenska elever
fl.| p.| . . fl.
o. n'.
Fjellstedtska sk. Lundsberg
Sigtuna hum. lärov. Sigtunaskolan . ..... Solbacka . ........ Viggbyholm ......... Ekebyholm
Gränna
Båstad
Osby Mariannelund Restenås
(PCO HF! ' (sma '_'—1
v—cmllo ll”**l"'l||lll
23 8
|— ID
317 140
* härav en elev som börjat som internatelev 69.4% 30,6% och nu är dagelev ** härav 1 dagelev
7.2 Utredningens iakttagelser och synpunkter
Livet i ett kollektiv av en internatsko- las karaktär kräver enligt vad man upp- givit från samtliga skolor att jämförelse- vis stränga regler utfärdas för elevernas sätt att utnyttja den tid då de är fria från arbetet i klassrummet och att över- vakningen av dessa regler även är jäm— förelsevis rigorös. I en internatskola är dagen alltid mera inrutad och reglerad av bestämmelser än i ett enskilt hem. För att få organisationen inom internat- skolan att fungera tillfredsställande syns det vara mer eller mindre nödvändigt att bibringa eleverna bestämda vanor som får brytas endast i undantagsfall och efter tillstånd av vederbörande hem- föreståndare eller av skolans ledning. I det följande ges en översikt över be- stämmelser och regler på olika områden vid olika internatskolor, varvid även i vissa fall elevernas reaktioner inför oli- ka sidor av internatlivet återges.
7.2.1 Tidsindelning och internatrutin En central plats i ordningsreglerna för de olika internatskolorna intar bestäm- melserna om läxläsning på eftermidda- garna. Det är naturligt att ganska stränga bestämmelser beträffande läx— läsningstiden finns vid internatskolor- na, eftersom föräldrarna förväntar sig att man från internatledningens sida skall fullgöra den övervakning av ele- vernas hemarbete som föräldrar i all- mänhet påtar sig i hemmet. Vid de fles- ta internatskolor är varje eftermiddag utom lördagar 2 a 2176 timmar anslagna åt läxläsning. Under denna tid skall tystnad råda på elevhemmen och in— ternatföreståndarna kontrollerar då att eleverna verkligen arbetar och hjälper dem i mån av förmåga till rätta med de- ras hemuppgifter. I den mån lärare är anställda som husföreståndare eller bi-
trädande husföreståndare är handled- ning vid läxläsningen regel. Det vits— ordas från många internatskoleelever att de regelbundna överläsningstiderna är en stor tillgång som gör internatsko- lorna överlägsna vanliga skolor vad be- träffar möjligheten att nå goda studie— resultat.
Hur denna läxläsning är organiserad rent lokalmässigt beror till stor del på elevhemmens utformning. I vissa hem samlas eleverna i större överläsnings- rum, i andra hem åter sker läxläsningen på de enskilda rummen. I båda fallen övervakas arbetet av hemföreståndarna. Kontrollen av läxläsningen är i hög grad individualiserad, eftersom vissa elever över huvud taget ej behöver läx— övervakning, medan andra kräver in- tensiv kontroll och hjälp.
Även om eleverna i allmänhet anser att möjligheterna till effektivt hemar- bete är större i internat än i hemmet, förekommer dock motsatta synpunkter. Vid en skola beklagade vissa elever att läxläsning var möjlig endast under den för läxläsning avsedda tiden. Vid alla övriga tider omintetgjordes all studiero av de högljudda sysselsättningar som kamraterna då ägnade sig åt. En an- nan kritik mot de bestämda överläs- ningstiderna kom från elever på det gymnasiala stadiet vilka gärna ville ha möjlighet att variera läxläsningstiden för att kunna se intressanta TV-pro- gram eller lyssna till radioprogram av värde, även om dessa program var för- lagda till överläsningstimmarna. Från ledningens sida framhöll man att det innebure mycket stora svårigheter att göra avsteg från det fastställda tids- schemat för sådana individuella önske— måls skull. Från något håll hävdades att denna bundenhet av reglerna och denna inskränkning av möjligheterna till bil- dande verksamhet innebar ett visst handikapp exempelvis när det gällde att
välja ämnen vid uppsatsskrivning. Från skolledningens sida har däremot häv- dats att detta inte utgör något särskilt handikapp utan att eleverna vid inter- natskolor i stället kan bli mera allmän- bildade än elever vid andra skolor, då man ofta kallar framstående personlig- heter inom olika samhällsområden att hålla föreläsningar och föredrag i sko- lorna och då särskild uppmärksamhet ägnas åt givande studiebesök för inter- natskoleeleverna. Förekomsten vid vissa internatskolor av utlandssvenska elever torde även kunna bidra till att vidga även de hemmasvenska elevernas hori- sont och intressen.
Från vissa i synnerhet äldre inter- natelevers sida hävdades även att ord- ningen med bestämda överläsningstider inte passade alla. Varje individ hade enligt dessa elevers uppfattning sin be- stämda dygnsrytm, och för somliga ele- ver kunde en mindre aktiv period in- träffa just på eftermiddagen, medan de kanske hade större arbetsförmåga se- nare på kvällen.
En elev, som hade flyttat till internat- skola för att lättare kunna koncentrera sig på skolarbetet, framhöll att det myc- ket riktigt var lätt att koncentrera sig på läxorna vid de tider då alla andra också satt på sina rum och arbetade, men han framhöll att det troligen skulle vara lika svårt för honom att koncen- trera sig på arbete när han åter kom ut till den rörliga miljön utanför internat- skolan. Det torde dock vara obestridligt att internatskolornas regelbundna vanor kan vara en hjälp för många elever un- der en utvecklingsperiod då de har svårt att koncentrera sig på hemarbetet. Detta torde i särskilt hög grad gälla hög- stadietiden. Att den därutöver har nå- gon direkt fostrande betydelse med av- seende på elevernas förmåga till själv— ständigt arbete torde icke kunna på— visas.
Under gymnasietiden blir helt natur- ligt såväl behovet av frihet som för- mågan att ta självständigt ansvar allt större. Dessa elever närmar sig ju eller överskrider åldersgränsen för rösträtt och rätt att ingå äktenskap. De står även på tröskeln till förvärvsarbete eller självständiga yrkesstudier. Vid en del internatskolor, där eleverna till en del utgörs av något äldre ungdomar som re- dan tillbringat något eller några år ute i förvärvslivet, har svårigheterna att an- passa sig till de strikta internatskolebe- stämmelserna särskilt trätt i dagen. Des- sa elevers klagomål kan säkert förall- männeligas för den äldre gymnasieung- domen: att friheten alltför ofta är be- skuren och att reglerna om bestämda tider för studiearbete och för sänggåen- de om kvällarna ingriper i möjligheter- na att på ett för individen praktiskt och trivsamt sätt disponera tiden. Från led- ningens sida vid dessa internatskolor har emellertid framhållits att det inte är organisatoriskt möjligt att införa och övervaka alltför divergerande regler för äldre och yngre elever. I synnerhet är detta inte möjligt i sådana internatsko- lor där äldre och yngre elever bor till- sammans i elevhemmen. Något lättare är det i de skolor där man skiljer äldre och yngre elever åt i olika elevhem. Försök vid en internatskola syns dock visa att man mycket väl kan tänka sig att utfärda helt olika regler för de äldre och de yngre eleverna under förutsätt- ning att de inte bor i gemensamma rum eller i rum med förbindelse sinsemellan så att de olika elevkategorierna stör varandra.
7.2.2 Hempersonalen Den nära kontakt mellan elevhemmet och skolan som är det mest känneteck- nande draget för internatskolorna gyn- nas genom att vid många internatskolor vissa av lärarna även tjänstgör som hus-
fäder, respektive husmödrar. Uppgiften att vara husfar respektive husmor eller biträdande sådan är enligt lärarnas uppfattning nära nog lika betungande som själva lärartjänsten. Det har också visat sig att vid de internatskolor där man i större utsträckning tillämpar sys- temet med en kombination av före- ståndar- och lärartjänst lärarna inte gärna åtar sig att vara husfäder om de själva är gifta och har egen familj.Emel- lertid anser i synnerhet sådana lärare som tidigare såsom ogifta varit husföre- ståndare att man går miste om en vä- sentlig del av elevkontakten när man upphör att tjänstgöra som biträdande hemföreståndare. Dessa hävdar att lä- raren om han lär känna en elev dels i egenskap av lärare dels i egenskap av hemföreståndare har betydligt större möjligheter att hjälpa och stödja eleven i olika situationer än om han endast har kontakt med honom i den ena av dessa egenskaper. Detta har enligt de- ras uppfattning stor betydelse när det rör sig om ungdomar som endast med relativt långa mellanrum kan nå kontakt med föräldrarna.
På vissa hem har man lagt märke till att det framför allt är sådana elever som kommit från ofullständiga hem som varit särskilt angelägna om att få för- troliga samtal till stånd med husmor eller husfar. Detta gäller emellertid i högre grad elever i förpuberteten eller i yngre åldrar.
Bland gymnasisterna syns inte förtro- liga samtal med hemföreståndare före- komma i samma utsträckning. I stäl- let syns man i den åldern hellre ha en kamrat som förtrogen.
Bland hempersonalen syns man i all- mänhet anse att det saknar betydelse för elevernas benägenhet att anförtro sig åt husföreståndarcn om denne är lärare eller inte. Även vissa av de till- frågade eleverna anser att detta är av
mindre betydelse — >eftersom lärarna ofta förstår att skilja på skola och fri- tid». Vid en internatskola anser man emellertid att man bör vara mycket res- triktiv när det gäller att utse en lärare som hemföreståndare eftersom den dubbla funktionen ställer mycket stora krav på lärarens objektivitet och för- ståelse för elevernas behov av integritet. Utredningen finner denna synpunkt vara värd att beakta. Från en annan internatskola påpekas däremot att elev- hemsföreståndare och lärare vid inter- natskolor oftast intimt samverkar och att skillnaden därför inte är så stor mel- lan en lärare och en till skolan knuten hemföreståndare som inte har med un- dervisningen att göra.
7.2.3 Traditioner och hemkånsla i internu- tet
Som allmänt omdöme om elevernas in- ställning till den egna internatskolan kan sägas att eleverna oftast känner stolthet över att tillhöra skolan ifråga och att en känsla av samförstånd även syns råda mellan eleverna i skolan och tidigare elever vid samma skola. Käns- lan för traditioner kan ibland drivas så långt att eleverna till och med reagerar mot att man låter måla om eller repa- rera slitna möbler i något elevhem. Hand i hand med denna traditionsbun- denhet syns även gå en ovanligt stark solidaritet med lärarna och hemper- sonalen —- en solidaritet som givetvis är beroende i hög grad på respektive lärares eller föreståndares personliga egenskaper. Genomgående anser även eleverna själva att vid internatskolan lärare och elever har bättre kontakt med varandra än vid vanliga allmänna skolor.
Förhållandet mellan eleverna syns även i allmänhet vara gott. »Man kän- ner sig som en stor familj». Samhörig- heten inom hemmen uppmuntras genom
att idrottsmatcher och tävlingar av in- tellektuellt slag anordnas mellan hem- men. Den mycket starka sammanhåll- ning mellan eleverna i de olika hemmen som förekommer vid en skola betraktas där av personalen och av skolans led- ning som en stor tillgång. Sedd utifrån kan dock denna starka sammanhållning, som ofta tar sig uttryck i en viss par- tiskhet vid idrottstävlingar och i andra sammanhang, vara på gott och ont.
Eleverna syns tämligen snabbt växa in i skolans traditioner och i den spe- ciella livsstil som vårdas vid varje sär- skild skola. Eleverna framhåller själva att det är lättare att växa in i internat- skolans tradition och miljö om man kommer dit redan i 11-årsåldern. Å and- ra sidan säger somliga elever som bör- jat vid denna tidiga ålder i internatsko- lan att de under första tiden känt sig »olyckliga och övergivna». Elever som börjat i internatskolan senare anser att de aldrig på samma sätt växt in i inter- natlivet som de kamrater som kommit dit tidigare. Elever som kommit till internatskolan först i gymnasieåldern syns ofta ha mera nyanserade synpunk- ter på för- Och nackdelar med internat- skolgången än sådana som börjat där tidigt. Flera av de elever som tidigare gått i vanliga gymnasier och först un- der något av de sista åren av gymnasiet kommit till internatskola anser att man i internatet för en alltför skyddad till— vara och på något sätt känner sig des- orienterad när man måste klara sig själv ute i samhället.
De vanor och traditioner som utbildas i de olika hemmen och som i hög grad är beroende av hemföreståndarens per- sonlighet kan också ge olika karaktär åt livet i de olika hemmen i samma skola. Stundom förekommer det att en elev inte lyckas anpassa sig till kamratliv och internatrutin. I sådana fall prövar man ibland att placera eleven i ett an-
nat hem vid samma skola, och det kan då hända att eleven mycket bra smälter in i miljön där. Förmågan till anpass- ning i internatskolan syns i viss mån ha samband med svårigheten eller lätthe— ten att nå föräldrahemmet från skolan. Elever från Stockholm som går i in- ternatskola i Sigtuna kan ibland ha svårt att trivas där just på grund av att det ter sig så lätt att besöka hemmiljön i Stockholm.
Utlandssvenskarnas barn anpassar sig i allmänhet mycket bra till internat- miljön, vilket framför allt anses hänga samman med att de vant sig vid att an- passa sig till olika yttre förhållanden, icke minst till olika skolmiljöer.
De kristliga traditioner som enligt vissa internatskolors syfte har utveck- lats vid dessa skolor syns inte vålla pro- blem för eleverna. De syns tvärtom gär- na efterleva bestämmelser om att in- finna sig till gudstjänst varje morgon i stället för morgonsamling eller att gå i kyrkan på söndagsförmiddagen. Ele- vernas inställning syns — som en elev uttryckte det —— vara att »om alla andra gör samma sak innebär det inga över- vinnelser».
7.2.4 Elevernas självstyrelse Vid alla internatskolor söker man främ- ja elevernas självstyrelse genom att bland eleverna utse särskilda organ med uppgift att i olika avseenden övervaka ordningen, svara för kontakten mellan skolledning och elever och över huvud taget främja ordning och trivsel vid in- ternatet. Dessa organ har olika benäm- ningar vid olika skolor. Vid vissa skolor kallas de hemråd, vid andra förtroende- råd och vid andra skolor åter finns dels klassråd, dels en kårstyrelse. Till- sättningen av ledamöterna i dessa or- gan sker på olika sätt. I några skolor tillsätts medlemmarna av eleverna själ- va, blott med en viss kontroll från hem-
föreståndarens eller skolledningens sida. Vid andra skolor åter tillsätts hu— vuddelen av medlemmarna av skolled- ning och hemledning i samråd. Vid en skola anser eleverna hemrådet vara framför allt ett kontaktorgan mellan ele- verna och skolans ledning. Hemrådet framför där ofta förslag från eleverna rörande reformer i skolans ordningsreg- ler och anser sig även ha ett visst an— svar för att de framförda förslagen är realistiska och angelägna, och rådet kon- trollerar därför alltid först att tillräckligt stor majoritet finns bakom förslagen. Vid flera skolor finns en s.k. idélåda där eleverna får lägga ned skriftliga förslag till reformer i skolans inre liv. Dessa idéer tas sedan upp till behand- ling av ett förtroenderåd innan för- slagen eventuellt framförs till skolled- ningen.
Elevorgancts ställning inom elevkårcn syns vara starkare ju mera välorganise— rat valet av medlemmarna är. I de sko- lor där elevkårsstyrelsen väljs genom in- direkta val av särskilda klassråd inom varje klass, vilka i sin tur utses av ele- verna i varje klass, är förtroendet för kårstyrelsen mycket starkt. Vid sådana skolor däremot där särskilda förtroende— män utses under medverkan av rektor och hemföreståndare anses förtroende- männen ofta endast vara representanter för rektor och ha en i viss mån över- vakande uppgift inom skolan. Graden av självbestämmande vid utseendet av förtroendemän syns ha ett visst sam— band med elevernas trivsel och med de— ras allmänna förtroende för skolans led- ning.
7.2.5 Kontakt mellan föräldrar och skola Vid de flesta internatskolor lägger man stor vikt vid en god kontakt mellan skolledningen och hempersonalen å ena sidan och elevernas hem å andra sidan.
I allmänhet vinnlägger sig rektorerna
vid internatskolorna om att ha en så god kontakt med föräldrarna som möj- ligt och håller sig genom dessa i största möjliga mån underrättade om elevernas allmänna läggning och om deras tidi- gare liv, vanor och allmänna uppträ— dande i hemmet. Kontakten med för- äldrarna syns i mycket stor utsträck— ning uppehållas per telefon om föräld- rarna är bosatta inom Sverige, men dessutom meddelar skolledningen ofta olika händelser inom skolans liv genom cirkulär eller genom särskilda elevtid- ningar som under ledning av lärare och rektor redigeras inom elevkårcn. Natur- ligt är att även husmor respektive hus- far håller god kontakt med föräldrarna.
Föräldraföreningarna syns vara sär- skilt aktiva i de flesta internatskolor. Vid vissa skolor existerar dock ingen för- äldraförening, men man anordnar där' i stället föräldradagar som annonseras ut i god tid och förläggs till sådana tider på året då utlandssvenska föräldrar be- räknas kunna delta i större utsträck- ning.
Från vissa synpunkter egendomligt kan det synas att man vid åtskilliga av internatskolorna önskar ransonera he- söken i föräldrahemmen. Vid vissa sko— lor motiverar man detta med att man vill skapa en god sammanhållning och kamratanda vid skolan och med att kamratkänslan skulle kräva att inga ele- ver har det bättre än de andra med av- seende på förmånen att få besöka för- äldrahemmet. En sådan syn på kamrat- känslan syns emellertid inte alltid ha grund i elevernas rättsuppfattning. Det verkliga, blott sällan medgivna skälet till hemreseförbud syns dock vara att det är lättare att forma eleverna efter skolans mönster, ju mindre kontakt des- sa har med samhället utanför internat- skolan.
Elevernas kontakt med vanligt fa- miljeliv under skolterminerna syns kun-
na gynnas väsentligt av att internatsko- lorna i inte alltför ringa omfattning tar emot externatelever med föräldrahem i närheten av skolan. Vid de skolor som tar emot ett större antal sådana elever syns det vara mycket vanligt att inter- nateleverna skaffar sig vänner bland de hemmaboende eleverna och ofta be- söker deras hem. Denna möjlighet syns vara mycket uppskattad av internatele- verna.
Om kontakten med föräldrahemmet i vissa avseenden kan ersättas genom kontakt med kamraternas föräldrahem, syns däremot få möjligheter finnas att kompensera den kontakt med det dag- liga livet i samhället som elever utanför internatskolorna får. I vissa internat- skolor är man uppmärksam på den brist i livserfarenhet som kan bli följden av ett alltför ensidigt och instängt internat- skoleliv. Man anstränger sig därför att kalla föredragshållare till skolan för föredrag inom olika allmänorienterande ämnen och vinnlägger sig om att ta med eleverna på studieresor till närbelägna orter för att besöka industrier och sam- hälleliga institutioner och därigenom bi- bringa dem erfarenhet om världen utan- för internatskolan. Flera av de elever utredningen hade tillfälle att samtala med visade sig vara medvetna om de negativa följder en alltför ensidig in- ternatuppfostran kunde medföra.
Vid sådana internatskolor som tar emot många utlandssvenska elever är dessa en värdefull tillgång genom att de inspirerar till engagemang i internatio- nella frågor och till en allmän utblick utanför internatets och även landets gränser.
7.2.6 Utlandssvenska barn och deras språk- svårigheter På internatskolornas lott faller en sär- skild uppgift som inte direkt har sam- band med skolornas karaktär av inter-
natskolor, nämligen den att hjälpa de utlandssvenska barnen till rätta med det svenska språket. I vissa internatskolor tas utlandssvenska barn emot i så stor omfattning att man inte anser sig enbart under lektionerna kunna komma till rätta med de problem som de bristande språkkunskaperna vållar, utan man er- bjuder eleverna extra undervisning på fritid. Bristerna i språkkunskaper är dock oftast inte så stora att lärarna be- höver tillgripa annat språk än svenska för att göra sig förstådda. Däremot kan det hända att eleverna själva endast mycket bristfälligt kan tala språket. Man tillgriper gärna stödundervisning i små grupper, men det syns ändå ta tämligen lång tid att åstadkomma en utjämning så att de utlandssvenska eleverna be- härskar svenska lika bra som de hem- masvenska kamraterna.
Lärarna anser det önskvärt att man får större möjlighet att ta hand om de utlandssvenska elevernas Språksvårighe- ter genom att utrymme bereds för en uppdelning i mindre grupper under svensktimmarna i klasser med särskilt stort inslag av sådana elever. Särskilt vållar sådana utlandssvenska barn svå- righeter som är högt begåvade men ge- nom en växlande skolgång i olika länder och i olika skolsystern har blivit »okun- niga» -— det vill säga fått stora och oregelbundna luckor i sina kunskaper. Genom bristfälliga kunskaper i svenska språket kan de ofta ha svårt att neutra- lisera sina svaga punkter genom att visa de överkunskaper de kan ha på vissa områden. Med ändamålsenligt organise- rad hjälp tycks dessa elever emellertid kunna på kort tid vänja sig vid under- visningen så att de kan följa denna med samma utbyte som övriga elever. Ty- värr syns dock språksvårigheterna gär- na återkomma efter varje längre ferie- besök hos föräldrarna i ett annat land.
De här berörda språksvårigheterna
liksom även de kunskapsluckor som be- rörts syns vara betydligt mindre hos de elever som gått i svenska skolor i ut- landet. Så anser man exempelvis att de svenska skolorna i Paris och London ut— gör en lika god grund för gymnasieun- dervisning som skolor i Sverige av mot- svarande slag. De erfarenheter man gjort av den undervisning på fritid som ges i svenska skolan i Mexico City (det vill säga undervisning i svenska språ- ket och i svensk historia, geografi och samhällskunskap på fritid) är också så- dana att man måste beteckna denna form av undervisning som mycket ända- målsenlig om eleverna vill fortsätta sin skolutbildning i svenskspråkiga skolor.
Ett allmänt konstaterande bland lä- rare i sådana gymnasier som tar emot utlandssvenska elever syns vara att tre år är en alltför kort tid för att ge de elever som delvis gått i utländska sko- lor sådana kunskaper som fordras för svensk studentexamen. I allmänhet syns den tid, som åtgår för att föra in elever- na i svenskt språk och svenskt under- visningssystem tillräckligt väl för att de skall kunna avlägga en god svensk studentexamen, uppskattas till omkring 4 år. Under hela denna tid syns en delvis individuell undervisning eller i varje fall en individuell behandling i inte allt- för stora undervisningsavdelningar vara nödvändig. Möjligheten att låta elever från utländska skolor få kompensera brister i kunskaperna på ett område ge- nom överkunskaper på ett annat finns icke någonstans beaktad i läro- eller kursplaner, men den ökade friheten i det nya gymnasiets kursplaner och allmänna uppläggning syns ge goda möjligheter till sådana avvägningar.
7.2.7 Frågan om saminternat
Frågan huruvida internatskolor bör
vara avsedda enbart för ungdom av det ena könet diskuteras ofta bland inter-
natskolornas hem- och lärarpersonal och inom skolornas styrelser. Den all- männa utvecklingen syns liksom inom det allmänna skolväsendet leda fram till principen om samskolor även inom den- na skolform.
Vid utredningens intervjuer med skol- ledare vid olika internatskolor framkom att ingen av skolledarna eller av sty- relsemedlemmarna vid sådana skolor där man har saminternat anser att detta är en olämplig form. Samtliga finner i stället saminternatet vara den natur- liga formen av internatskola som när- mast ansluter sig till livet ute i sam— hället. Vid de skolor däremot där man fortfarande håller fast vid principen om rent poikinternat var man oftast skep- tisk emot tanken på att släppa in även flickor i skolan som internatelever. Man framhöll särskilt de stora svårigheter i form av ökad övervakning och strängare regler som en nyordning skulle med- föra.
En motsvarande inställning syns kun- na spåras även hos eleverna vid de olika skoltyperua. Eleverna vid de skolor som enbart tar emot pojkar var övervägande negativt inställda till tanken på att de skulle kunna få flickor som kamrater i internatet. Vid samtliga dessa skolor förekom det dock att pojkarna hade flickor som kamrater i klassen, men en- dast som externatelever. Vid en skola där man nyligen gjort avsteg från den enkönade skolformen och tagit in flic- kor fanns en markant åsiktsbrytning bland pojkarna beträffande fördelarna eller nackdelarna av att ha flickor som kamrater i internatet. I samtliga de skolor som är saminternat — och dessa är i avgjord majoritet — fann emeller- tid eleverna det naturligt att en internat- skola har elever av båda könen.
Skälen för att man inte borde släppa in flickor i internatet var från pojkar- nas sida av olika slag. På ett håll fram-
hölls att det redan skadat skolan att flickor kommit dit »eftersom det inte kommer att gå att upprätthålla skolans traditioner när det finns flickor här». Vid en annan skola där flickor inte läm- nats tillträde framhöll en av pojkarna att det naturligtvis skulle vara trevligt men att det å andra sidan är »lugnare om man inte har flickor i internatet». Rek- tor för en skola som nyligen börjat ta emot flickor som internatelever ansåg att det allmänna uppträdandet hos poj- karna hade påverkats i positiv riktning av flickorna. Endast småpojkarna an- sågs ha reagerat negativt.
De motiv som från skollednings och skolstyrelsers sida anförts emot samin- ternatet har oftast varit av liknande art. Man har framhållit att det rena pojkin- ternatet ger en lugnare miljö än sam- internatet och att flickorna verkar stö- rande på pojkarnas arbetsinsatser i sko- lan. En annan synpunkt har också varit att organisationen som saminternat vål- lar personalen extra besvär och oro för att inte motsvara det förtroende föräld- rarna har rätt att hysa för hemförestån- darna.
De regler för umgänget mellan poj- kar och flickor som måste utfärdas och upprätthållas vid saminternaten kräver en i viss mån ökad personalinsats. På de flesta håll anser man exempelvis att förbud måste införas mot att elever av olika kön besöker varandra på rummen, vilket kräver skärpt övervakning. Där- emot finner man det naturligt att ele- verna får umgås med varandra i dag- rummen.
7.2.8 Sammanfattning av synpunkterna på internatskolor Som en sammanfattning av de negativa och positiva synpunkter på olika sidor av internatskolelivet som framförts dels av rektorer, lärare och hemföreståndare, dels av eleverna önskar utredningen
framställa som önskemål beträffande iu- ternatskolorna :
att i ordningsreglerna viss tid för läx- läsning fastställs då tystnad skall råda inom internatet men att elever med an- nan rytm än den som krävs för upp- fyllandet av dessa regler skall få möjlig- het att studera även på andra tider
att internatets TV- och radioappara- ter i möjligaste mån bör få utnyttjas av internateleverna och att internatskolor— na därför bör ha särskilt god och riklig sådan utrustning
att reglerna för elevernas fritid i möj- ligaste mån differentieras och att man i tillämpningen av dessa tar hänsyn inte bara till årskurstillhörighet utan även till ålder
att stor omsorg ägnas åt valet av hem— föreståndare och biträdande sådana
att de stora krav en kombinerad tjänstgöring som lärare och hemföre- ståndare ställer på lärarens objektivitet, omdöme och psykologiska blick upp- märksammas. så att endast personer som är särskilt lämpade för denna dubbla roll engageras till sådan tjänst- göring
att lärare som tjänstgör som hemper- sonal får göra detta som en del av lärar- tjänstgöringen och inte enbart som ext- ra arbete på fritiden
att vid internatskolorna såväl manlig som kvinnlig tillsynspersonal bör fin- nas
att elevernas kontakt med utomståen- de främjas genom generösa regler för mottagande av besök på hemmet och att ansträngningar görs för att eleverna inte skall tvingas leva ett alltför ombonat och passivt liv i internatet
att särskild uppmärksamhet ägnas åt en varierad fritidsverksamhet vid in- ternatskolorna
alt begränsning i elevernas hemresor bör förekomma endast då skolarbetet eller socialmedicinska skäl så kräver
att elevernas självstyrelse och aktivi- tet gynnas med minsta möjliga inbland- ning från skolledningens sida vad bc- träffar valet av förtroendemän och re- presentanter
att kontakten mellan skolans ledning, lärare och hemledning å ena sidan och föräldrarna å andra sidan ägnas största uppmärksamhet och att en god kontakt mellan skola och föräldrar lättast uppe- hålls genom att föräldraföreningar bil- das
att man vid internatskolorna särskilt beaktar det ansvar som åvilar skolan när det gäller att undervisa utlands- svenska barn i svenska och att ansvaret härför inte bara faller på lärarna i svenska utan även på andra lärare så- väl som på hemföreståndarna
alt internatskolor lika väl som andra skolor principiellt bör stå öppna för båda könen
att vid saminternat eleverna bör få samma möjligheter att umgås med det motsatta könet som i det normala familje- och samhällslivet, och slutligen
att de regler som med nödvändighet måste finnas för att ordningen skall kunna upprätthållas inom en internat- skola inte görs rigorösare eller utför- ligare än som är nödvändigt och att de därjämte i huvudsak får en positiv ut- formning så att de inte väsentligen ter sig som förbud.
7.3 Utredningens förslag
De i det föregående beskrivna internat- skolorna är dels sådana som omfattar enbart realskola, dels skolor med real- skola och gymnasium i samorganisa- tion, dels rena internatgymnasier. Det totala antalet internatelever är på real- skolestadiet i internatskolorna 1 257, varav 391 flickor, och på gymnasiesta- diet 1 043, varav 249 flickor (enligt ka-
talog höstterminen 1965). Utredningens förslag beträffande internatanordning— arna gäller för båda dessa stadier, dvs. realskolestadiet (=de två sista åren av mellanstadiet samt hela högstadiet) och gymnasiestadiet. I sådana fall då särskild hänsyn ansetts böra tas till de olika åldersstadierna har detta angivits särskilt. Eftersom utredningen finner att barn i lågstadieåldern vid behov av inackordering om möjligt bör placeras i lämplig familjemiljö, har inga särskilda synpunkter anlagts på internatskolor för detta stadium.
7.3.1 Krav på anordningar för internatet Några principiellt skilda krav på inter- natmiljön för barn i olika åldrar finner utredningen inte höra uppställas. Kra- vet att internatmiljön skall vara så hem- lik och trivsam som möjligt gäller för alla stadier.
7.3.1.1 Tillsynspersonal Som framgår av beskrivningarna av de olika internatskolorna varierar elev- hemspersonalens täthet från skola till skola. Vid vissa skolor finns endast en husmor som har ansvaret för flera elev- hem samtidigt. Vid andra internatskolor åter finns en husmor för varje elevhem och vid ytterligare andra finns förutom föreståndaren i varje hem även en bi- trädande föreståndare som främst har till uppgift att rycka in vid förfall för den ordinarie föreståndaren för att där- igenom bereda denna möjligheter till ökad ledighet och till ett eget privatliv. Barnanstaltsutredningen har i sitt be- tänkande Barn på anstalt (SOU1965:55) för elevhemmen vid det obligatoriska skolväsendet föreslagit en personaltät- het av 1 anställd på 4—5 elever, var- vid alla slag av personal inräknas. Ut- lands- och internatskoleutredningen de- lar icke Barnanstaltsutredningens syn- punkt att man vid avvägning av den
lämpliga omfattningen av vuxeninslaget i elevhemsmiljön kan räkna samman ekonomi- och vårdpersonal. I synner- het syns detta vara olämpligt vid in- ternatskolorna, eftersom där i allmän- het en klar gräns finns mellan de olika personalkategoriernas arbetsuppgifter.
När det gäller elevhem vid internat- skolor måste i synnerhet hänsyn tas till att den vårdande personalen bör kunna leda elevernas fritidssysselsättning och även tillgodose deras emotionella be— hov. I elevhem knutna till det allmänna skolväsendet bor eleverna i allmänhet endast under veckans arbetsdagar för att under veckosluten resa till föräldra— hemmen. Internatskolornas elever hör däremot i allmänhet till en kategori för vilken sådana täta hemresor inte är möj- liga eller lämpliga. Om utredningens förslag till intagningsbestämmelser för internatskolor förverkligas, kommer ele— verna vid dessa skolor att till minst 90% höra till denna kategori. Dessa elever kräver tillsyn och omvårdnad inte bara under lediga eftermiddagar och kvällar under arbetsveckan utan även lördagar och söndagar.
Utredningen finner att vid internat- skolornas elevhem en större persona]- täthet krävs än den som för närvarande råder vid flertalet av dessa. Sålunda bör vid varje elevhem rymmande 30—35 elever finnas dels en heltidsanställd elevhemsföreståndare, dels en biträdan- de föreståndare. Vid sådana internatsko- lor som har mindre elevhem kan dock kravet på biträdande föreståndare i var- je hem icke alltid uppehållas. Personal- tätheten bör emellertid vara sådan att jourhavande personal alltid kan finnas tillgänglig nattetid även vid sådana mindre hem. Vad beträffar föreståndar- nas kompetens gäller vad utredningen anfört i kap. 8.
Vid internatskolorna bör båda könen vara representerade bland hemförestån-
darna. Däremot finner utredningen det tveksamt huruvida lärare mera skall anlitas som föreståndare. Dels är detta från arbetskraftsekonomisk synpunkt betänkligt, eftersom lärarna är högt spe— cialutbildad arbetskraft som knappast genom sin utbildning inom vissa ämnen är bättre skickad för uppgiften än per- soner som saknar denna utbildning, dels ställer den dubbla rollen, såsom fram- hållits i 7.2.2, stora krav på lärarens objektivitet. För en sådan förening av hemföreståndar- och lärarfunktionen ta- lar den omständigheten att läraren i sina två uppgifter får möjlighet att för- stå och bedöma eleven på ett mång- sidigare sätt.
7.3.1 .2 Hälsovård
Hälsovården vid internatskolorna, i syn- nerhet den psykiska hälsovården, syns i jämförelse med motsvarande vård vid andra inrättningar för omhändertagan- de av barn och ungdom fordra särskild uppmärksamhet. Vid några av internat- skolorna finns en kurator. Vid flertalet syns däremot rektor huvudsakligen sva- ra för den psykiska vården av eleverna. I klarläggande syfte syns här en jäm- förelse med den psykiska och fysiska vården vid dels barnavårdsanstalter, dels ungdomsvårdsskolor vara befogad.
Beträffande barnavårdsanstalter citeras följande ur Barn på anstalt (SOU 1965:55, sid. 343):
Enligt stadgan för barnavdrdsanstalter skall för varje barnhem finnas en läkare med uppgift att övervaka hälsotillståndet hos de intagna. Läkaren skall besöka barn- hemmet i den omfattning som är påkallad med hänsyn till hemmets storlek och de barn som vistas där. I avtal mellan hu- vudman för barnhem och läkare skall vara angivet, i vilken omfattning läkaren är skyldig att besöka barnhemmet. Vidare föreskrivs, att där så är nödvändigt, barn— hem i samråd med läkaren skall anlita barnpsykiater eller barnpsykolog. I stadgan för ungdomsuårdsskoloma
(SFS 1960:728) föreskrivs att vid ung- domsvårdsskola, vars chef icke är psykia— triskt särskilt skolad läkare, skall finnas en sådan läkare som rådgivande psykiater. Är dylik läkare icke att tillgå, äger social- styrelsen på framställning av skolans sty- relse medgiva att annan läkare må för ändamålet anlitas. För sådana ovan nämn- da psykiatrer utfärdade socialstyrelsen år 1947 efter samråd med medicinalstyrelsen en instruktion som för närvarande är un- der omarbetning. Till rådgivande psykiater utgår fast årsarvode med 2000 kr vid ett elevantal av 30, med 3 000 kr vid elevantal mellan 31 och 50 och med 4000 kr om platsantalet överstiger 50.
Detta arvode skall utgöra gottgörelse för administrativt arbete, telefonförfrågningar, tidsspillan vid resor till skolan m.m. Vi- dare utgår särskilda reseersättningar samt ersättning för meddelad vård och för sexualundervisning. Ersättningen regleras av Kungl. brev den 17.8.1960 (ändrat den 4.6.1964). Socialstyrelsen undersökte vid årsskiftet 1964/65 möjligheterna att vid ett flertal ungdomsvårdsskolor förordna psy— kiatrer som kunde förbinda sig att besöka skolan helst en gång per vecka och minst en gång var fjortonde dag. Det visade sig emellertid vara mycket svårt att engagera psykiatrer för tätare besök. Därför anses vid dessa skolor föreligga även ett behov av biträdande rådgivande psykiater.
Eftersom internatskolornas klientel enligt utredningens förslag huvudsak- ligen kommer att utgöras av elever som endast med långa intervaller kan besöka sina föräldrahem och alltså i väsentlig mån är undandragna vårdnadshava- rens kontinuerliga tillsyn, torde i viss mån samma krav böra ställas på hälso- vården vid en internatskola som vid de ovan nämnda inrättningarna.
Utredningen föreslår att vid internat- skolor avtal skall finnas mellan skolans ledning och en läkare, vilket anger att läkaren skall svara för hälsovården vid skolan och besöka densamma regelbun- det, undersöka barnen minst en gång varje termin, hålla fortlöpande kontakt med lärare och hempersonal samt hålla mottagning för de intagna eleverna varje
månad. Med hänsyn till de behov som kan föreligga med tanke på inslaget av barn och ungdom i behov av miljöbyte bör även ett avtal vara träffat med en barnpsykiater och/eller behörig psy- kolog om att internatskolans läkare vid behov skall få konsultera denne. Det ideala förhållandet syns vara att den läkare som har ansvaret för hälsovår- den vid internatskolan är utbildad barn- psykiater. En sådan ordning bör efter- strävas, även om den med hänsyn till bristen på läkare med denna dubbla utbildning icke alltid torde kunna rea- liseras.
För att internateleverna skall kunna bli väl omhändertagna vid lindrigare sjukdomsfall, exempelvis »förkylning- ar», bör vid varje elevhem vid internat- skola finnas lämpligt antal isolerings— rum eller en sjukavdelning med nödvän- dig utrustning och med tillgång till en sjuksköterska. En sådan sjukavdelning bör vara väl isolerad från den övriga delen av hemmet för att minska risken för smittospridning. Denna sjukvård till- sammans med de krav som kan ställas på en ändamålsenlig allmän hälsovård torde tillsammans nödvändiggöra an- ställandet av en sjuksköterska vid varje internatskola.
7.3.1.3 Lokaler Vid de nu existerande internatskolorna förekommer i mycket ringa omfattning att elevrummen bebos av mera än två elever. I några av de äldsta elevhemmen finns rum för tre elever. Det senare för- hållandet finner utredningen icke vara idealiskt utan förordar att man vid in- ternatskolorna vid nybyggnad och mera omfattande restaureringar anpassar elevhemmen efter en beläggning med högst två barn per rum. Beträffande sådana elevbostäder som i framtiden byggs för elever på gymna- siestadiet bör dock det kravet ställas att
rummen till minst det antal som svarar mot elevantalet i gymnasiets två högsta årskurser skall utgöras av enkelrum. Vid de internatskolor som enligt utred- ningens förslag på längre sikt skall åt— njuta statsbidrag för sin fortsatta verk— samhet bör statsbidrag även utgå till sådan renovering som syftar till att in- rätta enkelrum i ovan nämnd omfatt- ning.
När det gäller själva sovrummens storlek vid barnanstalter har socialsty- relsen utfärdat vissa normer, vilka till- lämpas även vid skolöverstyrelsens lo- kalbehovsberäkningar. Dessa normer föreskriver 7 a 8 m2 golvyta för en- bäddsrum och 10—12 m2 golvyta för tvåbäddsrum. Utredningen finner att dessa normer bör tillämpas med avse- ende på elevhem vid internatskolor även i fortsättningen.
Rent allmänt bör med avseende på ut- rymmesekonomin den principen kunna tillämpas att de enskilda sovrummen görs relativt små, medan desto större utrymme ägnas åt studieceller för ele— ver förlagda i dubbelrum och åt gemen— samma fritidslokaler av olika slag.
7.3.1.4 Fritidsanordningar Som allmänt omdöme kan sägas att an- ordningarna för elevernas fritidsverk- samhet är goda vid internatskolorna. Vid planering av anordningar för fri— tidsverksamheten måste hänsyn tas till att eleverna bör få utlopp för sin verk- samhetslust på olika områden. Anord- ningarna måste anpassas såväl till va- rierande personlig läggning som till be- hovet av omväxling mellan sport- och idrottsbetonade sysselsättningar utom- hus och olika slag av inomhusverksam- het.
De gemensamma inomhusutrymmena bör vara rikligt tilltagna och lämpade för olika verksamhetsformer. De bör så- lunda innehålla dagrum och matsal, ut-
rymmen för lek och annan rörlig fri— tidsverksamhet liksom även mindre ut— rymmen för enskilda sysselsättningar. Ett kök eller ett pentry där eleverna själva kan få syssla med tillagning av mellanmål torde ha stor betydelse för deras känsla av trivsel. Utomhus bör fotbollsplan och bana för allmän idrott icke saknas. Då så är möjligt bör även anordningar för simning förekomma. Värdefullt är att ha tillgång till skogs— och parknatur för strövtåg och frilufts— liv, men denna synpunkt bör icke till- mätas större betydelse än elevernas dag— liga kontakt med ett rörligt samhälle. För internatskoleeleverna bör givetvis hela skolans resurser stå till buds även under fritiden, så att de även på kväl— larna kan utnyttja skolans gymnastiksal eller idrottshall och dess utrymmen för bordtennis och annan inomhussyssel- sättning. För att eleverna skall kunna ges en god fritidsfostran är det emel- lertid ej tillfyllest med enbart lokalre- surser.
Vill tillsättandet av tjänster som hem- t'örcståndare och biträdande hemföre- ståmlare bör alltid hänsyn tas till sö- kandes förmåga och vana att organisera fritidsverksamhet för barn och ung- dom. Eventuellt kan de olika hemföre- ståndarna vara specialiserade inom oli- ka former av fritidssysselsättningar. Barn i grundskoleåldern har behov av att vuxna initierar dem till utvecklande sysselsättningar på fritiden, även om de i en för olika slag av fritidsaktivitet lämpad miljö i allmänhet icke har svårt att finna utlopp för sin verksamhetslust. Dock bör internatskolans ledning beakta den tara som ligger i att överorganisera l'ritidsverksamheten, så att man in- skränker utrymmet för elevernas egna initiativ. Just med hänsyn till fritids- aktiviteten är det av betydelse att så— väl manlig som kvinnlig hempersonal finns vid internatskolan.
Elever på det gymnasiala stadiet har oftast nått en sådan grad av mognad, att de kan beräknas utnyttja sin fritid för personligen meningsfylld aktivitet och även organisera fritidsverksamhet hn- vudsakligen inom ramen för klubbar och föreningar. Väl avvägda initiativ från lärarnas och hempersonalens sida kan dock vara erforderliga för att ge så- väl den individuella som icke minst den kollektiva fritidssysselsättningen sådant innehåll att den gynnar elevernas ut- veckling. Av rektor för en internatskola på gymnasiestadiet krävs att han sär- skilt beaktar vikten av att kanalisera elevernas aktivitetsbehov på ett sådant sätt att varje enskild elev så vitt möj- ligt får utveckla sin särskilda fallenhet och sina intressen.
Vid varje internatskola bör vidare åtminstone en tjänsteman finnas som är särskilt anställd för att hjälpa ele- verna att organisera fritidsverksamhe- ten. Lämpligt syns vara att två sådana tjänstemän finns vilka på halv ar- betstid får ägna sig åt denna uppgift. Den ene kan i så fall vara en gym- nastikdirektörsutbildad tjänsteman, som närmast skall svara för organisatio- nen av elevernas idrotts- och frilufts- verksamhet. Den andre bör ha till upp- gift att organisera föreningsverksamhet, biblioteksverksamhet, musik- och tea- terverksamhet, konstnärlig verksamhet m. m. Utbildningen för den senare kan variera. Det viktiga för denne torde vara icke så mycket själva utbildningen som ett levande intresse för mångsidig hob- byverksamhet bland ungdom.
7.3.2 Krav på valmöjligheter 7.3.2.1 Organisation med hänsyn till valmöjligheterna på högstadiet
Flertalet av de internatskolor som fun— gerar för närvarande erbjuder realskola som enda skolform på den obligatoriska
skolans åldersnivå. Eftersom realskolan är en mycket svagt differentierad skol- form med få möjligheter till val mellan olika ämnen och olika kurser, krävs icke något större antal parallellavdel- ningar för att organisationen av under- visningen skall kunna genomföras en— ligt läroplanen. Annorlunda förhåller det sig i grundskolan. Det är inte tänk- bart att man vid någon internatskola med grundskoleorganisation kan nöja sig med att erbjuda eleverna endast en studieväg, exempelvis en sådan som le- der till inträde i gymnasium. En sådan anordning skulle göra att internatskolan reserverades för en viss kategori av ele- ver, vilket strider mot grundtankarna bakom den nya skolan.
Eftersom på högstadiet en organisa- tion med tre paralleller är den minsta som utredningen finner acceptabel med hänsyn till elevernas möjligheter till fritt val mellan olika ämnen och kurser, måste ett internathögstadium vara di— mensionerat för minst 225 elever. Om man vill bredda internatskolans ålders- register till att omfatta mer än tre årskullar av elever, ligger det därför närmast till hands att komplettera hög- stadiet med ett enkelt mellanstadium, dvs. 90 elever. Skolan kan då ges en ka- pacitet av mellan 300 och 350 elever sammanlagt. Däremot kan ett högsta— dium vid internatskola normalt inte samorganiseras med ett gymnasium utan att skolan uppnår ett totalt elevantal som överskrider vad som är lämpligt för en internatskola. Om en internat- skola med såväl högstadium som gymna- skall fungera tillfredsställande måste man därför organisera ett sam— arbete med en skola utanför internat— skolan. Två olika möjligheter kan här- vid tänkas.
Den lösning som syns ligga närmast till hands när det gäller att erhålla till- sium
räckligt rika valmöjligheter vid internat- skolan utan att för mycket öka skolans storlek är ett samarbete med den obliga- toriska skolan i den kommun i vilken internatskolan är belägen. Internatsko- lan kan i sådant fall tillhandahålla vissa av grundskolans valmöjligheter, medan kommunens skola tillhandahåller andra. Internatskoleeleverna kan då, om de väl- jer sådana ämnen som erbjuds endast i kommunens skola, sändas till denna, medan barn från kommunen som väljer internatskolans ämnen kan sändas till skolgång vid internatskolan.
En annan möjlighet är att två inter- natskolor som ligger nära varandra samarbetar på motsvarande sätt, så att den ena internatskolan tillhandahåller vissa valmöjligheter medan den andra svarar för de återstående.
Vid båda dessa former av samarbete mellan skolor krävs att skollokalerna är belägna så nära varandra att ett verk— ligt samarbete är möjligt. Lärare och elever måste kunna förflytta sig från den ena skolan till den andra under en längre rast. Önskvärt är även från eko- nomisk synpunkt att vissa lokaler såsom gymnastiksal och vissa institutionslo- kaler kan utnyttjas gemensamt av båda de samarbetande skolorna.
7.3.2.2 Organisation med hänsyn till valmöjligheterna på det gymnasiala stadiet Principen att varje elev utan att byta skola skall ha möjlighet att välja bland så många utbildningsvägar som möjligt medför att skolenheterna på det gymna- siala stadiet i framtiden kommer att bli större än de nuvarande. Valfrihetsprin- cipen är särskilt viktig för internatele- ver. De bör under skolgången få hem- känsla på den plats där de är inackor- derade och inte behöva byta vistelseort och skola alltefter det studieval de gör i den gymnasiala skolan. Varje internat-
skola bör därför kunna bjuda gymnasial skolgång på de olika linjerna såväl inom gymnasiet som inom fackskolan och yrkesskolan. Vad speciellt gymnasiet angår framhåller gymnasieutredningen (SOU 1963: 780):
Särskilt är det betydelsefullt att inter- natgymnasierna blir i denna bemärkelse så fullständiga som möjligt, så att elever, som av olika skäl är hänvisade till dem, inte skall vara bundna att välja studiegångar, som de eljest ej skulle ha stannat för. GU föreslår därför att generellt det kravet upp- ställes att privat gymnasium skall vara så organiserat, att det kan erbjuda ett repre- sentativt urval av inom det nya gymnasiet förekommande lärokurser. Med hänsyn till att svårigheter kan föreligga för de nuva- rande gymnasierna att genomföra en så betydande omläggning av deras organisa— tion, som ett uppfyllande av detta krav skulle innebära, bör Kungl, Maj:t äga att efter prövning i varje särskilt fall medge en begränsad organisation.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1964 anför departementschefen beträf- fande privata gymnasier (sid. 586):
Däremot har GU anfört synpunkter och förslag på dessa skolors anpassning till det nya gymnasiet, bl. a. av den innebörden att en mera fullständig gymnasieorganisation bör eftersträvas även vid en privat gymna— sieskola. Vad GU anfört härom ansluter jag mig till. Jag vill liksom GU framhålla att svårigheter kan komma att föreligga för de nuvarande privata gymnasierna att ge- nomföra en betydande omläggning av or- ganisationen i denna riktning och att Kungl. Maj:t därför bör kunna medge att efter prövning i varje särskilt fall en mera begränsad organisation införes vid stats- bidragsberättigade privata gymnasier.
Särskilda utskottet anför i sitt utlå— tande nr 1 år 1964 (sid. 164):
GU har även tagit upp frågan om pri- vata gymnasier (GU 18.4). Enligt GU:s me- ning bör som förutsättning för statsbidrag gälla, att verksamheten vid det privata gymnasiet i allt väsentligt följer de reg- ler som gäller för offentligt gymnasium.
De privata ggmnasiernas övergång till den nya läroplanen bör enligt'GU i hu- vudsak ske i samma ordning som skall gälla för de offentliga gymnasterna.
Den minsta skolenhet som kan svara mot rimliga krav på valfrihet inom gym- nasiet måste innehålla minst tre pa- rallellavdelningar, dvs. en klass av var— dera humanistisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig linje inom varje årskurs. Då man får utgå ifrån att gym- nasieprocenten, fackskoleprocenten och yrkesskoleprocenten vid internatskolor uppvisar parallellitet med motsvarande procentsiffror för ungdom i det allmän- na skolväsendet, måste fackskolan och yrkesskolan vid vederbörande internat- skola dimensioneras med hänsyn till gymnasiets omfattning. Riktlinjerna för planeringen av det framtida gymnasiala skolväsendet innebär att omkring 30 % av ungdomarna skall gå till gymnasium, 20% till fackskola och 30—35% till yrkesskola. Detta betyder i praktiken att mot 3 paralleller av gymnasiet skall svara 2 paralleller av fackskolan samt 3 paralleller av yrkesskolan. Eftersom gymnasiet omfattar tre årskurser, fack- skolan två årskurser och yrkesskolan likaledes i allmänhet två årskurser, skul- le den minsta acceptabla organisationen av en gymnasial skola behöva omfatta ett elevantal av omkring (270+120+ 180=) 570. Enligt samstämmiga om- dömen från skolmän med erfarenhet från internatskola är en internatskole- enhet av sådan storlek mycket svår att hålla samman. Dessutom får man även vid en organisation av den nu nämnda storleken tänka sig ett samarbete mellan två skolor för att valmöjligheterna skall kunna bli helt tillfredsställande, exem- pelvis så att en av de samarbetande sko- lorna har humanistisk, samhällsvetcn- skaplig och ekonomisk linje av gym— nasiet, social och ekonomisk fackskola samt några yrkesskolelinjer med härtill naturligt anslutande inriktning, medan den andra skolan har naturvetenskaplig och teknisk linje, teknisk fackskola samt yrkesskolelinjer som möjliggör gemen-
samt utnyttjande av gymnasiets lokaler och utrustning för teknisk undervisning. Det är sålunda nödvändigt att söka lösa problemet med de motsatta kraven på »representativt urval av lärokurser» och lågt elevantal på annat sätt än genom att utvidga själva internatskolan.
De möjligheter som står till buds när det gäller att åstadkomma tillfredsstäl- lande valmöjligheter vid en gymnasial internatskola utan att alltför mycket öka elevantalet är desamma som i 7.3.2.1 skisserats för internatskolor på det obligatoriska stadiet. Samverkan mellan två internatskolor är lätt att åstadkomma i ett fall, nämligen beträf- fande de två internatskolorna i "Sig- tuna, vilka utan olägenhet torde kunna samarbeta på så sätt att vissa linjer av gymnasium och fackskola förläggs till den ena skolenheten, medan resterande linjer förläggs till den andra. På yrkes— skolesidan syns samarbete kunna ske dels med Sigtuna stad, dels med an— gränsande kommuner. Övriga internat- skolor ligger inte i sådan närhet av var- andra att en samverkan är möjlig. Där får man i stället tänka sig att samver- kan måste ske med gymnasiet i det gymnasieområde där internatskolan är belägen.
Emellertid har flera av internatsko- lorna ett sådant läge att en lokal sam- verkan med gymnasieområdets gymna- siala skola av avståndsskäl är otänkbar. För att icke minska möjligheterna till skolinackordering på det gymnasiala stadiet och för att kunna tillgodose ett eventuellt snabbt ökande behov av in— ackordering av utlandssvenska barn fin- ner utredningen det dock önskvärt att även vissa av de internatskolor som här avses tills vidare skall få möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Den komman- de utvecklingen bör få fälla utslaget i frågan huruvida var och en av dessa internatskolor svarar mot ett samhälls-
behov eller om elevhem anlagda 1 an- slutning till allmänna gymnasiala skolor och försedda med samma internatresur- ser som internatskolorna från ekono- misk och funktionell synpunkt utgör en likvärdig eller bättre lösning av skol- inackorderingsfrågan.
7.4 Statsstödet till internat- skolorna
7.4.1 Nuvarande stalsbidragsvillkor Såsom i det föregående nämnts är alla de nuvarande internatskolorna privata skolor. Till undervisningsdelen av in- ternatskolor A utgår statsbidrag liksom till övriga privata skolor enligt be- stämmelserna i kungörelsen 1964:137. Bidraget omfattar bidrag till lärarlöner, sjukförsäkringsbidrag och pensionsav- giftsbidrag. Enligt bestämmelserna i kungörelsen utgår bidrag med 60 % av bidragsunderlaget, men efter beslut av Kungl. Maj:t må bidrag utgå med högre belopp. Bidraget för samtliga privat- skolor tillsammans får dock utgöra högst 78 % av skolornas sammanlagda bidragsunderlag. Det finns sålunda möj- ligheter att för vissa skolor fastställa statsbidraget efter en högre procentsats än 78, nämligen under den förutsätt- ningen att vissa andra privatskolor er- håller bidrag efter en lägre procentsats. Djursholms samskola och Saltsjöbadens samskola, som formellt är privatskolor men reellt ägs av respektive kommuner, har under de senaste åren erhållit stats- bidrag efter 60 %. De övriga skolor som får sina statsbidrag efter denna kun- görelse har därför kunnat få ett högre statsbidrag än 78 %. Möjligheterna att bevilja statsbidrag efter högre procent- sats än 78 % kommer emellertid i fram- tiden att avsevärt minskas om ovan nämnda kungörelse fortfar att gälla, ef- tersom Djursholms samskola och Salt- sjöbadens samskola kommer att helt
kommunaliseras (Djursholms samskola fr.o.m. läsåret 1967/68, Saltsjöbadens samskola fr.o.m. läsåret 1968/69). Den pågående kommunaliseringen av dessa båda skolor skulle redan för budget- året 1966/67 ha medfört en sänkning av statsbidraget för övriga skolor un- der anslaget. Emellertid förordar che- fen för ecklesiastikdepartementet i 1966 års statsverksproposition en sådan höj- ning av medelsanvisningen för budget- året 1966/67 att bidragsnivån må kunna hållas oförändrad jämfört med före- gående budgetår. Denna höjning har beslutats av riksdagen. Statsbidragspro— centen 1965/66 till internatskolor A var: Fjellstedtska skolan 87 %, Sigtunastif— telsens humanistiska läroverk och Lundsbergs skola 85 % och Osby sam- skola 84 %.
Statsbidraget till internatskolor B ut- går numera (fr.o.m. budgetåret 1964/ 65) med 5 kr per dag och elev. SÖ har i sina petita för budgetåret 1966/67 före- slagit att även de internatskolor som er- håller bidrag enligt detta anslag skall överföras till gruppen A och erhålla statsbidrag från anslaget Privatskolan Bidrag till vissa privatskolor enligt den ovan nämnda kungörelsen. Chefen för ecklesiastikdepartementet har emeller- tid i statsverkspropositionen förklarat sig i avvaktan på en kommande pröv- ning av resultatet av den pågående ut- redningen av internatskolornas fram- tida uppgifter och omfattning samt av frågorna om samhällets stöd till dessa skolor icke vara beredd att förorda ett inordnande av dessa internatskolor un- der ett större anslag.
Till internatskolor utgår enligt Kungl. Maj:ts bestämmande statsbidrag till byggkostnader för elevhem enligt Kungl. kungörelse 1945:594 (ändrad 1952z404). Enligt denna kungörelse utgör statsbi- draget i allmänhet 75 % av byggnads- kostnaderna, men då särskilda skäl före-
iigger kan statsbidraget höjas till maxi- malt 90 %. I samma kungörelse regleras även statsbidraget till avlöning av elev- hemsförståndare. Sådant bidrag utgår med 5 500 kr per år.
För internatskolornas del innebär ett högre statsbidrag en fördjupad statlig insyn i verksamheten. Sålunda lyder de internatskolor som erhåller bidrag ur det större anslaget under privatläro- verksstadgan medan de internatskolor som får bidrag med 5 kr per elev och dag icke lyder under någon stadga utan endast har att rätta sig efter vissa be- stämmelser, som bl.a. rör läsårets om- fattning, tillsyn genom en av skolöver- styrelsen utsedd inspektor, kvaliteten på undervisningslokaler och undervis- ningsmateriel, tillämpning av läroverks- stadgans bestämmelser när fråga väckts om lärjunges förvisning, insändande till skolöverstyrelsen av vissa ekonomiska upplysningar samt skyldighet att till- handagå ecklesiastikdepartementet och skolöverstyrelsen med uppgifter om skolan då sådant påfordras. För inter- natskolor av typen C och D finns inga bestämmelser utfärdade. Några villkor beträffande intagningen i internatsko— lorna är ej förknippade med förmånen av statsbidrag. Dessa skolor har sålunda rätt att själva välja sina elever oberoen- de av om de har behov av internatskol- gång eller inte, dock med den inskränk- ningen att A-skolornas elever måste uppfylla stadgade minimikrav för in— träde.
7.4.2 Utredningens förslag till statsbidrags— villkor för internatskolorna 7.4.2.l Allmänna synpunkter Statsbidraget till driften av själva skol- verksamheten vid internatskolorna be- sparar staten vissa utgifter på annat håll genom att internatskolorna liksom öv- riga privatskolor bidrar till att avlasta de allmänna skolorna. Hur stor denna
besparing är kan icke beräknas. Prin- cipiellt sett kan driften vid internat- skolorna emellertid i viss mån betrak- tas som en oekonomisk dubbelorganisa- tion, eftersom skolväsendet i internat— skoleelevernas hemkommuner skall vara dimensionerat för att ta emot all be- hörig skolungdom som har sin hemvist inom kommunen. Detta betraktelsesätt kan dock inte tillämpas på utlands— svenskarna, som ju i allmänhet saknar kommunal anknytning. Det bör rimligt- vis ej heller tillämpas på sådana fall där ett dokumenterat behov av miljö- byte föreligger och förflyttning till in- ternatskola i annan kommun befunnits vara den lämpligaste miljöförändringen.
Av de internatelever som hösttermi— nen 1965 fanns vid internatgymnasierna har % intagits på sådana skäl som en- ligt internatskolerektorernas bedöman- de gcr uttryck för ett verkligt behov hos eleverna av inackordering, definie- rat så som skett i kap. 9. % av de sam- manlagt 1 043 gymnasieleverna i inter- naten eller 350 elever saknar sålunda enligt dessa normer beh0v av internat- skolgång. Till en del utgörs detta klien- tel av sådana elever som eljest på grund av låg konkurrenskraft icke skulle ha erhållit plats vid gymnasium. Sedan riksdagen 1964 beslutat att gymnasie- och fackskolcintagningen skall svara mot 50% av antalet lil-åringar, kan emellertid intagningen i gymnasiala in- ternatskolor icke få ske på ett sådant sätt att det fastställda procenttalet syste- matiskt ökas. Det hemmasvenska inter- natskoleklientelet kommer sålunda vad gymnasiet och fackskolan beträffar en— dast att utgöras av elever med doku— menterat behov av skolinackordering vilka poängmässigt tillhör den bäst kva— lificerade hälften av 16-åringarna inom det gymnasieområde där de är bosatta. Genom de intagningsbestämmelser som utredningen föreslår för de utlands—
svenska eleverna (jfr kap. 4, 6 och 9) kommer dock vissa av dessa elever att ligga utanför den angivna kvoten. Yrkesutbildningsberedningen har föreslagit att de gymnasiala skolorna i framtiden skall omfatta även yrkessko- lor i samorganisation med gymnasiet och fackskolan. Om beredningens för- slag vinner beaktande — vilket utred- ningen i princip förordar —— bör även internatskolorna få en liknande orga- nisation eller genom samarbete som skisserats i 7.3.2.2 kunna erbjuda även yrkesutbildning. I sådant fall kommer det reguljära internatskoleklientelet att utvidgas till att omfatta även yrkesskole- elever med behov av skolinackordering. Utöver detta klientel kommer emellertid troligen även i framtiden ytterligare ett antal ungdomar utan påvisbart in- ackorderingsbehov att söka vinna in- träde i vissa internatskolor. Med hän- syn till att dessa alltid har möjlighet att få för dem avpassad utbildning inom sitt gymnasieområde och därigenom undvika att belägga dels undervisnings- plats, dels internatplats vid internat- skola, syns det skäligt att sådana ung- domar i den mån de tas emot vid in- ternatskola icke åtnjuter statsbidrag vare sig för undervisningen eller för in- ackorderingen vid skolan. För vissa skolor föreslår utredningen dock under 7.4.2.3 att de likväl med bibehållna in- tagningsprinciper skall kunna åtnjuta statsbidrag under en övergångstid.
7.4.2.2 Bidragsbestämmelser När det gäller att begränsa statsstödet till internatskolorna till att gälla så- dana elever som har dokumenterat be— hov av skolinackordering, syns två principer vara möjliga: ]. Alla slags elever får tas in i sko— lan men bidrag beviljas endast till så— dana platser som beläggs med elever med behov av inackordering.
2. Endast elever med behov av in- ackordering tas in i skolan och bidrag beviljas till den totala driften. Utredningen, som i första hand vill garantera att internatskolorna bereder plats för elever med behov av skolin- ackordering och i andra hand finner skäligt att varje internatskola med hän- syn till de enskilda insatser som gjorts vid uppbyggandet av internatskolorna får möjlighet att i viss utsträckning själ— va svara för elevintagningen, har valt att gå en medelväg mellan dessa båda principer. Vidare finner utredningen lämpligt dels att de statsbidragsbestäm- melser som gäller för kommunala sko— lor i största möjliga utsträckning får tillämplighet på internatskolorna, dels att de statsbidragsbestämmelser som ut— redningen föreslår för vissa elevhem inom det allmänna skolväsendet till— lämpas även på internatskolornas elev- hem. Bidragen bör alltså vara uppdela— de på bidrag till skolverksamheten och bidrag till internatverksamheten.
7.4.2.2.1 Som allmänt villkor för att en internatskola på längre sikt skall vara berättigad att erhålla statsbidrag bör gälla att skolans intagning följer följande principer, som närmare moti— veras i kap. 9:
1. I första hand intas utlandssvenska elever genom en särskild i kap. 9 när- mare angiven intagningsnämnd till ett antal motsvarande upp till 60 % av sko— lans totala internatkapacitet.
2. I andra hand intas, till sådant an— tal att de tillsammans med de utlands- svenska eleverna utgör minst 90 % av skolans internatkapacitet, elever med behov av miljöbyte dokumenterat på sätt som närmare anges i kap. 9 samt glesbygdselever som ej kan beredas till— fredsställande inackordering inom sitt gymnasieområde.
3. Högst 10 % av eleverna intas av internatskolans ledning efter eget be-
dömande bland elever med eller utan behov av skolinackordering. För att in— tas i gymnasium eller fackskola skall de dock uppfylla gällande minimikrav för sådan intagning.
Dispens från villkor enligt 1—3 hör av särskilda skäl kunna beviljas av Kungl. Maj:t.
7.4.2.2.2 Till skolverksamheten vid skolor som uppfyller villkoren enligt 7.4.2.2.1 bör statsbidrag utgå på grund- val av kostnaderna för löner till rektor, biträdande skolledare om sådan finns, lärare, läkare1 och skolsköterska1 en- ligt 7.3.1.2 samt fritidsledare1 enligt 7.3.1.4. Hela detta belopp kan utgå till skola som till 100% ställer sina in- ternatplatser till förfogande för elever som antingen är utlandssvenskar eller har dokumenterat behov av miljöbyte. Avdrag på bidragsbeloppet görs med det procenttal som svarar mot inslaget av andra elever än de nu nämnda (grupp 3 i 7.2.2.1).
7.4.2.2.3 Till internatverksamheten vid de för statsbidrag godkända skolorna föreslås statsbidrag utgå enligt samma principer som till elevhem vid det all- männa skolväsendet, dvs. med utgångs- punkt i ett grundbelopp motsvarande kostnaderna för en elevhemsförestån- dare och en biträdande elevhemsföre- ståndare per fullt 30-tal elever. För överskjutande elevantal om minst 15 utgår bidrag till en föreståndare. Av- drag från detta bidragsbelopp görs på samma sätt som från bidraget till skol- verksamheten.
7.4.2.2.4 Utom personal— och vivre- kostnader åvilar internatskolorna bety- dande kostnader för skol- och elevhems- byggnader i form av byggnads-, repara- tions- och underhållskostnader samt
1 Beträffande dessa tre punkter går utred- ningens förslag utöver vad som gäller för kommunala skolformer.
kostnader för anskaffande och under- håll av inventarier, kostnader som be- träffande det allmänna skolväsendet be- strids av stat, landsting och kommuner. Om kommunerna å sin sida kan undgå stora investeringskostnader inom sitt skolväsen genom att en internatskola är belägen där, kan det anses skäligt att sådana kommuner bidrar till byggnads- kostnaderna vid internatskolan. Bidrag från staten torde emellertid även ofta vara erforderliga för att internatskolor- na lokalmässigt skall kunna uppehålla en standard jämförlig med de kommu- nala skolornas.
Då utredningens förslag i sin helhet innebär ett övertagande från det all- männas sida av de merkostnader för skolgång, som elever med dokumenterat behov av inackordering på annan ort än hemorten fått vidkännas, finner ut- redningen det rimligt att statsbidrag ut- går till sådana byggnads-, reparations- och moderniseringskostnader som be- finns skåliga för internatskolornas verksamhet och som inte förorsakats av att underhållet tidigare blivit uppen- bart eftersatt.
Till byggnader vid internatskolor föreslår utredningen att statsbidrag skall utgå enligt beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. De enligt riksdags- beslut 1964 för byggnads— och utrust- ningsändamål vid privatskolor, med företräde för internatskolor beviljade medlen (5 milj. kr) finner utredningen främst böra användas till sådan ny- byggnad och ombyggnad av internatlo- kaler som syftar till att öka antalet in— ternatplatser för kvinnliga elever, så att större överensstämmelse kan nås mellan antalet manliga och kvinnliga elever vid internatskolorna. 7.4.2.3 Övergång till de nya stals- bidragsbestämmelserna Utredningen föreslår att de internatsko- lor, som konstateras vara behövliga för
att tillgodose inackorderingsbehovet och som önskar anpassa sig efter de rekom- mendationer som givits i detta kapitel och efter intagningsbestämmelserna 1 kap. 9, efter ansökan skall kunna er- hålla statsbidrag enligt de här och i till detta betänkande fogat författningsför- slag föreslagna bestämmelserna. Över- gången till de nya statsbidragsreglerna föreslås ske, vad hela undervisnings- delen av internatskolan beträffar, från och med det första läsår då skolan i fråga tillämpar de av utredningen före- slagna intagningsbestämmelserna och, vad inackorderingsdelen beträffar, suc- cessivt för varje årskurs elever på vit- ka de nya intagningsbestämmelserna tillämpats.
I 7.4.1 har närmare beskrivits huru de nuvarande statsbidragsbestämmelserna kan medföra att bortfall eller ändring av statsbidraget till en privatskola kan få ekonomiska konsekvenser för övriga privatskolor. Likaledes har omnämnts att årets riksdag medgivit en sådan höjning av medelsanvisningen under anslaget, att skolorna under budget- året 1966/67 kan bibehållas vid oföränd- rad bidragsnivå i förhållande till bud- getåret 1965/66. Utredningen förordar att de under anslaget ingående internat- skolorna även efter budgetåret 1966/67 tills vidare får bibehållas vid oföränd- rad bidragsnivå, tills frågorna om dessa skolors anpassning till det nya skol- systemet och om behovet av internat- platser klarnat. Denna övergångstid bör utlöpa den 1 juli 1972. De skolor som då ej överförts till det statsbidragssy- stem, som utredningen förordar för in— ternatskolor, bör därefter ej längre få statsbidrag som internatskolor. I vad mån statsbidrag bör utgå till skolorna som till externatskolor, är en fråga som ej ankommer på utredningen.
Under anslaget Bidrag till vissa inter- natskolor utgår statsbidrag med 5 kro—
nor per elev och dag av läsåret till bl.a. Sigtunaskolan, Solbacka läroverk och Viggbyholmsskolan. Dessa skolor har en organisation och allmän inriktning som väl fyller de krav som brukar ställas på skolor som tillerkänns statsbidrag till vissa privatskolor, och det torde före- ligga möjligheter att anpassa skolorna till det av utredningen förordade in— ternatskolesystemet. Om alla tre sko— lorna erfordras för detta ändamål kan nu ej bedömas. Utredningen förordar emellertid att skolorna fr.o.m. budget- året 1967/68 tillerkänns statsbidrag från anslaget Bidrag till vissa privatskolor. dock längst till den 1 juli 1972, då förut nämnda övergångstid upphör. Under denna tid bör slutligt avgöras om sko— lorna erfordras i den av utredningen förordade internatskoleorganisationen.
Återstående skolor under anslaget Bi— drag till vissa internatskolor bör få bi- behållas vid sitt nuvarande statsbidrag under förut nämnda övergångstid. Där- efter bör bidragen ej längre utgå.
Grännaskolan rekryterar elever i stor utsträckning bland utlandssvenskar och utlänningar. Den har en inriktning som efter vissa jämkningar bör kunna med- föra att skolan inpassas i det nya av utredningen förordade internatskole- systemet. Den får nu inte statsbidrag från någotdera av de båda privatskole- anslagen. Utredningen förordar att Grännaskolan från och med budgetåret 1967/68 inordnas under anslaget Bidrag till vissa privatskolor på samma villkor som de förut nämnda tre skolorna.
Utredningens synpunkter på en tänk— bar utveckling av internatskolebehovet återfinns i bilaga 4.
7.5 Fördelning av kostnaderna för internatskolgången Utredningen hari kap. 5 fastslagit prin- cipen att kommunerna väsentligen bör
ha skyldighet att bekosta skolinackor- dering för elever som har dokumenterat behov av sådan inackordering för att kunna bedriva sina studier, inte bara på grundskolestadiet utan även på det gym- nasiala stadiet. I samma kapitel har ut- redningen hävdat att föräldrarnas kost- nader för barn i behov av skolinackor- dering bör vara väsentligen av samma storleksordning vare sig de väljer pri- vat inackordering, inackordering i elev- hem eller internatskolgång. Vidare har utredningen i kap. 4 föreslagit att be- träffande utlandssvenska elever staten skall stå för de skolkostnader som be- träffande hemmasvenska elever bärs av hemkommunen. Beträffande statsbidra- gen till internatskolorna har utredning- en ytterligare i 7.4.2.2 föreslagit att sär- skilda bidrag skall utgå till skol- respek- tive internatverksamheten och att bidra- get till skolverksamheten skall få vä- sentligen samma utformning som mot- svarande bidrag till kommunala skol- former. Statsbidragen till elevhem bör vidare vara konstruerade på samma sätt vare sig elevhemmet är knutet till en internatskola eller till en allmän skola.
7.5.1 Elevavgifter Varje elev i internatskola som intagits där på grund av dokumenterat behov av skolinackordering (jfr kap. 9) före- slås till skolan betala en avgift som för varje år maximerats av statlig myndig- het. Denna avgift föreslås utgöra 350 kr per månad läsåret 1967/68. Då en ovill- korlig fixering av avgiften för enstaka internatskolor i vissa situationer — ex- empelvis under år då större investe- ringar eller andra ekonomiska ansträng- ningar måst göras — kan beräknas med- föra likviditetssvårigheter, bör dock möjlighet finnas för internatskolorna att efter framställning överskrida maxi- mibeloppet för de avgifter som uttas un—
der året. Eftersom de internatskolor som åtnjuter det största bidraget till 60 % avses rekrytera sina elever bland ut- landssvenskarna, föreslår utredningen att det skall ankomma på utlandsskol- nämnden såväl att fastlägga den för var- je år gällande maximiavgiften som att pröva ansökningar om medgivande att överskrida denna. Av denna elevavgift förutsätts föräldrarna av egna tillgångar betala det belopp varmed avgiften över- stiger inackorderingstillägget till stu- diebidraget respektive, för vissa utlands- svenska elever, det särskilda inackor— deringsbidraget för utlandssvensk elev som utredningen föreslagit i kap. 4.
7.5.2 Kommunala ersättningar Då en elev på grund av dokumenterat behov av skolinackordering intas i en internatskola, övertar internatskolan därmed ett ekonomiskt ansvar för ele- vens inackordering och undervisning som egentligen åvilar kommunen. Det är därför rimligt att hemkommunen till internatskolan utger viss ersättning, be- stående av dels en avgift för skolgången, dels en avgift för inackorderingen. Den förra avgiften bör få samma stor- lek som den kommunala ersättning som enligt varje år uppgjord taxa skall be- talas för elev som går i annan kommuns skolväsen. För kommunalt gymnasium är det för närvarande gällande belop— pet 2 315 kronor per elev och läsår. Den senare avgiften bör även räknas fram och fastställas för varje år på samma sätt som den förra. Enligt nuvarande kostnadsläge håller utredningen före att ett belopp om 1 000 kr per läsår är en lämplig avgift (jfr utredningens beräk- ningar av elevhemskostnader i 8.5.2.2). Avgiften bör vara densamma för elever som inackorderas i annan kommuns elevhem inom det allmänna skolväsen- det. Framräkningen av beloppet bör ha. seras på kostnaderna vid dessa senare
hem. För utlandssvenska elever skall den kommunala ersättningen för såväl skolgång som inackordering erläggas av statsmedel genom utlandsskolnämndens försorg.
7.5.3 Sammanfattning Som framgår av framställningen i 7.4 och ovan i 7.5 beräknas den kommunala ersättningen för varje elev, medan stats— bidragen framräknas på grundval av personallöner. Härav följer att en sär- skild begränsning måste införas för statsbidraget om detta endast skall komma de elever till godo som har do- kumenterat behov av miljöbyte. Denna kontroll äger i realiteten rum vid intag- ningsproceduren enligt utredningens förslag i kap. 9. För internatskolor som
utnyttjar den av utredningen förutsed- da möjligheten att även ta in 10 % ele- ver utan dokumenterat behov av inter- natskolgång görs ett tioprocentigt av- drag från de maximala bidragsbeloppen såväl till skolan som till internatet. För de elever som här avses skall icke maxi- mering av elevavgiften enligt 7.5.1 gälla.
Som nämnts i beskrivningarna i 7.1.1—7.1.14 fungerar de flesta internat- skolor även som externatskolor för ett klientel som huvudsakligen är bosatt i skolans omedelbara närhet. I den mån skolmyndigheterna godkänt en internat— skola som externatskola för elever från ett visst område bör skolan för dessa elever åtnjuta statsbidrag till skolverk- samheten enligt samma principer som en kommunal skola.
7.6 I nternatskoleorganisationen i framtiden
Inackorderingsbehovet för vad utred- ningen kallat »riksklientelet», dvs. ut- landssvenskars barn och elever i behov av radikalt miljöbyte, kan i huvudsak tillgodoses dels genom elevhem vid det skolväsendet, dels genom internatskolor. Med hänsyn till de finansiella konsekvenserna om nya an- läggningar i större utsträckning skulle behöva ifrågakomma har utredningen i första hand prövat hur de vid inter- natskolorna nu befintliga platserna skall kunna utnyttjas på ett sätt som står i samklang med grundtankarna bakom den reformerade skolan. Det är uppenbart att detta lättast låter sig ordna beträffande elever på den obli- gatoriska skolans stadier, medan stora svårigheter uppstår i fråga om de gymnasiala skolorna. De nya krav som av statsmakterna uppställts på fullstän- diga valmöjligheter för alla elever på allmänna en skolort bör i princip upprätthållas även för det här ifrågakommande elev- klientelet.
Utredningen har försökt beräkna det behov av inackorderingsplatser på olika skolstadier som skulle kunna vän- tas uppstå för riksklientelet inom den närmast överskådliga framtiden. De sifferberäkningar om det väntade be- hovet av inackorderingsplatser under vissa alternativa antaganden, som ut— redningen redovisat i bil. 4, är att be- trakta som exempel på den möjliga utvecklingen. De är avsedda att kunna ge viss vägledning för statsmakternas beslut. Sålunda finner utredningen att det, även under antagande att det redo- visade maximalalternativet uppnås, icke finns anledning nu föreslå inrät— tande av någon ny internatskola på något skolstadium. För att tillgodose bland annat de utlandssvenska föräld- rarnas behov av möjligheter till val av olika inackorderingsformer har utred-
ningen i kap. 8 rekommenderat att tre elevhem skall byggas huvudsakligen för riksklientelet. Utredningen finner vi- dare att statsmakternas beslut till den framtida omfattningen av internatsko- lorna bör anstå till dess erfarenheter vunnits under en period, då internat- skolor och elevhem framstått som jätti— bördiga alternativ. I väntan härpå bör någon sådan förändring av statsbidrags- reglerna ej komma i fråga att under denna period någon nedläggning av internatskolor sker på myndigheternas initiativ. Utredningen har därför sökt utforma sina förslag till ett nytt stats- bidrags- och finansieringssystem (jfr 7.4—7.5) för vissa internatskolor så, att dessa omedelbart får möjlighet att ställa platser till förfogande för de elevgrupper utredningen avser, medan å andra sidan dessa statsbidragsvillkor icke åstadkommer någon förändring i de övriga skolornas nuvarande situa- tion.
Enligt de beräkningar som gjorts skulle det platsbehov som någorlunda säkert kan fastställas för de närmaste åren, underskrida antalet platser på befintliga internatskolor. Dessa har även i starkt skiftande grad möjligheter att uppfylla de fordringar som utred— ningen ställt för nya statsbidrag till skolor och inackorderingsplatser för riksklientelet. Sålunda kan ingen av de nu existerande internatskolorna på egen hand fylla de krav beträffande elevantalet som en fullständig uppsätt- ning av valmöjligheter på det gymna- siala stadiet förutsätter; vissa av dem kan dock genom samarbete med olika slag av andra skolor organiseras så att godtagbara valmöjligheter kan erbjudas. Vidare har de befintliga skolorna i högst olika grad visat sig attraktiva för utlandssvenskar, beroende på läge eller andra omständigheter. Endast en del av dem har hittills verkat som sam- skolor. Utredningen har därför i bil. 4
grupperat de befintliga internatsko- lorna i vissa kategorier. Den priori- tetsordning som därvid uppstått skulle enligt utredningens förslag medföra att i första hand, medan behovcts fram- tida storleksordning ännu icke är känd, skolorna i de första kategorierna ome- delbart förväntas bli infogade i den nya ordningen (för riksinternatskolor), medan beslut för de övriga uppskjutes till den tidpunkt då det står klart att platsbehovet överskrider vad de nyss- nämnda internatskolorna samt elev- hemmen kan erbjuda. I stort sett skulle alltså nuvarande statsbidragsregler fort- sätta att gälla för de internatskolor som bedöms sakna tillräckliga förutsätt- ningar att nu fungera som avnämare av riksklientelet.
Vid bedömningen av vilka skolor som närmast skulle komma i fråga har utredningen sökt bilda sig en uppfatt- ning om vad som mot bakgrund av de redovisade räkneexemplen skulle vara en rationell planering från myndighe- ternas sida. Den anpassning till en rationell planering som utredningen vill rekommendera har skisserats som i viss mån alternativa förslag skola för skola.
Huvudlinjerna i utredningens re- kommendationer följer den nyssnämnda prioritetsordningen, Sålunda syns möj- ligheten att uppnå en sådan skolorga- nisation, som motsvarar praktiskt taget samtliga av de av utredningen upp- ställda kriterierna, att vara särskilt god i fråga om de två internatskolorna i Sigtuna. De har också redan nu ett avsevärt utlandssvenskt klientel (197 vid Sigtuna humanistiska läroverk och 96 vid Sigtunaskolan). Nära dem i en nästa kategori kommer två andra skolor med gymnasium, nämligen Viggby- holmsskolan och Grännaskolan. Antalet internatplatser vid de fyra nu nämnda skolorna är:
Sigtuna hum. läroverk 298 Sigtunaskolan 280
Viggbyholmsskolan 275 Grännaskolan 116
Summa THW
De tre övriga internatskolor-',Tmn har statsbidragsberättigade gymnasielinjer, nämligen Landsberg, Solbacka och Fjellstedtska skolan i Uppsala, syns ,,,. i förhållande till ovan behandlade sko- lor ,_ ej ha lika goda förutsättningar att uppfylla alla de uppställda villkoren, åtminstone för gymnasiestadiet. Deras platsantal syns icke heller behöva ut- nyttjas omedelbart för en omläggning till »internatskola för riksklientel» un— der de nya statsbidragsvillkoren. Slut- ligen kommer i en fjärde kategori de skolor, som icke har statsbidragsberät- tigade gymnasielinjer och för vilka olika andra planer finns för utnytt- jande. Det har icke synts tillkomma utredningen att bedöma huruvida dessa senare internatskolor har en sådan in- riktning att de tillgodoser ett speciellt utbildningsbehov eller huruvida de till— godoser ett lokalt eller regionalt skol- inackorderingsbehov. Det torde an- komma på skolöverstyrelsen att som hittills bedöma hithörande frågor.
Utredningens förslag i bil. 4 har så- lunda karaktär av vissa rekommendatio- ner för en planering i anslutning dels till redan fattade beslut om de ford- ringar som uppställts för grundskolan och de gymnasiala skolorna, dels till av utredningen konstaterat behov av internatplatser för utlandssvenskars barn och elever med behov av radikalt miljöbyte. Det bör ankomma på de enskilda skolornas styrelser, de berörda länsskolnämnderna och skolöversty- relsen att i sina remissyttranden över detta betänkande ta ställning till de framförda rekommendationerna, eller framföra andra alternativ, i så konkret form att ett första ställningstagande till vad här kallats riksbehovet av in- ternatskoleplatser kan ske från Kungl. Maj:ts sida i den proposition vartill utredningens betänkande avsetts leda.
KAPITEL 8
Elevhem
8.1 Den nuvarande elevhems— organisationen
Genom en rundfråga till samtliga läns— skolnämnder och landsting har utred- ningen fått överblick över de elevhem som är avsedda för elever vid obliga- toriska skolor, realskolor, flickskolor, gymnasier, fackskolor och olika slag av yrkesskolor och som icke är speciellt avsedda för elever som på grund av fysiskt eller psykiskt handikapp eller av annan anledning kräver särskild vård eller behandling. De numeriska uppgifter som i det följande återges dels insprängda i texten, dels i tabellform härrör från denna inventering.
8.1.1 Elevhem för den obligatoriska skolan
8.1.1.1 Lokalisering, elevantal De elevhem för elever i den obliga— toriska skolans åldrar som finns i Sve— rige är huvudsakligen lokaliserade till glesbygder. Belägenheten av de f.n. fungerande elevhemmen framgår av ta- bell 8:1 och 8:2. Några kommunala elevhem för barn i obligatoriska skolor i mera tättbefolkade områden finns sålunda inte. Att möj- ligheten till inackordering i elevhem icke utnyttjats av de barnavårdande myndigheterna för sådana barn som av miljöskäl icke bör ha i hemmet, torde bero på att man för yngre barn anser placering i ett lämpligt fosterhem vara bättre än inplacering i ett elevhem och
att inackordering i privat familj är bil- ligare. Placering av andra kategorier av inackorderingsbehövande elever än glesbygdsbarn i elevhemmen skulle även medföra att hemmet delvis måste hållas öppet även under ferier eller att man måste anskaffa särskild ferie- inackordering för vissa av barnen.
Utlandssvenskar syns endast i nu- dantagsfall placera sina barn i elevhem vilket bland annat torde bero på att tillgång till lämpligt belägna elevhem i stort sett saknas.
Inom socialstyrelsen liksom inom så- dana organisationer som administrerar omhändertagande av barn, exempelvis Allmänna Barnhuset i Stockholm, har man funnit att familjeinackordering i allmänhet är den bästa inackorderings- formen för yngre barn. Utredningen an- sluter sig i princip till denna uppfatt- ning. Frågan om i vilken ålder ett barn med fördel kan placeras i elevhem tor- de inte kunna avgöras generellt. För barn som nått högstadieåldern torde placering i elevhem i normala fall inte vara till skada, om personalutrustning— en vid elevhemmet är sådan att en in— dividuell omvårdnad är möjlig.
Beträffande valet mellan skjutsning till skolan och inackordering råder de- lade meningar. Från vissa håll hävdas att elever mycket väl kan resa upp till mellan sin och åtta mil till skolan varje dag utan skada för skolprestationerna. Det värde som ligger i att eleverna får vistas i sin hemmiljö anses då uppväga
Tabell 8:1 Tillgängliga platser i elevhem höstterminen 1965 fördelade på de skolformer för vilkas elever plalserna huvud— sakligen är avsedda.
Yrkesskolor
Central verk- stadsskola o. yrkesskola
vårdyrken, sjuksköters- keskola, etc.
Yrkesskola f.
