SOU 1966:55

Skolgång borta och hemma

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

Genom beslut den 7 februari 1964 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att utreda frågan om de utlandssvenska barnens skolgång, skolinackordering för vissa elevgrupper och frågan om vissa minoriteters skolgång.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens andra kammare numera landshövdingen Gunnar Helén, undervisningsrådet Åke Fältbeim, redaktö- ren Bengt Gustafsson, studierektorn numera rektorn Rolf Hillman, leda— moten av riksdagens första kammare ambassadören Alva Myrdal samt di- rektören Per Zethelius. Tillika uppdrogs åt Helén att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Den 18 mars 1965 uppdrogs åt professorn Sten Kar- ling att såsom sjunde ledamot ingå i utredningen. De sakkunniga har anta- git benämningen 1964 års utlands- och internatskoleutredning.

Den 1 mars 1964 tillkallades docenten Urban Dahllöf och numera byrå- direktören Sven Reinans, den 1 november 1964 undervisningsrådet John Ulne, den 1 december 1964 psykologen i socialstyrelsen Kurt Gordan och den 2 maj 1966 departementssekreteraren Lars Lindén att såsom experter biträda de sakkunniga.

Den 7 februari 1964 tillkallades numera skolinspektören Sven Enander att, räknat från den 1 mars 1964, tjänstgöra som sekreterare hos utred- ningen. Biträdande sekreterare har sedan den 1 april 1965 varit experten Sven Reinans.

Sedan utredningen numera slutfört sitt uppdrag, får utredningen härmed överlämna sitt betänkande ”Skolgäng borta och hemma”.

Till betänkandet har fogats reservationer avgivna av ledamoten Karling och av ledamöterna Fältheim och Myrdal jämte Gustafsson.

Stockholm i augusti 1966

Gunnar Helén Åke Fältheim Bengt Gustafsson Rolf Hillman

Sten Karling Alva Myrdal Per Zethelius / Sven Enander

Sven Reinans

Direktiven och utredningsarbetet

Direktiven

Utdrag av protokollet över ecklesiastik- ärenden; hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7_ februari 1964. Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets öv- riga ledamöter fråga om utredning rö- rande de utlandssvenska barnens skol- gång m.m. och anför därvid följande.

I 1963 års statsverksproposition (bil. 10, punkt 103, s. 185) har jag framhållit, att utlandsskolorna synes kämpa med bety- dande ekonomiska svårigheter och anfört bl. a. följande: "i ett läge, då det fram- står som önskvärt, att svenska medborgare beredes tillfälle att tjänstgöra såväl inom olika internationella organisationer som i den direkta svenska hjälpen till andra länder, bör det övervägas, om inte stats- makterna borde åtaga sig ett ökat ansvar för utlandsskolorna. I detta sammanhang torde också behovet av svensk undervisning för barn till utrikesförvaltningens personal böra beaktas." Dessa frågor borde, anförde jag, bli föremål för en närmare utredning.

I ett antal motioner vid 1963 års riks- dag uppmärksammades de utlandssvenska barnens skolgång. I två likalydande mo- tioner (I:331 och ll: 375) föreslogs sålun- da utredning om tillämpning av grund- skolans principer på utlandssvenska barns skolgång. Ett likartat utredningskrav åter- fanns i motionen [1:391. 1 ett antal mo- tioner I:197 och 11:241, 1:318 och H: 372 samt I: 324 och II: 385 _— berördes internatskolornas betydelse för bl. a. de utlandssvenska barnens skolgång. Beträf- fande de sistnämnda sex motionerna an— förde statsutskottet (SU 1963z8, p. 38), att en utredning rörande utlandsskolorua

också borde omfatta spörsmåleu hur ut- landssvenskars barn skall kunna erhålla skolbildning i hemlandet, varvid internat- skolornas möjligheter att tillgodose de ökade krav, som kommer att ställas på dem och omfattningen av statsbidrags- givningen, borde bli föremål för över— väganden. Enligt utskottets mening borde utredningsuppdraget i fråga om internat- skolorna inte begränsas till lösningen av utlandssvenskarnas problem, då det emel- lanåt uppkommer situationer, där möjlig- heten att skicka skolungdomar till inter- natskolor framstår som den från olika synpunkter bästa utvägen även för svenskar i hemlandet.

I motionerna 1:331 och 11:375 berördes också frågan om de inflyttade minoriteter- nas skolgång. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (SU 1963:208, Rskr 402) an-' gående dessa motioner samt motion 11: 391 förutsatte'utskottet, att den av departe- mentschefen förebådade utredningen rö— rande utlandsskolorna skulle komma till' stånd snarast möjligt i form av en allsidig utredning rörande de utlandssvenska bar- nens skolgång både hemma och utomlands. Till denna utredning borde, ansåg utskottet,” också hänskjutas de problem, som upp-, kommer för de inflyttade minoriteternas barns skolgång. '

I skrivelse till skolöverstyrelsen har vi-' dare utrikesförvaltningens tjänstemanna- förening hemställt, att de problem, som' sammanhänger med utlandssvenska barns skolgång, utredes.

Bakom de här angivna uttalandena och förslagen ligger det förhållandet, att au—_ talet svenskar, som tjänstgör eller stu- derar i utlandet, på senare år ökat. Så— väl ett ökat statligt engagemang i inter- nationell verksamhet som ökade möjlig— heter för forskare, konstnärer och stude- rande till utlandsvistelse är att förvänta. Samtidigt torde exportindustrin komma

att kräva ytterligare personella insatser i utlandet. Även om en viss rörelse i mot- satt riktning förekommer i det att anta- let svenska missionärer i vissa länder minskar, synes det vara realistiskt att räkna med en ökning av antalet utlands- svenskar.

För den som av olika skäl under längre tid vistas utomlands måste barnens skol- gång vara en fråga av särskilt stort in- tresse. Skolgång kan i sådana fall fullgö- ras antingen på familjens bostadsort i svensk utlandsskola eller mera interna- tionellt präglad utlandsskola eller i ve- derbörande lands skolväsen, eller ock i internatskola eller annan skola i hem— landet. Av en tidigare, av utlandssvenskarnas förening gjord undersökning framgår, att utlandssvenska föräldrar i stor utsträck— ning i första hand önskar, att deras barn, så länge de är yngre, skall gå i skola på familjens bostadsort. Fullgöres skolgång- en då i det främmande landets undervis— ningsväsen uppkommer givetvis vissa problem, Sålunda får barnen där ingen undervisning i väsentliga ämnen med nä- ra anknytning till svenska förhållanden såsom svenska språket, svensk historia och svensk samhällskunskap. Därigenom och genom att undervisningen även i öv- riga ämnen kan skilja sig väsentligt från undervisningen i skolorna i Sverige, för- svåras elevens övergång till svensk skola. Dessa svårigheter kan i avsevärd grad elimineras genom att svensk undervis- ning eller i varje fall kompletterande så- dan tillhandahålles på familjens bostads- ort.

För närvarande utgår statsbidrag till ett femtontal svenska skolor i ett tiotal länder i Europa, Afrika och Asien. Årsbi- drag utgår till kostnaderna för småskol- lärartjänst med 8500 kr., för folkskollä- rartjänst med 11000 kr. samt för två lä- rartjänster vid en i Paris anordnad real- skola med 15000 kr. för vardera tjänsten. För ordinarie lärare i Sverige är begyn- nelselönerna i ortsgrupp & för småskol- lärare c:a 18 700 kr., för folkskollärare c:a 21800 kr. och för adjunkt c:a 31300 kr. Bidragets begränsade storlek i förhål- lande till löneläget i Sverige har med- fört, att lärarlönerna vid utlandsskolor— na kommit att ligga på en lägre nivå än i Sverige med minskade möjligheter att för längre tid förvärva kompetenta lärare som följd. För den del av lärarlönerna,

som inte täckes av statsbidraget, får sko- lornas huvudmän helt svara. Härtill kom— mer kostnader för lokaler, pedagogiska hjälpmedel, Skolmåltider etc. Dessa kost- nader täckes på olika sätt såsom genom bidrag från svenska utlandsförsamlingar, bidrag från svenska föreningar och före- tag samt genom terminsavgifter. De sist- nämnda blir i många fall mycket höga och kan för föräldrar med genomsnittliga inkomster utgöra ett hinder mot att ut- nyttja den svenska skolan på orten.

Det bör eftersträvas, att så många svenska ungdomar i skolpliktig ålder som möjligt, även de som till följd av ut- landsvistelse är förhindrade att åtnjuta grundskolundervisning i hemlandet, där föräldrarna så önskar, utan alltför stora egna ekonomiska uppoffringar eller allt— för stora kostnader för samhället får till- fälle till sådan undervisning på sin bo- stadsort.

Mot bakgrunden av det anförda bör en utredning rörande de utlandssvenska bar- nens skolgång nu komma till stånd. För ändamålet bör särskilda sakkunniga till- kallas.

De sakkunniga hör först kartlägga det nuvarande och, såvitt möjligt, det när— mast kommande behovet av särskilda svenska skolor i utlandet samt utröna hur de nuvarande utlandsskolorna svarar mot dessa behov. Därvid bör också under- sökas föräldrarnas benägenhet att place- ra sina barn i vederbörande lands skol— väsen och hur detta påverkar utlandssko— lornas situation. Därigenom erhålles en utgångspunkt för bedömningen av under vilka förutsättningar, i vilka former och i vilken utsräckning ett ökat statligt stöd till utlandsskolorna kan vara erforderligt.

En grundläggande fråga vid denna be- dömning är vilka åldersgrupper utlands- skolornas undervisning bör omfatta. Det kan antagas, att skolorna på olika orter i detta avseende måste organiseras olika, även om det synes vara önskvärt, att de i varje fall bör omfatta grundskolans låg- och mellanstadier. Vad högstadiet beträf- far föreligger praktiska svårigheter, när det gäller att i en skola med begränsat elevunderlag tillhandahålla ett tillfreds- ställande antal valmöjligheter mellan oli- ka tillvalsgrupper. Viss undervisning tor- de därför inte alls i reguljär form kun- na erbjudas eleverna vid en utlandsskola. Det bör därför övervägas i vilken omfatt- ning det genom lärarledd korrespondens-

undervisning, eventuellt i kombination med särskilda hjälpmedel, är möjligt att bemästra dessa problem i likhet med vad som sker exempelvis vid glesbygdshögsta- dierna.

En förutsättning för att utlandsskolor- na skall fungera tillfredsställande är att lårarfrågan löses. Utgångspunkten bör härvid vara, att utlandsskolornas lärare skall ha samma kompetens som motsva- rande lärarkategorier i hemlandet. Frå- gan om anställnings— och avlöningsför- måner för lärare och övrig för den direk- ta undervisningen nödvändig personal vid dessa skolor måste följaktligen övervägas, varvid också bör klarläggas bl. a. vilken effekt konstruktionen av de svenska 50- cialförsäkringarna har för utlandsskolor- nas personal.

Ytterligare en väsentlig förutsättning för en effektiv undervisning är att sko- lorna har tillgång till ändamålsenliga lo- kaler, undervisningsmateriel och andra hjälpmedel, Grundskolans huvudmän er- håller statsbidrag till kostnaderna för dessa ändamål. De sakkunniga bör över- väga om statligt stöd till utlandsskolor- na i dessa avseenden bör utgå och i så fall i vilken utsträckning och på vad sätt det bör ske. Även Skolsociala frågor bör uppmärksammas, exempelvis skolmålti- der och Skolskjutsar,

Givetvis bör det statliga stödet till ut- landsskolorna differentieras allt efter skolornas storlek. Det är viktigt att söka åstadkomma ett system som smidigt kan anpassas till de speciella förhållanden, som kännetecknar utlandsskolorna, vil— kas elevunderlag kan variera kraftigt un- der läsåret.

För ett statligt ekonomiskt engagemang på utlandsskolornas område kan två for- mer tänkas. Antingen kan en skola dri— vas som en helt statlig institution eller kan statsbidrag utgå till av staten er- känd särskild huvudman för sådan skola. Enligt min uppfattning är det senare sy- stemet att föredraga av såväl principiella som praktiska skäl. Pedagogisk vägled- ning och en viss kontroll bör vara för- enade med ett ökat statligt stöd och de sakkunniga bör därför framlägga förslag om ett system härför. Frågan om sam- mansättning av styrelsen för utlandssko- la bör också övervägas.

På uppdrag av Nordiska kulturkommis— sionen färdigställde skolöverstyrelsen 1960 en utredning om gemensam under-

visning av i utlandet boende danska, fin- ländska, norska och svenska barn. Enligt överstyrelsens då redovisade uppfattning var det ej nödvändigt eller önskvärt med en omorganisering av berörda skolor till samnordiska skolor, under förutsättning att barn från nordiskt land även i fort- sättningen mottogs i skola, som upprät- tats av annat nordiskt land. Frågan bör enligt min uppfattning nu åter tagas upp till övervägande mot bakgrunden av det förväntade ökande behovet av utbild- ningsmöjligheter i utlandet för barn från de nordiska länderna. De sakkunniga bör således på ett tidigt stadium i sitt arbete skaffa sig kännedom om utredningspla- nerna i detta avseende i de övriga nor— diska länderna. Det bör utrönas bl. a. om de s, k. europaskolor, som upprättats in- om EEC, skulle kunna erbjuda en före- bild för eventuella samnordiska utlands- skolor.

De sakkunniga bör vidare undersöka i vilken omfattning insatsen från hem- landet bör bestå av kompletterande un- dervisning i svenska språket och andra ämnen med anknytning till svenska för- hållanden i de fall där eleven går i ut- ländsk skola. De sakkunnigas förslag i detta avseende bör ta sikte på det organi- satoriska och ekonomiska stöd från sta- tens sida, som kan finnas påkallat.

[ fråga om vissa kategorier barn for- dras särskilda åtgärder från samhällets sida för att de skall kunna komma i åt- njutande av en tillfredsställande under— visning, fostran och allmän omvårdnad. En av dessa kategorier är de utlands— svenska barn, som vill komma i åtnju- tande av skolundervisning i hemlandet. Andra grupper, som avses i detta sam- manhang, är exempelvis barn från splitt- rade hem, barn i behov av ett radikalare miljöombyte än övergång till annan sko- la i hemorten och glesbygdsungdom. För dessa elevkategorier är lösningen på skol- problemen i regel inackordering i någon form, internatskola, elevhem eller skol- hushåll.

lnternatskolornas och elevhemmens be- tydelse, inte bara med hänsyn till de ut- landssvenska barnen har diskuterats så- väl av 1957 års skolberedning som 1960 års gymnasieutredning.

Vad intern-atskolorna beträffar fram- höll jag i propositionen 1962: 54 angåen- de reformering av den obligatoriska sko— lan m. m., att behovet av internatskole-

platser på grundskolans låg- och mellan- stadienivå, såvitt man då kunde över- blicka, inte var särskilt påträngande. Jag omnämnde vidare i det sammanhanget vissa inom utrikesförvaltningens tjänste— mannaförening pågående överväganden angående upprättande av skolhushåll i vissa städer. Som jag tidigare nämnt har sedermera denna förening i skrivelse till skolöverstyrelsen hemställt om särskild utredning om de utlandssvenska barnens undervisning. Gymnasieutredningen har i fråga om internatskolorna anfört, att det synes klart, att de redan befintliga institutio- nerna ej svarar mot det nu föreliggande behovet på det gymnasiala stadiet och att utvecklingen medför, att behovet kom- mer att öka. Särskilt svår synes enligt utredningens uppfattning bristen på an- ordningar av detta slag vara för kvinn- lig ungdom.

Det synes nu lämpligt att till övervä— gande upptaga behovet av åtgärder i fråga om samtliga de här nämnda elevkatego- riernas skolgång. Därvid bör bl. a. upp- märksammans de nuvarande traditionella internatskolornas förhållanden och dessa skolor såsom en bland andra möjligheter att tillgodose det behov av åtgärder, jag här avser, När det gäller dessa skolor måste uppmärksamheten således, riktas på behovet av platser för skilda elevgrup— per, vilket betyder att de sakkunniga för- utsättningslöst bör överväga huruvida upprättande eller stödjande av internat- skolor är ett i det nuvarande samhället lämpligt sätt att lösa de här ifrågava- rande elevkategoriernas problem. Härvid bör naturligtvis såväl rent pedagogiska som även sociala och ekonomiska syn- punkter anläggas. För egen del finner jag det emellertid angeläget att, såsom jag i det följande närmare anger, alternativa lösningar ingående prövas.

Beträffande de nuvarande internatsko— lorna måste beaktas, att införandet av grundskola, fackskola och ett nytt gym- nasium kan komma att minska tillström- ningen till internatskolorna av glesbygds- barn och av barn från värdkommunen. Detta förhållande kan leda till en ök- ning av internatskolornas möjligheter att mottaga elever ur andra av de här aktu- ella kategorierna.

I den mån det visar sig angeläget med en visa, utökning av, de egentliga inter- natskolornas kapacitet, vilket är tänk-

bart bl. a. med hänsyn till att-grundskolan och det nya gymnasiet förutsätter en stör— re skolenhet än vad en internatskola nu i. allmänhet utgör, bör hänsyn, tagas till att det fortfarande råder särskilt stor brist på platser för flickor. Det bör un- dersökas, om inte platser kan beredas även för flickor vid nuvarande skolor. .

1 den mindre skolenhet. som en inter- natskola i allmänhet utgör, kan svårig— heter uppstå, när det gäller att ge elever- na de valmöjligheter, som grundskolan skall erbjuda. I vissa fall kan säkerligen en lösning vinnas genom samverkan med värdkommunen. I andra fall kan man måhända tvingas acceptera en internat- skola med mindre valmöjligheter än de i och för sig önskvärda och låta denna be- gränsning uppvägas av den uppgift sko- lan fyller från andra synpunkter. Utred- ningen bör närmare överväga internat- skolornas anpassning till grundskolan. och, på något längre sikt, anpassningen till fackskola och gymnasium.

I några hänseenden tillämpas för inter— natskolorna andra regler än för andra motsvarande skolor. Utredningen bör ta ställning till om sådana regler alltjämt kan vara motiverade.

Såväl skolberedningen som gymnasie- utredningen har ansett, att statsbidrag även i fortsättningen bör ges till inter— natskolorna, men har inte sett som sin uppgift att överväga statsbidragsreglernas utformning och storleken av det statliga stödet. Internatskolornas anpassning till det nya läget kan få ekonomiska konse- kvenser, som kan bli rätt betydande. Det kan krävas ombyggnad av redan befint- liga lokaler eller uppförande av nya. Ut- rustning och nya undervisningshjälpme- del kan behöva anskaffas. Utredningen bör följaktligen också, mot bakgrunden av en bedömning av behovet av internat- skolor från det allmännas synpunkt, till prövning upptaga formerna för och om- fattningen av statligt stöd till dessa sko- lor.

Som alternativ till internatskola finns i första hand elevhem av den typ, som re- dan upprättats i kommunal eller-enskild regi. Dessa, som förekommer i ganska be- gränsad utsträckning, är avsedda för barn, som går i allmänna skolor men av olika skäl inte har sitt hem på skolorten.

Det har ifrågasatts, om inte bl. a. ut- landssvenskarna under vissa förutsätt- ningar skulle kunna finna sådana elev-

hem lämpliga för sina barns skolgång. Denna lösning skulle vara mindre kost- sam såväl för samhället som den enskil- de. Elevhem och internatskola har en lik- artad uppgift, men de skiljer sig ifråga om uppbyggnad och organisation. Sålun- da kan elevhemmet genom sin anknytning till ortens skolväsen bl. a. förutsättas ge bättre möjligheter till val bland skilda utbildningsmöjligheter, avpassade för den enskilde elevens förutsättningar och in— tresseinriktning. Utredningen bör närmare överväga i vilka avseenden internatskola och i vilka avseenden elevhem kan vara bäst ägnat att ta hand om elevkategorier av olika slag. Utredningen bör vidare un- dersöka vilka åtgärder som kan vara be- hövliga för att göra elevhem, som drives i samhällets regi eller med statliga bi- drag, bättre skickade för uppgiften att ta om hand skilda kategorier elever, som under skolgången tvingas vara skilda från sin hemmiljö.

Som jag tidigare nämnt, har från bl. a. utrikesförvaltningens tjänstemannaförening framförts tanken att man genom upprät— tande av skolhushåll på lämpliga orter med differentierat skolväsen och genom ändamålsenliga former för anknytning till ortens skolor skulle kunna ge barnen större variations- och valmöjligheter i utbild- ningsavseende än vad som kan erbjudas i internatskolor, samtidigt som barnen skulle få en intimare och livligare kontakt än eljest med det svenska samhället av idag.

Detta alternativ, vars bärande tanke är att bereda barnen en så naturlig och hemli'k miljö som möjligt, är enligt min mening förtjänt av att ingående prövas som ett fullt jämförbart alternativ till internatskolor och elevhem. De sakkun— niga bör vid denna prövning utgå ifrån att en anordning av detta slag förutsätter engagemang inte bara från statens utan också från vederbörande kommuns sida.

Som jag tidigare nämnt, har riksdagen uttalat sig för att frågan rörande vissa minoriteters skolgång också bör hänskju- tas till prövning av sakkunniga. De mino— riteter, som därvid avsetts är huvudsak— ligen efter kriget från andra länder ny- inflyttade grupper, vilkas barn av språk— liga eller religiösa skäl kan behöva be- redas särskid skolgång. Det gäller såle- des personer av utländsk härkomst, vilkas barn är svenska medborgare,- eller

eljest förutsättas kvarstanna här i landet under lång tid.

Efter krigsslutet har ett stort antal ut- länningar kommit till Sverige som flyk- tingar . eller immigranter och i stor ut- sträckning assimilerats med det svenska samhället. Utvecklingen synes nu gå mot en minskning av de institutionella hind— ren för arbetskraftens internationella rör- lighet. Det är därför inte orimligt att an- taga, att ett betydande antal utlänning- gar även i framtiden kommer att tillföras den svenska arbetsmarknaden. Mot den— na bakgrund kan det vara berättigat att närmare undersöka om dessa grupper kan ha vissa särintressen på undervisningens område och om åtgärder från samhällets sida inom ramen för det allmänna skol— väsendet, utöver de redan vidtagna, kan vara motiverade.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte be— myndiga chefen för ecklesiastikdeparte— mentet att

dels tillkalla högst 7 sakkunniga för att utreda frågan om de utlandssvenska bar— nens skolgång m.m.,

dels utse en av de sakkunniga att såsom ordförande leda utredningsarbetet,

dels ock, i den utsträckning så finnes på— kallat, utse sekreterare åt de sakkunniga och tillkalla experter för att stå till deras förfogande för överläggningar och samråd.

Tillika hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

dels bemyndiga de sakkunniga att från ämbetsverk och övriga myndigheter in- fordra de uppgifter, som må fordras för utredningsarbetet,

dels förordna, att de sakkunniga jämte experter och sekreterare skall, om Kungl. Maj:t ej annorlunda bestämmer, äga åt— njuta ersättning för uppdraget i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen,

dels ock föreskriva att kostnaderna i an- ledning av utredningen skall bestridas från åttonde huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sak- kunniga.

Slutligen anhåller jag, att utdrag av statsrådsprotokollet i detta ärende måtte få offentliggöras. ' '

Vad föredraganden sålunda med instäm— mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Kai-Inge Hillerud

Utredningsarbetet

Utredningen har på olika sätt skaffat sig kännedom om utlandssvenskars skolför- hållanden och andra frågor i anslutning till utredningens arbete.

Genom Statistiska centralbyråns ut- redningsinstituts försorg har utred- ningen låtit genomföra en omfattande postenkät bland utlandssvenska för— äldrar med något barn i någon form av svensk skola. Enkätens resultat har re— dovisats i en rapport som bifogas be- tänkandet (bilaga 1). Av orsaker som redovisas i denna rapport kunde en- käten inte utsträckas till att omfatta alla utlandssvenskar, vilket var den ur- sprungliga avsikten.

Som en förberedelse till ovan nämnda enkät genomfördes även en enkät till samtliga Skolchefer i landet varvid upp- lysningar inhämtades om utlands- svenska barn i allmänna skolor i Sve- rige. I enkäten inhämtades även upp- lysningar rörande språkliga och re— ligiösa minoriteters barns skolgång.

Statistiska centralbyrån har även på utredningens uppdrag genomfört en specialbearbetning av uppgifterna om emigranter från Sverige för vissa år. Uppgifter som erhållits genom denna bearbetning redovisas 1 kap. 1.

Från Utlandssvenskarnas förenings ombud i London direktör Lars Sjövall har utredningen erhållit ett omfattande material som belyser önskemål rörande svensk skolgång i Storbritannien. Ma- terialet omfattar bl. a. enkäter med hel- och halvsvenska familjer i England om deras inställning till svensk skolgång.

Såsom redovisas i kap. 1 har utred- ningen gjort en undersökning via UD angående förekomsten av svenskar utomlands och deras eventuella önske- mål om svensk skola på bosä'ttnings- orten. Undersökningen gav ojämna re- sultat beroende på att förfrågningen för- anledde varierande åtgärder inom ve-

derbörande konsulat och ambassad. För att erhålla uppgifter rörande de svenska utlandsskolornas arbetsförhål- landen, resurser och elevantal gjorde utredningen hösten 1964 en enkät till de svenska utlandsskolorna. De informa- tioner om dessa som återfinns i kap. 2 härrör väsentligen från denna enkät. De numeriska uppgifterna från vissa av skolorna har kunnat aktualiseras senare. I samband med enkäten till utlands- skolorna gjordes även en enkät bland lä— rarna vid dessa skolor rörande lärar- nas löne— och arbetsförhållanden och deras syn på sina anställnings- och ar- betsförhållanden. Enkätsvaren återfinns insprängda i texten 1 kap. 2. Utredningen har beretts tillfälle att genom studiebesök vid skolorna i Lon— don, Paris, Madrid och Hamburg er- hålla direkta intryck av verksamheten vid dessa. Vid besöken togs även kon- takt med svenskkolonierna på veder- börande skolorter. Dessutom har besök avlagts vid svenskkolonierna i Briissel, Frankfurt a/M och Diisseldorf, varvid önskemål rörande barnens undervis— ning diskuterades. Ledamoten Zethelius har vid besök i Parede studerat den svenska skolan där och dessutom vid be- sök hos svenska grupper i Schweiz och Italien informerat sig om utlandssvens- karnas syn på undervisningsproblemen. Utredningens sekreterare har i samband med andra uppdrag tagit kontakt med svenskar i Wien och hört deras synpunk- ter på barnens undervisning samt stu- derat Europaskolan i Luxemburg. Slut- ligen har utredningens ordförande och sekreterare på inbjudan av Gränges- bergsbolaget besökt svenskkolonierna i Liberia och studerat Lamco-skolorna där. Erfarenheterna från samtliga dessa besök har utredningen tillgodogjort sig. Vid upprepade tillfällen har utred- ningen fått data, råd, hjälp och syn- punkter vid kontakter med olika tjänste-

män inom utrikesdepartementet, skol- överstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, centrala studiehjälpsnämnden, social- styrelsen, SIDA, Upplysningsberedning- en, Svenska Institutet, olika kommunala skolstyrelser, Utlandssvenskarnas för- ening, Svenska Stadsförbundet och andra statliga och icke-statliga myndig- heter, institutioner och organisationer.

Utlandssvenskar på besök i Sverige har spontant besökt utredningens sek- retariat för att överlägga om frågor inom utredningens uppdrag och där- vid lämnat värdefull information.

Samtliga internalskolor [ Sverige har vid olika tillfällen besökts av grupper ur utredningen, varvid ledamöterna bil— dat sig en personlig uppfattning om arbetet vid dessa skolor och erhållit uppgifter om deras ekonomiska förhål- landen, elevrekrytering m.m. Vid dessa tillfällen har även representanter för eleverna intervjuats.

Till internatskolorna har utredningen ytterligare ställt förfrågningar via cirkulär, bl. a. rörande elevklientelets sammansättning, varjämte under ar- betets gång underhandsupplysningar in— hämtats från int-ernatskolornas ledning och förvaltning.

Under arbetet med elevhemsfrågan har utredningen genom studiebesök vid elevhem anslutna till olika skolformer bildat sig en uppfattning om deras funktion. Översikter över elevhemmen har erhållits genom cirkulärförfrågning— ar till länsskolnämnder och landsting.

För att erhålla underlag för en be- dömning av skoIinackorderingsbehovet inom landet och av internatskolornas möjlighet att fylla detta behov för olika elevgrupper har utredningen dels gjort enkäter till länsskolnämnderna, PBU- centralerna och vissa barnavårdsnämn- der, dels undersökt elevklientelet vid två internatskolor såväl genom att stu- dera data rörande eleverna som genom

att intervjua dessa skolors ledning och elevvårdande personal. Resultaten av dessa undersökningar redovisas huvud- sakligen i kap. 6.

För arbetet med de inflyttade språk- liga minoriteternas skolgång har utred- ningen inhämtat upplysningar från De finska föreningarnas centralförbund, Estniska Kommittén och Esternas representation i Sverige. Besök har av- lagts vid Estniska skolan varjämte vid flera tillfällen överläggningar hållits med Estniska gymnasiets rektor.

Beträffande de religiösa minoriteter- nas önskemål har utredningen hört Ka- tolska Biskopsämbetet och Mosaiska församlingarnas centralråd, varjämte utredningen besökt Hillelskolan och S:t Eriks katolska skola i Stockholm.

Följande framställningar har av Kungl. Maj:t överlämnats till utred- ningen att tagas i beaktande vid utred- ningsuppdragets fullgörande:

Den 29 april 1964 anhållan från S:t Eriks katolska skola och Stiftelsen Skol- systrar de Notre Dame's barn- och ungdomsverksamhet om statsbidrag för S:t Eriks katolska skola,

den 13 juli 1964 skrivelse från Svenska .Sofiaförsamlingens kyrkoråd rörande organisationen av svenska skolan i Paris. den 8 februari 1966 framställning från Sigtunaskolan om statsbidrag till bestridande av kostnaderna för skol- läkare och skolsköterska samt

den 3 juni 1966 ansökan från Svenska skolföreningen i Liberia om statsbidrag för läsåret 1965/66.

Utredningen har under sitt avgett följande utlåtanden:

Den 9 juni 1964 angående framställ- ning från Svenska skolföreningen i Madrid om förnyad prövning av Kungl. Maj:ts beslut av den 13 sept. 1963 om statsbidrag till en tredje lärartjänst vid svenska skolan i Madrid,

arbete

den 21 augusti 1965 över betänkandet ”De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi” (SOU 1965:15),

den 27 oktober 1965 beträffande statsbidrag till driften av Grännaskolan samt

den 26 november 1965 över en fram- ställning från Stiftelsen Sunnerdahls praktiska ungdomsskolor på landet om nedlåggande av verksamheten.

Utredningens utlåtande över yrkes- utbildningsberedningens betänkande Yrkesutbildningen (SOU 1966:3) har gjorts i den formen att i utredningens

betänkande yrkesutbildningsberedning- ens förslag bedömts från utredningens synpunkter i den mån förslagen griper in i utredningens arbetsuppgifter. Fram- för allt gäller detta beräkningen av skolinackorderingens framtida omfatt- ning (kap. 6) och huvudmannaskapet för elevhem (kap. 8).

Slutligen har till utredningen ett större antal korporationer, sammanslut- ningar och enskilda ingett framställ— ningar i frågor som berör utrednings- uppdraget.

AVDELNING I

Utlandssvenska barns skolgång Skolinackordering för olika elevgrupper

KAPITEL ]

Utlandssvenskarna

1.1 Begreppet utlandssvensk

Begreppet utlandssvensk är inte enty- digt. Det syns ej vara nödvändigt för utredningens syften att begreppet ges ett noga avgränsat innehåll. När det gäl- ler uppkomsten av sådana intressen på undervisningens område som är speci- ella för utlandssvenskarna syns medbor- garskapet vara av mindre betydelse, medan nationella traditioner, kultur- miljö och språk träder starkt i förgrun- den.

Utlandssvenskarnas rättsliga ställning har under senare år varit aktuell fram- för allt i rösträttsfrågor (SOU 1962:19). Härvid har utom vid medborgarskap stort avseende fästs vid mantalsskriv- ningen, eftersom administrativa krite- rier av tillförlitlighetsskäl måste till- mätas betydelse. Likaledes har vid ut— redning av internationella skattefrågor (SOU 1962:59) förts ingående tekniska resonemang om var en person skall an- ses vara bosatt. Dessa frågor har utför- ligt behandlats även i SOU 1965:73, Ut— landssvenskarnas registrering. Utlands- och internatskoleutredningen har icke funnit anledning att i sitt arbete lägga så tekniska synpunkter på tolkningen av ordet utlandssvensk som de tre här nämnda utredningarna.

När utredningen planerade sin atti- tydundersökning bland svenskar över hela världen —— en undersökning som av tekniska skäl icke kunde genomfö- ras (jfr bilaga 1) _ diskuterades frå-

gan vilken population en sådan under- sökning skulle riktas till. Härvid stan- nade utredningen vid att undersök- ningen borde nå

alla från Sverige utflyttade svenska med- borgare som fyllt 21 år och som varit frånvarande från Sverige ett år eller mera eller som dokumenterat sin avsikt att vis- tas utomlands ett år eller mera.

Utredningen övervägde frågan huru- vida en utflyttad svensk skall vara att anse som utlandssvensk, sedan han bott utomlands under större delen av sitt liv, kanske icke haft kontakt med hem— landet och uppgivit sitt svenska med— borgarskap. I en för individ och familj så central och viktig fråga som barnens uppfostran har utredningen icke ansett lämpligt att tolka begreppet restriktivt, i synnerhet som det knappast kan för- modas att någon kan vilja skaffa sig fördelar i fråga om sina barns skolgång genom att i strid med sin egen identitets- uppfattning uppge sig vara utlands— svensk.

För utredningen är det tillräckligt att kunna ange vilka som skall anses vara utlandssvenskar i den betydelsen att de bör äga rätt till de förmåner som från Sveriges sida kan medges utlands— svenskarna i fråga om barnens skol- gång. Utredningen förordar att alla personer, oavsett medborgarskap och mantalsskrivningsort, skall betraktas som utlandssvenskar, om de är bosatta utomlands och om de är eller under någon del av sitt liv varit

svenska medborgare eller är eller varit gifta med svensk med- borgare eller är barn till person som är eller varit svensk medborgare eller använt svenska som vardagsspråk med en av föräldrarna samt betraktar sig som svenskar. Utredningen finner emellertid att de ovan givna beskrivningarna inte är helt uttömmande" utan att enstaka fall kan förekomma, där de givna förutsättning- arna inte föreligger. I sådana fall syns ingen generell tolkning av begreppet kunna tillämpas utan en bedömning bör ske individuellt från fall till fall. Ut- redningen nöjer sig därför med att re- kommendera en generös tolkning av begreppet i tveksamma fall. Som sista instans vid bedömningen av frågan hu- ruvida ett barn eller en ungdom från skolsynpunkt skall betraktas som barn till utlandssvensk avser utredningen att den 'utlandsskolnämnd skall fun- gera, vilken föreslås i kap. 3.

1.2 Utlandssvenskarnas numerär Förutsättningarna för att tillförlitligt bedöma antalet utlandssvenskar enligt den i 1.1 givna mycket grova beskriv- ningen är icke stora. Vissa av de i be- skrivningen nämnda kategorierna kan över huvud taget icke inordnas un- der benämningen utan att man har till- frågat varje person huruvida han be- traktar sig som utlandssvensk. Beträf- fande vissa andra grupper kan man å andra sidan med mycket stor sanno- likhet förmoda att de är utlandssvens- kar. Hit hör exempelvis utrikesdepar- tementets personal i utlandstjänst, SIDA:s biståndsexperter och övriga personal i utlandstjänst, .tjänstemän med mer eller mindre kortfristiga an- ställningar i internationella organisa-

tioner eller svenska industrier eller fö- retag utomlands, studerande som vistas utomlands för specialstudier m.fl. En grupp som tydligt dokumenterat sig som utlandssvenskar är de svenskar utom- lands som är medlemmar i Utlands— svenskarnas Förening eller i Riksför- eningen för svenskhetens bevarande i utlandet eller i de svenskklubbar som är verksamma på olika platser i värl- den.

Man torde kunna utgå ifrån att den större delen av utlandssvenskarna är att finna i den grupp av svenska med- borgare som under de senaste 50—60 åren flyttat ut från Sverige och därefter icke återflyttat.

1.2.1 Utvandringen av svenska medborgare från Sverige Antalet ut- och inflyttade svenska med- borgare redovisas årligen i publikatio- nen Folkmängdens förändringar (före 1961 Befolkningsrörelsen) . Av den pub- licerade redovisningen framgår även utvandrings- respektive invandrings- land men däremot inte de ut- respek- tive invandrades ålder och kön. Som utvandrare räknas i denna sta- tistik personer som, enligt vad pastor funnit styrkt, stadigvarande bosatt sig i utlandet, oavsett om de dessförinnan anmält sin avsikt att utflytta eller ej. Som invandrare räknas de personer som anmält sig för kyrkobokföring så- som inflyttade från utlandet. Som ut- respektive invandringsår anges det år då vederbörande blir registrerad som utflyttad respektive kyrkobokförd som inflyttad (jfr 11.2). Under 1960-talet har in- och utvand- ringen av svenska medborgare varit tämligen jämn med en nettoutvandring av ca 1 300 personer (se tabell 1:1). Olika länders betydelse i den sven- ska ut- respektive invandringen belyses i tabell 1:2. '

Tabell 1:1 Ul— och invandringen av svenska medbor- gare från och till Sverige anden åren 1955—1964.

Antal Antal Netto-

Ar utvandrade invandrade utvandring

3 854 2 547 ' 1307 4 230 2 276 1 954 5 253 2 375 2 878 4 551 2 760 1 791 4 787 2 577 2 210 4 644 2 934 1 710 4165 3 015 1 150 4067 2919 1148 1963 ............ 4 527 3 159 1368 1964 ............... 4 631 3 401 1 230

årligen 1955—64 ' . i genomsnitt 2 796 1 675

Tabell 1:2 Ul- och invandrade svenska medborgare och neltouluandringen åren 1955—1964 efler ut- respektive invandringsland.

In- respektive Antal utvand- Antal invand- utvandrings- rade åren 1955— rade åren 1955— 1964 1964

Nettoutvand- ring

Danmark 4 344 2 140 Finland 1 508 1 390 Norge 3 270 1 859 Belgien .......................................... 372 311 Frankrike ....................................... 1 196 779 Italien 778 390 Nederländerna 563 291 Polen 27 33 Schweiz 1 684 569 Spanien 758 371 Storbritannien ................................. 2 116 1 072 Tyskland 2 546 1 155 Ungern 6 15 Österrike 318 197 Övriga europeiska länder ...... 500 358 2 443 1 663 USA 14 718 9 290 övriga amerikanska länder ............... 2 286 2 137 ' 2 428 1 887 1 585 1 445 Oceanien 1 203 591 Uppgift saknas .............................. 60 20

Samtliga 44 709 27 963

Bland de utflyttade lika väl som lisering. Det är inte säkert att de efter bland de inflyttade finns troligen ett (åter)utf1yttningen känner sådan sam- antal personer som har förvärvat hörighet med Sverige att de kan be- svenskt medborgarskap genom natura- tecknas som utlandssvenskar i den be-

tydelse utredningen lägger i ordet. Vi- dare är en del av de utflyttade gifta med utländska medborgare eller kom- mer att ingå äktenskap med sådana. En stor del av dessa liksom även vissa andra utflyttade har troligen inte för avsikt att fostra sina barn till svenskar, varför de är av mindre intresse för de spörsmål utredningen har att arbeta med.

Från Utlandssvenskarnas förening liksom även från andra organ som har kontakt med svenska utvandrare upp- ges att en förändring av utflyttningen iakttagits under de senaste åren. Denna förändring består i att numera flera yng- re personer än förr utvandrar och i att utvandrarna representerar fler yr- ken. En sådan förändring av utvand- ringen kan innebära att ett ökande an- tal barn flyttar utomlands. För att när- mare kunna belysa de utflyttades ål- ders— och könssammansättning har ut-

redningen låtit Statistiska centralbyrån utföra en specialbearbetning av upp- gifterna om utvandrade svenska med- borgare avseende åren 1955, 1959, 1962 och 1964.

Av särskilt intresse har därvid varit dels utflyttningen av barn i förskole- åldern samt i låg- och mellanstadie- åldern, dvs. de åldrar som de svenska skolorna i utlandet vänder sig till, dels utflyttningen av personer i åldern 19— 49 år, dvs. de mest reproduktiva åld- rarna.

Bland de utflyttade vuxna personer- na utgörs närmare två tredjedelar av kvinnor. Vidare är endast ungefär en tredjedel av utvandrarna gifta. Köns- och civilståndsfördelningen bland de vuxna utvandrarna (i åldern 19 år och däröver) framgår av tabell 1:3. Bland de icke gifta ingår ogifta personer samt ett mindre antal skilda respektive än- kor och änklingar.

Tabell 1:3 Ulvandrade svenska medborgare i åldern 19 år och däröver åren 1955, 1959, 1962 och 1964.

Män Kvinnor Samtliga

Gifta gifta

Icke Icke Kvinnor gifta

Gifta Män

659 805 713 821

1 133 1 472 1 229 1 472

Tabell 1:41 Ulvandrade svenska medborgare i åldern 0—15 år åren 1955, 1959, 1962 och 1964.

Utvandrade svenska medborgare i åldern

0—4 år 5—6 år 7-——9 år 10—12 år13——15 år

327 422 395 445

117 121 121 152

114 154 127 120

76 106 92 80

154 192 167 178

Även antalet utflyttade bara (se ta— bell 1:4) har varit tämligen konstant åtminstone under de tre senaste av de år undersökningen avser. Möjligen kan man iaktta en ökande tendens beträf- fande barn i åldern 0—9 år: 598, 735, 683, 775. Detta torde kunna innebära att vid utflyttningen i större utsträck- ning barn i åldern 10—15 år kvarläm- nas i Sverige eller att åldersfördelning- en bland de gifta utvandrade föränd- rats.

Att antalet utvandrade barn i rela- tion till antalet utvandrade vuxna inte märkbart ändrats under de fyra år un- dersökningen omfattar framgår av ta- bell 1:5.

Tabell 1:5 Antalet utvandrade svenska medborgare i åldern 0—4 och 5—12 år i relation till antal utvandrare i ål- dern 19 år och äldre under åren 1955, 1959, 1962 och 1964.

Antal utvandrade barn i åldern . . . är per 100 utvandrade vuxna svenska År medborgare

0—4 år 5—12 år 1955 ............ 11,0 12,9 1959 ............ 11,5 12,7 1962 ............ 12.8 13.4 1964 ............ 12,6 12,7

Av intresse är dock inte enbart det totala antalet utvandrade och relatio- nen mellan olika åldrar utan i minst lika hög grad till vilka länder utvand- ringen har skett, eftersom skolförhål- laudena och den allmänna kulturella miljön i olika länder i stor utsträck- ning påverkar de utlandssvenska för- äldrarnas sätt att ordna barnens skol- gång. Den följande redogörelsen tar sikte på två grupper utvandrade sven- ska medborgare, nämligen dels barn i åldern 5—12 år, dels gifta män i åldern 19—49 år, dvs. de barn som i första hand kan tänkas utnyttja svenska sko— lor utomlands och fäder i de familjer som främst kan tänkas vilja utnyttja dessa skolor.

I tabell 1:6 visas till vilka länder gif— ta män i åldern 19—49 år under de fyra undersökta åren har utvandrat. Till de skandinaviska länderna har räk- nats Finland, Norge och Danmark. En stor del av utvandrarna dit har dock troligen tidigare varit medborgare i dessa länder och därefter blivit sven- ska medborgare samt återutvandrat från Sverige. Tabell 127 visar motsva- rande utvandring för barn i åldern 5—12 år.

USA och Canada samt de skandina- viska länderna, där erfarenhetsmässigt

Tabell 1:6 Utvandringen av manliga gifta svenska medborgare i åldern 19—49 år under åren 1955, 1959, 1962 och 1964 eller atvandringsland.

1955 1959 1962 1964 Utvandringsland

Antal % Antal % Antal % Antal % Skandinaviska länderna ......... 57 12 57 13 67 19 69 16 Övriga Europa ..................... 65 13 69 15 89 25 112 27 Afrika ................................. 16 3 12 3 15 4 35 8 Asien .................................... 13 3 21 5 17 5 8 2 USA och Canada .................. 286 59 212 47 117 33 142 34 övriga Amerika ..................... 31 6 29 6 24 7 18 4 Oceanien ................ 18 4 48 11 25 7 38 9 Okänt ................................. 1 0 1 0 -— — Samtliga 487 100 448 100 355 100 422 100

Tabell 1:7 Utvandringen av svenska medborgare i åldern 5—12 år under åren 1955, 1959, 1962 och 1964 efter utvandringsland.

1955

1959 "

1962 1964

Utvandringsland

Antal % Antal % Antal % Antal

32 16 7 Asien .................................... 5 USA och Canada 31 Övriga Amerika ..................... ' 9 Oceanien 1 Skandinaviska länderna Övriga Europa

133 96 68 30

120 26 32 102 26 28 7 11 6 139 19 107 32 7 12 35 2 4

Samtliga

100 467 415 100 450

intresse för svensk skolgång i stort sett saknas, ' dominerar som utvandringslän- der för både gifta män i åldern 19—49 år och barn i åldrarna 5—12 år. En in- tressant skillnad är dock att medan av de utvandrade gifta männen under dessa fyra år 44 % har utvandrat till USA- Canada och 15 % till de skandinaviska länderna, av barnen 26 % har gått till USA-Canada och 30 % till de skandina— viska länderna. Bland utvandrarna till de skandinaviska länderna utgör bar- nen sålunda en stor grupp. För de gifta männen märks en tydlig tendens att USA och Canada minskar sin andel av utvandringen, medan tillskottet av svenska medborgare till länderna i Europa och i någon mån Afrika ökar. Motsvarande tendens framträder dock inte beträffande barnen. Då detta tro- ligen innebär antingen att en del fa- miljer som utvandrar till Europa och Afrika lämnar barnen hemma (i vil- ken omfattning så har skett framgår ej av uppgifterna) eller att dessa familjer ännu inte har barn i den aktuella ål- dern, kan man våga dra slutsatsen att antalet potentiella elever i svenska sko- lor i utlandet har ökat genom utvand- ringen under de senaste tio åren. De absoluta talen för olika länder är dock så små och variationerna mellan olika är så kraftiga att närmare prognoser för

olika länder inte är möjliga. Ej heller torde uppgifterna ge någon grund för prognoser beträffande den framtida ut- vandringens storlek och riktning.

Den starka ökningen av antalet barn som utvandrat till Afrika under 1962 och 1964 beror enbart på ”att utflytt- ningen till Liberia på grund av Lamco- bolagets tillkomst ökat starkt (12 barn 1962 och 45 barn år 1964). Ett enda företags verksamhet kan således radi- kalt ändra utvandringen till ett land eller en världsdel.

Bland de europeiska länderna visar Västtyskland och Storbritannien en tämligen konstant och ganska omfat— tande invandring av svenska barn (ca 20 respektive 12 barn per år). Bland övriga länder har Schweiz fått ett jäm- förelsevis stort tillskott av svenska barn vissa år (24 respektive 26 barn åren 1959 och 1962).

1.2.2 Uppskattningar av antalet utlands- svenskar

En viss registrering av svenskar utom- lands förekommer i de nationalitets- matriklar som förs vid svenska' ambas- sader och konsulat. Svenska medbor- gare införs emellertid i denna matrikel endast på särskild anmälan eller vid passförnyelse. Matriklarna kan således icke läggas till grund för en beräkning

av antalet svenskar i en ambassads eller ett konsulats verksamhetsområde. Ut- redningen har emellertid låtit göra en uppskattning av antalet svenskar och deras barn genom hänvändelse till samtliga svenska beskickningar och konsulat. (Bilaga 2). Noggrannheten av uppskattningarna är svår att be- döma och torde variera från land till land.

Det totala antalet utlandssvenskar kan dock inte anges enligt denna upp- skattning eftersom uppgifter saknas från vissa länder. Vidare är antalet svenskättlingar och invandrare från Sverige mycket stort 'i USA, vilket har en viss inverkan, även om det är tvi- velaktigt huruvida dessa kan räknas till gruppen »utlandssvenskar». I de län— der där intresse för svensk undervis- ning uppges föreligga kan antalet svenskar uppskattas till 10 000—20 000 personer. En uppskattning av antalet utlandssvenskar redovisas även i bilaga (sid. 48) till den tidigare omnämnda ut- redningen om utlandssvenskarnas röst- rätt (SOU 1962:19). Dessa uppskatt- ningar har dock samma brister som de uppgifter utredningen låtit införskaffa från vår utlandsrepresentation.

1.2.3 Antalet svenskar i utlandstjänst Bland & utlandet bosatta personer som ger sina barn en svensk skolgång utgör svenSkar som vistas utomlands i svensk tjänst ett betydande inslag. Främst bland sådana grupper bör nämnas tjänstemän inom Sveriges utrikesrepre- sentation. I sammanhanget bör noteras, att dessa tjänstemän själva ibland inte anser sig vara utlandssvenskar efter- som de är mantalsskrivna i Sverige. Enligt utredningens definition av be- greppet »utlandssvensk» tillhör de dock denna grupp. Den 1 juni 1966 hade utrikesdeparte- mentet 554 tjänstemän, inklusive special-

attache'er, utsända utanför Sveriges gränser. Det totala barnantalet hos denna grupp i utlandstjänstgöring var 409, varav 364 under 16 år och 45 mel- lan 16 och 19 år. Av barnen medföljde 324 föräldrarna.

Av de barn som kvarlä'mnats här i landet gick huvuddelen i internatskola.

Antalet svenska experter anställda av SIDA i bilateral biståndsverksamhet utomlands utgör ca 140. Dessa experter har sammanlagt 163 barn under 19 år. Av dessa barn åtföljde 140 föräldrarna medan 23 stannade i Sverige under för- äldrarnas utlandstjänstgöring.

Många svenskar är anställda som tjänstemän, chefer och arbetare vid svenska industrier och företag utom- lands. Antalet sådana svenskar måste vara betydande men är svårt att när- mare uppskatta, då rörligheten på detta område är stor och de anställda förde- lar sig på en mångfald arbetsgivare.

1.2.4 De utlandssvenska föräldrarna För att belysa de utlandssvenska bar- nens skolgång lät utredningen Statis- tiska centralbyråns utredningsinstitut utföra en enkätundersökning bland ut- landssvenska föräldrar med minst ett barn i någon form av svensk skola i Sverige eller utlandet. Enkätens resultat föreligger i form av en rapport (se bi- laga 1). Vissa resultat från denna un- dersökning är av mera allmänt intresse för att belysa utlandssvenskarnas situa- tion. Man måste dock i sammanhanget hålla i minnet att uppgifterna inte av- ser samtliga utlandssvenskar eller från Sverige utflyttade personer. Enkäten grundar sig på uppgifter från 520 familjer. Av de familjer som var bosatta i utlandet fanns ungefär en tredjedel i Europa, en tredjedel i Afrika och en tredjedel i andra världsdelar. (Bilaga 1, tabell 3). Endast i 1 pro- cent av de svarande utlandssvenska fa-

miljerna hade bägge föräldrarna annat medborgarskap än svenskt. Likaså var andelen föräldrar som hade vuxit upp med annat modersmål än svenska liten. Det syns sålunda förhålla sig så att en- dast relativt få familjer tillförs gruppen >>utlandssvenskar>> genom utredningens liberala tolkning av begreppet »utlands- svensk».

Större inverkan på de utlandssvenska barnens utbildningssituation har den stora rörlighet hos de utlandssvenska föräldrarna som enkäten visar. (Tabell 9—10). Flertalet familjer med längre utlandsvistelse bakom sig uppger sig sålunda ha bott i två eller flera länder, och en stor del av dem har efter den första utflyttningen tidvis bott i Sve- rige. Om detta förhållande gäller en- bart de utlandssvenska föräldrar som utnyttjar svenska skolor för sina barn eller om det är utmärkande för alla från Sverige utflyttade personer, kan inte avgöras genom de nu företagna under- sökningarna. Uppgifterna tyder dock på att de utlandssvenska barnens skol- gång är förknippad med ovanligt många problem och kan innebära svåra på- frestningar för såväl barnen som för- åldrarna.

Den undersökta gruppen är mycket positivt inställd till att uppfostra bar- nen till svenskar. 80 % av föräldrarna ansåg att utlandssvenska föräldrar som avser att stanna i det främmande lan— det i hela sitt liv bör fostra sina barn till att känna sig som svenskar. Endast 10 % av föräldrarna tyckte att barnen inte borde uppfostras till svenskar om föräldrarna ämnade stanna utomlands. Förmodligen är denna starkt positiva

inställning till svensk uppfostran bero- ende av den undersökta gruppens sam- mansättning.

En säker slutsats som kan dras av enkäten är att ett stort antal av utlands- svenskarna är emotionellt starkt bund- na vid Sverige, det svenska språket och den svenska kulturen.

1.3 Allmän sammanfattning

Från åtskilliga synpunkter hade det va- rit värdefullt att kunna ungefärligt be- döma det aktuella antalet utlandssvens— kar. En sådan beräkning omöjliggörs dels av svårigheten att finna en från alla synpunkter godtagbar definition av begreppet utlandssvensk, dels av från- varon av varje form av fortlöpande ob- ligatorisk registrering av utflyttade svenskar.

Eftersom det emellertid för utred- ningens syften varit viktigare att ut- röna hur många av de i utlandet bo- satta svenskarna som har sådant in— tresse för Sverige och svensk kultur att de i fråga om barnens skolgång önskar en viss anknytning till det svenska skol- väsendet eller till något eller några spe- cifikt svenska undervisningsämnen el- ler kursmoment, syns de undersökning- ar som utförts via den svenska utlands— representationen ha varit mera ända- målsenliga än en rent allmän under— sökning av utlandssvenskarnas nume- rär. Från Statistiska centralbyråns sida har ej heller någon framkomlig metod för en sådan allmän undersökning kun- nat föreslås, om man ville hålla kostna- derna på rimlig nivå. (Se bilaga 1.)

KAPITEL 2

Utlandssvenskarnas nuvarande skolförhällanden

2.1 Allmän översikt

De utlandssvenska föräldrarna måste ordna sina barns skolgång på något av följande sätt:

. skolgång i svensk skola utomlands; skolgång i utländsk eller interna- tionell skola utomlands; . skolgång i det allmänna skolväsen- det i Sverige med inackordering hos släkting eller annan person el- ler i elevhem;

4. skolgång i internatskola i Sverige; 5. undervisning i hemmet.

Vilken av dessa möjligheter de ut- landssvenska föräldrarna väljer bestäms inte enbart av de mål de satt upp för barnens fostran utan även av ekono- miska synpunkter samt skolförhållande- na och den allmänna kulturella miljön i värdlandet. Bosättningslandets geogra- fiska belägenhet och politiska förhål- landen syns även spela en icke obetydlig roll.

Då någon generell undersökning av utlandssvenskarnas beteende och attity- der beträffande barnens skolgång och uppfostran av tekniska skäl inte kunde genomföras (se bilaga 1), kan någon be- skrivning med större krav på represen- tativitet inte lämnas. Den enkät, som ut- redningen lät genomföra bland utlands- svenska familjer med något barn i någon form av svensk skola, liksom informa- tioner inhämtade vid sammanträffanden med utlandssvenskar och från andra käl- lor gör det dock möjligt att ge en om

ock ofullständig — bild av utlandssvens- karnas skolförhållanden.

En ganska tydlig skillnad framkom- mer mellan två olika typer av utlands— svenskar. Den ena är de som uppfattar sin vistelse i utlandet som ett begränsat skede i familjens liv. Den andra är de som mera definitivt har etablerat sig i det främmande landet. (Mellanformer förekommer givetvis också.) För de båda slagen av utlandssvenskar ter sig frågan om barnens skolgång olika. I den förra gruppen önskar praktiskt ta- get alla att barnen skall få en svensk uppfostran. För den senare gruppen är detta inte lika självklart _— många är inställda på att barnen skall växa in i den nya miljön och få sin framtid där. Inom den förra gruppen önskar man i regel att barnen först går i svensk ut- landsskola på föräldrarnas vistelseort — där sådan skola finns -— och på ett högre stadium förlägger sin skolgång till Sverige. Inom den senare gruppen föredrar man naturligt nog ofta skol- gång i bosättningslandets egna skolor.

Att döma av de uppgifter om antalet utlandssvenskar som redovisas i kapitel 1 och det antal utlandssvenska elever som enligt utredningens enkät (se bilaga 1, tabell 19) läsåret 1963/64 gick i någon form av svensk skola, fullgör flertalet utlandssvenska barn sin skolgång i ut- ländska skolor.

I många fall syns detta bero på att ekonomiska eller andra hinder finns för svensk skolgång, men i andra fall torde

föräldrarna med avsikt välja utländsk skolgång. I USA, dit 'den svenska invand- ringen har varit mycket stor även under den senaste tioårsperioden (se tabell 1:2), finns sålunda inga svenska skolor och antalet elever därifrån i skolor i Sve- rige är begränsat. Vid de kontakter ut— redningen haft med utlandssvenska för— äldrar har man framhävt att det kan vara värdefullt för barnen att få sin skolgång förlagd till ett skolsystem där ett av de »stora» språken är undervisningsspråk. Vissa av föräldrarna strävar inte heller efter att göra sina barn till svenskar utan låter dem assim'ileras i bosättningslan— det. En stor grupp utlandssvenska för- äldrar anser däremot att barnen bör upp- fostras till svenskar, även om föräldrar- na har för avsikt att stanna i det främ- mande landet. Förhållandet utgör en pa- rallell till' inställningen bland de till Sverige inflyttade minoriteterna (jfr 13.3.1).

I sådana hem där den ena av föräld- rarna är svensk och den andra av bo- stadslandets nationalitet faller det sig i vissa fall naturligt att i hemmet tala lan- dets språk och sätta barnen i landets skolor. Föräldrarna till sådana barn syns emellertid ofta finna det viktigt att bar- nen lär sig att korrekt tala den svenska förälderns språk och söker därför i största utsträckning låta dem tillbringa ferierna i Sverige. Fritidsundervisning och ferieundervisning i svenska för har- nen är ett önskemål som nämnts av så- dana föräldrar.

Särskilt bland sådana utlandssvenskar som vistats länge i ett europeiskt land finns föräldrar som anser att exempelvis det engelska, franska, tyska eller öster- rikiska skolsystemet är bättre för har- nen, fostrar dem i en strängare disci- plin och håller dem i hårdare arbete än det svenska. Detta har, åtminstone i vissa fall, sin grund i att dessa skolsystern från nämnda synpunkter närmare anknyter

till den svenska skolan i föräldragenera— tionens ungdom än den nuvarande sven- ska grundskolan gör. Från föräldrahåll har även framförts farhågor för att ett barn i svensk skola i utlandet skulle ha svårigheter att smälta in såväl i den ut- ländska som i den hemmasvenska mil- jön och sålunda löpa risk att i fram- tiden känna sig som främling överallt. Vissa utlandssvenskar är av den upp- fattningen att det inte har större bety- delse för barnens framtida utveckling till medborgare i det svenska samhället eller för deras behärskning av det svens- ka språket, om de fått tillbringa några år av den tidigare skolgången i en ut- ländsk skola. Dessutom anser vissa så- dana föräldrar skolgång i utländsk skola ha 'en gynnsam inverkan på barnens förmåga att förstå andra nationers sär— drag och på deras allmänna tolerans gentemot oliktänkande. De flesta ut- landssvenska föräldrar torde dock anse att en svensk skolgång på vissa stadier är av mycket stort värde för barnen. I länder där det allmänna skolväsen- det är mindre väl utvecklat eller där un- dervisningen i religiösa eller politiska frågor strider mot traditionerna i Sveri- ge söker de utlandssvenska föräldrarna —— om svensk skola ej finns på platsen _ i första hand sätta sina barn i andra ej inhemska skolor. Sådana skolor har vanligen engelska eller något annat världsspråk som undervisningsspråk. En annan "fråga som är av stor bety— delse såväl för de utlandssvenska för— äldrarna som för de svenska åtgärderna beträffande de utlandssvenska barnens skolgång är i vilken ålder det är lämpligt att barnet överförs till skola i Sverige. De flesta svenska skolor i utlandet om— spänner för närvarande grundskolans låg- och mellanstadium. Av utredningens enkät att döma (se bilaga 1, tabellerna 28 och 30) är nästan alla utlandssvenska föräldrar som har något barn i svensk

skola av den åsikten att barnet under de första skolåren bör undervisas i vård- landet. Beträffande högstadieåldern går åsikterna mera isär, medan för gymna- sieålderns del flertalet föräldrar före- drar skolgång i Sverige.

En synpunkt som ofta framförts av föräldrar med barn i utländska skolor är att det skulle vara värdefullt om har- nen någon timme i veckan finge sådan undervisning som tilläte dem att hålla kontakt med svensk kultur och framför allt med det svenska språket.

Ett hinder för att kompletterande svensk undervisning mera allmänt ord- nas för de barn det här gäller är svårig- heten att erhålla lärare som dels har lämplig utbildning för denna verksam- het dels har sådan anställning på den främmande orten som gör att de icke för sin utkomst är helt beroende av under- visningen av de svenska barnen. Endast i undantagsfall kan nämligen denna un— dervisning få en sådan omfattning att den kan fylla ut en hel lärartjänst. Ett annat väsentligt hinder för svensk fri- tidsundervisning för barn i utländska skolor är deras knappa fritid. Barnen är ofta redan hårt engagerade genom de stora krav på hemarbete som ställs ex- empelvis i tyska och franska skolor.

Den grupp av utlandssvenska elever som utredningen haft möjlighet att när- mare studera, nämligen de som går i svensk skola antingen i utlandet eller i Sverige, karaktäriseras av en stor rörlig- het mellan olika skolformer. (Se bilaga 1, tabellerna 14 och 15). Redan tredje skolåret har flertalet av dessa elever bytt skolform minst en gång. I högstadie- åldern år det endast ca 7 % som inte har bytt skolform någon gång. Många av des- sa sistnämnda har troligen hela tiden gått i skola i Sverige. Bland de svenska eleverna i utlandet har däremot nästan samtliga bytt skolform minst en gång många flera gånger — innan de når gym—

nasieåldern. En sådan rörlighet under den tidigare skolgången skapar natur- ligtvis speciella problem när det gäller att anpassa eleverna till skolgång i Sve- rige och ta hand om demi internatskolor eller i elevhem. Hänsyn härtill har tagits bland annat i de förslag om personal- rekrytering till vissa elevhem som fram- läggs i kap. 8.

2.2 Svenska utlandsskolor

2.2.1 Allmänna villkor och förhållanden Antalet skolor utanför Sverige som för närvarande får statsbidrag till lärarlö— ner ur anslagsposten »Bidrag för svensk undervisning åt svenska barn i utlandet» är 25. Dessutom arbetar några skolor utan statsbidrag, däribland ett par myc- ket små skolor i Afrika som inte upp- fyller villkoren för statsbidrag och ett par skolor för vilka statsbidrag ej har sökts. Till de svenska utlandsskolorna kan i statsbidragshänseende hänföras även två skolor i Liberia som har star- tats där på svenskt initiativ, men som numera har en internationell prägel, och en svensk eftermiddagsskola i Mexico, som har till syfte att ge barn i utländska skolor kompletterande svensk undervis- ning. För barn till svenska biståndsex- perter driver SIDA två svenska grund- skolori Pakistan. Grovt kan de svenska skolorna i ut— landet delas in i följande kategorier: skolorna i Europa, som mestadels finns på orter med stor svensk bosättning och har ett förhållandevis stort elevantal; skolorna i Afrika och Asien av vilka någon, såsom skolan i Addis Abeba, i storlek närmar sig skolorna i Europa, men som mestadels utgörs av mindre skolor på orter där den svenska bosätt- ningen är tämligen begränsad eller myc— ket spridd. Som en tredje grupp kan räk- nas de internationaliserade skolorna i Liberia och för sig själv står skolan i Mexico City.

Skolort

Verksam- hetsland

Skolan har

Hög— stadium

Maximalt elevantal (utom elever i för—

skola)3)

Anmärk-

1962 /63

1963 [64

1964 /65

ningar

2.2.2.8 2.2.2.9

2.2.2.2l

Berlin Hamburg

Parede London

Madrid Paris

Las Palmas de Gran Canaria

Addis Abeba Asmara

2.2.2.10 Bukoba 2.2.2.11 2.2.2.12 Nzega 2.2.2.13 Gamboula Kidugala

2.2.2.l4 Sfax

2.2.2.15 Bujumbura

2.2.2.16 Pointe-Noire 2.2.2.” Kodaikanal 2.2.2.18 Mussoorie 2.2.2.19 Poona

2.2.2.20 Teheran

Sagamihara Shi

2.2.2.22 Lahore

2.2.223 Gujrat

Väst- tyskland Väst— tyskland Portugal Stor- britannien Spanien Frankrike Spanien

Etiopien Etiopien Tanzania Tanzania Tanzania Central- afrika Tunisien

Burundi

Kongo- Brazzaville Indien Indien Indien

Iran

Japan

Pakistan

Pakistan

D 0 L..

U 0 L..

11 48

Skolan star- tade h. t. 1965 med 13 elever

Skolan star- tade v.t. 1964 1961/62 och 62/63 var skolan stängd på gr. av orolig— heterna i Kongo

Skolan star— tade h. t. 1964 Skolan star- tade h. t. 1964

Skolan star- tade v.t. 1965 Startad av SIDA vår- term. 1966 7 elever

1) Enstaka elever läser högstadiekurser per korrespondens med handledning. 2) Uppgift saknas. 3) Inklusive (i förekommande fall) utländska elever.

1 | 2 | a

10

2.2.2324 Kaptai Pakistan

"Hong Kong Hong Kong

”Mexico D. F. Mexiko

Buchanan Liberia

Yekepa Liberia

Startad av SIDA vår- term. 1966 9 elever Skolan star- tade h. t. 1964 Skolan ger endast kom- pletterande svensk un— dervisning Numera in— ternationell skola Numera in— ternationell skola

I tabell 2:1 visas de svenska skolornas belägenhet, storlek och stadieorganisa- tion. För att vid sitt arbete få möjlighet till internationella jämförelser beträffan- de utlandsskolverksamheten har utred- ningen genom utrikesdepartementet in- hämtat upplysningar angående utlands— skolor som drivs av vissa andra länder. En sammanfattning av dessa informa- tioner, upptagande Frankrikes, Italiens, Nederländernas, Schweiz', Storbritan- niens och Västtysklands utlandsskolvä- sen, återfinns i bilaga 3 i avd. IV.

2.2.1.1 Huvudmannaskap Med huvudman för en skola förstås den som anordnar en skola och som svarar för de kostnader som inte täcks av andra medel såsom bidrag från stat, kommun eller enskild och elevavgifter. Huvud- män för allmänna skolor inom Sverige är dels staten, dels de olika kommuner- na. För privata skolor, exempelvis för samtliga internatskolor i Sverige, funge- rar andra huvudmän, som dels i ett få- tal fall utgörs av privatpersoner, dels är stiftelser, föreningar eller aktiebolag. De krav som helt naturligt ställs på en huvudman för en skola är dels att hu- vudmannen skall ha de ekonomiska re-

surser som behövs för att kunna driva skolan på ett tillfredsställande sätt obe— roende av tillfälliga nedgångar i inkoms- terna genom minskad elevrekrytering, dels att huvudmannen skall ha möjlighet att anställa lämpliga medarbetare för undervisning och övrig verksamhet som hör till skolan.

Vid de svenska utlandsskolor som för närvarande fungerar på olika håll i värl- den är huvudmannen antingen en sam- manslutning i Sverige vilken driver sko- lan via en styrelse på skolorten, eller en sammanslutning (skolförening) av svens— kar på själva skolorten. Svenska sam- manslutningar som bedriver skolverk- samhet utomlands är Örebro Missions- förening, Filadelfiaförsamlingen i Stock- holm, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, Svenska Missionsförbundet och Svenska Kyrkans Missionsstyrelse. Härtill kom- mer som förut nämnts SIDA, som i Pa- kistan driver skolor i egen regi utan statsbidrag från 8:e huvudtiteln.

När initiativet till svenska skolor utomlands tas av de på orten boende svenskarna själva, är det oftast en redan existerande förening eller sammanslut- ning som beslutar att starta en skola. Sådana sammanslutningar har exempel-

vis varit Svenska Viktoriaförsamlingen i Berlin, Svenska Klubben i Hamburg, Svenska Sofiaförsamlingen i Paris, För- eningen Svenskar i Etiopien, Eritrea- svenskarnas Förening. Stundom kom- mer initiativet från svenska företag eller från tjänstemän i svenska företag på en utländsk ort. När framställningar om statsbidrag till svensk utlandsskola pas- serar skolöverstyrelsen brukar denna myndighet i sitt yttrande till Kungl. Maj:t förorda att som villkor för stats- bidrag skall gälla att skolförening är huvudman för skolan. Kungl. Maj:ts medgivande har i dessa fall formulerats så, att statsbidrag >>må utgå till svensk skolförening som huvudman för svensk skola i . . .».

Orsaken till att statsbidrag i princip icke utbetalas till en enskild eller till ett företag för drift av en skola är att en statsunderstödd skola alltid skall vara öppen för alla svenskar och inte vända sig enbart till medlemmarna av en spe- ciell sammanslutning eller tjänstemän i ett visst företag. Om ett enskilt företag står som huvudman för en skola kan för- åldrarna lätt få uppfattningen att skolan endast är avsedd för företagets anställda.

Några särskilda bestämmelser rörande sammansättningen av styrelsen för en svensk skolförening till vilken statsbi- drag utbetalas finns inte. Ej heller har skolöverstyrelsen eller Kungl. Maj:t möj- lighet att undersöka en blivande huvud- mans ekonomiska eller andra allmänna förutsättningar för att driva en skola.

2.2.1.2 Statsbidrag lill utlandsskolor I K. br. 2/6 1961 (ändr. 5/6 1963) med- delas följande bestämmelser rörande an- slagsposten »Bidrag för svensk under- visning åt svenska barn i utlandet», att gälla tills vidare.

1. Huvudman för svensk skola i ut- landet äger enligt de grunder och i den ordning, som nedan anges, erhålla stats-

bidrag till sina kostnader för avlönande av lärare.

2. Statsbidrag utgår första gången ef- ter medgivande av Kungl. Maj:t.

3. För undervisning å realskolestadiet vid skolan i Paris utgår statsbidrag till avlönande av 2 lärare med 15 000 kro- nor för vardera tjänsten. (K. br. 5/6 1963.)

4. I övrigt ankommer det på skolöver— styrelsen att för varje läsår och skola fastställa det antal lärartjänster, för vilka statsbidrag må utgå. Härvid beräk- nas antalet tjänster enligt följande grun- der.

Beräknat elevantal vid läsårets början Antal larartjanster

7—20 21—30 31—

Statsbidrag må fortsätta att utgå, även om elevantalet vid läsårets början be- räknas nedgå till 6, under förutsättning att bidrag utgått närmast föregående läsår. Skola, som under läsåret 1960/61 åtnjutit statsbidrag, må utan hinder av vad nu sagts tills vidare erhålla stats- bidrag även om elevantalet understiger 6.

5. För statsbidragsberättigad lärar- tjänst, som avser undervisning i högst årskurs 3, må bidrag utgå med 8500 kronor samt för annan tjänst med 11 000 kronor (K. br. 5/6 19630?)

1) ! statsverkspropositionen 1966 uttalar chefen för ecklesiastikdepartementet: »Be- träffande bidraget för svensk undervisning åt svenska barn i utlandet finner jag det med hänsyn till ökade lönekostnader moti- verat att bidragsbeloppen per lärartjänst höjs. Kungl. Maj:t bör äga fastställa bi- dragsbeloppens storlek. Mot förslaget att bidrag till utlandsskola skall kunna få ut- gå för mer än tre lärartjänster har jag inte något att erinra. Medelsbehovet under den- na punkt beräknar jag till 520000 kr.» Riksdagen godtog Kungl. Maj:ts förslag.

6. Som villkor för åtnjutande av stats— bidrag skall gälla, att den årliga lästiden omfattar minst 354 veckor, att statsbi- draget i sin helhet används 'till bestri- dande av lärarnas kontanta avlöning,_ att utom vad beträffar lärare å real- skolestadiet vid skolan i Paris -— hu- vudmannen kostnadsfritt tillhandahål- ler lärare möblerad lägenhet med belys— ning och uppvärmning samt att snarast möjligt efter varje läsårs slut genom huvudmannens försorg berättelse över skolans verksamhet under läsåret avges till skolöverstyrelsen.

7. Skolöverstyrelsen skall förordna in- spektor för varje skola.

8. Statsbidraget skall, beträffande skola med huvudman inom Sverige av skolöverstyrelsen och i övriga fall av utrikesdepartementet, på rekvisition ut— betalas med hälften av statsbidragsbe- loppet vid vardera höstterminens och vårterminens början. Rekvisition skall vara åtföljd av intyg från inspektor rö- rande förutsättningarna för uppfyllande av de med statsbidraget förenade vill- koren.

9. Skolöverstyrelsen äger utfärda de ytterligare föreskrifter och anvisningar, som befinnas erforderliga. Vid fastställande av antalet lärar- tjänster för vilka statsbidrag skall utgå har skolöverstyrelsen även haft att ta hänsyn till vilket slag av tjänster bidra- get skall avse. Som regel har elevantalet på låg- respektive mellanstadiet fått vara avgörande för antalet bidrag om 11 000 respektive 8 500 kronor. Beslutet angående antalet lärartjänster har grun- dats på de beräkningar rörande elev- antalet för kommande läsår söm skol- föreningen gjort preliminärt under som- maren. På grund av utlandssvenskarnas stora rörlighet har dessa prognoser. ofta visat sig vara otillförlitliga, varför fram- ställningar om ändring i'ifrågavara'nde

beslut icke sällan inges efter hösttermi- nens början.

Föreskrifter Och anvisningar utöver dem som återfinns i ovan citerade K. br. har förekommit sparsamt. Skolöversty- relsen har låtit skolorna smidigt anpas- sa sig efter förhållandena och resurser— na på skolorten och i skollandet, och sådana mindre ändringar i läroplanen och i fråga om lärotider som betingats av lokala förhållanden har i stort sett sanktionerats. Inspektion från skolöver- styrelsens sida har förekommit huvud- sakligen i sådana fall då en ledamot av skolöverstyrelsen i annat ärende besökt skolorten. Detta har givetvis medfört att de i centrala större orter belägna sko— lorna fått upprepade besök av översty- relsens representanter medan skolor i avlägsna delar av Asien och Afrika över huvud taget aldrig besökts av represen- tant för svensk myndighet. Den infor— _mation om dessa skolors verksamhet

som nått skolöverstyrelsen har därför i stort sett inskränkt sig till de ofta myc- ket kortfattade berättelser över skolans verksamhet som skall avges genom hu- ' vudmannens försorg.

Bestämmelsen att rekvisitionen av statsbidraget skall vara åtföljd av intyg :rörande förutsättningarna för uppfyl-

landet av de med statsbidraget förbund-3 na villkoren har uppenbarligen icke all- tid haft åsyftad verkan. I synnerhet har bestämmelsen att huvudmannen kost-

nadsfritt skall tillhandahålla lärarbostad icke alltid iakttagits. I sådana fall då skolans styrelse inte kunnat anvisa nå-

'gon bostad har 'i stället en bostadser-

sättning utbetalats till vederbörande lä- rare. I vissa fall har någon passande bostad inte kunnat erhållas för den summa som utbetalats, varför läraren fått betala en del av kostnaden för bo- Stad av egna medel. ' * ' - Några regelbundna Statsbi'drag'ut'över lärarlönebidraget utgår'int'e till'de sven-

ska utlandsskolorna. Skolföreningarna måste sålunda själva svara för alla ytter- ligare kostnader. De inkomstkällor som anlitats för detta ändamål varierar från skola till skola.

Av tabell 2: 2 framgår dels hur sto- ra kostnader skolorna har haft läsåret 1964/65 dels vilka kostnader som måste

tillgodoses genom andra inkomster än statsbidrag och elevavgifter.

För vissa skolor i Afrika och Asien har tyvärr icke aktuella, detaljerade uppgifter kunnat införskaffas. De i tabell 2:2 upp- tagna siffrorna beträffande driftskostna- der, statsbidrag och elevavgifter är emel- lertid aktualiserade där ej annat angivits.

Tabell 2: 2. Kostnader och inkomster vid de svenska utlandsskolorna under läsåret 1964/65

Totala

investe- ringar kostn. in- klusive ev.

InkomSt" Att täckas

av huvudm an

Statsbidrag Elevavgifter

15130 20 490

Berlin ................................. Hamburg

Parede London Madrid Paris Las Palmasz) ........................ Addis Abeba”)

Asmara')

56 760 65 030 104 360 13 490 67 410 19 000 30 470 25 030 83 630 12 630 40 600 45 400 99 770 880 20 450 20 830 73 350 21 800 23 850 3 420 192 800 877 500

Kidugala') ........... Nzega')

Gamboula') Stax”)

Bujumbura') ............. Pointe-Noire4) .......... KodaikanaP) ............. Mussoorie')

Poona Teheran

Sagamihara!)

Lahore

Hongkong Mexico D.F.1) Buchananl)

Yekepal) ..............................

11 0601)

4 130 5 620 (överskott) (överskott)

6 880 32 480

7 680

11 000 11 000 11 000 41 500 30 500 49 400 42 000 11 000

8 500 10 000 19 500 11 000 19 500 11 000 11 000 30 500 11 000 11 000 11 000 11 000

5 500 8 500

19 060 12 870 43 230

1 630 13 960 30 080 88 770

(överskott)

9 450 (alla kostn.)

62 350 13 970 12 760

1 770 170 800 844 500

22 000 33 000

1) dessa uppgifter gäller läsåret 63/64 2) dessa uppgifter gäller läsåret 65/66 3) dessa uppgifter gäller kalenderåret 1964 4) kostnaderna för det till skolan knutna elevhemmet är medräknade

Elevavgifterna vid de svenska skolor- na utomlands under läsåret 1964/65 framgår av tabell 2 : 3.

Det bör observeras att många elever i skolorna i Afrika inte erlägger någon

elevavgift för själva undervisningen, även i de fall då elevavgiftsbelopp är

utsatta i tabell 2:3. Detta beror på att skolgången för missionärsbarn ofta in— går i föräldrarnas löneförmåner. (Se bilaga 1, tabell 24).

2.2.1.3 Lokaler och inventarier De olika utlandsskolorna bedriver sin verksamhet dels i lokaler som kostnads-

Tabell 2: 3. Elevaugifter i de svenska utlandsskolorna läsåret 1964/65

Årsavgift för elever i årskurs

7|a|9

Svenska skolan i Anmärkn.

1|2|s|4 5|6

Inga avgifter 258 258 258 387 387 387 Fördubbl. 65/66 840 290

840 840 290 290

840 360 360 360 435 435 London Term. avg. £10, 521210 5315 64/65 Madrid 302 i lekskolan Paris Las Palmas .................. Addis Abeba .................. Asmara Bukoba

517 517 517 578 578 578 621 621 370 370 490 490 490 740 740 870 Månadsavg. för samtliga elever är 132 466 | 466 | 466 | 466 | 466 | 466 | 466 466 ca 1 000 i alla årskurser

Endast totalbelopp angivet

65/66 65/66 3 st. avgifter

Kidugala 781 | 781 | 781 Inga avgifter 400 400 400

Gamboula .....................

480 480 480 Inga avgifter

Bujumbura

Pointe-Noire .................. Kodaikanal

Mussoorie Poona

Teheran ........................ Sagamihara .................. Lahore Gujrat . Kaptai . Hongkong ..................... Mexico D.F.

Inga avgifter Inga avgifter 931 | 931 | 931 Inga avgifter 259 | 259 | 259 Inga avgifter Inga avgifter 324 324 100 100 100

Buchanan ..................... Inga avgifter

Inga avgifter

| | 720 (endast 1 betalande elev) 781

400 480

Endast totalbelopp

2 914 kronor 63/64

781 781 879 63/64

400 400 400 16 Din/term. 21

12:50 63/64

480 480

angivet 2 090 kr

931 259 100 End. fritids— undervisn.

fritt ställs till förfogande av någon sam- manslutning som står huvudmannen nä- ra, exempelvis en svensk församling, dels i lokaler som huvudmannen själv äger eller förhyr. I många fall är de lokaler som står till skolornas förfogan- de inte lämpade för ändamålet. Det är betecknande för läget att de föräldrar som har erfarenhet av de svenska sko- lorna i utlandet i allmänhet är mycket nöjda med undervisningen och andan vid skolorna, medan missnöjet främst inriktas på skolornas materiella stan- dard och då framför allt skolornas lo- kaler (se bilaga 1, tabell 32—34). Tillgången på pedagogisk utrustning

och olika hjälpmedel är varierande vid de svenska skolorna i utlandet. I all- mänhet är skolornas standard även i detta avseende låg; i vissa fall utnyttjas privata bandspelare, projektorer m. m. i skolorna. (Se tabell 2: 4.)

Av tabell 2: 4 framgår att skrivtavla finns för varje klass i alla skolor utom i Teheran;

att tillgång till bandspelare saknas i 15 skolor;

att 6 skolor har tillgång till filmpro- jektor, av vilka 2 är privata;

att grammofon kan disponeras i 11 skolor (2 privata);

att både piano och orgel finns i 8

Tabell-2:14. Tillgången på pedagogisk utrustningöbh hjälpmedel vid de svenska utlandsskolorna läsåret 1964/65

Band— spe- lare

Skriv— tavla

Svenska ' skolan i

Film- pro- jekt. ,

Fla- nello- graf

Gram- Bild- mo- fon

Piano Orgel

Hamburg

. .IhlncllgvÅ-Ié nnnnnnnnnnn Madrid Paris ........ Las Palmas . Addis Abeba ............ . Asmara . Bukoba Kidugala Nzega ........ Gamboula ...... Sfax Bujumbura Pointe-Noire .. Kodaikanal Mussoorie ..................... Poona ........... Teheran .......... Sagamihara ....... . ........... Lahore Hongkong ..................... Mexico D.F. .................. Buchanan .......... | ...........

I—I

.......... ..o....r-........

I—llllHI

| >* ** CD CD bd hå hå 0365 ha QD då hå c>=n än #4 hb Fd fx _— xd

en —4 »: ro hd hb EMA—|| »;

59 ** | | | | b—

|| | ...

.. A

IHI V

.. . —l|——|—|I|—lll—|

|'|4_.41'-|___||1|11|||||||

fx

_.

xx Ilmltu—H—l—mng—L—llll—

_!

hd nu nu | wu %* | nu nu coh| || | | | : _ lx _; _. hd | | pd | 'na _a bd -— | Aro | —— nu | | | | | b——::

M_IH l...|

_.

* Siffra inom parentes anger att neras.

skolor medan 7 skolor har enbart piano (2 privata) och 7 enbart orgel;

att flanellograf finns i 13 skolor (1 privat);.w , . , | . ' , "att! stillbildsprojektor finns i 12 sko— lor (1 privat) och , . '

att radio finns disponibel endast i 5 "skolor. '

2.214 Lärare Strukturen av lärarkåren vid. de svenska skolorna utomlands skiljer sig väsent- ligt från lärarkårens struktur inom Sverige. Det kan helleriicke sägas, att dess struktur iir-enhetlig, vilket torde bero på att de svenska utlandsskolörna har helt olika karaktär. i De svenska skolorna i de europeiska

hjälpmedlet ej ägs av skolan utan endast får dispo-

huvudstäderna lockar i _Viss utsträck- ning unga lärare som önskar se sig om i världen och skaffa sig erfarenhet av ett annat land, innan de slår sig till "ro i hemlandet. Dessutom söker sig gärna lärare till svenskaskolor för att få en möjlighet att försörja sig medan de be- driver studier i landeti fråga. En annan kategori är sådana lärare som gift sig med en invånare i det främmande lan- det och är bosatta på skolorten.

' Vid de skolor utom Europa, där hu- vudsakligen barn till missionärer un- dervisas, .ser lärarna oftast sin lärar— gärning 'som ett led i den svenska yttre missionen och rtar'uppgiften som ett kall. ,

En klart skönjbar kategori är kvinnliga- lärare som är gifta

även . med

svenskar som har sitt arbete förlagt till den främmande orten.

Av 32 heltidsanställda lärare i ut- landet, vilka har besvarat en av utred- ningen utsänd förfrågan till lärarna vid de svenska utlandsskolorna (skolorna i Liberia är härvid inte medräknade) har de flesta tjänstgjort något år. som lärare i Sverige.

De flesta av lärarna har tjänstgjort tämligen kort tid i utlandet. Endast 4 lärare har tjänstgjort utomlands mer. än 5 år. Flertalet av lärarna är tämligen unga; 14 av 32 är i åldern upp till 29 .år och 8 i åldern 30—.—,39 år.

Av de heltidsanställda lärarna är det endast 2 som .saknar. lärarutbildning. 3 lärareharakademiskexamen, 19 är folkskollärare och 8" är" småskollärare."

Lärarna tillfrågades om anledningen till att de'tjänstgjorde utomlands. 14.1ä1- rare'luppgav intresse för missionen eller ideella skäl, 7 uppgav att intresse för arbetet eller skolan locka-de dem., öns- kan att bedriva studier i skollandet upp- gavs som anledning av endast 2 lärare.

De flesta lärarna i utlandsskolorna anser tjänstgöringen där mera ansträng- ande än tjänstgöring'i skola i Sverige. Härtill bör anmärkasatt i de skolor det här gäller finns ca 10 elever per lärare.

De svenska skolföreningarnas svaga ekonomi "har medfört att lärarlönerna vid sådanaskolor vilkas huvudmän ut- görs av skolföreningar utomlands är mycket låga.'l många fall har kontant, lönen satts hel-t lika med det statsbidrag som utgår till tjänsten i fråga. Vid de sko- lor vilkas huvudmän är en svensk orga- nisation* (missionärsskolor) syns inte hu- vudmannens ekonomiskafställning ha va- rit'avgörande för lönesättningen. Upp- giften att undervisa missionärernas barn har, som förut nämnts, betraktats som en uppgift—ingående i missionen, och lärar- na .vid'missionärsskolorna har betraktat sig som anställda i' missionens tjänst; De

har därför i många fall icke åtnjutit el? ler begärthögre .lön än missionärerna; Denna lön har i några fall varit lägre än det utgående statsbidraget, vilket stri— der mot statsbidragsvillkoren. Emeller- tid syns rättvisemotivet för en särskilt låg lön till dessa lärare-numera jha-för- lorat i styrka, eftersom läkarpersonal .i missionstjänst numera icke ,är lågavlö- nad och sålunda brutit;principen-on1 lika lön för all-personal inom. den yttre missionen . * ' ' ' ' Den. lön lärarna enligt egna uppgifter fick läsåret 1963/64 varierar starkt..Lö- nerna är över lag låga. Lönen för små- skollärare i.skolor 'i- Europa varierade mellan 7370 och 10500 kronor och i skolor i Afrika och Asien. varierad—e. lö— nen mellan 6 000 och 9 900 kronor. Folk— skollärare ”hade någothögre lön. I En- ropa varierade den. mellan. 10 848 och 17— 870. kronor; ..utom Europa , låg- lönen mellan 5280 och 15 615 kronor. Lönen för akademiskt utbildade lärare (allaii Europa) varierade. mellan. 6250 och _15 314 kronor. . ' * Genomsnittslönen för lärarna framgår av tabell 2: 5.

Tabell 2: 5 Genomsnitlslön i kronor för

lärare vid svenska skolor i utlandet . läsåret 1963/64L

Lärare vid ! ' skolor

Examen * . _ ' ;. . I". , Utom Europa Europa

' Samtliga ' larare

seas 19,37;

8 570 11 141

9457 . 121673

Småskollärare ..

Folkskollärare Lärare med akade- misk utbildning .

12030" __ 12030.

De flesta lärare uppger fri bostad som löneförmån. I bostadsförmån'en ingårti regel fri värme. Bostädernas kvalitet liksom lärarnas förmåner i övrigt tycks variera avsevärt. —, ' .. . ...,

Förhållandena för lärare vid skolorna

i Liberia avviker starkt från vad som beskrivits ovan. Dessa lärare uppbär i allmänhet årslöner på 30 000—40 000 kronor.

Sammanfattningsvis kan om utlands- lärarna sägas

att de till största delen utgörs av unga, ogifta lärare;

att dessutom ett antal lärare tar ut- landstjänst av ideella skäl;

att ytterligare ett antal lärare tagit tjänst vid utlandsskola emedan de av andra skäl är bosatta på skolorten;

all anställningstiden för lärarna mes- tadels är kort;

att lärarna i allmänhet har kort lärar- erfarenhet;

att de flesta icke anser lönen skälig; att majoriteten anser tjänstgöringen vid utlandsskola mera krävande än tjänstgöring vid skola i Sverige;

att lärarna vid skolorna i Liberia ut- gör undantag i alla ovanstående avseen- den.

Lärare som är anställda vid utlands- skolor på mindre än full tjänst, dvs. timlärare, utgör ett relativt litet antal. I Paris och London utgörs dessa lärare framför allt av personer med viss för lärarverksamhet lämplig utbildning vil- ka vistas på platsen för vidare studier och därvid vill ha en deltidsanställ- ning av ekonomiska skäl. I övrigt ut- görs timlärarna till en del av hemma— fruar som önskar deltidstjänstgöring och som tidigare tjänstgjort som lärare i Sverige. Vid vissa utomeuropeiska sko— lor utgörs timlärarna av missionärer som åtar sig några timmars tjänstgöring för att fylla ett undervisningsbehov som inte kan tillgodoses på annat sätt.