Lantbruks-, lanthus- hålls-, skogs- bruks-, träd- gårdsskola
Sjömans- skola
:=" ('D E
Stockholms
Uppsala . ............... Södermanlands . Östergötlands
Jönköpings Kronobergs Kalmar .. ...... . Gotlands . ....................
Blekinge . ................. Kristianstads ....... . ...... Malmöhus
Hallands
Gbgs o. Bohus . ........... .. Älvsborgs . ...... Skaraborgs .. Värmlands
Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs
Västernorrlands Jämtlands ............... . . Västerbottens . ........... .. Norrbottens
Ort]
I”"! äl Flen—|v— v-(N—nvq 'ere-Hm GO!—Of:
&)me "Nm—1
IF.—IN WHQ'O
ICON-— 010310! QPIQQ Nam-:o— (90100 |
|— CD v— [*
Tabell 8:2 Översikt över elevhem för elever vid den obligatoriska skolan
Hemmets namn Län
Antal platser
Huvudman
t'. pojk. t'. flick.
Beläggn. 1.10.1965
Hemmet av- sett för elever i 1
Vaxholms skolhem
Elevhemmet i Tierp ...... Visby stads elevhem ......
Kvistbergsgården, Syssle- häck
Skolhemmet, Idre ......... Duveds skolhem, Duved Gäddede skolhem, Gäddede
Sorsele skolhem. Sorsele Stensele skolhem, Stensele Kommunala elevhemmet, Tärnaby Holmöns skolhem, Umeå Elevhemmet, övertorneå
Elevhemmet, Svanstein .. Östra elevhemmet, Jokk- moklr Västra elevhemmet, Jokk- mokk Skolhemmet, Hedenäset . .
Elevhemmet Öberga, Arjeplog ............. "Arbetsstugan", Arjeplog Elevhemmet, Ulatti Elevhemmet, Kiruna Elevhemmet, överkalix Elevhemmet, Karesuando
Landstinget Landstinget
Visby stad Finnskoga-Dalby kom- mun Skolstyr. Idre kommun Åre kommun
Frostvikens kommun Sorsele kommun
Stensele kommun
Tärna kommun Holmöns kommun övertorneå kommun . Övertorneå kommun .
Jokkmokks kommun .
Jokkmokks kommun . Hietaniemi kommun .
Arjeplogs kommun Arjeplogs kommun Gällivare kommun Kiruna stad ....... överkalix kommun . Karesuando kommun
29 30 32 lå 12 21
30 24
17 30
7 25 24 60
26 16
30
rsk rsk+y rsk, g, kf. y
grsk fsk+grsk grsk
fsk +grsk lgrsk
fsk+y
grsk grsk grsk grsk
grsk
grsk grsk
grsk grsk (H) grsk (L+ M) fsk+grsk grsk+y lgrsk
grundskola folkskola realskola
kommunal flickskola
gymnasium yrkesskola
Anm. I förteckningen har medtagits icke enbart sådana hem som är byggda för den obligatoriska skolan utan även sådana som helt eller delvis tar emot elever vid real- skolor och flickskolor, eftersom dessa skolformer närmast svarar mot grundskolans hög- stadium, Hem som speciellt är avsedda för gymnasieelever har däremot icke medtagits.
den ökade trötthet som kan bli följden av den långa restiden och olägenheter— na av isoleringen från kamraterna på
den uppväger dagliga resor, i synnerhet som även elevhemsvistelsen
långa och
uppvisar
tröttande
positiva
fritiden. Häremot hävdas att en icke för knappt tillmätt fritid är villkor för goda skolprestationer och att vistelsen i för— äldrahemmet icke är så värdefull att
värden i form av möjligheter till givan- de kamrattillvaro på eftermiddagarna och fritidsverksamhet under lämplig tillsyn. I synnerhet sägs elevhemsvis-
telse vara att föredra framför långa dag- liga resor i de fall då femdagarsvecka införts och eleverna endast behöver bo borta från hemmet under fem av vec- kans dagar.
Utredningen finner för sin del att det icke är möjligt att generellt avgöra hur lång daglig restid som bör accepteras för skolungdom på olika stadier. Sömn- behov, fritidsbehov, bundenhet till hem- met och andra individuella olikheter syns böra särskilt beaktas vid valet mel- lan resa och inackordering för den en- skilde eleven.
Av den relativt höga åldern hos samt— liga de elevhem för den obligatoriska skolans stadium som för närvarande fungerar (med undantag för det nya elevhemmet i Sysslebäck) torde man kunna sluta sig till att kommunerna i allmänhet icke är inställda på att lösa inackorderingsfrågan för den obliga- toriska skolans elever med elevhem. För glesbygdsbarnens del syns man vara mest höjd för att lösa de problem som skolornas centralisering medför ge— nom att inrätta Skolskjutsar. För barn som av andra anledningar är i behov av skolinackordering syns man på de flesta håll föredra familjeplacering.
8.1.1.2 Siadga och statsbidrags— bestämmelser ”Stadga för elevhem inom det obliga- toriska skolväsendet” har utfärdats av Kungl. Maj:t 1961 (SFS 1961:210, änd— rad 1964z442). Enligt denna stadga är skolstyrelsen i kommunen styrelse för elevhemmet och hemmet står dessutom under inse- ende av skolöverstyrelsen och länsskol- nämnden. Enligt stadgan skall i mån av plats även elever vid annan skola i kommunen än den obligatoriska mot— tas i elevhemmet och må främst de elever mottas som bor avlägset från skolan. Först i andra hand, dvs. om
plats finns tillgänglig, må »därjämle på begäran av målsman eller barna- vårdsnämnden i elevhem mottas elev, som av medicinska eller sociala skäl icke bör vistas i sitt hem». Skolstyrel- sen beslutar om intagning. Elever som går i obligatorisk skola skall under vis- telsen i elevhemmet erhålla fri omvård- nad, däri inbegripet fri kost och er- forderlig läkarvård.
En föreståndare skall enligt stadgan vara ansvarig för den närmaste ledning- en och skötseln av hemmet. Om antalet elever i elevhem är minst trettio, skall dessutom en biträdande föreståndare anställas. Sådan biträdande förestånda- re kan även anställas efter länsskol- nämndens medgivande vid lägre elev- antal än trettio. Stadgan anger ytter- ligare att vid elevhem därjämte skall finnas anställd »annan personal i den omfattning som fordras för verksamhe- ten». Föreståndarens och biträdande föreståndarens åligganden skall finnas upptagna i en instruktion som fastställts av länsskolnämnden med ledning av en normalinstruktion som utfärdats av skolöverstyrelsen. Denna normalin— struktion är utfärdad den 30.11.1962 och har följande lydelse.
1 !. Föreståndare skall ha gjort sig väl underrättad om innehållet i Kungl. Maj:ts stadga den 14 april 1961 för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet.
2 5. Föreståndare skall med omsorg följa de på elevhemmet intagna eleverna, göra sig förtrogen med deras läggning, utveck- ling. uppförande, övriga personliga förhål- landen och förhållande i skolan samt hålla kontakt med och beflita sig om ett gott samarbete med elevernas föräldrar och lä- rare.
3 5. Föreståndare åligger att leda driften vid hemmet, fördela arbetsuppgifterna inom hemmet och övervaka deras utförande, tillse att god ordning och hygien råder inom hemmet, tillse att hemmets fastighet och inventa- rier väl vårdas och utan dröjsmål till skol-
styrelsen anmäla på fastigheten eller in- ventarierna uppkomna skador, föra förteckning över hemmets inventarier, vilken förteckning skall ligga till grund för den årliga inventering, som skolstyrelsen företager, årligen vid tidpunkt, som skolstyrelsen be- stämmer, avge förslag till nyanskaffningar till hemmet, inom ramen av fastställda anslag göra in- köp för hemmets drift och här-över föra erforderliga anteckningar, när så bedömes nödvändigt vid inträffande sjukdomsfall tillkalla läkare, ansvara för hemmets medicinförråd och vaka över att ingen obehörig får tillträde till förrådet, tillse att eleverna erhåller tillräcklig, full- värdig och vällagad kost.
4 5. Föreståndare skall föra liggare över intagna elever, utvisande dag för deras in- och utskrivning. l liggaren bör även göras anteckning angående elevs hemresa vid veckoslut eller ferier.
5 5. Föreståndare är skyldig att på kal- lelse närvara vid sammanträde med skol- styrelsen.
6 5. Föreståndare må endast tillfälligtvis lämna elevhemmet under tid, då eleverna vistas där, om ej ställföreträdare eller an- nan ansvarig befattningshavare är i tjänst.
7 &. Har föreståndare jämlikt 14 ! i elev- hemsstadgan vidtagit åtgärder men rättelse ej vunnits, skall föreståndaren anmäla för- hållandet till vederbörande rektor.
8 &. Föreståndare må ej för obehörig yppa vad som kommer till hans (hennes) kännedom angående elevs personliga för- hållanden.
Bestämmelser om statsbidrag till skol- hemsbyggnader1 vid det obligatoriska skolväsendet och deras inredning åter- finns i KK 193öz202. Däri stadgas att statsbidrag till sådana skolhemsbyggna- der och till inventarier för dessa må utgå med ett belopp som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer. Någon be- stämd procentsats av de beräknade kostnaderna har icke fastställts, men under senare år syns bidrag mestadels
1 =elevhemsbyggnader enligt utredning- ens terminologi.
ha beviljats med 80 % av de beräknade godkända kostnaderna. Vid det senast avgjorda ärendet rörande statsbidrag till elevhem bestämdes bidraget till 75 % av de godkända kostnaderna. En- ligt kungörelsen skall hemmen vara av- sedda för minst 20 och i regel högst 40 barn. Vidare stadgas att skolöverstyrel- sen skall tillhandagå vederbörande skol— distrikt med uppgifter och anvisningar angående de för skolhemsanläggning erforderliga ntrymmena. Skolöversty- relsen har icke med anledning härav funnit sig föranlåten att upprätta nor— malritningar för skolhemsbyggnader utan ger anvisningar om byggnadernas utförande för varje gång ett sådant byggnadsärende blir aktuellt. Det ringa antalet ärenden av detta slag och den långa tidrymd som förflyter mellan de tillfällen då sådana ärenden behandlas gör att synen på lokalernas utformning ofta förändras från ärende till ärende.
För driften av dessa skolhem utgår statsbidrag enligt KK 1958:665 (med senare ändringar) om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skol- väsendet. Bidrag utgår på så sätt att tjänst som föreståndare och biträdande föreståndare vid elevhem inräknas i bi- dragsgrundande tjänster liksom skolle- dar— och lärartjänster. Andra bidrag ut- går inte till driften.
8.1.1.3 Lokaler, personal och utrustning
I den i det föregående nämnda stats- bidragskungörelsen rörande skolhems- byggnader för den obligatoriska skolan anges beträffande skolhemsbyggnaden att den
skall förläggas till en med hänsyn till dess ändamål och verksamhet samt möjligheten att öva nödig tillsyn välbelägen ort och uppföras på lämplig tomt samt vara av- sedd för minst 20 och i regel för högst 40 barn. Skolhemsanläggning skall innehålla för det avsedda barnantalet tillräckligt an-
tal rum av tillfredsställande storlek och form jämte övriga nödiga utrymmen. Tomten skall inhägnas, planeras och plan- teras samt inrymma lämpligt planterings- land. Erforderlig tillgång till vatten skall, där så ske kan, beredas genom vattenled- ning och eljest genom brunn å tomtområ— det. Nödig utfartsväg skall anläggas och underhållas.
I vissa av de befintliga skolhemmen är rummen avsedda för ett större antal barn, ända upp till 7 a 8.
Enligt stadgan för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet (SFS 1961: 210, ändr. 1964z442) ställs vissa krav för behörighet till befattning som före- ståndare och biträdande föreståndare vid elevhem, nämligen att
b) vara fri från sjukdom eller lyte som medför olämplighet för tjänsten,
c) äga väl vitsordad förmåga att leda personal och behandla barn och ungdom,
d) ha med godkända vitsord genomgått minst ettårig kurs vid av staten godkänd skola för utbildning av internatförestån- dare eller äga därmed jämförlig utbildning,
e) ha utbildning i barnpsykologi och barnsjukvård samt
f) ha praktisk erfarenhet av internat- arbete bland barn och ungdom.
Om särskilda skäl äro därtill, äger skolstyrelsen medgiva dispens från vill- koren enligt (1) och e).
Dessa behörighetskrav syns i och för sig vara fullt tillräckliga. Å andra si- dan torde man heller icke kunna ute-
Tabell 8:3 översikt över elevhem för elever vid gymnasiala skolor
Hemmets namn Län Huvudman
Hemmet av- sett även för elever i 1
Antal platser f. flick.
Beläggn. 1.10.1965
f. pojk.
Elevhemmet Gudmund, Uppsala Landstingets elevhem för läroverksungdom i
Landstinget ..
28 30
30 15 rsk
Strängnäs .................. Elevhemmet, Eksjö Växjö högre allm. läro-
verks skolhem, Växjö KFUM:s elevhem, Kalmar Föreningen Folkets Hus elevbostäder, Kalmar Max Albin Dahlgrens stif-
telse, Uddevalla ......... Gustavsbergs stiftelses
skolhem, Uddevalla Elevhemmet i Östersund . Elevhemmet i Strömsund KFUM:s elevhem, Umeå . Läroverkets elevhem,
Haparanda Elevhemmet Malmberget . Elevhemmet Arkadien,
Kiruna
Landstinget ............. Landstinget .............
Självst. stiftelse .......
Fören. Folkets Hus . Stiftelse Stiftelse
Landstinget Landstinget .............
Skolstyr. i Haparanda Gällivare kommun
Kiruna stad .............
16 17
rsk rsk
rsk+sem rsk+kf rsk fackskola f acksko-la
1 rsk ' realskola sem "' seminarium kf ' kommunal flickskola
Anm. Här har medtagits hem som huvudsakligen är avsedda för gymnasieelever. Inga hem har sålunda registrerats såväl i tabell 8:3 som 8:2. Viss dubbelföring av elever förekommer dock.
Tabell 8:4 Tillgängliga och belagda platser vid elevhem 1. 10. 1965
Därav belagda platser 1.10.1965
Till ängliga latser Sknuornt E F
för pojkar för flickor alla elever
351 322 6 808
313 292 4 630
Obligatoriska skolan 664 614
11 438
562 624 10 072
Gymnasium
Yrkesskolor därav:
Verkstadsskolor, m. fl. ............ 4 527 Skolor för vårdnadsyrken ...... 32
Lantbruks-, lanthush.-, skogs- 1764 bruks— och trädgårdsskolor Sjömansskolor
5 271 2 793 2 889
4964 2696 19589
176 309
176 309
150
lndustriskolor 304
Samtliga skolor 7 481 5 235 12 716 11 258
1 Beläggningen den 1/10 var låg, då vid vissa lantbruksskolor ny termin börjar först den 1/11.
sluta eller minska något av dessa krav, oaktat svårigheterna att erhålla kompe- tent personal till elevhemmen är så stora att nära hälften av föreståndarna saknar formell behörighet.
8.1.2 Elevhem för gymnasiala skolformer 8.1.2.1 Lokalisering, elevantal Såsom framgår av tabell 8:3 är elev- hemmen för gymnasieelever lokalisera- de till olika platser i Sverige, där gym- nasiets upptagningsområde är sådant att ett större antal av eleverna har lång eller svår skolväg. Särskilt är dessa elevhem koncentrerade till gymnasie- orter i Norrland samt till orter i södra och mellersta Sverige med inslag av skärgårds- eller öbefolkning. Men även i Uppsala, som ju ligger i ett tättbe- folkat område i Mellansverige, finns ett elevhem som icke syns vara tillräckligt för de elever som har behov av in- ackordering. En jämförelse mellan elev- hemmens kapacitet och den aktuella be— läggningen vid hemmen hösten 1965
ger vid handen att något platsöverskott icke existerar vid dessa hem.
Långt större är antalet elevhem för elever vid yrkesskolor, såväl kommu— nala som centrala. Även vid dessa elev- hem är beläggningen mycket hög och på många orter är elevhemmens kapa- citet icke tillnärmelsevis tillräcklig för antalet yrkesskoleelever som har behov av inackordering. Det överskjutande be— hovet av inackordering täcks vanligen genom att skolans ledning förmedlar privat inackordering.
8.1.2.2 Slalsbidragsbeslämmelser och reglemente Enligt Kungl. kungörelse 1945:594 (ändrad 1952: 404) kan statsbidrag utgå till uppförande och inredning av skol- hemsbyggnader för lärjungar vid all- mänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola, statsunderstött handelsgymnasium eller enskild läroan- stalt under inseende av skolöverstyrel— sen samt till anskaffande av erforder-
liga inventarier för skolhem. Sådant statsbidrag kan utgå till landsting, an- nan kommun, stiftelse eller enskild sammanslutning. Statsbidraget utgår en- ligt kungörelsen med 75 % av de styrk- ta verkliga kostnaderna, men där sär- skilda skäl föreligger kan bidrag bevil- jas med belopp intill 90% av dessa kostnader. I allmänhet syns under se- nare år stiftelser ha fått bidrag med 90 %, medan bidragen till elevhem där kommunen är huvudman i regel stannar vid 75 %.
En skolhemsbyggnad för elever vid »bögre skolor» (varmed avses i före- gående stycke uppräknade skolformer) bör enligt kungörelsen i regel vara av- sedd för högst 30 lärjungar, men där så prövas lämpligt kan byggnaden anord- nas för högre elevantal
dock ej högre än 40, därest ej synnerliga skäl föreligga. För gossar och flickor böra anordnas skilda skolhem.
Enligt kungörelsen åligger det skol- överstyrelsen att tillhandagå sökande av statsbidrag med uppgörande av lämpliga skissritningar samt med råd och upplysningar i övrigt rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena liksom när det gäller elevhem för den obligatoriska skolan. Detta har av skolöverstyrelsen tillämpats så, att man för varje tillfälle granskar den sökandes skissritningar och gör av granskningen föranledda på- pekanden. Skolöverstyrelsen har sålunda icke själv låtit utarbeta några typrit— ningar för elevhem. Däremot har under våren 1966 överläggningar ägt rum mellan ett icke statligt byggnadsbolag och skolöverstyrelsen beträffande upp- görande av typritning till elevhem, vil- ken med nödiga modifikationer skulle kunna tillämpas på olika håll i landet.
Till ansökan om statsbidrag skall bl. a. fogas uppgifter enligt särskilt for- mulär rörande inackorderingsförhållan- dena på orten och, därest sökanden är
annan än landsting, uppgifter om sö- kandens ekonomiska förhållanden. Des— sa formulär ifylls mestadels med myc- ket stor noggrannhet och efter ingående undersökningar av inackorderingsför- hållandena på orten. I många fall har rektor vid berörd skola samtal med eleverna om deras inackorderingsför- hållanden, medan i andra fall kommu- nala skolmyndigheter gör särskilda un- dersökningar. I ett fall hade undersök- ningen tillgått så att man från kommu- nens sida annonserade om behov av in— ackordering och därefter undersökte de bostads— och kostförhållanden samt den tillsyn som erbjöds skolungdomen. Det visade sig därvid att standarden på den erbjudna inackorderingen varierade starkt. Fullständig mathållning sakna- des i många fall och den personliga vård och tillsyn som många ungdomar ännu i gymnasieåldern kan behöva be— aktades ofta inte alls.
Enligt samma kungörelse må efter Kungl. Maj:ts medgivande utgå stats- bidrag med 5500 kronor per år till be- stridande av avlöning åt föreståndare vid elevhem. Vidare stadgas att bestäm- melser angående tillsättning av före- ståndare m.m. skall meddelas i regle- mente som enligt Kungl. Maj:ts bestäm- mande fastställs av skolöverstyrelsen.
Bestämmelsen om normalstorleken (30—40 platser) på elevhem har i vissa fall med gott resultat tillämpats så, att man förlagt två elevhem med en kapa— citet av vartdera 30 platser intill var- andra med vissa utrymmen, såsom mat- sal och fritidslokaler, gemensamma. Till avlöning av föreståndare vid ett sådant kombinerat elevhem utgår emel- lertid icke statsbidrag med mera än 5500 kronor, dvs. till föreståndare för det ena av hemmen i fråga.
Det reglemente som enligt kungörel- sen skall fastställas för elevhemmet ut- arbetas med ledning av ett normalregle-
mente upprättat av skolöverstyrelsen. Ett exempel på ett sådant reglemente lämnas i bilaga 5.
Även för anskaffande av lokaler för elevhem samt inventarier och inredning av dylika lokaler i anslutning till kom- muners och landstingskommuners yr- kesskolor kan statsbidrag utgå enligt KK 1957z480 (med senare ändringar). Bidragsbeloppet utgör hälften av bi— dragsunderlaget, vilket bestäms »på grundval av de beräknade kostnader för lokaler m.m. till vilka statsbidrag prö- vas böra utgå». Då så bedöms lämpligt, kan statsbidrag även utgå till hyra för elevhemslokaler. Till själva driften av elevhem vid yrkesskolor utgår däremot icke statsbidrag.
En väsentlig skillnad mellan yrkes- skolhem och elevhem för övriga skol- former är att yrkesskolhemmen ofta är väsentligt större än de senare och mån- ga gånger rymmer mellan 100 och 200 elever (jfr tab. 8: 5).
Bestämmelserna för statsbidrag till elevhem för elever vid gymnasier å ena sidan och till elevhem för yrkesskolor å andra sidan är sålunda helt skilda. I en-
dast ett fall har uppgivits att ett elev- hem tar emot elever från såväl gym- nasium som yrkesskola. Beträffande ett fåtal elevhem för elever vid obligato- riska skolor har uppgivits att de även utnyttjas såsom yrkesskolhem.
8.1.2.3 Lokaler, personal och utrustning Som ovan nämnts utgår för närvaran- de statsbidrag till avlönande av en före- ståndare i varje elevhem. Vid sådana kombinerade anläggningar där ett hem för pojkar och ett hem för flickor an- lagts med vissa gemensamma utrymmen i anslutning till varandra medges stats- bidrag endast till avlönande av en före- ståndare. Statsbidrag till föreståndarbo— stad i vartdera hemmet har medgivits, dock under förutsättning att kommunen står för avlöningen av en eventuell andra föreståndare.
Framför allt torde en så liten perso- nalbesättning medföra att kontakten mellan hemmets ledning och eleverna blir otillfredsställande. Detta i sin tur torde menligt inverka på möjligheterna att upprätthålla ordningen inom hem-
Tabell 8:5 Elevhem efter storlek och skolform.
Elevhem huvudsakligen avsedda för elever i
Centr. verk— stads— skola. komm. o. enskild yrkes- skola
Oblig. Gymn.
Elev- hemmets kapacitet
Yrkes- skola för vårdnads- '
yrken
Lant- bruks-, lant- hush.-, skogs- bruks—, o. träd- gårds- skola
Riks- yrkes— skola
Sjömans- skola
— 15 . 10 16— 40 ' 13 41— 60 13 61— 90 4 91—120 —— 9
121—150 10 151— 8
Samtl. hem 67
met. En låg personaltäthet nödvändig- gör stränga regler och övervakning. Däremot medger en tätare personalbe- sättning individuell behandling av bar- nen och därmed en närmare bindning mellan eleverna och vårdpersonalen. Behovet av ordningsregler blir då mind- re och övervakningen av de regler som är nödvändiga blir mindre rigorös. Den tjänsteman som inom skolöverstyrelsen närmast har ansvaret för tillsynen av elevhem och som har rik erfarenhet från denna verksamhet hävdar att triv- seln oftast blir större med ett större inslag av vuxna personer i hemmet.
Någon särskild personal med uppgift att leda elevernas fritidsverksamhet finns inte, utan även denna uppgift för— utses ingå i föreståndarens tjänstgöring. Detta torde icke utgöra något större problem vid hem för gymnasieelever men är däremot större vid yrkesskol- hem där eleverna på vissa linjer en- dast i ringa grad är upptagna av stu- dier på eftermiddagar och kvällar.
Lokalerna vid elevhem för gym- nasiala skolformer syns vara tämligen väl avpassade efter elevernas ålder och efter tidens krav, framför allt beroende på att de till större delen är relativt moderna. Rum för mera än två elever syns inte förekomma i större utsträck- ning och de hem som byggts under de senaste åren har mestadels försetts med ett antal enkelrum. Vid de elevhem ut— redningen kunnat studera har badrum, toaletter och övriga utrymmen och an- ordningar för hygien även varit till- fredsställande.
8.2 Behovet av elevhem. Möjligheter att tillgodose behovet Författningsmässigt skiljer man mellan elevhem för elever vid obligatoriska skolan och elevhem för elever vid högre
skolor. Denna skillnad syns ha varit mer administrativt betingad än socialt och pedagogiskt. Utredningen finner för sin del att om man vill dela upp skoleleverna i två ålderskategorier, gränsen numera lämpligen bör dras mellan mellanstadiet och högstadiet. En annan distinktion som enligt ut- redningens uppfattning är av större be— tydelse är den emellan elevhem för veckobehov och sådana för terminsbe- hov. Med de förra avser utredningen sådana hem som främst anordnas av kommuner med högstadieskola eller gymnasial skola till vilken ett större antal glesbygdselever är hänvisade och där de inackorderade endast lever un- der skolveckan för att varje veckohelg och varje lov bo i föräldrahemmet. Med de senare avses elevhem som väsent- ligen tar hand om vad utredningen be- tecknat som ett riksklientel, dvs. ut- landssvenska elever och elever som har behov av radikalt miljöbyte. Dessa ele- ver måste bo i hemmet även över lörda- gar och söndagar och i många fall över de kortare loven. Kraven på personal- täthet, på anordningar för fritidsverk- samhet och på lokalernas utformning är givetvis större vid dessa senare hem.
8.2.1 Behovet av elevhem vid den obliga- toriska skolans låg- och mellanstadium Såsom i det föregående framhållits fin- ner utredningen att privat inackorde- ring oftast är en god lösning för mellan- stadiebarn och i synnerhet för lågsta- diebarn. Så snart eleverna emellertid nått upp till högstadieåldern, torde in- ackordering i ett elevhem eller i en internatskola kunna tänkas som ett lik- värdigt alternativ. Av utredningens un- dersökning bland de utlandssvenska för- äldrarna framgår att de allra flesta för- äldrar föredrar att ha barn i låg- och mellanstadieåldern boende hemma. Om de ställs inför valet mellan olika former
av inackordering i hemlandet föredrar det övervägande flertaletutlandssvenska föräldrar placering i släktingars hem framför övriga former av skolinackor- dering. Om inackordering här i landet blir lättare tillgänglig för utlandssvens- karnas barn genom ekonomiskt stöd— jande åtgärder från statens sida och ge- nom en ökad förmedling och kontroll, torde detta komma att verka i riktning mot en ökad benägenhet att placera barn i Sverige. Å andra sidan verkar de ökade möjligheter att inrätta svenska skolor utomlands som utredningen före- slår i motsatt riktning.
8.2.2 Behovet av elevhem för högstadiet För högstadieelever med lång skolväg syns elevhemsbehovet för närvarande ungefärligen motsvara tillgången och någon ändring i detta förhållande kan inte heller förutses under de närmaste åren.
Mycket få utlandssvenska högstadie- elever är för närvarande inackorderade i elevhem. Utredningens enkät (jfr bil. ]) visade dock att denna form av in- ackordering föredrogs av 46% av de utlandssvenska föräldrarna, om de ställ- des inför valet mellan olika inackorde— ringsformer knutna till det allmänna skolväsendet för högstadieelever. Man måste förutsätta att om utredningens förslag rörande de svenska utlandssko- lornas upprustning och framtida orga- nisation genomförs, ett större antal ele- ver kommer att gå i svensk utlandsskola på låg- och mellanstadiet och därefter måste beredas plats på högstadiet i sko- lor i Sverige. Därvid kommer förmod- ligen — åtminstone till en början — de flesta elever att söka sig till internat- skolorna. Om utredningens synpunkter på principerna för elevintagningen i in- ternatskolorna beaktas, torde också plats kunna beredas där för de utlands- svenska högstadieeleverna. Som alter-
nativ syns det dock önskvärt att äve elevhemsplatser i viss utsträckning stå. till dessa elevers förfogande.
Antalet hemmasvenska högstadieelever slutligen som av olika skäl har behov av elevhemsplats kan såsom nämnts i kap. 6 för närvarande icke tillfredsstäl- lande överblickas. Utbyggnaden av elev- hemsväsendet för dessa elever föreslås bli beroende av lokal och regional pla- nering.
8.2.3 Behovet av elevhem vid gymnasiala skolformer
För närvarande råder stora skillnader mellan elevhem vid yrkesskolor och hem vid gymnasier i stadgehänseende, vad gäller huvudmannaskapet och även beträffande själva dimensioneringen och utformningen av hemmen. Utred— ningen utgår ifrån alt — såsom närmare utvecklas i det följande — i framtiden elevhemsanläggningarna kommer att bli gemensamma för de olika gymnasiala skolformerna.
Att uppskatta behovet av elevhems- platser för den framtida gymnasiala skolan är förenat med stora svårigheter framför allt av tre skäl. Dels är det sta- tistiska underlaget för sådana beräk— ningar _ i form av totala siffror för den nuvarande inackorderingen — mycket osäkert, dels föreligger ännu ej något beslut om den framtida utform- ningen av yrkesskolan, dels finns ännu inga erfarenheter av hur valet av skol— form och linje gestaltar sig i den nya gymnasiala skolan. I kap. 6 har gjorts ett försök att beräkna behovet av elev- hemsplatser år 1970 för glesbygdsung- dom, för utlandssvenskar och för ung- domar i behov av miljöbyte. På grund av osäkerheten i dessa beräkningar kan och bör ingen riksomfattande prognos och planering göras utan föregående re- gional planering. Denna planering mås— te utgå från de lokala förutsättningarna
och den takt varmed de nya gymnasiala skolorna utbyggs. Eftersom planerings- arbetet med nödvändighet måste ut- sträckas över en relativt lång tidrymd, syns det icke böra ankomma på utred— ningen att organisera detta, utan upp- giften torde väsentligen böra åvila per- manenta skolplanerande myndigheter. Utredningen framlägger dock i 8.3.3 i begränsad omfattning förslag till kon- kreta åtgärder för att skapa möjlighet till val mellan internatskolgång och elevhemsinackordering för riksklien- telet.
8.3 Utredningens förslag rörande den framtida utformningen av elevhemmen och rörande viss ut-
byggnad
Utredningens uppdrag omfattar över- syn av inackorderingsförhållandena med speciell hänsyn till utlandssvenska elever och elever som på grund av hem- förhållanden eller andra omständighe- ter behöver byta miljö. Den tidigare redovisningen av inackorderingsformer, behov av inackordering och elevhem avser samtliga inackorderade elever i olika skolformer i Sverige. Utredningen har därvid angett vissa riktlinjer som enligt utredningens mening bör vara vägledande för den fortsatta utbyggna- den och reformeringen av inackorde- ringsväsendet. Som dock har framgått, bl.a. av översikten över elevhemsverk- samheten, blir troligen mycket stora om- läggningar i denna verksamhet nödvän- diga i framtiden.
De konkreta förslag som utredningen i det följande lägger fram, och som bl.a. omfattar inrättande av tre nya elevhem, tar först och främst sikte på behovet av elevhemsplatser för ett riksklientel bestående av utlandssvens- kar och vissa ungdomar med dokumen- terat behov av miljöbyte.
Beträffande den allmänna upplägg- ningen av inackorderingen i elevhem- men, frågor om intagning av pojkar och flickor, om regler för fritid, per- sonal, självstyrelse m.m. hänvisas till de allmänna resonemangen beträffande internatskolor i 7.2. Att-satserna i 7.2.8 gäller i tillämpliga delar även elevhem- men.
8.3.1 Lokalbehov och elevhemmens dimensionering Som i det föregående berörts har de normer som tillämpas vid bedömning av lokalbehovet vid elevhem modifierats från ett fall till ett annat om lång tid förflutit mellan behandlingen av åren- dena. För närvarande tillämpas princi— pen att man för lågstadiebarn, i den mån elevhem för sådana förekommer, anordnar 4-bäddsrum. På mellanstadiet anses 2-bäddsrum vara det lämpliga och ef';rsom man vid elevhem för det obli- gatoriska skolväsendet icke alltid är så- ker på hur stort inslaget av lågstadie-, mellanstadie—, respektive högstadiebarn är, befinns det ofta praktiskt att utrusta hemmet med 2-bäddsrum, vilka parvis är förenade med en bred dörr så att 2- bäddsrummen vid behov kan slås ihop till 4-bäddsrum. För elevhem vid högre skolor har man hittills rekommenderat dubbelrum för elever upp t.o.m. näst högsta årskursen i gymnasiet. I högsta årskursen av gymnasiet anser man att eleverna har behov av eget rum. De nuvarande elevhemmen är av myc- ket skiftande storlek, från små elevhem som det nya högstadiehemmet i Syssle- bäck med 15 elever, till mycket stora hem som den centrala yrkesskolans elev- hem i örebro med plats för 176 elever i pojkhemmet. De minsta hemmen ger naturligt nog möjligheter till god per- sonlig omvårdnad av eleverna men stäl- ler sig å andra sidan oekonomiska i drift. De största hemmen kan drivas
mera ekonomiskt men bör om de skall kunna ge en acceptabel vård uppdelas på mindre enheter. Utredningen finner det lämpligt att elevhemsenheterna icke byggs större än att de lämpar sig för mellan 30 och 40 elever. För att göra driften mera ekonomisk är det lämpligt att två eller flera hem förläggs i an- slutning till varandra, så att de tillsam- mans kan utnyttja centralkök, dagrum och vissa hobbylokaler såsom bordten- nisrum,bibliotek-tidskriftsrum och sam- lingssal. För trivselns skull är det dock inte lämpligt att hemmen får gemensam matsal, utan varje särskilt hem bör ha egen matsal dit maten levereras från centralköket.
Detaljutformningen av elevhemsloka- lerna finner utredningen alltjämt böra anförtros åt skolöverstyrelsen, som har personal och övriga resurser för att föl- ja utvecklingen på såväl byggnadsom- rådet som vårdområdet och även själv bedriva utvecklingsarbete i samverkan med social- och medicinalstyrelsen. Ut- redningen finner sig dock med hänsyn till den allmänna standarden i landet och till de krav på arbetsinsatser som ställs inom gymnasierna böra uttala som ett önskemål att antalet enkelrum i ett elevhem svarar mot det beräknade inslaget av elever tillhörande de två högsta årskurserna av gymnasiet. Öv- riga gymnasieelevers liksom högstadie- elevernas behov torde däremot kunna tillgodoses med 2—bäddsrum, dock un- der förutsättning att tillräckliga utrym- men för hemarbete finns i läsrum inom elevhemmet. Möjlighet till samplacering även av de äldsta eleverna liksom för- läggning i enskilt rum av yngre elever bör givetvis finnas för den händelse detta i individuella fall är lämpligare och för att tillgodose personliga önske- mål.
För närvarande finns som tidigare nämnts endast ett elevhem som i princip
står öppet för såväl yrkesskole- som gymnasieelever. Utredningen har emel- lertid vid kontakter med elevhemsföre- ståndare gjort sig underrättad om deras syn på möjligheterna att skapa gemen- samma elevhem för alla elevkategorier vid gymnasiala skolor och därvid fun— nit att väsentliga skäl för att skilja dessa elevgrupper åt i olika hem icke före- ligger. Enligt nu fastställda riktlinjer för gymnasiets och fackskolans organi- sation skall eleverna i dessa båda skol- former sammanföras i gemensamma skolanläggningar. Yrkesutbildningsbe- redningen har föreslagit att yrkesut- bildningen skall sammanföras till sam— ma skolenheter som gymnasie- och fack- skoleutbildningen. Om detta förslag vin- ner beaktande — enligt utredningens uppfattning talar många pedagogiska och sociala skäl för att så bör ske — syns det mindre lämpligt att låta elever av de olika kategorierna bo i skilda elevhem.
Det enda skäl som kan åberopas för att bostadsmässigt skilja elever på olika utbildningslinjer från varandra är olik— heten i kravet på arbetsinsats efter den schemalagda skoldagens slut. Elever på en utbildningslinje med små eller inga krav på eftermiddags- och kvällsstudier bör ha möjlighet att ägna sig åt fritids- hobbies utan risk att störa studerande kamrater och bör därför ha sina bo— stadsrum och fritidslokaler förlagda till andra delar av ett eventuellt gemensamt elevhem. Detta innebär emellertid inte att en strikt avgränsning bör ske mel- lan förläggningen av gymnasie- och fackskoleelever å ena sidan och yrkes- skoleelever å andra sidan, eftersom vis- sa yrkesskolelinjer kan vara lika teore- tiskt krävande som gymnasiet och fack- skolan. I den mån allmänbildningsstu- dier får större utrymme vid yrkessko- lorna kommer även skillnaden i fråga om användning av fritiden att minska.
Utredningen föreslår att den normala elevhemsorganisationen skall utgöras av 2—4 elevhemsenheter för vardera ca 30 elever, förlagda i anslutning till varand- ra med vissa gemensamma utrymmen och avsedda för elever på högstadiet och i de gymnasiala skolformerna. Hela elevhemsanläggningen bör sålunda om- fatta maximalt ca 120 elever.
8.3.2 Personal vid elevhem
De elevhem som utredningen har att ta ställning till avser inte specialhem för handikappade elever. Kravet på perso- naltäthet behöver således inte ställas så högt som i sådana hem. Men även vid elevhem för vanliga elever kan perso- nalbehovet variera med hänsyn till ele- vernas bakgrund och anledningen till deras vistelse där. Då klientelet icke befinner sig i mogen ålder måste även hänsyn tas till behovet av kontakt med vuxna personer under vistelsen vid hemmet.
I allmänhet bör en bestämd skillnad göras mellan ekonomipersonal och per- sonal för tillsyn och fostran, eftersom en integrering av arbetsuppgifterna inte syns lika lämplig i hem för de åldrar det här gäller som i hem för yngre barn. Ytterligare ett skäl härför är att ekono- mipersonalen i många, kanske i de fles- ta fall, icke önskar disponera bostäder inom elevhemmet utan utgörs av perso- ner som lämnar hemmet på kvällen. Om arbetsledare för ekonomipersonalen finns vid hemmet, bör dock denna kun- na i viss mån utföra arbetsuppgifter inom vårdpersonalens arbetsområde, dock utan att statsbidrag utgår.
8.3.2.1 Personalbehov vid olika slag av elevhem Vid elevhem som betjänar ett lokalt klientel, dvs. elever som vid veckosluten
vistas i sina hem, syns personalbehovet således vara mindre än i elevhem som betjänar ett klientel bestående av elever som vistas i elevhemmet hela terminen eller till och med hela läsåret. Denna skillnad i personalbehov gäller inte en- bart den direkta eftersynen och den materiella omvårdnaden av eleverna utan även elevernas allmänna behov av kontakt med vuxna.
Vid ett elevhem med ett trettiotal ele- ver som utgör en fristående enhet är behovet av ekonomipersonal erfaren- hetsmässigt i allmänhet omkring en bc- fattningshavare per 7 a 8 elever. Vid sammanförande av flera sådana hem till en anläggning med gemensam mat- lagning och vissa gemensamma lokaler torde denna personalåtgång kunna mins- kas något genom rationalisering av mat- lagningen och genom minskade städ- ytor, men detta syns dock helt vara beroende av hur samorganisationen ge- nomförs och hur byggnaderna är utfor- made. Personalberäkningen påverkas även av att eleverna i viss mån bör delta i det praktiska arbetet inom hemmet. Det är sålunda självklart att de skall bädda sina sängar och utföra den dag- liga städningen i sina rum samt den dagliga klädvården. Även en hel del andra sysslor inom hemmet, dvs. såda- na som infaller på fritid, bör turvis kunna utföras av eleverna (t.ex. serve- ring) i likhet med vad som sker inom familjerna. Att bibringa ungdomarna av båda könen sådana vanor finner utred- ningen dessutom vara en viktig fostran- de uppgifl. All tvätt utöver enklare handtvätt förutsätts emellertid utföras centralt. Utnyttjande av en gemensam stormatsal för alla elevhem i en anlägg- ning om flera elevhemsenheter skulle visserligen kunna reducera personalbe- hovet något, men utredningen finner, som i det föregående nämnts, att skilda matsalar bidrar så väsentligt till trivseln
Plan över elevhemsförcståndarnas tjänstgöring
Klockan 6 17 18 19 20 21 22 23 Söndag Måndag
Tisdag Onsdag Torsdag Fredag
Lördag
avser full, aktiv t'önstgörin avser jourt'önstgörin = ' , t'önstgöring I 9 l 9 | avser tjänstgöring endast för e n föreståndare för hela anläggningen
60 timmar aktiv tjänstgöring 68 timmar jourtjänstgöring (V, tjänstgöring) dvs. 94 timmar omräknat i full tjänstgöring.
Veckotjänstgöringen omfattar sålunda:
att de bör ingå i den normala plane- ringen av elevhemsbyggnaderna.
Utredningen ställer inga förslag i frå- ga om ekonomipersonalen. Kostnaderna för denna ingår i de allmänna drift- kostnaderna men utredningen förutsät- ter att de största ansträngningar görs för att åstadkomma besparingar.
Vid beräkningen av behovet av vård— personal måste främst fastställas i vi]— ken utsträckning personal bör finnas på hemmet för samtal och tillsyn samt led- ning och översyn av elevernas praktiska arbetsinsatser. Här avses främst sådana elevhem som väsentligen betjänar ett riksklientel, dvs. elever som icke vistas i föräldrahemmen under veckosluten. Med vissa modifikationer bör dessa reg- ler dock kunna bli vägledande även för andra elevhem. Under den tid då elever- na är i skolan syns det inte vara nöd- vändigt att personal finns tillgänglig vid varje enskilt hem. Det kan då vara nog, om en av föreståndarna vid anlägg- ningen är anträffbar och kan ta hand om elever som är tillfälligt sjuka eller av annan orsak behöver stanna hemma.
Under eftermiddagar och kvällar, då eleverna har tillfälle att vistas i elev- hemmet, bör däremot alltid hemföre— ståndare finnas till hands i varje hem.
Även på natten behöver tillsyn finnas på hemmen. I allmänhet kan det förut— sättas att hemföreståndaren finns i sin lägenhet inom hemmet, men detta bör icke vara ett åliggande. Erfarenhetsmäs- sigt blir nämligen i sådant fall före- ståndarens tid för hunden och rörelse- friheten alltför inskränkt. Det kan hel- ler icke anses vara tillräckligt att inom en hel anläggning endast en person finns tillgänglig.
Utredningen föreslår att personalbe- hovet tillgodoses på så sätt att varje hem om 30—40 elever har en föreståndare och en biträdande föreståndare med en veckotjänstgöring (omräknad) av 40
timmar vardera. Som chef för en hel elevhemsanläggning anställs en förste föreståndare. Dennas tjänstgöring bör främst förläggas till den tid då eleverna är i skolan. Vid större anläggningar erfordras även heltidsanställd arbets- ledare och viss deltidsanställd personal. (Jfr vidare PM om tjänstgöringstid för vårdpersonal vid elevhem i bil. 6). Utredningen är av den uppfattningen att om en väsentlig nedprutning i den här föreslagna personalbesättningen vid elevhemmen skulle aktualiseras, elev- hem över huvud taget ej kan betraktas som ett likvärdigt alternativ till inter- natskolor när det gäller att tillgodose inackorderingsbehov för sådana elever som mera permanent har sin bostad i hemmet och inte regelbundet bor i för- äldrahemmet över veckohelger och lov.
8.322 Personalens utbildning och kompetenskrav
Som i det föregående nämnts anges som utbildningskrav för föreståndare vid elevhem för barn i obligatoriska skolor att vederbörande skall ha med godkända vitsord genomgått minst ettårig kurs vid av staten godkänd skola för utbildning av internatföreståndare. Den kurs som här åsyftas har från och med 1965 ut- vidgats från att ha omfattat 40 veckor till en längd av 1% år och anordnas på fyra ställen i landet, nämligen vid Stock— holms och Malmö stads yrkesskolor, vid Stockholms läns landstings centrala yr- kesskola för utbildning i husliga och vårdande yrken i Klingsta samt vid Västkustens ungdomsskolors yrkesavdel- ningar i Ljungskile. Kursen ger en god utbildning för den materiella skötseln av ett elevhem men ger enligt utred- ningens uppfattning icke fullt tillräcklig utbildning i barn- och ungdomspsykolo- gi och i allmänna ämnen för att lämpa sig för personer som skall omhänderha
elever i gymnasiala skolformer, av vil- ka några brottats med miljösvårigheter.
Däremot syns den treåriga utbild- ningen till socialpedagog som ges i Sociala barna— och ungdomsvårdssemi- nariet i Stockholm vara lämplig för hemföreståndarna, men utbildningska- paciteten vid detta seminarium är långt ifrån tillräcklig för att det skall kunna förse samtliga elevhem med socialpeda- goger. År 1965 utexaminerades sålunda 17 elever och de nu pågående kurserna har vardera 22 elever. Antalet inträdes- sökande till seminariet har de senaste åren varit mellan 70 och 80. Med hänsyn till bristen på utbildad personal före- slår utredningen att man normalt upp- ställer som önskemål att förste förestån- daren vid en elevhemsanläggning är ut- bildad socialpedagog, medan hemföre- ståndarna normalt har internatförestån- darutbildning.
Även om en adekvat utbildning är yt- terst betydelsefull när det gäller den handledning och kontakt med ungdom som är föreståndarens huvuduppgift, får det icke förbises att rent mänskliga egenskaper hos olika individer kan göra dem synnerligen lämpliga som förestån- dare oavsett utbildning. Utredningen vill därför icke för vare sig förste före- ståndaren eller hemföreståndarna upp- ställa ovillkorliga kompetenskrav, utan dispens bör kunna beviljas när det rör sig om sökande med i övrigt goda prak— tiska och teoretiska meriter.
I detta sammanhang vill utredningen framhålla önskvärdheten av att kurspla- nerna vid internatföreståndarkurserna får en förnyad översyn med tanke på att de skall ge utbildning även för före— ståndare för gymnasiehem. Utredningen finner det i övrigt naturligt att utbild- ningen för föreståndare av hem för barn under pubertetsåldern och för förestån- dare av gymnasiehem differentieras men ser icke som sin uppgift att fram-
lägga formellt förslag härom utan re- kommenderar att skolöverstyrelsen och Yrkesutbildningsberedningen har sin uppmärksamhet riktad på detta utbild- ningsbehov.
Vid uppgörande av personalorganisa- tionen vid ett elevhem bör inte reglerna vara så fasta beträffande personalens kompetens och fördelning att inte ut- rymme ges för lokala variationer efter det enskilda elevhemmets behov och möjligheter. Så är det exempelvis inte nödvändigt att all den personal som är uppförd på personalstaten måste vara heltidsanställd, utan även deltidsan- ställd personal bör med fördel kunna anlitas. Det kan exempelvis i vissa fall anses lämpligt att en lärare på deltid tjänstgör som hemföreståndare.
Flera skäl kan finnas för att lärare utnyttjas som hemföreståndare. Bland annat har läraren genom sin kontakt med ungdomen i skolan vana vid att umgås med det klientel som bor i elev- hemmet. Dessutom kan det i vissa fall vara en fördel att vederbörande lärare känner eleverna personligen, kanske sedan lång tid tillbaka, och på så sätt kan nå god kontakt med dem. Å andra sidan ligger häri just en fara, om nå- gon elev har råkat i konflikt med skolan och skolarbetet och det som har samband därmed. Kombineras lära- rens skoltjänstgöring med tjänstgöring i elevhemmet, kan elevens konflikt i sko- lan låsas fast och spridas till hans pri- vata liv utanför skolan och bli svårare att övervinna. Omvänt kan en konflikt med hemföreståndaren/läraren spridas till skolarbetet. Ett annat beaktansvärt skäl emot att lärare utnyttjas som hem— personal är den knappa lärartillgången. I allmänhet torde den synpunkten böra överväga att en lärares arbetstid, om den kan utnyttjas utöver normal tjänstgö- ringstid,bäst kommer samhället tillgodo, om läraren även i denna tjänstgöring får
utnyttja de ämneskunskaper han för- värvat. Utredningen föreslår att möjlig- heter skapas för lärare att fullgöra en del av sin tjänstgöring i egenskap av hemföreståndare men att denna möjlig- het utnyttjas återhållsamt med särskilt hänsynstagande till omständigheterna i det enskilda fallet och till de anförda synpunkterna på kombinationen lärare- elevhemsföreståndare.
8.3.3 Lokalisering av elevhemmen Lokaliseringen av elevhem måste anpas— sas dels efter behovet av skolinackorde- ring, dels efter tillgången på lämpliga skolformer. Det klientel som skall till- godoses genom elevhemmen är dels det lokala och regionala elevhemsklientelet, dels ett riksklientel.
Enligt läroverksstadgan har klassföre— ståndare att då omständigheterna på- kallar besöka eleverna i deras bostäder, »varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas de lärjungar, som ej hava sitt hemvist i läroverkssamhället». Denna bestämmelse gäller emellertid numera endast realskolan. Någon motsvarande bestämmelse finns icke införd i skolstad— gan och ej heller finns någon jämförlig bestämmelse vad avser rektors åliggan- den eller skolläkares och skolsköterskas uppgifter enligt gällande instruktion. Den befattningshavare det närmast bör åligga att uppmärksamma hithörande frågor syns vara skolkurator. Enligt det förslag till normalinstruktion för skol- kuratorer som utformats i betänkandet »Ökad socionomutbildning» (Ecklesia- stikdepartementet 1965: 4, stencil) av 1965 års utredning om socialhögskola i örebro skall skolkuratorerna »ägna spe- ciell uppmärksamhet... åt elever som bor inackorderade på skolorten . . .». Ut- redningen finner det lämpligt att i in- struktionen för kurator anges att kura- tor via rektor bör till skolstyrelsen fram—
föra synpunkter på behovet av skolinac— kordering och biträda vid utredning av detta behov.
Vid sådan utredning, som syns böra utföras i skolstyrelsens regi, bör samråd äga rum dels med de barnavårdande myndigheterna inom kommunen och de kommuner som ingår i vederbörande skolas elevområde, dels med den psy- kiska barna- och ungdomsvården i länet.
Eftersom det är angeläget icke blott att elevhemmet får en god funktion från rent elevvårdande synpunkt utan även att det är beläget på en sådan ort att de där inackorderade eleverna får goda valmöjligheter vad utbildningen beträf- far, bör emellertid även de skolplane- rande regionala myndigheterna delta i elevhemsplaneringen. I samtliga nu nämnda organs verksamhet bör sålunda ingå skyldighet att planera för elevhem inom verksamhetsområdet. Så snart en länsskolnämnd finner behov uppstå av skolinackordering, bör den ta kontakt med. ovan nämnda kommunala organ och föranstalta om nödvändiga utred- ningar. Vid planeringen av elevhem bör man även beakta möjligheten att hela hemmet eller del därav kan inrättas som hem för ett riksklientel, dvs. ut- landssvenska elever och elever i behov av miljöbyte. Länsskolnämnderna bör därför vid planering av nya elevhem kontakta (den av utredningen i kap. 3 föreslagna) utlandsskolnämnden.
Länsskolnämndernas planerande verk- samhet på inackorderingens område föreslås bli införd i Instruktion för läns— skolnämnderna (SFS 1965:741) 5 3 så att 4:e——6:e raderna nämnda paragraf får följande lydelse:
. ..efter samråd med andra samhällspla— nerande myndigheter eller institutioner inom länet sörja för en ändamålsenlig pla- nering av skolväsendet och skolinackorde- ringen samt planlägga skolornas och elev- hemmens verksamhet i händelse av krig eller krigsfara.
Vad skolstyrelsen beträffar finner ut- redningen att lydelsen av 59 skollagen innebär viss skyldighet för skolstyrelsen att även beakta skolinackorderingsfrå- gan, eftersom planeringen av skolinac— kordering kan sägas utgöra ett av »er- forderliga initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsstäl- lande utbildning».
Förutom de sociala och pedagogiska synpunkter som här berörts måste vid planeringen av elevhem även hänsyn tas till ekonomiska synpunkter. I de fall då ett elevhem är nödvändigt för att till- godose behovet för det elevklientel som normalt går i ifrågavarande skola, utgör lokaliseringen intet problem. Om däre- mot ett elevhem skall betjäna ett regio- nalt klientel, eller om en eller flera av- delningar i elevhemmet skall få karak— tär av elevhem för riksklientel, kan ofta valet stå mellan placering av elevhem- met i en större stad, exempelvis resi— densstaden i ett län, och placering på en mindre gymnasieort. I dessa fall in- nebär elevhemmet en utökning av elev- antalet vid den skola dit elevhemmet
ansluts.
För att få en uppfattning om i vil- ken mån anläggandet av ett elevhem med det elevtillskott det medför inver- kar på den totala skolorganisationen (behovet av parallellavdelningar) har utredningen under medverkan av Svens- ka Stadsförbundet låtit utföra en beräk- ning av den ökning av antalet klasser ett totalt tillskott av alternativt 30, 60, 90 och 120 elever i den gymnasiala skolan skulle ha betytt hösten 1965 i fyra stä- der med en folkmängd av respektive ca 80 000, 30 000, 10 000 och 8 000.
Eleverna i de olika skolformerna för- utsattes jämnt fördelade mellan årskur- serna. Beträffande yrkesskoleeleverna förutsattes en sådan fördelning mellan l-åriga, 2—åriga och eventuellt längre kurser som är normal inom denna skol—
form i respektive stad. Som utgångs- punkt för beräkningarna skulle tjäna de förhållanden som rådde inom de olika skolformerna vid början av hösttermi- nen 1965 enligt vederbörande skolas ka- talog, elevförteckningar eller andra handlingar.
I den stad på 80 000 invånare som ingick i undersökningen var man nega- tivt inställd till inrättande av elevhem i staden och dess skolväsen syntes —— emot vad man kunde ha väntat — vara så pressat att några överskottsplatser inte fanns tillgängliga. Redan inrättan- de av ett litet elevhem skulle för stadens del sålunda innebära att skolorganisa- tionen finge starkt utökas. I gengäld var valmöjligheterna i staden mycket goda såväl i gymnasium och fackskola som i yrkesskola.
I de tre mindre städer som ingick i undersökningen var man positivt in— ställd till att inrätta elevhem. Jämförel- serna mellan dessa städer inbördes och med den större staden försvåras av att skolorganisationen i de mindre städerna är ofullständig, särskilt vad beträffar fack— och yrkesskola. Elevernas valmöj- ligheter skulle bli mindre, men ett rela- tivt stort antal elever kunde i något fall rymmas i den nuvarande organisatio— nen utan utökning av antalet klasser. Ökningen blev genomgående mindre än beträffande staden med 80 000 invånare.
Sammanfattningsvis gav undersök— ningen vid handen
att pressen på skolväsendet i en stör- re stad kan vara så stark att redan en ökning av antalet elever i den gymna- siala skolan med 30 nödvändiggör ök- ning av antalet avdelningar med 10,
att i vissa fall den nödvändiga ökning- en i årskurs 2 och 3 av gymnasiet sätter in först vid en elevhemskapacitet av 90 elever,
att vid planering av elevhem för riks— klientel vid en skola med svagt elev-
underlag tillgången till valmöjligheter bör beaktas framför allt i yrkesskolan,
att elevtillskottets inverkan på beho- vet av yrkesskoleavdelningar är svår att förutse och
att ett tillskott av 90 eller 120 elever till en gymnasieskola kan medföra pro- portionellt mindre utökning av skolor- ganisationen än ett tillskott av 30 eller 60 elever.
För att tillgodose behovet av valmöj- ligheter mellan internatskola och elev- hem särskilt med tanke på utlandssvens- ka elever föreslår utredningen att tre elevhem med en kapacitet av tillsam- mans 180 elever ur riksklientelet upp- förs under åren 1967—1969. Om något av dessa elevhem kan utformas som en tillbyggnad av redan befintlig elevhems- anläggning torde detta kunna stå fär- digt att ta emot elever redan läsåret 1968/69.
Dessa elevhem bör i första hand ta emot utlandssvenska elever i gymnasial skola och på högstadiet men även stå öppna för ett lokalt klientel av gles- bygdselever och elever med dokumen- terat behov av miljöbyte. För utlands- svenskarnas del är det av betydelse att hemmen är belägna på inte alltför stort avstånd från internationella flygplatser, dvs. i trakten av Stockholm, Malmö och Göteborg. Vidare är det i enlighet med vad som framgår av den här redovisade undersökningen i de fyra städerna an- geläget att de inte förläggs till alltför små städer och inte heller till städer med redan nu stark press på utbild- ningsväsendet. Synpunkten att en rela- tivt liten stad ofta kan utgöra en bättre studiemiljö än en större torde i någon mån kunna uppväga nackdelen med den mindre stadens begränsade resurser i fråga om tillgängliga linjer och kurser. Hemmen bör dock förläggas till städer som enligt nu förefintlig planering kom- mer att ha goda valmöjligheter inom de
gymnasiala skolorna, helst även med årskurs 4 av teknisk linje.
Ett av hemmen, med en kapacitet av 30 elever, bör förläggas till stockholms- regioncn, det andra, som bör kunna ta emot 90 elever, bör förläggas till göte- borgsregionen, medan det tredje bör vara avsett för 60 elever och förläggas till Skånes västkust.
Det torde böra ankomma på skolöver- styrelsen, närmast på dess planerings- avdelning, att avgöra till vilka orter des- sa elevhem skall lokaliseras.
8.4 Huvudmannashapet för elev- hemmen
I nu gällande statsbidragskungörelse har förutsatts att som statsbidragsberättiga- de huvudmän för elevhem vid obligato- riska skolor skall kunna förekomma en- dast kommuner. Däremot kan statsbi- drag utgå även till andra huvudmän för elevhem vid icke-obligatoriska skolor. Översikt över huvudmän för nu befint- liga elevhem vid olika skolor ges i tabell 8: 6.
Enligt riksdagsbeslut 1962 och 1964 skall grundskolan, fackskolan och gym- nasiet drivas av kommun och Yrkes- utbildningsberedningen (YB) har i sitt betänkande föreslagit att de gymna- siala skolformerna (gymnasiet, facksko- lan och yrkesskolan) skall integreras till en gymnasieskola med i princip kom- munal huvudman men att även annan huvudman skall kunna tänkas, exempel- vis landstingskommunal, för hela skol- anläggningar av detta slag. Om YB:s för- slag beaktas kommer såväl det obliga- toriska som det gymnasiala skolväsen— det att stå under kommunalt huvud- mannaskap. Det syns naturligt att ut- redningen, då huvudmannaskapet i grunden reformerats för de skolformer elevhemmen skall betjäna, tar även hu-
Tabell 8:6 Elevhem vid olika skolformer efter slag av huvudman
Elevhem huvudsakligen avsedda för elever i
Huvudman år Oblig. skolan
Gymnasium Olika yrkes- Alla elevhem
skolor
antal hem
antal platser1
antal hem
antal platser1
antal hem
antal platser1
antal hem
antal platser1
Primärkommun 20 631 Landsting ............ 1 33 Stiftelse Företag ............... Skogsstyrelsen Skogsvårds- styrelse ............ Hushållnings— sällskap
174 10 1132 261 149 179
327 33 9 784 155 10 078 7 299 13 478 4 364 4 364 1 20 1 20 8 288 8 288
4 126 * 4 126
2 2
Samtliga 664 14 614
1 inklusive platser använda för elever vid andra skolformer.
vudmannaskapet för elevhemmen under omprövning.
YB har ingående diskuterat fördelar och nackdelar med olika former av hu- vudmannaskap. Härvid har beredningen inledningsvis konstaterat (sid. 362):
Ett statligt huvudmannaskap skulle för övrigt gå stick i stäv mot den av riksdagen nyligen beslutade kommunaliseringen av de statliga gymnasierna och beslutet att fack- skolan skall vara kommunal. Detta uteslu- ter emellertid inte att vissa yrkesutbild- ningsaustalter alltfort bör vara statliga el- ler de facto kommer att vara statliga. En- skilt huvudmannaskap bör vidare före— komma även i fortsättningen. YB vill po— ängtera, att ett enhetligt huvudmannaskap överhuvudtaget inte kan komma ifråga på yrkesutbildningens område, ej ens om man begränsar sig till den gymnasiala delen av yrkesutbildningen.
Därefter har framför allt argument för och emot landstingskommunalt res— pektive primärkommunalt huvudmanna- skap för gymnasieskolan tagits upp till prövning. Som skäl för landstingskom- munalt huvudmannaskap har först de stora elevområdena nämnts (sid. 363):
Upptagningsområdet för såväl nuvarande gymnasium som fackskola och yrkesskola omfattar i regel mer än en kommun. Det vore därför redan av detta skäl naturligt om gymnasieskolan frigjordes från primär- kommuucn och lades under landstingskom- munalt huvudmannaskap. Till detta kan också anföras att utvecklingen på de flesta områden går mot allt större enheter... För yrkesutbildningsväsendet gäller som redan tidigare anförts kravet på stora om- råden med särskild styrka. För vissa yrken av nyckelkaraktär behöver endast ett be- gränsat antal elever utbildas årligen. Elev- området för sådana kurser måste vara be- tydligt större än en gymnasieregion för att lämpligt elevurval skall kunna erhållas.
Landstingets större överblick vid pla- neringen och dess möjligheter att låta geografiskt olika belägna områden få sina intressen beaktade har även till- mätts betydelse (sid. 363):
Till dessa synpunkter kommer, att en hu- vudman som svarar för en större region, t.ex. ett län, ur planeringssynpunkt har ett betydligt fördelaktigare läge med möj— lighet att lättare överblicka situationen och anpassa utbildningsverksamheten till de fortlöpande strukturförändringarna inom
vårt samhälle. Ett landsting kan därigenom erhålla en förhållandevis självständig ställning som huvudman och hör genom sin sammansättning kunna ge ett reellt med— inflytande även åt områden där gymnasie- skolan inte är utbyggd.
Elevhemsorganisationen och kost- nadsutjämningsfrågan har även ansetts tala för landstingskomm'unalt huvud- mannaskap (sid. 363):
Andra skäl som ofta anförts för ett landstingskommunalt huvudmannaskap är att landstingen kunde antagas vara mera benägna än gymnasiekommunerna att en- gagera sig i uppförandet av elevhem och att man via landstingsskatten automatiskt uppnår en önskvärd kostnadsutjämning mellan 'gästkommuner” och 'värdkommunö samt att statsbidragssystemet gynnar de landstingskommunala skolorna. ”...” Ut- jämning av kostnaderna för skolkommu- nernas del äger rum genom systemet med interkommunala elevavgifter. En påtaglig fördel av ett landstingskommunalt huvud- mannaskap vore att detta arbetskrävande system till stor del skulle bli obehövligt.
Möjligheten av en blandning av pri— mär- och landstingskommunalt huvud- mannaskap har tagits upp (sid 362):
YB har icke stått främmande för tanken på en delning av huvudmannaskapet på så vis, att landstingskommunen skulle vara huvudman för den skisserade gymnasiala skolan, medan primärkommunen skulle vara huvudman för den 9-åriga obliga— toriska skolan.
Denna möjlighet har dock avvisats av YB:
Mot en sådan lösning kan dock vägande invändningar framföras.
Vilka dessa invändningar är har YB icke sett sig föranlåten att närmare precisera, men det kan förmodas att den mest väsentliga invändningen ansetts vara att administrationen skulle för- svåras.
När det gällt att anföra skäl emot det landstingskommunala huvudmannaska- pet och för det primärkommunala, har YB i stor utsträckning citerat och refe- rerat till Gymnasieutredningen. Först har samordningssvårigheterna vid
landstingskommunalt huvudmannaskap anförts (sid. 364):
Enligt GU:s uppfattning talar starka skäl mot ett landstingskommunalt huvud— mannaskap. En sådan lösning skulle bl.a. bevara svårigheterna att samordna gymna— siet med de primärkommunala skolformer- na, fackskola, yrkesskola och grundskolans högstadium. Statsmaktcrna har nyligen ta— git ställning till frågan om huvudmanna- skapet för grundskola och fackskola och ett överförande av gymnasierna till lands— tingen skulle innebära att nämnda ställ- ningstagande måste omprövas.
I det följande har som skäl för det primärkommunala huvudmannaskapet anförts önskvärdheten av enhetligt hu- vudmannaskap, integration av gymna- sieskolan och ytterligare hävdande av primärkommunens och skolstyrelsens ansvar för skolverksamheten (sid. 364— 366):
Genom den kommunala skolstyrelsen kan man säga att i administrativt hänseende ett enhetligt huvudmannaskap föreligger. Det framstår då som konsekvent och ra— tionellt att även i ekonomiskt avseende ett enhetligt huvudmannaskap genomföres. Först därigenom kan även gymnasiet i full utsträckning framstå som en integrerad del av skolväsendet i kommunen och av kom— munen uppfattas som dess egen skola för vilken den har samma ansvar som för öv- riga skolor. Denna psykologiska aspekt an— ser GU viktigt att ej undervärdera . . .
En anordning innebärande att en del av gymnasieskolan som motsvarar den nuva— rande yrkesskolan skulle vara landstings— kommunal, medan återstoden skulle vara primärkommunal, är enligt YB:s mening förenad med betydande olägenheter. Riks- dagens beslut får därför anses tala myc- ket starkt för att hela den integrerade gym— nasiala skolan bör ha primärkommunen som huvudman . . .
Den princip om primärkommunens an- svar för den för alla gemensamma skolan, som redan tidigare fastslagits för den 9- åriga grundskolan, bör enligt YB:s mening komma att gälla även för en allmän på- byggnad på denna skola. Vid bedömningen av frågan om huvudmannaskapet har YB icke kunnat bortse härifrån.
Härtill kommer att, såsom tidigare om-
nämnts, primärkommunens skolstyrelse är styrelse för såväl folkskola-grundskola, fackskola och gymnasium som för primär- kommunal yrkesskola. Enligt YB:s mening måste samordningsprohlem komma att uppstå om kansliorganisationen skulle splittras mellan folkskola-grundskola å ena sidan och gymnasieskola å den andra.
YB föreslår därför att primärkommu— nen i princip skall vara huvudman för den integrerade gymnasiala skolan.
Utredningen finner att många skäl talar för att elevhemmen bör ha samma huvudman som de skolor vilkas elever de skall betjäna. I synnerhet syns den omständigheten vara beaktansvärd att huvudmannen för skolan är den som lättast kan göra de undersökningar av behovet som är viktiga för en rationell planering av elevhemsväsendet. Dess- utom syns den administrativa appara- ten kunna fungera smidigare om viss samordning kan ske mellan undervis- nings- och elevhemssidan av skolorna.
Såsom framgår av utredningens un- dersökning av elevhemsorganisationen är landstingen huvudmän för större delen av elevhemmen i Sverige. Det har också vid utredningens samtal med företrädare för olika landsting framgått att landstingen i stor utsträckning enga— gerar sig starkt ekonomiskt i driften av hemmen. Det förekommer sålunda att elevhemsverksamheten subventioneras av landstingen med så höga belopp som 200 kronor per elev och månad i hem för gymnasieelever. Det kan ifrågasättas huruvida primärkommunerna är villiga att på samma sätt subventionera verk— samheten, så att inackorderingen blir lika förmånlig för eleverna som nu.
En annan synpunkt som talar mot att huvudmannaskapet för elevhemmen läggs på primärkommunerna är att elev- hemmen vid gymnasiala skolor i ingen eller ringa omfattning betjänar kommu- nens egen ungdom. Visserligen torde det vara så att vissa gymnasiala skolor kom-
mer att vara förlagda till relativt små tätorter, så att huvuddelen av eleverna kommer från andra kommuner än skol- kommunen och att därför samma skäl skulle kunna anföras mot det kommuna- la huvudmannaskapet för själva skolor- na. En väsentlig skillnad bedömer utred- ningen dock ligga däri att elevhemmen mestadels icke fyller någon uppgift för den egna kommunens elever annat än att det möjliggör ett större elevunderlag för skolan och därigenom vidgar val- möjligheterna.
Emellertid finner utredningen att man icke bör bedöma primärkommu- nernas benägenhet till samverkan så pessimistiskt att de ovan anförda syn— punkterna skall tillmätas väsentlig be. tydelse. Samverkan mellan kommuner såväl inom kommunalförbund som utan— för dessa på olika samhällsområden blir alltmera omfattande, och på skolans om- råde har den redan drivits så långt att man icke bör tveka att då så är lämp— ligt anförtro även huvudmannaskapet för elevhem åt primärkommunerna.
Utredningen finner att den förenkling som vinns genom att skala och elevhem har samma huvudman är så väsentlig att denna princip bör vara förhärskande.
Emellertid syns även de elevhem som för närvarande drivs av stiftelser skötas på ett föredömligt sätt och utredningen finner det därför olämpligt att det gag- nande ideella arbete som bedrivs vid dessa hem omöjliggörs genom snäva hu- vudmannaregler. Utredningen föreslår därför att även enskild sammanslutning eller stiftelse bör kunna godkännas som huvudman för elevhem och därvid ål- njuta samma förmåner som kommunal eller landstingskommunal huvudman.
8.5 Elevhemmens ekonomi I direktiven för utredningen ges följan- de anvisning:
Utredningen bör vidare undersöka vilka åtgärder som kan vara behövliga för att göra elevhem, som drives i samhällets regi eller med statliga bidrag, bättre skickade för uppgiften att ta om hand skilda kate- gorier elever, som under skolgången tvingas vara skilda från sin hemmiljö.
Utredningens förslag i detta kapitel har hittills avsett att göra själva elev- hemmen bättre skickade såväl lokalmäs- sigt som personalmässigt att ta om hand de kategorier som av olika skäl har be- hov av skolinackordering, särskilt med sikte på de elever som utredningen be- tecknat som ett riksklientel. Emellertid är den ekonomiska aspekten på skol- inackorderingen så betydelsefull att ut- redningen anser sig föranlåten att fram- lägga jämförelsevis detaljerade förslag även beträffande fördelningen av kost- naderna för elevhemsorganisationen.
8.5.1 Några allmänna synpunkter En form av skolinackordering är för närvarande mestadels kostnadsfri för föräldrarna, nämligen den inackorde- ring som kommuner anordnar för de elever i obligatoriska skolor som har alltför lång skolväg för att kunna resa dagligen mellan hem och skola. En direkt hjälp till finansiering av skolinackorderingen utgör det inackor— deringstillägg till studiebidraget på 100 kronor som utgår till elever som har behov av skolinackordering. I övrigt finns inga författningsmäs- sigt fastställa normer för finansie- ringen av skolinackorderingen utöver dem som kommer till synes i de i det föregående refererade statsbidragsbe- stämmelserna för elevhem. Härutöver har emellertid såsom i det föregående berörts det allmännas enga- gemang i skolinackorderingen inom gymnasie- och yrkesskolesektorn inom vissa landstingsområden tagit sig ut- tryck i en generös subventionering av
elevhemsplatserna i de av landstinget drivna elevhemmen.
Utredningen vill som princip fastslå att den skolinackordering som är nöd- vändig för att en elev bosatt i Sverige med lång skolväg skall kunna besöka den obligatoriska skolan under alla om- ständigheter skall vara kostnadsfri för föräldrarna. Elever med dokumenterat behov av miljöbyte i obligatorisk skol— ålder får normalt även kostnadsfri skolinackordering genom socialvårdan- de myndigheters och skolmyndigheters gemensamma åtgärder. Utredningen fin- ner att det allmänna även bör hjälpa föräldrar till elever på gymnasiestadiel med kostnader för inackordering, om denna är ett nödvändigt villkor för att eleverna skall kunna få den utbildning som deras allmänna studieförutsätt- ningar lämpar dem för.
Kommunen skall normalt svara för de kostnader som dess invånare har för skolgång _— oavsett om den förläggs till den egna kommunen eller inte _— aa- tingen genom utgifter till det egna skol- väsendet eller genom de kommunala er- sättningar som utbetalas till annan kom- mun dit en elev är hänvisad för skol- gång. Utredningen finner det naturligt att samma principer om en kommunal ekonomisk insats skall gälla även för så— dan inackordering som av en eller an- nan anledning är ett nödvändigt villkor för skolgången. Alla åtaganden att be— kosta undervisning i skolor blir ofull- ständiga, om inte elever som vistas i en mindre studievänlig miljö bereds möj- lighet till lämpligt miljöbyte.
Många utlandssvenska elever tillhör inte någon kommun när de önskar bör- ja sin skolgång här. De har sålunda inte möjlighet att gentemot en kommun håv— da samma rätt till skolgång som kom— munens invånare, innan de fått bostad i kommunen. De kan sålunda heller ej kräva att bli intagna i elevhem. Som
utredningen tidigare framhävt är emel- lertid goda skolvillkor för utlands- svenska barn av så stor betydelse för landets möjligheter att i utlandstjänst på olika områden kunna anställa personal med rätta kvalifikationer, att alla skäl föreligger att i skolavseende jämställa de utlandssvenska barnen med svenska barn som tillhör en kommun. Emeller- tid kan det icke synas självfallet att varje kommun som har en skola av den typ som en utlandssvensk elev söker till skall ha skyldighet att stå för de kom- munala utgifterna för denna skolgång.
I de fall då en familj tillhör en kom- mun och flyttar ut ur landet, kan det synas naturligt att kommunen alltjämt står för kostnaderna för eventuellt i Sverige kvarlämnade barn. Om däremot en familj som länge varit utlandssvensk vill sända hem barn till en skola i famil- jens tidigare hemkommun, kan det icke anses lika naturligt att ifrågavarande kommun tar emot barnen i skolan och står för deras skolkostnader. Ännu mera tveksam måste man ställa sig till denna fråga om det rör sig om ett barn i en familj som icke har någon kommunal kontakt i Sverige, vilket kan tänkas förekomma bland utlandssvenskar i andra generationen. En allmän skyldig- het för kommuner att utan ersättning ta emot utlandssvenska elever i olika skolformer skulle kunna medföra att vissa attraktiva kommuner bleve nöd- gade att motta ett mycket stort antal så- dana elever. Vid beaktande av dessa och andra synpunkter har utredningen kom- mit till ställningstagandet att staten bör stå för de kostnader för utlandssvenska barns skolgång som normalt bestrids av kommunen. (Beträffande rätt till intag- ning i skola har utredningen avgivit för- slag i kap. 9.)
I kapitel 4 har utredningen föreslagit att ett »särskilt inackorderingsbidrag för utlandssvensk elev» skall utgå till
sådana utlandssvenska elever som be- höver skolinackordering i Sverige och inte åtnjuter studiebidrag.
För elever som har lång skolväg eller som saknar önskad utbildningslinje i hemortens skola bör hemkommunen lämna ekonomiskt bidrag inte bara till skolgången utan även till inackorde- ringen. Samma princip föreslds gälla även för elever som på grund av doku- menterat behov av miljöbyte är hän— visade tiIl inackordering i främmande kommun.
För elever med behov av miljöbyte inom den obligatoriska skolan finner ut— redningen det skäligt att föräldrar eller vårdnadshavare svarar för viss del av inackorderingskostnaderna. Detsamma bör gälla alla kategorier av inackorde- rade elever i gymnasial skola.
8.5.2 Utredningens förslag rörande finan- siering av elevhemmen Vid utformningen av sitt förslag röran- de finansieringen av elevhemsorganisa- tionen har utredningen delat upp de aktuella eleverna i de tre grupperna ut- landssvenska elever, elever med doku— mentcrat behov av miljöbyte och gles- bygdselever. Inom varje grupp har skill- nad gjorts mellan elever inom den obli- gatoriska skolan och elever i gymnasial skola.
Föräldrarna —— dock ej föräldrar till glesbygdselever i den obligatoriska sko- lan — beräknas av egna medel bidra med ett schablonbelopp som är så av- passat att det ungefär svarar mot kost- naden för barnen om de bor hemma. Till elevhemmen beräknas utgå ersätt— ning dels i form av statsbidrag, dels som kommunal ersättning. Det ekonomiska ansvaret för elevhemmet åvilar huvud- mannen som även måste bära eventuella kostnader som inte täcks av bidrag och avgifter.
8.5.2.1 Allmän princip för kostnads- fördelningen. Följande principskiss visar utredning— ens förslag till finansiering av verksam- heten vid elevhem. Statsbidraget föreslås utgå med be- lopp motsvarande lönekostnaderna för
Förklaringar till skissen:
en föreståndare och en biträdande före- ståndare per elevhem om lägst 30 elever, därutöver för en föreståndare vid över- skjutande elevantal om minst 15 elever samt en förste föreståndare per elev— hemsanläggning. Bidraget beräknas på så sätt att lönekostnaderna för här
Den ersättning från staten till föräldrarna som markerats för utlandssvenska elever avser det i kap. 4 föreslagna särskilda inackorderingsbidraget till utlandssvensk elev. Beträf— fande de utlandssvenska eleverna beräknas den kommunala ersättningen även för själva undervisningen utbetalas av statsmedel. —I de fall då hemortskommun och skolkom- mun är densamma, utgår givetvis ingen kommunal ersättning. — De 900 kr per år som utgår till föräldrarna till gymnasieelever avser det statliga inackorderingstillägget.Studie- bidraget om 75 kr per månad har icke markerats på skissen, eftersom det utgår till alla elever oavsett om de är inackorderade eller ej.
Finansiering av elevhemsplatser
Ersättning betalas från — till
Elevkategori Föräldrar Staten
Skolkommun eller
Hemkommun annan huvudman
Grundskola ] 575/år
Utlandssvenska elever
__
Statsbidrag Kommunal ers. 3 150/år Ev. rest
Elever med doku- menterat behov av miljöbyte
Statsbidrag Kommunal ers.(—————- 3 150/år Ev. rest
Glesbygdselever Statsbidrag Kommunal ers. 4 3 150/år (» Ev. rest
Gymnasial skola 900/år
Utlandssvenska elever
Statsbidrag Kommunal ers. 3 150/år Ev. rest
Elever med doku- menetrat behov av miljöbyte
Statsbidrag Kommunal ers. +————— 3 150/år Ev. rest
Glesbygdselever
Statsbidrag Kommunal ers. (v— 3 150/år Ev. rest
nämnd personal inräknas i bidragsun- derlaget för vederbörande skola.
Den kommunala ersättningen fast- ställs samtidigt och likformigt med de kommunala ersättningarna beträffande skolgång. De bör om möjligt fastställas på sådant sätt att huvudmannen ej lider förlust men icke heller gör vinst.
Föräldraavgiften har satts till 350 kr per månad under 9 månader. För för- äldrar till elever i gymnasial skola blir den verkliga utgiften 250 kr per månad, eftersom de erhåller 100 kr per månad i inackorderingstillägg.
Enligt beräkningar av Skattebetalar- nas förening i mars 1965 utgör matkost- naderna för manlig ungdom mellan 16 och 18 år 230 kr/månad och för kvinn- lig ungdom 150 lir/månad. Enligt Sv. Handelsbankens beräkningar av något senare datum är matkostnaderna för manlig ungdom mellan 16 och 20 år 230 —260 kr/månad och för kvinnlig ung- dom 140—160 kr/månad. Genom de även i gymnasiet i allmänhet fria Skolmål- tiderna minskas kostnaderna med un- gefär 45 kr, varför kostnadsminskningen i hemmets hushåll genom att barnen bor på elevhem kan beräknas till 185—215 kr för pojkar och till 95—115 kr för flickor.
För att kostnaden i möjligaste mån skall bringas i nivå med kostnaderna för familjeinackordering har utredning- en satt schablonbeloppet till 250 kr, ökat med inackorderingstillägget om 100 kr per månad.
Utlandssvenska elever som går i gym- nasial skola åtnjuter studiebidrag och vid behov inackorderingstillägg på sam- ma sätt som hemmasvenska elever. Till utlandssvenska föräldrar som har barn i skolinackordering i Sverige vilka ej åtnjuter studiebidrag utgår enligt ut- redningens förslag särskilt inackorde- ringsbidrag med 175 kr per månad. För- äldrar till barn med dokumenterat be-
hov av miljöbyte bör kunna få hjälp med föräldraavgiften, om de har svårig- heter att bära densamma. I vissa fall kan kommunen svara för hela kostnaden genom att omhändertagande jämlikt 29 5 barnavårdslagen formellt sker. Föräld- rar till glesbygdsbarn skall icke betala föräldraavgift, då det åligger kommunen att sörja för undervisningen i grund— skola för barnen.
Eventuell rest måste betalas av huvud- mannen. Som ovan nämnts bör strävan vara att avpassa den kommunala ersätt- ningen så att någon rest inte uppkom- mer.
8.5.2.2 Tillämpningsexempel. För att visa hur de i detta kapitel före— slagna bestämmelserna kan verka i prak- tiken har utredningen med tillämpning av dessa omräknat kostnaderna för in- ackordering vid elevhemmen för elever vid gymnasierna i Strängnäs och Upp- sala. Beräkningarna innebär icke något ställningstagande beträffande dessa elevhems framtida användning eller den lämpliga personaltätheten vid dessa hem, utan de tjänar endast till att belysa de ekonomiska konsekvenserna om ut- redningens förslag rörande elevhem av rikskaraktär tillämpas på redan befint- liga elevhem. Av beräkningarna framgår att föräldrarna kommer att stå för ca 60 % av kostnaderna och staten för 20 —25 %, medan kommunen subventione- rar inackorderingen med 15—20 %. Om de statliga kostnaderna för inackorde- ringstillägget medräknas, utgör den stat— liga andelen av kostnaderna 37—42 % och föräldraandelen 43 %. Elevhemsanläggningen för gymnasie- elever i Strängnäs består av ett pojkhem och ett flickhem med normalt samman- lagt 42 elever läsåret 1964/65. Kostnader för elevhemmet:
Nuvarande kostnader, sedan ev. hyresinkomster och portionscr- sättningar m.m. avdragits ...... 178055
Kostnad per elev 4239 kr/år dvs. 471 kr/mån. Personal: 1 föreståndare+1 bitr. föreståndare
Avgifter från föräldrarna (250 kr per elev och månad) Statsbidraget år 1965 ............... Huvudmannen betalar sålunda
dvs. per elev 2 361 kr. Med organisation och finansiering enligt utredningens förslag:
Personal: 1 1:e föreståndare i lkl 14, års- kostnad .................................
2 föreståndare i lkl 12,årskostnad
2 biträdande föreståndare i lkl 10, årskostnad
Kostnadsökning för personal ......
Total kostnad ...........................
Per elev 5477 kr/år=609 kr per månad
Statsbidrag1
Inkomster av elevavgifter (250+ 100 kr/mån/elev) .....................
Återstår att täckas av huvudman- nen, dvs. buvudsakligen genom kommunala avgifter till huvud- mannen
Kommunal kostnad per elev och år 1 089 kr per elev och mån 121 kr
19 308 34 416
30 912 51 962 230 017
51 972 (22 %)
132 300 (58 %)
Elevhemsanläggningen för gymnasie- elever i Uppsala består av ett pojkhem och ett flickhem med normalt samman- lagt 56 elever läsåret 1964/65.
1 Statsbidrag utgår endast till en av var- dera föreståndar- ståndartjänsterna.
och biträdande före-
Kostnader för elevhemmet: Nuvarande kostnader, sedan ev. hyresinkomster och portionser— sättningar m.m. avdragits ...... Kostnad per elev 4024 kr/år dvs. 447 'kr/mån
Personal: ] föreståndare ............
Avgifter från föräldrarna (225 resp. 210 kr per elev och må— nad)1 ....................................
Statsbidraget år 1965
Huvudmannen betalar sålunda dvs. per elev 2 172 kr.
Med organisation och finansiering enligt utredningens förslag:
Personal: 1 1:e föreståndare i lkl 14, års- kostnad .................................
2 föreståndare i lkl 12, årskost- nad
2 biträdande föreståndare i lkl 10, årskostnad
Kostnadsökning för personal ......
Total kostnad ........................... Per elev 5228 kr/år dvs. 581 kr
per månad Statsbidrag2
Inkomster av elevavgifter (250+ 100 kr/mån/elev)
Återstår att täckas av huvudman- nen, dvs. huvudsakligen genom kommunala avgifter till huvud- mannen
Kommunal kostnad per elev och år 843 kr per elev och män 94 kr
225 360
98 227 5 500 121 632
19 308 34 416
30 912 67 428 292 788
69 180 (24 %)
176 400 (60 %)
1 225 för enkelrum, 210 för delat rum
2 Bidrag utgår endast till en av bitr. föreståndartjänsterna, då elevantalet ligger under 60.
KAPITEL 9
Intagning i internatskolor och elevhem
9.1 Elevkategorier_ och inackorde- ringsmöjligheter. Översikt
Kap. 6 ger en översikt över de inackor- deringsbehov som finns för elever vid svenska skolor. De tre kategorier som utredningen här beaktat är dels ut— landssvenska elever, dels glesbygdsele- ver, dels elever med behov av miljö— byte. Undersökningar bland eleverna vid internatskolorna har visat att dessa olika grupper inte alltid kan klart av- gränsas. I många fall kan olika skäl för inackorderingsbehovet sammanfalla hos en och samma elev. En elev från gles- bygd kan sålunda ofta ha behov av mil- jöbyte även bortsett från det byte av bostadsort som är nödvändigt för att han skall kunna besöka skolan. En ut- landssvensk elev kan även ha annat be- hov av miljöbyte än det som är beting- at av hans egenskap av utlandssvensk. Vidare återstår ännu en kategori, näm- ligen de elever som intagits i någon form av inackordering medan de varit att betrakta som utlandssvenskar och som fått stanna kvar i internatskolan eller elevhemmet även sedan föräldrar- na återflyttat till Sverige. Även för den senare typen av elever finner utred- ningen att ett berättigat behov av skol- inackordering föreligger, till dess ifrå- gavarande elev avslutat det stadium (mellanstadium, högstadium eller gym— nasialt stadium)av skolan, som han be- finner sig på.
Emellertid finns bland internatelever—
na i internatskolor i Sverige ännu en kategori, nämligen de elever som icke har något sådant behov av skolinackor- dering som här nämnts, men som pla- cerats i internatskola av föräldrarna på grund av att dessa anser att internat— skolemiljön är en nyttig uppfostrings- miljö eller av platsbrist vid vanlig skola.
9.2 Behovet av viss fördelning av elevkategorierna De olika kategorier av barn och ung- dom som här nämnts har endast den omständigheten gemensam att de för att få en önskad utbildning är hänvisa- de till annan bostad än föräldrarnas. De särskilda skälen till deras inackorde- ringsbehov kan i vissa fall göra det olämpligt att till en och samma förlägg- ning sammanföra alltför många elever tillhörande samma kategori.
9.2.1 Utlandssvenska elever
De utlandssvenska eleverna kan inte sä— gas utgöra en enhetlig kategori. En grupp utgör sådana elever vilkas för- äldrar nyligen lämnat landet och som sålunda tidigare bott hemma hos för- äldrarna och åtnjutit vanlig skolgång i Sverige. Dessa avviker icke i något av- seende från vanlig svensk skolungdom. En motsatt grupp utgörs av de elever som efter långvarig utlandsvistelse och skolgång i främmande länders skolor
har skickats hem till Sverige av föräld- rarna för att få en svensk uppfostran. Dessa barn har ofta dels svårigheter med språket, dels svårigheter med skol- gången i övrigt på grund av att deras kunskaper inte svarar mot de förkun- skaper som barn i motsvarande årskurs har i Sverige, dels svårigheter med den allmänna anpassningen till klimat och levnadssätt i Sverige. Deras skolpro- blem har närmare behandlats i kap. 4 och 7. Mellan de båda nämnda katego- rierna finns elever med olika grad av färdighet i svenska språket och med oli- ka stark anknytning till svensk under- visning och svensk miljö.
Från undervisningssynpunkt är det viktigt att de utlandssvenska elever som fått sin tidigare skolutbildning utom— lands inte utgör ett alltför stort inslag i en och samma klass, eftersom deras undervisning kräver en tidsödande in- dividualisering och eftersom en stark koncentration av sådana elever i en klass kan inverka menligt på behand- lingen av svenska språket inom klassen och på den allmänna standarden, be- dömd med hänsyn till läroplanens mål- sättning. De utlandssvenska eleverna bör sålunda inte samlas i en enda inter— natskola och där utgöra hela elevkåren, om man önskar att undervisningen skall kunna hållas på för svenska skolor nor- mal nivå. Pedagoger med erfarenhet av undervisning och handledning av ut- landssvenska barn anser att ett inslag av utlandssvenska elever med 60 % av det totala elevantalet i klassen och i skolan bör vara maximum.
9.2.2 Glesbygdselever Kategorin glesbygdselever skiljer sig icke på något sätt från annat genom- snitt av elever i svenska skolor. De be- höver inte nödvändigtvis bo i vad man egentligen menar med glesbygd. Ordet glesbygdselever betecknar här sådana
barn och ungdomar som bor på en ort där avståndet till närmaste skola med önskad tillvalsgrupp eller utbildnings- väg är för stort för att de utan men för studieprestationen dagligen skall kunna resa dit.
På grundskolestadiet är glesbygdsele- verna, såsom framgår av kap. 6, huvud- sakligen att finna dels i övre Norr- land, speciellt i Norrbottens län, dels i skärgårdsområden. Glesbygdselever på gymnasiestadiet kan däremot finnas i så gott som alla delar av landet, efter- som full variation av gymnasiets, fack- skolans och yrkesskolans linjer och gre- nar inte kommer att finnas inom varje gymnasieområde.
Beteckningen glesbygdselev måste för övrigt få olika innebörd med hänsyn till de arbetsprestationer som krävs av eleven. En normalelev i sista årskursen av grundskolan eller i första årskursen av gymnasiet torde utan att överan- stränga sig kunna färdas tämligen lång sträcka varje dag. För elever i de båda sista årskurserna av gymnasiet syns det däremot angeläget att de dagliga resor- na icke tillåts inkräkta på arbetsdagen i större omfattning.
Elever i grundskolan och andra skol- pliktiga elever har rätt att få sin in— ackordering organiserad genom kom- munens försorg. Någon sådan skyldig- het för kommunen kan icke direkt ut- läsas av gällande författningar vad gymnasieeleverna beträffar.
Bestämmelsen i 2 $ skollagen, att
Varje kommun skall — — — främja åtgärder i syfte att bereda barn och ung- dom undervisning i följande slag av sko- lor, nämligen kommunal yrkesskola och fackskola samt statligt och kommunalt gymnasium — -—- —,
måste dock tolkas som ett åliggande för kommunen att åtminstone främja inrät- tande av elevhem och andra inackorde- ringsmöjligheter som är nödvändiga för
att barn och ungdom skall kunna bere- das sådan undervisning som här avses. För närvarande finns i landet 3 elev- hem för gymnasieelever anordnade av primärkommuner, medan 5 sådana hem drivs av landsting och 6 hem har stif— telse som huvudman. Dessa hem har 174, 276 respektive 179 elevplatser. För elever vid yrkesskolor finns 10 primär- kommunala och 149 landstingskommu- nala elevhem, medan 7 sådana hem drivs av stiftelser. Dessa hem har ca 300, 9800 respektive 300 platser. (Ta— bell 8:6.)
När de gymnasiala skolformerna ge- nomgående får kommuner som huvud- män syns det naturligt att gymnasie- kommun skall ha skyldighet att ordna inackorderingsmöjligheter för barn och ungdom som enligt den centrala och regionala gymnasieplaneringen skall gå i kommunens gymnasiala skola men har mer än 45 minuters resväg till sko- lan. Denna skyldighet bör vara otvety— dig och bör fastställas genom särskilt riksdagsbeslut.
I och för sig kan det från elevens syn- punkt vara lika förmånligt att gå i en väl organiserad internatskola med möj- lighet till fritt val av olika gymnasie-, fackskole— och yrkesskolelinjer som att bo i ett elevhem och besöka en allmän gymnasial skola. Emellertid inräknas glesbygdseleverna i elevunderlaget för varje gymnasieområde vid gymnasiepla- neringen, och denna planering skulle avsevärt försvåras och kostnaderna för skolgången öka om glesbygdselever i större omfattning mottas i internatsko- lorna.
9.2.3 Elever som behöver byta miljö Såsom framgår av framställningen i 6.2.2 kan elever i olika skolor ha behov av miljöbyte av helt olika skäl. Dels kan behovet av inackordering utom hemmet bero på föräldrarnas yrkesverk-
samhet, dels kan det ha andra orsaker såsom konflikter med föräldrar, lärare eller kamrater. Dessa elever tillhör vis— serligen en kommun liksom glesbygds- eleverna, men för vissa av dem är det angeläget att komma bort från miljön i hemorten och helst så långt bort att det icke ter sig naturligt för dem att regel- bundet återvända dit under veckohel- gerna. Denna kategori bör därför inte generellt inackorderas i ett elevhem i närheten av föräldrahemmet utan kan till en del betraktas som ett naturligt internatskoleklientel.
Gemensamt för elever av denna ka— tegori och de utlandssvenska eleverna är att de inte alltid har möjlighet eller, som här antytts, att det inte alltid är lämpligt för dem att resa hem under kortare lov. Inackorderingen för elever i behov av miljöbyte bör vara sådan att de kan vistas i inackorderingshemmet inte bara under den vanliga skol- veckan utan även under höstlov och vårlov, ibland även påsklov och kan- ske t.o.m. julferie. Praktiska skäl gör det alltså lämpligt att elever i behov av miljöbyte och utlandssvenska elever placeras i likartad inackordering där vårdpersonalen är tillräcklig för att sva— ra mot dessa elevers vårdbehov.
9.3 Intagningsorganen
9.3.1 Intagning i internatskolor 9.3.1.1 Nuvarande ordning För närvarande ombesörjer internatsko— lorna själva sin elevintagning. I allmän- het svarar rektor ensam för denna, men vid vissa internatskolor biträder även någon eller några av hemföreståndarna vid proceduren. Några för samtliga in- ternatskolor gemensamma principer för intagningen syns inte råda vid internat- skolorna utan varje skola tillämpar sina egna principer. Härvid ser man i all-
mänhet i första hand till behovet av skolinackordering, exempelvis om ve- derbörande är utlandssvensk, om för- äldrarna är förhindrade att ta hand om eleven eller om eleven behöver miljö- byte. I viss omfattning lämnas före- träde åt elever vilkas föräldrar har an— knytning till skolan.
Eftersom stipendiemöjligheterna är starkt begränsade, inskränks emellertid elevklientelet vid internatskolorna i stort sett till sådana elever vilkas för- äldrar —— i många fall dock med bety- dande uppoffringar -— kan betala de höga avgifter som måste uttas vid dessa skolor.
9.3.1.2 Utredningens förslag Beträffande intagningen till privatgym- nasierna säger gymnasieutredningen (sid. 781):
I fråga om intagning av elever vid privat gymnasium föreslår utredningen att denna skall i motsats till vad som nu är fallet regleras på samma sätt som för of— fentligt gymnasium. Detta gäller såväl in- trädesfordringar som intagning genom in- tagningsnämnd. Utredningen har vad in- tagningen beträffar icke särskilt tagit upp internatgymnasiernas problem.
Utredningen har i kap. 7 föreslagit att vid internatskolorna i första hand skall intas utlandssvenska elever, som vid be- hov skall kunna disponera upp till 60 % av antalet internatplatser. En föreskrift härom skulle kunna införas utan att in- ternatskolornas självständiga intagning därför ändrades till formen.
Emellertid är vissa nackdelar förena- de med den nu rådande decentralisera- de intagningen. En samordning av in- tagningen är svår att organisera så, att de utlandssvenska föräldrarna i god tid får meddelande om huruvida plats kan beredas vid någon av internatskolorna. Vidare kan lätt vissa skolor få ett så stort inslag av utlandssvenska elever att
deras pedagogiska resurser anlitas hårt, medan andra skolors möjligheter icke utnyttjas till fullo. En annan synpunkt är att utlandsskolnämnden bör ges möj— lighet till ingående kännedom om elev- rekryteringen vid de olika internatsko- lorna och beredas möjlighet till regel- bunden kontakt med rektorerna för de skolor som främst tar hand om de ut- landssvenska eleverna.
Utredningen föreslår därför att in- tagningen i internatskolor (liksom i elevhem, jfr 9.3.2.2) av utlandssvenska elever skall ombesörjas av en intag- ningsnämnd där utlandsskolnämndens ordförande fungerar som ordförande, utlandsskolinspektören tjänstgör som sekreterare och rektorerna vid de inter— natskolor som kan ställa statsbidragsbe- rättigade platser till utlandssvenska ele- vers förfogande utgör övriga ledamöter. När de av utredningen föreslagna elev- hemmen för riksklientel trätt i funktion, bör även dessa vara representerade i intagningsnämnden. Som kansli för in- tagningsnämnden utnyttjas utlandsskol- nämndens kansli.
Om de lokala elevhemmen vid de all- männa skolorna i en framtid kommer att ta emot utlandssvenska elever i större omfattning, kan det även bli ak— tuellt att låta dessa hem representeras i intagningsnämnden.
Någon anledning att centralisera in- tagningen av de hemmasvenska elever- na med behov av skolinackordering syns inte föreligga. Intagningen av des— sa föreslås ske enskilt vid varje inter- natskola av en intagningsnämnd bestå- ende av skolans rektor, dess rådgivan- de psykiater/psykolog samt en av läns— skolnämnden utsedd representant. Ge- nom att den sistnämnde medverkar vid själva intagningen kan kravet på kon- troll över att intagningen svarar mot statsbidragsbestämmelsernas villkor en- ligt 7.4.2.2.1 tillgodoses.
9.3.2.1 Nuvarande ordning Intagningen i elevhem vid den obliga- toriska skolan ombesörjs för närvaran- de av elevhemmets styrelse, vilken en- ligt Sladga för elevhem inom det obli- gatoriska skolväsendet (SFS 1961:210 med senaste ändring 1965z871) utgörs av skolstyrelsen i kommunen. I elevhem vid obligatoriska skolor må enligt stad- gan mottas elever vid grundskolan och i mån av plats annan skola i kommu- nen. Vidare föreskriver stadgan:
I elevhem må mottagas elever som bo avlägset från skolan. Om plats finnes till- gänglig, må därjämte på begäran av måls- man eller barnavårdsnämnden i elevhem mottages elev, som av medicinska eller so- ciala skäl icke bör vistas i sitt hem.
Intagningen i elevhem för högre sko- lor ombesörjs av hemmets styrelse. Den- na styrelse utses av huvudmannen för elevhemmet, dvs. av landstinget (om hemmet är landstingsdrivet) eller av skolstyrelsen (om hemmet är kommu- nalt). Enligt elevhemmens reglementen skall i regel beslut om intagning av ele- ver fattas av hemmets styrelse i samråd med rektor för den läroanstalt för vars elever hemmet närmast är avsett. Några särskilda bestämmelser rörande princi— perna för intagning finns i allmänhet inte utfärdade, men i reglementet bru— kar anges för vilken elevkategori hem— met närmast är avsett.
I reglementet för elevhemmet för lär- jungar vid kommunala gymnasiet i Strömsund finns endast följande be- stämmelse om elevklientelet (jfr bil. 5):
Elevhemmet är avsett att bereda ur hy— gienisk och ekonomisk synpunkt förmån- liga bostadsmöjligheter för elever vid kom- munala gymnasiet i Strömsund, vilka un- der sin vistelse vid läroanstalten äro hän- visade till inackordering,
Styrelsen lämnas sålunda en avsevärd frihet vid intagningen av elever. Mesta-
dels syns elevhemsstyrelsen betrakta in- tagning i hemmet som en förmån, som främst bör tillfalla sådana elever som dels har behov av inackordering på grund av avståndet till skolan, dels har framgång i sina studier och visar gott uppförande. Elever som på grund av svåra hemförhållanden haft svårigheter att göra sig gällande i studiearbetet syns däremot i allmänhet inte ges före- träde vid intagningen. Vid vissa elev- hem söker man genom intagning ge stu- diemöjligheter åt elever som på grund av fysiskt handikapp behöver bo nära skolan.
För elevhem knutna till olika former av yrkesskolor finns inga enhetliga reg- ler beträffande intagningen. Eleverna syns i allmänhet intas i den ordning de anmäls till en kurs vid skolan. För ele- ver som inte kan beredas plats i elev- hemmet anskaffas i allmänhet genom skolan privata rum; måltiderna får även dessa elever inta i elevhemmet.
9.3.2.2 Utredningens förslag I elevhem knutna till det allmänna skol- väsendet skall i första hand intagas ele- ver från skolans rekryteringsområde, vilka har behov av inackordering. Den— na bestämmelse föreslds fortfarande gäl- la generellt. Dock bör utlandsskol- nämnden kunna hos Kungl. Maj:t an— hålla att vid visst elevhem ett angivet antal platser skall reserveras för ut— landssvenska elever. Utredningen föreslår vidare att intag- ningen verkställs av en intagnings- nämnd som för varje elevhem utses av dess styrelse, dvs. skolstyrelsen respek- tive landstinget eller den styrelse som vederbörande privata huvudman utsett för hemmet. I intagningsnämnden bör rektor vid en av de skolor för vilkas elever hemmet är avsett samt en skol- kurator eller skolpsykolog, om sådan finns i kommunen, vara självskrivna le-
damöter. Om landstinget är huvudman för elevhemmet, föreslås länsskolpsyko- logen vara självskriven ledamot av in- tagningsnämnden.
Om överskott på platser finns vid ett elevhem, anmäls dessa till utlandsskol- nämnden att disponeras för utlands- svenska elever. Intagningen av utlands— svenska elever på dessa platser liksom i de föreslagna elevhemmen för riks- klientel verkställs av den i 9.3.1.2 före- slagna centrala intagningsnämnden för utlandssvenska clever.
9.3.3 Anskaffning av privat inackordering
9.3.3.1 Nuvarande ordning
För elever i grundskolan, som behöver privat inackordering för att kunna full— göra sin skolgång anskaffar skolstyrel- sen sådan inackordering.
Beträffande elever i gymnasiet före- ligger som nämnts i 9.2.2 icke någon formell skyldighet för skolstyrelse eller skolledning att ombesörja inackorde— ring. Eleverna där är hänvisade till att själva sörja för sin inackordering, och mestadels torde detta ske på så sätt att rum och inackorderingsfamiljer över- tas genom rekommendationer mellan eleverna, som har noga reda på villko- ren i olika inackorderingsfamiljer.
Föräldrarna till utlandssvenska barn är hänvisade till kontakter med hem- landet, exempelvis genom släktingar el- ler affärsförbindelser, för att få upp- lysningar om lämplig inackorderings- familj för barnen. De föräldrar som är medlemmar av Utlandssvenskarnas för— ening vänder sig ofta till föreningens kansli om de saknar andra resurser. Föreningen gör då i första hand för- frågningar h05 rektor vid den skola där barnen skall tas emot och får ofta upp- lysning om lämplig inackordering. Stundom vänder föreningen sig även till vederbörande elevs blivande klasskam-
rater, som ibland kan erbjuda inackor- dering i sina föräldrahem. Genom an- nonsering i föreningens namn i dags- pressen har det även varit möjligt att anskaffa lämplig inackordering för ut- landssvenska barn.
9.3.3.2 Utredningens förslag I kapitlen 3 och 4 föreslår utredningen att utlandsskolnämnden skall fungera som serviceorgan för inackorderingsför- medling åt utlandssvenska skolelever. Den kännedom som utlandsskolnämn- den så småningom förvärvar om olika inackorderingsfamiljer på skolorter bör för föräldrarna kunna innebära en viss trygghet och garanti. Utredningen har i 5.2 konstaterat att inackorderade barn icke är att betrakta som fosterbarn och att vanlig skolinac- kordering därför icke står under ome- delba-r tillsyn av barnavårdsnämnden. När hemmasvenska barn inackorderats av föräldrarna genom direktkontakt med inackorderingsfamiljen, kan det förutses att föräldrarna står i fortlöpan- de kontakt såväl med barnen som med familjen och därigenom kan ha konti— nuerlig kännedom om vård och trivsel i inackorderingen. För de hemmasvens- ka barn vilkas föräldrar ej kan utöva sådan tillsyn och för flertalet utlands- svenska barn måste anskaffning och till- syn av inackorderingen organiseras på annat sätt. I 3.1.6.2 har berörts det förslag till instruktion för skolkuratorer som fram- lagts av 1965 års utredning om social- högskola i örebro i betänkandet ”ökad socionomutbildning". I likhet med nämnda utredning föreslår Utlands— och internatskoleutredningen att en normalinstruktion för skolkuratorer upprättas, enligt vilken det åligger ku- ratorerna att särskilt ha tillsyn över in- ackorderade elever. Denna tillsyn mås- te innefatta en viss kontroll av inackor-
deringsförhållandena. Kuratorernas be— fattning med inackorderingsverksamhe- ten bör omfatta:
1. Anskaffning av allmänt lämpliga hem där man är villig att ta skolung- dom som inackorderingar.
2. Prövning av frågan vilket hem som är lämpligt för varje särskilt inackor- deringsfall.
3. Tillsyn av själva inackorderings— förhållandet, innefattande stöd såväl för inackorderingsfamiljen som för den placerade eleven.
9.4 I ntagnings f är farande
9-4u1 Intagning av utlandssvenska elever Utredningen föreslår att när utlands— svenska föräldrar önskar en plats i in- ternatskola eller elevhem för ett barn detta normalt anmäls skriftligen till ut- landsskolnämnden. Anmälan görs på särskilda blanketter _— olika blanketter för grundskola respektive gymnasial skola —— som ifylls med vissa uppgifter till ledning för intagningsnämnden i dess arbete. Blanketterna bör insändas till utlandsskolnämnden före den 1 april, om anmälan avser inträde i sko- lan påföljande hösttermin. Intagningen verkställs sedan av intagningsnämnden under våren, så att föräldrarna under sommarens lopp kan få besked om var barnet placerats. Om anmälan avser yr- kesskola, anskaffar nämnden genom sin kontakt med yrkesskolor av olika slag en plats vid önskad kurs på ort där lämplig inackordering kan erhållas. Emellertid kan det inte förutsättas att föräldrarna alltid känner till beho- vet av internatskoleplacering i så god tid att de redan den 1 april kan insän- da sådan anmälan. Därför måste an— mälan kunna inges även under löpande läsår. Utredningen föreslår att den in- tagning som måste ske under läsårets lopp skall anförtros åt utlandsskolnämn-
den, som efter underhandskontakt med vederbörande internatskolerektor eller rektor vid allmän skola eller yrkesskola placerar barnet i önskad och lämplig skolform. Klasserna i internatskolorna bör i enlighet härmed vid vårintagning- en icke helt fyllas, utan ett lämpligt an- tal platser —— utredningen föreslår tills vidare femton sammanlagt på grund- skola, gymnasium och fackskola — bör lämnas fria vid den gemensamma in- tagningen. Antalet platser vid internat- skolorna som på detta sätt skall hållas vakanta för under läsåret tillkommande elever fastställs för varje läsår och sko- la av skolöverstyrelsen på förslag av ut- landsskolnämnden. Instruktion för in- tagningsnämndens arbete fastställs av skolöverstyrelsen på förslag av utlands- skolnämnden.
9.4.1.1 Intagning i grundskola i inter- natskola
Om föräldrar under sin utlandsvistelse önskar ha barnen placerade i grundsko- leklass i internatskola, skall på anmäl- ningsblanketten anges barnens tidigare skolgång, deras betyg från denna skol- gång under de två senaste åren samt uppgift om i vilken skola eleven öns- kar inträde i första, andra och tredje hand. Om anmälan avser högstadiet, skall därjämte önskad tillvalsgrupp och val av övningsämnen, respektive önskad linje av årskurs 9, anges.
Om föräldrarna önskar att eleven skall placeras i internatskola, tas ele- ven in i den skola han väljer i första hand, om plats på önskad utbildnings- linje finns vid denna. Om plats ej finns vid förstahandsskolan, undersöks möj- ligheterna i den skola som angivits som andra, respektive tredje alternativ. Om samtliga ifrågakommande klasser i in- ternatskolorna är fyllda, undersöker in- tagningsnämnden om plats finns vid allmän skola, där elevhemsplats kan på-
räknas. Om inackordering i första hand önskas vid elevhem i anslutning till all- män skola, bör i första hand sådan placering eftersträvas.
9.4.1.2 Intagning i gymnasial skola På anmälningsblanketten till gymnasial skola ifylls beträffande eleven likaledes uppgift om tidigare skolgång och om betyg under de två senaste läsåren. Där- jämte anges liksom för grundskoleele- verna tre olika alternativ beträffande skolor. För dessa elever anges även vil- ken skolform (gymnasium, fackskola eller yrkesskola) och linje som önskas i första, andra och tredje hand. Intagningsnämnden har att vid intag- ningen icke blott ta hänsyn till veder- börande elevs behov av inackordering under skolgången utan även bedöma om vederbörande är behörig för intag- ning i den skolform som önskas. När det gäller ansökningar till gym- nasium, kan samtliga sökande icke all- tid hedömas efter enhetliga principer. Rättvisan kräver att om den sökande genomgått årskurs 9 i grundskola i Sve- rige, den utlandssvenska eleven sätts i samma konkurrenssituation som hans kamrater från den tidigare skolgången. Som villkor för placering i internatsko- la bör i så fall gälla att han uppnår den betygssumma som lägst fordras för in- träde i gymnasiet i det gymnasieområ- de han tillhört. Elever som tillbringat de två senaste skolåren i svensk utlandsskola och där genomgått årskurs 9 skall i första hand uppfylla gällande allmänna behörighets- bestämmelser för att kunna bli intagna i gymnasium respektive fackskola. Ut- redningen har vidare övervägt frågan huruvida bland de utlandssvenska ele- verna i denna situation samma villkor skall gälla som för elever i de olika gymnasieområdena i Sverige, så att 50 % av ungdomarna skall tas in i gym-
nasium eller fackskola. Emellertid kan de utlandssvenska eleverna, även om de gått i en svensk utlandsskola, icke helt jämställas med ungdomar som gått i skola i Sverige. De har ofta bakom sig en varierande skolgång och har kan— ske flyttat mellan olika länder, talat oli— ka språk osv., vilket kan ha satt dem i en ogynnsammare studiesituation. Vi- dare intas årligen vid vissa gymnasier ett antal elever på minimipoäng. För- modligen kommer även i fortsättningen varje år ett antal hemmasvenskar att intas i gymnasium på minimibehörig- het enligt de nya behörighetsreglerna. Att fastställa särskilda kvalificerings- villkor utöver behörighetskraven skulle innebära att man försatte de utlands- svenska eleverna i sämre läge än hem- masvenska elever i vissa gymnasieom- råden. Med hänsyn härtill och då den utlandssvenska grupp det här är fråga om är så liten att en tillämpning av procentsatser inom densamma kan med- föra stora orättvisor, finner utredning- en såsom redan nämnts i 4.2.7 skäligt att föreslå att elever från utlandssvensk skola skall intas i gymnasium respek- tive fackskola, om de uppfyller gällan- de" behörighetskrav. Ytterligare ett skäl härför är att det för det svenska gym- nasiala utbildningssystemet torde vara värdefullt att få ett tillskott av svenska elever som skolats utomlands.
Ett särskilt problem utgör de elever som söker till gymnasium i Sverige ef- ter att tidigare ha gått i utländsk eller internationell skola, som inte direkt kan jämföras med svensk grundskola. [ dessa fall är det särskilt viktigt att blanketten ifylls noggrant med upp- gifter om elevens tidigare skolgång, så att intagningsnämnden med ledning av den erfarenhet som samlats hos inter— natrektorerna och hos utlandsskolnämn- den kan bedöma i vilken skolform, på vilken linje och i vilken årskurs eleven
lämpligen bör placeras. På grund av den osäkerhet som alltid måste råda be- träffande dessa elevers förkunskaper och möjligheter att följa undervisning— en på viss linje bör intagningen dock icke göras definitiv, utan eleven bör placeras på lämplig utbildningslinje som extra elev. Den definitiva intagningen i klassen bör kunna uppskjutas högst ett år för att eleven skall ha möjlighet att helt acklimatisera sig i den svenska skolmiljön, innan den definitiva place- ringen sker.
Intagningsnämnden bör vid sitt arbe- te alltid sträva efter att så långt det är möjligt tillgodose föräldrarnas öns- kemål. Utredningen förutsätter dock att skolöverstyrelsen och utlandsskolnämn- den håller sin uppmärksamhet riktad på frågor som sammanhänger med in- tagningen. Om tendenser till missbruk skulle iakttas, bör dessa myndigheter hos Kungl. Maj:t anmäla förhållandet.
Intagning i allmänna skolor samt i därtill hörande elevhem bör även kun- na ske direkt genom lokal intagnings- nämnd om eleven har anknytning till visst gymnasieområde eller viss skola.
9.4.2 Intagning av elever med dokumen- terat behov av miljöbyte och glesbygds- elever
Utredningen har bl. a. i kap. 7 föresla- git att totala antalet utlandssvenska ele- ver i internatskolorna skall omfatta högst 60 % av hela antalet internatele- ver. Härutöver bör i första hand elever med dokumenterat behov av miljöbyte intas i sådan omfattning att de tillsam- mans med de utlandssvenska eleverna samt glesbygdselever för vilka annan lämplig inackordering ej kunnat ordnas utgör minst 90 % av hela antalet inter— natelever vid skolan. övriga glesbygds- elever bör, som nämnts i 9.2.2, icke uppta platser vid internatskolor, då dessa behövs för de båda tidigare nämn—
da elevgruppcrna, utan bör främst be— redas plats i regionalt elevhem. Medan intagningen av de utlandssvenska ele— verna i princip är gemensam för inter- natskolor och elevhem, bör någon så— dan gemensam intagning inte förekom— ma för de båda kategorierna hemma- svenska elever, eftersom dessa alltid har en naturlig lokal-regional anknyt- ning.
9.4.2.1 Intagning av hemmasvenska ele— ver i internatskolor Om föräldrar eller annan vårdnadsha- vande vill placera ett barn vid internat- skola, skall vederbörande ansöka om så- dan intagning skriftligt direkt vid den skola som ansökan i första hand avser. Blanketten för ansökan skall vara så konstruerad att på densamma kan an— ges vilken skola som söks i första hand, i andra hand och i tredje hand. Blan— ketten skrivs ut i tre exemplar. Den skola som mottar ansökan skall sända ett exemplar av denna till var och en av de skolor som förts upp i andra res— pektive tredje hand. Skolledningen vid samtliga de sålunda sökta internatsko- lorna får på så sätt kännedom om vilka elever som sökt vederbörande skola som första, andra respektive tredje al- ternativ. På ansökningsblanketten skall den sökande ange huruvida en statsbidrags- berättigad plats önskas vid internatsko- lan. I anvisning skall meddelas, att som villkor för erhållande av sådan plats gäller att särskilt intyg rörande elevens behov av inackordering, utfärdat av psykiater eller behörig psykolog, skall bifogas ansökan. Den sökande skall även anteckna, huruvida internatskole- plats önskas, även om eleven av intag- ningsnämnden icke skulle bedömas vara berättigad till statsbidragsberättigad plats. Ansökningarna inlämnas till internat-
skolan senast den 1 april. Internatsko- lans intagningsnämnd (se 9.3.1.2) har därefter att granska ansökningsblanket— terna med bifogade utlåtanden, varefter nämnden avgör vilka elever som skall tas in på statsbidragsberättigad plats. Vid avgörandet får i första hand ange- lägenhetsgraden av det konstaterade be- hovet av miljöbyte fälla utslaget. Sam- tidigt bedömer nämnden för vilken skolform den sökande är behörig och bildar sig en uppfattning om elevens möjligheter att tillgodogöra sig under- visningen vid den skolform ansökan gäller. Mellan elever som bedöms ha lika stort behov av miljöbyte bör avgö- randet grundas på betygssumman.
I alla sådana yttranden som här av- ses liksom vid hela intagningsförfaran- det bör psykologer, psykiatrer och in- tagningsnämnd självfallet vara diskreta och taktfulla.
Om de för utlandssvenskar och för elever med dokumenterat behov av mil— jöbyte avsedda 90 % av platserna icke tas i anspråk för sådana sökande, be- läggs återstående platser med gles— bygdselever, vilka intas efter betygs- poäng.
För intagning på icke statsbidrags— beråttigade platser svarar rektor enligt av skolans styrelse fastställda grunder.
9.4.2.2 Intagning av hemmasvenska ele- ver i elevhem Elevklientelet i de lokala elevhemmen förutsätts framför allt utgöras av gles— bygdselever och elever med dokumente- rat behov av miljöbyte. Ansökan om plats i elevhem bör göras på samma sätt som ansökan om plats vid internatskola och på samma typ av blanketter. Intagningsnämnden vid elevhemmen har därefter att ta ställning till vilka elever som vid platsbrist skall få före- träde till elevhemmet. Härvid bör icke tidigare visade studieprestationer fälla utslaget utan enbart behovet av inac- kordering. En svårighet kan här vållas av en nödtvungen jämförelse av beho- vet dels för en elev med lång skolväg, dels för en elev med behov av miljö- byte. I sådana fall bör alltid psykolo- giska skäl fälla utslaget och en bedöm— ning göras om någon av eleverna med lika stor fördel kan hänvisas till famil- jeinackordering. Ävenså bör elevhems- styrelse och intagningsnämnd stå i för- bindelse med styrelse och nämnd för elevhem vid skolor i angränsande om- råden, så att samverkan kan ske. Even- tuella överskottsplatser ställs till ut- landsskolnämndens förfogande att dis- poneras såsom beskrivits i det föregå- ende.
KAPITEL' 10
Sammanfattning av förslagen i avd. I
10.1 Förslag beträfande de ut- landssvenska barnens skolgång
10.1.1 Svenska utlandsskolor
Utredningen föreslår att undervisnings— behovet för utlandssvenska barn i låg— och mellanstadieåldern i första hand skall kunna tillgodoses genom svenska utlandsskolor. Sådan skola skall kunna inrättas när elevunderlaget på nämnda stadier inom ett lämpligt rekryterings- område mera stadigvarande uppgår till 12. Vid detta elevantal skall två lärare kunna anställas. Normalt beräknas en svensk utlandsskola bestå av förskola, lågstadium och mellanstadium. Hög- stadieundervisning för utlandssvenskars barn förutses däremot ske huvudsakli- gen i skolor i Sverige. I den mån hög- stadieelever undervisas i svenska ut— landsskolor bör denna undervisning i allmänhet ha formen av lärarledd kor- respondensundervisning. Endast på orter där ett större antal svenskar är bosatta syns regelrätt högstadium med muntlig undervisning kunna anordnas. Den av utredningen föreslagna utlands- skolnämnen bedömer frågan om in- rättande av högstadium från fall till fall.
Vid de svenska utlandsskolorna föreslås lärarna avlönas av svenska staten, varjämte bidrag föreslås utgå till vissa Skolsociala anordningar, nämligen fria läroböcker (som utsänds kostnads- fritt genom den av utredningen före— slagna utlandsskolnämnden, jfr 10.1.12),
Skolskjutsar, Skolmåltider och skolhälso- vård.
Som huvudman för svenska utlands— skolor förutses lokala skolföreningar fungera. Styrelsen för varje skola bör bestå av sju ledamöter av vilka utlands- skolnämnden utser en och skolför- eningens föreningsstämma fem, var- jämte studierektOr är självskriven leda- mot. Styrelseordförande utses inom styrelsen.
Lärarna vid utlandsskolorna förord- nas- för en tid av tre år. Efter ett så- dant treårsförordnande bör läraren kunna få ett nytt lika långt förordnan— de. Därefter bör samme lärare normalt icke på nytt förordnas utomlands in- nan han under minst två år tjänstgjort vid skola i Sverige. Utlandslärarna bör åtnjuta rese- och flyttningsersättningar i huvudsaklig överensstämmelse med ersättningar för motsvarande personal i utrikesförvaltningen. Meriter och tjänsteår får beräknas vid utlandstjänst— göring på samma sätt som vid tjänst- göring i Sverige. Reseersättning för hemresa under ferier bör utgå till ut- landslärare vartannat år under villkor att läraren under del av ferierna del- tar i studiedagar eller fortbildnings- kurs.
Lärarna vid utlandsskolorna föreslås under sin tjänstgöring vara anställda i statstjänst med placering vid veder- börande skola. Löne- och anställnings- villkor bör i huvudsak vara desamma som vid anställningi Sverige.
Vid varje utlandsskola skall en av lärarna förordnas som studierektor.
10.1.2 Svensk undervisning På platser där underlaget för en svensk Skola enligt ovannämnda bestämmelser saknas bör emellertid svensk undervis- ning kunna anordnas utan att under- visningen skall ha karaktär av officiell svensk skola. Då familjer på en ut- ländsk ort har tillsammans minst sex barn som behöver svensk undervisning skall en lärare kunna anställas och av- lönas från Sverige för att ha hand om barnens undervisning. Bidrag bör här- vid kunna utgå till lokaler, undervis- ningsmateriel och vissa Skolsociala an- ordningar.
10.1.3 Internationella skolor Utredningen föreslår även att statsbi- drag skall kunna utgå till internationella skolor utomlands där svenska elever undervisas. Förutsättningen för att bi- drag skall kunna utgå och svenska lä- rare placeras vid sådana skolor skall vara att skolans verksamhet i stort an- sluter sig till de principer som gäller för den svenska grundskolan. Sådan internationell skola skall, om statsbidrag utgår, vara beredd att ta emot alla inträdessökande svenska ele- ver i de åldrar skolan vänder sig till. Vid dessa internationella skolor skall viss undervisning ske i svenska språ- ket och i samhällsorienterande ämnen med anknytning till Sverige.
10.1.4 Nordiskt samarbete
Huvudman vid svensk utlandsskola fö- reslås vara skyldig att, på samma vill- kor som gäller för utlandssvenskar, i skolan även ta emot barn till andra nor- diska medborgare. Statsbidrag beräknas även under vissa villkor kunna utgå till skola som anordnas av internordisk hu-
vudman. Vidare föreslås att svensk ut- landsskola bör kunna tjäna som organi- satorisk och lokalmäSSig bas för stöd— undervisning i annat nordiskt moders- mål, Denna skyldighet för svensk hu- vudman till utlandsskola att ta emot andra nordiska barn förutsätter re- ciprocitet beträffande svenska barn i andra nordiska skolor. Detaljerna i denna nordiska samverkan bör utfor- mas efter förhandlingar med övriga nordiska länder i den nordiska sam- arbetstraktatens anda.
10.1.5 Svensk kompletterande undervisning Förutom till svensk heltidsundervisning föreslås statsbidrag i form av lärarlöner utgå även till svensk kompletterande undervisning utomlands för svenska barn som går i utländska skolformer. Denna undervisning Skall främst syfta till att lära eleverna svenska eller hjälpa dem att vidmakthålla sina kunskaper däri samt till att orientera dem om svenska förhållanden.
10.1.6 Korrespondensundervisning Svenska gymnasier utomlands beräknas normalt icke förekomma. I stället före— slår utredningen att statsbidrag skall utgå till korrespondensundervisning för utlandssvenska elever i gymnasieåldern. Bidrag föreslås även utgå till lärarlön för handledare vid korrespondensun- dervisning.
10.1.7 Elevhem vid utlandsskolor
Under vissa förutsättningar beräknar utredningen att elevhem skall kunna anläggas i anslutning till de svenska utlandsskolorna. Bidrag till dessa elev- hem bör utgå efter samma principer som till elevhem vid det allmänna skol- väsendet i Sverige.
10.13 Intagning av utlandssvenska elever i gymnasial skola i Sverige För att underlätta de utlandssvenska barnens skolgång i gymnasiala skolor i Sverige föreslår utredningen tillika vissa åtgärder. När det gäller in-tagning av elever, som tillbringat de två senaste åren i svensk utlandsskola eller i sådan internationell skola som åtnjuter svenskt statsbidrag, skall ungdomar vilkas föräldrar är utlandssvenskar jämställas med sådana elever som till- hör vederbörande skolas intagnings— område. För de utlandssvenska eleverna skall samma behörighetsregler gälla som för hemmasvenska elever och de utlandssvenska eleverna föreslås ha rätt till in'träde om de har föreskriven mi- nimibehörighet. Om de tillbringat års— kurs 9 i grundskola i Sverige, gäller dock samma intagningsregler som för övriga svenska elever. Utlandssvenska elever som något av de två senaste åren gått i annan skola än som ovan nämnts skall kunna intas som extra elever i gymnasiala skolor, var- efter slutligt ställningstagande till deras intagning sker senast efter ett läsår.
10.1.9 Preparandkurser och stödunder- visning För att underlätta de utlandssvenska elevernas övergång till svenska skolor föreslår utredningen att preparandkur- ser skall kunna anordnas på sommaren för utlandssvenskars barn som efter längre vistelse i utlandet ämnar söka inträde i skolväsendet i Sverige. Sådana kurser skall anordnas främst i ämnen och på stadier där starkt behov av kompletterande undervisning förelig— ger. Vidare föreslår utredningen att stats- bidrag skall utgå till stödundervisning för utlandssvenska barn som går i alla skolformer i Sverige.
10.1.10 Internatskolgång och elevhems- vistelse för utlandssvenska elever För utlandssvenska elever som går i in- ternatskolor eller är inackorderade i elevhem i Sverige föreslår utredningen att sådana kostnader som normalt er- läggs av vederbörande hemkommun skall erläggas av svenska staten. Intagning av utlandssvenska elever i internatskolor föreslås ske genom en för samtliga internatskolor central in— tagningsnämnd för utlandssvenska ele- ver. Ordförande i denna nämnd är ord- föranden i utlandsskolnämnden (jfr 10.1.12) och sekreterare utlandsskol- inspektören. Vid intagning av utlands- svenska elever i internatskolor föreslås samma behörighetsvillkor gälla som vid intagning i motsvarande skolor inom det allmänna skolväsendet.
10.1.11 Elevhemsinackordering av utlands- svenska elever
För elever som behöver skolin- ackordering i Sverige under föräldrar- nas utlandsvistelse föreslås att vissa platser vid elevhem skall förbehållas ut- landssvenskar. Även vid inackordering i elevhem föreslås att sådana ersättning— ar, som eljest betalas av elevernas hemkommun, för utlandssvenskarnas del erläggs av staten.
10.1.12 Utlandsskolnämnden
Som ett centralt organ för administra- tion av de utlandssvenska barnens skol- gång föreslår utredningen att en myn- dighet kallad utlandsskolnämnden skall inrättas (jfr 3.1.6). Denna nämnd skall bestå av en ordförande jämte fyra andra ledamöter utnämnda av Kungl. Maj:t. Sekreterare i nämnden och chef för dess kansli, som i rationaliserings- och besparingssyfte förutsätts vara samordnat med skolnämndens för
och Stockholms vara en utlandsskol- inspektör. Utlandsskolnämnden skall svara för organisation av utlands- skolor och svensk undervisning i övrigt utomlands för utlandssvenska barn, för information i skolfrågor till utlands- svenska föräldrar, för utanordning och beräkning av statsbidrag för svensk un- dervisning utomlands, för lärartillsätt- ning vid utlandsskolorna och för all— män tillsyn och pedagogisk rådgivning vid utlandsskolorna. Vidare skall nämn- den tillhandahålla service beträffande skolinackordering i Sverige samt sörja för pedagogisk rådgivning rörande un- dervisningen av utlandssvenskarnas barn. Stockholms stad län, skall
10.2 Förslag beträfande internat- skoleorganisationen i Sverige
Beträffande internatskolorna har ut— utredningen i kap. 7 framlagt vissa förslag som gäller såväl anordningarna vid internatskolorna och deras organisation som elevintagningen där samt statsbidragsbestämmelser. Utredningen föreslår att platserna vid sådana internatskolor som åtnjuter statsstöd på längre sikt skall vara till 90% reserverade för utlandssvenska elever och elever med dokumenterat behov av miljöbyte. Statsbidragen till sådana skolor föreslås höjda. Intagningen i dessa internatskolor bör ske, beträffande utlandssvenska clever av den förut nämnda centrala intagningsnämnden (jfr 10.1.10) och beträffande hemmasvenska elever av en för varje internatskola organiserad in— tagningsnämnd i vilken ingår psykolo- gisk expertis. Vid intagningen tas hän- syn i första hand till behovet av inter- natskolgång, som skall dokumenteras för varje elev. Huvudkriterier för så—
dant behov föreslår utredningen vara dels egenskapen av utlandssvensk, dels behovet av miljöbyte. Platserna vid dessa internatskolor bör fördelas lika mellan pojkar och flickor. De här ifrågakommande internatskolorna före- slås sålunda vara saminternat.
I kap. 7 föreslås även särskilda be- stämmelser och riktlinjer beträffande vården och tillsynen av eleverna vid internatskolorna liksom för hälsovård, lokaler, fritidsanordningar och möjlig- heter till fritt studieval.
I första hand beräknar utredningen att detta förhöjda statbidrag skall kun- na utgå till Sigtunastiftelsens humanis- tiska läroverk, Sigtunaskolan, Viggby- holmsskolan och Grännaskolan vilka bedöms ha särskilt goda förutsättningar att snabbt uppfylla de av utredningen fastställda villkoren. Övriga internat- skolor föreslås under en övergångstid fram till år 1972 åtnjuta i huvudsak oförändrade statsbidrag. Utredningen räknar med att statsmakterna före ut— gången av denna övergångsperiod tar definitiv ställning till frågan om dessa skolors inordnande under det av ut- redningen föreslagna statsbidraget på grundval dels av platsbehovet, dels av skolornas möjligheter att uppfylla de av utredningen angivna förutsättningarna för sådant bidrag.
10.3 Förslag beträfande elevhem
Utredningen föreslår att det i princip skall ankomma på de lokala och re- gionala skolmyndigheterna att planera för omhändertagande i elevhem av så— dana elever i alla skolformer som för sina studier är beroende av skolinac- kordering, dvs. i huvudsak glesbygds- elever och vissa elever i behov av mil— jöbyte inom hemortsregionen.
För sådana elevhem som i huvud-
sak betjänar ett riksklientel, dvs. utlands- svenska elever och elever i behov av radikalt miljöbyte, föreslås väsentligt höjda statsbidrag. För de elever som intas i dessa elevhem liksom för såda- na elever som intas på de tidigare nämnda 90 % av internatplatserna vid internatskolor (jfr 10.2) föreslår ut— redningen att sådana statliga och kom- munala bidrag skall utgå att föräldrar- na icke väsentligen förorsakas ökade kostnader genom elevernas inackorde- ring i relation till de kostnader de skulle ha förorsakats om barnen bott i föräldrahemmet.
Vidare ger utredningen i kap. 8 vissa rekommendationer beträffande utrust- ning, lokaler och personal vid elevhem- men. Bestämmelserna för elevhemmens organisation, lokaler, fritidsanordning— ar, personal och omvårdnad föreslås i huvudsak vara desamma vare sig elevhemmet är knutet till en allmän skola eller till en internatskola.
10.4 Planering avseende skol- inackorderingsmöjligheterna Utredningen har, på grund av de refor- mer inom skolväsendet som dels nyligen genomförts dels planeras, inte kunnat beräkna inackorderingsbehovets stor- lek ens för den närmaste framtiden. Utredningen har därför funnit att pla- neringen för skolinackorderingen vä— sentligen bör ske kontinuerligt och an- förtros åt lokala, regionala och centrala skolmyndigheter.
För att tillgodose behovet av möjlig- het till val mellan internatskolgång och skolgång i allmän skola kombinerad med elevhemsinackordering för utlands- svenska elever och vissa elever med dokumenterat behov av miljöbyte har utredningen föreslagit att under åren 1967—69 tre elevhem för ”rikskliente- let” med inalles 180 platser skall uppfö- ras. Btt av dessa bör förläggas till stockholmstrakten, ett till göteborgs- trakten och ett till Skånes västkust.
AVDELNING II
Skolgång för vissa minoriteters barn
KAPITEL 11
Minoriteter i Sverige
11.1 Inledning
Sverige har tidigare haft en i förhållan— de till många andra länder mycket ho- mogen befolkning med hänsyn till språk och religion. De enda väsentliga undan- tagen har varit samerna (för närvaran- de ca 4 000 lapsktalande personer) och finsktalande personer (uppskattnings— vis ca 40 000 personer) som av ålder har varit bofasta i norra Sverige samt ett mindre antal mosaiska och katolska trosbekännare.
Från att ha varit ett emigrationsland under 1800-talet och början av 1900- talet har Sverige sedan 1930 haft en nettoinvandring, dvs. antalet från ut- landet inflyttade personer har översti- git antalet utvandrade. Från tiden om- kring andra världskriget och under 1950- och 1960-talen har denna invand- ring varit mycket omfattande och ställt samhället inför stora och delvis nya problem. Det är obestridligt att Sverige såväl ekonomiskt som kulturellt har haft god nytta av invandringen, och det är beklagligt att de invandrade stundom haft svårigheter att anpassa sig här. På senare tid har detta problem uppmärk- sammats och en omfattande verksamhet har numera påbörjats i syfte att ge in- vandrarna nödiga kunskaper i svenska och om Sverige. På olika sätt och i olika sammanhang har även frågan om de inflyttades barns skolgång förts på tal. l anförande till statsrådsprotokollet den 7 februari 1964 uttalade chefen för eck-
lesiastikdepartementet, statsrådet Eden- man, följande om utredningens upp- drag:
Som jag tidigare nämnt, har riksdagen uttalat sig för att frågan rörande vissa minoriteters skolgång också bör hänskjutas till prövning av sakkunniga. De minorite- ter, som därvid avsetts, är huvudsakligen efter kriget från andra länder nyinflyttade grupper, vilkas barn av språkliga eller re- ligiösa skäl kan behöva beredas särskild skolgång. Det gäller således personer av ut- ländsk härkomst, vilkas barn är svenska medborgare, eller eljest förutsättas kvar- stanna här i landet under lång tid.
Efter krigsslutet har ett stort antal ut- länningar kommit till Sverige som flyk- tingar eller immigranter och i stor ut- sträckning assimilerats med det svenska samhället. Utvecklingen synes nu gå mot en minskning av de institutionella hindren för arbetskraftens internationella rörlig- het. Det är därför inte orimligt att antaga, att ett betydande antal utlänningar även i framtiden kommer att tillföras den svens— ka arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund kan det vara berättigat att närmare under— söka om dessa grupper kan ha vissa sär- intressen på undervisningens område och om åtgärder från samhällets sida inom ramen för det allmänna skolväsendet, ut- över de redan vidtagna, kan vara motive- rade.
Frågan om språkliga och religiösa minoriteters skolgång är ett delproblem i ett mycket större frågekomplex, näm- ligen det om invandrarnas anpassning i Sverige. Utredningen har ej ansett som sin uppgift att överväga den svenska invandringspolitiken i dess helhet, ej heller att ange vilken utveckling som
är önskvärd. De åtgärder som utred- ningen i kap. 13—15 föreslår tar väsent- ligen sikte på de närmaste 5 a 10 åren, varvid dock utredningen är medveten om att den faktiska befolkningsutveck- lingen kan komma att tvinga fram andra lösningar än dem utredningen förordar liksom att å andra sidan vissa före- slagna åtgärder kan visa sig obehövliga längre fram.
11.2 Statistiska uppgifter om ut- landsfödda och utlänningar
i Sverige
Någon officiell statistik över »språkliga eller religiösa» minoriteter finns ej i Sverige. I motsats till i en del andra länder registreras i Sverige sedan 1945 inte modersmål, etnisk eller konfessio- nell grupptillhörighet eller dylikt vid folkräkningar. Såväl sven-ska medbor- gare som utlänningar redovisas dock efter födelseland; utlänningarna dess— utom efter medborgarskap.
De uppgifter om utlandsfödda och ut- länningar som finns i Sveriges officiella statistik bygger på uppgifterna i man. talsregistren och återfinns främst i folk— räkningarna samt i den årliga publika— tionen »Folkmängdens förändringar» (tidigare: Befolkningsrörelsen) . Dess- utom redovisas i skilda sammanhang antalet arbetsanmälda utlänningar samt antalet utlänningar med uppehållstill- stånd. Denna senare statistik är dock av mindre intresse för de spörsmål ut- redningens arbete avser, då dels utred- ningens arbete omfattar även sådana inflyttade som blivit svenska medbor- gare, dels denna statistik inte ger under- lag för beräkningar av det totala antalet inflyttade utlänningar inklusive familje- medlemmar och icke-förvärvsarbetande personer.
Den årliga redovisningen av in- och utvandring sker på grundval av de per—
sonakter som sänds in till Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden samt inkomna rekvisitioner av person- akter för invandrare. Invandrarna ut- görs alltså av personer som anmält sig för kyrkobokföring såsom inflyttade från utlandet, medan som utvandrare räknas personer som, enligt vad pastor funnit styrkt, stadigvarande bosatt sig i utlandet, oavsett om de dessförinnan anmält sin avsikt att utflytta eller ej. Som in— resp. utflyttningsår anges det år då vederbörande blir kyrkobokförd respektive registrerad som utflyttad. Bland invandrarna förekommer det i viss omfattning att de anmäler sig för kyrkobokföring först under ett senare år än invandringsåret. Särskilt torde medborgare i de nordiska länderna kunna vara bosatta rätt länge i Sverige utan att bli kyrkobokförda. Att antalet finsktalande personer i Sverige i vissa beräkningar har uppskattats vara ända upp till 300000 medan antalet i Fin- land födda personer enligt den offi— ciella statistiken är mycket lägre, kan delvis bero på en sådan eftersläpning i kyrkobokföringen eller underlåtenhet att kyrkobokföra sig.
En person, som utvandrar ur riket utan att anmäla detta och utan att pas- torsämbetet ur andra källor kan er- hålla säker upplysning om utflytt- ningen, överförs till »bok över obe— fintliga» sedan vederbörande varit från— varande vid mantalsskrivningen under två år i följd. År 1962 överfördes till bok över obefintliga totalt 2377 per- soner, av vilka 1692 var utländska medborgare. Under samma tid avfördes 848 personer, däribland 318 utländska medborgare, från bok över obefintliga. En i verkligheten utflyttad person som blivit överförd till bok över obefintliga blir, om han åter flyttar in i landet, uppförd inte som inflyttad utan som överförd från bok över obefintliga.
De utflyttades antal är således i verk- ligheten något större än antalet registre— rade utflyttade, liksom även antalet in- flyttade är större än statistiken anger. För år 1962 uppgick t.ex. antalet från Sverige utflyttade finska medborgare till 4 244 personer, men samma år över- fördes till bok över obefintliga 756 finska medborgare, varav de flesta tro- ligen har utvandrat. Siffran för den finska utvandringen från Sverige bör således ökas med ungefär 15 %. (Att så många finska medborgare blivit över- förda till bok över obefintliga beror på att ingen kontroll av resande mellan de nordiska länderna sker. Statistiska cen- tralbyrån har föreslagit bl.a. internor- diska flyttningsbetyg för att förbättra underlaget för befolkningsstatistiken.)
Även om de uppgifter som finns om utlandsfödda och utlänningar i Sverige sålunda är behäftade med vissa bris- ter, kan de ge en god föreställning om
problemens storleksordning. Man kan dock inte —— av skällsom utvecklas i det följande — av antalet inflyttade från ett visst land sluta sig till motsva- rande minoritets storlek.
11.2.l Utrikes födda och utlänningar enligt 1960 års folkräkning Den folkräkning som genomfördes 1960 avsåg den mantalsskrivna befolkningen den 1 november 1960. Utländska med- borgare som var mantalsskrivna i riket är således medtagna men däremot ej utlänningar som mera tillfälligt vista— des här. Såväl svenska medborgare som utlänningar redovisades efter bl.a. fö- delseland. Totalt redovisades 299 879 personer (4,0 % av hela befolkningen) som födda i utlandet. Antalet utländska medborgare uppgick till 190 621 (2,5 % av hela befolkningen) varav 35 779 personer var födda i Sverige.
Tabell 11:1. Utrikes födda personer år 1950 och 1960
Antal personer Därav svenska medborgare
Födelseland
1950 1960 1950 1960
antal %
Europeiska länder ........................
därav: Finland
Norge ..........................................
Danmark Sovjet (inkl. Estland, Lettland, Litauen) Polen
Tyskland
Nederländerna .............................. Storbritannien ..............................
Frankrike Italien Österrike Tjeckoslovakien Ungern Jugoslavien
Utomeuropeiska länder .................. därav USA ....................................
184 487
44 821 31312 22 801
37 997 7 832 21652 1213 2 071 1367 2 623 2 665 3 548 2 030 171 1532 195 13186 10 713
284 888 132 544 37 123 22 599 12 428 101 307 37 253 35112 31 861 25191 6 347 4 453 37 580 18 718 2105 763 2 738 1 398 1 750 998 4 904 794 5 809 2 416 3 562 2 515 8 544 1 366
12 382 9 647
14829 10 874
Samtliga (inklusive okänt födelseland)
197 810 299 879 145 037
I tabell 11:1 redovisas de utrikes föd- da personerna efter födelseland dels år 1950, dels år 1960. Dessutom anges an- delen och, för år 1960, antalet svenska medborgare bland de utlandsfödda. Det bör observeras att bland de utlandsföd- da återfinns ett antal personer av svensk härkomst, vilka antingen är av- komlingar till utlandssvenskar eller per- soner vilkas moder vid födseln tillfäl- ligt befann sig i utlandet. Å andra si— dan finns ett ganska stort antal perso- ner av utländsk härkomst (uppskatt- ningsvis 100 OOO—150000 personer) — och delvis med utländskt medborgar- skap -— som är födda i Sverige.
Det är icke alltid givet att alla per-
soner som är födda i ett visst land har landets huvudspråk som modersmål. Bland de finlandsfödda återfinns sålun— da en stor grupp svenskspråkiga. I sam- band med krigsslutet 1945 överfördes ca 14 000 judar till Sverige. En stor del av dessa bor kvar i Sverige och åter— finns i statistiken som födda i Tysk— land, Polen m.fl. länder. Bland dem som är födda i Amerika torde de flesta vara avkomlingar till svensk-amerika— ner.
Åldersfördelningen för de i utlandet födda liksom för utlänningarna avvi- ker mycket starkt från hela befolk- ningens äldersfördelning. Såsom fram- går av tabellerna 11:2 och 11:13, är de
Tabell 11:2. Utrikes födda personer efter kön och ålder den 1 november 1960
I % av hela'
Bägge befolkning-
M"n Kvi n r . a n o en [ motsv.
ålder
könen
2 488 4 794 6198 7 731 14 203 74 650 17 985 6 767
134 816
2 387 4551 5 888 8 789 17 480 88 315 25182 12 471
165 063
4 875 9 345 12 086 16 520 31 683 162 965 43 167 19 238
299 879
v—v—enoo'oooooo
IP 593965?!me—
?:
Samtliga
Tabell 11:33. Utländska medborgare och statslösa efter kön och ålder den 1 november 1960
[ % av hela
befolkning-
en i motsv. ålder
Bägge
Män könen Kvinnor
23 830 17 333 12 192 10 986 22 203 90 626 10 631
2 820
» Opeerwye 01 umaooooow—i
Samtliga
mest arbetsföra åldrarna 20—49 är starkt överrepresenterade, medan an- talet åldringar än så länge är mycket litet. Av särskilt intresse är uppgiften att av alla barn i åldern 0—4 år var år 1960 4,7 % utlänningar, medan bara 1,0 % av dessa barn var födda i utlan-
det. Detta innebär att det stora flertalet av de utländska barnen är födda i Sve- rige, medan de barn som i Sverige na- turaliserade personer av utländsk här— komst har fått i Sverige inte alls kom- mer till synes i dessa tabeller.
De utrikes födda personerna år fram-
Tabell 11:4. Utrikes födda och utlänningar i olika län samt städer med över 50 000 invånare den 1 november 1960
Utrikes födda Utländska medborgare
Län/stad % av hela
befolk- ningen
% av hela befolk- ningen
antal antal
Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län
Östergötlands län ......... Jönköpings län Kronobergs län .......
Kalmar län Gotlands län Blekinge län
Kristianstads län ..................... Malmöhus län Hallands län ........................... Göteborgs och Bohus län ......... Älvsborgs län ........................... Skaraborgs län ........................ Värmlands län ........................ Örebro län .............................. Västmanlands län ..................... Kopparbergs län ..................... Gävleborgs län ............... Västernorrlands län ......... Jämtlands län Västerbottens län .. Norrbottens län ........................
55 927 35 051 5 421 11 135 8 866 6 629 2 999 3 810 1 124 2 658 5 '155 25 609 4 286 29 912 15 810 4 824 11 783 10 947 18 504 11 700 6 596 5 482 2 682 3 456 9 513
299 879
31 400 24 560 3163 7 828 5 475 3 916 1 757 1 743 244 ] 388 2 535 15 895 2 420 20 070 10108 2 883 7 064 8108 15 387 9 354 4 412 3 412 1 354 1 733 4 412
190 621
_P'Pi
mma—gegen
oom—noool—"m'eobcnwmmco
o-r—u—a'ms—wweo M—n—oo—u—n—nw— ».
1 1 2 1 .2, 4 2 4
& aa-t—wes'w—omb'wio”
' '_' mi—uhMLlM-F—UIO
HCB—ngwwHMw—l
» (SHB—M:hOO-hii—t—å
en qummw
Hela riket
.”
därav:
Göteborg ................. ' ............ . 19 785
11 480 3 301 6 259 3 092 3 333 2 533 5 974 1 442 4 121 1 740 3 826 1 713
13 472 6 945 1 735 4 877 1 423 1 644 1 278 4 534
866 2 499 1 057 2 543
978
Norrköping . Västerås Uppsala Hälsingborg
Linköping Eskilstuna Gävle Solna Jönköping
Hal—#HQHw—nmh—IWJ (DOGWQJ—IQHWWWOW
Källa: Folkräkningen 1960. Beträffande utländska medborgare del IV tab. 27, beträffande utrikes födda i städer del X tab. 27, i övrigt råtabeller.
för allt bosatta i tätorter. Sålunda fanns år 1960 124537 utlandsfödda personer (41,5 %) i städer med över 50000 in- vånare, medan dessa städers hela be- folkning utgjorde endast 29,2 % av hela befolkningen i riket.
Den största andelen utlandsfödda personer bland de större städerna hade år 1960 Borås med 8,9 %. Bland le olika länen hade Västmanlands län ( en största andelen utlandsfödda med 8 %. I tabell 1124 har sammanförts uppgif- ter från 1960 års folkräkning visande antalet och andelen utlandsfödda res- pektive utländska medborgare i olika län samt i de större städerna.
11.2.2 Invandringen till Sverige Under 1950-talet hade Sverige en netto- invandring av ca 10000 personer per år. Bakom detta antal döljer sig en invandring av 20 000—30 000 personer och en utvandring av ca 15000 per- soner per år. Eftersom antalet utflytta- de svenska medborgare hela perioden
har överstigit antalet inflyttade svenska medborgare är nettoinvandringen av ut- ländska medborgare större än den sam- manlagda nettoinvandringen. I tabell 11:5 visas in- och utvandringen dels totalt, dels med avseende på utländska medborgare åren 1955—1964.
Invandringen har växlat starkt från år till är och syns stå i samband med konjunkturutvecklingen såväl i Sverige som i utvandringsländerna. Den ökning av invandringen som skedde 1964 har fortsatt under 1965. Invandringen un- der 1965 var således enligt preliminära siffror 51595 personer med ett totalt invandringsöverskott av 35 586 perso- ner. vilket är det högsta värde som nå— gonsin registrerats för invandringen till Sverige under ett år.
Olika länders betydelse i in- och ut- vandringen belyses av tabell 11:6 som visar registrerade in- respektive ut- vandrade utländska medborgare under 10-årsperioden 1955—1964 efter med- borgarskap.
Tabell 11:5. In- och utvandringen totalt och med hänsyn till utländska medborgare åren 1955—1964
Invand- ringen av ut- ländska medbor— gare
Den tota- la in- vand- ringen
Utvand- ringen av ut- ländska medbor- gare
Det tota- la in- vand- rings- över- skottet
Invand- ringsöver— skottet av utländska medborgare
Den tota- la ut— vand- ringen
30 069 28 029 33 023 22 097 19 089 26 143 29 619 25 084 26 950 38 334
27 522 25 753 30 648 19 337 16 512 23 209 26 604 22 165 23 791 34 933
Genomsnittligt per år 1955—1964
27 844 25 047
17 394 13292 17 952 7 850 3482 11005 14600 10156 11610 22 629
18 701 15 246 20 830
9 641 5 692 12 715 15 750 11 304 12 978 23 859
12 675 14 737 15071 14 247 15607 15138 15 019 14928 15 340 15705
8821 10 507 9818 9696 10 820 10 494 10 854 10 861 10 813 11074
12 997 14 672
14 847 10 376
Källa: SOS, Befolkningsrörelsen1955—1960.
Folkmängdens förändringar 1961—1964.
Tabell 11:6. Utländska medborgare som registrerats som in- respektive utflyttade åren 1955—1964 efter medborgarskap
Medborgarskap lnvandrade
lnvandrings-
Utvandrade överskott
Danmark
Finland .......................................... Norge ............................................. Italien Polen ............................................. Tyskland
Övriga europeiska länder ................
Övriga länder .................................
109 958
35 270 22 412 32 868 10 725 2 628 651 18 310 844 11 235 2 566 1 519
12 858 77 090 9 378 3 445 848 11401 7 618 17157 3 944 2 975
20103 6 073 1 499 29 711 8 462 28 392 6 512 4 494
Samtliga länder .............................. 250 474 103758 146 716
I tabell 11:6 redovisade siffror ger emellertid inte en fullständig bild av förändringarna i antalet utländska med- borgare i Sverige. Dels blir en del i verkligheten utflyttade personer ej re- gistrerade som sådana utan överförs till »bok över obefintliga». (Detta gäl- ler speciellt medborgare i de nordiska grannländerna för vilka ingen kontroll förekommer vid gränserna.) Dels ökas antalet utländska medborgare inte obe- tydligt genom födslar i Sverige. (Enligt 1960 års folkräkning fanns i Sverige 23830 utländska medborgare i åldern 0—4 år, men endast 4 875 barn i denna ålder var födda utomlands.) Vidare sker en avgång genom att ca 9 000 per- soner per år under den senare tiden har upptagits till svenska medborgare samt naturligtvis genom att utländska medborgare avlider.
Av särskilt intresse är i detta sam- manhang in- och utvandringen av barn, både i förskoleåldern och i skolpliktig ålder. De uppgifter som finns om de in- och utflyttades ålder tillåter inte någon redovisning efter medborgar- skap. Den invandring och utvandring som redovisas i tabell 11:7 avser såle- des både svenska och utländska med-
borgare. Det är dock möjligt att sär- redovisa omflyttningen av barn under 15 års ålder med hänsyn till in- respek- tive utflyttningsland. Under åren 1951 —1960 registrerades sålunda 18252 barn under 15 års ålder som inflyttade från Finland, medan under samma tid 6148 barn flyttade ut till Finland. (SOS, Befolkningsrörelsen, översikt för åren 1951—1960, tabell 29.)
Av tabell 11:7 framgår att på senare tid årligen 2 000—2 500 barn i skolplik- tig ålder kommit in i landet. Av hela antalet invandrare har ca 11 % varit svenska medborgare. Invandringen av utländska barn i skolpliktig ålder har —— om man antar att andelen svenska medborgare är lika stor bland de in— vandrade barnen som bland alla in- vandrare — varit ca 1 800—2 200 barn per år. Antalet inflyttade barn i för- skoleåldern har varit något större än invandringen av skolpliktiga barn, ca 3 000 barn per år.
Att invandringen av barn är förhål— landevis låg förklaras av att en stor del av invandrarna utgörs av unga ogifta personer eller gifta personer som till större delen ännu ej har hunnit få barn.
Tabell 11:7. Som in- respektive utvandrade registrerade personer i åldern 0—15 år åren 1955—1964
Invandrade Utvandrade
0—3 4—6 7—9 10—12 13—15 år är år är
4—6 7—9 10—12 år är år år
1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964
Genomsnittligt per år 1955—1964
1621 1697 2 150 1 437 1 327 2 068 2156 1 732 1 952 3132
1 143 1 145 1 464
899 785 1 245 1 440 1 179 1 201 1 822
916 864 1 127 671 623 893 1 009 825 846 1 331
1 927 1232 911
577 638 890 572 454 671 767 591 653 1 009
682
523 505 682 476 444 656 745 627 648 898
561 690 633 671 736 820 825 811 813 816
620 738
Källa: SOS, Befolkningsrörelsen 1955—1960.
Folkmängdens förändringar 1961—1964.
11.2.3 Återutvandringen från Sverige En studie av återutflyttningen från Sverige har gjorts med hjälp av det i Statistiska centralbyrån förda befolk- ningsregistret över den 15 i en månad födda personer (Ture Widstam, In-
vandringen till Sverige och återutvand- ringen under 1950-talet, Statistisk tid- skrift, nr 5 år 1962). Följande tablå är hämtad från denna uppsats och visar återutvandringen från Sverige, åren 1951—1960, efter vistelsetid i landet:
Invandrare av utländsk
Invand- nationalitet,
Därav återutvandrat efter
Samtliga 1 % av
födda den 15 (beräknade tal)
ringsår
invand- rarna
återut-
minst vandr.
Går
966 96 800 95 562 56 605 77 904 108 846 104 1007 98 635 91 543 56 763 26
383 279 191 227 346 295
39,6 34,9 34,0 37,5 38,3 34,9 268 26,6 155 24,4
56 10,3 26 3,4
Som framgår av tablån har av de personer som 1951 flyttade in i landet, dvs. registrerades som inflyttade (den faktiska inflyttningen kan ha skett tidi- gare), ca 40 % åter lämnat landet inom nio år. Utflyttningen är störst under de
tre första åren efter inflyttningen för att sedan kontinuerligt avta. Återflytt- ningen varierar med de inflyttades na- tionalitet. I följande tablå visas invand- rare och återutvandrare 1951—1960 ef- ter medborgarskap:
Invandrare
av utländsk
nationalitet,
födda den 15
(beräknade tal)
Därav återut- vandrade
Nationalitetsland
Antal i %
1 266 497 3 048 667
Danmark Finland Norge
Italien ..................... Tyskland
Ungern Övriga europeiska Utomeuropeiska
1 258
659 209 158 46 477 259 18 707 235 276 77
Samtliga
7631 2 226
11.2.4 Den framtida invandringen
Som framgår av här redovisade siffror har invandringen till Sverige under de senaste åren varierat mycket kraftigt. Nettoinvandringen av utländska med- borgare sjönk från 20 830 personer år 1957 till endast 5 692 personer år 1959 för att år 1964 stiga ända till 23 859 personer. Denna stegring av invand- ringen har fortsatt under år 1965.
I den prognos över Sveriges beräkna— de framtida folkmängd som Statistiska centralbyrån har gjort (SM B 1963:12) räknas med en nettoinvandring av 10 000 personer per år fram till år 1980. Hur osäkra sådana beräkningar är vi- sas bl.a. av att 1959 års långtidsutred- ning i sitt betänkande ( SOU 1962:10 ) ansåg antagandet om en nettoinvand- ring av 10 000 personer per år »snarast vara ett antagande i överkant». Den verkliga inflyttningen fram till 1965 har dock varit betydligt högre.
Då den framtida invandringen beror ej endast på konjunkturutvecklingen i Sverige och i utvandringsländerna utan även på den politik som Sverige och dessa länder för beträffande in- _och utvandringen, är det omöjligt att när- mare uppskatta den framtida utveck- lingen.
1960 års arbetsmarknadsutredning diskuterar i sitt betänkande (Arbets- marknadspolitik, SOU 1965:9 ) rekryte- ringen av utländsk arbetskraft till Sve- rige och berör därvid även frågan om dessa människor skall avses stanna i Sverige. Utredningen skriver (sid. 437):
Ett ökat utbyte av arbetskraft mellan ekonomiskt mindre utvecklade länder och länder med hög industriell utveckling kan vidare underlätta för de förra att inhämta de högindustrialiserade ländernas tekniska och ekonomiska försprång. En betydande del av den flyttande arbetskraften är in- ställd på att efter ett antal år återvända till sina respektive hemländer. Under för- utsättning att de under sin vistelse iin- vandringslandet varit sysselsatta inom tek- niskt välutvecklade branscher, kommer de därvid att i det egna landet utgöra ett in- slag av yrkesutbildad arbetskraft med in- dustriell vana..... Denna effekt av ar- betskraftens internationella rörlighet bor- de kunna förstärkas genom att de motta— gande länderna medvetet tar med denna aspekt i sin planering av rekrytering och omhändertagande av den utländska arbets- kraften. Det bör vara möjligt att överens- komma med emigrationsländernas myndig- heter om att åtminstone delvis inrikta ut- tagningen av arbetskraft på personer, som på förhand är inställda på att återvända till hemlandet och betraktar vistelsen i mottagarlandet som tidsbegränsad.
1960 års arbetsmarknadsutredning ba- serade sina förslag på antagandet om en
sjunkande nettoinvandring till Sverige. Under 1964 och i ännu högre grad un- der 1965 ökade emellertid invandringen till Sverige kraftigt, främst av sydeuro— péer. I Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1966 angående riktlinjer för arbets- marknadspolitiken m.m. anför chefen för inrikesdepartementet följande om invandringspolitiken:
Mycket talar för att det under den senaste tiden starkt ökade intresset för emigration till Sverige från Sydeuropa inte är en till- fällig företeelse. Från de jugoslaviska myn- digheternas sida har sålunda framhållits att en relativt långsiktig utvandring från detta land torde kunna förutses och att många utvandrare sannolikt kommer att vara intresserade av bosättning i vårt land. Detsamma torde i viss mån gälla Grekland och Turkiet. Det finns således faktorer som talar för att immigrationen kommer att ut- vecklas annorlunda än utredningen har an- tagit. Detta ökar enligt min mening behovet att planera invandringen bättre. De rikt- linjer härför som utredningen har skisserat kan jag i allt väsentligt godta.
lnvandringens omfattning bör bli beroen- de av möjligheterna att bereda arbete och bostäder. Någon kvotering bör alltså inte förekomma vare sig totalt eller för enskilda länder.
Utredningen har framhållit att liberalise— ringen av flyttningsrörelserna över grän— serna bör fortskrida och att Sverige bör stödja de internationella strävandena i den— na riktning. Jag delar denna uppfattning. Som jag inledningsvis berört har de nor- diska länderna gjort en pionjärinsats på detta område genom att skapa en gemensam arbetsmarknad. Sverige har också inom olika internationella organ understött strä— vandena att liberalisera den internationella arbetsmarknaden.
Om arbetskraftens internationella rör- lighet allmänt kommer att öka, torde svensk arbetskraft komma att söka sig till andra länder och utländsk arbets- kraft komma till Sverige i ökad omfatt- ning. En sådan ökad framtida invand— ring skulle ställa samhället inför pro- blem av' helt nya dimensioner.
Två olika slag av åtgärder på skolans område kan övervägas för de inflyttades barn, dels åtgärder som avser att under- lätta barnens anpassning i det svenska skolväsendet, t. ex. anordnande av stöd- undervisning i svenska, dels åtgärder för att låta barnen bibehålla kontakten med föräldrarnas kulturella miljö, t.ex. införande av undervisning i barnens modersmål.
Såsom dock framgår av 11.2.3 återut- vandrar många från Sverige. En målsätt- ning för undervisningen av barn som avses stanna i Sverige kan därför inte utan vidare avse samtliga skolpliktiga (=kyrkobokförda) barn i Sverige. Av de invandrade som utvandrar efter en kortare tids vistelse här vet vissa på förhand att de kommer att vistas i landet endast en kortare tid. Detta gäl- ler t.ex. utländska tjänstemän samt tek— niker och andra befattningshavare vid företag. För dessa grupper finns redan nu specialskolor såsom Anglo-American School i Stockholm och Engelska skolan i Göteborg, Tyska skolan och Cours Francais (av den franska skolan) i Stockholm. Dessa skolor kan sägas ut— göra en motsvarighet till de svenska skolorna i utlandet. För det relativt obetydliga antal svenska föräldrar som utnyttjar dessa skolor anser sig utred- ningen i innevarande läge icke böra föreslå särskilda regler.
Huruvida barnet »avses stanna i Sve- rige» kan inte bedömas beträffande varje enskilt barn. Då de utländska för- äldrar som inte avser att stanna i Sve— rige rimligen måste få ge sina barn en icke-svensk skolgång, bör föräldrarnas frihet att låta sina barn fullgöra skol- plikt vid utländska skolor i Sverige inte begränsas. De åtgärder utredningen i kap. 13 föreslår avser därför huvudsak- ligen de barn som »avses stanna i Sve- rige». Då de här nämnda utländska sko-
lorna i Sverige framför allt är inrät— tade för barn vilkas föräldrar mera kortvarigt vistas i landet, bör utred- ningens uppdrag icke tolkas så att det omfattar dessa skolor.
11.3.1 Inflyttade språkliga minoriteter Som framgår av den redovisning av in- vandringen till Sverige som här gjorts (jfr 11.1—11.2) utgör de inflyttade en stor grupp i samhället. Då de invand- rade i allmänhet är tämligen unga per- soner, måste man räkna med att antalet barn av utländsk härkomst blir stort. Enligt folkräkningen 1960 var närmare 5% av alla barn i åldern 0—4 år ut- ländska medborgare. Som utländska medborgare har då de barn räknats vil- kas fader är utländsk medborgare. Tar man hänsyn även till de barn som har naturaliserad svensk medborgare till fader samt de barn vilkas moder är in- flyttad, torde man kunna räkna med att 10—15 % av samtliga barn i de yng- re åldersgrupperna har en eller två för- äldrar som har flyttat in till Sverige. En stor del av dessa barn torde vara endast svenskspråkiga, en del är två— språkiga, dvs. behärskar både föräld— rarnas språk och svenska, medan åter andra endast kan sitt modersmål när de kommer i skolpliktig ålder. Några uppgifter om hur stora dessa kategorier är kan för närvarande ej er- hållas. De sifferuppgifter som eventuellt kan fås av olika företrädare för berörda språkliga minoriteter torde böra tas med rätt stor reservation beroende så- väl på definitionssvårigheter som på svårigheter att insamla erforderliga uppgifter. För att erhålla underlag för sina be- dömningar har utredningen övervägt att utföra mera omfattande undersökningar bland till Sverige inflyttade personer. Kostnadsberäkningar och undersök-
ningsplaner som Statistiska centralby- råns utredningsinstitut sammanställde på utredningens uppdrag visade emel- lertid att sådana undersökningar skulle bli både kostsamma och tidskrävande. Då utredningens direktiv är begränsade endast till skolgången och inte avser hela frågan om de invandrades anpass- ning i Sverige, har utredningen icke an- sett det försvarligt att själv ta initiativ till sådana omfattande undersökningar. Däremot har utredningen under hand till inrikesministern överlämnat förslag till en större undersökning om de in- vandrades anpassningssituation i Sve- rige.1
Bland de inflyttade finns dock tro— ligen ett icke obetydligt antal personer som har övergett sitt modersmål och använder svenska i sitt dagliga um- gänge, medan andra umgås framför allt med sina landsmän och då använder sitt modersmål. En rik flora av minori- tetsföreningar med olika syften har uppstått. Likaledes utges i Sverige på olika språk tidningar, tidskrifter och böcker avsedda för här bosatta minori- tetsgrupper. Regelbundna sändningar på olika språk via svensk regionalradio förekommer även (se bil. 7).
De grupper det här är fråga om är sinsemellan mycket olika, inte endast till antalet utan kanske ännu mera till sin sammansättning med avseende på ålder, utbildning, tidpunkt för au- komsten till Sverige och anledningen till att de kom hit. Vissa grupper kom som flyktingar vid krigsslutet. Ibland anlän- de så gott som hela gruppen samtidigt och vanligen fanns i gruppen ett stort inslag av personer med framskjuten po-
1 En promemoria från Statistiska Cen- tralbyråns utredningsinstitut angående för- utsättningarna för en intervjuundersökning bland immigranterna i Sverige ingår i ut- redningens till riksarkivet överlämnade ma- terial.
sition i det tidigare hemlandet. Andra minoritetsgrupper består huvudsakligen av personer som sökt sig till Sverige för att här finna en bättre utkomst än i sitt hemland. Ålders- och civilståndssam- mansättningen visar stora variationer mellan invandrare från olika länder. Förmodligen är variationen stor även beträffande andelen invandrare med högre utbildning. Dessa olikheter, lik- som de olikheter i bosättningens sta- bilitet som återspeglas även av återut- vandringen från Sverige (se 11.2.3), torde innebära att olika minoritetsgrup- pers önskemål och möjligheter att uppe- hålla en egen kulturverksamhet måste variera avsevärt. I än högre grad torde de enskilda individernas inställning till dessa frågor variera.
Medan alla invandrade av praktiska skäl torde vara angelägna att lära sig svenska, syns benägenheten att anta svenska seder och svensk livssyn vara olika. Vissa vill bevara sitt modersmål och uppfostra sina barn i sina egna traditioner under avståndstagande från fullständig försvenskning, medan andra anser en fullständig språklig och kul- turell övergång eftersträvansvärd. Mel- lan dessa båda ytterligheter finns olika grader av assimilationsbenägenhet. Tro- ligt är att de flesta önskar söka sig fram till en kompromiss.
Några direkta undersökningar av assimilationsprocessen i Sverige före- ligger inte. I en undersökning av finsk- språkiga invandrare som pol. mag. Vilho A. Koiranen utförde år 1960 he- rörs emellertid föräldrarnas attityder beträffande barnens uppfostran. Undcr— sökningen bygger på 400 intervjuer med finskspråkiga invandrare utan hög- skoleexamen på fyra orter i Sverige. Ur en redovisning av undersökningens resultat (Dagens Nyheter den 2/11 1960) kan i sammanhanget citeras föl- jande:
På frågan om barn till finska föräldrar borde uppfostras »finskt» eller »svenskt» ställde sig 2/3 av de intervjuade på den »finska» sidan, medan 1/3 var osäkra eller ansåg »svensk» uppfostran bättre. När man frågade de intervjuade om de ansåg det vara en stor olycka att finska föräldrars barn försvenskas delade sig opinionen så, att hälften tyckte det var en olycka, medan andra hälften ansåg att det inte var det.
Några undersökningar av i vilken ut- sträckning i Sverige uppvuxna barn till invandrare vill bevara kontakten med sitt modersmål och ursprungsgruppens aktivitet har utredningen inte kunnat finna. Man kan dock förmoda att har- nen i en del minoritetsfamiljer icke vill uppfostras i familjens nedärvda kultur och språk, även om föräldrarna önskar att traditionerna skall upprätthållas.
De åtgärder inom undervisningens område som kan anses önskvärda kan icke avse samtliga barn till inflyttade. Speciella åtgärder kan naturligt nog en- dast komma i fråga om barnens föräld- rar i samråd med barnet så önskar. Det- ta medför att tillhörighet till en »mi- noritet» ej kan definieras genom ut- ländsk härstamning, inflyttning till Sverige inom en viss tid eller dylikt. En person kan endast anses tillhöra en viss språklig minoritet om han själv känner sig tillhöra minoriteten i fråga. Av samma skäl som orsakar svårigheter att definiera begreppet utlandssvensk finner utredningen inga objektiva krite— rier för att hänföra en person till viss minoritet.
En sådan definition av begreppet minoritet, som utredningen finner vara lämplig främst emedan den inte medför risk för diskriminering, gör det ytterst svårt att få en överblick över vilka minoriteter som finns i riket och hur många personer dessa omfattar. De upp- gifter som kan erhållas av olika före- trädare för minoritetsgrupperna grun- dar sig vanligen på uppskattningar utan
hänsyn till de enskilda personernas egen uppfattning om sin grupptillhörig- het.
Såsom framgår av framställningen i detta kapitel har utredningen inte när- mare kunnat beräkna antalet personer som tillhör olika språkliga minoriteter. Även om detta i och för sig är otill- fredsställande, innebär det inte att un- derlag saknas för överväganden och förslag inom undervisningens område för barn tillhörande dessa minoriteter.
Utredningen har genom kontakter med skolmyndigheter och genom upp- gifter som erhållits från olika represen- tanter för minoritetsgrupper i Sverige funnit att önskemål om speciella åtgär— der inom undervisningen finns. Större minoriteter som har sådana önskemål är den finskspråkiga, liksom den ita— lienska, estniska, ungerska och polska gruppen. De tyskspråkiga utgör en stor grupp, som dock är splittrad på invand- rare från flera länder och vars behov är svårbedömt. Genom den ständigt på- gående invandringen har tillkommit nya grupper såsom greker, turkar och jug0slaver, vilkas aktuella anpassnings- problem i hög grad engagerat samhället. Antalet barn i skolåldern i dessa grup- per är dock ännu relativt litet. För fler- talet av dessa minoriteter gäller att de nuvarande anordningarna för undervis- ning i »nationella» ämnen är begrän- sade. Vissa direkta önskemål om längre gående åtgärder syns likväl ha fram- förts till de svenska myndigheterna en- dast i begränsad omfattning (se kapitel 12). Utredningen utgår ifrån att de önskemål som kan finnas hos flertalet av dessa minoriteter ryms inom de för- slag som diskuteras i kap. 12 och 13 och har inte funnit det nödvändigt att för- söka genomföra någon mera omfattan- de kartläggning av minoriteternas orga- nisation och önskemål, vilket skulle ha stött på stora svårigheter och inneburit
ett avsevärt arbete. Inte heller torde en sådan kartläggning ha kunnat läggas till grund för direkta beräkningar av omfattningen av föreslagna åtgärder.
Den framtida utvecklingen och den kvantitativa omfattningen av de åtgär- der som kan föranledas av utredningens förslag i kap. 13 blir beroende av de berörda föräldrarnas inställning till dessa frågor och kan för närvarande inte överblickas.
Enligt utredningens bedömande är det endast två språkliga minoriteter som i detta hänseende intar en särställ- ning och vilkas problem därför måste behandlas delvis separat, nämligen den finskspråkiga och den estniskspråkiga gruppen i Sverige. Den finskspråkiga gruppen står i en särställning genom sin storlek och närheten till Finland. Hänsyn torde av reciprocitetsskäl ock— så böra tas till de lagar och den hävd som i Finland tillgodoser de svensk- talandes intressen.
Den estniska gruppen har visat sig vara starkt engagerad i undervisnings- frågor och har — till stor del med egna resurser men även med stöd från sven- ska statliga och kommunala myndig- heter — för sina barn skapat utbild- ningsmöjligheter vilkas motsvarighet saknas för andra inflyttade minoriteter. Om dessa två grupper lämnas därför här något utförligare upplysningar.
11.3.1.1 Finskspråkiga i Sverige Den finska invandringen till Sverige har pågått under hela efterkrigstiden. Med stöd av uppgifter från arbetsmark- nadsstyrelsen uppskattar Centralförbun- det för finska föreningar i Sverige an- talet finländska arbetstagare i Sverige till 75 000—80 000 och hela antalet fin- ländare, inberäknat barn, till ungefär 300 000. De finsktalande immigranterna, som torde utgöra den övervägande hu- vuddelen, är spridda över hela landet
men koncentrerade till industriområ- den, framför allt Stockholm med om- givningar, städerna i mälardalen, Bergs- lagen, örebrotrakten, Borås, Skövde och Göteborg.
Lokala finska föreningar finns på många orter i landet och 51 sådana för- eningar är sammanslutna till Central— förbundet för finska föreningar i Sve- rige, som är den enda finska samman- slutningen på riksbasis. Utöver de an- slutna 51 föreningarna har Centralför- bundets kansli kännedom om 22 finska sammanslutningar. De av förbundet så- lunda kända 73 finska sammanslutning- arna i Sverige har inalles omkring 17 000 medlemmar.
Centralförbundets syfte är enligt dess stadgar:
...att vårda finska traditioner och kultu- rella strävanden hland finnarna i Sverige, befrämja till Sverige flyttande finnars an— passning i det svenska samhället samt arbe- ta för att de finska immigranterna i möjli- gaste mån skulle bilda en tvåspråkig be- folkningsgrupp, vilken i praktiken skulle förverkliga ett nordiskt samarbete.
11.3.1.2 Eslniskspråkiga i Sverige I samband med krigshandlingarna i Estland under det andra världskriget sökte ca 27 000 ester asyl i Sverige. För närvarande uppskattas antalet ester i Sverige till mellan 19 000 och 22000 personer, om man inräknar i Sverige födda barn till estniska föräldrar. Genom den koncentrerade inflyttningen och genom att en stor del av flykting- arna hade relativt hög skolutbildning —— vilket även medfört att en osedvanligt stor del av de estniska ungdomarna i Sverige sökt sig till gymnasium och olika högskolor —— har utbildningsfrå- gorna fått en mycket framskjuten ställ- ning inom den estniska gruppen i Sve- rige. Till den starka sammanhållningen bidrog till en början vad man inom gruppen torde ha uppfattat som en
oviss politisk situation. Numera är esterna till övervägande del svenska medborgare. Man beräknar att bortåt 200 olika föreningar är verksamma bland esterna i Sverige, däribland även en scoutkår med ca 800 medlemmar. På undervisningens område har sär- skilt Estniska Kommittén och Esternas Representation i Sverige varit verk- samma.