2.215 Elever i svenska skolor i utlandet Eleverna i de svenska skolorna i Europa utgörs främst av barn till svenskar som är bosatta i den ort där skolan ligger.

Eleverna i skolor i Afrika och Asien är dock i stor utsträckning inackorderade i elevhem vid skolan. Avståndet till för- äldrahemmet -— och kostnaderna för föräldrarna — har dock på detta sätt inte varit så stora som vid skolgång och inackordering i Sverige. På grund av ut— landssvenskarnas starka rörlighet (jfr kapitel 1) har en stor del av eleverna i de svenska skolorna i utlandet erfaren- het av andra skolformer och har ofta även gått något år i skola i Sverige. Som framgår av utredningens enkät till ut- landssvenska föräldrar (bilaga 1, tabell 16) har mellan en femtedel och en fjär- dedel av eleverna i de svenska skolorna i utlandet föregående år tillhört en an- nan skolform. I många fall har det där- vid troligen varit fråga om skolgång i Sverige. Av eleverna i de svenska ut- landsskolorna är det stora flertalet av svensk härkomst, I flera skolor finns dock enstaka elever från de övriga nor- diska länderna.

2.2.2 Beskrivning av de svenska utlands- skolorna Samtliga huvudmän till svenska skolor i utlandet som kunde nås av utredningen ombads våren 1964 att lämna en del upp- gifter i en enkät. Följande kortfattade be- skrivningar av de olika skolorna har gjorts på grundval av svaren i dessa en- käter och på grund av den information utredningen erhållit vid sina besök vid några av skolorna. Beskrivningarna har ställts upp efter i möjligaste mån samma mall för alla skolor. I vissa fall har upp- gifterna om skolorna kunnat aktualise- ras hösten 1965, men där ej annat anges avser beskrivningarna läsåret 1963/64. De s.k. Lamco-skolorna i Liberia, som egentligen är att anse som internationel- la skolor, har tagits med i förteckningen då de tidigare varit svenska skolor och åtnjuter statsbidrag från Sverige. Även

skolan i Mexico City —- som inte har heldagsundervisning — har tagits med i översikten.

Utredningen har erfarit att man på olika håll i världen hyser mer eller mindre bestämda planer att inrätta yt- terligare svenska skolor. Vid utredning- ens besök i Bryssel visade det sig att intresse fanns bland svenskarna där för att ordna svensk undervisning, från Milano har den svenska kolonien till- skrivit utredningen och begärt upplys- ningar om möjligheterna att inrätta en skola och en medlem av den svenska kolonien i Bangkok har under förbere- delsearbete för en svensk skola där råd- gjort med utredningen. Även från vissa sydamerikanska städer har intresse rap- porterats. (Jfr bil. 2).

2.2.2.1 Svenska skolan i Berlin Huvudman: Svenska Victoriaförsamling— en, Berlin. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 4 10 9 7 6 10 7

Av eleverna är två danska. Längsta restid till skolan är 25 minuter. Huvudmannen känner till svenska barn (över 12 år) från verksamhetsområdet som går i fransk skola (1) och tysk skola (3). Mellan 75 och 90% av de svenska barnen från rekryteringsom— rådet går i den svenska skolan.

Ekonomi: Driftskostnaderna 1964/65 var 15126 kr. Statsbidraget utgjorde 11 000 kr. Återstående kostnader täcktes av bidrag från Svenska Victoriaförsamlingen. Lokalen ställs till förfogande kostnadsfritt.

Avgifter: Inga avgifter uttas. Organisation: Grundskola, låg- och mel- lanstadium.

Lokaler: Skolan disponerar skolsal om 48 kvm och grupprum om 33 kvm i försam- lingshuset (byggt 1955).

Lärare: Tjänst ledigkungöres genom an- nons i Lärartidningen. Betygspoäng, under- visningsskicklighet och utbildning som kyr— komusiker de viktigaste meriterna.

Problem: Den obefintliga inflyttningen av svenska familjer.

Huvudman: Svenska klubben i Hamburg. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 15 14 13 9 7 13 17 Huvudmannen känner till en svensk fa- milj nära Hamburg, vars barn går i tysk skola. Längsta restid till skolan är 30 minu— ter.

Ekonomi: Driftskostnaderna 1964/65 var 15 880 DM. Statsbidraget var 8 494 DM och intäkterna av elevavgifter 3 000 DM. Reste- rande kostnader, 4386 DM, täcktes genom bidrag från svenska klubben, som har 235 betalande medlemmar.

Avgifter: Elevavgifterna är 200 DM/år i årskurs 1—3 och 300 DM i årskurs 4 6. Motsvarande avgifter för barn från andra nordiska länder är 300 DM respektive 450 DM.

Organisation: Timplan »enligt skolöver- styrelsens anvisningar» ansluter nära till grundskolans. Från 1965/66 är eleverna upp- delade på en lågstadie- och en mellanstadie— klass.

Lokaler: Klassrum 48 kvm; grupprum 42 kvm tjänstgör samtidigt som bibliotek samt gymnastik-, slöjd- och matsal. Skolgård finns ej. Rasterna tillbringar eleverna i park på andra sidan gatan. Lokalerna ägs av Sv. Gustaf Adolfskyrkan i Hamburg.

Lärare: Lediga platser utannonseras i Lä- rartidningen. Ansökningshandlingarna ge— nomgås av skolkommittén, vars ordförande personligen sammanträffar med en eller fle- ra sökande. Den till synes mest lämpade an— ställs. Anställningskontrakt på 2 år. Lön med A-avdrag under sjukdom. Lön för folk— skollärare: 11 000 kr/år (= 8 515 DM).

Problem: Ekonomien.

2.2.2.3 Svenska skolan i Parede (Portugal). Huvudman: Konsortium, som gjort skrift- lig överenskommelse att med vissa maxime- rade bidrag driva skolan under en treårs- period. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 8 7 8 11 9 11

Av eleverna är en finsk. Längsta restid till skolan är 90 minuter. Huvudmannen känner till 5 familjer som sänder hem har- nen för skolgång i Sverige och ett barn som

går i engelsk skola. 90% av barnen i verk- samhetsområdet går i den svenska skolan. Elevantalet väntas öka.

Ekonomi: Driftskostuader läsåret 1963/64 utgjorde 10 064 kr, investeringar 1000 kr. Totala inkomsterna var 9 824 kr. Kostnads- fri arbetsinsats (undervisning i engelska) värderas till 2200 kr. Huvudinkomsterna utgörs av bidrag från industrier. Skriftligt a'vtal är upprättat mellan 8 personer, som förbinder sig att till viss maximal kostnad garantera skolans existens. Statsbidrag be— viljades första gången för läsåret 1964/65 och utgår läsåret 1965/66 med kr 11000. Detta har avsevärt förbättrat skolans eko— nomi.

Avgifter: Årsavgift: 4 800 esc. (842 kr). Organisation: I stort sett följs svenska kursplaner, vilka vid behov modifieras i möjligaste mån efternorska och danska. Ibland förekommer det att elev får gå ett förberedande år i skolan för att träna svens- ka språket, Behov av lekskola finns.

Lokaler: Skollokalerna, som är förhyrda av privat ägare, består av ett rum om 15 kvm och ett rum om 7.5 kvm. Läget är bra, 7 min. från järnvägsstationen. Skolgård finns och 800 kvm trädgård, där utomhus— gymnastik kan äga rum.

Lärare: Lärarna är bofasta i Lissabon, varför tjänster ej har behövt ledigförklaras. Småskollärarens lön har höjts till 8500 kr per år i och med att statsbidrag beviljades. Problem: Ekonomien.

2.2.2.4 Svenska skolan i London. Huvudman: Svenska London. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 24 21 38 38 44 48

Av eleverna är två finska medborgare. Längsta restid till skolan är 90 minuter. En elev är inackorderad i London, medan måls— man bor på annat håll i England. Vissa för- äldrar sänder hem barnen till Sverige för skolgång och andra, mestadels i familjer där en av föräldrarna är engelsk, sänder barnen till engelsk skola. Över 90 % av barn inom skolans upptagningsområde med helt svenska föräldrar går i den svenska skolan.

Ekonomi: De totala driftskostnaderna 1964/65 var 53 856 kr och investeringarna 2900 kr. Inkomsterna var totalt 64 224 kr. Överskottet överföres till nästa läsår för att

skolföreningen i

möta ökade utgifter, bl.a. för materialin- köp. Av inkomsterna utgjordes 41 500 kr av statsbidrag och 21625 kr av elevavgifter. Överskottet har uppstått genom att skolan opåråknat erhöll ett bidrag om 11 000 kr till den fjärde lärartjänsten. Detta skedde mot läsårets slut och överskottet kommer helt att förbrukas under kommande läsår. Loka- lerna ställs till förfogande kestnadsfritt av svenska församlingen. Läsåret 1964/65 utgår statsbidrag till 4 lärartjänster.

Avgifter: Terminsavgiften är £ 10, £ 12.10 och £ 15.

Organisation: Övergång till grundskola påbörjad. Realskolan under avveckling (en- dast 5” 64/65). Lågstadiet utgör tre klasser, mellanstadiet tre. Årskurserna 7 och 8 un- dervisas delvis med mellanstadiet, delvis med 5”.

Lokaler: Lokalerna ägs av svenska för- samlingen. Skolan disponerar 2 klassrum om 24 kvm, 1 grupprum om 15 kvm och 1 fysik- och kemirum om 16 kvm. Dessutom får skolan disponera kyrkans läsrum och bibliotek, då dessa ej är upptagna för annat ändamål. Kyrkans samlingslokal används som samlings—, gymnastik- och matsal. Toa- letter gemensamma för skolan och för be- sökare i svenska kyrkan. Skolgård saknas.

Lärare: Lärarplatser utannonseras i lä- rarpressen och dagspressen, varjämte med- delanden uppsätts vid universitet och hög- skolor. —- Personliga referenser är viktiga vid tillsättningen, eftersom tjänsterna krä- ver personligt intresse för skola och elever och villighet att arbeta hårt för dålig lön. — Skriftligt avtal upprättas ej, men man för- söker anställa lärarna på två år. År 63/64 fanns vid skolan två heltidsanställda lärare med folkskollärarexamen samt sex timlä— rare.

Problem: Samtliga problem har sin grund i ekonomien.

2.2.2.5 Svenska skolan i Madrid. Huvudman: Svenska skolföreningen i Madrid. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65

21 17 22 26 38 41 Elevantalet tenderar att öka även i fort- sättningen. Av eleverna är år 1964 tre norska, tre danska och en finsk. Längsta restid till skolan är 1 timme. Huvudmannen känner till 4 familjer i landet som sänder hem barnen till Sverige för skolgång. Dess—

utom finns svenskar som sänder barnen till spansk respektive fransk och italiensk sko- la. I dessa fall är mödrarna icke svenska. Svenskar utanför rekryteringsområdet sän- der sina barn till tysk eller spansk ekola. Mellan 75 och 90% av de svenska barnen inom rekryteringsområdet går i den svenska skolan.

Ekonomi: Driftskostnaderna 1964/65 var 60 717 kr. Bland inkomsterna märks statsbi- drag 30 500, elevavgifter 27 650 kr, medlems- avgifter till föreningen 1 961 kr och dona- tioner och diverse bidrag 3 236 kr. Totala in- komster 63 348 kr. Antalet betalande med— lemmar i skolföreningen är 99.

Avgifter: Årskurs 1—3 6000 pesetas (517 kronor); årskurs 4—6 6700 pesetas (577 kronor); årskurs 7 7200 pesetas (621 kr). I lekskolan är avgiften 3 500 pesetas.

Organisation: Grundskolans tim- och kursplaner tillämpas. Typ B2bv. Årskurs 1—3 en klass, 4—-5 en klass. Årskurs 7 har tillvalsgrupp la (tyska 5 vtr). Årskurs 1 och 2 läser 4 dagar i veckan, årskurs 3 läser 5 dagar i veckan. Lekskolan hade 12 elever 1963/64 och 12 elever 1964/65.

Lokaler: Lokalerna är förhyrda av privat ägare. Skolan disponerar tre klassrum om 22,5, 15,8 och 28 kvm, varav ett används till lekskolan. Kapprum 6,5 kvm, gymnastiksal 4,3X11 m och materielrum 2,7 kvm. Dess- utom finns en källarlokal utan värme och med ringa dagsljus om 35 kvm, Central- värme finns för övrigt. Trafiken på gatan är stark. Klockringning förekommer flera gånger dagligen i närbelägen kyrka och 10- kalerna är lyhörda. Rasterna får eleverna tillbringa på trottoar på andra sidan om en bred, starkt trafikerad gata. Läget är bra i förhållande till elevernas bostäder.

Lärare: Ledig tjänst annonseras i lärar- pressen. Betygspoäng, undervisningsvana, vana vid B2-skola är tyngst vägande meri- ter. På mellanstadiet föredrages manlig, gift lärare, vars fru är villig att åtaga sig nu- dervisning i lekskola och i vissa övnings- ämnen i grundskolan. Anställningstiden är 2 är. Sjuklön: första månaden full lön, andra månaden 75 %, tredje månaden 50 %. Vid längre sjukdom har föreningen rätt att häva kontraktet.

Problem: Ekonomi, lärarrekrytering, lo- kaler och utrustning.

2.2.2.6 Svenska skolan i Paris. Huvudman: Svenska Sofiaförsamlingen i Paris.

Elever: Under nedan angivna sex läsår har elevantalet varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 44 33 38 44 46 47

Elevantalet vid början av läsåret 1965/66 var 46.

Av eleverna var under läsåret 1964/65 två danska, en amerikansk och en fransk, de två sistnämnda med svensk mor. Vid början av läsåret 1965/66 hade skolan från de övri— ga nordiska länderna tre norska, två danska och en isländsk elev, samt från övriga län— der en amerikansk och en fransk elev, båda med svensk mor.

Inom skolans upptagningsområde finns barn av svenska föräldrar, vilka går i fransk skola. Antalet är osäkert, då förteckning över i Parisområdet bosatta svenskar sak- nas och därför antalet barn i skolåldern icke kan fastslås. Uppskattningsvis går c:a 50 procent av de svenska barnen inom rekry- teringsområdet i den svenska skolan. Skälet till att svenska barn sättes i fransk skola torde ofta vara den långa resvägen till den svenska skolan.

Ekonomi: Utgifter och inkomster för bud- getåret 1964/65 (i francs) var:

Driftskostnader: 99 395 francs, varav in- vesteringar (huvudsakligen inköp av under- visningsmateriel för biologi, fysik och kemi) 2 989 francs. Inkomster: 96 104 francs, varav 47 075 francs var statsbidrag, 20 000 francs bidrag från Svenska Sofiaförsamlingen, 21 409 francs elevavgifter, samt 5 755 francs insamlade medel (framför allt från svenska industrier i Paris). Underskottet täcktes med församlingsmedel.

Skollokalerna ställs till förfogande kost— nadsfritt (motsvarar en årlig kostnad av ca 10 000 francs, vari inräknats värme och belysningskostnader). Undervisning i kris- tendomskunskap (i realskolan) och musik ges kostnadsfritt av kyrkoherden, respektive kantorn.

Avgifter: Elevavgifterna, som fram till läsåret 1964/65 var: i åk 1—2 270 francs, i åk 3—5 360 francs, i åk 1*—2' 540 francs, i åk 3'——4* 630 francs, höjdes läsåret 1964/65 till: åk 1—2 350 francs, i åk 3—5 465 francs, i åk 1*(6)—2' 705 francs, i åk 3*——4 825 francs. Målsmännen betalar skolmateriel och skolfrukostar (f. 11. 2,40 francs per mål).

Organisation: Småskola, b—form, folksko— la B2 (modifierad: åk 3—5 i en undervis- ningsavdelning). I realskolan förekommer samläsning mellan 14—24 och 34—44 i fler- talet ämnen. Lekskola har funnits men ned-

lagts, då intresset visat sig otillräckligt för att finansiera en sådan. Övergång till grund- skola har påbörjats läsåret 1964/65 med åk 1—5, fortsatts läsåret 1965/66 med åk 6, som ersatt realskolans första klass.

Lokaler: Skolans lokaler är belägna 3 trappor upp i Svenska Kyrkans byggnad och består av följande utrymmen (våningen ovanför kyrkoherdens bostad) :

åk 6 + 2' klassrum 30 kvm (med 10 elever läsåret 1965/66); åk 3* + 4' klassrum 15 kvm (med 9 elever läsåret 1965/66); åk 3—5 klassrum 35 kvm (med 13 elever läsåret 1965/66); åk 1—2 klassrum 25 kvm (med 14 elever läsåret 1965/66), grupprum 13 kvm, ämnesrum 16 kvm (för kemi, fysik, biologi). Expedition—bibliotek-lärarrum 18 kvm.

Skolgården mäter 12 X 12 m. Hela skolan kan inte ha rast samtidigt. Ett materielrum (ouppvärmt) finns. Det i källarvåningen förefintliga laboratoriet (utan dagsljus och värme) har till läsåret 1965/66 flyttats till skolvåningen (ämnesrummet).

Lunchrum finns i källaren. Församlings- salen får utnyttjas för gymnastikundervis- ning.

Lärare: Lärarplatser utannonseras i lärar- pressen, Dessutom finns lärare, som har an- sökningar liggande på skolan för att kom— ma i fråga vid vakans. Dessa blir då auto- matiskt uppförda bland de sökande. Viktiga omständigheter vid tillsättningen är:

1) Undervisningsvana. 2) Undervisnings- skicklighet (enligt lärarbetyg och tjänstgö- ringsbetyg). 3) Teoretisk utbildning. 4) Civilstånd (p. g. a. svårigheten att finna fa- miljebostad i rimligt prisläge) och ålder.

Personlig intervju före den definitiva till— ställningen eftersträvas. Skriftligt avtal träffas, oftast innebärande anställning på 2 eller 3 år. Fyra heltidsanställda lärare finns, varav 1 småskollärare, 1 folkskollä- rare, l lärare i naturvetenskapliga ämnen i realskolan och 1 lärare i humanistiska ämnen i realskolan, Föreståndaren för sko— lan hade 10 vtr undervisning 1964/65, 14 1965/66.

Problem: Ekonomien. Lokaler. läge.

Skolans

2.2.2.7 Svenska skolan i Las Palmas de Gran Canaria Huvudman: Skolföreningen i Las Palmas. Elever: Skolan började sin verksamhet höstterminen 1965 och hade då 13 elever fördelade på 7 årskurser. Enligt uppgift från huvudmannen går många svenska barn i

tyska, engelska och spanska skolor men man räknar med att en del av dessa efter läsårets slut kommer att övergå till den svenska skolan. Man räknar även med att turistbyräernas personal i Las Palmas kom- mer att öka på grund av den ökande turis- men.

Ekonomi: Skolans driftskostnader första terminen 1965/66 uppgår till 13 487 kr. Stats- bidrag har icke åtnjutits och elevavgifterna har uppgått till 5808 kr. Underskottet av verksamheten har betalats av huvudman- nen.

Avgifter: Månadsavgiften för elever är 132 kr.

Organisation: Eleverna är fördelade på två klasser och undervisningen följer grund- skolans läroplan.

Lokaler: Undervisningslokalerna är trånga och akustiken dålig.

Lärare: Skolan har två lärare, en folk- skollärare som tillika är rektor, samt en småskollärare. Dessutom finns en timlärare som tjänstgör 8 timmar/vecka, Lönen till högstadieläraren är 15 000 pesetas och till lågstadieläraren 13000 pesetas per månad (1 000 pesetas = 88 sv. kr.)

samtliga

2.2.2.8 Svenska skolan iAddis Abeba Huvudman: Föreningen Svenskar i Etio— pien. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 50 34 46 51 35 42 49

Huvudmannen känner till 5 svenska fa- miljer med barn mellan 7 och 15 år som sänts till Sverige för skolgång. 7 svenska barn går i fransk skola och 4 i tysk skola. 85 % av de svenska barnen i åldrar som den svenska skolan är avsedd för beräknas gå i den svenska skolan.

Ekonomi: Skolans driftkostnader läsåret 1965/66 uppgår till $32100z— Statsbidra- get utgör $20 000: _. Övriga kostnader täck- tes genom elevavgifter. 1 Et.$ = 2,10 kr).

Avgifter: Årsavgiften för samtliga elever är kr 465: 75.

Organisation: Skolan är organiserad som fullständig grundskola med i princip en lärare för varje stadium. Vissa avsteg från stadieindelningen görs dock beroende på lärartillgång och elevernas sammansättning. Läsåret 1965/66 är undervisningen organise- rad på följande sätt:

Lågstadiet: 1-—2 (25 vtr)

Mellanstadiet: 3—4 (25 vtr) 5—6 (25 vtr) Högstadiet: 7—8 (20 vtr lärarledd korres- pondensundervisning).

Lokaler: Skolans lokaler, som ägs av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, omfattar tre klassrum, varav två om vardera 22 kvm och ett om 28 kvm, samt bibliotek och ma— terielrum. Dessa lokaler utnyttjas av års— kurserna 1—6, medan högstadiet disponerar två rum om 16 kvm och 21 kvm, Skolbygg- naden är uppförd i tegel men i dåligt skick på grund av dåliga grundförhållanden samt kall Och fuktig. Under uppförande ytter- ligare 2 klassrum.

Lärare: I regel har skolan endast en lära- re rekryterad fråu Sverige, medan övriga är lokalanställda. Skolan har oftast haft både formellt kompetenta och reellt duktiga lä- rare. Vid vakanser är det sällan fråga om val mellan flera sökande, eftersom medde- lande om lediga tjänster endast utgår till föräldraföreningen och till svenskförening— ens styrelse. Lönen är för folkskollärare $6 000 och för småskollärare $4 800.

2.2.2.9 Svenska skolan i Asmara (Etiopien). Huvudman: Eritreasvenskarnas förening. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 64/65 65/66 28 10 10 7 7 6 8

Av eleverna är två norrmän. Längsta res- tid 45 min.

Ekonomi: Driftskostnaderna 65/66 var ca 19 000 kr. Inga investeringar. Statsbidraget var 11 000 kr; resterande utgifter täcktes av elevavgifter.

Avgifter: Se ovan. Cirka 1 000 kr per elev och år_

Organisation: Närmast B3-form. U55 till- lämpas. Individuell undervisning.

Lokaler: Skolans lokaler ägs av Evange- liska Fosterlandsstiftelsen. Huvudmannen har gjort grundinvesteringar om 6 000 kr i lokalerna. Skolföreningen har 18 medlem— mar.

Lärare: Lärartjänsten ledigförklaras ge— nom annons i den kristna pressen. Före- ningens styrelse tillsätter tjänsten med hän- syn till 1) kunskaper, 2) kunskaper i eng— elska, 3) personliga rekommendationer. An- ställningstiden är 2 år enligt skriftligt av- tal. Nuvarande lärare är ex. småskollärare. Årslön 11 000 kr.

22210 Svenska skolan i Bukoba (Tanzania) Huvudman: Svenska kyrkans missionssty- relse. Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 20 22 16 10 4

Förklaringen till den kraftiga minskning- en av elevantalet från och med läsåret 62/63 är att skolan det året delades upp i en svensk och en dansk skola. Siffrorna för de två senaste läsåren avser endast de svenska barnen och eventuellt andra utländska barn än danska i den svenska avdelningen. Högs- ta antalet danska barn under läsåret 62/63 var 10, under 63/64 11 elever, Längsta skol— väg är 5 min. Huvudmannen känner till svenskar i landet som sänder sina barn till svenska skolan i Nzega. Samtliga svenska barn inom upptagningsområdet besöker skolan i Bukoba. Av de fyra eleverna är två tyska.

Ekonomi: Driftskostnaderna 1963/64 ut- gjorde 16 270 kr, och investeringarna 23 357 kronor. (Huvuddelen av investeringarna av- såg lokaler.) Elevavgifterna utgjorde sam- manlagt kr 1 987. Återstoden av utgifterna täcktes av Svenska kyrkans mission. Loka- lerna ställs till förfogande kostnadsfritt. Statsbidrag utgår ej.

Organisation: Grundskolans låg- och mel- lanstadium. Samtliga elever (årskurs 2—5 1963/64) utgjorde en klass.

Lokaler: Lokalerna ägs av Evangelical Lutheran Church in Tanzania. Lokalernas standard är god. I skolhemsbyggnaden, som är under restaurering, har badrum nyligen tillbyggts. Skolan har eget elektricitets- verk, som även driver en vattenpump. Vat- ten fås från en bäck och filtreras före an— vändningen. Skoltomten, som mäter cirka 120 )( 90 m, innehåller idrottsplats, frukt— planteringar och grönsaksodling. Läget är gott, 200 m över Victoriasjön.

Lärare: Lärartjänster ledigförklaras dels genom annons i Lärartidningen, dels genom personliga förbindelser med f. d. lärare vid skolan. Vid tjänstetillsättning tas hänsyn till betyg, förmåga att undervisa, personliga kvalifikationer, kristen livssyn. Skriftligt avtal upprättas, avseende 1) anställnings- tid, 2) förmåner: fria resor, även för fa- miljen, fri möblerad bostad, skattefri lön, utrustningsbidrag, 3) pensionsförmåner i SPV, 4) villkor beträffande återbetalnings— skyldighet för huvudmannens erlagda kost-

nader för utbildning i England, för utrust- ning och resor, villkor för det fall anställ- ningen avbryts före avtalstidens utgång. En examinerad folkskollärare anställd 1963/ 64.

Problem: Rekrytering av elever.

2.2.2.11 Svenska skolan i Kidugala (Tanzania). Huvudman: Evangeliska Fosterlandsstif- telsen.

Elever: Under nedan angivna läsår har elevantalet varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 8 11 10 14 11

Två av eleverna är av finsk nationalitet. Samtliga elever utom en är missionärsbarn, som bor i skolhem som är knutet till skolan.

Ekonomi: Driftskostnaderna utgjorde 1963/64 1224 East African shillings utom lärarlönen. Investeringarna uppgick till 2 798 shillings. Utöver bidragen från huvud- mannen har elevavgift influtit för en elev (1 000 shillings) samt ett bidrag från Finska missionssällskapet om 1318 shillings. (1 sh = 0: 72 kr.)

Avgifter: Missionärsbarnen betalar inga avgifter. Beträffande avgifterna för andra se ovan.

Organisation: Skolan omfattar grundsko- lans låg- och mellanstadium. Höstterminen 1963 bildade årskurserna 1 och 2 egen klass, men under vårterminen 1964 utgjorde hela skolan endast en klass.

Lokaler: Skolan är inrymd i en byggnad av soltorkat tegel med tak av korrugerad aluminiumplåt och alla golv av stålslipad cement. Två lärosalar finns om respektive 9,1 X 4,3 m och 5,1 X 4,3 m. Särskilt mate— rielrum finns inte, utan all materiel för- varas i skåp i respektive klassrum.

Lärare: Läraren har svensk folkskollärar— examen och 10 års erfarenhet från undervis- ning i Sverige. Lönen är 10 110 kr per år.

2.2.2.12 Svenska skolan i Nzega (Tanzania). Huvudman: Stockholm. Elever: Under de senaste fem åren har elevantalet varit maximalt:

Filadelfiaförsamlingen i

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 23 33 26 28 32

Huvudmannen känner till ett svenskt

barn inom rekryteringsområdet som går i engelsk skola. Bland eleverna var läsåret 1963/64 fyra finlandssvenska och två danska.

Ekonomi: Driftskostnaderna för budget- året 1963/64 uppgick till kr 57 941 och in- vesteringarna till 16 307. Statsbidraget till två lärarlöner utgjorde kr 19500, bidrag från Tanzaniamissionerande pingstförsam- lingar i Sverige utgick med kr 27 959 och från Helgelseförbundet med kr 250. Inkoms- terna av elevavgifter var 20 904. Från Fin- land erhölls ett bidrag med kr 2301 och från värdlandet 4200. Överskottet för bud- getåret var kr 866, vilket skall täcka årets utgifter för ATP och grupplivförsäkring.

Avgifter: Elevavgifterna är i årskurserna 1—6 kr 781: 44 och i årskurserna 7—9 kro— nor 879: 12.

Organisation: Grundskolans läroplan till- lämpas i årskurserna 1—7. Härutöver hade man under läsåret årskurserna 2: och 3' av realskola med lärarledd korrespondensun— dervisning. Grundskolan har varit delad på tre klasser: årskurs 1——-2, årskurs 3—5 och årskurs 6—7. Realskoleeleverna har under- visats tillsammans med den högsta grund— skoleklassen. Timplanen för A-form har till- lämpats. Elevhem är anslutet till skolan.

Lokaler: Själva skollokalerna omfattar två byggnader. I den ena byggnaden, som är i gott skick, är två lektionssalar (om 50 res- pektive 40 kvm) samt ett förrådsrum iu- rymda. Den andra byggnaden inrymmer en lektionssal om 35 kvm för lågstadiet samt en slöjdsal om 15 kvm. Denna byggnad är i dåligt skick och behöver förnyas. Samtliga elever bor i elevhemmet, som består av skilda byggnader för pojkar och flickor. I pojkhemmet, som består av 9 rum och två badrum, bor 19 elever. Ett rum är enkelrum, sex dubbelrum och två rum ger plats åt tre pojkar vardera. De 14 flickorna är fördelade på fyra rum (tre å fyra flickor i varje). Till elevhemmet hör kök och gemensam matsal om 50 kvm samt personalbostäder.

Lärare: Vid skolan är anställda två folk- skollärare med svensk examen, av vilka den ena har 11 000 kr och den andra 5 580 kr i årslön, samt en småskollärare, också med svensk examen, som har 4250 kr i årslön. Slöjdundervisningen ombesörjs av elev— hemsföreståndaren, som har utbildning som byggnadsverkmästare. Man har lätt att skaf- fa lärare. Tjänsterna har aldrig behövt an- nonseras ut.

Problem: Skolans ekonomi är det största

problemet. Investering i ny lägstadiebygg- nad och personalbostäder blir nödvändig inom en snar framtid.

Önskemål: Från huvudmannens sida ut- trycker man önskemålet att en överens- kommelse skall träffas mellan Skolmyndig- heterna i de nordiska länderna, så att samt- liga nordiska barn får inräknas vid bedöm- ning av statsbidragsunderlaget.

2.2.2.13 Svenska skolan i Gamboula ( Centralafrika) Huvudman: Örebro missionsförening, Öre- bro. Elever: Under nedan angivna fem läsår har elevantalet varit:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 0 0 0 7 9

Samtliga elever är svenska missionärs- barn, förlagda i internat. Elevantalet mins— kar till 8 läsåret 1964/65. En missionärs- familj har lämnat barnen i Sverige.

Ekonomi: Driftskostnaderna utgjorde 16116 kr och investeringarna 2960 kr. I statsbidrag erhöll skolan 8500 kr och i bi- drag från Örebromissionen 5 500 kr. Under— skottet, 5 076 kr betalades även av örebro- missionen.

Avgifter: lnga avgifter uttages för under— visningen, men föräldrarna fär betala 50% av måltidskostnaderna för barnen, samman- lagt kr 7 300 (9 barn), och 30% av kostna- derna för skolskjutsar, sammanlagt 424 kr. Skolkostnaderna för varje barn torde så- lunda belasta föräldrarna med i medeltal 858 kr.

Organisation: Grundskolans läroplan till- lämpas. Läsåret 64/65 finns elever endast i årskurserna 1, 2 och 3.

Lokaler: Barnen är förlagda i en stor villa, 14,5 X 21 meter, med två lägenheter, varav en bebos av läraren. Villan är i gott skick, byggd på 30-talet och ombyggd i bör- jan på 50-talet. Skolsalen är inrymd i en annan byggnad i närheten. Framför skolan finns en plan om 25 X 30 meter för gym- nastik och idrott. Huvudmannen har inves- terat 50 000 kr i byggnaden. Själva skolsalen syns ägas av den inhemska kyrkan.

Lärare: Lärartjänsten utannonseras i missionens egen tidning. Val av lärare sker med hänsyn till lärarens kompetens samt med hänsyn till skolans speciella behov tid för tid. Skriftligt avtal upprättas ej, men läraren får förbinda sig att stanna i 3 år.

Läraren är examinerad folkskollärare. Lön 6 276 kr/år.

2.2.2.14 Svenska skolan i Sfax (Tunisien)

Huvudman: Svenska skolföreningen i Stax.

Elever: Skolverksamhet har bedrivits fr.o.m. vårterminen 1964, till en början med ett fåtal elever, vilkas antal dock kraf- tigt ökade under året. Högsta elevantalet under 1964 var ca 25—30. Vid början av vårterminen 1965 var elevantalet 15 och vid höstterminens början 12. Vissa svenska för— äldrar i Sfax sänder barnen till fransk skola.

Ekonomi: Driftskostnaderna kalenderåret 1964 utgjorde 50 605 kr. Statsbidraget ut- gjorde 19 500 kr. Från och med höstterminen 1965 utgår statsbidrag endast för en lärar- tjänst (kr 11 000) sedan elevantalet sjunkit till under 20.

Avgifter: Terminsavgiften är fr. o. m. läs- året 1964/65 fastställd till 16 dinarer per termin och familj (1 dinar = ca 10 skr). De tolv eleverna representerar åtta familjer. Ti— digare var avgiften högre men subventione- rades i vissa fall.

Organisation: Skolan är organiserad som fullständig grundskola. Efter vårterminen 1965 erhöll 2 elever avgångsbetyg från klass 9 g. Under höstterminen 1965 undervisas elever i klasserna 1—4 och 6—8.

Lokaler: Skollokalerna, som hyrs av pri- vatperson, består av två stora klassrum samt toalettrum. Rummen år luftiga och ljusa.

Lärare: Under skolans första termin tjänstgjorde en svensk fru på orten med ämneslärarkompetens och därefter har en pensionerad rektor jämte hans fru som år folkskollärare tjänstgjort. För närvarande är lönen netto 15 000 kr per termin för båda tjänsterna plus fria flygresor 2 gånger per år.

2.2.2.15 Svenska skolan i Usambura —— numera Bujumbura (Burundi). Huvudman: Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Elever: Skolans elevantal har under de senaste åren varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 18 11

62/63 63/64 Skolan stängd 9 p. g. a. orolig- heter i Kongo

Ekonomi: Driftskostnaderna under läs- året 1963/64 uppgick till kr 26 654 och in- vesteringarna till 22 566. Statsbidrag ut- gick med kr 11 000 och bidrag från pingst— församlingarna i Sverige med kr 31233. Elevavgifterna utgjorde kr 4 320. Från värd- landet utgick ett bidrag om kr 2 667. Sko- lan har ej fonder till sitt förfogande. Kost— naden för elevhemmet år inberäknad i ut- gifterna.

Avgifter: hela läsåret.

Organisation: Skolan omfattar grundsko- lans låg- och mellanstadier med tillämpning av timplaner för klasstyp a och A. Under- visningen är i huvudsak individuell, men i kristendomskunskap undervisas årskurser- na 1—3 i en klass och årskurserna 4—6 i en. I övningsämnena bildar skolan en enda klass.

Lokaler: Skolan är tillsammans med elev- hem och husmorsbostad inrymd i ett hus som tillhör den svenska pingstmissionen. Ett klassrum finns om cirka 40 kvm.

Lärare: Lärarinnan har svensk folkskol- lärarexamen. Årslönen är 11000 kr. Då det alltid funnits lärare som önskat tjänst vid skolan, har man ännu ej behövt annnonsera ut vakanser.

Elevavgiften var 480 kr för

22216 Svenska skolan i Pointe-Noire ( Rép. du Congo-Brazzaville). Huvudman: Svenska Missionsförbundet. Elever: Elevantalet vid skolan har de se- naste fem läsåren varit maximalt:

50/60 60/61 61/62 62/63 63164 20 17 11 7 14

Huvudmannen känner icke till några svenska familjer inom landet, vilkas barn fullgör sin skolgång annorstädes. Bland ele- verna finns norska, finska och amerikanska barn,

Ekonomi: Uppgifterna om skolans ekono- mi är så oklara, att av dessa inga slutsatser kan dragas. För läsåret 64/65 utgår dock statsbidrag med kr 11 000.

Avgifter: Elevavgifter uttas ej. Organisation: Skolan omfattar årskurser- na 1—7. Årskurserna 1—6 undervisas i en klass i huvudsak efter U 55. Modifikationer har vidtagits i synnerhet för de utländska barnen. Eleverna i årskurs 7 undervisas för sig. Läsåret 1963/64 har organisationen varit följande: Två norska barn i årskurs 7 och två amerikanska barn i årskurs 3 och 4 har undervisats i en klass av en norsk lärarinna.

Två finska barn i årskurs 3 och 6 samt sex svenska barn i årskurserna 1, 2, 5 och 6 har undervisats i en klass av svensk lärarinna.

Lokalerna ägs av Svenska missionsför- bundet. Skolfastigheten är byggd 1945—46 och inrymmer ett klassrum om 9 x 5,7 m, ett om 5,9 X 4,8 m samt ett materielrum om 4,6 X 2,4 m. Lokalerna är ljusa och rymliga. Skolan är förenad med elevhem.

Lärare: En svensk och en norsk folkskol- lärare tjänstgör vid skolan. Deras årslön är 7145 sv, kr respektive 6888 N.kr. Lediga lärartjänster utannonseras i Svensk Vecko- tidning.

2.2.2.217 Svenska skolan i Kodaikanal (Indien).

Huvudman: Svenska kyrkans missionssty— relse.

Elever: Elevantalet har under nedan an- givna läsår varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 29 31 35 39 35 I viss utsträckning sänder föräldrar i sko- lans rekryteringsområde sina barn till engelska och amerikanska skolor. Eleverna rekryteras från Indien, Östpakistan och Cey- lon.

Ekonomi: Driftskostnaderna uppgick un- der läsåret 1963/64 till kr 44 319. Inkomster- na utöver statsbidraget till tre lärartjänster utgjordes huvudsakligen av avgifter, varut- Över Svenska Kyrkans mission bidrog med kr 2300 och Svenska Tändsticksaktiebola- gets dotterbolag skänkte kr 2400. Ett un- derskott om kr 17 928 täcktes av huvudman- nen.

Avgifter: Avgifterna varierar mellan 15 och 20 kr per månad.

Organisation: Skolan är organiserad som grundskola med låg- och mellanstadium samt årskurs 7. En fyraårig realskola är under avveckling. Låg- och mellanstadiet bildar vardera en klass och högstadiet och realskolan en.

Lokaler: Lokalerna, som ägs av huvud- mannen, är inrymda i ett hus som även in- nehåller en del av elevhemmet. Två klass— rum mäter vardera 27 kvm och ett 20 kvm, bibliotek-grupprum är 20 kvm, materiel-na— turkunnighetsrum 10 kvm, slöjdsal 28 kvm och gymnastiksal (i fristående byggnad) 28 kvm.

Lärare: Undervisningen meddelas av två svenska folkskollärare och en likaledes svensk småskollärare samt tre engelska och en tysk timlärare.

2.2.2.18 Svenska skolan i Mussoorie U.P. (Indien). Huvudman: Stockholm. Elever: Under de senaste fem åren har elevantalet varit maximalt:

Filadelfiaförsamlingarna i

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 8 7 8 8 7

Huvudmannen uppger att införandet av en yrkesskola vid pappersbruket i Saharan- pur, U.P., kan komma att öka elevantalet. Å andra sidan förutses att inrättande av en skola i Lahore i Pakistan kommer att be- tyda att eleverna från Pakistan kommer att söka sig till den skolan i stället för till sko—- lan i Mussoorie. (En skola i Lahore inrät— tades från och med nyåret 1965.)

Ekonomi: Utgifterna för driften av skolan utgjorde under läsåret 1963/64 kr 16 570 och investeringskostnaderna kr 1 900. Dessa kostnader täcktes genom statsbidrag om kr 11000 samt bidrag från filadelfiaförsarn- lingarna i Vetlanda och örebro med var- dera kr 3 735.

Avgifter: Elevavgifter har icke uttagits. Organisation: Skolan utgörs av en klass, omfattande (1963/64) årskurserna 1, 2, 4, 5, 6. Läroplan för grundskolan följs i huvud- sak. Eleverna undervisas i skolan till och med årskurs 7, varefter de i allmänhet kvar- stannar i internatet och läser per korres- pondens, tills de återvänder till Sverige.

Lokaler: Skolan är inrymd i ett hus med ljusa, luftiga rum, där övre våningen om- fattar elevhem och nedre våningen lärar— bostad och undervisningslokaler. De senare omfattar två rum om vardera cirka 3,5 )( 7,5 m. Ett dagrum i anslutning till klass- rummen används som studierum för kor— respondenselever och kan vid behov om- ändras till klassrum. Huset ägs av en privat- person. Huvudmannen har kostat på repa- rationer samt inköp av utrustning. Utrust- ningen för naturvetenskapliga ämnen har på grund av den höga tullen icke importe- rats utan är av inhemsk tillverkning. Den håller icke svensk standard.

Lärare: Lärarinnan vid skolan har svensk studentexamen. Hon har tjänstgjort vid sko- lan i 9 år, Lärarbyte försvåras av den om- ständigheten att myndigheterna kräver att man skall ha vistats 5 år i landet för att få tillåtelse att återvända efter Sverigevistelse utan att behöva söka nytt inresetillstånd. Behandlingen av ansökan om sådant till- stånd tar cirka 6 månader.

2.2.2.19 Svenska skolan i Poona (Indien)

Huvudman: Svenska skolföreningen i Poona SKF —— Poona, Indien.

Elever: Skolan startade sin verksamhet läsåret 1964/65 och hade maximalt under läsåret 10 elever. Eleverna utgörs av barn till anställda vid SKF i Poona. Barn till svenska missionärer i Poona fullgör inte sin skolplikt i skolan därstädes utan dessa sänds mestadels till den svenska skolan i Kodiakanal i Sydindien,

Ekonomi: Skolans driftskostnader under det första läsåret (1964/65) utgjorde i runt tal 25 000 kronor varav större delen utgjode lärarlön. Dessutom tillkommer kostnader för tjänstebil för läraren. Statsbidraget ut— gjorde 11 000 kronor medan återstoden av kostnaderna bars av SKF—Poona. Bolaget har investerat 30000 kronor i skollokaler samt 5000 kronor i möbler och inredning. Skolgången har varit kostnadsfri för elever— na varför några inkomster av elevavgifter icke har uppburits.

Organisation: Skolan är organiserad som grundskola och hade under det första läs— året årskurserna 1—4 i en avdelning. Enligt skolans stadgar skall undervisningen i prin— cip ordnas så att eleverna vid överflyttning till Sverige utan svårighet kan placeras i sin rätta klass.

Lokaler: Lokalerna ägs av SKF-Poona; några närmare uppgifter om lokalernas be- skaffenhet har inte ingivits. Skolan har till— gång till fullt utrustat kemiskt och fysika- liskt laboratorium i SKF:s fabrik. Däremot saknas lokaler för slöjd och gymnastik.

Lärare: En svensk folkskollärare är an— ställd för tjänstgöring vid skolan och hans fru arbetar dessutom frivilligt som lärare för lågstadiets barn. Årslönen för den man- lige läraren är 23 112 kronor jämte fri tjänstebil samt 200 kronor per månad som ersättning för bensin.

2.2.2.20 Svenska skolan i Teheran (Iran) Huvudman: Svenska skolföreningen i Te— heran. Elever: Skolan startade sin verksamhet hösten 1964 och hade då 10 elever, förde- lade på klasserna 1, 2, 3 och 5. En del svenska barn går i amerikansk eller engelsk skola. Ekonomi: Under läsåret 1964/65 utgjorde driftskostnaderna kr 20 832. I statsbidrag utgick 11 000 kr.

Avgifter: De svenska eleverna i årskur- serna 1—3 och 5 betalade 931 kr och 3 st norska barn som besökte skolan under hal- va året betalade 1 105 kr.

Organisation: Man följer tim- och kurs- planerna för grundskolan, men eleverna börjar låsa engelska redan i årskurs 3.

Lokaler: Klassrummet är beläget i av lä- raren förhyrd bostad och standarden i fråga om hjälpmedelsutrustning är dålig.

Lärare: Läraren har svensk småskollärar- examen.

2.2.2.21 Svenska skolan i Sagamihara Shi (Japan).

Huvudman: Stockholm.

Sekreteraren i Kommittén för Svenska Skolan i Japan uppger: »Kommittén för Svenska Skolan i Japan består av represen- tanter för de sju missioner som är delägare i skolan. Denna kommitté är dock ansvarig inför missionernas Japankommitté i Sve- rige, som är den svenska skolans beslutande organ. Kontaktman i Sverige är skolans hn- vudman missionssekreterare Arne Petters— son, Filadelfiaförsamlingen, Stockholm . . .».

Elever: Elevantalet har under de senaste fem åren varit maximalt:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 15 13 16 19 15

Vissa av de svenska föräldrarna skickar hem sina skolpliktiga barn till Sverige för skolgång. Andra svenska barn i Tokyo går i tysk, engelsk eller amerikansk skola. I en familj, där fadern är svensk och modern amerikanska, går barnen i japansk skola.

Ekonomi: Under läsåret 1963/64 utgjorde driftskostnaderna 21 765 kr och investering- arna 27 750 kr. Statsbidraget var 11 000 kr. Från Helgelseförbundet, Svenska Allians- missionen, Pingströrelsen, Svenska Mongol- och Japanmissionen, Svenska Missionen i Kina och Japan, Svenska Missionsförbun— det samt Örebro Missionsförening utgick sammanlagt bidrag om 53 675 kr. Dessa inkomster täckte även den årliga kostna- den för semesterresor till Sverige vart femte år för personalen, löner till husfar och husmor vid elevhemmet samt avgifter till ATP och grnpplivförsäkringar.

Avgifter: Särskilda elevavgifter uttas ej av föräldrarna.

Organisation: Grundskolans läroplan har tillämpats i huvudsak. Ämnet slöjd har

Filadelfiaförsamlingen i

dock fått större utrymme än i läroplanen. Läsåret 1963/64 har årskurserna 1 och 2 bil- dat en klass och årskurserna 4—6 en klass. 4 elever har läst Hermods realskolekurs, var— vid mellanstadiets lärare fungerat som handledare. Dessa elever har deltagit i slöjd, gymnastik, musik och teckning tillsammans med mellanstadiets elever.

Lokaler: Skollokaler och elevhem är in- rymda i ett hus som ägs av de missionssam- manslutningar som stöder skolan. Under- visningen bedrivs i två klassrum om 5,3 )( 3,8 111 respektive 4 X 3,8 m, Realskolans korrespondenselever disponerar ett lekrum eller tillfälligt ledigt klassrum för sina stu- dier. Lokalerna är i och för sig goda men otillräckliga.

Lärare: Vid skolan finns en småskollärare och en folkskollärare med 6000 kr respek- tive 11 000 kr i årslön. Japanska timlärare svarar för undervisningen i japanska och musik, och Slöjdundervisningen sköts av en snickeriutbildad missionär. Lärarrekryte- ringen sker genom annonser i missionstid- ningar och genom personliga kontakter.

2.2.2.22 Svenska skolan i Lahore (Pakistan)

Huvudman: Svenska skolföreningen i La- hore.

Elever: Skolan började sin verksamhet vårterminen 1965 och hade då 9 elever för- delade på årskurserna 1—5. Över 90 % av de svenska barnen inom skolans rekryterings- område går i den svenska skolan, medan ett antal barn utanför rekryteringsområdet går i amerikanska och europeiska missionssko- lor. Under 1965/66 väntas ett pappersbruk bli upprättat i Lahore, där omkring 15 svenska tekniker torde komma att anställas.

Ekonomi: Driftskostnaderna vårterminen 1965 var 15109 kr och investeringarna ut- gjorde 6 696 kr. I statsbidrag erhöll skolan 5500 kr samt i bidrag från industrier och affärsdrivande företag ca 12 000 kr.

Avgifter Elevavgifterna är desamma i alla årskurser, 240 rupee per år (= 259 kr).

Organisation: Grundskola -— låg- mellanstadium.

Lokaler: Skolans lokaler är inrymda i samma hus som lärarens bostad och består av två rymliga klassrum.

Lärare: Läraren vid skolan har folkskol- lärarexamen.

och

2.2.2.23—24 Svenska skolor i utlandet drivna av Styrelsen för Internationell utveckling. Styrelsen för Internationell Utveckling (SIDA) har som i föregående kapitel nämnts ca 140 svenska experter anställ- da vid olika biståndsprojekt. Eftersom SIDA normalt står för de anställdas barns utbildningskostnader har man i vissa fall funnit det ändamålsenligt att anlägga svenska skolor på sådana orter där ett antal svenska familjer koncen- trerats. Så är exempelvis fallet i Gujrat och Kaptai i Pakistan. En tredje skola planeras i Tunisien. Man förutser inom styrelsen att det även kan bli aktuellt med ytterligare åtgärder för svensk— språkig undervisning i andra länder. Undervisningen i dessa svenska sko- lor följer grundskolans läroplan och SIDA har anställt lärare, i samtliga fall högstadiekompetenta, som ensamma handhar undervisningen. I de båda sko- lorna i Pakistan är lärarna gifta med kompetenta högstadielärare som vid för- fall vikarierar för maken.

Eftersom de båda existerande skolor— na är knutna till rätt omfattande bi- ståndsprojekt i form av yrkesskolverk— samhet har man ansett det naturligt att lärarna är underställda de' svenska pro— jektscheferna, som därjämte fungerar som rektorer för yrkesskolorna. Antalet elever var vårterminen 1966 vid skolan i Gujrat 7 fördelade på årskurserna 1—6 och vid skolan i Kaptai 9 fördelade på årskurserna 1—4 och 7.

Kostnaderna för dessa skolor bestrids helt av SIDA. Lokal- och lönekostnader belastar styrelsens anslag för bilateralt tekniskt bistånd under tredje huvudti— teln, reservationsanslaget C 7, fältverk- samhet.

Då de här nämnda skolorna drivs utan statsbidrag och ej står under över- styrelsens inseende, har fråga uppstått huruvida de elever som efter avslutade

studier i SIDA:s grundskolor söker till svenska skolor på grundskolestadiet el- ler på det gymnasiala stadiet i alla av- seenden är jämställda med elever från grundskolor i hemlandet. Eftersom den- na fråga syns ha vållat vissa bekymmer bland den SIDA-antända personalen har styrelsen hos skolöverstyrelsen hem- ställt om ett uttalande av överstyrelsen huruvida betyg från de skolor, som SIDA för närvarande eller i framtiden kommer att driva, vid övergång till grundskola i Sverige eller i synnerhet till gymnasial skola skall bedömas på samma sätt som betyg från grundskola i Sverige.

22.225 Svenska skolan i Hong Kong

Den svenska skolan i Hong Kong starta- des hösten 1964.

Huvudman: Svensk skolförening beståen- de av representanter för föräldrar samt re- presentanter för Sentah AB.

Elever: Elevantalet var under läsåret 1964/65 8 (enbart lågstadiet). l skolans regi ges dessutom undervisning i svenska (2 lek- tioner per vecka) åt barn i mellan- och högstadieåldern som går i engelskspråkiga skolor i Wowloon. Dessa barn får även läxhjälp i engelska 2 lektioner per vecka.

Ekonomi: Skolans driftskostnader under läsåret utgjorde HK $26 500. I statsbidrag fick' skolan HK $9 438, medan inkomsterna av elevavgifter uppgick till HK $2 890. Un- derskottet absorberades av SENTAB. (1 HK$ = 0:90 sv. kr.)

Avgifter: Årsavgiften utgjorde HK $360 per barn.

Lokaler: Skollokalen som ägs av SENTAB är uppförd 1964 för en kostnad av HK 540 000. Byggnaden, som är försedd med en stor veranda utmed ena långsidan, består av ett klassrum om cirka 8,2 )( 4,3 m avdelbart med vikvägg, toalett samt ett mindre rum om cirka 3 X 3 m.

Lärare: Lärarna utgjordes läsåret 1964/65 av personer tillhörande den skandinaviska kolonien i Hong Kong, varav en med svensk studentexamen och en med norsk folkskol- lärarexamen.

22.226 Svenska skolan i Mexico D.F. (Mexiko) Huvudman: Skandinaviska föreningen i Mexico. Elever: Under de senaste läsåren har elev- antalet varit:

59/60 60/61 61/62 62/63 63/64 16 16 18 24 26

Dessutom drivs lekskola med ett tiotal elever. Samtliga elever går i tysk, fransk, amerikansk eller mexikansk skola och un- dervisas i den svenska skolan endast på fri- tid några timmar i veckan.

Ekonomi: Driftskostnaderna uppgick un- der läsåret 1963/64 till 3 424. Statsbidrag har ej begärts. Från svenska industrier erhölls 4 100 kr. Under år 1964 har skolan mottagit en donation om 100000 pesos. (1 peso = 41 öre).

Avgifter: Elevavgiften har utgjort 100 kr per läsår.

Organisation: Undervisningen omfattar huvudsakligen svenska språket men även något kristendomskunskap, svensk historia och svensk geografi. Sammanlagt undervisas varje barn 2—3 timmar per vecka. Under- visningen är helt individuell för att kunna anpassa sig till elevernas synnerligen vari- erande förkunskaper i svenska och deras kännedom om Sverige. I lekskolan förekom- mer huvudsakligen sång och lekar på svenska.

Lokaler: Skolverksamheten bedrivs i Skandinaviska föreningens klubblokaler, som består av bibliotek, sällskapsrum och en större samlingssal.

Lärare: Lärarna rekryteras inom svensk— kolonin i staden. Läsåret 63/64 tjänstgjorde tre hemmafruar, varav en är jur. kand., en teol. och fil. kand. med pedagogik som hu- vudämne och lärarerfarenhet från småskole- seminarium och den tredje utbildad barn— trädgårdslärarinna.

2.2.2.27 Skolan i Lower Buchanan (Liberia) Beträffande denna skola se även avsnitt 2.3.3. Huvudman: Svenska skolföreningen, c/o Lamco. Monrovia. Elever: Antalet svenska elever var läs- året 1962/63 39, 1963/64 47 och hade 1965/66 vuxit till 54. Lekskolan hade 12 elever 1965/66. Huvudmannen känner till två familjer med barn i grundskoleåldern som

Ekonomi: Driftskostnaderna läsåret 1963/ 64 utgjorde 192 818 kr. Samtliga kostnader utöver statsbidraget om 22 000 kr betalades av Lamco J. V. Operating Co.

Avgifter: Särskilda elevavgifter uttas inte. Samtliga elever är barn till anställda vid Lamco.

Organisation: Skolan har tidigare helt va- rit organiserad som en svensk enhetsskola, men man övergår successivt till en inter- nationell kursplan. Under läsåret 1963/64 har årskurserna 1 och 2 undervisats efter den internationella kursplanen, medan öv- riga årskurser undervisats efter T. 0. H. Klasserna har bestått av årskurserna 3—4, 5—6 samt 7—9.

Lokaler: Skolan är beträffande lokaler och utrustning fullt i klass med skolor i Sverige.

Lärare: Rekryteringen av lärare, som sker genom Grängesbergsbolagets Liberia Divi- sion, vållar icke svårigheter. Lärarna vid skolan är väl meriterade och har något hög- re lön än de skulle haft i Sverige.

Problem: Skolans största problem är ele— vernas anpassning till det internationella undervisningssystem som är under uppbygg- nad.

2.2.2.28 Skolan i Yekepa (Liberia)

Beträffande denna skola se även avsnitt 2.3.3.

Huvudman: Svenska skolföreningen, c/o Lamco, Monrovia.

Elever: Antalet svenska elever var läs- året 1962/63 41, läsåret 1963/64 121 och läsåret 1965/66 158. Uppgifter för tidigare år saknas. Lekskolan omfattade 26 elever 1965/66. Samtliga elever bor i närheten av skolan.

Ekonomi: Driftskostnaderna läsåret 1963) 64 utgjorde 416 701 kr och investeringarna 460 800 kr. Samtliga kostnader utöver stats- bidraget om 33000 kr bestreds av Lamco J. V. Operating Co.

Avgifter: Särskilda elevavgifter uttas inte. Samtliga elever är barn till anställda vid Lamco.

Organisation: Samma som för barn i Buchanan (2.2.2.27).

Lokaler: Skolan är beträffande lokaler och utrustning fullt i klass med skolor i Sverige.

Lärare: Se skolan i Buchanan (2.2.2.27).

2.3 Skolgång i utländska eller internationella skolor

Som framgår av inledningen till detta kapitel har utredningen ej kunnat in- förskaffa underlag för uppgifter om hur många utlandssvenska barn som går i utländska skolor. Som utländska skolor har då betecknats dels inhemska skolor i värdlandet, dels andra icke svenska skolor i värdlandet. Dessa senare skolor benämns ofta något oegentligt >>inter— nationella» skolor. De är oftast upp- byggda efter engelskt och/eller ameri- kanskt mönster och med engelska som undervisningsspråk, men även tysk- el- ler franskspråkiga sådana skolor före- kommer. De här nämnda skolorna är visserligen ofta internationella med hän— syn till elevernas nationalitet, men där- emot ej med hänsyn till kursplanerna och elevernas möjlighet att bibehålla kontakt med sitt eget språk och kultur- arv. Dessa skolor betecknas i det följan- de som >>ej inhemska skolor i värdlan- det». Däremot vill utredningen som i egentlig mening >>internationella>> be- teckna de två skolor som Lamco-bolaget driver i Liberia. (Beträffande dessa sko- lor se avsnitt 2.2.2.27, 2.2.2.28 och 2.3.3) Beskrivningar av olika ej in- hemska skolor i utlandet av det slag som ofta utnyttjas även av svenskar i utlandet återfinns i 2.3.1—2.3.3. Tidigare har berörts vissa av de mo- tiv som förmår svenska föräldrar att sätta sina barn i inhemska skolor i värdlandet. Motivet för att utnyttja ej inhemska skolor i värdlandet är ofta det lokala skolväsendets låga standard eller inslag av religiös eller politisk art i dessa skolors verksamhet. Av denna an— ledning utnyttjas de ej inhemska skolor— na i stor utsträckning i länderna i Af- rika, Asien och Sydamerika samt i vissa länder i Sydeuropa såsom Portugal och Spanien, medan föräldrarna i t. ex. USA,

England och Frankrike i högre grad väljer inhemska skolor för barnen (se bilaga 1, tabell 20).

En annan anledning till att ej in- hemska skolor i utlandet utnyttjas är att barn till föräldrar som flyttar ofta (jfr bilaga 1, tabellerna 14—15) på så sätt kan få en enhetligare skolgång.

I utredningens enkät återfinns några uppgifter om kostnader för skolgång i utländska skolor (se bilaga 1, tabeller— na 21—22) men dessa uppgifter torde sakna intresse i sammanhanget, då kostnaderna i de individuella fallen varierar mycket starkt.

Av de utlandssvenska föräldrar vilkas barn går i utländska skolor önskar någ- ra att barnen efter genomgången ut- ländsk gymnasial skola skall få aka- demisk utbildning i Sverige. Dessa för- äldrar anser ofta att inträdeskraven vid svenska universitet och högskolor borde förändras på sådant sätt att inträdet underlättas för utlandssvenska ung- domar med utländsk studentexamen. Möjligheterna till sådant inträde har emellertid förbättrats.

Rätten att inskrivas såsom studerande vid universiteten samt vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, de teknis- ka högskolorna, handelshögskolan i Gö- teborg och farmaceutiska institutet reg- leras genom Kungl. Maj:ts kungörelse om behörighet att inskrivas såsom stu— derande vid universiteten och vissa hög- skolor (SFS 1964:462), vilken trädde i kraft den 1 juli 1964. I denna kungörel- se stadgas vilka fordringar enligt det svenska undervisningsväsendet som ställs för behörighet att inskrivas vid de olika universitetsfakulteterna och vid de nämnda högskolorna.

Generellt ger studentexamen i Dan- mark, Finland, Island och Norge enligt i dessa länder gällande bestämmelser ävenledes behörighet till inträde vid svenska universitet och högskolor. På

vissa utbildningslinjer krävs student- examenskunskaper i vissa ämnen för rätt till inträde. Författningen säger emellertid ingenting om giltigheten här- vidlag av betyg givna i de övriga nor- diska ländernas studentexamina. När det gäller värdet av sådana betyg givna i ett nordiskt land överlämnar universi- tetskanslersämbetet avgörandet till skol- överstyrelsen.

Utan hinder av vad i 3—1059 sägs må efter särskilt tillstånd såsom studerande vid fakultet inskrivas a) den som utomlands avlagt examen, vilken medför behörighet att i det land där examen avlagts vinna tillträde vid universitet eller motsvarande Vetenskaplig läroanstalt, b) . . .

Detta stadgande har tillämpats så, att sådant examensbetyg som i vederböran- de land ger behörighet till universitets- inträde generellt har godtagits för in- träde även vid svenska universitet och högskolor.

För inträde vid sådana fakulteter och högskolor där studentexamenskunska- per i vissa ämnen fordras, har bedöm- ning av de utländska vitsorden skett från fall till fall. Bedömningen även av de icke-nordiska utländska betygens värde i relation till fordringarna i student- examen har utförts av skolöverstyrelsen.

Om inträdesansökan gäller sådan ut- bildningsväg där de sökande antas en- ligt vissa efter studentbetyget beräknade poängtal i olika ämnen, överlämnas be- räkningen av betygsnivån i det utländs- ka betyget ävenledes till skolöverstyrel— sen. Sedan kungörelsens ikraftträdande har så få sökande med utländska stu- dentbetyg förekommit att bestämda rikt- linjer beträffande värderingen av de ut— ländska betygen icke arbetats fram.

Vid den bedömning av betygen som sker inom skolöverstyrelsen infordras först upplysningar beträffande kurs- fordringarna i de olika ämnena i re— spektive lands skolsystem. Därefter ut-

förs jämförelsen av överstyrelsens olika ämnesexperter. Bedömningen av betygs- nivån har emellertid varit mycket svår att utföra och felbedömningar har lätt kunnat inträffa. En bedömning av kon- kurrensvärdet av ett betyg måste alltid grundas på den relativa betygsnivån inom en klass och inom en viss skola, och enhetlig betygsättning råder mesta- dels icke mellan de olika skolorna i ett visst land.

' För att en korrekt bedömning av kom- petensämnena skall kunna erhållas ford- ras sålunda noggranna uppgifter om in- nehållet i de utländska kurserna och om den relativa betygsnivån. Om jäm— förelser mellan kursinnehållet i olika ämnen i det svenska gymnasiet och i de utländska motsvarande skolorna skulle utarbetas, skulle dels detta kräva ett om- fattande engångsarbete, 'dels hela jäm- förelsen" behöva hållas aktuell genom fortlöpande omarbetningar allteftersom förändringar gjordes i de utländska ,och i de svenska gymnasiekurserna. Arbetet härmed skulle få en sådan omfattning att det knappast skulle stå i rimlig pro- portion till antalet berörda universitets- sökande.” Förfrågningar från fall till fall inom de utländska undervisningsminis- terierna beträffande kursplaner torde vara ett tillvägagångssätt som kräver en mindre arbetsinsats och ger lika säkert resultat.

Beträffande betygsnivån syns en jäm— förelse med de svenska betygen lättast kunna göras om den sökande anmodas att från ledningen för den skola som utfärdat betyget införskaffa en betygs- statistik -—- av samma typ som före- kommer på nuvarande svenska termins- betyg i gymnasiet vilken sedan läggs till grund för en omräkning till de svenska betygsgraderna.

I det "följande beskrivs dels några engelskspråkiga skolor utanför Storbri- tannien, vilka i stor utsträckning utnytt-

jas av ett internationellt elevklientel, dels de s.k. Europaskolorna, som byggts upp inom EEC-länderna, dels även de s.k. Lamco—skolorna i Liberia.

2.3.1 Engelskspråkiga ”internationella” skolor Någon förteckning över de orter där engelskspråkiga skolor avsedda för ett internationellt klientel förekommer kan utredningen icke framlägga, men av rap- porter från svenska beskickningar och ambassader och av svaren på utred— ningens enkäter framgår att engelsk- språkig undervisning i skolor för barn av olika nationalitet står att erhålla på de flesta orter där svensk officiell eller kommersiell representation förekom- mer. Ett undantag härifrån utgör många av de orter där den svenska utveck- lingshjälpen är verksam. Undervisnings- problemen för barnen till biståndsex- perter är särskilt svåra och SIDA har därför inrättat egna skolor i ett par fall (jfr. 2.2.2.23—24). Mest känd bland en- gelskspråkiga skolor med internationell inriktning torde FN—skolan i New York vara. Den grundades år 1947 som lekc skola och har sedan dess vuxit till att omfatta alla stadier upp till universitets- nivå. Sedan en nu pågående nybyggnad slutförts får skolan möjlighet att ta emot 1 500 elever. Såväl vid skolans tillkomst som vid dess vidare utveckling har de svenska ambassadörerna Alva Myrdal och Agda Rössel nedlagt ett värdefullt arbete. FN—skOIan är främst avsedd för barn till FN-personal men tar även emot ele- ver från USA upp till 40 % av hela elev- antalet. Undervisningen bedrivs i de lägsta årskurserna på såväl engelska som franska men högre upp är engelska det enda undervisningsspråket. I möjligaste mån undervisas eleverna även i sina olika nationella språk. Undervisningens allmänna karaktär skall vara universell

och särskild vikt läggs vid att lära ele- verna tolerans och respekt för andras åsikter.

En liknande skola finns även i Ge- neve. '

Utredningen har närmare studerat två internationella engelskspråkiga skolor, nämligen de i Hamburg och Stockholm.

2.3.1.1 Internationella skolan i Ham- burg Den internationella skolan i Hamburg, som när den startades var den första i sitt slag i förbundsrepubliken, är obero- ende av officiellt stöd från någon rege- ring. Den drivs heller inte i vinstsyfte. Ledare för skolan är en engelsk rektor och undervisningsspråket är engelska. Skolans huvudändamål är att möjlig— göra för barn till sådana engelsktalande föräldrar i Hamburg, som genom sin verksamhet måste flytta mellan olika länder, att på platsen få en undervis— ning som anknyter till den som de ti- digare fått och till vilken de lätt kan knyta an genom skolgång i andra län- der. I andra hand är skolan avsedd att ta hand om barn till icke-engelsksprå- kiga föräldrar som lever internationellt. Föräldrarna är till större delen tjänste— män vid konsulat och i internationella affärs- och industriföretag, och ur dessa kretsar rekryteras även den lokala ar- betskommitté som utgör skolans sty- relse. Vid starten år 1957 hade skolan 50 elever; hösten 1964 hade den 270 elever av 20 olika nationaliteter i åldern 51/2 ——18 år (12 årskurser). Läroplanen för det lägre stadiet (upp till 11 år) är grundad på både brittiska och amerikanska läroplaner. Ett av sko— lans” syften är att ge en allmän under- visning som leder till inträde vid eng- elska public schools oeh grammar schools och samtidigt förbereder för inträdesproven vid amerikanska high

schools. På det högre stadiet syftar un- dervisningen till att förbereda eleverna för General Certificate of Education, Or- dinary Level. I vissa ämnen har skolan även möjlighet att ge undervisning upp till Advanced Level. Man har för avsikt att även ge skolan resurser att förbereda för amerikanska College Entrance Exa— minations.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt uppgiften att snabbt lära sådana elever som ej har engelska till modersmål att förstå och själva tala språket, så att de får fullt utbyte av undervisningen. Detta underlättas genom stark individualise- ring av undervisningen, som i sin tur underlättas av att elevantalet i varje klass är lågt.

I årskurs 1—4 undervisas i läsning, skrivning, aritmetik, naturstudier, his- toria och slöjd. I årskurs 5 ersätts läs- ning och skrivning av engelska språket och engelska litteraturen och dessutom ges en introduktion till den elementära geometrin. I årskurserna 6—12 är pro- grammet utökat med latin och natur- vetenskap, medan franska läses först från och med årskurs 8. Tyska läses som främmande språk genom hela skolan och likaså undervisas i sång och teck- ning i alla klasser. Undervisningen i historia omfattar normalt endast euro- peisk historia, men amerikansk historia kan väljas som frivilligt ämne i de högre årskurserna. I tyska, franska och latin delas eleverna upp i grupper efter för- kunskaper oberoende av ålder, så att en ny elev redan från början kan under- visas på rätt nivå i dessa ämnen.

Stor uppmärksamhet ägnas åt elever- nas fysiska fostran. Skolan förfogar över en fullt utrustad gymnastiksal och har tillgång till en idrottsplats där fotboll, basket och friidrott idkas under den varma årstiden.

Religionsundervisning ombesörjs av en katolsk och en protestantisk präst,

vilka besöker skolan en gång i veckan. Elever som icke tillhör någon av dessa religioner är befriade från religionsun- dervisning. Morgonbön anordnas sepa- rat varje dag för katolska, protestantiska och mosaiska trosbekännare varjämte en kort okonfessionell morgonsamling anordnas för hela skolan gemensamt.

Läsåret börjar i september och om— fattar tre terminer om vardera tre må- nader.

Barn av alla nationaliteter tas emot vid skolan. Tyska barn i skolpliktig ål- der måste emellertid ha tillstånd från sin Schulbehörde för att få fullgöra sin skolplikt i den internationella skolan. Sådant tillstånd beviljas om det anses ligga i barnets intresse att gå i en icke- tysk skola, exempelvis om barnet kan antas i framtiden komma att leva i den engelskspråkiga världen.

Inträdesavgiften vid skolan är 10 DM. Årsavgifterna är för årskurs 1—2 1 200 DM, för årskurs 3—6 1 260 DM, för årskurs 7—12 1320 DM. För att täcka kostnaderna för skrivpapper, som tillhandahålls av skolan, betalar elever i årskurs 1—4 15 DM, i års- kurs 5—12 80 DM per läsår. Lärobäcker ut- lånas till eleverna utan extra avgift, men elever i de högre klasserna är skyldiga att ha ett eget engelskt lexikon.

2.3.1.2 The Anglo—American School i Stockholm År 1950 startade English School i Stock- holm med lokaler i Djurgårdsbrunns Värdshus. Skolan byggdes upp nedifrån till att omfatta allt fler årskurser, bytte lokaler undan för undan och är nu un- der namnet The Anglo—American School förlagd till Kristinebergs skola. Skolan består av Kindergarten, Prc- paratory Class samt klasserna 1—8. Ele— verna börjar i kindergarten i 4—5-års- åldern och har i klass 8 nått 13—14- årsåldern. Man säger att man i skolan bedriver »engclsk undervisning», och kursplanerna är grundade på engelska och amerikanska förebilder. Eleverna

förbereds inte för särskilda examina men man har en viss strävan att förbe— reda för intagning i engelska och ame- rikanska högre skolor. Amerikanska standardprov utnyttjas regelbundet.

Eleverna vistas i allmänhet inte mera än några få år i skolan, eftersom de engelskspråkiga föräldrar som stannar längre i Sverige låter barnen antingen gå i en svensk skola eller resa hem till en engelskspråkig internatskola. Den elev som vistats längsta tiden vid skolan har varit där fem år. En genomgående tendens är att engelska föräldrar sänder hem barnen om de har råd, medan ame- rikanska föräldrar inte har något emot att låta barnen undervisas i det svenska skolväsendet. Elevernas nationalitet och medborgarskap skiftar. 58 % av elever- na är amerikanska medborgare.

Elevantalet i klasserna söker man hål— la lågt. Medeltalet var vid utredningens besök 23.

Lärarna, som är 12 till antalet, kom- mer från olika länder, men de flesta är från Storbritannien. Till större delen är de unga och tänker sig att vistas i Sve- rige endast en kortare tid.

Skolans inkomster utgörs av elevavgifter. som i Kindergarten, och i Preparatory Class är 1 600 kronor per år och barn, i de högre klasserna 50 kronor högre. I denna kostnad ingår icke Skolmåltid eller skolskjuts men däremot kostnader för läroböckerna, som lå- nas ut till eleverna. (Alla läroböcker köps från England eller Amerika.) Skolskjuts är anordnad med två skolbussar som gör en rundtur och samlar upp elever. Kostnaden för skolskjutsen utgör 570 kronor per elev och år. Från amerikanska staten inflyter årligen ett ekonomiskt bidrag till skolan men däremot inte från brittiska staten. Sko- lans mycket energiska föräldraförening bi- drar även aktivt till skolans ekonomi genom basarer, insamlingar och lotterier m. m.

Skolstyrelsen utgörs av 12 ledamöter, vilka utses av skolans »patron», som är den amerikanske ambassadören i Stock- holm. Ledamöterna är av olika nationa- litet, men ordföranden är alltid svensk.

Som framgår av beskrivningarna upp- visar den internationella skolan i Ham— burg och Anglo-American School i Stockholm stora principiella likheter sinsemellan.

2.3.2 EEC-skolorna (Europaskolorna) Europaskolorna är undervisningsanstal- ter inrättade av Belgiens, Tyska För- bundsrepublikens, Frankrikes, Italiens, Luxemburgs och Nederländernas rege- ringar och intar en ställning som offi- ciella undervisningsanstalter i dessa län- der. De växte fram genom initiativ av tjänstemän inom Communauté europé- enne du charbon et de l'acier (CECA) i Luxemburg, där småskola startades 1953. Statuter såväl för Europaskolorna som för Europeisk studentexamen sig- nerades av de sex staternas represen- tanter 1957 och den första studentexa- men ägde rum 1959. Skolor öppnades i Bryssel (1958), i Mo] (Frankrike) och Varese (Italien) (1960), i Karlsruhe (1962) och i Petten (Nederländerna) (1964). Studentexamen, som utgör en kompromiss mellan EEC-ländernas exa- mina, omfattar skriftlig prövning i sex ämnen samt muntlig prövning i fyra ämnen inför en jury sammansatt av representanter från de olika länderna. Examen är utom i ovan nämnda länder erkänd i Österrike, varjämte även de engelska universiteten medger studeran- de med denna examen samma förmåner som om de avlagt fransk studentexamen. Vidare berättigar den till inträde vid schweiziska universitet utan eljest föreskriven inträdesexamen. När det gäller inträde vid svenska universitet och högskolor behandlas elever med Europaskolornas examen på samma sätt som elever med andra icke-nordiska stu— dentexamina. Undervisningen i Europaskolorna om— fattar 12 skolår

— 5 år i primärskolan

Eleverna i varje årskurs är uppdelade på fyra sektioner efter sitt modersmål, nämligen tyskspråkig, franskspråkig, italienskspråkig och nederländsksprå- kig (flamländsk eller holländsk) sek- tion.

I primärskolan är modersmålet un- dervisningsspråk i läsning, stavning och grammatik, räkning, iakttagelseövning- ar, historia och geografi. Sång, teck- ning, slöjd och fysisk fostran äger rum inom ramen för de s. k. Europatimmar- na, under vilka elever från de olika sek— tionerna undervisas gemensamt.

I sekundärskolan får eleverna allt- jämt undervisning på modersmålet i grammatik och litteratur, klassiska språk, filosofi och vanligen matematik medan övrig undervisning meddelas på två språk, franska och tyska, i kursav— snitt gemensamma för elever från olika språksektioner.

De tre första åren i sekundärskolan undervisas eleverna i samma ämnen utan hänsyn till framtida linjeval. Un- der första året, som närmast är tänkt som ett förberedelseår, fördjupas de kunskaper som förvärvats i primärsko— lan och övas intensivt det språk som valts som hjälpspråk. Under andra och tredje året är latin obligatoriskt ämne. Fjärde året i sekundärskolan får föräld- rarna välja linje för barnen, nämligen

linje med latin-grekiska-moderna

språk

—— linje med latin-matematik-natur-

vetenskap-moderna språk eller

linje med moderna språk-matema-

tik-naturvetenskap.

Skolan i Bryssel har även en ekono- misk linje.

Proven i studentexamen är anpassade efter de olika linjerna.

I alla årskurser och på alla linjer läggs stor vikt vid studiet av moderna språk. Alltifrån första året i primär-

skolan undervisas varje elev en timme om dagen i ett av de språk (tyska eller franska) som skall användas som hjälp- språk i sekundärskolan. Elever med ne- derländska som modersmål läser (ut- över franska) tyska från och med första året i sekundärskolan. För fransk- språkiga belgare är nederländska obli— gatoriskt ämne under hela sekundär- skolan. Alla elever läser engelska från och med tredje årskursen i sekundär- skolan. Eleverna på den moderna linjen läser ytterligare ett av skolans språk från och med fjärde årskursen.

Betygsättningen sker med siffror från 1 till 10 med betyget 6 som »godkänt». För flyttning fordras i princip minst 6 i alla ämnen, men viss kompensations- möjlighet finns. Läsåret 1963/64 flytta— des i primärskolan i Bryssel 85 % av eleverna till högre klass vid läsårets slut, men efter flyttningsprövningarna i september var flyttningsprocenten 94. I sekundärskolan var motsvarande pro- centtal 60 respektive 83. Kuggningen i studentexamen uppgick till 5 %.

Några praktiska utbildningslinjer finns inte. De elever som inte blivit god- kända i inträdesexamen till sekundär- skolan får för närvarande ingen egent— lig avslutning på sina studier, men man planerar att för dessa elever införa ett extra skolår med vidgat studium av grundläggande ämnen och ett främman- de språk. Eleverna skall därefter kunna erhålla ett slutbetyg.

Högsta överinseendet över Europaskolor- na ligger hos Le Conseil Supérieur, som är sammansatt av ländernas undervisnings- ministrar eller deras representanter (högre departementstjänstemän). Såväl pedago— giska som administrativa och ekonomiska frågor avgörs här. Två Conseils d'inspection svarar för den pedagogiska kontrollen av primär— respektive sekundärskolan. Varje Conseil består av sex inspektörer. Dessa råd har till uppgift både att handleda lärare och rektorer och att ge förslag till högsta rådet. För frågor rörande driften och admi-

nistrationen av varje skola finns ett Conseil d'Administration, vars ordförande är lan— dets representant i Conseil Supérieur. öv— riga medlemmar är skolans rektor, två lä— rarrepresentanter och två föräldrarepresen— tanter, varjämte sådana organisationer inom EEC som skolan samarbetar med kan vara representerade, l Bryssel finns exem- pelvis en representant för CEE (Marche Commun) och en för CEEA (Euratom) i administrationsrådet. Detta råd har ansva- ret för att skolans materiella resurser är tillräckliga. Rektor utses av Conseil Supé- rieur för fem år bland kandidater som före- slagits av de sex länderna. Varje ny rektor skall ha annan nationalitet än sin före- trädare. Lärarna utses och ställs till dispo- sition av vederbörande land, sedan rektor anmält behovet av lärare med viss kompe— tens och med visst modersmål.

Vid utredningens besök i Europaskolan i Bryssel hade denna 1 745 elever samman- lagt, inklusive förskolan. Enligt katalogen var elevantalet den 25 september 1730, varav 920 pojkar och 810 flickor. Av elever- na var 40% franskspråkiga och 20% hade vardera tyska, nederländska och italienska som grundspråk. Lokalerna höll god stan— dard och likaså var utrustningen med hjälp- medel och materiel mycket god med bland annat ett språklaboratorium. De lektioner som åhördes (i historia och tyska) var av hög klass och leddes av utmärkta pedago- ger. 1 anläggningen ingår även elevmatsal, där Skolmåltid av hög kvalitet serveras till billigt pris som får erläggas av målsmännen. Någon internatverksamhet bedrivs inte vid någon av Euiopaskolorna.

Elevantalet i klasserna i primärskolan nt— gjordc i medeltal 33 och nio av klasserna hade mellan 35 och 42 elever, vilket man anser vara för mycket från pedagogisk syn- punkt

Elevernas nationalitet framgår av följan- de sammanställning:

g-J DC 'U >= =.. __ = ca [— ll— v-u _? Z

Antal 292 290 290 345 54 303 156 1 730

1) därav 232 franskspråkiga och 58 flam- ländskspråkiga.

Bland elever med »annan nationalitet» fanns 25 olika nationer representerade. I primärskolan fanns 5 svenska barn och i sekundärskolan 2.

Religionsundervisningen sker separat för olika trosbekännare och ingen reli- giös påverkan utövas. Särskilda lärare finns för katoliker, för protestanter och för mosaiska trosbekännare. De som icke bekänner sig till någon av dessa läror får undervisning i »moral.» Bland de 1 575 eleverna i primär- och sekun- därskolan i Bryssel fanns 968 katoliker, 384 protestanter och 1 mosaisk trosbe— kännare. 222 elever undervisades i »mo- ral.»

2.3.3 Lamco-skolorna i Liberia

Det företag som exploaterar tillgångarna på järnmalm i Liberia, det 5. k. Lamco- bolaget, har i Liberia upprättat två sko- lor, en i staden Yekepa invid brytnings- platsen och en i hamnstaden Buchanan. Dessa skolor startade som rent svenska enhetsskolor men under de senaste åren har man i undervisningen successivt övergått till en internationell kursplan, som nu följs på låg- och mellanstadiet. Läsåret 1966/67 övergår man helt till en internationell kursplan även på högsta- diet. "

Den internationella kursplanen och den organisation av undervisningen som tillämpas tar sikte på att ge barnen till samtliga anställda, vilken nation de än tillhör, möjlighet att utan avbrott fort- sätta sin i hemlandet påbörjade utbild- ning och vid återkomsten återknyta till denna. Skolorna, som är avsedda för barn till s.k. Staff Personnel (personal med månadsinkomst över $150) har elever av 15 olika nationaliteter. Kurs- planerna är upplagda efter mönster av den svenska grundskolans kursplaner med vissa inslag av amerikanska och liberianska moment. Undervisningen bygger på principen att alla elever i största möjliga utsträckning skall under- visas gemensamt oavsett nationalitet.

Under i medeltal 8 timmar i veckan undervisas de olika nationalitetsgrup-

perna i särskilda avdelningar i sitt hem- lands språk och om dess kultur. Denna vernacular—undervisning anordnas så snart en grupp om 5 barn av samma nationalitet finns vid skolan. För när- varande finns sådana grupper anordna- de för amerikanska, brittiska, danska, holländska, liberianska, spanska och svenska barn. Den svenska gruppen utgör ensam hälften av skolornas elev- antal. De fåtaliga tyska och norska barnen, 4 av vardera nationaliteten, samt den enda eleven från Guinea och den likaså ensamma schweiziska eleven har fått fördela sig på andra nationali- tetsgrupper. Denna organisation av un- dervisningen har nödvändiggjorts av de speciella förhållanden som råder inom det samhälle där Lamco-personalen le- ver och arbetar.

Lamco-bolaget har velat rekrytera sin personal bland dugande tekniker och administratörer oavsett vilken nationa- litet dessa tillhör. Ett villkor för att man skulle kunna rekrytera just den personal som var önskvärd var att man ordnade undervisningen för deras barn på ett sätt som de accepterade och som sam- tidigt inte ställde sig alltför dyrbart för bolaget. I Yekepa, som före Lamco- bolagets tid endast utgjorde en by, har nu ett fullt modernt samhälle av väster- ländsk typ skapats av Lamco. Befolk- ningen utgörs dels av liberianer, dels av européer och amerikaner av olika nationaliteter, och bolaget har ställts in- för nödvändigheten att sammanjämka de olika krav på skolutbildning som finns hos de olika grupperna. Till en början, då man endast hade en svensk skola, emedan ungefär hälften av bar- nen var svenskar, rådde bland en stor del av de anställda missnöje med under— visningen. Sedan skolan börjat interna- tionaliseras har allt färre anmärkningar riktats mot undervisningen. Icke heller de svenska föräldrarna, som till en

början ställde sig skeptiska inför nöd- vändigheten att låta barnen undervisas på engelska, har numera något att in- vända. De tycks tvärtom uppskatta att barnen i skolan får intensiv träning i god engelska eftersom den engelska som talas i Liberia är av ett mycket speciellt slag. De krav som Lamco-ledningen ställt på skolan, nämligen att skapa underlag för ett gott samförstånd och gott samarbete mellan människor av oli- ka nationalitet och att skapa möjlighe- ter för barn från olika nationer att efter återkomsten till respektive hemland fortsätta skolgången utan alltför stora avbrott, syns ha tillgodosetts väl genom den organisation skolan fått.

Enligt lärarnas uppfattning fungerar den tillämpade läroplanen mycket bra, och ingen av lärarna anser att barnen behöver förlora något år vid återgång till skola i Sverige. Tillvänjningen vid engelskan som undervisningsspråk går ungefär lika fort för alla eleverna på grundskolestadiet, vilket förklaras av att de yngsta barnens förmåga att snabbt tillägna sig färdighet i ett nytt språk i stort sett uppvägs av de äldre elevernas förkunskaper i engelska från grundsko— lan i Sverige. Efter tre veckor kan de flesta eleverna följa med i undervisning— en på engelska och efter sex veckor talar de själva — visserligen inte fel- fritt men utan hämningar.

Av särskilt intresse är att eleverna i årskurs 1 i allmänhet syns lära sig läsa snabbare än eleverna hemma i Sverige. Enligt vederbörande lärares uppfattning beror detta på att barnen får dubbel undervisning i läsning, dvs. först och främst under engelsktimmarna och där— efter under vernaculartimmarna. Någon allvarligare tendens att blanda ihop engelska och svenska har lärarna inte märkt på lågstadiet. En viss benägenhet att blanda språken kan däremot mär- kas i årskurserna 5 och 6 bland de in-

tellektuellt mindre väl utrustade elever- na.

Föräldrarna har heller inte funnit att språket bereder barnen större svårig- heter. Det förekommer till och med att barnen efter tämligen kort tid i landet även hemma börjar leka på engelska. Ingen av föräldrarna anser dock att barnen löper risk att förlora sin egenart som svenskar genom den internationella inriktningen av skolgången. Tillfrågade om barnen under sin nöjesläsning före- drog svenska eller engelska böcker sva- rade halva antalet av föräldrarna att barnen föredrog svenska böcker, medan hälften av föräldrarna ansåg att det var barnen egalt vilket språk böckerna var skrivna på. Föräldrarna uppskattade mycket den möjlighet som finns vid skolan att, om barnen har svårigheter att följa med i något ämne, samma kurs- avsnitt återupptas under undervisning- en i vernacular och då på svenska språ- ket. Detta ansåg man i viss mån neutra- lisera de nackdelar som kunde vara förbundna med övergången till ett främ- mande undervisningsspråk.

Förutom de internationella skolorna driver Lamco-bolaget även liberianska skolor för barn till anställda med en månadsinkomst under 3150. Bolagsled- ningen har dock för avsikt att erbjuda ett successivt ökande antal elevplatser i den internationella skolan åt liberi- anska elever. Från och med läsåret 1966/67 kommer ett visst antal elever i de högre klasserna i den liberianska skolan att få övergå till den internatio- nella skolan, om de så önskar. Bolaget hävdar att en omedelbar övergång till en helt integrerad skola skulle vålla svårigheter därigenom att det liberians- ka skolåret börjar i mars och slutar i december, vilket inte är lämpligt med hänsyn till övriga elever. En kompro— miss skulle möta svårigheter på båda hållen. Eftersom den liberianska skolan

har omkring 1 100 elever och den inter- nationella skolan 400 (varav 200 svens- ka), skulle en sammanslagen skola in- nehålla övervägande liberianska elever.

2.4 Skolgång i Sverige

Enligt utredningens enkät till utlands- svenska föräldrar (bilaga 1) gick läs- året 1963/64 44 % av barnen i de ut- landssvenska familjer, som hade något barn i svensk skola, i skola i Sverige. För omkring hälften av de barn som gick i allmän skola i Sverige, 94 av 180, uppgavs dock att även föräldrarna var bosatta i Sverige under läsåret. Detta kan bero på att föräldrarna har åter- kommit till Sverige eller att de har vis- tats här en del av läsåret och därför bli- vit upptagna som bosatta i Sverige. Det totala antalet utlandssvenska barn kan vara större än vad som framgår av en- käten. Dels besvarade nämligen inte alla föräldrar enkäten, dels är det inte sä— kert att uppgifter om alla utlands- svenska barn erhölls från skolorna. Be— träffande antalet elever i internatskolor i Sverige redovisas i kap. 7 väsentligt högre tal som avser höstterminen 1965. I dessa sifferuppgifter ingår dock även elever vilkas föräldrar inte bodde utom- lands vid det aktuella tillfället men hade vistats utom Sverige när eleven i fråga började i internatskolan. Vidare torde antalet utlandssvenska internat- skoleelever ha blivit högre sedan 1963/64.

Som framgår av enkäten vill de ut- landssvenska föräldrarna i allmänhet ogärna skicka sina" barn till Sverige för skolgång så länge barnen är i lågstadie- eller mellanstadieåldern. I det aktuella materialet är också flertalet elever som har föräldrarna bosatta i utlandet an- tingen gymnasie- eller högstadieelever.

Av de utlandssvenska eleverna i sko-

lori Sverige syns endast ett fåtal ha fått hela sin skolutbildning här. Som tidiga— re framhävts utgör de utlandssvenska föräldrarna en mycket rörlig grupp. Många av dem vistas kortare eller läng- re perioder i Sverige. Det syns vara ganska vanligt att föräldrarna vid ut- flyttningen tar barnen med men senare sänder hem dem eller låter dem börja i en svensk skola när föräldrarna själva återkommer till Sverige. Därefter kvar- stannar barnen ofta i denna skola när föräldrarna återutflyttar.