Estniska Kommittén bildades 1944. För närvarande har organisationen ca 400 med- lemmar. Medlemmarna väljer 60 delegerade till kommitténs centralråd, vilket i sin tur utser styrelse och andra organ. Statsbidra- get till de estniska grundskolorna utbetalas genom Estniska Kommittén, likaså har Kommittén i skilda sammanhang fått stats- bidrag för sln bildnings- och ungdomsverk- samhet.
Esternas Representation i Sverige (grund— dad 1956) är formellt ingen organisation i vanlig mening. Representationen är ett re— presentantskap bestående av 100 delegerade valda genom allmänna val vart fjärde år. Samtliga i Sverige bosatta ester som har fyllt 20 år har rätt att delta i valet. Vid senaste valtillfället, år 1962, avgav 4506 personer sina röster.
11.3.2 Religiösa minoriteter i Sverige 1958 års utredning kyrka-stat ger i sitt betänkande Kyrkor och samfund i Sve— rige (SOU 1963:39) en översikt över olika religiösa samfund i Sverige. Des- sa indelas i följande stora grupper:
1) Svenska kyrkan 2) Rörelser i nära anslutning till svenska kyrkan till vilka räknas Missionssällska- pet Bibeltrogna vänner, Östra Smålands missionsförening och laestadianska grupper. De fria evangeliska samfunden, dvs. Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Sven- ska missionsförbundet, Svenska allians— missionen, Metodistkyrkan, Frälsnings- armén, Svenska baptistsamfundet, Fri- baptistsamfundet, Helgelseförhundet, Pingströrelsen och Örebromissionen. Övriga samfund och rörelser till vilka räknas: Romersk-katolska kyrkan, Orto—
doxa kyrkan, De mosaiska församlingar- na, Adventistsamfundet i Sverige, Jeho- vas vittnen, Mormonkyrkan och Mora— lisk upprustning.
Av de ovan uppräknade samfunden torde den romersk-katolska kyrkan i Sverige, den ortodoxa kyrkan och de mosaiska församlingarna till stor del be- stå av till Sverige inflyttade personer även om inflyttningen för en del av medlemmarna kan ligga långt tillbaka i tiden. Bland medlemmarna i dessa sam- fund ingår även personer som har an- nat modersmål än svenska och som därför kan anse sig tillhöra även en språklig minoritet.
Antalet muhammedaner i Sverige tor— de ha varit mycket litet fram till de se- naste årens inflyttning av sydeuropéer bland vilka vissa är muhammedaner. Dessa syns dock ännu så länge inte ha fast organiserad församlingsverksamhet i Sverige. Detsamma är fallet beträffan— de buddisterna. I få fall har personer av dessa bekännelser ansökt om be- frielse från kristendomsundervisning i grundskolan för sina barn. Några upp- gifter om antalet sådana trosbekännare i Sverige kan utredningen inte lämna.
Särskilda åtgärder inom undervis- ningen kan enligt utredningens bedö- mande komma i fråga endast för barn tillhörande något av samfunden under punkt 4 ovan liksom naturligtvis för barn till andra trosbekännare med från den svenska kyrkans lära starkt avvik- ande trosuppfattning såsom muhamme- daner och buddister.
Utredningens arbete skall enligt di- rektiven avse i första hand »nyinflyt- tade grupper vilkas barn av religiösa skäl kan behöva beredas särskild skol- gång». För fullständighetens skull läm- nas dock här uppgifter om samtliga de samfund som kan komma i fråga. Be- skrivningarna grundar sig dels på be- tänkandet Kyrkor och samfund i Sve—
rige, dels på upplysningar utredningen erhållit från samfunden.
11.3.2.1 Romersk-katolska kyrkan Sverige utgör enligt det katolska biskops- ämbetets uppgifter i februari 1966 ett ro- mersk-katolskt stift under ledning av en biskop med säte i Stockholm. I stiftet finns 22 församlingar och särskilda katolska sjä- lasörjare finns för nästan alla utländska grupper i Sverige.
Antalet medlemmar är 34 951 personer, av vilka 27 308 är utlänningar och 7 643 svens- kar. Antalet katoliker i landet förmodas vara avsevärt högre än antalet medlemmar i församlingarna. Antalet konversioner un- der tiden 1 juli 1940—30 juni 1960 var 2 746 och antalet utträdda under samma tid 679.
11.3.2.2 Ortodoxa kyrkan
representeras i Sverige av 3 samfund, Gre- kisk-katolska ortodoxa församlingen med 1 259 medlemmar år 1959, den Estniska Or- todoxa Kyrkan med ca 3000 medlemmar samt Finska Ortodoxa Församlingen med ca 1 500 medlemmar enligt 1958 års utred- ning kyrka-stat.
11.3.2.3 De mosaiska församlingarna Enligt uppgifter från de mosaiska försam- lingarnas centralråd i januari 1966 har för— samlingen i Stockholm en 5600 medlem- mar, församlingen i Göteborg 1 580 medlem- mar och den i Malmö 1600 medlemmar. Dessutom finns mindre församlingar i Norr- köping, Karlskrona, Kalmar, Karlstad och Sundsvall. Även ett antal mindre bosätt- ningscentra finns, vilka sorterar under Stockholms, Göteborgs och Malmö försam- lingar.
11.3.2.4 Adventistsamfundet i Sverige
är närmast en kristen kyrka med hu- vudintresse kring frågan om Jesu återkomst och med en starkt gammaltestamentlig an— knytning. Det har sålunda sin helgdag på lördagen och dess medlemmar förpliktar sig till avhållsamhet från exempelvis svinkött. Medlemmarna är vapenvägrare. År 1959 hade samfundet 3 224 vuxna medlemmar.
11.3.2.5 Jehovas vittnen
i Sverige utgör en del av den världsomfat- tande religiösa rörelse vars arbete leds av The Watch Tower and Tract Society med
huvudkvarter i Brooklyn, N. Y., USA. Rö- relsen råknas vanligen inte som kristen, oaktat Jehovas vittnen i sin förkunnelse i stor utsträckning arbetar med samma stoff som de kristna samfunden. I förhållande till staten intar rörelsen en särpräglad och i viss mån avvisande hållning. Dess be- kännare vägrar fullgöra varje form av värn- plikt. Samfundet har inte medlemmar i egentlig mening utan >en församling av Je- hovas vittnen utgörs av ett antal förkun— nare» och »antalet förkunnare som utgör en församling erhålls genom att man räknar antalet kort i det löpande förkunnarregist- ret». Nämnda register revideras månad för
månad med hänsyn till förkunnarnas aktiva tjänstgöring.
Det största antal förkunnare som någon månad rapporterats är 9 500 med en genom- snittlig verksamhetstid av drygt åtta tim— mar under samma månad. Medeltalet av förkunnare per månad under år 1961 ut— gjorde 8 412.
11.3.2.6 Mormonkyrkan,
eller Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars lie- liga, är en egen från USA härrörande reli- gionsbildning med kristna inslag. Samfun- dets medlemsantal i Sverige har hösten 1962 uppgivits till ca 3 000.
KAPITEL 12
Inflyttade språkliga minoriteters skolgång. Nuvarande förhållan- den och önskemål
12.1 Nuvarande förhållanden
Det övervägande flertalet barn tillhö- rande inflyttade språklig-a minoriteter fullgör sin skolplikt i det allmänna sven-ska skolväsendet. För dessa kan två frågor uppställas, nämligen dels hur inskolning och undervisning i svenska ordnas, dels hur kontakten med deras egna språk och kulturer upprätthålls.
Utredningen har inhämta—t upplys- ningar bl.a. i en enkät till de lokala skolstyrelserna hösten 1964. Från skol- överstyrelsen har vidare erhållits upp- lysningar rörande samma spörsmål. Förfrågningar till minoritetssamman- slutningar som givit fylligare resultat avser finskspråkiga invandrare och es- ter. Skriftliga svar har sålunda kommit från Centralförbundet för finska före- ningar i Sverige och beträffande ester- na från Esternas representation i Sve- rige och Estniska kommittén. Den se- nare har liksom Estniska skolan i Stockholm och Estniska gymnasiet dessutom i särskilda skrivelser till ut- redningen framlagt vissa synpunkter.
Utredningen har i övrigt sökt bilda sig en uppfattning om vidtagna åtgär- der och kvarstående önskemål beträf- fande de inflyttade minoriteternas skolsituation genom att studera dessa frågor på några orter, främst Borås och Västerås, med ett stort inslag av olika minoriteter. På grund av de skiftande förhållandena och det särskilt för vis- sa grupper starkt begränsade underla-
get har utredningen inte kunnat efter- sträva någon systematiskt kvantitativ redovisning i dessa avseenden.
I det följande behandlas först för- hållandena inom det allmänna skol; väsendet, del-s med avseende på åtgär- der för att introducera inflyttade barn i det svenska skolväsendet (12.1.1), dels med avseende på möjligheterna för barn till inflyttade att välja sitt mo- dersmål som undervilsningsämne på högstadiet och i gymnasiet (12.1.2). Därefter redovisas åtgärder utanför den ordinarie undervisningen (12.1.3) vilka i första hand tillgodoser behovet av kontakt med minoriteternas egna språk och kulturer. Slutligen behandlas de särskilda minoritetsskolor (12.1.4) som finns inrättade endast för den est- niskspråkiga minoriteteten.
12.1.1 Introduktion i det svenska skolvä- sendet
För de utländska barn som tillsam- mans med sina föräldrar anländer till Sverige är det av vikt att snabbt bli hemmastadda i den svenska skolan och i den nya kamratkretsen. Ett villkor för att detta skall kunna ske är att de med minsta möjliga dröjsmål lär sig att förstå och själva tala svenska språket. Detta är av betydelse inte bara för deras förmåga att följa med i undervisningen, dra nytta av den och intressera sig för den, utan även för deras kontakt med jämnåriga svenska kamrater och med vuxna i sam-
hället. Barnens möte med det svenska samhället får inte av dem upplevas som en chock utan anpassningen måste ske så mjukt som möjligt. Den process var- med utländska barn förs in i det svens— ka skolväsendet kalla-s 'i det följande för inskolningen och har till syfte att ge dessa barn största möjliga utbyte av skolgången i den svenska skolan och bästa möjliga anpassning i det svenska sam-hället. De åtgärder som behövs för inskolningen är dels undervisning i svenska språket, dels undervisning om förhållandena i Sverige, dels stödun- dervisning i olika läroämnen till barn från utländska skolsystem.
De flesta inflyttade skolpliktiga barn inplaceras för närvarande i vanliga klasser samtidigt som de erhåller sär- skild stödundervisning i svenska. Som framgår av framställningen i det föl- jande har dock även försök gjorts att
lösa vissa minoritetsbarns skolproblem genom att samla dem i särskilda klas- ser.
12.1.1.1 Slödundervisning i svenska Enligt Kungligt brev av den 16.6.1966 får inom det obligatoriska skolväsendet för utländska eller statslösa elever samt svenska elever som intagits från ut- ländska skolor anordnas stödundervis- ning under högst sex veckotimmar per undervisningsgrupp. Närmare föreskrif- ter om sådan stödundervisning med— delas av skolöverstyrelsen. I samband med den enkät som Statis- tiska centralbyråns utredningsinstitut på utredningens uppdrag skickade ut till skolcheferna i alla kommuner i no- vember 1964 ombads skolcheferna att genom rektorerna inhämta upplysning- ar om barn som på grund av bristande kunskaper i svenska språket hade så-
Tabell 12:1 Barn med bristande kunskap i svenska språket efter nationalitet och årskurs höstterminen 1964
Årskurs Hemland Gymn. Okänd Sum- (Nationalitet) 2_3 4——6 7__9 ma Danmark ....................................... 15 30 35 11 91 England ....................................... 2 12 1 18 Finland ....................................... 382 461 511 226 1 8 1589 Grekland ....................................... 10 15 16 4 1 46 Italien .......................................... 18 1 7 11 51 Jugoslavien .................................... 32 33 46 29 1 4 145 Norge .......................................... 9 9 6 2 29 Polen .......................................... 12 13 1 1 2 43 Spanien ....................................... 12 11 5 1 36 Turkiet .......................................... 4 4 3 13 Tyskland ....................................... 17 29 30 4 1 81 Ungern .......................................... 11 19 1 8 11 2 61 USA ............................................. 13 30 28 17 5 93 Österrike ....................................... 2 9 1 14 Andra europeiska länder ............... 12 21 25 15 1 74 Övriga .......................................... 13 15 3 4 39 Härtill kommer: Utlandssvenskar .............................. 7 7 6 1 1 26 Zigenare ....................................... 10 4 4 18 Summa .......................................... 537 721 810 363 23 13 2467 % ................................................ 21,8 29,2 32,8 14,7 0,9 0,5 100,0
Tabell 12:2 Barn med bristande kunskap i svenska språket efter årskurs och vidtagen åtgärd höstterminen 1964
Stöd- under— visning
Ingen åtgärd
Års-
Special- klass, lägre klass
Hj ålp- i under- visning
% antal % antal % antal %
13 402 9 576 11 628 9 284 . 1 11
75 80 78 78
32 48 17 40 18 14 7 0 . . 6 0 . . 0
10
Samtliga 1902
58
dana svårigheter att rektor ansåg att speciell undervisning behövdes.
Skolcheferna i 344 kommuner rap- porterade att tillsammans 2 467 sådana barn fanns. Uppgift lämnades samtidigt om barnens nationalitet och om de åt- gärder beträffande undervisningen som vidtagits för deras räkning. Uppgifterna avser höstterminen 1964.
I tabell 1 redovisas barnen efter års- kurs och nationalitet. En oproportio- nellt stor andel av samtliga barn till- hör årskurs 1, vilket kan tolkas så att en del av dessa barn har vuxit upp i Sverige utan att lära sig svenska. F-in- narna dominerar i alla åldrar utom bland gymnasieeleverna. 64,4 % av samtliga barn är finnar. I gruppen »andra europeiska länder» och »övriga» ingår en del barn i blandäktenskap (mellan t.ex. en finne och en turk).
Tabell 2 visar de åtgärder som sko- lorna vidtagit för att lära barnen svens— ka. Tre fjärdedelar av barnen får stöd- undervisning. De 134 barn som placerats i specialklass eller i lägre årskurs är ofta finnar bosatta i sådana kommuner där endast ett eller ett par sådana barn finns.
I tabell 3 redovisas de kommuner
som har rapporterat barn med bristan- de kunskap i svenska efter antalet så- dana barn i kommunen. Flertalet kom- muner har endast ett litet antal sådana barn. 70 % av kommunerna har rap- porterat högst fem barn och 31 % av kommunerna uppger endast 1 barn. De kommuner som redovisar det
Tabell 12:3 Kommuner som redovisat elever med bristande kunskap i svenska språket efter antal uppgivna barn höst- terminen 1964
Antal barn Antal kommuner
107 60 35 26 14 19
8 6 12 10—14 19 15—19 8 20—29 19 30—49 7 50—99 2 100— 2
coon—imanen»;—
Samtliga
största antalet elever med bristande kunskap i svenska språket är Malmö (110 elever) och Stockholm (100 ele- ver). Övriga kommuner med större in- slag av sådana elever är främst in- dustriorter samt några kommuner runt Stockholm och Göteborg.
12.1.1.2 Andra inskolningsåtgärder I sådana fall då ett större antal barn tillhört samma minoritet har vissa för- sök gjorts att placera minoritetsbarnen i särskilda klasser. I Borås gjordes exempelvis ett för- sök med en rent finsk klass som en- ligt planerna skulle fungera en term-in varefter eleverna skulle inplaceras i ordinarie klasser. Klas-sen kunde dock ej upplösas efter första terminen utan fick även andra terminen fortsätta som finskspråkig klass. Genom detta arran- gemang blev dock dessa barn så iso— lerade från de svenskspråkiga barnen att stora inskolningsproblem återstod efter läsårets slut. Metoden bedömdes därför som mindre lämplig och från- gicks efterföljande läsår. De finska bar- nen placerades då åter direkt i svenska klasser. Även detta visade sig medföra störningar och förseningar i skolarbe- tet. Under det senast förflutna läsåret har man därför experimenterat med olika lösningar som lett fram till ett beslut att för läsåret 1966/67 upprätta två genomgångsklasser med tvåspråki- ga lärare för finskspråkiga barn med bristande kunskap i svenska språket. Dessa barn skall under högst 3 måna- der inskolas på finska men successivt övergå till svenska språket. De har he- la tiden även tillgång till kompletteran- de stödundervisning i svenska. Dessa klasser har förlagts till en central skola i staden för att minska resvägen till och från skolan. För att få genom- gångsklasserna insprängda i svensk- språkig omgivning har klassrum fri-
ställts för dem genom att vissa svenska klasser flyttats till tillfälligt förhyrda lokaler. En klass omfattar årskurserna 1—3 och en klass årskurs 4 och högre. Man beräknar att elevantalet i den lägre klassen skall vara högst 25 elever och i den högre högst 30.
Under läsåret 1965/66 har man i Västerås anordnat en s.k. inflyttnings- klass med en svensk-finskspråkig lä- rare. Samtliga inflyttade elever har pla- cerats i denna klass, som startade med ett fåtal elever men snabbt växte till att omfatta ca 15—20 elever. I denna klass har elever med annat modersmål än svenska fått maximal hjälp vid in— skolningen eftersom det låga elevan- talet medgivit en mera personlig hand- ledning. Erfarenheterna är mycket po- sitiva och verksamheten planeras fort- sätta även nästkommande läsår. De ele- ver som behövt stödundervisning i svenska har erhållit sådan med upp till 2 timmar i veckan.
Klasser för finskspråkiga barn har förekommit på flera platser, däribland även mindre tätorter och landsbygds- kommuner såsom Studsvik och Indals- liden. För närvarande pågår försök med sådana klasser också i Eskilstuna. I flera kommuner där klasser för inflyttade barn har anordnats har Skolcheferna uppgivit att försöken har lämnat mindre gynnsamma resultat i jämförelse med vanlig skolgång kombinerad med stöd- undervisning.
För att ytterligare underlätta för ele- ver med annat modersmål än svenska att erhålla stödundervisning utan alltför stora resproblem och tidsförluster har man i Västerås övervägt att införa en ambulerande språkklinik. Denna skulle möjliggöra för eleverna att vistas maxi- mal tid i den ordinarie klassen och endast utnyttja eljest undervisnings— fria timmar för stödundervisningen i svenska.
Utöver stödundervisning i svenska har — bl. a. i Västerås —— förekommit stödundervisning i engelska.
Statsbidrag till sådan stödundervis- ning har utgått enligt ämbetsskrivelse den 6.11.1964 vari länsskolnämnd be- myndigades medge
att i grundskola anordnas stödunder- visning för elev, som intagits däri från utländsk skola och som till en mindre del icke innehar det av klassen i övrigt in- hämtade kunskapsmåttet.
(Dessa bestämmelser har ändrats ge- nom K. br.16.6.1966. Jfr 12.1.1.)
I såväl Borås som Västerås har man poängterat värdet av att de utländska föräldrarna blir väl mottagna vid den första kontakten med skolan och att de goda relationerna med skolan vid— makthålls efter det att eleverna börjat skolgången. I Västerås betonades värdet av lämplig personal i mottagarfunktio— nen och i Borås framhölls att man bildat en finsk föräldraförening som omfattar samtliga skolor i staden. Detta senare
initiativ har givit föräldrarna möjlig- heter att såväl sinsemellan som med företrädare för skolstyrelsen diskutera igenom de problem i skolan som är spe- ciella för de inflyttade barnen.
12.].2 Tillval av modersmålet i den allmänna skolan
Under vissa betingelser kan minori— tetsbarn på högstadiet och i gymna- siet erhålla undervisning i sitt moders- mål. I grundskolan kan väljas finska och i gymnasiet ytterligare andra språk. Dessa möjligheter är dock be- gränsade med hänsyn till tillgängliga lärarkrafter och gällande bestämmelser rörande antal elever i undervisnings- SHIPP-
12.1.2.1 Obligatoriska skolan Enligt 5 kap. 11 ä 2 mom. skolstadgan må i kommun med delvis finsktalande
befolkning finska ingå i tillvalsgrupp. Bestämmelserna innebär att finskan kan ersätta annat ämne i tillvalsgrup- perna 7: 3 och 8: 3. I årskurs 7 erhål- ler ämnet antingen 3 timmar, varvid det ersätter tyska/franska, eller 2 tim— mar, varvid det ersätter maskinskriv- ning. I årskurs 8 erhåller finskan 2 timmar och ersätter samma ämnen som i årskurs 7.
Andra språk som talas av mera be- tydande minoriteter i Sverige kan för närvarande ej ingå i tillvalsgrupp och möjligheterna att välja finska syns ha utnyttjats i mycket liten utsträckning, förmodligen delvis beroende på att finska på högstadiet inte kunnat väl— jas inom sådan studiegång som nor- malt leder till gymnasiet enligt dess tidigare organisation. Skolchefen i Ha- paranda anförde i denna fråga i sitt svar på utredningens enkät:
Några finsktalande föräldrar har önskat undervisning i finska på högstadiet. An— talet anmälda elever har dock varit så litet, att de icke har kunnat bilda en statsbidragsbcrättigad grupp. Någon under- visning i finska språket på högstadiet har därför icke kunnat anordnas. Vid gymna- siet förekommer frivillig undervisning i finska. Statsbidrag till undervisning i fins— ka borde på högstadiet få utgå även för grupper med mindre än fem elever.
Centralförbundet för finska förening- ar i Sverige skriver:
Erfarenheterna man hittills haft, har visat, att Skolöverstyrelsens hittillsvaran- de skrivelser och direktiv i de finska bar— nens nuvarande möjligheter att få t.ex. undervisning i finska, i många fall för- irrat sig i grottekvarnen eller försvunnit och blivit bortglömda i skolornas arkiv utan att de kommit varken till vederbö- rande lokala skolmyndigheters eller ännu mindre föräldrarnas kännedom.
12.1.2.2 Gymnasiet Skolstadgan (enligt nuvarande lydelse, SFS 1966:114) föreskriver i 7 5: I gymnasiet meddelas undervisning i föl— jande ämnen, nämligen de allmänna läro—
ämnena svenska, finska, engelska, tyska, franska, spanska, portugisiska italienska, ryska, allmän språkkunskap . . . och i 10 &:
Elev får deltaga frivilligt i undervisning i ett eller flera av de ämnen som anges i 7 5 och som ej äro obligatoriska för honom (frivilliga ämnen), i den mån han kan an- tagas vara i stånd att på tillfredsställande sätt tillgodogöra sig undervisningen i såväl de obligatoriska som det eller de frivilliga ämnena (utökad studiekurs). På samma villkor må elev, i fråga om obligatoriskt ämne i vilket undervisning kan meddelas enligt skilda kurser, deltaga frivilligt i nu- dervisning enligt kurs som ej är obligato- risk för honom.
Beslut om utökad studiekurs meddelas av rektor. I ärendet skall rektor eller lärare som rektor bestämmer samråda med eleven och, ifråga om elev som icke fyllt 21 år, elevens föräldrar. Rektor skall höra klass- konferensen.
Spanska förekommer f.n. som läro- ämne vid ett 80-tal gymnasier i landet, medan ryska läses vid ett 40-tal skolor. Italienska har förekommit vid 2 a 3 gymnasier under de senaste åren och finska väljs regelbundet av ett antal elever vid gymnasierna i Kiruna och
Haparanda.
12.1.3 Åtgärder utanför den ordinarie
skolundervisningen
Viss kompletteringsundervisning har anordnats av föräldrar eller av olika minoritetsföreningar och bekostas i all- mänhet även av dessa. Organisationen av denna verksamhet är mycket olika inom olika grupper och på olika orter. Den vanligaste formen av sådan kom- pletterande undervisning syns förekom- ma i s. k. kompletteringsskolor, som ar- betar en eller två gånger i veckan under skolåret, men även feriekurser förekom- mer. Dessutom undervisas säkerligen ett stort antal minoritetsbarn i sitt mo- dersmål i sina hem av föräldrarna. Så- dan undervisning tycks dock ej ha or- ganiserats centralt av någon minoritets- gruDD—
12.1.3.1 Kompletteringsskolor Med kompletteringsskola förstås här en undervi—sningsform där barn inom viss minoritetsgrupp samlas, vanligen en eller två gånger per vecka, och un- der 2 it 3 timmar får undervisning i sitt modersmål och andra ämnen som hör samman med föräldrarnas kultu- rella bakgrund, främst ursprungslan- dets historia och geografi. Lektionerna förläggs antingen till kvällstid efter den normala skoltidens slut eller till söndagar. Såväl undervisningens inne— håll som dess organisation växlar starkt. På många håll används skolloka- ler för denna verksamhet, varvid loka- lerna vanligen disponeras kostnads- fritt. Någon fullständig kartläggning av denna verksamhet har inte kunnat ske. Utredningen har dock dels genom upp- gifter från Skolcheferna i berörda kom- muner, dels genom uppgifter från mi- noritetsrepresentanter kunnat konstate- ra att sådan verksamhet bedrivs i av- sevärd omfattning. I Västerås har exem- pelvis sådan undervisning bedrivits på ett flertal olika språk med de olika na- tionaliteternas klubbar och föreningar som huvudan-svariga. I några fall har verksamheten organiserats genom de olika kyrkornas försorg. Club italiano har organiserat undervisning i italiens— ka språket, lettiska föreningen i sam- arbete med lettiska kyrkan undervis- ning i lettiska språket, historia, littera— tur och teater, tyska föreningen an— ordnar eftermiddags-»skolor» vilka ock- så är öppna för svenska elever. Även polska, ungerska och finska organisa- tioner har anordnat kompletterande un— dervisning främst i respektive moders- mål men också -i övriga ämnen med anknytning till respektive länders his- toria och kultur. Kommunala bidrag har utgått till verksamheten.
En annan form av kompletterande un- dervisning som vissa minoriteter an- ordnat i Sverige är kurser på ferietid, vid vilka elever från olika orter sam- manförts och förlagts i internat. Såda- na kurser har anordnats åtminstone för finskspråkiga, estniskspråkiga och let- tiska ungdomar i Sverige. Ibland har dessa kurser haft till syfte även att utbilda ungdomsledare.
Centralförbundet för finska förening— ar i Sverige har under 7 somrar an- ordnat lägerskolor om 10 dagar för finsktalande barn huvudsakligen från mellansvenska orter. Vid dessa läger- skolor har mottagits barn från sådana kommuner som lämnat bidrag, i all— mänhet 15 kronor per barn och dag, til-l verksamheten. Dessutom har olika lokala finska föreningar ordnat som— marläger för föreningens barn i egen regi, oftast med ekonomiskt bidrag från vederbörande kommun. Som leda- re har verkat ungdomsledarutbildade personer och andra ledarkrafter inom föreningen. Vissa föreningar har även organiserat läger för finskspråkiga kon- firmander, där finskspråkiga präster inom den sven-ska kyrkan eller finska prästmän fungerat som ledare.
Enligt en skriftlig redogörelse för ett läger i Kolsva år 1965 omfattade den direkta undervisningen i finska 2 lektionstimmar per dag. Dessutom före— kom dagligen en sångtimme samt i stor utsträckning grupparbeten kring äm— nen med finsk anknytning. Som exem- pel härpå nämns att barnen fick till- verka en reliefkarta av Finland i stor- leken 120 x 80 cm. Barnen i lägret var mellan 11 och 15 år gamla, varför de måste indelas i olika åldersgrupper. Huvudparten av tiden i lägerskolan ägnades åt lekar och idrott.
För sommaren 1966 planerar central- förbundet att anordna två lägerskolor
för finska barn i Sverige, en för yngre och en för äldre barn, varjämte en del äldre ungdomar skall delta i en ung- domsledarkurs i St. Mickel i Finland.
Under benämningen Estniska folk- högskolan har under de senaste åtta åren ordnats sommarkurser för est- nisk ungdom i åldern 17—30 år. Bak— om verksamheten står Esternas repre- sentation i Sverige. Kurserna har varat i tre veckor och omfattat ämnena est- niska språket, estnisk litteratur, histo- ria, geografi, kulturhistoria, informa- tion om de nuvarande förhållandena i Estland, beskrivning av de estniska grupperna och deras verksamhet i Sve- rige och andra västländer, svensk sam- hällslära, föreningsteknik och interna- tionella problem. Vissa år har även socialpsykologi, nationalekonomi och andra allmänorienterande ämnen före- kom-mit. På senare år har antalet del- tagare varit 20—25 per år, av vilka de flesta varit gymnasister och studenter. Som lärare har vanligen verkat yngre och äldre akademiker. Lärarna har inte erhållit lön för sitt arbete. Statliga eller kommunala bidrag har inte utgått till denna verk-samhet.
12.1.4 Särskilda minoritetsskolor Bortsett från vissa provisoriska skolor som inrättats i flyktingläger har sär- skilda skolor inrättats endast för den estniskspråkiga minoriteten. Kort tid efter det att de förläggningar där de estniska flyktingarna samlades 1944 hade upplösts, var sju estniskspråkiga skolor i verksamhet i landet. För när- varande finns sådana skolor i Stock- holm och Göteborg.
12.1.4.1 Den estniska grundskolan i Stockholm Estniska skolan i Stockholm har drivits sedan år 1945. Skolan omfattar låg- och
mellanstadium av grundskolan. Läsåret 1965/66 hade skolan 160 elever förde- lade på 8 klasser. Under de sista 15 åren har elevantalet varierat mellan 149 och 200.
Den nuvarande läroplanen för den estniska skolan fastställdes år 1963. I samtliga årskurser ingår undervisning såväl på som i estniska. Detta har åstad— kommits på bekostnad av timanta-let för svenska och övningsämnen var- jämte på lågstadiet hela antalet vecko- timmar har ökats.
Om undervisningens meddelar skolans ledning:
uppläggning
Undervisningen i skolan sker såväl på estniska som på svenska. I de första klas— serna på lågstadiet undervisas huvudsak- ligen på estniska i alla ämnen utom i svenska språket. I vissa ämnesdelar sker dock undervisningen även på svenska, t.ex. i kristendom, där barnen läser berättelser på både estniska och svenska. På så sätt lär de sig att behärska båda språken och kan utan svårighet följa undervisningen även om två språk skulle användas under samma lektionstimme. I de högre klasser- na överväger svenskan som undervisnings— språk, bl.a. på grund av att endast svensk- språkiga läroböcker, finns tillgängliga i flertalet ämnen. Genom att använda est- niskan i spridda moment av undervisning— en lär sig barnen i de högre klasserna terminologien i matematik, naturkunskap, geografi, historia och kristendom på båda språken. Läskurserna i samtliga klasser an- sluter sig till de enligt skolform Aa för respektive klasser i grundskolan föreskriv- na läroböckerna enligt Kungl. skolöver- styrelsens läroplan för grundskolan.
Undervisningen i estniska språket följer i stort sett samma riktlinjer som undervisningen i svenska 'i svenska skolor. » _
Sedan läsåret 1954/55 erhåller skolan statsbidrag till sin verksamhet. Elever- na erlägger terminsavgift med 75 kro- nor men familjer me-d två eller flera barn i skolan erlägger endast en ter- minsavgift. '
Mindre bemedlade erhåller nedsätt-
ning i eller befrielse från terminsav- giften.
För läsåret 1965/66 hade skolan föl- jande inkomster: Statsanslag ........................ kr. 155 000:— Anslag från Stockholms stad (för kalenderåret 1965) ...... Intäkt av terminsavgifter Bidrag från Föreningen Est- niska skolans vänner .........
40 000:— 12 000:—
4 000 :— 211 000:—
Skolans lokaler har av Stockholms stads skoldirektion ställts till förfogan- de kostnadsfritt. Dessutom ger Stock- holms stad samma Skolsociala förmå- ner till skolans elever som till övriga skolbarn i Stockholm såsom fria resor för elever bosatta i Stockholm, fria läroböcker och undervisningsmateriel, fri läkar- och tandvård samt fria skol- måltider. Ungefär en tredjedel av ele- verna är bosatta i Stockholms grann- kommuner. De flesta av dessa kommu— ner lämnar bidrag till elevernas resor till skolan.
Estniska skolan i Stockholm lyder administrativt under Estniska skolans styrelse. Styrelsens ledamöter represen- terar och utses av Estniska Kommittén, Estniska kommitténs skolkommission, Estniska skolans föräldrakommitté samt Föreningen estniska skolans vänner. Skolans rektor tillhör styrelsen.
Summa kronor
12.1.4.2. Estniska skolan i Göteborg Estniska skolan ivGöteborg började sin verksamhet är 1960 sedan riksdagen bifallit en motion om statligt bidrag till en sådan skola. Läsåret 1965/66 omfattar skolan 6 klasser med tillsammans 85 elever. Statsbidraget till skolan i Göteborg var för budgetåret 1965/66 100 000 kro- nor. Dessutom får skolan ett mindre an- slag från Göteborgs stad (3 048 kronor för läsåret 1964/65) varjämte kommunen betalar en lärarlön (i svenska), upplå-
ter lokaler kostnadsfritt och beviljar eleverna samma Skolsociala förmåner som övriga barn. Läroplanen är den- samma som gäller för estniska skolan i Stockholm och undervisningen i öv- rigt följer samma mönster.
Skolans styrelse, som har sju leda- möter, utses av Estniska kommittén.
12.1.4.3 Estniska gymnasiet
Estniska gymnasiet i Stockholm, som grundlades år 1945 hade vårterminen 1966 31 elever fördelade på tre årskur- ser med 8, 12 respektive 11 elever i årskurserna I—III.
Sedan 1961 står gymnasiet under SÖ:s inseende. Skolan arbetar på kvällstid och disponerar kostnadsfritt lokaler som upplåts av Stockholms skoldirektion. För budgetåret 1965/66 erhöll skola-n 44000 kronor i statsan- slag. Terminsavgiften vid skolan är 285 kronor.
Elevkåren består i allmänhet till 2/3 av estniskspråkig ungdom bosatt i Stockholm och till 1/3 av sådan ung- dom från andra delar av landet. Arbetet bedrivs huvudsakligen efter det svens- ka gymnasiets läroplan för allmänna linjen. Elever har avlagt examen fram- för allt enligt fordringarna på social gren men vissa elever har även exa- minerats enligt fordringarna på real- linjens biologiska gren. Undervisning— en sker på estniska, och i enlighet här- med utbyts även det skriftliga provet i svenska i studentexamen mot ett mot- svarande prov i estniska. Undervis- ningen i svenska har samma timtal som i övriga gymnasier. Den tid 'som ägnas åt undervisning i estniska språ- ket, estnisk historia och geografi samt estnisk samhällskunskap tas från öv— ningsämnen, som ej alls förekommer vid skolan. Skolarbetet omfattar 32 veckotimmar för eleverna på samtliga tre årskurser, vilket innebär att det
sammanlagda timtalet (96 vtr) under- stiger timtalet i det hittillsvarande svenska gymnasiet. Undervisningen är helt förlagd till kvällstid beroende på lokal- och personalförhållanden.
Studentexamen från Estniska gym- nasiet, vilken även omfattar muntligt förhör i svenska, berättigar till inträ- de vid svenska universitet och högsko- lor på samma sätt som svensk student- examen.
12.2 Önskemål om särskild under- visning
Såsom framgår av beskrivningen av minoriteterna i kap. 11 och översikten över nu vidtagna åtgärder i syfte att ge minoritetsbarnen kompletterande undervisning i deras modersmål önskar många inflyttade föräldrar att barnen skall bevara kontakt med föräldrarnas språk och kulturella miljö. Hos en del grupper har detta lett till mer eller mindre omfattande undervisningsverk- samhet. '
I utredningens enkät till Skolchefer- na i landet tillfrågades dessa, huru- vida önskemål om speciella åtgärder från skolans sida, i syfte att bereda språkliga minoriteters barn undervis- ning i eller på modersmålet, hade fram- förts från barnens föräldrar eller från organisationer. Sådana önskemål har emellertid registrerats endast i några få fall och har därvid avsett bidrag till redan bedriven verksamhet. Det för- hållandet att flera minoriteter har an- ordnat mer eller mindre skolmässig undervisning av barnen på nationell grund får tas som ett tecken på att ak- tivt intresse för sådan undervisning finns, även om detta inte har kommit till uttryck i hänvändelser till skol- myndigheter eller andra myndigheter.
I den mån de representanter för
språkliga minoriteter som utredning- en varit i kontakt med uttalar sig om syftet med den kompletterande under- visningen av minoritetens barn, dekla- rerar man att målet för undervisningen bör vara att låta barnen bibehålla och utveckla sina kunskaper i modersmålet så att de växer upp tvåspråkiga. Detta motiveras dels med åsikten att det är samhällets skyldighet att —— så långt det är praktiskt möjligt — låta föräld- rarnas (den språkliga minoritetens) önskemål vara avgörande för barnens uppfostran, dels med pedagogiska och utvecklingspsykologiska argument. Av orsaker som redovisats tidigare bygger den följande framställningen av önske- målen huvudsakligen på uppgifter om de finska och estniska grupperna i Sve- rige.
Centralförbundet för finska förening- ar i Sverige, vars syfte bl.a. är att verka för att de finska invandrarna i Sverige bildar en tvåspråkig befolk- ningsgrupp (se 11.311), skriver om undervisningssituationen för finsk- språkiga barn:
Många föräldrar är allvarligt bekym- rade för sina barns skolgång, speciellt i de fall föräldrarna har avsikter att förr eller senare återvända till Finland. Man upptäcker, att barnen lär sig svenska på relativt kort tid åtminstone i den mån, att de kan umgås med sina svenska kam- rater, och även följa undervisningen i sko- lan. Man är dock hela tiden medveten om, att svenskan kanske inte är helt kor- rekt och att en hel del av de kunskaper speciellt i läsämnen, som meddelas i sko- lan, går barnen förbi, då deras språkkun— skap är begränsad, när det gäller språket utöver det, som talas i kamratkretsen. Samtidigt glömmer barnen finskan och kunskapsinhämtandet kan ej heller ske på detta språk. Olyckligast måste det utan tvekan bli för de barn, som mitt i sin skol- gång flyttar tillbaka till Finland.
Centralförbundet uttrycker även far- hågor för att många begåvningar bland de finska barnen genom de olyckliga
skolförhållandena inte får utvecklas. Kan man i stället tillvarata deSSa barns språkkunskaper, skriver förbun- det, kommer Sverige inom kort att få akademiskt utbildade personer som se— dan barnsben behärskar både svenska och finska. Detta skulle innebära en positiv tillgång både för Sverige och för det internordiska samarbetet.
Esternas representation anger sin uppfattning om önskemålen inom den estniska gruppen i Sverige på följande sätt:
Vad beträffar den sista fråga som ut- redningen önskar besvarad, nämligen vil- ka önskemål som finns i den estnisksprå- kiga gruppen i Sverige, kan den inte be- svaras generellt. Liksom i alla andra grup- per av tillräcklig storlek går åsikterna om barnens uppfostran isär. Enligt vår åsikt är det inte heller nödvändigt att alla per— soner som på ett eller annat sätt kan be— tecknas som estniskspråkiga år ense om en viss åtgärd för att denna skall vara befogad. Vi vill hävda, att anordningar på skolans område för språkliga minori- teters barn bör vidtagas om en tillräckligt stor grupp föräldrar så önskar, även om den gruppen skulle vara en minoritet av minoritetsgruppen.
Av den estniskspråkiga befolkningen i Sverige torde en mycket stor majoritet i princip önska, att deras barn skall bibe- hålla sina kunskaper i modersmålet och växa upp tvåspråkiga. Detta förutsätter i de allra flesta fall skolmässig under- visning i det estniska språket och därtill hörande ämnen.
Vi anser modersmålet vara en omistlig beståndsdel i en människas utveckling och hävdar därför, att i princip all undervis- ning på lägre stadier bör meddelas på barnens modersmål.
12.2.1 Önskemål om egna skolor önskemål som rör egna skolor för hel- tidsundervisning har efter vad utred- ningen kunnat konstatera framförts till svenska myndigheter endast av den estniskspråkiga minoriteten. Dessa öns-
kemål avser främst att konsolidera de nu existerande skolornas verksamhet och bygga ut låg- och mellanstadiesko- lorna till fullständiga nioåriga grund— skolor.
Styrelsen för Estniska skolan i Stock- holm anför att den har för avsikt att även fra-mdeles driva skolan som en privatskola med syfte att tillgodose i Stockholm och dess grannkommuner bosatta estniska barns undervisnings- behov. Styrelsen vill om möjligt bygga ut skolan til-l att omfatta även hög- stadiet. Som de mest angelägna önske- målen anför styrelsen dels att bidragen till skolan skall höjas så att lärarna kan erhålla samma lön som motsvaran- de lärare i kommunala skolor, dels att lärartjänstgöring i skolan skall till- godoräknas som tjänstgöringsår vid me- ritberäkning, dels att pensionsfrågan skall lösas för de lärare som för när- varande tjänstgör vid skolan.
Samma önskemål framförs även av Estniska kommittén. Dessutom anser kommittén att högstadium bör inrät- tas i Stockholm och att till detta ska-ll knytas ett internat så att även barn från skolan i Göteborg och estniska ele- ver från andra orter kan mottagas där. Esternas representation anser att full- ständiga estniskspråkiga grundskolor bör inrättas på de orter där underla- get av estniska barn är tillräckligt stort. Därvid förutsätts att högstadiet drivs i samarbete med en vanlig högstadieskola så att de estniskspråkiga eleverna får samma valmöjligheter på högstadiet som andra svenska elever. Vidare anförs:
Administrativt bör skolorna ej lyda un- der lokala kommunala skolstyrelser utan sortera direkt under Skolöverstyrelsen, var- vid de estniska föräldrarnas medinfly— tande på skolans administration måste tillgodoses samt hela verksamheten be- kostas med statsmedel. Detta innebär, att den mall för minoritetsskolor som tillska- pats för nomadskolan bör tillämpas även
för de estniska skolorna. En konsulent- tjänst för de estniska skolorna hör in- rättas hos Skolöverstyrelsen för att till- handahålla konsultation och expertis.
Beträffande Estniska gymnasiet har skolans styrelse i skrivelser som ingi- vits till utredningen fram-hållit den stora betydelse skolan haft och fortfa- rande har såsom den enda skola där estniskspråkiga ungdomar i Sverige kan erhålla gymnasieundervisning på sitt modersmål. Styrelsen vill fortsätta den nuvarande verksamheten och an- håller om ökat stöd därför. Den önskar även få möjlighet att i anslutning till skolan inrätta ett elevhem för estniska ungdomar från andra orter. Även Est- niska kommittén och Esternas repre- sentation anser Estniska gymnasiet fyl- la en viktig uppgift. Representationen anför dock att organisationsformen och arbetsförhållandena vid skolan för närvarande knappast kan anses till- fredsställande och finner att skolan lämpligen bör organiseras som inter- natskola i samarbete med något svenskt internatgymnasium.
Centralförbundet för finska förening- ar i Sverige framför i sitt svar på ut— redningens förfrågan inga önskemål om fin-ska skolor i Sverige men före- slår inrättande av finskspråkiga klas- ser:
Centralförbundet anser att barn från hitflyttade finska familjer ej bör föras till vanliga svenska skolklasser och abso- lut ej i hjälpklasser utan att, där barnens antal det medgiver, de bör sammanföras till finskspråkiga klasser, där de vid den vanliga undervisningen får även undervis- ning i svenska under normala språkunder— visningsformer. Enligt språkforskningsex- perter bör barn undervisas på sitt moders- mål och på grund av dessa expertutlåtan- den anser centralförbundet, att barnen skall undervisas på finska i klasserna 1—3 i grundskolan. Härefter torde det finnas möjligheter att på ett smidigt sätt låta barnen övergå till svenskspråkiga normal- klasser, varvid de dock fortfarande bör åt-
njuta undervisning i finska under hela grundskoletiden och vidare även i gymna— siet.
12.2.2 Önskemål om åtgärder inom den normala skolundervisningeu Minoriteternas önskemål om åtgärder inom det normala skolväsendet om- fattar, så vitt utredningen kan bedöma, dels önskemål om nybörjarundervis- ning på modersmålet, dels önskemål om vis-s undervisning i modersmålet och därtill hörande ämnen i högre års- kurser av grundskolan. Representanter för de finska och estniska minoriteterna har sålunda framfört förslag som syftar till att den första undervisningen inom skolan skall meddelas på modersmålet. Den lösning de därvid rekommenderat har förut- satt separata klasser eller skolor. Öns- kemål om en sådan nybörjarundervis- ning på modersmålet finns även bland andra invandrade grupper, och detta önskemål kommer troligen att bli mera framträdande när ett större antal barn i de mera nyinflyttade grupperna kom- mer upp i skolåldern. Möjligheten att välja finska som andra språk i grund— skolan har uppmärksammats först un- der de senaste åren och från finskt håll har påpekats vikten av att föräld- rarna och de lokala skolmyndigheter- na informeras om denna möjlighet och verkligen utnyttjar den. På samma sätt bör enligt represen- tanter för minoriteterna informationen förbättras om möjligheterna att välja finska, italienska och andra språk in- om gymnasiet. (Jfr citat under 12.1.2.1). Esternas representation framför öns- kemål om att skolan skall tillhandahålla viss undervisning i estniska språket och andra estniska ämnen under hela grundskoletiden. Man föreslår att 3—4 timmar per vecka skall få bytas ut mot sådan undervisning för de estniska
barnen. Om detta inte är möjligt att genomföra under den schemabundna tiden —— t.ex. på grund av att antalet barn i varje (klass eller årskurs är för litet —- föreslår representationen att undervisningen skall förläggas till icke schemabunden tid men att barnen skall erhålla motsvarande befrielse från öv- riga lektioner. Därigenom skulle man kunna samla elever från flera klasser och årskurser och erhålla tillräckligt elevunderlag för undervisningen.
12.2.3 Kompletteringsskolor Den vanligast förekommande under- visningen i minoritetsbarncns moders- mål är för närvarande den som be- drivs i de kompletteringsskolor som anordnats av många grupper och som på vissa håll understöds av ekonomiska bidrag från kommunen. De önskemål som framförs beträf- fande denna undervisningsform är vanligen att bidrag skall utgå till lärar- löner och andra omkostnader.
12.2.4 Feriekurser och lägerskola]- Där det finns ett intresse för att be- vara den nationella kulturen, torde också finnas ett allmänt intresse för ferieskolor o.dyl. ehuru på grund av kostnader och administrativa svårighe- ter dylika önskemål icke i större om— fattning förverkligats. Esternas representation anser att fe— riekurser visat sig vara den bästa for- men av kompletterande undervisning i och på estniska för ungdomar i gym- nasiala skolor. Sådana kurser bör dock enligt representationen anordnas även för elever från grundskolans mellan- och högstadier, särskilt med tanke på elever som bor på orter där någon estnisk undervisning genom skolans försorg inte kan anordnas. Representa— tionen anser vidare att verksamheten
bör anordnas i samarbete med folk- högskolor.
Centralförbundet för finska förening- ar anser att lägerskolor för finsksprå- kiga barn bör inrättas på olika håll i landet så länge reguljär undervisning i och på finska inte har anordnats i grundskolan. Dessa lägerskolor bör en- ligt centralförbundet bekostas med stats- medel.
12.2.5 Övriga önskemål
De ytterligare önskemål som utredning- en kunnat erhålla kännedom om rör förskolor, undervisningsmateriel, lärar- utbildning och biblioteksverksamhet. Dessutom har uttryckts önskemål om utbildning av ungdomsledare och om stöd för åtgärder av folkbildningska- raktär. Utredningens arbete avser en- dast undervisning som ingår i eller kan sägas komplettera den undervisning som ges i obligatoriska och gymnasia- la skolor i ”Sverige, varför en del av dessa önskemål faller utanför utred- ningens arbetsområde.
Från några minoriteter har önskemål även framförts om att den behandling deras ursprungsländers geografi och historia får enligt kursplanerna skall göras fylligare eller att framställning- ar i använda läroböcker skall ändras.
Beträffande förskolor lämnar Ester- nas representation följande upp-lys— ning:
Några lekskolor (förskolor) för estnis— ka barn existerar inte för närvarande, men sådana har varit verksamma under vissa perioder på flera orter, och planer finns för närvarande att upprätta en så- dan skola i Stockholm. Särskilt för barn som senare fortsätter sin skolgång i
svenskspråkiga skolor anser vi en sådan förskoleverksamhet mycket lämplig, om
denna samordnas med viss undervisning i det estniska språket. En första läsunder- visning kunde enligt vår åsikt i sådana lekskolor ske i 5—6-årså1dern.
Centralförbundet för finska för- eningar pekar på bristerna i planeringen för finskspråkiga barn och efterlyser som nämnts även ökad informations- verksamhet bland föräldrarna. Central- förbundet anser att dessa uppgifter bör åvila skolöverstyrelsen och att »upplys- ningen naturligtvis bör ske på finska och blanketter m.m. i saken vara av- fattade på finska»,
Beträffande lärarutbildningen för undervisning av finskspråkiga barn an- sluter sig centralförbundet till ett ut- talande från Svenska Föreningen Nor- dens årsmöte 1965 varur kan citeras följande:
Ett centralt problem utgör de finskta- lande barnens skolsituation. Det gäller här att genom särskild handledning och stöd- undervisning främja barnens anpassning i skolan, samtidigt som man genom under- visning i finska söker bevara barnens kun- skaper i modersmålet. För denna verksam- het bör tillgången på lärare i finska av- sevärt förbättras. Detta synes lämpligast kunna ske genom att vid ett folkskole- seminarium särskild utbildning anordnas för att täcka hela landets behov av lärare i finska. Då en sådan lärarutbildning bör förekomma i anslutning till en övnings- skola med god tillgång på finsktalande ele- ver, synes folkskoleseminariet i Haparan— da erbjuda särskilda förutsättningar för handhavandet av denna utbildning.
I övrigt har önskemål framförts att bidra-g skall beviljas till särskilda kur- ser för sådan lärarutbildning och att lärarkurser skall anordnas på samma sätt som vidareutbildning nu och i framtiden ges åt övriga lärare med otillräcklig kompetens i läroämnen för den nya skolan.
KAPITEL 13
Inflyttade språkliga minoriteters skolgång Utredningens överväganden och förslag
13.1 Målsättningen för undervis- ningen av inflyttade minoriteters barn
Den allmänna målsättning — att med— dela elever kunskaper och öva deras färdigheter samt att i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dug- liga och ansvarskännande samhällsmed- lemmar -— som ligger till grund för det svenska skolväsendet måste ligga till grund även för de åtgärder inom undervisningens ram som avser barn till inflyttade minoriteter. Dessa barn måste tillförsäkras lika god utbildning som övriga barn i Sverige och sam- ma fostran till samhörighet med sam- hället.
Frågan om det svenska samhällets inställning till de språkliga minorite- ter som bildats i Sverige genom in- vandringen under och efter andra världskriget är kontroversiell, vilket återspeglas även i den debatt i denna fråga som förts under senare år. Det är givet att undervisningens utform- ning för minoritetsbarnen — med det stora inflytande som skolmiljön och undervisningens innehåll har på bar- net —— i hög grad kommer att bestäm- ma dessa barns förhållande till sitt mo- dersmål och föräldrarnas kulturella miljö lika väl som deras inställning till det samhälle de lever i.
Utredningen finner att skolan i möj- ligaste mån bör inta en neutral håll-
ning i fråga om den grad av assimile— ring som eftersträvas av barnet och dess föräldrar. Arten och omfattning- en av de åtgärder som genom skolornas försorg bör vidtas för invandrade språkliga minoriteters barn måste av- vägas främst med hänsyn till barnens bästa men även till de önskemål för- äldrarna kan ha och till samhällets krav på ändamålsenlig skolutbildning. Därvid bör enligt utredningens uppfatt- ning det enskilda barnets bästa och dess möjligheter att utvecklas under möjligast gynnsamma betingelser kom- ma i främsta rummet.
Utredningen förutsätter att samtliga skolpliktiga barn och ungdomar tillhö- rande minoritetsgrupper som vistas i Sverige och som inte fullgör skolplikt inom de utländska skolor som finns här, skall hjälpas att uppnå effektiv behärskning av svenska språket och tillfredsställande kunskaper om svens- ka förhållanden.
Utredningen har emellertid även den uppfattningen att samhällets uppgifter när det gäller minoriteters barn inte upphör med åtgärder som åsyftar att så snabbt och så effektivt som möjligt bibringa dem kunskaper i svenska och om svenska förhållanden. Det bör dess- utom vara samhället angeläget att i görligaste mån tillgodose det intresse som omfattas av stora minoritetsgrup- per att få sina barn undervisade i mo- dersmålet och i andra ämnen som för dessa grupper är av central betydelse.
Kunskap i andra språk än svenska och kännedom om förhållandena i and- ra länder betraktar utredningen 'dess— utom som ett tillskott till landets kul- turella resurser och anser därför att strävandena att uppnå eller behålla så- dana kunskaper skall uppmuntras-
För sådana språkliga minoriteter som omfattar ett större antal människor bör, anser utredningen, möjligheterna att vidmakthålla språkkunnighet och kulturkuuskaper tillgodoses redan inom det allmänna skolväsendet.
13.2 Psykologiska och pedagogiska synpunkter
13.2.1 Tvåspråkighet och dess konsekven- ser för undervisningen De flesta av de barn som berörs av diskussionen här är födda i Sverige eller har kommit till Sverige före upp- nådd skolålder. Vissa sådana barn be- härskar enbart sitt modersmål när de uppnår skolåldern, medan andra är två— språkiga, och en del enbart eller nästan enbart svenskspråkiga. En del av de barn som höstterminen 1964 uppgavs ha bristande kunskaper i svenska (se tabell 12:1) måste ha växt upp i Sverige. Uppläggningen av undervisningen för barn som till modersmålet har ett annat språk än landets officiella har uppmärksammats och diskuterats myc- ket i internationella sammanhang. År 1951 anordnade UNESCO en kongress om tvåspråkiga barns undervisning, varvid experternas ståndpunkt samman- fattades i bl.a. följande uttalanden: (The use of Vernacular Languages in Education, Paris 1953, även på svens- ka som bilaga till betänkandet Samer- nas skolgång, SOU 1960:41):
1. Modersmålet är en människas naturliga uttrycksmedel, och ett av hennes förs- ta behov är att till fullo utveckla sin uttrycksförmåga.
2. Varje elev bör börja sin egentliga un— dervisning på sitt modersmål.
I sin bok Språket och människan (Lund, 1964) har professorn i fonetik vid Lunds universitet Bertil Malmberg en passus om tvåspråkighet som i detta sammanhang kan vara värd att citeras:
Av det som har sagts ovan (kap. 5 och 6), blir det också klart, vilken roll mo- dersmålet spelar i individens andliga ut- veckling. Det är via modersmålets ord och begrepp, som det lilla barnet steg för steg vinner förtrogenhet med den miljö, i vilken det lever och där det en gång skall verka. Det är genom att stegvis vidga kontakterna från det mest närliggande och konkreta till mera fjärran liggande och mera abstrakta områden, som indi— viden efter hand växer in i ett samhälle och dess kulturtradition. Vägen till ab— straktionerna, till allmänbegreppen och det högre tankelivet går genom det när- liggande och konkreta, det som först blir upplevt och begripet. Därför innebär ele— mentär skolundervisning på ett annat språk än barnets modersmål ett allvarligt avsteg från den elementära pedagogiska regel, som säger, att man skall gå från det kända till det okända. Endast mo- dersmålet kan med sin anknytning till barnets egen miljö och erfarenheter in— troducera detta i de abstrakta begreppens och den högre kulturens värld.
Risken med en sådan artificiell grund för den högre utbildningen är, att denna resulterar i all bildnings värsta fiende -— halvbildningen. Det är i insikten härom, som Unesco anbefallt barnens modersmål som undervisningsspråk i alla de fall, där detta över huvud är möjligt. En all— varlig svårighet att förverkliga detta pro- gram utgör på många håll befolkningens egen motvilja mot undervisning på ett språk, som de själva tror är mindervär— digt och underlägset det >>fina» kultur- språket.
Så lär det förhålla sig med Nordafrikas berber i förhållande till kulturspråket ara- biskan. Och det är inte utan, att samma befängda mentalitet möter i våra egna finskbygder i Norrbotten. Vad man i vårt land har gjort för språkminoriteternas självklara rätt, tillfredsställer inte de blygsammaste anspråk på anständig mi—
noritetspolitik. Det är språkmännens plikt att upplysa dels myndigheterna, dels den berörda befolkningen själv — inte minst de lokala lärarna på lågstadiet — om mo— dersmålets allt överskuggande betydelse för människans andliga utveckling.
I en not tillägger författaren:
Tvärtemot vad man ibland tycks in- billa sig, innebär solida kunskaper i det egentliga modersmålets (hemspråkets) tal och skrift en tillgång, då det blir fråga om att senare lära sig behärska landets officiella språk. Att bibringa de finskta- lande barnen i Norrbotten säkra kunska- per i finskt tal- och skriftspråk, innan de får stifta bekantskap med svenska, är alltså en säkrare väg till full behärskning av svenskan, än vad ett svenskstudium direkt på det outvecklade och torftiga finska barnspråk, som de små kommer till skolan med, innebär.
En av de forskare som i Sverige torde ha ägnat sig mest åt tvåspråkig- hetens problem, preceptor Els Oksaar vid Stockholms universitet, sammanfat- tar de forskningar, som gjorts på detta område på följande sätt i en artikel i
Språklårarnas medlemsblad nr 19, 1963:
1) De flesta senare arbeten betonar att tvåspråkighet är en stor tillgång, har po- sitiva verkningar på intellektet, ger en mera nyanserad uppfattning av världen än behärskandet av ett språk gör. Den gyn- nar barnets analytiska förmåga och gör det lättare att lära ett tredje språk.
2) En mindre grupp betonar att den har negativa verkningar, barnet förs mot per- sonlighetsklyvning och kan behärska var- ken det ena eller det andra språket riktigt. Vid observationer — med underlag av verbala tester, vars tillräcklighet man överhuvudtaget kan diskutera — (de flesta är gjorda på tjugo- och trettiotalet) togs emellertid ingen hänsyn till arten av två- språkighet, ordningsföljden för språkens inlärande, inlärningsmiljön, uppfostran och andra viktiga faktorer.
Senare undersökningar, som genomförts med stringentare metoder framhåller med skärpa att tvåspråkigheten inte är skad- lig för utvecklingen. Vi kan nämna fors- kare som Arsenian och Spoerl. De flesta senare undersökningar visar också att
tvåspråkighet hos barn ibland kan vara ett litet handikapp under de första skol- åren, men att detta är övergående. Men också här står problemet i relation till barnets hemmiljö, både socialt och eko- nomiskt. Själva frågeställningen: skadlig eller icke skadlig år för övrigt föga till— fredsställande. För det första måste ju i så fall eventuella negativa drag sättas i relation till de värden som tvåspråkighe— ten ger, och de uppvägs av de positiva. Och för det andra är det alltid tänkbart att bi- kulturella aspekter bidragit till dessa ne- gativa resultat. Det fordras ännu många metodiskt stringenta experimentalpsykolo- giska och sociala undersökningar i frågan. Alltför litet har också de tvåspråkiga själ- va deltagit i diskussionen.
Att nybörjarundervisning på mo- dersmålet sannolikt är att föredra även när skillnaden mellan modersmålet och det ordinarie skolspråket är liten fram- går av en undersökning som utförts bland barn som talar den från riks- svenskan avvikande Pite-dialekten och där resultatet av inlärningen blev bätt- re om barnen till en början undervisa- des på sin egen dialekt. (Tore öster- berg, Bilingualism and the First School Language, Umeå 1961).
De flesta barn som är aktuella i det- ta sammanhang torde dock redan in- nan de börjar skolan vara tvåspråkiga. De nackdelar som då kan vara för- enade med nybörjarundervisning på svenska måste rimligen vara mindre än om barnet vid inskolningen endast behärskar sitt modersmål. I brist på undersökningar inom detta område saknas saklig grund för att avgöra när det ena eller andra språket skulle ge bättre undervisningsresultat. Vidare måste de språkpedagogiska synpunk- terna vågas mot andra pedagogiska syn- punkter.
l3.2.2 Sam- och siirundervisning av minoriteters barn Varje åtgärd inom undervisningen som riktar sig enbart till barn med annat
modersmål än svenska måste med nödvändighet innebära att dessa elever skils från undervisningen i den klass där de annars skulle undervisas. Ett för- verkligande av fullständig nybörjarun- dervisning på modersmålet måste så- ledes medföra att särskilda undervis- ningsavdelningar skapas för minorite- ternas barn, vilket enligt utredningens uppfattning inger starka betänkligheter. Det värde som ligger i att barn från olika grupper inom samhället undervi- sas gemensamt i skolan utgör en icke obetydlig del i de tankegångar som lig- ger till grund för de nyligen företagna skolreformerna. Avsteg därifrån syns därför böra göras i minsta möjliga om- fattning.
Från de minoritetsskolor som utred- ningen besökt har hävdats att dessa skolor överbryggar motsättningar mel- lan familjens och det omgivande sam- hällets värderingar i de fall där dessa skillnader kan vara av mera avgöran- de betydelse. Därmed anser man att helt separat skolgång för minoritets- barn i längden kan medföra en bätt— re anpassning till samhället än inplace- ring i en klass där alla eller det över— vägande flertalet av kamraterna, liksom ofta nog även läraren, upplever det av- vikande barnet som främmande. För läraren kan ett sådant barn framstå som ett besvärande inslag i arbetet, genom att det kräver extra uppmärk- samhet och därför antingen stör stu- diearbetet för den övriga klassen eller inte erhåller den handledning det be- höver.
Man anser också att barnet i stället för att inlemmas i klassgemenskapen kan bli isolerat i klassen och utsatt för kamraternas åtlöje. Härigenom kan den allmänna anpassningen till skolan och studierna försvåras.
Liknande resonemang anförs av 1957
års nomadskoleutredning (SOU 1960: 41, sid. 72.)
Då ett barn börjar skolan, försätts det, alldeles oavsett språkförhållandena, i en ny och ovan situation, ställs inför andra, mera skärpta krav än i hemmet och får sin plats i en vidgad, till stor del främ- mande krets av barn och vuxna männi- skor. Miljöbytet betyder stundom anpass- ningssvårigheter. Som bekant försöker man numera föra in barnet i skolans värld på ett så varsamt sätt som möjligt och lägger ned stor möda på att göra nybör— jaren trygg och hemmastadd i den nya omgivningen. En särskild påfrestning måste de barn råka ut för, som i och med inträdet i skolan försätts i en främ— mande språkmiljö och som inte under en längre eller kortare tid kan tala och förstå lärare och kamrater. Enstaka barn med annat språk än skolspråket blir isolerade i klassen ända till dess de lärt sig detta och då de omsider blir i stånd att meddela sig med de andra, talar de länge med en mer eller mindre utpräglad brytning, som lika mycket som tystnaden i början röjer deras särställning och hindrar dem från att smälta samman med klassen. Om i samma skola går flera barn med annat språk än det läraren och de flesta kam— raterna använder, så sluter de sig gärna på rasterna tillsammans i en grupp för sig, där de kan tala sitt eget språk och uppleva gemenskap; en sådan gruppbild- ning fördröjer å andra sidan deras inlä— rande av det nya språket. Att en del barn inte kan taga med sig sitt hemspråk till skolan och in i klassrummet, verkar oför— delaktigt även på ett annat sätt. Då mo— dersmålet där inte förekommer vare sig som undervisningsåmne eller samtals— språk, så uppleves detta så att det inte »duger» i skolan, att det är mindre värt än det nya språk som läraren och kam- raterna talar. Med en sådan nedvärdering av hemspråket och därmed av en viktig beståndsdel i barndomsmiljön skapas san— nolikt gärna en känsla av otrygghet och rotlöshet, som knappast kan vara gynn— sam för personlighetsutvecklingen.
Omständigheterna kan föranleda en människa att lära sig ett nytt språk och kanske t.o.m. lägga bort sitt modersmål, men språkbytet bör inte påtvingas henne på ett sådant sätt, att hon förledes till att skämmas för sitt ursprung och till att ta avstånd från sin uppväxtmiljö.
Den fara för personlighetsutveckling- en som nomadskoleutredningen pekar på — och som var en av motivering- arna bakom den helt separata skolgång- en för samernas barn som skapades ge- nom nomadskolereformen 1962 _- kan naturligtvis vara aktuell för alla språk- ligt eller kulturellt avvikande minori- teters barn. Sådana negativa verkning- ar bör dock kunna motverkas i skolan genom att förhållandet ägnas större uppmärksamhet.
Framför allt måste man undvika att barnet i skolmiljön får uppleva att en nedvärdering sker av dess modersmål och bakgrund. Detta bör kunna mot— verkas genom att man framhäver för barnet och dess kamrater det värde som ligger i att kunna andra språk och det naturliga i att olika folk och personer använder olika språk. Det händer i svenska skolor att lärare söker förmå icke-svenskspråkiga föräldrar att tala svenska med sina barn i syfte att har— nen skall lära sig svenska, eller förbju- der icke—svenskspråkiga barn att sins- emellan använda sitt modersmål. Även om detta sker i all välmening, finner utredningen att sådan påverkan är skadlig och under inga förhållanden bör tillåtas.
Mot argumenten för särundervisning måste ställas de principiella önskemå— len om gemensam undervisning.
Vidare kan man inte bortse från att särundervisning av språkliga minori- teters barn kan medföra en viss isole- ring från samhälle och kamrater som inger betänkligheter även av utveck- lingspsykologisk och pedagogisk art. Den ibland framförda synpunkten att minoritetsbarn kräver extra uppmärk- samhet från lärarens sida och därför kan anses som besvärande för arbetet, kan enligt utredningens uppfattning inte åberopas som stöd för särunder- visning, eftersom läroplanens grund-
läggande föreskrifter om individuali- sering av skolans arbete just har till uppgift att anpassa undervisningen efter enskilda elevers olika behov och förutsättningar. Utredningen finner därför att minoriteternas barn i regel -— under hänsynstagande till deras be- rättigade önskemål om undervisning i modersmålet -— i största möjliga ut- sträckning bör undervisas i den klass där de normalt hör hemma. Från denna grundregel kan undantag ske när spe- ciella förhållanden så påkallar.
13.3 Utredningens förslag
13.3.1 Nybörjarundervisning av två- språkiga eller icke-svenskspråkiga barn Utredningen anser det lyckligast om i Sverige bosatta barn med annat mo- dersmål än svenska lär sig svenska re- dan innan de kommer upp i skolål- dern. Vidare finner utredningen att pe- dagogiska skäl talar för att den första läsundervisningen om möjligt bör ske på det språk som barnet använder lät- tast för att bilda nya begrepp på dvs. i vanliga fall föräldrarnas hemspråk. I den mån detta språk är ett annat än svenska bör den första läsundervis- ningen ske på barnets modersmål. För att tillgodose dessa önskemål föreslår utredningen dels att möjligheter skapas att samla dessa barn redan i förskole- åldern till delvis skolmässig undervis- ning, dels att i de fall då sådan försko- leundervisning inte kan ordnas den första läsundervisningen sker indivi- duellt, enskilt eller i grupp.
13.3.1.1 Förskoleundervisning I många länder börjar skolplikten re- dan vid 5 eller 6 års ålder. I den nu- varande förskoleverksamheten i Sveri- ge ingår ej skolmässig undervisning. Enligt utredningens uppfattning syns
dock inga allvarliga invändningar fin- nas mot att mera skolmässig verksam- het anordnas för barn redan i fem- eller sexårsåldern. Då skolplikten inte gärna kan utsträckas för en speciell grupp av elever, måste emellertid den- na undervisning — så länge nuvarande ålder för intagning i skolan gäller — ske på frivillig basis.
Genom att i denna tidiga ålder in- lemmas i en svensk kamratkrets lär sig barnet utan större besvär att tala svenska. En sådan åtgärd bedöms ur pedagogiska-psykologiska synvinklar vara av stor betydelse i syfte att un- derlätta barnets senare anpassning till skolan och samhället.
Utredningen utgår ifrån att hela för- skoleväsendet kommer att expandera i tämligen snabb takt. Det syns då ut- redningen ytterst angeläget att de kom- muner som har ett större inslag av icke—svenskspråkiga barn vidtar sär- skilda åtgärder i syfte att införa dessa barn i förskoleverksamheten-
För att eleverna skall få den första läsundervisningen på sitt modersmål och inte få den första kontakten med det skrivna språket via ett främmande språk föreslår utredningen att läsun- dervisning anordnas för icke-svensk- språkiga barn redan i förskolan, dock först från femårsåldern. För varje grupp om minst 5 barn vilkas föräld- rar önskar att barnen skall få under— visning på ett visst språk bör sådan läsundervisning anordnas med en tim- me per dag inom förskolan/daghemmet. Lokal bör ställas till förfogande av för- skolan eller av annan kommunal skola om dess lokaler är lämpligt belägna. Lärarkrafter till undervisningen bör anskaffas genom skolstyrelsens försorg och statsbidrag till undervisningen ut- gå enligt samma grunder som till un— dervisning inom det allmänna skolvä- sendet. Skolstyrelsen bör vara huvud—
man för undervisningen, som skall stå under länsskolnämndens och skolöver- styrelsens inseende liksom annan skol- undervisning.
13.3.1.2 Nybörjarundervisning i skolan Det är inte troligt att man genom en sådan läsundervisning i förskolan som föreslås i avsnitt 13.3.1.1 kan nå samt- liga icke-svenskspråkiga barn som väx- er upp i Sverige. Dessutom kommer ett mindre antal barn till Sverige just när de uppnår skolåldern eller strax innan. I nybör- jarklasserna kommer troligen att finnas barn som icke alls eller mycket brist- fälligt kan svenska. Utredningen anser det önskvärt att dessa barn får den första läsunder- visningen på sitt modersmål, eventuellt samtidigt som de lär sig läsa på svens- ka, och utredningen har övervägt olika möjligheter att åstadkomma detta. I princip tar utredningen emellertid av- stånd från åtgärder inom skolan som kan bidra till en isolering av minori- tetsbarnen dels från majoriteten av svenska barn, dels från andra minori- teters barn. Att skapa särskilda klasser av barnen inom en minoritet finner ut- redningen därför inte vara en åtgärd som gynnar dessa barns utveckling och anpassning. Att förebygga isole- ring och samtidigt gynna barnens möj- lighet att bibehålla sitt språkliga och kulturella arv möter emellertid organi- satoriska och pedagogiska svårigheter. Utredningen har inte kunnat finna en helt tillfredsställande lösning på pro- blemet, men föreslår att man prövar olika sätt för att bedriva den första läsundervisningen på modersmålet utan att splittra klasserna. Därvid vill utred- ningen peka på följande möjligheter. Om flera icke-svenskspråkiga barn med samma modersmål finns i en klass,
torde man kunna undervisa 'dessa ele- ver i en grupp för sig under förslags- vis två veckotimmar, varvid undervis- ningen främst bör syfta till att lära dem läsa på modersmålet. Därvid bör främst sådana timmar utbytas som för den övriga klassen företrädesvis an- vänds för läsövningar på svenska. Den- na lösning förutsätter tillgång till lära- re som kan barnets modersmål och syftar till en parallell lästräning på modersmålet och på svenska. Svårighe- ten med denna metod är att all under- visning på lågstadiet är starkt integre- rad. Läsundervisningen utsträcks åt- minstone under det första året ofta över hela skolschemat så att varje elev individuellt får sin dagliga lässtund insprängd i den övriga undervisning- en. Lösningen förutsätter därför en noggrann planering och ett intimt samarbete mellan klassläraren och mi- noritetsbarnens speciallärare.
En annan möjlighet som bör prövas är att genom en utvecklad metodik och lämpliga, främst audivisuella hjälpme- del åstadkomma att läsundervisningen kan försiggå parallellt på modersmålet och på svenska inom klassen.
Detta innebär att en grupp exem— pelvis finska barn skulle kunna få hjälp av sin lärare i skolan med att läsa fins- ka läseböcker inom ramen för den in- dividualisering som tillämpas i lågsta— dieundervisningen.
Vid tillämpning av båda förfarings- sätten bör de två veckotimmar som i årskurserna 1 och 2 står till lärarens förfogande för stödundervisning kun- na utnyttjas.
Utredningen föreslår att åt skolöver- styrelsen uppdras att genom försöks- verksamhet utröna i vilken utsträck- ning här nämnda eller andra vägar är framkomliga för att tillgodose icke- svenskkunniga barns behov av läsun- dervisning på modersmålet.
13.3.2. Introduktion av inflyttade barn i det svenska skolväsendet
Inskolningen av icke-svenskspråkiga barn eller barn med dåliga kunskaper i svenska språket bör ske på olika sätt med hänsyn till barnets ålder och även till dess individuella förutsätt- ningar. Beträffande nybörjarundervis— ning och förskoleundervisning av såda- na barn har utredningen i 13.3.1 före- slagit vissa åtgärder. För barn som kommer till Sverige sedan de påbörjat skolgången i utländsk skola samt för sådana nybörjare för vilka åtgärder en- ligt 13.3.1 av praktiska skäl inte kan vidtas föreslår utredningen dels stöd- undervisning i svenska och andra äm— nen i huvudsak enligt de nuvarande riktlinjerna för denna undervisning (avsnitt 13.3.2.1 och 13.3.2.2), dels sär- skilda introduktionskurser för en del inflyttade elever (avsnitt 13.323). I ett särskilt avsnitt (13.3.2.4) föreslår ut- redningen regler för intagning av ut- ländska elever i icke-obligatoriska sko- lor i Sverige.
13.3.2.1 Stödundervisning Enligt de nuvarande statsbidragsregler- na utgår bidrag inom det allmänna skol- väsendet för upp till sex timmars stöd- undervisning i veckan för varje grupp av utländska och statslösa elever. Grup- pernas storlek och sammansättning be— stäms av den lokala skolstyrelsen. Ut- redningen finner denna bestämmelse vara tillfyllest och föreslår ingen änd- ring däri. Utformningen av stödunder- visningen måste med nödvändighet va- riera på olika orter, bl.a. med hänsyn till tillgängliga lärarkrafter och andra lokala förhållanden. Samtliga barn som är i behov av stödundervisning i svens- ka bör erhålla sådan undervisning även om det rör sig om en enda elev. Såsom framgår av framställningen i
kapitel 12 har man i flera kommuner gjort försök med särskilda genom- gångsklasser för icke—svenskspråkiga barn, vanligtvis på så sätt att man samlat elever med gemensamt moders- mål i samma klass. Erfarenheterna från denna form av inskolning skiftar. Ut- redningen finner icke att tillräckliga erfarenheter av sådana genomgångs- klasser hittills vunnits för att deras värde skall kunna bedömas. Det är därför angeläget att de kommuner där dessa försök pågår fortsätter försöks- verksamheten i samråd med berörda länsskolnämnder och skolöverstyrelsen.
Inom skolöverstyrelsen, liksom vid vissa lokala skolor och inom studie- förbunden arbetar man på att utveckla materiel för undervisning i svenska av inflyttade barn och vuxna.
Utredningen är av den bestämda uppfattningen att man inte lämpligen kan använda samma slags materiel för elever med olika modersmål även om den är avsedd att användas i en direkt språkmetodik. Utredningen finner det således nödvändigt att läroböcker och annan materiel, främst för audivisuell undervisning exempelvis i inlärnings- studio utarbetas separat för elever med olika modersmål åtminstone för de språk som talas av större grupper av invandrare. I första hand gäller detta finskspråkiga elever, vilkas språkliga förutsättningar och vanor skiljer sig från de elevers som har ett indoeuro— peiskt språk som modersmål. I gymnasiet och fackskolan anordnas jämlikt 11 kap. 275 och 15 kap 205 skolstadgan stödundervisning för elever som har svårigheter att tillgodgöra sig undervisningen. Närmare föreskrifter om denna stödundervisning meddelas av skolöverstyrelsen.
Utredningen föreslår att stödunder- visning skall kunna anordnas även vid yrkesskolor.
13.3.2.2 Inlroduklionskurser för skol- ungdom
Ulredningen föreslår att för inflyttan- de ungdomar i högstadieåldern särskil- da introduktionskurser anordnas med en längd av en månad. Under denna kurs, som helst bör ledas av en till svenska förhållanden väl anpassad per- son av elevernas egen nationalitet, bör undervisning i svenska språket och i svensk samhällskunskap ske enligt
samma principer som beträffande stöd- undervisningen i skolorna men givetvis på en nivå som är avpassad för dessa ungdomars utvecklingsstadium.
Efter introduktionskursens slut kan ungdomarna sändas ut till de högsta- dieskolor som de enligt den svenska skolorganisationen skall tillhöra. In- skolningen kan emellertid ej betraktas som avslutad i och med att själva in— troduktionskursen avslutats. En del av svenskundervisningen bör under hela det första året av ungdomarnas vistel- se i landet bedrivas i särskilda grup- per och om möjligt under ledning av en lärare av deras egen nationalitet el- ler under ledning av en lärare som be- härskar deras modersmål. Härvid ut- nyttjas de sex veckotimmar till vilka statsbidrag kan erhållas.
Dessa introduktionskurser bör för- läggas till någon eller några skolor in- om de län dit den huvudsakliga in- flyttningen sker från en nation. Läns- skolnämnderna bör inventera behovet av sådana kurser och samordna åtgär- derna för de utländska barnen inom och mellan de olika länen.
Sådana introduktionskurser som fö- reslås anordnade för elever i högsta- dieåldern bör — om behov därav före— ligger — även kunna utnyttjas av ung— domar som avser att söka inträde i gymnasial skola i Sverige. Om beho! därav uppstår i framtiden, bör även
övervägas huruvida särskilda introduk- tionskurser bör anordnas för sådana ungdomar.
13.3.2.3 Intagning av inflyttade ung- domar i icke-obligatoriska skola-r Utredningen har övervägt huruvida in- flyttade ungdomar i gymnasieåldern bör medges rätt att intas i första års- kursen av gymnasiala skolor enligt samma principer som i kap. 4 före- slagits gälla för utlandssvenska elever från utländska skolor. Emellertid kan det förutsättas att sådana ungdomar då de saknar kunskaper i svenska och om svenska förhållanden inte har möjlig- het att omedelbart efter inflyttningen tillgodogöra sig den krävande under- visningen i gymnasiala skolor. I den mån inflyttande föräldrar vid sin an- komst till Sverige åtföljs av barn in— riktade på intellektuellt krävande gym- nasial skolgång — vilket syns före- komma relativt sällan —— syns de i stället böra beredas tillfälle att under acklimatiseringsperioden följa under- visningen på en lämplig gymnasieför- beredande linje av årskurs 9, eventuellt efter en introduktionskurs av det slag som föreslås i 13.322. Under denna inskolningsperiod bör de givetvis åt- njuta den stödundervisning till vilken de är berättigade. Efter inskolningsperioden i årskurs 9 bör de erhålla betyg i likhet med resten av klassen, varefter deras gym- nasieintagning bör ske på grundval av dessa betyg. Behörighetskraven bör dock för dessa elever inte tillämpas rigoröst, utan om deras allmänna för- utsättningar av intagningsnämnden be- döms som goda bör de i likhet med utlandssvenska elever kunna intas som extra elever trots undermeritering i enstaka ämnen. Frågan om 'den defini- tiva intagningen bör avgöras efter det
första läsåret. Normalt bör sådan in- tagning som här avses dock förutsätta markerad övermeritering i andra äm- nen. Det 'bör ankomma på skolöver- styrelsen att till ledning för intagnings- nämnderna utfärda instruktioner i fö- revarande avseende.
I högre årskurs av gymnasial skola bör intagning göras av rektor i mån av plats. Utlandsskolnämnden bör genom den erfarenhet den samlar kunna ge råd beträffande lämplig skolform och lämpligt stadium.
13.3.3 Kompletterande undervisning av språkliga minoriteters barn 13.3.3.1 Val av språk på högstadiet och i gymnasial skola
Redan nu finns för barn i delvis finsk— språkiga kommuner möjlighet att på högstadiet välja finska i tillvalsgrupp (jfr 12.121). Utredningen föreslår att denna möjlighet utvidgas till att gälla även andra språk där erforderliga för- utsättningar finns-
Som framhållits i det föregående har det visat sig svårt att anordna under- visning i finska, då antalet barn som anmäler sig sällan uppgår till det fast— ställda minimiantalet. Utredningen fö- reslår därför att statsbidrag skall utgå till sådan undervisning redan när 3 barn har anmält sig.
I gymnasiet kan obligatorisk eller frivillig undervisning anordnas i fins— ka, portugisiska, italienska, ryska och andra främmande språk (jfr 12.1.2.2). Även här föreslår utredningen att i de fall då det valda språket utgör elever- nas modersmål statsbidrag skall utgå till denna undervisning redan när 3 elever har anmält sig. Förekomsten av ungdomar med sådana »mindre vanli- ga» språk 'som modersmål bör även kunna stimulera svenska elever att läsa dessa språk, då tillfälle härtill erbjuds.
13.3.3.2 Kompletterande undervisning och utbyte av ämnen
Som framgår av avsnitt 12.1.3.1 har flera olika språkliga minoriteter på eget initiativ anordnat frivillig komp- letterande undervisning för sina barn utanför den schemabundna tiden i grundskolan. Statsbidrag för denna verksamhet har utgått endast i den mån verksamheten har lagts upp i studie- cirkelform. En förutsättning därför är att deltagarna har fyllt eller under ka- lenderåret fyller 14 år.
Då syftet med studiecirklar inte är att bedriva skolmässig undervisning utan då man med sådan cirkel menar »en kamratkrets för gemensamma, plan- mässigt bedrivna studier över ett på förhand angivet ämne eller problem- område», torde kompletteringsskolorna vanligen inte innehållsmässigt uppfylla villkoren för statsbidrag enligt KK 1963:463 om bidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.
Utredningen anser att åtgärder i syf- te att tillgodose minoritetsbarnens be- hov av undervisning i modersmålet och andra »nationella» ämnen lämpli- gen bör vidtas genom skolan. Under- visning utom schematid bör så långt möjligt undvikas. Specialundervisning anordnad för minoriteternas barn bör därför kompenseras genom en reduk— tion av den schemabundna tiden i öv- rigt. Utredningen föreslår därför att den ordinarie undervisningen upp till två veckotimmar per årskurs får ut- bytas mot undervisning i härkomst- landets språk, historia, geografi, musik etc. Reduktionen av den läroplansmäs- siga undervisningen bör enligt utred- ningens uppfattning härvid ej gå ut över den knappt tillmätta tiden för öv- ningsämnen i grundskolan, utan avse läroämnen. Utöver den tid av upp till två veckotimmar per årskurs som skall
motsvaras av en reduktion av den sche- mabundna tiden bör få anordnas ytter- ligare upp till två veckotimmars fri- villig undervisning utanför den sche- mabundna tiden.
Det bör ankomma på skolstyrelsen att i samråd med de föräldrar som önskar denna speciella undervisning för sina barn bestämma vilket ämne (vilka ämnen) på timplanen — dock ej i första hand eller huvudsakligen svenska, engelska eller matematik —— som skall reduceras och hur den spe- ciella undervisningen skall organiseras.
Lärare för den sålunda anordnade undervisningen bör anställas av skol— styrelsen och statsbidrag föreslås utgå efter samma regler som gäller för statsv bidrag till övrig undervisning.
En förutsättning för verksamheten är naturligtvis att lämpliga lärarkrafter kan engageras.
Som villkor för statsbidrag bör gälla att minst 5 elever — samma antal som enligt 5 kap. 25 & skolstadgan gäl- ler för anordnande av tillvalsgrupp i grundskolan _ deltar i undervisning- en. Det bör ankomma på skolöversty- relsen att utarbeta förebilder till läro- planer och ge anvisningar för denna undervisning liksom, i mån av behov, sörja för att behövlig undervisnings- materiel finns tillgänglig (jfr avsnitt 13.3.5).
För elever i de gymnasiala skolorna torde dessas speciella undervisningsbe- hov i modersmålet och andra »natio- nella» ämnen tillfredsställas — i den mån så inte sker genom möjligheter till språkstudier enligt 13.3.3.1 — inte i första hand genom skolan, utan via det frivilliga folkbildningsarbetet.
Verksamheten bör generöst under- stödjas av samhället inom ramen för gällande bidragsbestämmelser. Jfr även 13.3.3.3.
13.3.3.3 Ferieundervisning
För en del minoritetsbarn i grundsko— lan torde gälla att kompletterande un- dervisning enligt 13.3.3.2 ej kan an- ordnas för dem på grund av för litet deltagarantal eller svårigheter att er- hålla lärare. För elever i de gymnasia- la skolorna måste man i allmänhet för- utsätta att deras speciella undervis- ningsbehov inte kan tillfredsställas un- der läsåret.
En möjlighet att även för sådana barn anordna undervisning i moders- målet och andra »nationella» ämnen är att förlägga denna undervisning till fcrietid och då samla eleverna från större områden.
Utredningen föreslår att ferieunder- visning skall kunna meddelas dels för elever i grundskolans mellan- och hög- stadium, dels för ungdomar i åldern 17 —25 år.
Feriekurserna för grundskoleelever kan få en karaktär som närmast an- knyter till lägerskoleidén. Friluftsliv och aktiv idrott bör beredas stort ut- rymme jämsides med en mera skolmäs- sigt ordnad undervisning. De anlägg- ningar som används för lägerskolor in- om grundskolans läroplansmässiga un- dervisning bör kunna utnyttjas även för denna verksamhet liksom folkhögsko- leanläggningar och sommarlovskolo- nier.
Feriekurserna för gymnasieelever och andra ungdomar bör ha karaktär av folkhögskolekurser och kan lämpligen anordnas i samarbete med folkhögsko- lor. Huvudman för verksamheten före- slås kunna vara dels minoritetssam- manslutning, dels kommunal myndig- het samt för ungdomskurser även folk- högskolor och studieförbund.
Kurserna bör omfatta en tid av minst sex dagar och högst 28 dagar. När- mare anvisningar bör utfärdas av skol-
överstyrelsen som även bör godkänna kursplan för verksamheten.
Statsbidrag bör utgå dels för att täc- ka lärarlönerna samt dels som ett grundbelopp per deltagare och dag. Elevavgifter förutsätts täcka större de- len av inackorderingskostnaderna.
Verksamheten bör till att börja med ha karaktär av försöksverksamhet. Me- del bör ställas till skolöverstyrelsens förfogande för anslag till denna verk— samhet.
13.3.4 Särskilda skolor för inflyttade språkliga minoriteters barn I prop. 1962254 angående reformering av den obligatoriska skolan m.m. anför departementschefen om privata skolor (s. 366 f.),
att statsbidrag ine bör utgå annat än i de fall, då det finns stark pedagogisk mo- tivering eller andra liknande särskilda skäl för ett bidrag.
Som första grupp privata skolor, för vilka statsbidrag kan tänkas utgå, näm- ner departementschefen »experiment— eller friskolor». Han fortsätter:
Bland andra särskilda skäl som kan tänkas motivera statsbidrag till privat ex- ternatskola vill jag nämna det förhållan- det, att skolan är avsedd för en minori- tet, exempelvis en s.k. nationalitetsskola. Även om dylika förhållanden knappast kan tänkas ha samma tyngd som de nyss- nämnda, torde dock statsbidrag undan- tagsvis kunna ifrågakomma därest i det enskilda fallet skäl därtill skulle befin- nas föreligga.
Särskilda utskottet (SäU 1962:1 s. 176) anslöt sig till vad departements- chefen sålunda yttrat och tillfogade, att det jämställde konfessionella skolor med nationalitetsskolor.
Riksdagen anslöt sig till utskottets mening.
Utredningen har (jfr 13.2.2) intagit den principiella ståndpunkten att de inflyttade språkliga minoriteternas
barn bör undervisas tillsammans med övriga barn. Inrättande av nya mino- ritetsskolor föreslås därför inte. Utred- ningens ställningstagande begränsas till de skolor för språkliga minoriteter som för närvarande är verksamma.
13.3.4.1 De estniska grundskolorna i Stockholm och Göteborg Den estniska skolan i Stockholm har existerat sedan 1945 medan skolan i Göteborg inrättades 1960 sedan riksda- gen beslutat om statsbidrag till denna skola (12.1.4). När statsbidrag 1955 beviljades till estniska skolan i Stockholm förklarade sig chefen för ecklesiastikdepartemen- tet icke beredd att tillstyrka att bidrag till lärarlöner beräknades efter samma grunder som för kommunala skolor. I stället har bidraget till skolan utgått med ett fast belopp per år. Innan sko- lan fick statsbidrag stod Föreningen Estniska skolans vänner för kostnader- na utöver terminsavgifterna. Förening- en står fortfarande för de kostnader som inte täcks genom bidrag eller ter— minsavgifter. Skolans ekonomiska ställ- ning uppges vara ansträngd, vilket bl.a. resulterat i att skolan inte kan erbjuda konkurrenskraftiga löner. De estniska skolorna i Stockholm och Göteborg har en markant ställning i vårt skolväsende genom att kommuner- na, fastän skolorna är privatskolor, hål- ler skolorna med lokaler och även ger bidrag till lärarlöner och vissa andra utgifter. Styrelsen för Estniska skolan i Stock- holm och Estniska kommittén föreslår (12.2.1) att de estniska skolorna skall fortsätta sin verksamhet som privat- skolor. Esternas representation anser däremot att skolornas administration bör ändras och skolorna få samma ställning som nomadskolan. Utredningen vill framhålla att vissa
skäl kan anföras för att de estniska skolorna får en särställning. Att ester- na kommit till Sverige som politiska flyktingar är ett förhållande som även gäller för andra minoriteter; likaledes att de av politiska skäl alltjämt är avskärmade från sitt hemland. Men es- terna har traditionella förbindelser på det kulturella området med Sverige i en utsträckning som endast kan jäm- föras med finländarnas. En förenande länk har härvid den svenska befolk- ningsgruppen i Estland utgjort och det bör i sammanhanget erinras om de långt gående förmåner på bl.a. skolans område som republiken Estland bevil- jade svenskarna liksom övriga mino- riteter i landet. Slutligen må nämnas att de estniska föräldrarna i Sverige själva liksom den estniska minorite- ten i dess helhet visat ett starkt in- tresse för skolfrågor och i detta av- seende gjort beaktansvärda egna in— satser.
Med hänsyn till utredningens i det föregående uttalade principiella inställ— ning i fråga om separata skolor för minoriteter anser utredningen emeller- tid att det statliga bidraget till de estniska skolorna inte bör få en mera permanent karaktär än hittills eller regleras i författning. En sådan om- läggning skulle kunna åberopas som prejudikat av andra minoriteter. Ut- redningen föresldr därför att statsbi- drag skall kunna utgå under samma former som hittills, dvs. med visst belopp som fastställs för ett år i sän- der med hänsyn till skolans elevantal och pedagogiska standard.
Så länge statsbidrag utgår bör skol- plikt få fullgöras vid skolorna.
En förutsättning för att detta stats- bidrag alltjämt skall utgå är emeller- tid att krav uppställs på lärarnas ut- bildning. Som villkor för statsbidrag bör därför gälla att lärarna är behöriga
till motsvarande tjänster i grundskolan eller erhållit dispens till sådana. För dessa lärare bör Också tjänstgöring vid estnisk skola i merithänseende jäm- ställas med motsvarande tjänstgöring i grundskolan.
Lärarna vid de estniska skolorna har för närvarande lägre lön än motsvaran- de lärare i grundskolan. En viss höj— ning av statsbidraget är beslutad för läsåret 1966/67 med hänsyn till höjda lärarlönekostnader. Utredningen för— utsätter att vid framtida beslut om statsbidrag till skolorna hänsyn tas till de höjningar av kostnaderna för lärar- löner som betingas av det av utred— ningen föreslagna kravet på lärarnas behörighet. Därvid förutsätter utred- ningen att de kommunala bidrag som nu i olika former utgår till skolorna alltjämt kommer att utgå.
Från estniskt håll har upprepade gånger önskemål framförts att de est— niska skolorna, som nu omfattar låg- och mellanstadium av grundskolan, skall byggas ut att omfatta även högstadium. Vid behandling av prop. 1962:54 om grundskolereformen motionerades om inrättande av högstadium vid den est- niska skolan i Stockholm. Särskilda ut- skottet avstyrkte i sitt utlåtande (nr 1 år 1962, sid. 176) inrättande av sådant högstadium, då elevunderlaget inte med- gav en organisation inom vars ram till- valsmöjligheter i önskvärd omfattning kunde erbjudas. Utskottet fann dock att
i den mån skolan framdeles — t.ex. ge- nom samarbete med andra skolor — kan redovisa en från de synpunkter som lig- ger till grund för skolreformen tillfreds- ställande organisation, bör emellertid frå- gan om statsbidrag kunna upptas till för— nyad prövning.
De förslag som nu framförs från est— niskt håll (se 1221) går ut på att de estniska skolorna skall samarbeta med vanlig grundskola med högstadium,
varigenom de estniska eleverna erhål- ler fullgoda valmöjligheter. Utredningen finner en sådan lösning tillfredsställande. De estniska skolorna behöver alltså icke heller framdeles om- fatta mer än låg— och mellanstadierna. Vid övergången till högstadiet bör klass från estnisk skola såvitt möjligt hållas samman så att den bildar egen klass även i den vanliga grundskolan. Vid undervisning i tillvalsämnen samman- förs eleverna med andra elever och bildar grupper tillsammans med dem. Möjligheterna till kompletterande un- dervisning enligt utredningens förslag i 13.3.3.2 syns även kunna bli goda för eleverna i en sådan estnisk klass.
13.3.4.2 Estniska gymnasiet I avsnitt 12.143 beskrivs det estniska gymnasiets verksamhet i Stockholm. Från skolans ledning har man uttryckt önskemål om att fortsätta verksamhe- ten under nuvarande former och har för ändamålet sökt ökade statsanslag. De estniska organisationer som utred- ningen hört har påpekat vikten av att fortsatt gymnasial utbildning i och på estniska bereds estnisk ungdom i Sverige. I skolöverstyrelsens petita för bud- getåret 1966/67 föreslogs ett anslag på 44000 kronor till Estniska gymnasiet. Departementschefen föreslog dock i stället att Kungl. Maj:t bör äga be- sluta om erforderligt bidragsbelopp till det estniska gymnasiet i första hand under hänsynstagande till fullföljandet av undervisningen för ele— ver som redan intagits i gymnasiet.
Riksdagen beslöt i enlighet med de- partementschefens förslag.
Såsom framgår av beskrivningen av det estniska gymnasiet är elevunder- laget för detta så litet att endast tred- jedelen av en normalklass kan fyllas inom varje årskurs. Att under sådana
förhållanden fortsätta driften av gym- nasiet skulle innebära höga kostnader såväl för skolans huvudman som för samhället och för elevernas målsmän. Genom att undervisningen är förlagd till kvällstid och genom att antalet vec- kotimmar är mindre än i vanliga gym- nasier blir skolgången påfrestande för eleverna. Skolan kan heller inte i sin nuvarande form anpassas efter det nya gymnasiet utan skulle, om den fortsatte sin verksamhet, genom sina bristfälli- ga resurser och fåtaliga möjligheter till linje- och grenval te sig som en all- mänt otillfredsställande skolform.
En del av de önskemål som ligger bakom Estniska gymnasiets tillkomst måste även anses bli tillfredsställda om utredningens förslag till möjlighe- ter att välja estniska som undervis- ningsämne i gymnasiet och om bidrag till särskilda feriekurser för ungdom i gymnasieåldern vinner beaktande (se avsnitt 13.3.3.1 och 13.3.3.3).
Vill man bibehålla möjligheten till en helt eller delvis estniskspråkig gymnasieutbildning i Sverige, måste sådan utbildningsmöjlighet anordnas som en integrerad del i en större gym— nasieskola, antingen ett vanligt gymna- sium, internatgymnasium eller even— tuellt vuxenutbildningsanstalt. Utred- ningen anser sig dock inte ha skäl att ta initiativ till att sådan utbildnings- möjlighet anordnas eller att framlägga förslag därom.
Utredningen föreslår därför att stats- stödet till Estniska gymnasiet i Stock— holm upphör sedan de elever som nu går i skolan förts fram till studentexa- men. De sista elever som enligt gamla bestämmelser intagits i första årskursen i Estniska gymnasiet skall planenligt utexamineras våren 1968, dvs. samti- digt som de sista eleverna från det gamla gymnasiet utexamineras. Utred- ningen utgår ifrån att anslagen till
skolan under denna övergångsperiod beräknas så, att eleverna tillförsäkras tillfredsställande möjlighet att avsluta den påbörjade skolgången.
13.3.5 Anskaffning av läroböcker och annan undervisningsmateriel För undervisning i barnens modersmål och om ursprungslandets kultur, histo- ria och geografi krävs läroböcker och annan undervisningsmateriel på veder— börande språk. I en del fall torde man kunna an- vända böcker och annan undervis- ningsmateriel som är framställd i ut- landet. Om så bedöms kunna ske bör ansträngningar göras att genom över- enskommelser på diplomatisk väg er- hålla kostnadsfria leveranser från de aktuella länderna.
Eftersom dock undervisningen måste anknyta till barnens egna erfarenheter från den miljö de lever i, kan sådana utländska skolböcker under vissa om- ständigheter visa sig mindre lämpliga. Speciellt måste detta gälla beträffande skolböcker i länder där man inte har samma krav på undervisningens ob- jektivitet som i Sverige, t.ex. länder med icke-demokratiskt statsskick. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att från fall till fall bedöma om undervis- ningsmateriel från visst land motsva- rar rimliga krav på objektivitet. I de fall då skolböcker och annan materiel på något språk inte kan anskaffas i utlandet bör skolöverstyrelsen i mån av resurser ta initativ till att sådan materiel framställs i Sverige. I vissa fall kan man dock förmoda att initia- tivet kommer att ligga hos minoritets- sammanslutningar och skolföreningar.
Den materiel som erfordras för un- dervisningen i svenska av utländska barn bör arbetas fram av skolöversty- relsen i samarbete med Svenska Insti- tutet och andra institutioner eller
myndigheter som vunnit erfarenhet av utlänningsproblemet i Sverige. För den pedagogiska delen av arbetet bör sam- arbete ske med lärarhögskolorna och den erfarenhet som vunnits av ovan nämnda institutioner bör utnyttjas. In- lärningsstudiomaterielen kan eventuellt utarbetas på exempelvis tre nivåer: en kurs som vänder sig närmast till var- dera låg- och mellanstadiebarnen samt en kurs som vänder sig till de vuxna. Den materiel som är lämpad för vuxna torde kunna användas även för hög- stadie— och gymnasieungdom. Man bör uppmärksamt följa resultaten av un- dervisningen för att utröna hur långt differentieringen av kurserna bör dri- vas. Beträffande materielen för den svenska samhällsorienteringen för ut- ländsk ungdom torde denna böra dif- ferentieras i högre grad än språkun- dervisningsmaterielen. Gemensamt för all denna materiel bör vara att den skall ha ett praktiskt och konkret syfte.
13.3.6 Behov av lärare och lärar- utbildning Ett villkor för att de föreslagna åt- gärderna för minoriteternas barn skall kunna vidtas såsom föreslås är att lä— rare kan anskaffas i tillräckligt antal. För de barn som skall läras läsa på sitt eget språk erfordras särskilda lä- rare, som helst förutom barnens språk bör behärska svenska åtminstone rela- tivt väl. Den elementära undervisningen i svenska bör helst handhas av svenska lärare som behärskar barnens moders- mål eller av landsmän till barnen som behärskar svenska.
Viktigare än att de behärskar bar- nens språk är dock att de behärskar en god metodik vid undervisningen, som bör bedrivas enligt direktmetod, och att de är allmänt goda pedagoger och psykologer.
För introduktionskurserna för hög- stadieelever bör såväl infödda svenska lärare engageras som utländska sådana vilka anpassat sig väl i Sverige.
Vid rekryteringen av lärare med ut- ländskt ursprung har länsskolnämn- derna en viktig uppgift att fylla.
Vid varje länsskolnämnd bör ett register upprättas över personer som är användbara som lärare för under- visning av barn av en viss nationali- tet. När behov av en utlänningslärare uppstår, bör de kommunala skolmyn- digheterna kunna kontakta länsskol- nämnden och där få uppgift om en lä- rare som är bosatt på resavstånd från den skola där undervisningen behövs. Eftersom denna undervisning en- dast sällan torde kunna fylla en hel- tidstjänst, syns det vara lämpligt att för uppgiften söka engagera studeran— de, pensionärer eller andra som kan disponera lämpligt antal timmar för ändamålet.
Rekryteringen av dessa kan tillgå så att länsskolnämnden till kommunerna utsänder formulär att ifyllas av perso- ner som är villiga och anser sig läm- pade att bestrida undervisningen.
Dessa formulär kan sedan genom skolornas försorg distribueras till så- dana familjer av utländsk härkomst som redan vistats några år i Sverige och där man väl lärt sig behärska svenska språket. Blanketterna bör ifyl- las med uppgifter om studiebakgrund i hemlandet och om den tid som veder- börande anser sig ha till sitt förfogan— de för undervisning. Bland de sålunda anmälda utväljs sedan sådana som be- döms ha tillräcklig skolutbildning för att lämpa sig för uppgiften. Dessa sänds till av skolöverstyrelsen särskilt an- ordnade pedagogiska kurser för att där under exempelvis tre veckor eller en månad utbildas till lärare i svenska och svensk samhällskunskap. På detta
sätt kan inom landet utvecklas ett nät av undervisningsberedskap för utlän- ningar och deras barn. Vid tjänstgö- ring bör lärarna avlönas som andra timlärare på motsvarande stadium. Vid de introduktionskurser som föreslås anordnade för högstadieelever bör lä- rarna ha en teoretisk bakgrund unge- fär motsvarande studentexamen i hem- landet medan lägre kompetens kan god- tas för låg- och mellanstadielärarna. Ett nära samarbete och allmän samver- kan mellan kommuner och mellan läns- skolnämnder krävs för att denna orga- nisation skall fungera tillfredsställande.
Sedan eleverna fått sina första kun- skaper i svenska bör dock svenskun- dervisningen handhas av infödda svenska lärare så att elevernas språk—
behärskning kan bli fullständig, idio- matisk och så vitt möjligt fri från främ- mande brytning.
Import av lärare från de berörda länderna1 kan måhända i viss utsträck- ning vara möjlig, men i allmänhet tor- de undervisningen få meddelas av and- ra bildade personer av barnens egen nationalitet som erhållit pedagogisk ut- bildning på sätt som här föreslagits.
1 I den rapport till Finlands skolstyrelse, som avgavs av skolråden Klas WVallin och Velo Nurmi samt överinspektör Erkki Aho efter dessas studiebesök i Sverige på in- bjudan av skolöverstyrelsen i mars 1966, förordas bland annat att förhandlingar skall föras med skolmyndigheterna i Sve- rige angående övergång av finländska lä- rare i det svenska undervisningsväsendets tjänst, ”närmast för kurativt arbete som lärare i finska".
KAPITEL 14
De religiösa minoriteternas skolgång
14.1. Nuvarande förhållanden med avseende på religionsundervisning och religionsfrihet i skolor iSverige
14.1.1 Morgonsamling respektive gemensam samling
14 .1 .1 .1 I grundskolan.
Enligt skolstadgan (5 kap. 35 5) skall före dagens första lektion för morgon- samling användas »en tid av högst 10 minuter eller, om samlingen är gemen— sam för flera klasser eller eljest sär- skilda skäl äro därtill, högst 15 minu- ter». Gemensam morgonsamling skall ledas »i den ordning rektor bestämmer av lärare i kristendomskunskap, annan därtill villig lärare eller annan lämplig person».
Den vanliga formen av morgonbön i de svenska skolorna har varit att sam- lingen inletts med psalmsång, varefter en betraktelse eller utläggning av bib- lisk text gjorts av förrättaren, som ofta avslutat sitt anförande med en bön och låtit eleverna återigen sjunga en psalm som avslutning. Detta är förmodligen alltjämt den vanligaste utformningen av morgonsamlingarna, men inslag av profan karaktär torde öka. I de lägre årskurserna torde bönestunder inom klassens ram ej vara ovanliga. De pro- blem som kan uppstå i förhållande till religionsfrihetens princip har upp- märksammats. Sålunda framlades i prop. nr 136 år 1962 förslag till ny skollag. I sitt utlåtande (nr 2) i anled-
ning av denna proposition uttalade sär- skilda utskottet, att utskottet i likhet med departementschefen ansåg,
»att planläggningen av skolans mor- gonsamlingar borde kännetecknas av en objektivitet liknande den som borde kom- ma till uttryck vid kristendomsundervis- ningen. Enligt utskottets mening borde skolledningen och berörda lärare sträva efter att ge morgonsamlingarna en sådan utformning, att de allra flesta elever kun- de deltaga däri utan att känna samvetsbe- tänkligheter. Av särskild vikt var också, uttalade utskottet, att morgonsamlingarna utformades på ett värdigt sätt för att fyl— la sitt ändamål att under en kort stund före dagens arbete ge tillfälle till en ge- mensam inre samling och koncentration.
Utskottet ansåg det emellertid inte kun— na undvikas, att morgonsamlingar, med den planering som utskottet förordat, stundom fick en sådan utformning med an- tingen religiösa eller andra inslag, som mer eller mindre stred mot vad som var fören— ligt med vissa elevers eller deras föräldrars religiösa uppfattning eller inställning till livsåskådningsfrågor över huvud... Ut- skottet sade sig vilja —— med utgångspunkt i den angivna principiella inställningen, vilken syntes vara väl förenlig med de tankegångar som låg till grund för beslu— ten av 1950 och 1951 års riksdagar i de föreliggande frågorna — förorda att be— stämmelsen gavs den utformningen, att elev på begäran av föräldrarna kunde be— frias från deltagande i morgonsamling, om skäl därtill förelåg. I denna regel innefattades även de fall, då befrielse bor- de meddelas med hänsyn till skäl av praktisk art, såsom då elev hade lång res- väg till skolan eller dylikt».
Riksdagen beslöt i enlighet med ut- skottets förslag.
Sådan befrielse torde medges alla som anför samvetsbetänkligheter mot deltagande som skäl för befrielse.
14.1.1.2 I gymnasiet och fackskolan I det gamla allmänna gymnasiet gäller samma regler beträffande morgonsam- ling som i grundskolan. I det nya gym- nasiet och fackskolan skall morgon- samling i den traditionella formen in- te förekomma. Däremot skall s.k. ge- mensamma samlingar äga rum. De ge- mensamma samlingarna behöver inte förläggas till morgonen före undervis— ningens början utan hör gärna äga rum på annan tid när samtliga elever kan närvara. Gemensam samling föreslås ske en eller ett par gånger per vecka och vara 10—15 minuter. Beträffande utformningen av den gemensamma samlingen uttalade departementschefen i propositionen om de gymnasiala sko- lorna (1964:171, sid. 373):
»Vad GU anfört om den gemensamma samlingens innehåll ger enligt min me— ning i det stora hela tillräckliga hållpunk- ter för den vidare utvecklingen. Några centralt utformade detaljerade anvisning- ar bör tills vidare inte utfärdas. Behovet av sådana kan bedömas med säkerhet först sedan erfarenheter föreligger. Stor frihet bör ges skolan att inom ramen för all— männa — t.ex. i läroplanen givna — rikt- linjer utforma verksamheten. I några ytt- randen synes vissa uttalanden av GU när- mast ha tolkats så att enligt utredning- ens mening ämnen med etisk eller religiös anknytning inte borde få beröras vid ge- mensam samling. För egen del tolkar jag inte GU på detta sätt. Jag anser att i den mån samlingar ägnas mer allmänna äm— nen och frågor, som inte omedelbart berör skolans arbete eller planerna härför, kan och bör dessa självfallet inte begränsas till vissa ämnesområden eller generellt utesluta andra.
Av vikt är emellertid att den gemensam- ma samlingen varken genom sitt innehåll eller sin utformning strider mot vad som är förenligt med vissa elevers religiösa uppfattning eller inställning i livsåskåd— ningsfrågor över huvud. Vid sådant för—
hållande finns anledning räkna med att befrielse från gemensam samling behöver meddelas enbart med hänsyn till skäl av praktisk art. Det måste beaktas att en av de gemensamma samlingarnas viktigaste uppgifter är att ge information i för skol- arbetet betydelsefulla frågor. Samlingar- na måste därför förläggas så att befriel- se i möjligaste mån undvikes».
Gymnasieutredningen föreslog att elever för vilka religiösa spörsmål är ett både personligt och gemensamt in- tresse, bör få möjlighet att inom sko- lan anordna religiösa samlingsstunder av frivillig karaktär. Departementsche— fen anslöt sig till denna ståndpunkt.
Sådana möjligheter skall givetvis stå till alla elevers förfogande oavsett religiös bekännelse. Detta erbjuder en hittills föga utnyttjad möjlighet för re- ligiösa minoriteter att i de gymnasia- la skolorna anordna samlingsstunder av konfessionell karaktär.
14.1.2 Kristendomskunskaps- respektive religionskunskapsundervisningen 14.1.2.1 Bestämmelserna om kristen- domsundervisningen i grundskolan. I grundskolans läroplan anges följan- de målsättning för undervisning i kris- tendomskunskap: Undervisningen i kristendomskunskap har till uppgift att orientera eleverna om de bibliska skrifternas huvudsakliga inne— håll, om kristen tro och etik, om huvud- dragen av kristendomens historia och sam— fundsformer samt om viktiga icke-kristna religioner. Den skall också ge kännedom om de strömningar, som satt de religiösa sanningarnas värde i fråga, samt ge in- blick i nutidens etiska och religiösa grund- frågor och tankeströmningar. Undervis— ningen skall vara objektiv i den meningen, att den meddelar sakliga kunskaper om olika trosåskådningars innebörd och in- nehåll utan att auktoritativt söka påver- ka eleverna att omfatta en viss åskådning. Den skall vara präglad av vidsynthet och tolerans. Den bör ske på ett sådant sätt, att eleverna uppfattar frågeställningarnas allvar och betydelse, och så, att den främ- jar deras personliga utveckling och bidrar
till att skapa förståelse för värdet av en personlig livsåskådning liksom förståelse och respekt för olika uppfattningar i livs— åskådningsfrågor.
Arbetet i kristendomskunskap bör inrik- tas på att bibringa eleverna sådana fär- digheter, att de kan självständigt förvärva kunskaper.
Kristendomsundervisningen i grund— skolan har således inte ett missione- rande syfte (till skillnad mot kristen- domsundervisningen i äldre tider). Än- dock utgör kristendomen, sådan den framträder inom den svenska kyrkan, det helt dominerande ämnesinnehållet i undervisningen; icke-kristna religio- ner och icke-evangeliska kristna kyrkor behandlas enligt läroplanen enbart i årskurs 7.
Skollagens 27 å, andra stycket, före- skriver:
Elev skall på föräldrarnas begäran be— frias från att deltaga i undervisningen i kristendomskunskap, om eleven tillhör trossamfund, som fått konungens tillstånd att i skolans ställe ombesörja religions- undervisningen.
Kungl. Maj:t har genom ämbetsskri- velse 17.4.1953 medgivit katolska kyr- kan i Sverige samt de mosaiska för- samlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning på följande vill— kor:
a) skolöverstyrelsen och vederbörande lokala skolmyndighet skall äga rätt att taga kännedom om undervisningen.
b) undervisningen skall —— med den olik- het, som föranledes av skillnaden i reli- giös uppfattning — i huvudsak motsvara undervisningen i kristendomskunskap i skolorna.
c) lärjungarna skola erhålla erforderliga intyg rörande undervisningen.
Den av samfunden ordnade religions- undervisningen sker i s.k. religions- skolor. Dessa arbetar antingen under läsåret (på kvällstid samt på lördagar och söndagar) eller som kurser under sommarferiema, varvid elever från
många olika skolor och kommuner sam— las. Några statsbidrag utgår inte till samfunden för denna undervisning.
Skolstadgans 2 kapitel 15 % föreskri- ver om denna undervisning:
Elev, som enligt 27 5 andra stycket skol- lagen befriats från undervisning i kristen- domskunskap eller religionskunskap skall genom föräldrarnas försorg få religions- undervisning samt förete intyg, att han bevistat undervisningen.
Om annat ej anges i denna stadga eller annan bestämmelse som Kungl. Maj :t med- delar, behandlas sådan elev i fråga om be- tyg, intagning, uppflyttning och slutbetyg som om det ämne, i vilket han befriats från undervisning, ej ingick i läroplanen.
Vitsord, som kan ha avgivits om re- ligionsundervisningen utanför skolan, införs ej i skolans betygskatalog eller i det av skolan utfärdade betyget.
Befrielse för barn till föräldrar in- om andra samfund än mosaiska och katolska församlingar har medgivits av Kungl. Maj:t i vissa fall. Detta har gällt barn till exempelvis muhammedanska föräldrar. Under de senaste åren har däremot alla ansökningar om befriel- se från kristendomsundervisningen el- ler delar därav som gjorts av föräldrar tillhörande frikyrkosamfund i Sverige inte föranlett någon Kungl. Maj:ts åt- gärd. Skolöverstyrelsen har i sina re- missvar på senare år konsekvent häv- dat att kristendomsundervisningen så som den numera är utformad i den obligatoriska skolan inte kan vara stö- tande för någons religiösa uppfattning. Med en sådan motivering avslogs år 1965 även en ansökan från sällskapet Vakttornet om tillstånd att i skolans ställe anordna religionsundervisning för barn till föräldrar tillhörande Jehovas vittnen.
Kungl. Maj:ts beslut i dessa frågor syns innebära att endast föräldrar med trosuppfattning som väsentligen bygger på en annan grund än den evangeliska
kristendomen kan erhålla befrielse från kristendomsundervisningen för sina barn. Vid skolöverstyrelsens bedömning av hithörande ärenden syns även för- äldrarnas egenskap av utlandsfödda el- ler infödda svenskar ha haft en viss betydelse i det att befrielse tillstyrkts i större omfattning åt inflyttade.
14.122 Bestämmelserna om religions- undervisningen i gymnasiet och fack- skolan.
Bestämmelserna om befrielse från kris- tendomsundervisning i grundskolan gällde även ämnet i gymnasiet. I det nya gymnasiet har i stället för kris- tendomskunskap införts religionskun— skap. I propositionen. angående refor- meringen av de gymnasiala skolorna m.m. (1964:171) anförde chefen för ecklesiastikdepartementet därom (sid. 288):
Det nuvarande ämnet kristendomskun- skap har enligt vad GU visat inte förmått hävda sig gentemot de flesta övriga ämnen i konkurrensen om elevernas intresse. En betydande omläggning är inte minst med hänsyn härtill motiverad. Självfallet mås- te på det gymnasiala stadiet liksom i grundskolan kristendomen behandlas, men en förskjutning i riktning mot relativt större utrymme för behandling av andra religioner finner jag angelägen i linje med vad jag tidigare anfört om att internatio- nella förhållanden bör ägnas ökad upp- märksamhet på gymnasiestadiet.
och vidare (sid. 291):
Vad jag förut anfört om innehållet i ämnet religionskunskap föranleder icke till
att frågan om befrielse från undervis— ning i ämnet skall bedömas på annat sätt än vad som gäller i fråga om äm- net kristendomskunskap.
I utskottets utlåtande vidrörs inte frågan om befrielse från undervisning- en i religionskunskap. Befrielse från denna undervisning skall således kun- na beviljas i det nya gymnasiet på samma grunder som i grundskolan, allt- så i praktiken endast för ungdom in— om de katolska och mosaiska försam- lingarna.
14.1.2.3 Omfattningen av den särskilda religionsundervisningen. Enligt uppgift från Skolcheferna i lan— det var höstterminen 1964 1592 ele- ver befriade från kristendomsundervis- ning. Fördelningen på olika åldrar och samfund framgår av tablån nedan. (Till gymnasiet har förts även elever i gymnasieåldern i andra skolformer, exempelvis eleverna i flickskolans och den 4-åriga realskolans avgångsklas- ser.) Av de 29 barn som enligt skolche- fcrnas uppgifter var befriade från kris— tendomsundervisningen och tillhörde andra trossamfund än de mosaiska eller romersk-katolska uppgavs 5 vara mu- hammedaner, medan två tillhörde den grekisk—katolska kyrkan, en var hindu, 10 sjundedagsadventister, fyra Jehovas vittnen och två enligt uppgift »sveden- borgare». Dessutom uppgavs att sju barn till sjundedagsadventister var befriade
Samfund Stadium Mosaiska . . Samtliga trosbek. Katoliker Övriga Lågstadiet .............................. 85 89 10 184 mellanstadiet ........................... 204 270 9 483 högstadiet .............................. 263 337 7 607 gymnasiet .............................. 205 110 3 318 Samtliga 757 806 29 1 592
från skolarbetet på lördagar men deltog i kristendomsundervisningen.
Att antalet befriade elever på hög- stadiet överstiger motsvarande antal på mellanstadiet kan förklaras av att de speciella skolorna för dessa trosbekän— nare endast omfattar 6 årskurser. Det låga antalet befriade elever på lågsta- diet är däremot förvånande. Förkla- ringen kan eventuellt vara att föräld- rarna inte anser att religionsundervis- ningen har så stor betydelse på lågsta- diet.
I de flesta kommuner är antalet be- friade elever lågt. Det högsta antalet har Stockholm med 339 befriade ele- ver. I nedanstående uppställning visas de kommuner som har uppgett befrielse
Antal kommuner
Antal med befriade elever mosaiska elever
katolska elever
17 10
wit—*N-Pw-F—IU
över 100 ......
Summa kommuner
Ul .;—
föl' katolska respektive mosaiska tros- bekännare efter antalet befriade elever. Därvid har elever i samtliga årskurser och skolor i kommunen sammanförts.
I sammanlagt 119 kommuner hade elever befriats från kristendomsunder- visningen hösten 1964.
De kommuner som har största anta- let från kristendomsundervisningen be- friade elever är följande:
Katoliker Stockholm Malmö Göteborg ....................................... Västerås Lund
Norrköping Hälsingborg
Mosaiska trosbekännare
Stockholm Malmö Göteborg Borås Hälsingborg
De uppgifter om religionsundervis— ningens omfattning som utredningen har fått från de mOSaiska församling- arna och det katolska biskopsämbetet avviker starkt från de uppgifter som er- hållits genom skolcheferna. Skillnaden kan inte förklaras enbart av att upp- gifterna från församlingarna avser läs- året 1965/66, medan skolchefernas upp- gifter hänför sig till höstterminen 1964.
Enligt de mosaiska församlingarna deltog följande antal elever i under- visningen:
Undervisning anordnad av församlingen i
Därav som uppges även delta i skolans kristendoms- underv.
Barn som enl. uppgift är be- friade från kristendoms- undervisning
Stockholm Göteborg
Malmö ................................................ Sommarlägret som anordnas av försam- lingen i Stockholm ..............................
ca 20%
ca 5 0/0
ca 480 253 ca 290
ca 300
Samtliga
ca 1 300
Enligt församlingarna borde således ca 1300 barn av mosaisk trosbekän- nelse vara befriade från kristendoms- undervisningen, medan skolorna upp- ger ca 750. Troligen åtnjuter en del av de 300 barn som enligt översikten har vistats i ferieskolorna religions- undervisning av samfundet även under terminerna. varför hela antalet bör re- duceras något. Vidare kan en del av differensen möjligen förklaras med att troligen ett större antal barn än för— samlingarna uppger deltar både i för- samlingarnas undervisning och i kris— tendomsundervisningen i skolan. De mycket olika uppgifter om sådan dub— bel religionsundervisning som de olika församlingarna har lämnat kan tyda på detta.
Enligt det katolska biskopsämbetet uppgår antalet barn »som borde del- taga i av församlingarna anordnad re- ligionsundervisning» till 4 234. I själva verket erhåller enligt biskopsämbetet endast 2910 barn sådan undervisning. Skillnaden förklaras av de stora av- stånden till katolska prästgårdar. I en del fall förmodas även föräldrarna ställa sig likgiltiga till den katolska un- dervisningen. Av de barn som erhåller katolsk religionsundervisning uppges 2/3 vara befriade från kristendomsun- dervisningen. Detta borde innebära att ca 1 940 katolska barn är befriade från kristendomsundervisningen, medan en- ligt skolchefernas uppgifter antalet så- dana barn var endast ca 800.
Följande beskrivningar har lämnats av de former i vilka religionsunder- visningen bedrivs.
Av de mosaiska församlingarna:
Undervisningen sker hnvudsakligast i form av eftermiddagsskolor, varvid ele— verna i klasserna 1—7 undervisas två lektioner per vecka, och i klasserna 8—12 en 60 minuters lektion per vecka. I viss utsträckning sker också undervisning på söndagsförmiddagar. Ferieundervisning
sker under sommar- och Vinterlov före— trädesvis på Mosaiska församlingens i Stockholm barn— och ungdomsläger i Glämsta.
Av det katolska biskopsämbetet:
Särskild religionsundervisning för skol- ungdom är anordnad i samtliga katolska församlingar, såväl i form av eftermid- dagskola som feriekurser. Uppskattnings- vis är barnen fördelade på 400 grupper. Eleverna undervisas av präster och för- samlingssystrar. Antalet undervisningstim- mar per elev och år är cirka 33, d.v.s. 1 timma i veckan. Undervisningen meddelas efter den ordinarie skolundervisningens slut. Eleverna uppdelas i grupper svaran- de mot undervisningsstadie. Den religions- undervisning, som meddelas på feriekur- ser, är ej inräknad i ovanstående timtal. Här är undervisningen mera omfattande.
Kostnaderna för denna undervisning uppges av de mosaiska församlingarna vara 307 033 kronor (ferieundervisning— en ej inräknad), dvs. 265 kronor per år och elev. Den katolska undervisningen uppges kosta ca 80 000 kronor per år, dvs. ca 27:50 kronor per elev och år. Den stora skillnaden beror delvis på att den judiska undervisningen är mera omfattande, men huvudsakligen på att några lönekostnader troligen inte är inräknade i den av det katolska biskops. ämbetet uppgivna kostnaden. Elevav- gifter erläggs inte för denna religions- undervisning.
14—13 Särskilda skolor för religiösa minoriteters barn
De båda samfund som har rätt att i stället för skolans kristendomsunder- visning ge barnen egen religionsunder- visning har även upprättat egna sko- lor. I Stockholm finns sålunda en sko- la (Hillelskolan) där kristendomskum skap är ersatt av judendomskunskap (+ hebreiska). I Stockholm och Göte- borg finns skolor där undervisningen i kristendomskunskap utgår från den romersk-katolska läran. Dessa skolor har godkänts av vederbörande skolsty-
relse enligt skollagens 34 5 för full- görande av skolplikt.
14.1.3.1 Hillelskolan
Hillelskolan — judisk grundskola i Stock— holm -—- grundades år 1955 på föreningen Chinuchs (=det hebreiska ordet för fost- ran) initiativ. Föreningen är skolans hu- vudman och driver även en judisk lek- skola. Skolan har lokaler i Judaica-huset, som förutom Hillelskolan inrymmer den judiska lekskolan, lokaler för olika ung- domsföreningar, klubbrum för vuxna, sam- lingssalar och expeditionslokaler för en rad judiska föreningar.
Hillelskolan är organiserad som en grundskola med enkelt låg- och mellan- stadium. Elevantalet var läsåret 1965/66 102. Statsbidrag utgår för budgetåret 1966/ 67 med 130000 kronor. Rektorn och fler- talet lärare är icke-judiska svenska folk- skollärare. Skolan är konfessionslös, dvs. den ålägger inte barnen någon religions- utövniug. Undervisningen i judendom är upplysande och i läroplanen ingår även undervisning i främmande religioner. Ett stort antal av Hillelskolans elever kom- mer från hem där föräldrarna är reli— giöst indifferenta eller ateister. Föräldrar- na uppges placera sina barn i Hillelsko- lan för att dessa skall få kunskap i ju- disk historia och kultur samt om landet Israel och övriga judiska centra i världen. Sådan kunskap uppfattas som nödvändig för att barnen skall kunna förstå sin fa- milj och bakgrund.
Undervisningen är väsentligen densam- ma som vid vanliga grundskolor med un- dantag för de modifikationer som föror— sakas av att ämnena hebreiska och ju- dendomskunskap upptagits på läroplanen. Dessa ämnen inkräktar huvudsakligen på tiden för hembygdsknnskap, svenska och övningsämnen.
En stor del av eleverna i skolan är barn till föräldrar som kommit till Sve— rige efter kriget. Man anser att skolan är en särskilt stor tillgång för dessa barn, eftersom den blir en brygga mellan hem- met och den svenska kulturmiljön. All- mänt anser skolans ledning att man ge— nom Hillelskolan kan skapa en naturlig kontakt mellan det svenska och det spe- ciellt judiska som gör att barnen på ett bättre sätt passas in även i det svenska samhället.
14.1.3.2 De katolska skolorna i Stock— holm och Göteborg
De två katolska skolorna i Sverige —— S:t Eriks skola i Stockholm och Drott- ning Astrids skola i Göteborg —- är bägge organiserade som grundskolor med enkla låg- och mellanstadier. Skolan i Göteborg hade läsåret 1965/66 123 elever, skolan i Stockholm 101 elever. Av eleverna i Stock— holm uppges 18 vara svenskar och 83 utlänningar av 15 olika nationaliteter. ] både Göteborg och Stockholm drivs även flickinternat för elever i skolorna samt lekskolor. År 1965 började man i Enske— de bygga ett nytt skolhus för S:t Eriks katolska skola. Skolan är dimensionerad för en 9—årig katolsk grundskola med tillhörande grupprum och alla erforder- liga ämneslokaler och skall tas i bruk läsåret 1967/68. Byggnaden skall även an- vändas för ett barndaghem, en barnträd- gård och ett eftermiddagshem. Statsbidrag utgår inte till de katolska skolorna men däremot tillhandahåller kommunerna vis- sa förmåner såsom Skolmåltider och fria läroböcker.
Enligt beslut av Stockholms skoldirek— tion den 17 juni 1965 har S:t Eriks ka- tolska skola meddelats godkännande som skolpliktsskola i avvaktan på resultatet av 1964 års utlands- och internatskoleut- rednings arbete.
Enligt uppgift från föreståndarinnan vid S:t Eriks katolska skola är 20 av flic- korna i skolan inackorderade i elevhemmet. Av dessa är 8 från flyktinghem, 4 från hem där föräldrarna invandrat under de senaste tre åren. Ingen av flickorna kommer från hem där någon av föräldrarna är konvertit.
I anslutning till S:t Eriks katolska skola drivs i kyrkans fastighet en lekskola, där 90 % av barnen är icke—katoliker.
Föreståndarinnan uppger att undervis- ningen i kristendomskunskap i skolan är objektiv i läroplanens mening, då den objektivt framställer de katolska dogmer- ua liksom lärosatser inom andra religio- ner och även behandlar sådana riktningar som satt de kristna sanningarna i fråga. Undervisningen uppges följa läroplanens anvisningar även i det avseendet att man inte påverkar eleverna i trosfrågor.
Skolans främsta uppgift är enligt före- ståndarinnan att utgöra en trygg punkt för elever från katolska länder som flyttar till Sverige, där beteenden och värderingar i vissa fall avviker starkt från familjens.
Objektivt kunde vid utredningens besök i skolan konstateras att eleverna syntes komma från mycket olika och delvis sär- präglade miljöer. Skolan gav ett intryck av internationell skola, där avvikelser i yttre avseende eller i fråga om kultur inte väckte uppmärksamhet utan där själva miljön lik- som undervisningen uppmuntrade och nöd- vändiggjorde tolerans och vidsynthet. Detta intryck var starkare än sådant intryck av religiös och ideologisk likriktning som even- tuellt kunnat befaras men som vid några timmars studium av verksamheten vid sko- lan och elevhemmet knappast kom till sy- nes.
Skolans lokaler är förslitna och för- åldrade. Utrustningen i övrigt syns även vara bristfällig. Undervisningsmetoderna syns inte bygga på i Sverige vedertagna principer, exempelvis om åskådlighet. En rörlig gruppering i klassrummet vid låg- stadieundervisningen omöjliggjordes av en trång lokal i förening med stort elevan— tal (36 elever) i b—klassen. Skoldirektio— nens AV-central står dock till skolans dis- position liksom andra för stadens skolor gemensamma resurser. Lärarna vid skolan har antingen utländsk eller svensk lärar— utbildning. En av dem är svensk fil. mag. De kallas till studiedagar men har hittills inte fått delta i några pedagogiska som— markurser, vilket de livligt beklagade.
Elevernas attityd mot lärarna var mar— kerat respektfull och förtroendefull.
Särskild uppmärksamhet ägnas vid sko- lan åt att snabbt hjälpa eleverna till an- passning framför allt genom att lära dem svenska. Att någon tid inackordera dem i elevhemmet anses vara en värdefull åtgärd för att underlätta såväl den allmänna an- passningen som inlärandet av svenska språ— ket.
En framställning om statsbidrag till driften av S:t Eriks katolska skola har av ecklcsiastikdepartementet överlämnats till utredningen att tagas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande.
14.2. Utredningens överväganden och förslag
I den allmänna debatten om kristen- domsundervisningen hävdas icke säl- lan att den faktiska undervisningen of- ta icke är objektiv i den betydelse lä- roplanen föreskriver. Om sådana av—
vikelser från givna bestämmelser kan påvisas i den faktiska undervisningen, är det givetvis angeläget att förverk- ligandet av läroplanens intentioner ef- tersträvas. Utredningen har emellertid enligt sina direktiv i uppdrag att över- väga behovet av särskilda åtgärder av religiösa skäl inom undervisningen. Utredningens överväganden och för- slag kan därför knappast sätta i fråga det nuvarande systemet i stort utan måste utgå ifrån gällande kursplaner rörande kristendoms- respektive reli- gionskunskapsundervisningen och öv- riga bestämmelser bl.a. om morgon- samling. Någon anledning för denna utredning att föreslå ändringar i läro- planer syns ej föreligga. Däremot förut- sätter utredningen att även hithörande frågor kommer att beaktas vid den all- männa revision av läroplan för grund— skolan som förebådas av skolöversty- relsen.
Utredningen syns emellertid böra be- fatta sig med följande frågor:
a) befrielse från morgonsamling respek- tive allmän samling,
b) befrielse från undervisning i kris- tendomskunskap och religionskunskap,
c) inrättande av särskilda skolor för religiösa minoriteters barn.
14.2.1 Morgonsamling (i grundskolan)
De bestämmelser som refererats i 14.1.1 ger barn till religiösa minoriteter möj- lighet att befrias från deltagande i mor- gonsamling, om föräldrarna begär så- dan befrielse på grund av att innehål- let i morgonsamlingen icke är förenligt med deras egen eller barnens religiösa uppfattning. Utredningen finner icke anledning föreslå någon ändring av de nuvarande bestämmelserna i fråga om befrielse från morgonsamling.
14.2.2 Gemensam samling (i gymnasiala skolor) Den gemensamma samling som i det nya gymnasiet delvis skall ersätta mor-
gonsamling har ett helt annat syfte än denna hade. Även om vid gemensam samling ibland religiösa frågor eller livsåskådningsfrågor torde komma att behandlas, får innehållet inte vara stö- tande för någons religiösa uppfattning. Därmed finns ingen anledning att befria vissa elever från gemensam samling. Utredningen föreslår i likhet med de— partementschefen i propositionen om det nya gymnasiet (jfr 14.1.1.2) att be— frielse från gemensam samling skall ifrågakomma endast av praktiska skäl.
14.2.3 Religionsundervisningen Det är uppenbart med hänsyn till ti- digare redovisade uppgifter om elev- antal m.m. (se avsnitt 14.1.2), att det är praktiskt ogenomförbart att inom skolans ram anordna särskild religions- undervisning för mosaiska eller katols- ka trosbekännare om man har anspråk på att tillgodose alla eller större delen av de elever vilkas föräldrar har önske- mål om sådan undervisning. Med deras nuvarande spridning på olika kommu- ner och olika skolor och klasser skulle sådan undervisning inom skolan nästan innebära att varje barn finge undervisas för sig. Även om man försökte samla elever med samma trosbekännelse i vissa klasser, skulle acceptabelt under- lag erhållas endast i storstäderna. Trots att de mosaiska och katolska trosbekännarna tycks vara tämligen koncentrerade till vissa större städer —-— av de barn som enligt Skolcheferna var befriade från kristendomskunskaps— undervisning återfanns 1964 73 % av de judiska och 58 % av de katolska bar- nen i kommuner med minst 20 befria- de barn — är det vidare uppenbart att någon ordnad religionsundervisning av alla eller flertalet barn som för när- varande är befriade från kristendoms- undervisningen av praktiska skäl inte kan ske under den normala skoltiden.
Om de nuvarande reglerna för be- frielse från kristendoms(religionskun- skaps)undervisning skall följas, mås- te den speciella religionsundervisning— en dels förläggas utom schematid, dels — för vissa barn — ske under ferietid i form av kurser eller lägerskolor till vilka barn från olika orter kan sam- manföras.
Av en del minoritetsrepresentanter har hävdats att den nuvarande ordning- en — där hänsyn icke tas till betyg från samfundens egen religionsunder— visning vid övergång till högre skolor —— missgynnar deras barn. Av denna anledning uppges även en del barn i dessa samfund i avgångsklasser i grundskolan deltaga i kristendomsun- dervisningen. Denna synpunkt torde inte vara relevant. Från 1966 läggs betygsmedeltalet till grund för gym- nasieintagningen. De elever som är be- friade från kristendomsundervisning behandlas därvid som om detta ämne inte inginge i läroplanen. Då enligt uppgift från intagningsnämnden för Stockholms stad höga betyg i kristen- domskunskap är sällsynta, syns inte någon orättvisa här ske mot de elever som är befriade från kristendomsun— dervisningen.
En förändring av nuvarande regler för befrielse från kristendomsunder- visning och särskild religionsundervis- ning syns innebära stora organisato- riska svårigheter. Eftersom en utred- ning om kyrkans förhållande till sta- ten för närvarande pågår, då i detta sammanhang även kristendomsunder- visningen har diskuterats (Kristen- domsundervisningen, betänkande av 1958 års utredning kyrka-stat, SOU 1964z30) och då frågan om religions- undervisning under de senaste åren har tilldragit sig ett stort intresse, förut- sätter utredningen att hela frågan om religionsundervisningen inom en nära
framtid åter kan komma att tas upp. I ett sådant läge vill utredningen för närvarande inte framlägga några för- slag som innebär större förändringar av den nuvarande religionsundervis- ningen utan föreslår att nuvarande he- stämmelser tills vidare skall fortsätta att gälla.
14.2.4— Särskilda skolor för religiösa minoriteters barn
Bland de minoriteter som av religiösa skäl önskar separat undervisning för barnen är för närvarande endast ro— merska katoliker och judar tillräckligt talrika för att kunna driva egna grund— skolor och även för dem är detta möj- ligt endast i Stockholm och eventuellt i Göteborg och Malmö. Det kan dock tänkas att framdeles även inflyttning- en av muhammedaner eller grekisk-ka— tolska trosbekännare blir så omfattan- de att frågan aktualiseras.
Beträffande dessa skolor bör två frågor uppmärksammas, nämligen dels huruvida skolplikten skall få fullgöras där, dels huruvida statsbidrag skall utgå till dem.
I fråga om skolplikten kan denna en- ligt 33 S skollagen fullgöras »i en- skild statsunderstödd skola enligt be- stämmelser, som utfärdas av Konungen eller den myndighet Konungen förord- nar». I annan enskild skola — dvs. ic- ke statsunderstödd .skola — kan enligt 34 å skollagen skolplikt fullgöras
om skolan godkänts för ändamålet. God- kännande skall meddelas, om skolans un- dervisning till art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar grund— skolans och skolan förestås av person, vil- ken äger erforderlig skicklighet för under- visningen och är väl lämpad att förestå skola.
Godkännandet skall enligt 10 % skol- lagen meddelas av skolstyrelsen. över skolstyrelsens beslut kan besvär anfö— ras hos länsskolnämnden.
Dessa bestämmelser har utformats i anslutning till artikel 2 i tilläggspro- tokollet den 20 mars 1952 till Europa- rådets konvention av den 4 nov. 1950 angående skydd för de mänskliga rät- tigheterna och de grundläggande frihe— terna. I nämnda artikel uttalas bl.a. att staten skall respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överens— stämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Sverige har den 22 juni 1953 ratificerat till— läggsprotokollet med den reservationen att
Sverige icke kan medgiva föräldrar rätt att under hänvisning till sin filosofiska övertygelse för sina barn erhålla befriel- se från skyldigheten att deltaga i delar av de allmänna skolornas undervisning samt att befrielse från skyldigheten att deltaga i samma skolors kristendomsundervisning endast kan medgivas för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervis— ning är anordnad.
Enligt utredningens mening har lag- stiftningen om rätten att driva enskilda skolor och att där fullgöra skolplikt en sådan utformning att de religiösa minoriteternas önskemål att anordna konfessionella skolor kan bli tillgodo— sedda. Utredningen förutsätter att myn- digheterna vid sin prövning av frågan om godkännande av en konfessionell skola godtar sådana avvikelser från grundskolan som erfordras för att be- reda barnen särskild religionsunder- visning och undervisning i ämnen av särskild betydelse för gruppen i fråga. Utredningen finner alltså ej motiverat att föreslå ändring i nuvarande be- stämmelser om rätten att anordna en— skilda skolor för konfessionella mino- riteter.
I fråga om statsbidrag till konfessio— nella skolor vill utredningen först erinra om att utredningen intagit den
principielIa ståndpunkten att de in- flyttade språkliga minoriteternas barn bör undervisas tillsammans med övri- ga barn och att utredningen därför in- te är beredd att föreslå inrättande av nya minoritetsskolor (13.22 och 13.3.3). De skäl som utredningen anfört för denna ståndpunkt gäller även i allt vä- sentligt i fråga om religiösa minorite— ter.
Den undervisning som inom grund— skolan och gymnasiala skolor meddelas i religiösa frågor och livsåskådnings- frågor skall enligt gällande läroplaner vara neutral. De religiösa minoriteter- nas barn bör därför kunna fullgöra sin skolgång inom det allmänna skolväsen- dets ram utan att undervisningen som regel kan anses strida mot föräldrar- nas religiösa och filosofiska övertygel- se. Därtill kommer att befrielse från undervisningen i kristendomskunskap eller religionskunskap kan beviljas vis- sa religiösa minoriteter. Att Sverige an- slutit sig till Europarådets ovan nämn— da deklaration innebär icke att staten iklätt sig några förpliktelser att bekosta undervisning som föräldrarna på grund av sin religiösa eller filosofiska över- tygelse kan önska anordna vid sidan av det allmänna skolväsendet.
Utredningen intar därför den princi- piella ståndpunkten att statsbidrag ej bör utgå till konfessionella skolor.
Den judiska Hillelskolan intar emel- lertid en särställning. En stor del av eleverna är barn till föräldrar som kommit till Sverige efter andra världs- kriget under sådana förhållanden, att sambandet med deras tidigare miljö ra— dikalt brutits, och som därför måste anses ha ett särskilt påtagligt behov av egna kulturella institutioner här. I sam- manhanget måste även beaktas att be- greppet judendom har en icke blott religiös utan även allmänt historisk och kulturell innebörd. Undervisning
meddelas i Hillelskolan utom i juden- domskunskap även i hebreiska, judar— nas historia och kultur och om landet Israel. Utredningen föreslår att stats- bidrag skall utgå till skolan under sam- ma former som hittills, dvs. med visst belopp som fastställs för ett år i sän- der med hänsyn till skolans elevantal och pedagogiska standard.
Vad som här anförts beträffande Hillelskolan syns även till stor del gäl- la S:t Eriks katolska skola. Såsom framgår av avsnitt 14.1.3.2 kommer en del av de barn, som går i katolska skolan och samtidigt bor i dess elev- hem, från flyktingfamiljer och från fa- miljer där föräldrarna är nyinvand— rade, Intet av dessa barn kommer från hem där föräldrarna är konvertiter. Skolan ser som en väsentlig del av sin uppgift att med stöd av sin elevhems- verksamhet lösa de övergångsproblem som kan uppkomma för barn till för- äldrar som inflyttar från något av de katolska länderna för att i Sverige skaffa sig en bättre utkomst eller för att här få en fristad.
Från skolans sida deklareras att man är fullt villig att där ta emot elever även från icke-katolska hem om de av skolan i övrigt tillämpade kriterierna för intagning är uppfyllda. Som vikti- gaste skäl för intagning anges behovet av en trygg miljö där eleven kan åtnju- ta den allmänna omvårdnad som lättast kan tillgodoses i en liten skola med va- na vid elever från miljöer som avviker från det svenska genomsnittet. Utred- ningen finner att man icke kan bortse från det stora värdet av alla initiativ för att åstadkomma denna trygghet för invandrade barn. Lika litet torde man kunna bortse från den betydelse som en gemenskap i kamratmiljön byggd på kulturell eller religiös grund kan ha för tryggheten hos dessa barn under en anpassningsperiod.
Utredningen föreslår att statsbidrag skall utgå under en försöksperiod av tre år till S:t Erik katolska skola och det katolska elevhemmet. Med hänsyn till bidragets temporära karaktär syns det lämpligt att ansluta skolan till en bidragsform som framtvingar en om— prövning inom kort tid. Bidraget bör därför utgå från anslaget Privatskolor: Bidrag till vissa internalskolor m.m., varvid bidragsbeloppet skall beräknas efter de elever som tillhör såväl skalan som elevhemmet och vilkas föräldrar är flyktingar eller har invandrat un- der de senaste tre åren räknat från elevernas intagning i skolan. Det här föreslagna statsbidraget, som begränsas till låg- och mellanstadiet, bör enligt utredningens mening förenas med en regelbunden inspektionsverksamhet från skolmyndigheternas sida. Denna bör bl.a. syfta till att vinna klarhet i frågan om det från katolska kyrkans sida föreligger planer på att utnyttja denna och andra skolor i Sverige i di- rekt missionerande syfte eller om man driver skolan som en serviceåtgärd åt grupper som i egenskap av politiska
flyktingar eller frivilligt sökt sig till Sverige och som upplever barnens övergång till svensk skola som proble- matisk. Utredningen har för sin del an- tagit att det senare är förhållandet och grundar denna uppfattning på de upp- lysningar som utredningen erhållit om skolans och elevhemmets funktion och om deras föreståndare, lärare och öv- riga personal. Utredningens förslag om ett försöksvis utgående statsbidrag bör ej få tjäna som utgångspunkt för upp- rättande av nya konfessionsbundna skolor och utredningen skulle betrakta en utveckling mot ett kvantitativt betydande konfessionsskoleinslag i svenskt skolväsen som olycklig.
Så länge statsbidrag utgår till Hillel— skolan och S:t Eriks katolska skola bör skolplikt få fullgöras där. Beträffande båda skolorna vill utredningen till sär- skilt beaktande framhålla att skolornas standard vad gäller ämnen och kurser, utrustning och lärarkvalifikationer mås- te kunna jämföras med det allmänna skolväsendets så att barnen icke blir li- dande på särplaceringen.
KAPITEL 15
Sammanfattning av förslagen i avdelning 11
15.1. Förslag om inflyttade språk- liga minoriteters barns skolgång
Det allmänna mål utredningen uppställt för de åtgärder som föreslås rörande skolgången för de inflyttade minorite- ternas barn är att dessa barn skall hjälpas att uppnå effektiv behärskning av svenska språket och tillfredsställan- de kunskaper om svenska förhållan- den. Samtidigt bör de — om föräldrar- na och de själva så önskar — beredas möjlighet till studier i gruppens natio- nella språk och kultur.
15.1.1 Förskolor och nybörjarunder- visning Utredningen finner det angeläget att invandrade icke-svenskspråkiga barn kan intas i förskolorna (daghemmen) för att redan innan de börjar skolan få kontakt med sin svenska omgivning. I samband därmed föreslår utredningen _— av psykologisk-pedagogiska skäl -— att för dessa barn skolmässig läsunder- visning på modersmålet anordnas re- dan i den senare förskoleåldern. Utredningen avvisar i princip tan- ken på särskilda skolor eller klasser för minoriteternas barn men föreslår att skolöverstyrelsen erhåller i uppdrag att genom försöksverksamhet utröna i vilken utsträckning läsundervisning på modersmålet åt icke-svenskspråkiga barn kan anordnas inom den samman- hållna klassens ram.
15.1.2 Introduktion i svenska skolor av inHyttade icke-svenskspråkiga barn För att underlätta övergången till svensk skola för barn som flyttar till Sverige sedan de uppnått skolåldern föreslår ut- redningen att stödundervisning skall kunna anordnas inom det obligatoriska skolväsendet och samtliga gymnasiala skolformer enligt i huvudsak nuvarande bestämmelser. Dessutom föreslås att sär- skilda introduktionskurser av en må- nads längd anordnas för inflyttade ung- domar i högstadieåldern.
Beträffande intagning i gymnasial skola föreslår utredningen att de sö- kande som tidigare inte har gått i svensk skola bereds tillfälle att under en acklimatiseringsperiod följa under- visningen på en lämplig gymnasieför- beredande linje av årskurs 9, varefter gymnasieintagning Sker på grundval av betygen från denna klass. Behörighets- kraven bör för sådana elever dock inte tillämpas rigoröst.
15.1.3 Kompletterande undervisning åt språkliga minoriteters barn m. m. I syfte att ge inflyttade språkliga mino- riteters barn möjlighet att under skol- mässiga förhållanden erhålla undervis- ning i sitt modersmål föreslår utred- ningen att utöver finska även andra språk skall kunna väljas på högstadiet. Beträffande sådan undervisning, liksom för undervisning i finska, portugisiska, italienska, ryska och andra främman-
de språk i gymnasium, föreslår utred- ningen att _— i den mån det valda språket är elevernas modersmål _ stats- bidragsberättigad undervisningsgrupp skall kunna bildas när minst 3 elever anmält sig till deltagande.
Vidare föreslår utredningen att den ordinarie undervisningen med upp till två veckotimmar per årskurs får ut- bytas mot undervisning i härkomstlan- dets språk, historia, geografi och sam- hällskunskap. Härutöver bör ytterligare upp till två timmars frivillig undervis- ning utanför den schemabundna tiden få anordnas i liknande ämnen. Stats- bidrag till sådan undervisning föreslås utgå efter samma regler som gäller för statsbidrag 'till övrig undervisning.
Utöver de av skolan ordnade under- visningsmöjligheterna för minoritets- barn föreslår utredningen att ferie- kurser skall kunna anordnas dels för elever på grundskolans mellan— och högstadium, dels för ungdomar i åldern 17-—25 år. Statsbidrag bör därvid utgå främst för att täcka lärarlönerna. Verksamheten hör till en början ha ka- raktär av försöksverksamhet.
Det bör ankomma på skolöversty- relsen att anskaffa lämplig undervis- ningsmateriel för undervisning av mi- noriteternas barn, liksom att anordna pedagogiska kurser för utbildning av lämpliga personer av barnens egen na- tionalitet till lärare.
15.1.4 Särskilda skolor för språkliga minoriteters barn
Beträffande de estniska grundskolorna i Stockholm och Göteborg föreslår ut- redningen att statsbidrag skall kunna utgå i samma form som hittills, dvs.
för låg- och mellanstadium med visst belopp som fastställs för ett år i sän- der. Utredningen finner dock att som villkor för statsbidrag bör gälla att lärar- na i dessa skolor är behöriga till motsva- rande tjänster i grundskolan eller er- hållit dispens till sådan tjänst. Tjänst- göring vid de estniska skolorna bör då också meritmässigt jämställas med motsvarande tjänstgöring i grundskolan. Utredningen förutsätter att vid fram- tida beslut om statsbidrag till Skolorna hänsyn tas till de höjningar av kost- naderna som kan betingas av det av utredningen föreslagna kravet på lä- rarnas behörighet.
För estniska gymnasiets del föreslår utredningen att statsbidrag till verk- samheten skall utgå till skolan tills skolans nuvarande elever förts fram till studentexamen.
15.2 Religiösa minoriteters barns skolgång
Beträffande de religiösa minoriteternas barns skolgång föreslår utredningen ingen förändring i de nuvarande be— stämmelserna om befrielse från kristen- doms— (religionskunskaps-) undervis- ningen och befrielse från morgonsam- ling.
U'tredningen avvisar i princip sär- skilda skolor för religiösa minoriteters barn. Utredningen finner dock särskil- da skäl föranleda att den judiska Hillel- skolan även i fortsättningen bör åtnjuta statsbidrag. Av liknande skäl finner ut— redningen att även till S:'t Eriks ka- tolska skola i Stockholm bör utgå ett visst begränsat statsbidrag under en försöksperiod på tre år.
Reservationer
Statsbidrag till Hillelskolan och S:t Eriks katolska skola (jfr kap. 14)
Ledamöterna Fältheim och Myrdal
har önskat införa följande formulering som ersättning för majoritetens formule- ringar omedelbart efter deklarationen rö- rande utredningens principiella inställning till konfessionella skolor (sid. 280—281):
”De skolor som hittills arbetat på kon- fessionell grund i Sverige är Hillel- skolan i Stockholm, S:t Eriks katolska skola i Stockholm samt Drottning Ast— rids skola i Göteborg.
Till motivering för undantag från den ovan anförda principiella inställningen för en eller flera av dessa skolor har an- förts att de i viss utsträckning omhän- dertar barn till flyktingar och nyin- vandrade, för vilka de första åren i Sverige bjuder på särskilda anpass- ningsproblem. Ett av utredningens syf— ten har emellertid just varit att fullstän- diga de nyligen beslutade reformerna av den allmänna svenska skolan på sådant sätt att dels barnens "inskolning" un- derlättas, dels särskilda stödåtgärder vidtas för att ge barn från främmande kulturell miljö möjlighet att bevara viss kontakt med dennas traditioner, främst genom språkstudium i särskilda grup- per, men även med kompletterande se- parat religionsundervisning.
Särskilt de två storstäder där ifråga- varande skolor är belägna syns ha mycket goda möjligheter att på ett in- dividuellt sätt ta hänsyn till och skapa trygghet för de elevkategorier det här är fråga om. Dessa barn syns för öv- rigt långtifrån utgöra skolornas hela
klientel och dessutom vara få i jämfö- relse med de många som ingår i andra skolor.
Om statsbidrag beviljades med hän- syn speciellt till dessa barn och de kon- fessionella skolorna därmed finge möj- lighet att erbjuda betydligt flera barn att få fullgöra sin skolplikt därstädes, vore detta enligt utredningens mening en orimlig konsekvens. Därmed skulle en icke obetydlig risk uppstå för ut- vecklandet i vårt land av ett parallell- skolesystem.
I den mån föräldrarna till dessa skolors elever inte åberopar ovan be- rörda sociala utan i stället religiösa skäl, syns utredningens principiella in- ställning ännu mindre kunna rubbas. Om vissa föräldrar finner den svenska skolans religionsundervisning vara så stötande att den uppfattas som ett hin- der för att placera barnen där, bör ut- rönas huruvida skolreformens krav på tolerans och objektivitet efterlevs, eller i yttersta fall, huruvida skolans under- visningsplaner eventuellt bör omprö- vas, så att än starkare garantier skapas, att alla barn som bor i Sverige må där kunna fullgöra sin skolplikt utan in— kräktning på religionsfrihetens prin- ciper. En sådan omprövning blir tör- hända ändå nödvändig i vårt allt rör- ligare samhälle.
För att i princip alla barn skall kun- na tas emot i den svenska grundskolan, måste skolan vara sådan, att olika barns intressen och behov kan 'tillgodOses
därinom. Åtgärder bör därför vidtas, vilka gör det naturligt för varje barn att få sin utbildning inom grundsko- lan. Så bör t.ex. främlingars inträde i skolan ytterligare underlättas och deras personliga trygghetsbehov alltmer beak- tas. Vid en omprövning av religionsfri- hetens tillämpning bör även utredas huruvida inte tillfälle till undervisning i den religion de nytillkomna barnen omfattar bör kunna beredas i likhet med den kompletterande undervisning utredningen föreslagit för språkliga mi- noriteter (13.332).
Utredningen tillstyrker alltså inte statsbidrag för S:t Erik katolska skola (framställning gjord den 5.11.1962). För Hillelskolan måste samma princip gälla, dock att eftersom skolan redan åtnjuter statsbidrag sådant må kunna fortsätta att utgå i proportion till de elever som redan intagits i skolan så att de får tillfälle att där fullfölja sina studier till slutet av den ö-åriga grundskola
för vilken undervisningen nu är upp- lagd.
I den mån här ifrågavarande skolor skulle fungera som och önska klassi- ficera sig som ”utländska skolor' — se ovan 11.3 — har utredningen ingenting att invända. Detta blir av betydelse för avgörande om skolpliktens fullgörande; denna rättighet skulle alltså ej moti— veras av att statsbidrag beviljats utan skulle i stället gälla i första hand barn som inte avses skola stanna i Sverige.”
Ledamoten Gustavsson:
”Med instämmande i den principiella inställning till konfessionsskolor som deklarerats av reservanterna Fältheim och Myrdal vill jag dock framhålla att Hillelskolan mera får ses som en mino- ritetsskola jämförd med exempelvis den estniska och därför även i fortsättning- en bör erhålla statsbidrag enligt de principer som utredningens majoritet stannat för.”
Undervisningen av minoriteternas barn (jfr kap. 13)
Ledamoten Karling De förslag 'till åtgärder för att ordna de utländska minoriteternas skolförhål- landen som av utredningen framlägges har två syften. Det ena är att bibringa de utländska barnen kunskaper i svenska språket och insikter i svenska förhållanden så att de så snabbt som möjligt kan finna sig till rätta i det svenska samhället. Det andra syftet är att söka tillgodose minoriteternas önske- mål, i den mån de kommer till uttryck, om en undervisning i och på moders- målet. De förslag som framlägges för att tillgodose det förstnämnda syftemålet torde enligt min mening vara ändamåls— enliga och lämpligt avpassade. Där— emot anser jag att de förslag till åt- gärder, som framlägges för att tillgodo- se minoriteternas eget kulturliv och
grunden för detta, nämligen moders- målet, icke är tillfredsställande.
De åtgärder som av utredningen före- slås i sistnämnda avseende är följande: Icke-svenskspråkiga barn skall, om för- äldrarna så önskar, redan i förskole- åldern beredas plats i förskolor eller daghem för att där i mån av tillgång på lämpliga lärare meddelas undervis- ning i modersmålet. I den övriga verk- samheten vid förskolan eller elevhem- met skall de deltaga tillsammans med de svenska barnen. En liknande under- visning föreslås även kunna anordnas inom grundskolans första klasser un- der förutsättning att minst fem elever anmälts för sådan undervisning i mo— dersmålet. Utredningen tänker sig möjligheten av att minoriteters barn även under de följande åren i grund-
skolan skall kunna meddelas undervis- ning i modersmålet om tillräckligt an- tal intresserade anmäler sig och förut- sättningar i övrigt är för handen. För- slagsvis två veckotimmar skulle kunna tagas i anspråk för detta ändamål, tim- mar som föreslås kunna tagas från den tid som för de svenska barnen ansla- gits för läsning på svenska. Utredning- en tänker sig också möjligheten av att med hjälp av audivisuella medel be- driva samtidig undervisning i klassen på såväl svenska som på den i klassen aktuella minoritetens modersmål.
De föreslagna åtgärderna har fram- för allt den svagheten att de har ka- raktären av nödfallsåtgärder och att de icke ger uttryck för en positiv föresats att verkligen lösa minoriteternas under- visningsproblem. Delvis har de före- slagna åtgärderna snarare karaktären av att vara ett led i utredningens huvud- intresse, när det gäller minoriteterna, nämligen barnens inskolning i det svenska samhället än av ett konstruktivt försök att vara dem till hjälp i deras eget kulturarbete. Dessutom torde de före- slagna åtgärderna medföra en splittring och försvagning av undervisningen som helhet. Att minoritetsbarnens moder- målsundervisning skall tas från den tid som ägnas läsövningar i svenska torde motverka önskemålet att ge barnen en så god undervisning i vårt språk som möjligt. De pedagogiska och organisa- toriska problem som är förknippade
med utredningens förslag till ordnandet av minoriteternas undervisning i mo- dersmålet syns dessutom vara av den art att de måhända icke alltid kan lö— sas.
För att tillgodose de större minori- tetsgruppernas i kap. 12 redovisade önskemål angående skolundervisning i eget språk och eget kulturarv kräves sålunda andra åtgärder från samhällets sida. Enligt min uppfattning bör det för vårt folk vara en självklar plikt att i görligaste mån söka tillgodose minori- teternas eget kulturliv. Det innebär inte endast ett givande utan också ett tagan— de. En positiv och konstruktiv inställ— ning till minoritetsgruppernas vilja att ge sina barn undervisning på moders- målet och på så sätt ge dem möjlighet att odla ett eget kulturarv är enligt min mening en viktigare princip än några nu gällande regler för skolans organi- sation. Om minoriteternas skolfråga bäst kan lösas genom inrättande av särskilda klassavdelningar inom grund— skolans låg— och mellanstadium — och många skäl "talar för en dylik uppfatt- ning — bör enligt min mening sådana klassavdelningar komma till stånd. En förutsättning härför är givetvis att elevunderlaget är tillräckligt. För nu- dervisning på modersmålet för hög- stadiet och mera mogen ungdom torde de åtgärder vara tillräckliga som av utredningen föreslås.
AVDELNING III
F örfattningsförslag. Översiktlig sammanfattning och
kostnadsberäkningar
Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse om undervisning åt utlandssvenskars barn
Allmänna bestämmelser
1 5. Barn och ungdom, vilkas föräldrar äro utlandssvenskar, äga rätt att få svensk undervisning enligt bestämmelserna i denna kungörelse.
2 &.
Närmast under Kungl. Maj:t utövas led- ningen och tillsynen av verksamhet en- ligt denna kungörelse av en särskild nämnd, utlandsskolnämnden.
Nämnden utfärdar de anvisningar och fastställer de formulär som fordras för tillämpningen av kungörelsen.
3 5. Med utlandssvensk förstås den som är bosatt eller under längre tid vistas i ut- landet och som är eller har varit svensk medborgare eller på annat sätt har nära anknytning till Sverige.
Kräver fråga om någon är utlands- svensk särskild prövning, ankommer det på utlandsskolnämnden att avgöra frågan.
Med svensk elev förstås i denna kun- görelse elev, vilkens föräldrar äro ut- landssvenskar.
Åtgärder i utlandet Svensk undervisning i utlandet Grundläggande bestämmelser
4 5. I utlandet anordnas statsunderstödd svensk undervisning i följande former: a) svensk grundskola, som kan vara
förenad med svensk förskola (utlands- skola),
b) undervisning i grupp,
c) skola för barn från olika länder (internationell skola) i vilken ingår undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden.
d) korrespondensundervisning som handledes av lärare eller föräldrar,
e) undervisning som vid sidan av skolgång meddelas i svenska språket och om svenska förhållanden.
5 5. Barn och ungdom mottagas efter ansö— kan i undervisning som anordnas en— ligt 4 5, om de ha den ålder och de för- utsättningar att följa undervisningen som särskilt föreskrives.
6 5. För undervisning och förskoleverksam- het enligt 4 5 får ej uttagas avgift.
Utlandsskolan Inrättande av utlandskola 7 5. I skolenhet av utlandsskolan ingår låg- och mellanstadierna av svensk grund- skola. I skolenheten kan ingå svensk förskoleverksamhet och, om särskilda skäl föreligga, högstadium av grund— skolan.
Om synnerliga skäl föreligga, kan i undantagsfall utlandsskola omfatta svensk gymnasial skola.
8 5. Skolenhet av utlandsskolan får inrättas,
om antalet elever på låg- och mellansta— dierna av grundskolan beräknas mera varaktigt uppgå till minst tolv.
Förskoleverksamhet får anordnas, om antalet barn beräknas bli minst åtta.
Högstadium av grundskolan får an- ordnas, om antalet elever beräknas bli minst fem i varje årskurs.
Stadium av grundskolan och förskole- verksamhet får bibehållas i utlandsskola även om elevantalet under något läsår är lägre än som anges i första till tred- je styckena.
9 %.
Skolenhet av utlandsskolan inrättas efter medgivande av utlandsskolnämn- den. I samband med inrättandet fast- ställer nämnden skolans organisation.
Huvudman m.m. 10 5. .
Huvudman för skolenhet av utlandssko- lan är en för driften av skolenheten bil— dad förening. Utlandsskolnämnden kan bestämma, att skolenheter inom visst område skola ha samma huvudman. Hu- vudmannen svarar för de kostnader för skolenheten och därtill hörande verk- samhet, som ej täckas av andra medel.
Förening skall ha minst 10 medlem- mar.
För förening skall finnas en styrelse med säte i det land där skolan finnes.
Utlandsskolnämnden fastställer stad- gar för förening.
11 5. Ärende som ankommer på förening av- göres på föreningsstämma, om annat ej följer av bestämmelserna i 12 och 13 55.
12 &.
Av styrelsen avgöras frågor om förvaltning och verkställighet, intagning av elever och skiljande av elev från skolan, angelägenheter som föreningsstäm- man hänskjuter till styrelsen. !
Styrelsen skall
tillse att verksamheten vid skolenhe- ten bedrives ändamålsenligt och gällan- de föreskrifter iakttagas,
anskaffa lämpliga lokaler till skolan och möblerade bostäder till lärarna,
verka för samarbete mellan hem och skola,
lämna utlandsskolnämnden begärda uppgifter och verkställa nämndens be- slut rörande skolan.
Styrelsens ledamöter skola skaffa sig personlig kännedom om verksamheten vid skolenheten.
14 5. Styrelsen äger överlämna åt ledamot av styrelsen att avgöra ärende eller grupp av ärenden, som ej är av beskaffenhet att prövningen bör ankomma på sty- relsen.
15 5. Styrelsen skall bestå av sju ledamöter.
Av dessa utser utlandsskolnämnden en ledamot och föreningsstämman fem ledamöter. Studierektor är självskriven ledamot. Av de ledamöter som stämman utser skola minst tre vara föräldrar till elever vid skolenheten.
Ordförande i styrelsen väljes av stäm— man bland de ledamöter som utses av nämnden eller stämman. Styrelsen utser inom sig vice ordförande och andra funktionärer.
För varje ledamot som utses av nämn- den eller stämman väljes i samma ord- ning en suppleant.
Ordförande och övriga ledamöter samt suppleanter utses för högst tre år. Ledamot får vara ordförande högst sex år i följd.
16 5. Ledamot av styrelsen får ej närvara, när styrelsen behandlar ärende, som personligen rör honom eller någon ho-
nom närstående, som avses i 4 kap. 13 S 2. rättegångsbalken.
17 5. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden.
Styrelsen är beslutför, när ordföran- den eller vice ordföranden och minst tre andra ledamöter äro närvarande.
Som styrelsens beslut gäller den me- ning varom de flesta förena sig eller, vid lika röstetal, den mening som ord— föranden biträder.
18 5. Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på studierektor eller på sär- skilt förordnad föredragande. Genom särskilt beslut får medges, att ärende som handlägges enligt 14 & avgöres utan föredragning.
Ordförande får själv övertaga bered- ning och föredragning av ärende.
19 %. Vid sammanträde med styrelsen föres protokoll.
Om någon som deltagit i den slutliga handläggningen av ärende eller före- draganden har skiljaktig mening, skall denna antecknas till protokollet.
G r u n (1 s k 0 l a n 20 5.
Vid skolenhet av utlandsskolan skall grundskolan i fråga om arbete och ele- ver anordnas och drivas enligt väsent- ligen de grunder som tillämpas för grundskolan i Sverige. Specialundervis- ning och särskild undervisning med— delas dock endast i mån av tillgång på lärare.
Närmare föreskrifter om verksamhe- ten meddelas av utlandsskolnämnden.
21 5. Om särskilda skäl föreligga, får elev skiljas från skolenheten.
Förskolan 22 5.
Verksamheten i förskolan vid skolenhet av utlandsskolan bedrives enligt de grunder som tillämpas för lekskolor och daghem i Sverige, varvid beaktas de särskilda förhållandena i det land där skolan är belägen. Om skolplikten i det- ta land inträder vid lägre ålder än i Sverige, bör verksamheten om möjligt anordnas så att barn till utlandssvens- kar kunna fullgöra sin skolplikt i för- skolan vid skolenheten av utlands— skolan.
Verksamheten i förskolan pågår un- der omkring 39 veckor om året och skall om möjligt förläggas till den tid som utgör läsåret för grundskolan av skol— enheten. Verksamheten omfattar tre till fem timmar om dagen under fem ar- betsdagar i veckan.
23 5. I förskolan mottagas barn som äro minst tre år och ej uppnått den för grund- skolan gällande skolåldern. Antalet grupper i förskolan bestäm- mes av utlandsskolnämnden.
Skolhälsovård 24 5. För elever vid utlandsskolan, inberäk- nat förskolan, anordnas skolhälsovård.
Denna har till ändamål att bevara ele- vernas själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. Den skall främst vara av förebyg- gande natur och ej avse egentlig sjuk- värd.
25 5. För skolhälsovården skall finnas en Skolläkare. Skolsköterska bör kunna an- litas vid förekommande behov.
Där förhållandena det medge, bör hållas regelbundet återkommande läkar- mottagning.
26 %. Elev skall läkarundersökas vid intag-
ning i utlandsskola och därefter vart- annat år.
Dessutom skall elev, som är klen, sjuk eller sjukdomshotad (kontrollharn), läkarundersökas så ofta skolläkaren fin- ner det behövligt. Undersökning skall även ske av elever, som studierektor, lä- rare eller föräldrarna särskilt hänvisat till skolläkaren eller som denne eljest finner vara i behov av undersökning.
E 1 e v h e m 27 5. I anslutning till skolenhet av utlands— skolan kan efter medgivande av Kungl. Maj :t inrättas elevhem. Elevhem har samma huvudman och styrelse som skolenheten.
28 &.
Elevhem organiseras och drives väsent- ligen enligt de grunder som tillämpas för elevhem i Sverige med beaktande av de särskilda förhållandena i det land där hemmet finnes.
För varje elevhem fastställer utlands- skolnämnden ett reglemente med när— mare bestämmelser om verksamheten.
29 5. I elevhem mottages elev i utlandsskolan samt i mån av plats annan svensk elev och, om särskilda skäl föreligga, annan studerande från Sverige eller annat nor- diskt land.
Undervisning i grupp 30 5. Undervisning i grupp enligt 4 5 b) får anordnas på ort i utlandet, där utlands- skola finnes.
Undervisningen kan omfatta förskole- verksamhet och grundskoleundervis- ning enligt de närmare föreskrifter ut- landsskolnämnden meddelar.
31 %. Undervisning i grupp anordnas efter medgivande av utlandsskolnämnden, om särskilda skäl föreligga och antalet
barn som skola deltaga är lägst sex. Huvudman är förening eller enskild person som nämnden godtager.
Internationell skola 32 5. Internationell skola skall i fråga om läroplan, intagning av elever, elevernas fostran och arbetets allmänna inrikt- ning väsentligen motsvara svensk grundskola eller gymnasial skola.
I skolan kan ingå förskoleverksamhet, om första läsundervisning, i den mån sådan förekommer för svensk meddelas på svenska'språket.
elev,
33 %. Internationell skola skall uppfylla de villkor, som ställas på svensk utlands- skola, om utlandsskolnämnden ej med— ger undantag.
Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden skall medde— las svensk elev i en omfattning som ut- landsskolnämnden godtager.
34 %. Svensk undervisning vid internationell skola inrättas efter medgivande av ut- landsskolnämnden, som även fastställer avdelningens organisation.
Som villkor för godkännande gäller, att för elev räknat bidragen för icke svenska elever ej äro lägre än svenska statens bidrag för svenska elever.
35 &. Skolhälsovård enligt 24—26 55 kan ef- ter medgivande av utlandsskolnämnden anordnas för svensk elev vid interna- tionell skola.
Annan undervisning 36 5. Korrespondensundervisning i ämne el- ler ämnen, som ingå i läroplanen för svensk grundskola eller gymnasial skola, kan av utlandsskolnämnden an— ordnas i anslutning till utlandsskola el- ler undervisning i grupp eller genom di-
rikt kontakt med eleven och dennes föräldrar.
37 €. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden bör, där så kan ske, av utlandsskolnämnden anordnas för svenska elever i utländsk skola.
Nordisk samverkan
38 5. Utlandsskolnämnden skall verka för att undervisning och därtill hörande verksamhet samordnas för utlandssvens- kars barn och barn till medborgare i andra nordiska länder på samma ort i utlandet.
39 5. Om Kungl. Maj:t så bestämmer, intagas i utlandsskola barn, vilkas föräldrar äro i utlandet bosatta medborgare i annat nordiskt land, på samma villkor som svenska elever.
Utlandsskola bör medverka till att stödundervisning i annat nordiskt lands språk kommer till stånd, om erforderlig undervisning i språket ej meddelas på orten.
Personal i utlandet Utlandsskolan Allmänna bestämmelser 40 5. Vid utlandsskolan finnas studierektorer, lärare och annan erforderlig personal. Studierektor och lärare äro statligt anställda hos utlandsskolnämnden. Annan personal är anställd hos hu- vudmannen. 41 5. I fråga om anställda vid utlandsskolan äga bestämmelserna i 8 kap. 2—5 55 skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439) motsvarande tillämpning.
42 5. För studierektor och lärare jämställes tjänstgöring i utlandsskolan med mot-
svarande tjänstgöring i skola i Sverige, om annat ej anges.
Studierektor
43 5. Vid varje skolenhet finnes en arvodes— tjänst som studierektor. Tjänsten är för- enad med lärartjänst vid skolenheten. Om särskilda skäl föreligga och inneha- varen har erforderlig lärarutbildning, kan arvodestjänsten som studierektor vara fristående.
44 5. Studierektor skall närmast under sty- relsen för skolenheten
a) utöva den pedagogiska ledningen och tillsynen över skolenheten,
b) främja samarbetet mellan hemmen och skolan,
c) i samråd med skolläkaren vaka över de hygieniska förhållandena i sko- lan,
d) sörja för att böcker och annan undervisningsmateriel anskaffas och användes på lämpligt sätt,
e) under ferietid fullgöra uppgifter som höra till hans arbete och som ej lämpligen kunna fullgöras under läs— året.
45 5. I fråga om skolförvaltningen skall stu- dierektor särskilt
a) besluta i ärende som styrelsen en- ligt 14 & överlämnar åt honom,
b) vara styrelsens sekreterare, om sty- relsen ej utser annan,
c) ha tillsyn över lokaler, inredning och undervisningsmateriel samt regel- bundet inventera dessa tillgångar.
46 5.
För studierektors tjänsteutövning gäller utöver bestämmelserna i 44 och 45 Så den instruktion, som styrelsen faststäl- ler med ledning av en av utlandsskol- nämnden utfärdad normalinstruktion.
Studierektors undervisningsskyldig- het på tjänsten som lärare nedsättes av
utlandsskolnämnden med 2—8 vecko- timmar. L ä r a r e
47 5. I utlandsskolan finnas statliga tjänster som förskollärare, småskollärare, folk- skollärare, lärare i läroämnen, lärare i yrkesämnen och övningslärare.
48 5. Lärare anställas som extra ordinarie el- ler extra lärare med minst halv tjänst- göring.
Den som i Sverige innehar ordinarie tjänst som lärare, för vilken avlönings- förmånerna fastställas under med- verkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, kan, om han beviljas tjänstledighet, efter ansö- kan förordnas att uppehålla tjänst som lärare vid utlandsskolan.
Dessutom kan lärare anställas som timlärare eller pensionsavgången lärare. 49 &. Tjänst som lärare vid utlandsskolan in- rättas efter beslut av utlandsskolnämn- den.
Vid utlandsskola med minst 12 elever på grundskolans låg- och mellanstadier får i mån av behov två heltidstjänster som lärare inrättas.
50 5. Tjänst som lärare avser tjänstgöring i utlandsskolan och, om så erfordras, un- dervisning enligt 4 % b)—e). Förord- nande om tjänstgöring gäller tills vi- dare och för viss ort.
51 5. I fråga om behörighet till lärartjänst skola bestämmelserna för motsvarande tjänst vid förskolan eller grundskolan i Sverige tillämpas.
Om särskilda skäl föreligga, kan ut- landsskolnämnden medge sökande be- frielse från behörighetsvillkor.
52. S. Bestämmelserna om' lärares allmänna
åligganden i 8 kap. 11—18 %% skolstad— gan äga motsvarande tillämpning på lärare vid utlandsskolan.