2.4.1 Skolgång i externatskola i Sverige För närvarande går något hundratal ut— landssvenska elever i »vanliga» skolor i Sverige. Bland de utlandssvenska för- äldrarna tycks en sådan skolgång inte vara eftersökt; endast 3 % av dem väl- jer i första hand sådan skolgång för barn i högstadieåldern, och endast 10 % föredrar den för barn i gymnasieåldern, medan för låg- och mellanstadiernas ele- ver sådan skolgång önskas i mycket obe- tydlig omfattning. Detta kan troligen förklaras av svårigheterna att ordna lämplig inackordering i Sverige. Om de utlandssvenska föräldrarna tvingas välja mellan andra inackorde- ringsformer i Sverige än placering i in- ternatskola, väljer de för elever på låg- och mellanstadiet inackordering i pri- vatfamilj, företrädesvis hos släkting, medan elevhem är det populäraste alter- nativet för högstadie— och gymnasieål- dern (se bilaga 1, tabell 31). Några upp- gifter om kostnaderna för skolgång i

Sverige med inackordering här kan inte lämnas beroende på att dessa kostnader syns variera i mycket hög grad i de enskilda fallen.

Till UD-personalen utgår ett utbild- ningsbidrag för varje barn i det allmän- na skolväsendet med 4 260 kr/år för barn under 16 år och med 4 500 kr för barn mellan 16 och 19 år.

2.4.2 Skolgäng i internatskola i Sverige Bland de utlandssvenska föräldrar som för närvarande har något barn i någon svensk skola är internatskola i Sverige en mycket efterfrågad skolform för hög- stadie- och gymnasieelever (jfr bilaga 1, tabell 28). Skolgång i internatskola ställer sig dyrbar, eftersom terminsavgifterna i all— mänhet ligger mellan 7 000 och 8 000 kr per år. Härtill kommer diverse ut- gifter för skolmateriel, fickpengar m. m. För viss statsanställd personal liksom för personal inom vissa företag betalar emellertid arbetsgivaren större delen av kostnaderna. För UD-anställdas barn be- talar staten terminsavgiften vid inter- natskolan, varjämte ett bidrag utgår till övriga utgifter för barn under 16 år med 1260 kr/år och för barn mellan 16 och 19 år med 1 440 kr/år. För SIDA- personalens barn gäller i huvudsak sam— ma förmåner. De olika internatskolorna beskrivs i kap. 7. Där behandlas även de speciella pedagogiska problem som det stora in- slaget av utlandssvenska elever medför för dessa skolor.

KAPITEL 3

Förslag till ny organisation av det svenska utlandsskolväsendet

I kap. 2 har redovisats vilka synpunk- ter föräldrar till svenska barn utom— lands lägger på frågan om barnen skall undervisas i svensk skola eller inte. Hos föräldrarna måste olika synpunk- ter överväga allt efter omständigheter- na i de enskilda fallen. I synnerhet utlandsvistelsens längd, omfattningen och den allmänna användbarheten av en uppfostran i ett visst lands skolsys- tem, framtidsplaner m.m. är viktiga synpunkter vid denna bedömning.

Av svaren på utredningens enkät till utlandssvenska föräldrar (bil. 1) fram- går att den övervägande delen av för- äldrarna till de yngre barnen (i låg- och mellanstadieåldern) helst ser att svenska skolor inrättas på bostadsor- ten, så att dessa barn slipper lämna hemmet under terminerna. medan man däremot för de äldre barnens del finner det angeläget att de får komma till Sve- rige och tillbringa den senare delen av skoltiden i svensk miljö och få svenska kamratkontakter. Utredningens förslag beträffande utlandsskolor inriktar sig därför på att tillgodose framför allt låg-, mellan- och i någon mån högsta- dieålderns behov, dvs. behovet för den obligatoriska skolans åldrar. I kap. 4 behandlar utredningen åtgärder för un— dervisning i Sverige av barn till ut- landssvenska föräldrar.

Utredningens förslag syftar även till att underlätta de utlandssvenska sko- lornas anpassning till den svenska grundskolans bärande principer, vilka

under de senaste åren börjat allmänt förverkligas här i landet. Sålunda går nu gränsen ganska skarp mellan hög- stadiet och mellanstadiet. Utredningen har också ansett att egentliga skolor ej bör inrättas för alltför få elever. Flera av utlandsskolorna har varit så små att eleverna inte kunnat få tillfälle till det kamratliv och den kamratfostran som ges i en större skola.

3.1 U tlandsskolor

För att åstadkomma en förbättring av de utlandssvenska barnens skolmöjlig- heter utomlands finner utredningen en ändring av villkoren för och omfatt- ningen av statsbidragen till utlands- skolorna vara den mest angelägna åt- gärden. Av beskrivningarna av utlands- skolorna och deras problem 1 kap. 2.2 framgår att alla eller så gott som alla de svårigheter som huvudmännen för dessa skolor har att bemästra orsakas av den ekonomiska knapphet de arbe- tar under. Till dessa svårigheter hör framför allt lärarrekryteringen, knapp- heten på lokaler och på lämplig och ändamålsenlig skolmateriel. I viss män kan som en sekundär följd av de eko- nomiska svårigheterna betraktas det knappa elevunderlaget eller snarare'den bristande elevtillströmningen på platser där utlandssvenska familjer är bosat- ta. För att föräldrarna skall förmås att sätta barnen i en svensk skola fordras

att den svenska skolan i fråga om ma- teriella och personella resurser kan framgångsrikt konkurrera med interna- tionella skolor och med tyska, engelska och franska utlandsskolor på vistelseor- ten. En ökad ekonomisk insats från den svenska statens sida syns vara ound- gänglig om de svenska utlandsskolorna skall kunna bli konkurrenskraftiga.

En sådan ökad insats syns vara be- fogad ur flera olika synpunkter. Ur social synpunkt förefaller det rimligt och rättvist att svenskar som är bosat'tta utomlands erhåller lika goda möjlighe- ter som hemmasvenskar att skaffa sina barn en god utbildning. Ur arbetskrafls- synpunkt är det betydelsefullt att svenskar som är lämpade och villiga till arbetsinsatser utom riket och dylika insatser blir i vår av snabbt ökande internationella förbindelser känneteck- nade tid allt viktigare —— inte drar sig för en vistelse utomlands av oro för att barnens möjligheter till fullgod svensk utbildning därigenom minskas. Ur kulturpolitisk synpunkt slutligen är det önskvärt att de svenska skolorna utomlands hålls på en sådan intellek— tuell och materiell nivå, att de kan tjäna till och framvisas såsom centra för svensk kultur och svensk standard och därigenom bidra till att öka vårt lands anseende utåt.

En upprustning av utlandsskolorna får emellertid icke endast begränsa sig till en förbättring av de ekonomiska resurserna. Från olika utlandsskolor har framhållits att vissa av de svårigheter de har att kämpa med, i synnerhet svårigheter av pedagogisk art, hänger samman med att kontakten med de svenska skolmyndigheterna och med lä- roboks- och hjälpmedelssituationen i Sverige är bristfällig.

Ett första villkor för att ett svenskt system av utlandsskolor och ett system för svensk undervisning över huvud

taget skall kunna anordnas effektivt ut- omlands är att ett särskilt organ får ansvaret för de ofta speciella problem ett sådant system medför. Det naturliga kunde synas vara att ett ämbetsverk som redan tidigare har ansvaret för angränsande och närbesläktade uppgif- ter anförtroddes uppgiften att svara för den inhemska administrationen av utlandsskolorna. Tänkbara institutioner för denna uppgift kunde vara utrikes- departementet, ecklesiastikdepartemen- tet, skolöverstyrelsen eller möjligtvis en eller .flera länsskolnämnder.

Ur vissa synpunkter skulle utrikes- departementet vara lämpligt för upp- giften. Detta departement har vana vid handläggning av frågor om internatio- nell rätt och internationell praxis och därjämte bör det gutgöra en fördel att en stor del av de aktuella eleverna är barn till utrikesförvaltningens perso- nal. Å andra sidan skulle ett så starkt inslag av experter krävas för att lösa de rent skolmässiga problemen att ar- betet skulle gå tungt och med stora tidsförluster på grund av remissförfa- randen och inhämtande av expertutlå- tanden. Ecklesiastikdepartemenlet där- emot har de resurser i fråga om skol- kunnig personal som är erforderliga men å andra sidan torde på den ifrå— gakommande ämbetsmannanivån inom detta departement icke finnas tillräck- lig erfarenhet av internationella frågor på området. Experter av olika slag skulle även här få tillkallas för hand- läggning av vissa ärenden och sådana ärenden som fordrar snabb handlägg- ning skulle knappast kunna expedieras på ett tillfredsställande sätt.

Skolöverstyrelsen förfogar givetvis över tillräcklig expertis för de aktuella uppgifterna utom vissa problem av in- ternationell rättslig natur till vilka ex- pertis finge anlitas. Emellertid har skol- överstyrelsens direkt administrerande

uppgifter undan för undan minskats i och med att allt flera frågor av den typ som behöver lösas för utlandssko- lornas del som ett led i en allmän strä- van till decentralisering av skoladmi- nistrationen förts över på länsskol— nämnder och skolstyrelser. Skolöver- styrelsen är således numera huvud- sakligen avsedd att vara ett organ för planering, rationalisering, samordning, service och ledning av pedagogiskt ut- vecklingsarbete, varför den befattning med direkt administration av skolor som arbetet med utlandsskolorganisa- tionen innebär skulle väsentligt avvika från överstyrelsens övriga uppgifter och icke lätteligen låta sig inordnas i verkets organisation.

Den befattning med de svenska ut- landsskolorna som krävs av det svenska administrerande organet överensstäm- mer till stora delar med de uppgifter som beträffande skolor i Sverige åvilar Iänsskolnämnderna. Härutöver tillkom- mer dock vissa uppgifter som dels är av sådan natur att de vad det inhemska skolväsendet beträffar delegerats till skolstyrelserna, dels har karaktären av överstyrelse- eller departementsärenden. Dessutom tillkommer uppgiften att vara informationsorgan för allmänheten i frågor som rör skolgång för blivande eller återvändande utlandssvenskars barn. Denna informationsverksamhet kan förutses få avsevärt större omfatt- ning än den som normalt bedrivs av skolöverstyrelsen och länsskolnämnder- na.

Eftersom arbetsuppgifterna sålunda till stora delar icke heller är av samma natur som länsskolnämndernas, och då det icke kan anses ändamålsenligt att anförtro uppgifter av riksnatur åt organ som till sin sammansättning och orga- nisation anpassats efter regionala ar- betsuppgifter, syns det icke lämpligt att en eller flera länsskolnämnder ad-

ministrerar den svenska skolverksam- heten utomlands.

Då sålunda organisationen av utlands- skolorna av olika skäl icke lämpligen kan anförtros åt några av nu befintliga departement, verk eller nämnder, före- slår utredningen att ett särskilt organ kallat utlandsskolnämnden inrättas för ändamålet. Utlandsskolnämndens sam- mansättning, arbetssätt och uppgifter framgår dels av framställningen i av- snitten 311—3.1.5, dels av beskriv— ningen i 3.1.6. För att kostnaderna skall kunna hållas nere föreslås det nya or- ganet få en nära anknytning till skol- nämnden för Stockholms stad och Stockholms län. Förslag till instruktion för utlandskolnämn-den återfinns i av- delning III.

3.1.1 Inrättande av utlandsskola

Enligt för närvarande gällande ordning inrättas svenska utlandsskolor på ini- tiativ av utlandssvenskar eller deras sammanslutningar utan statlig medver— kan. Först när huvudmannen önskar statsbidrag till verksamheten inges an- sökan härom till Kungl. Maj:t, som be— slutar i ärendet första gången sta-tshi- drag för en skola begärts. Om bidrag beviljas, beslutar under följande år skolöverstyrelsen enligt i författningen givna regler (2.212) rörande storleken av det årliga bidraget.

Det är naturligt att initiativet till startande av utlandsskolor även i fort- sättningen bör tas av utlandssvenskar- na och deras sammanslutningar så snart ett tillräckligt antal svenska barn är bosatta inom ett lämpligt elevområde.

Emellertid bör även utlandsskolnämn- den, som när den någon tid varit i verksamhet beräknas kunna skaffa sig löpande kännedom om utflyttningen från Sverige och om utlandssvenskar- nas koncentration på olika håll i värl-

den, kunna ta initiativ till inrättande av utlandsskolor då den finner en sådan åtgärd påkallad. Väsentligt är att nämn- den tillser att så vitt möjligt alla svens- kar som avser att flytta utomlands er- håller kännedom om nämndens existens och om dess uppgifter. Denna infor- mation bör kunna ske genom de organ som närmast tar befattning med verk- samhet utomlands såsom utrikesdepar- tementet, SIDA, Utlandssvenskarnas förening, Riksföreningen för svenskhe- tens bevarande i utlandet, Exportför- eningen samt enskilda företag med verksamhet utomlands.

Som tidigare i kap. 2 nämnts erfor- dras för närvarande för att statsbidrag skall kunna utgå till en lärartjänst att minst 7 elever finns vid utlandsskolan. När skolan väl är inrättad, erfordras endast 6 elever för att statsbidrag skall kunna fortsätta att utgå. Skolor med sådan minimal organisation förekom- mer på olika håll såväl i Europa (Ber- lin, Hamburg) som annorstädes (As- mara, Gamboula, Mussoorie). Skolan i Bukoba har tidvis haft så litet elevun- derlag att statsbidrag icke utgått. Vid skolor inom Sverige torde det vara ovanligt att verksamheten får fortsätta vid ett elevantal som understiger 7 51 8 elever. Några generella bestämmelser härom för hela landet finns ej, men såväl skolstyrelser som länsskolnämnder bedömer undervisningssivtuationen vid mycket små skolor vara sådan att cen- tralisering är önskvärd inte enbart av ekonomiska skäl.

För att statsbidrag skall kunna utgå till två lärartjänster vid utlandsskolan fordras ett elevantal av minst 21 elever. Denna bestämmelse medför att de ut— landssvenska eleverna under vissa om- ständigheter kan få undervisas i en skolform som saknar motstycke i Sveri- ge, nämligen en skola om 20 elever till- hörande sex eller till och med sju års-

kurser. Undervisningen i en sådan skola är mycket svår att organisera och torde sällan ge det utbyte man kan begära av modern skolgång. I synnerhet torde den nödtvungna starka begräns- ning av den muntliga undervisningen med tysta enskilda övningar som er- sättning, som blir en normal företeelse i en sådan skola, föga överensstämma med den fostran till samarbete och samverkan inom och mellan grupper som är ett av de viktiga målen för svensk undervisning. Det (kan ifråga- sättas, huruvida det icke i sådana fall vore mera förenligt med elevernas bäs- ta om de fullgjorde sin skolgång i det främmande landets skolväsen. Ingen av de svenska utlandsskolorna har för när- varande denna extrema organisation, men redan vid ett elevantal av 14, så- som vid skolan i Hamburg, syns bety- dande olägenheter kunna uppstå.

Vid bedömande av frågor rörande inrättande av skolor måste hänsyn tas även till ekonomiska faktorer. Om en skola inrättas, innebär detta att lärare sänds ut, att viss fast materiel och inventarier anskaffas, a-tt lokal förhyrs och ekonomipersonal anställs. De fasta omkostnaderna per elev räknat blir därför avsevärda för små skolor. Efter- som ekonomiska synpunkter såväl som pedagogiska talar för ett ökat minimi- antal elever som underlag för utlands— skolor, föreslår utredningen att utlands- skola skall få inrättas först när elevun- derlaget mera stadigvarande beräknas uppgå till 12 på låg. och mellan- stadierna tillsammans. I gengäld bör redan vid detta elevantal två lärartjäns— ter kunna finnas om eleverna fördelar sig på båda dessa stadier.

I Sverige är ett barn skolpliktigt från och med det år då det fyller 7 år. Utom- lands börjar skolgången ofta tidigare; i Tyskland är 6-årsåldern det normala, i de anglosachsiska länderna ö-årsåldern.

När en svensk familj flyttar utomlands blir den automatiskt beträffande skol- gången underkastad de lagar som gäller i vederbörande land. Föräldrarna kan sålunda bli formellt skyldiga att sätta sina barn i någon form av skola eller ordna någon form av undervisning för dem. Eftersom man i förskolorna utom- lands ofta inte nöjer sig med den typ av förskoleverksamhet som vi har i Sve- rige utan i förskolan påbörjar den egentliga läsundervisningen, kan detta leda till att de utlandssvenska barnen får lära Sig att läsa på ett annat språk än svenska. Av pedagogiska skäl syns det emellertid vara önskvärt att den första läsundervisningen sker på sven- ska. Om barnen från början av den svenska skolåldern skall sättas i en svensk skola syns det direkt olämp- ligt att dessförinnan lära dem läsa på ett främmande språk. Ur dessa syn- punkter finner utredningen det lika angeläget att svenska förskolor inrättas utomlands som att svenska grundskolor inrättas. Ytterligare synpunkter på frå- gan om modersmålet i nybörjarunder- visningen har utvecklats i kap. 13.

Även den allmänna synpunkten att barnens såväl känslo- som viljeliv från 3-årsåldern befinner sig i livlig utveck- ling och ofta tar sig uttryck i egna initiativ eller i trots och negativism gör det viktigt att barnen redan från denna ålder införs i vissa enkla möns- ter och vanor som förbereder deras iu- träde i den egentliga skolan. Eftersom fostran till samverkan och samspel mel- lan barn i förskoleåldern icke kräver så stora grupper som för barn i den egentliga skolåldern, föreslår utred- ningen att svensk förskola i utlandet får inrättas redan vid ett barnantal av åtta.

Frågan om inrättande av högstadier vid utlandsskolor måste ses även ur den synpunkten att högstadieorganisationen

kräver ett visst antal elever för att an- talet valmöjligheter skall kunna bli till- fredsställande. Även om korrespondens- kurser finns utarbetade för större delen av de teoretiska ämnena på grundsko- lans högstadium, torde ett högstadium med tillfredsställande antal valmöjlig— heter knappast kunna byggas upp en- bart på lärarledd korrespondensunder— visning. I den mån elevernas val gör sådan undervisning möjlig bör hög- stadium dock i vissa fall kunna grundas på denna undervisningsform. I första hand bör lärarna vid befintliga låg- och mellanstadier kunna åta sig hand- ledaruppgiften, men då så är lämpligt bör givetvis särskilda timlärare kunna anlitas. Om elevantalet uppgår till 12 eller mera, bör utlandsskolnämnden överväga huruvida undervisningen kan vinna i effektivitet genom att en sär- skild handledare anställs.

Antalet svenska utlandsskolor där ett högstadium med helt muntlig undervis- ning kan anordnas torde även i fram- tiden komma att vara starkt begränsat. Detta utesluter emellertid icke att i vissa fall de lokala förhållandena kan vara sådana att ett reguljärt högsta- dium med samma villkor för anordnan- de av klasser och grupper som vid sko— lor i Sverige kan anordnas. Detta bör vara möjligt exempelvis då lämpliga lokaler finns att tillgå i anslutning till låg— och mellanstadiet, industrilabora- torier för skolbehov kan disponeras och lärarkrafter finns bland personer som redan är bosatta på orten.

Vid bedömning av frågan huruvida svensk skola skall inrättas bör stor om— sorg nedläggas på noggrann utredning av de speciella omständigheter och syn- punkter som bör beaktas i det särskilda fallet. Så bör exempelvis varaktigheten av den svenska bosättningen i området överblickas så långt det är möjligt lik- som även svenskkoloniens struktur.

Hänsyn kan ofta (behöva tas även till möjligheter att bereda barnen lämplig skolgång i internationella eller andra nordiska skolor, varvid inslaget av svensk undervisning i många fall kan begränsas till kompletterande undervis- ning. Stor vikt bör läggas vid föräldrar- nas synpunkter och önskemål.

Möjligheterna att anordna en svensk skola för åldrarna över grundskolan syns för närvarande med hänsyn till det stora elevunderlag som fordras för en godtagbar uppsättning valmöjligheter på gymnasiets, fackskolans och yrkes- skolans linjer inte föreligga på någon utländsk ort. Om emellertid förhållan- dena på någOn plats i framtiden skulle ändras i detta avseende, bör utlands- skolnämnden icke avvisa tanken att en svensk gymnasie-, fack- och yrkes- skola skulle kunna inrättas, eventuellt förenad med ett elevhem.

Frågan om en fullständig svensk skola skall inrättas eller om undervisningsbe- hovet bör tillgodoses med en skola i samnordisk organisation (3.2.2), med en skola av internationell karaktär (3.2.1) eller genom att svensk undervis- ning organiseras på annat sätt (3.3) bör avgöras av utlandsskdlnämnden.

3.1.2 Personalen vid utlandsskolorna

För att undervisningen vid de svenska utlandsskolorna i möjligaste mån skall kvalitativt motsvara den som ges vid skolor inom Sverige är det viktigt att lärarpersonalen är av god kvalitet Och att den framför allt besitter en sådan erfarenhet att den trots avsaknad av umgänge med ett större antal kolleger och av svensk skolmiljö över huvud taget kan ge undervisningen sådana former och ett sådant innehåll att ele- verna bevarar kontakten med hemlan- det. Dessutom bör beaktas att utlands- lärarna genom sin ställning som sven-

ska kulturrepresentanter rent allmänt har svenskkoloniernas och även den övriga omgivningens uppmärksamhet rik-tad på sig på ett helt annat sätt än lärare i Sverige.

En förutsättning för att lärarna skall svara mot de stora krav som ställs på dem är dels att tjänsterna som utlands- lärare utannonseras och tillsätts efter samma principer som gäller för lärar- tjänster i Sverige, dels att lönevillkoren ändras på sådant sätt att en lärare som tar utlandstjänst under några år inte lider ekonomiskt avbräck eller försenas i befordringshänseende jämförd med lärare som hela tiden tjänstgör i Sve- rige.

3.I.2.1 Slag av tjänster, anställnings- form, behörighet och kompetens. I och med att varje utlandsskola enligt vad som föreslagits i det föregående normalt beräknas redan från starten bestå av två klasser, en lågstadieklass och en mellanstadieklass, kommer vid skolan att finnas minst två lärartjänster. Det är lämpligt att en av lärarna får ansvaret för den pedagogiska ledningen av skolan och även ansvaret för vissa organisatoriska uppgifter som nära sam- manhänger med det dagliga arbetet i skolan. Dessa uppgifter, som närmast svarar mot de uppgifter som vid sven- ska grundskolor åligger rektor, kom- mer vid utlandsskolorna icke att ha samma omfattning som vid de svenska skolorna på grund av utlandsskolornas ringa storlek. Utredningen finner där- för icke att de bör inrättas som rek- torstjänster utan som studierektors— tjänster.

Vid utlandsskolor bör sålunda, för— utom de lärarbefattningar som finns vid svenska grundskolor, dvs. tjänster som småskollärare, folkskollärare, lära- re i läroämnen, yrkeslärare och öv-

ningslärare, även förekomma förskol- lärare- och studierek-torstjänster. Be- hörighetsvillkoren för samtliga dessa kategorier bör vara desamma som för motsvarande lärare vid grundskolor i Sverige. Förskollärarna bör ha tvåårig utbildning vid statligt förskolesemina- rium. Eftersom lärarna vid utlandssko- lor ofta har att arbeta självständigt och utan möjlighet till kontakt med andra lärare av samma slag och med samma uppgifter, bör vid tillsättningen stor vikt läggas vid att vederbörande lärare har tillräckligt lång praktik inom yrket i Sverige för att kunna skapa en sådan miljö och sådan arbetssituation som överensstämmer med svenska skolför- hållanden. Med hänsyn till att eleverna i viss utsträckning saknar förstahands- kännedom om Sverige och om svenska skolor är detta en angelägen uppgift och ofta ett villkor för att eleverna efter några års skolgång i en utlands- skola utan alltför stora svårigheter skall kunna omplan—teras i hemmasvensk skol- miljö. Några bestämda krav på viss tids tjänstgöring utöver den som normalt krävs för ordinarie tjänst vid skola i Sverige har dock inte ansetts böra upp- s-tällas. I allmänhet syns dock fem års praktik inom läraryrket vara önskvärd innan anställning vid utlandsskola er- hålls.

Inom Sverige är kommun eller stat arbetsgivare för lärarna. En allmän övergång från statlig till kommunal ad- ministration av skolorna medför att vid det allmänna skolväsendet alla lä- rare inom en snar framtid kommer att vara kommunalt anställda. Tillsättning- en av de ordinarie tjänsterna kommer dock alltjämt att ske genom statliga myndigheter (länsskolnämnder, skol- överstyrelse). För utlandslärarnas del är en kommunal anställning knappast tänkbar, eftersom en utlandsskola nor- malt icke kan tänkas ha någon naturlig

anknytning till en kommun. Inte heller torde den sammanslutning, skolförening eller liknande, som driver utlandsskolan böra vara arbetsgivare för lärarna, ef- tersom det i så fall knappast skulle vara möjligt att ansluta lärarna till de sociala förmåner som gäller för lärare i Sveri- ge. Utredningen har därför funnit att en statlig anställning för lärarna är den: mest ändamålsenliga formen.

31.22 Tillsättning av lärartjänster Anställning av lärare bör ske genom utlandsskolnämnden, vilken bör stå som arbetsgivare för läraren, som av nämnden sänds ut till tjänstgöring i viss skola utomlands. Tillsättning av tjänsterna föreslås till- gå så att utlandsskolnämnden ledigför- klarar det antal lärartjänster som er- fordras för att tillgodose behovet. An-. sökan till de ledigförklarade tjänsterna bör ske på särskilt fastställd blankett och med ingivande av merithandlingar som vid ansökan till vanlig lärartjänst inom Sverige. På blanketten bör anges till vilka skolor sökanden önskar ifrågakomma. Ansökan inges till läns- skolnämnden i det län där läraren har sin läraranställning eller, om läraren ej innehar sådan anställning i Sverige, direkt till utlandsskolnämnden. Som ovan framhållits finner utred- ningen det angeläget att sådana lärare uttas till tjänstgöring utomlands som är lämpliga för de ofta mycket svåra undervisningsuppgifter som väntar vid utlandsskolorna och för de praktiska problem som utlandslärarna ofta måste kunna lösa. Därför syns det vara önsk- värt att en bedömning av deras lämp- lighet som utlandstjänstemän görs av en myndighet som har haft tidigare kontakt med de sökande eller har möj- lighet att inhämta upplysningar från den kommun där de varit anställda.

Det bör sålunda ankomma på länsskol- nämnderna att på därför avsedd plats på ansökningsblanketten avgiva ett om- döme om vederbörande lärares för- modade lämplighet för utlandstjänst, in- nefattande även vederbörandes språk- kunskaper.

Sedan ansökningarna till de olika tjänsterna samlats på utlandsskolnämn- den, upprättas där förteckning över de sökande till varje tjänst, meritberäk- ning ntförs på motsvarande sätt som vid ansökan [till tjänster vid skolor i Sverige, dvs. vid överstyrelsens merit- kontor för tjänster som normalt merit- beräknas där (lärartjänster i läro- och övningsämnen) och på utlandsskol- nämnden för övriga. Om tid därtill finns, vilket normalt beräknas vara fal- let, sänds merithandlingarna därefter till vederbörande utlandsskolas styrel- se med begäran om yttrande över de sökande. Sedan sådant yttrande avgivits till utlandsskolnämnden och merithand- lingarna återställts dit, förordnar nämn- den en av de sökande på tjänsten.

»De sökande som inte placeras på någon tjänst bör, om de så önskar, kun- na få kvarstå som sökande under en viss tid, förslagsvis tre år, för att has— tigt uppkommande vakanser skall kun- na fyllas utan att nytt ledigförklarande sker. Utlandsskolnämnden bör sålunda alltid kunna ha registrerad en kader av lärare, villiga att äta sig utlands- tjänst, vilkas lämplighet och meritering för sådant uppdrag har bedömts.

31.23 Tid för förordnande När det gäller att bedöma huruvida en lärare utomlands skall stanna längre eller kortare tid på tjänsten, måste två motstridiga synpunkter beaktas. Å ena sidan torde en lärare utomlands bli allt bättre rustad för uppgiften att fostra barnen till att smälta in i den utländs-

ka miljön, ju längre han stannar i landet. Han blir hemmastadd med lan- dets språk, vanor och samhällsskick. Denna synpunkt har man låtit vara av- görande vid anställning av lärare vid schweiziska skolor utanför Schweiz. Schweiziska lärare kan sålunda stanna hela sit-t yrkesverksamma liv utom- lands vid en och samma utlandsskola. Å andra sidan blir en lärare till hela sin personlighet, till språkbruket, utta- let och sina åsikter med tiden så på— verkad av omgivningen, att den under- visning han som lärare meddelar efter ett antal år kan komma att alltför myc- ket skilja sig från den aktuella under- visningen i hemlandet. I enlighet med denna synpunkt tillåts tyska utlandslä- rare endast stanna begränsad tid vid en och samma tyska utlandsskola.

Utredningen finner den sist angivna synpunkten vara mest beaktansvärd framför allt med hänsyn till den snabba utveckling på skolans område som äger rum i Sverige såväl med avseende på undervisningens innehåll som beträf- fande undervisningsmetoderna. Utred- ningen föreslår därför att en lärare vid utlandsskola förordnas på högst tre år med möjlighet till nytt treårsförord- nande i omedelbar följd. Dänefter bör normalt icke nytt förordnande utom- lands kunna meddelas samma lärare, innan han under minst två läsår tjänst- gjort vid skola i Sverige.

Genom dessa begränsade tjänstgö- ringsperioder bör en viss rörlighet kun- na vinnas bland utlandslärarna, vilken torde kunna vara till nytta för utlands- svenskarna och deras barn. Dessutom vinns även den fördelen att ett större antal av de svenska lärarna får möj- lighet att en tid tjänstgöra utomlands och därigenom skaffa sig nya erfaren- heter, kunskaper och en allmänt vidgad horisont som är av värde för deras undervisning i Sverige.

3.124 Kontanta töneförmåner Den kontanta lönen för lärare i utlands- tjänst bör så långt det är möjligt kon— strueras så, att lärarens allmänna lev- nadsstandard kan hållas på samma nivå som i Sverige. Lokala förhållanden kan givetvis i många fall försvåra en sådan jämställdhet. Utredningen har kommit fram till att det lämpligaste sättet att åstadkom- ma en sådan anpassning av utlands- lönen som här antytts är att med ut- gångspunkt i den lönegrad och löne- klass läraren tillhör i Sverige (eller skulle tillhöra, därest han hade anställ- ning här) omräkna lönen med hänsyn till penningvärde och levnadsomkost- nader i tjänstgöringslandet. Vid denna omräkning kan med vissa jämkningar samma normer tillämpas som vid be- räkning av löneförmånerna för närmast jämförliga kategori inom den svenska utlandsrepresentationen.

3.125 Reseersättningar och bostads- förmåner Eftersom lärarna vid utlandsskolorna under sin tjänstgöringstid utomlands är anställda av utlandsskolnämnden och sålunda är statstjänstemän, gäller aulo- matiskt allmänna resereglementet och utlandsresereglementet för dessa. Vid flyttningen utomlands gäller dessutom bestämmelserna i kungörelsen den 27 november 1953 (nr 667) om ersättning för flyttningskostnad vid flyttning utom riket. Enligt bestämmelse i SAAB 33 & Bl) kan bidrag till semesterresa till Sve- rige beviljas tjänstemän vid utrikesför- valtningen jämte deras familjer en gång vartannat år eller vid tjänstgöring på vissa orter med påfrestande klimat en gång varje år. Det syns icke finnas anledning att i detta avseende behandla

1) Bestämmelsen alltjämt giltig jämlikt 6 5 10 mom. AST.

lärarna annorlunda än tjänstemännen i u-trikesförvaltningen. Eftersom det ur undervisningssynpunkt är viktigt att ut- lands'lärarna håller en viss kontakt med Sverige och svenska skolförhållanden, bör denna förmån kombineras med skyldigheten att vartannat år under Sverigeferier delta i lärarfortbildning av sådant slag som normalt anordnas för lärare i Sverige. Det bör ankomma på utlandsskolnämnden att informera lärarna om och anvisa lämpliga kurser och föredrag. Hänsyn till tiden för stu- die- och planeringsdagar samt feriekur- ser för lärare i Sverige bör tas vid pla- nering av läsåret vid utlandsskolorna, så att om möjligt åtminstone någon del av lärarnas ferier infaller under tid då sådana kurser m.m. anordnas.

Frågan om lärarnas bostadsförmåner utomlands hänger nära samman med reseförmånerna. Främst måste ställ- ning tas till frågan huruvida det kan anses skäligt att lärarna skall åtnjuta förmånen av fri bostad under utlands- tjänstgöringen.

I de nu gällande statsbidragsbestäm- melserna föreskrivs a-tt huvudmannen skall hålla lärarna med möblerad bostad med värme och lyse. Med hänsyn 'till de svårigheter som kan uppstå för en lärare som kommer till ett nytt land att få en sådan överblick över hyres- marknaden att en i alla avseenden lämplig bostad kan anskaffas, syns det vara lämpligt att huvudmannen även i fortsättningen ansvarar för att bostad finns tillgänglig. Av ekonomiska skäl bör denna bostad vara möblerad. Maga- sinering av lärarens hemmamöblemang torde i det övervägande antalet fall bli avsevärt billigare än transport av det- samma till och från tjänstgöringsorten. Dock bör huvudmannen inte åläggas att hålla lärarna med förslitningsvaror som glas, porslin, köksredskap och sängkläder. Lokala förhållanden kan

göra att den utrustning som tillhanda- hålls i lärarbostaden kan variera på olika platser. Utlandsskolnämnden bör kunna tillhandahålla detaljerade upp- gifter om bostäderna på olika skolorter och omfattningen av flyttningsersätt- ningen bör varieras efter den utrust- ning som tillhandahålls i bostaden. Frågan huruvida bostaden skall till- handahållas kostnadsfritt kommer emel- lertid i ett anna-t läge, om lärarna får i huvudsak samma löneförmåner vid ut- landstjänstgöring som i Sverige. Det enda skälet till en sådan förmån skulle vara att lärarna får betala hyra för sin lägenhet i Sverige under utlandstjänst- göringen. Emellertid syns det inte vara svårt att få en lägenhet uthyrd i andra hand, varför dubbla hyreskostnader bör kunna undvikas. Utredningen finner därför att utlandslärarna bör få betala på orten gängse hyra för bosta- den. Utlandsskolnämnden bör utfärda föreskrifter rörande bostädernas stan— dard och även svara för inspektion av desamma i samband med inspektion av skolorna. Lärarna torde under sådana omständigheter kunna åläggas skyldig- het att utnyttja tjänstebostaden, dvs. att betala fastställd hyra till skolstyrel- sen, om ej överenskommelse träffas om annat förfarande. Om oenighet skulle uppstå om hyresbeloppet bör utlands- skolnämnden äga fastställa detsamma. En förutsättning för att flyttnings- ersättning skall utgå i full utsträckning bör vara att vederbörande lärare stan— nar på utlandsförordnandet under hela förordnandetiden. Om läraren av något skäl önskar avbryta tjänstgöringen un- der förordnandetidens lopp, bör flytt- ningsersättning för hemresan ej utgå, om ej utlandsskolnämnden på grund av särskilda skäl medger undantag. Om förordnandet förkortas genom ut- landsskolnämndens initiativ eller om läraren förflyttas till annan utlands—

skola, bör däremot flyttningsersättning utgå.

3.1.2.6 Tjänsteårsberäkning, meritbe— räkning, pensionsberäkning, förflytt- ningsskyldighet En omständighet som hittills försvårat rekryteringen av lärare till utlandssko- lorna är att rätt icke automatiskt före— legat att räkna 'tjänsteår för löneklass- uppflyttning under utlandstjänstgöring- en. Då emellertid Kungl. Maj:t regel- bundet bifallit ansökningar om sådant tillgodoräknande efter utlandstjänstgö- ringens slut, om vederbörande ansökt därom, har i verkligheten utlandslärar— na i de flesta fall inte blivit lidande i detta avseende. Annorlunda har det förhållit sig med beräkningen av tjäns- teår för pension. I bästa fall har de utlandslärare som vid sin pensionsav- gång blivit underkastade statens pen- sionsreglemente — exempelvis genom att de erhållit ordinarie tjänst i Sveri- ge fått tillgodoräkna sig 2/3 av sin tjänstgöringstid vid statsunderstödd svensk utlandsskola för pension. Genom att lärarna enligt utredningens förslag blir statligt anställda vållar tjänsteårs- beräkningen icke längre problem i nå- got av dessa båda avseenden. Vid tillsättning av lärartjänster har tjänstgöring vid" utlandsskolor icke automatiskt betraktats som merit, men skolöverstyrelsen har regelbundet bi— fallit ansökningar att få tillgodoräkna sådan tjänstgöring som om den full- gjorts vid skola under överstyrelsens inseende i Sverige. Även detta tillgodo- räknande bör givetvis bli automatiskt i fortsättningen. En annan fråga är om tjänstgöring vid utlandskola skall tillmätas större meritvärde än tjänstgöring i Sverige. Utredningen har i det föregående be- träffande de utlandssvenska lärarnas villkor hävdat att tjänstgöring vid ut-

landsskola ofta kan vara mera ansträng- ande och innebära större ansvar än tjänstgöring inom landet. Man kan ock- så hävda, att sådan tjänstgöring som innebär en nära kontakt med förhål- landen utomlands måste vara utveck- lande för läraren personligen och kom- ma till nytta i hans fortsatta arbete. Detta kunde leda till att utlandstjänst- göring skulle anses vara en extra merit. Utredningen finner dock att ett sådant avvägande är ytterligt svårt att göra. och att det i så fall borde övervägas att anse utlandsvistelse även i annan form än tjänstgöring vid utlandsskola som extra meriterande._

Inom landet tillämpas extra merite- ring för att locka lärare till mindre eftersökta tjänstgöringsorter. Således erhåller lärare vid tjänstgöring in- om Norrbottens och Västerbottens län en tilläggspoäng per läsår och vid tjänstgöring i Jämtlands och Väster- norrlands län 1/2 poäng per läsår under högst tio läsår. Dessa tilläggsmeriter har fastställts av skolöverstyrelsen dels för att råda bot på lärarbristen i Norr- land, dels för att underlätta för lärare som tjänstgjort någon tid i Norrland att framgångsrikt konkurrera om tjäns- ter längre söderut om de har svårighe- ter att anpassa sig till Norrlandsklima- tet.

Medan man kan förmoda att lärar- tjänsterna vid de europeiska utlands- skolorna kommer att bli eftersökta, är det svårare att förutsäga hur utveck- lingen kommer att gestalta sig beträf- fande utlandsskolorna i andra världsde- lar med primitivare förhållanden och det ofta svårare klimat som där kan råda.

U [redningen föreslår därför att tjänst- göring utomlands skall i merithänseen- de tills vidare likställas med tjänstgö- ring inom landet.

Tjänstgöring vid utlandsskola, liksom

all utlandstjänstgöring, ställer stora krav på tjänstemannens förmåga till anpassning och 'till samarbete med per- soner av olika tänkesätt, religion och allmän bakgrund. Det är därför icke alltid givet att en lärare, hur väl meri- terad, kunnig och vidsynt han må vara i sitt arbete, lämpar sig för sådan tjänst- göring i ett visst land. Eftersom utlands- lärarna delvis kan betraktas som repre- sentanter för svensk kultur, är det vik— tigt att eventuella konflikter mellan lärare och medborgare eller grupper i ett annat land i nödfall kan lösas genom att läraren antingen befrias från för- ordnandet eller förflyttas av utlands- skolnämnden. Sådan åtgärd kan givet- vis även aktualiseras genom att en skola eller ett stadium blir överflödigt. Den i detta sammanhang erforderliga förflyttningsskyldigheten syns vara till- fredsställande reglerad genom stats- tjänstemannalagen 11 och 12 55.

3.1.2.7 Arbetsuppgifter Arbetsuppgifterna för utlandslärarna bör i princip vara desamma som för lärare i skolor i Sverige. Med tjänstens karaktär följer att utlandslärarna bör vara beredda att åta sig tjänstgöring även på sådana skolstadier för vilka de ej erhållit utbildning. Det är sålunda önskvärt att folk- och småskollärare vid behov utöver sin tjänstgöringsskyldig- het eller som fyllnadstjänstgöring åtar sig handledning av korrespondensstu— dier på högstadiet. Om handledningen fullgörs utöver tjänstgöringsskyldighe- ten, bör timlärararvodet tillgodoräknas enligt nedanstående tabell.

Tabell 3:1 Beräkning av tjänstgöringen vid hand- ledd korrespondensundervisning Handledning av 12 elever beräknas motsvara en full lärartjänst om 24 vec- kotimmar. Vid lägre elevantal beräknas lärarbehovet enligt följande skala:

Handledning av Motsvarar i tjänstgöring

1 elev 3 vtr 2 elever 6 » 3 >> 8 » 4 >> 10 » 5 » 12 >> 6 » 14 » 7 » 16 >> 3 >> 18 » 9 >> 20 » 10 >> 22 » 11 >> 23 »

Likaså är det önskvärt att utlands- lärarna då behov därav finns åtar sig undervisning i svenska ämnen för vux- na och för sådana utlandssvenska barn som går i utländsk skola, eller att de fungerar som ledare för studiecirklar över Sverige och svenska förhållanden m.m. Sådan verksamhet bör även kun- na ha karaktären av fyllnadstjänstgö— ring, om den egentliga skoltjänstgöring- en inte helt fyller tjänsten. Däremot bör i lärartjänsten inte ingå uppgifter av administrativ natur i större utsträck- ning än i Sverige. Några extra uppdrag att ordna med fester eller sammankoms- ter inom svenska sammanslutningar Iskall heller ej ingå i lärartjänsten, även om en lärare givetvis icke bör vara förhindrad att på fritid åta sig såda- na uppdrag.

Så snart mer än en lärare anställts vid en skolenhet, bör en studierektor utses. Denne bör i första hand vara en av de vid skolan anställda lärarna, men som studierektor bör även kunna för- ordnas annan lärare på platsen som inte är anställd vid skolan. Det senare torde i vissa fall kunna vara lämpligt, om en lärare finns som på skolorten är an- ställd som biståndsexpert och har såväl skoladministrativ erfarenhet som erfa- renhet av förhållandena i skollandet. För varje studierektorstjänst fastställer utlandsskolnämnden efter samråd med Skolstyrelsen den nedsättning i under— visningsskyldigheten som skall tillämpas.

Om studierektor inte är lärare vid skol- enheten, utgår arvode vilket fastställts så, att det motsvarar dels timlärarar- vode för det antal nedsättningstimmar som gäller för tjänsten, dels det egent- liga studierektorsarvodet.

Uppgiften att vara skolledare vid en skola utomlands torde skilja sig avse- värt från uppgiften att vara rektor vid en skola i Sverige. En rektor i Sverige har tyngande administrativa uppgifter. Han skall svara för att av Skolstyrelsen beslutade åtgärder verkställs och ha inseendet över ekonomipersonal, han skall svara för all korrespondens med myndigheter och med allmänhet. Dess- utom skall han'vara skolans pedagogis- ke ledare. Skolledaren vid en utlands- skola, där isoleringen från hemlandets pedagogiska miljö är starkt markerad, bör framför allt vara pedagog och peda- gogisk ledare. De svårigheter undervis- ningen i en främmande miljö medför hör särskilt beaktas vid val av denne be- fattningshavare. Det torde vara svårt att på dessa tjänster erhålla personer som dessutom är vuxna uppgiften att handha praktiska detaljer i kontakt med främmande myndigheter. Studierektors uppgifter bör därför begränsas till den pedagogiska delen av de vanliga rek- torsuppgifterna, medan skolstyrelserna själva bör svara för sådana uppgifter som anskaffande och underhåll av byggnader och inventarier och kontak- ten med utländska myndigheter.

Om Skolstyrelsen finner att studie- rektor är kvalificerad för administrati- va uppgifter och dessutom har erfaren— het av de lokala förhållandena i skollan- det, är det givetvis lämpligt att han ut- nyttjas även för administrativt-praktis- ka uppgifter i samband med skolans skötsel. Sådant arbete bör dock ej nor- malt ingå i tjänstgöringsskyldigheten.

För varje studierektorstjänst bör fast- ställas en särskild instruktion upprät-

tad i anslutning till en norma-linstruk- tion som utarbetats av utlandsskolnämn- den.

31.28 Ferier, tjänstledighet, vikariat Skolåret vid utlandsskolorna förutsätts få samma längd som i Sverige. Fe- rierna för lärarna kan därför få samma omfattning som här, även om de på grund av lokala förhållanden kommer att förläggas till annan del av året. Om möjligt bör dock en del av lärarnas ferier förläggas till sådan tid att lärar- na har möjlighet att deltaga i fortbild- ningskurser i Sverige, vilka syns vara av särskilt värde för utlandslärare. Det bör även ligga i utlandsskolnämndens intresse att då så är lämpligt anordna särskild fortbildning för utlandslärare med hänsynstagande till de problem som är särskilt aktuella för dessa. Sär- skilt syns det angeläget att utlandslä- rarna vid sina besök i hemlandet får kännedom om vik-tigare reformer på olika områden och om viktigare ut- vecklingstendenser i Sveriges samhälls- liv, så att de i sin undervisning kan ge en aktuell kontakt med hemlandet. Med hänsyn till den begränsning i studierektors arbetsuppgifter som före- slås syns det icke vara nödvändigt att studierektor tjänstgör större delen av ferierna. Förberedelse- och avslutnings- arbetlena för läsåret torde vara av unge- fär samma omfattning som för en stu- dierektor i Sverige och även studierek— torerna utomlands bör därför kunna åtnjuta ferier som endast avkortas nå- got i början och slutet. Bland dem som söker förordnanden vid utlandsskolorna tord-e de flesta vara lärare som redan innehar ordina- rie tjänst i Sverige. Länsskolnämnderna förutsätts bevilja dessa tjänstledighet i full utsträckning för tjänstgöring vid utlandsskola. Lärare som innehar extra ordinarie anställning syns böra avträda

denna vid förordnandet för att inte onödigtvis blockera sådana tjänster. Ut- landsskolnämnden bör ha till uppgift att i god tid före utlandsförordnandets slut vara läraren behjälplig med att få lämpligt förordnande i Sverige. Om det inträffar att en utlandslärare under löpande förordnande av en eller annan orsak behöver tjänstledighet, kan detta givetvis vålla stora svårigheter för utlandsskolan, eftersom det är svårare att anskaffa lämplig vikarie än i Sverige. För att såväl frågan om tjänstledighet som frågan om vikarie skall kunna avgöras smidigt och snabbt syns det vara lämpligt att vederbörande skolstyrelse får rätt att avgöra dessa ärenden, om tjänstledigheten omfattar sex månader eller kortare tid. Vid läng- re tjänstledigheter och vikariat bör des- sa ärenden avgörasav utlandsskolnämn— den, som givetvis även vid behov bör vara Skolstyrelsen behjälplig med att anskaffa lärare för sådana kortare vi- kariat som tillsätts av styrelsen.

3.1.3 Lokaler och stadigvarande under- visningsmateriel vid utlandsskolorna Av framställningen i kap. 2 framgår att lokalerna vid-utlandsskolorna dis- poneras av skolföreningarna på olika villkor. De skölor som drivs i nära an— slutning till en svensk utlandsförsam- ling, dvs. i'Berlin, Paris och London, disponerar på mycket förmånliga vill- kor lokaler tillhöriga'ifrågavarande för- samling. Andra, fristående skolföre- ningar som exempelvis de i Parede och Madrid, hyr'lokaler i privathus till ordinarie'marknadspriSer. I Hongkong disponeras lokaler tillhöriga en svensk industri med intresse av att skolan fun- gerar väl. Slutligen disponerar flera skolor i Asien och Afrika lokaler 'till- höriga olika samfund, vilka samtidigt själva är huvudmän för skolverksam- heten.

Det syns vara väsentligt att sådana bestämmelser införs att statsbidrag till lokalkostnaderna kan utgå oberoende av de villkor under vilka lokalerna disponeras. Utredningen föreslår där- för att statsbidrag skall kunna utgå till hela hyreskostnaden i de fall då skol- föreningen hyr skollokaler. Beträffande lokalernas storlek skall så långt möjligt gälla samma principer som i Sverige. Det måste ankomma på utlandsskol- nämnden att avgöra de särskilda fallen. Det bör sålunda vara nämndens sak att vägra eller reducera statsbidrag till lokalhyra på grund av lokalernas brist— fällighet beträffande utrymme, sani- tär standard i övrigt eller belägenhet. Även de i Sverige gällande minimi- siffrorna för skoltomtens areal hör till- lämpas vid utlandsskolorna om detta ej möter särskilda svårigheter. Viktigt är att utlandsskolnämnden har möjlighet att som villkor för statsbidrag till skol- lokaler föreskriva att skolan förläggs till en sådan plats att den kan nås av vissa grupper av utlandssvenska barn i närheten. Med andra ord skall sko- lan i exempelvis en stad med större svensk bosättning förläggas så centralt som möjligt med hänsyn till svens— karnas bosättning på platsen. Om de svenska normerna för skollokalernas standard överskrids, bör detta ej hind- ra att statsbidrag utgår, men bidraget bör då begränsas till sådant belopp att det svarar mot kostnaderna för lokaler av normal standard. Om en skolför- ening skulle önska inrätta en skola av högre standard än som är vanligt i Sverige och sålunda vad hyreskostna- derna beträffar överskrider statsbidra- get, bör det observeras att avgift för undervisningen under inga omständig- heter får uttas av elever i grundskolan.

Under vissa förutsättningar torde det vara mera ändamålsenligt att skolför- eningen själv inköper en fastighet för

skolverksamheten. I sådant fall bör det icke vara uteslutet att skolföreningen erhåller statsbidrag även härtill. Möj- ligheten att svenska staten förvärvar en fastighet utomlands för skoländamål bör ävenledes beaktas, liksom även utvägen att skolföreningen beviljas ränte- och amorteringsfritt lån för ändamålet. En sådan investering från statens sida mås- te givetvis alltid föregås av en noggrann utredning rörande lönsamheten i rela- tion till hyreskostnader för en motsva- rande lokal och rörande byggnadens värde i alternativ användning. Omstän- digheter som härvid måste beaktas är bland annat möjligheterna att skaffa en ändamålsenlig och välbelägen skollokal, prissättningen på hyresmarknaden i re- lation till byggkostnaderna, möjlighe- terna att skaffa lämplig lärarbostad i anslutning till skolan, svenskkoloniens stabilitet numerärt och geografiskt och behovet av ett svenskt centrum för andra ändamål än skolverksamhet. Förutom till lokalkostnader förestår utredningen att statsbidrag skall utgå även till en första uppsättning stadig- varande undervisningsmateriel och bib- liotek. Detta bidrag, som föreslås utgå med 15 000 kr. per skola, bör tillfalla även de nu fungerande skolor som, en- ligt de av utredningen angivna princi- perna för minimiantal elever, beräknas fortsätta sin verksamhet även i fram- tiden. Det statsbidrag till skolbibliotek vid utlandsskolor som nu utgår från anslaget Bidrag till folkbibliotek före- slås i fortsättningen utgå med samma belopp (450 kr. per år) men hör av samordningsskäl belasta samma anslag som övriga bidrag till utlandsskolorna.

3.1.4 Skolsociala anordningar 31.41 Läroböcker och övrig under- visningsmateriet I Sverige erhåller alla elever i grund-

skolan fri undervisningsmateriel inklu- sive läroböcker. Utredningen finner att de utlandssvenska barnen bör jämstäl— las med de hemmasvenska även i detta avseende. Eftersom undervisningen i ut— landsskolorna väsentligen är svensk och överensstämmer med undervisningen i Sverige, är det viktigt att vid undervis- ningen sådana läroböcker används som är avsedda för den svenska grundsko- lan. Bidraget från staten bör lämp- ligen bestå däri att de läroböcker som skall användas efter rekvisition av skol- styrelsen anskaffas av utlandsskolnämn- den och sänds till skolan i erforderligt antal exemplar. Valet av läroböcker syns böra ske på motsvarande sätt som vid skolor i Sverige, dvs. skolstyrelsen beslutar efter förslag av studierektor vid utlandsskolan. Valmöjligheterna be- gränsas till sådana böcker som finns uppförda på läroboksnämndens förteck- ning, när det ej är fråga om t'extböcker i främmande språk. Till sådana text- höcker bör för de utlandssvenska sko- lornas del även kunna räknas vissa ny- börjarböcker. Det kan t.ex. tänkas att vid en svensk skola i England en nybörjarbok i engelska av den typ som används i Sverige icke lämpar sig väl på grund av elevernas förkunskaper i språket. I vissa fall kan en läsebok av- sedd för engelska skolor utgöra ett na- turligare underlag för undervisningen. I sådana fall då utlandsskolnämnden medgett undervisning i värdlandets språk —— även om detta är ett annat än engelska -— på låg- eller mellan— stadiet, vilket ofta kan synas befogat, torde det även kunna vara svårt att er- hålla lämpliga böcker framställda i Sverige. Även när man på högstadiet ut- bytt B—språket mot ett annat än de i Sverige förekommande torde det vara lämpligt att använda utländska böcker. Utlandsskolnämnden bör härvid genom kontakt med olika experter svara för

granskning och godkännande av böc- kerna.

Till övrig undervisnings- och för- brukningsmateriel som skall användas av eleverna själva bör statsbidrag utgå i form av ett schablonbidrag beräknat på grundval av elevantalet. Detta före- slås tills vidare utgå med 40 kr. per elev och är.

31.42 Skolskjutsar I Sverige erhåller elever i grundskolan som regel skjuts mellan hemmet och skolan på kommunens bekostnad, så snart skolvägens längd överskrider ett visst kilometerantal som kan variera inom olika kommuner.

Utredningen föreslår att dagliga re— sor till och från utlandsskolor subven- tioneras till 100 % om de sker med an- litande av reguljära fortskaffningsme— del. Föräldrarna bör stå för anskaffan- det av kort eller biljetter, varefter re— kvisition sker hos Skolstyrelsen av er- sättning för kostnaderna. Efter att ha verifierat kostnaderna rekvirerar sty- relsen nödiga medel hos utlandsskol- nämnden, som tillställer styrelsen med- len för utbetailning. Om särskilt färd- medel anlitas, bör Skolstyrelsen söka samordna skjutsningen, så att den orga- niseras så ekonomiskt som möjligt, var- efter statsbidrag till skjutskostnaderna utgår till ett belopp motsvarande högst 3 svenska kronor per elev och dag. Om privat bil anlitas, utgår ersättning mot— svarande bensinkostnaderna för sam- manlagda vägsträckan inklusive tom- körning med en mindre bil, dvs. en liter per 10-tal km. Om föräldrar fö- redrar att köra elev i egen bil på en sträcka, där allmänna färdmedel utan olägenhet kan användas, bör ersätt- ningen begränsas till det belopp som skulle ha utgått om sistnämnda färdme- del utnyttjats.

3.143 Skolinackordering Vid de intervjuer representanter för ut- redningen gjort med utlandssvenskar i olika europeiska städer har i allmän- het icke anmälts något större intresse för inrättande av elevhem vid utlands- skolor. Vid bedömandet härav måste emellertid hänsyn tas till att utred- ningens representanter vid sina besök hos utlandsskolor i stort sett råkat en- dast svenskar bosatta på själva skolor- ten. En rundfråga bland svenskar bo- satta ute i provinsen skulle måhända ha gett ett annat resultat. Därpå tyder de slutsatser vartill man kommit vid en utredning rörande svensk skolgång i Storbritannien, som företagits av Ut— landssvenskarnas Förenings ombud i London, direktör Lars Sjöwall. Enligt denna är intresset för svensk skolgång synnerligen stort bland svenska med- borgare bosatta i Storbritannien. Under- laget syns möjliggöra en skola med åt- minstone dubbelt så stort elevantal som den nuvarande svenska skolan i Lon- don — detta under förutsättning att internatmöjligheter under arbetsvecka eller termin kan erbjudas de elever som ej bor i centrala London. En blick på det potentiella elevmaterialets geogra- fiska spridning utanför centrala Lon- don visar, att medan detta täcker en- dast 18 % av det totala barnantalet ej mindre än 37 % bor inom »Stor- London», dvs. relativt nära skolan men ändå alltför långt borta för att kunna besöka den dagligen med ut- nyttjande av befintliga kommunikatio— ner. Dessa 37 % skulle kunna utnyttja den svenska skolan, om möjlighet till >>veckoförläggning» funnes. Återståen- de 45 % bor i många fall så långt bort att »terminsförläggning» skulle erford- ras. Även i Frankrike har liknande argu- ment framförts för behov av ett elev- hem i anslutning till svenska skolan.

Den skolkommitté som 1963 tillsattes gav i sin rapport uttryck för behovet genom att hänvisa till

a) nödvändigheten av ett tillräckligt stort elevunderlag för att göra skolan så bra som möjligt och därmed också at- traktiv för parissvenskarna;

b) att ett elevhem skulle ge de för- äldrar som nu är bosatta i Paris utkan- ter en möjlighet att låta sina barn gå i svenska skolan, vilket av kommunika- tionsskäl nu inte är möjligt. Möjligheten skulle naturligtvis också stå öppen för de svenskar som bor i franska landsor- ten utan tillgång till svensk skola;

e) att svenska föräldrar som planerar att inom en nära framtid söka arbete i Paris kan tänkas vara intresserade av att låta barnen börja skolgång i Paris innan överflyttningen ännu skett, huvudsak- ligen för att göra övergången på för barnet lämpligaste tidpunkt och ej nöd- vändigtvis vid anställningens början. Likaså har man velat lämna möjlighe- ten öppen för föräldrar bosatta i Sve- rige att sända sina barn till svenska skolan i Paris för fullgörande av skol- gången varigenom dessa samtidigt finge lära känna ett av våra kulturländer när- mare. Kommittén har funnit att ett elev- hem i Paris skulle öka skolans elev- tillgång med ca 30 elever. Även från svenskar boende i Spanien, exempelvis i Barcelona och Sevilla, har framhållits att det vore önskvärt att ett elevhem in- rättades i Madrid för de svenska barnen som önskade gå i den svenska skolan där. Antalet sådana barn syns dock inte vara så stort att ett elevhem skulle kunna fyllas av dessa. I viss utsträck- ning inackorderas svenska barn från den spanska landsorten hos 'svenska familjer i Madrid.

I Tyskland, där utredningen besökt Frankfurt allt/[ och Diisseldorf, och i Wien, som liksom nyssnämnda städer saknar svensk skola, syns föräldrarna

ofta ha den inställningen att de lika gärna kan sända hem barnen till Sve- rige, om de ändå måste ha dem inackor- derade. Flygavståndet till Sverige tycks i många fall inte betyda så mycket, att föräldrarna anser sig få mindre kontakt med barnen om de är inackor- derade i Sverige än om de skulle bo på exempelvis tredjedelen av avståndet. Fördelen av att ha barnen i svensk mil- jö anses i många fall uppväga de ökade reskostnader skolgång i Sverige föror- sakar. Dessutom anser många föräldrar som flyttar utomlands att det är en alltför stor påfrestning för barnen om de på en gång skils både från sin gam- la skolmiljö i Sverige och från hem- miljön.

Jämte de skolförhållanden som be- rörts för ovan nämnda länders vid- kommande har utredningen uppmärk- sammat det faktum att ett visst behov kan föreligga av elevhem i samband med svenska skolor i utomeuropeiska länder. Utredningen är principiellt av den uppfattningen att det icke är "lämp- ligt att de svenska barnen alltför myc- ket isoleras. Däremot kan det befinnas lämpligt att på vissa större orter där flera utlandssvenska familjer bor och där för deras barn en utlands- svensk externatskola upprättats —— jäm- väl inackorderingsmöjligheter ordnas för svenska barn från regionen. Därvid bör beaktas att ett sådant sammanfö— rande till en större skola av barn som ändå måste inackorderas skulle följa den princip om »centralskola» som va- rit ledande vid den svenska skolrefor- men.

Utredningen finner att inrättande av elevhem vid utlandssvensk skola kan medföra tydlig förbättring av utlands- svenskarnas skolförhållanden. Dels kan ett tillskott av internatelever vid vissa skolor ge möjlighet till förbättring av skolformen och ökning av valmöjlighe-

terna, dels kan inrättande av ett elev- hem bidra Itill utjämningen av skolvill- koren för svenskar bosatta på den ut- ländska landsorten och utlandssvenskar i storstäder, dels får barnen kortare av- stånd till skolorten och därmed ökade möjligheter till hemresor över helger och lov. Mot dessa fördelar måst-e ställas nackdelen med trefaldig miljöanknyt- ning för eleverna och de relativt höga kostnaderna för anläggande och drift av ett elevhem.

Utredningen föreslår att statligt stöd skall kunna utgå till elevhem i Paris och London och eventuellt i någon annan större stad i Europa där svensk utlands- skola finns liksom på någon ort i In- dien och Östafrika. En förutsättning för statsbidrag skall vara att utlandsskol— nämnden efter noggrann utredning fin- ner verkligt behov av elevhem föreligga. Beslut i ärenden rörande statsbidrag till elevhem vid utlandsskolor bör fattas av Kungl. Maj:t, som även för varje sär- skilt fall bör besluta om bidragsbelop- pets storlek.

31.4.4 Skolmåltider

I Sverige åtnjuter eleverna inom de allra flesta kommuner förmånen av fria skolmåltider. Särskilt statsbidrag utgick tidigare till kommunernas kost- nader härför, men detta särskilda bi- drag upphörde att utgå den 1 januari 1966. Utredningen är av den uppfatt- ningen att önskemål om Skolmåltider inte förekommer i lika stor omfattning bland utlandssvenska familjer som bland familjer i Sverige. Till en del kan detta bero på att de utlandssvenska mödrarna inte i lika stor utsträckning som hemmasvenska har förvärvsarbete. Utredningen föreslår emellertid att stats- bidrag skall utgå med kr 1 per elev och läsdag till kostnaderna för skolmål-

tider vid de utlandsskolor där styrelsen beslutar att sådana skall anordnas.

3.145 Skolhälsovård Vid den obligatoriska skolan i Sverige skall läkarundersökning ske av alla ny- inskrivna elever. Därefter skall elever- na undersökas minst två gånger under skoltiden samt i årskurs 9. Behovet av läkarundersökning torde vara minst li- ka stort för elever i utlandsskolor som i svenska skolor. Utredningen finner att påfrestningar som miljöbyte och klimatbyte motiverar att läkarundersök- ningarna utförs till och med något of- tare vid utlandsskolorna än här hem- ma. Undersökning föreslås därför äga rum minst vartannat är, förutom vid inskrivningen. Till läkararvodet bör bi- drag utgå med 10 kronor per elev och år.

För att omhänderha de allmänna upp- gifterna avseende bevakning av lokaler- nas ändamålsenlighet ur hygienisk syn- punkt bör vid varje skolenhet av m- landsskola finnas en skolläkare. Denne bör även vid större skolor hålla mot- tagning för eleverna på regelbundet äter- kommande tider. Denna mottagning bör icke nödvändigtvis äga rum i skolans lo- kaler utan kan med fördel förläggas till läkarens ordinarie mottagning. över- enskommelse om tid och plats bör träffas mellan skolans styrelse och ve- derbörande läkare. Utlandsskolnämnden bör starkt betona vikten av att skolläkar- organisationen verkligen fungerar vid utlandsskolorna och i görligaste mån övervaka att bestämmelserna om skol- hälsovården verkligen efterlevs.

Eftersom utlandsskolenheterna i re- gel är små, syns kontinuerligt arbete in- te finnas för en skolsköterska med re- gelbunden mot-tagning. I och med att elevantalet i klasserna är litet kan även kontakten mellan lärare och elever bli sådan att läraren kan räcka till för de

allmänt människovårdande uppgifter som ofta är det viktigaste inslaget i skolsköterskans arbete. Varje skola bör dock ha kontakt med en sköterska som kan anlitas vid förekommande behov.

3.1.5 Huvudmannaekapet vid utlandssko- lor

Såsom omnämnts i 2.2.1.1 förekommer vid de nuvarande svenska utlandssko- lorna huvudmannaskap av helt olika karaktär. I de fall där huvudmannen har sitt säte i Sverige har utredningen vid sina enkäter kunnat konstatera att huvudmannen har relativt små möjlig- heter att påverka skolans skötsel och huvudsakligen är ekonomisk garant för skolan. Aktiva ingripanden i skolans skötsel kan en huvudman i Sverige rim- ligtvis inte göra om skolan är belägen i Afrika eller Asien. Utredningen finner det därför angeläget att när statsbidrag i större utsträckning föreslås utgå till utlandsskolorna huvudmannen verkli— gen är verksam på den ort där skolan drivs. Det torde även vara till lfördel för verksamheten om de personer, som tillsammans bildar den förening som utgör huvudmannen, själva har ett per- sonligt intresse av skolverksamheten, exempelvis genom att de har barn i skolan i fråga.

I de beslut som hittills fattats röran— de statsbidrag till utlandsskolor och i vilka man beviljat statsbidrag till en svensk skolförening för driften av en skola på viss plats, har några krav på huvudmannen för skolan och samman- sättningen av dess styrelse hittills ej uppställts. Det har i allmänhet varit tillräckligt att en trovärdig person på en utländsk ort uppgett sig represen- tera en svensk skolförening som bil- dats därstädes. Utredningen finner ett sådant förhållande i fortsättningen icke vara tillfredsställande. Med det ekono- miska ansvar och de förvaltningsupp-

gifter som kommer att åligga huvud- mannen syns det vara befogat att vissa bestämmelser rörande huvudmannens styrelse och skolans styrelse utfärdas. I Sverige sker beträffande huvudman- naskapet för skolorna en gradvis över- gång till kommunalt huvudmannaskap. Om man till utlandsskolorna överför den tanke som ligger bakom denna konstruktion av huvudmannaskapet, ter det sig naturligt att som huvudman för en utlandsskola står en förening anknu- ten till orten eller området och med driften av en skola som huvudsyfte. En bestämmelse om att en svensk utlandsskola skall drivas av en skolför- ening som bildats särskilt för ändamålet vore av föga värde om man inte sam— tidigt föreskreve att föreningen skall ha ett visst antal medlemmar och att föreningen skall ha en styrelse av fast sammansättning. Dessutom måste be- stämda regler utformas för samman- sättningen av den styrelse som närmast skall svara för driften av skolan och utföra huvudmannens uppdrag. Utred- ningen finner det därför lämpligt att som villkor för statsbidrag till en skola skall gälla att dess huvudman utgörs av en förening med minst 10 medlemmar. För denna förening bör finnas en sty- relse med säte i skolans verksamhets- land. Denna styrelse skall närmast handha själva skolföreningens angelä- genheter och dess sammansättning skul— le i och för sig inte behöva regleras genom närmare centrala bestämmelser från Sverige. Emellertid finner utred- ningen att det från flera synpunkter är ändamålsenligt att den skolstyrelse som bör finnas vid varje skola generellt har samma sammansättning som för- eningens styrelse. Skolstyrelsens upp- gift bör vara att ha en allmän tillsyn över skolenheten och svara för dess funktion. Särskilt bör skolstyrelsen handha de angelägenheter i fråga om

skolenheten som är att hänföra till för- valtning och rör verkställande av beslut som berör skolan, vare sig dessa beslut fattats av skolföreningen eller av sådan svensk myndighet som har att öva in— seende över skolan. Skolstyrelsen bör med andra ord i huvudsak ha sådana uppgifter som svarar mot en kommunal skolstyrelses uppgifter i Sverige. Efter- som en styrelse för en utlandsskola, som är relativt isolerad från kontakter med Sverige, har större möjligheter att på- verka en skolas allmänna inriktning och utveckling än en skolstyrelse har här i landet, är det betydelsefullt att samman- sättningen av skolstyrelsen regleras. För den myndighet som i Sverige har att administrera utlandsskolorna är det betydelsefullt att åtminstone en av styrelseledamöterna i varje skolas sty- relse har sådana kvalifikationer att han kan sköta de administrativa upp- gifter och den kontakt med svenska myndigheter som åligger skolstyrelsen. Med hänsyn härtill bör en av ledamö- terna utses av utlandsskolnämnden. Vid sammanträden med skolstyrelser inom svenska kommuner skall skolche- fen närvara men äger icke rätt att delta i besluten. Däremot har han rätt att del- ta i överläggningarna och att få sin sär- skilda mening antecknad till protokol- let. Denna bestämmelse garanterar skol- styrelsen tillgång till pedagogisk sak— kunskap vid dess sammanträden och förhindrar samtidigt att skolchefens synpunkter får för stort inflytande vid sammanträdena. Förhållandena vid utlandsskolorna och inom de svenska kommunerna är ej helt likartade. De personer som väljs till ledamöter av en kommunal skolstyrelse är till större delen sådana som i det offentliga livet visat intresse för uthildningsfrågor och genom sin verksamhet förvärvat sak- kunskap på området. Det kan inte för- utsättas att varje svenskkoloni har till-

gång till personer med sådana kvalifi- kationer. Denna synpunkt syns tala för att studierektor i en u'tlandsskolas sty— relse borde få större inflytande än mot— svarande befattningshavare har inom svenska skolstyrelser. Om studierektor vid utlandsskolorna får ställning som le- damot av skolstyrelsen ochintebara äger rätt att delta i förhandlingarna, får man en garanti för att kontinuerlig kontakt hålls med skolutvecklingen i Sverige, eftersom utredningens förslag om jäm- förelsevis korta förordnanden av stu- dierektorer och lärare syftar till en viss omsättning på dessa poster. Sko-l- chefen bör sålunda vara självskriven ledamot av skolstyrelsen.

I övrigt föreslår utredningen att fem ledamöter av styrelsen utses av skol- föreningen på föreningsmöte. Skol- styrelsen erhäller alltså sju ledamöter. De suppleanter som utses för varje le- damot utses på samma sätt som de ordinarie ledamöterna. Studierektors suppleant bör vara en av kollegiet ut- sedd lärare. Olika synpunkter kan läg- gas på de önskvärda kvalifikationerna hos ledamöterna. För att viss omsätt- ning skall ske på de poster som be- sätts av skolföreningen finner utred- ningen det lämpligt att minst tre av de av skolföreningen utsedda ledamöterna är föräldrar eller vårdnadshavare till elever vid skolan. För att å andra sidan en viss kontinuitet skall bibehållas inom skolans styrelse torde det vara önsk- värt, även om utredningen inte vill förorda att föreskrifter härom utfärdas, att exempelvis två av ledamöterna i skolstyrelsen väljs bland sådana perso- ner som genom minst två års vistelse i landet vunnit erfarenhet om förhållan- dena där och haft möjlighet att skaffa sig sådana förbindelser inom landet som kan vara till nytta för skolans verksamhet. Vidare finner utredningen det mot bakgrunden av hittillsvarande

praxis angeläget att understryka bety- delsen av kvinnlig representation i styrelsen.

Ordförande i styrelsen syns lämpli- gen böra utses av skolföreningen som därvid har att välja bland de ledamöter som den själv utsett och den leda— mot som utsetts av utlandsskolnämnden. Däremot anser utredningen att skolans studierektor icke bör kunna ifrågakom- ma till ordförandeposten inom styrel- sen. Ordföranden bör liksom övriga ledamöter utses för tre år. Efter två sådana mandatperioder bör dock ord- föranden icke kunna omväljas. Vice ordförande i styrelsen och andra funk- tionärer såsom sekreterare och skatt- mästare utser styrelsen inom sig själv.

3.1.6 Utlandsskolnämnden 3.1.6.! Utlandsskolnämndens uppgifter De uppgifter utredningen avser skola handläggas av utlandsskolnämnden kan indelas i uppgifter som direkt rör u-t- landsskolorna och uppgifter som berör utlandssvenskarnas skolproblem men som syftar till åtgärder här i landet. Beträffande utlandsskolorna är en av utlandsskolnämndens viktigaste uppgif- ter att skaffa lärare till dessa. Ut- landsskolnämnden har i detta avseende att göra sig underrättad om behovet av lärare vid de olika skolorna och att därefter ledigförklara ett däremot sva- rande antal tjänster. Sedan ansökningar till tjänsterna inkommit till respektive länsskolnämnder och vid dessa försetts med vederbörliga yttranden, insänds ansökningarna till utlandsskolnämnden. I den mån ansökningarna avser ämnes- lärar- eller adjunktstjänster, dvs. i för- sta hand tjänster på grundskolans hög- stadium, sänds ansökningarna till skol- överstyrelsens meritkontor för beräk— ning av lärarnas meriter. Beträffande småskollärare och folkskollärare ut—

förs meritberäkningen vid utlandsskol- nämnden, liksom motsvarande tjänster meritberäknas vid länsskolnämnderna med avseende på skolor i Sverige. Om tiden medger sänds, sedan meritberäk- ningen skett, ansökningar och merit— handlingar i övrigt till styrelsen för den skola ansökningarna avser. Skol- styrelsen tar ställning till vilken (eller vilka) av lärarna den anser vara mest meriterad och lämpad för tjänsten och avger förslag på grundval av denna be- dömning. Styrelsens förslag sänds där- efter tillsammans med merithandling- arna till utlandsskolnämnden, där de- finitiv tillsättning sker.

De lärare som insänt ansökningar till tjänster vid utlandsskolor men som icke vid ansökningstillfället kunnat antas såsom lärare, bör såsom föreslagits i 3.1.2.2 få möjlighet att låta sina an- sökningar kvarligga för att de skall kunna ifrågakomma till motsvarande tjänst vid annat senare tillfälle. Vid hastigt uppkommande vakanser bör ut- landsskolnämnden därigenom kunna med relativt kort varsel anskaffa lämp- lig vikarie. Detta underlättas ytterligare genom att utlandsskolnämnden upprät- tar ett register över lärare som är villi- ga och lämpliga för tjänst vid utlands- skola. Detta register bör ständigt hållas aktuell-t.

Utlandsskolnämndens befattning med utlandslärarna begränsar sig emellertid icke enbart till tillsättningen. Nämnden skall även vara den myndighet som har att svara för utlandslärarnas löner. Vid slutet av varje läsår bör därför styrelsen vid utlandsskolorna till utlandsskol- nämnden insända förslag till organi- sation för kommande läsår. Detta för- slag granskas av utlandsskolnämnden, som därefter har att meddela beslut angående organisationen till vederbö- rande skolstyrelse. På grundval av den sålunda godkända organisationen utan-

ordnar utlandsskolnämnden i förskott halvårsvis till vederbörande ambassad de lönemedel som beräknas utgå enligt den beslutade organisationen. Ambas- saden utbetalar lönerna månadsvis di— rekt till lärarna och slutredovisning av kostnaderna inges halvårsvis i efter- skott till utlandsskolnämnden, som har att balansera överskott respektive un- derskott till påföljande halvår. På sam- ma sätt utbetalar utlandsskolnämnden med ledning av den godkända orga- nisationsplanen och övriga uppgifter efter rekvisition halvårsvis i förskott till skolans styrelse statsbidrag till övriga delar av skolans verksamhet. Slutredo- visning och balansering sker i efter- skott även beträffande dessa statsbi— dragsformer. Som mellanhand vid ut- betalningar även till skolans styrelse beräknas vederbörande svenska beskick- ning eller konsulat fungera.

Frågor rörande inrättande av utlands- skolor torde även komma att utgöra en omfattande del av utlandsskolnämndens arbete. När framställning om inrättande av en utlandsskola inkommer till ut- landsskolnämnden, bör denna snarast bilda sig en uppfattning om den troliga utvecklingen av befolkningsunderlaget i den tänkta skolans rekryteringsområde. Detta är av betydelse bl.a. för en be- dömning av hur stora investeringar som bör göras i skolan, i vilken mån en samordning bör ske av elevunder- laget på orter inom resavstånd från varandra eller om sådan samordning kan gynnas genom anläggande av elev- hem vid utlandsskolan. Vid dessa be- dömningar bör utlandsskolnämnden ta kontakt med sådana organ som kan förutsättas ha överblick över utveck- lingen, exempelvis utrikesdepartemen- tet, SIDA, Utlandssvenskarnas förening, Exportföreningen m.fl.

Frågor rörande inrättande av ut- landsskolor bör kunna avgöras av

nämnden själv, medan däremot frågor rörande inköp eller nybyggnad av 10- kaler för sådan skola bör avgöras av Kungl. Maj:t efter förslag från utlands- skolnämnden.

Såsom nämnts i det föregående sak- nar lärarna vid utlandsskolorna myc- ket den kontakt med pedagogisk ut- veckling och pedagogisk verksamhet i Sverige som de är vana vid från hem- landet. Om utlandsskolornas funktion skall kunna förbättras och undervis- ningen där bli likvärdig med den som ges vid skolor i Sverige, erfordras att en kontinuerlig pedagogisk tillsyn och rådgivning ordnas även för utlandssko- lorna. Utlandsskolnämnden bör svara för dessa uppgifter och bör i inspek- tionshänseende erhålla samma ställning gentemot utlandsskolorna som länsskol- nämnderna intar beträffande skolor i Sverige. Utlandsskolnämnden bör ges möjlighet att genom sin chefstjänsteman och genom särskilt utsedda experter — vilka även bör kunna utgöras av nämn- dens ledamöter — tid efter annan besö- ka utlandsskolorna för att där ta del av verksamheten och bistå skolorna med råd och anvisningar såväl i pedagogiskt avseende som i fråga om allmän orga- nisation och administration. Sådana be- sök bör förekomma regelbundet med inte alltför långa mellanrum _ minst vart tredje år vid varje skola — och dessutom då särskilda omständigheter påkallar besök från nämndens sida. De besökande bör med hänsyn till än- damålen med besöken vara väl orien- terade om förhållandena inom skolvä- sendet i Sverige och stå i nära kontakt med det praktiska arbetet inom detta.

Inrättandet av utlandsskolor torde icke helt kunna göras beroende av ini- tiativ från utlandssvenskarna själva. Ut- landsskolnämnden bör även själv ha uppmärksamheten riktad på sådana om- råden där svenskkoloniseringen utveck-

las på ett sådant sätt att anläggande av en svensk skola är tänkbart. Då nämn- den finner att den svenska bosättningen inom ett område är tillräckligt stor för att kunna utgöra underlag för en svensk skola, bör den vidta åtgärder för att närmare utröna underlagets tillförlitlig- het och framtidsperspektiv. Den bör i dessa fall, eventuellt via organisationer med verksamhet bland utlandssvenskar- na, ta initiativet till underlagsundersök- ningar och prognoser beträffande bo- sättningen i området. För att smidigt kunna följa utvecklingen bör nämnden ha kontinuerlig kontakt med organisa- tioner bland utlandssvenskarna, helst därigenom att någon av nämndens leda- möter representerar sådan förening. Eftersom undervisningen vid utlands- skolorna innebär åtskilliga pedagogiska problem av sådan art som icke före- kommer vid skolor i Sverige, bör ut- landsskolnämnden hålla uppmärksam- heten riktad även på den pedagogiska sidan av dessa skolors verksamhet. Nämnden bör sålunda söka efter lämp- liga forskningsobjekt och vidarebeford- ra förslag härom till sådana instanser i Sverige som handhar pedagogisk forsk- ning. Däremot syns det ej lämpligt att nämnden själv ägnar sig åt egentlig forskning.

En viktig del av utlandsskolnämndens arbete kommer att bestå i den infor- mation och den service som nämnden skall tillhandahålla utlandssvenska för— äldrar. Utlandsskolnämnden bör i för- sta hand i form av tryckta broschyrer eller folders tillhandahålla utlandssven- ska föräldrar upplysningar om de skol- möjligheter som står deras barn till buds i främmande länder. Kännedom om detta informationsmaterial bör spri- das av de myndigheter och organisa- tioner med vilka utlandssvenskar och blivande utlandssvenskar står i förbin- delse, exempelvis utrikesdepartementet

jämte beskickningar och konsulat, SIDA, upplysningsberedningen, Svenska In- stitutet, och av företag som bedriver verksamhet utomlands. Skrifterna bör även tillhandahållas av centrala och regionala skolmyndigheter. Utöver den- na allmänna verksamhet hör utlands— skolnämnden även kunna tillhandagå utlandssvenska föräldrar med råd och upplysningar i skolfrågor mera direkt via brevkontakt, telefon eller personligt besök. Nämndens verksamhet bör sålun- da syfta inte enbart till allmän infor- mation utan även till individuell råd— givning med hänsyn till de speciella förhållandena i varje enskilt fall. Den- na rådgivning förutsätter att utlands- skolnämnden har kontinuerlig överblick över skolmöjligheterna för utlands- svenskars barn såväl i utlandet som här hemma, vilket kräver översikt över tillgängliga platser vid internatskolor, i elevhem och i privata inackorderings- familjer.

Parallellt med dessa informativa upp— gifter är det naturligt att utlandsskol- nämnden även åtar sig vissa planerings- uppgifter som rör skolinackorderingen. Sålunda bör nämnden arbeta för att möjligheter till inackordering finns i anslutning till olika skolformer. Den bör fästa skolmyndigheters, sociala och administrativa myndigheters uppmärk- samhet på förekommande behov av detta slag och föreslå åtgärder för att tillgodose behovet. Nämnden bör även på lämpligt sätt skaffa sig kännedom om inackorderingshem på olika orter i landet, där man är villig att ta emot utlandssvensk ungdom. Den bör även i viss mån hålla sig informerad om arten av den omvårdnad som kommer barnen till del i de olika inackorderingshem- men och om de olika hemmens lämp- lighet för olika ungdomar. Lämpliga familjer bör, då så kan anses ända- målsenligt, uppmuntras att ta emot ut-

landssvenska barn som inackordering- ar. Den inhämtade kännedomen om inackorderingsmöjligheterna i landet skall kostnadsfritt vidarebefordras till de utlandssvenska föräldrarna. Den överblick över platstillgången vid in- ternatskolorna som nämnden bör efter- sträva underlättas därigenom att ut- landsskolnämndens ordförandetillikaär ordförande i den centrala intagnings- nämnd som föreslås sörja för intag— ningen i dessa skolor av utlandssvensk ungdom. I samma nämnd bör nämndens chefstjänsteman vara sekreterare (se 9.4.1).

I det föregående har framhållits att utlandsskolnämnden icke bör ägna sig åt pedagogisk forskning i egentlig me- ning utan endast komma med uppslag till forskningsområden som berör de utlandssvenska barnens problem. Däre— mot bör utlandsskolnämndens informa- tiva verksamhet utsträcka sig även till lärare och skolledare vid sådana skolor där utlandssvenska elever eller före detta utlandssvenska elever tas emot. Nämnden bör sålunda skaffa sig infor- mationer om de erfarenheter som görs av rektorer, lärare, kuratorer, psykolo- ger och elevhemsföreståndare på olika håll i landet rörande utlandssvenska barns skolproblem och möjligheterna att lösa dessa. Med tiden bör nämnden på så sätt kunna bli ett centrum för pedagogisk information på detta områ- de.

Ett av de största problemen för de utlandssvenska ungdomar som tillbring- at större eller mindre del av sin skoltid i utländska skolsystem är att få sina utländska betyg värderade och jämför- da med skolbetyg avgivna i Sverige. Beträffande sådana betyg som avser skolstadier nedanför högskolenivå bör utlandsskolnämnden ta sig an evalve- ring av dessa. Nämnden bör sålunda med tiden kunna skaffa sig en täm-

ligen omfattande erfarenhet av olika utländska skolbetygs värde och med ledning härav ge de utlandssvenska ele- verna råd beträffande de skolformer och de stadier där de närmast hör hem— ma här i Sverige. För övrigt bör över- gången mellan utländska och svenska skolor underlättas genom ett smidigt system för anpassningen, varigenom be- tydelsen av betygsjämförelser _— i den mån det icke gäller slutbetyg -— kan reduceras.

Vad beträffar värderingen av de ut- ländska betyg som svarar mot de svens- ka avgångsbetygen från gymnasium syns det knappast vara lämpligt att ålägga utlandsskolnämnden denna. Ef- tersom evalveringen av betyg på detta stadium i allmänhet syftar mot ett in- träde vid universitet eller högskolor, syns denna uppgift närmast ankomma på universitetsmyndigheterna. Ett sam- arbete mellan dessa och utlandsskol- nämnden bör emellertid av praktiska skäl äga rum.

3.1.6.2 Utlandsskolnämndens organisa- tion Som framgår av framställningen i det föregående förutsätts utlandsskolnämn- den få i huvudsak följande uppgifter: 1. att ha ledning och tillsyn av de svenska skolorna och'svensk undervis- ning utomlands,

2. att beträffande de svenska utlands- skolorna utöva samma funktioner som åligger länsskolnämnderna beträffande skolor i Sverige,

3. att svara för anställning och avlö- ning av lärare vid svenska utlandssko- lor,

4. att organisera utlandssvenska barns skolgång i Sverige, vilket innebär

a) pedagogisk rådgivning till skolor- na rörande de utlandssvenska elevernas inpassning i svenska skolor,

b) anskaffande av informationer nöd- vändiga för planeringen av internat- skolor, elevhem och andra inackorde- ringsmöjligheter,

5. att svara för information och råd- givning i skolfrågor åt utlandssvenskar.

Utredningen föreslår att nämnden skall bestå av fem ledamöter, vilka alla tillsätts av Kungl. Maj:t. Då det är viktigt att såväl skolerfarenhet som ut- landserfarenhet och juridisk erfarenhet finns representerade inom nämnden med hänsyn till dess skiftande uppgif- ter, syns det lämpligt att utrikesde- partementet ger förslag på en leda- mot, skolöverstyrelsen på två och Ut— landssvenskarnas Förening på en. Ord- föranden bör utses av Kungl. Maj:t efter gemensam beredning i utrikes- och ecklesiastikdepartementen. För verk- ställigheten av utlandsskolnämndens be- slut bör finnas ett kansli med en an- svarig chef och erforderlig kansliperso- nal.

Utredningen har även övervägt att till utlandsskolnämnden knyta en kurator för att särskilt tjänstgöra som ackvisitör av inackorderingsplatser i privata fa- miljer och för att kontrollera förhållan- dena inom denna inackorderingsform och gå föräldrar och barn tillhanda med råd i inackorderingsfrågor. Ut- redningen har emellertid funnit att an- skaffande av inackorderingsfamiljer kan ske från nämndens kansli med anlitande av de elevvårdande organen inom skolorna på berörda orter. Till- syn och rådgivning torde även bäst kunna ske genom personal som har sin verksamhet fast knuten till inackor— d'eringsorten. De befattningshavare som närmast kan komma i fråga för att bi- träda klassföreståndarna med dessa uppgifter torde bli skolkuratorerna.

Skolkuratorsverksamheten har ännu ej nått full utveckling. År 1965 fanns i landet 198 skolkuratorer, av vilka 36

tjänstgjorde enbart på gymnasier och 80 enbart vid grundskolor, medan 5 tjänstgjorde vid yrkesskolor. övriga för- delade sin verksamhet mellan dessa skolformer. I riksdagsbeslutet om det nya gymnasiet har förutsatts att en halv kuratorstjänst skall finnas vid varje skol— enhet med gymnasium och/eller fack- skola av normal storlek. De sakkunniga som av ecklesiastikministern tillkallats för att utarbeta förslag till statsbidrags- bestämmelser rörande de gymnasiala skolformerna m.m. föreslår i en till sitt den 15 december 1965 avgivna förslag fogad promemoria med avseende på ku- ratorer:

Vid skolenhet av normalstorlek (700—900 elever) beräknas personalresurser motsva- rande en halv tjänst. Vid mindre respek- tive större skolenheter anpassas personal- resurserna med utgångspunkt i nämnda normalfall.

Kuratorsinstitutionen finns icke regle— rad i skolstadgan vad grundskolan be- träffar men av åtskilliga formuleringar i läroplanen framgår att en kurator förutsätts vara en allmänt förekomman- de befattningshavare även inom den obligatoriska skolan. 1965 års utredning om socialhögskola i örebro har i sitt betänkande »Ökad socionomutbildning» (Stencil E 1965:4) beräknat att år 1970 behovet av skolkuratorer vid de nämn- da skolformerna, omräknat i heltids- tjänster, skall ha ökat med sammanlagt minst 200 tjänster.

Vidare har samma utredning i sitt förslag till normalinstruktion för skol— kuratorer infört en bestämmelse om att kurator skall »lämna råd och hjälp åt elever som bor inackorderade på skol- orten». Utlands- och internatskoleutred- ningen finner att ett förverkligande av den ovan anförda prognosen beträffan- de skolkuratorsorganisationen och fast- ställande av den ovan angivna bestäm- melsen i normalinstruktionen skulle ut-

göra en betryggande garanti för att de inackorderade elevernas och deras för- äldrars behov av råd och stöd skall kunna tillgodoses.

Eftersom utlandsskolnämnden rent kanslimässigt blir en jämförelsevis liten arbetsenhet, har utredningen sökt fram- komliga vägar för att förenkla och för- billiga den rent administrativa organi- sationen. Utredningen föreslår att ut- landsskolnämnden organiseras i kansli- gemenskap med skolnämnden för Stock— holms stad och Stockholms län varige- nom investeringskostnaderna för kon- torsutrustning och apparatur minskas och nämnda utrustning rationellt ut- nyttjas. Även på personalsidan bör en samarbetsorganisation betyda ökade möjligheter till rationalisering för bå- da de berörda kanslierna.

31.63 Arbetsfördelning och personal vid utlandsskolnämnden

Nedan har en översikt gjorts över de arbetsuppgifter som tillkommer utlands— skolnämnden enligt utredningens för- slag med utgångspunkt i den storlek u'tlandsskolorganisationen har för när— varande. Arbetsuppgifterna har förde— lats på ett sådant sätt som syns mest rationellt, nämligen så att ordföranden endast utför sådana arbetsuppgifter som är nödvändiga för att han skall kunna leda nämndens löpande verksamhet. Kanslichefen har i den här följande beräkningen tilldelats uppgifter av större vikt och av principiell natur. Han skall i dessa vara föredragande i nämnden. Övriga uppgifter har uppdelats mellan mera kvalificerade kansliuppgifter av- passade för en kanslist och rent skriv- arbete. Den gjorda beräkningen av arbe— tets omfattning vid utlandsskolnämnden avser ett genomsnitt på längre sikt. Vid starten torde arbetet kräva avsevärt längre tid.

Arbetsuppgifternas omfattning och arbetsfördelningen vid utlandsskolnämnden

Ordf. : ordföranden, Kc : kanslichefen, K : kvalificerad kanslipersonal (kanslist el. dyl.), Kb : kontorsbiträde el. dyl.

Arbetsuppgift Antal timmar per år för

Ordf Ke K Kb Lärartillsätfning (48 lärare vid egentl. utl.skolor och 10 lärare för un- derv. utan eg. skola. S:a 58 lär. Medeltjänstgöringstid 3 år. Sålunda ca 20 tillsättningar per år. Antal sökande per tjänst = 20) Förarbete (konstaterande av behovet, korrespondens med skolstyrelserna, annonsering av tjänsterna, besvarande av telefonförfrågningar rörande tjänsterna m.m.) ............... 1 20 30 10 Samling, diarieföring av ansökningar ........................... 30 Meritberåkning och meritjämförelse, utskrift av merit-

sammandrag ............................................ . ............... 40 120 30 Utsändning till skolstyrelserna för yttrande, återinsam- * ling ...... . ............................. . ...... . ............................ 4 8 . Förberedelse för föredragning .................................... 10 10 Föredragning och beslut ............................................. 3 3 3 Utfärdande av förordnande, annonsering i Post & Inrikes Tidningar ............................................................... 4 4 Statsbidrag

Granskning av rekvisitioner och utanordnande av bi- drag till: Lärarlöner (58 lärare) två gånger per år . .................... 58 232 20 Resebidrag till lärare (29 lär. per år) .................... 4 15 10 Lokalhyra eller nybyggnad (1 byggmärende per år) ...... 1 22 10 2 Läroböcker och materiel 2 2 Rekvisition o. utsändning av böcker ........................ 10 50 150 ' Skolmåltider ............................................................ 2 2 Skolskjutsar ........... 6 24 10 Skolhälsovård . 1 2 Skolbibliotek ........ 1 2 ' Drift av elevhem 1 2 2 Internationell skola . .................................................. 5 2 2 Utredningar Ang. inrättande av utlandsskola (1 ärende per år) ......... 3 20 20 10 Ang. anordnande av svensk kompletterande undervisning * på utländsk ort (1 ärende per år) ................................. 3 20 20 10 Ang. inrättande av elevhem vid utlandsskola (1 ärende per år) ..................................................................... 3 20 20 10 Allmän administration av utlandsskolorna Utfärdande av anvisningar, fastställande av formulär m.m. i anslutning till ändrade eller nytillkommande be— stämmelser eller nya pedagogiska rön o.d. som måste modifieras för utlandsskolorna ............. . ................... 5 80 10 10 Jämkningar i läroplan (5 ärenden per år) ............ 10 2 Uteslutande av ämne eller tillägg av ämne 10 1 Anordn. av tillvalsgrupper på högstadiet ..................... 10 1 Bestämmande av antal klasser och medgivande av avvi- kande klasstyp ......................................................... 20 5 Läsårets längd och förläggning ................... 5 1 Ärenden ang. fem- eller sexdagarsveeka .................... 1 1

Arbetsuppgift Antal timmar per år för Ordf Ke K Kb Granskning och godkännande av läroböcker som ej grans- kats av läroboksnämnden (10 ärenden per år) ............ 1 50 2 Genomgång och sammanfattning av skolornas verksam- hetsberättelser ........................................................ 2 20 20 3 Utseende av ledamot av skolstyrelse (4 per år) ............ 1 1 1 Fastställande av undervisningsskyldigheten för lärare (20 ärenden per år) ................................................ 10 2 Fastställande av nedsättning i undervisningsskyldighe— ten för studierektor (15 ärenden per år) ..................... 10 2 Beviljande av tjänstledighet och förordnande av vikarie (5 ärenden per år) ...................................................... 1 10 1 Anordnande av svensk undervisning utomlands utanför uilandsskolorganisationen Information ........................................................... . 75 30 10 Informationscirkulär och broschyrer 5 100 100 20 Enskild information till föräldrar 400 150 25 Överläggningar med Svenska Institutet, SIDA, UD, UF, SÖ, AMS, Exp.-fören., Centr. studiehjälpsnämnden, per- sonalchefer vid företag, rektorer, elevhemsföreståndare, lärare, m.m. ................... . ........................................ 10 200 30 Åtgärder betr. skolinackordering m.m. i Sverige Adressförmedling betr. inackordering i familj ............... 10 20 Förberedelse av intagningsnämndens sammanträden ...... 20 70 100 50 Sammanträde med intagningsnämnden, efterarbete ......... 10 20 20 20 Utredningar rörande inackorderingsbehovet för utlands- svenska elever ...................................................... 50 20 20 Tillsyn och pedagogisk rådgivning Besök vid utlandsskolor (8 skolor per år) 20 dagar1 ...... 40 80 Besök vid skolor i Sverige med utl.svenska elever ......... 200 Organisation av fortbildning för utlandslärare ............... 2 50 20 20 Telefonseruice och registreringsarbete 200 Planering av nämndens verksamhet, budgetarbete ......... 5 100 80 20 Summa 115 1812 1 132 793

1 I genomsnitt beräknas två personer under en 10-dagars resa besöka vardera fyra skolor. Om varje arbetsdag (: resdag) beräknas till 8 timmar, omfattar detta resprogram totalt 160 timmar per år. Av dessa beräknas genomsnittligt hälften, dvs. ca 80 timmar, komma på kanslichefen och 40 timmar komma på ordföranden. De återstående 40 tim- marna beräknas för besök av övriga ledamöter samt experter av olika slag.

Chefen för utlandsskolnämndens kans- li skall sålunda ha till uppgift

att organisera och leda nämndens in- forma'tionsverksamhet,

att svara för tillsyn och rådgivning vid utlandsskolorna,

att handlägga resp. föredra ären-

den rörande lärartillsättning, statsbi- drag, inrättande av utlandsskolor, or- ganisation av utlandsskolor och övriga ärenden rörande dessa skolor,

att svara för budgetförslag för ut- landsskolverksamheten och för nämn- dens egen verksamhet,

att samla och vidarebefordra erfaren- heter rörande skolgången i Sverige för utlandssvenska elever,

att bedriva pedagogiskt utvecklings— arbete inom nämndens verksamhetsom- råde,

att fungera som sekreterare i intag- ningsnämnden för utlandssvenska ele- ver.

Arbetsuppgifterna är närmast att jäm- föra med dem som åligger en länsskol- inspektör.

För befattningen krävs sålunda så- väl omfattande pedagogisk erfarenhet som administrativ kunnighet och or- ganisatorisk förmåga.

För kanslichefens del uppgår arbetet till full tjänst, och i och med att ut- landsskolverksamheten utvecklas kom- mer arbetsuppgifterna att öka. Å andra sidan uppgår kanslistuppgifterna till ungefär 2/3 av full tjänst och skrivgöro- målen till 1/2 tjänst. Genom kanslige- menskapen med skolnämnden för Stock- holms stad och Stockholms län bör en smidig anpassning av personaluppsätt- ningen kunna ske, så att varje befatt- ningshavare ägnar sig åt sådana arbets- uppgifter som är avpassade efter veder- börandes kvalifikationer. Avräkning rö- rande personalkostnaderna bör ske var- je år mellan de båda nämnderna med hänsyn till de verkliga arbetsförhållan- dena.

Chefstjänstemannen vid nämnden bör för att kunna fullgöra sina uppgifter som pedagogisk rådgivare vid utlands- skolorna ha kontinuerlig kontakt med arbetet inom det svenska skolväsendet. Å ena sidan skulle det därför vara för— delaktigt att tjänsten tillsattes med för- ordnande på viss tid med byte på pos- ten exempelvis vart sjätte år för att för- hindra att tjänstemannen genom lång- varigt förordnande hos nämnden blir främmande för arbetet inom skolan i Sverige. Å andra sidan torde det vara

till nytta för andra sidor av nämndens verksamhet att ha en befattningshavare som genom alltmera ökad erfarenhet av de speciella problem som rör utlands- skolorna och de pedagogiska åtgärder som krävs för de utlandssvenska bar- nens anpassning till det svenska skol— väsendet kan ta sådana initiativ som gagnar verksamheten. Särskilt när det gäller uppgiften som rådgivare i skolfrå- gor för utlandssvenska föräldrar syns en omfattande erfarenhet vara värde- full. Kontinuerlig kontakt med det sven- ska skolarbetet bör befattningshavaren kunna hålla genom sin uppgift som råd- givare till lärare och rektorer vid såda- na skolor i Sverige som tar emot ut- landssvenska elever. Utredningen före- slår därför att befattningen tillsätts med förordnande för viss tid lämpligen sex år —— men att nytt förordnande bör kunna meddelas om detta befinns vara till fördel för nämndens verksamhet. Lönesättningen bör vara sådan att väl- kvalificerade sökande lockas till tjäns- ten.

Främst bör tjänstemannen ha lärar- erfarenhet, positiv inställning till elev- vårdande och kuratorsbetonade uppgif- ter och vara inställd på att arbeta under livlig kontakt med allmänheten. Dess- utom krävs en avsevärd administrativ erfarenhet och förhandlingsvana för att fullgöra nämndens planeringsarbete, or- ganisera utlandsskolorna och dessutom föra nämndens talan vid överläggning- ar med andra myndigheter. Utredning- en har övervägt olika tjänstetitlar för befattningshavaren, bland annat >>ut- landsskolkonsulent», »utlandsskoldirek- tör» och »utlandsskolinspektör». Den förra benämningen anknyter främst till den rådgivande funktion befattningsha- varen förutsätts utöva, medan ordet direktör främst antyder chefskapet och den administrativa ledningen och or- det inspektör bygger på traditioner

inom den obligatoriska skolan. För an- vändning inom Sverige syns »utlands- skolkonsulent» vara en i och för sig godtagbar titel, medan däremot vid kon- takt med utländska skolmyndigheter nå- gon av de andra titlarna torde vara att föredra. Utredningen föreslår titeln ut- landsskolinspektör, som även är lämp— lig med hänsyn till samarbetet med skolnämndens personal.

Utlandsskolinspektören tillsätts av Kungl. Maj:t efter förslag av utlands- skolnämnden. Övriga befattningshavare tillsätts av nämnden.

3.1.7 Utlandsskolorna och den svenska ut- rikesförvaltningen Vid nuvarande svenska utlandsskolor är det vanligt att den svenske ambassa- dören eller konsuln på platsen är sko- lans inspektor. Ehuru skäl kan anföras för bibehållandet av en dylik ordning, har utredningen stannat för att icke föreslå detta. Avgörande har härvid va- rit att inspektorsinstitutionen avskaf- fats inom det svenska skolväsendet och att tillsynen Över utlandsskolorna prin- cipiellt skall utövas av utlandsskolnämn— den.

Detta betyder dock ingalunda att något samband mellan utlandsskolorna och utrikesrepresen-tationen i fortsätt— ningen ej skulle finnas. På den sist- nämnda faller av naturliga skäl uppgif- ten att vid behov gentemot värdländer— nas statliga och lokala myndigheter bi- stå och företräda de svenska utlandssko- lorna. Beskickningarnas och konsula- tens allmänna skyldighet att hålla sig åt jour med samt till utrikesdepartemen- te't berätta olika former av svensk ak- tivitet inom sina ämbetsområden gäller självfallet även svenska skolor.

Emellertid bör man enligt utredning- ens mening gå ett steg längre och tänka sig att det skall ankomma på beskick- ningar och konsulat att, på utlands-

skolnämndens genom UD framställda begäran, dels yttra sig över av skol- styrelserna framställda förslag och yr- kanden, dels vid behov undersöka och utreda förhållanden rörande skolorna och verksamheten vid dessa. Även om inspektion av skolorna skall företas endas-t av utsända representanter för nämnden, kan det säkerligen många gånger av kostnadsskäl vara påkallat att undersökningar rörande förhållanden av icke-pedagogisk natur i stället an- förtros på platsen befintlig diplomatisk eller konsulär personal. Med hänsyn till vikten av att utrikesförvaltninaen i sådana sammanhang skall kunna agera obundet och objektivt syns det ligga i alla parters intresse att beskicknings- eller konsulatschef icke utses till leda- mot av skolstyrelse. Denna inskränk- ning bör även gälla dessas närmaste medarbetare.

Att inspektorsinstitutionen sålunda bortfaller vid utlandsskolorna bör gi- vetvis icke hindra att beskicknings- eller konsulatschef så som hittills varit bruk- ligt är närvarande vid avslutningar och andra skolhögtider i egenskap av offi- ciell svensk representant. Denna sed uppfattas säkerligen som en tillgång i skolans arbete.

3.2 Internationella och interner- diska skolor

3.2.1 Internationella skolor

I kapitel 2 har redogjorts för de iaktta- gelser utredningen gjort beträffande oli- ka typer av internationella skolor. Den s.k. internationella skolan i Hamburg, som utredningen besökte, kan knappast sägas göra skäl för namnet internatio- nell skola i egentlig mening. Skolan är internationell endast så till vida att elevklientelet kommer från olika natio— ner. Läro- och kursplaner däremot är

närmast att betrakta som engelska med vissa inslag av amerikanska moment.

De s.k. Europa-skolorna, varav repre- sentanter för utredningen besökt två (den i Bryssel och den i Luxemburg), är internationella i den meningen att eleverna tillhör de olika nationaliteter som är representerade inom EEC och undervisas efter en i viss utsträckning gemensam läroplan. Undervisningen är dock vad huvuddelen av veckotimtalet angår inriktad på en viss nations behov och meddelas på det nationella språket, medan elever av de olika nationerna undervisas tillsammans endast under en relativt liten del av det totala tim- antalet. Detta gör att Europaskolan hu— vudsakligen kan betraktas såsom fyra nationella skolor som är organisatoriskt sammanslagna och förlagda till sam- ma skolanläggning och ger en kun- skapsstandard som accepteras av de sex EEC-länderna.

United Nations' International School i New York är inrättad för att bereda möjlighet till god undervisning åt barn till FN—delegater och till de anställda i FN:s sekretariat och på så sätt un- danröja ett hinder för rekryteringen av högkvalificerad personal till detta. Undervisningen bedrivs vid denna sko- la på både engelska och franska i de första årskurserna, men på högstadiet drivs hela undervisningen på engelska. Utanför det samlade schemat förekom- mer extrakurser i de olika barnens språk. Skolor av denna typ syns före- komma på olika håll i världen och re- presentanter för dessa sänds till de konferenser som anordnas av Interna- tional Schools Association (ISA) 1 Ge- neve. Denna sammanslutning arbetar på att lösa pedagogiska och psykologis- ka problem som är förknippade med undervisningen i internationella sko— lor. Inom ISA har bildats International Schools Examination Syndicate (ISES)

som genom kursplanestudier i olika ämnen söker arbeta fram en läroplan ledande till en internationell student- examen som skall kunna erkännas i ett stort antal länder.

De skoltyper som här beskrivits syns inriktade på att tillgodose undervis- ningsbehovet under förutsättning att eleverna tillbringar hela sin skoltid i vederbörande skoltyp. Några särskilda åtgärder syns i allmänhet inte vidtagas för att underlätta för eleverna att återgå till en nationell skola i sitt hemland. Ett undantag härifrån syns FN-skolan vara, där man ger eleverna möjlighet att läsa sitt modersmål utanför schemat. I de skolor som organiserats av LAMCO i Liberia (2.3.3) är däremot undervis- ningen i modersmålet och i hemmalan— dets kultur integrerad i läroplanen. Un- dervisningen där går ut på att dels ge eleverna en allmänt internationell in- riktning och förståelse för människor av olika nationaliteter och vana att um- gås med dessa, dels meddela en sådan undervisning som nära anknyter till den undervisning som ges i hemlandet och ger eleverna möjlighet att utan tidsförlust fortsätta skolgången där efter hemkomsten. Samtidigt som ele- verna får ett nödvändigt minimum av kunskaper i det nationella språket och den nationella kulturen får de alltså samma vana vid internationellt um- gänge som ges t.ex. i EEC—skolorna el- ler United Nations School i New York. Utredningen finner att skolor av detta slag är av lika stort värde som skolgång i rent svenska skolor och föreslår där- för att statsbidrag skall utgå till sådana skolor under förutsättning att

1. skolans allmänna arbete och kurs— planer väsentligen motsvarar den svens- ka grundskolans,

2. den fostran som ges i skolan i väsentliga stycken överensstämmer med de principer för den obligatoriska un-

|

dervisningen som gäller för den sven— ska grundskolan,

3. skolan väsentligen uppfyller de villkor som i övrigt ställs på svensk u-t— landsskola. Undantag härifrån, t.ex. be- träffande huvudman för skolan, må ske med utlandsskolnämndens medgivande,

4. skolan är beredd att ta emot alla svenska elever i ifrågakommande åldrar som söker inträde,

5. för icke-svenska elever ekonomiskt vederlag för undervisningen utgår till huvudmannen från annan än svensk skolmyndighet till ett belopp per sådan elev räknat som lägst svarar mot det svenska statsbidraget delat med antalet svenska elever.

Statsbidraget till de internationella skolor som här avses kan icke genom- gående få samma tekniska konstruktion som statsbidraget till de rent svenska utlandsskolorna. Bidraget till lärarlöner bör dock utgå i samma form som det statliga stödet till lärare vid övriga sko- lor, dvs. genom att svenska lärare ut- sänds på samma sätt som till de svens- ka utlandsskolorna av utlandsskol- nämnden, som även betalar deras löner. Antalet lärare bör beräknas så att det icke överstiger det antal lärare som skulle utsändas om skolan vore rent svensk. Om antalet svenska elever i en sådan skola uppgår till minst tolv, bör sålunda vid behov två svenska lärare kunna utsändas av utlandsskolnämnden, även om det rent svenska inslaget i un- dervisningen icke motsvarar två sådana tjänster. I detta fall beräknas sålunda att de utsända lärarna delvis undervi- sar på ett annat språk än svenska. Några statsbidrag till avlönande av lärare som inkallats till sådan skola från ett annat land bör dock icke utgå från svenska staten, utan utlandsskolnämnden bör övervaka att den ekonomiska insatsen

från svensk sida icke överstiger vad som är skäligt med hänsyn till inslaget av svenska elever.

Till kostnaderna för lokaler vid in- ternationell skola finner utredningen att statsbidrag bör kunna utgå efter ut- landsskolnämndens bedömande. Härvid bör dock, i de fall då lokalen är för- hyrd, statsbidrag icke utgå till hela kostnaden utan endast till den del av hyreskostnaderna som svarar mot in- slaget av svenska elever i skolan. Om det kan förutses att en internationell skola för längre tid kommer att rekry— tera sina elever huvudsakligen bland utlandssvenskars barn, bör statsbidrag kunna utgå även 'till nybyggnad eller inköp av skollokaler.

Till läroböcker vid internationella skolor bör statsbidrag lämnas i form av svenska läroböcker som utsänds till skolan. I den mån utländska läroböcker kommer till användning bör statsbidrag även kunna utgå till sådana. I dessa fall skall ett exemplar av ifrågavarande bok insändas till utlandsskolnämnden.

Statsbidrag till stadigvarande under- visningsmateriel, förbrukningsmateriel, Skolskjutsar, Skolmåltider, skolhälso- vård och skolbibliotek bör kunna utgå i relation till antalet svenska elever vid skolan.

I de fall då en förskola med svenska elever inrättats i anslutning till en internationell skola, kan det stundom vara angeläget att förskoleverksamheten för att kunna godkännas av skolmyndig— heterna i skolans verksamhetsland får ett större inslag av egentlig skolunder- visning än som är vanligt i Sverige. Under sådana omständigheter bör en förutsättning för svenskt statsbidrag va- ra att den första läsundervisningen för de svenska eleverna bedrivs på svenska språket.

3.2.2 Internordilka skolor Såsom redovisats i kapitel 2 förekom- mer vid de nuvarande svenska utlands- skolorna ofta ett inslag av elever från de övriga nordiska länderna. Dessa elever undervisas tillsammans med de svenska och några särskilda åtgärder i pedagogiskt avseende vidtas inte ge- nerellt för dem. I några missionärssko- lor bedrivs dock i mån av tillgång på lärare en viss undervisning i de övriga nordiska språken då behov därav upp- står. Utredningen förutsätter at—t ett in- ternordiskt samarbete av detta slag fö- rekommer även i fortsättningen. Utredningen har övervägt huruvida en organisation såsom den vid LAMCO- skolorna vore att rekommendera vid skolor med elever från de nordiska län- derna. Emellertid har utredningen fun- nit att en sådan organisation av under- visningen att denna huvudsakligen be- drivs på ett nordisk språk medan ele- verna under vissa timmar får under- visning var och en i sitt modersmål icke uppskattas bland de utlandssvenska för- äldrarna, vilka för övrigt enligt vad som framgår av utredningens undersök- ning icke är särdeles positiva till nor- diska utlandsskolor över huvud taget. Det hävdas att eleverna vid sådan un— dervisning på grund av de stora likhe— terna mellan de nordiska språken löper risk att sammanblanda dessa och så småningom varken kan tala det ena eller det andra språket rent. Även om eleverna vid en internationell skola är av enbart svenskt, finskt, danskt och norskt ursprung, syns det från denna synpunkt vara mera förmånligt för elevernas utveckling om de som huvud— sakligt undervisningsspråk får använda ett av de stora världsspråken, medan de undervisas i sitt eget nationella språk under de »nationella» timmarna. På detta sätt kommer de internordiska sko- lorna icke att skilja sig organisatoriskt

från de internationella skolor som be- skrivits i 2.3.3.

I den mån lokaler, som förhyrts eller på annat sätt disponeras för svensk skolverksamhet utomlands, under sådan tid då de eljest skulle stått tomma kan användas för annat nordiskt lands skol- verksamhet eller annan nordisk kultu- rell verksamhet bör lokalerna kostnads- fritt ställas till förfogande därför. Ut- redningen har förutsatt att full reci- procitet skall råda beträffande de för— måner som från svensk sida sålunda beviljas andra nordiska länder, och har via kontaktmän som utsetts av vederbö— rande länders undervisningsministerier inhämtat inställningen till denna fråga från Danmark, Finland och Norge.

De handlingar till vilka man i de nämnda länderna ombads ta ställning var dels utredningens utkast till kun- görelse om undervisning av utlands- svenskars barn m.m. dels utredningens principiella ställningstagande angående internordisk undervisning och internor- diska skolor, preciserat på följande sätt:

Beträffande internordisk undervisning och internordiska Skoler anser utredningen:

1. Att skyldighet skall föreligga för hu- vudman för svensk utlandsskola att på samma villkor som gäller barn till sven— ska medborgare och andra utlandssvenskar även ta emot barn till andra nordiska med- borgare;

2. Internordisk huvudman skall kunna upprätta utlandsskola på samma villkor, som gäller för svensk huvudman un- der förutsättning, i vad avser svenska barns skolgång, att vid den av den inter- nordiska huvudmannen upprättade skolan undervisning om svenska förhållanden sker enligt de minimikrav som gäller i 55 3 och 20 i det av utredningen upprättade försla- get till Kungl. Maj:ts kungörelse;

3. Utlandsskolnämnden bör stimulera till ett gemensamt utnyttjande av lokaler för svensk utlandsskola i internordiskt sam- manhang t.ex. vad gäller gymnastiklokaler och bespisningsutrymmen. Denna verksam- het må även kunna utsträckas till ev. ge_

mensamma bussresor för förflyttningen från föräldrahem eller inackorderingsstålle till skolan;

4. Svensk utlandsskola må kunna tjäna som organisatorisk och lokalmässig bas för stödundervisning i sådant nordiskt mo- dersmål som annars icke är företrätt på undervisningsorten ;

5. Den skyldighet som här förutsätts gälla för svensk huvudman till utlands- skola skall givetvis i den nordiska sam- arbetstraktatcns anda förutsätta reciproci- tet beträffande svenska barn i andra nor- diska skolor så att skyldighet, som åligger svensk huvudman, efter förhandlingar ock- så skall gälla för skola upprättad av annat nordiskt land.

Från norsk sida meddelades att utrikes- förvaltningens personal icke anmält nå- got behov av norska utlandsskolor till undervisningsdepartementet men att från och med år 1964 visst statsbidrag utgår till skolor som i Asien och Afrika anordnats av norska missionsorganisa— tioner för barn till norska missionärer och andra norska barn i vederbörande land eller distrikt. Skoldirektören i Oslo utövar på statens vägnar en viss tillsyn över dessa skolor. Undervis- ningsdepartementet finner att det vore fördelaktigt om det som ett led i en ömsesidig överenskommelse mellan de nordiska länderna kunde förutsättas som statsbidragsvillkor att skolorna även i aktuella fall tar emot barn från annat nordiskt land. Då en sådan be- stämmelse emellertid skulle inverka på bidragsunderlaget, skall departementet vid tillfälle ta upp ärendet i stortinget i samband med budgetbehandlingen. Från norsk sida vill man icke närmare gå in på de principer för samarbetet som utredningen föreslagit.

Finlands undervisningsministerium förordar i princip utredningens förslag men kan icke påtvinga finländska sko- lor utomlands några förpliktelser, enär de är helt privata och ej står under ministeriets eller Skolstyrelsens tillsyn.

Det föreslås dock att punkten 5 i utred- ningens principdeklaration på grund av att förhållandena kan vara olika i annat lands skola ändras till »att svenska barn i annan nordisk skola än svensk skall ha enahanda rättigheter som ifrågava- rande nordiska lands egna barn».

I Direktoratet for folkeskolen og semi- narierna inom danska undervisnings- ministeriet anser man att utredningens principiella synpunkter kan godkännas i den omfattning som konkreta fall ger möjlighet till tillämpning och då ekonomiska skäl gör det önskvärt att de tillämpas. Det bifogade kungörelse- utkastet finner man kunna vara vägle- dande för en eventuell motsvarande dansk kungörelse.

Utredningen finner sålunda att de uppställda principerna kan användas som riktlinjer vid de förhandlingar rö- rande samverkan inom utlandsskolverk. samheten som bör föras då problemet aktualiseras genom konkreta frågor som ej kan avgöras på det lokala planet.

3.3 Svensk undervisning utom- lands utanför den egentliga skol- organisationen

För att undvika att skiljas från barnen sänder föräldrar på orter där svensk- kolonien är för liten för att bilda un— derlag för en svensk skola ofta sina barn till skola inom det inhemska skol- väsendet. Även många föräldrar på så— dana platser där en svensk skola är verksam anser det viktigt att barnen icke skils från sina jämnåriga kamrater i vistelselandet eller finner skolvägen för lång till den svenska skolan och fö- redrar på sådan grund att låta barnen gå i landets skolväsen. Även om sådan skolgång i och för sig kan vara lika värdefull som undervisning i svensk skola, uppstår ofta för dessa barn ett

behov av deltidsundervisning i svenska ämnen.

Genom de bestämmelser som utred- ningen föreslagit beträffande inrättande av svensk skola utomlands erfordras ett större elevunderlag än tidigare för att få inrätta sådan skola. Detta gör att på vissa orter möjligheterna att grunda en svensk skola genom utred— ningens förslag begränsats. Det syns därför befogat att överväga i vilken mån svensk undervisning skall kunna anordnas utan att egentlig skola in- rättas.

Utredningen har i det föregående fö- reslagit att de svenska skolorna utom- lands huvudsakligen skall bestå av för- skola, lågstadium och mellanstadium, medan större delen av högstadieelever- na kommer att få sändas till Sverige för skolgång. Vidare förekommer att en enstaka familj eller ett par familjer finns bosatta på en ort och tillsammans har endast två eller tre barn som behö- ver undervisning. I dessa fall kan det ofta vara önskvärt att korrespondens- undervisning med eller utan handled- ning anordnas.

3.3.l Kompletterande undervisning I 2.2.2.26 beskrivs den svenska skolan i Mexiko. Den skiljer sig från övri- ga utlandssvenska skolor därigenom att den inte är avsedd för heltidsundervis— ning utan arbetar med kompletterande svensk undervisning för elever som går i tyska, franska, amerikanska eller mexi- kanska skolor. Intresset för komplette- rande svensk undervisning av detta slag syns enligt enkätsvar från svenska be- skickningar finnas bland utlandssvens- kar i vissa länder. På de flesta ställen torde dockantaletelevermedintresseför sådan undervisning inte vara så stort att man kan starta en särskild skola enbart för denna. Där svensk skola finns inrättad bör, om behov därav upp-

står, kompletterande svensk undervis- ning kunna bedrivas av de lärare som arbetar vid skolan. Denna undervisning torde i sådana fall i viss utsträckning kunna åläggas lärare som fyllnads- tjänstgöring eller utföras i form av övertidsarbete.

På sådana platser där svensk skola inte finns kan det vara svårare att ordna den kompletterande undervis- ningen med hänsyn till att enbart den— na oftast inte kan fylla ut en hel lä- rartjänst. Utlandsskolnämnden bör i så fall undersöka vilka möjligheter som finns att genom undervisning anordnad på olika närbelägna orter kunna skapa en full lärartjänst. Nämnden bör även söka efter andra utvägar att ordna den kompletterande undervisningen, exem— pelvis genom att som lärare utnyttja någon utlandssvensk på orten med lämpliga kvalifikationer och intresse för undervisning eller genom att med den svenska undervisningen kombinera tjänstgöring såsom svensk lektor vid utländskt universitet eller dyl. För att inventera de möjligheter till kombina- tioner som föreligger bör utlandsskol- nämnden ta kontakt med olika myndig- heter och organisationer mcd vilka sam- arbete kan tänkas, såsom utrikesdepar- tementet och Svenska Institutet .

Statsbidrag bör utgå till denna kom- pletterande undervisning i form av bi- drag motsvarande hela lärararvodet el- ler genom utsändande av svensk lärare för ändamålet. Eftersom det här oftast är fråga om mycket små grupper av elever, torde lokalfrågan inte vålla större svårigheter utan kunna ordnas på enskild väg. Om det kan förutses att undervisningen får sådan omfattning att förhyrda lokaler kan utnyttjas för nu- dervisning på ett rationellt sätt, bör dock statsbidrag kunna utgå även till lokalhyra. För att denna form av un- dervisning skall kunna ordnas bör ut-

landsskolnämnden endast kräva att en svensk organisation, svensk klubb eller dylikt, står som huvudman för verk- samheten och utser en person som skall svara för kontakten med utlandsskol- nämnden.

Statsbidrag till stadigvarande under- visningsmateriel och till elevbibliotek bör utgå med årligt belopp som utlands- skolnämnden bestämmer.

3.3.2 Grundskoleundervisning i mindre grupper Om elevantalet på en ort underskrider de gränser som utredningen satt som villkor för upprättande av svensk sko- la, bör i vissa fall svensk heltidsunder- visning ändå kunna ordnas. Tidigare har gällt att svensk under- visning i form av en B-skola har kun- nat anordnas vid ett minimiantal av 7 eller i vissa fall 6 elever. Utredningen som finner det angeläget att kravet på elevunderlag för anordnande av svensk statsunderstödd undervisning icke skärps genom de framförda försla- gen, föreslår att vid ett elevunderlag av minst sex elever bosatta på en ort, alla stadier inräknade inklusive förskolesta- diet, viss svensk undervisning skall kunna anordnas med statsbidrag. Någon av de ifrågavarande barnens föräldrar bör då sätta sig i förbindelse med utlandsskolnämnden, varefter nämnden, om den kommit fram till ett positivt ställningstagande, utsänder en lärare som skall undervisa barnen. Undervisningens organisation får an- passas efter de åldersstadier barnen befinner sig i. I allmänhet syns undervis- ningen böra ordnas så att förskolebarn, lågstadiebarn och mellanstadiebarn un- dervisas gemensamt omväxlande med muntlig metod och tysta övningar. Sam- tidigt kan högstadieeleverna arbeta med korrespondenskurser övervakade av lä- raren, som vid behov handleder dem i

studiearbe'tet. Genom att uppmärksamt följa de praktiska erfarenheter som görs med denna form av kombinerad under— visning, handledning och förskoleverk— samhet torde utlandsskolnämnden efter några år kunna utfärda råd och an- visningar för denna verksamhet. Även beträffande undervisningsmaterielen, exempelvis materiel för korrespondens- undervisning, bör utlandsskolnämnden komma med initiativ och förslag till för— bättringar. Statsbidrag bör förutom till lärare utgå till lokalhyra, om särskild lokal behöver hyras, samt till förbruk- ningsmateriel och stadigvarande under- visningsmateriel inklusive elevbibliotek och dessutom bör korrespondenskurser och läroböcker utsändas. Denna under- visning skall betraktas framför allt som en hjälp till föräldrarna i en svår un- dervisningssituation, icke som en svensk skola som utåt representerar det svens- ka undervisningsväsendet. Även i detta fall är det önskvärt att en svensk orga- nisation, svensk klubb eller dylikt står som huvudman för verksamheten och utser person som skall svara för kon- takten med utlandsskolnämnden.

3.3.3 Korrespondensundervisning Utredningen har i det föregående kon- staterat att ämneslärarsystemet, lokal- behovet, särskilt för undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena, och den stora variationen av ämnen och kurser är faktorer som tillsammans hindrar att högstadier inrättas i samma omfattning som låg- och mellanstadierna av grund- skolan. Dessa faktorer leder till att hög- stadieeleverna oftast måste få sin skol- gång förlagd till Sverige. Om utlands- svenska föräldrar emellertid av en eller annan anledning tvekar att sända hem barn i högstadieåldern till skolgång i hemlandet, är de hänvisade till att låta barnen studera med hjälp av korrespon- denskurser. Om svensk skola för låg—

och mellanstadiet finns på den ort där eleven är bosatt, är proble— met med handledning vid korrespon- densstudierna i allmänhet lätt att lö- sa genom att någon av skolans lärare utöver undervisning på låg- och mellan- stadiet åtar sig att fungera som band- ledare vid korrespondensundervisning- en. De svenska korrespondensinstituten, som utarbetar kurser för de flesta äm- nen som förekommer på grundskolans högstadium, har även utgett värdefulla studieanvisningar och lärarhandled- ningar för dessa kurser. Instituten står även till tjänst med personlig råd— givning åt de lärare som begår sådan. Särskilda konferenser för handledare vid korrespondensstudier anordnas år— ligen av vissa korrespondensinstitut och från och med sommaren 1964 anordnar även skolöverstyrelsen sommarkur- ser för handledare. Det är önskvärt att lärare vid sådana skolor där hand- ledning vid korrespondensstudier in- går i arbetsuppgifterna ägnar en del av den semestertid som tillbringas i hem- landet åt att skaffa sig fördjupad kän- nedom om metoderna vid handledning- en. Viss hänsyn till vana vid sådan handledning bör även kunna tas vid tillsättning av utlandslärare. Beträffan- de lärarbehovet vid korrespondens- handledningen har utredningen i det föregående (3.1.2.7) angett vissa nor- mer.

I de fall då svensk skola eller svensk lärare inte finns att tillgå på elevens bostadsort, är eleven hänvisad till att själv studera per korrespondens, even- tuellt med föräldrarnas bistånd. Åtskil- liga elever i gymnasie- och högstadieål- dem har nått en sådan mognad att kor- respondensstudier icke vållar dem stör— re svårigheter, medan däremot andra icke har nått sådan mognad utan har svårigheter dels att koncentrera sig på studierna när en lärares inspiration sak-

nas, dels at-t riktigt fatta innehållet i de kurser de läser. De anvisningar till lä- rare vid handledning av korrespondens- studier som utarbetats av korrespon- densinstituten bör kunna vara även föräldrar till nytta och bör vid behov genom samarbete mellan utlandsskol- nämnden och korrespondensintituten ställas till deras förfogande. Emellertid torde denna handledning inte alltid vara till fyllest, utan utlandsskolnämn- den bör vinnlägga sig om att söka få till stånd särskild information-smateriel av- passad för föräldrar som övervakar sina barns korrespondensstudier. I den mån mera personlig pedagogisk rådgivning krävs, bör utlandsskolnämnden dels själv svara för denna, dels förmedla rådgivning till föräldrarna. Härvid bör nämnden samarbeta såväl med skol- överstyrelsen, i synnerhet med dess hjälpmedelssektion och hjälpmedelscen- tral, som även med korrespondensin- stituten. Samarbete bör även eftersträ— vas av utlandsskolnämnden med såväl skolmyndigheter som korrespondensin- stituten för att ytterligare utveckla och förbättra korrespondensundervisnings- materielen. Särskilt gäller detta den audivisuella materiel som utgör en nödvändig komplettering av undervis- ningsbreven. Det kan under vissa om- ständigheter förekomma att en svensk familj bor helt isolerad i ett land där det svenska elevunderlaget icke möj- liggör vare sig grundandet av en svensk skola eller utsändande av en svensk lä- rare ens för Iåg- och mellanstadieunder- visningen. Om föräldrarna i sådana fall inte är villiga att skicka hem barnen till Sverige och inackordering där eller sända dem till utländsk eller interna- tionell skola, är de hänvisade till att själva ombesörja deras undervisning. Den materiel som då står till buds är huvudsakligen de skolböcker och den materiel i övrigt som används i den

svenska grundskolan. Det är inte sä- kert att föräldrarna har tillräcklig pedagogisk insikt för att använda den- na materiel på det sätt som är av- sett. Från denna synpunkt är det önsk- värt dels att korrespondenskurser ut— arbetas även för elever på grundsko- lans båda lägsta stadier, dels att vis- sa instruktioner till föräldrarna vid deras handledning av studierna på dessa stadier utarbetas. En av utlands- skolnämndens pedagogiska uppgifter bör vara att söka framställa sådan ma- teriel. Utlandsskolnämnden torde här- vid kunna ha nytta av att tillgodogöra sig de erfarenheter och de försök som gjorts av Institutet för individuell un- dervisning i Amsterdam (jfr bilaga 3).

I de fall då handledningen av kor-

respondensundervisning beräknas krä— va en full lärartjänst, dvs. vid minst 12 elever, bör utlandsskolnämnden över- väga att utsända en särskild lärare som handledare. Beträffande det nödvändi- ga materialet för korrespondensstudier- na, inkl. själva korrespondenskurserna, bör detta genom utlandsskolnämndens medverkan tillställas eleverna. Föräld- rarna skall sålunda endast behöva göra anmälan till nämnden om undervis- ningsbehovet, varefter nämnden kon- taktar vederbörande korrespondensin- stitut och svarar för den ekonomiska sidan av verksamheten. Hur stort beho- vet av denna form av undervisning kommer att bli har utredningen icke möjligheter att exakt beräkna.

KAPITEL 4

Förslag till åtgärder för utlandssvenska barns skolgång i Sverige

Utredningen har i kap. 3 framfört för- slag rörande anordnande av utlands- skolor, rörande undervisningen av ut— landssvenskars barn i förskole-, lågsta- die- och mellanstadieåldern på orter där en grupp om minst 6 sådana barn finns, för barn på orter med färre barn i samma åldrar där föräldrarna önskar överta ansvaret för undervisningen, för barn i högstadieåldern på orter där särskilda lokalmässiga och personella resurser samt tillräckligt elevunderlag finns för att man skall kunna anordna reguljär högstadieundervisning samt för barn i högstadieåldern som med eller utan lärares eller föräldrars hand- ledning anser sig kunna studera per korrespondens, För övriga elever åter- står två möjligheter: dels att full- göra skolgången i utländska eller in- ternationella skolor i bostadslandet, dels att resa hem till Sverige för skolgång där. De elever det här gäller är barn i lågstadie- och mellanstadieåldern på orter där den svenska bosättningen är liten, barn som av hälso- eller familje- skäl eller av andra orsaker icke bör vistas i föräldrahemmet, barn i högsta- dieåldern där den svenska bosättning- en inte är stor nog för att bilda under- lag för en utlandsskola samt det stora flertalet av ungdom i gymnasieåldern vars föräldrar bor utomlands.

För de elever som av föräldrarna sänds hem till Sverige för skolgång fordras åtgärder från svensk sida av

såväl organisatorisk och ekonomisk som rent pedagogisk art.

4.1 Åtgärder av organisatorisk och ekonomisk art

4.1.1 Information

Vid de intervjuer som utredningen gjort med utlandssvenska föräldrar har fram- gått att vad man i första hand saknar när man önskar placera barnen i skola i Sverige är något organ dit man kan vända sig med förfrågningar och där man kan få upplysning om vilka möj- ligheter som erbjuds att placera barnen i Sverige. Man önskar upplysning om skolformer, om inackorderingsformer, om hjälpanordningar för att övervinna anpassningssvårigheter, t.ex. i fråga om svenska språket, och om kostnader. Ut— redningens förslag om en utlandsskol- nämnd bör ses mot denna bakgrund.

Dessutom har föräldrarna beklagat att tillgången på platser vid internat- skolor är så liten att man ofta inte kan räkna med att erhålla en sådan plats. Internatskolorna anses även va- ra en så kostsam skolform att man ofta föredrar att sätta barnen i en utländsk skola.

I det föregående (3.1.6.1) har fram- hållits att en av utlandsskolnämndens viktigaste uppgifter skall vara informa- tion till utlandssvenska föräldrar. Den- na information skall icke blott avse

skolmöjligheterna utomlands utan i li- ka hög grad de möjligheter till skol- gång och inackordering som erbjuds här hemma. Föräldrarna skall genom att rekvirera de broschyrer och övrigt tryckt informationsmaterial som ut- landsskolnämnden utarbetat kunna få allmänna upplysningar beträffande de möjligheter till skolgång som står deras barn till buds liksom om de ekonomiska villkor som är förknippade med de olika alternativen. Informationen skall ,avse dels den allmänna uppbyggnaden av det svenska undervisningsväsendet, varvid i synnerhet den komplicerade organisationen av det gymnasiala skol- systemet skall beaktas, dels en närmare beskrivning av de undervisningsanstal- ter som närmast kan komma i fråga för de utlandssvenska ungdomarna, dvs. de läroanstalter som antingen är orga- niserade som rena internatskolor eller är avsedda främst för ungdom boende i ett visst område men därutöver för- sedda med elevhem för bland annat utlandssvenska elever. De allmänna in- formationsbroschyrerna bör även inne- hålla upplysningar som möjliggör för föräldrarna att bedöma olika inackor- deringsformers fördelar för olika typer av ungdom och barn och för olika åld- rar.

Utöver dessa allmänna upplysningar bör informationsskrifterna även inne- hålla uppgift om utlandsskolnämn- dens adress och telefonnummer och namn på befattningshavarna där samt informera om att nämnden även står till tjänst med enskild upplysning och rådgivning och förmedling av adresser till lämpliga privata inackorderingshem. Konkreta anvisningar om förfaringssät- tet då man önskar erhålla en plats vid internatskola eller elevhem i Sverige bör meddelas, liksom även anvisningar bör finnas om blanketter som skall an— vändas för ansökningar och om var de

kan erhållas. Även möjligheterna till yrkesrådgivning bör beröras i informa- tionsskrifterna.

4.1.2 Överblick över inackorderings- möjligheterna I det föregående har konstaterats att ett mycket stort behov av goda inackor- deringsmöjligheter för utlandssvenska barn föreligger i landet. Detta behov finner utredningen i första hand böra lösas, för låg- och mellanstadiebarnens del genom inackordering i privata hem, och för högstadie- och gymnasieelever- nas del såväl genom privat inackorde- ring som genom placering i elevhem och internatskolor. Det är emellertid för den senare kategorien angeläget att den inackordering som anordnas inte får sådan karaktär att de utlandssvenska barnen mer eller mindre isoleras från umgänge med hemmasvenska barn. I internatskolorna bör inslaget av ut- landssvenska barn begränsas såväl av pedagogiska skäl som med hänsyn till elevernas självfallna rätt att leva i en icke alltför avvikande miljö. Från undervisningssynpunkt anser man vid de internatskolor som regelbundet tar emot ett större antal utländska elever att inslaget av dessa inte bör överstiga 60 %. Hur stort inslag av utlandssvens- ka elever man kan tillåta i ett elevhem anslutet till en allmän skola har inte kunnat undersökas, men utredningen utgår ifrån att det utan allvarlig olä- genhet bör kunna överstiga det inslag som maximalt anses lämpligt vid inter— natskolorna. Planeringen av den nödvändiga ut- byggnaden av internatskole- och elev- hemsväsendet till den del den avser att tillgodose de utlandssvenska elever- nas behov bör anförtros åt utlands- skolnämnden. Enligt de förslag som framläggs i kap. 8 skall framför allt primärkommuner i fortsättningen vara

huvudmän för elevhemmen för såväl gymnasieelever som grundskoleelever. Planeringen för elevhemmen till den del den avser sådant klientel i gymna- siala skolformer som har behov av skolinackordering på grund av gles- bygdsförhållanden eller miljöförhållan- den skall i första hand ankomma på skolstyrelserna i samverkan med läns- skolnämnderna, som i detta arbete bör samarbeta sinsemellan över länsgrän- serna. Utlandsskolnämnden bör även delta i denna planering och bör så snart fråga uppkommer om anläggande av ett elevhem söka kontakt med veder- börande skolstyrelse och länsskolnämnd och tillsammans med dessa undersöka huruvida hemmet, med bibehållande av sitt fulla värde för de grupper det är avsett att betjäna, kan placeras på en ort som är lättillgänglig för utlands- svenska föräldrar och dimensioneras för att kunna ta emot ett inslag av ut- landssvenska barn. Utlandsskolnämnden bör även vid be- hov själv ta initiativet till tillkomsten av elevhem. Eftersom elevhem normalt icke bör vara avsedda enbart för ut- landssvenska elever, bör även ett så- dant projekt oftast genomföras i sam- arbete med kommun, landsting och länSSRolnämnd i den kommun resp. det län där hemmet avses att uppföras. När skolöverstyrelsen eller ecklesia- stikdepartementet har att handlägga ärenden som rör platsantal eller elev- anordningar vid internatskolor eller pedagogiska förhållanden vid dessa bör utlandsskolnämnden vara en naturlig remissinstans, så att de utlandssvenska elevernas intressen tillvaratas vid be- handlingen av dessa ärenden och nämn— den dessutom hålls underrättad om ut— vecklingen på internatskolornas område. För att kunna bedöma hur stort be- hovet av elevhemsplatser och internat- skoleplatser för utlandssvenska elever

är bör utlandsskolnämnden söka upprät- ta en översikt av antalet på skolorter tillgängliga privata inackorderingsplat- ser som kan utnyttjas av utlandssvenska elever. Genom en sådan inventering nås dels fördelen att utlandsskolnämnden kan tjäna som förmedlingsbyrå, dels en överblick över hur stor del av inackor- deringsbehovet som lämpligen kan till- godoses genom privat inackordering. Nämnden bör vid sin bedömning av behovet noga beakta de önskemål i fråga om slaget av inackordering som framförs av de utlandssvenska föräld- rarna.

4.1.3 Service beträffande inackordering I 4.1.1 har behovet av information till utlandssvenska föräldrar beskrivits och i närmast föregående avsnitt har den planering och utbyggnad av skolin- ackorderingsmöjlig'heterna som krävs skisserats. Emellertid torde de utlands- svenska föräldrarnas behov och önske- mål inte vara tillgodosedda enbart ge- nom information och tillgång på plat- ser. Eftersom föräldrarna, när skolin- ackordering i Sverige blir aktuell för barnen, ofta har svårt att komma ifrån sina arbeten på främmande ort, syns det vara önskvärt att de får tillgång till någon form av service och därigenom slipper göra kostsamma hemresor på för dem kanske olämplig tid. Utlands- skolnämnden bör som ovan nämnts sva- ra för denna service. [För sådana ut- landssvenska föräldrar vilkas barn har behov av eller kommer att få behov av inackordering för ett påföljande läs- år bör utlandsskolnämnden för ansökan om inackorderingsplats utfärda särskil- da blanketter som bör finnas tillgängliga vid svenska ambassader och konsulat samt vid svenska utlandsföretags perso- nalkontor. Dessa blanketter skall av de utlandssvenska föräldrarna ifyllas med uppgifter beträffande eleven, hans per-

sonlighet, intressen, skolförhållanden m.m. och dessutom med de önskemål som från föräldrarnas och elevens sida ställs på arten av skolgång och skolin- ackordering. [ den mån inackorderings- önskemålen avser privatinackordering bör utlandsskolnämndens handläggning av ansökan inskränka sig till anskaffan- de av en adress på en privat familj som enligt nämndens åsikt är lämplig som inackorderingshem för vederbörande elev på den ort dit familjen helst önskar att elevens skolgång skall förläggas. Om icke privat inackordering önskas, anges på blanketten huruvida i första hand internatskolgång eller elevhemsinackor- dering önskas och till vilken skola skol- gången önskas förlagd. Dessa blanketter vidarebefordras sedan av utlandsskol- nämnden till behandling i den intag- ningsnämnd för internatskolor och elev- hem som närmare beskrivs i kapitel 9 och där utlandsskolnämnden genom sin ordförande och sin kanslichef är representerad. Snarast möjligt efter det att intagningen är klar skall utlands- skolnämnden sedan lämna besked till föräldrarna om hur nämnden ordnat för deras barns fortsatta skolgång.

4.1.4- Ekonomiska villkor Såsom framgått såväl av utredningens intervjuer med utlandssvenska föräld- rar som av utredningens enkätunder- sökningar bland dessa finner föräldrar- na det ofta alltför dyrt att sända hem sina barn till Sverige för skolgång och låter dem därför fullgöra skolgången i en utländsk skola eller i en skola av internationell typ. Eftersom det kan anses skäligt att utlandssvenskarna be- reds möjlighet att placera sina barn i en svensk skola på såvitt möjligt sam- ma villkor som hemmasvenska föräld- rar, bör vissa åtgärder vidtas för att lätta de ekonomiska bördor en skolgång i Sverige ofta lägger på föräldrarna. De

åtgärder som vidtas måste få en något olika teknisk konstruktion beroende på om det gäller inackordering i privat familj, i elevhem eller i internatskola och om eleven går i grundskola eller i gymnasial skolform.

Om en grundskoleelev i Sverige bor på så långt avstånd från närmaste grundskola att han behöver inackorde- ring på skolorten, åligger det i realite- ten kommunen att svara för denna in— ackordering. Föräldrarna vidkänns så- lunda inga kostnader härför. Det syns skäligt att även föräldrar till utlands- svenska barn får åtnjuta förmånen att på grundskolestadiet kunna ha barnen inackorderade i lämplig familj på skol- orten utan att vidkännas extra kostna- der. Utredningen föreslår därför att för- äldrarna då skall kunna erhålla »särskilt inackorderingsbidrag för utlandssvensk elev» från Centrala studiehjälpsnämn- den, som bör ges möjlighet att bevilja sådant bidrag till utlandssvenska elever i olika åldrar vid grundskolor i Sve- rige. Ansökan om sådant bidrag bör inges till utlandsskolnämnden som har att yttra sig över huruvida den sökan- de är att betrakta som utlandssvensk. Detta bidrag bör få samma storlek som det bidrag omfattande dels vanligt stu- diebidrag, dels inackorderingsbidrag som kan utgå till hemmasvenska elever i gymnasiala skolformer.

Om ett barn till en utlandssvensk är elev i en gymnasial skola, utgår till ho- nom det nämnda bidraget om tillsam- mans 175 kr per månad under förutsätt- ning att han är svensk medborgare. Om detta är fallet, syns inga särskilda åtgär- der vara påkallade för de utlandssvens- ka eleverna, eftersom de vad inackor- deringen beträffar är likställda med hemmasvenska elever ekonomiskt sett.

I studiehjälpsreglementet (SFS 1964: 402, ändrad 1965:248) har 3 5 följande lydelse:

»Studiehjälp utgår till svensk studerande så ock till annan studerande som är bosatt i riket. Den som icke är svensk medborgare äger dock icke rätt till studiehjälp om han bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte att här vinna utbildning».

En utlandssvensk elev, som av en eller annan anledning (exempelvis be- stämmelser rörande medborgarskap i föräldrarnas bostadsland) förlorat sitt svenska medborgarskap, har sålunda icke rätt till studiebidrag eller inackor- deringsbidrag om han bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte att förlägga sin utbildning hit. Denna ur utlandssvens— karnas synpunkt i många fall omoti- verade nackdel syns böra undanröjas. Utredningen föreslår att detta sker ge- nom att nämnda paragraf i studiehjälps- reglementet ändras, så att rätt till stu— diehjälp tillkommer utlandssvensk även om han icke är svensk medborgare. 3 & studiehjälpsreglementet får då föl- jande lydelse:

»Studiehjälp utgår till svensk studerande så ock till annan studerande som är bosatt i riket. Den som icke är svensk medborgare och bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte att här vinna utbildning äger dock icke rätt till studiehjälp såvida han ej är att betrakta som utlandssvensk».

Ansökan om studiebidrag för sådan elev bör icke inges till studiehjälps— nämnden utan till utlandsskolnämnden som utlandssvenska föräldrar är vana att vända sig till i skolfrågor. Utlands- skolnämnden har därefter att bedöma huruvida eleven är att betrakta som ut- landssvensk och göra anteckning härom på ansökningshandlingen, varefter an- sökningen vidarebefordras till studie- hjälpsnämnden som har att fatta avgö- randet i bidragsfrågan.

För sådana utlandssvenska grundsko- leelever som inackorderas i elevhem eller internatskolor bör studiebidrag kunna utgå på samma sätt som ovan föreslagits beträffande elever på grund-

skolestadiet som inackorderas i privat familj. Det statsbidrag som utgår till elevhem och internatskolor anpassas på sätt som föreslås i kapitel 5 och 6 efter de verkliga kostnaderna, så att de av- gifter som föräldrarna måste erlägga utöver inackorderings- och studiebidra- get ungefärligen motsvarar de kostna- der föräldrarna skulle ha haft om bar- net bott i hemmet. Detsamma bör gälla utlandssvenska elever på det gymnasiala skolstadiet.

I det föregående har beträffande de ekonomiska villkoren hänsyn tagits en- dast till inackorderingskostnaderna. De extra resekostnader utlandssvenska för- äldrar måste vidkännas dels för att be- söka sina barn i deras inackorderings- hem i Sverige, dels för att låta barnet resa till föräldrahemmet under ferier har här icke beaktats. Ehuru kostna- derna härför i många fall kan vara högst betydande har utredningen icke funnit sig föranlåten framlägga förslag om statliga bidrag för detta ändamål.

4.2 Atgärder av elevvårdande och pedagogisk natur

4.2.1 Intagning av utlandssvenska eleveri gymnasiala skolor Intagningen i gymnasiet sker f.n. efter de poängsummor som eleverna har upp- nått i den avlämnande skolan. I det nya gymnasiet skall för inträde formellt endast krävas att eleven har gått viss linje och läst större kurs i vissa ämnen eller, om en mindre kurs lästs, uppnått visst betyg i ifrågavarande ämne. Emel- lertid torde även i fortsättningen en relativt hård konkurrens komma att finnas om platserna vid gymnasiet, medan [däremot platstillgången i fack- skola och yrkesskola kommer att vara bättre. Varje gymnasium har ett elev- område varifrån eleverna skall rekryte-

ras och som i de flesta fall omfattar mera än en kommun. Minimikraven för intagning ligger olika högt i olika gymnasieområden och ej heller är in- tagningspoängen densamma år från år i ett och samma område, eftersom den varierar efter betygsstandarden hos de elever som önskar plats i gymnasiet. Full rättvisa föreligger sålunda endast mellan elever av samma årgång och inom samma elevområde. De utlands- svenska eleverna tillhör i allmänhet icke något elevområde, eftersom de ofta tillbringat sin föregående skoltid på annat håll än i Sverige. De har sålunda f.n. inte formell rät-t till inträde vid nå- got gymnasium i Sverige, om de inte bo- sätter sig här redan då de ansöker om inträde i gymnasium.

Om en utlandssvensk skolelev till- bringat de två sista åren av grundskolan i en svensk utlandsskola, är det natur- ligt at-t det betyg han erhållit från års- kurs 9 skall vara avgörande för hans intagning i svenskt gymnasium. Om eleven ifråga inackorderas på en ort där familjen exempelvis har släktingar, skall gymnasiet på orten eller det gym- nasium till vars gymnasieområde orten bör ha skyldighet att ta emot den ut- landssvenske eleven om han uppfyller gällande behörighetskrav (jfr kap. 9). Om eleven ifråga tillbringat något av de två senaste skolåren i annan skola utomlands än svensk grundskola eller av utlandsskolnämnden godkänd inter- nationell skola, bör vederbörande gym- nasium till vilket han sökt vara skyldigt att motta honom såsom extra elev i den klass där han önskar vinna inträde eller där rektor efter utlandsskolnämn- dens hörande anser att han närmast bör höra hemma. Inom ett läsår skall kollegiet ta ställning till om han skall intas i gymnasiet antingen i den öns- kade årskursen eller i klaSS av annan årskurs.

Om på en gymnasieort ett elevhem inrättats för elever med behov av skol- inackordering, skall detta givetvis med- föra att skolans organisation utökas med det antal klasser som svarar mot elevhemmets kapacitet. Villkoret för in- tagning skall här vara detsamma, dVS. elever från utlandssvenska skolor skall tas in efter poäng, medan elever från utländska skolformer eller internationel- la skolor tekniskt sett skall tas in i egenskap av extra elever men icke i så stort antal att det normala maximi- antalet elever i klassen överskrids med mer än tre. Detta förutsätter att ett mera betydande inslag av utlandssvens- ka gymnasiesökande vid ett gymnasium skall kunna motivera inrättande av ex- tra klassavdelning, även om detta i enskilda fall skulle innebära en ökning av intagningen i gymnasium och fack- skola utöver 50 %.

För utlandssvenska elever som inta- gits i gymnasium bör statlig ersättning utgå till skolkommunen enligt samma normer som gäller vid interkommunal samverkan.

4.2.2 Pedagogiska åtgärder I de flesta fall torde de utlandssvenska eleverna ha sådana kunskaper i svenska att några särskilda åtgärder för deras undervisning i detta ämne inte behöver vidtas. Emellertid har det vid de internatskolor som för närvarande i första hand får ta emot de utlandssvens- ka barnen visat sig att ett visst antal av dessa, i synnerhet sådana som har gått i utländska skolor tidigare, har bristfälliga kunskaper i svenska. Brister. na är dock sällan så stora att man i undervisningen behöver tillgripa annat språk än svenska. Eleverna lär sig även mycket snabbt att behärska svenskan hjälpligt, eftersom de i de flesta fall fått höra svenska i föräldrahemmet.

Språksvårigheterna är dock ofta av- sevärda. Hos de flesta utlandssvenska barn förekommer brister i ordförrådet, som försvårar förståelse av läroböckers och lärares framställning. Stavning och uttal kan lämna mycket övrigt att öns- ka, och skillnaden mellan skriftbild och uttal kan leda till oförmåga att iden- tifiera ord i tal och skrift. Även vid en i stort sett god språkbehärskning kan osäkerhet i ordböjning, konstruk- tioner och ordval länge göra sig gällan- de och främmande inflytande föranleda ett osvenskt språkbruk. Märkbara för- sämringar kan i detta avseende ofta konstateras efter varje ferie då eleverna vistats hos sina föräldrar utomlands. Elevernas arbete att övervinna dessa svårigheter är icke sällan tidsödande, och det är därför rimligt att särskild hänsyn tas till deras språkliga brister vid bedömningen främst av deras fär- dighet i svenska men också av deras prestationer i andra ämnen.

En lämplig form av hjälp för dessa elever som inte behärskar svenskan tillräckligt väl syns vara att möjliggöra stödundervisning i små grupper, där elever med samma art av svårigheter undervisas tillsammans. I många fall behöver denna stödundervisning inte endast sättas in under övergångsskedet från den utländska skolan till den sven- ska utan bedrivas jämsides med den vanliga undervisningen under elevens hela skoltid i Sverige. Stödundervis- ningen bör möjliggöras genom extra tilldelning av lärartimmar för ända- målet och då så är möjligt underlättas genom utbyte av lektioner i andra äm- nen mot lektioner i svenska.

I ämbetsskrivelse den 27.2.1959 har Kungl. Maj:t medgett att statsbidrag må beräknas för särskild undervisning i svenska språket åt utländska och statslösa barn i obligatoriska skolor. Genom ett nytt regleringsbrev den 16.6

1966 upphävs tidigare bestämmelser och ersätts av en möjlighet att anordna stödundervisning med sex veckotimmar per grupp för utländska, statslösa och svenska barn som intagits från utländs- ka skolor. Utredningen föreslår att rättigheten att anordna sådan undervis- ning med statsbidrag inte begränsas till den obligatoriska skolan utan ut— sträcks till att gälla även gymnasiala skolformer.

Särskilda pedagogiska åtgärder är på- kallade även med hänsyn till under- visningen i andra ämnen än svenska språket. Skillnader i tim- och kurs- planer mellan svenska och utländska skolor gör att en elev som tillbringat en del av sin skoltid i utländsk skola ofta har läst mera avancerade kurser i vissa ämnen eller inhämtat kunskaper i and- ra ämnen än dem som finns represen- terade i svenska läroplaner, medan kun- skaperna i vissa andra ämnen är mind- re än på motsvarande skolstadium i Sverige eller helt saknas. I de fall då den utlandssvenske elevens avvikelse är negativ, innebär detta en extra svå- righet i skolgången. Emellertid har sam- ma elev oftast även avvikelser i positiv riktning i ett eller flera ämnen och dessa avvikelser bör även uppmärk- sammas för att ge vederbörande elev möjlighet till stimulans och personlig utveckling och även för att berika un- dervisningen för andra elever i skolan. Sådan överkvalificering i ett eller flera ämnen bör också utnyttjas så att eleven befrias från vissa lektioner och i stället får ägna denna tid åt att komplettera sina kunskaper i ämnen där han icke är i nivå med klassen. Individuell stödundervisning är i dessa fall det mest rationella sättet att snabbt och ef- fektivt fylla elevens brister. Utredning- en föreslår att statsbidrag må kunna ut- gå till högst två timmars stödundervis- ning per elevgrupp i andra ämnen än

svenska för utlandssvenska elever som under motsvarande antal veckotimmar på grund av överkompensation kunnat befrias från annat ämne. Det bör an- komma på utlandsskolnämnden att läm- na medgivande om stödundervisning för utlandssvenska elever samt bestämma gruppindelningen och utfärda ytterliga- re anvisningar om denna undervisning. Utöver den hjälp som stödundervis- ningen innebär bör de utlandssvenska elevernas inträde i svenska gymnasiala skolor underlättas genom att tillfällig dispens lämnas för sådana ämnen, exempelvis svenska, svensk historia, svensk geografi, svensk samhällskun- skap och kristendomskunskap, där ele- vernas kunskaper ligger under den nor— mala nivån för skolstadiet. Komplette— ring av betygen bör helst ske inom förs- ta året.

För att underlätta kompletteringsstu- dierna bör utlandsskolnämnden, om stort behov av undervisning i vissa äm- nen föreligger, kunna anordna prepa- randkurser på sommaren avsedda för återvändande utlandssvenska barn. Så- dana kurser torde även kunna utnyttjas av till Sverige inflyttande utländsk ungdom som behöver förbereda över- gång till svenska läroplaner. Särskilda korrespondenskurser utarbetade med tanke på kompletteringsstudier bör även kunna komma till användning som en

förberedelse av övergången till svensk skola redan under utlandsvistelsen.

I vissa fall torde problemen med och underkompensation kunna lösas genom att en större rörlighet mel— lan årskurserna tillämpas. I ämne eller åmnen där eleven läst mer avancerade kurser hör han sålunda kunna delta i undervisningen i klass av högre års- kurs. På motsvarande sätt bör i andra ämnen en placering i lägre årskurs kun- na förekomma. Särskilt i de gymnasiala skolformerna erbjuder de nya läropla- nerna goda organisatoriska förutsätt- ningar för en dylik flexibilitet i års- kursindelningen. över-

Som nämnts i det föregående (3.1.6.1) förutsätts att utlandsskolnämn- den med tiden blir ett centrum för pe- dagogisk information rörande utlands- svenska barn. Nämnden bör då även uppmärksamma de läroplansmässiga problemen och sträva efter att kunna biträda rektorerna med råd rörande arten av komplet—terande undervisning, lämpligt timantal för denna undervis- ning och lämplig form av årskursväx- ling för elever som kommer från åtmin- stone de större ländernas undervis- ningssystem.

Vad som här sagts om elev vid gym- nasium bör i tillämpliga delar också gälla elev i fackskola och yrkesskola.

5.1 De olika inackorderings- formerna

I utredningens direktiv anges som möj- liga lösningar på inackorderingsproble- met för olika kategorier av barn och ungdom »inackordering i någon form, internatskola, elevhem eller skolhus- håll».

För utredningens överväganden be- träffande de olika inackorderingsfor- merna och deras fördelar respektive nackdelar för olika typer av barn och ungdom har det varit av vikt att klar- göra innehållet i de olika begreppen. Som framgår av framställningen i det följande är det mycket svårt att dra upp skiljelinjer mellan de olika inackor— derings- och skolformerna, som i vissa fall utan bestämd gräns kan övergå i varandra.

5.2 Inackordering i familj

Vid inackordering i egentlig mening anförtror föräldrarna sitt barn i andra personers vård för längre eller kortare tid. Anledningen härtill kan vara av olika slag, exempelvis föräldrarnas svå— righeter att vårda barnet eller en öns- kan att bereda barnet tillfälle till en utbildning som inte finns på föräld- rarnas bostadsort. Barn som inackor- deras på dessa grunder är normalt icke att betrakta som fosterbarn.

Enligt barnavårdslagen 7 kap. 46 & förstås med fosterbarn

KAPITEL 5

Olika former av skolinackordering

»barn under 16 år, som vårdas och fostras i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om barnet»

och med fosterföräldrar )de som i sitt hem mottagit fosterbarn» samt med fosterhem

»hem vari fosterbarn mottagits».

Kommentarerna till 1960 års barna— vårdslag anger beträffande definitionen av begreppet fosterbarn (ur Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor, nr 133, januari 1961, sid. 111):

Förutsättningen för att ett barn skall vara att anse som fosterbarn är, att det vårdas och fostras i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad för- myndare, som tillika är vårdnadshavare för barnet. Det räcker icke med att barnet får vård i betydelsen mat, husrum, tillsyn etc. Även uppfostringsmomentet måste vara tillfinnandes. Barnavårdskommittén har uttryckt saken på följande sätt: »För att fosterbarnsvård skall föreligga krävs, att någon i vars hem barnet vistas verkligen framstår som fosterfar eller fostermor och, i den mån vårdnadshavaren icke förbehål- lit sig vissa uppgifter eller avgöranden, be— reder barnet den vård och fostran, som en far eller mor normalt svarar för.)

Med hänsyn till kravet på fostran torde det vara uteslutet, att exempelvis familje- vård av rent tillfällig natur skall kunna betraktas som fosterbarnsvård.

Från socialstyrelsen har uppgetts att man inte betraktar barn som fosterbarn då föräldrarna inte överlämnat ansva- ret för barnet helt till inackorderings- familjen utan denna tar kontakt med föräldrarna i viktiga frågor. För ut-

landssvenskarnas del kan denna kon- takt naturligt nog i många fall vara svår att etablera med kort varsel, men detta torde ej inverka på det inackor- derade barnets ställning från rättslig synpunkt. Utredningen anser sig såle- des kunna konstatera att de bestämmel— ser i barnavårdslagen som hänför sig till fosterbarnsvården, exempelvis an- gående tillstånd att motta fosterbarn, anmälningsskyldighet, tillsyn från har— navårdsnämndens sida och förbud mot att bedriva förmedlingsverksamhet be- träffande fosterbarn, normalt icke är tillämpliga på barn som av föräldrarna placeras i familjeinackordering under skolterminerna.

Sådan skolinackordering som utred- ningen har att beakta, dvs. inackor- dering som närmast har till ändamål att bereda barn eller ungdom möjlighet till studier under bättre betingelser än som kan erbjudas i föräldrahemmet, ordnas oftast av föräldrarna själva som gör en privat överenskommelse med inackorderingsfamiljen. I allmänhet tor— de förutsättas att barnen i inackorde- ringshemmet får en viss vård, inte bara rent materiellt utan även i olika grad —— beroende framför allt på barnets ål- der —-— en allmän fostran, ledning, psy- kisk vård och det allmänna stöd som en ung människa behöver. Det torde vara vanligt att föräldrarna,då överens- kommelse träffas om inackordering, in— gående preciserar sina önskemål om tillsyn och vård och även meddelar inackorderingsföräldrarna vilka vanor barnet har från hemmet och vilka sär- skilda principer som de vill ha tilläm- pade på barnets fostran i inackorde- ringshemmet.

Om inackorderingen erhålls i en släk— tings hem, vilket ibland är fallet, torde man i allmänhet kunna förutsätta att vård och fostran på grund av släktska- pen mellan föräldrarna och inackorde-

ringshemmets föreståndare kan ges sam- ma allmänna karaktär som i föräldra- hemmet. Det är givetvis av betydelse att tillsynen i inackorderingshemmet i varje fall är anpassad efter barnets ål- der, mognadsgrad och vanor från för- äldrahemmet. Principerna för barnupp- fostran varierar i hög grad från ett hem till ett annat och det finns givetvis många möjligheter till konflikter om ett barn kommer från ett hem där för- äldrarna lämnat sina barn stor frihet till ett inackorderingshem där inackor- deringsföräldrarna av omsorg om har- nets bästa önskar eller kräver en större insyn i barnets förehavanden än det vant sig vid. För att barnet skall trivas i ett inackorderingshem måste förutsät- tas att dess vanor i fråga om självbe— stämmande och personlig frihet inte alltför mycket rubbas om detta inte av särskilda skäl är påkallat.

Att över huvud taget fastslå för vil- ken typ av barn eller ungdom familje- inackorderingen lämpar sig bäst, torde icke vara möjligt. Vid samtal med lära- re, hemföreståndare och elever i inter- natskolor har det framkommit att man inte kan uppgöra bestämda regler för i vilka fall den ena eller den andra inackorderingen är lämpligast. Om ett barn eller en ungdom trivs bäst i den ena eller den andra formen av inackor- dering torde framför allt bero på de mänskliga kontakter som kan knytas där. Vid en och samma internatskola har det hänt att två elever i samma ålder och i samma klass och till synes med i övrigt likartade förhållanden har olika åsikter om värdet av olika in- ackorderingsformer. Detta torde bero på de erfarenheter som eleven fått av de olika inackorderingsformerna. Inom barnavårdande myndigheter syns man vara tämligen enig om att familjein- ackordering som regel är att föredra för yngre barn, åtminstone upp till för-

puberteten. Barnen i de yngre åldrarna har lätt för att anpassa sig till olika regler och till olika människor. Det vik- tiga syns för dem vara att känna trygg- het och individuell omvårdnad i det hem där de lever.

Bland de elever som åtnjuter inackor- deringstillägg till studiebidraget, dvs. huvudsakligen ungdomar i gymnasiala skolor, finns många som bor på ett sätt som icke kan kallas inackordering i egentlig mening. Här åsyftas de elever som hyr ett möblerat rum i en familj, själva svarar för matfrågan och ej alls åtnjuter någon tillsyn från värdfamil- jens sida utöver, eventuellt, städning av rummet. Detta sätt att lösa bostadsfrå- gan ställer sig ofta ekonomiskt fördel- aktigare än egentlig inackordering men torde icke böra rekommenderas för ge- nerell tillämpning, även om det kan passa vissa något äldre ungdomar med ett större mått av mognad, självständigt omdöme och målmedvetenhet. Emellan detta ».självständiga boende» och in- ackordering med fullständig tillsyn och vård finns talrika mellanformer med olika grad av tillsyn från värdfamiljens sida.

Den uppmärksamhet som det familje- inackorderade barnet åtnjuter från in- ackorderingsföräldrarnas sida och som i lägre ålder uppfattas som en positiv faktor tycks i och med början av pu- berteten i stället av barnen ofta upp— fattas som en belastning. De flesta barn syns då få ett behov av större oberoen- de och förvärva den vuxnes förmåga till personligt ansvar för det dagliga livets detaljer vilka de kan och vill be- handla utan att stå under ständig upp- sikt av någon auktoritet. Ett sådant obe- roende syns vara lättare att åstadkom- ma i ett elevhem än vid inackordering i en familj.

Att döma av de intervjuer som ut— redningen gjort och av utredningens

undersökning bland utlandssvenska för- äldrar syns även dessa i de flesta fall sedan barnen nått tonåren föredra att de inackorderas på annat sätt än i pri- vat familj.

5.3 I nternatskola

Skillnaden mellan å ena sidan en all- män skola med ett elevhem som är knutet till densamma och å andra sidan en internatskola är framför allt att en internatskola huvudsakligen är avsedd för elever som bor i skolans elevhem och att samverkan mellan skolan och internatet är intimare än mellan en all- män skola och dess elevhem.

Undervisningen i internatskolan och den fostran som ges i dess elevhem är integrerade och utgör en helhet. Denna integration markeras av att internatsko- lans rektor lika mycket är ledare för hemverksamheten som för själva under- visningen och att elevhemsföreståndar- na i viss utsträckning utgörs av lärare vid skolan. Men helhetssynen främjas också av att lärare som söker anställ- ning vid en internatskola i regel är in- tresserade av just denna skolform och är benägna att ägna avsevärd tid och uppmärksamhet åt andra sidor av ele- vernas fostran än den egentliga under- visningen. Vissa internatskolor kan, lik- som många folkhögskolor, närmast kal- las rörelseskolor som i sin fostrande verksamhet följer ett visst program med anknytning till den rörelse som (Iriver dem.

I vanliga skolor där gymnasium har funnits sedan längre tid tillbaka finns mestadels åtskilliga traditioner och oskrivna regler för elevernas attityd mot omvärlden vilka förs vidare från generation till generation. I en inter- natskola, som både är skola och hem för flertalet elever, präglas eleverna i än högre grad av miljön. Hur mycket

en viss likformighet i yttre beteende motsvaras av likformighet i uppfatt- ningar och värderingar torde undandra sig bedömning.

Internatskolan ställer krav på delak- tighet i ansvaret för en helhet och hän- syn till det samhälle i miniatyr som den utgör och kan därigenom utgöra en god skolning för ett samhällsansvar efter skolans slut. Å andra sidan kan det icke förnekas att vid åtminstone sådana in- ternatskolor som ligger på en relativt isolerad ort eleverna får kontakt med omvärlden och samhället endast genom förmedling av skolans lärare och hem- föreståndarna, som de väl känner, och att eleverna därigenom undandras från den nyttiga skolning som en daglig kontakt med andra grupper av ungdo— mar med olika social bakgrund utgör.

Ett relativt starkt inslag av utlands- svenskars barn innebär på grund av deras för en svensk skola unik-a erfa- renheter från främmande kulturmiljöer en viss motvikt mot en uniformering av synpunkter och värderingar i inter- natskolan. Konfrontationen i kamrat- livet och det dagliga umgänget mellan svenskt och utländskt befordrar inter— nationalism och kan därigenom i viss mån kompensera begränsningen i den kontakt med svenskt vardagsliv i den egna familjens och familjeumgängets form som den vanliga svenska skolele- vens .tillva-ro erbjuder. Inslag av dag- elever i skolan kan likaledes bidra till vidgade samhällskontakter.

5.4 Elevhem

Med elevhem avses ett hem som an- ordnats för eleverna i en viss skola eller i vissa skolor i ett samhälle. I befint- liga författningar betecknas dessa an- ordningar omväxlande skolhem och elevhem. Utredningens direktiv har emellertid icke nämnt ordet skolhem

och utredningen har för sin del anslutit sig till den allmänt använda beteck- ningen elevhem för de inackorderings- anordningar som här avses.

Elevhem för elever vid det allmänna skolväsendet drivs i Sverige dels av kommunerna (framför allt elevhem vid det obligatoriska skolväsendet), dels av landstingen (framför allt elevhem vid högre skolor), dels av stiftelser (fram- för allt då hemmet främst är avsett för särskilda grupper av ungdomar eller har till ändamål att fostra ungdomen i en viss riktning).

Ett stort antal elevhem finns vid yr- kesskolor. Dessa hem är av delvis an- nan karaktär än elevhemmen för mot- svarande stadier av den allmänna sko— lan. De drivs främst av landstingen i anslutning till centrala yrkesskolor eller andra yrkesskolor, men även i anslut- ning till enskilda yrkesskolor (företags- skolor) finns elevhem inrättade. Sta-ten driver även elevhem i anslutning till vissa statliga yrkesutbildningsanstalter såsom lantbruks- och skogsskolor, riks- yrkesskolor och sjuksköterskeskolor. Ett fåtal elevhem finns i anslutning till yrkesskolor med hushållningssällskap som huvudman.

Tillsynen av eleverna är betydligt mindre intensiv vid elevhemmen än vid internatskolorna, främst beroende på en lägre personaltäthet. Vid internat- skolorna är det vanligt att såväl före- ståndare som biträdande föreståndare finns för ett hem på 30—35 elever, me- dan vid elevhemmen vid allmänna hög- re skolor endast en föreståndare finns för samma antal elever och stundom till och med en föreståndare ansvarar för ett dubbelhem med sammanlagt när. mare 60 elever. Vid yrkesskolhemrnen är personaltätheten ännu lägre, så att exempelvis ett gift föreståndarpar kan få svara för ett elevhem med tillsam- mans 180 elever. Skälen till dessa stora

skillnader i personalorganisationen vid olika elevhemstyper torde främst vara dels varierande syn på elevernas behov av tillsyn, dels ekonomiska faktorer. Intervallen för elevernas hemresor från elevhemmet torde även spela en viss roll. Vid internatskolorna vistas elever- na i allmänhet för en längre tid, kanske en hel termin, utan att ha möjlighet att besöka föräldrahemmet, medan vid de flesta elevhem vid det allmänna skol- väsendet eleverna har möjlighet att resa hem över söndagarna.

Sambandet mellan elevhemmet och den skola för vars elever det är in- rättat är oftast tämligen löst. Elevhem- men står dock alltid under tillsyn av skolstyrelsen i den kommun där de är belägna. Bestämmelsen i Instruktion för länsskolnämnderna (SFS 1965:741) att »Nämnd har inseende över följande skolor med därtill hörande verksamhet) (2 5) torde få tolkas så att nämnden har inseende även över elevhemmen. Enligt samma instruktion ingår även i skolinspektörens tjänsteåli-gganden att besiktiga skolhem (19 5).

Någon integration mellan undervis- ning och fostran i den betydelsen att lärare på fritiden fungerar som hem- föreståndare förekommer icke vid den kombination som skolgång i en allmän skola och inackordering i elevhem ut— gör. Endast vid vissa yrkesskolhem, som exempelvis förläggningar i anslutning till sjömansskolor, förekommer sådan integration och torde där vara ound- viklig.

Personalintegrering mellan skola och elevhem kan ses från två synpunkter. Å ena sidan kan den anses mindre ef- tersträvansvärd eftersom den minskar antalet vuxna som påverkar den unga individens utveckling. Å andra sidan kan en lärare-hemföreståndare genom sin nära kännedom om eleven bid-ra till att hos övriga lärare som handhar

elevens undervisning öka förståelsen för personliga särdrag och beteenden som eljest kunnat försvåra samarbetet mellan lärare och elev eller till och med skapa konfliktsituationer.

Den allmänna kontakten mellan elev- hem och skola, som givetvis bör före- komma och tillmätas minst samma vikt som kontakten mellan skola och för- äldrahem, varierar till karaktär och in- tensitet vid olika elevhem inom det all— männa skolväsendet. På vissa håll har man från elevhemsledningens sida på ett föredömligt sätt svarat för att det skapas talrika tillfällen till kontakt mel- lan hemledningen å ena sidan och sko- lans elevvårdande organ och personal å den andra, bl. a. genom sammankomster mellan elevhemspersonalen och rekto- rer, kuratorer, skolsköterskor och klass- föreståndare. På detta sätt håller sig elevhemsledningen underrättad om de inackorderades prestationer i skolarbe- tet. Samtidigt får skolans representan- ter informationer om elevernas liv utanför skolan.

5.5 S kolhushåll

Begreppet skolhushåll svarar enligt ut- redningens uppfattning mot en lösning av skolinackorderingsproblemet som var vanlig förr och som nära samman- hänger med den tid då avståndet mel- lan läroverksorterna var stort och kom- munikationerna mindre utvecklade än nu. Att en familj satte upp skolhushåll innebar vanligen att modern, en nära släkting eller annan person åtog sig ansvaret för barnens vård under skol— terminen och bosatte sig med barnen i en särskilt förhyrd lägenhet på skol- orten. Inackorderingsfonmen torde av olika skäl knappast kunna få någon renässans i vår tid.

En form av skolhushåll syns dock kunna uppstå när en släkting som är

bosatt på skolorten åtar sig att låta barnen från en närstående familj bo hos sig under skoltiden. I sådant fall föreligger knappast någon skillnad mel- lan v'anlig privat inackordering och skolhushållet. De skolhushåll som skis- serats i direktiven som en lösning på utlandssvenskarnas problem för »att bereda barnen en så naturlig och hem- lik miljö som möjligt» skiljer sig där— emot knappast märkbart från ett mind- re elevhem.

Med hänsyn till de synpunkter som här anförts på skolhushållet har utred- ningen icke funnit sig ha anledning att närmare arbeta med begreppet i fråga.

5.6 Kostnader för olika former av skolinackordering

Rättviseskäl har ansetts kräva att i de fall då en viss undervisning inte kan erbjudas på elevens hemort samhället tillhandahåller inackorderingsmöjlighe- ter på skolorten eller står för den mer— kostnad som uppstår för föräldrarna genom elevens inackordering.

Den förändring i bestämmelserna för samhällets stöd till elever i behov av skolinackordering som trädde i kraft 1964 innebär att ett schablonbidrag av 100 kronor per månad utgår till alla inackorderade elever i gymnasiala skol- former under förutsättning att skolan står under skolöverstyrelsens inseende och att eleven inte är sådan utländsk medborgare som vistas i Sverige huvud- sakligen för att bedriva studier här. (Jämför utredningens förslag i 4.1.4) Bidraget avser att utgöra en kompen— sation för .de merkostnader som föror- sakas de elever som måste bo inackor- derade för att kunna bedriva studier.

Inackorderingstillägg utgår till den som är i behov av inackordering. Beslut härom meddelas av den lokala skol-

styrelsen. Några exakta regler för när behov av inackordering skall anses fö- religga finns inte utarbetade. Inackor- deringstillägg skall dock endast i un- dantagsfall utgå till elev som är bosatt på skolorten. Det vanliga torde vara att man kräver att restiden uppgår till minst 3/4—1 timme eller att avståndet mellan skola och hem är minst 40—50 km. Skolstyrelserna har dock möjlighet att ge inackorderingstillägg till elever som är inackorderade på grund av be- hov av miljöbyte, men utredningen fin- ner det angeläget att i författning klart utsågs att elever i behov av miljöbyte har samma rätt till inackorderings- tillägg som elever med lång skolväg. Vidare förutsätter utredningen att bi- dragsbeloppet i erforderlig utsträckning anpassas efter fluktuationer i kost- naderna på inackorderingsmarknaden men ser icke som sin uppgift att fram- lägga förslag i detta avseende. Däremot kan utredningen icke förbigå det önske- mål som naturligen uppställer sig att föreslå en utjämning i kostnaderna sins- emellan för elever som bor i privat in- ackordering, sådana som bor i elevhem och sådana som går i internatskolor dock under förutsättning att de har do- kumenterat behov av skolinackordering.

Inackordering i privat familj är den billigaste inackorderingsformen, även om vid en undersökning av elevernas egna kostnader elevhems'inackordering i vissa fall kan ställa sig mest förmån- lig. Vid familjeinackorderingen syns man ofta utgå ifrån att en stor del av det arbete som sker för elevens räkning i form av matlagning och städning ut— förs kostnadsfritt av husmodern, så att vad den inackorderade i stort sett be- talar för endast är hyra och råvarukost- nader för maten. Inackorderingen inne- bär ändå en viss inkomst för inackor- deringsfamiljen, eftersom den får en icke obetydlig återbäring på hyran för

ett rum som den icke har användning för och eftersom matinköpen måhända kan rationaliseras genom att hushållet utökas med en eller ett par personer. Vid elevhem, vare sig de är knutna till en allmän skola eller till en inter— natskola, tillkommer de kostnader som är förenade med matlagning, städning, tillsyn och vård av eleverna. Kostna- derna vid sådana hem blir därför i hög grad beroende av personaltätheten. Be- tydande kostnader uppstår härjämte för räntor och amortering av investerat ka- pital samt för underhåll av byggnader och inventarier. Allt detta är kostnader som vid familjeinackorderingen knap- past tas med i beräkningen, eftersom de inbegrips i familjens nonmala kost- nader för hyra och för förnyelse av möbler och andra inventarier. Vid de elevhem som drivs exempelvis av lands- tingen tas ofta icke hela kostnaden ut av eleverna, utan dessa får erlägga en avgift som kanske med 100—200 kro- nor per månad understiger den verk- liga kostnaden. Samhället har sålunda här ytterligare subventionerat inackor- deringen. Vid andra elevhem åter tas hela kostnaden ut, men i gengäld kan där utföras mycket helt eller delvis obe- talt arbete av föreståndaren. Vid inter- natskolorna måste hela kostnaden ut- tas av eleverna för att internatdelen av skolan skall kunna drivas. Då även själva skolverksamheten vid internat- skolorna endast delvis är statsunder- stödd och därför måste drivas på af- färsmässig basis blir internatskolgång

mycket dyrbar för eleven eller för- äldrarna.

Eftersom de under det senaste år- tiondet beslutade skolreformerna ge- nomförts i avsikt att bereda alla ung- domar lika tillfällen till utbildning, syns det enligt utredningens mening natur- ligt att även förhållandena inom skol- inackorderingen, som en mycket stor andel av ungdomen är beroende av för sina studier, normaliseras i ekonomiskt avseende i den mån den står under samhällets kontroll.

Inackordering i privat familj har hit- tills varit den vanligaste formen av in- ackordering i Sverige på alla skolsta- dier. Utredningen anser därför att kost— naderna för sådan inackordering bör läggas som norm och att kostnaderna för övriga former av inackordering från ekonomisk synpunkt för eleven bör bringas till samma nivå som för den förra.

Det stöd för den av samhället anord- nade eller understödda inackorderingen som föreslås är avsett att täcka de mer- kostnader utöver den besparing som det innebär att barnen får kost och vissa andra förmåner på annat håll som föräldrarna får bära genom inackorde- ringen. Däremot är stödet inte avsett att täcka alla med inackorderingen förena- de kostnader. I kapitel 7 och 8 har ut- redningen givit exempel på hur kostna- derna för inackorderingen kan fördelas mellan stat, kommun, andra samhälls- organ, stiftelser eller andra huvudmän för elevhem och internatskolor samt barnens föräldrar.

6.1 :Skolinackorderingsverksam- hetens omfattning

När det gällt att undersöka den nuva- rande omfattningen av skolinackorde— ringsverksamheten i landet, har utred- ningen gått fram på olika vägar. Någon statistik över inackorderingen vid sko— lorna i landet förs inte av skolmyndig— heterna, och en i och för sig önskvärd allmän inventering av tillgång och be- hov på området försvåras av att även kommunernas skolstyrelser ofta har en oklar bild av skolinackorderingen inom kommunen.

Utredningen gjorde våren 1964 en nu— dersökning av inackorderingen av ele- ver i den obligatoriska skolan och i gymnasiala skolor i samtliga län. Un- dersökningen, som gjordes via enkät- formulär till länsskolnämnderna, skulle utröna dels omfattningen av den nuva— rande inackorderingen, dels det icke tillgodosedda behovet av inackordering för de hemmasvenska grupper som ut- redningen har att beakta. Enkätformu- lären ifylldes av länsskolnämnderna se- dan de inhämtat upplysningar från kommunerna, vilkas yttranden i stor ut— sträckning bifogades nämndernas svar till utredningen. Undersökningen gav en starkt divergerande bild av inackor- deringen i olika län med i huvudsak likartade geografiska, demografiska och skolmässiga förhållanden. Detta kan an- tas bero på två omständigheter. Dels torde skolcheferna i de olika kommu-

KAPITEL 6

Behovet av skolinackordering och principiella synpunkter på skolinackorderingen

nerna ha tillämpat olika grunder vid bedömningen av inackorderingsbeho- vet, dels syns de sakna tillfredsställan- de underlag för de av utredningen öns- kade upplysningarna beträffande sådan inackordering som kommunerna icke är skyldiga att anordna. Resultatet av den- na undersökning läggs därför icke till grund för bedömanden, men undersök- ningen kan sägas ha givit ett entydigt resultat i den meningen att den visat att kontroll eller planering av inackor- deringsverksamheten från skolmyndig- heternas sida icke förekommer i nämn— värd omfattning.