Lärare är skyldig att, om så erford- ras, meddela undervisning dels i ämne eller på stadium, som ej ingår i tjänsten men där läraren kan anses äga förut- sättningar att undervisa, dels i svenska språket och om svenska förhållanden åt svenska elever i annan skola än utlands- skola.
53 %. Lärare är även skyldig att, om så erfordras, vid korrespondensundervis- ning handleda elev i utlandsskola eller annan elev. Vid sådan handledning an- ses antal elever svara mot antal vecko- timmar enligt följande uppställning
Antal
10 ll elever
Antal vecko- timmar
54 å.
Lärare, som medgivits rätt till ersätt- ning för resa till och från Sverige un— der sommarferie, är skyldig att enligt utlandsskolnämndens bestämmande un- der ferien deltaga i lärarfortbildning av sådant slag, som normalt anordnas för svenska lärare.
55 5. I tjänst som lärare kan ingå att med- dela undervisning åt vuxna i svenska språket och om svenska förhållanden samt tjänstgöring som avser allmän in- formation om svenska förhållanden.
56 %. Heltidsanställd lärare är skyldig att mottaga möblerad tjänstebostad som an— visas honom. Kan överenskommelse om hyran för bostaden ej träffas, bestämmer utlands- skolnämnden hyran.
Tjänstetillsättning 57 5. Tjänst som studierektor eller lärare till- sättes av utlandsskolnämnden genom förordnande för högst tre år.
På heltidstjänst och tjänst som studie- rektor får förordnandetiden samman- lagt omfatta högst sex år. Därefter kan ytterligare förordnande meddelas först sedan läraren tjänstgjort inom skolvä- sendet i Sverige under minst två läs- år. Om särskilda skäl föreligga, kan ut- landsskolnämnden nedsätta sist nämnda tid.
58 %.
Tjänst som studierektor eller lärare vid utlandsskolan kungöres till ansökan le— dig i den ordning utlandsskolnämnden bestämmer.
, 59 %. Bestämmelserna om befordringsgrunder i 25 kap. 11 och 25 55 skolstadgan äga motsvarande tillämpning i fråga om stu- dierektor och lärare. vid utlandsskolan, varvid tjänsternas speciella karaktär skall beaktas.
Styrelsen för den skolenhet, vid vil- ken tjänstgöringen skall förläggas, skall beredas tillfälle yttra sig över sökande till tjänsten. I brådskande fall får dock förordnande meddelas utan att yttran— de från styrelsen inhämtats.
60 %. Tjänst tillträdes utan hinder av att för- ordnandet på tjänsten ej vunnit laga kraft. Har den förordnade tillträtt tjäns- ten och blir efter besvär annan förord- nad, skall för denne gälla den tillträ- desdag utlandsskolnämnden bestämmer.
61 5. Utan hinder av bestämmelserna i 57— 60 Så får enligt utlandsskolnämndens bestämmande styrelsen förordna tim- lärare eller pensionsavgången lärare för högst ett läsår i sänder.
Annan personal vid utlandsskola än stu- dierektor och lärare anställes av sty- relsen.
Ledighet och vikariat 63 5.
Tjänstledighet för studierektor och lä- rare beviljas under tid,-som ensam eller i omedelbar följd med tidigare tjänst- ledighet omfattar högst sex månader, av styrelsen samt under längre tid av utlandsskolnämnden.
64 €. Vikarie för studierektor eller lärare för- ordnas av styrelsen, om denna beviljat tjänstledigheten, och i annat fall av ut- landsskolnämnden.
65 %. Studierektor samt ordinarie och extra ordinarie lärare äga åtnjuta ferier un- der den tid av året som ej utgör läsår, om annat ej följer av denna kungörelse eller-; annan bestämmelse som Kungl. Maj :t meddelar.
Annan undervisning 66 5.
Lärare som fordras för undervisning enligt 4 & b)—e) äro statligt anställda hos utlandsskolnämnden.
Bestämmelserna i 41, 42, 47—61 och 64—65å5 skola i tillämpliga delar gälla för lärare som avses i första stycket. Närmare föreskrifter om sådan lärares anställnings- och tjänstgöringsförhållan- den meddelas av utlandsskolnämnden. Om minst 12 elever deltaga i lärarledd korrespondensundervisning på en ort, kan'särskild tjänst som handledare in- rättas.
Finnas minst 12 elever vid interna- tionell skola, kan i mån av behov två heltidstjänster som lärare inrättas.
Elevhem . 67 5. Vid elevhem finnes en statlig tjänst som
föreståndare. Är antalet platser i hem- met minst 30, får efter medgivande av utlandsskolnämnden inrättas en statlig tjänst som biträdande föreståndare. Annan erforderlig personal vid hem- met är anställd hos huvudmannen.
68 5. Utlandsskolnämnden meddelar närmare bestämmelser om föreståndare och bi- trädande föreståndare.
Statsbidrag m. m. Studierektorer och lärare 69 5. Kostnad för avlöningsförmåner till stu- dierektor och lärare för undervisning enligt 4 & bestrides av statsmedel.
70 5.
K05tnad för flyttning ersättes heltids- anställd lärare i samband med att tjänst på ort i utlandet tillträdes eller från- trädes. Frånträdes tjänst före utgången av tiden för förordnandet, prövar ut- landsskolnämnden om ersättning skall utgå.
71 %. Heltidsanställd lärare erhåller ersätt- ning för kostnad för resor vartannat år till och från Sverige under sommar- ferierna.
Lokaler m.m.
72 5. Skolenhet av utlandsskolan skall ha till- gång till lämplig mark samt vara för- sedd med lokaler, inredning, bibliotek och annan utrustning, som fordras för en tidsenlig utbildning.
Skolenhet skall förläggas till plats, som är lämplig med hänsyn till ele- vernas resor.
73 5. Till huvudman för utlandsskola utgår statsbidrag till hyra av mark och loka- ler för skolenheten med högst hela kostnaden.
Beslut om statsbidrag meddelas av utlandsskolnämnden. Om bestämmelser- na i 72 & ej äro helt uppfyllda, äger nämnden minska eller innehålla stats- bidraget.
74 5. Efter medgivande av Kungl. Maj:t utgår statsbidrag till huvudman för utlands- skola för förvärv av mark och lokaler för skolenheten eller tillhandahåller svenska staten huvudmannen mark och lokaler.
75 5. Till huvudman för internationell skola kan för kostnad för mark och lokaler för skolenheten utgå statsbidrag som utlandsskolnämnden bestämmer.
Hyres mark och lokaler, äga bestäm- melserna i 73 & motsvarande tillämp- ning. Statsbidrag får då ej utgå till större del av kostnaden än som mot- svarar andelen svenska elever i skol- enheten.
76 &.
Kräves särskild lokal för undervisning i grupp eller för undervisning, som vid sidan av annan skolgång meddelas i svenska språket och om svenska förhål- landen, utgår statsbidrag enligt utlands- skolnämndens bestämmande för kost- nad för hyra av lokalen.
Skolhälsovård 77 5. Till kostnad för skolhälsovård enligt 24—26 och 35 Så utgår statsbidrag med 10 kronor för elev och läsår.
Undervisningsmateriel 78 %.
Kostnad för stadigvarande undervis- ningsmateriel för undervisning som av- ses i 4 5 bestrides av statsmedel. Som sådan materiel räknas även skolbiblio- tek och laboratorieutrustning.
Materielen tillhandahålles av utlands-
skolnämnden eller anskaffas i utlandet enligt nämndens anvisningar.
79 %.
Elev skall i skälig omfattning tillhanda- hållas materiel som fordras för en tids- enlig undervisning enligt 4 €, inberäk- nat utländska läroböcker som ej strida mot den uppfattning om ungdomens fostran och utbildning som råder i Sve- rige.
Materielen tillhandahålles genom ut- landsskolnämndens försorg eller anskaf- fas i utlandet.
Kostnad för läroböcker och korres- pondenskurser bestrides av statsmedel. För annan materiel utgår statsbidrag med 40 kronor för elev och läsår.
Skolskjutsar 80 %.
Kostnad för svensk elevs dagliga resor med allmänna färdmedel mellan hem- met och utlandsskola, internationell skola eller lokal för undervisning i grupp bestrides av statsmedel. Använ- des särskilt färdmedel, utgår ersättning enligt grunder som utlandsskolnämnden bestämmer, dock med högst 3 kronor för elev och dag.
Skolmåltider 81 %. Anordnas Skolmåltider vid utlandsskola och stå måltiderna öppna för alla elever som önska deltaga däri, utgår statsbi- drag med 1 krona för elev och läsdag. Detsamma gäller i fråga om svenska ele- ver vid internationell skola.
Elevhem 82 5. Vid elevhem som är knutet till utlands- skola utgår av statsmedel ersättning för kostnad för avlönande av föreståndare och biträdande föreståndare. I övrigt utgår statsbidrag om Kungl. Maj:t så bestämmer.
Åtgärder i Sverige Information
83 5. Genom utlandsskolnämndens försorg sammanställas uppgifter om möjlighe- terna för utlandssvenskars barn att få svensk undervisning i utlandet och i Sverige.Sammanställningarna tillhanda- hållas utlandssvenskarna på lämpligt sätt.
84 &. Utlandsskolnämnden skall, i mån av tillgång på personal och medel, stå ut— landssvenskar till tjänst med enskild upplysning och rådgivning i frågor rö- rande deras barns skolgång.
Intagning i skolor i Sverige Intagning :” kommunala skolor 85 5. Vid intagning av elever i gymnasium, fackskola eller yrkesskola med kommun som huvudman jämställas barn och ung- dom, vilkas föräldrar äro utlandssvens- kar, med dem som tillhöra skolans elev— område.
Motsvarande gäller i fråga om intag- ning i landstingskommuns yrkesskola.
86 5. Den som genomgått årskurs 9 i grund- skolan av utlandsskolan eller motsva- rande årskurs av internationell skola som anordnats enligt 4 å och 32—34 55 efter att de två senaste åren ha varit elev i sådan skola äger rätt 'att intagas i årskurs 1 av kommunalt gymnasium, om han fyller behörighetsvillkoren i 12 kap, 1 5 skolstadgan, och i årskurs 1 av kommun! m,. en han fyller behörighetsvillkoren i 16 kap. 1 5 skol- stadgan.
87 €. Utlandssvensk, som genomgått utländsk eller internationell skola, som ej kan jämställas med svensk grundskola, inta— ges som elev i svensk grundskola eller
som extra elev i kommunalt gymna- sium eller kommunal fackskola i års- kurs och linje eller tillvalsgrupp, som finnes vara lämpligast för honom.
Bristande kunskaper i svenska, svensk historia, svensk geografi, svensk sam- hällskunskap eller kristendomskunskap (religionskunskap) skall ej medföra annan placering än sökanden önskar, om han förutses kunna komplettera bristerna under det första året i skolan.
I ärende om intagning enligt denna paragraf skall, om så erfordras, .ytt- rande inhämtas av utlandsskolnämnden.
Extra elev enligt första stycket anta- ges efter ett års skolgång eller tidigare som elev vid gymnasiet eller facksko- lan, om han då i fråga om kunskaper fyller villkoren härför. Prövningen an- kommer på kollegiet.
88 5.
Vid intagning av utlandssvenskars barn i gymnasium eller fackskola med koma mun som huvudman gäller, att antalet elever i klass får ökas med högst tre utöver eljest för klassen föreskrivet högsta antal samt att sådan intagning, efter medgivande av skolöverstyrelsen, kan föranleda att ytterligare klass an- ordnas.
Inlagning i vissa internatskolor 89 5. Efter medgivande av Kungl. Maj:t kan vid statsunderstödd privatskola med elevhem (internatskola) högst 60 pro- cent av platserna vid internatet förbe- hållas utlandssvenskars barn.
På platser som avses i första stycket intagas elever av en central intagnings- nämnd eller, om intagning sker under pågående läsår, av utlandsskolnämn— den.
Instruktion för den centrala intag- ningsnämndens arbete fastställes av skolöverstyrelsen efter förslag av ut- landsskolnämnden.
Ordförande i central intagningsnämnd enligt 89 5 är utlandsskolnämndens ord- förande. Ledamöter äro rektorerna i de internatskolor som mottaga eleverna och, enligt utlandsskolnämndens be- stämmande, representant för annat elev— hem, som i större utsträckning motta- ger utlandssvenskars barn. Sådan rep— resentant utses av styrelsen för elev- hemmet.
Sekreterare är tören.
utlandsskolinspek-
91 5.
Ansökan om intagning i internatskola, som avses i 89 %, ställes till utlandsskol- nämnden. .
Vid intagningen skola behörighets- villkoren för intagning i motsvarande skolor i det allmänna skolväsendet och bestämmelserna i 85—88 %% i tillämpliga delar gälla.
Vid läsårets början skola enligt skol- överstyrelsens bestämmande samman— lagt högst 15 av de för utlandssvenskar- nas barn avsedda platserna i internat— skolorna hållas obesatta i grundskola, gymnasium och fackskola för att kunna besättas under pågående läsår.
Pedagogiska åtgärder
92 5. Genom utlandsskolnämndens försorg få på sommaren anordnas preparandkur- ser för utlandssvenskars barn som efter längre vistelse i utlandet ämna söka vinna inträde i skolväsendet i Sverige.
Kurser anordnas i ämnen där starkt behov av kompletterande undervisning föreligger.
Kurserna stå i mån av plats öppna även för barn till utlänningar, som in- flyttat till Sverige.
*För undervisningen vid kurserna får avgift ej uttagas.
93 5. För barn och ungdom, vilkas föräldrar
äro utlandssvenskar och som vistats i utlandet under längre tid, anordnas stödundervisning enligt föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelar. Sådan stöd— undervisning kan anordnas för kortare tid än en termin.
Inackordering Inackorderingshem
94 %. Utlandsskolnämnden skall skaffa upp— gifter om lämpliga inackorderingshem för barn och ungdom som ha utlands- svenska föräldrar. Uppgifter böra i förs- ta hand inhämtas från orter med gym- nasiala skolor av olika slag, där utlands- svenskars barn förutses vilja fullgöra sin skolgång.
95 5. Utlandsskolnämnden skall på begäran lämna utlandssvensk uppgift om inac- korderingshem. På nämnden skall ej ankomma att biträda vid träffande av avtal om inackordering.
I fråga om tillsyn av inackorderade elever i det allmänna skolväsendet gälla särskilda bestämmelser som skolöver- styrelsen meddelar.
Elevhem 96 5. Utlandsskolnämnden skall verka för att platser vid elevhem stå till utlands— svenskarnas förfogande.
97 5.
Efter medgivande av Kungl. Maj:t in- rättas särskilda elevhem med platser för utlandssvenskars barn. Om sådana elevhem och elevhem vid internatskolor enligt 89 5 gälla särskilda bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar.
'Sådana elevhem äro knutna till det allmänna skolväsendet i kommunen.
98 5. Om vid statsunderstött elevhem, som är knutet till det allmänna skolväsendet,
och som ej avses i 97 &, platser ej kunna besättas, skall detta anmälas till ut- landsskolnämnden. Nämnden äger be- sätta platserna med utlandssvenskars barn.
Statsbidrag m. m.
99 5. För elev eller extra elev, vilkens för— äldrar äro utlandssvenskar, vid gymna- sium, fackskola eller yrkesskola med kommun som huvudman, utgår stats- bidrag till huvudmannen enligt grunder och med belopp som gäller i fråga om ersättning, som annan kommun skall erlägga, när elever från kommunen gå i den gymnasiala skolan.
Statsbidrag enligt motsvarande grun- der utgår, då elev med utlandssvenska föräldrar intagas i landstingskommuns yrkesskola eller i enskild skola.
Ersättning enligt denna paragraf ut— betalas av utlandsskolnämnden.
100 5.
För undervisningen vid internatskola som avses i 89 & utgår statsbidrag, var- vid bestämmelserna i kungörelsen den 4 mars 1966 (nr 115) om statsbidrag till driftkostnader för gymnasiala skolor skola äga motsvarande tillämpning.
Finnas vid skolan elever som intagits i elevhemmet enligt styrelsens bestäm- mande, minskas statsbidraget enligt första stycket i förhållande till antalet sådana elever. Minskningen bestämmes med hänsyn till antalet elever vid läs- årets början.
101 5.
Till skollokaler och stadigvarande un— dervisningsmateriel vid internatskola utgår statsbidrag med belopp som Kungl. Maj:t för varje särskilt fall he- stämmer.
I fråga om internatskolas elevhem ut- går statsbidrag enligt särskilda bestäm— melser som Kungl. Maj:t meddelar.
Kostnad för preparandkurser enligt 92 & bestrides av statsmedel, i den mån avgift för inackordering ej uttages.
Till kostnad för stödundervisning en- ligt 93 5 utgår statsbidrag enligt de grunder som eljest gälla för undervis- ningen vid skolan.
103 S. Talan mot beslut av styrelsen för ut- landsskola föres hos utlandsskolnämn- den genom besvär.
Förslag till Kungl. Maj:ts instruktion för utlandsskolnämnden
Inledande bestämmelser 1 5. Allmänna verksstadgan den 3 december 1965 (nr 600) skall, med undantag av 3 5 2 och 9 5 samt i övrigt på sätt som följer av denna instruktion, tillämpas på utlandsskolnämnden.
Med chefen förstås vid tillämpningen av 5 & verksstadgan nämndens ordfö— rande och i övrigt utlandsskolinspek- tören.
2 5. Uppgifter Nämnden har till uppgift att enligt kun- görelsen den -— _ — (nr ) om un- dervisning åt utlandssvenskars barn ut— öva ledningen och tillsynen av verk- samheten enligt kungörelsen.
3 5.
Det åligger nämnden särskilt att
verka för att arbetet bedrives ända- målsenligt och tillse att det fortgår en- ligt gällande föreskrifter,
tillse att lämpliga lärare anställas för undervisningen i utlandet av utlands— svenskars barn,
främja lärarnas fortbildning,
vaka över anskaffningen av pedago- giska hjälpmedel för undervisningen i utlandet,
bedriva upplysningsverksamhet om möjligheterna att bereda utlandssvens- kars barn svensk undervisning i utlan- det och i Sverige,
i fråga om elever från utländska skol- system svara för pedagogisk rådgivning
rörande undervisningen i svenska sko- lor samt verka för att deras skolgång i Sverige underlättas,
före den 1 juni till skolöverstyrelsen avge förslag till anslagsframställningar hos nästa års riksdag,
svara för den omedelbara inspektio- nen av utlandsskolorna och annan un— dervisning i utlandet under nämndens inseende.
4 5.
Nämnden äger av skolor under inse- ende av skolöverstyrelsen eller annan central förvaltningsmyndighet få upp— lysningar om undervisningen av ut- landssvenskars barn.
5 5. Nämnden äger rätt att av skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län få biträde i utbildningsfrågor och med fortbildningen av lärare vid utlandssko- lorna.
Organisation
6 5. Nämnden består av ordförande och fyra andra ledamöter. Nämnden utser inom sig vice ordförande.
För var och en av ledamöterna skall finnas en personlig suppleant.
7 %. Hos nämnden finnes en utlandsskolin- spektör. Inspektören är chef för nämn— dens kansli.
8 %. Hos nämnden äro i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning
och annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel äger nämnden anlita experter och sak- kunniga.
Ärendenas handläggning 9 5. Av nämnden i plenum avgöras
]. frågor om inrättande av skolenhet av utlandsskolan, om stadgar för för- ening som är huvudman för utlands- skola och om statsbidrag till internatio- nell skola,
2. pedagogiska frågor av allmän eller principiell natur,
3. frågor om reglemente för elevhem i utlandet,
4. frågor om normalinstruktion för studierektor och föreskrifter om an- ställnings- och tjänstgöringsförhållan- den för lärare i utlandet,
5. frågor om förordnande av studie- rektor eller lärare för minst ett läsår, _ 6. frågor om disciplinstraff, åtalsan— mälan, flyttningsskyldighet, ning från tjänsten eller läkarundersök- ning, '
7. besvärsmål,
8. frågor om anslag till nämndens verksamhet,
9. frågor om tillsättning av tjänster hos nämnden och tillkallande av ex— perter och sakkunniga,—
10. frågor om yttrande över betänk- ande,
11. andra frågor av större vikt.
10 %. Nämnden sammanträder i plenum på kallelse av ordföranden.
Utlandsskolinspektören äger rätt att deltaga i nämndens överläggningar.
11 5.
I pleniärende är nämnden beslutför, när ordföranden eller vice ordföran- den och minst två andra ledamöter äro närvarande. Viktigare pedagogisk fråga
avstäng-.
får ej avgöras utan att en av de leda- möter, som tillsatts efter förslag av atol- överstyrelsen enligt 20 &, deltager i handläggningen.
Som nämndens beslut gäller den me- ning/varom de flesta förena sig eller, vid lika röstetal, den mening som ord- föranden biträder. Om omröstning i fråga som avses i 9 S 6 gälla särskilda bestämmelser.
' 12—5. Ärende, som icke skall avgöras i ple- num, avgöres enligt nämndens bestäm- mande av ledamot i nämnden, utlands- skolinspektören eller annan tjänsteman hos nämnden.
13 5. I ordförandens frånvaro må ej fattas be- slut i pleniärende av större vikt, som kan anstå utan olägenhet, eller utan hans medgivande vidtagas åtgärd, som rubbar eller ändrar av nämnden med- delade föreskrifter eller tillämpade grunder.
' 14 &.
Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på utlandsskolinspektören eller på särskilt förordnad föredragan- de. Nämnden får medge, att ärende som handlägges enligt 12 & avgöres utan föredragning.
15 %. Om någon som närvarit vid den slutliga handläggningen av ärende eller föredra- ganden har skiljaktig mening, skall den- na antecknas.
16 &. Ordföranden, utlandsskolinspektören eller, efter beslut av inspektören, annan tjänsteman äger infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden.
Inspektion m.m. 17 %. Nämndens inspekterande verksamhet utövas av utlandsskolinspektören eller
särskilt tillkallade experter. Som expert må nämnden utse ledamot i nämnden.
18 5. Vid utlandsskola skall förrättas inspek— tion eller göras besök om möjligt minst en gång vart tredje år samt eljest då sär- skild anledning därtill förekommer.
Nämnden skall årligen fastställa res- plan för regelbundna inspektioner och besök.
Redogörelse för inspektion eller be- sök skall inom sex månader tillställas nämnden.
19 5.
I fråga om inspektion och besök vid ut- landsskola eller inspektion av annan svensk undervisning i utlandet skola bestämmelserna i 19—21 55 instruktio- nen för länsskolnämnderna den 3 de- cember 1965 (nr 741) i tillämpliga de— lar gälla.
Tjänstelillsätlning 20 &. Styrelsens ordförande och övriga leda- möter samt suppleanter för dem för- ordnas av Kungl. Maj:t för högst fyra år i sänder.
Av ledamöterna förordnas en efter förslag av Utlandssvenskarnas förening och två efter förslag av skolöverstyrel- sen. I samma ordning förordnas supp— leanter.
Tjänst som utlandsskolinspektör tillsät- tes av Kungl. Maj:t efter förslag av ut- landsskolnämnden. Tjänsten tillsättes genom förordnande för viss tid. Fortsatt förordnande kan meddelas, om det fin- nes vara till fördel för nämndens verk- samhet.
Övriga tjänster tillsättas och annan personal antages av nämnden.
22 &. Behörig till tjänst som utlandsskolin- spektör är den som är behörig till ordi- narie tjänst såsom småskollärare, folk- skollärare eller lärare i läroämnen vid grundskolan och har erfarenhet av un- dervisning inom grundskolan.
Besvär
23 5. Talan mot nämndens beslut föres hos Kungl. Maj:t genom besvär, om annat ej är föreskrivet.
I fråga om sådant beslut om eller för— slag till tjänstetillsättning eller sådant beslut att icke tillsätta tjänst som till— kännages genom anslag eller kungöres i Post— och Inrikes Tidningar räknas be— svärstiden från den dag då anslaget skedde hos den myndighet som med- delat beslutet eller avgivit förslaget el- ler då kungörandet skedde. Detsamma gäller beslut om långtidsvikariat som tillsättes i samma ordning som tjänsten.
Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse om elevhem av rikskaraktär
Allmänna bestämmelser 1 5. För barn och ungdom som ha utlands- svenska föräldrar eller ha styrkt behov av miljöbyte anordnas elevhem enligt bestämmelserna i denna kungörelse. Så— dant elevhem kan ingå som enhet i elev- hem med även andra elever.
I fråga om elevhem vid vissa internat- skolor iakttagas bestämmelserna i 37—— 40 55.
2 &. Huvudman för elevhem enligt 1 S är den kommun där elevhemmet finnes. Styrelse för elevhem är skolstyrelsen i kommunen.
Om särskilda skäl föreligga, kan landstingskommun, enskild stiftelse el— ler enskild förening vara huvudman för elevhem. Styrelse för sådant elevhem utses av huvudmannen.
3 %. Elevhem inrättas efter medgivande av Kungl. Maj:t.
4 &. Elevhem står under inseende av skol- överstyrelsen och länsskolnämnd.
5 5. Bedrives ej verksamheten vid elevhem på tillfredsställande sätt, skall läns- skolnämnden förelägga styrelsen att vidtaga erforderliga åtgärder.
6 5. Erforderliga föreskrifter om elevhem meddelas av styrelsen i reglemente med
ledning av normalreglemente som skol- överstyrelsen utfärdar.
Intagning l elevhem 7 5. I elevhem enligt 1 % mottagas barn och ungdom för skolgång i grundskolan, kommunal gymnasial skola eller lands- tingskommuns yrkesskola.
Elev vid enskild skola under skol- överstyrelsens inseende som är behörig att intagas i motsvarande kommunala skola får även mottagas i elevhemmet.
Vid intagning i elevhem skall i första hand beaktas sökandens behov av in— ackordering i elevhemmet.
8 %. Av platserna i elevhem skola omkring 60 procent förbehållas utlandssvenskars barn och återstående platser besättas med elever, som äro i styrkt behov av miljöbyte.
I den mån platserna ej besättas med elever som avses i första stycket, kan i elevhem mottagas elever från orter utan tillgång till den skolutbildning som er— bjudes på den ort där elevhemmet fin- nes.
9 5. I elevhem intagas utlandssvenskars barn av en central intagningsnämnd eller ut- landsskolnämnden enligt bestämmelser- na för intagning av sådana barn i vissa internatskolor.
På övriga platser intagas elever av en intagningsnämnd, som består av tre ledamöter. Ordförande är rektor vid
skola som intager elever inackorderade i elevhemmet. Ordföranden utses av sty— relsen för elevhemmet. En ledamot är skolkurator eller skolpsykolog som sty- relsen för hemmet utser eller, om lands- tinget är huvudman för hemmet, läns- skolpsykologen. En ledamot utses av länsskolnämnden.
Elevhems utformning
10 5. Elevhem inrättas på ort, vars skolväsen ger goda möjligheter till val mellan olika utbildningsvägar.
11 5. Elevhem omfattar högst omkring 120 elevplatser fördelade på enheter med 30 —40 platser.
12 5. I varje enhet och elevhem böra rymmas tjänstebostäder för föreståndare och bi- trädande föreståndare.
13 5. Elevhem skall ha erforderliga utrym- men för studier och fritidssysselsättning samt i sin närhet ha tillgång till plats för lekar och idrott utomhus.
Verksamheten vid elevhem 14 5. Verksamheten vid elevhem syftar till att ge eleverna kärleksfull omvårdnad och en god hemmiljö. 15 5. I frågor som röra elevernas vård och uppfostran skall personalen samarbeta med föräldrarna. Föräldrarna skola ofördröjligen underrättas om svårare sjukdom eller olycksfall som drabbar elev och om åtgärder som vidtagas i anledning härav. Personalen skall verka för gott sam- arbete mellan skola och elevhem, 16 &. Eleverna skola i erforderlig omfattning beredas tillfälle till studier, lek och an- nan fritidssysselsättning.
I elevhem skola finnas lämpliga an- ordningar för spel och idrott.
17 5.
Under vistelsen i elevhem skola elever som gå i grundskolan få fri omvård- nad, däri inbegripet erforderlig läkar- vård.
Eleverna skola, om så lämpligen kan ske, i elevhemmet få handledning i förekommande husliga göromål.
18 5.
Elev skall rätta sig efter de ordnings— föreskrifter som gälla för elevhemmet, visa aktning och lydnad för hemmets personal samt eftersträva ett gott för- hållande till övriga elever.
Kroppslig bestraffning eller kränkan- de behandling av elev får ej förekomma.
19 %. Eleverna skola uppmuntras att aktivt medverka till att upprätthålla ordning- en i elevhemmet.
20 5. Verksamheten vid elevhem skall fortgå under den tid som läsåret omfattar för eleverna i hemmet.
Åtgärder för elevs tillrättaförande 21 5.
Har elev begått förseelse eller uppträtt olämpligt, skall föreståndaren genom samtal med eleven söka utreda orsaken till hans beteende, klargöra innebörden av det inträffade för honom och varna för upprepning.
22 5. Vid upprepade förseelser eller fortsatt olämpligt uppträdande liksom vid all- varligare förseelse hänskjutes saken till förste föreståndaren, som skall ut- reda orsaken till beteendet i samverkan med föreståndaren, elevens lärare och föräldrar, skolläkaren, skolpsykolog och kurator samt vidtaga de åtgärder han finner vara lämpliga.
23 5. Vinnes ej syftet med åtgärder enligt 22 5, hänskjutas ärendet till styrelsen. Styrelsen kan skilja eleven från elev- hemmet.
24 %. Föräldrarna skola snarast underrättas om åtgärd enligt 22 eller 23 %.
Personal 25 5. I elevhem finnes en tjänst som förste föreståndare samt i varje enhet av hem— met en tjänst som föreståndare och en tjänst som biträdande föreståndare. Dessutom skall i elevhem finnas an- nan erforderlig personal.
26 5. I stället för tjänst med heltidstjänstgö- ring får inrättas deltidstjänster med sammanlagt heltidstjänstgöring.
27 5. Kommunaltjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 275) skall tillämpas på anställ- ning som tjänsteman vid elevhem en- ligt denna kungörelse även då elevhem— met har enskild huvudman.
Stadgan den 3 december 1965 (nr 602) om vissa tjänstemän hos kom- muner m.fl. skall, med undantag av 9 å och i övrigt på sätt som följer av bestämmelserna nedan i denna kungö- relse, tillämpas på förste föreståndare, föreståndare och biträdande förestån— dare.
28 5.
Tjänst som förste föreståndare, förestån- dare eller biträdande föreståndare in- rättas som ordinarie, extra ordinarie eller extra eller i fråga om deltidstjänst som arvodestjänst.
Ordinarie tjänst tillsättes med för- ordnande tills vidare.
29 %. Behörig till tjänst som avses i 28 5 är den som
a) är fri från sjukdom eller lyte, som medför olämplighet för tjänsten,
b) äger god förmåga att leda perso- nal och gott sätt att behandla barn Och ungdom,
e) i fråga om tjänst som förste före- ståndare, har genomgått treårig utbild- ning som socialpedagog vid sociala barna- och ungdomsvårdsseminariet i Stockholm och, i fråga om annan tjänst, har med goda vitsord genomgått minst ettårig kurs vid skola för utbildning av internatföreståndare som staten god— känt eller äger därmed jämförlig ut— bildning,
d) har utbildning i barnpsykologi och barnsjukvård,
e) har praktisk erfarenhet av inter- natarbete bland barn och ungdom.
Om särskilda skäl föreligga, äger sty— relsen medge dispens från villkor, som avses i första stycket c)—e).
30 %. Tjänst som avses i 28 % tillsättes av styrelsen.
I fråga om tjänst som skall kungöras till ansökan ledig utfärdar styrelsen kungörelse i Post- och Inrikes Tid- ningar med föreläggande av tre veckors ansökningstid, räknat från dagen för kungörandet. Kungörandet anslås i sty- relsens expedition.
Tillkännagivande av styrelsens beslut om tillsättning av sådan tjänst eller be- slut att icke tillsätta tjänsten anslås i styrelsens expedition med uppgift om den dag då anslaget skedde.
31 &.
Åligganden för förste föreståndare, föreståndare och biträdande förestån- dare anges i instruktion, som styrelsen antager med ledning av normalinstruk- tion som skolöverstyrelsen utfärdar. In- struktionen skall fastställas av länsskol- nämnden.
32 &. Tjänsteman som anges i 31 5 skall un- der tid närmast före och efter termin ombesörja det arbete, som fordras för verksamhetens påbörjande och avslu- tande.
Under var och en av nio kalender— månader varje läsår får han utan att vara tjänstledig vara fri från tjänst- göring högst fyra dygn, varav högst två i följd.
33 5. Föreståndare skall fullgöra förste före- ståndares åligganden, då dennes tjänst är ledig eller tjänstens innehavare är tjänstledig eller fri från tjänstgöring enligt 32 å andra stycket.
Detsamma gäller biträdande förestån- dare i fråga om föreståndares åliggan— den.
34 å. Åligganden för övrig personal anges i instruktion som styrelsen antager efter förslag av förste föreståndaren.
35 5. Om ledighet och vikariat för tjänste- man som anges i 31 & beslutar styrelsen.
36 5. I frågor som avses i 23 och 25 55 stad— gan om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. beslutar länsskolnämnden. Fråga om läkarundersökning och av— stängning enligt 26 å nämnda stadga prövas av skolöverstyrelsen.
Vissa internatskolor 37 5.
I statsunderstödd privatskola med elev- hem (internatskola), där enligt sär— skilda bestämmelser platser förbehållas utlandssvenskars barn, skola återståen- de platser intill 90 procent av det sam— manlagda antalet platser vid internatet förbehållas
dels elever med styrkt behov av miljö- byte,
dels elever, som i hemorten eller dess närhet ej ha tillgång till den skolutbild- ning som internatskolan erbjuder och för vilka annan lämplig inackordering ej kunnat ordnas.
Efter medgivande av styrelsen för skolan kunna i första stycket angivna elever intagas även på övriga platser vid internatet som ej förbehållas ut— landssvenskars barn.
38 &.
I internatskola, som avses i 37 5, skall utom skolläkaren finnas en heltidsan- ställd sjuksköterska. Om skolläkaren ej är utbildad barnpsykiater, skall finnas tillgång till rådgivande psykiater eller psykolog.
Dessutom skola finnas tjänster som fritidsledare som motsvara sammanlagt en hel tjänst.
39 5. I internatskola intagas elever, som av- ses i 37 5, av en intagningsnämnd, som ' består av rektor tillika ordförande, skol-
läkaren, eller, om denne ej är utbildad barnpsykiater, skolans rådgivande psy- kiater eller psykolog och en ledamot som länsskolnämnden utser.
Övriga elever, som ej äro barn till ut— landssvenskar, intagas enligt bestäm- mande av styrelsen för skolan.
40 %. Bestämmelserna i 8 ä, 9 å andra stycket, 10 5 och 17 5 första stycket äga icke tillämpning i fråga om internatskola.
Statsbidrag m.m.
41 5. Till kostnad för lokaler för elevhem samt till inredning och inventarier ut- går statsbidrag med belopp, som be— stämmes av Kungl. Maj:t i varje sär- skilt fall.
42 5. Till kostnad för driften av elevhem ut- går statsbidrag för redovisningsår med
årslönen för dels en tjänst som förste föreståndare, dels en tjänst som före- ståndare och en tjänst som biträdande föreståndare för varje fullt 30-ta1 ele- ver, dels en tjänst som föreståndare, om överskjutande elevantal är minst 15. Årslönen beräknas efter högsta löne- klassen för ordinarie tjänst. Bidraget bestämmes med hänsyn till antalet ele- ver vid läsårets början.
Dessutom utgår statsbidrag med be- lopp, som motsvarar kostnad för per- sonal som avses i 38 €.
Finnas vid elevhemmet elever som ej avses i 1 5 eller, i fråga om elevhem vid internatskola, elever som intagits en- ligt styrelsens bestämmande, minskas statsbidrag enligt denna paragraf i för- hållande till antalet sådana elever vid läsårets början.
43 5. Statsbidrag enligt 42 & rekvireras av styrelsen kvartalsvis under sista måna— den i kvartalet samt utbetalas av läns- styrelsen.
44 5.
För elev som avses i 1 & erlägges elev- avgift som utlandsskolnämnden faststäl- ler. Avgiften skall väsentligen motsvara beräknad kostnad för uppehälle. Ele'v- avgift erlägges dock ej av den som går i kommuns grundskola.
Vid internatskola bestämmer huvud- mannen elevavgiften för elev, som ej avses i 1 S.
45 &. Huvudman för elevhem äger rätt till er- sättning för kostnad för elev vid hem- met som ej täckes enligt 41—44 55. Ersättningen utges av den kommun
som enligt 46 & skollagen skall utge er— sättning för elevens skolgång eller, i fråga om utlandssvenskars barn, av sta- ten.
Ersättning enligt denna paragraf fast— ställes av utlandsskolnämnden.
46 &.
Plats i elevhem vid internatskola som enligt särskilda bestämmelser vid läs- årets början hålles öppen för att under läsåret kunna besättas med utlands- svenskars barn, medräknas vid bestäm- mande av statsbidrag enligt 42 5 och ersättning enligt 45 5. Elevavgift enligt 44 5 erlägges av staten under den tid platsen är obesatt.
Besvär
47 5. Om annat ej följer av lagen den 3 juni 1965 (nr 276) om inskränkning i rät— ten att föra talan mot offentlig arbets- givares beslut, föres talan mot beslut av styrelsen för elevhem enligt denna kun- görelse h0s länsskolnämnden genom besvär, då beslutet rör
a) skiljande av elev från elevhemmet,
b) anställningsform, avlöningsförmån eller antagande av instruktion för förste föreståndare, föreståndare eller biträ- dande föreståndare,
c) anställning, tjänstledighet, vika- riat eller avgång för tjänsteman som av- ses i punkten b).
I fråga om sådant beslut om tjänste- tillsättning eller sådant beslut att icke tillsätta tjänst som tillkännages genom anslag räknas besvärstiden från den dag då anslaget skedde hos styrelsen. Detsamma gäller beslut om långtidsvika- riat som tillsättes i samma ordning som tjänsten.
Specialmotivering till författningsförslagen
Allmänna synpunkter
Utredningens förslag till åtgärder för undervisning och utbildning av ut- landssvenskarnas barn liksom förslaget rörande vissa elevhem förutsätter en närmare reglering av frågorna i för- fattning. Utredningen framlägger förslag till sådana författningar för att under- lätta överblicken av detaljerna av refor- men.
Utredningen har sålunda i en författ- ning sammanfört bestämmelserna om olika åtgärder för undervisning och ut— bildning av utlandssvenskars barn i ut- landet och här i landet. För utlands- svenskarna liksom även för svenska skolmyndigheter torde det bli enklast att kunna hämta erforderliga uppgifter ur en enda författning. Vidare fram— lägger utredningen förslag till instruk- tion för utlandsskolnämnden. Slutligen har utredningen i en särskild författ— ning samlat de bestämmelser som för- anleds av förslagen rörande särskilda elevhem knutna till allmänna skolor eller privata skolor och avsedda i första hand för utlandssvenskars barn och elever i behov av miljöbyte.
De åtgärder utredningen föreslår på andra områden förutsätter endast ett mindre antal författningsbestämmelser. Utredningen har ej ansett det erfor- derligt att framlägga förslag till dessa bestämmelser.
Kungörelse om undervisning åt utlandssvenskars barn Allmänna bestämmelser
1 5. Genom stadgandet får utlands- svenskars barn en rätt till svensk un- dervisning med de begränsningar som framgår av kungörelsen.
2 5. Skälen för inrättande av en sär- skild nämnd, utlandsskolnämnden, för utlandssvenskarnas skolfrågor redovi- sas i 3.1. Nämnden har en självstän- dig ställning. Den är ej underställd skol- överstyrelsen och dess ledamöter utses av Kungl. Maj:t som framgår av in— struktionen. Givetvis måste ett nära samarbete ske med skolöverstyrelsen i olika frågor. Medel till nämndens verk- samhet är avsedda att anvisas under riksstatsanslaget till länsskolnämnder- na och medel till utlandsskolorna och annan svensk undervisning i utlandet skall anvisas under grundskoleanslaget. Nämnden har därför att h0s skolöver- styrelsen ange sina anslagsbehov.
Bestämmelsen om anvisningar i and- ra stycket motsvarar skolöverstyrelsens befogenheter enligt 1 kap. 6 & skol- stadgan.
3 5. Begreppet utlandssvensk be- handlas i 1.1. Om endast en av föräld- rarna flyttar till utlandet och den and- ra stannar i Sverige, kan barnen ej an- ses som utlandssvenska, om de bor här i landet. Detta gäller även om de ej bor hos den av föräldrarna som stan- nat kvar i Sverige.
För att i fråga om svensk undervis- ning i utlandet förenkla författnings- tcxterna används uttrycket svensk elev för den som är barn till utlandsvensk.
Åtgärder i utlandet 1: 5. Det har ansetts lämpligt att först presentera de olika former i vilka svensk undervisning meddelas i utlan- det. Uppräkningen innebär även en viss definition av de olika undervisnings- formerna. De behandlas under följan- de avsnitt: a) utlandsskola 3.1.1, b) undervisning i grupp 3.3.2, 0) interna- tionell skola 3.2.1, (1) korrespondens- undervisning 3.3.3, e) undervisning vid sidan av skolgång 3.3.1.
5 5. Det har ansetts angeläget att markera att varje barn till utlands— svensk har rätt att få del av svensk undervisning i utlandet, i den mån så- dan undervisning anordnas på orten och eleven fyller eljest gällande villkor för att deltaga i undervisningen.
6 5. Bestämmelsen motsvarar 28 5 skollagen. Avgiftsfriheten gäller endast själva undervisningen och förskole- verksamheten. I fråga om Skolsociala anordningar kan avgifter förekomma.
7—9 55. DeSsa frågor behandlas i 3.1.1 och i fråga om inrättande av ut— landsskola i 3.1.6.1.
Bestämmelsen i 8 & första stycket innebär att utlandsskola får inrättas, om antalet elever är 12 och alla tillhör lågstadiet eller alla tillhör mellansta- diet eller eleverna är fördelade på båda stadierna.
10—11 55. Huvudman för skolenhet av utlandsskolan skall vara en särskild förening som ej har andra uppgifter (3.1.5). Den bör ha rättskapacitet, vil- ket prövas enligt rättsreglerna i det land där skolenheten och föreningen finns. Vid fastställande av stadgar för föreningen måste utlandsskolnämnden tillse att villkoren härför blir uppfyllda.
Föreningen skall ha det ekonomiska ansvaret för skolenheten. I praktiken blir detta ansvar ej så stort, eftersom studierektor och lärare skall vara stat- ligt anställda och få sin lön från ut- landsskolnämnden utan medverkan av föreningen. Därjämte utgår statsbidrag till skollokaler och pedagogisk utrust— ning m.m. Det ekonomiska ansvaret innebär dock, att föreningen måste skaffa medel från olika håll, t.ex. ge- nom föreningsavgifter. En förutsätt- ning för inrättande av skolenhet av utlandsskola bör emellertid vara, att intresset för skolan på den utländska orten är så stort att tillräckliga eko- nomiska garantier ställs för verksam- heten av enskilda, olika organisationer eller affärsföretag.
Det är önskvärt att föräldrarna till eleverna blir medlemmar i föreningen men det får ej uppställas som ett vill- kor för att barnen skall få tillträde till skolan. Blir föräldrarna medlemmar innebär det, att de genom förenings- avgifter kan få betala en del av verk- samheten, oaktat avgift för undervis- ningen enligt 6 5 ej får uttagas. Med medlem förstås i första hand fysiska personer. Villkoret om 10 medlemmar bör gälla fysiska personer. Som för- eningsmedlem bör dock även juridiska personer kunna komma i fråga, t.ex. förening, bolag eller stiftelse, om detta godtas enligt rättsreglerna på den ut- ländska orten.
Utredningen har ansett det vara av vikt att fastslå att avgörandet av för- eningens ärenden i sista hand ankom- mer på en föreningsstämma. Den när- mare regleringen om beslutanderätten och om revision bör ske i stadgarna för föreningen.
12—14 55. Styrelsen för föreningen får enligt dessa bestämmelser två olika uppgifter, nämligen dels att vara för- eningsstämmans verkställande organ
med särskild uppgift att sköta för— eningens ekonomi, dels att leda skol- verksamheten och i viss utsträckning vara utlandsskolnämndens represen- tant.
Styrelsen bör få möjlighet att dele- gera beslutanderätten i enklare ären- den till en ledamot i styrelsen, t.ex. ordföranden eller studierektor. Då det är avsett att studierektor väsentligen skall ägna sig åt pedagogiska frågor, är det angeläget att styrelsens övriga ledamöter tar aktiv del i arbetet med skötseln av föreningens ekonomiska och praktiska angelägenheter, t.ex. an- skaffande av lokaler och kontakter med myndigheterna på orten.
Styrelsen bör ha nära kontakt och ett gott samarbete med den svenska beskickningen eller det svenska kon- sulatet på orten (3.1.7).
15 5. Utredningen har ansett det va- ra av vikt att styrelsens sammansätt- ning regleras i detalj i kungörelsen (3.1.5).
16—19 55. Bestämmelserna har utfor- mats i anslutning till de bestämmel— ser som i allmänhet tillämpas för sty- relser för offentliga institutioner här i landet.
20 5. Vid utlandsskola skall svensk undervisning meddelas väsentligen en- ligt grundskolans läroplan. Det torde emellertid ej vara möjligt att i alla detaljer följa läroplanens samt skolla- gens och skolstadgans bestämmelser. Avvikelserna torde ofta betingas av förhållandena på orten. Utredningen har ansett det lämpligast att låta ut- landsskolnämnden meddela erforder- liga bestämmelser om verksamheten. Dessa kan antingen vara av generell karaktär eller avse förhållandena på viss ort.
Endast i ett hänseende har utred- ningen intagit en särbestämmelse, näm— ligen att Specialundervisning och sär-
skild undervisning ej kan meddelas annat än i mån av tillgång på lärare.
21 5. Reglerna om skolplikt här i landet innebär att en elev ej kan av— stängas från grundskolan. En annan sak är att elever i undantagsfall ge- nom barnavårdsnämndernas försorg överförs till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården.
De speciella förhållandena vid ut- landsskolorna gör det nödvändigt att öppna en möjlighet att skilja elev från skolenheten. Det är att märka att det enligt skollagen ej föreligger skolplikt vid utlandsskola för utlandssvenskars barn i utlandet.
22—23 55. Utredningen anser det va- ra av stor betydelse att det öppnas möjlighet att ordna förskoleverksamhet vid utlandskolorna (3.1.1). Denna bör anordnas i enlighet med de riktlinjer som nu beslutats för verksamheten vid barnstugor och daghem (prop. 196654).
Barn bör mottagas i förskola enligt 23 5 ända tills det intages i grund- skolan. Intagandet kan uppskjutas ett år för dem som ej är skolmogna. Så- dana barn bör under detta år motta- gas i förskolan.
24—26 55. Skolhälsovården behand— las i 3.1.4.5.
27—29 55. Frågan om elevhem be- handlas i 3.1.4.3. Sådant elevhem bör ha samma huvudman och styrelse som skolenheten. För vistelsen vid elevhem bör kunna uttagas avgift, som i varje fall motsvarar kostnaderna för elevens uppehälle.
I den mån det finns plats på elev- hemmet bör detta vara öppet även för svenska elever vid andra skolor än ut— landsskolan och även för studerande från Sverige eller annat nordiskt land.
30—31 55. Undervisning i grupp be— handlas i 3.3.2.
32—35 55. Internationella skolor be- handlas i 3.2.1.
36 5. Frågan om korrespondensun- dervisning behandlas i 3.3.3.
37 5. Frågor om kompletterande svensk undervisning behandlas i 3.3.1.
38—39 55. Frågan om nordisk sam- verkan beträffande undervisning i ut- landet behandlas i 3.2.2. Bestämmelsen i 39 5 om mottagande i utlandsskola av barn, vilkas föräldrar är medborga- re i annat nordiskt land än Sverige bör endast gälla, om reciprocitet före- ligger, dvs. att svenska elever har till- träde till det andra nordiska landets skolor i utlandet.
40 5. Utredningen har av flera skäl ansett det lämpligast att studierekto- rer och lärare vid utlandsskolan är statligt anställda hos utlandsskolnämn- den (3.1.2.1). Detta innebär att stats- tjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274) blir tillämplig på dem. Även stats— tjänstemannastadgan den 3 december 1965 (nr 601) blir gällande, i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas.
Deras anställnings- och avlönings- förhållanden kommer då att regleras i kollektivavtal, bortsett från vissa områ- den, där enligt 3 5 andra stycket stats- tjänstemannalagen avtal ej får träffas. Sålunda får avtal ej träffas om tjänste- organisationens utformning, om myn- dighets arbetsuppgifter, om ledningen och fördelningen av arbetet, arbetsti- dens förläggning eller rätt till annan ledighet än semester.
Avtal får ej heller träffas om anställ- nings- och arbetsvillkor som regleras i statstjänstemannalagen eller i författ- ning vartill lagen hänvisar eller enligt lagen tillhör Kungl. Maj:ts, riksdagens eller myndighets beslutanderätt.
Detta medför att bestämmelserna om lärarna i kungörelsen blir ganska begränsade. Då lärarna skall tjänstgö- ra i en skola som motsvarar svensk grundskola har bestämmelserna utfor- mats i anslutning till skolstadgan.
41 5. De allmänna bestämmelserna i skolstadgan om samarbete med föräld- rarna, om skyldighet att tjänstgöra vid varje skolform inom skolenheten, om tuberkuloskontroll och om rätt till tjänstgöringsbetyg bör gälla även för personalen vid utlandsskolan.
42 5. Studierektors och lärares tjänst- göring i utlandsskolan bör jämställas med motsvarande tjänstgöring i svensk skola i fråga om meriter och tjänsteår för uppflyttning i löneklass eller för pension. I fråga om löneklass och pen- sion torde dock frågan regleras i kol- lektivavtal (3.1.2 och 3.1.2.6).
153—46 55. Studierektor vid utlands- skola torde i denna egenskap få ar- betsuppgifter av ganska ringa omfatt- ning med hänsyn till det låga elevan- talet och att vanligen endast en eller två lärare blir underställda honom. Hans väsentliga arbetsuppgifter bör va- ra av pedagogisk art medan det, som nämnts, bör ankomma på styrelsens öv- riga ledamöter att handha ekonomiska och administrativa frågor (3.1.2.1 och 3.1.2.7).
Bestämmelserna har utformats med hänsyn till det anförda och i anslut— ning till motsvarande bestämmelser för skolledare i grundskolan. Det är att märka, att studierektor enligt 44 5 e) har viss tjänstgöringsskyldighet under ferietid. Det oaktat hör han kunna åt- njuta ferier (3.128).
47 5. Vid utlandsskolan bör anställas samma kategorier lärare som vid för— skolan och grundskolan i Sverige (3.1.2.1).
48 5. Då lärarnas förordnande vid ut- landsskolan skall vara tidsbegränsat (3.1.2.3) bör ordinarie tjänster ej in- rättas. Endast anställningsformerna extra ordinarie och extra bör kunna komma i fråga. Emellertid torde tjäns- terna i utlandskolan även sökas av or- dinarie lärare vid skolor i Sverige, som
ej vill lämna sina ordinarie tjänster. I den mån de får tjänstledighet bör de kunna förordnas att uppehålla tjäns- ter vid utlandsskolan (3.1.2.8).
Löneförmånerna bestämmes, som nämnts, genom kollektivavtal. Utred- ningen förutsätter emellertid att löne- förmånerna motsvarar dem som lärarna får i Sverige (3.1.2.4).
49—50 55. Tjänsterna som lärare bör ej begränsas att avse viss skolenhet utan utlandsskolan i dess helhet samt även kunna avse annan undervisning, som avses i 4 5. Därigenom underlät- tas även möjligheten att förflytta lära- re till tjänstgöring på annan ort om detta skulle visa sig nödvändigt (3.1.1 och 3.1.2.6).
51 5. Behörighetsfrågorna behandlas i 3.1.2.1.
52 5. I andra stycket införs en nå— got vidare tjänstgöringsskyldighet än som gäller för motsvarande lärare i Sverige (3.1.2.7). *
53 5. Handledd korrespondensunder- visning behandlas i 3.1.2.7 och 3.3.3.
54 5. För lärarna bör det föreligga en skyldighet att under ferietid delta- ga i fortbildningskurser i Sverige, om statsverket bekostar resorna (3.1.2.5 och 3.1.2.8).
55 5. Det bör finnas möjlighet att organisera tjänster, vari ingår dels tjänstgöring som lärare för utlands- svenskars barn, dels tjänstgöring som avser allmän information om svenska förhållanden (3.1.2.7).
56 5. Frågan om tjänstebostad be- handlas i 31.25.
57 5. Frågan om den tid förordnan- de som studierektor eller lärare skall omfatta behandlas i 3.1.2.3.
58 och 59 55. Enligt 6 % statstjänste- mannalagen skall tjänst kungöras ledig till ansökan, om Kungl. Maj:t ei be- stämmer annat. För utlandsskolan er- fordras speciella bestämmelser (3.1.2.2)
och det bör ankomma på utlandsskol- nämnden att utfärda dessa.
60 5. Stadgandet motsvarar 25 kap. 44 & skolstadgan.
61 5. Beträffande timlärare och pen- sionsavgångna lärare bör utlandsskol- nämnden kunna uppdraga åt skolsty- relserna att förordna sådana lärare.
63—65 55. Frågor om tjänstledighet, vikariat och ferier behandlas i 3.1.2.8. Bestämmelsen i 65 S har utformats i anslutning till 27 kap. 5 5 första styc- ket skolstadgan.
66 5. För lärare, som anställs för annan svensk undervisning i utlandet än undervisning i utlandsskolan, bör i stort sett gälla samma regler som för lärare i utlandsskolan. Deras tjänst— göringsförhållanden måste emellertid komma att avvika från utlandskollärar— nas. På grund härav bör utlandsskol- nämnden få befogenhet att utfärda när- mare föreskrifter härom.
Vissa bestämmelser om villkoren för inrättande av lärartjänst har medtagits (3.3.3. och 3.2.1).
67 och 68 55. Om elevhem inrättas vid utlandskola (3.1.4.3) bör tjänsten som föreståndare vara statlig och stat- lig tjänst som biträdande föreståndare inrättas om antalet platser är minst 30. Personaltätheten kommer då att mot- svara den som gäller enligt stadgan för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet här i landet (stadga 1961: 210 ändrad 1964:442 och 1965:871). Dessa tjänster bör tillsättas av utlands- skolnämnden. Närmare bestämmelser om tjänsterna bör utfärdas av nämn- den.
69 5. Kostnader för avlöningsförmå- ner till studierektor och lärare bör helt falla på statsverket, eftersom avgifter ej får uttagas för undervisningen.
70 och 71 55. För att kunna förvärva goda lärarkrafter till utlandsskolan är det av vikt att kostnaderna för flytt-
ning ersättes vid till- och frånträdan- de av förordnande, även för familje- medlemmars flyttning. Det är även av vikt, att lärarna uppehåller kontakt med skolväsendet i Sverige under för- ordnandetiden och genomgår någon fortbildningskurs här vart annat år. Av skolorganisatoriska skäl har därför ifrågavarande bestämmelser intagits i kungörelsen, oaktat dessa ersättnings- frågor kan bli föremål för kollektiv- avtal (3.125).
72—74 55. Bestämmelserna i 72 5 har utformats i anslutning till 2 kap. 30 5 skolstadgan. Dessutom har tillagts en föreskrift om skolenhetens förlägg- ning till plats som är lämplig med hän- syn till elevernas resor. I övrigt hän- visas till 3.1.3.
75 5. Frågan om statsbidrag till loka- ler för internationell skola behandlas i 3.2.1.
76 5. Om särskilda lokaler i något fall behöver hyras för undervisning i grupp eller för kompletterande svensk undervisning utgår statsbidrag för 10- kalhyra (3.3.1 och 3.3.2).
77 5. Fråga om statsbidrag till skol- hälsovård behandlas i 3.1.4.5 och 3.2.1.
78 5. Inom grundskolan användes i ökad omfattning stadigvarande under- visningsmateriel, t. ex. av typen projek- torer, radioapparater, TV, bildband och bandspelare. Hit räknas även skolbib- liotek och på högstadiet laboratorieut- rustning. Sådan materiel bör även fin- nas tillgänglig vid utlandsskolorna och i erforderlig omfattning vid annan un- dervisning enligt 4 5. Materielen bör bekostas av staten och utlandsskol- nämnden bör svara för anskaffningen (3.2.1).
Från anslaget Bidrag till folkbibliotek utgår nu visst bidrag till utlandssko- lorna. Detta bidrag bör ej längre utgå.
79 5. Frågan om anskaffande av un-
dervisningsmateriel till eleverna be- handlas i 3.1.4, 3.2.1 och 3.3.2. 80 5. Frågan om statsbidrag till skol- skjutsar behandlas i 3.1.4.2 och 3.2.1. 81 och 82 55. Frågor om statsbidrag till Skolmåltider och elevhem behand— las i 3.1.4.4 och 3.2.1.
Åtgärder i Sverige
83 och 84 55. Frågor om information behandlas i 3.1.6.1 och 4.1.1.
85 5. Utlandssvenskars barn bör nu garanteras en rätt att vinna inträde i kommunala gymnasiala skolor (4.2.1). Utredningen föreslår att denna rätt blir generell och gäller varje sådan skola. I fråga om intagning bör de jämställas med elevområdets egna elever, vilkas rätt till inträde regleras i 45 5 första stycket skollagen. På grund av bestäm- melserna i 88 5 att utöka skolorgani- sationen torde detta ej medföra olä- genhet för elevområdets egna elever.
Motsvarande rätt bör gälla i fråga om inträde i landstingskommuns yr- kesskola.
Beträffande grundskolan följer av 43 5 andra stycket skollagen att ut- landssvensk elev tillhör det elevområ- de där han längre tid vistas. I den mån han är skolpliktig har han alltså både rätt och skyldighet att gå i grundsko- lan.
86 5. I de .i stadgandet avsedda fal— len intages elev med utlandssvenska föräldrar utan konkurrens i fråga om betygspoäng. Enda villkoret är att han fyller minimiföreskrifterna om behö- righet enligt 12 kap. 1 5 respektive 16 kap. 1 5 skolstadgan (4.2.1 och 9.4.1.2).
87 5. Dessa frågor behandlas i 4.2.1 4.2.2 och 9.4.1.2.
Extra elev skall i statsbidragshänse- ende jämställas med annan elev.
88 5. Rätten att utöka antalet ele- ver i klasserna och öka antalet klasser behandlas i 4.2.1.
89 5. Dessa frågor behandlas i 4.2.1, 7.4.2.2.1, 9.3.1.2 och 9.4.1.
90 5. Sammansättningen av den cen- trala intagningsnämnden behandlas i 9.3.1.2.
91 5. Reserverandet av 15 platser be- handlas i 9.4.1.
92 och 93 55. Frågorna om pedago- giska åtgärder behandlas i 4.2.2.
Ersättning för internakostnaden får uttagas.
94 och 95 55. Information om möj- ligheterna till inackordering i privata hem behandlas i 4.1.2.
96—98 55. Bestämmelserna anknyter till 4.1.2 samt till 8 och 9 kap. Regler- na om intagning i elevhem som ej är anknutna till internatskolor regleras i en särskild kungörelse.
99 5. Ifrågavarande ersättning be- handlas i 7.5.2 och 8.5.1.
100 5. Statsbidraget till skoldelen av internatskola behandlas i 7.4.2.2.2 (jfr 7.4.2.1). Beträffande externatelever ut- talas i 7.5.3, att i den mån skolmyn- digheterna godkänt en internatskola som externatskola för elever från visst område skolan bör för dessa elever åt- njuta statsbidrag till skolverksamheten enligt samma principer som en kom- munal skola. Av 7.4.2.3 framgår vida- re, att det nya statsbidraget för skol- delen skall i sin helhet tillämpas från och med det första läsåret, då skolan tillämpar det nya intagningsförfaran- det.
101 5. Statsbidrag till skollokaler be- handlas i 7.4.2.2.4.
102 5. Preparandkurser och stödun- dervisning behandlas 1 4.2.2.
103 5. En generell besvärsrätt har införts beträffande beslut av styrelse för utlandsskola.
Instruktion för utlandsskolnämnden
1 5. Verksstadgan gäller för skolöver- styrelsen och länsskolnämnderna. Den bör gälla även för utlandsskolnämnden. Undantag bör göras för 3 5 2 om av- givande av anslagsframställningar m.m. till Kungl. Maj:t, eftersom utlandsskol— nämndens anslag ingår som delposter i anslag som skolöverstyrelsen hand- har. Vidare bör 7 5 om inspektion un— dantagas, emedan specialbestämmelser finns i 17—19 55 i instruktionsförsla- get för utlandsskolnämnden.
I utlandsskolnämnden bör ordföran- den vara i första hand ansvarig för verksamheten. Han bör därför ha ställ- ning som chef enligt 5 5 verksstadgan.
2 5. Då bestämmelserna om det all- männas åtgärder beträffande utlands- svenskars barn sammanförts till en kungörelse, bör nämndens uppgifter kunna anges genom en hänvisning till kungörelsen.
3 5. I stadgandet har intagits en del uppgifter för nämnden som ansetts va- ra av. särskild betydelse (3.1.6.1).
4—5 55. Utlandsskolnämnden bör kunna införskaffa uppgifter om ut- landssvenskars barn från skolorna här i landet. '
Det är avsett att nämnden skall ha gemensamt kansli med skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län (3.1.6.2).
6—8 55. Nämndens organisation be- handlas i 3.1.6.2.
9—16 55. Bestämmelserna har utfor- mats i anslutning till instruktioner för andra statsmyndigheter.
17—19 55. Frågor om inspektion be- handlas i 3.1.6.1.
20—22 55. Frågor om tjänstetillsätt- ning behandlas i 3.1.6.2 och 3.1.6.3.
Kungörelse om elevhem av riks- karaktär
1 5. Utredningen har i 8 kap. förordat inrättande av till en början tre elev- hem av rikskaraktär avsedda i första hand för elever som har utlandssvens— ka föräldrar eller har styrkt behov av miljöbyte. Syftet har bl.a. varit att dessa elevhem skall bli ett alternativ till internatskolorna för utlandssvens— karna. Utredningen har ansett det er- forderligt att framlägga förslag till be- stämmelser om dessa elevhem. Dessa bestämmelser bör gälla även för elev- hem vid de internatskolor, till vilka utlandssvenskarnas barn hänvisas. För internatskolorna erfordras dock en del särbestämmelser.
2 5. Frågan om huvudman och sty- relse behandlas i 8.4.
3 5. Ifrågavarande elevhem kommer att medföra ganska stora kostnader för staten. För inrättande av sådant elev- hem bör därför fordras medgivande av Kungl. Maj:t.
4—6 55. Motsvarande bestämmelser finns i 2 och 3 55 stadgan för elev- hem inom det obligatoriska skolväsen- det.
7 5. Vid intagningen av elever i elev- hemmet, bör behovet av inackordering i hemmet vara i första hand avgöran- de, ej sökandens betyg (9.4.2.1 och 9.422).
8 5. Bestämmelsen gäller ej elevhem- men vid internatskolorna utan avser de elevhem som skall förläggas till or- ter med ett differentierat skolväsen. Även vid dem bör antalet utlandssvens- ka elever vara omkring 60 % (4.1.2.). Glesbygdselever torde endast i mindre antal komma att hänvisas till dessa elevhem.
9 5. Den centrala intagningsnämn- den för elevhemmen vid internatsko- lorna regleras i 89 och 90 55 försla-
get till kungörelse om undervisning av utlandssvenskars barn. Intagnings- nämnden för övriga elevhem behandlas i 9.3.2.2.
10—13 55. Elevhemmens utformning behandlas i 8.3.1.
14——20 55. Bestämmelserna om verk- samheten vid elevhem har utformats i anslutning till 7—13 55 stadgan för elevhem inom det obligatoriska skol- väsendet. Dock har 18 5 utformats med ledning av 26 5 skollagen .
21—24 55. Bestämmelserna om åtgär- der för elevs tillrättaförande motsvarar väsentligen bestämmelserna i 6 kap. 28——31 55 skolstadgan.
25—26 55. Personalbehovet behand- las i 8.3.2.
27 5. Föreståndarpersonalen bör lik— som vid elevhem i det obligatoriska skolväsendet inordnas under stadgan om vissa tjänstemän hos kommuner m.fl.
29 och 30 55. Bestämmelserna mot— svarar 21 och 23 55 stadgan för elev— hem inom det obligatoriska skolväsen— det (8.322).
31—34 55. Bestämmelserna har utfor- mats i anslutning till 17—20 55 stad- gan för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet.
35 och 36 55. Bestämmelserna över- ensstämmer med 24 och 25 55 stadgan för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet utom att bestämmelse om ferier ej medtagits.
37 5. Frågan om elevkategorier i in— ternatskolas elevhem behandlas i 7.4.2.2.1.
38 5. Ifrågavarande personal behand- las i 7.3.1.2 och 7.3.1.4.
39 5. Förslag om ifrågavarande lokala intagningsnämnd framläggs i 9.3.2.2.
40 5. Som framhålls i 1 5 gäller kun- görelsen ej i alla delar för internat- skolornas elevhem.
41 5. Det har ej ansetts lämpligt att i kungörelsen ange det statsbidrag som kan komma att utgå för byggande av ifrågavarande elevhem (7.4.2.2.4, 8.1.1.2 och 8.1.2.2).
42 5. Frågan om statsbidrag till av- lönande av personalen vid elevhem be- handlas i 7.4.2.2.3 och 8.5.2.1.
44 5. Elevavgifter behandlas i 8.5.2.1 och 7.5.1. Avgiften åvilar i princip ele- ven men erläggs i regel av föräldrar- na på grund av deras underhållsskyl- dighet. I vissa fall kan den komma att erläggas av kommunen genom barna— vårdsnämnden.
45 5. Rätten till ersättning av annan kommun för elevinackordering behand- las i 6.4.5, 7.5.2, 8.5.1 och 9.2.2.
46 5. Det är här fråga om 15 plat- ser vid elevhem vid internatskolor som enligt 91 5 tredje stycket förslaget till kungörelse om undervisning åt utlands- svenskars barn skall hållas öppna vid terminens början (9.4.1). Det har an- setts konsekvent att staten svarar för det inkomstbortfall som härigenom uppstår för elevhemmen. 47 5. Stadgandet har utformats i an- slutning till 29 kap. 1 5 skolstadgan.
Översiktlig sammanfattning och kostnadsberäkningar
I utredningens direktiv redovisas olika synpunkter på utlandssvenskarnas skol- problem och på skälen för att de ut- landssvenska barnens skolmöjligheter bör förbättras. Utredningen har fun- nit att en sådan förbättring av resur- serna är mycket angelägen såväl från arbetskraflssynpunkt som från social och kulturpolitisk synpunkt. I avd. I av betänkandet har därför gjorts en grund- lig genomgång av de problem, som uppställer sig för utlandssvenskar med barn i skolåldern, och härvid har oli- ka vägar anvisats och olika möjlighe- ter beaktats för att i olika avseenden förbättra förhållandena på området. Ut- redningens förslag syftar såväl till kost— nadsminskningar för föräldrarna som till bättre information om skolmöjlig- heterna och ett allmänt närmande av de utlandssvenska barnens skolvillkor till de hemmasvenska barnens.
Vad de svenska utlandsskolorna be- träffar har utredningen emellertid in- te sett det angeläget att öka eller ens bibehålla deras nuvarande antal. En nationell skola med ett alltför litet elev- antal syns vara en dålig lösning på .skolfrågan såväl ekonomiskt som pe- dagogiskt sett, och utredningen har därför föreslagit vissa ändringar i be- stämmelserna för inrättande av utlands- skola.
För närvarande kan svensk utlands- skola inrättas med statsbidrag till lä- rarlönen redan när den beräknas få ett elevantal av minst sju. Utredningen fö-
reslår nu att svensk utlandsskola skall kunna inrättas om det sammanlagda antalet elever på låg. och mellansta- dierna av grundskolan beräknas mera varaktigt uppgå till minst 12. Två lä- rare — en för låg- och en för mellan- stadiet — skall finnas vid sådan skola. Dessa skall vara anställda i svensk statstjänst, avlönas som lärare i Sve- rige och åtnjuta vissa utlandsförmåner. Statsbidrag skall även utgå till böcker och annan materiel och till vissa skol- sociala ändamål samt till lokalkostna- der.
Utredningen räknar med att vid nu- varande antal svenska elever detta vill- kor (12 elever) skulle uppfyllas på ungefär femton orter. Därvid har för- utsatts att om det i ett land finns flera skolor som var för sig inte uppnår detta elevantal, dessa skolor i vissa fall skall kunna sammanslås eller ersättas av större skolor, belägna i orter där ett större antal föräldrar är bosatta. Kostnaderna för statligt stöd till ifrå- gavarande skolor enligt utredningens förslag beräknas till ca 1,7 milj. kr.
Om antalet utlandssvenska barn på en ort är så lågt att utlandsskola ej kan inrättas, skall enligt utredningens förslag handledd korrespondensunder- visning eller _— under förutsättning att antalet elever är minst Sex -— under- visning i grupp i stället få anordnas utan att verksamheten får karaktären av en officiell svensk skola. I vilken omfattning det blir möjligt att på de
orter, där utlandsskola nu finns men elevantalet är för lågt för att utlands- skola enligt utredningens förslag skall kunna inrättas, anordna undervisning i grupp eller handledd korrespondens- undervisning är svårt att bedöma. Om undervisning i grupp anordnas på samtliga ifrågavarande orter blir kost- naderna för denna undervisning ca 250 000 kronor.
Statsbidrag föreslås även kunna utgå till svensk kompletterande undervisning för svenska barn som går i utländska skolor.
Trots att för närvarande statsbidrag ej kan utgå till svensk förskoleverk- samhet utomlands finns sådan anord- nad utan stöd från hemlandet på olika platser där en svensk koloni finns och där svensk skola är inrättad. Anled- ningarna till att det för de utlands— svenska föräldrarna ter sig angeläget att sända barnen till förskola är flera. Dels önskar föräldrarna att barnen ti- digt skall komma ut i en svensk kam- ratkrets för att på så sätt få en för- bcredelse till den egentliga skolgången i svensk skola, dels kan bosättningslan- dets lagar föreskriva någon form av skolgång redan från en ålder som lig- ger lägre än den svenska skolplikts- ålderns inträde, varvid valet står mel- lan svensk förskola bekostad av för- äldrarna själva och reguljär skola i det främmande skolväsendet.
Med hänsyn till dessa väl'grundade önskemål bland utlandssvenskarna fö— reslår utredningen att förskoleverksam- het skall kunna anordnas vid utlands- skola om barnantalet beräknas bli minst åtta. Utredningen räknar med att underlag för anordnande av för- skoleverksamhet kommer att finnas vid ungefär tio utlandsskolor. Kostnaderna för anordnande av förskoleverksamhet i denna omfattning beräknas till unge- fär 250 000 kronor.
För budgetåret 1967/68 bör därest statsmakterna beslutar i enlighet med utredningens förslag, för driftkostna- der för utlandsskolväsendet beräknas ett medelsbehov av — enligt 1965 års kostnadsläge -—- 2,2 milj. kr. under an- slaget till bidrag till driften av grund- skolor m.m. Kostnaderna för statsbi- drag till anordnande av svensk under- visning åt svenska barn i utlandet har i prop. 1966:1 (bil. 10, s. 227) beräk- nats till 520000 kr. för budgetåret 1966/67. Utredningens förslag rörande utlandsskolväsendet kan väntas medfö- ra en ökning av medelsbehovet under nämnda anslag med ca 1,7 milj. kr för budgetåret 1967/68.
Utredningen räknar beträffande de därpå följande åren med att det av utredningen föreslagna ökade statliga stödet till utlandskolorganisationen kommer att medföra såväl en ökning av elevantalet vid befintliga utlands- skolor som en ökning av antalet ut- landsskolor. En viss ökning av kost- naderna för utlandsskolorganisationen är också att vänta med anledning av att elevhem föreslås kunna upprättas vid utlandsskolor och att nya skollo- kaler torde komma att erfordras på några orter.
Vid oförändrat antal utlandsskolor bör för budgetåret 1970/71 beräknas ett medelsbehov av 2,6 milj. kr. för ut— landSskolorganisationen. Nya utlands- skolor torde under tiden fram till bud- getåret 1970/71 kunna upprättas på högst tio nya orter. Kostnaderna för en dylik utökning av utlandsskolorgani- sationen skulle uppgå till närmare en milj. kr. Som ett maximialternativ räk- nar utredningen för budgetåret 1970/71 med ett medelsbehov av 3,6 milj. kr. för driftkostnader för utlandsskolorga- nisationen.
Beträffande medelsbehovet för in- vesteringar förutsätter utredningen att
lokalbehovet för utlandsskolorna för de närmaste åren i huvudsak skall kun— na tillgodoses genom förhyrda lokaler.
Den fastare organisationen av ut- landsskolväsendet och det ökade stats- bidrag till utlandsskolorna som utred- ningen föreslår liksom den allmänna service för Skolinformation som syns nödvändig för utlandssvenskarna krä— ver att ett särskilt centralt organ inrät- tas för hithörande uppgifter. Utred- ningen föreslår därför att en utlands— skolnämnd inrättas, bestående av fem ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t och utrustad med ett kansli under en an- svarig tjänsteman kallad utlandsskol- inspektör.
För denna utlandsskolnämnd räknar utredningen med ett årligt medelsbehov av 90 000 kr. till avlöningar och 30 000 kr. till omkostnader, varav 15 000 kr. för reseersättningar och 15000 kr. för expenser. För budgetåret 1967/68 räk- nar utredningen dessutom med ett me- delsbehov av 8000 kr. för engångsan- skaffning av kontorsinventarier och an- nan utrustning.
Utlandsskolnämnden skall enligt ut- redningens förslag i rationaliserings— och besparingssyfte ha gemensamt kansli med skolnämnden för Stock- holms stad och Stockholms län. Kost- naderna för utlandsskolnämnden bör därför bestridas ur anslagen till avlö- ningar och omkostnader för länsskol- nämnderna.
Bland de åtgärder som utredningen föreslår för utlandssvenska barns skol- gång här i Sverige träder de pedagogis- ka och pedagogiskt administrativa åt- gärderna i förgrunden. Sålunda före- slår utredningen att utlandssvenska ele- ver som kommer till svensk gymnasial skola från svensk utlandsskola skall tilldelas plats i önskad skolform om han uppfyller gällande behörighets- krav. Om en sådan elev har tillbringat
de närmast föregående skolåren i ut- ländsk skola, skall han ha rättighet att intagas som extra elev. Dessa före- träden för de utlandssvenska eleverna har synts utredningen nödvändiga för att dessa elever inte skall vara alltför missgynnade gentemot hemmasvenska elever på grund av sin ofta varierande skolgång i olika skolsystern med olika undervisningsspråk.
För stora grupper barn och ungdom gäller att de för att erhålla lämplig utbildning måste bo inackorderade un- der studietiden. Detta gäller givetvis utlandssvenska elever men även gles- bygdselever, dvs. sådana som ej har tillgång till önskad utbildning på bo- stadsorten eller i dess närhet, samt ele- ver som av olika sociala och psykolo— gisk-pedagogiska skäl ej kan eller bör bo hos föräldrarna. Den senare gruppen har utredningen betecknat med termen elever med dokumenterat behov av mil— jöbyte. För dessa och de utlandssvenska eleverna, som kännetecknas av att deras vistelse i inackorderingshemmet van- ligen varar hela terminen —— i motsats till glesbygdseleverna som ofta vistas i sina riktiga hem under veckosluten —— anser utredningen att valmöjlighet mellan internatskola och inackordering i elevhem vid allmän skola bör finnas.
För att tillgodose detta behov före- slås att tre elevhem med sammanlagt omkring 180 platser upprättas. Statsbi— drag till driftkostnader för dessa elev- hem föreslås utgå med belopp motsva- rande lönekostnaderna för en förestån- dare och en biträdande föreståndare för varje trettiotal elever samt för en förste elevhemsföreståndare per elev- hemsanläggning. Kostnaderna för ifrå- gavarande statsbidrag beräknas till ca 260 000 kr. Utredningen räknar med att elevhemmen skall vara färdiga att tas i bruk tidigast budgetåret 1969/70. Kostnader för statsbidrag till driftkost-
nader för elevhemmen uppkommer allt- så tidigast fr.o.m. nämnda budgetår.
Kostnaderna för uppförande av eIev- hemmen beräknas till 5,8 milj. kr. Statsbidrag till dessa kostnader beräk— nas med nu gällande statsbidragsregler uppgå till ca 4,5 milj. kr. Av sistnämn- da belopp kan 3,4 milj. kr. väntas fal- la på budgetåret 1968/69 och 1,1 milj. kr. på budgetåret 1969/70.
Till utlandssvenska barn utgår nor- malt inte barnbidrag. Däremot kan stu- diebidrag med därtill hörande inackor- deringstillägg utgå till ungdom i högre skolor, även om de är utlandssvenskar. Utredningen föreslår att ett särskilt in- ackorderingsbidrag om 175 kr. i må- naden eller 1 575 kr. per år skall utgå till utlandssvenska elever på grundsko- lestadiet som fullgör sin skolgång i Sve- rige och som behöver skolinackorde- ring. Utredningen beräknar kostnader- na för detta inackorderingsbidrag till ca 0,6 milj. kr. för budgetåret 1967/68 och till ca 1,0 milj. kr för budgetåret 1970/71.
För sådana elever som har lång väg till skolan, dvs. sådana som utredning- en betecknar glesbygdselever och för elever som har dokumenterat behov av skolinackordering inom den egna kom— munen eller gymnasieregionen föreslår utredningen att kommunerna själva skall vidta erforderliga åtgärder för att förbättra inackorderingsmöjligheterna och att regionala och lokala skolmyn- digheter i samarbete med sociala myn— digheter skall svara för den nödvändi- ga planeringen härför. Utredningen har emellertid funnit att klara principer beträffande de ekonomiska åliggande- na beträffande skolinackorderingen bör gälla. För dessa elever — vare sig de inackorderas i de ovan föreslagna nya elevhemmen av rikskaraktär eller i regionalt inrättade elevhem — före- slås att hemkommunen till huvudman
för elevhem skall lämna ekonomiskt bidrag till kostnader för inackordering. I fråga om utlandssvenska elever före- slås att motsvarande ersättning skall bestridas av statsmedel. Utredningen uppskattar kostnaderna för ifrågava- rande ersättning för utlandssvenska ele- ver till ca 0,8 milj. kr för budgetåret 1967/68 och till något över en milj. kr. för budgetåret 1970/71.
Om en hemmasvensk elev hänvisas till skolgång i annan kommun än hem- kommunen, har den senare att till skol- kommunen erlägga viss fastställd er- sättning. Eftersom många utlandssvens- kar inte har sådan anknytning till Sve- rige att någon särskild kommun kan betraktas som hemkommun, föreslår utredningen att statsbidrag för under- visning av utlandssvenska elever i gym- nasiala skolor skall utgå med samma belopp som den ovan nämnda kommu- nala ersättningen. Kostnaderna för det- ta statsbidrag uppskattas till ca 0,5 milj. kr. för budgetåret 1967/68 och till något över 0,6 milj. kr. för budgetåret 1970/71.
Någon motsvarande ersättning vid skolgång i obligatorisk skola är inte på- kallad, eftersom kommun är skyldig bereda elever som bor inom kommunen skolgång i obligatorisk skola.
Även internatskolorna har enligt ut- redningens bedömande en viktig upp- gift att fylla genom att bereda utlands- svenska elever och elever i behov av miljöbyte lämplig skolgång. För att in- ternatskolorna efter de nya skolrefor- mernas genomförande skall framstå som fullt jämställda med andra skolfor- mer måste dock deras elever ha sam— ma valmöjligheter som andra elever. Då en internatskola inte lämpligen kan göras så stor att den ensam kan er- bjuda alla valmöjligheter, bl.a. skolgång i fackskola och yrkesskola, föreslår ut- redningen att internatskolorna skall
samarbeta antingen med kommunens (eller en närbelägen kommuns) skol- väsende eller med annan internatsko- la.
Internatplatserna i dessa skolor be— räknas i framtiden utnyttjas främst för utlandssvenska elever (med upp till 60 % av platserna) samt för elever med dokumenterat behov av miljöbyte. Gles- bygdselever skall normalt beredas skolgång i den gymnasiala skola till vil- kens elevområde de hör. Placering i in- ternatskola bör för denna grupp nor- malt förekomma endast om lämplig inackordering i anslutning till hemor- tens gymnasiala skola inte kan bere- das. Intagning av utlandssvenska ele- ver i internatskolorna och elevhemmen skall ske genom en speciell central in- tagningsnämnd medan hemmasvenska elever med behov av skolinackordering skall intas genom intagningsnämnder vid de olika skolorna.
Utredningen föreslår att internatsko— la som ställer minst 90 % av internat— platserna till förfogande för utlands- svenska elever samt elever med doku- menterat behov av miljöbyte skall få statsbidrag till driftkostnaderna. Detta statsbidrag skall i huvudsak utgå en- ligt samma grunder som gäller för statsbidrag till kommunala skolor och med den procentandel av bidragsun- derlaget som svarar mot andelen inter— natelever som intagits av de ovan be- rörda intagningsnämnderna. Bidraget kommer således att utgöra minst 90 % av bidragsunderlaget. Upp till 10 % av eleverna får intas i sådan internatskola genom skolans egen försorg utan att dokumenterat behov av skolinackorde- ring föreligger. För dessa elever skall dock ej statsbidrag utgå. Statsbidrag föreslås även till driften av elevhem knutna till sådan internatskola.
I avvaktan på erfarenheter om beho- vet av internatskoleplatser för utlands-
svenska elever samt elever med doku- menterat behov av miljöbyte föreslås att Sigtunaskolan, Solbacka läroverk och Viggbyholmsskolan, vilka för när- varande erhåller statsbidrag ur ansla- get till bidrag till vissa internatskolor m.m. (statsbidrag med 5 kr. per elev och dag av läsåret), även om de icke tas i anspråk för ifrågavarande elev- kategorier, under en övergångsperiod skall få ökat statligt stöd genom att överföras till anslaget till bidrag till vissa privatskolor (statsbidrag med högst 78 procent av skolornas bidrags— underlag).
Kostnaderna för statsbidrag enligt av utredningen föreslagna grunder för de fyra skolor, som enligt utredningens bedömning i första hand bör tas i an- språk för ovannämnda elevkategorier, nämligen Sigtuna humanistiska läro— verk, Sigtunaskolan, Viggbyholmssko- lan och Grännaskolan, beräknas vid nu— varande elevantal till ca 5,6 milj. kr., vilket är ca 3,7 milj. kr. mer än vad som nu utgår i statsbidrag till dessa skolor. De nya statsbidragsbestämmel— serna avses i fråga om statsbidrag till lärarlöner samt till kostnader för lä- kare, sjuksköterskor och fritidsledare komma att tillämpas för hela skolan fr.o.m. det budgetår en skola infogas i den nya organisationen samt i fråga om bidrag till elevhem årskurs för års- kurs. Om dessa fyra skolor tas i an- språk i den nya organisationen fr.o.m. budgetåret 1967/68 kan detta beräknas medföra en kostnadsökning för stats- verket för nämnda budgetår med ca 2,9 milj. kr. samt för budgetåren 1968/ 70 med ytterligare 0,4 milj. kr. för var- je budgetår.
Kostnaderna för överförande av Sol— backa läroverk till privatskoleanslaget beräknas till 370 000 kr.
Infogas även Solbacka läroverk och Lundsbergs skola i den av utredning-
en föreslagna organisationen för nu- dervisning av utlandssvenska elever samt elever med dokumenterat behov av miljöbyte ökar statsbidragskostna- derna med ytterligare ca 1,1 milj. kr.
För byggnads- och utrustningsända— mål vid privatskolor har 1964 års riks- dag anvisat 5 milj. kr. Ifrågavarande medel bör enligt utredningens mening främst användas vid de internatskolor som kan väntas komma att utnyttjas huvudsakligen för utlandssvenska ele- ver och elever med dokumenterat be- hov av miljöbyte. Utredningen räknar därför för de närmaste budgetåren inte med något ytterligare medelsbehov för investeringar vid ifrågavarande skolor.
Utredningen föreslår att för utlands- svenska barn skall anordnas prepa- randkurser på sommaren i ämnen där starkt behov av kompletterande under- visning föreligger. Utredningen fram- lägger även förslag om stödundervis- ning för sådana barn. Enligt 11 kap.
27 5 samt 15 kap. 20 & skolstadgan kan stödundervisning redan nu anord- nas i gymnasiet och fackskolan. Genom beslut den 16 juni 1966 har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser angående stöd- undervisning inom det obligatoriska skolväsendet samt gymnasier och fack- skolor för utländska elever och elever som intagits från utländska skolor. En- ligt utredningens förslag skall stödun- dervisning kunna anordnas även för elev i yrkesskola.
Utredningen har, bl.a. med hänsyn till att preparandkurser delvis ersätter stödundervisning, inte beräknat några särskilda kostnader för anordnandet av preparandkurser. Omfattningen av stödundervisning för utlandssvenska elever vid yrkesskolor torde, åtminsto- ne under de närmaste åren, inte få så— dan omfattning att det finns anledning att beräkna särskilda medel för sådan undervisning.
Beträffande inflyttade språkliga mi—
Kostnadsöversikt
Ändamål
Beräknad kostnad
1966/67 | 1967/68 1970/71
Svensk undervisning åt svenska barn i utlandet ............ 2,6—3,6 Utlandsskolnämnden , 0.1 Driftkostnader för tre elevhem för utlandssvenska ele- ver samt för elever med dokumenterat behov av miljö- byte Inackorderingsbidrag till utlandssvenska elever ............ Statsbidrag till huvudman för elevhem för kostnader för inackordering av utlandssvenska elever ........................ Statsbidrag för undervisning av utlandssvenska elever Statsbidrag till vissa internatskolor (Sigtuna humanis- tiska låroverk, Sigtunaskolan, Viggbyholmsskolan, Grän- naskolan, Solbacka läroverk och Lundsbergs skola)1 ...... Preparandkurser och stödundervisning för utlandssvens— ka barn Undervisning för religiösa minoriteters barn ............... Undervisning för inflyttade språkliga minoriteters barn
Summa milj. kronor 13.0—1 5,1
* Kostnaderna ej kända 1 Utom de skolor som i första hand beräknas ingå i den av utredningen förutsedda orga- nisationen har här medtagits Solbacka läroverk och Lundsbergs skola. Medräknas ej dessa senare skolor, gäller för budgetåret 1970/71 den lägre siffran.