Beträffande grundskolan har statistis- ka centralbyrån redovisat inackorde- ringens omfattning 1963/64 (Statistiska meddelanden, U 1965:16). Redovisning- en grundar sig på uppgifter från skol- styrelserna. Totalt redovisar man i hela riket 1 596 elever som inackorderade i enskilda hem och 1 739 elever1 som in- ackorderade i elevhem. Motsvarande tal för 1962/63 var 2128 resp. 1921. För inackorderingsverksamheten för barn på grundskolestadiet svarar kommuner- na helt själva, och i allmänhet tillgodo- ses detta behov med privat inackorde- ring i familj. Sådana kommuner som i sitt skolväsen får ta emot ett större an- tal barn från glesbygd anordnar i all-

1 Denna sifferuppgift överensstämmer icke med de uppgifter utredningen erhållit ge— nom direktförfrågning till länsskolnämn— derna (jfr tab. 8: 1). Skillnaden torde bero på att ordet elevhem definierats olika.

mänhet elevhem för dessa (jfr. kap. 8). Förbättring av kommunikationerna har skett samtidigt med centraliseringen av skolväsendet, och kommunerna söker i första hand lösa glesbygdernas skolpro- blem genom att förbättra skolskjutsor- ganisationen. Inackorderingsbehovet har sålunda de senaste åren kontinuer- ligt minskat trots grundskolans genom- förande och den ökning av elevantalet och antalet skolår det medför.

De mest tillförlitliga uppgifter som utredningen kunnat erhålla beträffande inackorderingen av elever vid icke-obli- gatoriska skolformer är de som kan framräknas ur den statistik som under budgetåret 1964/65 förts av Centrala studiehjälpsnämnden, som centralt ad- ministrerar utanordningen av inackor- deringstillägg till studiebidragen. Till grund för utanordningen av dessa tillägg ligger rekvisitioner från kommunerna, vilka utbetalar tilläggen till eleverna en- ligt bestämmelserna i Studiehjälpsregle- mentet (SFS 1964:402).

Det har inte visat sig vara möjligt att erhålla uppgifter på antalet elever som läsåret 1964/65 (första året det nya reg- lementet varit i kraft) åtnjutit inackor- deringsbidrag. De uppgifter som Cen- trala studiehjälpsnämnden erhållit från de lokala skolstyrelserna är av sådan art, att nämnden till utredningen redovisat enbart antalet inackorderingstillägg samt det totala beloppet av utbetalda sådana tillägg. På grund av att skolsty- relserna ej har lämnat infordrade upp— gifter enhetligt kan icke på grundval av antalet utbetalade tillägg det antal ele- ver beräknas som erhållit bidrag. Sam- manlagt utbetalades 51507 bidrag på tillsammans 39 884 000 kronor. Fördela- de på olika skolformer utgör beloppen:

Utbetalda inackor- deringsbidrag Skolform kostnad i antal tusental kronor Gymnasier (inkl. 2 högsta klas— serna i flick- skolan) 18 018 13 515 Fackskola 730 591 Realskola 4 129 2 887 Folkhögskola 6 511 8 177 Lant- och skogs- bruksskolor 4 073 2 116 Yrkesskolor 17 689 12 357 Andra skolor 324 218 Skolor i utlandet 33 23 Summa 51 507 39 884

Uppgifterna ger icke något tillförlit- ligt underlag för beräkning av antalet elever med inackorderingsbidrag, men man torde dock kunna göra ett över- slag genom att dividera totalkostnaden för varje skolform med det belopp som erfarenhetsmässigt varje inackorderad elev i medeltal uppbär i bidrag för ett läsår. Enligt studiehjälpsnämndens be- räkning är dessa medeltal 800 kr för elever i gymnasier, fackskola och real- skola samt 700 kr för elever i yrkes- skola. Överslagsberäkningen ger följan- de fördelning och totalsumma för anta- let inackorderade elever i de här aktu- ella skolformerna. De procenttal av to- tala antalet elever i respektive skolform som upptas i tabellen jämförs med de beräknade procentsatserna i studie- hjälpsutredningens betänkande (SOU 1963:48, sid. 149).

Här anförda tal måste anses vara mycket grova uppskattningar av det verkliga antalet elever som har erhållit inackorderingsbidrag läsåret 1964/65. De ger endast en ungefärlig uppfatt- ning om antalet elever med inackorde— ringsproblem.

Elever som er- Uppskattad in- hållit inackor- (lek.-frekvens Skolform ”i”? 333131 deringsbidrag enl. studiehj.- (: utnedn. antal % % Allmänt gymnasium ..................... 13 Tekniskt gymnasiums .................. 108190[ 16 9001 161 51 Handelsgymnasium ..................... 32 Fackskola .................................... 4 293 700 16 35 Realskola .................................... 86 842 3 600 4 4' Yrkesskolor under skolöverstyrelsens inseende .................................... 75 6891 17 700 23 27 Summa 275 014 38 900 14

1 Inklusive flickskolans 2 högsta klasser 9 Inklusive flickskola

6.2 Behovet av skolinackordering i framtiden

6.2.1 Inackorderingsbehovet för glesbygds- barn och utlandssvenska barn Vid bedömningen av behovet av skol- inackordering i framtiden syns det ra- tionellt att dela upp eleverna i två grup- per, nämligen sådana som behöver in- ackordering av geografiska skäl och så- dana som behöver inackorderas av and- ra skäl. Den förra gruppen omfattar då de elever som utredningen benämner glesbygdselever och de utlandssvenska eleverna. Beteckningen glesbygdselever avser icke nödvändigtvis elever i vad som vanligen kallas glesbygd utan be- tyder endast att eleverna har mera än 45 minuters restid till skola med den utbildning som eleven önskar välja. Utlandssvenska elever är sådana ele- ver vilkas föräldrar är utlandssvenskar enligt utredningens definition i kap. 1.

6.2.1.1 Elever på låg- och mellanstadiet För glesbygdsbarn är behovet av skol- inackordering i lågstadieåldern obetyd- ligt. Alltjämt finns dock barn på isole- rade öar och på enstaka ställen i övre Norrland, där barnantalet inte är till— räckligt stort för att motivera ens en b- eller B3-skola. Behovet av elevhem

3 Inklusive specialkurser 4 Den 15/10 1964

och privat inackordering torde vara till— godosett i dessa kommuner, och beho- vet torde snarast minska i och med av- flyttningen från glesbygderna och av- folkningen av skärgårdarna. För mel- lanstadiebarn torde utvecklingen vara i det närmaste parallell.

Behovet av skolinackordering för ut- landssvenska barn i låg- och mellan- stadieåldern är svåröverskådligt. De barn i denna ålder som av utlands- svenska föräldrar nu sänds hem till Sverige för skolgång blir antingen in- ackorderade hos släktingar eller intag- na i någon av de internatskolor som alltjämt har kvar en organisation med en 5-årig realskola. Antalet barn i låg- och mellanstadieåldern som hösttermi- nen 1964 gick i allmän skola i Sverige och bodde inackorderade under föräld— rarnas utlandsvistelse är 77 enligt ut- redningens enkät till de utlandssvenska föräldrarna (bilaga 1, tabell 19). Denna uppgift är dock mycket osäker. I inter- natskolorna fanns hösten 1965 i årskur- ser som motsvarar grundskolans mellan- stadium 41 elever. Sammanlagda antalet utlandssvenska barn i låg— och mellan- stadieåldern i skolor i Sverige kan be- dömas till omkring ett hundra hösten 1965.

Om inackordering här i landet blir lättare tillgänglig för utlandssvenskar- nas barn genom ekonomiskt stödjande åtgärder från statens sida, kommer det- ta att verka i riktning mot en ökning av antalet barn som behöver inackor- deringsplats i Sverige. Å andra sidan torde de ökade möjligheter till inrättan- de av svenska skolor och svensk un— dervisning utomlands som utredningen föreslår i begränsad mån verka i mot- satt riktning.

Den form av inackordering som främst är aktuell för barn i låg- och mellanstadieåldrarna är, såsom fram- går av kapitel 5, den privata familje- inackorderingen. Eftersom den nu rå- dande samhällsutvecklingen med allt flera möjligheter för gifta kvinnor på arbetsmarknaden torde kunna medföra en minskad tillgång på familjeinackor- deringsplatser, syns det vara önskvärt att för utlandssvenska och andra barn på dessa stadier som alternativ till fa- miljeinackorderingen även andra inac- korderingsformer finns. Från internat- skolornas sida har framhållits att ett visst inslag av mellanstadieelever är till fördel för elevmiljön och att i synner- het många utlandssvenskar gärna vill ha sina barn i internatskolor redan från mellanstadieåldern.

Under en övergångstid torde —— om de förbättrade villkoren för inackorde- ring för utlandssvenskars barn medför en ökad efterfrågan på inackordering även för låg- och mellanstadiebarn _ en teoretiskt möjlig lösning vara att de överskjutande platserna i glesbygds— kommunernas elevhem utnyttjas för ut- landssvenskarnas barn. Läsåret 1965/66 finns omkring 122 sådana överskjutan- de platser, varav 68 i Norrbottens län och 17 i Visby.

Det bör även observeras att det ibland kan vara tänkbart och möjligt för ex- empelvis en utlandssvensk familj eller

några sinsemellan bekanta utlandssvens- ka familjer med flera barn som behöver inackordering att träffa överenskom- melse med en lämplig familj att denna tar hand om barnen, varigenom ett li- tet skolhushåll kan bildas, där barnen bor under hemliknande förhållanden och går i ortens grundskola.

6.2.1.2 Elever på högstadiet För barn i högstadieåldern med lång skolväg syns behovet av inackordering i stort sett vara tillgodosett och någon ändring i detta förhållande kan icke förutses under de närmaste åren. Läsåret 1965/66 har 184 utlandssvens- ka barn i högstadieåldern redovisats som elever vid internatskolor, och en- ligt uppgift från kommunerna år 1964 var 37 utlandssvenska elever inackor- derade på annat sätt medan de gick i någon allmän skola. Genom den all- männa ökningen av antalet utlands- svenskar torde antalet högstadieelever som behöver inackordering i Sverige komma att öka, även om de av utred- ningen föreslagna åtgärderna för att underlätta korrespondens- och självstu- dier i någon mån kommer att be— gränsa denna ökning. Hur de av utred- ningen föreslagna studiesociala åtgär- derna för skolgång i Sverige för ut- landssvenskarnas barn kan komma att inverka på efterfrågan av skolinackor- dering undandrar sig utredningens be- dömande. Det syns dock troligt att en viss ökning kommer att ske beroende på ökad efterfrågan av inackorderings— platser för flickor.

6.2.1.3 Elever på det gymnasiala stadiet

Att uppskatta behovet av skolinackorde- ring för elever i den framtida gymna- siala skolan är förenat med stora svå- righeter framför allt av tre skäl. Dels är det statistiska underlaget för beräk-

i ! l

ningar i form av den nuvarande in- ackorderingens totala omfattning mycket osäkert (jfr 6.1.), dels förelig- ger ännu ej något beslut om den fram— tida utformningen av yrkesskolan, dels saknas ännu erfarenheter av valet av skolform och linjer i den nya gymna— sieskolan. I det följande görs ett försök att beräkna behovet av skolinackorde- ring år 1970 för glesbygdsungdom och för utlandssvenskar. Underlaget för des- sa beräkningar är dock osäkert och till- låter endast en ungefärlig uppfattning om inackorderingsbehovet. Noggranna- re beräkningar är enligt utredningens bestämda uppfattning för närvarande icke möjliga.

Andelen ungdomar i behov av inac— kordering på grund av lång väg till när- maste gymnasium har beräknats med olika metoder. I studiehjälpsulredning- ens betänkande redovisas sålunda en uppskattning av antalet 16-åringar med bostad på olika avstånd från gymnasie- orten år 1970. Enligt denna beräkning — som dock ej har kunnat ta hänsyn till den fortsatta migrationen — kom- mer 12,4 % av samtliga ungdomar att

bo mer än 35 km och 16,2 % mer än 30 km från närmaste gymnasieort. I SÖ:s beräkningar (Det gymnasiala skol- väsendet, del 1, sid. 6) har man tilläm- pat resultaten av vissa undersökningar utförda under 1960-talet, i vilka man utgått från faktiska redovisade restider. En restid om 45 minuter har satts som gräns mellan reszon och inackorde- ringszon. Detta motsvarar i avstånd mellan 30 och 40 kilometer, beroende på kommunikationsförhållandena. Som syns av studiehjälpsutredningens be- räkningar påverkas uppskattningen av antalet behövliga inackorderingsplatser kraftigt av beräkningsmetoden och av vilket avstånd respektive vilken restid man anser motivera inackordering. SÖ beräknar att andelen lö-åringar bosatta på längre restidsavstånd än 45 minuter från gymnasieort var 25 % år 1960 och torde bli ca 15 % år 1975.

Om man ur utredningens beräkning- ar av antalet inackorderade elever läs— året 1964/65 (6.1) utbryter inackorde- ringen för elever vid de gymnasiala skolorna (gymnasier, fackskolor och yr- kesskolor), erhålls följande tal:

Gymnasier Fackskolor

ende Yrkesskolor under skolöverstyrelsens inse-

..................................................

Totalt elev- Inackorderade ,7 antal elever, antal 0 108 190 16 900 16 4 293 700 16 75 689 17 700 23 188 172 35 300 19

Beräkningarna för framtiden kompli- ceras emellertid av att samtliga utbild- ningsvägar inte kommer att finnas på alla gymnasieorter, så att en del av ele— verna därför måste hänvisas till andra skolorter. Detta medför att andelen in- ackorderade blir högre än angivna 16 % framför allt för elever på den tekniska och den ekonomiska linjen. Då 44 %

av alla gymnasieelever förutsätts tillhö- ra dessa linjer, ökas inackorderings- frekvensen avsevärt. Noggrannare be- räkningar av antalet elever på olika lin- jer och grenar och av inackorderings- frekvensen för dessa måste emellertid, när all erfarenhet av det nya gymna- siet saknas, bygga på så många osäkra antaganden att sådana beräkningar tor-

de sakna värde. Uppskattningsvis torde dock 20—25 % av gymnasieungdomen, dvs. 20 000—26 000 elever, behöva in- ackordering av geografiska skäl år 1970.

Antalet elever i fackskolor uppskattas av SÖ till sammanlagt 37000 år 1970. Fackskolor kommer att finnas på alla gymnasieorter, men alla gymnasieorter kommer inte att kunna erbjuda samt- liga linjer och grenar. Andelen elever som saknar önskad utbildningsmöjlig- het på sin gymnasieort torde dock vara något lägre i fackskolan än i gymnasiet. Inackorderingsfrekvensen för elever i fackskolan kan således — enligt de re- sonemang som ovan förts för elever i gymnasiet uppskattas till ca 20 %. Detta innebär att år 1970 7400 elever skulle behöva inackordering i någon form.

Beträffande yrkesskolan är underlaget för beräkningar ännu osäkrare än för gymnasiet och fackskolan. Enligt Yrkes- utbildningsberedningens (YB) upp- skattning (SOU 1966:3, bl.a. sid. 385) kommer antalet elever i den gymna- siala yrkesskolan att vara 74000 är 1970. Den av YB föreslagna lokalise- ringen av yrkesskolorna till gymnasie- orter kan i vissa fall — om den medför att yrkesskolor på orter utan gymna- sium småningom läggs ned ha till följd att elever som för närvarande har tillgång till yrkesutbildning på sin hem- ort måste inackorderas under skol- tiden. Å andra sidan innebär YB:s för- slag att upptagningsområdena för de framtida gymnasiala yrkesskolorna i allmänhet blir väsentligt mindre än för nuvarande centrala verkstadsskolor och andra landstingsdrivna yrkesskolor. YB:s förslag torde därför medföra att andelen elever i yrkesskolan som behö- ver inackordering av geografiska skäl åtminstone till en början kommer att minska. Denna andel torde dock även i framtiden bli högre än för fackskolan

eller gymnasiet, beroende bl.a. på att en del yrkesskolor såsom skogsskolor och lantbruksskolor måste förläggas utanför tätorterna. Även grova upp— skattningar som i det föregående gjorts för eleverna i gymnasiet och i fack- skolan är svåra att göra beräffande yr- kesskolans elever med det underlag för beräkningar som för närvarande står till buds. En väsentlig synpunkt är 'här- vid att det för närvarande inte kan för- utses hur långt YB:s intentioner kom- mer att vara förverkligade år 1970. In- ackorderingsfrekvensen bör dock upp- skattningsvis vara minst 20 % och tor- de ej gärna kunna överstiga 35 %. 15 000—26 000 elever i yrkesskolan kan således behöva inackorderingsplatser år 1970.

Sammanlagt kan antalet inackorde- ringsplatser som behövs för elever vid gymnasiala skolor är 1970 uppskattas till 40 000—60 000. Enligt studiehjälps- nämndens uppskattning (jfr 6.1.) är för närvarande ca 35 000 elever vid de skol- former som här är aktuella inackorde- rade. Inackorderingsbehovet kan såle- des bedömas öka fram till år 1970.

Då de beräkningar som företagits av- ser skolornas hela elevantal, ingår givet- vis i någon utsträckning utlandssvenska barn i kapacitetsberäkningarna. Emel- lertid har utredningen enligt sitt upp- drag att särskilt överväga hur de ut- landssvenska barnens möjlighet till skolgång i Sverige skall kunna ökas. För ungdomen på det gymnasiala stadiet låter detta sig lättast göra genom att bedöma inackorderingsbehovet i för- hållande till de hittillsvarande gymna- sierna.

För utlandssvenska elever i yrkessko- la och fackskola kan behovet av skol- inackordering ej beräknas. Populatio- nen i den undersökning som utredning- en företagit utgjordes av utlandssven— ska föräldrar till barn i grundskolor och

gymnasier, varför inslaget av utlands- svenska elever i yrkesskolor och fack- skolor ej kan uppskattas.

Antalet utlandssvenska ungdomar som för närvarande går i gymnasial skola i Sverige och är inackorderade i elevhem eller privat är litet (enligt uppgift från kommunerna 67 år 1964). Det totala antalet utlandssvenska gymnasieelever i internatskolorna var höstterminen 1965 232. Inalles torde sålunda antalet utlandssvenska gymnasieelever i landet vara omkring 300, varav 2/3 är manliga och 1/3 kvinnliga elever. Hur mycket antalet kommer att öka är såsom i det föregående framhållits beträffande utlandssvensk ungdom på andra stadier _ icke möjligt att förutsäga. Utredning- en håller en ökning av antalet manliga elever med mellan 25 och 50 % fram till 1970 för trolig. Vidare torde man höra räkna med att antalet kvinnliga elever 1970 mera än nu närmar sig an- talet manliga.

För närvarande är enligt utredning- ens undersökning av befintliga elevhem ca 12 000 elever inackorderade i sådana hem. I detta antal ingår ej de gymna- sieelever som är inackorderade i elev- hemmen vid internatgymnasier. Dessa uppgår till ca 900. Utgår man enligt stu- diehjälpsnämndens uppskattning från att ca 35000 elever för närvarande är inackorderade torde sålunda omkring 22000 elever vara inackorderade i privatfamiljer eller bo självständigt i uthyrningsrum eller i egna lägenheter på annan ort än föräldrarna.

Utredningens förslag rörande intag- ningen till internatgymnasierna inne- bär att en behovsprövning skall ske. Förslaget kommer inte att väsentligt in— verka på inackorderingsförhållandena i stort, då antalet platser i dessa skolor är begränsat och någon utbyggnad av internatskolorna inte föreslås. Behovet av elevhemsplatser torde således kom—

ma att öka i framtiden eftersom dels det totala inackorderingsbehovet kom— mer att öka och dels antalet inackorde- ringsplatser i privatfamiljer troligen kommer att minska. Mera väsentligt i detta sammanhang är dock att ett nytt behov av inackorderingsplatser kan komma att uppstå på vissa gymnasie- orter om YB:s förslag om uppbyggnad av gymnasial yrkesskola förverkligas. Då det inte är troligt att detta behov av inackorderingsplatser kan täckas genom ökad placering i privatfamiljer, torde elevhem behöva uppföras i an- slutning till ett antal gymnasieskolor. Härvid torde i första hand skolor med fjärde årskursen av gymnasiet och med andra särskilda specialiseringsmöjlig- heter ifrågakomma. Den av YB före- slagna lokaliseringen av yrkesskolan kommer också att medföra att en del elevhem på de orter där centrala verk— stadsskolor och andra landstingsdrivna yrkesskolor för närvarande finns på lång sikt kan komma att friställas. YB föreslår dock att dessa skolor i fram- tiden skall användas för vuxenutbild- ning. De i anslutning till dessa skolor förlagda elevhemmen syns då lämpli- gen böra utnyttjas för eleverna i denna utbildning. Detta innebär att den ny- byggnad av elevhem som måste ske på de orter där den nya gymnasiala yr- kesskolan skall byggas ut måste syfta till att bereda elevhemsplatser för ett betydligt större antal elever än det som för närvarande härbärgeras i de cen- trala verkstads- och yrkesskolornas och gymnasiernas elevhem.

Planeringen av nya elevhem bör utgå från de lokala förutsättningarna och den takt varmed de nya gymnasi- ala skolorna utbyggs. Någon riksomfat— tande prognos och planering kan och bör därför inte göras utan föregående regional planering. Eftersom ett sådant planeringsarbete med nödvändighet

blir utsträckt över en relativt lång tid- rymd, syns det icke böra ankomma på utredningen att utföra detta, utan upp- giften torde böra åvila permanenta skol- planerande myndigheter.

6.2.2 Inackorderingsbehovet för barn och ungdom i behov av miljöbyte Enligt direktiven skall utredningen be- döma behovet av särskilda åtgärder även för ”exempelvis barn från splitt- rade hem” och ”barn i behov av radi- kalare miljöbyte än övergång till annan skola i hemorten”. Utredningen har tolkat sin uppgift så, att den skall göra en översyn över skolinackorderingsmöj- ligheterna för barn och ungdom i behov av miljöbyte för vilka samhället hittills inte har sörjt. Således ingår i utred- ningens bedömningar och förslag inte åtgärder som kan behövas för särskole- barn, kriminella, asociala, psykiskt eller fysiskt sjuka barn och ungdomar.

6.2.2.1 Definition av den aktuella elev— gruppen För att kunna definiera gruppen och göra den nödvändiga avgränsningen mot andra kategorier har utredningen dels inhämtat internatskolerektorernas uppfattning om vilka elever som under rådande förhållanden kan hänföras till kategorin ”barn och ungdom i behov av miljöbyte", dels genomfört ett antal undersökningar som redovisas i det föl- jande.

Enligt rektorernas uppfattning kan den aktuella elevgruppen bäst beskrivas genom angivande av följande huvudskäl för placering på internatskola:

1. Barn till ensamstående föräldrar och föräldralösa barn. I de fall då en ensam far eller'mor har vårdnaden om ett barn föreligger ibland ett behov av inackordering utom hemmet. Om vård- nadshavaren har ett så tidskrävande arbete att kontakten med barnet blir

mycket begränsad, kan en lämplig form av inackordering vara att föredra fram- för vistelsen i hemmet. Ett behov av inackordering kan även uppkomma då den ensamma fadern eller modern har stora svårigheter att hävda sin auktori- tet och fullgöra sin fostraruppgift, sär- skilt i förhållande till ungdomar i pu- bertetsåldern.

Detta behov bedöms givetvis som än- nu mera utpräglat i de fall där barnet är föräldralöst.

2. Barn med från studiesynpunkl el- ler annan synpunkt olämplig hemmiljö. Under denna rubrik sammanförs barn och ungdomar som vistas i hemmiljöer där en av eller båda föräldrarna är psy- kiskt eller fysiskt sjuka, alkoholiserade, asociala eller på annat sätt mindre lämpade eller oförmögna att fostra sina barn. Starka konflikter i hemmiljön, an- tingen mellan föräldrarna inbördes eller mellan den unge och en av eller båda föräldrarna, kan också utgöra skäl för ett miljöbyte. Slutligen kan hemmiljön, även om den i och för sig bedöms så- som god, vara olämplig från studiesyn- punkt. Detta gäller i första hand mil— jöer där familjen är talrik och trång- bodd och där den unge inte kan bere- das den studiero som han är i behov av för att kunna fullfölja sina studier.

3. Barn med olämplig kamratmiljö på hemorten. Särskilt under ungdomsåren kan den unge, utan att själv vara aktivt kriminell eller asocial, bli beroende av en kamratgrupp som för honom innebär en risk för asocial utveckling. Det kan då vara en lämplig förebyggande åt- gärd att låta honom byta miljö.

4. Barn till vissa föräldrar med sär- skilt rörliga yrken. Ett icke ringa an- tal av de elever som för närvarande går i internatskolorna har placerats där av föräldrar som på grund av sitt arbete inte ansett sig kunna ta vård om har- nen på ett tillfredsställande sätt. Bland

dessa finner man skådespelare, läkare, skiftarbetande föräldrar och föräldrar med mycket rörliga yrken.

I de här rubricerade fallen är det ingalunda säkert att inackordering av barnet utanför hemmet alltid är den mest ändamålsenliga åtgärden. Stund- om kan man nå ett bättre resultat ge- nom att tillförsäkra föräldrarna ett så- dant materiellt eller psykologiskt stöd som hjälper dem att övervinna svårig- heterna. I andra fall kan periodisk pla- cering eller halvinackordering i ett en- skilt hem vara att föredra framför pla- cering i elevhem eller internatskola.

I den mån sådana barn som tillhör någon av de här angivna grupperna an- ses vara bäst tillgodosedda genom pla— cering i elevhem eller internatskola kan de sammanfattas under rubriken: Barn som av sociala, psykologiska och/eller pedagogiska skäl anses vara i behov av vistelse på elevhem eller i internat- skola.

I kapitlen 7 och 8 redogörs för ut— redningens förslag till statsbidrag till internatskolor och elevhem. Utredning- en föreslår att behovet av vistelse på internatskola eller i elevhem skall do- kumenteras, för att vederbörande skall komma i åtnjutande av den förmån som vistelse på statsbidragsberättigad plats vid sådan inrättning innebär. Utred- ningen återkommer i kap. 9 med för- slag rörande sättet för denna dokumen- tering av inackorderingsbehovet.

6.2.2.2 Augränsningsproblemet Det torde vara klart att bland de barn och ungdomar som innefattas under den i 6.2.2.1 formulerade rubriken ett stort antal icke kan omhändertas vid elevhem eller internatskolor med de re- surser dessa för närvarande förfogar över. Detta gör en avgränsning nödvän- dig efter de tillgängliga resurserna. Å andra sidan är en avgränsning nödvän-

dig även gentemot de grupper för vilka enligt vad som framhållits i 6212. sam- hället sörjt på annat sätt. Utredningen har genom olika åtgärder sökt nå fram till en praktiskt användbar gränsdrag- ning, nämligen

dels genom att inhämta expertisens uppfattning (från barnavårdsnämnder och centraler för den psykiska barna- och ungdomsvårdcn, s.k. PBU-centra- ler) om vilka barn och ungdomar med psykiska eller sociala problem som an- ses kunna dra nytta av en placering på internatskolor,

dels genom att utföra intensivunder— sökningar på de två internatskolor som visat sig ha det största antalet elever vilka före inträdet vid skolan varit i kontakt med barnavårdsnämnd, PBU eller annan psykolog, barnpsykiater el- ler annan läkare som rekommenderat vårdnadshavaren att sända barnet till internatskola,

dels genom att inhämta de båda rek- torernas uppfattning om vilka elever av den här berörda kategorin de ansåg sig kunna ta hand om vid skolan,

dels genom att analysera de faktorer som förorsakat studieavbrott hos de ele- ver som efter att ha blivit inremitte- rade av läkare under ett läsår avbrutit sina studier vid dessa två skolor.

6.2.2.2.1 Barnavårdsnämndernas och PBU-centralernas synpunkter Utredningen har tillskrivit barnavårds- nämnderna i de 15 största städerna och anhållit om deras synpunkter på beho- vet av internatplatser för barn och ung- dom i behov av miljöbyte. 12 barna— vårdsnämnder har svarat.

Flera av barnavårdsnämnderna anser att placering vid internatskola är un- derlägsen placering i privathem. Solna barnavårdsnämnd skriver:

Enligt nämndens uppfattning är det svårt att tänka sig en situation där en placering

i internatskola är den bästa utvägen. Den normala uppväxtmiljön är hemmet och skolgången bör vara förlagd till en skola som möjliggör att barnet bor hemma. V'ar- je annan lösning ger barnet ett sämre ut- gångsläge.

Det finns situationer där det egna hem- met ej kan klara ett barns vård och fost- ran. Men att placera ett barn med problem i den onormala miljö en internatskola in- nebär är en kapitulation. Den idealiska pla- ceringen i en sådan situation är nästan alltid ett fosterhem.

Göteborgs barnavårdsnämnd uppger att anmälningar till barnavårdsnämnden om olika slag av störningar i familje- och hem- förhållanden visar en markant Ökning. Ut- märkande för dessa ärenden är, att de bli- vit alltmer komplicerade framförallt på grund av att klientelet visar en psykiskt och socialt allt grävare belastning. Detta förhållande torde medföra, att barnavårds- nämndens stöd- och hjälpåtgärder beträf- fande barn och ungdomar i sådana hem i form av miljöbyte genom placering i fos- terhem, specialhem och internatskola mås— te utökas. En utökning av möjligheterna för internatskoleplacering av välbegåvade gymnasiestuderande ungdomar, som lever under pressande hemförhållanden eller andra omständigheter som försvårar deras studiemöjligheter synes vara välmotiverad.

I de fall där internatskoleplacering har diskuterats eller anses lämplig gäl- ler det främst ungdomar som är i kon— flikt med föräldrarna eller vilkas hem— miljö på grund av trångboddhet, stri— digheter mellan föräldrarna eller aso- cialitet i hemmet är olämplig.

De tillskrivna barnavårdsnämnderna ombads att uppskatta behovet av inter- natplatser per år för åldrarna 13—15 resp. 16—20 år. Sju barnavårdsnämn— der, nämligen de i Borås, Eskilstuna, Göteborg, Solna, Stockholm, Uppsala och Västerås, har tillsammans uppskat- tat det sammanlagda behovet till 50 res- pektive 58 platser.

Förfrågningar angående behovet av internatplatser för barn och ungdom i behov av miljöbyte sändes även till 38

centraler för Psykisk barna- och ung— domsvård (PBU) och barnpsykiatriska lasarettskliniker. Ett stort antal av de 23 svarande har kommenterat sina nu- meriska svar och åter andra har icke ansett sig kunna svara siffermässigt utan har i brevform lämnat synpunkter på ifrågavarande inackorderingspro- blem.

Med undantag för ett konstaterande från ett håll att placering i fosterhem i princip är att föredra framför inter- natskoleplacering, är man inom den psykiska barna- och ungdomsvården på det hela taget mer positivt inställd till internatskolgång än inom barnavårds- nämnderna. överläkaren vid Akademis- ka sjukhuset i Uppsala, prof. A L An- nell, skriver bl. a.:

Från pubertetsålderns början finns det normalt en tendens hos ungdomarna att frigöra sig från sina föräldrar. Det upp— står då lätt spänning inom familjen, som förstärks om familjen t. ex. är trångbodd. Vidare är tidpunkten för pubertetens in- träde mycket olika hos olika individer och detta kan göra att ungdomarna kommer i otakt med sina klasskamrater, får kamrat- svårigheter och blir disharmoniska. Det skulle vara av stort värde om vi i landet hade 10—20 internat med förslagsvis 80— 100 platser vardera dit man kunde sända barn och ungdomar innan några tydliga missanpassningssymptom framträtt, men där ändå ett miljöbyte skulle vara av vår- de. Såsom situationen för närvarande är finns i dylika situationer knappast annat än en placering i fosterhem att tänka på, men detta upplever ofta både föräldrarna och ungdomarna som en inkompetensför- klaring och något av en straff-åtgärd och ofta överför ungdomarna på fosterföräld- rarna och de nya kamraterna den inställ- ning de tidigare haft, varför problemen fortsätter och eventuellt fördjupas. Det skulle därför vara av stort värde att ha tillgång till ett inte alltför ringa antal in- ternatplatser, skolhem fr.o.m. grundsko- lans 4:e till 5:e klass.

Professor Annell påpekar att många fall där en placering i internatskola är aktuell inte kommer med i journalerna,

patienten primärt skrivs hem till föräldrahemmet och de anhöriga sedan själva söker skaffa eleven inträde i en sådan skola.

Flera svarande anger att pubertets— svårigheter, störningar i relation till föräldrarna och anpassningssvårigheter i vanlig skola indicerar behov av inter- natskoleplats.

Från en PBU-central i Stockholm an- för dr Jan Jacobson:

Lämpade för internatskolor är enligt min mening ungdomar med neurotiska störningar (av alla slag), där hemmiljön men ej internatskolan ogynnsamt påverkar den neurotiska störningen. I något enstaka fall kan internatskoleplacering tänkas vid ev. prepsykotisk störning.

En stor grupp ungdomar, som kan vara lämpade för internatskoleplacering är de med accentuerad-e eller normala pubertets- reaktioner, vilka ungdomarnas föräldrar inte kan acceptera och/eller bemöta på ett vettigt sätt med svårbemästrade genera- tionsmotsättningar till följd. Mitt subjek— tiva intryck är att behovet i denna senare grupp av internatskoleplacering i de övre tonåren är större bland flickor än pojkar.

Docent Bertil Söderling vid Central- lasarettet i Borås skriver:

Det råder en så skriande brist på inter- natplatser i Sverige att denna möjlighet till skolutbildning inte finns med i vår ar— senal av tänkta alternativa terapeutiska åtgärder...

Barnpsykiatriska kliniken 1 Malmö påtalar att goda fosterhemsplaceringar i tillräckligt antal blir allt svårare att genomföra på grund av samhällets strukturomvandling. I fortsättningen betonar överläkaren dr Ingmar Lager- gård:

Från vår erfarenhet får jag därför un— derstryka det angelägna i att skolenheter för barn på skilda hegåvningsnivåer kan komma till stånd i former, som inte be- träffande kostnader väsentligt skiljer sig från kostnaderna vid övrig skolgång...

Dr F Fränkel vid Barnpsykiatriska mottagningen i Göteborg anger beträf-

fande indikationerna för internatplace- ring:

Avskärmade, skygga, hämmade barn hör knappast hemma på ett skolinternat. Svårigheter kan även uppstå för de sår- bara och speciellt ömtåliga och ångestbe- nägna. Tillvaron på ett internat föreställer jag mig kan vara rätt påfrestande och i sig kräva en viss psykisk styrka. Allra bäst passar nog där något så när robusta barn, som agerar ut i samband med puberteten och därmed orsakar svårigheter både för föräldrar och lärare... Barn med uttalad manifesterad asocialitet hör väl knappast hemma på skolinternat av traditionell typ. Däremot kan det tänkas att barn med ten- denser därtill som orsakats av övervägan— de miljöfaktorer (ungdomsgäng) kan ha nytta av internatvistelse.

Av uppgifterna från de 22 institutio- ner som kunnat lämna uppgift om huru- vida internatplacering övervägts, fram- går att sådan placering aktualiserats i 205 fall (7 % av samtliga fall som varit aktuella under den angivna tiden vid dessa institutioner) men att formell an- sökan om internatplats kommit till stånd i endast 58 fall (2 % av samtliga fall). Uppgifterna från de 18 institutio- ner som sökt bedöma platsbehovet va- rierar så starkt att tillräckligt underlag för en sådan bedömning antagligen sak- nats. Detta torde till stor del bero på att platsbristen på internatskolorna va- rit så stor, att placering på dessa ofta inte ens övervägts såsom ett realistiskt alternativ.

6.2.2.2.2 Intensivundersökningen

Utredningens intensivundersökning bland internatklientelet omfattade de 95 elever vid Viggbyholmsskolan och Res— tenässkolan som före inträdet vid resp. skola varit i kontakt med barnavårds- nämnd, den psykiska barna- och ung- domsvården, psykolog, barnpsykiater eller annan läkare, som rekommenderat vårdnadshavaren att sända eleven till internatskolan. De 95 eleverna utgjorde

22 % av det totala antalet internatele- ver vid de båda skolorna. Bedömning- arna utfördes på grund av tillgängliga remisser, ansökningshandlingar och andra handlingar samt rektors (vid Restenässkolan) eller kurators (vid Viggbyholmsskolan) uppgifter.

Situationen i hem- och skolmiljön kan illustreras av bl.a. följande pro- centtal (som tillsammans uppgår till mer än 100, eftersom vissa elever åter- finns i flera kategorier):

I 19 % av fallen är en av föräldrarna död.

i 30 % av fallen är en av eller båda föräldrarna psykiskt eller fysiskt sjuka,

i 19 % av fallen förekommer konflik- ter i föräldrarnas äktenskap,

i 47 % av fallen förekommer en kan— flikt, mestadels allvarlig och långvarig, med en av eller båda föräldrarna,

i 25 % av fallen har anpassningssvd- righeter förekommit vid den skola där eleverna tidigare gått; i dessa fall har ofta läs- och skrivsvårigheter förekom- mit,

i 14 % av fallen har skolk och/eller symptom på skolfobi förekommit,

i 25 % av fallen har konflikter med kamrater förekommit.

I undersökningsgruppen ingår dels elever med symptom, som varit besvä- rande för dem själva, dels elever med symptom som varit besvärande för om- givningen, dels elever med båda slagen av symptom, dels elever utan symptom.

49 % av eleverna har visat symptom som i första hand varit besvärande för dem själva. Till denna grupp räknas neurotiska symptom såsom ångest, de- pressioner, sängväta, nagelbitning, fo- bier m. m.

15 % av eleverna har visat symptom som varit besvärande för omgivningen. Till denna grupp hänfördes bl. a. elever som visat aggressiva beteenden, tecken på asocialitet eller kriminalitet, miss—

24 % har visat symptom som varit besvärande såväl för dem själva som för omgivningen.

En påfallande stor del av eleverna i undersökningsgruppen har vuxit upp och levat i bristfälliga hemmiljöer samt visat grava neurotiska symptom och/ eller tecken på anpassningssvårigheter. Även om utredningens definition på ”barn i behov av miljöbyte” och kra- vet på hur behovet skall styrkas sanno- likt kommer att tillföra gruppen en stör- re del av elever med mera normal bak- grund och psykiskt friskare personlig- het, är det dock uppenbart att skolorna här har att göra med en psykiskt öm- tålig elevgrupp. Man bör vidare inte bortse ifrån sannolikheten att psykiskt ömtåliga eller avvikande elever torde förekomma, om än i mindre proportion, även i grupperna utlandssvenska barn och glesbygdsbarn.

6.2.2.2.3 Rektorernas uppfattning

Mot bakgrunden av vad som framkom vid intensivundersökningen är det av intresse att konstatera att de tillfrågade rektorerna önskade psykiatrisk under- sökning av samtliga elever före intag- ning. Skolorna anser sig ha bättre möj- ligheter att hjälpa elever med symptom som är besvärande för dem själva än elever med för omgivningen besvärande symptom. Man har med nuvarande kvan- titativa och kvalitativa resurser svårig- heter att komma tillrätta med asociala och aggressiva elever.

6.2.2.2.4 Undersökning av elever som under läsåret avbrutit studierna

Vid Viggbyholmsskolan och Restenäs- skolan undersöktes orsaken till att vis- sa elever avbrutit studierna vid veder- börande skola under läsårets gång. Av sammanlagt 21 sådana elever hade 13 avbrutit studierna på grund av asocia—

litet, konflikter med lärare eller hem- föreståndare och/eller med kamrater. Åtta av eleverna avbröt studierna på grund av symptom som var besvärande för dem själva.

Det kan sålunda förmodas att dessa skolor tagit emot ett antal elever som de icke haft tillräckliga resurser att vårda. Eftersom det totala antalet inter- natelever vid de båda skolorna var 437, har skolorna av en i och för sig lov- värd ambition eller på grund av bris— tande kännedom om arten och graden av elevernas svårigheter erhållit ett in— slag i elevklientelet av minst 5 % för skolorna alltför svåra fall.

6.223. Åtgärder för att bereda de be- skrivna grupperna en lämplig placering Bland barn och ungdomar som är i be- hov av miljöbyte tar rektorerna in främst sådana elever som har ”symp- tom besvärande för dem själva". Utred— ningens analys av den grupp elever som avbrutit internatskolgången jämte rektorernas erfarenhet visar också att de med nuvarande resurser lyckats bäst eller misslyckats minst med sådana ungdomar och att deras försiktighet ifråga om utagerande, asociala elever varit befogad. Ur samhällets synvinkel är det myc- ket önskvärt att internatskolor och elev— hem skall kunna ta emot elever som har bristfälliga hemförhållanden och/eller visar anpassningssvårigheter resp. neu- rotiska symptom. Det är därför viktigt att:

1. eleverna undersöks vid intagning- en så att arten av inackorderingsbeho- vet konstateras,

2. tillsyn och omvårdnad i elevhem— men förbättras vilket nödvändiggör större personaltäthet,

3. skolorna tillförs psykiatrisk-psyko- logisk expertis.

Även om man genom dessa åtgärder förbättrar skolornas möjligheter att vårda mera besvärliga och ömtåliga ele- ver, syns det vara befogat att iaktta stor försiktighet vid intagning av ele- ver med asocial eller kriminell belast- ning.

6.2.2.4. Placeringsbehovets storlek Utredningen har sökt fastställa behovet av skolinackordering för barn och ung- domar med dokumenterat behov av miljöbyte genom en enkät till PBU-centralerna och till barnavårdsnämnderna i de 15 största städerna samt

en enkät till internatskolorna.

Samtliga enkäter har givit bristfälliga resultat från rent siffermässig synpunkt, beroende på

dels de svårigheter som förelegat be- träffande definition och avgränsning av den avsedda gruppen,

dels bristande registreringsmöjlighe- ter därför att gruppen tidigare ej av— skilts och därför att möjligheten till internatplacering på grund av platsbrist och på grund av—de ekonomiska villko- ren ej beaktats.

Såsom framgår av redogörelsen i det föregående nåddes genom undersök- ningarna likväl en föreställning om vil- ket klientel internatskolorna är kapab— la att vårda och vilka elever som icke lämpar sig för placering där, varjämte från PBU-centralerna vitsordades att ett stort behov fanns av inackorderings- möjligheter för barn och ungdom i oli— ka konfliktsituationer m.m. och att det kan antas visa sig vara än större om möjlighet skapas till behandling genom placering i lämplig internat- eller elev— hemsmiljö.

Även om behovet av inackordering kan komma att öka för elever med do- kumenterat behov av miljöbyte, torde

det ej ha en sådan storleksordning att det behöver närmare uppskattas, efter- som det helt försvinner i de grova mar- ginaler som måst tillämpas vid beräk- ningen av inackorderingsbehovet för glesbygdselever. Till en början torde in- ackorderingsbehovet för dessa elever i den mån det ej kan tillgodoses genom familjeinackordering _— kunna mötas genom utnyttjande av de platser vid internatskolor som enligt utred- ningens undersökning för närvarande tas i anspråk av elever utan något av de i detta kapitel behandlade skälen för sådan skolgång.

6.3 Samhällets stöd till skolin- ackorderingsverksamheten

Till den skolinackorderingsverksamhet som bedrivs i större skala av kommu- ner, landsting och enskilda stiftelser utgår statsbidrag i viss omfattning och likaså utgår statsbidrag såväl till inter- natverksamheten som till skolverksam- heten vid internatskolorna.

Statsbidrag till elevhemsbyggnader ut— går för närvarande dels enligt kungö- relsen den 15 maj 1936 (nr 202) an- gående statsbidrag till skolhemsbyggna- der och deras inredning (elevhem för den obligatoriska skolans elever), dels enligt kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 594) angående statsbidrag till skolhem för lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem (elevhem för elever vid gym- nasier m.m.), dels enligt kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480) om statsbi- drag till yrkesskolor. Härutöver utgår ett bidrag till avlöning av föreståndare för elevhem vid obligatoriska skolor, vilket är inarbetat i de allmänna be- stämmelserna om statsbidrag till drift- kostnader för det allmänna skolväsen- det. Innebörden av reglerna för stats-

bidrag till elevhemsverksamheten är icke densamma för de olika skolformer- na, (jfr kap. 8). En viktig skillnad är dessutom att kostnaderna för elevhem vid yrkesskolor avräknas på investe- ringsramen för yrkesskolor, medan kostnaderna för övriga elevhem maxi- meras genom en av riksdagen för varje år fastställd bidragsram (reservations- anslag) som de senaste åren utgjort:

1964/65 2 000 000 kr 1965/66 2 500 000 kr 1966/67 3 600 000 kr

Sammanfattningsvis kan sägas att sta- ten lämnar byggnads—bidrag till elevhem vid allmänbildande skolformer med mellan 75 och 90 %_ och till elevhem vid yrkesskolor med 50 % av beräknade godkända kostnader. Härutöver lämnas avlöningsbidrag till den vårdande per- sonalen vid den obligatoriska skolans elevhem och ett symboliskt sådant av- löningsbidrag till elevhem vid gymna- siala skolor, medan intet driftbidrag lämnas till elevhem vid yrkesskolor. Att märka är att statens bidrag till elev- hem vid internatskolor följer samma be- stämmelser som bidragen till elevhem vid övriga gymnasiala skolor och skall rymmas inom den ovan angivna bi— dragsramen.

Utöver de statliga bidragen utgår kommunala och landstingskommunala bidrag till elevhemmen. I vissa fall kan dessa bidrag vara av betydande omfatt- ning och utgöra mera än hälften av de verkliga kostnaderna för inackorde- ringen.

För samhällets direkta bidrag till in— ackorderingskostnaderna, det s.k. in- ackorderingstillägget till studiebidraget, redogöres i kap. 5. Detaljredovisning av principerna för statsbidragen till elevhem resp. internatskolor återfinns 1 kap. 7 och 8.

6.4 Huvuddragen av utredningens förslag

I avsnittet 6.2 har gjorts en översikt av behovet av skolinackordering, dels på olika stadier, dels för olika katego- rier av ungdom som behöver skolinac- kordering. Utredningen finner att åt- gärder bör vidtas dels för att förbättra tillgången på inackorderingsplatser, dels för att förbättra kvalitén på skol- inackorderingen och dels slutligen för att göra de olika inackorderingsformer- na mer jämställda såväl beträffande kli— entelets sammansättning som beträffan- de de ekonomiska villkoren och till- gången till olika studiealternativ.

6.4.1 Kvantitativa förbättringar

Av skäl som redovisats i det föregående är det ytterst svårt att för närvarande beräkna behovet av skolinackordering mera exakt och på grundval därav di- rekt ange vilken utbyggnad av skolin- ackorderingsväsendet som för närva- rande eller inom de närmaste åren är påkallad. Utbyggnaden bör inledas sna- rast enligt de åtgärder utredningen här föreslår och inriktas på att på längre sikt tillgodose de krav på inackor- deringsväsendet som kan ställas av pe- dagogiska och Skolsociala skäl. Behovet torde lättast kunna utrönas genom att skolplanerande myndigheter och socia- la myndigheter uppmärksammar inac- korderingsbehovet och fortgående pla- nerar för utbyggnaden av inackorde- ringsmöjligheterna. Skolstyrelserna bör därför i samarbete med länsskolnämn- derna vid planering av skolväsendet i väsentligt högre grad än nu ha upp- märksamheten riktad på inackorde- ringsbehovet. Vad särskilt det klientel beträffar som är i behov av skolinac— kordering för miljöbyte torde det när- mast ankomma på kommunernas socia—

la myndigheter att göra skolmyndighe— terna uppmärksamma på detta.

Såsom i det föregående (6.2.2) nämnts har inga preciserade uppgifter om storleken av behovet kunnat erhål— las från PBU—centralerna eftersom man där icke haft uppmärksamheten riktad på möjligheten att placera elever i be- hov av miljöbyte vid internatskolor el- ler i elevhem. Man hade icke resurser att i efterhand med avseende på redan slutbehandlade fall överväga huruvida en internatskole- eller elevhemsplace- ring skulle ha varit befogad om plats funnits. Då utredningen förutsätter att de ekonomiska villkoren för internat- placering av elever med dokumenterat behov av sådan skolgång kommer att ändras, är vidare varje bedömning av platsbehovet utifrån de nuvarande eko- nomiska villkoren av mindre värde. PBU-centralerna får i framtiden sin uppmärksamhet riktad på de möjlighe- ter till inackordering som kommer att finnas och som icke kommer att vara spärrade av ekonomiska faktorer. Lik- som de kommunala socialvårdande or- ganen inlemmas dessa centraler i ar- betet på den regionala planeringen av skolinackorderingen. Därför torde in- tressena kunna tillvaratas för glesbygds- elever och elever i behov av miljöbyte.

Den tredje kategori som utredningen har att tillgodose, nämligen utlands- svenskarna, har hittills icke heller fått sina intressen bevakade av något organ i Sverige med undantag för Utlands- svenskarnas förening, som i mån av möjligheter hjälpt föräldrarna att skaf- fa lämplig inackordering i landet. Så- som framgår av kap. 3 och 4 föreslår utredningen att utlandsskolnämnden skall få till uppgift att bevaka de ut- landssvenska barnens intressen på skol- inackorderingens område och i detta syfte samarbeta med kommunala och regionala myndigheter.

Genom en samordning av planeringen mellan här nämnda myndigheter och or- ganisationer torde en gemensam plane- ring möjliggöras. Även om vissa skäl — t. ex. att vissa elever inte kan eller bör åka hem till föräldrahemmet under veckoslut eller kortare ferier —— gör att alla kategorier av elever i behov av in- ackordering inte kan behandlas likfor- migt, vill utredningen i princip inte dra bestämda gränser mellan de olika grup- perna utan anser att hela klientelet bör betraktas som en enhet och dess intres- sen tillvaratas gemensamt.

Elever av olika inackorderingskatego- rier behöver dock ej ingå i samma pro- portioner i olika former av inackorde- ring eller i olika internatskolor. Gles- bygdselever, som bör fullgöra skol- gången i den skola till vilkens elevom- råde de hör, avses i första hand inackor- deras privat eller i elevhem. Utlands- svenska elever bör — eftersom deras föräldrar har mindre möjligheter att hålla kontakt med inackorderingshem och ta hand om barnen under kortare ferier ——- i större utsträckning placeras i internatskolor. Beträffande elever med dokumenterat behov av miljöbyte slut- ligen måste valet mellan placering i den regionala skolan med dess elevhem, i en internatskola eller i ett elevhem av riks- karaktär bero på de omständigheter som konstituerar inackorderingsbehovet.

Intimt förknippad med frågan om kvantitativ förbättring av inackorde- ringen är frågan om vilket slag av in- ackordering som bör väljas för olika slag av inackorderingsbehov. Utred- ningen har i kapitel 5 anlagt vissa syn- punkter på de olika inackorderingsfor— mernas fördelar. Emellertid saknas tillräcklig grund för förslag om en viss bestämd fördelning av klientelet på oli- ka inackorderingsformer. Vad först den privata inackorderingen beträffar skiftar dess kvalitet liksom de krav och

önskemål som ställs på densamma i så hög grad att generella riktlinjer över huvud taget icke torde kunna uppdras. Inackorderingsfamiljens struktur och dess intresse för att ta hand om Och vårda ett barn eller en ungdom som inackorderats är här av den allra störs- ta betydelse. För att kunna avgöra lämp- ligheten av inackordering i en viss fa— milj för en viss elev fordras kännedom såväl om inackorderingsfamiljen som om eleven. Bäst torde i allmänhet skol— kuratorerna kunna ta ställning i dessa frågor. För att kuratorerna skall kun- na ägna sig mera åt inackorderings- angelägenheter förordar'utredningen en förstärkning av kuratorsorganisationen vid skolor med så starkt inslag av in— ackorderade elever att elevhem anlagts.

Såväl glesbygdseleverna som de hem- masvenska eleverna med dokumenterat behov av miljöbyte tillhör en kommun. Därför har de kommunala myndigheter- na visst ansvar för deras skolgång. Det syns därför ligga närmast till hands att dessa barns behov beaktas genom åt- gärder främst från kommunernas sida. Ansvaret för de utlandssvenska barnens skolgång skall enligt utredningens för- slag åvila ett statligt centralt organ, nämligen utlandsskolnämnden. Detta gör det naturligt att de icke lokalan— knutna internatskolornas resurser i första hand utnyttjas för de utlands- svenska elevernas behov. Emellertid vi- sar erfarenheten att ett alltför stort in- slag av utlandssvenska elever med dessas ofta bristfälliga kunskaper i svenska medför olägenheter av pe- dagogisk art. Dessutom är det från mil- jösynpunkt angeläget att utlandssvenska och hemmasvenska barn blandas och ömsesidigt får dra nytta av varandras speciella kunskaper och erfarenheter. Av dessa skäl finner utredningen att högst 60 % av det totala elevantalet vid

en internatskola bör "vara utlandss'vens— kar ooh' r'este'n hemmasvenskar Inom det svenska skolväsendet, Såväl inom den'obligåton'ska 'skolan' soni' inom den gymnasiala, är manliga'och kvinn- liga elever principiellt likställda. De tidigare gossläroverke'n och flickläro- verken 'har efter hand öppnats för e'l'e- ver av båda könen' Den 15 se'pt.1965 utgjordes 50,6 % av eleverna i de all- männa gymnasie'rna av flickor. I' de tekniska gymnasierna dominerade 'de manliga eleverna helt och i handelsgym- nasier och folkskolesemi'narier var de kvinnliga eleverna i klar majoritet. Inom yrkesskolväsendet utgjordes den 15 okt. 1965 39,1 % av kvinnliga elever. Disproportion'e'n inom yrkeSSkolväsen— 'det syns icke äga samband med inac- korderingsförhålla'ndenl' ' ; ' " Kvinnliga e'leVer har sammä r'n'öjli'gL heter som' manliga elever att erhålla i'nackorderingii privat "familj. Elevhem- men -vid- de' allmänna' skolorna är så inrättade'att de skall kunna ta' 'e'mOt i' stort sett flika'må'nga kvinnliga ?e'leve'r s'om' manliga. Ino'n'i' yrkes'skolväsende't anordnar man elevhem för kvinnlig'å och 'manliga' elever efter föreliggande behov, och" om' lämplig elevhemsplats Saknas anskaffår skolan 'i allmänhet lämplig inackördering; ' ' ' 'Ino'm' internatskolorna 'a'vviker 'kön's- fördelningen från "den fördelning som här redbvisats för övriga sköl'o'r. 'Enligt tabell 7:2' 'fa'nt'is 'läs'året"'1965/'66" 7'9'4 manliga elever och 249 kvinnli'ga'elever i internatgymnasiern'a. Motsvarande an— tal "för högstadieåldern 'Var' 740" respek'e tive 357 och för mellanstadieåldern 126 respektive 34." Inalles fanns sålunda på internat'skölor'n'as " internatplatser '1' 7660 m'anli'ga elever-och 7640 kvinnliga el'e- vet,! dvs'. 72' % respektive -28' ("/o'."A"V"d'e' utlandssvenska- eleverna” 'i internatskol lorna utgörs 32 % av kvinnliga "e'l'e'v'er: Av internatskolorna'mottar tre (Fjell:-

s'tedtsk'a skolan;"iåundsiherg's skola fo'c'h Solbacka läroverk) endast manliga "el'e'l ver.? Endast "vid" ftvå"skolör "(Ekeby-' holhis'skola'n 'o'ch' Gränna'slåolan)" dömt-' nerar" de kvinnliga eleverna. Sigtuna—' skolan har' nyligen 'öppnats'för'kvlnm liga " elever och des's " styrelse linnéa? a'tt'b'y'g'ga' ut- antalet intérnåtp'lals'er för flickor. ' Styrelsei'i föl— " Lundsbergs 'skdlä hår'till' utredningen've'lat' ”uttala sin villighet att uffi'de'r' vissa förutsättningar öppna 'skolan (inlemmat-' även "för flickor”. 'De åsyftade "förut'sätt'ningarnå består framför allt i vissa ombyggnads— arbeten." ' f ' " ' ' Utredningé'n' finner det'” angeläget att internatskolorna omorganiseras på ett sådant sätt att lika många internatplatl 's'er skapas "för flick'ör som för' pojkar, dels för ”än 'det'Verkli'ga behovet skall kunna 'till'go'd'oses; del's för att miljön vid internatskolornä' skall lik'na det dagliga l'iv'ets. 'Riktlinjer 'beträ'ffand'e denna' 'utb'yg'gn'ad "och omorganiSatlön återfinns i' bil.. 4'.' ' ' ' . 6.4.2 Kyalita'tiv'd förbättringar 'i . "' ' Kvalitén på inackorderingen i privå'tä' familjer är söm i det föregående nämnts' beroende av familjens' egna resurser och dess intresse för uppgiften "att svara för fostran 'av"'d8n inackOr'd'e'i-ade." Nigel direkta" åtgärder "för' 'att" tai—bänka 'e'ller standardisera denna inackordering "f'i'n'l' ner-' utredningen' 'inte” vara 'm'öjlig' eller ens önskvärd. G'enom' 'att'inack'ofd'eri'n'gl e'n ägdas' "ett! masa; intresse från" sk'ol- myndigheternas 'öch "'i "synnerhet" "de' elevvårdande ägas-ens sida' wrdé' 'e'm'el: lertid en erforderlig förbättring"'o'c'li k'ontr'oll'över ”denna inackordering 'l'ik- som en 'vissf'norm'åli'sering' av! den ina; teriella Standarden ? i ? rel'a'ti'o'n" "till 'prisä bildningen kunna 'ååtädkor'n'mas. ' ' ' Om elevhemsorganlsationen 'och in: ternatskolebrgamsationen 'sk'all kun'na existera sida vid sida 'och i" möjligaste

mån erbjuda likvärdiga förmåner er- fordras en utjämning av de resurser som står till buds inom de båda alter- nativen. Vid internatskolorna är elev- hemsverksamheten i allmänhet av hög kvalitet. Personaltätheten är tillfreds- ställande och tillsynen av eleverna myc— ket god. Vid elevhemmen som är knut- na till det allmänna skolväsendet eller till yrkesskolväsendet är personaltäthe- ten betydligt lägre och tillsynen av ele- verna därmed inte så god som många föräldrar skulle önska. Lokalmässigt är elevhemmen däremot i allmänhet myc- ket väl utrustade, medan standarden i detta avseende är mycket varierande vid internatskolorna. Undervisnings- mässigt är de allmänna skolorna av hög standard vad såväl den undervisande personalen som lokaler och pedagogisk utrustning beträffar. Internatskolorna har i allmänhet relativt goda undervis- ningslokaler och personalen är ofta av samma kvalitet som undervisningsper- sonalen vid de allmänna skolorna. Där- emot kan ofta av ekonomiska orsaker den pedagogiska utrustningen uppvisa brister. En utjämning av kvaliteten mel- lan dessa båda skol— och inackorde- ringsformer fordrar därför

1. att statsbidraget till de internatsko- lor som erfordras för att tillgodose ett verkligt behov av skolinackordering höjs så att det kommer i nivå med statsbidraget till de allmänna skolorna och vid dessa knutna elevhem,

2. att bidrag utgår till erforderliga re- parationer och nybyggnader vid inter- natskolornas undervisningslokaler och intematlokaler,

3. att bidragen till nybyggnad och utvidgning väsentligen syftar till att alla statsunderstödda internatskolor på nå— got längre sikt skall kunna ta emot lika många flickor som pojkar,

4. att statsbidrag utgår till elevhems- personal enligt samma principer vare sig

elevhemmet är knutet till en internat- skola, till en allmän skola eller till en yrkesskola,

5. att personaltätheten är densamma vid internatskolor och därmed jämför— bara elevhem,

6. att likformiga bestämmelser likaså gäller beträffande storleken av elevhem- men vid de olika skolformerna.

Utredningen har sig bekant att skol- överstyrelsen fått i uppdrag att utar- beta likformiga statsbidragsbestämmel- ser för elevhem vid obligatoriska och icke-obligatoriska skolor.

6.4.3 Förbättringar avseende fördelning av tillgängliga platser För att de tillgängliga inackorderings- platserna skall komma de elever till godo som verkligen har behov av skol- inackordering är det viktigt att plat- serna fördelas på sådant sätt att beho- vet av skolinackordering får utslagsgi- vande betydelse vid intagningen. Det kan förutsättas att den privata inackor- deringen endast utnyttjas av sådana elever som har behov av skolinackor- dering. Likartat torde förhållandet vara be- träffande platserna vid elevhem inom det allmänna skolväsendet. Däremot har utredningen funnit att platserna vid in- ternatskolorna utnyttjas inte enbart av sådana elever som har behov av skol- inackordering. Av de höstterminen 1965 tillgängliga platserna för gymnasister vid internatskolor utnyttjas sålunda 2/3 av elever som enligt vederbörande rektors bedömande vid intagningen haft behov av skolinackordering antingen på grund av stort avstånd till närmaste skola, på grund av behov av miljöbyte eller på grund av föräldrarnas utlands— vistelse. Utredningen föreslår att vid in— ternatskolor som åtnjuter statsbidrag fördelningen av platserna görs på så- dant sätt att även återstående tredjedel

av platserna _— med undantag av 10 % som fritt disponeras (jfr 7.4.2.2.1) — kommer de elever till godo som har be- hov av skolinackordering. Detta kräver att intagningen i internatskolorna nor- maliseras. Förslag härom har utformats i kap. 9.

6.4.4 Förbättringar avseende de inackor- derade elevernas valmöjligheter En ledande tanke i de senare årens skolreformer är att varje elev skall ha möjlighet att välja den studiegång som passar honom bäst och ger honom största möjlighet att utveckla sina anlag och intressen. Detta gäller såväl grund- skolans högstadium som det gymnasiala stadiet. Yrkesutbildningsberedningen har i sitt i början av år 1966 avgivna betänkande föreslagit att de gymnasiala skolorna i framtiden skall omfatta även yrkesskolor i samorganisation med gymnasiet och fackskolan.

När det gäller inackordering !" elev- hem samt i familj, torde kravet på val- möjligheter inte förorsaka några svå- righeter. Elevhemmen bör givetvis för- läggas till orter med tillfredsställande valmöjligheter och hänsyn till valmöj- ligheterna bör tas även vid val av in- ackorderingsfamilj.

Annorlunda förhåller det sig med in- ternatskolorna. Idealet skulle vara att en internatskola utöver ev. grundsko— lans mellanstadium -— omfattade full- ständiga valmöjligheter på högstadiet och dessutom samtliga linjer av gym- nasium och fackskola ävensom de vik- ligaste grenarna av yrkesutbildningen. En internatskola med fullständiga val- möjligheter skulle dock bli för stor. På grundskolans högstadium skulle sålunda erfordras minst tre parallellklasser, vil- ket utgör 270 elever, och vid en full- ständig gymnasial skola med gymna- sium, fackskola och yrkesskollinjer kommer såsom utredningen närmare

preciserat i 7.3.2.2 elevantalet att uppgå till 570.

Enligt samstämmiga uppgifter från in— ternatskolerektorer bör emellertid en internatskolas internatdel inte omfatta mer än mellan 300 och 400 elever. Om denna gräns överskrids kan rektor inte längre överblicka organisationen och ha den personliga kontakt med varje elev som är betydelsefull. Därest man önskar behålla internatskolor — och detta är enligt utredningens mening angeläget med hänsyn till de utlandssvenska för— äldrarnas dokumenterade förtroende för denna skolform och det intresse den erbjuder när det gäller omhändertagan— de av vissa hemmasvenska barn i behov av miljöbyte måste sålunda en av- vägning ske mellan önskemålet om oin- skränkta valmöjligheter och nödvändig- heten att begränsa internatskolornas storlek.

Vid denna avvägning har utredning- en anlagt följande synpunkter:

1. Internatskolornas klientel avses upp till 60 % bestå av utlandssvenska elever. Därför bör i förevarande sam- manhang särskild hänsyn tagas till ut- landssvenskarnas situation.

2. Utlandssvenska ungdomar bör i princip ha samma valmöjligheter som hemmasvenska. Detta gäller såväl på grundskolans högstadium som inom alla linjer och skolformer av den gymnasia- la utbildningen.

3. Även om utredningen räknar med att den normala övergången till skola i Sverige sker vid början av högstadiet, torde också i framtiden många ungdo— mar gå över till skola i Sverige först vid övergången till gymnasial skola. Många av dem är då klart inriktade mot en viss utbildningslinje. De bör ha samma valfrihet som hemmasvenska elever. '

Av det här förda resonemanget drar" utredningen slutsatsen att de svenska'

internatskolorna, bör erbjuda. så full- ständiga valmöjligheter som möjligt så.- väl inom grundskolans högstadiumesom på, det ,'gymnasiala stadiet..'Valmöjlighe-- tema vid en internatskola förbättras om skolan. endast omfattar ett stadium. En , dYIik” begränsning innebär dock en- ligtgutredningens bedömande _vissa nackdelar, varför även andra vägar måste prövas för att öka studieprogram- "let.-' v .. '

I internatskolor i eller nära tätorter bör: valmöjligheterna—, kompletteras ge-

nom :samarheteumed kommunens .och' närliggandekommuners. skolor och. i. förekommande fall mellan internatsko-l lor på samma ort. I, internatskolor .i, glest befolkad trakt måste valmöjlighea terna däremot bli mera.-begränsade, om, skolorna skall omfatta såväl högstadium som gymnasialt stadium.,En möjlighet är att linjerna fördelas så att två' eller flera., skolor i. kombination täcker ,så stor del som möjligt av en allmän sko-, las program. 'Viss förbättring kan även ske genom! att undantag beviljas från, eljest gällande minimiantal elever som villkor, för inrättande av klass eller un- dervisningsgrupp._ Utredningen . föreslår dock inga generellt giltiga undantagsbe- stämmelser härvidlaglutan ,det. bör an- komma på Kungl. Maj:t att besluta här- om .i varje särskilt fall.

Elever,,i internatskolormåste i.enlig-; het med den nödvändigabegränsning i organisationen som härbeskrivits all- tid räkna ,med att kunna komma i en situation då de måstelvälja mellan byte; av:skola ochvbostad 'å ena sidan .och val! av mindre adekvat studiegång å andra

sidan. Härtill måste hänsyn tas. när det.

gäller att i det enskilda fallet välja mellan internatskola och kombinationen elevhem-trallmän skola med :betryggan-l de valmöjligheter. Vissa internatskolors,

Spepiella. omhuldande . av fysisk ; träning

och-..friluftsliv' bör särskilt kunna. ut;

nyttjas för elever.,som har behov eller intresse därav.

Valmöjligheter från annan. synpunkt influeras av att vissa internatskolor har mer ellermindre, starkt betonad rörel- sekaraktär. Dessa internatskolor är ,i realiteten inte öppna för alla ungdomar, om föräldrarna inte vill utsätta dem för den påverkan som skolans allmänna ka- raktär kan medföra. För sådana skolor somvåtnjuter statsbidrag och dit elever hänvisas av en central intagningsnämnd måste .det absoluta kravet, ställas att så- välmorgonsamlingar och gemensamma samlingar som religionsundervisningen följer samma regler som ide allmänna skolorna. Utredningen lägger i kap. 14 allmänna synpunkter på hithörande frågor.

Rent allmänt konstaterar utredningen

att, internatskolorna till sin allmänna uppbyggnad och inriktning icke bör tillåtas avlägsna sig från de riktlinjer som gäller för övriga skolformer. Detta gällericke blott urvalet av studielinjer upptagande på internatskolornaspro— gramäven av mera praktiska utbild- ningsvägar måste exempelvis övervägas utan även . en omorganisation till saminternat av de skolor som bibehållit sin enkönade karaktär. Internatskolgång kommer, sålunda att utgöra ett jämställt alternativ till skolgång i vanlig skola med inackordering i elevhem.

Denna anpassning skall naturligtvis icke innebära att sådan pedagogisk tör- söksverksamhet som .bedrivs vid viSSa internatskolor skall förhindras eller be- gränsas. Tvärtom bör organiserade för- sök.och pedagogiskt reformarbete stöd- jas och uppmuntras vid internatskolor- na,_lika väl som vid allmänna skolor.

6.4.5 Utjämning av de ekonomiska '.vill- , koren för skolinackorderingen

Utredningen har 1 det föregående (5 6. ) framhållit önskvärdheten av att kostna-

de'rna för olika former3av skolinackor- dering i möjligaste mån normal'iSera's. Vidare har Eutredningen ' konstaterat" 'att inackordering i privat'familj är den för den inackorderade ekonomiskt mest för- månliga inackOrderingsform'ei-i; möjli- gen med' undantag för de fall 'då' lands- tingen driver elevhem' med'subventio— nering av landstingsmedel.

Enligt studiehjälpsreglementet får alla inackorderade elever i gymnasiala skolor ett inackorderingstillägg om 100 kr per månad. Detta belopp är ett vä- sentligt stöd, om inackordering sker i privat familj eller i ett landstingssub- ventionerat elevhem. Som bidrag till iu- ternatskoleavgift ter sig beloppet dock som relativt obetydligt, då det endast täcker tiondelen av de verkliga kostna- der som eleven eller dennes målsman har för skolgången. Eftersom utred— ningen icke ser som sin uppgift att i princip föreslå ändringar i det studie- sociala stödet, vill utredningen inrikta sig på att med utgångspunkt i kostna— derna för privat inackordering föreslå åtgärder för att utjämna föräldrarnas kostnader vid olika former för skolin- ackordering. Därutöver finner utred- ningen skäligt att åtgärder vidtas för att utjämna kostnadsskillnaderna för inackorderingen i olika delar av landet. De ekonomiska insatser som måste gö— ras av det allmänna för att åstadkom- ma denna utjämning föreslår utredning- en skall utgå dels från staten, dels från elevernas hemortskommun.

För elever som inackorderas i elev- hem och har sin skolgång förlagd till det allmänna skolväsendet utgår inga avgifter för själva skolgången, om ele- ven tillhör ifrågavarande skolas norma- la upptagningsområde. För inackorde- ringen i icke subventionerade elevhem upptas däremot en avgift som omfattar den verkliga kostnaden för elevhemsin- ackorderingen utöver det statsbidrag

som utgår: *I 'de' 'lanidstingss'ubventiönét 'ra'de' ! hemmen svarar elevernas ? anitfer endast mot .m— min'dré del avi'de'ssa verkliga kostnader. Utredningen ”före— slår ' att statsbidrag skalltiutgå till drift ten : av elevhem 'i' princip till 'den egna fattning 'som svarar" emot kostnaderna för" atrlöna'n'de' av vard'personale'n,'”ti'vs. föreståndare och biträdande förestån— dare vid elevhemmen. Eftersom enligt utredningens förslag (kap. 8) elevhem- men i framtiden väsentligen kommer att drivas av kommunal huvudman, syns det icke skäligt att elevhemskom- munen skall betala överskjutande kost— nader om eleven har sin hemort i an- nan kommun. För varje elev med behov av skolinackordering föreslår utred- ningen därför att en avgift skall erläg- gas av elevens hemortskommun till elev- hemmets huvudman. Denna interkom- munala ersättning bör regleras på ett sådant sätt att den i huvudsak täcker mellanskillnaden mellan föräldrarnas kostnader om privat inackordering skulle ha tillämpats och de kostnader elevhemsinackorderingen betingar. Elever som går i internatskolor be- talar för skolgång och inackordering en avgift som läsåret 1965/66 i allmänhet höll sig omkring 8000 kr per läsår. Utredningen föreslår att statsbidraget till vissa internatskolors skolverksamhet förbättras på så sätt att samma statsbi- dragsprinciper tillämpas vid dessa som vid vanliga skolor. Härutöver föreslås att de inackorderade elevernas hem- kommun, under förutsättning att behov av inackordering konstaterats, skall till internatskolan erlägga en kommunal ersättning som fastställs till sådant belopp att internatskolans sammanlagda inkomster på skolsidan får en sådan storleksordning att skolverksamheten kan drivas utan förlust. Till elevhems- verksamheten vid internatskolorna fö-

resläs — förutom i förekommande fall byggnadsbidrag utgå statsbidrag till avlöning av elevhemsföreståndare på samma sätt som vid de allmänna elev- hem-men. Härutöver bör ett utjämnings— bidrag utgå från den inackorderade elevens hemkommun, vilket belopp fast— ställs efter samma principer som mot-

svarande ersättning vid de allmänna elevhemmen.

För de utlandssvenska elevernas det vare sig de inackorderas i elevhem vid allmän skola eller i elevhem vid internatskola _— föreslås den kommuna- la ersättningen utbetalas av staten via utlandsskolnämnden.

KAPITEL 7

Internatskolor

7.1 Översikt över internatskole- uäsendet i Sverige Internatskolorna i Sverige är samtliga privata skolor som drivs med eller utan bidrag från svenska staten. Skolbered- ningen har i sitt betänkande indelat de privata skolorna i fyra grupper med ledning av deras ställning i förhållande till svenska myndigheter.

Grupp A utgörs sålunda av skolor med statsbidrag från anslaget Privat- läroverk: Bidrag till vissa privatlära- verk. Grupp B utgörs av skolor med statsbidrag från anslaget Privatläro- verk: Bidrag till vissa internatläroverk.

Grupp C utgörs av skolor utan statsbi- drag men stående under skolöversty- relsens inseende. Grupp D slutligen ut- görs av skolor som ej har statsbidrag och ej står under skolöverstyrelsens in- seende. Gymnasieutredningen har i sitt betänkande tillämpat samma indelning. Utlands- och internatskoleutredningen finner denna indelning vara ändamåls- enlig när det gäller skolornas ekono- miska och rättsliga ställning. I översik- ten över internatskolorna i tabell 7:1 har markerats vilken grupp varje inter- natskola tillhör och vilka stadier den omfattar.

Tabell 7:1 översikt över mera betydande internalskolorli Sverige

Realskola och grundskola. Klas- G ym- Skolans namn ser motsvarande na- A B C D

mellan- bög- Sium stadium stadium Fjellstedtska skolan ................... X )( )( Lundsbergs skola ...................... x x X )( Sigtunastiftelsens hum. läroverk . x x x )( Sigtunaskolan ............................ x x x )( Solbacka läroverk ...................... x x x x Viggbyholmsskolan ................... x x x X Ekebyholmsskolan ...................... X X )( Grännaskolan ............................ )( )( Båstad internatskola ................... x )( Osby samskola ............................ x )( Mariannelundsskolan ................... x x Restenässkolan ............... x )( Anundsjöbygdens realskola . .. x )( Solviks kristliga folkhögskola ...... )( X

Anm.: I de skolor för vilka kolumnen för mellanstadium är ifylld tas eleverna emot efter genomgången årskurs 4 av obligatorisk skola. Till högstadium räknas de tre högsta års- kurserna av realskolan.

7.1.1 Fjellstedtska skolan (A) Fjellstedtska skolan ligger mitt i Uppsala stad. Den grundades år 1862 och erhöll stu- dentexamensrätt 1881. Skolan har enligt stadgarna, som fastställdes av Kungl. Maj:t år 1891, till ändamål att »för gudfruktiga och begåvade ynglingar av vilka man kan hoppas att framdeles erhålla trogna och dugliga präster uti den svenska kyrkan el- ler missionärer eller lärare i tcologi vid läroverk och högskolor bereda tillfälle att under åtnjutande av noggrann kristlig till- syn och vård inhämta de kunskaper och den bildning som en fullständig elementar- undervisning på den klassiska linjen avser att bibringa». ' Den nuvarande studieordningenl erhöll skolan enligt Kungl. Maj:ts beslut den. 171 april 1964. Enligt denna ordning ,omfattar. skolan 7 klasser. Klass 1—3 motsvarar; ungefär årskurserna 7—9 i grundskolan, klass 4' motsvarar ungefär l:a årskursen i det fyraåriga latingymnasiet samt ring—, arna 1—3 motsvarande årskurser i det tre-. åriga gymnasiets latinlinje på hclklassisk gren. K'urSpla'n'e'n skiljer sig i ViSsa av- seenden från den normala kursplanen vid" det sVenska gymnasiet. Engelska är första, firämmaåndelspråk men läses obligatoriskt endast t. o. m. ring' 1, Tyska som påbörjas i klass 2 läses upp till studentexameanaJ tematik förekommer endast i klasserna 1— 3. Studiet av latin är desto intensivareoch förekommer skolan igenom från och med klass 3. Grekiska läses fr.o.m. klaSS 4 Hebreiska är dessutom obligatoriskt ämne i de två högsta ringarna. Franska förekom—1 iner endast som frivilligt ämne. i de två högsta ringarna. — ' Höstterminen 1965 földelades eleverna på följande klasser:

l,, 3 ....... . ............................ 21

,, 1 .................. 13 77 Summa 133 ' Av dessa 133 elever bodde 119 i skolans

internat. '; Under senare år har ansökningsfrekven- sen till realskolan, särskilt till klass 1, va- rittämligen låg, medan ansökningarna till gymnasiet, visat en stigande tendens.; Åt- skilliga av de sökande har emellertid haft

'25 56

läg betygspoäng, men då eleverna från den egna realskolan upptagit en stor del av gymnasieplatserna, har intagningspoängen hållits på normal nivå, 17—20 poäng. Ele- vernas ålder är mycket växlande. En stor del har normalålder för stadiet medan and- ral elever, vanligen efter yrkesarbete eller folkhögskolestudier, börjar sina studier vid skolan i 20—25-årsåldern. Ca 25% av samt- liga elever är över 21 år gamla. Endast manliga elever tas emot vid skolan. Nu— mera uppställs intet krav på att eleverna skall välja någon av de levnadsbanor som omnämnts i stadgarna men skolan har starkt kristlig prägel och läroplanen läm- par sig väl för fortsatta studier vid teolo- gisk fakultet.

Fjellstedtska skolans byggnader är 'till större delen uppförda år 1879—1880 med senare om— och påby'ggnader. Ett elevhem är av --ännu äldre datum. Lokalerna för kemi- och fysikundervisning samt dagrum och hobbyrum är otillräckliga och liksom övriga lokaler till stor del förslitna.

Skolavgifterna är för internatelever 2000 kr per år och för extei—n'atelever 100 kr. per termin. Skolan har är 1965/66 stats- bidrag med 87% av kostnaderna för lärar- lönerna. E'levavgifterna täcker i'cke kost-' naderna för internatet utan' subventioné—' ring sker genom avkastningen av skolans fonder samt genom en årlig rikskollekt som senaste året gav ca 115 000 kr.

' Intet-natet förestods tidigare 'av en s.k. direktor. Då från 1958 statsbidrag ej ut- , gick till denna tjänst, indrogs den och in—

ternatets ledning överfördes till rektor. För tillsyn av eleverna, hjälp med läxläs- ning'och rådgivning i personliga frågor "finns särskilda husfäder, s.k. patrar, an-

ställda på %-tid. Patrarna, somlnästan all- tid är teologie Studerande och ofta f.d. elever, bor i 'skolan och åtnjuter en lön av ca 900 kr per månad. Sedan mat och hus- rum betalts återstår ca 700 kr av lönen. Eftersom patrarna sällan hinner ägna nå- gon större tid åt sina egna studier slutar de vanligen efter ] eller 2 år.

7.1.2 Lundsbergs skola (A)

Lundsbergs skola är belägen ca 3 wmil norr om Kristinehamn.Den har en kristen karak— tär, vilket, fastslagits i stiftelsens stadgar, och särskild skolkyrka finns vid anlägg- ningen. Själva skolbyggnadcn i, Landsberg

är gammal men väl underhållen. Lokalerna har i olika omgångar moderniserats och institutionerna för undervisning i de natur— vetenskapliga ämnena är tillräckligt ut— rustade för hittillsvarande behov.

Vid skolan undervisas ca 280 elever i realskola och gymnasium. Realskolan har varit av den 5-åriga typen men eleverna har från den näst högsta klassen (45) gått över till skolans 4-åriga gymnasium. Från och med läsåret 1964/65 har årskurs 1& av gymnasiet borttagits och ersatts av klass 55. Från och med läsåret 1965/66 har gymnasiet omvandlats till 3-årigt. Gymna- siet omfattar i de båda högsta årskurserna latinlinje och reallinje jämte .it-kombina— tioner, i årskurs 13 latin- och reallinje samt allmän linje.

Höstterminen 1965 fördelades eleverna på följande årskurser:

lting lV—1 .................................... 41 ,, lllt .................................... 46 46 133

29 35

Summa 283

248 av eleverna bodde i internatet, medan 35 var externatelever. Av samtliga 283 ele— ver var 19 flickor, vilka alla var externat— elever.

lnternateleverna är fördelade på 6 elev- hem som vartdera har plats för ca 40 ele- ver. Hemmen är av mycket olika typ efter— som byggnaderna daterar sig från olika epoker, Elevhemmet Herrgården, där sko— lan startade år 1896, är mycket gammalt medan det nyaste elevhemmet Klätten bygg— des 1953. De flesta rum är avsedda för 2 elever och endast ett fåtal enkelrum finns.

För ledningen av varje hem svarar en husmor som bor på hemmet. Dessutom tjänstgör en av lärarna som husfar. Den senare har dock i de flesta fall sin bostad utom hemmet varför husmor under större delen av dygnet ensam har ansvaret för pojkarna.

Husfar och husmor biträds verksamt i sitt arbete av eleverna själva som har ett stort antal olika förtroendeuppdrag förde— lade sinsemellan. Det förnämsta uppdraget är att vara troman för ett hem. Denne är hemmets ordningsman och utses av rektor

på rekommendation av hemledningen och avgående troman. Han åtnjuter stort för- troende från kamraternas sida och har ett avsevärt inflytande på andan inom hem- met. Självstyrelsen inom hemmet tar en god del av elevernas tid i anspråk och den tid som står till buds för privata fritids- sysselsättningar kan bli relativt begränsad.

Skolan har egen sjukstuga, som förestås av en skolsköterska. Hon står under direkt ledning av skolläkaren, som f.n. bor i Kristinehamn och som vid behov besöker skolan.

Vid Lundsbergs skola ägnas mycken tid åt idrott och friluftsliv. För de elever som önskar ägna sig åt frimärkssamling, poli— tisk och litterär diskussionsverksamhet, schack, motor, radio, fotografering, film- ning, frivillig slöjd och maskinskrivning m.m, finns lämpliga kurser och cirklar anordnade. Arbetet med tidningen Lunds- bergaren, som utkommer med sex nummer om året, kräver betydande fritidsinsats av ett antal elever. Hobbylokaler, såsom foto— rum och utrymme för bordtennis, samt matsal och sällskapsutrymmen finns på elevhemmen. Skolans aula används bl.a. av flera musikband liksom av olika för- eningar, som även har tillgång till skol- biblioteket och biologiinstitutionen.

Lundsbergs skola åtnjuter statsbidrag motsvarande 85 % av de statsbidragsberät- tigade lärarlönerna. Denna inkomst utgör ca 25% av skolans totala inkomster. Stats— bidrag erhölls till nybyggnad av ett elev- hem senast år 1953 (500000 kr), varjämte statsbidrag har utgått till om- och tillbygg- nad av ett elevhem år 1962 med 474000 "kr.

Elevavgifterna varierar mellan 6800 kr i årskurs 1 och 8000 kr i avgångsklassen (1965/66). Studielättnader beviljas till rätt stora belopp (1964/65 59110 kr). Avgif— terna för externateleverna, för närvarande 340" kr per år i realskolan och 500 kr per år i gymnasiet, fastställs av skolöversty- relsen. Elevavgifterna utgör ca 64% av skolans inkomster. Inga friplatser finns vid skolan och endast ett mindre antal sti- pendier.

Lärarkårens sammansättning vid Lunds- bergs skola är vad behörighet och kompe- tens beträffar densamma som vid statliga skolor av motsvarande typ och lärarna av- lönas även enligt statliga normer. En extra förmån utgör den jämförelsevis billiga hy— ran för lärarbostäderna.

Även husmödrarna åtnjuter avtalsenlig

lön och den ordinarie husmodern för varje hem disponerar en dubblett i hemmet mot en hyra av ca 100 kr per månad. Hus- fäder vid elevhemmen erhåller ett månads— arvode av 450 kr utöver lärarlönen.

7.1.3 Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk (A)

Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk upprättades av Sigtunastiftelsen genom ett beslut är 1925 och hösten 1926 började sko— lan sin första termin. Den var då organise- rad som ett läroverk med en latinlinje (med ett års längre kurs i latin och gre- kiska än i de allmänna läroverken) och en nyspråklig linje. Studentexamen avlades första gången 1931 av 4 elever. 1932 var antalet studenter 10 och 1942 hade antalet växt till 26. Läsåret 1964/65 var skolan orga- niserad med femårig realskola och fyra- årigt gymnasium som endast omfattade års- kurserna Il4—IV* (inför övergången till treårigt gymnasium) med latin- och real- linje samt A-kombinationer. Sedan slutet av 1930-talet är skolan samläroverk efter att tidigare ha mottagit endast pojkar.

Läroverket förfogar över fyra stora och två mindre elevhem för pojkar samt tre stora och ett mindre elevhem för flickor. Undervisningslokalerna består av den ur- sprungliga lärobyggnaden som nu enbart används för gymnasiets behov och lokaler för realskolans undervisning som är för- lagda till flickhemmen och smärre annek- lokaler. Våren 1966 blev en modern insti- tutionsbyggnad färdig för det nya gym- nasiets behov, inrymmande lokaler för ma— tematik, fysik, kemi, biologi, geografi och teckning jämte en visningslokal, allt sam- lat omkring ett mediatek. Där inryms ock- så lokaler för individuellt arbete och ett storklassrum kan erhållas genom samman- slagning av två klassrum. För den fysiska fostran är sörjt genom gymnastiksal som i källarplanet inrymmer slöjdsal och en baracudahall för tennis och bollspel. Sko- lan har egen idrottsplan, som på vintern tjänstgör som bandybana, ishockeyrink samt en skidbacke för slalomåkning. Så- väl isbanorna som skidbacken är försedda med elektrisk belysning. Skolan har en brygga vid Mälaren för de småbåtar som skolan disponerar för segling.

Höstterminen 1965 fördelades eleverna på följande årskurser:

,, 28 ,, 27 28 ” 19 ., 27 ,. RI3 29 183 Klass 55 67 79 45 63 ,, 35 53 71 25 27 ,, 1'5 17 227 410

Antalet internat- respektive cxternatele- ver utgjorde 298 respektive 112. Av samtliga 410 elever var 228 pojkar och 182 flickor.

Cirka 60% av internatelevcrna är ut— landssvenskar, och många är barn till f. d. elever. Bland svenska clever antas främst sådana som ej har tillgång till motsvarande undervisning på sin hemort.

Sigtunastiftelsens humanistiska läro— verk har på ett tidigt stadium bedrivit för- söksverksamhet med beting och koncentra- tionsläsning, likaså med tidningsläsning som särskilt ämne i ring 14.

Sedan några år bedrivs också vid läro- verket en uppmärksammad försöksverk- samhet med vidgad användning av AV— hjälpmedel. Försöket leds av en lärarkom- mitté och eleverna själva svarar för det huvudsakliga arbetet. Framför allt bandas skolradioprogram i mycket stor omfatt- ning och arkiveras för senare användning, men även andra in- och utländska radio- program arkiveras pä detta sätt för att ut- nyttjas i undervisningen i olika ämnen. Läraren behöver endast meddela vilka pro— gram han vill ha inspelade, så sköts resten tidsinställningen av radion, klippning och etikettering av banden, registrering och arkivering — av eleverna. I stor utsträck— ning iordningställs material ur böcker, tid- ningar och tidskrifter genom klippning, montering, fotografering och elektrosten- cilering till undervisningsmateriel som ut- delas till eleverna som komplettering av läroböckerna. Även skriftprojektorn har fått vidsträckt användning i undervisning- en vid skolan, och man har med elevernas medverkan framställt undervisningsma- teriel för detta hjälpmedel.

Eleverna vid humanistiska läroverket är fördelade på inalles 10 elevhem, varav sex är avsedda för pojkar och fyra för flickor. Två av pojkhemmen och ett av flickhem-

men är små (för ca 15 elever). Ett av de små pojkhemmen beläggs med elever i års- kurserna 1 och 2 medan åldrarna är blanda- de i de övriga hemmen som har plats för 30—35 elever vartdera. Ungefär hälften av eleverna har tillgång till varmt och kallt vatten i rummen medan övriga har till- gång till gemensamma tvättrum. Ett bad- rum finns i varje våning. Bastu finns ej ännu, men man söker byggnadstillstånd för att kunna bygga upp en redan anskaf- fad timmerbyggnad att inredas som bastu. Fritidslokalerna i elevhemmen är knappt tillräckliga för det nuvarande behovet, men ett särskilt föreningshus planeras. Köksav— delningen är tillräcklig även för en even- tuell utvidgning men behöver moderniseras för att medge rationalisering. Varje elev- hem har matsal där alla mål intas, utom hemmet Kvarnbranten som har egen mat- sal ett stycke från hemmet.

[ varje hem finns en husmor och en hus- far. Husmor är heltidsanställd i denna egenskap medan husfar i de flesta fall är en lärare, någon gång en lärarinna. Båda har sin bostad i hemmet. Bland eleverna är två i varje hem prefekter och skall i denna egenskap biträda husmor och hus- far. Kontakten med föräldrarna sköts av husmor och husfar samt av rektor. För flickinternatet finns en föreståndarinna, som biträder rektor i kontakten med flic- kornas föräldrar och som även medverkar vid intagningen av elever.

Ordningen vid hemmen regleras dels ge- nom ordningsföreskrifter, dels genom praxis som finns nedtecknad och utdelas till varje elev.

Skolan har skolsköterska med mottag- ning i särskilt mottagningsrum. Stadens provinsialläkare är tillika Skolläkare. Sär- skilda sjukrum finns i flera av elevhem- men.

Vid läroverket finns en fritidsnämnd, som organiserar elevernas fritidsverksam- het. Närheten till Stockholm och Uppsala är en stor tillgång när det gäller att skaffa föredragshållare till skolan. Sedan 5000 kronor ställts till skolans förfogande för fritidsverksamhet varje läsår, har fritids— verksamheten ökat betydligt i omfattning. Nämnden har sökt utnyttja detta anslag för kurser och sySSelsättningar som in- spirerar eleverna till aktiva egna insatser. Elevernas föreningsverksamhet är livlig.