'noriteters- barnsäskolgdng finner utred- ningen att .-pedagogiska-utvecklingspsy— kologiska. skäl talar för att barnen till att-åhörja med—undervisas på det språk som används som samtalsspråk i hem- met—.- Pedagogiskt sett viktigare syns det.-dock vara 'att minoritetsbarn vid skolgången inte isoleras från andra barn; -Utredningen avvisar därför i princip åtgärder som kan medföra en sådan isolering, såsom särskilda skolor eller klasser för barn inom språkliga minoritetsgrupper. Samma princip bör gälla även för undervisningen av barn vilkas föräldrar tillhör religiösa mino- riteter.
För- att likväl "kunna tillgodose de 'språkpedagogiska synpunkterna beto- nar utredningen vikten av att icke- svenskspråkiga barn-fbereds möjlighet attigå i förskola (vistas i daghem) till- sammans med svenskspråkiga kamrater. I samband med förskoleverksamheten bör även'läsundervisning på barnens eget modersmål anordnas.
Beträffande nybörjarundervisningen inom den obligatoriska skolan föreslår utredningen att skolöverstyrelsen skall få i uppdrag att pröva olika sätt att till- godose de icke-svenskspråkiga barnens behov av att få den första läsunder- Åvisningen på sitt modersmål.
[,'För barn ;som kommit till Sverige sedan de påbörjat sin skolgång i ut- iläitdsk skola föreslås dels stödunder- visning i svenska och andra ämnen i ._huvudsak enligt nuvarande riktlinjer, gdels -— såvitt gäller ungdomar i hög- fstadieåldern __ särskilda introduktions- ikurser på längst en månad.
Viss kompletterande undervisning bör även kunna anordnas i grundskolan för minoritetsbarn på så sätt att upp till två timmar per vecka av den ordina- rie .undervisni'ngstiden får utbytas mot undervisning i barnens modersmål och
»nationella» ämnen. Utöver dessa två timmar bör sådan undervisning få an- ordnas ytterligare två timmar per vec- ka utanför den ordinarie schematiden.
För elever i grundskolans mellan- och högstadium och för ungdomar i åldern 17—25 år föreslås vidare att särskilda feriekurser skall kunna an- ordnas varvid statsbidrag bör utgå främst till lärarlönerna. De estniska skolorna i Stockholm och Göteborg fö- reslås få statsbidrag på samma sätt som tidigare, dvs. med belopp som fastställs för ett år i sänder. Det nu utgående statsbidraget till estniska gymnasiet fö— reslås däremot upphöra. Utredningen har inte funnit det möjligt att göra någ- ra närmare beräkningar av kostnader- na för förslagen beträffande undervis- ning för inflyttade språkliga minori- teters barn. Kostnaderna för genomfö- rande av dessa förslag torde emellertid inte bli av sådan storleksordning att hänsyn till förslagen behöver tas vid bedömningen av medelsbehoven under de anslag, ur vilka dessa kostnader skall bestridas.
Beträffande undervisningen av de religiösa minoriteternas barn föreslår utredningen att nu gällande regler för befrielse från skolans kristendomsun- dervisning (resp. religionskunskapsun- dervisning i gymnasial skola) och från morgonsamling skall bibehållas.
För närvarande utgår ur anslaget till bidrag till driften av grundskolor m.m. statsbidrag till en konfessionell skola, den judiska Hillelskolan. Statsbidraget, som fastställs för ett år i sänder, utgår för budgetåret 1966/67 med 130000 kr. Utredningen föreslår att statsbidrag skall utgå till denna skola i samma for- mer som hittills.
Slutligen föreslår utredningen att under en försöksperiod av tre år skall utgå statsbidrag ur anslaget till bidrag till vissa internatskolor mm. till S:t
Eriks katolska skola i Stockholm och det till skolan hörande katolska elev- hemmet. Bidraget föreslås utgå endast för elever som tillhör såväl skolan som elevhemmet och vilkas föräldrar är flyktingar eller har invandrat tidigast tre år före elevernas intagning i sko- lan. Kostnaderna för statsbidrag enligt
utredningens förslag till S:t Eriks ka- tolska skola kan beräknas till ca 16 000 kr.
Utredningens förslag beräknas sam- manlagt medföra kostnadsökningar av för budgetåret 1967/68 ca 7 milj. kro- nor och för budgetåret 1970/71 högst ca 11 milj. kronor.
AVDELNING IV
Bilagor
Statistiska centralbyrån Utredningsinstitutet
BILAGA 1
Utlandssvenskars skolgång
En enkätundersökning bland utlandssvenska föräldrar med barn 1 svenska skolor
Uppdraget
Under sommaren 1964 prövade utred- ningsinstitutet på uppdrag av 1964 års utlands- och internatskoleutredning olika vägar att genomföra en enkät- undersökning bland utlandssvenskarna. Den tänkta undersökningen avsågs bli representativ för hela gruppen utlands— svenskar, varvid begreppet utlands- svensk definierades som alla från Sverige utflyttade svenska med— borgare som fyllt 21 år och som varit frånvarande från Sverige ett år eller mera eller som dokumenterat sin avsikt att vis- tas utomlands ett år eller mera.
Man diskuterade olika möjligheter att åstadkomma ett sådant önskat ur- val, varvid man kom fram till att den enda möjliga urvalsramen var det re- gister över alla emigranter som fanns på statistiska centralbyrån (numera vid den Centrala folkbokförings— och uppbördsnåmnden). I detta register finns alla personer upptagna som från och med 1947 har registrerats som ut- vandrare från Sverige. Populationen skulle således begränsas till personer som har utvandrat 1947 eller senare, en begränsning som inte ansågs med- föra någon större nackdel. För att prö- va emigrantregistrets användbarhet som urvalsram gjordes ett provurval som omfattade alla personer födda under 4 slumpmässigt utvalda dagar åren 1899 —1943. Sammanlagt erhölls på så sätt 375 namn på från Sverige utflyttade personer. Tyvärr visade det sig dels
att det inte var möjligt att.,utan be-. svärliga kontroller särskilja svenska medborgare bland personer utvandrade före 1950, dels att adresser i tillgång-. liga register endast kunde återfinnas för ett fåtal av de utvalda personerna. I de register som fanns tillgängliga på Utlandssvenskarnas . Förening, _qch utri- kesdepartementet kunde sålunda mind- re än 7% av (troliga) svenska med- borgare bland emigranterna återfinnas.
Genom kontakter med svenska för; eningar i utlandet,. passregistret..m.fl. källor hade adresserna för ännu ett an- tal av de utvalda personerna troligen kunnat anskaffas. Möjligheterna att på så sätt erhålla ett tillfredsställande ur» val utlandssvenskar ansågsdock så små och kostnaderna för ett sådant ur,-, val så stora, att emigrantregistret .bey dömdes vara olämpligt som urvalsram. Då någon annan metod att åstadkom- ma det önskade urvalet inte hade framkommit under arbetets gång tving- ades utredningsinstitutet konstatera att- någon representativ undersökning, av utlandssvenskar inte kunde- genomfö; ras (i PM av den 25.8.1964).
Någon möjlighet att genomföra en undersökning av alla utlandssvenskar, enligt den tidigare anförda definitionen fanns således inte.
Bland utlandssvenskarna fanns dock vissa kategorier som kunde nås genom en undersökning. Av dessa kan näm- nas föräldrar till barn i svenska sko-. lor och medlemmar i Utlandssvenskar—
nas Förening. Då utredningen främst var intresserad av de utlandssvenska barnens skolgång gav utredningen på hösten 1964 i uppdrag åt utredningsin- stitutet att genomföra en enkätunder- sökning bland de utlandssvenska för— äldrar som under en viss tid hade barn i svensk skola av något slag. Inom ut- redningsinstitutet har förste aktuarie Sven Reinans haft närmaste ansvaret för enkätens genomförande och förfat- tat föreliggande rapport.
Det bör betonas att den valda upp- läggningen av undersökningen av tids- skäl icke kunnat testas i en prov- undersökning. Detta och övriga före- liggande speciella omständigheter, främst kontaktsvårigheterna med en- kätpersonerna, har gjort att stora be— svårligheter kunde förutses i undersök- ningen liksom bristfälligheter i resulta- ten. Att undersökningen trots detta ge- nomfördes får ses mot bakgrunden av utredningens stora behov av ifrågava— rande information.
Undersökningens population Undersökningen är en totalundersök- ning av alla utlandssvenska familjer som vid förfrågan uppgavs ha barn i a) svensk skola i utlandet, b) internatskola i Sverige eller c) övriga almänna skolor i Sverige. Redan innan beslut fattades om en- kätundersökningen bland de utlands- svenska föräldrarna hade utredningen på våren 1964 skickat ut en förfrågan till samtliga då existerande svenska sko- lor i utlandet, varvid bl.a. målsmän- nens namn och adresser efterfrågades. Då det ansågs olämpligt att upprepa denna förfrågan på hösten 1964 kom förfrågningarna till de olika skolfor- merna att delvis avse olika tider. Upp- gifterna från de flesta svenska skolor i utlandet avser vårterminen 1964. Till skolorna i Teheran, Hong-Kong och
Poona, som började sin verksamhet un- der år 1964 skickades förfrågningar senare och uppgifterna därifrån avser höstterminen 1964 eller vårteminen 1965. En del skolor som börjat sin verksamhet först 1965 eller senare har inte kunnat tagas med i undersökning- en. Uppgifter om målsmännen inkom från samtliga tillskrivna skolor utom skolorna i Teheran och Poona.
Till de utlandssvenska skolorna räk- nas i denna undersökning även de sko— lor i Liberia som drives av Lamco- bolaget och som numera är att betrak— ta som internationella skolor med stark svensk anknytning. Likaså medtogs den svenska skolan i Mexico, som är en eftermiddagsskola med komplette- rande undervisning i svenska.
Förfrågan till internatskolorna skic- kades ut hösten 1964 och avsåg elever vars föräldrar var bosatta utomlands höstterminen 1964. Uppgifter från öv- riga skolor i Sverige hämtades in ge- nom en enkät till samtliga skolchefer i landet i november 1964 varvid bl.a. ef- terfrågades namn och adress på i ut- landet bosatta målsmän till elever i olika skolor i kommunen.
Uppgifterna från de olika skolorna sammanfördes i ett register över ut- landssvenska föräldrar, vilket fick lig- ga till grund för enkäten. Vissa brister vidlåder detta register. Genom att för- frågningarna till de svenska skolorna i utlandet i de flesta fall avsåg en tidigare tdipunkt än förfrågningarna till de andra skolorna, har föräldrar- na till sådana elever som började i förs— ta årskursen höstterminen 1964 i de tillfrågade skolorna kommit med i re- gistret bara för en del av skolorna. Vidare är uppgifterna från internat- skolorna och särskilt från de övriga skolorna i Sverige behäftade med vissa fel. Således har ibland familjer med- tagits i vilka även barnet har flyttat
Tabell 1. Antal utlandssvenska familjer och barn varom uppgift erhölls vid för- frågningar i svenska skolor av olika slag.
Skolform
Antal barn i dessa famil—
Antal hmm" jer i skolformer i fråga
S. k. Lamc-o-skolor Internatskolor i Sverige övriga skolor i Sverige Svenska utlandsskolor ............................
318 197 343 160
255 138 285 135
Samtliga skolor 813 1018
utomlands, eller där endast en av för- äldrarna är bosatt utomlands. Sammanlagt erhölls från de olika skolorna uppgift om 813 familjer. Enligt den definition på begreppet utlandssvensk som framkom vid ut- redningens fortsatta arbete betraktades som »utlandssvensk» varje person som >>kände» samhörighet med Sverige och som var bosatt utanför Sverige minst ett år, oavsett medborgarskap och eventuell mantalsskrivning i Sverige. Några familjer där föräldrarna var danska, norska eller finska medborga- re med barn i svenska skolor i utlan- det tillhörde enligt denna definition inte populationen och togs bort vid be- arbetningen. Familjer där endast en av föräldrarna var bosatt i utlandet ansågs inte vara utlandssvenska famil— jer och ingick inte i undersökningen. För familjer med barn i olika former av svensk skola inkom i viss utsträck- ning adressuppgifter från mer än en skola. Sedan alla dubbletter plockats bort, liksom de familjer som egentligen inte tillhörde populationen, återstod 690 familjer som sålunda utgjorde un- dersökningens population.
Enkätformuläret
I samarbete med 1964 års utlands- och internatskoleutredning utarbetades ett
enkätformulär avsett att skickas till de utvalda familjerna med post. I formu- läret begärdes personuppgifter om hustrun resp. mannen i familjen, upp- gifter om antal barn samt en kartlägg- ning av barnens skolgång för varje barn som gått i skola sedan föräldrarna flyt- tade utomlands. Vidare frågades efter föräldrarnas åsikt om kvalitén på un- dervisning m.m. i svensk utlandsskola i de fall familjen hade erfarenhet av sådan skola, samt om föräldrarnas önskemål om barnens skolgång. Om al— la barn som gick i skola läsåret 1963] 64 begärdes även en utförlig redogö- relse för skolkostnaderna.
Innan enkätformuläret trycktes pro- vades det genom att ett femtontal ny- ligen hemflyttade utlandssvenskar med barn i skolåldern, vilkas adresser er- hölls genom Utlandssvenskarnas För- ening, fyllde i detsamma.
Vid bearbetningen av enkätens resul- tat har det i några fall visat sig att andra indelningar av tillgängliga upp- gifter och även andra frågeställningar än vad som ingick i enkätformuläret hade varit behövliga beroende på att en del frågeställningar under utred- ningsarbetets gång har utkristalliserats på ett klarare sätt och utredningsarbe- tet fått en delvis annan inriktning än vad som förutsågs när enkätformulä- ret sammanställdes.
Provningen av formuläret samt tryck- ningen medförde att den första skri- velsen till de i undersökningen ingåen- de familjerna kunde skickas ut först i april 1965. Sedan skickades flera på- minnelser under sommaren och hösten 1965. Insamlingen av materialet avslu- tades vid årsskiftet 1965/66. Enstaka formulär som inkommit senare har in— te tagits med i bearbetningen.
Bortfall
Sammanlagt inkom 520 tillfredsställan- de ifyllda formulär från de 690 familjer som ingick i populationen. Svarspro- centen är således 75,4. En fjärdedel av de tillfrågade familjerna underlät att besvara enkäten. Det verkliga bortfallet måste dock vara betydligt lägre, då ibland dem som inte besvarade enkä- ten. säkerligen ingick en del familjer som egentligen inte tillhörde popula- tionen. Till den låga svarsprocenten kan även ha bidragit att en del famil- jer bodde i länder med oroliga förhål- landen eller mindre väl ordnad post- gång.
Att bland dem som inte besvarade enkäten en stor del var sådana som ansåg att enkäten inte angick deras förhållanden, framgår bl.a. av skillna-
derna i svarsprocent mellan familjer vilkas adresser erhållits genom olika skolor som visas i tabell 2. Genom att adresser på en del familjer erhål- lits genom flera skolformer, är dock dessa siffror ej helt jämförbara. Bortfallet blev således störst bland de familjer vars adresser erhållits ge- nom de s.k. Lamco-skolorna som egent- ligen inte är svenska skolor och för vilka enkätformulärets frågor inte pas- sade helt, samt skolorna i Sverige där troligen en del familjer uppgetts ge- nom misstag från skolchefernas sida.
Bearbetningen Formulären granskades och kodades manuellt varefter hålkort framställdes avseende dels de uttagna familjerna, dels alla barn som hade gått i skola sedan föräldrarna flyttade utomlands. Tabeller framställdes maskinellt. Någon upräkning av de redovisade siffrorna för att kompensera bortfal- let har inte skett. De absoluta tal som redovisas i det följande är således ge- nomgående för låga.
Mätfelen
Genom att undersökningen är en to- talundersökning förekommer ingen slumpvariation i tabellerna. I en del
Tabellv2. Antal utlandssvenska familjer som har uttagits genom olika skolformer och som besvarat enkäten. (Familjer om vilka uppgift erhölls genom två eller flera skolor redovisas endast under en skolform.)
Adressen har erhållits genom
Antal som har be— svarat enkäten %
Antal Bortfall ursprungli- gen uttagna
Övriga skolor i Sverige
Svensk utlandsskola i Europa ..................... 84 60 Svensk utlandsskola utanför Europa ....... S. k. Lamco-skolor i Liberia ................... lnternatskolor i Sverige .........................
112 88 131 86 253 212 110 74
Samtliga 690 520
fall har uppgifter lämnats (och redovi- sas i tabellerna) som är uppenbart orimliga. Så har t.ex. för elever i års- kurs 2 uppgetts att de »bott för sig själva». Omfattningen av sådana mät- fel har inte kunnat uppskattas, men de torde endast i ringa omfattning på- verka enkätens resultat.
Genom att förfrågningarna om måls- männen skickades ut till skolorna vid olika tidpunkter och genom att den ekonomiska redovisningen av barnens skolgång knöts till läsåret 1963/64 kom vissa felaktigheter in i redovisningen. De elever som läsåret 1963/64 gick i av- slutningsklasserna i de olika skolfor- merna har således haft en mindre chans att komma med i enkäten efter- som en del av dessa elever inte längre tillhörde elevkåren vid någon av de ifrågavarande skolorna i de fall förfrå- gan till skolan sändes höstterminen 1964. Antalet elever i internatskolor och i vanliga skolor i Sverige läsåret 1963/64 var således troligen större än vad som framgår av tabell 19 och det redovisade bortfallet.
Den stora rörlighet de utlandssvens— ka familjerna visade sig ha är vidare en faktor som kan ha medfört vissa felaktigheter i redovisningen. Flytt- ningarna mellan olika länder och skol- former kom ofta mitt inne i ett skol- år. Kodningen och redovisningen kun- de dock ske endast med hänsyn till hela läsår. Av de föräldrar som ett visst år redovisats som boende i t.ex. Sverige har en del i verkligen varit här endast en del av året.
Enkätens resultat
Familjernas sammansättning m. 111. Av de sammanlagt 520 familjerna som ingick i undersökningen var 505 full- ständiga familjer för vilka uppgift fanns om både modern och fadern. I
6 fall saknades modern och i 4 fall fadern. I ytterligare 3 fall saknades uppgifter om modern och i 2 fall om fadern. Sammanlagt hade dessa famil- jer 978 barn som gick i skola läsåret 1963/64. '
Föräldrarnas bostadsland Genom att uppgifterna om de utlands— svenska föräldrarna erhölls från sko- lorna upp till över ett år före enkätens besvarande var 32 familjer -— 6 % av samtliga — bosatta i Sverige när de be- svarade enkäten. Det gällde då vanli— gen familjer som varit ett par år i ut- landet i något svenskt företags tjänst, men även några missionärsfamiljer finns med. Missionärerna är nämligen ofta ute 3—4 år varefter de vistas ett år i Sverige. Det är möjligt att bland de familjer som uttogs till undersök— ningen ingick familjer som vid uttag- ningstillfället var hemma i Sverige, men av skolan trots detta ansågs vara »ut- landssvenska».
De 520 familjernas fördelning på oli— ka bosättningsländer framgår av tabell 3.
Det höga antalet familjer i Afrika be- ror på att Lamco-skolorna i Liberia togs med bland de skolor från vilka uppgifter om föräldrarna begärdes. över hälften av familjerna i Afrika är bosatta i Liberia.
Den bild av bosättningen man får av tabell 3 är inte karakteristisk för samtliga utlandssvenskar. Den största utvandringen från Sverige har således skett till USA, men dessa familjer är endast fåtaligt representerade i vårt material. Skillnaderna här beror na- turligtvis på de olika skolförhållande- na i olika länder. Medan utlandssvens- karna i USA i stor utsträckning upp- skattar landets skolväsen och följakt- ligen sätter sina barn i amerikanska skolor, torde flertalet utlandssvenska
efter bostadsland.
Bosättningsland
Familjer
antal %
Tyskland England Frankrike Portugal-Spanien Övriga europeiska länder Afrika
Asien
Sydamerika och Australien
USA och'caätaä' 'IÄÄ..IZ.'....I.Ä......f...."l...I .......................
Hade återkommit till Sverige vid undersökningstillfället
4 5 5 6 13 33 13 5 10 ()
Samtliga
barn i t.ex. Sydamerika gå i olika slags privatskolor i hosättningslandet eller skickas hem för skolgång i Sverige. Därigenom har Sydamerika blivit re- presenterat i vårt material med ett större antal familjer än USA.
Föräldrarnas medborgarskapsförhåHanden Enligt definitionen ansågs även ut- ländska medborgare vara utlandssvens- kar om de hade anknytning till Sve- rige eller >kände» sig vara svenskar. Andelen utländska medborgare är dock låg i materialet. I 93 % av familjerna är både fadern och modern svenska medborgare och i endast 5 familjer (1 %) är bägge föräldrarna utländs- ka medborgare. Det förekommer lika ofta att modern som fadern är utländsk medborgare i de familjer där bara ena parten är svensk medborgare.
Föräldrarnas språkmiljö Bägge föräldrarna tillfrågades vilket språk som normalt hade använts i de- ras föräldrahem under deras uppväxt- tid. Vanligen är de personer som har
växt upp med ett annat språk än svens— ka av utländsk härstamning, men det förekommer även något fall där i ut- landet 'bosatta svenskar har talat ett utländskt språk med sina barn under uppväxttiden.
Det stora flertalet har — som fram— går av tabell 4 —— växt upp svensk— språkiga. I 9 familjer har dock bägge föräldrarna haft annat språk än svens- ka som talspråk under barndomen. I flera fall gäller det personer som har invandrat till Sverige och sedan åter utvandrat men behållit kontakten med Sverige bl.a. så att deras barn går i någon svensk skola.
Faderns yrke i de utlandssvenska familjerna I enkäterna insamlades uppgift om fa- derns yrke i de fall fader fanns. Vid kodningen sammanfördes yrkena i oli— ka grupper. Därvid användes en yrkes- gruppering som utformats av prof. Gös— ta Carlssonl).
1Se t.ex. Svensk samhällsstruktur i so- ciologisk belysning. Stockholm 1959, sid. 382.
Tabell 4. Föräldrarna i de utlandssvenska familjerna med något barn I svensk skola efter vilket språk som talades i deras föräldrahem under deras uppväxltid.
Språk som talades i föräldra— Modern Fadern hemmet
antal % antal %
svenska ................................. 442 85 477 92 norska el. danska 13 2 6 1 finska 3 1 2 0 tyska 13 2 10 2 engelska 11 2 9 2 franska 8 2 2 0 spanska 6 1 -— — annat 14 3 6 ] förälder eller uppgift saknas ...... 10 2 8 2 Samtliga 520 100 520 100
Tabell 5. Utlandssvenska familjer med något barn i svensk skola efter faderns yrke.
% Faderns yrke familjer ägare eller ledare av större fö- retag, högre tjänstemän ......... 63 övriga tjänstemän .................. 31 mindre företagare, arbetare 4 ej yrkesverks. eller uppgift sak- nas ....................................... 1 Samtliga 100
Fördelningen efter yrkena är myc— ket jämn i samtliga bosättningsområ- den utom i Afrika, där andelen lägre
tjänstemän och arbetare är större be- roende på de Lamco-anställda.
De utlandssvenska föräldrarnas ålder
Den skillnad som märks i yrkessam- mansättningen mellan Afrika och andra länder kommer till synes även i ål- derssammansättningen. I tabell 6 vi— sas faderns ålder i de familjer där upp- gift om fader finns.
Utflyttningsår och besättningens stabilitet För många utlandssvenskar gäller att de har bott i utlandet under olika perioder av sitt liv. En del är även födda i utlandet men har då vanli-
Tabell 6. Faderns ålder i de utlandssvenska familjer där fader finnes efter bostads- land. Ålder Samtliga Bosatt i ——39 år 40—49 år 50— år antal % antal % antal % antal % Europa ................................. 24 14 85 52 56 34 165 100 Afrika ................................. 60 35 83 49 28 16 171 100 Asien ................................. 10 14 34 49 26 37 70 100 USA och Canada ..................... 2 (8) 11 (46) 11 (46) 24 100 Sydamerika och Australien ...... 8 15 22 42 23 43 53 100 Har återkommit till Sverige ... 7 23 14 45 10 32 31 100 Samtliga 111 22 249 48 154 30 514 100
gen senare under kortare eller längre perioder bott i Sverige. Detta gör det svårt att erhålla någon enhetlig bild av längden av deras utlandsvistelse. I enkäten ombads både fadern och mo- dern i de aktuella familjerna att upp- ge under vilka är de hade bott i utlan- det och i vilka länder. Bearbetningen av uppgifterna har skett med utgångs- punkt från uppgiftslämnarnas första bosättning i utlandet omfattande minst ett år. Efter denna första utlandsvistel- se kan dock personerna i fråga åter ha vistats i Sverige under kortare el- ler längre perioder.
Då i populationen endast ingick fa— miljer med barn i skolåldern är det vidare givet att andelen utvandrare från 1930—talet och tidigare måste bli låg.
I några fall saknas uppgift om ut- flyttningsår. I tabell 7 visas tiden för utflyttningen för samtliga familjer ef- ter faderns utflyttningsår om uppgift därom funnits, i annat fall har moderns utflyttningsår använts.
I tabell 8 redovisas utflyttningsåret i relation till bostadsland vid enkätens besvarande. I tabellen ingår endast de familjer där uppgift om faderns flytt- ning finns.
Tabell 7. U tlandssuenska familjer med något barn i svensk skola efter första ut- flyttningsåret från Sverige.
Utflyttade familjer Tidpunkt
antal |
född utomlands ..... .. uppgift saknas
Samtliga
Den starkt stegrade utflyttningen till Afrika under senare år är särskilt kon- centrerad till åren 1962—63 och beror på att de anställda i Lamco-bolaget i Liberia i stor utsträckning har börjat sina anställningar där dessa år. Men även bortsett från Lamco-bolagets verk- samhet är t.ex. Afrika ett vanligare bo- stadsland för de nyutflyttade än USA, där ett större antal tidigare utflyttade föräldrar finns. Detta behöver inte be— tyda att utvandringen från Sverige i sin helhet har svängt. Det kan bero på, att till Afrika flyttade föräldrar är me—
Tabell 8. Utlandssvenska familjer med något barn i svensk skola efter faderns ut- flyttningsår från Sverige och bostadsland.
Utflyttningsår
Samtliga
1950 59
Bostadsland i
1940 —49 % Antal
Europa Afrika Asien
Amerika o. Australien H-ar återkommit till Sverige
32 164 23 163 19 ' 68 17 75
Samtliga
ra benägna att sätta sina barn i svens— ka skolor, och därför har kommit med i vår undersökning i större omfatt- ning.
Utlandssvenska familjer i vårt mate- rial (se tabell 9) som har flyttat ut tidigare har i mycket stor utsträckning efter utflyttningen varit bosatta i två eller flera utländska länder. Till stor del beror detta förmodligen på att ett stort antal diplomater och representan- ter för större svenska företag finns med bland dessa familjer.
Av de tidigare utflyttade utlands-
svenskarna har de flesta efter den förs- ta bosättningen i utlandet vid något tillfälle varit bosatta i Sverige under minst ett år. I tabell 10 visas hur stor andel av fäderna i de familjer där upp- gift därom finns som har varit bosatta i Sverige efter den första utländska bo- sättningen.
Framtida bosättningsplaner Av de 475 familjer som var bosatta utomlands när de besvarade enkäten och som har lämnat uppgift om sina framtida bosättningsplaner uppgav en-
Tabell 9. Utlandssvenska familjer med något barn i svensk skola efter utflyttnings- år från Sverige och bosättningens stabilitet i utlandet.
Har varit bosatt . endast i ut- intåg; ellllter Samtliga Utflyttmngsår Gynnings- ländska landet länder % % antal % 1960—64 ................................. 92 8 151 100 1955—59 ................................. 48 52 65 100 1950—04 ................................. 26 74 62 100 1940—49 ................................. 17 83 126 100 före 1940 ..................... 4 96 57 100 födda utomlands ..................... — 100 37 100 Samtliga 42 58 498 100
Tabell 10. Utlandssvenska familjer med något barn i svensk skola efter första utflyttningsåret för fadern och senare bosättning i Sverige.
. . Har ej sedan "f Sd?” utflyttning- Samtliga Utflyttningsår O . 1 en bott i Sverige S .
% verlge % antal % 1960—64 ................................. 3 97 148 100 1955—59 ................................. 34 66 65 100 1950—54 ................................. 56 44 62 100 1940—49 ................................. 72 28 125 100 före 1940 ................................. 84 16 56 100 födda utomlands ..................... 73 27 37 100 Samtliga % 46 54 — 100 antal 226 267 493 ——
dast 41 familjer (9 %) att de inte hade för avsikt att återvända till Sverige. (Tabell 11). Däremot upgav hela 49 % att de inte visste om de skulle åter- vända. Stora skillnader föreligger här mellan utlandssvenskar bosatta på oli- ka håll i världen. I Afrika uppger vä- sentligt flera att de skall återvända inom kort. Denna höga siffra torde dock nästan helt bero på de Lamco— anställda i Liberia.
De utlandssvenska familjernas inställning till barnens fostran att känna sig som svenskar
I enkäten ingick en fråga som närmast avsåg att mäta föräldrarnas attityd med avseende på svensk uppfostran för barnen. Frågan lydde: Anser Ni att ut- landssvenska föräldrar, som avser att stanna hela livet i det främmande lan- det, bör fostra sina barn till att känna sig som svenskar?
Eftersom samtliga tillfrågade hade något bara i någon svensk skolform kan personer som är helt negativa till svensk uppfostran knappast tänkas förekomma i materialet. Genom att frå- gan avsåg föräldrar som har för av- sikt att stanna hela livet i utlandet,
kan dock även negativa svar förekom- ma.
Av de 495 föräldrar som besvarade frågan svarade 394 (80 %) jakande, 46 familjer (9 %) svarade »vet inte, kan inte ta ställning», medan 55 familjer (11%) var negativt inställda till har- nens uppfostran till svenskar om för- äldrarna har för avsikt att stanna i utlandet. Flertalet av de föräldrar det här är fråga om tycks således anse att den känslomässiga bindningen vid Sve- rige i sig själv är värdefull.
Några skillnader beroende på bo— stadsland framträder ej i attityderna till svensk uppfostran.
Utlandssvenska elevers skolgång Olika skolformer m. m.
För att belysa de utlandssvenska ele— vernas skolgång har materialet bearbe- tats på olika sätt. Dels har bearbet- ningarna avsett samtliga de barn till utlandssvenska familjer som besvarade vår enkät och som hade gått i skola medan föräldrarna var utlandssvens- kar. Dessa uppgifter omfattar således även barn som redan avslutat sin skol— gång, dock ej barn vilkas skolgång av- slutats redan innan föräldrarna (förs-
Tabelt 11. I utlandet bosatta utlandssvenska familjer med något bara i svensk skola efter framtida bosättningsplatser och nuvarande bostadsland.
Har ej Skall återvända
Har ej planerat, vet ej
för av-
sikt att åter- vända
%
Bosatt i
% %
inom 1 år
ej inom Samtliga 1 år men inom 3 år %
senare eller vet ej
%
17 53 14
1
51 24
Amerika 0. Au— stralien
49 17
7 18 10
% 25 antal
Samtliga
11 54
ta gången) flyttade utomlands. Dels har uppgifter om skolgången läsåret 1963/64 bearbetats för de barn som då gick i skola.
I redovisningarna kommer att använ- das begreppen >skolform» och »Skol- år». Med skolform avses den typ av skola vederbörande elev går i varvid följande indelning har använts:
1. »Vanlig» skola i Sverige. Hit har förts alla skolor i Sverige som ej är internatskolor eller utländska (inter- nationella) skolor. »Vanlig» skola kan således, beroende på hur länge eleven har gått i skola, innebära grundskola (folk-, enhetsskola), realskola, flicksko- la, allmänt gymnasium eller fackgym- nasium. Även privata externatskolor ingår bland »vanliga» skolor i Sverige. Elever som bor i elevhem knutna till kommunala gymnasier eller liknande har ansetts tillhöra »vanlig» skola i Sverige.
2. Inlernatskola i Sverige. Hit har förts de realskolor och gymnasier som arbetar som internatskolor.
3. Utländsk skola i Sverige. Hit har förts de enstaka elever som har gått i engelska skolan i Stockholm. Eftersom antalet elever det gäller är mycket lågt, redovisas skolformen inte i över- sikter och tabeller, utan dessa elever har förts till gruppen »Ej inhemsk utländsk skola».
4. Svensk skola i utlandet. Hit har förts främst de svenskspråkiga skolor i utlandet som av 1964 års utlands- och internatskoleutredning hänförts till svenska skolor i utlandet. De två skolor som Lamco-bolaget driver i Li- beria har ej ansetts vara svenska sko- lor i utlandet utan har hänförts till »ej inhemsk utländsk skola».
5. Ej inhemsk utländsk skola. Hit har förts dels i egentlig mening »interna- tionella» skolor såsom de s.k. Lamco- skolorna i Liberia. dels olika i utlan-
det verksamma skolor som ej har lan— dets huvudspråk som undervisnings— språk.
I enkätformuläret har denna skol- form kallats för »internationell skola».
6. Inhemsk utländsk skola. Hit har förts alla skolor i_ utlandet som har bedömts höra till landets normala skol- väsende. Skillnader mellan sådana sko— lor och den föregående gruppen »ej inhemsk utländsk skola» har huvud- sakligen varit undervisningsspråket.
7. Undervisning utom skola. I ett mindre antal fall har de utlandssvens— ka eleverna inte gått i skola utan un- dervisats i hemmet, vanligen av föräld- rarna men ibland av en guvernant el- ler genom korrespondenssstudier. Alla sådana fall har förts till denna grupp. Indelningen efter skolform har vanli— gen gjorts efter de uppgifter som för- äldrarna lämnat om barnets skolgång. Eftersom dessa uppgifter ofta är täm- ligen knapphändiga, är det troligt att i en del fall skolformen har angetts fel— aktigt. Det är således troligt att elever som bott i elevhem vid vanliga skolor i Sverige i något fall har uppgetts gå i »internatskola». Av uppgifterna i en- kätformuläret framgår inte alltid in- ackorderingsformen för elever som går i vanliga skolor i Sverige. Någon redovisning av dessa elever efter in- ackorderingsform är således inte möj- lig. Med skolår avses antalet år veder— börande elev har gått i skola inbe— räknat det pågående året. En sådan indelning blir approximativt lika med en indelning efter årskurs. 1 rätt många fall är dock de utlandssvenska elever- nas skolgång genom täta byten av skol- form fördröjd. Någon möjlighet att an- vända årskursbegreppet fanns ej då det var omöjligt att översätta årskursbe— teckningarna i olika länders skolsys- tem till en enhetlig skala.
Beträffande skolgången läsåret 1963/ 64 har dock vid indelningen efter skol- stadium i möjligaste mån hänsyn tagits till årskurs för de elever som då gick i svenska skolor.
Ytterligare en svårighet i samman- hanget är att byte av skolform ofta har skett mitt i ett skolår. Registreringen av skolform kunde dock endast ske ef- ter hela skolår. Därvid har man försökt ange den skolform där barnet gick större delen av ifrågavarande läsår.
Byte av skolformer m. 111.
De utlandssvenska elevernas skolgång präglas av att de flesta eleverna byter skolform och ofta även bostadsland en eller flera gånger. Flertalet av de barn i vårt material vilkas föräldrar bodde i utlandet under barnens första skolår har gått i skola i utlandet un— der dessa år. När barnen kommit upp i högstadieåldern kommer redan en stor del av dem till skolor i Sverige, och på gymnasiestadiet "blir skolgång i Sve- rige vanligast. Här måste man dock hålla i minnet att de elever som går i utländska gymnasieskolor inte har haft samma chans att komma med i vårt urval, varför denna beskrivning inte utan vidare kan anses gälla hela gruppen utlandssvenskar.
I tabell 12 visas andelen elever i oli- ka skolformer under olika skolår. Upp- gifterna avser inte ett visst år, utan samtliga barn i vårt material ingår un- der de år då föräldrarna har varit bo- satta i utlandet. Samma barn kan så- lunda vara redovisade under flera skol- år.
I tabell 12 ingår ej de skolår bar- nen har gått i skola i Sverige innan föräldrarna flyttade utomlands. Siff- rorna ovan ger därför inte någon bild av dessa barns skolgång utan visar val av skolform för barn i viss ålder i ut- landssvenska familjer med något barn i svensk skola. I tabell 13 visas ut- landssvenska elever efter skolår (antal år de har gått i skola läsåret 1964/65 eller det sista året de gick i skola) och hur många år de har gått i skola i Sverige. I de högre klasserna har som synes de flesta barnen någon erfaren- het av skolgång i Sverige.
På grund av föräldrarnas stora rör- lighet, som ofta medför Sverigevistel- ser av olika längd, gäller för många utlandssvenska barn att skolgången i utlandet kan ha växlat med skolgång i Sverige flera gånger. Det är inte heller ovanligt att eleven vid föräldrarnas ut- flyttning fått följa med och gått ett eller ett par år i utländsk skola för
Tabell 12. Utlandssvenska elevers skolgång under de år föräldrarna har varit bo- satta i utlandet efter stadium och skolform. Procent.
Skolår
4—6 7—9 % %
Undervisning utom skola "Van-lig” skola i Sverige ........................... 5 11 lnternatskola i Sverige ......................... Svensk skola i utlandet ......................... Ej inhemsk utländsk skola ................... Inhemsk utländsk skola .........................
.....
..... 31 22
9 32 29 14
25 19 1 2
Samtliga
Sverige. Procent. Tabell 13. Utlandssvenska elever efter skolår och antal år de har gått i skola i
Antal år i skola i Sverige
Samtliga
2—3 4—6 7—9 10—14 Antal %
0 1
1 6 2 80 19 3 46 36 4 51 16 5 38 19 6 28 14 7 29 17 8 35 14 9 23 10 10 30 5 11 23 8 12 23 7 13 17 —— 14 24 4
— — — — 64 100
1 —— — — 90 100 18 — —— —— 97 100 32 — —— — 68 100 31 12 — —— 68 100 21 37 —— — 76 100 16 37 1 — 87 100 14 29 8 —— 77 100 30 20 17 — 93 100 21 17 25 3 102 100
8 23 25 14 88 100 12 23 17 19 101 100 14 18 25 25 71 100 15 15 20 24 55 100
att sedan skickas hem till Sverige för skolgång, eller att eleven stannat i sko- la i Sverige när föräldrarna efter nå- gon tids vistelse i Sverige åter utflyttat. Beträffande de barn som gått i skola i Sverige medan föräldrarna bott utom- lands kan man således inte påstå att de i allmänhet skickats till Sverige i en viss ålder, eller att de stannat i sin gamla skola när föräldrarna flyttat ut. Variationerna i de enskilda fallen är mycket stora. De flesta sådana elever är
dock i gymnasie- eller högstadieålder. Yngre barn undervisas sällan i skolor i Sverige medan föräldrarna är bosatta utomlands.
Den stora rörligheten belyses i tabel- lerna 14 och 15. I tabell 14 redovisas antal olika skolformer eleverna har gått i. Tabell 15 anger antal byten mel- lan olika skolformer. Här bör observe- ras att antalet byten mellan olika sko— lor kan vara mycket högre än antalet byten mellan olika skolformer. Byten
Tabell 14. Utlandssvenska elever efter skolår och antal skolformer de har gått i. Procent. Har gått i olika skolformer Samtliga Skolår
1 | 2 | 3 | 4 Antal % 1 ................................. 100 —— — — 64 100 2 ................................. 77 23 — — 90 100 3 ................................. 40 58 2 — 97 100 38 57 4 — 68 100 31 62 7 — 68 100 14 61 22 3 76 100 7 59 29 6 87 100 6 61 30 3 77 100 8 59 25 9 93 100 7 49 35 9 102 100 8 53 32 7 88 100 13 48 33 7 101 100 11 48 34 7 71 100 13 38 40 9 55 100
Tabell 1.5. Utlandssvenska elever efter skolår och antal byten mellan olika skol- former. Procent.
Antal byten av skolform
Skolår
Samtliga
2 3
100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
8 10 21 38 34 32 30 28 34 33 40 36
IIIII
u—lD—l QQOQGIFHMH
mellan t.ex. olika utländska skolor kommer inte till synes i tabellerna.
I enstaka fall kan de utlandssvens- ka eleverna ha bytt skolform nästan varje läsår. En elev som gick i skola sjunde året hade således bytt skolform 5 gånger.
övergången mellan olika skolformer tycks ofta inte ske vid övergången
Tabell 16. Elever i svenska skolor i ut- landet och internatskolor i Sverige efter skolår och skolform året innan.
Andel elever som gick i samma skolform året innan
SkOlår Svenska skolor Internatskolor
i utlandet i Sverige
% %
79 74 76 74 81 82 84 77
mellan olika stadier utan bero mera på utflyttning och andra omständighe- ter. I tabell 16 visas andelen elever i svenska skolor i utlandet och inter- natskolor i Sverige som året innan gick i samma skolform enligt de definitio- ner som givits i det föregående. Som synes har i de svenska skolorna i ut- landet årligen ca en femtedel av ele- verna året innan gått i en skola som ej varit svensk skola i utlandet.
Barnens bostadsform under skoltiden
För alla barn frågades inte bara efter skolformen för varje år barnet gått i skola, utan även var barnet då bodde. Följande svarsmöjligheter gavs: hem- ma; i internat; inackordering; för sig själv. Elever som har bott i elevhem har troligen redovisats under »i inter- nat».
Uppgifterna är bearbetade för and- ra, femte, åttonde, elfte och trettonde skolåret. För det sistnämnda året är antalet elever dock så litet att uppgif- terna ej kan redovisas. Resultatet fram- går av tabell 17. Att några elever upp- gavs »bo för sig själv» under andra och femte skolåret måste bero på att
Tabell 17. Utlandssvenska barn som har gått i skola i utlandet efter skolform, skol- år och bostadsform under skolåret.
Bostadsform . _ s mtli & Skolform bor boriin— 221123: bor för a '; skolår hemma temat derad sig själv % % % Antal %
Svensk skola i utlandet 2:a skolåret ............... 58 40 2 — 215 100 5 :e » ............... 55 42 3 — 156 100 8 :e » ............. .. 57 41 2 —— 56 100
"Vanlig” skola i utlandet
2za skolåret ............... 95 3 0 2 165 100 5:e » ............... 89 8 1 2 133 100 8:e ) ............... 86 12 — 2 84 100 11:e ) ............... (68) (19) (6) (6) 31 100 Ej inhemsk skola i utlandet 2:a skolåret ............... 95 4 0 —— 214 100 5:e » ............... 98 2 0 — 171 100 8:e » ............... 90 6 2 — 94 100 11:e » ............... (76) (12) (12) — 25 100
föräldrarna har missuppfattat innebör- den i frågan.
Att en så stor andel elever i svens- ka skolor i utlandet bodde i internat beror på det stora antal elever som är inackorderade i de svenska skolorna i Afrika och Asien. Skolorna i Europa har för närvarande inga elevhem. Nå- gon skillnad mellan barnens bostads- form efter kön finns inte i lägre åld- rar. På gymnasiestadiet kan möjligen flera flickor som går i icke-svenska skolor i utlandet vara inackorderade vid skolan, men de absoluta talen är alltför låga för mera långtgående slut- satser.
De flesta elever som uppges ha gått i vanliga skolor i Sverige har bott hem- ma. I flertalet fall gäller det skolgång innan föräldrarna flyttade ut, eller när de tillfälligt har återkommit. I tabell 18 visas den uppgivna bostadsformen för de barn som inte har bott hemma.
Utlandssvenska barns skolgång läsåret 1963/64 Hela materialet omfattar 978 barn som uppges ha gått i skola läsåret 1963/64. För två barn är dock ej uppgifterna om skolform etc. fullständiga, varför dessa elever ej redovisas i tabellerna.
Tabell 18. Utlandssvenska elever i externatskolor i Sverige med föräldrarna bo- satta utomlands efter skolår och uppgiven bostadsform. Absoluta tal.
Bor Skolår i elevhem inackor- för sig Samtliga (1 internat) derade själv .................................... 5 6 3 *14 .......................................... 10 9 3 22 .......................................... 7 35 2 44 .......................................... 2 46 14 62
Elevernas fördelning på olika skol- former är styrd av urvalsmetodiken. De barn som redovisas som elever i icke-svenska skolor måste för att alls ha kommit med ha syskon som går i någon form av svensk skola. Barnen i de familjer, där inget barn går i svensk skola, har inte kunnat komma med i urvalet. Fördelningen av barnen efter olika skolformer skulle därför troligen ha blivit en helt annan, om undersökningen hade kunnat göras re- presentativ för hela gruppen >utlands— svenskar».
Då urvalsförfarandet innebär att de enkäten ingående familjerna hade minst ett barn i någon svensk skola antingen vår. eller höstterminen 1964, medan uppgifterna i detta avsnitt be- lyser förhållandena läsåret 1963/64 har inte alla utlandssvenska elever i svens- ka skolor haft samma chans att komma med i enkäten. Uppgifterna i detta av- i
Tabell 19. Utlandssvenska barn läsåret kön.
snitt är därför osäkrare än enkätens övriga resultat.
Av de 978 redovisade barnen är 562 pojkar och 416 flickor. Då det inte är troligt att en sådan könsfördelning har uppstått av slump, måste förklaringen troligen sökas i att de utlandssvenska föräldrarna i större utsträckning är an- gelägna att ge pojkarna en »svensk> utbildning. Barnen i de familjer som endast har flickor har därmed kommit med i undersökningen i mindre ut- sträckning. I materialet kan dock inte någon tydlig överrepresentation av flickor i de icke-svenska skolformer- na upptäckas.
Hela materialets fördelning efter skolstadium och skolform samt kön framgår av tabell 19. De tre elever som redovisas på gymnasiestadiet i svensk utlandsskola, är troligen såda— na elever som läser per korrespondens och får viss hjälp av lärare i en svensk skola i utlandet.
1963/64 efter skolform, skolstadium och
Absoluta tal Relativa tal graggm_c w Därav gnagarna ”' Därav n:o . % se =» : we Skolform &? %%Qå ES ?, gäåågå %5 5 ?g? eniga? för ?”3553 _. 1» g.. ? .”.3. m ;. ;: '.” ' o nu '? O := >: "1 -: -: Svensk skola i ut- landet .................. 92 '_74 42 3 211 95 116 44 35 20 1 100 45 55 ”Vanlig” skola i Sve- rige ..................... 39 38 37 67 181 88 93 22 21 20 37 100 49 51 lnternatskola i Sve- rige ..................... — 21 93134 248 75173 — 8 37 54 100 30 70 Inhemsk skola i värdlandet ............ 32 41 26 18 117 49 68 27 35 22 15 100 42 58 Ej inhemsk skola i värdlandet ............ 77 69 47 20 213 106 107 36 32 22 9 100 50 50 Hemundervisning 2 2 2 1 7 2 5 100 Samtliga ............... 242 245 247 243 977 25 25 25 25 100 därav: flickor . . 104 107 103 101 415 43 44 42 42 42 pojkar
I tabell 20 redovisas barnen efter skolform och föräldrarnas bostads- land.
Uppgifterna om skOIgång för barn i de familjer där föräldrarna uppges bo- satta i Sverige under läsåret är svår- tolkade. En stor del av dessa föräld- rar har troligen flyttat ut under skol- året, men då barnet större delen av året gått i skola i Sverige, har denna skolgång angetts för hela året. Motsva- rande kan naturligtvis gälla för barn
Tabell 20. Utlandssvenska barn läsåret bosättningsland.
i de familjer som under året har flyt- tat in i Sverige.
Kostnaderna för utlandssvenska barns skolgång läsåret 1963/64 I enkäten ombads de utlandssvenska föräldrarna att lämna detaljerade upp- gifter om kostnaderna för barnens skol- gång läsåret 1963/64. Läsåret 1963/64 valdes för att samtliga kostnadsupp- gifter skulle vara tillgängliga. Genom att insamlandet av data tog längre tid
1963/64L efter skolform och föräldrarnas
..., ,, ,. = Föräldrarnas bosättn-ingsland & : = » = n '-* .., v-l m *n 'n 'n 0: :> 5 0 (: > & m m 4.2.5... 5 s 55%. ;.g = är 5:55 Skolform =" : :. il &? å * ö'u'å w ? » = =- » 3 B E ”i :va = = g. =— = » ... N : : fb » " ... n o g, 5? ** s;: ” 0 tr :. ” ' 3 ('D 0 =, 5 "i = 57 B = %? ” :; ii "1 Absoluta tal: Svensk skola i utlandet ...... 6 8 25 26 34 — 75 37 — —— 211 ”Vanlig” skola 1 , Sverige ............ 94 9 2 2 3 22 18 16 1 13 180 Internatskola i Sverige ............ 7 11 10 10 12 57 25 45 26 45 248 Inhemsk skola i . utlandet ......... 2 8 16 7 7 32 5 — 27 13 117 . Ej inhemsk sko- la i utlandet 1 4 — — 13 14 123 25 2 31 213 Hemundervis- ' ning ............... — — —— —- — —— 6 1 — — 7 Samtliga 110 40 53 45 69 125 252 124 56 102 976 Relativa tal: Sven-sk skola i utlandet ......... 3 4 12 12 16 — 36 18 — — 100 ' "Vanlig" skola 1 Sverige ............ 52 5 1 1 2 12 10 9 — 7 100 Internatskola i Sverige ............ 3 4 4 4 5 23 10 18 10 18 100 Inhemsk skola i utlandet ........ . 2 7 14 6 6 27 4 — 23 11 100 Ej inhemsk sko- la i utlandet — 2 ——- —- 6 7 58 13 1 15 100 Hemundervis- ning .............. . — —— -—— —— — — . . . . — — 100 Samtliga 11 4 5 5 7 13 26 13 6 10 100
än beräknat, så att en stor del av en— käterna besvarades först sedan läsåret 1964/65 var avslutat, är det möjligt att föräldrarna i en del fall i stället har lämnat uppgifter om läsåret 1964/65. Det är dock inte möjligt att kontrollera i vilken omfattning så kan ha skett.
I många fall har de utlandssvenska föräldrarna underlåtit att lämna de begärda kostnadsuppgifterna. I många fall beror detta på att arbetsgivaren står för alla kostnader eller på att skolkost- naderna inte kan redovisas skilda från de kostnader föräldrarna normalt har för sina barn. Av 978 barn lämnades för 540 (55 %) sådana uppgifter att dessa kunde bearbetas med hänsyn till en- skilda kostnadsposter; i ytterligare 57 fall lämnades uppgift om totalkostnad, men inte om olika delposter. Av tabell 21 framgår i vilken utsträckning upp- gifter om kostnaderna har lämnats för olika skolformer och stadier.
Att beträffande >ej inhemsk skola i värdlandet» i så många fall uppges att
arbetsgivaren står för alla kostnader, beror på att de s.k. Lamco-skolorna i Liberia finns med i denna grupp. Ge- nom att de skolor som i redovisning- en sammanförts i samma skolform kan vara av mycket varierande typ, är jäm- förelser både inom en skolform och mellan olika skolformer svåra att ge- nomföra. En annan svårighet är att föräldrarna har tagit upp kostnadspos- ter i mycket olika omfattning. I sam- ma skola kan uppgiften om totalkost- naden variera högst avsevärt genom att föräldrar i ett fall har tagit upp »resor» eller >övriga kostnader» till av— sevärda belopp, medan andra föräld- rar — till synes i samma situation _— ej har tagit upp några sådana kostna- der. Både delposterna och den totala kostnaden, liksom föräldrarnas själv— kostnad, kan variera högst avsevärt även inom samma skola och ålderssta- dium.
I tabell 22 visas den genomsnittliga uppgivna totalkostnaden för de elever
Tabell 21. Utlandssvenska elever läsåret 1963/64 efter skolform och efter huruvida uppgift finns om kostnaderna för skolgången.
. Utgifter F .. Endast Arbetsgl— som vid ullstan- . varen står diga u - "”E”” för kost- vanlig U gift . pp om total- skolgång i på Samtliga Skolform gifter kostnad naden Sverige sa nas finns finns (kan ej (kan ej uppges) uppges) % % % % % % Svensk skola i ut- landet ............ 154 73 9 4 25 12 11 5 12 6 211 100 Hemundervisning 2 —— — — —- 2 . . 3 . . 7 100 Ej inhemsk skola i värdlandet ...... 89 42 3 1 90 42 17 14 213 100 Internatskolor . . 176 71 30 12 21 8 5 16 6 248 100 ”Vanlig" skola i Sverige ............ 52 29 8 4 4 2 98 54 19 10 181 100 ”Vanlig" skola i utlandet ......... 67 57 6 5 3 2 32 27 9 8 117 100 Samtliga 540 55 56 6 143 15 165 17 73 7 977 100
Tabell 22. Genomsnittlig uppgiven totalkostnad för utlandssvenska barns skolgång läsåret 1963/64. Avser elever för vilka fullständiga kostnadsuppgifter finns: efter skolform och stadium.
Genomsnittlig total kostnad i kronor för skolgången läsåret 1963/64 för barn Skolform på låg- på mellan- på hög- i gymnasie- stadiet stadiet stadiet åldern Svenska skolor i Europa ......... 1 070 974 1 210 Svenska skolor i Afrika och Asien 1 500 1 760 2 070 . . Ej inhemska skolor i värdlandet 1 730 2 380 2 230 1 990 "Vanlig" skola i Sverige ............ . . 1 310 4 990 4 830 lnternatskola i Sverige ............ — 8 810 9 320 10 130 Inhemska skolor i värdlandet 870 1770 2 750 3 910
läsåret 1963/64 för vilka fullständiga kostnadsuppgifter har lämnats.
I det följande lämnas uppgifter om de redovisade kostnaderna beträffan- de de barn för vilka kostnadsredovis- ningen är fullständig för svenska sko- lor i utlandet och internatskolor i Sve- rige.
Kostnader för skolgång vid svenska utlandsskolor De kostnader föräldrarna till barn i svenska skolor i utlandet har uppgi- vit sig ha för läsåret 1963/64 varierar starkt såväl individuellt som mellan de olika skolorna.
Den relativa betydelsen av olika
kostnadsposter framgår av tabell 23 som visar hur många procent olika del- kostnader utgör av den totala redovi- sade kostnaden för skolgång på olika stadier i svenska skolor dels i Europa, dels i Afrika och Asien.
Medan i de svenska utlandsskolorna i Europa ungefär halva kostnaden faller på avgifter för själva undervisningen, och dagliga resor utgör en betydande kostnadspost, är för skolorna i Afrika och Asien inackorderingskostnaden den som belastar föräldrarna mest; därefter kommer kostnaderna för har— nens hemresor vid ferier och först på tredje plats kostnaderna för själva un- dervisningen. Dessa skillnader förkla-
Tabell 23. Uppgivna kostnadsposters relativa betydelse för elever i svenska skolor i utlandet läsåret 1963/64.
Kostnader för
Skola/stadium undervis- inackor- läro- dagliga resor vid övriga Totalt
. . .. . kostna-
nmg dering bocker resor ferier der
% % % % % % % . Skolor i Europa lågstadium 48 5 38 — 10 100 mellanstadium 50 1 9 20 _ 20 100 högstadium 51 — ]1 17 — 21 100 Skolor i Afrika och Asien lågstadium 13 47 2 4 29 5 100 mellanstadium 16 52 3 8 22 7 100 högstadium 31 31 17 — 15 6 100
ras av den olika karaktär de svenska skolorna i Europa respektive Afrika- Asien har. Medan skolorna i Europa för det mesta är tämligen stora och ligger i orter med stor svensk bosätt- ning, är många av skolorna i Afrika mycket små och ligger på orter där den svenska bosättningen är mycket begränsad.
Uppgifterna i tabell 23 belyser i stort olika kostnadsposters betydelse vid skolgången i svenska skolor i ut— landet. För de individuella familjer- na varierar fördelningen mellan de oli- ka delkostnaderna, liksom de absoluta beloppen, starkt. Den totala uppgivna kostnaden för skolgången i svensk ut- landsskola i Europa på lågstadiet va- rierar t.ex. från 260 kronor till 3230 kronor. I de fall resekostnader vid fe- rier ingår i totalbeloppet utgör de en mycket stor post. Medan föräldrarna till nästan samtliga elever i svenska skolor i Europa uppger att de har kost-
nader för själva undervisningen, är det en stor del av föräldrarna till elever i skolorna i Afrika och Asien som upp- ger att undervisningen inte kostar nå— gonting. I en del fall kan undervis- ningskostnaderna vara inbakade i de in- ackorderingskostnader som många för- äldrar med barn i svenska skolor i Afrika och Asien rapporterar. Av ta- bell 24 framgår för hur många elever i de svenska utlandsskolorna olika slags kostnader uppges.
Som framgår av tabell 24 uppges in- ackorderingskostnader för endast en elev i de svenska skolorna i Europa, medan sådan utgift uppges för närmare tre fjärdedelar av eleverna i skolorna i Afrika och Asien. Vidare lägger man märke till att bidrag från arbetsgiva- ren till barnens skolgång är mycket vanligare för barnen i skolorna i Afri- ka och Asien än i Europa.
I några fall är bidragen från arbets- givaren (resp. andra bidrag) lika stora
Tabell 24. Antal elever i utlandssvenska skolor läsåret 1963/64 för vilka fullständiga kostnadsuppgifter för skolgången föreligger; efter vilka delkostnader och bidrag som har uppgivits. Absoluta tal.
Skolor i Europa Skolor i Afrika-Asien Kostnadsslag stadium mel- .. mel- - låg lan hog samtl. låg lan hog samtl.
för undervisningen ............... 37 25 18 80 11 17 13 41 inackordering ........................ —— 1 _ 1 18 25 10 53 läroböcker ........................... 27 22 18 67 10 14 12 36 dagliga resor ........................ 28 22 12 62 6 4 4 14 resor vid ferier ..................... —— -— — — 18 24 11 53 övriga utgifter ..................... 17 15 13 45 8 12 11 31 Hela antalet elever för vilka uppgifter finns ..................... 37 26 18 81 26 30 16 72 får bidrag från arbetsgivaren ...... 7 8 4 19 17 17 5 39 andra bidrag ........................ — -— 2 2 —— 4 3 7 Föräldrarna uppger sig ha kost- nader för skolgången ............ 37 22 16 75 26 29 16 71
eller t.o.m. större än de uppgivna kost- naderna. En del av de föräldrar som har lämnat uppgifter om barnens skol- kostnader, har således inte någon »egenkostnad». I sammanhanget bör även observeras, att många föräldrar uppger att alla kostnaderna bestrides av arbetsgivaren, och därför inte har läm- nat specificerade kostnadsuppgifter. (Se tabell 21).
Att uppgifterna om förekomst av re- sekostnader skiljer sig starkt för ele- verna i skolorna i Europa jämfört med eleverna i skolorna i Afrika-Asien, föl- jer av den olika inackorderingsgraden.
De uppgivna totalkostnaderna för skolgången i Afrika och Asien är i genomsnitt högre än kostnaderna för skolgången i skolorna i Europa. Skill- naderna i t.ex. de direkta kostnaderna för undervisningen är dock inte så stora som kan tyckas framgå av tabell 23. För t.ex. lågstadiets del är den re- dovisade genomsnittliga kostnaden för
undervisningen i skolorna i Europa 510 kronor, och i skolorna i Afrika och Asien (i de fall där sådan kostnad redovisas) 450 kronor per läsår.
Kostnader för skolgång i internatskolor iSverige
I tabell 25 visas storleken av de totala kostnader som föräldrar till elever i internatskolor i Sverige har uppgivit för skolgången.
En del av de lägsta uppgivna total- kostnaderna verkar inte troliga. Man kan förmoda att det i en del fall är fråga om elever som fått stipendier genom skolan, varvid föräldrarna upp- givit endast den del av kostnaden, som betalats av dem själva. Några av de högsta uppgivna totalkostnaderna be— ror på mycket höga resekostnader vid ferier.
Fördelar man de uppgivna kostna- derna efter olika delposter (tabell 26) ser man, att ungefär 70 % av kostna—
Tabell 25. Uppgivna kostnader för skolgången vid internatskola i Sverige för at- landssvenska elever, efter stadium.
_ Lägsta upp- Högsta upp- . _ . _ Stadium Antilfltzle givna kost- givna kost- Geigäåtålåts Még'ån g nad nad var e mellanstadiet ......... 16 6 100 11 490 8 810 9 400 högstadiet ............ 70 4 400 17 130 9 320 9 000 gymnasiet ............ 90 3 400 17 000 10 130 10 000
Tabell 26. Olika kostnadsposters relativa betydelse för totalkostnaden för utlands- svenska elevers skolgång. Avser internatskola i Sverige Iäsdret 1963/64, efter stadium. Kostnad för Undervis- . . Stadium ning och in- Läroböcker Re:”? "d Ö"??? ut" Tom ge""
ackordering erler gl er na % % % % % mellanstadiet ...... 69 4 20 7 100 högstadiet ............ 66 4 24 7 100 gymnasiet ............ 69 4 19 8 100
derna hänför sig till själva undervis- ningen och inackorderingen, medan resorna vid ferierna står för en femte- del av kostnaderna.
De mycket varierande uppgifterna om kostnaden för resor vid ferier samt för »övriga utgifter» gör att de redo— visade totalkostnaderna måste anses som tämligen osäkra. I enstaka fall har således »övriga kostnader» upptagits till flera tusen kronor, medan i andra fall inga som helst sådana kostnader har tagits med. Resekostnaderna överstiger i flera fall 10000 kronor per år.
Av de föräldrar som har redovisat kostnaderna för skolgången vid inter- natskolor fullständigt var det endast 11 % som uppgav att de hade betalat alla kostnaderna själva. De övriga upp- gav antingen att arbetsgivaren bidragit till kostnaderna, eller att stipendier ut- gått från annat håll. I många fall upp- gavs att bidrag från såväl arbetsgivaren som andra utgått. Därtill kommer att i många fall arbetsgivaren ensam upp- gavs stå för kostnaderna (se tabell 21).
För elever på mellanstadiet står ar- betsgivarna för en större andel av de totala kostnaderna än för elever på hög- re stadier. (Se tabell 27). Detta kan tolkas så, att de utlandssvenska för- äldrarna är mindre benägna att sända elever i mellanstadieåldern än äldre elever på egen bekostnad till internat- skola i Sverige.
I enstaka fall överstiger även för internatskoleelever liksom för elever i svenska skolor i utlandet bidraget från arbetsgivaren och mottagna stipendier den totala kostnad föräldrarna uppger sig ha haft för barnets skolgång.
Föräldrarnas önskemål om barnens skolgång
Föräldrarna i de utlandssvenska famil- jerna tillfrågades vilken skolgång de helst skulle välja för barn på olika skolstadier. Av tabell 28 framgår an- delen utlandssvenska föräldrar som i första hand valde en viss skolgång. Uppgifter saknas för ca 10% av för- äldrarna beträffande alla åldersstadier beroende på att vissa föräldrar be- svarade frågan endast med hänsyn till de åldersstadier de själva hade erta- renhet av.
Vissa skillnader i val av skolform kan skönjas beroende på bostadsland, men då antalet uppgiftslämnare var lågt för varje enskilt land, var en be- arbetning efter bostadsland vansklig att genomföra. Det framgår dock att i Por- tugal-Spanien, liksom i Asien och i viss mån i Afrika, skolgång i inhemsk skola i värdlandet ej önskades. Däremot var föräldrarna i USA och Canada, samt i viss mån i England, Tyskland och Frankrike mera benägna att acceptera skolgång i inhemsk skola. Tendensen att i första hand välja skolgång i svensk
Tabell 27. Kostnadsfördelningen mellan föräldrar, arbetsgivare och andra bidrags- givare beträffande kostnaderna för utlandssvenska elevers skolgång. Avser inter- natskolor i Sverige läsåret 1963/64, efter stadium.
% av kostnaderna bestrides av Stadium .. _ arbets- . foraldrarna givaren andra samtliga mellanstadiet ........................ 51 46 3 100 högstadiet .............................. 71 21 8 100 gymnasiet .............................. 65 24 11 100
ålder.
För barn Skolform på på mel—lan- på i gymnasie- lågstadiet stadiet högstadiet åldern
% % % %
Svensk skola i värdlandet ......... 66 61 42 24 Nordisk skola i värdlandet ...... 1 2 2 1 Inhemsk skola i värdlandet 7 5 3 1 Internationell skola i värdlandet1 16 18 14 6 Internatskola i Sverige ............ 0 4 28 47 "Vanlig" skola i Sverige med in— ackordering ........................... 0 0 3 10 Uppgift saknas ........................ 9 11 9 11
Samtliga 100 100 100
1 I enkäten användes termen ”internationell skola" för den skolform som annars har kallats för ”ej inhemsk skola i värdlandet".
skola i bostadslandet var särskilt mar- kerad i Portugal-Spanien, medan i de amerikanska länderna sådan skolgång önskades i mindre utsträckning. En sådan skillnad kan bero på enkätpopu— lationens sammansättning. Familjerna i de amerikanska länderna var främst sådana som hade barn i internatskolor i Sverige.
De s.k. Lamco-skolorna i Liberia har förts till gruppen »ej inhemska skolor i värdlandet». Dessa skolor hade ti- digare en mera utpräglad svensk in- riktning, men är numera internationel— la med engelska som huvudsakligt un- dervisningsspråk. En del föräldrar med
tidigare erfarenhet av dessa skolor kan således ha betraktat skolorna som svenska skolor, medan huvudparten av föräldrarna troligen har upplevt sko— lorna som )internationella>. Det är av intresse att notera — som framgår av tabell 29 — att föräldrarna med erfa- renhet av Lamco-skolorna valde »in- ternationell skola i värdlandet» i stör- re utsträckning än övriga utlandssvens- ka föräldrar. Majoriteten av dem valde dock fortfarande i första hand skol- gång i svensk skola i värdlandet. Tabell 28 visar val av skolform i förs- ta hand. I enkäten gavs de utlands- svenska föräldrarna möjlighet att väl-
Tabell 2.9. Utlandssvenska föräldrars val av skolgång i internationell skola och erfarenhet av de 3. k. Lamco-skolorna i Liberia.
Väljer i första hand ”internationell skola i värdlandet” för barn på
lågstadiet
mellan- stadiet hOKStadlet
% % %
Har erfarenhet av Lamco-skolorna Har ej erfarenhet av Lamco—sko—
.......................................
33 37 28
12 13 11
Samtliga
16 18 14
ja skola även i andra och tredje hand. Närmare en tredjedel av föräld- rarna har dock underlåtit att besvara frågorna om val i andra och tredje hand.
Nordisk skola i värdlandet, som val- des i mycket liten utsträckning i förs- ta hand, valdes av ett stort antal för- äldrar i andra hand; likaså var inter- nationell skola i värdlandet en mera eftersökt skolform för grundskoleele- ver vid val i andra och tredje hand. Föräldrarnas val av skolform bestäm- des således i hög grad av att de ville ha barnen boende hos sig under grundskoleåldern. Föräldrar som i förs- ta hand valde svensk skola i värdlan- det, valde i andra hand nordisk skola eller annan skola i värdlandet framför att skicka barnen till Sverige.
I tabell 30 har uppgifterna om val i första, andra och tredje hand sam- manförts. Tabellen belyser den starka preferens för skolgång i värdlandet som de utlandssvenska föräldrarna vi- sar beträffande barn i låg- och mellan- stadieåldrarna. Tabellen bygger på samtliga gjorda val i första, andra res— pektive tredje hand, varvid dessa val värderats lika.
Val av inackorderingsform
Samtliga föräldrar — alltså även de som inte önskade att deras barn skul-
le inackorderas i Sverige i samband med skolgång här — tillfrågades vilken inackorderingsform de föredrog om »Ni har eller skulle vara tvungen att ha barnen inackorderade i Sverige». Frågan ställdes för olika åldersstadier och föräldrarna fick välja mellan tre möjligheter, inackordering i privat fa- milj, ej släkting; inackordering hos släkt och inackordering i elevhem el- ler skolhushåll. Sistnämnda inackorde- ringsform beskrevs som »kommunalt eller privat anordnat hem» för inackor- dering av flera skolbarn. Det förutsat- tes att hemmet förestods av kompe- tent person. Föräldrarnas val framgår av tabell 31. Bland dem för vilka upp- gift saknas ingår föräldrar som sade sig inte under några omständigheter vilja inackordera barn (på ett visst åldersstadium) .
När man läser tabell 31 bör man hålla i minnet att mycket få av för- äldrarna verkligen hade sina barn in- ackorderade i Sverige för skolgång här eller önskade sådan skolgång för dem. Frågeställningen var således tämligen hypotetisk för dem och troligen sak- nade de närmare kunskap om och erfa- renhet av vad olika slags inackorde- ring innebär och hur lämplig inackor- dering i Sverige kunde ordnas. Det är dock tydligt att de utlandssvenska för- äldrarna till barn i låg- och mellan- stadiet i första hand kan tänka sig in-
Tabell 30. Utlandssvenska föräldrars val av skolgång för barn i olika åldrar, Se texten. Väljer skolgång i _ _ värdlandet Vaher skol- Avs _ _ _ _ gång i Samtliga . er i inhemsk 1 e] inhemsk Sverige skola skola % % % % lågstadiet .............................. 10,2 83,1 6,6 100 mellanstadiet ........................ 8,8 81,5 9,7 100 högstadiet .............................. 4,4 64,2 31,4 100 gymnasieåldern ..................... 3,3 46,3 50,4 100
Tabell 31. Utlandssvenska föräldrars val av skolinackordering i Sverige om "de har eller skulle vara tvungna att ha" barnen inackorderade i Sverige.
För barn Väljer på på mellan- på i gymnasie- lågstadiet stadiet högstadiet åldern % % % %
Privat inackordering, ej släkt 10 Privat inackordering hos släkt 62 Elevhem ................................. 14 Uppgift saknas ........................ 15
13 13 13 52 30 19 20 46 56 15 12 12
Samtliga 100 100 100 100
ackordering hos släktingar, medan för högstadie- och gymnasieelever elevhem är mest attraktivt.
Åsikt om kompletterande svensk under- visning Följande fråga ingick i formuläret:
På en del platser där utlandssvenskar bor i större antal har man ordnat under- visning i svenska språket, svensk historia och samhällslära etc. för barn som går i utländska eller internationella skolor. Denna undervisning har omfattat några timmar per vecka. Vad anser Ni om så— dan kompletterande undervisning?
Av de 403 föräldrapar som besvarade frågan ansåg en stor majoritet, 87 %, att sådan kompletterande undervisning var värdefull, 6 % trodde att den skul- le bli alltför ansträngande för barnen, men endast 6 familjer, 1 %, ansåg att sådan undervisning ej var önskvärd.
Det är dock ett betydligt mindre an- tal föräldrar som uppgav att deras barns skolgång hade ändrats, om möj- lighet till kompletterande undervisning hade funnits. Endast 18 % av dem som var positiva till kompletterande under- visning uppgav att så hade blivit fallet. I några fall kunde tillgång till komp- letterande undervisning ha inneburit att ett barn, som då gick i svensk ut- landsskola, i stället hade gått i utländsk skola.
Föräldrarnas åsikt om de svenska utlands- skolorna
De föräldrar som vid undersöknings- tillfället hade eller tidigare hade haft barn i någon svensk skola i utlandet tillfrågades om de var nöjda eller missnöjda med vissa angivna egenska— per hos skolan.
De framförda åsikterna framgår av tabellerna 32, 33 och 34. Omdömena av- såg bland annat »anordningar för skol- måltider, skolhälsovård och kommuni— kationer till och från skolan». För flertalet skolor gällde att särskilda an- ordningar inte hade vidtagits för Skolmåltider, skolhälsovård eller skol- skjutsar. Svaren beträffande dessa egenskaper är således svårtolkade. Missnöje kan innebära att anordningen finns, men anses vara av dålig kvali- tet, men det kan också innebära att anordningen saknas. Något särskilt svarsalternativ för »anordningen sak- nas» var inte medtaget i formuläret, men en del av föräldrarna har själva påpekat detta i sina kommentarer.
De utlandssvenska föräldrar som har uttalat sig om skolorna i Europa visa- de ett något större missnöje med sko- lorna än föräldrarna med erfarenhet från skolorna i Afrika och Asien. Detta återspeglar dock troligen inte någon verklig standardskillnad mellan skolor-
na utan mera föräldrarnas aspirations— nöjda med skolornas pedagogiska ar- grad på skolornas utrustning och verk- bete och fostran av eleverna, visades samhet. Medan föräldrarna både i Eu- ett utbrett missnöje beträffande sko- ropa och Afrika-Asien i mycket stor lornas materiella utrustning och loka- utsträckning var mycket nöjda eller ler.
Tabell 32. Omdömen om svenska skolor i Europa, givna av utlandssvenska för- äldrar med erfarenhet av dessa skolor.
Andelen föräldrar som anger sig vara
mycket någ-ot så missnöjd anordning- __ nöjd eller när nöjd eller myc- en saknas ' Omdomet avser nöjd ket miss- vid skolan Samtliga nöjd eller upp- gift saknas % % % % % Kvaliteten på undervisningen 73 21 3 2 100 Allmän fostran och omvård— nad ................................. 86 10 1 3 100 Ordningen i skolan ............ 80 14 4 1 100 Skollokalerna .................. 26 39 36 —— 100 Pedagogisk utrustning ...... 16 50 33 1 100 Anordningar för Skolmål— tider .............................. 42 18 9 31 100 Skolhälsovård .................. 24 18 21 37 100 Kommunikationer från och till skolan ................. . ...... 30 19 19 32 100
Tabell 33. Omdömen om svenska skolor i Afrika och Asien, givna av utlands- svenska föräldrar med erfarenhet av dessa skolor.
Andelen föräldrar som anger sig vara
mycket något så missnöjd anordning- Samtliga nöjd eller när nöjd eller myc- en saknas nöjd ket miss- vid skolan nöjd eller upp- gift saknas
Omdömet avser
% % % % % ] l Kvaliteten på undervisningen 89 8 — 4 100 l Allmän fostran och omvård— ! nad ................................. 90 9 — 2 100 . Ordningen i skolan ............ 91 5 2 2 100 * Skollokalerna ............ . ..... 40 38 19 3 100 Pedagogisk utrustning ...... 37 42 12 9 100 Anordningar för Skolmål- tider ......................... 46 5 5 45 100 Skolhälsovård .................. 41 11 10 37 100 Kommunikationer från och
till skolan ........................ 26 20
Tabell 34. Omdömen om de s. k. Lamm-skolorna i Liberia, givna av utlandssvenska föräldrar med erfarenhet av dessa skolor.
Andelen föräldrar som anger sig vara
mycket något så missnöjd anordning- Samtliga .. nöjd eller när nöjd eller myc- en saknas omdomet ”i" nöjd ket miss- vid skolan nöjd eller upp- gift saknas % % % % % Kvaliteten på undervisningen 61 27 3 10 100 Allmän fostran och omvård— nad ................................. ö'i 22 4 11 100 Ordningen i skolan ............ 55 30 6 9 100 Skollok—alernna .................. 65 11 15 10 100 Pedagogisk utrustning ...... 56 20 10 14 100 Anordningar för skolmål- tider .............................. 1 2 15 82 100 Skolhälsovård .................. 46 7 12 35 100 Kommunikationer från och till skolan ........................ 43 15 19 23 100
BILAGA 2
Resultat av utrikesdepartementets enkät till utlandsrepresentatio- nerna beträffande antal svenskar i olika länder och deras intresse för svensk undervisning
Genom utrikesdepartementets försorg tillställdes våren 1965 svenska beskick- ningschefer och konsuler följande frå- gor:
1. Hur många svenskar finns i Edert (Edra) verksamhetsland a) registrerade i nationalitetsmatriklar? b) totalt enligt Edra ungefärliga beräk- ningar? Anm. Med svenskar avses inte nöd- vändigtvis svenska medborgare utan även sådana personer som på grund av språk och kulturell anknytning kan be— traktas som svenskar.
2. Finns i Edert (Edra) verksamhets— land orter eller distrikt, där svensk- kolonien är så talrik och så koncentre- rad att förutsättningar finns för att grunda en svensk skola eller anordna svensk eftermiddagsundervisning för svenska barn som går i utländsk skola?
3. Har föräldrarna själva visat intres- se för svensk undervisning av något slag inom landet?
4. Skulle det finnas intresse för svensk undervisning av något slag för en större grupp elever (15 å 20) i åldern 7—15 år om sådan undervisning erbjöds till ett billigt pris eller helt fritt och vore av ungefär samma kvalitet som i skola i Sverige? Anm.: Innan fråga nr 4 besvaras för- utsättes att kontakt tages med svenskför— ening/ar] om sådan/al finns eller eljest med ett antal svenska föräldrar av olika sociala kategorier i landet.
De svar som har inkommit från ut— landsrepresentationerna grundar sig på mer eller mindre noggranna undersök- ningar och redovisas i följande upp- ställning:
Antal sven- ska medbor-
Land gare enl, Uppskattat Intresse för svensk nationali- totalt antal undervisning tetsmatri-
keln EUROPA Belgien ............ . ..... uppgift ca 550 varav Intresse finns, dokumenterat saknas ca 400 i Bryssel bland annat genom att efter- middagsundervisning i svens- ka har ordnats Bulgarien .................. Endast ambassadpersonal — Danmark .................. ca 15 000 i Kö- Nej. barnen går i danska sko— penhamn lor Finland ....... . .......... 3 000 5—6 000 Nej Frankrike ............ 2 300 Skola finns i Paris Grekland ....... 46 89 Nej, alltför få barn Irland .............. . ...... 31 ca 75 Tidigare ej intresse. Nu intr. väckt. Väntad ökning av anta- let svenskar i Dublin Island ..................... — 34 svenskor Ja. Möjl. finns ordna under— gifta m. islänn_ visn, i svenska i st. f. danska i skolorna Italien ..................... 690 ca 900 Ja Jugoslavien ......... 15 ca 30 Nej, inga barn i skolåldern Nederländerna Uppgift ej lämnad Jai På vissa villkor Norge ................ .. 6 325 Nej Polen ........................ 11 ca 40 Nej, för få barn Portugal (inkl. Madeira, 156 222 Skola finns i Parede F.n. 11 Angola, Mocambique elever Rumänien .................. Endast ambassadpersonal Schweiz (inkl. Liechten- 1 755 2 200 Nej. elevantalet knappast stort stein) ..................... el. koncentrerat nos. SchW- skolor ansträngande Sovjetunionen ............ 50—70 i Moskva Ja, men hittills för få barn Spanien Madrid .................... . Skola finns Mallorca ........... . ...... 90 150 Nej. få barn, alla under skol- åldern Valencia, Bilbao .. 17 Nej Barcelona ......... . ..... 200 150 Nej, för få barn (hÖESt 14) för spridda Malaga .................... . 175 250 Ja, a.m.-undervisn. som kom- plement t. den spanska skol- underv. Troligen för få barn, då svenskarna mest är pen- sionarer Las Palmas ............ 198 ca 80 Enl. undersökn. för Folkuni— versitetet ca 25 barn med intr. för svenskundervisn.1 Storbritannien ............ Skola finns i London Tjeckoslovakien ......... 27 37 Nej Turkiet ..................... 30 40 Nej. för liten koloni Ungern .......... ..... Endast ambassadpersonal Nej Västtyskland ............ — ca 4 000 Skola finns i Hamb. Stort intr. i Frankfurt. Sporadiskt intr. i Bonn. Övr. områden ej känt Väst-Berlin ............... 269 ca 300 Skola finns. 10 elever. Önsk- värt att den kan fortsätta Öst-Berlin .................. 17 —- Tyska Demokr. Republ. (DDR) ..................... 52 —-
Antal sven— ska medbor-
ASIEN
Etiopien
Kenya (inkl. Uganda o. Zambia) . ......... .. ...... Kongo (Leopoldville o. Brazzaville ............... Liberia . Marocko
Sydafrikanska republi- ken
.--o.-.-.o-uu-... .......
Tanzania
Tunisien
Hongkong...." ..... Indien ........... Ceylon ..................
Nepal Indonesien
.. .......... .. .......
...-o ..........
Kina
........................
fåtal 60-tal
72
265
156
424 65
12 57 113
1 00 44
ca 350
ca 310
ca 300 ca 1 200 60-tal
ca 450
ca 300
424 65
4 30 57 130
anges) 215
(kan ej ca
7 + amb.personal
106
Land gare enl. Uppskattat Intresse för svensk nationali— totalt antal undervisning tetsmatri- keln Österrike . .......... ca 175 ca 375 Närmare hälften av sv. medh. ej svenskfödda. Ej intresse. Tillråckl. antal barn endast i Wien AFRIKA Algeriet 30 ca 50 Nej, för få barn. Vistelsen i Alg. vanligen kort Egypten ...... ... 182 ca 165 Nej. för få barn. Försök gjorts med em-undervisn, men upp- hört_ F.n. 12 barn i Kairo Elfenbenskusten .. ....... 4 + amh.personal Nej
3 (grund-)skolor finns. Intr. för svensk undervisa. på hög- re nivå. 27 elever finns på gymn. stadiet Intresse finns i Nairobi. Kom- mer att öka p.g.a. nytt bi- ståndsprojekt
Skola finns i Pointe-Noire Svenska skolor finns
Nej Nej, för få barn, alltför sprid- da. Intresse för korrespondens- undervisning
Ja, i Johannesburg. Ca 25 ele- ver Missionssamfunden har egna skolor. Intr. visat från ett hålL Svårighet med stora avstånd Skola finns i Stax. Intresse för sv. skola i Tunis. Knappast 15 elever
Skola för SENTAB-anställda finns. Kan ej utnyttjas av and- ra barn p.g.a. läget 3 svenska skolor finns där även några barn från Ceylon går
Nej. för få barn Nej, för få barn Ja, stort intr. i Teheran. Svensk skola finns sedan 1964 Nej Skola finns i Sagamihara. Intr. för svensk undervisning även på andra håll. Kolonin väntas öka Nej Ja
Antal sven- ska medbor-
då många har dubbelt medbor- garskap)
Land gare enl, Uppskattat Intresse för svensk nationali- totalt antal undervisning tetsmatri-
keln Thailand .................. —— 161 Spontant intr_ ej visat. Under- Malaysia .................. 62 lag tillräckligt i Bangkok. Burma, Laos, Vietnam 3 Svenskar stannar oftast kort tid. Troligt att intr. kan finnas. AMERIKA Argentina .................. ca 800 ca 1 400 Ja, för privat undervisning. + ca 800 Laghinder samt praktiska hin- sv.-ätt1ingar i der för svensk skola Misiones Brasilien .................. 248 + 293 ca 1 300 svenska Starkt intresse för svensk sko- barn medborgare i la finns i Sao Paulo där till- delstaterna Sao räckligt elevunderlag finns Paulo, Parana och Nato Crosso Canada ..................... Uppgift ej lämnad Nej, för långa avstånd, m.m. Centralamerika ......... ca 40 Nej Chile ........................ 155 ca 200 Nej, för få barn Colombia inkl. Panama ca 300 Ja, efterm.-undervisning finns i Bogotå sedan -62. Bör få stöd. Ca 25 elever Ecuador ..................... 17 50 Nej, för få elever Guatemala ............... 40 Nej Mexico (inkl. Cuba o. Belize) ..................... 150 fa- ca 460 Svensk efterm.-undervisning miljer finns. Därutöver ej intresse. Peru .................... —— —— Underlag endast i Lima. Litet. intresse bl. föräldrarna. ca 30 barn Uruguay .................. 49 ca 65 Nej, för få barn Venezuela .................. ca 200 Ja. Underlag tillräckL endast i Caracas USA ........................... 211000* Ej intr. för sv. skolor, men stort intr. för svenskunderv. för vuxna, lokalt även för barn AUSTRALIEN ............... ca 240 ca 700 Nej NYA ZEELAND ............ 115 (väsentligt lägre Nej
* Uppgiften avser i Sverige födda personer enligt 1960 års folkräkning.
BILAGA 3
Översikt över andra länders utlandsskolsystem
1. Utredningens undersökning
Med bistånd av utrikesdepartementet har Utlands— och internatskoleutred- ningen inhämtat informationer om de skolor för undervisning av det egna lan- dets medborgare utomlands som drivs av länderna Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Sovjetunionen, Storbri— tannien och USA. Till de svenska be— skickningarna i dessa länder vidarebe- fordrades nedanstående av utredningen formulerade frågor.
1. Hur många statsunderstödda ut- landsskolor finns som är avsedda för det egna landets utomlands boende medborgare och hur många elever har dessa skolor?
2. Vem står som huvudman för ut- landsskolorna? (Lokal förening? Am- bassad? Institution i moderlandet?)
3. Vem står som arbetsgivare i för- hållande till lärarna? (Huvudman i den utrikes orten? Institution i moder- landet?)
4. Anställningsformen för lärarna: (Får lärarna korttidsförordnanden som sedan inte kan förlängas eller kan de i princip stanna på utlandstjänst hela livet?)
5. Hur ligger lärarnas löneförmåner och sociala förmåner i relation till motsvarande förmåner i hemlandet?
6. Disponerar skolorna egna lokaler inom vederbörande beskickning eller
hyr skolorna lokaler självständigt? I vilken utsträckning förvärvar skolorna egna fastigheter för skolverksamheten?
7. I vilken utsträckning får eleverna sociala förmåner utöver undervis- ningen? (Exempelvis fria läroböcker, skolhälsovård, tandvård, Skolmåltider, Skolskjutsar.)
8. I vilken utsträckning undervisas i värdlandets språk (språket i det land där skolan är belägen)?
9. Av vilken storleksordning är för- äldrarnas kostnader för barnens under- visning? 10. I vilken utsträckning ingriper moderlandet i skolans skötsel? Inspekteras skolan av representant för hemlandets skolväsen? Var handläggs följande ärenden:
Tillsättning av rektor? Tillsättning av lärare? Fastställande av läsårets längd? Fastställande av kursplaner?
11. I vilka avseenden står moderlan- det helt för kostnaderna? (Exempelvis: lokalkostnader, lärarlöner, skolskjuts- kostnader, lärobokskostnader, kostna- der för undervisningsmateriel, skol- hälsovård, tandvård, skolbibliotek och Skolmåltider.)
12. överensstämmer utlandsskolornas kursplaner med hemlandsskolornas, så att övergång när som helst kan ske utan svårighet mellan utlandsskola och hem- landsskola?