Läroverket åtnjuter statsbidrag som läs— året 1965/66 utgick med 85% av lärarlöner-

na. Kommunen lämnar ett bidrag om 200 kronor per dagelev.

Årsavgifterna är i klasserna 1—2 kr 6900:—, i klasserna 3—4 kr 7300: — och i klass 5 och gymnasiet kr 7 800:—. Därtill kommer en extra avgift för tvätt m.m. om kr 200:—. För elever som intas vid vår— terminens början erläggs utöver halva års- avgiften kr 150:—. Anmälningsavgiften är kr 150: —-.

Tillsättningen av lärare sköts av skolan själv, som får välja bland kompetenta sö— kande. Lärarna vid skolan har samma löne- och anställningsförhållanden som vid stat- liga läroverk. Dessutom får de i viss ut— sträckning hyra bostäder till något nedsatt pris. Lärare som samtidigt är husfar har ett lönetillägg på 5 000 kr jämte fri bostad och kost och vissa ålderstillägg.

Vid anställning av husmödrar är de per- sonliga egenskaperna viktigare än de for- mella meriterna. Husmorspersonalen är del- vis organiserad och lönen är reglerad genom avtal.

7.1.4- Sigtunaskolan (B)

Sigtunaskolan är ett internatläroverk för gossar och (sedan 1963) flickor, Skolan vill bereda utbildningsmöjligheter i första hand för utlandssvenskars barn och glesbygds- barn men också för andra kategorier som av olika skäl har behov av internatskol- gäng.

Förutom 14 klassrum och bibliotek har skolan institutioner för fysik, kemi, biologi, teckning och slöjd. Aulan är inredd så att den även kan användas som skrivsal. För idrottsverksamheten finns utom gymnastik- sal även sim- och tennishall. Skolan har även tillgång till stadens närbelägna idrottsplats. I samband med övergång till ny gymnasieorganisation planeras en spe- ciellt för den tekniska linjen erforderlig ut- byggnad.

Gymnasiet omfattade läsåret 1965/66 årskurserna III och IV av det fyraåriga gymnasiet (latin- och reallinje samt A— kombination) samt ring I av det treåriga gymnasiet (latin— och reallinje). Realsko- lan befinner sig under avveckling och om- fattade 1964/65 klasserna 45 och 55, vardera med två paralleller. Av grundskolan fanns en klaSS av vardera årskurserna 5 och 6 samt två klasser av årskurs 7.

Beträffande högstadiet har ett samar- betsavtal träffats med Sigtuna stad (stad—

fäst av Kungl. Maj:t i januari 1964). Detta innebär i princip att Sigtuna stad står som huvudman även för Sigtunaskolans hög- stadium. Undervisningen kommer, troligen från höstterminen 1967, att bedrivas i en ny högstadieskola som skall uppföras ome- delbart norr om Sigtunaskolans område.

I stadens skolplaneringskommitté för- bereds f.n. en samordning även av den framtida gymnasieorganisationen såtillvida att Sigtunaskolan och Humanistiska läro- verket ingivit ansökan om att var för sig få inrätta humanistisk, samhällsvetenskap- lig och naturvetenskaplig linje, varjämte Humanistiska läroverket avser att inrätta ekonomisk samt Sigtunaskolan treårig tek— nisk linje. Sigtunaskolan räknar med att samarbetet med staden även resulterar i att stadens barn liksom hittills be- reds plats i dess gymnasium.

I enlighet med skolans syfte sker intag- ningen av elever i Sigtunaskolan efter den huvudprincipen att utlandssvenskars barn tas in i första hand och glesbygdsungdom i andra hand. Med utlandssvenskars barn

jämställs barn till föräldrar som ofta är på resa utomlands men dock har sin fasta ad- ress i Sverige, såsom rödakorspersonal och vissa grupper av industrimän. Huvudprin— cipen bryts av vissa sociala skäl såsom sjukdom hos föräldrarna, behov av miljö- byte o.d. Utlandssvenskarnas barn stan- nar ofta kvar i skolan även sedan föräld- rarna flyttat hem till Sverige. Många ele- ver är barn till f. d. elever.

Sigtunaskolan har för internateleverna sju elevhem och ytterligare ett för ett tret- tiotal flickor är under projektering. Sex av hemmen är flickhem. Varje elevhem har egen matsal. Varmt och kallt vatten finns i fyra elevhem i varje rum och i två hem endast i gemensamma tvättrum. 1—4 bad- rum finns i varje elevhem och minst en toalett per 8 elever.

I varje hem finns en husfar och en hus- mor, som båda bor på hemmet, De har att gemensamt svara för ordningen på elev- hemmet, omvårdnaden av eleverna samt deras fostran. Eleverna i varje hem utser ett hemråd, som biträder hemledningen i

Läriungarnas antal och fördelning framgår av följande översikt:

Klass Latinlinje Reallinje A-ko'mbi ' Reallinje Grundskola Summa . nation g fl g fl g fl g fl g fl g fl IV4 3 2 14 31 1 48 3 Ill* 2 — 20 — 30 5 52 5 I3 3 12 31 10 34 22 55 47 14 47 14 45 33 19 33 19 79 27 22 27 22 69 15 14 15 14 59 16 6 16 6 Summa 8 14 65 10 61 6 80 33 58 42 272 105 Fördelningen mellan internatelever och ex ternatelever är följande-: Internat Externat Summa g fl g fl g + fl Gymnasiet 103 20 31 10 164 Realskolan 60 22 20 11 113 Grundskolan ......... . .............................. 52 23 6 19 100 Summa 65 57 40 377

dess uppgifter och regelbundet sammanträ— der med husfar och husmor för överlägg- ning rörandc hemmets angelägenheter. I spetsen för hemrådet står prefekten, som är elevernas talesman och vid behov hus- fars ställföreträdare. Hemkollegiet, som är sammansatt av husfäder, husmödrar och prefekter, sammanträder varje vecka för att fastställa veckoprogram för fritiden och överlägga om angelägenheter som rör ordning och anda på internatet.

Flertalet hemföreståndare är lärare vid skolan. Vid tillsättning av lärare fästs sär- skilt avseende vid sådana egenskaper som gör vederbörande lämplig även som fost- rare.

Reglementet för skolans elevhem fast- ställdes den 8 november 1965 av skolöver- styrelsen, som också utövar överinseendet över hemmen.

Fritidsverksamheten vid Sigtunaskolan är organiserad på tre sektioner:

a) den >kulturella» sektionen, med bl.a. elevernas litterära, utrikespolitiska, natur- vetenskapliga föreningar, musikförening och konstklubb,

b) hobbyverksamheten, som bl. a. omfattar fotoklubb, kurser i silversmide, vävning etc.

e) den mycket aktiva idrottssektionen.

Fritidsverksamheten sköts i största möj- liga utsträckning av eleverna själva, men inom varje sektion kan dessa få biträde av en därtill utsedd lärare.

Fritidsverksamheten disponerar, förutom över tidigare nämnda lokaler, även över två hobbyrum, två fotolaboratorier, bordten- nisrum på varje hem samt båthus med två utriggade fyror jämte följebåt.

Statsbidrag utgår med 5 kronor per elev och läsdag och beräknas för läsåret 1965/66 uppgå till ca 430 000 kr, dvs. till ca 15 % av skolans inkomster.

Elevavgit'terna, som tillsammans uppgår till ca 2 milj, kr, uppbärs med följande be- lopp:

klass 59—69 ................. kr 6800 ., 79—45 ,, 7000 ,, 55 och ring 13 ........... .. ,, 7400 ring III4 och IV4 ..................... ,, 7600

För lärare gäller samma kompetenskrav och anställningsförhållanden som i det all- männa skolväsendet.

Hemföreståndar- och husmoderstjänster- na är reglerade genom avtal med handels- tjänstemannaförbundet.

Såväl fast anställda lärare som övrig per-

sonal erbjuds tjänstebostäder till av taxe- ringsnämnden fastställd hyra.

7.1.5 Solbacka läroverk (B) Solbacka läroverk är beläget 5 km nord- väst om Stjärnhovs station på järnvägslin— jen Södertälje—Flen, ca 9 mil från Stock— holm, dit täta förbindelser finns. Järnvägs- resan tar ca 1 tim. 20 min. Själva läroverksbyggnaden vid Solbacka är uppförd år 1917. Den innehåller 12 klass- rum för 25 a 27 elever. Av dessa är två utrustade såsom institutioner för geografi resp. historia/samhällskunskap. I andra byggnader finns ytterligare sex klassrum samt institutioner för fysik, kemi och bio- logi. . Skolan, som är grundad 1901, har till och med läsåret 1963/64 varit organiserad som ett internatläroverk med fyraårigt latin— och realgymnasium med A-kombinationer samt femårig realskola. Från och med läs- året 1964/65 sker ingen intagning i det fyra- åriga gymnasiet utan endast i treårigt real— och allmänt gymnasium. På det grenade gymnasiet finns för närvarande ingen års- kurs med hel- och halvklassiska grenar utan endast matematisk, biologisk, ny- språklig och social gren. Skolan har rätt att anställa studentexa- men och realexamen. Studentexamensrätt fick skolan första gången år 1933. Eleverna intas i skolan allteftersom de anmäls om de har föreskrivna intagnings- poäng. Externer mottas från delar av Daga kommun (63 externer 1964/65), men de får inga bidrag till skolgången från kommunen. Något samarbete mellan kommunen och skolan förekommer inte. Skolan har ingen speciellt kristlig mål- sättning. Eleverna fördelade sig höstterminen 1965 på följande årskurser och linjer:

Ring RIV4 .................................

....

,, 25 .......... . ............... 20140 ' Summa 384

Av eleverna är 329 internatelever. Bland dageleverna finns 21 flickor.

Internateleverna är fördelade på 14 elev— hem, av vilka några är stora och uppförda i tre våningar med 30 elever i varje våning, medan andra är mindre. Det minsta elev- hemmet rymmer tre elever. Hemmen är så— lunda av olika typ och daterar sig från olika epoker. Detta gör att standarden på hemmen varierar även med avseende på tvätt-, bad— och toalettmöjligheter. Varmt och kallt vatten finns dock i de flesta rum, dusch i de flesta hem och i gymnastikbygg- naden. (Bastubad är inlagt på schemat och obligatoriskt en gång i veckan.) Rummen är till största delen avsedda för två elever, men även enkelrum och rum för tre ele- ver förekommer. Matsalen med 335 platser är gemensam för skolans samtliga elever.

En föreståndarinna svarar för ledningen av ett, två eller (i ett fall) tre hem beroen— de på hemmens storlek. Sammanlagt finns nio hemföreståndarinnor och en mässföre— ståndarinna. Lärarna vid skolan är även engagerade i den dagliga omvårdnaden av eleverna genom sina befattningar som pat— rar vid elevhemmen.

Fördelningen på hemmen görs ej en gång för alla som på Lundsberg, utan eleverna får byta hem allteftersom de blir äldre. De yngsta eleverna har trebäddsrum, det stora flertalet bor i tvåbäddsrum och ele- verna i de högsta årskurserna i enkelrum.

Husmödrarna sörjer för trevnaden på elevhemmen. De yngre eleverna vänder sig i första hand till husmor med sina bekym- mer medan de äldre helst vänder sig till pater eller, i stor utsträckning, till de kura- torer som utsetts av och bland eleverna.

Elevernas fritidsverksamhet tillgodoses genom anordningar för sport, idrott och hobbyverksamhet av olika slag. Varje lör— tlag anslås två timmar åt obligatorisk id- rottsverksamhet med ett organiserat pro- gram för varje gång, ungefär som vid nor- mala friluftsdagar. Skytte omfattas med särskilt intresse vid Solbacka. Efter under— visningens slut, kl. 14.30 varje dag, är all- tid en av skolans tre idrottslärare i tjänst och hjälper eleverna med träning och orga- nisation av tävlingar m.m. Skolan för- fogar över en idrottsplats, skjutbana och korthållsbana, ishockcyrink med belysning, slalombacke, två utomhustennisbanor, två bordtennisrum och lokal för tyngdlyftning. Malmköpings sporthall anlitas varje sön- dag för tennis och basketbollträning.

Fritidsverksamheten inomhus är orga- niserad i olika klubbar: schackklubb, foto—

klubb, bridgeklubb, litterär klubb, klubb för seriös musik och för jazz. Skolan har två skolkörer och teaterintreSSet gynnas ge- nom att skolan åtagit sig att två gånger per termin fylla teaterlokalen i Stjärnhov. Biblioteket, som i relation till skolans stor- lek inte är särskilt rikhaltigt. utnyttjas väl. Gryts föreläsningsförening förlägger varje termin en föreläsning till Solbacka och från skolans sida söker man förverkliga alla förslag till studieresor som framläggs av lärarna.

Lärarnas löner och övriga anställnings- villkor är desamma som vid allmänna sko- lor.

Bostad upplåts k05tnadsfritt såsom korn- pensation för det merarbete som varje in- ternatlärare har. Lärarnas pensionsfråga är ordnad.

Husföreståndarinnorna vid Solbacka har i allmänhet examen från internatförestån- darkurs. Utbildningen är dock ej den vik— tigaste synpunkten vid anställande av hus- mödrar utan man söker bilda sig en upp- fattning om de sökandes personliga kva- lifikationer för uppgiften. Sjukvårdsutbild- ning är önskvärd och viss kuratorserfaren- het är ett plus. Deras löner bestäms från fall till fall men i stort sett överensstäm— mer lönevillkoren med landstingens av- talslön.

Skolan drivs som aktiebolag under en stiftelse som äger aktierna och även för- fogar över annan egendom. Eventuellt över— skott av verksamheten skall användas till främjande av den undervisning och den uppfostran, som skolan har att utöva.

Skolan erhåller statsbidrag med kr 5:— per elev och läsdag, vilket f.n. motsvarar något mindre än hälften av kostnaderna för lärarlöner. Elevavgifterna har på grund av de allmänna levnadskostnadsökningarna under de senaste åren måst höjas (succes- sivt med 6 in 7% årligen) och utgör för läsåret 1966—1967

i klass 2 ....................... 8000:— i klass 3 och 4 ..................... 8300:— i klass 5 och gymn. ............... 8900: -—

7.1.6 Viggbyholmsskolan (B)

Viggbyholmsskolan är belägen ca 15 km norr om Stockholm. Skolan startades 1928 som Sveriges första saminternat och hade som program att ge individualiserad under— visning med fri flyttning och stort ut— rymme åt praktiskt arbete samt härdande

friluftsliv. Den var länge organiserad som fyraårig förberedande skola, femårig mel- lanskola och fyraårigt gymnasium med latin- och reallinje, varjämte även ett tre- årigt tekniskt gymnasium fanns som bygg— de på första ringen av det fyraåriga gym- nasiet och omfattade maskinteknisk, elek- troteknisk och kemisk-teknisk linje. Som alternativ till gymnasiet fanns en tvåårig examensfri linje som byggde på mellansko- lan. Såväl i organisation som i syfte hade skolan under 1940-talet mycket gemensamt med den nuvarande grundskolan.

För närvarande (1965/66) omfattar sko- lans organisation årskurserna 5—8 av grundskolan, årskursen 38 av realskolan (vilken dock benämns klass 9), de två högsta årskurserna av fyraårigt latin- och realgymnasium med A-kombinationer, förs- ta årskursen av treårigt latin- och real- gymnasium samt treårigt tekniskt gymna- sium med maskinteknisk och elteknisk gren. Sedan höstterminen 1963 finns en in- ternationell variant av det treåriga real- gymnasiet med engelska som undervis- ningsspråk och reducerat timtal i svenska för engelskspråkiga elever.

Grundskolan är helt genomförd i Täby köping medan den i Viggbyholmsskolan cn- dast nått till och med årskurs 8. Årskurser- na 5 och 6 står utanför skolöverstyrelsens inseende som eljest omfattar hela skolan. (Som alla enskilda skolor för skolpliktiga elever står skolan dock under skolstyrel- sens inseende). Såväl studentexamens- som ingenjörsexamens- och realexamensrätt finns. Realskoledelen skall upphöra och man tänker sig i framtiden att skolan skall omfatta grundskolans högstadium och gym- nasium. Samarbete mellan kommunens skolväsen och Viggbyholmsskolan beräknas då ske på så sätt att de elever som före- drar att gå i Viggbyholmsskolan av skol— styrelsen skall kunna hänvisas dit, och in— ternatelever då så anses lämpligt skall kunna gå i kommunens skola och bo på Viggbyholmsskolan.

Höstterminen 1965 fördelade sig elever- na på följande årskurser:

Ring LIV ..................... 36 ,, RIV .. 37 IR IV 14 ,, L III ..................... 38 ,, R III 50 ,, IR III 14 ,, L I .................... 31

Summa 511

Av de 511 eleverna är 275 internatelever och 236 dagelever. Könsfördelningen är ca 62 % pojkar och 38 % flickor.

Eleverna på den internationella linjen (i uppställningen ovan betecknad IR) är dels stipendiater, delvis från utvecklings- länder, dels barn till utländska medborgare som bor i Sverige, dels svenska elever, som föredrar att få undervisning på engelska. Linjen leder fram till svensk studentexa- men, men samläsning förekommer med öv— riga linjer endast i sång, musik och i viss utsträckning i språk.

Storleken och standarden på elevhemmen vid Viggbyholmsskolan varierar starkt. Ka— paciteten varierar från 15 till 35 elever.

Man har gemensam matsal, men te ser- veras i varje hem separat. I ett elevhem kan mat serveras om så erfordras. Transport av mat till de 12 hem som är i funktion skulle fordra för mycket personal och ställa sig oekonomisk. Undervisningslokalerna har god standard men är f. n. hårt belastade då de delvis hyrs ut till Täby köping.

Utrymmen för fritidsverksamhet finns i önskvärd omfattning. Utöver bad— och duschmöjligheterna i elevhemmen finns en central bastu samt en bastu i ett av pojk- hemmen.

Bland eleverna har vissa kommit till sko- lan på grund av att de av läkare eller av kurator rekommenderats miljöbyte. Bland dessa finns elever med anpassningssvårig- heter, ofta med en bakgrund av hemkon- flikter och tidigare skolsvårigheter. Intag- ningen av dessa elever sker först efter om— sorgsfullt övervägande av elevhems- och klassmiljöns bärkraft.

I elevhemmen blandas äldre och yngre elever. Eleverna är medansvariga för ord- ningen inom elevhemmet dels genom »hus— rådet», dels genom >ansvariga elever). Hus- rådet består av 3—5 elever, som väljs av eleverna själva, medan ansvarig elev, som bistår husmor i övervakningen av bem-

met, utses av rektor. Vid varje hem finns en husmor, som har huvudansvaret för elevvården. I medeltal finns en husmor på 23—24 elever. För närvarande finns dess— utom vid åtta av hemmen en husfar, som bistår husmor och vikarierar för henne un- der hennes ledighet (ett dygn varje vecka samt varannan veckohelg).

Fritidsverksamheten ägnas stor upp- märksamhet på Viggbyholmsskolan i en- lighet med skolans ursprungliga syfte att utgöra en protest mot de äldre skolformer- nas undervärdering av manuellt arbete. Så- lunda finns tillfälle till olika slag av ma- nuellt hobbyarbete och dessutom anord- nas studiecirklar och drivs klubbar med olika syften.

Fotografering, trä— och metallslöjd, hand- arbete, navigation, sjömanskunskap, bridge, schack, modellbygge, teater, gymnastik. bordtennis, fäktning, ridning, skjutning, matlagning är några av verksamhetsfor— merna på fritiden. Till stor del är fritids- verksamheten förlagd till en särskild fri— tidsgård, och dessutom finns idrottsplats, gymnastiksal, hoppbacke och ishockeybana tillgängliga för eleverna.

Statsbidrag utgår för närvarande med 5 kr per elev och läsdag för hela skolan med undantag av årskurserna 5 och 6.

Viggbyholmsskolan drivs av en stiftelse, i vars styrelse ingår representanter för Täby köping. Stiftelsens ekonomi är an- strängd bland annat på grund av de lån på sammanlagt cirka 3 miljoner kronor som belastar stiftelsens fastigheter.

Årsavgiften för internatelever är läsåret 1965/66 6 800 kronor i årskurs 6, 7 500 kro- nor i årskurs 7—8, 7 900 kronor i årskurs 9 och 8000 kronor i gymnasiet. Dagelever från Täby betalar 1800 kr i årskurs 6, 2 200 kr i årskurs 7—8, 2 200 kr i årskurs 9 och 2 800 kr i gymnasiet.

Viggbyholmsskolan har lika kvalificerade lärare som allmänna skolor i stockholms— trakten. De avlönas som kommunala och statliga lärare, och deras pensionsfråga har ordnats hösten 1964. Deras anställ- ningsvillkor regleras numera även genom avtal mellan stiftelsen och Lärarnas Riks- förbund.

7.1.7 Ekebyholmsskolan (C)

Ekebyholmsskolan, som ägs av Adventist- samfundet, är belägen 6 mil norr om Stock- holm och är ett internat för flickor och poj-

kar, organiserat som 4-årig realskola under avveckling, grundskolans högstadium och 3- årigt gymnasium. Vid skolan tillämpas den kristliga fostrans principer. Detta innebär enligt den målsättning som formulerats för skolan att »vid undervisningen och fostran av eleverna hänsyn tages till det allsidiga utvecklandet av personligheten, dvs. ut- vecklandet av det andliga, det intellektu- ella och det fysiska livet hos den unga människan. Härvid lägges särskild vikt vid karaktärens daning, som är grundförutsätt- ning för att människan på bästa möjliga sätt skall kunna fylla sin uppgift i livet». Skolan är förlagd till Ekebyholms gods. där slottsbyggnaden rymmer köks- och ekonomiavdelning och matsal samt säll- skapsrum och förläggning för de äldre flic- korna. De båda flyglarna tjänstgör dess— utom som elevhem. Lokalerna kan anses tillfredsställande för ändamålet. Skolbygg- naden är uppförd 1949—50 och är tillräck- lig för nuvarande elevantal. Fritidslokaler finns i godtagbar utsträckning, men gymna- stiksalen kan icke anses tillfredsställande, i synnerhet som den saknar tvagningsmöj- ligheter. Undervisningen sker efter de kurs— och timplaner som gäller allmänna läroverk. Den fyraåriga realskolan står från och med den 1 juli 1952 under skolöverstyrel- sens inseende och erhöll den 21 december 1954 realexamensrättigheter. Det treåriga gymnasiet står från 1960 under skolöver- styrelsens inseende och skolan har från 1963 rätt att anställa studentexamen. Höstterminen 1965 fördelades eleverna på följande klasser:

Ring AI—ll3 ............. 9 ,, RII4I3 ............. 8 ,, AWIIs ............. 5 ,, Ftlla ............. 9 ,, Al3 ..................... 16 ,, RI3 ..................... 19 66 33 39 22 94

Summa 160

Av eleverna var 99 internatelever, medan 61 var externatelever. bosatta i skolans närhet. Fördelningen manliga/kvinnliga ele- ver var 64/96.

Av de 239 elever, som under 10-årsperio—

den 1955—1965 avlagt realexamen vid sko- lan, var 97 från Rimbo och intilliggande orter. Under samma period har ett 10-tal barn till utlandssvenskar och ett 30-tal ungdomar från Finland bevistat skolan, några som reguljära elever, de övriga för att i första hand lära sig svenska. Intag- ningsvillkoren är desamma som vid van- liga skolor, varvid är att märka att intag- ning i gymnasiet i vissa fall kan ske på minimipoäng, medan konkurrens förekom- mer om realskoleplatserna. Rekommenda— tioner spelar viss roll vid intagningen. Sär— skilda blanketter för dessa rekommendatio— ner tillställs målsman, när intagning ak- tualiseras. Två sådana blanketter skall ifyllda insändas till skolan vid anmälan, varvid åtminstone den ena bör vara ifylld av person, som är verksam inom Adven- tistsamfundet. 36% av eleverna har minst en förälder som är medlem i samfundet.

Vid Ekebyholmsskolan tillämpas fem- dagarsvccka. Andakten morgon och kväll är obligatorisk för internateleverna.

Skolan har egen läkare, som undersöker eleverna tre till fyra gånger om året. Ele- verna har kontinuerligt tillgång till skol- sköterska.

Stor vikt läggs vid att bibringa eleverna ett artigt och hänsynsfullt uppträdande och sunda levnadsvanor i kristen anda. Kosten vid skolan är helt vegetarisk. Skolan har TV, och radioapparater finns i dagruminen. Åt sång och musik ägnas stort utrymme. Skolans kör och blåsorkester har bl.a. be- sökt kyrkor, skolor och andra institutioner i de nordiska länderna och utfört sång- och musikprogram.' Ungdomsföreningen håller möten i skolans aula i regel var tredje fre— dagskväll, då korta anföranden och »god» sång och musik förekommer. Föreningen besöker även pensionärshem, sjukhus och fängelser. På lörd—agskvällarna förekommer program som anordnas av »lördagskvälls- kommittén» med föredrag, film, konsert, uppläsning, frågesport m. m. Bland fritids— sysselsättningarna märks i övrigt olika bollspel, ishockey på den intilliggande sjön, skid- och skridskoåkning samt fri idrott. Vid skolan finns en aktiv fågelklubb, som har goda arbetsmöjligheter i den för fågel- studier lämpliga omgivningen och även företar utflykter till fågelmarker i när- heten.

Skolans bibliotek innehåler ca 5 000 voly— mer.

Adventistsamfundct driver 5000 skolor runt om i världen med sammanlagt 300 000 elever. Man anser det rimligt, att medlem- marna av samfundet betalar låga avgifter, eftersom de redan givit sina bidrag till samfundet. Icke-medlemmar betalar högre avgift. För närvarande är avgiften vid Ekebyholmsskolan kr 4100 resp. 5175 per läsår för gymnasieelev och kr 3800 resp. 4 860 för elev i realskolan och grund- skolan. Förr bidrog eleverna allmänt till avgiften genom eget arbete i jordbruket, men numera vill föräldrarna hellre betala högre avgifter, eftersom studietakten har blivit hårdare. Flickorna arbetar i stor ut— sträckning med disk och städning, och även en del av pojkarna arbetar ibland på gården för att få en extra inkomst.

Lärarna tillhör så gott som samtliga Adventistsamfundet och har av detta kal- lats att tjänstgöra vid skolan. De flesta har åtminstone den teoretiska utbildning som vid allmänna skolor kräVS för den under- visning de bestrider. Lärarlönerna fastställs enligt en internationell skala, vilken för närvarande ger en adjunktsbehörig lärare omkring 1850 kr per månad. Då hosta- den värderas enligt landstingets normer. betalar läraren en mycket låg hyra. Denna förmån tillsammans med vissa andra för- måner gör att lärarna har en reell månads- lön, som torde ligga ett par hundra kronor under den som en lärare med anställning i det allmänna skolväsendet erhåller.

Adventistsamfundet hjälper i stor ut- sträckning unga medlemmar som vill stu— dera, och när dessa fått sin behörighet kal- las de ofta till någon av förbundets skolor. Även skolans rektor är kallad till tjänsten liksom kamrer och köksföreståndare. En- dast lärare med kristen livssyn kan ifråga- komma till anställning, även om det en- dast gäller tillfällig timlärartjänst.

Utöver undervisningen ingår i lärarnas uppgifter viss vakthållning och övervak— ning vid läxläsning på kvällarna liksom vakthållning ] dagrummet på lördagarna, då pojkar och flickor får vara tillsam4 mans. Även arbete inom den kommitté som censurerar filmer och grammofonskivor in- går i skyldigheterna.

Enligt Ekebyholm'sskolans styrelses be— slut kommer under 1966—1967 skolans un- dervisningslokaler att utökas. Utbyggnad av internatet planeras på något längre sikt.

Skolan åtnjuter icke statsbidrag.

7.1.8. Grännaskolan (C)

Grännaskolan är belägen i Grännas centrum nära E4. Avståndet från Gränna till Stock- holm, Göteborg och Malmö, är ungefär lika långt. Järnväg finns inte till Gränna utan närmaste station är Tranås, dit landsvägs— avståndet är 40 km. Närmaste flygplats är Jönköping, dit avståndet är ungefär det- samma.

Grännaskolan startades hösten 1963 av Kursverksamheten vid Stockholms Univer- sitet, som ville skapa en skola med inter- nationell inriktning, särskilt för utlands- svenskars barn, för utländska barn i Sve- rige och även för andra ungdomar, som redan under gymnasietiden ville erhålla en internationellt inriktad utbildning och som avsåg att ägna sig åt verksamhet utom- lands.

Skolans lokaler är inrymda dels i ny- byggnader, dels i förut befintliga byggna- der, som iordningställts såväl för under- visningsändamål som för internatändamål. Statsbidrag har i viss utsträckning utgått till nybyggnaderna. Huvudmannen har för— säkrat sig om angränsande fastigheter för framtida utbyggnad.

Skolan tillämpar fria och för gymnasie- stadiet ändamålsenliga arbetsformer. Orien- teringsämnen som t.ex. historia, samhälls- kunskap, litteraturhistoria, geografi stu- deras i lämpliga avsnitt redan från början på engelska och i någon mån även på tyska och franska.

Alla elever sammanförs under ett ge— mensamt grundår, varefter delning sker på olika linjer och grenar. Svenska gym— nasie- och universitetslärare planerar och leder studierna i varje ämne, och de sva- rar även för huvudparten av undervis- ningen i s.k. storgrupper. För all under- visning används ett differentierat system av varierande klass- och gruppstorlekar, såsom storgrupper, helklasser, halvklasser och studiegrupper.

För en stor del av undervisningen och studiehandledningen i framför allt halv- klasser och studiegrupper svarar infödda engelska, tyska och franska lektorer, som tillsammans med de svenska lärarna även handleder och övervakar eleverna under deras individuella studier i bibliotek.

Under hela studietiden bedrivs koncen- trationsläsning, så att eleverna läser ett mindre antal ämnen samtidigt, i regel fyra till fem. Studentexamen avläggs på så sätt

etappvis, och de olika ämnena tenteras av efter hand.

Undervisningen i mindre grupper avser dels att vänja eleverna från grundskolan vid det friare arbetssättet vid skolan, dels att assimilera eleverna från utländska skol- system. Grupparbetet och individualisering- en i undervisningen har också till uppgift dels att lära eleverna samarbete och dels att leda dern fram mot en större självstän- dighet i arbetet.

Utländska och vissa utlandssvenska ele— ver har möjlighet att vid skolan avlägga studentexamen med sitt eget modersmål som första språk. Svenska blir därvid de- ras första främmande språk.

Elevantalet är läsåret 1965/66 155. Av dessa är 25 utlandssvenskar och 9 utlän- ningar. Resten är svenskar, av vilka dock en del tidigare varit bosatta utomlands. Internatelevernas antal är 116 och externat- elevernas 39. Fördelningen pojkar/flickor år 75/80.

Eleverna är fördelade på följande klas— ser:

Ring LIII ..................... 10 ,, AIII ..... . ......... 25 ,, RIII ............... 7 ,, LII . 11 ,, All . 37 ,, RII . 11 l:a årskursen ............... 54

Summa 155

Grännaskolan har läsåret 1965/66 sju elevhem, varav fyra för pojkar och tre för flickor. De största elevhemmen har 24 ele- ver och de minsta sex. Samtliga elevhem är moderna och trevligt inredda. I varje hem finns fritids— och samlingslokaler. Två nya elevhem för 20 pojkar resp. för 20 flickor är under uppförande. Elevhemmen förestås dels av kvinnliga elevhemsföreståndare, dels av utländska eller svenska lärare, som i regel tjänstgör som biträdande husfäder eller husmödrar.

Skolan har en egen sjuksköterska och deltidsanställd Skolpsykolog och som skol- läkare tjänstgör stadens provinsialläkare.

För elevernas fritid har man sörjt ge- nom väl tilltagna utrymmen för konstnär- liga hobbies och möjligheter till ridning, rodd, segling och friluftsliv. Varje elevhem har rymliga dagrum, och för inomhussport har eleverna tillgång till gymnastikhall samt bordtennisrum. Skolan har också egna tennisbanor och basketbollplan.

Skolan lägger stor vikt vid undervisning i estetiska ämnen, och många elever är ak- tiva musikutövare eller ägnar sig åt ska— pande verksamhet i skolans silversmedja. i keramikverkstaden, i måleri- och skulp- turlokalerna eller i någon av skolans klub- bar med estetisk inriktning.

Grännaskolan står under skolöverstyrel— sens inseende och har alltsedan starten haft examensrätt. Skolan har erhållit statsbi- drag för uppförandet av vissa elevhems— byggnader och till avlöning av elevhems- föreståndare. Skolans huvudman har sva- rat för alla övriga investeringskostnader. Statligt bidrag till driftkostnaderna har skolan ännu inte erhållit, och skolans hu- vudman har därför också fått bära de driftsunderskott som uppstått under upp- byggnadstiden.

Årsavgiften för internatelev är läsåret 1965/66 8 200 kronor. Kestnaden för böcker, tvätt, fickpengar, teater- och studiebesök m.m. beräknas till 1200 kronor per år. Årsavgiften för externatelev utgör 3000 kronor. Externatelever bosatta i Gränna erhåller ett kommunalt studiestipendium på 1 500 kronor per år.

Samtliga lektorer och adjunkter vid Grännaskolan är behöriga för gymnasie- tjänst. De är anställda medelst kontrakt och har samma löneförmåner som vid stat- ligt eller kommunalt gymnasium jämte bostadsförmån. De utländska lärarna är också akademiker, som i sitt hemland skul- le ha innehaft lärartjänst på gymnasiesta— diet. De är också kontraktsanställda och har löner som i stort sett följer det stat- liga avlöningsreglementet. Skolan håller dem dessutom med möblerade bostäder.

7.1.9 Båstad internatskola (D) Båstad internatskola är ett helt privat in- ternatgymnasium som startades hösten 1964. Som rektor för skolan har man hös- ten 1965 fått en lärare med långvarig er- farenhet från internatskola. Skolan bygger på principen att man som elevhem skall utnyttja sådana hus som under sommaren hyrs ut till turister. Detta gör dessa bostäder mera räntabla, och ef— tersom internatskolan betyder ett tillskott till vinterbefolkningen på konsumtionssi— dan, är Båstads köping intresserad av att få behålla skolan. Köpingen ställde till en början kostnadsfritt undervisningslokaler i en äldre skolbyggnad till skolans förfogan-

de. Hösten 1965 har man gjort vissa om- byggnader vid Malens Havsbad. så att där 5 klassrum kan utnyttjas, av vilka två ge— nom en vikvägg kan förvandlas till aula. För undervisning i naturvetenskapliga äm- nen är man hänvisad till institutionsloka- lerna vid Båstad realskola, vilka är helt otillräckliga för gymnasieändamål.

Under hösten 1966 avser man emellertid att uppföra en institutionsbyggnad av pa— viljongtyp i omedelbar anslutning till öv— riga skollokaler, varigenom undervisnings— lokalerna för de naturvetenskapliga äm- nena beräknas bli ändamålsenliga. Hösten 1965 har skolan ett 80-tal elever och sko- lans ledning förklarar att man med kort varsel skulle kunna utvidga skolan till att omfatta omkring 300 elever.

Höstterminen 1965 fördelar sig eleverna på följande klasser:

Årgång 1964 : A-soc. 14

A—spr. 11 R—biol. 8 R—mat. 3

36

Årgång 1965: A-soc. 21 A-spr. 15 R-biol. 8 R-mat. 3

47

Summa 83 Fördelningen pojkar/flickor år 50/33.

Undervisningen vid skolan, som varken har statsbidrag eller examensrätt och icke står under skolöverstyrelsens inseende, sker i form av koncentrationsundervisning en- ligt ett uppgjort program med särskild prövning i ämne efter ämne och slutligen privatistexamen med fyra förhörsämnen. Från och med läsåret 1966/67 planeras övergång till treterminssystem. Hösttermi- nen kommer då att sträcka sig från den 1.9. till den 15.12.. vårterminen 15.1.——1.5. Efter ett uppehåll på 1 eller 13% månad vid- tar den tredje terminen under vilken un— dervisningen förläggs till Tyskland, Eng- land eller Frankrike under 4 veckor med stark koncentration på studiet av landets språk. Treårig studiegång vid skolan inne- fattar sålunda tre studievistelser utom— lands.

Vart och ett av skolans elevhem före- stås av en husmor. Pojkar och flickor bor i skilda hem vilkas elevantal ej översti- ger tjugo. Eleverna bor i allmänhet i dub-

beirum försedda med varmt och kallt vat- ten. Badrum finns på varje elevhem.

Skolan har deltidsanställd skolsköterska. Läkarundersökning verkställs av skolans läkare en gång per termin.

Båstad erbjuder goda möjligheter till ut- övande av olika slag av sport, t.ex. ten- nis, golf, ridning, simning, skytte, fotboll och allmän idrott. Skolan har egen bastu.

Elevavgiften utgör under första året 7 200 kr och under andra året 8 500 kr.

De flesta av skolans lärare är behöriga och lönesättningen är densamma som vid statliga skolor.

7.1.10 Osby samskola (A)

Osby är en köping belägen inom Kristian- stads län vid södra stambanan ca 30 km norr om Hässleholm. Tågresan till Stock- holm tar ca 8 timmar med nattåg.

Osby samskola drivs av ett aktiebolag, där Svenska Missionsförbundet är den största aktieägaren och där ett par tidigare rektorer samt industrimän i Osby har stora aktieposter. Skolan har som mål att bi— bringa eleverna ej blott de för en examen erforderliga kunskaperna utan även för— ståelse för andliga livsvärden.

Själva skolan, som är byggd år 1907, innehåller förutom klassrum en samlings— sal, teckningssal, sal för den naturveten- skapliga undervisningen samt laborations- sal_ Byggnaden kan knappast anses mot- svara nuvarande krav på skolbyggnader. Gymnastiksalen är fullt godtagbar.

Skolan är organiserad som en fyraårig realskola samt, från och med läsåret 1963] 64, även treårig sådan. Skolan har real- examensrätt sedan år 1910. Antalet in- ternatelever är 153, varjämte ca 250 ex- ternatelever från Osby och omgivande kom— muner besöker skolan. Den årliga intag- ningen av internatelever i nybörjarklasser- na håller sig omkring 30—35 elever, och från trakten tas en 70 elever in. Intag- ningspoängen är_mellan 15 och 17.

Osby samskola har haft gymnasium i början på 1920-talet, under vilken tid sko— lan dock inte hade studentexamensrätt.

För internateleverna finns fyra elevhem av olika ålder. Eleverna bor huvudsakligen i tvåmansrum de två första åren och får enkelrum från årskurs 3.

I samband med att fullständig grund- skola införs i Osby kommer samskolan att förlora större delen av sitt nuvarande elev-

underlag. Skolans ledning har för avsikt att därvid omorganisera skolan till ett in— ternatgymnasium och har ansökt om stats- bidrag därför. 1962 års riksdag fattade principbeslut om att Osby skall få anord- na gymnasium.

Bland fritidssysselsättningar intar idrott och friluftsliv en framskjuten plats. Vidare förekommer hobbygrupper med bl.a. foto- grafering, modellbygge, motorteknik, trä- slöjd, brandtjänst och vävning på pro— grammet, I övrigt anordnas filmaftnar, skoldanser, utfärder och studieresor.

Statsbidrag till lärarlöner utgår f.n. med 84 %. Vidare lämnar Osby köping bidrag till driften.

Avgifterna för internatets elever är ca 4 500 kr per läsår. För externateleverna be— talas avgifterna av resp. kommuner.

Lärarna vid skolan har samma kompe- tens som lärare vid andra realskolor. De som samtidigt tjänstgör som hemförestån- dare eller biträdande hemföreståndare ha lönetillägg samt billig bostad. '

7.1.11 Mariannelundsskolan (B)

Mariannelundsskolan är belägen i Ma— riannelunds köping, som ligger i Jön- köpings län, vid järnvägslinjen Nässjö—- Oskarshamn, 25 km från Hultsfreds flyg— fält med flygförbindelse till Stockholm, Hälsingborg och Kristianstad. Köpingen har 3 000 invånare.

Skolverksamheten syftar till att i sam- band med kunskapsmeddelande främja ele- vernas karaktärsdaning efter kristna nor- mer, till självdisciplin och gemensamt an- svar.

Skolan har för närvarande tre skolbygg- nader, av vilka två är sammanbyggda med varandra och den tredje är sammanbyggd med två nybyggda elevhem. Den ena av de två sammanbyggda skolbyggnaderna in- rymmer samlingssal och helt nyrenoverat skolkök med matsal, tre provkök och öv- riga tillhörande utrymmen. Den andra, som är en äldre byggnad, inrymmer rek— torsexpedition, fyra lärosalar, kemisal, ma- terielrum, vaktmästarbostad och fyra elev- rum. Den tredje byggnaden är helt ny- renoverad och inrymmer elevhushållets kök med kyl- och förrådsutrymmen, personal- matsal, elevmatsalar, väv— och textilslöjd- salar, biologi- och fysiklaboratorium, två lärosalar, bostad för husmor och fyra elev- rum.

Mariannelundsskolan grundades 1904 och drivs sedan år 1948 av en stiftelse med landshövdingen i Jönköpings län som ord- förande. Mellan åren 1910 och 1956 hade skolan såväl realskola som gymnasium, dock utan examensrätt. År 1953 infördes treårig realskola, som fick examensrätt 1956.

Sedermera erhölls examensrätt även för den tvååriga realskolan. I och med att den treåriga realskolan blev fullt utbyggd måste av utrymmesskäl gymnasiet tills vi— dare nedläggas. Man ansåg sig böra vänta med nybyggnader tills klarare direktiv om den nya skolorganisationen kunde er- hållas.

För närvarande består skolan av såväl tvåårig som treårig realskola samt en linje med fritt ämnesval för elever som önskar skaffa sig realexamenskunskaper i enstaka ämnen. Den tvååriga realskolan är främst avsedd för vuxna elever och medelåldern är där i regel 20—21 år. Skolan har vidare handelsskola med ettåriga kontorskurser för elever med dels realexamen, dels folk— skola samt husmodersskola med kurser på fem månader.

Statsbidrag enligt B-alternativet utgår till den treåriga realskolan. Dessutom bi- drar Linköpings stift, Jönköpings läns landsting, Mariannelunds köping m.fl. till skolans verksamhet.

l styrelsens planer för framtiden ingår att realskolan skall bibehållas så länge behov föreligger och skolöverstyrelsen läm— nar examensrätt. Denna skolform skall suc- cessivt ersättas av fackskola och/eller gym— nasium, därest vederbörliga tillstånd kan erhållas.

Två elevhemsbyggnader uppförda med statsbidrag (939000 kr) år 1964 rymmer 54 elevrum, två föreståndarbostäder om vardera tre rum och kök, dagrum, gäst— rum, andaktsrum, fritids- och bordtennis- rum, klädvårdsrum, badrum och tvättav- delningar. I skolans fastigheter är således för närvarande 62 elevrum inrymda, samt- liga enkelrum och försedda med varmt och kallt vatten. övriga av skolans 233 elever har i av skolan förhyrda enkelrum i kö- pingen eller har sitt hem på orten. Aulan rymmer samtliga skolans elever, i nödfall upp till 400 personer, och som skrivsal kan den användas för två klasser samtidigt. För gymnastikundervisningen, för frivillig gymnastik två gånger i veckan samt för trå- och metallslöjd används lärosalar i

köpingens centralskola, belägen i direkt an— slutning till Mariannelundsskolan. Central- skolans bastu får utnyttjas en gång i vec- kan för vardera pojkar och flickor.

Skolans sjukvård omhänderhas av pro- vinsialläkaren och distriktssköterskan i Ma- riannelund.

Den frivilliga idrotten och gymnastiken samt övrig fritidssysselsättning leds av gymnastiklärare och elevhemsföreståndare.

Internateleverna betalar i realskolan 4300 kronor per år, vari kostnaden för läroböcker inkluderas. Elever som ej bor i internatet betalar en schablonavgift om 1145 kr, som vad elever från Marianne- lunds köping beträffar erläggs av kom- munen. Även ett flertal andra kommuner betalar för sina elever sådan schablonav- gift, som då avdrages på internatavgiften.

Lärarnas kompetens och behörighet är densamma som vid övriga realskolor. Ingen av lärarna är hemföreståndare. Lä- rarnas undervisningsskyld'ighet är 24 vecko- timmar i genomsnitt, men vid tjänsteför- delningen räknas extra poäng för tjänst- göring i den tvååriga realskolan. Utöver ordinarie löneförmåner erhåller lärare och elevhemsföreståndare fri kost i skolans matsalar.

7.1.12 Restenässkolan (B) Resteuässkolan är belägen i Ljungskile om— kring 7 mil norr om Göteborg. Skolans område upptar omkring 50 hektar, varav 35 hektar skog samt strand vid Fräkne— fjorden. Den är en rörelseskola, som drivs av en ideell stiftelse, Restenässtiftelsen, och understöds av svenska kyrkan och tre mis- sionsorganisationer. Dess syfte är att »ge de unga en fast grund för livet och en po- .sitivt kristen livssyn». Skolbyggnaden inrymmer lärosalar i till- räckligt antal för skolans nuvarande orga— nisation. Institutionslokalerna är även av- passade efter realskolans behov. Skolan tar emot något över 200 pojkar och flickor i 3- och 4-årig realskola. Den startade hösten 1944 med 3-årig realskola jämte 4-årigt gymnasium med latin- och reallinje. År 1946 behövde skolans lokaler kompletteras, men på grund av de rådande byggnadsrestriktionerna kunde sådan till— byggnad ej ske att skolan kunde organise- ras som fullständigt läroverk. Man valde då att driva endast realskolan, vilken blev 4-årig år 1946. År 1947 inrättades även en förberedande klass med anknytning till

folkskolans klass 4. Den nedlades dock är 1952 på grund av bristande utrymme på internatet. År 1949 ställdes skolan under skolöverstyrelsens inseende och år 1951 fick den examensrätt. En treårig linje in- rättades år 1959 jämte den fyraåriga. Ele- verna utgjordes till en början av barn från Bohusläns skärgård. De kommer nu från 19 län och från utlandet, men huvuddelen av eleverna är från västra Sverige.

Internatlokalerna omfattar åtta byggna- der. De största elevhemmen bebos av 38, 38 respektive 26 elever. De flesta rummen är dubbelrum, men även ett mindre antal enkelrum finns. Varmt och kallt vatten finns i varje rum och badrum i tre av hemmen. Dusch finns i samtliga elevhem och alla elever har tillgång till bastu två gånger i veckan. I fyra byggnader, som huvudsakligen är personalbostäder, bör även ett mindre antal elever.

Pojkarna i årskurs 1 har både manlig och kvinnlig elevhemsföreståndare, medan de äldre pojkarna endast har manlig och flic- korna endast kvinnlig föreståndare. Rektor utser prefekter bland eleverna i varje elev— hem. Minst en föreståndare bor i varje elevhem, med undantag för några små- byggnader med 3—8 elever. Kvällstjänst- göringen för föreståndarna är ordnad som jourtjänst, varvid var och en svarar för en kväll i veckan.

Hälso— och sjukvården vid skolan står under överinseende av provinsialläkaren i Ljungskile, som är Skolläkare. Den direkta sjukvården ombesörjs av tre sjukvårdskun- niga internatföreståndarinnor.

Goda utrymmen för fritidsbruk finns vid skolan. Rymliga sällskapsrum finns an- ordnade i varje hem jämte utrymmen för slöjd, vävning, bordtennis, brottning, judo och tyngdlyftning. Gymnastiksal saknas, men gymnastikundervisningen bedrivs i en mindre sal. Ett rikhaltigt bibliotek (20000 band jämte ett hundratal svenska och ut- ländska tidskrifter) är inrymt i ett av elevhemmen. Friluftslivet gynnas av sko- lans förmånliga läge. Idrottsplats och mi- niatyrgolfbana finns, och dessa utnyttjas flitigt. Skolan äger även ett antal båtar, med vilka segelkunniga elever får segla på fjorden.

Kurser i segling samt navigationskurser anordnas. Idrotten gynnas vid skolan och skolmästerskap anordnas i en mängd gre- nar. Skolan har också skjutbana och is- hockeyrink.

Utöver friluftslivet erbjuder skolan många andra fritidssysselsättningar, såsom fäktning, bågskytte, slöjd, konsthantverk, batik, klädsömnad, matlagning och foto- kurser (fyra mörkrum med fullständig fotografisk utrustning finns). En livlig verksamhet bedrivs vid skolan av elevför- eningarna, såsom idrottsförening, skytte- förening, konstförening, biologisk förening, schackklubb, frimärksklubb, fotoklubb och seglarklubb. Skolan har vidare ett stort antal blås- och stråkinstrument, som lånas ut till eleverna. Stråkensemble och blås- orkester finns vid skolan.

Restenässkolan är avsedd att drivas utan ekonomisk vinst. lnternateleverna betalar 4500 kr/år (läsåret 1965/1966) och exter- nateleverna 300 kr per termin. För eleverna från Ljungskile betalar kommunen sist- nämnda summa jämte 1 kr pr dag för skollunch. Vissa kommuner ger föräldrar- na ekonomiska bidrag till elevavgiften, ex- empelvis de närbelägna Morlanda kommun, Östra Orusts kommun och Tjörns kommun, som bidrar med 420 kr, 350 kr resp. 770 kr per år och elev. Från Göteborgs och Bohus läns landsting erhåller Restenässkolan som bidrag till internatverksamheten för en tid av högst 9 månader årligen 40 kronor per månad för varje inom landstingskommunen hemmahörande elev. Från Ljungskile kom- mun erhåller skolan ett årligt anslag på 10000 kronor. Vissa inkomster erhålls ge- nom att skolan på somrarna utnyttjas för kurser och konferenser anordnade av fort- bildningsinstituten eller sammanslutningar av olika slag. I övrigt inflyter bidrag från de organisationer som står bakom Restenäs— stiftelsen.

Skolans lärare är samtliga adjunktskom- petenta. De har avtalsenliga löner. För in- ternatuppgifterna utgår inte något extra arvode.

Husföreståndarinnorna har lön motsva- rande lönegraderna A 12—13.

Restenässtiftelsens styrelse föreslår i en utredning, som inlämnats till skolöversty— relsen i februari 1966, en fullständig om— organisation av Restenässkolans verksam- het i framtiden. Styrelsen är positivt inställd till tanken på att ersätta den nuvarande realskolan med grundskolans högstadium. Detta högstadium är avsett att stå öppet även för externer från Ljungskile kommun. Möjlighet bör enligt styrelsen också finnas för enstaka elever på mellanstadiet att ha sitt hem på Restenässkolans internat sam-

tidigt som de erhåller undervisning vid cen- tralskolan i Ljungskile.

Styrelsen föreslår vidare att vid Reste- nässkolan inrättas ett gymnasium med hu— manistisk, samhällsvetenskaplig, naturve- tenskaplig, ekonomisk och teknisk linje (av den tekniska linjen dock ej fjärde årskur- sen) samt en fackskola med social, ekono- misk och teknisk linje. Det gymnasiala sta— diet skall enligt styrelsens avsikt organise- ras som internatgymnasium och internat— fackskola med en kombination av lärarledd undervisning under muntliga kursperioder vid Restenässkolan och korrespondensstu- dier på hemorten eller i internatet. Eleverna skall ha möjlighet att välja mellan inter- natvistelse under hela läsåret och vistelse där enbart under de muntliga kursperio— derna. Koncentrationsläsning inom läro- kursens ram skall tillämpas och betyg ut- färdas successivt efter hand som ämnena avslutas. Undervisningen är avsedd att be- drivas i samarbete med Hermods korres- pondensinstitut.

7.1.13 Anundsjöbygdens realskola (C) Anundsjöbygdens realskola är belägen i Bredbyns samhälle inom Anundsjö kom— mun i Västernorrlands län och ägs av Nedre Norrlands Kristliga Ungdomsskole- förening, som har till syfte att på evan- gelisk-luthersk grund och i anslutning till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen bedriva kristlig skolverksamhet. Intagningen av elever har skett huvudsakligen efter poäng, men vissa undantag har gjorts för elever från >söndrade» hem. Vissa av eleverna har av länsarbetsnämnden sänts till skolan för omskolning på nämndens bekostnad. Skolbyggnaden är liksom internatbygg- naden belägen inom Bredbyns samhälle. Den förra byggnaden är ursprungligen en lanthandel, som en tid använts som bank- lokal innan den övertogs av realskolan. Byggnaden, som är uppförd i trä och myc- ket gammal, syns icke vara lämplig som skollokal. Såväl lokaler som utrustning torde kunna betecknas som primitiva och bristfälliga,

Elevhemmet, som rymmer 70 elever, upp- fördes 1956, varvid statsbidrag utgick med 700 000 kr. I regel är rummen avsedda för två elever, men härutöver finns fem enkel- rum. I varje rum finns tvättställ med kallt och varmt vatten, två skrivbord samt två klädskåp. I källaren finns trivsamma hobbyutrymmen samt en hörsal. Köket är

väl utrustat och har en kapacitet som med skolans nuvarande elevantal endast ut— nyttjas till hälften. Eleverna kan sköta sin egen tvätt i klädvårdsrummen.

Avgiften för internatelever är 3 215 kro- nor per läsår. Externatelevernas årsavgift är 825 kronor, varav Anundsjö kommun bidrar med ett kommunalt stipendium om 225 kronor till elever från kommunen.

Inga ordinarie lärartjänster finns vid skolan och ingen av lärarna har formell behörighet för den undervisning han med- delar. Huvudmannen har icke ordnat pen- sionsfrågan för lärarna, då det ställer sig för dyrt med hänsyn till skolans resurser. En av lärarna undervisar endast sex vecko- timmar men har i gengäld till huvudupp- gift att organisera elevernas fritidsverk- samhet.

Alla lärare är anställda som timlärare. Anställningen är grundad på ömsesidigt förtroende och kontrakt förekommer ej. Lönen varierar efter lärarnas kompetens. Vissa lärare kommer självmant till skolan av intresse för uppgiften att arbeta med det ambitiösa elevmaterialet där. F. d. ele- ver kommer ofta som lärare till skolan. Förutom undervisningsskyldigheten har lä- rarna skyldighet att delta i samlingarna på onsdags- och lördagskvällar och man ser helst att de tillhör rörelsen.

Anundsjöbygdens realskola är en inter- natskola för pojkar och flickor organiserad som fyraårig realskola under skolöversty— relsens inseende. Anundsjö kommun erhöll icke tillstånd att påbörja försöksverksam- het med 9-årig enhetsskola, så länge real- skolan drevs i kommunen. Samtidigt som kommunen startade sin grundskola upp- hörde intagningen i realskolan. 1965/66 finns sålunda endast årskurs 44 kvar. I stället för de lägre årskurserna av real- skolan har man de senaste åren drivit en filialavdelning till folkhögskolan i Mellan- sel, vilken tar emot ungdom i 16—17 års- åldern, Denna del av skolan, den s.k. ung— domsskolan, har visat sig äga attraktion på ungdomen i och utanför länet.

Vid skolan har fr.o.m. höstterminen 1965 upptagits gymnasieundervisning i samarbete med Hermods korrespondens- institut. I denna undervisning, som sker med ledning av studiebrev, kompletterad av lärarhandledning, deltar under första läsåret 19 elever, fördelade på allmän linje och reallinje.

Läsåret 1965/66 tillhör 69 elever skolans

internat, därav 7 av realskolans, 49 av ungdomsskolans och 13 av gymnasiets ele- ver.

En husmor finns vid skolan. Lärarna tjänstgör som husfäder. Huvuddelen av omvårdnaden av eleverna faller dock på husmor, som har internatföreståndareut- bildning.

Sjukvården vid skolan ombesörjs av provinsialläkaren, som också är Skolläkare, samt av en sjuksköterska.

TV utnyttjas mycket både för undervis- ning och för fritid och tystnadstiden på kvällarna är inte absolut utan kan ibland få överskridas, om rektor finner ett TV— program värdefullt. Studiecirklar ordnas, exempelvis i bilteori och fotografering. En konditionsträningsgrupp finns samt bord- tennisklubb.

7.1.14 Solviks kristliga folkhögskola (C) Solvik ligger i Byske kommun 15 km norr om Skellefteå utmed vägen mot Piteå. Postadressen är Frostkåge. Solviks kristliga folkhögskola grundades år 1920 i Umeå av Evangeliska Fosterlands— stiftelsen, flyttade år 1922 till Nyåker, där skolan drevs av en särskild folkhögskole- förening, samt flyttade slutligen år 1933 till Frostkåge, där den nu drivs av Väster- bottens lutherska missions— och ungdoms- förbund, som utgör ett lokalförbund av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.

Själva skolbyggnaden rymmer en ad- ministrations- och läraravdelning (rektors- expedition och kollegierum), matsal, sam- lingssal, två klassrum om ca 40 m' och ett om 54 m2 samt bibliotek. Materielrummet är litet och knappast välförsett, och köket saknar personalutrymmen men är i övrigt stort och välutrustat.

Rektorsbostad och en lärarbostad är in— rymda i fristående byggnader.

Skolan är ursprungligen en folkhögskola _ omfattande två årskurser. I andra års- kursen har schema och kursplaner lagts så, att det skall vara möjligt för begåvade elever att avlägga realexamen på våren. Avläggande av realexamen har i allt större utsträckning blivit det centrala målet för eleverna och realskrivningarna förläggs nu- mera till själva skolan. Den muntliga pröv— ningen sker dock inför en examensnämnd vars ledamöter rekryteras bland lärarna vid läroverket i Piteå.

Första årskursen är uppdelad på en all- mänbildande linje med möjlighet för ele-

verna att välja bort Vissa av de ämnen som står på schemat och en förberedande avdelning med fast kursplan avsedd som förberedelse för inträde vid vissa utbild- ningslinjer, exempelvis sjukhus, seminarier, tekniska skolor, missionsinstitut.

För att vinna inträde vid andra års- kursen fordras att den sökande har genom- gått första årskursen eller inhämtat mot— svarande kunskaper på annat sätt. Efter— som kursomfånget inom första och andra årskurserna motsvarar realskolans, måste studietakten vid skolan vara hård.

Elevantalet håller sig i allmänhet mel- lan 80 och 90 med ungefär jämn fördelning mellan de båda årskurserna och mellan pojkar och flickor.

Elevhemmen är inrymda i en enda bygg- nad avdelad på mitten, med en hälft av- sedd för pojkar och den andra för flickor. Elevrummen är avsedda för två elever och har tvättställ med varmt och kallt vatten. I varje våning finns ett pentry och toalett— avdelning. I byggnaden finns tvättavdel- ning för eleverna (tvätt-, tork- och stryk- rum), dagrum med öppen spis samt ett hobbyrum. Lärosal och laborationssal för fysik—kemi med tillhörande materielrum är inrymda i källarvåningen. Lokaler för slöjd och hobbyverksamhet saknas. (Det ovan nämnda hobbyrummet utnyttjas som bordtennisrum). Byggnaden är i gott skick.

I elevhemmen utförs städningen av ele— verna själva. Storstädning ombesörjs dock en gång per termin av extra anställd per- sonal.

Endast en husmor finns vid Solvik. Rek- tor biträder husmor i hennes vårdande uppgifter, Husmor svarar ensam för ord- ningen vid lunehen; vid middagen tjänstgör en lärare som matvakt. Släckning och läs- ning av elevhemmen om kvällarna sköts av vaktmästaren. '

Rektorns hustru är med. kand. och skö— ter lindrigare sjukdomsfall tillsammans med en annan lärarfru som är sjukskö- terska.

Någon stor uppmärksamhet ägnas icke åt den fysiska fostran och gymnastik före- kommer ej vid skolan. I skolans regler före- skrivs dock att varje frisk elev varje ar- betsdag skall göra en promenad på två å tre kilometer. Under vintersäsongen ägnar sig eleverna i stor utsträckning åt skridsko- åkning och skidåkning på de tider som är anslagna åt motion.

Däremot anstränger man sig att ge ele-

vernas fritid värde av annat slag. Delta- Elevavgifterna uttas som månadsavgifter sande i morgon— och aftonböner liksom om 310 kr i första årskursen och 330 kr även närvaro Vid lördagssamkväm, dis- i andra, vilket motsvarar en avgift per läsår kussionsaftnar, föredrag och studiebesök är av 2 480 resp. 2 965 kr. Utöver statliga stu— obligatoriskt. Redan i förhandsupplysning- arna om skolans verksamhet får de in— trädessökande besked om att man av ele- verna begär att de inte alltför ofta skall tillbringa lördagar och söndagar utanför sättningen är lägre än Vid statliga OCh skolan, exempelvis i föräldrahemmen. statsunderstödda Sk0101'.

diebidrag utgår ett stipendium från. Sol- viks kamratförbund. Lärarnas kompetens varierar och löne-

Tabell 7:2. Antalet internatelever fördelade efter kön på mellanstadium, i real» skola och i gymnasium läsåret 1965/66.

Mellanstadium RealSkOIa Gymnasium . Summa ' Högstadium internatelever

Skola ,,, = 5 =,

D n 2 ]) fl. & [) fl. & p fl. &

a & ';! ?, Fjellstedtska . — _ 67 — 67 52 — 52 119 — 119 Lundsberg ........ 52 -—— 52 75 —— 75 121 —— 121 248 —— 248 Sigtuna hum. .. 27 12 39 82 47 129 81 49 130 190 108 298 Sigtunaskolan .. 31 16 47 81 29 110 103 20 123 215 65 280 Solbacka ........ 10 — 10 99 99 220 — 220 329 329 Viggbyholm 6 6 12 63 44 107 97 59 156 166 109 275 Ekebyholm ..... — — — 21 36 57 16 26 42 37 62 99 Gränna .......... — — — — -—— 54 62 116 54 62 116 Båstad ........... — — _- — — —— 50 33 83 50 33 83 Osby .............. _ —— 94 59 153 — — — 94 59 153 Mariannelund .. — — —— 63 75 138 —— — 63 75 138 Restenäs ....... _ i 95 67 162 -— —- — 95 67 162 126 34 160 740 357 1 097 794 249 1 043 1 660 640 2 300

Tabell 7: 3. Uppställning över de utlandssvenska eleverna vid internatskolorna (antal och %) höstterminen 1965.

Utlandssvenska

Totalt Internatelei er Utlandssvenska elever elever

Skola eletvl i % av to- i % av in- an a _ _ m h gy totalt m h gy totalt ggfaläev ååå—3:11 a

Fjellstedtska 133 _ 67 52 119 — 2 3 5 3,8 4,2 Lundsberg _ .. 283 52 75 121 248 7 14 23 44 15,5 17,7 Sigtuna hum. 410 39 129 130 298 20 92 85 197 48,0 66.1 Sigtunaskolan 377 47 110 123 280 10 38 48 96 25,5 34,3 Solbacka ..... 384 10 99 220 329 1 4 6 11 2.9 3,3 Viggbyholm . 511 12 107 156 275 3 15 34 52 10,2 18,9 Ekebyholm .. 160 —— 57 42 99 — — l 1 0.6 1,0 Gränna ........ 155 — — 116 116 — 29 29 18,7 25,0 Båstad ........ 83 — — 83 83 — 3 3 3,6 3,6 Osby ........... 408 153 153 — 4 4 1.0 2,6 Mariannelund 233 138 —— 138 6 — 6 2,6 4,3 Restenäs ..... 212 162 162 —— 9 — 9 4,2 5,6 Summa 3 349 160 1 097 1 043 2 300 41 184 232 457 13,6 19,9

Tabell 7: 4. Antalet utlandssvenska elever [ internatskolorna efter årskurs och kön enligt uppgifter från skolorna höstterminen 1965.

Realskola/grundskola Gymnasium

Total- åk 25 åk 35 åk 45 summa (14 69) (24 13 (12 23 34 åk II utlands- 79) 89) svenska elever

fl.| p.| . . fl.

o. n'.

Fjellstedtska sk. Lundsberg

Sigtuna hum. lärov. Sigtunaskolan . ..... Solbacka . ........ Viggbyholm ......... Ekebyholm

Gränna

Båstad

Osby Mariannelund Restenås

(PCO HF! ' (sma '_'—1

v—cmllo ll”**l"'l||lll

23 8

|— ID

317 140

* härav en elev som börjat som internatelev 69.4% 30,6% och nu är dagelev ** härav 1 dagelev

7.2 Utredningens iakttagelser och synpunkter

Livet i ett kollektiv av en internatsko- las karaktär kräver enligt vad man upp- givit från samtliga skolor att jämförelse- vis stränga regler utfärdas för elevernas sätt att utnyttja den tid då de är fria från arbetet i klassrummet och att över- vakningen av dessa regler även är jäm— förelsevis rigorös. I en internatskola är dagen alltid mera inrutad och reglerad av bestämmelser än i ett enskilt hem. För att få organisationen inom internat- skolan att fungera tillfredsställande syns det vara mer eller mindre nödvändigt att bibringa eleverna bestämda vanor som får brytas endast i undantagsfall och efter tillstånd av vederbörande hem- föreståndare eller av skolans ledning. I det följande ges en översikt över be- stämmelser och regler på olika områden vid olika internatskolor, varvid även i vissa fall elevernas reaktioner inför oli- ka sidor av internatlivet återges.

7.2.1 Tidsindelning och internatrutin En central plats i ordningsreglerna för de olika internatskolorna intar bestäm- melserna om läxläsning på eftermidda- garna. Det är naturligt att ganska stränga bestämmelser beträffande läx— läsningstiden finns vid internatskolor- na, eftersom föräldrarna förväntar sig att man från internatledningens sida skall fullgöra den övervakning av ele- vernas hemarbete som föräldrar i all- mänhet påtar sig i hemmet. Vid de fles- ta internatskolor är varje eftermiddag utom lördagar 2 a 2176 timmar anslagna åt läxläsning. Under denna tid skall tystnad råda på elevhemmen och in— ternatföreståndarna kontrollerar då att eleverna verkligen arbetar och hjälper dem i mån av förmåga till rätta med de- ras hemuppgifter. I den mån lärare är anställda som husföreståndare eller bi-

trädande husföreståndare är handled- ning vid läxläsningen regel. Det vits— ordas från många internatskoleelever att de regelbundna överläsningstiderna är en stor tillgång som gör internatsko- lorna överlägsna vanliga skolor vad be- träffar möjligheten att nå goda studie— resultat.

Hur denna läxläsning är organiserad rent lokalmässigt beror till stor del på elevhemmens utformning. I vissa hem samlas eleverna i större överläsnings- rum, i andra hem åter sker läxläsningen på de enskilda rummen. I båda fallen övervakas arbetet av hemföreståndarna. Kontrollen av läxläsningen är i hög grad individualiserad, eftersom vissa elever över huvud taget ej behöver läx— övervakning, medan andra kräver in- tensiv kontroll och hjälp.

Även om eleverna i allmänhet anser att möjligheterna till effektivt hemar- bete är större i internat än i hemmet, förekommer dock motsatta synpunkter. Vid en skola beklagade vissa elever att läxläsning var möjlig endast under den för läxläsning avsedda tiden. Vid alla övriga tider omintetgjordes all studiero av de högljudda sysselsättningar som kamraterna då ägnade sig åt. En an- nan kritik mot de bestämda överläs- ningstiderna kom från elever på det gymnasiala stadiet vilka gärna ville ha möjlighet att variera läxläsningstiden för att kunna se intressanta TV-pro- gram eller lyssna till radioprogram av värde, även om dessa program var för- lagda till överläsningstimmarna. Från ledningens sida framhöll man att det innebure mycket stora svårigheter att göra avsteg från det fastställda tids- schemat för sådana individuella önske— måls skull. Från något håll hävdades att denna bundenhet av reglerna och denna inskränkning av möjligheterna till bil- dande verksamhet innebar ett visst handikapp exempelvis när det gällde att

välja ämnen vid uppsatsskrivning. Från skolledningens sida har däremot häv- dats att detta inte utgör något särskilt handikapp utan att eleverna vid inter- natskolor i stället kan bli mera allmän- bildade än elever vid andra skolor, då man ofta kallar framstående personlig- heter inom olika samhällsområden att hålla föreläsningar och föredrag i sko- lorna och då särskild uppmärksamhet ägnas åt givande studiebesök för inter- natskoleeleverna. Förekomsten vid vissa internatskolor av utlandssvenska elever torde även kunna bidra till att vidga även de hemmasvenska elevernas hori- sont och intressen.

Från vissa i synnerhet äldre inter- natelevers sida hävdades även att ord- ningen med bestämda överläsningstider inte passade alla. Varje individ hade enligt dessa elevers uppfattning sin be- stämda dygnsrytm, och för somliga ele- ver kunde en mindre aktiv period in- träffa just på eftermiddagen, medan de kanske hade större arbetsförmåga se- nare på kvällen.

En elev, som hade flyttat till internat- skola för att lättare kunna koncentrera sig på skolarbetet, framhöll att det myc- ket riktigt var lätt att koncentrera sig på läxorna vid de tider då alla andra också satt på sina rum och arbetade, men han framhöll att det troligen skulle vara lika svårt för honom att koncen- trera sig på arbete när han åter kom ut till den rörliga miljön utanför internat- skolan. Det torde dock vara obestridligt att internatskolornas regelbundna vanor kan vara en hjälp för många elever un- der en utvecklingsperiod då de har svårt att koncentrera sig på hemarbetet. Detta torde i särskilt hög grad gälla hög- stadietiden. Att den därutöver har nå- gon direkt fostrande betydelse med av- seende på elevernas förmåga till själv— ständigt arbete torde icke kunna på— visas.

Under gymnasietiden blir helt natur- ligt såväl behovet av frihet som för- mågan att ta självständigt ansvar allt större. Dessa elever närmar sig ju eller överskrider åldersgränsen för rösträtt och rätt att ingå äktenskap. De står även på tröskeln till förvärvsarbete eller självständiga yrkesstudier. Vid en del internatskolor, där eleverna till en del utgörs av något äldre ungdomar som re- dan tillbringat något eller några år ute i förvärvslivet, har svårigheterna att an- passa sig till de strikta internatskolebe- stämmelserna särskilt trätt i dagen. Des- sa elevers klagomål kan säkert förall- männeligas för den äldre gymnasieung- domen: att friheten alltför ofta är be- skuren och att reglerna om bestämda tider för studiearbete och för sänggåen- de om kvällarna ingriper i möjligheter- na att på ett för individen praktiskt och trivsamt sätt disponera tiden. Från led- ningens sida vid dessa internatskolor har emellertid framhållits att det inte är organisatoriskt möjligt att införa och övervaka alltför divergerande regler för äldre och yngre elever. I synnerhet är detta inte möjligt i sådana internatsko- lor där äldre och yngre elever bor till- sammans i elevhemmen. Något lättare är det i de skolor där man skiljer äldre och yngre elever åt i olika elevhem. Försök vid en internatskola syns dock visa att man mycket väl kan tänka sig att utfärda helt olika regler för de äldre och de yngre eleverna under förutsätt- ning att de inte bor i gemensamma rum eller i rum med förbindelse sinsemellan så att de olika elevkategorierna stör varandra.

7.2.2 Hempersonalen Den nära kontakt mellan elevhemmet och skolan som är det mest känneteck- nande draget för internatskolorna gyn- nas genom att vid många internatskolor vissa av lärarna även tjänstgör som hus-

fäder, respektive husmödrar. Uppgiften att vara husfar respektive husmor eller biträdande sådan är enligt lärarnas uppfattning nära nog lika betungande som själva lärartjänsten. Det har också visat sig att vid de internatskolor där man i större utsträckning tillämpar sys- temet med en kombination av före- ståndar- och lärartjänst lärarna inte gärna åtar sig att vara husfäder om de själva är gifta och har egen familj.Emel- lertid anser i synnerhet sådana lärare som tidigare såsom ogifta varit husföre- ståndare att man går miste om en vä- sentlig del av elevkontakten när man upphör att tjänstgöra som biträdande hemföreståndare. Dessa hävdar att lä- raren om han lär känna en elev dels i egenskap av lärare dels i egenskap av hemföreståndare har betydligt större möjligheter att hjälpa och stödja eleven i olika situationer än om han endast har kontakt med honom i den ena av dessa egenskaper. Detta har enligt de- ras uppfattning stor betydelse när det rör sig om ungdomar som endast med relativt långa mellanrum kan nå kontakt med föräldrarna.

På vissa hem har man lagt märke till att det framför allt är sådana elever som kommit från ofullständiga hem som varit särskilt angelägna om att få för- troliga samtal till stånd med husmor eller husfar. Detta gäller emellertid i högre grad elever i förpuberteten eller i yngre åldrar.

Bland gymnasisterna syns inte förtro- liga samtal med hemföreståndare före- komma i samma utsträckning. I stäl- let syns man i den åldern hellre ha en kamrat som förtrogen.

Bland hempersonalen syns man i all- mänhet anse att det saknar betydelse för elevernas benägenhet att anförtro sig åt husföreståndarcn om denne är lärare eller inte. Även vissa av de till- frågade eleverna anser att detta är av

mindre betydelse >eftersom lärarna ofta förstår att skilja på skola och fri- tid». Vid en internatskola anser man emellertid att man bör vara mycket res- triktiv när det gäller att utse en lärare som hemföreståndare eftersom den dubbla funktionen ställer mycket stora krav på lärarens objektivitet och för- ståelse för elevernas behov av integritet. Utredningen finner denna synpunkt vara värd att beakta. Från en annan internatskola påpekas däremot att elev- hemsföreståndare och lärare vid inter- natskolor oftast intimt samverkar och att skillnaden därför inte är så stor mel- lan en lärare och en till skolan knuten hemföreståndare som inte har med un- dervisningen att göra.

7.2.3 Traditioner och hemkånsla i internu- tet

Som allmänt omdöme om elevernas in- ställning till den egna internatskolan kan sägas att eleverna oftast känner stolthet över att tillhöra skolan ifråga och att en känsla av samförstånd även syns råda mellan eleverna i skolan och tidigare elever vid samma skola. Käns- lan för traditioner kan ibland drivas så långt att eleverna till och med reagerar mot att man låter måla om eller repa- rera slitna möbler i något elevhem. Hand i hand med denna traditionsbun- denhet syns även gå en ovanligt stark solidaritet med lärarna och hemper- sonalen —- en solidaritet som givetvis är beroende i hög grad på respektive lärares eller föreståndares personliga egenskaper. Genomgående anser även eleverna själva att vid internatskolan lärare och elever har bättre kontakt med varandra än vid vanliga allmänna skolor.

Förhållandet mellan eleverna syns även i allmänhet vara gott. »Man kän- ner sig som en stor familj». Samhörig- heten inom hemmen uppmuntras genom

att idrottsmatcher och tävlingar av in- tellektuellt slag anordnas mellan hem- men. Den mycket starka sammanhåll- ning mellan eleverna i de olika hemmen som förekommer vid en skola betraktas där av personalen och av skolans led- ning som en stor tillgång. Sedd utifrån kan dock denna starka sammanhållning, som ofta tar sig uttryck i en viss par- tiskhet vid idrottstävlingar och i andra sammanhang, vara på gott och ont.

Eleverna syns tämligen snabbt växa in i skolans traditioner och i den spe- ciella livsstil som vårdas vid varje sär- skild skola. Eleverna framhåller själva att det är lättare att växa in i internat- skolans tradition och miljö om man kommer dit redan i 11-årsåldern. Å and- ra sidan säger somliga elever som bör- jat vid denna tidiga ålder i internatsko- lan att de under första tiden känt sig »olyckliga och övergivna». Elever som börjat i internatskolan senare anser att de aldrig på samma sätt växt in i inter- natlivet som de kamrater som kommit dit tidigare. Elever som kommit till internatskolan först i gymnasieåldern syns ofta ha mera nyanserade synpunk- ter på för- Och nackdelar med internat- skolgången än sådana som börjat där tidigt. Flera av de elever som tidigare gått i vanliga gymnasier och först un- der något av de sista åren av gymnasiet kommit till internatskola anser att man i internatet för en alltför skyddad till— vara och på något sätt känner sig des- orienterad när man måste klara sig själv ute i samhället.

De vanor och traditioner som utbildas i de olika hemmen och som i hög grad är beroende av hemföreståndarens per- sonlighet kan också ge olika karaktär åt livet i de olika hemmen i samma skola. Stundom förekommer det att en elev inte lyckas anpassa sig till kamratliv och internatrutin. I sådana fall prövar man ibland att placera eleven i ett an-

nat hem vid samma skola, och det kan då hända att eleven mycket bra smälter in i miljön där. Förmågan till anpass- ning i internatskolan syns i viss mån ha samband med svårigheten eller lätthe— ten att nå föräldrahemmet från skolan. Elever från Stockholm som går i in- ternatskola i Sigtuna kan ibland ha svårt att trivas där just på grund av att det ter sig så lätt att besöka hemmiljön i Stockholm.

Utlandssvenskarnas barn anpassar sig i allmänhet mycket bra till internat- miljön, vilket framför allt anses hänga samman med att de vant sig vid att an- passa sig till olika yttre förhållanden, icke minst till olika skolmiljöer.

De kristliga traditioner som enligt vissa internatskolors syfte har utveck- lats vid dessa skolor syns inte vålla pro- blem för eleverna. De syns tvärtom gär- na efterleva bestämmelser om att in- finna sig till gudstjänst varje morgon i stället för morgonsamling eller att gå i kyrkan på söndagsförmiddagen. Ele- vernas inställning syns som en elev uttryckte det —— vara att »om alla andra gör samma sak innebär det inga över- vinnelser».

7.2.4 Elevernas självstyrelse Vid alla internatskolor söker man främ- ja elevernas självstyrelse genom att bland eleverna utse särskilda organ med uppgift att i olika avseenden övervaka ordningen, svara för kontakten mellan skolledning och elever och över huvud taget främja ordning och trivsel vid in- ternatet. Dessa organ har olika benäm- ningar vid olika skolor. Vid vissa skolor kallas de hemråd, vid andra förtroende- råd och vid andra skolor åter finns dels klassråd, dels en kårstyrelse. Till- sättningen av ledamöterna i dessa or- gan sker på olika sätt. I några skolor tillsätts medlemmarna av eleverna själ- va, blott med en viss kontroll från hem-

föreståndarens eller skolledningens sida. Vid andra skolor åter tillsätts hu— vuddelen av medlemmarna av skolled- ning och hemledning i samråd. Vid en skola anser eleverna hemrådet vara framför allt ett kontaktorgan mellan ele- verna och skolans ledning. Hemrådet framför där ofta förslag från eleverna rörande reformer i skolans ordningsreg- ler och anser sig även ha ett visst an— svar för att de framförda förslagen är realistiska och angelägna, och rådet kon- trollerar därför alltid först att tillräckligt stor majoritet finns bakom förslagen. Vid flera skolor finns en s.k. idélåda där eleverna får lägga ned skriftliga förslag till reformer i skolans inre liv. Dessa idéer tas sedan upp till behand- ling av ett förtroenderåd innan för- slagen eventuellt framförs till skolled- ningen.

Elevorgancts ställning inom elevkårcn syns vara starkare ju mera välorganise— rat valet av medlemmarna är. I de sko- lor där elevkårsstyrelsen väljs genom in- direkta val av särskilda klassråd inom varje klass, vilka i sin tur utses av ele- verna i varje klass, är förtroendet för kårstyrelsen mycket starkt. Vid sådana skolor däremot där särskilda förtroende— män utses under medverkan av rektor och hemföreståndare anses förtroende- männen ofta endast vara representanter för rektor och ha en i viss mån över- vakande uppgift inom skolan. Graden av självbestämmande vid utseendet av förtroendemän syns ha ett visst sam— band med elevernas trivsel och med de— ras allmänna förtroende för skolans led- ning.

7.2.5 Kontakt mellan föräldrar och skola Vid de flesta internatskolor lägger man stor vikt vid en god kontakt mellan skolledningen och hempersonalen å ena sidan och elevernas hem å andra sidan.

I allmänhet vinnlägger sig rektorerna

vid internatskolorna om att ha en så god kontakt med föräldrarna som möj- ligt och håller sig genom dessa i största möjliga mån underrättade om elevernas allmänna läggning och om deras tidi- gare liv, vanor och allmänna uppträ— dande i hemmet. Kontakten med för- äldrarna syns i mycket stor utsträck— ning uppehållas per telefon om föräld- rarna är bosatta inom Sverige, men dessutom meddelar skolledningen ofta olika händelser inom skolans liv genom cirkulär eller genom särskilda elevtid- ningar som under ledning av lärare och rektor redigeras inom elevkårcn. Natur- ligt är att även husmor respektive hus- far håller god kontakt med föräldrarna.

Föräldraföreningarna syns vara sär- skilt aktiva i de flesta internatskolor. Vid vissa skolor existerar dock ingen för- äldraförening, men man anordnar där' i stället föräldradagar som annonseras ut i god tid och förläggs till sådana tider på året då utlandssvenska föräldrar be- räknas kunna delta i större utsträck- ning.

Från vissa synpunkter egendomligt kan det synas att man vid åtskilliga av internatskolorna önskar ransonera he- söken i föräldrahemmen. Vid vissa sko— lor motiverar man detta med att man vill skapa en god sammanhållning och kamratanda vid skolan och med att kamratkänslan skulle kräva att inga ele- ver har det bättre än de andra med av- seende på förmånen att få besöka för- äldrahemmet. En sådan syn på kamrat- känslan syns emellertid inte alltid ha grund i elevernas rättsuppfattning. Det verkliga, blott sällan medgivna skälet till hemreseförbud syns dock vara att det är lättare att forma eleverna efter skolans mönster, ju mindre kontakt des- sa har med samhället utanför internat- skolan.

Elevernas kontakt med vanligt fa- miljeliv under skolterminerna syns kun-

na gynnas väsentligt av att internatsko- lorna i inte alltför ringa omfattning tar emot externatelever med föräldrahem i närheten av skolan. Vid de skolor som tar emot ett större antal sådana elever syns det vara mycket vanligt att inter- nateleverna skaffar sig vänner bland de hemmaboende eleverna och ofta be- söker deras hem. Denna möjlighet syns vara mycket uppskattad av internatele- verna.

Om kontakten med föräldrahemmet i vissa avseenden kan ersättas genom kontakt med kamraternas föräldrahem, syns däremot få möjligheter finnas att kompensera den kontakt med det dag- liga livet i samhället som elever utanför internatskolorna får. I vissa internat- skolor är man uppmärksam på den brist i livserfarenhet som kan bli följden av ett alltför ensidigt och instängt internat- skoleliv. Man anstränger sig därför att kalla föredragshållare till skolan för föredrag inom olika allmänorienterande ämnen och vinnlägger sig om att ta med eleverna på studieresor till närbelägna orter för att besöka industrier och sam- hälleliga institutioner och därigenom bi- bringa dem erfarenhet om världen utan- för internatskolan. Flera av de elever utredningen hade tillfälle att samtala med visade sig vara medvetna om de negativa följder en alltför ensidig in- ternatuppfostran kunde medföra.

Vid sådana internatskolor som tar emot många utlandssvenska elever är dessa en värdefull tillgång genom att de inspirerar till engagemang i internatio- nella frågor och till en allmän utblick utanför internatets och även landets gränser.

7.2.6 Utlandssvenska barn och deras språk- svårigheter På internatskolornas lott faller en sär- skild uppgift som inte direkt har sam- band med skolornas karaktär av inter-

natskolor, nämligen den att hjälpa de utlandssvenska barnen till rätta med det svenska språket. I vissa internatskolor tas utlandssvenska barn emot i så stor omfattning att man inte anser sig enbart under lektionerna kunna komma till rätta med de problem som de bristande språkkunskaperna vållar, utan man er- bjuder eleverna extra undervisning på fritid. Bristerna i språkkunskaper är dock oftast inte så stora att lärarna be- höver tillgripa annat språk än svenska för att göra sig förstådda. Däremot kan det hända att eleverna själva endast mycket bristfälligt kan tala språket. Man tillgriper gärna stödundervisning i små grupper, men det syns ändå ta tämligen lång tid att åstadkomma en utjämning så att de utlandssvenska eleverna be- härskar svenska lika bra som de hem- masvenska kamraterna.

Lärarna anser det önskvärt att man får större möjlighet att ta hand om de utlandssvenska elevernas Språksvårighe- ter genom att utrymme bereds för en uppdelning i mindre grupper under svensktimmarna i klasser med särskilt stort inslag av sådana elever. Särskilt vållar sådana utlandssvenska barn svå- righeter som är högt begåvade men ge- nom en växlande skolgång i olika länder och i olika skolsystern har blivit »okun- niga» -— det vill säga fått stora och oregelbundna luckor i sina kunskaper. Genom bristfälliga kunskaper i svenska språket kan de ofta ha svårt att neutra- lisera sina svaga punkter genom att visa de överkunskaper de kan ha på vissa områden. Med ändamålsenligt organise- rad hjälp tycks dessa elever emellertid kunna på kort tid vänja sig vid under- visningen så att de kan följa denna med samma utbyte som övriga elever. Ty- värr syns dock språksvårigheterna gär- na återkomma efter varje längre ferie- besök hos föräldrarna i ett annat land.

De här berörda språksvårigheterna

liksom även de kunskapsluckor som be- rörts syns vara betydligt mindre hos de elever som gått i svenska skolor i ut- landet. Så anser man exempelvis att de svenska skolorna i Paris och London ut— gör en lika god grund för gymnasieun- dervisning som skolor i Sverige av mot- svarande slag. De erfarenheter man gjort av den undervisning på fritid som ges i svenska skolan i Mexico City (det vill säga undervisning i svenska språ- ket och i svensk historia, geografi och samhällskunskap på fritid) är också så- dana att man måste beteckna denna form av undervisning som mycket ända- målsenlig om eleverna vill fortsätta sin skolutbildning i svenskspråkiga skolor.

Ett allmänt konstaterande bland lä- rare i sådana gymnasier som tar emot utlandssvenska elever syns vara att tre år är en alltför kort tid för att ge de elever som delvis gått i utländska sko- lor sådana kunskaper som fordras för svensk studentexamen. I allmänhet syns den tid, som åtgår för att föra in elever- na i svenskt språk och svenskt under- visningssystem tillräckligt väl för att de skall kunna avlägga en god svensk studentexamen, uppskattas till omkring 4 år. Under hela denna tid syns en delvis individuell undervisning eller i varje fall en individuell behandling i inte allt- för stora undervisningsavdelningar vara nödvändig. Möjligheten att låta elever från utländska skolor få kompensera brister i kunskaperna på ett område ge- nom överkunskaper på ett annat finns icke någonstans beaktad i läro- eller kursplaner, men den ökade friheten i det nya gymnasiets kursplaner och allmänna uppläggning syns ge goda möjligheter till sådana avvägningar.

7.2.7 Frågan om saminternat

Frågan huruvida internatskolor bör

vara avsedda enbart för ungdom av det ena könet diskuteras ofta bland inter-

natskolornas hem- och lärarpersonal och inom skolornas styrelser. Den all- männa utvecklingen syns liksom inom det allmänna skolväsendet leda fram till principen om samskolor även inom den- na skolform.

Vid utredningens intervjuer med skol- ledare vid olika internatskolor framkom att ingen av skolledarna eller av sty- relsemedlemmarna vid sådana skolor där man har saminternat anser att detta är en olämplig form. Samtliga finner i stället saminternatet vara den natur- liga formen av internatskola som när- mast ansluter sig till livet ute i sam— hället. Vid de skolor däremot där man fortfarande håller fast vid principen om rent poikinternat var man oftast skep- tisk emot tanken på att släppa in även flickor i skolan som internatelever. Man framhöll särskilt de stora svårigheter i form av ökad övervakning och strängare regler som en nyordning skulle med- föra.

En motsvarande inställning syns kun- na spåras även hos eleverna vid de olika skoltyperua. Eleverna vid de skolor som enbart tar emot pojkar var övervägande negativt inställda till tanken på att de skulle kunna få flickor som kamrater i internatet. Vid samtliga dessa skolor förekom det dock att pojkarna hade flickor som kamrater i klassen, men en- dast som externatelever. Vid en skola där man nyligen gjort avsteg från den enkönade skolformen och tagit in flic- kor fanns en markant åsiktsbrytning bland pojkarna beträffande fördelarna eller nackdelarna av att ha flickor som kamrater i internatet. I samtliga de skolor som är saminternat och dessa är i avgjord majoritet — fann emeller- tid eleverna det naturligt att en internat- skola har elever av båda könen.

Skälen för att man inte borde släppa in flickor i internatet var från pojkar- nas sida av olika slag. På ett håll fram-

hölls att det redan skadat skolan att flickor kommit dit »eftersom det inte kommer att gå att upprätthålla skolans traditioner när det finns flickor här». Vid en annan skola där flickor inte läm- nats tillträde framhöll en av pojkarna att det naturligtvis skulle vara trevligt men att det å andra sidan är »lugnare om man inte har flickor i internatet». Rek- tor för en skola som nyligen börjat ta emot flickor som internatelever ansåg att det allmänna uppträdandet hos poj- karna hade påverkats i positiv riktning av flickorna. Endast småpojkarna an- sågs ha reagerat negativt.

De motiv som från skollednings och skolstyrelsers sida anförts emot samin- ternatet har oftast varit av liknande art. Man har framhållit att det rena pojkin- ternatet ger en lugnare miljö än sam- internatet och att flickorna verkar stö- rande på pojkarnas arbetsinsatser i sko- lan. En annan synpunkt har också varit att organisationen som saminternat vål- lar personalen extra besvär och oro för att inte motsvara det förtroende föräld- rarna har rätt att hysa för hemförestån- darna.