Statsunderstödda belgiska utlandssko— lor förekommer icke, bortsett från sko- lorna för barn till personal i NATO- styrkorna i Tyskland.
3. Frankrikes utlandsskolsystem
Två slag av franska utlandsskolor kan särskiljas. Den första kategorin ly- der under utrikesministeriet och är av- sedd för undervisning i franska språket åt icke-franska barn. Den andra kate- gorin sorterar under såväl utrikesminis- teriet som undervisningsministeriet. Dessa skolor är avsedda för franska barn i främmande länder. Syftet är att tillförsäkra franska barn som bor utom- lands en undervisning motsvarande den som ges i Frankrike och att underlätta deras fortsatta studier i hemlandet. Ut- landsskolorna får sedan 1961 statsbi— drag från undervisningsministeriet.
För närvarande finns ett sextiotal franska utlandsskolor med cirka 3000 elever. Huvudman för Skolorna är i all- mänhet en lokal förening, som även är arbetsgivare för lärarna. Dessa senare anställs genom korttidsförordnanden om ett år som kan förlängas av huvud- mannen.
Lärarnas sociala förmåner liksom lö- neförmånerna motsvarar dem som åt- njuts av den lärarpersonal som av ut- rikesministeriet anställts för den först- nämnda kategorin av skolor. De so- ciala förmånerna ligger på samma nivå som motsvarande förmåner i hem- landet, medan lönerna ligger något lägre än hemmalönerna. Detta kompen- seras dock av utlandstillägg.
Ett fåtal utlandsskolor är inrymda i beskickningsfastigheter, men i allmän- het disponerar utlandsskolorna förhyr- da lokaler.
Eleverna är olycksfallsförsäkrade och
kan erhålla studiebidrag eller stipen- dier. Andra förmåner såsom fria läro- böcker, hälsovård, måltider, Skolskjutsar förekommer inte
Undervisning i värdlandets språk ges i allmänhet endast om språket in- går i kursplanen för motsvarande skol- form i hemlandet. Undantag förekom- mer dock, och vissa skolor tillhanda- håller kompletterande kurser i värdlan- dets språk.
Föräldrarnas kostnader för barnens undervisning varierar från skola till skola och är beroende av skolans bud- get. Elevavgifterna är dock till följd av statsbidraget i allmänhet lägre än av- gifterna i privata skolor i hemlandet.
Skolans skötsel sker på det lokala planet, men beskickningspersonal (i allmänhet kulturattachén) tillhör skol- styrelsen eller tjänstgör som inspektor. Skolorna inspekteras dessutom av i detta syfte från hemlandet utsända skolinspektörer. Tillsättning av rektor och lärare samt fastställande av läsårets längd handläggs lokalt dock i samråd med undervisningsministeriet, som även fastställer kursplanerna på sådant sätt att övergång mellan utlandsskolan och hemmaskola när som helst kan ske utan svårighet. .
Moderlandet står inte i något av- seende helt för kostnaderna. I bästa fall täcker statsbidraget cirka 50 % av sko- lans budget.
Detta är vad som framgår av det officiella franska svaret på utredning- ens förfrågan. Att krav på större stats- stöd till de franska utlandsskolorna finns framgår av ett referat av en de- batt i nationalförsamlingen, som fanns intaget i La Vain: de France, no. 197, Janvier 1965, organ för Union des Francais de l'étranger. Senatorns Long- chambon yttrade i korthet följande.
Undervisningen av utlandsfranska barn utgör inget problem i Afrika och på Ma-
dagaskar, där en fullständig skolorgani- sation har byggts upp av franska staten. Utanför dessa områden finns emellertid registrerade i runt tal 500 000 fransmän. 36000 barn går i franska skolor i dessa områden. 1962/63 beviljades till dessa barn stipendier för 5,5 miljoner francs. Antalet stipendier, hela eller partiella, utgjorde 6500. Medeltalet av stipendiebeloppen per barn blir sålunda 850 fr. 82 % av eleverna i skolor utanför Frankrike saknar bidrag till skolgång, och för dessa bekostas så- lunda skolgången helt av föräldrarna.
Emellertid har registeringstvånget av ut— landsfransmän hes fransk myndighet upp- hävts, och antalet utlandsfransmän är betydligt större än som framgår av frans- ka officiella siffror. 40 000 fransmän finns officiellt registrerade i Nordamerika, men senaste folkräkningen i USA visar att det finns 108000 personer av fransk nationa- litet i landet. Vid alla beräkningar utgår man emellertid från det officiella total- antalet av 500000
I Frankrike är 21 % av befolkningen i skolåldern. Utgår man från att åldersför— delningen är densamma bland utlandsfrans- männen, betyder detta, att det finns 100000 franska skolbarn utomlands, av vilka endast 36000 går i franska skolor. i den franska budgeten kostar skolgången för varje registrerat utlandsfranskt barn 150 fr, medan varje hemmafranskt barns skol- gång kostar 1 500. Denna njugghet mot ut- landsfransmännen motiveras med att des- sa inte betalar skatt. Hr Longchambon framhåller emellertid att detta resonemang är felaktigt ur många synpunkter och går i detalj in på vilka inkomster och utgifter staten har för utlandsfransmännen. De gör värnplikt, de använder inte de franska vä— garna eller de franska sjukhusen, de skyd- das varken av den franska polisen eller den franska socialförsäkringen. De beta- lar i viss utsräckning skatt: pensioner och livräntor som betalas till utlandsfransmän beläggs med en källskatt på 24 %, löner till tjänstemän i fransk utlandstjänst be— skattas vid källan med 5 %.
Den fördubbling av stipendiegivningen som man begär skulle endast kosta staten tiondelen av de inkomster den får av ut— landsfransmännen.
Finansieringsproblem vore emellertid inte de enda problemen för utlandsskolorna. De franska skolföreningar som bildats utom— lands behövde även hjälp med organisa—
tionsfrågor och pedagogiska frågor för att bringa skolornas kvalitet i nivå med sko- lor i Frankrike. Hr Longchambon föreslog, att en särskild inspektör skulle tillsättas, vilken skulle förses med tillräckliga rese- anslag för att kunna resa omkring till alla franska utlandsskolor, hjälpa till vid startandet av sådana, kontrollera dem fort- löpande och utgöra ett moraliskt stöd. Ge- nom ett permanent organ för organisation, pedagogisk kontroll och ekonomiskt stöd åt utlandsskolorna skulle undervisnings- ministeriet bättre kunna på ett värdigt sätt bära det ansvar det har gentemot ut— landsfransmännens barn.
I fortsättningen utspann sig en diskus- sion mellan Hr Longchambon och finans- minister Boulin rörande den eftersläpning i utbetalningen av beviljade stipendier, vilken medfört att ett antal elever vid de franska läroverken i Wien, Rom och Bryssel av ekonomiska skäl måst sluta skolan.
4. Italiens utlandsskolsystem
Såsom italienska skolor i utlandet be- traktas såväl de rent statliga skolorna, vilka i alla hänseenden är beroende av den italienska staten, som de privata skolor som är statligt erkända och er- håller olika former av statsbidrag. Om båda dessa kategorier sammanräknas, är antalet italienska skolor i utlandet — folkskolor och högre skolor — omkring 160. Alla dessa skolor följer emellertid inte i alla detaljer det italienska syste- met i fråga om undervisningsplaner och organisation utan har i vissa delar an- knutit till det lands skolsystern där de är belägna. De är i första hand avsed- da för italienska lärjungar men elev- klientelet utgörs ofta till stor del av ung- dom från trakten.
Summan av de elever som går i ita— lienska skolor i utlandet är cirka 35 000, av vilka 22000 går i skolor i Europa, Afrika och Asien och 13000 i skolor i Latinamerika. Dessutom finns efter— middagskurser för barn till italienska
arbetare i Västeuropa med sammanlagt cirka 20 000 elever.
De italienska utlandsskolorna är un- derställda utrikesministeriet, som utövar kontroll över skolorna genom konsula- ten, som har ansvaret för inspektionen av skolorna.
Lärarna kan vara både ordinarie och icke-ordinarie. De ordinarie utsänds av utrikesministeriet och väljs bland dem som tillhör undervisningsministeriets rulla. De icke-ordinarie anställs av kon- sulaten medelst kontrakt på i allmän- het ett år. De ordinarie lärarnas an- ställningsvillkor är reglerade genom lag. Arbetsgivare för lärarna är i första hand rektor, i andra hand konsuln i hans egenskap av skolinspektör.
De ordinarie lärare som sänds till utlandet erhåller förutom hemmalönen ett ortstillägg, som varierar med an- ställningsorten. I egenskap av stats- tjänstemän åtnjuter de ordinarie lärar- na sådana sociala förmåner och för- säkringar som tillkommer alla stats— tjänstemän i Italien. De lokalanställda lärarna åtnjuter de försäkringar som regleras av lagarna på platsen.
Åtskilliga italienska statliga skolor i utlandet är inrymda i byggnader som ägs av italienska staten, medan andra skolor arbetar i förhyrda lokaler.
Alla elever i folkskolorna får fria läroböcker, och på högre stadier är läroböckerna fria för barn i mindre be- medlade familjer. Vissa skolor ombesör— jer skolskjuts om så erfordras. Läkar- vård lämnas alltid.
Nästan överallt fordras enligt lokala lagar att ett visst antal timmar ägnas åt undervisning i värdlandets språk. Sådan undervisning ingår därför alltid i det ordinarie skolschemat. Detta nöd- vändiggörs dessutom av den omstän- digheten att undervisningen följs av ett visst antal elever från värdlandet.
För elever på folkskolestadie't (det
obligatoriska skolstadiet) är skolgången kostnadsfri, men i de högre skolorna erläggs samma elevavgifter som i mot- svarande skolor i Italien.
De statliga skolorna är helt beroende av den italienska myndigheten som gi- vetvis handlar inom ramen för de 10- kala lagarna. Med vissa mellanrum in- spekterar myndigheten utlandsskolor- na i samarbete med det italienska un- dervisningsministeriet.
Rektor och lärare tillsätts av utrikes- ministeriet i samarbete med undervis- ningsministeriet och konsulaten. Un— dervisningstid, schema etc. bestäms likaledes av utrikesministeriet i samråd med undervisningsministeriet.
Kostnaderna för lokaler, personal, un- dervisningsmateriel, sjukvård, bibliotek och allmänna utgifter åvilar helt och hållet staten i de statliga skolorna. Skol- skjuts och skolmåltider tillhandahålls mot betalning.
Examina som avlagts vid statliga eller statligt erkända privata skolor utom- lands gäller i alla stycken i Italien. Lä- ro- och kursplaner är i huvudsak de— samma som i Italien med sådana änd— ringar som betingas av undervisningen i värdlandets språk e.d. Den högre un- dervisningen (i gymnasier och tekniska institut) är fyraårig i stället för fem- årig som i Italien.
5. Nederländernas utlandsskol- system
Nederländsk skolungdom erhåller un- dervisning
a) i Tyskland, vid statliga holländska skolor för lägre undervisning (lager on- dervije) och fortsatt undervisning (voortgeset ondervije) vid de militära baserna.
Det fanns våren 1965 11 skolor för lägre och 2 för fortsatt undervisning;
i september skulle två nya skolor för fortsatt undervisning upprättas och ett antal skolor utvidgas.
Antalet elever per skola varierar mel- lan 20 och 120.
Det totala antalet elever är cirka 600.
b) i länder anslutna till EEC, vid Europaskolor med nederländska avdel- ningar för lägre och högre undervisning (middelbaar ondervije). Nedan anges ortsnamn och elevantalet vid början av läsåret 1964/65:
e) i Frankrike, vid Nato-skolorna i Fontainebleau och St. Germain en Laye, med cirka 56 elever i den högre och 50 i den lägre undervisningen respektive cirka 85 elever i den högre och 50 i den lägre undervisningen.
De nederländska skolorna i Tyskland är statliga skolor som står under un- dervisningsministeriets tillsyn och för- valtning. Europaskolorna har beskrivits 1 kap. 2.
Nato-skolorna i Frankrike är franska skolor av internationell karaktär. Till dessa skolor är knutna nederländska av- delningar för högre och lägre undervis— ning. Skolorna står under franska rege- ringens tillsyn och förvaltning.
Lärarna vid skolorna i Tyskland, vid Europaskolorna och vid Natoskolorna i Frankrike står i holländska undervis- ningsministeriets tjänst.
Anställningskontrakten förutser en ut- landsvistelse under visst antal år, ej vederbörandes hela tjänstetid.
Lärarna i Tyskland och Frankrike er-
håller förutom sin nederländska lön ett dyrortstillägg, anpassat till respektive lands levnadskostnadsindex. Lärarna vid Europaskolorna avlönas i enlighet med ett av styrelsen för dem fastställt lönereglemente.
Byggnaderna för de nederländska skolorna i Tyskland har anskaffats för den nederländska regeringens räkning. För de mindre skolorna hyrs om möjligt tyska skollokaler. I länder där det finns Europaskolor ansvarar landets regering för skolbyggnaderna. Nato-sko- lorna i Frankrike är franska statliga skolor.
Det tillkommer skolan att sörja för kostnaderna för böcker och andra hjälpmedel liksom för transport av eleverna från och till skolorna, i varje fall i fråga om de lägre skolorna. För de högre gäller delvis andra regler.
Undervisningsprogrammet för de ne- derländska skolorna i Tyskland är det- samma som i Nederländerna. Möjlighet finns att utanför skolschemats ram er- hålla undervisning i tyska.
Undervisningsprogrammet i Europa- skolornas fyra olika språkavdelningar är samordnat och lika omfattande för varje språk. Alla elever som följer den lägre undervisningen får dag- ligen lektioner i ett andra språk (för de nederländska eleverna franska eller tys- ka). Det'ta andra språk används även som neutralt språk under de s.k. euro- peiska timmarna, i den lägre undervis- ningen för muntlig framställning, i den
.. Fortsatt un— .. Skolort Förskola Ladgre derv. på real- Högre un-
un erv, skolestadium erv. Bryssel ................................. 29 137 _ 137 Mol .................................... 18 37 —— 14 Luxemburg ........................... 27 75 4 70 Varese ................................. 18 46 — 38 Karlsruhe .............................. 3 6 —— 5 Bergen (Ned.) ........................ 11 15 —— 3
___» ___.
högre för ämnen såsom historia, geo- grafi och naturhistoria.
De nederländska eleverna vid Nato- skolorna i Frankrike följer till största delen det franska undervisningspro- grammet samt erhåller kompletterande undervisning av de nederländska lärar- na med nederländska som neutralt språk.
Den nederländska undervisningen i Tyskland är kostnadsfri. Vid Europa- skolorna uppgår avgiften till 3 000 hel- giska francs per elev i de högre och 750 belgiska francs per elev i de lägre skolorna, med reduktion i fall av flera barn från samma familj.
Tillsynen av den nederländska un- dervisningen i Tyskland, vid Europa- skolorna och vid Nato-skolorna i Frank- rike utövas av därtill utsedda medlem- mar av undervisningsinspektionen i Nederländerna.
Undervisningsministern anställer lä- rarna. Skolår och läroplan fastställs för de nederländska skolorna i Tysk- land av den nederländske inspek—torn i samråd med rektorerna, för Europa- skolorna av styrelsen och för Nato- länderna av de franska myndigheterna. Vid sistnämnda skolor ges komplette- rande undervisning av nederländska lärare. Programmet för denna under- visning fastställs av nederländska sak- kunniga.
Den nederländska regeringen svarar för alla kostnader för den nederländska undervisningen i Tyskland. Skolmålti- der tillhandahålls ej.
Kostnaderna för Europaskolorna de- las av de deltagande länderna. Varje land ger bland annat ett bidrag lika stort som den lön, som de utsända lärarna skulle ha erhållit i hemlandet.
Det må särskilt framhållas att den nederländska undervisningen är inrik- tad på att med minsta möjliga tidsför- lust infoga de elever som återvänder
till Nederländerna i det nederländska skolsystemet.
Nedan följer i översättning ett avsnitt ur holländska ekonomiministeriets of- ficiösa bulletin ”Economische Voor- lich'ting”, nr 25 den 23. 6. 1965 om Nederländsk undervisning i främman- de länder och IVIO-hemundervisning för nederländska barn i utlandet.
»För nederländare som sänds till främmande land eller som eljest kortare eller längre tid bosätter sig i utlandet med sin familj uppstår i många fall, åtminstone om de har barn i skolåldern, problemet att barnen kommer efter i förhållande till den nederländska under- visningen. När de återvänder till vårt land uppstår svårigheter, såsom att har- nen inte kan följa med i den klass där de placeras; de måste kanske gå om. Detta och annat innebär en fördröjd start med avseende på fortsatta studier och förvärvsarbete.
För att överbrygga dessa svårigheter —— åtminstone i fråga om den lägre un- dervisningen — har Institutet för in- dividuell undervisning i Amsterdam (Instituut voor Individueel Ondervije) utarbetat speciella lärokurser som skall sätta föräldrarna i tillfälle att själva ge sina barn i åldern 5 till 14 år en sådan undervisning att deras skolutbildning löper parallellt med undervisningen i Nederländerna. Kunskapsstoffet har sammanställts och utarbetats i lektioner av pedagoger och lärare som undervi- sat holländare i utlandet och/eller verkat i transatlantiska länder och som därför känner till de aktuella förhållan- dena och vet vad som behövs för att hålla barnen i nivå med den neder- ländska skolgången.
Kärnan i IVIO:s hemundervisning — kallat IVIO:s världsskola —— är ett mo- difierat Dalton—uppgiftssystem, ett sys- tem tillrättalagt för en rent individuell undervisning och inriktat på ett dyna-
miskt och skapande inlärande av ämnet (många klistrings-, tecknings— och sam- lingsuppgifter). En omfattande, för var- je timme utarbetad handledning hjäl- per föräldrarna med den pedagogiska behandlingen av kunskapsstoffet.
Stiftelsen tillhandahåller böcker, skrivböcker och den materiel som är nödvändig för hemarbete och månat— liga prov. Proven rättas av IVIO och på grundval av resultatet erhåller föräl- drarna eventuellt nödvändiga råd.
På . här angivet sätt erbjuds de holländska utlandsbarnen möjlighet att följa en undervisning som är likvärdig med den som ges i de nederländska skolorna och efter avslutandet av den- samma kan de utan svårighet följa den högre undervisningen.
För familjer som vistas i länder, där nederländska barn erhåller tillfreds— ställande kunskap och utveckling i skolorna på platsen, har IVIO utarbetat en kurs som kallas ”Modersmålet”. Det praktiska livet visar nämligen att öv- ningar i och kännedom om det hol- ländska språket även i dylika fall kom- mer till korta. Ofta begränsas använd- ningen av holländskan till samtal vid matbordet. För att barnen skall kunna fortsätta studierna i Nederländerna har IVIO fullständigt bearbetat tredje t.o.m. sjätte årskursens kurs i neder- ländska språket, på basis av ovannämn- da hemundervisningsprincip.
En fullständig hemundervisningskurs från IVIO:s världsskola kostar fl. 400:— per år och kursen ”Modersmålet” fl. 900:— per år.»
6. Schweiz, utlandsskolsystem
Om de schweiziska utlandsskolorna har utredningen inhämtat informationer ge— nom skrifterna Les écoles suisses & I'élranger (även på tyska), särtryck ur Archiv fiir das schweizerische Unter-
Iandschweizerschulen av Dr. med. Franz Wyss. Antalet för närvarande erkända
schweiziska utlandsskolor är 15, näm- ligen skolorna i Kairo, Alexandria, Ca- tania, Neapel, Rom, Florens, Genua, Mi- lano, Luino, Barcelona, Bangkok, Santiago de Chile, Rio de Janeiro, Lima och Bogotå. Sju av skolorna är sålunda belägna i Italien. Förutom dessa skolor finns på olika håll i världen skolor som drivs av enskilda schweiziska firmor med stor utlandsrepresentation och schweiziska högre handelsskolor i exempelvis Paris och London. Läsåret 1958/59 (då Skolorna i Bangkok och Rio de Janeiro ännu ej startats) fanns sam- manlagt 894 schweiziska barn och 2 196 utländska barn i de erkända schweiziska utlandsskolorna.
Även de erkända schweiziska utlands- skolorna är att betrakta som privat- skolor. De drivs av skolföreningar, som inom sig väljer en skolkommitté som har ansvaret för skolans ledning. Sko- lorna är alltså principiellt fria i sin or- ganisation, men schweiziska sta-ten har som statsbidragsvillkor uppställt vissa rambestämmelser. Skolföreningarna är även arbetsgivare för lärarna.
Lärarna vid utlandsskolorna är dels lärare från Schweiz, dels lärare från värdlandet. Rekryteringen av lärare från hemlandet möter svårigheter, be- roende dels på lärarbrist i Schweiz, dels på dåliga löner vid utlandstjänst- göringen. Med hänsyn till de ofta dryga reskostnaderna för lärare med familjer önskar man från skolföreningarnas si- da inte anställa lärare på alltför kort tid. Man räknar med en normal ans-täll- ningstid av 4 ä 5 år. En bidragande orsak till att man vill behålla lärarna längre än ett åt två år är att man anser att läraren blir fullt effektiv först då han ordentligt lärt sig värdlandets
"***—___.”—
-—.— ___.—
språk. Detta gäller både i skolor där undervisningen sker på värdlandets språk och i skolor där undervisnings- språket är ett av de språk som talas i Schweiz. Kontrakt skrivs i allmänhet inte på kortare tid än tre år, och kon- trakten skrivs alltid med hänsynsta- gande till värdlandets rättsförhållan- den, vilka även följs vid alla tvister mellan lärare och skolkommitté. En statlig pensionsförsäkring för utlands- lärare instiftades år 1947.
De flesta av de schweiziska utlands- skolorna arbetar i skolhus som ägs av Skolföreningarna, men i några fall har man hyrt lokaler i ett hyreshus. ViSSa av skolhusen har donerats av utlands- schweizare.
Elevavgifterna varierar allt efter sta- dium mellan 300 och 600 francs per år och elev. Icke-schweiziska barn beta- lar högre avgift.
Undervisningen ansluter så mycket som möjligt till schweiziska läroplaner, men den uppvisar rätt stora lokala va- riationer. Framför allt syns undervis— ningen i språk ägnas mycket stort ut- rymme. Detta hänger samman med att man dels måste undervisa i de i Schweiz använda språken dels med hänsyn till elever från värdlandet måste undervisa i värdlandets språk. Undervisningsspråket varierar i de olika skolorna. I vissa är något av de schweiziska språken undervisnings- språk, i andra har man valt att under- visa på landets språk. Övergång till skola i Schweiz kan ibland försvå- ras av bristande kunskaper i realäm- nen.
Som villkor för statsbidrag gäller att skolan meddelar tillräcklig undervis- ning i schweizisk historia, geografi och samhällskunskap och svarar för ele- mentär undervisning i ett av de schweiziska språken. Så vitt möjligt skall även schweizisk folksång bedrivas.
Skolorna står under uppsikt av de schweiziska beskickningarna i första hand och i sista hand är de underställ- da det schweiziska inrikesdepartemen— tet. Från schweiziska staten kan följan- de bidrag erhållas: till byggnad, under- håll och utvidgning av skolhus, till un- dervisningsmateriel för undervisningen i de tre hemlandsspråken, till reskost- nader för nyanställda lärare och deras familjer, till ferieresor för lärare i transatlantiska länder, till driftskost- nader i relation till antalet schweiziska elever och till driftsunderskott.
7. Sovjetunionens utlandsskolsystem
Som svar på den förfrågan som av svenska ambassaden riktats till sov- jetiska undervisningsministeriet har meddelats, att de skolor som finns in- rättade för undervisning av sovjetiska barn i utlandet är statligt finansierade och följer i sitt undervisnings-, upp— fostrings- och metodiska arbete de för samtliga sovjetiska skolor gällande kursplanerna och instruktionerna.
8. Storbritanniens utlandsskol- system
Brittiska försvarsdepartementet driver 161 primär- och sekundärskolor i an- slutning till truppförläggningar utom- lands. Elevantalet vid dessa skolor är 49000. Skolorna administreras av en särskild avdelning inom försvarsde- partementet.
Lärarna rekryteras i hemlandet och utnämns av försvarsdepartementet till största delen, men en liten del anställs lokalt. Kontraktstiden är 3 år, men kontraktet kan under vissa villkor för- längas till 6 år och i undantagsfall till 9 år. Utnämningen sker efter intervju inför en valnämnd. På lärarlönerna ut- går utlandstillägg.
Undervisningen bedrivs i baracker eller i lokaler i familjebostads- hus. Läroböcker, hälso- och tandvård och Skolskjutsar är köstnadsfria. Fria skolmåltider har införts i brittiska Rhenarmén och planer finns på att ge- nomföra skolmåltider även vid övriga skolor. Undervisningen är kostnadsfri för barn till föräldrar i brittisk tjänst och även för barn till viss personal vid brittiska beskickningar.
Undervisningen följer i huvudsak brittiska undervisningsplaner. Under- visning i värdlandets språk förekom- mer även ofta. Rektor fastställer kurs— planerna för varje skola.
Ett antal skolor får understöd från British Council, men dessa skolor är inte avsedda huvudsakligen för brit- tiska barn. Tvärtom är ett villkor för stöd att skolorna normalt har 40 % elever från värdlandet.
Följande villkor måste uppfyllas för att hjälp skall utgå från British Council:
Skolan skall
a) inte drivas med vinst,
b) skötas effektivt och ekonomiskt,
c) upprätthålla en tillfredsställande standard på undervisningen,
d) rekrytera en del av eleverna bland barn till invånare i landet (40 % har kommit att betraktas som ett mi- nimum),
e) inte vara självförsörjande eller kunna lita till andra inkomstkällor. Ett vanligt villkor för hjälp är att British Council får granska räkenskaperna och får tillsätta en representant i skolans styrelse.
Stödet till dessa skolor består huvud- sakligen av bidrag till nya byggnader, regelbundna årliga bidrag till driften och till vetenskaplig och annan utrust- ning. Rekrytering av brittiska lärare till dessa skolor är även en viktig form för stödet. Hjälp ges även lokalt av British
Council i form av pedagogiska råd, böcker och utrustning och utlåning av bildband m.m.
Härutöver finns privata skolor som drivs av brittiska medborgare för brit— tiska bam i utlandet, men dessa skolor får icke finansiellt stöd från staten.
9. Förbundsrepubliken Tysklands utlandsskolsystem
De av tyska u-trikesministeriet under- stödda skolorna är sådana allmän- bildande skolor på utländsk botten där tyska språket särskilt omhuldas. Under förutsättning att dessa skolor till sin uppbyggnad, till undervisningens inne- håll, undervisningsmetoder och bild- ningsmål ansluter sig till jämförbara skolor inom Tyska förbundsrepubliken, kan de, om de uppfyller vissa perso- nella och materiella förutsättningar, bli erkända som tyska utlandsskolor.
De tyska skolorna i utlandet är av tre slag, nämligen:
1. Tyska utlandsskolor, svarar tysk folkskola.
2. Högre tyska utlandsskolor, vilka omfattar fyraårig grundskola och sex— årig högre skola och leder till ”Schlusspriifung” (realexamen).
3. Högre tyska utlandsskolor, full- ständiga läroanstalter, som omfattar fyraårig grundskola och fullständigt nioårigt gymnasium fram till ”Reifeprii- fung” (studentexamen).
Innan en tysk utlandsskola blir er- känd genomgår den en uppbyggnads- period, som sträcker sig över flera år. Därför kan ibland en skola vara er- känd som utlandsskola men därutöver ha ett högre stadium som är under uppbyggnad och icke är erkänt utan drivs privat.
De tyska utlandsskolorna lyder peda- gogiskt under ett utlandsskoleutskott
vilka mot-
som är underställt kulturministerkon- ferensen. Tyska utrikesdepartementet är ansvarigt för följande frågor röran- de utlandsskolorna:
Juridisk rådgivning till privata hu- vudmän vid grundandet och ledningen av de tyska skolorna i utlandet,
utsändandet av sådana lärare som av de tyska kulturministerierna beviljats tjänstledighet för tjänstgöring vid tyska utlandsskolor,
utlandsskollärarnas rättsskydd, anskaffning och utsändning av un- dervisningshjälpmedel,
beviljande av finansiella bidrag av förbundsrepublikens medel, inklusive reseersättningar till inspektörer som skall närvara vid prövningar.
I alla principiella frågor rörande tyska utlandsskolor äger samråd rum mellan utrikesdepartementet och kultur- ministerkonferensen. All brevväxling i tjänsten mellan kulturministerkonfe- rensen å ena sidan och huvudmännen, rektorerna och lärarna vid utlandssko- lorna å andra sidan går i princip via utrikesdepartementet.
.Det är att märka, att de principer som gäller för tyska utlandsskolor icke är tillämpliga på tyska minoritetsskolor i gränstrakter under utländsk förvalt- ning.
Lärarna vid de tyska utlandsskolorna rekryteras via de olika tyska ländernas kulturministerier, vilka tar emot och vidarebefordrar anmälningar från lä- rare som är villiga att åta sig utlands- tjänstgöring. Vederbörande ministerium har att noga granska lärarnas meriter och personliga egenskaper och avge om- döme om deras lämplighet för utlands- tjänst. Sedan utlandsskoleutskottet till— satt läraren, beviljas han tjänstledighet för tiden för förordnandet — 3 år — med försäkran om rätt till återinträde i den gamla tjänsten och rätt att räkna tjänsteår under tjänstgöringen utom-
lands. Om förordnandet gäller rektors- tjänst är förordnandetiden 5 år.
Utredningen har vid besök närmare studerat de tyska skolorna i Madrid, Paris och Stockholm.
9.1 Tyska skolan i Madrid Den tyska skolan i Madrid är belägen i en ny byggnad av högsta kvalitet vil- ken helt nppförts av tyska staten och kostat cirka 7 1/2 miljoner DM. Skolan består av Kindergarten, Grundschule och fullständig Oberschule. Huvudman är en skolförening, som uppbär de tyska statsbidragen, vilka täcker samt- liga kostnader utöver elevavgifterna. Rektor är oberoende av skolföreningens styrelse i pedagogiska frågor. Samtliga befattningshavare från förvaltningsper- sonal till lärare och rektor uppbär dubbel lön mot i Tyskland, och man har inga svårigheter att skaffa lärare. Finansieringen från tysk sida är i allt mycket frikostig. Religionsundervisning finns för såväl protestanter som katoliker. Rektor är katolik, vilket är regel när skolan ligger i ett katolskt land. Alla tysk- språkiga har lika rätt till inträde. I andra hand tas spanska barn in. 65 % av eleverna är spanjorer. Även andra elever som förstår tyska tillräckligt kan vinna inträde, och skolan har ett fyrtio- tal svenska medborgare bland eleverna. De spanska eleverna undervisas av spanska lärare men enligt tyska kurs- planer och enligt tyska principer. Ef- tersom spansk lag inte tillåter samsko- la, har man skild undervisning i års- kurserna 1—4. På högre stadium har man samundervisning — emot den spanska lagen — i de klasser där inga spanjorer finns, i övriga skild under- visning. Skolans styrelse består av 5 tyskar och 4 utländska medborgare, av vilka alla dock måste kunna tala tyska. Ord-
föranden är tysk. Tyske kulturattachén och rektor är rådgivande ledamöter utan rösträtt.
Studentexamen anställs varje år un- der ledning av en inspektör från Schulausschuss, dvs. det organ som under Ständige Konferenz der Kultus- minister der Länder har inseendet över samtliga tyska utlandsskolor.
9.2 Tyska skolan i Paris Tyska skolan i Paris, som tidigare in- nehade lokaler i Neuilly, flyttades 1961 till St. Cloud, där ett tvåvåningshus av villatyp jämte en tomt på två hektar in- köpts av tyska staten 'till ett pris av 270 F/kvm. Inköpssumman uppgick följaktligen till 5,4 milj. francs. Elevavgifterna uppgår till 25 F/månad och barn. Reduktion ges för syskon. Skolskjutsen är avgiftsfri. Läroböcker- na betalas av föräldrarna. Elevantalet, som läsåret 1964/65 var omkring 350, ökar starkt, och man planerar skolbygge på tomten för 500 elever. Den dominerande målsmanna- kategorin utgörs av inflyttade tyska köpmän. Vidare förekommer tjänstemän vid politiska och andra organisationer samt företag. Skolan är organiserad med förskola, fyraårig folkskola (Grundschule) och fullständig Oberschule, den sistnämnda under utbyggnad. Vid skolan finns an- ställda cirka 20 lärare, varav en infödd fransk lärare, som avlönas av franska staten och utses av Académie de Paris. Eleverna går vanligen i skolan en- dast några är, varefter de återvänder till skola i Tyskland. Undervisningssys- temet ansluter till tyskt mönster men har ett starkt inslag av fransk undervis- ning. Som helhet förefaller de organi- satoriska och pedagogiska problemen i den tyska och den svenska skolan i Pa- ris vara likartade, skillnaden i storlek till trots.
Skolans placering i västerförort iitill Paris har föranletts av att tyskarnas bosättning är koncentrerad till de västra förorterna. För barnen från Pa- ris har inrättats skolskjuts med en hiss, ägd av skolan, som tar 60 barn och trafikerar sträckan Pte Champerret— Pte d'Orléans. Åtskilliga barn måste nå busslinjen med andra kommunikatims- medel.
Tvåvåningsbyggnaden innehåller ad- ministrationslokaler och bostäder, me- dan undervisningen bedrivs i pavil- jongbyggnader av fransk tillverkning, vardera innehållande 3 klassrum om cirka 60 kvm. Skolan saknar gymnastik- sal men har överenskommit med staden St. Cloud om att få utnyttja en kommu- nal idrottsplats 2 timmar per vezka. Kostnaden härför uppgår till 200 francs per år.
Skolan tillhandahåller inga måltider, eftersom lokaler för tillagning och ut- spisning saknas. Skoldagen är koncen— trerad och slutari allmänhet kl. 13. Läs- veckan omfattar sex dagar.
9.3 Tyska skolan i Stockholm Läroplanen vid Tyska skolan i Stock— holm utgör en kompromiss mellan lä- roplanerna i några tyska stater. Härut- över läses 4 veckotimmar svenska från och med andra skolåret. Övergång till tyska skolor är möjlig. På folkskole- stadiet vållar övergången inga svårig- heter men vid övergång på gymnasie- stadiet kan svårigheter uppstå, om ett nyspråkligt gymnasium inte finns på den ort dit eleverna flyttar i Tyskland. Likaledes har sådana elever som kom— mer från ett humanistiskt gymnasium i Tyskland vissa svårigheter vid över- gång till det humanistiska i Stockholm. Övergång förekommer ibland mellan olika tyska utlandsskolor, med skiftan- de resultat, eftersom många utlands-
_—__-t.v— ...a-. , _ _
i?
skolor har en starkare anpassning till värdlandets skolväsen.
Den mognadsprövning (Abitur) som avläggs vid den tyska skolan innefattar utom tyska ämnen även svenska, svensk historia och svensk samhällskunskap och är i Sverige jämställd med student- examen. Vissa svårigheter vållar värde- ringen av denna examen för inträde vid högskolor, men rektor har en käns- la av att eleverna från tyska skolan blir väl behandlade vid inträdeskon- kurrensen.
Den lägre prövningen (Mittlere Rei- fe) kombineras med en svensk real- examen för de elever som så önskar.
Lärarna vid skolan utses av skolans styrelse efter ansökan. Utnämningen skall godkännas av tyska utrikesdepar- tementet och av skolöverstyrelsen. Kontraktstiden är 3 år med möjlighet till högst 2 års förlängning. Efter ut- lands'tjänsten, under vilken läraren i allmänhet är tjänstledig från sin befatt- ning i Tyskland, måste läraren arbeta några år i Tyskland, innan han åter kan få söka till utlandsskola. Rektorer- na kan ofta stanna vid skolan längre tid. Svenska lärare undervisar i de svenska ämnena.
Lärarnas löner motsvarar den lön de skulle ha haft i Tyskland efter stan- dardutjämning. Dessutom åtnjuter lä— rarna hyresbidrag och ersättning för familjens reskostnader. För familje— försörjare tillkommer barntillägg, hus- hållstillägg och flyttningsersättning. Skatt betalas i Sverige.
Rektor undervisar 12 veckotimmar, folkskollärarna 29—30, realskollärarna 27—28 och gymnasielärarna 24—25.
Tyska skolan lyder administrativt un- der tyska utrikesdepartementet och pe- dagogiskt under Ständige Konferenz der Kultusminister. Denna konferens kontrollerar genom sitt Schulausschuss i Hamburg skolans undervisning, fram-
för allt genom en inspektör (Kultus- minister eller Ministerialrat eller Schul- rat) som är närvarande vid examina- tionen. Varje inspektör har inseendet över 3—4 skolor. Skolutskottet har ett nära samarbete med utrikesdepartemen- tets skolavdelning i Bonn.
Av de nuvarande eleverna är 112 rent tyskspråkiga, 58 kan betraktas som tvåspråkiga (svenska-tyska) och 65 har annat modersmål än tyska eller sven- ska. Skolan har lika många kvinnliga som manliga elever.
Alla elever har religionsundervisning 2 veckotimmar. Både katolsk och prote- stantisk undervisning förekommer.
Ett hundratal av barnen har svenskt medborgarskap och 20—30 har rent svenska föräldrar. De barn som tidigare gått i skola i Tyskland är i minoritet. Ingen östtysk elev finns i skolan för närvarande. Atmosfären är opolitisk en- ligt rektor.
Umgängesspråket eleverna emellan är i allmänhet svenska. »De tvåspråkiga ele— verna lär sig engelska fortare enligt rektors uppfattning. De visar även en större frimodighet och är mera språk- samma, men de stavar inte något av språken bra. Man kan även märka att språkliga vändningar och konstruktio- ner i ett språk överflyttas även till an- dra språk av dessa elever, så att språken griper in i varandra. Tyskläraren måste ständigt arbeta på att vidga elevernas tyska ordförråd, men man har inga extra tysktimmar i förhållande till an- talet på de tyska läroplanerna. För de rent svenskspråkiga förekommer dock extrakurser på frivillig basis i folk- skolan.
Huvudman är Tyska skolföreningen, som hyr skollokalerna av Stockholms stad. Skolföreningen är svenskt rätts- subjekt och har 80 medlemmar. Rektor är inte styrelseledamot men kallas till sammanträdena. Styrelsen rättar sig ef-
ter rektors åsikter i pedagogiska frågor och tillgodoser om det är möjligt alla hans krav på pedagogisk utrustning. Rektor rådgör med ordföranden före varje större inköp men har i övrigt an- slag för förbrukningsmaterial.
Några av skolföreningens styrelsele- damöter år föräldrar men alla föräldrar är inte medlemmar i skolföreningen.
Förhållandet mellan skolstyrelsen och tyska myndigheter regleras av Hinweise fiir das Auslandsschulwesen, herausgegeben vorn Auswärtigen Amt, Oktober 1964.
Terminsavgiften är i årskurserna 1—4 150 kr och i de högre årskurserna 250 kr. Syskonrabat't lämnas. Skol- skjutsar är inte ordnade, men spår— vägskort får eleverna lösa på samma villkor som om de ginge i svensk skola. Skolmåltiden är likaledes kostnadsfri.
Lokalerna får anses hålla normal svensk standard, och utrustningen i institutionerna syntes vara av ungefär samma klass som i en svensk skola något under genomsnittet.
Skolan har Skolläkare och skolsköter- ska som andra skolor i Sverige.
BILAGA 4
Internatskolornas framtida organisation
1. Översikt över internatskolorna
Då utredningen haft att söka bedöma i vilken mån nu befintliga internatsko— lor lämpligen kan utnyttjas för att till- godose det »riksbehov» av inackorde- ringsplatser som kan förutses för ut- landssvenskars barn och elever med be- hov av radikalt miljöbyte, har utred— ningen måst ta hänsyn till huruvida skolorna nu uppfyller eller har utsik- ter att relativt omedelbart kunna upp- fylla de av utredningen uppställda kri- terierna. Dessa är, kort sammanfatta— de, att skolorna skall
a) underställas intagningsnämnd,
b) ställa till förfogande platser för ut- landssvenska elever och elever med do- kumentera behov av miljöbyte i sådan ut- sträckning att dessa elever tillsammans nt- gör 90% av skolans internatelever.
c) vara samskolor
d) vara belägna i relativ närhet till Stockholm, Göteborg eller Malmö,
e) samordnas med ortens skolväsen så att så vitt möjligt fullständiga valmöjlig- heter skall knnna erbjudas på det gym- nasiala stadiet,
f) i undervisningen och i umgänget med eleverna iaktta de krav på objektivitet som gäller i skolväsendet i övrigt.
Dessa kriterier kan ingen nu beståen- de internatskola på egen hand uppfyl- la. Med hänsyn till förutsättningarna att företa sådan omorganisation att kri- terierna blir uppfyllda, kan de befint- liga internatskolorna grupperas i olika kategorier.
I kategori I syns böra placeras de två Sigiunainternaten. De är redan samsko- lor, ligger nära Stockholm och har den ojämförligt största andelen utlands- svenska elever (65% i Sigtuna huma- nistiska läroverk och 34 % i Sigtuna- skolan). Efter samorganisation med or- tens skolväsen bör deras platsantal, om- kring 580, kunna ställas till »riksklien- telets» förfogande.
I en kategori II syns böra placeras Viggbyholmsskolan och Grännaskolan. Även dessa skolor är eftersökta av ut- landssvenska föräldrar (19 % respektive 25 % utlandssvenska elever), de har en internationell inriktning och är sam- skolor. Möjligheten till samorganisation med den närliggande traktens skolvä- sen är givetvis betydligt större för Viggbyholmsskolan. Om deras internat- platser kan ställas till förfogande för täckande av riksbehovet, ökar det plats- antal som kan utnyttjas med nära 400, tillsammans med skolorna i kategori I alltså omkring 1 000 efter någon mind- re utbyggnad.
Till en kategori III syns böra föras de tre övriga internatskolor som har statsunderstödda gymnasielinjer.
Lundsbergs skola har ett relativt stort inslag av utlandssvenska elever (för närvarande 18 %,) medan 'de två öv- riga haft ett ringa antal sådana ele- ver (Solbacka 3 % och Fjellstedtska skolan i Uppsala 4 %). Ingen av dem erbjuder internatplatser för flickor, och de torde i och för sig icke vara särskilt
benägna att företa en så väsentlig om- läggning som krävs för att göra dem till saminternatskolor.
De två förstnämnda fyller icke kri- teriet om relativ närbelägenhet till de orter de utlandssvenska elevernas för- äldrar i övervägande grad besöker. I förhållande till de övriga kriterierna måste de bedömas från fall till fall. Lundsbergs skola har möjlighet att samverka med Storfors kommun på grundskolenivå, men däremot icke på det gymnasiala stadiet. Skall samver- kan förekomma med kommunalt skol- väsen på det gymnasiala stadiet måste sådan samverkan inledas med Kristi- nehamns stad. Avståndet dit är emel- lertid 3 mil, varför eleverna för att kunna gå i fackskola och yrkesskola samt på vissa gymnasielinjer måste re- sa med skolbussar till Kristinehamn, om sådan samverkan inleds. Från skol- styrelsens sida har man framhävt att det icke är önskvärt att ett alltför stort antal elever får företa sådana dagliga resor emedan sammanhållningen inom internatskolan i så fall äventyras. An- talet internatskoleplatser vid skolan är 248.
För Solbacka läroverks del kan en viss samverkan beräknas ske på gym— nasiestadiet med gymnasiet i Strängnäs, där gymnasieunderlaget är svagt och endast medger 4 nybörjaravdelningar 1966. På grundskolenivå måste ett sam- arbete vad högstadiet beträffar ske med Daga kommuns högstadium som icke är förlagt till kommunen utan till Gne- sta. Allt samarbete mellan Solbacka lä- roverk och en kommunal skola måste således innebära resor för eleverna ut- om i den mån samverkan sker på mel- lanstadiet.
En möjlighet till samverkan är att de båda här nämnda internatskolorna in- rättas med två eller tre gymnasielinjer vardera och att man samarbetar på
så sätt att man hänvisar eleverna från den ena skolan till den andra alltefter deras val. Sådan samverkan syns vara mindre lämplig från pedagogisk syn- punkt och skolorna är heller inte själ- va positivt inställda till ett sådant ut- byte. Problemet med fackskola och yr- kesskola skulle dessutom kvarstå. An- talet internatplatser vid Solbacka läro- verk är 329.
Fjellstedtska skolan är en typisk »rö— relseskola». Den är sedan gammalt spe- ciellt inriktad på undervisning för bli— vande teologie studerande. För läsåret 1966/67 har Kungl. Maj:t medgivit att i årskurs 1 förutom en humanistisk linje med helklassisk inriktning och en samhällsvetenskaplig linje även må va- ra inrättad en klass med studiegång enligt i huvudsak nu gällande läroplan.
Skolans internatlokaler är gamla och torde få betraktas som uttjänta. Sko- lan är relativt liten (119 internatele— ver). Samordning med Uppsala skolvä- sen vore visserligen tänkbar, men samtidigt kan sägas att skolans läge i en stad med synnerligen väl utveck- lat skolsystem även bjuder som alter- nativ att ifrågavarande elevers behov av undervisning kunde i stort tillgodo- ses genom skolgång i kommunens sko- lor förenad med omhändertagande i ett elevhem.
Till en kategori IV hänförs övriga sko- lor. Ingen av dem har statsbidrag för undervisning på det gymnasiala stadiet.
Ekebyholmsskolan är en rörelseskola som drivs av avdentistsamfundet och har examensrätt för studentexamen. In- om realskolan förekommer samarbete med kommunen på så sätt att externat- elever från Rimbo tas emot där. Sedan grundskola genomförts i kommunen är detta samarbete mindre aktuellt.
Båstad internatskola startades höst- terminen 1964 och har för närvarande 83 elever. Skolan är byggd på principen
att bostäder som sommartid används för turiständamål under vintern utnytt- jas för internatändamål. Koncentra- tionsläsning tillämpas och studentexa- men avläggs genom särskilda prövning- ar vid gymnasiet i Halmstad. Skolan har ännu inte hunnit uppvisa bedöm- hara resultat av sin verksamhet.
Mariannelundsskolan har för närva- rande intet gymnasium och några möj- ligheter att skolan genom samarbete med kommunalt skolväsen skall kunna utvecklas till ett internatgymnasium syns inte föreligga. Eleverna vid sko- lan är något äldre än vid vanliga sko— lor och framför allt är man inriktad på att snabbt driva fram dessa till real- examen. I viss mån torde dess verk- samhet kunna betecknas som vuxenut- bildning.
Osby samskola är realskola. Gymna- sieberättigade elever från Osby stude- rar f.n. i Hässleholm eller Älmhult. En— ligt ett riksdagsbeslut från 1962 skall gymnasium startas vid skolan samti— digt med att grundskola genomförs i Osby köping. Sedan detta riksdagsbe— slut fattats har emellertid den nya gym- nasieorganisationen beslutats och frågan om gymnasium därmed kommit i ett nytt läge. Ett verkställande av riksdags- beslutet skulle i nuvarande situation vålla stora svårigheter beträffande den gymnasiala planeringen inom regionen. Skolbyggnaden är föråldrad och av elevhemmen är ett likaledes föråldrat medan ett annat av hemmen är av me- delmåttig standard och det tredje fullt modernt.
Om Osby samskola önskar fortsätta sin verksamhet bland elever i samma åldersstadium som den nu vänder sig till, kan detta kanske vara möjligt ge- nom ett samarbete mellan samskolan och Osby köping. När grundskolan i Osby köping når högstadiet skulle Os- by samskola samtidigt kunna avvecklas
som skola. Däremot kunde elevhems- verksamheten fortgå och elevhemmen motta elever för undervisning i kom- munens skolväsen. Köpingens högsta- dium skulle därigenom kunna vinna i styrka och även internateleverna skul— le genom samarbetet få flera valmöjlig- heter och, liksom nu är fallet, blandas på ett välgörande sätt med ungdom som bor i trakten.
Då det kan anses önskvärt att inter- nateleverna får en fast punkt i inter— natet och inte behöver byta vistelseort i och med att de övergår från högsta- dium till gymnasium, vore det lämpligt att internateleverna kunde bo kvar på Osby samskolas internat även under gymnasieåren. Avståndet till Älmhult är relativt litet och restiden kort, var— för det syns möjligt att de gör sällskap med sina gamla klasskamrater från högstadiet och övergår till gymnasiet i Älmhult.
Reslenässkolan är för närvarande en realskola men skolans ledning hyser planer på att ombilda skolan till in— ternatskola på det gymnasiala stadiet där undervisningen väsentligen skall byggas på korrespondensundervisning. Liknande planer har yppats beträffan- de Anundsjöbygdens realskola. Reste- nässkolan har goda såväl skol- som elevhemsbyggnader medan Anundsjö- bygdens realskola som största tillgång har ett modernt elevhem för ett (it)-tal elever.
Solviks kristliga folkhögskola som nu bedriver viss realskoleverksamhet torde komma att övergå till ren folk- högskola.
De tre sistnämnda skolorna är rörelse- skolor.
Närmare detaljer om de olika inter: natskolornas organisation och verksam- het återfinns i beskrivningarna av sko— lorna i kap. 7.
2. Behovet av internatskoleplatser 2.1 Utlandssvenska elever
Försök till beräkningar av det framtida antalet utlandssvenska elever i skolor i Sverige stöter på stora svårigheter. Den framtida utvecklingen är omöjlig att förutse och torde bli starkt beroende av vilka reformer som genomförs för att underlätta skolgång i Sverige för ut- landssvenska elever, och även beräk- ningar av det nuvarande antalet ut- landssvenska elever —— som eventuella prognoser måste utgå ifrån —-- är för- enade med svårigheter. I de följande be- räkningarna, som närmast har karak- tär av en uppskattning av en möjlig utveckling och inte utgör en prognos i vanlig mening, utgår vi beträffande antalet internatskoleelever från skolor- nas uppgifter höstterminen 1965 (se ta- bell 7:4). Beträffande antalet utlands- svenska elever i allmänna skolor utgår vi från det antal elever som uppgavs gå i allmänna skolor i Sverige läsåret 1963/64 enligt utredningens enkät till ut— landssvenska föräldrar (se bilaga 1). Vid en direkt förfrågan till skolorna (i en enkät hösten 1964) redovisades sam- manlagt 160 elever på samtliga stadier i allmänna skolor i Sverige med föräldrar bosatta utomlands. Vid enkäten erhölls
uppgifter om 181 sådana elever. Av dessa var 142 elever på mellanstadiet eller högre stadium. Vi har valt att utgå från den senare uppgiften. Även denna sifferuppgift är osäker och kan vara för låg. (Se bilaga 1 om mätfelen.)
Antalet utlandssvenska elever i sko- lorna i Sverige som ligger till grund för följande beräkningar framgår av tabell 1.
2.1.1. Mellanstadiet Det kan förutsättas att antalet utlands- svenska mellanstadieelever i skolor i Sverige inte nämnvärt ökas, eftersom möjligheterna till svensk undervisning utomlands förbättras. För närvarande finns i skolor i Sverige 51 pojkar och 28 flickor. Vi antar som trolig utveck— ling att läsåret 1970/71 antalet pojkar är oförändrat, medan antalet flickor har blivit lika stort som antalet poj- kar, så att det sammanlagda elevanta- let är 102. Utvecklingen kan ske enligt tabell 2. Fördelningen av eleverna på olika årskurser inom stadiet kan för- utsättas bli jämn.
2.1.2. Högstadiet
I beräkningarna av det framtida ut- landssvenska elevantalet syns det tro- ligt att en utjämning efter könen sker
Tabell 1. Antal utlandssvenska elever i skolor i Sverige som ligger till grund för utredningens uppskattningar av antalet utlandssvenska elever.
Skolform Stadium kön .. . Summa mellan- hog- gymnasxe- Internatskola 41 184 232 457 därav: pojkar 31 136 150 317 flickor 10 48 82 140 Vanlig skola 38 37 67 142 därav: pojkar 20 12 36 68 flickor 18 25 31 74 Alla elever .............................. 79 221 299 599 därav: pojkar ........................ 51 148 186 385 flickor ........................ 28 73 113 214
Tabell 2. Antagen utveckling av anta- let utlandssvenska elever på mellansta- diet i skolor i Sverige.
Läsår Antal Därav elever pojkar flickor 1965/66 . 79 51 28 1966/67 . 82 51 31 1967/68 . 85 51 34 1968/69 . 91 51 40 1969/70 . 97 51 46 1970/71 . 102 51 51
av antalet utlandssvenska elever i sko- lorna i Sverige. Liksom för mellansta- diet räknar vi därför med att läsåret 1970/71 lika många flickor som pojkar skall finnas på de olika stadierna och skolorna. Vi förutsätter att en ökning sker av antalet pojkar, samtidigt som antalet flickor ökas kraftigare från 1967! 68 då utredningens förslag trätt i kraft till läsåret 1970/71. Om vi antar att antalet pojkar på högstadiet ökar med 25 % fram till 1970/71 kan den fram- tida utvecklingen av antalet utlands- svenska elever på högstadiet ske en- ligt tabell 3.
Liksom i fråga om mellanstadiet kan vi anta att fördelningen av eleverna på de olika årskurserna blir jämn.
2.1.3. Gymnasiala stadiet Vi förutsätter liksom beträffande hög- stadiet, att antalet utlandssvenska poj-
Tabell 3. Antagen utveckling av anta- let utlandssvenska elever på högstadiet i skolor i Sverige.
.. Antal Därav Limå? elever pojkar flickor 1965/66 . 221 148 73 1966/67 . 232 152 80 1967/68 . 243 156 87 1968/69 . 286 166 120 1969/70 . 328 176 152 1970/71 . 370 185 185
kar i skolor i Sverige ökar med 25 % fram till år 1970/71 och att antalet flic- kor då har blivit lika stort som antalet pojkar. En möjlig utveckling under des- sa antaganden visas i tabell 4.
Tabell 4. Antagen utveckling av anta- let utlandssvenska elever i gymnasie- åldern i skolor i Sverige.
.. Antal Därav Lasår elever pojkar flickor 1965/66 . 299 186 113 1966/67 . 316 191 125 1967/68 . 333 196 137 1968/69 ... . 377 209 168 1969/70 . ... 421 221 200 1970/71 ... . 466 233 233
Det totala antalet utlandssvenska ele- ver på mellan- och högstadierna samt i gymnasial skola fram till läsåret 1970/71 under de gjorda antagandena framgår av tabell 5.
Tabell 5. Antagen utveckling av antalet utlandssvenska elever i skolor i Sverige.
Antal elever i Därav Läsår mellan- hög— gymn. Totalt pojkar flickor stadium stadium skola
1965/66. ........................ 79 221 299 599 385 214 1966/67. ........................ 82 232 316 630 394 236 1967/68 . ........................ 85 243 333 661 403 258 91 286 377 754 426 328 97 328 421 846 448 398 1970/71. ........................ 102 370 466 938 469 469
2.2. lnternatklientelets sammansättning
Om antagandet görs att hela utlands- svenska elevklientelet skall tillgodoses dels genom placering i internatskolor, dels genom placering i de elevhem av rikskaraktär som utredningen föreslår måste till antalet utlandssvenska elever läggas ett visst antal hemmasvenska elever, så att andelen utlandssvenska elever inte överstiger 60 % i de olika anläggningarna.
Beträffande mellanstadiet är behovet av platser för hemmasvenska elever svårbedömt. Dels torde sådana platser bli mindre eftersökta än platser på hög- stadiet, dels finns det viss anledning att räkna med att de utlandssvenska mellanstadieelever som söker plats i in- ternatskola i Sverige oftare än utlands- svenska elever på högre stadier har kommit från skolor i Sverige. Detta skulle innebära att behovet av inslag av hemmasvenska elever inte blir lika stort. Med samma regler som för hög— stadiet (60 % utlandssvenska elever, 40 % hemmasvenska elever) skulle det totala platsbehovet på mellanstadiet bli 170 läsåret 1970/71. För närvarande finns i internatskolorna på mellansta- diet 160 elever. Dessa elever är förde- lade på årskurserna 5 och 6, medan årskurs 4 inte finns i internatskolorna. Vi antar som en sannolik utveckling, att det totala elevantalet på mellanstadiet
blir lika stort som för närvarande, dvs. 160 elever, varvid dessa elever läsåret 1970/71 är fördelade ungefär jämnt mellan årskurserna inom stadiet.
Sammanlagda antalet behövliga plat- ser i internaten av rikskaraktär, om de skulle tillgodose samtliga utlandssvens- ka elever, blir då under den antagna utvecklingen av antalet utlandssvenska elever summan av utlandssvenska ele- ver enligt tab. 5 och hemmasvenska elever enligt tabell 6. Detta totalantal har räknats fram i tabell 7.
Av platsbehovet enligt tabell 7 skall 180 platser för elever på högstadiet och i gymnasial skola beredas i de elev- hem av rikskaraktär som enligt utred- ningens förslag skall upprättas. Dessa elevhem beräknas kunna tas i bruk höstterminen 1969. Antalet platser som behövs i internatskolorna om dessa skulle omhänderta samtliga övriga ut- landssvenska elever minskar således för läsåren 1969/70 och 1970/71 i mot- svarande grad (tab. 8). Platserna för- utsätts bli fördelade proportionellt mellan elever på högstadiet och elever i gymnasial skola.
3. Beräkning av antalet internat- skoleelever läsåret 1970/71
enligt olika utvecklingsmöjligheter Som framgår av framställningen i kap. 1 har utredningen icke kunnat beräkna
Tabell 6. Antal hemmasvenska elever som behövs i internatskolorna på hög- stadiet och i gymnasial skola för att andelen utlandssvenska elever skall bli högst 60 % under den antagna utvecklingen.
Högstadiet Gymnasial skola Därav Läsår Totalt pojkar flickor pojkar flickor pojkar flickor 1965/66 98 49 124 75 346 222 124 1966/67 101 54 127 83 365 228 137 1967/68 104 58 131 91 384 235 149 1968/69 ......... 110 80 139 112 441 249 192 1969/70 ......... 117 101 147 133 498 264 234 1970/71 ......... 123 123 155 155 556 278 278
Tabell 7. Antalet behövliga internatplatser av rikskaraktär under antagen utveckling av antalet utlandssvenska elever i sko-Ior i Sverige.
Antal elever i Därav Läsår Totalt _ _ mellan- hög- gymn. pejkar 'flickor stadium stadium skola
1965/66 ........................... 124 368 1966/67 ........................... 129 387 1967/68 133 405 1968/69 143 476 1969/70 ........................... 152 546 1970/71 ........................... 160 616
498 990 636 354 526 1 042 651 391 555 1 093 667 426 628 1 247 704 543 701 1 399 741 658 776 1 552 776 776
Tabell 8. Antalet behövliga platser i internatskolor läsåren 1969/70 och 1970/71 under antagen utveckling sedan 180 elever (79 på högstadiet och 101 i gymna- sial skola) beräknas ha överförts till elevhem.
Antal elever i Därav Läsår Totalt mellan- hög- gymn. pojkar flickor stadium stadium skola 1969/70 ........................... 152 467 600 1 219 651 568 1970/71 ........................... 160 537 675 1 372 686 686
hur stor ökningen av antalet utlands- svenskar under de närmaste åren kom- mer att bli. Ej heller kan det säkert förutses vilken inverkan de av utred- ningen föreslagna förbättrade villkoren för de utlandssvenska eleverna kom- mer att ha på benägenheten att för- lägga skolgången till Sverige.
Utredningen har funnit skäl företa beräkningar under förutsättning att an- talet utlandssvenska manliga elever i svenska skolor är 1970/71 har ökat med 10, 25 eller 50 %. Behovet av internat- platser för flickor förutsätts vid sagda tidpunkt vara lika stort som behovet av platser för pojkar. Det bör noteras att denna speciella förutsättning ökar platsbehovet avsevärt även om det antas att ökningen av manliga elever blir 0. På mellanstadiet torde ingen ökning av behovet av platser för pojkar komma att ske medan däremot platsbehovet för flickor torde komma att stiga så att det även på detta stadium blir lika stort som för pojkar.
Uppskattade antalet utlandssvenska elever i skolor i Sverige, om vi antar att antalet flickor blir lika stort som antalet pojkar, och att pojkarnas antal ökas med 0,10,25 och 50 % framgår av tabell 9.
För en beräkning av antalet behöv- liga internatplatser under dessa olika antaganden om den procentuella ök- ningen och under antagande att samt- liga utlandssvenska elever bereds plats i elevhem av rikskaraktär eller inter- natskola måste till ovanstående siffror läggas behövligt antal hemmasvenska elever samt de då erhållna antalen minskas med det antal elever som skall placeras i elevhemmen. Dessa beräk- ningar redovisas i tabell 10.
Till de här gjorda överslagsberäk- ningarna bör noteras att ett visst antal av dessa elever även i framtiden kom- mer att åtnjuta privat inackordering. Detta medför en reduktion av talen, vil- ken utredningen dock icke kan preci- sera.
Tabell 9. Antal utlandssvenska elever i skolor i Sverige under antagen utveck- ling och med 0, 10, 25 och 50 % ökning av antalet pojkar.
Stadium antal elever 1970/71 Ökning från antagen % pojkar flickor summa nuvarande ökning av antalet pojkar Högstadiet 0 % .............................. 143 148 296 75 10 % .............................. 163 163 326 105 25 % .............................. 135 185 370 149 50 % .............................. 222 222 444 223 Gymnasium 0 % .............................. 186 186 372 73 10 % .............................. 205 205 410 111 25 % .............................. 233 233 466 167 50 % .............................. 279 279 558 259
Tabell 10. Beräkningar av behövliga antalet internatskoleplatser läsåret 1970/71 under olika antaganden.
Stadium Antal Avgår Ater- antagen % utlands- 322110: till stående öknin av svenska elev- plats- antalegt pojkar elever svenskar hem behov Högstadium 0 % .............................. 296 197 79 414 10 % 326 217 79 464 25 % .............................. 370 246 79 537 50 % .............................. 444 296 79 661 Gymnasium 0 % .............................. 372 248 101 519 10 % .............................. 410 273 101 582 25 % .............................. 466 310 101 675 50 % .............................. 558 372 101 829
4. Möjligheter att tillgodose behovet
När det gäller att dimensionera den internatskoleorganisation som behövs för det av utredningen behandlade »riksklientelet», önskar utredningen först påminna om att en del utlands- svenska elever även i fortsättningen kommer att föredra privat inackorde- ring. Hittills har denna (privata) in- ackorderingsform utnyttjats av nära en tredjedel av de utlandssvenska eleverna i svenska skolor. Vidare har utredning- en som nämnts föreslagit upprättandet
av tre nya elevhem på orter med full- ständigt skolväsen.
När man bedömer plats-behovet vid internatskolor finns två möjligheter. Dels kan man dimensionera organisa- tionen i överkant, så att ett antal plat— ser ständigt står' lediga eller utnyttjas på ett mindre ändamålsenligt sätt. Dels kan man dimensionera organisationen i underkant, varvid man riskerar att på kort sikt ett underskott på platser kan uppstå medan man på något längre sikt kan fortskrida till att utvidga orga- nisationen. Utredningens maximibe-
räkning ger vid handen att om plats- behovet för manliga utlandssvenska elever ökar med 50 %, hela antalet platser som skulle behövas ökar från nuvarande ca 770 till 1 650 med tillägget av 40 % hemmasvenska elever. I så fall skulle inte endast de fyra internatsko— lor som uppförts i kategorierna I och II behöva tas i anspråk utan även de i Solbacka och Lundsberg, dvs. samman- lagt 1 546 platser.
Med hänsyn till de många osäkra faktorer som ingår i de teoretiska räk- neexemplen, icke minst förutsättning- en att flickornas antal mycket snabbt skulle uppnå paritet med pojkarnas och att inga utlandssvenska elever beräk- nas utnyttja privat inackordering kan sålunda beräkningar enligt utredning- ens mening inte läggas till grund för förslag om den framtida dimensione- ringen av internatskolorna. Utredning- ens förslag (se 7.4.2.3) går i stället ut på att i första hand de fyra skolor
Tabell 11. Alternativ Ia)
som utredningen tidigare hänfört till kategori I och 11 skall utnyttjas för att tillgodose det utlandssvenska klien- telet. Dessa fyra skolor kan erbjuda sammanlagt 969 platser. Om detta plats— antal visar sig vara för litet, kan yt— terligare internatskolor infogas i det nya statsbidragssystemet. I första hand kan då skolorna i Lundsberg och Sol- backa komma i fråga.
För att ge en överblick över hur internatskolorna skulle kunna organi- seras under olika förutsättningar har i tabellerna 11—16 skisserats olika alter- nativ. Alternativ I förutsätter att de be- rörda internatskolorna har samma sta- dier som f.n., dock med något ändrad fördelning mellan de olika stadierna. Alternativ II förutsätter att Solbacka och Landsberg blir mellan- och högsta- dieskolor medan de övriga får en efter behovet varierad organisation med gymnasium och högstadium. Platsbeho- vet är bedömt efter läsåret 1970/71.
Ökning med 10 % på högstadiet och gymnasiala stadiet. Mellanstadiet oförändrat.
Mellanst. Högst. Gymn.st. Summa Skola
p fl p fl p fl p fl totalt Sigtuna hum. ............... 19 19 65 65 65 65 149 149 298 Sigtunaskolan ............... 23 24 55 55 62 61 140 140 280_ Viggbyholmsskolan ...... 6 6 53 54 78 78 137 138 275 Gränna ........................ —— — — -— 58 58 58 58 116 Summa platser i dessa fyra skolor .................. 48 49 173 174 263 262 484 485 969 Solbacka ..................... 5 5 50 49 110 110 165 164 329 Lundsberg .................. 26 26 38 37 60 61 124 124 248 Summa platser i samtliga sex skolor ...... 79 80 261 260 433 433 773 773 1 546 Behov ........................ 80 80 232 232 291 291 603 603 1 206 Över- respektive underskott .................. —1 0 +29 +28 +142 +142 +170 +170 +340
Enligt detta alternativ är antalet elever på de olika stadierna detsamma som det var i verkligheten läsåret 1965/66.
Tabell 12. Alternativ Ib) Ökning med 25 % på högstadiet och gymnasiala stadiet. Mellanstadiet oförändrat.
Mellanst. Högst. Gymn.st. Summa Skola
p | fl p fl p fl ]) fl totalt Sigtuna hum. ............... 19 19 65 65 65 65 149 149 298 Sigtunaskolan ............... 23 24 55 55 62 61 140 140 280 Viggbyholmsskolan ...... 6 6 66 67 65 65 137 138 275 Gränna ........................ —- — —— — 58 58 58 58 116 Summa platser i dessa fyra skolor .................. 48 49 186 187 250 249 484 485 969 Solbacka ..................... 5 5 50 49 110 110 165 164 329 Lundsberg .................. 26 26 38 37 60 61 124 124 248 Summa platser i samtliga sex skolor ...... 79 80 274 273 420 420 773 773 1 546 Behov .. ...................... 80 80 269 268 338 337 687 685 1372 Över- respektive underskott .................. —1 0 + 5 + 5 + 82 + 83 + 86 + 88 + 174
I detta alternativ är fördelningen av platserna mellan de olika stadierna i huvudsak densamma som läsåret 1965/66. Endast vid Viggbyholmsskolan har 26 elever överförts från gymnasiala stadiet till högstadiet.
Tabell 13. Alternativ Ic) Ökning med 50 % på högstadiet och gymnasiala stadiet. Mellanstadiet oförändrat.
Mellanst. Högst. Gymn.st. Summa Skola
p fl p it 1) fl p fl totalt Sigtuna hum. ............... 19 19 65 65 65 65 149 149 298 Sigtunaskolan ............... 23 24 55 55 62 61 140 140 280 Viggbyholmsskolan . ..... 6 6 66 67 65 65 137 138 275 Gränna ........................ __ — — —— 58 58 58 58 116 Summa platser i dessa fyra skolor .............. 48 49 186 187 250 249 484 485 969 Solbacka ..................... 5 5 94 93 66 66 165 164 329 Landsberg .................. 26 26 38 37 60 61 124 124 248 Summa platser i samtliga sex skolor . ..... 79 80 318 317 376 376 773 773 1546 Behov ........................ 80 80 331 330 415 414 826 824 1 650
Över- respektive underskott .................. ——1 0 ——13 —13 —39 ——38 —53 ——51 —104
Enlig detta alternativ är organisationen densamma som enligt Ib) för samtliga skolor utom Solbacka läroverk, där 88 elever överflyttats från gymnasiala stadiet till hög— stadiet. Platsbristen har fördelats mellan högstadiet och gymnasiala stadiet.
Tabell 14. Alternativ Ila) Ökning med 10% på högstadiet och gymnasiala stadiet, mellanstadiet oförändrat.
Mellanst. Högst. Gymn.st. Summa Skola
p fl p fl p fl p fl totalt Sigtuna hum. ............... — _ — — 149 149 149 149 298 Sigtunaskolan ............... —— — 24 24 116 116 140 140 280 Viggbyholmsskolan ...... — — —— — 137 138 137 138 275 Gränna ........................ —— —— — — 58 58 58 58 116 Summa platser i dessa fyra skolor .................. — _ 24 24 460 461 484 485 969 Solbacka ..................... 40 40 125 124 — —— 165 164 329 Landsberg .................. 40 40 84 84 — — 124 124 248 Summa platser i samtliga sex skolor ...... 80 80 233 232 460 461 773 773 1546 Behov ........................ '80 80 232 232 291 291 603 603 1 206 Över- respektive underskott .................. 0 0 +] 0 +169 +l70 +l70 +170 +340
Detta alternativ innebär en relativt blygsam ökning av antalet utlandssvenska elever i skolor i Sverige. Lundsberg och Solbacka är, liksom i alternativ IIb) och Ilc) rena mellan- och högstadieskolor. Sigtunaskolan har högstadium och gymnasium och övriga endast gymnasium.
Tabell 15. Alternativ IIb) Ökning med 25 % på högstadiet och gymnasiala stadiet. Mellanstadiet oförändrat.
Mellanst. | Högst. Gymn.st. Summa Skola
D | a | p | a p a p fl totalt Sigtuna hum. ............... —- — — —— 149 149 149 149 298 Sigtunaskolan ............... — —— 65 64 75 76 140 140 280 Viggbyholmsskolan ...... —— _ — — 137 138 137 138 275 Gränna ........................ — — — —- 58 58 58 58 116 Summa platser i dessa fyra skolor .................. — — 65 64 419 421 484 485 969 Solbacka ..................... 40 40 125 124 — — 165 164 329 Lundsberg .................. 40 40 84 84 — _ 124 124 248 Summa platser i samtliga sex skolor ...... 80 80 274 272 419 421 773 773 1 546 Behov ........................ 80 80 269 268 338 337 687 685 1 372 Över- respektive underskott .................. 0 0 +5 +4 +81 +84 +86 +88 +174
Tabell 16. Alternativ IIc) Ökning med 50% på högstadiet och gymnasiala stadiet. Mellanstadiet oförändrat.
Mellanst. Högst. Gymn.st. Summa Skola
D | fl p p n fl totalt
Sigtuna hum. ............... — —— 45 * 298 Sigtunaskolan ............... 45 Viggbyholmsskolan 43 Gränna
Summa platser i dessa fyra skolor ..................
Solbacka 329
Lundsberg 84 84 ' 248
Summa platser i samtliga sex skolor ...... 342 341 ' ' 1546
331 330 1 650
Över- respektive underskott +11 +11 —64 -—62 —51 —104
I detta alternativ — maximalalternativet enligt utredningens uppfattning — har samtliga skolor utom Grännaskolan fått högstadium. Platsbristen har på så sätt förlagts till gymnasiala stadiet.
BILAGA 5
Reglemente för Jämtlands läns landstings elevhem för lärjungar vid kommunala gymnasiet i Strömsund
5 1 Elevhemmet äges av Jämtlands läns landsting, som jämlikt Kungl. Maj:ts be- slut den 25 maj 1962 tilldelats statsbi- drag till uppförande av hemmet.
Hemmet är beläget å stadsäga 293 A i Strömsund.
ä 2 Elevhemmet är avsett att bereda ur hygienisk och ekonomisk synpunkt för— månliga bostadsmöjligheter för elever vid kommunala gymnasiet i Strömsund, vilka under sin vistelse vid läroanstal— ten äro hänvisade till inackordering.
Därest elevhemmets samtliga inackor- deringsplatser ej blir ianspråktagna av elever vid kommunala gymnasiet i Strömsund, skall jämväl elever vid sam- realskolan i Ström och vid grundskolans högstadium beredas inackordering un- der i föregående stycke angiven förut- sättning.
Ansökan om inträde i elevhemmet skall i god tid före varje läsårs eller termins början ingivas till elevhemmets styrelse. Beslut om intagning av lär- jungar fattas i samråd med rektorn vid kommunala gymnasiet i Strömsund.
5 3 Överinseendet av elevhemmet utövas av Kungl. Skolöverstyrelsen. Rektor vid kommunala gymnasiet i Strömsund är inspektor för hemmet.
& 4 I elevhemmet finnes plats för 30 manliga och 30 kvinnliga elever. Understiger
antalet intagna elever 35, skall Kungl. Skolöverstyrelsen därom underrättas.
5 5
Verksamheten vid elevhemmet är ej av- sedd att lämna ekonomisk vinst men avgifterna skall täcka utgifterna för driften i den mån dessa ej täckas genom anslag. Ränta på fastighetsvärde och på i elevhemmet i övrigt nedlagda kostna— der anses ej som utgift vid avgifternas beräknande. Avgifterna, vilka innefatta ersättning för bostad, värme, lyse, kost och vatten, fastställes för kalenderår av landstinget. Förslag om höjning av av- gifterna skall underställas Kungl. Skol- överstyrelsen för godkännande.
5 6 Elevhemmets styrelse utses av Jämt— lands läns landsting. Styrelsen bör bestå av för ungdomens fostran och under- visning intresserade personer.
5 7 För den närmaste skötseln och led- ningen av hemmet anställes en förestån- darinna.
Då befattningen som föreståndarinna skall tillsättas, utfärdar styrelsen kun- görelse härom i den tidning, där offici- ella meddelandcn skall kungöras, samt i den mån styrelsen finner lämpligt, även i andra tidningar. Ansökningstiden skall omfatta minst 20 dagar, räknat från den dag, då kungörelsen varit in- förd i tidning för officiella meddelan- den,
Sökanden skall vid sin ansökan i huvudskrift eller bestyrkt avskrift foga åldersbetyg samt i bestyrkt avskrift de övriga handlingar, hon önskar åberopa.
Efter ansökningstidens utgång prövar styrelsen de inkomna ansökningshand- lingarna och tillsätter befattningen. An- tagen befattningshavare skall före an- ställningens tillträdande avlämna god- tagbart friskintyg. Föreståndarinnan tillsättes medelst förordnande för viss tid, ej understigande 1 år, eller tills vidare med minst 3 månaders uppsäg- ningstid. Styrelsens beslut skall under- ställas Kungl. Skolöverstyrelsen för god- kännande.
Föreståndarinna, som tillsatts för viss tid, må av styrelsen utan tjänstens ledig- förklarande kunna erhålla förnyat för- ordnande å densamma.
Ledighet för föreståndarinnan bevil- jas av styrelsen. Vid ledighet under sammanlagt längre tid än sex månader av läsår eller kalenderår skall styrelsens beslut därom dock underställas Kungl. Skolöverstyrelsen för godkännande.
Vikarie å befattningen förordnas av styrelsen. Erfordras vikarie för längre tid än sex månader av läsår eller kalen- derår skall styrelsens beslut härom dock underställas Kungl. Skolöverstyrelsen för godkännande.
Önskar föreståndarinnan entledigande från sin befattning, har hon att med iakttagande av tre månaders uppsäg- ningstid därom göra ansökan hos sty- relsen.
Om avsked för föreståndarinnan be- slutar styrelsen.
& 8 Vid elevhemmet skall tjänstepersonal vara anställd i den omfattning lands- tinget efter styrelsens hörande beslutar. Tjänstepersonal tillsättes och entle- digas av styrelsen efter förslag av före- ståndarinnan. Avlöningsförmåner för
tjänstepersonalen skall utgå enligt för landstingets befattningshavare gällande tjänstereglemente och kollektivavtal.
% 9
Styrelsen åligger att vaka över, att elev— hemmet motsvarar sin uppgift och att dess verksamhet fortgår i överensstäm- melse med gällande föreskrifter.
Därvid har styrelsen att särskilt tillse: att eleverna beredas god tillsyn och vård,
föreståndarinnan och tjänstepersona- len med nit och plikttrohet utföra sina åligganden.
På styrelsen ankommer vidare bland annat
att ansöka om statsbidrag till före— ståndarinnans avlöning,
före den 15 maj till landstinget av- lämna förslag till utgifts- och inkomst- stat för följande kalenderår samt att därvid föreslå inackorderingsavgiftens storlek,
med tillsättande av föreståndarinna och övrig personal taga den befattning som i 55 7 och 8 säges samt
efter varje läsårs slut låta verkställa besiktning av elevhemmets lokaler och inventarier ävensom vidtaga därav på- kallade åtgärder.
5 10 Elevhemmets räkenskaper föres på sätt förvaltningsutskottet beslutar.
& 11
Föreståndarinnan åligger:
att ägna de å elevhemmet inackorde- rade god vård och tillsyn och bland dem söka skapa trevnad och hemkänsla,
med klok omtanke och ekonomisk beräkning handha hemmets dagliga skötsel, ansvara för att eleverna erhåller tillräcklig och fullvärdig kost, vaka över att ordning råder inom hemmet och att delgiva eleverna de ordningsföreskrif— ter, som styrelsen meddelar,
ansvara för att såväl den dagliga städningen och renhållningen som den minst en gång per läsår återkommande storstädningen verkställes,
vid sjukdomsfall lämna vård och vid behov tillkalla läkare,
föra liggare över intagna elever med datum för ankomst och avresa samt
i övrigt fullgöra de åligganden, som föreskrives i av styrelsen utfärdad in— struktion.
5 12
1. Finner styrelsen giltig anledning till anmärkning mot föreståndarinnan på grund av fel eller försummelse i tjänsten eller på grund av hennes vandel, må styrelsen tilldela henne skriftlig, i sty— relsens protokoll intagen föreställning och varning.
2. Låter sig föreståndarinnan därav ej rätta, eller är förseelsen av särskilt svårartad beskaffenhet, må styrelsen skilja henne från befattnngen. Beslut, varigenom föreståndarinnan skiljes från tjänsten, skall underställas skolöversty- relsen för prövning och godkännande.
3. Gör sig föreståndarinnan skyldig till svårare förseelse av sådan art, att hennes fortsatta utövande av befattning- en anses vara till uppenbar skada för hemmets verksamhet, skall styrelsen tills vidare och intill dess målet blivit slutligen avgjort avstänga henne från tjänstgöring samt av hennes löneförmå- ner innehålla så mycket, som erfordras för vikaries avlönande.
4. Har vikarie för föreståndarinna visat sig olämplig för befattningen, må styrelsen skilja vikarien från förord- nandet.
5 13
Har i elevhemmet intagen elev gjort sig skyldig till förseelse eller visat mindre gott uppförande, äger föreståndarinnan, vid svårare fall styrelsen, på lämpligt sätt meddela eleven föreställning eller varning. Låter elev sig därav ej rätta eller övar elev skadligt inflytande på sina kamrater, må styrelsen skilja ele- ven från hemmet.
BILAGA 6
PM om tjänstgöringstid för vårdpersonal vid elevhem
Utredningen beräknar att föreståndaren bör ha skyldighet att vistas på hemmet vardagar kl. 7—8 och 16—22, lördagar (om de är skolfria) kl. 10—24 och sön- dagar kl, 11—22. Detta utgör en sam- hanlagd veckbtjänstgöring av 60 lim- mar.
Med det beräkningssätt som inom socialstyrelsen tillämpas för sådan tjänstgöring, dvs. att nattjour räknas som halv tjänstgöring, uppgår vecko-
tjänstgöringen, nätterna till måndag—— fredag kl. 22—7, natten till lördag kl. 22—10 samt natten till söndag kl. 00—11, till 68 timmar, dvs, 34 tjänstgörings- timmar. Vid varje elevhem omfattar tjänstgöringen för hempersonalen totalt 60 + 34 = 94 timmar per vecka, vilket innebär något mer än två hela tjänster (jfr översikten över föreståndarnas tjänstgöring).
Vid anläggningar med olika antal
”Hälla” F 11 kt" Summa veéllfdflilm, Antal elevhem goräng Jourtjänst- til.. at ." tjänst- Antal vid 40 tim./ vid anläggningen; ni &" göring, Ja!.” go- göring, tjänste- person tjänstemän ds o ' veckotim. ring, vecko- män och över— agen, veckotim. timmar blivna veckotim . ' veckotlm. 1 elevhem1 40 (SS/2:34 60 134 3 120+14 1 förste före— ståndare 1 förestånd. 1 bitr. förest. 2 elevhem 40 2X68/2=68 2X60=120 228 5 200+28 1 förste förest. 2 förestånd. 2 bitr. förest. 3 elevhem 40 3X68/2=102 3X60=180 322 8 320+2 1 förste förest. 3 förestånd. 3 bitr. förest. + 1 arbets- ledare 4 elevhem 40 4x68/2=136 4X60=24O 416 10 400+16 1 första förest. 4 förestånd_ 4 bitr, förest. + 1 arbets- ledare
1 Organisation med ett elevhem beräknas inte förekomma, men har medtagits för jäm- förelsens skull. Anm.: Jfr även schematisk plan vid sid. 195.
elevhem omfattar tjänstgöringen det an- tal timmar som anges i sammanställ- ningen s. 388.
Vid anläggning med 3 eller 4 elevhem förutsätts en arbetsledare vara anställd. Varje tjänsteman förutsätts ha 40 vecko- timmars tjänstgöring. För överskjutande
I sammanställningen har ej gjorts för— sök till sådan uppdelning av tjänstgö— ringen, att varje tjänsteman får fem- dagars arbetsvecka. Sådan fördelning torde emellertid endast medföra smärre modifikationer i arbetskraftsbehovet.
BILAGA 7
Förteckning över radiosändningar samt utgivning av böcker, tidningar och tidskrifter på främmande språk i Sverige
I tablån nedan har ställts samman de uppgifter utredningen har kunnat er— hålla om tidningar-tidskrifter, böcker och radioprogram som produceras av och för olika språkliga minoritetsgrup- per i Sverige. Förteckningen torde inte vara fullständig.
Ett fåtal uppgifter om tidningar-tid- skrifter har hämtats från ”inländsk tid- ningstaxa 1966”, medan huvuddelen av uppgifterna härrör från boken Svenska
minoriteter (red. av David Schwarz, Stockholm 1966) samt direkta upplys— ningar från representanter för de språk- liga minoriteterna. Uppgifterna avser både tryckta och stencilerade publi- kationer.
Uppgifterna om bokutgivningen grundar sig på uppgifter i boken Svenska minoriteter och upplysningar från olika minoritetsrepresentanter.
Uppgifterna om radiosändningarna har erhållits från Sveriges Radio.
Gruppen har tidningar-tid-
Böcker på gruppens språk
Radiosänd— ningar för
skrifter eller bulletiner
utges i Sverige gruppen
förekommer
estniska .. ;: ungerska :: italienska — serba—kroatiska slovenska grekiska
polska lettiska
1 Enligt lnländsk tidningstaxa 1966 2 Enligt ”Svenska minoriteter”
NORDISK U'DREDNINGSSERIE (NU) 1966
1. La Cooperation tntcrnordtquo.
STATENS ('i
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966
Systematisk förteckning
(Stumma inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckningen) ”'
Juetitiedepartementet Lagberedningen. 1. Utsökningsrtitt IV. [7] 2. Utsök-
ningsrätt V. [38] Hyresla tiftnin unniga. 1. Ny Hyrestagetift- ndereökning angaende hyressplitt- ning. 14] 2. ringen. [15] Arbetspromemorier i författnin sfrdgan. [17] Decentralisering av naturalisa onsurenden m. m. [20] 1963 års markvärdckommitté. 1. Markfragan I. [28] 2. Markfrågan II. Bila r. [24] Atomansvari het III. [29 Vägfraktavta et I. [36]
Utrikeedepartementet Internationellt fredsforskningeinstitut i Sverige. [5]
Försvarsdepartementet
Tygttirvaltningene centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18] Skeppeholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [351
Socialdepartementet
Förenklad statsbidragsglvning till hälso- och ljuk- vården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingsblimmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [82] Deistatåågäi undervisningssjukhusene organisa- t on. Vård utom skala av ungdomsvårdsskoleelever. [43] Aktiv åldringsvård och handikappvård. [45] Smittekydde agetiftning. [50] Yrkesskadeförsäkring. [54]
Kommunikationsdepartementet
Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [38] Luftfartsverketl ekonomi och organisation. [84]
Fordonskombinationer. [41]
NmodeMmentet
965 lr! 1. Svensk ekonomi 12.: : 1970. [1] 2. Export och port 1966—1970. Bila & [2] 3. Tillgången pa arbetskraft 1960—1980. B
2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investerin. behov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklin - tendenser inom undervisning, hälso- och sjukvii samt socialvard 1966—1970. Bilaga 6. [18] 6. Fra- tidsperspektiv för svensk industri 1965—1980. :. laga 4. [51]
Ny mynteerie. [4] Ny foikbokförlngstörordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Konsumtionskredtter i Sverige. [42]
Värdesäkring av trafiklivräntor. [58]
Eoklesiaetikdepartaementet
Yrkesutbildningen. [8] Arbetspeykologtek verksamhet. [40]
1962 års ungdomsutredning. III. 1. Ungdomens fö enings- och fritideliv. [47] Skolgang borta och hemma. [55]
Jordbrukedepartementet
Renbetesmarkerna. [12 Bostadsarrende m. m. 26] 1960 års jordbruksutrednlng. 1. Den framtida jor brukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida iordb politiken. B. [31]
iaktåtlaälkgaråm. än. [46] i ] ant sn mn ernas nya organisat on m. m. [49 Skoglig forskning. [52]
Handelsdepartementet
Ellagstiftningsutredningen. 1. Lagstiftning mot - dioetömingar. [22] 2. Lagstiftning om elektri anläggningar. [39] Sällskapsreaor. [25] Priaeamverkan och konkurrens. [48]
Inrikesdepartementet Boetadspolitiekt kreditstöd. [44] 1