De regler för umgänget mellan poj- kar och flickor som måste utfärdas och upprätthållas vid saminternaten kräver en i viss mån ökad personalinsats. På de flesta håll anser man exempelvis att förbud måste införas mot att elever av olika kön besöker varandra på rummen, vilket kräver skärpt övervakning. Där- emot finner man det naturligt att ele- verna får umgås med varandra i dag- rummen.

7.2.8 Sammanfattning av synpunkterna på internatskolor Som en sammanfattning av de negativa och positiva synpunkter på olika sidor av internatskolelivet som framförts dels av rektorer, lärare och hemföreståndare, dels av eleverna önskar utredningen

framställa som önskemål beträffande iu- ternatskolorna :

att i ordningsreglerna viss tid för läx- läsning fastställs då tystnad skall råda inom internatet men att elever med an- nan rytm än den som krävs för upp- fyllandet av dessa regler skall få möjlig- het att studera även på andra tider

att internatets TV- och radioappara- ter i möjligaste mån bör få utnyttjas av internateleverna och att internatskolor— na därför bör ha särskilt god och riklig sådan utrustning

att reglerna för elevernas fritid i möj- ligaste mån differentieras och att man i tillämpningen av dessa tar hänsyn inte bara till årskurstillhörighet utan även till ålder

att stor omsorg ägnas åt valet av hem— föreståndare och biträdande sådana

att de stora krav en kombinerad tjänstgöring som lärare och hemföre- ståndare ställer på lärarens objektivitet, omdöme och psykologiska blick upp- märksammas. så att endast personer som är särskilt lämpade för denna dubbla roll engageras till sådan tjänst- göring

att lärare som tjänstgör som hemper- sonal får göra detta som en del av lärar- tjänstgöringen och inte enbart som ext- ra arbete på fritiden

att vid internatskolorna såväl manlig som kvinnlig tillsynspersonal bör fin- nas

att elevernas kontakt med utomståen- de främjas genom generösa regler för mottagande av besök på hemmet och att ansträngningar görs för att eleverna inte skall tvingas leva ett alltför ombonat och passivt liv i internatet

att särskild uppmärksamhet ägnas åt en varierad fritidsverksamhet vid in- ternatskolorna

alt begränsning i elevernas hemresor bör förekomma endast då skolarbetet eller socialmedicinska skäl så kräver

att elevernas självstyrelse och aktivi- tet gynnas med minsta möjliga inbland- ning från skolledningens sida vad bc- träffar valet av förtroendemän och re- presentanter

att kontakten mellan skolans ledning, lärare och hemledning å ena sidan och föräldrarna å andra sidan ägnas största uppmärksamhet och att en god kontakt mellan skola och föräldrar lättast uppe- hålls genom att föräldraföreningar bil- das

att man vid internatskolorna särskilt beaktar det ansvar som åvilar skolan när det gäller att undervisa utlands- svenska barn i svenska och att ansvaret härför inte bara faller på lärarna i svenska utan även på andra lärare så- väl som på hemföreståndarna

alt internatskolor lika väl som andra skolor principiellt bör stå öppna för båda könen

att vid saminternat eleverna bör få samma möjligheter att umgås med det motsatta könet som i det normala familje- och samhällslivet, och slutligen

att de regler som med nödvändighet måste finnas för att ordningen skall kunna upprätthållas inom en internat- skola inte görs rigorösare eller utför- ligare än som är nödvändigt och att de därjämte i huvudsak får en positiv ut- formning så att de inte väsentligen ter sig som förbud.

7.3 Utredningens förslag

De i det föregående beskrivna internat- skolorna är dels sådana som omfattar enbart realskola, dels skolor med real- skola och gymnasium i samorganisa- tion, dels rena internatgymnasier. Det totala antalet internatelever är på real- skolestadiet i internatskolorna 1 257, varav 391 flickor, och på gymnasiesta- diet 1 043, varav 249 flickor (enligt ka-

talog höstterminen 1965). Utredningens förslag beträffande internatanordning— arna gäller för båda dessa stadier, dvs. realskolestadiet (=de två sista åren av mellanstadiet samt hela högstadiet) och gymnasiestadiet. I sådana fall då särskild hänsyn ansetts böra tas till de olika åldersstadierna har detta angivits särskilt. Eftersom utredningen finner att barn i lågstadieåldern vid behov av inackordering om möjligt bör placeras i lämplig familjemiljö, har inga särskilda synpunkter anlagts på internatskolor för detta stadium.

7.3.1 Krav på anordningar för internatet Några principiellt skilda krav på inter- natmiljön för barn i olika åldrar finner utredningen inte höra uppställas. Kra- vet att internatmiljön skall vara så hem- lik och trivsam som möjligt gäller för alla stadier.

7.3.1.1 Tillsynspersonal Som framgår av beskrivningarna av de olika internatskolorna varierar elev- hemspersonalens täthet från skola till skola. Vid vissa skolor finns endast en husmor som har ansvaret för flera elev- hem samtidigt. Vid andra internatskolor åter finns en husmor för varje elevhem och vid ytterligare andra finns förutom föreståndaren i varje hem även en bi- trädande föreståndare som främst har till uppgift att rycka in vid förfall för den ordinarie föreståndaren för att där- igenom bereda denna möjligheter till ökad ledighet och till ett eget privatliv. Barnanstaltsutredningen har i sitt be- tänkande Barn på anstalt (SOU1965:55) för elevhemmen vid det obligatoriska skolväsendet föreslagit en personaltät- het av 1 anställd på 4—5 elever, var- vid alla slag av personal inräknas. Ut- lands- och internatskoleutredningen de- lar icke Barnanstaltsutredningens syn- punkt att man vid avvägning av den

lämpliga omfattningen av vuxeninslaget i elevhemsmiljön kan räkna samman ekonomi- och vårdpersonal. I synner- het syns detta vara olämpligt vid in- ternatskolorna, eftersom där i allmän- het en klar gräns finns mellan de olika personalkategoriernas arbetsuppgifter.

När det gäller elevhem vid internat- skolor måste i synnerhet hänsyn tas till att den vårdande personalen bör kunna leda elevernas fritidssysselsättning och även tillgodose deras emotionella be— hov. I elevhem knutna till det allmänna skolväsendet bor eleverna i allmänhet endast under veckans arbetsdagar för att under veckosluten resa till föräldra— hemmen. Internatskolornas elever hör däremot i allmänhet till en kategori för vilken sådana täta hemresor inte är möj- liga eller lämpliga. Om utredningens förslag till intagningsbestämmelser för internatskolor förverkligas, kommer ele— verna vid dessa skolor att till minst 90% höra till denna kategori. Dessa elever kräver tillsyn och omvårdnad inte bara under lediga eftermiddagar och kvällar under arbetsveckan utan även lördagar och söndagar.

Utredningen finner att vid internat- skolornas elevhem en större persona]- täthet krävs än den som för närvarande råder vid flertalet av dessa. Sålunda bör vid varje elevhem rymmande 30—35 elever finnas dels en heltidsanställd elevhemsföreståndare, dels en biträdan- de föreståndare. Vid sådana internatsko- lor som har mindre elevhem kan dock kravet på biträdande föreståndare i var- je hem icke alltid uppehållas. Personal- tätheten bör emellertid vara sådan att jourhavande personal alltid kan finnas tillgänglig nattetid även vid sådana mindre hem. Vad beträffar föreståndar- nas kompetens gäller vad utredningen anfört i kap. 8.

Vid internatskolorna bör båda könen vara representerade bland hemförestån-

darna. Däremot finner utredningen det tveksamt huruvida lärare mera skall anlitas som föreståndare. Dels är detta från arbetskraftsekonomisk synpunkt betänkligt, eftersom lärarna är högt spe— cialutbildad arbetskraft som knappast genom sin utbildning inom vissa ämnen är bättre skickad för uppgiften än per- soner som saknar denna utbildning, dels ställer den dubbla rollen, såsom fram- hållits i 7.2.2, stora krav på lärarens objektivitet. För en sådan förening av hemföreståndar- och lärarfunktionen ta- lar den omständigheten att läraren i sina två uppgifter får möjlighet att för- stå och bedöma eleven på ett mång- sidigare sätt.

7.3.1 .2 Hälsovård

Hälsovården vid internatskolorna, i syn- nerhet den psykiska hälsovården, syns i jämförelse med motsvarande vård vid andra inrättningar för omhändertagan- de av barn och ungdom fordra särskild uppmärksamhet. Vid några av internat- skolorna finns en kurator. Vid flertalet syns däremot rektor huvudsakligen sva- ra för den psykiska vården av eleverna. I klarläggande syfte syns här en jäm- förelse med den psykiska och fysiska vården vid dels barnavårdsanstalter, dels ungdomsvårdsskolor vara befogad.

Beträffande barnavårdsanstalter citeras följande ur Barn på anstalt (SOU 1965:55, sid. 343):

Enligt stadgan för barnavdrdsanstalter skall för varje barnhem finnas en läkare med uppgift att övervaka hälsotillståndet hos de intagna. Läkaren skall besöka barn- hemmet i den omfattning som är påkallad med hänsyn till hemmets storlek och de barn som vistas där. I avtal mellan hu- vudman för barnhem och läkare skall vara angivet, i vilken omfattning läkaren är skyldig att besöka barnhemmet. Vidare föreskrivs, att där så är nödvändigt, barn— hem i samråd med läkaren skall anlita barnpsykiater eller barnpsykolog. I stadgan för ungdomsuårdsskoloma

(SFS 1960:728) föreskrivs att vid ung- domsvårdsskola, vars chef icke är psykia— triskt särskilt skolad läkare, skall finnas en sådan läkare som rådgivande psykiater. Är dylik läkare icke att tillgå, äger social- styrelsen på framställning av skolans sty- relse medgiva att annan läkare må för ändamålet anlitas. För sådana ovan nämn- da psykiatrer utfärdade socialstyrelsen år 1947 efter samråd med medicinalstyrelsen en instruktion som för närvarande är un- der omarbetning. Till rådgivande psykiater utgår fast årsarvode med 2000 kr vid ett elevantal av 30, med 3 000 kr vid elevantal mellan 31 och 50 och med 4000 kr om platsantalet överstiger 50.

Detta arvode skall utgöra gottgörelse för administrativt arbete, telefonförfrågningar, tidsspillan vid resor till skolan m.m. Vi- dare utgår särskilda reseersättningar samt ersättning för meddelad vård och för sexualundervisning. Ersättningen regleras av Kungl. brev den 17.8.1960 (ändrat den 4.6.1964). Socialstyrelsen undersökte vid årsskiftet 1964/65 möjligheterna att vid ett flertal ungdomsvårdsskolor förordna psy— kiatrer som kunde förbinda sig att besöka skolan helst en gång per vecka och minst en gång var fjortonde dag. Det visade sig emellertid vara mycket svårt att engagera psykiatrer för tätare besök. Därför anses vid dessa skolor föreligga även ett behov av biträdande rådgivande psykiater.

Eftersom internatskolornas klientel enligt utredningens förslag huvudsak- ligen kommer att utgöras av elever som endast med långa intervaller kan besöka sina föräldrahem och alltså i väsentlig mån är undandragna vårdnadshava- rens kontinuerliga tillsyn, torde i viss mån samma krav böra ställas på hälso- vården vid en internatskola som vid de ovan nämnda inrättningarna.

Utredningen föreslår att vid internat- skolor avtal skall finnas mellan skolans ledning och en läkare, vilket anger att läkaren skall svara för hälsovården vid skolan och besöka densamma regelbun- det, undersöka barnen minst en gång varje termin, hålla fortlöpande kontakt med lärare och hempersonal samt hålla mottagning för de intagna eleverna varje

månad. Med hänsyn till de behov som kan föreligga med tanke på inslaget av barn och ungdom i behov av miljöbyte bör även ett avtal vara träffat med en barnpsykiater och/eller behörig psy- kolog om att internatskolans läkare vid behov skall få konsultera denne. Det ideala förhållandet syns vara att den läkare som har ansvaret för hälsovår- den vid internatskolan är utbildad barn- psykiater. En sådan ordning bör efter- strävas, även om den med hänsyn till bristen på läkare med denna dubbla utbildning icke alltid torde kunna rea- liseras.

För att internateleverna skall kunna bli väl omhändertagna vid lindrigare sjukdomsfall, exempelvis »förkylning- ar», bör vid varje elevhem vid internat- skola finnas lämpligt antal isolerings— rum eller en sjukavdelning med nödvän- dig utrustning och med tillgång till en sjuksköterska. En sådan sjukavdelning bör vara väl isolerad från den övriga delen av hemmet för att minska risken för smittospridning. Denna sjukvård till- sammans med de krav som kan ställas på en ändamålsenlig allmän hälsovård torde tillsammans nödvändiggöra an- ställandet av en sjuksköterska vid varje internatskola.

7.3.1.3 Lokaler Vid de nu existerande internatskolorna förekommer i mycket ringa omfattning att elevrummen bebos av mera än två elever. I några av de äldsta elevhemmen finns rum för tre elever. Det senare för- hållandet finner utredningen icke vara idealiskt utan förordar att man vid in- ternatskolorna vid nybyggnad och mera omfattande restaureringar anpassar elevhemmen efter en beläggning med högst två barn per rum. Beträffande sådana elevbostäder som i framtiden byggs för elever på gymna- siestadiet bör dock det kravet ställas att

rummen till minst det antal som svarar mot elevantalet i gymnasiets två högsta årskurser skall utgöras av enkelrum. Vid de internatskolor som enligt utred- ningens förslag på längre sikt skall åt— njuta statsbidrag för sin fortsatta verk— samhet bör statsbidrag även utgå till sådan renovering som syftar till att in- rätta enkelrum i ovan nämnd omfatt- ning.

När det gäller själva sovrummens storlek vid barnanstalter har socialsty- relsen utfärdat vissa normer, vilka till- lämpas även vid skolöverstyrelsens lo- kalbehovsberäkningar. Dessa normer föreskriver 7 a 8 m2 golvyta för en- bäddsrum och 10—12 m2 golvyta för tvåbäddsrum. Utredningen finner att dessa normer bör tillämpas med avse- ende på elevhem vid internatskolor även i fortsättningen.

Rent allmänt bör med avseende på ut- rymmesekonomin den principen kunna tillämpas att de enskilda sovrummen görs relativt små, medan desto större utrymme ägnas åt studieceller för ele— ver förlagda i dubbelrum och åt gemen— samma fritidslokaler av olika slag.

7.3.1.4 Fritidsanordningar Som allmänt omdöme kan sägas att an- ordningarna för elevernas fritidsverk- samhet är goda vid internatskolorna. Vid planering av anordningar för fri— tidsverksamheten måste hänsyn tas till att eleverna bör få utlopp för sin verk- samhetslust på olika områden. Anord- ningarna måste anpassas såväl till va- rierande personlig läggning som till be- hovet av omväxling mellan sport- och idrottsbetonade sysselsättningar utom- hus och olika slag av inomhusverksam- het.

De gemensamma inomhusutrymmena bör vara rikligt tilltagna och lämpade för olika verksamhetsformer. De bör så- lunda innehålla dagrum och matsal, ut-

rymmen för lek och annan rörlig fri— tidsverksamhet liksom även mindre ut— rymmen för enskilda sysselsättningar. Ett kök eller ett pentry där eleverna själva kan få syssla med tillagning av mellanmål torde ha stor betydelse för deras känsla av trivsel. Utomhus bör fotbollsplan och bana för allmän idrott icke saknas. Då så är möjligt bör även anordningar för simning förekomma. Värdefullt är att ha tillgång till skogs— och parknatur för strövtåg och frilufts— liv, men denna synpunkt bör icke till- mätas större betydelse än elevernas dag— liga kontakt med ett rörligt samhälle. För internatskoleeleverna bör givetvis hela skolans resurser stå till buds även under fritiden, så att de även på kväl— larna kan utnyttja skolans gymnastiksal eller idrottshall och dess utrymmen för bordtennis och annan inomhussyssel- sättning. För att eleverna skall kunna ges en god fritidsfostran är det emel- lertid ej tillfyllest med enbart lokalre- surser.

Vill tillsättandet av tjänster som hem- t'örcståndare och biträdande hemföre- ståmlare bör alltid hänsyn tas till sö- kandes förmåga och vana att organisera fritidsverksamhet för barn och ung- dom. Eventuellt kan de olika hemföre- ståndarna vara specialiserade inom oli- ka former av fritidssysselsättningar. Barn i grundskoleåldern har behov av att vuxna initierar dem till utvecklande sysselsättningar på fritiden, även om de i en för olika slag av fritidsaktivitet lämpad miljö i allmänhet icke har svårt att finna utlopp för sin verksamhetslust. Dock bör internatskolans ledning beakta den tara som ligger i att överorganisera l'ritidsverksamheten, så att man in- skränker utrymmet för elevernas egna initiativ. Just med hänsyn till fritids- aktiviteten är det av betydelse att så— väl manlig som kvinnlig hempersonal finns vid internatskolan.

Elever på det gymnasiala stadiet har oftast nått en sådan grad av mognad, att de kan beräknas utnyttja sin fritid för personligen meningsfylld aktivitet och även organisera fritidsverksamhet hn- vudsakligen inom ramen för klubbar och föreningar. Väl avvägda initiativ från lärarnas och hempersonalens sida kan dock vara erforderliga för att ge så- väl den individuella som icke minst den kollektiva fritidssysselsättningen sådant innehåll att den gynnar elevernas ut- veckling. Av rektor för en internatskola på gymnasiestadiet krävs att han sär- skilt beaktar vikten av att kanalisera elevernas aktivitetsbehov på ett sådant sätt att varje enskild elev så vitt möj- ligt får utveckla sin särskilda fallenhet och sina intressen.

Vid varje internatskola bör vidare åtminstone en tjänsteman finnas som är särskilt anställd för att hjälpa ele- verna att organisera fritidsverksamhe- ten. Lämpligt syns vara att två sådana tjänstemän finns vilka på halv ar- betstid får ägna sig åt denna uppgift. Den ene kan i så fall vara en gym- nastikdirektörsutbildad tjänsteman, som närmast skall svara för organisatio- nen av elevernas idrotts- och frilufts- verksamhet. Den andre bör ha till upp- gift att organisera föreningsverksamhet, biblioteksverksamhet, musik- och tea- terverksamhet, konstnärlig verksamhet m. m. Utbildningen för den senare kan variera. Det viktiga för denne torde vara icke så mycket själva utbildningen som ett levande intresse för mångsidig hob- byverksamhet bland ungdom.

7.3.2 Krav på valmöjligheter 7.3.2.1 Organisation med hänsyn till valmöjligheterna på högstadiet

Flertalet av de internatskolor som fun— gerar för närvarande erbjuder realskola som enda skolform på den obligatoriska

skolans åldersnivå. Eftersom realskolan är en mycket svagt differentierad skol- form med få möjligheter till val mellan olika ämnen och olika kurser, krävs icke något större antal parallellavdel- ningar för att organisationen av under- visningen skall kunna genomföras en— ligt läroplanen. Annorlunda förhåller det sig i grundskolan. Det är inte tänk- bart att man vid någon internatskola med grundskoleorganisation kan nöja sig med att erbjuda eleverna endast en studieväg, exempelvis en sådan som le- der till inträde i gymnasium. En sådan anordning skulle göra att internatskolan reserverades för en viss kategori av ele- ver, vilket strider mot grundtankarna bakom den nya skolan.

Eftersom på högstadiet en organisa- tion med tre paralleller är den minsta som utredningen finner acceptabel med hänsyn till elevernas möjligheter till fritt val mellan olika ämnen och kurser, måste ett internathögstadium vara di— mensionerat för minst 225 elever. Om man vill bredda internatskolans ålders- register till att omfatta mer än tre årskullar av elever, ligger det därför närmast till hands att komplettera hög- stadiet med ett enkelt mellanstadium, dvs. 90 elever. Skolan kan då ges en ka- pacitet av mellan 300 och 350 elever sammanlagt. Däremot kan ett högsta— dium vid internatskola normalt inte samorganiseras med ett gymnasium utan att skolan uppnår ett totalt elevantal som överskrider vad som är lämpligt för en internatskola. Om en internat- skola med såväl högstadium som gymna- skall fungera tillfredsställande måste man därför organisera ett sam— arbete med en skola utanför internat— skolan. Två olika möjligheter kan här- vid tänkas.

Den lösning som syns ligga närmast till hands när det gäller att erhålla till- sium

räckligt rika valmöjligheter vid internat- skolan utan att för mycket öka skolans storlek är ett samarbete med den obliga- toriska skolan i den kommun i vilken internatskolan är belägen. Internatsko- lan kan i sådant fall tillhandahålla vissa av grundskolans valmöjligheter, medan kommunens skola tillhandahåller andra. Internatskoleeleverna kan då, om de väl- jer sådana ämnen som erbjuds endast i kommunens skola, sändas till denna, medan barn från kommunen som väljer internatskolans ämnen kan sändas till skolgång vid internatskolan.

En annan möjlighet är att två inter- natskolor som ligger nära varandra samarbetar på motsvarande sätt, så att den ena internatskolan tillhandahåller vissa valmöjligheter medan den andra svarar för de återstående.

Vid båda dessa former av samarbete mellan skolor krävs att skollokalerna är belägna så nära varandra att ett verk— ligt samarbete är möjligt. Lärare och elever måste kunna förflytta sig från den ena skolan till den andra under en längre rast. Önskvärt är även från eko- nomisk synpunkt att vissa lokaler såsom gymnastiksal och vissa institutionslo- kaler kan utnyttjas gemensamt av båda de samarbetande skolorna.

7.3.2.2 Organisation med hänsyn till valmöjligheterna på det gymnasiala stadiet Principen att varje elev utan att byta skola skall ha möjlighet att välja bland så många utbildningsvägar som möjligt medför att skolenheterna på det gymna- siala stadiet i framtiden kommer att bli större än de nuvarande. Valfrihetsprin- cipen är särskilt viktig för internatele- ver. De bör under skolgången få hem- känsla på den plats där de är inackor- derade och inte behöva byta vistelseort och skola alltefter det studieval de gör i den gymnasiala skolan. Varje internat-

skola bör därför kunna bjuda gymnasial skolgång på de olika linjerna såväl inom gymnasiet som inom fackskolan och yrkesskolan. Vad speciellt gymnasiet angår framhåller gymnasieutredningen (SOU 1963: 780):

Särskilt är det betydelsefullt att inter- natgymnasierna blir i denna bemärkelse så fullständiga som möjligt, så att elever, som av olika skäl är hänvisade till dem, inte skall vara bundna att välja studiegångar, som de eljest ej skulle ha stannat för. GU föreslår därför att generellt det kravet upp- ställes att privat gymnasium skall vara så organiserat, att det kan erbjuda ett repre- sentativt urval av inom det nya gymnasiet förekommande lärokurser. Med hänsyn till att svårigheter kan föreligga för de nuva- rande gymnasierna att genomföra en så betydande omläggning av deras organisa— tion, som ett uppfyllande av detta krav skulle innebära, bör Kungl, Maj:t äga att efter prövning i varje särskilt fall medge en begränsad organisation.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1964 anför departementschefen beträf- fande privata gymnasier (sid. 586):

Däremot har GU anfört synpunkter och förslag på dessa skolors anpassning till det nya gymnasiet, bl. a. av den innebörden att en mera fullständig gymnasieorganisation bör eftersträvas även vid en privat gymna— sieskola. Vad GU anfört härom ansluter jag mig till. Jag vill liksom GU framhålla att svårigheter kan komma att föreligga för de nuvarande privata gymnasierna att ge- nomföra en betydande omläggning av or- ganisationen i denna riktning och att Kungl. Maj:t därför bör kunna medge att efter prövning i varje särskilt fall en mera begränsad organisation införes vid stats- bidragsberättigade privata gymnasier.

Särskilda utskottet anför i sitt utlå— tande nr 1 år 1964 (sid. 164):

GU har även tagit upp frågan om pri- vata gymnasier (GU 18.4). Enligt GU:s me- ning bör som förutsättning för statsbidrag gälla, att verksamheten vid det privata gymnasiet i allt väsentligt följer de reg- ler som gäller för offentligt gymnasium.

De privata ggmnasiernas övergång till den nya läroplanen bör enligt'GU i hu- vudsak ske i samma ordning som skall gälla för de offentliga gymnasterna.

Den minsta skolenhet som kan svara mot rimliga krav på valfrihet inom gym- nasiet måste innehålla minst tre pa- rallellavdelningar, dvs. en klass av var— dera humanistisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig linje inom varje årskurs. Då man får utgå ifrån att gym- nasieprocenten, fackskoleprocenten och yrkesskoleprocenten vid internatskolor uppvisar parallellitet med motsvarande procentsiffror för ungdom i det allmän- na skolväsendet, måste fackskolan och yrkesskolan vid vederbörande internat- skola dimensioneras med hänsyn till gymnasiets omfattning. Riktlinjerna för planeringen av det framtida gymnasiala skolväsendet innebär att omkring 30 % av ungdomarna skall gå till gymnasium, 20% till fackskola och 30—35% till yrkesskola. Detta betyder i praktiken att mot 3 paralleller av gymnasiet skall svara 2 paralleller av fackskolan samt 3 paralleller av yrkesskolan. Eftersom gymnasiet omfattar tre årskurser, fack- skolan två årskurser och yrkesskolan likaledes i allmänhet två årskurser, skul- le den minsta acceptabla organisationen av en gymnasial skola behöva omfatta ett elevantal av omkring (270+120+ 180=) 570. Enligt samstämmiga om- dömen från skolmän med erfarenhet från internatskola är en internatskole- enhet av sådan storlek mycket svår att hålla samman. Dessutom får man även vid en organisation av den nu nämnda storleken tänka sig ett samarbete mellan två skolor för att valmöjligheterna skall kunna bli helt tillfredsställande, exem- pelvis så att en av de samarbetande sko- lorna har humanistisk, samhällsvetcn- skaplig och ekonomisk linje av gym— nasiet, social och ekonomisk fackskola samt några yrkesskolelinjer med härtill naturligt anslutande inriktning, medan den andra skolan har naturvetenskaplig och teknisk linje, teknisk fackskola samt yrkesskolelinjer som möjliggör gemen-

samt utnyttjande av gymnasiets lokaler och utrustning för teknisk undervisning. Det är sålunda nödvändigt att söka lösa problemet med de motsatta kraven på »representativt urval av lärokurser» och lågt elevantal på annat sätt än genom att utvidga själva internatskolan.

De möjligheter som står till buds när det gäller att åstadkomma tillfredsstäl- lande valmöjligheter vid en gymnasial internatskola utan att alltför mycket öka elevantalet är desamma som i 7.3.2.1 skisserats för internatskolor på det obligatoriska stadiet. Samverkan mellan två internatskolor är lätt att åstadkomma i ett fall, nämligen beträf- fande de två internatskolorna i "Sig- tuna, vilka utan olägenhet torde kunna samarbeta på så sätt att vissa linjer av gymnasium och fackskola förläggs till den ena skolenheten, medan resterande linjer förläggs till den andra. På yrkes— skolesidan syns samarbete kunna ske dels med Sigtuna stad, dels med an— gränsande kommuner. Övriga internat- skolor ligger inte i sådan närhet av var- andra att en samverkan är möjlig. Där får man i stället tänka sig att samver- kan måste ske med gymnasiet i det gymnasieområde där internatskolan är belägen.

Emellertid har flera av internatsko- lorna ett sådant läge att en lokal sam- verkan med gymnasieområdets gymna- siala skola av avståndsskäl är otänkbar. För att icke minska möjligheterna till skolinackordering på det gymnasiala stadiet och för att kunna tillgodose ett eventuellt snabbt ökande behov av in— ackordering av utlandssvenska barn fin- ner utredningen det dock önskvärt att även vissa av de internatskolor som här avses tills vidare skall få möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Den komman- de utvecklingen bör få fälla utslaget i frågan huruvida var och en av dessa internatskolor svarar mot ett samhälls-

behov eller om elevhem anlagda 1 an- slutning till allmänna gymnasiala skolor och försedda med samma internatresur- ser som internatskolorna från ekono- misk och funktionell synpunkt utgör en likvärdig eller bättre lösning av skol- inackorderingsfrågan.

7.4 Statsstödet till internat- skolorna

7.4.1 Nuvarande stalsbidragsvillkor Såsom i det föregående nämnts är alla de nuvarande internatskolorna privata skolor. Till undervisningsdelen av in- ternatskolor A utgår statsbidrag liksom till övriga privata skolor enligt be- stämmelserna i kungörelsen 1964:137. Bidraget omfattar bidrag till lärarlöner, sjukförsäkringsbidrag och pensionsav- giftsbidrag. Enligt bestämmelserna i kungörelsen utgår bidrag med 60 % av bidragsunderlaget, men efter beslut av Kungl. Maj:t må bidrag utgå med högre belopp. Bidraget för samtliga privat- skolor tillsammans får dock utgöra högst 78 % av skolornas sammanlagda bidragsunderlag. Det finns sålunda möj- ligheter att för vissa skolor fastställa statsbidraget efter en högre procentsats än 78, nämligen under den förutsätt- ningen att vissa andra privatskolor er- håller bidrag efter en lägre procentsats. Djursholms samskola och Saltsjöbadens samskola, som formellt är privatskolor men reellt ägs av respektive kommuner, har under de senaste åren erhållit stats- bidrag efter 60 %. De övriga skolor som får sina statsbidrag efter denna kun- görelse har därför kunnat få ett högre statsbidrag än 78 %. Möjligheterna att bevilja statsbidrag efter högre procent- sats än 78 % kommer emellertid i fram- tiden att avsevärt minskas om ovan nämnda kungörelse fortfar att gälla, ef- tersom Djursholms samskola och Salt- sjöbadens samskola kommer att helt

kommunaliseras (Djursholms samskola fr.o.m. läsåret 1967/68, Saltsjöbadens samskola fr.o.m. läsåret 1968/69). Den pågående kommunaliseringen av dessa båda skolor skulle redan för budget- året 1966/67 ha medfört en sänkning av statsbidraget för övriga skolor un- der anslaget. Emellertid förordar che- fen för ecklesiastikdepartementet i 1966 års statsverksproposition en sådan höj- ning av medelsanvisningen för budget- året 1966/67 att bidragsnivån må kunna hållas oförändrad jämfört med före- gående budgetår. Denna höjning har beslutats av riksdagen. Statsbidragspro— centen 1965/66 till internatskolor A var: Fjellstedtska skolan 87 %, Sigtunastif— telsens humanistiska läroverk och Lundsbergs skola 85 % och Osby sam- skola 84 %.

Statsbidraget till internatskolor B ut- går numera (fr.o.m. budgetåret 1964/ 65) med 5 kr per dag och elev. SÖ har i sina petita för budgetåret 1966/67 före- slagit att även de internatskolor som er- håller bidrag enligt detta anslag skall överföras till gruppen A och erhålla statsbidrag från anslaget Privatskolan Bidrag till vissa privatskolor enligt den ovan nämnda kungörelsen. Chefen för ecklesiastikdepartementet har emeller- tid i statsverkspropositionen förklarat sig i avvaktan på en kommande pröv- ning av resultatet av den pågående ut- redningen av internatskolornas fram- tida uppgifter och omfattning samt av frågorna om samhällets stöd till dessa skolor icke vara beredd att förorda ett inordnande av dessa internatskolor un- der ett större anslag.

Till internatskolor utgår enligt Kungl. Maj:ts bestämmande statsbidrag till byggkostnader för elevhem enligt Kungl. kungörelse 1945:594 (ändrad 1952z404). Enligt denna kungörelse utgör statsbi- draget i allmänhet 75 % av byggnads- kostnaderna, men då särskilda skäl före-

iigger kan statsbidraget höjas till maxi- malt 90 %. I samma kungörelse regleras även statsbidraget till avlöning av elev- hemsförståndare. Sådant bidrag utgår med 5 500 kr per år.

För internatskolornas del innebär ett högre statsbidrag en fördjupad statlig insyn i verksamheten. Sålunda lyder de internatskolor som erhåller bidrag ur det större anslaget under privatläro- verksstadgan medan de internatskolor som får bidrag med 5 kr per elev och dag icke lyder under någon stadga utan endast har att rätta sig efter vissa be- stämmelser, som bl.a. rör läsårets om- fattning, tillsyn genom en av skolöver- styrelsen utsedd inspektor, kvaliteten på undervisningslokaler och undervis- ningsmateriel, tillämpning av läroverks- stadgans bestämmelser när fråga väckts om lärjunges förvisning, insändande till skolöverstyrelsen av vissa ekonomiska upplysningar samt skyldighet att till- handagå ecklesiastikdepartementet och skolöverstyrelsen med uppgifter om skolan då sådant påfordras. För inter- natskolor av typen C och D finns inga bestämmelser utfärdade. Några villkor beträffande intagningen i internatsko— lorna är ej förknippade med förmånen av statsbidrag. Dessa skolor har sålunda rätt att själva välja sina elever oberoen- de av om de har behov av internatskol- gång eller inte, dock med den inskränk- ningen att A-skolornas elever måste uppfylla stadgade minimikrav för in— träde.

7.4.2 Utredningens förslag till statsbidrags— villkor för internatskolorna 7.4.2.l Allmänna synpunkter Statsbidraget till driften av själva skol- verksamheten vid internatskolorna be- sparar staten vissa utgifter på annat håll genom att internatskolorna liksom öv- riga privatskolor bidrar till att avlasta de allmänna skolorna. Hur stor denna

besparing är kan icke beräknas. Prin- cipiellt sett kan driften vid internat- skolorna emellertid i viss mån betrak- tas som en oekonomisk dubbelorganisa- tion, eftersom skolväsendet i internat— skoleelevernas hemkommuner skall vara dimensionerat för att ta emot all be- hörig skolungdom som har sin hemvist inom kommunen. Detta betraktelsesätt kan dock inte tillämpas på utlands— svenskarna, som ju i allmänhet saknar kommunal anknytning. Det bör rimligt- vis ej heller tillämpas på sådana fall där ett dokumenterat behov av miljö- byte föreligger och förflyttning till in- ternatskola i annan kommun befunnits vara den lämpligaste miljöförändringen.

Av de internatelever som hösttermi— nen 1965 fanns vid internatgymnasierna har % intagits på sådana skäl som en- ligt internatskolerektorernas bedöman- de gcr uttryck för ett verkligt behov hos eleverna av inackordering, definie- rat så som skett i kap. 9. % av de sam- manlagt 1 043 gymnasieleverna i inter- naten eller 350 elever saknar sålunda enligt dessa normer beh0v av internat- skolgång. Till en del utgörs detta klien- tel av sådana elever som eljest på grund av låg konkurrenskraft icke skulle ha erhållit plats vid gymnasium. Sedan riksdagen 1964 beslutat att gymnasie- och fackskolcintagningen skall svara mot 50% av antalet lil-åringar, kan emellertid intagningen i gymnasiala in- ternatskolor icke få ske på ett sådant sätt att det fastställda procenttalet syste- matiskt ökas. Det hemmasvenska inter- natskoleklientelet kommer sålunda vad gymnasiet och fackskolan beträffar en— dast att utgöras av elever med doku— menterat behov av skolinackordering vilka poängmässigt tillhör den bäst kva— lificerade hälften av 16-åringarna inom det gymnasieområde där de är bosatta. Genom de intagningsbestämmelser som utredningen föreslår för de utlands—

svenska eleverna (jfr kap. 4, 6 och 9) kommer dock vissa av dessa elever att ligga utanför den angivna kvoten. Yrkesutbildningsberedningen har föreslagit att de gymnasiala skolorna i framtiden skall omfatta även yrkessko- lor i samorganisation med gymnasiet och fackskolan. Om beredningens för- slag vinner beaktande vilket utred- ningen i princip förordar —— bör även internatskolorna få en liknande orga- nisation eller genom samarbete som skisserats i 7.3.2.2 kunna erbjuda även yrkesutbildning. I sådant fall kommer det reguljära internatskoleklientelet att utvidgas till att omfatta även yrkesskole- elever med behov av skolinackordering. Utöver detta klientel kommer emellertid troligen även i framtiden ytterligare ett antal ungdomar utan påvisbart in- ackorderingsbehov att söka vinna in- träde i vissa internatskolor. Med hän- syn till att dessa alltid har möjlighet att få för dem avpassad utbildning inom sitt gymnasieområde och därigenom undvika att belägga dels undervisnings- plats, dels internatplats vid internat- skola, syns det skäligt att sådana ung- domar i den mån de tas emot vid in- ternatskola icke åtnjuter statsbidrag vare sig för undervisningen eller för in- ackorderingen vid skolan. För vissa skolor föreslår utredningen dock under 7.4.2.3 att de likväl med bibehållna in- tagningsprinciper skall kunna åtnjuta statsbidrag under en övergångstid.

7.4.2.2 Bidragsbestämmelser När det gäller att begränsa statsstödet till internatskolorna till att gälla så- dana elever som har dokumenterat be— hov av skolinackordering, syns två principer vara möjliga: ]. Alla slags elever får tas in i sko— lan men bidrag beviljas endast till så— dana platser som beläggs med elever med behov av inackordering.

2. Endast elever med behov av in- ackordering tas in i skolan och bidrag beviljas till den totala driften. Utredningen, som i första hand vill garantera att internatskolorna bereder plats för elever med behov av skolin- ackordering och i andra hand finner skäligt att varje internatskola med hän- syn till de enskilda insatser som gjorts vid uppbyggandet av internatskolorna får möjlighet att i viss utsträckning själ— va svara för elevintagningen, har valt att gå en medelväg mellan dessa båda principer. Vidare finner utredningen lämpligt dels att de statsbidragsbestäm- melser som gäller för kommunala sko— lor i största möjliga utsträckning får tillämplighet på internatskolorna, dels att de statsbidragsbestämmelser som ut— redningen föreslår för vissa elevhem inom det allmänna skolväsendet till— lämpas även på internatskolornas elev- hem. Bidragen bör alltså vara uppdela— de på bidrag till skolverksamheten och bidrag till internatverksamheten.

7.4.2.2.1 Som allmänt villkor för att en internatskola på längre sikt skall vara berättigad att erhålla statsbidrag bör gälla att skolans intagning följer följande principer, som närmare moti— veras i kap. 9:

1. I första hand intas utlandssvenska elever genom en särskild i kap. 9 när- mare angiven intagningsnämnd till ett antal motsvarande upp till 60 % av sko— lans totala internatkapacitet.

2. I andra hand intas, till sådant an— tal att de tillsammans med de utlands- svenska eleverna utgör minst 90 % av skolans internatkapacitet, elever med behov av miljöbyte dokumenterat på sätt som närmare anges i kap. 9 samt glesbygdselever som ej kan beredas till— fredsställande inackordering inom sitt gymnasieområde.

3. Högst 10 % av eleverna intas av internatskolans ledning efter eget be-

dömande bland elever med eller utan behov av skolinackordering. För att in— tas i gymnasium eller fackskola skall de dock uppfylla gällande minimikrav för sådan intagning.

Dispens från villkor enligt 1—3 hör av särskilda skäl kunna beviljas av Kungl. Maj:t.

7.4.2.2.2 Till skolverksamheten vid skolor som uppfyller villkoren enligt 7.4.2.2.1 bör statsbidrag utgå på grund- val av kostnaderna för löner till rektor, biträdande skolledare om sådan finns, lärare, läkare1 och skolsköterska1 en- ligt 7.3.1.2 samt fritidsledare1 enligt 7.3.1.4. Hela detta belopp kan utgå till skola som till 100% ställer sina in- ternatplatser till förfogande för elever som antingen är utlandssvenskar eller har dokumenterat behov av miljöbyte. Avdrag på bidragsbeloppet görs med det procenttal som svarar mot inslaget av andra elever än de nu nämnda (grupp 3 i 7.2.2.1).

7.4.2.2.3 Till internatverksamheten vid de för statsbidrag godkända skolorna föreslås statsbidrag utgå enligt samma principer som till elevhem vid det all- männa skolväsendet, dvs. med utgångs- punkt i ett grundbelopp motsvarande kostnaderna för en elevhemsförestån- dare och en biträdande elevhemsföre- ståndare per fullt 30-tal elever. För överskjutande elevantal om minst 15 utgår bidrag till en föreståndare. Av- drag från detta bidragsbelopp görs på samma sätt som från bidraget till skol- verksamheten.

7.4.2.2.4 Utom personal— och vivre- kostnader åvilar internatskolorna bety- dande kostnader för skol- och elevhems- byggnader i form av byggnads-, repara- tions- och underhållskostnader samt

1 Beträffande dessa tre punkter går utred- ningens förslag utöver vad som gäller för kommunala skolformer.

kostnader för anskaffande och under- håll av inventarier, kostnader som be- träffande det allmänna skolväsendet be- strids av stat, landsting och kommuner. Om kommunerna å sin sida kan undgå stora investeringskostnader inom sitt skolväsen genom att en internatskola är belägen där, kan det anses skäligt att sådana kommuner bidrar till byggnads- kostnaderna vid internatskolan. Bidrag från staten torde emellertid även ofta vara erforderliga för att internatskolor- na lokalmässigt skall kunna uppehålla en standard jämförlig med de kommu- nala skolornas.

Då utredningens förslag i sin helhet innebär ett övertagande från det all- männas sida av de merkostnader för skolgång, som elever med dokumenterat behov av inackordering på annan ort än hemorten fått vidkännas, finner ut- redningen det rimligt att statsbidrag ut- går till sådana byggnads-, reparations- och moderniseringskostnader som be- finns skåliga för internatskolornas verksamhet och som inte förorsakats av att underhållet tidigare blivit uppen- bart eftersatt.

Till byggnader vid internatskolor föreslår utredningen att statsbidrag skall utgå enligt beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. De enligt riksdags- beslut 1964 för byggnads— och utrust- ningsändamål vid privatskolor, med företräde för internatskolor beviljade medlen (5 milj. kr) finner utredningen främst böra användas till sådan ny- byggnad och ombyggnad av internatlo- kaler som syftar till att öka antalet in— ternatplatser för kvinnliga elever, så att större överensstämmelse kan nås mellan antalet manliga och kvinnliga elever vid internatskolorna. 7.4.2.3 Övergång till de nya stals- bidragsbestämmelserna Utredningen föreslår att de internatsko- lor, som konstateras vara behövliga för

att tillgodose inackorderingsbehovet och som önskar anpassa sig efter de rekom- mendationer som givits i detta kapitel och efter intagningsbestämmelserna 1 kap. 9, efter ansökan skall kunna er- hålla statsbidrag enligt de här och i till detta betänkande fogat författningsför- slag föreslagna bestämmelserna. Över- gången till de nya statsbidragsreglerna föreslås ske, vad hela undervisnings- delen av internatskolan beträffar, från och med det första läsår då skolan i fråga tillämpar de av utredningen före- slagna intagningsbestämmelserna och, vad inackorderingsdelen beträffar, suc- cessivt för varje årskurs elever på vit- ka de nya intagningsbestämmelserna tillämpats.

I 7.4.1 har närmare beskrivits huru de nuvarande statsbidragsbestämmelserna kan medföra att bortfall eller ändring av statsbidraget till en privatskola kan få ekonomiska konsekvenser för övriga privatskolor. Likaledes har omnämnts att årets riksdag medgivit en sådan höjning av medelsanvisningen under anslaget, att skolorna under budget- året 1966/67 kan bibehållas vid oföränd- rad bidragsnivå i förhållande till bud- getåret 1965/66. Utredningen förordar att de under anslaget ingående internat- skolorna även efter budgetåret 1966/67 tills vidare får bibehållas vid oföränd- rad bidragsnivå, tills frågorna om dessa skolors anpassning till det nya skol- systemet och om behovet av internat- platser klarnat. Denna övergångstid bör utlöpa den 1 juli 1972. De skolor som då ej överförts till det statsbidragssy- stem, som utredningen förordar för in— ternatskolor, bör därefter ej längre få statsbidrag som internatskolor. I vad mån statsbidrag bör utgå till skolorna som till externatskolor, är en fråga som ej ankommer på utredningen.

Under anslaget Bidrag till vissa inter- natskolor utgår statsbidrag med 5 kro—

nor per elev och dag av läsåret till bl.a. Sigtunaskolan, Solbacka läroverk och Viggbyholmsskolan. Dessa skolor har en organisation och allmän inriktning som väl fyller de krav som brukar ställas på skolor som tillerkänns statsbidrag till vissa privatskolor, och det torde före- ligga möjligheter att anpassa skolorna till det av utredningen förordade in— ternatskolesystemet. Om alla tre sko— lorna erfordras för detta ändamål kan nu ej bedömas. Utredningen förordar emellertid att skolorna fr.o.m. budget- året 1967/68 tillerkänns statsbidrag från anslaget Bidrag till vissa privatskolor. dock längst till den 1 juli 1972, då förut nämnda övergångstid upphör. Under denna tid bör slutligt avgöras om sko— lorna erfordras i den av utredningen förordade internatskoleorganisationen.

Återstående skolor under anslaget Bi— drag till vissa internatskolor bör få bi- behållas vid sitt nuvarande statsbidrag under förut nämnda övergångstid. Där- efter bör bidragen ej längre utgå.

Grännaskolan rekryterar elever i stor utsträckning bland utlandssvenskar och utlänningar. Den har en inriktning som efter vissa jämkningar bör kunna med- föra att skolan inpassas i det nya av utredningen förordade internatskole- systemet. Den får nu inte statsbidrag från någotdera av de båda privatskole- anslagen. Utredningen förordar att Grännaskolan från och med budgetåret 1967/68 inordnas under anslaget Bidrag till vissa privatskolor på samma villkor som de förut nämnda tre skolorna.

Utredningens synpunkter på en tänk— bar utveckling av internatskolebehovet återfinns i bilaga 4.

7.5 Fördelning av kostnaderna för internatskolgången Utredningen hari kap. 5 fastslagit prin- cipen att kommunerna väsentligen bör

ha skyldighet att bekosta skolinackor- dering för elever som har dokumenterat behov av sådan inackordering för att kunna bedriva sina studier, inte bara på grundskolestadiet utan även på det gym- nasiala stadiet. I samma kapitel har ut- redningen hävdat att föräldrarnas kost- nader för barn i behov av skolinackor- dering bör vara väsentligen av samma storleksordning vare sig de väljer pri- vat inackordering, inackordering i elev- hem eller internatskolgång. Vidare har utredningen i kap. 4 föreslagit att be- träffande utlandssvenska elever staten skall stå för de skolkostnader som be- träffande hemmasvenska elever bärs av hemkommunen. Beträffande statsbidra- gen till internatskolorna har utredning- en ytterligare i 7.4.2.2 föreslagit att sär- skilda bidrag skall utgå till skol- respek- tive internatverksamheten och att bidra- get till skolverksamheten skall få vä- sentligen samma utformning som mot- svarande bidrag till kommunala skol- former. Statsbidragen till elevhem bör vidare vara konstruerade på samma sätt vare sig elevhemmet är knutet till en internatskola eller till en allmän skola.

7.5.1 Elevavgifter Varje elev i internatskola som intagits där på grund av dokumenterat behov av skolinackordering (jfr kap. 9) före- slås till skolan betala en avgift som för varje år maximerats av statlig myndig- het. Denna avgift föreslås utgöra 350 kr per månad läsåret 1967/68. Då en ovill- korlig fixering av avgiften för enstaka internatskolor i vissa situationer — ex- empelvis under år då större investe- ringar eller andra ekonomiska ansträng- ningar måst göras — kan beräknas med- föra likviditetssvårigheter, bör dock möjlighet finnas för internatskolorna att efter framställning överskrida maxi- mibeloppet för de avgifter som uttas un—

der året. Eftersom de internatskolor som åtnjuter det största bidraget till 60 % avses rekrytera sina elever bland ut- landssvenskarna, föreslår utredningen att det skall ankomma på utlandsskol- nämnden såväl att fastlägga den för var- je år gällande maximiavgiften som att pröva ansökningar om medgivande att överskrida denna. Av denna elevavgift förutsätts föräldrarna av egna tillgångar betala det belopp varmed avgiften över- stiger inackorderingstillägget till stu- diebidraget respektive, för vissa utlands- svenska elever, det särskilda inackor— deringsbidraget för utlandssvensk elev som utredningen föreslagit i kap. 4.

7.5.2 Kommunala ersättningar Då en elev på grund av dokumenterat behov av skolinackordering intas i en internatskola, övertar internatskolan därmed ett ekonomiskt ansvar för ele- vens inackordering och undervisning som egentligen åvilar kommunen. Det är därför rimligt att hemkommunen till internatskolan utger viss ersättning, be- stående av dels en avgift för skolgången, dels en avgift för inackorderingen. Den förra avgiften bör få samma stor- lek som den kommunala ersättning som enligt varje år uppgjord taxa skall be- talas för elev som går i annan kommuns skolväsen. För kommunalt gymnasium är det för närvarande gällande belop— pet 2 315 kronor per elev och läsår. Den senare avgiften bör även räknas fram och fastställas för varje år på samma sätt som den förra. Enligt nuvarande kostnadsläge håller utredningen före att ett belopp om 1 000 kr per läsår är en lämplig avgift (jfr utredningens beräk- ningar av elevhemskostnader i 8.5.2.2). Avgiften bör vara densamma för elever som inackorderas i annan kommuns elevhem inom det allmänna skolväsen- det. Framräkningen av beloppet bör ha. seras på kostnaderna vid dessa senare

hem. För utlandssvenska elever skall den kommunala ersättningen för såväl skolgång som inackordering erläggas av statsmedel genom utlandsskolnämndens försorg.

7.5.3 Sammanfattning Som framgår av framställningen i 7.4 och ovan i 7.5 beräknas den kommunala ersättningen för varje elev, medan stats— bidragen framräknas på grundval av personallöner. Härav följer att en sär- skild begränsning måste införas för statsbidraget om detta endast skall komma de elever till godo som har do- kumenterat behov av miljöbyte. Denna kontroll äger i realiteten rum vid intag- ningsproceduren enligt utredningens förslag i kap. 9. För internatskolor som

utnyttjar den av utredningen förutsed- da möjligheten att även ta in 10 % ele- ver utan dokumenterat behov av inter- natskolgång görs ett tioprocentigt av- drag från de maximala bidragsbeloppen såväl till skolan som till internatet. För de elever som här avses skall icke maxi- mering av elevavgiften enligt 7.5.1 gälla.

Som nämnts i beskrivningarna i 7.1.1—7.1.14 fungerar de flesta internat- skolor även som externatskolor för ett klientel som huvudsakligen är bosatt i skolans omedelbara närhet. I den mån skolmyndigheterna godkänt en internat— skola som externatskola för elever från ett visst område bör skolan för dessa elever åtnjuta statsbidrag till skolverk- samheten enligt samma principer som en kommunal skola.

7.6 I nternatskoleorganisationen i framtiden

Inackorderingsbehovet för vad utred- ningen kallat »riksklientelet», dvs. ut- landssvenskars barn och elever i behov av radikalt miljöbyte, kan i huvudsak tillgodoses dels genom elevhem vid det skolväsendet, dels genom internatskolor. Med hänsyn till de finansiella konsekvenserna om nya an- läggningar i större utsträckning skulle behöva ifrågakomma har utredningen i första hand prövat hur de vid inter- natskolorna nu befintliga platserna skall kunna utnyttjas på ett sätt som står i samklang med grundtankarna bakom den reformerade skolan. Det är uppenbart att detta lättast låter sig ordna beträffande elever på den obli- gatoriska skolans stadier, medan stora svårigheter uppstår i fråga om de gymnasiala skolorna. De nya krav som av statsmakterna uppställts på fullstän- diga valmöjligheter för alla elever på allmänna en skolort bör i princip upprätthållas även för det här ifrågakommande elev- klientelet.

Utredningen har försökt beräkna det behov av inackorderingsplatser på olika skolstadier som skulle kunna vän- tas uppstå för riksklientelet inom den närmast överskådliga framtiden. De sifferberäkningar om det väntade be- hovet av inackorderingsplatser under vissa alternativa antaganden, som ut— redningen redovisat i bil. 4, är att be- trakta som exempel på den möjliga utvecklingen. De är avsedda att kunna ge viss vägledning för statsmakternas beslut. Sålunda finner utredningen att det, även under antagande att det redo- visade maximalalternativet uppnås, icke finns anledning nu föreslå inrät— tande av någon ny internatskola på något skolstadium. För att tillgodose bland annat de utlandssvenska föräld- rarnas behov av möjligheter till val av olika inackorderingsformer har utred-

ningen i kap. 8 rekommenderat att tre elevhem skall byggas huvudsakligen för riksklientelet. Utredningen finner vi- dare att statsmakternas beslut till den framtida omfattningen av internatsko- lorna bör anstå till dess erfarenheter vunnits under en period, då internat- skolor och elevhem framstått som jätti— bördiga alternativ. I väntan härpå bör någon sådan förändring av statsbidrags- reglerna ej komma i fråga att under denna period någon nedläggning av internatskolor sker på myndigheternas initiativ. Utredningen har därför sökt utforma sina förslag till ett nytt stats- bidrags- och finansieringssystem (jfr 7.4—7.5) för vissa internatskolor så, att dessa omedelbart får möjlighet att ställa platser till förfogande för de elevgrupper utredningen avser, medan å andra sidan dessa statsbidragsvillkor icke åstadkommer någon förändring i de övriga skolornas nuvarande situa- tion.

Enligt de beräkningar som gjorts skulle det platsbehov som någorlunda säkert kan fastställas för de närmaste åren, underskrida antalet platser på befintliga internatskolor. Dessa har även i starkt skiftande grad möjligheter att uppfylla de fordringar som utred— ningen ställt för nya statsbidrag till skolor och inackorderingsplatser för riksklientelet. Sålunda kan ingen av de nu existerande internatskolorna på egen hand fylla de krav beträffande elevantalet som en fullständig uppsätt- ning av valmöjligheter på det gymna- siala stadiet förutsätter; vissa av dem kan dock genom samarbete med olika slag av andra skolor organiseras så att godtagbara valmöjligheter kan erbjudas. Vidare har de befintliga skolorna i högst olika grad visat sig attraktiva för utlandssvenskar, beroende på läge eller andra omständigheter. Endast en del av dem har hittills verkat som sam- skolor. Utredningen har därför i bil. 4

grupperat de befintliga internatsko- lorna i vissa kategorier. Den priori- tetsordning som därvid uppstått skulle enligt utredningens förslag medföra att i första hand, medan behovcts fram- tida storleksordning ännu icke är känd, skolorna i de första kategorierna ome- delbart förväntas bli infogade i den nya ordningen (för riksinternatskolor), medan beslut för de övriga uppskjutes till den tidpunkt då det står klart att platsbehovet överskrider vad de nyss- nämnda internatskolorna samt elev- hemmen kan erbjuda. I stort sett skulle alltså nuvarande statsbidragsregler fort- sätta att gälla för de internatskolor som bedöms sakna tillräckliga förutsätt- ningar att nu fungera som avnämare av riksklientelet.

Vid bedömningen av vilka skolor som närmast skulle komma i fråga har utredningen sökt bilda sig en uppfatt- ning om vad som mot bakgrund av de redovisade räkneexemplen skulle vara en rationell planering från myndighe- ternas sida. Den anpassning till en rationell planering som utredningen vill rekommendera har skisserats som i viss mån alternativa förslag skola för skola.

Huvudlinjerna i utredningens re- kommendationer följer den nyssnämnda prioritetsordningen, Sålunda syns möj- ligheten att uppnå en sådan skolorga- nisation, som motsvarar praktiskt taget samtliga av de av utredningen upp- ställda kriterierna, att vara särskilt god i fråga om de två internatskolorna i Sigtuna. De har också redan nu ett avsevärt utlandssvenskt klientel (197 vid Sigtuna humanistiska läroverk och 96 vid Sigtunaskolan). Nära dem i en nästa kategori kommer två andra skolor med gymnasium, nämligen Viggby- holmsskolan och Grännaskolan. Antalet internatplatser vid de fyra nu nämnda skolorna är:

Sigtuna hum. läroverk 298 Sigtunaskolan 280

Viggbyholmsskolan 275 Grännaskolan 116

Summa THW

De tre övriga internatskolor-',Tmn har statsbidragsberättigade gymnasielinjer, nämligen Landsberg, Solbacka och Fjellstedtska skolan i Uppsala, syns ,,,. i förhållande till ovan behandlade sko- lor ,_ ej ha lika goda förutsättningar att uppfylla alla de uppställda villkoren, åtminstone för gymnasiestadiet. Deras platsantal syns icke heller behöva ut- nyttjas omedelbart för en omläggning till »internatskola för riksklientel» un— der de nya statsbidragsvillkoren. Slut- ligen kommer i en fjärde kategori de skolor, som icke har statsbidragsberät- tigade gymnasielinjer och för vilka olika andra planer finns för utnytt- jande. Det har icke synts tillkomma utredningen att bedöma huruvida dessa senare internatskolor har en sådan in- riktning att de tillgodoser ett speciellt utbildningsbehov eller huruvida de till— godoser ett lokalt eller regionalt skol- inackorderingsbehov. Det torde an- komma på skolöverstyrelsen att som hittills bedöma hithörande frågor.

Utredningens förslag i bil. 4 har så- lunda karaktär av vissa rekommendatio- ner för en planering i anslutning dels till redan fattade beslut om de ford- ringar som uppställts för grundskolan och de gymnasiala skolorna, dels till av utredningen konstaterat behov av internatplatser för utlandssvenskars barn och elever med behov av radikalt miljöbyte. Det bör ankomma på de enskilda skolornas styrelser, de berörda länsskolnämnderna och skolöversty- relsen att i sina remissyttranden över detta betänkande ta ställning till de framförda rekommendationerna, eller framföra andra alternativ, i så konkret form att ett första ställningstagande till vad här kallats riksbehovet av in- ternatskoleplatser kan ske från Kungl. Maj:ts sida i den proposition vartill utredningens betänkande avsetts leda.

KAPITEL 8

Elevhem

8.1 Den nuvarande elevhems— organisationen

Genom en rundfråga till samtliga läns— skolnämnder och landsting har utred- ningen fått överblick över de elevhem som är avsedda för elever vid obliga- toriska skolor, realskolor, flickskolor, gymnasier, fackskolor och olika slag av yrkesskolor och som icke är speciellt avsedda för elever som på grund av fysiskt eller psykiskt handikapp eller av annan anledning kräver särskild vård eller behandling. De numeriska uppgifter som i det följande återges dels insprängda i texten, dels i tabellform härrör från denna inventering.

8.1.1 Elevhem för den obligatoriska skolan

8.1.1.1 Lokalisering, elevantal De elevhem för elever i den obliga— toriska skolans åldrar som finns i Sve— rige är huvudsakligen lokaliserade till glesbygder. Belägenheten av de f.n. fungerande elevhemmen framgår av ta- bell 8:1 och 8:2. Några kommunala elevhem för barn i obligatoriska skolor i mera tättbefolkade områden finns sålunda inte. Att möj- ligheten till inackordering i elevhem icke utnyttjats av de barnavårdande myndigheterna för sådana barn som av miljöskäl icke bör ha i hemmet, torde bero på att man för yngre barn anser placering i ett lämpligt fosterhem vara bättre än inplacering i ett elevhem och

att inackordering i privat familj är bil- ligare. Placering av andra kategorier av inackorderingsbehövande elever än glesbygdsbarn i elevhemmen skulle även medföra att hemmet delvis måste hållas öppet även under ferier eller att man måste anskaffa särskild ferie- inackordering för vissa av barnen.

Utlandssvenskar syns endast i nu- dantagsfall placera sina barn i elevhem vilket bland annat torde bero på att tillgång till lämpligt belägna elevhem i stort sett saknas.

Inom socialstyrelsen liksom inom så- dana organisationer som administrerar omhändertagande av barn, exempelvis Allmänna Barnhuset i Stockholm, har man funnit att familjeinackordering i allmänhet är den bästa inackorderings- formen för yngre barn. Utredningen an- sluter sig i princip till denna uppfatt- ning. Frågan om i vilken ålder ett barn med fördel kan placeras i elevhem tor- de inte kunna avgöras generellt. För barn som nått högstadieåldern torde placering i elevhem i normala fall inte vara till skada, om personalutrustning— en vid elevhemmet är sådan att en in— dividuell omvårdnad är möjlig.

Beträffande valet mellan skjutsning till skolan och inackordering råder de- lade meningar. Från vissa håll hävdas att elever mycket väl kan resa upp till mellan sin och åtta mil till skolan varje dag utan skada för skolprestationerna. Det värde som ligger i att eleverna får vistas i sin hemmiljö anses då uppväga

Tabell 8:1 Tillgängliga platser i elevhem höstterminen 1965 fördelade på de skolformer för vilkas elever plalserna huvud— sakligen är avsedda.

Yrkesskolor

Central verk- stadsskola o. yrkesskola

vårdyrken, sjuksköters- keskola, etc.

Yrkesskola f.

Lantbruks-, lanthus- hålls-, skogs- bruks-, träd- gårdsskola

Sjömans- skola

:=" ('D E

Stockholms

Uppsala . ............... Södermanlands . Östergötlands

Jönköpings Kronobergs Kalmar .. ...... . Gotlands . ....................

Blekinge . ................. Kristianstads ....... . ...... Malmöhus

Hallands

Gbgs o. Bohus . ........... .. Älvsborgs . ...... Skaraborgs .. Värmlands

Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

Västernorrlands Jämtlands ............... . . Västerbottens . ........... .. Norrbottens

Ort]

I”"! äl Flen—|v— v-(N—nvq 'ere-Hm GO!—Of:

&)me "Nm—1

IF.—IN WHQ'O

ICON-— 010310! QPIQQ Nam-:o— (90100 |

|— CD v— [*

Tabell 8:2 Översikt över elevhem för elever vid den obligatoriska skolan

Hemmets namn Län

Antal platser

Huvudman

t'. pojk. t'. flick.

Beläggn. 1.10.1965

Hemmet av- sett för elever i 1

Vaxholms skolhem

Elevhemmet i Tierp ...... Visby stads elevhem ......

Kvistbergsgården, Syssle- häck

Skolhemmet, Idre ......... Duveds skolhem, Duved Gäddede skolhem, Gäddede

Sorsele skolhem. Sorsele Stensele skolhem, Stensele Kommunala elevhemmet, Tärnaby Holmöns skolhem, Umeå Elevhemmet, övertorneå

Elevhemmet, Svanstein .. Östra elevhemmet, Jokk- moklr Västra elevhemmet, Jokk- mokk Skolhemmet, Hedenäset . .

Elevhemmet Öberga, Arjeplog ............. "Arbetsstugan", Arjeplog Elevhemmet, Ulatti Elevhemmet, Kiruna Elevhemmet, överkalix Elevhemmet, Karesuando

Landstinget Landstinget

Visby stad Finnskoga-Dalby kom- mun Skolstyr. Idre kommun Åre kommun

Frostvikens kommun Sorsele kommun

Stensele kommun

Tärna kommun Holmöns kommun övertorneå kommun . Övertorneå kommun .

Jokkmokks kommun .

Jokkmokks kommun . Hietaniemi kommun .

Arjeplogs kommun Arjeplogs kommun Gällivare kommun Kiruna stad ....... överkalix kommun . Karesuando kommun

29 30 32 lå 12 21

30 24

17 30

7 25 24 60

26 16

30

rsk rsk+y rsk, g, kf. y

grsk fsk+grsk grsk

fsk +grsk lgrsk

fsk+y

grsk grsk grsk grsk

grsk

grsk grsk

grsk grsk (H) grsk (L+ M) fsk+grsk grsk+y lgrsk

grundskola folkskola realskola

kommunal flickskola

gymnasium yrkesskola

Anm. I förteckningen har medtagits icke enbart sådana hem som är byggda för den obligatoriska skolan utan även sådana som helt eller delvis tar emot elever vid real- skolor och flickskolor, eftersom dessa skolformer närmast svarar mot grundskolans hög- stadium, Hem som speciellt är avsedda för gymnasieelever har däremot icke medtagits.

den ökade trötthet som kan bli följden av den långa restiden och olägenheter— na av isoleringen från kamraterna på

den uppväger dagliga resor, i synnerhet som även elevhemsvistelsen

långa och

uppvisar

tröttande

positiva

fritiden. Häremot hävdas att en icke för knappt tillmätt fritid är villkor för goda skolprestationer och att vistelsen i för— äldrahemmet icke är så värdefull att

värden i form av möjligheter till givan- de kamrattillvaro på eftermiddagarna och fritidsverksamhet under lämplig tillsyn. I synnerhet sägs elevhemsvis-

telse vara att föredra framför långa dag- liga resor i de fall då femdagarsvecka införts och eleverna endast behöver bo borta från hemmet under fem av vec- kans dagar.

Utredningen finner för sin del att det icke är möjligt att generellt avgöra hur lång daglig restid som bör accepteras för skolungdom på olika stadier. Sömn- behov, fritidsbehov, bundenhet till hem- met och andra individuella olikheter syns böra särskilt beaktas vid valet mel- lan resa och inackordering för den en- skilde eleven.

Av den relativt höga åldern hos samt— liga de elevhem för den obligatoriska skolans stadium som för närvarande fungerar (med undantag för det nya elevhemmet i Sysslebäck) torde man kunna sluta sig till att kommunerna i allmänhet icke är inställda på att lösa inackorderingsfrågan för den obliga- toriska skolans elever med elevhem. För glesbygdsbarnens del syns man vara mest höjd för att lösa de problem som skolornas centralisering medför ge— nom att inrätta Skolskjutsar. För barn som av andra anledningar är i behov av skolinackordering syns man på de flesta håll föredra familjeplacering.

8.1.1.2 Siadga och statsbidrags— bestämmelser ”Stadga för elevhem inom det obliga- toriska skolväsendet” har utfärdats av Kungl. Maj:t 1961 (SFS 1961:210, änd— rad 1964z442). Enligt denna stadga är skolstyrelsen i kommunen styrelse för elevhemmet och hemmet står dessutom under inse- ende av skolöverstyrelsen och länsskol- nämnden. Enligt stadgan skall i mån av plats även elever vid annan skola i kommunen än den obligatoriska mot— tas i elevhemmet och må främst de elever mottas som bor avlägset från skolan. Först i andra hand, dvs. om

plats finns tillgänglig, må »därjämle på begäran av målsman eller barna- vårdsnämnden i elevhem mottas elev, som av medicinska eller sociala skäl icke bör vistas i sitt hem». Skolstyrel- sen beslutar om intagning. Elever som går i obligatorisk skola skall under vis- telsen i elevhemmet erhålla fri omvård- nad, däri inbegripet fri kost och er- forderlig läkarvård.

En föreståndare skall enligt stadgan vara ansvarig för den närmaste ledning- en och skötseln av hemmet. Om antalet elever i elevhem är minst trettio, skall dessutom en biträdande föreståndare anställas. Sådan biträdande förestånda- re kan även anställas efter länsskol- nämndens medgivande vid lägre elev- antal än trettio. Stadgan anger ytter- ligare att vid elevhem därjämte skall finnas anställd »annan personal i den omfattning som fordras för verksamhe- ten». Föreståndarens och biträdande föreståndarens åligganden skall finnas upptagna i en instruktion som fastställts av länsskolnämnden med ledning av en normalinstruktion som utfärdats av skolöverstyrelsen. Denna normalin— struktion är utfärdad den 30.11.1962 och har följande lydelse.

1 !. Föreståndare skall ha gjort sig väl underrättad om innehållet i Kungl. Maj:ts stadga den 14 april 1961 för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet.

2 5. Föreståndare skall med omsorg följa de på elevhemmet intagna eleverna, göra sig förtrogen med deras läggning, utveck- ling. uppförande, övriga personliga förhål- landen och förhållande i skolan samt hålla kontakt med och beflita sig om ett gott samarbete med elevernas föräldrar och lä- rare.

3 5. Föreståndare åligger att leda driften vid hemmet, fördela arbetsuppgifterna inom hemmet och övervaka deras utförande, tillse att god ordning och hygien råder inom hemmet, tillse att hemmets fastighet och inventa- rier väl vårdas och utan dröjsmål till skol-

styrelsen anmäla på fastigheten eller in- ventarierna uppkomna skador, föra förteckning över hemmets inventarier, vilken förteckning skall ligga till grund för den årliga inventering, som skolstyrelsen företager, årligen vid tidpunkt, som skolstyrelsen be- stämmer, avge förslag till nyanskaffningar till hemmet, inom ramen av fastställda anslag göra in- köp för hemmets drift och här-över föra erforderliga anteckningar, när så bedömes nödvändigt vid inträffande sjukdomsfall tillkalla läkare, ansvara för hemmets medicinförråd och vaka över att ingen obehörig får tillträde till förrådet, tillse att eleverna erhåller tillräcklig, full- värdig och vällagad kost.

4 5. Föreståndare skall föra liggare över intagna elever, utvisande dag för deras in- och utskrivning. l liggaren bör även göras anteckning angående elevs hemresa vid veckoslut eller ferier.

5 5. Föreståndare är skyldig att på kal- lelse närvara vid sammanträde med skol- styrelsen.

6 5. Föreståndare må endast tillfälligtvis lämna elevhemmet under tid, då eleverna vistas där, om ej ställföreträdare eller an- nan ansvarig befattningshavare är i tjänst.

7 &. Har föreståndare jämlikt 14 ! i elev- hemsstadgan vidtagit åtgärder men rättelse ej vunnits, skall föreståndaren anmäla för- hållandet till vederbörande rektor.

8 &. Föreståndare må ej för obehörig yppa vad som kommer till hans (hennes) kännedom angående elevs personliga för- hållanden.

Bestämmelser om statsbidrag till skol- hemsbyggnader1 vid det obligatoriska skolväsendet och deras inredning åter- finns i KK 193öz202. Däri stadgas att statsbidrag till sådana skolhemsbyggna- der och till inventarier för dessa må utgå med ett belopp som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer. Någon be- stämd procentsats av de beräknade kostnaderna har icke fastställts, men under senare år syns bidrag mestadels

1 =elevhemsbyggnader enligt utredning- ens terminologi.

ha beviljats med 80 % av de beräknade godkända kostnaderna. Vid det senast avgjorda ärendet rörande statsbidrag till elevhem bestämdes bidraget till 75 % av de godkända kostnaderna. En- ligt kungörelsen skall hemmen vara av- sedda för minst 20 och i regel högst 40 barn. Vidare stadgas att skolöverstyrel- sen skall tillhandagå vederbörande skol— distrikt med uppgifter och anvisningar angående de för skolhemsanläggning erforderliga ntrymmena. Skolöversty- relsen har icke med anledning härav funnit sig föranlåten att upprätta nor— malritningar för skolhemsbyggnader utan ger anvisningar om byggnadernas utförande för varje gång ett sådant byggnadsärende blir aktuellt. Det ringa antalet ärenden av detta slag och den långa tidrymd som förflyter mellan de tillfällen då sådana ärenden behandlas gör att synen på lokalernas utformning ofta förändras från ärende till ärende.

För driften av dessa skolhem utgår statsbidrag enligt KK 1958:665 (med senare ändringar) om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skol- väsendet. Bidrag utgår på så sätt att tjänst som föreståndare och biträdande föreståndare vid elevhem inräknas i bi- dragsgrundande tjänster liksom skolle- dar— och lärartjänster. Andra bidrag ut- går inte till driften.

8.1.1.3 Lokaler, personal och utrustning

I den i det föregående nämnda stats- bidragskungörelsen rörande skolhems- byggnader för den obligatoriska skolan anges beträffande skolhemsbyggnaden att den

skall förläggas till en med hänsyn till dess ändamål och verksamhet samt möjligheten att öva nödig tillsyn välbelägen ort och uppföras på lämplig tomt samt vara av- sedd för minst 20 och i regel för högst 40 barn. Skolhemsanläggning skall innehålla för det avsedda barnantalet tillräckligt an-

tal rum av tillfredsställande storlek och form jämte övriga nödiga utrymmen. Tomten skall inhägnas, planeras och plan- teras samt inrymma lämpligt planterings- land. Erforderlig tillgång till vatten skall, där så ske kan, beredas genom vattenled- ning och eljest genom brunn å tomtområ— det. Nödig utfartsväg skall anläggas och underhållas.

I vissa av de befintliga skolhemmen är rummen avsedda för ett större antal barn, ända upp till 7 a 8.

Enligt stadgan för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet (SFS 1961: 210, ändr. 1964z442) ställs vissa krav för behörighet till befattning som före- ståndare och biträdande föreståndare vid elevhem, nämligen att

b) vara fri från sjukdom eller lyte som medför olämplighet för tjänsten,

c) äga väl vitsordad förmåga att leda personal och behandla barn och ungdom,

d) ha med godkända vitsord genomgått minst ettårig kurs vid av staten godkänd skola för utbildning av internatförestån- dare eller äga därmed jämförlig utbildning,

e) ha utbildning i barnpsykologi och barnsjukvård samt

f) ha praktisk erfarenhet av internat- arbete bland barn och ungdom.

Om särskilda skäl äro därtill, äger skolstyrelsen medgiva dispens från vill- koren enligt (1) och e).

Dessa behörighetskrav syns i och för sig vara fullt tillräckliga. Å andra si- dan torde man heller icke kunna ute-

Tabell 8:3 översikt över elevhem för elever vid gymnasiala skolor

Hemmets namn Län Huvudman

Hemmet av- sett även för elever i 1

Antal platser f. flick.

Beläggn. 1.10.1965

f. pojk.

Elevhemmet Gudmund, Uppsala Landstingets elevhem för läroverksungdom i

Landstinget ..

28 30

30 15 rsk

Strängnäs .................. Elevhemmet, Eksjö Växjö högre allm. läro-

verks skolhem, Växjö KFUM:s elevhem, Kalmar Föreningen Folkets Hus elevbostäder, Kalmar Max Albin Dahlgrens stif-

telse, Uddevalla ......... Gustavsbergs stiftelses

skolhem, Uddevalla Elevhemmet i Östersund . Elevhemmet i Strömsund KFUM:s elevhem, Umeå . Läroverkets elevhem,

Haparanda Elevhemmet Malmberget . Elevhemmet Arkadien,

Kiruna

Landstinget ............. Landstinget .............

Självst. stiftelse .......

Fören. Folkets Hus . Stiftelse Stiftelse

Landstinget Landstinget .............

Skolstyr. i Haparanda Gällivare kommun

Kiruna stad .............

16 17

rsk rsk

rsk+sem rsk+kf rsk fackskola f acksko-la

1 rsk ' realskola sem "' seminarium kf ' kommunal flickskola

Anm. Här har medtagits hem som huvudsakligen är avsedda för gymnasieelever. Inga hem har sålunda registrerats såväl i tabell 8:3 som 8:2. Viss dubbelföring av elever förekommer dock.

Tabell 8:4 Tillgängliga och belagda platser vid elevhem 1. 10. 1965

Därav belagda platser 1.10.1965

Till ängliga latser Sknuornt E F

för pojkar för flickor alla elever

351 322 6 808

313 292 4 630

Obligatoriska skolan 664 614

11 438

562 624 10 072

Gymnasium

Yrkesskolor därav:

Verkstadsskolor, m. fl. ............ 4 527 Skolor för vårdnadsyrken ...... 32

Lantbruks-, lanthush.-, skogs- 1764 bruks— och trädgårdsskolor Sjömansskolor

5 271 2 793 2 889

4964 2696 19589

176 309

176 309

150

lndustriskolor 304

Samtliga skolor 7 481 5 235 12 716 11 258

1 Beläggningen den 1/10 var låg, då vid vissa lantbruksskolor ny termin börjar först den 1/11.

sluta eller minska något av dessa krav, oaktat svårigheterna att erhålla kompe- tent personal till elevhemmen är så stora att nära hälften av föreståndarna saknar formell behörighet.

8.1.2 Elevhem för gymnasiala skolformer 8.1.2.1 Lokalisering, elevantal Såsom framgår av tabell 8:3 är elev- hemmen för gymnasieelever lokalisera- de till olika platser i Sverige, där gym- nasiets upptagningsområde är sådant att ett större antal av eleverna har lång eller svår skolväg. Särskilt är dessa elevhem koncentrerade till gymnasie- orter i Norrland samt till orter i södra och mellersta Sverige med inslag av skärgårds- eller öbefolkning. Men även i Uppsala, som ju ligger i ett tättbe- folkat område i Mellansverige, finns ett elevhem som icke syns vara tillräckligt för de elever som har behov av in- ackordering. En jämförelse mellan elev- hemmens kapacitet och den aktuella be— läggningen vid hemmen hösten 1965

ger vid handen att något platsöverskott icke existerar vid dessa hem.

Långt större är antalet elevhem för elever vid yrkesskolor, såväl kommu— nala som centrala. Även vid dessa elev- hem är beläggningen mycket hög och på många orter är elevhemmens kapa- citet icke tillnärmelsevis tillräcklig för antalet yrkesskoleelever som har behov av inackordering. Det överskjutande be— hovet av inackordering täcks vanligen genom att skolans ledning förmedlar privat inackordering.

8.1.2.2 Slalsbidragsbeslämmelser och reglemente Enligt Kungl. kungörelse 1945:594 (ändrad 1952: 404) kan statsbidrag utgå till uppförande och inredning av skol- hemsbyggnader för lärjungar vid all- mänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola, statsunderstött handelsgymnasium eller enskild läroan- stalt under inseende av skolöverstyrel— sen samt till anskaffande av erforder-

liga inventarier för skolhem. Sådant statsbidrag kan utgå till landsting, an- nan kommun, stiftelse eller enskild sammanslutning. Statsbidraget utgår en- ligt kungörelsen med 75 % av de styrk- ta verkliga kostnaderna, men där sär- skilda skäl föreligger kan bidrag bevil- jas med belopp intill 90% av dessa kostnader. I allmänhet syns under se- nare år stiftelser ha fått bidrag med 90 %, medan bidragen till elevhem där kommunen är huvudman i regel stannar vid 75 %.

En skolhemsbyggnad för elever vid »bögre skolor» (varmed avses i före- gående stycke uppräknade skolformer) bör enligt kungörelsen i regel vara av- sedd för högst 30 lärjungar, men där så prövas lämpligt kan byggnaden anord- nas för högre elevantal

dock ej högre än 40, därest ej synnerliga skäl föreligga. För gossar och flickor böra anordnas skilda skolhem.

Enligt kungörelsen åligger det skol- överstyrelsen att tillhandagå sökande av statsbidrag med uppgörande av lämpliga skissritningar samt med råd och upplysningar i övrigt rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena liksom när det gäller elevhem för den obligatoriska skolan. Detta har av skolöverstyrelsen tillämpats så, att man för varje tillfälle granskar den sökandes skissritningar och gör av granskningen föranledda på- pekanden. Skolöverstyrelsen har sålunda icke själv låtit utarbeta några typrit— ningar för elevhem. Däremot har under våren 1966 överläggningar ägt rum mellan ett icke statligt byggnadsbolag och skolöverstyrelsen beträffande upp- görande av typritning till elevhem, vil- ken med nödiga modifikationer skulle kunna tillämpas på olika håll i landet.

Till ansökan om statsbidrag skall bl. a. fogas uppgifter enligt särskilt for- mulär rörande inackorderingsförhållan- dena på orten och, därest sökanden är

annan än landsting, uppgifter om sö- kandens ekonomiska förhållanden. Des— sa formulär ifylls mestadels med myc- ket stor noggrannhet och efter ingående undersökningar av inackorderingsför- hållandena på orten. I många fall har rektor vid berörd skola samtal med eleverna om deras inackorderingsför- hållanden, medan i andra fall kommu- nala skolmyndigheter gör särskilda un- dersökningar. I ett fall hade undersök- ningen tillgått så att man från kommu- nens sida annonserade om behov av in— ackordering och därefter undersökte de bostads— och kostförhållanden samt den tillsyn som erbjöds skolungdomen. Det visade sig därvid att standarden på den erbjudna inackorderingen varierade starkt. Fullständig mathållning sakna- des i många fall och den personliga vård och tillsyn som många ungdomar ännu i gymnasieåldern kan behöva be— aktades ofta inte alls.

Enligt samma kungörelse må efter Kungl. Maj:ts medgivande utgå stats- bidrag med 5500 kronor per år till be- stridande av avlöning åt föreståndare vid elevhem. Vidare stadgas att bestäm- melser angående tillsättning av före- ståndare m.m. skall meddelas i regle- mente som enligt Kungl. Maj:ts bestäm- mande fastställs av skolöverstyrelsen.

Bestämmelsen om normalstorleken (30—40 platser) på elevhem har i vissa fall med gott resultat tillämpats så, att man förlagt två elevhem med en kapa— citet av vartdera 30 platser intill var- andra med vissa utrymmen, såsom mat- sal och fritidslokaler, gemensamma. Till avlöning av föreståndare vid ett sådant kombinerat elevhem utgår emel- lertid icke statsbidrag med mera än 5500 kronor, dvs. till föreståndare för det ena av hemmen i fråga.

Det reglemente som enligt kungörel- sen skall fastställas för elevhemmet ut- arbetas med ledning av ett normalregle-

mente upprättat av skolöverstyrelsen. Ett exempel på ett sådant reglemente lämnas i bilaga 5.

Även för anskaffande av lokaler för elevhem samt inventarier och inredning av dylika lokaler i anslutning till kom- muners och landstingskommuners yr- kesskolor kan statsbidrag utgå enligt KK 1957z480 (med senare ändringar). Bidragsbeloppet utgör hälften av bi— dragsunderlaget, vilket bestäms »på grundval av de beräknade kostnader för lokaler m.m. till vilka statsbidrag prö- vas böra utgå». Då så bedöms lämpligt, kan statsbidrag även utgå till hyra för elevhemslokaler. Till själva driften av elevhem vid yrkesskolor utgår däremot icke statsbidrag.

En väsentlig skillnad mellan yrkes- skolhem och elevhem för övriga skol- former är att yrkesskolhemmen ofta är väsentligt större än de senare och mån- ga gånger rymmer mellan 100 och 200 elever (jfr tab. 8: 5).

Bestämmelserna för statsbidrag till elevhem för elever vid gymnasier å ena sidan och till elevhem för yrkesskolor å andra sidan är sålunda helt skilda. I en-

dast ett fall har uppgivits att ett elev- hem tar emot elever från såväl gym- nasium som yrkesskola. Beträffande ett fåtal elevhem för elever vid obligato- riska skolor har uppgivits att de även utnyttjas såsom yrkesskolhem.

8.1.2.3 Lokaler, personal och utrustning Som ovan nämnts utgår för närvaran- de statsbidrag till avlönande av en före- ståndare i varje elevhem. Vid sådana kombinerade anläggningar där ett hem för pojkar och ett hem för flickor an- lagts med vissa gemensamma utrymmen i anslutning till varandra medges stats- bidrag endast till avlönande av en före- ståndare. Statsbidrag till föreståndarbo— stad i vartdera hemmet har medgivits, dock under förutsättning att kommunen står för avlöningen av en eventuell andra föreståndare.

Framför allt torde en så liten perso- nalbesättning medföra att kontakten mellan hemmets ledning och eleverna blir otillfredsställande. Detta i sin tur torde menligt inverka på möjligheterna att upprätthålla ordningen inom hem-

Tabell 8:5 Elevhem efter storlek och skolform.

Elevhem huvudsakligen avsedda för elever i

Centr. verk— stads— skola. komm. o. enskild yrkes- skola

Oblig. Gymn.

Elev- hemmets kapacitet

Yrkes- skola för vårdnads- '

yrken

Lant- bruks-, lant- hush.-, skogs- bruks—, o. träd- gårds- skola

Riks- yrkes— skola

Sjömans- skola

15 . 10 16— 40 ' 13 41— 60 13 61— 90 4 91—120 —— 9

121—150 10 151— 8

Samtl. hem 67

met. En låg personaltäthet nödvändig- gör stränga regler och övervakning. Däremot medger en tätare personalbe- sättning individuell behandling av bar- nen och därmed en närmare bindning mellan eleverna och vårdpersonalen. Behovet av ordningsregler blir då mind- re och övervakningen av de regler som är nödvändiga blir mindre rigorös. Den tjänsteman som inom skolöverstyrelsen närmast har ansvaret för tillsynen av elevhem och som har rik erfarenhet från denna verksamhet hävdar att triv- seln oftast blir större med ett större inslag av vuxna personer i hemmet.

Någon särskild personal med uppgift att leda elevernas fritidsverksamhet finns inte, utan även denna uppgift för— utses ingå i föreståndarens tjänstgöring. Detta torde icke utgöra något större problem vid hem för gymnasieelever men är däremot större vid yrkesskol- hem där eleverna på vissa linjer en- dast i ringa grad är upptagna av stu- dier på eftermiddagar och kvällar.

Lokalerna vid elevhem för gym- nasiala skolformer syns vara tämligen väl avpassade efter elevernas ålder och efter tidens krav, framför allt beroende på att de till större delen är relativt moderna. Rum för mera än två elever syns inte förekomma i större utsträck- ning och de hem som byggts under de senaste åren har mestadels försetts med ett antal enkelrum. Vid de elevhem ut— redningen kunnat studera har badrum, toaletter och övriga utrymmen och an- ordningar för hygien även varit till- fredsställande.

8.2 Behovet av elevhem. Möjligheter att tillgodose behovet Författningsmässigt skiljer man mellan elevhem för elever vid obligatoriska skolan och elevhem för elever vid högre

skolor. Denna skillnad syns ha varit mer administrativt betingad än socialt och pedagogiskt. Utredningen finner för sin del att om man vill dela upp skoleleverna i två ålderskategorier, gränsen numera lämpligen bör dras mellan mellanstadiet och högstadiet. En annan distinktion som enligt ut- redningens uppfattning är av större be— tydelse är den emellan elevhem för veckobehov och sådana för terminsbe- hov. Med de förra avser utredningen sådana hem som främst anordnas av kommuner med högstadieskola eller gymnasial skola till vilken ett större antal glesbygdselever är hänvisade och där de inackorderade endast lever un- der skolveckan för att varje veckohelg och varje lov bo i föräldrahemmet. Med de senare avses elevhem som väsent- ligen tar hand om vad utredningen be- tecknat som ett riksklientel, dvs. ut- landssvenska elever och elever som har behov av radikalt miljöbyte. Dessa ele- ver måste bo i hemmet även över lörda- gar och söndagar och i många fall över de kortare loven. Kraven på personal- täthet, på anordningar för fritidsverk- samhet och på lokalernas utformning är givetvis större vid dessa senare hem.

8.2.1 Behovet av elevhem vid den obliga- toriska skolans låg- och mellanstadium Såsom i det föregående framhållits fin- ner utredningen att privat inackorde- ring oftast är en god lösning för mellan- stadiebarn och i synnerhet för lågsta- diebarn. Så snart eleverna emellertid nått upp till högstadieåldern, torde in- ackordering i ett elevhem eller i en internatskola kunna tänkas som ett lik- värdigt alternativ. Av utredningens un- dersökning bland de utlandssvenska för- äldrarna framgår att de allra flesta för- äldrar föredrar att ha barn i låg- och mellanstadieåldern boende hemma. Om de ställs inför valet mellan olika former

av inackordering i hemlandet föredrar det övervägande flertaletutlandssvenska föräldrar placering i släktingars hem framför övriga former av skolinackor- dering. Om inackordering här i landet blir lättare tillgänglig för utlandssvens- karnas barn genom ekonomiskt stöd— jande åtgärder från statens sida och ge- nom en ökad förmedling och kontroll, torde detta komma att verka i riktning mot en ökad benägenhet att placera barn i Sverige. Å andra sidan verkar de ökade möjligheter att inrätta svenska skolor utomlands som utredningen före- slår i motsatt riktning.

8.2.2 Behovet av elevhem för högstadiet För högstadieelever med lång skolväg syns elevhemsbehovet för närvarande ungefärligen motsvara tillgången och någon ändring i detta förhållande kan inte heller förutses under de närmaste åren.

Mycket få utlandssvenska högstadie- elever är för närvarande inackorderade i elevhem. Utredningens enkät (jfr bil. ]) visade dock att denna form av in- ackordering föredrogs av 46% av de utlandssvenska föräldrarna, om de ställ- des inför valet mellan olika inackorde— ringsformer knutna till det allmänna skolväsendet för högstadieelever. Man måste förutsätta att om utredningens förslag rörande de svenska utlandssko- lornas upprustning och framtida orga- nisation genomförs, ett större antal ele- ver kommer att gå i svensk utlandsskola på låg- och mellanstadiet och därefter måste beredas plats på högstadiet i sko- lor i Sverige. Därvid kommer förmod- ligen åtminstone till en början — de flesta elever att söka sig till internat- skolorna. Om utredningens synpunkter på principerna för elevintagningen i in- ternatskolorna beaktas, torde också plats kunna beredas där för de utlands- svenska högstadieeleverna. Som alter-

nativ syns det dock önskvärt att äve elevhemsplatser i viss utsträckning stå. till dessa elevers förfogande.

Antalet hemmasvenska högstadieelever slutligen som av olika skäl har behov av elevhemsplats kan såsom nämnts i kap. 6 för närvarande icke tillfredsstäl- lande överblickas. Utbyggnaden av elev- hemsväsendet för dessa elever föreslås bli beroende av lokal och regional pla- nering.

8.2.3 Behovet av elevhem vid gymnasiala skolformer

För närvarande råder stora skillnader mellan elevhem vid yrkesskolor och hem vid gymnasier i stadgehänseende, vad gäller huvudmannaskapet och även beträffande själva dimensioneringen och utformningen av hemmen. Utred— ningen utgår ifrån alt — såsom närmare utvecklas i det följande — i framtiden elevhemsanläggningarna kommer att bli gemensamma för de olika gymnasiala skolformerna.

Att uppskatta behovet av elevhems- platser för den framtida gymnasiala skolan är förenat med stora svårigheter framför allt av tre skäl. Dels är det sta- tistiska underlaget för sådana beräk— ningar _ i form av totala siffror för den nuvarande inackorderingen mycket osäkert, dels föreligger ännu ej något beslut om den framtida utform- ningen av yrkesskolan, dels finns ännu inga erfarenheter av hur valet av skol— form och linje gestaltar sig i den nya gymnasiala skolan. I kap. 6 har gjorts ett försök att beräkna behovet av elev- hemsplatser år 1970 för glesbygdsung- dom, för utlandssvenskar och för ung- domar i behov av miljöbyte. På grund av osäkerheten i dessa beräkningar kan och bör ingen riksomfattande prognos och planering göras utan föregående re- gional planering. Denna planering mås— te utgå från de lokala förutsättningarna

och den takt varmed de nya gymnasiala skolorna utbyggs. Eftersom planerings- arbetet med nödvändighet måste ut- sträckas över en relativt lång tidrymd, syns det icke böra ankomma på utred— ningen att organisera detta, utan upp- giften torde väsentligen böra åvila per- manenta skolplanerande myndigheter. Utredningen framlägger dock i 8.3.3 i begränsad omfattning förslag till kon- kreta åtgärder för att skapa möjlighet till val mellan internatskolgång och elevhemsinackordering för riksklien- telet.

8.3 Utredningens förslag rörande den framtida utformningen av elevhemmen och rörande viss ut-

byggnad

Utredningens uppdrag omfattar över- syn av inackorderingsförhållandena med speciell hänsyn till utlandssvenska elever och elever som på grund av hem- förhållanden eller andra omständighe- ter behöver byta miljö. Den tidigare redovisningen av inackorderingsformer, behov av inackordering och elevhem avser samtliga inackorderade elever i olika skolformer i Sverige. Utredningen har därvid angett vissa riktlinjer som enligt utredningens mening bör vara vägledande för den fortsatta utbyggna- den och reformeringen av inackorde- ringsväsendet. Som dock har framgått, bl.a. av översikten över elevhemsverk- samheten, blir troligen mycket stora om- läggningar i denna verksamhet nödvän- diga i framtiden.

De konkreta förslag som utredningen i det följande lägger fram, och som bl.a. omfattar inrättande av tre nya elevhem, tar först och främst sikte på behovet av elevhemsplatser för ett riksklientel bestående av utlandssvens- kar och vissa ungdomar med dokumen- terat behov av miljöbyte.

Beträffande den allmänna upplägg- ningen av inackorderingen i elevhem- men, frågor om intagning av pojkar och flickor, om regler för fritid, per- sonal, självstyrelse m.m. hänvisas till de allmänna resonemangen beträffande internatskolor i 7.2. Att-satserna i 7.2.8 gäller i tillämpliga delar även elevhem- men.

8.3.1 Lokalbehov och elevhemmens dimensionering Som i det föregående berörts har de normer som tillämpas vid bedömning av lokalbehovet vid elevhem modifierats från ett fall till ett annat om lång tid förflutit mellan behandlingen av åren- dena. För närvarande tillämpas princi— pen att man för lågstadiebarn, i den mån elevhem för sådana förekommer, anordnar 4-bäddsrum. På mellanstadiet anses 2-bäddsrum vara det lämpliga och ef';rsom man vid elevhem för det obli- gatoriska skolväsendet icke alltid är så- ker på hur stort inslaget av lågstadie-, mellanstadie—, respektive högstadiebarn är, befinns det ofta praktiskt att utrusta hemmet med 2-bäddsrum, vilka parvis är förenade med en bred dörr så att 2- bäddsrummen vid behov kan slås ihop till 4-bäddsrum. För elevhem vid högre skolor har man hittills rekommenderat dubbelrum för elever upp t.o.m. näst högsta årskursen i gymnasiet. I högsta årskursen av gymnasiet anser man att eleverna har behov av eget rum. De nuvarande elevhemmen är av myc- ket skiftande storlek, från små elevhem som det nya högstadiehemmet i Syssle- bäck med 15 elever, till mycket stora hem som den centrala yrkesskolans elev- hem i örebro med plats för 176 elever i pojkhemmet. De minsta hemmen ger naturligt nog möjligheter till god per- sonlig omvårdnad av eleverna men stäl- ler sig å andra sidan oekonomiska i drift. De största hemmen kan drivas

mera ekonomiskt men bör om de skall kunna ge en acceptabel vård uppdelas på mindre enheter. Utredningen finner det lämpligt att elevhemsenheterna icke byggs större än att de lämpar sig för mellan 30 och 40 elever. För att göra driften mera ekonomisk är det lämpligt att två eller flera hem förläggs i an- slutning till varandra, så att de tillsam- mans kan utnyttja centralkök, dagrum och vissa hobbylokaler såsom bordten- nisrum,bibliotek-tidskriftsrum och sam- lingssal. För trivselns skull är det dock inte lämpligt att hemmen får gemensam matsal, utan varje särskilt hem bör ha egen matsal dit maten levereras från centralköket.

Detaljutformningen av elevhemsloka- lerna finner utredningen alltjämt böra anförtros åt skolöverstyrelsen, som har personal och övriga resurser för att föl- ja utvecklingen på såväl byggnadsom- rådet som vårdområdet och även själv bedriva utvecklingsarbete i samverkan med social- och medicinalstyrelsen. Ut- redningen finner sig dock med hänsyn till den allmänna standarden i landet och till de krav på arbetsinsatser som ställs inom gymnasierna böra uttala som ett önskemål att antalet enkelrum i ett elevhem svarar mot det beräknade inslaget av elever tillhörande de två högsta årskurserna av gymnasiet. Öv- riga gymnasieelevers liksom högstadie- elevernas behov torde däremot kunna tillgodoses med 2—bäddsrum, dock un- der förutsättning att tillräckliga utrym- men för hemarbete finns i läsrum inom elevhemmet. Möjlighet till samplacering även av de äldsta eleverna liksom för- läggning i enskilt rum av yngre elever bör givetvis finnas för den händelse detta i individuella fall är lämpligare och för att tillgodose personliga önske- mål.

För närvarande finns som tidigare nämnts endast ett elevhem som i princip

står öppet för såväl yrkesskole- som gymnasieelever. Utredningen har emel- lertid vid kontakter med elevhemsföre- ståndare gjort sig underrättad om deras syn på möjligheterna att skapa gemen- samma elevhem för alla elevkategorier vid gymnasiala skolor och därvid fun— nit att väsentliga skäl för att skilja dessa elevgrupper åt i olika hem icke före- ligger. Enligt nu fastställda riktlinjer för gymnasiets och fackskolans organi- sation skall eleverna i dessa båda skol- former sammanföras i gemensamma skolanläggningar. Yrkesutbildningsbe- redningen har föreslagit att yrkesut- bildningen skall sammanföras till sam— ma skolenheter som gymnasie- och fack- skoleutbildningen. Om detta förslag vin- ner beaktande — enligt utredningens uppfattning talar många pedagogiska och sociala skäl för att så bör ske syns det mindre lämpligt att låta elever av de olika kategorierna bo i skilda elevhem.

Det enda skäl som kan åberopas för att bostadsmässigt skilja elever på olika utbildningslinjer från varandra är olik— heten i kravet på arbetsinsats efter den schemalagda skoldagens slut. Elever på en utbildningslinje med små eller inga krav på eftermiddags- och kvällsstudier bör ha möjlighet att ägna sig åt fritids- hobbies utan risk att störa studerande kamrater och bör därför ha sina bo— stadsrum och fritidslokaler förlagda till andra delar av ett eventuellt gemensamt elevhem. Detta innebär emellertid inte att en strikt avgränsning bör ske mel- lan förläggningen av gymnasie- och fackskoleelever å ena sidan och yrkes- skoleelever å andra sidan, eftersom vis- sa yrkesskolelinjer kan vara lika teore- tiskt krävande som gymnasiet och fack- skolan. I den mån allmänbildningsstu- dier får större utrymme vid yrkessko- lorna kommer även skillnaden i fråga om användning av fritiden att minska.

Utredningen föreslår att den normala elevhemsorganisationen skall utgöras av 2—4 elevhemsenheter för vardera ca 30 elever, förlagda i anslutning till varand- ra med vissa gemensamma utrymmen och avsedda för elever på högstadiet och i de gymnasiala skolformerna. Hela elevhemsanläggningen bör sålunda om- fatta maximalt ca 120 elever.

8.3.2 Personal vid elevhem

De elevhem som utredningen har att ta ställning till avser inte specialhem för handikappade elever. Kravet på perso- naltäthet behöver således inte ställas så högt som i sådana hem. Men även vid elevhem för vanliga elever kan perso- nalbehovet variera med hänsyn till ele- vernas bakgrund och anledningen till deras vistelse där. Då klientelet icke befinner sig i mogen ålder måste även hänsyn tas till behovet av kontakt med vuxna personer under vistelsen vid hemmet.

I allmänhet bör en bestämd skillnad göras mellan ekonomipersonal och per- sonal för tillsyn och fostran, eftersom en integrering av arbetsuppgifterna inte syns lika lämplig i hem för de åldrar det här gäller som i hem för yngre barn. Ytterligare ett skäl härför är att ekono- mipersonalen i många, kanske i de fles- ta fall, icke önskar disponera bostäder inom elevhemmet utan utgörs av perso- ner som lämnar hemmet på kvällen. Om arbetsledare för ekonomipersonalen finns vid hemmet, bör dock denna kun- na i viss mån utföra arbetsuppgifter inom vårdpersonalens arbetsområde, dock utan att statsbidrag utgår.

8.3.2.1 Personalbehov vid olika slag av elevhem Vid elevhem som betjänar ett lokalt klientel, dvs. elever som vid veckosluten

vistas i sina hem, syns personalbehovet således vara mindre än i elevhem som betjänar ett klientel bestående av elever som vistas i elevhemmet hela terminen eller till och med hela läsåret. Denna skillnad i personalbehov gäller inte en- bart den direkta eftersynen och den materiella omvårdnaden av eleverna utan även elevernas allmänna behov av kontakt med vuxna.

Vid ett elevhem med ett trettiotal ele- ver som utgör en fristående enhet är behovet av ekonomipersonal erfaren- hetsmässigt i allmänhet omkring en bc- fattningshavare per 7 a 8 elever. Vid sammanförande av flera sådana hem till en anläggning med gemensam mat- lagning och vissa gemensamma lokaler torde denna personalåtgång kunna mins- kas något genom rationalisering av mat- lagningen och genom minskade städ- ytor, men detta syns dock helt vara beroende av hur samorganisationen ge- nomförs och hur byggnaderna är utfor- made. Personalberäkningen påverkas även av att eleverna i viss mån bör delta i det praktiska arbetet inom hemmet. Det är sålunda självklart att de skall bädda sina sängar och utföra den dag- liga städningen i sina rum samt den dagliga klädvården. Även en hel del andra sysslor inom hemmet, dvs. såda- na som infaller på fritid, bör turvis kunna utföras av eleverna (t.ex. serve- ring) i likhet med vad som sker inom familjerna. Att bibringa ungdomarna av båda könen sådana vanor finner utred- ningen dessutom vara en viktig fostran- de uppgifl. All tvätt utöver enklare handtvätt förutsätts emellertid utföras centralt. Utnyttjande av en gemensam stormatsal för alla elevhem i en anlägg- ning om flera elevhemsenheter skulle visserligen kunna reducera personalbe- hovet något, men utredningen finner, som i det föregående nämnts, att skilda matsalar bidrar så väsentligt till trivseln

Plan över elevhemsförcståndarnas tjänstgöring

Klockan 6 17 18 19 20 21 22 23 Söndag Måndag

Tisdag Onsdag Torsdag Fredag

Lördag

avser full, aktiv t'önstgörin avser jourt'önstgörin = ' , t'önstgöring I 9 l 9 | avser tjänstgöring endast för e n föreståndare för hela anläggningen

60 timmar aktiv tjänstgöring 68 timmar jourtjänstgöring (V, tjänstgöring) dvs. 94 timmar omräknat i full tjänstgöring.

Veckotjänstgöringen omfattar sålunda:

att de bör ingå i den normala plane- ringen av elevhemsbyggnaderna.

Utredningen ställer inga förslag i frå- ga om ekonomipersonalen. Kostnaderna för denna ingår i de allmänna drift- kostnaderna men utredningen förutsät- ter att de största ansträngningar görs för att åstadkomma besparingar.

Vid beräkningen av behovet av vård— personal måste främst fastställas i vi]— ken utsträckning personal bör finnas på hemmet för samtal och tillsyn samt led- ning och översyn av elevernas praktiska arbetsinsatser. Här avses främst sådana elevhem som väsentligen betjänar ett riksklientel, dvs. elever som icke vistas i föräldrahemmen under veckosluten. Med vissa modifikationer bör dessa reg- ler dock kunna bli vägledande även för andra elevhem. Under den tid då elever- na är i skolan syns det inte vara nöd- vändigt att personal finns tillgänglig vid varje enskilt hem. Det kan då vara nog, om en av föreståndarna vid anlägg- ningen är anträffbar och kan ta hand om elever som är tillfälligt sjuka eller av annan orsak behöver stanna hemma.

Under eftermiddagar och kvällar, då eleverna har tillfälle att vistas i elev- hemmet, bör däremot alltid hemföre— ståndare finnas till hands i varje hem.

Även på natten behöver tillsyn finnas på hemmen. I allmänhet kan det förut— sättas att hemföreståndaren finns i sin lägenhet inom hemmet, men detta bör icke vara ett åliggande. Erfarenhetsmäs- sigt blir nämligen i sådant fall före- ståndarens tid för hunden och rörelse- friheten alltför inskränkt. Det kan hel- ler icke anses vara tillräckligt att inom en hel anläggning endast en person finns tillgänglig.

Utredningen föreslår att personalbe- hovet tillgodoses på så sätt att varje hem om 30—40 elever har en föreståndare och en biträdande föreståndare med en veckotjänstgöring (omräknad) av 40

timmar vardera. Som chef för en hel elevhemsanläggning anställs en förste föreståndare. Dennas tjänstgöring bör främst förläggas till den tid då eleverna är i skolan. Vid större anläggningar erfordras även heltidsanställd arbets- ledare och viss deltidsanställd personal. (Jfr vidare PM om tjänstgöringstid för vårdpersonal vid elevhem i bil. 6). Utredningen är av den uppfattningen att om en väsentlig nedprutning i den här föreslagna personalbesättningen vid elevhemmen skulle aktualiseras, elev- hem över huvud taget ej kan betraktas som ett likvärdigt alternativ till inter- natskolor när det gäller att tillgodose inackorderingsbehov för sådana elever som mera permanent har sin bostad i hemmet och inte regelbundet bor i för- äldrahemmet över veckohelger och lov.

8.322 Personalens utbildning och kompetenskrav

Som i det föregående nämnts anges som utbildningskrav för föreståndare vid elevhem för barn i obligatoriska skolor att vederbörande skall ha med godkända vitsord genomgått minst ettårig kurs vid av staten godkänd skola för utbildning av internatföreståndare. Den kurs som här åsyftas har från och med 1965 ut- vidgats från att ha omfattat 40 veckor till en längd av 1% år och anordnas på fyra ställen i landet, nämligen vid Stock— holms och Malmö stads yrkesskolor, vid Stockholms läns landstings centrala yr- kesskola för utbildning i husliga och vårdande yrken i Klingsta samt vid Västkustens ungdomsskolors yrkesavdel- ningar i Ljungskile. Kursen ger en god utbildning för den materiella skötseln av ett elevhem men ger enligt utred- ningens uppfattning icke fullt tillräcklig utbildning i barn- och ungdomspsykolo- gi och i allmänna ämnen för att lämpa sig för personer som skall omhänderha

elever i gymnasiala skolformer, av vil- ka några brottats med miljösvårigheter.

Däremot syns den treåriga utbild- ningen till socialpedagog som ges i Sociala barna— och ungdomsvårdssemi- nariet i Stockholm vara lämplig för hemföreståndarna, men utbildningska- paciteten vid detta seminarium är långt ifrån tillräcklig för att det skall kunna förse samtliga elevhem med socialpeda- goger. År 1965 utexaminerades sålunda 17 elever och de nu pågående kurserna har vardera 22 elever. Antalet inträdes- sökande till seminariet har de senaste åren varit mellan 70 och 80. Med hänsyn till bristen på utbildad personal före- slår utredningen att man normalt upp- ställer som önskemål att förste förestån- daren vid en elevhemsanläggning är ut- bildad socialpedagog, medan hemföre- ståndarna normalt har internatförestån- darutbildning.

Även om en adekvat utbildning är yt- terst betydelsefull när det gäller den handledning och kontakt med ungdom som är föreståndarens huvuduppgift, får det icke förbises att rent mänskliga egenskaper hos olika individer kan göra dem synnerligen lämpliga som förestån- dare oavsett utbildning. Utredningen vill därför icke för vare sig förste före- ståndaren eller hemföreståndarna upp- ställa ovillkorliga kompetenskrav, utan dispens bör kunna beviljas när det rör sig om sökande med i övrigt goda prak— tiska och teoretiska meriter.

I detta sammanhang vill utredningen framhålla önskvärdheten av att kurspla- nerna vid internatföreståndarkurserna får en förnyad översyn med tanke på att de skall ge utbildning även för före— ståndare för gymnasiehem. Utredningen finner det i övrigt naturligt att utbild- ningen för föreståndare av hem för barn under pubertetsåldern och för förestån- dare av gymnasiehem differentieras men ser icke som sin uppgift att fram-

lägga formellt förslag härom utan re- kommenderar att skolöverstyrelsen och Yrkesutbildningsberedningen har sin uppmärksamhet riktad på detta utbild- ningsbehov.

Vid uppgörande av personalorganisa- tionen vid ett elevhem bör inte reglerna vara så fasta beträffande personalens kompetens och fördelning att inte ut- rymme ges för lokala variationer efter det enskilda elevhemmets behov och möjligheter. Så är det exempelvis inte nödvändigt att all den personal som är uppförd på personalstaten måste vara heltidsanställd, utan även deltidsan- ställd personal bör med fördel kunna anlitas. Det kan exempelvis i vissa fall anses lämpligt att en lärare på deltid tjänstgör som hemföreståndare.

Flera skäl kan finnas för att lärare utnyttjas som hemföreståndare. Bland annat har läraren genom sin kontakt med ungdomen i skolan vana vid att umgås med det klientel som bor i elev- hemmet. Dessutom kan det i vissa fall vara en fördel att vederbörande lärare känner eleverna personligen, kanske sedan lång tid tillbaka, och på så sätt kan nå god kontakt med dem. Å andra sidan ligger häri just en fara, om nå- gon elev har råkat i konflikt med skolan och skolarbetet och det som har samband därmed. Kombineras lära- rens skoltjänstgöring med tjänstgöring i elevhemmet, kan elevens konflikt i sko- lan låsas fast och spridas till hans pri- vata liv utanför skolan och bli svårare att övervinna. Omvänt kan en konflikt med hemföreståndaren/läraren spridas till skolarbetet. Ett annat beaktansvärt skäl emot att lärare utnyttjas som hem— personal är den knappa lärartillgången. I allmänhet torde den synpunkten böra överväga att en lärares arbetstid, om den kan utnyttjas utöver normal tjänstgö- ringstid,bäst kommer samhället tillgodo, om läraren även i denna tjänstgöring får

utnyttja de ämneskunskaper han för- värvat. Utredningen föreslår att möjlig- heter skapas för lärare att fullgöra en del av sin tjänstgöring i egenskap av hemföreståndare men att denna möjlig- het utnyttjas återhållsamt med särskilt hänsynstagande till omständigheterna i det enskilda fallet och till de anförda synpunkterna på kombinationen lärare- elevhemsföreståndare.

8.3.3 Lokalisering av elevhemmen Lokaliseringen av elevhem måste anpas— sas dels efter behovet av skolinackorde- ring, dels efter tillgången på lämpliga skolformer. Det klientel som skall till- godoses genom elevhemmen är dels det lokala och regionala elevhemsklientelet, dels ett riksklientel.

Enligt läroverksstadgan har klassföre— ståndare att då omständigheterna på- kallar besöka eleverna i deras bostäder, »varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas de lärjungar, som ej hava sitt hemvist i läroverkssamhället». Denna bestämmelse gäller emellertid numera endast realskolan. Någon motsvarande bestämmelse finns icke införd i skolstad— gan och ej heller finns någon jämförlig bestämmelse vad avser rektors åliggan- den eller skolläkares och skolsköterskas uppgifter enligt gällande instruktion. Den befattningshavare det närmast bör åligga att uppmärksamma hithörande frågor syns vara skolkurator. Enligt det förslag till normalinstruktion för skol- kuratorer som utformats i betänkandet »Ökad socionomutbildning» (Ecklesia- stikdepartementet 1965: 4, stencil) av 1965 års utredning om socialhögskola i örebro skall skolkuratorerna »ägna spe- ciell uppmärksamhet... åt elever som bor inackorderade på skolorten . . .». Ut- redningen finner det lämpligt att i in- struktionen för kurator anges att kura- tor via rektor bör till skolstyrelsen fram—

föra synpunkter på behovet av skolinac— kordering och biträda vid utredning av detta behov.

Vid sådan utredning, som syns böra utföras i skolstyrelsens regi, bör samråd äga rum dels med de barnavårdande myndigheterna inom kommunen och de kommuner som ingår i vederbörande skolas elevområde, dels med den psy- kiska barna- och ungdomsvården i länet.

Eftersom det är angeläget icke blott att elevhemmet får en god funktion från rent elevvårdande synpunkt utan även att det är beläget på en sådan ort att de där inackorderade eleverna får goda valmöjligheter vad utbildningen beträf- far, bör emellertid även de skolplane- rande regionala myndigheterna delta i elevhemsplaneringen. I samtliga nu nämnda organs verksamhet bör sålunda ingå skyldighet att planera för elevhem inom verksamhetsområdet. Så snart en länsskolnämnd finner behov uppstå av skolinackordering, bör den ta kontakt med. ovan nämnda kommunala organ och föranstalta om nödvändiga utred- ningar. Vid planeringen av elevhem bör man även beakta möjligheten att hela hemmet eller del därav kan inrättas som hem för ett riksklientel, dvs. ut- landssvenska elever och elever i behov av miljöbyte. Länsskolnämnderna bör därför vid planering av nya elevhem kontakta (den av utredningen i kap. 3 föreslagna) utlandsskolnämnden.

Länsskolnämndernas planerande verk- samhet på inackorderingens område föreslås bli införd i Instruktion för läns— skolnämnderna (SFS 1965:741) 5 3 så att 4:e——6:e raderna nämnda paragraf får följande lydelse:

. ..efter samråd med andra samhällspla— nerande myndigheter eller institutioner inom länet sörja för en ändamålsenlig pla- nering av skolväsendet och skolinackorde- ringen samt planlägga skolornas och elev- hemmens verksamhet i händelse av krig eller krigsfara.

Vad skolstyrelsen beträffar finner ut- redningen att lydelsen av 59 skollagen innebär viss skyldighet för skolstyrelsen att även beakta skolinackorderingsfrå- gan, eftersom planeringen av skolinac— kordering kan sägas utgöra ett av »er- forderliga initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsstäl- lande utbildning».

Förutom de sociala och pedagogiska synpunkter som här berörts måste vid planeringen av elevhem även hänsyn tas till ekonomiska synpunkter. I de fall då ett elevhem är nödvändigt för att till- godose behovet för det elevklientel som normalt går i ifrågavarande skola, utgör lokaliseringen intet problem. Om däre- mot ett elevhem skall betjäna ett regio- nalt klientel, eller om en eller flera av- delningar i elevhemmet skall få karak— tär av elevhem för riksklientel, kan ofta valet stå mellan placering av elevhem- met i en större stad, exempelvis resi— densstaden i ett län, och placering på en mindre gymnasieort. I dessa fall in- nebär elevhemmet en utökning av elev- antalet vid den skola dit elevhemmet

ansluts.

För att få en uppfattning om i vil- ken mån anläggandet av ett elevhem med det elevtillskott det medför inver- kar på den totala skolorganisationen (behovet av parallellavdelningar) har utredningen under medverkan av Svens- ka Stadsförbundet låtit utföra en beräk- ning av den ökning av antalet klasser ett totalt tillskott av alternativt 30, 60, 90 och 120 elever i den gymnasiala skolan skulle ha betytt hösten 1965 i fyra stä- der med en folkmängd av respektive ca 80 000, 30 000, 10 000 och 8 000.

Eleverna i de olika skolformerna för- utsattes jämnt fördelade mellan årskur- serna. Beträffande yrkesskoleeleverna förutsattes en sådan fördelning mellan l-åriga, 2—åriga och eventuellt längre kurser som är normal inom denna skol—

form i respektive stad. Som utgångs- punkt för beräkningarna skulle tjäna de förhållanden som rådde inom de olika skolformerna vid början av hösttermi- nen 1965 enligt vederbörande skolas ka- talog, elevförteckningar eller andra handlingar.

I den stad på 80 000 invånare som ingick i undersökningen var man nega- tivt inställd till inrättande av elevhem i staden och dess skolväsen syntes —— emot vad man kunde ha väntat — vara så pressat att några överskottsplatser inte fanns tillgängliga. Redan inrättan- de av ett litet elevhem skulle för stadens del sålunda innebära att skolorganisa- tionen finge starkt utökas. I gengäld var valmöjligheterna i staden mycket goda såväl i gymnasium och fackskola som i yrkesskola.

I de tre mindre städer som ingick i undersökningen var man positivt in— ställd till att inrätta elevhem. Jämförel- serna mellan dessa städer inbördes och med den större staden försvåras av att skolorganisationen i de mindre städerna är ofullständig, särskilt vad beträffar fack— och yrkesskola. Elevernas valmöj- ligheter skulle bli mindre, men ett rela- tivt stort antal elever kunde i något fall rymmas i den nuvarande organisatio— nen utan utökning av antalet klasser. Ökningen blev genomgående mindre än beträffande staden med 80 000 invånare.

Sammanfattningsvis gav undersök— ningen vid handen

att pressen på skolväsendet i en stör- re stad kan vara så stark att redan en ökning av antalet elever i den gymna- siala skolan med 30 nödvändiggör ök- ning av antalet avdelningar med 10,

att i vissa fall den nödvändiga ökning- en i årskurs 2 och 3 av gymnasiet sätter in först vid en elevhemskapacitet av 90 elever,

att vid planering av elevhem för riks— klientel vid en skola med svagt elev-

underlag tillgången till valmöjligheter bör beaktas framför allt i yrkesskolan,

att elevtillskottets inverkan på beho- vet av yrkesskoleavdelningar är svår att förutse och

att ett tillskott av 90 eller 120 elever till en gymnasieskola kan medföra pro- portionellt mindre utökning av skolor- ganisationen än ett tillskott av 30 eller 60 elever.

För att tillgodose behovet av valmöj- ligheter mellan internatskola och elev- hem särskilt med tanke på utlandssvens- ka elever föreslår utredningen att tre elevhem med en kapacitet av tillsam- mans 180 elever ur riksklientelet upp- förs under åren 1967—1969. Om något av dessa elevhem kan utformas som en tillbyggnad av redan befintlig elevhems- anläggning torde detta kunna stå fär- digt att ta emot elever redan läsåret 1968/69.

Dessa elevhem bör i första hand ta emot utlandssvenska elever i gymnasial skola och på högstadiet men även stå öppna för ett lokalt klientel av gles- bygdselever och elever med dokumen- terat behov av miljöbyte. För utlands- svenskarnas del är det av betydelse att hemmen är belägna på inte alltför stort avstånd från internationella flygplatser, dvs. i trakten av Stockholm, Malmö och Göteborg. Vidare är det i enlighet med vad som framgår av den här redovisade undersökningen i de fyra städerna an- geläget att de inte förläggs till alltför små städer och inte heller till städer med redan nu stark press på utbild- ningsväsendet. Synpunkten att en rela- tivt liten stad ofta kan utgöra en bättre studiemiljö än en större torde i någon mån kunna uppväga nackdelen med den mindre stadens begränsade resurser i fråga om tillgängliga linjer och kurser. Hemmen bör dock förläggas till städer som enligt nu förefintlig planering kom- mer att ha goda valmöjligheter inom de

gymnasiala skolorna, helst även med årskurs 4 av teknisk linje.

Ett av hemmen, med en kapacitet av 30 elever, bör förläggas till stockholms- regioncn, det andra, som bör kunna ta emot 90 elever, bör förläggas till göte- borgsregionen, medan det tredje bör vara avsett för 60 elever och förläggas till Skånes västkust.

Det torde böra ankomma på skolöver- styrelsen, närmast på dess planerings- avdelning, att avgöra till vilka orter des- sa elevhem skall lokaliseras.

8.4 Huvudmannashapet för elev- hemmen

I nu gällande statsbidragskungörelse har förutsatts att som statsbidragsberättiga- de huvudmän för elevhem vid obligato- riska skolor skall kunna förekomma en- dast kommuner. Däremot kan statsbi- drag utgå även till andra huvudmän för elevhem vid icke-obligatoriska skolor. Översikt över huvudmän för nu befint- liga elevhem vid olika skolor ges i tabell 8: 6.

Enligt riksdagsbeslut 1962 och 1964 skall grundskolan, fackskolan och gym- nasiet drivas av kommun och Yrkes- utbildningsberedningen (YB) har i sitt betänkande föreslagit att de gymna- siala skolformerna (gymnasiet, facksko- lan och yrkesskolan) skall integreras till en gymnasieskola med i princip kom- munal huvudman men att även annan huvudman skall kunna tänkas, exempel- vis landstingskommunal, för hela skol- anläggningar av detta slag. Om YB:s för- slag beaktas kommer såväl det obliga- toriska som det gymnasiala skolväsen— det att stå under kommunalt huvud- mannaskap. Det syns naturligt att ut- redningen, då huvudmannaskapet i grunden reformerats för de skolformer elevhemmen skall betjäna, tar även hu-

Tabell 8:6 Elevhem vid olika skolformer efter slag av huvudman

Elevhem huvudsakligen avsedda för elever i

Huvudman år Oblig. skolan

Gymnasium Olika yrkes- Alla elevhem

skolor

antal hem

antal platser1

antal hem

antal platser1

antal hem

antal platser1

antal hem

antal platser1

Primärkommun 20 631 Landsting ............ 1 33 Stiftelse Företag ............... Skogsstyrelsen Skogsvårds- styrelse ............ Hushållnings— sällskap

174 10 1132 261 149 179

327 33 9 784 155 10 078 7 299 13 478 4 364 4 364 1 20 1 20 8 288 8 288

4 126 * 4 126

2 2

Samtliga 664 14 614

1 inklusive platser använda för elever vid andra skolformer.

vudmannaskapet för elevhemmen under omprövning.

YB har ingående diskuterat fördelar och nackdelar med olika former av hu- vudmannaskap. Härvid har beredningen inledningsvis konstaterat (sid. 362):

Ett statligt huvudmannaskap skulle för övrigt gå stick i stäv mot den av riksdagen nyligen beslutade kommunaliseringen av de statliga gymnasierna och beslutet att fack- skolan skall vara kommunal. Detta uteslu- ter emellertid inte att vissa yrkesutbild- ningsaustalter alltfort bör vara statliga el- ler de facto kommer att vara statliga. En- skilt huvudmannaskap bör vidare före— komma även i fortsättningen. YB vill po— ängtera, att ett enhetligt huvudmannaskap överhuvudtaget inte kan komma ifråga på yrkesutbildningens område, ej ens om man begränsar sig till den gymnasiala delen av yrkesutbildningen.

Därefter har framför allt argument för och emot landstingskommunalt res— pektive primärkommunalt huvudmanna- skap för gymnasieskolan tagits upp till prövning. Som skäl för landstingskom- munalt huvudmannaskap har först de stora elevområdena nämnts (sid. 363):

Upptagningsområdet för såväl nuvarande gymnasium som fackskola och yrkesskola omfattar i regel mer än en kommun. Det vore därför redan av detta skäl naturligt om gymnasieskolan frigjordes från primär- kommuucn och lades under landstingskom- munalt huvudmannaskap. Till detta kan också anföras att utvecklingen på de flesta områden går mot allt större enheter... För yrkesutbildningsväsendet gäller som redan tidigare anförts kravet på stora om- råden med särskild styrka. För vissa yrken av nyckelkaraktär behöver endast ett be- gränsat antal elever utbildas årligen. Elev- området för sådana kurser måste vara be- tydligt större än en gymnasieregion för att lämpligt elevurval skall kunna erhållas.

Landstingets större överblick vid pla- neringen och dess möjligheter att låta geografiskt olika belägna områden få sina intressen beaktade har även till- mätts betydelse (sid. 363):

Till dessa synpunkter kommer, att en hu- vudman som svarar för en större region, t.ex. ett län, ur planeringssynpunkt har ett betydligt fördelaktigare läge med möj— lighet att lättare överblicka situationen och anpassa utbildningsverksamheten till de fortlöpande strukturförändringarna inom

vårt samhälle. Ett landsting kan därigenom erhålla en förhållandevis självständig ställning som huvudman och hör genom sin sammansättning kunna ge ett reellt med— inflytande även åt områden där gymnasie- skolan inte är utbyggd.

Elevhemsorganisationen och kost- nadsutjämningsfrågan har även ansetts tala för landstingskomm'unalt huvud- mannaskap (sid. 363):

Andra skäl som ofta anförts för ett landstingskommunalt huvudmannaskap är att landstingen kunde antagas vara mera benägna än gymnasiekommunerna att en- gagera sig i uppförandet av elevhem och att man via landstingsskatten automatiskt uppnår en önskvärd kostnadsutjämning mellan 'gästkommuner” och 'värdkommunö samt att statsbidragssystemet gynnar de landstingskommunala skolorna. ”...” Ut- jämning av kostnaderna för skolkommu- nernas del äger rum genom systemet med interkommunala elevavgifter. En påtaglig fördel av ett landstingskommunalt huvud- mannaskap vore att detta arbetskrävande system till stor del skulle bli obehövligt.

Möjligheten av en blandning av pri— mär- och landstingskommunalt huvud- mannaskap har tagits upp (sid 362):

YB har icke stått främmande för tanken på en delning av huvudmannaskapet på så vis, att landstingskommunen skulle vara huvudman för den skisserade gymnasiala skolan, medan primärkommunen skulle vara huvudman för den 9-åriga obliga— toriska skolan.

Denna möjlighet har dock avvisats av YB:

Mot en sådan lösning kan dock vägande invändningar framföras.

Vilka dessa invändningar är har YB icke sett sig föranlåten att närmare precisera, men det kan förmodas att den mest väsentliga invändningen ansetts vara att administrationen skulle för- svåras.

När det gällt att anföra skäl emot det landstingskommunala huvudmannaska- pet och för det primärkommunala, har YB i stor utsträckning citerat och refe- rerat till Gymnasieutredningen. Först har samordningssvårigheterna vid

landstingskommunalt huvudmannaskap anförts (sid. 364):

Enligt GU:s uppfattning talar starka skäl mot ett landstingskommunalt huvud— mannaskap. En sådan lösning skulle bl.a. bevara svårigheterna att samordna gymna— siet med de primärkommunala skolformer- na, fackskola, yrkesskola och grundskolans högstadium. Statsmaktcrna har nyligen ta— git ställning till frågan om huvudmanna- skapet för grundskola och fackskola och ett överförande av gymnasierna till lands— tingen skulle innebära att nämnda ställ- ningstagande måste omprövas.

I det följande har som skäl för det primärkommunala huvudmannaskapet anförts önskvärdheten av enhetligt hu- vudmannaskap, integration av gymna- sieskolan och ytterligare hävdande av primärkommunens och skolstyrelsens ansvar för skolverksamheten (sid. 364— 366):

Genom den kommunala skolstyrelsen kan man säga att i administrativt hänseende ett enhetligt huvudmannaskap föreligger. Det framstår då som konsekvent och ra— tionellt att även i ekonomiskt avseende ett enhetligt huvudmannaskap genomföres. Först därigenom kan även gymnasiet i full utsträckning framstå som en integrerad del av skolväsendet i kommunen och av kom— munen uppfattas som dess egen skola för vilken den har samma ansvar som för öv- riga skolor. Denna psykologiska aspekt an— ser GU viktigt att ej undervärdera . . .

En anordning innebärande att en del av gymnasieskolan som motsvarar den nuva— rande yrkesskolan skulle vara landstings— kommunal, medan återstoden skulle vara primärkommunal, är enligt YB:s mening förenad med betydande olägenheter. Riks- dagens beslut får därför anses tala myc- ket starkt för att hela den integrerade gym— nasiala skolan bör ha primärkommunen som huvudman . . .

Den princip om primärkommunens an- svar för den för alla gemensamma skolan, som redan tidigare fastslagits för den 9- åriga grundskolan, bör enligt YB:s mening komma att gälla även för en allmän på- byggnad på denna skola. Vid bedömningen av frågan om huvudmannaskapet har YB icke kunnat bortse härifrån.

Härtill kommer att, såsom tidigare om-

nämnts, primärkommunens skolstyrelse är styrelse för såväl folkskola-grundskola, fackskola och gymnasium som för primär- kommunal yrkesskola. Enligt YB:s mening måste samordningsprohlem komma att uppstå om kansliorganisationen skulle splittras mellan folkskola-grundskola å ena sidan och gymnasieskola å den andra.

YB föreslår därför att primärkommu— nen i princip skall vara huvudman för den integrerade gymnasiala skolan.

Utredningen finner att många skäl talar för att elevhemmen bör ha samma huvudman som de skolor vilkas elever de skall betjäna. I synnerhet syns den omständigheten vara beaktansvärd att huvudmannen för skolan är den som lättast kan göra de undersökningar av behovet som är viktiga för en rationell planering av elevhemsväsendet. Dess- utom syns den administrativa appara- ten kunna fungera smidigare om viss samordning kan ske mellan undervis- nings- och elevhemssidan av skolorna.

Såsom framgår av utredningens un- dersökning av elevhemsorganisationen är landstingen huvudmän för större delen av elevhemmen i Sverige. Det har också vid utredningens samtal med företrädare för olika landsting framgått att landstingen i stor utsträckning enga— gerar sig starkt ekonomiskt i driften av hemmen. Det förekommer sålunda att elevhemsverksamheten subventioneras av landstingen med så höga belopp som 200 kronor per elev och månad i hem för gymnasieelever. Det kan ifrågasättas huruvida primärkommunerna är villiga att på samma sätt subventionera verk— samheten, så att inackorderingen blir lika förmånlig för eleverna som nu.

En annan synpunkt som talar mot att huvudmannaskapet för elevhemmen läggs på primärkommunerna är att elev- hemmen vid gymnasiala skolor i ingen eller ringa omfattning betjänar kommu- nens egen ungdom. Visserligen torde det vara så att vissa gymnasiala skolor kom-

mer att vara förlagda till relativt små tätorter, så att huvuddelen av eleverna kommer från andra kommuner än skol- kommunen och att därför samma skäl skulle kunna anföras mot det kommuna- la huvudmannaskapet för själva skolor- na. En väsentlig skillnad bedömer utred- ningen dock ligga däri att elevhemmen mestadels icke fyller någon uppgift för den egna kommunens elever annat än att det möjliggör ett större elevunderlag för skolan och därigenom vidgar val- möjligheterna.

Emellertid finner utredningen att man icke bör bedöma primärkommu- nernas benägenhet till samverkan så pessimistiskt att de ovan anförda syn— punkterna skall tillmätas väsentlig be. tydelse. Samverkan mellan kommuner såväl inom kommunalförbund som utan— för dessa på olika samhällsområden blir alltmera omfattande, och på skolans om- råde har den redan drivits så långt att man icke bör tveka att då så är lämp— ligt anförtro även huvudmannaskapet för elevhem åt primärkommunerna.

Utredningen finner att den förenkling som vinns genom att skala och elevhem har samma huvudman är så väsentlig att denna princip bör vara förhärskande.

Emellertid syns även de elevhem som för närvarande drivs av stiftelser skötas på ett föredömligt sätt och utredningen finner det därför olämpligt att det gag- nande ideella arbete som bedrivs vid dessa hem omöjliggörs genom snäva hu- vudmannaregler. Utredningen föreslår därför att även enskild sammanslutning eller stiftelse bör kunna godkännas som huvudman för elevhem och därvid ål- njuta samma förmåner som kommunal eller landstingskommunal huvudman.

8.5 Elevhemmens ekonomi I direktiven för utredningen ges följan- de anvisning:

Utredningen bör vidare undersöka vilka åtgärder som kan vara behövliga för att göra elevhem, som drives i samhällets regi eller med statliga bidrag, bättre skickade för uppgiften att ta om hand skilda kate- gorier elever, som under skolgången tvingas vara skilda från sin hemmiljö.

Utredningens förslag i detta kapitel har hittills avsett att göra själva elev- hemmen bättre skickade såväl lokalmäs- sigt som personalmässigt att ta om hand de kategorier som av olika skäl har be- hov av skolinackordering, särskilt med sikte på de elever som utredningen be- tecknat som ett riksklientel. Emellertid är den ekonomiska aspekten på skol- inackorderingen så betydelsefull att ut- redningen anser sig föranlåten att fram- lägga jämförelsevis detaljerade förslag även beträffande fördelningen av kost- naderna för elevhemsorganisationen.

8.5.1 Några allmänna synpunkter En form av skolinackordering är för närvarande mestadels kostnadsfri för föräldrarna, nämligen den inackorde- ring som kommuner anordnar för de elever i obligatoriska skolor som har alltför lång skolväg för att kunna resa dagligen mellan hem och skola. En direkt hjälp till finansiering av skolinackorderingen utgör det inackor— deringstillägg till studiebidraget på 100 kronor som utgår till elever som har behov av skolinackordering. I övrigt finns inga författningsmäs- sigt fastställa normer för finansie- ringen av skolinackorderingen utöver dem som kommer till synes i de i det föregående refererade statsbidragsbe- stämmelserna för elevhem. Härutöver har emellertid såsom i det föregående berörts det allmännas enga- gemang i skolinackorderingen inom gymnasie- och yrkesskolesektorn inom vissa landstingsområden tagit sig ut- tryck i en generös subventionering av

elevhemsplatserna i de av landstinget drivna elevhemmen.

Utredningen vill som princip fastslå att den skolinackordering som är nöd- vändig för att en elev bosatt i Sverige med lång skolväg skall kunna besöka den obligatoriska skolan under alla om- ständigheter skall vara kostnadsfri för föräldrarna. Elever med dokumenterat behov av miljöbyte i obligatorisk skol— ålder får normalt även kostnadsfri skolinackordering genom socialvårdan- de myndigheters och skolmyndigheters gemensamma åtgärder. Utredningen fin- ner att det allmänna även bör hjälpa föräldrar till elever på gymnasiestadiel med kostnader för inackordering, om denna är ett nödvändigt villkor för att eleverna skall kunna få den utbildning som deras allmänna studieförutsätt- ningar lämpar dem för.

Kommunen skall normalt svara för de kostnader som dess invånare har för skolgång _— oavsett om den förläggs till den egna kommunen eller inte _— aa- tingen genom utgifter till det egna skol- väsendet eller genom de kommunala er- sättningar som utbetalas till annan kom- mun dit en elev är hänvisad för skol- gång. Utredningen finner det naturligt att samma principer om en kommunal ekonomisk insats skall gälla även för så— dan inackordering som av en eller an- nan anledning är ett nödvändigt villkor för skolgången. Alla åtaganden att be— kosta undervisning i skolor blir ofull- ständiga, om inte elever som vistas i en mindre studievänlig miljö bereds möj- lighet till lämpligt miljöbyte.

Många utlandssvenska elever tillhör inte någon kommun när de önskar bör- ja sin skolgång här. De har sålunda inte möjlighet att gentemot en kommun håv— da samma rätt till skolgång som kom— munens invånare, innan de fått bostad i kommunen. De kan sålunda heller ej kräva att bli intagna i elevhem. Som

utredningen tidigare framhävt är emel- lertid goda skolvillkor för utlands- svenska barn av så stor betydelse för landets möjligheter att i utlandstjänst på olika områden kunna anställa personal med rätta kvalifikationer, att alla skäl föreligger att i skolavseende jämställa de utlandssvenska barnen med svenska barn som tillhör en kommun. Emeller- tid kan det icke synas självfallet att varje kommun som har en skola av den typ som en utlandssvensk elev söker till skall ha skyldighet att stå för de kom- munala utgifterna för denna skolgång.

I de fall då en familj tillhör en kom- mun och flyttar ut ur landet, kan det synas naturligt att kommunen alltjämt står för kostnaderna för eventuellt i Sverige kvarlämnade barn. Om däremot en familj som länge varit utlandssvensk vill sända hem barn till en skola i famil- jens tidigare hemkommun, kan det icke anses lika naturligt att ifrågavarande kommun tar emot barnen i skolan och står för deras skolkostnader. Ännu mera tveksam måste man ställa sig till denna fråga om det rör sig om ett barn i en familj som icke har någon kommunal kontakt i Sverige, vilket kan tänkas förekomma bland utlandssvenskar i andra generationen. En allmän skyldig- het för kommuner att utan ersättning ta emot utlandssvenska elever i olika skolformer skulle kunna medföra att vissa attraktiva kommuner bleve nöd- gade att motta ett mycket stort antal så- dana elever. Vid beaktande av dessa och andra synpunkter har utredningen kom- mit till ställningstagandet att staten bör stå för de kostnader för utlandssvenska barns skolgång som normalt bestrids av kommunen. (Beträffande rätt till intag- ning i skola har utredningen avgivit för- slag i kap. 9.)

I kapitel 4 har utredningen föreslagit att ett »särskilt inackorderingsbidrag för utlandssvensk elev» skall utgå till

sådana utlandssvenska elever som be- höver skolinackordering i Sverige och inte åtnjuter studiebidrag.

För elever som har lång skolväg eller som saknar önskad utbildningslinje i hemortens skola bör hemkommunen lämna ekonomiskt bidrag inte bara till skolgången utan även till inackorde- ringen. Samma princip föreslds gälla även för elever som på grund av doku- menterat behov av miljöbyte är hän— visade tiIl inackordering i främmande kommun.

För elever med behov av miljöbyte inom den obligatoriska skolan finner ut— redningen det skäligt att föräldrar eller vårdnadshavare svarar för viss del av inackorderingskostnaderna. Detsamma bör gälla alla kategorier av inackorde- rade elever i gymnasial skola.

8.5.2 Utredningens förslag rörande finan- siering av elevhemmen Vid utformningen av sitt förslag röran- de finansieringen av elevhemsorganisa- tionen har utredningen delat upp de aktuella eleverna i de tre grupperna ut- landssvenska elever, elever med doku— mentcrat behov av miljöbyte och gles- bygdselever. Inom varje grupp har skill- nad gjorts mellan elever inom den obli- gatoriska skolan och elever i gymnasial skola.

Föräldrarna —— dock ej föräldrar till glesbygdselever i den obligatoriska sko- lan — beräknas av egna medel bidra med ett schablonbelopp som är så av- passat att det ungefär svarar mot kost- naden för barnen om de bor hemma. Till elevhemmen beräknas utgå ersätt— ning dels i form av statsbidrag, dels som kommunal ersättning. Det ekonomiska ansvaret för elevhemmet åvilar huvud- mannen som även måste bära eventuella kostnader som inte täcks av bidrag och avgifter.

8.5.2.1 Allmän princip för kostnads- fördelningen. Följande principskiss visar utredning— ens förslag till finansiering av verksam- heten vid elevhem. Statsbidraget föreslås utgå med be- lopp motsvarande lönekostnaderna för

Förklaringar till skissen:

en föreståndare och en biträdande före- ståndare per elevhem om lägst 30 elever, därutöver för en föreståndare vid över- skjutande elevantal om minst 15 elever samt en förste föreståndare per elev— hemsanläggning. Bidraget beräknas på så sätt att lönekostnaderna för här

Den ersättning från staten till föräldrarna som markerats för utlandssvenska elever avser det i kap. 4 föreslagna särskilda inackorderingsbidraget till utlandssvensk elev. Beträf— fande de utlandssvenska eleverna beräknas den kommunala ersättningen även för själva undervisningen utbetalas av statsmedel. —I de fall då hemortskommun och skolkom- mun är densamma, utgår givetvis ingen kommunal ersättning. De 900 kr per år som utgår till föräldrarna till gymnasieelever avser det statliga inackorderingstillägget.Studie- bidraget om 75 kr per månad har icke markerats på skissen, eftersom det utgår till alla elever oavsett om de är inackorderade eller ej.

Finansiering av elevhemsplatser

Ersättning betalas från — till

Elevkategori Föräldrar Staten

Skolkommun eller

Hemkommun annan huvudman

Grundskola ] 575/år

Utlandssvenska elever

__

Statsbidrag Kommunal ers. 3 150/år Ev. rest

Elever med doku- menterat behov av miljöbyte

Statsbidrag Kommunal ers.(—————- 3 150/år Ev. rest

Glesbygdselever Statsbidrag Kommunal ers. 4 3 150/år (» Ev. rest

Gymnasial skola 900/år

Utlandssvenska elever

Statsbidrag Kommunal ers. 3 150/år Ev. rest

Elever med doku- menetrat behov av miljöbyte

Statsbidrag Kommunal ers. +————— 3 150/år Ev. rest

Glesbygdselever

Statsbidrag Kommunal ers. (v— 3 150/år Ev. rest

nämnd personal inräknas i bidragsun- derlaget för vederbörande skola.

Den kommunala ersättningen fast- ställs samtidigt och likformigt med de kommunala ersättningarna beträffande skolgång. De bör om möjligt fastställas på sådant sätt att huvudmannen ej lider förlust men icke heller gör vinst.

Föräldraavgiften har satts till 350 kr per månad under 9 månader. För för- äldrar till elever i gymnasial skola blir den verkliga utgiften 250 kr per månad, eftersom de erhåller 100 kr per månad i inackorderingstillägg.

Enligt beräkningar av Skattebetalar- nas förening i mars 1965 utgör matkost- naderna för manlig ungdom mellan 16 och 18 år 230 kr/månad och för kvinn- lig ungdom 150 lir/månad. Enligt Sv. Handelsbankens beräkningar av något senare datum är matkostnaderna för manlig ungdom mellan 16 och 20 år 230 —260 kr/månad och för kvinnlig ung- dom 140—160 kr/månad. Genom de även i gymnasiet i allmänhet fria Skolmål- tiderna minskas kostnaderna med un- gefär 45 kr, varför kostnadsminskningen i hemmets hushåll genom att barnen bor på elevhem kan beräknas till 185—215 kr för pojkar och till 95—115 kr för flickor.

För att kostnaden i möjligaste mån skall bringas i nivå med kostnaderna för familjeinackordering har utredning- en satt schablonbeloppet till 250 kr, ökat med inackorderingstillägget om 100 kr per månad.

Utlandssvenska elever som går i gym- nasial skola åtnjuter studiebidrag och vid behov inackorderingstillägg på sam- ma sätt som hemmasvenska elever. Till utlandssvenska föräldrar som har barn i skolinackordering i Sverige vilka ej åtnjuter studiebidrag utgår enligt ut- redningens förslag särskilt inackorde- ringsbidrag med 175 kr per månad. För- äldrar till barn med dokumenterat be-

hov av miljöbyte bör kunna få hjälp med föräldraavgiften, om de har svårig- heter att bära densamma. I vissa fall kan kommunen svara för hela kostnaden genom att omhändertagande jämlikt 29 5 barnavårdslagen formellt sker. Föräld- rar till glesbygdsbarn skall icke betala föräldraavgift, då det åligger kommunen att sörja för undervisningen i grund— skola för barnen.

Eventuell rest måste betalas av huvud- mannen. Som ovan nämnts bör strävan vara att avpassa den kommunala ersätt- ningen så att någon rest inte uppkom- mer.

8.5.2.2 Tillämpningsexempel. För att visa hur de i detta kapitel före— slagna bestämmelserna kan verka i prak- tiken har utredningen med tillämpning av dessa omräknat kostnaderna för in- ackordering vid elevhemmen för elever vid gymnasierna i Strängnäs och Upp- sala. Beräkningarna innebär icke något ställningstagande beträffande dessa elevhems framtida användning eller den lämpliga personaltätheten vid dessa hem, utan de tjänar endast till att belysa de ekonomiska konsekvenserna om ut- redningens förslag rörande elevhem av rikskaraktär tillämpas på redan befint- liga elevhem. Av beräkningarna framgår att föräldrarna kommer att stå för ca 60 % av kostnaderna och staten för 20 —25 %, medan kommunen subventione- rar inackorderingen med 15—20 %. Om de statliga kostnaderna för inackorde- ringstillägget medräknas, utgör den stat— liga andelen av kostnaderna 37—42 % och föräldraandelen 43 %. Elevhemsanläggningen för gymnasie- elever i Strängnäs består av ett pojkhem och ett flickhem med normalt samman- lagt 42 elever läsåret 1964/65. Kostnader för elevhemmet:

Nuvarande kostnader, sedan ev. hyresinkomster och portionscr- sättningar m.m. avdragits ...... 178055

Kostnad per elev 4239 kr/år dvs. 471 kr/mån. Personal: 1 föreståndare+1 bitr. föreståndare

Avgifter från föräldrarna (250 kr per elev och månad) Statsbidraget år 1965 ............... Huvudmannen betalar sålunda

dvs. per elev 2 361 kr. Med organisation och finansiering enligt utredningens förslag:

Personal: 1 1:e föreståndare i lkl 14, års- kostnad .................................

2 föreståndare i lkl 12,årskostnad

2 biträdande föreståndare i lkl 10, årskostnad

Kostnadsökning för personal ......

Total kostnad ...........................

Per elev 5477 kr/år=609 kr per månad

Statsbidrag1

Inkomster av elevavgifter (250+ 100 kr/mån/elev) .....................

Återstår att täckas av huvudman- nen, dvs. buvudsakligen genom kommunala avgifter till huvud- mannen

Kommunal kostnad per elev och år 1 089 kr per elev och mån 121 kr

19 308 34 416

30 912 51 962 230 017

51 972 (22 %)

132 300 (58 %)

Elevhemsanläggningen för gymnasie- elever i Uppsala består av ett pojkhem och ett flickhem med normalt samman- lagt 56 elever läsåret 1964/65.

1 Statsbidrag utgår endast till en av var- dera föreståndar- ståndartjänsterna.

och biträdande före-

Kostnader för elevhemmet: Nuvarande kostnader, sedan ev. hyresinkomster och portionser— sättningar m.m. avdragits ...... Kostnad per elev 4024 kr/år dvs. 447 'kr/mån

Personal: ] föreståndare ............

Avgifter från föräldrarna (225 resp. 210 kr per elev och må— nad)1 ....................................

Statsbidraget år 1965

Huvudmannen betalar sålunda dvs. per elev 2 172 kr.

Med organisation och finansiering enligt utredningens förslag:

Personal: 1 1:e föreståndare i lkl 14, års- kostnad .................................

2 föreståndare i lkl 12, årskost- nad

2 biträdande föreståndare i lkl 10, årskostnad

Kostnadsökning för personal ......

Total kostnad ........................... Per elev 5228 kr/år dvs. 581 kr

per månad Statsbidrag2

Inkomster av elevavgifter (250+ 100 kr/mån/elev)

Återstår att täckas av huvudman- nen, dvs. huvudsakligen genom kommunala avgifter till huvud- mannen

Kommunal kostnad per elev och år 843 kr per elev och män 94 kr

225 360

98 227 5 500 121 632

19 308 34 416

30 912 67 428 292 788

69 180 (24 %)

176 400 (60 %)

1 225 för enkelrum, 210 för delat rum

2 Bidrag utgår endast till en av bitr. föreståndartjänsterna, då elevantalet ligger under 60.

KAPITEL 9

Intagning i internatskolor och elevhem

9.1 Elevkategorier_ och inackorde- ringsmöjligheter. Översikt

Kap. 6 ger en översikt över de inackor- deringsbehov som finns för elever vid svenska skolor. De tre kategorier som utredningen här beaktat är dels ut— landssvenska elever, dels glesbygdsele- ver, dels elever med behov av miljö— byte. Undersökningar bland eleverna vid internatskolorna har visat att dessa olika grupper inte alltid kan klart av- gränsas. I många fall kan olika skäl för inackorderingsbehovet sammanfalla hos en och samma elev. En elev från gles- bygd kan sålunda ofta ha behov av mil- jöbyte även bortsett från det byte av bostadsort som är nödvändigt för att han skall kunna besöka skolan. En ut- landssvensk elev kan även ha annat be- hov av miljöbyte än det som är beting- at av hans egenskap av utlandssvensk. Vidare återstår ännu en kategori, näm- ligen de elever som intagits i någon form av inackordering medan de varit att betrakta som utlandssvenskar och som fått stanna kvar i internatskolan eller elevhemmet även sedan föräldrar- na återflyttat till Sverige. Även för den senare typen av elever finner utred- ningen att ett berättigat behov av skol- inackordering föreligger, till dess ifrå- gavarande elev avslutat det stadium (mellanstadium, högstadium eller gym— nasialt stadium)av skolan, som han be- finner sig på.

Emellertid finns bland internatelever—

na i internatskolor i Sverige ännu en kategori, nämligen de elever som icke har något sådant behov av skolinackor- dering som här nämnts, men som pla- cerats i internatskola av föräldrarna på grund av att dessa anser att internat— skolemiljön är en nyttig uppfostrings- miljö eller av platsbrist vid vanlig skola.

9.2 Behovet av viss fördelning av elevkategorierna De olika kategorier av barn och ung- dom som här nämnts har endast den omständigheten gemensam att de för att få en önskad utbildning är hänvisa- de till annan bostad än föräldrarnas. De särskilda skälen till deras inackorde- ringsbehov kan i vissa fall göra det olämpligt att till en och samma förlägg- ning sammanföra alltför många elever tillhörande samma kategori.

9.2.1 Utlandssvenska elever

De utlandssvenska eleverna kan inte sä— gas utgöra en enhetlig kategori. En grupp utgör sådana elever vilkas för- äldrar nyligen lämnat landet och som sålunda tidigare bott hemma hos för- äldrarna och åtnjutit vanlig skolgång i Sverige. Dessa avviker icke i något av- seende från vanlig svensk skolungdom. En motsatt grupp utgörs av de elever som efter långvarig utlandsvistelse och skolgång i främmande länders skolor

har skickats hem till Sverige av föräld- rarna för att få en svensk uppfostran. Dessa barn har ofta dels svårigheter med språket, dels svårigheter med skol- gången i övrigt på grund av att deras kunskaper inte svarar mot de förkun- skaper som barn i motsvarande årskurs har i Sverige, dels svårigheter med den allmänna anpassningen till klimat och levnadssätt i Sverige. Deras skolpro- blem har närmare behandlats i kap. 4 och 7. Mellan de båda nämnda katego- rierna finns elever med olika grad av färdighet i svenska språket och med oli- ka stark anknytning till svensk under- visning och svensk miljö.

Från undervisningssynpunkt är det viktigt att de utlandssvenska elever som fått sin tidigare skolutbildning utom— lands inte utgör ett alltför stort inslag i en och samma klass, eftersom deras undervisning kräver en tidsödande in- dividualisering och eftersom en stark koncentration av sådana elever i en klass kan inverka menligt på behand- lingen av svenska språket inom klassen och på den allmänna standarden, be- dömd med hänsyn till läroplanens mål- sättning. De utlandssvenska eleverna bör sålunda inte samlas i en enda inter— natskola och där utgöra hela elevkåren, om man önskar att undervisningen skall kunna hållas på för svenska skolor nor- mal nivå. Pedagoger med erfarenhet av undervisning och handledning av ut- landssvenska barn anser att ett inslag av utlandssvenska elever med 60 % av det totala elevantalet i klassen och i skolan bör vara maximum.

9.2.2 Glesbygdselever Kategorin glesbygdselever skiljer sig icke på något sätt från annat genom- snitt av elever i svenska skolor. De be- höver inte nödvändigtvis bo i vad man egentligen menar med glesbygd. Ordet glesbygdselever betecknar här sådana

barn och ungdomar som bor på en ort där avståndet till närmaste skola med önskad tillvalsgrupp eller utbildnings- väg är för stort för att de utan men för studieprestationen dagligen skall kunna resa dit.

På grundskolestadiet är glesbygdsele- verna, såsom framgår av kap. 6, huvud- sakligen att finna dels i övre Norr- land, speciellt i Norrbottens län, dels i skärgårdsområden. Glesbygdselever på gymnasiestadiet kan däremot finnas i så gott som alla delar av landet, efter- som full variation av gymnasiets, fack- skolans och yrkesskolans linjer och gre- nar inte kommer att finnas inom varje gymnasieområde.

Beteckningen glesbygdselev måste för övrigt få olika innebörd med hänsyn till de arbetsprestationer som krävs av eleven. En normalelev i sista årskursen av grundskolan eller i första årskursen av gymnasiet torde utan att överan- stränga sig kunna färdas tämligen lång sträcka varje dag. För elever i de båda sista årskurserna av gymnasiet syns det däremot angeläget att de dagliga resor- na icke tillåts inkräkta på arbetsdagen i större omfattning.

Elever i grundskolan och andra skol- pliktiga elever har rätt att få sin in— ackordering organiserad genom kom- munens försorg. Någon sådan skyldig- het för kommunen kan icke direkt ut- läsas av gällande författningar vad gymnasieeleverna beträffar.

Bestämmelsen i 2 $ skollagen, att

Varje kommun skall — — — främja åtgärder i syfte att bereda barn och ung- dom undervisning i följande slag av sko- lor, nämligen kommunal yrkesskola och fackskola samt statligt och kommunalt gymnasium — -—- —,

måste dock tolkas som ett åliggande för kommunen att åtminstone främja inrät- tande av elevhem och andra inackorde- ringsmöjligheter som är nödvändiga för

att barn och ungdom skall kunna bere- das sådan undervisning som här avses. För närvarande finns i landet 3 elev- hem för gymnasieelever anordnade av primärkommuner, medan 5 sådana hem drivs av landsting och 6 hem har stif— telse som huvudman. Dessa hem har 174, 276 respektive 179 elevplatser. För elever vid yrkesskolor finns 10 primär- kommunala och 149 landstingskommu- nala elevhem, medan 7 sådana hem drivs av stiftelser. Dessa hem har ca 300, 9800 respektive 300 platser. (Ta— bell 8:6.)

När de gymnasiala skolformerna ge- nomgående får kommuner som huvud- män syns det naturligt att gymnasie- kommun skall ha skyldighet att ordna inackorderingsmöjligheter för barn och ungdom som enligt den centrala och regionala gymnasieplaneringen skall gå i kommunens gymnasiala skola men har mer än 45 minuters resväg till sko- lan. Denna skyldighet bör vara otvety— dig och bör fastställas genom särskilt riksdagsbeslut.

I och för sig kan det från elevens syn- punkt vara lika förmånligt att gå i en väl organiserad internatskola med möj- lighet till fritt val av olika gymnasie-, fackskole— och yrkesskolelinjer som att bo i ett elevhem och besöka en allmän gymnasial skola. Emellertid inräknas glesbygdseleverna i elevunderlaget för varje gymnasieområde vid gymnasiepla- neringen, och denna planering skulle avsevärt försvåras och kostnaderna för skolgången öka om glesbygdselever i större omfattning mottas i internatsko- lorna.

9.2.3 Elever som behöver byta miljö Såsom framgår av framställningen i 6.2.2 kan elever i olika skolor ha behov av miljöbyte av helt olika skäl. Dels kan behovet av inackordering utom hemmet bero på föräldrarnas yrkesverk-

samhet, dels kan det ha andra orsaker såsom konflikter med föräldrar, lärare eller kamrater. Dessa elever tillhör vis— serligen en kommun liksom glesbygds- eleverna, men för vissa av dem är det angeläget att komma bort från miljön i hemorten och helst så långt bort att det icke ter sig naturligt för dem att regel- bundet återvända dit under veckohel- gerna. Denna kategori bör därför inte generellt inackorderas i ett elevhem i närheten av föräldrahemmet utan kan till en del betraktas som ett naturligt internatskoleklientel.

Gemensamt för elever av denna ka— tegori och de utlandssvenska eleverna är att de inte alltid har möjlighet eller, som här antytts, att det inte alltid är lämpligt för dem att resa hem under kortare lov. Inackorderingen för elever i behov av miljöbyte bör vara sådan att de kan vistas i inackorderingshemmet inte bara under den vanliga skol- veckan utan även under höstlov och vårlov, ibland även påsklov och kan- ske t.o.m. julferie. Praktiska skäl gör det alltså lämpligt att elever i behov av miljöbyte och utlandssvenska elever placeras i likartad inackordering där vårdpersonalen är tillräcklig för att sva— ra mot dessa elevers vårdbehov.

9.3 Intagningsorganen

9.3.1 Intagning i internatskolor 9.3.1.1 Nuvarande ordning För närvarande ombesörjer internatsko— lorna själva sin elevintagning. I allmän- het svarar rektor ensam för denna, men vid vissa internatskolor biträder även någon eller några av hemföreståndarna vid proceduren. Några för samtliga in- ternatskolor gemensamma principer för intagningen syns inte råda vid internat- skolorna utan varje skola tillämpar sina egna principer. Härvid ser man i all-

mänhet i första hand till behovet av skolinackordering, exempelvis om ve- derbörande är utlandssvensk, om för- äldrarna är förhindrade att ta hand om eleven eller om eleven behöver miljö- byte. I viss omfattning lämnas före- träde åt elever vilkas föräldrar har an— knytning till skolan.

Eftersom stipendiemöjligheterna är starkt begränsade, inskränks emellertid elevklientelet vid internatskolorna i stort sett till sådana elever vilkas för- äldrar —— i många fall dock med bety- dande uppoffringar -— kan betala de höga avgifter som måste uttas vid dessa skolor.

9.3.1.2 Utredningens förslag Beträffande intagningen till privatgym- nasierna säger gymnasieutredningen (sid. 781):

I fråga om intagning av elever vid privat gymnasium föreslår utredningen att denna skall i motsats till vad som nu är fallet regleras på samma sätt som för of— fentligt gymnasium. Detta gäller såväl in- trädesfordringar som intagning genom in- tagningsnämnd. Utredningen har vad in- tagningen beträffar icke särskilt tagit upp internatgymnasiernas problem.

Utredningen har i kap. 7 föreslagit att vid internatskolorna i första hand skall intas utlandssvenska elever, som vid be- hov skall kunna disponera upp till 60 % av antalet internatplatser. En föreskrift härom skulle kunna införas utan att in- ternatskolornas självständiga intagning därför ändrades till formen.

Emellertid är vissa nackdelar förena- de med den nu rådande decentralisera- de intagningen. En samordning av in- tagningen är svår att organisera så, att de utlandssvenska föräldrarna i god tid får meddelande om huruvida plats kan beredas vid någon av internatskolorna. Vidare kan lätt vissa skolor få ett så stort inslag av utlandssvenska elever att

deras pedagogiska resurser anlitas hårt, medan andra skolors möjligheter icke utnyttjas till fullo. En annan synpunkt är att utlandsskolnämnden bör ges möj— lighet till ingående kännedom om elev- rekryteringen vid de olika internatsko- lorna och beredas möjlighet till regel- bunden kontakt med rektorerna för de skolor som främst tar hand om de ut- landssvenska eleverna.

Utredningen föreslår därför att in- tagningen i internatskolor (liksom i elevhem, jfr 9.3.2.2) av utlandssvenska elever skall ombesörjas av en intag- ningsnämnd där utlandsskolnämndens ordförande fungerar som ordförande, utlandsskolinspektören tjänstgör som sekreterare och rektorerna vid de inter— natskolor som kan ställa statsbidragsbe- rättigade platser till utlandssvenska ele- vers förfogande utgör övriga ledamöter. När de av utredningen föreslagna elev- hemmen för riksklientel trätt i funktion, bör även dessa vara representerade i intagningsnämnden. Som kansli för in- tagningsnämnden utnyttjas utlandsskol- nämndens kansli.

Om de lokala elevhemmen vid de all- männa skolorna i en framtid kommer att ta emot utlandssvenska elever i större omfattning, kan det även bli ak— tuellt att låta dessa hem representeras i intagningsnämnden.

Någon anledning att centralisera in- tagningen av de hemmasvenska elever- na med behov av skolinackordering syns inte föreligga. Intagningen av des— sa föreslås ske enskilt vid varje inter- natskola av en intagningsnämnd bestå- ende av skolans rektor, dess rådgivan- de psykiater/psykolog samt en av läns— skolnämnden utsedd representant. Ge- nom att den sistnämnde medverkar vid själva intagningen kan kravet på kon- troll över att intagningen svarar mot statsbidragsbestämmelsernas villkor en- ligt 7.4.2.2.1 tillgodoses.

9.3.2.1 Nuvarande ordning Intagningen i elevhem vid den obliga- toriska skolan ombesörjs för närvaran- de av elevhemmets styrelse, vilken en- ligt Sladga för elevhem inom det obli- gatoriska skolväsendet (SFS 1961:210 med senaste ändring 1965z871) utgörs av skolstyrelsen i kommunen. I elevhem vid obligatoriska skolor må enligt stad- gan mottas elever vid grundskolan och i mån av plats annan skola i kommu- nen. Vidare föreskriver stadgan:

I elevhem må mottagas elever som bo avlägset från skolan. Om plats finnes till- gänglig, må därjämte på begäran av måls- man eller barnavårdsnämnden i elevhem mottages elev, som av medicinska eller so- ciala skäl icke bör vistas i sitt hem.

Intagningen i elevhem för högre sko- lor ombesörjs av hemmets styrelse. Den- na styrelse utses av huvudmannen för elevhemmet, dvs. av landstinget (om hemmet är landstingsdrivet) eller av skolstyrelsen (om hemmet är kommu- nalt). Enligt elevhemmens reglementen skall i regel beslut om intagning av ele- ver fattas av hemmets styrelse i samråd med rektor för den läroanstalt för vars elever hemmet närmast är avsett. Några särskilda bestämmelser rörande princi— perna för intagning finns i allmänhet inte utfärdade, men i reglementet bru— kar anges för vilken elevkategori hem— met närmast är avsett.

I reglementet för elevhemmet för lär- jungar vid kommunala gymnasiet i Strömsund finns endast följande be- stämmelse om elevklientelet (jfr bil. 5):

Elevhemmet är avsett att bereda ur hy— gienisk och ekonomisk synpunkt förmån- liga bostadsmöjligheter för elever vid kom- munala gymnasiet i Strömsund, vilka un- der sin vistelse vid läroanstalten äro hän- visade till inackordering,

Styrelsen lämnas sålunda en avsevärd frihet vid intagningen av elever. Mesta-

dels syns elevhemsstyrelsen betrakta in- tagning i hemmet som en förmån, som främst bör tillfalla sådana elever som dels har behov av inackordering på grund av avståndet till skolan, dels har framgång i sina studier och visar gott uppförande. Elever som på grund av svåra hemförhållanden haft svårigheter att göra sig gällande i studiearbetet syns däremot i allmänhet inte ges före- träde vid intagningen. Vid vissa elev- hem söker man genom intagning ge stu- diemöjligheter åt elever som på grund av fysiskt handikapp behöver bo nära skolan.

För elevhem knutna till olika former av yrkesskolor finns inga enhetliga reg- ler beträffande intagningen. Eleverna syns i allmänhet intas i den ordning de anmäls till en kurs vid skolan. För ele- ver som inte kan beredas plats i elev- hemmet anskaffas i allmänhet genom skolan privata rum; måltiderna får även dessa elever inta i elevhemmet.

9.3.2.2 Utredningens förslag I elevhem knutna till det allmänna skol- väsendet skall i första hand intagas ele- ver från skolans rekryteringsområde, vilka har behov av inackordering. Den— na bestämmelse föreslds fortfarande gäl- la generellt. Dock bör utlandsskol- nämnden kunna hos Kungl. Maj:t an— hålla att vid visst elevhem ett angivet antal platser skall reserveras för ut— landssvenska elever. Utredningen föreslår vidare att intag- ningen verkställs av en intagnings- nämnd som för varje elevhem utses av dess styrelse, dvs. skolstyrelsen respek- tive landstinget eller den styrelse som vederbörande privata huvudman utsett för hemmet. I intagningsnämnden bör rektor vid en av de skolor för vilkas elever hemmet är avsett samt en skol- kurator eller skolpsykolog, om sådan finns i kommunen, vara självskrivna le-

damöter. Om landstinget är huvudman för elevhemmet, föreslås länsskolpsyko- logen vara självskriven ledamot av in- tagningsnämnden.

Om överskott på platser finns vid ett elevhem, anmäls dessa till utlandsskol- nämnden att disponeras för utlands- svenska elever. Intagningen av utlands— svenska elever på dessa platser liksom i de föreslagna elevhemmen för riks- klientel verkställs av den i 9.3.1.2 före- slagna centrala intagningsnämnden för utlandssvenska clever.

9.3.3 Anskaffning av privat inackordering

9.3.3.1 Nuvarande ordning

För elever i grundskolan, som behöver privat inackordering för att kunna full— göra sin skolgång anskaffar skolstyrel- sen sådan inackordering.

Beträffande elever i gymnasiet före- ligger som nämnts i 9.2.2 icke någon formell skyldighet för skolstyrelse eller skolledning att ombesörja inackorde— ring. Eleverna där är hänvisade till att själva sörja för sin inackordering, och mestadels torde detta ske på så sätt att rum och inackorderingsfamiljer över- tas genom rekommendationer mellan eleverna, som har noga reda på villko- ren i olika inackorderingsfamiljer.

Föräldrarna till utlandssvenska barn är hänvisade till kontakter med hem- landet, exempelvis genom släktingar el- ler affärsförbindelser, för att få upp- lysningar om lämplig inackorderings- familj för barnen. De föräldrar som är medlemmar av Utlandssvenskarnas för— ening vänder sig ofta till föreningens kansli om de saknar andra resurser. Föreningen gör då i första hand för- frågningar h05 rektor vid den skola där barnen skall tas emot och får ofta upp- lysning om lämplig inackordering. Stundom vänder föreningen sig även till vederbörande elevs blivande klasskam-

rater, som ibland kan erbjuda inackor- dering i sina föräldrahem. Genom an- nonsering i föreningens namn i dags- pressen har det även varit möjligt att anskaffa lämplig inackordering för ut- landssvenska barn.

9.3.3.2 Utredningens förslag I kapitlen 3 och 4 föreslår utredningen att utlandsskolnämnden skall fungera som serviceorgan för inackorderingsför- medling åt utlandssvenska skolelever. Den kännedom som utlandsskolnämn- den så småningom förvärvar om olika inackorderingsfamiljer på skolorter bör för föräldrarna kunna innebära en viss trygghet och garanti. Utredningen har i 5.2 konstaterat att inackorderade barn icke är att betrakta som fosterbarn och att vanlig skolinac- kordering därför icke står under ome- delba-r tillsyn av barnavårdsnämnden. När hemmasvenska barn inackorderats av föräldrarna genom direktkontakt med inackorderingsfamiljen, kan det förutses att föräldrarna står i fortlöpan- de kontakt såväl med barnen som med familjen och därigenom kan ha konti— nuerlig kännedom om vård och trivsel i inackorderingen. För de hemmasvens- ka barn vilkas föräldrar ej kan utöva sådan tillsyn och för flertalet utlands- svenska barn måste anskaffning och till- syn av inackorderingen organiseras på annat sätt. I 3.1.6.2 har berörts det förslag till instruktion för skolkuratorer som fram- lagts av 1965 års utredning om social- högskola i örebro i betänkandet ”ökad socionomutbildning". I likhet med nämnda utredning föreslår Utlands— och internatskoleutredningen att en normalinstruktion för skolkuratorer upprättas, enligt vilken det åligger ku- ratorerna att särskilt ha tillsyn över in- ackorderade elever. Denna tillsyn mås- te innefatta en viss kontroll av inackor-

deringsförhållandena. Kuratorernas be— fattning med inackorderingsverksamhe- ten bör omfatta:

1. Anskaffning av allmänt lämpliga hem där man är villig att ta skolung- dom som inackorderingar.

2. Prövning av frågan vilket hem som är lämpligt för varje särskilt inackor- deringsfall.

3. Tillsyn av själva inackorderings— förhållandet, innefattande stöd såväl för inackorderingsfamiljen som för den placerade eleven.

9.4 I ntagnings f är farande

9-4u1 Intagning av utlandssvenska elever Utredningen föreslår att när utlands— svenska föräldrar önskar en plats i in- ternatskola eller elevhem för ett barn detta normalt anmäls skriftligen till ut- landsskolnämnden. Anmälan görs på särskilda blanketter _— olika blanketter för grundskola respektive gymnasial skola —— som ifylls med vissa uppgifter till ledning för intagningsnämnden i dess arbete. Blanketterna bör insändas till utlandsskolnämnden före den 1 april, om anmälan avser inträde i sko- lan påföljande hösttermin. Intagningen verkställs sedan av intagningsnämnden under våren, så att föräldrarna under sommarens lopp kan få besked om var barnet placerats. Om anmälan avser yr- kesskola, anskaffar nämnden genom sin kontakt med yrkesskolor av olika slag en plats vid önskad kurs på ort där lämplig inackordering kan erhållas. Emellertid kan det inte förutsättas att föräldrarna alltid känner till beho- vet av internatskoleplacering i så god tid att de redan den 1 april kan insän- da sådan anmälan. Därför måste an— mälan kunna inges även under löpande läsår. Utredningen föreslår att den in- tagning som måste ske under läsårets lopp skall anförtros åt utlandsskolnämn-

den, som efter underhandskontakt med vederbörande internatskolerektor eller rektor vid allmän skola eller yrkesskola placerar barnet i önskad och lämplig skolform. Klasserna i internatskolorna bör i enlighet härmed vid vårintagning- en icke helt fyllas, utan ett lämpligt an- tal platser —— utredningen föreslår tills vidare femton sammanlagt på grund- skola, gymnasium och fackskola — bör lämnas fria vid den gemensamma in- tagningen. Antalet platser vid internat- skolorna som på detta sätt skall hållas vakanta för under läsåret tillkommande elever fastställs för varje läsår och sko- la av skolöverstyrelsen på förslag av ut- landsskolnämnden. Instruktion för in- tagningsnämndens arbete fastställs av skolöverstyrelsen på förslag av utlands- skolnämnden.

9.4.1.1 Intagning i grundskola i inter- natskola

Om föräldrar under sin utlandsvistelse önskar ha barnen placerade i grundsko- leklass i internatskola, skall på anmäl- ningsblanketten anges barnens tidigare skolgång, deras betyg från denna skol- gång under de två senaste åren samt uppgift om i vilken skola eleven öns- kar inträde i första, andra och tredje hand. Om anmälan avser högstadiet, skall därjämte önskad tillvalsgrupp och val av övningsämnen, respektive önskad linje av årskurs 9, anges.

Om föräldrarna önskar att eleven skall placeras i internatskola, tas ele- ven in i den skola han väljer i första hand, om plats på önskad utbildnings- linje finns vid denna. Om plats ej finns vid förstahandsskolan, undersöks möj- ligheterna i den skola som angivits som andra, respektive tredje alternativ. Om samtliga ifrågakommande klasser i in- ternatskolorna är fyllda, undersöker in- tagningsnämnden om plats finns vid allmän skola, där elevhemsplats kan på-

räknas. Om inackordering i första hand önskas vid elevhem i anslutning till all- män skola, bör i första hand sådan placering eftersträvas.

9.4.1.2 Intagning i gymnasial skola På anmälningsblanketten till gymnasial skola ifylls beträffande eleven likaledes uppgift om tidigare skolgång och om betyg under de två senaste läsåren. Där- jämte anges liksom för grundskoleele- verna tre olika alternativ beträffande skolor. För dessa elever anges även vil- ken skolform (gymnasium, fackskola eller yrkesskola) och linje som önskas i första, andra och tredje hand. Intagningsnämnden har att vid intag- ningen icke blott ta hänsyn till veder- börande elevs behov av inackordering under skolgången utan även bedöma om vederbörande är behörig för intag- ning i den skolform som önskas. När det gäller ansökningar till gym- nasium, kan samtliga sökande icke all- tid hedömas efter enhetliga principer. Rättvisan kräver att om den sökande genomgått årskurs 9 i grundskola i Sve- rige, den utlandssvenska eleven sätts i samma konkurrenssituation som hans kamrater från den tidigare skolgången. Som villkor för placering i internatsko- la bör i så fall gälla att han uppnår den betygssumma som lägst fordras för in- träde i gymnasiet i det gymnasieområ- de han tillhört. Elever som tillbringat de två senaste skolåren i svensk utlandsskola och där genomgått årskurs 9 skall i första hand uppfylla gällande allmänna behörighets- bestämmelser för att kunna bli intagna i gymnasium respektive fackskola. Ut- redningen har vidare övervägt frågan huruvida bland de utlandssvenska ele- verna i denna situation samma villkor skall gälla som för elever i de olika gymnasieområdena i Sverige, så att 50 % av ungdomarna skall tas in i gym-

nasium eller fackskola. Emellertid kan de utlandssvenska eleverna, även om de gått i en svensk utlandsskola, icke helt jämställas med ungdomar som gått i skola i Sverige. De har ofta bakom sig en varierande skolgång och har kan— ske flyttat mellan olika länder, talat oli— ka språk osv., vilket kan ha satt dem i en ogynnsammare studiesituation. Vi- dare intas årligen vid vissa gymnasier ett antal elever på minimipoäng. För- modligen kommer även i fortsättningen varje år ett antal hemmasvenskar att intas i gymnasium på minimibehörig- het enligt de nya behörighetsreglerna. Att fastställa särskilda kvalificerings- villkor utöver behörighetskraven skulle innebära att man försatte de utlands- svenska eleverna i sämre läge än hem- masvenska elever i vissa gymnasieom- råden. Med hänsyn härtill och då den utlandssvenska grupp det här är fråga om är så liten att en tillämpning av procentsatser inom densamma kan med- föra stora orättvisor, finner utredning- en såsom redan nämnts i 4.2.7 skäligt att föreslå att elever från utlandssvensk skola skall intas i gymnasium respek- tive fackskola, om de uppfyller gällan- de" behörighetskrav. Ytterligare ett skäl härför är att det för det svenska gym- nasiala utbildningssystemet torde vara värdefullt att få ett tillskott av svenska elever som skolats utomlands.

Ett särskilt problem utgör de elever som söker till gymnasium i Sverige ef- ter att tidigare ha gått i utländsk eller internationell skola, som inte direkt kan jämföras med svensk grundskola. [ dessa fall är det särskilt viktigt att blanketten ifylls noggrant med upp- gifter om elevens tidigare skolgång, så att intagningsnämnden med ledning av den erfarenhet som samlats hos inter— natrektorerna och hos utlandsskolnämn- den kan bedöma i vilken skolform, på vilken linje och i vilken årskurs eleven

lämpligen bör placeras. På grund av den osäkerhet som alltid måste råda be- träffande dessa elevers förkunskaper och möjligheter att följa undervisning— en på viss linje bör intagningen dock icke göras definitiv, utan eleven bör placeras på lämplig utbildningslinje som extra elev. Den definitiva intagningen i klassen bör kunna uppskjutas högst ett år för att eleven skall ha möjlighet att helt acklimatisera sig i den svenska skolmiljön, innan den definitiva place- ringen sker.

Intagningsnämnden bör vid sitt arbe- te alltid sträva efter att så långt det är möjligt tillgodose föräldrarnas öns- kemål. Utredningen förutsätter dock att skolöverstyrelsen och utlandsskolnämn- den håller sin uppmärksamhet riktad på frågor som sammanhänger med in- tagningen. Om tendenser till missbruk skulle iakttas, bör dessa myndigheter hos Kungl. Maj:t anmäla förhållandet.

Intagning i allmänna skolor samt i därtill hörande elevhem bör även kun- na ske direkt genom lokal intagnings- nämnd om eleven har anknytning till visst gymnasieområde eller viss skola.

9.4.2 Intagning av elever med dokumen- terat behov av miljöbyte och glesbygds- elever

Utredningen har bl. a. i kap. 7 föresla- git att totala antalet utlandssvenska ele- ver i internatskolorna skall omfatta högst 60 % av hela antalet internatele- ver. Härutöver bör i första hand elever med dokumenterat behov av miljöbyte intas i sådan omfattning att de tillsam- mans med de utlandssvenska eleverna samt glesbygdselever för vilka annan lämplig inackordering ej kunnat ordnas utgör minst 90 % av hela antalet inter— natelever vid skolan. övriga glesbygds- elever bör, som nämnts i 9.2.2, icke uppta platser vid internatskolor, då dessa behövs för de båda tidigare nämn—

da elevgruppcrna, utan bör främst be— redas plats i regionalt elevhem. Medan intagningen av de utlandssvenska ele— verna i princip är gemensam för inter- natskolor och elevhem, bör någon så— dan gemensam intagning inte förekom— ma för de båda kategorierna hemma- svenska elever, eftersom dessa alltid har en naturlig lokal-regional anknyt- ning.

9.4.2.1 Intagning av hemmasvenska ele— ver i internatskolor Om föräldrar eller annan vårdnadsha- vande vill placera ett barn vid internat- skola, skall vederbörande ansöka om så- dan intagning skriftligt direkt vid den skola som ansökan i första hand avser. Blanketten för ansökan skall vara så konstruerad att på densamma kan an— ges vilken skola som söks i första hand, i andra hand och i tredje hand. Blan— ketten skrivs ut i tre exemplar. Den skola som mottar ansökan skall sända ett exemplar av denna till var och en av de skolor som förts upp i andra res— pektive tredje hand. Skolledningen vid samtliga de sålunda sökta internatsko- lorna får på så sätt kännedom om vilka elever som sökt vederbörande skola som första, andra respektive tredje al- ternativ. På ansökningsblanketten skall den sökande ange huruvida en statsbidrags- berättigad plats önskas vid internatsko- lan. I anvisning skall meddelas, att som villkor för erhållande av sådan plats gäller att särskilt intyg rörande elevens behov av inackordering, utfärdat av psykiater eller behörig psykolog, skall bifogas ansökan. Den sökande skall även anteckna, huruvida internatskole- plats önskas, även om eleven av intag- ningsnämnden icke skulle bedömas vara berättigad till statsbidragsberättigad plats. Ansökningarna inlämnas till internat-

skolan senast den 1 april. Internatsko- lans intagningsnämnd (se 9.3.1.2) har därefter att granska ansökningsblanket— terna med bifogade utlåtanden, varefter nämnden avgör vilka elever som skall tas in på statsbidragsberättigad plats. Vid avgörandet får i första hand ange- lägenhetsgraden av det konstaterade be- hovet av miljöbyte fälla utslaget. Sam- tidigt bedömer nämnden för vilken skolform den sökande är behörig och bildar sig en uppfattning om elevens möjligheter att tillgodogöra sig under- visningen vid den skolform ansökan gäller. Mellan elever som bedöms ha lika stort behov av miljöbyte bör avgö- randet grundas på betygssumman.

I alla sådana yttranden som här av- ses liksom vid hela intagningsförfaran- det bör psykologer, psykiatrer och in- tagningsnämnd självfallet vara diskreta och taktfulla.

Om de för utlandssvenskar och för elever med dokumenterat behov av mil— jöbyte avsedda 90 % av platserna icke tas i anspråk för sådana sökande, be- läggs återstående platser med gles— bygdselever, vilka intas efter betygs- poäng.

För intagning på icke statsbidrags— beråttigade platser svarar rektor enligt av skolans styrelse fastställda grunder.

9.4.2.2 Intagning av hemmasvenska ele- ver i elevhem Elevklientelet i de lokala elevhemmen förutsätts framför allt utgöras av gles— bygdselever och elever med dokumente- rat behov av miljöbyte. Ansökan om plats i elevhem bör göras på samma sätt som ansökan om plats vid internatskola och på samma typ av blanketter. Intagningsnämnden vid elevhemmen har därefter att ta ställning till vilka elever som vid platsbrist skall få före- träde till elevhemmet. Härvid bör icke tidigare visade studieprestationer fälla utslaget utan enbart behovet av inac- kordering. En svårighet kan här vållas av en nödtvungen jämförelse av beho- vet dels för en elev med lång skolväg, dels för en elev med behov av miljö- byte. I sådana fall bör alltid psykolo- giska skäl fälla utslaget och en bedöm— ning göras om någon av eleverna med lika stor fördel kan hänvisas till famil- jeinackordering. Ävenså bör elevhems- styrelse och intagningsnämnd stå i för- bindelse med styrelse och nämnd för elevhem vid skolor i angränsande om- råden, så att samverkan kan ske. Even- tuella överskottsplatser ställs till ut- landsskolnämndens förfogande att dis- poneras såsom beskrivits i det föregå- ende.

KAPITEL' 10

Sammanfattning av förslagen i avd. I

10.1 Förslag beträfande de ut- landssvenska barnens skolgång

10.1.1 Svenska utlandsskolor

Utredningen föreslår att undervisnings— behovet för utlandssvenska barn i låg— och mellanstadieåldern i första hand skall kunna tillgodoses genom svenska utlandsskolor. Sådan skola skall kunna inrättas när elevunderlaget på nämnda stadier inom ett lämpligt rekryterings- område mera stadigvarande uppgår till 12. Vid detta elevantal skall två lärare kunna anställas. Normalt beräknas en svensk utlandsskola bestå av förskola, lågstadium och mellanstadium. Hög- stadieundervisning för utlandssvenskars barn förutses däremot ske huvudsakli- gen i skolor i Sverige. I den mån hög- stadieelever undervisas i svenska ut— landsskolor bör denna undervisning i allmänhet ha formen av lärarledd kor- respondensundervisning. Endast på orter där ett större antal svenskar är bosatta syns regelrätt högstadium med muntlig undervisning kunna anordnas. Den av utredningen föreslagna utlands- skolnämnen bedömer frågan om in- rättande av högstadium från fall till fall.

Vid de svenska utlandsskolorna föreslås lärarna avl